Censurlagen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Censurlagen

en av modernisering biografförordningen

m]

1989:22

Statens offentliga utredningar WW 1989:22

?§9

Utbildningsdepartementet

Censurlagen

en

modernisering

av

biografförordningen

Betänkande av

x/_åildsskildringsutredningen

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som ontfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa* sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81° - 12°° (externt och internt) O8fI63 10 05 12°° - l6°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91›38-10303-6 Stockholm 1989 ISSN O375-250X

Till Statsrådet och Chefen för

utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 maj 1985 statsrådet Bengt Göransson att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om åtgärder mot våldsskildringar i rörliga bilder.

Den 18 oktober 1985 förordnades dåvarande ordföranden i arbetsdomstolen Claes Eklundh till särskild utredare. Sedan Claes Eklundh utnämnts till chefsjustitieombudsman entledigades han den 1 november 1987.

Den 26 november 1987 förordnades hovrättslagmannen Carl Johan Cosmo som särskild utredare.

Utredningen avgav i juni 1987 rapporten Videovåld (Ds U 1987:8).

I juni 1988 överlämnade utredningen sitt huvudbetänkande Videovåld II - Förslag till åtgärder (SOU 1988:28).

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Censurlagen - en modernisering av biografforordningen.

I slutbetänkandet har som experter medverkat kanslirådet Britt-Marie Blanck, hovrättsrådet Lars Eric Håkansson, kanslirådet Lars Marén och hovrättsassessorn Göran Schäder. Kammarrättsassessorn Rose Bergström har även medverkat i detta arbete. Sekreterare har varit hovrättsassessorn Ulla Nilsson. Utredningens uppdrag är härmed slutfört. Malmö i mars 1989

Carl Johan Cosmo

Ulla Nilsson

Förkortningar

Dir. Kommittédirektiv Ds Ju Departementsserien, justitiedepartementet Ds U Departementsserien, Utbildningsdepartementet IFPI-VIDEO International Federation of Producers ofPhonograms and Videograms JK Justitiekanslern KU Konstitutionsutskottet Prop. Regeringsproposition RF Regeringsformen rskr. Riksdagens skrivelse SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TF Tryckfrihetsforordningen URL Upphovsrättslagen YFU Yttrandefrihetsutredningen

Innehåll

Författningsförslag 11

Sammanfattning 31

l Inledning 33

Biografbyråns verksamhet i dag 37 2.1 Biografförordningen 37 2.2 Statens biografbyrâ 38 2.2.1 Granskning av ñlm och videogram 39

2.2.2 Åtalsmedgivande 40

2.2.3 Fraktstöd 40 2.3 Biograibyråns sidonämnder 41 2.3.1 Statens filmgranskningsrâd 41 2.3.2 Statens barnñlmnämnd 42

Censurgrunder 45 Nuvarande ordning i biografförordningen 45 3.1.1 Vuxencensuren i praxis 45

3.2 överväganden och förslag 48

3.2.1 Allmänna utgångspunkter 48 3.2.2 Förråande 50 3.2.3 skadligt upphetsande 5 1 3.2.4 Förleda till brott 52 3.2.5 Visning skulle strida mot allmän lag 54

Skall biografbyrån bevara granskat material? 57 Utgångspunkter 57 4.1.1 Tryckfrihetsforordningen (TF) 57 4.1.2 Sekretesslagen 58 4.1.3 Upphovsrâttslagen 59 4.1.4 Pliktexemplarslagen 60 4.2 Vad bevarar biografbyrån i dag? 61

4.3 överväganden och forslag 62

Överprövning av biografbyråns beslut 71

5.1 Nuvarande ordning 71 5.2 Utgångspunkter för våra överväganden 73 5.3 Skall besvärsprövning av censurärenden ske hos kammarrätt eller särskild besvärsnâmnd? 75

5.4 Överväganden och forslag i fråga om biografbyråns sido-

nämnder 77 5.5 Kostnader for besvârsnâmnden 80

Information, tillsyn och utbildning 83 6.1 Information 83 6.2 Tillsyn 84 6.3 Utbildning 86 6.4 Resurser 86 6.4.1 Filmägarnas kontrollbyrå 87 6.5 Skall tillsynsenhetens verksamhet vara avgifts- eller anslagsfinansierad? 88

Granskningsavgifterna 89 7.1 Bakgrund 89

7.2 överväganden och förslag 90

Specialmotivering till förslaget till lag om censur av filmer och videogram 93

Bilagor

1 Förordning (1959:348) med särskilda bestämmelser Bilaga om biografförestâllningar m.m. 103 Bilaga 2 Förordning med instruktion for statens biograf- 109 byrå Instruktion för statens ñlmgranskningsrâd 115 Bilaga 3 Instruktion för statens bamfilmnämnd 119 Bilaga 4

1 Förslag till Lag om censur av framställningar i filmer och videogram

Härigenom föreskrivs följande.

Granskningsplikt

1§ Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och godkännas av statens biografbyrå innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

2 § Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som 1. sänds i radiosändning, 2. sänds i trådsândning om sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satelliti fast trafik eller om sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket radiolagen (1966:755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar, 3. utgör reklam för vara eller tjänst, 4. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själva visningen utgör en allmän sammankomst.

3 § Biografbyrån får for en viss filmfestival eller ett liknande evenemang medge att fraznställningar i filmer och videogram visas for personer över femton år även om framställningarna inte har granskats och godkänts for visning. Ett sådant medgivande skall förenas med villkor i fråga om tid och plats för visningen.

Bedömningsgrunder och åldersgränser

4§ Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas for visning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka forrâande.

Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor elnärgångna ler djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller en del av framställningen.

5 § Varje framställning i film eller videogram som godkänts for visning skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen 1. ingen nedre åldersgräns, 2. från 7 år, 3. från 11 år, 4. från 15 år.

får inte hänföras till någon av åldersgrupperna 1-3 Framställningen om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada.

6§ Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där vis i film eller videogram förekommer får tillträning av en framställning de inte medges någon som inte har uppnått den lägsta ålder som biografbyrån bestämt enligt 5 §.

Barn som inte har fyllt sju år och som är i sällskap med vuxen person till visning av en framställning som är tillåten för får medges tillträde barn från sju år. Detsamma gäller barn som fyllt sju år men inte elva år i fråga om visning av en framställning som är tillåten for barn från elva år.

Arkivering

7 § skall förvara sådana delar av en granskad fram- Biografbyrån ställning som enligt 4 § inte har godkänts.

Framställning som inte till någon del har godkänts skall inte förvaras.

Tillståndskort m.m.

8§ Beslut i fråga om godkännande får ej meddelas om inte framställningen enligt 12 och 13 §§ lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar ingivits som pliktexemplar till arkivet for ljud och bild.

9 § För varje exemplar av en framställning i film eller videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall biografbyrån utfärda tillståndskort.

Varje exemplar av en framställning som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall åtfoljas av ett tillståndskort som avser framställningen.

A vgifter

10 § Avgift for granskning enligt denna lag utgår med 1. grundavgift 200 kr., 2. granskningsavgift 40 kr. per spelminut vid normal visningshastighet, dock minst 200 kr. 3. avgift för tillståndskort med 1 400 kr. För första tillståndskortet utgår inte avgift.

Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift enligt första stycket 2.

Överklagande

11 § Biografbyråns beslut enligt denna lag får överklagas hos statens besvärsnâmnd för filmcensur.

Nämnden skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För varje ledamot skall finnas en personlig ersättare. En av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Tillsyn

12§ Biografbyrån skall verka for att överträdelser av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken och denna lag beivras.

13 § Biografbyrån utövar tillsyn över efterlevnaden av 16 kap. 10 b och 10 c §§ brottsbalken och denna lag.

14§ För sin tillsyn har biografbyrån rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som används i samband med visning, försäljning eller uthyrning av filmer och videogram till konsument.

Biografbyrån har i sådant fall även rätt till tillträde till lokal eller annat utrymme som huvudsakligen används för lagring eller förvaring av filmer och videogram.

15 § Biografbyrån har rätt att av den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvârssyfte sprider filmer eller videogram på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Anmaningar att lämna upplysningar och handlingar får förenas med vite.

16 § Om det kan antas att en framställning sprids i strid mot 16 kap. 10 b § brottsbalken får biografbyrån utan ersättning ta hand om exemplar av framställningen för kontroll.

Biografbyrån får ta hand om exemplar av framställning För kontroll under 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får tiden utstrâckas dock längst till 72 timmar.

17 § Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Kostnad för åtalsmedgivande

18§ I fråga om statsverkets kostnad for åtalsmedgivande enligt 16 kap. 19 § brottsbalken skall vad i 31 kap. rättegångsbalken stadgas om kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel tillämpas.

Ansvar

19 § Till böter eller fängelser i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, 1. vid allmän sammankomst eller offentlig som inte omfattillställning tas av medgivande enligt 3 §, visar en framställning i film eller videogram som omfattas av granskningsplikt men inte har godkänts for visning, 2. bryter mot 6 § om åldersgränser för tillträde till visning, 3. bryter mot villkor enligt 3 §, 4. bryter mot 9 § andra stycket om tillståndskort.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar rn.m.

Om en framställning ingetts till biograibyrån fore den nya lagens ikraftträdande skall äldre bestämmelser gälla.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:487) om. pliktexemplar av skrifter

och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar dels att 12 §skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l2§

Av film, som är 16 eller 35 mm När en film eller ett videogram ges bred och som har godkänts av sta- in för granskning av statens biotens biografbyrå för visning vid grafbyrå skall den som påkallar biografföreställning, skall den, granskningen lämna ett pliktexsom har pâkallat granskningen emplar av filmen eller videogramhos biografbyrån lämna ett plikt- met till arkivet för ljud och bild. exemplar till arkivet för ljud och Om den framställning som godbild. känts av biografbyrån inte överensstämmer med innehållet i det lämnade pliktexemplaret, skall den som påkallat granskningen även lämna ett pliktexemplar av den godkända framställningen. Av reklamfilm, som distribue- Av reklamfilm, som distribueras for visning vid biograf/öre- ras for att visas vid allmän samställning skall distributören läm- mankomst eller offentlig tillställna ett plikbexemplar till arkivet ning skall distributör-en lämna ett for ljud och bild. pliktexemplar till arkivet for ljud Pliktexemplar enligt första och bild. stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplaret skall få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för att framställa en kopia.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l 2 a §

Pliktexemplar som avses i 12 § andra eller tredje stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen eller videogrammet första gången visades offentligt här i riket. Den som lämnat pliktexemplar av en film skall få tillbaka det sedan arkivet har haft skälig tid för att framställa en kopia.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att deti sekretesslagen (1980:100)1 skall införas en ny paragraf, 8 kap. 20 §, av följande lydelse.

8 kap. 20 § Sekretess gäller i ärende om förhandsgranskning av filmer och videogram för uppgift om framställningen, om sökanden har begärt det. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen längst till dess att beslutet i ärendet vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

1 Lagen omtryckt 1988:9

4 Förslag till Förordning om ändring i kungörelser: (1964:685) unangående derrättelse om dom i vissa brottmål

Härigenom löreskrivs att deti kungörelsen (1964:635) underangående rättelse om dom i vissa brottmål skall införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse.

21 §

Meddelar domstol dom eller besluti mål som rör ansvar för brott mot 16 kap. 10 b och c §§ brottsbalken skall domstolen sända en kopia av domen eller beslutet till statens biografbyrå.

Denna förordning träder i kraft den

5 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att det i kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

4 §

Har statens biografbyrå medgivit åtal enligt 16 kap. 19 § brottsbalken skall en avskrift av åklagarens beslut i åtalsfrågan sändas till statens biogralbyrå.

Denna lag träder i kraft den

6 Förslag till Förordning med instruktion för statens biografbyrå;

Biografbyråns uppgifter

1 § Statens biografbyrå prövar enligt om censur av lagen (1989:000) filmer och videogram frågor om framställningar i filmer och videogram skall godkännas för visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Biografbyrån svarar även för tillsyn enligt lagen samt for information och utbildning inom sitt verksamhetsområde.

Byrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 § brottsbalken samt frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktstöd for film.

Vad som föreskrivs om film i denna förordning gäller också videogram.

Verksförordningens tillämpning

2 § bestämmelser Följande i verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på biografbyrån: 3 § forsta stycket om myndighetens ledning, 4 §, 5 § forsta stycket, 6, 7, 9 och 10 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning, 16 § om interna föreskrifter, 27 och 28 §§ om ärendenas handläggning, 29 § om myndighetens beslut.

3 § Myndighetschefen har det ansvar och de uppgifter som anges i 13 §verksförordningen (198721 100).

Biografbyråns ledning

4§ Chef for biografbyrân är en direktör. Direktören är även filmcensor. .

Organisation

5§ Hos biografbyrån finns ytterligare ñlmcensorer och ersättare for censorer till det antal regeringen bestämmer.

Direktörens och de andra censorernas ansvar

6§ Frågan om framställningen i en film skall godkännas for visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning prövas av en eller flera censorer enligt vad som anges i 9 §.

Ärenden som inte avser prövning av frågor om godkännande av framställning i ñlm, avgörs av direktören.

7 § Om det i ett granskningsärende uppkommer fråga om ändring av biografbyråns praxis bör direktören delta i ärendets avgörande.

Anmälan om granskning

8 § I en anmälan om granskning av en framställning skall uppges

originaltitel och svensk titel producent distributör

PVPWPE

önskad åldersgräns vid offentlig visning speltid vid normal visningshastighet om framställningen till väsentlig del är upptagen från verkligheten.

I anmälan skall också anges önskat antal tillståndskort.

Om biografbyrån inte medger annat skall till anmälan fogas en fullständig förteckning över de texter som filmen skall visas med. I anmälan skall också finnas en kortare beskrivning av framställningens innehåll.

Handläggningen av ärenden om godkännande av filmer

9 § Frågan om en framställning skall godkännas for visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning prövas av en av censorerna.

Om censorn anser att framställningen helt eller delvis inte bör godkännas, skall ytterligare en censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor delta i prövningen.

Om en framställning önskas tillåten även for barn under femton år, skall frågan om godkännande alltid prövas av två censorer. Minst en av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenheti barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller något annat ämne som är av värde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor pröva framställningen.

Na: ett ärende prövas av tre censorer, gäller som biografbyråns beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika meningar, den mening som den i tjänsten äldste censorn företräder.

10 § Om en framställning önskas tillåten även for barn under femton år skall yttrande från sakkunnig inhämtas - om censorerna inte kan enas om beslutet om någon av censorerna begär det - av normerande om fråga uppkommer att företa censuråtgärd betydelse for byråns verksamhet.

Har yttrande från sakkunnig inhamtats skall även en tredje censor pröva framställningen.

Tillståndskort

1 1 § Har en framställning helt eller delvis godkänts skall biografbyrån utfärda ett tillståndskort for varje exemplar av framställningen som skall användas vid visning vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Tillståndskortet skall innehålla uppgift om 1 registreringsnummer 2 titel 3 producent 4. speltid vid normal visningshastighet for godkänd framställning 5 åldersgräns 6 speltid och beskrivning av de delar som inte godkänts.

Tillsyn

12 § Biografbyrån skall i sin tillsynsverksamhet ägna särskild uppmärksamhet åt kontroll av 1. import och distribution av videogram som kan antas innehålla framställningar som strider mot 16 kap. 10 b § brottsbalken, 2. spridning av videogram till personer under femton år.

13§ När biografbyrån tar hand om exemplar av framställning for kontroll skall biografbyrån föra protokoll.

Handlâggningen av ärenden som inte gäller godkännande av filmer

14§ När direktören inte är i tjänst sköts direktörens uppgifter av den ñlmcensor som direktören bestämmer.

Direktören får delegera till annan tjänsteman att besluta i ärenden som rör biografbyråns tillsynsverksamhet.

Arkivering 15 § De delar av framställningen som inte godkänts av biografbyrån skall kopieras och förvaras hos biografbyrån. Framställning som inte till någon del har godkänts skall inte kopieras.

Tjånstetillsättningar m.m. 16 § Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. De andra filmcensorerna utses av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av biografbyrån. Sakkunniga som på begäran av biografbyrån skall avge yttrande enligt 10 § utses av regeringen for en bestämd tid och till det antal regeringen bestämmer. 17 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av biografbyrån i fråga om annan filmcensor än direktören.

Överklagande

18 § Biografbyråns beslut får överklagas hos statens besvärsnämnd för filmcensur om något annat inte följer av - om inskränkningi lagen (1987:439) rätten att överklaga - andra föreskrifter.

Beslut som gäller medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 § brottsbalken får inte överklagas.

Överklagas ett beslut om godkännande av framställning och har anmälaren begärt att framställningen skall godkännas för lägre åldersgräns än 15 år och finns inte yttrande från sakkunnig skall sådant yttrande inhämtas.

Denna förordning träder i kraft den

Sammanfattning

Våldsskildringsutredningen föreslår en ny lag om censur av filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Lagforslaget bygger på de allmänna överväganden om censurens omfattning och inriktning som ordes i vårt huvudbetänkande Videovåld H (SOU 1988:28).

Vi behandlar nu närmare hur kriterierna for censuringripanden skall utformas (avsnitt 3). En strävan har varit att anpassa kriterierna till gällande praxis. Samtidigt har vi försökt åstadkomma bättre samstämmighet mellan den toleransnivå som kommer till uttryck i brottsbalken och den som anges i censurlagen.

Mot bakgrund av den grundläggande motsättning som finns mellan allmänna handlingars offentlighet och censur diskuteras i avsnitt 4 arkivering och tillgänglighet av sådana framställningar som granskats av biografbyrån. Särskilt intresse tilldrar sig de framställningar som biografbyrån inte har godkänt för visning.

Vid en avvägning mellan olika, delvis starkt motstridiga, intressen anser vi oss kunna fororda en ordning som innebär en viss utvidgning av skyldigheten att lämna pliktexemplar till arkivet för ljud och bild (ALB). För att biografbyrån skall behandla en begäran om granskning skall krävas att ett exemplar av framställningen ingetts till ALB för arkivering. Däremot skall biografbyrån, liksom för närvarande, inte arkivera framställningar som godkänts eller totalforbjudits. Om endast delar av en framställning inte godkänts skall biografbyrån, liksom for närvarande, bevara dessa delar.

Filmer och videogram som av enskild överlämnats till ALB enligt pliktexemplarslagen är normalt sett inte att anse som allmän handling. De är därför inte tillgängliga för envar. Däremot är ALB:s arkiv tillgängligt för forsknings- och studieändamål. Enligt praxis har exempelvis foreträdare för massmedia möjlighet att få ta del av filmer och videogram som finns hos ALB. I praktiken kan härigenom en viss, om än begränsad, insyn i censurverksamheten ske. Samtidigt är kretsen av personer som direkt har tillgång till sådana framställningar som bedömts kunna vara skadliga att se på starkt begränsad.

