Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

l

utredning%

Statens offentliga

ww 1991:21

E?

Justitiedepartementet

/

/

Personregistrering

inom

arbetsliVs-,

och

forsknings-

ä

massmedieområdena

Delbetänkande av

datalagsutredningen

* Malmö 1991

Statens

offentliga utredningar

@@ 1991:21

@ Justitiedepartementet

inom

Personregistrering

arbetsliVs-,

forsknings-

och massmedieonrrådena,

m.m.

Delbetänkande av

gatalagsutredningen

Malmö 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regcringskansliets förvaltningskontor ombesörja: rernissutsändnin gar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08fl39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm

GRAPHIC SYSTEMS ISBN 91-38-10749-X Malmö 1991 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Utredningen (Ju 1989:02) om en översyn av datalagen tillsattes i maj 1989 med uppdrag att göra en översyn av datalagen

(1973:289) frán såväl saklig som lagteknisk synpunkt.

Till särskild utredare förordnades lagmarmen Ulf Arrfelt. Utredningen, som påbörjade sitt arbete i november 1989, har antagit namnet datalagsutredningen. Sekreterare åt utredningen har varit hovrättsrádet Krister Thelin och hovrättsassessorn Bertil Persson. I en första etapp i utredningsarbetet har utredningen övervägt vissa principiella utgångspunkter för en framtida datalag. Utredningens överväganden och förslag i denna del redovisades i betänkandet - i en

(SOU 1990:61) Skärpt tillsyn huvuddrag

reformerad datalag som överlämnades i september 1990. Betänkandet har remissbehandlats. I en andra etapp har utredningen behandlat vissafrágor som rör i samband med och

integritetsskyddet personregistrering

automatisk databehandling inom områdena för forskning och statistik samt för massmediernas och arbetslivets del. I denna etapp överväger utredningen också behovet av samordning på samt vissa Utred-

integritetsskyddsomrâdet gallringsfrâgor.

ningen redogör även för EG-kommissionens förslag till direktiv vid behandlingen av personuppgifter. Utredningens överväganden och förslag i den andra etappen redovisas i det betänkande som nu läggs fram. Avsikten är att förslagen - liksom arbetet i den första etappen - skall kunna utgöra en grund för det fortsatta arbetet. Som experter i arbetet med föreliggande betänkande har med-

verkat departementsrádet i justitiedepartementet Börje Alpsten,

universitetslektorn vid institutionen vid Lunds universi-

juridiska tet Jan Evers, departementsrådet i civildepartementet Håkan Färm, chefsrådmannen i Malmö tingsrätt Sigurd Heuman,

direktören Gert Persson, postverket, f.d. avdelningschefen

Edmund Rapaport, hovrättsassessorn Björn Rosén, utbildnings-

hovrättsassessorn

departementet, Carina Stävberg, justitie-

departementet, t.f. professorn vid nationalekonomiska institu-

tionen vid Lunds universitet Lars Söderström samt verksjuristen vid datainspektionen Sten Wahlqvist. Experterna Håkan Färm och Sten Wahlqvist samt Björn Rosén har avgett särskilda yttranden i fråga om tryckfrihetsförord- . ningen m.m. och datalagstiftningen samt gallring. Yttrandena har tagits in i särskilda bilagor till betänkandet. Utredningen fortsätter sitt arbete med att i en tredje och avslutande etapp utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag.

Malmö i mars 1991

Ulf Arrfelt

/Krister Thelin

Bertil Persson

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

1. Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

2. EG-kommissionens förslag till direktiv angående

skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.2 Direktivens innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 2.3 Betydelsen för svensk del . . . . . . . . . . . . . . . . 27

3. Samordning med annan integritetsskyddslagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.2.1 Regeringsformen m.m . . . . . . . . . . . . . . 31 3.2.2 Brottsbalken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 3.2.3 Lagen om övervakningskameror m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 3.2.4 Sekretesslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

3.2.5 Kreditupplysningslagen och

inkassolagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 3.2.6 Lagen om ADB vid taxeringsrevision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

3.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

4. Personregistrering inom omrâdet för forskning och statistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.3 Europarádets rekommendation m.m. . . . . . . . . . 45 4.4 Forskningsetiska utredningen . . . . . . . . . . . . . . 47 4.4.1 Betänkandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 4.4.2 Remissyttranden . . . . . . . . . . . . . . . .. 51

4.5 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

4.5.1 Allmänna utgångspunkter . . . . . . . . . . . 55 4.5.2 Anpassning till ett . . . . . . . 60

tillsynssystem

4.5.3 Bestämningen av begreppet forskningsregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 4.5.4 Betydelsen av avidentifiering . . . . . . . . . 62 4.5.5 Undantag från kravet på informerat

samtycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

4.5.6 Registerforskning . . . . . . . . . . . . . . . . 65

4.5.7 Sambearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

4.5.8 . . . . 72

Anmälningsskyldighetens omfattning

4.5.9 Tillsynens utövande . . . . . . . . . . . . . . . 72

4.5.10 Kryptering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 4.5.11 Vissa lagtekniska frågor . . . . . . . . . . . . 77

5. m.m. och

Tryckfrihetsförordningen datalagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79

5.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.2 Gällande rätt m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79

5.2.1 Tryckfrihetsförordningen m.m . . . . . . . . . 79

5.2.2 Datalagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . 84 5.2.3 Pressetiska regler . . . . . . . . . . . . . . . . 87 5.3 Internationella förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . 89 5.4 Personregister hos tidningar m.m. . . . . . . . . . . . 91 5.5 Särskilda frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 5.6

överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

5.6.1 Finns det en konflikt mellan yttrandefriheten och datalag-

stiftningen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

5.6.2 Utredningens förslag . . . . . . . . . . . . . . 111

6. Personregistrering i . . . . 125 anställningsförhållande

6.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 6.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

6.2.1 Datalagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

6.2.2 Vissa arbetsrättsliga bestämmelser . . . . . . 126 6.2.3 Datainspektionens föreskrifter m.m . . . . . . 128 6.2.4 Datainspektionens praxis . . . . . . . . . . . . 129 6.3 Den tekniska utvecklingen m.m. . . . . . . . . . . . . 137 6.4 Europarådets rekommendation m.m. . . . . . . . . . 141 6.5 Tidigare och pågående utredningsarbete . . . . . . . 145 6.5.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 145

6.5.2 (Ds 1989:24) Datatekniken

Rapporten och den i

personliga integriteten

arbetet - en kartläggning m.m. . . . . . . . . 147 6.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

överväganden

6.6.1 Allmänna . . . . . . . . . . . 150

utgångspunkter

6.6.2 Inrättande av register . . . . . . . . . . . . . . 152 6.6.3 Insamling och lagring av . . . . . 155

uppgifter

6.6.4 Utlämnande av uppgifter . . . . . . . . . . . . 157 6.6.5 Insynsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 6.6.6 Vissa lagtekniska frågor . . . . . . . . . . . . 159

7. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161

Gallringsfrågor

7.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 7.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161 7.3 utredningsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . 164 Tidigare

7.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

Bilagor

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av experten Håkan Fann . . . . . . . . . Särskilt av experten Sten . . . . . . . . 189

yttrande Wahlqvist

Särskilt av experten Rosén . . . . . . . . . 193

yttrande Björn

Bil. I Underrättelse om riksradions 197

programdatabas

Sammanfattning

Datalagsutredningen, som har till uppgift att en av

göra översyn datalagen (1973:289, omtryckt 1982:446), har i ett första betänkande - i

(SOU 1990:61) Skärpt tillsyn några huvuddrag

en reformerad datalag redovisat vissa principiella utgångspunkter för en framtida datalag. Utredningen föreslar bl.a. att det nuvarande tillståndsförfarandet slopas och att

datainspektion-

en ges möjlighet att meddela bransch- eller sektorsföreskrifter som komplettering till de grundläggande bestämmelserna i datalagen. Enligt betänkandet bör vidare en anmälningsplikt införas för dels de mera som skall

integritetskänsliga register

omfattas av dels som inte

datainspektionens normering, register är reglerade i förväg genom inspektionens föreskrifter.

I en andra etapp av arbetet, som redovisas i föreliggande betänkande, behandlar utredningen vissa om

frågor personregistrering i samband med automatisk databehandling inom skilda

områden. Det gäller personregistrering inom och forskningsstatistikomrádet samt för massmediernas och arbetslivets del. Vidare behandlar utredningen behovet av en inom samordning

integritetsskyddslagstiftningen samt vissa gallringsfrâgor. I ett

inledande avsnitt redogör för de till EG-

utredningen förslag

direktiv som när det vid

föreligger gäller integritetsskyddet behandlingen av personuppgifter och av dessa för betydelsen

svensk del.

EG-direktiven

EG-kommissionen antog i september 1990 till direktiv

förslag angáende skydd for enskilda vid av behandling personuppgifter.

Förslaget är för närvarande föremål för i EGs övervägande ministerråd. I ett antal artiklar redovisas i direktiven vissa principer för hur är tänkt att vara utformat för

integritetsskyddet

medlemsstaternas del. Även om direktivens

slutliga utformning

kan bli en annan eller om de inte alls antas och oberoende av framtida till har ansett

Sveriges knytning EG, utredningen att

det kan finnas skäl att från svensk sida redan nu beakta de utgångspunkter som direktiven för avsnitt

ger uttryck (se 2).

har funnit att direktiven på ett antal punkter Utredningen avviker från den nuvarande svenska datalagen och även från de som utredningen har redovisat i sitt första be-

utgångspunkter

tänkande. De i direktiven som bör beaktas är bl.a. punkter följande.

I EG-direktiven omfattar förutom ADB även manuell personvilket inte den svenska ordningen gör.

registrering

I Den svenska tryckfrihetshandlingsoffentligheten enligt förordningen och sekretesslagen samt personregistreringen

hos svenska myndigheter är på vissa punkter svår att förena med direktivens krav vad avser inom

personregistreringen

den offentliga sektorn. Det gäller bl.a. det stränga kravet på och begränsningar i möjligheten till

ändamålsanknytning

utlämnande av uppgifter till tredje man.

I EG-direktivens krav på reglering av känsliga uppgifter (ras,

religiös tro eller filosofisk

hudfärg, politisk uppfattning,

hälsotillstånd och sexualliv)

övertygelse, facklig tillhörighet, synes öka behovet av särskilda registerlagar.

I Direktiven registrerade en långtgående rätt ger den enskilde att få strukna ur bl.a. direktreklamregister, en rätt

uppgifter

som saknar svensk motsvarighet.

I Direktivens bestämmelser om rätt för den enskilde till domkan kräva en ändring av den nuvarande

stolsprövning

där beslut överklagas till

ordningen, datainspektionens

regeringen.

inom områdena för forskning och

Personregistrering

statistik

I avsnittet rörande inom områdena för forsk-

personregistrering

och statistik (avsnitt 4) redovisar utredningen bl.a. den ning

utredningens arbete och den Europarádsrekomforskningsetiska

mendation i ämnet som Sverige ställt sig bakom. Utredningen föreslår att rekommendationens bestämmelser skall för den framtida regleringen på området. utgöra grunden Det innebär i första hand att för forsknings-

personregistrering oavsett om med registreringen är att framställa ändamål, syftet

statistik eller förutsätter att den lämnat ett s.k.

inte, registrerade

informerat till Med informerat

samtycke registreringen.

förstås att den i förväg upplyses om bl.a.

samtycke registrerade

ll

registrets ändamål och innehåll och därefter frivilligt lämnar begärda uppgifter eller medger att de inhämtas från någon annan källa. Utredningen diskuterar i detta sammanhang särskilt de frågor som reses i av s.k dvs. anledning registerforskning, att uppgifter inhämtas från andra källor än den enskilde, exempelvis från andra personregister. Registerforskningen är relativt utbredd i Sverige och underlättas av bl.a. bestämmelser om handlingsoffentlighet för uppgifter hos myndigheter och den

mycket vanliga användningen av personnummer. Registerforsk-

ningen har som metod lett till goda resultat, bl.a. inom cancerforskningen, och har även rönt internationell uppmärksamhet. Även om informerat samtycke bör gälla som huvudregel, bör vissa undantag inom den ram som Europarådsrekommendation-

en anger enligt utredningens mening kunna göras. Det gäller fall

där hälsotillståndet hos den som skall registreras det svårt gör att informera på vanligt sätt eller det kan anses oetiskt att ta kontakt med denne. Vidare bör information kunna underlåtas om det skulle resultat. bör

förrycka undersökningens Slutligen

man kunna awara samtycke om redan har lämnats

samtycke

och registreringen gäller ett nytt allt under

forskningsändamâl,

förutsättning att det skulle vara kostsamt eller tidsödande att

inhämta ett nytt samtycke och man kan anta att de registrerade,

om de inte hade mot tillfrågades, någon invändning det nya

forskningsregistret. De undantag som nu har nämnts i knyter

huvudsak an till den praxis som datainspektionen i sin

tillämpar nuvarande tillståndsprövning. Bestämmelserna om forsknings- och statistikregister bör,

förutom att vissa grundläggande villkor kan behöva anges i en

datalag, enligt utredningens förslag kunna tas in i föreskrifter

som datainspektionen kan komma att meddela på området. Som redan nämnts bör inspektionen nämligen ges utvidgade möjligheter att efter ett i normera vissa

bemyndigande datalagen områden mera i detalj. I den som tillsynsverksamhet datainspek-

tionen framdeles bör bedriva vad avser

personregistreringen inom forskningsområdet bör samverkan kunna ske med bl.a. de forskningsetiska kommittéer som finns inom skilda discipliner.

Tryckfrihetsförordningen m.m. och datalagstiftningen

I ett särskilt avsnitt (5) behandlar utredningen utförligt de frågor som reses i anledning av personregistrering på områden som

täcks av tryckfrihetsförordningen, dvs. närmast av framställning tryckt skrift, och av den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen, dvs. rätten att i bl.a. ljudradio och television offentligt uttrycka

tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Det har särskilt varit bestämmelserna om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder samt rätten för bl.a. meddelare till anonymitet som har stått i förgrunden för utredningens överväganden. Utredningen har inledningsvis försökt kartlägga förekomsten av hos tidningarna och etermedierna och har

personregister därvid funnit att såväl s.k. produktionsregister som källregister,

inkl. datoriserade är Det kan förutses att

klipparkiv, vanliga.

dessa av personregister får en ökad användning framgent slag i takt med att den datatekniska utvecklingen fortsätter. Vid sin analys av förhållandet mellan censur- och anonymitetsbestämmelserna, å ena sidan, och datalagstiftningen, å den andra sidan, har utredningen kommit fram till att konflikter kan vid tillämpningen av och i

uppstå tryckfrihetsförordningen

framtiden även av och datalagen, dels

yttrandefrihetsgrundlagen

att datalagens regelsystem i viss utsträckning kan verka genom försvarande för framställningen av olika yttranden och dels

genom grundlagarnas regler om anonymitetsskydd. Enligt utredningen har man att utgå från att grundlagsbestämmelserna

skall tillämpas framför datalagstiftningen vid en konflikt dem emellan. Utredningen har också funnit att det vid den vägning som bör av olika är att de

göras skyddsintressen rimligt bestämmelserna inom yttrandefrihetsgrundlagsskyddade området det sättet tar över datalagen, även om skyddet mot

på otillbörligt intrång i den personliga integriteten i samband med med av ADB numera också har viss

personregistrering hjälp

(se 2 kap. 3 § regeringsformen).

grundlagsanknytning

föreslår därför att någon saklig ändring inte görs Utredningen

i nuvarande ordning. Däremot bör vissa förtydliganden göras i datalagen för att ange vilka slag av personregister som bör tas undan från datalagens tillämpningsområde. Hit hör produktions-

dvs. som används som ett direkt tekniskt

register, personregister före eller vid framställningen av ett grundlagshjälpmedel Vidare bör källregister, dvs. de register som skyddat yttrande. är direkt avsedda som ett stöd för den journalistiska verksam-

för etc., likaså undantas. Som

heten, programverksamheten

sådana register kan nämnas register över meddelare exempel på och som är över inkomna

register, personrelaterade, nyligen

I den mån datoriserade klipparkiv används i tidningtelegram. arnas verksamhet bör dessa också anses som

publicistiska

källregister i nu angiven mening. har även om datalagen i vissa delar Utredningen övervägt skulle kunna göras tillämplig på de register som nu har nämnts,

exempelvis i fråga om en registeransvarigs allmänna skyldigheter. Utredningen har emellertid funnit att olika skäl, framför allt det nödvändiga behovet av att inskränka datainspektionens talar emot en sådan lösning.

tillsynsrätt,

Slutligen har utredningen när det gäller personregistrering på massmediernas område behandlat frågan om datoriserade klipparkiv bör undantas från datalagen även i den del som de har andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska verksamhet. Efter att ha gått igenom och utförligt redovisat de argument som talar för och emot en sådan lösning har utredningen slutligt stannat för att klipparkiven helt bör undantas från datalagens tillämpningsområde. Det innebär bl.a. att det blir massmedieföretagen själva som får avgöra i vilken utsträckning som allmänheten får tillgång till klipparkiven med deras många gånger integritetskänsliga material. Enligt utredningens mening saknas det anledning att anta annat än att tidningarna m.fl. skulle kunna sköta denna uppgift med tillbörlig hänsyn till integritetsintressena. Med den lösning som utredningen funnit for person-

lämplig

registrering för massmediernas del skulle dock framgent personregister som förs for administrativa ändamål, t.ex. löne- och personalregister, alltjämt omfattas av datalagens bestämmelser. Det får ankomma på exempelvis tidningarna att ha sina register ordnade så, att de uppgifter som omfattas av grundlagsskyddet förs skilda från de administrativa registren för att undvika att

konflikter uppstår i samband med tillsyn och kontroll. Några

särskilda regler härom anser utredningen dock inte vara erforderliga.

i

Personregistrering anställningsförhållande

Utredningen har i ett särskilt avsnitt (6) behandlat om det

frågan

behövs särskilda regler för de personregister som förs i anställningsförhållande. Utredningens överväganden har gjorts mot

bakgrund av bl.a. en nyligen framlagd rapport på området, (Ds

Datatekniken och den i arbetet - 1989:24) personliga integriteten en kartläggning, och ett pågående projektarbete på arbetslivets område som utförs i datainspektionens regi under medverkan av bl.a. arbetsmarknadens parter. Utredningen har däremot inte kunnat avvakta resultatet av projektet. Inte heller har utredningen kunnat beakta de två lagrådsremisser som nyligen har beslutats på arbetsmiljöområdet resp. socialförsäkringsområdet och som bl.a. kan aktualisera olika integritetsfrågor inom arbetslivsområdet.

Utredningen understryker inledningsvis att den pågående ut-

vecklingen har lett till allt mer avancerade datoriserade system för användning inom näringsliv och förvaltning. Förutom

administrativa redovisningssystem, planeringssystem och

styrsystem för produktion, materialhantering och transporter har även, främst i USA och Japan, tagits fram tekniskt högtstående personaladministrativa system och lönesystem. På marknaden finns också ett antal system för in- och utpasseringskontroll och som innefattar

kassaterminalsystem registreringsmöjligheter.

Mot denna bakgrund anser utredningen att behovet är stort att uppmärksamma och överväga skydd och olika säkerhetsâtgärder mot integritetsintrång i anställningsförhållande. Regleringen på området bör enligt utredningen utgå från den Europarådsrekommendation som finns om skydd för personuppgifter som används för anställningsändamål och som Sverige har ställt sig bakom. Bestämmelserna bör vidare passa in i det

tillsynssystem som utredningen föreslagit i det tidigare be-

tänkandet (se SOU 1990:61). Slutligen bör den arbetsrättsliga lagstiftningen beaktas. När det gäller inrättande av personregister anser utredningen att det inte finns anledning att, från de utgångspunkter som gäller för utredningens arbete, överväga att i den arbetsrättsliga lagstiftningen införa ytterligare bestämmelser. Det innebär att den samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare som bör ske vid ett införande av ny datorteknik på arbetsplatsen får ske inom ramen för bl.a. bestämmelserna i

medbestämmandelagen

och arbetsmiljölagen. Kollektivavtal kan därvid vara ett lämpligt sätt att närmare reglera förhållandena. De föreskrifter som bör gälla för innehållet i de person-

register som kan bli en följd av att datorisering sker på arbets-

platsen bör - i linje med vad utredningen har föreslagit för ett framtida - mera i utformas av

tillsynssystem detalj datainspek-

tionen. Registrering av uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom

förutsätter enligt Europarådsrekommendationen att samtycke av

den enskilde har lämnats till registreringen eller att uttryckligt lagstöd finns. Enligt utredningens mening bör man överväga att

införa uttryckliga bestämmelser om registrering av sådana uppgifter direkt i datalagen. Vad därefter gäller registrering av omdömen, prestations-

mätningar m.m. ställs här som på andra områden olika intressen mot varandra. Närmast är det arbetsgivarens berättigade krav på en effektiv verksamhet som ställs mot den enskildes lika berättigade krav på skydd mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Denna avvägning rör den övergripande frågan

om vad som bör innefattas i begreppet otillbörligt intrång. Som utredningen har diskuterat i det föregående betänkandet (se avsnitt 8.4 i SOU 1990:61) bör otillbörlighetsrekvisitet kunna preciseras, så att den nödvändiga intresseavvägningen kommer

till klarare uttryck i lagtexten. Utredningen återkommer till

denna fråga i den tredje och avslutande etappen då ett förslag till ny datalag skall redovisas. 1 fråga om utlämnande av uppgifier har utredningen funnit att huvudregeln, liksom vid insamling av uppgifter, bör vara att det i princip är den enskilde som disponerar över de personuppgifter som rör honom eller henne. Ett utlämnande bör dock kunna ske till en facklig organisation av uppgifter som rör organisationens medlemmar, om uppgiften är nödvändig för att organisationen skall kunna ta till vara medlemmarnas intressen. Frågan bör närmare kunna regleras i kollektivavtal. Ett utlämnande kan vidare ske om det finns stöd i lag. När det slutligen gäller den anställdes rätt till upplysning om och insyn i de personregister som arbetsgivaren för med hjälp

av ADB bör en sådan rätt uttryckligen regleras i datalagen eller

i inspektionens föreskrifter. Den anställdes rörande

insynsrätt

personuppgifter om honom eller henne bör på arbetslivets område förstärka den allmänna rätten till underrättelse om innehållet i personregister som för närvarande finns enligt 10 § datalagen.

Gallringsfrågor

Integritetsskäl talar oftast för att uppgifter gallras när de inte

längre behövs för sitt ursprungliga syfte. De intressen som bär

å andra sidan, att i

upp offentlighetsprincipen gör, uppgifter

allmänna handlingar bör bevaras under lång tid.

Arkivhänsyn medför också ett intresse av att uppgifter bevaras, exempelvis

för forskning. Frågor om gallring, där olika motstående

intressen således gör sig gällande, behandlar utredningen i ett

särskilt avsnitt (7). Utredningen redovisar utförligt de regler som gäller för arkivvården inom den offentliga sektorn, bakgrunden till den nyligen antagna arkivlagen (1990:782) och förhållandet mellan arkivbestämmelserna och datalagens nuvarande bestämmelser om gallring. Den nya arkivlagen innebär ingen förändring av kompetensfördelningen mellan datainspektionen och

arkivmyndigheterna.

Det innebär bl.a. att datainspektionen även framdeles skall ha möjlighet att i vissa fall meddela beslut om gallring för personregistren.

Utredningen anser att den nuvarande kompetensfördelningen

bör behållas också i det nya tillsynssystem som utredningen

tidigare har föreslagit (se SOU 1990:61). Enligt utredningens förslag i fråga om gallring bör datainspektionen svara för gallringsbeslut avseende personregister där integritetsintressena väger särskilt tungt, dvs. de register som skall anmälas till datainspektionen. För återstående register, dvs. sådana som inte innehåller någon från särskilt in-

integritetssynpunkt känslig

formation, kan däremot gallringsfrågan med fördel regleras av riksarkivet eller kommunerna. Datainspektionen bör dock även beträffande dessa sistnämnda register ha en möjlighet att i det enskilda fallet meddela gallringsvillkor, om det skulle vara

nödvändigt med hänsyn till risken för otillbörligt integritets-

intrång. Datainspektionen och riksarkivet bör innan de avgör frågor om bevarande och gallring också framgent samråda med varandra. Utredningen har inte funnit någon anledning att göra ändring i den informella ordning som nu gäller för samråd. Den närmare precisering av begreppet otillbörligt intrång som utredningen avser att behandla i en kommande etapp kan komma att få betydelse också för bedömningen av de motstående intressen som kan vara aktuella vid avgörande av vissa gallringsfrågor.

Samordning med annan integritetsskyddslagstiftning

I avsnitt 3 behandlar utredningen frågan om datalagen bör samordnas med annan

lagstiftning på integritetsskyddets

område, särskilt sådan som reglerar områden där datorteknik används och personregistrering sker.

Utredningen redovisar de integritetsskyddande bestämmelser

som för närvarande finns enligt svensk rätt. Hit hör bl.a. vissa grundlagsbestämmelser, bestämmelser om TV-övervakning samt en rad regler i rättegångsbalken och brottsbalken. Sekretesslagens regler, liksom och

kreditupplysningslagen inkassolagen,

hör också hit.

Enligt utredningen uppvisar skyddet för den enskildes

integritet en i viss mån splittrad bild. Någon samlad

reglering till skydd för personliga förhållanden av icke-kroppsligt slag finns inte. När det gäller det speciella område som omfattas av

datalagen och lagen om ADB vid taxeringsrevision, nämligen

integritetsskydd vid personregistrering med hjälp av ADB, finns

beröringspunkter framför allt i lagen om övervakningskameror m.m., sekretesslagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.

Även om den nuvarande ordningen i viss mån kan sägas innebära en dubbel vid av de bestäm-

prövning tillämpningen melser som nu har nämnts, synes det inte föreligga några

nämnvärda gränsdragnings- eller Inte

tillämpningssvärigheter.

heller finns det enligt utredningens mening av andra skäl

några

behov av en särskild samordning av de skilda bestämmelserna på området. Utredningen har därför stannat för att inte föreslå

någon ändring av integritetsskyddet på de berörda områdena.

Utredningens fortsatta arbete

Utredningen kommer som nämnts att i en avslutande etapp utarbeta till förslag en ny datalag. Utgångspunkter för det arbetet, som kommer att ske under parlamentarisk medverkan, kommer att vara de förslag som lagts fram i det tidigare betänkandet och i föreliggande betänkande.

1 Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv (Dir. 1989:26) innebär ett uppdrag att göra en såväl saklig som lagteknisk översyn av datalagen (1973:289, omtryckt 1982:446). Arbetet, som inleddes i november 1989, har valt

utredningen

att utföra i etapper. I den inledande etappen, som i september 1990 redovisades i delbetänkandet - i en (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn huvuddrag reformerad datalag, diskuterade utredningen vissa principer för en ny datalag. Tyngdpunkten i det arbetet låg på en under-

sökning av om det nuvarande systemet med tillstândsprövning

och licens kunde ersättas med en ordning med ökad tillsyn för att på det sättet effektivisera integritetsskyddet. Vissa av

datalagens grundbegrepp togs också upp till övervägande i det

sammanhanget, nämligen otillbörligt intrång i personlig

integritet, automatisk databehandling och personregister.

I en andra etapp, som redovisas i förevarande betänkande, behandlar utredningen skilda frågor som rör ADB-registrering av personuppgifter inom vissa områden. Det gäller personregistrering inom området för forskning och statistik, inom massmedieområdet och personregistrering i anställningsförhållande. Vidare diskuterar utredningen frågan om samordning med annan och

integritetsskyddslagstiftning gallringsfrágor.

Utredningen redovisar också EG-kommissionens till

förslag

direktiv angående för enskilda vid av person-

skydd behandling uppgifter. Utredningens direktiv i nu beskrivna delar redovisas i anslutning till de olika frågorna. Direktiven i deras helhet finns intagna i SOU 1990:61. När det gäller ADB-registrering inom massmedieområdet har utredningen gjort studiebesök vid Dagens Nyheter och Expres-

sen i Stockholm och i Malmö samt vid

Sydsvenska Dagbladet

Sveriges Radio och Television i Stockholm (avsnitt 5). Även i förevarande etapp har utredningens arbete skett i nära

samarbete med olika företrädare för datainspektionen, särskilt

har detta gällt frågan om i

personregistrering anställnings-

förhållande (avsnitt 6). Utredningen har emellertid inte kunnat

avvakta resultatet av det särskilda projekt för en översyn av

personregistrering inom arbetslivsomrádet (Projekt Arbetslivet) som inletts av datainspektionen och som beräknas vara avslutat

under hösten 1991 (se avsnitt 6.5.2). Inte heller har utredningen kunnat beakta de två lagrádsremisser som har beslutats

nyligen

på socialförsäkringsomrádet och som

arbetsmiljöområdet resp.

bl.a. kan aktualisera olika inom arbetslivs-

integritetsfrågor

området. Vid behandlingen av gallringsfrågorna (avsnitt 7) har utredningen särskilt biträtts av arkivrådet Claes Gränström. Professorn Claes-Göran Westrin, institutionen för socialmedicin vid har biträtt vid av

Uppsala universitet, redovisningen forsknings-

och statistikfrágorna (avsnitt 4). I den tredje och avslutande etappen, då utredningen kommer att ske under parlamentarisk medverkan, skall utformningen av en ny datalag behandlas.

2 EG-kommissionens till

förslag

direktiv för

angående skydd

en-

skilda vid av

behandling personuppgifter

Bakgrund

EG-kommissionen antog i september 1990 förslag till direktiv (Proposal for a Council Directive, SYN 287) angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Förslaget är för närvarande föremål för i EGs ministerråd. övervägande Direktiv som beslutas av behöriga EG-organ är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men överlänmar åt medlemsländerna att välja form och metod för detta. Bakgrunden till förslaget är att man inom EG-kommissionen ansett att en hög nivå för mot i skydd integritetskränkning samband med framför allt automatisk eller elektronisk behandling av är nödvändig för att säkerställa det personuppgifter önskade fria flödet av information mellan medlemsländerna. l den rapport som utarbetats som underlag till förslagen noteras att endast sju medlemsländer för närvarande har särskilda dataskyddslagar (Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien) och att av dessa ett land ännu inte har anslutit sig till Europa- (Nederländerna) rådskonventionen i ämnet. (Utöver de nämnda har Spanien visserligen ratiñcerat konventionen men saknar i gengäld en

inhemsk dataskyddslag). Övriga medlemsländer (Belgien,

Grekland, Italien och Portugal) har således varken anslutit sig till eller infört inhemska Vidare Europarådskonventionen regler. noteras i rapporten att de lagar som finns inom EG på området uppvisar stora skillnader: Vissa lagar täcker in manuella register och juridiska personer i integritetsskyddet. Förfarandena för tillstånd 0.d vid inrättande av register är olika, liksom skyldig-

heten att informera, handläggningen av känsliga personuppgifter och regler för överföring av uppgifter länderna emellan. Behovet att utarbeta enhetliga principer som underlag för en

uniform lagreglering med en hög skyddsnivå har därför ansetts mycket stort. Förslaget innebär att en två-årig handlingsplan

antas för att genomföra de nödvändiga ändringarna för att tillgodose det önskade skyddet och förstärkningen av den enskildes rättigheter vid behandling av personuppgifter. I det följande skall huvuddragen av de föreslagna principerna i direktiven för och de enskilda artiklarna

integritetsskyddet redovisas. Avslutningsvis lämnas vissa synpunkter på vad

direktiven kan få för konsekvenser för den svenska

dataskyddslagstiftningen, om de görs tillämpliga här i landet.

2.2 Direktivens innehåll

I de två inledande artiklarna anges ändamålet med direktiven (att medlemsstaterna skall säkerställa, i överensstämmelse med

direktiven, integritetsskyddet för den enskilde vid behandlingen

av personuppgifter i och att de inte får

dataregister begränsa

eller förhindra det fria flödet av personuppgifter mellan staterna med hänvisning till den enskildes sådant det

integritetsskydd

framgår av direktiven) och vissa definitioner

(personuppgift,

avidentifiering, personregister, behandling, registeransvarig,

tillsynsmyndighet samt offentlig och Med privat sektor).

personuppgifter avses även manuella register. Bestämmelserna i direktiven skall gälla inom både den enskilda och allmänna sektorn. Enskilda register för privat och

personligt bruk omfattas inte, liksom inte heller medlemsregister för ideella föreningar (art. 3). För register inom den allmänna sektorn uppställs ett laglighetskrav som bl.a. innebär att personregister enligt huvudregeln får inrättas endast om det är nödvändigt för att utföra den registeransvariga myndighetens uppgifter. I fyra fall får personregister dock användas för ett annat ändamål än det för

vilket det inrättats, nämligen (1) med den enskildes samtycke, (2) om användningen har stöd i lag som står i överensstämmelse med om - efter en av berörda intressen -

direktiven, (3) vägning

det står klart att den registrerades intressen inte legitima utesluter en ändring av ändamålet och (4) i händelse av ett

överhängande hot mot allmän säkerhet eller fara för en allvarlig kränkning av annans rätt (art. 5). Information ur ett inom den allmänna sektorn

personregister

får lämnas ut endast i två fall, olika beroende på om mottagaren finns i den allmänna eller privata sektorn. I det förra fallet måste informationen vara nödvändig för utförandet av de

uppgifter som den utlämnande eller mottagande myndigheten

har. I det senare fallet måste en Vägning göras av intressena för att fastställa huruvida den som begär informationen har ett intresse därav och huruvida den registrerades intresse legitimt inte skall ta över. Inom denna ram får inhemsk lag ange de närmare gränserna (art. 6). I att säkerställa att den registrerades intressen inte skadas

syfte

därutöver i art. 6 att, när information lämnas till den anges sektorn, underrättelse härom skall lämnas till den privata registrerade eller medgivande ha inhämtats av en tillsyns- Det föreskrivs också att innan ett register inrättas

myndighet. anmälan skall göras till en sådan myndighet om personuppgifter

kan komma att lämnas ut till annan, detta för att möjliggöra för den enskilde. skall föra en

insyn Tillsynsmyndigheten

särskild förteckning över sådana register (art. 7).

För inom den privata sektorn skall samtycke personregister

den lagliga grunden för inrättande av ett register, om inte utgöra kan i ett avtalsrättsligt eller kvasi-

registreringen grundas

förhållande mellan den och den

avtalsrättsligt registeransvarige

och är nödvändig för att fullfölja

registrerade registreringen avtalet för behandling av order och fakturor). Ett register

(t.ex.

kan också vara lagligt om det innehåller uppgifter som grundat,

kommer från källor som är allmänt (t.ex. telefon-

tillgängliga

såvida endast är att använda det för korre-

kataloger), syftet

kan ett register vara lagligt, om det grundas spondens. Slutligen på en vägning av intressen som ger vid handen att den registerhar ett intresse och att den registrerade inte ansvarige legitimt har ett intresse som tar över (art. 8). Den har att underrätta den

registeransvarige skyldighet

om som rör honom eller henne

registrerade, personuppgifter lämnas ut till annan, detta för att den registrerade skall kunna utöva sin rätt till tillgång till uppgiften eller att motsätta sig vidare behandling av uppgiftenNågon underrättelseskyldighet föreligger dock inte i de fall uppgifterna härrör från allmänt tillgängliga källor och används för korrespondens (art. 9). Vidare föreskrivs ett undantag från underrättelseskyldighet

som kan meddelas i lag. Om stora praktiska svårigheter, legitima intressen hos den eller

övergripande registeransvarige

liknande intresse hos tredje man skulle hindra att underrättelse

lämnas, får en inom närmare datatillsynsmyndighet, gränser fastställda i lag, på den registeransvariges begäran medge undantag från underrättelseskyldigheten. I sådant fall får myndigheten medge villkor för undantaget och besluta om att själv underrätta den registrerade. Med stora praktiska svårigheter förstås bl.a. fall där den registrerades hemadress är okänd (art. 10). Även inom den privata sektorn skall det finnas en skyldighet för den registeransvarige att anmäla till en datatillsynsmyndighet de register från vilka personuppgifter är avsedda att lämnas ut till annan (art. 11). Förslaget innehåller också närmare bestämmelser om den registrerades rättigheter. Här tas upp vad som skall konstituera informerat samtycke och den information som skall lämnas vid insamling av uppgifter, en som kan insamling många gånger göras av annan än den som senare är att anse som registeransvarig. Vidare anges i en artikel en lång rad ytterligare rättigheter (additional rights of data subjects). Samtycke måste och avse en ges uttryckligen angiven uppgiftsbehandling. Ett tyst eller allmänt hållet samtycke är således inte tillräckligt. kan när som helst Samtycket återkallas, men återkallelsen får ingen retroaktiv verkan, dvs. den uppgiftsbehandling som redan skett blir inte olaglig (art. 12). Underrättelse till den enskilde skall lämnas redan vid insamling av uppgifter. En skall ske och insamling ärligt lagligt (fairly and lawfully), vilket förutsätter att den enskilde redan vid insamlingen skall kunna grunda sitt beslut att samtycka på ett tillfredsställande vad avser med faktaunderlag syftet registreringen, den registeransvariges identitet och frågan huruvida uppgiftslämnandet är frivilligt eller följer av lag (art. 13). I förhållande till den registeransvarige ges den registrerade uttryckligen rätt att motsätta sig behandlingen av de uppgifter som rör honom eller henne, om lagligt stöd för behandlingen saknas. Den registeransvarige är också mot att skyddad allmärma eller privata institutioner fattar beslut rörande honom eller henne i fråga om en bedömning av mänskligt handlande (assessment of human conduct) endast av en på grund dataprofil som tagits fram med hjälp av ADB (art. 14). Vidare finns i art. 14 bestämmelser om rätt till insyn, rättelse, strykning och rätt att få uppgifter innehållna. Den enskilde har rätt till rättelse, strykning eller att få uppgifter innehållna, om behandlingen av dem strider mot direktiven. till Skyldigheten rättelse föreligger, om uppgifterna är felaktiga, ofullständiga,

oprecisa, missvisande eller föråldrade. Rätten till

strykning

förutsätter att registrering har skett i strid med direktiven.

Möjligheten att hålla uppgifterna inne (blocking) har sitt ursprung i den tyska federala bestämmelser dataskyddslagens

om Sperrung. En behandling i strid med direktiven kan i

sådant fall ge den registeransvarige rätt att fortsättningsvis lagra

uppgifterna men förbjuda honom att vidare behandla eller använda dem. En sådan blockerad uppgift skall särskilt markeras för att registeranvändare skall uppmärksammas på inskränkningen. Enligt en uttrycklig bestämmelse, art. 14 (6), har den registerade rätt att få uppgifter som används för marknadsföring eller direktreklam strukna ur registret. Härigenom kan den

enskilde enligt kommentaren till bestämmelsen mot skydda sig

oönskade direktreklamförsändelser.

I den enskildes rättigheter ingår också en uttrycklig möjlighet

att få rättelse till stånd på rättslig väg, dvs. efter domstols-

prövning, om någon av rättigheterna i art. 14 har trätts för när.

i i den allmänna sektorn får

Insyn personregister begränsas,

dock endast av skäl som är nödvändiga för att säkerställa väsentliga värden i ett demokratiskt samhälle. Härvid anges i en uttömmande uppräkning som skäl bl.a. nationell säkerhet, försvar, lagföring i brottmål och allmän säkerhet (art. 15).

Datatillsynsmyndigheten skall emellertid ha möjlighet att på

begäran av en registrerad utföra nödvändig kontroll av ett sådant register. Bestämmelser finns också om datakvalitet. Med datakvalitet förstås såväl de särskilda principer som skall gälla vid

hantering

av personuppgifter som särreglering för vissa uppgifter och bestämmelser om datasäkerhet. De principer som medlemsstaterna enligt direktiven skall ta in

i sin inhemska lagstiftning och som det skall åligga de registeransvariga att leva upp till är enligt art. 16 att personuppgifter

skall a) insamlas och handhas ärligt och lagligt and law-

(fairly fully); b) lagras för specifika, uttryckliga och lagliga ändamål och användas på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål;

c) vara lämpliga, relevanta och inte överflödiga i förhållande till de ändamål för vilka de lagras;

d) vara korrekta och, om nödvändigt, aktuella. Felaktiga eller ofullständiga uppgifter skall eller strykas rättas;

e) bevaras i en form som inte gör det möjligt att identifiera den registrerade under längre tid än som är nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna lagras. (I fråga om t.ex.

statistiska ändamål kan få bevaras längre, under

uppgifter

att sambandet mellan namn och uppgift upphör. Jfr förutsättning i avsnitt 4.5.10).

kryptering

I fråga om kravet på lagring för ett specifikt ändamål (b) sägs i kommentaren bl.a. att ändamålet måste vara specifikt på det sättet, att det avsedda syftet måste definieras och specificeras i så snäva termer som möjligt. En allmänt hållen eller vag definition eller beskrivning av ändamålet med ett register att ett register avser affársändamål) är inte i (exempelvis överensstämmelse med principen om ändamålsspecificering. Ändamålet måste vidare specificeras innan lagring verkställs. I de fall uppgifter hämtas från den registrerade skall ändamålet vara specificerat vid tiden för inhämtandet. Som känsliga uppgifter anses uppgift om ras (inkl. uppgift om hudfárg), politisk tro eller filosofisk över-

uppfattning, religiös det faktum att tr0 eller övertygelse saknas), tygelse (inkl.

facklig tillhörighet, hälsotillstånd och sexualliv. Enligt huvudregeln råder förbud mot automatisk databehandling av känsliga Undantag medges endast om uttryckligt och frivilligt uppgifter. föreligger skriftligen eller om det är påkallat av

samtycke

väsentligt allmänt intresse. I det senare fallet förutsätts det dock finnas en särskild inhemsk lag (enligt kommentaren förutsätts law här vara formal statute) som anger vilka uppgifter som får behandlas med ADB, vem som får ha tillgång till uppgifterna och övriga säkerhetsåtgärder till mot missbruk eller

skydd

obehörig Uppgifter om fällande domar får förekomma

insyn.

enbart i register inom den allmänna sektorn (art. 17). Ideella föreningar får dock för sin verksamhet ADB-registrera

om uppfattning,religiös eller filosofisk överuppgifter politisk och fackföreningstillhörighet (art. 3 jfrd med art. 17). tygelse avseende uppgifter gäller, som Begränsningarna känsliga

enbart hantering med ADB. Manuella register faller framgått, således utanför de särskilda strängare kraven som nu har nämnts.

En är att vidta de organisatoriska och registeransvarig skyldig tekniska åtgärder som är nödvändiga för att skydda registerupp-

mot obehörig tillgång till dem eller förhindra att de går gifterna

förlorade på av När det gäller tillgång till grund olyckshändelse. ett register för annan än den registeransvarige genom on-line

överföring föreskrivs att såväl maskinvara som program skall vara utformade så, att användarens tillgång till registret kan hållas inom den ram som sätts upp av den registeransvarige. Kraven på datasäkerhet gäller dem som faktiskt eller rättsligt

har kontroll över de operationer som berör ett personregister

(art. 18).

Allmänna undantag från reglerna får tas in i inhemsk lag vad avser och audiovisuella media i att

press syfte tillgodose yttrandefrihetsintressen (art. 19).

Vidare uppmanas medlemsstaterna att uppmuntra utvecklandet av branschvisa handlingsregler eller etiska normer för att underlätta tillämpningen av de föreslagna reglerna (art. 20). Direktiven innehåller också bestämmelser om den registrerades rätt till skadestånd (art. 21) och en föreskrift om att medlemsstaterna också måste ha verkningsfulla sanktionsbestämmelser för att förhindra överträdelser. Vid utformningen

av dessa skall särskilt beaktas att överträdelse av dataskydds-

principerna utgör en kränkning av en grundläggande rättighet (art. 23).

Överföring av personuppgifter till ett icke-medlemsland är

tillåten enbart om det landet har en tillfredsställande

skyddsnivå

(art. 24). Avsteg från kravet på tillfredsställande vid export

skyddsnivå

av får i ett enskilt fall, om den

uppgifter göras registeransvarige kan garantera skyddet och varken övriga medlemsländer eller

EG-kommissionen inom viss tid har anmält någon erinran häremot, sedan de underrättats av medlemsstaten om det tilltänkta avsteget.

När det gäller tillsynsmyndigheter på dataskyddsområdet skall

dessa dels vara oberoende, dels ha behörighet att undersöka och ingripa i en tillräcklig omfattning (art. 26). Direktiven förutsätter också inrättandet av en särskild råd-

givande arbetsgrupp för skydd av personuppgifter under

kommissionens ordförandeskap som skall bestå av företrädare

för medlemsländernas tillsynsmyndigheter (art. 27) och dessutom upprättandet av en rådgivande kommitté som skall

bistå kommissionen i dess arbete att övervaka genomförandet av

den gemensamma skyddsnivån. Reglerna skall enligt förslaget

träda i kraft den 1 januari 1993 (art. 30 - 31).

2.3 för svensk del

Betydelsen

För närvarande är direktiven, som nämnts, föremål för övervägande i EGs ministerråd. Det kan därvid naturligtvis inte uteslutas att den slutliga utformningen blir en annan än vad kommissionen föreslagit eller att direktiven inte ens antas. Likväl kan det finnas skäl att från svensk sida redan nu beakta de utgångspunkter som direktiven för vad avser

ger uttryck

integritetsskyddet vid behandlingen av personuppgifter. Om Sverige framgent kommer att behöva harmoniera sina bestämmelser på området med dem som gäller inom EG, är det i allt fall troligt att de grundläggande principerna i direktiven blir vägledande. (Jfr utrikesutskottets betänkande, 1990/9l:UU8, s. 36). I det följande skall därför pekas på de huvudpunkter i direktiven, där de nuvarande svenska bestämmelserna i datalagen och angränsande författningar kan behöva ändras. Vid jämförelsen beaktas också de huvuddrag i en reformerad datalag som utredningen redan redovisat i det första betänkandet (SOU 1990:61).

I om förhållandet mellan Frågan Europarådskonventionen (se avsnitt 7.1 i SOU 1990:61) och EG-direktiven är inte närmare behandlad. Saken får särskilt när det

betydelse

gäller överföring av data mellan två länder som båda är bundna av konventionen, men där enbart den ena staten innefattas i EGs reglering.

I EG-direktiven omfattar förutom ADB även manuell (art. 2) personregistrering, vilket nuvarande och föreslagna bestämmelser i Sverige inte gör.

I Ideella är helt föreningars medlemsregister undantagna (art

3), medan de ingår i den svenska regleringen.

I Den svenska

handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordning och sekretesslag samt personregistreringen hos

svenska är vissa punkter svår att förena med

myndigheter på

direktivens krav vad avser personregistrering inom den offentliga sektorn. Det gäller bl.a. det stränga kravet på och i till

ändamålsanknytning begränsningar möjligheten utlämnande av uppgifter till tredje man (art. 5 - 6).

I Direktiven föreskriver, för såväl den som

offentliga privata

sektorn, en omfattande i förhållande

underrättelseskyldighet till den registrerade och en anmälningsskyldighet till datatill-

(art. 6 - 11) som inte bara avviker från

synsmyndigheten

nuvarande svenska bestämmelser utan också från det förslag

till tillsynssystem som utredningen lämnat. (Direktiven

förefaller att på denna punkt innebära en omfattande

byråkra-

tisering för såväl myndigheter som företag.)

Direktivens krav på formen för den enskildes samtycke (art.

12) är strängare än nuvarande svensk praxis (jfr avsnitt 4.2 och 4.5.5).

Direktivens rätt för den enskilde till domstolsprövning (art. 14) kan kräva en ändring av den nuvarande ordningen där beslut till - I datainspektionens överklagas regeringen. betänkandet (avsnitt 8.9 i SOU 1990:61) har utredningen förutskickat att frågan om fullföljd mot inspektionens beslut skall behandlas i en kommande etapp av utredningsarbetet.

Den enskildes rätt att enligt direktiven få uppgifter strukna som används för marknadsföring eller direktreklam (art. 14) saknar motsvarighet i svensk rätt (jfr 27 § datalagen).

i direktiven om förbud mot lagring av uppgifter

Principen

för längre tid än ändamålet kräver (art. 16) aktualiserar frågor om utformningen av bestämmelser om gallring m.m. (se avsnitt 7).

Definitionen av känsliga uppgifter (art. 17) motsvarar inte den svenska avgränsningen (se 4 § datalagen). Vidare förutsätts i direktiven regleringen i olika avseenden av känsliga uppgifter ske genom formal statute. Detta torde

innebära att lagform måste väljas och att fler registerlagar

således blir nödvändiga.

Kravet i direktiven på att dataskyddsmyndigheten skall vara

oberoende reser frågan om datainspektionens roll som förunder regeringen (jfr 11 kap. 6 och 7 §§

valtningsmyndighet

regeringsformen och avsnitt 8.8.1 i SOU 1990:61. De svenska självständighet i en-

förvaltningsmyndigheternas

skilda torde kravet i direktiven,

tillämpningsfall uppfylla

medan en Överklagandemöjlighet till regeringen kan sägas verka i motsatt riktning).

3 med

Samordning

annan

integritetsskyddslagstiftning

3.1 Direktiven

I direktiven anförs att det finns skäl att ta upp frågan om datalagen bör samordnas med annan lagstiftning på integritetsskyddets område, särskilt sådan som reglerar områden där datorteknik används och personregistrering sker. Ett exempel på ett sådant område, som nämns i direktiven, är lagstiftningen om TV-övervakning.

3.2 Gällande rätt

3.2.1 m.m.

Regeringsformen

Skyddet för den personliga integriteten finns i svensk rätt

intagen i olika bestämmelser av skild konstitutionell valör. Det återfinns i

grundläggande skyddet regeringsformens (RF) bestämmelser, som reglerar skyddet för vissa medborgerliga frioch rättigheter. Skyddet för den personliga integriteten utgör en

del av de fri- och rättigheter som är avsedda att bl.a.

skydda

opinionsfriheterna. Som ett led i för de

skyddet medborgerliga

fri- och rättigheterna finns i 1 kap. 2 § RF en bestämmelse om att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och

familje-

liv. Vidare finns reglerna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter. Förutom med stöd av den egna rättstraditionen, bl.a. 16 § i 1809 års regeringsform, har fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF utformats mot bakgrund av två internationella instrument som Sverige förbundit sig att följa: Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av år

1948 och Europarådskonventionen från år 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan år 1988 har katalogen i 2 kap. RF utvidgats till att också omfatta för mot att deras

skydd medborgarna personliga

integritet kränks genom att uppgifter om dem registreras med hjälp av automatisk databehandling (2 kap. 3 § andra stycket). De konstitutionella begränsningarna riktar sig såväl till de rättstillämpande som till de normerande organen, dvs. närmast riksdagen och regeringen. Den allmänna grundlagsbestämmelse som tar sikte på personligt integritetsskydd, utöver skyddet mot kroppslig integritet, är

2 kap. 6 §. Enligt denna bestämmelse är den enskilde skyddad

gentemot det allmänna mot husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse

och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal

eller annat förtroligt meddelande. I likhet med en del andra fri- och rättigheter i 2 kap. RF kan emellertid också denna bestämmelse begränsas genom lag. Enligt 2 kap. 12 § får begränsningen göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den eller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som är en av grundvalar. Begränsning får inte

folkstyrelsens göras

enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (12 § andra stycket).

Bland de lagar som utgör undantag från skyddet för personlig

integritet i förevarande fall kan nämnas bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag av brev, telegram eller annan försändelse i post- eller televerkets vård och om hemlig liksom i med särskilda bestäm-

teleavlyssning, lagen (1952:98)

melser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1989:530) om åtgärder för att våldsdåd med internationell

förebygga bakgrund (terroristlag). Andra exempel på undantag från

för integritet är föreskrifterna i 28 kap.

skyddet personlig

rättegångsbalken om husrannsakan och rätten att bl.a. undersöka påträffade post- och telegrafförsändelser. Intrång av samma slag som husrannsakan kan även förekomma vid administrativa tvångsförfaranden enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen samt enligt utsökningsbalken vid exekutiva förfaranden.

Medan grundlagsbestämmelserna reglerar integritetsskyddet

mellan det allmänna och den enskilde, är mellan

skyddet

enskilda reglerat enbart i vanlig lag. Sådana bestämmelser riktar sig naturligtvis också till företrädare för det allmänna till den

del integritetskränkande åtgärder vidtas ett eller på obehörigt olovligt sätt. Exempel på bestämmelser i integritetsskyddande vanlig lag är, förutom datalagen, vissa bestämmelser i brottsbalken samt kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen (1974:182) och sekretesslagen (1980:100). Som framhålls i direktiven hör också av En regleringen TV-övervakning hit. författning som ligger datalagen nära är om lagen (1987:1231) automatisk databehandling vid taxeringsrevision. I följande avsnitt skall kortfattat bestämmelserna i de nu nämnda författningarna beskrivas, särskilt med hänsyn till huruvida anknytning finns till datorteknik och personregistrering. Den lagstiftning som i övrigt mera allmänt kan vara av sägas integritetsskyddande slag berörs dock inte. Hit hör framför allt den upphovsrättsliga och bestämmelser till lagstiftningen skydd för namn 0.d. (bl.a. firmalagen, 1974:156, och lagen, 1978:800, om namn och bild i reklam).

