Risker och skydd för befolkningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Risker och skydd för befolkningen

SM] 1989:17

Statens offentliga utredningar

ww 1989:17

g Försvarsdepartementet

Risker och för

skydd

befolkningen

Betänkande av års befolkningsskyddskomnlitté

L988

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKl-IOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8*° - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°” - l6°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETSCENTRAL ISBN 91-38-10294-3 Stockholm 1989 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 chefen för försvardepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att lämna förslag till grundsyn för de regionala mål- och riskanalyser som bör styra planeringen inom totalförsvaret m.m. och förslag till en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 27 juni 1988 som ledamöter ledamoten av riksdagen Åke Gustavsson, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagen Evert Svensson, Iréne Vestlund, Hans Lindblad, Göthe Knutson och Gunhild Bolander samt kommunalrådet Birgitta Nádell.

Samma dag förordnades som sakkunniga departementsráden Marie Hafström, Percurt Green och departementssekreteraren Anita Wetterlöf, som experter kommendörkaptenen Herman Fältström och byråchefen Åke Lindström, avdelningsdirektören Bengt-Ola Nilsson och som sekreterare departementssekreteraren Åke Sundin.

Sundin entledigades fr.o.m den 15 september 1988. Fr.o.m samma dag förordnades hovrättsassessorn Ingvar Åkesson som sekreterare.

Kommittén, som har antagit namnet 1988 års befolkningsskyddskommittê, får härmed överlämna betänkandet ( ) Risker och skydd för befolkningen. Till betänkandet hör en bilaga med uppgifter som omfattas av sekretess. Kommitténs uppdrag är därmed slutfört. Stockholm i mars 1989 Åke Gustavsson Evert Svensson Iréne Vestlund Hans Lindblad Göthe Knutson Gunhild Bolander Birgitta Nádell /Ingvar Åkesson

Innehållsförteckning Sammanfattning Kommitténs uppdrag 13 Bakgrund 13 Kommitténs direktiv 21 Rapporterna från överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap on nål- och riskanalyser n.m. 22 Rapporten Grundsyn mål- och riskanalyser 22

sannanfattning

Kommitténs uppdrag

Befolkningsskydd

Med befolkningsskydd avses i betänkandet sådana åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret som har till syfte att skydda befolkningen mot stridshandlingar och andra skadeverkningar.

Bristen på skyddsrum

Trots att det finns många skyddsrum i Sverige med plats för drygt 6 miljoner människor - finns det vissa områden som saknar skyddsrum. Detta gäller särskilt storstadsområdena. De principer som har gällt för skyddsrumsbyggandet innebär att ytterligare skyddsrum skulle anskaffas i anslutning till all nybyggnation i vissa orter. De innebär också att skyddsbehovet i bristomrádena inte skulle kunna tillgodoses inom överskådlig tid.

Ändrad inriktninguav befolkningsskyddet

Enligt 1987 års försvarsbeslut skall befolkningsskyddet få en ändrad inriktning. Det framtida skyddsrumsbyggandet skall i högre grad

inriktas på sådana områden där mera betydande risker

finns för civilbefolkningen.

Detta förutsätter att det på ett tillräckligt säkert sätt går att bilda sig en uppfattning om vilka mål som en kan tänkas bekämpa och vilka områden som angripare kan bli aktuella för markstrider.

har därför givit överbefälhavaren och över- Regeringen för civil beredskap i uppdrag att göra en styrelsen av de mål- och riskanalyser som översyn regionala inom militär- och civilområde och som upprättas varje ligger till grund för sådana bedömningar. Regeringen har vidare givit statens räddningsverk i uppdrag att genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig med den ändrade inriktningen.

Kommitténs uppgifter

Det har varit en uppgift för kommittén att granska resultaten av myndigheternas arbete.

Kommittén har också enligt direktiven haft till uppgift att själv 1. lämna förslag till vilken grundsyn för de regionala mål- och riskanalyser som skall vara styrande för planeringen inom totalförsvaret, 2. lämna förslag till en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig.

Grundsynen för regionala nål- och riskanalyser

Enligt kommittén bör grundsynen för de regionala måloch riskanalyser som skall vara styrande för planeringen inom totalförsvaret gå ut på att definiera riskområden som kan hänföras till tre olika risknivåer: stor risk, risk, mindre risk.

Det som skall avgöra risknivån för ett område är 1. en värdering av mål som finns i området och som hör till viktigare funktioner i totalförsvaret, 2. en geografisk prioritering av området, 3. sannolikheten för att målet eller området blir utsatt för angrepp, om det blir krig.

vissa mål kan bli utsatta för angrepp med riktade vapeninsatser. Det är rimligt att räkna med att områden som ligger närmare sådana mål än 200 m riskerar bekämpning. Mål kan också bli utsatta för angrepp med yttäckande vapeninsatser. Det är rimligt att räkna med att områden som ligger närmare sådana mål än 800 m kan bli utsatta för vapenverkan.

Konnittêns förslag till samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig

Enligt kommitténs mening bör befolkningsskyddet utformas mot bakgrund av att alla människor har lika värde. Det måste också vara och upplevas som rättvist. Befolkningsskyddet kan ses som ett system av samverkande delar: fysiskt skydd, andningsskydd, varning, information, hemskydd, omflyttning, utrymning och inkvartering.

Skyddsnivåer

Fördelningen av befolkningsskyddet skall grundas på riskerna för befolkningen. Skyddet delas därför in i tre skyddsnivåer: I, II och III.

skyddsnivå III är ett grundskydd som alla skall ha tillgång till. Det ger ett skydd mot radiak och lättare splitter. Skyddsmask skyddar mot kemiska stridsmedel. Varning och information ges genom rundradion. skydden behöver inte finnas i omedelbar

av de där människorna vistas. närhet platser

II ett ökat skydd mot verkan av skyddsnivå ger Det fysiska skyddet motsvarar konventionella vapen. förenklat utan mekanisk ventilation och ett skyddsrum gasfilter. Luften tillförs genom självdragsventilation som bör kunna stängas vid risk för brandgaser. Skydden bör utformas så att de senare kan om möjligt med ventilations- och filterutrustning. kompletteras bör på eller i omedelbar närhet till den Skydden ligga plats där människorna vistas.

I ger ett ännu bättre skydd mot verkan av skyddsnivå konventionella och ett visst skydd mot stötvágen vapen från De fysiska skydden utrustas med mekakärnvapen. nisk ventilation och gasfilter. Detta ger ett ökat skydd mot kemiska stridsmedel och medger längre vistelsetider. Skyddsnivån motsvarar den som gäller för dagens skyddsrum. Varning och information genom rundradio kompletteras med utomhuslarm.

Valet av skyddsniváer maste enligt kommitténs mening från de former av vapenverkan som anges härovan. utgå Nivåerna utgör trappsteg i en ökande skyddsskala. Steget mellan III och II är störst när det gäller effekt och kostnader. Det är främst skyddet mot byggnadsras (med risk för kollaps eller blockering av skyddet) som där ger upphov till skillnaderna.

Enligt kommitténs mening bör dessa skyddsniváer tillsammans med de nya mål- och riskanalyserna ligga till grund för utformningen av de fysiska skydden för befolkningen.

Indelningen i skyddsniváer bör utgå från riskomráden och ta hänsyn till indelningen i hemskyddsomráden.

ll Möjligheter till fysiskt skydd

Nyproduktion

Produktionen av skydd i samband med nybyggnad av bostäder och anläggningar är enligt kommitténs uppfattning ett betydelsefullt medel att skapa skydd till rimliga kostnader. På lång sikt är det denna produktion som formar det framtida skyddsystemet. Skydd med skyddsnivå I eller II kan byggas i samband med nyproduktion i huvudsak enligt de regler som för närvarande gäller för skyddsrumsproduktionen.

Befintliga tillgångar

Genom särskilda åtgärder under en tio-årsperiod kan enligt kommitténs mening befintliga tillgångar i form av äldre skyddsrum, tunnelbanestationer, bergrum och tunnlar ge värdefulla tillskott på skyddsplatser i storstäderna. Kommittén anser också att förberedande åtgärder bör vidtas så att kompletterande skydd kan ställas i ordning under ett krisläge.

Nya skyddsrum i befintlig bebyggelse

De brister på skyddsrum som finns i befintlig bebyggelse bör enligt kommitténs uppfattning reduceras genom skyddsrumsbyggnad vid om- eller tillbyggnader eller i befintliga byggnader. Denna bristtäckningsproduktion är emellertid avsevärt dyrare än skyddsrumsbyggande i samband med nyproduktion.

Fördelning av kostnadsramen för produktionen av skydd

För produktionen av skydd finns en särskild

kostnadsram som riksdagen beslutar om. Kommittén anser

att behoven av medel för nyproduktion bör täckas i

första hand. Vidare anser kommittén att medel inom ramen bör tas i anspråk för kompletterande och förberedande åtgärder inom tio år. vad som återstår skall således användas för bristtäckningsproduktion. Den bör främst avse skyddet för sådana verksamheter i riskområden som måste fortsätta i krig och som inom tid inte kan få skydd på annat sätt. Målet bör rimlig vara att dessa skyddsbehov skall vara täckta inom tio år. Tidsplan

kommitténs mening är det angeläget att de Enligt mål- och riskanalyserna blir färdiga vid regionala årsskiftet 1989/90 och att de centrala och regionala tillhandahåller riktlinjer och underlag myndigheterna för den kommunala beredskapsplaneringen under våren 1990. Under budgetåret 1990/91 bör kommunernas av skyddsplanerna vara klara. De nya revideringar kan då börja tillämpas under det skyddsprinciperna därpå följande budgetåret.

När skyddsplanerna är klara kan skyddsbehoven anges på ett säkrare sätt än vad man kan göra nu. Då blir det också lättare att beräkna kostnaderna för skyddsrum i Storleken på dessa kostnader får betynyproduktionen. delse för hur resurser som kan läggas ned på mycket bristtäckningsproduktionen.

1 Kommitténs uppdrag

1.1 Bakgrund

Hål- och riskanalyser

För planeringen inom totalförsvaret är det viktigt med en gemensam uppfattning om vilka mål som en angripare kan tänkas bekämpa och vilka områden som kan bli aktuella för omfattande markstrider. Av betydelse är också på vilket sätt bekämpningen kan tänkas bli utförd. Analyser av detta slag gjordes 1983 av civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna och under medverkan av länsstyrelser och försvarsomrádesbefälhavare. Till grund för analyserna låg civilförsvarsstyrelsens Anvisningar för regionala málanalyser av den 1 mars 1982. Enligt skulle anvisningarna analyserna utgöra underlag för planläggning av alarmering, utrymning och inkvartering samt för lokal skyddsplanering.

1983 års målanalyser är alltså planeringsunderlag för en del av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst sádan den är bestämd i den funktionsindelning som gäller inom totalförsvaret enligt 5 S förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del.

Befolkningsskydd

avses de förebyggande Med begreppet befolkningsskydd för att förhindra olyckor och för åtgärder som vidtas skulle inträffa. I att begränsa skadan, om en olycka använder kommittén begreppet befolkdetta betänkande mer begränsad innebörd, nämningsskydd med en nagot den civila delen av totalligen sådana åtgärder.inom som har till syfte att skydda befolkningen försvaret

mot stridshandlingar och andra skadeverkningar.

består främst av Åtgärderna

utbildning och information alarmering och åtgärder för varning,

Uluhkølvl-d noice

utrymning och omflyttning, anordnande av skyddsrum och andra skydd, tillhandahållande av skyddsmasker.

i detta vara värt att peka på den Det kan sammanhang som ett starkt luftförsvar har när det stora betydelse att skydda befolkningen. gäller

Bristen på skyddsrum

av är fysiskt skydd i En viktig del befolkningsskyddet form av skyddsrum. I vårt land började man bygga 1938. Nu finns det omkring 60 000 skyddsrum. skyddsrum Där finns det för drygt 6 miljoner människor. plats fördelar sig pá olika typer av Dessa platser har av kostnadsskäl skyddsrum. Skyddsrumsbyggandet knutits till ny bebyggelse. I äldre bebyggelse främst det därför ofta skyddsrum.

saknas

I de 14 största städerna var man i innerområdena under åren 1957 - 1976 befriad från skyldigheten att bygga

enskilda skyddsrum. I stället skulle man där bygga stora s.k. befolkningsskyddsrum. Tillräckligt många sådana skyddsrum byggdes emellertid inte. Även av detta skäl saknas det skyddsrum. Därtill kommer att skyddsrumsbyggandet under många år var knutet till vissa anläggningar och till bostadshus av en viss storlek. Många småhusområden kom därför att bli utan skyddsrum.