I avsnitt 5 diskuteras överklagande av biografbyråns beslut. Vårt förslag innebär att regeringen inte längre skall vara besvärsinstans. I stället föreslås att en särskild besvärsnämnd med allsidig sammansättning inrättas.

Vi föreslår också att de till biografbyrån knutna rådgivande organen statens ñlmgranskningsråd och statens barnñlmnámnd - avvecklas. Vi föreslår att biografbrån i icke obetydlig omfattning skall inhämta yttrande från sakkunnig i fråga om sådana framställningar som skall tilllåtas för barn under femton år.

Som en åtgärd bland flera för att komma till rätta med utbudet av otilllåtna våldsskildringar i främst hemvideogram föreslog vi i betänkandet Videovåld II att biografbyrån skall få en särskild tillsynsfunktion. Vi överväger nu hur denna verksamhet mer i detalj bör utformas (avsnitt 6). Vi föreslår bl.a. att biografbyrån skall ha rätt till tillträde till lokaler där visning, försäljning eller uthyrning till allmänheten av filmer och videogram äger rum. För att kontrollen skall kunna bli effektiv föreslås även att biografbyrån under viss kortare tid skall få ta omhand filmer och videogram.

I avsnitt 7 presenteras ett förslag till nytt avgiftssystem för biografbyråns granskningsverksamhet.

1 Inledning

I juni 1988 överlämnade vi vårt huvudbetänkande Videovåld II - förslag till åtgärder (SOU 1988:28). I betänkandet behandlade vi olika åtgärder som kan vidtas mot spridning av våldsskildringar i rörliga bilder. Vi diskuterade förutsättningarna för att införa allmän förhandsgranskning även av hemvideogram och presenterade också två olika principförslag till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram. Vid våra överväganden kom vi fram till att effekten av en allmän förhandsgranskning av videogram skulle vara begränsad och föreslog därför i stället för allmän förhandsgranskning bl.a. att tillsynen och kontrollen av utbudet på hemvideomarknaden skulle förbättras och att statens biografbyrå skulle få ansvaret för en sådan tillsyn.

Med utgångspunkt i de förslag som vi lagt fram i vårt huvudbetânkande tar vi nu upp de frågor som återstår att behandla. Vi vill redan här betona att vårt arbete måste ses som ett led i en ständigt fortgående utveckling till skydd för de grundläggande fri- och rättigheter som enligt 2 kap. regeringsformen (RF) är tillförsäkrad varje medborgare. Yttrandefriheten och informationsfriheten måste fortlöpande skyddas och bevakas. Yttrandefriheten beskrivs i RF som en rätt att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Den yttrandefrihet som utövas genom det tryckta ordet regleras i en särskild grundlag, tryckfrihetsförordningen, (TF). Enligt 1 kap. 2 § TF råder det generellt förbud mot censur och mot andra hindrande åtgärder. Censur innebär att ett yttrande granskas av en myndighet, innan det når en tänkt mottagare. Syftet med censur är att förhindra att vad som går fram till mottagaren har ett innehåll eller en utformning som från granskarens synpunkt sett inte kan godtas. Förbudet mot förhandsgranskning är en central del i friheten att i tal,

skrift, eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Den enda form av censur som finns i dagi Sverige är i fråga om film och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Dessa censurbestammelser har stöd i punkt 4 av övergångsbestänunelserna till lagen (1976:871) om ändringi RF.

Mot denna bakgrund behandlar detta betänkande en modernisering och teknisk översyn av biografförordningenll, dvs. den författning som för närvarande reglerar under vilka förutsättningar som censurmyndigheten får ingripa mot filmer och videogram. Av grundläggande betydelse för kvaliteten i censurmyndighetens verksamhet är vilka censurgrunder som en censurlag innehåller och den närmare preciseringen av dessa. Denna fråga behandlar vi i avsnitt 3. I regelsystemet till skydd för den del av yttrandefriheten som regleras i TF finns också regler som skall göra det möjligt för medborgarna att få insyn i myndigheternas verksamhet. Rätten att ta del av allmänna handlingar ingår som en del i denna möjlighet. Frågan om censurmyndigheten skall bevara granskat material har nära samband med medborgarnas möjligheter till insyn i verksamheten. Vi tar därför i avsnitt 4 upp och diskuterar möjlig-

heterna att lösa denna komplicerade fråga. Överpröuning av censur-

myndighetens beslut sker i dag av regeringen. I avsnitt 5 redovisar vi våra överväganden om överprövning. I samband med denna fråga redovisar vi våra resonemang om biografbyråns sidonämnder, statens filmgranskningsrâd och statens barnñlmnämnd.

I vårt huvudbetânkande har vi lagt stor vikt vid en effektiv kontroll av framför allt videomarknaden. Vi har föreslagit att tillsynen av hemvideomarknaden förbättras. I avsnitt 6 redogör vi närmare för hur en sådan tillsyn bör konstrueras.

I avsnitt 7 behandlar vi slutligen hur gransknings- och tillsynsverksamheten skall finansieras.

1) Förordning (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. (ändrad senast 1986:1210).

Inom Europarådet finns en arbetsgrupp som har till uppgift att föreslå åtgärder mot våldsvideogram. Resultatet av arbetet har ännu inte offentligorts och har därför inte kunnat ligga till grund för våra överväganden.

2 verksamhet i

Biografbyråns dag

2.1 Biografförordningen

Bestämmelser om censur av film som skall visas offentligt finns i biografforordningen (se bilaga 1).

Innan en film får visas offentligt, dvs. vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, måste den ha godkänts av statens biografbyrå. Detta gäller alla slags filmer, alltså även t.ex. journalfilm. Sedan år 1986 är reklamfilm dock undantagen från granskningsplikt.

Biografbyrån får inte godkänna en film eller en del av en film som på grund av det sätt som händelserna skildras på och det sammanhang i som de förekommer i, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller forleda till brott. Biografbyrån får vidare vägra godkänna en ñlm eller en del av en film om byrån finner att visningen uppenbarligen strider mot lag. En närmare redogörelse for censurgrunderna och bio« grafbyråns praxis finns i avsnitt 3.

I fråga om filmer som är avsedda att visas for barn gäller i korthet följande. Barnen delas in i tre åldersgrupper, barn som är under sju år, barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte femton år. En film eller filmdel får inte godkännas om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada. Som exempel på psykisk skada kan nämnas rädsla, ångest och otrygghet. Biografbyrån gör således inte någon bedömning av om filmen är särskilt lämplig eller kan rekommenderas for barn i viss ålder.

Som vi nämnti kommer vi att närmare behandla vuxeninledningen censuren i avsnitt 3.1.1. Vi har inte ansett att det finns skäl att förändra kriteriet skada vid bedömning av åldersgränser för barn. Vi psykisk kommer därför inte att behandla denna fråga närmare. I vårt betänkande Videovåld II, har vi föreslagit en flexiblare tillämpning av åldersgränserna genom s.k. vuxenmedverkan (a.a. s. 61-72).

Genom en ändring i biografförordningen som trädde i kraft den 1 janua-

ri 1986 utvidgades förhandsgranskningen till att omfatta även offentlig av videogram. Avsikten med denna utvidgning var även att visning skapa möjlighet att frivilligt förhandsgranska videogram även om de inte skulle visas offentligt. Samtidigt med denna ändring avskaffades kravet pa förhandsgranskning av reklamfilm. Det kan påpekas att s.k. trailers enligt motiven inte anses vara reklam. Inte heller anses filmer och vidcogram med musikupptagningar, exempelvis s.k. videoclips, vara reklam :iven om det kan antas att syftet med visningen till en del är att marknadsföra fonogram med samma musik (prop. 1984/85:116 s. LUX Vidare undantogs visningen av filmer och videogram vid varumâssar. Litsmllningar eller sportevenemang från kravet på förhandsgranskning under förutsättning att själva visningen inte är en sådan allmän sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomsier.

2 .12 Statens biografbyrå

Närmare bestämmelser om verksamheten vid biografbyrån finns i förordningen (1988:675) med instruktion för statens biografbyrå (se bilaga 2).

Biografbyrån prövar om filmer eller videogram skall godkännas för of-

fentlig visning.

Biografbyrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 16 kap. 19 § BrB och frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktstöd för film.

Biografbyrån forestås av en direktör. Direktören tjänstgör också som filmcensor. Dessutom finns ordinarie ñlmcensorer till ett antal som regeringen bestämmer. Tjänsten som direktör tillsätts av regeringen. Regeringen utser de övriga filmcensorerna för en bestämd tid. Sedan den 1 december 1988 har biografbyrån sex censorer. Samtliga utom direktören arbetar på halvtid. Dessutom finns fyra extra censorer som träder i tjänst i mån av behov. Hos byrån finns också teknisk och administrativ personal.

Till biografbyrån är knutna två rådgivande organ, statens ñlmgranskningsråd och statens barnfilmnâmnd. Filmgranskningsrådet och barnfilmnämnden behandlas närmare här nedan.

2.2.1 Granskning av film och videogram

Granskningsverksamheten är avgiftsñnansierad. Varje kopia som skall komma till användning vid offentlig visning skall ges in till biografbyrån for granskning. Granskningsavgiftens storlek är beroende av såväl speltid som antal kopior. För filmer och videogram som skall visas vid ett begränsat antal tillfällen i vissa icke kommersiella sammanhang som ñlm- eller videofestivaler och andra kulturarrangemang kan biografbyrån meddela ett begränsat godkännande. Ett sådant godkännande meddelas utan avgift och kan gälla for en sammanhängande period om högst 30 dagar. Minst ett år måste ha forflutit sedan beslut om avgiftsbefrielse senast meddelades innan ett nytt sådant beslut meddelas for filmen eller videogrammet.

Om en film är avsedd att visas for vuxna, dvs. personer som fyllt femton år, prövas frågan om godkännande av en enda censor. Om censorn anser att filmen helt eller delvis bör förbjudas skall ytterligare en censor delta i prövningen. Kan censor-erna inte enas skall en tredje censor pröva filmen. Om prövning sker med tre censorer avgörs frågan genom majoritetsbeslut. Har alla censorerna olika uppfattning gäller den mening som den i tjänsten äldste censorn företräder. Filmgranskningsrådet skall yttra sig i vissa angivna fall innan frågan avgörs. En redogörelse for detta lämnar vi i avsnitt 2.3.1.

Film som är avsedd att visas for barn skall alltid granskas av två censorer. Minst en av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat ämne av värde vid prövningen. Kan censorerna inte enas skall en tredje censor inkallas. Också här avgörs frågan genom majoritetsbeslut. I vilka fall som barnfilmnámnden skall yttra sig redovisar vi i avsnitt 2.3.2.

Utöver vad som sagts om en av barnfilmcensorerna finns inga föreskrifter om särskilda kvalifikationer hos censorerna.

Enligt preliminära uppgifter granskade biografbyrån 264 lângñlmer och 226 videogram under år 1988. Därtill kommer granskning av kortfilmer och kortare videogram. Totalt omfattade biografbyråns granskningsverksamhet omkring 850 titlar.

2.2.2 Åtalsmedgivande

Ärenden om åtalsmedgivande prövas av direktören. Omkring 80 videogram prövades på begäran av polismyndighet under år 1988.

2.2.3 Fraktstöd

Det statliga fraktstödet har funnits i tio år och lämnas for ungefär en tredjedel av de filmer som årligen har biopremiär i Sverige, dvs. ca 100 st. Urvalet sker med hänsyn till kvalitet. Det som ersätts är kostnaden for transporten av biograffilmen till och från biografen, en kostnad som uppgår till 320 kn/film i genomsnitt. Några begränsningar beträffande filmernas längd finns inte. Även kortfilm kan få stöd.

Fraktstödet utgör ca 1 milj.kr. per år.

Ärenden om fraktstöd avgörs av direktören efter samråd med den censor som granskat filmen.

Stödet kan ges till alla biografer som regelmässigt visar högst fem filmföreställningar i veckan.

2.3 Biografbyråns sidonämnder

2.3.1 Statens filmgranskningsråd

Rådet inrättades år 1954 efter förslag från 1949 års ñlmkommitté. Granskningsrådet är knutet till statens biograibyrå som rådgivande organ till byrån. Byrån skall inhämta rådets yttrande om det är fråga om att helt förbjuda en film - delar av en film förbjuda betydande - delar av en film som har vunnit förbjuda erkännande som film av betydande konstnärligt värde eller som uppenbarligen kan antas vinna sådant erkännande - företa en censuråtgärd av normerande eller principiell karaktär för biografbyråns verksamhet.

Skälet för att inrätta granskningsrådet var att skapa en allmän insyn i censurverksamheten eftersom en sådan insyn var principiellt önskvärd. Granskningsrådet skulle också reducera riskerna för godtyckliga ingripanden från censurmyndigheten och utgöra en garanti mot eventuellt maktmissbruk från censurmyndighetens sida. Dessutom skulle rådet utgöra en värdefull kontaktmöjlighet med den allmänna opinionen.

Rådets ledamöter förordnas av regeringen och skall enligt förarbetena väljas bland vidsynta, erfarna personer med intresse för filmens konstnärliga och sociala betydelse. Rådet har fem ledamöter. För varje leda-

mot finns det en personlig suppleant. Ledamöter och suppleanter för:

ordnas av regeringen för tre år. Regeringen utser också en av ledamöterna till rådets ordförande, medan rådet inom sig utser vice ordförande. Hos nämnden finns en sekreterare. Alla beslut fattas med enkel ma-

joritet. Inom rådet finns i dag representanter för skolväsendet, folkrörelseorganisationer, kyrkliga samfund och konstnärliga utövare.

När rådet får en film eller ett videögram för yttrande föredras ärendet av biografbyråns direktör eller av den censor som direktören bestämmer. I de flesta fall får rådets ledamöter reda på vilken preliminär bedömning som orts av biografbyrån. Efter att rådet sett filmen respektive videogrammet får distributören svara på frågor från rådets ledamöter. Distributören får då också tillfälle att lägga fram sina synpunkter. Ärendet diskuteras internt inom rådet och rådet bestämmer vilken rekommendation det skall lämna till biografbyrån.

2.3.2 Statens barnfilmnämnd

Filmcensurutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1969:14) Filmen - censur och ansvar, att förhandsgranskningen av film skulle begränsas till film som skulle visas offentligt för barn under 15 är. I övrigt skulle filmen inte vara underkastad från någon förhandskontroll samhällets sida. Enligt skulle förslaget biografbyrån och filmgranskningsrådet ersättas av en myndighet, filmnâmnden. Nämnden skulle endast bedöma ñlmers eventuella skadliga inverkan på barn och ungdom. Den skulle därför bestå av experter med kvalificerad utbildning och praktik främst i barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsykiatri eller motsvarande sakkunskap eller erfarenhet. Dessutom skulle den nya nämnden innehålla lekmannainflytande som företrädde olika intressen och meningsinriktningar med anknytning till frågor som har att göra med barn och film. Utredningen föreslog dessutom att nämndens beslut inte skulle kunna överklagas. Anledningen till det var att nämnden skulle representera högsta sakkunskap inom berörda områden.

Regeringen överlämnade betänkandet och dess remissvar, utom vad gällde frågan om barncensurens organisation, till massmedieutredningen. I prop. 1972:1 bilaga 10 B6 s. 24 fann departementschefen det motiverat med en förstärkning och breddning av granskningen av film som visas för barn under femton år. Sådan film skulle därför ses av två

censorer, varav åtminstone den ene skulle ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i företrädesvis barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsykiatri. Dessutom skulle ett rådgivande organ inrättas for frågor rörande förbud eller annan åtgärd i fråga om film som önskas tillåten för visning for barn under femton år. Det nya organet skulle ersätta filmgranskningsrådet när det gällde film för barn under 15 år. Organet skulle bestå av fem ledamöter som skulle utses av regeringen för en tid av högst tre år. Bland ledamöterna skulle ingå företrädare för barnpsykiatrisk och barnpsykologisk sakkunskap samt personer med erfarenhet från barn- och ungdomsverksamhet. Beslut av biografbyrån om förbud eller censuråtgärd som meddelades efter hörande av det nya rådgivande organet skulle inte få överklagas om biografbyrån och organet var ense om åtgärden.

Genom kungörelsen (1972:312) om ändring i instruktionen (1965:748) för statens biografbyrå infördes ändringarna.

Bestämmelsen om när biografbyrån skulle inhämta barnfilmnämndens yttrande utformades helt efter förebild från den bestämmelse som reglerade i vilka fall filmgranskningsrådet skulle avge yttrande (se ovan) trots att ändamålet med barnfilmnämnden var ett annat än med filmgranskningsrådet.

Bestämmelserna som redovisats här gäller fortfarande.

Barnfilmnámndens ledamöter utses av regeringen för högst tre år. Nämnden består av en ordförande och fyra ledamöter. För varje ledamot utses en personlig suppleant. Hos nämnden finns dessutom en sekreterare. Bland ledamöterna ingår företrädare for psykologisk och barnpsykologisk sakkunskap. Dessutom finns det bland ledamöterna författare, en Skolläkare, en barnteaterpedagog, en massmedieforskare samt i övrigt representanter för Folkets Hus-rörelsen.

Varken ñlmgranskningsrådet eller barnfilmnâmnden har egen budget utan verksamheten bekostas av biografbyråns medel.

Censurgrunder

3.1 Nuvarande ordning i biografförordningen

3.1.1 Vuxencensuren i praxis

Censurgrunderna for vuxna enligt biografforordningen 3 § är forråan-

de, skadligt upphetsande eller forleda till brott. Dessutom kan biografbyrån vägra godkänna en framställning om visning av den eller del därav uppenbarligen skulle strida mot allmän lag.

Filmcensurutredningen redoorde i sitt betänkande (SOU 1969:14) Filmen, censur och ansvar (s. 24 O for då rådande praxis i fråga om cen-

suringripanden.

Vad beträffar censurens praxis är censurgrunderna forråande och skadligt upphetsande de ojämforligt mest tillämpade.

Av en promemoria om biografbyråns arbete m.m. som byrån har upprättat for utredningens räkning framgår att det stora flertalet ingripanden görs i syfte att eliminera grov brutalitet, destruktivitet, råhet och sadism. Bildkategorier som ofta föranleder förbud eller klippning är sålunda t.ex. långvariga, råa slagsmål med inslag av grymhet och blodsutgjutelse, detaljerade eller utdragna skildringar av grymhet mot människor eller djur, olika former av tortyr, närgångna skildringar av avrättningar eller avancerade skräckscener rörande dödshot, mord, dråp eller självmord.

Ett ingripande mot en film med starka inslag av våld och destruktivitet, som väckte en hel del debatt, var totalförbudet 1966 mot De vilda änglarna, en kritisk beskrivning av ett kaliforniskt skinnknuttegäng som i sitt u pror mot samhället omger sig med bl.a. nazistsymboler. Filmen rigavs sedermera efter besvär. Däremot stod sig ett totalförbud något senare mot en film med liknande motiv, Born Losers.

