Skuldsaneringslag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Skuldsaneüngslag

Delbetänkande av

insolvensutredningen

Malmö 1990

SW]

1990:74

Statens offentliga utredningar

539W 1990:74

Es]

Justitiedepartementet

Skuldsaneringslag

Delbetänkande av insolvensutredningen

Malmö 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i lnformationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

. ñ ISBN 91-38-10638-8

Graphic Systems AB, Malmo 1990

ISSN Q375_250x

sou 1990:74 3

Till statsrådet och chefen för

justitiede-

partementet

Genom beslut den 15 september 1988 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thage G Peterson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda

vissa konkursrättsliga frågor samt att besluta om sakkunniga,

experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

departementschefen

Med stöd av bemyndigandet förordnade

samma dag hovrättslagmannen Trygve Hellners som särskild utredare.

Utredningen antog namnet insolvensutredningen.

Som sakkunniga förordnades den 29 november 1988 verkställande direktören E O Holm, länskronodirektören Bertil

Jäderqvist,

Gertrud Lennander, bankdirektören Bengta Ljung,

professorn

Per-Ivan och advokaten Rolf B

direktören Lundberg Åbjörnsson.

Samma dag förordnades hovrättsassessorn Hakan Lavén och den 1 mars 1989 Frank Walterson att biträda

departementssekreteraren

utredningen som experter.

Den 3 november 1988 förordnades hovrättsassessorn Östen

Mandelholm att vara sekreterare i utredningen. Den 4 januari 1990

förordnades hovrättsassessorn Ralf G Larsson att vara biträdande sekreterare i utredningen.

4 sou 1990:74 Härmed överlämnas utredningens delbetänkande Skuldsaneringslag. Till betänkandet fogas särskilda yttranden av E O Holm och Rolf B

Åbjörnsson.

Utredningen fortsätter sitt arbete med frågor om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris, m.m.

Malmö i oktober 1990

Trygve Hellners

/Östen Mandelholm

Ralf G Larsson

Innehåll

Förkortningar ll

Sammanfattning 13

Författningsförslag

1. Förslag till skuldsaneringslag 23 2. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 35 3. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 37 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 39 5. Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) 41 6. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 42 7. Förslag till om i

lag ändring ackordslagen

(1970:847) 43

8. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 44

9. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 10. Förslag till lag om ändring i utsöknings- (1986:617) 47

registerlagen

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188)

om preskription av skattefordringar m.m. 50 12. Förslag till lag om ändring i kreditupplysnings-

lagen (1973:1173) 52

l Inledning 53

2 Allmänt om fysiska personers skuldsdtrning 57

3 Nuvarande möjligheter till skuldsanering i Sverige 63 3.1 Inledning 63 3.2 Författningsregler

6 sou 1990:74

3.2.1 Offentligt ackord 64 3.2.1.1 Inledningsskedet 64 3.2.1.2 Domstolsskedet 67 3.2.2 Konkurs 70 3.2.2.1 Allmänt om konkursinstitutet 70 3.2.2.2 Huvuddragen i konkursförfarandet, m.m. 71

3.2.3 Verkställighet enligt UB, m.m. 76

3.2.3.1 Några huvuddrag i 76

regelsystemet

3.2.3.2 Statistiska uppgifter 81

4.1.1.1l Omprövning och överklagande av ett skuldsaneringsbeslut 129

4.1.1.l2 skuldsanering i konkurs 131

4.l.l.13 Vissa statistiska uppgifter m.m. 132

4.1.2 Norge och Finland 133 4.2 Vissa andra länder 134 4.2.1 USA 134 4.2.1.1 Inledning 134 4.2.1.2 Discharge i samband med konkurs 135 4.2.1.3 Discharge efter skuldsaneringsförfarande, utan samband med konkurs 137 4.2.1.4 Den närmare utformningen av skuldsaneringsinstitutet 140 4.2.1.5 skuldsanering för jordbrukare 143 4.2.2 England 143 4.2.2.1 Discharge i samband med konkurs 143

4.2.2.2 Discharge efter skuldsaneringstörfarande,

utan samband med konkurs 145 4.2.3 Frankrike 147 4.2.3.1 Skuldbefrielse efter konkurs 147 4.2.3.2 skuldsanering m.m. 148

gäldsanering Lagutskottets betänkande 1989/90:LU4 om konsumentkreditfrâgor 168 Statliga utredningar 169 Skatteindrivningsutredningen 169 Skuldkommittén 176 Kreditregistrering 181

Allmänna överväganden 183 Reformbehovet 183 Ett särskilt skuldsaneringsinstitut? 197 6.3 Huvuddragen i ett skuldsaneringsinstitut 213 6.3.1 Begreppet skuldsanering m.m. 213 6.3.2 Personkretsen 216 6.3.3 Skuldsituationen 219 6.3.4 233 Prövningsmyndigheten

8 sou 1990:74

6.3.5 Förfarandet vid skuldsanering 236 6.3.6 Kostnaderna för förfarandet 247 6.3.7 Förhållandet till konkurs och ackord 251 6.3.8 Förhållandet till arman lagstiftning 256 6.4 Reformens genomförande 261

7 Specialmotivering 263 7.1 Förslaget till skuldsaneringslag 263 7.2 Förslaget till lag om i 327 ändring äktenskapsbalken 7.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 327 7.4 Förslaget till lag om i ändring lagen (1927 :77) om försäkringsavtal 328 7.5 Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) 328 7.6 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 329 7.7 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847) 329 7.8 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 329 7.9 Förslaget till lag om i 330 ändring utsökningsbalken 7.10 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 330 7.11 till om i Förslaget lag ändring lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. 330 7.12 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) 330

Särskilda yttranden Särskilt yttrande av E O Holm 331

Särskilt yttrande av Rolf B Åbjörnsson 332

Bilagor Bilaga 1 Summary 335 Bilaga 2 Rapport: Konkursgäldenärer (fysiska personer) vid i Stockholm tillsynsmyndigheterna och Växjö 1989 345 Bilaga 3 Undersökning av skuldsituationen för vissa utmätningsgäldenärer 357 Bilaga 4 Sammanställning av anteckningar från insolvensutredningens hearing den 7 och den 8 juni 1989 363 Bilaga 5 Utdrag ur den danska konkursloven 385

Bilaga 6 Utdrag ur the Bankruptcy Code 1978 (USA) 391

Bilaga 7 Utdrag ur the Insolvency Act 1986 (England) 405

Bilaga 8 Utdrag ur the Courts Act 1984,

County

(England) 409 Bilaga 9 Förslag till ansökningsblankett 413

Förkortningar

AckL Ackordslagen (1970:847) art. Article

BC Bankruptcy Code

BMJ Bundesministerium der Justiz Cmnd Command Paper CRC Credit Research Center CSN Centrala studiestödsnämnden DAO Debts Arrangement Order DKL Den danska konkursloven Dkr. Danska kroner DsJu Departementsserien

(justitiedepartementet)

EInsO Entwurf einer

Insolvenzordnung

Lilian Lilian i 1990

Hindborg Hindborg, Gazldssanering praksis,

HMSO Her Majestys Office

Stationery

Hrsg. Herausgeber JUSEK Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer KL

Konkurslagen (1987:672)

Konkurs & Riksskatteverkets handbok, Konkurs & Ackord, Ackord 3 uppl. 1989 KTS KTS Zeitschrift für Konkurs - Insolvenzrecht, Treuhand -

Sanierung

LKP

Lönekostnadspálägg

LU Lagutskottet lLU Första

lagutskottet

Mkr. Miljoner kronor mom. moment Munch Konkursloven med kommentarer af Mogens Munch, 6 udg., 1988 NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I prop. Proposition RB

Rättegångsbalken

RÅ ref. Regeringsrättens årsbok, referat nr rskr.

Riksdagsskrivelse

RSV Riksskatteverket SACO/SR SACO/SR

Centralorganisationen

Sec. section

12 sou 1990:74

SfU Socialförsäkringsutskottet

SIU Skatteindrivningsutredningen

SOU Statens offentliga utredningar St.meld. Meldinger till Stortinget

for Retsvatsen, Afd. A

Ugeskrift

UB Utsökningsbalken

UBL Uppbördslagen (1953:272)

UC AB

UC UpplysningsCentralen

ZIP Zeitschrift ñir Wirtschaftsrecht

sou 1990:74 13

Sammanfattning

Förslagets huvudpunkter

- Betänkandet innehåller förslag till en skuldsaneringslag. Lagen gör det möjligt för överskuldsatta fysiska personer som inte driver att under vissa förutsättningar beslut av

näringsverksamhet genom

tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda. Även fysisk person som tidigare drivit en rörelse men upphört med den omfattas.

- innebär att helt eller delvis befrias från Skuldsanering gäldenären ansvar för betalningen av de skulder som enligt rättens beslut omfattas av skuldsaneringen. Han åläggs samtidigt att betala eventuellt återstående del av skulderna enligt en av rätten fastställd

plan. Beslutet utgör ett led i rättens myndighetsutövning. Det är

alltså inte fråga om en överenskommelse mellan gäldenären och hans borgenärer (ackord). Beslutet kan i stället karakteriseras som en form av I olikhet mot vad som är fallet vid

tvångseftergift.

konkurs syftar skuldsanering till att slutligt ordna gäldenärens ekonomiska situation. Fullgör han avbetalningsplanen, finns ingen restskuld kvar som tynger honom.

- från att - kända såväl som Skuldsanering utgår borgenärerna okända - behandlas lika i ärendet. Ett beslut om skuldsanering gäller dock inte till den del en borgenär har pantsäkerhet för sin fordran, t.ex. panträtt i fastighet. Bortsett från fall av det slaget omfattar beslutet även förmånsberättigade fordringar. Det betyder bl.a. att även statens fordringar på skatter och avgifter kan falla bort eller sättas ned genom skuldsanering. Också studielån omfattas av lagförslaget.

- Rätten skall vid skuldsanering inte pröva om någon av skulderna har kommit till på grund av bristfällig kreditprövning från långivarens sida. Det har inte heller ingått i utredningens uppdrag

att behandla frågor av det slaget. Dessa övervägs i särskild ordning inom justitiedepartementet.

- Den allmänna betalningsmoralen kommer inte att med

försvagas

förslaget. Förutsättningarna för skuldsanering har utformats restriktivt för att motverka missbruk. Prövningen av ärendena har förlagts till domstol. Ett beslut om skuldsanering kan rivas bl.a. upp, om gäldenären inte rättar sig efter beslutet.

- Två allmänna villkor måste enligt förslaget vara för att

uppfyllda

rätten skall bifalla en ansökan om skuldsanering:

1) Gäldenären måste vara så skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig tid. Det räcker alltså inte med att gäldenären är på obestånd (insolvent), dvs. att han inte kan betala skulderna allt efter som de förfaller. Hans oförmåga att betala måste bedömas antingen vara bestående (t.ex. av på grund sjukdom) eller kvarstå under så lång tid som man kan överblicka (fem - tio år).

2) Det måste finnas särskilda skäl med till

hänsyn gäldenärens

personliga och ekonomiska förhållanden. l räknas

lagförslaget upp

ett antal omständigheter som här skall vägas samman, nämligen gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst och det sätt vilket på gäldenären sökt göra rätt för sig och medverkat i

skuldsanerings-

ärendet.

- Rätten från fall till fall om de allmänna villkoren prövar är upp-

fyllda. l likhet med motsvarande danska regler innehåller

lag-

förslaget därför inte någon bestämmelse om hur stora skulderna måste vara för att skuldsanering skall vara I dansk möjlig. praxis har skuldsanering inte ansetts böra medges med

gäldenärer förvärvsarbete på heltid, om inte till

nettoskuldsättningen uppgår

åtminstone 250 000 Dkr. För icke förvärvsarbetande har gränsen dock satts I betänkandet uttalas att dansk

betydligt lägre. praxis bör ge vägledning också för svensk del.

- Det ankommer ytterst på gäldenären att visa att hans förhållanden är sådana att skuldsanering bör medges. Han måste därför i sin ansökan noggrant - och under straffansvar - redogöra för sin

och sin familjs ekonomiska situation. Lämnar han

oriktiga uppgif-

ter eller medverkar han inte i skuldsaneringsärendet, skall hans ansökan avslås.

- Rätten skall se till att ärendet om skuldsanering blir

tillräckligt utrett. Bl.a. skall yttrande inhämtas från kronofogdemyndigheten.

Vid behov utser rätten en god man att hjälpa gäldenären att klargöra dennes personliga och ekonomiska förhållanden. Ersättning till god man betalas normalt av staten.

- När det finns tillräcklig utredning, skall rätten bedöma om skuldsanering skall inledas eller inte. Finns det då inte skälig anledning anta att skuldsanering kan komma till stånd, skall ansökan avslås. I annat fall förordnar rätten att skall

skuldsanering

inledas. Ett sådant beslut medför att exekutiva mot åtgärder gäldenären (t.ex. utmätning) tills vidare inte får ske för fordringar som har uppkommit före beslutet. Beslutet skall i Post-

kungöras

och Inrikes Tidningar. Borgenärerna i att uppmanas kungörelsen anmäla sina fordringar till tingsrätten.

- I ärendets slutskede skall gäldenären lämna ett förslag till hur skulderna skall kunna avvecklas. Förslaget vid en förprövas handling inför rätten. Till sammanträdet kallas gäldenären, gode mannen (om sådan utsetts) och kända borgenärer. Borgenärerna skall samtidigt med kallelsen få del av skuldaweckgäldenärens lingsförslag och övrig utredning. Vid förhandlingen gås förslaget igenom. Borgenärerna har tillfälle att lämna sina synpunkter och ställa frågor till gäldenären om hans ekonomiska förhållanden. Gäldenären får å sin sida möjlighet att t.ex. jämka sitt

förslag.

- Rätten kan bifalla en ansökan om helt eller delvis.

skuldsanering

Beslutet kan inskränkas till att avse de som

fordringar uppkommit

före en tidigare dag än den då rätten beslöt att inleda skuldsane-

ring. Detta får framför allt i fall då en f.d. betydelse näringsidkare

är belastad med en stor restskuld från en konkurs. I ett tidigare bifallsbeslut skall rätten ange vilka fordringar som vilken omfattas, procent av fordringarnas belopp som skall stå när och hur kvar, återstoden skall betalas (dvs. en avbetalningsplan) och vad som skall gälla i fråga om t.ex. fordringar som ännu inte förfallit till

betalning.

-

Skuldsanering befriar gäldenären (helt eller delvis) från betalningsansvar i förhållande till inte bara borgenären utan också

16 sou 1990:74

och andra medgäldenärer. Även en borgenär som inte borgensmän anmält sin fordran till rätten omfattas av ett beslut om skuldsane- Däremot inverkar beslutet inte på det betalningsansvar som ring. åvilar borgensmän och medgäldenärer gentemot borgenär.

- Ett beslut om kan Under

skuldsanering överklagas. mycket

förutsättningar kan det också omprövas på begäran av

speciella

eller gäldenär (i det senare fallet bara såvitt avser borgenär avbetalningsplanen).

Bakgrunden till förslaget

I kap. 2 redogör utredningen för vissa undersökningar som gjorts angående skuldsättning. Utredningen har själv

fysiska personers

föranstaltat om två specialundersökningar, den ena angående konkursgäldenärer i Stockholms, Kronobergs och Blekinge län för att

f.d. näringsidkares skuldsituation och den andra angående

belysa utmätningsgäldenärer i de tre storstadslänen jämte Kronobergs län for att hur pass det är att gäldenärer är aktuella för

belysa vanligt

i fem eller flera s.k. enskilda mål samtidigt. I kapitlet indrivning återges vidare vissa uppgifter ur konsumentverkets undersökning (Rapport 1989/90: 1) Hushåll i ekonomisk kris.

Nuvarande möjligheter till skuldsanering i Sverige behandlar utredningen i kap. 3. Här ges en översikt över författningsregleringen beträffande offentligt ackord, konkurs och verkställighet enligt Det erinras om att en fysisk som går i utsökningsbalken. person

konkurs normalt inte blir fri från sin betalningsskyldighet till den

del inte får utdelning i konkursen. Vidare lämnas fordringarna statistiska uppgifter om bl.a. konkursutvecklingen, som på senare år visat en kraftig av det totala antalet konkurser (1989

stegring totalt 7 714, varav 835 avseende privatpersoner). Även de särskil-

da om av skatter m.m. berörs liksom vad som

reglerna indrivning och indrivning av fordringar avgäller angående återbetalning

seende studiemedel.

Ett särskilt avsnitt former för skuldsanering. Här ägnas oreglerade

påpekas att antalet godmansförordnanden enligt ackordslagen

de senaste åren sjunkit (1989 var siffran 122). Vidare (1970:847) lämnas en redogörelse för den s.k. kontonämndens verksamhet, vilken påbörjades i februari 1987. Nämnden har skapats för att hjälpa betalningssvaga konsumenter att nedbringa sina låneskulder.

Fram t.0.m. 1990 hade 75 ärenden kommit in till nänmaugusti den. Av dessa hade 37 då avslutats med ackord, medan 20 alltjämt var under handläggning och återstoden av olika skäl inte lett till I avsnittet berörs bl.a. också verksamheten med någon uppgörelse. biträde åt skuldsatta klienter inom kriminalvården liksom juridiskt skuldsaneringsprojekt i vissa kronofogdemyndigheters regi. Även socialtjänstens roll beträffande bistånd åt skuldsatta personer behandlas.

Utländska förhållanden har en i 4.

ägnats fyllig redogörelse kap.

Här för det sedan 1984 gällande danska med redogörs systemet

gaaldssanering som i mycket är en förebild för utredningens förslag. Även dansk rättspraxis på området belyses. Beträffande

andra länder bör nämnas redogörelsen för motsvarande regler i USA och England, en redogörelse som författats av en av utredningens sakkunniga, professorn Gertrud Lennander. Särskilt reglerna om discharge (skuldbefrielse) i samband med konkurs eller efter ett särskilt skuldsaneringsförfarande genomgås.

I 5

Åtskilliga reformönskemål har framförts på området. kap.

redogörs bl.a. för lagutskottets betänkande LU 1987/88:12 om gäldsanering m.m., skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. såvitt avser ackord och

beträffande offentligrättsliga fordringar samt skuldeftergift

kommitténs betänkande (SOU 1988:55) Hushållens skuldsättning såvitt avser skuldsaneringsfrågor.

Motiven till förslaget

Vad gäller reformbehovet påpekar utredningen (avsnitt 6.1) att

om för har fått ökad aktua-

frågan skuldsanering fysiska personer

litet under 1980-talet. Hushållens totala nettoupplåning var V4 årsskiftet 1989/90 bortåt 600 miljarder kr. Många hushåll klarar

inte av att betala ens räntan på sina lån. Åtskilliga fysiska personer

som drivit näringsverksamhet får efter konkurs en betydande rest-

skuld som ofta blir en börda. Antalet s.k. enskilda mål

övermäktig

hos har ökat kraftigt; inte så få utmät-

kronofogdemyndigheterna

är föremål för indrivning i fem eller flera sådana

ningsgäldenärer

mål samtidigt.

Nuvarande regler om ackord och konkurs är inte tillräckliga för

att överskuldsatta gäldenärer skall ta sig ur sin besvärliga situation.

18 sou 1990:74

S.k. underhandsackord förutsätter att gäldenärens samtliga borgenärer är villiga att godta gäldenärens förslag till uppgörelse. Offentligt ackord förekommer i praktiken bara beträffande företag. Och efter en konkurs, som inte avslutas med ackord, svarar gäldenären fortfarande för hela det skuldbelopp som inte har betalats.

Med nuvarande regler beaktas inte de samhällsekonomiska konsekvenserna av får t.ex.

överskuldsättning. Borgenärerna många

gånger onödiga kostnader för fruktlösa indrivningsförsök. Indriv-

ningsmyndigheternas resurser tas då i anspråk utan motsvarande

nytta för borgenärerna. Kostnaderna för socialbidrag Ökar. Gäldenären frestas att skaffa sig inkomster som han inte deklarerar för, vilket leder till skattebortfall.

De oreglerade former för skuldsanering som existerar räcker inte för att möta behovet av skuldsanering. Det gäller bl.a. den s.k. kontonämndens verksamhet. Socialtjänsten kan visserligen bistå skuldsatta gäldenärer med ekonomisk men kan inte

rådgivning

tillgodose det behov av som hos oss - liksom i flera

skuldsanering

andra länder - till känna. gett sig

Utredningens slutsats är därför att problemen med överskuldsättning för fysiska personer kan lösas endast genom att en ny ordning införs som gör det möjligt för att i ömmande

skuldtyngda personer

fall få en lättnad i sin skuldbörda.

Beträffande frågan om det behövs ett fristående

skuldsaneringsin-

stitut erinrar utredningen (avsnitt 6.2) först om att man i utlandet genomgående bedömt samhällets medverkan som Det

oundgänglig.

gäller inte minst det danska systemet för där

skuldsanering gälde-

närer har möjlighet att efter ansökan hos domstol och hörande av borgenärerna få sina skulder nedskrivna till en realistisk storlek. I har samhället sedan Sverige länge haft det yttersta ansvaret för det förfarande som innefattas i ackord. offentligt En ny ordning som skall kunna vara ett alternativ till sådant ackord måste emellertid rymma inte bara ett tvångsmoment av det slaget att en borgenärsminoritet får ge vika för en Den

borgenärsmajoritet.

måste också möjliggöra en ekonomisk av

rehabilitering gäldenären. Även sociala hänsyn skall alltså kunna tas. Ett system med

den inriktningen kan inte fungera utan att även en borgenärsmajoritet ibland får ge vika. Det förutsätter att beslutanderätten anförtros åt ett offentligt organ. Till samma slutsats bidrar att

sou 1990:74 19

systemet måste innefatta ingrepp i förhållanden och

civilrättsliga

bör omfatta även liksom

offentligrättsliga fordringar studielån.

Enligt utredningens är det

mening viktigt att ett nytt skuldsaneringsförfarande bygger på att gäldenären visar vilja att rätt

göra for sig. I det sarmnanhanget berör om man utredningen frågan måste skapa särskilda garantier för betalning av en ackordslikvid. Utredningen avvisar dock denna tanke. kan Borgenärerna inte gärna åläggas att förskottera vad som skall betala gäldenären

enligt en avbetalningsplan. Socialtjänsten kan inte träda in. För

borgenärerna skulle det visserligen vara en fördel att på en gång få den del av skulderna som gäldenären skall prestera enligt planen. Ingenting hindrar heller att gäldenären med hjälp av ex-

empelvis borgen från släktingar ñnansierar omgående betalning.

Det är å andra sidan av vikt att gäldenären förstår att han kan

uppnå skuldsanering bara genom att aktivt delta i en avveckling av

den ackumulerade skuldbördan. Bl.a. med tanke härpå är det inte heller lämpligt att inrätta någon särskild

skuldregleringsfond.

Vad gäller huvuddragen i den nya ordningen diskuterar utred-

ningen (avsnitt 6.3) först skillnaderna mellan samt

skuldsanering

konkurs och ackord. Utredningen kommer av olika skäl fram till att man för svensk del inte bör söka förena och

skuldsanering

konkurs i samma förfarande. Den modellen anglo-amerikanska

med discharge i samband med konkurs rekommenderas alltså

inte. Det hindrar givetvis inte att en som har varit

fysisk person,

försatt i konkurs, med till sin därefter rådande ekonomiska

hänsyn

situation kan Detta får

begära skuldsanering. betydelse särskilt för f.d. näringsidkare som efter en konkurs inte kan komma till rätta

med en övermäktig restskuld.

För att motverka missbruk föreslår utredningen att den som fått näringsförbud under de senaste fem åren inte skall komma i fråga

för skuldsanering. I princip kan man inte heller medges skuldsane-

ring mer än en gång.

Utredningen ägnar stort utrymme åt en diskussion om hur gälde-

närens skuldsituation skall vara beskaffad för att han skall medges

skuldsanering. Lagreglerna har gjorts flexibla inte minst för att

hindra missbruk. Det skall alltså inte kunna löna att

sig spä på

skuldbördan med nya lån for att därigenom passera en viss gräns. Framgår det att gäldenären strax före ansökan om skuldsanering

_ m?

20 sou 1990:74

stora kontokortsskulder eller reversskulder, är förådragit sig hållandena oftast sådana att skuldsanering inte bör medges. Gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering i

syns tydligast

vissa situationer, t.ex. om en gäldenär i arbetsför ålder ådragit sig skulder 100 OOO-tals kronor och till följd av svår sjukdom blir på eller om en företagare gått i konkurs på grund av arbetsoförmögen dåliga konjunkturer i branschen och ådragit sig en restskuld som han inte kan klara av inom överskådlig tid. I andra fall får domstolen efter en genomgång av gäldenärens totala situation bedöma om skuldbördan är så i förhållande till hans

betydande

att en skuldsanering kan medverka till att betalningsmöjligheter han kan reda ut sin ekonomi. Utredningen framhåller att domstolen skall anlägga ett ekonomiskt betraktelsesätt på behovet av

skuldsanering. Även om sociala hänsyn skall tas, kan skuldsaneinte användas som ett medel i att lösa djupgående sociala ring sig

ett Domstolen skall emellertid

problem, exempelvis drogmissbruk.

alltid inhämta från socialnämnden i ärendet. upplysningar

Beträffande fordringar på skadestånd menar utredningen att dessa liksom andra fordringar bör omfattas av ett beslut om skuldsane- Rätten får om det är lämpligt i det enskilda fallet att

ring. avgöra,

medge skuldsanering. Bedömningen bör vara restriktiv. Det gäller särskilt skadestånd på grund av brott. En sådan skuld

uppsåtligt

kan emellertid vara ersatt genom brottsskadeersättning. Den skadelidande kan vidare tänkas inta den ståndpunkten att det är

bättre att få något genom skuldsanering än ingenting alls. Bl.a.

med tanke anser det inte vara uteslutet att

härpå utredningen

medge skuldsanering även när skadestånd ingår bland fordringarna.

Utredningen har övervägt om annan prövningsmyndighet än tingsrätt bör föreslås, t.ex. kronofogdemyndigheten. Utredningen

anser emellertid uppgiftens karaktär tala för att beslutsfunktionen hos domstol. innefattar bl.a. i civil-

läggs Uppgiften ingrepp

rättsliga förhållanden. måste vidare

Prövningsmyndigheten upp-

fattas som Eftersom i s.k.

opartisk. kronofogdemyndigheten

allmänna mål företräder skatteborgenären, har det synts mindre att söka förena den rollen med beslutsfunktionen vid

lämpligt

skuldsanering. Till detta kommer att domstolarna redan har av liknande t.ex. vid ackord, och

uppgifter slag, offentligt

dessutom behövlig organisation.

sou 1990:74 21

I fråga om förfarandet nänmer utredningen att skuldsaneringsärenden bör så snabbt och enkelt som det går utan att handläggas rättssäkerhetshänsynen åsidosätts. Gäldenären bör vid behov få med att utreda sina ekonomiska förhållanden. Det kan i hjälp huvudsak ske två sätt: att vänder

på antingen genom gäldenären

sig direkt till ett offentligt organ som hjälper honom med ansökan där han redan förekommer i exekutiva

(t.ex. kronofogdemyndighet

eller att rätten utser en god man (advokat) som mål) genom

biträder med utredningen av gäldenärens personliga och ekonomis-

ka förhållanden. Utredningen hävdar att det senare alternativet i ansökningsskedet främst bör användas när det framgår att gäldenären är sjuk eller handikappad eller annars har särskilda svårigheter att en ansökan. När rätten beslutat att inleda skuldsaneupprätta ring kan läget vidare vara det att gäldenären inte förmår att själv en bedömning av hur skulderna bör avvecklas och hur stor göra

procent av dessa han klarar av att betala under exempelvis en

femårsperiod. Också då kan en god man behöva förordnas.

Förslagets genomförande

Utredningen bedömer att man - liksom i Danmark - till en början

får räkna med att åtskilliga ansökningar om skuldsanering ges in.

rör det om 8 000-10 000 ansökningar årligen.

Uppskattningsvis sig

Av dessa kommer dock sannolikt endast en mindre del att leda till bifall.

Kostnaderna för bör knappast bli en

skuldsaneringsförfarandet samhällsekonomisk debetpost. Den rundgång som förekommer i dag hos indrivningsmyndigheterna bör minska. Utgifterna för socialbidrag bör också minska. Kan ytterligare ett antal personer

förmås att söka göra rätt för sig, t.ex. genom att i stället för ta ett sedvanligt arbete, bör även skattebortfallet

svartjobb

minska.

De direkta kostnader för hanteringen av skuldsaneringsärenden

som uppkommer hos tingsrätterna och kronofogdemyndigheterna

menar utredningen kunna för närvarande uppskattas till 40

drygt

miljoner kr. per år.

Utredningen förutsätter att åtgärder vidtas för utbildning av personal och information till allmänheten innan reformen genom-

22 sou 1990:74

förs. Ett ikraftträdande kan inte beräknas ske förrän tidigast under

1992.

Författningsförslag

1 Förslag till

Skuldsaneringslag

Härigenom föreskrivs följande. Allmärma bestämmelser 1 § En gäldenär som är på obestånd (insolvent) kan hos rätten ansöka om skuldsanering i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.

2 §

skuldsanering kommer till stånd genom beslut av rätten.

Ett beslut om innebär att helt eller delvis

skuldsanering gäldenären

befrias från ansvar for betalningen av sina skulder. Nedsätts skulderna anges när och hur återstoden skall betalas.

3§ Försätts gäldenären i konkurs, förfaller en av honom dessförinnan gjord ansökan om

skuldsanering.

24 sou 1990:74

4 §

Om rätten tar upp en ansökan om förhandling om offentligt ackord, sedan gäldenären ansökt om skuldsanering, skall det sist närrmda ärendet förklaras vilande. Fastställer rätten ackordet, förfaller ansökningen om skuldsanering.

5§

Vid prövningen av en ansökan om skuldsanering behöver hänsyn inte tas till sådana föreskrifter i annan författning enligt vilka fordran mot gäldenären kan efterges eller sättas ned. någon

Villkor för skuldsanering

6 §

Skuldsanering får medges gäldenär med hemvist i Sverige som är

fysisk person och inte driver näringsverksamhet.

Har näringsförbud under de senaste fem åren före ansökningen om skuldsanering meddelats gäldenären, får skuldsanering inte medges

denne. Detsamma gäller om denne tidigare medgetts skuldsanering och det inte finns synnerliga skäl för att pröva en ny ansökan

härom.

7§

En ansökan om skuldsanering får bifallas, om l. gäldenären är så skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig tid och 2. det finns särskilda skäl med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden.

Vid första 2 skall särskilt beaktas

prövningen enligt stycket

behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder,

gäldenärens

omständigheterna vid deras tillkomst samt det sätt på vilket

gäldenären sökt fullgöra sin betalningsskyldighet och medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

sou 1990:74 25

8 §

Ett beslut om skuldsanering skall omfatta alla fordringar mot gäldenären vilka har uppkommit före den dag då rätten enligt 19 § andra förordnade om inledande av skuldsanering. Beslutet

stycket

får dock inskränkas till att avse de fordringar som uppkommit före viss dag, om rätten finner det skäligt med hänsyn till tidigare vid skuldernas tillkomst eller till annan särskild omständigheterna omständighet.

Beslutet gäller inte sådan fordran till säkerhet för vilken borgenären har panträtt, i den mån denna förslår till betalning av fordringen. Detsamma gäller om borgenären har rätt att hälla kvar lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).

Har en borgenär före ett förordnande enligt 19 § andra stycket fått

förmånsrätt för sin fordran enligt 8 § förmánsrättslagen (1970:979) omfattas inte heller denna fordran av beslutet, såvitt avser egendom som tagits i anspråk vid verkställigheten.

9 §

Vid skuldsanering har alla berörda borgenärer lika rätt.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får rätten

1. förordna om avvikelse till nackdel för någon borgenär, om denne medger det,

2. bestämma att borgenärerna får full betalning intill visst belopp,

om avvikelsen kan anses med till av

skälig hänsyn omfattningen

boet och övriga omständigheter eller 3. efter vad som är skäligt bestämma vad som skall gälla beträffande fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ärmu inte är till beloppet fastställda och fordringar som inte förfallit till betalning.

10§

Bestämmelserna i 5 kap. 13 § konkurslagen (1987:672) gäller i tillämpliga delar vid skuldsanering. Vad som föreskrivs där om

26 sou 1990:74

den dag då utdelningförslaget i stället för upprättas gäller dagen beslutet om skuldsanering.

En borgenär som omfattas av ett beslut om har inte

skuldsanering

rätt till ränta för tiden efter den dag då rätten förordnade om inledande av

skuldsanering.

Ansökan om skuldsanering

11 §

Ansökan om skuldsanering görs skriftligen hos den där tingsrätt gäldenären bör svara i tvistemål som angår

betalningsskyldigheti

allmänhet.

Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av

gäldenären.

12§

Ansökningshandlingen skall innehålla 1. en förteckning över gäldenärens och skulder med tillgångar

uppgift om varje borgenärs namn och postadress, 2. upplysningar om gäldenärens inkomster och utgifter samt 3. de uppgifter om gäldenären och hans familj som i är av övrigt

betydelse för rättens prövning av om skall frågan skuldsanering

inledas.

Uppgifterna enligt forsta skall lämnas och stycket på heder

samvete.

13 §

Rätten kan vid behov förordna god man att bistå med gäldenären att utreda dennes och ekonomiska förhållanden och att

personliga upprätta förslag till hur skulderna skall avvecklas.

God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

God man får inte vara underårig eller ha förvaltare 11 enligt kap. 7 § föräldrabalken. Till god man får inte förordnas någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom. Till god man får inte heller förordnas tjänsteman vid domstol,

kronofogdemyndighet

eller socialnämnd.

God man skall entledigas, om han visar inte vara eller sig lämplig av annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

14§

Rätten skall genast avvisa ansökningen om om den skuldsanering, i de avseenden som anges i 12 § eller i övrigt är så att

bristfällig

den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte

följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Inledande av skuldsanering

15 §

Om rätten tar upp en ansökan om skall rätten skuldsanering,

snarast avgöra om skuldsanering skall inledas.

Innan rätten fattar beslut om inledande av skall

skuldsanering

rätten inhämta yttrande angående gäldenärens och personliga

ekonomiska förhållanden från kronofogdemyndigheten. Upplysningar i dessa hänseenden skall också inhämtas från socialnämn-

den.

Andra om den som

stycket gäller inte, utredning avses därmed ändå är tillgänglig för rätten eller det annars är obehövligt.

l6§

Rätten skall tillse att ärendet om blir så utrett som

skuldsanering

dess beskaffenhet kräver. Rätten skall särskilt undersöka 1. i vad mån omfattas av gäldenärens egendom panträtt eller annan rätt som är av i

betydelse ärendet,

28 sou 1990:74

2. om gäldenären bestrider någon fordran, 3. vad som är orsaken till gäldenärens obestånd och 4. om det har förekommit något sådant förhållande som skulle kunna föranleda återvinning enligt bestämmelserna i 4 kap. konkurslagen (1987:672).

17§

Om det kan antas vara till fördel för utredningen, får rätten kalla att inställa sig personligen vid en förhandling inför gäldenären

rätten. Vid förhandlingen skall gäldenären lämna de ytterligare

upplysningar som behövs för avgörande av frågan om skuldsanering skall inledas.

Kallelsen skall delges gäldenären. Kallelsen får delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anledning anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med förhandlingen och erinras om påföljden av att han inte inställer sig personligen.

l8§

Om det finns skäl till det får rätten till förhandlingen kalla även företrädare för som i 15 § andra stycket. Har

myndighet anges

god man utsetts enligt 13 § skall även denne kallas.

19§

Ansökan om skuldsanering skall avslås, om l. det inte finns skälig anledning anta att skuldsanering kan komma till stånd eller 2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en förhandling till vilken han kallats enligt 17 §.

Avslås inte ansökningen, skall rätten förordna att skuldsanering skall inledas.

sou 1990:74 29

20 §

Efter rättens förordnande om inledande av skuldsanering får eller införsel for fordringar som uppkommit dessförinutmätning nan inte innan frågan om skuldsanering är avgjord. Om äga rum, det ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Första inte fordringar, som inte omfattas av ett

stycket gäller

beslut om skuldsanering.

Vad som i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut sägs om och verkställighet av sådant beslut.

betalningssäkring

21§

När förordnande meddelats om inledande av skuldsanering, skall en kungörelse i Post- och Inrikes Tidtingsrätten genast genom ningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att anmäla sin fordran till tingsrätten senast en månad från skriftligen för kungörelsens införande. Rätten kan, om särskilda skäl dagen införa kungörelsen även i ortstidning och förlänga föreligger, fristen till två månader.

22§

som bestrids av gäldenären behandlas i ärendet om Fordringar som om de inte är bestridda. Borgenär fordran

skuldsanering vars

bestritts skall av rätten underrättas härom.

Beslut om skuldsanering

23 §

När behövlig utredning föreligger, skall rätten förelägga gäldenä-

ren att inom viss tid inkomma med förslag till hur skulderna skall avvecklas med angivande av när och hur återstoden av dessa skall betalas, om rätten meddelar beslut om skuldsanering. Vid förslaget skall om någon ändring skett i de förhållanden som fogas uppgift anges i 12 § första stycket.

30 sou 1990:74

24 §

Sedan gäldenärens förslag kommit in, skall rätten snarast kalla gäldenären och kända borgenärer till en inför rätten

förhandling

angående förslaget. Förhandlingen får inte äga rum tidigare än två veckor från det att rätten utfärdat kallelse. Gäldenären skall kallas att inställa sig personligen. Har god man utsetts enligt 13 § skall även denne kallas.

Kallelserna skall delges gäldenären och borgenärerna.

I kallelsen skall om med och erinras

upplysas syftet förhandlingen

om påföljden av att gäldenären inte inställer sig vid

personligen

förhandlingen. Vid kallelsen skall fogas ett exemplar av gäldenärens förslag och av den utredning som avses i 23 §.

25§

Vid rätten och den

förhandlingen genomgår gäldenärens förslag

föreliggande utredningen. Rätten skall uppmana dem som inställt sig att uttala sig om förslaget och utredningen samt att lämna de ytterligare som är av för

upplysningar betydelse ärendets av-

görande.

Gäldenären skall lämna rätten, borgenärerna och mannen de gode

upplysningar om hans ekonomiska förhållanden som de begär.

26§

Ansökan om skall om

skuldsanering avslås, 1. gäldenären inte uppfyller de villkor för som är skuldsanering

angivna i denna lag, 2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en

förhandling

enligt 24 § eller 3. han i övrigt inte medverkar vid ärendets

handläggning enligt

vad som är föreskrivet i denna lag.

27§

Bifaller rätten ansökan om skuldsanering helt eller delvis, skall i beslutet anges 1. vilka fordringar som omfattas, 2. vilken av fordringarnas belopp som skall kvarstå, procent 3. när och hur kvarstående belopp skall betalas samt 4. vad som skall gälla i fråga om fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ännu inte är till beloppet fastställda och fordringar som inte förfallit till betalning.

I om fordringar som avses i forsta stycket 4 kan rätten

fråga

att skall nedsätta betalningen hos länsstyrel-

förordna, gäldenären

sen enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndig-

het.

Ett beslut första skall genast i Post- och

enligt stycket kungöras

Inrikes Tidningar.

28§

Ett beslut om befriar från ansvar för beskuldsanering gäldenären talningen av hans skulder i den utsträckning som dessa genom beslutet sätts ned eller faller bort. Detta gäller såväl i förhållandet till som i förhållandet till borgensmän och andra som borgenärerna häftar for skulderna.

Beslutet är bindande också för borgenärer som inte anmält sin fordran till tingsrätten.

Beslutet inverkar inte på det betalningsansvar som åvilar borgensmän eller andra som jämte gäldenären häftar för skulderna.

29§

En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillförsäkrar någon borgenär större fördelar än enligt beslutet om skuldsanering är ogiltig.

32 sou 1990:74

Omprövning av beslut om skuldsanering

30 §

På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om

skuldsanering kan rätten upphäva beslutet, om l. gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller

i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande eller 2. gäldenären grovt åsidosatt vad som åvilar honom enligt beslutet.

Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och övriga berörda borgenärer kallas till en förhandling. Härvid tillämpas bestämmelserna i 24 §.

Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller säkerhet som tredje man ställt för betalning av det belopp som avses i 27 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde känna till de i 30 § första 1

stycket angivna omständig-

heterna eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt 30 § första stycket 2.

31 §

Vad rätten bestämt enligt 27 § första 3 kan ändras stycket på begäran av gäldenären, om det efter beslutet om

skuldsanering inträffat omständigheter som inte kunnat förutses eller annars synnerliga skäl föreligger. Vid sådan 30 § omprövning tillämpas

andra

stycket.

Särskilda bestämmelser

32§

Arvode och till mannen bestäms av rätten.

kostnadsersättning gode

sou 1990:74 33

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fast-

ställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till gode mannen.

Kostnad som avses i första stycket betalas av staten, om det inte på grund av något sådant förhållande som avses i 26 § 2 eller 3 eller i övrigt finns särskilda skäl för att att svara

ålägga gäldenären

för kostnaden.

33§

Rättens beslut enligt 13 § 19 § andra och fjärde stycket, stycket 32 § får överklagas för sig. Talan mot ett sådant beslut förs inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut om skuldsanering verkställs såsom lagakraftägande dom, om annat förordnas med av talan mot beslutet.

ej anledning Övriga

beslut i ärenden enligt denna lag går i verkställighet omedelbart, om inte något annat förordnas eller följer av

tredje stycket.

Beslut under handläggningen av ett ärende om skuldsanering går i verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser arvode eller kostnadsersättning till god man.

34§

Avslås ansökan om skuldsanering, återkallar gäldenären sin ansökan eller förfaller en sådan ansökan enligt 3 §, sedan kun-

görelse utfärdats enligt 21 §, skall tingsrätten inom en vecka efter

ärendets avgörande underrätta kända

samtliga borgenärer.

35§

I fråga om av ärenden om tingsrättens handläggning skuldsanering

gäller bestämmelserna i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i om inte annat av

tillämpliga delar, något följer

denna lag.

34 sou 1990:74 En tingsrätt är vid handläggningen domför med en lagfaren domare. Vid en förhandling enligt 24 § får dock rätten bestå av tre lagfarna domare. Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till

om i

Lag ändring äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap.

10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förgglagen lydelse

6 kap. 10 §

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter

den förfallodag som ursprungligen gällde.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som i första eller har den försatts i

anges stycket bidragsskyldige

konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.

Har ansökan om förordnande av Har ansökan om förordnande av man enligt ackordslagen god man enligt ackordslagen god (1970:847) gjorts före den tid- (1970:847) gjorts före den tid-

punkt som anges i första styck- punkt som anges i första styckkrävas underhållsbidraget krävas et, får underhållsbidraget et, får

ut inom tre månader från det att ut inom tre månader från det att verkan av förordnandet om god verkan av förordnandet om god man förföll eller, när förhand- man förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har om offentligt ackord har

ling följt, ackordsfrågan avgjordes. följt, ackordsfrågan avgjordes.

Om ackord kommer till stånd, Om ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackor- tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har det skulle ha fullgjorts. Har

utmätning för underhållsbidra- utmätning för underhållsbidra-

get skett eller konkursansökan get skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu har gjorts inom den tid som nu har

gäller andra gäller andra stycket. angetts, stycket. angetts,

Vad som har sagts nu om verkan gv ett ackordsförfarande tillämpas även beträffande

36 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Eöreslagen lydelse

ld nerin enli skuldsançringslagen (1991:000), när gnsäkg om skuldsanering

giggs före den tidpunkt som

gngg i första stycket. Tremân r i n rknas i detta fall från det att frggan om skuldsanering avgiordes eller från det att kvarstående skuldbelopn enligt rättens beslut senast skolat betalas.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till om ändring i föräldrabalken Lag

föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 7 kap. 9 § Härigenom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 1) 9 §

Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den gällande förfallodagen, om inte annat ursprungligen följer av andra eller tredje stycket.

Har för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som utmätning i första eller har den blivit försatt i anges stycket bidragsskyldige konkurs av ansökan som har före denna tidpunkt, på grund gjorts för tas ut ur den utmätta eller får betalning fordringen egendomen erhållas i konkursen även därefter.

Har före den som Har före den tidpunkt som tidpunkt i första ansökan i första stycket ansökan anges stycket anges om förordnande av gjorts om förordnande av god gjorts god man (1970: man enligt ackordslagen (1970: enligt ackordslagen 847), får underhållsbidraget 847), får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från krävas ut inom tre månader från det att verkan av det att verkan av godmansförgodmansförordnandet förföll eller, när ordnandet förföll eller, när om ac- förhandling om offentligt acförhandling offentligt kord har kord har följt, ackordsfrågan följt, ackordsfrågan Kommer ackord till avgjordes. Kommer ackord till avgjordes. får krävas ut stånd, får fordringen krävas ut stånd, fordringen inom tre månader från det att inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. ackordet skulle ha fullgjorts. Har för underhålls- Har utmätning för underhållsutmätning eller konkursansökan bidraget eller konkursansökan bidraget inom tid som nu har an- gjorts inom tid som nu har angjorts

” Senaste lydelse 1978:853

Nuvargnde lydelse FQreslagen lydelse

getts, gäller vad som törskrivs getts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket. i andra Vad som har stycket. sagts ng gm verken ev ett eek r frf tilläm as även räff de l anerin enli l n rin sla 1991: när gnsekgn om skuldsanering gjegs före den tidpunkt som anges i fgjrsta stycket. Tremánar i nrkn idetta fall från det ett frggan om skuldsanering gvgjgrdes eller fran det att kvarstående sgldbelopp enlig rättens beslut senast skolat betalas.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den

4 till

Förslag

Lag om i (l927:77) om för-

ändring lagen säkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal att 117 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1) 117 §

Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt ll6§ inte kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts för i den mån hos mycket, tillgodohavandet denne förslår till det. Har inte forsäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672).

Har konkursen föregåtts av Har konkursen av föregåtts förordnande av god man enligt förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) eller ackordslagen (1970:847), ag förordnande av boutrednings- sökan om skuldsanering enligt man, skall vad som enligt första skuldsaneringslagen (199 l 1000) om tiden för eller förordnande av boutredstycket gäller konkursansökningen avse den i ningsman, skall vad som enligt 4 kap. 2 § konkurslagen för första stycket gäller om tiden sådant fall angivna fristdagen. för konkursansökningen avse den i 4 kap. 2 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

1) Senaste lydelse 1987:692

40 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning. Ej mä krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfáng för förmånstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den

5 till

Förslag

i skadeståndslagen (1972:207) Lag om ändring

föreskrivs i fråga om skadeståndslagen (1972:207) att Härigenom

6 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. ” 2 §

Är att skade- Är att skade-

skyldighet utge skyldighet utge

stånd med stånd oskäligt betungande med oskäligt betungande till den skadeståndsskyl- hänsyn till den skadeståndsskylhänsyn ekonomiska förhållanden, diges ekonomiska förhållanden, diges kan skadeståndet efter kan skadeståndet jämkas efter jämkas vad som är varvid vad som är skäligt, varvid skäligt, även den skadelidandes behov även den skadelidandes behov

av skadeståndet och övriga om- av skadeståndet och övriga om-

ständigheter skall beaktas. ständigheter skall beaktas.

Vid skuldsanering tillämpas i fråga om fordran på skadestånd vad som föreskrivs i skuldsaneringslagen g 1991 :OOOL

Denna lag träder i kraft den

l) Senaste lydelse 1975:404

6 till

Förslag Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen att (1987:672) 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 2§

Med fristdag avses dagen då om föransökningen gäldenärens sättande i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses avses ackordslagen (1970:847) med fristdag i stället dagen för med i stället för fristdag dagen ansökningen om detta, såvida om såvida ansökningen detta, konkursansökningen har gjorts har konkursansökningen gjorts inom tre veckor från det att inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om förföll eller, när om förhandling offentligt ackord har följt, ackord har offentligt följt, ackordsfrågan avgjordes. ackordsfrågan avgjordes.

Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1991:000) gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att om frågan skuldsanering avgjordes.

Har ett dödsbo avträtts till av avses förvaltning boutredningsman med fristdag dagen för om såvida ansökningen detta, boutredningsman har förordnats senare än tre månader före den som annars dag skulle anses som fristdag.

Denna lag träder i kraft den

7 till

Förslag

i

Lag

om

ändring ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs i fråga om att 1 §

ackordslagen (1970:847)

skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1” 1 §

Med ackord avses i denna lag en ekonomisk utan uppgörelse konkurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer.

Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god man. Ackord kommer till stånd antingen genom överenskommelse eller

också genom beslut efter förhandling i särskild ordning (offentligt

ackord).

I finns bestämmelser ackord i

konkurslagen (1987:672) om

konkurs.

Qm skuldsanering föreskrivs i

skuldsaneringslageg1991:000).

Denna-lag

träder i kraft den

1) Senaste lydelse 1987:673

44 sou 1990:74

8 till

Förslag

Lag om i brottsbalken ändring

Härigenom föreskrivs i om brottsbalken att 11 1 § skall fråga kap. ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ll kap. 1) 1 §

Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma förstör eller på obestånd, genom gåva eller någon annan liknande avhänder åtgärd sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall om gälla någon genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar fara påtaglig för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs Gäldenär, som vid skuldsaneeller förhandling om offentligt ring enlig: skuldsaneringslagen ackord förtiger tillgång, upp- (1991:000), konkurs eller förgiver obefmtlig skuld eller om ackord handling offentligt lämnar annan sådan oriktig förtiger tillgång, uppgiver uppgift, skall ock, om ej skuld eller upp- obefmtlig lämnar giften rättas innan den beedigas annan sådan oriktig uppgift, eller eljest lägges till grund för skall om ock, ej uppgiften rättas förfarandet, dömas för oredlig- innan den beedigas eller eljest het mot borgenärer. Detsamma till för lägges grund förfaranskall gälla, om gäldenär i sam- dömas för det, oredlighet mot band med annan exekutiv för- Detsamma borgenärer. skall rättning åberopar oriktig hand- gälla, om gäldenär i samband ling eller skenavtal och med annan exekutiv därige- förrättning nom hindrar att erforderlig åberopar oriktig handling eller egendom genom förrättning skenavtal och därigenom hindtages i anspråk för att bereda rar att erforderlig egendom borgenär betalning eller säker- i angenom förrättning tages het. för att bereda språk borgenär betalning eller säkerhet.

1) Senaste lydelse 1986:43

sou 1990:74 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av värde med uppsåt att hålla den undan konkursen,

betydande

eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms likaledes För oredlighet mot borgenärer.

Denna lag träder i kraft den

46 sou 1990:74

9 till

Förslag

i

Lag

om

ändring utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 15 kap.

