Videovåld : en rapport från Våldsskildringsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Vwgo VALMI till - förslag åtgärder

Betänkande av vâldsskildringsutredningen

Statens offentliga utredningar

1988:28

gg

Utbildningsdepartementet

Videovåld II

till

- -

förslag åtgärder

Betänkande av

[åldsskildringsutredningen

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08fI63 23 20 Telefontid 8 - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°” (endast internt)

Omslag: Malin Nilsson

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10169-6 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1988

Till

Statsrådet Bengt Göransson

bemyndigade den 25 maj 1985 statsrådet Bengt Göransson Regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om åtgärder mot våldsskildringar i rörliga bilder.

Den 18 oktober 1985 förordnades dåvarande ordföranden i arbetsdomstolen Claes Eklundh till särskild utredare. Sedan Claes Eklundh utnämnts till chefsjustitieombudsman entledigades han den l november 1987.

Den 26 november 1987 förordnades hovrâttslagmannen Carl Johan Cosmo som särskild utredare.

Att såsom experter biträda utredaren förordnades den 18 oktober 1985 departementsrâdet Marianne Eliason och kansliråden Britt-Marie Blanck och Lars Marén.

Till sekreterare förordnades den .ljanuari 1986 hovrâttsrådet Lars Eric

Håkansson och till biträdande sekreterare förordnades den 1 januari 1988 hovrättsassessorn Ulla Nilsson.

Utredningen har antagit namnet våldsskildringsutredningen.

Utredningen avgav i juni 1987 rapporten Videovâld (Ds U 1987:8).

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Videovåld II - förslag till åtgärder.

Samtidigt överlämnas ett arbetsexemplar av den remissammanstâllning över rapporten som upprättats inom utredningen. Utredningens huvudsakliga uppdrag är härmed slutfört. Malmö i maj 1988 Carl Johan Cosmo Lars Eric Håkansson Ulla Nilsson

- till

Videovåld II förslag åtgärder

Innehållsförteckning

Förkortningar

ll Författningsförslag

13 Sammanfattning

1 17 Utredningsarbetet 1.1 m.m. 17 Direktiven, 1 .2 Arbetets bedrivande 19

2 Gällande rätt 23 - 23 2.1 Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen 26 2.2 Biografforordningen 2.3 30 Pliktexemplarslagen 2.4 32 Videovåldslagen 2.5 Brottsbalken 34 2.6 Europarådets konvention angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema 35

3 (Ds U 1987:8) Videovâld, m.m. 41 Rapporten 41 3.1 Sammanfattning av rapporten 3.2 på rapporten 45 Synpunkter 3.3 av vissa uppgifter i rapporten 46 Komplettering hemma 46 3.3.1 Hur många har videobandspelare 3.3.2 Hur används videobandspelaren 48 3.3.3 Utvecklingen av kabel-TV 50

3.3.4 Videovåldslagen i praktiken 52 8.4 Kompletterande undersökning av Jonas Wall (kort resumé) 52 3.5 Peter Gerdmans vid BRÅ rapport om samband mellan våldsskildringar i rörliga

bilder och våldsbeteende hos unga (kort resumé) 54

Utredningens allmänna synpunkter på åtgärder mot vâldsskildringar i rörliga bilder 55

Barncensur och åldersgränser 6 1 5.1 Nuvarande regler 61 5.2 Utländsk rätt 62 5.2.1 Danmark 62 5.2.2 Finland 63 5.2.3 Island 63 5.2.4 Norge 63 5.2.5 Storbritannien 64 5.2.6 Västtyskland 65 5.3 Utredningens överväganden 65 5.3.1 Ändrade åldersgränser 65 5.3.2 Rörlig åldersgräns i särskilda fall 69 5.3.3 Vuxenmedverkan 70 5.3.4 Hemvideo 7 1

Olika alternativ till lagstiftning 73 6.1 Inledning 73 6.2 Några utländska lösningar 74 6.2.1 Finland 75 6.2.2 Norge 81 6.2.3 Storbritannien 82 6.3 Brottet olaga våldsskildring 87 6.3.1 Kriminaliseringens utformning 87 6.3.2 Brottets straffvärde 88 6.4 Övervakning och kontroll 90 6.4.1 Allmänt 90 6.4.2 Tillsynsorganisationen 91

6.4.3 Medel för övervakning 93 6.5 95 Förhandsgranskning 6.5.1 Inskrånkningar av yttrandefriheten 96 6.5.2 Allmänt om avgränsningen av förhandsgranskning 97 obligatorisk 6.5.3 Principförslag till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och 104 videogram 6.5.4 Selektiv förhandsgranskning 108 6.5.5 Principförslag till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer och 112 videogram 6.6 Kostnader och finansiering 117 6.6.1 Kostnader 117 6.6.2 Finansiering 122

sammanfattande överväganden 125 Utredningens

Specialmotivering till förslaget till lag om ändring i brottsbalken 141

Närmare motivering till principförslaget till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer 143 och videogram

Bilagor

Bilaga 1 Videofilmer och videotittande hos skolbarn. Del 2 (Jonas Wall) 153 Rapport Bilaga 2 Peter Gerdmans vid BRÅ rapport om samband mellan vâldsskildringar i rörliga bilder och våldsbeteenden hos unga 225 i 3 233 Bilaga Biografförordningen 239 Bilaga 4 Videovåldslagen Brottsbalken 243 Bilaga 5 i dess lydelse i prop. 1986/87:151

.rn

Förkortningar

ADB Automatisk databehandling ALB Arkivet for ljud och bild BBFC British Board of Film Classification BRÅ Brottsförebyggande rådet CD Compact Disc Dir. Kommittédirektiv DsJ u Departementsserien, justitiedepartementet DsU Departementsserien, Utbildningsdepartementet IFPI International Federation of Producers of Phonograms and Videograms JK Justitiekanslern KU Konstitutionsutskottet Prop. Regeringsproposition PUB Sverigs Radios avdelning for publikoch programforskning RF Regeringsformen rskr. Riksdagens skrivelse SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TF Tryckfrihetsforordningen VIDSAM Videotekens samarbetsorganisation YFU Yttrandefrihetsutredningen

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 10 b §

Den som i Stillbild elleri en film, ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gârningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, for olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring.

Är brottet grovt, döms för grov olaga våldsskildring till fängelse i lägst tre månader och högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet utgjort ett väsentligt led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt och haft stor omfattning, om nrottet riktat sig särskilt mot personer under femton år eller om brottet skett vanemässigt.

Första stycket gäller inte filmer eller videogram som statens biografbyav rörrå har godkänt for visning. Det gäller inte heller en upptagning som en film eller ett videogram som liga bilder med samma innehåll

av biografbyrån. Vidare första stycket inte offentlihar godkänts gäller ga förevisningar av filmer eller videogram.

Har av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en en upptagning film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens skall inte dömas till ansvar enligt första stycket för spridbiografbyrå, ning av upptagningen. Vad som har sagts nu gäller dock inte om intyoch den som har spritt upptagningen har insett eller get var oriktig-t bort inse detta.

Denna lag träder i kraft den

Sammanfattning

Våldsskildringsutredningen föreslår att straffet for grova fall av olaga Vidare föreslås att statens biografbyrå får en våldsskildring skärps. tillsynsfunktion for att övervaka distributionen av hemvideogram. Dessutom föreslås att barn i vissa fall i sällskap med vuxen skall få tillträde till biograñöreställning trots att barnet inte har uppnått den åldersgräns som bestämts for filmen.

vi rapporten Videovåld (Ds U 1987:8). Därefter I juni 1987 publicerade har från olika intresseorganisationer och enskilda inmyndigheter, kommit för att motverka spridning av våldssynpunkter på åtgärder skildringar. Det finns en stark opinion for att allmän förhandsgranskning av hemvideogram införs.

De uppgifter som finns i rapporten kompletteras med aktuell statistik om hemvideo. Drygt 40 procent av befolkningen har i dag videobandspelare hemma (avsnitt 3).

Massmedieforskaren Jonas Wall har for vår räkning ort en undersökning om ungdomars tittarvanor. Resultaten av undersökningen bekräftar att det är vanligt att ungdomar under 15 år ser på barniörbjudna ñl-

mer på video. Däremot är ungdomarnas intresse for filmer med extrem-

våld jämförelsevis litet. Iden mån ungdomar ser på extremvåldsfilmer skaffar de vanligen dessa på annat sätt än genom att hyra eller köpa dem på den öppna marknaden. Man kan således med fog utgå från att det finns ett stort antal privata videogramkopior med extremvåld i omlopp.

mot vålds- I avsnitt 4 ger vi några allmänna synpunkter på åtgärder måste få skildringar i rörliga bilder. I ett öppet samhälle verkligheten beskrivas, återges och debatteras. Våld är en del av denna verklighet. komma att helt förbjuda våldsskildringar i Det kan därför aldrig ifråga rörliga bilder. Å andra sidan ger påverkansforskningen stöd för uppatt våldsskildringar kan ha en skadlig inverkan på i varje fattningen barn Sambanden är dock komplicerade och delvis fall och ungdomar. omtvistade.

Mot denna anser vi att arbetet med att hindra skadeverkbakgrund i rörliga bilder först och främst måste ningar genom våldsskildringar Förbud mot spridning av inriktas på utbildning och attitydpåverkan. kan i detta sammanhang inte blir annat än hjälpåtvåldsskildringar gärder. De faktiska möjligheterna att övervaka vad barn och ungdomar ser på i hemmet är mycket begränsade.

I avsnitt 5 behandlar vi barncensuren och åldersgränserna. Vi anser inte att de nuvarande åldersgränserna vid offentlig visning bör ändras. föreslås Även barn som Däremot att åldersgränserna görs mer flexibla. inte fyllt sju år bör, när de är i sällskap med någon vuxen person, få tillträde till visning av filmer som åldersklassiñcerats från sju år. På samma sâtt föreslås att barn som fyllt sju men inte elva år skall få tillträde till visning av filmer som ålderklassificerats från elva år. Vi har emellertid inte funnit tillräckliga skäl föreligga för att införa en motsvarantill av filmer som åldersklassiñcerats från de regel för tillträde visning femton år, dvs. vuxenñlmer.

I avsnitt 6 diskuterar vi olika lagstiftningsåtgärder. Vi redogör i korthet för lagstiftningen i några andra länder.

Vi konstaterar att en betydande svagheti nuvarande ordning i Sverige är bristen avsaknaden av - en ändamålsenlig kontroll. Oavpå - eller i efterhand, som det är för sett om regelsystemet bygger på ingripande eller om man har allmän förhandsgranskning av hemvinärvarande, är kontrollfunktionen viktig. Vi föreslår att statens biografbydeogram rå får särskilda resurser för information och tillsyn.

Samhället bör se allvarligt på spridande av extrema våldsskildringar. Särskilt gäller det när spridandet sker systematiskt och har stor omfattning eller riktas direkt till barn och ungdomar. Vi föreslår att grova fall av olaga våldsskildring regelmässigt skall föranleda fängelse. Straffet för grov olaga våldsskildring föreslås bli fängelse minst tre månader och högst två år. Ett sådant förhöjt straffvärde bör också tjäna som incitament for polisen att mer aktivt arbeta for att beivra spridande av skildringar av extremvåld.

Vi diskuterar förutsättningarna for att införa allmän förhandsgranskning av hemvideogram. Särskilt belyses frågan från yttrandefrihetssynpunkt. Vidare diskuteras de praktiska svårigheterna med avgränsning av forhandsgranskningen. Två olika principförslag till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram presenteras. Enligt det ena skulle granskningen omfatta praktiskt taget alla framställningar i filmer och videogram som inom ramen for näringsverksamhet tillhandahålls konsumenter för enskilt bruk. Vårt andra principforslag innebär ett system med allmän registrering av videogram i kombination med möjlighet till förhandsgranskning i vissa fall.

I avsnitt 7 gör vi en samlad bedömning av samhällets insatser mot spridning av våldsskildringar i rörliga_ bilder. Vi konstaterar att sådana insatser endast i begränsad omfattning kan påverka utvecklingen av det faktiska våldet såsom ett övergripande samhällsproblem.

Vi överväger närmare om en ordning för en allmän förhandsgranskning av hemvideogram kan utformas så att det blir ett ändamålsenligt medel for att hindra spridning av otillåtna vâldsskildringar samtidigt som det inte inskränker yttrandefriheten på ett oacceptabelt sätt. Vi kommer vid våra överväganden fram till att effekten av en allmän förhandsgranskning av videogram skulle vara begränsad. Vi anser därför att en lösning med förstärkt tillsyn skulle vara ett effektivare medel för att komma till rätta med utbudet av extremvåldet. Till detta kommer att ett system med tillsyn är mindre ingripande från yttrandefrihets- Det medför ett effektivare utnyttjande av samhällets resursynpunkt.

ser och är också mindre Vi kan därför inte förorda att ett byråkratiskt.

med förhandsgranskning införs i vårt land. system

1 Utredningsarbetet

1.1 Direktiven m.m.

om ñlmcensurens ställning har tidigare behandlats av flera ut- Frågan redningar. Senast behandlades frågan av yttrandefrihetsutredningen (YFU) i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten.

I sitt betänkande lade YFU fram forslag till en ny yttrandefriheteefter mönster av tryckfrihetsförorordningen (TF). Filmer och grundlag bland de medier som skulle omfattas av den nya videogram ingick innebar att censurforbud i princip skulle råda grundlagen. Reglerna och att etableringsfriheten grundlagsfästes. Vidare skulle i varje särskilt fall i princip endast en viss, på formella grunder utpekad person, en i förväg utsedd ansvarig utgivare, kunna ställas till svars for innehållet i de skyddade medierna. De gärningar som kunde medföra ansvar, skulle anges i grundlagen. Principen om yttrandefrihetsbrotten, meddelarfrihet skulle gälla även de nya medierna. Slutligen skulle den särskilda rättegångsordning som gäller i tryckfrihetsmâl tillämpas, dvs. justitiekanslern (JK) skulle vara åklagare, och jury skulle ingå i rätten.

att ñlmcensuren vid offentlig vis- I fråga om censuren innebar förslaget for vuxna omvandlades. Förhandsgranskningen skulle finnas ning kvar men förenades inte med någon möjlighet for biografyrån att föruppgift skulle bli att avge ett utlåtande i bjuda visning. Biografbyråns om en framställning innefattade olaga våldsskildring, som skulfrågan le vara ett särskilt yttrandefrihetsbrott. Byråns utlåtande skulle inte vara bindande for domstolarna vare sig byrån ansett att en framställinnefattade olaga våldsskildring eller inte. Frågan om ett brott ning

skulle i båda fallen kunna i efterhade begåtts genom visningen prövas hand av domstol i yttrandefribetsrättslig ordning. N är det gäller offentfor barn skulle medge att den bindande förlig visning grundlagen handsgranskningen behölls. Denna skulle utstråckas till att gälla ockoch försäljning av filmer och videogram för barn och ungså uthyrning dom upp till 18 år.

Remissutfallet var mycket splittrat i frågan om förhandsgranskning för vuxna skulle förekomma och om förhandsgranskningen i så fall skulle vara bindande eller rådgivande. Även i fråga om höjningen av åldersför barncensuren till 18 år var meningarna delade. Flera regränsen missinstanser som i och för sig önskade censurens avskaffande, ansåg var bättre ån det som föreslagits. I frågan om att det gällande systemet förhandsgranskning över huvud taget skulle finnas av filmer avsedda att visas för vuxna fanns också olika meningar. De remissinstanser som företrädde barn- och ungdomsintressen, de flesta kvinnoorganisationerna liksom de kyrkliga organisationerna ansåg att förhandsgranskskulle finnas kvar och utsträckas till att omfatta också uthyrningen Däremot ansåg film- och videobranschens företräning och försäljning. dare, de flesta kulturföretrâdarna och flertalet av de juridiska instanfilmcensuren för vuxna. Flertaserna att tiden var mogen att avskaffa let remissinstanser var också kritiska till den föreslagna IS-ârsgränsen.

I syfte att så snart som möjligt förbättra möjligheterna att ingripa mot våldsskildringarna i videogram bröts vissa delar av YFUzs förslag ut och lades fram i en särskild proposition (prop. l984/85:116, KU 1985/86:

ll, rskr. 40, SFS 1985:989-991). Ändringarna innebar i korthet att för-

av film som skall visas offentligt utvidgades till att handsgranskningen avse också offentlig visning av videogram. Härigenom underlättades for videobranschen att på frivillig väg låta granska sina vimöjligheten deogram. Denna möjlighet hade inte funnits tidigare. Vidare skärptes bestämmelsen i 1 § videovåldslagen så att den kom i närmare överensstämmelse med biografbyråns praxis vid granskningen av ñlmer som skulle visas offentligt.

De starkt delade meningar som kom till uttryck i frågan om förhands-

granskning av filmer och videogram ledde till att våldsskildringsutredtillkallades för att ytterligare överväga frågan om åtgärder mot ningen våldsskildringar i videogram.

YFU:s förslag i övrigt behandlades i prop. 1986/872151. I propositionen lades endast vissa förslag till ändringar i TF fram. Propositionen har

när detta skrivs ännu ej behandlats av riksdagen. Vad gäller föreslagna ändringar i brottsbalken se avsnitt 2.5 s. 34.

I direktiven för våldsskildringsutredningen (dir. 1985:29) sägs bl.a. föl-

jande:

De starkt delade meningar som har kommit till uttryck i frågan om förav filmer och videogram kan ses som ett uttryck för handsgranskning oro och osäkerhet inför den snabba framväxten av nya medier för spridning av program med rörliga bilder. Det är angeläget att dessa frågor belysning än som hittills har skett. En särskild utges en mer

redare bör till ingående allas för denna uppgift.

Utredaren bör kartlägga hur utvecklingen av n a medier för att återge av rörliga bilder påverkar risken ör att framför allt barn inspelningar för skadeverkningar i såoch ungdomar utsätts genom våldsskildringar Utredaren bör vidare bedöma om utvecklingen kan dana inspelningar. väntas leda till att det behövs n a eller ändrade regler för att motverka sådana skadeverkningar. Utre aren bör i så fall avge förslag till lämp- Alternativet med förhandsgranskning av alla filmer och viliga regler. deogram bör belysas ingående. Utredaren bör också behandla vissa fråbarncensuren samt se över biografiörordningen med tillhögor rörande rande författningar i tekniskt hänseende.

Vid utarbetandet av förslagen bör utredaren, mot bakgrund av en beav den tekniska utvecklin en, ta särskild hänsyn till yttrandömning defrihetsfrâgor och till praktiska oc ekonomiska frågor. Kontrollmöjligheterna bör ägnas särskild uppmärksamhet.

1.2 Arbetets bedrivande

I samband med kartläggningen av videomarknaden har vi haft omfattande kontakter med olika intresseorganisationer och fömyndigheter, retag. Vid dessa kontakter har vi fått många värdefulla upplysningar

och synpunkter.

I juni 1987 överlämnade vi rapporten Videovâld (Ds U 1987:8). Syftet med rapporten var att bidra med underlag för en allsidig diskussion. Rapporten sändes för synpunkter till omkring 130 olika myndigheter, institutioner, sammanslutningar och företag. Se vidare avsnitt 3.2 s. 45.

För att få en uppfattning om möjligheterna att få tag på sådana videogram vars innehåll kan strida mot gällande regler har vi låtit göra en Denna omfattar bedömning av ett urval av granskningsundersökning. från olika slags uthyrningsstâllen. Se rapporten avsnitt 5.4 videogram samt bilagorna 5 och 6 i rapporten.

Vi har också låtit göra en enkätundersökning bland ungdomar för att, som ett komplement till tidigare gjorda undersökningar, få en aktuell bild bl.a. av vad ungdomar är mest intresserade av att se på video. Av särskilt intresse har det då varit att kartlägga ungdomarnas intresse för våldsskildringar. Se avsnitt 5.5 samt bilagorna 3 och 4 i rapporten och bilaga 1 s. 153 till detta betänkande.

Som ett komplement till de sammanställningar som tidigare har gorts när det gäller påverkansforskningen har två forsöver forskningsläget kare sammanfattat dagsläget inom denna forskning och ort nâgra reflexioner i anslutning till detta. Se rapporten avsnitt 6.2. På uppdrag av oss har Peter Gerdman vid BRÅ redoort för sambandet mellan våldsskildringar i rörliga bilder och våldsyttringar hos unga, bilaga 2 (s. 225) till detta betänkande.

För att studera ett system för obligatorisk förhandsgranskning av videogram för privat bruk och göra en uppföljning därav har vi i april studieresor till Storbritannien. Vi har under 1987 och i maj 1988 ort våren 1988 också besökt Norge och Finland for att studera hur dessa länder löst problemet med våldsskildringar i videogram. Korta översikter över systemen i dessa länder finns i avsnitt 6.2 s. 74.

Ett flertal framställningar har överlämnats till oss för beaktande. Vidare har ett stort antal sammanslutningar och enskilda personer inkommit med krav på obligatorisk förhandsgranskning av videogram.

Vi har deltagit i flera seminarier och andra sammankomster där frågor med anknytning till utredningsuppdraget behandlats.

Under vårt arbete har vi avgivit yttrande över Ljud- och bildbevarandekommitténs betänkande (SOU 1987:51) Ljud och bild for eftervärlden.

har bedrivits under mycket stark tidspress. Beaktas Utredniugsarbetet skall även bl.a. att den sârskilde utredaren tilltrâtt först i ett sent skede av utredningsarbetet. Vidare har sekretariatet förstärkts med en biträdande sekreterare först i utredningsarbetets slutskede.

2 Gällande rätt

2.1 Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen

Enligt regeringsformen (RF, omtryckt 1985:866) är varje medborgare det allmänna tillforsäkrad bl.a. yttrandefrihet och mötesfrigentemot het (2 kap. 1 § RF). Yttrandefriheten definieras som friheten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Mötesfriheten anges på motsvarande sätt bestå i frihet att anordna och bevista sammankomst for upplysning, eller annat liknande syfte eller för framförande av meningsyttring konstnärligt verk.

Yttrandefriheten och mötesfriheten får begränsas genom lag i den utsträckning som regeringsformen medger (2 kap. 12 § forsta stycket RF). En sådan begränsning får göras endast for att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har foranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot

den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En be-

kultugränsning får inte göras enbart på grund av en politisk, religiös, rell eller annan sådan åskådning (2 kap. 12 § andra stycket RF).

Begränsningar av yttrandefriheten får ske med hänsyn till rikets säallmän och säkerhet, enskilds ansekerhet, folkforsörjningen, ordning och beivrandet av brott. Viende, privatlivets helgd eller förebyggandet

dare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt

får begränsningar av yttrandefriheten ske endast om särskilt viktiga

av skål föranleder det (2 kap. 13 § forsta stycket RF). Vid bedömandet vilka som får ske med stöd av nyss ätergivna bestämbegränsningar

melser skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 13 § andra stycket RF). Mötesfriheten får begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet, till ordning och säkerlet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken eller for att motverka farsot (2 kap. 14 § forsta stycket RF).

RF:s bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1977. I samband med införandet diskuterades ñlmcensurens (se avsnitt 2.2 s. 26) för-enlighet med de nya reglerna. I propositionen anfördes att bestämmelserna om lörhandigranskning av biograffilm i biografforordningen i första hand utgör en begränsning av yttrandefriheten. Eftersom forordningens regler avser Film som visas vid biografforeställningar, skulle reglerna emellertid betraktas också som ingrepp i mötesfriheten (prop. 1975/76:209 s. 111).

Med hänvisning till att frågan om filmcensuren skulle utredas av den (YFU), som skulle tillsättas anutredning, yttrandefrihetsutredningen om ñlmcensur i avvaktan på resultatet av sågs det att bestämmelserna utredningens arbete borde få stöd i en särskild övergångsbestämmelse. Bestämmelsen togs in i punkt 4 av övergångsbestämmelsema till lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen. Där foreskrevs att vid ikrafttrâdandet föreliggande bestämmelser om att film inte fick forevisas offentligt, om den inte dessförinnan hade godkänts for sådan visning, skulle gälla utan hinder av bestämmelserna om mötesfriheaen i RF.

Någon särskild bestämmelse med anledning av att förhandsgranskningen innebär en begränsning av yttrandefriheten infördes inte. En sådan begränsning torde ligga inom ramen for de undantagsmöjligheter som anges i 2 kap. 13 § RF (se bl.a. prop. 1984/85283 s. 9).

Övergångsbestämmelsen gäller fr.o.m. den 1 januari 1986 också video-

gram (prop. 1984/85183, KU 20, rskr. 117, KU 1985/86:1, rskr. 1, SFS 1985:862). Genom denna ändring av bestämmelsen möjligordes forhandsgranskning också av offentligt visade videogram (se avsnitt 2.2 s. 26).

De nu återgivna reglerna om vilka begränsningar som får göras i yttrandefriheten gäller dock inte tryckfriheten (2 kap. 1 § andra stycket RF). Beträffande gäller nämligen vad som är föreskrivet i tryckfrihefen tryckfrihetsförordningen (TF, omtryckt 1979:936). TF:s bestämmelser om tryckfriheten är mycket mera detaljerade än RFzs regler om yttrandefriheten i övrigt.

Enligt TF skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttaav de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till gande för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina skydd tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst (1 kap. 1 § andra stycket). Enligt TF gäller ett förbud mot censur (1 kap. 2 § första stycket). Vidare förbjuds myndigheter och andra allmänna organ att på grund av en skrifts innehåll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten, om det inte sker genom en åtgärd som har stöd i TF (1 kap. 2 § andra stycket). För missbruk av tryckfriheten eller medverkan till detta får ingen åtalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet eller en skrift konfiskeras eller tas i beslag utom i den ordning och i de fall TF medger det (l kap. 3 §).

Ansvaret för innehållet i en tryckt skrift vilar enligt TF på en bestämd person, för en periodisk skrift vanligen dess utgivare och för en tryckt skrift av annat slag författaren (8 kap. 1 och 5 §§ TF). Denne ensamt ansvarige person kan dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet bara om skriften innehåller något som utgör tryckfrihetsbrott. Vad som är tryckfrihetsbrott anges genom en uppräkning i tryckfrihetsförav olika gärningar (7 kap. 4 och 5 §§). För straffbarhet krävs ordningen att gåmingen är kriminaliserad också enligt vanlig lag (dvs. för närvarande i praktiken brottsbalken). Beträffande påföljder för tryckfrihetsbrott gäller brottsbalkens bestämmelser. Dessutom finns vissa speciella tryckfrihetsrättsliga påföljder som konñskation av en tryckt skrift (7 kap. 6-8 §§).

För tryckta skrifter ett särskilt övervakningssystem. Det är inte gäller den vanliga polis- och åklagarorganisationen som vakar över att tryckfrihetens gränser inte överskrids utan denna uppgift har JK (9 kap. 1 § TF). För mål om tryckfrihetsbrott finns dessutom en särskild rättegångsordning. Sådana mål handläggs av särskilda tryckfrihetsdomstoi varje län, och en jury prövar om en skrift inlar, vanligen en tingsrätt nehåller något brottsligt (12 kap. 1 och 2 §§ TF).

2.2 Biografförordningen

År 1911 trädde den första biografforordningen i kraft. Den innehöll bestämmelser om censur av film. Censuren sköttes av den nyinrättade statens biografbyrå.

Numera finns bestämmelser om offentlig förevisning av film i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografforeställning m.m. (biografforordningen). Se bilaga 3 s. 233.

Innan en film får visas offentligt, dvs. vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning, måste den ha godkänts av statens biografoyrä (2 §). Detta alla slags filmer, alltså även t.ex. journalfilm. Efter gäller en ändring som trädde i kraft den l januari 1986 (SFS 1985: 990) är numera reklamfilm undantagen frän granskning.

Granskningsverksamheten är avgiftsfinansierad. Varje kopia som skall komma till användning vid offentlig visning skall ges in till bio- Granskningsavgiftens storlek är beroende av såväl speltid grafbyrän. som antal kopior.

Biografbyrän får inte godkänna en film eller en del av en film som på grund av det sätt som händelserna skildras på och det sammanhang som de förekommer i, kan verka forråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott. Biografbyrån får vidare vägra godkänna en film eller en del av en film om den finner att visningen uppenbarligen strider mot lag (3 § l mom.).

Beträffande filmer som är avsedda att visas for barn gäller strängare regler. Sedan den 1 januari 1978 delas barnen i detta hänseende in i tre åldersgrupper, barn som är under sju år, barn som fyllt sju men inte elva år och barn som fyllt elva men inte femton år. En film eller en filmdel får inte godkännas i den mån den kan vålla barn i sådan åldersgrupp psykisk skada (3 § 2 m0m.).

Närmare bestämmelser om verksamheten vid biografbyrån finns i förordningen (1965: 748) med instruktion for statens biografbyrå (omtryckt 1977:1057).

Biografbyrån förestås av en direktör. Denne tjänstgör också som filmcensor. Dessutom finns tre ordinarie filmcensorer. Regeringen kan också förordna extra filmcensorer. För ordinarie och extra ñlmcensorer skall finnas suppleanter.

Om en film bara är avsedd att visas for vuxna, dvs. personer som fyllt femton år, prövas frågan om godkännande av en enda censor (6 § forsta stycket). När denne ifrågasätter om inte filmen bör förbjudas helt eller delvis, skall han tillkalla en annan censor for att delta i prövningen. Har de skilda meningar, skall en tredje censor delta i prövningen och i sådant fall avgörs frågan genom majoritetsbeslut (6 § andra stycket).

Film som är avsedd att visas for barn skall alltid granskas av tvâ censorer. Minst en av censorerna skall ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat

ämne av värde vid prövningen. Om de båda censorerna inte kan enas,

skall en tredje censor delta i prövningen. I så fall avgörs frågan genom majoritetsbeslut (6 § tredje och fjärde styckena).

Till biografbyrån är knutna två rådgivande organ, statens filmgranskningsråd och statens barnfilmnâmnd (5 §).

Filmgranskningsrådet består av fem ledamöter. För varje ledamot finns en personlig Ledamöter och suppleanter forordnas av suppleant. regeringen för tre år.

Enligt sin instruktion är ñlmgranskningsrådet ett rådgivande organ åt av film. För ledamöter och biografbyrån i frågor rörande granskning finns inga särskilda kvalifikationssuppleanter i fihngranskningsrådet krav föreskrivna i instruktionen.

Instruktionen för barnñlmnämnden är i allt väsentligt utformad på samma sätt som instruktionen för filmgranskningsrådet.

före det När det gäller film avsedd bara för vuxna skall biografbyrån slutliga avgörandet i ett ärende inhämta ñlmgranskningsrådets yttrande i tre fall; om det i ärendet uppkommer fråga att l) förbjuda en film helt eller till en betydande del, 2) förbjuda en del av sådan film som vunnit erkännande såsom film av betydande konstnärligt värde eller kan antas vinna sådant erkännande eller 3) företa som uppenbarligen censuråtgärd av normerande betydelse för byråns verksamhet (7 §). Under motsvarande förutsättningar skall byrån i ärende om barnfilm inhämta yttrande från barnfilmnämnden (7 a §).

Biograibyråns besluti censurärenden kan överklagas hos regeringen. beslut att inhämta från ñlmgranskningsrådet eller Byråns yttrande barnfilmnämnden får inte överklagas. Detsamma gäller också sådant beslut om förbud eller censuråtgärd som byrån meddelar efter hörande av barnfilmnämnden, om byrån och nämnden är ense om förbudet eller åtgärden (14 §).

Filmcensurutredningen, som i slutet av 1960-talet utredde frågan om ñlmcensurens avskaffande, redogjorde i sitt betänkande (SOU 1969:14) Filmen - censur och ansvar, för då rådande praxis i fråga om censuringripanden mot film för vuxna. Några mera väsentliga förändringar synes inte ha skett i praxis sedan dess. I sammandrag innebär redogörelbetänkande s. 24 ff). sen följande (se filmcensurutredningens

har andra censur- Bara i ytterst få fall under de senaste decennierna grunder tillämpats än förråande och skadligt upphetsande. Grunden förleda till brott har restriktivt och sporadiskt tillämpats på direkt brottsinstruktiva filmavsnitt och den har då vanligen använts i förening med de båda nyssnämnda grunderna eller en av dem. Grunden

stridande mot lag användes några gånger före år 1971 med syñning på den då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 § BrB om sårande av tukt och sedlighet men har annars aldrig tillämpats.

Ingripanden med stöd av censurgrunderna förråande och skadligt upphetsande riktas mot grov brutalitet, destruktivitet, råhet och sadism.

Vad som föranleder totalförbud eller klipp är t.ex. långvariga, råa slagsmål med inslag av grymhet och blodsutgutelse, detaljerade eller utdragna skildringar av grymhet mot människor eller djur, olika former av tortyr, närgångna skildringar av avrättningar eller avancerade skråckscener med dödshot, mord, dråp eller självmord. I fråga om sexualskildringar framstår den svenska filmcensuren vid en jämförelse som mycket återhållsam med ingrepp. Normal sexualitet godkänns regelmässigt. Censuren är dock restriktiv när den sexuella skildringen innefattar sadism eller tvång. Ingripanden sker mot skildringar av exempelvis =åldtäkter och sexuella perversiteter.

Bedömningen av frågan om ingripande skall ske eller inte utgår i huvudsak från filmens syftning och helhetsverkan. Hänsyn tas oftast bara till verkningarna på en normalpublik, men det förekommer att särskild hänsyn tas till minoritetsgrupperi publiken, t.ex. i fråga om filmer som anses vara särskilt ägnade att framkalla icke önskvärda attitydförändringar, grav ångest eller skrâmsel. En films konstnärliga värde har med tiden tillmátts ökad betydelse vid prövningen av frågan om censuringripande skall ske eller inte.

Genom en ândringi biograñörordningen som trädde i kraft den 1 januari 1986 utvidgades förhandsgranskningen till att omfatta även offentlig visning av videogram. I samband med den ändringen avskaffades som tidigare nämnts kravet på förhandsgranskning av reklamfilm. Det kan påpekas att med reklamfilm och reklamvideogram avses enligt motiven inte s.k. trailers. Inte heller anses ñlmer och videogram med musikupptagningar, exempelvis s.k. videoclips, vara reklam även om det kan antas att syftet med visningen till en del är att marknadsföra fonogram med samma musik (prop. 1984/85:116 s. 34). Vidare undantogs visning-

ar av filmer och videogram vid varumässor, utställnin ;Jr eller sportevenemang under forutsättning att själva visningen inte år en sådan allmän sammankomst som avses i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster.

I samband med dessa ändringar avskaffades också möjligheten att oensurera en film därför att visningen kunde anses olämplig med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller att filmen kunde ge om förhållanden vilka uppenbarligen kunde medföra men upplysning for försvaret eller på annat sätt för rikets säkerhet.

Det kan slutligen nämnas att forhandsgranskningen av filmer och viär den enda form av censur som fodeogram enligt biografförordningen rekommer i Sverige i dag.

2.3 Pliktexemplarslagen

av skrifter och ljud- och Genom lagen (1978:487) om pliktexemplar infördes regler om pliktexemplar av ljud- och bildbildupptagningar upptagningar. En ny institution, arkivet för ljud och bild (ALB), inrättades och startade sin verksamhet den 1 januari 1979 då lagen trädde i kraft.

I fråga om ljud- och bildupptagningar innebär lagen i huvudsak följande. Samtliga radio- och TV-program som sänts av programbol ag inom Radio-koncemen skall lämnas till ALB. Av alla filmer, sven- Sveriges ska som utländska, på 16 och 35 mm, som godkänts för offentlig visning vid biografföreställning, skall lämnas en kopia till ALB för överföring till videogram. Den som distribuerar reklamfilm för biografvisning, skall lämna ALB for kopiering till Av de ett exemplar till videogram. och videogram och mângfaldigats i landet fonogram som offentliggjorts i minst 50 exemplar skall ett pliktexemplar lämnas till ALB. Offentligoch videogram som mångfaldigats utomlands men imgjorda fonogram till Sverige i minst 50 exemplar och har svenskt intresse omporterats fattas också av leveransplikt. I lagen definieras fonogram som an0rduteslutande upptagits ljud vars innehåll endast kan avning, på. vilken

lyssnas med tekniska hjälpmedel. Videogram definieras som anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektriska signaler.

Leveransplikten omfattar också omslag, fodral, folder, broschyr och liknande, som följer med varje exemplar vid spridning.

ALBzs verksamhet kan indelas i fyra huvudområden; accession, bevarande, katalogisering och tillhandahållande. Bland annat genom personliga besök i videobutiker försöker ALB få kännedom om det leveranspliktiga området. Den som inte uppfyller sin skyldighet att lämna pliktexemplar kan löreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet.

ALB har for budgetåret 1987/88 ett sammanlagt anslag på 9,6 miljoner kr. Personalstyrkan uppgår till 27 heltidstjänster. Under år 1986 registrerade ALB omkring 1 300 och under 1987 omkring 1 100 videogram som hänför sig till den allmänna hyr- och säljmarknaden.

Regleringen av ALBzs verksamhet är starkt beroende av att det insamlade materialet är upphovsrättsligt skyddat. Detta medför att dess tillgänglighet är begränsad. Pliktexemplaren är inte allmän handling. (Jfr 2 kap. 11 § 3 p. TF och lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 22 a-22 c §§.) Huvudregeln är att materialet är tillgängligt endast för forskningens behov. I övrigt fordras medgivande från upphovsmannen. Ljud- och bildupptagningar som bevaras hos

ALB, förvaras således på sådant sätt att de inte är tillgängliga för all-

mänheten. Upptagningarna hålls tillgängliga i kopia i arkivets lokaler genom att spelas upp för den som önskar ta del av upptagningar för forskningsändamâl. Hemlån av ljud- och bildupptagning som förvaras i arkivet får inte ske. Den helt övervägande delen av dem som utnyttjar samlingarna år personer som är knutna till högskolans utbildningsoch forskningsverksamhet. Utöver forskning med denna anknytning

kan samlingarna utnyttjas även for icke universitetsanknuten forsk-

ning, t.ex. avseende journalistiska djupreportage, research för radio-

och TV-program, teaterproduktioner m.m. s

ALB har nyligen inrättat ett ADB-register över inlämnade pliktexemplar.

2.4 Videovåldslagen

var filmen vid sidan av televisionen det medium som domine- Tidigare rade i fråga om visning av rörliga bilder. Under åren kring 1980 etablerades, i takt med att det blev allt vanligare med videobandspelare i hemmen, en verksamhet med uthyrning av videogram för privat bruk. Eftersom om förhandsgranskning i biografförordningen då en» reglerna - dast gällde offentlig visning av film och det vid den tiden inte heller fanns några andra regler för videouthyrningen, började det till allmänheten spridas våldsskildringar av ett slag som tidigare i praktiken inte varit tillgängliga.

Utbudet av sådana videogram med skildringar av grovt våld av olika Diskussionerna om videoslag kom att tilldra sig stor uppmärksamhet. teknikens har sedan dess i stor utsträckning kommit att utveckling handla om hur denna leder till en spridning bland allmänheten av våldsskildringar, framför allt om problemet att barn och ungdomar relativt lätt kan komma att se videogram med sådant innehåll. Missförhållandena på detta område ledde till att riksdagen antog lagen (1981: 485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag, den s.k. videovâldslagen (omtryckt SFS 1986:18). I lagen strafibelåggs av vissa extrema våldsskildringar. När videoyrkesmässig spridning våldslagen beslutades pågick fortfarande YFU:s utredningsarbete. Det betonades därför i Iagstiftningsärendet att lagen var ett provisorium i avvaktan på resultatet av YFU:s överväganden (KU 1980/8128 s. 33).

Frågan om ñlmcensuren och våldsskildringarna i filmer och videogram behandlades utförligt av YFU. Den tilldrog sig också mycket stor upp mårksamhet under remissbehandlingen av betänkandet. I syfte att så snart som möjligt förbättra möjligheterna att ingripa mot våldsskildringar i videogram beslutade därför riksdagen under år 1985 på förslag av regeringen dels de tidigare Omnämnda ändringarna i regeringsformens Övergångsbestämmelser och i biografförordningen, dels också vis-

sa ändringar i videovåldslagen (prop. 1984/85:116, KU 1985/86:11, rskr. 40, SFS 1985:989-991). Bestämmelserna i videovåldslagen innebär följande.

Enligt 1 êvideovåldslagen får filmer och videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning om inte spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt.

Vidare innehåller lagen i 2 § en särskild bestämmelse till skydd för barn under 15 år. Där föreskrivs det att filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får lämnas ut till barn under 15 år eller spelas upp vid särskilt anordnad visning, när något sådant barn är närvarande.

Förbudet enligt 1 § gäller inte filmer och videogram som biografbyrån har godkänt enligt biograüorordningens bestämmelser om vuxencensur. Förbudet enligt 2 § gäller inte filmer och videogram som biografbyrån har godkänt för visning for barn under femton år enligt bestämmelserna om barncensur.

Undantagna från lagens tillämpningsområde är sådana offentliga föreav filmer och videogram som avses i biografforordningen och visningar sådana TV-sändningar som sker med stöd av 5 § forsta eller trecüe stycket radiolagen (1966:755) eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Fr.o.m. den 1 januari 1986 gäller att allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av biografbyrån. Syftet med denna bestämmelse är bl.a. att få till stånd en mera enhetlig bedömning och att spara resurser.

Straffet för överträdelse av förhuden i l och 2 §§ âr böter eller fängelse i högst sex månader.

I syfte att främja den frivilliga granskningen infördes också en möjlighet för den som fått ett videogram godkänt for offentlig visning att sjalv förse videogram med samma innehåll som det granskade med ett intyg om godkännandet (5 § andra stycket). En detaljist som hyr ut sådana viskulle inte kunna fällas till ansvar for brott mot Videovåldsladeogram om det senare visade sig att videogrammet innehöll våldsgen även Tanken var att detaljisterna genom att efterfråga sådana skildringar. videogram skulle öka intresset för frivillig förhandsgranskning.

Möjligheten till frivillig förhandsgranskning begagnades till en början i begränsad omfattning. Under de två sista kvartalen 1987 ökade denna markant. Under denna tid blev 23 respektive 47 viform av granskning granskade av biografbyrån på frivillig basis. Tendensen att deogram utnyttja den frivilliga förhandsgranskningen håller också i sig. Under första kvartalet 1988 granskades 48 videogram och under april 1988 19 videogram.

Videovåldslagen i dess lydelse den 1 juni 1987 har tagits in som bilaga 4 s. 239.

2.5 Brottsbalken

Som nämnts ovan föreslås i prop. 1986/872151 att videovåldslagens ansvarsbestârmnelser överförs till brottsbalken. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ Videovåldslagen fors över till 16 kap. 10 b § och 10 c § BrB med brottsrubriceringarna olaga våldsskildring respektive otillåten utlämning av ñlm eller videogram. I förhållande till Videovåldslagen innebär förslaget en utvidgning, eftersom bestämmelsen i 16 kap. 10 b § BrB skall omfatta också TV-program, dvs. sändningar som sker med stöd av 5 § första eller tredje stycket radiolagen (1966:755) eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsândningar. Vidare kriminaliseras spridning av skildringar av sexuellt våld eller tvång i stillbilder. Dessutom har kravet i Videovåldslagen på att spridningen

måste ske i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte tagits bort. För att spridning skall anses ha skett fordras dock att bilden, lilmen eller videogrammet orts tillgängligt for mer än endast ett fåtal personer (jfr lagrådets uttalande i prop. 1978/79:179 s. 59-61 och departementschefens instämmande däri).