Den del av befolkningen - ca 30 % - som finns utanför skyddsrumsorterna saknar också skyddsrum.

Bristen på skyddsrum har redovisats till 2,8 miljoner platser i skyddsrumsorterna. Inom vissa upptagningsområden för skyddsrum finns det ett överskott av skyddsrumsplatser, d.v.s fler skyddsrumsplatser än skyddsökande. I redovisningen av tillgången på skyddsrumsplatser har ibland sådana överskott felaktigt räknats av mot bristerna på skyddsrumsplatser. Detta har lett till en underskattning av bristerna med ca 1 miljon platser.

Förslag från 1984 års försvarskommittê om ändrad inriktning av befolkningsskyddet

1984 års försvarskommittê konstaterade att de då tillämpade principerna för skyddsrumsbyggandet innebär att ytterligare skyddsrum skulle anskaffas successivt i anslutning till all nybyggnation i de ca 350 skyddsrumsorterna men att bristerna var så stora att de inte skulle täckas under de närmaste årtiondena. Kommittén fann att det var oacceptabelt att skyddsbehovet i bristområdena inte kunde tillgodoses inom överskådlig tid och förordade därför en ändrad inriktning av befolkningsskyddet.

Enligt kommittén borde därför, utifrån en samlad syn

på befolkningens behov av skydd, det framtida skyddsrumsbyggandet i högre grad än vad som dittills skett inriktas på sådana områden där mer betydande risker finns för civilbefolkningen. Kommittén uttalade i anslutning härtill att det framstår som sannolikt att en angripare främst kommer att inrikta sin bekämpning mot mål av direkt betydelse för vår förmåga till militärt försvar och att bekämpningen i ökad utsträckning kommer att utföras med olika slag av precisionsvapen.

Kommittén förordade därutöver en väsentligt ökad satsning på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder som kunde bidra till att bristerna skulle täckas inom överskådlig tid, t.ex. åtgärder som i ökad utsträckning möjliggör utnyttjande av befintliga tunnelsystem och källare som skydd.

Ett viktigt mål för den fortsatta utvecklingen var enligt kommitténs bedömning att befolkningen inom riskområdena skulle få möjlighet att snabbt komna i skydd. Detta visade betydelsen både av närbelägna skydd och av ett effektivt larmsystem.

Enligt kommitténs mening borde också enklare skydd kunna bidra till att, främst utanför riskområdena, förbättra den totala skyddsnivån mot radiaknedfall och, i kombination med andningsskydd, mot kemiska hot. I ett grundskydd mot sådana hot var information och utbildning samt ledningsförmåga viktiga komponenter. Härutöver borde olika metoder prövas att höja skyddsniván i hus och anläggningar i samband med nyoch ombyggnad.

Den fysiska planeringen borde i högre grad kunna genomföras så att riskerna för befolkningen minskas. En ökad ambition i detta avseende skulle enligt

kommittén minska kraven särskilda pá skyddsåtgärder.

Moderniseringen av skyddsrum borde kommittén enligt inriktas på skydd mot radiaknedfall och kemiska hot samt väsentligen avse riskområden.

Enligt kommitténs mening borde studier snarast påbörjas för att ge bl.a. underlag, grundat på nya mál- och riskanalyser, för beslut om befolkningsskyddet med den inriktning kommittén hade föreslagit. Av vikt var därvid att underlag togs fram för att säkerställa att i de nya riskomrádena skyddsrum kunde byggas fullt ut i samband med nyproduktion.

Befolkningsskyddet i 1987 års totalförsvarsbeslut

I sin anmälan till propositionen 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta (totalförutveckling svarspropositionen) anförde försvarsministern att han delade försvarskommittêns syn på inriktningen av befolkningsskyddet i krig. Han förklarade att han ämnade föreslå att bl.a. regeringen ge Överstyrelsen för civil i att beredskap uppdrag göra en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna och att ge statens räddningsverk i att uppdrag genomföra studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig med den ändrade inriktningen. Riksdagen godkände vad försvarsministern hade anfört beträffande inriktningen av (FÖU befolkningsskyddet 1986/87:11, rskr. 310).

Regeringens uppdrag till överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap samt statens

räddningsverk

Den 5 mars 1987 gav regeringen överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap i att se uppdrag

mål- och riskanalyser som dittills över de regionala som grund skulle de hade använts i planeringen. inriktning som anges i totalanvända den operativa Vidare skulle de utnyttja de försvarspropositionen. i beslut den 22 juni 1983( krigsfall som regeringen för inför som utgångspunkt perspektivplaneringen angav Enligt uppdraget skulle 1987 års försvarsbeslut. i ett lämpligt antal skyddsriskomráden definieras till bedömda risker (uppenbarligen niváer med hänsyn här förstås risknivåer). skall med skyddsnivåer

den 22 juni 1983 anges följande I regeringsbeslutet

fyra krigsfall:

mellan maktblocken med svaga 1. Konventionellt krig krafter mot kärnvapenutnyttjande (låg återhållande

kärnvapentröskel),

mellan maktblocken och starka 2. konventionellt krig áterhállande krafter mot kärnvapenutnyttjande (hög

kärnvapentröskel),

3. med begränsad användning av kärnvapen kärnvapenkrig

i Europa,

med omfattande användning av 4. kärnvapenkrig

kärnvapen i Europa.

bör totalförsvarets Enligt totalförsvarspropositionen utgå från att militära angrepp på Sverige planering led i en konflikt mellan stormaktsallianserna. utgör att av maktblocken rimligen kan Det innebär inget mer än en del av sina resurser för utnyttja begränsad land. de grunder för angrepp mot vårt Enligt operativa i får ett totalförsvaret som anges propositionen antas inledas med olika typer av sådant angrepp för att reducera var motståndsförmåga. Det bekämpning

kan genomföras över vår landgräns eller över havet mot vår kust. I båda fallen kan luftlandsättningar förväntas ingå som delar av operationerna. - av för att möta militära Planeringen åtgärder angrepp skall enligt de operativa grunderna utgå från den svåraste situationen, nämligen att ett angrepp, i ett läge av höjd spänning mellan maktblocken, inleds med endast kort militär förvarning och att vi således inte helt har hunnit genomföra mobilisering och krigsorganisering. - Målsättningen skall vara att varje del av landet skall försvaras och att militära angrepp skall kunna mötas varifrån de än kommer. Särskild uppmärksamhet skall ägnas förmågan att möta operationer som riktas mot norra Norrland, östra Mellansverige med Gotland och de södra delarna av Sverige. Försvaret skall inom rimlig tid kunna möta även hot som växer upp mot andra delar av landet. Hotet mot vårt luftrum i dess helhet skall särskilt uppmärksammas. Från dessa utgångspunkter bör försvaret enligt de operativa grunderna byggas upp som ett djupförsvar varvid våra försvarsoperationer skall kunna genomföras med tyngdpunkt i gräns- och kustområdena i syfte att förhindra att angriparen får fast fot i vårt land.

Överbefälhavaren och Överstyrelsen redovisade den 19 oktober 1987 förslaget Grundsyn mål- och riskanalyser. Regeringen beslutade den 10 december 1987 att den i grundsynen angivna metodiken skulle tillämpas vid det fortsatta arbetet med mål- och riskanalyserna, att en ytterligare nyansering av prioriteringarna skulle övervägas varvid funktioner av betydelse enbart för befolkningens skydd och försörjning i allmänhet inte skulle antas vara mål för en angripares bekämpning. I beslutet gav regeringen de båda myndigheterna i uppdrag att ge ut riktlinjer för det fortsatta arbetet.

Den 5 mars 1987 gav regeringen statens räddningsverk i uppdrag att genomföra studier av befolkningens behov av En anpassning av de fysiska skyddet borde skydd. därvid ske till de olika risknivåerna i den mål- och riskanalys som överbefälhavaren och överstyrelsen skulle arbeta fram. Den 10 december 1987 utvidgade regeringen uppdraget till att avse utarbetande av till olika skyddsniváer, som är anpassade till förslag grundsynens riskniváer.

Parlamentarisk insyn i studiearbetet

vid sin behandling av totalförsvarspropositionen anförde försvarsutskottet att det var av stor vikt att en samlad syn, på grundval av en till hotbilden anpassad realistisk mål- och riskanalys, i fråga om befolkningens behov av skydd i krig kunde utarbetas under former som medgav parlamentarisk insyn och medverkan.

Utskottet ansåg att utformningen av en ny inriktning av befolkningsskyddet hade stor psykologisk betydelse när det gäller befolkningens tilltro till totalförsvarets möjligheter att leva upp till målet att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning.

Riksdagen borde alltså enligt utskottet som sin mening ge regeringen till känna att en parlamentariskt sammansatt kommitté borde beredas tillfälle att ta del av resultatet av de studier som skulle genomföras av överstyrelsen och räddningsverket m. fl. samt avge synpunkter på detta till regeringen inför det därefter följande arbetet med en proposition i ämnet (FÖU 1986/87:11). Riksdagen beslutade i enlighet med detta (rskr. 310).

1.2 Kommitténs direktiv

I beslut den 22 juni 1988 bemyndigade regeringen chefen för att försvarsdepartementet tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté. I beslutet meddelade regeringen direktiv för kommittén (dir. 1988:39).

Mål- och riskanalyser

Enligt direktiven skall kommittén de granska förslag som kommer att redovisas för

regeringen med anledning

av regeringens åt uppdrag överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap samt och överväga lämna förslag till vilken för de grundsyn regionala mál- och riskanalyser som skall vara styrande för planeringen inom totalförsvaret i syfte att nå en så effektiv fördelning som möjligt av resurserna inom den ram som lagts fast 1987 års enligt beslut.

Befolkningens behov av skydd i krig

Vidare skall kommittén de studier granska och förslag, som kommer att redovisas till regeringen med anledning av regeringens åt statens uppdrag räddningsverk samt överväga och lämna till en förslag samlad syn på behov av befolkningens skydd i krig.

2 från överbefälhavaren och Rapporterna för civil beredskap on nål- och överstyrelsen riskanalyser m.m.

2.1 Grundsyn mål- och riskanalyser Rapporten

Syftet med analyserna

lämnades den 19 oktober 1987. Enligt Rapporten de mål- och riskanalyserna i rapporten skall regionala vara för olika aktivivarierande grad grundläggande teter inom totalförsvaret. I rapporten ges följande aktiviteter där hänsyn skall tas till exempel på och de risknivåer som anges där: analyserna

som främst skall inriktas på 1. Befolkningsskyddet, områden där de största riskerna för civilbefolkningen

föreligger,

2. inom kommunalteknisk försörjning vid investeringar i samband med nybyggnation och skydd av befintliga

försörjningssystem,

3. vid av funktionssäkerhet och skydd utformningen inom telekommunikationsområdet och sjukvården, elförsörjningsområdet,

4. vid av och vid utformning uttagning skyddsföremál av skydd och bevakning för dem,

5. vid utformning av operativa verk,

6. vid utformning av gemensamma planeringsinriktningar på olika ledningsnivåer,

7. när det gäller att ta i beredskagshänsyn samhällsglaneringen vid lokaliseringen av anläggningar inom kommunikations- och sjukvårdsområdet m.m. samt vid utformningen av anläggningarnas funktionssäkerhet och skydd,

B. vid lokalisering och utformning av skydd vid ledningsglatser.

De som skall göra analyserna

Analyserna skall göras av civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna under medverkan av länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare.

Analysernas innehåll

Analyserna skall innehålla ett urval och en geografisk avgränsning av riskområden inom vilka skyddsåtgärder m.m. bör vidtas med hänsyn till att det där finns troliga mål för skilda slag av angrepp.

Funktionsvisa prioriteringar

Urvalet avser mål och görs med hänsyn till främst risken för luftanfall samt för sabotage och subversiv verksamhet. sättet att göra urvalet kallas i rapporten för funktionsvisa prioriteringar. Målen delas in i två prioritetsgrader enligt följande.

Prioritet 1: Totalförsvarsmål i hela riket av väsentlig betydelse för vår mobilisering och styrkeuppbyggnad.

som exempel anges vissa militära anläggningar - i något fall med begränsning - och vissa civila geografisk anläggningar.

Prioritet 2: Totalförsvarsmål av väsentlig betydelse för totalförsvarets fortsatta uthållighet samt vissa andra totalförsvarsmål. vissa av civila som exempel anges typer anläggningar - i något fall med geografisk begränsning.

Geografiska prioriteringar

Den geografiska avgränsningen görs genom en indelning med hänsyn till risken av riket i prioritetsordning för omfattande markstrider samt omfattning och intensitet i därmed sammanhängande bekämpning. områdena delas in i tre prioritetsgrader enligt följande.