3.2.2 Brottsbalken

År 1986 genomfördes vissa lagändringar i brottsbalken i syfte att förstärka det straffrättsliga skyddet mot straffvärda förfaranden som har anknytning till användningen av automatisk informationsbehandling, särskilt datorer (SFS 1986:123, prop. 1985/86:65, JuUl7, rskr. 121). Bl.a. fördes i bedrägerii brottsbalken stadgandet (9 kap. l §) in en ny bestämmelse som straffbelägger att någon bereder sig vinning genom att olovligen påverka resultatet av en automatisk informationsbehandling eller en liknande automatisk så att det innebär skada för process, någon annan. Vidare ändrades straffstadgandena om olovligt brukande (10 kap. 7 § brottsbalken) och dataintrång (21 § datalagen) i syfte att möjliggöra ett effektivare ingripande mot förfarande som brukar betecknas som tidsstöld wireresp. tapping (olovlig avtappning av data som under befordran). De bestämmelser i brottsbalken som tar sikte på att skydda den personliga integriteten i annat hänseende än när det gäller att skydda mot en rent kroppslig kränkning är närmast reglerna

om hemfridsbrott (4 kap. 6 §), brytande av post- eller telehem-

lighet (4 kap. 8 §), intrång i förvar (4 kap. 9 §) och olovlig avlyssning, dvs. s.k. buggning (4 kap. 9 a §). I vidare mening hör även bestämmelserna om i 5 hit. ärekränkning kap.

3.2.3 Lagen om övervakningskameror m.m.

År 1990 ersattes 1977 års lag (1977:20) om TV-övervakning av om m.m. med

en ny lag (1990:484) övervakningskameror Syftet

den nya lagen främst att anpassa den rättsliga regleringen av

var

användningen av övervakningsutrustning till

optisk-elektronisk

den tekniska utvecklingen och att hålla ett tillfredsställande skydd mot i samband med användningen

integritetskränkningar

av sådan utrustning (se prop. 1989/90: 1 19; JuU34, rskr. 320). Med övervakningskameror förstås enligt lagen TV-kameror, andra instrument och därmed jämförbara

optisk-elektroniska

utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på

platsen, kan användas för personövervakning (1 §). Med termen

avses enligt förarbetena alla registreringar som kan ske optisk med instrument inom det elektromagnetiska våglängdsspektret för Under beteckningen optisk faller därmed

optisk strålning.

den insamling av information som kan ske på såväl optisk-

elektronisk som fotokemisk väg. Med uttrycket elektronisk

förstås att förmedlingen av bilderna, visningen av bilderna på en till instrumentet anknuten monitor eller lagringen av de upptagna bilderna sker genom elektronisk påverkan. Däremot saknar det betydelse om andra funktioner hos instrumentet styrs elektronisk väg. Detta innebär exempelvis att s.k. fiberpå kikare liksom stillbilds- och filmkameror är att anse som optiska instrument, om bildupptagningen direkt

optisk-elektroniska

förmedlas vidare till en elektronisk bildskärm eller lagras på videoband, i datorminne eller på något annat elektroniskt medium (se prop. s. 39). skall en övervakningskamera användas med Enligt lagen tillbörlig hänsyn till enskildas integritet och upplysning om kameran skall lämnas eller på något

genom tydlig skyltning

annat verksamt sätt (2-3 §§).

Tillstånd att använda en övervakningskamera krävs enligt

huvudregeln för att en sådan kamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot den plats dit allmänheten har tillträde. medges bl.a. för övervakningskameror som är Undantag

uppsatta på fordon av trafiksäkerhets- eller arbetsmiljöskäl och

för vissa kameror som används av polisen (4 §). Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Tillstånd skall under denna förutsättning meddelas, om den information som kan förmedlas, och om tillståndet är avsett att förenas med en rätt att behandla eller bevara bilder, denna rätt

kan antas vara av ringa för enskildas

betydelse personliga

integritet med till den utrustning som skall användas, det

hänsyn område som skall bevakas och övriga omständigheter. I andra

fall, dvs. när integritetsriskerna är mera framträdande, skall tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges

företräde framför intresset att värna enskildas personliga

integritet (5 §). I förarbetena ges vissa exempel på hur bestämmelsen skall tolkas, varav bl.a. framgår att affärslokaler inom detaljhandeln liksom bank- och postlokaler i allmänhet hör till den kategori som regelmässigt bör ges tillstånd under förutsättning att utrustningen endast medger en allmän övervakning och inte tillåter närbilder eller annan mera närgången granskning. Detsamma gäller områden i anslutning till allmänna kommunikationsmedel, t.ex. väntsalar, biljetthallar och perronger. Däremot anses integritetsriskerna vara större när det gäller områden som används för allmän trafik, liksom lokaler och områden som används av allmänheten för att utöva någon av de

grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen (se 2

kap. l §) eller där allmänheten uppehåller sig för rekreation eller nöjen. Till de senare platserna uppges höra andra utrymmen än entréer och foajéer i exempelvis muséer, restauranger och hotell. Även sjukhusentréer, socialkontor, försäkringskassor och domstolslokaler nämns som exempel på platser där integritetsintressen kan göra sig särskilt gällande (prop. s. 47 f). I de fall där riskerna för integritetsintrång är mera framträdande krävs för tillstånd, som tidigare har nämnts, att intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet är så starkt att det skall ha företräde framför integritetsintresset. Tillstånd lämnas av länsstyrelsen som också har vissa

tillsynsuppgifter (7-13 §§).

I de fall bedöms som ringa och i sådana

integritetsriskerna

andra fall där övervakningskameran är avsedd att användas för

att förhindra olyckor eller tillgodose något förebygga brott,

annat därmed jämförligt ändamål, får ett tillstånd förenas med rätt att med teknisk anordning behandla eller bevara någon om sökanden av särskilda skäl bilder, som tas upp av kameran,

har behov av detta (6 §). Härmed avses exempelvis att en bank

eller annan som har tillstånd att

någon penninginrättning

använda en övervakningskamera kan vara beroende av att få bevara bilder från av inträffade rån o.d. för att

upptagningar

övervakningen inte skall förlora sitt Likaså kan enligt för-

syfte. arbetena (prop. s. 49) en naturlig anknytning mellan över-

vakning och bevaring av bilder föreligga när ändamålet med

övervakningen är att förhindra olyckor. Det kan nämligen vara

så att det först genom en granskning av dokumentationen av en inträffad olycka kan var möjligt att begränsa verkningarna av den eller få underlag för insatser för att förhindra framtida

olyckor påpekas det. får vid sin Länsstyrelsen tillståndsgivning meddela villkor avseende bl.a. behandling och bevaring av

bilder samt andra förhållanden av för att

betydelse skydda

enskildas personliga integritet. I förarbetena påpekas i detta sammanhang (prop. s. 53) att villkor som riktar sig till

myndig-

heter inte får gå utöver vad dessa har att iaktta enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen i fråga om offentlighetsprincipen. I fråga om förhållandet mellan datalagen och föreskrifterna om övervakningskameror påpekas att tillstånd enligt datalagen att få inrätta och föra ett register kan krävas, om ett bildregister som uppkommer vid användningen av en övervakningskamera samtidigt är att anse som ett personregister (prop. s. 45). I lagen regleras också frågor om sekretess, straff, överklagande m.fl. liknande frågor (14-19 §§).

3.2.4 Sekretesslagen

Sekretesslagens (1980: 100) bestämmelser tar i stor utsträckning

sikte på skydd för enskilds integritet. Det gäller närmast 7-9 kap. som avser sekretesskyddsbestämmelser med hänsyn till

enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. I dessa kapitel anges i vilken utsträckning allmänna handlingar, dvs. handlingar som förvaras hos en och är att anse som inkomna till

myndighet

eller upprättade hos en myndighet, skall hållas hemliga.

Sekretesslagens bestämmelser skall ses i ljuset av den offent-

lighetsprincip för allmänna handlingar, inklusive ADB-upptagningar, som sedan

länge gäller enligt tryckfrihetsförord-

ningen. Bestämmelserna härom har varit föremål för översyn vid flera tillfällen under senare år. Senast har

frågan tagits upp i en proposition (prop. l990/91:60) om offentlighet, integritet

och ADB som överlämnats till under hösten 1990.

riksdagen I propositionen föreslås vissa ändringar i tryckfrihets-

förordningen. En ändring innebär att det inte längre skall vara möjligt för en enskild att med stöd av offentlighetsprincipen ställa datorprogram och datorkapacitet till en myndighets förfogande och begär bearbetningar med hjälp av dessa. Den s.k. biblioteksregeln i tryckfrihetsförordningen så

förtydligas,

att det klart framgår att den omfattar även databaser som en har till avtal med enskild. Vidare

myndighet tillgång genom

föreslås ett par ändringar i sekretesslagen som innebär precise-

ringar av det krav som på god offentlighetsstruktur gäller myndigheternas ADB-verksamhet. Vissa föreslås ändringar också i datalagen för att markera att ur tydligare uppgifter myndigheters personregister inte får säljas, om det inte finns särskilt stöd för det, och i och för att sekretesslagen datalagen underlätta allmänhetens möjligheter att få information om när en myndighet får sälja uppgifter ur personregister. Slutligen föreslås att beslut att länma ur myndigheters vägra utdrag personregister enligt 10 § datalagen skall överklagas på samma sätt som beslut att vägra utlämnande enligt offentlighetsprincipen. När det gäller den närmare redovisningen av sekretesslagsbestämmelserna och förhållandet till ADB hänvisas till propositionen och till data- och slutoffentlighetskommitténs betänkande (SOU 1988:64) Offentlighetsprincipens tillämpning på upptagning för automatisk databehandling.

3.2.5 Kreditupplysningslagen och inkassolagen

Enligt kreditupplysningslagen (1973:1173) får kreditupplysningsverksamhet som regel inte bedrivas annat än efter tillstånd av datainspektionen. Med avses kreditupplysning uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Verksamheten får inte bedrivas så att den leder till otillbörligt intrång i personlig integritet innehållet i de genom upplysningar som förmedlas eller på annat sätt eller till att oriktiga eller missvisande eller lämnas ut. uppgifter lagras Restriktioner gäller vidare för och av vissa insamling lagring uppgifter (politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg, brottsmisstanke, tvångsvård, sjukdom, hälsotillstånd m.fl.). Begränsningar finns också när det gäller om upplysningar annan enskild person än den som är näringsidkare eller annars har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. Vidare finns bestämmelser om underrättelseskyldighet, rättelse, tystnadsplikt och förbud mot överlåtelse av register som används i kreditupplysningsverksamhet, liksom om tillsyn, straff och skadestånd m.m. Inkassolagen (1974:182) gäller indrivning av egen eller annans fordran krav eller annan genom inkassoåtgärd (inkassoverksamhet). Lagen innehåller krav på tillstånd från datainspektionen för att få bedriva sådan inkassoverksamhet som

avser indrivning av fordringar för annans räkning eller som har övertagits för indrivning.

fordringar

Tillstånd får meddelas endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed. Register som avser gäldenär och som används i tillståndspliktig inkassoverksamhet får överlåtas eller upplåtas till annan endast efter medgivande av datainspektionen. Bestämmelser finns om avseende bl.a. enskilds

tystnadsplikt

personliga förhållanden liksom om tillsyn, straff och skadestånd m.m.

Såväl kreditupplysningsverksamhet som inkassoverksamhet

bedrivs oftast med hjälp av ADB, varför en prövning enligt datalagen som regel också behövs. Ett trettiotal företag har för närvarande tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet, medan antalet inkassoforetag är knappt 400.

3.2.6 Lagen om ADB vid taxeringsrevision

Lagen (1987: 1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. infördes år 1987 i samband med ändringar bl.a. i dåvarande taxeringslagen (1956:623) och i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen (se prop. 1987/88:65, SkU17, rskr. 70). Lagen kom till efter påpekande från datainspektionen om behovet av regler som kompletterade datalagen vid taxerings-

revision. Syftet var att stärka integritetsskyddet och ge datainspektionen befogenheter att meddela föreskrifter riktade till granskarna, dvs. skattemyndigheterna. Enligt lagen gäller den vid myndighets revision avseende

skatter och socialavgifter som innefattar automatisk data-

behandling av personuppgifter i personregister enligt datalagen

(1 §).

Lagen understryker att granskning av personregister inte får leda till otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet och ger datainspektionen rätt att utöva tillsyn (2-3 §§).

Inspektionen får i fråga om granskningen, i den mån det

behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig

integritet, meddela föreskrifter i särskilda fall om bl.a. utförande, bearbetning, utlämnande, bevarande och gallring samt kontroll och säkerhet (4 §). Innan beslut meddelas om en sådan taxeringsrevision som företas som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den hos vilken revisionen sker, skall datainspektionen höras, om

revisionen kan antas omfatta insamling av uppgifter i personregister enligt datalagen (5 §). beslut överklagas hos regeringen. Även Datainspektionens får överklaga för att ta till vara allmänna

justitiekanslern

intressen (6 §).

Överväganden

Som framgår av redovisningen av gällande rätt uppvisar skyddet

för den enskildes integritet enligt svensk rätt en i viss mån

bild. Någon samlad reglering till skydd for personliga

splittrad förhållanden av icke-kroppsligt slag finns inte. Vid sidan av de föreskrifterna i regeringsformen (och de grundläggande från till förmån för allmärma intressen som undantag skyddet

finns intagna i främst rättegångsbalken) återfinns de allmänna

framför allt i brottsbalken, där också

integritetsskyddsreglerna

regler om datorrelaterade brott finns intagna. När det gäller det speciella område som omfattas av datalagen och lagen om ADB vid taxeringsrevision, nämligen integritetsvid med hjälp av ADB, finns härutöver

skydd personregistrering

i ett antal särskilda lagar såsom lagen

beröringspunkter (1990:484) om övervakningskameror m.m., kreditupplysnings-

lagen (1973: 1 173) och inkassolagen (1974: 182). Det gemensamma för dessa lagar är att de avser att den enskilde mot

skydda

att om honom eller henne i otillbörlig omfattning

uppgifter samlas bearbetas och sprids i olika sammanhang. I

in, lagras, om övervakningskameror gäller det närmast bilder av den fråga

enskilde, medan det vid kreditupplysning och inkassoverksamhet rör om dennes personliga och ekonomiska förhållanuppgifter

den. I stor är den särskilt tillståndspliktiga

mycket utsträckning verksamhet som är reglerad enligt de nu nämnda lagarna också

ADB-anknuten. Någon osäkerhet om att i sådant fall också om integritetsskydd är tillämpliga torde inte datalagens regler föreligga.

I om det integritetsskydd som sekretesslagen (1980: 100) fråga innebär tar detta mera sikte på utlämnande av uppgifter, dvs.

aktualiseras först sedan personuppgifter inhämtats och lagrats.

I den mån de handlingar som regleras av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen också är att anse som personregister i datalagens mening kan dock även i de fallen frågan om en

dubbel prövning uppstå. Enligt datalagen (11 § första stycket) får som i inte lämnas ut om

personuppgift ingår personregister

det finns anledning anta att skall användas för uppgiften automatisk databehandling i strid med lagen. Motsvarande

törbudsregel som i ll § första stycket datalagen finns för

myndigheternas del i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Inte heller i nu nämnda fall torde några eller gränsdragnings- tillämpningssvårigheter uppstå. Nuvarande ordning har, såvitt utredningen kunnat inte finna, inneburit behov av någon särskild av de skilda samordning bestämmelserna. Med till att vad som redovisas i det hänsyn utredningen enligt tidigare betänkandet (SOU 1990:61, avsnitt 8.2) inte föreslår att några ändringar i vid av ADB-begreppet tillämpning datalagen behöver göras och att skall personregisterbegreppet framgent göras mera teknikoberoende finns det inte heller skäl att tro att tillämpningssvårigheter skulle uppstå i framtiden i förhållande till de som nu har behandlats. speciallagar Enligt datalagsutredningens mening finns det därför inte skäl att ytterligare samordna lagstiftningen på vad integritetskyddsområdet gäller områden där datorteknik används och sker. personregistrering Å andra sidan det inte vara att i en vidare synes möjligt utsträckning undvika den dubbla som nu i en del fall prövning kan krävas skilda bestämmelser. En i en sådan enligt förändring riktning skulle tvärtom kunna leda till att brister i integritetsskyddet skulle området. När det uppstå på gäller kreditupplysnings- och inkassoverksamhet förtjänar det att framhållas att integritetsskyddet främjas av att datainspektionen är tillsynsmyndighet också på dessa områden. Inspektionens och tillsyn kontroll bör verksamt kunna bidra till en enhetlig tillämpning vid en av prövning integritetsskyddet.

4 inom

Personregistrering området

för och statistik

forskning

4. 1 Direktiven

I direktiven framhålls att det i om särskilda sektorer där fråga datorteknik kan finnas att behovet

utnyttjas anledning överväga

av speciella regler i och att

datalagen forskningsområdet är ett exempel härpå. Vidare hänvisas till forskningsetiska utred-

ningens (U 1988:03) arbete och anförs:

Utredaren bör detta arbete och beakta följa de ändringar i datalagstiftningen som kan bli följden av den forskningsetiska utredningens arbete. Om det bedöms lämpligt med särskilda regler för forskningsregistren bör utredaren lämna till sådana. En förslag fråga av intresse i samband med detta är möjli heten att använda sig av krypterade forskningsregister och ha n c elñlen deponerad

hos någon annan än den registeransvari ge i d: fall det inte går att

byg a registren på s.k. informerat samtycke eller arbeta med

avidgentifierade En sådan skulle få konsekvenser

uppgifter. ordning

bl.a. för den registeransvariges 10 § skyldigheter enligt datalagen. Liknande frågor uppkommer på statistikområdet.

Forskningsetiska utredningens arbete redovisas i avsnitt 4.4.

4.2 Gällande rätt

Personregistrering för forskning och statistikändamål är inte

särreglerad i datalagen. I den mån inte är

registren hänförliga

till s.k. statsmaktsregister, dvs. har tillkommit efter beslut av

riksdagen eller regeringen, krävs tillstånd av för att

inspektionen få inrätta och föra personregister för ändamål. angivna

På av uttalanden i förarbetena har dessa register i grundval

kommit att få en privilegierad ställning när det gäller

praxis

möjligheterna att få registrera personer utan naturlig anknytning till den Enligt en fast praxis ifrågasätter registeransvarige.

datainspektionen vid sin prövning som regel inte det behov som

av ett forskningsregister. Denna uppfattning

anges för inrättande i att forskningsområde och forskningsgrundar inspektionen metod är frågor som faller utanför inspektionens behörighet. Däremot kräver inspektionen naturligtvis för tillstånd att det är att inskränka intrånget i den personliga integriteten möjligt villkor i det enskilda fallet. genom

I fall rör registreringen personuppgifter av känsligt

många där tillstånd enligt datalagen får beviljas, endast om slag,

särskilda eller synnerliga skäl föreligger (4 §). I datainspek-

tionens anses det förhållandet att uppgifterna skall praxis användas för ett vetenskapligt ändamål i sig vara tillräckligt för

att kravet särskilda eller synnerliga skäl. uppfylla på

Stöd för denna finns i uttalanden i samband med tolkning tillkomst år 1973. I propositionen (prop. 1973:33 s. datalagens hänvisning till ett uttalande av offentlighets- och 122) anges med avsnitt 4.1 iSOU 1990:61),

sekretesslagstiftningskommittén (se

att från kravet på synnerliga skäl borde kunna medges undantag för statistiska bearbetningar och vetenskapliga undersökningar, under att enskilda namn inte offentförutsättning personers I direkt härtill framhålls att även i vissa

liggörs. anslutning andra undantag bör kunna medges, om det

sammanhang ett starkt samhälleligt eller annat allmänt intresse att föreligger

får ske och det finns säkra garantier för att registreringen

inte används eller så att otillbörligt inte-

uppgifterna sprids, gritetsintrång uppkommer. Vidare i praxis åtskillnad mellan sådana register som

görs avses från de berörda och

bygga på informerat samtycke register

där sådant inte skall inhämtas.

samtycke

För vissa för såväl forsknings- som statistik-

personregister

ändamål har meddelat föreskrifter om

datainspektionen nyligen

ett förenklat DIFS 1989:2 och

ansökningsförfarande (se

För båda ändamålen föreskrivs bl.a. att informerat 1990:1). i en del fall skall föreligga, dvs. att den som skall

samtycke

i får om bl.a. registrets ändamål

registreras förväg upplysningar

och innehåll och därefter frivilligt lämnar begärda uppgifter eller att dessa inhämtas från någon annan källa. medger En förutsättning för det förenklade förfarandet på forskningsomrâdet är vidare att de som hanterar registren är väl insatta i de som Det gäller både forskare och andra som regler gäller.

handhar registren för den registeransvariga myndigheten.

Möjligheten att använda det förenklade förfarandet har därför gjorts beroende av datainspektionens medgivande. De statliga myndigheter som får använda det förenklade förfarandet är universitet, högskolor och andra forskningsinrättningar som

efter ansökan fått medgivande att göra det. Ändamålet med sådana register som omfattas av förfarandet skall vara att framställa statistik i Från

forskningssyfte. registret

får man enbart skapa statistiska tabeller eller annan anonym information, där enskild person inte avslöjas. Vidare får man framställa arbetsmaterial i form av listor för att kontrollera och rätta personuppgifter i samband med statistikproduktionen. För att kunna skicka ut förfrågan om deltagande i undersökningen och för att samla in uppgifterna får man också framställa adressetiketter och listor där de registrerade prickas av. I ändamålet ingår att statistiken skall framställas i

forskningssyfte, dvs. syfta till att belysa okända faktorer eller bekräfta hypo-

teser, t.ex. enligt följande.

Framställning av statistik över mödrar i syfte att studera samband mellan rökning och barns födelsevikt.

Det förenklade ansökningsförfarandet får inte användas för rena registerundersökningar, s.k. registerforskning (se avsnitt 4.5.6). Det krävs därför att uppgifterna i registret åtminstone till viss del inhämtas direkt från den registrerade själv genom en enkät

eller vid en intervju.

Det förenklade ansökningsförfarandet beträffande vissa personregister för statistikdndamdl gäller enbart ansökningar

från statistiska centralbyrån (SCB) och får avse endast framställning av statistik. Statistik används vanligen för att beteckna siffermässiga eller

annars kvantitativa mått över tillstånd eller samband, inkl. mått

framställda med hjälp av diagram, kurvor m.m. Termen

betecknar också den vetenskap eller de metoder som används för att framställa statistik.

Bestämmelser i det förenklade ansökningsförfarandet för

statistikändamål finns också om inrättande av tillfälliga personregister genom sambearbetning av två eller flera register,

liksom om ändring i registerinnehåll och om tillfälligt förande

av personregister som avlämnats till riksarkivet för förvaring

(jfr avsnitt 7). I en promemoria om personregister för vetenskapliga under-

sökningar och i en särskild informationsskrift har inspektionen redovisat sin praxis i frågan om tillstånd för forsknings- och statistikregister utöver det förenklade förfarandet. Praxis är

dock inte entydig.

Av redovisningen framgår beträffande informationskravet att inspektionen anser, att metoder för informationens lämnande i vissa fall kan diskuteras och att kravet på informerat

samtycke

undantagsvis helt kan efterges. Dessa undantag avser i så gott som samtliga fall uppgiftsinhämtande som sker på annat sätt än enkäter eller intervjuer, dvs. närmast i form av s.k. genom Om information lämnas på annat sätt än vid

registerforskning.

enkät eller intervju, skall dock rätten att avböja medverkan framgå.

De fall som aktualiserar undantag från informerat samtycke är

enligt praxis när

I hälsotillståndet hos dem som skall registreras det svårt gör att informera på vanligt sätt,

I det kan anses oetiskt att ta kontakt med dem som skall registreras eller

I när informationen skulle undersökningens resultat.

förrycka

Vidare anser inspektionen i en del fall, när det inte är fråga om direkt kontakt med dem som skall registreras, att information kan lämnas i annan än individuell form (exempelvis genom eller annonser i om det står klart att de som

anslag pressen), avses bli registrerade kan förväntas vara positiva till registreringen och om det gäller mycket stora populationer. Så har t.ex. skett i fråga om det s.k. utbildningsregistret hos SCB, vari

om de svenska medborgarnas utbildning m.m. finns

uppgifter

samlad.

Ett exempel på fall där inspektionen ansett det oetiskt att informera, gällde ett som skulle belysa om intag personregister av läkemedel påverkade sannolikheten för att få vissa cancer-

I det fallet hade de flesta som skulle ingå sjukdomar. personer i registret uppnått hög ålder och det antogs att de skulle ha

oroats, om de informerats om undersökningens syfte.

bestämmelse som i år, månader och dagar

Någon generell hur länge i ett forskningsregister får anger personuppgifter

bevaras i identifierbart skick finns inte. I 12 § datalagen sägs allmänt att skall utgå ur registret när de inte

personuppgifterna längre behövs för registrets ändamål eller när den register-

att föra registret. Enligt samma lagrum kan ansvarige upphör dock uppgifter komma att bevaras även därefter, om det följer

av bestämmelser i lag eller annan författning eller av myndig-

hets beslut som har meddelats med stöd av författning.

Att uppgifterna skall utgå innebär, enligt den information som inspektionen lämnar till forskare, i första hand att namn, personnummer och andra rena Det

identitetsuppgifter avlägsnas.

får emellertid inte heller därefter finnas att någon möjlighet på ett enkelt sätt identifiera en enskild person. Detta kan t.ex. vara

fallet om namnet visserligen inte nämns men det förekommer sådana bestämningar av vem vissa uppgifter avser att man lätt

kan ta reda på namnet i en matrikel e.d. När information har lämnats, bl.a. om att registret skall bevaras, i enlighet med datainspektionens ovan berörda foreskrift (1990: l) om vissa personregister för forskningsändamål, godtar inspektionen att registret bevaras på datamedium utan att avidentifieras, om riksarkivet anser att det bör ske och tillika är berett att ta hand om registret. Om de registrerade däremot är ovetande om registrets existens, blir inspektionens beslut i allmänhet att avidentifiering skall ske. Undantag görs i bara om det enligt praxis princip

finns grundad anledning tro att de registrerade inte skulle

motsätta sig ett bevarande. Ett beslut om avidentiñering behöver

enligt vissa uppfattningar inte utesluta att en utskrift av registret

görs på papper som bevaras för framtiden.

Statistikfrågor har nyligen behandlats av statistikregelutred-

ningen i dess betänkande (SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. I betänkandet föreslås en lag som reglerar den statliga

statistikframställningen. I förslaget regleras bl.a. skyldigheten

att lämna uppgifter för statlig liksom

statistikframställning,

frågor om och

uppgiftsskydd, framställningsmetoder offentlig-

görande.

4.3 rekommendation

Europarâdets

m.m.

Europarådet har antagit en rekommendation år 1983 (Recommendation No. R, 83, 10) rörande för som

skydd personuppgift

används vid eller för statistik. har

forskning Sverige godtagit

rekommendationen utan reservation. En antagen rekommendation är till skillnad från en konvention inte bindande men innebär likväl ett visst åtagande att så långt som möjligt efterkomma rekommendationens bestämmelser.

Syftet med rekommendationen är enligt uttalanden i dess

inledning att tillgodose såväl behov som

forskningens skyddet

för den enskildes integritet.

Rekommendationen är tillämplig på användningen av personuppgifter för vetenskaplig forskning och statistik, såväl inom den allmänna som inom den enskilda sektorn och oberoende om uppgifterna fors med hjälp av ADB eller manuellt. Enligt rekommendationen skall respekten för den personliga integriteten garanteras i varje forskningsprojekt som använder personuppgifter. Alla som lämnar uppgifter om sig skall informeras om projektets natur, dess mål och namnet på

personen eller myndigheten for vilken forskningen utförs. Om

från vilken uppgifter skall hämtas inte är att

personen skyldig

lämna uppgifter skall han informeras om att han har frihet att välja om han vill samarbeta; skyldigheten kan följa av lag eller avtal. Han har också rätt att när som helst att sin

avbryta

medverkan utan att ange skäl. Om inte, på grund av syftet med forskningen, information om projektets natur m.m. kan avslöjas innan uppgifterna samlas in skall personen informeras efter det att insamlingen är färdig och vara fri att fortsätta eller avbryta sin medverkan. Om han då vill avbryta sin medverkan skall han ha rätt att få uppgifterna strukna ur registret.

Något undantag från kravet på informerat samtycke, när den

enskilde själv lämnar uppgifterna, finns i princip inte angivet. (I fraga om s.k. registerforskning se avsnitt 4.5.6). Personuppgifter som erhållits för forskning får inte användas för annat ändamål än forskning. I synnerhet får de inte användas för beslutsfattande som direkt påverkar personen ifråga, såvida det inte ligger inom ramen för forskningen eller denne

inte uttryckligen lämnat sitt samtycke. Användning för ett annat

forskningsändamål än det ursprungliga är tillåten under vissa förutsättningar. Undantagsvis kan därvid också kravet på

informerat samtycke efterges.

Personuppgifter som används för forskning får inte publiceras

i identifierbar form, såvida inte de berörda lämnat sitt samtycke och det skett i enlighet med särskilda skyddsbestämmelser.

I varje forskningsprojekt skall det anges, så långt det är möjligt, om personuppgifter skall förstöras, avidentifieras eller bevaras när projektet är avslutat, och i det senare fallet under

vilka villkor uppgifterna skall bevaras. När den berördes

att delta i ett behövs, skall sam-

samtycke forskningsprojekt

tycket också omfatta möjligheten av att uppgifterna bevaras efter projektets avslutande. Om det inte varit möjligt att infordra samtycke for att bevara uppgifterna, får dessa bevaras under det

villkoret att lagringen görs i enlighet med skyddsbestämmelser

som fastställts i lag.

Innan beslut fattas om att förstöra personuppgifter som förs av offentliga skall den möjliga framtida

myndigheter, användningen

av sådan data undersökas i samråd med arkivmyndigheterna. Förutom den nu beskrivna rekommendationen finns en särskild rekommendation som tar sikte på medicinska data-

banker (Recommendation No R, 81, 1). Enligt denna rekom-

mendation krävs information till den enskilde om syftet med insamlingen vid inhämtande av medicinsk information från denne.

Informationen får inte lämnas ut utan samtycke, såvida det inte

gäller personer eller enheter inom sjuk- och hälsovård eller medicinsk forskning eller ett utlämnande i övrigt är förenligt med reglerna för läkarsekretess. Den enskilde skall enligt rekommendationen upplysas om förekomsten av och innehållet i den information som finns lagrad om honom eller henne i medicinska databanker. Eftersom patienten är källan till informationen, är dennes samtycke grunden för användningen av den och bevarandet av patientregister hos läkare eller sjukhusadministration. Denna rekommendation, som Sverige också anslutit sig till, är för närvarande föremål för översyn i en särskild arbetsgrupp inom Europarådets expertkommitté för

dataskydd. Båda rekommendationerna har utformats med hänsyn tagen till

uttalanden som gjorts av European Science Foundation år 1980 och 1985, vilka beaktat principer som det internationella forskarsamhället antagit vid konferenser i Bellagio år 1977 och Köln år 1978.

Forskningsetiska utredningen

4.4. 1 Betänkandet

De frågor som rör personregistrering inom forsknings- och

statistikområdena har behandlats i forskningsetiska utredningens betänkande - (SOU 1989:74) Forskningsetisk prövning organisation, information och utbildning. I utredningen förs fram förslag som man menar dels kan göra datalagen bättre anpassad till forskningens behov, dels stärka

integritetsskyddet för forskningsregister. I huvudsak innebär förslagen att informerat samtycke kan

undvaras i vissa fall, om beslutet om att inrätta ett forskningsregister i stället fattas av en forskningsetisk kommitté.

Datainspektionens tillståndsprövning skulle således upphöra,

även om regleringen av forskningsregister i övrigt skulle ske inom datalagens ram. Utredningen föreslår också en definition av

tydlig begreppet

forskningsregister enligt följande försök att urskilja olika slag av register:

I Administrativa Dessa innehåller data som

beslutsregister.

insamlas av myndigheter för att ligga till grund för beslut eller åtgärder rörande enskilda individer. Sådana register år t.ex. in-

dividregister inom sjukvården i form av journaler på vårdcentrals-

och kliniknivå, inkassoregister, register inom socialtjänsten.

I Dessa innehåller -

Statistikregister. data som myndigheter statistiska centralbyrån, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen

m.tl. - ofta kontinuerligt samlar in för statistiska ändamål. Avsikten är att genom dessa insamlade data kunna ge en så långt möjli t korrekt överblick och beskrivnin av en verksamhet, ett

aktueñt läge i samhället liksom att kunna olja utvecklingstrender.

Sådana register är t.ex. folk- och bostadsrâkningarna, kriminalvårdsregister, cancerregistret och utbildningsregister.

I eller databaser för Därmed

Forskningsregister forskning.

avses personrelaterade register och databaser för sådan forskning där resultaten redovisas utan att enskilda individers identitet röjs.

Många forskningsregister gäller små grupper och år av tillfällig

karaktär. I andra fall omfattar de många individer och finns kvar under lång tid för att man skall kunna studera utvecklingen i s.k. studier. Dessa register kan betecknas som data-

ljongitudinella aser.

Forskningsregister/databaser innehåller up gifter om individer

insamlade genom intervjuer och/eller enlxfåter eller uppgifter

hämtade från andra re ister. Uppgifter i

databaser har inte till sy te att tjäna som underlag för forskninüregisterl- slut eller

andra direkta åtgärder. Det som således karakteriserar en forsk-

ningsdatabas/ett forskningsregister är att uppgifter däri uteslutande används för forskning och att inga uppgifter om enskilda identi-

fierbara individer blir offentliga eller på annat sätt förs vidare av

forskarna. Eftersom uppgifter om enskilda individeri forsknin s-

databaser/forskningsregister inte används som underlag för bes ut avseende åtgärder rörande dessa individer riskerar dessa individer

inte att lida skada eller men av att u pgifter om honom/henne

finns där. Detta förutsätter givetvis att hanterin en av forsknings-

register/databaser följer de stränga regler som öreskriver att data som finns där inte används för något annat ändamål än just forskning.

Enligt forskningsetiska utredningen skall sekretesslagens regler

alltjämt tillämpas, vilket bl.a. innebär att administrativa register kan användas for att skapa forskningsregister, men att uppgifter

från forskningsregister inte får lämnas till administrativa regis-

ter.

Det föreslagna undantaget från tillståndskravet skulle inte gälla alla forskningsregister utan ett begränsat antal registeransvariga

som är underkastade

offentlighetslagstiftningen enligt följande

förslag till ändrad lydelse av 2 a § innebär datalagen. Förslaget

att tredje stycket i paragrafen tillförs ytterligare en punkt:

(Utan hinder av 2 § andra stycket 1 får) 5. statliga högskole-

enheter, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- och sjukvården inrätta och Era personregister som uteslutande används för forskning och där resultaten redovisas utan att enskilda individers identitet röjs, under förutatt informerat inhämtats sättning samtycke från de registrerade eller att registreringen godkänts av forskningsetisk kommitté.

Utredningen diskuterar också frågor om avidentifiering

resp.

kryptering av register. I fråga om avidentifiering lämnas bl.a. följande beskrivning.

Ett avidentiñerat register betraktas däremot inte som ett rsonregister. Att ett register är avidentifierat innebär att et inte innehåller namn eller personnummer eller något annat som direkt identifierar en individ. Däremot betraktas det fortfarande som avidentifierat om någon bakvägen, efter ett visst detektivarbete, skulle kunna identifiera en individ genom att sammanställa vissa uppgifter, s.k. bakvägsidentifikation. Teoretiskt är det t.ex. möjligt att bakvägsidentiñera större delen av befolkningen om man har tillgång till följande offentli a uppgifter om en person: ålder,

kön, församling och exakt årsi omst. För att hindra möjligheter

till bakvägsidentifikation tar forskare därför i vissa sammanhang bort en del uppgifter, t.ex. församling, eller avrundar inkomstuppgifterna. Detta beror i så fall på att man iakttar forskningsetiska regler som forskarna själva ställt upp, inte på att det krävs i datalagen.

När det gäller krypterade register föreslår utredningen att

skyldigheten att lämna utdrag enligt 10 § datalagen skulle kunna

undvaras i vissa fall genom att sista i

meningen paragrafen ges följande lydelse:

Med undantag för forskningsregister som förs av statliga högskoleenheter, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- och sjukvården och där skyldigheten att lämna utdrag skulle kunna medföra sänkt integritetsskydd, får underrättelse dock underlåtas endast efter medgivande från datainspektionen.

Bakgrunden till förslaget framgår bl.a. av följande redovisning

av diskussioner som förevarit mellan SCB och datainspektionen

(DI) och kommentarer i därav:

utredningens anledning

SCB, som har många statistikregister, har infört ett stort antal

skyddsåtgärder för att förbättra sekretessen. En sådan sk ddsåtgärd år kryptering, som t.ex. innebär att man, när uppgi terna

väl är insamlade, omvandlar personnumret till ett anonymt informationslöst tal med hjäl av en matematisk formel. Formeln kan konstrueras så att ingen änner till den i sin helhet och själva rogrammet kan förslutas som en svart låda vars innehåll ingen anner. ger enligt SCB praktiskt taget samma infomiations-

sky Käycptering som avidentifierin . Ansvaret för krypteringspro rammet

och dess användning sku le dessutom kunna ligga utan or SCB, t.ex. hos DI. SCB menar dock att det inte är lämpligt att kryptera Om

sådana register där man är skyldig att lämna registerutdrag.

man betraktade kry terade register på samma sätt som avidenti-

fierade register, vigcet skulle innebära att de inte var person-

register i datalagens mening, skulle man inte heller behöva lämna utdrag. Register som är lämpliga att kryptera bör alltså vara sådana där man kan avstå från registerutdrag. Sådana register är, enligt SCB, t.ex. register som består av uppgifter som den enskilde redan kärmer till (taxeringsuppgifter) eller sammanställningar av känsliga uppgifter från andra register, där den enskilde i stället kan be ära utdrag från de lokala register där uppgifterna hämtats, t.ex. rån sjukhus eller myndigheter inom socialtjänsten. SCB skrev och frågade DI hur man såg å detta. DI svarade att kry tering enligt den metod som SCB ade redovisat gav ett till redsställande skydd. Den skulle medföra att risken för att någon utomstående får tillgång till personuppgifter i datalagens mening kan anses praktiskt taget eliniinerad. Vid bearbetning av

ett krypterat register skulle SCB:s egen personal inte kunna se

vilka personer uppgifterna avser. Om SCB lämnade krypteringsnyckeln till en annan myndighet kunde detta ha samma betydelse för SCB:s praktiska hantering som en avidentifiering. Trots detta

menade DI att det krypterade registret måste ses som ett personregister enligt datalagen. De registrerades insynsrätt fick inte

inskränkas. Detta resonemang utvecklas närmare i en inom DI upprättad promemoria om personregister och statistik (1988-01-26), som användes som underlag vid styrelsesamnianträde i februari 1988 då man tog ställning till SCB:s skrivelse om kry tering. Man kan ifrågasätta, heter det i promemorian, om inte örarbetena skulle kunna tolkas så, att om den registeransvarige lämnar ifrån sig krypteringsnyckeln för han inte längre registret i datalagens mening. Det skulle då inte längre vara fråga om ett personregister och han skulle inte vara skyldig att lämna § IO-utdrag. Men mot detta kan man invända: För tilltron till integritetsskyddet är emellertid insynsrätten av grundläggande betydelse. Aven om det vore sakligt välmotiverat

bör en därför inte ske genom att DI ändrar sin praxis.

kursändring

Om en sådan ändring anses böra komma till stånd, bör det i stället

ske lagstiftningsvägen.

Detta uttalande skulle kunna tolkas så att DI definierar ett register där krypteringsnyckeln lämnas till någon annan än den som ett rsonregister och att skyldigheten att

registeransvarige

lämna § IO-utdrag därför varstår. Men en riktigare tolkning är kanske att vända på resonemanget: DI anser att rätten till § 10utdrag är så viktig att man därför inte vill definiera denna typ av krypterat register som något annat än personregister, även om det är sakligt motiverat och inte strider mot förarbetena till datalagen. Skall man ändra på detta, måste statsmakterna göra det - DI önskar inte ändra sin praxis. Man kan notera att i direktiven för den nyligen tillsatta utredningen för översyn av datalagen (dir. 1989:26) nämns detta problem i samband med utredarens uppdrag att överväga om det behövs särskilda regler för forsknings- och statistikregistren.

För att garantera rätten till insyn i skyddskrypterade register, måste krypteringen temporärt brytas, framhåller DI i sitt svar till SCB. För att inte krypteringen skall behöva brytas alltför ofta skall dock den registeransvarige inte behöva lämna ut re isteruppdrag inom en månad, vilket DI i vanligt fall rekommen erar en väntetid på 3-4 månader kan accepteras.

Slutligen pekar utredningen på behovet av skärpta straffregler och att straffbestämmelserna när det

möjligheter förtydliga gäller dels skydd mot s.k. varvid också bakvägsidentifiering, skyddskrypterade register skulle omfattas, dels bedrägligt

förfarande i anslutning till registerutdrag 10 § enligt datalagen.

Remissyttranden

I enlighet med regeringens av sedermera

riksdagen godkända beslut i propositionen om forskning (1989/90:90, UbU25, rskr.

328) har betänkandet (SOU 1989:74) Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning jämte

remissyttranden

överlämnats till

datalagsutredningen.

I föreliggande avsnitt redovisas remissinstansernas inställning till forskningsutredningens förslag vad avser ändringar i datalagen (se avsnitt 8.6.4 i betänkandet, SOU 1990:61, och 4.4.1). Yttrande avgavs efter anmodan eller sedan tillfälle beretts dem

av, förutom datalagsutredningen, följande och myndigheter

organisationer:

Datainspektionen, socialstyrelsen, riksarkivet, universitets-

och högskoleämbetet,

skolöverstyrelsen, arbetslivscentrum,

statistiska humanistisk-

centralbyrån, forskningsrådsnämnden, samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forsknings-

rådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, rådet för medicinsk-etiska frågor, delegationen för social forskning, Riksdagens ombudsmän, landstingsförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Svenska statistikersamfundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Statsvetenskapliga

förbundet och Sveriges sociologförbund. Utredningens förslag om att ersätta datainspektionens till-

ståndsprövning med beslut av en forskningsetisk kommitté, i de

fall informerat samtycke inte föreligger, och att begränsa rätten

till utdrag enligt 10 § datalagen har fått ett blandat mottagande. Oreserverad ställning for förslaget har tagits av social-

styrelsen, universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen,

medicinska och Svenska

forskningsrådet sociologförbundet.

Medicinska forskningsrådet (MFR) anförde exempelvis i denna del följande:

MFR hälsar med särskild tillfredsställelse förslaget att forskningsregister som förs av universitet och högskolor, statliga forskningsinstitut, statistiska centralbyrån och myndigheter inom hälso- skall undantas från krav av och sjukvården på tillstånd MFR delar utredarens syn att de forsknings-

datainspektionen. etiska ommittéema bättre kan bedöma eventuella risker med

dataregistrering. MFR instämmer också helt med utredarens up fattning att integritetsskyddet vanligen stärks av att registren ut ormas på ett sådant sätt att skyldighet att lärrma registerutdrag ej automatiskt bör föreligga. Enligt MFR:s syn sammanfaller här forskningsintressena med individens krav på integritetsskydd, en syn som också delas av Europarådet. Det är väsentligt att Sverige har regler som överensstämmer med motsvarande regler i övriga eftersom multinationella register kommer att bli alltmer

Eurocpa, bety elsefulla för att erhålla snabba forskningsresultat inom många

områden.

Universitets- och hänvisade i sitt remissyttran-

högskoleämbetet

de till att en av universitet och högskolor i landet i majoritet infordrade var (Härav var bl.a. Uppsala

yttranden positiv.

universitet för förslaget, medan såväl Stockholms som Lunds universitet var emot.) Statistiska centralbyrån förklarade sig i princip vara för förslaget men ansåg, att datalagsutredningens arbete borde awaktas vad i 10 § datalagen för statistiska avsåg begränsningar registers del. Riksarkivet var likaså för utredningens förslag under förut-

sättning bl.a. att inspektionen (får) ge generella föreskrifter

och att dessa kompletteras med bestämmelser

registerspecifika

utfärdade av eller direkt av de etiska

anslagsbeviljande organ

kommittéerna . Positiva till förslagen men med det tillägget att en prövning av

etisk kommitté bör ske, även om informerat samtycke före-

ligger, var följande: Forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, delegationen för social

forskning och Svenska läkaresällskapet.

Vissa remissinstanser har inte till

uttryckligen tagit ställning

förslaget till ändringar i datalagen men får anses vara positiva till tanken på en av de etiska kommittéerna. Hit hör

utbyggnad bl.a. naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges Lantbruks-

universitet, landstingsförbundet och Svenska Statistikersamfundet. Tveksamma till förslaget eller motståndare till en ändring med hänvisning till datalagsutredningens pågående arbete var skogsoch - som för anser att data-

jordbrukets forskningsråd övrigt

tillstånd bör krävas, även om informerat samtycke

inspektionens

föreligger - rådet för medicinsk-etiska frågor och LO. Även

TCO:s yttrande får tolkas så, att det kan hänföras till denna

kategori. Klart emot förslaget var Riksdagens ombudsmän (JO Hans Ragnemalm) och datainspektionen. JO anförde vad avsåg förslaget om slopad tillståndsprövning

bl.a. följande.

Jag har ingen invändning mot att tillståndskravet avskaffas vad gäller de fall då informerat samtycke - som detta uttryck uppfattas i betänkandet (s. 118) - inhämtas från samtli a registrerade.

åatainspektionen

Däremot avstyrker ag förslaget att tillstånd av

skall ersättas av god ännande av forskningsetisk kommittéi de fall

då informerat samtycke av någon anledning ej inhämtats. Forskning med hjälp av modern datorteknik och med användning av personregister innefattar betydande risker för intrång i

enskildas integritet. Detta särskilt i hög grad medicinsk och

gäller

beteendevetenska lig samt 1 viss utsträckning samhällsvetenskaplig och humanistisk orskning. Ett effektivt sätt att värna om enskilda människors integritet, när fråga uppkommer om deras deltagande som försökspersoner i forskningsprojekt eller om utnyttjande av datorbaserade personregister, är att upprätthålla krav på informerat samtycke från den enskildes sida. Detta krav har i

själva

verket central betydelse för skyddet mot otillbörligt integntetsintrång. Därför bör enligt min uppfattning krav på informerat

samtycke från samtliga berörda enskilda i princip u prätthållas

generellt; för undantag bör krävas att synnerliga skäi) föreligger

med hänsyn till forskningsuppgiftens angelägenhetsgrad och svårigheten att inhämta informerat samtycke. I dessa undantagsfall är det inte lämpligt att prövningen anförtros ett organ, i vilket forskare utgöra ca tre fjärdedelar av ledamöterna. Som utredaren framhåller (s. 156) får etikgranskningen inte betraktas bara ur forskarsamhällets eget pers ktiv. Det torde finnas en risk för att de som själva sysslar med orskning kan vara benägna att särskilt starkt betona vikten av att ett planerat kommer

forskningsprojekt

till utförande, och att de därmed tonar ned nskema från integritetsskyddssynpunkt. För undvikande av denna risk förordar jag, att för inrättande av datorbaserat även fortsätt-

forskningsregister

ningsvis skall krävas tillstånd av datamspektionen, om inte informerat samtycke inhämtats från samtliga berörda. Det kan vara lämpligt, att datainspektionen i sådana tillståndsärenden in-

hämtar yttrande från forskningsetisk kommitté. La tekniskt skulle

den av mig förordade ändringen av utredarens för attningsförslag (femte punkten i 2 a § tredje stycket datalagen) innebära, att de

avslutande orden eller att registreringen godkänts av forsk-

ningsetisk kommitté utgår.

I fråga om begränsning av utdragsrätten anförde JO:

Utredaren föreslår, att undantag skall införas från skyldigheten för den registeransvarige att på ansökan lämna registerutdrag enligt 10 § datalagen, vad gäller forskningsregister som förs av

vissa statliga och landstingskommunala myndigheter, om skyldig-

heten att lämna utdrag skulle kunna medföra sänkt integritets-

skydd (s. 123). Utan att detta uttryckli en sägs i betänkandet

synes avsikten vara, att det ankommer på en regrsteransvarige att avgöra, om skyldighet att lämna utdrag kan anses medföra försvagat integritetsskydd.

Detta ñrslag avstyrks, eftersom den enskildes rätt till kontroll av vilka uppgifter om honom själv som finns i

registrerade

datorbaserade personregister är viktig från integntetsskydds-

inte minst mot bakgrund av det förhållandet, att

synpunkt,

under vissa avses

re istrering av känsliga uppgifter ñrutsâttningar

til åtas även utan inhämtande av infonnerat samtycke. Den

enskildes rått till insyn i och kontroll av uppgifter i forsknings-

registren beträffande vederbörande själv bör ingalunda ñrsvagas. Sådan insynsrätt kan inte i sig med fog påstås medföra försämrat integritetsskydd. Tekniska svårigheter för re isterhållaren att förena ett gott skydd för känsliga personuppgi er (Lex. genom med skyldigheten att på begäran utfärda

skyddskrycptering) registerut rag enligt 10 § datalagen utgör inte ett godtagbart skäl

för den förslagna urvattningen av den enskildes rätt till insyn och kontroll. Den föreslagna förändringen skulle dessutom sannolikt medföra ökad risk fir misstro från allmänhetens sida mot

med hjälp av datorregistrering av

forskning personuppgifter, något

som i förlängningen kan leda till negativa konsekvenser för forskningen.

Datainspektionen i fråga om förslaget om undantag

(DI) yttrade

från tillståndsplikten, sedan redovisat det arbete

inspektionen

som lett fram till det förenklade ansökningsförfarandet för

forskningsregister, bl.a.:

Ett tillståndsbeslut det förenklade förfarandet innebär att ett

enligt

antal villkor som anges i författningen skall gälla som föreskrifter för Villkoren avser bl.a. ändamålet med

forskningsregistret.

registret, registrets innehåll, underrättelse till berörda personer, samtycke från berörda, bevarande och skyldighet att föra en förteckning över register som inråttats enligt författ-

särskild

ningen.

Det framstår som alldeles självklart att personregister för forsk-

ningsändamål oftast - även om de bygger på infonnerat samtycke från de registrerade - innehåller så integritetskånsliga uppgifter att de bör förenas med villkor och föreskrifter av de slag som har nämnts här. Det sagda innebär att DI kan tillstyrka förslaget att undanta

forskningsregister som grundar sig på infonnerat samtycke från datalagens tillståndskrav, endast om förslaget kombineras med

närmare villkor om vad som skall gälla för registren antingen i lagform eller genom att DI ges rätt att utfärda generella föreskrifter för sådana register. DI avstyrker däremot bestämt förslaget att från datalagens tillståndskrav undanta forskningsregister som u prättas inom

ramen för forsknin sprojekt som godkänts av orskningsetisk

kommitté men inte ygger å informerat samtycke. Genomförs

förslaget kommer en stor de av forskningsregistren att föras över

huvudet å allmänheten. Det finns också risk för en omfattande okontrol erad spridning av känsliga administrativa up gifter som använts i DI befarar att a lmänhetens

forskningssammanhang.

förtroende för forskningen härigenom kommer att allvarligt skadas. Metropolitdebatten ger belägg för detta. Det låter sig inte heller göras att kombinera förslaget med närmare villkor vad som

skall gälla för registren utan en omfattande utredning. DIs handlâggningspraxis visar nämligen att det endast beträffande

register som sig på infonnerat samtycke utkristalliserat

grundar

sig en enhetlig praxis. Skälet år att dessa register i regel är

mycket olika varandra och att det i det enskilda fallet måste få

avgöras vilka föreskrifter som är erforderliga för att förebygga otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

När det gäller ändringen av 10 § datalagen ansåg inspektionen

följande:

Utredaren föreslår att den som ansvarar för ett forskningsre ister i fortsättningen inte skall vara skyldig att lämna registerut rag i sådana fall där denna skyldighet skulle kunna medföra sänkt integritetsskydd. Utredaren motiverar sitt förslag med att utdragsskyldigheten medför en försämrin från integritetssynpunkt genom att utdragsmöjlighetema skulle s apa risker för obehöriga uttag. Utredaren bygger här sitt resonemang på felaktig grund och blandar iho säkerhet och integritet. Föreligger risker att utdra smöjlig etema missbrukas, är det givetvis säkerheten som ska l förbättras. Paragrafen i datalagen om enskildas rätt till insyn anses som en av de viktigaste. Konstitutionsutskottethar betonat vikten av att DI

och de registeransvariga informerar allmänheten om insynsrätten

och underlättar för de enskilda att utnytfa den (prop. 1978/79: 109 s. 25, KU 1980/81:9 s. 9). Rätten för en enskilde att få veta om

han förekommer i ett visst personregister och vad som i så fall

finns noterat om honom är för integritetsskyddet.

grundläggande

Genom insynsrätten ges den enskilde rätt att fä oriktiga och missvisande uppgifter rättade. Därigenom höjs också datakvaliteten i forskningsregistren. En inskränknin av insynsrâtten går i motsatt riktning mot den lärdom debatten ring Metropolitprojektet bort föra med sig och som utredaren själv understryker i andra sammanhang, nämligen öppenhet och korrekt information. I direktiven till datalagsutredningen sägs att ett centralt inslag i datalagens regelsystem är principen om rätt till insyn i person-

register för de registrerade. Det sågs vidare att denna princip

alltjämt bör gälla, men att det kan finnas anledning att överväga dess närmare reglering. Att nu föregripa datalagsutredningens förslag är olämpligt. Mot bakgrund av det anförda avstyrker DI bestämt utredarens förslag att inskränka insynsrätten.

för borde

Datalagsutredningen yttrade egen del att dess arbete

avvaktas innan ändringar i datalagen övervägdes.