Videovåldslagens bestämmelser om åtalsmedgivande från biografbyrån och möjligheten att förse upptagning av rörliga bilder med intyg och godkännande från byrån föreslås oförändrade.

I vårt arbete har vi utgått ifrån att förslaget om ändring i BrB kommer att antas av riksdagen och träda i kraft den 1 januari 1989. KU har tillstyrkt förslaget (KU 1987/88:36). Bestämmelserna i BrB har tagits in som bilaga 5 s. 243.

2.6 Europarådets konvention angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna

Sverige är sedan 1952 bundet av Europarådets konvention angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den s.k. Europakonventionen. Konventionens artikel 10, lyder enligt den engelska originaltexten:

(1) Everyone has the right _to freedom of expression. This right shall include freedom to hold opinions and to receive and impart information and ideas without interference by public authority and regardless of frontiers. This Article shall not prevent States from requiring the licensing of broadcasting, television or cinema enterprises.

(2) The exercise of these freedoms, since it carries with it duties and responsibilities, may be subject to such formalities, conditions, restrictions or penalties as are prescribed by law and are necessary in a democratic society, in the interests of national security, territorial integrity or public safety, for the prevention of disorder or

of health or morals, for the protection of crime, for the protection for preventing the disclosure of

the reputation or rights of others,

information received in confidence, or for maintaining the authority and impartiality of the judiciary.

and are necessary in a democratic society i artikelns andra Uttrycket stycke är av särskilt intresse i detta sammanhang.

Fallet Handyside mot Storbritannien (1976) visar hur Europadomstolen resonerar i fråga om begreppet necessary. I den följande redovisi punkten 48 det som år av störst intresse ningen utgör resonemanget for oss. Vi har dock även tagit med vissa andra delar av domstolens resonemang for att ge en fylligare redovisning av bakgrunden till domstolensställningstagande.

Klaganden Handyside drev ett forlag i London. Han hade bl.a. givit ut en bok med titeln The Little Red Schoolbook. Boken innehöll 26 sidor om sex. Drygt 1 000 exemplar av boken togs i beslag och åtal väcktes. Så småningom blev frågan om bokens lagenlighet föremål för prövning av en appellationsdomstol. Domstolen fastställde den lägre instansens fällande dom avseende bötesstrañ for utgivaren, konñskation av beslagtagna exemplar samt skyldighet att betala ersättning for rättegångskostnader.

domskäl innehåller följande principiella avsnitt rö- Europadomstolens rande tolkningen av uttrycket necessary in a democratic society.

The Commissions report and the subsequent hearings before the Court in June 1976 brought to light clear-cut differences of opinion on a crucial problem, namely, how to determine whether the actual restrictions and penalties complained of by the applicant were necessary in a democratic society, for the protection of morals. According to the Government and the majority of the Commission, the Court has only to ensure that the English courts acted reasonably, in good faith and within the limits of the margin of appreciation left to the Contracting States by Article 10 § 2. On the other hand, the minority of the Commission sees the Courts task as be-

ing not to review the Inner London Quarter Sessions judgment but to examine the Schoolbook directly in the light of the Convention and of nothing but the Convention.

48. The Court points out that the machinery of protection established by the Convention is subsidiary to the national systems safeguarding human rights The Convention leaves to each Contracting State, in the first place, the task of securing the rights and freedoms it enshrines. The institutions created by it make their own contribution to this task but they become involved only through contentious proceedings and once all domestic remedies have been exhausted

These observations apply, notably, to Article 10 § 2. In particular, it is not possible to find in the domestic law of the various Contracting States a uniform European conception of morals. The view taken by their respective laws of the requirements of morals varies from time to time and from place to place, especially in our era which is characterized by a rapid and far-reaching evolution of opinions on the subject. By reason of their direct and continous contact with the vital forces of their countries, State authorities are in principle in a better position than the international judge to give an opinion on the exact content of these requirements as well as on the necessity oi a restriction or penalty intended to meet them. The Court notes at this juncture that, whilst the adjective necessary, within the meaning of Article 10 § 2, is not synony-

expressions as admissible or desirable. Nevertheless it is for the national authorities to make the initial assessment of the realisocial need implied by the notion of necessity in ty of the pressing this context.

Consequently, Article 10 § 2 leaves to the Contracting State a margin of appreciation. This margin is given both to the domestic legislator (prescribed by law) and to the bodies, judicial amongst others, that are called upon to interpret and apply the laws in force

49. Nevertheless, Article 10 § 2 does not give the Contracting States an unlimited The Court, which, with the power of appreciation. Commission, is responsible for ensuring the observance of those States engagements ..., is empowered to give the final ruling on whether a restriction or penalty is reconcilable with freedom of expression as protected by Article 10. The domestic margin of appreciation thus goes hand in hand with a European supervision. Such supervision concerns both the aim of the measure challenged and its necessity; it covers not only the basic legislation but also the decision it, even one given by an independent court. applying

The Courts supervisory functions oblige it to pay the utmost attention to the principles characterizing a democratic society. Freeconstitutes one of the essential foundations of dom of expression such a society, one of the basic conditions for its progress and for the development of every man. Subject to paragraph 2 of Article 10, it is applicable not only to information or ideas that are favourably received or regareded as inoffensive or as a matter of indifference, but also to those that offend, shock or disturb the State or any sector of the population. Such are the demands of that pluralism, tolerance and broadmindedness without which there is no democratic society. This means, among other things, that every condition, restriction or penalty imposed in this formality, sphere must be proportionate to the legitimate aim pursued.

From another standpoint, whoever exercises his freedom of expression undertakes duties and responsibilities the scope of which depends on his situation and the technical means he uses. The Court

cannot overlook such a persons duties and responsibilities

when it enquires, as in this case, whether restrictions or penalties were conducive to the protection of morals which made

them necessary in a democratic society.

50. It follows from this that it is in no way the Courts task to take the place of the competent national courts but rather to review un-

der Article 10 the decisions they delivered in the exercise of their power of appreciation.

However, the Courts supervision would generally prove illusory if it did no more than examine these decisions in isolation; it must view them in the light of the case as a whole, including the publication in question and the arguments and evidence adduced by the applicant in the domestic legal systern and then at the international level. The Court must decide, on the basis of the different data available to it, whether the reasons given by the national authorities to justify the actual measures of interference they take are relevant and sufficient under Article 10 § 2

Sverige har inte inkorporerat Europakonventionen som lag men vid utarbetandet av regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter uttalade foredraganden att även om den föreslagna râttighetsregleringen har utformats utan direkt anknytning till rättighetskonventionernas texter anslöt den sig i sakligt hänseende nära till dessas innehåll (prop. 1975/76:209 s. 85).

3 Rapporten (Ds U 1987:8) Videovåld,

m.m.

3.1 Sammanfattning av rapporten

I rapporten Videovåld gav vi en översikt över läget i fråga om hemvideo. Bl.a. behandlades spridningen av videobandspelare, tittarvanor och videogrammarknaden. Vidare redovisades i korthet innehållet i gällande rätt och tillämpningen av videovåldslagen. En redogörelse för läget inom pâverkansforskningen fanns också i rapporten. Olika tänkbara âtgärder för att komma till råtta med våldsskildringar i rörliga bilder diskuterades. Alternativet med allmän förhandsgranskning av videogram behandlades.

Syftet med rapporten var främst att bidra med underlag för en allsidig diskussion om tänkbara åtgärder för att motverka skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder. Vår förhoppning var att myndigheter, intresseorganisationer och andra med rapporten som utgångspunkt skulle kunna ge synpunkter och material till hjälp för våra kommande överväganden. En kort redogörelse för Synpunkterna finns i avsnitt 3.2 s. 45.

I rapporten angavs att vart tredje hushåll hade videobandspelare. Blandbarnfamiljerna var det mer än hälften som hade videobandspelare.

I rapporten redovisades dessutom att det fanns ett stort utbud av videogram för uthyrning till hushållen. En beräkning gav vid handen att det fanns omkring 7 000 olika videogramtitlar på marknaden och att det kom till nästan 1 000 nya titlar om året. Varje videogramtitel distribue-

rades i flera hundra kopior, ibland ett par tusen. Enligt rapporten finns omkring 3 500 hyrstâllen för videogram; allt från välsorterade specialbutiker till kiosker, nätbutiker och bensinstationer med ett mer begränsat sortiment.

Branschens årsomsättning i detaljistledet uppskattas numera till 1,7 miljarder kronor.

Vissa i veckan hyrde 300 000-350 000 personer i landet videodagar gram. Intresset för hyrvideogram konstaterades vara störst bland ungdomar.

Av de många videogramtitlar som fanns på marknaden var det bara en bråkdel som innehöll extremvåld i videovåldslagens mening. Emellerdet inte vara svårt att finna sådana En undertid tycktes videogram. som redovisades i rapporten visade att den som med ledning av sökning text och bilder på kassettomslagen särskilt söker efter våldsvideogram på vanliga hyrställen utan större svårigheter får tag i ett videogram vars innehåll kan antas strida mot videovåldslagen. Totalt sett räknade man med att det fanns ett inte helt obetydligt antal olagliga våldsvideogram i omlopp på olika uthyrningsstâllen.

En enkätundersökning om ungdomars tittarvanor tydde på att ungdomarna mest intresserade sig för âventyrsfilmer och komedier. Däremot var deras intresse for renodlade våldsfilmer förhållandevis litet. Undersökningen visade däremot att en tredjedel av ungdomarna under 15 år tittade på barnforbjudna filmer. Endast en liten grupp av de tillfrågade 12-13-åringarna uppgav att det senaste videogrammet de sett var ett sådant som innehöll extremvâld.

I rapporten konstaterade utredningen att det inte var vanligt med polisingripanden och åtal for brott mot videovåldslagen. Under perioden januari 1986 - april 1987 prövade statens biografbyrå frågor om åtalsbeträffande sammanlagt 57 videogramtitlar. Åtal medmedgivande gavs i de allra flesta fallen. Många av dessa videogram innehåller skildringar av sexuellt våld och har tillhandahållits i speciella porrbutiker

och på reguljära uthymingsställen. Endast ett fåtal av de videogram for vilka åtal medgetts hade varit föremål för domstols prövning.

En möjlighet till frivillig förhandsgranskning infördes från och med den 1 januari 1986. Fram till tiden for rapporten hade denna möjlighet utnyttiats i ringa omfattning; fram till den l maj 1987 hade totalt env dast ett 40-tal videogram lämnats till biografbyrån För frivillig granskning. (Jfr s. 34)

I det avslutande kapitlet i rapporten diskuterades olika tänkbara åtgärder for att komma till rätta med skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder. Några förslag till lösningar gavs däremot inte i rapporten.

De utgångspunkter vid övervägande av åtgärder mot videovåld som redovisades i rapporten är följande.

* skall vârnas. måste få beskrivas Yttrandefriheten Verkligheten och debatteras. Våld är en del av verkligheten.

* Skydd mot skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder skall ges, framför allt for barn och ungdom.

* Förhandsgranskning i någon form skall enligt utredningsdirektiven finnas kvar åtminstone när det gäller filmer och videogram som skall visas offentligt för barn och ungdomar.

* av icke önskvärda våldsskild- Ett system for att hindra spridning ringar skall vara effektivt.

* Kostnaderna för systemet bör begränsas.

* Administrativt bör systemet vara enkelt.

* Kontroll bör vara enkel att genomföra.

Som tänkbara åtgärder mot videovåld angavs följande.

* Allmän förhandsgranskning

* med straffsanktioner i efterhand Ingripanden

* Frivillig förhandsgranskning

* Regler om marknadsföring

* överenskommelser Frivilliga

* och information Upplysning

* Registrering och arkivering

*

Kulturpolitiska åtgärder

Fördelar och nackdelar med olika åtgärder diskuterades. Särskilt belystes alternativet med allmän förhandsgranskning av videogram.

Avslutningsvis ordes några reflexioner kring åtgärder mot videovåld:

* Man bör undersöka om efterlevnaden av videovåldslagen kan förbättras utan lagändring, exempelvis genom att man mer effektivt utnyttjar samhällets kontrollresurser.

* Om man anser att den nuvarande år otillrättsliga regleringen

räcklig bör nästa steg bli att överväga om det går att åstadkomma

förbättringar inom ramarna för det nuvarande regelsystemet. En tänkbar åtgärd som diskuterades var att införa regler om registrering och märkning av videogram. En annan och mer ingripande åtgärd som också diskuterades var förhandsgranskning av alla videogram som skall säljas eller hyras ut till barn och ungdomar. Som ett tredje exempel gavs ett system med ansvarig utgivare.

* Om även åtgärder av nu angivna slag ansågs otillräckliga, skulle man som en sista utväg överväga allmän förhandsgranskningi nå-

gon form. Olika aspekter på ett sådant system, både principiella och praktiska, måste därvid diskuteras ingående.

3.2 Synpunkter på rapporten

Rapporten översândes för synpunkter till 130 myndigheter, kommuner, företag och intresseorganisationer. Svar har inkommit från drygt hälf-

ten av dessa. Samtidigt med detta betänkande överlämnar vi en arbets-

kopia av en sammanställning över de synpunkter som inkommit till oss.

Många förordar att obligatorisk förhandsgranskning av hemvideogram införs. Ett viktigt argument är att nuvarande regelsystem med efterhandsingripande inte visat sig vara tillräckligt effektivt för att motverka utbudet av extremvåld i videogram. Från flera håll understryks betydelsen av att samhället snarast genom kraftfulla åtgärder mot videovåldet skyddar framför allt barn och ungdomar. En obligatorisk förhandsgranskning är, menar man, den enda effektiva metoden. Några av dem som yttrat sig förespråkar dock att förhandsgranskningen görs selektiv.

I några svar avvisas tanken på obligatorisk förhandsgranskning av hemvideogram. Främsta argumentet är att obligatorisk förhandsgranskning står i skarp kontrast mot principen om yttrandefrihet. Det är, menar man, en åtgärd som inte kan antas bli så effektiv att inskränkning av yttrandefriheten kan motiveras. Följaktligen skulle allmän förhandsgranskning av hemvideogram strida mot RF. Vidare påpekas av någon att allmän förhandsgranskning kan drabba smala produktioner av film och videogram på ett från kulturpolitisk synpunkt mycket olyckligt sätt.

Det har också framhâllits att obligatorisk förhandsgranskning skulle leda till en omfattande, tungt-odd och dyrbar byråkrati. Vidare kan det befaras att videogram som innehåller vâldsskildringar i ökad utsträckning förpassas till en svart marknad.

I något svar har det föreslagits att den obligatoriska förhandsgranskningen av videogram skall begränsas till sådana som säljs eller hyrs ut till barn och ungdomar.

Ett system med ensamansvar med tryckfrihetsförordningen som forebild har föreslagits från flera håll. I en del svar har förordats att detta kombineras med obligatorisk registrering av hemvideogram.

I ett mycket stort antal svar har framhållits vikten av att barn och ungdomar ges möjlighet till meningsfulla fritidsaktiviteter. Man poängterar också vikten av att barn och ungdomar får information och kunskap om film.

Vi har fått del av ett stort antal opinionsyttringar mot spridningen av videovâld. Omfattande namninsamlingar med krav på obligatorisk forhandsgranskning av hemvideogram har gjorts på många håll i landet.

3.3 Komplettering av vissa uppgifter i rapporten

I rapporten lämnade vi en redogörelse for hur många som har videobandspelare hemma och hur videobandspelaren används (avsnitt 4 i rapporten).

3.3.1 Hur många har videobandspelare hemma

Videotillgången fortsätter att öka kraftigt. Till jul- och nyårshelgen 1987/88 skaffade ytterligare 4 procent av svenska folket videobandspelare. Det innebär atti februari 1988 hade 41 procent eller 3,0 miljoner av befolkningen tillgång till videobandspelare i det egna hemmet. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt kommer halva svenska folket att ha tillgång till videobandspelare i hemmet vid julen 1989 (PUB 87/88 Video i Sverige, nr 6/1988).

Utvecklingen under 1980-talet framgår av nedanstående tabell (Uppgifterna frân PUB:s mätningar och från videobranschen).

(februari) * från videobranschen uppgifter

Bland barnfamiljerna har 60 procent tillgång till videobandspelare i hemmet. I mars 1987 var andelen omkring 50 procent. Av pensionärerna har alltjämt endast 6-7 procent videobandspelare i hemmet.

En jämförelse internationellt ger följande för âr 1987 (Procenttalen är i

förhållande till samtliga hushåll. Andelen av hushållen som har TV-

apparat är likartade i samtliga länder, eller omkring 90 procent. Uppgifterna från videobranschen).

Storbritannien 43% Finland 34 % USA 42% Norge 31 % 36% Västtyskland 40 % Sverige i Danmark 26% Japan *55 % (*osäker uppgift)

3.3.2 Hur använs videobandspelaren?

PUB gör regelbundet undersökningar av bl.a. videotittandet. Den andel av befolkningen som en genomsnittlig dag i februari 1988 sett något på video var 9 procent. Det är i stort sett samma antal som under de två närmast föregående åren. Trots den kraftiga tillväxten av videoinnehav bland befokningen har alltså den dagliga tittarandelen endast ökat sedan 1984 (PUB, Video i Sverige hösten/vintern 1987/ långsamt 88).

Följande sammanställning ger en bild av videotittandet (procent av befolkningen 9-79 år) i förhållande till kön och ålder (PUB februari 1988)

Tittat på video bland videoinnehavare

Tot. Män Kv 9-14 15-24 25-44 45-64 65-79 bef. % % % % % % % 7a 17 18 15 31 21 14 11 (-) vardagar 19 19 20 30 26 16 13 (-) fredagar 24 25 22 36 43 15 16 (-) lördagar 27 27 27 (34) (43) 21 20 (-) söndagar en genomsnittlig 20 21 19 32 28 15 13 6 dag

(Siffrorna inom parenteser baseras på ett mindre antal intervjuer och bör därför användas med stor försiktighet).

Tittatpå video bland icée videoinnehavare Tot. Han Kv 9-14 15-24 25-44 45-64 65-79 bef.

en genom snittli g dag 2 i 1 5 7 1 0 1

(Siffror inom parentes - se anmärkning ovan)

Bland befolkningen ha 9 procent tittat på video under en genomsnittlig dag. Av uppställnirgarna ovan framgår att män tittar något oftare på video än vad kvinna- gör och att barn och ungdomar betydligt oftare än vuxna uttnyttiar si: eller andras videobandspelare. Detta mönster framgår av tabellen nedan, där videotittandet redovisas bland befolkningen totalt en genomsnittlig dag.

Tittat på video bland befolkningen

Procent av befolkningen 9-79 år en genomsnittlig dag

Tot. Män Kv 9-14 15-24 25-44 45-64 65-79 bef % 9b % % % % % %

9 10 7 20 17 8 5 1

Vad tittar man då på? Använder man videobandspelaren for att förskjuta sitt TV-tittande eller for att se på hyrda videogram. I följande tabell anges hur många procent av den dagliga videopubliken som en genom-

snittlig dag använt videon for olika ändamål (PUB, Video i Sverige hösten/vintern 1987/88).

Tot. Män Kv 9-14 15-24 25-44 45-64 65-79 bef v % 70 % % % % % %

Sett TVinspelad video 54 50 59 60 32 60 84 (-) Sett hyrñlm 45 48 41 39 68 39 16 (-) Sett annan video 4 4 3 4 3 4 1 (-)

Alltjämt är det något vanligare att se på inspelningar från TV än pâ hyrda videogram. I åldersgruppen 15-24 år âr förhållandet det motsatta.

För mer detaljerade uppgifter från PUB:s undersökningar efter mars 1987 hänvisas till Anders Gahlin och Bengt Nordström: Video i Sverige hösten/vintern 1987/88 och PUB informerar, februari 1988, Video och utländsk TV hösten 1987.

3.3.3 Utvecklingen av kabel-TV

Våren 1985 lade regeringen fram propositionen om radio- och TVsändningar i kabelnât (prop. 1984/85199). Där föreslogs att det skulle ske en betydande utvidgning av möjligheterna att få tillstånd att sända ljudradio- och TV-program via kabel till allmänheten, vilket tidigare varit förbehållet programforetagen inom Sveriges Radio-koncernen. Verksamheten skulle regleras i en ny lag och administreras av en särskild myndighet, kabelnämnden.

Den 1 januari 1986 trädde den nya lagen om lokala kabelsändningar i kraft. Där föreskrivs att tillstånd for lokala kabelsändningar kan ges

dels till den som äger eller på annat sätt förfogar över ett kabelnät (nåtinnehavare) och dels till ett lokalt kabelsändarföretag. Lagen skiljer på vidaresändningar och egensândningar. En nätinnehavare kan inte få tillstånd till egensândningar. Däremot kan han få tillstånd att upplåta kanaler i sitt kabelnät åt andra for egensândningar.

De kabel-TV-sândningar som bedrivs i landet fin. består av egensåndningar, dvs. lokalt producerade TV-program, och vidaresändningar av olika programkanaler. Det största intresset tilldrar sig de program som sänds över Sverige via satelliter. Följande programkanaler från satellit finns for närvarande lagligen tillgängliga i kabelnät:

- Channel rock- Super (nyheter, underhållning, och popvideoprogram) - Sky Channel (underhållning) - TV 5 (franskspråkig kanal med program från Frankrike, Schweiz, Belgien och Kanada) - Horizont kanal (nationell från Sovjetunionen) - World Net (nyheter och underhållning från USA) - Screen Sport (sport) - FilmNet(långfilm/underhållning) - Arts channel (kulturprogram) - Life style - CNN runt) (nyheter dygnet - Childrens Channel (barnprogram) - MTV (pop- och rockmusik) 4 - TV-3 - TV-Scandinavia

Utöver dessa satellitkanaler fanns möjlighet till vidaresändning av markprogram från de övriga nordiska länderna. Utbudet i de svenska programkanalerna TV 1 och TV 2 skall obligatoriskt vidaresândas till kabelabonnenterna.

Kabelnâmnden, som är central tillstånds- och tillsynsmyndighet för kabel-TV i landet, startade sin verksamhet den 1 januari 1986. I maj 1988 hade kabelnämnden beviljat omkring 270 tillstånd till lokal ka-

belsändning. Av dessa gällde endast femton tillstånd till lokala kabelsanden-företag för egensändningar. De övriga gällde vidaresändning av satellitprogram och kanalupplåtelser.

Utvecklingen inom satellit- och kabelområdet går mycket snabbt. Ca 280 000 hushåll eller drygt 7 procent av Sveriges befolkning, vari april 1987 anslutna till kabel-TV. I januari 1988 var 372 000 hushåll anslutna. Enligt kabelnâmndens prognoser kommer 700 000 hushåll att vara anslutna i början av 1990.

3.3.4 Videovåldslagen i praktiken

Se vår rapport Videovåld avsnitt 5.3.

Under år 1987 hade biograibyrån att ta ställning till frågan om åtals-

medgivande beträffande 122 videogram. Åtalsmedgivande gavs i nio

ärenden för 113 av dessa. Omkring hälften av videogrammen innehöll våldspornograñ.

från SCB meddelades under år 1987 åtta domar och ut- Enligt uppgift färdades ett strafföreläggande. Nästan uteslutande riktade sig dessa de uppgifter vi erhålmot personeri detaljistledet. Påföljden har, enligt lit, inte i något fall bestämts till mer än 75 dagsböter.

3.4 undersökning av Jonas Wall

Kompletterande

(kort resumé)

På uppdrag av oss utförde Jonas Wall under mitten av februari 1987 en enkätundersökning bland 1 773 elever i årskurs 6-9 i grundskolan och årskurs 1 i gymnasieskolan i Stockholmsområdet. Rapporten Hur använder ungdomar vide0? finns intagen som bilaga 3 i vår rapport Videovåld. Enkåtsvaren har därefter bearbetats ytterligare. Infor denna bearbetning har undersökningen kompletterats med ytterligare uppgifter och flertalet av de ñlmtitlar eleverna nämnt har identifierats.

Jonas Wall har därefter sammanställt sin rapport del 2 Videofilmer och videotittande hos skolbarn. Denna finns intagen som bilaga 1 (s. 153) till detta betänkande. Reslutatet visar att omkring 40 procent av eleverna tittar på video en vanlig dag. Eleverna har i undersökningen bl.a. fatt ange vilket videogram de sett senas och vilket videogram de tyckte var bäst respektive värst. På frågan vad de såg senast på video blev rangordningen av de tre vanligaste genrerna komedi, äventyr, drama. Pâ fjärde och femte plats kom våldsfilmer respektive skrâckfilmer. Har har det skett en förändring. I en liknande undersökning år 1981 rangordnades våldsfilmer främst.

Undersökningen ger vid handen att det finns en stor spridning av vad eleverna sett senast på video. Flertalet Videofilmer som eleverna anger tillhör kategorin tillåten från 15 år vid visning på biograf, men hela 41 procent uppger en film som är tillåten från 11 år, 7 år, eller helt barntillåten. Endast omkring 3 procent av samtliga elever uppgav att de sett en totalförbjuden videofilm som senaste video. Nästan alla dessa elever tillhör kategorin högkonsumenter (definierade som de som svarat att de tittat både igår och i förrgår och har video hemma). Når det gäller bästa videofilm är spridningen mindre. Bland de videofilmer eleverna som bästa film förekommer filmer som blivit uppger godkända för offentlig visning för personer från 15 år men där biografbyrån godkänt dem for sådan visning först efter klipp. Över 50 procent av eleverna uppgav som värsta video en film som tillhör genren skräckfilm. Våldsfilmer kom dârnäst med en frekvens på omkring 20 På frågan vad småungar absolut inte bör se, blev svaren likprocent. artade att skrâckfilmer angavs i omkring 50 procent av svanämligen ren och vâldsñlmerna i drygt 20 procent. Pâ fråga hur eleverna skaffat den värsta videofilmen har 43 procent uppgivit att de hyrt den, 45 procent att de lånat av kompis eller kopierat och 4 procent att de spelat in från TV. Av de elever som är högkonsumenter uppgav 62 procent att de hyrt den bästa videofilmen, 35 procent att de lånat av kompis eller kopierat. Ingen hade spelat in från TV. När det gäller de värsta filmerna 53 procent lånat av kompis eller hade 39 procent hyrt denna, kopierat och 2 procent spelat in från TV. En stor del av de Videofilmer som eleverna bedömt som de värsta anskaffas således på annat sätt än genom att hyra dem.

Bland de 12-13-åringar som ingick i undersökningen uppgav en halv att de sett en totalförbjuden film som senaste video. Frågan procent hur 12-13-åringar skaffat den basta videoñlmen besvaras av 59 procent med att de hyrt den, 33 procent att de lånat av kompis eller kopierat och 5 procent att de spelat in från TV. När det gäller hur de skaffat den värsta videofilmen uppger 37 procent att de hyrt filmen, 47 procent att de lånat av kompis eller kopierat och 7 procent att de spelat in från TV. Bland 12-13-åringarna är det således vanligare än bland genomsnittet av eleverna att de skaffat de värsta videofilmerna på annat sätt än genom att hyra dem.

3.5 Peter Gerdmans rapport om samband mellan

våldsskildringar i rörliga bilder och våldsbeteende

hos unga (kort resumé)

I rapporten redovisas en genomgång av senare års forskning vad avser om det finns direkta samband mellan våldsskildringar i frågan några bilder och våldsbeteende. Även frågan om det finns indirekta efrörliga fekter dâr våldsbeteende ingår som en del i en orsaksväv där våldsskildringar i rörliga bilder spelar en roll bland många andra, tas upp till diskussion. Några vetenskapliga resultat som på ett entydigt sätt visar att videovåldet skulle ha några effekter på ungdomars våldsbenägenhet finns enligt rapporten inte. Den mest sannolika effekten som videovâldet kan ha på unga är en viss avtrubbningseffekt. Peter Gerdman vill dock inte utesluta att videovåldet kan ha våldsframkallande effekter hos personer med sociala anpassningsproblem.

4 Utredningens allmänna synpunkter på

mot våldsskildringar i

åtgärder rörliga

bilder

I ett demokratiskt och öppet samhälle måste det vara tillåtet att på oli-

ka sätt och med olika medel beskriva, återge och debattera verklighe-

ten. Våld är en del av denna verklighet. Mot denna bakgrund kan det

inte ifrågakomma att helt förbjuda våldsskildringar i rörliga bilder. Det kommer, oavsett vilket regelsystem man har, alltid att finnas ett stort utbud av framställningar av våld i rörliga bilder, exempelvis i dokumentär- och nyhetsprogram men även i âventyrsñlmer och liknande filmer av underhållningskaraktär.

stöd för att våldsskildringar i rör- Påverkansforskningen ger emellertid liga bilder kan ha skadlig inverkan på i varje fall barn och ungdomar. Sambanden är emellertid komplicerade och naturligtvis är skildringar av våldet endast en av många faktorer som kan vara psykiskt skadliga för människor.

Det övergripande målet för samhällets åtgärder mot våldsskildringar

är att skydda människor från risken for skadeverkningar genom sådana skildringar i rörliga bilder. Skyddet for barn och ungdomar ges härvid prioritet. Vad som bedöms vara så skadligt att man från samhällets sida skall inskrida med rättslig reglering kommer till uttryck i olika bestämmelser. Dessa återfinns i blÅa. biograñörordningen och 16 kap. 10 b och 10 c §§ BrB (videovåldslagen). Ungefär motsvarande bestäm-

melser finns i radioansvarighetslagen (1966:756) och i lagen (1985:

1057) om ansvarighet for lokala kabelsândningar.

Som medel for att uppnå målet kan både frivilliga och tvångsmässiga åtgärder komma till användning.

Den ena huvudlinjen är att genom attitydpâverkan och förbättrade kunskaper göra människor bättre skickade att hantera det stora utbudet av rörliga bilder, däribland sådana framställningar av våld som förmedlas genom medierna.

Den andra huvudlinjen är att förhindra att människor ser på sådant som kan anses innebära särskild risk för skadeverkningar.

Vi har redan i rapporten Videovåld berört hur viktigt det âr att inte enbart lagstiftning används som ett medel att förhindra skadeverkningar av våldsskildringar. Av stor betydelse âr också bl.a. upplysning och information, frivilliga överenskommelser inom branschen liksom kulturpolitiskt stöd.

I den senaste budgetpropositionen (1987/88:100) anges en del åtgärder som syftar till att komma till rätta med utbudet av grova våldsskildringar. Bl.a. sägs att regeringen kommer att kontakta videobranschen for att få till stånd en diskussion om sjâlvsanerande insatser i branschen. Vi har vid kontakter med företrädare for bl.a. olika branschorganisationer fått bekrâftat att det finns ett stort intresse for att arbeta aktivt for att minska utbudet av videogram med grova våldsskildringar. Statens biogralbyrå har nyligen inlett en brett upplagd informationsverksamhet for att sprida kunskap om dels gällande bestämmelser i fråga om våldsskildringar, dels vad allmänheten kan göra for att medverka till en minskning av utbudet av otillåtna våldsskildringar.

En särskild utredare (U 1987:06) har tillsatts för att utreda verksamheten med spridning och visning av värdefull film. Det finns all anledning att utgå ifrån att vi genom denna utredare kommer att få många intressanta uppslag till hur samhället kan stödja utbudet av värdefull film och inte minst sådan ñlm som riktar sig till barn och ungdom.

Då vi i de fortsatta övervägandena tar upp olika forslag till lagstiftningsåtgärder sker det mot den nu angivna bakgrunden, dvs. att en ge-

nomgripande förändring av nuläget endast kan ske genom en mycket bred insats från olika samhällsorgan och från enskilda medborgare. Detta gäller inte minst i fråga om barn och ungdom, där det endast genom en insats från oss alla - som föräldrar, vårdnadshavare eller fostrare i annan egenskap - är möjligt att skapa en verklig förändring till det bättre, dvs. påtagligt minskad konsumtion av fiktionsvåld.

Förbud mot vissa slag av våldsskildringar kan, liksom exempelvis förhandsgranskning av filmer och videogram, således inte blir annat än hjälpåtgärder. Man kan genom lagstiftningsåtgärder inte komma åt sådana fenomen som förljugenhet, odemokratiska värderingar och låg konstnärlig kvalitet. Inte heller kan man hindra att den som så önskar konsumerar stora mängder våldsskildringar som var för sig inte är av sådant slag att de rimligen kan förbjudas även om man avsevärt skulle vidga området för samhällets ingripandemöjligheter. Det är också närmast ogörligt att enbart genom lagstiftning hindra att barn och ungdomar ser på sådana våldsskildringar som visserligen inte kan totalförbjudas men som är direkt olämpliga och kanske skadliga för en ung publik.

Då man skall bedöma värdet av olika åtgärder för att motverka skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder måste man också ta hänsyn till att rörliga bilder nu och i framtiden kan komma att spridas genom många olika medier. Förutsättningarna för att reglera innehållet och kontrollera tillgängligheten skiljer sig avsevärt för biografer, hemvideo, svensk television och utländsk, satellitförmedlad television.

För biograferna gäller sedan gammalt att filmerna skall vara godkända för visning och att tillträdet till visningslokalen kontrolleras. På så sätt får personer under en viss ålder endast se filmer som år godkända för dem. Filmer som kan verka förråande t.ex. därför att de innehåller extremt våld får inte alls visas.

För hemvideo gäller regler för innehållet som gör det olagligt att i näringsverksamhet sprida extrema våldsskildringar. Det är vidare förbjudet atti näringsverksamhet lämna ut också videogram med mindre omfattande våldsinslag till personer under 15 år. Någon möjlighet att kon-

trollera vilka som faktiskt ser de uthyrda videogrammen finns emellertid inte. Ett videogram som endast är tillåtet för spridning till vuxna kan mycket väl ses av tioåringari hemmet.

I avtalet mellan Sveriges television och staten anges att företaget skall bedriva programverksamheten med beaktande av televisionens centrala ställning i samhället. Detta innebär i praktiken att företaget skall visa återhållsamhet med våldsskildringar, särskilt med ñktionsvåld. Detta gäller i synnerhet vid tider då det är troligt att det finns många barn i publiken. Videobandspelarna ger emellertid PV-tittarna möjlighet att banda program som sänds på t.ex. sen kvällstid och spela upp dem vid en annan tidpunkt. Enbart tidpunken for sändning behöver alltså inte vara ett effektivt medel for att motverka att barn ser för dem olämpliga program. Detta gäller givetvis i lika hög grad i förhållande till satellitsända TV-program.

Utländska TV-program som sänds ut via satellit kan tas emot av svenska hushåll som är anslutna till kabelnät. Inom kort väntas en övergång till starkare satelliter komma att underlätta också mottagning med individuella antenner. Innehålleti program som sänds från utlandet har svenska myndigheter knappast möjlighet att påverka. Den möjsom mottagande land har att skydda sina invånare mot lighet Sverige ett visst programinnehåll är att reglera rätten att vidaresända programmen i kabelnät. Sådana regler finns i den svenska lagstiftningen, enligt vilken det är möjligt att bl.a. förbjuda fortsatt vidaresändning av programkanaler vars innehåll strider mot bestämmelserna om våldsskildringar eller pornografi. Förbud mot vidaresändning kan meddelas först efter det att program med t.ex. extrema våldsskildringar har sänts vid upprepade tillfällen.

De programkanaler som för närvarande sänds ut över satellit är av olika slag. Några överensstämmer helt eller delvis med innehållet i marksända nationella rundradiokanaler och styrs i praktiken av de regler som gäller för dessa. Av de programkanaler som är särskilt utformade för satellitdistribution vänder sig några till en allmän publik med ett innehåll med tonvikt på film, musik och annan underhållning. Andra specialiserar sig på vissa programtyper, t.ex. sport, nyheter eller barn-

program. En del satellitprogram innehåller reklam medan andra erbjuds tittarna mot en särskild abonnemangsavgift, s.k. betal-TV.

I de olika förslag till gemensamma regler för gränsöverskridande televisionssändningar som diskuteras inom Europarådet respektive den Europeiska Gemenskapen finns bestämmelser som syftar till att begränsa våldsinslag i sådana sändningar. Oberoende av hur frågan om gemensamma regler kommer att lösas finns det därför anledning att räkna med att bestämmelser om våldsskildringar kommer att finnas med.

Då vi närmare överväger vilka samhälleliga åtgärder som skall anvandas för ingripande mot vâldsskildringar kommer vi, som redan redovisats i rapporten Videovâld, att ha några allmänna utgångspunkter for vårt arbete. Dessa är bl.a.

* skall Yttrandefriheten värnas. Verkligheten måste få beskrivas och debatteras. Våld är en del av verkligheten.

* Skydd mot skadeverkningar genom vâldsskildringar i rörliga bilder skall som målgrupp främst ha barn och ungdomar.

* Förhandsgranskning i någon form skall finnas kvar, åtminstone när det gäller filmer och videogram som skall visas offentligt för barn och ungdomar.

De intressen som skall beaktas är delvis motstridiga. Det finns inte nâgon enkel lösning som fullt ut kan tillgodose alla önskemål. Vidare har människor olika synsätt och värderingar i frågor som knyter an till vâldsskildringar i rörliga bilder. Det gäller att försöka finna en balanspunkt som i rimlig utsträckning tillgodoser de skilda intressena.

Lagstiftningen bör emellertid ha en _bred förankring i det allmänna râttsmedvetandet. har förståelse för de Det är viktigt att medborgarna skäl som ligger till grund for rättsreglerna. För att respekten för rättsordningen skall upprâtthållas är det också angeläget att övervakningväl. En lagstiftningsåtgârd får inte en av lagens efterlevnad fungerar

framstå som en manifestation för att visa politisk handlingskraft, medan den i verkligheten âr ett slag i luften. Ett aldrig så grundligt förarbete till en författning måste därför kompletteras med en uppföljning av hur en ny lagstiftning fungerar i den praktiska tillämpningen.

De åtgärder som år tänkbara för att genom lagstiftning försöka komma till rätta med utbudet av våldsskildringar i rörliga- bilder är av många olika slag (se rapporten Videovåld s. 70-71).

Vi kommer att i avsnitt 6 mot den har angivna bakgrunden diskutera olika alternativ till åtgärder for att motverka spridning av extrema i det följande använder vi begreppet extrema våldsvåldsskildringar; skildringar för att beteckna sådana våldsskildringar som inte får spridas till vuxna. Först skall vi emellertid i avsnitt 5 behandla den mera övergripande frågan om åldersgränser och barncensur.

5 Barncensur och åldersgränser

5.1 Nuvarande regler

De nuvarande reglerna har beskrivits under avsnitt 2.2 Biografförordningen s. 26.

Film eller videogram eller delar därav får som redovisats där inte godkännas för en åldersgrupp om den kan vålla barn i åldersgruppen psykisk skada. Den granskning som sker hos biografbyrån avser däremot inte filmens lämlighet for barn i olika åldrar.

I 1911 års biografforordning förekom enbart en åldersgräns nämligen 15 år. Några uttalade skäl for att gränsen för Vuxenfilm skulle sättas just vid 15 år anfördes inte. Fram till i dag har denna åldersgräns - vuxengränsen - ifrågasatts vid ett flertal tillfällen, senast i YFU:s betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. I betänkandet föreslogs vuxencensurens slopande och att gränsen för vuxenñlm skulle sättas till 18 år.

För att bl.a. bereda censuren möjlighet att godkänna ett större antal filmer for de större barnen och för att ge de mindre barnen ett effektivare skydd infördes år 1959 elvaårsgrånsen.

År 1978 gavs biografbyrån ytterligare möjligheter att nyansera bedömningen genom att sjuårsgränsen infördes. Som motivering angavs att denna ålder utgör gräns mellan forskole- och skolâldern och skulle kunna godtas av barnen och deras föräldrar.

eller videogram kan såle- Filmer som âr godkända för offentlig visning des bli helt barntillåtna, tillåtna fr.o.m. sju år, tillåtna fr.o.m. elva år eller barnförbjudna, dvs. tillåtna först fr.o.m. femton år.

5.2 Utländsk rätt

för Det är vanligt med någon form av obligatorisk förhandsgranskning film som skall visas offentligt för barn och ungdomar. I övrigt varierar regelsystemen mycket från land till land.

län- I det följande ger vi en översikt över reglerna i de övriga nordiska derna samt i Storbritannien och Västtyskland.

5.2.1 Danmark

I Danmark finns ingen vuxencensur. Filmer och videogram som skall visas offentligt för barn och ungdomar under 16 år skall däremot förhandsgranskas av Statens Filmcensur. Omkring 300 filmer granskas är följande; ingen åldersgräns, 12-16 år och

varje år. Åldersgrupperna

över 16 år. Dessutom i vissa fall en rekommenderad ålderstillämpas gräns från 7 år.

Det finns ingen lagstiftning som direkt tar sikte på tillhandahållande för privat bruk. Emellertid finns det i dansk strafflag ett av videogram förbud mot att tillhandahålla underâriga sådana filmer och generellt videogram som innehåller pornografi.

I videogrambranschen upprätthållsi allmänhet en åldersgräns på 18 år vid uthyrning.

Enligt vad som upplysts har Statens Filmcensur i skrivelse till den danatt man utreder för att avska regeringen föreslagit förutsättningarna skaffa barncensuren helt.

5.2.2 Finland

Finland har obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offentligt. Enligt gällande lag och praxis använder granskningsmyndigheten, Statens filmgranskningsbyrå, många åldersgrupper vid klassificeringen, nämligen ingen nedre åldersgräns, från åtta år, från tio år, från tolv år, från fjorton år, från sexton år och från arton är.

Sedan den 1 januari 1988 finns en föreskrift om att sådana produktioner som klassificerats i åldersgruppen från 18 år vid offentlig visning, över huvud taget inte skall få tillhandahållas allmänheten som videogram. Se vidare avsnitt 6.2.1 s. 75.

5.2.3 Island

Alla filmer och videogram skall forhandsgranskas av det offentliga granskningsorganet. Det gäller både program som skall visas offentligt och sådana som skall tillhandahållas allmänheten for att visas hemma. I allmänhet tillämpas följande fyra åldersklasser, nämligen ingen åldersgräns, från tolv år, från fjorton år och från sexton år.

5.2.4 Norge

Filmer och videogram som skall visas offentligt skall fdrhandsgranskas

av ett offentligt granskningsorgan, Statens ñlmkontroll.

Den 1 januari 1988 trädde en ny lag om film och videogram i kraft. Lagen innebär att den obligatoriska forhandsgranskningen av filmer och videogram som skall visas offentligt behålls. Vuxencensuren skall således fmnas kvar. Följande skall finnas; nämligen 5-10

ålderskategorier

år, 10-15 år och 15-18 år. Dessa åldersgränser är i viss mån flexibla. Barn under 5 år får i föräldrars for sällskap se filmer som klassificerats 5-10 år. Pâ samma sätt får barn som är mellan 5 och 10 åldersgruppen

år tillträde till visning av filmer som klassats for närmast högre ålderskategori. Se vidare avsnitt 6.2.2 s. 80.