Vid sidan av sådana våldsskildringar har biografbyrån traditionellt varit särskilt restriktiv också på ett annat närliggande område, nämligen skräckfilmerna. Ett omdiskuterat censurfall inom denna genre var den engelska filmen Peeping Tom som drabbades av totalförbud 1966. Filmer som skildrar sinnessjukdom eller liknande tillstånd blir också ofta klippta eller förbjudna. Uppmärksammade fall härav under senare år var bl.a. två amerikanska filmer: mentalsjukhusskildringen Shock Corridor, totalförbjuden 1964 och Chappaqua, en självupplevd narkomanskildring med omdiskuterade psykedeliska sekvenser. Den senare friade censuren (1967) efter att ha hört medicinalstyrelsen i ärendet.

I fråga om skildringar av sexuella förhållanden får den svenska filmcensuren allmänt sett anses tämligen liberal jämfört med de flesta andra länders, i varje fall såvitt gäller ordinär sexualitet. Gränserna för den sexuella frispråkigheten har under de senare åren gång efter annan flyttats framåt. Som har framgått av det föregående var det bl.a. censurens ställningstagande till filmerna Tystnaden och f49l som satte i gång den debatt som ledde till att filmcensurutredningen tillsattes i slutet av 1964. Sedan dess har positionerna på det sexuella frontavsnittet forskjutits radikalt, framför allt genom nyssnämnda filmer av Vilgot Sjöman, Jag är nyfiken - gul (1967) och Jag är nyfiken - blå (1968). I dessa skildras samlag och andra sexuella handlin ar öppnare än i någon tidigare film som har visats offentligt här i andet. Båda filmerna godkändes utan klipp.

Alltjämt är dock biografb rån mera restriktiv när den sexuella situationen innefattar sa ism eller tvång. Våldtäktsscener t.ex. klipps ofta bort eller förkortas. Likaså sexuella perversiteter.

Censurgrunden förleda till brott tolkar biografbyrån, enligt vad nämnda promemoria utvisar, som främst avseende direkt brottsinstruktiva filmbilder eller scenföljder. Norman har

terst restriktivt och sporadiskt. När det har förekommit tillämåatsgt- ar et

gällt någon sådan illustrativ detalj i skildringen av förberedelse eller utförande av brott som byrån har ansett kunna ge t.ex. tips som inte är önskvärda. Oftast har normen använts i förening med någon av eller båda censurgrunderna forråande och skadligt upphetsande. Något totalforbud med tillämpning av ifrågavarande censurnorm synes inte ha förekommit.

Censurgrunden stridande mot allmän lag har också åberopats mycket sällan. Bestämmelsen i 16 kap. 11 § brottsbalken om sårande av tukt och sedlighet har dock anförts som skäl for biografbyråns ingripande i några enstaka fall. Ett antal kortfilmer i smalfilm av typ förbjöds 1963 och 1967. Ett av moti-

pornografisk

ven - vid sidan av forråande och skadligt upphetsande - för byråns totalförbud mot 491 var vidare att några avsnitt, bl.a. ett monolog- och dialogparti, ansågs uppenbart ägnade att såra tukt och sedlighet. Det framgår att byrån vid detta och flera andra inipanden har tänkt framför allt på ungdomar närmast över 15rsgränsen och den större risk för skadlig påverkan som har antagits föreligga för dessa jämfört med äldre personer. Tukt- och sedlighets aragrafen har slutligen åberopats i ett par fall 1968. Det

ena gälide filmen Dom kallar oss mods, en dokumentär skildring

av två unga alkohol- och narkotikamissbrukare som regisserades av två elever vid filminstitutets filmskola. Biografbyrån ville klippa bort en samlagsscen med stöd av nämnda lagrum. Efter besvär godkändes dock filmen i obeskuret skick av Kungl. Maj:t. Det andra avsåg några renodlade samlagsfilmer. Filmgranskningsrådets majoritet ansåg att filmerna borde godkännas men Kungl. Majzt förbjöd filmerna med åberopande av nyssnämnda lagrum. Utöver nu angivna fall har hänvisning till allmän lag inte förekommit från biograibyråns sida.

I senare års praxis har censurgrunden forråande varit den som till-

lämpats oftast. Censuringripande sker fortfarande mot grov brutalitet,

destruktivitet, råhet och sadism. I fråga om sexualskildringar godkänns normal sexualitet. Om den sexuella situationen som skildras innefattar sadism eller tvång blir skildringen utsatt för ingripanden på grund av att skildringen är förråande. Enligt den praxis som utvecklats hos biografbyrån blir också skildringar med barnpornografi utsatta för ingripande med stöd av denna censurgrund.

Censurgrunden skadligt upphetsande används alltmera sällan. I det fall den kommit till användning rör det sig om film i genren skräckñlm. Censurgrunden användes for totalforbud av en film med titeln Nightmare år 1964. Den enda film som på senare tid (våren 1988) förbjudits på denna grund är en version av filmen A nightmare on Elm Street 3, Dream Warrior. Handlingen utspelas på ett mentalsjukhus där ett antal ungdomar intagits på grund av självmordsförsök. Ungdomarna hemsöks av mardrömmar. Huvudpersonen i dessa drömmar tar livet av ungdomarna en efter en i deras drömmar. En version av filmen bedömdes som skadligt upphetsande och förbjöds. Förbudet fastställdes av regeringen efter besvär. I filmen suddades gränserna för dröm och verklighet ut på ett sätt som skulle kunna vara psykiskt skadligt för unga prepsykotiska personer hos vilka gränserna mellan inre fantasi och yttre verklighet är flytande. - En omklippt version av filmen blev senare godkänd för vuxen publik.

Censurgrunden forleda till brott tillämpas också den alltmera sällan. Den har kommit till användning for rent brottsinstruktiva avsnitt i filmer och dâ i förening med de båda nyssnâmnda grunderna eller en av dem. Något ingripande enbart på denna censurgrund har inte förekommit. Censurgrunden användes tillsammans med forråande år 1983

vid bedömningen av filmen Bad Boys. I en sekvens av filmen lade huvudpersonen fulla läskedrycksburkar i ett örngott och slog med stor

kraft sina antagonister sönder och samman. Örngottet med burkarna

blev ett effektivt vapen. Vapnet bestod av vanliga föremål varför scenen bedömdes som alltför brottsinstruktiv. Eftersom scenen också innehöll mycket blodsututelse ansågs den dessutom förråande.

Möjligheten för biografbyrån att ingripa mot filmer vars visning uppenbarligen skulle strida mot allmän lag har inte använts sedan 1971 då den användes med syftning på den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 § brottsbalken om sårande av tukt och sedlighet.

Det är filmens syfte och helhetsverkan, effekten, som är av avgörande betydelse för om ingripande skall ske eller inte. Hänsyn tas oftast bara till verkningarna på en normalpublik, men det förekommer att särskild hänsyn tas till minoritetsgrupper i publiken, t.ex. i fråga om filmer som anses vara ägnade att framkalla icke önskvärda attitydförândringar, grav ångest eller skrämsel.

Under de senaste decennierna har biografbyrån fäst allt större vikt vid ñlmens konstnärliga värde och undvikit censuringrepp i konstnärligt värdefulla filmer.

3.2 Överväganden och förslag

3.2.1 Allmänna utgångspunkter

Yttrandefrihet och informationsfrihet är i ett demokratiskt samhälle av fundamental betydelse för samhället och medborgarna-I vårt land har dessa friheter sedan mycket länge erkänts som självklara medborgerliga rättigheter. I tryckfrihetsförordningen och i radiolagen finns för att garantera dessa friheter uttryckliga censurförbud.

Filmen är i dag i vårt land det enda område inom kulturlivet där det finns en statlig censur i betydelsen obligatorisk, fortlöpande förhands-

granskning. Censurmyndigheten bestämmer i förväg vad som skall få framföras offentligt. På alla andra områden - bildande konst, teater, litteratur, press, TV - kan samhället bara ingripa i efterhand mot missbruk av yttrandefriheten.

Filmcensur infördes i Sverige redan år 1911, alltsedan dess har man mer eller mindre intensivt diskuterat om censuren är berättigad. Frågan om ett utvidgat skydd i grundlag för andra medier än tryckta skrifter bereds for närvarande inom justitiedepartementet.

I vårt uppdrag ingår att göra en teknisk översyn av biografforordningv

en. En teknisk översyn innebär att forfattningstexten skall anpassas till gällande praxis.

Eftersom filmcensuren innebär en inskränkning av yttrande- och informationsfriheterna är det enligt vår uppfattning mycket viktigt att grunderna for censuringripanden är så tydligt angivna som möjligt. I annat fall kan det finnas risk for godtycklig tillämpning. Samtidigt måste censurmyndigheten ges möjlighet att utveckla sin praxis i samklang med utvecklingen i samhället.

Utgångspunkten vid censurmyndighetens bedömningar bör vara att det som lämnas in också skall godtas.

Censur för vuxna bör enligt vår mening främst inrikta sig på att motverka spridning av spekulativa skildringar av allvarliga våldshandlingar.

Rent allmänt är det värdefullt om grunderna for censur i fråga om offentligt visade framställningar så nära som möjligt överensstämmer med de rekvisit som krävs för att ett ingripande skall kunna ske i efterhand med stöd av BrB. I BrB 16 kap. 10 b § talas det om skildringar av sexuellt våld eller tvång och närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur. Beskrivningen av vilka våldsskildringar som är förbjudna enligt BrB 16 kap. 10 b § och som kan angripas i efterhand knyter nära an till biograibyråns praxis vid tillämpningen av biografförordningens censurgrund forråande (se Ds Ju

1980:14 s. 39, KU 1980/81:28 s. 36 och prop. 1984/85:16 s. 17 samt redovisningen ovan). Vid utarbetandet av förbudet mot spridning av extrema vâldsskildringar var det också lagstiftarens ambition att så långt möjligt samordna förutsättningarna för censur och efterhandsingripande i fråga om våldsskildringar. Enligt vår mening bör man undersöka om en ytterligare samordning mellan reglernas materiella innehåll går att uppnå.

I detta sammanhang kan man emellertid inte bortse ifrån att en bedöm-

ning som sker hos biografbyrån sker under andra betingelser än den bedömning som sker vid domstol. För att tillgodose önskemålet om förutsebarhet i rättsskipningen måste kriterier för en straffrättslig bestämmelse utformas så tydligt som möjligt. Även om tillämpningen av censurgrunden förråande och rekvisiten i BrB i stort sett har samma innebörd när det, gäller våldsskildringar, finns den skillnaden att bedömningen i ett censurärende i dag sker efter en antagen effekt av framställningen. Effektkriteriet har till ändamål att förebygga skada hos åskådaren. I fråga om de våldsskildringar som förbjudits i BrB så förutsätts att sådana skildringar kan förorsaka åskådaren skada.

I ett mindre antal filmer förekommer det Lex. inte ett så utdraget våld att biografbyrån skulle kunna ingripa mot ett visst avsnitt i ñlmen enbart med stöd av rekvisiten i BrB. Samtidigt kan filmens uppbyggnad och tendens vara sådan att den, med hjälp av rafñnerad redigeringsteknik, antyder ohyggliga hemskheter. I fråga om sådana filmer är det enligt vår mening väsentligt att filmen blir bedömd som en helhet eftersom effekten av ñlmen i sådana fall kan antas vara förråande. Censurbedömningen bör därför enligt vår mening fortfarande utgå ifrån en antagen effekt av framställningen. Ett ytterligare skäl för att behålla effektkriteriet är att bedömningen annars kan riskera att bli stelbent och mekanisk.

3.2.2 IPÖrråande

Innehållet i biografbyråns praxis när det gäller tillämpningen av censurgrunden förråande redovisar vi i avsnitt 3.1.1. Detta censurkrite-

rium täcker väl den typ av skildringar som enligt en allmän uppfattning i samhället inte bör godtas. Tillämpningen av censurgrunden inriktar sig främst mot sådana våldsskildringar som kan inordnas under beteckningen spekulativa skildringar av allvarliga våldshandlingar. Dessutom tillämpas censurgrunden i fråga om barnpornografiska framställningar. Spridning av sådana framställningar är förbjuden enligt 16 kap. 10 a § BrB.

Termen förråande kan emellertid vara svårtolkad för personer som inte är väl insatta i dess tillämpning. För att en lekman skall kunna bilda sig en uppfattning om vad som kan vara av betydelse vid biografbyråns bedömning och för att markera det nära samband som bör finnas mellan straff- och censurbestämmelserna bör det av lagtexten framgå vilka våldsskildringar som kan bli föremål för ingripande. Ett tillägg med exempel på vad som kan bli föremål for ingrepp bör därför inarbetasi censurbestämmelsen. Någon förändring i nuvarande praxis vad gäller tillämpningen av censurgrunden är inte avsedd. Avsikten är inte heller att exemplifieringen skall vara uttömmande.

3.2.8 skadligt upphetsande

l biografbyråns praxis under senare år har kriteriet skadligt upphetsande använts ytterst sällan. Av filmcensurutredningens redovisning av praxis framgår att tillämpningen av kriteriet vid den tiden tog sikte på sexuella skildringar. Filmer med sexuella motiv hänfordes till den kategori som kunde bli föremål för censuringrepp på grund av att de var skadligt upphetsande (SOU 1969:14 s. 34).

Ordet upphetsande associerar naturligt till sexuella framställningar. Språkligt täcker ordet i och för sig både upphetsning av sexuell natur » n och förvirring , skrämsel, panik m.m.

Som tidigare nämnts har under våren 1988 kriteriet skadligt upphetsande använts till stöd för ett totalförbud av en version av en film som helt saknar sexuella skildringar (Nightmare on Elm Street 3 - Dream Warrior, jfr ovan, avsnitt 3.1.1). Vid bedömningen av filmen inhämta-

des yttranden från såväl psykiatrisk som psykologisk expertis. Båda experterna ansåg att främst for en mindre grupp ungdomar kunde filmen vara skadligt upphetsande, bl.a. då den på ett suggestivt sätt suddade ut gränsen mellan dröm och verklighet.

Filmcensuren kan inte vara statisk utan måste anpassa sig till utvecklingen i samhället. Så har också skett när det gäller synen på skildringar av sexuell natur.

Tillämpningen av censurgrunden skadligt upphetsande har således förändrats. Från att ha tillämpats på sexuella skildringar har den på senare tid tillämpats pâ film vars effekt snarare kan betecknas som gravt ångestskapande.

För film i skráckfilmsgenren har grunden tillämpats till stöd for totalforbud en gång under de senaste tjugo åren. Redan detta förhållande talar starkt for att ta bort censurgrunden.

En utgångspunkt vid vår översyn av censurlagstiftningen har som vi nämnt tidigare varit att samordna innehållet i reglerna for censur och efterhandsingripande. Med hänsyn till att censurgrunden kommit till användning så ytterligt sällan anser vi att intresset av att samordna innehållet i regelsystemet väger över och att censurgrunden också av detta skâl bör tas bort.

Vi föreslår således att censurgrunden skadligt upphetsande utmönstras och att den inte ersätts.

Vi vill här påminna om att en framställning som innehåller mycket våld kan bli föremål for ingrepp om den kan anses forråande.

3.2.4 Förleda till brott

I vår redovisning av praxis framgår att censurgrunden forleda till brot används ytterst sparsamt. Vid de tillfällen den använts har den

använts tillsammans med någon annan censurgrund, främst förråande.

En mycket stor del av filmutbudet kan hänföras till filmer som handlar om brott. Ofta beskrivs ingående hur filmens huvudperson planerar och

genomför sådana brott som rån, mord, narkotikahandel m.m. Censur-

grunden kan enligt sin lydelse användas till att censurera en stor del av denna genre. Så har den emellertid inte använts. I stället har biografbyrån varit mycket restriktiv med att tillämpa denna censurgrund. Som vi redovisat ovan har byrån i några enstaka fall använt censurgrunden mot rent brottsinstruktiva avsnitt. I vår översyn ingår också att överväga om en censurgrund som inte tillämpas i någon utsträckning skall finnas kvar. Detta gäller även censurgrunden forleda till brott.

En möjlighet att ingripa mot skildringar som forhärligar brottslighet framstår vid forsta påseendet som både lämplig och ändamålsenlig. En närmare analys av denna censurgrund leder emellertid till slutsatsen att censurgrunden inte uppfyller de krav på precisering som måste anses nödvändiga. Området för kriminalisering förändras fortlöpande. En censurbestämmelse som förbjuder skildringar av brott kan därför bli svår att överblicka. En ändring i strafflagstiftningen skulle teoretiskt sett kunna slå igenom också i censurverksamheten. Den kan då bli ägnad att hindra en fri debatt. En framställning som i och för sig innehåller en uppmaning att begå brott kan ju samtidigt vara ett inlägg i samhällsdebatten, exempelvis genom att uppmana till olagliga opinionsyttringar. Ur yttrandefrihetsrättslig synpunkt blir därför en censurgrund som ger en generell möjlighet att ingripa mot skildringar av brottslighet särskilt känslig. Slutsatsen måste bli att en generell möjlighet att ingripa mot skildringar som förhärligar brottslighet inte bör finnas kvar. Denna slutsats stöds också av det faktum att censurgrunden i praktiken inte tillämpats.

Möjligen kan slutsatsen bli en annan om bestämmelsen utformas så att den avser endast någon form av brottslighet, t.ex. forhärli gande av narkotikabruk. Eget bruk av narkotika har nyligen blivit kriminaliserat. Under vissa perioder har det förekommit filmer där bruk av narkotika

forhärligas eller skildras som en naturlig del i utvecklingen att bli vuxen. I den allmänna debatten har det då framförts krav på att framställningar som förhärligar narkotikamissbruk borde bli föremål för censuringrepp. Tidigare var eget bruk inte brottsligt och biografbyrån har därför inte lagligen kunnat ingripa mot denna typ av skildringar.

När man i biografbyråns praxis har diskuterat tillämpningen av censurgrunden förleda till brott, har det varit fråga om allvarlig brottslighet. Narkotikamissbruk är i och för sig en företeelse som samhället ser allvarligt på med hänsyn till de sociala och personliga följder missbruket kan få. Brukande av narkotika kan inte leda till svårare påföljd än böter. Detta brott kan därför inte anses ha den allvarliga karaktär som tidigare varit förutsättningen för att denna censurgrund skulle tillämpas. Snarare förefaller man att i debatten vända sig emot den livsstil som kan uppkomma kring narkotikamissbruk, en livsstil där den sociala strukturen ofta kan liknas vid en subkultur. En möjlighet att genom censur ingripa mot skildringar av olika livsstilar - de må vara betingade av religiösa föreställningar, ungdomslivsstilar eller annat - framstår som ytterst känslig ur yttrandefrihetssynpunkt.