Överväganden

4.5.1 Allmänna utgångspunkter

Datalagen innehåller, som framgått, inte några särbestämmelser vad avser personregister för forskningsändamål. Med forsk-

ningsregister brukar i allmänhet avses personregister som inrättas och förs för vetenskapliga ändamål och där syftet inte

är att de personuppgifter som ingår i registret skall utgöra underlag för beslut eller administrativa åtgärder. Resultatet av den forskning vari personregistreringen ingår redovisas som regel utan att uppgifterna om den enskilda individen blir kända. Inom ramen för nuvarande ordning krävs alltid tillstånd av datainspektion för att ett personregister för

forskningsändamål

skall få inrättas. (Se avsnitt 4.2).

I sin tillståndsprövning går inte inspektionen närmare in på det vetenskapliga ändamålet i Att behovet av ett visst sig. pröva forskningsprojekt eller användning av en viss metod anser

inspektionen faller utanför inspektionens behörighet. Däremot fäster naturligtvis inspektionen stor vikt vid möjligheten att i det enskilda fallet genom villkor begränsa integritetsintrånget. Som

framgått av redovisningen ovan (avsnitt 4.2) spelar därvid

förekomsten av informerat samtycke en stor roll.

Datainspektionen har nyligen antagit ett förenklat ansöknings-

förfarande för tillståndsprövningi de fall sökanden är en statlig forskningsinrättning eller rektorsämbetet vid ett universitet eller

en högskola. Förfarandet bl.a. att

bygger på uppgifterna

inhämtas från den registrerade genom enkät eller intervju först sedan denne informerats om vissa förhållanden och därefter frivilligt lämnat uppgifterna eller medgett att dessa inhämtas från någon annan källa. Enligt förfarandet skall information lämnas om följande: registrets ändamål och innehåll, vilka uppgifter som skall bearbetas med hjälp av ADB, vilka uppgifter som skall inhämtas från andra källor än den registrerade och vilka dessa källor är, hur att länge myndigheten planerar

föra registret, innebörd och omfattning av den sekretesskyddet,

registrerades rätt till utdrag och vad

enligt l0§ datalagen

riksarkivet kan ha beslutat i om bevarande hos

fråga registrets

riksarkivet samt att registreringen är

frivillig.

När det gäller har som

statistikregister inspektionen, nämnts,

likaledes föreskrivit ett förenklat förfarande som bygger på

informerat samtycke. Behörig sökande i de fallen är statistiska centralbyrån (SCB). Den information som skall lämnas innan uppgifter inhämtas från den registrerade är i stort sett likadan

som den som krävs vid

forskningsregistrering. Det kan anmärkas att statistikregelutredningen (se avsnitt 4.2) i sitt lagförslag angett, att den enskilde själv bestämmer om uppgifter för statistiska ändamål skall lämnas eller inte, om inte skyldighet att lämna uppgifter föreskrivs i denna eller annan

lag (se 4 § i förslaget till lag om den statliga statistikframställ-

ningen). Enligt förslaget skall åvila enskild uppgiftsskyldighet

(varmed förstås också juridisk person) som bedriver näringsverksamhet eller äger av viss beskaffenhet för

fastighet upp-

gifter om finansiella och ekonomiska transaktioner och för-

hållanden, arbets- och miljöforhållanden, utbildning, forskning

och utveckling, handel, priser,

lagerhållning, fastigheter,

byggnader och lägenheter. Skyldigheten att lämna uppgifter skall dock inte föreligga för förhållanden som är mer än tre år gamla (6-7 §§).

I vilken form samtycket skall lämnas finns inte närmare

reglerat i nuvarande bestämmelser. I många fall torde samtycket följa av s.k. konkludent handlande, dvs. att den enskilde medverkar exempelvis att lämna de genom begärda uppgifterna. Skillnaden mellan de båda slagen av personregister är i de förenklade förfarandena beskriven så, att ändamålet med personregistrering för vetenskapliga undersökningar angetts vara

framställning av statistik i forskningssyfte, medan ändamålet för statistikregistreringen angivits till enbart av framställning

statistik. I båda fallen ingår således framställning av statistik som en väsentlig faktor.

När forskningsregister i det följande behandlas avses också,

om inte annat sägs,

statistikregister. Kravet på att personregistrering för ändamål vetenskapliga

eller för enbart statistiska när den enskilde lämnar

syften, upp-

gifterna, får ske endast efter informerat samtycke är i full överensstämmelse med den rekommendation på området som antagits av Europarådet och som Sverige har ställt sig bakom (se avsnitt 4.3). Enligt rekommendationen ges endast ett undantag från kravet på informerat samtycke. Det gäller i det fall har samtycke lämnats for inhämtande av uppgifter för ett visst forsknings-

ändamål och uppgifterna därefter önskas användas för ett forskningsändamål som påtagligt skiljer sig från det ursprungliga projektets syfte eller natur. Enligt rekommendationen får den ursprungligen gjorda registreringen användas också i det

senare fallet utan att nytt samtycke inhämtas, om det skulle te

sig opraktiskt med till eller det stora antalet hänsyn tidsåtgång

personer som berörs att informerat inhämtas och om

samtycke skyddsbestämmelser för dessa fall anges i lag. I de kommen-

tarer som gjorts i anslutning till rekommendationen från Europarådets sida anges, att de villkor eller föreskrifter som i lag bör anges för de fall som nu har nämnts bör säkerställa en

likvärdig grad av skydd för den enskildes integritet. Som exem-

pel anges det tillstånd som lämnas av en

datatillsynsmyndighet

eller den prövning som kan göras av särskilda som inom organ forskarsamhället skapats för ändamålet. Härtill kommer att rekommendationen innehåller en del bestämmelser som bl.a. tar sikte på fall då inhämtas

uppgifter

från annan än den registrerade själv. (Se avsnittet register-

forskning i 4.5.6 nedan). Den möjlighet som enligt rekommendationen finns att i vissa fall inhemsk lag föreskriva undantag från olika villkor genom

i bestämmelserna reser frågan vilken författningsform ett sådant

undantag bör ha. Användningen av uttrycket lag (law) i rekommendationen torde inte innebära att ett undantag kan föreskrivas endast direkt genom lag i den svenska regeringsformens Den inhemska konstitutionella nivån bör mening. nämligen enligt vad som är brukligt vid tolkningen av internationella åtaganden inte vara avgörande. Det innebär att förskrifter som meddelas av regeringen i en förordning eller av datainspektionen efter i lag också

exempelvis bemyndigande

torde rekommendationens krav på att vara meddelade

uppfylla

i Vad som däremot skulle falla utanför lagkravet lag (law). torde vara enskilda beslut, exempelvis villkor i ett enskilt ärende, som meddelas av en För att tillgodose

myndighet.

kravet på lag bör nämligen ett undantag meddelas som en generell norm, varigenom bl.a. vedertagna rättssäkerhetskrav som förutsebarhet och likformighet blir tillgodoexempelvis sedda. Forskningsetiska utredningen har, som framgått av avsnitt 4.4, for sin del ansett att en prövning i särskilda forskningsetiska kommittéer i vissa fall kan ersätta datainspektionens

om informerat samtycke inte föreligger. tillståndsprövning,

I skiss 1990:61) till ett framtida

datalagsutredningens (SOU

som skall ersätta den nuvarande tillståndsprövtillsynssystem, ningen, finns i ett särskilt avsnitt (8.6.4) angivet hur systemet skulle kunna tillämpas inom forskningens och statistikens

område. I korthet innebär det att personregistrering inom

forsknings- och statistikområdet skulle normeras och att känsliga inom det normerade området skulle anmälas till dataregister som föll utanför det i förväg

inspektionen. Forskningsregister

reglerade området skulle alltid anmälas, medan register för bruk inte i något fall skulle kräva anmälan. De regler

personligt

som i materiellt hänseende närmare skulle gälla for registren finns dock inte behandlade i betänkandet. En vid inom forsk-

väsentlig utgångspunkt personregistrering

och statistikområdet är att utformas

nings- integritetsskyddet

med beaktande av de behov som forskningen och statistikframställningen kan ha. En sådan avvägning avspeglas i den

rekommendation som området antagits av Europarådet, där

på den enskilde enligt huvudregeln i vilken utsträckning

själv avgör

om honom eller henne skall lämnas. Endast i fråga om

uppgifter fall där uppgifterna skall användas for ett annat forskningssyfte

än det ursprungliga bör avkall på kravet på informerat

samtycke

kunna göras. Enligt rekommendationen bör dessa undantagssituationer, som framgått, kunna prövas av en tillståndsgivande

myndighet eller ett särskilt forskningsorgan efter riktlinjer som

närmare anges i lag.

Enligt utredningens mening bör kravet på informerat samtycke

även framdeles utgöra utgångspunkten för omfattningen av personregistrering på forsknings- och statistikområdet. Den närmare regleringen av de villkor som bör uppställas för att

informerat samtycke skall anses föreligga bör kunna utformas

med utgångspunkt i Europarådets rekommendation och i

huvudsak i enlighet med de verkställighetsföreskrifter som

datainspektionen har antagit på området inom ramen för det nuvarande förenklade ansökningsforfarandet. Ytterligare en utgångspunkt för den framtida regleringen av forskningsregister bör vara att den, som redan antytts i utredningens tidigare betänkande (avsnitt 8.6.4 i SOU 1990:61), kan inordnas i ett framtida där

tillsynssystem, datainspektionens

tillståndsprövning har upphört. Det reser vissa frågor om de närmare villkoren för personregistrering inom forsknings- och statistikområdet och vilka lagtekniska lösningar som bör väljas. Frågan om statsmaktsregister, dvs. register om vars inrättande regeringen eller riksdagen beslutar, föreslås enligt utredningen bli reglerad på samma sätt som i dag (se avsnitt 8.7 i betänkandet). Det innebär att inspektionens roll

huvudsakligen

begränsas till att yttra sig, motta anmälan och kontrollera efterlevnad av lagen eller förordningen i fråga, medan möjligheten att besluta villkor för registret är begränsad. Det gäller även om det som avses är att anse som ett

statsmaktsregister

forsknings- eller statistikregister. Den reglering som sker i statsmaktsregister lämnas därför utanför den fortsatta redovis-

ningen. (Ett exempel på en nyligen antagen registerlag på

forsknings- och statistikområdet utgör lagen, 1989:329, om en

folk- och bostadsräkning år 1990, prop. 1988/892121, FiU 24, rskr. 258). De överväganden som datalagsutredningen redovisar för forskningsregister i allmänhet har, som framgått, relevans också

för personregister som enbart syftar till framställning av

statistik. I följande avsnitt diskuteras närmare hur en anpassning till ett

tillsynssystem bör kunna ske och de särskilda frågor som därvid

uppstår.

4.5.2 till ett

Anpassning tillsynssystem

Det av utredningen föreslagna tillsynssystemet bygger på att huvuddelen av kan

personregisteranvändningen framgent

regleras genom de föreskrifter som datainspektionen kan komma att meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera känsligt slag (jfr 4 och 6 §§ datalagen) eller uppgifter om

personer utan anknytning till den registeransvarige skall anmälas

till inspektionen. Alla register som faller utanför det normerade området - och som inte kan hänföras till kategorin register för personligt bruk - skall anmälas. (övriga register) Datainspektionen skall skärpa sin tillsyn och inrikta sin in-

spektionsverksamhet mot framför allt de register som anmäls

och i Övrigt kontrollera genom stickprov inom skilda områden. I skall inspektionen kunna få viss hjälp av

tillsynsverksamheten

som har ett inom området.

myndigheter tillsynsansvar

Tillståndsprövningen skall helt upphöra, men inspektionen skall i samband med att anmälan görs kunna pröva om register som faller utanför det normerade området bör förses med

särskilda villkor eller undantagsvis förbjudas.

De närmare frågor och villkor som behöver övervägas för en anpassning av forskningsregistreringen till ett framtida tillsynssystem är

I av (4.5. 3), bestämningen begreppet forskningsregister

I av (4.5.4), betydelsen avidentifiering

I kravet

undantag från på informerat samtycke (4. 5. 5),

I

registerforskning (4.5. 6),

I 5. sambearbetning (4. 7),

I omfattning (4.5. 8), anmdlningsskyldighetens

I utövande

tillsynens (4.5.9),

I och kryptering (4510)

I vissa (4. 5.11). lagtekniska frågor

Envar av dessa fragor behandlas i följande avsnitt.

4.5.3 Bestämningen av begreppet forskningsregister

Med forskningsregister bör i förevarande sammanhang förstås personregister som innehåller personuppgifter vilka används för vetenskapligt ändamål. I enlighet med utredningens i det tidigare betänkandet framlagda förslag att knyta bestämningen av begreppet personregister hårdare till ändamålet (se avsnitt

8.3 i delbetänkandet) är det utan betydelse om uppgifterna finns

lagrade i traditionella dataregister (filer) eller i databaser eller med någon annan ADB-teknik. Utanför begreppet forskningsregister faller därför den personregistrering som kan förekomma på forskningsinstitutioner eller i andra forskningssammanhang, men där syftet med registreringen primärt är ett annat än att uppgifterna skall användas för ett vetenskapligt arbete. Hit hör exempelvis de administrativa register som används i arbetet för att handlägga löne- och personalfrågor. De administrativa register som finns hos myndigheter eller institutioner inom social-, hälso- eller sjukvården och som utgör underlag för beslut eller åtgärder som rör enskilda individer faller också utanför bestämningen forskningsregister, eftersom ändamålet också här är ett annat än forskning. Skulle emellertid i ett vetenskapligt syfte uppgifter hämtas ur sådana administrativa register för vidare elektronisk eller annars automatisk bearbetning, uppstår naturligtvis ett forskningsregister. Jfr avsnittet registerforskning nedan. Den övergripande frågan huruvida ett register överhuvudtaget har en vetenskaplig koppling får avgöras främst med hänsyn till vem som är registeransvarig, men även andra kriterier kan komma i fråga. Den verksamhet som bedrivs vid etablerade institutioner såsom de statliga högskoleenheterna och statliga forsknings-

instituten hör självfallet hit, liksom den forskning som kan bedrivas inom hälso- och sjukvården i den kommunala sektorn.

Å andra sidan bör såsom forskning inte anses varje verksamhet som betecknas som sådan av exempelvis samhällsplanerande allmänna organ. Även privata forskningsinstitutioner bör räknas till dem som anses kvalificerade som forskningsorgan, om det saknas anledning att betvivla den vetenskapliga inriktningen av verksamheten. I tveksamma fall kan frågor om finansiering och den vetenskapliga bakgrunden hos den projektansvarige eller annars uppgivne forskaren ha för en

betydelse bedömning

härvidlag. Det bör dock understrykas att det inte i första hand är en fråga för datainspektionen att göra bedömningar av vad som kan

räknas till forskning. I ett framtida är det dock

tillsynssystem

ofrånkomligt att frågan i samband med en granskning av en anmälan eller vid exempelvis en institutions- eller företagskontroll kan komma upp huruvida ett visst register skall anses

vara forskningsregister eller inte. Detta får då bedömas med ledning av bl.a. de anknytningsfaktorer som nyss nämnts, dvs.

främst institutionstillhörighet, finansiering och den projektansvariges eller enskilde angivne forskarens vetenskapliga meriter. Datainspektionen bör i tveksamma fall samråda med de etablerade forskningsorgan som finns på området. Förutom fakultets- eller kan härvid de

institutionsstyrelser statliga

forskningsråden komma i fråga, dvs. medicinska forsknings-

rådet, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

naturvetenskapliga forskningsrådet, skogs- och jordbrukets forskningsråd samt det nyligen inrättade socialvetenskapliga forskningsrådet. Lika lite som för närvarande bör det i princip ankomma på

datainspektionen att granska den vetenskapliga inriktningen.

4.5.4 Betydelsen av

avidentifiering

Med avidentifiering avses att namn eller varje annan l beteckning som är direkt hänförlig till den enskilde avlägsnas. Avidentifie-

l

ringen är således en form av gallring. Genom att uppgiften förlorar sin karaktär av att kunna hänföras till en enskild person föreligger inte heller en sådan uppgift som kan konstituera ett personregister. Med anonymisering brukar man beteckna såväl

i

begreppen avidentifiering som kryptering (se avsnitt 4.5.10).

I såväl Europarådskonventionen (se avsnitt 7.1 i SOU

1990:61) som i EG-direktiven (se avsnitt 2.2) finns vissa 1

i

definitioner som är av när det

betydelse gäller begreppet avidentifiering.

Enligt konventionen (art 2) avses med i

personuppgift (per- 1 sonal data) all slags information som kan hänföras till en 1 identifierad eller identifierbar individ. , Denna definition återfinns även i EG-direktiven (art. 2) men

med följande tillägg: En identifierbar individ är särskilt en

individ som kan identifieras med ledning av ett identifieringsnummer eller en liknande identifieringsenhet. Direktiven innehåller också i samma artikel en definition av

avidentifiering (depersonalize) som saknas i konventionen: . ..

att ändra personuppgifter på ett sådant sätt att den information

som finns inte längre kan knytas till en särskild individ eller en

individ som kan fastställas endast till priset av en alltför stor

insats i fråga om arbetskraft, kostnader och tid. I kommentaren till denna definition sägs bl.a. att en uppgift kan betraktas som avidentifierad även om den teoretiskt kan återidentifieras med hjälp av oproportionerliga tekniska och finansiella resurser. I rekommendationen (se avsnitt 4.3) anges att en person inte bör anses som identifierbar, om identifieringen kräver en orimlig mängd tid, kostnad och arbetskraft. Den syn på återidentifiering som på detta sätt kommit till

uttryck torde delas av flertalet av de europeiska dataskyddsmyndigheterna. Det innebär att den svenska datainspektionens

praxis (se nedan) på området, i vart fall från tidigare år, synes något strängare än den i Europa i övrigt gängse tillämpningen av begreppet återidentifiering eller s.k bakvägsidentifikation. Teoretiskt kan det vara möjligt att i vissa fall genom s.k. bakvägsidentifikation, även efter en företagen avidentifiering, identifiera en viss person. Detta kan ske exempelvis genom att vissa uppgifter av offentlig natur, såsom ålder, kön, församling och årsinkomst är kända och efter en sammanställning gör identifieringen möjlig eller att andra karakteristika såsom en utvald grupps ringa storlek eller en angiven säregen händelse

möjliggör att uppgifterna knyts till en viss enskild person. I

samband med införandet av i år

tillståndssystemet datalagen

1973 ansågs också register, där alla identifikationsmöjligheter helt och hållet eliminerats, böra falla utanför kravet på tillstånd, även om man av en ren tillfällighet skulle kunna identifiera en viss person med hjälp av andra registrerade uppgifter (se prop. 1973:33 s. 118). Datainspektionen har i sin praxis ställt höga krav på att bakvägsidentifikation inte skall var möjlig för att avidentifiering skall anses föreligga. Enligt utredningens mening bör avidentifierade personregister inte anses vara personregister i datalagens mening, så länge en bakvägsidentiñering är möjlig endast efter en omfattande, kostsam eller tidskrävande arbetsinsats. Denna lösning överensstämmer också med den begreppsbestämning som finns i vissa utomlands och i bl.a.

dataskyddslagar Europarådsrekommen-

dationen. Det innebär att ett en gång avidentifierat register förlorar sin

karaktär av personregister och uppgifterna däri kan användas utan att de särskilda integritetsskyddande bestämmelserna i

datalagen eller i författning som har utfärdats av datainspektionen blir tillämpliga. Från ett sådant avidentifierat register skall skiljas register, där personuppgifterna dolts genom kryptering. Till denna fråga återkommer utredningen (se avsnitt 4.5.lO nedan).

4.5.5 Undantag från kravet informerat

på samtycke

Som nämnts bör en utgångspunkt vara att inte

forskningsregister får inrättas utan att den registrerades samtycke först har

inhämtats. Reglerna för hur information bör ges bör kunna utformas i överensstämmelse med vad som nu finns intaget i inspektionens föreskrifter (se avsnitt 4.2, jfr EG-direktiven på denna punkt, art. 12). Det är angeläget att det av reglerna också framgår i vilken utsträckning samtycke kan lämnas av ställföreträdare eller annan än den berörde personligen. I Europarådets rekommendation vikten av att särskild fall där

understryks uppmärksamhet ägnas

den berörde själv på grund av t.ex. ålder eller sjukdom - har svårigheter att ta tillvara sina intressen.

Forskningsetiska utredningen har diskuterat om samtycke skall

kunna lämnas också genom en företrädare för en organisation som den berörda personen är ansluten till, dvs. närmast en

facklig organisation. Denna form av samtycke genom ombud är

emellertid svår att förena med rekommendationens krav, for såvitt inte ombudets behörighet framgår av lag eller avtal. Några sådana lagbestämmelser finns för närvarande inte, förutom de allmänna familjerättsliga bestämmelserna om ställföreträdare (förmyndare, god man och förvaltare). Enligt datalagsutredningens mening är det däremot inte lämpligt att generellt lagfásta en rätt för en organisation att i

fråga om personligt integritetsskydd företräda den enskilde. Det

är dock denne obetaget att genom avtal, exempelvis i en särskild klausul i ett annat anställningsavtal än kollektivavtal, överlåta rätten till samtycke till annan. Möjligheten att helt på informerat bör

ge avkall samtycke enligt Europarådsrekommendationen, som nämnts, finnas i de fall uppgifter som inhämtas för ett forskningsändamål avses användas för ett annat vetenskapligt syfte än det ursprungliga

under närmare angivna förhållanden.

Dessa förhållanden bör enligt utredningen preciseras närmare.

Datainspektionen upprätthåller i sin nuvarande praxis i tillståndsärenden så gott som undantagslöst kravet på att informerat skall när det inte

samtycke föreligga gäller registerforskning (se

nedan). Även i de fall den enskilde själv lämnar uppgifterna bör

- vid användning av personuppgifterna för ett nytt forsknings-

ändamål - kunna awaras samtycke enligt utredningens mening i viss, avser

mycket begränsad omfattning. Utredningen följande

två fall och under villkor som i viss mån knyter an till inspektionens praxis, när undantag har från

gjorts huvudregeln

om informerat samtycke.

Om det skulle vara kostsamt eller tidsödande att inhämta förnyat samtycke för ett nytt forskningsändamål från dem som lämnat samtycke för en viss registrering, bör samtycke kunna undvaras, under förutsättning att det nya är sådant att man syftet kan anta att de registrerade, om de inte hade tillfrågades, någon invändning mot inrättandet av det nya forskningsregistret. Det andra fallet där informerat samtycke kan undvaras bör vara, där den registrerades hälsotillstånd eller forskningssyftet är sådant att förnyad information skulle kunna riskera att skada den som informerades. Ett undantag i detta hänseende bör dock gälla endast, om inte samtycke kan inhämtas från som någon kan anses företräda denne i saken, exempelvis en förvaltare eller god man. Det åligger den som önskar för ett nytt utnyttja uppgifterna forskningsändamål att se till att villkoren för är samtycke uppfyllda, om denne varit ansvarig för inhämtandet av de ursprungliga uppgifterna. (De fall där uppgifter för forskningsändamål hämtas ur befintliga register i övrigt behandlas nedan i avsnittet registerforskning). Genom den anmälningsskyldighet som utredningen har föreslagit skall finnas för uppgifter av mera känsligt slag (se avsnitt 4.5.2) kommer datainspektionen att kunna uppmärksammas på förhållandena och ges tillfälle att ingripa. För att undvika att undantagsfallen aktualiseras bör givetvis de som avses bli registrerade redan vid första tillfället om tillfrågas sin inställning till de som kan förutses komma forskningssyften i fråga.

Registerforskning

Vid såväl forskning som av för enbart insamling uppgifter statistiska ändamål förekommer det att information om den enskilde hämtas ur redan befintliga register eller uppgiftssammanställningar. I vårt land och i de övriga nordiska länderna är sådan s.k. registerforskning vanlig. En förklaring till detta är den jämförelsevis goda tillgången på sådan information hos och andra i dessa länder. I myndigheter Sverige underlättas forskningen också av bestämmelserna om handlingsoffentlighet för uppgifter hos myndigheter. Vidare bidrar den utbredda användningen av personnummer till att göra personuppgifter mera lätt tillgängliga här. Registerforskningen som metod har lett till goda resultat, bl.a. inom cancerforskningen, och har även rönt internationell uppmärksamhet. Som redan har nämnts bör utgångspunkten vid en av reglering personregistrering på forsknings- och statistikområdet vara att

forskningens och statistikframställningens behov tillgodoses, men att detta bör ske inom ramen för den rekommendation på området som Europarådet antagit och Sverige ställt sig bakom. Bestämmelserna bör dock inte utformas så, att registerforskningen onödigtvis försvåras. Skulle kravet på informerat som diskuterats i föregående avsnitt, undantagslöst

samtycke,

fick de nuvarande rutinerna i stor utsträckning

upprätthållas,

ändras, eftersom det mera sällan förekommer att den som lämnat till ur vars register inform-

uppgifter någon myndighet,

ation för forsknings- eller statistikändamål sedermera hämtas, har lämnat sitt till vidare användning för

samtycke uppgiftens

angivet ändamål. I praxis finns vissa normer utvecklade som datainspektionens

kan särskilt ta sikte på registerforskning.I den informa-

sägas som enligt datainspektionens nuvarande föreskrifter på tion, området (se avsnitt 4.2) skall föregå ett beslut av den enskilde att lämna för forsknings- och statistikregistre-

personuppgifter ring, skall regelmässigt lämnas upplysning om vilka uppgifter

som skall inhämtas från andra källor än den registrerade och

vilka dessa källor är. Även om inspektionen intar den principi-

ella att information alltid skall dem som ståndpunkten ges till och att praktiska olägenheter och kostnader normalt registreras inte bör föranleda att informationskravet efterges ens när uppgifter inhämtas på annat sätt än genom enkät eller intervjuer, anser inspektionen dock att vissa avsteg härifrån i just de fallen kan behöva göras. medger mot denna bakgrund att kan

Inspektionen samtycke

undvaras vid registerforskning i följande fall, nämligen när

I hälsotillståndet hos den som skall registreras det svårt gör att informera på vanligt sätt,

I det kan anses oetiskt att ta kontakt med den som skall

registreras eller

I när informationen skulle förrycka undersökningens resultat.

I fråga om stora populationer och om det är klart att de som avses bli registrerade kan förväntas vara positiva, anser

vidare att individuellt samtycke kan ersättas med inspektionen anslag eller annonser. I de fall informationskravet har eftergetts beslutar inspeksom nämnts, dock om en begränsning till

tionen, regelmässigt

tiden för registrets förande och att avidentifiering eller förstörelse därefter skall ske.

Även med beaktande av de i vårt land relativt goda möjligheterna att ur allmänna handlingar hämta uppgifter för forsknings- eller statistikändamål sätter sekretesslagens (1980:100)

bestämmelser också gränser till skydd för den enskildes är dock inte absoluta när det gäller

integritet.Dessa gränser

att för forskningsändamål få tillgång till hemliga

möjligheterna I förarbetena till sekretesslagen sägs i denna del bl.a.

uppgifter.

följande (prop. 1979/80:2 s. 347):

Ar den efterfrågade upp iften hemlig enligt en sekretessbestämmelse som upptar ett s aderekvisit,torde mycket ofta utlämnande kunna komma till stånd utan beaktansviird risk för skada. Ar mottagaren institution eller tjänsteman, följer offentlig sekretessen uppgiften enligt 13 kap. 3 § i lagen. Enskild forskare kan åläggas tystnadsplikt med stöd av 14 kap. 9 §. Saknas skaderekvisiti sekretessregeln, kan forskningens behov tillgodoses särskilda Forskningen kan i vissa genom författningsföreskrifter. fall tänkas också med av få tillgång till uppgifter tillämpning regeln i 14 kap. 3 § om utlånmande av sekretessbelagda uppgifter myndigheter emellan.

Härtill kommer den allmänna möjlighet till dispens som föreskrivs i 14 kap. 8 § sekretesslagen:

får, förutom när det särskilt anges i bestämmelse om Regeringen sekretess, för särskilt fall förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl.

Det kan i detta erinras om att ett förslag lades sammanhang fram av data-och (se SOU 1986:24) om

offentlighetskommittén

att sekretess 7 l § sekretesslagen (sekretess inom enligt kap. hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd

eller andra förhållanden) inte skulle hindra att uppgift personliga

lämnades till eller en kommun

socialstyrelsen,landstingskommun

som inte i uppgiften behövdes i en ingick landstingskommun,om

sådan verksamhet hos som eller

myndigheten avsåg forskning

framställning av statistik inom hälso- och sjukvårdens område. är för närvarande föremål för förnyat övervägande i Frågan samband med en av reglerna om överföring av sekreöversyn

tess inom vårdområdet m.m. En promemoria (Ds 1990:11)

Sekretess inom och mellan på vårdområdet har

myndigheter

remissbehandlats och föranlett en proposition i saken. I propo-

sitionen om sekretess inom och mellan myndig-

(1990/9l:11l) heter vårdområdet m.m. förslås i denna del att utlämnande på

av material mellan kommunala myndigheter på

sekretessbelagt hälso- och område får ske för forskning eller

sjukvårdens

av statistik eller för administration på verksam-

framställning

om det inte kan antas att den enskilde eller någon hetsområdet,

honom närstående lider men om uppgiften röjs, dvs. med tillämpning av ett s.k. rakt skaderekvisit. Europarådsrekommendationen (se avsnitt 4.3) innehåller en del bestämmelser som har viss till de särskilda

anknytning

frågor som registerforskningen ger upphov till, utöver de allmänna villkor i rekommendationen som tidigare har redovisats. För det första föreskrivs till förmån för forskning ett undantag från den grundläggande principen om förbud mot utlämnande till tredje man av personuppgifier. Personuppgifter får lämnas ut av allmänna eller privata organ för forskningsändamål antingen med den enskildes samtycke eller i enlighet med

skyddsbestämmelser som närmare har bestämts i inhemsk lag.

Om utlämnade dock det allmänna kravet att personsker, gäller

uppgifterna inte får publiceras i identifierbar form, såvida inte

de berörda har lämnat sitt samtycke härtill och det skett i

enlighet med andra i lag angivna skyddsbestämmelser. Som

anvisningar till när utlämnande kan ske utan samtycke av personliga uppgifter nämns i förarbetena till rekommendationen graden av säkerhet i handläggningen, be-

forskningsprojektets

tydelse, behovet av identifierbara uppgifter och risken för den

berörde, om uppgifterna används för forskningsändamål.

För det andra finns i rekommendationen en föreskrift om att forskares till allmänna skall under-

tillgång befolkningsregister

lättas, så att de kan få underlag för urvalsundersökningar. Om annat inte beslutas av inhemska i enskilda bör

myndigheter fall,

enligt föreskriften sådana uppgifter få innehålla uppgift om namn, adress, födelsedag, kön och yrke. I förarbetena till denna föreskrift anförs bl.a., att forskningen i ökad utsträckning är beroende av uppgifter som redan finns hos olika statliga institutioner och att föreskriften tillkommit för att inte forsk-

ningen ensidigt skall vara beroende av dessa institutioners skönsmässiga bedömning i fråga om utlämnande av uppgifter. I anslutning härtill görs också hänvisning till den lagstiftning om tillgång till allmänna handlingar (laws on freedom of inform-

ation) som finns i många länder. Det understryks att de personuppgifter som nämns i föreskriften är den minimiinformation som under alla förhållanden måste göras tillgänglig och att det undantag som kan vara föreskrivet i inhemsk lag kan ta sikte på sådana grupper av uppgifter som t.ex. adress- och

yrkesuppgifter, om det är av särskild vikt för den enskilde att

dessa uppgifter inte lämnas ut.

I det föregående har utredningen ansett att kravet på in-

formerat bör när det inrättande av

samtycke upprätthållas gäller

personregister för forsknings- eller statistikändamål och att

undantag från detta krav bör förekomma endast i de fall det

gäller byte av ändamål, dvs. när forskningssyftet är ett annat än

det ursprungligen angivna och till vilket har lämnats.

samtycket

Undantagsfallen bör preciseras i enlighet med Europarådsrekommendationens anvisningar och tas in i föreskrifter.

De uppgifter som hämtas från myndigheter och andra inom ramen för en registerforskning skulle således i de allra flesta fall

inte komma att omfattas av denna eftersom

reglering, samtycke

torde saknas. Endast möjligheten att inrätta registret genom beslut av regeringen eller riksdagen, dvs. som ett statsmaktsregister,skulle då stå till buds. En sådan ordning skulle, å andra sidan, mot bakgrund av vad som redan anförts om registerforskningens betydelse innebära en klart otillfredsställande

förändring

i förhållande till nuläget.

Frågan är då för registerforskningens del om och i så fall i vilken omfattning rekommendationens bestärmnelser medger

undantag från kravet på informerat samtycke och därigenom en lösning inom ramen för en allmän reglering av forskningsregister i ett framtida

tillsynssystem.

Även om en av rekommendationens utgångspunkter, vid sidan av att betona värdet av forskning, är att personregistrering för forsknings- och statistikändamål enligt huvudregeln förutsätter informerat samtycke, framgår det att kravet på sådant samtycke är avsett endast för de fall då den enskilde .välv lämnar informationen. De situationer då uppgifterna såsom vid registerforskning hämtas från annat håll är inte direkt reglerade i rekommendationens bestämmelser.Den möjlighet till undantag som rekommendationen uttryckligen medger vid utlämnande av

personuppgifter för forskningssyfte utsäger i och för sig ingenting om inrättande av personregister för samma ändamål. En rimlig tolkning av rekommendationens bestämmelser i denna del synes dock vara att även den efterföljande användningen i

form av exempelvis ett inrättande av personregister omfattas.

En sådan tolkning förefaller ha stöd i förarbetena till den

aktuella bestämmelsen men även i den ovan nänmda föreskriften i rekommendationen om en tillåten utan

användning föregående

samtycke av personuppgifter ur för urvals-

befolkningsregister undersökningar. Tolkningen ligger också väl i linje med rekommendationens syfte att också beakta forskningens behov.

I den mån samtycke inte föreligger till utlämnande av person-

uppgifter för forskningssyfte krävs, som nämnts, enligt ut-

talanden i förarbetena till rekommendationen i denna del dock att det i inhemsk lag finns intagna bestämmelser, där till

hänsyn datasäkerhet och risken för integritetsintrång finns beaktade

jämte till vikten av forskningsprojektet och behovet av

hänsyn

identifierbara data. Den praxis som inspektionen för närvarande vid där information inte länmas i

tillämpar registerforskning,

förväg och samtycke således saknas, bör - b1.a. med hänsyn till de kraven på och förstörelse som i de

strängare tidsbegränsning

fallen föreskrivs - kunna tjäna som underlag för utarbetande av

sådana bestämmelser. Det innebär att samtycke kan undvaras

där hälsotillståndet hos dem som skall registreras gör det svårt att informera på vanligt sätt eller det kan anses oetiskt att ta kontakt med dessa. Vidare bör information kunna underlåtas om det slmlle förrycka undersökningens resultat, i samband med att den enskilde utnyttjade sin Slutligen bör man

strykningsrätt.

kunna awara om redan har lämnats och

samtycke, samtycke

registreringen gäller ett allt under

nytt forskningsändamål,

förutsättning att det skulle vara kostsamt eller tidsödande att

inhämta ett nytt samtycke och man kan anta att de registrerade,

om de inte hade mot det nya

tillfrågades, någon invändning

forskningsregistret. Med lag torde, som redan framgått, också förstås av regeringen meddelade förordningar och de föreskrifter som datainspektionen efter delegation har rätt att meddela. Rekom-

mendationens krav på lagform torde nämligen vara uppfyllt, om

det är fråga om i förväg meddelade normer av generell karaktär, till skillnad från i enskilda fall. Den

myndighetsbeslut

inhemska rättsordningens val av normnivå torde således inte vara avgörande.

Det avsteg från kravet på informerat samtycke som ett

bibehållande av registerforskningen i huvudsak i nuvarande innebär bör därför kunna inom ramen för omfattning rymmas en allmän förskrifter av forskningsfrågorna i

reglering genom

ett framtida utan att komma i konflikt med

tillsynssystem

området. Föreskrifterna bör

Europarådsrekommendationen på

dock innehålla de konkreta materiella som

skyddsbestämmelser

är nödvändiga. bör, liksom för forsk-

Anmälningsskyldighet i allmänhet, föreskrivas endast för de register som

ningsregister innehåller känsligare och för dem som faller utanför

uppgifter

inspektionens normering (övriga register). Frågan om ett

vikt - vilket vid en registerforskning som forskningsprojekts görs utan samtycke bör tillmätas särskild betydelse enligt rekommendationens förarbeten - får bedömas mot bakgrund av

det allmänna kravet att med skall vara

på syftet registreringen

för (dvs. att registret är

personregistrering forskningsändamål ett oavsett om det gäller registerforskning forskningsregister),

eller en verksamhet där inhämtas direkt från den

uppgifterna som skall Vilka krav som bör uppställas i det registreras.

har diskuterat ovan (se avsnittet sammanhanget utredningen

bestämningen av begreppet f0rskningsregister).

Som behandlar nedan i ett särskilt avsnitt (4.5.11) utredningen är en allmän vilka bestämmelser som skall tas in huvudfråga direkt i och vad som efter delegation kan normeras datalagen föreskrifter. De särskilda frågor som

genom datainspektionens

rör torde emellertid i huvudsak inte vara av

registerforskning

sådant att de behöver tas in i datalagen, utan en reglering slag datainspektionens framtida föreskrifter på forskningens genom område torde vara tillräcklig. I den mån det vid registerforskär om att överföra uppgifter mellan flera personning fråga blir också om sambearbetning (se nedan) tillregister reglerna lämpliga.

4.5.7 Sambearbetning

om dvs. bearbetning av uppgifter i ett Frågan sambearbetning,

tillsammans med uppgifter i ett annat personpersonregister hos den eller hos en annan registerregister registeransvarige

eller annan manuell) direkt överföring av ansvarig (även från ett till ett annat, bör enligt vad utred-

uppgifter register avsnitt 8.6.5 i SOU 1990:61) i princip

ningen tidigare angett (se samma sätt som i allmänhet i det

regleras på personregistrering

framtida tillsynssystemet. Det innebär att vissa sambearbetningsfrågor bör

uttryckligen normeras av datainspektionen och att anmälningsplikt i huvudsak till vad utredningen kallat övriga register (se

begränsas avsnitt 8.6.2 i betänkandet).

Den omfattning i vilken sambearbetning av forskningsregister

bör tillåtas blir närmast avhängig av de regler om informerat och härifrån som utredningen behandlat i det

samtycke undantag

föregående. I den mån informerat saknas eller av undan-

samtycke något

inte är för handen, bör sambearbetning således inte tagsfallen tillåtas. Den enda som då skulle stå till buds är att riksdag utväg ett

eller regering beslutar att inrätta det nya registret som

Detta gäller dock enbart under förutsättning statsmaktsregister. att sambearbetningen ändrats i en sådan

registret genom

får anses ha Den

väsentlig mån att ett nytt register uppkommit.

av uppgifter mellan flera register som exempelvis Överföring sker för att lagrat material, utan att en väsentlig uppdatera av sker, skulle således inte kräva ändring registret därigenom någon särskild åtgärd.

Anmälningsskyldighetens omfattning

I det skisserade är avsikten att anmälan skall tillsynssystemet ske i två fall: dels fall där ett personregister inom det normerade omrâdet innehåller om känsliga uppgifter (bl.a. brott, tvångsingripande, sjukdom, hälsotillstånd, sexualliv, ras, politisk uppfattning, religiös övertygelse eller avser omdöme om den registrerade) eller, vilket torde vara det vanliga, uppgifter i om personer utan anknytning till den registeransvarige, dels alla fall där registret faller utanför det normerade området (övriga register). Flertalet forskningsregister torde innehålla sådana personuppgifter som nu har nämnts. Även om forskningsregister framgent normeras genom datainspektionens försorg, bör anmälningsskyldigheten därför bli relativt omfattande. Anmälningsskyldigheten bör ävila den dvs. registeransvarige, exempelvis de statliga högskoleenheter, statliga forskningsinstitut och inom hälso- och myndigheter sjukvården som närmast kommer i fråga att inrätta register för vetenskapliga ändamål (jfr till ändrad forskningsetiska utredningens förslag lydelse av 2 a § datalagen, avsnitt 3.4 ovan). Se vidare avsnittet bestämningen av begreppet forskningsregister ovan. Vem det inom den eller registeransvariga myndigheten institutet närmast ävilar att fullgöra får anmälningsuppgiften regleras på internt administrativ väg. Ytterst är givetvis den enskilde forskarens och dennes institutions medverkan nödvändig. Ansvaret gentemot datainspektionen bör dock alltid vila på en behörig ställföreträdare för den registeransvarige. En arkivmyndighet är som sådan naturligtvis inte anmälningsskyldig för de den tar emot för oberoende register förvaring, av deras senare användning för avsnitt 7 om forskningsändamål (jfr gallringsfrågor).

4.5.9 utövande

Tillsynens

En huvuduppgift för i ett framtida datainspektionen tillsynssystem är att genom inspektioner kontrollera efterlevandet av de bestämmelser eller villkor som kan gälla för olika register. De anmälningar som görs till om inspektionen särskilt känsliga register eller register som faller utanför det normerade området bör kunna utgöra en grund för denna tillsynsverksamhet. I övrigt får inspektionen kontrollera hur genom stickprov bestämmelserna följs.

Skyldighet skall även finnas för de framgent registeransvariga att i särskilda förteckningar de som förs ange samtliga register (jfr 7 a § datalagen). För forskningsinstitutionernas vidkommande innebär systemet att man överlag bör kunna räkna med att inför någon gång inspektionen få redovisa av sina omfattningen forskningsregister och hur de förs. I den administrativa som inom tillsyn exempelvis en högskola och andra kan utövas internt forskningsorgan av institutionsstyrelser, rektorsämbete och andra enheter bör det regelmässigt ingå att också bevaka att de integritetsskyddande bestämmelserna - i likhet med andra föreskrifter som styr verksamheten iakttas. Vid bör inspektionerna datainspektionens företrädare samverka med dem inom högskolan eller i forskningsinstitutionen fråga som har ansvar för en sådan allmän liksom med dem tillsyn, som av den utsetts att särskilt bistå de registeransvarige registrerade vid misstanke om oriktig eller missvisande personuppgift (jfr 8 § datalagen). För det fall det vid en kontroll visar att ett sig forskningsregister förs i en omfattning eller ett sätt som inte stämmer på med de bestämmelser som för aktualiseras gäller registret, frågan om rättelse och vidare I de fall överträdelserna åtgärder. beror på missförstånd eller liknande, bör saken kunna givetvis avhjälpas genom att påpekande görs under hand. Andra fall kan kräva en mera omfattande Det kan utredning. inte uteslutas att det i vissa fall också blir att med nödvändigt omedelbar verkan att ett förbjuda register fortsättningsvis förs, om det inte kan anses att tillräckligt föreskriva ytterligare villkor för verksamheten. I denna bör handläggning värdefulla synpunkter kunna lämnas av Inte minst forskningsorganen. de forskningsetiska frågorna kan behöva belysas. Om det vid ett forskningsinstitut inrättats en forskningsetisk kommitté eller ett forskningsetiskt råd, bör dess mening inhämtas innan ärendet avgörs. Ytterst är det dock som vad som datainspektionen avgör bör ske med registret.

4.5.1O

Kryptering

I datainspektionens föreskrifter för

forsknings- och statistik-

register anges att den skall registeransvariges förteckning innehålla uppgift om vad som skall ske med när registret undersökningen avslutats, varvid också kan avidentiñering aktualiseras (se ovan avsnitt 4.5.2). En bestämmelse om avidentiñering finns i statistikregelutredningens för lagförslag

uppgifter som erhållits för den statliga statistikframställningen och som finns för ADB. Från sådana uppgifter på upptagning skall utan efter det att statistiken har

enligt förslaget dröjsmål

framställts namn och varje annan beteckning som kan identifiera den enskilde juridisk person) avlägsnas eller döljas (även varmed förstås såväl avidentifiering som (anonymisering, om ej annat är föreskrivet (12 §).

kryptering),

Som nämnts förstås med avidentifiering att återidentifiering i inte är möjlig, dvs. återidentifiering eller s.k. bakpraktiken är endast efter orimligt tidskrävande

vägsidentifiering möjlig

och kostsamma åtgärder. Har avidentifiering skett, föreligger

inte något personregister.

En särskild fråga som kräver överväganden gäller s.k. krypteoch konsekvenserna härav när det gäller underrättelsering 10 § datalagen. Med kryptering förstås att en

skyldighet enligt

inte är avsedd att vara oåterkallelig, utan avidentiñering skall kunna återskapas av den eller dem

personanknytningen

som över har som metod kommit

förfogar registret. Kryptering

att utvecklas av framför allt SCB och därmed att förknippas med statistikregister men har tillämpning också på forskningsi allmänhet.

register Vanligen sker kryptering genom att ett igenkänningstecken

som ersätts med ett tal vars innebörd exempelvis personnummer endast kan klargöras med hjälp av en annan sifferkombination,

en s.k. med kryptering används krypteringsnyckel. Synonymt

också chiffrering. Utan tillgång till krypteringsbegreppet kan det identitetsnumret inte återskapas.

nyckeln krypterade SCB har utvecklat olika tekniska förfaringssätt för kryptering. är att säkra uppgiftsskyddet och att begränsa tillgången Syftet till men göra det möjligt att för legitima

krypteringsnyckeln

ändamål återskapa identitetssambandet.

innebär inte som vid avidentifiering att ett registers Kryptering

karaktär av förlorad. Även om kretsen av

personregister går som kan identifiera de i registret intagna uppgifterna

personer

finns den nödvändiga koppling kvar mellan påtagligt begränsas,

en och en identifierbar individ, som bl.a. är en förut-

uppgift sättning för att ett personregister enligt datalagsutredningens

mening skall föreligga.

Underrdttelseskyldighet

Forskningsetiska utredningen har föreslagit att underrättelse-

10 § datalagen skulle kunna begränsas för

skyldigheten enligt

avsnitt 4.4). med denna begräns-

krypterade register (se Syftet ning skulle enligt utredningen vara att förstärka integritets-

l

l

s ,

Detta skulle ske genom att inte låta den enskilde få del

skyddet. av upplysningar om de register som innehåller upplysningar om honom eller henne, eftersom sådana upplysningar skulle kräva att krypteringsnyckeln kom till användning och att de chiffrera-

de uppgifterna togs fram i klartext, varigenom de personer som

sysslade med registret fick del av uppgifterna med åtföljande

risk för att uppgifterna också kom obehöriga till del. Visserligen medför användning av kryptering att möjligheten rent allmänt till identifiering minskar. Personuppgifterna finns emellertid lagrade och kan efter dechiffrering tas fram. Dekryptering kan på olika sätt försvåras genom att kretsen av personer med tillgång till krypteringsnyckeln begränsas. Nyckeln kan också fysiskt göras svårtillgänglig genom att exempelvis deponeras hos annan än den registeransvarige. Det är således möjligt att föreskriva att en krypteringsnyckel skall förvaras hos datainspektionen, eller, om den registeransvarige är annan än SCB, hos SCB. Även efter sådana långtgående säkerhetsåtgärder och villkor måste möjligheten finnas kvar hos någon eller några att återställa sambandet mellan uppgifterna och de enskilda

individerna, for att kryptering skall anses föreligga. I annat fall

föreligger avidentifiering. Till skillnad från avidentifiering innebär således att det också är för den

kryptering möjligt registrerade att få upplysning om innehållet i det eller de

register, där de krypterade uppgifterna finns.

Underrättelseskyldigheten enligt 10 § är av central betydelse för den enskildes rätt till insyn. Den är också ett komplement

till reglerna om handlingsoffentlighet. Rätten till insyn finns också föreskriven i Europarådskonventionen får dock konventionen (art. 8). Undantag enligt (art.

9) göras i lag for forsknings- och statistikregister, om det uppenbart inte föreligger någon risk för integritetsintrång.

Enligt rekommendationen får undantag i detta hänseende göras, om uppgifterna insamlas enbart för statistiskt eller annat forskningsändamål och resultatet inte medför att individen blir

lätt identifierbar, allt under förutsättning att skyddsåtgärder

vidtas och den enskilde inte kan åberopa något särskilt intresse

till stöd för insynsrätten (exempelvis biografisk forskning).

I utkastet till EG-direktiv anges att begränsningar i den enskildes rätt till tillgång till uppgifterna får göras när det gäller uppgifter som tillfälligt sammanställs i att få fram statistisk

syfte

information (art. 15.3). Enligt 10 § fjärde stycket datalagen ges inspektionen rätt att

medge undantag från underrättelseskyldigheten, om det i fråga

om visst slag av personregister är uppenbart att underrättelse

kan underlåtas på grund av att det inte föreligger någon risk för intrång i registrerads personliga integritet. Enligt förarbetena (prop. 1978/79:109 s. 25, 34 f) är undantagsbestämmelsen avsedd att tillämpas på mycket kortvariga register som förs antingen i samband med tester för inrättande av personregister eller för vetenskaplig forskning eller statistikproduktion. Den bör vidare kunna tillämpas i fråga om vissa delar av personregister, t.ex. loggar (registrering över vilka uttag och förändringar som gjorts i ett register) och back-up-register (säkerhetskopior). skall så snart det kan Underrättelseskyldigheten fullgöras ske (10 § första datalagen), vilket i en verkställigstycket hetsföreskrift (DIFS 1982:2) till inom en månad förtydligats från begäran. Ett alternativ för en registeransvarig att undgå underrättelseär att överlämna till förvaring hos skyldigheten registret arkivmyndighet (10 § tredje stycket datalagen). Den rätt till insyn som följer av 10 § datalagen är så att den mening inte bör betydelsefull enligt datalagsutredningens begränsas av det skälet att den är besvärlig att uppfylla. Den omständigheten att en dekryptering innebär risk att flera får del av de chiffrerade uppgifterna är inte heller ett tillräckligt skäl för att den enskilde skall behöva avstå från sin rätt till underrättelse. Om den registeransvarige anser att de administrativa eller ekonomiska hindren blir för höga vid ett fullgörande av underrättelseskyldigheten, finns alltid möjligheten att i stället avidentifiera registret, varvid personregistret upphör att existera i datalagens mening. Det bör dock påpekas att en avidentifiering kan innebära ett avbräck i forskningen. Helt bör dock inte bortses från att en kryptering innebär en beaktansvärd av och att ett förstärkning integritetsskyddet fullgörande av underrättelseskyldigheten i en del fall kan medföra avsevärda kostnader för de registeransvariga. En viss anpassning för de krypterade registrens del kan därför övervägas, exempelvis så att underrättelseskyldigheten inte behöver fullgöras mer än några gånger per år, då underrättelser avseende flera registrerade kan lämnas samtidigt, för att på så sätt rationalisera och förbilliga handläggningen. Detta kräver ändring av det nuvarande villkoret att besked som regel skall lämnas inom en månad. En sådan ändring berör emellertid inte dvs. att en ny underrättelse inte behöver tolvmånadersregeln, lämnas till samma enskilda förrän tolv månader efter den förra underrättelsen (se 10 § första Andra stycket tredje meningen). lösningar på frågan om underrättelse vid krypterade register kan också tänkas. Utredningen återkommer till frågan om under-

rättelseskyldighetens fullgörande vid i den krypterade register

tredje etappen av sitt arbete då ett förslag till en ny datalag kommer att läggas fram.