5 .2.5 Storbritannien

Sedan länge har man i Storbritannien i praktiken obligatorisk forhandsgranskning av all film som skall visas offentligt. Den 1 januari 1985 infördes obligatorisk förhandsgranskning av videogram for privat bruk. Ett särskilt granskningsorgan - British Board of Film Classification (BBFC) - förhandsgranskar både filmer och videogram. Kriterierna vid bedömning av filmer som skall visas offentligt och videogram for privat bruk är inte identiska. Det gäller strängare censur for videogram. Skälet till detta är svårigheten att övervaka vad barn och ungdomar ser hemma. I ungefär var tionde produktion som forekommer både som ñlm for offentlig visning och som hemvideogram gör BBFC mer omfattande ingrepp i videogramversionen.

Åldersklassiñcering görs i följande grupper:

U/u (Universal children) Barnprogram U (Universal) Ingen åldersgräns

PG (Parental guidance) Ingen åldersgräns, vissa scener kan vara olämpliga för små barn

15 . Från 15 år

18 Från 18 år R 18 (Restricted 18) Från 18 år. Får tillhandahållas endast i särskilda lokaler. Licens utfärdas av regeringen

R 18 avser videogram med pornografiskt innehåll. Det Kategorin finns endast ett 100-tal lokaler som har tillstånd att tillhandahålla sådana videogram. Enligt uppgift anpassar många distributörer själva viinnehåll så att all klassificering kan ske i kategori 18 i deogrammens stället for R 18. Se vidare avsnitt 6.2.3 s. 82.

5.2.6 Västtyskland

Sedan den 1 april 1985 krävs det förhandsgranskning av alla filmer och videogram som skall tillhandahållas någon som inte fyllt arton år. Däremot finns det inte någon obligatorisk vuxencensur.

Följande åldersklasser används; ingen åldersgräns, från sex år, från tolv år, från sexton år och från arton år.

Sådana filmer och videogram som inte har granskats får tillhandahållas endast den som fyllt arton år. Detsamma gäller givetvis sådant som efter granskning klassificerats i kategorin från 18 år. I kontrollsyfte har det införts stränga regler om hur vuxenprogram får tillhandahållas. Exempelvis får försäljning och uthyrning ske endast i särskilda lokaler till vilka underåriga över huvud taget inte äger tillträde. Distribution av vuxenprogram får inte ske genom postorder.

i

5.3 Utredningens överväganden

5.3.1 Ändrade åldersgränser

I våra direktiv förutsätts att barncensuren for offentligt visade biograffilmer och videogram skall finnas kvar.

har aktualiserat frågan om införande av en ytterligare ål- Biografbyrån vid 18 år. Denna fråga har tidigare diskuterats av YFU. dersgräns

YFU:s förslag innebar som nämnts tidigare att gränsen för Vuxenfilm flyttades till arton år i kombination med att vuxencensuren avskaffades. Också enligt vår bedömning hänger en sådan höjning så intimt samman med vuxencensurens avskaffande att det krävs mycket starka skäl för att nu höja gränsen för Vuxenfilm utan att vuxencensuren samavskaffas. KU har i betänkandet 1987/88:36 om ändringar i tidigt tryckfrihetsförordningen m.m. uttalat att ett fortsatt beredningsarbete angående frågan om ett vidgat grundlagsskydd för andra medier än det

tryckta ordet bör komma till stånd. Frågan om vuxencensurens avskaf-

fande och åldersgränsen för Vuxenfilm kommer då sannolikt att behandlas i det fortsatta arbetet med yttrandefrihetsfrågor. Frågan torde också ha nära samband med de strävanden om nordiskt samarbete som vi redovisat på s. 68. Därtill kommer att det i direktiven för utredningsinte tas sikte på frågan om vuxencensurens upphävande. Då uppdraget prövningen av frågan om artonårsgränsen inte kan göras förutsättningslöst anser vi oss inte böra ta upp denna.

Statens barnfilmnämnd har också i kontakt med utredningen tagit upp om en förändring av åldersgränserna för offentligt visad film och frågan

Åldersgränserna skulle enligt nämnden kunna följa sko-

videogram. lans olika stadier, dvs. förskola, låg-, mellan- och högstadium. Åldersgränserna borde i så fall sättas vid sju, tio, tretton och sexton år. Skolstadierna kan sägas överensstämma med barnens psykiska utvecklingsstadier. Inom varje åldersgrupp finns det emellertid enligt barnpsykologisk expertis en stor mognadsmässig spridning, kanske på upp till sju år, men det absoluta flertalet barn är normalt mogna i enlighet med sin egen ålder. Genom att anpassa åldersgrânserna till skolans stadier skulle man på ett naturligt sätt kunna uppnå att barncensurens ålderskategorier bättre motsvarade barnens mentala utveckling. Det är också viktigt att reglerna för åldersgränserna efterlevs. Denna efterlevnad skulle förbättras om föräldrar får information om varför åldersgränserna finns. De åldersgränser som nämnden diskuterat skulle förbättra förutsättningarna för att lämna information till föräldrar i anslutning till att barnen skall påbörja nya stadier i skolan. Föräldrainformationen bör innehålla både en allmän information om varför barn inte bör se filmer som klassificerats för en högre ålderskategori och information om vilka filmer som är lämpliga för exempelvis barn på mel-

lanstadiet. Information om film som är lämplig för barn i olika skolstadier bör också kunna lämnas på ett bättre sätt än för närvarande.

Frågan om åldersgränserna behandlades också av Filmcensurutredningen. I sin redogörelse for forskningsläget konstaterade utredningen i betänkandet (SOU 1969:14) Filmen - censur och ansvar s. 55-58 att ett barns ålder inte är det kriterium som ensamt avgör barnets reaktioner på film. Barnets emotionella personlighetsstruktur har stor betydelse eftersom individens förmåga att bearbeta intrycken och känslorna många gånger är avgörande for barnets reaktioner.

Vi är för vår del väl medvetna om att det inom varje ålderskategori finns stor spridning vad gäller barnens psykiska utveckling. Det är emellertid enligt vår uppfattning nödvändigt att man vid bestämmande av åldersgränser främst tar hänsyn till de barn som är normalt utvecklade. Man tvingas således acceptera att barn som uppfyller föreskriven ålder inte alltid är mogna att se en viss film. En större detaljrikedom än för närvarande vid bestämmande av åldersklassiñceringen kan förleda allmänheten till uppfattningen att âldersgränserna är något annat än ett trubbigt instrument vid bedömningen av barns psykiska utveckling och mognad. Detta talar emot att öka antalet åldersgränser.

Även en annan faktor talar mot förändringar av åldersgränsen om inte starka skäl talar för en ändring. Barnñlmer har mycket längre livslängd än andra spelfilmer. Uppskattningsvis finns det omkring 400 barnñlmer på biografrepertoaren. Enligt vår mening är det, främst ur kontrollsynpunkt, inte lämpligt att filmer med gamla och nya åldersgränser förekommer samtidigt. Det finns en risk att vissa ñlmer tas bort ur repertoaren om filmerna skall granskas om för nya åldersgränser.

En annan lösning skulle vara att samtliga filmer automatiskt flyttas upp till närmast högre åldersgräns; blir trettonårsñlm

elvaårsfilmen

och femtonårsiilmen blir sextonårsfilm. Filmdistributören skulle kunna begära en omgranskning för att filmen skulle få en lägre åldersklass. Denna lösning innebär att antalet åldersgränser på filmer som finns skulle Även denna lösning innebär på repertoaren begränsas.

emellertid en risk för att vissa barnfilmer försvinner från repertoaren. Risken måste antas vara betydligt mindre än om det krävs en fullständig omgranskning men man kan inte helt bortse från den. De lösningar vi skissat alltså trots allt kunna få konsekvenser för utbudet på skulle av barnfilmer.

Enligt Jonas Walls rapport (bilaga 1 s. 153) ser barn och ungdomar mycket pâ TV och hemvideo. Även om möjligheterna för barn att själva begränsas går det inte att kontrollera vad de ser i hemhyra videogram met tillsammans med sina föräldrar eller tillsammans med kamrater. En mycket noggrann åldersindelning för biograffilmer skulle med denna bakgrund kunna framstå som överdriven och därför inte respekteras.

Beaktas skall även att det finns en strävan att söka skapa enhetliga åldersgränser i Norden. Det nordiska kulturutskottet som är ett organ in-

om Nordiska rådet har således vid möte den 1 1 februari 1988 behandlat

ett förslag av Nordiska ministerrådet till handlingsplan för det nordiska samarbetet (B 83/k). Huvudsyftet med handlingsplanen är enligt ministerrådet att utveckla och stärka den nordiska kulturgemenskai de nordiska länderna bör enligt utskottet arbeta pen. Regeringarna för en harmonisering av åldersgränserna för tillträde till biografföreställningar så att utbyte av barn- och ungdomsfilm underlättas. Som redovisats ovan finns det stora skillnader mellan de nordiska länderna i om åldersgräner för tillträde till offentligt visad film eller videofråga gram. Även detta samarbete talar således mot att nu göra smärre justeringar i vâra åldersgränser.

Sammanfattningsvis vill vi inte förorda att åldersgränserna för offentligt visade filmer och videogram bestäms med utgångspunkt från de olika skolstadierna och vi vill således inte föreslå någon ändring i de nuvarande âldersgränserna. Vid detta ställningstagande har vi även beaktat de tidsramar som givits oss för vårt arbete. Vi anser således det mindre lämpligt att företa några större förändringar i våra åldersgränser innan vi mera seriöst prövat möjligheten att uppnå i vart fall en nordisk enhetlighet.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att vi anser att det är viktigt att den kunskap om enskilda filmer som finns hos barnfilmnämnden och nämnden för barn- och ungdomsfilm kommer allmänheten till del. Enligt vår bedömning finns det inget hinder för att denna typ av information skall kunna spridas med de åldersgränser som gäller för närvarande. Enligt direktiven (dir. 1987:46) för utredningen angående översyn av verksamheten med spridning och visning av värdefull film bör utredaren föreslå åtgärder att förbättra informationen om utbulämpliga det av filmer och videogram av intresse för barn och ungdom. Vi har erfarit att utredningen kommer att ta upp frågan om information till föräldrar och barn om film och videogram. Det kan kanske härvid visa sig lämpligt, att knyta informationen till de olika skolstadierna.

5.3.2 Rörlig åldersgräns i särskilda fall

Statens biografbyrå har väckt frågan om införande av ett system med rörliga åldersgränser. Det finns t.ex. vissa filmer där en åldersgräns, som bestäms av åldern for läskunnighet, skulle vara av värde. Ett exär filmen E.T.. Det förhållandet att vi inte i vårt land empel på detta kunde denna film relativt godkänna för lägre ålder än elva år väckte stor internationell uppmärksamhet. Enligt vad vi inhämtat motiverades beslutet främst med att biografbyrån ansåg att läskunnighet var en förutsättning för att barn inte skulle ta psykisk skada av filmen. Det hade således i detta speciella fall varit lämpligt om en åldersgräns på t.ex. nio år hade kunnat tillämpas.

Samtidigt har rörliga åldersgränser vissa nackdelar. Ett sådant system försvårar den viktiga informationen till föräldrar. Denna information måste bygga på ett relativt enkelt regelsystem. De åldersgränser som vad utredningen inhämtat från företrädare nu gäller fungerar enligt för branschen från praktisk synpunkt relativt väl och är också väl förankrade bland allmänheten. Biografpersonalens möjligheter att kontrollera barnens ålder är relativt goda. Ett system med rörliga åldersgränser skulle, även om antalet filmer med individuellt satta åldersgränser blev få, skapa en viss osäkerhet och troligen ytterligare svårigheter vid biografpersonalens kontroll. Värdet av en flexibel åldersgräns

måste vägas mot denna osäkerhet och utökade kontrollsvârigheter. Vi vill inte nu rekommendera ett system med rörlig åldersgrins.

5.3.3 Vuxenmedverkan

Norge har som tidigare nämnts sedan den 1 januari 1988 följande ålderskategorier för offentligt visad film eller videogram, tämligen 5-10 år, 10-15 år och 15-18 år. En vuxens medverkan ger emellertid en vidgad möjlighet för barn att se film som klassats för en högre ålderskategori. Barn under fem år får nämligen i föräldrars sällskapse filmer som klassiñcerats för åldersgruppen 5-10 år. Barn som fyllt fem men inte tio år får på samma sätt se filmer som klassificerats för närmast högre åldersgrupp.

I Storbritannien finns sedan länge regler om parental guidance (pg) vilket innebär att barn, vid de särskilda filmer där granskningsmyndigheten anser att det är lämpligt, vid en offentlig filmvisning får tillträde endast i föräldrars sällskap.

Ett system med föräldra- eller vuxenmedverkan kan således som vi sett från Norge och Storbritannien utformas på olika sätt. Ett ytterligare alternativ kan vara att föräldrarna helt får avgöra vilka filmer barnen får se så att barn i föräldrars sällskap fritt får tillträde till alla filmer.

Ett system med vuxenmedverkan skulle vidga möjligheterna för familjer med barn i olika åldrar att tillsammans se film eller videogram som visas vid en offentlig tillställning eller allmän sammankomst. Det ger också ökat utrymme för föräldrar att själva avgöra om deras barn är tillräckligt mogna att se en viss film. Biografpersonalens kontroll förenklas också. Mot systemet talar att det är svårt för föräldrar att i förväg skapa sig en uppfattning om vad en film innehåller.

Enligt vår mening finns det starka skäl som talar för att utrymmet för föräldrarnas ansvar ökas när det gäller valet av vilka filmer ett barn skall se. Även om biografbyrâns bedömning av lämplig ålder för att se en viss film självfallet är mycket kvalificerad är det föräldrarna som

har den bästa kunskapen om de egna barnens psykiska mognad. I hemmet är det föräldrarna som bestämmer vilka program som barnen får se på TV eller video. Det är allmänt sett en fördel om föräldrar och barn kan se på film tillsammans. Från kulturpolitisk synpunkt är det vidare viktigt att biograffilmen inte blir ett sekundärt medium i förhållande till TV och hemvideo.

Frågan om vuxenmedverkan kan lösas på olika sätt. Jämför hur frågan lösts i Norge och Storbritannien. Ett system med vuxenmedverkan bör vara enkelt och lätt att tillämpa. Vi har därför stannat för att inte föret.ex. att granskningsmyndigheten i slå någon form av selektivt system, särskilt fall rekommenderar vuxenmedverkan för en viss film elvarje ler ges en möjlighet att göra undantag från en allmän regel om vuxenmedverkan. Mot bakgrunden av de synpunkter vi tidigare anfört forordar vi att ett generellt system for vuxenmedverkan införs. Detta bör utformas så att det för åldersgränserna sju och elva år införs möjlighet för barn i närmast lägre ålderskategori att få tillträde till offentlig visning om barnet är i sällskap med vuxen. Ett barn under sju år skall i vuxens sällskap få tillträde till en sjuårsfilm. På samma sätt skall ett barn som fyllt sju år men inte elva år få tillträde till en elvaårsfilm. Med hänsyn till att femton år utgör gränsen för Vuxenfilm anser vi det inte lämpligt att införa samma möjlighet for barn och ungdomar i åldern elva till fjor ton år.

Slutligen anser vi att annan vuxen i förälderns ställe bör jämställas med förälder. Med vuxen avser vi myndig person, dvs. en person över 18 år.

5.3.4 Hemvideo

och åldersklassiñcering som sker hos biografbyrån när Den prövning det gäller offentlig visning av filmer och videogram som begärts god-

kända för barn, dvs. för personer under femton år, grundar sig endast

eller kan vara psykiskt skadligt för barn i på om filmen videogrammet en viss ålder. Som vi tidigare nämnt prövar biografbyrân således inte, och ska inte heller lämplighet för barn i en viss pröva, framställningens

ålder betänkande (SOU 1959:14) Filmen - [jfr filmcensurutredningens

Censur och ansvar s. 64-651. Åldersgränserna ger därför allmänheten

bara en begränsad vägledning vid bedömningen av framställningens lämplighet för barn.

För hemvideo finns det ingen möjlighet att kontrollera vilka som fak-

tiskt ser de uthyrda videogrammen. Åldergrânser som åsatts video-

gram i samband med att de har godkänts för offentlig visning - eller i samband med en eventuell obligatorisk förhandsgranskning - skulle därför endast fungera som upplysning åt föräldrar som står i begrepp att hyra ett videogram till sina barn.

Som vi framhållit i andra sammanhang anser vi det värdefullt med en förbättrad information till föräldrar och andra om innehållet i framställningar som riktar sig till barn och ungdom. En sådan information bör emellertid ha ett vidare syfte än att gälla risken för eventuell psykisk skada. Vi menar alltså inte att en obligatorisk förhandsgranskning av videogram kan motiveras enbart med behovet att fastställa åldersgränser for hemvideogram.

Som vi redovisat i det föregående (5.2.5 s. 64) bedöms i Storbritannien en framställning strängare om den skall spridas på hemvideomarknaden än om den skall visas offentligt. Det är givetvis möjligt att anföra skäl för att hemvideogram skall bedömas både mer och mindre restriktivt än filmer och videogram som visas offentligt. Med hänsyn till att åldersgränserna för videogram för privat bruk aldrig kan bli annat än rekommendationer finns det enligt vår mening inte anledning att tillämpa särskilda bedömningsgrunder vid åldersklassificeringen av hemvideo.

6 Olika alternativ till lagstiftning

6.1 Inledning

Åtgärder som syftar till att motverka spridning av filmer och video-

gram med extrema vâldsinslag kan indelas i två huvudtyper, nämligen efterhands- och forhandsingripanden.

Den första typen innebär att den enskilde ansvarar for att de videogram som han sprider inte innehåller extrema våldsskildringar. Bestämmelserna i 16 kap. 10 b och 10 c §§ BrB är en reglering av denna typ.

Åtgärder av den andra typen innebär att en statlig myndighet kontrolle-

rar att filmer och videogram som sprids inte innehåller skildringar av extremt våld. Den som tillhandahåller filmer och videogram får då endast tillhandahålla det som har kontrollerats på föreskrivet sätt. Filmcensuren är en åtgärd av denna typ.

Åtgärder av båda slagen kan kompletteras med olika arrangemang for

att underlätta övervakningen av att reglerna efterlevs. Exempel på sådana arrangemang är en särskild övervakningsorganisation, obligatorisk registering och arkivering av filmer och videogram, särskilda regler om ansvaret for innehållet i filmer och videogram, regler om hur filmer och videogram får marknadsför-as samt krav på näringstillstånd for att yrkesmässigt få sprida filmer och videogram.

I det följande diskuterar vi åtgärder av olika slag. Vi inleder med att redogöra för lagstiftningen i några främmande länder, nämligen Finland, Norge och Storbritannien (avsnitt 6.2). Därefter tar vi upp frågan om straffvärdet i brottet olaga våldsskildring (avsnitt 6.3). I avsnitt 6.4 dis-

kuterar vi olika arrangemang för att underlätta övervakningen av att

gällande regler efterlevs. Åtgärder som innebär att en statlig myndig-

heti tar del av innehållet i filmer och videogram behandlas i avförväg snitt 6.5. Vi diskuterar då både en konstruktion som innebär att större delen av alla filmer och videogram som sprids till konsumenter for enskilt bruk måste forhandsgranskas och en ordning enligt vilken koncentreras på de framställningar där behovet granskningsinsatserna av ingripanden kan antas vara störst. Kostnads- och avgiftsfrâgor behandlas i avsnitt 6.6.

I anslutning till de diskuterade modellerna finns forslag till lagtext.

Vår sammanfattande bedömning av vad riksdag och regering bör göra for att motverka skadeverkningar av vâldsskildringar i rörliga bilder redovisas i avsnitt 7.

6.2 Några utländska lösningar

I rapporten Videovåld (s. 61-67), har vi i korthet redovisat hur lagstiftolika länder. man valt i ningen ser uti nâgra Vi anser att de lösningar Finland, Norge och Storbritannien är av särskilt intresse för oss. Vi kommer därför att närmare redovisa hur dessa länder utformat sin lagstiftning.

Vi vill här erinra om att det finns stora olikheter mellan nationer vad gäller synen på restriktioner av utbudet på rörliga bilder. Så till exempel tolereras i en del länder praktiskt taget hur närgångna våldsskildringar som helst, medan man är mycket restriktiv i fråga om pornografiska skildringar. l andra länder intar man en mer liberal hållning till pornografiska skildringar. Restriktioner for våldsskildringar finns i ett antal länder.

6.2.1 ?inland

Huvudregeln i videogranskningslagen är att ett videogram eller annat bildprograminte inom näringsverksamhet får erbjudas en konsument för inköp, h§ra eller lån eller överlåtas till honom innan programmet har granskats och godkänts för spridning i enlighet med lagen. Granskningen förrâztas av statens ñlmgranskningsbyrå, dvs. samma myndighet som granskar filmer for offentlig förevisning.

Grunderna för förbud är 1) om programmet är uppenbart lagstridigt eller 2) om programmet, med hänsyn till det sätt på vilket händelserna har skildrats eller det sammanhang i vilket de har framställts, är osedligt eller förråande eller om det genom att uppväcka skräck eller på annat sätt är ägnatatt inverka skadligt på den psykiska hälsan.

Ett program som, enligt lagen om filmgranskning och med tillämpning av motsvarande förbudsgrunder som i videogranskningslagen, kunde tillåtas för forevisning endast för dem som fyllt 18 år får inte godkännas för spridning. Granskningsmyndigheten kan också förbjuda spridning till den som år yngre än 16 år. Som villkor för spridning får uppställas att vissa avsnitt skall avlägsnas ur programmet. Någon motsvarighet till filmgranskningslagens övriga förbudsgrunder (strider mot god sed, kan äventyra den allmänna ordningen eller säkerheten eller försvaret eller försämra rikets förhållande till främmande makt) finns inte i videogranskningslagen.

Från huvudregeln om granskningsskyldighet finns en rad undantag. Ett program som har granskats enligt lagen om ñlmgranskning får spridas i videogram utan att granskas igen om förevisning av den inte har förbjudits på någon grund som motsvarar förbudsgrunderna i videogranskningslagen. Program med åldersgränsen 18 år får emellertid inte alls spridas i videogram till konsumenter. Program med åldersgrän-

sen 16 år får inte spridas till yngre personer. Om en film är godkänd for

visning först efter klipp får endast den klippta versionen spridas.

Undantag frân granskningsplikten gäller också for program som myndighet eller Oy Yleisradio Ab har framställt eller låtit framställa.

Vissa typer av program är befriade från granskning med hänsyn till sitt innehåll och syfte. Dessa är

1) program som framställts uteslutande for undervisning, yrkesutbildning och vuxenutbildning, i allmänbildande syfte eller for vetenskaplig forskning, fritidssysselsättning eller studier,

2) program som framställts enbart for att presentera eller göra reklam for en vara eller tjänst,

3) program som uteslutande eller huvudsakligen innehåller återgivav musikframforanden eller av idrottstâvlingar eller andra ningar sport- eller motionsevenemang,

4) program som enbart innehåller dokumentärt material eller aktuellt nyhetsmaterial,

5) program som innehåller for barn avsedda animationsframstâllningar eller lek-, hobby- eller andra liknande framställningar,

6) program som behandlar turism eller natur eller en därmed jäxnforlig ämnessfär, eller som

7) har religiöst innehåll.

Från granskning är också befriade videospel och andra programspel där spelaren kan påverka det som sker i bildrutan.

Det är också möjligt for undervisningsministeriet att ge tillstånd till att program som framställs eller importeras av en viss näringsidkare får spridas utan granskning. Ett tillstånd kan beviljas endast om det med fog kan antas att programutbudet inte kommer att omfatta framställningar som skall förbjudas med stöd av lagen. Tillståndet ges för högst tre år och kan förenas med villkor. Tillståndet kan återkallas om nâ-

ringsidkaren har spritt program som skall förbjudas eller om han har brutit mot tillståndsvillkoren.

Innan en näringsidkare sprider ett program som får spridas utan att granskas (utom videospel m.m.) skall han göra anmälan om programmet till granskningsmyndigheten. Anmälan kan också göras av programframstâllare eller importör. Förutom uppgifter om programmet skall i anmälan anges på vilken grund programmet inte har sänts in för granskning.

Granskningsmyndigheten kan förordna om granskning av ett program som sprids och som med stöd av lagen inte har sänts in lör granskning. Programspridaren är skyldig att tillställa granskningsmyndigheten programmet.

Undervisningsministeriet kan förordna att granskningsmyndigheten på nytt skall granska ett redan godkänt program. För detta krävs att de förhållanden som har utgjort förutsättning för godkännandet har lörândrats väsentligt eller att särskilt vägande skäl annars påkallar förnyad granskning.

Ett videogram som har granskats eller registrerats får ett identifieringsnummer. Ett märke med numret och uppgift om ifall videogrammet är godkänt för spridning till alla åldrar eller enbart till personer över 16 år skall ñnnas pâ kassetten och omslaget.

Av kulturpolitiska skäl har granskningsavgiften nyligen sänkts kraftigt. Granskningsavgiften for film uppgår nu till 4 mark per minut for första kopian, dock lägst 50 mark, och 1 mark per minut för följande kopior. Granskningsavgiften för videogram uppgår också till 4 mark per minut, dock lägst 50 mark. Granskningsavgiften for en ordinâr spelfilm om 90 minuter uppgår till 360 mark.

I jämförelse med svenska förhållanden är avgiften mycket låg. Den svenska avgiften blir efter avgiftshöjning den 1 juli 1988 nästan sju gånger så hög som den finska.

Straff i form av böter eller fängelse i högst sex månader stadgas for den som inte har granskats elsom sprider program på sätt som sägs i lagen ler som sprider program i strid med granskningsbesluten, som försummar sin anmälningsskyldighet eller lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter eller som sprider videogram utan märkning eller med oriktig eller vilseledande märkning.

trädde i kraft den 1 januari 1988. Under år Videogranskningslagen 1988 får emellertid spridas utan att vara granskade och utan program att vara försedda med föreskriven märkning. Förbudet att i videogram› form sprida program som vid granskning enligt ñlmgranskningslagen försetts med IS-årsgräns gäller dock fr.o.m. lagens ikraftträdande.

Strafilagens bestämmelser om videogram med rått våld skall inte tilllámpas på filmer eller videogram som har godkänts enligt lagen om filmgranskning eller lagen om granskning av videogram och andra videoprogram. Om någon sprider ett icke granskat videogram med rått våld bryter han både mot strafflagen och videogranskningslagen om programmet omfattas av granskningsplikt.

Hur kommer videogranskningslagen att tillämpas?

Lagen utgår från att alla videogram som sprids till allmänheten för enskilt bruk skall vara granskade på förhand av den statliga filmgranskningsnämnden. Från denna huvudregel finns emellertid så många undantag att man närmast kan tala om en slags selektiv förhandsgranskning. Följande iakttagelser ger stöd for denna uppfattning.

De programkategorier som är undantagna från granskningsplikt med hänsyn till sitt innehåll och syfte har räknats upp i det föregående. Där återfinns vissa kategorier som i den svenska diskussionen brukar framhållas som exempel på genrer där våldsinslag ibland förekommer. Dessa är musikprogram (rockvideos), idrottsprogram (karate), animerade barnprogram samt videospel.

Effekten av befrielsen motverkas av att distributören måste anmäla varje program till granskningsmyndigheten och att myndigheten har möjlighet att kräva in ett program för granskning. Detta har framhållits som mycket betydelsefullt för möjligheten att hålla ett öga på utvecklingen.

Undantag för vissa företag är en viktig del av systemet. Enligt propositionen motiveras möjligheten att ge näringsidkare tillstånd att sprida videogram utan förhandsgranskning med att man är osäker om granskningens omfattning och att man inte vill att förhandsgranskningen onödigtvis skall bromsa upp och begränsa utbudet av videogram. Tillstånd skall ges endast om det är uppenbart att näringsidkaren inte marknadsför förbjudet material och kan återkallas vid missbruk. Genom anmálningsskyldigheten och möjligheten för granskningsmyndigheten att begära in videogram för granskning kan tillämpningen kontrolleras.

En viktig bedömningsgrund kommer att vara nâringsidkarens tidigare programurval. Om detta huvudsakligen omfattar undervisningsprogram m.m. kan man vara säker på att förutsättningarna för tillstånd âr uppfyllda. Det är emellertid också möjligt att ge tillstånd till företag vilkas programrnaterial endast omfattar underhållningsfilmer, om det inte finns anledning att anta att filmerna kommer att vara aktuella för förbud.

Lagen och förarbetena ger uppenbarligen en ganska vidsträckt möjlighet att befria från granskningsplikt. Några beslut har ännu inte fattats. Vid samtal på tjänstemannanivå framgår emellertid att man planerar att i stor omfattning befria företag från granskningsskyldighet. Åtminstone på ett par års sikt torde därför alla seriösa distributörer komma att befrias från granskningsplikt.

När det gäller formerna för kan företagen i viss

förhandsgranskningen

mån välja mellan den statliga granskningsbyrån och branschens egen granskning. Under påverkan av debatten om videovâldet - och som ett försök att undvika en statlig förhandsgranskning - inrättade videobranschen år 1984 ett eget granskningsorgan, Övervakningsnämnden

för videodistribution. Nämndens uppgift är att följa och övervaka distributionen av videogram och att ge rekommendationer om spridningen för enskilda filmer. Nämnden är sammansatt av representanter från videobranschen och specialister på filmgranskning. Under de tre första verksamhetsåren har nämnden avgett rekommendationer (avseende åldersgränser, klippning m.m.) om ca 500 filmer.

I och med att den nya lagen träder i kraft fullt ut blir granskning av filmgranskningsbyrån obligatorisk. Om ett program som lämnas in till ñlmgranskningsbyrån redan har granskats av övervakningsnämnden accepterar byrån emellertid normalt nämndens bedömning.

För alla videogram som på olika grunder får distribueras utan att först ha granskats krävs att en anmälan görs till filmgranskningsbyrån innan programmet sprids. Pâ grundval av de uppgifter som lämnas i anmälan avgör filmgranskningsbyrån om programmet skall krävas in för granskning.

I praktiken har de flesta program som blir aktuella granskats tidigare i andra länder eller är av andra skäl kända for granskningsmyndigheten. Risken för att granskningsnâmnden av misstag skulle underlåta att granska ett videogram bedöms därför vara liten. Det finns inte heller någon tidsgräns för efter hur lång tid myndigheten får kräva in en film. Skulle t.ex. en privatperson anmäla en film som finns ute i distribution kan alltså myndigheten kräva in den för granskning.

Den nya lagen innebär att filmer med åldersgränsen 18 år inte får hyras ut för enskilt bruk. Detta är en bestämmelse som kritiserats mycket. För närvarande pågår försök att omklassificera IS-årsñlmer. Framför allt gäller det filmer som âsatts lö-årsgräns för ganska länge sedan. Hittills har ändring sökts for 160 titlar av vilka 70-80 har granskats. Av dessa har ett 40-tal fått lö-årsgrâns medan resten har behållit 18årsgränsen.

6.2.2 Norge

Filmer och videogram som skall visas offentligt skall förhandsgranskas av Statens Filmkontroll. Vid granskningen skall filmen eller videogrammet åldersklassificeras. Åldersklasserna är 5-10 år, 10- 15 år och 15-18 år. Barn under fem år får i förälders sällskap se filmer som klassificerats för åldersgruppen 5-10 år. På samma sätt får barn som är mellan 5 och 10 år tillträde till visning av filmer som klassifierats för närmast högre ålderskategori.

Videogram som tillhandahålls allmänheten får inte strida mot norska strafflagens förbud mot skildringar av pornografi eller grovt våld. Regelsystemet bygger på efterhandskontroll. Denna kontroll skall underlättas av att ett videogram som tillhandahålls allmänheten skall registreras i ett register, Videogramregistret. I Videogramregistret skall också. importörer, producenter och detaljister vara registrerade. I samband med registreringen skall producenten/importören bl.a. uppge vem som är daglig ledare för verksamheten. Varje kopia av videogrammet skall förses med kontrollmärke som bevis om registreringen. Kontrollmärket utfärdas av Videogramregistret. Registrering kan vägras om videogrammets innehåll strider mot strafflagens förbud mot skildringar av pornografi eller grovt våld. I ett lagförslag som antagits av stortinget i mars 1988 föreskrivs att Videogramregistret kan kräva att ett videogram skall vara granskat av Statens Filmkontroll innan det registreras. För denna granskning får sökanden erlägga ordinär granskningsavgift. Registrering kan också vägras om videogrammet genom dom eller strafföreläggande fällts som rättsstridigt liksom om beslut om beslag meddelats av polis eller åklagare på grund av att videogrammets innehåll strider mot nämnda stadganden i strafflagen. Videogramregistret kan också begära in ett redan registrerat videogram för gransknmg.

Beslut av Videogramregistret kan överklagas till en klagenâmnd.

Registreringsavgiften är fin. 200 kr. Sökanden får för varje videogram ange hur många kontrollmärken som önskas för varje registrerad titel. Såväl videokassetten som omslaget skall vara försedd med kontroll-

mârke. för kontrollmârke är 10 kr. för varje exemplar. För vi- Avgiften deogram som skall spridas i mindre än fem exemplar utgår bara registreringsavgift.

Vid förarbetena till lagen om registrering och märkning av videogram tillsammans med branschen en beräkning av antalet titlar som gjordes fanns på marknaden. Man beräkande också hur många kassetter som vari omlopp. Under det första året lagen tillâmpades registrerades dubbelt sâ många titlar som beräknats, eller omkring 8 000. Cirka två miljoner kontrollmârken levererades. Videogramregistret beräknar att under år 1988 kommer ytterligare 2 500 - 3 000 titlar att registreras och omkring 600 000 kontrollmärken att utfärdas.

För att få tillhandahålla allmänheten videogram krävs att detaljisten fått kommunalt näringstillstând. Varje kommun skall således göra en självständig prövning av detaljistens lämplighet.

Den ledare för ett producent- eller kan som är daglig importföretag straffas om han i sin näringsverksamhet omsatt videogram som strider mot strafflagens förbud mot spridning av skildringar av pornografi elmåste han visa att han inte ler grovt våld. För att undgå straffansvar brustit i sin kontroll. Den som tillhandahåller allmänheten ett oregistrerat videogram kan dömas till böter eller fängelse. Företagsbot kan också utdömas..Dessutom kan nâringsidkaren meddelas nâringsförbud.

6.2.3 Storbritannien

I Storbritannien har sedan länge funnits förhandsgranskning av filmer som skall visas offentligt. Granskningen är formellt inte obligatorisk. Den är det dock i praktiken, eftersom kommunerna, som skall ge tillstånd för biografägarna att bedriva verksamhet, kräver att endast förhandsgranskad film visas. Granskningen sköts av British Board of Film Classification (BBFC) som ägs av branschen.

Den 1 januari 1985 infördes obligatorisk förhandsgranskning av videotill privat bruk. Föreskrifterna finns i The Video Regram som utbjuds

cording Act. Även denna granskning utförs av BBFC, som alltså nume- . ra även har en offentligrättslig funktion.

Syftet med lagstiftningen var dels att komma till rätta med extrema våldsskildringar, dels att kunna ge vägledning for föräldrar och andra i fråga om lämpliga videogram, en slags konsumentupplysning.

Lagen avser videogram som erbjuds allmänheten. Det finns dock flera undantag från granskningsskyldigheten. Exempelvis behöver produktioner som är avsedda for information, utbildning eller liknande ändamål i allmänhet inte förhandsgranskas. Detsamma gäller sport-, religions- och musikprogram. Om emellertid produktioner av nu angivna slag innehåller skildringar av bl.a. våld eller sexuell aktivitet gäller inte undantagsregeln om befrielse från granskningsplikt. Det är distributören som måste avgöra om ett videogram skall förhandsgranskas eller inte. En felaktig bedömning kan leda till straffansvar. Det går nämli› gen inte att från BBFC få ett utlåtande i frågan om granskningsplikt för ett visst videogram föreligger eller inte. Detta upplevs som en särskild svårighet for dem som arbetar i videogrambranschen. I en del fall lämnas videogram for granskning för säkerhets skull.

Videogram som är avsedda att sändas i TV behöver inte förhandsgranskas. Inte heller föreligger granskningsplikt för videogram som används i affärsverksamhet och inte skall spridas till allmänheten.

Kriterierna vid bedömning av filmer som skall visas offentligt och videogram för privat bruk är inte identiska. Det gäller strängare censur for videogram. Skälet till detta är svårigheten att övervaka vad barn och ungdomar ser hemma. I ungefär var tionde produktion som forekommer både som film för offentlig visning och som hemvideogram gör BBFC mer omfattande ingrepp i videogramversionen.

Det bör i sammanhanget nämnas att gränserna för vad som godtas for visning för vuxna i Storbritannien avviker betydligt från vad som gäller i Sverige. Toleransen i fråga om pornografi är lägre i Storbritannien bl.a. vissa fula ord. än i Sverige. Vidare censureras i Storbritannien

Angående åldersklassificering i Storbritannien se avsnitt 5.2.5 s. 64.

När ett videogram ges in for förhandsgranskning skall distributören ange för vilken ålderskategori videogrammet önskas godkänt. Två cenoch bedömer varje videogram. I tveksamma fall gransorer granskar skas ett videogram av ytterligare censorer. Klipp görs i cirka tio procent av alla granskade videogram. Detta innefattar även ingrepp som görs for att anpassa innehållet i ett videogram till någon av kategorierna för barn och ungdom.

Efter granskningen får distributören ange om granskningsbeslutet godtas eller ej. Skulle censorernas bedömning inte godtas, kan distribuav en särskild nämnd. Detta har hittills foretören pâkalla prövning kommit endast i några enstaka fall.

som har granskats registreras i ett dataregister hos Varje videogram BBFC. I registret tas in uppgifter om bl.a. registreringsnummer, titel, speltid, distributör, eventuella klipp, klassificering och vilka censorer som utfört granskningen. Det görs också en kort beskrivning av videogrammets innehåll samt en genreindelning.

Distributören får ett certifikat med beslutet från granskningsorganet. Det ankommer sedan på distributören att själv ombesörja klipp och märkning av varje videogramkopia. I början av varje videogram skall certifikatet med bl.a. uppgift om registreringsnummer och klassificering inkopieras. Vidare skall standardiserade märken finnas pâ både kassetter och omslag. Märkena visar bl.a. åldersklassificeringen.

BBFC:s verksamhet finansieras helt genom avgifter. Dessa granskningsavgifter är differentierade, bl.a. i syfte att underlätta distribution av program for vissa minoritetsgrupper. Avgiften är mellan S 4:60 och 2 1:15 per spelminut. Vissa minimiavgifter tillämpas.

Från videogrambranschen har det riktats kritik mot avgiftssystemet som trots de differentierade avgifterna ibland är ett ekonomiskt hinder mot att lansera smala produktioner. För videogrambranschen som

helhet ligger kostnaderna för förhandsgranskning i storleksordningen en miljon pund per år.

Hos BBFC arkiveras en kopia av varje granskat videogram. I de fall

klipp har orts arkiveras både den klippta och oklippta versionen. Arkivet âr inte tillgängligt för allmänheten. Det händer dock att man som en serviceâtgärd låter t.ex. en journalist se ett önskat videogram.

Under år 1986 granskades hos BBFC totalt 5 122 videogram. Av dessa var 1 124 s.k. trailers. Klipp gjordes i 480 (9,4 procent) av de granskade videogrammen. Endast fyra videogram blev totalförbjudna. 1 092 videogram klassiñcerades i kategori 18 medan endast 77 videogram åsattes R 18.

BBFC har hittills (maj 1988) granskat 9 600 hela videogram. Man granskar mellan 300 och 400 videogram varje månad. Det bör anmärkas att det i Storbritannien finns ett relativt stort antal videogram på andra språk än engelska.

På BBFC finns omkring 60 anställda, varav ungefär 20 är granskare. Några av dem har ett annat hemspråk än engelska, t.ex. arabiska, grekiska och olika indiska språk, och granskar företrädesvis videogram på sitt eget språk.

Myndighetsföreträdare anser att dagens videogramutbud är tillfredsställande och att lagen effektivt bidragit till att de s.k. video nasties är borta från marknaden. Dessa utorde före lagens ikraftträdande ett stort problem även om det redan tidigare gick att ingripa mot dem med stöd av The Obscenity Law. Det förekom många sådana processer.

När lagen trädde i kraft ansågs den mycket krånglig. Det utfärdades därför rekommendationer för polisens arbete på området. Bl.a. sades att man inte skulle bedriva något aktivt spaningsarbete utan endast behandla klagomål. Polisen anser också att den har mer angelägna saker att syssla med än att kontrollera lagens efterlevnad.

I Storbritannien finns kommunalt anställda Trading Standards Officers som är en form av övervakare i Dessa

konsumentangelågenheter.

att föra talan beträffande vissa smärre förseelser mot har befogenhet Genom en lagändring skall de ges rätt att konsumentlagstiftningen. övervaka även efterlevnaden av The Video Recording Act. När polisen får klagomål hänvisar man till dessa.

Vissa åtal har förekommit enligt den nya lagen. I flertalet fall har det varit fråga om enskilda åtal där rättighetshavare riktat talan mot pi- Det har ansetts enklare att åtala dessa for brott mot The ratkopierare. Video Recording Act än mot upphovsrâttslagstiftningen.

I London har två allmänna åtal förekommit. Båda har rört tillhandahållande av pornografiska videogram som inte varit granskade.

Vissa for videogram som fanns i han- Övergångsbestämmelser gäller deln nár lagen infördes. Samtliga tillgängliga videogram skall ha granskats fore den 1 september 1988.

Med två undantag tror BBFC att alla videogram som finns i handeln kommer att vara granskade den 1 september 1988. Det ena undantaget där man vet att granskningen i gäller videogram på minoritetsspråk endast ringa grad genomförts. Så har t.ex. endast fem videogram på hittills granskats. Man uppskattar utbudet till omkring 300. grekiska Det andra undantaget gäller den pornografiska branschen där man också känner till att granskning underlåts i stor omfattning.

BBFC upplever att videogrambranschen är relativt nöjd med lagstift- Branschen börjar mer och mer inrikta sin marknadsföring och ningen. sitt utbud och lagstiftningen bidrar till en sanering av pâ familjer marknaden och videogram blir en accepterad underhâllningsform. Verksamhetens status höjs. Det problem som diskuterats är den forsening av tillhandahållandet av nya videogram som granskningsproceduren medför.

Videogrambranschen utarbetar olika rekommendationer för sina medlemmar och kunder och bidrar överhuvudtaget till att påverka marknadsföringen i positiv riktning.

6.3 Brottet olaga våldsskildring

Som vi närmare redovisat i avsnitt 2.5 s. 34 används straffráttsliga sanktioner för att begränsa utbudet av videovåld. Bestämmelser härom finns numera i 16 kap. 10 b § BrB. Enligt detta lagrum är det bl.a. i allmänhet brottsligt atti en film eller i ett videogram skildra sexuellt våld eller tvång eller att nârgånget eller utdraget skildra grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna skall spridas eller att sprida sådana skildringar.

Vidare finns i 16 kap. 10 c § BrB en bestämmelse som avser att skydda barn under 15 år.