1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

1) 1 §

Införsel får äga rum för

1.

underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken eller föräldrabalken,

2. skatter och allmänna i fall som särskilt

avgifter föreskrivs samt

böter och viten.

Om förbud mot införsel i samband med

skuldsanering gäller

vad som därom är föreskrivet i

skuldsaneringslagem 1991 :000).

Denna lag träder i kraft den

1” Senaste 1987:793

lydelse

10 Förslag till

om i

Lag ändring utsökningsregisterlagen

(1986:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986: 617) att 6, 7 och ll §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förälagçn lydelse

6§

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens storlek, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden

av för betalningsskyldigheten som framgår av exebetydelse

kutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring,

6. kvarstad och återtagande av vara, 7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation,

9. konkurs, ackord, näringsför- 9. skuldsanering enlig; skuldsabud och förordnande av god neringslagen (1991:000), kon-

man enligt 2 § kurs, ackord, och

ackordslagen näringsförbud (1970:847), förordnande av god man enligt

2 § ackordslagen (1970:847), 10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar, 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,

12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets

användning.

48 sou 1990:74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§°

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåt-

komst till utsökningsregistret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast

uppgifter om

l. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om

exekutiva åtgärder, 2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller

svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

3. make till person som avses under l, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 5. fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under l, 6. konkurs och näringsförbud. 6. skuldsanering, konkurs och näringsförbud.

I fråga om som är i

kronofogdemyndighet tillsynsmyndighet

konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra 1 också

stycket

gäldenärer i annat län, om detta ingår i

tillsynsområdet.

11§ Uppgift om indrivningsuppdrag Uppgift om indrivningsuppdrag som avser böter får bevaras i som avser böter får bevaras i

utsökningsregistret till utgången utsökningregistret till utgången

av det år då full sked- av det år då sked-

betalning fullbetalning

de. Andra uppgifter som avses de. Andra uppgifter som avses i 6 § l-ll får bevaras under i 6 § 1-11 får bevaras under högst tre år. Denna tid räknas högst tre år. Denna tid räknas för uppgifter om betalningssäk- för uppgifter om betalningssäk-

ring, kvarstad, näringsförbud ring, kvarstad, näringsförbud

och förordnande av god man och förordnande av god man från utgången av det år då från utgången av det år då åtgärden förföll eller förlorade åtgärden förföll eller förlorade sin verkan samt för uppgifter sin verkan samt för uppgifter

l) Senaste lydelse 1988:397

sou 1990:74 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om konkurs och ackord från ut- om skuldsanering, konkurs och gången av det år då förfarandet ackord från utgången av det år avslutades. För övriga uppgifter då förfarandet avslutades. För räknas tiden från utgången av övriga räknas tiden

uppgifter

det år under vilket målet av- från utgången av det år under slutades. Uppgifter enligt 4 och vilket målet avslutades. Upp- 5 §§ skall bevaras så länge gifter enligt 4 och 5 §§ skall annan uppgift om personen bevaras så länge annan uppgift förekommer i registret. om förekommer i personen registret.

Uppgift som inte längre får bevaras skall gallras ur senast registret tre månader efter bevaringstidens utgång.

Regeringen får föreskriva att vissa av de uppgifter som avses i

6.§ 1-11 får bevaras under högst fem år, om särskilda skäl före-

ligger.

Denna lag träder i kraft den

11 till

Förslag Lag om i ändring lagen (1982:188) om preskription

av

skattefordringar

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1982: 188) om preskription

av skattefordringar m.m. att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

Förordnas god man enligt Förordnas god man enligt ackordslagen (1970:847) innan ackordslagen (1970:847) innan

fordringen har preskriberats, fordringen har

preskriberats, preskriberas den tidigast två år preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår efter av det kalenderår utgången då törordnandet meddelades då törordnandet meddelades eller, om ackord kommer till eller, om ackord kommer till stånd, efter utgången av det stånd, efter av det utgången kalenderår då ackordet skall kalenderår då ackordet skall

vara fullgjort. vara Vad som har fullgjort.

sagt_s nu om verkan av ett ac-

kordstörfarande tillämpas även

vid skuld-

skuldsanering enligt

saneringslagen (1991:000), när ansökan om

skuldsanering

gjorts innan har

fordringen

preskriberats. Tvåårstiden räknas i detta fall från utgången av det kalenderår då förordnande

om inledande av skuldsanering

meddelades eller då återstående

skuldbelopp senast skolat be-

talas.

sou 1990:74 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inte om Första gäller inte om Första stycket gäller stycket man förordnas under tid då man förordnas eller sgldgod god är inleds under tid då preskriptionstiden förlängd sgering av 9 §. preskriptionstiden är förlängd på grund på grund av 9 §.

Denna lag träder i kraft den

12 till

Förslag

i kreditupplysningslagen Lag

om

ändring

(1973:1173)

Härigenom föreskrivs i fråga om kreditupplysningslagen (1973: 1173) att 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§”

Personupplysning får ej innehål- Personupplysning får ej innehålla om annan betalnings- la uppgift om annan betalningsuppgift

försummelse än sådan som fast- försummelse än sådan som fastslagits genom domstols eller an- slagits genom domstols eller an-

nan eller nan avgörande eller myndighets avgörande myndighets

åtgärd eller som lett till be- åtgärd eller som lett till inledantalningsinställelse, konkursan- de av skuldsanering enligt

sökan eller ackord. Uppgift som skuldsaneringslagen (1991 20001

enligt det sagda ej får lämnas ut eller till betalningsinställelse, får icke heller lagras. konkursansökan eller ackord. Uppgift som enligt det sagda ej får länmas ut får icke heller lagras.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, datainspektionen får föreskriva undantag från bestämmelserna i första stycket, om

det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den

1) Senaste 1981:737

lydelse

1 Inledning

Av de konkursrättens område som insolvensutredningen frågor på fått i att undersöka har utredningen valt att - i enlighet uppdrag med vad som förordats i direktiven den 15 september 1988 (Dir. 1988:52) - med förtur behandla frågan om skuldsanering för

innebörd i denna del framgår av

fysiska personer. Uppdragets uttalanden av dåvarande chefen för justitiedepartementet, följande

statsrådet Thage G Peterson.

har regler om skuldsanering eller, som I den nya danska konkurslagen

det också kallas, anses urspnmgligen gäldsanering tagits upp. Institutet

härröra från Storbritannien. Med skuldsanering menas i allmänhet att en att bli av med sina skulder, om fysisk person i vissa fall ges möjlighet

han uppfyller vissa uppställda villkor. Vanligast är att gåldenåren åläggs

att inom en bestämd tid betala en viss del av de kvarvarande skulderna. saknar direkt inflytande över beslutet om

Borgenärerna vanligtvis

skuldsanering.

I Sverige är i dag principen den att en juridisk person, som ju normalt

att existera i och med att konkursen avslutas, genom en konkurs

upphör kommer ifrån sina skulder medan en fysisk person saknar den möjlig-

heten. Detta innebär ofta att en som råkar i konkurs för

fysisk person

saknar att komma i ordnade ekonomiska

lång tid framöver möjlighet

Förhållanden. Detta medför inte sällan en socialt sett besvärlig situation för honom eller henne. Med hänsyn till att en del av gâldenårens lön under lång tid kan komma att tas i anspråk för betalning av skulden, gör den nuvarande inte heller motiverad att efter

ordningen gäldenären

fömiåga göra rätt ñr sig.

av institutet som det har utformats i Danmark finns i En beskrivning

skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag

m.m. lägger inte fram något förslag om att (s. 396 ff). Utredningen motsvarande regler förs in i svensk rätt.

har i betänkandet LU 1987/ 88: 12 (s. 26) redovisat hur de Lagutskottet att tillämpas i praktiken. Utskottet har som danska reglerna har kommit av sin mening uttalat att tiden nu är mogen för en samlad bedömning

54 sou 1990:74

frågan om en möjlighet till skuldsanering skall införas i Sverige. Vid justitiedepartementets hearing i december 1987 framhöll många att det är angeläget att en sådan möjlighet införs. Företrädare För bankerna var däremot negativa och framhöll att en möjlighet till kan

skuldsanering

försämra den allmänna betalningsmoralen.

I Sverige pågår viss försöksverksamhet i syfte att underlätta för bl.a.

konsumenter med stora kontoskulder och straffade personer att sanera sin

ekonomi genom avkortning av skulderna.

Jag anser i likhet med lagutskottet att frågan om en möjlighet till

skuldsanering nu bör utredas. Jag förordar att utredningsarbetet i den här

delen bedrivs med den inriktningen att det skapas en möjlighet för skuldtyngda fysiska personer att i ömmande fall få en lättnad av sin skuldbörda. Utredaren bör lägga fram förslag om hur ett sådant institut

lämpligen bör utformas.

En möjlighet till skuldsanering får naturligtvis inte utformas så att den

medför att gäldenärer mer allmänt kan komma undan ansvaret för sina skulder. Institutet bör i första hand utformas med sikte på sådana situationer där någon enskild person har försökt starta egen rörelse men

misslyckats och dragit på sig så stora personliga skulder att reell

möjlighet saknas att genom eget arbete betala dessa. En möjlighet till

skuldsanering kan emellertid framstå som angelägen även i vissa andra

fall där en enskild person råkat i en hopplös ekonomisk situation.

Utredaren bör föreslå under vilka skall

förutsättningar skuldsanering

kunna komma till stånd liksom de krav som skall kunna ställas på gäldenären för att ansvaret för skulderna skall upphöra. I likhet med

lagutskottet anser jag att en sanering principiellt bör omfatta gäldenärens samtliga skulder, alltså om möjligt även skatte- och Trots avgiftsskulder.

det finns det min att om inte skulder

enligt mening anledning överväga

som är förenade med någon form av säkerhet borde undantas, i vart fall till den del säkerheten förslår att betala skulden. Bl.a. med tanke på erfarenheterna från Danmark kan det också finnas

anledning att överväga en särbehandling av studieskulder. Mycket talar vidare för att en skuldsanering, om det lämpligen låter sig göras, bör kunna komma till

stånd oavsett om gäldenären varit försatt i konkurs eller inte.

Beträffande utredningsarbetets bedrivande innehåller direktiven bl.a. följande uttalanden.

Institutet skuldsanering firms redan i andra länder. Det är därför

naturligt att utredningsmannen även i det här hänseendet undersöker

utländska ñrebilder och erfarenheter. Det är vidare att

lämpligt

sou 1990:74 55

av institutet inhämtas från den krets av synpunkter på utformningen som mer frekvent skulle få sina fordringar avkortade genom borgenårer såsom banker och andra kreditinstitut. Även här beslut om skuldsanering, betänkande och i referatet från finns värdefull information i lagutskottets

hearingen.

bör också ta del av konsumentverkets erfarenheter av Utredaren kontonämndens arbete med att med kontokortsskulder ge gäldenârer att sanera sin ekonomi. möjligheter

1988 beslöt att tillsätta en utredning om Den 21 april regeringen Utredaren bör hålla kontakt med hushållens skuldsåttning (Fi 1988:07). den utredningen.

Den nämnda - skuldkommittén - har i december 1988 utredningen sina i betänkandet (SOU 1988:55) Hus-

redovisat överväganden

I betänkandet behandlar kommittén bl.a. hållens skuldsättning. om som stöd vid betal-

olika frågor åtgärder ger fysiska personer t.ex. införandet av ett nytt skuldsaneringsinstitut ningssvårigheter,

s. 102 Betänkandet har remissbehandlats. Efter-

(betänkandet ff).

inte satts samman förrän i slutet av som insolvensutredningen

har sådan kontakt med skuldkommittén som åsyftas

1988, någon i direktiven kunnat äga rum. ej

har undersökt utländska förebilder och Insolvensutredningen erfarenheter beträffande skuldsanering. Därvid har utredningen studiebesök i och sammanträffat med företrädare

gjort Köpenhanm

och skifteretten vid Sd» og Handelsretten.

för justitsministeriet

har utredningen också fått del av

Genom justitsministeriets försorg

av det danska gäldsaneringssystemet synpunkter på tillämpningen

från danska kreditinstitut liksom Butikshandelens Fzellesråd.

fyra

och den 8 1989 har hållit en hearing med Den 7 juni utredningen

tre

företrädare för kontonämnden, Finansbolagens Förening,

affársbanker, Svenska sparbanksföreningen, konsumentverket,

konsumentsekreterarna i två

socialstyrelsen, två socialnämnder, tre två länsskattemyndigheter kommuner, kronofogdemyndigheter,

I om socialtjänstens roll i och Svenska Inkassoföreningen. frågan har utredningen vidare inhämtat

ett nytt skuldsaneringsinstitut

från företrädare för och Svenska

synpunkter socialstyrelsen

material rörande skuldsanering har

Kommunförbundet. Åtskilligt

också annat sätt kommit utredningen till del, däribland en inom på

56 sou 1990:74

dens regionkansli i Stockholm 88 upprättad Rapport Juridiskt biträde åt skuldsatta klienter i kriminalvården.

Vad särskilt gäller har offentligrättsliga fordringar utredningen inhämtat upplysningar från företrädare för utbildningsdepartementet i fråga om studiemedel. har vidare beaktat Utredningen skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987: 10) Indrivningslag m.m.

Insolvensutredningen har lämnat åt sidan om frågor åtgärder mot bristfällig kreditprövning och oetisk av krediter. marknadsföring Frågor av sådant slag faller utanför De har utredningens uppdrag. övervägts i särskild ordning med av bl.a. de anledning förslag som framförts i skuldkommitténs betänkande. De nu berörda frågorna kommer att behandlas i en inom utarbetad Justitiedepartementet departementspromemoria angående en ny konsumentkreditlag.

I utredningens återstående uppdrag att bl.a. ingår överväga ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris och en reglering av olika frågor i samband med ett företags betalningsinställelse. Det fimis ett visst samband mellan onekligen denna del av utredningens uppdrag och för skuldsanering fysiska personer när dessa har drivit rörelse. Utredningen har ansett det vara möjligt att hålla isär problemen. I detta betänkande kommer således inte att behandlas frågor om rekonstruktion av eller företag vad som hör samman med Det betalningsinställelse. betyder att utredningen beträffande näringsidkare kommer att uppehålla sig endast vid sådana fall då en fysisk person på grund av en tidigare bedriven rörelse en kvarstående ådragit sig skuldbörda.

Utredningen har inte ansett det lämpligt att här gå in om på frågor förmånsrätt för direktiven s. i vidare fordringar (jfr 5) mån än som varit för påkallat bedömningen av hur ett system för skuldsanering bör vara utformat.

2 Allmänt om

fysiska personers skuldsättning

I direktiven för insolvensutredningen för ett anges som målgrupp nytt skuldsaneringsinstitut i första hand sådana enskilda personer som försökt starta egen rörelse men och misslyckats dragit på sig så stora personliga skulder att reell möjlighet saknas att genom eget arbete betala dessa. Vad som åsyftas är således främst gruppen f.d. näringsidkare. Det finns ingen tillgänglig statistik som ger något besked om hur stora skulder som fysiska personer hörande till denna grupp genomsnittligt har under t.ex. 1980ådragit sig talet eller hur dessa personers skuldsättning har växlat över en längre tidsrymd. Utvecklingen beträffande företagskonkurser ger inte något direkt besked i saken. Den ökning av sådana konkurser som skett på senare år (se avsnitt 3.2.2) om hur säger ingenting näringsidkaren hamnat i en insolvenssituation eller om hans framtida förvärvsmöjligheter. För att kunna ge en bild av hur förhållandena ter sig för denna grupp av gäldenärer har utredningen undersökt totalt 255 konkurser som 1989 varit vid nåanhängiga gon av tingsrätterna i Stockholms eller och Kronobergs Blekinge län. Undersökningen omfattar således 16 av landets 97 tingsrätter och har skett i samarbete med kronofogdemyndigheterna i Stockholms län samt i Kronobergs och län Blekinge (i fortsättningen förkortat Växjö) i deras egenskap av konkurs tillsynsmyndigheti i respektive län. Av resultatet av som redovisas undersökningen, i bilaga 2, kan följande utläsas.

Drygt hälften av samtliga gäldenärer i Stockholm och var fjärde i Växjö hade drivit men upphört med sin före näringsverksamhet konkursutbrottet. I Växjö bedrev i stället 65 % av gäldenärerna fortfarande näringsverksamhet vid konkursutbrottet, medan så var fallet bara med var fjärde gäldenär i Stockholm. Att andelen näringsidkare och f.d. näringsidkare är så stor är ett resultat av att kronofogdemyndigheten, vilken står för 60 % av konkursansök-

58 sou 1990:74

ningarna, endast i undantagsfall ansöker om att andra än de nu nämnda grupperna skall försättas i konkurs.

Anmärkningsvärt är att bland konkursgäldenärerna i åldrarna un-

der 30 år nästan samtliga var näringsidkare eller f.d. näringsid-

kare. I Växjö var förhållandet sådant även bland konkursgäldenärerna i åldrarna upp till 50 år.

Fler än hälften av konkursgäldenärerna saknade utmätningsbara tillgångar. I Stockholm var det endast 15 % och i Växjö ca 40 % av gäldenärerna som hade utmätningsbara tillgångar med ett värde över 10 000 kr. Inte oväntat var det de gäldenärer som fortfarande bedrev näringsverksamhet vid konkursutbrottet som i relativt stor utsträckning ägde tillgångar. Å andra sidan saknade flertalet av de gäldenärer som aldrig hade drivit någon näringsverksamhet några

som helst utmätningsbara tillgångar.

I Stockholm hade 31 % och i Växjö 45 % av gäldenärerna skulder som låg i intervallet 100 000-300 000 kr., medan på båda orterna 35 % av gäldenärerna hade skulder i intervallet 300 000-600 000 kr. I samtliga fall där gäldenären drivit näringsverksamhet var större delen av skulderna att hänföra till denna. En stor

mycket

andel av skulderna utgjordes därvid av skatteskulder och sociala avgifter. Bland de gäldenärer i Stockholm som hade skatteskulder, utgjorde skatteskulden i genomsnitt 55 % av den totala skulden,

att jämföra med 40 % i Växjö.

De gäldenärer som drivit näringsverksamhet kunde i ett inrangeras

20-tal branscher. Vanligast förekommande var detaljhandel samt

byggnads-, transport- och måleribranschen.

Den oftast förekommande orsaken till gäldenärens obestånd var i Stockholm att denne inte deklarerat och därför skönstaxerats. I Växjö var detta den näst vanligaste orsaken. Där var i stället

olönsam rörelse den ojämförligt vanligaste orsaken till obeståndet.

Det bör påpekas att den näst vanligaste orsaken i Stockholm var att gäldenären överkonsumerat med hjälp av kontokort.

Beträffande de gäldenärer i Stockholm och Växjö som tidigare bedrivit någon form av näringsverksamhet men upphört med denna

vid konkursutbrottet framförde konkursförvaltaren misstanke om bokföringsbrotti 33 resp. 13 % och om annan brottslighet enligt

11 kap. brottsbalken i sju resp. 21 %. Beträffande dem som

fortfarande bedrev näringsverksamhet vid konkursutbrottet

framfördes misstanke om bokföringsbrott i 33 % i Stockholm och

39 % i Växjö och om annan brottslighet i 19 resp. 21 %.

I den offentliga debatten är det främst privatpersonernas (konsu-

menternas) eller hushållens under 1980-talet starkt ökade skuldsättning som har stått i förgrunden. Kreditmarknaden avreglerades i mitten av 1980-talet och under åren 1985 t.o.m. 1989 flerdubblades hushållens nettoupplåning hos banker, bostadsinstitut och ñnansbolag. 1989 halverades däremot ökningstakten. Kontokortskrediternas andel av hushållens skulder har minskat från 1,5 % 1983 till 0,7 % 1989. Av en av riksbanken för skuldkommitténs räkning företagen studie av förändringar av kreditinstitutens långivning efter avregleringen 1985 (bilaga l till betänkandet SOU

1988:55 Hushållens skuldsättning) menar kommittén sig kunna dra bl.a. slutsatserna att privatpersonernas andel av kreditförlusterna

är stor (17 % vid affársbanker, 33 % vid sparbanker och 22 % vid föreningsbanker), att kreditförlusterna under 1985-1987 vuxit i

åldersgruppen 18-24 år, att det huvudsakligen är blancokrediter,

dvs. krediter utan säkerhet, som drabbats av förluster och att många kreditinstitut uppgett sig ha erfarit ökande betalningssvårigheter för krediter även i form av förseningar att betala ränta och amorteringar.

Av stort intresse i sammanhanget är vidare konsumentverkets i

juni 1989 framlagda undersökning (Rapport 1989/90:1) Hushåll i ekonomisk kris. Rapporten bygger på två varav undersökningar,

den ena avser skuldsättningen hos de hushåll som under en viss

angiven tidsperiod vänt sig till socialbyrån för att söka socialbidrag

och den andra avser hos de som vid en

skuldsättningen gäldenärer

viss var aktuella hos

tidpunkt kronofogdemyndigheten.

Den första undersökningen omfattade 930 hushåll från 89 social-

kontor runt om i landet och avsåg alla nya hushåll som under en

tvåveckorsperiod i november - december 1988 ansökte om socialbidrag på dessa kontor. I var och en av landets 284 kommuner finns en socialnämnd och totalt i landet finns 467 socialkontor. Den andra omfattade 1 430 utvalda

undersökningen slumpmässigt

personer som i januari 1989 var aktuella på något av de 51 del-

tagande kronofogdekontoren i landet. Det totala antalet personer

60 sou 1990:74

som var föremål för indrivning hos landets 24 kronofogdemyndig-

heter var vid denna tidpunkt ca 294 000.

De socialbidragssökande 930 hushåll som ingick i den första undersökningen dominerades av ensamstående personer, med eller utan barn. Ensamstående utan barn utgjorde ungefär 60 % och ensamstående med barn ca 20 %. Vid jämförelse av ålderssammansättningen i urvalet och i hela befolkningen fann man bland socialbidragssökarna en klar överrepresentation för de yngre hushållen, särskilt för åldersgruppen 18-24 år, som utgjorde 30 % mot endast 13 % av den vuxna befolkningen. Gruppen 25-44 år utgjorde 53 % i undersökningen men utgör endast 37 % i den vuxna befolkningen. Flertalet hushåll, ca 70 % , hade en disponibel inkomst som låg under den av socialstyrelsen rekommenderade normen för skälig levnadsnivå. Deras inkomster räckte med andra 0rd inte ens till de löpande vardagsutgifterna. Det var inte särskilt vanligt att hushållen hade några större tillgångar såsom bostadsrätt,

fastighet, bil, båt eller fritidshus. Vanligast förekommande var bil

(17 %).

av fem hushåll i hade stora skulder. Totalt

Fyra undersökningen

var dessa hushålls skuldsättning 51 miljoner kr., fördelade på i genomsnitt 3,4 skulder var. Efter avdrag för bostadslån

utgjorde

skuldsumman 41 miljoner kr., motsvarande en genomsnittsskuld per hushåll på närmare 55 000 kr. En uppdelning av skulderna i skuldintervall visade att en stor del av hushållen hade

betydligt

lägre skulder. I 28 % av hushållen med skulder understeg skulden

10 000 kr. 40 % av hushållen hade en total skuldsättning på

mindre än 20 000 kr. Ca 18 % av hushållen hade skulder på över 100 000 kr. och endast ca 10 % hade skulder överstigande

200 000 kr. Vid undersökningstillfållet hade 23 % av hushållen

skulder till samhället, främst skatteskulder, medan hela 77 % av dem hade form av konsumtionsskuld. någon Den typen av skulder

dominerade alltså helt och utgjorde 35 miljoner kr. av den totala

skuldsumman. Över hälften av hade bank-

socialbidragssökandena

skulder, medan 19 % hade kontokortsskulder. Banklåntagarna var skyldiga i genomsnitt 47 000 kr. var, totalt 23 miljoner kr., medan kontokortshushållen var skyldiga 2 miljoner kr. eller 13 000 kr. var. Nästan vart fjärde hushåll hade någon skuld som gått vidare till inkasso eller Bland hushållen med konsumtions-

lagsökning.

skulder saknade tre av fyra som täckte ränte-

betalningsutrymme

kostnaden. Skulderna hotar därför att hela tiden växa genom nya

sou 1990:74 61

räntor och avgifter. Under förutsättning att betalningsutrymmet realt för framtiden kommer att ligga kvar på den nivå det gjorde i november 1988 beräknades 70 % av hushållen med skatteskulder inte komma att klara av att betala skulderna inom fem år.

Den andra undersökningen dominerades också av ensamstående personer, med eller utan barn. Ensamstående utan barn utgjorde,

liksom i den första undersökningen, ungefär 60 % och ensamstå-

ende med barn 17 %. Av undersökningen framgår vidare att den

genomsnittliga skulden för gäldenärerna hos kronofogdemyndig-

heterna uppgick till ca 50 000 kr. I praktiken hade dock mer än hälften av dem skulder på mindre belopp än 20 000 kr. Till skillnad från de socialbidragssökande hushållen var det i stort sett en lika stor andel hushåll som hade sarnhälls- som konsumtionsskulder. Ett utmärkande drag i undersökningen var att många gäldenärer hade flera ärenden aktuella för verkställighet samtidigt.

Det sist nämnda har bekräftats av en av utredningen den 24 april 1990 företagen stickprovsundersökning, se bilaga 3, angående

skuldsituationen för fysiska personer som var föremål för ut-

mätning i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och

Kronobergs län. Med fysiska personer avses privatpersoner till skillnad från bolag eller andra juridiska personer. Bland de fysiska personerna kan emellertid förekomma näringsidkare som driver verksamhet i form av enskild firma. Ett ytterligare urvalskriterium

var att det var enskild - således inte stat eller kommun någon som hade vänt sig till kronofogdemyndigheten för att få hjälp med att driva in sin fordran, dvs. att det var fråga om s.k. enskilda mål (E-mål).

Resultatet av undersökningen var följande. I enskilda mål förekom

ide fyra länen 34 849, 16 708, 18 258 resp. 2 846 gäldenärer. Av

dessa i Stockholms län 1 530 i fem eller flera

gällde indrivning

mål. Motsvarande siffror var i övriga län 755, 831 och 172, dvs.

i de fyra länen ca 4,5 % av samtliga mål. Åldersmässigt och med

till skuldbeloppet dominerade i fråga om dessa särskilt hänsyn

skuldbelastade personer gäldenärer födda 1940-1949 och 1950- 1959. Det genomsnittliga skuldbeloppet låg i dessa åldersgrupper i Stockholms län på 219 635 kr. resp. 121 625 kr., i Göteborgs och Bohus län på 157 429 kr. resp. 137 421 kr., i Malmöhus län på 127 017 kr. resp. 151 287 kr. och i Kronobergs län på 110 729 kr. resp. 77 769 kr. Även vissa andra regionala skillnader fanns.

62 sou 1990:74

Genomsnittlig ränta var beträffande tillkommande banfordringar ker 1l,6-13,4 %, % och ñnansbolag 23,3-23,8 övriga 9,7-12,6%.

sou 1990:74 53

3 Nuvarande till skuld-

möjligheter

i

sanering Sverige

3.1 Inledning

Något rättsligt institut med namnet skuldsanering finns inte i

Sverige. Det finns emellertid vissa rättsregler som delvis fyller

samma funktion när en skuldtyngd gäldenär inte längre kan fullsina förpliktelser. Föreskrifterna om s.k. offentligt ackord göra och om konkurs hör hit. Även formerna för verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) bör nämnas i sammanhanget liksom en del specialregler om indrivning av offentligrättsliga fordringar. Författningsreglerna på området redovisasi avsnitt 3.2.

Sedan förekommer också formlösa ekonomiska uppgörelser länge mellan en gäldenär som är på obestånd (angående detta begrepp se under avsnitt 3.2.2.2) och hans borgenärer. Sådana brukar betecknas underhandsackord. På en del områden har det vidare

utvecklats särskilda förfaranden for att reda upp skuldtyngda

gäldenärers förhållanden. Främst bör här nämnas den s.k. kontonämndens verksamhet. Ett annat exempel är de uppgörelser om

ekonomisk rehabilitering som träffas vid en del kronofogdemyn-

digheter, bl.a. i Stockholms län. Ett

kronofogdemyndigheten exempel på särskild skuldreglering är den rådgivning ytterligare

som lämnas av juridiska enheten vid kriminalvårdens regionkansli i Stockholm till klienter inom kriminalvården. De formlösa ekonomiska uppgörelserna behandlas i avsnitt 3.3.

Socialtjänstens roll i berörs i avsnitt 3.4.

sammanhanget

64 sou 1990:74

3.2 Författningsregler

3.2.1 Offentligt ackord

Med ackord avses en ekonomisk uppgörelse mellan en gäldenär som är på obestånd (insolvent) och hans borgenärer. Den nu gällande ackordslagen (1970:847, AckL) reglerar i princip bara vad man brukar kalla offentligt ackord (tvångsackord), dvs. fall där uppgörelsen kommer till stånd genom ett beslut av domstol

efter en offentlig ackordsförhandling och kan genomföras mot en

borgenärsminoritets bestridande. Vid sidan härav förekommer som nämnts förut underhandsackord, dvs. formlösa överenskommelser som ingås på frivillighetens väg och kräver av alla

samtycke

berörda borgenärer. Överenskommelser av denna senare typ

behandlas ytterligare i avsnitt 3.3.1.

Det är ovanligt att offentligt ackord kommer till stånd beträffande

gäldenärer som inte hör till kategorin näringsidkare. Av den officiella statistiken (se Rättsstatistisk årsbok 1988, s. 181) framgår att antalet offentliga ackord 1987 uppgick till 103. 85 av dessa

rörde aktiebolag, 7 handelsbolag m.m. och 11 enskilda firmor.

Motsvarande siffror för 1989 var 63, 49, 7 resp. 7. Även andra

tillgängliga uppgifter ger belägg for att det sällan förekommer att

offentligt ackord gäller annat än företag (se Ingrid Arnesdotter,

Om betalningsinställelse och offentligt ackord, 1982, s. 55 not 1

och s. 56).

Mot nu angivna bakgrund har det synts tillräckligt att redovisa

endast huvuddragen i nuvarande ordning med offentligt ackord.

3.2.1.1 Inledningsskedet

Ackordsförfarande enligt AckL sker under medverkan av en god

man (1 § andra stycket). Närmare bestämmelser härom meddelas i 2-8 §§. I lagen ges vidare regler om skydd mot säraktioner under inledningsskedet (9-10 §§) och om de allmänna villkoren för

offentligt ackord (11 §).

God man förordnas av tingsrätt på ansökan av gäldenären för utredning och förhandling med borgenärerna om ackord (2 §). Finns det inte skälig anledning anta, att ackord kan komma till

sou 1990:74 55

stånd, skall ansökan avslås. Finns det t.ex. fog för ett antagande

att ansökan gjorts enbart i uppehållande syfte, bör den inte beviljas

(jfr riksskatteverkets handbok Konkurs & Ackord, 3 uppl. 1989, s. 169). Behörig tingsrätt är samma domstol som tar upp konkursansökan (6 §). Vissa formkrav beträffande ansökan om god man

är intagna i 5 §. Bl.a. krävs en kortfattad redogörelse för gäldenä-

rens ekonomi och ett förslag till hur borgenärerna skall tillgodoses efter ackord.

I 3 § ingår regler om gode mannens kvalifikationer. Han bör vara lagfaren. Han skall också i övrigt ha den insikt och erfarenhet som kräver och ha borgenärernas förtroende. Eftersom uppdraget frågor om ackord i stor omfattning handhas av de s.k. ackordscentralerna, dvs. särskilda konkurs- och ackordsavdelningar vid i landets tre största städer, utses ofta en köpmannaföreningarna

i

l vid en ackordscentral till man. Tanken är att tjänsteman god gode i

mannen skall förhandla med borgenärerna, upprätta bouppteckning

i l kan

I och i utreda boet. Arbetet skall till att gäldenären övrigt syfta

i

i ingå ackord med sina borgenärer, antingen genom underhands-

l ackord eller i form av offentligt ackord (se vidare Walin-Gregow,

l l Ackordslagen m.m., 1972, s. 25 f).

Gäldenären skall vid förvaltningen av sin egendom - han behåller i princip rädigheten själv - samråda med gode mannen, som övervakar att borgenärernas bästa iakttas (4 §). Missköter sig gäldenä-

ren, kan godmansförordnandet återkallas (7 §). Därmed upphör

ackordsförfarandet.

I 8 § en tvåmånadersfrist för det inledande skedet av

uppställs ackordsförfarandet. Den räknas från godmansförordnandet. Görs

inte ansökan om om ackord hos rätten inom

förhandling offentligt

fristen, förfaller verkan av förordnandet. Detsamma blir förhållandet, om försätts i konkurs vad som om

gäldenären (ifr sägs

9 § nedan).

innehåller AckL vissa om mot

Som har antytts förut regler skydd

säraktioner från En borgenär, vars fordran skulle borgenärerna. komma att omfattas av ackordet, har ingen rätt att utan vidare få

försatt i konkurs, sedan ett godmansförordnande med-

gäldenären delats (9 En konkursansökan mot skall i stället

§). gäldenären förklaras vilande i avvaktan på en uppgörelse med borgenärerna

66 sou 1990:74

eller en ansökan om offenlig såvida det inte

ackordsförhandling,

finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara.

På motsvarande sätt gäller i fråga om utmätning (10 §) att sådan

åtgärd visserligen inte är förbjuden men inte får leda till för-

säljning av den utmätta egendomen annat än med gode mannens medgivande eller vid risk exempelvis för förstörelse av hastig

egendomen. Har utmätning skett redan före godmansförordnandet,

fortsätter utmätningsförfarandet. Består utmätningen då förhandling om offentligt ackord beslutats, skall utmätningsförfarandet läggas ned på gode mannens begäran och utmätningen gå åter.

I 11 § återfinns regler om allmänna villkor för offentligt ackord. Som nämnts nyss skall ansökan om förhandling om offentligt ackord göras inom en tvåmånadersfrist från godmansförordnandet (8 § första stycket). Ett sådant ackord rör bara de icke förmånsbe-

rättigade borgenärerna (se vidare under 12 §). I 11 § preciseras, med utgångspunkt i att ackord skall ge alla principen likaberättiga-

de borgenärer lika rätt, bl.a. vad som är lägsta godtagbara utdelning, den s.k minstadividenden (andra stycket), och hur

småfordringar behandlas

(tredje stycket).

I fråga om minstadividenden krävs som 25 % be-

regel (jfr

träffande borgenärsmajoritet reglerna i 15 §). De

25-procentiga

ackorden tycks i praktiken vara de vanligaste Arnes-

(se Ingrid dotter, a.a. s. 105). Minstadividenden får underskridas, om lägre

ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle

omfattas av ackordet eller skäl för

synnerliga lägre procent föreligger. I förarbetena till AckL har uttalats att ett under-

skridande i det senare fallet bör ske bara i rena

undantagsfall (se

prop. 1970:136 s. 53 och 74; jfr även a.a. s.

Walin-Gregow, 42). Synnerliga skäl kan vara t.ex. att gäldenären kommit obestånd

på utan eget vållande till följd av sjukdom. Betalning av den före-

skrivna utdelningen skall ske inom ett år efter det att ackordet

fastställts, om inte samtliga berörda kända borgenärer medger

längre betalningstid.

Enligt paragrafens tredje stycke kan avsteg ske från likabehandlingsprincipen såvitt gäller småfordringar. ackord kan Offentligt

sålunda innehålla villkor att får full intill

borgenärerna betalning visst belopp, om avvikelsen kan anses med till skälig hänsyn

SOU l990:74 67

omfattningen av boet och övriga omständigheter. Beloppet får bestämmas från fall till fall efter vad som är skäligt (se beträffande småfordringar även 12 § tredje stycket). Avvikelse kan ske också beträffande viss borgenär, om denne medger det.

Ett ackord behöver inte gå ut på att fordringarna sätts ned. Enligt i 11 § kan ackord även avse, att bara får fjärde stycket gäldenären anstånd med betalningen (s.k. moratorieackord). Beträffande s.k. awecklingsackord se Walin-Gregow, a.a. s. ll och 46.

3.2.1.2 Domstolsskedet

AckL innehåller en rätt detaljerad reglering av förfarandet när en gäldenär vill inleda förhandling om offentligt ackord. Bestämmelser om själva ansökan återfinns i 22 §. Denna räknar upp vad som skall fogas till ansökan. Bl.a. skall vid denna fogas ett ackordsförslag (l p.), en bouppteckning (2 p.), en berättelse av gode mannen om boets tillstånd m.m. (4 ett av gode mannen att p.), intyg av minst två femtedelar av de i ackordsförslaget godtas bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp (kravet på förhandsanslutning, 6 samt förskott kostnaden för ackordsfrågans p.) på handläggning hos rätten samt av rätten säkerhet för vad godkänd som inte täcks av förskottet (8 p.). Förskottet utgör enligt 7 § numera 3 000 kr. ackordskungörelsen (1970:858)

Om gäldenärens ansökan inte är fullständig och han inte följer föreläggande att komplettera den, skall ansökningen awisas (24§). I så fall förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats. Tas ansökan däremot upp, skall gäldenären avlägga bouppteckningsed inför rätten (25 §). Så snart han gjort det skall rätten meddela beslut om förhandling om offentligt ackord (26 § första Beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och stycket). kungörs i ortstidning (24 Det finns möjlighet för § ackordskungörelsen). vars fordran inte blivit känd att hos gode borgenär skriftligen mannen anmäla sin önskan om att delta i ackordsförhandlingen (27 mot en fordran kan framställas av såväl gäl- §). Anmärkning denären som en och av mannen (28 borgenär prövas gode §).

De materiella verkningarna av en ansökan om offentlig ackordsföri 12-21 Flera av dessa är av central behandling regleras §§.

68 sou 1990:74

för förfarandet. Av skäl som tidigare redovisas här

tydelse angetts

endast huvuddragen.

Vilka borgenärer som är behöriga att delta vid ackord preciseras i 12 §. Bara borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet om ackordsförhandling deltar i denna. Borgenärer, som kan få täckning för sina fordringar genom kvittning eller vilkas fordringar är förenade med förmånsrätt, deltar inte. En kvittnings- eller kan emellertid helt eller delvis avstå

förmånsberättigad borgenär

från denna sin rätt och kan då delta i förhandlingen i motsvarande mån. Beträffande statens medverkan vid ackord såvitt avser skatter och avgifter hänvisas till vad som sägs nedan i avsnitt 3.2.4 och 3.3.4.3. En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor. Bestämmelserna om borgenär som har något förmånsrätt tillämpas även på borgenär som till säkerhet för sin

fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

På motsvarande sätt som i fråga om inledningsskedet finns beträffande dornstolsskedet regler om mot säraktioner från

skydd

borgenärerna (13 och 14 §§). Efter en ansökan om ackordsförhandling får gäldenären sättas i konkurs bara om det finns skälig anledning anta att ackord inte kan komma till stånd. I annat fall förklaras konkursansökningen vilande tills ackordsfrågan avgjorts. Det nu sagda gäller inte, om konkursansökningen gjorts av en borgenär vars fordran inte skulle omfattas av ackordet och särskilda skäl föreligger till antagande att borgenärens rätt är i fara. Försätts gäldenären i konkurs innan frågan om offentligt ackord avgjorts, förfaller ackordsfrågan. Beträffande utmätning stadgas (14 §) att efter ett beslut om ackordsförhandling utmätning inte får ske för en dessförinnan uppkommen fordran innan ackordsfrågan avgjorts. Om det ändå sker, är utmätningen utan verkan. En borgenär som har förmånsrätt i viss egendom kan dock

få denna utmätt. Den som t.ex. har panträtt i en fastighet är

sålunda oförhindrad att få utmätning i fastigheten.

Frågan om erforderlig borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

regleras i 15 §. Är minsta dividenden i ackordsförslaget 50 % eller mer, krävs för förslagets antagande att tre femtedelar av de

röstande på borgenärssammanträdet (se härom 29-33 §§) godtagit

förslaget och att deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande Vid

fordringarnas sammanlagda belopp. lägre

skall anses antaget, om tre fjärdedelar av

ackordsprocent förslaget de röstande enats om detta och deras fordringar uppgick till tre

av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda fjärdedelar

Detta är lika med summan av alla fordringar som

belopp. belopp i bouppteckningen eller senare blivit kända och med

tagits upp vilka borgenärerna enligt 12 § får delta i ackordsförhandlingen (se Walin-Gregow, a.a. s. 59).

Till om de materiella verkningarna av en ansökan om reglerna ackordsförhandling hör också bestämmelser om återoffentlig vinning (16-18 §§). I fråga om förutsättningarna för återvinning hänvisar AckL till konkurslagen (1987:672, KL). I 19 § föreskrivs att ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller som 12 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. En inte, enligt med förmånsrätt i viss egendom blir bunden av ackordet borgenär i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egendomen. I 20 § ñmis särskilda bestämmelser om kvittning. Och i 21 § klargörs att en

borgenär som godkänt ett ackordsförslag inte genom godkännandet

förlorar sin rätt mot borgensman eller annan som jämte gäldenären svarar för fordringen.

I AckL ingår också om borgenärssammanträde där omröstregler

om ackordsförslaget skall ske (29-33 §§). Sådant sammanning träde skall hållas inför rätten tre - fem veckor efter det att beslut fattades om ackordsförhandling. Gäldenären får inte offentlig återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av rätten.

I 34-36 om fastställelse av ackord. Hinder §§ ges bestämmelser kan t.ex. av formfel eller brist

mot fastställelse föreligga på grund

villkoren -

i uppfyllande av de allmänna i 11 § andra fjärde

I grova fall skall rätten ex officio vägra fastställelse

styckena.

I annat fall beror det på bestridande av ex-

(36 § första stycket).

en borgenär, om fastställelse skall vägras (36 § andra

empelvis I båda de nämnda situationerna skall ackordsfrågan stycket). vid en förhandling (34 § första stycket). Detsamma gäller,

prövas

om det vid inte kan avgöras om förslaget borgenärssammanträdet

eller förkastats av Skall ackordsfrågan inte

antagits borgenärerna.

vid en förhandling, skall rätten fastställa ackordet. prövas

Rätten kan av en borgenär vars fordran omfattas av på begäran ackordet förordna att mannen eller annan lämplig

gode person skall utöva över att fullgör sina åtaganden enligt tillsyn gäldenären

70 sou 1990:74

ackordet (37 §). Skäl till sådant förordnande kan föreligga t.ex. om endast en del av ackordslikviden betalas kontant (se även

Ingrid Arnesdotter, a.a. s. 127). På ansökan av en sådan borgenär som sagts nyss kan rätten i vissa fall förklara, att den eftergift som

genom ackordet medgetts gäldenären har förfallit (38 §). Det förutsätts att försummat sina

gäldenären grovt åtaganden enligt

ackordet, t.ex. genom att i hemlighet ha gynnat en borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande. Att gäldenären inte klarar av att genomföra ackordet är inte i och för sig en förverkandeanledning.

God man och är berättigade till arvode och ersättning

tillsynsman

för kostnader av gäldenären. Frågan prövas av rätten på begäran

av gäldenären eller den ersättningsberättigade (40 §). Arvode och

kostnadsersättning har allmän förmånsrätt i gäldenärens konkurs enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979).

Ackordsfrågan anses enligt 44 § avgjord, när genom beslut som

vunnit laga kraft 1. gäldenären medgetts att återta ackordsförslaget, 2. ackordsförslaget funnits inte vara antaget av borgenärerna, 3. fastställelse av antaget ackord vägrats eller 4. ackord blivit fastställt.

3.2.2 Konkurs

3.2.2.1 Allmänt om konkursinstitutet

Konkursinstitutet regleras i KL, vilken trädde i kraft den 1 januari 1988. KL skiljer inte som 1921 års konkurslag mellan olika slags

konkursförfaranden (stor mindre konkurs) utan gäller i

resp. princip alla konkurser, oavsett om de avser juridiska personer eller privatpersoner och oavsett tillgångarnas och skuldernas storlek.

Inom det enhetliga förfarandet har emellertid genom bl.a. fakultativa regler om anordnande av bevaknings- och anmärkningsförfa-

rande sörjts för att en konkurs kan handläggas på ett sätt som är

anpassat till boets beskaffenhet.

Gemensamt för alla konkurser är att det skall utses en förvaltare som har hand om konkursboet (1 kap. 3 § första Vidare

stycket). gäller att förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsyns-

3 § andra Som sådan vissa

myndighet (1 kap. stycket). fungerar kronofogdemyndigheter (7 kap. 25 §).

Statistiken visar att konkurserna i Sverige under de forsta årtiondena efter andra världskriget uppgick till 1 000-1 500 årligen (se SOU 1983:24 s. 445 f). Härav utgjorde bortåt hälften vad som då kallades fattigkonkurser. Vid 1960-talets mitt steg antalet konkurser till 2 000 och ökade sedan efter hand kraftigt till 1986, då siffran var 7 361. Härefter minskade antalet några år. 1987 var antalet 6 785 och 1988 6 414. 1989 steg det på nytt och uppgick

detta år till 7 714. Ökningen synes fortsätta under 1990.

uppgick 1982 till 1 014 av totalt 5 707 Privatpersonskonkurserna

konkurser (se Rättsstatistisk årsbok 1988, s. 177). Privatpersonskonkurserna 1 436 för att sedan minska till 1 017 år steg 1984 till 1987. 1988 var antalet 847 och 1989 uppgick siffran till 835. Under 1990 synes antalet öka på nytt.

Beträffande företagskonkurserna kan nämnas att av de 5 768 konkurserna av detta slag 1987 huvuddelen (3 913) rörde företag utan anställda. 1 735 fall farms l-2 anställda, i 497 3-5, i 283 i 183 11-20, i 117 21-50, i 31 51-100 och i 9 fall 100 eller 6-10,

flera anställda. Av de 5 768 företagskonkurserna 1987 rörde 3 574

628 handelsbolag och l 566 enskilda firmor. Föraktiebolag, antal anställda och foretagsform var likartad bedelningen på träffande de 6 879 1989, dock att andelen

företagskonkursema

aktiebolag var högre detta år (totalt 4 941).

Det finns ingen aktuell statistik som visar vem som är konkurssökande, gäldenären eller borgenärerna. 1971 års konkurslagskommitté redovisade vissa om förhållandena vid

uppgifter tillämp-

av 1921 års konkurslag (se SOU 1974:6 s. 222 f och 230).

ningen

Av dessa bl.a. att av totalt 1 299 konkurser som

uppgifter framgår

1971 avskrivits enligt 185 § i dåvarande konkurslag (s.k. fattig-

konkurser) 302 tillkommit på ansökan av gäldenären (23,2 %), 951 på ansökan av staten (73,1 %) och 46 på ansökan av annan borgenär (3,5 %). Se även kap. 2.

3.2.2.2 Huvuddragen i konkursförfarandet, m.m.

Konkurs förutsätter att gäldenären är på obestånd (är insolvent). Detta är den allmänna grunden för konkurs (l kap. 2 § första

72 sou 1990:74

stycket KL). Med obestånd avses att gäldenären inte kan rätteligen

betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig (1 kap. 2 § andra stycket). Insolvensbedömningen har även karak-

tären av en prognos, vid vilken man har att fråga sig om gäldenären trots av alla tänkbara resurser - däribland

utnyttjande egen

förvärvsförmåga och eventuell ny kredit - måste antas bli ur stånd att infria skulderna allt eftersom de förfaller (se Welamson,

Konkurs, 8 uppl. 1988, s. 20). Till den allmärma konkursgrunden är knuten vissa hjälpregler för att underlätta bevisningen om obestånd (2 kap. 7-9 §§). Reglerna avser bl.a. betydelsen av

gäldenärens uppgift att han är insolvent och av det förhållandet att det vid verkställighet enligt 4 kap. UB inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har framgått att gäldenären saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.

Konkursreglerna utgår från att när flera borgenärer inte kan få betalt fullt ut för sina fordringar förlusten i princip skall fördelas proportionellt i förhållande till storleken av vars och ens fordran. Konkursens primära uppgift är alltså att tillhandahålla ett system för att tvångsvis och i den ordning förmånsrättslagen (1970:979) anvisar tillgodose de konkurrerande betalningsanspråken. Förmånsrättslagen skiljer mellan särskilda förmånsrätter, t.ex. förmånsrätt på grund av handpanträtt och retentionsrätt i lös egendom

(4 § 2 p.) eller på grund av fastighetsinteckning (6 §), och all-

männa förmånsrätter, såsom förmånsrätt för skattefordringar o.d. (11 §) och för lönefordringar (12 §). Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt (jfr 15 §). Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt (18 §).

Närmare föreskrifter om konkursansökan och konkursbeslut finns i 2 kap. KL. Ansökan skall göras skriftligen hos den där

tingsrätt

bör svara i tvistemål som

gäldenären angår betalningsskyldigheti allmänhet (1 §). Är gäldenären sökande skall till ansökan fogas en

av honom underskriven bouppteckning (3 §). Är sökanden en borgenär skall han vid ansökningen länma uppgift om sin fordran och de i vilka han

omständigheter övrigt på grundar yrkandet (4 §).

Om rätten tar upp gäldenärens ansökan, skall rätten genast pröva den, om det inte finns särskilda skäl att inte godta gäldenärens påstående om sin insolvens. I så fall prövas frågan vid en förhandling normalt inom två veckor från det ansökan kom in (14 §). Borgenärs ansökan prövas alltid vid en sådan om inte

förhandling,

gäldenären medger ansökningen (16 §). Ett konkursbeslut skall

genast kungöras, och rätten skall därvid också bestämma tid för edgångssammanträde (dvs. det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed), utse konkursförvaltare och sända ut behövliga kallelser till nämnda sammanträde (24 §).

För gäldenären har ett beslut om konkurs den viktiga verkningen, att han inte längre får råda över den egendom som hör till konkursboet (3 kap. 1 § KL). Han får inte heller åta sådana för-

sig

bindelser som kan göras gällande i konkursen. Vissa från

undantag

gäldenärens rådighetstörlust är angivna i 3 kap. 2 §. Vad som ingar i ett konkursbo är närmare angivet i 3 kap. 3 § och regler om återvinning till konkursbo finns i 4 kap. Dessa senare regler förbigås här.

Den allmänna regeln i 3 kap. 3 § klargör att boet omfattar all

egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. Vad som är utmätningsbar egendom får enavgöras

ligt utsökningsrättens principer (se t.ex. Gregow, Utsökningsrätt,

2 uppl., 1990, s. 79 ff). Bestämmelser om gäldenärens beneficium, bestående i rätt att få ut och behålla nödvändiga lösören finns i 3 kap. 5 §. Bestämmelserna hänvisar i stort sett till motsvarande regler i 5 kap. 1, 2 och 4 §§ UB om vad som undantas

från utmätning (se härom avsnitt 3.2.3.1). I 3 4 § KL finns kap.

föreskrifter om gäldenärens rätt att behålla lön och arman inkomst under konkursen. Hans behov av det

försörjning tillgodoses på

viset att han får behålla inkomsten i den mån den inte, efter

skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som behövs för hans och

hans familjs underhåll samt för annan som

underhållsskyldighet

han har.