4.5.11 Vissa lagtekniska frågor

Den närmare utformningen av de regler som bör gälla för

forskningsregister och som diskuterats ovan bör kunna göras

genom en särskild föreskrift, som utarbetas av datainspektionen, om utredningens tidigare framlagda förslag till ändring av normgivningsmakten på detta område genomförs. Som nämnts bör bestämmelserna, i den mån de inte har berörts ovan, kunna knyta an till de föreskrifter om ett förenklat ansökningsförfarande som i dag gäller. Det bör dock framhållas att före-

skrifterna inte bör begränsas enbart till forskningsregister där

syftet år framställning av statistik. Även övriga forskningsregister bör om möjligt täckas in. Undantagsvis föreligger nämligen behov av personregistrering vid vissa fallstudier, utan

att det är fråga om statistisk bearbetning. Dessa fall kan

förekomma inom bl.a. medicinska och

psykologiska forsknings-

områden. Vad som kan diskuteras är om vissa av principerna för forskinrättande är av sådan att de bör tas in

ningsregisters betydelse

direkt i datalagen. Som nämnts saknas i dag sådana bestämmelser. Vad som därvid bör kunna komma i fråga är de grund-

läggande reglerna om informerat samtycke och de fall då sådant samtycke kan undvaras, inkl. de fall som rör registerforskning. Mycket talar för att sådana regler bör tas in i datalagen.

Utredningen avser emellertid att återkomma till denna fråga i den avslutande etappen av sitt arbete, då ett fullständigt förslag till datalag skall utarbetas.

5 Tryckfrihetsförordningen

m.m.

och

datalagstiftningen

5.1 Direktiven

I direktiven framhålls att massmedieområdet år ett område som

har kommit i blickpunkten på senare tid. Direktiven hänvisar till

6 § datalagen som reglerar förhållandet mellan datalagen och 2 kap. med dess regler om offent-

tryckfrihetsförordningen (TF)

lighetsprincipen. Vidare anförs i direktiven:

Numera utnyttjas datorteknik som ett led i framställningen av tidningar och andra tryckta skrifter. Därvid up kommer frågan om hur datalagen förhåller sig till de föreskrifter i tryckfrihetssom avser sådana skrifter, t.ex. förbudet mot censur förordningen och andra hindrande åtgärder som föregår tryckta skrifters ut-

givning (1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen). Ett liknande

problem har uppmärksammats när det gäller förhållandet mellan brottet dataintrång (21 §) och den s.k. anskaffarfriheten enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen (se 1988/89:LU30 s. 36). En angränsande fråga som kan ställas på detta område är i vilken utsträckning massmediers arkiv på datonnedium skall falla under datalagens regler. Det kan finnas andra sektorer där motsvarande problem kan uppkomma.

5.2 Gällande rätt m.m.

5.2.1 m.m.

Tryckfrihetsförordningen

som en central del av har

Tryckfriheten, utgör yttrandefriheten,

i Sverige fått en utförlig grundlagsreglering genom TF.

Bakgrunden till detta är tryckfrihetens grundläggande betydelse för ett fritt samhällsskick. Tryckta skrifter anses ha en domine-

rande betydelse för upplysning och ásiktsbildning i samhälls-

frågor.

En viktig princip i TF är den rättighet som följer av 1 kap.

1 § TF att utge skrifter utan några av myndighet eller annat

allmänt organ i förväg lagda hinder. Detta förbud mot censur och andra hindra/ide åtgärder preciseras närmare i 1 kap. 2 §

TF, som har följande lydelse.

Någon trycknin en föregående granskning av skrift eller något

tryclêning

förbud mot därav må ej förekomma. Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke stöd i äger denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

Paragrafen riktar sig alltså till myndigheter eller andra allmänna

organ. Härmed förstås även riksdagen och regeringen. Censur innebär att ett yttrande granskas av en

myndighet

innan det når en tilltänkt med censur är att

mottagare. Syftet

förhindra att vad som går fram till mottagaren har ett innehåll eller en utformning som från granskarens inte kan

synpunkt

godtas. Förhandsgranskning är inte det enda sättet att hindra medborgare från att yttra sig offentligt. Spärrar kan upprättas på flera olika punkter längs kommunikationsvägarna. Ett sätt att

spärra är att inskränka rätten att använda ett visst uttrycksmedel.

Inskränkningen kan också avse bara ett led i ett framställningaförfarande. Hindret behöver inte vara absolut. Även åtgärder, som verkar väsentligt försvarande eller ekonomiskt förlust-

bringande, är otillåtna (se t.ex. tryckfrihetssakkunniga /SOU

1947:60/ s. 210 f. och Petrén, Ragnemalm, Sveriges grundlagar, s. 380).

Det är däremot tillåtet att av ordningsskäl reglera spridningen

av skrifter. Det är att sådana inte tar

tryckta väsentliga regler hänsyn till skrifternas innehåll.

Om flera personer har medverkat till ett brott, kan enligt allmänna straffrättsliga regler ansvar drabba inte bara den som främst utfört den brottsliga gärningen utan också de övriga såsom anstiftare eller medverkande. TFs principer om ansvar är emellertid annorlunda.

Ansvarssystemet i IF bygger på två grundläggande principer.

Den ena är att det alltid skall finnas någon som, även om han inte själv varit upphovsman, kan göras ansvarig för innehållet i en skrift. I är detta författaren när det

tryckt regel eller, gäller

periodiska skrifter, den ansvarige utgivaren. Den andra principen är att detta formaliserade ansvar skall utesluta ansvar för alla som på annat sätt medverkat vid skriftens tillkomst.

Tanken i TF är således att endast Q person skall kunna göras ansvarig för tryckfrihetsbrott samt att dennes ansvar är exklusivt och utesluter ansvar för andras eventuella medverkan. Det sagda innebär att det i TF inte förekommer något medverkansansvar i brottsbalkens mening. Tvärtom TF olika

skyddar genom

bestämmelser sådana personer som har medverkat vid tillkomsten av en tryckt skrift men som inte har det speciella

tryckfrihetsrättsliga ansvaret. Till denna kategori bestämmelser

hör de som gäller meddelarfrihet och

anonymitet.

Den grundläggande bestämmelsen om meddelarfiiheten finns i 1 kap. 1 § tredje stycket TF. Där stadgas att det skall stå envar fritt att, i alla de fall då inte annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om det för skriften finns en särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig

förmedling

av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

I 1 kap. 1 § fjärde stycket TF finns en regel som tar sikte på

ett tidigare led i den kedja som löper från en meddelare via t.ex. en tidningsredaktion till publicering i tryckt skrift. Enligt den regeln skall var och en äga rätt att, om inte annat följer av TF, anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för att offentliggöra dem i skrift eller för att lämna

tryckt

ett meddelande av den typ som angivits i paragrafens tredje

stycke. TF skyddar emellertid inte anskaffare från straff för det

sätt varpå han skaffar uppgifterna (se TF 1 kap. 9 §). Det är således inte tillåtet för en journalist att skaffa uppgifter till en

artikel genom inbrott, olovlig avlyssning eller mutbrott. I syfte att skydda dem som medverkar vid tillkomsten av

tryckta skrifter finns i 3 kap. TF regler om rätt till anonymitet. Den grundläggande bestämmelsen om rätt till finns

anonymitet

i 3 kap. 1 § TF. Där stadgas att författare till tryckt skrift inte är skyldig att låta sätta ut sitt namn eller sin pseudonym eller signatur på skriften. Vidare anges att motsvarande gäller

beträffande den som lämnat meddelande enligt l kap. l §tredje

stycket TF och beträffande utgivare av tryckt skrift som inte är En meddelare eller författare kan alltså om

periodisk. själv välja

han vill framträda eller om han vill vara anonym. Detsamma gäller utgivare av skrifter som inte är periodiska.

Enligt 3 kap. 4 § TF får myndighet eller annat allmänt organ inte efterforska författaren till en framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift. Efterforskning får inte

heller ske av den som utgivit eller avsett att ge ut framställning i tryckt skrift eller av den som som meddelare. Efteruppträtt

forskningsförbudet gäller inte utan undantag. I de fall då ingrip-

ande mot t.ex. en meddelare är tillåtet enligt TF får myndig-

i heter och andra allmänna organ vidta åtgärder för att utröna vem meddelaren är.

I 3 kap. 3 § TF finns föreskrifter om tystnadsplikt för bl.a. personal vid en tidning eller en nyhetsbyrå beträffande för-

fattares, meddelares och utgivares identitet. Paragrafen, som

fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1978, föreskriver

för den som har tagit befattning med tillkomsten

tystnadsplikt eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning

som var avsedd att införas i en tryckt skrift och den som har varit verksam inom ett företag för utgivning av skrifter

tryckta eller inom ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Tystnadsplikten

innebär att han inte får röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje eller är av skrift som inte är periodisk.

stycket utgivare Från denna tystnadsplikt görs fem undantag, nämligen l. om den som har anonymitetsrätten samtycker till att hans

eller hennes identitet röjs, 2. i vissa fall i

tryckfrihetsmål,

3. om fråga är om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket l TF, 4. om fråga är om brott enligt 7 kap. 2 § eller 7 kap. 3 § första

stycket 2 eller 3 TF och rätten finner det erforderligt att vid

förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen samt 5. om rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner

det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid

vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran. Som senare kommer att framgå kan effektiviteten av det anonymitetsskydd som följer av 3 kap. 3 och 4 §§ TF ifrågasättas när det allmänna i andra än de i paragrafen redovisade fallen tillgodoser olika legala intressen. Det finns också regler som skyddar yttrandefriheten i radiooch TV-program. Dessa regler TFs bestämmelser och

bygger på

hänvisar i viss utsträckning till dessa. De radiorättsliga reglerna finns i radioansvarighetslagen (1966:756), lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar och lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Av 8 § radiolagen (1966:755) följer bl.a. att myndigheter och

andra allmänna organ inte i förväg får granska eller föreskriva

{fig

förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och inte heller får förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Enligt radioansvarighetslagen får ansvar eller skadeståndsskyldighet för ett yttrandefrihetsbrott i ett radio- eller TVprogram eller för medverkan till ett sådant brott bara ådömas den som enligt lagen är ansvarig för programmet (5 och 6 §§).

Också radioansvarighetslagen bygger härigenom på principen

om ensamansvar. Liksom TF innehåller bestämmelser till

radioansvarighetslagen

skydd för den som meddelar eller anskaffar uppgifter i att

syfte

uppgifterna skall offentliggöras genom ett program. Om uppgiftslämnandet eller anskaffandet under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar enligt TF får dock meddelaren eller anskaffaren ådömas straff eller skadeståndsskyldighet (5 § st. 2). Det finns i radioansvarighetslagen bestämmelser om anonymitetsskydd som i stor utsträckning stämmer överens med motsvarande bestämmelser i TF.

Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition

(l990/9l:64) om m.m. en ny

yttrandefrihetsgrundlag föreslagit särskild grundlag till skydd för yttrandefriheten i radio,

television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Den nya grundlagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär bl.a. att principerna om censurförbud och andra hindrande åtgärder blir gällande för de medier som omfattas av grundlagen. Det skall dock finnas möjlighet att genom lag föreskriva om förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas offentligt (1 kap. 3 §). I den nya grundlagen finns regler som skyddar meddelare och anskaffare och som motsvarar i ämnet

tryckfrihetsförordningens regler

(1 kap. 2 §). Även bestämmelser om rätt till anonymitet som i sak svarar mot de regler som finns i TF har tagits upp i den nya grundlagen (2 kap.). I propositionen föreslås att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den l januari 1992.

Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den

enskildes personliga integritet finns i 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsfonnen (RF). I denna sägs bl.a. att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Bestämmelsen har inte karaktären av en rättsligt bindande föreskrift utan anger ett mål för den samhälleliga verksamheten. Av förarbetena till be-

stämmelsen framgår att integritetsskyddet vid dataregistrering

var i blickpunkten vid bestämmelsens tillkomst (SOU 1975:75 s. 168 f., 459 ff.).

Den av regeringen i maj 1984 tillsatta data- och offentlighets-

kommittén (DOK) föreslog i sitt tredje delbetänkande (Ds Ju

1987:8) Integritetsskyddet i informationssamhället 3 bl.a. en grundlagsändring. Förslaget innebar att det i den s.k. fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF skulle skrivas in ett skydd för den enskildes personliga integritet i datasammanhang. Förslaget ledde till lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1989 (prop. 1987/88:57, KU 19, rskr.117, 1988/89: KU2, rskr. 11, SFS 1988:1439). Den nya foreskriften, som finns i 2 kap. 3 § andra stycket RF, innebär att varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av ADB. Regeln slår alltså fast att det skall finnas en datalagstiftning till skydd for den personliga integriteten men att den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Lagstiftaren åläggs genom bestämmelsen att vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Av förarbetena följer att bestämmelsen givetvis bör uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och allvarligt menad (prop. 1987/88:57, s. 11).

skyddslagstiftning

5.2.2 Datalagstiftningen

I detta avsnitt redovisar utredningen helt kort vissa regler i den nuvarande datalagen som är av intresse i detta sammanhang. Vidare erinras om de principiella utgångspunkter för en

framtida datalag som utredningen har tagit upp i sitt första

betänkande, SOU 1990:61.

Nuvarande

datalag

Den nuvarande datalagen innebär att den som är ansvarig för ett personregister som förs med hjälp av ADB skall ha en licens. Licens utfärdas efter anmälan av datainspektionen. För vissa register, som bedöms innebära särskilda risker för

otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet, krävs utöver

licens särskilt tillstånd av inspektionen. Detta gäller bl.a. register som skall innehålla känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om sjukdomar, brott och straff, sexualitet, ras, politisk eller religiös eller som skall innehålla omdömen

uppfattning register

och värderingar. Tillståndsplikt gäller även för register som skall omfatta uppgifter om personer som saknar naturlig anknytning till den registeransvarige (dvs. sådan anknytning som följer av medlem-

skap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförbart förhållande). Licens och tillstånd behövs inte for personregister som enskild person använder uteslutande for personligt bruk, dvs. registret används inte i någon yrkesmässig verksamhet. Med vissa undantag gäller dock övriga bestärmnelser i lagen om den registeransvariges skyldigheter m.m. även dessa s.k. privata register. Personregister som beslutats av riksdagen eller regeringen behöver inte tillstånd (men licens). Därutöver finns särskilda undantag från tillståndsplikten. Tillstånd att inrätta och föra personregister skall meddelas om det saknas anledning anta att otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet skall uppkomma. Tillstånd att inrätta och

föra personregister som skall omfatta uppgifter om personer

som saknar naturlig till den får

anknytning registeransvarige

emellertid ges endast om den registeransvarige har särskilda skäl. Exempel på sådana skäl är att registret skall användas for statistik- och/eller forskningsändamål eller endast användas under kortare tid (såsom t.ex. för marknadsföring). För personregister som skall innehålla särskilt känsliga uppgifter, får tillstånd annan än behörig endast

ges till myndighet

om särskilda eller skäl sådana

synnerliga föreligger. Exempel på

skäl är att registret skall användas för statistik- och/eller forskningsändamål. Vid prövningen skall hänsyn tas till de villkor som kan meddelas i olika avseenden i syfte att motverka otillbörligt integritetsintrång.

När datainspektionen meddelar tillstånd for ett register skall

inspektionen alltid besluta om ändamålet med registret.

Om det behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång

i personlig integritet skall inspektionen också meddela villkor om - inhämtande av

uppgifter - vilka personuppgifter som får ingå

- utförandet av den automatiska databehandlingen - den tekniska utrustningen

- de bearbetningar som får göras

- underrättelse till berörda personer

- de personuppgifter som får göras tillgängliga

- utlämnande och annan användning - bevarande och gallring - kontroll och säkerhet - rättelse och andra åtgärder ifråga om och missvisande

oriktiga

uppgifter.

Alla personregister skall inrättas och föras på sådant sätt att inte otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet uppkommer. Detta innebär bl.a. att registret skall ha ett bestämt ändamål. Vidare får inga andra uppgifter ingå i registret än de som behövs för registrets ändamål. Registrerade uppgifter skall i princip förstöras när de inte längre behövs. Personuppgifter får inhämtas, lämnas ut och användas endast i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning, eller i enlighet med den registrerades medgivande. Den registeransvarige är skyldig att på skriftlig begäran av enskild underrätta denne huruvida uppgifter om honom eller henne finns registrerade i ett personregister eller inte. Den som är registrerad har även rätt att få utdrag ur personregistret vad gäller de uppgifter som rör honom eller henne. Den registeransvarige är skyldig att lämna underrättelse så snart det kan ske. Enligt datainspektionens föreskrifter bör underrättelsen ske senast inom en månad efter framställd begäran. Datainspektionen skall utöva tillsyn över dem som för personregister med hjälp av ADB. I denna tillsyn innefattas en rätt för inspektionen att få tillträde till de lokaler som har samband med ADB-verksamheten, att få tillgång till den dokumentation som rör databehandlingen och att föranstalta om egna körningar av Det åligger vidare den att

personregister. registeransvarige lämna datainspektionen de uppgifter som inspektionen begär för sin Datainspektionen kan den tillsyn. vitesförelägga registeransvarige om denne inte fullgör sina skyldigheter i samband med tillsynen.

Principer i en framtida datalag

Utredningen har i sitt första betänkande föreslagit att ett renodlat skall ersätta det nuvarande tillstånds-

tillsynssystem

systemet. Tanken är att det nu många gånger stereotypa tillstånds- och licensförfarandet skall ersättas med ett flexibelt

anmälningssystem och en utökad tillsynsverksamhet.

I den nya datalagen kommer föreskrifter om de grundläggande

förutsättningarna för personregistrering att finnas. Lagen

kommer - såvitt nu kan bedömas - att innehålla bl.a. allmänna regler om inrättande och förande av personregister och regler om skyldighet för de registeransvariga att hålla sina personregister förtecknade. Vidare kommer det att finnas bestämmelser om rättelse av felaktiga personuppgifter, om enskilds rätt till

insyn i personregister, om förbud mot utlämnande av person-

uppgifter i vissa fall och om gallring. Som en komplettering till

dessa bestämmelser är det meningen att datainspektionen skall meddela bransch- eller sektorsforeskrifter. En anmälningsplikt föreslås för dels de mer integritetskänsliga som skall omfattas av datainspektionens bransch- eller register sektorsföreskrifter och dels de som inte är reglerade i register

förväg genom inspektionens föreskrifter. Datainspektionens tillsynsverksamhet föreslås intensifieras.

Inspektionen skall genom inspektioner och kontroller se till att aktuella bestämmelser efterlevs och att integritetsskyddet upprätthålls. kommer liksom den nuvarande att innebära Den nya datalagen att får, om mot intrång i

datainspektionen skydd otillbörligt

personlig integritet inte kan åstadkommas på annat sätt, förbjuda fortsatt förande av personregister. Sådana beslut skall också kunna meddelas utan hinder av att beslutet överklagas. Om integritetsskyddet kan tillgodoses på annat sätt, kommer givetvis datainspektionen i stället kunna besluta om särskilda villkor för förandet. Den kommer också att innehålla straff- och nya datalagen skadeståndsbestämmelser. En viss skärpning kan därvidlag bli aktuell i med vad som gäller i dag. jämförelse

5.2.3 Pressetiska regler

Av stor för den höga etiska standard som den svenska

betydelse A pressen har är pressens självsanering. Pressens egna organisa-

tioner - Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben,

Svenska tidningsutgivareföreningen - har genom sitt samarbets-

Pressens Samarbetsnämnd, antagit gemensamma etiska organ, för radio och TV, till vilka Radio har

regler press, Sveriges anslutit sig. De etiska reglerna omfattar publicitetsregler,

och om redaktionell reklam. Dessutom har

yrkesregler regler

Pressens Samarbetsnämnd utfärdat riktlinjer angående åsiktsannonsering. De tre har gemensamt inrättat Pressens

pressorganisationerna

opinionsnämnd, som är en hedersdomstol i ärenden som gäller

tillämpningen av god sed inom den periodiska publicistisk

består nämnden av en ordförande och pressen. Enligt stadgarna fem ledamöter. Som ett slags åklagare inför opinionsnämnden har inrättats en allmänhetens Denne är anställd hos en

pressombudsman. stiftelse, som för ändamålet grundats av de tre pressorganisa-

tionerna.

Allmänhetens pressombudsman har till uppgift att på eget initiativ eller efter anmälan påtala avvikelser från god publicis-

tisk sed i periodisk skrift. Han har möjlighet att genom direkt hänvändelse till vederbörande tidning söka åstadkomma beriktigande eller plats för genmäle. Han kan också, om han finner skäl till det, ett ärende till

hänskjuta opinionsnämnden.

Om han lämnar en anmälan utan åtgärd, kan anmälaren hänskjuta ärendet till nämnden under att saken rör

förutsättning

honom själv. Nämnden har emellertid fria händer att avvisa ett dit hänskjutet ärende. Om nämnden finner att en tidning brutit mot god publicistisk sed, konstaterar den detta i ett s.k. opinionsuttalande. Detta är offentligt, och enligt opinionsnämndens stadgar bör en klandrad tidning utan dröjsmål i oavkortat skick och på väl synlig plats publicera nämndens hela uttalande. Pressens opinionsnämnd är obunden av skrivna om vad regler som är god publicistisk sed och kan alltså utbilda en egen praxis på omrâdet. Ofta åberopar den dock pressorganisationernas regler. De fall, som kommer under nämndens är till prövning, en del sådana att straff skulle ha kunnat ådömas för tryckfrihetsbrott. Rent generellt kan nog att nämndens bedömsägas ning är strängare än den som man kan räkna med i en tryck-

frihetsprocess. Nämnden har också utbildat vissa regler, som

helt saknar motsvarighet i TF. Bland de etiska reglerna finns det som mer direkt tar några sikte på respekten for den Det är personliga integriteten. följande regler.

I Avstå från som kan kränka publicitet, privatlivets helgd, om inte ett _oavvisligt allmänintresse kräver offentli särskilt

belysning. Overväg noga publicerin

av fami etvister och vårdnadsärenden med til

hänsyn

den ska a som kan förorsakas de berörda.

I Iaktta stor vid

försiktighet publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av till och hänsyn anhöriga

vad ovan

sagts om privatlivets helgd,

I Visa alltid offren för brott och

olyckor största möjliga hänsyn.

I Framhäv inte i rubriker, på löpsedlar eller å annat sätt berörda personers ras, börd, nationalitet e ler kön, om detta är ovidkommande eller kan uppfattas som misskrediterande. Samma gäller om yrkesbeteck-

ningar, politisk tillhörighet princip e ler religiös åskådning.

5.3 Internationella förhållanden

Dataskyddslagstiftningen i några med Sverige jämförbara europeiska stater uppvisar inte någon enhetlighet i sättet att behandla den personregistrering som sker inom massmedieområdet.

Några staters dataskyddslagar gör, liksom den svenska datalagen, inget undantag för sådan personregistrering. Andra

länder har intagit en motsatt ståndpunkt och låter massmedierna inte omfattas av dataskyddslagstiftningen. På andra håll har man visserligen i princip undantagit massmedierna från tillämpningen

av dataskyddslagarna, men likväl gjort vissa regler i dessa lagar

tillämpliga på dem. Bland de länder som i sina inte

dataskyddslagar gör något

undantag för massmedia kan nämnas Irland, Island, Luxem-

burg och Storbritannien (Beträffande Storbritannien se avsnitt

7.4.3 i SOU 1990:61). Personregisterlagen i Finland däremot att stadgar uttryckligen lagen inte medför i rätten någon ändring att utge tryckta skrifter (se avsnitt 7.3.2 i SOU 1990:61). Av lagens förarbeten

framgår

dock att förandet av register som bakgrundsmaterial för utgör en tidskrift skall omfattas av personregisterlagens regler. Den i Norge gällande personregisterlagen omfattar även

personregistrering inom massmedieområdet (se avsnitt 7.3.4 i

SOU 1990:61). Lagens bestämmelser om bl.a. och

insynsrätt rättelseskyldighet omfattar alltså även sådan registrering. Justitiedepartementet har dock från den gällande tillståndsplikten

undantagit bl.a. dags- och veckopressens personregister, i den

mån de används i journalistisk verksamhet, samt förlagsarkiv

och förlagsregister som används vid av vissa

utgivning slags lexika. En förutsättning för dessa undantag är att den

registeransvarige följer de villkor och krav som uppställts i justitiedepartementets föreskrifter. Tillstånd behövs dock alltid om någon utomstående skall ha on-line tillgång till ett massmedie-

register.

Nederländerna (se avsnitt 7.4.2 i SOU 1990:61) tillhör de

länder vars dataskyddslagar helt undantar massmedierna. Den nederländska dataskyddslagen omfattar således inte de person-

register som enbart är avsedda för att användas av press, radio och television i den publicistiska verksamheten.

I Belgien föreligger en proposition till en lag om skydd mot intrång vid registrering av personuppgifter vilken på otillbörligt motsvarande sätt som i Nederländerna helt undantar massmediernas ADB-registrering. Den som i Danmark (se avsnitt 7.3.1 i SOU registerlag gäller 1990:61) för den privata sektorn är enligt sin lydelse inte som sker för användning i biografier tillämplig på registrering

eller for publicering i allmänna uppslagsverk. Lagens regler

gäller inte register som förs med elektronisk databehandling (EDB) och som enbart innehåller upplysningar som har publicerats i en periodisk skrift (pressens informationsregistre). Sådana register måste dock anmälas till dataskyddsmyndigheten, registertilsynet, som kan fastställa föreskrifter för dem. Utlämnande av från ett register får

personuppgifter dylikt

endast ske om den registrerade det av eller

samtyckt, följer lag

uppgifterna lämnas ut för att publiceras i en periodisk skrift.

Den registrerade har även rätt till insyn i ett sådant register.

I Frankrike (se avsnitt 7.4.1 i SOU 1990:61) undantar data-

skyddslagen, La loi relative a l’informatique, aux fichiers et aux

libertés (IFL), i viss utsträckning pressorgan, tryckta skrifter samt radio och television inom ramen för de lagar som gäller för dem och i de fall då en tillämpning av lFLzs bestämmelser

skulle leda till inskränkning av yttrandefriheten. Undantaget

gäller bl.a. lagens stadgande om förbud mot registrering av vissa känsliga uppgifter och kravet på medgivande vad gäller dataflöde över gränserna.

Sådana personuppgifter som bearbetas för uteslutande egna

publicistiska ändamål av pressföretag, radioföretag och ñlmföreomfattas i endast av den federala data-

tag Tyskland tyska skyddslagens bestämmelser om datasäkerhet. Lagens övriga

dock på sådana om dessa används för

regler tillämpas uppgifter, andra syften, t.ex. om de utlämnas till någon utanför det egna

företaget. Även i Österrike är i princip massmedieområdet undantaget från tillämpning. Vissa av dess bestämmelser,

dataskyddslagens

främst stadgandena om datasäkerhet, gäller dock även för massmediernas register.

5.4 hos

Personregister tidningar m.m.

Enligt vad utredningen har inhämtat utnyttjas ADB-tekniken i dag i stor utsträckning hos i vart fall de större tidningarna. När det gäller framställningen av tidningar torde de flesta tidningar använda ADB som ett hjälpmedel. Det normala synes vara att varje journalist har tillgång till en persondator, med hjälp av vilken journalisten kan skriva och lagra sina artiklar. Det är i princip endast journalisten själv som har tillgång till denna information. När artiklarna är färdiga överförs de till tidningens stordator, där de normalt blir allmänt tillgängliga för redigering och sättning. Hos vissa tidningar överförs artikeltexten till ett särskilt datoriserat arkivregister. En tid efter sättningen rensas artikeln från stordatorn. Det är något oklart i vilken utsträckning som personregister förekommer i den nu beskrivna verksamheten hos tidningarna. Det kan dock antas att en del journalister utnyttjar tekniken till att upprätta enklare register över t.ex. personer som kan tänkas bidra med information till tidningen. Datortekniken utnyttjas även i övrigt för framställning av tidningar. Det förekommer således att det på familjeredaktionerna förs s.k. jubilarregister från vilka uppgifter hämtas om olika bemärkelsedagar. Vidare förekommer det att telegram, som har kommit in under det senaste dygnet, samlas i en särskild registerfil. Telegrammen registreras under särskilda nyckelord vilka kan utgöras av personnamn. Telegrammen kan också innehålla personnamn. På ledarredaktionerna kan finnas register över personer som har deltagit med debattartiklar. Register kan också i princip bestå av bara namn, t.ex. vilka

personer som har deltagit i en viss tävling eller som har den

högsta årsinkomsten. Register finns också som förs för mer administrativa ändamål och som således inte används som ett direkt led i framställningen av tidningar. Exempel på sådana register är register över anställda, leverantörer, abonnenter och andra kunder. Enligt vad utredningen har erfarit förekommer det att uppgifter om utbetalningar till meddelare återfinns i löneregister över anställda. En annan typ av register som förs med hjälp av ADB är direktreklamregister och register som används för annan marknadsföring.

Till en del register av ovan redovisat slag har datainspektionen

givit sitt tillstånd. I två fall (Pressens Bild Aktiebolag och

Vestmanlands Läns Tidnings Aktiebolag) gällde frågan tillstånd att inrätta och föra personregister vars ändamål skulle vara att

i publicistisk verksamhet för vissa tidningar ge upplysning om

innehållet i tidigare publicerat material. l båda fallen överklagades datainspektionens beslut till regeringen. innehåller artiklar i fulltext och sökning kan i Registren

alla 0rd i artiklarna, exempelvis princip göras på på person-

namn, titel, bostadsort, organisations- och företagsnamn, liksom på särskilda ämnes- och nyckelord.

Pressens Bild Akriebolag

Datainspektionens tillstånd var förenat med ett antal föreskrifter för att risk för otillbörligt intrång i personlig förebygga integritet. Fyra av dessa föreskrifter blev aktuella hos regeringen. Den föreskrift som närmast nu är av intresse är nr 5, som

hade följande lydelse.

Personuppgifter som avses i 4 § första stycket datalagen får sedan fem år förflutit från publiceringen av inte vara sökbara

uppgifterna

på annat sätt än genom datum för publiceringen.

Pressens Bild Aktiebolag överklagade datainspektionens beslut och att föreskrift nr 5 skulle undanröjas eftersom den

yrkade innebar en begränsning av tidningarnas möjligheter att tillgodose

allmänhetens behov av bred och korrekt information.

biföll överklagandet såvitt det avsåg Föreskriften nr Regeringen 5 och undanröjde Föreskriften.

Som skäl för sitt beslut anförde regeringen bl.a. följande.

Fulltextdatabasen DN/X textdatabas kommer att innehålla som avser enskilda och som kan hänföras till uppgifter personer dessa, och den skall föras med hjälp av ADB. Uppgifterna skall kunna bearbetas och göras sökbara. Regeringen anser i likhet med DI och JK att databasen utgör ett personregister i datalagens mening. Registret skall utgöra ett arkiv över artiklar som varit publicerade i vissa tidningar och kommer inte att användas som ett direkt tekniskt hjälpmedel i själva framställningen av tidningarna. Registret är således något annat än vad som skulle kunna betecknas som ett som tidningarna använder före produktionsregister, eller vid tryckningen. Någon konflikt aktualiseras därför inte mellan TF och datalagen i fråga om register av denna karaktär. En arman sak är att det finns anledning till särskild varsamhet med restriktioner från det allmännas sida i fråga om personregister som har betydelse för utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, t.ex. tryckfriheten.

DI har beaktat detta då den vid en bedömning enligt 4 § datalagen ansett synnerliga skäl finnas att ge bolaget tillstånd att inrätta registret. Med tiden kommer registret att innehålla en stor mängd personuppgifter, varav inte så få av känsli natur. Här avses såväl uppgifter som avses i 4 § och 6 § an ra stycket datalagen, som andra uppgifter som de registrerade på grund av antal och tidsaspekt ofta kan uppfatta som integritetskänsliga. Uppgifterna kommer att kunna återsökas, bearbetas och sammanställas med en lätthet och snabbhet som inte går att uppnå med ett motsvarande manuellt arkiv, och de skall inte gallras. Regeringen anser i likhet med DI och JK att den långa bevarandetiden av ett personregister av den omfattning och det innehåll som det nu är frågan om medför risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Regeringen delar i och för sig bolagets uppfattning att bestämmelser i TF och de pressetiska reglerna bl.a. syftar till att skydda den personliga integriteten. Dessa bestämmelser tar i första hand sikte på själva publiceringen av uppgifterna. Datalagen reglerar användningen av viss teknik och syftar till att förebygga att otillbörligt intrång i personlig integritet uppstår vid registrering av uppgifter med hjälp av ADB. Det integritetsskydd som lagstiftaren har avsett ge den enskilde genom datalagen motsvaras bara i begränsad mån av det som TF och de pressetiska reglerna kan anses innebära. En förutsättning för att registret skall få föras är därför som DI funnit att erforderliga föreskrifter enligt datalagen meddelas till skydd för den personliga integriteten.

Föreskrift nr 5

DN/X textdatabas kommer att innehålla upp ifter om att någon misstänks eller dömts för brott eller varit öremål för tvångsingripande enligt vissa lagar (4 § första stycket datalagen). Från integritetssynpunkt är det enligt DI nödvändigt att begränsa tidningarnas åtkomst till sådana uppgifter med hjälp av ADB. Den föreskrift DI meddelat innebär bl.a. att det fem år efter publiceringen av en artikel, i vilken det finns en personuppgift om t.ex. misstanke om brott inte blir möjligt att söka på artikelförfattare eller på sådana ord som otvetydigt avser en sådan uppgift utan att vara personuppgifter, t.ex. nanm på företag som förknippas med misstanke om brott av någon person, dvs. inte på något annat sökbegrepp än publiceringsdatum. Härigenom begränsas registrets användbarhet i den publicistiska verksamheten

avsevärt. Föreskriften får också till följd att det inte blir tillåtet att

söka på politiska förgrundsgestalter och historiska personer som nämns i samband med brott eller misstanke därom. Den begränsade sökmöjligheten kommer i stor utsträckning att röra uppgifter om s.k. offentliga personer beträffande vilka datalagens skyddsregler i detta sammanhang får anses göra sig mindre starkt gällande än i fråga om andra personer. Det är givetvis av väsentligt intresse att tidningarna i sin publicistiska verksamhet får tillgång till material som redan publicerats. En lösning skulle kunna tänkas vara att låta åtkomsten i fråga om de mest känsliga uppgifterna avse endast “offentliga personer. En sådan begränsning skulle dock sannolikt föra med sig så stora praktiska problem att den inte kan användas. Motsvarande svårigheter är förenade med andra liknande avgränsningar. Att begränsa tidningarnas åtkomst till nu aktuella uppgifter på det sätt DI gjort innebär att arkivet i viktiga avseende inte kan användas i enlighet med syftet med det. Föreskriften får också

vissa effekter som inte framstår som motiverade av integritetsskâl. Den bör därför undanröjas. Vid denna bedömning beaktar regeringen att tillgången till uppgifterna i detta ärende (Jfr dnr 89- 1492) endast avser tidningarnas interna verksamhet och att tidningarna enligt de pressetiska reglerna skall avstå från publicitet, som kan kränka privatlivets helgd, om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver offentlig belysning.

Vestmanlands Läns Tidnings Aktiebolag

Även i detta ärende hade datainspektionen meddelat en föreskrift som innebar att personuppgifter som avses i 4 § första stycket datalagen inte fick sedan fem år förflutit från publiceringen av uppgifterna vara sökbara för berörda tidningar pá annat sätt än genom datum för publiceringen. Efter överklagande undanröjde regeringen Föreskriften. Regeringens motivering var identisk med den i beslutet om Pressens Bild Aktiebolag. När det gällde frågan huruvida allmänheten skulle ha åtkomst till registret medgav regeringen att sådan tillgång skulle fa finnas under en period av fem år efter publiceringen. I beslutet i denna del anfördes bl.a. följande.

Det får anses vara ett starkt samhälleligt intresse att arkiverat material som varit publicerat i en tidning får vara tillgängligt hos tidningen. (E)mellertid (medför) arkiveringen med hjälp av ADB särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten och att register av förevarande slag kommer att innehålla integritetskånsliga uppgifter. Här bryts mot varandra två viktiga intressen. Den intresseavvågning som måste göras är av den generella natur att den bör ske i sammanhang med datalagsutredningens arbete. Resultatet av detta arbete bör nu inte föregripas genom ett sådant ställningstagande i detta enskilda förvaltningsärende som skulle få principiell betydelse.

ADB-tekniken också i stor inom Sveriges utnyttjas utsträckning

Radio-koncernen (Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och Radiotjänst i Kiruna AB). Datainspektionen har meddelat tillstånd till bl.a olika löne- och personalregister, abonnent- och kundregister samt leverantörsregister. Av andra register som förs inom koncernen är vissa särskilt intressanta i detta sammanhang. Här kan nämnas Sveriges Riksradios ABs register Internt Sändningsarkiv, Ekoredaktionen & och Riksradions

utlandsprogram programdatabas samt Sveriges Televisions ABs register Nyhetsdatori-

sermg.

Internt sändningsarkiv, Ekoredaktionen & utlandsprogram

Datainspektionen lämnade genom ett beslut den 1 december 1986 tillstånd för Sveriges Riksradio AB att inrätta och föra rubricerade personregister. Ändamålet med registret är enligt beslutet att det skall användas för att få fram uppgifter om inslag i bolagets egna nyhetssändningar. l beslutet föreskrivs bl.a. att uppgifter som är äldre än två år skall gallras vid årliga genomgångar av registret. Av ansökningen i tillståndsärendet framgick att sådana utomstående skulle registreras som intervjuas eller medverkar i sändningar. De uppgifter som skulle registreras var namn samt i förekommande fall arbetsgivare, yrke eller organisationstillhörighet eller i vilken annan egenskap personen intervjuades eller medverkade. Ca 60.000 personuppgifter skulle registreras per år. Vidare skulle namnet på den hos bolaget anställde reporter som svarade för inslaget registreras samt dennes arbetsort. I fråga om denna kategori skulle registret omfatta ca 100 personuppgifter per år. Materialet skulle bearbetas och sorteras för att få fram urval av inslag av visst slag. Datainspektionen konstaterade i skälen till sitt beslut att registret delvis skulle komma att omfatta personer, som saknade

sådan anknytning till bolaget som avses i 3 a § datalagen,

nämligen andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den registeransvarige eller personer som hade annan därmed

jämställd anknytning till denne. Datainspektionen konstaterade

vidare att registret kunde komma att innehålla sådana uppgifter som anges i 4 § datalagen, dvs. uppgifter om politisk eller religiös uppfattning, brottslig verksamhet m.m, vilka får

registreras endast om särskilda eller synnerliga skäl föreligger.

Datainspektionen fann dock med till att

hänsyn registret närmast skulle vara att jämföra med ett litteratur- eller biblio-

teksregister att sådana skäl förelåg att tillstånd kunde meddelas för registret. Datainspektionen hade då beaktat att uppgifterna i registret även omfattades av annan skyddslagstiftning. Justitiekanslern överklagade datainspektionens beslut och yrkade att tillståndet skulle förenas med på lämpligt sätt utformade villkor om underrättelse till den om vilken en sådan uppgift som anges i 4 § datalagen skulle registreras samt om möjlighet för den som så önskade att få personuppgifter av detta slag förstörda. Regeringen överlämnade i beslut den 21 maj 1987 till datainspektionen att meddela ett villkor om för den

skyldighet

registeransvarige att underrätta personer som registreras i

personregistret. I skälen till beslutet anförde regeringen bl.a. att regeringen utgick från att registret skulle föras med beaktande av det tryckfrihets- och radiorättsliga

anonymitetsskyddet.

Datainspektionen förskrev i beslut den 30 november 1987 att den registeransvarige minst en gång årligen i anslutning till den sändning från Ekoredaktionen som under det valda dygnet beräknades ha flest lyssnare skulle redogöra för registrets innehåll och ändamål. fann att den

Datainspektionen gallrings-

föreskrift som inspektionen redan meddelat i förening med de ändrade rättelsereglerna i datalagen tillgodosåg det behov som regeringen avsett i sitt beslut. Sveriges Riksradio AB överklagade sistnämnda beslut och yrkade bl.a. att beslutet skulle upphävas i den del det avsåg skyldighet att informera om registret. Regeringen konstaterade i beslut den 1 juni 1988 att registret utgjorde ett personregister i datalagens mening. I beslutet anförde regeringen vidare bl.a. följande. Av utredningen i ärendet framgår att sådana särskilt känsliga som anges i 4 § datalagen i viss utsträckning

personuppgifter ommer att finnas i registret. Till ståndet att föra registret bör

därför, som regeringen redan uttalat i sitt beslut den 21 maj 1987, kompletteras med en föreskrift om infonnationsskyldighet.

Föreskriften kan för att fylla sitt syfte ges en sådan mer generell utformning som datainspektionen har angett i sitt yttrande i det nu aktuella ärendet. Av informationen om registret bör framgå att sådana känsliga uppgifter som sägs i 4 § datalagen kan komma att registreras. beslutar därför att föreskriften skall ha följande

lyde se. Relgeringen

“Den registeransvarige skall minst en gång årligen i rikstäckande massmedium redogöra för registrets innehåll och ändamål. Av denna information skall framgå att sådana som känsliga uppgifter anges i 4 § datalagen kan ingå i registret.

Riksradions programdatabas

Datainspektionen beviljade genom ett beslut den 30 augusti 1990 tillstånd för Sveriges Radio AB att inrätta och föra rubricerade personregister. Registret används för att söka fram inspelade och och innehåller bl.a. namn lagrade radioprogram på upphovsmän, namn på personer som omtalats i program och namn på personer som medverkar i program. Datainspektionen konstaterade i skälen till sitt beslut att registret skulle komma att innehålla uppgifter om politisk eller religiös uppfattning och även uppgifter om brottslig verksamhet m.m., dvs. uppgifter som enligt 4 § datalagen får registreras endast om särskilda respektive synnerliga skäl föreligger. Med

hänsyn till att registret är ett sökregister för av framtagning

inspelade radioprogram som sänts i riksradion fann

datainspek-

tionen sådana särskilda och synnerliga skäl föreligga. Datainspektionen fáste även stor vikt vid att rundradioverksamheten

regleras av skyddslagstiftning och av etiska normer för radio

och TV. Datainspektionen anförde vidare i skälen att information till dem som kommer att vara registrerade allmänt sett är av stor

betydelse för att förebygga otillbörligt intrång i personlig

integritet. En föreskrift om information bedöms därför ofta vara behövlig för tillstånd att registrera personer som inte har anledning räkna med registreringen i fråga. För Sveriges Riksradio AB såsom registeransvarig bör gälla att inom bolaget sändningsområdet minst en gång årligen skall informera om

registret och redogöra för registrets ändamål och innehåll.

I tillståndsbeslutet meddelade datainspektionen

följande

villkor.

Minst en årligen skall på lämpligt sätt information

gång spridas

om re istrets innehåll och ändamål. Av redogörelsen skall framgå att så a känsliga uppgifter som anges i 4 § datalagen kan ingå i registret.

Informationsskyldigheten har hittills fullgjorts en gång genom

annonsering i Dagens se 1 till detta betänkande.

Nyheter, bilaga

Nyhetsdatorisering

Datainspektionen beviljade genom ett beslut den 21 februari

1991 tillstånd för Sveriges Television AB att inrätta och föra

personregistret Nyhetsdatorisering. Registret skall användas

för att lagra dels externt inkommande nyhetsmaterial och dels

eget nyhetsmaterial, som har sänts. De skall

lagrade uppgifterna användas för egen vidaresändning antingen i form av nyhetsprogram eller andra program. Av datainspektionens beslut att i

framgår uppgifterna registret

kommer att inhämtas från bl.a. externa källor till bolaget såsom

TT, AP, Reuters, CNN och andra nyhetsbyråer. Vidare kommer registret att stå i direktkontakt med andra databaser av

typ Affársdata. De registrerade uppgifterna kommer att bestå av dels den text som kommer från de ovan angivna texterna och källorna, dels den text som har lästs och dels den

upp av nyhetsuppläsaren

ursprungliga manustexten.

Bl.a. kommer således att finnas i registret.

följande uppgifter

I och kontaktpersoner

Företags, myndigheters organisationers

samt telefonnummer och adresser till dessa.

I eller i såsom De personer som omnämns intervjuas inslaget idrottsmän, verkställande direktörer i företag, exempelvis eller personer som misstänks för brott, åtalats eller politiker dömts för brott.

I Annan information som kan röra religiös känslig uppfattning, sjukdom och omdömen.

av de registrerade uppgifterna kommer att ske Bearbetning s.k. fritextsökning. Sökning och presentation av resultat genom kommer att ske via terminal. I tillståndsbeslutet meddelade datainspektionen bl.a. följande villkor.

Den registeransvarige skall minst en gång årligen, å ett framträdande sätt, i rikstäckande massmedium redogöra ör registrets innehåll och ändamål. Av denna infomiation skall framgå att sådana känsliga uppgifter som anges i 4 § datalagen och omdömen eller annan värderande upplysning enligt 6 § datalagen kan ingå i registret.

Av intresse i detta sammanhang är också ett beslut enligt vilket Sveriges Riksradio AB fick tillstånd att föra ett personregister benämnt Externt telefonregister. Datainspektionen meddelade sitt tillstånd den 1 december

1986. Registret skulle användas i nyhetsverksamheten för att ta

fram uppgifter om vem som kunde sökas för en

lämpligast

intervju eller bakgrundsinformation i ett visst ämne. l beslutet

föreskrevs att bolaget skulle förstöra personuppgifter rörande en registrerad som begärde det. Justitiekanslern överklagade datainspektionens beslut och

att tillståndet skulle förenas med en föreskrift om att den

yrkade

som skulle registeras skulle underrättas om själva registreringen och om möjligheten att begära att i registret

personuppgifter

skulle förstöras. Ändamålet med registret var att kunna ringa personer som bedöms lämpliga för intervjuer eller bakupp grundsinformation i olika ämnen. Det var enligt justitiekanslerns mening uppenbart att de aktuella personerna kunde ha ett berättigat intresse av att inte vilja bli störda på detta sätt.

Regeringen biföll överklagandet. I skälen till beslutet anförde regeringen bl.a. följande.

Till detta kommer att ---- -- det tryckfrihets- och

radiorättsliga anonymitetsskyddet bör beaktas i sammanhanget. Det finns

visserligen anledning utgå från att personer, som har velat vara anonyma när de har medverkat vid tillkomsten av program, inte

kommer att röjas på grund av registerñringen. För eventuella

framtida medverkande kan emellertid registreringen vara känslig

av hänsyn till anonymitetsskyddet. Det år därför angeläget att de

ges en reell möjlighet att själva bestämma om de vill vara registrerade eller inte. En sådan möjlighet skapas, om en föreskrift om underrättelseskyldighet meddelas. En föreskrift om skyldighet för bolaget att underrätta dem som

registeras i personregistret Externt telefonregister bör därför

meddelas. Vidare bör det i underrättelsema erinras om föreskriften i

tillstândsbeslutet att den registeransvarige skall förstöra person-

uppgifter rörande en registrerad som begär det.

Det bör i först hand ankomma på datains ektionen att nämiare överväga hur den föreskrift bör vara ut ormad som nu skall meddelas.

Genom beslut den 21 december 1988 meddelade datainspek-

tionen följande villkor om

underrättelseskyldighet.

Den registeransvarige skall underrätta de registrerade om registrets ändamål och innehåll genom att en gång per år sända utdrag ur registret samt även underrätta om de registrerades rätt att på egen begäran bli strukna ur registret.

Sveriges Radio AB har avstått från att inrätta registret Externt med hänvisning till de

telefonregister praktiska olägenheter

som den meddelade föreskriften skulle komma att medföra.

5.5 Särskilda

frågor

I direktiven omnämns om förhållandet mellan brottet

frågan dataintráng i 21 § datalagen och anskaffarfriheten enligt 1 kap.

1 § fjärde stycket TF.

En anskaffare är i princip fri från ansvar. TF

skyddar

emellertid inte själva tillvägagångssättet vid anskaffandet (prop. 1975/762204 s. 129). Undantaget i fråga om metoden att inhämta uppgifter framgår av 1 kap. 9 §, i vilken paragraf det

talas om det sätt på vilket en uppgift anskaffas. Vanliga regler gäller således för anskaffande som innebär brott mot posthem-

lighet eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning,

inbrott etc. (a.a. s. 131). Med anledning av att JO hade berört ett fall av olovlig

fotografering (förbud enligt skyddslagen) har föredragande

statsrådet i prop. 1986/87:151 om ändringar i TF, s. 162, uttalat att olovlig fotografering synes vara ett sådant fall som avses i 1 kap. 9 § och att paragrafen är tillämplig även då straffet inte enbart avser sättet för anskaffandet utan även när anskaffandet gäller en viss typ av uppgifter. Lagrådet uttalade med anledning av lagrådsremissen rörande företagshemligheter att dataintrång är ett brott enligt 1 kap. 9 § TF. Det brottet tar enligt lagrådet liksom ovannämnda brott (brott mot posthemlighet etc.) endast sikte på metoden för

inhämtande av uppgifter (l988/89:LU 30 s. 34).

Lagutskottet var i och för sig benäget att instämma i vad som uttalats i prop. 1986/87: 151 att straffbestämmelser som tar sikte inte enbart på det sätt på vilket en uppgift anskaffas utan också på att anskaffandet avser viss typ av information inte är oförenliga med TF. I fråga om dataintrång anförde dock lagutskottet följande.

Vad särskilt gäller lagrådets uttalande om brottet dataintrång vill utskottet framhålla att straffbestämmelsen i datalagen (1973:289) avser att helt allmänt skydda datalagrat material mot obehöriga åtgärder (se prop. 1973:33 s. 105). Till det straffbara området hör bl.a. förfaranden som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till information som är fixerad på någon form av datamedium oavsett om någon besittningsrubbning sker. Eftersom det synes vara själva anskaffandet av datalagrad infomiation som straffbeläggs och inte tillvägagångssättet som sådant får det enligt utskottets mening anses osäkert om ansvar för dataintrång kan utdömas när någon skaffat sig sådan infonnation i avsikt att den skall publiceras (1988/89:LU30).

Den nu redovisade frågan kommer enligt vad utredningen inhämtat att behandlas av datastraffrättsutredningen (Ju

1989:04). Problemet kommer därför inte att analyseras av

datalagsutredningen.

SOU 1991121 101

Överväganden

5.6.1 Finns det en konflikt mellan och

yttrandefriheten

datalagstiftningen?

Som har redovisats ovan (avsnitt 5.2.1) är det förbud mot censur som TF ställer upp av grundläggande betydelse för den

som vill yttra sig i en tryckt skrift. Lika viktigt för yttrande-

friheten är förbudet i TF mot andra åtgärder, som hinder utgör mot tryckning eller utgivning av en skrift eller dess spridning bland allmänheten (1 kap. 2 § TF). Förbudet mot hindrande åtgärder avser endast sådana åtgärder som motiveras av skriftens innehåll. Hindrande åtgärder som dikteras uteslutande av till allmän är således

hänsyn ordning

tillåtna. Hindret behöver inte vara absolut. Även åtgärder som verkar väsentligen försvårande eller ekonomiskt

förlustbring-

ande är, som ovan sagts, otillåtna. En särskild rättighet för bl.a. författare och andra

upphovsmän till framställningar i tryckta skrifter samt för meddelare är,

som också har pekats på tidigare, rätten till anonymitet enligt 3 kap. TF. Den som författar t.ex. en tidningsartikel eller den som lämnar uppgifter for publicering i artikeln har rätt att slippa få sitt namn utsatt. I en rättegång mot tidningens ansvarige utgivare som gäller innehållet i artikeln får man inte ta upp

frågan om vem som har skrivit eller lämnat uppgifter till

artikeln. Den som har tagit befattning med artikeln på tidningen får inte avslöja vem författaren eller meddelaren är annat än i

undantagsfall, t.ex. om denne samtycker till det eller en domstol löser honom från tystnadsplikten. och andra Myndigheter

allmänna organ får inte forska efter vem författaren eller meddelaren är annat än om TF tillåter ett mot

ingripande honom. Sammanfattningsvis kan man säga att anonymitets-

skyddet åstadkommes på tre sätt, nämligen genom föreskrifter om förbud att sätta ut namn på skrift (1 i

§), om frågeförbud rättegång och om efterforskningsförbud (2 och 4 §§) samt om

tystnadsplikt (3 §). I den föreslagna l 3 §

kap. yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)

kommer, som nämnts, att finnas regler om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder vars innebörd i huvudsak svarar mot 1 kap. 2 § TF. Regler om rätt till kommer att

anonymitet

finnas i 2 kap. YGL, som i sak överensstämmer med motsvarande regler i TF. Man kan alltså att de

säga tryckfrihets-

rättsliga grundprinciperna om förbud mot censur m.m. och om för den som medverkar till tillkomsten av en

anonymitetsskydd

skrift skall också för de medier som omfattas av den

tryckt gälla nya grundlagen, dvs. bl.a. ljudradio och television. Vid sidan

om TF finns i dag i den radiorättsliga lagstiftningen förbud mot

censur m.m. och anonymitetsskydd enligt samma principer som

i TF. Sistnämnda regler torde emellertid till stora delar komma att upphöra då YGL träder i kraft. Den nuvarande som ovan (avsnitt 5.2.2) har datalagen bygger, redovisats, på ett tillståndsförfarande för register som bedöms som känsliga från integritetssynpukt. Dessutom utövar datainspektionen I denna innefattas bl.a. en rätt att få

tillsyn. tillsyn

tillträde till de lokaler som har samband med ADB-verksamheten, att få tillgång till den dokumentation som rör databehandlingen och att föranstalta om egna körningar av personregister (16 §). Det åligger vidare den registeransvarige att lämna

datainspektionen de uppgifter som inspektionen begär för sin

förande av ett personregister medfört eller

tillsyn (17 §). Har

kan förandet antas medföra otillbörligt intrång i personlig integritet, kan datainspektionen meddela villkor eller, om rättelse inte på annat sätt kan åstadkommas, förbjuda fortsatt

förande av personregistret eller återkalla tillståndet (18 §).