6.3.1 Kriminaliseringens utformning

Strafibestâmmelserna om s.k. extremvåld har under senare år vid ett flertal tillfällen varit föremål for riksdagens ställningstagande. Vid redovisningen av gâllande rätt har vi således haft att utgå från en proposition som när detta skrivs ännu ej slutligt behandlats av riksdagen. Vi har bl.a. på grund av nu anförda omständigheter ej ansett det lämpligt

atti detalj pröva denna strafibestänunelses närmare utformning. Där-

för har vi inte heller funnit anledning att ta upp frågan om straffansvar for skildringar av angrepp på annat än människor eller djur. I de fortsatta övervägandena utgår vi således ifrån att avgränsningen av det s.k. extremvåldet skall ske i huvudsak enligt de grânslinjer som tidigare dragits upp. Se bl.a. prop. 1980/815176, 1984/85:116 och 1986/87:151.

Vi skall emellertid här något beröra en fråga om samordning mellan

bestämmelserna i biografforordningen och i brottsbalken (16 kap. 10 b §). Som vi redovisat i avsnitt 2.2 s. 26 bygger ñlmcensuren på en av effekterna av framställningen (kan verka förråande elbedömning

ler skadligt upphetsande eller förleda till brott). Vad gäller barn används begreppet psykisk skada. Brottsbalkens beskrivning av extrem- Den bygger på en mera objektiv bevåldet har en annan utgångspunkt. av våldet (skildrar sexuellt våld eller tvång eller närgångskrivning et eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur). Bestämmelsen i 16 kap. 10 c § BrB rörande spridning till barn är av likartad karaktär av verklighetstrogen karaktär som (ingående skildringar återger våld eller hot om våld mot människor eller diur).

I olika sammanhang har framförts kritik mot att censurbestämmelsen och brottsbeskrivningen ej getts ett likartat innehåll. Det blir - sägs det - komplicerat och förvirrande att t.ex. en och samma framställning skall bedömas efter vissa rekvisit vid censurbedömningen och efter andra rekvisit vid den straffrättsliga prövningen. I yttrande över rap- Videovåld har således Stockholms universitets centrum för porten masskommunikation ansett att det är följderna - skadeverkningarna Dessutom bör enligt yttrandet beaktas skasom bör stå i blickpunkten. deverkningar i vidare mening ân enbart de som kan bero av våldsskildringar.

Vid ställningstagande till berörda fråga måste beaktas, att en straffrättslig prövning alltid måste ske efter så klara kriterier som möjligt. kravet Na- Detta gäller inte minst för att tillgodose på förutsebarhet. skulle förutsebarheten ytterligare försvåras om ett effektkriturligtvis terium - liknande - fördes in i brottsbalken. Vi biografförordningens har inte kunnat finna att de skäl som anförts för en ändrad lagstiftning med den inriktning som här antytts är så tungt vägande att vi ansett av de principer enligt vilka brottsdet lämpligt att föreslå en ändring balkens straffstadgande byggts upp.

6.3.2 Brottets straffvärde

Brottet olaga vâldsskildring har av lagstiftaren getts ett lågt straffvärde. Straffskalan sträcker sig som nämnts från böter till fängelse i sex månader. Detta innebär att brottet har ansetts likvärdigt med snatteri beteende. En naturlig utseeende är och bedrâgligt följd av straffskalans

att domstolarna vid sin straffmätning använt sig av endast ett begränsat antal dagsböter. För att straffet skall komma upp till 60 dagsböter har det krävts förhållandevis allvarlig brottslighet.

Olaga våldsskildring är förvisso en brottsart som är svår att placera in i straffrättens värdeskalor. Brottsligheten orsakar inte nâgra kroppsliga eller ekonomiska skadeverkningar. Den fara som den i olika hänseenden skapar är ganska svårbestâmd. Vi har inte heller ansett det möjligt att slå fast, att olaga våldsskildringar bidrar till våldsbrottslighetens ökning.

Brottet ger möjlighet till stor ekonomisk vinning. Den bedrivs ofta yrkesmässigt och riktar sig ibland mot ungdomsgrupper. Den starka opinionen mot videovåld talar for att olaga våldsskildring i det allmänna rättsmedvetandet betraktas som allvarligt. Mot bakgrund av det anför-

da föreslår vi att maximistraffet för olaga våldsskildring höjs från sex

månaders fängelse till fängelse i tvâ år. Brottet blir härefter, när det gäller maximistraifet, attjämstâlla med t.ex. grovt förtal (5 kap. 1 och 2 §§ BrB) och normalgraden av stöld (8 kap. 1 § BrB).

En straffskala som sträcker sig från böter till fängelse i tvâ år är i princip för vid. Det blir svårt for domstolarna att avgöra var i straffskalan det enskilda brottet skall placeras. Vi föreslår därför att straffskalan indelas i två grader. För normala fall bli straffet böter eller fängelse i högst sex månader. För grova fall föreslår vi ett minimistraff på tre månaders fängelse och ett maximistraff på två år Lifr vad gäller principerna för straffskalors utformning fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:14) Påföljd for brott s. 151 ffl. De författningsândringar som krävs för denna reform redovisas i ett förslag till lag om ändring i brottsbalken (bilaga 5 s. 243).

6.4 Övervakning och kontroll

6.4. 1 Allmänt

Oberoende av om man främst litar till en ordning där det är den enskilde näringsidkaren som skall ansvara for att de filmer eller videogram som sprids inte innehåller extremvåld eller om man väljer att låta en statlig myndighet kontrollera innehållet är det angeläget att kunna kontrollera att bestämmelserna efterlevs. I det följande diskuterar vi olika åtgärder som främst har detta syfte.

Det finns inte någon samlad överblick över tillämpningen av videovåldslagen. Av uppgifter som vi inhämtat från biografbyrån framgår emellertid att under 1986 lämnades åtalsmedgivande beträffande nio videogramtitlar. År 1987 lämnades åtalsmedgivande for 113 videogramtitlar i nio ärenden. Av dessa var ungefär hälften skildringar av sexuellt våld. Åtalen torde uteslutande ha avsett lokal distribution. Straffen varierar mellan 15 och 75 dagsböter. Vi har inte fått kännedom om något fall där importören eller grossisten åtalats. Däremot har det förekommit åtal för samma vid flera tingsrätter. Anframställning mârkas kan också att flera åtal avsett oklippta versioner av framställningar som tidigare, efter klipp, godkänts for offentlig visning av biografbyrân.

Som vi ser av denna redovisning är det endast i ett mycket begränsat antal fall som videovåldsfilmer prövats straffrättsligt. Vi har inte kunnat slå fast att detta beror på att det verkliga antalet brott är litet. Mycket talar i stället for att vi på detta område, liksom på en rad andra, har en dold brottslighet. Den begränsade undersökning som vi redovisade i vår rapport Videovâld (se avsnitt 5.4 s. 45 i rapporten) antyder att det är lätt att finna videogram med otillåtna våldsskildringar. Anmärkas skall också att denna undersökning inte avsåg pornograñska filmer.

Vi har också kunnat konstatera att polisens insatser på detta brottsområde, där utredningsarbetet ofta är besvärligt och tidsödande, är myck-

et begränsade. Enligt uppgifter som inhämtats från Stockholms polisdistrikt har, beroende på bristande resurser, inte ens en årsarbetskraft Det finns inte kunnat avdelas för utredning av videovåldsbrottslighet. heller mellan olika Detta leder till att någon samordning polisdistrikt. importörer och grossister inte synes ha blivit föremål för någon uppmärksamhet. de spridda lo- Det har också visat sig svårt att samordna kala insatserna mot en viss film, som misstänks vara olaglig.

6.4.2 Tillsynsorganisationen

Vi anser vilken som tas till frågor om löratt det, oavsett ställning år nödvändigt att öka effektiviteten i handsgranskning och registrering, handhavande av videovåldsbrottsligheten. Vi har överrättsorganens vägt två olika vägar för att nå denna effektivitetsökning.

Vi behandlar först Men innan vi diskuterar den organisationsfrågor. närmare av de organisationsförändringar som krävs utformningen skall vi något beröra videovåldsbrottens natur.

Videovåldsbrotten utmärks av att de ofta utförs i flera led. Så t.ex. kan videovåldsbrott vid grossistförsäljning samt vid utbegås vid import, till konsument. enskilt brott berör ofta hyrning och försäljning Varje stora delar av landet. Brotten är ofta svårutredda eftersom det krävs särskild kompetens för att man skall kunna avgöra var gränsen för det området det förhållandet att någon direkt berörd brottsliga går. Även

målsägande vanligen saknas leder till att brotten av polisen ges en låg

prioritet.

att uppnå en effektivare brottsbe- Vi har övervägt om det är möjligt genom att allmänt förstärka polisen, t.ex. med fyra eller fem kämpning till en såårsarbetskrafter. Vi har emellertid inte någon större tilltro sett svårt att avdela vissa poliser för arbete dan lösning. Det är allmänt särskilt när det är fråga om brott av med speciella brott. Detta gäller den här aktuella Det finns nämligen en stor risk för att en sådan typen. efter en kort tid kommer att överföras till det allmänna förstärkning

polisarbetet och till uppgifter som polisen anser sig böra prioritera mera.

De nu redovisade förhållandena leder till slutsatsen att - om vi önskar effektivitet i brottsefterforskningen - det krävs att ett centralt organ får som särskild uppgift att bevaka detta brottsområde. En möjlighet är att lägga uppgiften på rikspolisstyrelsen eller på tex. Stockholms polisdistrikt. En sådan lösning är dock av flera skäl mindre lämplig. Rikspolisstyrelsen medverkar f.n. endasti polisutredningar av en helt annan karaktär och svårhetsgrad. Det synes därför tveksamt om videovåldsbrotten kan ges ett utrymme i rikskriminalens organisation. Att anförtro Stockholms polisdistrikt utredningar av rikskaraktär är systemfrämmande. Utvecklingen inom polisen går också mot en allt lägre grad av specialisering. Det är därför vår uppfattning att uppgiften bör anförtros ett organ som ligger utanför polisorganisationen. Sådana lösningar förekommer på ett flertal andra områden t.ex. arbetarskyddet, miljöbrotten och skattebrotten.

De organ som närmast kan tänkas vara lämpliga för att inrymma en central övervakningsorganisation är statens biografbyrå och arkivet för ljud och bild (ALB). Biografbyrån är redan i hög grad engagerad i beivrandet av videovåldsbrott genom att det krävs medgivande från byrån för att åtal skall få väckas. ALB har att tillse att pliktexemplar enligt lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar kommer in till arkivet. Detta innebär att ett visst kontroll- och utredningsarbete utförs av ALB. Vi anser att de nämnda myndigheterna är väl lämpade att handha centrala uppgifter i kontrollen av filmer och videogram. Vi förordar emellertid biografbyrân främst med hänsyn till att där finns den största sakkunskapen när det gäller att bedöma våldsyttringar.

Biografbyrân bör för denna kontrollverksamhet erhålla fyra handläggare och en administrativ befattningshavare.

Biografbyrån bör ha en samordnande funktion. Den bör medverka i informationsspridning till polis och åklagare och i utbildningsverksamhet. Vidare bör byrån medverka i centrala och riksomfattande kontrol-

utföra i ler. Handläggarna bör över hela landet videokontroller, gärna samarbete med den lokala polisen. Arbetet bör emellertid främst inriktas på importen och distributionen i grossistledet. Även postorderförsäljningen bör ägnas uppmärksamhet. Den närmare utformningen av verksamheten bör emellertid övervägas först sedan principbeslut fattats om en utredningsverksamhet med den inriktning som vi här förordar. Det närmare innehållet i informations- och tillsynsverksamheten bör anges i instruktion för biografbyrån.

6.4.3 Medel för övervakning

För att underlätta kontroll av utbudet av hemvideogram kan obligatorisk registrering i ett offentligt register vara till hjälp. Den som distribuerar videogram till allmänheten skulle då vara skyldig att låta registrera alla videogram. Marknadsföring av icke registrerade videogram skulle vara straffsanktionerad. Som bevis på att registrering skett skulle varje videogramkopia märkas med bl.a. ett kontrollnummer. Enklast är att förse varje kassett och omslag med ett kontrollmârke.

En fördel med registrering och märkning är att kontroll och identifiering vanligtvis är enkel att göra. Det finns emellertid alltid risk för förav kontrollmârkningen. Ett annat problem i detta sammanfalskning är att filmer och videogram ibland förekommer i olika versioner hang med samma titel.

Ett film- och videogramregister ger också en god översikt över utbudet på marknaden. Det är viktigt att registret hålls aktuellt. De förändringar som sker i registret bör på ett enkelt sätt bringas till allmänhetens och branschens kännedom. Detta kan lämpligen ske genom att refortlöpande ger ut en sammanställning över ändgisbermyndigheten ringar i registret.

Obligatorisk registrering av filmer och videogram innebär visserligen en yttrandefrihetsbegränsning. Allmänt sett är denna begränsning bemindre än vid censur. Se dock beträffande möjlighet till selektiv tydligt förhandsgranskningi vissa fall, nedan avsnitt 6.5.4 s. 108.

Märkning av videogramkopiorna bör av praktiska skäl göras av distributören. Denne bör ha ett straffrättsligt ansvar för att registrering och sker. Se vidare den närmare motiveringen till 16 § i principmärkning till och registrering, avförslaget lag om allmän förhandsgranskning snitt 9 s. 143.

En annan som kan vara till vid kontroll är arkivering av åtgärd hjälp ñlmer kan vara ett komplement till ett och videogram. Arkiveringen Ett arkiveringsexemplar kan i så fall använregistreringsförfarande. das som referensexemplar i samband med tillsynen. Som vi nämnt tidigare skall de flesta filmer och videogram som kan tänkas bli registreredan arkiveras enligt pliktexemplarslagen (avsnitt 2.3 s. ringspliktiga 30).

En tänkbar för att få bättre kontroll över distributionen av viåtgärd deogram âr att införa krav på registrering av näringsidkare för den som distribuerar film och videogram. Sådan registrering kan avse såväl producenter och grossister som detaljister.

Man kan också, som exempelvis i Norge, gå längre och kräva näringstillständ för den som säljer eller hyr ut videogram. Handel med videodå bli en licenspliktig verksamhet. En liknande åtgärd kan gram skulle vara att införa bestämmelser om begränsningar av distributionsvägar. i Västtyskland där uthyrning och försäljning av Exempel på detta finns icke förhandsgranskade videogram är tillåten endast i vissa butiker till vilka personer under 18 år inte äger tillträde. Man kan också tänka sig att förbjuda distribution via postorder.

Vi anser emellertid att ett krav på näringstillstånd i Sverige eller andra begränsningar av distributionen skulle komma i konflikt med den grundläggande principen om etableringsfrihet som ett led i yttrandefriheten [6 § andra stycket lagen (1986:436) om näringsförbud samt prop. 1985/862126 s. 1661.

Vi vill inte förorda att krav på näringstillstånd eller andra sådana begränsningar införs. Inte heller anser vi det vara befogat att registrera dem som distribuerar filmer och videogram.

Nuvarande regelsystem skulle också kunna kompletteras med bestämmelser om ensamansvar. Ansvaret för innehållet i en film eller ett videogram skulle då i forsta hand âvila en särskilt utsedd ansvarig utgivare. Möjligheterna till kontroll och ingripande skulle härigenom underlättas. Ingripanden skulle nämligen inte behöva föregås av tidsödande utredningar om vem somi en given situation är den ansvarige. Ingripande behöver också bara ske vid ett tillfälle.

Ett system med ensamansvar låter sig väl förenas med sådan registreav videogram som tidigare nämnts. skulle också

ring Ensamansvaret

innebära att ansvarsbestämmelserna för olika medier blev mer likartade.

Ett system med ensamansvar efter mönster från tryckfrihetsförordningen föreslogs av YFU och behandlades i den lagrådsremiss som föregick prop. 1986/87 :151. Något förslag lades dock aldrig fram.

Visserligen är ett system med ensamansvar en fördel från kontrollsynpunkt. Vi anser emellertid inte att denna aspekt har sådan styrka att ensamansvar nu bör införas. I stället bör frågan på nytt aktualiseras i samband med framtida behandling av grundlagsfrâgor rörande yttrandefriheten i olika medier (jfr prop._ 1986/87:151 s. 2 och KU 1987/88:36).

6.5 Förhandsgranskning

Begreppet förhandsgranskning är inte entydigt. Ett regelsystem som innebär förhandsgranskning kan utformas på många sätt. Förutom andamålet med förhandsgranskningen är det av stor betydelse hur av-

gränsningen görs av vad som skall bliforemål för obligatorisk gransk-

ning.

I Sverige förekommer censur nu endasti fråga om filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Pâ senare år har allt oftare framförts krav på att censuren skall utvidgas till att omfatta även hemvideogram.

6.5.1 Inskránkningar av yttrandefriheten

Bland de medborgerliga fri- och rättigheterna intar yttrandefriheten en central ställning. Yttrandefriheten anges vara frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1 § RF). Vi vill inte redan här gå in på en närmare analys av vad grundlagen medger med avseende på olika alternativ. Detta får anstá till dess vi redovisat de vägar som kan väljas för en förhandsgranskning.

Vi vill emellertid redan nu erinra om att den yttrandefrihetsbegrânsning som en allmän förhandsgranskning innebär drabbar inte bara sådana framställningar som blir föremål för ingripande utan alla filmer och videogram som granskningsplikten omfattar.

Det bör vidare påpekas att obligatorisk förhandsgranskning av hemvideogram skulle vara en principiell nyhet i den svenska lagstiftningen. Sedan länge finns ingen censur av yttranden -i den vidsträckta mening som detta uttryck har i regeringsformen - avsedda att spridas till enskilda hem. Ett införande av censur av hemvideogram kan därför inte betraktas bara som en utvidgning av den nuvarande filmcensuren utan som ett betydande avsteg från i dag tillämpade principer på det yttrandefrihetsrâttsliga området. Det kan i detta sammanhang också finnas skäl att erinra om att obligatorisk förhandsgranskning som enbart gäller skildringar som är avsedda att spridas till barn och ungdomar inte anses inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten (jfr KU 1980/ 81:28 s. 45).

För våra slutliga ställningstaganden till frågan om grundlagsenligheten i de förslag vi redovisar hänvisas till avsnitt 7 s. 125.

6.5.2 Allmänt om avgränsningen av obligatorisk förhandsgranskning

Som nyss framhållits är det med hänsyn till yttrandefriheten angeläget området for en allmän av sådan inatt avgränsa förhandsgranskning formation i form av rörliga bilder som människor tar del av i hemmet. Också och ekonomiska skäl talar starkt for att en sådan avpraktiska görs. Exempelvis kan det knappast vara en meningsfull regränsning sursanvändning att granska alla marknadens instruktionsvideogram om avsikten med censuren är att få bort de grövsta våldsskildringarna. Därför bör det allmänt sett vara en strävan att utforma ett regelsystem så att granskning kommer att ske av de delar av utbudet som erfarenhetsmässigt kan tänkas innehålla otillåtna våldsskildringar, medan utbudet i övrigt i så ringa utsträckning som möjligt underkastas en obligatorisk förhandsgranskning.

En av de stora fortjänsterna med allmän förhandsgranskning anses i den allmänna debatten vara att det blir så enkelt att kontrollera om ett videogram är godkänt - och alltså befriat från extrema våldsskildringar - eller ej.

av området for obligatorisk förhandsgranskning in- Varje avgränsning nebär därför att värdet av förtjänsterna hos forhandsgranskningssystemet reduceras. är det oundvikligt att tveksamheter om Exempelvis uppstår. Vidare kan en effektiv kontroll försvåras om gränsdragningen det, i och for sig fullt på marknaden parallellt tillhandahålls bålegalt, de granskade och icke granskade videogram.

när det gäller att avgränsa området för for- En fråga som har betydelse handsgranskning är om hemvideogram skall åldersklassiflceras. Enligt görs i dag åldersklassificering av sådana filmer biografforordningen Detta är ett väsentligt mooch videogram som skall visas offentligt. ment i biografbyråns granskningsverksamhet. Frågan om barncensuren och åldersgränserna har behandlats i avsnitt 5.

Risken för skadeverkningar genom våldsskildringar i rörliga bilder hänger i stor utsträckning samman med att barn ser på barnförbjudna filmer. Det är ju också för att motverka skadeverkningar hos barn som vi har för offentlig visning. Visserligen kan en åldersåldersgränser av hemvideogram inte få samma betydelse, lika litet som klassificering om att en i TV sänd film är olämplig för barn. Emellertid upplysningar kan det som konsumentinformation vara värdefullt om hemvideogram åldersklassificeras. Föräldrar och andra vuxna får då lättare att bilda om ett visst videogram kan vara skadligt for barn i sig en uppfattning en viss ålder. En nackdel med åldersklassificeringen kan naturligtvis vara att barn gärna vill se vad som klassificerats som Vuxenfilm.

Om allmän förhandsgranskning av hemvideogram införs för att man skall komma till rätta med utbudet av extrema våldsskildringar anser vi att man samtidigt också skall göra en åldersklassificering av de granskade videogrammen.

En lagteknisk fråga är om föreskrifterna skall samlas i en författning eller om det skall finnas flera olika författningar om förhandsgranskning. En möjlighet är att i en särskild författning behålla föreskrifterna om förhandsgranskning av sådana filmer och videogram som skall visas offentligt. Föreskrifter om allmän förhandsgranskning av bl.a. skulle då tas in i en separat författning. Detta kan ha hemvideogram vissa fördelar om det, som t.ex. i Finland (se avsnitt 6.2.1 s. 75), finns stora olikheter mellan regelsystemen. Om däremot reglerna är väsentligen desamma oavsett om en film eller ett videogram skall visas offenteller och överskådligt ligt inte anser vi att det är mer ändamålsenligt att samla föreskrifterna i en författning.

I det principförslag till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram som vi här (avsnitt 6.5.3 s. 104) skall redovisa har vi strävat efter likformighet vad gäller det sakliga innehållet.

Området för en obligatorisk förhandsgranskning kan avgränsas efter en rad olika kriterier. I huvudsak kan dessa hänföras till en eller flera av följande huvudgrupper, nämligen

* Medier och spridningssätt * Distributör * Mottagare * Syfte och innehåll

Medier och spridningssätt

i korthet av medier för I rapporten Videovåld redovisas utvecklingen rörliga bilder (se avsnitt 3 i rapporten).

av rörliga bilder kan lagras på två principiellt olika sätt. Upptagningar

Det ena är, enkelt uttryckt, en serie stillbilder som finns på en genomfilmremsa. Den rörliga bilden skapas när filmen genomlyses skinlig medan och projiceras elden passerar genom en projektor på en filmduk ler skärm.

Det andra sättet att lagra upptagningar av rörliga bilder är att med videoteknik omvandla bilderna till en elektrisk signal. Med hjälp av teknisk kan de rörliga bilderna sedan återskapas. Vanligast är apparatur bildinformation elatt de signaler som innehåller lagras på videoband ler bildskivor. Utvecklingen på medieområdet kan emellertid mycket väl medföra att det i framtiden uppstår behov av att utvidga tillämpningsområdet. Det år därför angeläget att följa utvecklingen.

gäller som huvudregel att filmer och video-

Enligt biografforordningen som skall visas offentligt skall vara förhandsgranskade och ålgram dersklassiñcerade. Denna huvudregel bör vara oförändrad.

om att avskaffa vuxencensuren och införa en IS-årsgräns har Frågan

diskuterats i olika sammanhang, bl.a. av YFU. Åldersgränser-

tidigare na har berörts i avsnitt 5. Vi har inte ansett oss böra utreda frågan om att införa en åldersgräns på 18 år. Emellertid vill vi framhålla följande. Eftersom möjligheterna till tilltrâdeskontroll är goda vid biografföreskulle kunna vara en tillställningar det från yttrandefrihetssynpunkt fredsställande lösning att generellt göra det möjligt att visa ocensurera-

de filmer och videogram för vuxna. Om det vid en sådan visning förekom vâldsskildringar som stred mot brottsbalken skulle naturligtvis detta kunna beivras i efterhand.

När det gäller filmer och videogram som tillhandahålls på något annat sätt än vid biografförestâllningar är problemen vad gäller våldsskildringar främst förknippade med sådana videogram som hyrs ut eller säljs till allmänheten. Emellertid förekommer det också att videogram spelas upp utan att detta har karaktär av offentlig visning. Vi förordar att som huvudregel skall gälla att en utvidgad allmän förhandsgranskning omfattar alla former av tillhandahållande av videogram och filmer åt enskilda.

Enligt biografförordningen är TV-sändningar och kabelsändningar undantagna från granskningsplikt.

Bortsett från direktsändningar är PV-program regelmässigt upptagna på videogram eller film. Tekniskt är det således möjligt att förhandsgranska huvuddelen av TV-programmen. Däremot går det i praktiken inte att genomföra förhandsgranskning av direktsända program. Detsamma gâller sådana program som sänds från annat land via telelânk eller satellit och omedelbart vidaresânds här i landet genom etersändning eller trådsândning.

I de regelsystem som finns för eter- och trådsändningar finns föreskrifter som syftar till att motverka spridning av skildringar av grovt våld. Både radioansvarighetslagen och lagen om lokala kabelsändningar innehåller föreskrifter om ingripande i efterhand om otillåtna vâldsskildringar förekommiti något program. Vi anser att det inte är pâkallat att utstrâcka den allmänna förhandsgranskningen till sådana eter- och trådsândningar som i dag är undantagna från granskning enligt biografförordningen.

Det är möjligt att man inom en inte alltför avlägsen framtid kan komma att sända beställda program över kabelnât. Försök har orts i en del länder. När detta praktiskt aktualiseras här i landet, kan det finnas

anledning att överväga om den allmänna iörhandsgranskningen skall gälla for sådana program.

Det förhållandet att ett program har sänts i TV bör inte medföra att programmet, om det sedan som videogram säljs eller hyrs ut, skall undantas från kravet på förhandsgranskning.

Distributör

Enligt 1 §biografiörordningen är kravet på förhandsgranskning knutet till visningen som sådan. Det saknar betydelse vem som anordnar visningen eller annars ansvarar för den. Ej heller har det direkt betydelse om visningen sker yrkesmässigt eller rent ideellt. Det finns inte anledning att göra någon ändring i denna avgränsning vad gäller biografföreställning.

En obligatorisk förhandsgranskning av sådant som människor tar del av i sina hem måste självklart avgränsas på annat sätt. Ett praktiskt behov av förhandsgranskning kan främst finnas i fråga om sådana videogram som kommersiellt hyrs ut eller säljs till allmänheten. Kravet på förhandsgranskning bör därför lämpligen knytas till distribution som sker yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte. Förhandsgranskningen blir därmed oberoende av om distributionen sker genom uthyrning, försäljning eller visning. Det blir också utan betydelse om tillhandahållandet sker i butiker eller andra lokaler eller via postorder.

Genom avgränsningen kommer däremot bl.a. privata inspelningar på video inte att omfattas av krav på förhandsgranskning. Detsamma gäller videogram som importeras privat. Visserligen kan man införa importförbud för videogram och filmer med extrema våldsskildringar. Det skulle emellertid i praktiken knappast gå att övervaka ett sådant förbud. Den som för eget bruk importerar ett videogram med grova våldsskildringar är olörhindrad att titta på detta i sitt hem. Om däremot videogrammet visas för andra personer eller sprids på något annat sätt, t.ex. lånas ut, kan bestämmelsen i 16 kap. 10 b § BrB om olaga våldsskildring komma att överträdas.

Till skillnad från videovåldslagen blir nämligen enligt 16 kap.l0 b § BrB även spridande som inte sker i förvärvssyfte kriminaliserat. Detta innebär en viss utvidgning av det strafibara området. (Se avsnitt 2.5 s. 34).

Den utlåningsverksamhet som bedrivs av statliga och kommunala bib-

liotek har inte kommersiell inriktning. Bibliotekens utlåning av video-

gram, vilken hittills tycks ha ringa omfattning, omfattas därför inte av en obligatorik förhandsgranskning som endast gäller tillhandahållan- de i förvärvssyfte. Det är naturligtvis möjligt att låta även videogram som lånas ut av biblioteken omfattas av kravet på förhandsgranskning. Emellertid anser vi att man kan räkna med att biblioteken för utlåning till allmänheten endast tillhandahåller granskade videograrn om dessa skulle vara obligatorisk om är av sådant slag att förhandsgranskning tillhandahållandet skett kommersiellt. Om utlåning ändå skulle förekomma av videogram med extrema våldsskildringar kan ansvar utkrävas i efterhand för olaga våldsskildring.

Mottagare

Syftet med en utvidgad obligatorisk förhandsgranskning är i första band att komma till rätta med utbudet av extrema våldsskildringar i hemvideogram. Det finns då inte skäl att låta förhandsgranskningen inbegripa det stora utbudet av videogram som är avsett för företag, myndigheter och institutioner. Denna s.k. institutionsmarknad bör därför undantas. Lâmpligen kan detta göras genom att den obligatoriska förhandsgranskningen avgränsas till filmer och videogram som är avsedda för konsumenter, dvs. enskilda medborgare i deras egenskap av privatpersoner (jfr prop. 1973:138 s. 159 f.).

Syfte och innehåll

De avgränsningar av området för en obligatorisk förhandsgranskning som nu har angetts är inte tillräckliga. Vi anser att ytterligare av-

gränsning bör göras med utgångspunkt från innehållet i filmer och videogram.

Innehållet i filmer och videogram kan givetvis variera i det oändliga. Det finns inte någon allmänt vedertagen genreindelning som kan användas för avgränsning av området för en obligatorisk förhandsgranskning. Däremot kan man säga att vissa slags filmer och videogram erfarenhetsmässigt inte innehåller våldsskildringar.

Om filmer och videogram med visst innehåll generellt undantas från en obligatorisk förhandsgranskning uppkommer svårigheter med gränsdragningen. Det skulle vara fördelaktigt för allmänheten om man kunde få ett auktoritativt uttalande från granskningsmyndigheten i frågan om framställningen i ett videogram kräver förhandsgranskning eller inte. För att göra en sådan bedömning är det nödvändigt att ta del av innehålleti videogrammet, dvs. i realiteten granska det. En sådan ordning är därför inte praktiskt genomförbar.

I stället måste det ankomma på den enskilde distributören eller den som annars har ansvaret för att förhandsgranskning görs att under straffansvar göra denna avvägning. Ibland kanske det är nödvändigt att för säkerhets skull lämna en film eller ett videogram för granskning. Detta är en olägenhet som man nog måste acceptera. Vi vill dock påpeka att, enligt vår mening, straffansvar för underlåtenhet att låta förhandsgranska endast skall föreligga vid uppsåt eller grov oaktsamhet.

En del kategorier av filmer och videogram bör med hänsyn till innehåll och syfte kunna undantas från en allmän förhandsgranskning. Vi anser att bl.a. musikframföranden, idrottsevenemang och skildringar av religionsutövning bör undantas från granskningsplikt. Vidare anser vi att dokumentära skildringar av nyhetskaraktär bör vara undantagna. Detsamma gäller instruktioner om hobby och liknande. Det

hantverk,

kan emellertid inte undvikas att även framställningar som hänförs till dessa kategorier undantagsvis kan tänkas innehålla någon otillåten våldsskildring. Dessa får i så fall bli föremål för ingripande enligt brottsbalken.

6.5.3 till lag om allmän förhandsgranskning av Principforslag filmer och videogram

Vi har utarbetat ett principforslag till en lag om allmän förhandsgranskning av ñlmer och videogram. Detta presenteras här nedan. I avsnitt 6.5.4 diskuterar vi en alternativ lösning till en utvidgad förhandsgranskning. Denna syftar till att koncentrera granskningen i fråga om hemvideogram till framställningar med påtagliga vâldsinslag. Vi har utarbetat ett principforslag till en lag med denna inriktning (se avsnitt 6.5.5 s. 112). Kostnadsberäkningar för de båda alternativen redovisas i avsnitt 6.6 s. 117.

om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram Lag

Granskningsplikt

l § Framställningen i en ñlm eller ett videogram skall granskas och godkännas för spridning av statens biografbyrå innan den får visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

Detsamma gäller framställningen i en film eller ett videogram som 1. i annat fall än som avses i första stycket skall visas på plats som år tillgänglig for allmänheten, 2. i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvârvssyfte skall tillhandahållas konsumenter för enskilt bruk.

2 § Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som 1. sänds med stöd av 5 § första eller tredje stycket radiolagen (1966:755) eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsândningar, 2. utgör reklam för eller information om vara eller tjänst, 3. sprids i utbildningssyfte, för yrkesverksamhet, hobby, idrottsutövning eller liknande,

4. återger endast framförande av musikaliskt verk, 5. återger endast idrottsevenemang eller liknande, 6. återger endast gudstjänst eller liknande religionsutövning, 7. innehåller endast upptagning av verkligheten och har nyhetskaraktår, 8. innehåller videospel eller liknande spel.

3 § Biografbyrån får for filmfestivaler och liknande evenemang medge att framställningar i filmer och videogram visas även om de inte har granskats och godkänts for spridning. Ett sådant medgivande får förenas med villkor i fråga om tid och plats for visningen samt åldersgräns för tillträde.

Bedömningsgru nder och åldersgränser

4 § Framställningen i en ñlm eller ett videogram får inte godkännas for spridning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka forrâande eller skadligt upphetsande eller kan firleda till brott.

I andra fall får godkännande vägras endast om spridning av framställningen uppenbart skulle strida mot lag.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller del av framställningen.

5 § Varje framställning i film eller videogram som godkänns for spridning skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen 1. ingen nedre åldersgräns, 2. från sju år, 3. från elva år, 4. från femton år.

Framställningen får inte hänföras till någon av åldersgrupperna 1-3 om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada.

6 § Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där visning av i film eller förekommer får tillträde inte en framställning videogram bemedges någon som ej har uppnått den lägsta ålder som biografbyrån stämt enligt 5 §.

Barn som inte med vuxen får har fyllt sju år och är i sällskap person tillträde till av en framställning som är tillåten for medges visning barn från sju år. Detsamma gäller barn som fyllt sju år men inte elva år av en framställning som är tillåten for barn från elva i fråga om visning år.

7 § I yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte får film eller videogram inte tillhandahållas någon som ej har uppnått den lägsta ålder som biografbyrån bestämt enligt 5 §.

Arkivering

skall for-vara sådana delar av en granskad framställ- 8 § Biograibyrån som enligt 4 § inte har godkänts for spridning. Detta gäller dock ning inte en framställning som inte till någon del godkänts for spridning.

9 § Biografbyrån får for handläggningen av ärenden enligt denna lag framställa kopior av filmer och videogram.

Märkning

10 § Varje av en film eller ett videogram som skall visas ofexemplar eller som på något annat sätt skall tillhandahållas konsument fentligt for enskilt bruk skall vara försett med kontrollmärke som utfärdats av biografbyrån.

A vgifter

1 1 § Avgift for granskning enligt denna lag utgår med

1. grundavgift 200 kr., 2. granskningsavgift 20 kr. per spelminut vid normal visningshastighet, dock minst 200 kr.

Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift.

12 § Avgiften för kontrollmärke âr 10 kr.

Överklagande

13 § Beslut om avgift enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Annat beslut som biografbyrån meddelat enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Ansvar

14 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, 1. _visar en framställning i film eller videogram som omfattas av granskningsplikt enligt 1 § första stycket eller andra stycket 1. men inte har godkänts för spridning, 2. i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte till konsumen-

ter för enskilt bruk tillhandahåller en framställning i film eller video-

gram som omfattas av granskningsplikt enligt 1 § andra stycket 2. men inte har godkänts for spridning, 3. bryter mot villkor enligt 3 §, 4. bryter mot 6 § om åldersgräns för tillträde till visning av en framställning i film eller videogram, 5. bryter mot 7 § om åldersgräns för tillhandahållande av film och videogram,

6. bryter mot 10 § om märkning av filmer och videogram.

6.5.4 Selektiv förhandsgranskning

Även om man gör så långtgående undantag från granskningsplikten som vi har angivit i föregående avsnitt återstår i stort sett hela utbudet av ñktionsñlm att förhandsgranska. En granskning av ett så stort antal titlar skulle bli mycket resurskrävande. Samtidigt gör förekomsten av kategorier som inte behöver granskas att kontrollen av hur granskefterlevs blir mer komplicerad. Den enskilde detalningsskyldigheten jisten blir tvungen att göra en egen bedömning varje gång det hävdas att ett visst videogram hör till en kategori som det är tillåtet att sprida i skick. Det finns en uppenbar risk för att bestämmelserna om ogranskat undantag från granskningsplikt medvetet utnyttjas för att kringgå kravet på förhandsgranskning.

Vi har därför försökt utforma ett alternativt förslag som leder till mindre omfattande granskning men som ändå bör kunna leda till samma eller bättre resultat av extremnär det gäller att motverka spridningen våld.

För visning vid allmän sammankomst och offentlig tillställning skulle kravet på förhandsgranskning vara detsamma som i dag.

Når det gäller framställningar som är avsedda for hemvideomarknaden skulle göras mer selektivt. Urvalet skulle kunna göras granskningen med olika utgångspunkter.

En väg, som har valts i Finland, är att vissa distributörer ges generell på att låta förhandsgranska sina videogram. Med dispens från kravet en sådan ordning kan det antal framställningar som faktiskt blir föremål för granskning starkt begränsas. Det är emellertid en grannlaga uppgift att avgöra vilka distributörer som skall ges det förtroende som en dispens av detta slag innebär. Systemet skulle lätt kunna leda till svårigheter för små distributörer. Framför allt kommer ett sådant system, enligt vår uppfattning, på ett oacceptabelt sätt i konflikt med principen som allas likhet inför lagen. Vi anser därför att vi inte kan förorda en selektiv förhandsgranskning efter mönster från den finska lagstiftningen.

En annan utgångspunkt for att göra urval av de videogram som skall granskas år att låta någon myndighet avgöra detta efter vissa i lag ankriterier. Det är då nödvändigt att myndigheten får kännedom givna om och överblick över utbudet av sådana framställningar som skall spridas på hemvideomarknaden. Det är ju bland dessa som urvalet skall göras. Ett ändamålsenligt sätt att få den nödvändiga överblicken är att införa registrering av framställningar i filmer och obligatorisk videogram som skall spridas till allmänheten.

För spridning skulle då krävas att filmer och videogram som distribueras till allmänheten var registrerade i ett offentligt register. Marknadsiöring av icke registrerade videogram skulle vara straffsanktionerad. Som bevis på att registrering skett skulle varje videogramkopia märkas med bl.a. ett kontrollnummer. Enklast är att förse varje kassett och omslag med ett kontrollmärke. Av praktiska skäl bör märkningen göras genom distributören.

Registrering och märkning underlättar kontroll och identifiering. Möjligheterna förbättras att övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser om förbud mot skildringar av extremvåld.

Registrering för spridning skulle ske i alla fall det begärs, under förutsättning att det inte befanns vara uppenbart att framställningen innehöll extremvåld.

Varje möjlighet att vägra registrering på grundval av förhandsgranskinnebär en ytterligare begränsning av yttrandefriheten. För att ning den skall kunna godtas måste den kringgärdas med bestämmelser som - så långt möjligt - hindrar godtycke och missbruk.

beslut om registrering skulle i allmänhet grun- Registermyndighetens das enbart på de uppgifter som lämnas om innehållet jämte det omslag, folder, fodral, broschyr och liknande som skall användas vid marknadsföringen.

I registreringsärendet skulle regelmässigt ges in ett exemplar av den framställning som ansökan avser. Registermyndigheten kan se på framställningen i samband med handläggningen av registreringsärendet men behöver i allmänhet inte göra det för att kunna besluta. I de fall det med hänsyn till uppgifter som lämnats eller på annat sätt framstår som tveksamt om en framställning kan registreras för spridning kan man gå in och se på framställningen. Skulle det då framstå som uppenbart att framställningen strider mot brottsbalkens bestämmelse om olaga vâldsskildring skulle registrering vägras. En förutsättning för sådan vägran skulle dock vara att biografbyrän, som har den sakkunskap som behövs, först avgett ett utlåtande.

Genom den nu angivna ordningen skulle flagranta överträdelser av förbudet mot extremvåld kunna stoppas i samband med registreringsförfarandet. I andra fall skulle registrering ske. Sedan kan eventuella överträdelser, liksom nu, bli föremål för ingripande i efterhand.

Beträffande den närmare utformningen av ett system med registrering och möjlighet till förhandsgranskning av hemvideogram hänvisas till principförslaget till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer och videogram (avsnitt 6.5.5 s. 112). Vi har också för att närmare redovisa hur en sådan lag kan fungera utformat en närmare motivering till vissa paragrafer i principförslaget (avsnitt 9 s. 143).

De flesta filmer och videograrn som skulle ,omfattas av registreringsplikten omfattas av skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

Pliktexemplar som förvaras hos ALB har inte karaktär av allmän handling, eftersom pliktexemplaren har tillförts arkivet uteslutande för forsknings- och studieändamål (2 kap. 11 § 3. TF). Därför äger TF:s bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet inte tillämpning på pliktexemplar.

Det upphovsrâttsliga skyddet for framställningar i film och videogram har grundläggande betydelse för de begränsningar som finns vad gäller

av pliktexemplar. Huvudregeln är att materialet i tillgängligheten ALB:s arkiv endast är tillgängligt for forskningens behov. Se närmare lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar samt upphovsrättslagen (1960:729).

Det kunde vara ändamålsenligt om pliktexemplar kunde användas i samband med övervakning och kontroll. Såväl ekonomiska som praktiska skäl talar för detta. Om man emellertid skulle göra pliktexemplar tillgängliga för annat ändamål än forskning, t.ex. för kontrollverksamhet, skulle dessa få karaktär av allmän handling. Följaktligen skulle om allmänna handlingars offentlighet bli tillämpliga. En såreglerna både för kontrollverksamheten och dan ordning skulle vara fördelaktig insynen i myndigheternas verksamhet. Den skulle också ligga väl i linje med de överväganden som ligger bakom offentlighetsprincipen. Det skulle emellertid kunna leda till ett omfattande gratistittande på lilmer och videogram. Komplikationer skulle då kunna uppstå i förhållande till upphovsrättshavarna. Detta skulle kunna hindras om sekretess gällde för det arkiverade materialet. Vi har emellertid funnit att det knappast är genomförbart. Om en sekretessbestämmelse infördes av hänsyn till enskilds, dvs. upphovsrättshavarens, ekonomiska intresse skulle en skadeprövning förmodligen ofta leda till att videogrammet lämnades ut. Detta skulle knappast accepteras av upphovsrättshavarna och deras intresseorganisationer. Inför man absolut sekretess omöjliggörs insynen och värdet av bestämmelsen blir begränsat. Inte heller anser vi att det finns någon annan grund för att införa sekretess.

-i allmänhet ren underhållning - som ar- Med hänsyn till det innehåll kiverade ofta har skulle det också vara orimligt att dessa såvideogram som allmänna utan begränsning gjordes tillgängliga för enhandlingar var.