Vår slutsats blir att även en till vissa brott preciserad censurbestämmelse har så negativa konsekvenser från yttrandefrihetssynpunkt, att tanken redan på denna grund bör avvisas.

Därtill kommer att en censurgrund som gör det möjligt att ingripa mot förhärligande skildringar av narkotikabruk leder till att censurlagstiftningen får ett vidare innehåll än reglerna för efterhandsingripande. Strävandena att samordna regelsystemen får i så fall närmast ske genom att motsvarande bestämmelse arbetas in i BrB. En sådan utvidgning av kriminaliseringen ställer vi oss emellertid mycket tveksamma till.

3.2.5 Visningen skulle strida mot allmän lag

Biografbyrân har också en fakultativ möjlighet att ingripa mot en framställning vars visning skulle strida mot allmän lag. Denna möjlig-

het har inte utnyttjats sedan fore år 1971, då den tillämpades med syftning på den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 § BrB om sårande av tukt och sedlighet.

Denna fakultativa möjlighet att ingripa har inte heller tillämpats på mycket lång tid. Liksom när det gäller censurgrunden skadligt upphetsande talar redan detta förhållande emot att ha kvar möjligheten till censur. Också våra strävanden att samordna innehållet i reglerna om censur och efterhandsingripande talar starkt emot att behålla censurgrunden.

KU har i betänkandet 1987/88236 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. uttalat att ett fortsatt beredningsarbete angående frågan om ett vidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet bör komma till stånd. En särskild grundlag om andra medier än det tryckta ordet torde komma att omfatta upptagningar av rörliga bilder. Beredningsarbetet har påbörjats.

De fall där visning av film skulle kunna strida mot allmän lag kan röra bl.a. förtal eller hets mot folkgrupp. Uttalanden som påstås utgöra förtal och hets mot folkgrupp ligger inte sällan inom utrymmet for den allmänna debatten. Här kan intresset av en fri samhällsdebatt stå mot intresset att värna om enskilda människors integritet och värdighet. Detta är en avvägning som biografbyrån inte kan sägas vara särskilt lämpad att göra, utan som i stället bör ske i efterhand av allmän domstol.

Av detta skäl och med hänsyn till intresset av att samordna möjligheterna till censur och efterhandsingripande bör den fakultativa censurgrunden, som inte blivit tillämpad under lång tid, utmönstras.

Skall bevara granskat

4 biografbyrån

material?

4.1 Utgångspunkter

4.1.1 Tryckfrihetsförordningen (TF)

handlingar. Principen om I TF regleras rätten att ta del av allmänna allmänna handlingars offentlighet är ett för svensk rätt karakteristiskt

kontrollinstitut med betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. Offentligbetraktas som en viktig förutsättning för massmediernas hetsprincipen att fullgöra sin skyldighet att bevaka de styrande. Offentligmöjlighet har tre huvuduppgifter, nämligen att främja rättssäkerhetsprincipen heten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret. Desinskränkningar i ofsa syften måste alltid beaktas då man överväger fentlighetsprincipen av hänsyn till andra intressen.

att det skall stå varje svensk medborgare fritt I 1 kap. 1 § TF föreskrivs av de bestämmelser som är meddelade i TF till att, med iakttagande rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina skydd för enskild och åsikter, allmänna handlingar samt meddela tankar offentliggöra och underrättelser i vilket ämne som helst. Enligt 2 kap. 1 och uppgifter äga fri tillgång till allmänna 2 §§ TF skall varje svensk medborgare med de inskränkningar som föreskrivs i lag (se sekretesslahandlingar i skrift eller bild gen nedan). Enligt 2 kap. 3 § TF är en framställning

= samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas

endast med tekniskt hjälpmedel en handling i lagens mening. Hand-

är enligt samma paragraf allmän om den förvaras hos en statlig lingen “ eller kommunal myndighet och om den enligt reglerna i _2 kap. 6 eller

7§ âr att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. I 1 kap. 8 § andra stycket TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild och om förbud att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse; härom gäller vad i lag är stadgat.

Den närmare avvägningen mellan tryckfrihet och upphovsrätt görs i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Vid denna avvägning har lagstiftaren valt att inte inskränka den grundlagsenliga rätten att ta del av å 7. s allmänna handlingar i den ordning som sägs i 2 kap. TF (se nedan vid i l redovisningen av upphovsrättslagen). E. s ê Enligt 2 kap. 2 § TF får rätten att ta del av allmän handling begränsas i lag om det är påkallat med hänsyn till bl.a. skyddet for enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

Som allmän handling avses inte tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har tillförts allmänt arkiv uteslutande for förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål eller privata brev, skrifter eller upptagningar som eljest har överlämnats till myndighet uteslutande for ändamål som nu angivits (2 kap. 11 § TF). Denna bestämmelse täcker de skrifter samt ljud- och bildupptagningar som arkivet för ljud och bild (ALB) får ta emot for forskningsändamål enligt lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Om däremot en myndighet överlämnar sina allmänna handlingar för arkivering hos ALB förblir handlingarna allmänna.

4.1.2 Sekretesslagen

Sekretesslagen (1980:100) innehåller bestämmelser om begränsning av rätten attta del av allmänna handlingar, om förbud mot att. lämna ut _ sådana handlingar och om tystnadsplikt i offentlig verksamhet. Utgångspunkten vid utformningen av varje sekretessbestämmelse har varit att inte åstadkomma mer sekretess än vad som oundgângligen är

nödvändigt for att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen. Detta innebär bl.a. att en uppgift inte skall omfattas av sekretess, om man inte kan förutse någon skada som resultat av att den lämnas ut. En skadebedömning skall göras vid varje tillfälle då någon begär att få ut en uppgift. Skyddet för enskildas personliga förhållanden regleras i 7 kap. Detta skydd avser främst integritetskränkningar av olika slag som kan uppkomma om uppgifter om personliga förhållanden röjs. Som exempel kan nämnas uppgifter inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och hos allmänna försäkringskassan Till skydd för enskildas ekonomiska förhållanden finns föreskrifter om sekretess i 8 kap. Sekretessen gäller främst i fråga om den enskildes affärs- eller driftförhållanden och där den enskilde kan lida ekonomisk skada av att uppgiften lämnas ut. I lagens 9 kap. finns bestämmelser till skydd för uppgifter av såväl som ekonomisk art. Skyddet för uppgifter personlig om personliga förhållanden hänför sig till uppgifter som kan medföra olägenheter av per» sonlig art om de röjs. Dessutom gäller sekretess för uppgifter om ekonomiska förhållanden om den enskilde skulle lida ekonomisk förlust om uppgiften lämnas ut.

4.1.3 Upphovsrättslagen

Upphovsrätten avser i huvudsak att ge ett skydd för alster av andligt skapande, t.ex. skönlitteratur, musikaliska kompositioner och konstverk. Reglerna finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). För att få skydd måste resultatet av den skapande verksamheten ge uttryck för ett visst mått av självständighet och originalitet. Skyddet innebär att den som har skapat alstret har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang alstret används. Föremålet for skydd är litterära eller konstnärliga verk. Till litterära verk räknas främst framställningar i ord, tryckta, skrivna eller talade. Till konstnärliga verk räknas i princip alla uttrycksformer där verk skapas i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i toner eller bilder. I princip har varje upphovsman ensamrätt att bestämma över all användning av sitt verk. Vidare har utövande konstnärer, dvs. skådespelare, sångare och musiker och liknande yrkesgrupper, samt vissa producenter en viss rätt att be-

stämma över utnyttjandet av sina prestationer. Som framställning av exemplar av verket räknas b1.a. att verket överförs på anordning genom vilket det kan återgivas, tex. film, fonogram eller videogram. Vid avvägningen mellan offentlighetsprincipen och upphovsrätten har, som nämnts ovan, lagstiftaren valt att inte inskränka den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling. I 24 a § URL föreskrivs att allmän handling utan hinder av upphovsrätt alltid skall tillhandahållas enligt 2 kap. TF. Inspelningar som är att anse som allmänna handlingar kan tillhandahållas enligt 2 kap. TF genom uppspelning på stället samt framställning och utlämnande av kopia (prop. 1973:15 s. 165).

4.1.4 Pliktexemplarslagen

Genom lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar infördes regler om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar. En ny institution, arkivet for ljud och bild (ALB), inrättades och startade sin verksamhet den l januari 1979, då lagen trädde i kraft.

I fråga om ljud- och bildupptagningar innebär lagen i huvudsak foljande. Samtliga radio- och TV-progam som sänts av programbolag inom Sveriges Radio-koncernen skall lämnas till ALB. Av alla filmer, svenska som utländska, på 16 och 35 mm, som godkänts for offentlig visning vid biografforeställning, skall lämnas en kopia till ALB for överföring till videogram. Den som distribuerar reklamfilm for biografvisning, skall lämna ett exemplar till ALB för kopiering till videogram. De fonogram och videogram som offentligorts och mångfaldigats utomlands men importerats till Sverige i minst 50 exemplar och har svenskt intresse omfattas ocksâ av leveransplikt. I lagen definieras fonogram som anordning, på vilken uteslutande upptagits ljud vars innehåll endast kan avlyssnas med tekniska hjälpmedel. Videogram definieras som anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektriska signaler.

Leveransplikten omfattar också omslag, fodral, folder, broschyr och liknande, som följer med varje exemplar vid spridning.

Regleringen av ALB:s verksamhet är utformad med särskilt beaktande av att det insamlade materialet är upphovsrättsligt skyddat. Detta får bl.a. till följd att materialets tillgänglighet är begränsad. Pliktexemplaren är inte allmänna handlingar (jfr 2 kap. 11 § 3 p. TF och 22 a-22 c §§ URL). Huvudregeln är att materialet är tillgängligt endast för forskningens behov. I övrigt fordras medgivandelfrån upphovsmannen för att få ta del av det. Ljud- och bildupptagningar som bevaras som pliktexemplar hos ÄLB, förvaras således på sådant sätt att de inte är tillgängliga för allmänheten. Upptagningarna hålls tillgängliga i kopia i arkivets lokaler genom att spelas upp för den som önskar ta del av upptagningar för forskningsändamâl. Hemlån av ljud- och bildupptagningar som förvaras i arkivet får inte ske. Den helt övervägande delen av dem som utnyttjar samlingarna är personer som är knutna till högskolans utbildnings- och forskningsverksamhet. Utöver forskning med denna anknytning kan samlingarna utnyttjas även för icke universitetsanknuten forskning, t.ex. for journalistiska djupreportage, research for radio- och TV-program, teaterproduktioner mm.

4.2 Vad bevarar biografbyrån i dag?

Enligt nuvarande rutiner granskar biografbyrân varje enskilt exemplar av en biografñlm, dvs. varje kopia av filmen. Byrån klipper bort delar som inte godkänts vid granskningen. Filmen blir således redigerad hos byrån. I samband med godkännandet utfärdar byrån tillstândsbevis för filmen. Byrån ställer efter hand samman representativa klipprullar för att använda vid studiebesök och liknande. I övrigt förvaras klippen under respektive registreringsnummer. Någon begränsning av rätten att ta del av handlingar hos byrån finns inte varför de klipp som förvaras där är offentliga.

Filmer som blir totalförbjudna förvaras inte hos biografbyrån, utan de sänds tillbaka till den som anmält filmen, tillsammans med forbudskort. Den dokumentation som finns kvar hos byrån är ett gransknings-

kort med beslutet och uppgifter om producent, filmens längd och titel m.m. Granskningskortet innehåller en kort beskrivning av filmens innehåll. Motsvarande dokumentation görs när det gäller filmer som blir godkända utan klipp. Inte heller dessa filmer behålls hos byrån.

Vid granskning av videogram sker ingen redigering hos biografbyrån eftersom detta inte är tekniskt möjligt. N är det gäller videogram finns det således inte några uteslutna delar att ta hand om av biografbyrån. Efter särskilt tillstånd från den som lämnat in videogrammet kopierar byrån de delar av videogrammet som inte godkänts. Dessa delar förvaras på videokassetter i kronologisk ordning. Efter granskning utfärdar byrån i förekommande fall tillståndsbevis. I beviset anger byrån vilka delar som godkänts respektive forbjudits. Identiñeringen av förbjudna delar sker i flertalet fall genom tidkod. Vissa videogram saknar dock tidkod. Därfor utformar ärenden byrån i samtliga en beskrivning av innehållet i förbjudna delar så att den som skall redigera videogrammen får en god vägledning. Efter redigering kan då nya kopior framställas och spridas till allmänheten. Om någon tänker visa sitt videogram offentligt är en granskad kopia där vissa delar âr förbjudna inte användbar enligt nuvarande regler. En ny kopia som endast innehåller godkända delar måste då lämnas in till biografbyrån for granskning.

Överväganden och förslag

Vi vill i det följande diskutera möjligheterna till insyn i censurverksamheten. I anslutning härtill tar vi också upp frågan om biografbyråns behov av referensmaterial.

Offentlig insyn i censurverksamhet är egentligen en paradox eftersom censur just syftar till att allmänheten hindras att ta del av vissa framställningar. Samtidigt borde det i ett öppet samhälle som vårt vara särskilt angeläget att censurverksamheten är underkastad den kontroll som den offentliga insynen skall säkerställa.

En vidsträckt insyn i myndigheternas verksamhet är en av förutsättningarna for en väl fungerande demokrati och for enskildas rättssäker-

het. En grundläggande förutsättning för en sådan insyn är att myndigheten behåller hela sitt beslutsunderlag. Som vi redovisat ovan bevarar biografbyrån varken godkända eller förbjudna filmer och videogram efter att de granskats, trots att det granskade materialet utgör biografbyråns beslutsunderlag. Detta är historiskt betingat och hänger samman med att varje exemplar av framställningen granskas.

I vårt betänkande Videovåld II har vi föreslagit att biografbyråns granskning enbart skall avse framställningen, dvs. filmens eller videogrammets innehåll. Granskning av kopior skall således upphöra. Dessutom skall, enligt förslaget, biografbyrån inte redigera, klippa, i film. Ansvaret för att den framställning som sprids motsvarar vad som godkänts av biografbyrån skall enligt förslaget vila på distributören. Det är viktigt att byrån har tillgång till referensmaterial både vid prövning av åtalsmedgivande och vid byråns tillsynsverksamhet.

I det följande måste vi göra en avvägning mellan följande intressen - intresset av insyn - upphovsrättshavarnas ekonomiska och ideella intressen - intresset att skydda allmänheten mot förråande framställningar.

Film och videogram som inkommit till biografbyrån för granskning utgör enligt bestämmelserna i TF allmänna handlingar. 24 a § Enligt URL skall upphovsrättsinnehavarens rätt vika i förhållande till reglerna i 2 kap. TF (jfr 24 a § URL) om allmänna handlingars offentlighet. Var och en har rätt att i enlighet med reglerna i TF få del av upptagningarna. De skall på begäran tillhandahållas hos biografbyrån, dvs. visas där. Den som så önskar har dessutom rätt att mot avgift få ut en kopia av en upptagning Gfr departementschefen i prop. 1975/76: 160 s. 189). Skyldigheten att lämna ut kopia av verket innebär en inskränkning av upphovsrättsinnehavarens rätt att ensam bestämma om framställning av exemplar av sitt verk. Så gott som alla upptagningar som ges in till byrån innehåller verk som är upphovsrättsligt skyddade. De flesta är dessutom av underhållningskaraktär. När granskning begärs har framställningen i allmänhet ännu inte blivit offentliggjord i Sverige.

Tillámpningen av reglerna om allmänna handlingar kan medföra risk för intrång i både rättighetshavarens ekonomiska och ideella intressen. Exempelvis kan ett omfattande gratistittande hos byrån bli följden. Man måste också beakta faran för intrång i rättighetshavarens normala utnyttjande av sina prestationer om en utlämnad kopia blir kommersiellt utnyttjad till men för upphovsrättsinnehavaren.

Produktionskostnaderna for biograffilm och videogram är ofta mycket höga. För att skapa intresse hos publiken, lägger ñlm- och videoproducenterna ner mycket pengar för att marknadsföra sitt alster innan det släpps på marknaden. Om kopior som lämnas ut av biografbyrån utnyttjas kommersiellt kan detta påverka det ekonomiska utfallet. Om en myndighet ställer kopior till förfogande för ett utnyttjande som sedan inte kan kontrolleras måste man se särskilt allvarligt på ett sådant intrång för rättighetshavarna.

När det gäller verk med kommersiellt intresse som ännu inte offentligorts, är risken för ekonomisk skada för rättighetshavarna ofta stor.

Innan biografbyrån fattat beslut i censurârendet bör en avvägning mellan rättighetshavarnas ekonomiska intressen och allmänhetens intresse av insyn i censurverksamheten därför leda till att rättighetshavarnas intressen väger över. Genom att införa sekretess for filmer och videogram som givits in för granskning kan man uppnå ett visst skydd för rättighetshavarens intressen.

Det kan vara svårt att bedöma vilken skada som kan uppkomma för rättighetshavaren i det enskilda fallet. Det bör därför vara den som lämnar in framställningen för granskning som får begära sekretess.

När censurärendet är avgjort bör utgångspunkten vara att beslutsunderlaget skall behållas så att insyn kan ske i verksamheten. Ur upphovsrâttslig synvinkel innebär det emellertid stora svårigheter att låta offentlighetsprincipen fullt ut slå igenom for alster som är upphovsrättsligt skyddade.

Det är emellertid inte bara i förhållande till upphovsrättshavarna som det skulle innebära problem om framstâllningar i ett arkiv hos biografbyrån skulle vara tillgängliga som offentliga, allmänna handlingar. Det skulle framstå som stötande om envar - såväl barn som vuxna fritt kunde ta del av och till och med erhålla kopior av framställningar som av biografbyrån bedömts som skadliga for vuxen publik.

Om arkivering skulle ske hos biografbyrån av allt granskat material måste man därför överväga att låta sekretess gälla även efter det att censurärendet är avort. En allvarlig nackdel med sekretess vore emellertid att insynen i verksamheten skulle försvåras utan att man samtidigt skulle kunna garantera vare sig ett skydd för upphovsrättsinnehavarna eller ett skydd mot att allmänheten kan ta del av de forråande framställningarna.

I de fall en framställning blir godkänd av biograibyrån utan att byrån ort några påpekanden är behovet av insyn begränsat varfor man kan godta att biograibyrån inte bevarar detta material. Kravet på insyn tillgodoses när framställningen sprids. Kravet på dokumentation kan därför anses tillgodosett genom att det pliktexemplar som skall inges till ALB motsvarar den version av framställningen som sprids till allmänheten.