Den som utredningen föreslår innebär att

nya ordning tillståndsförfarandet slopas. Datainspektionen kommer att

meddela föreskrifter om hur personregister skall föras som en komplettering till de grundläggade bestämmelserna i datalagen. En anmälningsplikt kommer att införas för de mer integritetskänsliga registren. skall

Datainspektionens tillsynsverksamhet

intensifieras. Inspektionen skall kunna förbjuda förande av vissa

register. Den fråga som utredningen har att ta ställning till är huruvida de föreskrifter som har att tillämpa i sin datainspektionen

verksamhet och som har tillkommit för att enskilds

skydda

dvs. främst föreskrifterna i datalagen men

personliga integritet,

även andra författningar av samma, t.ex. särskilda registerlagar, eller lägre konstitutionell valör, kan komma i strid med vissa föreskrifter i TF. Praktiskt gäller - för att ta ett

frågan exempel

- huruvida villkor som datainspektionen meddelar för förandet av ett visst eller rätt att få i

personregister inspektionens insyn

kan komma i konflikt med TFs och den blivande

personregister

YGLs regler om förbud mot censur och andra hindrande

åtgärder eller med rätten till anonymitetsskydd. Problemet torde

ha störst betydelse hos tidningarna men kan också aktualiseras hos bl.a. radio- och TV-företagen och hos bokförlagen.

Såvitt utredningen har funnit är det främst bestämmelserna om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder och om i TF och den blivande YGL som är av

anonymitetsskyddet

intresse för den fråga som här ställs. Utredningen begränsar därför den fortsatta framställningen till dessa bestämmelser. Vad först gäller tidningarna framgår av redovisningen ovan att av ganska skilda slag förs med (avsnitt 5.4) personregister hjälp av ADB hos tidningarna. En typ av register är sådana som används som ett direkt tekniskt hjälpmedel i själva framställningen av tidningarna. Exempel på detta är artiklar som utgör ett över kända deklarerade inkomster, slags register personers över framstående avlidna personer under ett år och över medlemmar i en förening. Även familjesidorna kan sägas vara exempel på sådana register. Sådana register som tidningarna

använder fore eller vid tryckningen kan betecknas som pro-

Andra register snarast som källor vid

dukrionsregister. utnyttjas

framställningen av en tidning. Ur dessa register, som här kallas för kan uppgifter hämtas för tillkomsten av en källregister, Ett exempel på källregister är register över personer tidning. som har lämnat till en tidning och som därmed kan uppgifter vara intressanta att kontakta i framtiden. Ytterligare exempel är som berörs i det följande, och register över

klipparkiven,

inkomna telegram. Det är alltså fråga om register som

nyligen

har direkt för Andra

betydelse publiceringsverksamheten.

har närmast karaktären av administrativa register. Hit register hör t.ex. löneregister över anställda, abonnent- och kundregister, leverantörsregister, register över tidningsutbärare. Det är vidare inte ovanligt att tidningar inrättar tillfälliga direktreklamregister och andra liknande marknadsföringsregister. Det finns kanske andra slags hos tidningarna än

personregister

de nu nämnda och ett register kan användas för olika ändamål. Särskilt intresse tilldrar sig de ovan närmare beskrivna klippsom arkiv över artiklar som varit

arkivregistren, utgör publicerade i vissa tidningar. Till den del klipparkiven används på av journalisterna har klipparkiven närmast tidningsredaktionerna

karaktären av källregister. I den utsträckning som allmänheten kan dem är arkiven dock annat än källregister.

utnyttja något Vid en närmare granskning av de kollisioner som kan uppstå

mellan TF, å ena sidan, och datalagstiftningen, å andra sidan, torde kunna hävdas att reglerna i den nuvarande inledningsvis datalagen om tillstånd och villkor för tillstånd ofta kan leda till konflikter med bestämmelserna i 1 kap. 2 § TF. Utredningen har emellertid att tillståndsförfarandet skall utmönstföreslagit ras, varför just denna konflikt inte berörs vidare. Kvar står emellertid, såväl enligt den nu gällande som den kommande

datalagen, att datainspektionen kan uppställa olika mer eller

mindre ingripande villkor för ett personregister och i undantagsfall förbjuda att registret förs. Vad först gäller produktionsregistren kan det inte råda någon tvekan om att exempelvis sådana villkor för ett registers förande av datainspektionen som tar sikte på registrets innehåll ofta kan verka väsentligt försvarande för tryckningen och utgivningen av en tidning. Visserligen tar inspektionens villkor formellt sikte på registret som sådant, men eftersom registret i princip skall utgöra en del av tidningen rör villkoren i praktiken tidningens innehåll. Sådana villkor kan alltså stå i strid med 1 kap. 2 § TF. Det får emellertid antas att vissa villkor av mindre ingripande slag beträffande ett produktionsregister inte behöver komma i konflikt med TF. Det är dock svårt att närmare ange var denna gräns går. En generös tolkning av TF leder emellertid till att det i tveksamma fall får anses en av 1 2 § uppstå kränkning kap. TF. De bestämmelser i datalagen som mer allmänt rör den

registeransvariges skyldigheter - alltså de som avser att registret

skall föras för ett bestämt ändamål, skyldigheten att föra en förteckning över förekommande personregister, skyldigheten att rätta oriktiga uppgifter, att lämna

skyldigheten registerutdrag

etc. - torde normalt när det gäller inte

produktionsregistren

komma i strid med l kap. 2 § TF. Vad därefter gäller sådana som inte avser med-

källregister

delare torde den som utövar

tillsyn datainspektionen genom

bl.a. beslut om olika villkor kunna verka väsentligt försvårande

för framställningen av en tidning och därmed komma i konflikt

med 1 kap. 2 § TF. Vid en ren av 1 2 §

bokstavstolkning kap.

TF kan naturligtvis hävdas att villkor rörande ett

källregister,

som ju på ett annat sätt än har

produktionsregistren betydelse

för en tidnings innehåll, inte kan ge upphov till någon konflikt

av nu nämnt slag. Ett sådant synsätt är emellertid enligt utredningen alltför formalistiskt. En lojal tolkning av

paragrafen innebär att villkor rörande ett källregister bör ses som preventiva i förhållande till som kan komma

ingripanden tryckningen

i konflikt med grunderna för 1 kap. 2 § TF. En

förutsättning

för detta är dock att det är om som är direkt

fråga källregister

avsedda som ett stöd för denjournalistiska verksamheten. Sådan

karaktär har bl.a. klipparkivregistren och register över nyligen

inkomna telegram. Vad som nu har sagts gäller däremot inte

register som närmast kan betecknas som litteratur- eller

biblioteksregister. Inte heller hör hit material som en journalist

samlar in som underlag för en planerad artikel. Liksom ovan

har sagts om produktionsregistren torde dock beträffande käll-

registren vissa villkor av mindre ingripande karaktär och före-

skrifterna som rör den registeransvariges allmänna skyldigheter kunna vara sådana att någon konflikt av nu aktuellt slag inte uppstår. En speciell typ av register som ovan har hänförts till källregister är klipparkivregistren. Dessa register kan som har sagts ha olika ändamål. Ett sådant, det viktigaste får man anta, är att arkiven används i tidningarnas verksamhet.

publicistiska Journalisterna utnyttjar alltså i det sammanhanget klipparkiv-

registren för att skriva därmed

nya artiklar. Registren blir ett

hjälpmedel och många gånger en nödvändig förutsättning för

framställningen av en tidning. I den utsträckning som klipparkiven används for tidningarnas publicistiska verksamhet utgör de ett slags källregister i den meningen som utredningen tidigare har använt detta begrepp. Sådana villkor av datainspektionen som rör förandet av klipparkivregistren kan - med den tolkningen av l kap. 2 § TF som förordat - bli försvarande för utredningen väsentligt framställningen av en tidning och därmed komma att stå i strid med TF.

Utredningen återkommer senare till frågan huruvida villkor

som rör annan användning av än den

klipparkivregistren

publicistiska verksamheten också kan komma i konflikt med TF. Till källregistren har utredningen även hänfört register över personer som har lämnat meddelanden till en tidning. Sådana personer åtnjuter, som har sagts ovan,

anonymitetsskydd enligt

TF. Föreskrifterna i datalagen, som medger att datainspektionen i sin tillsynsverksamhet tar del av alla personregister som förs med hjälp av ADB, synes sålunda - som utredningen nedan

närmare skall belysa - kunna leda till att av TF skyddade uppgifter röjs för utomstående.

När det gäller andra som förs hos alltså

register tidningar,

främst olika administrativa register och marknadsföringsregister, torde datalagens regelsystem normalt inte behöva leda till några konflikter med TF. Det är alltså här fråga om register som är av en mer allmän karaktär och som inte är direkt typiska för en tidning. Problem av ovan diskuterat slag kan dock inte helt uteslutas när det gäller nu nämnda register. Sålunda kan ett löneadministrativt register avseende anställd personal vid en tidning också innehålla uppgifter om utbetalningar till meddelare. Teoretiskt kan vidare villkor eller bestämmelser av datainspektionen rörande ett abonnent- och kundregister försvåra utgivningen av en tidning på sådant sätt att villkoren eller bestämmelserna kommer i konflikt med TF, om villkoren eller

bestämmelserna har tillkommit med hänsyn till tidningens innehåll (exempelvis p. g.a. kränkande och oanständiga artiklar). Av den hittills framgår att konflikter kan gjorda genomgången uppstå vid tillämpningen av TF och datalagen på personregister hos tidningarna. Dessa konflikter tar sig uttryck på så sätt att regelsystem kan verka väsentligt försvarande för datalagens eller utgivningen av en tidning. Vad det i praktiken

tryckningen

handlar om är närmast mer ingripande villkor för förandet som meddelas av datainspektionen rörande främst tidningarnas produktionsregister och källregister. Konflikten visar sig också på så sätt, att tidningarna kan ha personregister som innehåller

uppgifter som är skyddade av tystnadsplikt men som datainspek-

tionen likväl kan komma att få del av. har hittills sig vid de kollisioner

Utredningen uppehållit

mellan TF och som kan uppstå hos tidningarna. Även datalagen om problemen torde vara något vanligare hos tidningarna, kan de även hos andra medier som av TF och som

uppstå skyddas föreslås bli skyddade av YGL.

Av redovisningen ovan rörande förekomsten av personregister som förs med ADB-stöd inom Sveriges Radio-koncernen framgår att datainspektionen har uppställt olika mer eller mindre

ingripande villkor för dessa register. Det register som Sveriges Television AB för, Nyhetsdatorisering, har delvis karaktären av ett produktionsregister genom

att det består av den text som läser Men

nyhetsuppläsaren upp.

detta liksom de register som beskrivits tidigare och

register,

som förs av Sveriges Riksradio AB, används också för tillkomsten av De kan således betraktas som vad program. har valt att kalla för sådana källregister som är utredningen

direkt avsedda som ett stöd för programverksamheten.

ovan har fört beträffande de Det resonemang som utredningen

konflikter som kan uppstå vid tillämpningen av TF och data-

lagen på hos tidningarna gäller också enligt

personregister utredningen då YGL och datalagen tillämpas på personregister

hos Sveriges Radio-koncernen. I detta kan särskilt framhållas att Sveriges Radio sammanhang AB har avstått från att inrätta registret Externt telefonnummer olägenheter som datainspektionens villkor om underp. g.a de beträffande registrets ändamål och innehåll

rättelseskyldighet

innebar. utredningens mening kan det ifrågasättas om Enligt villkoret hade kunnat meddelas, om YGL varit i kraft. Konflikter av det slag som nu har beskrivits kan vidare - bara - inom Där för att ta något exempel uppstå forläggarbranschen. förekommer således t.ex. vid

produktionsregister, tryckningen

av matriklar samt kataloger och förteckningar av olika slag som

§1;

innehåller personuppgifter. Andra exempel på produktionsregister är register som används for att framställa olika slags spärrlistor (se om dessa nedan). Villkor som rör dessa register kan alltså stå i strid med 1 kap. 2 § TF. Material som en författare har samlat in och lagrat i en dator kan emellertid inte

anses utgöra register som skyddas av TF. Detsamma gäller

material som en forskare har registrerat med anledning av ett vetenskapligt projekt. De konflikter mellan l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL samt datalagstiftningen som har beskrivits nu beror på att olika normer är oförenliga i vissa situationer. Frågan är då vilken norm som skall vinna företräde. Vad som är speciellt för de nu aktuella fallen är att det rör sig om normer av olika konstitutionell dignitet. Å ena sidan är det TF, som är en grundlag, som är tillämplig. Regler om förbud mot censur finns visserligen i dag när det gäller radio och TV i vanlig lag, alltså inte i grundlag. Avsikten är emellertid att en reglering

som motsvarar den som finns i TF skall flyta in i den nya YGL.

Å andra sidan gäller det tillämpningen av främst datalagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, alltså

föreskrifter i vanlig lag och myndighetsföreskrifter.

Det normala sättet för en myndighet att lösa normkonflikter mellan dels grundlagar och dels övriga av riksdagen beslutade

lagar, regeringsförordningar samt föreskrifter utfärdade av förvaltningsmyndigheter är att använda vanliga lagtolkningsmetoder. Om den vägen inte är framkomlig, gäller den princip-

en att en författning av högre rang äger företräde framför en av lägre konstitutionell dignitet. I de av utredningen beskrivna konfliktsituationerna skall således i princip TF och YGL, som

grundlagar, ta över datalagstiftningen. Denna princip brukar

kallas för lex superiorprincipen. En slutsats att normkonflikten mellan å ena sidan TF och YGL och å andra sidan datalagen skall lösas så att de två förstnämnda lagarna skall äga företräde kan möjligen sättas i fråga med hänsyn till bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket RF. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att varje medborgare skall, i den utsträckning som anges i lag, mot

skyddas att hans personliga integritet kränks att om genom uppgifter honom registreras med hjälp av ADB.

Bakgrunden till föreskriften i RF, som trädde i kraft den 1

januari 1989, var som redan framgått att ge integritetsskyddet på dataområdet en fastare förankring i RF än det hade genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF, vari bl.a. sägs att det

allmänna skall värna den enskildes privatliv och

familjeliv.

Genom den nya regeln i RF åläggs lagstiftaren att vara aktiv

genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Den nya

grundlagsbestämmelsens rättsliga betydelse är, enligt för-

arbetena, att datalagstiftningen skall utgöra en verklig och allvarligt menad Däremot ligger det i sakens

skyddslagstiftning.

natur att bestämmelsen inte kommer att kunna tillämpas direkt av (prop. 1987/88:57 s. ll).

myndigheterna

En principiell skillnad föreligger således enligt utredningen mellan föreskrifterna om förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder i TF och YGL samt den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF. De förstnämnda föreskrifterna riktar sig till eller andra allmänna Med det sistnämnda

myndigheter organ.

avses även regeringen och riksdagen. TF och YGL uttrycket förbjuder således datainspektionen att vidta någon som helst åtgärd som kan verka hindrande på sätt anges i TF och YGL. i 2 - Det nya stadgandet kap. 3 § RF har emellertid lagstiftaren alltså riksdagen - som adressat. Enligt utredningen måste man

mot bakgrund av det sagda utgå från att datainspektionen, i

såväl ett enskilt fall som vid normgivning, måste böja sig för TF och YGL, trots föreskriften i 2 kap. 3 § RF. Utredningen utgår således från att TF och YGL vad gäller censurförbud och andra hindrande åtgärder tar över datalagstiftningen vid en eventuell normkollision. Vad beträffar föreskrifterna i TF och YGL om anonymitetsatt även de tar över andra föreskrifter

skydd gäller visserligen

av lägre konstitutionell valör. Någon direkt konflikt mellan TF och YGL, å ena sidan, och datalagens regler, å andra sidan, föreligger emellertid inte i detta fall. Datainspektionens tillinte ut på att efterforska författares,

synsverksamhet går

utgivares eller meddelares identitet utan har helt andra syften.

Likväl kan verksamhet leda.till problem i fråga inspektionens

om Detta sammanhänger med att det enligt

anonymitetsskyddet. utredningen föreligger en betydande risk för att skyddade uppgifter oavsiktligt kan komma att röjas då datainspektionen

utövar sin Detta problem har uppmärksammats i några

tillsyn.

liknande situationer, nämligen då tvångsmedel används mot en tidning och vid taxeringsrevision av en tidning. I det följande redovisas något hur man i olika sammanhang har sett på problemet i sistnämnda situationer. Enligt utredningens mening är motsvarande som nu kommer att redovisas i allt

synpunkter

väsentligt tillämpliga även när det gäller datainspektionens verksamhet för tillsyn av register hos tidningar m.m. om hur man skall se på de konflikter som kan uppstå Frågan

vid tillämpningen av reglerna om anonymitetsskyddeti TF och reglerna om straffprocessuella tvångsmedel togs upp av före-

, l

dragande statsrådet i regeringens proposition om vissa tvångs-

medelsfrågor (prop. 1988/892124, s. 33 fi). När det gäller direkt efierforskning genom beslag, husrann-

sakan eller kroppsvisitation som ett led i utredning av brott som avses i 3 kap. 3 § punkt 4 TF eller i syfte att få fram bevisning i andra brottmål som avses i punkt 5 av samma paragraf

uttalade sig föredragande statsrådet för en tolkning som innebär att, eftersom frågor inte får ställas till den tystnadspliktige utan

domstolsförhandling, inte heller tvångsmedel får tillgripas mot honom till utrönande av det som han inte får röja. Föredragande

statsrådet anförde vidare.

Detta anser jag följa redan av lagstiftningens utformning och ordalydelse och de uttalanden som gjorts i förarbetena till åndringama i TF (prop. 1975/762204). I 3 kap. 4 § TF har ju föreskrivits att, om efterforskning får förekomma, därvid skall beaktas den i 3 § angivna tystnadsplikten. I motiven anges (s. 113) att tystnadsplikten härigenom får sin motsvarighet i ett

principiellt frågeförbud för polis och andra myndigheter. Detta

innebär också att polis och åklagare inte kan använda tvångsmedel för att komma åt uppgifter hos dem för vilka tystnadsplikt gäller enligt 3 kap., 3 § 4 och 5 TF. Innehåller t.ex. en skriftlig handling en anonymitetsskyddad uppgift som är av direkt betydelse för utredningen av brottet, får åklagaren i stället för att ta handlingen i beslag försöka få rättens tillstånd till att få fram

uppgiften vid förhör inför domstol med den person som kan

tänkas sitta inne med infonnationen i fråga. Att tystnadsplikt inte gäller i vissa fall i fråga om brott mot rikets säkerhet följer av 3 kap. 3 § 3 TF. Med denna tolkning av beståmmelsema anser jag att det skydd den enskilde har i dag mot direkt efterforskning av anonymitetsskyddade uppgifter vid tvångsmedelsanvändning har fått en rimlig avgränsning. Jag finner därför inte anledning att föreslå någon ytterligare lagstiftning i ärendet.

Konflikt med anonymitetsskyddet kan emellertid uppkomma vid

tvångsmedelsanvändning i andra situationer än då sådana uppgifter direkt efterforskas. I denna del uttalade föredragande

statsrådet bl.a. följande.

Enligt mitt förmenande är det viktigaste skyddet mot att integritetskånsliga uppgifter röjs som en bieffekt av tvångsmedelsanvändningen regler som förhindrar att ett tvångsmedel avsiktligt används för andra ändamål än det formellt beslutats för. Som jag nämnt i det föregående - - - ger vår tvångsmedelslagstiftning på straffprocessens område klart besked om att ett avsiktligt användande av ett tvångsmedel utöver det ändamål för vilket det har beslutats inte får ske. Härtill kommer att proportionalitetsprincipen, som av sedvänja anses gälla vid all utövnin av tvångsmedelsbefogenheter, givetvis också har betydelse i bie fektsfallen. Når jag nu föreslår att den principen lagfásts för de straf rocessuella tvångsmedlen, ger detta enligt min uppfattning ett örhöjt och tillräckligt skydd mot

obehörigt röjande av uppgifter, som inte är direkt efterforskade vid tvångsmedelsanvändningen.

Med hänvisning till det sagda föreslogs ingen ändring av gällande rätt i propositionen.

Frågan om anonymitetsskyddets förhållande till annan lagstift-

ning har också aktualiserats på skatteområdet. Liksom i det nyss nämnda fallet är det skatteområdet fråga om att sekretess- i på komma att när vissa

skyddade uppgifter oavsiktligt kan röjas

åtgärder vidtas. l

Beträffande taxeringsrevision gäller enligt 3 kap. 13 § i

i taxeringslagen (1990:324) att revisorer har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta om deras innehåll. När det finns

tystnad

synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den som revideras besluta att sådana handlingar skall tas undan från revisionen (jfr prop. 1989/90:74, Ny taxeringslag m.m. s. 399). Även i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen finns bestämmelser om särskilt

hänsynstagande

till bevismedel som innehåller uppgifter. 18 §

skyddade Enligt

skall sålunda en skriftlig framställning göras till länsrätten om undantagande, om den hos vilken verkställighet sker anser att bevismedel som är eller har varit under beslag helt eller till viss del skall undantas från granskningen därför att han har att iaktta tystnad om dess innehåll. Länsrätten får bifalla framställningen, om synnerliga skäl föreligger härför (20 §). Frågan om det finns ett effektivt skydd för anonymiteten vid taxeringsrevision togs upp av tvångsmedelskommittén i betänkandet - -

(SOU 1984:54) Tvångsmedel Anonymitet Integri-

tet. I betänkandet redovisade kommittén en skrivelse till i vilken att om en

finansdepartemenet föreslogs regler slags

konsumtionsskatt för dem som mottog tipsarvoden från tid-

ningarna skulle införas. var att införa ett effektivare Syftet skydd än det som följer av taxeringslagen för meddelares anonymitet. Skrivelsen har inte lett till någon lagstiftning

(betänkandet s. 315 f). Liknande tankar (en definitiv källskatt) I

hade framförts av yttrandefrihetsutredningen i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten (s. 128 f). I bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen har tagits in en ny paragraf (6 a §), som trädde i kraft den 1 januari 1988,

vilken innehåller en proportionalitetsregel. Paragrafen innebär

att vikten av att uppnå syftet med en tvångsåtgärd enligt lagen

skall ställas i relation till de olägenheter som åtgärden förorsakar den som utsätts för den. I förarbetena till bestämmelsen uttalar fördragande statsrådet att, vid bedömningen av det intrång eller annat men som en tvångsåtgärd innebär, de s

?ej

lll

negativa konsekvenser ingripandet kan få for tredje mans

rättsligt skyddade intressen, t.ex. för en meddelare eller för en

advokats klient, bör beaktas (prop. 1987/88:65, s. 79). Utredningen har med redovisningen ovan velat peka på de brister som finns i anonymitetsskyddet på några andra områden än datalagsområdet. Risken för att uppgifter som är skyddade av TF skall röjas för obehöriga vid t.ex. användningen av tvångsmedel är som framgår inte försumbar. Enligt utredningen är denna risk minst lika stor, när datainspektionen utövar tillsyn över bl.a. tidningarna. Detta sammanhänger främst med att 3 kap. 4 § TF inte förhindrar datainspektionen från att utöva tillsyn över tidningarnas register även om uppgifter som

omfattas av tystnadsplikt därvid råkar röjas.

Sammanfattningsvis har utredningen hittills konstaterat att konflikter kan uppstå vid tillämpningen av TF och i framtiden även av YGL och datalagen, dels genom att datalagens regelsystem i viss utsträckning kan verka försvarande för framställ-

ningen av olika yttranden och dels genom gmndlagarnas regler

om anonymitetsskydd. Enligt utredningen får man utgå från att l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL skall tillämpas framför datalagstiftningen vid en eventuell konflikt.

5.6.2 Utredningens förslag

Grundlagarnas förbud mot hindrande åtgärder och datalagens regelsystem

Utredningen har alltså kommit fram till att bestämmelserna i l kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL kan komma

i konflikt med datalagens regelsystem och att grundlagarnas

regler vid normkonflikt har företräde framför andra regler. Innebörden av det sist sagda är att datalagen helt eller delvis sätts ur spel beträffande vissa personregister. Den fråga utredningen då har att ta ställning till är huruvida

denna mellan å ena sida intresset av yttrandefrihet avvägning, och å andra sidan behovet av att skydda den enskilde mot sådant i den personliga integriteten som kan bli otillbörligt intrång

följden av registrering av personuppgifter, är rimlig. Till en början kan konstateras att vissa av de nu aktuella registren kan vara ganska integritetskänsliga till sin natur. Som exempel härpå kan nämnas produktionsregister som innehåller särskilt ömtåliga uppgifter om enskilda. Om man ser det enbart från är det givetvis otillfredsställande om

integritetssynpunkt,

sådana register inte är föremål för datainspektionens tillsyn.

De intentioner som ligger bakom det nyligen gjorda tillägget till 2 kap. 3 § RF om skydd för den enskildes personliga integritet vid dataregistrering talar också för att integritetsskyddet inte får försummas när det gäller nu aktuella register. ä Den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF skall ses mot den i att har en särskild vikt ADBbakgrunden integritetsfrågorna på området. Förmågan att den personliga integriteten är

skydda

nämligen av avgörande betydelse för utvecklingen på ADBområdet. En grundförutsättning för att ADB-tekniken skall kunna utnyttjas är att människorna inte känner främlingskap och upplever tekniken som ett hot mot den personliga integriteten.

Genom bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF fick integritetsskyddet på

dataområdet en fastare förankring än genom målsättningsstadgandet i l kap. 2 § RF, som föreskriver att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv (prop. 1987/88:57, s. 6 och 9). Vad som nu har sagts gör att det kan sättas i fråga om det är rimligt att datalagen skall vika för TF och YGL. Det finns emellertid omständigheter som talar för att den nuvarande

ordningen innebär en lämplig avvägning mellan de olika

intressen som här står mot varandra. Även om vissa register som är av intresse kan vara integritetskänsliga gäller detta långt ifrån alla. De flesta produktionsregister liksom exempelvis sådana källregister som avser nyligen inkomna telegram, vilka är relaterade till personer, torde ofta vara helt harmlösa. Datainspektionens hittillsvarande erfarenheter tyder inte heller på att några allvarligare integritetsrisker är förknippade med nu aktuella register. Av avgörande för principfrågan är emellertid enligt

betydelse

utredningen att den friheten att yttra i

grundlagsskyddade sig

skrifter och andra medier inte bör begränsas, om det inte är

nödvändigt med hänsyn till motstående intresse. Något så uttalat intresse att en begränsning bör ske finns enligt utredningens mening inte. Man kan inte heller bortse från att de möjligheter som det här är fråga om för en myndighet att ingripa mot t.ex.

tidningarna i förlängningen kan innebära ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Det är mot denna bakgrund som utredningen menar att den nuvarande ordningen att TF vid normkonflikt tar över datalagen är den mest lämpliga. Som framgår av redogörelsen nedan har emellertid tryckfrihetsförordningen i vissa delar fått stå tillbaka för kreditupplysningslagens integritetsskyddsbestämmelser när det gäller offentliggörande av kredit-

upplysning, bl.a. i form av s.k. spärrlistor.

Utredningen har således stannat för att nuvarande ordning enligt vilken 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL i princip tar över datalagen vid konflikter är i huvudsak rimlig. Det är emellertid till undvikande av missförstånd angeläget att det i den blivande datalagen tas in en regel som anger i vilka fall lagen inte är tillämplig. I det följande kommer utredningen att något närmare ange när den blivande datalagen inte bör vara tillämplig till följd av att TF och YGL tar över. Det är alltså i huvudsak inte fråga om att

åstadkomma några sakliga ändringar av gällande ordning utan

ett förtydligande av datalagstiftningen. För det första bör enligt utredningen produktionsregistren, alltså personregister som används som ett direkt tekniskt hjälpmedel före eller vid framställningen av ett grundlagsskyddat yttrande, undantas från till-

uttryckligen datalagens

lämpningsområde. Som har sagts i avsnitt 5.5.1 torde data-

inspektionens tillsynsverksamhet med stöd av datalagen kunna

leda till konflikter med 1 kap. 2 § TF och de parallella bestämmelserna i YGL. Som emellertid också har framhållits i nämnda

avsnitt är det inte givet att all tillsynsverksamhet skall behöva

få denna konsekvens. Vidare torde den registeransvariges allmänna skyldigheter enligt datalagen inte komma i strid med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL. En fråga som här inställer sig är huruvida det är rimligt att datalagen helt sätts ur spel när det gäller produktionsregistren, om det finns ett utrymme att tillämpa lagen på produktionsregister utan att någon konflikt uppstår med grundlagarna. Det är enligt utredningens mening knappast praktiskt när det gäller tillsynsverksamheten att låta datalagen få ett så begränsat

tillämpningsutrymme som det här skulle vara fråga om. Vad det

i praktiken handlar om är att skulle kunna

datainspektionen besluta om villkor av mindre ingripande slag. Bortsett från den

sådana villkor har för integritets-

jämförelsevis ringa betydelse

kan datainspektionen inte - om dessa mindre ingripande

skyddet

- villkoren utan att 1 villkor inte efterlevs skärpa kap. 2 § TF eller motsvarande bestämmelser i YGL överträds. Mot bakhärav och även med hänsyn till de gränsdragningsgrund problem som här annars skulle uppstå anser utredningen att helt bör undantas från datalagens regler om

produktionsregistren tillsynsverksamhet.

Vad därefter gäller datalagens föreskrifter om den registeransvariges allmänna kan det naturligtvis inte

skyldigheter bestridas att det från integritetssynpunkt skulle ha ett visst värde

om dessa föreskrifter för Som har

gällde produktionsregistren. sagts ovan torde detta i och för sig vara möjligt utan att någon

konflikt uppstår med l kap. 2 § TF eller motsvarande bestämmelser i YGL. Vad som ändå talar mot en lösning som innebär att reglerna om den registeransvariges allmänna skyldigheter blir tillämpliga på produktionsregistren är att datainspektionen knappast skulle ha några möjligheter att ingripa, om reglerna inte efterlevs. Ingripanden från datainspektionens sida - som i sista hand kan innebära ett förbud att föra registret - skulle nämligen med all sannolikhet komma i konflikt med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL. Mot denna bakgrund förordar utredningen att datalagen inte heller i denna del skall kunna tillämpas på produktionsregistren. Utredningens förslag så här långt innebär alltså att produktionsregistren - alltså register som används som tekniskt hjälpmedel vid framställningen av skrifter

och andra yttranden som skyddas av TF och YGL - i sin helhet

undantas från datalagen. Som framgår av det förda resonemanget innebär detta i allt väsentligt ingen ändring av vad som redan i eftersom TF och YGL i av dag gäller, egenskap grundlagar tar över datalagen. Den omständigheten att datalagen inte är tillämplig på pro-

duktionsregistren torde från integritetssynpunkt inte innebära

några allvarligare betänkligheter. De register som det här är fråga om torde i allmänhet inte vara speciellt integritetskänsliga, detta särskilt med tanke på att de många gånger är ganska kortlivade, även om ett eller annat kan vara av integritetskänsligt slag. Även uppgifternas karaktär är mestadels ganska harmlösa, t.ex. om det är fråga om register som inrättas för tidningarna familjesidor. Härtill kommer att produktionsregistren, vars innehåll normalt flyter in i en tidning, blir

föremål för pressens självsanering. Enligt utredningens mening

kan man utgå från att pressens egen bevakning när det gäller

tillämpningen av god publicistisk sed utgör en tillräcklig garanti

för att integritetsintressena så vitt nu är i fråga inte kommer att trädas för när.

En typ av produktionsregister är, som tidigare har nämnts,

register som används for att framställa olika slags spärrlistor. Inom vissa branscher har det blivit vanligt att sprida information

om kunder i form av spärrlistor. En spärrlista är en förteckning

över personer som anses ha misskött sig i sitt mellanhavande

med en uthyrare eller en kreditgivare.

Spärrlistor ges i allmänhet ut av en branschorganisation eller ett särskilt företag. Prenumeranter på spärrlistor är vanligtvis företag som bidrar till innehållet genom att lämna uppgifter till utgivaren från sina kundregister. med är att

Syftet spärrlistorna

varna företagen för att träffa avtal med dem som finns omnämnda i listan. Uppgifter som länmas till ledning för bedömningen av en annan persons kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende innebär

i kreditupplysning.

Kreditupplysningsverksamhet är reglerad i

kreditupplysnings-

lagen (1973:1173). Sådan verksamhet får i princip bedrivas

endast efter tillstånd av datainspektionen. Lagen innehåller

straffsanktionerade förbud mot vissa slag av uppgifter, bl.a. om

politisk eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg och om straff och andra brottspåföljder (6 §). Personupplysning får inte

heller innehålla uppgifter om betalningsförsummelser som inte har lett till rättsliga åtgärder samt om förhållanden som ligger mer än tre år tillbaka i tiden (7 och 8 §§). Lagen stadgar vidare ersättningsskyldighet för skada, som till följd av kreditupplysningsverksamhet tillfogas någon genom otillbörligt intrång i hans personliga integritet eller genom att oriktig uppgift lämnas om honom, samt skyldighet för den som bedriver verksamheten att rätta oriktiga eller missvisande uppgifter (21 och 12 §§). Jfr avsnitt 3.2.5. En spärrlista kan framställas på olika sätt. Det vanligaste lär

dock vara att den ges ut som en tryckt skrift. Frågan om förhållandet mellan TF och kreditupplysning i tryckt skrift togs

med anledning av den förestående lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet upp redan i regeringens proposition 1973:123 med förslag till ändring i

tryckfrihetsförordningen.

Propositionen ledde till vissa ändringar av TF genom att det i TF infördes bl.a. det nu gällande stadgandet som innebär att bestämmelser utan hinder av TF får meddelas i lag dels om

förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller

missvisande uppgift, dels om för sådant

ersättningsskyldighet offentliggörande och dels om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift (1 kap 9 § TF).

Frågan togs därefter upp igen i regeringens proposition om

förslag till kreditupplysningslag (prop. 1973:155). Förslaget till

i vissa avseenden till TF. Bl.a.

kreditupplysningslag anpassades

framhöll statsrådet att det inte bör

föredragande öppnas någon

att i en som meddelas vid sidan av TF införa

möjlighet lag bestämmelser om förhandsgranskning och tillståndstvång

beträffande som bedrivs

kreditupplysningsverksarnhet genom offentliggörande av kreditupplysning i tryckt skrift. I den nya

lagen borde därför enligt föredragande statsrådet föras in en bestämmelse om att det föreskrivna tillståndstvånget inte

omfattar sådan verksamhet (prop. 1973:155 s 130 ff). En bestämmelse med sådant innehåll finns numera i 3 § kreditupplysningslagen. Som utredningen ovan anfört är ett spärregister, som är avsett att användas som ett direkt tekniskt hjälpmedel före eller vid framställningen av en skrift, att anse som ett produktionstill av vad

register. Med utredningens förslag förtydligande

gällande rätt innebär skulle således datalagen inte vara tillämplig

på spärregistren. Kreditupplysningslagen torde enligt utredningens mening ge

tillräckliga möjligheter för datainspektionen att ingripa mot olika integritetskränkningar som kan följa med användningen av spärregister och spärrlistor. Ingripanden mot spärrlistorna kommer nämligen att återverka på spärregistren, som ju direkt används for av listorna. Vad som nu har

tryckningen sagts

gäller också annat tryckt material än spärrlistor som kan komma

till användning i kreditupplysningssammanhang.

För det andra bör enligt utredningen källregistren, alltså de register som är direkt avsedda som ett stöd för den journalistiska verksamheten, för programverksamheten etc., uttryckligen undantas från datalagens tillämpningsområde. Som exempel på sådana register har utredningen ovan nämnt register över personer som har lämnat uppgifter till tidningar, alltså i

praktiken register över meddelare. Andra nämnda exempel är

register, som är personrelaterade, över nyligen inkomna telegram. I den mån klipparkivregistren används för tidningarnas publicistiska verksamhet, eller annorlunda uttryckt journalisterna använder registren i sin journalistiska verksamhet, får klipparkiven som utredningen sagt ovan anses utgöra källregister. Flera av de register som enligt vad ovan har sagts förs hos Sveriges Radio-koncernen är också källregister i den ovan angivna meningen. De register som utredningen här kallar för källregister kan kanske någon gång också anses utgöra produktionsregister.

Vad gäller källregistren torde - varvid utredningen tills vidare bortser från personregister över meddelare - samma resonemang

kunna föras som utredningen har gjort beträffande produktionsregistren. Det innebär alltså att datainspektionens tillsynsverksamhet med stöd av datalagen ofta torde kunna leda till konflikter med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser i YGL. Det är emellertid inte givet att konflikter alltid behöver uppstå och den registeransvariges allmänna skyldigheter enligt datalagen torde inte heller behöva leda till några konflikter av nu aktuellt slag. Som ett exempel på ett mindre ingripande villkor kan nämnas det villkor om informationsskyldighet som

i;

meddelats beträffande registret Riksradi0ns programdatabas, se bilaga 1 till detta betänkande.

De argument som ovan har framförts beträffande produktionsregistren till stöd för att helt undanta dem från datalagen kan

enligt utredningen i allt väsentligt åberopas även beträffande källregistren. Utredningen har därför kommit till samma slutsats när det gäller källregistren som beträffande produktionsregistren. Innebörden av utredningens ståndpunkt beträffande källregistren blir att klipparkivregistren bör undantas från datalagens tillämpningsområde, eftersom exempelvis villkor beträffande dessa register väsentligen kan försvåra framställningen av artiklar. En särskild fråga är emellertid om klipparkivregistren bör undantas från datalagen även i den del som de

har andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska

verksamhet. Denna fråga har inte aktualiserats för

visserligen

motsvarande register som förs inom Sveriges Radio-koncernen. Vad utredningen i fortsättningen anför beträffande klipparkivregistren är emellertid i allt väsentligt också tillämpligt på registren hos radioföretagen. Klipparkiven kommer utan tvekan att bli känsliga från in- De kommer med tiden att innehålla en stor

tegritetssynpunkt.

mängd personuppgifter, varav inte så få av känslig natur. Uppgifterna kommer att kunna återsökas, bearbetas och sammanställas med stor lätthet. Uppgifterna kommer vidare att bevaras under lång tid. Som ett exempel på en integritetskänslig bearbetning kan nämnas att alla artiklar som rör en persons

brottsliga förehavanden inhämtas. En sådan sammanställning kan i praktiken jämställas med ett kriminalregisterutdrag. Sammanställningen är emellertid betydligt känsligare bl.a.

därför att ett kriminalregisterutdrag gallras. Det nu sagda talar med viss styrka för att klipparkivregistren inte bör undantas från datalagen då de används för andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska verksamhet, t.ex. att ge allmänheten tillgång till registren. Om datalagen är

tillämplig, kan nämligen datainspektionen meddela nödvändiga

villkor för allmänhetens tillgång. En fråga som då inställer sig är vilka begränsningar som

skulle kunna göras i allmänhetens tillgång till registren. Ett sätt

att åstadkomma en begränsning är att låta allmänheten få

tillgång endast till artiklar som är publicerade under de senaste åren. Ett sådant villkor avser alltså en tidsbegränsning. Ett annat

sätt är att begränsa allmänhetens möjligheter att söka i registren.

En sådan begränsning skulle kunna gå ut på att allmänheten

bara fick bläddra i registren och på så sätt fick del av alla

artiklar som var införda i tidningen under en viss dag. En begränsning i sökmöjligheterna kan också åstadkommas genom att endast vissa 0rd är sökbara för allmänheten. Ytterligare ett sätt att begränsa allmänhetens tillgång till klipparkiven är att

göra endast sådana uppgifter tillgängliga som rör offentliga

personer. Tanken bakom en sådan begränsning skulle vara att offentliga personer får i större utsträckning än icke offentliga personer finna sig i att bli granskade av allmänheten. Andra möjliga begränsningar kan vara att allmänheten får tillgång till registren endast om ett medgivande finns från den enskilde, om avsikten med utlämnandet är att uppgifterna skall publiceras eller om uppgifterna behövs för forskning. Flera invändningar kan emellertid riktas mot att allmänhetens tillgång begränsas på något sätt som nu angivits. Mot en begränsning i allmänhetens tillgång till registren talar framför allt att registren endast innehåller ett återgivande av

tryckta

skrifter. En begränsning påverkar allmänhetens frihet att aktivt inhämta samhällsinformation, som har funnits När det

tryckt.

gäller integritetsriskerna skall .också framhållas att de pressetiska reglerna innebär att tidningarna skall avstå från publicitet som kan kränka privatlivets om inte ett allmän-

helgd, oavvisligt

intresse kräver offentlig

belysning.

Ytterligare en invändning mot att begränsa allmänhetens tillgång är de gränsdragningsproblem som kan uppstå, om datalagen görs tillämplig såvitt gäller allmänhetens tillgång till registren men inte vad gäller den publicistiska verksamheten. Vilka konsekvenser får det för den publicistiska verksamheten, om datainspektionen beslutar om villkor för allmänhetens tillgång som rör vilka personuppgifter som får ingå i registret, den tekniska utrustningen, bevarande och rättelser

gallring, etc.? Enligt utredningen kan det uteslutas att sådana knappast

villkor får även beträffande

återverkningar registrens användning i den publicistiska verksamheten.

Man kan också peka på de praktiska som kan problem uppstå. Det är således förenat med kostnader om allmän-

betydande

hetens sökmöjligheter begränsas i förhållande till tidningarnas

egna möjligheter. Det förutsätter stora ingripanden i ADB-

systemen. Vidare är det svårt att dra

naturligtvis mycket gränsen mellan offentliga och icke Det är offentliga personer. också svårt för tidningarna att bedöma riktigheten av ett påstående om att begärda skall eller uppgifter publiceras

användas for Hur skall vidare dras mellan

forskning. gränsen forskning och annan utredningsverksamhet? Ett villkor om tidsbegränsning torde däremot kunna hanteras praktiskt av

tidningarna.

Vid en samlad bedömning finner utredningen att den lämpligaste lösningen är att klipparkivregistren helt undantas från datalagens tillämpningsområde. Den nu angivna lösningen innebär att det blir tidningarna själva som får avgöra i vilken utsträckning som allmänheten får tillgång till klipparkiven. Det saknas enligt utredningen anledning att anta att tidningarna inte

skulle kunna sköta denna uppgift med tillbörlig hänsyn till

integritetsintressena.

Anonymitetsskyddet och datalagen

Utredningen har ovan något redovisat de problem som kan uppstå när det gäller att skydda meddelare då tvångsmedel används mot exempelvis en tidning. Uppgifter om en meddelares identitet är visserligen skyddade vid direkt efterforskning genom reglerna i 3 kap. 3 och 4 §§ TF och motsvarande regler i YGL. Däremot finns det, som framgår av den tidigare redovisningen, en viss risk för att sådana uppgifter kan komma fram i andra situationer än då uppgifterna direkt efterforskas. För att i någon mån försöka komma till rätta med den risk som det finns för att skyddade uppgifter röjs, har proportionalitetsprincipen lagfästs när det gäller användningen av straffprocessuella tvångsmedel och tvångsmedel enligt bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen. Vidare innebär taxeringslagen att länsrätten, om synnerliga skäl föranleder därtill, kan besluta att en handling som innehåller

sekretesskyddade

uppgifter skall undantas från revision. Förslag om effektivare

skydd för anonymiteten har i olika sammanhang väckts men har

inte lett till någon lagstiftning. Enligt saknas det att anta

utredningens mening anledning något annat än att riskerna för ett oavsiktligt röjande av anonymitetsskyddade uppgifter är lika stora när datainspektionen utövar tillsyn över en tidning eller ett radioföretag som när andra myndigheter använder sig av straffprocessuella tvångsmedel och tvångsmedel på skatteområdet. Problemet synes visserligen i praktiken för närvarande inte vara så stort,

eftersom datainspektionen inte tycks utöva någon nämnvärd

tillsyn hos dessa företag. Men med den nya datalagstiftning som

utredningen förordar, som förutsätter en intensifierad till-

synsverksamhet, kan en annan ordning bli aktuell.

Något tillspetsat kan man alltså säga att gällande rätt innebär att intressena av att beivra brott, driva in skatter och skydda den personliga integriteten i viss utsträckning får ta över intresset av

ett effektivt anonymitetsskydd. Det kan enligt utredningens mening ifrågasättas om detta är en riktig avvägning. Självfallet

väger de förstnämnda intressena måste mycket tungt. Samtidigt man dock hålla i minnet att rätten till anonymitet en utgör hörnpelare i den svenska yttrandefrihetsrätten. Ingen skall behöva avstå från att berika informationen till allmänheten p. g.a. rädsla för att hans nanm skall uppenbaras för obehöriga. Med till de risker för av

hänsyn oavsiktliga kränkningar anonymitetsskyddet som i dag talar starka skäl för att föreligger datalagen inte bör vara som tillämplig på personregister

innehåller uppgifter som är omfattade av i

anonymitetsskyddet

TF och YGL. Mot ett sådant kan dock anföras att undantag något motsvarande undantag av till

hänsyn anonymitetsskyddet

inte har gjorts i I detta

tvångsmedelslagstiftningen. sammanhang

bör också tilläggas att det får förutsättas att datainspektionen skulle utöva av och med all

tillsyn tidningarna radioföretagen

tänkbar respekt för

anonymitetsskyddet.

När det gäller den nu beskrivna konflikten mellan

anonymitetsskyddet och vill dock särskilt framdatalagen utredningen

hålla följande. Utredningen har inte närmare hur

lyckats klargöra vanligt

förekommande register över personer som har lämnat meddelanden till en är. Detta beror att

tidning på dylika register, i

den mån de finns, ofta förs av För journalisterna själva. närvarande torde man kunna räkna med att de av journalisterna förda registren i ganska stor utsträckning förs manuellt. Det får dock antas att utvecklingen går mot att sker registreringen alltmer med hjälp av ADB med tanke den ökande användpå

ningen av datorer hos tidningarna. När det gäller radioföretagen har utredningen inte fått den att det där finns uppfattningen

några register över meddelare.

Utredningen har vid sina kontakter med olika företrädare för tidningar fått det att av nu aktuellt intrycket register slag knappast är speciellt Det rör inte om integritetskänsliga. sig

några omfattande register och om de enskilda är

uppgifterna

normalt harmlösa. Det finns således

enligt utredningen inget

stöd för att anta att de register som det här är om medför frågan någon nämnvärd risk för i den

otillbörligt intrång personliga integriteten, i varje fall inte om man en mer allmän

gör

integritetsbedömning.

Från en synpunkt är dock de nu aktuella särskilt

registren känsliga, nämligen vad gäller just identiteten på den som har

lämnat meddelanden till en Det är vikten av att den

tidning. just

enskilde meddelarens namn inte som det så att röjs gör viktigt

anonymitetsskyddet är effektivt. Saken kan också uttryckas så

att anonymitetens däri att den stannar

betydelse ligger just exklusivt mellan medieföretaget och meddelaren. Enligt

utredningens mening kan det mot denna bakgrund hävdas att ett fullgott är det i kanske sättet

anonymitetsskydd princip viktigare

genom vilket integriteten skyddas. Slutsatsen av det nu förda resonemanget bör enligt utredningen bli att datalagen inte bör vara tillämplig på person-

register som innehåller uppgifter som är omfattade av anonymi-

i TF och YGL. Till stöd för denna vill

tetsskyddet ståndpunkt

utredningen också erinra om bestämmelserna i l kap. 2 § TF. Utredningen har ovan konstaterat att alltså

källregistren, register som framställare av yttranden direkt använder som stöd

för framställningen av ett yttrande, bör undantas från datalagens

tillämpningsområde. Bakgrunden härtill är att datainspektionens tillsynsverksamhet avseende källregistren ofta torde kunna leda

till konflikter med 1 kap. 2 § TF och motsvarande bestämmelser

i YGL, genom att villkor som meddelas av inspektionen kan

verka väsentligt försvarande för tryckningen och utgivningen av en tidning m.m. Enligt utredningens mening är detta resonemang tillämpligt också beträffande ett register över meddelare, som ju är ett slags källregister. Innebörden härav är att datainspektionen i stor utsträckning är förhindrad från att exempelvis meddela villkor rörande ett meddelarregister. Det resonemang som utredningen ovan har fört om andra källregister är enligt utred-

ningen även i övrigt i allt väsentligt även sådana tillämpligt på källregister som är personregister över meddelare.

Vissa följdfrågor

I det följande tar utredningen som kan upp några följdfrågor komma att aktualiseras med anledning av utredningens förslag. En sådan fråga rör tidningarnas register som förs för administrativa ändamál. Det är alltså fråga om register över anställda, leverantörer, abonnenter och andra kunder. Det kan, som utredningen har antytt, inte helt uteslutas att t.ex. föreskrifter

som datainspektionen meddelar för sådana register kommer i

konflikt med TF. Som ett teoretiskt exempel kan nämnas att

datainspektionen p.g.a. ett registers innehåll meddelar före-

skrifter beträffande prenumerantregister som väsentligen försvårar utgivningen av en tidning. Sådana föreskrifter torde komma i konflikt med 1 kap. 2 § TF och är således inte möjliga att meddela.

De nu antydda situationerna torde emellertid inte ha någon praktisk betydelse. Enligt utredningens mening är det därför inte nödvändigt att uttryckligen erinra om att datalagen i fall som

dessa inte är

tillämplig.

Ett annat problem som sammanhänger med de administrativa registren uppstår om, vilket tycks förkomma, ett löneadministrativt register innehåller uppgifter om såväl dem på tidningen som får lön eller arvode med anledning av utfört arbete som dem som har fått ersättning med anledning av tips. De sistnämnda uppgifterna omfattas av i 3

tystnadspliktsföreskriften

kap. 3 § TF men inte de förstnämnda. Den frågan inställer sig då, om datainspektionen är förhindrad att ta del av registret i

sin helhet eftersom det delvis innehåller sekretesskyddade

uppgifter. Det problem som här har tagits upp har vissa beröringspunkter med vad som brukar kallas for god offentlighetsstruktur. Med detta menar man att myndigheterna självmant skall

beakta den grundlagsfásta principen om allmänna handlingars

offentlighet vid all hantering av information. Den alltmer omfattande användningen av ADB hos myndigheterna har emellertid i vissa avseenden lett till ökade problem vid tillämpningen av reglerna om handlingsoffentlighet i 2 kap. TF . Under år 1982 infördes därför särskilda bestämmelser om ADBupptagningar i 15 kap. sekretesslagen (1980:100) för att förstärka offentlighetsprincipen i dessa sammanhang. I 15 kap. 9 § sekretesslagen finns numera en uttrycklig erinran om att som i sin verksamhet använder ADB skall ordna

myndigheter

denna med beaktande av offentlighetsintressena (prop. 1981/82:37, KU 21, rskr. 163). Avsikten med bestämmelsen är bl.a. att i det konkreta fallet skall beakta TFs myndigheterna

regler, t.ex. vid systemutformning. Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition om

offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60) föreslagit

vissa preciseringar av begreppet god offentlighetsstruktur. Dessa

innebär bl.a. att 15 kap. 9 § sekretesslagen kompletteras genom

att föreskrifter tas in om att myndigheterna särskilt skall beakta

att allmänna handlingar bör hållas åtskilda från andra handlingar

samt att av sekretessbelagda uppgifter i ADB-uppskyddet

som är allmänna handlingar bör vara sådant att

tagningar

enligt TF inte försvåras.

insynen

En tanke bakom den redovisade lagstiftningen är således att

hemliga uppgifter bör skiljas från icke hemliga uppgifter. Enligt

utredningens mening bör denna princip gälla även tidningarnas löneadministrativa register. Reglerna i 15 kap. 9 § sekretesslagen är emellertid inte tillämpliga hos tidningarna. Frågan är då om det finns något behov av lagstiftning på området.

Problemet med hemliga och icke hemliga uppgifter i ett och samma register hos tidningarna synes inte vara praktiskt stort.

Vidare förhåller det sig givetvis så att tidningarna inte kan

S-OU 1991:21 123

u.ndanhålla datainspektionen de icke hemliga uppgifterna. I ett konkret fall måste alltså tidningarna det påta sig praktiska

arbetet med att skilja uppgifternaåt. Utredningen finner mot

bakgrund härav övervägande skäl tala för att någon

lagstiftning

på området inte är erforderlig. Ett praktiskt problem som möjligen kan bli vanligare i något framtiden till följd av utredningens är att förslag registeransvariga kan tänkas göra om att

okynnesinvändningar datalagen inte är tillämplig, då inspektionen avser att utföra tillsyn.