Allmänhetens intresse av insyn i censurverksamheten får berättigade anses tillgodosett genom att de klipp som biografbyrån gör blir tillgäng- En särliga som allmän handling (jfr 6 § 3 mom. biografförordningen). skild föreskift om detta bör därför finnas. Framställningar som totalförsom allmän handling hos bjudits torde, liksom nu, inte behöva förvaras någon myndighet.

6.5.5 Principforslag till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer och videogram

Inledande föreskrifter

1 § Denna lag gäller framställningar i filmer och videogram som skall visas på plats som âr tillgänglig for allmänheten eller som på något annat sâtt i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte skall tillhandahållas konsumenter for enskilt bruk.

Dock undantas filmer och videogram som 1. sänds med stöd av 5 § forsta eller tredje stycket radiolagen (1966:755) eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsándningar, 2. utgör reklam för eller information om vara eller tjänst, 3. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte själva visningen utgör en allmän sammankomst, 4. innehåller videospel eller liknande spel.

2 § Statens biografbyrå handlägger frågor om granskning och åldersklassificering.

Biografbyrân svarar också for information och tillsyn i frågor med anknytning till byråns verksamhet. Vidare finns två rådgivande organ, nämligen statens filmgranskningsråd och statens barnfilmnâmnd.

3 § Arkivet for ljud och bild for ett ñlm- och videogramregister.

Visning vid allmän sammankomst och offentlig tillställning

4 § Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och godkännas for spridning av statens biografbyrå innan den får visas vid en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

Om det begärs, skall biografbyrån även i annat fall granska framställningen i en film eller ett videogram.

5 § Biografbyrân får for ñlmfestivaler och liknande evenemang medge

att i filmer och videogram visas även om de inte har

framställningar och godkänts for spridning. Ett sådant medgivande får forgranskats enas med villkor i fråga om tid och plats for visningen samt åldersgräns for tillträde.

i en film eller ett videogram får inte godkännas for 6 § Framställningen om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanspridning hang att framställningen kan verka forråande eller skadligt upphetsande eller kan forleda till brott.

I andra fall får godkännande vägras endast om spridning av framställningen uppenbart skulle strida mot lag.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller del av framställningen.

7 § Varje framställning i film eller videogram som godkänns for spridning skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen 1. ingen nedre åldersgräns, 2. från sju år, 3. från elva år, 4. från femton år.

får inte till någon av åldersgrupperna 1-3

Framställningen hänföras

om den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada.

8 § Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där visning av en framställning i film eller videogram förekommer får tillträde inte den lägsta ålder som biografbyrån bemedges någon som ej har uppnått stämt enligt 7 §.

med vuxen får Barn som inte har fyllt sju år och är i sällskap person tillträde till av en framställning som är tillåten for medges visning barn från gäller barn som fyllt sju men inte elva år i sju år. Detsamma om visning av en framställning som är tillåten for barn från elva fråga år.

Spridning i annat fall

9 § Framställningar i filmer och videogram som i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte skall tillhandahållas konsumenter for enskilt bruk skall vara registrerade for spridning i film- och video- Detsamma gäller framställningar i filmer och videogramregistret. gram som skall visas offentligt i andra fall än som avses i 4 eller 5 §.

10 § Om arkivet for ljud och bild anser det vara uppenbart att en framställning som inges for registrering har sådant innehåll som avses i 16 kap. 10 b § brottsbalken, skall utlåtande inhämtas från biografbyrån innan beslut i fråga om registrering meddelas.

Innan arkivet for ljud och bild beslutar att inhämta utlåtande skall sökanden underrättas.

skall i utlåtandet ange om framställningen skulle kunna Biografbyrån godkännas for spridning eller inte.

11 § Ansökan skall avslås om en framställning vid om registrering inte har godkänts for spridning eller, enligt utlåtande från granskning biografbyrån, inte skulle kunna godkännas for spridning.

12 § En framställning som har registrerats för spridning skall avforas ur film- och videogramregistret om 1. framställningen vid granskning av biografbyrån inte godkänts for spridning, åtal enligt 16 kap. 10 d § brottsbalken med av- 2. biografbyrån medgivit seende på framställningen.

Film- och videogramregistret rn.m.

13 § I ñlm- och videogramregistret skall tas in uppgifter om 1. varje framställning som granskats enligt denna lag; det skall anges om och i vad mån framställningen godkänts for spridning och den åldersgräns som bestämts, 2. varje framställning for vilken giorts ansökan om registrering for spridning; det skall anges om ansökan bifallits eller avslagits samt om registreringen upphört.

14 § Biografbyrån skall förvara sådana delar av en granskad framställning som enligt 6 § inte har godkänts for spridning. Detta gäller dock inte en framställning som inte till någon del godkänts for spridning.

15 § Biografbyrån och arkivet for ljud och bild får for handläggningen

av ärende enligt denna lag framställa kopior av filmer och videogram.

Märkning

16 § Varje exemplar av en film eller ett videogram som skall visas offentligt eller som på något annat sätt skall tillhandahållas konsument for enskilt bruk skall vara försett med kontrollmärke som utfärdats av arkivet for ljud och bild.

Avgifter

17 § Avgift for granskning enligt denna lag och for registrering i samband med granskning utgâr med 1. grundavgift 200 kr., 2. granskningsavgift 20 kr. per spelminut vid normal visningshastigi het, dock minst 200 kr.

även om framställningen inte Grundavgift och granskningsavgift utgår till någon del har godkänts.

i en film eller ett videogram till del är Om framställningen väsentlig upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift.

för spridning, som inte sker i samband med 18 § Avgift för registrering granskning, utgår med 200 kr..

19 § Avgiften för kontrollmärke är 5 kr.

20 § Beslut om avgift enligt denna lag fattas av arkivet för ljud och bild.

Om det finns synnerliga skäl får avgift efterges.

Överklagande

21 § Beslut om avgift enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Annat beslut som biografbyrân eller arkivet för ljud och bild meddelat enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

utlåtande 10 § får överklagas endast i samband Biografbyråns enligt med beslut i fråga om registrering.

Ansvar

22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet l. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning visar en framstállningi film eller videogram som inte har godkänts för spridning eller omfattas av medgivande enligt 5 §, 2. på plats som är tillgänglig for allmänheten, och som inte avses i 1., visar film eller videogram som inte år registrerad för en framstállningi spridning, 3. i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvârvssyfte till konsumenter för enskilt bruk sprider en framställning i film eller videogram som inte är registrerad för spridning,

4. bryter mot villkor enligt 5 §, 5. bryter mot 16 § om märkning av filmer och videogram, 6. bryter mot 8 § om åldersgräns för tillträde till visning av en framställning i film eller videogram.

6.6 Kostnader och finansiering

6.6.1 Kostnader

Allmänt

I det följande redovisar vi kostnadsuppskattningar för några av de åtsom vi har diskuterat i det föregående, nämligen resurser for gärder tillsyn, registrering samt förhandsgranskning.

Det finns tvâ skäl till varför dessa uppgifter endast kan bli ungefärliga. Vi har for det första inte ansett oss kunna behandla de olika organisatoriska och hanteringsmässiga frågorna i detalj. Det får i stället ingå i det som måste föregå eventuella reformer. Förutsättorganisationsarbete ningar i frâga om personalåtgång m.m. kan givetvis ändras under ett sådant arbete.

Vidare är mängden filmer och videogram som skall hanteras omöjlig att beräkna med säkerhet. Vår kunskap om film- och videogrammarknaderna hänför sig främst till biografsektorn respektive den del av videoområdet som i distributörsledet representeras av IFPI och i detaljistledet av VIDSAM. Deras videobestând har uppgivits till 7 000-8000 titlar. Därtill kommer den stora marknad av pornografiska filmer och videogram som huvudsakligen distribueras genom andra kanaler. Det har till utredningen uppgivits att enbart denna marknad omfattar ca 6 000 film- och videogramtitlar. En annan foga känd marknad är de filmer och videogram som distribueras till butiker som specialiserat sig på särskilda filmer och videogram, t.ex. for vissa intresse- eller språk- 8711131391-

Ännu en osäker faktor är i vilken utsträckning de filmer och videogram som i dag finns på marknaden kommer att sändas in for granskning. kan leda till att en del filmer för- Förekomsten av förhandsgranskning svinner från distributionen - eller i fortsättningen bjuds ut illegalt. Det filmer som redan i sistnämnda torde bl.a. gälla för de piratkopierade dag sprids utan rättighetshavarnas tillstånd.

Mot bakgrund av det vi nu har anfört har vi för kostnadsberäkningen om marknaden. Antalet titlar är 8 000. Varje år tillantagit följande Antalet kassetter bekommer 1 000 - 2 000 nya titlar. på marknaden räknar vi till 4 miljoner och det årliga tillskottet till 1 miljon. Vi vill emellertid i detta erinra om erfarenheterna från Norge sammanhang där antalet titlar visade större än bepå marknaden sig vara betydligt räknat.

Vi har vidare beräknat övergångsperioden till ett är för alternativet och selektiv och tre år för den allmed registrering förhandsgranskning omfattande förhandsgranskningen.

Tillsyn

I avsnitt 6.4.2 s. 91 har vi skisserat en förstärkning av biografbyrån med personal för information och tillsyn. Lönekostnaderna för fyra och en assistent beräknas till ca 1 miljon kr. För resor och handläggare övriga omkostnader beräknas 200 000 kr. Den sammanlagda årliga kostnaden skulle alltså uppgå till 1,2 miljoner kr.

Registrering

I avsnitt vi ett system som innebär att filmer och 6.4.3 s. 93 presenterar till allmänheten skall vara videogram som på olika sätt skall spridas registrerade i ett offentligt register hos ALB. På grundval av uppgifter från ALB beräknar vi kostnaderna för registrering till i genomsnitt 90 kr. per titel. I beräkningen ingår hanteringskostnader för registrering-

en samt vissa datakostnader. Däremot ingår inte kostnader för hantering av kontrollmärken.

Genom att vi anser att alla videogram som skall registreras också skall arkiveras som pliktexemplar kommer kostnaderna för arkivering av pliktexemplar att öka något.

Mot denna bakgrund uppskattar vi att kostnaden för registrering och arkivering uppgår till 100 000-200 000 kr. per år. Under övergångstiden uppkommer en ytterligare kostnad på 800 000 kr. för att behandla de videogram som finns på marknaden.

Utöver dessa kostnader tillkommer kostnader för hantering av kontrollmärken samt för information om registrets innehåll. Vi har inte ansett det möjligt att redan nu beräkna dessa kostnader.

Förhandsgranskning

Allmän förhandsgranskning (avsnitt 6.5.3)

Vi har skisserat två modeller för förhandsgranskning. Enligt den ena skulle alla filmer och videogram som inte tillhörde vissa undantagna kategorier förhandsgranskas av biografbyrån. Eftersom vi anser att en sådan ordning skulle medföra en mycket omfattande granskningsverksamhet har vi också utformat ett vilket förhands-

principförslag enligt

i fråga om filmer och videogram för annat än offentlig visgranskning endast skulle behöva ske om ALB vid en prövning av ansökan om ning finner det uppenbart att framställningen innehåller otilregistrering låtna våldsskildringar.

kostar för närvarande ca 3,8 Biografbyråns granskningsverksamhet kr. lönekostnader till by-

miljoner kr. per år. Av detta är 2,1 miljoner

13 personer varav 5 halvtids- eller deltidsråns personal, som omfattar arbetande censorer. I dessa kostnader ingår även arvoden till de rådgivande statens och statens barnfilmorganen ñlmgranskningsråd

nämnd. övriga förvaltningskostnader uppgår till 0,5 mil- Biografbyrâns joner kr. och lokalkostnaderna till 0,7 miljoner kr. Kapitalkostnaderna för investeringar i utrustning och lokaler utgör 0,5 miljoner kr.

Antalet granskade långfilmer brukar vara mellan 300 och 400 per år. Förutom av provkopian av dessa filmer utför en noggrann granskning biografbyrån också kontroll och vid behov klippning av övriga kopior som skall visas offentligt. Under det senaste året har det som vi nämnt tidigare skett en kraftig ökning av antalet granskade videogram (jfr avsnitt 2.4 s. 32 O. Om det Senaste halvårets tillströmning håller i sig skulle det årliga antalet uppgå tillca 200 titlar.

Våra innebär att biografbyråns uppgift att kontrollera principförslag av film Detta bör medföra att behovet av tekvisningskopior upphör. nisk personal minskar i någon mån. Å andra sidan tillkommer uppgiften att framställa kopior av förbjudna delar av videogram.

Enligt förutsättningarna för beräkningen âr tillströmningen av nya vimellan l 000 - 2000 per år. Eftersom en del av dessa torde deogram överensstämma med biografñlmer eller motsvara videogram som i dag lämnas in för frivillig granskning måste nettoökningen av biografbyinråns arbetsuppgifter bli lägre. Å andra sidan är byrâns organisation te dimensionerad för en så stor belastning som för närvarande.

från biografbyrân räknar vi med att personal- På grundval av uppgifter behovet skulle behöva öka till mellan 24 och 37 personer, varav 12 resp. 23 halvtids- eller deltidsarbetande censorer. Under övergångsperioden skulle ytterligare 8 censorer behöva engageras på halvtid.

situation skulle lönekostnaderna öka med I jämförelse med nuvarande mellan 1,6 och 3 miljoner kr. Under övergångsperioden på tre år skulle lönekostnaderna behöva vara ytterligare 1 miljon kr. per år.

beräknas öka med 1 miljon kr. till 1,5 Övriga förvaltningskostnader miljoner kr.

Pâ grund av ökat lokalbehov ökar lokalkostnaderna med 0,5 miljoner kr. till 1,2 miljoner kr. Vi har härvid inte tagit hänsyn till en av biografbyrån förväntad hyresökning.

Investeringskostnaderna för lokaler, videoutrustning och ADB kan beräknas till 4,5 miljoner kr. De årliga kapitalkostnaderna ökar därmed med 0,9 miljoner kr. till 1,4 miljoner kr.

En så kraftig ökning av granskningen som detta alternativ skulle leda till gör att formerna för nuvarande lekmannarnedverkan i biografbyråns arbete kan behöva omprövas. Om prövningen skulle få till följd att filmgranskningsrådet och/eller barnñlmnämnden skulle avskaffas minskas kostnaderna med högst ca 0,2 miljoner kr.

Kostnaderna for video- och filmbranschen är svårare att beräkna. De avser bl.a hanteringen av själva granskningen och av kontrollmärkning. Märkning av de ca 4 miljoner kassetter som finns ute i handeln innebär en omfattande engångskostnad. För filmbranschen innebär bortfallet av kopiegranskningen att uppgiften att klippa i visningskopior flyttas från biografbyrån till ñlmdistributörerna. Detta torde inte medföra någon nettokostnad utom för enstaka mindre distributörer utan egen klipputrustning.

Enligt vad som uppgivits från branschhåll skulle branschens kostnader ungefär motsvara biografbyråns. Om detta är riktigt skulle alternativet med en allomfattande förhandsgranskning kosta branschen 6-7 miljoner kr. per år. Kostnaderna för märkning av uteliggande lager har vi inte försökt uppskatta.

Selektiv förhandsgranskning (avsnitt 6.5.5)

Kostnaderna för den förhandsgranskning som skulle behöva ske för att biografbyrån skall kunna yttra sig i ärenden om en ifrågasatt vägran att registrera en film eller ett videogram beror på i vilken omfattning byråns utlåtanden begärs. Vi räknar inte med att ALB kommer att fmna anledning att begära utlåtanden i fråga om mer än en liten del av al-

la titlar som anmäls för registrering. Många av dessa torde motsvaras av de videogram som nu anmäls för frivillig granskning. Mot denna räknar vi med att kostnadsökningen hos biografbyrån för en bakgrund selektiv förhandsgranskning kommer att bli obetydlig. För branschen skulle de kostnader som uppstår utöver registreringsavgiften bli ungefär de samma som i alternativet med en allomfattande förhandsgransknmg.

6.6.2 Finansiering

Liksom för närvarande är fallet med filmcensuren bör kostnaderna för granskning och registrering av filmer och videogram täckas med avgifter. Däremot bör den utökade verksamheten med tillsyn och information betalas över statsbudgeten med hänsyn till att det närmast är frågan om en brottsförebyggande verksamhet.

För närvarande är avgiften för biogralbyråns granskning relaterad till filmlângd resp. speltid. Avgiften för granskning av den första kopian är högre än för de följande kopiorna. Anledningen till detta är att de följande kopiorna är lättare att granska (se prop. 1985/8636 s. 6).

Dokumentärfilmer och vissa andra kategorier av nyttoñlmer går för en lägre taxa. Även i detta fall motiveras skillnaden med att det erfarenhetsmässigt krävs en mindre arbetsinsats för att granska filmer av detta slag (se prop. 1985/86:36 s. 7).

Våra olika alternativ för förhandsgranskning och registrering av filmer och videogram innebär att det är själva framställningen i filmen eller videogrammet som skall godkännas resp. registreras, inte som nu det enskilda exemplaret. Därmed bortfaller behovet för biografbyrån att granska varje kopia. I stället ansvarar den som sprider filmer eller videogram för att innehållet i de exemplar som sprids överensstämmer med innehållet i det exemplar som har granskats resp. registrerats. För att det skall vara klart att spridaren har tagit på sig detta ansvar skall spridaren förse varje exemplar med ett kontrollmärke.

Ett avgiftssystem som är anpassat till de nya principerna bör bestå av tre komponenter, nämligen grundavgift, granskningsavgift och avgift for kontrollmärken.

Grundavgiften är en fast avgift som betalas för varje titel som anmäls for granskning eller registrering.

Granskningsavgiften âr relaterad till speltiden och erläggs för varje titel som anmäls för granskning. Med hänsyn till att granskningen av dokumentära framställningar erfarenhetsmâssigt är föga resurskråvande bör granskningsavgift inte utgå for sådana framställningar.

Avgiften for kontrollmärken utgår med ett visst belopp for varje märke. Härigenom fördelas kostnaderna for verksamheten i viss mån efter bärkraft.

Det är svårt att på förhand beräkna vilken intäkt som en viss nivå på de olika avgifterna skulle leda till eftersom detta är beroende av faktorer som är ofullständigt kända. Sålunda beror intäkten av grundavgiften förutom på avgiftens höjd av antalet titlar. Granskningsavgiftens intäkter beror på antalet titlar som granskas och på den genomsnittliga speltiden. Intäkterna av kontrollmärkesavgiften beror på upplagornas storlek.

I det föregående har vi antagit att antalet titlar ökar med 1 000 - 2 000 per år, att antalet kassetter på marknaden är ca 4 miljoner och att 1

miljon nya kassetter tillkommer varje år. Vi har understrukit att dessa

antaganden är mycket osäkra.

Med dessa antaganden skulle den genomsnittliga upplagan vara 500 - 1 000 exemplar per videogram. För populära spelñlmer på videogram är upplagan givetvis mycket större. Det finns emellertid troligen många titlar i andra genrer som går uti mycket små upplagor.

Beträffande har vi hittills inte ort några antaganden. En speltiden är i allmänhet mellan 80 och 100 minuter. Inom andra vanlig spelñlm

är emellertid oftast kortare. För intäktsberäkfilmgenrer speltiden antar vi att den genomsnittliga speltiden är 60 minuter. ningen

kommer de I alternativet med en allomfattande förhandsgranskning finansieras med avgifter att ligga i storleksordkostnader som skall med registrering kombineningen 10 miljoner kr. per år. I alternativet stannar kostnaderna vid ca 5 milrat med selektiv förhandsgranskning fallen blir kostnaderna högre under en överjoner kr. per år. I båda

gångsperiod.

som vi har angivit skulle en grundavgift om 200 Med de förutsättningar om 20 kr. per spelminut och en kontrollmärkr., en granskningsavgift om 10 miljoner kr. i alternativet med kesavgift om 10 kr. ge en intäkt Under övergångsperioden, när en allomfattande förhandsgranskning. kostnaderna âr större skulle också intäkterna öka.

och selektiv förhandsgranskning skulle I alternativet med registrering endast utgå för filmer och videogram som skall visas granskningsavgift Vi har räknat offentligt eller som forhandsgranskas på frivillig grund. med att 500 titlar kommer att förhandsgranskas i detta alternativ.

i övrigt skulle en grundavgift om 200 Med oförändrade förutsättningar om 20 kr. per spelminut och en kontrollmärkr., en granskningsavgift om 5 kr. ge en intäkt om 6 miljoner kr. Även i detta alternativ kesavgift ökar intäkterna under övergångsperioden.

7 Utredningens sammanfattande överväganden

I föregående avsnitt har vi diskuterat några olika möjligheter att genom lagstiftning ingripa mot sådana våldsskildringar i rörliga bilder som av nästan alla i samhället anses icke önskvärda. Det är fråga om den typ av skildringar som i den allmänna debatten ofta kallas extremvåld.

I detta avsnitt vill vi göra en samlad bedömning av vilka åtgärder vi anser att riksdag och regering bör vidta för att begränsa skadeverkningarna av våldsskildringar i filmer och videogram. Vi vill emellertid först sätta in frågan om ñlm- och videovåldeti ett större sammanhang.

Våldet är ett övergripande samhällsproblem. Vâldsbrottsligheten har ökat allt sedan mitten av 1960-talet. Det är viktigt att begränsa den stegring av våldet som har kunnat konstateras.

Utbudet av våldsskildringar i filmer och videogram sätts ofta i samband med våldsbrottslighetens utveckling. Redan det faktum att våldsbrottsligheten har haft en i stort sett jämn ökning sedan mitten av 1960-talet talar mot att medievåldet isolerat utgör en påverkansfaktor. Som närmare utvecklas i fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:14) Påföljd för brott (särskilt avsnitten 2 och 6) måste grunden till brottslighetens ökning främst sökas i de stora samhällsförändringarna. Den redovisning av den kriminologiska forskningen som lämnats från Peter Gerdman vid BRÅ (bilaga 2, s. 225) pekar också pâ att videovâldets våldsframkallande effekter visserligen inte helt kan uteslutas men att det är föga sannolikt att videovâldet i detta sammanhang skulle ha någon större betydelse om man jämför med andra kända

faktorer bakom våldet. Vi vill betona att problemet med våldsbrottsligheten for att bekämpas mot extremär for allvarligt genom en åtgärd våldet i film och video som kan vara bekväm for de flesta men som inte den reella Det är således viktigt att vi inte ser påverkar utvecklingen. av extremvåld som insatser mot våldsbrottsåtgärder mot skildringar

ligheten.

av medievåld Inte heller när det gäller mindre långtgående verkningar alldeles I vår rapport Videovåld (s. 51 år forskningsresultaten entydiga. ñl.dr. Sonesson och professor Karl-Erik Rosengren ff) redovisade Inga å ena sidan bara finner eller svaga samband mellan att man måttliga massmedieanvändning, attityder och beteende vid representativa popu- Å andra sidan ungdomsledare och solationsstudier. tycker sig lärare, i konkreta fall kunna se starka skadliga effekter av masscialarbetare De till resultaten beror framför allt på medievåldet. synes motstridiga de olika och behöver inte innebära att den ena siforskningsansatserna dan har fel.

undersökningar isolera vi- Även om det inte går att genom statistiska och verkligt våld är det enligt deovåldets betydelse for attitydbildning att det finns samband. En omfattande konsumtion vår mening troligt av våldsfilmer kan förstärka de tendenser till våldsutövning som redan Filmerna kan som inspirationskälla i finns i många miljöer. fungera De reaktionsmönster som är fråga om nya vapen och nya våldsmetoder. i filmer - t.ex. att svara med våld på provokationer - kan tas vanliga över och användas i vardagliga situationer. På längre sikt kan våldsfilleda till av vissa människors reaktioner infor merna en avtrubhning våldeti samhället. Vi utsätts genom vâldsskildringar for en människomot de vården, som vi ansett fundamentala for ett desyn, som strider samhälle. De aktuella filmerna ger också en mycket felakmokratiskt av vilka skador olika sorters våld orsakar. Detta bidrar till att tig bild den som använder sig av våld på det sätt han sett i film, t.ex. sparkar han orsakar är mångdubbelt vårmot huvudet, inte inser att de skador re än de som framgick av filmen.

av olika mot filmer och video-i

När det gäller utformningen åtgärder måste man beakta att förbud och andra hindrangram med våldsinslag

de åtgärder endast i begränsad omfattning kan påverka utvecklingen.

Detta har bl.a. följande orsaker.

Ett förbud kan inte rimligen omfatta mera ån de extrema våldsskildringarna. Det finns ett fullt legitimt behov av filmer och videogram med spänning och äventyr och det finns även anledning atti film och videogram skildra problem i samband med våldet. Det kan aldrig komma i fråga att hindra alla våldsinslag i sådana skildringar.

Vid offentliga visningar kan biografpersonalen se till att åldersgränserna respekteras. Vid visningar i hemmet finns inte motsvarande möjlighet. Även om det âr förbjudet att hyra ut videogram med vissa våldsskildringar till en person under en viss ålder går det inte för samhället att kontrollera vem som är med vid visningen.

Vid sidan av offentliga visningar och hemvideo kan vi också få del av program med rörliga bilder genom TV. För den svenska televisionen gäller regler för programutbudet som fastställts i avtal mellan staten och programföretaget. Programutbudet i utländska TV-kanaler, som t.ex. förmedlas via satellit, kan inte påverkas av svenska myndigheter.

Även om TV-företagens programtablåer är sådana att program som är olämpliga för barn sänds t.ex. sent på kvällarna kan den som har en videobandspelare spela in sådana program och se dem vid andra tillfällen.

Videotekniken har också ort det mycket lätt att framställa piratkopior av filmer som har orts tillgängliga på video. I Jonas Walls undersökning (bilaga 1 s. 154) redovisas att nära hälften av de skolbarn som hade tagit del av de mest våldsamma filmerna hade fått tag i dem genom lån av kamrat eller genom piratkopiering. Vi har alltså här en betydande hantering som det är närmast omöjligt att komma åt genom åtgärder från samhällets sida.

Utvecklingen har medfört att den enskilde i mycket högre grad än tidigare kan välja det han ser i TV eller video. Detta leder givetvis till att

olika och att några koncentrerar sitt tittanpersoner ser olika program, de till filmer med våldsinslag.

Den som vill se på sådana filmer är inte hänvisad enbart till extremvålvåldsinnehâll det. Många filmer med ett mer eller mindre omfattande är godkända for offentlig visning for vuxen publik. Genom att det inte vem som faktiskt tittar eller är möjligt att kontrollera på hyrvideogram PV-program kan även yngre barn se på sådana filmer genom dessa meutan att ha dier. Det är alltså möjligt att barn tar skada av våldsfilmer sett en enda film som inte är tillåten för visning på bio.

Vidare allt videotekniken det möjligt att under kort tid se gör framför ett mycket stort antal filmer med våldsinnehåll som var for sig kan va- Det är inte osannolikt att ett ra godkända för vuxenvisning på biograf. sådant konsumtionsmönster kan vara skadligt även for äldre ungdomar.

medlet för att begränsa skadeverkningarna av vålds- Det viktigaste hos de vuxna. skildringar i rörliga bilder är därför ett ökat engagemang sida kan ersätta föräldrarnas in- Inga åtgärder från samhällsorganens i både tresse for sina barns utveckling. Detta intresse kan ta sig uttryck en viss övervakning av barnens fritid och insatser för att ge barnen meningsfulla intressen.

Stat och kommun kan stödja dessa strävanden på olika sätt. Genom en allmän satsning pä en god fritidsmiljö underlättas valet av meningsfulför barn och ungdom. Det är vidare omvittnat att ett la sysselsättningar aktivt intresse for film- och videomedierna minskar risken for påverkan av våldsskildringar. Både skolan och olika frivilliga organisationer bör kunna barnens intresse. göra en insats för att väcka och ta vara på har anvisat för filmvisning for barn De särskilda medel som riksdagen och ungdom bör kunna få betydelse i detta sammanhang.

Vi avstår som redan tidigare framhållits från att gå in närmare på åt-

verksamhet med gärder av detta slag. När det gäller Filminstitutets film har en särskild utredare tillkalspridning och visning av värdefull

lats som enligt sina direktiv (dir. 1987:46) skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 juni 1988.

Vårt utredningsarbete handlar i stället om samhällsåtgärder för att motverka spridningen av extrema våldsskildringar i filmer och videogram.

Sådana åtgärder får givetvis en effekt på tillgången till filmer och videogram med extrema våldsinslag. Även om man, av skäl som angetts i det föregående, inte skall vänta sig att förbudsåtgárder på detta område kan slå igenom helt, påverkar de givetvis möjligheterna för framför allt barn och ungdom att ta del av material som omfattas av förbudet.

Ett ställningstagande från samhällsorganens sida kommer dessutom att tjäna som stöd för föräldrar och andra som vill ta ansvar för vad barn ser på film, video och TV. De gränser som föräldrarna sätter för sina barn kan uppfattas som sanktionerade av samhället.

I avsnitt 6.3 har vi diskuterat hur straffrättsliga åtgärder kan utformas för att ge större effekt åt râttsväsendets arbete mot skildringar av extremvåld. Vi anser att brottsbekämpningen i första hand bör inriktas mot den grövre kriminaliteten. Det är endast genom insatser mot importen och grossistledet som en verklig förändring kan åstadkommas. Den hittillsvarande ensidiga inriktningen på detaljistledet anser vi otillräcklig.

Vi föreslår att brottsbalken ändras på det sätt vi redovisat tidigare.

Ändringen innebär en höjning av straffskalan för olaga våldsskildring.

Därigenom bör straffhotet kunna bli en betydelsefull realitet för dem som mer systematiskt bryter mot lagen. Om straffskärpningen kombineras med de förändringar inom tillsynsorganisationen som vi föreslår är det mycket sannolikt att utbudet av extremvåld kommer att minska. Det är självfallet svårt att bedöma hur stor del av videobrottsligheten som kommer att fortsätta i andra former. Beaktas skall emellertid att tillsynsverksamheten kan koncentreras till en mindre del av marknaden eftersom en självsanering pågår inom den del av marknaden som representeras av IFPI och VIDSAM. Särskilt för barn och ungdomar

torde med denna lösning tillgängligheten av extremvåld i den allmänna videohandeln bli väsentligt mindre än för närvarande.

I den allmänna debatten har starka krav framställts på förhandsav hemvideogram. Vi har också i avsnitt 6.5 s. 95 f. diskutegranskning alternativ till om förhandsgranskning. Vi rat två olika en lagstiftning oss till ett enda alternativ velat vidga dishar genom att inte begränsa kussionen. Det har varit värdefullt för oss att vi kunnat studera mycket i Finland, och och beakta de system som under senare år införts Norge Storbritannien. i dessa länder skiljer sig åti väsentliga avse- Systemen enden och ger därför en provkarta på olika vägar för att försöka lösa det aktuella med att redovisa olika lösningar är också att problemet. Syftet för den diskussion av förslagen från konstitutioge ett bättre underlag nell synpunkt, som är nödvändig eftersom det rör sig om inskränkning- Innan vi närmare fråga skall vi ar i yttrandefriheten. går in på denna något överväga andra för- och nackdelar med de båda alternativen.

Vi har ansett att det är uteslutet att förhandsgranska hela utbudet av Videogram. Mot en totalgranskning talar både resursskâl och svårigheoch kvalificerad av ten att bygga upp en effektiv granskningsapparat den omfattning som skulle behövas. Videogram förekommer i så många olika sammanhang utöver underhållning. Om alla skulle förhandsbara för att det skulle gå att komma åt extremvåldet skulle granskas detta möta föga förståelse i det allmänna rättsmedvetandet. Videogram förekommer på leksaksavdelningar, i undervisning, som reklam i skyltvid och mässor m.m. Varje regelsystem för förfönster, kongresser handsgranskning måste innehâlla undantag från granskningsplikt.

Vi diskuterade först en ordning där vissa kategorier av program undantas från t.ex. instruktionsprogram och skildgranskningsskyldighet, ringar av idrottsevenemang eller musikframföranden. Granskningen blir ändå omfattande och de många undantagna kategorierna försvårar kontrollen och gör det lättare att kringgå lagstiftningen.

Detta alternativ torde också komma att ge arbetet vid statens biograf- Det blir en omfattande uppgift, som kräver en väbyrå en ny karaktär. sentligt utökad medarbetarstab. Detta kan i sin tur leda till svårigheter

för byrån, då det gäller att hålla uppe kvaliteten i granskningsarbetet, bl.a. blir det väsentligt svårare att upprätthålla en enhetlig bedömning. Hela frågan om lekmannamedverkan i granskningsarbetet torde också behöva omprövas om detta alternativ väljs. Rättssäkerheten i granskningsarbetet kan bli lidande.

En granskning av större delen av alla videogram har även den nackdelen, att det torde bli svårt att undvika, att granskningen blir en belastning särskilt för den produktion som inte är inriktad på en massmarknad. Det gäller tex. vissa kvalitetsfilmer eller framställningar med inriktning på språkliga och andra minoribetsgrupper. De som distribuerar material av detta slag arbetar ofta med smala kostnadsmarginaler och varje ytterligare kostnad kan verka kraftigt produktionshämmande. Granskningen skulle härigenom kunna leda till en minskning i utgivningen av kvalitetsñlm.

Samtidigt kan det befaras att en obligatorisk granskning ändå inte kommer att träffa alla filmer och videogram med extremvåld. Den som importerar eller distribuerar dessa alster torde i allmänhet vara medveten om att de ej är tillåtna. De kommer därför troligen att olagligt säljas eller hyras ut utan förhandsgranskning. En sanering av marknaden kan här ske främst genom sådana straffrättsliga åtgärder som vi tidigare redovisat.

Mot den bakgrund som nu tecknats har vi funnit det naturligt att överväga en lösning som ger en selektiv granskning med inriktning på våldsinslag. Systemet bygger på att en registreringsskyldighet införs for alla framställningar i ñlmer eller videogram som säljs eller hyrs ut till konsumenter for privat bruk. Registrering skall vägras för videogram som uppenbart innehåller extremvåld. Om registreringsmyndigheten (ALB) anser det vara uppenbart att en framställning innehåller extremvåld skall ALB, på grund av ett utlåtande från biografbyrân kunna vägra registrering. Med en sådan ordning bör granskningens omfattning bli mycket begränsad samtidigt som det finns möjlighet att hindra att hemvideogram med extremvåld registreras.

Vi har redan i rapporten Videovåld betonat vikten av att yttrandefrihe» ten måste värnas även när det gäller bildkonstnärernas rätt att utbehandlats av trycka sig. Denna fråga har for kort tid sedan ingående YFU och vi har inte funnit anledning att nu vidareutveckla våra synpunkter på denna fråga. I yttrande över vår rapport har också flera betonat det negativa i begränsningar av denna frihet.

Samtidigt har vi emellertid funnit att det finns en mycket utbredd opinion som kräver granskning av ñlmer och videogram med extrernvåld. Detta har kommit till uttryck i ett stort antal yttranden över vår rapav ett stort antal skrivelser till utbildport. Det har också framgått ningsdepartementet och utredningen. Även i många andra former har denna opinion kommit till uttryck.

Det återstår för oss att bedöma såväl de olika förslagens ändamålsenmed regeringsformens bestämmelser om lighet som deras förenlighet yttrandefriheten och informationsfriheten.

Vi har i avsnittet om gällande rätt redoort for regeringsformens be› stâmmelser om yttrandefriheten och informationsfriheten. I det följande resonemanget bortser vi från bestämmelserna om mötesfriheten eftersom de förslag vi diskuterar inte riktar sig särskilt mot yttranden vid sammankomster (jfr prop. 1975/76:209 s. 105).

Fyra villkor skall enligt 2 kap. 12 § RF vara uppfyllda for att en rättighetsbegränsning skall få göras.

1. Den får göras endast for att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

2. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.

3. Den får inte sträcka mot den fria sig så långt att den utgör ett hot åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

4. Den får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

I fråga om yttrandefriheten och informationsfriheten gäller vidare att de får begränsas endast med hänsyn till något av de skäl som anges i 2 kap. 13 § RF.

Ändamålet med vårt förslag är att förhindra att barn och ungdom skall ta skada av framställningar av rörliga bilder med framför allt grova våldsskildringar - extremvåld. Risken för skadeverkningar av våldsframstállningar har ansetts utgöra sådana skäl som enligt 2 kap. 13 § RF tillåter begränsningar av yttrandefriheten [se bl.a. departementspromemorian Våldeti videogram (Ds Ju 1980:14) s. 22].

Lagrådet uttalade i ärendet om videovåldslagens införande att syftet att skydda barn från skadeverkningar av skildringar av extremt våld uppenbarligen var ett ändamål som var godtagbart i ett demokratiskt samhälle (p. 1). Utskottet - och riksdagen - anslöt sig till denna uppfattning. Vi har inte någon annan mening (se KU 1980/8128 s. 44 samt rskr 1980/812424).

Eftersom de förslag som vi presenterar endast avses förhindra spridning av närgångna skildringar av brutalt våld i de fall då det inte finns några beaktansvärda intressen som talar for att framställningen bör få spridas anser vi att det också är klart att yttrandefrihetsinskränkningen inte sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (p. 3). Vi anser att biografförordningens och brottsbalkens bestämmelser tillgodoser kravet på att så preciserat som möjligt ange att det endast är sådana skildringar det skall gå att ingripa emot. Vi föreslår inte någon ändring i detta avseende.

Begränsningen under p. 4 anser vi att man i det här sammanhanget kan bortse ifrån eftersom det är helt klart att förslagen inte syftar till någon begränsning på politiska eller andra sådana grunder som avses där.

Vi har kunnat konstatera att våldsskildringar och särskilt extremkan ge upphov till vissa skadeeffekter. Dessa effekter våldsskildringar förhindras utan att man begränsar visning av våldstorde inte kunna för att nå detskildringar. Frågan är hur långt man kan och behöver gå i yttrandefriheten får ta resultat, dvs. hur ingripande begränsningar vara utan att man åsidosätter föreskriften att en begränsning aldrig får som har föranlett den (p. 2). gå utöver det ändamål

måste man ställa frågan om det är nödvändigt att förbju- Inledningsvis till vuxna för att nå skyddet för barnen. Lagrådet lämnade da spridning s. 45). Uti det nyss nämnda ärendet denna fråga öppen (KU 1980/8128 skottet uttalade att ett förbud mot spridning av närgångna skildringar av brutalt våld tillkomna i spekulationssyfte inte kan kränka de syften Om det var nödvändigt för att som bär upp reglerna om yttrandefrihet. intresset kunde därför ett sådant förbud riktas tillgodose det angivna

också mot vuxna (s. 8).

erfarenhet av spridningen av våldsvideo- Vi har nu sju års ytterligare och de otaliga rapporter vi gram. Bl.a. den enkät Jonas Wall genomfört har fått från lärare, social personal mfl. visar att barn och ungdomar Vi anser därför att man om man vill lätt att få tag på våldsvideogram. försöka hindra barn från att se skildringar av extremvåld måste förbju-

da dessa även för vuxna.

betänkligheterna är betydligt större mot Det är givet att de principiella (censur) än mot ingripanden i efterhand. Ett efen förhandsgranskning sker i offentlighetens ljus, med möjlighet att väcka terhandsingripande debatt, prövning av domstol m.m. Förutsättningarna för när ingripande framhållit klart angivna. Detta år viktigt ur får ske är som vi tidigare En skärpning av straffen och en effektivare rättssäkerhetssynpunkt. anser vi därför inte inger nâgra betänkligheter från yttövervakning Vårt förslag till ändring av brottsbalken är sålerandefrihetssynpunkt. des förenligt med regeringsformens bestämmelser om yttrandefriheten.

råder i stort sett om att dagens filmcensur fungerar på ett till- Enighet fredsställande sätt (se t.ex. prop. 1986/87 :151 s. 95). Den anses också

förenlig med yttrandefrihetsbestämmelserna i regeringsformen (se

prop. 1984/85:83 s. 9). Vi anser det också klart att inte varje utvidgning av förhandsgranskningen behöver strida mot regeringsformen. Avgörande är hur man kan avgränsa granskningen, vilka ingripanden som skall kunna göras och framför allt vilka alternativ som erbjuds. Det är också viktigt att hålla i minnet att det är en principiell nyhet i svensk rätt att censurera sådant som medborgarna skall ta del av i hemmet (se avsnitt 6.5.1 s. 96).

Ju mer man kan precisera vad som skall granskas i förväg desto mindre blir betänkligheterna. Det är dock ofrånkomligt att en allmän förhandsgranskning även med de avgränsningar vi föreslår i 2 § i principförslaget till lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram (se avsnitt 6.5.3 s. 104) kommer att innebära en inte obetydlig utvidgning av censuren. En stor mängd filmer och videogram kommer att behöva förhandsgranskas. Siffrorna från Storbritannien stöder detta. Endast ett begränsat antal av dessa filmer och videogram kommer att föranleda nâgra ingripanden. Vi anser oss dock inte kunna förorda några ytterligare undantagi 2 §. Som vi har sagt medför varje undantag en försvagning av effektiviteten i systemet eftersom det blir lättare att ursäkta sig för att man inte granskat. Ett betydande antal filmer och videogram kommer då inte att vara märkta och därmed försvåras kontrollen.

Det alternativ med registrering och möjlighet till förhandsgranskning som vi redan tidigare funnit ha företräde framför en allmän förhandsgranskning, är mindre ingripande än ett system med generell granskning eftersom det här sannolikt skulle komma att bli fråga om en mycket liten del av utbudet som faktiskt granskas. Möjligheterna for ALB att föranstalta om granskning är enligt 12 § 2. i principforslaget till lag om registrering och förhandsgranskning av filmer och videogram (se avsnitt 6.5.5 s. 112) begränsad till extremvåldssituationer. Däremot är det ju ett lika stort utbud som kommer att löpa risk att bli granskade eftersom den enskilde inte säkert kan förutse vilket ställningstagande ALB kommer att göra. Redan detta upplevs av många som ett starkt ingrepp i yttrandefriheten. Det bör dock betonas att ALB inte skall kunna lämna ett videogram till granskning för säkerhets skull. Myndigheten skall anse det uppenbart att videogrammet innehåller extremvåld.

För att anse en utvidgning av forhandsgranskningen i den ena eller andra formen förenlig med regeringsformen måste man enligt vår uppfattning jakande besvara följande tvâ frågor:

att begränsa förekomsten av extrema våldsskildringar l. Är det viktigt om man vill undvika att barn och ungdom tar skada av våldsskildringari rörliga bilder?

ett system med förhandsgranskning förekomsten av extre- 2. Begränsar ma vâldsskildringar?

Man måste vidare nekande besvara följande fråga:

3. Finns det någon annan metod som är lika effektiv?

som vi tidigare redovi- Frågorna låter sig tyvärr inte enkelt besvaras, forskarna inte ba› sat. De skadeeffekter anser sig finna orsakas givetvis utan också av det mer traditionella unra av extremvâldsskildringar Detta kommer även i fortsättningen att vara lättv derhållningsvâldet. Det är svårt att med tillgängligt i hemvideogram och TV-sändningar. bestämdhet hävda att skadeverkningarna av våldsskildringar skulle i ett samhälle som tillät det barnförbjudna våld som finns i vara lägre dag men som saknade extremvåldet.