När ett konkursbeslut har meddelats får egendom som hör till konkursboet inte utmätas för fordran hos Om det ändå

gäldenären.

sker, är åtgärden utan verkan (3 kap. 7 §). Hinder möter dock inte att egendom, vari panträtt för viss fordran utmäts för

gäller, fordringen. I 3 kap. ges även ytterligare bestämmelser om

förhållandet mellan och konkurs liksom om

utmätning rättegång

vid konkurs m.m.

I 5 kap. regleras närmare vilka fordringar som kan göras gällande i konkursen (1-3 §§), vilken rätt som tillkommer med fordringar solidariskt betalningsansvar (4-9 som är

§§) och vissa fordringar

74 sou 1990:74

beroende av villkor (10 §), hur ränta beräknas på fordringar under konkurs m.m. (11-12 §§), hur vissa fordringar värderas (13-14 §§) och i vad mån kvittning i konkurs är tillåten (15-17 §§).

Gäldenärens ställning i konkurs påverkas inte bara ekonomiskt genom reglerna om rådighetsförlust m.m. utan också i andra hänseenden. I 6 kap. 1 § finns en föreskrift om förbud för en gäldenär som är att under konkursen driva

fysisk person närings-

verksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringsla- (1976:125). Det automatiska näringsförbudet gäller i princip gen inte jordbruksrörelse (se prop. 1986/87:90 s. 239 f), men reglerna om rådighetsförlust i 3 kap l § lär i praktiken hindra gäldenären från att fortsätta en sådan verksamhet. Utöver det nu sagda bör erinras om att under konkurs har en vidsträckt

gäldenären och närvaroplikt (6 kap. 2 §) liksom skyldighet att upplysningsinför rätten avlägga bouppteckningsed (6 kap. 3-5 §§). Skyldig-

heterna är sanktionerade (6 kap. 6-13 §§).

I konkursinstitutets funktion ligger att konkursboets egendom skall förvandlas till pengar och delas ut till borgenärerna. KL innehåller en rad föreskrifter om förvaltningen av konkursboet och

tillsynen

över förvaltningen liksom om försäljning av boets egendom, se 7 och 8 kap. Dessa föreskrifter skall inte redovisas här. Inte heller finns anledning uppehålla sig vid bevaknings- och anmärkningsförfarandet, vilket regleras i 9 kap. Ett sådant förfarande anordnas efter framställning från förvaltaren. Beslutet fattas av rätten. I 9

kap. 1 § utsågs att bevakning bör äga rum, om fordringar utan

förmånsrätt kan antas få i konkursen.

utdelning

En konkurs kan avslutas på flera olika sätt. I KL ges regler för i princip tre situationer: avskrivning på grund av otillräckliga och ackord m.m. Huvuddragen i dessa

tillgångar, utdelning avslutande förfaranden är följande.

Avskrivning regleras i lO kap. Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till av och förväntade konkurskostnader och

betalning uppkomna andra skulder som boet har ådragit sig (massaskulder), skall rätten

besluta om avskrivning av konkursen (1 §). Avskrivning får inte ske förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren avgett en berättelse över boets tillstånd m.m. (2 §). Också om tillgångarna förslår till konkurskostnader och massaskulder skall kon-

sou 1990:74 75

kursen skrivas av genast i en viss situation, om nämligen någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande (3 §). Vid avskrivning enligt l § kan ett förenklat utdelningsförfarande äga rum under vissa förutsättningar (4 §).

Utdelning i tillgångskonkurser regleras i 11 Här bl.a. kap. ingår regler om upprättande av utdelningstörslag (4 §), kungörande av förslaget (6 §) och rättens fastställande av utdelningen i konkursen (7-8 §§). Vidare finns bestämmelser om utbetalning av utdelningsmedel (9-l3 §§) Och förskottsbetalning (14-17 §§). En konkurs anses i nu förevarande fall avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning enligt 7 § (18 §).

En konkurs kan också avslutas genom att gäldenären träffar en frivillig uppgörelse med borgenärerna eller genom att rätten fastställer ett ackord. Regler om dessa fall finns i 12 kap. Vid en frivillig uppgörelse skall rätten besluta om nedläggning av konkursen (1 §). Vid ackord tillämpas ett förfarande som i mycket stämmer överens med offentligt ackord (3-28 §§). Förfarandet förutsätter att det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum. Ett fastställt ackord är bindande för alla kända borgenärer, och okända, som har haft rätt att efter rösta om bevakning ackordsförslaget (21 §). En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen (22 §). Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar så får betalt för sina långt möjligt fordringar (24 §).

Det förtjänar understrykas att utfallet av en konkurs för gäldenärens del blir väsentligt olika beroende på om den avslutas genom ackord eller inte. När ett ackord kommer till stånd i konkurs innebär det att de av ackordet berörda borgenärerna efterger sina fordringar i den mån de inte får någon utdelning för dem. Gäldenären blir alltså i motsvarande mån fri från sin betalningsskyldighet. Efter en konkurs, som inte avslutas genom ackord, svarar gäldenären alltjämt för hela det belopp av skulderna som inte .. betalats (se Welamson, a.a. s. 13 och Konkurs & Ackord, s. 33). u_ ... En annan . sak är, att enligt vissa associationsrättsliga regler en

76 sou 1990:74

juridisk t.ex. ett aktiebolag, är upplöst efter en konkurs person, som avslutas utan överskott, se t.ex. 13 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385). Detta att det i sådana fall inte längre finns

betyder

gäldenär mot vilken betalningskrav kan riktas. någon

Bestämmelser om kostnader i konkurs finns i 14 kap. Bestämmelserna avser bl.a. arvode och kostnadsersättning till förvaltare (1 §

första stycket 1 och 4-11 §§). I 4 § sista stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fast-

ställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §. Domstolsverket har med stöd av 42 § konkursförordningen (1987:916) utfärdat en konkursförvaltartaxa, enligt vilken ersättning för arbete för närvarande» utgår med 4 900 kr. Taxebeloppet får överskridas om konkursärendet krävt avsevärt mer arbete än normalt. Oavsett om konkursen är av nu nänmda eller annat slag bestäms arvodet till förvaltaren av rätten (14 kap. 4 §).

Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig (14 kap. 2 §). I den mån kostnaderna inte kan tas ut ur boet skall de betalas av staten. Är det någon annan borgenär än staten som har gjort konkursansökningen och avskrivs konkursen enligt 10 kap. l §, skall dock vad som inte kan tas ut ur boet betalas av borgenären. Denne svarar dock högst för ett belopp som motsvarar 1/10 av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (14 kap. 3 §).

3.2.3 Verkställighet enligt UB, m.m.

3.2.3.1 i

Några huvuddrag regelsystemet

Om en gäldenär inte betalar vad som åligger honom enligt en dom eller annan exekutionstitel, kan borgenären vända till kronofogsig

med om verkställighet (utsökning). Hur för-

demyndighet begäran

farandet gestaltar sig hos den exekutiva i UB

myndigheten regleras och utsökningsförordningen (1981:981).

UB avser inte bara indrivning av civilrättsliga förpliktelser. Den

tillämpas också i fråga om offentligrättsliga fordringar. I vissa hänseenden gäller enligt UB särskilda regler om hur mål om indrivning av fordringar av det senare slaget skall gå till (se även

sou 1990:74 77

avsnitt 3.2.4). UB skiljer mellan allmänna mål och enskilda mål. Allmänt mål är mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom samt vissa andra liknande fordringar som tillkommer staten eller kommun, t.ex. belopp som har förklarats förverkat eller som någon har ålagts att betala som annan särskild rättsverkan av brott (se vidare l kap. 2 §

utsökningsförordningen).

Andra mål är enskilda mål 6 § UB). (l kap.

UB anvisar två former för verkställighet som avser betalningsskyldighet: utmätning och införsel. Utmätning innebär att krono-

fogdemyndigheten tar i anspråk egendom som tillhör gäldenären, säljer egendomen och använder influtna medel till betalning av

utmätningsborgenärens fordran. Utmätning kan ske både av lös egendom (sakutmätning) och fast egendom. Särskilda regler finns om i vilken ordning utmätningsbar egendom får tas i anspråk (4 kap. 3-7 §§).

I 5 kap. anges vissa undantag från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov (gäldenärens beneficium). Bestämmelserna

syftar till att förbehålla gäldenären vad han behöver för sin

försörjning och att ge honom skydd för hem och personliga tillgångar m.m. Beneficiet avser följande i 5 kap. 1 § uppräknade kategorier av egendom, nämligen rent personlig utrustning (l p.), möbler och annan utrustning för hemmet (2 p.), utrustning för gäldenärens förvärsverksamhet eller yrkesutbildning (3 p.), egendom med övervägande personligt värde för gäldenären (4 p.),

hyresrätt till lägenhet (5 p.), bostadsrätt till lägenhet, såvida ej

gäldenären vid förvärv av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig till sina borgenärer eller det med till

hänsyn hänsyn gäldenärens

behov och bostadsrättens värde är att bostadsrätten un-

oskäligt dantas från utmätning (6 p.) samt vad som behövs för gäldenärens

underhåll under viss tid, i än en månad Vid regel ej längre (7 p.). bestämmande av gäldenärens beneficium skall tas skälig hänsyn även till vad gäldenärens behöver 2 §).

familj (5 kap.

Särskilda bestämmelser gäller om hur gäldenärens lön (och vissa motsvarande ersättningar) får tas i anspråk exekutivt. Två former finns: utmätning av lön (7 kap.) och införsel (15 kap.). De två formerna överensstämmer i sina grunddrag. I båda fallen ålägger

kronofogdemyndigheten arbetsgivaren (eller den som utger ersätt-

ningen) att innehålla viss del av gäldenärens lön och tillställa

78 sou 1990:74

kronofogdemyndigheten beloppet, varefter det redovisas till den som begärt verkställighet. Kronofogdemyndighetens beslut avser

främst lön som ännu inte förfallit till betalning. Viktiga skillnader finns dock. Löneutmätning kan ske för uttagande av fordringar av vilket slag som helst, medan införsel kan ske i huvudsak bara för underhållsbidrag, skatter och allmärma avgifter. Det belopp som

skall förbehållas gäldenären för hans eget och hans familjs

underhåll m.m. skall vara större vid än

betydligt löneutmätning

vid införsel (se Gregow, a.a. s. 283). Enligt 7 kap. 4 § får sålunda lön tas i anspråk genom utmätning endast i den mån lönen uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans

familjs underhåll samt till fullgörande av underhållsskyldighet som

i övrigt åvilar honom (se även 7 kap. 4 § utsökningsförordningen). Motsvarande förbehållsbelopp vid införsel bestäms på det sätt som närmare anges i 15 kap. 6 a § UB. Också i ett annat hänseende avviker införsel från utmätning. Medan införsel i princip får ske utan särskild tidsbegränsning tills införselfordringen blivit betald, får löneutmätning inte pågå mer än sex månader per år, oavsett antalet utmätningsfordringar (7 kap. 5 § UB). Slutligen bör anmärkas att införsel går före löneutmätning (15 kap. 17 § UB).

Reglerna i UB om gäldenärens beneficium vid utmätning av lös egendom och om vad som skall förbehållas gäldenären och hans familj vid införsel eller utmätning i lön går tillbaka på motsvarande regler i äldre utsökningslagstiftning. Reglerna fick sitt sakliga innehåll genom partiella reformer på 1960- och 1970talen. Vid en reform 1968 (prop. 1968:130, lLU 1968:48 och

rskr. 1968:362) förstärktes kraftigt det skydd som tillförsäkras

gäldenärerna vid sakutmätning. Ändringarna föranleddes av såväl

den samtidigt genomförda effektiviseringen av löneexekutionen som en önskan att anpassa reglerna om beneñcium till den allmärma standardhöjningen. I sammanhanget gjordes också en

ändring i då gällande konkurslag i syfte b1.a. att gäldenären

skall få behålla sin arbetsinkomst utan av

regelmässigt intrång

konkursboet (se numera 3 kap. 4 och 5 §§ KL). Genom en reform

1971 utvidgades gäldenärens beneficium vid sakutmätning till att i princip omfatta även bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenä-

ren till stadigvarande bostad (prop. 1971:12, LU 1971:9 och rskr.

1971:125). Till stöd för denna förstärkning av utmätningsskyddet anfördes starka sociala skäl (prop. 1971:12 s. 89). I rättspraxis

har märkts en tendens att som utmätningsfria godta bostadsrätter

sou 1990:74 79

(avseende familjebostäder) med ett värde om ca 200 000 kr. (se NJA 1989 s. 409 I-IV; jfr även NJA 1987 s. 575 I och II).

Vid de berörda reformerna på det exekutiva området har lagstiftaren vägt in hänsynen till den allmärma betalningsmoralen. I förarbetena till 1968 års reform uppehöll sig lagberedningen i sitt delbetänkande (SOU 1964:57) Utsökningsrätt III bl.a. utförligt vid denna fråga (betänkandet s. 218). Beredningen menade att man är hänvisad till en allmän skälighetsbedömning med utgångspunkt i den ändrade syn på hithörande frågor som nu råder och med blick på den fortsatta utvecklingen. Härvid får beaktas inte bara den allmänna standardhöjningen som givetvis måste återspeglas även i ett ökat beneñcium utan också formerna för den nutida produktionen och distributioneni allmänhet. För att främja en snabb avsättning av varor lämnas i vid omfattning konsumtionskredit, antingen utan att någon säkerhet krävs eller under äganderättsförbehåll, när varan lämpar sig därför. Med mera intensiv försäljning måste distributörerna räkna med risken att betalning inte

inflyter i ett ökat antal fall. Härmed förenad förlust inkalkyleras och slås

ut på konsumenterna i form av något om inte

förhöjda priser, konkurrensen är alltför hård. Huruvida säljarna att av lyckas

utestående fordringar driva in en bråkdel mer eller mindre,

behöver därför med nutida försäljningsorganisation inte spela så

stor roll för deras ekonomi. Å andra sidan - framhöll beredningen - är det uppenbart, att förlusten på dåliga betalare inte bör bli för

stor. Även om säljarna kan gardera sig eller återvinna förlusten

genom förhöjda priser, är det ju inte önskvärt, att konsumenterna belastas med en kännbar förhöjning som beror på att andra köpare underlåter att sina Samma

fullgöra förpliktelser. synpunkter beträffande produktion och distribution menade beredningen att

man kan bankers och andra kreditinstitutioners

anlägga på kreditgivning. Beredningen uttalade vidare bl.a.:

Liksom på det straffrättsliga området kriminaliseringen av ett antal asociala handlingar har sin största betydelse ur allmånpreventiv synpunkt torde det över hela fältet vara ovedersågligt, att själva indrivningshotet är i och för sig av långt större ekonomisk betydelse än resultatet av den indrivning som måste genomñras tvångsvis. Betalningsmoralen upprätthålls sålunda väsentligen redan genom att exekutionsmöjligheten existerar. För att detta hot skall verka är emellertid också nödvändigt, att det är allvarligt menat. Det år därför även av preventiva skål uteslutet att bestämma gäldenårens beneñcium alltför omfattande på den grunden att

80 sou 1990:74

Lex. affärsvärlden eller staten i fråga om skattekrav till synes utan större olägenhet kan tåla förlusten i ett avsevärt antal fall.

Lagberedningens allmärma överväganden i fråga om beneflcium i stort sett av remissinstanserna, och även chefen för godtogs

anslöt sig till de grundläggande bedömningar justitiedepartementet

som låg bakom beredningens förslag till vidgat utmätningsskydd

1968: 130 s. 84 och 89). Departementschefen framhöll bl.a.

(prop. att i den mån löneinkomster inom vissa gränser blev gäldenärernas för exekution och lönetillgångar alltså stod till tillgängliga för täckande av borgenärernas krav, minskade betänkförfogande mot att medge gäldenärerna ett generösare beneñcium. ligheterna Vid framkom inte några synpunkter

riksdagsbehandlingen nya

såvitt gäller utmätningsskyddet (lLU 1968:48).

Den avvägning som sålunda gjordes mellan borgenärernas önskemål om effektiv indrivning och gäldenärernas intresse av att få behålla en att försörja sig och sin familj har inte rimlig möjlighet blivit föremål för av natur vid

förnyade överväganden generell

senare reformer på exekutionsrättens område. Vid tillkomsten av UB chefen för justitiedepartementet att det inte fanns ansåg att överväga utformningen av reglerna tillräcklig anledning på nytt om beneñcium och andra undantag från utmätning (prop.

1980/81:8 s. 496). Införandet av KL den 1 januari 1988 medförde

inte förändring i sak av konkursgäldenärens ställning såvitt någon avser hans rätt att behålla inkomst och få ut egendom som enligt UB undantas från utmätning (prop. 1986/87:90 s. 208).

UB innehåller bestämmelser om förfarandet hos krono-

utförliga Dessa kan delas in i två huvudgrupper. Den fogdemyndigheten.

ena består av allmänna om förfarandet (2 kap.) och den

regler

andra av sådana regler som gäller de särskilda verkställighetsformerna och deras tillämpning (4-15 kap.). Här saknas anledning att utöver vad som sagts i det föregående uppehålla sig vid

enskildheter i regelsystemet. Beträffande gäldenärens möjligheter

att få anstånd med verkställighet bör nämnas följande. Enligt 4 10 § skall utmätning ske så snart som möjligt efter det att kap.

handlingar har kommit in till kronofogdemyndigheten.

behövliga Sökanden kan emellertid lämna anstånd. Då inställs vidare

i målet. Lämnar sökanden anstånd med utmätning verkställighet och varar anståndet mer än sex månader från ansökningsdagen, är

sou 1990:74 31

ansökningen förfallen. Ger sökanden anstånd fler än ga gånger, är ansökningen också förfallen.

De återgivna bestämmelserna i 4 kap. 10 § UB gäller inte i allmänna mål (4 kap. 36 §). I sådant mål skall utmätning ske så snart som möjligt efter det att indrivningsuppdraget har förts in i systemet för automatisk databehandling (det s.k. REX-systemet) och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. I praktiken beviljar kronofogdemyndigheten uppskov med betalningen i allmänna mål, t.ex. genom upprättande av avbetalningsplan (se även riksskatteverkets handbok Utsökning, 1984, s. 28 och SOU 1987:10 s. 289 ff). Kronofogdemyndigheterna har också flera andra uppgifter än verkställighet enligt UB. I 20-22 §§ konsumentkreditlagen (1977:981) ges bestämmelser om handräckning för av vara. En kreditgivare kan hos kronofogdemyndigåtertagande heten söka sådan handräckning, under förutsättning att rörande kreditköpet har upprättats en av parterna underskriven handling, som innehåller förbehåll om återtaganderätt m.m. Handräckning får beviljas, om det är uppenbart att vissa förutsättningar som anges i 15 § andra stycket konsumentkreditlagen föreligger (minimikrav beträffande dröjsmålets storlek). Handräckning får ej beviljas beträffande vara som enligt 5 kap. 1-3 §§ UB undantas från utmätning.

Motsvarande regler om för återtagande av vara handräckning finns i 11-17 om mellan §§ lagen (1978:599) avbetalningsköp näringsidkare m.fl.

3.2.3.2 Statistiska uppgifter

Av officiell statistik (Rättsstatistisk årsbok 1988) framgår beträffande allmänna mål att under 1987 debiterades hos landets då 81 kr. och drevs in 2,79 kronofogdemyndigheter 6,0 miljarder kr. kr. avkortades och 1,5 miljarder kr. miljarder 1,77 miljarder Vid av 1987 kvarstod skatte- och preskriberades. utgången avgiftsskulder om 17,2 miljarder kr. Härav var 15 % bearbet- 50 % avskrivna terningsbart fordringsbelopp, belopp (beträffande se avsnitt 3.2.4), 26 % under bevakning utan att inminologien sker och 9 % där anstånd beviljats. Vid drivning fordringsbelopp samma fanns 400 000 registrerade, vartidpunkt drygt gäldenärer av ca 235 000 hade aktuella skulder med ett totalt skuldbelopp om

82 sou 1990:74

8,5 miljarder kr. Av dessa hade 58 % skulder på upp till 5 000 kr. 7 % hade skulder på mer än 100 000 kr.

Under 1987 redovisade i enskilda mål

kronofogdemyndigheterna

645 miljoner kr. avseende utsökning och återtagning och 274

miljoner kr. avseende införsel av underhållsbidrag. Samma är inkom 5 436 ärenden om exekutiv försäljning av fast egendom, vilket är 14 % färre ärenden än 1986 och det lägsta antalet sedan 1982.

Förhållandet mellan antalet inkomna allmänna mål och motsvarande siffra för enskilda mål visar under senare delen av 1980-talet en tendens till minskning av de förra målen och Ökning av de senare. 1986 inkom 1069 403 allmärma mål mot 927 605 år 1987. För de enskilda mälen var motsvarande siffror 456 674 resp. 465 213 (30 resp. 33 % av det totala antalet mål). Av dessa mål var 429 093 resp. 439 246 utsökningsmål. Målen om införsel utgjorde ca 20 000 båda åren. 1988 hade de enskilda målen ökat till 535 291 (36 % av det totala antalet mål). Samtidigt ökade de allmärma målen till 964 589. Under 1989 har ökningen av de enskilda målen fortsatt. De allmänna målen har däremot på nytt minskat.

3.2.4 Särskilda regler om offent-

indrivning av ligrättsliga fordringar

Vid sidan av de allmänna föreskrifterna om

offentligt ackord,

konkurs samt UB har sedan funnits ett

verkställighet enligt länge stort antal särregler om indrivning av offentligrättsliga fordringar (skatter, avgifter m.m.). Det finns bl.a. särregler om vem som utövar det allmännas borgenärsfunktion och om vilka indrivnings-

åtgärder som får företas beträffande olika av I

typer fordringar.

det följande lämnas en översikt över sådana i den män de särregler

har intresse för bedömningen av frågan om skuldsanering för fy-

siska En för indriv-

personer. utförligare redogörelse gällande ningsregler och deras tillämpning har lämnats av skatteindrivnings-

utredningen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. (s. 91 ff). Det bör betonas att vad som här avses bara är de offent-

ligrättsliga fordringarna. Hur statens fordringar i privaträttsliga

angelägenheter bevakas är en annan sak. I denna del kan hänvisas

exempelvis till departementspromemorian (Ds Ju 1983:5)

Myndig-

heternas av statens rätt 73

bevakning (s. ff).

sou 1990:74 83

Borgenärsfunktionen när det gäller skatter, avgifter o.d. är splittrad på olika som har innehållits myndigheter. Skatt, genom skatteavdrag av arbetsgivare, skall enligt 52 §uppbördslagen (1953:272, UBL) betalas till Detsamma länsskattemyndigheten. gäller sådan preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag, preliminär B-skatt samt tillkommande skatt. Också i fråga om t.ex. har arbetsgivaravgifter länsskattemyndigheten hand om uppbörden, se 9 § om lagen (1984:668) uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Beträffande böter och andra fordringar av karaktär är straffrättslig rikspolisstyrelsen central uppbördsmyndighet, se 4 § bötesverkställighetslagen (1979:189)

och 3 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197). Ytterligare

exempel på myndigheter som utövar statens borgenärsfunktion lämnas i SOU 1987:10 s. 93 f.

Indrivningen av endera av två offentligrättsliga fordringar följer huvudvägar. Vanligast är att fordringarna överlärrmas till kronofogdemyndigheten för indrivning (ifr 59 § UBL). De avförs då i allmänhet ur den uppdragsgivande myndighetens räkenskaper. Samtidigt uppdebiteras de i hos räkenskaperna kronofogdemyndigheten. Om indrivning inte kan de normalt kvar där för ske, ligger bevakning till dess preskription inträder. De som handmedelsslag läggs i nu angiven kallas Den ordning månadsräkningsmedel. andra huvudvägen att i bygger på bevakningsuppgiften princip ankommer på skatte- eller eller den som i avgiftsmyndigheten annat fall är sökande. Detta gäller t.ex. stämpelskatt och tull. Om fordringen inte kan tas ut av kronofogdemyndigheten, återredovisas fordringen till som svarar för fortsatta uppdragsmyndigheten, bevakningsåtgärder. Medel av nu avsett brukar kallas slag handräckningsmedel.

Åtskilliga författningar på skatte- och avgiftsområdet innehåller be-

stämmelser om anstånd med se t.ex. 48-51 betalningen, §§ UBL. Beslut om anstånd meddelas av skatte- eller avgiftsmyndigheten. Anstånd får beviljas bl.a. då den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt av arbetslöshet eller på grund sjukdom eller annars oförvållat. förhållandet mellan anstånd detta Angående av slag och utmätning se NJA 1989 s. 137.

l allmärma mål kan kronofogdemyndigheten - som har nämnts i avsnitt 3.2.3.1 medge uppskov med betalningen. En överens-

84 sou 1990:74

kommelse om medför inte någon bundenhet av avbetalning art för statens företrädare (se NJA 1959 s. 238). civilrättslig

I 59 § UBL bemyndigande för kronofogdemyndigges ett allmänt heten att vidta vid indrivningen. Sökanden verkställighetsåtgärder i allmänna mål företräds av kronofogdemyndigheten (2 kap. 30 § andra stycket UB).

I skatte- och finns åtskilliga bestämmelser avgiftsförfattningarna enligt vilka en har att verkställa återbetalningar o.d., myndighet s.k. restitutioner. I bestämmelserna föreskrivs ofta att myndigheten från skall räkna av vissa fordringar som staten restitutionsbeloppet har mot den t.ex. 68 § 4 mom. återbetalningsberättigade (se av motsvarande slag kan ske även hos kronofog- UBL). Avräkning om avräkning vid återbedemyndigheten enligt lagen (1985: 146) talning av skatter och avgifter.

av konkurs i indrivningen regleras i 62 § UBL. Användningen Det ankommer i att i det enprincip på länsskattemyndigheten skilda fallet förordna kronofogdemyndigheten att göra konkursansökan. Förordnande skall meddelas när den förra myndigheten finner att en bör försättas i konkurs här i riket. Skattebegäldenär får dock inte utan skäl understiga 300 kr. loppet synnerliga kan också meddela ett generellt bemyndi- Länsskattemyndigheten för att konkursansökan. gande kronofogdemyndigheten göra Sådana har lämnats i stor utsträckning (ifr SOU bemyndiganden 1987:10 s. 111; se vidare a.a. s. 345 ff).

kan av skatt rum under vissa Enligt 66 § UBL avskrivning äga t.ex. om den saknar närmare angivna förutsättningar, skattskyldige och införsel inte kan ske. Fråga om avutmätningsbara tillgångar av (67 § Avskrivning prövas länsskattemyndigheten UBL). innebär att det aktiva indrivningsarbetet avbryts på skrivning obestämd tid. inte och indriv- Betalningsskyldigheten påverkas kan om det finns skäl till det. ningen återupptas

en gäldenär ackord som rör skatt, kan länsskattemyndig- Bjuder heten UBL anta i denna enligt 62 § tredje stycket ackordsförslaget om det kan anses vara till fördel för det allmänna. Eftersom del, det allmänna har förmånsrätt för skattefordringar o.d., kan inte delta i offentligt ackord utan att avstå länsskattemyndigheten från förmånsrätten. Beträffande statens medverkan i underhands-

ackord hänvisas till avsnitt 3.3.4.3. Ackordsförslag, som inte framställs i konkurs eller enligt AckL, får enligt nyss nämnda lagrum antas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkärmer detta. Beträffande annan skatt än sådan som avses i 1 § första stycket UBL hänvisas i 1 § förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter bl.a. i fraga om ackord till 62 § UBL. I tredje stycket förordningens 2 § sägs att den centrala beskattningsmyndigheten eller, om sådan inte finns, beslutar om ackord i dessa fall. länsskattemyndigheten Se vidare SOU 1987:10 s. 377 ff.

Till bilden hör även att det för vissa skatter fimis speciella regler om nedsättning eller befrielse (eftergift).

Bestämmelser om nedsättning av eller befrielse från indirekta skatter finns i fråga om mervärdeskatt i 76 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och i fråga om punktskatter i 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och 88 § vägtrañkskattelagen (1988:327). Nedsättning eller befrielse kan medges av regeringen eller myndighet som bestämmer, regeringen om det finns synnerliga skäl. Gemensamt för de nu nämnda bestämrnelserna är att de tar sikte på fall där av de tillämpning vanliga beskattningsreglerna skulle leda till ett resultat som framstår som materiellt oriktigt eller stötande. I fråga om arbetsgivaravgift gäller enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare att en arbetsgivares att skyldighet betala avgift får efterges av den lokala om han Skattemyndigheten inte insåg och med till måste hänsyn föreliggande omständigheter anses ha saknat anledning att räkna med att han var arbetsgivare. Bestämmelser om eftergift av arvsskatt och gåvoskatt finns i 56 och 57 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Den myndighet (underrätt eller länsskattemyndighet) som har beslutat i skatteärendet kan medge eftergift bl.a. om den som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva avlider inom viss tid därefter. Härutöver kan i vissa regeringen medge eftergift fall, bl.a. när anstånd har med av skatten och den medgetts betalning förvärvade egendomen därefter har gått ned avsevärt i värde. Fordringar som omfattas av avskrivningskungörelsen (1965:921) kan enligt 11 § i kungörelsen efterges, av billighetsskäl (såsom gäldenärens sjukdom e.d.), av s.k. bevakningsmyndighet och vissa andra om inte myndigheter fordringens kapitalbelopp överstiger

86 sou 1990:74

50 000 kr. Är beloppet högre kan eftergift medges av regeringen.

Böter och därmed jämställda fordringar får enligt 12 § bötesverk- (1979:189) efterges av kronofogdemyndigheten, ställighetslagen om indrivning av böterna skulle vara till men för den synnerligt bötfällde eller någon som är beroende av honom för sin försörjning. får inte meddelas om det är påkallat från allmän Eftergift att indrivningen fortgår. synpunkt

Slutligen skall nämnas att brottspåföljd eller annan sådan rättsvetkan av brott kan efterges eller sättas ned av regeringen genom nåd. Skälen torde i allmänhet vara till den dömdes återanhänsyn passning i samhället. I fråga om böter m.m. finns alltså två vägar att få eftergift på, och grunderna torde i många fall vara desamma.

Till borgenärsuppgifterna vid indrivning hör att vidta åtgärder som hindrar preskription. Här gäller beträffande de flesta medelsslagen lagen (1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. För skatt gäller en i princip definitiv preskriptionstid på fem år, vanligen räknat från utgången av det kalenderår när skatten förföll till betalning. Preskriptionstiden kan förlängas i särskilda fall, t.ex. vid anstånd med betalningen, se 4-9 §§ skattepreskriptionslagen.

Återbetalning

3.2.5 och indrivning av fordran

avseende studiemedel

3.2.5.1 Allmänt om studiemedel

Studiemedel är en form av studiestöd vilken regleras av bestämmelser i studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418). Berättigad till studiemedel är den som studerar heltid eller deltid) vid antingen utbildning (på gymnasial from. höstterminen det år han fyller 20 år eller vid universitet och högskola och andra Studiemedel eftergymnasiala utbildningar. består av studiebidrag och studielån samt (i visst fall) resekostnadsersättning.

Studiemedel beviljas för närvarande med 9,44 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för vissa tidsperioder (för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar). Av totalbeloppet utgör studiebidraget 2,78 % av basbeloppet per tidsperiod. Återstoden är lån. För ett läsår om nio må-

nader blir studiemedlen for en heltidsstuderande totalt ca 170 %

av basbeloppet, varav ca 50 % och ca 120 % lån bidrag (för 1989 utgjorde studiemedlen maximalt 47 406 kr.).

Studiemedelssystemet reformerades fr.o.m. den 1 januari 1989 (prop. 1987/881116, SfU 26, rskr. 328). Reforrnen innefattade ändringar inte bara i fråga om villkor och belopp (totalbeloppet höjdes från 145 % till 170 % av för ett läsår om nio basbeloppet månader) utan också beträffande för ordningen återbetalning av studielån, vilken gjordes inkomstrelaterad. Med till de hänsyn stora skillnaderna mellan vad som före härvidlag gällde 1988 års reform och vad som gäller efter årsskiftet 1988/89 finns det anledning redovisa de olika reglerna var för sig.

Genom Övergångsbestämmelser till i ändringarna studiestödslagen har det gjorts möjligt för den som beviljats studiestöd för tid före 1989 att begära att detta efter 1989 skall återbetalas enligt den nya ordningen. Uppgift saknas om i vilken utsträckning sådan begäran framställts.

Centrala studiestödsnämnden är central för (CSN) myndighet studiesociala frågor och administrerar av studieåterbetalningen stöd.

3.2.5.2 före den l

Ordningen januari 1989

Enligt vad som gällde före den 1 januari 1989 ord- (den gamla ningen) skall den som studielån uppburit återbetala detta genom årliga avgifter med början tredje året efter det den studerande senast fått studiestöd. Den årliga avgiften beror på skuldens storlek och antalet

återbetalningsår. Återbetalningen fördelas på åren fram

t.o.m. det år under vilket den 50 år återbetalningsskyldige fyller eller, om denna tid är kortare än 15 15 år. För studerande år, på i åldrarna 36-51 år och 51-65 år tillämpas systemet på motsvarande sätt. Den minsta avgiften är 1/10 av Efter det basbeloppet. första avgiftsåret räknas avgiften upp med ett som regleringstal 1989 var 4,2 %. Ränta inte lånet. Detta kan inte löper på sägas upp av staten såvitt avser icke förfallen men den återbedel, talningsskyldige har rätt att betala i snabbare takt än den normalt förutsätta.

88 sou 1990:74

Den som har nedsatt betalningsförmåga kan beviljas uppskov med att betala den årliga avgiften. Helt uppskov medges den som har en betalningsförmåga som är lägre än 3,5 x basbeloppet (dvs. 97 600 kr. för = Vid 1989) avgiftsgränsen. högre betalningsförmåga kan avgiften sättas ned efter ansökan hos CSN, som därvid utgår från den återbetalningsskyldiges s.k. avgiftsunderlag. Om skäl föreligger, kan CSN även i annat fall medge synnerliga nedsättning av avgiften (8 kap. 46 § studiestödslagen i dess äldre t.ex. av till kostnader i samband med lydelse), hänsyn sjukdom eller för barn eller för den som har särskilt stor försörjningsbörda. Nedsättning kan f.n. också medges den som kontinuerligt måste få kompletterande socialhjälp eller som av skattemyndighet beviljats nedsatt preliminärt skatteuttag på grund av existensminimum.

att betala studiemedelsavgift bortfaller, om den Skyldigheten dör. som inte debiteras innan återbetalningsskyldige Avgifter, denne 65 avskrivs normalt. CSN kan på ansökan vidare fyller år, skriva av studiemedelsskuld, om den sökandes arbetsförmåga är väsentligt nedsatt för hela livet och hans ekonomi till följd av detta inte gör det möjligt att betala avgifterna. De fall som här åsyftas är sjukdom, handikapp och liknande. Även den som inte kan förvärvsarbeta av vård av barn och som får på grund handikappat Vårdbidrag från allmän försäkringskassa kan få årsavgiften avskriven. Utöver nu nämnda fall (och ett särskilt fall avseende studiemedel för vuxenstudier) kan avskrivning ske endast om CSN finner synnerliga skäl föreligga.

debiteras som preliminär, slutlig och kvarstående avgift. Avgift som inte inom föreskriven tid får tas ut Avgiftsbelopp erlagts genom utmätning utan föregående dom eller utslag (8 kap. 73 § studiestödslagen i dess äldre Hos kronofogdemyndigheten lydelse). handläggs indrivningen som allmänt mål. Enligt 1 § lagen (1982: 188) om av skattefordringar m.m. tillämpas lapreskription gen inte på fordringar enligt studiestödslagen (se prop. 1981/ 82:96 s. 27).

I två domar den 28 1986 har kammarrätten i Sundsvall augusti (mål 3137-1985 och 3991-1985) uttalat att vid offentligt ackord för en studielånstagare statens fordran på ärmu ej återbetalda, återbetalningspliktiga studiemedel i sin helhet är att jämställa med axman fordran, varför staten enligt 12 och 19 §§ AckL är oprioriterad bunden av det fastställda ackordet.

sou 1990:74 39

Den 1 januari 1989 uppgick statens samlade fordran på studielånstill 44,5 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på tagare 931 738 Den skulden uppgick till

personer. genomsnittliga

47 834 kr. Antalet återbetalningsskyldiga var 717 727 personer och deras totala skuld uppgick till 30,8 miljarder kr. Deras genomsnittliga skuld var 43 027 kr. Av de återbetalningsskyldiga

hade 53 740 en skuld om 100 000 - 149 999 kr., personer 13 338 en skuld om 150 000-199 999 kr. och 3 215 personer en skuld på 200 000 kr. och däröver.

Uppskov med preliminär avgift söktes 1988 av 150 841 personer (av totalt 682 107). Ansökningarna beviljades helt i 89 % av fallen

och delvis i 7 %, medan 4 % avslogs. Beslut om avskrivning av

studieskuld fattades 1988 i följande fall, nämligen på grund av ålder i 957 fall, sjukdom i 313 fall, dödsfall beträffande 1 186 vuxenstudier i 404 fall, handikappat barn i 98 fall och personer, skäl i två fall. Totalt avskrevs ett belopp om 45,2

synnerliga

miljoner kr.

3.2.5.3 Ordningen efter den l januari 1989

Den ordningen som nämnts förut flera

nya skiljer sig på punkter

från det tidigare systemet. På nya studielån skall betalas ränta

(under 1989 5,6 %). Lånet skall jämte räntan betalas tillbaka med ett visst belopp varje kalenderår (årsbelopp). Detta belopp är fyra

av den inkomst, dvs. den samman-

procent återbetalningsskyldiges

räknade inkomsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året fore vid det årsskifte

återbetalningsåret. Återbetalningen påbörjas

som följer minst sex månader efter det att studier med studiestöd avslutats. Liksom enligt den kan studielån inte

gamla ordningen

sägas upp till omedelbar betalning. Vid 1988 års reform har hänvisats till att en bestämmelse om omedelbar uppsägning inte bör finnas i en med så framträdande sociala som

lagstiftning inslag

studiestödslagen (se prop. 1987/88:116 s. 51 f).

Även i det nya systemet finns vissa möjligheter till nedsättning av eller uppskov med årsbeloppet. Reglerna är emellertid betydligt

mer restriktiva eftersom storlek automatiskt

årsbeloppets anpassas

till betalningsförmåga. Det finns således inte något låntagarens

behov av en generell avgiftsgräns.

90 sou 1990:74

Möjligheterna till överensstämmer

avskrivning på väsentliga

punkter med den gamla ordningen.

Vad gäller indrivning av årsbelopp och andra

avgifter enligt

studiestödslagen som inte har betalats inom föreskriven tid

föreskrivs liksom förut att

de får tas ut genom utmätning utan

föregående dom eller utslag. Av 8 16 § andra

kap. stycket framgår att indrivningsåtgärder beträffande obetalda inte behöver årsbelopp

vidtas under längre tid än tre år efter för-

betalningsåret. Enligt

arbetena innebär det inte att den blir fri från

återbetalningsskyldige

något belopp. Låneskulden kommer tvärtom vid utebliven betalning att öka, eftersom den obetalda räntan vid årets slut upplupna läggs till kapitalskulden (prop. 1987/882116 s. 68).

Beträffande preskription påpekas i förarbetena (nämnda s. prop.

68 f) att statens fordringar på av studiemedel återbetalning är

underkastade den allmänna

tioårspreskriptionen (se även kammar-

rättens i Sundsvall dom den 27 februari 1989 i mål 3409-1988).

3.3 former för

Oreglerade skuldsanering

Vid sidan av de i lag reglerade formerna för ackord och konkurs, specialexekution har utvecklats ett antal oreglerade former för

skuldsanering. Denna utveckling torde till en del betydande hänga

samman med hushållens stora därom under

skuldsättning (se kap.

2) men också med strävandena att ekonomiskt rehabilitera enskilda

näringsidkare som av olika skäl inte kunnat fortsätta sin närings-

verksamhet. Vid den av anordnade

utredningen hearingen (se kap. 1) har belysts på vilka sätt med stor skuldbörda fysiska personer

för närvarande kan uppnå

skuldsanering. Utredningens anteckningar från hearingen bifogas betänkandet som 4. I det bilaga

följande lämnas en översikt över de oreglerade former för

skuldsanering som förekommer idag.

3.3.1 Underhandsackord

AckL berör inte bara ackord utan konkurs i viss

offentligt utan

mån också underhandsackord. Även det senare förfarandet kan ske under medverkan av god man förordnad av tingsrätt på gäldenärens begäran. Den gode mannen skall då utreda gäldenärens ställning, förhandla med borgenärerna samt övervaka att borgenärernas bästa iakttas. Gäldenären behåller sin rådighet men är

sou 1990:74 91

att vid förvaltningen av sin samråda med skyldig egendom gode malmen (4 §). I och med att god man förordnats inträder skydd mot säraktioner av borgenärerna (se avsnitt 3.2.1.1). Verkan av förordnandet upphör efter två månader om inte ansökan om förhandling om offentligt ackord inkommit till rätten dessförinnan.

Utöver de nu nämnda reglerna om god man innehåller AckL ingen reglering av underhandsackorden. De stora fördelarna med förfarandet torde ligga i just den frihet gäldenären och borgenärerna har att utforma överenskommelsens innehåll samt i möjligheten att på ett affärsmässigt sätt utnyttja gäldenärens tillgångar till borgenärernas förnöjande (Ingrid Arnesdotter, a.a. s. 17). Förfarandet har emellertid uppenbara nackdelar. Överenskommelsen gäller nämligen enbart i förhållande till de borgenärer som godtagit den. Detta medför i sin tur att det torde vara relativt svårt att förmå en borgenär att godta en uppgörelse som inte omfattar alla borgenärer. En arman nackdel är att återvinning inte kan ske. De olägenheter som består däri att borgenärerna har små möjligheter att kontrollera gäldenärens om sin ekonomiska och uppgifter ställning att de saknar skydd mot illojala transaktioner som gynnar viss borgenär på övrigas bekostnad motverkas dock av att man god förordnas.

Antalet ökade från godmansförordnanden stadigt den nya ackordslagens tillkomst till 1987, då antalet uppgick till 208 (Rättsstatistisk årsbok 1988, s. 178). Under åren därefter har en minskning skett och för 1988 och 1989 var antalet 187 122. Det respektive är svårt att utifrån de nu angivna uppgifterna få någon uppfattning om i vilken utsträckning underhandsackord förekommer. Skillnaden mellan antalet förordnanden och antalet ackord offentliga ger föga ledning. Underhandsackord kan genomföras utan god man, och godmansförordnanden leder inte till ackord. Det nödvändigtvis finns skäl anta att många fall där godmansförordnande inte lett till offentligt ackord i stället slutar i konkurs.

3.3.2 Kontonämndens medverkan

Kontonämnden är en organisation som skapats för att hjälpa betalningssvaga konsumenter att nedbringa sina låneskulder, i första hand krediter på kontokort, genom av- eller nedskrivning av skulderna. I regel sker uppgörelserna i form av underhandsackord.

92 sou 1990:74

Bakom nämnden står kontokortsföretagen i F inansbolagens Förening, Föreningen för Köpmannakonton, Kooperativa Förbundet och Svenska Postorderföreningen. I nämndens styrgrupp ingår företrädare för branschen, bankinspektionen, konsumentverket och socialstyrelsen.

Kontonämnden inledde sin verksamhet på försök den 1 februari 1987. Verksamheten begränsades till en början till att avse

fyra

socialdistrikti Stockholm samt Trollhättan. Försöksverksamheten har förlängts och för närvarande gäller att verksamheten skall pågå till årsskiftet 1990-1991. Enligt de senast gällande reglerna skall gäldenären, för att omfattas av kontonämndens verksamhet, vara bosatt i Trollhättan, Vara, Malmö, Sundbyberg, Skär-

Rinkeby,

holmen eller Vällingby.

Organisationen består av styrgruppen, en handläggande jurist samt en kontaktperson per kontokreditforetag.

För att en gäldenär skall kunna få ett ärende prövat av kontonämnden krävs, förutom att gäldenären är bosatt inom något av de

socialdistrikt som omfattas av försöksverksamheten, att samtliga

kriterier är

följande uppfyllda.

1. Gäldenären skall ha disponibla inkomster som ligger nära förbehållsbeloppet vid införsel eller utmätning.

2. Enligt eller

socialbyråns kronofogdemyndighetens bedömning skall gäldenären sakna utmätningsbara tillgångar.

3. Gäldenären skall för att visa sin goda vilja, ha försök att

gjort

minska sina skulder genom individuella avbetalningsplaner eller liknande.

4. sammanlagda skuldbeloppet skall uppgå till minst ett och ett

halvt basbelopp. Skatteskulder, studiemedelsavgifter, underhållsbidrag och liknande medräknas inte vid av skuldbe-

beräkningen

loppet.

5. Misstanke om kriminellt beteende i samband med förvärv av

kontokrediter får inte ha förekommit. Det betyder bl.a. att

nämnden inte tar upp ärenden där gäldenären på kort tid har dragit

sou 1990:74 93

på sig stora skulder, rimligen inseende att han eller hon aldrig skulle kunna betala skulderna.

Ett ärende kan anhängiggöras hos kontonämnden av de sociala

myndigheterna, av kronofogdemyndighet eller av en kreditgivare.

I de två sist nämnda fallen skall ärendet hänvisas till vederbörande socialdistrikt för erforderlig beredning. Den grundläggande utredningen görs på en av nämnden fastställd blankett. Kontonämn-

dens verksamhet bygger helt på den lokala organisationen i de

socialdistrikt som anslutits. Enskilda gäldenärer kan alltså inte göra ansökan direkt till nämnden. Mindre komplicerade ärenden handläggs oftast ute i socialdistrikten utan nämndens medverkan.

En förutsättning för att kontonämnden skall ta upp ärendet är att

minst två företag i de samverkande föreningarna finns bland borgenärerna. Om endast en av kreditgivarna är ett medlemsföretag handläggs uppkommande frågor om skuldnedsättning av detta företag självt.

Kontonämndens jurist utformar en rekommendation till uppgörelse (nedsättning av skulden och/eller amorteringsplan) och distribuerar den till kontaktpersonerna hos berörda kreditgivare för synpunkter. Därefter bestämmer juristen ackordet. De till nämnden anslutna

kontokortsföretagen har i ett särskilt avtal förbundit sig att följa

juristens beslut.

Enligt närrmdens anvisningar bör en uppgörelse om möjligt

innehålla en förpliktelse för gäldenären att erlägga någon del av betalningen kontant. Kontantinsatsens storlek är beroende av

storleken på tillgängligt betalningsutrymme. Den restskuld som

återstår efter skall som

ackordsuppgörelsen läggas upp en ny kredit och behandlas som sådan med avseende på t.ex. dröjsmåls-

ränta. Förfaller hela restskulden till betalning på grund av att

avbetalningsplanen ej följs faller ackordsuppgörelsen.

Fram t.o.m. augusti 1990 hade 75 ärenden inkommit till nämnden. Av dessa hade 37 avslutats med ackord, medan 20 alltjämt var

under handläggning. Beträffande återstoden av ärendena kan

nämnas att åtta ärenden återredovisats, eftersom de ej

uppfyllt kriterierna för ackord, sju ej lett till avslut, då kreditgivare ej

accepterat ackordsförslaget, ett ärende återkallats sedan en anhörig löst skulderna, ett ärende återredovisats, eftersom kontant

94 sou 1990:74

ackordslikvid ej kunnat ordnas samt ett ärende vilar i avvaktan på konkursbouppteckning.

I de 37 ärendena där uppgörelse träffats har genomsnittsskulden

uppgått till 160 438 kr. ( lägsta skuld 25 000 kr. och högsta 474 000 kr.). Genomsnittsskulden till banker har varit 53 841 kr. och till finansbolag 113 775 kr.

Den genomsnittliga ackordsutdelningen har varit 32,8 %. Det lägsta genomförda ackordet gav en utdelning på 10 % och det högsta 80 %. I 31 fall av 37 har ackordslikvid erlagts kontant, medan avbetalningsuppgörelse träffats i sex fall.

Enligt uppgift har de finansbolag som kontonänmden förhandlat med nästan genomgående godkänt de föreslagna ackordsuppgörelserna, medan berörda banker i några fall accepterat dem. Det har

vidare upplysts att kontonänmden till följd av bristande resurser ej kunnat följa upp enskilda ärenden men att det genom uppgifter

från vederbörande socialdistrikt framkommit att de ingångna avtalen följts.

3.3.3 Annan medverkan av kreditgivare

Förutom att kreditgivare deltar i sedvanliga underhandsackord

förekommer även att de medverkar i underhandsuppgörelser i direkta kundförhållanden, där alltså kreditgivarna uppträder som enda borgenär. Sådana underhandsuppgörelser kan vara av mer

eller mindre ingripande natur, allt från att en kreditgivare helt eller

delvis nedskriver ett lånebelopp till att amorteringsfrihet beviljas för en kortare tid. Omläggning av en bankkunds lån och medgivande av längre total amorteringstid än som tidigare avtalats är också att hänföra till denna kategori. Som nämnts nyss medverkar

banker ibland frivilligt till uppgörelser i kontonämndens regi.

Vid den av insolvensutredningen anordnade hearingen framkom att

särskilt sparbankerna och i viss mån även Nordbanken medverkar

till skuldsanering genom beviljande av s.k. medlemslån. Medlemslån är en låneform som grundar sig på centrala avtal mellan en

bank och olika fackliga organisationer. Lånesökande måste vara medlem i en sådan organisation. Villkoren för lånet är förmånliga, bl.a. är räntan lägre än för sedvanliga banklån. Genom upptagande av sådana lån har många gäldenärer lyckats lösa de för dem mest

otörmånliga krediterna. I detta bör att sammanhang tilläggas bankerna i samband med att medlemslån kunden beviljas erbjuder ekonomisk rådgivning.

Många banker erbjuder vidare ekonomiska såsom stödåtgärder, budgetrådgivning och olika former av ekonomisk till rådgivning, mer eller mindre nedsatt kostnad, om kunden är dvs. helkund, har både sin inlåning och i banken. Sådana ekonomiska utlåning stödåtgärder syftar till att kunden sikt inte skall hamna på längre i en situation där skuldsaneringsåtgärder skall behöva vidtas.

3.3.4 Andra former

Till följd av konstaterade behov av för skuldsaneringsåtgärder vissa speciella klientgrupper har, genom mer eller mindre personliga initiativ, olika vuxit skuldsaneringsprojekt fram. Som exempel på sådana projekt kan nämnas den verksamhet som bedrivs vid kriminalvårdens regionkansli i Stockholm åt skuldsatta personer som dömts för brott samt vid kronofogdemyndigheterna i Malmöhus och Stockholms län.