Frågan är hur dessa situationer skall hanteras av datainspektionen. Enligt utredningens mening torde problemet normalt få lösas på det sättet att den som uppger att hans register är undantaget

från datalagens tillämpningsområde måste göra sitt påstående

härom antagligt. Ett sådant påstående kan givetvis endast göras antagligt om den registeransvarige gör gällande att han för ett

produktionsregister eller ett källregister i den mening som utredningen har använt begreppen och i omständigheterna övrigt

är sådana att man kan anta att ett sådant register förs. Så länge

han inte kan göra detta är det rimligt att datainspektionen får

vidta de åtgärder som behövs för utförande.

tillsynens

Utredningens förslag torde förutsätta en deklaration enligt art. 3 punkt 2 a) i Europarådets om att

dataskyddskonvention

konventionen inte tillämpas på vissa kategorier av personregister.

Alternativa lösningar

Om man nu ändå anser att datalagen skall vara de tillämplig på register som enligt utredningen bör undantas från har datalagen,

utredningen övervägt hur en sådan skulle kunna

ordning genomföras. En del av dessa alternativ förutsätter att TF och YGL ändras. Utredningen antyder här nedan helt kort vad dessa

alternativ går ut på. Ett alternativ är att man åstadkommer en ordning som innebär att allmänhetens pressombudsman (PO) deltar i datainspektionens verksamhet då det t.ex. är fråga om av en

tillsyn tidning.

Fördelen härmed skulle vara att de massmediala intressena kunde tillgodoses vid eventuella konflikter med TF. Olägenheten med en lösning av nu nämnt slag är bl.a. att PO:s roll blir kluven. PO är formellt knuten till och har deras

tidningarna

uppdrag att på eget initiativ eller efter anmälan påtala avvikelser från god publicistisk sed i periodisk skrift. Denna roll är

knappast förenlig med att biträda datainspektionen i dess uppgift

att utöva över Därtill kommer att det är

tillsyn tidningarna.

svårt att finna en lämplig lösning om meningsmotsättningar skulle uppstå mellan PO och datainspektionen. Ett annat alternativ som har övervägts av utredningen är att uppgifter, eller, i varje fall vissa av dem, datainspektionens skulle ankomma en särskild nämnd. Denna nämnd, som på alltså skulle vara en skulle bestå av företrädare för

myndighet,

bl.a. och tidningarna. Fördelen med denna datainspektionen skulle vara att eventuella konfliktsituationer skulle ordning kunna hanteras smidigare än annars på grund av nämndens kvalificerade sammansättning. Den avgörande invändningen mot en nämnd av nu beskrivet slag är emellertid enligt utredningen

att nämndens verksamhet, likväl som datainspektionens, kan

leda till icke i de som TF

acceptabla begränsningar rättigheter Detta för övrigt också den tidigare antydda ord-

ger. gäller

där PO deltar i datainspektionens tillsyn.

ningen Utredningen har också övervägt ett alternativ som innebär att kan ingripa mot register av nu aktuellt slag datainspektionen men endast i vissa fall. En sådan begränsning skulle kunna gå ut att fick rätt att ingripa endast om särskilda på inspektionen skäl talade härför. Sådana skäl skulle t.ex. kunna anses föreom hade fått motta många eller allvarliga

ligga inspektionen

beträffande ett visst register. Eventuellt skulle skäl för

klagomål också kunna föreligga om Pressens opinionsnämnd ingripande fann att en tidning allvarligt hade brutit mot god publicistisk

sed. En av nu skisserat skulle troligen leda till att lösning slag skulle ingripa i endast sällsynta fall. Utred-

datainspektionen

har ändå inte velat förorda denna lösning av samma skäl ningen som anförts mot att överlåta datainspektionens uppgifter till en särskild nämnd.

6 Personregistrering ianställnings-

förhållande

6.1 Direktiven

Enligt utredningsdirektiven (s. 4 ff) bör övervägas om det behövs särskilda regler för de personregister som arbetsgivare för och som innehåller uppgifter om arbetstagare. Härvid bör

enligt direktiven beaktas vad som redovisas i rapporten (Ds

Datatekniken och den i arbetet - 1989:24) personliga integriteten en kartläggning. Rapportens innehåll redovisas i avsnitt 6.5.2.

6.2 Gällande rätt

6.2.1 Datalagen

Personregistrering i anställningsförhållande är inte särreglerad

i datalagen (1973:289). Merparten av de personregister som arbetsgivare för närvarande för med hjälp av ADB och som innehåller uppgifter om de anställda torde vara sådana som enligt 2 § datalagen får föras utan tillstånd. I vissa fall kan dock registren innehålla sådana uppgifter av känsligt slag, t.ex. värderande omdömen eller uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom, som medför att, förutom licens, även tillstånd av datainspektionen krävs. Tillstånd kan också behövas om

personuppgifter skall inhämtas från något annat personregister,

s.k. sambearbetning. Beviljas tillstånd meddelar datainspektionen enligt 5 § datalagen beslut om ändamålet med registret. I den mån det

behövs för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig

integritet kan även meddelas ett eller flera villkor enligt 6 §

datalagen. Föreligger särskilda skäl får tillståndet till

begränsas

viss tid. Vid bedömningen av om villkor behövs för att risk

förebygga

för otillbörligt integritetsintrång skall datainspektionen enligt

6 § andra stycket datalagen särskilt beakta om registret inne-

håller uppgift som utgör omdöme eller arman värderande

upplysning om den registrerade.

För att underlätta hanteringen av tillståndsärenden har datainspektionen före den l juli 1982 tillämpat ett förenklat ansöknings- och tillståndsförfarande i fråga om mindre integritetskänsliga register (se SOU 1990:61 s. 60 ff och avsnitt 6.2.3 nedan). Motsvarande register får därefter inrättas utan tillstånd.

Enligt 7 a § datalagen är den registeransvarige, i detta fall

arbetsgivaren, skyldig att föra en förteckning över de personregister som han är ansvarig för. Förteckningen skall innehålla

uppgift om registrets benämning, registrets ändamål, lokalen där den automatiska databehandlingen huvudsakligen utförs, numret på licensen hos datainspektionen och i vad mån personuppgifter lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet. Förteckningen skall vara aktuell och hållas tillgänglig för datainspektionen. Datalagen innehåller inte någon bestämmelse - utöver 10 § om rätten till insyn - som direkt tar sikte på information till den registrerade. Datainspektionen kan dock med stöd av 6 § datalagen besluta om en sådan för en i

skyldighet arbetsgivare egenskap av registeransvarig.

6.2.2 Vissa arbetsrättsliga bestämmelser

Vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen(1977:1160) och lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har också

betydelse för arbetstagarnas möjligheter till över inflytande

införande och användning av

datasystem på arbetsplatserna.

Enligt 2 kap. 1 § skall vara

arbetsmiljölagen arbetsmiljön tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala

och tekniska utvecklingen i samhället. Vidare sägs att arbets-

förhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende samt att det skall eftersträvas att

arbetet anordnas så, att arbetstagare själva kan sin påverka arbetssituation. I förarbetena till 1976/772149 s. 227

arbetsmiljölagen (prop.

ff) pekade departementschefen särskilt på de nackdelar som införandet av och användningen i arbetslivet av styrsystem baserade på ADB kunde innebära och framhöll vikten av att

representanter för arbetstagarna var med redan från början vid förberedelse av sådana system. Enligt 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen skall delta

skyddsombud

bl.a. vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder. Arbetsgivare har även skyldighet att underrätta skyddsombud om förändringar av

betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets område.

Sådana frågor skall enligt 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen behandlas i en skyddskommitté, när sådan har inrättats. Skyddskommittens

inflytande inbegriper frågor om införande av ny teknik, förändringar av styr- och kontrollsystem eller andra förändring-

ar av arbetsorganisationen.

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat vissa föreskrifter och

allmänna råd som rör frågor om införande av ny teknik i arbetet, vilka publicerats i

arbetarskyddsstyrelsens författnings-

samling (AFS). Sålunda finns allmänna råd om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (AFS 1980:14) och om datorstöd i arbetet (AFS 1986:27), föreskrifter och allmänna råd om arbete i utgångskassa (AFS 1986:1) samt föreskrifter om arbete vid bildskärm (AFS 1985: 12). I en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås i bl.a. ändringar

arbetsmiljölagen i att förstärka för syfte skyddet arbetstagarna

och ge arbetsgivarna ett större ansvar på området. Enligt 11 § medbestämmandelagen skall arbetsgivare på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet. Detsamma skall iakttas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbetsoch anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör

organisationen. Om synnerliga skäl föranleder det får arbets-

givaren fatta och verkställa beslut innan han fullgjort, sin

förhandlingsskyldighet.

Finns lokal skall

arbetstagarorganisation förhandlingsskyldig-

heten enligt 14 § medbestämmandelagen i första hand

fullgöras genom förhandling med denna. Uppnås inte vid enighet förhandlingen skall arbetsgivaren på begäran förhandla även

med central arbetstagarorganisation. Enligt 19 § medbestämmandelagen skall arbetsgivare fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetsgivaren skall dessutom bereda arbetstagarorganisationen tillfälle att granska böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör arbetsgivarens verksamhet, i den omfattning som organisationen

behöver för att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen

i förhållande till arbetsgivaren. Informationsskyldigheten gäller

enligt 20 § medbestämmandelagen i första hand lokal arbetstagarorganisation samt i förekommande fall även central arbetstagarorganisation. Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor bör enligt 32 § medbestämmandelagen, om arbetstagarparten begär det, även träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt. I anslutning till medbestämmandelagen har träffats olika medbestämmande- och utvecklingsavtal som kan få i

betydelse

samband med införandet av ny teknik. Endast ett fåtal avtal synes emellertid ha slutits som direkt omfattar den datoriserade hanteringen av personuppgifter på arbetsplatsen. Jfr avsnitt 6.5.2.

6.2.3 Datainspektionens föreskrifter m.m.

Datainspektionen införde år 1979 ett förenklat förfarande för vissa slag av löne- och personalregister,(föreskrwerför vissa löne- och personalregister, DIFS 1979:2). Föreskrifterna, som trädde i kraft den 1 februari 1980, angav vad datainspektionen generellt sett ansåg kunna godtas från indessa I och med att

tegritetssynpunktbeträffande personregister.

den generella tillståndsplikten upphörde den 1 juli 1982 för löne- och personalregister som inte innehåller känsliga uppgifter (se avsnitt 4.3 i SOU 1990:61) har föreskrifterna efter detta datum tillämpats som riktlinjer i datainspektionens verksamhet och som allmänna råd. De gäller dock fortfarande som föreskrifter för de som inrättades före den 1 1982.

register juli

Som registerändamål anges i föreskrifterna att ett löne- och personalregister endast får användas för administration av löner

m.m., personaladministration, framställning av vissa med-

delanden som den registeransvarige är skyldig att lämna enligt författning, kollektivavtal eller andra avtal med de registrerade samt för budgetering I föreskrifterna vad

o.dyl. anges närmare

som inbegrips i dessa registerändamål. Enligt föreskrifterna får inte individuella prestationsmätningar företas av andra skäl än för löneuträkning. I föreskrifterna anges i detalj vilka slag av personuppgifter registret får innehålla. Registret får inte innehålla personuppgift som utgör omdöme eller annan värderande i

upplysning.

i |

Protokoll från förhandling med berörda fackliga organisationer enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ansågs i förekommande fall enligt föreskrifterna böra bifogas ansökan om tillstånd som gjordes före den 1 juli 1982. Datainspektionen har i ett projekt, det s.k. företagshälsovårdsprojektet, särskilt undersökt personregistreringen inom företagshälsovården. Som ett resultat av detta arbete utgavs år 1989 en informationsskrift om personregister inom företagshälsovården. Datainspektionens syn på löne- och personalregister har även kommit till uttryck i de allmänna råd om ADB-säkerhet för personregister som inspektionen gav ut år 1989. För vanliga löne- och personalregister anser inspektionen skyddsåtgärder på grundnivån, den lägsta av tre nivåer, vara tillfredsställande. För det fall ett personalregister innehåller t.ex. omdömen eller annan värderande bör ligga på en

upplysning skyddsåtgärderna

nivå. I råden framhålls vidare att alla som har tillgång till högre registret bör få tillräcklig utbildning om ADB-säkerhet och om datalagens innebörd. Det skall även finnas en dokumentation av och genom en behandlingshistorik (logg) bör det systemen, kunna visas vem som utfört eller beordrat en bearbetning eller vem som utnyttjat viss utrustning.

6.2.4 Datainspektionens praxis

Datainspektionen har handlagt ett antal ärenden under de senaste åren som gällt tillstånd för ADB-register över anställda. Dessa ärenden har avsett olika slag av registrering, inom såväl offentlig som privat verksamhet. En del har avsett registrering av inför en eller rekrytering

uppgifter anställning, omplacering

samt i tids- och debiteringssystem. Vissa

personregistrering arbetsgivare har för intern velat registrera uppgifter rekrytering

om anställdas utbildning, kompetens och arbetsförmåga. Vissa

fall har avsett registrering av uppgifter om de anställdas

hälsotillstånd, bl.a. om Flera av ärende-

uppgifter sjulgrdnvaro.

na har avsett tillstånd till sambearbetning och utlämnande av Endast ett fåtal klagomål hos datainspektionen

registeruppgifter. har rört löne- och personalregister.

En vid har varit att

utgångspunkt inspektionens bedömning

andra uppgifter skall finnas i om anställda än

inga register

sådana som är relevanta i det sammanhanget. Som tidigare nämnts har som riktlinjer vid sin bedömning

datainspektionen använt sina föreskrifter för vissa löne- och personalregister samt sedan år 1989 även de som i Europarådets principer anges rekommendation om skydd för personuppgifter som används för

anställningsändamål (se avsnitt 6.4 nedan). I det följande ges några exempel på datainspektionens avgöranden på området, hämtade ur inspektionens årsböcker, till vilka hänvisning lämnas.

Rekryteringsregister

Tillstånd har beviljats för att registrera och under viss begränsad

tid bevara uppgifter om arbetssökande som inte erhållit sökt

tjänst under förutsättning att de arbetssökande informerats om

den fortsatta registreringen och lämnat sitt uttryckliga med-

därtill - I ett fall en ansökan om givande (1987/88 63). avslogs sådant tillstånd eftersom datainspektionen ansåg att de uppgifter om de arbetssökande som man avsåg att registrera var av sådan karaktär, att hänsynen till den registrerades integritet vägde tyngre än de rationaliseringsvinster som sökanden hade åberopat som särskilt skäl för registret (1986/87 43).

I ett annat avgörande har tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet vägrats tillstånd att inrätta ett register som skulle innehålla omdömen och andra värderande uppgifter om sökande till domartjänster, detta med motiveringen att registret skulle bli i hög grad integritetskänsligt (1987/88 64).

Kompetens- och utbildningsregister

Inspektionen har i ett flertal fall meddelat tillstånd för kompetens- och utbildningsregister med villkor att såväl de personer som avsågs bli registrerade som de vilka skulle lämna uppgifter skulle informeras om registret och att all medverkan skulle vara frivillig. Förutom sådana villkor har även föreskrifter om bl.a. utlämnande och om gallring av uppgifter i sådana register meddelats - (1986/87 42).

Register med uppgift om utfört arbete

Frågan om registrering av uppgifter om utfört arbete, dvs. ett slags mätning av prestation, har prövats bl.a. i det fall som redovisas i det följande.

Datainspektionen meddelade år 1974 televerket tillstånd att föra ett personregister med ändamål att utgöra hjälpmedel för övervakning av funktionsdugligheten hos vissa anläggningar samt att tjäna som underlag för beräkning av lön. Vid en av datainspektionen senare utförd inspektion konstaterades att registreringen

omfattade bl.a. av arbetstid samt arbetsinsatsernas

uppföljning

omfattning och kvalitet för verkets reparatörer. Denna registrering motiverades enligt televerket av att den utgjorde underlag för lämplig personaldisposition, för

erforderlig utbildning

reparatörer m.m. Datainspektionen beslutade att televerket skulle ge in en fullständig ansökan om tillstånd att föra registret. Enligt den ansökan som därefter kom in till inspektionen skulle uppgifter om produktivitet, effektivitet, service och kostnader for hela verksamheten lämnas på månatliga Personrapporter. koder för televerkets personal, s.k. skulle reparatörsnummer, visserligen finnas i systemet men inte på listor och rapporter. Personkoderna skulle användas vid utskrift av anmärkningsvärda resultat och en berörd reparatör kunde med stöd av koderna tillfrågas om grunduppgifterna eventuellt förts in felaktigt. Personkoderna skulle vidare vid specialuppföljningar kunna visa att vissa reparatörer varit sysselsatta med ett begränsat antal

feltyper. Datainspektionen beslutade i mars 1977 att bevilja

televerket tillstånd att längst till och med den 30 juni 1977 föra personregistret och föreskrev att uppgiften om reparatörsnummer skulle tas bort senast vid tillståndstidens Datautgång. inspektionen fann att televerket mot fackklubbens bestridande inte borde få föra reparatörsnumren i men att rätten att registret, föra registret borde kvarstå under den kortare tid som kunde behövas for att lägga upp nya rutiner m.m. Televerket överklagade beslutet och yrkade att ansökningen skulle bifallas. Det hävdade att en kontroll av arbetad tid och en redovisning på vilket sätt arbetstiden använts inte kunde betraktas som intrång i den personliga integriteten.

Justitiekanslern tillstyrkte bifall till överklagandet. Det var enligt hans mening naturligt att arbetsgivare - med hänsyn till

det sätt vilket verksamheten bedrevs - olika av på gjorde slag rimlighetskontroller samt kontrollerade att berörda arbetstagare fullgjorde sin arbetstid och redovisade hur arbetstiden fördelats på olika arbetsuppgifter. Efter att televerket i en skrivelse till

personalorganisationerna hade redovisat sin uppfattning om

behovet av en fortsatt registrering av reparatörsnummer, förklarade Statsanställdas Förbund vid en att man

förhandling inte längre hade något att erinra mot att verket företog sådan

registrering. Regeringen bifoll år 1979 överklagandet och meddelade televerket tillstånd att föra det begärda registret. Regeringen fann att värdet av avsevärt skulle minska om

registret anknyt-

ningen till reparatörsnummer togs bort. Genom den inställning till registret som hade framkommit hos de anställda vid verket och med till vad som i kommit fram i ärendet

hänsyn övrigt

fann regeringen vidare att det saknades anledning anta att otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet skulle uppkomma (1986/87, regeringsbeslut 79-9)

Registrering av bl.a. sjukdomsuppgzfier

Tillstånd har beviljats för en arbetsgivare att inrätta och under tre år föra ett register över sjukhusanställda, innehållande uppgifter om orsaken till en ev. omplacering, bl.a. uppgifter som kan röra hälsotillstånd och sjukdomar. Registret skall användas som ett administrativt hjälpmedel vid

omplaceringar inom sjukhuset. Med hänsyn till huvudsakligen

det ansvar som en arbetsgivare har att bereda en anställd andra arbetsuppgifter, då detta bedöms nödvändigt på grund av den anställdes hälsotillstånd eller av någon annan orsak och det

sekretesskydd som uppgifterna åtnjuter, ansåg datainspektionen

att tillstånd kunde beviljas. Inspektionen, som vid sin bedömning bl.a. åberopade rekommendation om för i

Europarådets skydd personuppgifter

anställningsförhållanden, ansåg att ett villkor om information och frivillighet skulle meddelas. Med hänsyn till anställningsförhållandet ansåg inspektionen vidare att det från integritetsvar att villkoret utformades så, att den

synpunkt tillräckligt

registrerade skulle underrättas om registreringen och att denne särskilt kunde undanbe sig denna om han så önskade, dvs. -

passivt samtycke (1989/90 22).

Telefonsamtalsregistrering

har år 1974 nekat ett företag att föra ett

Datainspektionen register över företagets interna telefonanknytningar från vilka

hade utgått riks- och utlandssamtal. Datainspektionen anförde i sitt beslut bl.a. att datalagen måste

anses vara tillämplig på även om telefonanknytning inte registret utgjorde ett lika entydigt identitetsbegrepp som namn, person-

nummer eller anställningsnummer. Detta gällde enligt inspek-

tionen särskilt med hänsyn till att inte varje befattningshavare

ensam disponerade en telefon. I vart fall for dem som hade egen

telefon utgjorde registret enligt datainspektionen ett person-

register. anförde vidare att hade

Inspektionen personalorganisationerna

att inrättades bl.a. av det skälet att registret

avstyrkt registret

blev ett kontrollinstrument som kunde användas bl.a. för att kartlägga de anställdas kontakter. Inspektionen delade upp-

fattningen att registret kunde - även vid en mycket strikt

användning - medföra otillbörligt intrång i enskilds personliga

integritet. överklagade beslutet och i första hand att

Företaget yrkade

inte skulle anses personregister i datalagens registret utgöra och i andra hand bifall till sin ansökan om tillstånd att mening inrätta och föra registret. Justitiekanslern bifall till överldagandet och anförde

tillstyrkte

att det planerade registret enligt hans mening inte utgjorde något

personregister.

som fann att det tilltänkta registret inte kunde Regeringen, anses som ett personregister i datalagens mening, undanröjde beslut och awisade företagets tillståndsdatainspektionens ansökan (1986/87, regeringsbeslut 75-7).

Sambearbetning och utlämnande

Stockholms kommun ansökte år 1982 om tillstånd enligt

att inrätta och föra ett personregister i vilket skulle

datalagen bl.a. om den registrerades bostadsadress, c/oingå uppgifter

adress och löneutbetalningsadress. Uppgifterna skulle inhämtas

från kommunens eget löneregister, landstingets löneregister, Stockholms Lokaltrafiks löneregister samt det statliga löneuträk- SLÖR. Registret skulle användas för kontroll av ningssystemet beträffande som var anställda hos folkbokföringen personer vissa offentliga inom kommunen. Adressetiketter

arbetsgivare

skulle skrivas med skilda och ut för personer mantalsskrivningslöneutbetalningsadresser och användas för utskick av informa-

tion om skyldighet att anmäla flyttning.

avslog ansökningen. I sitt beslut anförde Datainspektionen inspektionen bl.a. att det genom sambearbetningen framställda skulle användas på ett sätt som innebar

personregistret ytterst

kontroll av enskilda medborgare, vilket kunde innebära obehag-

konsekvenser för dessa. Inte heller farm datainspektionen

liga

det primärt vara kommunens skyldighet att framställa underlag

för en dylik folkbokföringskontroll.

Kommunen överklagade beslutet. avslog besvären med till att det inte

Regeringen hänsyn förelåg sådana särskilda skäl som krävdes enligt 3 a § datalagen

för tillstånd att inrätta och föra registret. I skälen till beslutet uttalade bl.a. att folkbokföringen förutsatte viss regeringen kontroll av men att den kontrollen inte fick utformas enskilda,

så att den kunde medföra otillbörligt intrång i den personliga

integriteten. Enligt beslutet kunde det inte bortses från att det i

vissa fall kunde uppfattas som ett sådant intrång att använda arbetsgivares register över anställda för folkbokföringskontroll.

Mot förfarandet kunde också invändas att kontrollen avsåg endast anställda hos vissa offentliga arbetsgivare och att den enskilde inte i förväg informerats om registreringen (1986/87, regeringsbeslut 83-10).

Datainspektionen har vidare år 1987 avslagit en kommuns ansökan om att få inhämta uppgifter från sitt och personallöneregister till ett särskilt fört Motive-

gäldenärsregister.

ringen för avslaget var att ifrågavarande varken

sambearbetning

var förenlig med ändamålet med personal- och löneregistret eller gäldenärsregistret (1987/88 9).

Datainspektionen har även ansett att utlämnande av anställdas

namn och adress på ADB-medium till till majoritetsägaren arbetsgivarens moderbolag, i och för adressering och utsändande av personinformation kunnat ske om varje registrerad informerades om utlämnandet och fick rätt att att förbjuda om honom användes uppgifterna (1987/88 72).

Ett fackförbund begärde år 1988 tillstånd att

enligt datalagen

inrätta och föra ett personregister som skulle enligt ansökningen

utgöra underlag för statistisk bearbetning av i löneutvecklingen

olika och branscher samt inom olika

företag avtalsområden.

Registret skulle innehålla uppgifter om bl.a. personnummer, tidlön, ackord och beträffande

övertidstillägg arbetstagare som var anställda hos arbetsgivare vilka inte var medlemmar i arbetsgivarorganisation men som var kollektivavtalsbundna

genom s.k. hängavtal. Såväl medlemmar i förbundet som icke medlemmar skulle registreras. Från skulle tas personregistret fram statistik där enskilda inte samt listor

personer avslöjades

för kontroll och av i samband med

rättning personuppgifter statistikproduktion. Personuppgifterna skulle gallras ur registret

vart femte år. Datainspektionen avslog förbundets ansökan.

Förbundet överklagade inspektionens beslut och att yrkade ansökningen skulle bifallas. Hängavtalet innebar för-

enligt

bundet att arbetsgivaren förband att dels det berörda sig tillämpa gällande kollektivavtalet, dels att lämna statistikuppgifter om samtliga anställda, oavsett organisationstillhörighet, till arbetar-

parten. Vilka uppgifter det i avtalet. gällde reglerades närmare

Datainspektionen förklarade i ett yttrande att den var beredd att godta registret under att det endast användes förutsättning för statistiska framställningar och att de anställda informerades om

registret. Justitiekanslern ansåg sig inte ha anledning att motsätta sig bifall till överklagandet.

beslut och meddelade

Regeringen upphävde datainspektionens

förbundet tillstånd enligt datalagen att inrätta och föra person- Ärendet överlämnades till datainspektionen som hade registret.

att meddela beslut om ändamålet med registret och de ytterliga-

re villkor som kunde behövas för att förebygga risk för i integritet. I beslutet beaktade

otillbörligt intrång personlig

den omständigheten att de arbetsgivare som förregeringen bundet ville inhämta uppgifter från genom s.k. hängavtal förbundit att följa kollektivavtalet och därmed också att sig lämna ut vissa om arbetstagarna till förbundet

uppgifter

(1988/89, 89 - 5).

regeringsbeslut

I ett annat fall begärde ett försäkringsbolag tillstånd att i ett

för administration av s.k. gruppsakförsäkringar få

register som hade lämnats av en avtalsregistrera personuppgifter slutande t.ex. en arbetsgivare, rörande de personer som part,

omfattades av avtalet. Med gruppsakförsäkringar avsågs sak-

som försäkringsbolaget slöt avtal om med exempelförsäkringar vis en arbetsgivare eller facklig organisation (avtalsslutande och som omfattade den avtalsslutande partens anställda part)

medlemmar. Av utredningen framgick att framställningen

resp. var föranledd av att hade ingått avtal med Svenska bolaget elektrikerförbundet om en kollektiv hemförsäkring omfattande förbundets samtliga medlemmar. Datainspektionen beslutade år 1983 att medge framställningen under förutsättning att försäkringsbolaget - i de fall individuellt saknades - inhämtade den enskildes medgivande försäkringsavtal till Med beaktande av de skäl bolaget uppgett

registreringen.

och de risker för som kunde följa av att i

integritetsintrång

av personer, oavsett om

försäkringsregister registrera grupper

dessa avser att använda av bolagets tjänster eller inte, ansåg sig att borde inhämta från den

inspektionen bolaget medgivande

som skulle registreras.

överklagade datainspektionensbeslut. Hos

Försäkringsbolaget i första hand helt bifall till sin hos

regeringen yrkade bolaget

inspektionen gjorda framställning, således tillstånd att utan den enskildes som hade

medgivande registrera personuppgifter lämnats av den avtalsslutande parten. I andra hand yrkade bolaget att medgivandet fick inhämtas på det sättet, att den

enskilde bereddes tillfälle att förklara att han inte medgav att

Svenska elektrikerförbundets personuppgifter om honom

i sakförsäkringsregister och att medlem registrerades bolagets som inte hörde av sig förutsattes ha gått med på att uppgifter

om honom lämnades till försäkringsbolaget.

Justitiekanslern tillstyrkte bifall till besvären.

Regeringen ändrade på det sättet datainspektionens beslut att regeringen föreskrev att den som avsågs bli registrerad såsom försäkringstagare till en kollektiv försäkring utan individuell anslutning skulle beredas möjlighet att förklara att han inte medgav registrering. Den som hade avgivit en sådan förklaring fick inte registreras. Om registrering hade skett, skulle den upphöra om den enskilde förklarade att han inte medgav fortsatt registrering (1986/87, regeringsbeslut 83 - 7).

Datainspektionen har i ett annat fall avslagit ansökningar från arbetsgivare om tillstånd dels att få framställa utdrag ur sitt personregister att användas för utskick av erbjudande om försäkring till en utvald del av personalen (fackföreningsanslutna), dels att till ett som

försäkringsbolag, arbetsgivaren träffat försäkringsavtal med, få överföra uppgifter om person-

nummer och försäkringsnummer beträffande dem som anslutits till

försäkringarna.

Inspektionen konstaterade i det fallet att enligt dess föreskrifter om vissa löne- och personalregister (DIFS 1979:2) fick en uppgift om fackföreningstillhörighet endast användas för att administrera betalning av fackföreningsavgift och fann inte skäl att frångå denna ståndpunkt. Inspektionen konstaterade vidare att även uppgifter beträffande dem som inte svarat på erbjudandet skulle lämnas ut till och att denna

försäkringsbolaget jämväl kategori skulle anses ansluten till försäkringarna. Datainspek-

tionen ansåg att det farms anledning anta att otillbörligt in-

tegritetsintrång kunde uppkomma om uppgift om anställd lämnades ut till försäkringsbolaget som ett led i genomförandet

av ett mellan och

grupplivförsälcringsavtal arbetsgivaren försäkringsbolaget, utan att den anställde hade givit sitt uttryck-

liga samtycke därtill (1988/89 38).

Datainspektionen har slutligen nekat ett fackförbund tillstånd att

sambearbeta sitt med en

medlemsregister arbetsgivarorganisations register över samtliga anställda inom en viss bransch, för

att ta fram uppgifter om alla anställda som inte var medlemmar i förbundet. Avsikten var att bland vissa av dem som inte var medlemmar i förbundet företa en telefonenkät - (1988/89 14).

Övrigt

Datainspektionen har beviljat en tillstånd att kommunstyrelse inrätta ett register med uppgifter om partitillhörighet för samtliga förtroendevalda i kommunens nämnder och styrelser.

Ändamålet med skulle vara att framställa

registret förteckningar

för olika ändamål. Inspektionen ansåg att särskilda skäl förelåg då de registrerades politiska i detta uppfattning (partitillhörighet) fall var en och dessutom ñck anses vara offentlig uppgift allmänt känd. Hänsyn togs även till den registeransvariges verksamhet och ändamålet med registret (1987/88 37).

Datainspektionen har beviljat advokat tillstånd att föra register med uppgifter om arbetstagare hos de konkursgäldenärer vars konkurser advokaten såsom konkursförvaltare hade att hantera - (1987/88 23).

6.3 Den tekniska utvecklingen m.m.

Datatekniken har under de senaste åren utvecklats kraftigt samtidigt som datoranvändningen i samhället ökat markant (se bl.a. avsnitt 6 i SOU 1990:61). Denna utveckling har bl.a. lett till att allt mer avancerade datoriserade system kommit att utvecklas för användning inom bl.a. näringsliv och förvaltning. Förutom administrativa redovisningssystem, planeringssystem och styrsystem for produktion, materialhantering och transporter har även, främst i USA och Japan, tagits fram tekniskt högtstående personaladministrativa system och lönesystem. På marknaden finns också ett antal system för in- och utpasseringskontroll och kassaterminalsystem som innefattar registreringsmöjligheter i sig. I gruppen personaladministrativa system ingår sedvanliga löne- och personalregister för löne- och personalredovisning, ofta med ett särskilt tidredovisningssystem. Dessa personregister innehåller allmänna anställningsuppgifter, närvaro- och frånvaroregistrering, löneberäkning, redovisning för skattemyndigheter m.m. De löne- och personaladministrativa registren kan bestå av ett sammanhängande register eller flera delregister som tillsammans bildar löne- eller personalregistret. Till detta enda register eller delregistren kan finnas, fristående eller knutna, system som ger möjlighet till registrering i fråga om in- och utpassering, fárdskrivare, tidskontroll, rekrytering, kompetens och utbildning, hälsotester, behörighetskontroll och kassaarbete. Flextid och i övrigt mer varierande arbetstider samt utökade möjligheter till ledighet ställer ofta krav på en mer ingående tidredovisning och därmed också ökad av datoriseanvändning

rade system. Vissa arbetsgivare har därför infört ett gemensamt löne- och har

personaladministrativt ADB-system. Många

dessutom in- och utpasseringssystem med direkt koppling till flextidssystem. Registrering av in- och utpassering kan användas för kontroll av att den anställde är behörig att komma in på arbetsplatsen. Många av dessa system kan dock vara sammankopplade med andra system, t.ex. med system för tidredovisning och personalplanering. En viktig roll i sammanhanget spelar aktiva kort (se avsnitt 6.2.3 i SOU 1990:61). Nästan alla passersystem på marknaden är kopplade till ett passerkort eller en kodnyckel som (loggar) vissa eller alla händelser. Med dessa är registrerar

det möjligt att registrera de anställdas förflyttningar inom samt

in och ut från arbetsplatsen. Vissa moderna system passage tillåter också centralstyrning och sambearbetning av tidredovisnings- och säkerhetssystem. De flesta system på den svenska marknaden är av utländskt ursprung. Ett område som för närvarande är under snabb utveckling är identifierings- och verifieringstekniker. Som alternativ till det magnetiserade kortet finns numera system för identitetskontroll som baseras på röst, ögonbotten, fingeravtryck, handgeometri (fingeravstånd) eller namnteckning.

I ökande utsträckning använder företag och myndigheter

i att den anställdes

system för behörighetskontroll syfte avgränsa

eller grupper av anställdas möjligheter att få tillgång till datasystemet och till informationen i det. Dessa kontrollfunktioner kan kombineras med loggfunktioner för att de ansvariga skall kunna datatransaktion följa hur systemet används. Varje (fråga, svar, inmatning, beräkning) som utförs av en anställd registreras i en logg med den anställdes identitet, transaktionskod och Denna kontroll av de anställda syftar inte tidangivelse.

normalt till att kontrollera den anställdes arbetsprestation utan

är till för att datautrustning, och data från t.ex.

skydda program obehörigt Identiteten de anställda som utnyttjar utnyttjande. på

systemet kan dock på detta sätt registreras och den loggade in-

formationen kan användas för att i efterhand belysa hur den

enskilde hur tid det vilken

utnyttjat systemet, lång tagit, typ av

information som har sökts fram, etc. Behörighetskontroll utgör

emellertid också, rätt använd, ett skydd för de anställda mot

misstankar om obehörig användning av datorsystem och information. Inom såväl tillverkningsindustrin som tjänsteproduktionen sker

en utveckling mot integrerade datoriserade produktionssystem.

I sådana integrerade system kan ingå administrativa redovisningssystem, planeringssystem och styrsystem för produlaion,

materialhantering och transporter. Ett exempel är de mobila system för överföring av data, t.ex. mobitexsystemet (se avsnitt 6.2.1 i SOU 1990:61), som i ökad omfattning har kommit att användas inom transportsektorn. En lastbilschaufför som levererar varor styrs av de körorder, positionsanvisningar, textmeddelanden etc. som visas på en mobil terminal i lastbilen och följesedlar och fakturor produceras i takt med att leveranser sker i det totalintegrerade systemet. Denna av typ system återfinns dock framför allt i tillverkningsindustrin. De alltmer

integrerade och flexibla att

systemen skapar möjligheter frångå

det mycket styrda arbetet, t.ex. vid löpande band, och gå över

till ett mer grupporganiserat arbete. Denna utveckling kan emellertid innebära att, när den direkta styrningen av den

enskilde arbetstagarens arbete minskar, krav ställs en mer

på omfattande registrering för planering och Skillnauppföljning. den mellan integrerade och tidigare är att föresystem system tagsledningarna med de nya systemen får snabbare information om produktionsförloppen, samt att informationen möjlighet ger till nedbrytning till minsta produktionsenhet, dvs. den enskilde arbetstagaren. Det finns idag tekniska som

förutsättningar gör

det möjligt att registrera stora mängder information om de olika delarna av arbetsprocessen och därmed också uppgifter om de enskilda arbetstagarna. Datoriserade system kan totalintegreras mellan administration,

planering, produktionsstyrning, materialhantering, transporter,

in- och utpassering m.m. De olika kan via data-

delsystemen

kommunikation nå motsvarande system hos t.ex. ett dotterföretag både inom Sverige och utomlands. Dessa tekniska förut-

sättningar ger stora möjligheter till registrering av uppgifter för

individuell uppföljning och kontroll av de enskilda arbetstagarna. En beskrivning av konsekvenserna av införandet av denna teknik på svenska finns bl.a. i dataeffekt-

arbetsplatser utredningens delbetänkande (SOU 1981:17) Industrins datorisering - effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

Under senare år har datoriserade införts i

system dagligvaruhandeln där användningen av EAN-koder (European Article flumbering) gett förutsättningar för en maskinell registrering av

priser i snabbköpskassorna.(En närmare redogörelse för EAN-

koderna återfinns i konkurrenskommitténs delbetänkande, SOU 1990: 106, Prisinformation till konsumenter s. 60 ff). Med

hjälp av dessa system sker registrering av köp och insamling av information rörande bl.a. försäljning och lager. I ett butiksdatasystem kan registreras uppgifter om försäljningen per dag

och totalt under vald tidsperiod samt per kassör och dataterminal. De som kan förekomma

integritetsproblem i dessa system

är att - av företrädesvis - är

prestationsmätning kassapersonal

trots att detta inte varit huvudmålsättningen vid införanmöjlig det. Information kan erhållas om antalet gjorda rättelser, tid för varuregistrering, tid för betalning och väntetid. Datortekniken kan också användas i ordermottagningen och i t.ex. vid telefonförsäljning där förförsäljningen företag, tar emot och registrerar kundernas order. säljaren per telefon Tekniken att inkommande telefonsamtal kan dirigeras medger

till via en specialutrustad datorstyrd telefon-

lediga försäljare växel. I växeln kan registreras hur många telefonsamtal som vilken försäljare som emot det, hur länge tagits emot, tog samtalet hur varit påkopplad, pågått, länge ordermottagaren samt hur många samtal som stått och väntat. Vidare registreras

antalet order, order, krediteringar, byten osv. Det finns

typ av även att telefonsamtal, t.ex. för

möjligheter avlyssna pågående

att kunna bedöma hur en försäljning genomförts. kommunikationstekniker ger större möjligheter att Nya övervaka såväl när och till vem man ringer som innehållet i

telefonsamtal. Moderna telefonväxlar ger möjlighet till registre-

av de anställdas telefonsamtal med notering om den ring Införandet av ISDN-tekniken (se SOU 1990:61 s

uppringande. 81) har bl.a. medfört ökade möjligheter att registrera uppgifter

om och samtal. Det finns även möjlighet att utgående ingående koppla samman en telefonväxel med program för produktions-

planering, passagekontroll etc. Såväl utrustning som program-

vara för telefonsamtalsmätning (tidsmätning, destination, samär ett snabbt växande område inom telekommunikatalskostnad) tionsindustrin. Elektronisk och kontroll av anställda har nått stor övervakning i vissa länder, främst i USA och Japan. omfattning Ett stort antal amerikanska arbetstagare är i dag föremål för elektronisk Metoderna är och

övervakning. telefonregistrering och olika av prestationsavlyssning, videoövervakning slag

Särskilt och av samtal

mätningar. telefonregistrering avlyssning

är föremål för en allt intensivare debatt i USA, där flera

fackliga organisationer och andra intressegrupper enligt uppgift

för närvarande arbetar för att på federal och delstatsnivå få om t.ex. övervakningen och arbetsmiljön vid lagstiftning terminaler. På av den amerikanska kongressen har Office of uppdrag Assessment utarbetat rapporten The Electronic Technology Supervisor - New Technology, New Tensions. Av att man i USA år 1987 beräknade att rapporten framgår 6 arbetstagare utsattes för någon form av elektro-

ungefär milj.

nisk övervakning och att antalet förutsades öka. Enligt rapporten

ansåg en del arbetsgivare att datorbaserad övervakning kunde

hjälpa dem att öka produktiviteten, behålla produktionsstan-

dards, upptäcka flaskhalsar i produktionen samt att planera personal- och materialbehov. Rapporten tar upp de nya informationstekniska redskapens möjligheter att ge företagare makt genom övervakning och kontroll på arbetsplatsen. Enligt rapporten skulle detta kunna missbrukas genom att de endast används för kontrollens skull och långt utöver vad som är att betrakta som nödvändigt för att organisera arbetsprocessen. Rapporten presenterar vissa resultat från genomförda studier. Dessa visar bl.a. att datortekniken ger möjligheter till fortlöpande insamling och analys av arbetsprestationer och använd utrustning, vilken information är användbar för arbetsledningen för att styra resurser, planera arbetsbelastning och reducera kostnader. Den fortlöpande datorbaserade övervakningen och av insamlad information om den enskilde

användningen

anställde reser enligt rapporten vissa frågor kring integritet, rättvisa och kvalitet i arbetet. En redovisning av den nya datorteknikens användning i det amerikanska näringslivet återfinns även i en rapport utgiven i juni 1990, Framgångsrik användning av informationsteknologi inom distribution av varor & tjänster (TELDOK Rapport nr 57). Vad angår förhållandena i J apan ges en orientering härom i en

annan år 1990 utgiven rapport, Japanska arbetsplatser (T EL-

DOK Rapport nr 54). Utvecklingen är likartad den som redovisats för USAs del.

6.4 rekommendation m.m.

Europarådets

Europarådet har år 1989 antagit en rekommendation, Recom-

mendation No. R (89) 2, om skydd för personuppgifter som används för anställningsändamål. Sverige har utan reservation

ställt sig bakom rekommendationen. De i rekommendationen angivna principerna är tillämpliga på insamling och användning av personuppgifter för anställningsändamål både inom den allmänna och enskilda sektorn samt avser uppgifter som fors med hjälp av ADB. De länder som önskar får enligt rekommendationen tillämpa den även på manuellt förda register.

Rekommendationen omfattar inte konfidentiell information som insamlas eller används av arbetsgivare för anställningsändamål i fråga om personal med arbetsuppgifter som har nära

anknytning till allmän säkerhet och statens säkerhet samt

brottsbekämpning, i den utsträckning detta är nödvändigt för att tillgodose de angivna intressena. Begreppet anställningsändamål i rekommendationen avser förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare som är

hänförliga till rekryteringen av arbetstagare, fullföljandet av

anställningskontraktet, ledningen av verksamheten, omfattande också fullgörandet av skyldigheter enligt lag eller kollektivavtal, samt planeringen och organisationen av arbetet. Om inte annat följer av inhemsk lag, gäller rekommendationen i tillämpliga delar även arbetsförmedlingar. Enligt rekommendationen skall respekten för den personliga integriteten och den mänskliga värdigheten skyddas vid insamlingen och användningen av personuppgifter för anställningsändamäl. Innan en arbetsgivare installerar eller förändrar automatiska system for att samla in och använda personuppgifter om anställda skall han till fullo informera eller konsultera de anställda eller deras företrädare. Om konsultationsförfarandet leder till slutsatsen att den personliga integriteten och mänskliga värdigheten kan påverkas, skall arbetsgivaren eftersträva - och om möjligt vinna - de anställdas samtycke, om inte inhemsk lag eller praxis ger annat lämpligt skydd. Detsamma gäller om arbetsgivaren introducerar eller förändrar tekniska metoder för att övervaka anställdas förehavanden eller prestationer. I princip bör personuppgifterna inhämtas från den enskilde själv. Den enskilde skall informeras när det kan vara lämpligt att konsultera utanför

uppgiftskällor anställningsförhållandet. Som exempel på när ett sådant uppgiftsinhämtande kan anses lämpligt nämns i kommentaren att arbetsgivaren behöver

kontrollera riktigheten av uppgifter som en anställd lämnat i ett befordringsärende eller om han lämnat över ett vilseledande krav på täckning av utgifter. Uppgifter som samlas in för anställningsändamål skall vara relevanta och får inte vara överdrivet omfattande. Anställningens art måste beaktas liksom också att det ibland kan vara nödvändigt för arbetsgivaren att erhålla fler uppgifter än normalt. Vid anställningsförfaranden får endast inhämtas sådana uppgifter som är nödvändiga för att

bedöma den arbetssökandes lämplighet och karriärmöjligheter.

Härvid fär endast uppgifter inhämtas från den enskilde själv. Om inte annat sägs i lag, får andra källor endast användas med

hans samtycke eller om han i förväg blivit informerad om denna

möjlighet. Att använda tester, analyser och liknande forfarande

i syfte att bedöma en enskilds karaktär eller personlighet får

bara ske med hans medgivande eller om det i lag föreskrivs annat godtagbart skydd. Om den enskilde önskar det skall han informeras om resultaten av testerna. Uppgifter om den anställde får endast lagras om de har samlats in enligt principerna i rekommendationen och är avsedda att användas för anställningsändamål. Lagrade uppgifter skall vara riktiga och, där det är nödvändigt, hållas aktuella. De skall på ett korrekt sätt spegla den anställdes situation. De skall inte lagras eller vara kodade på ett sådant sätt att den anställdes rättigheter kränks genom att han utan att känna till det karaktäriseras eller protileras. Lagras omdömen om anställdas prestationer och potentiella möjligheter på arbetsplatsen skall uppgifterna grundas på en rättvis och hederlig bedömning och får inte vara formulerade på ett förolämpande sätt. Personuppgifter som samlats in för anställningsändamål får endast användas av arbetsgivaren for sådana ändamål. Då uppgifter skall användas för anställningsändamål av annat slag än det för vilket de ursprungligen samlades in och då sambearbetning av personregister sker, skall tillfredsställande åtgärder vidtas för att undvika av i det annor-

feltolkning uppgifterna

lunda sammanhanget och for att säkerställa att de inte används på ett sätt som är oförenligt med det ursprungliga ändamålet. När viktiga beslut som rör den anställde skall fattas på grundval av sådana uppgifter, skall han informeras om detta. I enlighet med inhemsk lagstiftning och praxis eller villkoren i kollektivavtal får personuppgifter lämnas ut till de anställdas företrädare, i den mån sådana uppgifter är nödvändiga för att dessa skall kunna ta tillvara de anställdas intressen. Personuppgifter får utlämnas till for att de skall

myndigheter kunna fullgöra sin myndighetsutövning endast inom ramen för arbetsgivares skyldigheter enligt lag. I annat fall får uppgifter

endast utlämnas om det är nödvändigt för anställningsändamål

som inte är oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna

ursprungligen samlats in och de anställda eller deras företrädare informerats om det eller, när det inte är fråga om ett utlämnande för anställningsändamål, om det föreligger ett

uttryckligt

och informerat samtycke från den anställde eller om det finns stöd i lag. Uppgifter om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller i övrigt, sexualliv eller brott får endast samlas

övertygelse

in och lagras i särskilda fall inom ramen for den inhemska lagstiftningen och i enlighet med ett tillfredsställande skydd som lagstiftningen föreskriver. Saknas sådant skydd får sådana

endast samlas in och lagras med och

uppgifter uttryckligt

informerat samtycke från den anställde. En anställd eller arbetssökande får endast tillfrågas om sitt hälsotillstånd och läkarundersökas för att man skall kunna bestämma vederbörandes lämplighet för hans nuvarande eller framtida arbete, fullgöra kraven en hälsovård eller

på preventiv

bevilja sociala förmåner.

Medicinska uppgifter får inte samlas in från andra källor än från den anställde själv utan hans uttryckliga och informerade

samtycke eller med stöd av lag. Medicinska uppgifter som är föremål for sekretess får endast lagras av personal som är bunden av sekretessen. Informationen får kommuniceras med andra medlemmar av den administrativa personalen endast om det är absolut nödvändigt för beslutsfattande och om det sker i med lag. Medicinska uppgifter som är föremål för enlighet sekretess skall förvaras åtskilda från andra kategorier av personuppgifter och säkerhetsåtgärder skall vidtas för att förhindra att utomstående får del av uppgifterna. - De nu nämnda bestämmelserna avser fall där ett företag eller en organisation har egen medicinsk personal. Den enskildes rätt att få tillgång till sina egna hälsouppgifter får inte inskränkas såvida det inte skulle kunna leda till allvarlig skada för den enskilde. I det senare fallet kan uppgifterna lämnas ut genom en av den anställde utsedd läkare.

Information om de personuppgifter som innehas av en arbets-

givare skall vara för den enskilde direkt

tillgänglig antingen

eller genom förmedling av hans företrädare eller på annat lämpligt sätt. Informationen skall specificera huvudändamålen för att vilka slags uppgifter som lagras och lagra uppgifterna,

till vilka kategorier av personer eller myndigheter som upp-

gifterna regelmässigt lämnas ut samt ändamålen och det lagliga stödet för ett sådant utlämnande. Informationen skall också hänvisa till de som en anställd har i fråga om de rättigheter som rör honom och de olika som finns att

uppgifter möjligheter utöva rättigheterna.

anställd skall få tillgång till alla

Varje på begäran personsom arbetsgivaren innehar om honom och få uppgifter

uppgifter rättade eller om de innehas i strid med innehållet i utplånade

rekommendationen. När det gäller uppgifter som innehåller

omdömen har varje anställd rätt att i enlighet med inhemsk lag bestrida dessa. Utom i fall när inhemsk lagstiftning innehåller bestämmelser om motsatsen skall en anställd ha rätt att utse en for att biträda honom att utöva rätten att få tillgång till person eller att utöva denna rätt hans Om den

uppgifterna på vägnar.

anställdes tillgång till uppgifter vägras eller om en begäran att

få rättelse eller få uppgifter strukna nekas, skall den inhemska

lagstiftningen tillhandahålla en möjlighet att få rättelse. Arbetsgivare eller av denne anlitade servicebyråer skall vidta

tillräckliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker-

ställa skyddet och sekretessen av personuppgifter lagrade för

anställningsändamål mot obehörig åtkomst, användning, utlämnande eller ändring. Den administrativa liksom personalen andra som har med uppgifterna att göra skall hållas informerade om sådana åtgärder och om behovet att respektera dem. Personuppgifterna skall inte bevaras längre av arbetsgivaren än som behövs för ändamålet med registret eller som krävs för att tillvarata den anställdes intressen. som Personuppgifter lämnas i samband med en skall normalt anställningsansökan förstöras så snart det står klart att ett erbjudande om arbete inte kommer att lämnas. Uppgifter som lagrats för att användas vid en eventuell ny ansökan skall förstöras om den arbetssökanden begär det. Inom Europarådet pågår för närvarande arbete med att ta fram en rekommendation om inom teleskydd för personuppgzfier kommunikationsomrádet. En sådan rekommendation skulle bl.a. komma att få för av

betydelse arbetsgivares registrering

anställdas telefonsamtal. Likartade frågor rörande telekommunikation och dataskydd behandlas även i det till direktiv for a Council

förslag (Proposal

Directive, SYN 288) som antogs av EG-kommissionen i

september 1990 angående skydd av bl.a. personuppgifter i det offentliga digitala telenätet. Förslaget tar i huvudsak sikte på

införandet av det europeiska ISDN-nätet (se SOU 1990:61 s 81)

som möjliggör identifiering och registrering av olika slags trafikdata, bl.a. uppgifter om telefonnummer.

6.5 och

Tidigare pågående utredningsarbete

6.5.1 Bakgrund

De riktlinjer för den framtida som har av

datapolitiken godkänts riksdagen (prop. 1984/85:220, FiU 1985/86:4, rskr. 89) innebär bl.a. att datateknikens användning skall utformas med full

respekt för den enskildes och att använd-

personliga integritet ningen av datateknik på arbetsplatserna inte skall tillåtas bli ett hot mot den personliga integriteten.

I den nänmda propositionen framhölls att kontrollen av de anställda och deras prestationer med datateknikens hjälp kunde

utgöra ett hot mot den personliga integriteten. Föredraganden

anförde i denna del bl.a. följande (s. 26 ff).

Sådan kontroll kan exempelvis utföras med hjälp av stämpelklockor. Om arbetet är uppdelat i klart avgränsade moment, kan kontroll ske med hjälp av olika tidmätningsmetoder. Det är vikti t att det görs en rimlig avvägning mellan verksamhetens berättiga e krav på planerings- och stymingsunderlag och den enskilde arbetstagarens berättigade krav på skydd för sin integritet. För att planera produktion och leveranstider bygger industrin upp datoriserade planeringssystem till vilka den anställde tvingas rapportera varje störning som får denne att göra ett kort uppehåll i arbetet. Den som arbetar vid en maskin får inte ut nästa arbete förrän han har rapporterat av det han eller hon just avslutat. Utrymmet för den anställdes möjligheter att själv lägga upp sitt arbete blir mindre - friheten för arbetaren minskar. På arbetsplatser förekommer det också att man kopplar ihop de anställdas möjligheter att med ett datakort som nyckel passera låsta dörrar med en identitetskontroll. Därigenom fär ledningen möjligheter att i detalj kartlägga de anställdas rörelser på arbetsplatsen. Den här typen av planering och rapporteringssystem sprider sig nu också utanför den tunga industrin. Till och med yrkesgrupper som förflyttar sig i arbetet, som servicemän, montörer, transportarbetare, får bärbara terminaler som registrerar deras uppehållsqrt, arbetsuppdrag, tidsåtgång, avbrott, avbrottsorsak etc. Aven om denna användning av tekniken kan medñra ökad effektivitet, är det viktigt att inte blunda för de hot och problem denna användning kan innebära när det gäller den enskildes integritet.