Läget blir ett annat när biografbyrån endast delvis godkänt framställningen. Som vi tidigare nämnt föreslår vi ett system där granskningen enbart skall avse framställningen, dvs. innehållet, och att kopiegranskning av biograffilm skall upphöra. Vårt förslag motsvarar vad som redan tilllämpas vid den frivilliga granskningen av videogram. Vid all granskning skall biografbyrân noga dokumentera de ingrepp som byrån anser motiverade. Dokumentationen bör, liksom sker idag, ske skriftligt. Eftersom biografbyrån enligt vårt förslag inte kommer att behålla bortklippta delar av biograffilm bör den skriftliga dokumentationen i detta fall kompletteras på så sätt att de delar som inte godkänts kopieras till ett videogram som förvaras hos biografbyrån. Biografbyrån kan då utnyttja detta material som referensmaterial i sin tillsynsfunktion. Ett sådant videogram blir allmän handling och bör också vara offentligt. Det är oftast fråga om scener som är lösryckta ur sitt sam-

manhang. Skaderisken for åskådaren kan därför anses vara begränsad. Intresset av insyn måste här väga över. Inte heller upphovsráttshavarens intressen väger särskilt tungt.

När det gäller totalförbjudna framställningar är intresset av offentlig insyn i censurverksamheten särskilt stort.

Rättighetshavaren till en totalförbjuden framställning kan visserligen ha ett intresse av att denna inte är offentlig. Ofta kan detta intresse emellertid antas vara mindre än när fråga är om en framställning som får spridas här i landet. Det kan i stället mången gång antas att rättighetshavaren har ett önskemål om att en framställning som totalfcirbjudits av biografbyrån blir tillgänglig i syfte att väcka debatt om censuringripandets berättigande.

Tre intressen står emot varandra. Kan man praktiskt lösa denna intressekonflikt?

En möjlighet är naturligtvis att något intresse får vika. Den ordning som i dag gäller kan på sitt sätt sägas ha denna innebörd. Sådana framställningar som totalförbjudits arkiveras nämligen inte utan lämnas tillbaka till rättighetshavaren. Denna ordning omöjliggör i praktiken all insyn i censurverksamheten om distributören inte är villig att medverka till detta.

En annan möjlighet är att biografbyrån som beslutsunderlag arkiverar en kopia av den totalforbjudna framställningen. Denna får då karaktär av allmän handling och skulle enligt huvudregeln vara offentlig, dvs. tillgänglig for envar. Som vi tidigare sagt skulle detta framstå som direkt stötande. Därför skulle det vara nödvändigt att sekretess gällde for en sådan framställning.

Enligt TF finns det emellertid f.n. inte någon grund som, enligt vår uppfattning, kan tillämpas for att sekretessbelägga en totalforbjuden framställning efter det att beslutet om censur vunnit laga kraft. Det skulle därför vara nödvändigt att genom ändring i TF införa en helt ny sekretessgrund. Risken for skadeverkningar av våldsframställningar

har ansetts ett sådant utgöra skäl som enligt 2 kap. 13 § RF tillåter begränsning av yttrandefriheten. Eftersom en begränsning av yttrandefriheten har ansetts kunna godtas, bör det inte vara omöjligt att med hänsyn till den skadeeffekt som en våldsskildring kan antas ha* även begränsa rätten att ta del av en framställning - allmän handling - med sådant innehåll. Teoretiskt skulle den ordning som nu skisserats stå i samklang med uppbyggnaden av regelsystemet for offentlighet och sekretess. Det är naturligtvisangeläget att en ny sekretessgrund utformas snävt. Vidare måste man närmare överväga av rätten att begränsning erhålla kopior av totalforbjudna framställningar. Det är uppenbart att tillämpningssvârigheter kan uppstå vid bedömning av frågan om den som begär att få ta del av en förbjuden framställning kan antas ta skada. Att ha absolut sekretess skulle givetvis vara helt med oforenligt ett önskemål om insyn.

En tredje möjlighet att praktiskt lösa den intressekonflikt som finns kan vara en utvidgning av skyldigheten att lämna till pliktexemplar ALB. säkrar Härigenom man, låt vara på ett från principiell synpunkt tveksamt sätt, att dokumentation av totalförbjudna framställningar finns hos en statlig myndighet. Att sådana tillförs ett framställningar forskningsarkiv som ALB bör enligt vår uppfattning vara till gagn for forskningen. Man uppnår också den praktiska effekten att bl.a. företrädare for massmedia for studieändamâl får ta del av dessa framställningar. Man får anta att de som på detta sätt tar del av wtalforbjudna framställningar inte lika lätt som genomsnittssvensken tar skada av dem.

Det sistnämnda alternativet innebär en rimlig avvägning mellan de intressen som vi haft att väga mot varandra. Därför förordar vi en utökad pliktexemplarsskyldighet i enlighet med detta alternativ.

Skyldigheten att lämna av biograffilm pliktexemplar och videogram har sin bakgrund i intresset av att bevara detta material for forskning. En distributör blir att lämna skyldig in ett exemplar av en framställi film eller videogram ning om den sprids bland allmänheten i viss större omfattning. Det är den version av framställningen som har spritts som skall kopieras och bevaras hos ALB. i film Framställningar eller

videogram som wtalförbjudits för offentlig visning omfattas inte av pliktexemplarsreglerna. Det är värdefullt för forskningen att kunna se vad som faktiskt distribuerats i Sverige. Enligt vår mening skulle det också vara till förmån för forskningen om ALB inte bara bevarar de framställningar som blivit spridda utan också de framställningar som någon haft för avsikt att sprida på den svenska marknaden. En framtida forskning skulle på det sättet kunna få en bild av vad som varit aktuellt för spridning på marknaden. Alla framställningar som granskas av biografbyrån bör därför omfattas av pliktexemplarsreglerna. Det finns emellertid risk för att en distributör som fått en framställning totalförbjuden av biografbyrån underlåter att leverera pliktexemplar till ALB. Samtliga distributörer bör därför bli skyldiga att leverera sin framställning som pliktexemplar innan biografbyrån granskar den. Distributören bör åläggas att Visa att han lämnat pliktexemplar innan biografbyrån handlägger granskningsärendet. Av praktiska skäl bör tidpunkten för när pliktexemplar senast skall ha inkommit till ALB bestämmas till tidpunkten då biografbyrån meddelar sitt beslut i granskningsfrågan.

Om biografbyrån vid sin granskning anser att vissa delar av en framställning inte kan godkännas, kommer pliktexemplaret som levererats till ALB före granskningen inte att överensstämma med den version som sprids till allmänheten. För forskare som vill undersöka vad som spritts till allmänheten kan detta innebära en nackdel. Man kan då tänka sig att forskaren får utnyttja biografbyråns dokumentation för att ställa samman hur den version av framställningen som spritts på marknaden såg ut. En sådan lösning innebär ett visst merarbete för forskaren.

Om delar av framställningen inte blivit godkända av biografbyrân blir, enligt vad vi föreslagit, distributören skyldig att se till att dessa delar tas bort innan framställningen sprids. En möjlighet i detta fall är att âlägga distributören att ge in ytterligare pliktexemplar till ALB, nämligen ett exemplar av den slutliga versionen. En sådan lösning skulle underlätta för forskningen. Samtidigt innebär det att ALB måste följa upp och kräva in den slutliga versionen som pliktexemplar. Dessutom

kommer vissa produktioner att finnas i mer än en version, vilket kan få konsekvenser for ALB:s behov av arkivutrymme.

Trots de nackdelar som är förenade med en sådan lösning förordar vi att distributören åläggs att i fall där klippning skett ge in ett ytterligare exemplar till ALB.

Hos ALB utgör pliktexemplaren inte allmänna handlingar. De är trots det tillgängliga for forskning. Med forskning jämställs journalistisk verksamhet med djupreportage m.m. Massmedierepresentanter kan därmed bevaka censurverksamheten. Detta anser vi vara mycket väsentligt. Eftersom materialet inte utgör allmänna handlingar skyddas upphovsrâttsinnehavarna mot eventuellt gratistittande och mot risken att utlâmnade kopior missbrukas. Detta är också värdefullt. Inte heller blir det möjligt for ungdomar att se eller få ut en kopia av en barnforbjuden eller totalforbjuden film.

beslut

Överprövning

5 av biografbyråns

5.1 Nuvarande ordning

Biografbyråns beslut i censurärenden kan överklagas hos regeringen. Byråns beslut att inhämta yttrande från filmgranskningsrådet eller barnfilmnämnden får inte överklagas. Detsamma gäller sådana beslut om förbud eller censuråtgärder som byrån meddelar efter hörande av barnfilmnämnden, om byrån och nämnden är ense om förbudet eller åtgärden. Biogralbyräns beslut om granskningsavgifter kan överklagas hos kammarrätten i Stockholm.

Med stöd av 27 § förvaltningslagen (1986:223) kan byrån ompröva ett tidigare beslut. Ett beslut som är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller annan anledning får ändras av byrån till förmån för den som begärt granskning. Denna möjlighet till omprövning gäller både då beslutet har överklagats och då det finns anledning ompröva beslutet av annan orsak. Efter den 1 januari 1987 har byrån omprövat beslut efter överklagande beträffande två filmer/videogram.

Enligt promemorian (Ds Ju 1982:14) Färre besvärsärenden hos regeringen, prövade regeringen några få besvär över biograibyråns beslut om ñlmcensur. Åren 1982-1986 avorde regeringen tre eller färre sådana ärenden årligen. Därefter har det skett en markant ökning av dessa ärenden hos regeringen. Under år 1987 prövade regeringen nio ärenden och under år 1988 har regeringen prövat sex besvärsärenden om censur. I censurärenden ingår beslut om klipp, åldersgräns och totalförbud. Elva av ärendena under åren 1987-oktober 1988 avsåg filmer/videogram som biografbyrån totalförbjudit för offentlig visning. I fem ärenden biföll regeringen besvären och ñlmen/videogrammet blev god-

känt for personer från 15 år. En av dessa filmer fick sådant godkännande forst efter klipp. Övriga ärenden avsåg beslut om klipp eller åldersgräns.

Då biografbyråns beslut överklagas översânds handlingarna åtfoljda av ett yttrande från biografbyrån och filmgranskningsrådet respektive barnfilmnämnden till utbildningsdepartementet. Ärendet föredras for det statsråd som är ansvarig for ñlmcensuren. I samband med föredragfilmen i biografbyråns lokaler. ningen ser statsrådet

Enligt den nuvarande ordningen är det i praktiken endast ett statsråd som på regeringens vägnar tar ställning i besvârsârenden och vid behov tar upp saken med andra regeringsledamöter. Därefter fattar regeringen som ett kollektiv det formella beslutet.

I syfte att säkerställa att svensk rätt motsvarar europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning infördes genom lagen (1988:220) om rättsprövning av vissa forvaltningsbeslut en möjlighet till Överprövav vissa beslut som regeringen meddelar i forning i regeringsrätten valtningsärenden. Överprövningen skall ske på ansökan av en enskild part och omfatta frågan om beslutet står i överensstämmelse med gällande rättsregler. Prövningen skall avse ett besluts forenlighet med rättsordningen i enlighet med principen om all maktutövnings lagbundenhet. Den nya prövningsmöjligheten, râttsprövning, skall vara tidsbegränsad och skall gälla beslut som meddelas under tiden den 1 maj 1988-den 31 december 1991. Under denna tid skall arbetet med att se över om det kan finnas skäl att ersätta överprövning i administrativ med domstolsprövning fortsätta. Beslut som regeringen fattar i ordning censurärenden omfattas av lagen. Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Dessutom undantas beslut av vissa andra i lagen uppräknade nämnder. Någon överprövning av regeringsbeslut i censurärende har ännu inte forekommiti regeringsrätten.

5.2 Utgångspunkter för våra överväganden

Filmcensuren är ett begränsat verksamhetsområde. Antalet besvärsärenden om censur tenderar emellertid att öka.

Censurärenden är till sin natur sådana att de bör handläggas skyndsamt. Varje ärende är förhållandevis tidskrävande, eftersom den framställning som skall bedömas också måste ses av besvärsinstansen. Det är då inte enbart framställningens innehåll som skall bedömas utan besvärsinstansen skall, liksom biografbyrån, bedöma vilken effekt framställningen som helhet kan få på en tänkt publik.

I prop. 1983/84:120 har vissa riktlinjer dragits upp för en översyn av möjligheterna att överklaga myndighetsbeslut till regeringen. Riksdagen har med vissa av konstitutionsutskottet orda tillägg godkänt de av regeringen föreslagna riktlinjerna (KU 23, rskr. 250).

Av propositionen framgår att riktmärket vid utformningen av besvärsregleri nya ârendegrupper och vid en översyn av olika lagar på förvaltningsrättens område bör vara att regeringen i möjligaste mån skall befrias från ärenden som inte kräver ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ.

En besvärsprövnings viktigaste funktion anses traditionellt vara att bereda enskilda rättsskydd, dvs. att trygga en riktig praxis. Regeringens besvärsprövning kan emellertid också utnyttjas för politisk styrning av praxis.

Besvärsprövning angående censur har som huvudsaklig funktion att tillgodose ett rättsskyddsbehov men den är också ett medel for styrning av praxis. Det ingår i besvärsprövningen en prövning om beslutet om censur överensstämmer med lag och praxis men prövningen kommer ofta också att beröra var gränserna for censuren skall gå och vilka framställningar samhället skall tolerera.

Det är naturligtvis nödvändigt att praxis i fråga om censur utvecklas på ett sätt som motsvarar en allmän uppfattning i samhället. På kort

sikt bör praxis ligga fast men den bör samtidigt utvecklas sett över en längre tidsperiod. Ingenting tyder i och for sig på att ovidkommande hänsyn tagits av regeringen vid besvärsprövning av censurärenden. Blotta misstanken om risk for politisering är emellertid ett viktigt argument mot att regeringen har besvärsprövning av censurärenden.

Även om risken for politisering i dag kan betecknas som försumbar kan den i politiskt mer oroliga tider bli påtaglig. Man kan då också tänka sig att regeringen under sådana tider kan utsättas för påtryckningar från andra stater.

Besvärsprövning som avser att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör, en› ligt de riktlinjer som dragits upp i prop. 1983/842120, i princip bara ligga på regeringen i sådana fall då det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad besvársprövning på lägre nivå.

En utgångspunkt måste enligt samma riktlinjer vara att garantera att censurärenden får en opartisk prövning av två kvalificerade instanser, dvs. i vårt fall hos biografbyrån och en besvärsinstans. Det väsentliga for att en besvärsprövning skall främja rättssäkerheten måste vara att den görs snabbt och opartiskt av en instans som är tillräckligt kompetent for uppgiften, dvs. minst lika kunnig och erfaren på området som den myndighet vars beslut överklagas. Från rättsskyddssynpunkt brukar det också betraktas som en fördel att prövningen ankommer på organ som har till uppgift att pröva ärenden självständigt utan politiska hänsyn. Även rättsskyddsaspekten talar emot att regeringen skall ha en besvärsprövningi fråga om censurärenden.

Vi har härefter övervägt om det for besvärsprövningen av censurârenden skall inrättas en särskild besvärsnämnd eller om prövningen skall läggas på kammarrätt, de två alternativ som vi främst anser värda att diskutera.

5.3 Skall besvärsprövning av censurärenden ske hos

kammarrätt eller särskild besvärsnämnd?

Om kammarrätt skall tillföras besvärsprövning av censurärenden kommer besvären att upptas av kammarrätten i Stockholm. Denna kammarrätt handlägger redan i dag besvärsärenden om granskningsavgift. Kravet på särskild kompetens kan tillgodoses genom att regeringen utser särskilda ledamöter för ärenden om filmcensur. De särskilda ledamöterna bör då utses bland personer med sådan erfarenhet och sakkunskap som nämnts ovan. Vid behandling av censurärenden kommer kammarrätten då att bestå av tre lagfarna ledamöter och två särskilda ledamöter. För att tillföra domstolen åsikter och synsätt som är allmänt företrädda bland medborgarna bör också två nämndemän ingå i rätten.

På senare tid har årligen cirka tio ärenden om censur överklagats till regeringen. Trots att det är ett förhållandevis ringa antal ärenden så krävs sannolikt en viss om än obetydlig förstärkning av kammarrättens resurser.

Både juridiskt kunnande och den särskilda sakkunskap som krävs för att kunna bedöma effekterna av en film kan således åstadkommas inom kammarrätten.

Som vi nämnt tidigare skall ärenden om censur handläggas skyndsamt. Besvârsärenden bör, om inte synnerliga skäl föreligger, inom avgöras en månad. Som synnerliga skäl avses här inte hög arbetsbelastning hos besvärsmyndigheten.

Alternativet till att föra besvärsprövningen till kammarrätt vore att inrätta en besvärsnämnd for censurärenden.

För att tillgodose rättsskyddsaspekten bör ordföranden i en sådan nämnd vara eller ha varit ordinarie domare. För att dessutom garantera att nämnden får sådan sakkunskap och kompetens om vilka effekter en framställning kan ha på en tänkt publik bör övriga ledamöter väljas bland personer med psykiatrisk, psykologisk och sociologisk utbildning. Även konstnärliga och filmvetenskapliga erfarenheter bör beaktas vid

valet av ledamöter. För att övervaka de löpande ärendena bör nämnden också ha en sekreterare. Med en lämplig planering bör en nämnd kunna sammanträda på mycket kort varsel.

De kostnader som uppkommer för en besvärsnämnd kan begränsas genom att nämnden inte får ett eget kansli. Behovet av kansligöromål för besvärsnämnden kan nämligen antas bli begränsat. De kansligöromål som besvärsnämnden kan få, kan därför fullgöras inom biografbyrån.

Kravet på att besvärsprövningen skall göras av en instans som är tillräckligt kompetent för uppgiften kan enligt vår mening uppfyllas både av kammarrâtt och av en särskild besvârsnämnd.

Vid en avvägning mellan de två alternativen anser vi att man måste ta följande hänsyn. Vid avgörande av besvärsärenden om censur ligger tyngdpunkten vid bedömningen inte vid en strikt, juridisk, rättstilllämpning, utan det är i varje enskilt fall effekten av en framställning som skall bedömas. Detta medför att behovet av juridisk kompetens inte är så starkt uttalat som behovet av annan sakkunskap. Besvärsärendena passar till sin typ därför mindre väl in bland de ärenden som normalt handläggs av kammarrátten. Som vi tidigare nämnt bör praxis i censurärenden ligga fast på kort sikt men den bör samtidigt utvecklas över en längre tidsperiod så att den kommer att motsvara den allmänna uppfattningen i samhället. För att besvärsinstansen skall kunna leda utvecklingen av praxis är det enligt vår mening väsentligt att det bland ledamöterna finns en så bred erfarenhet som möjligt av framställningar i rörliga bilder. Det är därför önskvärt att man åstadkommer en så stor kontinuitet som möjligt bland ledamöterna. För kammarrättens del skulle kravet på kontinuitet innebära att besvärsärenden om censur fick handläggas på särskild avdelning i kammarrätten. Enligt vår bedömning är förutsättningarna för att uppnå en kontinuitet bland ledamöterna bättre i en särskild besvärsnämnd än i kammarrätten även om ärendena endast handläggs på en avdelning. Slutligen anser vi att det är mycket viktigt att tillgodose kravet på att avgörande av censurärenden sker snabbt. Erfarenhetsmässigt kan det vara svårt för kammarrätt att uppfylla ett sådant krav. I valet mellan de tvâ alternativen stannar vi för att förorda att besvärsprövningen av censurärenden över-

förs till en särskild besvärsnämnd, statens besvärsnämnd for filmcensur.