Prioritet 1: Områden som med utgångspunkt från vår militärgeografi kan bli utsatta för ett angrepp med kort militär förvarning. Här anges vissa områden i Övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige.

Prioritet 2: Områden som med utgångspunkt från vår tidigt efter det militärgeografi, inledande angreppet mot områden enligt prioritet l eller i ett förändrat läge kan bli utsatta för militärpolitiskt angrepp. Här anges vissa områden i Norrland, östra Mellansverige och sydvästra Sverige.

Prioritet 3: Övriga delar av riket.

Risknivåer

Hed utgångspunkt i de funktionsvisa och de geografiska prioriteringarna definieras riskområden i tre risknivåer. ned risk avses sannolikheten att ett objekt eller ett område skall utsättas för ett angrepp under ett tänkt krigsförlopp.

Nivå 1 (stor risk): Totalförsvarsmål i hela riket av väsentlig betydelse enligt funktionsvis prioritering 1,

landstigningsomráden, särskilt hamnar, och områden lämpliga för luftlandsättning inom i geografisk prioritering 1 angivna delar,

områden som kan förväntas bli berörda av markstrider enligt vår försvarsplanering i områden belägna inom geografisk prioritering 1.

Nivå 2 (risk): Totalförsvarsmál i hela riket av väsentlig betydelse enligt funktionsvis prioritering 2,

landstigningsområden och områden lämpliga för luftlandsättning inom i geografisk prioritering 2 angivna delar,

områden som kan förväntas bli berörda av markstrider i områden

belägna inom geografisk prioritering 2.

över hela riket.

Nivá 3 (mindre risk): Övriga mål

son komplement till rapporten Grundsyn 2.2 Riktlinjer mål- och riskanalyser

av överbefälhavaren

På uppdrag regeringen utarbetade

civil beredskap riktlinjer för och överstyrelsen_för och av regionala mål- och översyn revidering redovisades den 26 februari riskanalyser. Riktlinjerna 1988 och är ett komplement till rapporten Grundsyn

mål- och riskanalyser.

Måltgper

skall i analyserna i första hand Enligt riktlinjerna bedömas sannolikheten för att ett mål (objekt/område) med konventionella vapen. I utsätts för ett angrepp av skall det också särskilt uppräkningen máltyper om även kemiska stridsmedel kan komma att anges och om målen även bedöms vara särskilt utnyttjas utsatta för Däremot skall någon särskild sabotage. inte av vilka mål som kan utsättas för bedömning göras med kärnvapen eller biologiska stridsmedel. angrepp

det att militära anläggningar inte Vidare framgår om de inte ligger i närheten av skall förtecknas, områden eller civila med befolkningskoncentrationer Härigenom undviks de sekretessproblem anläggningar. som av att hemliga anläggningar förtecknas. följer

I riktlinjerna lämnas till av mål förslag typer (objekt/områden) för vilka en bedömning skall göras med utgångspunkt från angrepp med konventionella vapen. Om ett mål därutöver kan bli utsatt för sabotage eller angrepp med kemiska stridsmedel skall detta också anges. Måltyperna anges med utgångspunkt från den indelning som görs i rapporten mål- Grundsyn och riskanalyser. I riktlinjerna är måltyperna i några fall mer detaljerat angivna och det förekommer måltyper som inte anges i rapporten.

Olika former av bekämpning och därav föranledda riskområden

I riktlinjerna skiljs mellan punktmål och ytmål.

Punktmål är sådana som i första hand bedöms kunna bli utsatta för angrepp med riktade vapeninsatser. Med hänsyn till vapeninsats, vapenspridning och vapenverkan är det rimligt att räkna med att områden som ligger närmare målet än 200 m riskerar bekämpning.

Ytmål år sådana mål som bedöms bli utsatta för angrepp med yttäckande vapeninsatser. Det är rimligt att räkna med att områden som ligger närmare målet än 800 m kan bli utsatta för vapenverkan.

I fråga om sabotageinsatser är det att anta rimligt att endast målet i sig är ett riskområde.

Landstigningsområden, områden lämpliga för luftlandsättning och områden som kan bli berörda av markstrider är i sig riskområden.

När det gäller insatser med kemiska medel kan man anta att avståndsverkan för kvarliggande stridsmedel är ett par km medan den för flyktiga stridsmedel är ca 10 km.

2.3 Slutrapporten regionala nål- och riskanalyser

Rapportens innehåll

lämnades den 31 augusti 1988 och innehåller Rapporten en redogörelse för arbetet med att upprätta regionala mål- och riskanalyser. Av denna framgår att varje militärbefälhavare och civilbefälhavare i samverkan med försvarsomrádesbefälhavare, länsstyrelser och andra regionala myndigheter har utarbetat förslag till mål- och riskanalyser inom sitt militär- och civilomráde. Till grund för arbetet har legat rapporten Grundsyn mål- och riskanalyser samt riktlinjerna för och revidering av regionala mål- och risköversyn analyser. Förslagen har underhand granskats av överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap samt vissa andra centrala myndigheter i syfte att förhindra olika regionala bedömningar av likvärdiga måltyper och markstridsrisker.

Analysresultatet

Resultatet har dokumenterats i tabeller som redovisar olika av mål och områden för olika typer av typer markstrider i varje kommun och genom kartor som visar var målen och områdena finns. I tabellen kan man r utläsa till vilken risknivá ett mål eller område hänförs. För varje mål anges om det är ett punktmål eller ett ytmál. För varje område för strider anges om det är ett område för luftlandsättningar, landstigningar eller gräns- respektive övriga markstrider. Om ett mål utöver konventionell bekämpning också bedöms kunna bli utsatt för sabotage och för kemisk bekämpning, har detta anmärkts. I vissa fall har det också anmärkts om det vid bekämpning av ett mål - direkt eller på grund av omedelbar närhet till annan an-

läggning - finns risk för utsläpp av giftiga eller explosiva kemikalier.

Det totala antalet funktionsvisa mål områden för (ej luftlandsättningar, landstigningar eller gräns- eller markstrider) fördelas i risknivåer enligt nedanstående tabell.

ivo/Milo s v ö a NN ÖN Risknivå

1 (%) 64 64 63 50 35 55

2 28 29 35 20 46 23 “ 3 8 7 2 30 19 22

Skillnaderna i antalet funktionsvisa mål mellan 1983 års målanalys och förslaget till nya mål- och riskanalyser framgår av nedanstående tabell.

civo-milo Yt-/punktmål NN ÖN summa

1 Antal mål i analys 1983 (%) 18 26 12 23 15 100

2 Antal mål i analys 1988 i förhållande till 1983 (%) 16 13 ll 15 68

Antal sammanfallande mål i analyserna i förhållande till 1983 (%) 12 43

3 Statens räddningsverks rapport Befolkningens behov av skydd

Allmänt

I rapporten slår räddningsverket till en början fast att befolkningsskyddet bygger på ett samspel mellan

fysiskt skydd, skyddsmasker, utrymning, varning, hem-

skydd och övriga förebyggande åtgärder.

Räddningsverket anser att det fysiska skyddet även fortsättningsvis bör utgöra grunden i befolkningsskyddet och att utrymning endast bör ses som ett komplement som kan tillgripas i särskilda hotsituationer och som reservátgärd, om det föreligger brist på skydd.

Räddningsverket pekar på att möjligheterna att varna befolkningen är osäkra vid flyganfall eller vid insats med kemiska stridsmedel och att människor snabbt bör kunna nå sina skydd utan att utsättas för ökade risker på vägen dit.

Enligt räddningsverkets uppfattning är ljudradion oundgänglig när det gäller att förmedla varningar till befolkningen. Radiovarningar bör kunna avse alla typer av stridshandlingar och nå alla delar av landet. I områden med risk för flyganfall bör ljudradion kompletteras med utomhuslarm.

Skydden skall enligt räddningsverket byggas där befolkningen förväntas uppehålla sig i krig. Det betyder att människor skall ha skydd i anslutning till sina bostäder och i anslutning till sina arbetsplatser. Behovet av skydd i anslutning till bostäderna kan enligt verket reduceras med 12 % om man räknar bort dem som kallas in för tjänstgöring inom totalförsvaret.

När det gäller att beräkna behovet av skydd för olika verksamheter föreslår räddningsverket ett nytt synsätt. Medan hittills tillämpade behovsnormer för olika verksamheter har utgått från aktivitetsnivån i fred menar verket att man bör utgå från verksamhetsnivån i krig. Olika behovsschabloner bör tas fram för skilda verksamheter. Dessa schabloner bör grundas på fördjupade analyser och övergripande bedömningar av verksamhetsnivån i krig för olika branscher. Enligt verkets preliminära bedömning kan med detta synsätt det totala skyddsbehovet för verksamheter reduceras med omkring 30 % jämfört med de behovsnormer som nu tillämpas.

Skyddsprinciper

Med utgångspunkt från de risknivåer som erhålls genom mål- och riskanalyserna föreslår räddningsverket följande principer för fördelning av skyddet med hänsyn till riskerna för befolkningen.

Alla får ett minsta skydd - grundskydd - mot främst radioaktivt nedfall och kemiska stridsmedel.

Områden med högre risker ges skydd med motsvarande högre skyddsnivå (hänsyn till risken).

Områden med större befolkningstäthet ges en relativt

till bebyggelsetyp och stora högre skyddsnivå (hänsyn konsekvenser för samhället).

Man bör så som möjligt ta till vara möjliglångt heterna att till så låga kostnader som skapa skydd kan dock motiveras i möjligt. Dyra skyddslösningar fall där risken är stor för den enskilde och för samhället till kostnader och stora konsek- (hänsyn venser).

Skyddsnivåer

Räddningsverket föreslår tre olika skyddsnivåer:

C är ett som alla skall ha skyddsnivå grundskydd till. Det skyddet ger skydd mot tillgång fysiska radioaktivt nedfall och viss verkan från konventionella mot kemiska stridsmedel består vapen. Skyddet av skyddsmask. Varning och information ges genom rundradion. behöver inte ligga i omedelbar Skydden närhet av de platser där människorna vistas.

mot verkan av konskyddsnivå B ger ett ökat skydd Det motsvarar ett ventionella vapen. fysiska skyddet förenklat utan mekanisk ventilation och skyddsrum gasfilter. Luften tillförs genom självdragsventilation som bör kunna stängas vid risk för brandgaser. Skydden bör så att de senare kan kompletom möjligt utformas teras med ventilations- och filterutrustning. Skydden bör eller i omedelbar närhet till den plats ligga på där människorna vistas.

skyddsnivå A ger ett ännu bättre skydd mot verkan av konventionella vapen och ett visst skydd mot stötvågen

från kärnvapen. Skydden utrustas med mekanisk venti-

lation och gasfilter. Detta ger ett ökat skydd mot kemiska stridsmedel och medger längre vistelsetider.

Skyddsnivån motsvarar den som gäller för dagens skyddsrum. Varning och information genom rundradio kompletteras med utomhuslarm.

av skyddsniváer inom olika områden med Fördelningen olika riskniváer bör enligt räddningsverket göras i med tabell. ned tätort avses ort med enlighet följande mer än 1000 invånare. Med tätbefolkat område menas t. ex. centrumbebyggelse, sluten kvartersbebyggelse och bostadsområden med höga exploateringstal.

Risknivå Tätbefolkat Övrig del Övriga område inom av tätort områden tätort Risknivå 1 (stor risk) Luftanfallsmål A A C Harkstrider A B C Mål för kemiska vapen D 3* O Risknivå 2 (risk) Luftanfallsmål A B C Markstrider B B Mål för kemiska A C C vapen Risknivå 3 (mindre risk) Luftanfallsmål B B C Harkstrider C C C Mål för kemiska vapen C C C

som bör enligt räddningsverket varje hemregel skyddsområde ha en enhetlig skyddsnivå. Begreppet skyddsrumsort bör utgå.

Skxddsmöjligheter

Räddningsverket konstaterar att de 6,3 miljonerna skyddsrumsplatser som nu finns är en värdefull

för befolkningsskyddet och att de därför bör tillgång vårdas och underhållas.

har studerat andra sätt att skapa och Räddningsverket skydd. verket finner att tunnelbanestatioutnyttja nerna i Stockholm kan rymma 80 000 personer, varav 30 000 innanför tullarna, och att stationerna med enkl åtgärder kan ges skyddsnivå B.