Såväl advokater som ekonomiska konsulter i engagerar sig skuldsaneringsverksamhet (se t.ex. tidskriften Bankvärlden nr 11 1989). Det är i detta värt att sammanhang påpeka att allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) i praxis inte beviljas i denna typ av ärenden.

3.3.4.1 Juridiskt biträde åt skuldsatta klienter inom kriminalvården

Denna verksamhet startade i Stockholm i mitten av 1970-talet genom personligt initiativ av två vid kriminalvårdens tjänstemän regionkansli där. Behovet av ekonomisk/juridisk hjälp åt kriminalvårdens klienter bedömdes då vara och helt eftersatt. påtagligt Uppskattningsvis var 80 % av frivårdsklienterna i Stockholm skuldsatta över sin betalningsformåga.

Inledningsvis bedrevs verksamheten i och med huvudprojektform saklig inriktning på juridisk hjälp åt klienter i stockholmsområdet. Idag svarar den juridiska enheten vid i Stockholm regionkansliet för en riksomfattande service till i form kriminalvårdspersonal av

96 sou 1990:74

utbildning och rådgivning samt av handläggning komplicerade

obeståndsärenden.

Sedan man inom kriminalvårdsstyrelsen blivit medveten om betydelsen av en klientjuridisk verksamhet har denna fått ökad stadga

och byggts ut etappvis under 1980-talet, allt inom ramen för befintliga ekonomiska och personella resurser. Den sammanlagda årliga kostnaden för verksamheten beräknas för närvarande uppgå till 1,7 miljoner kr.

Under en undersökningsperiod som avsåg tiden januari 1986 t.o.m. januari 1988 inkom 130 skuldsaneringsärenden. I 88 av dessa ärenden kunde en nedsättning av totalskulden åstadkommas (Rapport 88 Juridiskt biträde åt skuldsatta klienter i kriminalvården). Handläggningstiden i skuldregleringsärendena har, beroende på ärendenas art och omfattning, varierat från ett par veckor till åtta - tio månader.

Som allmänna riktlinjer för biträde och förhandlingar för klienter med skuldproblem tillämpas följande.

1. Gäldenären skall visa en verklig vilja att förändra sin situation. 2. Gäldenären skall konstateras sakna utmätningsbara tillgångar. 3. Gäldenären skall leva ett drogfritt liv. 4. Gäldenären skall ha en inkomst som motsvarar eller ligger nära existensminimum och som inte enbart utgörs av socialhjälp.

sker efter två

Skuldregleringsåtgärder huvudsakligen modeller, omläggning av krediter samt avtal om skuldnedsättning.

Metoden att åstadkomma skuldreglering genom omläggning av

krediter prövas regelmässigt om det finns ett

betalningsutrymme

och om den totala skuldsättningen inte är alltför stor. I dessa fall

eftersträvas att klienten skall erlägga full till återbetalning samtliga

fordringsägare genom upptagande av en längre och billigare kredit, exempelvis banklån.

Om det endast finns ett begränsat i

betalningsutrymme prövas första hand möjligheten att genom förhandling och avtal nå ett

samlat underhandsackord, där kända till-

samtliga fordringsägare

godoses. Alternativt prövas ett separat med

skuldnedsättningsavtal

någon eller En undernågra borgenärer. skuldreducering genom

sou 1990:74 97

handsackord eller separat avtal förutsätter dock att det finns en finansieringsmöjlighet för ackordslikviden. Detta har inte sällan visat sig vara svårlöst.

Av de i rapporten angivna 88 ärendena har en uppföljning och efterkontroll visat sig vara möjlig i 24 fall. Av dessa 24 slumpmässigt utvalda har en återfallit i ny skuldsättning, en återfallit i ny kriminalitet och därmed ny skuldsättning, medan 22 inte vare sig återfallit i kriminalitet eller på nytt ådragit sig en större skuldsättning. skadeståndskrav förekom i fem av de 22 ärendena. Samtliga dessa avsåg regresskrav från försäkringsbolag.

3.3.4.2 vissa

Skuldsaneringsprojekti kronofogdemyndig-

heters regi

Vid hearingen framkom att särskilda föreskuldsaneringsprojekt kommer hos kronofogdemyndigheterna i Malmöhus och Stockholms län. Ett gemensamt däri inslag synes vara att verksamheten bedrivs i nära samarbete med sociala Vid myndigheter. kronofogdemyndigheten i Malmöhus län sker även samarbete i skuldsaneringsärenden med handelskammarens marknadstjänst. Under perioden - 1989 förmedlades 50 ärenden dit. De skuldsanejanuari maj ringsåtgärder som förekommer är de som redovisats tidigare, dvs. nedskrivning och omläggning av lån samt underhandsackord. Från kronofogdemyndigheten i Malmöhus län har också upplysts att det inte sällan förekommer att även personer som inte är eller varit aktuella för exekutiva åtgärder kontaktar för att få myndigheten hjälp att sanera sin ekonomi.

Vid kronofogdemyndigheten i Stockholm bedrivs sedan den 1 juli 1987 ett som till att ekonomisk rehabilitering projekt syftar uppnå av fysiska personer. För denna verksamhet tillämpas vissa den 17 juni 1987 utfärdade riktlinjer Ekonomisk rehabilitering och sanering. Med termen ekonomisk rehabilitering avses, enligt de anvisningar som därvid utfärdats, sådana indrivningsfall där myndigheten träffar en skriftlig, noga preciserad överenskommelse med gäldenären vari den rena betalningsöverenskommelsen - till skillnad mot vad som normalt gäller vid uppställande av avbetalningsplaner - endast utgör ett av inslagen (LU 1987/88:12 s. 12). Den ekonomiska rehabiliteringen syftar till att återanpassa en gäldenär till skattesystemet och ytterst är det alltså fråga om att förebygga fortsatt skuldsättning. Ett antal väsentliga förutsättningar

98 sou 1990:74

utöver själva betalningsöverenskommelsen kan enligt riktlinjerna uppställas, exempelvis att gäldenären slutar som egen företagare och tar anställning, att han inte blir restförd för ytterligare skatter, att han sköter sina deklarationer fortsättningsvis liksom att han anför besvär över åsatta Andra skönstaxeringar. förutsättningar kan vara att säkerhet ställs eller att får att restituutmätning ske, tionsmedel får tas i eller att framtida anspråk gäldenärens inkomst- och inte förmögenhetsförhållanden ändras väsentligt. Gäldenären kan också åläggas att en upprätta komplett förteckning över sina tillgångar och skulder.

Den ekonomiska förutsätter rehabiliteringen samarbetsvilja från gäldenärens sida. Ytterligare en viktig komponent i rehabiliteringsuppgörelsen är att under vissa kronofogdemyndigheten förutsättningar avstår från att göra hela sin fordran Detta kan gällande. ske genom att någon del av skulden avskrivs (passiv indrivning) eller genom att avbetalningsplan medges med lägre belopp än vad som skulle kunna tas ut genom införsel. Ett lägre avbetalningsbelopp innebär inte i sig ett definitivt avstående. För ett sådant krävs att man godtar att någon del av fordringen preskriberas.

En skall vidare rehabiliteringsuppgörelse enligt de utfärdade riktlinjerna på ett eller annat sätt bedömas vara till fördel för det allmänna. Bedömningen skall göras med i vad som utgångspunkt hade kunnat erhållas ett exekutivt förfarande. Det bör inte genom förekomma att man beslutar om ekonomisk beträfrehabilitering fande en gäldenär som åt ekonomisk eller ägnat sig brottslighet som undanskaffat som inte senare kan tas i tillgångar anspråk för att tillgodose det allmänna. En får heller rehabiliteringsuppgörelse inte träffas om andra borgenärer på ett sätt kan antas bli avgörande gynnade genom uppgörelsen. Om gäldenären inte håller sin del av uppgörelsen, om omständigheter framkommer som ändrar grunden för uppgörelsen eller om gäldenärens förhållanden ändras väsentligt, åligger det myndigheten att pröva om den aktiva indrivningen skall återupptas (LU l987/88:12 s. 12).

I de utfärdade riktlinjerna återfimis även begreppet sanering. Härmed avses åtgärder som till en syftar tvångsvis avveckling av sådana rörelser som inte sköts med av de bestämrneliakttagande ser och som för skyldigheter gäller rörelseidkare och/eller är ekonomiskt olönsamma. Till skillnad från kan rehabilitering

sou 1990:74

sanering omfatta alla rörelseformer och således oberoende av om det rör sig om en juridisk eller en fysisk person.

Beträffande rörelse som bedrivs av en juridisk person uppnås saneringseffekten normalt eller genom utmätning konkurs. Efter en avslutad konkurs den upphör ju juridiska personen att existera. Det är däremot inte säkert att en kan fås att fysisk person upphöra som rörelseidkare efter det att konkursen avslutats. Enligt riktlinjerna kan det saneringsarbete som sätts in mot en fysisk person som inte frivilligt kan förmås att sluta som rörelseidkare ofta bli både komplicerat och tidskrävande. De saneringsåtgärder som i förekommande fall främst kan komma i är täta exefråga kutiva förrättningar, konkurs, momsavregistrering, taxerings- eller skatterevision samt väckande av talan företrädaransvar. angående

I saneringsarbetet sker oftast samarbete mellan

kronofogdemyndig-

heten och exempelvis skattemyndighet, tillsynsmyndighet samt polis- eller åklagarmyndighet.

Av de utfärdade riktlinjerna framgår vidare att från den tidpunkt kronofogdemyndigheten gjort bedömningen att en gäldenär är ett saneringsfall får inte någon form av träffas med uppgörelse honom. Alla som vidtas i åtgärder saneringssituationen skall enligt riktlinjerna ha som enda att förmå att sluta som syfte gäldenären egen företagare.

3.3.4.3 Annan medverkan

statlig

Enligt 62 § UBL kan en länsskattemyndighet som nämnts förut (se

avsnitt 3.2.4) anta som rör ackordsförslag skatt, arbetsgivaravgifter och vissa andra om det kan anses vara till fördel fordringar för det allmänna. Vid denna in dels bedömning vägs möjligheterna att få betalning i en konkurs eller genom företrädaransvarstalan, dels det allmärmas intresse av en av

rekonstruktion/aweckling

verksamheten i föreslagna former.

Enligt vad som vid

upplysts hearingen medger en länsskattemyn-

dighet endast i absoluta undantagsfall ackord för fysiska personer. Obeståndet måste då ha orsakats av omständigheter som personen inte kunnat att skuldbördan påverka själv, exempelvis uppkommit till av följd oförutsedd allvarlig sjukdom eller genom arman persons vållande.

100 sou 1990:74

De ovan till trots så är skatteackord med

angivna begränsningarna

inte I en av riksskatteverket gjord enkät

fysiska personer ovanliga.

1987/88 framkom att av 115 antagna skatteackord för budgetåret

75 Antalet ansökningar från fysiska avsåg fysiska personer.

var dock dubbelt så stort som från juridiska.

personer ungefär

de särskilda som redovisats i före-

Utöver skuldsaneringsprojekt

avsnitt liknande arbete inom andra kronofogdemyn-

gående pågår

och är därvid att göra

digheter länsskattemyndigheter. Syftet

till normala skattebetalare. I samband

kroniska gäldenärer

därmed förekommer att det träffas till innebörden eftergiftsliknanmed om att en del av skatte- och

de uppgörelser gäldenärer

skall medan resten föreslås till avskrivning

avgiftsskulden betalas,

Avsikten är därvid att det avskrivna beloppet (s.k. bonnackord). inte skall bli föremål för Överens-

ytterligare indrivningsåtgärder.

kommelsen är det sättet Det saknas statistiskt

på eftergiftsliknande. material som i vilken omfattning denna typ av uppgörelser belyser

förekommer.

3.4 roll

Socialtjänstens

I föreskrivs att kommunen har det

socialtjänstlagen (1980:620)

ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och yttersta de behöver att det i varje kommun skall den hjälp (3 §) samt för att kommunens inom

finnas en socialnämnd fullgöra uppgifter

nu är av intresse bör nämnas att till en socialtjänsten (4 §). Såvitt socialnämnds hör bl.a. att svara för omsorg och service,

uppgifter

stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat

upplysningar, råd,

bistånd till och enskilda som behöver det (5 §). Befamiljer träffande rätten till bistånd av nämnden föreskrivs att den enskilde sin och om hans

har rätt till sådant för försörjning livsföring

behov inte kan annat sätt (6 enskilde skall

tillgodoses på §). Den

biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. genom

Vad som menas med levnadsnivå har inte närmare förklarats skälig vare i eller i förarbetena till lagen. Det är emellertid sig lagtexten som ett för att sam-

rimligt att se begreppet uttryck uppfattningen

inte bara skall avse vad som direkt behövs till den hällets hjälp enskildes mest elementära behov utan att hjälpen också skall ha en Den enskilde skall inte bara överleva han viss kvalitet. på hjälpen, skall också kunna leva och ha möjlighet att välja hur han

hyggligt skall kunna inrätta sitt liv (se Allmänna råd från socialstyrelsen

1985:1, Socialbidrag, s. 11). Socialstyrelsen har under senare år

strävat efter att förmå landets olika kommuner att tillämpa en-

hetliga principer for bestämmande av socialbidragets storlek, dvs.

likartade nivåer för socialbidragsnormerna.

Socialbidragets storlek bestäms i huvudsak av tre delkomponenter, nämligen levnadskostnadsnormen, skälig bostadskostnad samt övriga kostnader.

Levnadskostnadsnormen bestäms utifrån gällande basbelopp (för 1990 29 700 kr.). Som utgångspunkt används riksskatteverkets normalbelopp för existensminimum med tillägg för vad som ansetts falla under begreppet normala kostnader för resor till och från arbetet. För ensamstående är den fastställda normen 115 % av basbeloppet, dvs. 34 155 kr. per år eller 2 846 kr. per månad. Motsvarande belopp för makar eller samboende är 190 % av

basbeloppet, vilket innebär 56 430 kr. per år eller 4 702 kr. per

månad. För barn har normalbeloppet fastställts till 45-65 % av basbeloppet beroende på barnets ålder.

Vid fastställande av vad som är att betrakta som skälig bostadskostnad tillämpas de normer som och riksför-

socialstyrelsen

säkringsverket utfärdat till ledning för beräkning av underhållsbidrag enligt föräldrabalkens 7 kap. 3 § andra stycket. För

1989/90 har för stockholmsområdet högsta godtagbara hyreskost-

nad for en - två vuxna angetts till 2 800 kr. per månad, medan motsvarande belopp för flertalet mindre kommuner angetts till 2 600 kr. meddelandeblad nr

(Socialstyrelsens 18/89).

Som exempel på vad som kan vara att hänföra till gruppen övriga kostnader kan anges tandvårdskostnad, kostnad for telefoninstallation och kostnad för spädbarnsutrustning.

Bestämmelserna i 6 § socialtjänstlagen har i praxis uppfattats så att

de lämnar för inte bara till bostads-

utrymme socialbidrag löpande kostnader utan också till ackumulerad hyresskuld (se Allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, s. 39 ff). Också andra

skulder har ansetts i viss utsträckning kunna betalas via socialbidrag.

Av allmänna råd (s. 42) framgår att det i tidigare socialstyrelsens praxis ansetts att socialhjälp i princip inte bör utgå for betalning

102 sou 1990:74

av skulder som den hjälpsökande ådragit sig innan behovet av socialhjälp uppkommit. Skulder som uppkommit under den tid då någon varit berättigad till socialhjälp har den enskilde däremot ansetts ha rätt att få hjälp med under förutsättning att utgifterna avsett en tjänst eller vara som fallit in under begreppet livsuppehälle eller vård enligt tidigare gällande 12 § socialhjälpslagen (195612).

Enligt socialstyrelsens allmärma råd kan den hjälpsökande enligt 6 § socialtjänstlagen vara berättigad till för att kunna socialbidrag betala skulder som uppkommit även innan han blivit berättigad till hjälp. Enligt råden, som hänvisar till uttalanden i prop. 1979/80:1 (s. 186 f), måste stor vikt läggas vid mycket rehabiliterings- Att mer eller mindre okritiskt ersätta enskilda synpunkten. personers skulder genom socialbidrag bör inte komma i fråga. I första hand måste den hjälpsökande utnyttja de möjligheter som står till buds för att få skulden avskriven. Man bör också ta till att hänsyn det i och för sig inte är speciellt ovanligt med skulder och att skulder som sådana i vanliga fall knappast betraktas som någon egentlig psykisk belastning för den enskilde. Det är först när en ekonomisk sanering framstår som den enda egentliga utvägen för en person att för framtiden genom eget arbete försörja sig och de sina som socialnärrmden får anses ha skyldighet att betala hans skulder med socialbidrag.

Socialnärnnderna bör vidare, framhålls det i de allmärma råden (s. 43), ge akt på vilken det är hur den typ av skuld fråga om, uppkommit och relationen mellan och borgenären gäldenären. Skulder som uppkommit i affärsverksamhet bör i inte princip regleras det allmännas Skulder till och genom försorg. släktingar vänner bör normalt den enskilde inte få bistånd till. Likaså är det orimligt att ge socialbidrag där man har anledning misstänka någon form av skentransaktion mellan parterna. Inte heller bör man ge socialbidrag där det är fråga om skuld på en kapitalvara som personen i fråga lämpligen kan återlämna.

De nämnda stadgandena i socialtjänstlagen ålägger socialnänmdema att bistå skuldsatta personer inte bara med ekonomisk ersättning utan även med ekonomisk rådgivning, så att de hjälpsökande blir i stånd att for framtiden genom eget arbete försörja sig och sin familj (jfr prop. 1979/80:1 s. 202).

Som redan nämnts under avsnitt 3.3.2 har vissa socialdistrikt med stöd av nu angivna regler deltagit i försöksverksamheten med kontonämnden. Kommunala tjänstemän har därvid bistått enskilda personer med att utreda deras ekonomiska förhållanden och göra en ansökan till nänmden om en uppgörelse med gäldenärens fordringsägare. I många andra kommuner har socialnämnderna på olika sätt, t.ex. ekonomisk sökt genom budgetrådgivning, hjälpa enskilda personer som kommit definitivt på efterkälken i sina försök att göra rätt för sig i förhållande till borgenärerna. Det har vidare, vid den av utredningen anordnade hearingen, att upplysts det på sina håll utvecklats ett informellt samarbete mellan bl.a. socialnämnd och kronofogdemyndighet för att om samordmöjligt na de olika organens delvis motsatta strävanden.

Att en enskilds rätt till bistånd enligt sträcker socialtjänstlagen sig förhållandevis långt framgår av olika regeringsrättsavgöranden, bl.a. RÅ ref. 1986:9. Detta avgörande gällde om rätt till frågan bistånd för två makar för betalning av skulder avseende egen villafastighet. Skulderna avsåg såväl ränta som amortering på banklån. Regeringsrätten medgav makarna bistånd med yrkat belopp med hänvisning till att det inte visats att andra utvägar, såsom upprättande av en för att betalningsplan, prövats lösa makarnas ekonomiska De biståndsinsatser tillfälliga svårigheter. som den enskilde har rätt till av en socialnämnd omfattar således, förutom det rent ekonomiska stödet, även bistånd då långtgående det gäller ekonomisk rådgivning.

sou 1990:74 105

4 Utländska förhållanden

I redogörelsen för utländska förhållanden har utredningen lagt huvudvikten vid det danska systemet med gäldsanering (avsnitt 4.1.1) och reglerna om discharge (skuldbefrielse) i USA och England (avsnitt 4.2.1 och 4.2.2). Vidare behandlas det skuldsaneringsinstitut som helt införts i Frankrike nyligen (avsnitt 4.2.3). I övrigt redovisas uppgifter om rättsläget i samt i Västtyskland Norge och Finland.

Det förtjänar erinras om att en grundläggande skillnad mellan de anglo-amerikanska och de kontinentala, inkl. de nordiska, rättssystemen hänför sig till synen på vad som bör hända med en gäldenärs skulder efter konkurs. l England och USA gäller sedan länge, att en gäldenär befrias från ansvar för de skulder som ej blivit betalda i konkursen. Den engelska och framför allt den amerikanska insolvensrätten har av tradition varit gäldenärsorienterad. I amerikansk rätt brukar t.ex. framhållas, att konkursinstitutet tjänar två olika huvudsyften, nämligen då att ge borgenärerna möjlighet till såvitt lika att betalning på möjligt villkor, @ befria the honest but unfortunate debtor från hans skulder och ge honom en chans att starta på l och USA finns nytt. England också regler om skuldsanering utan samband med konkurs.

Även i andra länder har liknande tankegångar börjat göra sig gällande. I Frankrike infördes rätt till skuldbefrielse efter konkurs vid den stora konkursrättsreformen 1985; möjlighet till skuldsanering infördes genom regler som trädde i kraft 1990. Regler om skuldbefrielse efter konkurs föreslås nu också i det pågående västtyska konkurslagstiftningsarbetet. Nämnas kan även att det i Nederländerna sedan 1979 finns en frivillig överenskommelse mellan bankerna angående skuldsanering schul- (Gedragscode regeling, se Scholz, Schwerpunkte einer Verbraucherinsolvenz- Regelung, ZIP 1988 s. 1157 ff på s. 1159, Berthoud, Credit, Debt and Social Research Poverty, Security Advisory Committee, Paper l, London HMSO 1989, s. 38, båda med hänvisningar).

106 sou 1990:74

Redogörelsen för utländska förhållanden har - utom såvitt avser Danmark - författats av professorn Gertrud Lennander.

4.1 De nordiska

grannländerna

4.1.1 Danmark

4.1.1.1 Bakgrunden till nuvarande regler

I september 1974 presenterade en grupp forskare och vid praktiker Universitetsforeningen for det sydlige og vestlige en Jylland med titeln - et rapport Gaeldssanering begrundet forslag. Rapporten var resultatet av två års arbete med problemen rörande en rationalisering och av med humanisering indrivningssystemet särskild till av hänsyn tagen sanering hopplösa skuldförpliktelser. I rapporten konkretiserades kritiken mot de dåvarande förhållandena för hårt skuldsatta gäldenärer i tre följande punkter. En inte del av de som obetydlig gäldenärer utgjorde indrivningsmyndighetens fasta klientel var så hårt skuldbelastade att det inte farms någon realistisk möjlighet för dem att skulden ur bringa världen. De enskilda borgenärernas hos sådana indrivningsförsök gäldenärer hade i huvudsak syftet att försöka förmå en gäldenär att uppfylla sådana betalningsförpliktelser som vederbörande aldrig skulle kunna ha en att verklig möjlighet fullgöra. Fortsatta indrivningsförsöki sådana fall antog karaktären av en meningslös kostnads- och resurskrävande av tomgångskörning indrivningsapparaten, varvid gäldenären och hans utsattes för konstanta familj belastningar av ekonomisk och psykologisk art innebärande att varje förbättring av en sådan gäldenärs ekonomiska situation endast skulle komma hans borgenärer till godo.

Gäldsaneringsrapporten blev föremål för diskussion vid en av justitsministeriet anordnad hearing. Det var en allmän uppfattning hos representanterna för hörda myndigheter och organisationer inom rättsväsendet att det förelåg ett behov av att en skapa möjlighet till av En nedskrivning hopplösa skuldförpliktelser. majoritet av de närvarande uttalade även att rapporten borde kunna tjäna som underlag för ett som till utredningsarbete syftade lagstiftning på området.

I januari 1977 tillsattes en med att och utredning uppgift överväga värdera verkningarna av en allmän skuldsaneringsordning samt utarbeta förslag till regler härom. fem år senare Drygt presenterades om utredningens förslag, Betzenkning Gzeldssanering (nr. 957/1982), vilket i stor utsträckning anslöt till sig gäldsaneringsrapporten (institutet gaaldssanering benämns fortsättningsvis skuldsanering). Enligt förslaget skulle hopplöst skuldsatta (sta:rkt forgaeldede) gäldenärer under vissa omständigheter kunna få sina personliga skulder nedskrivna till en realistisk storlek och samtidigt få en betalningsplan fastställd för återbetalning av den realistiska delen av skulden. En sådan ordning ingav dock, utenligt redningen, vissa principiella betänkligheter, eftersom den fundamentala regeln om avtals bindande rättsverkningar därigenom kunde komma att sättas ur spel. Nyordningen kunde tänkas medföra en allmänt sviktande betalningsmoral samt leda till en mera ohämmad skuldsättning. Trots de anförda betänldigheterna ansåg utredningen inte dessa vara så tungt vägande att de borde avskära en gäldenär från möjligheten att bli kvitt sin skuld, om han var i en hopplös skuldsituation, om det utifrån en konkret värdering var rimligt och om beslutet härom träffades i betryggande former (det danska betänkandet s. 75).

I förhållande till de då gällande reglerna innebar att förslaget tvångsindrivningssystemet försågs med en säkerhetsventil i två hänseenden. Dels gjorde den det möjligt att begränsa en konkursgäldenärs plikt att betala som inte full fordringar uppnått utdelning i konkurs i Dels gav den till att (skuldsanering konkurs). möjlighet i ett sammanhang ordna överskuldsatta gäldenärers skuldförhållanden genom begränsning av personliga skuldförbindelser i fall där gäldenären inte äger tillgångar av betydelse och konkurs därför inte är någon ändamålsenlig form för insolvensbehandling (skuldsanering utanför konkurs).

Enligt utredningsförslaget skulle möjligheten att uppnå skuldsanering endast vara öppen för och av fysiska personer handläggningen sådana ärenden skulle ske i domstol. Ett beslut om skuldsanering förutsatte vidare gäldenärens därom samt dennes försäkran begäran om att han inte var i stånd till och att han inte heller under de närmaste åren hade någon utsikt till att kunna uppfylla sina skuldförbindelser. Därjämte uppställdes som förutsättning att gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt talade för skuldsanering.

108 sou 1990:74

När utredningen tillsattes hade Danmark en socialdemokratisk regering. Det var detta parti samt socialistisk folkeparti som drev frågan om skuldsanering hårdast. Vid för folketingsbe-

tidpunkten handlingen hade det skett regeringsskifte och Danmark styrdes av en borgerlig regering. Enligt vad som upplysts var de borgerliga

partierna mera intresserade av att få till stånd en lagreglering av betalningsinställelse för företag, alltså frågor som är att hänföra till rekonstruktion av insolventa företag. Frågorna om skuldsanering och om betalningsinställelse kom dock att behandlas samtidigt i folketinget (se Lovforslag nr. L 10 Folketinget 1983-84), och enighet nåddes om en lagreglering i båda fallen. Reglerna trädde i kraft den l juli 1984 och inarbetades i konkursloven (DKL). Såvitt avser skuldsanering återfinns bestämmelserna i kap. 25-29. Trots att om alltså inarbetats i DKL har det

reglerna skuldsanering

såväl under lagstiftningsarbetet som under den praktiska till-

lämpningen av bestämmelserna framhållits att reglerna om skuld-

sanering är att hänföra till socialrättens område.

uteslutande ha tillkommit för att

Skuldsaneringsinstitutet synes

tillgodose det behov som forskningsrapporten pekade på. Även om lagstiftningen medfört en hårdare kreditprövning i vissa fall finns det inte något belägg för att lagstiftningen tillkommit eller förenats med fmanspolitiska i att åstadkomma kreditätstram-

åtgärder syfte

ning.

En smärre lagändring genomfördes 1987 med anledning av att det i särskild möjlighet till eftergift och awecklagstiftning getts en ling av studieskuld (se Lovforslag nr. L 98 Folketinget 1986-87. I övrigt kvarstår de ursprungliga reglerna om skuldsanering oför-

ändrade. finns intagen i

Lagtexten bilaga j.

Den följande gäller i första hand skuldsanering

redogörelsen

utanför konkurs. Beträffande skuldsanering i konkurs hänvisas till

avsnitt 4.1.1.l2. Statistiska uppgifter m.m. rörande tillämpningen

av Skuldsaneringsinstitutet redovisas i avsnitt 4.1.1.13.

4.1.1.2 Förfarandet i skifteretten

Ansökan om skuldsanering görs vid den skifteret (ett till domstol

i första instans knutet judiciellt organ motsvarande det tidigare

svenska konkursdomarinstitutet) där gäldenären har sitt hemvist. Om gäldenären är näringsidkare skall ansökan inges till skifteretten

på det ställe varifrån verksamheten utövas (§ 3 DKL). Gäldenären behöver inte vara dansk medborgare men en fast till

anknytning

landet som krav (Munch, Konkursloven, 6 udg. 1988,

uppställs

s. 761; citeras i det följande Munch). Juridiska personer kan inte uppnå skuldsanering.

Skuldsaneringsärenden handläggs vid skifteretten i allmänhet av yngre domarpersonal, såsom en retsassessor eller en dommerfuldmaagtig, vilka hos oss motsvaras av en tingsfiskal resp. en tingsnotarie.

Ansökan skall göras på en för ändamålet särskilt utarbetad blankett

(§ 202 Stk. 2 DKL). I ansökan skall gäldenären inledningsvis

länma uppgifter om sin person och om sina familjemässiga förhållanden. Därjämte skall lämnas uppgifter om utbildning och arbetsförhållanden samt för det fall gäldenären driver näringsverksamhet uppgifter härom.

Inkomster och utgifter skall redovisas utförligt, med angivande av de månatliga beloppen härför. Kopia av den senaste självdeklarationen samt skattsedlar för de senaste tre åren skall ges in tillsammans med ansökan. Så är även fallet beträffande löneredooch för de senaste tre månaderna. För

visningar pensionskvittenser den som är gift eller sambo skall motsvarande uppgifter lämnas

för maken resp. sambon. Gäldenärens tillgångar skall tas upp till

beräknade (Munch s. 780). För varje enskild försäljningsvärden

skuldpost skall anges borgenärens nanm och adress.

Gäldenären undertecknar ansökan under straffansvar och försäkrar heder och samvete att de lämnade är Om

på uppgifterna riktiga.

det under ärendets handläggning framkommer att gäldenären medvetet lämnat oriktiga medför detta att rätten avslår

uppgifter begäran om skuldsanering. Ett redan meddelat skuldsaneringsbe-

slut kan komma att om det senare framkommer att

upphävas

gäldenären förfarit på detta sätt (se vidare under avsnitt 4.1.1.11).

Om ansökan uppvisar formella brister eller om det redan på

av de i ansökan uppgifterna kan fastslås att grundval intagna

gäldenärens begäran är utsiktslös skall ansökan avvisas (§ 202 Stk. 3 DKL). Så är exempelvis fallet om det saknas uppgifter om tillgångar och skulder, borgenärer och inkomstförhållanden eller

om ansökan inte undertecknats. Enligt vad som upplysts förekom-

110 sou 1990:74

mer det dock i praktiken att som väl undertecknats ansökningar av gäldenären men som i övrigt är behäftade med grova brister beträffande ekonomiska förhållanden tas upp till prövning.

Verkan av en är avvisning enligt § 202 Stk. 3 DKL att begäran

om skuldsanering

ej anses mottagen. Eftersom den dag då skifteretten tar emot en begäran om

skuldsanering enligt § 1 Stk. l

normalt räknas som vid

fristdag tillämpning av reglerna om återvinning (jfr nedan under 4.1.1.8), betyder den nyss närrmda regeln

att någon inte är fastställd

fristdag när en ansökan avvisas.

Awisas inte ansökan direkt skall skifteretten snarast kalla

möjligt

gäldenären till ett första sammanträde Eftersom (§ 204 DKL). gäldenären i i

regel fyllt ansökningshandlingen utan någon juridisk

hjälp har det ansetts vara att

nödvändigt muntligen låta gäldenären

komplettera och förklara innehållet i denna. Sammanträdet kan

sägas fylla två funktioner, varav den är att förbättra

primära

beslutsunderlaget för rätten. För det fall beslut fattas om att inleda ett skuldsaneringsärende har det även ansetts att vid angeläget

sammanträdet kunna orientera gäldenären om det fortsatta för-

farandet (Munch s. 783).

Det var inte tänkt att rätten

ursprungligen skulle bistå gäldenären

med för att i ansökan.

hjälp fylla Genom en lagändring 1988 i

retsplejeloven har dock rätten numera ålagts att vägleda gäldenären

om förutsättningarna för och om skuldsanering tillvägagångssättet

vid ingivandet av ansökan. I det praktiken är relativt vanligt att företrädare för sociala biträder

myndigheter gäldenären vid upp-

rättandet av ansökan. Det har inte varit

lagstiftarens mening att

gäldenären skall behöva advokatbiträde detta stadium

på (Munch

s. 779).

Rätten kan enligt § 205 DKL att inleda ett

vägra skuldsanerings-

förfarande om det med till

hänsyn föreliggande beslutsunderlag

inte finns någon rimlig utsikt till att det kan komma att meddelas

ett beslut om Så är även fallet

skuldsanering. om gäldenären utan

giltigt förfall uteblir från det nämnda sammanträdet eller om han underlåter att ställa säkerhet för kostnader

begärd i ärendet (se

härom § 203). Rättens beslut sker

enligt § 205 regelmässigt utan

angivande av någon

motivering. Beslutsskäl lämnas endast om

gäldenären särskilt begär detta.

Borgenärernas inställning kan ibland få utslagsgivande

betydelse

vid prövningen av om skall inledas, t.ex.

skuldsanering jfr

följande fall.

Efter det att två jordbruksfastigheter tillhörande G 1981 försålts på exekutiv auktion förvärvade Gzs hustru H den ena av fastigheterna och övertog också Gzs arrende av jordbruksmark. Senare köpte hon in ytterligare en mindre jordbruksfastighet och arrenderade ytterligare mark. Gzs förslag till skuldsanering, som innebar att han av skulderna på 2,4 miljoner Dkr. skulle betala 80 000 Dkr. , tillstyrktes av samtliga borgenårer. - Skifteretten nekade skuldsanering. Landsretten att det måste fastslog läggas till gnmd för bedömningen att Hzs verksamhet drevs av G. Även om detta talade mot skuldsanering, kunde det inte bortses från att samtliga borgenârer godtagit förslaget. Under dessa omständigheter ansåg landsretten förutsättningar föreligga att inleda skuldsanering (Ugeskrift for Retsvaesen, U. 1986.672).

Om rätten fattar beslut om att inleda ett

skuldsaneringsförfarande

skall detta genast kungöras (§ 208 DKL). Med ledning av den

borgenärssarmnanställning som gjorts i ansökan skickar rätten en kopia av kungörelsen till de kända borgenärerna. I kungörelsen,

som införs i Statstidende (en till Post- och Inrikes

motsvarighet Tidningar) anmodas envar som har fordringar eller andra krav mot gäldenären att anmäla detta till rätten inom fyra veckor från

kungörandet. Om det finns skäl för det kan rätten fastställa en längre frist, dock högst åtta veckor, och därjämte besluta om att kungörelsen skall införas även i någon dagstidning. Så sker exempelvis när gäldenären är osäker på om borgenärsförteck-

ningen är fullständig och då kvarstående kan antas vara borgenärer

icke s.

yrkesmässiga kreditgivare (Munch 791).

Redan i samband med beslutet om att inleda ett

skuldsaneringsförfarande utses nästan undantagslöst en som under medhjälpare rättens tillsyn har att utföra flertalet av de som arbetsuppgifter

rätten armars haft att fullgöra till av

följd skuldsaneringsbeslutet. Medhjälparen är vanligen en inom domstolens domkrets verksam

advokat med vana att handlägga denna typ av ärenden (§ 219 DKL, se vidare avsnitt 4.1.1.5).

Enligt § 210 DKL skall skifteretten, dvs. i praktiken alltså rättens

medhjälpare, göra en sammanställning över gäldenärens tillgångar

och skulder. Såvitt gäller tillgångarna skall särskilt upplysas i vilken omfattning dessa är föremål för äganderättsförbehåll,

112 sou 1990:74

panträtt eller annan säkerhetsrätt. Skulderna skall redovisas med angivande av varje borgenärs namn och adress samt skuldens storlek och ålder. Skuldbelopp som gäldenären bestrider skall anges särskilt. Det skall vidare utarbetas en redogörelse för de

viktigaste orsakerna till gäldenärens ekonomiska situation. Social-

anmodas inkomma med dels som har

förvaltningen upplysningar betydelse för sakens rätta belysning, dels en redogörelse för de möjligheter förvaltningen har att genom rådgivning bistå gäldenä-

ren under en tänkt skuldawecklingsperiod. Under utrednings-

stadiet kan rätten inhämta kompletterande uppgifter även från andra offentliga myndigheter och institutioner, exempelvis skatte-

och 211, jfr Munch s. 796).

myndighet behandlingshem (§

Under utredningens gång kan rätten när som helst fatta beslut om att vägra skuldsanering om det med hänsyn till inhämtade uppgifter bedöms vara utsiktslöst att ett skuldsaneringsbeslut kan komma att meddelas (§ 212 DKL). Bestämmelsen är i stort sett identisk med den i § 205. Beslutsunderlaget får dock bedömas

vara betydligt säkrare ju längre ärendet framskridit. Rätten kan vägra skuldsanering även på den grunden att gäldenären inte lojalt

medverkar att lämna erforderliga Beslut av nu

genom uppgifter.

ifrågavarande slag motiveras endast för det fall gäldenären begär detta.

Sedan rätten inhämtat de upplysningar i ärendet som anses nöd-

vändiga fastställs en frist inom vilken gäldenären har att inkomma

med sitt skuldsaneringsförslag, däri inbegripet en plan för avveckling av restskulden (§ 213 DKL). När gäldenären inkommit

med dessa handlingar kallas, med minst två veckors varsel, gäldenären och samtliga kända borgenärer till ett sammanträde för

behandling av förslaget. Kallelse skall ske genom rekommenderat

brev eller på annat sätt. Till kallelsen skall

betryggande fogas gäldenärens förslag, den redogörelse som upprättats för att belysa

orsakerna till gäldenärens ekonomiska situation samt övriga

inhämtade upplysningar. Kallelsen kungörs även i Statstidende

med angivande av var handlingarna i ärendet finns I

tillgängliga.

kallelsen anges följderna av att utebli från sammanträdet (§ 214). För gäldenären krävs personlig inställelse. Uteblir han utan laga förfall medför det att hans ansökan avslås. Borgenärerna kan vara

representerade genom ombud. När omständigheterna talar för det

kallas även en representant från socialförvaltningen till mötet.

sou 1990:74 113

Vid sammanträdet genomgås förslag och de inhämtade

gäldenärens

bereds tillfälle att uttala sig om uppgifterna. Borgenärerna förslaget och har även möjlighet att ställa frågor till gäldenären (§ 215 DKL). Eventuella återvinningsönskemål måste anmälas senast på detta sammanträde (§ 223). Det förekommer inte någon omröstning om men det kan i tveksamma

skuldsaneringsförslaget, beslutssituationer ha betydelse om det bland borgenärerna rests starkt motstånd mot eller skett bred uppslutning kring gäldenärens

vad som brukar för-

forslag (Munch s. 804). Enligt upplysts

hållandevis få borgenärer närvara vid sammanträdena.

I samband med sammanträdets avslutande eller vid en senare angiven tidpunkt tar rätten ställning till om skuldsanering skall med-

ges. Rätten måste motivera sitt ställningstagande (Munch s. 805).

Ett skuldsaneringsbeslut som helt eller delvis tillmötesgår gäldenären skall innehålla om vilken del av gäldenärens skulder

uppgift

som berörs härav samt uppgift om den procentsats vartill skulderna nedsätts. För det fall det bestäms att skall medges

gäldenären

anstånd med betalning av återstående skuldbelopp skall av beslutet även samt storleken av och

framgå anståndsperiodens längd

törfallotiden för de olika Beslutet kungörs

beloppen (§ 216 DKL).

i Statstidende samt tillställs alla kända borgenärer (§ 218 Stk. 3). Skifterettens beslut kan överklagas (se vidare under 4.1.l.11). Ett

kan under speciella omlagakraftvunnet skuldsaneringsbeslut

och En begäran härom kan ständigheter återupptas omprövas. initieras av såväl som av borgenärerna (se vidare gäldenären någon avsnitt 4.1.1.l1).

för ett skuldsaneringsärende i skifteretten Handläggningstiden

uppgår normalt till 8-12 månader.

4.1.1.3 Gäldenärskretsen

Endast kan komma i fråga för skuldsanering

fysiska personer

197 Stk. 3 DKL). Av lagtexten framgår inte explicit att

(§ som _driver i enskild firma skulle vara

personer näringsverksamhet

uteslutna från att kunna uppnå skuldsanering. Tillgänglig praxis

visar dock att man är restriktiv när det gäller gäldenärer mycket som vid är att betrakta som näringsidkare. Att

ansökningstillfállet en tidigare drivit näring utgör inte något hinder. Tidigare

gäldenär som rörelsens sammanbrott och påföljande

näringsidkare genom konkurs en stor skuldbörda omnämns särskilt i forådragit sig

114 sou 1990:74

arbetena som en grupp för vilken skuldsaneringsinstitutet bör stå öppet (det danska betänkandet s. 76). En omfattar

skuldsanering

i sådant fall oftast enbart den som härrör från den

skuldsättning

upphörda rörelsen (§ 199 Stk. l), se t.ex. följande rättsfall.

G hade drivit en lantbruksrörelse, som den 29 februari 1980 blivit försåld på tvangsauktiom (exekutiv auktion). Gzs skulder till uppgick 842 000 Dkr., varav 839 000 Dkr. var att hänföra till den tidigare bedrivna rörelsen, medan resterande 3 000 Dkr. var restskatt för 1984. I enlighet med § 199 Stk. 1 DKL bestämdes det att skuldsaneringen endast skulle omfatta skulder som uppkommit före den 29 februari 1980 (U. 1986.63).

För det fall skuldsättningen uteslutande eller till del väsentlig härrör från en näringsverksamhet som fortfarande bedrivs av gäldenären har i allmänhet

skuldsanering vägrats. Anledningen

härtill är att denna av har att

grupp gäldenärer möjlighet uppnå

skuldnedsättning genom tvångsackord och att inte skuldsanering

bör vara ett alternativ hänill. Detta skall ses mot av att

bakgrund

gäldenären inte bör kunna uppnå skuldsanering med en dividend-

procent som borgenärerna inte hade kunnat eller

acceptera förväntas vid om Detta

acceptera förhandlingar tvångsackord.

belyses av följande fall.

En 39-årig fiskare F hade under åren 1980-1981 drivit näringsverksamhet som fiskare med egen båt och därvid skuldsatt sig i storleks- 400 000 Dkr.

ordningen Han bedrev nu fiske från en förhyrd båt, vilket

gav en månatlig nettoinkomst (inkomst efter avdrag för skatt) om 6 000 Dkr. Då det bedömdes att han inte hade någon reell möjlighet att få

igenom ett tvångsackord ansåg landsretten att han inte borde uteslutas från möjligheten att erhålla Landsretten stadfäste skifteskuldsanering.

rettens beslut, vilket innebar en av skulderna till ca 7 %

nedskrivning

(U. l986.207).

En 50-årig auktoriserad skorstensfejarmâstare S hade på grund av tidigare alkoholmissbruk ådragit sig betydande skulder till skatte- och

tullväsendet. Enligt en ekonomisk sammanställning 1984 uppgick

tillgångarna till 117 122 Dkr. och skulderna till 846 059 Dkr., varav ca

750 000 Dkr. omfattades av S:s till - Vestre

förslag skuldsanering.

Landsret uttalade, att eftersom skulden uppkommit i den näringsverksamhet som S fortfarande bedrev, klmde för

ñrutsâttningama skuldsanering inte anses uppfyllda. Frågan om att säkra verksamhetens fortsatta drift genom skuldnedsâttning måste därför

avgöras genom reglerna om tvångsackord eller genom avtal med borgenårema. Skifteret-

tens beslut om skuldsanering blev därför upphävt och skuldsanering vägrad (U. l985.784).

Det är alltså en fördel för gäldenären att i insolvenshänseende klassificeras som icke och få till

näringsidkare därigenom tillgång skuldsaneringsinstitutet. Inte sällan medför detta att det i inledningsskedet av ett skuldsaneringsärende uppkommer tveksamhet och argumentation kring klassificeringsfrågan. Ett näraliggande

problem uppkommer när gäldenären efter en konstruerad företagsöverlåtelse, framför allt till en närstående, fortsätter att arbeta

i det nya företaget (se Lilian Hindborg, Gatldssanering i praksis,

1990, s. 73 ff; citeras i fortsättningen Lilian Hindborg). Följande rättsfall belyser detta.

Efter det att två lantbruksegendomar tillhörande gårdsågaren G 1980 försålts på exekutiv auktion, förvärvade Gzs hustru H den ena, som därefter drevs i hennes namn, medan G ñck arbete som försäljare i en fröfirma med en årlig nettoinkomst om ca 160 000 Dkr. G, som var 49 år, begärde inledning av skuldsanering omfattande hans restskuld från auktionerna. - Det måste beaktas, uttalade landsretten, att Hzs lantbruksegendom i realiteten fortfarande drivs av G, vars borgenârer samtidigt avskurits från möjligheten att söka betalning i den förmögenhet som upparbetas i Hzs namn. Redan på gnmd härav ansågs rekvisiten i § 197 DKL inte uppfyllda och Gzs begäran lämnades utan bifall (U. 1985 .787).

I följande fall gjorde rätten dock en arman bedömning.

Makarna M och H (50 resp. 47 år) hade sedan 1966 drivit en rörelse för skrotning av bilar, vilken försatts i konkurs 1983. Från konkursen fanns kvarstående skulder på ca 475 0()0 Dkr. Makarna var nu direktör resp. styrelseledamot i ett aktiebolag, som drev den tidigare verksamheten vidare, och vars insatskapital av den äldsta dottern. Nu ägdes angivna förhållanden ansåg landsretten inte vara till hinder ñr skuldsanering, eftersom den tidigare verksamheten upphört genom makarnas konkurs och överskottet av verksamhet till av M:s aktiebolagets följd sjukdom hade varit och bedömdes bli av ringa omfattning (U. 1986.399).

4.1.1.4 Skuldsituationen

Det grundläggande stadgandet om skuldsanering återfimis i § 197 DKL. Där uppställs ett på visst sätt kvalificerat insolvensbegrepp

för att en person skall kunna komma ifråga för skuldsanering. Det

avgörande är att gäldenärens ekonomiska situation skall bedömas

116 sou 1990:74

vara så hopplös att han varken i nuläget eller under de närmaste

åren har någon möjlighet att uppfylla sina skuldförbindelser (Stk.

l). Därjämte skall gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt tala för skuldsanering (Stk. 2).

Den insolvensrättsliga bedömningen av nuläget görs på ungefär

samma sätt som vid prövningen av en konkursansökan. Avav om gäldenärens ekonomiska situation med hänsyn till görandet hans framtida betalningsförmåga skall anses vara hopplös måste däremot träffas på av en mer osäker eftersom

grundval prognos,

det inte kan anses uteslutet att gäldenärens ekonomiska förhållanden förbättras till följd av oförutsedda orsaker. Prognosen

måste utifrån bedömningen huruvida gäldenären med hänsyn

göras till skuldens storlek samt gäldenärens ålder, anställning, utbildning och familjeförhållanden har någon utsikt till att kunna betala sin skuld (det danska betänkandet s. 91 f). Bevisbördan för den

bristande betalningsförmågan åvilar gäldenären (Munch s. 761).

I förarbetena uppställs stränga bevismässiga krav och det förordas restriktivitet vid Gäldenärens och sannolika

prövningen. tillgångar inkomster för de närmaste åren skall vara klart otillräckliga för att

täcka skulderna. Det har inte bestämd mini-

uppställts någon migräns för skuldens storlek. Skuldbördan skall dock vara bety-

dande, vilket naturligtvis måste ses i relation till gäldenärens ålder och inkomstförhållanden.

Först om insolvensförutsättningen i enlighet med § 197 Stk. l

DKL är uppfylld finns det anledning för rätten att pröva om även

omständigheterna i övrigt talar för skuldsanering. Vid denna

bedömning skall det enligt Stk. 2 läggas särskild vikt vid gäldenä-

rens intresse av att uppnå skuldsanering, skuldens ålder, omständigheterna vid skuldernas tillblivelse och hittillsvarande samt sätt att förhålla sig under

skuldaweckling gäldenärens skuldsaneringsärendet.

Vid rättens prövning skall alltså särskilt beaktas gäldenärens intresse av att uppnå skuldsanering. Det krävs i detta avseende att skulden står i missförhållande till gäldenärens nuvarande och framtida betalningsförmåga. Skulden måste även nå upp till en viss

storlek i absoluta tal, men någon precisering i denna del har ej

skett (Munch s. 765).

För förvärvsarbetande gäldenärer i de vanligaste inkomstlägena

pekar praxis på att det krävs en nettoskuldsättning pä ca 250 000

Dkr. för att de ekonomiska betingelserna skall anses vara upp- Skuldens storlek måste dock med

fyllda. naturligtvis sammanvägas

andra faktorer, exempelvis gäldenärens ålder och utbildning samt familjesanunansättning. Den nämnda beloppsgränsen kan därför

endast tjäna som riktmärke vid den samlade bedömningen (Lilian

Hindborg s. 24). Om gäldenärens inkomster ligger väsentligt över den allmänna lönenivån måste skuldsättningen vara i motsvarande mån större för att skuldsanering skall komma i fråga. Följande fall belyser det sagda.

En 36-årig murare B hade tillsammans med sin hustru månadsinkomster om ca 12 000 Dkr. netto. Han sökte skuldsanering avseende en skuld på 260 000 Dkr., vilken i huvudsak härrörde från en tidigare, nu upphörd, näringsverksamhet. Hqäjesteret hänvisade till skuldens storlek och makarnas inkomstförhållanden, som inte kunde påräknas bli väsentligt förbättrade inom en överskådlig framtid, och fann det klarlagt att B saknade förmåga att uppfylla sina skuldförbindelser (U. 1985.912 H).

En 39-årig gift man utan fast arbete, som 1983 avbrutit sin lärarutbildning, ñck avslag på sin begäran om skuldsanering. Tillgångar saknades. Skuldema uppgick till ca 245 000 Dkr. , varav ca 230 000 Dkr. utgjordes av studielån. Skifteretten medgav skuldsanering med totalt skuldbortfall. Landsretten fann däremot inte visat att de ekonomiska betingelserna för att uppnå skuldsanering var uppfyllda och hänvisade därvid särskilt till gäldenärens ålder och skuldens storlek. Beslutet stadfistes av højesteret (U. 1987.681 H).

När makar svarar solidariskt för hela skulden eller del därav bör de ekonomiska betingelserna värderas utifrån makarnas samlade ekonomiska förhållanden. Det är dock i allmänhet ett krav att båda makarna har en skuldsättning av sådan storlek att vederbörande

inte kan antas kunna betala sina skulder, se t.ex. följande fall.