Besvär över biografbyråns beslut om granskningsavgift förs i dag hos kammarrätt. De beslut av biografbyrån som får överklagas och som rör granskningsverksamheten bör överprövas av samma instans. Överklagande av beslut om granskningsavgift bör därför handläggas av besvärsnämnden för filmcensur.

Besvärsnämnden bör bestå av en ordförande och fyra ledamöter. För ordförande och ledamöter skall finnas personliga suppleanter. Ordföranden och hans ersättare skall vara eller ha varit ordinarie domare. Ledamöterna bör utses bland personer som har intresse för filmens sociala och konstnärliga betydelse. En av ledamöterna bör ha kvalificerad utbildning och erfarenheti företrädesvis psykologi, sociologi, pedagogik eller psykiatri. Vid överprövning av framställningar som skall godkännas for visning för personer under femton år, bör ytterligare två ledamöter med specialistkunskap om barn ingå i nämnden.

En besvärsnämnd med den sammansättning som vi skisserat ovan är undantagen från tillämpningen av lagen om râttsprövning av vissa forvaltningsbeslut.

5.4 och

Överväganden förslag i fråga om

biograibyråns sidonämnder

Genom att inhämta yttrande från sina rådgivande organ kan biografbyrån berika sina referenser innan byrån fattar sitt beslut. Det är naturligtvis värdefullt att bedömningen hos byrån sker efter en så allsidig belysning som möjligt.

Filmgranskningsrådet inrättades främst för att utgöra ett skydd för yttrandefriheten och för att reducera risken för godtyckliga ingripanden från censurmyndigheten. Vi har i fråga om censurgrunder försökt anpassa vårt förslag till lagtext till den praxis som utvecklats inom biografbyrån. De formella möjligheterna till censur har i stort anpassats

till denna praxis. Genom att censurgrunderna begränsas formellt reduceras också riskerna for att censurmyndigheten gör godtyckliga ingripanden.

Skälet for att inrätta filmgranskningsrådet var också att skapa en allmän insyn i censurverksamheten. Intresset av allmän insyn kan enligt vår bedömning tillgodoses genom att massmedia får en bättre insyn i censurverksamheten. Vi har i avsnitt 4 föreslagit att allt material som granskats också skall finnas hos arkivet for ljud och bild (ALB). Detta leder till att forskare och journalister kan få insyn i biografbyråns verksamhet (jfr avsnitt 4.1.4). Vi har dessutom i våra överväganden i fråga om överprövningen av besvärsärenden kommit till den slutsatsen att överprövningen av besvärsärenden bör föras över från regeringen till en besvärsnämnd. I den nya nämnden skall enligt vårt forslag finnas ledamöter som har intresse for och kunskap om film som kulturell och social foreteelse. Filmgranskningsrådets funktion kan alltså tillgodoses i besvärsnâmnden. Om filmgranskningsrådets yttrande inte behövde inhämtas vare sig vid biografbyråns prövning av ett granskningsárende eller vid en överprövning skulle det dessutom innebära att handläggningstiden for ärendet forkortades. Av dessa skäl anser vi att filmgranskningsrådet kan avskaffas.

På kortare sikt kan ett avskaffande av filmgranskningsrådet leda till ett större antal överklaganden, men vi anser att den konsekvensen får accepteras.

Samtidigt som biografbyrån granskar en framställning skall byrån bestämma vilken åldersgräns som skall gälla vid offentlig visning. Barnen delas i detta hänseende in i tre åldersgrupper, barn som är under sju år, barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte femton år. En film eller en filmdel får inte godkännas for en åldersgrupp om den kan vålla barn i åldersgruppen psykisk skada. Vid prövning av film som önskas godkänd for barn under femton år skall två censorer delta. Den ena av dem skall ha kvalificerad utbildning och erfarenhet av psykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat ämne som är av värde vid prövningen av ärendet. Kan de inte enas skall en tredje censor inkallas.

Vad som kan förorsaka barn i olika åldrar psykisk skada är svårt att bedöma. Intresset av att skydda barn har ort att vi har övervägt att förstärka bedömningen av barnfilm. En möjlig väg är att utöka antalet censorer med särskild sakkunskap. En annan möjlighet kan vara att bättre utnyttja den samlade sakkunskap som finns representerad inom barnfilmnämnden. Slutligen kan man knyta personer med särskild sakkunskap till biografbyrån på konsultbasis.

Det är väsentligt att filmernas innehåll får en så allsidig bedömning som möjligt. Samtidigt är det mycket viktigt att de personer som deltar i bedömningen får tillfälle att se stora delar av filmutbudet så att de får en så bred erfarenhet av film som möjligt.

De filmer som barniilmnämnden yttrar sig om utsätts for en mycket kvalificerad och noggrann granskning. Idealet vore naturligtvis att alla filmer fick en sådan granskning. Antalet filmer som nämnden ser är relativt begränsat. Barnfilmnämnden har ett stort antal ledamöter. Det blir därför tämligen tungrott och kostsamt att sammankalla nämnden. Nämnden sammankallas bara i ett fåtal ärenden vilket i sin tur leder till att nämndens ledamöter inte får den breda erfarenhet av film som är önskvärd. Praktiska och ekonomiska skäl talar emot att ett större antal filmer granskas av barnfilmnâmnden, varfor vi inte vill föreslå en utökad skyldighet för biografbyrån att inhämta nämndens yttrande. Den samlade sakkunskap som finns inom barnfilmnämnden kan således inte utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

De alternativ som återstår för att en större andel av barnfilmerna skall få en så bred bedömning som möjligt är antingen att utöka antalet censorer med särskild sakkunskap eller att ett mindre antal personer med sådan kunskap kan utnyttjas som konsulter åt biografbyrån. Oavsett om man tillför byrån censorer med särskild kompetens eller utnyttjar fristående specialister som konsulter bör dessa personer vara yrkesverksamma inom sin specialistkompetens, för att kunna följa utvecklingen på sitt yrkesområde.

Biografbyrån har en mycket ojämn tillströmning av filmer son; skall granskas. Det är viktigt att biografbyrån kan anpassa antalet specialister efter det aktuella behovet. Vi ser det också som en fördel att de personer som har särskild sakkunskap har en fristående ställning i ñrhållande till biografbyrån.

Av dessa skäl har vi stannat for att föreslå att barnfilmnämnden skall avskaffas och att biografbyrån i stället skall kunna inhämta ytzrande från en eller flera sakkunniga personer.

Vårt förslag är att vid prövning av film som önskas godkänd for barn under femton år skall liksom tidigare bedömningen göras av två censorer. Den ena censorn skall också i fortsättningen ha särskilda kvalifikationer som är av värde vid bedömningen.

Om censorerna inte kan enas eller om en av censorerna begär det skall de inhämta yttrande från en fristående, sakkunnig person. Vid bedömñlmer bör biografbyrån också inhämta yttrande från ning av sådana sakkunnig, när det blir fråga om beslut av normerande betydelse for byråns verksamhet. Det kan då röra sig om filmer i en ny genre eller av en typ som kan förväntas få efterföljare.

Vid den prövning av filmen som sker efter att den sakkunnige yttrat sig skall ytterligare en censor delta i bedömningen.

5.5 Kostnader för besvärsnämnden

Kostnaderna for en besvärsnâmnd av den här föreslagna sammansätttill ledamöter och sekreterare samt kostningen består av ersättningar nader för resor till nämndens sammanträden. Vi räknar med att expeditionella arbetsuppgifter skall kunna utföras av biografbyrån inom ramen for nuvarande organisation.

När det gäller arvoden har vi utgått från samma nivå som gäller för radionämnden. För budgetåret 1988/89 består arvodet av ett fast belopp som är l 700 kr. per månad for ordföranden, 1 350 kr. per månad for

ordförandens ersättare samt 650 kr. per månad för övriga ledamöter samt suppleanter. Till det fasta arvodet kommer ett sammanträdesarvode på 340 kr. för ordföranden och 300 kr. för övriga. Vi har räknat med att besvärsnämndens sekreterare bör ha ett arvode på samma nivå som de övriga ledamöterna.

Om man antar att besvärsnâmnden kommer att ha tolv sammanträden kommer den årliga arvodeskostnaden att uppgå till drygt 160 000 kr. Då förutsätts att två ledamöter eller suppleanter med särskild kompetens på barn- och ungdomsområdet deltar vid fyra av de tolv sammantrâdena.

Vidare tillkommer resekostnader, som uppskattas till 20 000 kr. per år. Kostnader för ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för särskilda sakkunniga hos biografbyrån har tillsammans antagits vara 20 000 kr. per år.

Med dessa förutsättningar skulle den årliga kostnaden för besvärsnämnden uppgå och för särskilda sakkunniga hos biografbyrân till 200 000 kr.

Vi föreslår att filmgranskningsrådet och barnñlmnämnden skall upphöra. Kostnaderna för arvoden och resor för dessa organ uppgick budgetåret 1987/88 till knappt 300 000 kr. Kostnaderna för besvärsnâmnden motsvaras alltså mer än väl av den besparing som blir ett resultat av att rådet och nämnden upphör.

6 Information, tillsyn och utbildning

I vårt betänkande Videovåld II kom vi till slutsatsen att det bör inrättas ett centralt organ som får som särskild uppgift att bevaka videovâldsbrottsligheten och att biograibyrån skall handha denna uppgift. Biografbyrån skall ha en samordnande funktion och bör också medverka i informationsspridning till allmänheten och i utbildning av polis, åklagare och domare.

På biografbyrân bör det därför anställas personal som får till uppgift att handlägga frågor om information, tillsyn och utbildning.

6.1 Information

Inom biografbyrån finns en stor sakkunskap att bedöma våldsskildringar i rörliga bilder. Bedömningen sker inte bara vid den obligatoriska eller frivilliga forhandsgranskningen av filmer och videogram. Det krävs också medgivande från byrån for att åtal for videovåldsbrott skall få väckas. Redan i dag har byrån en relativt omfattande service- och informationsverksamhet om vilka framställningar som forbjudits for offentlig visning och for vilka åtalsmedgivande har meddelats. Förutsättningarna för byråns arbete med att sprida information till videobranschen och allmänheten måste förbättras, bland annat genom att byrån tillförs personella resurser. Byrån bör också få tillgång till fullständiga uppgifter om de filmer eller videogram där åtal medgivits. En domstol som avgjort ett mål om olaga våldsskildring eller otillåten utlämning av film eller videogram bör därför vara skyldig att expediera domen eller beslutet till biografbyrån. Om byrån medgivit åtal men åklagaren beslutar att inte väcka åtal bör han också vara skyldig att underrätta

byrån om beslutet. Registrering av ärenden hos biogralbyrån sker i dag manuellt. Planer finns att införa ADB-stöd vid registreringen. Praktiska skäl talar för att ett sådant register skall innehålla uppgifter om åtalsmedgivande och domar. Med hänsyn till reglerna i datalagen (1973:289) måste utformningen av ett sådant register övervägas närmare.

6.2 Tillsyn

Den enhet inom byrån som svarar för information till myndigheter och allmänhet skall också svara för tillsynen över marknaden för hemvideogram. Tillsynen skall ske genom att tillsynsenhetens personal besöker detaljister runt om i landet. De kommer på det sättet att kunna bilda sig en god uppfattning av utbudet av videogram till konsumenter. Om personalen upptäcker totalförbjudna framställningar eller framställningar som fällts vid domstol eller för vilka åtalsmedgivande lämnats bör personalen i första hand påpeka detta och informera detaljisten om gällande lagstiftning och praxis i fråga om våldsskildringar. Efter ett sådant påpekande kommer sannolikt flertalet seriösa detaljister att ta bort framställningen ur sitt sortiment. Tillsynspersonalen skall följa upp om detaljisten har vidtagit rättelse. Om det kan antas att detaljisten inte kommer att vidta rättelse eller om detaljisten trots påpekande från byrån behåller en otillåten framställning i sitt sortiment bör tillsynspersonalen ingripa direkt och inleda sin undersökning.

Tillsynspersonalen bör ha rätt att vinna tillträde till område, lokal eller annat utryrmne för att utföra inspektion liksom rätt att ta hand om t.ex. videogram som innehåller eller kan antas innehålla en otillåten våldsskildring. Om personalen skulle vägras tillträde till utrymme där inspektion skall utföras skall polisen vara skyldig att biträda [jfr livsmedelslagen (1971:511) 25-27 §§]. De bör också ha rätt att efter anfordran få de upplysningar och handlingar som behövs. Detta innebär att biografbyrån skall kunna ålägga en detaljist att förete fakturor, handelsböcker och liknande handlingar samt att lämna de upplysningar i övrigt som behövs för tillsynen. Detta är särskilt viktigt eftersom myndighetens utredningsarbete bör inriktas på att ta reda på vem som är

eller distributör i grossistledet. I ett âläggande att forete fakimportör bör biografbyrån kunna utsätta vite. turor, handelsböcker och dylikt lagen (1985:206) om viten kommer länsrätt att pröva frågan om Enligt vitet skall dömas ut.

Tillsynspersonalen skall inte bara kontrollera att det inte sprids framsom tidigare bedömts av biografbyrån och befunnits otillåtställningar na. För att kontrollen skall bli effektiv måste tillsynspersonalen också eller distribuerar eller aktivt undersöka om någon utbjuder videogram filmer som kan antas innehålla otillåten våldsskildring. Personalen skall i det sammanhanget ha en skyldighet att ta upp och utreda anmälningar från enskilda personer. Om en detaljist har ett videogram som kan antas innehålla otillåtna våldsskildringar skall tillsynspersonalen ha rätt att omhänderta videogrammet under sedvanlig hyrestid, dvs. normalt sett fram till påföljande dag kl. 18.00 eller omkring 24 timmar. I fråga om videogram som enbart utbjuds till försäljning skall tillha rätt att få tillgång till videogrammet under motsvasynspersonalen efter en preliminär anser rande tid. Om tillsynspersonalen granskning att framställningen sannolikt strider mot förbudet om våldsskildringar väckas hos polismyndigheten. Det reskall frågan om beslag i brottmål gelsystem som finns i brottsbalken i fråga om beslagtagen egendom kommer då att aktualiseras.

skall snarast av åklagaren överläm- Den beslagtagna framställningen for prövning av om åtal kan medges. Byråns tillnas till biografbyrån synspersonal bör i samband med beslaget informera detaljisten om gäli fråga om våldsskildringar. skall lande lagstiftning Tillsynspersonalen framställi sin utredning inrikta sig främst på vem som distribuerat I samband med denna utredning skall de också ningen till detaljisten. sträva efter att få fram uppgifter på i vilken omfattning distributören spritt framställningen. När biografbyrâns utredning är färdig skall den, tillsammans med byråns ätalsmedgivande lämnas till vederböran- Åtal och talan om forverkande bör i flertalet fall de åklagarmyndighet. riktas mot den som distribuerat framställningen. Väcks åtal mot distributören bör åklagaren, om inte särskilda skäl talar emot det, kunna underlåta att väcka åtal mot detaljisten.

Tillsynsverksamheten skall också inriktas på postordermarknaden, en marknad som kan förväntas öka vid en skärpt kontroll av uthyrningsställen. Tillsynsverksamheten skall vidare inriktas på import av videogram och på marknadsföring som riktar sig mot personer under femton år.

Den som fälls till ansvar för olaga våldsskildring skall om det inte är oskäligt ersätta biograibyrån de kostnader som uppkommit for den granskning av fram-ställningen som sker i samband med bedömningen av om åtalsmedgivande skall lämnas. Kostnaderna skall beräknas på samma sätt som om framställningen hade lämnats in for frivillig granskning. Om flera personer fälls till ansvar for samma framställning skall de kunna bli solidariskt betalningsansvariga.

6.3 Utbildning

Utbildning av personal inom rättsväsendet bör ske inom den kursverksamhet som bedrivs av rikspolisstyrelsen, riksâklagaren och domstolsverket. Biografbyrån bör medverka i planering av sådana kurser och skall också ställa personal till förfogande.

6.4 Resurser

Hur kostnaderna för tillsyn, utbildning och information skall täckas behandlar vi i avsnitt 7.

Vi har i vårt betänkande Videovåld II (s. 91) beräknat att biografbyrån for sin nya verksamhet skall tillföras fyra handläggare och en administrativ befattningshavare. Denna beräkning har vi gjort efter en jämförelse med verksamheten hos Filmägarnas kontrollbyrâ. Verksamheten vid tillsynsenheten måste anpassas efter behovet. Vid en senare utvärdering måste en avvägning av vad som är en lämplig organisation göras.

6.4.1 Filmägarnas kontrollbyrå

Genom 1963 års filmavtal inrättades Svenska Filminstitutet och nöjesskatten på biograferna avskaffades och ersattes av en biografavgift som till alla delar skulle komma olika filmändamål till godo. Filmavtalet slöts mellan staten å ena sidan och filmbranschens organisationer å andra sidan. Filmbranschen avstod en del av biljettintäkterna att användas for stöd till filmproduktion och andra ñlmändamål. Svenska filminstitutet skulle förvalta de influtna medlen, biografavgifterna, enligt regler i avtalet.

Våren 1982 träffades ett nytt film- och videoavtal mellan staten, filmbranschens organisationer och företrädare för videobranschen, IFPI- VIDEO. Det principiellt nya i avtalet var införande av avgifter for uthyrning av videogram.

Under år 1988 utarbetades ett nytt film- och videoavtal. Avgiften for uthyrning av videokassett höjdes från 40 kr. till 60 kr. per kassett. Dessutom infördes en avgift om 20 kr. för varje kassett som skall säljas till konsument.

På uppdrag av Filminstitutet kontrollerar Filmägarnas kontrollbyrå att biograf- och videoavgifterna erläggs. Varje videokassett som utbjuds till konsument skall ha ett kontrollmärke som visar att videoavgiften är betald. Detaljisten får teckna en förbindelse att betala avgiften. Om avgiften inte betalas stoppar IFPI-VIDEO vidare leverans till detaljisten.

Kontrollen att videoavgifterna betalas har hitintills utförts av en person på kontrollbyrån. Kontrollen sker vid personliga besök vid uthyrningsställen och antalet besök uppgår till omkring 1 000 per år. Antalet uthyrningsstállen i landet har uppskattats till omkring 3 500 st., men eftersom branschen är mycket rörlig är det svårt att ange en säker uppgift.