Även andra bergrum och tunnlar kan användas som skydd och de kan enligt verket genom kompletterande åtgärder A, B eller C. Tillgången är särskilt ges skyddsnivå stor i Stockholm och kan enligt räddningsverket där ge

ett tillskott på 50 000 platser.

ca

Skydd i nivå A och B kan anordnas i samband med nyproduktion av byggnader i huvudsak enligt de principer som för närvarande gäller för skyddsrumproduktionen.

skydd i nivå C kan erhållas utan särskilda åtgärder i byggnader som har källare helt under marken. För andra krävs som regel vissa kompletterande åtgärder.

Räddningsverket beräknar merkostnader för att bygga skydd i samband med nyproduktion enligt följande.

A 3 000 - 4 000 kr skyddsnivå per plats

skyddsnivå B 2 000 - 3 000 kr per plats

skyddsnivå C 500 - 1 000 kr per plats

Att i befintlig bebyggelse förstärka och komplettera lokaler ställer sig avsevärt dyrare. Enligt räddningsverket visar erfarenheten att kostnaderna uppgår till 8 000 - 18 000 kr Man bör dock per plats. enligt

verket fortfarande utnyttja denna möjlighet för att skapa skydd i nivå A och B.

lokaler, främst källare, kan i många fall Befintliga användas som skydd i nivå C. I vissa fall krävs som kan vidtas under beredskap. Hed kompletteringar sådana kompletteringar kan vissa lokaler även förstärkas till skyddsnivå B. Skydd som genom beredskapsåtgärder kan få skyddsnivå B eller C är s.k. skyddade utrymmen.

Enligt räddningsverket bör planläggning och förberedelser för skyddade utrymmen i områden som enligt mål- och riskanalyserna hör till risknivå 1 begränsas till sådana utrymmen som kan färdigställas senast inom 14 dagar. För övriga områden bör planläggningen och förberedelserna begränsas till utrymmen som kan färdigställas senast inom en månad.

Skyddsbehov

Räddningsverket konstaterar att behovet av skyddsplatser med olika skyddsnivåer är starkt knutet till resultaten av mål- och riskanalyserna. Innan ett underlag för beräkning av behovet av skyddsplatser kan föreligga, måste analysresultaten omsättas i en reviderad kommunal skyddsplanering. I avvaktan på detta kan endast mycket osäkra och översiktliga behovsbedömningar göras. Ned dessa reservationer har räddningsverket gjort en beräkning av behovet av skyddsplatser som inte täcks av nuvarande skyddsrumstillgångar. Beräkningen framgår av nedanstående tabell där siffrorna är angivna i tusental.

SKYDDSNIVÅ SUHHA onaånssrvp A B C

Stockholm, Göteborg, 500 140 150 790 nalmö Ovrig tätort med in- 150 80 150 380 nerområde 2500 tätorter 200 400 1900 Ovriga 900 900 Landsbygd B50 620 3100 4570 SUHHA

För av skydd uppgår den nuvarande produktionen kostnadsramen till ca 390 miljoner kr per år. föreslår att medlen används på Räddningsverket följande sätt under en tioårsperiod i syfte att ge

bästa möjliga skydd.

av Kostnad (miljoner Typ skyddsproduktion kr per år)

vid 240 Skydd nybyggnad

vissa tillgångar i form av bergtunnlar m.m. 30 rum,

Bevarande av befintliga skyddsrum 40

Förberedelser för skyddade ut- 40 rymmen

Bristtäckningsproduktion i be- 40 fintlig bebyggelse

Summa 390

Räddningsverket konstaterar att ramen endast medger

mycket begränsade satsningar på att anordna kvali-

ficerat skydd i den befintliga bebyggelsen. Detta innebär enligt verket att stora brister på skydd kommer att kvarstå i de större städernas riskområden. För att bygga bort dessa brister skulle det under en tio-årsperiod behövas 600 miljoner kr per år. Verket anser emellertid att en sådan produktionsnivå inte är realistisk. En nivå på 200 - 300 miljoner kr per år bedömer verket som praktiskt genomförbar. om man på detta sätt skulle höja ambitionerna när det gäller att bygga bort bristen i städernas innerområden måste kostnadsramen höjas. Enligt verket är en total ram för all skyddsproduktion på ca 600 miljoner kr per år en förutsättning för att de allvarligaste bristerna i de större städerna skall kunna byggas bort under överskådlig tid.

Ytterligare förslag från räddningsverket

Enligt räddningsverket innehåller plan- och bygglagen (1987:10), lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. och lagen (l987:l1) om exploateringssamverkan bestämmelser som kan användas då man skall ta risk- och beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. På lång sikt kan behoven av skyddsrum minskas, om skyddsplaneringen integreras bättre med samhällsplaneringen och om ett samordnat underlag arbetas fram för risk- och beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen. Verket föreslår att ett sådant arbete utförs i nära samverkan mellan Överstyrelsen för civil beredskap, räddningsverket, plan- och bostadsverket samt Svenska kommunförbundet.

Resurser för skyddsrumsbyggandet bör fördelas så att

i kan täckas fullt ut och skyddsbehoven nybebyggelsen så att det inte uppstår några nya brister. På mycket detta leda till ett täckande och lång sikt skulle enhetligt skyddssystem.

På kort sikt bör nuvarande skyddsrumstillgángar och därför vårdas och underhållas. I vissa utnyttjas äldre moderniseras - särriskomráden bör skyddsrum skilt när det gäller skyddet mot kemiska stridsmedel.

Inom en tio-årsperiod bör kompletterande åtgärder vidtas i befolkningsskyddsrum, tunnelbanestationer, tunnlar och liknande utrymmen. bergrum,

bör de förberedelser göras som Inom en tio-ársperiod krävs för att skyddade utrymmen snabbt skall kunna iordningsställas vid beredskap.

bör främst med I mån av tillgång på medel skyddsrum, A, i befintliga byggnader i de skyddsnivå byggas större städernas riskomráden.

4 Befolkningsskyddet i ett internationellt perspektiv

Varje land har sina egna säkerhetspolitiska och försvarspolitiska förutsättningar. Strukturen och uppbyggnaden av totalförsvaren varierar kraftigt mellan de industrialiserade länderna. Därför är det svårt att göra en jämförelse mellan olika länders befolkningsskydd. Här nedan följer dock några exempel med kortfattade kommentarer när det gäller det fysiska skyddet.

Norge har en redovisad tillgång på ca 2,4 miljoner skyddsrumsplatser. omkring 300 000 av dessa finns i allmänna befolkningsskyddsrum som ofta är insprängda i berg. Sedan mitten av 1970-talet tillämpas en differentiering av skyddsrummens kvalitet i tre skyddsnivåer. Kommunerna har prioriterats i tre kategorier i vilka de tre skyddsnivåerna tillämpas. Norge har 4,2 miljoner invånare.

Danmark har ca 4 miljoner förberedda skyddsrumsplatser. omkring 250 000 av dessa återfinns i allmänna befolkningsskyddsrum. De flesta av de andra platserna består av i fred utbyggda förstärkta lokaler som under beredskap kan kompletteras till avsedd skyddsnivå. Detta liknar den svenska planeringen för skyddade utrymmen. Danmark har 5,1 miljoner invånare.

Finland har ca 2,8 miljoner skyddsrumplatser, varav

i allmänna befolkningsskyddsrum. I 101 omkring 170 000 det skyddsrumplikt för enskyddsrumsorter föreligger skilda. Finland har 4,9 miljoner invånare.

Schweiz har ner mest resurser på att bygga lagt Större delen av befolkningen har tillgång skyddsrum. där man kan vistas länge. Det till starka skyddsrum tillgängliga. Även finns ca sex miljoner platser är väl utbyggt - särskilt för funktionsskyddet Schweiz har 6,5 miljoner invånare. sjukvården.

I västeuropeiska länder varierar skyddsövriga Från Östeuropa finns inga uppgifter rumstillgángarna.

tillgängliga.

land till land varierar möjligheterna att göra Från och om utrymning som utrymningar uppfattningarna För närvarande i flera länder disskyddsátgärd. pågår av befolkningsskyddet. I kussioner om inriktningen det också av detta. några länder görs omprövningar

får Sverige anses ha I ett internationellt perspektiv ett väl utvecklat befolkningsskydd.

5 Enkät till länsstyrelserna för att få underlag till en bedömning av behovet av skyddsplatser

som framgår av avsnitt 3 har räddningsverket gjort en preliminär bedömning av hur de nya mål- och riskanalyserna påverkar behovet av skyddsplatser. Verket hade emellertid då inte tillgång till det material som ligger till grund för Slutrapporten regionala mål- och riskanalyser.

Räddningsverket har pá uppdrag av kommittén gjort en enkät till länsstyrelserna för att få ett i någon man säkrare underlag för en bedömning av behovet av skyddsplatser. Länsstyrelserna har därvid haft tillgång till förslagen till mål- och riskanalyser.

Av svaren framgår att länsstyrelserna tillämpar måloch riskanalyserna på olika sätt. Resultatet av enkäten kan därför bara ligga till grund för en mycket grov uppskattning. Räddningsverket har gjort vissa av enkäten. dessa kan beräkningar på grundval Enligt efter sådana preciseringar i mål- och riskanalyser som kommittén förordar s. 53 - det totala behovet av på skyddsplatser uppskattas till ca 9,7 miljoner platser, varav 1. 2 miljoner med skyddsnivå A (30 %), 2. 1,7 miljoner med skyddsnivå B (20 %), 3. 6,0 miljoner med skyddsnivå C (50 %).

Om man tar hänsyn till befintliga skyddsrumstillgángar kan bristerna på platser enligt beräkningarna grovt

bedömas till 5 miljoner platser, varav 1. 0,8 miljoner platser med skyddsnivå A, 2. 0,7 miljoner platser med skyddsnivå B, 3. platser med skyddsnivå C. 3,5 miljoner

För med C gäller att huvuddelen kan platser skyddsnivå tillgodoses genom befintliga källarlokaler.

J 1

6 Kommitténs överväganden

6.1 Förutsättningen för kommitténs arbete

av avsnitt 1.1 är arbetet med de mal- Som framgår nya och riskanalyserna och räddningsverkets skyddsstudie en följd av 1987 års försvarsbeslut. För befolkningsinnebär beslutet att skyddsrumsbyggandet i skyddet högre grad än förut skall inriktas pá sådana områden där mer betydande risker finns för civilbefolkningen.

En väsentlig grund för den ändrade inriktningen ligger i hur hotbilden uppfattas. Enligt 1984 års försvarskommittê är det sannolikt att en angripare främst kommer att inrikta sin bekämpning mot mål av direkt betydelse för vår förmåga till militärt försvar och att bekämpningen i ökad utsträckning kommer att utföras med olika slag av precisionsvapen. Även regeringen har givit uttryck för denna uppfattning. Enligt regeringsbeslutet den 10 december 1987 om det fortsatta arbetet med mål- och riskanalyserna skall nämligen funktioner av betydelse enbart för befolkningens skydd och försörjning i allmänhet inte antas vara mål för en angripares bekämpning.

För utformningen av befolkningsskyddet är det avgörande om man på detta sätt kan förutse beteendet hos en angripare. Den militärtekniska utvecklingen medför onekligen att mål kan bekämpas med allt större precision även på långa avstånd. Frågan är emellertid om man för den skull inte längre behöver räkna med att

en också skulle välja att anfalla civila mål angripare och i syfte att åstadkomma panik demoralisering tillstånd som angriparen kanske tror skulle bidra till en större medgörlighet hos landets ledning.

Det är emellertid inte en uppgift för kommittén att dessa Kommittén har i stället att som granska frågor. en förutsättning i sitt arbete utgå från den syn given som bakom beslutet om den ändrade inriktningen ligger av befolkningsskyddet.

6.2 Hål- och riskanalyser

Den ändrade inriktningen av befolkningsskyddet bygger en av riskerna i olika områden. Det måste på analys därför med en tillräcklig grad av säkerhet gå att fastställa var det finns risker som motiverar byggandet av vilket innebär att det i så fall går skyddsrum, att var det inte finns sådana risker. Alteravgöra nativet måste annars rimligen bli att skyddsnivån skall vara densamma i hela landet.

den som berörts i det föregående är ned förutsättning det kommitténs mening möjligt att bestämma enligt skillnaderna i risker med hjälp av sådana mål- och som föreslås av överbefälhavaren och riskanalyser Överstyrelsen för civil beredskap.