M, som var 56 år, hade i 30 år drivit en rörelse som glasmästare. Han gick 1981 i konkurs med skulder om ca 385 000 Dkr. Hustrun, som var 53 år, hade drivit rörelsen vidare i ett handelsbolag, som upphörde i febmari 1985 med skulder uppgående till ca 260 000 Dkr. Makama var arbetslösa då de ansökte om skuldsanering. Skifteretten fann inte förutsättningar föreligga att inleda skuldsanering för makarna. För hustmns del åberopades särskilt att skulden var av färskt datum. Landsretten, som hänvisade till makarnas ålder och ekonomiska

förhållanden, däri inbegripet skuldsâttningen, fann däremot ej skäl vägra inledande av ett skuldsaneringsförfarande (U. 1985.982).

För pensionärer och andra icke förvärvsarbetande gäldenärer har i praxis fastställts en vägledande minimigräns för den totala

skuldsättningen på ca 100 000 Dkr. Om härrör skuldsättningen

från en förvärvsaktiv period har gränsen dock satts lägre. Ett skuldbelopp under 50 000 Dkr. har emellertid i regel varit otill-

räckligt för att de ekonomiska skall anses vara förutsättningarna

uppfyllda (Lilian Hindborg s. 28). Följande fall belyser det an-

förda.

En 55-årig tidigare skeppare D uppbar sjukpension efter en hjärtoperation 1980. Hustrun H uppbar förtidspension. D hade skulder på 95 000 Dkr. Dzs andelshus övertogs vid exekutiv 1984 av en bank. försäljning Banken fick betalt för sin fordran mot D genom överlåtelse av fastigheten till Dzs bam. D hyrde därefter fastigheten av barnen för en månadskostnad om 4 600 Dkr. - Då det med hänsyn till upplysningama om skuldernas storlek sammantaget med om Dzs och Hzs framtida upplysningama förvärvsmöjligheter inte på förhand kunde uteslutas att skuldsanering kunde komma att medges godtog landsretten Dzs begäran om inledande av skuldsanering (U. l986.209).

Gäldenärer med en i form av studielån

betydande skuldsättning har

såväl i som i blivit föremål för särskilt intresse.

lagstiftning praxis

Av den ursprungliga inte hur

lagregleringen framgick entydigt

studieskulder skulle behandlas i Formellt

skuldsaneringshänseende.

mötte inte något hinder mot att ta med även sådana men skulder,

domstolarna ställde sig i regel awisande till detta. Man hänvisade bl.a. till att det farms möjlighet för en f.d. studerande att få räntebidrag i vissa fall och till att en akademisk är utbildning

avsedd att ge den skuldsatte en inkomst i framtiden. 1987

hög

vidtogs, som nänmts under avsnitt 4.1.1.1, vissa ändringar i

reglerna om skuldsanering liksom i lagstiftningen rörande studieskulder. Gäldenären gavs härigenom valfrihet att ansöka om skuldsanering eller söka lösa sin skuldsituation annat sätt.

på något Vid prövningen av en ansökan om har skifteretten

skuldsanering på sedvanligt sätt att enligt nu gällande regler ta ställning till om

gäldenären förmått visa att han inte är i stånd till - och inte heller kommer att bli det under de närmaste åren - att betala av på studieskulden. Skifteretten har också att beakta för-

gäldenärens hållanden och omständigheterna i dvs. bl.a. att en studieövrigt,

skuld är en skuld som påtas som en långsiktig för att

investering

senare i livet ge utdelning i form av exempelvis högre lön. l motiven till ändringarna har påpekats att det därför inte alltid kan förutsättas att en sådan investering skall vara möjlig att aweckla

inom fem år. Följande fall belyser förhållandena fore lagändring-

en.

Landsretten uttalade, att domstolarnas restriktiva praxis med att tillåta skuldsanering där skulden uteslutande eller till övervägande del härrör från studielån, inte bör avskâra en gâldenär från möjligheten att uppnå

skuldsanering om han inte kunnat få en anställning som möjliggör åter-

betalning av studielånet. Som förutsättning gäller dock att även förhållandena i övrigt talar härför. - Då det emellertid, som i förevarande fall, endast ñrflutit tre resp. ett år sedan makarna M och H, båda ñLmag., avslutat sin utbildning, och då det därför inte redan nu kan anses visat att de inte är i stånd till och att de inte heller har någon

framtida möjlighet att uppfylla sina skuldförbindelser, avslogs makamas

begäran om skuldsanering (U. 1986.691).

En 37-årig man, D, blev fiLmag. vid årsskiftet 1982-1983 och studerade därefter pedagogik. Han var ânkeman med två hemmavarande barn

och arbetade till följd härav deltid. Hans studieskuld uppgick till ca

356 000 Dkr. , och nettoskuldsâttningen till ca 300 000 Dkr. Landsretten uttalade att det visserligen endast förflutit en kortare tid sedan D avslutat sin utbildning men att det med hänsyn till hans ålder och speciella

familjesituation samt slculdens storlek inte fanns någon möjlighet ñr

honom att betala skulden även om han erhållit räntebidrag. Hans begäran om inledande av skuldsanering bifölls därför (U. 1986.8l2).

Genom 1987 års lagändringar gavs studielåntagare vidare enligt

den särskilda lagstiftningen på detta område rätt till antingen

bidrag till att betala studieskulden eller av skulden.

eftergift Syftet med den senare regleringen är att låntagare som sökt betala av

studieskulden men skall -

misslyckats ges möjlighet genom nedskrivning av skuldbeloppet - att kunna betala av den inom l5

år. Beslutsinstans är Hypoteksbanken. Eftergift sker efter individuell behovsprövning. Man kan tidigast komma i fråga för eftergift när tolv år gått sedan utbildningen avbrutits eller av-

slutats. Den resterande delen av skulden skall betalas under tre år.

Skäl till eftergift är bl.a. långvarig sjukdom eller arbetslöshet.

Skuldens ålder har självfallet också vid av

betydelse bedömningen

om skuldsanering skall inledas. Ju äldre skulden är desto mer

uppenbar framstår gäldenärens bristande betalningstörmåga. Det tillmäts även betydelse om skuldsättningen uppkommit under andra

120 sou 1990:74

förhållanden än de nuvarande, exempelvis vid en näringsverksam-

hets sammanbrott och påföljande konkurs (Munch s. 765). I sådant

fall upprätthålls inte samma krav på skuldens ålder. (Jfr det ovan angivna rättsfallet U. l985.982).

Vid rättens prövning tillmäts även omständigheterna vid skuldens tillkomst stor betydelse. Skulder som gäldenären ådragit sig genom kriminellt beteende av grövre beskaffenhet medför i allmänhet att möjligheten att uppnå skuldsanering är utesluten. Även här kan dock tidpunkten för brottsligheten tillmätas betydelse. Med grov kriminalitet har i detta sammanhang likställts lättsinnig, spekulativ och hänsynslös skuldsättning. Skulder som kan antas ha uppkommit i att kunna bli föremål för utesluts i syfte skuldsanering regel vid skuldberäkningen. Därigenom försvåras möjligheterna för professionella gäldenärer att utnyttja skuldsaneringsinstitutet (det danska betänkandet s. 80 f, Munch s. 766 f), jfr följande fall.

Skuldsanering vågrades för skulder om ca 600 000 Dkr., varav en betydlig del uppkommit genom bedrägeri och annan brottslighet. Det lades även gâldenären till last att han inte försökt betala av på skulderna under en period när han hade stora inkomster (U. 1987.688 H).

Omständigheterna vid skuldens tillkomst kan emellertid även tala för skuldsanering. Har gäldenären exempelvis genom borgensätagande för familjemedlemmars skuld ådragit sig betydande skuldsättning är betänkligheterna mot skuldsanering betydligt mindre.

Skuldens hittillsvarande avveckling är också en omständighet som rätten enligt § 197 Stk. 2 DKL tillmäter betydelse. Rimliga amorteringar av skulden talar för sanering. Har gäldenären däremot sina i säkerhet för bringat tillgångar borgenärerna, exempelvis genom äktenskapsförord till förmån för maken eller att driva rörelse i makens namn, får som genom skuldsanering huvudregel anses utesluten (det danska betänkandet s. 131). Att en förhållandevis nettoinkomst utan gäldenären uppburit hygglig att för den skull ha avbetalat på skulden talar emot skuldsanering. Samma är förhållandet om gäldenären endast eller företrädesvis

betalat av på skulder med borgen som säkerhet (Lilian Hindborg

s. 50).

Även gäldenärens sätt att förhålla sig under sgldsaneringsärendets handläggning påverkar rättens bedömning. Om gäldenären förtiger

eller döljer tillgångar eller tillgodoser någon speciell borgenär bör skuldsanering vara utesluten. Också gäldenärens sätt att förhålla sig före begäran om skuldsanering kan tas i beaktande. Har

gäldenären trots ekonomiska svårigheter skuldsatt sig ytterligare

försvåras möjligheten för honom att uppnå framgång i skuldsane-

ringsärendet (Munch s. 767).

Även ,andra gmstag digheter än de nu redovisade kan beaktas vid rättens prövning. I förarbetena nämns näraliggande möjligheter till arv eller ekonomiskt bistånd från familj eller vänner. Det har emellertid ansetts ligga närmare till hands att borgenärerna får bära förlustrisken i stället för närstående som inte haft någon

fördel av skuldsättningen. I praxis har det därför oftast blivit tal om ekonomiskt bistånd från närstående först för det fall gäldenä-

ren kunnat uppnå skuldsanering (Munch s. 768), jfr följande fall.

En gâldenär, som var ensam arvinge till en 83-årig morbror, befanns av landsretten inte ha en sådan utsikt till arv (ej bröstarvinge) att denna omständighet borde utesluta skuldsanering (U. l987.578).

I anslutning till ett ekonomiskt sammanbrott 1981 hade D avstått från arv till förmån för sina två barn. Denna omständighet ansåg landsretten, med hänsyn tagen till skuldens storlek (2,3 milj. Dkr.) och storleken av det förväntade arvet (ca 200 000 Dkr.), inte böra medföra att rekvisiten i § 197 DKL inte ansågs uppfyllda (U. 1987.579).

Även följande fall har visst intresse.

S (31 år) bodde ensam med en son på fyra år och hade skulder på 325 000 Dkr. Han var inte villig att söka arbete förrän efter ett skuldsaneringsbeslut, eftersom hans inkomster i så fall skulle bli mindre till följd av inñrsel. - Med hänsyn till skuldemas storlek och övriga upplysningar om Szs ñrhållanden - bl.a. den verkan det skulle få för hans inkomstförhållanden om han i hade avlönat arbete dagsläget ansågs inte förutsåttningama uppfyllda för att med stöd av § 205 Stk. 1, nr 1 DKL avslå Szs begäran om inledande av skuldsanering (U. 1989:166).

4.1.1.5 Rättens medhjälpare och annat juridiskt biträde

I samband med rättens beslut att inleda ett skuldsaneringsför-

farande utses, som nämnts under avsnitt 4.1.1.2, i regel en rättens medhjälpare (§ 219 Stk. 1 DKL). Denne är i allmänhet advokat och utses bland den grupp av advokater som brukar uppträda i

122 sou 1990:74

domstolen i konkursärenden. Medhjälparen utför flertalet av de åtgärder som armars ålegat domstolen. Det är således denne som utfärdar kungörelser och kallelser, utarbetar en ekonomisk statusöversikt och redogörelse för insolvensorsaken samt vägleder gäldenären under ärendets Han kan däremot inte leda handläggning. de sammanträden som föregår ett beslut i ärendet (Munch s. 810). Medhjälparen är att betrakta som borgenärskollektivets representant men får något av en dubbelroll, eftersom han i även praktiken fungerar som rådgivare åt gäldenären. När gäldenären presenterar sitt förslag till för rätten skall skuldsanering medhjälparen uppmanas ange sin inställning till huruvida för skuldförutsättningarna sanering är uppfyllda och även huruvida det framlagda förslaget är godtagbart.

Kostnaderna för arbete ersätts av allmänna medhjälparens medel (se vidare avsnitt 4. 1 . l . 10).

Särskilt advokatbiträde (§ 219 Stk. 2 för DKL) gäldenären förutsätts inte vara erforderligt annat än i rena I undantagsfall. övrigt är det alltså tänkt att skall kunna gäldenären vägledas av rätten och rättens Advokatbiträde har förordnats i fall medhjälpare. där gäldenärens ekonomiska förhållanden bedömts vara synnerligen komplicerade eller försäljning av fast egendom aktualiserats. Advokatens arvode bekostas i sådant fall av allmänna medel. Jfr följande fall.

Skifterettens beslut, vari angavs att det inte ñrelåg förutsättning att förordna advokatbiträde för en gâldenâr innan skuldsaneringsårende inletts, blev stadfäst av landsretten (U. l985.806).

Skuldsaneringsbeslutets innehåll

Som är det framgått tidigare gäldenären som skall lägga fram förslag till hur skulden skall saneras. Gäldenärens skall förslag ange den procentsats till vilken skulden nedskriven begärs samt den ordning som bör gälla för av restskulden avveckling (§ 213 DKL).

Ett rättens beslut, som helt eller delvis tillmötesgår gäldenären, skall vilken del av skulder klargöra gäldenärens som berörs av skuldsaneringsbeslutet, med av angivande den procentsats vartill skulderna sätts ned. För det fall med gäldenären medges anstånd

sou 1990:74 123

betalning av restskulden skall beslutet även innehålla om uppgift anståndsperiodens längd samt storleken av och förfallotiden för

avbetalningsbeloppen (§ 216 DKL). Nedsättningsprocenten skall

vara densamma för alla skulder som omfattas av beslutet. Det bör

i detta sammanhang nämnas att rätten inte kan fastställa en arman

(högre) procentsats än den som gäldenären har förklarat beredd

sig att godta.

En gåldenâr hade vid skifteretten ansökt om totalt bortfall av skulder som uppkommit före den l januari 1984. Skifteretten medgav skuldsanering och angav i beslutet att skulder som uppkommit före dagen för inledande av skuldsaneringsârendet skulle skrivas ned till 96. 30,223 Landsretten upphåvde beslutet sedan det framkommit att gåldenåren inte att skulderna endast delvis godtagit skrevs ned (U. 1985.806).

Formellt skulle den angivna situationen kunna anses i

inrymmas

stadgandet att rätten delvis

tillmötesgår gäldenärens begäran. Det delvisa tillmötesgåendet tar dock endast sikte de fall då

på rätten förordnar att skall

skuldsaneringsbeslutet avse skulder som uppkommit före en viss angiven tidpunkt (tidigarelagd skärnings-

punkt, § 199 Stk. 1 DKL, jfr Munch s. 806). I praktiken kan oftast en nu beskriven situation lösas det sättet att rätten under på hand ger gäldenären möjlighet att den i

höja förslaget angivna

procentsatsen (Munch s. 806).

Ett kan även i att rätten

skuldsaneringsbeslut utmynna bifaller gäldenärens begäran om totalt skuldbortfall. I förarbetena förut-

sätts att så endast skall kunna ske i rena Som undantagsfall.

exempel anges en nybliven pensionär med en inte obetydlig skuldsättning och där skulderna uppstått under en helt annan

livssituation (det danska betänkandet s. 96 och 134 Av f).

tillgänglig praxis framgår emellertid att totalt skuldbortfall under

det första året som förekom i

lagen tillämpades ungefär en

tredjedel av fallen och alltså i en större

betydligt omfattning än

som förutsatts (se von i

Eyben, Gzeldssaneringsloven praksis,

Ugeskrift for Retsvzesen, U. 1985 B. 341). Det måste dock framhållas att totalt skuldbortfall endast synes ha förekommit i fall där gäldenärens förhållanden radikalt förändrats sedan skulden

uppkommit, exempelvis genom långvarig sjukdom, arbetslöshet, pensionering eller upphörande av näringsverksamhet, samt detta

medfört att gäldenären inte kan avbetala skulden utan att på underskrida gränsen för existensminimum

(Munch s. 770).

124 sou 1990:74

En bank, som hade fordringar på ca 150 000 Dkr. mot en 59-årig maskinförare S, protesterade, efter det att skuldsaneringsärende inletts, mot att det skulle ske fullständigt bortfall av Szs skulder. Landsretten uttalade att S med hänsyn till ålder och nuvarande anstållningsförhållande tillhör den grupp av gâldenärer där skuldsanering med fullständigt skuldbortfall ej bör vara uteslutet (U. 1985.984).

Huvudregeln såvitt gäller skuldsaneringsbeslut är således att skulden skall nedsättas till det som med

belopp gäldenären

återhållsam livsföring (beskeden levefod , det danska betänkandet s. 97) kan antas kunna betala under en femårsperiod. En längre period kan undantagsvis tillämpas, exempelvis om gäldenären påbörjat utbildning. I ett sådant fall anses dock starka skäl tala för att skuldsaneringsförfarande inleds först när gäldenärens framtida förhållanden framstår som mindre oklara. Kortare avbetalningsperiod kan förekomma om gäldenären inom loppet av ett par år uppnår pensionsåldern.

är alltså längre vid

Avbetalningsperioden betydligt skuldsanering

än vid ackord. Detta kan förklaras av att ackordslikviden ofta beräknas med utgångspunkt i gäldenärens tillgångar i nuläget,

medan skuldsanering bygger på gäldenärens förväntade framtida

inkomster. Vid denna senare bedömning har man att utgå från gäldenärens aktuella inkomstförhållanden. Är gäldenären arbetslös måste dock hans möjligheter att få ett arbete övervägas. Från de beräknade inkomsterna skall avdrag göras för rimliga levnadsom-

kostnader, underhållsskyldighet och skatt. I begreppet rimliga

levnadsomkostnader att får inrikta en

ligger gäldenären sig på återhållsam livsföring under avbetalningsperioden.

Ett beslut om skuldsanering omfattar endast de skulder som gäldenären ådragit sig före skuldsaneringsärendets inledning, den s.k. fristdagen (§ 199 Stk. 1 DKL). När särskilda omständigheter

talar för det kan rätten dock bestämma att beslutet endast skall omfatta sådan skuldsättning som uppkommit före en av rätten fastslagen tidigare tidpunkt. Möjligheten att på detta sätt begränsa

en skuldnedskrivning är avsedd att komma till användning när det

är en stor skuldsättning av äldre datum som gör gäldenärens situation Ett

hopplös. typexempel härpå är, som tidigare nämnts, skulder från en tidigare bedriven näringsverksamhet. Regeln om

en på detta sätt tidigarelagd skärningspunkt tillämpas även i andra

fall då det är en äldre, betydande skuldsättning, som medför

betalningsproblem medan senare uppkommen skuldsättning är av normal omfattning och saknar samband med den tidigare skulden. Enligt Munch (s. 774) kan i nu angivna fall uppdelning av skulderna ske i två klasser med utgångspunkt i tidpunkten för skuldens uppkomst. Något särskiljande av skulderna på annan grund än den nu angivna är inte tillåten. Det saknas alltså att besluta om totalt bortfall av äldre skulder och möjlighet samtidig nedskrivning av nyare skulder. Det är inte heller möjligt att i samband med skuldsanering undanta exempelvis småfordringar eller att i övrigt begränsa ett beslut till att avse fordringar av viss karaktär. Viss kritik har förekommit mot att småfordringar

inte undantas och ges full utdelning (jfr von Eyben, a.a. s. 345).

Att fastställa en tidigare fristdag medför i allmänhet inte någon olägenhet för gäldenären. Det innebär endast att skuldnedskrivningen, vars omfattning ju beror på en bedömning av gäldenärens framtida betalningsmöjligheter, görs med en högre procentsats än om hela skulden skulle nedskrivas. Det inger oftast domstolen

mindre betänkligheter att nedskriva skulder som uppkommit i en

verksamhet som gäldenären inte längre bedriver än att nedskriva skulder som är hänförliga till gäldenärens nuvarande förhållanden

(Munch s. 774 f).

Skuldsaneringsbeslutet omfattar inte skulder med panträtt som

säkerhet i den mån panträtten räcker till. Panträttsinnehavarna binds däremot av beslutet såvitt avser den del av deras personliga fordran mot gäldenären som inte täcks av panten (§ 199 Stk. 2 DKL).

Till skillnad mot ackordstörfarandet skiljer man i skuldsaneringsärenden inte mellan prioriterade och oprioriterade fordringar. Utgångspunkten är således att all skuldsättning, med undantag för

sådana skulder för vilka lämnats, skall behandlas lika.

pantsäkerhet

Även skatter och avgifter omfattas således av ett skuldsaneringsbeslut s. 772 I Danmark inte sådana

(Munch f). åtnjuter fordringar

förmånsrätt i konkurs.

Fordringar som bestrids av gäldenären behandlas under skuldsaneringsärendet som om de inte var bestridda. Det finns således inte någon möjlighet att inom skuldsaneringsinstitutets ram pröva

hållbarheten i ett krav mot gäldenären. En sådan prövning måste

ske i den form som gäller för tvistemål (§ 209 DKL).

126 sou 1990:74

I samband med beslut om bortfaller skuldsanering gåvolöften samt ränteanspråk på de av beslutet omfattade för tiden fordringarna efter skuldsaneringsärendets inledning (§ 200 DKL). Den nu angivna bestämmelsen har en direkt motsvarighet beträffande tvångsackord (§ 159). Så är även fallet beträffande att alla regeln borgenärer skall behandlas lika om inte av dem någon samtycker till en mindre förmånlig behandling.

Eftersom ett meddelat oftast skuldsaneringsbeslut innehåller en avbetalningsuppgörelse är det med form nödvändigt någon av reglering även av det fortsatta förfarandet. Varken skifteretten eller rättens kan dock medhjälpare medverka i detta skede, eftersom då betraktas

skuldsaneringsärendet som avslutat (§ 216

Stk. 5 DKL, Munch s. 807). Skuldsaneringsbesluten innehåller därför i regel en anvisning om att ett visst skall månatligt belopp inbetalas till ett konto i i ärendet någon involverad bank. Medhjälparen tillställer banken en av fördelningslista, vilken det framgår det årliga belopp resp. borgenär skall påföras. De medel som sätts in på kontot för görs oåtkomliga gäldenärens och borgenärernas dispositioner. Den kontoförande banken skall inte heller kunna kvittningsvis göra gällande någon rätt till de på kontot insatta medlen.

Banken är till berättigad ersättning för sin hantering av kontot. Denna ersättning skall av erläggas gäldenären, som i gengäld tillgodotörs räntan på behållningen. Enligt vad som upplysts går det dock i till så att kontot praktiken vanligen görs räntelöst och att gäldenären som kompensation härför befrias från hanteringsavgiften.

Om gäldenären inte sin del av fullgör betalningsuppgörelsen bör banken genast meddela rätten eller den medhjälpare som anlitats i skuldsaneringsärendet.

Skuldsaneringsförfarandets inverkan på exekutiva åtgärder

Efter det att ett skuldsaneringsärende har inletts (§ 206 DKL) kan exekutiva åtgärder i form av kvarstad och inte utmätning äga rum för fordringar som omfattas av skuldsaneringsförfarandet. För fordringar som inte omfattas av förfarandet, exempelvis fordringar med pant som säkerhet eller fordringar som uppkommit efter ett

beslut om att inleda möter däremot skuldsaneringsbehandling, med vissa inskränkningar - inte något hinder mot exekutiva åtgärder (§ 207 DKL). För det fall rätten beslutat om en tidigarelagd fristdag möter det inte heller något hinder mot att företa utmätning beträffande fordringar som uppkommit efter den fastställda

fristdagen (Munch s. 789).

Ett skuldsaneringsförfarande påverkar inte möjligheten att för exempelvis underhållsbidrag och böter erhålla införsel i gäldenärens lön.

Den omständigheten att gäldenären ansökt om skuldsanering utgör inte något hinder mot att rätten på sedvanligt sätt en prövar konkursansökan mot denne. En sådan prövning kan ske även sedan skuldsaneringsbeslut meddelats (§ 230 DKL, se vidare under avsnitt 4.1.1.l2).

Ãtervinningsregler

En gäldenär som har en rimlig utsikt till att erhålla skuldsanering torde i och för sig även för att bli försatt uppfylla förutsättningarna i konkurs. Som frarnhållits ovan kan inte ett pågående skuldsaneringsärende förhindra ett konkursförfarande. En borgenär skall emellertid inte behöva tvingas till att använda av det mera sig tungrodda konkursförfarandet gentemot en gäldenär som ansökt om skuldsanering, om det enda härmed är att syftet möjliggöra återvinning. Det är mot denna bakgrund som de för konkurs gällande återvinningsbestämmelserna gjorts tillämpliga även beträffande skuldsanering. En får inte återvinningsprocess anhängiggöras senare än ra veckor från beslutet om skuldsanering (§ 223 Stk. 3 DKL). tervinningsreglerna har dock inte fått någon större praktisk betydelse såvitt avser sist nämnda institut. En starkt bidragande orsak härtill torde vara att en som medverkat gäldenär till en transaktion till härav oftast inte har återvinningsbar följd ansetts kunna komma i för vidare fråga skuldsanering (se §§ 221-224, jfr det danska betänkandet s. 161 f).

4.1.1.9 Skuldsaneringsbeslutets

rättsverkningar

Till skillnad mot vad som vid konkurs förlorar en gäller gäldenär som ansökt om inte i skede under skuldsanering något ärendets handläggning rådigheten över sin egendom och över sin ekonomi.

128 sou 1990:74

Ett har mellan gäldenären och hans fordringsskuldsaneringsbeslut samma rättsverkningar som en av rätten stadfäst förlikning ägare Stk. Detta innebär att ett i beslutet angivet (§ 226 1 DKL). som inte i rätt tid, kan bli avbetalningsbelopp, erläggs genast

föremål för exekutiva åtgärder hos gäldenären (Munch s. 816).

Genom befrias alltså gäldenären helt eller

skuldsaneringsbeslutet

delvis från för de skulder som omfattas av betalningsansvaret beslutet. Beslutet blir bindande även för de som inte borgenärer var kända vid beslutstillfallet. Enligt § 226 Stk. 2 DKL gäller skuldbefrielsen inte endast i förhållande till borgenärerna utan även i förhållande till eventuella eller andra som jämte borgensmän ansvarar för skuldförbindelsen. Någon regressrätt för gäldenären således inte. dessa gentemot gäldenären uppkommer

inte hinder mot att borgenärerskuldsaneringsbeslutet utgör något och andra som svarar för skulden kräver na gentemot borgensmän

i enlighet med den ursprungliga förbindelsen (§ 226 Stk.

betalning 3 DKL).

4.1.1.10 Kostnader för skuldsaneringsförfarandet

Det till till skuldsaneringsordning folketinget framlagda förslaget

för att få ett inlett

innehöll att gäldenären skuldsaneringsärende

skulle betala en l 500 Dkr. Enligt vad som

ansökningsavgift på

riktades under i stark kritik mot

upplysts behandlingen folketinget

denna regel. Det anfördes bl.a. att redan hårt skuldsatta personer

inte skulle ha att erlägga ansökningsavgift, vilket

någon möjlighet i sin tur befarades medföra merarbete för rätten genom att gäldenärerna tillsammans med ansökan om skuldsanering även ingav an-

sökan om fri rättegång. Regeln om ansökningsavgift genomfördes

därför inte.

De kostnader som i denna typ av ärenden utgörs av uppkommer och till rättens medhjälpare. Un-

kungörelsekostnader ersättning

kan det även kostnader för särskilt advokat-

dantagsvis uppkomma

biträde för Genomsnittskostnaden för ett skuldsane-

gäldenären. till ungefär l0 000 Dkr. ringsärende uppgår enligt uppgift

Vid kan rätten bestämma att

skuldsaneringsärendets inledning

skall ställa lämplig säkerhet för de kostnader som gäldenären under I förarbetena förut-

uppstår handläggningen (§ 203 DKL).

sou 1990:74 129

sattes att detta skulle ske regelmässigt, i vart fall med ett mindre

belopp. Av tillgänglig praxis framgår emellertid att denna regel

endast undantagsvis kommit till användning. Har rätten inte ställt något krav på säkerhet, innebär detta att kostnaderna för förfarandet helt ersätts av statskassan (§ 220). Endast när särskilda skäl talar härför, kan rätten, i samband med att ärendet avslutas, bestämma att gäldenären helt eller delvis skall stå för kostnaderna. Så har skett i fall där gäldenären uppträtt oärligt och i något fall även när gäldenärens ekonomiska ställning visat sig vara väsentligt

bättre än man först antagit (Munch s. 783).

4.1.1.11 Omprövning och av ett skuldsaneöverklagande ringsbeslut

Ett beslut om skuldsanering skall i största möjliga utsträckning

markera slutpunkten för skifterettens medverkan. När särskilda

hänsyn ( ganske szerlige hensyn) till gäldenären talar därför kan

dock rätten på begäran (av gäldenären) återuppta ett avgjort skuldsaneringsärende och ändra anstånds- och avbetalningsbestämmelserna (§ 228 Stk. 1 DKL). Denna möjlighet att riva upp

ett redan tidigare fattat beslut är avsedd att utnyttjas endast i rena

undantagsfall, exempelvis om en gäldenärs inkomster visar sig bli

betydligt lägre än förväntat eller om det en kort tid efter skuldsaneringsbeslutet dyker upp en fordran, som inte tidigare kunnat tas

i beaktande men som genom sin storlek gör det omöjligt för

gäldenären att uppfylla avbetalningsuppgörelsen. Nedsättningsprocenten kan inte ändras, men gäldenären kan medges längre tid till

att avbetala restskulden. Det kan därvid inte ske någon

ändring endast för den tillkommande fordringen, utan ändringen måste omfatta alla fordringar; likhetsprincipen skall alltså alltjämt gälla

(Munch s. 818). Rätten kan inte ändra vad som i skuldsane-

ringsbeslutet förordnats om anstånd och avbetalning utan att kalla

gäldenären och till en För det fall

borgenärerna förhandling.

socialförvaltningen bistår gäldenären med avveckling av restskulden bör även någon representant därifrån kallas (§ 228 Stk. 2 DKL, Munch s. 818). - Det finns inte någon motsvarande

bestämmelse som möjliggör en omprövning av ett skuldsanerings-

beslut för det fall gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligt skulle förbättras i förhållande till de beräkningar som gjordes vid

skuldsaneringsprövningen.

130 sou 1990:74

Ett skuldsaneringsbeslut kan komma att och

omprövas upphävas även på begäran av en borgenär. Så är fallet om det att uppdagas gäldenären under till

skuldsaneringsbehandlingen gjort sig skyldig

svek eller om gäldenären på annat sätt grovt åsidosätter vad som åligger honom Stk.

enligt skuldsaneringsbeslutet (§ 229 1 DKL).

Följande fall åskådliggör av denna

tillämpningen regel.

En gåldenär (S) hade medgetts skuldsanering. En borgenår anmälde en tid därefter till skifteretten att S skulle erhålla ca 50 000 Dkr. i överskjutande skatt. Skifteretten lade till grund ñr sitt beslut att S redan under skuldsaneringsärendets var klar över att han skulle handläggning få ett större återbetalt samt att han inte önskade att detta skattebelopp belopp skulle komma borgenärerna till godo. Skifteretten upphävde skuldsaneringsbeslutet med stöd av § 229 Stk. 1, nr l DKL. Landsretten medgav att det förelåg förutsättningar att upphäva skuldsaneringsbeslutet men konstaterade samtidigt att borgenårema inte avsåg att protestera mot skuldsaneringen om beloppet fördelades mellan dem. Då även S numera var införstådd härmed upphävdes skifterettens beslut och ärendet återförvisades till skifteretten för fortsatt behandling (U. 1987.742).

Enbart det förhållandet att inte förmår den

gäldenären fullgöra uppgjorda avbetalningsplanen är dock inte för att tillräckligt

upphäva beslutet. Det krävs därutöver att han grovt åsidosatt sina

åligganden, exempelvis genom att strunta i avbetalningar trots att

medel härför funnits En

bevisligen tillgängliga. omprövning av nu nänmt slag kan ske endast efter anmälan av och någon borgenär

endast sedan rätten hållit en i Av

förhandling frågan (jfr ovan).

rättsfallet U. 1989.856 H följer att den domstol som ett handlagt

ärende om skuldsanering och meddelat ett skuldsaneringsbeslut

även ansetts behörig att ta upp frågan om av detta beupphävande slut trots att gäldenären till utlandet.

avflyttat

För det fall ett bortfaller en för detta

skuldsaneringsbeslut upphävs

av tredje man ställd säkerhet eller såvida inte man

borgen, tredje

visste eller borde veta om sveket, eller denne har medverkat till att gäldenären åsidosatt sina plikter (§ 229 Stk. 3).

Skifterettens beslut i kan till

skuldsaneringsärenden överklagas

landsretten (§ 248 Stk. 2 DKL). För står denna borgenärerna

möjlighet öppen, oavsett om de deltagit vid skifterettens behandling av ärendet eller ej. Borgenärerna bör i fullföljdsinlagan

ange huruvida det är mot som sådant eller

skuldsaneringsbeslutet

sou 1990:74 131

endast mot de däri intagna villkoren som riktas överklagandet (se Lilian Hindborg s. 115).

Landsretten kan vid sin av beslut endast prövning överklagade beakta omständigheter som av parterna. vad som åberopats Enligt upplysts har muntlig i föreförhandling skuldsaneringsärenden kommit i landsretten endast i ett fåtal fall.

Mot landsrettens beslut i skuldsaneringsärenden kan talan fullföljas till hojesteret.

4.1.1.12 skuldsanering i konkurs

skuldsanering i konkurs (kap. 29 DKL) har - trots lagstiftarens intentioner - vad som kommit endast enligt upplysts att tillämpas i ett fåtal fall. Den främsta orsaken härtill torde vara att skuldsaneringsbehovet är större hos de som normalt sett betydligt gäldenärer inte är aktuella för ett konkursförfarande.

De grundläggande förutsättningarna för att uppnå i skuldsanering konkurs är desamma som redovisats beträffande skuldsanering utanför konkurs.

Ett skuldsaneringsförfarande i konkurs kan initieras på olika sätt. En möjlighet är att konkursförfarandet sätts först efter det igång att gäldenären ansökt om Behovet av ett bevakskuldsanering. ningsförfarande eller mera omfattande förvaltningsåtgärder kan därvid utgöra incitament till att inom konkursens handläggning ram anses erforderlig.

Situationen kan emellertid även vara den omvända, dvs. att gäldenären i anslutning till ett pågående eller avslutat nyligen konkursförfarande inger begäran om skuldsanering. Ett beslut om skuldsanering i konkurs får meddelas när boet avslutas tidigast utan utdelning eller när rätten fastställer utdelning och redovisning i konkursen (§ 232 Stk. 1 DKL).

Rättsverkningarna av skuldsanering i samband med konkurs är i stort sett desamma som för ett förfarande utanför konkurs. Skuldsaneringsbeslutet innebär i förevarande fall att gäldenären helt eller delvis befrias från de efter konkursen kvarstående skulderna.

132 sou 1990:74

29 hänvisar väsentligen till Övriga skuldsaneringsregler i Kap. om förfarandet vid skuldsanering i konkurs. Rätten kan fråga

överlåta till konkursförvaltaren att utföra de göromål som annars

utförs av rättens Kostnaden för skuldsanering är i medhjälpare. första hand en konkurskostnad (§ 236 Stk. 2 DKL).

4.l.1.13 Vissa statistiska uppgifter m.m.

Som nämnts trädde om skuldsanering i kraft den tidigare reglerna 1 1984. Antalet ansökningar om skuldsanering under detta år juli

uppgick till 2 760. Året därpå uppmättes 5 546 ansökningar.

kan det höga antalet detta år till viss del förklaras

Enligt uppgift

med en i statistikredovisningen. För åren 1986 och eftersläpning 1987 antalet till 3 797 4 000. Under uppgick ansökningar resp. 1988 ökade antalet ansökningar till 4 394. Under 1989 fortsatte till 5 690. De uppgifter utredningen hittills fått del av ökningen att medges i ca en fjärdedel av fallen.

tyder på skuldsanering

har danska under hösten

Utredningen genom justitsministeriet

1989 en till några av de största danska bankerna gjort förfrågan för att efterhöra deras inställning till och erfarenheter av skuldsa-

nering.

Den Danske Bank har därvid uppgett att vid bankens centralkontor för registrerats 187 skuldsaneringsärenden

Köpenhamns-området

vari banken medverkat. Ansökan blev avvisad eller återkallad i 57 av dessa ärenden, medan 53 ärenden resulterade i att skulden helt bortföll. I 73 av ärendena fortfarande avbetalning i enlighet

pågick med den medan fyra ärenden upphävts uppgjorda betalningsplanen, av misskötsamhet. Då det gäller de 130 på grund gäldenärens ärenden som avslutats med ett skuldsaneringsbeslut har upplysts att

totalt skuldbortfall alltså skett i 41 % av fallen, att skuldnedsätttill 10 % och lägre skett i mer än 75 % av fallen samt att ning till 20 % och däröver endast förekommit i 6 % skuldnedsättning av fallen.

HandelsBanken 1990 fusionerad med Den Danske (sedan april har bekräftat att danska banker i regel medverkar i gäldenä- Bank) rers sätt redovisats under avsnitt avbetalningsuppgörelser på 4.1.1.6.

Sparbanken Bikuben har förklarat att den deltagit i ca 400 skuldsa-

neringsärenden i Köpenhamns-området sedan 1985. Bankens erfarenhet är att gäldenärerna till klart övervägande del

följer

skuldsaneringsbesluten och att misskötsamhet endast noterats i ca tio fall.

Från PRIVATbanken (numera Unibank A/S) har upplysts att banken deltagit i ca 1 500 sedan

skuldsaneringsärenden lagens

tillkomst fram till april 1990. Av bankens statistik för åren 1985 och 1986 framgår att banken under dessa år deltog i 708 ärenden. Ansökan blev awisad eller återkallad i 146 av dessa. I 278 ärenden ändrades gäldenärens efter

skuldsaneringsförslag på-

pekanden från banken, medan banken i 206 ärenden ej fann skäl rikta anmärkning mot gäldenärens Banken

skuldsaneringsförslag.

överklagade 64 av ärendena till landsretten och fick ändring till stånd i 42 av dessa. Det är bankens att

uppfattning gäldenärerna

följer slculdsaneringsbesluten och det är endast 15 av bankens skuldsaneringsärenden som resulterat i att

skuldsaneringsbeslutet

upphävts.

4.1.2 Norge och Finland

Några regler angående skuldsanering, motsvarande de danska,

finns varken i Norge eller Finland. (Se angående norsk rätt t.ex.

Huser, Gjeldsforhandling og konkurs, Bind 1, 1987, Bind 2, 1988, och angående finsk rätt Halila, Konkursrätten i huvuddrag, svensk översättning 1983.) För norsk rätts del berörs dock frågan om ett eventuellt införande av sådana regler i St. meld. nr. 9 (1989-1990), Om forbrukerpolitikken (s. 68). Forbrukerog

administrasjonsdepartementet framhåller här, att departementet anser det viktigt att konsumenter, som har blivit överskuldsatta

och som så långt det är vill rätt för kan

möjligt göra sig, uppnå skuldsanering i form av nya villkor för av skulåterbetalningen derna. Det tilläggs, att hithörande frågor är och att komplicerade

de nordiska och erfarenheter kan

grannländernas regelsystem

utgöra ett intressant för vidare

underlag överväganden.

134 sou 1990:74

4.2 Vissa andra länder

4.2.1 USA

4.2.1.1 Inledning

Den amerikanska konkurslagen, the Bankruptcy Reform Act (även the Bankruptcy Code, förkortat härrör från 1978 och BC), utgör federal såvitt här är av lagstiftning. Reglerna har, intresse, ändrats 1984 och 1986.

Som nämndes inledningsvis i detta kapitel anses ett av konkursinstitutets vara att befria den huvudsyften hederlige gäldenären från hans skulder och ge honom en chans att starta Detta på nytt. syfte uppnås genom att gäldenären efter konkurs erhåller discharge och därigenom befrias från ansvar för de skulder som inte blivit betalda i konkursen.

Härutöver finns det emellertid också en särskild för möjlighet fysiska personer att, efter ett förfarande som regleras i kap. 13 BC (Adjustment of debts of an individual with regular income), erhålla att försättas i konkurs. skuldsanering g Förfarandet går i korthet ut på att gäldenären betalar en del av sina skulder enligt en upprättad plan och därefter erhåller befrias discharge, dvs. från ansvar för resterande skulder. En motsvarande fimis möjlighet sedan 1986 också för jordbrukare (kap. 12 BC). Förfarandet enligt kap. 13 (och kap. 12) ingår således i det konkursrättsliga regelsystemet i stort, som ett alternativ till vanlig konkurs. Tilläggas kan också, att man i amerikansk rätt ofta talar om 7 dis- Chapter charge (konkurs) och Chapter 13 discharge (skuldsanering).

År 1988 inlänmades ca 380 000 om konkurs ansökningar vanlig av den kategori gäldenärer som benämns non-business. Samtidigt var antalet ansökningar om skuldsanering enligt kap. 13 ca 150 000 och enligt 12 ca 3 000.” kap.

Institutet i konkurs var i den första discharge amerikanska konkurlagen från 1800 snarast utformat som ett slags tvångsackord, eftersom skuldbefrielsen forutsatte godkärmande av 2/3 av borgenärerna. Under 1800-talet minskade dock borgenärernas inflytande successivt och i 1898 års vilken fram konkurslag, gällde

sou 1990:74 135

till den nuvarande, frigjordes gäldenärens rätt till skuldbefrielse efter konkurs helt från ett krav från på samtycke borgenärerna.”

Föregångaren till institutet skuldsanering utom konkurs tillkom 1938, då kap. XIII angående Wage Barnens Plans till fogades den då gällande konkurslagen. För att skulle discharge beviljas i detta förfarande fordrades godkärmande av en av de majoritet oprioriterade borgenärerna.” I förfarandet enligt 13 i 1978 kap. års BC hade de oprioriterade borgenärema från som början inget helst inflytande på planens En viss skedde utformning. lagändring dock härvidlag år 1984 (se nedan).

4.2.1.2 Discharge i samband med konkurs

Reglerna om discharge i samband med konkurs finns i §§ 727, 523, 524 BC. (Lagtexten återges i bilaga 6). Enligt § 727 skall en konkursgäldenär, med vissa Det undantag, beviljas discharge. ankommer på borgenärssidan (eller the trustee) att att åberopa något av undantagen är för handen. Bevisbördan också ligger på borgenärssidan, inte på gäldenären.”

Undantagen hänför sig dels till gäldenären och hans uppträdande, dels till skuldens art.

Skuldbefrielse medges således endast fysiska personer (individuals), vilka inte genom sitt handlande har diskvalificerat sig härför. De beteenden det är fråga om preciseras i bestämmelsen och kan allmänt sägas gå ut på försök från sida att gäldenärens underminera konkursutredningen eller föra överhuvudtaget borgenärerna eller konkursdomstolen bakom t.ex. att ljuset, genom undanhålla tillgångar eller bokföringsmaterial.”

Allmänt uttryckt kan skuldbefrielse efter konkurs endast erhållas en gång vart sjätte år. Om gäldenären tidigare har erhållit discharge i en konkurs som inleddes inom sex år före den aktuella så konkursansökan, kan ny skuldbefrielse nämligen inte erhållas. Har gäldenären tidigare blivit befriad från sina skulder enligt skuldsaneringsreglerna i kap. 13 gäller samma tidsbegränsning för hans rätt att erhålla i konkurs. hinder discharge Något föreligger dock inte, om gäldenären i skuldsaneringsförfarandet enligt kap. 13 betalade antingen alla sina skulder eller åtminstone

136 sou 1990:74

70 % av skulderna och domstolen anser att gäldenären därvid gjorde så gott han kunde.”

Skuldbefrielsen omfattar alla skulder som uppkommit före konkursen, om inte domstolen undantar dem. De skulder uttryckligen som skall undantas anges i § 523. Undantagen kan sägas avse dels vissa skulder som gäldenären bör betala av sociala eller andra liknande skäl, t.ex. underhållsbidrag, de flesta skatteskulder, skadestånd (för orsakade skador) och vissa böter, dels uppsåtligt skulder som gäldenären ådragit sig genom falska förespeglingar, bedrägeri eller annat liknande brott.”

Studieskulder till staten, universitet o.d. undantas också, under förutsättning dels att den första förfallodagen för återbetalning av lånet inträffat under de senaste fem åren, dels att det inte är för hårt mot gäldenären och dem han försörjer.” Behandlingen av studielånen debatterades intensivt under förarbetena till 1978 års reform. Många ansåg, att rätten till i konkurs discharge missbrukades av studenter, som utan större uppoffringar kunde gå i konkurs eftersom de inte hade några nänmvärda tillgångar. Man menade, att tanken med studielånen är, att de skall möjliggöra för gäldenären att skaffa inkomster i framtiden, och att det då inte sig är rimligt att befria gäldenären från betalningsansvar för studieskulden förrän det visat sig hur hans framtid blev. Andra ansåg, att studielånen skulle behandlas som vilka skulder som helst. Resultatet blev, som en kompromiss mellan dessa framgick ovan,

synpunkter.”

Nämnas kan också, att en skuld som undantagits vid en tidigare som inte kan omfattas av en senare discharge huvudregel skuldbefrielsef°

Effekten av discharge är, att skulderna upphör och inte kan krävas in. Däremot inte säkerhetsrätter, vilka påverkas befintliga fortfarande kan göras gällande, så långt de räcker?”

Före 1978 års reform var det vanligt att en skuld, som gäldenären befriats från efter konkurs, återuppväcktes genom ett avtal mellan gäldenären och borgenären (reaffirmation). Ungefär en tredjedel av alla skulder till finance companies återuppstod på detta sätt, vilket urholkade verkningarna av skuldbenaturligtvis frielsen. För del kunde ett sådant avtal motiveras av gäldenärens

en önskan att få kredit av eller att rädda en

ytterligare borgenären

säkerhet för skulden, men han kunde också vara utsatt för ren

påtryckning från borgenären. I 1978 års BC inskränktes möjligheten till reaffirmation kraftigt?”

4.2.1.3 Discharge efter skuldsaneringsförfarande,

utan samband med konkurs

I kap. 13 BC föreskrivs ett särskilt skuldsaneringsförfarande utan samband med konkurs, avsett för fysiska personer med regelbundna inkomster (Adjustment of debts of an individual with regular inc0me). Reglerna går i korthet ut på att gäldenären - som får behålla rådigheten över sina tillgångar - skall betala sina skulder i enlighet med en plan, under överinseende av en trustee. Oprioriterade skulder kan nedsättas, men varje måste

borgenär

erhålla åtminstone så mycket som han skulle ha fått, om gäldenären i stället försatts i konkurs. Då gäldenären betal-

fullgjort

ningarna enligt planen får han discharge. (Se utförligare nedan.

Lagtexten återges i bilaga 6).

Som antyddes ovan fanns föregångaren till skuldsaneringsinstitutet

i reglerna om Wage Barnens Plans från 1938. Dessa regler be-

traktades länge av många som tämligen ointressanta; de gällde

bara löntagare och det var bara i ett fåtal områden av landet som förfarandet överhuvudtaget användes?” Det ökande antalet

kraftigt

konsumentkonkurser fick emellertid intresset att växa för ett

särskilt skuldsaneringsförfarande för privatpersoner. Vid tid-

punkten för 1978 års konkursreform var nio av tio

konkursgälde-

närer konsumenter?” Ett av reformens var därför att

huvudsyften

åstadkomma a fresh start för konkursgäldenären/konsumenten.15)

I denna anda tillkom således förfarandet i kap. 13, men också t.ex.

regler som innebar att konkurs- och

kategorin utmätningsfri

egendom utökades. m Man kan alltså säga, att skuldsaneringsför-

farandet i kap. 13 huvudsakligen är tänkt för konsumenterna.

En gäldenär kan sålunda befrias från ansvar för sina återstående skulder, såväl efter konkurs som efter skuldsaneringsförfarandet i kap. 13. Skillnaden mellan de båda formerna av discharge beskrivs ofta på följande sätt.” Innebörden av att gäldenären erhåller skuldbefrielse efter konkurs är att hans framtida in-

komster, hans human capital skyddas. Dessa inkomster skall inte

behöva användas till att betala skulder. I har

gamla gengäld

138 sou 1990:74

gäldenären genom konkursen avhänt sig sina dåvarande tillgångar, med undantag för sådan egendom som inte är

utmätningsbar (exempt property). Idén bakom är den skuldsaneringsförfarandet

motsatta. Gäldenären får behålla sina men han måste

tillgångar,

använda (en del av) sina framtida inkomster till att betala del (en av) skulderna, minst så som skulle ha blivit betalt i en

mycket

konkurs.

Tanken bakom konkursreformen var, att konsumenterna bör

förmås att använda skuldsaneringsförfarandet i stället för konkurs.

Härigenom minskar belastningen på domstolarna. Dessutom kan skuldsaneringsförfarandet få gäldenären att betala av åtminstone något på sina skulder. Resultatet blir, för att han borgenärens del, har chans att få mer betalt än i en konkurs för och, gäldenärens del, att hans självkänsla blir bättre, eftersom han i alla fall betalar någonting. Tanken är alltså, att konkurs bör vara sista

utvägen?”

Det har också att konkurs är ett instrument

sagts, ologiskt då det

gäller konsumenter, eftersom konsumentkredit ges med till

hänsyn

gäldenärens framtida inkomster, inte med till hans

hänsyn tillgångar?”

För att förmå gäldenären att välja framför konkurs

skuldsanering har skuldsaneringsinstitutet gjorts för förmånligare gäldenären i

vissa avseenden än konkurs. Skuldbefrielsen efter omfatsanering tar fler skulder och undantagen från rätten till skuldbefrielse är överhuvudtaget färre efter sanering än efter konkurs.

Trots detta finns emellertid en risk att en

uppenbar gäldenär utan tillgångar, men med goda inkomstmöjligheter framöver, föredrar

konkurs framför År 1984

skuldsanering. gjordes därför vissa

ändringar i konkurslagen (Consumer Amendments of

Bankruptcy 1984), bl.a. just i syfte att styra in konsumenterna skuldsane-

på

ring i stället för konkurs. Det kunde att nämligen konstateras,

antalet konsumentkonkurser hade fortsatt att snabbt trots öka,

införandet av skuldsaneringsinstitutet. Därför hade the Credit

Research Center (CRC) fått i uppgift att studera konsumentkonkurserna, bl.a. hur stor del av sina skulder de gäldenärer, vilka försattes i konkurs och erhöll skuldbefrielse i denna, egentligen skulle ha kunnat betala med sina framtida inkomster där alltså (och skulle ha varit m)

skuldsanering fördelaktigare för borgenärerna).