Personalen hos Filmägarnas kontrollbyrå har en bred kunskap om utbudet på hemvideomarknaden. Praktiska och ekonomiska skäl skulle

tala för att samordna biografbyråns och kontrollbyråns tillsynsverksamhet. Kontrollbyrâns uppgift består bl.a. i att kontrollera att den avbetalas enligt gällande film- och videoavtal också ergift som skall läggs. Verksamheten är alltså privaträttslig. Den tillsyn som biografbyrån skall bedriva är offentligrâttslig och har också polisiâra inslag. Av principiella skäl vill vi därför inte förorda att man formellt samordnar verksamheterna. Detta betyder inte att kontrollbyrån och biografvara förhindrade att utbyta erfarenheter. Tvärtom ser vi byrân skulle det som önskvärt att man eftersträvar ett sådant utbyte.

6.5 Skall tillsynsenhetens verksamhet vara avgifts-

eller anslagsfinansierad?

Biografbyrâns granskningsverksamhet är avgiftsfinansierad. Filmbranschen âr skyldig att låta granska film och videogram som skall visas offentligt. Eftersom videogram inte visas offentligt i någon större omfattning innebär det att den granskning som sker av videogram i dag i praktiken är frivillig. I realiteten är det således filmbranschen och den seriösa delen av videobranschen som bekostar biografbyråns nuvarande verksamhet.

Tillsynsenhetens verksamhet kommer att i mycket stor utsträckning inrikta sig på de distributörer av hemvideogram som av olika skäl inte att frivilligt låta granska en framställning innan utnyttjar möjligheten de distribuerar i form av videogram. Verksamheten kommer exemplar också att inrikta sig på sådana distributörer som spekulerar i att sprida framställningar med extremvåld. Tillsynsverksamheten bör i första hand finansieras av denna del av branschen. Om man ökar granskningsavgiften för att finansiera tillsynsverksamheten kommer det att innebära en ytterligare belastning för filmbranschen och den seriösa delen av videobranschen, något som vi inte anser vara godtagbart.

Verksamheten med information, tillsyn och utbildning är närmast fråverksamhet. Av detta skäl och då vi inte anga om brottsförebyggande ser det önskvärt att ytterligare belasta den del av videobranschen som är seriös, bör kostnaderna betalas över statsbudgeten.

Granskningsavgifterna

7.1 Bakgrund

För granskning av filmer och videogram utgår avgift enligt regler i lagen (l985:993) om avgifter for granskning av filmer och videogram. Avgifterna är så avvägda att inkomsterna beräknas motsvara kostnaderna för biografbyråns verksamhet, utom den del som avser fraktstöd till film.

För granskning av ñlm anges granskningsavgiften i kronor för varje påbörjat 50-tal meter. För videogram anges avgiften i kronor för varje påbörjad spelminut. Avgiften per spelminut är emellertid i genomsnitt den samma för film och videogram. I det följande talas därför enbart om avgift per spelminut.

Det finns två taxekategorier. För filmer resp. videogram som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt innehåll och vars längd resp. speltid inte överstiger 1 600 m. resp. 60 min. eller som till väsentlig del är upptagna efter verkligheten utgår avgift enligt en lägre taxa än för övriga filmer eller videogram. Anledningen till den lägre taxan för ”nyttofilmerna är att det erfarenhetsmässigt krävs en mindre arbetsinsats för att granska filmer av detta slag (se prop. 1985/ 86:36 s. 7).

Avgiften är högre för den först granskade kopian (provkopian) av en film eller ett videogram än för övriga kopior. Anledningen är att de följande kopiorna är lättare att granska (se prop. 1985/86:36 s. 6).

För en film eller ett videogram som går enligt den lägre taxan uppgår till 8 kr. 30 öre per spelminut for provkopian och granskningsavgiften till 2 kr. 10 öre per spelminut for övriga kopior. För övriga filmer eller 40 kr. 30 öre per spelminut för provkopian och 15 videogram är avgiften kr. 25 öre för övriga kopior.

I vårt betänkande Videovåld II diskuterades taxefrågorna bara i anslutning till de båda for allmän och selektiv förhandsgransk-

_skisserna

ning. Avgiften var då sammansatt av tre komponenter.

Grundavgiften är en fast avgift, som skulle betalas for varje titel som anmäls for granskning och registrering. I de räkneexempel som presen» terades var granskningsavgiften 200 kr. per titel.

relateras till och skulle erläggas för Granskningsavgiften speltiden (någon granskningsavgift förutvarje titel som anmäls för granskning sattes inte vid enbart registrering). Grundavgiften angavs till 20 kr. per spelminut, dock minst 200 kr.

Den viktigaste intäktskällan var den tredje komponenten eller den avsom skulle erläggas for de kontrollmärken som gift for kontrollmärke skulle vara varje exemplar av granskade eller registrerade videogram försett med. I olika exempel sattes denna avgift till 5 resp. 10 kr. per kontrollmärke.

7.2 överväganden och förslag

i fortsättningen avv Enligt vårt förslag skall biogaibyråns godkännande se filmens eller videogrammets innehåll, inte det enskilda exemplar-et. Det innebär att biografbyrån inte längre behöver granska och stämpla blir det distributören som ansvarar for varje kopia av en film. I stället att innehållet i de exemplar som visas offentligt är godkänt. För varje som skall visas offentligt föreslår vi emellertid att det skall exemplar finnas ett av biografbyrån utfärdat tillståndskort. Av kortet skall framgå bl.a. vilken åldersgräns som gäller och om någon del av filmen eller videogrammet inte har blivit godkänd for visning.

Vi föreslår också att förhandsgranskning endast skall vara obligatorisk for filmer och videogram som skall visas offentligt.

Det avgiftssystem som vi föreslår består av tre komponenter, nämligen grundavgift, granskningsavgift och avgift for tillståndskort.

Grundavgiften skall erläggas for varje titel som anmäls for granskning.

Granskningsavgiften relateras till speltiden och erläggs for varje titel som anmäls for granskning.

Avgiften for tillståndskort är en fast avgift som erläggs för varje utfärdat tillståndskort utom det forsta. En avgift utgår alltså for varje kopia (utom den forsta) som skall användas for offentlig visning.

Vid beräkningen av de olika avgiftsbeloppen utgår vi från att det är kostnaderna for biograibyråns granskningsverksamhet som skall täckas med avgiftsintäkter. Den föreslagna tillsynsfunktionen och fraktstödet skall bekostas på annat sätt än med avgiftsmedel.

Den kostnad som skall avgiftsñnansieras är omkring 4,6 milj.kr. per år (anslag enligt 1989 års budgetproposition samt kapitalkostnader for utrustning).

Med utgångspunkt i uppgifter som lämnats av biografbyrån och som avser läget år 1988, antar vi att antalet titlar âr 850, provkopiornas speltid är 54 000 minuter och antalet tillståndskort 1 600. Antalet filmer och videogram som går enligt den lägre taxan är mycket litet, och vi bortser därför från dem vid beräkningen.

Vi föreslår följande taxebelopp. Grundavgift 200 kr. Granskningsavgift 40 kr. per spelminut, dock minst 200 kr. Avgift for tillståndskort 1 400 kr. per tillståndskort. För dokumentära framställningar bör granskningsavgift inte utgå.

Den årliga intäkten beräknas till 850 x 200 + 34 000 x 40 + 1 600 x 1 400 = 4 570 000 kr.

nuvxrande taxa och enligt . Nedan anges granskningskostnaden enligt Exerrplen är a) en kortfilm vårt förslag for filmer av olika karaktär. med 30 min. speltid, en kopia, b) ett videogram med 90 min. speltid, ing› en visningskopia, c) en långfilm med 90 min. spetid, tre visningskopior utöver provkopian, d) en långfilm med 90 min. sieltid, 25 visningskopior utöver provkopian.

Nuvarande Vårt brslag Skillnad taxa 1 215 1 401 + 185 a) Kortfilm 3 645 3 801 + 155 b) Videogram 7 816 8 000 + 184 c) Liten långfilm Stor 38 407 38 80D + 393 d) långfilm

innebär vårt forslag at kostnaderna för olika Som framgår av tabellen filmtyper blir i stort sett desamma som i dag.

8 Specialmotivering till till förslaget lag

om censur av filmer och videogram

l§

I paragrafen, som närmast. motsvarar 1 § tredje stycket samt 2 § första stycket biogralförordningen, anges huvudregeln for den obligatoriska förhandsgranskningen.

För närvarande är förhandsgranskning när det gäller fil› obligatorisk mer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller vid offentlig tillställning. Någon utvidgning av den obligatoriska förhandsgranskningen till även andra sätt for tillhandahållande föreslås inte. Kravet på förhandsgranskning begränsas enligt lagförslaget till sådant som visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

Enligt 1 § första stycket lagen (1956:618) om allmänna sammankomster är lagen tillämplig på allmänna sammankomster som hålls for överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmänna eller enskilda angelägenheter eller som är att hänföra till föreläsning eller föredrag for undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig bildning eller till religionsutövning. Lagen gäller vidare för allmän teater-

föreställning, konsert, biografföreställning eller annan allmän sam-

mankomst för framförande av konstnärligt verk.

Offentlig tillställning är tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, cirkusforestállning, tivoli- och marknadsnöjen, festtâg samt tillställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster. Om tillträde till en tillställning är beroende av medlemskap i förening eller av inbjudan,

skall tillställningen ändå anses som offentlig, om den ingår i en rörelse som uppenbarligen drivs uteslutande eller väsentligen for anordnande av sådana tillställningar. Är en tillställning med hänsyn till omfattningen av den krets som har tillträde eller till de villkor under vilka tillträde lämnas att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde, skall den likaså anses som offentlig [9 § andra stycket allmänna ordningsstadgan (1956:617)].

Enligt biografförordningen skall varje kopia av en film eller ett videogram som skall användas vid sådan visning för vilken förhandsgranskning krävs ges in till biografbyrån för granskning. Varje sådant exemplar skall märkas av byrån. I fråga om biografñlm skall byrån också i varje kopia utföra eventuella klipp. N âr det gäller videogram gor biografbyrån däremot inte några mekaniska ingrepp. I stället anges med hjälp av tidkod vilka delar som godkänts och vilka som förbjudits.

Enligt lagförslaget begränsas hanteringen hos biografbyrån till ett enda exemplar av en framställning. Om en del av en framställning inte godkänns för visning skall en kopia av denna del förvaras hos biografbyrån. Den som distribuera: en framställning har ansvaret för att sådana delar av en framställning som inte har godkänts inte heller visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

2§

De undantag från kravet på förhandsgranskning som anges i paragrafen motsvarar som nu finns i 1 § andra stycket och 9 § andra styck-

dem

et biografförordningen.

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning och rundradiosând-

ning detsamma som i radiolagen. Med radiosändning och egensändning

förstås detsamma som i lagen om lokala kabelsândningar.

Någon motsvarighet till 9 § första stycket biografförordningen finns ini te i lagförslaget.

3§

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i biograñörordningen.. Det finns dock möjlighet att i vissa fall få befrielse från avgift (9 § första stycketbiografförordningen).

Filmfestivaler är typiskt sett sådana evenemang som omfattas av huvudregeln i 1 § om obligatorisk förhandsgranskning. Vi anser att det finns såväl ett kulturellt intresse som ett praktiskt behov av att kunna göra undantag från kravet på förhandsgranskning beträffande framställningar som skall visas på en filmfestival.

Såväl regelbundet återkommande festivaler som ett enstaka mindre evenemang med specialinriktning bör kunna medges undantag från kravet på förhandsgranskning. Det är emellertid viktigt att evenemanget har en någorlunda fast organisation. Vi anser att det inte är möjligt och lämpligt att i författning närmare precisera förutsättningarna för att undantag skall kunna medges. Det bör i stället ankomma på biograibyrån att efter en allsidig prövning i varje enskilt fall avgöra om undantag kan medges.

Det är angeläget att när undantag medges såväl tid som plats preciseras i beslutet.

En filmfestival eller ett annat evenemang för vilket undantag enligt denna paragraf medges omfattas av biografbyråns tillsynsverksamhet.

Brottsbalkens regler om förbud mot vissa slag av våldsskildringar m.m. gäller även när undantag från granskningsskyldighet medgetts. Vid en eventuell prövning av om åtal skall medges får biografbyrån i sådana fall avgöra om visningen med hänsyn till sitt sammanhang och syfte varit forsvarlig.

4§

ersätter 3 § 1 mom. biografförordningen, an- I paragrafen, som närmast ges förutsättningama för censuringripande.

Givetvis får godkännande för visning för vuxna inte vägras på någon annan grund än som anges i 4 §. Vi har emellertid inte ansett att en särskild föreskrift om detta behöver tas in i lagen (jfr 3 § 3 mom. biografförordningen).

har ingående behandlats i avsnitt 3. Utformningen av censurgrunderna Det kan här framhållas att vårt förslag inte är avsett att innebära någon ändring av betydelse i nuvarande praxis.

som Biografbyrån är skyldig att granska och bedöma en framställning har inte anledning att undersöka om ges in för granskning. Byrån granskningsplikt föreligger eller inte. Man kan räkna med att, liksom för närvarande, en stor del av de videogram som ges in för granskning âr avsedda endast för hemvideomarknaden och därför inte underkastade krav på förhandsgranskning. Någon skillnad bör inte göras mellan och frivillig Vid sådan granskning som sker obligatorisk granskning. frivilligt blir deti allmänhet inte fråga om avgift för mer än ett exemplar av framställningen (se vid 10 §).

av 8 § âr det en förutsättning för att biografbyrån över hu- Som framgår enligt censurlagen att vud taget skall besluta i fråga om godkännande ett pliktexemplar av framställningen getts in till ALB.

förutsätts att varje filmkopia skall ha god- Enligt biografförordningen I praktiken innebär detta att biografbyrån skall känts av biografbyrän. hantera av en framställning på film. Personalen skall varje exemplar göra eventuella klipp i varje kopia samt markera på filmrullen att godkännande skett. Bortklippta delar av en ñlm skall tas i förvar (6 § 1 mom. tredje stycket biografforordningen). I fråga om videogram görs inte redigeringen av biografbyråns personal (6 a § andra stycket biografförordningen).

som skall visas offentligt måste emellertid lämnas in Varje exemplar för godkännande sedan redigering skett..

Enligt lagförslaget skall inte varje exemplar utan en viss framställning bli föremål för granskning. Om denna framställning, dvs. ett visst inneär utan betydelse. Granskning och håll, finns på film eller videogram avser framställningen som sådan. Biografbyrân skall ingodkännande te i framtiden hantera och göra klipp i varje filmkopia. Det ankommer att under straffrättsligt ansvar själv utföra klippen så på distributören med den granskade och att varje exemplar som sprids överensstämmer godkända framställningen.

Det är väsentligt att biografbyrån i sitt beslut tydligt anger vilka delar som inte har godkänts. Den skriftliga dokumentaav framställningen tionen skall kompletteras genom att en kopia av sådana delar som inte godkänts skall bevaras hos byrån (7 § forsta stycket).

for hantering av ñlmkopior bortfaller givetvis. Detta har be- Avgiften aktats i det. nu föreslagna avgiftssystemet. Se närmare vid 10 §.

behov av att kunna anlita för Om det finns ett praktiskt biografbyrån att utföra klipp i filmkopior bör detta kunna utföras mot avgift motsvarande självkostnad.

5 §

Paragrafen motsvarar 3 § 2 mom. biografförordningen.

Någon ändring av âldersgrânserna och bedömningen vid åldersklassiñceringen föreslås inte.

6§

Paragrafens första stycke motsvarar 4 § 1 mom. första stycket biografförordningen.

i nu gällande bestäm- Paragrafens andra stycket saknar motsvarighet melser.

I fråga om förslaget hänvisas till betänkandet (SOU 1988:28) Videovåld [I avsnitt 5.3.3 s. 70 ff. Det bör framhållas att med vuxen avses den som fyllt 18 år.

t.ex. en Det ligger i sakens natur att den som har ansvaret for visning, vid tveksamhet bör kunna kräva att legitimation biografvaktmâstare, företas.

7 §

Paragrafen motsvaras närmast av 6 § 3 mom. biografförordningen.

om arkivering har ingående diskuterats i avsnitt 4. Frågan

skall endast bevara kopior av klipp. Det innebär att om Biograibyrån utan klipp skall den inte förvaras hos bioen framställning godkänts Däremot kommer framställningen att finnas hos ALB. Detgrafbyrån. som inte till någon del godkänts för vissamma gäller en framställning ning, dvs. totalforbjudits.

Vad som förvaras hos biografbyrån är således en kopia en kopia av sådana delar av en i övrigt godkänd framställning vilka inte har blivit godtagna.

8§

saknar i biografförordningen. J âmför försla- Paragrafen motsvarighet get till ändringi pliktexemplarslagen.

till bestämmelsen har diskuterats i avsnitt 4. Bakgrunden

9§ Paragrafen motsvaras närmast av 6 § 1 mom. andra stycket biografförordningen. Det är den som distribuerar framställningen som svarar för att framställningen motsvarar vad som godkänts av biografbyrån.

Den som visar filmer och videogram vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall vara skyldig att förete tillståndskort för framställningen.

10 §

Avgiftssystemet har diskuterats i avsnitt 7.

Avgiften består av tre delar, nämligen grundavgift, granskningsavgift och avgift för tillståndskort.

Dokumentärskildringar är enligt paragrafens andra stycke undantagna från granskningsavgift. Däremot skall även för sådana tas ut grundavgift och avgift för tillståndskort, om mer än ett sådant önskas.

Vid frivillig förhandsgranskning blir det i praktiken endast fråga om att ta ut grundavgift och granskningsavgift. Om en framställning endast skall tillhandahållas som hemvideogram behövs ju inte mer än ett tillståndskort. Som framgår av lagtexten är det första tillstândskortet utan avgift.

ll§

Som framgår av avsnitt 5 föreslås en ny ordning för överklagande av

biografbyråns beslut.

I instruktion för besvärsnänmden bör dess sammansättning i olika ârenden preciseras. Som vi angetti avsnitt 5 innebär det i normalfallet att nämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter. Vid prövning av framställning som önskas godkänd för personer under femton år skall ytterligare tvâ ledamöter ingå i nämnden. Dessa ledamöter skall ha specialistkunskap om barn.

12 och 13 §§

I paragrafema anges omfattningen och inriktningen av den tillsynsverksamhet som föreslås ankomma på biograibyrån. Se närmare i avsnitt 6.

14-17 §§

För att biografbyråns tillsynsverksamhet skall kunna bli effektiv och samtidigt fungera smidigt har vi ansett det vara nödvändigt att de tjänstemän som handhar tillsynen ges vissa begränsade befogenheter som närmast är av polisiâr art. Samtidigt år det viktigt att dessa befogenheter inte blir alltför vidsträckta. Allmänt sett är det viktigt att tillsynsverksamheten sker i samverkan med polisen och att hjälp av polisen begärs när det finns anledning överväga någon mer ingripande åtgärd eller om tveksamhet uppkommer.