Det finns också all anledning att varna for en övertro pâ förhandseffektivitet. Det är troligt att utbudet av extremvåld granskningens minska Men tyvärr vågar vi inte skulle och bli mer svårtillgängligt. försvinna. att kringgå kontrollhoppas på att det skulle Möjligheterna kommer inte att kunna helt elimineras. Samtidigt framstår systemet for att hindra en förhandsgranskningen som en ändamålsenlig åtgärd öppen distribution av extremvåldsskildringar.

är övertygad om att censur utgör ett Vi har funnit att en bred opinion verksamt medel mot videovâld. Vi är dock tveksamma om opinionsbilmellan förbjudet extremvåld darna alltid har klart for sig skillnaden och andra tillåtna våldsskildringar.

Vi vill än en gång betona att det förhållandet att vissa skildringar kan förefalla förflackande, smaklösa eller kränkande för vedertagna värderingar och därför kan sägas vara i högsta grad umbärliga inte i sig är ett skäl för att tillgripa censur.

Det finns en utbredd uppfattningi breda samhällslager, att samhället på ett klarare sätt än som idag sker, bör ge uttryck för sin avsky för skildringar av extremvâld. Samhället kan härigenom visa att det ställer upp bakom och stöder den allmänna opinionens fördömande av videovâldet. Ett sådant ställningstagande skulle kunna utgöra ett moraliskt stöd för föräldrar och andra fostrare i kampen mot videovåldet.

Det är också svårt att med bestämdhet hävda att en tillräckligt effektiv övervakning i kombination med strängare straff och uppmuntran av frivilliga insatser inte skulle kunna leda till lika goda resultat - med betydligt mindre ingripande, billigare och enklare insatser - som en förhandsgranskning.

I den fråga vi särskilt har att överväga, dvs. påverkan på barn och ungdom av extremvåld i filmer och videogram, är det ytterst svårt att göra förutsägelser om effekten av olika tänkbara åtgärder från samhällets sida. Det längsta vi vågar sträcka oss/till i precisering kan med användande av juridiska beviskrav närmast betecknas som antaganden. Vi finner det således rimligt att anta att en förhandsgranskning och registrering skulle kunna i förening med de skärpta straffrättsliga åtgärder som vi föreslår medverka till att kontrollen över den öppna handeln med videogram skärps.

Vid övervägandena måste också beaktas att Finland, Norge och Storbritannien under de senaste åren infört kontroll av hemvideogram. Även i dessa länder har man självfallet haft att ta hänsyn till de krav yttrandefriheten ställer. Norge och Storbritannien har haft att tillse att lagstiftningen uppfyller de krav som Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna ställer. Redan i avsnitt 2.6 (s. 35) har vi redovisat dessa krav. Kraven synes i nu berört hänseende ligga nära rege-

skydd för yttrandefriheten. Prövningen måste emellertid ringsformens göras utifrån varje lands egna förutsättningar.

att det är ytterst tveksamt om Vårt utredningsarbete ger vid handen censur i en eller annan form hos oss är ett lämpligt medel för att uppnå det mål vi eftersträvar dvs. att komma till rätta med problemet att barn och ungdomar tar skada av extremvåld i rörliga bilder. Någon ytterliav extremvåld i videogram skulle gare begränsning av tillgängligheten åstadkommas om man inför allmän förhandsgranskning av antagligen effekter måste emellertid vägas mot hemvideogram. Dessa begränsade resurser kräver. Dessa rede omfattande som en förhandsgranskning - alltså även ett sesurser kommer i varje förhandsgranskningssystem som lektivt - att främst gå åt för att kontrollera den del av marknaden extremvåld. Vårt förslag om en särskild tillsynsorganisaej innehåller har inte denna nackdel. De tion i kombination med kraftigt höjda straff resurser som samhället ställer till förfogande kan helt utnyttjas för kontroll av utbudet av extremvåld i videogram. Den pågående självsainom videomarknaden möjligheter till en konneringen ger ytterligare mot dessa våldsskildringar. Vi menar således att centrerad inriktning kontrollverksamhet effekt om den utnyttjas för samhällets ger störst denna tillsyn.

leder oss till slutsatsen, att vi inte kan förorda En samlad bedömning införs i vårt land. Vid denna beatt ett system för förhandsgranskning om det - främst med dömning har vi även vâgt in att det är tveksamt till effekter i förhållande hänsyn förhandsgranskningens begränsade till alternativet med tillsyn - är förenligt med regeringsformens regler att nu införa censur av hemvideogram. om skydd för yttrandefriheten, Denna tveksamhet om grundlagsenligheten av en förhandsgranskning är således för oss ett ytterligare skäl för att förorda alternativet med Det âr viktigt att vår lagstiftning innehåll ökad tillsyn. ges ett sådant om grundlagsenligheten undviks. Utan tveatt även varje tveksamhet kan finns det emellertid en stark opinion för allmän förhandsgransk- Eftersom vi emellertid rör oss inom ett område ning av hemvideogram. måste ges en hög prioritet, kan där yttrandefrihetsrättsliga aspekter inte enbart detta skäl vara tillräckligt för cenenligt vår uppfattning

surlagstiftning.

Vi vill erinra om att KU i betänkandet 1987/88236 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. åter aktualiserat frågan om ett vidgat grundlagsskydd för andra medier än det tryckta ordet. Det är självklart att grundlagsskyddet för framställare av filmer och videogram härvid kommer att bli en central fråga. Även frågor om ansvarig utgivare för filmer och videogram och vuxencensurens lörenlighet med yttrandefriheten kommer under förnyat övervägande. Vi har vid våra ställningstaganden beaktat detta fortsatta beredningsarbete och vâgt in konsekvenserna av denna osäkerhet om den fortsatta utvecklingen i våra förslag bl.a. på det sätt att vi ej närmare tagit upp frågan om ansvarig utgivare. Vi anser slutligen att en seriös uppföljning av såväl effekterna av de förslag vi lägger fram som den utveckling som videomarknaden undergâr genast bör planeras och genomföras, Denna planering har vi av tidsskäl ej nu kunnat göra. Erfarenheten från en sådana uppföljning måste vara av stort värde i det fortsatta arbetet med problemet att barn och ungdom tar skada av medievåldet.

8 till till lag Specialmotivering förslaget

om i brottsbalken

ändring

16 kap. 10 b §

I paragrafen har tagits in ett nytt andra stycke. I den allmänna motiveringen har vi närmare utvecklat varför vi anser att brottet olaga våldsskildring för närvarande har ett alldeles för lågt straffvärde. Brottet olaga våldsskildring omfattar handlingar med en mycket stor variation i straffvârdet. Vi har bl.a. därför ansett lämpligt att föra in ett nytt grovt brott, grov olaga våldsskildring.

Redan inledningsvis betonas detta brotts höga straffvärde bl.a. genom att lägsta straff angetts till tre månader. Vi har hârigenom markerat att det här inte âr fråga om ett brott, där straffmätningen även i allvarliga fall skall ligga kring fängelseminimum, dvs. fängelse 14 dagar - en månad. En sådan markering förekommer ej sällan i brottsbalken. Vi vill erinra om att för grov stöld har vi ett straffminimum på sex månader. Brottet grov stöld omfattar t.ex. alla typer av inbrott i bostäder. Vid en sådan jämförelse måste ett minimistraff av tre månader vid grov olaga våldsskildring närmast betecknas som lågt. Vi har emellertid inte velati detta sammanhang gå längre upp i straffskalan än som skett i förslaget.

I den nya bestämmelsen anges också vilka faktorer som skall tillmâtas särskild vikt vid ställningstagande till om brottet är grovt. Vi berör först omfattningen och yrkesmässigheten. Avsikten är här att med bestämmelsen främst nå import och grossistverksamhet av stor omfattning. Det är naturligtvis inte så att brottet blir grovt enbart på grund av det förhållandet att brottet begåtts i en yrkesmässig verksamhet.

Det måste vara fråga om en omfattande uthyrning eller försäljning av t.ex. klart otillåtna filmer eller videogram. Brottet måste således ha utgjort ett väsentligt led i verksamheten.

Brottet olaga våldsskildring i brottsbalken torde främst avse att skydda under femton år mot extremvåldet. Vi har därför sett det som personer särskilt när man inriktar sin verksamhet på personer som allvarligt

tillhör denna Detta kan ske genom att reklamen riktas

ålderskategori. särskilt mot denna eller att t.ex. en framställning med exåldersgrupp tremvåld ges en sådan inramning att den särskilt drar till sig intresse Även distribution för visningar som särskilt rikfrån de yngre tittarna. tar sig till en yngre publik omfattas av bestämmelsen.

har vanemässighet angetts som ett rekvisit som kan göra Slutligen brottet Det förhållandet att brottet begåtts yrkesmässigt innebär grovt. ofta också att fråga är om vanemässighet. Emellertid avses att med vatäcka upp fall där brottet begåtts under en längre tidspenemässighet riod. Även om varje uthyrning eller försäljning är ett brott för sig skall av det brottsliga förfabedömningen grundas på en helhetsbedömning randet. Vid denna kan hänsyn också tas till förhållanden bedömning

som i tiden före den gärning som avses med åtalet. Åklagaren bör

ligger i sådant fall särskilt ange i gärningsbeskrivningen att bedömningen av brottets grovhet skall göras efter en helhetssyn med angivande av de

moment som gör brottet grovt.

/

9 Närmare motivering till

till

principförslaget lag om registrering

och filmer och

förhandsgranskning av

videogram

1§

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde i stort. Frågan om avgränsning har mer utförligt behandlats i avsnitt 6. Närmare avgränsningar anges, i fråga om obligatorisk förhandsgranskning i 4 § och vad gäller registreringsskyldigheten i 9 §.

Enligt biografforordningen skall varje exemplar av en biograffilm ges in till biografbyrån, som har att utföra klipp och märkning. Enligt detta principförslag skall hanteringen hos biografbyrån begränsas till ett exemplar av framställningen.

För närvarande gäller kravet på allmän förhandsgranskning filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller vid offentlig tillställning. Någon ändring i detta avseende föreslås inte. Den obligatoriska förhandsgranskningen skall gälla i samma utsträckning som i

dag (4 §). Registreringsskyldighet enligtk9 § skall gälla även andra fil-

mer och videogram som visas på plats som âr tillgänglig för allmänheten. Det gäller exempelvis visning av s.k. trailers på restauranger liksom visning av filmer och videogram i butiker och varuhus. Undantag gäller dock för framställningar som utgör reklam för vara eller tjänst.

Avgränsningen när det gäller registrering av framställningar i film eller videogram som skall tillhandahållas konsumenter för enskilt bruk när tillhandahållandet sker i yrkesmässig verksamhet eller annars i

har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen, se förvärvssyfte avsnitt 6.

De undantag som anges i paragrafens andra stycke 1-3 motsvarar :le som nu finns i biografforordningen. Dessa undantag bör också gälla ifråga om registreringsskyldigheten. Undantag har också gjorts for vieftersom de inte har ett i detalj bestämt innehåll utan framdeospel ställningen påverkas under spelets gång.

2§

Statens har den kompetens och sakkunskap som erfordras biografbyrå for granskning och bedömning av framställningar i film och videogran. har vi inte ansett vara pâkallad. Ej heller har vi ansett Någon ändring att det nu finns föreslå några ändringar vad gäller statens anledning filmgranskningsrâd och statens barnfilmnämnd. Det kan dock finnas att närmare i samband med den översyn av anledning överväga frågan instruktionerna för dessa organ som anges i våra direktiv.

kommer att Den Biografbyråns verksamhet utvidgas genom lagen. kommer att omfatta

* i film och videogram som skall vigranskning av framställningar sas vid allmän sammankomst eller vid offentlig tillställning * av andra for vilka förhandsgransk-

granskning framställningar

ning begärs prövning av åtalsmedgivande enligt 16 kap. 10 d § BrB utlåtanden över på begäran av ALB, registreringsansökningar 10 § * information och tillsyn.

3§

Arkivet for ljud och bild är den myndighet som handhar registrering Huvuddelen av och arkivering av material enligt pliktexemplarslagen.

vad som skall registreras enligt den nu föreslagna lagen är sådana framställningar som också omfattas av pliktexemplarsskyldigheten. Vi anser att alla framställningar som omfattas av gransknings- eller registreringsskyldighet också skall omfattas av skyldigheten att lämna pliktexemplar (se avsnitt 2.3 s. 30).

Samtidigt får man censurmyndigheten som en fristående myndighet, som i vissa fall kan anlitas för sakkunnigutlåtande (10 §).

4§

Lagen (1956:618) om allmänna sammankomster är tillämplig på allmänna sammankomster som hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet eller som är att hänföra till föreläsning eller föredrag for undervisning eller meddelande av allmän eller medborgerlig bildning eller till religionsutövning. Lagen gäller vidare för allmän teaterforeställning, konsert, biografföreställning eller annan allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk.

Enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) är offentlig tillställning tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, cirkusforeställning, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag som anordnas for allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster. Om tillträde till en tillställning är beroende av medlemskap i förening eller av inbjudan, skall tillställningen ändå anses som offentlig, om den ingår i en rörelse som uppenbarligen drivs uteslutande eller väsentligen for anordnande av sådana tillställningar. Är en tillställning med hänsyn till omfattningen av den krets som har tillträde eller till de villkor under vilka tillträde lämnas att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde, skall den likaså anses som offentlig.

I biografforordningen används begreppet offentlig forevisning av film eller videogram. Offentlighetsbegreppet enligt biografforordningen omfattar visning vid allmän sammankomst och vid offentlig tillställning.

av omrâdet för den allmänna förhandsgranskningen fo- Någon ändring Å reslâs inte.

skall filmkopia ha godkänts av bio-

Enligt biografförordningen varje I praktiken innebär detta att biografbyrån skall hantera grafbyrån. av en framställning på film. Personalen skall göra evenvarje exemplar tuella klipp i varje kopia samt markera på filmrullen att godkännande

skett. Bortklippta delar av en film skall tas i förvar (6 § 3 mom. biograf-

förordningen).

detta skall en viss framställning bli föremål för Enligt principförslag Om denna framställning, dvs. innehållet, finns på film elgranskning. är utan Granskning och godkännande avser ler videogram betydelse. som sådan. Biografbyrân skall inte hantera och göra framställningen i eventuella Det får ankomma på distributören att unklipp filmkopior. ansvar utföra och genom märkning inder straffrättsligt själv klippen tyga att varje exemplar som sprids överensstämmer med det granskade

och godkända exemplaret.

Det kan vara till fördel ur flera synpunkter att låta förhandsgranska vi-

även om de inte skall visas offentligt. Man får en âldersklassideogram Denna kan tjäna som vägledning för förñcering av framställningen. äldrar och andra vuxna så att de undviker att välja direkt olämpliga fil-

mer och videogram. Det är alltså väl möjligt för en branschorganisation överenskommelse införa en förhandsgranskning av att genom frivillig allt som distribueras genom organisationen.

skall vara desamma oavsett om avsikten är att Bedömningsgrunderna framställningen skall visas offentligt eller inte.

5§

saknar i biografförordningen; dock finns det Paragrafen motsvarighet till enligt 9 § första stycket. Vi anser att det möjlighet avgiftsbefrielse finns ett kulturellt intresse och praktiskt behov för att vid filmfestivaler och liknande evenemang kunna visa framställningar som inte har

godkänts for spridning. Den föreslagna undantagsregeln förutsätts bli tillämpad restriktivt. De villkor som kan foreskrivas bör främst inriktas på att skydda barn.

6 §

Paragrafen motsvarar 3 § 1 mom. biografforordningen.

Någon ändring i fråga om wleransnivân föreslås inte. Vi har övervägt frågan om samma kriterier borde användas i den nu föreslagna lagen och i 16 kap. 10 b § brottsbalken. Se närmare avsnitt 6.3.1 s. 87.

7-8

Åldersgränserna har behandlats i avsnitt 5.

Någon ändring av nuvarande åldersgränser föreslås inte. Däremot foreslås att en möjlighet öppnas for barn atti sällskap med vuxen få tillträde till visning av framställningar som har klassificerats for en högre åldersgrupp. Med vuxen avses den som fyllt 18 år. Se närmare avsnitt 5.3.3 s. 70.

9§

Registreringsskyldigheten omfattar spridning som sker i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvsyfte. Som en ytterligare förutsättning for att registreringsskyldighet skall föreligga gäller att spridning sker till konsumenter for enskilt bruk. Se härom i avsnitt 6.5.2 s. 97 f.

Registreringsskyldighet gäller också framställningar som visas på plats dit allmänheten äger tillträde. Framställningar som visas vid allmänna sammankomster och vid offentliga tillställningar omfattas av den obligatoriska förhandsgransningen. Registreringsskyldigheten avser bl.a. visningar i varuhus och butiker.

avser en framställning med visst bestämt innehåll. Om Registreringen flera versioner förekommer omfattar registreringsskyldigheten varje version. med ansökan om Varje version måste ges in till ALB i samband registrering.

inte strider mot Registreringen är ingen garanti för att framställningen förbudet mot extremvåld. Ansvaret för innehållet vilar, liksom enligt framställningen. Den nu gällande bestämmelser, på dem som sprider som känner begära förhandsgranskning. I första sig osäker kan alltid hand bör det vara producenten eller grossisten som är ansvarig.

10§

ALB skall i allmänhet registrera de framställningar som ges in utan Som underlag för registreringen skall i någon föregående granskning. som sökanden skall lämna om framförsta hand läggas de uppgifter samt det omslag eller motsvarande som är avsett att använställningen das vid marknadsföringen.

Mer detaljerade föreskrifter om vad ansökan om registrering skall innehålla bör ges i verkställighetsföreskrifter.

ALB skall dock kunna vägra registrering av framställningar som innehåller uppenbart olagliga våldsskildringar enligt 16 kap. 10 b § BrB.

att i sådana fall begära utlåtande från

En möjlighet har därför öppnats biografbyrån.

att en framställning innehåller ola- Om ALB anser det vara uppenbart i brottsbalkens mening skall utlåtande från biografga vâldsskildring inhämtas. Innan ALB beslutar att inhämta sådant utlåtande byrån skall sökanden underrättas. Föreskrift härom har tagits in i paragrafrån är nödvändigt för att

fens andra stycke. Utlåtande biograibyrån

ALB skall vägra registrering.

Den granskning som biografbyrån gör på begäran av ALB ersätter ine en granskning enligt 4 §.

Biograibyrâns kostnader för att avge utlåtande skall ersättas av ALB. Någon avgift for utlåtandet skall inte tas ut av sökanden.

1 1 §

Registrering får inte vägras i andra fall än som angesi 10 §.

I förordning bör tas in föreskrifter om vilka uppgifter som skall finnas i ansökan om registrering. En ofullständig ansökan kan givetvis leda till att registrering inte kan ske. Eftersom ALB inte skall göra någon formell prövning av sökandens rätt till framställningen, går det inte att undvika att en och samma framställning ibland kan komma att bli registrerad under flera registreringsnummer. Detta bör anmärkas i registret.

l2§

I paragrafen anges när omprövning av registrering skall ske. Om en och samma framställning förekommer under flera registreringsnummer skall omprövning ske av samtliga registreringar. För att registret skall kunna fungera som ett bra hjälpmedel vid kontrollen är det viktigt att det av registret framgår vilka framställningar som inte får spridas.

Underrättelse till ALB skall ske när biografbyrån medger åtal enligt 16 kap. 10 d § BrB. ALB skall också underrättas om domar i mål enligt 16 kap. 10 b och 10 c §§ BrB. Föreskrifter härom bör tas in i förordning.

Vi har inte funnit det nödvändigt att ta in någon bestämmelse om möjlighet att få uppgift om registrering aviörd på begäran av den som ansökt om registreringen.

13§

som skall tas in i film- och I paragrafen anges några viktiga uppgifter föreskrifter bör meddelas i förordvideogramregistret. Mer detaljerade ning.

Bland som är titel, ursprungsland, di-

de uppgifter bör tas in i registret stributör, åtalsmedgivande och domar.

Det är viktigt att uppgifter om förändringar i registret på ett enkelt för dem som år verksamma i ñlm- och videobransätt görs tillgängliga schema men även för allmänheten. En föreskrift härom bör tas in i med uppgifter om ändringar i verkställighetsföreskrifter. Förteckning registret bör tillhandahållas utan kostnad.

14§

Det att allmänheten har i en sådan är naturligtvis angeläget insyn verksamhet som censur. Vi anser att detta krav i rimlig grad kan tillgodoses genom den föreskrift som tagits in i 14 § Gämför 6 § 3 mom. bio- Ljud- och bildbevarandekommittén har i betänkam grafförordningen). det (SOU 1987:51) föreslagit ändringar i Ljud och bild för eftervärlden som rör videogram. Utredarens förslag bereds för pliktexemplarslagen närvarande i regeringskansliet. Vi föreslår att alla framställningar i filrn- och videogramregistret skall omfatsom skall vara registrerade tas av skyldigheten att lämna pliktexemplar.

17-20 §§

Avgiftssystemet beskrivs i avsnitt 6.6 s. 1 17.

ALB skall fastställa avgiften. Detta gäller även om förhandsgranskhar skett. Det âr ändamålsenligt att en och samma myndighet allning samt handhar av kontrollmârken. tid prövar avgiftsfrågan hanteringen

För att kunna fastställa avgiften for filmer och videogram som har forhandsgranskats behöver ALB vissa uppgifter från biografbyrån. Biografbyrân skall ange speltiden vid normal visningshastighet. Speltiden skall avse den framställning som getts in for granskning, även om biografbyrån beslutat om klipp i denna. Granskningsavgift skall utgå även om framställningen har totalforbjudits.

Det förutsätts att ALB inte skall behöva kontrollera biografbyråns uppgift om speltid.

Biograibyrån skall också ange om en granskad framställning till väsentlig del är upptagen från verkligheten. I så fall skall enligt 17 § tredje stycket granskningsavgift inte tas ut.

Synnerliga skäl att efterge avgift kan föreligga i vissa fall. Exempel på en sådan situation är när en framställning har aviörts ur film- och videogramregistret på grund av att åtalsmedgivande lânmats. Om åtal inte väcks eller frikännande dom meddelas kan det framstå som orimligt att ta ut avgift för en ny ansökan om registrering av framställningen.

Närmare föreskrifter om avgiftsbetalningen meddelas i verkställighetsföreskrifter.

ALB:s beslut om avgift kan överklagas hos kammarrätten (21 §).

. « r Å f, j? §5.

Bilaga 1 1988-03-30

Videofilmer och videotittande hos skolbarn. Rapport del 2

Rapporten är på uppdrag av Vâldsskildringsutredningen gjord av Jonas Wall vid Institutet för massmediastudier. De åsikter som framförs i rapporten är författarens egna.

INNEHÅLL RAPPORT DEL 2

på videomarknaden Vad âr det for filmer barn och ungdom kan se på video? 164 Barntillåtna, barnforbjudna och totalforbjudna video-

Några

- Vad har filmerna Skolungdomar ser for åldersgräns? 167 Barntillåtet och barnförbjudet 167 Senast sedda video och bästa video - åldersgränser 167

Hur många tittar pâ Videofilmer som kan vara

Finns det otäcka och skrämmande ñlmer bland skolelevernas val av bästa videofilm? 196 Stora skillnader mellan pojkar och flickor och mellan åldrarna 199

Hur mycket ser 12- och 13-åringar på otäcka Videofilmer? 199 Hur ofta tittar 12- och IS-åringar på barnforbjudna och tntalforbjudna filmer? 202 Varifrån skaffar 12- och l3-åringarna sina kassetter? 204

Videotittande och verklighetsuppfattning 206 av antal mord som begås 206 Skattning Extrema och skattning av mord 208 högkonsumenter Påverkas skoleleverna av att man i skolan pratar

Några och förhandsgranskning 219 Piratkopiering

Litteraturlista 222

_ 157

FÖR VÅLDSSKILDRINGSUTREDNINGEN

RAPPORT DEL 2

VIDEOFILMER OCH VIDEOTITPANDE HOS SKOLBARN

ALLMÄNT OM UNDERSÖKNINGENS UPPLÃGGNING

Bakgrund

Den här rapporten år en komplettering av rapporten HUR ANVÄN- DER UNGDOMAR VIDEO? vilken ingår som bilaga 3 i Våldsskildringsutredningens rapport VIDEOVÅLD (Ds U 1987:8). Syftet med ett fortsatt bearbetande av datamaterialet är att skaffa fakta kring skolungdomars videotittande och speciellt undersöka vad för typ av videoñlmer man ser. (En sammanslagning av de båda rapporterna publiceras under 1988 med namnet SKOLBARNS VIDEOTITPANDE OCH VIDEOFILMER.)

Det som är speciellt och unikt med datamaterialet från enkätundersökningen - HUR ANVÄNDER UNGDOMAR VIDEO? - är att det innehåller de titlar skoleleverna har sett på video. Till dessa videofilmtitlar har vi sedan kopplat fakta om filmernas åldersgränser, genrer m.m.

Databearbetning

De ursprungliga enkätsvaren (1 773 elevers svar i ett stickprov på skolelever i Stockholm, årskurs 6 till forsta året i gymnasiet) har först bearbetats med hjälp av databashanteringsprogram. Under den processen

har bl.a. inmatningsfel tillrättalagts. Därefter har databasen bearbetats med hjälp av flera olika statistikprogram.

De i enkäten namngivna videofilmtitlarna har bearbetats separat med såväl ordbehandlingsprogram som med databasprogram for att sedan återforas till den ursprungliga databasen.

För planering, uppläggning och speciella datakörningar har datakon-

sult och tillika samhâllsvetare Gerd Hagmeyer-Gaverus ansvarat.

Tre nya variabler

De ursprungliga titlarna eleverna angav då de fyllde i enkäter-na har fackgranskats, korrigerats for stavfel, språkliga oklarheter etc. samt jämförts med titlar som är kända och finns i tillgängliga register. Därefter har personal på statens biografbyrå letat reda på kompletterande uppgiñeri biografbyråns arkiv. Titlarna har sedan kategoriserats i olika genrer.

På detta sätt har vi kunnat komplettera undersökningen med tre nya variabler;

1 . Åldersbedömning

Eftersom det är intressant att pröva i vilken utsträckning de yngre ser på barnforbjudna filmer har vi i efterhand en

skoleleverna skapat

ny variabel for detta.

På biografbyrån finns uppgifter om de filmer som man där har bedömt. Med hjälp av dessa har vi skapat följande variabelvärden:

Barntillâten, tillåten från 7 år eller från 11 år. Tillåten från 15 år utan klipp.

Amazon-

Tillåten från 15 år efter att otäcka scener är bortklippta. Totalförbjuden.

5 Okänd.

De filmer som har variabelvärdet 3 är intressanta eftersom många håvdar att de på videomarknaden ofta förekommer i oklippta versioner.

I den löpande texten förekommer både begreppen åldersbedömning och åldersgräns som beteckning for denna variabel.

2. Genreindelning

Eftersom frågan om eventuell psykisk skadlighet är central då det gäller skolelevernas videotittande är det också av intresse att undersöka vilka genrer som eleverna föredrar och om det går att koppla dessa val bl.a. till utbudet på marknaden men också till utvecklingspsykologiska resonemang, t.ex. de ungas intresse for det förbjudna.

Placeringen av filmerna på genreskalan har två syften; dels att åstadkomma en genreindelning så att vi kan säga något om vad skoleleverna tittar på och dels göra genreindelningen till en skala for rangordning med avseende på hur pass skrämmande de olika filmerna kan tänkas vara.

Det innebär att skalan börjar med genren tecknade filmer som oftast är mycket lite skrämmande och slutar med genren polisvåldsfilmer som brukar omfatta de mest våldsamma och skrämmande filmerna.

Det bör genast framhållas att det senare syftet kan vara svårt att uppnå all den stund filmerna inte alltid låter sig inordnas inom de uppsatta genrerna på ett sådant sätt att de svarar emot skalan oskyldig till skrämmande och otäck.

Variabel- Variabelvärde: värde:

Tecknade filmer 1 Gangsterfilmer 9 Komedi 2 Varulvs- och

Den tredje variabeln är öppen dvs. den innehåller en del anmärkningar om titlarna. T.ex. från vilket land filmen kommer, om filmen är fälld i någon tingsrätt m.m.

Diskussion om genreskalan

En viktig strävan i arbetet med att undersöka skolbarnens videotittande har bl.a. varit att utveckla bedömningskriterier för de Videofilmer

barn och ungdomar vanligtvis ser, .tycker är bäst, tycker är värst osv.

Hur man än konstruerar dessa kriterier måste de med nödvändighet bli baserade på subjektiva bedömningar. Genom att be en av de få experterna på omrâdet, Gunnel Arrbäck chef på statens biograibyrâ, om hjälp anser vi att de godtyckliga inslagen i dylika bedömningar har minimerats.

Genreskalans tillförlitlighet

Ett sätt att undersöka i vilken utsträckning vi kan lita på att genreskalan ger oss någon vetskap om de filmer skoleleverna ser, år att jämföra titlarnas åldersbedömning med genreskalan. Om skalan är acceptabel bör vi t.ex. hitta de flesta totalförbjudna ñlmema bland vålds- och polisvåldsfilmer medan de flesta barntillåtna bör finnas bland tecknade filmer och komedier.

Man kan naturligtvis invända att även åldersbedömningen bygger på subjektiva bedömningar. Det finns exempel på att statens biografbyrås censorer har bedömt filmer både mer respektive mindre vanskliga för barn och ungdomar att se än vad kritiker och den allmänna opinionen har ansett. Här spelar många faktorer roll. Utbudet på filmmarknaden växlar i vissa avseenden. Våldet i filmerna man granskar har trappats upp under den sista tioårsperioden. Det händer också att regeringen upphäver t.ex. ett totalforbud som statens biografhyrå har fattat.

Filmer som anses ha respektive inte ha vissa kvaliteter, kan komma att åldersbedömas olika trots att våld eller skrämmande inslag förekommeri samma utsträckning.

Generellt kan dock sägas att censorerna har en omfattande erfarenhet och att de alltid då de är tveksamma om åldersgräns eller totalförbud år fler som gör bedömningarna. I vissa fall tar man också hjälp av en särskild nämnd vid bedömningen. De fall då censorerna är oense är relativt få.

Om vi tar med i bedömningen att ett något ökat accepterande av våld, skräck m.m. kännetecknar statens biografbyrås granskningar idag jämfört med för tio år sedan kan vi ändå på sannolik grund påstå att åldersbedömningarna inklusive totalförbudhedömningar till övervägande del utgör ett relativt godtagbart mått på när en film är olämplig för vissa åldrar eller inte ska visas alls.

Jämför vi den konstruerade genreskalans värden for de angivna titlar» na med dessa åldersbedömningar finner vi till att börja med att alla de

totalförbjudna filmer som omnämnes i undersökningen finns fördelade mellan värdet 11 (skräckfilmer) till värdet 16 (polisvâldsfilmer) med ett undantag. Bland de 17 krigsfilmerna finns ingen totalforbjuden ñlm alls.

När det gäller de filmer som blivit barnförbjudna först efter klipp finns dessa mellan genrevärdena 7 (westernñlmer) till 16, med undantaget att det inom genren 4 (äventyr) finns tio filmer med den åldersbedömningen. Totalt omfattar genren äventyr 62 filmer.

Undersåker vi de filmer som år tillåtna från 1 1 år eller för yngre finner vi att nästan alla finns mellan genrevârdena 1 till 5. Undantagen är en filmtitel med ll-ârsgräns bland karatefilmerna (13) och tre titlar bland skráckfilmerna (1 1).

Prövar vi sambandet statistiskt får vi också ett sambandsmått som en» ligt gängse statistisk bedömning är acceptabelt (rrang: + 0,4).

647 uideofilmtitlar

Då den forsta rapportdelen skrevs hade 155 titlar av de uppgivna videofilmerna identifierats.

I föreliggande rapport har materialet kompletterats ytterligare.

Referenslistan över Videofilmer som alltså bygger på skolelevernas uppgifter, innehåller totalt 1 044 olika titlar. Efter ett omfattande arbete har vi med hjälp av statens biografbyrå identifierat 647 titlar totalt. Det betyder att vi har uppgifter om 62 % av titlarna.

Eftersom de flesta av dessa titlar har höga frekvenser medan de resterande 397 med något undantag, har ett som frekvens, innebär det att vi för alla elevers benämningar av titlar i undersökningens enkäter täcker 92 %.

På grund av att så många fler titlar har identifieratsi denna kompletterande undersökning bör det här skjutas in att uppgifter om åldersgränser och genrer i den forsta rapporten inte helt stämmer med uppgifterna i föreliggande rapport. De nya uppgifterna bygger på ett betydligt större underlag och är därför mer tillförlitliga.

397 oidentifierade titlar

Vad innebär de oidentifierade titlarna för undersökningsresultatets tillförlitlighet?

Grovt sett kan vi dela in de oidentiñerade titlarna i tre grupper. 1) Filmer som bolagen aldrig har bett biografbyrån granska, antingen för att de på förhand anar att de inte skulle passera eller för att det aldrig har varit tänkt att de skulle visas på biograf och därmed behöver de inte prövas. 2) Filmer som bolag eller distributör har ändrat titeln på men som under originaltiteln är bedömd av biografbyrån. I några fall som vi känner till har man också ändrat något i filmens innehåll för att filmen ska framstå som ny. 3) Titelangivelser som är så pass felstavade eller missuppfattade att de inte går att koppla ihop dem med de korrekta titlarna.

Med tanke på de erfarenheter vi har skaffat oss genom att identifiera elevernas titelangivelser bedömer vi det som troligt att många av de oidentiñerade titlarna finns inom den tredje gruppen. Vi bedömer det därför som troligt att de titlarna är proportionellt fördelade över de olika åldersgränserna.

Även om vi antar att många av de oidentiñerade titlarna skulle kunna hänföras till den första och andra gruppen samt att de i huvudsak vore totalförbjudna eller barnförbjudna skulle inte resultatet påverkas i någon nämnvärd omfattning eftersom skolelevernas totala angivande av titlar vi inte kunnat identifiera endast utgör 8 % av alla svar i undersökningen.

RESULTAT

UTBUDET PÅ VIDEOMARKNADEN

Vad är det för filmer barn och ungdom kan se på video?

Låt oss börja med videomarknaden och ett övergripande perspektiv.

Vad är det for filmer som förekommer pâ video?

i undersökningen i Om vi gör antagandet att de titlar som är benâmnda någon mening speglar den större delen av vad som finns på marknaden och erbjuds ungdomar, kan vi börja med att säga följande;

Barntillåtna, barnförbjudna och totalförbjudna videofilmer * Av de 647 identifierade titlarna återfinns 31 % bland de barntillåtna eller tillåtna från 11 år. * De resterande 69 % âr således tillåtna från 15 år eller totalförbjudna. * Andelen som âr tillåtna 15 år utan att biografbyrån krävt

från

några klipp i filmen är 42 %.

De titlar som biografbyrân har tillåtit från 15 år efter klipp utgör 21 % bland de identifierade titlarna. Dessa Videofilmer är intressanta eftersom mânga hävdar, som vi tidigare nämnt, att de på videomarknaden ofta förekommer i oklippt version.

* titlarna. De totalförbjudna filmerna utgör % av de identifierade

Från snälla till otäcka videofil mer

Med samma antagande om de förekommande titlarna som ovan, dvs. att de i någon mån speglar utbudet till ungdomar, kan frågan om vad det finns for filmer på videomarknaden också besvaras med avseende på olika genrer och här finner vi följande fördelning av de identifierade 647 titlarna:

Tecknade filmer 1% Gangsterñlmer 1% Komedi 19% Varulvs- och vampyrfilmer 1% Drama 22% Skräck 14%

Äventyr 9% Zombie-filmer 2%

Science fiction 4% Karate och Ninja-filmer 8% Boxning 0% Krigsfilmer 8% Western 2% Våldsfilmer 14% Pornografi 3% Polisvåldsfilmer 2%

100%

De fem största genrerna i det vi kallar videomarknadens utbud till ungdomar är sålunda: Drama 22 %, Komedi 19 %, Våldsfilmer 14 %, Skräck

14 % och Äventyr 9 %.

Det är uppenbart att våld och skräck säljer men det är värt att uppmärksamma att det också finns en hel del oskyldiga filmer.

Om vi utgår ifrån vår definition av genreskalan och tänker oss genrerna som en stigande skala i riktning mot mer otäcka och skadliga filmer så kan vi också räkna fram ett mått på utbudet. Ordnar vi de benámnda titlarna enligt den tidigare nämnda genreskalan kommer vi till äventyr vid 50 %, dvs. när det gäller det vi kallar utbudet är medelvärdet, lika med äventyr.

NÅGRA FAKTA OM UNDERSÖKNINGENS VIDEOFILMER

F ilmernas ursprungsland

Av de 647 identifierade titlarna år 607 filmer (94 %) orda i USA eller i

samproduktioner med USA-bolag.

20 filmer (3 %) är orda i Sverige. 6 filmer är gjorda i Italien. 5 filmer är gjorda i England. 2 filmer år gjorda i Frankrike. 2 filmer är orda i väst-Tyskland.

Island samt en samproduktion - Australien, Finland, Holland, Sovjet Japan svarar för en film vardera.

R ättslig prövni ng

Sedan den s.k. videovåldslagen tillämpas har ett antal filmer började blivit prövade i olika tingsrätten

I de uppgifter om sådana Videofilmer vi har haft tillgång till, juni 1987, finner vi 19 titlar som också återfinns bland de Videofilmer Skolungdomarna har benämnt.

12 Videofilmer är fällda i en eller flera tingsrätten och några även i hovrätter.

För de 7 övriga videoñlmema gäller att de blev fällda i någon tingsrätt och friad i någon annan.

VAD HAR FILMERNA SKOLUNGDOMAR SER FÖR ÅLDERS- GRÄNS?

Barntillåtet och barnförbjudet Om det ovan redovisade kan sägas spegla marknaden så blir det intressant att titta på hur och i vilken utsträckning skolelevema, 12-17 år, utnyttjar utbudet. Hur fördelar sig tittandet på filmer som är barntillåtna eller tillåtna från 15 år osv.? Genom att utgå ifrån skolelevemas svarsfrekvenser på frågan om vilken den senaste respektive bästa videon man sett heter, kommer vi fram till följande fördelning:

Senast sedda video och bästa video - åldersgränser. Senaste Bästa video video Tillåten från 11 år el. helt barnt. 41% 38% (31%) Tillåten från 15 år utan klipp 42% 46% (42%) Tillåten från 15 år efter klipp 14% 13% (21%) Totalförbjuden 3% 3% (7%)

-1-0-0. l-O-O- (101)

Siffrorna inom parantes visar fördelningen för det s.k. utbudet. Det står klart att många barn och ungdomar inte alltid utnyttjar möjligheterna att på video se de mer otäcka och skrämmande filmerna i den utsträckning som de förekommer på videomarknaden. Den här

iakttagelsen redovisades redan i den förra rapporten, Ds U 1987:8, Bilaga 3, men då på ett mindre underlag.

Det är även värt att notera att skoleleverna i mycket stor utsträckning väljer barntillåtna eller ñlmer tillåtna från 11 år men att utbu-

filmer

det pâ det området inte är fullt så omfattande.

På frågan om bästa videofilm tycks nästan hälften av eleverna som svarar, välja filmer tillåtna från 15 år utan klipp. Motsvarande siffror for utbudet ligger 4 % lägre.

De klippta lö-årsñlmerna och de wtalförbjudna utgör tillsammans 16 % av de filmer som angivits som bästa videoñlm och 17 % som senaste videoñlm medan dessa kategorier utgör 28 % i utbudet.

Det finns alltså ett större utbud av riktigt otäcka ñlmer än vad det ñnns efterfrågan bland skoleleverna.

Under 15 år och barnförbjudna filmer.

Av skoleleverna som är mellan 12 och 14 år uppger 39 % en icke-barntillåten film som senaste video. Dvs. mindre än hälften utnyttjar möjligheten att på video se det man inte skulle få se på bio. 9 % uppger en videofilm som är tillåten från 15 år först efter klipp och 1 % en mtalförbjuden film.

VAD SER SKOLUNGDOMARNA FÖR GENRER? Senaste och bästa video - genre Ser vi därefter på hur tittandet bland skoleleverna, vad gäller den senaste videofilmen och bästa video/ilman, fördelar sig på Videofilmer-nas genrer får vi följande uppställning: Senaste Bästa

*Siffrorna inom parantes visar fördelningen for det s.k. utbudet.

De fem genrer som toppar listan över vad skoleleverna senast såg år sålunda: komedi 28 %, äventyr 15 %, drama 14 %, våldsfilmer 11 % och skräckfil mer 1 0 %.

Även då det gäller vad eleverna tycker är bäst återfinner vi samma genrer: komedi 25 %, drama 16 %, äventyr 14 %, skräckfilmer 12 % och våldsfilmer 12 %.

Förändrat val av videofilmer

Skillnaden mellan svaren på frågorna senaste respektive bästa videofilm är mycket liten. Skillnaden som finns handlar om att några fler elever väljer något grövre filmer som bästa videofilm än vad de uppger som senaste video.

Här kan vi konstatera att det med största sannolikhet har skett förändringar.

Vad såg Skolungdomar på video l 981 ?

Jämför vi resultatet med en sex år gammal undersökning (Wall, J., och Cederblad, M-L., Video och skolungdomar, Pedagog-iska institutionen, Stockholms universitet 1982.) finner vi ganska stora skillnader.

Det bör påpekas att frågorna var annorlunda formulerade och gem-eindelningen gjordes av eleverna själva men jämförelsen bör ändå ha viss relevans.

Rangordningen av de fem vanligaste kategorierna som eleverna 1981 uppgav var följande för vad de hade senast sett pâ hyrda/köpta kassetter: 1. uåldsfilmer, 2. deckare, 3. vanliga långfilmer, 4. humorprogram, 5. porrfilmer.

Medan rangordningen över vad man tycker om att se på video var följande: 1. deckare, 2. humorprogram, 3. vanliga långfilmer, 4. våldsfilmer, 5. sport.

Att våldsñlmer hamnade överst på listan samt att även porrfilmer förekom högt upp var karaktäristiskt 1981 men är som vi kan se inte fallet sex år senare.

En förklaring till detta kan vara att videotittandet 1981 var en ny företeelse och lockade i större utsträckning än nu till att titta på det förbjudna. Videomarknadens utbud var mycket mer begränsat än det är idag. Dessutom hade inte föräldrar och andra vuxna i så stor utsträckning börjat prata med sin barn och ungdomar om vad de såg. Lagstiftningen inom området har förmodligen också kommit att spela en viss roll åtminstone indirekt.

Kategorin vanliga lång-filmer år naturligtvis svår att använda vid jämförelsen med här redovisade genreindelning men det är ändå uppenbart att det 1981 fanns en tydlig skillnad mellan vad man sett och vad man tyckte om att se. Man såg otäckare filmer än man egentligen tyckte om att se.

Vad bestämmer senaste och bästa video?

1981 tolkade vi den här skillnaden så att eleverna utsatte varandra för grupptryck samt att det berodde på de unga tonåringarnas jakt på det förbjudna. Det var svårt att i butiken veta vad videoñlmerna faktiskt innehöll och därför blev många besviken på det man sedan såg.

Hur kan man då förklara att det inte längre är så stor skillnad mellan senaste och bästa video samt att skillnaden snarare har en svag tendens att gå i motsatt riktning?