För att kunna göra de avvägningar som var lämpliga förordades ett forsknings- och utvecklingsarbete om hur den personliga integriteten hotades och kunde skyddas vid användning av

datateknik på arbetsplatser.

Regeringens statsrådsgrupp för datafrågor inrättades år 1986 l986:D). Denna förordade att bl.a. skulle få ett

(C regeringen bättre underlag för sina ställningstaganden genom att en kartläggning gjordes av dataanvändningen på arbetsmarknaden.

Frågan om de anställdas personliga integritet togs också upp

i en proposition om datapolitik för statsförvaltningen (prop. 1987/88:95, FiU 25, rskr. 293). Departementschefen påtalade

där (s. 14) att en ökad dataanvändning kunde leda till ökade möjligheter att kontrollera och övervaka de anställda och att

kunskaperna om detta förhållande därför borde förbättras. Med anledning av ett av Landsorganisationen (LO) i mars

1988 anordnat seminarium om de anställdas personliga integritet i arbetet, inkom organisationen senare samma månad med en

skrivelse till bl.a. arbetsmarknadsdepartementet. I skrivelsen

framfördes bl.a. att det förelåg ett behov av ett s.k. basskydd

enligt följande:

1. Tillgång till dokumentation å arbetsplatsen om dataanvändning av uppgifter som är knutna til enskilda anställda. Av dokumentationen skall framgå vilka uppgifter som samlas in och i vilka situationer som uppgifterna används.

2. Lokal förhandling skall genomföras och protokollföras innan uppgifter får samlas in eller ändringar ske i hur uppgifterna skall användas. 3. Förbud mot att använda individuella prestationsmätningar for annat än beräkning av lön.

Skrivelsen låg till grund för den kartläggning som senare följde och som redovisas i nästa avsnitt. z

6.5.2 Datatekniken

Rapporten (Ds 1989:24) och den

i arbetet -

personliga integriteten en kartläggning,

m.m.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillsatte i oktober 1988 en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet, med uppgift att göra en översiktlig kartläggning av arbetsgivarnas användning av datatekniken för ledning, övervakning och kontroll av arbetet och de enskilda för att framför arbetstagarna, allt ge underlag för att bedöma behovet av en mer ingående översyn av lagstiftning m.m. inom ramen för en särskild utredning. Arbets-

gruppen överlämnade i maj 1989 rapporten (Ds 1989:24)

Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet - en kartläggning. Av rapporten framgår att arbetsgruppens kartläggning skedde genom studier av rapporter, utredningar och annat skriftligt material, skriftlig förfrågan till arbetsmarknadens parter och

studiebesök samt erfarenhetsutbyte med forskare och experter. Tyngdpunkten i kartläggningen låg på studiebesök, och arbets-

gruppen besökte ett detaljhandelsföretag, ett

postorderföretag, tre verkstadsföretag, en enhet inom vardera posten och tele-

verket, en kommun samt ett landsting. Vidare knöt arbets-

gruppen till sig en referensgrupp bestående av företrädare för de centrala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna genom

vilken samråd skedde med arbetsmarknadens parter. I sin rapport konstaterade arbetsgruppen att kartläggningen hade visat att det i regel endast var i de sedvanliga personaladministrativa datasystemen som en registrering av uppgifter om de enskilda arbetstagarna skedde. Arbetsgruppen hade inte kunnat finna annat än att registreringen i de fall som hade studerats i var sådan som av

princip följde anställningsför-

hällandet, dvs. anställningsavtalet och

lagstadgade skyldigheter

for arbetsgivaren. Vidare hade kartläggningen visat att personregistrering sällan vara aktuell i planerings- och

tycktes produktionsstyrningssystemen. Man konstaterade dock att upphandling av utrustning och program för t.ex. planering och

skedde utan att man hade

produktionsstyrning många gånger

klart for sig att tekniken även kunde användas för kontroll av den enskilde arbetstagaren. Arbetsgruppens erfarenheter var att

arbetsgivaren trots allt inte utnyttjade dessa möjligheter till

integritetskränkande kontroll. Arbetsgruppen konstaterade att datasystemen i sig nödvändiggjorde viss form av kontroll av den som använde utrustningen (behörighetskontroll), men att denna kontroll (genom s.k. loggning) inte normalt syftade till att kontrollera den anställdes arbetsprestation utan var till för att och data från t.ex. obehörigt

skydda datautrustning, program

utnyttjande. Arbetsgruppen, som inte hade erfarit att logginformationen använts för otillbörlig granskning av ett systems användare, ville dock varna för de möjligheter som fanns att

relativt enkelt utföra en sådan granskning. I arbetsgruppens kartläggning hade formerna för och utövan-

det av arbetstagarnas i om data och integritet

inflytande frågor

studerats. Enligt rapporten var arbetsgruppens genomgående att den tradition och de krav på samverkan mellan

intryck

arbetsgivarna och arbetstagarna som gäller på svenska arbetsplatser hade varit avgörande för situationen i Sverige. Man konstaterade också att det fanns en medvetenhet hos många arbetsgivare om att en effektiv användning av datatekniken förutsatte att den omfattades med förtroende av dem som

berördes. Vidare påtalades att det synbarligen fanns en stor

medvetenhet hos arbetsgivare och arbetstagare när det gällde i samband med medan

integritetsriskerna personregistrering, däremot insikten om hur datatekniken kan påverka den enskilde arbetstagarens inflytande över arbetet, dvs. integritetsfrågorna

i en vidare bemärkelse, varierade. Enligt arbetsgruppens mening innebar reglerna för det arbetsrättsliga en ändamålsenlig ordning när det gällde att

inflytandet

bevaka de registrerades intresse av i arbetslivet.

integritetsskydd

Gruppen ansåg dock att det kunde vara fördelaktigt att frågan

om projektorganisation och former för deltagandet i planerings-

arbetet för nya datasystem uppmärksammades av arbetsmark-

nadens parter centralt även om lokal anpassning kunde medföra fördelar. Man pekade i rapporten bl.a. på möjligheten att ta fram etiska riktlinjer för personrelaterade datasystem. Arbets-

gruppen ansåg också att det borde övervägas om det vore

möjligt att ta fram generella riktlinjer för personregistrering som

var särskilt anpassade till olika arbetsområden, verksamheter

och branscher. Sådana riktlinjer ansåg man lämpligen kunna

utarbetas av datainspektionen i samråd med arbetsmarknadens Man föreslog vidare att det i infördes en rätt

parter. datalagen för den anställde till insyn i vilka datasystem och personregister

som arbetsgivaren har. Arbetsgruppens överväganden och slutsatser ledde fram till bedömningen att någon särskild utredning inom området data och integritet i arbetslivet inte för närvarande behövdes. Under remissbehandlingen av arbetsgruppens rapport framkom att flertalet arbetsgivarorganisationer samt SACO/SR, datainspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöinsti-

tutet i stort delade de synpunkter som arbetsgruppen hade lagt

fram. SACO/SR ansåg dock att arbetsgruppen intagit en alltför passiv hållning till frågorna om de anställdas och

inflytande lyfte särskilt fram tandläkarnas situation som ett exempel där

arbetstagarnas och deltagande vid av

inflytande utbyggandet

datatekniken inte var tillräcklig och därför kommit att bli ett hot mot integriteten. LO var inte odelat positiv till rapporten utan ansåg att en grundlig översyn av hela frågan om integriteten i

arbetslivet borde ske. En sådan översyn borde enligt LO syfta

till att stärka den enskildes rättigheter enligt datalagen och ge de

fackliga organisationerna arbetsrättsligt grundat inflytande på

utformning och användande av olika integritetskänsliga system. LO ansåg att de största riskerna för kränkt integritet fanns vid datoriserade där resultatuppföljning

tidsuppföljningssystem sammankopplades med lönesystemet. TCO ansåg att arbetsgruppens kartläggning var för begränsad

för att dra de generella slutsatser som arbetsgruppen gjort. Organisationen ansåg att de anställda skulle ha rätt att när som

helst få omedelbar tillgång till samtliga uppgifter om sig själva

utan kostnad.

I sitt yttrande tog datainspektionen upp frågan om att ge-

nomföra en översyn av personregistreringen inom arbetslivet

inom ramen för inspektionens tillsynsverksarnhet.

Datainspektionen har också inlett ett särskilt projekt för en

översyn av personregistrering inom arbetslivsområdet benämnt

Projekt Arbetslivet.

Datainspektionens syfte med projektet är främst att i form av allmänna råd ta fram generella riktlinjer för integritetsskyddet på området. Dessa inspektionens allmänna råd beräknas föreligga tidigast hösten 1991. Inom ramen för detta arbetslivsprojekt, som sker i nära

samarbete med företrädare för arbetsmarknadens parter, har ägt rum ett flertal studiebesök hos företag, organisationer och myndigheter som tillverkar, saluför eller använder olika slag av

ADB-system som möjliggör registrering av anställda. Utredningen har på nära håll följt projektet.

överväganden

6.6.1 Allmänna utgångspunkter

Utvecklingen av datatekniken har, som framgått av avsnitt 6.3, gjort det möjligt for arbetsgivare att på ett allt mer sofistikerat sätt samla in, lagra och bearbeta uppgifter om de anställda och deras agerande på arbetsplatsen. Användningen av sådana

avancerade datorsystem har ökat kraftigt i Sverige under de

senaste åren och har därigenom kommit att medföra ökade risker för otillbörligt intrång i de anställdas integritet. Utvecklingen utomlands, framför allt i USA och att Japan, tyder på dessa risker framgent kommer att bli än mer påtagliga. Behovet

att uppmärksamma och överväga skydd och olika säkerhetsåtgärder mot integritetsintrång i anställningsförhållanden måste

därför anses vara stort.

Samtidigt står det klart att den nya innebär stora teknologin

fördelar för verksamheten inom ett företag eller, på den

offentliga sektorn, en t.ex. i form av en bättre myndighet,

arbetsorganisation eller en möjlighet att bli av med monotona och trista arbetsuppgifter. Den avgörande frågan blir därför, som också betonas i kommentaren till Europarådsrekommenda-

tionen, hur man skall få till stånd en rimlig avvägning mellan

fördelarna med ADB-tekniken och den anställdes befogade

anspråk på att inte utsättas för otillbörliga intrång i sin person-

liga integritet.

Vid av hur en sådan skall

bedömningen awägning göras

måste särskilt beaktas det nära samband som finns mellan

datalagens regler om skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet vid och medbestämmande- och personregistrering arbetarskyddslagstiftningen. Parterna på arbetsmarknaden kan

dessutom, inom ramen för gällande bestämmel-

arbetsrättsliga

ser, genom kollektivavtal få till stånd en ordning som tillgodoser både arbetsgivarens och de anställdas intressen i samband med att ny teknik införs arbetsplatserna. I kommenpå taren till Europarådsrekommendationen anges i olika samman-

hang att kollektivavtal kan vara ett lämpligt sätt att reglera de

olika frågor som kan bli aktuella när ADB används på arbetsplatserna. En annan utgångspunkt är att de särskilda materiella regler som kan behövas för personregistrering i anställningsförhållanden bör kunna anpassas till en förändring av systemet för kontroll av där huvudvikten lagts vid tillsyn

integritetsskyddet,

(se SOU 1990:61). Det av utredningen föreslagna tillsynssystemet bygger på att huvuddelen av kan regleras

personregisteranvändningen genom

de föreskrifter som datainspektionen kan komma att meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera känsligt slag skall anmälas till inspektionen. Alla register som faller utanför det normerade området och som inte kan hänföras till register för personligt bruk (övriga register) skall kategorin också anmälas till datainspektionen. En reglering av arbetsgivares registrering av uppgifter om arbetstagare skall således kunna anpassas till detta tillsynssystem. Datainspektionen bör därvid, vilket också förordas i den tidigare nämnda rapporten Ds 1989:24 (se avsnitt 6.5.2), ges en möjlighet att besluta om generella föreskrifter för arbetsgivares

av anställda, vilka sedan följs en personregistrering upp genom kontroll och annan tillsynsverksamhet. Det är angeläget att

arbetsmarknadsparterna kan beredas tillfälle att medverka vid

utformningen av föreskrifterna. Eftersom personregistrering på området i vissa fall kan vara särskilt integritetskänslig bör även

om inte vissa rörande sådan

övervägas grundläggande regler

registrering skall tas in direkt i en framtida datalag (se vidare avsnitt 6.6.6). Till grund för utformningen av de materiella bestämmelserna bör främst ligga Europarådets rekommendation på området. Sverige har ställt bakom rekommendationen och dess

ju sig har beaktats när datainspektionen har utformat sin principer praxis på området. Datainspektionens föreskrifter från år 1979

angående vissa löne- och 1979:2) torde

personalregister (DIFS

också i viss omfattning kunna tjäna som en utgångspunkt vid bestämmandet av innehållet i de materiella reglerna. Mot bakgrund av de allmänna överväganden som utredningen nu har redovisat behandlas i följande avsnitt frågor om inrättande av register (6.6.2), insamling och lagring av uppgifter (6.6.3), utlämnande av uppgifter (6.6.4), (6.6.5) och

insynsrätt

slutligen vissa lagtekniska frågor (6.6.6). Utredningen vill framhålla att den inte kunnat avvakta

resultatet av det särskilda projekt för en översyn av person-

registrering inom arbetslivsområdet (Projekt Arbetslivet) som

ö

inletts av datainspektionen och som beräknas vara avslutat under hösten 1991 (se avsnitt 6.5.2). Inte heller har utredningen kunnat beakta de två lagrådsremisser som har beslutats

nyligen

på arbetsmiljöområdet resp. socialförsäkringsområdet och som bl.a. kan aktualisera olika integritetsfrågor inom arbetslivsområdet.

6.6.2 Inrättande av

register

Då det gäller personregistrering i ett anställningsförhållande måste man till en början beakta de som arbetsmöjligheter tagarna och deras organisationer har att inom ramen för lagstiftningen om medbestämmande och arbetarskydd få information om och påverka en av datorisering arbetsplatsen och arbetsgivarnas utnyttjande av olika dvs. också ADB-system, påverka frågan om inrättande av personregister. En stor del av den och

datorutrustning de program som numera köps in av företag och har i fall förvaltningar många

större kapacitet och ett större än det användningsområde omedelbara behov man vill täcka. Det innebär att tekniken ofta har till individuell

inbyggda möjligheter uppföljning som inte alltid utnyttjas. Register som har inrättats för visst

godtagbart ändamål kan också komma att utvecklas och användas så, att i

otillbörligt intrång personlig integritet uppkommer. Datoriserad in- och utpasseringskontroll kan t.ex. användas för

registre-

ring och uppföljning av hur de anställda rör inom arbets-

sig

platsen i helt annat syfte än vad som ursprungligen avsetts.

Vid av ett

bedömningen planerat datasystems effekter är det

därför väsentligt att såväl som berörd

företagsledning personal

och dess företrädare får att förstå och verkliga möjligheter värdera de effekter ur som kan

integritetsskyddsvinkel för-

väntas. Europarådets rekommendation (se avsnitt 6.4) anger också ett särskilt informations- och konsultationsförfarande när ADBsystem skall introduceras eller förändras en på arbetsplats. De anställda bör känna till följderna av att införa De bör ny teknik. vara helt medvetna om tänkbara hot mot deras personliga integritet eller mänskliga värdighet (their or human

privacy dignity). Om konsultationsförfarandet leder till slutsatsen att

den och

personliga integriteten mänskliga värdigheten kan påverkas, skall arbetsgivaren eftersträva - och om möjligt vinna

- de

anställdas samtycke till åtgärderna. I kommentaren

framhålls att kollektivavtal kan vara ett sätt

lämpligt att ge uttryck för principen om information och konsultation.

Enligt ll § medbestämmandelagen skall arbetsgivare på eget initiativ förhandla med i förhållande till

arbetstagarorganisation

vilken han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet. I 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen stadgas att skall delta bl.a. vid

skyddsombud

planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder. Arbetsmarknadens har parter också möjlighet att träffa olika medbestämmande- och ut-

vecklingsavtal som kan få betydelse i samband med införandet

av ny datorteknik på arbetsplatserna. Som nämnts anses ju i Europarådsrekommendationen kollektivavtal vara ett

lämpligt

sätt att reglera hithörande frågor på. Bestämmelser som ger de anställda till goda möjligheter

inflytande över införande och användning av

datasystem pa

arbetsplatserna finns alltså redan i den nuvarande svenska ordningen, som därigenom de krav som i

uppfyller uppställs

Europarådets rekommendation. Någon anledning att, från de utgångspunkter som gäller för utredningens arbete, överväga att i den svenska arbetsrättsliga

lagstiftningen införa ytterligare bestämmelser som rör inrättandet av datorstyrda system som sådana finns därför inte

enligt utredningens mening. Utredningen övergår därefter till att överväga frågan om behovet av särskilda materiella bestämmelser vid personregistrering på arbetslivsområdet.

De flesta arbetsgivare för i

dag något slags personaladministrativt register med vissa uppgifter om sina anställda. Ett stort antal av dessa register, om inte flertalet, förs med av hjälp ADB. Merparten av dessa personaladministrativa register innehåller inte sådana uppgifter om de anställda att

registren enligt nuvarande ordning blir dvs. de är av mindre tillståndspliktiga, integritetskänsligt slag och bl.a. en bygger på naturlig anknytning mellan den och den Det registeransvarige registrerade.

torde vara naturligt att normerar inrättande av

datainspektionen sådana mindre integritetskänsliga register. Så skedde redan

ju i viss mån år 1979 genom införandet av ett förenklat förfarande för vissa löne- och personalregister (se avsnitt Sådana 6.2.3).

register skulle i det av utredningen föreslagna tillsynssystemet

således kunna omfattas av datainspektionens normering. Någon

anmälningsskyldighet bör inte bli aktuell eftersom dessa register

inte innehåller några känsliga uppgifter. I vissa fall kan dock register som inrättar arbetsgivare

innehålla sådana uppgifter av känsligt slag, t.ex. omdömen eller

uppgifter om en anställds hälsa eller sjukdom, som medför att

i även tillstånd av datainspektionen krävs. Flertalet av dessa dag torde att hänföra till en gemensam eller i vart register gå grupp

fall kunna samlas i några enstaka grupper, t.ex. rekryterings-

register, kompetens- och utbildningsregister, passeringskontrollbehörighetskontrollregister, hälsoregister, och torde register, därför även de vara av så ensartat slag att de kan regleras datainspektionens föreskrifter. Dessa grupper av mer genom integritetskänsliga register skulle dock i ett framtida

tillsynsäven bli föremål för anmälningsskyldighet. Data-

system inspektionen skulle alltså genom att anmälningsskyldigheten fullgörs särskilt uppmärksammas på förekomsten av ett sådant register och därför, om det befinns nödvändigt, kunna förbjuda eller utfärda särskilda villkor för det. Inspektionen registret skulle också kunna använda informationen om sådana register

som ett underlag för sin tillsynsverksamhet.

registrering av arbetstagare som inte regleras i Arbetsgivares förväg genom inspektionens föreskrifter bör följa vad som andra personregister som inte normerats särskilt, dvs. gäller

överlag bli föremål för anmälningsskyldighet vid inrättandet. för användning av personregister för personligt

Något undantag bruk blir av naturliga skäl inte aktuellt. De känsliga uppgifter som oftast förekommer i register över anställda avser uppgifter om anställdas hälsotillstånd och omdömen om anställda, de sistnämnda även i form av s.k.

prestationsmätningar.

I finns ett flertal principer som

Europarådsrekommendationen

särskilt behandlar uppgifter om hälsotillstånd. Sådana uppgifter får bl.a. inte samlas in från andra källor än från den anställde

själv utan hans och informerade samtycke eller med uttryckliga

stöd av bör man att

lag. Enligt utredningens mening överväga införa bestämmelser om registreringen av sådana uttryckliga

direkt i i första hand då en

ytterst känsliga uppgifter datalagen, bestämmelse om och informerat samtycke. uttryckligt

Utredningen avser att återkomma till denna fråga i den avslutande av sitt arbete, då ett fullständigt förslag till etappen

datalag skall utarbetas. (Se även avsnitt 6.6.6).

Uppgifter om hälsotillstånd skall emellertid som nämnts kunna samlas in från annan än den anställde också i andra fall med stöd av lag. I den avslutande etappen av sitt arbete kommer att diskutera den avvägning mellan olika intressen utredningen

som är nödvändig för att avgöra vilka känsliga uppgifter som

kan tillåtas att registreras, utan att det sker ett otillbörligt i den enskilde integritet. I fråga om intrång arbetstagarens om hälsotillstånd gör sig ett allmänt, mera över-

uppgifter

gripande intresse gällande, nämligen kravet på en bättre arbetsmiljö och mindre arbetsskador. Ett exempel på hur man i ett annat sammanhang vid avvägningen mellan nytta och integritetsaspekter låtit det mera allmänna intresset väga över är det förslag arbetsmiljökommissionen nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa. Kommissionen har sett folkhälsan som ett överordnat intresse och funnit att information från register och databaser är ett effektivt hjälpmedel i kampen mot ohälsa och dålig arbetsmiljö. Man har därför bl.a. ansett det väsentligt att möjlighet finns att fortlöpande koppla yrkesuppgifter och annan information från folk- och bostadsräkningarna till olika medicinska register och register över arbetsskador (betänkandet s. 144 ff). I betänkandet förordas därför en långtgående registreringsmöjlighet, oberoende av den anställdes inställning.

Datainspektionen har i sitt remissyttrande över betänkandet

särskilt pekat på integritetsriskerna med kommissionens förslag

och ansett att det inte är möjligt att ta ställning till förslagen

förrän en noggrann bedömning gjorts från

integritetssynpunkt.

Arbetsmiljökommissionens betänkande har lett till att regeringen föreslagit vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Regeringens förslag har helt lett till den nämnda

nyligen tidigare lagråds-

remissen. Utredningen återkommer som nämnts i den avslutande etappen av sitt arbete till de särskilda frågor som bl.a. tas upp i det lagstiftningsärendet. Vad därefter gäller av omdömen om anställda,

registrering

prestationsmätningar m.m. finns i rekommendationen ett

uttalande om att uppgifter om anställdas prestationer och

potentiella möjligheter skall grundas på en rättvis och hederlig bedömning och får inte formuleras på ett sätt.

förolämpande

Här som på andra områden ställs olika intressen mot varandra, bl.a. arbetsgivarens krav på en effektiv verksamhet, å den ena

sidan, och det angelägna i att skydda den enskildes integritet, å den andra sidan. Även denna avvägning kommer utredningen att

ta upp i den sista etappen av sitt arbete.

6.6.3 Insamling och lagring av uppgifter

Vid bedömningen av vilka uppgifter som får samlas in och lagras i ett register över anställda har man att utgå från det grundläggande ändamålet med registret, dvs. att det skall avse olika delar av ett anställningsförhållande. Insamlingen och lagringen får därför enbart avse sådana uppgifter som faller inom ramen för det ändamål för vilket registret inrättats.

bör vara att endast får

Huvudregeln personuppgifterna

inhämtas direkt från den enskilde arbetstagaren. Skall uppgifter

inhämtas på annat sätt, bör arbetstagaren ha samtyckt till detta

eller åtminstone informerats i förväg. Ett uppgiftsinhämtande från man får vidare endast ske om det framstår som

tredje lämpligt eller nödvändigt. I fråga om s.k. rekryteringsregister, dvs. register med uppgifter om en arbetssökande, bör insarn-

av information endast omfatta uppgifter som kan anses lingen nödvändig för bedömningen av den sökandes lämplighet för arbetet. De utgångspunkter som nu har nämnts överensstämmer med

de principer som Europarådsrekommendationen innehåller.

Utredningen har vid sina överväganden angående forskningsregister funnit att det inte är lämpligt att generellt lagstifta om en rätt för en organisation att i fråga om personligt integritets-

företräda den enskilde (avsnitt 4.5.5). Samma synpunkter skydd

sig gällande beträffande nu aktuella register. Det är dock gör som utredningen tidigare påpekat möjligt för den anställde att avtal, exempelvis i en särskild klausul i ett annat genom

än kollektivavtal, överlåta rätten till samtycke anställningsavtal

till annan. Den datatekniska utvecklingen mot integrerade datorsystem har medfört att även uppgifter som tagna var för sig inte kan anses vara särskilt kan komma att bli det,

integritetskränkande

om de sammanställs med varandra. Frågan om sambearbetning, dvs. bearbetning av uppgifter i ett personregister tillsammans med uppgifter i ett annat personregister hos den registeransvarige eller hos en annan register-

ansvarig eller annan direkt överföring av uppgifter från ett

register till ett annat, bör enligt vad utredningen tidigare angett

(se avsnitt 8.6.5 i SOU 1990:61) i princip regleras på samma sätt som personregistrering i allmänhet i det framtida till- Det innebär att sådana bearbetningar regleras i de

synssystemet.

allmänna bestämmelser som datainspektionen beslutar om för olika branscher. Faller registret inte inom ramen för inspektion-

ens normering skall det alltid anmälas till inspektionen innan det får inrättas och föras. Om de som berörs av sambearbetningen inte har samtyckt till den eller åtminstone informerats i förväg om den, bör utgångspunkten också här vara att sambearbetning inte tillåts. Ytterligare en förutsättning bör vara att sambearbetningen framstår som eller nödvändig i det enskilda fallet. Vad som har sagts

lämplig

nu gäller dock endast under förutsättning att registret genom

sambearbetningen ändras i en sådan väsentlig mån att ett nytt får anses ha Uppdatering av materiregister uppkommit. lagrat

i

l

é??___.!

al, t.ex. adressändringar o.dyl, bör alltså vara möjlig utan

någon ytterligare åtgärd från arbetsgivarens sida.

6.6.4 Utlämnande av

uppgifter

Ett utlämnande av uppgifter från ett av en arbetsgivare fört register till någon som står utanför företaget eller myndigheten etc. aktualiserar särskilt integritetsaspekten. Möjligheterna till utlämnande till tredje man bör därför begränsas så långt som möjligt. Enligt Europarådsrekommendationen får personuppgifter lämnas ut till myndigheter för att de skall kunna fullgöra sin

myndighetsutövning endast inom ramen för arbetsgivares skyldigheter enligt lag. Vissa myndigheter, t.ex. Skattemyndig-

heter och försäkringskassor, måste för att kunna fullgöra sina åligganden erhålla uppgifter om arbetstagarna, även om det skulle innebära ett integritetsintrång. Det bör emellertid krävas författningsstöd för att arbetsgivaren skall få lämna ut dessa uppgifter till myndigheten utan den anställdes

samtycke.

Även i övrigt kan enligt Europarådsrekommendationen ett utlämnande ske om det finns stöd i lag. I detta sammanhang bör beaktas att reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet även

är tillämpliga på ADB-upptagningar. Detta medför att myndigheters personregister är tillgängliga för allmänheten i samma

utsträckning som handlingar av traditionell typ och att uppgifter

om den anställdes personliga förhållanden som myndigheten

förfogar över inte rutinmässigt kan hemlighållas. Enligt 7 kap. 11 § tredje

stycket sekretesslagen (1980:100)

gäller dock sekretess för uppgifter i myndighets personaladministrativa verksamhet för uppgift om enskilds hälsotillstånd och för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till ärende om omplacering eller pensionering av anställd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom

närstående lider men om uppgiften röjs. Andra uppgifter om

offentliga funktionärers personliga förhållanden, t.ex. adresser

och telefonnummer till deras bostäder som myndigheterna har

tillgång till i den personaladministrativa verksamheten kan i

vissa fall skyddas av sekretess. Om det kan antas att den enskil-

de eller hans närstående riskerar att utsättas för våld eller annat

allvarligt men om en sådan uppgift röjs, skall denna enligt 7

kap. 11 § fjärde stycket sekretesslagen hållas hemlig.

En särskild fråga är om en fackförening bör ges möjlighet att

få del av vissa uppgifter om sina medlemmar.

Enligt datainspektionens nuvarande föreskrifter om vissa löneoch personalregister (DIFS 1979:2) får uppgifter lämnas ut av kollektivavtal t.ex. till semesterenligt skyldighet på grund kassa, mätningskontor, försäkrings-, arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Europarådsrekommendationen ger även visst utrymme för de anställdas företrädare att inom ramen for villkoren i ett kollektivavtal få vissa uppgifter om de anställda utlänmade till sig. Enligt utredningens mening bör det mot denna bakgrund vara möjligt att i kollektivavtalsform reglera utlämnandet av vissa sådana uppgifter. Det bör emellertid endast vara fråga om sådana uppgifter som är nödvändiga för att den fackliga organisationen skall kunna ta tillvara de anställdas intressen ( in so far as such data are necessary to allow them to represent the interests of the employees). I kommentaren framhålls att utlämnandet av uppgifter om andra anställda än sådana som är medlemmar i den fackliga organisationen endast får ske om de lämnat sitt till detta.

samtycke

I andra fall än de nu nämnda och ytterligare ett fall som avser utlämnande för anställningsändamål (jfr art. 8.2a i Europarådsrekommendationen) bör krävas att ett utlämnande inte får ske

om inte det föreligger ett uttryckligt och informerat samtycke

från den enskilde anställde. Med informerat avses att

samtycke

den anställde får information om det tilltänkta utlämnandet och

därefter lämnar sitt samtycke till åtgärden, något som också

skall ske uttryckligen. Huvudregeln vid utlämnande blir alltså, liksom vid insamling av uppgifter, att det i princip är den enskilde som disponerar över de personuppgifter som rör honom. Det kan finnas anledning att ta in denna princip i datalagen.

Insynsrâtt

När en arbetsplats datoriseras är det viktigt att den anställde får i de personregister som arbetsgivaren för med hjälp av

insyn

ADB och som innehåller uppgifter om honom eller henne. När det gäller möjligheten att påverka inrättandet av olika registersystem har det behandlats ovan (avsnitt 6.6.2). V En central bestämmelse i datalagen är stadgandet om rätten till insyn i personregister. Enligt 10 § datalagen skall den registeransvarige på skriftlig begäran av den enskilde underrätta denne om innehållet i registret, såvitt det gäller honom eller henne. Ett sådant utdrag, s.k. 10 §-utdrag, har den enskilde rätt att kostnadsfritt få en gång per år.

Rätten till denna förutsätter emellertid, för att den skall

insyn kunna utnyttjas på rätt sätt, att det är möjligt för den anställde

att skaffa sig kunskap om vilka personregister och datasystem som arbetsgivaren har. För att förbättra den anställdes möjligheter härtill bör därför i datalagen eller i datainspektionens föreskrifter tas in en bestämmelse som ger arbetstagaren rätt att erhålla upplysning om vilka datasystem och personregister som arbetsgivaren har. En sådan insynsrätt för den anställde har också föreslagits i rapporten Ds 1989:24 och står väl i överensstämmelse med Europarådets rekommendation om skydd för personuppgifter som används för anställningsändamål.

6.6.6 Vissa lagtekniska frågor

Datainspektionen bör, som framgått, i ett framtida tillsynssystem ges möjlighet att utfärda generella bestämmelser för olika slag av arbetsgivares personregistrering av anställda. Föreskrifterna bör tas fram efter hörande av arbetsmarknadens parter. Det nu pågående arbetet inom datainspektionen med det s.k. arbetslivsprojektet bör kunna ge goda förutsättningar för att vidare överväga utformningen av en sådan generell reglering. En särskild lagteknisk fråga är om vissa stadganden om personregistrering inom arbetslivet bör tas in direkt i datalagen. Som framgått av tidigare avsnitt har utredningen funnit att det kan finnas skäl för en sådan reglering, bl.a. när det gäller

insyn, vissa känsliga personuppgifter och de allmänna förut-

sättningarna för insamlande, lagring och utlämnande av uppgifter. En av fördelarna med att låta datainspektionen reglera hela området är att man på så sätt uppnår en möjlighet till större detaljreglering av de olika slag av register som i dag förs i anställningsförhållanden. Det skulle vara ohanterligt att i datalagen införa detaljerade regler för vitt skilda slag av register på området. Den snabba tekniska utvecklingen kommer också att innebära att en ständig omprövning av utfärdade bestämmelser måste ske, vilket talar för en reglering genom inspektionens försorg. Vad som dock bör kunna regleras direkt i datalagen är, som nämnts, vissa grundläggande regler för personregistreringen i anställningsförhållanden. En regel om att uppgifterna i registren i princip skall samlas in direkt fråni den anställde och att de i princip inte får lämnas ut utan hans medgivande skulle kunna tas in, liksom principiella bestämmelser om registreringen av uppgifter av medicinsk karaktär eller sådana som gäller omdömen såsom prestationsmätning o.d. Utredningen avser att

återkomma till dessa frågor i den avslutande etappen av sitt arbete, då lagförslag kommer att redovisas.

7.

Gallringsfrågor

7.1 Direktiven

I direktiven berörs frågan vid vilken tidpunkt uppgifter i personregister skall gallras. Härvid anförs följande.

Integritetsskäl talar oftast för att uppgifter gallras när de inte

längre behövs för sitt ursprungliga syfte. De intressen som bår upp offentlighetsprincipen gör å andra sidan att uppgifter i allmänna handlin ar bör bevaras under relativt tid. Arkive-

lång

ringshäns n med or också ett intresse av att uppgifter bevaras, t.ex. fir orskning. Den intresseawägning som bör göras mellan skålen för bevarande och motivet att personuppgifter gallras när det ändamål Er vilket de insamlats är uppfyllt, får ökad aktualitet i och med att allt större mängder infomiation lagras på ADBmedium.

Vidare nämns i direktiven den beredning av gallringsfrågorna

som skedde i regeringskansliet med anledning av de förslag som

lagts fram i betänkandena (SOU 1987:8) Arkiv för individ och

miljö och (SOU 1988:11) Öppenhet och minne, Arkivens roll

i samhället och som sedermera lett fram till landets första

arkivlag (SFS 1990:782). Det framhålls att utredaren bör hålla sig underrättad om detta arbete och anpassa sina förslag till

resultatet av detta arbete.

7.2 Gällande rätt

För närvarande finns inte några allmänna om arkiv för

lagregler den statliga eller kommunala sektorn. Arkivvården inom den offentliga sektorn regleras genom åtskilliga författningar, bl.a.

allmänna arkivstadgan (1961:590). I om hos

fråga handlingar

fattas beslut om i de flesta fall

statliga myndigheter utgallring

av riksarkivet enligt bemyndigande i allmärma arkivstadgan. I ett antal författningar som reglerar olika aktsystem och register finns dock särskilda bestämmelser om bevarande och gallring. Bestämmelser som rör kommunernas arkiwård finns i kommu-

nallagen (1977:179) och i vissa speciallagar. I kommuner och

landsting fattas gallringsbesluten av resp. eller nämnd.

styrelse

Den 1 1991 träder emellertid arkivlagen i kraft

juli (prop.

1989/90:72, KrU 29, rskr. 307, SFS 1990:782). I denna ges

regler om arkiv hos såväl statliga som kommungrundläggande

ala samt bestämmelser om bl.a. vad som ingår i en

myndigheter

arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. De

myndighets

bestämmelser som gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv hos vissa som jämställs

kyrkokommunala myndigheter, organ

med myndigheter och allmänna försäkringskassor. Enskildas arkiv regleras dock inte av lagen.

l 3 § arkivlagen slås fast att myndigheternas arkiv är en del

av det nationella kulturarvet och att de skall ordnas så att rätten att ta del av allmänna handlingar tillgodoses. Dessutom skall behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov tillgodoses.

Ett myndighetsarkiv i lagens mening bildas enbart av de

allmänna handlingarna från verksamhet samt av

myndighetens sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsordningen

(vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Upp-

tagningar för ADB som är tillgängliga för flera myndigheter

bildar dock endast arkiv hos en av de myndigheter hos vilka de

utgör allmän handling och då i första hand hos den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen (3 § 1 st). Arkivmyndigheterna och deras tillsynsuppgifter beträffande

arkiwård regleras också arkivlagen. I

myndigheternas genom

fråga om ansvaret för arkiven skall

anges att varje myndighet ha ansvar för sitt arkiv samt att särskilda arkivmyndigheter skall

ha över arkivverksamhet och 7 §§).

tillsyn myndigheternas (4

Statliga är riksarkivet, krigsarkivet och

arkivmyndigheter

landsarkiven, som sorterar under riksarkivet. Om inte andra

skall kommunstyrelsen och förarkivmyndigheter utsetts,

valtningsutskottet sköta den i kommuner och landsting

sysslan

(8 §). Enligt 10 § arkivlagen får allmänna handlingar gallras. Gallring skall dock alltid ske med beaktande av att arkiven utgör en del av kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet fyller de i 3 § angivna ändamålen med arkiven, nämligen att tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, rättskipningens och förvaltningens behov av information samt

forskningens behov. Undantag från om huvudregeln gallring

görs dock för de fall att det i annan eller i finns

lag förordning

awikande regler om gallring. Dessa awikande tar bestämmelser

då över arkivlagens bestämmelser om

gallring. Arkivlagens bestämmelser gäller dock enligt 10 § framför bestämmelserna i 12 § datalagen. Enligt 12 § datalagen skall personuppgifter som inte längre

behövs med hänsyn till registerändamålet ur

utgå personregistret om de inte skall bevaras av bestämmelser i

på grund författning

eller myndighets beslut som meddelats med stöd av

författning.

Detsamma gäller då den att föra

registeransvarige upphör

personregistret. Bestämmelserna gäller för alla personregister.

Datainspektionen kan meddela beslut om bevarande och

gallring av personuppgifter i ett visst med stöd av 6a register 6, eller 18 § datalagen. Beträffande bestämmer

tillståndsregister datainspektionen i de villkor som meddelas för

personregistret, i den mån det behövs för att risk för

förebygga otillbörligt

intrång i den personliga vad som skall

integriteten, gälla om

bevarande och gallring av i uppgifterna registret (6 §). Skulle

författningsföreskrifter i detta hänseende saknas beträffande ett

sådant statsmaktsregister som avses i 2a § första andra stycket

meningen datalagen ankommer det på att datainspektionen

besluta därom (6a §). kan också i mån Datainspektionen av behov meddela beslut om gallring beträffande om

licensregister

förandet av registret lett till i

otillbörligt intrång personlig

integritet eller om det finns anta att sådant

anledning intrång

skall uppkomma (18 §).

Enligt 12 § dataförordningen skall datainspektionen innan den

avgör frågor om bevarande och av i

gallring personuppgifter myndigheters personregister samråda med riksarkivet.

Principen att uppgifter skall gallras ur finns också i registren författningar som reglerar olika Det

integritetskänsliga register.

är här om akter och med

fråga register personuppgifter.

Reglerna ges i flertalet fall i lag. Bestämmelserna varierar något, men som den gemensamma framträder att principen materialet skall förstöras efter en viss om det inte finns tid, direkta föreskrifter om bevarande. Sådana särbestämmelser som nu har berörts finns bl.a. i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skatteregisterlagen (1980:343), socialtjänstlagen (1980:620), utsökningsregister-

lagen (1986:617) och I

tullregisterlagen (1990:137). lagen

(1963:197) om allmänt och

kriminalregister polisregisterkungörelsen (l969:38) stadgas det att skall ur uppgifter utgå registret när vissa har inträffat. I förutsättningar patientjournal-

finns föreskrifter om att journalhandlingar

lagen (1985:562) skall bevaras en minsta tid. De särskilda registerlagarna har i samband med proposi-

tionen om arkiv m.m. setts över och gjorts mer enhetliga, se om självdeklaration och kontrolluppgifter,

lagen (1990:325) lagen (1990:330) om ändring i lagen om mervärdesskatt, lagen (1990:379) om ändring i fastighetstaxeringslagen, lagen

(1990:785) om ändring i patientjournallagen, lagen (1990:786)

om i och lagen (1990:789) om ändring utsökningsregisterlagen i socialtjänstlagen. Riksdagen har därefter antagit lagen ändring om folkbokföringsregister, som stadgar att gallring (1990:1536) av i ett lokalt folkbokföringsregister och i det centrala uppgifter skall ske i enlighet med arkivlagens bestämreferensregistret melser. För de enskilda arkivbildarna, dvs. för företag, organisationer finns inte allmänna om

etc., några törfattningsbestämmelser

arkivvård. gäller dock även for de enskilda arkiv- Datalagen bildarna, I vissa andra författningar, som främst gäller ekonomiska förhållanden, finns det bestämmelser om att vissa skall bevaras under en bestämd tid. Hit hör bl.a. handlingar lagen om mervärdeskatt, bokföringslagen (1976:125), fastigoch om kontroll-

hetstaxeringslagen lagen självdeklaration och

uppgifter. I detta kan även nämnas lagen (1978:487) om sammanhang

pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Denna

innehåller bestämmelser om att leverera skrifter

lag skyldighet

och s.k. kombinerat material till vissa bibliotek samt av ljudoch till arkivet för och bild, men saknar

bildupptagningar ljud

motsvarande bestämmelser om information lagrad på ADBmedium. Närmare föreskrifter om bl.a. bevarande av det material som omfattas av lagen meddelas i en särskild förom av skrifter och ljud- och

ordning (1978:779) pliktexemplar

bildupptagningar.

7.3 Tidigare utredningsarbete

Sedan mitten 1970-talet har arkivfrågor varit föremål för ett på flertal och initierade dels av regeringen, utredningar översyner, har omfattat bl.a.

dels på myndighetsnivâ. Översynerna frågor

om kommunala arkiv (Ds U 1984:6, Kommunala arkiv),

medicinska arkiv S Bevarande av m.m.),

(Ds 1982:5, journaler

U Att bevara företagsarkiv) och

företagsarkiv (Ds 1984:12,

arkivinstitutionernas (Ds U 1981:21, Sam-

myndighetsservice

hällets arkivproblem). År 1980 tillsattes socialdatautredningen som år 1986 överläm-

nade betänkandet (Ds S 1986:5) Gallra och bevara - social-

tjänstens personregister. Utredningen föreslog att socialtjänstens akter i princip skulle bevaras hos resp. Socialnämnd till dess fem år förflutit från det den sista uppgiften påförts. Akter för födda den 5:e, 15:e och 25:e varje månad skulle personer därvid överlämnas till landsarkiv medan övriga akter gallrades.

från gallringen skulle också vara originalhandlingar

Undantagna i samt handlingar avseende svenskt hittebarn.

faderskapsärenden Därutöver skulle Jönköpings kommun utgöra ett s.k. typarkiv

där skulle Riksarkivet

samtliga socialtjänsthandlingar sparas. skulle också få bemyndigande att för tidsbegränsade perioder

kunna medge bevarande av material som behövdes för särskilda Socialdatautredningen konstaterade vidare att forskningsprojekt. det från forskningens sida farms ett stort intresse av att bevara även de upprättade ADB-registren och föreslog att dessa register bevarades hos riksarkivet för forskningsändamål. Utredningen åberopade som skäl härför forskningsekonomiska och administrativa fördelar men framhöll också fördelar från integritetsatt en avsevärd del av forskningens databehov

synpunkt genom

kunde tillgodoses av registren utan att man, som annars, behövde in i de mer känsliga personakterna hos socialgå nämnderna. År 1986 tillsattes utredningen angáende intensivdataomrdden och individbaserade urvalsserier inom arkivvdsendet med uppdrag att göra en studie över förutsättningarna att tillämpa principen om s.k. intensivdataområden inom arkiwäsendet, dvs. geografiska områden där visst material, t.ex. socialtjänstakter,

bevaras i sin helhet till skillnad från andra geografiska områden där materialet får förstöras. Utredningen har avlänmat be-

tänkandet (SOU 1987:38) Arkiv för individ och miljö. Utred-

ningens förslag innebar i huvudsak att Östergötlands, Gotlands,

Hallands och Västernorrlands län utpekades som s.k. intensivdataområden. att av modellen

Utredningen ansåg tillämpningen

borde bygga på överenskommelser och samverkan mellan de offentliga arkivens olika huvudmän. Vad angår s.k. datumurval, dvs. att för födda vissa bestämda datum

personakter personer

bevaras till skillnad från för personer födda andra

personakter datum som får förstöras, ansåg utredningen att sådant urval

borde begränsas till tolv valda under ett år.

slumpvis dagar

Utredningen föreslog även ett tillägg till sekretesslagen innebärande ett förstärkt för de sålunda bevarade

sekretesskydd

uppgifterna.

I juli 1985 tillsattes arkivutredningen för att se över vissa arkivfrågor inom den statliga och kommunala sektorn. Utredningen redovisade resultatet av sitt arbete i det i direktiven

nämnda betänkandet (SOU 1988:11) Öppenhet och minne.

Arkivens roll i samhället. Vad beträffar gallrings- och urvalsfrågor betonades att någon nämnvärd utvidgning av gallringens

omfattning inte kunde ske, men att gallringsarbetet måste bedrivas kontinuerligt. Utredningen under vissa tillstyrkte

förutsättningar en kombination av intensivdataområdesmodellen och ett individurval när det gällde stora serier. Data- och oflentlighetskommittén har även haft i uppdrag att överväga frågan om huruvida principerna for arkivering och gallring bör ges förankring i de grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Kommittén har redovisat resultatet av sitt arbete i

delbetänkandet (Ds Ju 1987:8) i informations-

Integritetsskyddet samhället 3. Grundlagsfrågor. Kommittén föreslog att gallring

av allmänna handlingar skulle ges ett stöd i grundlag och att sådan gallring endast skulle få ske om handlingarna var av ringa

betydelse ur offentlighetssynpunkt. De utredningar som nämnts i förevarande avsnitt har samtliga

legat till grund för det som har lett fram till

lagstiftningsarbete

en ny arkivlag (prop. 1989/90:72, KrU 29).

Överväganden

Gallringen är en viktig uppgift och utgör en del av nödvändig

arkiwerksamheten. Som påtalas i propositionen till arkivlagen (prop. 1989/90:72 s. 39 ff) skulle utan gallring arkivmaterialet växa i en som vore utan att det skulle

omfattning ohanterlig,

medföra några fördelar från eller

insyns- informationssynpunkt. Gallringen syftar till att arkiven inte skall tyngas av handlingar som saknar påtagligt informationsvärde och som bara en

utgör

dubblering av information som bättre kan sökas i ett annat arkiv

eller som har ett informationsvärde som är markant begränsat

i tiden. En riktigt utförd gallring bör, vad som vidare enligt

sägs i leda till att arkiven blir mer

propositionen, överskådliga

och mer effektiva som informationskällor som det samtidigt

innebär en kostnadsbesparing.

Sedan också en stor del av de allmänna hand-

länge utgallras lingarna hos har beräknat att myndigheterna. Arkivutredningen gallringen av statsförvaltningens handlingar svarar mot i genom-

snitt ungefär 80 % av de ursprungligen tillförda handlingarna. Detta avser pappersbaserat material. Gallringen av personregister torde ske i något mindre omfattning och förestavas i huvudsak av integritetsskäl, men även hanteringsskäl och

ekonomiska skäl har betydelse. Hårdast är gallringen hos lokala

och regionala eftersom informationen ofta finns

myndigheter

bevarad även hos en central då ofta i ackumulerad

myndighet,

eller komprimerad form.

Vid sidan om den gallring som är betingad av hanterlighets-

skäl och ekonomiska skäl kan gallring också vara påkallad av hänsyn till den enskildes integritet. Det gäller särskilt sådana register som förs med hjälp av ADB, men i några fall också personakter, oavsett om de förs på papper eller med elektroniska hjälpmedel. l allmänhet går gallringsprincipen i dessa fall ut att efter en viss tid skall om det inte

på uppgifterna förstöras,

finns särskilda föreskrifter om bevarande. Datainspektionens beslut när det gäller gallring är närmast föranledda av de särskilda risker för integritetsintrång som ADB-tekniken kan medföra. betonas i den proposition (1979/80:l) som

Integritetsskälen

låg till grund för socialtjänstlagen. med gallringsbestäm-

Syftet

melserna angavs där vara att det från allmärma integritetssynpunkter i princip framstod som olämpligt att ömtåliga personliga om enskilda människor skulle för längre tid än uppgifter sparas de behövdes för det ändamål för vilket de hade samlats in. Vidare nämndes att det vid sidan av dessa integritetsskäl också måste beaktas att det av ekonomiska skäl förr eller senare måste

bli nödvändigt att i någon form gallra socialnärnndernas på papper förda personregister. _

I till (1989/90:72) behandlade

propositionen arkivlagen också de olika intressen som har betydelse departementschefen för hur länge uppgifter skall bevaras samt anförde bl.a. följande

(s. 31 ff):

När arkivdet gäller att ställa upp målen för det offentliga vâsendet finns det - vid sidan om kulturarvsaspekten, som jag nyss berört - konkreta råttssåkerhets- och mycket rationaliseringsaspekter att beakta. Främst år här att beakta den grundlagsfista handlingsoffentligheten. Enligt denna har var och en rått att ta del av allmänna handlingar, om de inte i särskild lag har belagts med sekretess. Denna insyn i den offentli a förvaltningen hör till de elementen i vårt samhä lsskick. Rätten till insyn är

grundläggande

inte tidsbegränsad. I praktiken kan väl sägas att insynsintresset avklingar med tiden, men rent faktiskt år det ytterst med stöd av handlingsoffentligheten som även äldre allmänna handlingar kan be åras utlämnade. Det kan här räcka med att som exempel an ora att handlingsoffentligheten gör det möjligt att nu, sedan sekretesstiden har löpt ut, få fram vilka åtgärder som vidtogs av svenska myndigheter under andra världskriget. Efter en viss tid

har dock i allmänhet kravet på insyn, i den mening man främst

ñrknippar med handlingsoffentli hetens syfte, kommit att efter-

trädas av något som mer kan betec as som ett forskningsintresse. Gränsen torde dock sällan vara klar. Ett forskningsintresse kan sålunda till dels förestavas av en önskan att till sist få korten på bordet och klarlägga hur något som varit uppmärksammat verkligen förhöll sig. Rätten till insyn enligt bestämmelserna om handlingsoffentlighet kan givetvis inte till odoses utan ett välordnat arkiv. Redan dessa bestämmelser ger rför grunderna för en arkivreglering. De medför krav på att allmänna handlin ar i princip bevaras, att de ordnas så att det år att hitta bland em och att de vårdas så att de inte skingras e ler förstörs. Behov av att handlin ar bevaras, hålls ordnade och vårdas finns också med hänsyn til râttskipningens och förvaltningens egen verksamhet. Märmiskor har rätt att kräva att både domstolar och förvaltningsmyndi heter visar konsekvens i sin tillämpning av

författningar och åller reda på de uppgifter som en gång har

lämnats. För detta fordras välordnade arkiv. Arkiven år också en viktig bas för forskning av olika slag. Sålunda är arkiven nyttiga för den professionella forskning som ger oss sådana insikter i samband och orsaker som är av omedelbar framtiden. t.ex.

praktisk nytta fir Jag tänker härvid på den

medicinska forskningen, men även modern ekonomisk forskning kan vara beroende av arkivmaterial, t.ex. från skattemyndigheterna. Att bevara, ordna och vårda arkiven så att de kan tjäna också forskningens olika behov ser jag som ytterligare en huvuduppgift i arkiwerksamheten. Här framstår kulturarvstydligast, det för en kultumation att bevara

aspekten självklara

minnet av sin utveckling och använda detta minne för att dels belysa den historiska utvecklingen, dels nyttiggöra de erfarenheter som dras ur materialet. Jag vill påpeka att när det gäller bevarande av arkivmaterial

måste man ñra in också integritetsaspekten. Jag skall utveckla den frågan senare, men den år så viktig att den bör nämnas i omedel- V

bart samband med mitt att ett av arkivens i

förslag huvudsyften skall vara att tillgodose forskningens behov. Integritetshänsyn kan i

sålunda leda till att material inte bevaras i den utsträckning som «g hade varit önskvärd från andra synpunkter eller att tillgången till f

bevarat material begränsas. Sådana av integritetshänsyn påkallade i

avvikelser från huvudregeln om bevarande bör tas in i de särskilda

lagar som integritetskänsli a akter och register. Reglerna

kan därmed reglerar äst anpassas efter vac? det speciella materialet kräv-

er.