De lokaler och andra utrymmen som avses i 14 § är i första hand sådana dit allmänheten har tillträde, t.ex. butiker och biografsalonger. Dessutom avses lokaler som används vid distribution till allmänheten genom postorder. Även sådana lagerlokaler och andra förvaringsutrymmen skall vara tillgängliga for tillsynspersonalen. Däremot kan tillsynspersonalen inte ha rätt till tillträde till bostad eller förråd i anslutning till bostad. Detsamma gäller tex. lokaler som används av ett grossistföretag. För tillträde till sådana utrymmen krävs beslut om husrannsakan enligt vanliga regler.

Tillsynspersonalen får naturligtvis inte använda någon form av våld for att bereda sig tillträde till en lokal och genomföra kontroll. Om våldsanvändning av något slag behövs måste polis kontaktas.

Om allmänheten har att betala inträdesavgift för att få tillträde till en lokal skall tillsynspersonal mot uppvisande av legitimation utan avgift medges tillträde till lokalen.

För att exemplar av en framställning skall få tas om hand enligt 16 § är det tillräckligt att det finns en ringa grad av misstanke om att framställningen innehåller otillåtna våldsskildringar. Det får emellertid inte bli fråga om att videogram eller filmer slumpmässigt väljs ut och tas om hand for kontroll.

Om det finns skäl att behålla en framställning under längre tid än som anges i 16 § andra stycket måste frågan om beslag prövas av polis eller åklagare.

18 §

Den som fälls till ansvar för olaga våldsskildring kan åläggas att betala kostnaden for granskning i samband med prövning av åtalsmedgivande.

19§

I paragrafen finns bestämmelser om ansvar for dem som bryter mot censurlagen.

Bilaga 1

Förordning (1959:848) med särskilda bestämmelser om biografförestâllningar m.m.

I § I fråga om offentlig förevisning av biograffilm (biografforestâllning) och offentlig förevisning av videogram skall, utöver vad eljest finnes föreskrivet, gälla vad nedan stadgas.

Denna förordning gäller dock inte i fråga om radiosändning. Den gäller inte heller i fråga om trådsändning, om

1. sändningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satelliti fast trafik eller

2. sändningen är en egensândning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket eller radiolagen (1966:755) i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsândning- 31.

I förordningen förstås med radiosändning, rundradiosândning och trådsändning detsamma som i radiolagen. Med vidaresändning och egenförstås detsamma sändning som i lagen om lokala kabelsändningar.

Vad som i förordningen föreskivs om biografforestâllning skall också gälla offentlig förevisning av videogram. Vad som foreskivs om film skall med undantag av bestämmelserna i 6 § 1 mom. andra 2 stycket och 3 samt 3 mom., också gälla videogram. Lag 1985:990.

2 § Vid biografforeställning må ej forevisas film, som icke dessförinnan godkänts av statens biografbyrå.

Till biografbyrån skall som rådgivande organ vara knutet ett granskningsråd (statens filmgranskningsråd). Angående dess verksamhet är särskilt stadgat.

3 § 1 mom. Biogralbyrån må ej godkänna film eller del av film, vars forevisande på grund av det sätt varpå händelserna skildras, och det sammanhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller forleda till brott.

Biografbyrån äger även i annat fall vägra godkänna film eller del av film, om biografbyrån finner förevisande därav uppenbarligen strida mot allmän lag. Lag 1985:990.

2 mom. Film eller del av film må ej godkännas till forevisning för barn under sju år eller for barn, som fyllt sju men ej elva år, eller för barn, som fyllt elva men ej femton år, i den mån den kan vålla barn i sådan åldersgrupp psykisk skada. Lag 1977:1056.

3 mom. Biografbyrân må ej vägra godkänna film på andra grunder än i denna paragraf är stadgat.

4 § 1 mom. Barn under femton år må ej lämnas tillträde till biografforeställning, där forevisning äger rum av annan film än sådan som biografbyrån godkänt för den åldersgrupp barnet tillhör. Genom tydliga anslag skall utmärkas, i vad mån barn äga tillträde till biograñöreställning.

2 mom. Upphävt g. Lag 1977:1056.

5 § Den som vill påkalla granskning av film skall göra skriftlig anmälan därom till biografbyrån. I anmälan skola, där så kan ske, filmens längd och produktionsfirma angivas. Uppgift skall vidare lämnas, huruvida filmen önskas tillåten även för barn under sju år eller for barn

som fyllt sju men ej elva år, eller for barn, som fyllt elva men ej femton år.

Anmälan skall vara åtfoljd av fullständig förteckning över de texter, med vilka filmen är avsedd att förevisas, ävensom av en redogörelse for filmens innehåll. Från tillämpningen av denna bestämmelse kan biografbyrån i särskilda fall meddela befrielse.

Angående avgift for granskning av film är särskilt stadgat. Lag 1977: 1056.

6 § 1 mom. Har film i sin helhet forbjudits for offentlig forevisning, skall biograibyrån meddela skriftligt bevis därom (forbudskort).

Har ñlm helt eller delvis godkänts, skall den av biograibyrån förses med en med registreringsnummer försedd stämpel, varjämte ett. med samma registreringsnummer försett bevis (tillståndskort) skall utfärdas. I beviset skall meddelas:

1) namnet på den firma, från vilken filmen utgått, därest detta är känt,

2) kortfattad beskrivning av filmen samt, om viss del av densamma uteslutits, särskild beskrivning å den uteslutna delen,

3) uppgift om filmens längd vid granskningen och dess längd, sedan del av filmen eventuellt uteslutits, samt

4) uppgift, huruvida filmen blivit godkänt eller icke till förevisning for barn tillhörande åldersgrupp som avses i 3 § 2 mom.

Är biografbyråns godkännande tidsbegränsat skall detta framgå av stämpeln och tillståndskortet. Tillståndskort skall vid anfordran tillhandahållas polismyndighet och polisman. Lag 1979:213.

2 mom. Upphävt g. Lag 1985:990.

3 mom. Del som utesluts ur film skall, om så kan ske, tas i förvar av biografbyrån men återlämnas mot återställande av tillståndsbeviset och den filmen åsatta registreringsnummerstämpeln. Sådant återlämnande må dock ej påfordras sedan två år förflutit från bevisets utfärdande. Efter nämnda tid må filmdelen förstöras efter biografbyråns beprövande. Lag 1985:990.

6 a § I tillståndsbeviset för ett videogram skall biografbyrån, utöver vad som gäller enligt 6 § i mom. andra stycket 1 och 4, ange videogrammets längd och lämna en kortfattad beskrivning av dess innehåll.

Om vissa delar av ett videogram har förbjudits för offentlig förevisning, skall biografbyrån dessutom med hjälp av tidkod eller på något annat lämpligt sätt, i beviset ange vilka delar som godkänts och vilka som förbjudits. Byrån skall också lämna en särskild beskrivning av innehållet i de förbjudna delarna. (införd g. Lag 1985:990.)

7 § Angående besvär över biografbyråns beslut gäller vad därom stadgasi den för biografbyrån gällande instruktionen.

8 § Bryter någon uppsåtligen mot Föreskriften i 2 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, dömes till böter.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, mot föreskrift i 4 § dömes till böter. KK 1978:560.

9 § Vad i denna förordning är stadgat gäller ej för det fall att film förevisas i samband med undervisningen vid läroanstalt och ej heller i andra fall då regeringen på ansökan meddelar befrielse från förordningens tillämpning. Angående rätt för biografbyrån att i särskilda fall meddela tidsbegränsat godkännande for visning av film, i vilka fall avgift för granskning inte skall utgå, är särskilt stadgat.

Denna förordning gäller inte för reklamfilm. Den gäller inte heller förevisningar av film vid varumässor, utställningar eller sportevenemang,

sammankomst som om inte själva förevisningen utgör en sådan allmän avsesi lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Lag 1985:990.

10 § Film och utrustning som använts i strid mot 2 § skall förklarasjörverkade, om det ej är uppenbart obilligt (Införd g. KK 1973:560).

Bilaga 2

Förordning med instruktion för statens biografbyrå

Biografbyråns uppgifter

1§ Statens biografbyrå prövar enligt förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. om filmer och videogram skall godkänas för offentlig förevisning. Byrån prövar också frågor om medgivande till åtal enligt 5 a § lagen

(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med vålds-

inslag samt frågor om fraktstöd enligt förordningen (1984:465) om fraktsböd för film. Vad som föreskrivs om film i denna förordning gäller också videogram.

Verksförordningens tillämpning

2 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987: 1100) skall tilllämpas på biografbyrån: 3 § första stycket om myndighetens ledning, 4 §, 5 § första stycket, 6, 7, 9 och 10 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning, 16 § om interna föreskrifter, 29 § om myndighetens beslut.

3 § Myndighetschefen har det ansvar och de uppgifter som anges i 13 § verksforordningen (1987:1 100).

Biografbyråns ledning

4 § Chef for biografbyrân är en direktör. Direktören âr även ñlmcensor.

Organisation

5§ Hos biografbyrån finns ytterligare filmcensorer och ersättare for censorer till det antal regeringen bestämmer.

6§ Till biografbyrån är knutna tvâ rådgivande organ, statens filmgranskningsråd och statens barnñlmnâmnd. För rådets och nämndens verksamhet meddelar regeringen särskilda bestämmelser.

Direktör-ens och de andra censorernas ansvar

7 § Frågan om en film skall godkännas for offentlig forevisning prövas av en eller flera censorer enligt vad som anges i 9 §. Ärenden som inte avser prövning av frågor om godkännande av ñlmer, avgörs av direktören.

8 § Utan direktörens medgivande får deti ett ärende inte fattas ett sådant beslut, som innebär att biografbyråns praxis ändras.

Handlâggningen av ärenden om godkännande av filmer

9 § Frågan om en film skall godkännas för offentlig forevisning prövas i av en av censorerna.

Om censorn anser att filmen helt eller delvis bör förbjudas, skall yten censor delta i prövningen. Kan censorerna inte enas om beterligare slutet, skall även en tredje censor pröva filmen. Om en film önskas tillåten även for barn under femton år, skall. fråalltid prövas av två censorer. Minst en av dem gan om godkännande skall ha kvalificerad utbildning och erfarenheti barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller något annat ämne som är av värde vid prövningen. Kan censorerna inte enas om beslutet, skall även en tredje censor pröva filmen. När ett ärende prövas av tre censorer, gäller som biografbyråns beslut den mening som majoriteten enar sig om eller, vid tre olika meningar, den mening som den i tjänsten äldste censom företräder.

10§ Biografbyrån skall inhämta filmgranskningsrådets yttrande, om frågan uppkommer att for personer som har fyllt femton år - helt förbjuda en film, - förbjuda en betydande del av en film, - förbjuda en del av en sådan film som har vunnit erkännande såsom en film av betydande konstnärligt värde eller som uppenbarligen kan antas vinna sådant erkännande, - företa någon annan censuråtgärd som är av normerande betydelse för byråns verksamhet. Om en film helt förbjudits efter filmgranskningsrådets hörande och filmen sedan anmäls for granskning i ändrat skick, skall rådets yttrande inhämtas endast om det är av betydelse i ärendet.

ll § Biografbyrån skall inhämta barnfilmnämndens yttrande, om frågan uppkommer att endast för barn under femton, elva eller sju år vidta en sådan censuråtgärd som avses i 10 § första stycket. Om en film helt forbjudits efter barnfilmnämndens hörande och filmen sedan anmäls for granskning i ändrat skick, skall nämndens yttrande inhämtas endast om det är av betydelse i ärendet.

Handlâggningen av ärenden som inte gäller godkännande av filmer

12§ När direktören inte är i tjänst sköts direktörens i ärenuppgifter den som inte gäller godkännande av filmer av den ñlmcensor som direktören bestämmer.

13 § I förordningen (1978:592) om vissa medbestâmmandeformeri statlig tjänst m.m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor.

14 § I arbetsordningen elleri särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.

Tjänstetillsättningar m.m.

15 § Iäänsten som direktör tillsätts av regeringen. De andra filmcensorerna utses av regeringen för en bestämd tid. Andra tjänster tillsätts av biografbyrân.

Bisysslor

16§ Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av biografbyrån i fråga om annan filmcensor än direktören.

Överklagande

17 § Biografbyråns beslut får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av_ lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, - lagen (1987:439) om inskränkningi rätten att överklaga, - andra föreskrifter.

Överklagande får inte ske av sådana beslut av biografbyrån som gäller - att inhämta ñlmgranskningsrådets eller barnñlmnämndens yttrande, - förbud eller någon annan censuråtgärd, om beslutet har meddelats efter hörande av barnfilmnámnden och byrån och nämnden är ense om åtgärden, - medgivande till åtal enligt 5 a § lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.

Bilaga 3

Instruktion för statens filmgranskningsråd

1§

Statens ñlmgranskningsråd är rådgivande organ åt statens biografbyrå i frågor rörande granskning av filmer och videogram. Rådet skall också avge utlåtande till regeringen i ärenden som remitteras till rådet.

2§

Rådet äger att av biografbyrån och övriga myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde, som för rådets verksamhet erfordras och av vederbörande kunna lämnas.

3§

Rådet består av fem ledamöter, vilka för-ordnas av regeringen för en tid av tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara rådets ordförande. Rådet väljer inom sig en vice ordförande.

För var och en av ledamöterna förordnar regeringen en suppleant. Vid förhinder for såväl ledamot som dennes suppleant bestämmer ordföranden, vilken av de övriga suppleanterna som skall inträda i den frånvarande ledamotens ställe. Samtliga suppleanter skola kallas till rådets sammanträden och äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Sekreterare åt rådet förordnas av regeringen.

4§

Rådet sammanträder på kallelse av ordföranden. Sammanträde skall hållas i Stockholm.

Ärende, vari biografbyrån beslutit inhämta rådets åsikt, föredrages av chefen for biografbyrån eller annan censor, som byråns chef därtill utsett. Föredragande i ärende, som av regeringen remitterats till rådet, utses av ordföranden. Såsom föredragande i dylikt ärende må anlitas ledamot eller suppleant eller sekreteraren.

Vid rådets behandling av ärende, som ovan avses, skall tillfälle att inför rådet framföra synpunkter i ärendet beredas dels chefen för biografbyrån och ytterligare högst två av honom utsedda censorer, dels ock vederbörande producent eller behörig representant for denne.

5§

Rådet är beslutfört, när minst fyra ledamöter äro närvarande. Alla beslut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

6§

Vid sammanträde skall föras protokoll, i vilket antecknas närvarande ledamöter och suppleanter jämte övriga tillstädesvarande samt behandlade ärenden och däri fattade beslut. Därest ledamot har mot rådets beslut avvikande meni-ng, äger han få denna antecknad till protokollet. Protokollet justeras av ordföranden.

7§

I utlåtande eller skrivelse, som avlåtes till regeringen, statsdepartement eller biografbyrån, skall angivas, vilka ledamöter som deltagit i rådets behandling av ärendet. Därest ledamot låtit till protokollet anteckna mot rådets beslut avvikande mening, skall denna återgivas i den utgående expeditionen eller därvid fogas utdrag av protokollet.

8§

Det åligger rådet att årligen före den 1 september till chefen för utbildningsdepartementet avgiva berättelse över rådets verksamhet under det senast förflutna budgetåret. Avskrift av berättelsen skall tillställas biografbyrån.

Bilaga 4

instruktion för statens barnfilmnâmnd

1 § Statens barnfilmnämnd är rådgivande organ åt statens biografav ñlmer och videogram som önskas tillåtbyrå i fråga om granskning na till förevisning för barn under elva år eller för barn, som fyllt elva men ej femton år.

2§ Nämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter. För var och en av ledamöterna ñnns en personlig suppleant. Samtliga ledamöter och suppleanter utses av regeringen för högst tre år. Vid förhinder för såväl ledamot som dennes suppleant bestämmer ordföranden, som skall inträda i den frånvarande vilken av de övriga suppleanterna ledamotens ställe.

Nämnden utser inom sig vice ordförande.

3 § Hos nämnden finns en sekreterare som utses av regeringen.

4§ Nämnden sammanträder av ordföranden. Till sampå kallelse manträde kallas såväl ledamöter som suppleanter.

5 § Ärende, vari biografbyrån beslutat att inhämta nämndens yttrande, föredrages av chefen för biografbyrån eller annan censor som byrâns chef bestämmer. Annat ärende föredrages av den som nämndens ordförande bestämmer.

och föredragning av ärende. Ordföranden får själv övertaga beredning

6 § I ett ärende om granskning av en film eller ett videogram skall tillfälle att vid sammanträde med nämnden framföra synpunkter beredas chefen for biografbyrân och ytterligare högst två av honom utsedda censorer samt vederbörande producent eller behörig representant för denne.

7 § Nämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

som ej inträtt i ledamots ställe äger deltaga i nämndens Suppleant överläggningar men ej i besluten.

8 § Vid sammanträde med fores protokoll. Skiljaktig me-

nämnden

ning inom nämnden antecknas i protokollet. Nämndens protokoll justeras av ordföranden.

9 § Nämnden äger av biografbyrân och andra myndigheter erhålla och det biträde som fordras for nämndens verksamhet de upplysningar och som kan lämnas av myndigheterna.

10§ I skrivelse till regeringen, chef för statsdepartement eller staskall anges vilka ledamöter som deltagit i nämndens tens biografbyrå slutliga behandling av ärendet. Om ledamot som deltagit i den slutliga handläggningen har skiljaktig mening, skall denna anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.

11 § Nämnden skall varje år fore den 1 september till chefen for utbildningsdepartementet avge berättelse om verksamheten under det senaste budgetåret. Avskrift av berättelsen skall tillställas biografbyrån.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbitden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. C. . Beskattning av fåmansföretag. Fi. . Integritetcn vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K.

xoooxipxuapwro

. Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. C. Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. C. . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. . UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister mfl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelegationens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstraftk 2 s Bakgrundsmatcrial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkunens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. F6. 18. SÄPO - Säkerhetspoliscns arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter påsvavel och klor. ME. 22.Censurlagen - en modernisering av biografförordningen.U.

Statens

offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8]

Försvarsdepartementet Risker och skydd för befolkningen. [17]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadsualik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Finansdepartementet Beskattning av fâmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.il. [9] Hushållsparandct - Huvudmppon från Spardclegationens spnrundersökning. [11] Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektom. [16] Förslag till tullregisterlag m.m. [20]

Utbildningsdepartementet Vidgad ctableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembildcn. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstifuting och rättsfrágor. [14] Regionalpolitikens fönttsättningar. [19]

Civildepartementet Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. [5] Samordnad lltnsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] BBL SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] ° -

2 5

Miljö- och energidepartementet STOCKHOLM Sätt värde på miljön - miljöavgiftcr på svavel ochklor.