Naturligtvis lockas många ungdomar i frigörelseprocessen också idag att titta på det förbjudna men kanske finns det också nya faktorer som har betydelse.

Må hända kan den ovan nämnda skillnaden tolkas så att de flesta skolelever faktiskt tittar på det som de tycker om, att många vet en hel del om utbudet och att grupptrycket inte har fullt så stor betydelse längre.

En tänkbar förklaring kan med andra ord vara att många barn och ungdomar har utvecklat vissa kunskaper om videomarknaden på så sätt att de faktiskt vet mer om innehållet i videofilmerna idag än 1981, att de har utvecklat vad en del ungdomsforskare kallar kulturell kompetens och att de därför mer aktivt väljer de Videofilmer de vill se.

En mer pessimistisk tolkning skulle vara att for en stor del av skoleleverna är videoñlmerna ett dåligt surrogat som inte längre ger några av betydelse. I enkâtsvaren blir därför den senaste ofta upplevelser samma som den bästa. I de fall man inte minns anger man den videotitel som lämnade mest intryck, dvs. var mest spektakulär.

UTBUDETS BETYDELSE

Är bra filmer barnförbjudna?

När det gäller skillnaden mellan åldersgränserna for senaste och bästa om en förändring av fördelvideo (sid. 167) ser vi att det endast handlar mellan tillåten från 11 år eller helt barntillåten och tillåten ningarna från 15 år på så sätt att bästa video har en större andel tittare på filmer med tillåten än motsvarande for senaste video. För från 15 år utan klipp tillåten 15 år med klipp och för totalfärbjuden finns det inga skillfrån nader mellan fördelningarna.

Tittar vi sedan på motsvarande skillnader mellan senaste och bästa video med avseende på genreindelningen (sid. 169) finner vi att drama, science fiction, boxning, skräck och vâldsñlmer har en eller två procent- Och att de i huvudsak har enheter mer for bästa än för senaste video. förlorat dessa från komedi, äventyr mfl.

Med tanke på skillnaden mellan bästa och senaste video med avseende kan man naturligtvis spekulera i om det helt sonika på åldersgränser, bästa intrigen, bästa är så att de bästa videoñlmema (mest spännande, etc.) faktiskt finns bland filmer som har ålskådespelargestalningama

dersgränsen tillåten från 15 år och att det just är skolungdomarnas kulturella kompetens som hår kommer till uttryck.

Om den mer pessimistiska tolkningen skulle gälla, dvs. den som handlar om att avtrubbade videotittare vill se grövre ñlmer för att uppleva något, borde skillnaderna vara större och dessutom komma till uttryck som en ökning för åldersgränserna tillåten från 15 år med klipp samt totalförbjuden.

Vad skolelever ser och vad som finns i utbudet

Av sammanställningen på sid. 169 framgår att genren komedi förekommer betydligt oftare som senaste video (28 %) än den förekommer i utbudet (19 %).

Även filmer som klassas som äventyr förekommer betydligt oftare bland de senaste videoñlmema (15 %) än i utbudet (9 %).

Det omvända förhållandet råder för genren drama och även - om dock betydligt svagare - för skräck- och våldsgenrerna. De förekommer oftare i det vi antar liknar utbudet även om skillnaden endast rör sig om 3 - 4 (lb-enheter.

På grund av detta kan man anta att barnen och ungdomarna i större utsträckning skulle vilja titta på komedi och äventyr men att de i större utsträckning än vad vi kan anta de egentligen vill, hänvisas till drama, skräck- och våldsfilmer.

DE TIO VANLIGASTE VIDEOFILMERNA

Senaste video/Elm

Det mest iögonfallande vad det gäller svaren på frågan om senaste video är att spridningen av elevernas svar är så mycket swrre än vad vi förväntade oss.

Den populäraste filmen får bara 4 % av alla svar. Antalet olika titlar som förekommer som svar är mycket omfattande. Om vi tex. räknar alla olika titlar som har fått tre svar eller fler kommer vi till 128 titlar.

FRE- GEN! BEDÖM-* KVENS RE NING TITEL

INDIANA JONES OCH DE FÖR-

19,5 % 19,5 % av alla som svarat på frågan uppgav någon av dessa 10 titlar. Siffrornas betydelse, se sid. 158-160.

Hälften av de uppgivna titlarna har åldersgränsen 1. Räknar vi fram vad medelvärdet är for de tio vanligaste titlarna hamnar vi också på 1, dvs. tillåten från 11 år eller for yngre.

Endast en titel - TERROR PÅ ELMSTREET - är tillåten från 15 år efter klipp. I det sammanhanget bör det också tilläggas att det finns två delar med den titeln. Den forsta är tillåten från 15 år utan klipp medan den andra efter klipp.

Det finns som vi kan se två skräckfilmen och en våldsfilm med bland de tio vanligaste videofilmerna. Om vi försöker ge ett mått utifrån genreindelningen hamnar vi på medelvärdet 4 (Md = 4), dvs. på genren äventyr.

Resultatet för hela fördelningen - senaste video

Medianen for hela fördelningen av svar på senaste videoñlm vad det gäller åldersgräns är 2, dvs. den genomsnittliga videofilmen skoleleverna uppgett som senaste video är tillåten från 15 år utan klipp.

Motsvarande beräkning for genre är samma som for de tio främsta titlarna Md = 4, dvs. äventyr.

Den stora spridningen, dvs. att många elever for senaste video har uppgivit många olika titlar, ger en något motsâgelsefull bild. 20 70 Knappt av eleverna namnger de tio mest frekventa videofilmerna. Vi kan möjligen tolka detta så att även om många skolelever har vissa kunskaper om videomarknadens filmer så leder sökandet efter att hitta en videofilm man tycker är bra, till att man väljer i det utbud som for stunden exponeras hos videouthyraren. Detta återspeglas i svaren för senaste video.

Vill vi säga något generellt om skolelevers videotittande kan vi inte hävda att de vanligaste videofilmerna som skoleleverna tittar på handlar om våld och skräck. Istället handlar det i stor utsträckning om äventyr och komedier.

Den vanligaste videoñlmen skoleleverna anger är visserligen tillåten först från 15 år men har inte bedömts som så grov att man måste klippa i den.

Bästa. uideofilm

Här finner vi en något mindre spridning. De olika Videofilmer man vill kalla bästa âr till antalet mer begränsade. Över en fjärdedel av eleverna eller 26,5 % uppger en av följande tio Videofilmer.

FRE- GEN- BEDÖM- KVENs RE NING IITEL

SNUTEN 1 HOLLYWOOD/ BEVERLY HILLS COP 2% 2 2 JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA SKATTEN 2% 4 3 TRACYS HÄMND 2% 3 2 TERROR PÅ ELMSTREET, DEL 1 -2 2% 11 3 GIRLS JUST wANT TO HAVE FUN 2% 2 1

Här har vi tre ñlmer som âr tillåtna från 11 år eller för yngre barn, fem titlar från 15 år utan klipp och två tillåtna från 15 år efter klipp.

När det gäller åldersgränsen hamnar vi alltså med medelvärdet på 2, dvs. tillåten från 15 år utan klipp. Samma värde får vi för hela fördel-

ningen. Det innebär jämfört med den senaste video att vi för bästa ökar ett steg då det gäller åldersgräns och de tio mest frekventa titlarna.

Räknar vi fram medelvärdet för genren hamnar vi på science fiction (Md=5).

Men medelvärdet för hela fördelningen av svar på bästa videoñlm vad det gäller genre, ligger på 4, dvs. äventyr.

Även om medelvârdena för hela fördelningen är desamma ñr senaste och bästa video med avseende på åldersbedömning, kan vi konstatera att det finns en liten skillnad som antyder att bästa video är något mer otäck än senaste video.

Fortfarande âr det dock giltigt att påstå att de bästa videoñlmerna skoleleverna vanligtvis uppger inte tillhör de mer otäcka och skrämmande.

Värsta video/Hm

Även om det inte år de totalfdrbjudna eller mer skrämmande videoñlmerna eleverna vanligtvis ser vet vi att många sådana filmer förekommeri utbudet.

För framförallt de yngre eleverna kan tittandet på någon enstaka riktigt otäck ñlm naturligtvis få konsekvenser. Det är därför av intresse

att få någon uppfattningen: vad skoleleverna själva upplever som värs-

ta videofilm.

En fråga som fanns i undersökningen var: Vad heter den värsta eller någon av de värsta Videofilmer (otåckaste, mest skrämmande eller liknande) som du har sett?

FRE- GEN- BEDÖM- KVENS RE NING IITEL

TERROR PÅ ELMSTREET, DEL 1 - 2 8,5% 11 3 FREDAGEN DEN 13:E, DEL 1 _ 5 6% 15 3 HUSET SOM GUD GLÖMDE,

ALLA HELGONS BLODIGA, DEL 1 _ 3 3,5% 11 3 ALIEN, DEL 1 -2 3% 5 2 MOTORSÅGSMASSAKERN,

41,5 % av de som svarade på denna fråga uppgav någon av dessa tio filmer.

Hår förefaller eleverna att vara tämligen samstámmiga. Hela 41,5 70 uppger någon av dessa tio titlar. Samtidigt bör vi uppmärksamma att åtta av titlarna står för filmer med fler än en del, dvs. filmbolagen har utnyttjat framgångsrika ñlmtitlar för att lansera flera filmer under samma namn. 1 vissa fall har delarna inget med varandra att göra varfor de till och med kan ha olika åldersbedömning.

Genre och âldersbedömning stämmer dock i de flesta fallen för de filmer med flera delar som vi redovisar här.

Genomsnittsvârdet för åldersgränsen för värsta videofilm ligger på Md = 3, dvs. tillåten från 15 år efter klipp både för de tio mest frekventa och for hela fördelningen.

Som tidigare påpekats görs en distinktion mellan 15 år utan klipp och 15 år efter klipp eftersom det senare alternativet innebär att biografbyrån bedömt filmen som för otäck att visa om man inte först klipper bort vissa sekvenser. Risken att filmen i videoversion är den oklippta versionen kan inte uteslutas.

När det gäller medelvärdet för genre hamnar vi på Md = 11, vilket betyder skräckfil m. Detta gäller såväl hela fördelningen som för de tio vanligaste titlarna.

Fördelningen över de olika genrerna för den värsta videofil men

dominerar i vad eleverna som den värsta Att just skräckñlmer uppger filmen de har sett, är särskilt då vi tittar på fördelningen av påtagligt de olika genrerna som finns kopplade till svaren for värsta videofilm.

VÄRSTA VIDEO - GENRE

Krigsfilmer Våldsfilmer 15 20,6 97,9 Polisvâldsñlmer 16 2,1 100,0

De Videofilmer eleverna är värst är främst skräckfilmerna. Därtycker efter kommer, men med en betydligt lägre frekvens, uåldsfilmer.

kliv nedåt vad det gäller frekvens kommer vi Med ett ytterligare långt sedan till science fiction.

kan vi inte utifrån dessa siffror dra slutsatser om vad som Naturligtvis faktiskt är mest skrämmande for barn och ungdomar all den stund vi ju inte säkert kan veta att de har prövat sig igenom alla olika genrer.

Vad vi vet âr att många elever har sett skräckfilmen våldsfilmer m.m. utöver äventyr, komedier osv. och att de utifrån sina referensramar upplevde vissa filmer som mer skrämmande än andra.

Helt säkert är det så att genren skräck innebär en särskild lockelse på barn i vissa åldersrelaterade utvecklingsfaser. Därav följer att. denna genre markant framträder som resultat på ovan nämnda enkátfråga. Det betyder inte att vi kan utesluta att andra genrer och särskilt med högre variabelvärdet än 11. Dessa kanske tom. skulle skrämma många mer än skräckñlmerna men att eleverna av olika skäl inte har tittat på dem.

VAD ÄR OTÄCKA OCH SKRÄMMAN DE VIDEOFILMER?

Vad småungar absolut inte bör se

För att försöka atti någon mån komma runt den här problematiken satte vi in en fråga där vi försökte få eleverna att tänka på vad de tror yngre barn reagerar på eller blir rädda för i hopp om att svaren också skulle spegla de egna upplevelserna inför vissa videofilmer.

Frågan formulerades så här:

Många småungar (10 år och yngre) tittar ibland på otäcka Videofilmer. Kan du ge titlarna eller namnen på några Videofilmer som du. själv har sett och som du absolut inte tycker småungar bör se?

Det fanns fem rader att svara på och svaren blev många. Nedan åter-

finns svaren fördelade på genrer. Eftersom ordningen på svaren för-

modligen återspeglar någon form av prioritering har svaren från de oli- 4 ka svarsraderna delats upp.

Genrer efter svar på frågan: Vad småungar absolut inte bör se svar 1 svar 2 svar 3 svar 4 svar 5

Varulvs- o. vampyr-

Karate o. Ninja-

Skrâckfilmer dominerar vad man anger som svar på frågan om vad man inte tycker småungar bör se. Därefter följer våldsñlmer. Tillhopa har dessa genrer omkring 3/4-delar av svaren. Antagligen speglar dessa genrer i någon mån skolelevernas proportioner vad det gäller att ha sett förbjudna filmer. De speglar troligen också de genrer som både lockar och skrämmer mest.

Skillnaderna mellan svar 1 och de påföljande är inte särskilt stora. Det finns dock nâgra intressanta olikheter att lägga märke till.

Andelen som svarar med skrâckfilmer på denna fråga minskar från forsta till sista svarsalternativen Även science fiction-genren minskar något. De genrer som ökar något från svar 1 till svar 5 är karate och Ninja-genren och våldsñlmsgenren.

En möjlig tolkning av detta skulle vara att eleverna i forsta hand tänker på sina egna upplevda rädslor infor skråckfilmer, science fiction-filmer och liknande men att de dârnäst funderar över Videofilmer som påverkansfaktorer på småungar. Därav följer att karate- och våldsñlmer nämns i något ökande grad.

Att skolelever själva funderar över vad som påverkar barn och ungdomar apropå Videofilmer är mycket troligt men minst lika troligt är att vuxnas synpunkter har kommit att införlivas med en del skolelevers tänkande och gorts till egna synpunkter.

En möjlig tolkning av dessa svar är sålunda att de endast i ringa utsträckning speglar vad skoleleverna själva faktiskt tycker utan att de flesta eleverna istället anger filmer som de tror vuxna tycker småungar inte skall se.

På grund av vuxnas resonemang kring videotittandet har många ung-

domar skaffat sig en föreställning om påverkan som kanske inte alltid

rimmar med vad vi faktiskt vet om film och videos roll i barns och ungdomars tänkande.

VARIFRÅN KOMMER KASSETTERNA?

En viktig fråga, också med tanke på eventuell förhandsgranskning, är hur skolungdomarna skaffar sig tillgång till de videokassetter de tittar på.

Här finns en del intressanta aspekter. Bl.a. kan vi se att när det handlar om otäcka och skrämmande filmer, värsta, tycks eleverna ofta skaffa dem via kompisar eller genom att kopiera kassetter. När det gäller de videoñlmer man tycker âr bäst ar det mer vanligt att skolungdomarna hyr dem.

Varifrån kommer kassetterna? Alla

Hyrt 1% 1% Köpt Lånat av kompis

Inget

100% 101%

I den föregående rapporten finns denna sammanställning på sid. 96 men pga. ett inmatningsfel är tyvärr några av siffrorna felaktiga.

Att ungdomarna i något större utsträckning ordnar fram den värsta videofilmen har antagligen att göra med viss restriktivitet hos visjälva deohandlaren (eller att ungdomarna åtminstone bedömer det så) samt må hända att det förbjudna lockar.

När det omvända. Som framgår av det gäller bästa videoñlmen gäller uppställningen âr det nästan 60 % som uppger att de har hyrt kassetten då det gäller den bästa videofilmen.

videofilmen kom En andel på 5 % anger att det inte vet var den värsta vilket samman med att skolungdomarna ofta ifrån, förmodligen hänger inte har varit intittar tillsammans i grupper och att många av tittarna blandade i inforskaffandet av videokassetten.

3 % svarar inte på frågan. Undersöker vi den gruppen lite mer finner vi att den nästan bara består av pojkar och att de flesta är i 15-16-årsåldern.

Vi kan tolka detta så att dessa pojkar har giort en bedömning av enkäten och dess frågor samt vad den ska användas till, som leder dem till att tro att uppriktiga svar får som konsekvens att videotittandet på nåatt förhindras dem. Det år möjligt att en del eller alla got sätt kommer dessa 3 % hör till kategorin lånat eller kopierat.

Högkonsumenter

Frågan om varifrån högkonsumenterna (definierade som de som svarat att de tittat både igår och i förrgår samt har video hemma) skaffar sina videoñlmer är också mycket intressant. Att hyra Videofilmer blir ju ganska kostsamt om man t.ex. vill titta på flera filmer i veckan.

Lånat av kompis

Här finner vi något större skillnader mellan bästa och värsta.

Över hälften, 53 %, av de högkonsumenter som svarar på frågan om värsta video anger att de har skaffat den från kompis eller kopierat den. Det är 18 % fler än for bästa. Dessutom är det 8 % fler än vad gruppen alla uppger på motsvarande fråga.

Det står klart att när skolelever tittar mycket och på otäcka filmer skaffar de kassetterna i större utsträckning från kompisar och genom

egen kopiering.

Varifrån kom kassetterna 1981?

J ámför vi det här resultat med hur skolelever 1981 svarade på en motvi att andelen som skaffade sig tillgång till videosvarande fråga ñnner filmer via kompisar eller kopiering var betydligt färre.

den motsvarande undersökningen 1981: Varifrån kom den senas- Från te kassetten som du såg?

Från TV 7% _ 44% Hyrd/köpt Från kompis eller 22% kopierad Vet inte eller svar 26% inget

99%

I anslutning till dessa siffror bör det påpekas att en stor del av skolungom videoteknik och videomarkdomarna 1981 hade ringa kunskaper en del av de 26 % som inte svarade alls eller svaranad. Det bör förklara kom frân. Troligt är därde att de inte visste vad den senaste kassetten för att de 26 % fördelar på de tre övriga svarsalternasig proportionellt tiven.

hälften så många 1981 som Av jämförelsen framgår att det var ungefär fram kassetterna i jämförelse med hur många skaffade på egen hand har förändrats. Idag uppger mellan som hyrde dem. De proportionerna hälften att de skaffar kassetterna genom kompis eller en tredjedel till att de kopierar dem själva.

En del av förklaringen hänger samman med att många ungdomar idag vet hur videobandspelare fungerar, dvs. det är en enkel match att kopiera en videoñlm om man har tillgång till två videobandspelare.

En tänkbar fortsatt utveckling är därför att en grå marknad särskilt vad det gäller att skaffa de mer otäcka eller skrämmande videofilmerna kommer att öka i omfattning.

SKOLELEVER OCH OTÄCKA VIDEOFILMER

Hur många tittar på videofilmer som kan vara psykiskt skadliga?

Ett antagande som principerna för biografbyråns verksamhet âr baserad på är att barn kan ta psykisk skada av att se otäcka scener särskilt när hot eller våld riktas mot människor och djur.

Ett annat antagande är att med stigande ålder blir barnen och ungdomarna mer tåliga.

Till detta resonemang har också fogats antaganden om att ju mer barn och ungdomar tittar på sådana filmer desto mer skadas de.

Med utgångspunkt från dessa antaganden blir då frågan i vilken utsträckning skoleleverna i undersökningen tittar på Videofilmer som kan vara psykiskt skadliga for dem.

Totalförbj uden och barnförbj uden film efter klipp

Ett försök att närma sig frågan, kan göras genom att undersöka åldersgränserna for de titlar de uppgivit på frågan om ... senaste videofilmen hette som inte var inspelad från TV.

Kategorierna tillåten från 15 år efter klipp samt totalförbjuden borde uppfylla kriterierna för ett sådant urvalsinstrument.

även ta med tillåten 15 år efter klipp hänger samman med det Att från att Videofilmer inom den kategorin som tidigare nämnts, nämligen i oklippt version och att mycket. väl kan förekomma på videomarknaden de då inte sällan är lika otäcka som de totalförbjudna filmerna.

Senaste videofilm - fördelning flickor efter ålder

8 % av flickorna i undersökningen att de sett Som senaste video uppgav eller en totalförbjuden ñlm en film som är tillåten från 15 år efter klipp (Diagram 1, sista stapeln).

Beaktar vi enbart de totalförbjudna filmerna blir siffran 1,6 %.

eller Diagram l: Flickor - Angivit filmer, barnförbjudna efter klipp totalförbjudna

Flickor

Procent

20 12

10 v

12ar 13 14 15 16 17o.âldmAlla Ålder

Fördelar vi flickornas svar på åldersgrupper finner vi inga 12-åriga flickor alls.

Av de 13-åriga flickorna 4 % en dylik film. För Isf-åringarna uppger ökar emellertid siffran till det tredubbla, 12 %.

Bland de 14-åriga flickorna finns fler som är intresserade av det förbjudna eller umgås med kamrater med ett sådant intresse och därför har sett sådana filmer. Detta är ett välbekant mönster och rimmar väl med socialpsykologiska teorier. Det är troligt att de flesta av dessa 14åriga flickor i sina förberedelser för att lämna barndomen använder filmernas innehåll på ett annat sätt än de yngre flickorna.

Som vi kan se i diagram 1 sjunker intresset något bland de som har passerat det magiska lâ-årsstrâcket. Intresset for det förbjudna är inte lika omfattande längre - eller helt enkelt inte förbjudet längre.

Senaste videofilm - fördelning pojkar efter ålder

Diagram 2: Pojkar - Angivit filmer, barnförbjudna efter klipp eller totalförbjudna

Procent

12år 13 14 15 16 17o.äkircAlla Ålder Andelen pojkar som uppgett en titel som går att kategorisera som 15 år efter klipp eller totalförbjuden är dubbelt så många som flickorna, 16 % (Diagram 2, sista stapeln).

Undersåker vi den grupp som har uppgivit totalförbjudna filmer finner vi att de är 2 % av alla pojkarna.

När vi ser på diagram 2 finner vi att 11 % respektive 12 % av 12- och har uppgett en sådan videoñlm med ovan nämnda krite- IS-åringarna rier som det senaste de såg.

Också bland pojkarna finner vi en ökning för 14-åringarna vilken sedan följs av en minskning för lö-åringarna. Det här illustrerar väl problematiken med förbudsgrânser och det speciella förhållande ungdomar det förbjudna. Har man som 14-åring att i puberteten har till möjlighet kika in i det man formellt âr utestångd från, tar många chansen.

Det som däremot kan verka motsägelsefullt är att andelen ökar igen för de 16- och 17-åriga Förklaringen hänger samman med att pojkarna. det i undersökningen finns fler pojkar från de praktiska yrkesutbildän det finns flickor från motsvarande utbildningar. Den baningarna förklaringen är den att det bevisligen finns starka samkomliggande band som förklarar val av praktisk utbildning som konsekvens av viss också kan förklaras med social bakgrund samt att mycket videotittande viss social bakgrund.

Utesluter vi dessa pojkar får vi en fördelning där andelarna för 16- och 17-åringar minskar på samma sätt som för flickorna.

Av alla flickor i undersökningen uppger således 8 % för frågan om senaste videoñlm, en titel som vi antar kan vara psykiskt skadlig. Motsvarande resultat för pojkarna är 16 %.

En liten grupp i känslig ålder

Använder vi samma urvalsinstrument och undersöker eleverna som är under 15 år, kan vi påstå att omfattningen av tittande på psykiskt skadliga filmer är begränsad. 6 % av flickorna och 14 % av pojkarna uppger en videofilm som är tillåten från 15 år efter klipp eller totalförbjuden.

Inriktar vi oss på de känsliga åldrarna, 12-13 år, blir andelen naturännu mindre. rör det sig om 7,5 % som uppgivit en ligtvis Sammanlagt

videofilm som vi befarar kan vara psykiskt skadliga for dem. Vi återkommer till dem på sid. 199.

Hur många ser totalförbjudna filmer?

De tidigare redovisade fordelningarna utgick ifrån Videofilmer som var barnförbjudna efter klipp samt totalforbjudna filmer. Den kategoriseringen innehåller osäkra faktorer. Vårt antagande har handlat om att filmerna, barnforbjudna efter klipp, i stor utsträckning skulle förekomma oklippta på videomarknaden. I vilken utsträckning det förhåller sig på det sättet är osäkert.

Ett mindre osäkert variabelvärde är totalförbjuden.

Genom att göra urvalet enbart med de totalforbjudna filmerna får vi med de filmer som kan kallas mycket otäcka och skrämmande, dvs. de filmer som helt säkert är psykiskt skadliga.

Då vi bland skoleleverna väljer ut den grupp som angivit en totalforbjuden film som senaste video får vi som vi tidigare visat, en mycket liten grupp om totalt 3 % av alla i undersökningen.

Fördelar vi eleverna som uppgivit dessa totalförbjudna filmer efter ålder får vi följande uppställning:

Av alla:

12 år 13 år 14 år 15 âr 16 år 17 o.âldre 1% 0% 2% 2% 2% 5%

Procentsatsen gäller andelen inom varje åldersgrupp.

Vi finner 1 % procent bland IZ-åringarna och inga bland 13-åringarna. Andelen for nästa tre åldersgrupper är som framgår 2 % och för 17-åringarna och de äldre 5 %.

För 12-åringarna att de bara är pojkar. För 14-åringarna och de gäller äldre âr pojkarna och flickorna ungefär lika många.

Den med åldern tidigare redovisade ökningen i tittandet på barnförbjudna filmer återfinns som vi kan se också i denna fördelning.

Nästan alla av dessa ungdomar uppger att de har tittat på video både och i De som tittar på totalförbjudna filmer tycks i de igår förrgår. flesta fallen också återfinnas bland de vi definierar som högkonsumenter.

Undersöker vi inom vilka genrer vi återfinner de totalförbjudna filmer eleverna uppgivit som senaste video, finner vi följande:

100%

Drygt 80 % av de uppgivna totalforbjudna filmerna är våldsfilmer eller polisvåldsfilmer. Följt av zombie-filmer med 13 %.

Vi kan konstatera att gruppen som tittar på de filmer vi med säkerhet

kan kalla psykiskt skadliga är mycket liten, att de flesta är 14 år eller äldre och att det förvånansvärt nog är nästan lika många flickor som pojkar samt att de till största del också återfinns bland de vi kallar högkonsumenter.

Skräck- och våldsfilmer Kanske kan Statens biografbyrås bedömning av vilka åldrar som filmerna år tillåtna for anses vara ett alltför trubbigt mått på om filmerna kan åstadkomma psykisk skada på skoleleverna. För att åstadkomma en jämförelse och därmed pröva frågan om vad skoleleverna utsätter skrämmande och otäcka visig for vad det galler deofilmer, ur ett annat perspektiv kan vi titta på genreindelningen av de uppgivna videoñlmtitlama under den tidigare nämnda frågan. De genrer som här har tagits med år de värsta genrerna. 1. Nedan benämnda SKRÄCKFILMER M.M. består av varulvs- och vampyrfilmen skräck, zombie-ñlmer samt karate- och Ninja-filmer. 2. De som nedan benämns VÅLDSFILMER består av genrema krigsfilmer, våldsfilmer samt polisvåldsfilmer.

Senaste videofil m - fördelning flickor efter ålder Diagram 3: Flickor - A ngivit skråck- eller våld sfilmer

Procent

12år 13 14 15 16 l7o.äld.re Alla Ålder

17 % av flickorna uppger Videofilmer inom de nämnda genrerna (Dia- Skräckfilmer m.m. nämns av 10 % medan våldsgram 3, sista stapeln). filmema nämns av 7 %.

Totalt sett får vi högre siffror när vi undersöker filmerna utifrån genreän när vi prövar frågan ur perspektivet åldersgränser. Det perspektivet samman med att en del filmer inom de nämnda gem-erna blir hänger tillåtna från 15 år utan att man behöver klippa i dem.

I några fall handlar det om att filmproducenterna gör filmer inom vuxbarn eller yngre tonåringar underfören-genrer men med målgruppen stådd. Ett exempel är genren skräck och filmen uppmärksammat GREMLINS som filmbolaget ville ha godkänd från 11 år. I det speciella fallet bedömde dock biografbyrån filmen som allt for skrämmande för ll-åringar och satte gränsen tillåten från 15 år utan klipp.

I andra fall lyckas man göra filmerna mer oskyldiga trots att de place-

ras inom genrerna skräck, våld m.m.

flickorna ser vi samma karaktäristiska vad det Hos de 14-åriga ökning gäller genre som då det gällde åldersbedömningar. Men här ser vi också att ökningen fortsätter for de 15-åriga flickorna.

En tänkbar förklaring kan vara att även om en del fortsätter att titta på skräck- och våldsfilmer börjar 15-åringarna göra något mer medvetna val. De skräck- och våldsfilmer de väljer, t.ex. som filmen THE SHINING har vissa kvaliteter vilket gör att biografbyrån gör den tilllåten från 15 år utan att klipp i den.

En tänkbar är således att de mer genomarbetade och namnförklaring kunniga filmerna lättare passerar biografbyrân med âldersbedömningen tillåten från 15 år utan klipp men hör fortfarande hemma bland genrerna skräck, våld m.m.

och 11 % 13-åriga flickorna som uppger filmer i dessa De 9 % 12-åriga genrer utgör en liten grupp som vi har anledning att fundera över. Visserligen visar de tidigare siffrorna for videofilmernas åldersgränser att

med och att de 13-åriga flickorna endast 12-åriga flickor fanns inga tillåten från 15 år efter klipp. Men vi fanns med då det gällde kategorin över vad dessa flickors videotittande har har ändå anledning att undra

for betydelse for dem.

Senaste videofilm - fördelning pojkar efter ålder

4: - Angiuit skräck- eller våldsfilmer Diagram Pojkar

Procent

12år 13 14 i 15 l6 l7o.äldre Alla

Ålder

som senaste videofilm en En dryg fjärdedel, 26 %, av pojkarna uppger

våldsfilm eller annan film inom angränsande genrer (Diagram skräck-, 4, sista stapeln). Den siffran måste anses hög.

mönstret med en ökning kring l4-årsåldern, Det tidigare iakttagna är inte särskilt tydligt i denna fördelsom därefter följs av en nedgång Här år istället siffrorna höga redan från 12 år med viss nedgång ning. med motsvarande forfor lö-åringarna. Mycket avvikande ijåmforelse for flickorna är siffrorna for lö-åringarna med sina 33 %. Till delning samman med det som tidigare nämnts största del hänger förklaringen om en överrepresentation av pojkar från de praktiska yrkesutbildning-

arna.

Finns det otäcka och skrämmande filmer bland sholelevernas val av bästa videofilm?

eller Diagram 5: Flickor - Angivit filmer, barnförbjudna efter klipp totalförbjudna som bästa video

Procent

12år 13 14 15 16 l7o.äldm Alla Ålder

Totalt är det alltså 7 % av flickorna som på frågan om bästa videofilm som biograibyrån har klassat som tillåten från 15 âr efter anger en titel klipp eller totalfárbjuden (Diagram 5, sista stapeln).

Jämför vi med flickornas motsvarande svar på frågan om senaste videofilm (Diagram 1.) finner vi en del olikheter.

5 70 respektive 7 % av de 12- respektive 13-åriga flickorna anger filmer barnförbjudna efter klipp eller totaliörbjudna som bästa videoñlm.

Som framgår av diagram 1, flickor senaste video, fanns inga 12-âringar med och for IS-åringarna gällde andelen 4 4k.

En möjlig âr att något hindrar de 12- och 18-åriga flickorna tolkning från att se det de kallar bästa videofilm. Det kan vara föräldrar som inmen det kan också vara en egen insikt om att filmerna är for griper otäcka.

Det kan också vara så att en del av dem gärna anger en skrämmande eller otäck ñlm som bästa videofilm trots att de själva inte har sett den. Många yngre skolbarn ser ofta upp till sina äldre syskon och kamrater.

Orsaken kan därför vara att deras äldre syskon eller kamrater har be-

rättat om en skrämmande ñlm med stor inlevelse samt påpekat att den var bra.

Om vi jämför de stigande proportionerna för bästa video, ålderssteg för ålderssteg med senaste video kan vi tydligt se en jämn ökning i det forsta fallet upp till 15 år. Motsvarande utveckling for senaste video âr koncentrerad till åldersstegen 13 och 14 år. Den åldersgrupp som har något gemensamt från de två fordelningarna är 14-åringarna.

En möjlig tolkning är att 12- och 13-åringarna förbereder sig för vad de anar ska komma under ungdomsperioden, genom att framhålla titlar som äldre flickor och ibland pojkar skryter med som sin bästa videofilm, men utan att själva vilja eller våga se dem.

Att fördelningarna for de 14-åriga flickorna är likartade kan då tolkas på det sätt vi tidigare har varit inne på. I l4-årsåldern, ett år innan barnförbudet upphör, sker for en del flickor något som kanske kunde jämföras med en initiering. Flickorna trotsar tidigare förbud och bland annat tittar fler av dem mer på barnforbjudna filmer.

Bästa videofilm - fördelning pojkar efter ålder

Diagram 6: Pojkar - Angivit filmer, barnförbjudna efter klipp eller totalförbjudna som bästauideo

Procent

12år 13 14 15 16 l7o.äldm Alla Ålder

När det gäller pojkarna och bästa video-val under rubriken totalförbjudna eller tillåtna från 15 år efter klipp finner vi att 17 % av alla pojkar anger filmer i denna kategori (Diagram 6, sista stapeln).

Skillnaden ijämforelse med flickorna är densamma som då det gäller senaste video. Mer än dubbelt så många pojkar uppger en dylik film som bästa video.

Pojkarnas svar på bästa video och senaste video under rubriceringen barnförbjuden efter klipp eller totalförbjuden och fördelade på de olika åldersgrupperna, visar en viss likhet med flickornas svar men tittandet är överlag mer omfattande.

För senaste video gäller samma topp för de 14-åriga pojkarna som for flickorna vilket kan tolkas på samma sätt, att ganska många pojkar i den åldern bryter mot barnförbudet.

Stora skillnader mellan pojkar och. flickor och mellan åldrarna

Den största fördelningen for bästa video liktydigt med filmer som âr totalforbjudna eller tillåtna från 15 år först efter klipp, har såväl pojkarna som flickorna for åldersgruppen 15 år. Det är i den åldern fler kan tillåta sig att tycka att dessa kategorier är bäst. För åldersgrupperna 16 och 17 år sjunker andelen som anger dessa kategorier som bästa videoñlm.

Detta kan troligen tolkas så att när man väl är etablerad som ungdom dvs. är 15 år eller mer, är inte längre dessa kategorier förbjudna och därmed inte heller så spännande. Videofilmstittandet får då delvis en annaninriktning.

Av alla eleverna är det en relativt liten grupp som anger de rubricerade filmerna som bästa. 7 % av flickorna och 17 % av pojkarna. Delar vi upp dem ytterligare och tittar på andelen som uppgivit totalforbjudna filmer som bästa så blir andelen av flickorna 0,5 % och for pojkarna 4 %.

De pojkar och flickor som ingår i åldersgruppen 12-13 år och som uppgivit ovan rubricerade filmer som bästa är en grupp vi behöver undersöka ytterligare.

HUR MYCKET SER 12- OCH 13-ÅRINGAR PÅ OTÄCKA VIDEO- FILMER?

Eftersom det ofta uttalas en oro for att de yngre skolbarnen, i känslig ålder, ser otäcka skräck-, vålds- och pornografiska filmer och att dessa är psykiskt skadliga for dem blir det därför en naturlig följd att undersöka i vilken utsträckning som det är fallet.

Om vi antar att uppgifterna om de senaste videoñlmema eleverna sett i någon mån speglar vad eleverna brukar titta på så blir ett forsta steg att undersöka dessa ñlmer med avseende på åldersgränser.

Diagram 7: Åldersbedömning på de filmer 12- och 13-åringarna uppgivit

Inge! svar Tillåten lr. 11 29.85% Bl. utan klipp

III§CI

Bl. med klipp Totalförbjuden

Som framgår av diagram 7 tittar 32 % av 12- och 13-åringarna på filmer tillåtna från 11 år eller yngre. 38 7a uppger emellertid en ickebarntilllâten film som senaste video. Ur denna grupp kan vi också dra fram en mindre grupp om totalt 7,5 % som uppger en film tillåten från 15 år efter klipp eller en totalförbjuden film.

Jämför vi med de äldre skoleleverna (14-16 år) finner vi att 45 % av dem uppger en icke-barntillåten film som senaste video. Därav är det 15 % som uppger en film tillåten från 15 år efter klipp eller en totalföri bjuden film.

Vi finner att en dryg tredjedel av vad vi kallar barn i känslig ålder ser på icke-barntillåtna filmer på video. Risk finns att en del av dessa barn kan ta psykiskt skada av vad de ser. De 7,5 % av 12- och 13-åringarna som uppger grövre filmer år emellertid de som finns inom den större farozonen.

Diagram 8: 12- och 13-åringar fördelade på kön samt åldersgräns för senaste video

=388Sg$§88§

Procent

Tilikenfr. I KuhnklippD;ud HippTuulørtjiudulagdinr

Det tycks finnas mycket stora skillnader mellan vad flickor och pojkar ser i dessa åldrar. Det framgår av diagram 8 där gruppen delas upp efter kön. Flickorna dominerar när de gäller filmerna tillåtna från l 1 år. Pojkarna dominerar klart vad det gäller att ha sett filmer tillåtna från 15 âr med klipp eller totalförbjudna. De pojkar som uppger att de sett en totalforbjuden film är emellertid väldigt få och utgör som framgår endast 1 %.

12- och 13-åringarnas videofilmer uppdelade efter genre Senaste video

- Pornografi

Komedi, äventyr och drama dominerar vad det gäller 12- och 13-åringarnas tittande på senaste video. Dessa filmer står for mer än hälften av alla svar. Science fiction och skräck omfattar 5 % respektive 6 %. Pornografi och zombie-ñlmer finns inte alls med. 12 % uppger någon form av våldsñlmer. Som vi nämnt tidigare âr emellertid de totalforbjudna ñlmerna mycket få.

Hur ofta tittar 12- och 13-åringar på barnförbjudna och totalförbjudna filmer?

Som vi tidigare redoort for tittar 41 % av skolungdomama på video en genomsnittlig dag. Skillnaderna mellan de olika âldersgruppema är in-

te särskilt stora. För IZ-åringama är siffran 40 %, for 13-åringarna 44 % och for de äldre 42 %.

Vad vi naturligtvis också vill veta är hur ofta 12- och 13-åringarna tittar på barnförbjudna och totalförbjudna filmer. Eftersom det inte fanns någon sådan fråga i enkâtundersökningen får vi lov att konstruera ett mått på basis av de data vi har från skoleleverna.

Vi kan anta att de elever som mer regelbundet tittar på otäcka och skrämmande filmer både på frågan om senaste och bästa video uppger filmer som är barnförbjudna (såväl med som utan klipp) eller totalförbjudna.

Naturligtvis kan ett dylikt urval pga. tillfälligheter göra att vi missar en del elever som tittar mycket på otäcka filmer. Men å andra sidan kan vi vara säkra på att de vi väljer ut på detta sätt faktiskt ofta ser barnforbjudna till totalforbjudna filmer.

Andel 12- och IB-åringar som svarat att de både som senaste video och bästa video har sett film som är barnförbjuden eller totalförbjuden är 12 %.

J ämfor vi denna siffra med motsvarande for de äldre skoleleverna finner vi en viss skillnad. 16 % av de äldre skoleleverna svarar mot vår definition for att ofta titta på barnforbjudna eller totalforbjudna videofilmer.

Även om många Skolungdomar tittar mycket på video, och 12- och 13åringarna utgör inga undantag, kan vi påstå att de flesta varierar sitt tittande i stor utsträckning.

Det är inte heller någon stor grupp som ofta tittar på barnforbjudna och totalförbjudna filmer.

När det gäller 12- och l3-åringarna måste vi dock konstatera att en grupp, omfattande 7,5-12 %, riskerar att ta psykisk skada av vad de ser på video.

Varifrån skaffar 12- och 13-åringarna sina kassetter?

Tidigare redogjorde vi för varifrån alla respektive de högkonsumerande skolelevema skaffar sig sina kassetter (sid. 183). Att så höga andelar av eleverna som 34 % for bästa videofilm och 45 % för värsta videoñlm uppger att de skaffat dem från en kompis eller har kopierat ñlmen är viktigt att uppmärksamma apropå diskussionerna om förhandsgransknmg.

Minst lika intressant är frågan om varifrån de 12- och 13-åriga barnen skaffar sig sina kassetter.

12- och 13-åringarna och deras kassetter

Köpt Lânat av kompis

61 % av alla 12-13-åringar uppger ett svar på frågan om värsta videofilm.

Då det gäller 12-l3-âringarnafâr vi nästan identiska svar med grup-

den bästa videoñlmen kommer. Men for pen alla på frågan om varifrån värsta videofilm finner vi en del skillnader.

Här gäller att 6 % färre 12- och 13-åringar än gruppen alla uppger hyrt som sätt att skaffa videofilmen på. Istället har de i större utsträckning (2 %) än gruppen alla skaffat kassetten genom en kompis alternativt kopierat den. 3 % fler uppger att de skaffat den genom att spe- 1a in från TV.

VIDEOTITTAN DE OCH VERKLIGHETSUPPFATTNING

I undersökningen finns ett antal attityd- och skattningsfrågor. I den tidigare rapporten redovisas en del av resultaten. Till den kompletterande rapporten har vi lagt ned mycket arbete på att undersöka olika hypoteser om samband mellan videotittande och synen på våld, skattning av mord mm.

Inom ramen for denna undersökning finner vi emellertid inga klara samband som kan bekräfta hypoteserna att Skolungdomar som tittar mycket på videovåldsfilmer skulle få en skev verklighetsuppfattning. Inte heller finner vi sådana samband att vi kan påstå att lärares samtal med eleverna om video skulle leda till ett minskat videopå lektionstid tittande.

Trots att resultaten inte bekräftar våra hypoteser anser vi det ändå riktigt att redovisa åtminstone en del av dessa sambandsprövningar.

Skattning av antal mord som begås

Som vi kunde visa i den förra rapporten fann vi att hela 3/4-éelar hade skattat antal mord i Sverige per år, fel. Nästan hälften hade skrattat antalet för högt.

Vad kan det finns for orsaker till dessa överskattningar? Kan mycket videotittande vara en del av förklaringen?

Om detta är fallet borde de som tittade lite eller inte alls samtser oskyli större utsträckning skatta morden mer korrekt eller för diga filmer, lågt. Det omvända förhållandet borde gälla for de som tittade mycket och som ser mer otäcka filmer.

Vad vi fann var att det inte fanns någon skillnad mellan gruppen som omfattade alla i undersökningen och gruppen högkonsunaenter (utgörande 12 % av alla).

För att ytterligare pröva frågan om samband mellan videotittande och bedömningen av antalet mord valde vi ut två grupper skolelever. En grupp som uppgivit skräck- eller våldsfilmer (genrer 11-16) som bästa och senaste videoñlmer och en grupp som uppgivit mycket oskyldiga ñlmer (genrer 1-4) som bästa och senaste Videofilmer. Vårt antagande är att uppgifterna om bästa och senast videoñlm speglar vad eleverna vanligtvis ser. Den hypotes vi uppställde var sålunda att de som vanligtvis såg skräck, våld, m.m. -i större utsträckning skulle överskatta morden i verkligheten samt att de som såg oskyldiga filmer i mindre utsträckning skulle överskatta antalet mord.