Utgångsgunkter

mål- och är det avgörande vilket rör riskanalyserna hot som kan riktas mot Sverige.

den bedömning som anges i Enligt säkerhetspolitiska totalförsvarsbeslutet torde stormakternas väsentmilitära intressen för vårt område vara

Aligaste

med dess eventuella utnyttjande i ett förknippade konventionellt Ett kärnvapenkrig skulle med krig.

största sannolikhet få ett kort förlopp under vilket stormakterna tvingas koncentrera sig helt på att få ett slut på kriget och klara sin egen existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig då detta trappas upp till kärnvapennivå är det därför mycket osannolikt att ett angrepp - med eller utan kärnvapen - skulle inledas mot vårt land. Däremot kan Sverige drabbas av omfattande sidoverkningar då kärnvapen sätts in i andra länder (prop. 1986/87:95 s. 29, FÖU 11 s. 14, rskr. 310).

Sverige kan komma att utsättas för flera olika former av angrepp. I det följande redogör kommittén för de former av bekämpning med konventionella vapen samt kemiska och biologiska vapen som en angripare kan tillgripa mot Sverige.

Sabotage

Sabotage ingår som en del i den säkerhetshotande verksamheten.

Sabotage i stor omfattning torde komma att sättas in på ett tidigt stadium. över tiden kommer sabotageverksamheten dock att avta. Sabotage kan riktas mot hela samhället och är därmed ett hot mot effekten av totalförsvaret. Man kan räkna med sabotage mot de funktioner som tidigt kan bjuda en angripare motstånd och mot de funktioner som är av betydelse för vår mobilisering och styrkeuppbyggnad.

Anfall genom luften

Anfall genom luften kan också sättas in på ett tidigt stadium (förbekämpning). Kommittén vill i detta sammanhang peka på innehållet i de operativa grunderna för totalförsvaret (s. 18-19). Man kan utgå från att en förbekämpning kommer att binda huvuddelen av de

flygresurser som en angripare kan sätta in mot sverige.

Förbekämpningen torde komma att riktas mot

* lednings- och sambandssystem, * luftförsvaret, * som bekämpar system sjömál, * mobiliseringsfunktioner, * industrier som är viktiga för försvarsansträngningarna, * kommunikationsknutpunkter och viktiga älvövergångar, * funktioner inom energiförsörjningen.

vid en kustinvasion eller invasion över gränsen kan man främst räkna med angrepp pá mal i direkt anslutning till invasionsområdet.

I ett senare skede kan en fortsatt flygbekämpning pågå under en lång tid med ett delvis annat málval.

Anfall genom luften kan genomföras dels med vapen från flygplan dels med kryssnings- och markrobotar. Angrisom

paren har vapen för anfall mot såväl punktmål

ytmål. Beväpningen utgörs av system med konventionella vapen och system med såväl kärnvapen som kemiska vapen. Förmågan att använda precisionsstyrda vapen har utvecklats, en begränsande faktor är dock fortfarande kravet på relativt goda väderförhållanden. Ytbombning är fortfarande ett aktuellt hot mot t.ex. järnvägsstationer, rangerbangårdar och flygfält. vapen med stor yttäckning utvecklas för bekämpning av t.ex. markstridskrafter under rörelse.

Anfall på marken

Utan egentlig förbekämpning kan anfall insättas överaskande på marken med luftlandsatt eller luftburen trupp. så länge en angripare inte har nedkämpat vårt luftförsvar kan dock hans förluster under flygtransporter bli omfattande.

Efter en förbekämpning kan anfall på marken insättas vid gränser och kuster. Anfallen kan pågå under lång tid och genomförs huvudsakligen av mekaniserade förband. De totalförsvarsmål som finns i anslutning till invasionsområdena kan komma att bekämpas.

I samband med markanfall kan även anfall genom luften förekomma i varierande grad och omfattning. Detta innebär att striden kan komma att bredas ut över stora ytor.

Luftlandsättningar

Luftlandsättningar samordnas som regel med andra stridskrafters verksamhet. För att luttlandsättningar skall lyckas måste de luftlandsatta förbanden så snart som möjligt få kontakt med förband som rycker fram på marken.

Syftet med luftlandsättningar kan vara att

1. störa mobiliserings- och försvarsförberedelser,

2. ta och säkra viktig terräng i en invasionsstyrkas framryckningsriktning och flanker,

3. genomföra raider och sabotage,

4. inleda ett överraskande angrepp.

Kemiska stridsmedel

Enligt redogörelsen i 1987 års försvarsbeslut om de hot som kan beröra Sveriges säkerhet är kemiska vapen främst lämpade för taktiskt - operativa syften. De skulle kunna användas som ett komplement eller alternativ till konventionella vapen (prop. 1986/87:95 s. 23, FÖU ll s. 14, rskr. 310). Kommittén vill i detta sammanhang erinra om de stora ansträngningar som görs för att få till stånd ett internationellt förbud mot kemiska vapen.

Biologiska stridsmedel

Hot användningen av biologiska stridsmedel i stor skala finns enligt samma redogörelse många kraftigt återhållande faktorer. Alla bedömningar av verkningarna blir ytterst osäkra. Öppna angrepp med biologiska stridsmedel i stor skala bedöms därför som mycket osannolika. Däremot kan förtäckta angrepp mot begränsade mål tänkas.

Kommitténs bedömning av förslaget till grundsyn m.m.

Enligt kommitténs uppfattning är den uppbyggnad av analyserna som föreslas i rapporten Grundsyn mål- och riskanalyser med de kompletteringar som anges i riktlinjerna ett bra underlag för arbetet med att utarbeta regionala mål- och riskanalyser. Kommittén finner dock anledning att göra följande påpekanden.

Hål- och riskanalyserna skall - till skillnad mot tidigare målanalyser - ligga till grund för inom flera funktioner i totalförsvaret. planeringen som ett viktigt exempel kan nämnas att analyserna skall utgöra ett underlag för att man skall kunna ta beredskapshänsyn i samhällsplaneringen. Det är därför

angeläget att analyserna bY995 “PP På ett Sådant Sätt att någon viss funktion inte sätter sin prägel på dem i sådan grad att de blir mindre användbara för andra funktioner. Det är också viktigt att de innehåller

uppgifter som tillgodoser planeringsbehoven hos alla

funktioner av intresse. Mot denna bakgrund framstår rekommendationen i riktlinjerna om att ej förteckna militära mål som inte ligger i närheten av områden med befolkningskoncentrationer och civila anläggningar som mindre lämplig. Med en sådan utformning kan rekommendationen nämligen göra analyserna mindre användbara för planeringen inom vissa funktioner - inte minst när det gäller att i ett föränderligt samhälle ta beredskapshänsyn i samhällsplaneringen.

Kommittén har förståelse för de skäl som ligger bakom rekommendationen. På grund av vad som anförts ovan anser kommittén emellertid att den bara bör gälla 1. militära mål där det varken finns eller inom överskådlig tid kan förväntas någon befolkningskoncentration i närheten, 2. militära mål där det inte finns eller inom överskådlig tid kan förväntas någon civil anläggning i närheten.

I förslaget till grundsyn görs en geografisk indelning av riket i prioritetsordning i tre olika prioritetsgrader. Den tredje och lägsta prioritetsgraden avser de delar av landet som ej omfattas av den första och den andra prioritetsgraden. Något behov av att särskilt ange någon prioritetsgrad för dessa övriga delar av landet finns inte. Den prioritetsgraden förekommer nämligen inte i någon av de risknivåer som beskrivs i förslaget. Kommittén finner därför att den tredje prioritetsgraden bör utgå.

I övrigt har kommittén endast de hur synpunkter på riskområden och risknivåer skall beskrivas som framgår

av det följande.

kommittén bör de beskrivas på detta sätt. Enligt

Riskområde - risknivá

hänförs till tre olika riskniváer: stor Riskområdena risk, risk och mindre risk.

Det som avgör risknivån för ett område är av mål som finns där och som hör till 1. en värdering funktioner i totalförsvaret, viktigare 2. en geografisk prioritering av omradet, för att målet eller området blir 3. sannolikheten utsatt för angrepp, om det blir krig.

värderingen av mål

Till för av mål som hör till grund värderingen viktigare funktioner ligger funktionernas betydelse att bemöta ett angrepp och för totalförsvarets förmåga att ett krig. Målen delas in i två genomföra med till risken för angrepp. prioritetsgrader hänsyn

l totalförsvarsmål som är av Prioritetsgrad gäller för mobiliseringen och väsentlig betydelse styrkeuppbyggnaden.

sådana mål är viktigare militära Exempel på anläggningar, järnvägs- och landsvägsförbindelser, hamnar samt el-, tele- och radioanläggningar.

totalförsvarsmål av väsentlig Prioritetsgrad 2 gäller för totalförsvarets fortsatta uthållighet betydelse och vissa andra totalförsvarsmál.

Exempel på sådana mål är industri- och försörjningsanläggningar som är viktiga för totalförsvaret, anläggningar som finns i geografiskt prioriterade områden och som är av väsentlig regional betydelse för elförsörjning, tele- och radiokommunikationer samt för övriga kommunikationer.

En uppräkning av måltyper finns i bilaganl.

Den geografiska prioriteringen

Den geografiska prioriteringen innehåller två prioritetsgrader som bestäms med hänsyn till risken för omfattande markstrider samt omfattningen och häftigheten av den bekämpning som hänger samman med markstriderna.

Indelningen är gjord utifrån nuvarande militärpolitiska läge och de tidsförhållanden som gäller vid möjliga förändringar av läget. Den är också gjord utifrån de militärgeografiska förutsättningarna.

Prioritet 1 gäller områden i Övre Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige som med hänsyn till landets militärgeografi kan bli utsatta för ett angrepp med kort militär förvarning. områdena i

anges bilaganl.

Prioritet 2 gäller områden i Norrland, östra Mellansverige och sydvästra Sverige som med hänsyn till landets militärgeografi tidigt efter ett inledande angrepp mot områden enligt prioritet 1 eller i ett förändrat militärpolitiskt läge kan bli utsatta för ett områdena i

angrepp. anges bilaganl.

luppgifterna i bilagan omfattas av sekretess. Bilagan är

därför bara fogad till vissa exemplar av betänkandet.

Risknivåerna

Hed utgångspunkt i värderingen av mål och den geografiska prioriteringen får man riskområden i de tre risknivåerna enligt följande.

Stor risk

1. Områden med totalförsvarsmål enligt prioritetsgrad 1. 2. sådana landstigningsområden och områden lämpliga för luftlandsättning som ligger i områden med geografisk prioritet 1, 3. områden som kan förväntas bli berörda av markstrider och som ligger i områden med geografisk prioritet 1.

Risk

1. Områden med totalförsvarsmål enligt prioritetsgrad 2, 2. sådana landstigningsområden och områden lämpliga för luftsättning som ligger i områden med geografisk prioritet Z, 3. områden som kan förväntas bli berörda av markstrider och som ligger i områden med geografisk prioritet Z.

Mindre risk

Områden där det finns viktiga totalförsvarsmål utan någon prioritetsgrad.

Ytterligare preciseringar

kommitténs uppfattning bör överbefälhavaren och Enligt för civil beredskap närmare beskriva Överstyrelsen sådana delar av områden med geografisk prioritet 1 och 2 som kan bli avskurna genom inledande luftlandsätteller förbindelsebekämpning och därefter bli ningar utsatta för omfattande markstrider med tillhörande bekämpning i samband med kust- eller gränsinvasion. Även de aktuella luftlandsättningsområdena bör omfattas av beskrivningen. En sådan beskrivning av områden med markstridsrisker ge ett bättre

kan

underlag för prioriteringar av olika beredskapsåtgärder. Det bör vidare vara en uppgift för överbefälhavaren och Överstyrelsen att närmare beskriva de totalförsvarsmál som är viktiga men som ej har någon prioritetsgrad. Beskrivningarna bör lämpligen göras i form av riktlinjer för det fortsatta analysarbetet.

Riktlinjerna bör också innehålla uppgifter om riskavstånd för markbeläggningsområdet vid insatser av kemiska stridsmedel mot olika typer av mål.

Fortsatt arbete

Enligt kommitténs mening är det angeläget att de regionala mål- och riskanalyserna blir färdiga vid årsskiftet 1989/90 och att analysarbetet därefter snart kan bli avslutat. sedan analyserna har fastställts av civilbefälhavarna måste innehåll och intentioner i arbetet föras ut till berörda myndigheter på olika nivåer. Inom varje funktion bör det.göras överväganden vilka konsekvenser som analyserna får för funktionen. Det är också viktigt att uppgifterna om riskområdena ständigt hålls aktuella. särskilt viktigt är detta i samband med den

fysiska planeringen i kommunerna.