Resultatet blev, att 29 % av de undersökta gäldenärerna beräknades ha kunnat betala alla sina skulder inom fem år, om man

räknade bort bostadslånen och lade dessa till utgifter basutgifterna. Ett stort antal beräknades ha kunnat betala 50 % eller mer av skulderna. Endast hälften av gäldenärerna skulle inte ha kunnat betala något alls på skulderna, ens om de försökt?”

Rapporten, som fick stor publicitet, bl.a. i ett utmynnade förslag att skärpa förutsättningarna för skuldbefrielse efter konkurs. Den blev kritiserad dels ur metodologisk dels därför dess synvinkel, att utgångspunkt var att gäldenären själv måste leva eller strax på över existensminimum, liksom därför att tanken att skuldbevägra frielse med att kunde motiveringen gäldenären betala, vilket samtidigt gav borgenärerna ett intresse i gäldenärens framtida inkomst, stred mot de grundläggande reglerna om discharge efter konkurs?”

Resultatet blev emellertid ett till vilket tillägg § 707 BC, enligt domstolen kan avvisa en konkursansökan från en som gäldenär, huvudsakligen har konsumentskulder, om domstolen finner att det skulle innebära a substantial abuse of the of this provisions chapter om gäldenären beviljades Vad som discharge. avses med substantial abuse men anges inte, det kan antas, att just synpunkten att gäldenären skulle kunna betala åtminstone vissa skulder kan ha Presumtionen

betydelse?” skall dock vara, att

gäldenären har rätt till discharge, Frågan kan endast initieras av domstolen, inte av någon part, § 707(b).

För att samtidigt förhindra, att en gäldenär betalar alltför litet i ett skuldsaneringsförfarande gjordes också en i 13. Som ändring kap. tidigare nämnts hade de oprioriterade i 1978 års utborgenärerna formning av reglerna inte att till om något säga beträffande planens innehåll. Enligt § 1325(b)(l) gäller emellertid numera följande. Om en oprioriterad inte erhåller full borgenär betalning enligt planen och protesterar mot denna, så krävs det för att domstolen skall godta att det i den planen föreskrivs, att gäldenären skall använda alla sina beräknade framtida indisponibla komster (dvs. de inkomster som inte behövs för hans uppehälle etc.) under de närmaste tre åren, räknat från för den första dagen betalningen enligt planen, till att betala sina borgenärer enligt planen.

140 sou 1990:74

4.2. 1.4 Den närmare utformningen av skuldsaneringsin-

stitutet

Förfarandet står öppet för individuals med regular income. Det förutsättes alltså, att gäldenären är en och att

fysisk person

han har en inkomst som är tillräckligt stabil och regelbunden för att han skall kunna fullgöra de betalningar som kan komma att föreskrivas i en betalningsplan. Med inkomst avses inte bara lön, utan alla former av intäkter, såsom pension, underhållsbidrag

och intäkter från egen rörelse. Även en fysisk person, som driver

en mindre rörelse, kan beviljas skuldsanering. För att förhindra att en näringsidkare med stor verksamhet använder skuldsaneringsförfarandet i i stället för i

kap. 13, reorganisationsförfarandet kap.

emellertid en beloppsgräns. Gäldenären får inte ha

11, uppställs

skulder som uppgår till mer än $ 100 000 och

oprioriterade

säkerställda skulder till mer än $ 350 000.”

Att tidigare erhållit discharge, i konkurs eller i ett

gäldenären

slculdsaneringsförfarande, utgör inget hinder?” föregående

Skuldbefrielsen efter ett skuldsaneringsförfarande omfattar så gott

som alla oprioriterade skulder (se angående förmånsberättigade

skulder nedan vid not 32 Undantagna är dock underhållsskulder f). och skulder enligt där den sista betalningen skall

långtidskontrakt

efter det att planens giltighetstid gått ut. Detta innebär, att erläggas efter ett saneringsförfarande befrias från ansvar för fler gäldenären skulder än efter konkurs. Det som nu sagts gäller normalfallet.

Som nedan skall framgå kan emellertid gäldenären också under

vissa förhållanden erhålla en skuldbefrielse, s.k. hardship

speciell

om han inte klarar att följa betalningsplanen. Sådan discharge, skuldbefrielse omfattar inte fler skulder än en discharge i konkurs.”

Förfarandet inleds med en ansökan från gäldenären. Bara gäldenä-

ren kan ansökan; förfarandet är frivilligt. Makar kan göra ansöka gemensamt. En konkurs kan övergå till ett skuldsaneringsförfarande och vice versa.”

Gäldenärens ansökan (filing of the petiti0n) medför s.k. automatic vilket i princip betyder att inga indrivningsåtstay, gärder får vidtas mot honom. Förbudet mot indrivningsåtgärder

också till förmån för den som är ansvarig för skulden gäller

tillsammans med gäldenären, om det rör sig om en konsumentskuld, som inte manifesterats i ett negotiable instrument (värdepapper). Vissa undantag från indrivningsförbudet mot gäldenären och övriga ansvariga kan göras av domstolen?”

Inom viss kortare tid efter ansökan skall gäldenären framlägga en

betalningsplan.” Är planen acceptabel fastställs den av domstolen.

Mellan ansökan och fastställandet av planen brukar det i allmänhet

inte förflyta mer än tre månader.”

Vissa krav beträffande planens innehåll gäller?” Bl.a. föreskrivs,

att den får spänna över högst tre år, med domstolens godkännande högst fem år. Fordringar som skulle ha haft allmän törmånsrätt (med svensk terminologi) i en konkurs måste tilläggas full betalning, om borgenären inte medger annat?” Den lättnad som gäldenären erhåller, när det gäller sådana fordringar, är således att betalningen får ske genom avbetalning. Oprioriterade borgenärer måste erhålla minst lika mycket som de skulle ha gjort, om gäldenären varit försatt i konkurs. Det sist nämnda innebär, att gäldenären måste betala minst ett belopp som motsvarar värdet av hans nuvarande utmätningsbara tillgångar.

I planen kan ingrepp göras i en borgenärs rätt, även om han har säkerhet för sin fordran, dock inte om borgenären har säkerhet i fast egendom som utgör gäldenärens huvudsakliga bostad.

Reglerna härom innebär en försämring av borgenärens rätt i

förhållande till tidigare lagstiftning. Förutsättningen för ett ingrepp

är antingen att borgenären godkänner planen eller också att

säkerheten överlämnas till borgenären (för realisation) eller

slutligen att borgenären, med bibehållande av sin säkerhetsrätt, tilltörsäkras betalning med ett som inte enligt planen belopp understiger värdet av säkerheten vid den tidpunkt då planen

träder i kraft. Utan borgenärens godkännande får nedsättning av fordran alltså inte ske till den del den täcks av säkerhetens värde, beräknat på ovan angivet sätt. Just beräkningen av säkerhetens

värde och risken för att säkerheten, efter den avgörande tid-

punkten, sjunker i värde tillhör de frågor som debatterats i detta

sammanhang?”

Som nämndes sist i avsnitt 4.2.1.3 kan även oprioriterade borgenärer numera mot Effekten av en protest blir

protestera planen.

dock endast, att gäldenären måste avsätta alla sina beräknade

142 sou 1990:74

disponibla inkomster under de närmaste tre åren för betalning enligt planen. Tidigare låg det nära till hands att gäldenären försökte komma undan med så låg som utöver betalning möjligt, det belopp som beräknades motsvara en eventuell konkursutdelning.

Domstolen kan senare ändra villkoren i planen, t.ex. öka eller sänka de belopp som skall betalas. Den generella maximitiden får dock inte överskridas.”

I varje mål skall finnas en trustee, som biträder under målet m.m. Han skall också bistå med i olika gäldenären rådgivning frågor, utom juridiska, dvs. i av huvudsakligen frågor praktisk, ekonomisk och social karaktär. I vissa distrikt, där skuldsaneringsförfarandet är skall det finnas vanligt, en permanent (standing) trustee för alla mål?”

En viktig uppgift för the trustee är distributionen av de betalningar gäldenären erlägger i enlighet med planen. Den första betalningen skall göras redan 30 dagar efter även om planens framläggande, den då ännu inte hunnit fastställas, § l326(a). Planen sedan löper i allmänhet tre - fem år. Om inget annat skall angivits betalningen ske till the trustee, som sedan vidarebefordrar till resp. belopp borgenärerna.” Vanligt är, att the trustee vänder sig till gäldenärens och ber denne betala direkt till the trustee. 3” arbetsgivare Noteras kan, att en trustee kan ha ansvaret för standing bokstavligen tusentals betalningsplaner samtidigt.”

När planen är fullföljd erhåller gäldenären vilket sker discharge, vid en särskild förhandling inför domstolen, där måste gäldenären vara närvarande.”

Som ovan har en att erhålla antyddes gäldenär möjlighet discharge, även om han inte kunnat följa planen, s.k. dishardship charge.^° Denna kan beviljas även före planens sluttid. Förutsättningarna är gg att borgenärerna har hunnit erhålla minst lika stor betalning som de skulle ha fått, om gäldenären försatts i konkurs, 93:1; att gäldenärens beror sådana betalningssvårigheter på omständigheter han inte kunnat råda såsom själv över, arbetslöshet och sjukdom, ggg att det inte skulle vara med att någon mening i stället ändra villkoren i planen. Som också ovan är framgick

sou 1990:74 143

denna typ av skuldbefrielse dock inte lika omfattande som den ordinära.

I normala fall betalas kostnaderna för förfarandet, inkl. the trustees utgifter, av gäldenären, närmare bestämt av det belopp som gäldenären inbetalar i enlighet med planen!”

4.2.1.5 för

skuldsanering jordbrukare

Nämnas kan slutligen, att det 1986 infördes ett särskilt skuldsaneringsförfarande för jordbrukare, kap. 12 BC, Adjustment of debts of a family farmer with regular annual income. Dessa regler är modellerade efter kap. 13, men innehåller ett antal skillnader. B1.a. är det inte nödvändigt, att gäldenären är en fysisk person; det kan även röra sig om a Corporation or partnership. Den högsta tillåtna skuldbörda som gäldenären får ha är också betydligt högre än enligt kap. 13.”

4.2.2 England

4.2.2.1 Discharge i samband med konkurs

Som ovan har institutet anor tillbaka i antytts discharge långt tiden i den engelska rätten. Dess ursprung brukar hänföras till 1705 års även om den dåvarande konkurslag, regleringen egentligen hade formen av ett tvångsackord. Senare, under 1800-talet, försvarm dock kravet på samtycke från borgenärernas sida helt.

1914 års Bankruptcy Act innehöll ett komplicerat regelsystem, där stor vikt lades vid gäldenärens uppträdande. 1976 introducerades automatisk i den Den discharge engelska konkurslagstiftningen. nuvarande regleringen, som finns i Insolvency Act 1986, secs. 278-281 (avseende insolvency of individuals), innebär en avsevärd förenkling i förhållande till vad som tidigare gällde och innehåller för första gången gemensamma regler för de flesta konkursgäldenärer. (Lagtexten återges i bilaga 7). Det kan tilläggas, att ett viktigt motiv bakom förenklingen av reglerna var önskemålet om kostnadsbesparingar.”

Huvudregeln är numera, att en konkursgäldenär erhåller dischar-

ge efter tre år resp., vid summariskt konkursförfarande, efter två

år, räknat från konkursens I att början. lagförarbetena framhölls,

144 sou 1990:74

tonvikten bör ligga på gäldenärens rehabilitering och att en treårig

period of restriction borde vara tillräcklig.” Om en gäldenär,

som normalt skulle erhålla automatisk discharge missköter sig under den angivna tiden, kan domstolen på begäran av the Official Receiver (statlig tjänsteman med olika befogenheter i konkurs) uppskjuta inträdet av skuldbefrielsen, sec. 279. - Det kan här inskjutas, att konkursen anses pågå ända till dess att konkursgäldenären erhåller discharge, sec. 278.

Undantag från den automatiska skuldbefrielsen gäller i två fall, nämligen dels beträffande konkursgäldenär som gjort sig

skyldig

till s.k. criminal dels beträffande

bankruptcy, konkursgäldenär

som tidigare varit försatt i konkurs under de senaste 15 åren före den nuvarande konkursens början. I dessa fall erhålls discharge först efter särskilt beslut av domstolen. Sådant beslut kan erhållas tidigast efter fem år från konkursens början. Medges discharge kan denna vara förenad med villkor, sec. 280.

Effekten av the discharge är att gäldenären befrias från ansvar för alla sec. 281. Vissa skulder är dock

bankruptcy debts, undantagna. l första hand gäller det skulder som tillkommit genom svikligt förfarande samt böter och viten, med visst undantag. Som

huvudregel omfattas inte heller skadestånd avseende skada på person eller farniljerättsliga här kan dock domstolen

förpliktelser; medge skuldbefrielse i viss omfattning och under särskilda villkor.

Skuldbefrielsen gäller bara gäldenären själv, inte medgäldenärer eller borgensmän etc. Inte heller påverkas eventuella säkerhetsrätter som borgenären kan ha för sin fordran.

År 1988 uppgick antalet konkurser avseende individuals (varmed i praktiken avses alla rättssubjekt som inte behandlas som aktiebolag) till ca 7 700. Av dessa synes ca 1 700 hänföra sig till

gruppen privatpersoner. Antalet privatpersonskonkurser synes

vara oförändrat under första halvåret 1989, medan antalet insolvensförfaranden avseende individuals

enligt preliminära rapporter stigit med tio procent, totalt sett.“°

sou 1990:74 145

4.2.2.2 Discharge efter skuldsaneringsförfarande,

utan samband med konkurs

I engelsk rätt finns sedan länge också ett institut, som ger viss möjlighet till skuldsanering utom konkurs, mg administration order, som regleras i the Courts Act 1984.” Detta skall County ej sammanblandas med det nya institutet för rekonstruktion av företag, med samma namn, som infördes i Insolvency Act 1986 (1985). Den konkursrättsliga administration order omfattar bara företag. Skuldsaneringen enligt the County Courts Act gäller däremot endast och helt utanför det fysiska personer ligger konkursrättsliga systemet. Skuldsaneringsinstitutet går ut på, att en gäldenär som har få eller inga tillgångar, men earning capacity, skall avbetala sina skulder, helt eller delvis, enligt domstolens föreskrifter, varefter han befrias från ansvar för resterande skulder, i det fall där endast partiell betalning föreskrivits.

Institutet härstammar från 1883. Det tillkom för att the hjälpa

very poor och tanken var, att det skulle avsevärt minska det antal

fall där fick i därför att han inte kunde gäldenären gå fängelse, betala små skulder. hade alltså ett socialt Vid sin Reglerna syfte. bedömning skulle domstolen bl.a. ta inte bara till hur hänsyn, skulden uppkommit, utan även till om gäldenären gjort sig skyldig till lättja, slösaktighet, hasardspel eller dryckenskap.

The administration order har kallats den lille mannens konkurs. En fördel med förfarandet anses vara, att det möjliggör en utan de negativa konsekvenser i form av vanära, skuldavveckling kostnader osv. som en vanlig konkurs för med sig. Institutet anses även särskilt de som inte har så gagna borgenärerna, borgenärer

effektiva indrivningsrutinerf”

Reglerna till att med i konkurslagen (Bankruptcy Act intogs börja 1883 1914), men 1934 till the County Courts resp. överflyttades Act. De nuvarande reglerna finns i the County Courts Act 1984, secs. 112-117 administreras och övervakas (se bilaga 8). Systemet nämligen av the dvs. ett stort antal lokala domsto- County Courts, lar som handhar tvistemål avseende mindre belopp.

Endast med relativt små skulder kan ifrågakomma för gäldenärer fick gäldenärens totala skuldbörda skuldsanering. Ursprungligen inte f 50. har senare 1965 till E 300, överstiga Beloppet höjts,

146 sou 1990:74

1970 till E 500, 1972 till f, 1 000 och 1977 till f. 2 000. the Enligt County Courts Act 1984 är f 5 000V” beloppet

En för att förfarandet skall bli aktuellt ytterligare förutsättning är, att gäldenären av domstol dömts att betala av dessa någon skulder, utan att klara av det.

Ansökan görs av gäldenären. Domstolen kan också självmant ta initiativet, om gäldenärens fall är under i vissa andra bedömning sarmnanhang. Gäldenären skall uppge sina borgenärer och beloppet på deras resp. fordringar, liksom sina inkomster, utgifter och personliga förhållanden, samt lämna förslag till betalningsplan. Borgenärerna kan komma med rörande invändningar angivna skulder, föreskrifterna för betalningen osv.

Sedan hållits beslutar domstolen huruvida förhandling en administration order skall utfärdas och hur i så fall skall ske. betalning Domstolen har mycket fria händer vid sin Alla bedömning” fordringar skall dock erhålla lika förmånsrätt betalning, någon ñmis inte. Ingen maximiperiod för betalningen fimrs föreskriven.

Effekten av en administration order att av de är, inga fordringar som omfattas får indrivas, annat än med domstolens tillstånd. Rent praktiskt betyder detta, att tillstånd till indrivning ges i den mån gäldenären skulle ha några att erhålla tillgångar betalning ur, medan däremot hans framtida inkomst

skyddas.”

Då the administration order utfärdas utser domstolen en av sina tjänstemän att handha ärendet i Gäldenärens fortsättningen. betalningar skall erläggas till domstolen, som fördelar beloppet.” Härvid skall först de administrativa kostnaderna täckas.

(Dessa får

inte överstiga tio procent av det totala skuldbeloppet.) Återstående belopp används till av skulderna betalning enligt planen.

Om gäldenären inte betalar i skall vederbörlig ordning domstolen, dvs. den utsedde Är orsaken eller tjänstemannen, ingripa. sjukdom arman liknande orsak skall tjänstemannen för begära respit gäldenären. Missköter gäldenären sig av andra orsaker kan beslutet upphävas. Domstolen kan också föreskriva, att under gäldenären viss tid, högst två år, varken får skaffa kredit utöver visst sig belopp eller driva någon form av rörelse utan att vid kredit-

givningen, vid varje transaktion i rörelsen, om sin resp. upplysa bakgrund i hänseende?” nyssnänmda

När skett erhåller från slutbetalning gäldenären discharge eventuella resterande skulder, som inte tillagts full betalning i planen.

Antalet privatpersoner som använder administration order är betydligt större än antalet konkursgäldenärer i motsvarande kategori. År 1988 beviljades 5 100 administration orders (1987 var antalet 4 900). 3 500 erhöll under drygt Drygt gäldenärer 1988 discharge efter fullgjord betalning, medan 2 800 orders blev upphävda?”

I förarbetena till den stora insolvensrättsreformen 1985/86 föreslogs i the Cork Report ett nytt förfarande, Debts Arrangement Order, förkortat DAO.” Detta utgjorde en utbyggnad av the administration order, innehållande ett antal förbättringar som skulle göra systemet användbarare och effektivare. Som exempel kan nämnas förslagen, att den övre beloppsgränsen för gäldenärens tillåtna totala skuldbörda skulle höjas till f 10 000, att en maximitid för tre fem) år skulle införas gäldenärens betalningar på (högst och att restriktioner beträffande gäldenärens rätt att erhålla ny kredit skulle uppställas. Som ovan framgått har dock institutet administration order behållits i 1984 års Courts Act. County

4.2.3 Frankrike

4.2.3.1 Skuldbefrielse efter konkurs

I fransk rätt kan en inte försättas i konkurs. vanlig privatperson Konkursförfarandet omfattar i princip endast köpmän, hantverkare,

jordbrukare och juridiska personer.”

En intressant i den senaste stora konkursrättsreformen i nyhet Frankrike var introducerandet av regler om discharge (skuldbefrielse efter konkurs) i den franska konkurslagen från 1985, art. 169.55) Reglerna innebär, att de skulder som inte blivit betalda i en konkurs, vilken avslutas på grund av bristande tillgångar, upphör att gälla och således inte kan drivas in av borgenären efter konkursen. Några undantag uppställs, bl.a. avseende skulder vilka förfarande, som inte haft med uppkommit genom brottsligt gälde-

148 sou 1990:74

närens verksamhet att göra, eller genom bedrägeri mot borgenären. Undantag görs också om gäldenären erhåller näringsförbud eller om ett företag han drivit) redan tidigare

gäldenären (eller

försatts i konkurs, vilken också avslutats på grund av bristande tillgångar.

Skuldbefrielsen är rent personlig för gäldenären och gäller varken medgäldenärer eller borgensmän, som också ansvarar för skulden.

med denna var att utjämna skillnaden mellan

Syftet lagändring

konkursens verkningar för å ena sidan den lille köpmannen eller hantverkaren och å andra sidan direktören i ett aktiebolag, som ju inte själv har något ansvar för bolagets skulder. Det framhålls också, att uppkomsten av nya företag underlättas, till gagn för att - den - detta

sysselsättningen, genom hederlige gäldenären på

sätt inte längre behöver tyngas av sina gamla skulder, om han vill 56)

starta ett nytt företag.

4.2.3.2 skuldsanering m.m.

Nyligen har i fransk rätt införts en lag om privatpersoners

insolvens, Loi no 89-1010 du 31 décembre 1989 relative å la et au des difficultés liées au surendettement

prevention reglement

des et des familles, vilken trädde i kraft den 1 mars

particuliers

1990.

Som framgår av dess rubrik innehåller lagen dels regler som skall

förhindra att överskuldsättning uppstår, dels regler om sanering av en överskuldsatt gäldenärs ekonomiska förhållanden. I först nänmda hänseende ges föreskrifter om förbättrad information till och bl.a. inrättande av ett nationellt

långivare borgensmän, genom kreditregister; det ställs också ökade krav på borgenärens upp-

trädande i samband med (Titre I sist nämnda

kreditgivning II).

hänseende två nya förfaranden, dels ett ackordsförfarande,

skapas

dels ett skuldsaneringsförfarande (Titre 1).”

De nya förfarandena gäller endast överskuldsatta privatpersoner och endast skulder som inte härrör från Med

yrkesverksamhet. överskuldsatt avses att gäldenären, trots försök?” inte uppriktiga

kan betala alla sina förfallna, exegibla skulder (art. 1 och 10).

Kap. l (art. 1-9) handlar om det nya (regle-

ment arniable). Detta är helt frivilligt och går ut på att åstadkom-

ma en uppgörelse mellan och hans huvudborgenärer

gäldenären

(dvs. i regel och olika En

Skattemyndigheten kreditinrättningar).

eller flera småborgenärer skall alltså inte kunna kullkasta uppgörelsen. Förfarandet äger rum inför en commis-

nyinrättad sion, som skall finnas i varje län (département). Kommissionens uppgift är att inom två månader förmå parterna att komma

överens om en plan för betalningen av gäldenärens skulder. Planen kan innehålla en rad olika åtgärder, såsom uppskov med betalningen, nedsättning av skulderna, befrielse från ränta osv. Kommissionens medlemmar och alla andra som deltagit i arbetet har beträffande den information de fått inom ramen

tystnadsplikt

för förfarandet.

I kap. 2 (art. 10-14) regleras det nya sgldsggringsfgrfgrandgt (redressement Hämtöver i 3 (art.

judiciare civil). ges kap.

15-18) vissa bestämmelser som är gemensamma för de båda förfarandena.

som rum vid domstol, kan inledas

Skuldsaneringsförfarandet, äger

om ackordsförfarandet eller bedömts som utsiktslöst.

misslyckats

Det kan även i övrigt inledas på begäran av gäldenären eller på

initiativ av domstolen (art. 10). Tanken är, att en frivillig upp-

görelse i första hand bör åstadkommas (jfr art. ll).

Domstolens bedömning av frågan, om skuldsaneringsförfarande bör inledas, grundar de uppgifter som gäldenären lämnar sig på och den information som domstolen i övrigt inhämtar. Härvid kan borgenärerna anmodas att komma med upplysningar om sina

fordringar (art. ll).

Sedan förfarandet inletts kan domstolen, om så erfordras, besluta

att inga får företas gäldenären under indrivningsåtgärder gentemot

en tid av två månader, med till en Ett

möjlighet förlängning gång. sådant beslut lägger också vissa förpliktelser på gäldenären. Utan

tillstånd av domstolen får han varken ta nya lån, betala några skulder (utom underhållsskulder) som uppstått före beslutet (inte heller regresskuld till borgensman), ingå borgen, missköta sin egendom eller belasta den med säkerhetsrätt (art. 11).

150 sou 1990:74

Domstolen kan välja mellan olika åtgärder för att åstadkomma skuldsanering (art. 12). Eftersom förfarandet inte är är frivilligt domstolen inte bunden av parternas önskemål.

I första hand kan domstolen ge gäldenären uppskov med betalningen av skulderna, i syfte att gäldenären under tiden skall få ordning på sin ekonomi. Detta kan t.ex. vara då lämpligt gäldenären drabbats av ett drastiskt inkomstbortfall, exempelvis på grund av arbetslöshet. Domstolen kan också ändra så amorteringsplaner, att avbetalningarnas storlek står i proportion till gäldenärens ekonomiska

förmåga. Åtgärderna är tidsbegränsade. De får högst

avse en tidsrymd som motsvarar hälften av skuldens återstående löptid, dock maximalt fem år. - Vissa skulder är undantagna, främst skatteskulder.

Domstolen kan också föreskriva, att betalning som gäldenären erlägger i första hand skall avräknas inte på kapitalet (och på räntan) eller också sätta ned räntan de skulder där på ingrepp skett. Även dessa endast under viss tid. åtgärder gäller

Som kan att vidtar förutsättning uppställas, gäldenären vissa åtgärder för att underlätta eller garantera av skulderna betalningen (t.ex. säljer viss egendom) eller att han avhåller från alla sig handlingar som förvärrar hans insolvens.

Som framgått har domstolen iptg att sätta ned möjlighet kapitalbeloppen på gäldenärens skulder. Ett emellertid undantag gäller beträffande lån, som gäldenären tagit hos en för kreditinrättning att köpa sin bostad och där erhållit i kreditinrättningen panträtt egendomen. Om bostaden under det senaste året sålts exekutivt, utan att köpeskillingen räckt till av det betalning nyssnänmda lånet, kan den resterande delen av skulden sättas ned i proportion till gäldenärens Detsamma om bostaden betalningsförmåga. gäller, efter överenskommelse mellan och inom borgenären gäldenären samma tidsrymd sålts under hand, för att undvika exekutiv försäljning. med är att lindra den ekonomiska

Syftet regeln och

psykiska chock som det kan innebära för att behöva gäldenären avbetala en skuld för av ett som han varit inköp hus, tvungen att sälja för ett lägre pris än han själv betalat.

I art. 12 föreskrivs slutligen, att domstolen vid av tillämpningen bestämmelsen skall ta till hur i hänsyn borgenären uppträtt

samband med kreditens tillkomst. Borgenärema kan alltså särbehandlas, beroende på hur deras agerande bedöms.

Nänmas kan vidare, att skuldsaneringen inte påverkar ansvaret för den som iklätt sig borgen för gäldenärens skulder.

Enligt kap. 3 (art. 16) har gäldenären förverkat sin rätt att erhålla ackord eller skuldsanering, bl.a. om han avsiktligt lämnar felaktiga försöker undan tillgångar eller förvärrar sin upplysningar, gömma skuldsättning genom att, utan tillstånd av borgenärema eller domstolen, skaffa sig nya lån.

4.2.4 Västtyskland

I västtysk rätt gäller den traditionella, kontinentala, principen att de skulder som ej blivit betalda i en konkurs fortfar att äga full

giltighet (Recht der freien Nachforderung, Konkursordnung

§ 164 st. 1). I den moderna debatten har dock av och till röster

höjts för införandet av regler motsvarande discharge.”

Den insolvensrätten befinner sig för närvarande i ett västtyska reformskede. År 1985 och 1986 utgav die Kommission fiir Insolvenzrecht två betänkanden med förslag till en total reformering av detta område?” Hösten 1988 publicerade därefter Bundesministerium der Justiz (BMJ) ett Diskussionsentwurf, innehållande ett förslag till Insolvenzordnung med motiv?” I slutet av 1989 utgavs en överarbetad version av förslaget, där olika synpunkter från berörda organisationer etc. beaktats (Referentenentwurf).°2

I insolvensrättskommissionens andra betänkande föreslogs införandet av (discharge) i ett förenklat för- Restschuldbefreiung farande för småkonkurser. °° Det framgick emellertid, att det inte rörde sig om någon discharge enligt anglo-amerikansk modell, utan i stället om ett slags ackord; skuldbefrielsen förutsatte att det skedde en uppgörelse med borgenärema. Regler om skuldsanering av arman typ diskuterades däremot inte närmare av kommissionen, eftersom den frågan snarare ansågs höra till konsumentskyddsreglerna.°“

I BMJ:s förslag till ny Insolvenzordnung föreslås emellertid, förutom en ackordsmodell, också, som en viktig nyhet, införande av en möjlighet till skuldbefrielse efter konkurs utan krav på

152 sou 1990:74

samtycke från borgenärernas sida, se §§ 225-241 angående Rest-

schuldbefreiungkm Detta institut kan kanske snarast sägas utgöra

en form av skuldsanering efter konkurs. Man har alltså inte tänkt införa den angloamerikanska modellen med mer eller mindre automatisk discharge i konkurs. Idén är i stället, att skall gäldenären avbetala de skulder som återstår efter konkursen under en tid av sju år, en Wohlverhaltensperiode, och att gäldenären därefter, genom beslut av domstolen, befrias från ansvar för det som återstår obetalt.

Gäldenären måste själv ansöka om Skuldbefrielse, vilket t.ex. kan ske i samband med konkursansökan. För att inte gäldenären skall gå miste om skuldbefrielse på grund av bristande kännedom om reglerna skall domstolen honom om upplysa möjligheten härtill, § 34 a. Endast fysiska personer (även rörelseidkare) kan ifrågakomma. Vidare år institutet naturligtvis bara avsett för den hederlige och rättskaffens gäldenären. Skuldbefrielse skall således - på begäran av någon borgenär vägras, om gäldenären gjort sig skyldig till brott mot eller om han borgenärer kreditbedrägeri, handlat mot under året före illojalt borgenärema konkursansökan, t.ex. att leva om han inte är under genom lyxliv, samarbetsvillig konkurstörfarandet, t.ex. genom att vägra att ställa egendom i utlandet till förvaltarens förfogande, samt slutligen om han tidigare erhållit skuldbefrielse någon gång under de senaste tio åren före den aktuella konkursens början.

Ansvarsbefrielsen omfattar inte alla skulder. Undantagna är dels skadestånd på grund av uppsåtligt orsakad skada, dels böter o.d.°°

Säkerhetsrätter berörs inte. Inte heller påverkas ansvaret för borgensmän eller andra som ansvarar för skulden tillsammans med gäldenären.

Gäldenärens insats består, som antytts, i att han under år efter sju konkursens avslutande skall överlämna sina (utmätningsbara) arbetsinkomster, dvs. lön, pension, arbetslöshetsunderstöd osv., till en av domstolen utsedd god man. Den gode mannen skall sedan fördela beloppen proportionellt till de f.d. konkursborgenärema. Under denna tid får ingen av fordringarna indrivas exekutivt.

Gäldenären är att skaffa arbete. Om han inte

skyldig sig lämpligt

har utan driver rörelse, skall han i stället betala någon anställning, ett belopp motsvarande (minst) vad han skulle ha betalat, om han

hade haft en lämplig Om gäldenären missköter sig kan anställning.

skuldbefrielse vägras.

I motiven framhålls att det ringa ekonomiska värde, som borgenäternas rätt att behålla sina återstående fordringar efter konkursen har, knappast står i proportion till de kostnader för samhället som ofta för med Tanken

gäldenärens livslånga skuldsättning sig.”

bakom förslaget är bl.a., att man på detta sätt kan skapa en sporre

för gäldenären att arbeta. Det betonas, att de nya reglerna typiskt sett skall kunna ha positiv effekt ade for gäldenären mg för hans

borgenärer.

Noter

1) Annual Report of the Director of the Administrative Office of the United States Courts 1988 s. 30 f.

2) Riesenfeld, The evolution of modern bankruptcy law, Minn.

L. Rev. vol. 31 (1947) s. 401 s. 407 f. Dens., Cases

ffpå

and materials on Creditors remedies and debtors protection, 3rd ed. St Paul, Minn. 1979 git, Riggnfglg s. 728 f.

3) Wickham, Chapter 7 or chapter 13: Guiding consumer

debtor choice under the Bankruptcy Reform Act, North

Carolina L. Rev. vol. 58 (1979-80) s. 815 ff på s. 821. l3s for North Carolina L.

Hughes, Chapter potential abuse, Rev. vol. 58 (1979-80) s. 831 ffpå s. 838.

4) Se generellt Collier on Bankruptcy, 15th ed., editor-in-chief Lawrence P. King, Vol. 3 (§§ 501-525), New York 1989,

Vol. 4 (§§ 541-946), New York 1990, och 1990 Collier Code, Part 1 Asa S.

Pamphlet Edition, Bankruptcy by

Herzog and Lawrence P. King, New York 1989, under resp. Cohen & Caveat creditor: The consumer

lagparagraf. Klee,

debtor under the North Carolina L. Rev.

Bankruptcy Code, vol. 58 (1979-80) s. 681 ffpå s. 708, 713. Wickham (ovan

not 3) s. 827 f. Epstein & Landets & Nickles, Debtors and

154 sou 1990:74

creditors. Cases and materials, 3rd ed. St Minn. Paul, 1987, s. 710.

Bankruptcy Reform, American Enterprise Institute, Leg. Anal. No. 19, 95th Congress, 30 Jan. 1978, s. 24. Cohen

& Klee (ovan not 4) s. 701 ff. Riesenfeld not s. (ovan 2) 730. Sward, Resolving conflicts between law and

bankruptcy

the state police power, Wisconsin L. Rev. 1987 s. 403 ff på s. 407. Wickham (ovan not 3) s. 818.

§ 727(a)(8) resp. (9). Butler & Morris, for the

Proceedings

adjustment of debts of individuals with regular income under

the Bankruptcy Reform Act of 1978, L. J. vol. 28 Emory

(1979) s. 759 ff på s. 781 f. Cohen & Klee (ovan not s. 4) 703 f. Riesenfeld (ovan not 2) s. 730. Wickham not (ovan 3) s. 817 f.

Cohen & Klee (ovan not 4) s. 707 ff. Riesenfeld not (ovan 2) s. 730. Wickham (ovan not 3) s. 818 ff. Sward not (ovan 5) s. 407.

§ 523(a)(8). Cohen & Klee (ovan not 4) s. 711 f.

Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 26. The

Jackson, logics and limits of

bankruptcy law, Cambridge, Massachusetts

1986, s. 250 f. Rendleman, The

bankruptcy discharge:

Toward a fresher start, North Carolina L. Rev. v01. 58 (1979-80) s. 723 ff på s. 742 ff. Riesenfeld (ovan not s. 2) 734. Trost & and Reform

King, Congress Bankruptcy ca 1977, The Business Lawyer vol. 33 s. 489 ff (1977-78) på

s. 527. Wickham (ovan not 3) s. 819.

10) Cohen & Klee (ovan not 4) s. 712 f, där också ett antal

undantag från principen anges.

11) § 727(b), 524. Cohen & Klee (ovan not 4) s. 714 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 730 ff. Wickham (ovan not s. 3) 820.

12) §524(c), (d). Reform not s. 25. Cohen Bankruptcy (ovan 5)

& Klee (ovan not 4) s. 699, 717 ff. Jackson (ovan not 9) s. 242. Rendleman (ovan not 9) s. 752 f. Riesenfeld not (ovan

2) s. 733. Trost & not 9) s. 528. Wickham

King (ovan (ovan not 3) s. 828. - En ytterligare skärpning gjordes 1984.

13) MacLachlan, Handbook of the law of St Paul,

bankruptcy,

Minn. 1956, s. 372, 374, s. 113. Reform

jfr Bankruptcy

(ovan not 5) s. 63. Butler & Morris (ovan not 6) s. 759 f.

14) Rendleman (ovan not 9) s. 724 med hänvisningar.

15) Cohen & Klee (ovan not 4) s. 681. Även Trost & King (ovan not 9) s. 489 f.

16) Se härom t.ex. Vukowich, Debtors exemption rights under the Reform Act, North Carolina L. Rev. vol. 58

Bankruptcy

(1979-80) s. 769 ff, Cohen & Klee (ovan not 4) s. 688 ff.

17) Jackson (ovan not 9) t.ex. s. 273. Collier on Bankruptcy

(ovan not 4) vol. 5 (§§ 1101-1330), New York 1989, ch. 1300.01 och 02. Epstein & Landers & Nickles (ovan not 4)

s. 707. Sullivan & Warren & Westbrook, Limiting access to bankruptcy discharge: An analysis of the creditors data,

Wisconsin L. Rev. 1983 s. 1091 ffpå s. 1097.

18) Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 63. Comment: Bankruptcy Reform Act of 1978: Chapter 13 cramdown of the

secured creditor, Wisconsin L. Rev. 1981 s. 333 ff på s. 334 not 6. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s. 1097.

19) Evans & Johnson, Proposals for consumer bankruptcy reform, The Business vol. 37 (1982) s. 1117 ff Lawyer på

s. 1124 f.

20) Evans & Johnson a.a. s. 1117 ff. Charlene Sullivan, Reply:

access to Wisconsin L. Rev.

Limiting bankruptcy discharge,

1984 s. 1069 ff på s. 1069 f not 3.

21) Evans & Johnson a.a. s. 1120 ff.

22) Se t.ex. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s.

1091 ff, särskilt s. 1094, 1135, 1145 f, med replik av

Charlene Sullivan (ovan not 20) s. 1069 ff, samt Sullivan &

156 sou 1990:74

Warren & Westbrook, Rejoinder: Limiting access to Wisconsin L. Rev. 1984 s. 1087 ff.

bankruptcy discharge,

23) Collier on Bankruptcy (ovan not 4) V01. 4 ch. 707.04.C01li-

er Pamphlet Edition (ovan not 4) § 707. Sullivan & Warren & Westbrook, 1984 (ovan not 22) s. 1103 not 112 f.

24) § 21 109(e). Se generellt Collier on Bankruptcy, Vol. 5

(ovan not 4 och 17) och Collier Edition (ovan not

Pamphlet

4) under Reform (ovan not 5)

resp. lagparagraf. Bankruptcy

s. 63 f. Butler & Morris (ovan not 6) s. 761 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 780. Gäldenärens rätt att driva sin rörelse vidare under förfarandet regleras särskilt i lagtexten, § 21 1304(b) samt Butler & Morris (ovan not 6) s. 764 f, 768 f, även Wickham (ovan not 3) s. 823 f. - Inställningen till näringsidkare bör naturligtvis sammanställas med den allmänna till a fresh start i amerikansk insolvens-

attityden

rätt.

25) Butler & Morris (ovan not 6) s. 781.

26) Undantagen i § 523(a) då samma sätt som vid till-

gäller på av konkursreglerna. § 1328(a)-(c). Butler & lämpningen

Morris (ovan not 6) s. 779 ff. Riesenfeld (ovan not 2) s. 779 ff. Sullivan & Warren & Westbrook (ovan not 17) s. 1097.

27) Se formulär for Chapter 13 Statement i 1990 Collier

Pamphlet Edition, Rules, Part 2 Lawrence

Bankruptcy by

P. King, New York 1989, s. 339 ff. Butler & Morris a.a. s. 761 ff, 782. Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 334. & Landets & Nickles not s. 710.

Epstein (ovan 4)

Riesenfeld (ovan not 2) s. 780.

28) §§ 362, 1301. Reform (ovan not 5) s. 64. Butler

Bankruptcy

& Morris a.a. s. 765 ff. Rendleman (ovan not 9) s. 750 ff.

29) § 1321. Butler & Morris a.a. s. 771. Tiden är numera 15 dagar, Collier Handbook for trustees and debtors in

jfr

possession, New York & Oakland & 1987, s.

Albany

13A-1.

30) Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 345 not 70.

1322, 1325. Bankruptcy Reform (ovan not 5) s. 64 ff. 31) §§ Butler & Morris a.a. s. 771 ff.

32) § l322(a) (2) och § 507.

1322(b)(2), l325(a)(5). Butler & Morris a.a. s. 773 ff. 33) §§ Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 336 ff. Whitford, A of the consumer credit collection

critique

Wisconsin L. Rev. 1979 s. 1047 ff på s. 1070. system,

34) § 1329.

ändrad 1986. Collier Handbook (ovan not 29) s. 4-4 35) § 1302, 8-1 13-1 ff, 17-1 ff. Butler & Morris a.a. s. 763 f. f, ff, Comment, Wisconsin L. Rev. (ovan not 18) s. 334.

36) § 1326(c).

Collier Handbook (ovan not 29) s. 17-2. Om det erfordras 37) kan domstolen beordra arbetsgivaren härtill, § 1325(c).

38) Collier Handbook s. 17-3.

1328, 524(d). Butler & Morris a.a. s. 781. 39) §§

40) § 1328(b). Ovan vid och med not 26.

Sullivan not 20) s. 1077. § 1326(b)(2). Collier 41) (ovan Handbook s. 9-1 ff.

Se närmare An of the farmer bankruptcy act 42) analysis family

of 1986, Note, Hofstra L. Rev. vol. 15 (1986-87) s. 353 ff, Collier Handbook s. 8-3 ff, 13A-1 ff.

T.ex. & Law and practice, 43) Berry Bailey, Bankruptcy:

London 1987, s. 117 ff, Hunter, and insolvency:

Bankruptcy

The great reform begins, New Law Journal 1977 s. 428 ff s. of Trade and A revised

på 429, Department Industry,

framework for Insolvency law, Cmnd. 9175, 1984, s. 14 f, 40 f. - Se de nuvarande reglerna t.ex. Fletcher & angående

158 sou 1990:74

Crabb, Insolvency Act 1986 with armotations, London

1986, s. 227 ff, Berry & a.a. s. 248 Grier &

Bailey ff, Floyd, Personal insolvency - a practical guide, London s. 116

1987, ff.

44) A revised framework for law

Insolvency (ovan not 43) s.

41.

Department of Trade and General

Industry, Insolvency,

Annual Report for the year 1988, London 1989, s. 6, 13,

samt kompletterande uppgifter från

departementet.

45) Secs. 112-117. Berthoud, Credit, debt and poverty, Social

Security Advisory Committee, Research paper 1, London

HMSO 1989, s. 34 ff. Se också Law and

Insolvency

Practice, Report of the Review Committee, Cmnd. 8558,

1982 (git. the Cork Repog) s. 23 f, 43 72 samt även

ff, ff,

Bankruptcy, Interim Report of the Review

Committee, Cmnd. 7968, 1980, s. The reform of Insolven- 8, Fletcher, cy law I, Journal of Business Law 1983 s. 94 ff på s. 98 f, liksom Samuels, Administration orders, New Law Journal 1977 s. 731 f, Thompson, The New Law

Insolvency Bill,

Journal 1976 s. 328 ff på s. 329, och formulär i New (äldre) Law Journal 1978 s. 89 f, 113 f.

46) Samuels (ovan not 45) s. 731.

Thompson (ovan not 45) s.

329. Jfr Fletcher, The genesis of modern law -

insolvency an odyssey of law reform, Journal of Business Law 1989 s.

365 ff på s. 367.

47) Lagtexten talar endast om the county court limit, sec. l12(1)(b), vilken tills vidare fastställdes till f 5 000 för nu nämnda fall.

48) Jfr sec. 112(6): An administration order for

may provide the payment of the debts of the debtor by instalments or

otherwise, and either in full or to such extent as appears practicable to the court under the circumstances of the case,

and subject to any conditions as to his future or earnings

income which the court

may think just.

49) Se närmare secs. 114-116. Samuels not s. 731. (ovan 45)

50) Noteras kan här, att det i slutet av 1989, SI 1989/1838, kommit nya regler som generellt inskränker domstolens banking function, så att vissa betalningar i stället skall erläggas direkt till

borgenären.

51) Ang. den sistnämnda sanktionen, vilken är densamma som

gäller för en konkursgäldenär, som inte erhållit discharge, se Insolvency Act 1986 sec. 429, Fletcher & Crabb

(ovan not 43) s. 361.

52) Lord Chancellors Department, Judicial Statistics, for the year 1988, London 1989, s. 47.

53) The Cork Report (ovan not 45) s. 74 ff. Se även t.ex. The reform of law -

Fletcher, Insolvency II, Journal of

Business Law 1983 s. 200 ff s. 205 på ff, Grenville, law and -

Insolvency practice lII, New Law Journal 1983 s.

53 ff på s. 55.

54) En är de som det särskilda

ytterligare grupp åtnjutit för-

farandet enligt Loi no 84-148 du ler mars 1984, relative å la prevention et au réglement amiable des difficultés des entreprises, men som misskött sina åtaganden. Art. 2, Loi

no 85-98 du 25 janvier 1985, relative au redressement et ä

la liquidation judiciaire des entreprises. - Jordbrukare tillades genom Loi no 88-1202 du 30 décembre 1988, relative å Vadaption de Pexploitation å son enagricole

vironnement économique et social.

55) Se not.

föregående

56) Ripert & Roblot, Traité élémentaire de Droit Commercial, Tome 2, 10e éd., Paris 1986, s. 1009 f. Calmels & Charvériat & Meille, Le redressement Paris s.

judiciaire, 1986,

81 f. Gavalda & Patin & Stoufflet, Le de loi sur le

projet

reglement judiciaire des entreprises en difñcultés, Recueil

Dalloz Sirey, 1984, s. 13 ff s. 24. Chronique, på Klopp,

Aus deutscher Sicht interessierende der fran-

Schwerpunkte

zösischen Insolvenzrechts reform, KTS 1988 s. 267 ff s. på 279 f.

160 sou 1990:74

57) Se till det förutom lagtexten, Bouteiller, Loi no följande, 89-1010 du 31 décembre 1989 relative ä la prevention et au reglement des difficultés liées au surendettement des particu-

liers et des families, Les Petites Afñches, 16 févr. 1990 s. 14 ff, Limagne & Dousset, A propos de la loi du 31

décembre 1989---. Ses consequences dans le domaine

bancaire, Gazette du Palais, Sommaire, Doctrine, 2 et 3 mars 1990 s. 4 ff.

58) Fritt översatt; lagtexten använder uttrycket bonne foi , dvs. god tro.

59) Se t.ex. Scholtz, Schwerpunkte einer Verbraucherinsolvenz- Regelung, ZIP 1988, s. 1157 ff på s. 1157 f med hänvisningar.

60) Erster Bericht der Kommission fiir Insolvenzrecht, herausgegeben vom Bundesministerium der Justiz, Köln 1985. Zweiter Bericht der Kommission ñir Insolvenzrecht,herausgegeben vom Bundesministerium der Justiz, Köln 1986.

61) Diskussionsentwurf Bundesministerium der Justiz, Gesetz zur Reform des Insolvenzrechts, Entwurf einer Insolvenzordnung (EInsO) und anderer Reformvorschriften, Köln 1988.

Band II, Ergänzungen, publicerades sommaren 1989.

62) Bundesministerium der Justiz, Referentenentwurf, Gesetz zur Reform des Insolvenzrechts, Köln 1989.

63) Zweiter Bericht, Leitsatz 6.2 och 6.3 s. 34 ff samt s. 10, 150 ff.

64) Jfr a.a. s. 164.

65) Samt §§ 34 a och 318. Referentenentwurf (ovan not 62) s.

20, 132 ff, 185 (lagtexten), s. A 32 ff, 41, 101 ff (allmän-

motivering) och s. B 2, 35, 45, 124 ff, 231 ff, 328 f (specialmotivering). Se även Band II, Ergänzungen (ovan

not 61) s. 18, 31 (lagtext) och s. B 25 f, 45 f (specialmoti- Balz, Aufgaben und Struktur des künftigen einheitvering).

lichen Insolvenzverfahrens, ZIP 1988 s. 273 ff på s. 292 f. und Grenzen des Insolvenzrechts, ZIP 1988 s. Balz, Logik

sou 1990:74 151

1438 ff på s. 1444 f. Kübler (Hrsg.), Neuordnung des Insolvenzrechts, Köln 1989, s. 14 f (Balz), 29 f (Hax), 91 (Grub).

66) Nämnas kan också, att familjerättsliga underhállsskulder, avseende tiden efter det att insolvensförfarandet (konkursen) inletts, i inte omfattas eftersom dessa fordringar inte

princip kan göras gällande i konkursen, se Referentenentwurf (ovan

not 62) § 45 och s. B 45.

67) Referentenentwurf s. A 33, B 232.

sou 1990:74 153

5 Reformönskemål m.m.

Frågan om ekonomisk rehabilitering av gäldenärer har behandlats av riksdagen vid riksmötet 1986/87 med anledning av riksdagens revisorers förslag (förs. 1986/87:7) om kronofogdemyndigheternas utnyttjande av personalresurserna m.m. Förslaget hade föranletts av en av revisorerna avgiven granskningsrapport l985/86:7 i samma änme, vilken varit föremål för Revisoremissbehandling. rerna hänvisade i förslaget till att flera remissinstanser i sina yttranden, mest utförligt kronofogdemyndigheten i Stockholm, redovisat hur kronofogdemyndigheten arbetar för att effektivisera sin verksamhet att med minska eller genom förebyggande åtgärder förhindra ett ökat tillflöde av mal. Bland verksamhetsmalen för kronofogdemyndigheten nämns också att aktivt kunna få ekonomisk av för att sätta för en rehabilitering gäldenärerna stopp ständig rundgäng där restförda skulder betalas men fortlöpande följs av nya beroende den skulden och restföringar på tidigare löpande skatter och avgifter. Revisorerna fann det mycket väsentligt att kronofogdemyndighetens arbete också inriktas mot förbättrad information och aktiva insatser för ekonomisk rehabilitering av gäldenärerna. Revisorerna menade vidare att antalet mål hos kronofogdemyndigheten därmed torde på ett verksamt sätt komma att minskas och antalet fall med gäldenärsförhállanden långvariga kunna begränsas.

I sitt av betänkande i ärendet 1986/87:21, riksdagen godkända (LU rskr. 231) anförde utskottet att det är angeläget att de möjligheter som finns att en ökad till förebygga mältillströmning kronofogdemyndigheterna och att effektivisera den exekutiva verkeljest samheten tas till vara. delade därför den Lagutskottet uppfattning som hade framförts av revisorerna att det är viktigt att informationen till allmänheten om arbete förbättkronofogdemyndigheternas ras och att myndigheterna kan verka för en ekonomisk rehabilitering av gäldenären.

164 sou 1990:74

I avsnitt redovisas lagutskottets behandling vid riksmötena följande 1987/88 av motioner som rör de frågor utredningen behandlar i detta betänkande och 1989/90 av motioner om konsumentkredit- I särskilda avsnitt kommer skuldkommitténs betänkande frågor. (SOU 1988:55) Hushållens skuldsättning och skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. att redovisas i de delar dessa behandlar frågor av betydelse vid skuldsanering.