Bästa och senaste videofilm, genre / skatta! antal mord i Sverige per år

Flickor som uppgivit: Oskyldiga Skräck, _á- ñlmer våld m.m. Skattat antal mord,

Pojkar 59!!! uppgivit: Oskyldiga Skräck, filmer våld m.m. Skattat antal mord,

Som framgår âr det fler av flickorna som skattar antalet mord rätt av de som uppger skräck- eller våldsñlmer än av de som uppger oskyldiga ñlmer, med andra ord ett mycket svagt samband som går i motsatt riktning.

För pojkarna däremot visar jämförelsen att en något mindre grupp skattar rätt av de som uppger de mer otäcka gem-erna i jämförelse med de som uppger oskyldiga filmer. Dessutom år det 5 % fler som överskattar morden. Dessa skillnader om dock lika svaga, återfinns vid nâgra andra jämförelser.

Extrema högkonsumenter och skattning av mord

Vi valde ut en grupp som är extrema högkonsumenter. Totalt utgör de 4 % av alla. De har tittat på video både igår och i förrgår över 1,5 timmar samt har video hemma. Dessa jämförde vi med gruppen alla.

Skattat antal mord i Sverige per år, gruppen alla /gruppen extrema högkonsumenter

Flickor: Extrema högkon- _-1- sumenter Alla Skattat antal mord,

Skattat antal mord,

Här ñnner vi vissa skillnader som till synes stöder antagandet att verklighetsuppfattningen skulle kunna påverkas av mycket videotittande.

Vi kan se att andelen flickor är 4 % färre bland högkonsumenberna då det gäller att skatta antalet mord rätt. För pojkarnas del är andelen 3 % färre.

Det som emellertid gör jâmforelserna motsägelsefulla är att andelen flickor i högkonsumentgruppen tenderar att bli fler då det gäller att skatta morden for lågt och två procent färre vad det gäller för höga skattningar. Medan det omvända gäller for pojkarna.

Skillnaden då det gäller överskattningen av antalet mord bland pojkarna är 9 7a. Detta skulle då tyda på att nâgra av pojkarna påverkas vad det gäller verklighetsuppfattning, av mycket videotittande.

Hår finns emellertid vissa felkällor att uppmärksamma. För det första år antalet pojkar bland de extrema högkonsumenterna så lågt att det är diskutabelt om man kan grunda några slutsatser på denna nioprocentiga skillnaden. För det andra vet vi att de extrema högkonsumenterna till största del består av äldre pojkar. De äldre pojkarna tenderar, oavsett mycket eller lite videoti ttande, att överskatta antalet mord.

Det kan inte helt uteslutas att en liten grupp, bestående av nästan bara pojkar, faktiskt påverkas av vad de väljer att se på video på så sätt att deras verklighetsuppfattning ifråga om hur många människor som de tror mördas, påverkas.

Gruppen är sådant fall mycket liten. En analys av åldrarna visar att de i huvudsak återfinns bland de yngsta pojkarna (12 år) samt bland de äldsta (16 år och äldre).

De viktigaste iakttagelserna är dock att for den största delen av gruppen högkonsumenter eller de som ofta ser otäcka och skrämmande filmer, gäller att de inte skattar morden annorlunda än hela undersökningsgruppen.

Som vi visade skattar nästan hälften av eleverna morden for högt oavsett om de tittar mycket eller lite.

Studerar vi resultaten som redovisades i den tidigare rapporten om skattning av trafikoffer samt vilken nyhetsfönnedlare man främst litar på, kan man förmoda att elevernas forvrängda verklighetsuppfattning inte åstadkoms av Videofilmer, utan har sin bakgrund i nyhetsmediernas arbetssätt.

Påverkas skoleleverna av att man i skolan pratar om video?

Som framgår av den tidigare rapporten uppger 56 % av alla skolelever att man aldrig pratat om video på lektionstid. Denna höga siffra är i och för sig något man kan fundera över med tanke på att det just är lärare som så ofta framhåller mycket videotittande som tänkbar förklaring till okoncentration, bråkighet m.m. i skolan. Siffran blir än mer märklig då vi jämför med undersökningen från 1981. Då uppgav 46 % att de aldrig pratat om video på lektionstid. Det har m.a.o. skett en nedgång.

En mer grundläggande fråga blir emellertid om samtal i skolan om video har någon effekt på skolelevers videotittande.

Om så vore borde högkonsumenterna i större utsträckning än gruppen alla uppge att de inte har pratat om video. Likaså borde de som mest av allt sett otäcka Videofilmer i något större utsträckning vara de som inte pratat om video.

Jämförelsen med hela gruppen alla och gruppen högkonsumenter ger emellertid samma siffra. 56 % uppger att de inte pratat om video i skolan.

J âmför vi med den lilla extremgruppen som tittat över 1,5 timmar både igår och i förrgår blir siffran 66 %. Men skillnaden är delvis skenbar. I denna extremgrupp har vi fler äldre skolelever. Även i gruppen alla svarar de äldre eleverna i mycket större utsträckning att de inte pratat om video i skolan.

Att omfattningen på videotittandet skulle påverkas av att man på lektionstid pratar om video tycks det alltså inte finnas belägg for i den här undersökningen.

Hur är det då med frågan om vad man tittar på?

Senaste videofilm -genre /pratat om video i skolan

Komedier, Science fic., Skräck, western m.m. äventyr m.m. våld m.m.

Aldrig pratat 57% 57% 60% Pratat någon 43% 43% 40% gång eller ofta

100% 100% 100%

Även då det gäller vilken typ av videoñlm man senast såg tycks resultatet bli i stort sett detsamma. Mellan 40 % - 43 % uppger att de någon ofta har pratat om video i skolan. Andelarna âr nästan desamgång till ma oavsett om den senaste filmen var en komedi eller en våldsñlm.

Skoleleuernas syn på straff för dråp

är också skolelevernas for mord eller Av viss betydelse syn på straff videotittande påverkar skoleleverna skuldråp. Vi antog att om mycket borde straffa människor som tar livet av le deras syn på hur samhället andra också förändras.

borde komma till i skillnader mellan grup- Dessa förändringar uttryck pen alla och gruppen högkonsumenter.

I enkäten återfinns en fråga med följande lydelse:

I där offren samband med ett par uppmärksammade misshandlingar om vilka straff gärningsmännen borde ha. dog har man pratat mycket

Vad anser du?

Om en 17-årig pojke eller flicka - i något som börjar som ett vanligt bråk - slår en annan så hårt att denna person dör, vad bör han eller hon få for straff?

Strafftid Alla Högkonsumenter i fängelse

Annat straff eller behand. 36% 38%

100% 101 %

Som framgår finns inga skillnader av betydelse mellan de båda grupperna. Vi kan inte heller ñnna några större skillnader mellan pojkar och flickor.

Det enda som det finns anledning att särskilt notera är den relativt höga andelen som anger 10 år som strafTsats.

DISKUSSION AV RESULTATET

Utöver vad som har presenterats i den forsta rapporten om att videotittandet har ökat och att videon pga. sin lâttillgänglighet komgenerellt mit att bli en del av ungdomars vardag och psykosociala utveckling, vet de videofilmer skoleleverna ser. vi nu också något om innehålleti

Resultatet visar att videotittandet för den största delen av skolungdomar i åldern 12-16 år inte omfattar de filmer som anses vara psykiskt skadliga i den mening som statens biografbyrâ använder begreppet.

Den genomsnittliga videofilmen: Äventyr, barnförbjuden utan klipp

filmerna som skoleleverna tittar komedier De vanligaste på är äventyr, och drama. Filmer i dessa genrer anges som senaste video av 57 % av i viss omfattning och som eleverna. De genrer som också förekommer kan vara problematiska är skräckfilm (10 %) och våldsfilm (13 %).

Så vitt vi kan förstå inrymmer skräckgenren en bred spännvidd av filmer från - barntillâtna till totalförbjudna. De uppgifter om åldersgränser som finns visar att eleverna i mycket begränsad utsträckning uppextrema filmerna, dvs. de totalforbjudna filmerna inom ger de mest denna genre.

Bland våldsfilmerna finns de flesta totalförbjudna filmerna, dvs. de filmer vi antar förekommer det 7 % toär psykiskt skadliga. Sammanlagt talförbjudna filmer bland de identifierade videotitlarna i undersökningen.

Hur många ser psykiskt skadliga filmer?

på de grupper barn och ungdomar som tittar på psy- Proportionerna kiskt Videofilmer är naturligtvis svåra att precisera eftersom skadliga omfattning och grad av skadlighet är svår att fastställa.

De mest extrema videoñlmerna, dvs. de totalforbjudna filmerna anges av 3 % av skoleleverna både som senaste och bästa videofilm vilket visar att det inte är många som tittar på filmer i den kategorin.

59 % av alla skolelever anger emellertid någon form av barnforbjuden ñlm som senaste video.

Av 12- till Itt-åringar är det 39 % som passar på att på video se en ickebarntillåten film.

Dessa siffror ger oss de yttre ramarna for problematiken med omfattningen av tittandet på det vi kallar psykiskt skadliga filmer.

Försöker vi konstruera ett mått på mer skrämmande och otäcka filmer och använder det på de filmer skoleleverna som senaste videoangivit ñlm de sett, finner vi att 8 % av alla flickor och 16 % av alla pojkar har angivit sådana Videofilmer.

Motsvarande siffror for skoleleverna under 15 år _ar6 % for flickorna och 14 % for pojkarna.

Dessa proportioner antyder att det inte är så vanligt att se de mer otäcka ñlmerna men att det bland eleverna under 15 år finns en mindre grupp som tittar.

Resultatet från våra försök att analysera vad man ofta tittar på visar

att 16 % av de som är 14 år och äldre tittar på Videofilmer som inte är barntillåtna.

Av barn i känslig ålder dvs. 12- och IS-åringarna är det 12 70 som ofta ser en videoñlm som inte är barntillåten.

Det här visar att skolungdomarnas tittande på Videofilmer som kan vâlla psykisk skada är begränsat. Men det visar också att det finns en liten grupp bland de yngre skolbarnen som kan ta psykisk skada av det de ser.

Förändra: videotittande

Genom möjlighet till jämförelse med vad skoleleverna tittade på i börkan vi också slå fast att det skett en väsentlig förändjan av 80-talet ring av vad för typ av Videofilmer man väljer.

Vid BO-talets använde skoleleverna videon ofta till att se på exbörjan trema filmer - våld, pornografi etc. - vilket förmodligen delvis styrdes av utbudeti kombination med lockelsen av det förbjudna och nyhetens behag.

en del kunskaper om film- och vi« Idag tycks många unga ha utvecklat deomarknaden därför till största del filmer i de omnämnda och väljer genrerna äventyr, komedi och drama.

Säkert kan också föräldrar, andra vuxna och den omfattande debatten om video ha bidragit till denna utveckling.

Som ett exempel på de förändrade filmvalen kan vi peka på att pornografi kom på femte plats över vad man såg på video 1981 medan den genren idag hamnar längst bak i rangordningen.

Video och kulturarv

En annan förändring som är värd att uppmärksamma har att göra med

de Videofilmer Hela 94 % av det vi kallar för utbuungdomarna erbjuds. som någon gång är Omnämnda i undersökningen, det, dvs. de filmer kommer från USA. Den svenska delen av utbudet omfattar endast 3 %. Detta har naturligtvis en styrande effekt på vilka Videofilmer Skolungdomarna väljer.

Redan innan videon giorde sitt intåg i våra hem kom de flesta spelfilmerna från USA men idag när omfattningen på ungdomarnas tittande att anta att dessa filmers innehåll är så mycket större har vi anledning i ökande för den uppväxande generationens fundegrad blir underlag

rande inte minst över existensiella frågor, frågor som har att göra med yrkesval, könsroller, politik och frågor om ursprung och historia.

Frigörelseår - videotittarår

Som vi nämnde i den forsta rapporten har 57 % av alla Skolungdomar videoapparater i sina hem. Drygt 40 % av dem tittar en genomsnittlig dag. Skillnaden mellan pojkar och flickor är stor. Pojkarna tittar genomgående mer och på mer otäcka filmer men även flickor visar intresse för de mer skrämmande och otäcka videofilmerna under en period.

Vad vi också finner år att tittandet på de barnförbjudna filmer som innehåller mer skrämmande och otäcka scener förefaller att vara attraktivt för ungdomar då de i frigörelseprocessen befinner sig på tröskeln till vuxenvärlden men när barnförbudet fortfarande âr ett formellt hinder.

För de flesta av ungdomarna i frigörelseprocessen gäller att intresset för de mer otäcka filmerna håller i sig under en relativt kort period och inträffar någon gång mellan 13- till lö-årsåldern.

Detta är också följdriktigt om vi betänker att ungdomar under sin frigörelseprocess genomlever kânslostormar och att videotittandet erbjuder en sorts känslomässig fristad.

Det är också under inledningen till frigörelseperioden de flesta ungdo-

mar vid några tillfällen tittar på riktigt otäcka filmer ett antal gånger,

kanske med någon form av rituell underton och som en förberedelse för vuxenvärlden.

Därefter övergår tittandet vanligtvis till att handla om äventyr, komedier, drama etc.

Vi kan också följa omfattningen på videotittandet årskull för âiskull och finna att de allra flesta minskar på omfattningen senast i 16-17årsâldern.

Det här kan sägas vara några generella aspekter vi har funnit då det skolelever och videotittande. Till dessa måste en hel del undangäller tag fogas.

En del yngre barn, syskon, kamrater mfl., blir som en följd av att videon ståri hemmen också del av videotittandet. Andelarna för de yngre barnen är dock lägre och det man mest tittar på är barntillâtna videoñlmer.

Några 12- och 13-åringar och deras videotittande

Redan i förra nämnde vi att det finns en liten grupp i 12 till rapporten 13 årsâldern vars tittande kan vara problematiskt eftersom det omfattar de mer skrämmande och otäcka filmerna. I våra försök att analysera vilka de är som tittar på filmerna med skräck, våld etc., med ålderstillåten frân 15 år efter klipp eller totalförbjuden återfinner vi gränsen en grupp elever, 12-13 år gamla, bestående av nästan bara pojkar.

Andelen är inte stor, 7,5 % av alla 12-13-åringarna men om gruppen är innebär det flera tusen. Det bör skjutas in att andelen representativ som uppgivit filmer som är totalförbjudna endast består av 0,5 %.

Dessa 12- och 13-åringar tillbringar mycket tid framför såväl TV som video. De har video hemma. De anger främst våldsñlmer. De anger i mindre utsträckning än de övriga andra fritidssysselsättningar. Det är fler bland dem som har en mer överdriven uppfattning om våldet något i samhället i jämförelse med de övriga. Om orsaken till det senare är deras videotittande är naturligtvis svårt att säga men det kan inte uteslutas att det är av betydelse.

En viktig fråga blir hur man kan förhindra att barnen i denna grupp tittar på Videofilmer som kan vålla dem psykisk skada.

Piratkopiering och förhandsgranskning

Att kopiera Videofilmer tillåter naturligtvis inte videouthyrare eller grossister men många Skolungdomar är väl förtrogna med hur det gär till och många gör det. Det visar resultatet från frågorna om varifrån man har skaffat sig sina Videofilmer.

Den bästa videofilmen har 59 % hyrt men 34 % har skaffat den från en kompis eller kopierat den. Det är Värt att notera att det skett en ökning sedan 1981 då andelen skolbarn som uppgav att de skaffade videokasi setten genom kompis eller kopiering var 22 %.

Det är särskilt intressant att uppmärksamma att när frågan handlar om den värsta Videofilmen och vi tittar på högkonsumenternas svar, uppger över hälften, 53 %, att de har skaffat kassetten frân en kompis eller kopierat den.

Även då det gäller barnen i känslig ålder, 12- och IB-åringarna, uppger nästan hälften, 47 %, att de skaffat den kassett de anser värst från en kompis eller kopierat den.

Många skolbarn kan således skaffat sig Videofilmer på piratkassetter.

AV detta resultat kan Vi sluta oss till att det idag finns många tusen piratkopierade Videofilmer hemma hos skolungdomar i Sverige.

Med tanke på de redovisade resultaten for hur skoleleverna skaffar sig

den värsta videoñlmen är det troligt att många av dessa piratkopierade

kassetter innehåller de mer otäcka skräck- och vâldsñlmerna.

Detta i sin tur leder till slutsatsen att en förhandsgranskning förmodligen kommer att bli problematisk och att den får begränsad effekt eftersom de skolelever som Väljer att titta på de mer otäcka och skrämmande filmerna i stor utsträckning kan skaffa sig videokassetterna vid sidan om den etablerade Videouthyrningen.

Problem förknippade med förhandsgranskning av videofilmer

Förhållandet att det är så enkelt att kopiera Videofilmer men också att radera kassetterna gör att en eventuell central myndighet som skulle ha hand om förhandsgranskning av Videofilmer skulle ställas inför stora problem vad det gäller att kontrollera och utvärdera om syftet med en dylik förhandsgranskning uppnåddes. Dvs. att förhindra att barn och ungdomar ser Videofilmer som kan vara psykiskt skadliga för dem.

Eftersom införandet av en eventuell förhandsgranskning skulle komma att äga rum cirka tio år efter att uthyrningsmarknaden av video etablerats skulle det innebära att åtskilliga tusen titlar skulle behöva granv som granskats som biograffilm men skas eller omgranskas (alla titlar klippts ned for att bli tillåtna från 15 år måste kontrolleras).

Dessutom måste någon form av kontroll till för att allmänheten skulle kunna vara säker på att den videokassett man hyr i butiken verkligen är en kopia av den granskade filmen och inte en oklippt version eller en ñlm med samma namn.

Detta skulle kräva mycket stora resurser men trots det är det osäkert om syftet skulle uppnås.

En av orsakerna är redan påtalad, nämligen att många skolbarn redan nu skaffar sig videokassetter - särskilt de som har ett skrämmande och

våldsamt innehåll - genom piratkopiering och lån från kamrater. Dessa

skulle inte kunna omfattas av en eventuell förhandspiratkopior granskning och skulle vara svåra att ta i beslag.

En annan orsak handlar om de utvecklingspsykologiska faserna som ungdomar i början av tonåren går igenom. Hos dessa ungdomar i frigörelseprocessen kan i vissa fall totalförbjudna filmer t.o.m. bli mer eftertraktade just for att filmerna är Redan innan förhands-

förbjudna.

granskningen skulle hinna komma igång, skulle kännedom om förslatänkas leda till ytterligare piratkopiering av de filmer skolget kunna ungdomarna bedömde skulle bli totalförbjudna.

Ytterligare en orsak som talar mot förhandsgranskning år att tittandet på de mer extrema videofilmerna har minskat sedan 1981 vilket bl.a. tyder på att föräldrar och andra vuxna på ett personligt plan har påverkat både barn och ungdomar och videohandeln. Med en förhandsgranskning skulle ansvaret for videouthyrningen flyttas över på samhället med den troliga konsekvensen att föräldrar och andra vuxna skulle känna ett mindre ansvar och engagemangi dessa frågor.

LITTE RATU RLISTA:

BRÅ FORSKNING Brottsutvecklingen 1986, Stockholm: Allmänna Förlaget.

Ds U 1987:8 Videovåld. En rapport från våldsskildringsutredningen, Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Hadenius, S. och Weibull, L. Massmedier- en bok om press, 1978 radio och TV, Stockholm: Bonniers.

Hamburger Eriksen, E. 1969 Ungdomens identitetskriser, Stockholm: Natur och Kultur.

Roe, K. 1983 Mass Media and Adolescent Schooling: Conflict or Co-existence? Stockholm: Almqvist 81.Wiksell.

Rosengren, K. E. (red.) 1986 På gott och ont: Barn och ungdom, TV och video, Stockholm: Allmänna Bamhuset.

SOU 1981:16 Film och TV i barnens värld. En saznmanställning av forskningsresultat från videogramutredningen, Stockholm: Liber.

SR/PUB, 1987 PUB 87 Forskning om radio och television, Stockholm.

Statistisk årsbok för Stockholm, 1987. Utrednings- och statistikkontoret, Stockholms stad.

sö, PM, 1987 Brev, 87 .06.29. Skolans arbetsmi1jöN åldet i skolan. PM Sammanfattning av länsskolenâmndernas lägesrapportering.

Szebehely, M. och Wall, J. Några Stockholmsungdomar i 1982 närbild, Stockholm: Tiden.

Wall, J. mfl. 1987 Telebo - Framväxten av nya elektroniska medier, Stockholm: Hyresgâsternas Förlags AB.

Wall, J. och Cederblad, M-L. Video och skolungdomar, Stock-

1982 holm: Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Wall, J. och Cederblad, M-L. Stockholmselevers TV- och video- 1984 vanor, Stockholm: Socialförvaltningen, Utredningen Stockholmsbarn.

Wall, J. och Stigbrand, K. Teleuisionsbarn, Stockholm: 1985 Skeab.

Wikström, P-O. H. 1987 Våld, stockholmzBrottsforebyggande rådet.

Bilaga 2 1988-02-29

Samband mellan våldsskildringar i rörliga bilder och våldsbeteende hos unga.

Rapporten har på uppdrag av Våldsskildringsutredningen gorts av byrâdirektören Peter Gerdman vid BRÅ. De åsikter som framförs i rapporten är författarens egna.

_tJÄ-,gáwánä

.. .

Inledning

Inom samhállsdebatten och inom den beteendevetenskapliga forskhar det funnits och finns hypoteser om ett direkt samband melningen lan i rörliga bilder och våldsbeteende hos unga. våldsskildringar är dock stor när det gäller betydelsen och innebörden av Spännvidden denna effekt. Å ena sidan kan man se upplevelser av våld i rörliga bilder som en naturlig utlevelse - katarsis - av våld och aggressioner och å andra som innebär att unga människor som exsidan triggereffekten, poneras för våldsskildringar härmar det som man sett på bild. Det senare innebär en oönskad social företeelse medan det förra skulle vara naoch inte effekt av rörliga bilder med turligt utgöra någon egentlig våldsinslag utan mer en fråga om en naturlig utlevelse av aggressioner våldsskildringar. Denna genomgång av den befintliga forskgenom ningen âr främst koncentrerad till två spörsmål.

1. Finns det några direkta effekter mellan våldsskildringar i rörliga bilder och vâldsbeteende?

2. Finns det indirekta effekter där våldsbeteende ingår som en del i en där våldsskildringar i rörliga bilder spelar en roll bland orsaksvâv, många andra?

Litteraturgenomgång

I USA genomfördes på 60- och 70-talen en mycket ambitiös genomgång av den avseende de direkta effekterna av tillgängliga forskningen våldsskildringar i rörliga bilder och våldsbeteende av den s.k. Surgeon Generalkommittén (Surgeon Generals Scientific Helvisery Committee on Television and Social Behavior, 1972). I denna rapport fanns flera motstridiga budskap vad det gäller resultaten.

slutsatserna omgärdades av många förbehåll och hypotesen om det direkta sambandet mellan våldsskildringar och vâldsbeteende kunde inte bekräftas. snarare som om en hypotes om ett mekaniskt Det tycktes samband kunde tillbakavisas. Däremot redovisades en avtrubbningsef-

fekt av våldsskildringar i rörliga bilder, som innebär att de som exponeras for våldsskildringar med tiden inte pâverkas lika starkt som inledningsvis. Trots de motstridiga resultaten ansåg ordföranden i Surgeon Generalkommitten att bevisen på sambanden mellan ñktionsvåld och asocialt beteende var så pass starka att åtgärder kunde motiveras.

I en senare uppföljning av Surgeon Generalkommitténs rapport (Pearl 82.Bouthilet & Lazar /eds/, 1982) konstaterades att det fanns en positiv korrelation mellan aggressivt beteende och ñktionsvåld. Slutsatsen av denna rapport blev en rekommendation att u ndersöka förklaringen till detta samband.

I en brittisk genomgång av i stort sett samma forskningsmaterial som de två ovan redovisade från USA kom man till helt andra slutsatser. I en rapport från Home Office (Brody, 1977) konstaterades bl.a. att forskningen kring kriminalitetens orsaker pekar mot en enorm variationav påverkande faktorer, där alla överlappar varandra på ett komplext sätt och omöjliggör slutsatser om orsaker.

En dansk sammanfattning av 25 års forskning (Bruun Pedersen, 1984) konstaterar att resultaten av forskningen är motstridiga. I 13 procent av de granskade undersökningarna fanns ett starkt positivt samband mellan aggressiva reaktioner och videovåld medan sambanden var måttliga eller svaga i sammanlagt 43 procent av undersökningarna. Sambanden var obefintliga i 18 procent av studierna och det fanns ett svagt negativt samband i sex procent av undersökningarna. Bruun Pedersen hâvdar i sina slutsatser i rapporten att det verkligen finns ett samband mellan videovâld och aggressiva reaktioner hos âskådarna. I en artikel i Nordisk Tidskrift for Kriminalvetenskap har en annan dansk forskare Berl Kutchinsky gjort en vetenskaplig analys av samma undersökningsmaterial som Bruun Pedersen. Den senare genomgången kom till helt andra slutsatser och några samband mellan videovâld och våldsbeteende kunde inte styrkas. Den danska kriminologins basverk (Hurwitz & Christiansen, 1983) konstaterar dessutom att effekten av mediers intlytande på ungdomskriminaliteten är praktiskt taget icke-existerande.

.v

.eQ

...na

;

I en nyligen publicerad rapport (Rapport fra Arbejdsgruppen for analyse af voldsfilms virkninger M.V., 1987) från det danska kriminalpreventiva rådet konstaterar man att människor som annars inte skulle våldsamt påverkas av ñktionsvåld till ett våldsbeteuppträda knappast ende. Däremot kan det inte uteslutas att underhållningsvåld bland annat är en medverkande faktor till att utlösa våld, men att påmycket verkan i så fall är så liten att den inte kan ñnna stöd i kriminologisk Man tillbakavisar också hypotesen om att det skulle ñnnas forskning. några slags långtidseffekter, som skulle innebära en större acceptans av våld i samhället.

resultat som på ett entydigt sätt visar att video- Några vetenskapliga våldet skulle ha starka effekter på ungdomarnas våldsbenägenhet ñnns inte. Forskarnas varierar om sådan effekt över huuppfattningar vud föreligger. En del undersökningar antyder att videovåldet taget skulle kunna ha en viss våldsutlösande effekt hos en mindre grupp ung- 1978). I andra domar med speciella personlighetsegenskaper (Belson, har dock även denna effekt ifrågasatts. Den mest sannolisammanhang ka effekten som videovåldet kan ha på de unga är en viss avtrubbningseffekt (man reagerar inte på våldet lika starkt som förut). Det är också troligt att vissa ungdomar, särskilt de yngre, får starka skräckupplevelser. Sådana kan resultera i att de unga sover dåligt, blir upplevelser rädda for mörker, inte vågar gå ut osv.

Diskussion

För att nyansera bilden av ñktionsvåldets effekter är det viktigt att påmed olika av anpassningssvårigheter, bl.a. peka att ungdomar typer tenderar i större utsträckning än genomsnittet att våldsbrottslighet, titta på den typen av filmer. Utifrån detta samband är det dock mycket

svårt att dra kausala (orsaks) slutsatser om detta sambands karaktär.

Det måste bedömas som mindre sannolikt att ungdomar som tittar skulle till bli våldsamma. Memycket på videovåld följd av detta skulle ra sannolikt är att ungdomar med våldstendenser väljer den typ av ñlmer. Den mest sannolika bedömningen âr att ungdomar med sociala sett deltar mera i olika typer av kvalitaanpassningsproblem generellt

tivt sett sämre fritidsaktiviteter än andra ungdomar. De är mera sällan medlemmar av olika typer av föreningar och liknande och mera beroende av jâmnåriga kamrater under sin fritid. Deras fritid är också i betydligt mindre utsträckning kontrollerad av föräldrar.

De generella kunskaper vi har om våldsbrottsligheten (Wikström, 1987) ger vid handen att personer som gör sig skyldiga till våldsbrott ofta är alkoholpåverkade och att de inte sällan har allvarliga missbruksproblem. Det är också vanligt att de âr registrerade för en omfattande brottslighet av annat slag än våld. Vidare kommer dessa individer påtagligt oftare än andra från familjer med omfattande sociala problem. De uppvisar ofta allvarliga anpassningssvårigheter i skolan och umgås inte sällan i en krets av unga människor med liknande problem. Med hänsyn till ovanstående är det inte helt meningsfullt att skilja faktorer bakom våldsbrott från andra faktorer som finns i bakgrunden till allvarliga anpassningssvårigheter hos unga (Sarnecki, 1987).

Slutsats

Den generella slutsatsen av det sagda är att videovâldets våldsframkallande effekter inte helt kan uteslutas. Det är dock foga sannolikt att videovåldet i detta sammanhang skulle ha någon större effekt om man jämför med andra kända faktorer bakom våldet. I den allmänna debatten om våldet i samhället har videovåldet fått alldeles för stor uppmärksamhet. Frågan om kampen mot videovåldet bör i forsta hand uppfattas som en kulturpolitisk och inte som en kriminalpolitisk fråga.

Litteratur

Belson, Wi]liam (1978): Television violence and the adolescent boy. Farnborough: Saxon House.

Brody, Stephen (1977): Screen Violence and Fila Censorship - a Review of Research. Home Ofñce Research Study No. 40. Her Majesty,s Stationary Office, London.

Hurwitz, Stephan & Christiansen, Karl 0 (1983): Criminology. Allen Unwin, London.

Kutchinsky, Berl (1987): Skaermvoldens Virkning og tiltraekning i Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab.

Pedersen, Jörgen Bruuns (1984): vold på skaermen - en debatbog. Fyldendals Pedagogiske Bibliotek, Köpenhamn.

Pearl, D & Bouthilit L 8:. Lazar J (1982): (eds) Television and Behavior. Ten years of Scientific Progress and Implications for the Eighties. vol. 1 Summery Report. US Department of Health and Huervice. DHHS Publ. No. (ADM) 82-1 195.

Rapport fra Arbejdsgruppen for analyse of voldsfilms virkninger M.V. Notat nr. 17. Det kriminalpraeventive Råd. Köpenhamn, januari 1987.

Sarnecki, Jerzy (1987): Skolan och brottsligheten. Carlssons forlag,

Stockholm.

Surgeon GeneraPs Scientific Advisory Committee on Television and Social Behaviour (1972): Television and Growing Up: The Impact of Televised Violence. Report to the Surgeon general United States Public Health Service. National Institute of Mental Health, New York.

Wikström, Per-Olof (1987): Våld. Brottsförebyggande rådet.

Bilaga 3

Förordning (1959:348) med särskilda bestámmelseráom biografföre ställningar m.m.

1 § I fråga om offentlig förevisning av biograffilm (biografföreställning) och offentlig forevisning av videogram skall, utöver vad eljest finnes föreskrivet, gälla vad nedan stadgas.

Denna förordning gäller dock inte i fråga om radiosändning. Den gäller inte heller i fråga om trådsändning, om

1. sändningen âr en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satelliti fast trafik eller

2. sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket radiolagen (1966:755) eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsândningar.

I förordningen förstås med radiosândning, rundradiosändning och trådsändning detsamma som i radiolagen. Med vidaresändning och egensändning förstås detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

Vad som i förordningen föreskivs om biografTöreställning skall också gälla offentlig förevisning av videogram. Vad som föreskivs om film skall med undantag av bestämmelserna i 6 § 1 mom. andra stycket 2 och 3 samt 3 mom., också gälla videogram. Lag 1985:990.

- Allmänna ordningsstadgan (1956:617) 9 § ff. Lag (1956:618) om allmänna sammankomster.

2 § Vid biograñöreställning må ej förevisas film, som icke dessförinnan godkänts av statens biografbyrâ.

Till biografbyrån skall som rådgivande organ vara knutet ett granskningsråd (statens ñlmgranskningsråd). Angående dess verksamhet är särskilt stadgat.

3 § 1 mom. Biografbyrån må ej godkänna film eller del av film, vars forevisande på grund av det sätt varpå händelserna skildras, och det sammanhang, vari de förekomma, kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott.

Biografbyrån äger även i annat fall vägra godkänna film eller del av

film, om biografbyrån finner forevisande därav uppenbarligen strida mot allmän lag. Lag 1985:990.

2 mom. Film eller del av film må ej godkännas till förevisning för barn under sju år eller for barn, som fyllt sju men ej elva år, eller for barn, som fyllt elva men ej femton år, i den mån den kan vålla barn i sådan åldersgrupp psykisk skada. Lag 1977:1056.

3 mom. Biograibyrån må ej vägra godkänna film på andra grunder än i denna paragraf är stadgat.

4 § l mom. Barn under femton år må ej lämnas tillträde till biografforeställning, där forevisning äger rum av annan ñlm än sådan som biografbyrån godkänt for den åldersgrupp barnet tillhör. Genom tydliga anslag skall utmärkas, i vad mån barn äga tillträde till biografforeställning.

2 mom. Upphâvt g. Lag 1977:1056.

5 § Den som vill påkalla granskning av film skall göra skriftlig anmälan därom till biografbyrån. I anmälan skola, där så kan ske, filmens

längd och produktionsñrma angivas. Uppgift skall vidare lämnas, huruvida ñlmen önskas tillåten även för barn under sju år eller för barn som fyllt sju men ej elva år, eller för barn, som fyllt elva men ej femton år.

Anmälan skall vara åtföljd av fullständig förteckning över de texter, med vilka filmen är avsedd att förevisas, åvensom av en redogörelse för filmens innehåll. Från tillämpningen av denna bestämmelse kan biografbyrån i särskilda fall meddela befrielse.

Angående avgift för granskning av film är särskilt stadgat. Lag 1977: 1056.

6 § 1 mom. Har film i sin helhet förbjudits för offentlig förevisning, skall biografbyrân meddela skriftligt bevis därom (förbudskort).

Har film helt eller delvis godkänts, skall den av biografbyrån förses med en med registreringsnummer försedd stämpel, varjämte ett med samma registreringsnummer försett bevis (tillståndskort) skall utfärdas. I beviset skall meddelas:

1) namnet på den firma, från vilken filmen utgått, därest detta är känn

2) kortfattad beskrivning av filmen samt, om viss del av densamma uteslutits, särskild beskrivning å den uteslutna delen,

3) uppgift om filmens längd vid granskningen och dess längd, sedan del av filmen eventuellt uteslutits, samt

4) uppgift, huruvida ñlmen blivit godkänt eller icke till förevisning för barn tillhörande åldersgrupp som avsesi 3 § 2 mom.

Är biografbyråns godkännande tidsbegränsat skall detta framgå av stämpeln och tillståndskortet. Tillståndskort skall vid anfordran tillhandahållas polismyndighet och polisman. Lag 1979:213.

2 mom. Upphâvt g. Lag 1985:990.

3 mom. Del som utesluts ur film skall, om så kan ske, tas i forvar av biografbyrån men återlämnas mot återställande av tillståndsbeviset och den filmen åsatta registreringsnummerstämpeln. Sådant återlämnande må dock ej påfordras sedan två år forflutit från bevisets utfärdande. Efter nämnda tid må filmdelen förstöras efter biograibyråns beprövande. Lag 1985:990.

6 a § I tillståndsbeviset for ett videogram skall biografbyrån, utöver vad som gäller enligt 6 § 1 mom. andra stycket 1 och 4, ange videogrammets längd och lämna en kortfattad beskrivning av dess innehåll.

Om vissa delar av ett videogram har forbjudits for offentlig forevisning, skall biografbyrån dessutom med hjälp av tidkod eller på något annat lämpligt sätt, i beviset ange vilka delar som godkänts och vilka som forbjudits. Byrån skall också lämna en särskild beskrivning av innehållet i de förbjudna delarna. (införd g. Lag 1985:990.)

7 § Angående besvär över biografbyråns beslut gäller vad därom stadgas i den for biograibyrån gällande instruktionen.

F (1965:748) med instruktion för statens biografbyrå, efter ändr. omtryckt i F 1977:1057, därefter ändr. g. F:ar 1978:378, 1979:249, 1980:323, 1981:446, 1982:503, 1983:516, 1984:466, 1985:304, 992.

8 § Bryter någon uppsåtligen mot foreskriften i 2 §, dömes till böter el-

ler fängelse i högst sex månader. Sker överträdelsen av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, dömes till böter.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är att anse som ringa, mot foreskrifti 4 § dömes tillböter. KK 1973:560.

9 § Vad i denna förordning är stadgat gäller ej för det fall att film förevi-

sas i samband med undervisningen vid läroanstalt och ej heller i andra fall då regeringen på ansökan meddelar befrielse från forordningens tillämpning. Angående rätt for biografbyrån atti särskilda fall medde-

la tidsbegränsat godkännande för visning av film, i vilka fall avgift för granskning inte skall utgå, är särskilt stadgat.

Denna förordning gäller inte för reklamfilm. Den gäller inte heller Erevisningar av film vid varumässor, utställningar eller sportevenemang, om inte själva förevisningen utgör en sådan allmän sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Lag 1985:990.

10 § Film och utrustning som använts i strid mot 2 § skall förklaras förverkade, om det ej âr uppenbart obilligt (Införd g. KK 1973:560).

Bilaga 4

Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med vâldsinslag -i dess lydelse den 1 juni 1987.

1§

Filmer och videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärvssyfte spridas genom saluhâllning eller annat tillhandahållande eller genom visning, om inte spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt.

2§

Filmer och videogram med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur får inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i forvärssyfte lämnas ut till barn under femton år eller spelas upp vid särskilt anordnad visning, när något sådant barn är närvarande.

3§

Förbudet enligt 1 § avser inte filmer och videogram som statens biografbyrå har godkänt for visning vid prövning enligt 3 § 1 mom. förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografforestâllningar

.Akxau-mxgüi-z-iüál .._

..›

m.m. Förbudet gäller inte heller filmer och videogram med samma innehåll som ett exemplar som har godkänts av statens biogratbyrå.

Förbudet enligt 2 § avser inte filmer och videogram som statens biografbyrå har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år vid prövning enligt nyssnámnda förordning. Förbudet gäller inte heller filmer och videogram med samma innehåll som ett exemplar som har godkänts av statens biograibyrå.

4§

Denna lag gäller inte 1. offentliga förevisningar av biograffilm eller videogram som omfattas av kravet på förhandsgranskning i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografförestâllningar m.m., 2. sändningar av televisionsprogram som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket radiolagen (1966:755), med stöd av 5 a § första stycket radiolagen eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

5§

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa mot 1 eller 2 §, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som sprider en ñlm eller ett videogram, som har försetts med intyg om att ett exemplar med samma innehåll har godkänts av statens biografbyrå, skall inte dömas till ansvar för brott mot 1 §. Hari intyget angetts att byrån godkänt filmen eller videogrammet för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år, skall han inte heller dömas till ansvar för brott mot 2 §. Vad som dock inte, om

har sagts nu gäller

intyget var oriktigt och han insett eller bort inse detta.

av oaktsamhet lämnar i Den som uppsåtligen eller oriktiga uppgifter ett sådant intyg som avses i andra stycket skall dömas till böter eller

fängelse i högst sex månader, om inte gñrningen är belagd med straff i brottsbalken.

5 a §

Allmänt åtal för brott som avses i 5 § får väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

6 §

eller ñlm som har varit föremål för brott enligt Exemplar av videogram denna värdet därav samt utbytet av sådant brott skall förklalag eller ras förverkade, om det inte är uppenbart obilligt.

Förslag till Bilaga 5 Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 16 kap. 8 § skall ha följande lydelse dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 16 kap. 10 b och c samt 19 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 8 §1 eller eljest i Den soxni uttalande eller i annat Den som offentligen uttalande eller annat meddelande meddelande som sprids hotar eller ho- missaktning för folksom sprids bland allmänheten uttrycker tar eller uttrycker missaktning grupp eller annan sådan grupp av for folkgrupp eller annan sådan personer med anspelning på ras, med anspel- nationellt eller etniskt grupp av personer hudfärg, nationellt el- ursprung eller trosbekännelse, ning på ras, hudfârg, ler etniskt eller trosbe- döms for hets mot folkgrupp till ursprung döms for hets mot folk- i högst två år eller om kánnelse, fängelse grupp till fängelse i högst två år brottet år ringa, till böter. eller, om brottet är ringa, till ter. 10b§ Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för olaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse våldsskildring till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring. Första stycket gäller inte filmer eller videogram som statens biografbyrå har godkänt för visning. Det gäller inte heller en upptagning av rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett videogram som har godkänts av bio-

grafbyrån. Vidare gäller första

stycket inte offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens biografbyrå, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket för spridning av upptagningen. Vad som har sagts nu gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har spritt upptagningen har insett eller bort inse detta.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10c§

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan upptagning av rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller »djur döms för otillåten utlämning av film eller videogram till böter eller fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller inte filmer eller videogram som statens biografbyrå har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Det gäller inte heller en av rörliga bilder med upptagning samma innehåll som en film eller ett videogram som hargodkänts av biografbyrån. Vidare gäller första stycket inte offentliga förevisningar av filmer eller videogram.

Har en upptagning av rörliga bilder försetts med ett intyg om att en film eller ett videogram med samma innehåll har godkänts av statens biografbyrâ för visning för någon åldersgrupp av barn under

i i

246 Lmuggøxmáx

;man

u... .x : :m s; Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

femton år, skall inte dömas till an-

svar enligt första stycket. Vad som

har sagts nu gäller dock inte om var oriktigt och den som intyget har lämnat ut upptagningen har insett eller bort inse detta.

19§

Allmänt åtal för brott som avses i 10 b och c §§ får såvitt avser filmer eller videogram väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

K U N G L. a 1 a L. 1988 *U8* 2 8 STOCKHOLM

Denna i kraft den 1 januari 1989. lag träder

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstifmingen. A. Kortare vänumA.

›wNr

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. UD. Samerätt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. F6.

a::s:5wøsøw

Sverigeinfonnation och kulturutbyte. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret. F6. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen m.m. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO - Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Fi.

;S Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och biståndsinformation. UD.

äs En förändrad ansvarsfördelning och styrning pâ

skolområdet. U. h)»- Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. Fi Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. Fi. SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsöket. C. Usnegarantin och förmånsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videováld II - förslag till åtgärder. U.

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Industridepartementet Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen- Provning och kontroll i internationell samverkan. [62 export. [15]

_ _ Civildepartementet Justitiedepartementet Förnyelse och utveckling_ [25] Smcrütt och sanering. [5] Frikommunförsöket. [26] Frihet från ansvar. [7] SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursamarbete. [9] U-lands- och biståndsinformatjon. [19] SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Utbildningsdepartementet öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videovåld II - förslag till atgärder. [28]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstiftningen. [l] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? [3] Lönegarantin och förmânsränsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskunkurser. [27]

Bostadsdepartementet Översyn av bostadsráttslagen m.m. [14]

ALLMÄNNA FÖRLAGE

ISBN 91-38-10169-6 ISSN 0375-250X