6.3 Befolkningens behov av skydd

Vissa allmänna grunder

Befolkningsskyddet bör utformas mot bakgrund av alla människors lika värde. Det är också viktigt att befolkningsskyddet är och upplevs som rättvist. Information och grundskydd bör finnas för alla människor. Skyddet bör vara anpassat till riskerna. I detta sammanhang finns det anledning att

framhålla

betydelsen av skydd för de människor som själva har svårt att påverka sin skyddsnivå. Det kan gälla människor som måste fortsätta verksamheter som är förenade med större risker. I olika situationer kan det även gälla människor som bor i utsatta orter där utrymningsmöjligheterna är begränsade. Men det kan också gälla människor som på grund av olika rörelsehinder har svårt att utnyttja de skydd som erbjuds.

bygger på ett samarbete mellan Befolkningsskyddet befolkningen, myndigheter och olika hjälporgan. Genom

att förbereda resurser och tjänster kan samhället

bidra till att människorna får möjligheter att minska sina skaderisker. Det är dock människornas medverkan, beteende och utnyttjande av skyddsförberedelserna som avgör effekten av befolkningsskyddet. Allmänhetens tilltro till samhällets åtgärder är därför mycket viktig.

Befolkningsskyddet kan ses som ett system av samverkande delar. varje del är beroende av hur de andra delarna utformas.

Det fysiska skyddet är grunden i befolkningsskyddet i den meningen att det är mest långsiktigt och kräver

mest resurser. Andra betydelsefulla samverkande åtgärder och funktioner i befolkningsskyddet är andningsskydd mot kemiska stridsmedel, varning för stridshandlingar, information, hemskydd, omflyttning, utrymning och inkvartering.

Innan kommittén går närmare in på frågor om fysiskt skydd lämnar kommittén i det följande sin syn på utrymning, omflyttning, varning, information och hemskydd - funktioner som behövs för att fysiska skydd skall kunna uttnyttjas effektivt.

Utrymning och omflyttning

Allmänt

Utrymning har tidigare varit en mycket viktig befolkningsskyddsåtgärd. De militära hoten - särskilt hot med kärnvapen mot de största städerna - har motiverat storskaliga utrymningar och samhällets struktur har gjort sådana möjliga. Det har varit naturligt att tillgripa utrymning när tillgångarna på fysiskt skydd har varit begränsade.

Möjligheterna att överraskande inleda angrepp och att tidigt föra striden över stora ytor är större nu än tidigare. De praktiska svårigheterna att ordna förhållanden som livsmedelsförsörjning, socialtjänst och sjukvård i en region där antalet människor ökat kraftigt efter utrymning från ett annat område begränsar möjligheterna att göra utrymningar från storstadsområdena. Mot utrymningar talar även att flertalet vuxna ingår i totalförsvaret. En utrymning av dessa människor skulle medföra att de inte skulle kunna fullgöra sina Dessa förhållanden har uppgifter. medfört att utrymning inte bör användas längre på samma sätt som förut. De senaste försvarsbesluten har också förordat att beroendet av blir utrymningar

mindre och att befolkningen i stället ges skydd där de bor och verkar. Genom att antalet skyddsrum blivit större har behovet av utrymning också minskat. Man maste dock även i fortsättningen räkna med och planera för behovet av utrymning så att handlingsfriheten behålls.

Det är troligt att många människor kommer att genomföra utrymningar på eget initiativ. I särskilt hotade delar av landet kan sådana utrymningar bli större än vad man i allmänhet räknar med. Enligt kommitténs mening finns det därför anledning att i planeringen särskilt beakta hur människor kan komma att handla på eget initiativ när det gäller utrymning.

Utrymningens grundprinciper

Den grundläggande principen bör även i fortsättningen vara att befolkningen skall ges skydd där de bor och verkar. Han kan inte alltid förlita sig på att man hinner eller kan utrymme. Man bör inte heller avstå från att anordna skydd i ett område bara därför att det är planlagt för utrymning. Utrymning kan vara ett komplement till det fysiska skyddet och en åtgärd om skydd saknas eller har för dålig kvalitet med hänsyn till de förväntade riskerna.

Detta innebär emellertid inte att man alltid skall sträva efter att undvika utrymning. I många fall är ett byte av vistelseplats det bästa sättet för människor att minska sina skaderisker. Därför bör omflyttning av boende planläggas och genomföras från riskområden med brist på skydd till områden med överskott på skyddsplatser. Det bör ske inom den egna kommunen och helst inom det egna hemskyddsområdet

eller grannskapet. De som inte kan omflyttas och som

saknar skyddsplats bör utrymmas, om de inte måste stanna kvar på grund av att de är verksamma inom

väsentliga funktioner inom totalförsvaret.

Inför hot om hårda markstrider bör det vara en strävan att utrymma en så stor del som möjligt av befolkningen i det berörda området. Det.minskar riskerna för befolkningen och ökar handlingsmöjligheterna i de egna försvarsoperationerna. Utrymningar av detta slag förutsätter ett effektivt ledningssystem med nära samverkan mellan totalförsvarets olika grenar.

Ingen del av landet kan helt undantas från risken att utsättas för stridshandlingar, t. ex. markstrider. Därför måste det finnas en viss beredskap för utrymning överallt. I områden med bekämpningsmål och invasionsrisker måste förberedelserna drivas betydligt längre. På samma sätt måste en områdesvis prioritering göras av beredskapen för inkvartering av dem som skall utrymma. De regionala mål- och riskanalyserna bör enligt kommitténs mening ligga till grund för sådana prioriteringar.

Sambandet mellan utrymning och skydd

Förutsättningarna för att genomföra utrymningar är olika i olika delar av landet och olika skeden av ett krigsförlopp. Angrepp med kort militär förvarning kan genom inledande luftlandsättningar och av bekämpning kommunikationsmål försvåra eller förhindra utrymningar. Detta gäller särskilt vissa tänkbara invasionsområden i Norrland, östra - där Mellansverige Gotland intar en - samt delar av södra särställning Sverige. Även de berörda orternas storlek har betydelse. Från mindre orter och glesbygd är det i allmänhet lättare att genomföra snabb Där utrymning. är infrastrukturen mindre komplicerad och där saknas i allmänhet verksamhet som är för totalförsvaret. viktig Givetvis underlättar den begränsade en folkmängden utrymning.

som framgår av det föregående är det bl. a. osäkerheterna i möjligheterna att utrymma som motiverar att bör skapas där människor bor och principen skydd verkar. på utrymning och på möjligheterna att Synen emellertid också hur skyddsresurserna utrymma påverkar bör I första hand bör områden med stora prioriteras. risker och förses med begränsade utrymningsmöjligheter med kvalificerade Sådana områden är de ovan skydd. nämnda tänkbara invasionsomrádena som kan bli avskurna genom luftlandsättningar och förbindelsebekämpning.

Särskild utrymningsplanläggning

För de största städerna, vars innerområden fjorton var från skyddsrumplikt, företidigare undantagna kommer särskild utrymningsplanläggning för s.k. en Huvudsyftet med planläggningen har snabbutrymning. varit att att snabbt och i det ge handlingsmöjligheter närmaste totalt kunna evakuera befolkningen inför ett hot om terrorbekämpning. Erfarenheterna av planläggningen har visat på ett antal problem. i och behovet av snabbutrymning har Trovärdigheten satts i fråga.

också

Enligt kommitténs mening finns det ingen väsentlig skillnad mellan behovet av en snabb utrymning inför ett terrorhot och behovet av utrymning inför ett akut hot om invasion av en storstadsregion. Under många år kommer det fortfarande att saknas adekvata skydd i de största städerna. Av den anledningen kvarstår behovet av Planläggningen bör emellertid ses planläggning. över så att förutsättningar skapas för att snabb kan under ordnade former i orter utrymning genomföras som är särskilt utsatta för invasionsrisker.

varning av befolkningen

Ett nytt varningssystem erfordras

För närvarande saknas det bra möjligheter att varna befolkningen. Kommittén anser att det är mycket otillfredsställande. I likhet med räddningsverket finner kommittén att radion bör användas för att förmedla varningar och information till befolkningen och att varningarna bör kunna avse alla typer av stridshandlingar och na alla delar av landet. Ett sammanhállet för varning och alarmering via system radion till befolkningen bör därför utvecklas. områden - Varningar bör kunna riktas till begränsade helst till varje kommun för sig. Säkerhet och måste eftersträvas. Möjligheterna att uthållighet teknik bör tas tillvara. Enligt kommitténs utnyttja ny mening talar mycket för att införandet av RDS-system (Radio Data som medger varning på även icke System), radiomottagare, kan få stor betydelse i ett páslagna framtida varningssystem.

med av radio bör kompletteras med Varning hjälp för utomhus i områden där riskerna utrustning varning bedöms vara större för flygbekämpning och insatser av kemiska stridsmedel.

Kommittén noterar att en utredning har tillsatts (dir. 1988:22) med uppgift att bl.a. se över vissa frågor rörande att använda närradiosändare för möjligheterna att den nya försvarskommittên har inomhusalarmering, fått i uppdrag att bl.a. lämna förslag om alarmering och (dir. 1988:67) och att räddningsverket har varning fått i uppdrag att studera systemen för varning av befolkningen i fred och krig. Det är enligt kommitténs mening angeläget att frågorna om alarmering och varning snarast får en lösning.

Korta förvarningstider kräver närbelägna skydd

För närvarande man i skyddsrumsproduktionen från utgår att för luftanfall skall vara två förvarningstiderna minuter i kusttrakterna och tre minuter i övriga delar av landet. Med tanke på den militärtekniska utvecklingen anser kommittén att man måste räkna med kortare förvarningstider. Detta innebär att den del av som i ett inledande skede löper risk att befolkningen bli utsatt för luftanfall måste ha tillgång till skydd mycket nära håll. Det är i allmänhet bättre att på stanna kvar i ett skydd med sämre skyddsnivå än att utsätta sig för stora risker på väg till ett mer avlägset skydd med högre skyddsnivå.

Det ökade kravet på att skydden skall ligga nära innebär att upptagningsområdena för en del skyddsrum blir mindre. Det kan i sin tur innebära att bristerna kvalificerade skydd i vissa områden är större än på vad man förut har räknat med.

I detta sammanhang vill kommittén peka på att flygburen radar som används för luftbevakning över hela riket kan medföra att möjligheterna att varna befolkningen blir bättre.

Information och hemskydd

som kommittén redan tidigare har anfört förutsätter befolkningens medverkan. För att befolkningsskyddet människor skall kunna hjälpa sig själva och andra krävs det att de vet vad som bör göras. samhället måste bidra med utbildning, information och stödinsatser.

med 8 000 som

kemskyddsorganisationen hemskyddsgrupper

med frivilliga hemskyddsombud byggs nu kompletteras Organisationen är en lokal kontaktyta mellan upp.

befolkning och myndigheter under beredskap och krig. Den kommer att få många och viktiga uppgifter att förmedla kunskap och information - inte minst vad gäller befolkningsskyddet.

Enligt kommitténs mening är hemskyddsorganisationeh en förutsättning för ett fungerande befolkningsskydd. Organisationen kan ge allmänheten stöd särskilt i samband med utdelning av andningsskydd, iordnings-

ställande av skyddsrum och anordnande av skyddade

utrymmen, omflyttning, utrymning, inkvartering, sökande av skydd och vistelse i skydd. Redan i fred bör enligt kommitténs mening organisationen i samband med övningsverksamhet - där även allmänheten har möjligheter att delta - kunna få till uppgift att kontrollera tillgångarna på skydd och att förbereda skyddsåtgärder.

Allmänhetens tilltro till befolkningsskyddet är givetvis beroende på de resurser som kan ställas till förfogande. Men även informationen under beredskap och krig är viktig. De olika ledningsnivåerna måste därför ha en hög informationsberedskap med långt drivna informationsförberedelser.

Skyddsprinciper och skyddsnivåer i det fysiska skyddet

Räddningsverkets förslag till principer för fördelning av skyddet med hänsyn till riskerna för befolkningen är ett uttryck för den ändrade för inriktning befolkningsskyddet som lades fast i 1987 års försvarsbeslut.

Enligt räddningsverkets förslag skall dessa principer omsättas i praktiken genom en indelning i skyddsniváer. Räddningsverket kallar i sitt förslag skyddsnivåerna A, B och C. Dessa bokstäver används ibland för att beteckna kärnstridsmedel, biologiska

stridsmedel och kemiska stridsmedel (t. ex. i ABC-stridsmedel). Kommittén anser därför att uttrycket det är bättre att betecknas med skyddsniváerna romerska siffror. Därvid bör I motsvara A, II B och

III C.