5.1 Riksdagen

5.1.1 betänkande LU 1987/88:12 om

Lagutskottets

m.m.

gäldsanering

I motion l985/86:L224 av Martin Olsson m.fl. (c) påtalades att för en rörelseidkare av en konkurs kan bli mycket olika följderna beroende i vilken form verksamheten har drivits. Sålunda har på i ett inte betalningsansvar för

ägarna aktiebolag något personligt

förbindelser om de inte tecknat borgen eller liknande, bolagets medan enskilda rörelseidkare har fullt ansvar för rörelsens skulder. Detta medför, framhöll motionärerna, att en enskild rörelseidkare vid en konkurs dels förlorar alla sina tillgångar, dels riskerar att få leva på existensminimum resten av sitt liv eftersom betalningsansvaret för de skulder som finns kvar efter konkursen kvarstår till skillnad från det aktiebolag som försatts i konkurs och därefter upplösts.

Motionärerna också att vissa verksamheter inte anses

påpekade

böra drivas i form, är det endast i

aktiebolagets exempelvis

som drivs i De anförde vidare

undantagsfall jordbruk aktiebolag.

att även om det bland dem som drabbas av konkurs finns sådana som varit alltför och mindre seriösa, det finns många

optimistiska

som med små resurser försökt att genom träget arbete och sparsamhet ett Konkurs kan således drabba

bygga upp företag.

även sådana som lantbruksnämndernas råd eller

följt exempelvis annan när det ekonomi och expansion av rådgivning gäller

verksamheten. Konkurs kan också följa på oförutsedda förluster exempelvis till följd av att ett annat företag försatts i konkurs.

I motionen om skulderna från en konkurs för all

ifrågasattes

framtid skall förhindra att ha normal standard och en person

sou 1990:74 165

normal ekonomi. Enligt motionärerna torde det för fordringsägarna vara utan större om fordringarna kvarstår efter betydelse konkursen eller ej, eftersom en kan ha svårt att känna sig gäldenär motiverad att skaffa sig inkomster utöver existensminimum för att betala de gamla skulderna. Med till de olika följder en hänsyn konkurs får för en företagare, beroende på i vilken form han driver sin verksamhet och till behovet för dem som sålunda drabbas av en konkurs att bygga upp något nytt och skapa goda och säkra förhållanden för sig själva och sina familjer, borde motionärerna konsekvenserna för en efter en enligt fysisk person konkurs ses över.

I motion 1986/87:L301 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) betonades att det inte är ovanligt att människor ådragit sig skulder som överstiger deras betalningsmöjligheter. Många gånger tas konsumtionskrediter utan att det finns full insikt om vad den egentliga kreditkostnaden innebär. Räntan vid konsumtionskrediter är drygt 20 %, vilket gör att skulden fördubblas på några år. Det kan, framhöll motionärerna, vara svårt för enskilda personer att klara av enbart räntekostnaden och än svårare att göra avbetalningar i den storleken så att skulden minskar. Situationen kan, själva anfördes det, te sig så hopplös att man upplever det som meningslöst att över huvud tänka sig lönearbete, eftersom man i framtiden inte ser någon att kunna leva över existensminimumnivå. möjlighet Motionärerna anförde vidare att det inte fimns stora möjligheter till med av ekonomin. Avskrivning av fordran torde hjälp sanering sällan förekomma. Konkurs är inte heller någon lösning eftersom skulderna finns kvar. motionärerna de danska Enligt syntes reglerna om s.k. vara en för enskilda gäldsanering möjlighet personer att sanera sin ekonomi och ta sig ur en hopplös situation. Det borde därför utredas om inte också i vårt land sådana regler skulle kunna ge en enklare och klarare hantering av skulder.

I motion 1985/86:L251 av Görel Thurdin (c) anförde motionären att statsmakternas strävan bör vara att utforma regler och villkor så att småföretagsamheten främjas. Sådana regler som kan utgöra hinder mot av bör därför undanröjas och/eller etablering företag hindras. I anslutning härtill hävdade motionären att konkurslagstiftningen är utformad så att den missgynnar egenföretagarna. Som exempel motionären att en egenföretagare i sampekade på band med konkurs kan bli personligt betalningsansvarig för skulder till belopp, drabbas av näringsförbud samt sakna betydande

166 sou 1990:74

rätt till förlustavdrag. För del däremot aktiebolagens innebär en konkurs ett Mot mycket begränsat ägaransvar. den bakgrunden ansåg motionären att liksom viss konkurslagstiftningen, annan lagstiftning, borde ses över.

Lagutskottet inhämtade yttranden över motionerna L224 och L301 från riksskatteverket, en hovrätt, en och ett kronofogdemyndighet antal organisationer. Remissinstansernas kan kortfattat inställning anges på följande sätt.

Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges domareförbund tillstyrkte att frågan om åtgärder för att sanera svårt skuldsatta gäldenärers ekonomi blev föremål för Även riksskatteutredning. verket och advokatsamfund Sveriges tillstyrkte att frågan om gäldsanering blev föremål för utredning men framhöll att en sådan utredning inte borde till begränsas gäldenärer som försatts i konkurs.

Hovrätten över Skåne och att Blekinge ansåg utvecklingen av skatteindrivningsutredningens förslag liksom resultatet av kontonämndens verksamhet borde avvaktas innan en av de i utredning motionerna aktualiserade borde tillsättas. Även frågorna Finansbolagens Förening anförde, utan att därmed bifall till avstyrka motion L301, att det kunde ett värde i att avvakta ligga utvärdering av försöksverksamheten inom kontonämnden. Föreningen avstyrkte vidare motion L224 men framhöll att det kunde finnas skäl att se över förhållandena för av speciella grupper företagare, t. ex. jordbrukare. Småföretagens riksorganisation avstyrkte motion L301 men som i motion tillstyrkte, yrkades L224, att konsekvenserna av de regler som gäller när en i konkurs småföretagare går ses över. i Stockholm Kronofogdemyndigheten ansåg inte att ett

skuldsaneringsinstitut efter dansk förebild är en i

lämplig lösning Sverige. Kronofogdemyndigheten ställde sig också tveksam till förslaget i motion L224 att skall

skuldsaneringsfrågor övervägas

i samband med konkurslagstiftningen med till att motionähänsyn rernas förslag snarast torde beröra för lagstiftning preskription, preklusion och ackord.

Svenska bankföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund avstyrkte motionerna. Motionerna även av Svenska avstyrktes sparbanksföreningen som dock anförde att de som problem togs upp i motion L224 borde bli föremål för Också utredning.

Sveriges ackordscentral avstyrkte motionerna men ville inte utesluta att någon form av gäldsanering i ömmande fall kan anses

berättigad.

Utskottet, som vid studiebesök i oktober 1987 på det danska justitsministeriet i Köpenhamn om det danska

upplysts gäldsane-

ringsinstitutet, ansåg att tiden var mogen för att spörsmålet om införande även i Sverige av en möjlighet till skuldsanering blev föremål för en samlad bedömning. Utskottet ansåg sig emellertid inte böra ta ställning till hur förfarandet närmare skall utformas men framhöll dock att en viktig utgångspunkt måste vara att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. I stället betonades att endast då starka skäl talar för det bör en gäldenär få lättnad i skuldbördan. Utskottet underströk också att en sanering bör omfatta gäldenärens alla skulder och att den bör kunna komma till stånd oavsett om gäldenären varit försatt i konkurs eller

ej.

Som en bakgrund till sina uttalanden hänvisade utskottet till motionerna L224 och L301, i vilka framhölls att både

företagare

och privatpersoner kan ådra sig skulder som de realistiskt sett inte någonsin kan betala, och anförde vidare bl.a.

följande.

En enskild näringsidkare kan - hur seriöst än rörelsen bedrivits - av olika omständigheter som inte kan läggas honom till last bli tvungen att upphöra med sin verksamhet eller bli försatt i konkurs. I båda fallen kan hans betalningsskyldighet gentemot borgenârerna kvarstå. Är skulderna från rörelsen stora försätts han i en situation där hans framtida inkomster utöver existensminimum går åt till att betala borgenârerna. På motsvarande sätt kan andra seriösa och ansvarskännande av olika fysiska personer skäl hamna i en hopplös skuldsituation. Det i sakens natur att en ligger person som ådragit sig så stora skulder att han inte kan betala rimligen dem âr föga motiverad att genom eget arbete skaffa inkomster och att han allmänt sett beñnner sig i en svår social situation. Av till båhänsyn de gäldenâren och hans familj finns det enligt utskottets mening skäl för att han i ömmande fall bör kunna få till stånd sanering av skuldförhållandena. För borgenârema torde i allmänhet en skuldsanering sakna praktisk betydelse eftersom de inte kan räkna med att någonsin få full betalning. Utvecklingen visar också att det ñnns behov av en möjlighet till skuldsanering.

Utskottet hemställde att riksdagen med av motionerna

anledning L224, L251 och L301 gav regeringen till kärma vad utskottet

168 sou 1990:74

anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1987/88:57).

5.1.2 betänkande 1989/90:LU4 om

Lagutskottets konsumentkreditfrâgor

I ett antal motioner påtalades bl.a. följderna av många kreditintensifierade marknadsföring av krediter. Sålunda skulle givares detta enligt motion 1987/88:Fi25 av Mariarme Andersson (c) ha lett till att många hushåll lurats av olika erbjudanden om snabbkrediter, vars villkor i efterhand visat sig vara oskäliga. Med därtill ansåg motionären att det finns anledning att hänsyn utsträcka konsumentlagstiftningens bestämmelser om s.k. ångervecka till att också gälla kreditavtal. I motion 1988/89:L701 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) förespråkades en utvidgning av den kommunala budgetrådgivningen till hushåll. Motionärerna ansåg vidare att ett större ansvar för saklig information borde läggas på Även i motion 1988/89:L706 av Martin Olsson kreditgivarna. m.fl. (c) framhölls vikten av att marknadsföringsåtgärder och information om krediter utformas på ett sådant sätt att människor erhåller sådana klara uppgifter om kreditkostnader m.m. så att de inte förleds att skaffa sig och utnyttja kreditkort på ett sätt som är oförenligt med deras ekonomi. I motion 1988/89:L7l4 av Anita Brodin m.fl. (s) erinrades om skuldkommitténs förslag om inrättande av ett register hos statistiska centralbyrån eller bankinspektionen med information om det antal kreditkort som en person innehar. Motionärerna ansåg att det förslaget borde genomföras.

Utskottet erinrade om att riksdagen våren 1988 behandlade flera motioner med önskemål om åtgärder mot den ökande användav kontokortskrediter. Motionerna då med ningen avslogs att effekterna av de åtgärder som vid den tidpunkten motiveringen hade initierats borde avvaktas. Utskottet anmärkte vidare att därefter inte avtagit utan snarare tilltagit i styrka och problemen att den ökande för hushåll visat sig medföra skuldsättningen många inte bara svåra ekonomiska problem utan även allvarliga sociala Utskottet det därför nödvändigt att det snarast problem. ansåg vidtas ändamålsenliga åtgärder för att komma till rätta med förhållandena på kreditmarknaden och pekade därvidlag särskilt på tillkomsten av insolvensutredningen. Vidare påpekades att det med verkan från den l juli 1988 införts krav på att finansieringsverksamhet inte får bedrivas utan särskilt tillstånd. Dessutom erinrade utskottet om skuldkommitténs betänkande (SOU 1988:55)

Hushållens skuldsättning, vari framläggs flera förslag i syfte att

bl.a. skuldproblem för hushållen. Vidare framhölls att förebygga

under våren 1989 offentliggjorde vilka åtgärder som regeringen

bör vidtas i att kraven kreditinstituten vid kredit-

syfte skärpa på

till hushåll och därmed begränsa hushållens konsumtions-

givning krediter. Enligt bör ett skuldsaneringsinstitut införas regeringen

och kreditinstituten påta sig ett ökat ansvar för den överskuldsättning, som för närvarande förekommer, genom att kreditinstituten helt eller delvis får stå för kostnaden vid skuldsanesjälva

av särskilt drabbade hushåll. Regeringen anser vidare att det

ring bör finnas en möjlighet att jämka fordringsbelopp i de fall krehar en otillräcklig kontroll av kredittagarens ditgivaren gjort till sådana bestämmelser kommer att

betalningsförmåga. Förslag

behandlas i samband med den Översyn av konsumentkreditlagen som inom Vidare anser regeringen att

pågår justitiedepartementet.

det i konsumentkreditlagen bör införas regler om rätt för kreditta- Beträffande marknadsföring av krediter gare att lösa in lån i förtid.

förordar regeringen förbud mot att ansökningshandlingar bifogas

vid direktreklam för kredit. anser slutligen att det är

Regeringen att ett system med kreditengagemangsregister omedelbart angeläget

startas.

utskottets mening fick med önskemålen i motionerna

Enligt syftet anses tillgodosett genom de åtgärder på konsumentkreditornrådet som enligt det ovan anförda avses bli genomförda. Utskottet

bifall till motionerna i nu berörda delar.

avstyrkte följaktligen

utskottets hemställan (protokoll 1989/90:13 den Riksdagen följde 19 oktober 1989).

5.2 utredningar Statliga

5.2.1 Skatteindrivningsutredningen

har i betänkandet SOU

Skatteindrivningsutredningen (SIU) 1987:10 behandlat det allmännas ställning som borgenär vid av skatter och avgifter m.m. hos kronofogdemynindrivning

I betänkandet föreslår SIU åtgärder för att på digheten. nya och lokal nivå åstadkomma en förbättrad samverkan regional mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en modern och bör ske. Framställningen avser i första ändamålsenlig indrivning

170 sou 1990:74

hand företag. I härtill SIU anslutning överväger möjligheten att effektivisera av de enskilda målen. Vad handläggningen som sägs beträffande indrivningen mot som för de företag tjänar underlag överväganden som SIU sedan gör i fråga om borgenärsfunktionerna vid uppskov, för konkurs betalningsskyldighet tredje man, samt ackord och arman eftergift. har Författningstekniskt huvudparten av fått komma till utredningens förslag uttryck i en ny författning, indrivningslagen, med bestämmelser om de borgenärsuppgifter som utöver dem som är reglerade i UB aktualiseras vid indrivning i allmärma mål.

I fråga om ackord och annan har SIU inte stannat vid en eftergift prövning av vilken som skall utöva myndighet borgenärsfunktioutan också behandlat de materiella

nen, reglerna. Övervägandena

inbegriper bl.a. den under senare år väckta tanken för på åtgärder ekonomisk samt om de s.k. rehabilitering frågan bonnackorden. Ekonomisk rehabilitering är ett för samlingsbegrepp åtgärder som syftar till att göra kroniska gäldenärer till normala skattebetalare. Bonnackord kan vara en sådan Med bonnackord avses åtgärd. en överenskommelse mellan och kronofogdemyndigheten gäldenären om att viss del av skulden skall betalas medan resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att det avskrivna beloppet inte skall bli föremål för ytterligare indrivningsåtgärder och överenskommelsen är på det sättet eftergiftsliknande.

SIU har funnit att skatte- och kunna avgiftsfordringar behöver efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller främst fall där ett avstående ingår i en ekonomisk av rehabilitering en gäldenär. Här är det i regel fråga om fysiska personer - ofta sådana som tidigare har drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning - utan att klara sina ofta möjlighet betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fall behövs eftergiftsmöjligheten som ett incitament för gäldenären att t.ex. ta anställning, börja amortera en del av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska av en trycket hopplös skuldsituation. Ackord passar inte särskilt väl för detta av slag gäldenären

Mot av bakgrund det som nu har sagts föreslår SIU att det införs en möjlighet att efterge skatte- och vid sidan av avgiftsfordringar ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande

vissa andra medelsslag (avskrivningskungörelsen). Dessa kan enligt SIU:s mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda kunna medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning (19 och 20 §§ förslaget till indrivningslag). Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas återhållsamt av myndigheterna.

Beträffande frågan om beslutsmyndighet har SIU beaktat att eftergiftsinstitutet i huvudsak är avsett för som inte fysiska personer driver rörelse och att skälen för eftergift främst skall vara av social karaktär. Ett sådant institut torde bäst kunna hanteras av kronofogdemyndigheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom hittills vara i huvudsak tillämpligt på företag vid rekonstruktioner. Eftersom anknytningen till skatteförvaltningen är starkare i fråga om företag än beträffande som inte driver rörelse fysiska personer bör länsskattemyndigheten liksom hittills vara ackordsmyndighet.

I sina överväganden rörande ackord och arman eftergift (SOU 1987:10 s. 390 ff) har SIU konstaterat att praxis i fråga om skatteackord på sina håll är synnerligen restriktiv och att detta särskilt gäller när gäldenären är fysisk person och när staten är ensam borgenär. SIU frågar sig om det är den restriktiva tilllärnpningen hos som lett till länsstyrelsen (länsskattemyndigheten) att det i indrivningsarbetet hos kronofogdemyndigheten i viss utsträckning förekommer bonnackord. SIU finner emellertid att till bonnackorden snarare torde i att det kommit förklaringen ligga fram behov av en att avstå från skatte- och möjlighet avgiftsfordringar i andra typer av fall än de för vilka ackordsinstitutet i första hand är avsett. Det har dessutom under några år förts en diskussion inom exekutionsväsendet om ekonomisk rehabilitering av gäldenären. Efter att ha för dels redogjort frågans behandling i dels en som SIU hållit med föreriksdagsmotioner m.m., hearing trädare för vissa och dels länsstyrelser kronofogdemyndigheter, regler om eftergift i våra grannländer kommer SIU fram till att skatte- och måste kunna inom vidare avgiftsfordringar efterges ramar än för närvarande. Behovet härav gäller, vilket också framgått vid den av SIU anordnade hearingen, fysiska personer och då inte minst sådana som tidigare drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning. För detta slags gäldenärer passar enligt SIU inte det offentliga ackordet särskilt väl och det gör

172 sou 1990:74

knappast heller underhandsackordet, även om man också vid ett rent eftergiftsinstitut bör göra klart för sig vilken gäldenärens allmärma ekonomiska situation

Efter att ha berört de danska bestämmelserna om skuldsanering uttalar SIU följande.

I dagens lâge âr det emellertid enligt SIU:s mening knappast aktuellt att i Sverige införa ett skuldsaneringsinstitut efter danskt mönster. Ur svensk synvinkel kan vissa nackdelar med det danska systemet genast noteras. Att utredning om gäldenärens ekonomi måste ñrebringas i en domstol, som i utgångsläget får förutsättas inte känna till något om gäldenärens förhållanden, medför bl.a. att handlâggningstiderna blir långa.

Av betydelse från ñskalisk synpunkt är vidare att en ordning med domstolsprövning medför att eftergiftsmöjligheten mister sin karaktär av instrument i det aktiva indrivningsarbetet, dvs. eftergiften kan inte användas för att sporra gåldenâren att fullgöra delbetalningar eller andra motprestationer .

I betänkandet påpekas emellertid att SIU med det anförda inte tagit ställning till frågan om en gäldenär genom konkurs borde kunna erhålla befrielse från sina skulder. SIU vill inte heller utesluta att ett skuldsaneringsinstitut liknande det danska kan vara en lämplig ordning också för svenskt vidkommande och konstaterar vidare att

en till av skatte- och avgiftsfordringar vidgad möjlighet eftergift inte torde försvåra ett genomförande, längre fram, av en helhetslösning efter danskt mönster.

SIU påpekar (SOU 1987: 10 s 460) att möjligheten till eftergift har karaktär av instrument i det aktiva indrivningsarbetet och att det därför bör komma till främst i situationer när

användning gäldenä-

ren kan förmås att betala åtminstone någon del av sin skuld. SIU

utesluter dock inte möjligheten att medge en gäldenär eftergift för

hela hans skuld. Dessutom framhålls att eftergift kan bli aktuell

bara beträffande fysisk person som inte driver rörelse (och som

med till sina och har en

hänsyn tillgångar förvärvsmöjligheter orimlig skuldbörda).

Bestämmelsen om bör SIU:s mening utformas efter

eftergift enligt mönster av motsvarande bestämmelse i avskrivningskungörelsen.

Eftergift skall sålunda kunna medges, helt eller delvis, när det på

av sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller

grund gäldenärens av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning. Enligt

SIU är de som bör kunna föranleda eftergift, för-

omständigheter

utom sådana som kan jämföras med sjuksjukdom, omständigheter

dom, t.ex. invaliditet eller arbetslöshet. Det måste givetvis förut-

sättas att det inte rör sig om svårigheter av övergående natur. Det

är sålunda inte enbart gäldenärens aktuella inkomst- och förmögenhetssituation som skall tas med i bedömningen utan också den framtida förvärvsförmågan. Hög ålder bör särskilt kunna beaktas. SIU framhåller i detta sammanhang att de sociala skäl som skall till för ett beslut om i skall vara

ligga grund eftergift princip sådana som inte kan beaktas inom beskattningsförfarandets ram,

t.ex. extra avdrag vid taxeringen. Detta innebär bl.a. att genom i om skönsmässigt fastställda belopp i första hand gäldenären fråga skall hänvisas till att söka ändring av fastställelsebeslutet.

SIU:s måste ett beslut om eftergift föregås av en

Enligt mening

om och eventuella närståendes

noggrann utredning gäldenärens

ekonomi. SIU anför därvid följande.

krävas att såväl som närstående saknar I princip bör gäldenären tillgångar utöver beneñciet. Detta kan dock inte gälla helt utan undantag. med ett övervärde som förslår En gäldenär som har t.ex. en Villafastighet till till viss delbetalning bör sålunda inte vara utestångd från möjligheten deleftergift avseende resterande belopp om han lyckas anskaffa medel till egendomen. Vidare kan det delbetalningen på annat håll för att rädda tänkas fall där en närstående har egendom som det skulle vara stötande att ta med i bedömningen, egendom gåldenärens make har exempelvis ärvt.

Det bör vidare krävas att en rörelse som drivits av gäldenåren har avvecklats. när Möjligen kan det vara befogat att göra undantag härifrån av ålders- eller andra skäl bedöms sakna möjlighet att skaffa gâldenären sig en anställning och ett fortsâttande av verksamheten saknar betydelse. Exempel på detta kan vara hantverksyrken där det är den med åren förvärvade yrkesskickligheten som utgör grunden för fortsatt verksamhet.

SIU skall om ekonomi dessutom

Enligt utredningen gäldenärens

ta sikte i vad mån också har andra skulder än

på gäldenären

skatte- och eftersom eftergift inte bör komma i avgiftsskulder,

174 sou 1990:74

fråga om det finns andra som kan väntas borgenärer göra sina fordringar gällande till deras fulla eller i vart fall belopp i större utsträckning än staten.

I övrigt anser SIU att man i första hand bör fästa avseende vid visad vilja att betala sina skulder efter En förmåga. gäldenär som trots små inkomster har gjort vissa under en inbetalningar längre tid bör sålunda i allmänhet kunna räkna med en relativt välvillig inställning i eftergiftsfrågan.

SIU utgår från att den föreslagna eftergiftsbestärnmelsen kommer att tillämpas med återhållsamhet av Annars finns myndigheterna. givetvis en viss risk att betalningsmoralen och förtroendet för skattesystemets förmåga att skapa rättvisa försämras. Eftergift av fordringarna i sin helhet mot en person bör komma i bara i fråga sällsynta undantagsfall (jfr vad som tidigare sagts om skuldsanering i Danmark).

Vid den av SIU anordnade lämnades vissa hearingen uppgifter om hur deltagarna uppskattade antalet fall där det kunde bli aktuellt med eftergift i deras län resp. Dessa kronofogdedistrikt. siffror, som naturligtvis är mot 200-250 mycket osäkra, pekar fall per år i hela landet.

Vid av SIU:s remissbehandlingen betänkande har ett stort antal remissinstanser särskilt behandlat det eftergiftsinstitut för skatter och avgifter m.m. som föreslår. utredningen Meningarna om förslaget är delade.

Kammarkollegiet anser att förslaget är väl motiverat och tillstyrker det i allt väsentligt. Kammarkollegiet understryker dock att eftergiftsmöjligheten bör tillämpas med återhållsamhet. För likformighetens skull bör beslut i en eftergiftsfråga kunna överklagas.

Riksskatteverket (RSV) som yttrat sig över förslaget efter hörande av länsskattemyndigheterna i

Stockholms, Östergötlands, Kristian-

stads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län, anser att det finns skäl att en goda skapa möjlighet till ekonomisk i bl.a. de situationer rehabilitering som utredningen behandlar. Den föreslagna ordningen med två skilda institut, ackord och skulle emellertid eftergift, skapa gränsdragningsproblem. Det behov av vidare ramar för som skuldsanering

sou 1990:74 175

utredningen pekar på skulle väl kunna inom mycket tillgodoses ackordsinstitutets ram. RSV:s överensstämmer med vad ståndpunkt länsskattemyndigheterna anfört i sina yttranden. Ett av par länsskattemyndigheterna anser att definitiv eftergift kan leda till stötande resultat. i Stockholms län förordar Länskattemyndigheten att man i stället använder sig av till som möjligheten avskrivning, en del i en noga preciserad överenskommelse med Ett gäldenären. par av länsskattemyndigheterna anför också att antalet fall där det skulle kunna bli aktuellt med kommer att minska som ett eftergift resultat av skattemyndigheternas omprövningsmöjlighet i det nya taxeringsförfarandet. Länsskattemyndigheten i Kopparbergs län är tveksam till behovet av ett Om ett sådant införs eftergiftsinstitut. bör länsskattemyndigheten besluta, efter hörande av kronofogdemyndigheten.

De som kronofogdemyndigheter har yttrat sig över förslaget till eftergiftsinstitut, nämligen kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Linköpings, Växjö, Kristianstads, Malmö, Göteborgs, Falu och Gävle distrikt är med ett undantag positiva till Flertalet förslaget. av dessa anser att kronofogdemyndigheten bör vara beslutsmynd ighet också i fråga om ackord. i Stockholm Kronofogdemyndigheten anser att eftergiften bör kunna förenas med villkor och under vissa förutsättningar förklaras förverkad genom beslut av kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten i anser att Göteborg skuldsaneringsfrågan bör utredas vidare. Kronofogdemyndigheten i Kristianstad anser att det inte är motiverat med ett särskilt eftergiftsinstitut. Det är enligt myndighetens mening tillräckligt med generösare beneficiebestämmelser och av indrivanpassning ningsintensiteten till gäldenärens situation. Om införs eftergift anser att ackord och bör handhas myndigheten eftergift av samma myndighet.

Försvarets civilförvaltning delar att som uppfattningen det, komplement till ackord, bör införas en till möjlighet eftergift.

Centralorganisationen SACO/SR har gett in ett yttrande från Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer Detta (JUSEK). består i sin tur av två ett från sektionen underyttranden, för medlemmar inom skatteförvaltningen och ett från sektionen för medlemmar inom exekutionsväsendet. Sektionen för medlemmar inom skatteförvaltningen anser att det inte finns något behov av ett eftergiftsinstitut. Det är med ett ackordsinstitut tillräckligt utvidgat

176 sou 1990:74

med något lättad Sektionen anser också att det

praxis. föreslagna nya taxeringsförfarandet kan få stor betydelse. Sektionen för

medlemmar inom exekutionsväsendet anser däremot att det finns behov av en ventil framför allt av sociala skäl och tillstyrker därför förslaget. Tillämpningen måste vara restriktiv och besluten måste ligga på en hög nivå inom Denna

kronofogdemyndigheten.

bör vara också i om ackord.

beslutsmyndighet fråga

Sveriges Köpmarmaförbund den föreslagna

tillstyrker regleringen

av ett eftergiftsinstitut.

Föreningen Sveriges Kronofogdar åberopar ett yttrande från lokalavdelningen för Stockholms län som sitt eget. I yttrandet

ställer sig bakom till

lokalavdelningen förslaget eftergiftsinstitut

men kritiserar förslaget att låta ackordsbesluten ligga kvar på skatteförvaltningen.

Föreningen Sveriges Länsskattechefer anser att om ett efter-

giftsinstitut skall införas, så bör det hanteras av länsskattemyndig-

heten.

5.2.2 Skuldkommittén

I utredningsdirektiven till skuldkommittén konstateras att den avreglering av kreditmarknaden som skett sedan mitten av 1980talet kraftigt har ökat kreditinstitutens låneutbud. Som en

följd

därav har hushållens skulder ökat väsentligt under senare år.

Denna skuldsättning bör - heter det vidare i direktiven - för

flertalet leda till välfärdsvinster men kan för vissa ge privatekono-

miska och sociala problem. De sociala skadeverkningarna av de

senaste årens ökande skuldsättning kan därför i framtiden försätta fler enskilda i en svår situation, som kräver korrigerande och

stödjande samhällsinsatser. Från gäller det att

sarnhällssynpunkt

inte bara underlätta rationella spar- och låneinsatser utan dessutom

ge stöd åt dem som oförskyllt råkar in i problem med svåröverkomliga skulder. Kommitténs uppgift är sammanfattningsvis att

kartlägga omfattning och utbredning av hushållens skuldsättning samt att föreslå åtgärder som begränsar denna skuldsättning och så

långt möjligt undanröjer de sociala skadeverkningar denna i vissa

fall medför.

sou 1990:74 177

Mot bakgrund av direktivens starka betoning av

konsumentskyddet

på kreditmarknaden och önskemålet att sociala skade-

förebygga

verkningar har skuldkommittén i betänkandet (SOU 1988:55)

Hushållens skuldsättning funnit att informations-, rådgivnings- och utbildningsfrågor är av central betydelse, liksom att närmare

penetrera kreditinstitutens sätt att marknadsföra krediter och företa

kreditprövning. Kommittén kommer med flera förslag inom dessa

områden (se avsnitt 6.1-6.3 i betänkandet) men har också funnit att åtgärderna dessutom måste ge stöd åt dem som trots alla ansträngningar försätts i en svår skuldsituation. I betänkandet (s. 102 ff) föreslås därför att någon form av

skuldsaneringsinstitut för fysiska personer som inte driver näring inrättas. Ackord för

privatpersoner bör enligt kommitténs mening finnas i två former, underhandsackord och offentligt ackord. Underhandsackordet

bygger på frivillighet från borgenärernas sida, medan det offent-

liga ackordet förutsätter fastställelse av allmän domstol.

Skuldkommittén diskuterar olika vägar för en utvecklad skuldsanering med två skilda sätt att denna. En

organisera utgångspunkt

har därvid varit att ett måste innebära att ett

skuldsaneringsinstitut

ackord kan genomföras även om en borgenär utan

godtagbart skäl motsätter sig en ackordslösning. Kommittén har tänkt sig att

tvångsmedlen skulle kunna utövas genom en av det

utbyggnad

offentliga ackordsförfarandet med en särskild reglering rörande

skuld gällande fysisk person som inte driver näring. Att få ett

sådant ackord fastställt borde enligt kommittén vara lättare för

gäldenären jämfört med vad som för närvarande gäller. Förutsättningarna skulle sålunda vara att en borgenärsmajoritet

representerande minst halva skuldsumman biträder ackordet och dessutom att gäldenärens förhållanden starkt talar för

personliga

ackordet.

En arman utgångspunkt för skuldkommitténs förslag har varit att

skuldsanering bör lösas definitivt vid ett och samma tillfälle, vilket

i sin tur förutsätter ett krav på kontant ackordslikvid. Som motiv härför anges att ackordslösningar som är villkorade av årslånga

avbetalningsplaner har betydligt mindre förutsättningar att bli framgångsrika. I anslutning till frågan om ackordslikvid anför kommittén bl.a. följande.

Ett synsätt ger uttryck för tanken att man ska begränsa den krets hårt skuldsatta som kan komma i fråga för skuldsanering. skuldsanerings-

178 sou 1990:74

institutet skulle detta synsätt inriktas på att främst innefatta sådana enligt personer som dels bedöms ha såväl betalningsutrymme som betalningsvilja, dels kan få ett ackord som ligger inom vad som kan finansieras genom det fastlagda betalningsutrymmet.

Den begränsade kreditrisk som är förknippad med finansiering av en ackordslikvid vid skuldsanering med de angivna förutsättningarna borde kreditinstituteten normalt kunna acceptera. Om man därtill anser, att kreditinstituten själva har ett Övergripande socialt ansvar för den överskuldsåttning som förekommer, borde t.ex. kreditinstitutens branschorganisationer kunna förmås ställa sig bakom en rekommendation att Lex. det kreditinstitut som har den största enskilda fordran också har ett ansvar för att finansiera ackordslikviden.

För att i alltför stor utsträckinte genom kravet på ackordslikvid

den krets av gäldenärer som kan komma i fråga för ning begränsa

skuldsanering till enbart dem som kan finansiera en ackordslikvid, föreslår kommittén att en särskild kreditfond inrättas. Denna fond är tänkt att finansiera ackord i sådana fall då övriga kriterier för skuldsanering är men endast finansieringsfrågan

uppfyllda

återstår. Fonden bör inte belasta samhället som helhet utan betalas

av det kreditkollektivet och byggas att organiserade upp genom

en procentuell avsättning årligen sker i förhållande till antingen kreditinstitutens kreditförluster eller utlåningen till hushåll. Kommittén uttalar också att för det fall även statliga fordringar såsom skatter kan komma i fråga för skuldsanering, vilket förordas av kommittén, bör också staten bidra till fondens finansiering.

Ett av nu beskrivet innebär enligt skuldskuldsaneringsinstitut slag

kommittén att nuvarande kontonämnd institutionaliseras, vilket är en fördel när det kontakten med eftersom

gäller fmansbolagen,

dessa har huvudverksamheten i Stockholm. Nämn-

genomgående

den skall samarbeta med och de sociala

kronofogdemyndigheterna

Kommittén uttalar också att nämnden skall handha

myndigheterna.

den föreslagna kreditfonden och att verksamheten skall finansieras genom avgifter till kreditinstituten.

Den andra som skuldkommittén närmare beskriver i

lösningen betänkandet innebär att kronofogdemyndigheten är den som

huvudsakligen handhar skuldsaneringen. Man har i 3 kap.

förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet funnit att ett skuldsaneringsförfarande ligger i linje med den som sedan den 1 juli 1988 fastställts för övergripande plan

sou 1990:74 179

kronofogdemyndighetens verksamhet. Dess målsättning är numera att minska antalet gäldenärer i allmänna mål och att minska antalet enskilda mål. Kronofogdemyndigheten har sålunda fått en mer aktivt förebyggande roll.

I betänkandet anger skuldkommittén närmare hur den praktiska handläggningen hos kronofogdemyndigheten kan tänkas gå till. Ansökan skall av gäldenären ges in till kronofogdemyndigheten i hemlänet. Till ansökan fogas en ekonomisk och social utredning samt en redogörelse för orsaken till skuldernas uppkomst och till att de inte är betalda. Utredningen kan vara utförd av en socialsekreterare eller en konsumentvägledare. Dessutom skall gäldenären redovisa hur denne tänkt sig finansiera ackordslikviden. Utgångspunkten bör vara att han erbjuder minst 25 % av skuldbeloppet. Kan gäldenären däremot inte finansiera ackordslikviden skall han, om det är särskilt motiverat, erbjudas att få låna till hela eller del av ackordslikviden. skall Kronofogdemyndigheten vid behov biträda gäldenären med ansökan eller begära komplettering av den och dessutom utreda gäldenärens förhållanden. Myndigheten fattar ett beslut om inledande av gäldsförhandling, till vilket visst mot säraktioner från borgenärernas sida. kopplas skydd skall sköta Kronofogdemyndigheten gäldsförhandlingen genom att inhämta besked från alla kända borgenärer. Om dessa medger det föreslagna ackordet fastställs detta av kronofogdemyndigheten. Saknas sådant in till allmän enhälligt medgivande ges materialet domstol, där en domare tar ställning till förslaget. Kronofogdebör ha att föreslå villkor av olika slag, myndigheten möjlighet att en behövande borgenär betalas fullt ut. exempelvis

Skuldkommitténs betänkande har varit föremål för remissbehandling. Av de remissinstanser som yttrat sig över ett skuldsaneringsinstitut och inrättande av en kreditfond har försäkringsinspektionen, konsumentverket, fullmäktige i Sveriges socialstyrelsen, riksbank, riksskatteverket (RSV), tre kommuner och sex organisationer tillstyrkt förslaget. Däremot har Svenska sparbanksföresamt Svenska bankföreningen och Svenska Inningen avstyrkt kassoföreningen haft erinringar mot förslaget. Även bankinspektionen, som är till tanken på skuldsanering, har vissa positiv erinringar.

delar inte kommitténs uppfattning att det Bankinspektionen kreditinstitut som har den största fordringen också bör ansvara för

180 sou 1990:74

att finansiera ackordslikviden. Det kan t.ex. vara så att denne kreditgivare länmat kredit först. Någon särskild kreditfond anser bankinspektionen inte bör inrättas. bör i stället vara

Riktpunkten

att den kreditgivare som inte uppfyllt kraven på kreditgivning får stå risken för att finansiera ackordslikviden.

RSV anser att utgångspunkten bör vara ett offentligt ackordsförfarande som mycket väl kan läggas på kronofogdemyndigheten.

RSV anser vidare att förberedande utredning bör ligga hos socialsekreterare och konsumentvägledare samt att skuldsaneringsinstitutet inte bör delas upp mellan allmän domstol och kronofog- Som ett alternativ till en kreditfond föreslår

demyndigheten. RSV,

att den som lånar ut till likviden får full utdelning i ackordet. RSV pekar slutligen på möjligheten att, som ett alternativ till bl.a. ackordsförfarandet, införa en absolut preskriptionstid för vissa konsumentfordringar.

Bankinspektionen, J USEK, Sveriges Köpmannaförbund och Östersunds kommun anser det lämpligt för den enskilde att förfarandet vid till

skuldsanering kopplas kronofogdemyndigheten.

Socialstyrelsen anser att skuldsaneringsinstitutet bör finansieras av kreditgivarna genom avgifter och att verksamheten bör rikta sig till en ur ekonomiska aspekter väldefinierad grupp av hårt skuldsatta personer, som utan dessa stödåtgärder får en ohållbar ekonomisk och social framtid. Socialstyrelsen förordar alternativet med de-

centraliserad organisation för skuldsanering.

Svenska bankforeningen anser att krediter med säkerhet bör ställas utanför ett offentligt ackord och att en skuldbelastad person inte skall behöva låna till betalningsuppgörelsen. Om kontonämnden

permanentas bör den begränsas till att erbjuda skuldsanering som

ett frivilligt institut. Även Finansbolagens Förening anser att fordringar för vilka det ställts pant eller arman säkerhet inte skall

omfattas av någon skuldsanering. Konungariket Sveriges Stadsvill gå så långt att endast borgenärer med opriorite-

hypotekskassa

rade fordringar deltar i ett sådant system. Svenska bankföreningen är slutligen liksom Svenska Inkassoföreningen negativ till att en kreditfond inrättas.

sou 1990:74 131

Svenska anser det om sparbanksföreningen olyckligt förslaget införs som generell metod på grund av att man befarar negativa effekter på betalningsmoralen.

5.3 Kreditregistrering

Skuldkommittén har i sitt betänkande (SOU 1988:55) Hushållens skuldsättning tagit upp frågan om ett register över personer som inte fullföljer uppsatta villkor vid kreditgivning, s.k. missbruksregister. För att minska risken att någon skjuter skulden framför sig genom att skaffa nya kreditkort, föreslår kommittén att ett register med information om det antal kreditkort som en person innehar skall inrättas hos statistiska eller centralbyrån bankinspektionen (betänkandet s. 139).

Under våren 1990 införde UpplysningsCentralen UC AB ett regis-

ter över privatpersoners krediter i banker och auktoriserade finansbolag (kreditregister). Dessutom utvidgades registret över misskötta krediter i banker, som omfattar såväl företag som privatatt om misskött kredit införs redan i sampersoner, genom uppgift band med att banken avför krediten från ordinarie reskontra eller vidtar motsvarande åtgärd.

Kreditregistret omfattar krediter utan säkerhet, krediter mot borgen, kontokortskrediter och avbetalningskrediter. Samtliga banker och auktoriserade ñnansbolag som beviljar denna typ av krediter har möjlighet att hämta information ur registret. Enligt (1973:1173) får sådan information lämnas kreditupplysningslagen vid kreditprövning. Upplysningen får enbart användas för internt bruk i banken eller finansbolaget och kan således inte lämnas vidare till andra företag. I samband med att upplysning länmas skickas alltid en av denna till kunden. Den information som kopia länmas ur kreditregistret omfattar endast uppgift om summan av kundens beviljade respektive utnyttjade krediter samt antalet beviljade krediter och antalet som lämnat dessa kreditgivare krediter. Uppgifterna redovisas för den senaste tolvmånadersperioden.

Avsikten med det nya kreditregistret är att förbättra underlaget vid kreditbedömningen i bankerna och finansbolagen och därmed

minska riskerna för att enskilda personer får ekonomiska problem

på grund av överskuldsättning.

6 Allmänna

överväganden

6.1 Reformbehovet

Den svenska insolvensrättens område, dvs. främst lagstiftningen på och ackordslagen (AckL), kärmetecknas allkonkurslagen (KL) mänt sett av att den är inriktad på att tillgodose borgenärernas intressen vid en insolvens. Konkursinstitutet går ut på att gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i gäldenärens dennes samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. anspråk AckL:s regler om offentligt ackord kan i så måtto sägas vara som de möjliggör för en borgenärsmajoritet att borgenärsinriktade mot en anta ett ackord till undvikande av borgenärsminoritets vilja en mer oformånlig avveckling av gäldenärens verksamhet.

De berörda utmärks också av att de tar insolvensrättsliga reglerna mera till förhållandena vid ett företags obestånd än en hänsyn Det fimis inga särskilda föreskrifter om konsuprivatpersons. mentkonkurser. KL och AckL är visserligen neutrala i den meatt de gäller Lagarna är tillämpliga både vid en ningen generellt. och en obestånd. Men som utredjuridisk persons fysisk persons ningen strax skall återkomma till har reglerna fått praktisk framför allt beträffande företag som råkat i betalanvändning ningssvårigheter.

Att det insolvensrättsliga området är borgenärsinlagstiftningen på riktad är givetvis ingen tillfällighet. Efterlevnaden av civilrättsliga om av att en gälderegler betalningsskyldighet garanteras ytterst närs kan användas för att fordringsägarna skall egendom tvångsvis få betalt. På motsvarande sätt krävs att fullgörandet av offentt.ex. i sista hand sankligrättsliga förpliktelser, skattskyldighet, tioneras av att samhället kan form av exekutiva åtpåkalla någon gärder mot den Man kan med andra ord säga betalningsskyldige. att den allmänna existensen betalningsmoralen upprätthålls genom

184 sou 1990:74

av de möjligheter till en ekonomi tvångsingripandei gäldenärs som den insolvensrättsliga lagstiftningen ger.

När man på senare år för efterlyst nya former skuldsanering har diskussionen gällt inte minst det förhållandet att de nuvarande insolvensrättsliga inte reglerna lämpar sig så väl för att reda upp fysiska personers skuldsituation. Härvid har man åsyftat inte bara insolventa privatpersoner utan också sådana som fysiska personer varit näringsidkare men som av någon anledning nödgats upphöra med den verksamheten och i samband därmed en ådragit sig kvarstående, större skuldbörda. Den förra gruppen kallar utredningen i det följande kreditkonsumenter och den senare f.d. näringsidkare.

Det fimis flera skäl till att om för frågan skuldsanering fysiska personer fått ökad aktualitet under 1980-talet. I det föregående (se kap. 2 och 3) har bl.a. för hushållens redogjorts stegrade skuldsättning och de metoder som hittills använts för att möta följderna av denna. Innan in utredningen går ytterligare härpå bör följande framhållas. I inte utredningens uppdrag ingår att ta ställning till frågor om åtgärder mot från bristfällig kreditprövning kreditgivarens sida och mot oetisk marknadsföring av krediter. Frågor av sådant slag övervägs i särskild inom ordning justitiedepartementet med av bl.a. de i dessa delar framförts anledning förslag som av skuldkommittén i dess betänkande (SOU Hushållens 1988:55) skuldsättning. På utredningen ankommer i stället att ett lägga insolvensrättsligt betraktelsesätt på frågan hur en skuldtyngd gäldenär skall reda upp sin situation.

Problemen till av den ökade följd skuldsättningen har gett sig till kärma beträffande både kreditkonsumenter gruppen och gruppen f.d. näringsidkare. Hushållens har ökat markant skuldsättning de senaste åren. En viktig orsak härtill är den av avreglering kreditmarknaden som skett sedan mitten av 1980-talet. Uppgifter från riksbanken visar att hushållens hos nettoupplåning banker, bostadsinstitut och finansbolag flerdubblades mellan 1985 och 1988. 1989 halverades dock Den totala ökningstakten. nettoupplåningen beräknas vid årsskiftet 1989/90 ha till bortåt 600 uppgått miljarder kr. Det bör emellertid anmärkas att kontokortskrediternas andel av hushållens skulder har minskat från % 1983 till 1,5 0,7 % 1989.

sou 1990:74 135

Av en av riksbanken för skuldkommitténs räkning företagen studie av förändringar av kreditinstitutens långivning efter avregleringen 1985 (bilaga 1 till SOU 1988:55) menar kommittén sig kunna dra

bl.a. slutsatserna att privatpersonernas andel av kreditförlusterna är stor (17 % vid affarsbanker, 33 % vid sparbanker och 22 % vid

föreningsbanker), att kreditförlusterna under 1985-1987 vuxit i

åldersgruppen 18-24 år, att det huvudsakligen är blancokrediter,

dvs. krediter utan säkerhet, som drabbats av förluster och att

många kreditinstitut uppgett sig ha erfarit ökade betalningssvårig-

heter för krediter även i form av förseningar att betala ränta och arnorteringar. Skuldkommittén konstaterar vidare att även om antalet kontokort starkt ökat under 1980-talet omfattar kontokortskrediterna bara en liten del av hushållens samlade skulder (se SOU 1988:55 s. 46 ff).

Den starkt ökade skuldsättningen hos hushållen under 1980-talet bekräftas av bl.a. innehållet i den av konsumentverket 1989 Hushåll i ekono-

frarnlagda undersökningen (Rapport 1989/90:1) misk kris. I rapporten belyses situationen för de hushåll som söker socialbidrag eller är aktuella för indrivning hos kronofogdemyn-

på två enkäter, den ena avseende 930

dighet. Rapporten bygger

hushåll (varav 754 skuldsatta) som hos 89 socialkontor under en

tvåveckorsperiod i slutet av 1988 sökt socialbidrag och den andra

avseende 1 430 hushåll som i januari 1989 var aktuella hos 51 kontor vid landets 24 kronofogdemyndigheter. Socialtjänstundersökningen visar på en medelskuld per skuldsatt hushåll (exkl.

bostadskrediter) om 54 458 kr., en skuldtördelning på i genomsnitt

3,4 hushåll, skulder till samhället för ungefär

fordringsägare per vart fjärde hushåll, skulder på över 60 000 kr. för ca 40 % av

hushållen och på över 100 000 kr. för ca 18 %. Av samma

undersökning framgår också att 651 av hushållen fick socialbidrag till sina basutgifter (den s.k. skäliga levnadsnivån) och nästan 200 hushåll bidrag därutöver. Skuldhushållen utgjorde 81 % av bidragshushållen. Av hushållen med konsumtionsskulder hade endast

23 % så stor betalningstörmåga att de kunde betala något utöver

räntekostnaderna. Av kronofogdeundersökningen kan utläsas bl.a.

att det förekom en medelskuld per hushåll om 49 721 kr. (exkl.

bostadskrediter), nästan sex olika skulder samtidigt per hushåll,

skulder till samhället för två av hushållen, skulder

tredjedelar på

över 60 000 kr. för ca 22 % av hushållen och på över 100 000 kr. för ca 15 %. Vid undersökningen utreddes 593 hushåll närmare

186 sou 1990:74

med tanke på återbetalningsförmågan. 32 % av hushåll med konsumtionsskulder klarade inte ens att betala räntekostnaderna.

Vad gäller gruppen f.d. näringsidkare har utredningen som nämnts

i kap. 2 undersökt drygt 250 konkurser som 1989 varit anhängiga

vid någon av tingsrätterna i Stockholms eller Kronobergs och Blekinge län (konkurserna i de senare två länen kallas här

växjökonkurserna). Undersökningen, vilken tagit sikte på fysiska

personer, omfattar också fall där gäldenären fortfarande drev näringsverksamhet vid konkursutbrottet. De flesta gäldenärerna återfanns i åldersgruppen 40-49 år men även gäldenärer i de intilliggande tioårsintervallerna var talrikt töreträdda. Gäldenären saknade regelmässigt tillgångar. I stockholmskonkurserna saknades eller uppgick tillgångarna till högst 10 000 kr. i 85 % av fallen (i växjökonkurserna var motsvarande siffra dock 61%). Bortåt hälften av gäldenärerna i stockholmskonkurserna hade en skuldbelastning på högst 300 000 kr. (i växjökonkurserna var siffran dock 59 %). I intervallet 300 000-600 000 kr. återfarms ca 35 % av alla gäldenärerna. Större skuldbelastning än 600 000 kr.

fanns oftare i stockholmskonkurserna än i övrigt. En mycket

stor del av gäldenärerna hade skatteskulder o.d.; i stockholms-

konkurserna utgjorde dessa skulder i genomsnitt 55 % av den

totala skulden. Brottsmisstanke (bokföringsbrott m.m.) förelåg i många konkurser. Orsaken till obeståndet angavs av konkursförvaltaren oftast vara skönstaxering, olönsamhet och överkonsumtion

med hjälp av kontokort, men även personliga problem såsom

sjukdom och alkoholmissbruk uppgavs som en vanlig orsak.

Det råder med till vad som sålunda redovisats och i

hänsyn övrigt kommit fram angående fysiska personers ökade skuldbörda inget

tvivel om att de problem som är med överskuldsätt-

förknippade

ning ökat kraftigt under 1980-talet. Utredningen vill dock betona,

att det inte är fråga om några i och för sig nya problem. Inte

heller tidigare har kunnat undvikas att åtskilliga kreditkonsumenter

och f.d. näringsidkare av olika skäl råkat in i mer eller mindre långvarigt obestånd. Vad särskilt gäller gruppen f.d. näringsidkare kan erinras om försöken på senare år vid vissa kronofogdemyndig-

kroniska heter att genom ekonomisk rehabilitering göra gäldenärer till normala skattebetalare (se avsnitt 3.3.4.3). Vad som har

skett under 1980-talet är att den ökade skuldsättningen på ett mer

påtagligt sätt än förut fast vid vissa brister i det

uppmärksamheten insolvensrättsliga regelsystemet.

sou 1990:74 137

Det bör påpekas att utredningen - när den här och i det följande talar om överskuldsatta - inte avser gäldenärer givetvis gäldenärer i allmänhet med stora skulder, utan endast en del av detta gäldenärskollektiv. De som åsyftas är sådana gäldenärer som @ har så stora skulder att de är insolventa, dels också saknar utsikt att i framtiden, åtminstone inom överskådlig tid, bli i stånd att betala skulderna. Att försätta gäldenären i konkurs skulle som regel vara meningslöst såväl för borgenärernas del, eftersom gäldenären oftast inte har några tillgångar att tala om, som för gäldenärens egen del, eftersom skulderna ändå i stor omfattning kvarstår efter konkursen. Enbart den omständigheten att någon ådragit sig många och stora skulder saknar alltså i och för sig betydelse i sammanhanget, så länge inkomst- och gäldenärens är sådana att han har möjlighet att förmögenhetsförhållanden fullgöra sin betalningsskyldighet. Med beteckningen överskuldsatt åsyftas i stället samma kategori som i förarbetena till det danska systemet med skuldsanering benämnts statrkt forgatldede gäldenärer (se avsnitt 4.1.1.1).