Vid av för

utformningen gallringsbestämmelser personregister som förs med hjälp av ADB-teknik måste naturligtvis tas hänsyn

till de av berörda

departementschefen aspekterna. Enligt datalagsutredningen bör härvid inte minst offentlighetsintressena

beaktas så att rätten att ta del av allmänna inte in-

handlingar skränks på ett otillbörligt sätt. måste emellertid Samtidigt

beträffande dessa med

personregister bevarandefrågan, hänsyn

till ADB-teknikens effekter för den in-

på skyddet personliga tegriteten, också bedömas mot bakgrund av människors befogade krav på mot skydd otillbörliga integritetsintrång.

1%;

Vid av till

riksdagsbehandlingen förslaget ny arkivlag

framhölls att det är nödvändigt att göra en awägning mellan olika intressen i fråga om gallring och att därvid integritetsaspekten är särskilt viktig att beakta (jfr KrU 1989/90:29 s. 12). Det förtjänar att framhållas att gallring av är personuppgifter endast en av flera möjliga och att

integritetsskyddande åtgärder

i vissa fall den personliga integriteten kan anses bli tillräckligt

skyddad utan att någon gallring sker. Under vissa förutsätt-

ningar kan t.ex.

sekretesslagstiftningen ge tillräckliga garantier för att något otillbörligt integritetsintrång inte sker. Vidare kan

redan ett överlämnande av materialet till inne-

arkivmyndighet

bära ett förbättrat skydd mot bLa. tillgrepp och obehörig åtkomst och därmed också innefatta en förstärkning av skyddet mot otillbörligt intrång. En annan följd av överlämnande till

arkivmyndighet är att till materialet myndighetens egen tillgång

blir begränsad av 1989/90:72

sekretesslagens regler (jfr prop.

s. 102). I vissa fall kan det dock vara nödvändigt av integritetsskäl att gallra.

Den omständigheten att gallring sker av uppgifter som finns

på ADB-medium behöver emellertid inte innebära att

insyns-

möjligheterna helt försvinner. Motsvarande information kan

nämligen föreligga på annat slags medium, då huvudsakligen

papper. Insynsmöjligheterna torde i de flesta fallen dock bli sämre på grund av en minskad överblick och svårigheter för exempelvis forskare att bearbeta vissa uppgifter. Ett fall av överföring av information från datamedium till papper före-

ligger när en myndighet använder sig av en upptagning för automatisk databehandling för av ett visst mål handläggning

eller ärende. Enligt 14 § datalagen skall då

upptagningen tillföras handlingarna i målet eller ärendet i läsbar form, om

inte särskilda skäl föranleder annat. Med till den

hänsyn

fortsatta utvecklingen på teknikområdet får man dock räkna med att en allt mindre mängd information kommer att återfinnas på En av detta är att

papper. positiv följd lagringen av pappers-

material i framtiden inte kommer att utgöra det stora problem som det är i dag. Den gallring som enbart är betingad av hanterlighetsskäl kommer följaktligen också att minska i

betydelse.

En ökad användning av ADB-teknik i kan

handläggningen

emellertid på den andra sidan innebära en utveckling där

hänsynen till integritetsintresset kan komma att få en allt större

vid av Önskemålet att

betydelse bedömningen gallringsfrågor. ta till vara viktig och t.ex. för forskningen Vi betydelsefull

information kan då i allt större utsträckning omma i konflikt med önskemål att begränsa tl l som

tillgängligheten uppgifter

rör enskilda människor. Utredningen avser att i en senare etapp

i återkomma till den övergripande frågan om

utredningsarbetet hur en mellan olika intressen lämpligen bör ske och avvägning närmare behandla de som därvid bör gälla (Jfr avsnitt

riktlinjer

8.4 i SOU 1990:61).

Gallringsnormerna i form av verkställighetsföreskrifter har,

såvitt (prop. 1989/90:72 s. 42ff), förutgäller statsförvaltningen skickats bli fattade företrädesvis av riksarkivet i samarbete med arkivbildande för

berörda myndigheter. Gallringsföreskrifter

kommunala avses i allt väsentligt bli meddelade av

myndigheter

kommunerna Inom statsförvaltningen avses myndigsjälva. heterna normalt få endast enligt de föreskrifter som den gallra centrala har utfärdat.

arkivmyndigheten

Som nämnts kan emellertid även datainspektionen tidigare med stöd av bestämmelser i datalagen (6, 6a eller 18 §) meddela

beslut om bevarande och gallring av personuppgifter. Sådana

beslut har meddelats dels i enskilda ärenden, dels i av datameddelade föreskrifter om förenklat ansöknings-

inspektionen

och tillståndsförfarande (se avsnitt 5.2 i betänkandet SOU Datainspektionens beslut om gallring är betingade av 1990:61). de särskilda risker för integritetsintrång som ADB-tekniken

medför. behandlade förhållandet mellan arkivlagen

Departementschefen

och sätt (s. 48 ft). datalagen på följande

Bestämmelserna i den föreslagna arkivlagen om bevarande och gallring samt föreskrifter som meddelas med stöd av arkivlagen, Lex. om bevarande för forskningsändamål, blir regler som enligt datalagens gällande lydelse tar över datalagens regel i 12 § om förstörande. Licensregister hos myndigheter som ut ör allmän handling - och som inte är författningsreglerade i särskild ordning - kommer därmed att gallras enligt arkivlagens normsystem. Detta bör normalt sett inte innebära några problem (jfr vad som sagts ovan om 18 § datalagen) och jag anser därför att det bör vara en rimlig ordning. När meddelar föreskrifter om bevarande och datainspektionen för tillståndsregister (6 § datalagen) skall ins ektionen allring örutom integritetsaspekten även beakta de skål som ta ar för ett bevarande. Frågor om bevarande och gallring av personregister (1982:480) efter samråd med avgörs enligt 12 § dataförordningen riksarkivet. Det är min att före-

uppfattnin datainspektionens

skrifter om bevarande och l tillkommer under gallring praktiken vederbörlig hänsyn till gängse gallringsprinci er. Jag anser inte att bör medföra någon ändring när et gäller datainspekarkivlagen tionens uppgifter med tillståndsregistren. Bestämmelsen i 6 § gälla före arkivlagens regler. Når det införs datalagen bör därför en generell arkivlagstiftning som anger mål fir arkivverksamheten och knyter gallringsreglema till dessa mål har inspektionen givetvis att beakta den lagstiftnin en och väga intressena för bevarande

mot integritetsintresset. I sai torde det emellertid inte vara något

för inte nu anledning att i nytt inspektionen. Jag ser därför datalagen närmare reglera denna awågningsfråga.

Sammanfattningsvis innebär den nu ñreslagna ordningen att när

det tillståndsregistren är det datainspektionen som med stöd

av gäller talagen meddelar ñreskrifter om gallring och bevarande,

medan det är riksarkivet alternativt den kommunala arkivmyndigheten som meddelar sådan ñreskrifter i övrigt, alltså även om det rör sig om licensregister. Enligt dataförordningen skall datainspektionen samråda med riksarkivet när inspektionen utñrdar föreskrifter om bevarande och allring. I verkställighetsföreskriftema till arkivlagen bör

föresirivas att riksarkivet skall samråda med datainspektionen

innan arkivet utfärdar föreskrifter som täcker också licensregistren

på det statliga området. Jag avser att återkomma till regeringen

med förslag i det avseendet. Givetvis bör också kommuner som avser att meddela föreskrifter om gallring av licensregister samråda med inspektionen. Aven med den ordningen att arkivlagen tar över den allmänna regeln i 12 § datalagen om gallring återstår emellertid frågan om förhållandet mellan arkivlagen och bestämmelse i 18 §

datalagens

om rått för inspektionen att meddela särskilda gallringsföreskri fter också beträffande licensregistren. Bestämmelsen motiveras av integritetshånsyn. Den har enligt uppgift kommit till användning endast i några enstaka fall. Enligt min mening bör dock datainspektionen ha kvar att på förekommen

möjligheten anledning

ingripa till sk dd för integriteten även om andra organ i princip

svarar för a lringsföreskriftema på området. Sådan 18 § datalagen är av attad anser jag det vara klart att ins ktionen har kvar denna befogenhet även efter införandet av en nu föreslagna

arkivlagstiftningen. Givetvis förutsätter jag att datainspektionen

samråder med riksarkivet eller resp. kommun innan den går ut med särskilda bestämmelser enligt 18 §

datalagen.

Det av departementschefen redovisade förhållandet mellan

arkivlagen och datalagen, som godtagits av (KrU riksdagen

1989/90:29, rskr. 307), innebär således att datainspektionen även framledes skall ha möjlighet att i det särskilda fallet

meddela beslut om gallring för personregistren. (Jfr även

prop.

1990/91:53 om lag om folkbokföringsregister m.m., s. 33. Departementschefen frångick i denna proposition ett i lagråds-

remissen framlagt förslag om att låta

gallringsfrågorna avgöras av riksarkivet efter samråd med datainspektionen. Vid sin

behandling av propositionen beslöt riksdagen att i lagen om

folkbokföringsregister ta in en bestämmelse, 13 §, om att gallring av uppgifter i ett lokalt folkbokföringsregister och i det centrala referensregistret skall ske i enlighet med arkivlagens

bestämmelser, se SkU 1990/91:9, rskr. 109). Gallringsbeslut

för statligt och kommunalt förda personregister som kräver

särskilt tillstånd enligt datalagen (tillstándsregister) skall

meddelas av datainspektionen i den mån det behövs för att före-

bygga risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten (6 § datalagen) och i annat fall av Vad resp. arkivmyndighet. angår personregister som enbart kräver licens enligt datalagen

(licensregister) skall gallringsbeslut meddelas av riksarkivet

eller resp. kommun. Om det emellertid skulle behövas med

av vad som framkommit om registret skall dock anledning i det enskilda fallet kunna meddela beslut om

datainspektionen

gallring även för sådana register (18 § datalagen). Den innebär alltså i sak inte någon förändring nya arkivlagen

av den nu gällande kompetensfördelningen på gallringsområdet mellan datainspektionen och arkivmyndigheterna. Det av datalagsutredningen föreslagna tillsynssystemet bygger

att huvuddelen av kan regleras

på personregisteranvändningen

de föreskrifter som kan komma att

genom datainspektionen

meddela för skilda branscher och sektorer. Endast de register

inom detta normerade område som innehåller uppgifter av mera

skall anmälas till inspektionen. Alla register som känsligt slag faller utanför det normerade området och som inte kan hänföras till för bruk (övriga register”)

kategorin register personligt

skall anmälas till Systemet torde i fråga om

datainspektionen.

innebära att kommer att behöva utfärdas

gallring gallringsbeslut

för dels i form av föreskrifter inom det normera-

personregister, de området, dels i särskilda beslut för övriga register.

Allt mer material lagras på ADB-medium och i en framtid kommer huvuddelen av uppgifter att

troligen myndigheternas

medium. t.ex. den av

återfinnas på sådant (Se genomgång

elektronisk informationsförmedling som har getts i biblioteks-

exemplarsutredningens betänkande, SOU 1989:89, Översyn av

om s. 54 ff). Detta är en omständighet som

lagen pliktexemplar

talar för att den centrala riksarkivet, även

arkivmyndigheten, erhåller det ansvaret för gallringsfrågor rörande

övergripande sådant medium. Riksarkivet skulle då,

personregister på

förutom att beakta de i arkivlagen särskilt angivna arkivända-

målen, även ha att ta vederbörliga integritetsskyddshänsyn. De risker för den enskildes integritet som personregistrering

ADB-medium innebär, medför emellertid att just integritetspå intresset i dessa fall väger tungt. Även om riksarkivet har

erfarenhet av att bedöma vissa integritetsfrågor får datainspek-

tionen anses vara den som har störst kompetens och

myndighet erfarenhet i landet av att bedöma frågor om risk för integritets-

har den bästa överblicken över person-

intrång. Inspektionen

ADB-området i landet.

registreringen på

Denna särskilda kompetens och erfarenhet på

inspektionens

talar för att svarar för

integritetsskyddsområdet datainspektionen i om där integritetsintresgallringsbesluten fråga personregister

sena särskilt För övriga register, dvs. sådana som väger tungt.

inte innehåller från integritetssynpunkt särskilt känslig

någon kan däremot med fördel regleras av

information, gallringsfrågan

riksarkivet eller kommunerna. Som tidigare har nämnts är detta den som statsmakterna har beslutat i fråga om förordning

hållandet mellan arkivlagen och datalagen. Denna kompetensfördelning är väl avvägd och bör gälla också när den nuvarande datalagen ersätts av en ny lag på området. Integritetskänsliga register torde huvudsakligen komma att återfinnas i den grupp av register som enligt en framtida datalag

skulle bli föremål för anmälningsskyldighet, dvs. de mer

integritetskänsliga register som skall omfattas av datainspektionens normering och de register som inte är reglerade i förväg genom inspektionens föreskrifter (övriga register). Gallringsbeslut för dessa register bör därför meddelas av datainspektionen. Det blir dels fråga om föreskrifter, dels beslut om gallring för det enskilda registret. För det fall inspektionen inte skulle finna något villkor om gallring motiverat från integritets-

skyddssynpunkt för det enskilda registret och därför underlåter

att meddela något sådant villkor får det anses ankomma på

vederbörande arkivmyndighet att bestämma regler för gallring

av registret.

De föreskrifter som datainspektionen kommer att utfärda på

gallringsområdet avser således fall där bevarandefrågan måste

bedömas med särskild hänsyn till integritetsaspekten. Det blir

alltså fråga om särbestämmelser som skall ta över grundreglerna

om gallring i 10 § första och andra styckena arkivlagen. Sådana

avvikande regler är möjliga att utfärda enligt tredje stycket i den

nämnda dock bara i lag eller

nyss paragrafen, förordning.

Riksdagen har vid antagandet av arkivlagen understrukit att awikelser som regel skall ske i lag och bara undantagsvis i

förordningsform. (KrU 1989/90:29 s. 13).

Kravet på lagform kan tillgodoses genom att den normering genom datainspektionens försorg som utredningen har tänkt sig

ersätts av en reglering genom särskilda registerlagar. Kravet på

lagform kan också tillgodoses genom att riksdagen i lag beslutar

om särskilda gallringsregler som då skulle komplettera de författningar som datainspektionen utfärdar. Utredningen har i sitt första delbetänkande (jfr avsnitt 8.6 i SOU 1990:61) utgått

från att så många som av inom

möjligt myndigheternas register

skilda sektorer skall regleras genom föreskrifter av datainspektionen. För närvarande finns bara ett fåtal registerlagar och av-

sikten är att en ytterligare specialreglering av myndighetsregister skall ske endast på vissa begränsade ämnesområden (jfr

prop. 1990/91:60 s. 56 ff). Inte heller är det realistiskt att tänka sig att riksdagen genom lagstiftning skulle komplettera författningar som utfärdas av datainspektionen med en rad gallringsregler.

En annan möjlighet att möta kravet på skulle vara att

lagform

i datalagen ta in en bestämmelse som klargör under vilka förutsättningar som datainspektionen får meddela föreskrifter om gallring. skulle alltså ha en sådan

Bemyndigandet precision att awikelserna från de vanliga gallringsreglerna i arkivlagen

ändock kunde anses ha skett i lag. Med till de skilda

hänsyn

områden och ämnen som datainspektionens normering skall avse är det emellertid knappast möjligt att förutse de olika aspekter på bevarande och gallring som kan bli aktuella och ge bemyndigandet den fasthet och precision som krävs. Vill man inte bemyndiga datainspektionen att meddela gallringsföreskrifter återstår inte annat än att inspektionen för varje enskilt register meddelar beslut i gallringsfrågan. Detta skulle emellertid leda till en omfattande byråkrati, en

byråkrati

som velat undvika sina om norme-

utredningen genom förslag ring i förening med en anmälningsskyldighet och en skärpt

tillsyn.

Arkivlagen torde alltså behöva ändras, så att det också blir

möjligt för datainspektionen att meddela föreskrifter på gall-

ringsområdet för de känsliga registren. Kulturutskottet har vid sin behandling av förslaget till arkivlag framhållit att det är särskilt viktigt att beakta integritetsaspekten vid avgörande av gallringsfrågor. En ändring av arkivlagen som ger datainspektionen rätt att i detta meddela föreskrifter

syfte på gallrings-

området överensstämmer därför väl med de skäl som enligt utskottsbetänkandet låg bakom riksdagens önskemål att begränsa avvikelser från arkivlagen till i princip bara lagnivån (se KrU 1989/90:29 s. 12 ff). Gallringsbeslut för de register av mindre känsligt slag som i det framtida skall i av de områden

tillsynssystemet ingå något

som i förväg reglerats genom inspektionens föreskrifter och som

inte omfattas av någon anmälningsplikt torde lämpligen kunna

meddelas av riksarkivet eller kommunerna. Datainspektionen bör dock beträffande sådana register förbehållas en möjlighet

motsvarande nuvarande 18 § datalagen att i undantagsfall

meddela villkor om gallring för det enskilda registret, om den finner detta med till risken för otillbörligt

nödvändigt hänsynen integritetsintrång.

Även om datainspektionen vid sin bedömning av gallringsfrågor främst har att beakta risken för otillbörliga integritets-

intrång, måste den även ta hänsyn till andra intressen, bl.a.

vikten av att och intressen

offentlighetsprincipen forskningens

blir tillgodosedda. Det ligger i sakens natur att inspektionen har att företa en helhetsbedömning. Detta bör också klargöras i en framtida reglering genom en föreskrift om att datainspektionen

även har att beakta de i arkivlagen angivna ändamålen för bevarande av information. Arkivmyndigheterna måste naturligtvis också ta vederbörliga vid sina

integritetshänsyn gallringsavgöranden, vilket möjligen bör framgå av ett stadgande härom

i arkivlagen. Som redan nämnts avser utredningen även att i en kommande etapp i utredningsarbetet försöka närmare ange innehållet i de övergripande begreppen personlig integritet och otillbörligt intrång, bl.a. till ledning för bedömningen vid gallringsbeslut (Jfr avsnitt 8.4 i SOU 1990:61). Datainspektionen och riksarkivet skall innan de avgör frågor om bevarande och gallring också framgent samråda med varandra. Även om de awägningsproblem mellan olika intressen som kan uppkomma i erforderlig grad torde kunna beaktas vid ett sådant samråd, kan i vissa fall uppfattningarna gå isär. Frågan är hur man bör förfara i sådana fall. Vid oenighet mellan de båda myndigheterna om ett gallringsbeslut enligt datalagen äger datainspektionens mening företräde. För det fall beslutet avser ett inspektionens beslut om foreskrifter, dvs. normerande beslut för en viss sektor eller bransch, torde frågan redan idag kunna underställas regeringen utan att några regler om formell anmälan eller hänskjutande föreligger (se vidare avsnitt 8.9 i betänkandet SOU 1990:61). En tänkbar lösning, om meningarna i enskilda ärenden ofta

går isär mellan myndigheterna, är att den myndighet, dvs.

närmast riksarkivet, som är missnöjd med ett visst av inspektionen meddelat gallringsbeslut får möjlighet att föra frågan vidare till högre instans. Det torde dock vara mindre lämpligt att ge den missnöjda myndigheten en formell möjlighet att överklaga beslutet. Inte heller synes det vara en tillfredsställande ordning att överlåta åt exempelvis justitiekanslern i ett sådant fall att överklaga beslutet eller vara skiljeman. Alternativet att

tillskapa en särskild nämnd med uppgift att besluta i tvistiga

frågor framstår inte heller som särskilt

lämpligt.

Enligt datalagsutredningens bedömning har det nuvarande samrådsförfarandet mellan och riksarkivet

datainspektionen

hittills inte uppvisat sådana att det finns

meningsskiljaktigheter,

anledning att nu göra några ändringar i det gällande systemet. Dock skulle möjligen samrådsförfarandet och även annan kontakt mellan datainspektionen och riksarkivet kunna vinna på att det inrättades ett informellt samrådsforum med företrädare för de två Med en sådan skulle man

myndigheterna. ordning

smidigt kunna lösa eventuella konflikter och den skulle också kunna underlätta möjligheterna för datainspektionen och riksarkivet att erfarenheter från sina olika verksamhets-

utbyta områden. En kompetensutveckling av myndigheternas hand-

skulle också kunna ske inom ramen för ett sådant läggare samrådsforum. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att i ett framtida tillsynssystem följande bör gälla för gallringen av de olika slagen av personregister.

I Enskilda

register

svarar för föreskrifter och beslut om gallring Datainspektionen

avseende alla enskilda personregister.

I och kommunala dock stats-

Statliga register, ej

maktsregister

O för vilka har meddelat

Register datainspektionen

bransch- eller sektorsnormer.

meddelar gallringsbeslut för de register av Arkivmyndigheten

mindre som skall ingå i något av de områden som känsligt slag i föreskrifter och som

förväg reglerats genom datainspektionens

inte omfattas av någon anmälningsplikt i ett framtida tillförbehålls dock en möjlighet att

synssystem. Datainspektionen

meddela villkor om även för ett sådant register, om den gallring finner detta nödvändigt med till risken för otillbörligt

hänsynen integritetsintrång.

utfärdar föreskrifter om avseende de

Datainspektionen gallring

mer som skall omfattas av dess

integritetskänsliga register

dvs. dessa som skulle bli normering, den grupp av register

föremål för anmälningsskyldighet.

9 för vilka datainspektionen inte har meddelat

Register

bransch- eller sektorsnormer.

meddelar i det enskilda fallet

Datainspektionen gallringsbeslut för de register som inte är reglerade i förväg genom inspektion-

ens föreskrifter (övriga register). Det ankommer på arkivatt bestämma för gallring av registret för det

myndighet regler

fall underlåter att meddela något sådant villkor. datainspektionen

I

Statsmaktsregister

För det fall att gallringsbestänunelser fim1s i den aktuella författningen gäller dessa. Om sådana bestämmelser saknas, ankommer det på att

datainspektionen avgöra gallringsfrågorna.

Om det inrättade i av de om-

statsmaktsregistret ingår något råden som i förväg förereglerats genom datainspektionens

skrifter och inte innehåller sådana att det skulle uppgifter

omfattas av någon anmälningsplikt är det dock arkivmyndig-

heten och inte datainspektionen som i första hand har att besluta om gallring.

Summary

The Swedish Commission on Data Protection was appointed

by

the Government (Ministry of Justice) in 1989 and directed to revise the Data Protection Act of 1973 (revised in 1982). In a first (September 1990) the Commission

report presented

certain basic principles for a future Data Protection Act. The main features of the suggestions made in the report were the following.

I The present system of applying for permission and notification of personal data files should be abolished.

I The Data Protection should be the

Agency given authority to supplement the basic and important provisions of the

Act through regulations for different fields or sectors.

I The functions of the should

supervisory Agency be streng-

thened and directed towards sensitive files.

mainly

I An should be introduced to the

obligation notify Agency

about sensitive files and files.

In the present report the Commission addresses special issues related to certain areas of personal data files, i.e. data

personal

used for scientific research and statistics, registration in the

employment sector, personal data files in relation to the media

and rules of information and the press. governing freedom of Questions regarding personal data files and archive storage are

also dealt with in the report, as is the question whether there is a need for an overall and coordination the

integration of

legislation aimed at the protection of in

privacy, especially

relation to automated personal data files.

Finally, the report presents the Council directives of the

Commission of the European Communities (SYN 287) of September 1990, on the protection of individuals in relation to the processing of personal data. The Commission on Data Protection discusses some implications of the directives for the Swedish legislation, were Sweden to harmonize its rules with those of the European Communities.

The Directives of the EC and Swedish Law

Regarding the EC-directives the Commission notes that several changes will have to be made in Swedish Law, taking into account also the suggestions made by the Commission in its previous work. Some of the points (chapter 2) that need to be taken into consideration according to the Commission are the following.

I The Directives that also manual files should be propose included in the regulation. This is not the case in Sweden at the moment.

I The Swedish which allows freedom of system great information and the present data processing in the public sector could be difficult to reconcile with several of the articles of the Directives.

I of the articles those on informed the Many (e.g. consent,

obligation to notify, the right to erasure, special categories

of data) are more stringent and restrictive in favour of the data subject, than are the present Swedish provisions.

Personal data files used for scientific research and statistics

According to the Commission the basic rules on the protection

of personal data used for scientific research and statistics should follow the recommendation on the subject adopted the

by

Committee of Ministers of the Council of Europe (No. R, 83,

10 of 1983), a recommendation recognized without reservation by Sweden.

In short, the basis for the use of personal data in this field

(discussed in chapter 4 of the should be the informed report) consent of the person concerned. Exceptions to this main rule should be allowed only in a few cases and in accordance with

safeguards laid down either in the Data Protection Act or in an

Agency Regulation. The rules should cover the cases both

where data are collected from the person in

directly question

and where information is obtained from other files (e.g.

registers kept by public authorities and where the Swedish

Freedom of Information Act allows liberal access to the

fairly

data). Research information obtained from files is

using public common in Sweden and is facilitated, not only by the legislation

on freedom of information, but also the use of the

by frequent

civil registration number, assigned to all Swedish citizens.

The Data Protection Act and the Freedom of the Press

The relation between the data rules protection and the present and future constitutional rules on the freedom of the press and of the audiovisual media is discussed in chapter 5. Some personal data ñles, which are used in the of production printed information and of radio and television programmes,

are, according to the analysis of the Commission, granted constitutional immunity, following the principle of lex

superior. The Data Protection Act, although based on a constitutional provision, is inferior to the constitutional provisions as regards the press and the proposed legislation for the audiovisual media. (A bill is at present under debate in Parliament, proposing a constitutional amendment aimed at giving the audiovisiual media

virtually the same protection already given to the press).

The conflict between the data protection rules and the constitutional provisions in the area of freedom of the press and other media turns on the in the Constitution

prohibition concerning censorship and other preventive measures and the right to anonymity on the part of informers and others contribu-

ting to the production of the press and other media. In order not to violate the of the the Commis-

sanctity media,

sion proposes that a clear border is drawn between those files used for production in a strict sense and those used for other purposes. The latter would not be excluded from the application of the Data Protection Act. The Commission also suggests that computerized presscuttings would fall outside (archives) the scope of the Data Protection

Act, even if they are not used for the of the media production

itself, and that the public access to the computerized archives should be the media itself. The reason for the

guided solely by exclusion is mainly the interest of public access to the in-

formation but also the problem in a border between fixing privileged and non-privileged use.

Registration in the employment sector

Regarding the use of automated personal data files in the

employment sector (chapter 6), the Commission notes the

increased presence of computerized in various systems working

and underlines the neccessity to observe and strengthen places

safeguards for the protection of the personal integrity of the

employees. The basis for such safeguards should, in the Commissions’s

view, be the recommendation in the field (Recommendation No

R, 89, 2) adopted by the Committee of Ministers of the Council of Europe and recognized by Sweden. This recommendation, which for instance stresses the importance of the consent of the employee in collecting information and has special provisons regarding sensitive data (e.g. information on health), should be integrated into the future supervisory the Commission in the

system, proposed by

previous report. The particular provisions in this field would then be a part of the adopted by the Data Protection Agency. Some regulations of the major and in important provisions would also

principal

be included in a future Data Protection Act, which the Commission will draft in the last stage of its work. Regarding the more general question of introducing computerized systems at the working place and thus changing the overall routines, the Commission holds that these issues have to be

dealt with in accordance with the present Labour legislation.

From this it would follow e.g. that the introduction of new routines and automated methods of registration could be part of

a collective agreement between the employer and the association

of the Such an agreement could also more in detail

employees.

some of the data of the

regulate aspects personal protection

employees, e.g. the right of the association to have access to

information concerning the members employed.

However, the Commission does not see the need for any

amendments in the Labour legislation. The present provisions

regarding the obligation that the has to inform and

employer consult the employees seem to be sufficient.

Coordination of the legislation regarding the protection of

privacy

In chapter 3 the Commission discusses the need for coordinating

the with the protection of privacy, especially legislation dealing in relation to automated personal files. The Commission describes the various pieces of legislation in

this field, e.g., Provisions in the Constitution, in the Penal Code and in the Code of Judicial Procedure as well as in the

Secrecy Act and in the Acts on Credit Information and Debts Collection and others. Even if the overall picture is i.e. the

fairly heterogenous, protection of privacy and, particularly, the question of personal

data protection is regulated in a number of Acts of different constitutional value, their application does not seem to pose any problems. The Commission has not had any reports on ambiguities or problems of interpretation from the various fields of The Commission also notes that the Data

responsibility.

Protection Agency in its work has the to uniform and

possibility

coordinate the application of regulations in several fields, where automated personal data file are concerned. Thus, the Commission’s conclusion is that no further coordination or integration of the legislation in question is needed.

The future work of the Commission

The Commission will in a third and last stage of its work draft a new Data Protection Act, where the suggestions presented in this and the previous report will be considered. At this stage the Commission will also be enlarged to include members of Parliament. The final report is scheduled to be ready in 1992.

SÄRSKILT YTTRANDE av experten Håkan Färm

m.m. och

Tryckfrihetsförordningen datalagstiftningen

Jag delar inte utredningens uppfattning att redan innan ny datalag har utformats, exkludera delar av massmedie-

betydande

områdets personregister helt från en kommande datalags tillämpning. Mina motiv för detta framgår av det följande.

Yttrandefriheten är av grundläggande betydelse för ett fritt samhälle. Den grundlagsreglering, som tryckfrihetsförordningen

är en i samhället. g (TF) utgör, hörnpelare

Samtidigt är det för samhällets funktion och utveckling viktigt

att skapa förtroende hos medborgarna för användningen av nya tekniker, som ger möjligheter bl.a. till ökad kunskap, bättre service och ökad effektivitet. Datatekniken är en sådan teknik. Centrala frågor för förtroendet är integritet och säkerhet. Betecknande för datatekniken är att dess användning utvecklas snabbt. Nya sofistikerade användningsmöjligheter växer kontinuerligt fram. Användare söker ständigt effektivisera sitt arbete genom nya sätt att samla in, lagra och bearbeta bl.a. en

växande mängd personuppgifter. Detta är något av bakgrunden till att riksdagen 1988 beslutade om en ny föreskrift i regeringsformen (RF) som slår fast att det skall finnas en datalagstiftning till skydd for den personliga

integriteten. Den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Av förarbetena följer att bestämmelserna bör uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och

allvarligt menad skyddslagstiftning. Utredningen har påpekat att vissa av de nu aktuella registren på massmedieområdet är integritetskänsliga. Om man ser det enbart från integritetssynpunkt är det, enligt utredningen, otillfredsställande om sådana register inte granskas av data-

Sett till helheten kommer utredningen

inspektionen (DI).

emellertid fram till att vissa bestämmelser i TF kan komma i konflikt med datalagens regelsystem och att grundlagarnas vid normkonflikt har företräde framför andra regler. regler

I princip delar jag utredningens uppfattning i denna del.

Jag delar dock inte utredningens uppfattning att redan på detta stadium i när utarbetandet av forslag till utredningsarbetet, ny

datalag ännu återstår, så kategoriskt exkludera betydande delar

av massmedieområdets helt från den kommande

personregister datalagens tillämpning.

Flera skäl anser jag tala för detta. Jag menar att riksdagens beslut om den nya föreskriften i RF vikt åt integritetsskyddet, vilket bör återspeglas i såväl ger ökad riksdagens och regeringens som utredningens arbete. Förhållandet kan därför inte avfärdas som en normkonflikt mellan

olika nivåer. Det medför att en mycket omsorgsfull prövning

bör snarare av h_ug än m den datalagen skall göras nya tillämpas också på massmedieområdets integritetskänsliga personregister. Denna prövning, anser jag, bör inte göras förrän det föreligger ett utkast till ny datalag. Nuvarande datalag består av olika delar, t.ex. allmänna

bestämmelser om registeransvarigas skyldigheter samt data-

säkerhetsbestämmelser. Det kommer den nya lagen sannolikt också att göra. Även om den nya datalagen inte i sin helhet bör tillämpas på massmedieområdet, vilket mycket talar för, bör, mot bakgrund av det förstärkta integritetsskyddet i RF, noggrannare än nu prövas om åtminstone inte delar av den kommande datalagen

bör kunna tillämpas utan att förorsaka inskränkningar i yttrande-

friheten. Den internationella utblicken i betänkandet visar att detta är en ordning som inte alls är ovanlig i Europa. Europarådskonventionen har t.ex. datasäkerhetsbestämmelser, vilka

enskilda länder har förbundit sig att följa. De tillämpas också på

massmedieområdet i flera länder även om området i övrigt är undantaget från föreskriften. Vissa länder har t.o.m. gått längre. Jag menar att detta är ett exempel på tillämpning av föreskrifter som skapar tilltro till ADB-användning utan att äventyra de grundläggande värdena i samhället. En orsak till detta är att det inte är registerinnehåll som berörs utan tekniken och administrationen runt omkring registren.

Jag anser det ännu inte tillfredsställande klarlagt att det inte finns möjligheter, t.ex. sådana som sammanhänger ytterligare

med nuvarande datalags allmänna bestämmelser, vilka förstärker

utan att inskränka i yttrandefriheten eller på integritetsskyddet

annat sätt väsentligt försvåra massmedias arbete. Ytterligare ett stöd för min jag, att

uppfattning är, menar

massmedieområdet redan idag meddelas föreskrifter av datainspektionen (DI). Besluten har i några fall överklagats till regeringen som endast delvis ändrat Dls beslut. Redan idag föreligger enligt utredningen svårigheter att definiera de s.k. källregistren. Jag instämmer i detta. Vissa register bör ingå, andra inte. Någon tillfredsställande samman-

ställning av vilka personregister som finns eller planeras har inte kunnat presenteras. Därmed kvarstår en betydande osäker-

het kring vilka konsekvenser utredningens får

ställningstaganden för integritetsskyddet.

Mot bakgrund av den snabbt ökande och mer sofistikerade användningen av ADB-tekniken blir det i framtiden allmänt sett än svårare att dra gränser, och riskerna för integritetskränk-

ningar ökar. Det blir då viktigt att skapa en ordning som

kontinuerligt ger tillfälle att pröva integritetsintressen mot t.ex. yttrandefriheten i syfte att ha en väl ADB-

fortlöpande avvägd

användning. Det låter sig inte om delar

naturligt göra betydande

av massmedieområdet undantas från

datalagens tillämpning.

Detta förhållande anser jag kräva ytterligare överväganden innan ett slutligt

ställningstagande görs.

Avslutningsvis vill jag ta upp den typ av källregister som kallas Dessa bedömer bli

klipparkivregister. utredningen känsliga från integritetssynpunkt, bl.a. därför att de inte

gallras. De möjliggör att per individ på ett enkelt sätt t.ex. sammanställa uttalanden, brott m.m. över en obegränsad tidsperiod bakåt i tiden. Innebörden i utredningens beträffande ståndpunkt källregistren blir att även bör undantas från

klipparkivregistren datalagens tillämpningsområde. Detta gäller även i den del som registren

har andra ändamål än att verksamhet. tjäna publicistisk Mot bakgrund av framförallt RF

integritetsskyddsföreskrifteni

anser jag att utredningen även i denna del alltför lättvindigt avfärdat möjligheterna att förstärka enskilda individers

integritetsskydd. Min uppfattning till skillnad från är att det både utredningens

är meningsfullt från och relativt

integritetssynpunkt lätt att

begränsa t.ex. allmänhetens tillgång till registren. De olägenheter som detta kan vålla torde av ett bättre

uppvägas integritetsskydd för enskilda.

SÄRSKILT YTI‘RANDE av experten Sten Wahlqvist

m.m. och datalagstiftningen

Tryckfrihetsförordningen

Bland de fri- och rättigheterna i 2 kap. grundlagsskyddade regeringsformen intar en central ställning. (RF) yttrandefriheten är en del av yttrandefriheten. Tryckfrihetens Tryckfriheten för en fri samhällsdebatt och ett fritt samhällsskick betydelse kan inte nog understrykas. Tryckfriheten skyddas därför mot ingrepp från det allmänna genom detaljerade bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF). Beträffande tryckfriheten hänvisar 2 kap. 1 § RF därför till TF. Genom att TF är en utförliga regleringen där ett gott för det grundlag ger den skydd tryckta ordet. Samtidigt står det klart att den enskildes personliga integritet måste i ett demokratiskt samhälle. RF slår därför vakt skyddas om Den grundläggande bestämmelsen finns i l kap. integriteten. 2 § tredje RF. Där att det allmänna skall värna den stycket sägs enskildes privatliv och familjeliv. Av förarbetena framgår att vid dataregistrering stod i blickpunkten vid integritetsskyddet bestämmelsens tillkomst. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 8 i om skydd för de mänskliga europakonventionen och de grundläggande friheterna. Iden praxis som rättigheterna utvecklat sig vid tillämpningen av konventionen har slagits fast att det för privatlivet som denna artikel även skydd ger omfattar dataskydd. Den l 1989 infördes i RFs fri- och rättighetskatalog januari en om för den enskildes integritet grundregel skydd personliga vid dataregistrering (2 kap. 3 §). Regeln innebär att varje medi den som närmare i lag skall borgare utsträckning anges mot att hans integritet kränks att skyddas personliga genom om honom registreras med hjälp av automatisk uppgifter databehandling (ADB). Genom grundregeln åläggs lagstiftaren att vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Regeln kräver alltså att det skall finnas en datalag som mot integritetskränkningar. skyddar varje medborgare Av det anförda framgår att både tryckfriheten och den enskildes har stora och därför personliga integritet skyddsvärden är omgärdade med starkt rättsligt skydd. Föreligger motstående intressen mellan och integriteten, ankommer det tryckfriheten på lagstiftaren att ta ställning till hur konflikten bör lösas. Massmedierna samlar in uppgifter om människor och sprider information om människor. Uppgifter sparas också för framtida

behov. Det ligger i sakens natur att sådana inte alltid

uppgifter

är korrekta. Många gånger kan det också vara om

fråga

känsliga uppgifter t.ex. omdömen om människor samt uppgifter om brott och sjukdomar. Sådana uppgifter har i den nuvarande

datalagen bedömts vara av så integritetskänsligt slag att sär-

skilda skäl och i vissa fall skäl måste för att

synnerliga föreligga

tillstånd skall få meddelas att registrera dem. Uppgifterna kan också många gånger vara sekretess-

sekretesskyddade enligt

lagen. Till bilden hör också att den omfattande av användningen personnummer i vårt samhälle i förening med TFs offentlighetsprincip i hög grad underlättar av om

insamlingen uppgifter

enskilda. Av det nu anförda framgår att personregister som förs inom

massmediaområdet kan vara mycket integritetskänsliga. Det bör även framhållas att datalagen utgår från att det redan är

registreringen av uppgifter som medför risk för otillbörligt integritetsintrång. Det skydd som utredningen anser att de pressetiska reglerna ger mot spridning genom publicering av ömtåliga uppgifter motsvarar således bara en del av skyddet för den enskildes personliga integritet. Till detta kommer att vikten av att värna den enskildes personliga integritet ökar i ett allt mer informationsintensivt samhälle där massmedierna redan nu spelar en framträdande roll. Mot denna bakgrund anser jag att det är ett samhällsintresse av största vikt att det görs en mellan

rimlig avvägning tryck-

friheten och människors rätt till en fredad sektor. Det är också ett vitalt intresse att den enskilde medborgaren kan förlita sig på

att samhället har förmåga att upprätthålla för hans skyddet personliga integritet på alla samhällsområden.

Om - såsom föreslår - massmedierna i

utredningen princip helt undantas från integritetsskyddslagstiftningen medför detta

att den enskilde berövas sin rätt till i

insyn personregister. Denna insynsrätt är en av hörnpelarna i integritetsskyddet. Utredningens förslag innebär också att den enskilde fråntas sina möjligheter och sin rätt att få rättelse av oriktiga eller miss-

visande uppgifter samt skadestånd när sådana uppgifter har medfört skada för honom. Inte heller kommer reglerna om

gallring av - som en del av känsliga uppgifter utgör viktig

- att medför också att krav

integritetsskyddet gälla. Förslaget

inte kommer att kunna ställas på ADB-säkerhet i att hindra

syfte obehörig åtkomst eller spridning av uppgifter i massmediernas

personregister. min måste det kunna anföras

Enligt mening

tungt vägande skäl för en sådan ordning som utredningen

föreslår. Genomförs utredningens förslag, anser jag att det kan

bli svårt att hävda behovet av integritetsskyddsregler på andra

områden i samhället.

I detta sammanhang bör framhållas att utredningens analys av

innebörden av gällande rätt inte stämmer överens med praxis såsom den har utvecklats sedan datalagens tillkomst år 1973. Av avsnitt 5.4 framgår att regeringen, justitiekanslern och datainspektionen ansett att datalagen är tillämplig på massmediernas register och att frågan om hur datalagen förhåller sig till föreskrifterna i TF hittills lösts av praxis. Jag delar inte utredningens formella syn på hur konflikten

mellan tryckfriheten och den enskildes berättigade krav på

för sin integritet massmediaområdet bör

skydd personliga på

lösas. Det är enligt min mening nödvändigt att man söker finna lösningar på de konflikter som kan uppkomma mellan tryckfriheten och integritetsskyddet och så långt som möjligt reglerar dessa i lag.

En förutsättning för en sådan lagreglering är att man har

kommit längre i utredningsarbetet. Enligt min är det

mening

först i samband med framtagandet av de olika reglerna i den datalagen möjligt att göra en avvägning mellan

nya tryckfrihetens och integritetsskyddets intressen. I detta sammanhang

kan t.ex. hänvisas till de awägningar som gjorts i

dataskydds-

lagstiftningen i Norge och Danmark (se avsnitt 5.3). Det är viktigt att utredningen i sitt fortsatta arbete söker finna lösningar som innebär ett bibehållet integritetsskydd för den enskilde. Enligt min mening är det inte en att

framkomlig väg

- såsom utredningen föreslår - undanta källregistren från en framtida datalag. Förutom att det är svårt att definiera dessa register så har de inte med den direkta produktionen av en skrift

att göra. Det är för övrigt svårt att förstå logiken bakom

att undanta den särskilda

utredningens förslag typ av källregister som utgör klipparkiv från en framtida datalag även i den del som har andra ändamål än att tjäna tidningarnas publicistiska verksamhet. Ett särskilt problem med utredningens förslag gäller frågan om hur man skall kunna skilja seriös tidnings-

produktion från oseriös sådan. Hur kan man t.ex. vara säker på att inte utgivandet av en enkel skrift används som täckmantel för att kringgå den framtida datalagen? min har

Enligt mening inte utredningen belyst denna fråga tillräckligt.

Avslutningsvis vill jag ta upp om

frågan datainspektionens tillsynsrätt. Med hänvisning till anonymitetsbestämmelserna i

TF har utredningen stannat för att undanta produktionsregistren

och källregistren helt och hållet från datainspektionens tillsyn. Jag anser att utredningen varit alltför kategorisk i detta hänseende och inte uttömmande prövat alternativa lösningar. I

utredningens direktiv pekas för övrigt på behovet av att

sanktionssystemet i den nya datalagen blir effektivt. Detta torde

bl.a. innebära att allmänna skyldigheter för registeransvariga med direktverkande sanktioner tas in i den nya datalagen. Även om inte datainspektionen skulle få någon föreskriftsrätt vad

gäller produktionsregister och källregister i en ny datalag skulle

inspektionen i samband med tillsyn kunna notera överträdelser

av de allmänna skyldigheterna i datalagen och göra anmälan till

åklagare. Enligt min mening är det inte motiverat att helt ta bort data-

inspektionens tillsynsrätt på grund av allmänt resonemang om anonymitetsskydd. I första hand bör det ankomma på mass-

medierna att själva värna om och undvika

anonymitetsskyddet att registrera sådant i ADB-register som kan träda skyddet

förnär. En arman lösning kan vara att möjliggöra för mass-

mediaföretag, som är föremål för tillsyn från datainspektionens

sida, att begära hos domstol att ett visst register eller en viss del

av ett register på grund av anonymitetsbestämmelserna i TF undantas från tillsynen. En motsvarighet finns i den reglering

som gäller förfarandet vid taxeringsrevision. Enligt denna kan en reviderad hos domstol begära att visst material undantas från revisionen. Sammanfattningsvis anser jag att utredningen på nytt bör ta

upp frågan om hur avvägningen mellan tryckfriheten och den

enskildes berättigade krav på for sin

skydd personliga integritet

på massmediaområdet bör lösas. Förslag till sådana lösningar bör läggas fram i samband med förslaget till en ny datalag.

SÄRSKILT YTTRANDE av experten Björn Rosén

Gallringsfrågor

Integritetsaspekterna på ADB-baserade personregister aktualiserar många viktiga ställningstaganden som rör forsknings- och

kulturpolitiken. De offentliga arkiven rymmer mängder av

information på papper som det har uppfattats vara odelat

positivt att de bevaras för framtiden. Det kan av

gälla uppgifter värde för t.ex. medicinsk forskning eller uppgifter som utgör viktig dokumentation om förhållandena i samhället. När motsvarande uppgifter numera och i allt större omfattning lagras på ADB-media bryts bevarandeintressena mot intresset att skydda enskilda människors integritet, bl.a. genom förstörelse av uppgifterna. Det måste vara en självklar utgångspunkt för en reformerad

datalagstiftning att den garanterar en noggrann och väl avvägd

balans mellan intressena att bevara resp. gallra ADB-baserade personuppgifter. För att uppgiften att presentera en sådan skall

lagstiftning

kunna lösas krävs enligt min mening ett metodiskt arbete där en avgränsning görs mellan för vilka om

register, frågor gallring

skall prövas enligt arkivlagens bestämmelser, och för register vilka frågor om gallring bör enligt bestämmelserna i en prövas reformerad datalag. Den förra kategorin bör omfatta register som inte är känsliga

från integritetssynpunkt. Beträffande den senare kategorin gäller att de rekvisit bör

formuleras som skall styra besluten om när bevarandeintresset resp. intresset av att gallra skall väga över i fråga om det enskilda registret. En reformerad datalag bör sålunda min

enligt mening innehålla rekvisiten för hur avvägningen mellan

bevarandeintressen och intresset att gallra skall vägas i förhållande till varandra. Efter det att förslag i dessa grundläggande frågor har utarbetats finns för att vidare till andra

förutsättningar gå frågor

av vikt i sammanhanget, såsom frågor om

kompetensfördelning

mellan olika etc.

myndigheter Datalagsutredningen behandlar i detta delbetänkande bl.a.

vissa gallringsfrågor. Det sker dock med andra utgångspunkter

och med en annan systematik än den jag nu förordat. Utredningen har sålunda begränsat sig till kompetensfrågan, dvs.

vilken som skall meddela

myndighet gallringsforeskrifter.

Utredningen har därvid funnit att den kompetensfördelning som

är i 1989/90:72 s. 48 ff),

fastslagen arkivpropositionen (prop.

dvs. att meddelar föreskrifter beträffande de datainspektionen

mer och arkivmyndigheterna integritetskänsliga registren

beträffande övriga, bör gälla även när den nuvarande datalagen ersätts har dock därefter inte två av en ny lag. Utredningen följt

av de i arkivpropositionen. grundläggande principerna

För det första får datainspektionen enligt förslaget rätt att meddela föreskrifter även beträffande några register som inte är förslag skall nämligen

integritetskänsliga. Enligt utredningens datainspektionen meddela gallringsföreskrifter beträffande

samtliga de register som skall bli föremål för anmälningsdvs. de mer som skall

skyldighet, integritetskänsliga register

omfattas av datainspektionens normering och de register som

inte är reglerade i förväg genom datainspektionens föreskrifter

Inom den senare kommer att finnas

(övriga register). gruppen såväl integritetskänsliga som mindre känsliga register, jfr

första betänkande s. 163. Det finns enligt min utredningens att datainspektionen skall ha rätt att mening ingen anledning meddela beträffande de mindre känsliga

gallringsföreskrifter

Dessutom tillkommer att gruppen övriga register kan registren. komma att bli relativt omfattande till antalet, särskilt som i sitt remissvar över utredningens första datainspektionen delbetänkande tvivel sin kapacitet att

uttryckt allvarliga på

utfärda normer i den utsträckning som föreslagits.

För det andra innebär utredningens förslag att datainspek-

tionens skall ta över grundregeln om

gallringsföreskrifter

i Sådana särbestämmelser skall enligt gallring arkivlagen. vara att meddela, dock bara i lag eller arkivlagen möjliga Riksdagen har vid sin behandling av arkivproförordning. och av 1990/91:53 om lag om folk-

positionen propositionen

m.m. understrukit att särbestämmelser som

bokföringsregister, skall ta över i arkivlagen bör ha lagform (se grundregeln l989/90:KrU29 s. 13 resp. 1990/91:SkU9 s. 18). I det nyligen betänkandet 1991:9) Lokala sjukförsäkringsframlagda (SOU har även medtagits en gallringsbestämmelse i den

register om hos de allmänna

föreslagna lagen sjukförsäkringsregister försäkringskassorna. Datalagsutredningen har dock valt att inte

ta in en bestämmelse i datalagen som klargör under vilka som skall ske norm-

förutsättningar gallring enligt datalagens

i stället för Utredningen föreslår i stället att system arkivlagens.

ändras så att datainspektionen sina myndig-

arkivlagen genom hetsföreskrifter får göra undantag från arkivlagen. anser att borde valt den lösningen att i

Jag utredningen

de kriterier som leder till att arkivlagens datalagen ange

gallringsnorm skall ersättas av dvs. under vilka datalagens, omständigheter som registren skall anses så integritetskänsliga att en annan huvudnorm för än bör gallring arkivlagens tillämpas. Den närmare av bestämmelsen utformningen bör diskuteras i nästa då en utredningsetapp, ny datalag skall skrivas. Enligt min bedömning torde en sådan bestämmelse inte vara alltför svår att utforma. En kan därvid utgångspunkt vara att sådana fall som avses i 2 § andra 1 - 3 stycket datalagen bör prövas av datainspektionen. Inspektionen skulle således meddela om gallringsföreskrifter ett personregister innehåller 1. uppgifter om brott, sjukdomar, eller politisk religiös uppfattning m.m., 2. uppgifter som innehåller värdeomdömen eller (s.k. mjukdata) 3. uppgifter om personer som saknar sådan till den anknytning registeransvarige som följer av medlemskap, anställning etc. Återstående register skulle arkivmyndigheterna reglera. I sarmnanhanget kan nämnas att i sitt utredningen första delbetänkande (s. 162) har använt sig av denna för vad uppräkning som kan anses som integritetskänsliga register. Avslutningsvis vill jag åter att understryka gallringsfrågorna kommer att få allt större då allt mer material betydelse, lagras på ADB-medium i stället för på Det är därför att papper. viktigt dessa frågor behandlas med stor uppmärksamhet.

Tryckfrihetsförordningen m.m. och datalagstiftningen

I avsnittet om tryckfrihetsförordningen m.m. och datalagstiftningen föreslår bl.a. att utredningen tidningarnas produktionsregister och källregister bör undantas från tilldatalagens ämpningsområde. Jag delar denna uppfattning. Jag anser dock att utredningen källavgränsar begreppet register väl snävt. Bland annat omfattas inte material som en journalist samlar in som för en underlag planerad artikel. Det innebär bl.a. att kan datainspektionen begära att få tillgång till en journalists arbetsmaterial och att kan behöva journalister länma registerutdrag från underlagsmaterial. Sådana åtgärder torde av som många uppfattas påtagliga inskränkningar av tryckfriheten, inte minst meddelarfriheten, och i i praktiken betydande omfattning omöjliggöra användandet av exempelvis persondatorer vid journalistiskt arbete. Enligt min kan den mening registeransvariges allmänna skyldigheter enligt datalagen, särskilt skyldigheten att lämna registerutdrag och skyldigheten att rätta oriktiga uppgifter,

från än vad

innebära större problem tryckfrihetssynpunkt

för.

utredningen ger uttryck

BILAGA 1

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och immigrationspolitiken. A. . Finansiell tillsyn. Fi.

mAh-trov-

. Statens roll vid främjande av export. UD. . Miljölagstiftningen i framtiden. M. . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. S. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom travoch galoppsponen. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Fi 9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Afiärstidema. C. ll. Affärstiderna. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkonsadministrationen. K. l5. lnformationens roll som handlingsunderlag styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. S. 17. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18. Informationssmiktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens trafiksystem. överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionema. K. 20. Kapitalkosmader inom försvaret Nya former för finansiell styrning. Fö. 2l. Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieomrâdena. m.m. Ju.

KUNGL. BIBL. 9

1991-04-1

STOCKHOLM

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Miljödepartementet

Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och Miljölagstiftningen i framtiden. [4] massmedieomrádena, m.m. [21] Mil jölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5]

Utrikesdepartementet

Statens roll vid främjande av export.. [3]

Försvarsdepartementet

Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. [20]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värdering av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9] lnfomtationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [l5]. Gemensamma regler - lags1ifu1ing.klassifikaLioner och informationsteknologi. [l6]. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Infortnationsstruktur för hälso» och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18].

Kommunikationsdepartementet

Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionerna. [19]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] sportslig och ekonomisk utveckling inom uav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8]

Arbetsmarknadsdepartementet

Flykting- och immigrationspolitiken. [1] Spelreglema på arbetsmarknaden. [13]

Civildepartementet

Affärstidema [X0] Affärstidema. Bilagedel. [ll] Ungdomarna och makten.[l2]