är utformade för att klara följande skyddsnivåerna olika former av vapenverkan:

* III - radiak och lättare splitter skyddsnivå

* skyddsnivå II - radiak, tyngre splitter och ras av samt rök - och stötvágor, egen byggnad brandgaser under en kortare tid

* I - radiak, tyngre splitter och

skyddsnivå ras av egen byggnad, rök- och långvariga stötvágor, under en längre tid samt kemiska brandgaser stridsmedel (luftrening)

valet av skyddsniváer måste enligt kommitténs mening från dessa former av vapenverkan. Niváerna utgör utgå i en ökande Steget mellan III trappsteg skyddsskala. och II är störst när det gäller effekt och kostnader. Det är främst mot (med risk för skyddet byggnadsras eller blockering av skyddet) som där ger kollaps upphov till skillnaderna.

Enligt kommitténs uppfattning är räddningsverkets till väl avvägda. Tillsammans med förslag skyddsniváer de mål- och bör de kunna ligga till nya riskanalyserna för av de fysiska skydden för grund utformningen

befolkningen.

för olika områden med olika risknivåer Skyddsniváerna bör kommitténs mening kunna bestämmas i enligt huvudsak i med räddningsverkets förslag om enlighet av (se s. 33). Dock anser fördelning skyddsnivåer

kommittén att bestämningen av skyddsnivåer i samband med markstrider bör nyanseras ytterligare.

Riskområdena och befolkningsskyddet

En strikt tillämpning av de nya mål- och riskanalyserna kan i vissa fall föra med sig flera förhållandevis snävt avgränsade riskområden. I enlighet med principerna för fördelning av befolkningsskyddet skall dessa riskområden ha en högre skyddsnivå än omkringliggande områden. Detta kan innebära att det på en begränsad yta skulle kunna förekomma flera områden med olika skyddsnivåer men med en sammanhängande och likartad bebyggelse. För de människor som bor och arbetar där kan det givetvis vara svårt att förstå att skyddsnivåerna varierar på detta sätt. Vid tillämpningen av mål- och riskanalyserna inom befolkningsskyddet måste man därför i görligaste mån försöka avgränsa de områden som skall ha en viss skyddsnivå med gränser som faller sig naturliga såsom större vägar och gator, parker, öppna fält, vattendrag etc.

Riskområde - hemskyddsområde

Hemskyddsorganisationen bygger på en geografisk indelning av kommunerna i hemskyddsområden. Ett hemskyddsområde har i regel 500 - 2 000 invånare.

Räddningsverket föreslår att varje hemskyddsområde som regel bör ha en enhetlig skyddsnivå. Skyddsnivån skall bestämmas med utgångspunkt från de riskområden som kommer fram genom de nya analyserna. En princip som innebär en enhetlig skyddsnivå i varje hemskyddsområde kan - om den skulle tillämpas utan undantag - ge upphov till vissa problem. Riskområdenas gränser delar nämligen ibland hemskyddsområdena i två delar. Den ena delen ligger i riskområdet. Den andra utanför. ligger

Redan idag varierar skyddsnivån inom hemskyddsområdena beroende på den geografiskt ojämna fördelningen av Om man emellertid eftersträvar en skyddsrumsplatser. inom hemskyddsområdena måste man enhetlig skyddsnivå ändra så att de ej delas av antingen hemskyddsområdena riskområdesgräns eller bygga skydd även för dem någon som befinner sig utanför gränsen. Ett sådant skyddsrumsbyggande utanför riskområdesgränserna kan emellertid - om det får för stor omfattning - komma att strida mot tanken bakom den ändrade inriktningen av befolkningsskyddet, nämligen att låta skyddet styras av skyddsnivån.

Att anpassa hemskyddsomráden till riskomrádesgränser

Frågan är om det i stället är möjligt att anpassa hemskyddsområdena till riskområdesgränserna. vissa hemskyddsområdesdelar som faller utanför riskområdesgränsen skulle kunna bilda nya hemskyddsområden. av dem skulle dock bli alltför små för att kunna Många ett hemskyddsområde. Det kan då i stället vara utgöra tänkbart att överföra en sådan del till ett som ligger utanför angränsande hemskyddsområde riskområdet. I storstäderna begränsas denna möjlighet emellertid i en del fall av socialdistriktsindelningen. Hemskyddsområden utgör där nämligen ofta geografiskt delar av socialdistrikten. av informationen om befolkningen i ett En viktig-del kommer från de sociala organen i hemskyddsområde socialdistriketet. Av den anledningen kan det vara att låta ett hemskyddsområde ingå i två olämpligt eller flera socialdistrikt.

Det alltså att ändra vissa hemskyddsområden på ett går sådant sätt att de i sin helhet faller antingen utanför eller innanför riskområdesgränsen. Fortfarande kommer det dock att finnas hemskyddsområden där en

delning skulle medföra olägenheter.

sambandet mellan skyddsnivåer och indelningen i hemskyddsomráden

Man kan å ena sidan fråga sig om hemskyddsområdena*

skall påverka omfattningen av de

överhuvudtaget områden som skall ha samma skyddsnivå. Avgörande för skyddsnivån borde ju uteslutande vara riskområdena. har däremot bildats utifrån helt Hemskyddsområdena andra - administrativa - utgångspunkter.

vad som å andra sidan talar för att skyddsnivån i

varje hemskyddsområde skall vara enhetlig är att

hemskyddsområdena är den minsta administrativa indelningen i den kommunala beredskapsplaneringen och att skyddsplaneringen avsevärt skulle underlättas om riskområdena kunde anpassas till den nu gällande indelningen. Även kommunens och hemskyddsorganisationens ledning av och information om befolkningsskyddet skulle underlättas.

Enligt kommitténs mening bör indelningen i områden med olika skyddsnivåer grundas på enkelhet, trovärdighet och rationalitet. Indelningen bör utgå från riskomráden och ta hänsyn till hemskyddsomrádesindelningen. Hemskyddsområden som är små och befolkningstäta bör ges en enhetlig skyddsnivå inom hela området. Olika skyddsnivåer bör emellertid kunna förekomma i stora hemskyddsområden och i hemskyddsområden där det finns gles bebyggelse. Hemskyddsområden som bara till en mycken liten del berörs av ett riskområde bör som regel i sin helhet få den lägre skyddsnivån. I vissa fall måste gränserna mellan hemskyddsområdena ändras så att de hemskyddsområden som berörs av risker bättre anpassas till riskområdena. Ett hemskyddsområde bör dock inte delas, om det skulle medföra olägenheter för hemskyddsorganisationen och dess verksamhet.

Bara i undantagsfall får skyddsniván i den del av ett hemskyddsområde som faller utanför riskområdet bli högre än vad som annars skulle vara motiverat.

Skyddsnivåerna skall bestämmas pá ett enhetligt sätt

De geografiska områden som skall få olika skyddsniváer skall anges i den kommunala skyddsplaneringen. Det underlag som behövs skall kommunen få från länsstyrelsen. Underlaget skall utgå från de operativa grunderna och i övrigt grundas på den regionala mål- och riskanalysen, på övriga risker inom kommunen och på de principer som angivits i det föregående. Det är av stor betydelse att skyddsnivåerna bestäms på ett enhetligt sätt. Av den anledningen bör enligt kommitténs mening länsstyrelsens underlag för kommunens skyddsplanering granskas och fastställas av civilbefälhavaren. Civilbefälhavaren bör därvid samråda med militärbefälhavaren. Det bör bli en uppgift för Överstyrelsen för civil beredskap och statens räddningsverk att se till att arbetet fullföljs i enlighet med dessa intentioner.

Skyddsbehov

En beräkning av behovet av antalet skyddsplatser med olika skyddsnivåer måste anstå tills kommunerna har genomfört en reviderad skyddsplanering som grundas på de nya mål- och riskanalyserna och de nya skyddsprinciperna.

som framgår av avsnitt 5 har räddningsverket på uppdrag av kommittén gjort en enkät till länsstyrelserna för att få ett underlag till en bedömning av behovet av skyddsplatser. Länsstyrelserna har därvid haft tillgång till förslagen till mål- och riskanalyser. Av svaren framgår framför allt att länsstyrelserna tillämpar mål- och riskanalyserna på

olika sätt. Det är därför angeläget att det fortsatta arbetet bedrivs med de preciseringar som anges på s. 53.

Det bör i detta sammanhang anmärkas att behoven av skydd förändras över tiden i takt med samhällsutvecklingen. Den innebär att byggnader tillkommer eller försvinner och att risker uppkommer eller upphör.

Verksamhetsniván i krig utgångspunkt för beräkning av behovet av skydd för verksamheter

som räddningsverket anför skall de fysiska skydden finnas där människor förväntas uppehålla sig i krig. När det gäller att beräkna behovet av skydd för olika verksamheter, t. ex. arbetsplatser är det således följdriktigt att - som verket föreslår - utgå från verksamhetsniván i krig. Det finns därför anledning att genom studier försöka ta reda på verksamhetsnivån i krig för olika branscher.

Skyddsmöjligheter

Fysiska skydd kan skapas på olika sätt. Särskilda skyddskonstruktioner kan byggas i fred. På dessa kan det ställas särskilda krav på skyddsförmåga och tid för iordningsställande. Enklare konstruktioner kan anordnas under beredskap och krig. så kan ske genom att befintliga utrymmen t.ex. källare kompletteras och förstärks för att få ökad skyddsförmåga. På så sätt kan skyddsnivå III och i vissa fall skyddsnivå II uppnås. Lokaltyp, materialtyp och arbetsinsatser påverkar vilken skyddsnivå som uppnås och hur lång tid det tar att ställa i ordning skyddet.

I lagstiftningen kallas de särskilda skyddskonstruktionerna skyddsrum och de enklare konstruktionerna skyddade utrymmen. Begreppen används bl.a. i bestäm-

melser om kommunernas och enskildas skyldigheter och rättigheter beträffande skyddet för befolkningen.

Möjligheterna till skydd består av redan befintliga skyddsrum och andra tillgångar som kräver mer eller mindre omfattande kompletteringar. De består också av de skydd som byggs i samband med nyproduktionen av byggnader och av skydd som byggs i redan befintlig bebyggelse.

Nyproduktion

Enligt kommitténs uppfattning är produktionen av skydd i samband med nybyggnad av bostäder och anläggningar ett betydelsefullt medel att skapa skydd till rimliga kostnader. Det är viktigt att produktionen hålls uppe så att inte nya bristområden skapas. På lång sikt är det denna produktion som formar vårt framtida skyddssystem.

Skyddsrum med skyddsnivå I eller II kan byggas i samband med nyproduktionen i huvudsak enligt de regler som för närvarande gäller för skyddsrumsproduktionen. Erfarenheten visar att merkostnaderna för skyddsrum sällan överstiger 1 % av de totala byggnadskostnaderna för en byggnad.

Skydd med skyddsnivå III bör i nyproduktionen skapas genom källare. Kommittén anser dock att det vore orealistiskt att införa generella krav på källare. I stället kan någon form av stimulansbidrag tänkas för dem som bygger hus med källare där det finns behov av skydd med skyddsnivå III. Räddningsverket har i sin studie beräknat de genomsnittliga merkostnaderna för en skyddsplats i skyddsnivå III till 500 kr. Det kan

emellertid ifrågasättas om bidrag som utgår schablon-

mässigt och med små belopp får någon betydelse. Även andra styrningsnetoder bör studeras. Kommittén anser

bör få i uppdrag att i samverkan att räddningsverket belysa hur tillkomsten av med plan- och bostadsverket i III skulle kunna främjas. skydd skyddsnivå

som krävs för att bygga i

De ekonomiska resurser skydd

är svåra att uppskatta. De är samband med nyproduktion av typ av produktion beroende byggnadskonjunkturerna, skall äga rum. Dessutom påverkar samt var produktionen kostnaderna. Räddningsverket har riskområdenas storlek att det behövs ca 240 miljoner kr per år uppskattat för att hålla takten i nyproduktionen med de föreslag-

na skyddsprinciperna.

Denna kostnad skulle kunna bli lägre om det togs till risker och beredskapsaspekter i större hänsyn samhällsutvecklingen.

Att utnyttja befintliga tillgångar

som finns nu bör kommitténs mening De skyddsrum enligt bevaras och vårdas även i fortsättningen. Modernise-

av äldre skyddsrum, främst avseende skyddsförring mot kemiska stridsmedel, bör ske i sådana mågan områden där det finns behov av skyddsnivå I.

Kommittén biträder räddningsverkets förslag till särskilda under en tio-årsperiod i syfte att åtgärder utnyttja befolkningsskyddsrum, tunnelbanestationer, och tunnlar som skydd för befolklämpliga bergrum kommitténs mening ger dessa åtgärder ningen. Enligt till låga kostnader värdefulla tillskott på i de större städernas bristområden. skyddsplatser

Behoven av grundskydd och sådana kompletterande skydd som ställs i ordning i ett krisläge, s.k. skyddade är stora. För att skapa en tillräcklig utrymmen, krävs det kommitténs mening ett beredskap enligt omfattande arbete med att inventera lämpliga byggnader

och att planlägga de åtgärder som skall vidtas. Kommittén anser att detta arbete är viktigt för att de skyddsmöjligheter som redan finns tas tillvara på bästa sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör planläggningen inriktas på att skyddade utrymmen skall kunna anordnas inom 14 dygn i områden med risknivå Stor risk och inom 30 dygn i övriga områden. Utrymmena bör snabbt kunna tas i bruk och sedan stegvis förbättras till avsedd skyddsnivå inom de angivna tidrymderna. Detta fordrar anskaffning och lagring i fred av viktig materiel. Kommittén biträder räddningsverkets förslag om detta och vill samtidigt peka på

betydelsen av att planläggningen beaktar behovet av

arbetskraft.

Nya skyddsrum i befintlig bebyggelse

De brister på skyddsrum som finns i befintlig bebygelse bör reduceras genom skyddsrumsbyggnad vid om- eller tillbyggnader eller i befintliga byggnader. Denna bristtäckningsproduktion är arbetsintensiv och förenad med höga kostnader. Den är också i hög grad beroende av konjunkturerna inom byggsektorn. I en högkonjunktur kommer bristtäckningsproduktionen regelmässigt att få stå tillbaka för andra byggnadsbehov.

Även tillgången på objekt är av betydelse för produktionen. Till skillnad mot vad som gäller för statliga och kommunala fastigheter är det svårt att med stöd av lagstiftningen på området ålägga enskilda fastighetsägare i fred att upplåta sina fastigheter för anordnande av skyddsrum. Detta medför att man kan tvingas välja orimligt dyra lösningar. Enligt kommitténs uppfattning bör det i civilförsvarslagen (1960:74) införas bestämmelser av vilka det klart framgår att enskilda fastighetsägare skall vara skyldiga att upplåta sina fastigheter för

skyddsrumsproduktion även i fred, om det inte är oskäligt.

Räddningsverket har angett att det finns vissa möjligheter att minska kostnaderna för bristäckningsproduktionen. Kommittén anser att det är angeläget att verket utvecklar och prövar olika alternativ som kan minska kostnaderna.

Fördelning av kostnadsramen för produktionen av skydd

Räddningsverket har lämnat vissa förslag till hur kostnadsramen om 390 miljoner kr per år för produktionen av skydd skall fördelas inom en tio-ársperiod. De belopp som anges avser genomförandekostnaderna för budgetåret 1988/89.

Förslagen innebär att de uppskattade behoven av medel för nyproduktionen helt täcks med 240 miljoner kr. Även behoven av kompletterande åtgärder beträffande bergrum, tunnlar, befintliga skyddsrum och av förberedelser av skyddade utrymmen täcks helt med 110 - kr miljoner kr. vad som återstår 40 miljoner föreslås för bristtäckningsproduktion i befintlig bebyggelse.

Enligt kommitténs mening är det en riktig princip att behoven av medel för nyproduktion täcks i första hand. Om man i samband med att byggnaden i bygger skyddsrum övrigt byggs, blir kostnaden för skyddsrummet nämligen betydligt lägre än om man skulle bygga det efteråt. Man kan alltså säga att pengarna räcker till fler skyddsrumsplatser, om de används i nyproduktionen. Om inte skulle brister principen följdes, nya skapas brister som bara kan avhjälpas genom den mycket dyrare bristtäckningsproduktionen. som framgår av det föregående anser kommittén att frågan om åtgärder för att främja tillkomsten av skydd i skyddsnivå III bör

studeras ytterligare.

Genom och förberedande åtgärder kan ett kompletterande stort antal skyddsplatser skapas inom tio år. Enligt räddningsverkets bedömning uppgår kostnaderna för dessa åtgärder till 110 miljoner kr per år. Verket anser att det inte är realistiskt att ytterligare forcera dessa åtgärder.

En omfördelning av en del av medlen till bristtäckningsproduktion skulle å andra sidan försena åtgärderna. Nackdelen med en sådan omfördelning är alltså att det skulle medföra att man inte skulle kunna utnyttja möjligheten att på kort tid skapa många fler skyddsplatser genom att använda de redan befintliga tillgångarna i form av bergrum, tunnlar etc. Enligt kommitténs mening är det bättre att skapa många skydd som är enkla än några få avancerade. Kommittén, som finner att det är angeläget att detta program inte försenas, kan därför inte förorda någon sådan omfördelning av medlen.

anser kommittén alltså - utan att Sammanfattningsvis ta ställning till de belopp som räddningsverket anger - att i räddningverkets förslag till principerna fördelning av kostnadsramen bör godtas.

år inte till den nivå Om nyproduktionen vissa uppgår som räddningsverket förordar bör de medel som av den inte används för nyproduktionen överföras anledningen till bristtäckningsproduktion i befintlig bebyggelse. Det är att dessa medel används för givetvis angeläget att skapa skydd där behoven är störst. Det gäller främst sådana verksamheter i riskområden som måste fortsätta i och som inom rimlig tid inte kan få krig annat sätt. Målet bör vara att dessa skydd på skyddsbehov skall vara täckta inom tio år.

varierar över tiden Produktionskostnaderna

varierar Behoven av medel för skyddsrumsproduktion beror att byggandet av bostäder över tiden. Detta på varierar från tid till annan. En hög och anläggningar

medför att_det byggs många skyddsrumi

byggkonjunktur Inom ramar blir då övrig nyproduktionen. givna Under lågkonjukturer blir skyddsproduktion begränsad. annorlunda. Systemet för

produktionssammansättningen

måste ha förmåga att möta dessa produktion av skydd kommitténs mening är det därför förändringar. Enligt tilldelade resurserna för viktigt att de årligen kan flexiblet. Eventuellt befolkningsskyddet utnyttjas och betalningsmedel under outnyttjade bemyndiganden kunna få utnyttjas under kommande ett år bör således stor kan detta få för den år. Särskilt betydelse Denna typ av framtida bristtäckningsproduktionen. bör för att fylla svackor i produktion utnyttjas

byggkonjunkturerna.

Befolkningsskyddet och den fysiska planeringen

och (l987:10) är det Enligt 1 kap. 2 5 plan- bygglagen att användningen av en kommunal angelägenhet planlägga

mark och vatten.

2 kap. och skall lagen Enligt 2 5 plan- bygglagen om hushållning med naturresurser m.m. (l987:l2) vid planläggningen. Av (naturresurslagen) tillämpas intresse i detta sammanhang är 2 kap. 9 S naturden skall mark- och resurslagen. Enligt paragrafen vattenområden som har för totalförsvaret så betydelse möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt långt motverka totalförsvarets intressen.

skall enligt 2 kap. 3 S plan- och Bebyggelsen

bygglagen lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall enligt 2 kap. 4 S plan- och bygglagen bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av skydd mot uppkomst och spridning av brand och andra olyckshändelser samt med hänsyn till behovet av skyddsåtgärder för civilförsvaret.

De planer som kommunen antar med stöd av lagen blir gällande i och med att antagandebesluten vinner laga kraft. Staten, som har det övergripande ansvaret för

samhällets utveckling, har dock vissa möjligheter att

korrigera felaktiga eller olämpliga beslut. Den statliga kontrollen är inskränkt till frågor om riksintressen och mellankommunala intressen samt frågor om medborgarnas hälsa och säkerhet. On ett beslut innebär att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes eller övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, skall länsstyrelsen enligt 12 kap. 3 s plan- och bygglagen upphäva beslutet.

I 1985/86:1 med förslag till ny planpropositionen och bygglag gör föredraganden vissa uttalanden som är av betydelse för befolkningsskyddet. Han konstaterar där att det är angeläget att kommunerna har möjlighet att i den fysiska planeringen integrera sådana ställningstaganden som har kommit fram vid försvarsplaneringen i vid mening och att det från civilförsvarssynpunkt finns behov av att kunna påverka lokaliseringen så att bostäder och anläggningar inte i närheten av sådana anläggningar som bedöms uppförs kunna bli utsatta för angrepp i krig. Han pekar vidare att grunddokumentet för kommunens skyddsplan är en på skyddsanalys, som bl.a. beskriver var riskområden av olika slag finns och att denna analys också bör kunna underlag för beslut om lokalisering i utgöra

kommunernas fysiska planering. Hans slutsats blir att dessa försvarsintressen blir fullt tillgodosedda genom och och naturresurslagen och att det plan- bygglagen alltså blir att förhindra ny bebyggelse i möjligt närheten av tänkbara bekämpningsmål (prop. s. 115).

Plan- och bygglagen innehåller alltså bestämmelser som ålägger kommunerna att ta hänsyn till befolkningsskyddet i den fysiska planeringen och som ålägger länsstyrelserna att bevaka att de gör det. I den fysiska planeringen står många gånger olika intressen mot varandra. Beredskapsaspekterna har därvid ofta haft svårt att göra sig gällande. Med de nya regionala mål- och riskanalyserna som grund bör emellertid dessa aspekter enligt kommitténs mening få ökad tyngd. Kommittén anser att mycket står att vinna om det redan på ett tidigt stadium i planeringen blir klarlagt vilken betydelse det har att undvika att lokalisera mål i befintlig bebyggelse och att undvika ny bebyggelse i riskområden.

Enligt kommitténs mening är det alltså viktigt att det tas ökad hänsyn till beredskapsfrâgorna i samhällsutvecklingen. Då kan befolkningsskyddet bli effektivare. På sikt kan då också kostnaderna för skyddrumsbyggandet hållas nere. Kommittén biträder räddningsverkets förslag att verket skall ta fram ett samordnat underlag för risk- och beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen när det gäller befolkningsskyddet i nära samverkan med Överstyrelsen för civil beredskap, plan- och bostadsverket och Svenska kommunförbundet.

Tidsplan

som framgår av avsnitt 6.2 är det enligt kommitténs mening angeläget att de regionala mål- och riskanalyserna blir färdiga vid årsskiftet 1989/90.

anser vidare att det är viktigt att de Kommittén centrala och regionala myndigheterna tillhandahåller och underlag för den kommunala beredriktlinjer under våren 1990. Under budgetåret skapsplaneringen 1990/91 bör kommunernas revideringar av skyddsplanerna klara. kan då börja vara De nya skyddsprinciperna tillämpas under det därpå följande budgetåret.

När är klara kan, som tidigare anförts, skyddsplanerna säkrare sätt än vad man kan skyddsbehoven anges på ett nu. Det blir då också lättare att beräkna göra kostnaderna för det dominerande inslaget i skyddsproi nyproduktionen. Om det skulle duktionen: skyddsrum visa att kostnaderna för den produktionen inte sig har kan mer blir så stora som räddningsverket antagit, Om resurser läggas på bristtäckningsproduktionen. skulle Visa sig vara större, blir kostnaderna det motsatta. I båda fallen får förhållandet givetvis kostnaderna för nyproduktionen stor betydelse för hur resurser som kan läggas ned på mycket bristtäckningsproduktionen. Först när skyddsplanerna kan man alltså en säker bedömning av är klara göra som krävs för att täcka bristerna i vilka resurser riskområdena.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

I. Rapport av den särskilda utredaren för granslming :w hotbildcn mot och säkcrhetsskyddet kring statstttittistcr Olof Palme. C. . Beskattning av fâmansföretag. Fi. integriteten vid statistikproduktion. C. . Fasta Öresundsförbindelser. K.

\DZ\IO\IJ|JA§›JI4

. Samordnad Iänsförvalming. Del l: Förslag. C. . Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. . Vidgad ctableringsfrihet för nya medier. U. . UD:s presstjånst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi.. 10. Två nya treåriga linjer. U. _ ll. Hushallssparandet - Huvudrapport från Spardelegationens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrâgor. A. 15. Storstadstmfik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. F6.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet UDzs presstjänst. [8]

Försvarsdepartementet Risker och skydd för befolkningen. [17]

Kommunikationsdepartementet Fasta Öresundsförbindelser. [41 Storstadstraftk 2 - Bakgrundsmaterial. (151

Finansdepartementet Beskattning av fåmansförelag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.t1. [9] Hushållsparandet - Huvudrappon från Spardelegationens spamndersökning. [l l] Kostnadsutveckling och konkurrens ibanksektom. [16]

Utbildningsdepartementet Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrâgor. [14]

Civildepartementet Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvalming. Del 1:Förslag. [5] Samordnad iänsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

KUNGL. BIBL. -

1989 -05 2 O

STOCKHQLM

...ia-ma L Jütâ .JSM

09-20-8891

›

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1989