Vad är det då som brister i det nuvarande Utregelsystemet? redningen skall här peka på några iögonenfallande svagheter såvitt gäller fysiska personer som kommit på obestånd (blivit insolventa) och som hör till någon av de två kategorier utredningen nyss betecknat som kreditkonsumenter resp. f.d. näringsidkare.

Hos oss har sedan länge gällt att en gäldenär, som kommit på obestånd kan välja mellan att träffa en frivillig överenskommelse med sina (ackord) eller att söka sig i konkurs. I den borgenärer svenska rättsordningen ingår inte någon annan form för samlad av det som förekommer i en del utländska skuldavveckling slag I England och USA har sålunda i många år funnits rättssystem. institutet discharge (skuldbefrielse) i och utom konkurs. I Frankrike har våren 1990 införts ett nytt system för skuldsanering med bistånd av domstol (redressement judiciaire civil). Ett särskilt intresse tilldrar sig vidare det i Danmark sedan den 1 juli 1984 gällande systemet med gaaldssanering (skuldsanering).

Att i en del situationer kan ta sig ur sitt ekonomiska gäldenärer är Det rör sig då så gott som alltid trångmål ackordsvägen tydligt. om en formlös uppgörelse, ett s.k. underhandsackord. Lagstiftinnehåller om sådana överenskommelser, om ningen inga regler man bortser från att dessa ibland föregås av att gäldenären begärt

188 sou 1990:74

att en god man utses 2 Det emellertid i enligt § AckL. ligger öppen dag, att förutsättningar för underhandsackord bara är för handen i mera gynnsamma fall. Ett sådant ackord kräver att alla - såväl icke fordringsägare förmånsberättigade som förmånsberättigade - deltar och är villiga att godta gäldenärens förslag till uppgörelse. Saknar gäldenären att anskaffa möjlighet behövlig ackordslikvid faller tanken på ett ackord. Rör det om sig många fordringsägare ställer det sig ofta svårt att nå om villkoren. enighet Det förtjänar påpekas att en gäldenär normalt inte kan få allmän rättshjälp för uppgörelse med borgenärer eller underhandsackord.

För med ekonomi det gäldenärer ansträngd är åtminstone teoretiskt - också möjligt att få till stånd ett dvs. offentligt ackord, en uppgörelse genom ett beslut av domstol efter i den förhandling ordning som anges i AckL. Det ställer sig dock här än svårare för gäldenären att nå fram till en Som är uppgörelse. regel lägsta ackordsprocent 25. Förmånsberättigade borgenärer deltar i princip inte utan förutsätts få full Särskilda om betalning. regler gäller krav på borgenärsmajoritet. Förfarandet är kostnadskrävande. I praktiken kommer det därför till bara i om den användning fråga som driver näringsverksamhet och då som ett led i regelmässigt rekonstruktion av dennes företag. Antalet ackord offentliga numera 100 förekom understiger årligen (1989 63).

Ackord har för gäldenären den fördelen att han behåller rådigheten över sin egendom. Motsatsen blir fallet om han att sätta väljer sig i konkurs. Förfarandet KL till att så enligt syftar tvångsvis långt möjligt tillgodose alla konkurrerande med betalningsanspråk iakttagande av förmånsrättsordningen. av konkurs- Förvaltningen boet handhas av en förvaltare. Beroende på bl.a. om gäldenärens tillgångar förslår till utdelning även till oprioriterade fordringsägare kan rätten besluta att skall rum i bevakningsförfarande äga konkursen. Ackord kan komma till stånd också i konkurs men förekommer sällan. I mindre konkurser en enkel tillämpas ganska procedur, när det bara finns tillgångar av värde att dela ut ringa till borgenärerna, sedan konkurskostnader och andra skulder som boet ådragit sig har betalts.

Statistiken visar att det totala antalet konkurser nära förnog dubblats under de senaste 10-15 åren, dvs. från ca 4 000 till ca 7 700. Av konkurser rör den helt delen samtliga övervägande företag. Av totalt 5 707 konkurser 1982 gällde 4 693 företag och

sou 1990:74 139

1 014 privatpersoner. Motsvarande siffror 1987 var 6 785, 5 768 och 1 017. Mellan 1982 och 1987 ökade privatpersonskonkurserna upp till 1 436 1984 för att sedan minska. 1988 hade dessa konkurser gått ned till 847 av totalt 6 414. Under 1989 steg det totala antalet konkurser till 7 714. Privatpersonskonkurserna utgjorde endast 835. Det finns anledning anta, att av dessa konkurser flertalet utgjort vad som före KL:s ikraftträdande 1988 benämndes mindre konkurser. Det kan tilläggas att 1989 1 380 gäldenärer med enskild firma försattes i konkurs.

Att det förekommer ett inte ringa antal konkurser beträffande

fysiska personer kan möjligen i viss mån förklara att behovet av

alternativa former för skuldaweckling tidigare inte har gjort sig

gällande särskilt starkt. Det är dock tveksamt vilken betydelse som

kan tilläggas sådana konkurser i förevarande sammanhang. Flertalet av dessa torde vara initierade av någon borgenär. Och för

gäldenären betyder en genomgången konkurs inte att hans skuld-

börda awecklas. Efter en konkurs, som inte avslutas med ackord, svarar fortfarande för hela det som inte

gäldenären skuldbelopp

har betalats (restskulden). En gäldenär, som t.ex. på grund av

sjukdom saknar försörjningsförmåga, kan alltså inte genom kon-

kurs uppnå befrielse från eller nedsättning av sina skulder i vidare

mån än som svarar mot hans för konkursboet disponibla egendom.

Förslår denna t.ex. bara till konkurskostnader och viss betalning av förmånsberättigade fordringar, kan alltså inträffa att gäldenären nödgas för lång tid framåt leva med en skuldbörda som verkar avhållande hans intresse av att skaffa på sig en ny inkomst, eftersom denna främst kommer att gå till avbetalning på de gamla skulderna. Detta är i själva verket en av de omständigheter som i

förarbetena till de danska reglerna om skuldsanering särskilt

understrukits som ett motiv för att införa en ny form för skuldavveckling.

Den bild av gäldenärens situation vid insolvens som har tecknats nu skulle inte vara fullständig utan att något sades om hans situation vid indrivningsåtgärder som sker enligt utsökningsbalken (UB). Två vägar står till buds för borgenärerna: utmätning och införsel. Utmätning sker som sakutmätning, dvs. utmätning av lös

egendom, samt som utmätning av fast egendom och löneutmätning. Utmätning kan “ske beträffande alla typer av betalnings-

skyldighet, för offentligrättsliga förpliktelser (skatter och avgifter)

190 sou 1990:74

såväl som enskilda fordringar (bankskulder, kontokortsskulder, skulder på grund av köp av lös De förra föregendom etc.).

pliktelserna drivs in i s.k. allmänna mål och de senare i s.k.

enskilda mål. Införsel kan ske bara för och

underhållsbidrag

skatter 0.d.

På senare år har beträffande och verkställighetsformerna utmätning införsel skett en viss mellan allmärma

förskjutning mål och

enskilda mål. Under 1976 inkom till i

kronofogdemyndigheterna

hela landet 1 362 985 allmänna mål. Samma år inkom 274 906 enskilda mål, varav 23 692 införselmål, 33 125 mål om handräckning för av som återtagande gods hade sålts genom avbetalningsköp och återstoden, 218 089, andra utsökningsmål.

Utvecklingen

har härefter gått i den att de enskilda

riktningen målen ökat kraftigt under 1980-talet. Sålunda inkom 1987 till

kronofog-

demyndigheterna 465 213 sådana mål, varav 5 751 s.k. avbetalningsmål, 20 216 införselmål och 439 246 andra

utsökningsmål. De allmänna målen hade minskat till 927 De

samtidigt 605.

enskilda målen var alltså 33 % av det totala antalet mål. 1988 steg procentandelen till 36 % (535 291 enskilda mål och 964 589 allmänna mål).

Ökningen av de enskilda målen hos kronofogdemyndigheterna

under 1980-talet i med vad som kommit

ligger linje fram i

konsumentverkets rapport Hushåll i ekonomisk kris, nämligen att det förekom nästan sex olika skulder

samtidigt per hushåll enligt

den i rapporten redovisade En

kronofogdeundersökningen.

liknande har kunnat vid den stick-

iakttagelse utredningen göra provsundersökning som i 1990 företogs april angående skuldsitua-

tionen för som var föremål för

fysiska personer utmätning i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och län Kronobergs

(se kap. 2). 4,5 % av samtliga gäldenärer var föremål för

indrivning i fem eller flera mål samtidigt. I Stockholms län

utgjorde denna kategori 1 530 av totalt 34 849 i gäldenärer,

Göteborgs och Bohus län 755 av 16 708 gäldenärer, i Malmöhus

län 831 av 18 258 gäldenärer och i län 172 av 2 846

Kronobergs

gäldenärer.

Det som anförts nu påvisar en av de stora bristerna i det nuvaran-

de regelsystemet, nämligen att detta i många fall inte det

gör möjligt för en överskuldsatt gäldenär att ta ur sin

sig ansträngda

ekonomiska situation. En konkurs medför inte befrielse från någon

sou 1990:74 191

den restskuld som har, och ackordsvägen är oftast gäldenären för denne. Han löper risken att borgenärerna indivioframkomlig duellt sina krav mot honom med begäran om någon form

fullföljer

av exekutiv inte minst löneexekution. Till följd härav kan

åtgärd,

han att under tid leva på existensminimum för sig och tvingas lång sin Detta leder lätt till att han faller för frestelsen att familj. skuldsätta för att - oftast förgäves - ta sig ur sitt

ytterligare sig

dilemma. Som utredningen strax skall beröra blir en annan följd

att bistånd från socialtjänsten ökar. En ytterligare,

anspråken på och väl så är emellanåt att gäldenären söker sig till negativ följd, verksamheter där hans inkomster inte låter sig kontrollera och därför undandras från beskattning.

Man kan hävda att om utmätning och införsel

visserligen reglerna

sitt sätt beaktar situation. Vid sakutmätning finns

på gäldenärens

om med hänsyn till gäldenärens behov (s.k. regler undantag

beneficium). Vid löneexekution finns regler om hur mycket som

får innehållas av gäldenärens lön och om vad denne skall högst förbehållas för sitt och familjens uppehälle. På motsvarande sätt vid konkurs föreskrifter om gäldenärens beneficium och om gäller i vad mån får behålla lön och annan inkomst som gäldenären tillfaller honom under konkursen. Vid den reformering av

som rum senare år har utvecklingen gått i den regelsystemet ägt på

att större än tagits till gäldenärens

riktningen hänsyn tidigare

situation.

om beneficium kan i sin mån ha bidragit till

Reglerna gäldenärens

för inte kommit

att något önskemål om nya former skuldsanering

till förrän senare år. Med hittillsvarande regelsystem

uttryck på

skall en inte behöva befara, att exekutiva åtgärder mot arbetstagare

honom leder till att han saknar medel till sitt och sin familjs

underhåll eller mister sådan egendom som behövs för ett ordinärt

hem och dess skötsel. Tanken har alltså varit att det för gäldenärer skall finnas ett som det möjligt för den enskilde

grundskydd gör

att - han i har förutsättningar härför - fortsätta en

om övrigt

och sikt ekonomi.

anställning på bygga upp en bättre

det faktum att

Vad som har sagts nu kan dock inte undanskymma

under lång tid till följd av olika indrivningsåtmånga gäldenärer leva på existensminimum. Det har både vid utred-

gärder nödgas

den 7 och den 8 1989 och i andra samman-

ningens hearing juni alarmerande uppgifter om hur antalet skuldsatta

hang framkommit

192 sou 1990:74

privatpersoner som söker drastiskt har ökat de senaste socialbidrag åren samtidigt som deras att betala tillbaka förmåga konsumtionsskulder och annan minskat. Det har även visat gäld kraftigt sig att många gäldenärer inte förmår att betala ens den ränta som löper på skulderna med följden att deras skuldbörda oavbrutet ökar.

Även om det således finns vissa till att tanken förklaringar på nya former för inte rot hos oss förrän skuldsanering slagit på 1980talet, ger redan det hittills anförda belägg för att alternativa former för skuldaweckling behövs. Det förtjänar understrykas, att det med nuvarande regler om konkurs och ackord saknas egentliga möjligheter att ta mera långsiktiga, sociala till hänsyn gäldenärens situation. Orsaken till dennes att oförmåga fullgöra sina förpliktelser spelar i princip ingen roll. Det må sedan stå så aldrig klart att sjukdom, eller pensionering försämrade konjunkturer inom viss bransch det för att inom gör omöjligt gäldenären rimlig tid betala skulderna.

Man kan alltså konstatera att nuvarande ackords- och konkursrättsliga regler inte ger stöd för att ett samhällsekonomiskt anlägga betraktelsesätt i om behovet fråga av att reda upp en överskuldsatt gäldenärs ekonomi. Detta är enligt utredningens mening en väsentlig brist. Som berörts lätt till nyss leder en överskuldsättning att en gäldenär söker nya utvägar ur sitt t.ex. dilemma, genom upptagande av kortfristiga och krediter. Detta leder i sin tur dyra lätt till krav exekutiva förnyade på åtgärder mot gäldenären med den påföljd att måste kronofogdemyndigheten göra nya men vanligen resultatlösa försök att driva in kraven. Med visst kan fog påstås att detta i en del fall tar samhällets resurser i utan anspråk motsvarande för Hamnar nytta borgenärerna. gäldenären i det att han över huvud läget inte längre kan försörja sig och sin familj kan biståndet enligt socialtjänstlagen (1980:620) komma att ta ytterligare samhälleliga resurser i anspråk. Som har nämnts i avsnitt 3.4 utgör den i socialbidrag ingående levnadskostnadsnormen för en ensamstående person idag 2 846 kr. per månad, vartill kommer skälig bostadskostnad Leder upp till 2 800 kr. i månaden. gäldenärens prekära situation till att han inte kan ha någon stadigvarande anställning eller sysselsätter han sig med hänsyn till skuldbelastningen enbart med verksamhet där undanförtjänsten dras från ett skattebortfall beskattning, uppkommer för samhället. För en arbetstagare med en årsinkomst om 120 000 kr. och en skattesats på 30 % blir det bortfallet 36 000 kr. Med årliga hänsyn

sou 1990:74 193

till det anförda måste det antas att det från samhällsekonomisk är värdefullt att få tillgång till en sådan form för

synpunkt

skuldavveckling som minskar kostnaderna för både borgenärerna och samhället samtidigt som gäldenären ges incitament att ta ett sedvanligt arbete.

I bör att det från borgenärssynpunkt inte sammanhanget påpekas

bara är fråga om att minska kostnaderna för bevakning av För borgenärerna - åtminstone icke förmånsbefordringarna.

sådana - är det med nuvarande regelsystem ofta svårt att rättigade

trots få betalt för sina fordringar. Kan man

indrivningsförsök

åstadkomma en som motiverar att i större

ordning gäldenären

än vad som nu är fallet söka göra rätt för sig innebär utsträckning det ökade möjligheter för borgenärerna att få betalning.

Under den tid som sedan tecknen på tilltagande överskuldsättgått hos började visa sig på 1980-talet har på

ning fysiska personer

olika områden och beträffande skilda slag av skulder vidtagits för att minska problemen (se avsnitt 3.3). Av särskilt

åtgärder intresse är den s.k. kontonämndens verksamhet. För att hjälpa

konsumenter att ner sina låneskulder, i

betalningssvaga bringa

första hand krediter nedskrivning av på kontokort, genom av- eller skulderna inrättades 1987 försök en särskild kontonämnd med på

kansli i Stockholm. Nämndens verksamhet påbörjades den 1

februari 1987 och avses till årsskiftet 1990-1991. Bakom pågå

nämnden står kontokortsföretagen i Finansbolagens Förening,

för Förbundet och

Föreningen Köpmannakonton, Kooperativa

Svenska Postorderföreningen. består av en styr-

Organisationen grupp, vari ingår företrädare för branschen, bankinspektionen, konsumentverket och samt en (deltidsanställd) socialstyrelsen, handläggande jurist och kontaktmän från kontokortsföretagen.

Verksamheten har till att avse ärenden från vissa delar

begränsats

av landet. Gäldenären måste vara bosatt i Trollhättan, Vara, Skärholmen eller Fram

Malmö, Sundbyberg, Rinkeby, Vällingby.

t.o.m. 1990 hade 75 ärenden kommit in till nämnden. Av augusti

ärendena, vilka beretts av tjänstemän vid socialdistrikten på orten, har lett till underhandsackord eller annan uppgörelse. åtskilliga Som förutsättningar för ackord har nänmden krävt g gäldenären

skall ha disponibla inkomster som ligger nära förbehållsbeloppet vid införsel eller saknar utmätningsbara

utmätning, at: gäldenären

att visat att rätt för sig, a_tt_ det

tillgångar, gäldenären vilja göra

uppgår till minst ett och ett halvt sammanlagda skuldbeloppet

194 sou 1990:74

basbelopp (skatter, studiemedelsavgifter, underhållsbidrag 0.d. ej medräknade) och att misstanke om kriminellt beteende vid förvärv av kontokredit inte förekommit.

Utredningen har vid sin den 7 och den 8 hearing juni 1989 (se bilaga 4) fått närmare om socialdistriktens medupplysningar verkan i samband med kontonämndens verksamhet. Företrädare för socialdistrikten har uppgett bl.a. att 100 000skuldbelopp på 150 000 kr. numera blivit för som distrikten vanliga gäldenärer kommer i kontakt med och att 300 000 skuldbelopp på kr. och däröver ej är helt ovanliga. Från samma håll har anförts att problemen med ökat de senaste överskuldsättning kraftigt åren och att det behövs om tvingande regler skuldsanering för att man skall komma till rätta med problemen. av sist nämnda Synpunkter slag har vid länmats även av företrädare hearingen för konsumentverket och socialstyrelsen.

Från kreditgivarhåll har vid vitsordats att det finns hearingen ett visst behov av för att minska de åtgärder problem som är förenade med överskuldsättningen. Olika åsikter har kommit till när uttryck det gäller metoderna Från härvidlag. Finansbolagens Förening har förordats en utbyggnad av systemet med en kontonänmd och betonats att man bör sträva efter frivilliga uppgörelser mellan gäldenärer och borgenärer (ackord). Av de hörda affärsbankerna har en uttalat sig i liknande med den riktning ändringen att uppgörelserna , kan administreras av bankerna Två affársbanker har själva. intagit en något mera positiv till en attityd ackordslösning med visst tvångsinslag. Också Svenska har redovisat Inkassoföreningen en liknande inställning. Svenska har däremot sparbanksföreningen gett uttryck åt en negativ attityd till ett för skuldsanenytt system ring av dansk modell och därvid hänvisat främst till den negativa effekten av ett sådant den allmärma system på betalningsmoralen.

Företrädare för skatteförvaltningen i Stockholms och Sörmlands län har vid hearingen ställt sig awisande till mera någon genomgripande förändring på området och hänvisat till förmånsrätten för skatter och möjligheten att vid sidan av ackordsinstitutet inrätta någon form av En skuldsaneringsfond. positiv hållning till en lösning efter dansk modell har däremot redovisats av bl.a. kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Denna har myndighet därvid redogjort för sina erfarenheter i samband med försök att i samarbete med sedan 1985 rehabilitera skatteförvaltningen svårt

sou 1990:74 195

skuldsatta personer och framhållit det från samhällelig synpunkt lönsamma i att fortsätta på den inslagna vägen.

Även om man kan ha olika om metoderna för att uppfattningar komma till rätta med problemen till följd av överskuldsättningen (jfr avsnitt 6.2), framstår det mot nu angivna bakgrund som tydligt, att utvecklingen under 1980-talet förstärkt behovet av att för kreditkonsumenter och f.d. näringsidkare skapa former för skuldavveckling vilka kan utgöra alternativ till indrivningsåtgärder av sedvanligt slag. Sådana alternativ har också sedan åtskilliga år funnits utomlands (se kap. 4). l Frankrike har införts nyligen regler med sådan inriktning. Det finns naturligen olika skäl till att man i utländska rättssystem skapat skuldsaneringsinstitut av ett slag som inte finns i Sverige. Här skall inte göras något försök att beskriva vad som i varje enskilt land kan ha varit bestämmande för införandet av ett sådant institut. Ett gemensamt drag i de utländska reglerna på området är att man inriktat sådana fall sig på där det framstår som osannolikt, att inom gäldenären överskådlig tid själv kan göra sig kvitt sin skuldbörda, vare sig denna hans oförmåga är en följd av sjukdom, försämrade konjunkturer inom hans bransch eller någon annan jämförbar orsak. Metoden för att åstadkomma en lindring i gäldenärens växlar betalningssituation mellan länderna. Man kan under alla förhållanden dra den slutsatsen av utvecklingen i t.ex. USA, England och Danmark att förekomsten där av ett särskilt skuldsaneringsinstitut inte beror på tillfälliga ändringar av vad som styr kreditmarknaden eller andra mera konjunkturbetonade förhållanden.

Man skulle kunna hävda, att det i Sverige inte behövs något alternativ till nuvarande regler, eftersom villkoren för offentligt ackord är sådana att den s.k. minsta dividenden om 25 % kan underskridas (ll § andra stycket andra meningen AckL). Lägre utdelning får emellertid bara godtas om alla kända borgenärer medger det eller synnerliga skäl för lägre procent föreligger. I det förra fallet inställer sig samma problem som vid underhandsackord, att mellan alla nämligen svårigheten uppnå enighet fordringsägare. I det senare fallet kan det visserligen synas som om det förelåg större förutsättningar att använda ackordsinstitutet. Förarbetena till AckL innehåller emellertid uttalanden om en mycket restriktiv av I har som redan tillämpning regeln. praktiken nämnts ackord inte fått i om offentligt någon tillämpning fråga privatpersoner (se vidare avsnitt 6.3.1).

196 sou 1990:74

För har det inte heller

utredningen framstått som en lämplig utväg

att hänvisa överskuldsatta till att

fysiska personer söka sig i

konkurs och att förena konkursförfarandet med om befrielse regler från den restskuld som inte förslår

gäldenärens tillgångar till att

betala. Skälen för denna kommer

ståndpunkt utredningen att

närmare för i avsnitt

redogöra 6.3.7 (se även avsnitt 6.3.1). Det förtjänar för övrigt att påpekas att internationellt Sverige sett har en hög konkursfrekvens. Med till de hänsyn ingripande rättsverkningar som är förenade med konkurs bör denna form för skuldav-

veckling inte komma till ökad i om de stora

användning fråga

grupper av gäldenärer som nu har för

utredningen ögonen. Det

måste snarare vara ett starkt intresse att så

samhälleligt långt

möjligt söka lösa uppkommande fall av med

överskuldsättning

andra medel. Härtill kommer att konkurs för människor många alltjämt framstår som socialt nedsättande.

Det fimis en sida av som hittills inte problemet berörts närmare,

nämligen frågan i vad mån socialtjänsten skall träda in och

hjälpa personer som kommit i en ekonomisk

besvärlig situation. Som

redan nämnts deltar vissa socialdistrikt i försöksverksarnheten med kontonämnden. Kommunala tjänstemän har därvid bistått enskilda personer med att utreda deras ekonomiska förhållanden och göra en ansökan till nänmden om en med uppgörelse vissa borgenärer. I många andra kommuner har socialnänmderna olika på sätt, t.ex.

genom ekonomisk rådgivning, sökt hjälpa enskilda som

personer kommit definitivt efterkälken i sina försök på att göra rätt för sig

i förhållande till borgenärerna. Det har att det sina håll upplysts på

utvecklats ett informellt samarbete mellan bl.a. socialnärnnd och

kronofogdemyndighet för att om möjligt samordna de olika orga-

nens delvis motsatta strävanden.

Någon tvekan råder inte om det värdefulla i att socialnämnderna i enlighet med vad som uttalats i förarbetena till

socialtjänstlagen

även i bistår skuldsatta

fortsättningen personer med ekonomisk rådgivning, så att de blir i stånd hjälpsökande att för framtiden genom eget arbete försörja sig och sin familj (jfr 1979/80:1

prop. s. 202). Sådan aktualiseras redan i nämndernas

rådgivning handläggning av ärenden om bistånd 6 § enligt socialtjänstlagen (se

avsnitt 3.4). Mer tveksamt är hur kan där-

långt socialtjänsten

utöver sträcka sin medverkan vid för att sanera en åtgärder hjälpsökandes skulder. Man måste hålla i minnet att nämndernas uppgifter är vidsträckta och i första hand inriktade en social på

sou 1990:74 197

rehabilitering av märmiskor som är i behov av bistånd. Nämndernas är inte heller sådan att de kan tillgodose det organisation behov av en alternativ form för skuldsanering som utredningen har påvisat i det föregående. Däremot bör det otvivelaktigt vara till stor hjälp för en beslutande instans i ett nytt system för skuldavveckling att kunna tillgodogöra sig nänmdernas erfarenheter av enskilda biståndstagare och därigenom komma till ett snabbare och säkrare resultat.

Om således det befintliga regelsystemet inte erbjuder någon omedelbart framkomlig väg för att lösa de problem med överskuldsättning som visat sig återstår endast att söka skapa en ny som gör det möjligt för skuldtyngda fysiska personer att ordning i ömmande fall få en lättnad i sin skuldbörda.

6.2 Ett särskilt skuldsaneringsinstitut?

När man de senaste åren efterlyst nya former för skuldsanering har olika metoder anvisats beroende på bl.a. vilken målgrupp man Detta väl av de två riksdagsmotioner i änmet syftar på. belyses som behandlas i lagutskottets utlåtande om gäldsanering m.m. 1987 (LU 1987/88: 12). I motionen l986/87:L 301 av Birthe Sörestedt (s) m.fl. förordas med tanke närmast på överskuldsatta privatpersoner att det undersöks om man efter mönster av det danska med skulle kunna också i vårt land systemet skuldsanering införa som ger en enklare och klarare hantering av skulregler

der. I den andra motionen (1985/86:L 224 av Martin Olsson (c)

behandlas situationen för efter avslutad m.fl.) fysiska personer konkurs. I denna motion uppmärksammas läget för en småföretasom drivit ett eller annat som enskild gare jordbruk företag Med till de olika följder en konkurs får för näringsidkare. hänsyn en beroende på om han drivit verksamhet som enskild företagare eller och med hänsyn till vikten av näringsverksamhet aktiebolag att även de som drabbats av konkurs skall ha möjligpersonligen heter att efter hand kunna och skapa goda bygga upp något nytt och säkra förhållanden för och sin familj förordar motionärersig na att konsekvenserna av ses över i fråga om enskilda reglerna näringsidkare.

De metoder som i motionerna är alltså dels ett skuldsaneantyds utom konkurs, dels en möjlighet till skuldbefrielse i ringssystem

198 sou 1990:74

anslutning till en konkurs. I båda fallen torde man ha förutsatt att samhället medverkar genom att beslutet i saken fattas av en myndighet. Som framgår av redogörelsen i avsnitt kan föregående man emellertid se saken också på ett annat sätt. Från kreditgivarhåll har att ut försöksverksamheten pekats på möjligheten bygga med kontonärrmden till ett rikstäckande som omfattar inte systern, bara ñnansbolagens krediter utan också bankernas. Som ett alternativ till ett lagreglerat skulle skuldsaneringsförfarande alltså kunna tänkas en lösning som bygger på överenskommelfrivilliga ser och initiativ från näringslivets sida. Kombinationer av de nu nämnda huvudaltemativen är givetvis också tänkbara.

Det är emellertid inte bara huruvida frågan en ny ordning för skuldsanering förutsätter samhällets medverkan och frågan hur ett nytt system skall förhålla sig till konkurs som påkallar uppmärksamhet. Skuldkommittén, som i sitt betänkande diskuterar såväl en vidareutveckling av kontonänmdens verksamhet som ett decentraliserat system där man kopplar till skuldsaneringen kronofogdemyndigheterna, menar att en ytterligare utgångspunkt bör vara, att man ställer upp ett krav på kontant ackordslikvid. Ackordslösningar som är villkorade av årslånga avbetalningsplaner har skuldkommitténs enligt uppfattning betydligt sämre förutsättningar att bli om framgångsrika. Frågan finansiering av ackordslikviden är - framhåller skuldkommittén - således mycket central och ofta avgörande (SOU 1988:55 s. 115).

Här bör också erinras om att frågan om nya former för skuldsanering knappast låter sig lösas utan att man tar till hur man ställning skall behandla med t.ex. fordringar förmånsrätt, skattefordringar. Länmas offentligrättsliga fordringar utanför en uppgörelse, blir följden lätt att uppgörelsen inte får den saneringseffekt som är eftersträvansvärd. Och på motsvarande sätt måste också klargöras om alla bör oprioriterade fordringar omfattas, t.ex. statens studiemedelsfordringar.

Innan man tar till vilken som bör kan det vara ställning väg väljas på sin plats att erinra om hur man i vissa utländska rättssystem löst problemen med överskuldsättning. Som har berörts i redogörelsen för utländsk rätt finns i USA:s federala lagstiftning institutet både i och utom konkurs vidare discharge (se avsnitt 4.2.1). Discharge (skuldbefrielse) förekommer enligt kap. 13 i the Code (BC) som ett Bankruptcy skuldsaneringsförfarande utom

med inkomster.

konkurs i fråga om fysiska personer regelbundna

- som får behålla

innebär i huvudsak att gäldenären

Reglerna

över sina tillgångar - skall betala minst så mycket av

rådigheten skulle blivit om han i stället satts i sina skulder som följden

skall ske i med en plan, som konkurs. Betalningen enlighet fastställs av domstol och övervakas av en i förfarandet inkopplad

får han discharge.

trustee. När gäldenären fullföljt planen

1988 148 771 om tillämpning av kap. 13 i BC. ingavs ansökningar

Motsvarande tal fem år var 102 201. Även fysiska

tidigare som försätts i konkurs medges under vissa förutsättningar personer är här upplagt så, att det ankommer på

discharge. Systemet

att inte bör medges med

borgenärerna att påvisa discharge

till och hans eller till skuldens art.

hänsyn gäldenären uppträdande

beträffande underhållsbidrag, skatteskul-

Vittgående undantag görs

studieskulder m.m. 1988 förekom 380 000 der, skadestånd, böter, beträffande den kategori gäldenärer som i den konkursansökningar amerikanska statistiken benämns non-business. Motsvarande

antal fem år tidigare var ca 270 000.

finns i och utom

Även i England (se avsnitt 4.2.2) discharge

Vid konkurs enligt the Insolvency Act 1986

konkurs. gäller

automatisk skuldbefrielse efter viss tid från konkursens början

3 såvida inte missköter sig eller tidigare (normalt år), gäldenären i konkurs. Det finns även ett antal undantag på grund av

varit skuldens tillkomst eller art, t.ex. skulder som tillkommit genom samt böter, viten och skadestånd. Antalet svikligt förfarande

konkurser för individuals (alla andra rättssubjekt än aktiebolag)

1988 till ca 7 700. Härav synes ca 1 700 gälla privatuppgick

Antalet konkurser har 1989 beräknats I fråga om

personer. stiga.

konkurs finns ett the

skuldbefrielse utom skuldsaneringsinstitut, administration som numera i the County Courts order, regleras

Act 1984 och som motsvarar det amerigmska systemet ungefär 13 i BC. Endast med relativt små skulder

enligt kap. gäldenärer

kommer dock i sedan 1984 med högst ett totalt

fråga, gäldenärer

om E 5 000. går ut på att en

skuldbelopp Skuldsaneringsinstitutet

med få men skall avbetala sina

gäldenär tillgångar förvärvsförmåga

eller föreskrifter, varefter han skulder (helt delvis) enligt domstols eventuella återstående skulder. 1988 beviljades ca befrias från fick samma

35 100 administration orders. Drygt 3 500 gäldenärer år discharge, medan 2 800 orders upphävdes.

200 sou 1990:74

De nya franska reglerna på området, vilka trätt i kraft den l mars 1990, syftar till att motverka privatpersoners och överskuldsättning att öppna möjligheter till av en överskuldsatt sanering gäldenärs ekonomiska förhållanden. Till åtgärderna hör inrättandet av ett särskilt skuldsaneringsförfarande (redressement judiciaire civil ) vid allmän domstol. Denna kan efter en av genomgång gäldenärens ekonomiska situation bl.a. skjuta upp betalningen av skulderna, förordna att i första hand skall avräknas betalning på kapitalbeloppet samt sänka räntans Domstolen har inte höjd. möjlighet att sätta ned kapitalbeloppen av skulder i ett gäldenärens utom speciellt fall, nämligen i fråga om lån, som hos gäldenären tagit en kreditinrättning för att köpa sin bostad och där kreditinrättningen fått panträtt i egendomen. Om bostaden exekutivt kan säljs en uppkommande restskuld lånet under vissa på förutsättningar sättas ned (se avsnitt 4.2.3.2).

Vad som i den svenska debatten tilldragit sig särskilt intresse är det i Danmark sedan den l 1984 juli gällande systemet med skuldsanering. Detta system (se avsnitt 4.1.1) till syftar att ge överskuldsatta (sta=:rkt forgaeldede) vid gäldenärer möjlighet att domstol få sina skulder sanerade, dvs. nedskrivna till en realistisk storlek. Ordningen med i och skuldsanering gäller både utom konkurs. I är det bara den senare praktiken formen för skuldavveckling som fått betydelse. Villkoren för är inte skuldsanering närmare i Där ställs angivna lag. endast upp de allmärma kraven att gäldenären visar att han ikke er i stand til og inden för de nzermeste år ingen udsikt har til att sin

fullgöra betalningsskyldig-

het samt att hans förhållanden och i talar omständigheterna övrigt för en skuldsanering. Det förutsätts att gäldenären själv ansöker om Bara skuldsanering. fysiska personer kan göra en sådan ansökan. Den som är aktiv näringsidkare anses normalt inte kunna komma i av ansökan fråga. Prövningen ankommer på den till allmän underrätt knutna skifteretten, en motsvarighet till konkursdomaren enligt tidigare svensk lag. Gäldenärens ekonomiska förhållanden genomgås under medverkan av en av noga skifteretten utsedd i medhjälpare, regel en advokat. Gäldenären, som behåller över sin under rådigheten egendom förfarandet, har sedan att fram ett till hur lägga förslag gälden skall saneras. Borgenärerna och vid behov social bereds myndighet tillfälle att yttra sig över förslaget vid ett sammanträde hos skifteretten. Förfarandet avslutas med domstolens beslut om skuldsanering. Beslutet innebär att skulder uppkomna före viss tidpunkt, vanligen

sou 1990:74 201

före det att förfarandet inleddes, bortfaller eller sätts ned. Samtidigt beslutas normalt att gäldenären på fem år skall avbetala återstående del av gälden. Alla typer av skulder berörs utom sådana för vilka länmats. Även skulder som inte är

pantsäkerhet

kända vid beslutstillfället omfattas av beslutet. Kostnaderna för skifterettens medhjälpare betalas normalt av staten.

Det danska systemet har nu varit i kraft under ca sex år. I domstolarnas praxis har en tydlig tendens gett sig till kärma redan från början att inte medge skuldsanering i andra fall än då en förvärvsarbetande gäldenärs nettoskuldsättning uppgår till ca 250 000 DKr. För pensionärer och andra icke förvärvsarbetande har grän-

sen normalt satts vid 100 000 DKr. och knappast i något fall under

50 000 DKr. Antalet inledda ärenden om till en

skuldsanering låg början mellan 2 0()0 och 3 000 årligen men har mot slutet av

1980-talet Ökat till det dubbla. Uppåt 50 % av fallen har

gällt gäldenärer som tidigare varit näringsidkare. I över en tredjedel av

de fallen har beslutet inneburit totalt bortfall av gälden.

godkända

I övriga fall har dividenden legat under 25 % och i många ärenden

i storleken 5-15 %. Enligt vad utredningen erfarit från bl.a. danska kreditinstitut har gäldenärerna regelmässigt fullföljt

beslutade avbetalningsplaner. Man räknar med att statens kostnader för anlitande av medhjälpare m.m. i ett ärende vanligen uppgår till 8 000-10 000 DKr.

De anförda exemplen på hur man i vissa utländska rättsordningar löst med visar att samhällets med-

problemen överskuldsättning verkan i förfarandet där bedömts som oundgänglig. Även för svensk del finns det anledning ifrågasätta om det är möjligt att nå

fram till ett effektivt system utan att staten ansvarar för detta. Några omständigheter faller här genast i ögonen.

Utredningen har i kap. 3 redovisat hittillsvarande erfarenheter från nuvarande, oreglerade former för skuldsanering, däribland kontonänmdens verksamhet. Under de år som gått sedan nämnden

inrättades på försök 1987 har t.o.m. augusti 1990 37 ärenden lett

till att en kunnat träffas mellan och olika

uppgörelse gäldenären

kreditgivare, bl.a. de finansbolag som deltar i nämndens verksamhet. Det har otvivelaktigt varit av värde att man på sådant sätt

kunnat hjälpa vissa gäldenärer med bl.a. stora kontokortsskulder.

De resultat som nåtts ger emellertid en anvisning om vilka svårigheter som möter om man söker bistå de gäldenärsgrupper

202 sou 1990:74

varom nu är tal genom ett system överenskombyggt på frivilliga melser. Enligt utredningens talar redan det nu anförda mening för att en vidareutveckling av de typer av överenskommelser frivilliga som förekommer idag inte kan ersätta ett förfarande i lagreglerat det offentligas regi.

Samhället har sedan haft det ansvaret för det länge yttersta förfarande som innefattas i offentligt ackord. För att bli giltigt måste ett sådant ackord fastställas av domstol. Domstolens roll ligger emellertid det formella Den skall se väsentligen på planet. till att ackordsärendet handläggs i föreskriven att ackordet ordning, uppfyller de allmänna villkoren för offentligt ackord och att ackordet uppenbart inte är till skada för borgenärerna. I praktiken förekommer det sällan att en domstol vägrar att fastställa ett ackord som antagits av borgenärerna (se prop. 1970:136 s. 84). Att domstolens funktion vid ackord är av kontrollerande offentligt slag beror givetvis på att ackord är en ekonomisk uppgörelse mellan gäldenären och hans borgenärer. Borgenärerna ges genom AckL möjlighet att genomföra en sådan under uppgörelse offentlig insyn och mot en borgenärsminoritets vilja.

Som har framhållits i avsnitt 6.1 har ackord i offentligt praktiken kommit till användning bara i fråga om näringsidkare och då regelmässigt som ett led i rekonstruktion av ett Vad företag. frågan nu gäller är hur man skall lösa problemen med överskuldsättning för helt andra grupper av gäldenärer, nämligen kreditkonsumenter och f.d. Det som näringsidkare. regelsystem har med tanke inom byggts upp för att användas på förhållandena näringslivet passar inte i denna situation. Vanligen saknar gäldenären tillgångar som kan tas i anspråk för av hans betalning skulder. Intresset inriktas i stället på hans framtida förvärvsmöjligheter. I fall är det att inte förväntas åtskilliga läget gäldenären kunna betala något alls eller bara en liten del av skulderna. De bedömningar som skall göras av verkningarna av gäldenärens insolvens är sådana att de bättre för av ett lämpar sig prövning samhälleligt organ än för omröstning inom ett borgenärskollektiv.

Det finns anledning att ett förfarande som skall kunna understryka utgöra ett alternativ till offentligt ackord måste innefatta inte bara ett tvångsmoment av det slaget att en får borgenärsminoritet ge vika för en borgenärsmajoritets önskemål. Det måste även möjliggöra en ekonomisk av så att denne kan rehabilitering gäldenären

starta om han misslyckats i sin dittillsvarande verksamhet.

på nytt,

Även sociala hänsyn skall alltså kunna tas. Ett nytt skuldsanerings-

bör med andra ord inte ses som en ordning där man regsystem lerar formerna för bestämrnanderätt vid en gäldeborgenärernas närs insolvens utan som ett förfarande där huvudvikten ligger vid en samlad av om över huvud har någon bebedömning gäldenären under överskådlig tid framöver och i så fall hur

talningsförmåga

han bör kunna avvara till betalning av skulderna utan att

mycket han och hans ett oskäligt sätt. Ett system med familj betungas på

nu inriktning kan knappast fungera utan att angivna rehabiliterande även en får ge vika. Det förutsätter att beslut-

borgenärsmajoritet

anderätten anförtros åt ett offentligt organ.

Även det förhållandet att måste innefatta ingrepp i systemet bestående förhållanden och bör möjliggöra t.0.m. civilrättsliga av en skulder talar för att fullständig avskrivning gäldenärs

beslutanderätten hos det allmärma, jfr t.ex. proklamaförfaligger randet (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

enligt lagen

Och vill man att skall omfatta även offentligrättsliga

systemet såsom skatter och - en fråga som utredningen

fordringar avgifter strax återkommer till - är det också tydligt att beslutanderätten

måste hos ett Det rimmar illa med grund-

ligga samhälleligt organ.

område att överlåta på

läggande principer på skattelagstiftningens

ett enskilt att i vad mån det allmänna rättssubjekt pröva frågor skall utkräva sina (se avsnitt 3.2.4 samt SOU skattefordringar s. 115 ff och Lundin, av skatt, 1987, s. 66:3).

1987:10 Uppbörd

anförda att beslu-

De senast omständigheterna pekar entydigt på

i ett måste hos en

tanderätten nytt skuldsaneringsinstitut läggas

Utredningen behandlar i avsnitt 6.3.4 närmare spörs-

myndighet. målet vilket offentligt organ som bör vara prövningsmyndighet.

omfattar alla

Det är viktigt att en ny form för skuldreglering skulder, såväl som offentligrättsliga. gäldenärens privaträttsliga

Vad den senare inställer sig en särskild fråga.

gäller kategorin

Skatter, o.d. tillhör de förmånsberättigade fordringarna.

avgifter

De deltar därför inte i ackord i vidare mån än det offentligt allmärma avstår från förmånsrätten. Staten brukar i dessa sammanställa särskilda villkor för att delta (se SOU 1979:91 s. 155 hang

Ackord s. 179 hearing den och Konkurs & ff). Vid utredningens

och den 8 1989 har en till mera

7 juni negativ inställning någon

området kommit till synes från vissa

genomgripande ändring på företrädare för statens borgenärsintresse.

204 sou 1990:74

Mot tanken att låta skulder falla offentligrättsliga utanför en ny form för talar emellertid skuldreglering åtskilliga skäl. Skatter och avgifter utgör ofta en inte ringa del av skuldbörda. gäldenärens Vill man åstadkomma en mera av långsiktig lösning gäldenärens ekonomiska problem kan man länma en del av knappast väsentlig skulderna utanför uppgörelsen. Som har anförts i avsnitt 6.1 är de personer som nu står i blickfältet att beteckna som överskuldsatta. Det innebär att dessa gäldenärer saknar att åtminsförmåga tone inom tid rätt för överskådlig göra sig. Det är viktigt att ett nytt system verkar i rehabiliterande för den skuldsatte. riktning Man kan annars inte förvänta att han i framtiden skall sig visa någon mer utpräglad när det t.ex. skatter betalningsvilja gäller och avgifter. Staten står här inför ett val: antingen söker man kort på sikt driva in så som av sina mycket möjligt fordringar före övriga borgenärer med den risken att gäldenären i framtiden förblir en dålig betalare elle; ser man saken mer långsiktigt och ger avkall på sin förmånsrätt för att ge gäldenären en bättre chans att göra rätt för sig i framtiden. Det bör rimligen även det allmänna gagna att inte ställa sig vid sidan av en ny form av skuldreglering enbart av den anledningen att staten med av sin förmånsrätt åberopande kan tillfälligt en större del av tillgodogöra sig gäldenärens tillgångar än som armars blir fallet.

Som har nämnt i avsnitt utredningen 3.3.4.2 pågår sedan ett antal år vid bl.a. i Stockholms kronofogdemyndigheten län ett projekt som syftar till att uppnå ekonomisk av rehabilitering fysiska personer med betydande skatteskulder. Det är framför allt gäldenärer som misslyckats som som företagare projektet gäller. Vad utredningen nyss anfört om det önskvärda i att staten en mer gör långsiktig bedömning av den överskuldsattes att rätt förmåga göra för sig ligger i linje med de positiva resultat som vid uppnåtts försöken till ekonomisk rehabilitering. Fullföljer man denna linje, kan man även undvika de sedan länge kritiserade s.k. bonnackorden.

Från statsfinansiell har ett avstående från synpunkt statens förmånsrätt inte någon större Kreditkonsumenter betydelse. har vanligen inte så stora eftersläpande skatteskulder. Och för kategorien f.d. näringsidkare väger som nyss berörts intresset av ekonomisk Även om skatteskulderna rehabilitering tungt. för denna oftast en stor del av skuldbördan kategori utgör (se kap. 2), utgör en konkurs för det mesta inte medel att reda något lämpligt

sou 1990:74 205

situation. Skulle det förhålla sig så att staten som upp gäldenärens har anledning anta att gäldenären undanhållit skatteborgenär eller att är aktuell, bör staten givetvis vara egendom återvinning oförhindrad att försatt i konkurs, även om begära gäldenären denne ansökt om skuldsanering. Och efter ett skuldsaneringsbeslut fritt ta ut vad bör det stå staten att genom t.ex. införsel gäldenären till kan komma att restera för i fråga om nya skatter. äventyrs

Det bör erinras om att man på nu berörda punkt inte kan jämföra fullt ut med förhållandena i Danmark, där det allmänna inte har förmånsrätt för skatter 0.d. I förarbetena till den danska reformen har emellertid stor vikt vid att man tillämpar likabehandlagts emellan. Man har betonat att regler

lingsprincipen borgenärerna

om förhållande till borgenärskol-

skuldsanering angår gäldenärens

lektivet, inte hans förhållande till varje enskild fordringshavare (se det danska betänkandet s. 79 f). Denna ståndpunkt underströks också när det danska lagförslaget förelades folketinget. Utredkan för sin del instämma i det berättigade att se saken på ningen detta sätt.

Det ställer sig över huvud svårt att i ett skuldsaneringsförfarande in i en av vissa fordringar. Undantag bör bege sig särbehandling träffande komma i fråga bara när

förmånsberättigade borgenärer

denne har eller annan säkerhet för sin fordran

panträtt jämförbar

vidare avsnitt 6.3.3). Att fordringar med säkerhetsrätt (inkl. (se till säkerhet för vilka betalningssäkring skett) bör skattefordringar hållas utanför så långt säkerheten räcker följer av allmänna Vad andra fordringar bör lika-

exekutionsrättsliga grunder. gäller behandlingsprincipen däremot slå igenom. Det synes inte vara meatt vid söka värdera t.ex. betydelsen av ningsfullt skuldsanering

har eller av

hur pass noggrann kreditprövning kreditgivaren gjort

skillnader mellan olika av krediter. Frågor av sådant slag får slag

prövas i annan ordning. En annan sak är, att det vid prövningen

av huruvida bör ske avseende kan böra fästas vid skuldsanering

bl.a. omständigheterna vid skuldernas tillkomst.

Det finns med till det anförda starka skäl för ståndpunkten

hänsyn

att även tas med vid skuldsanering.

offentligrättsliga fordringar

Till hur skuldsanering förhåller sig till sådan eftergift av det frågan allmännas som kan ske enligt skatterättsliga författfordringar återkommer utredningen i avsnitt 6.3.8. ningar

206 sou 1990:74

I förevarande sammanhang finns att

anledning uppehålla sig också

vid spörsmålet hur man skall ställa till statens

sig fordringar på återbetalning av studiemedel. Studiemedel är en form av studiestöd

vilken regleras närmare i bl.a.

studiestödslagen (1973:349).

Studiemedel består främst av och

studiebidrag studielån. Som utredningen har angett i avsnitt 3.2.5 reforrnerades studiemedelssystemet fr.o.m. den l januari 1989. Vid reformen ändrades bl.a.

formerna för av studielån. Den

återbetalning som fått studielån

enligt den skall gamla ordningen återbetala lånet genom årliga avgifter. Dessa beror på skuldens storlek och antalet återbetalningsår samt räknas årligen med ett särskilt

upp regleringstal.

Enligt den nya ordningen skall ränta betalas studielånet. på

Återbetalning (inkl. ränta) skall göras med ett visst belopp varje

-

år. Detta belopp årsbeloppet - är av fyra procent låntagarens

inkomst. Särskilda regler finns i både den och den gamla nya ordningen om uppskov med eller av det som

nedsättning skall

återbetalas.

Som utredningen är det att ett skuldsanenyss framhållit viktigt ringsinstitut tar sikte på gäldenärens samlade skuldbörda. Undantag härifrån bör komma i endast om det från

fråga ett insolvens-

rättsligt betraktelsesätt finns bärande skäl, såsom beträffande

fordringar med någon form av säkerhetsrätt i

gäldenärens egen-

dom. Fullföljer man inte denna linje, kan rehaskuldsaneringens

biliterande effekt lätt gå om intet. är därför om det såvitt Frågan

gäller statens fordringar avseende studiemedel finns sådana

några särskilda skäl som motiverar en

särbehandling.

Inledningsvis bör erinras om att de det här rör fordringar sig om

avser många gäldenärer och ofta en del

utgör väsentlig av gäldenärens skuldbörda. Den 1 januari 1989 var antalet återbetalningsskyldiga personer 717 727 med en genomsnittlig skuld om

43 027 kr. Av de hade

återbetalningsskyldiga över 50 000 en

skuld i storleksklassen 100 000-149 000 ca 13 000 en skuld kr., om 150 000-199 999 kr. och 3 215 en skuld 200 000 kr. och på

däröver. Anledning saknas att anta att de som fått lån den

enligt nya ordningen kommer att ha en lägre genomsnittlig skuldbörda än tidigare

låntagare.

Det framstår redan på grund av det nu som sagda tydligt att ett undantag beträffande studiemedel skulle kunna urholka

väsentligt

effekten av ett Man

skuldsaneringsinstitut. får visserligen hålla i

minnet att en studieskuld är en skuld som påtas som en långsiktig

for att senare i liv ge utdelning i form av investering låntagarens högre lön. Detta är emellertid inte något avgörande exempelvis mot att låta avseende studiemedel ingå i ett argument fordringar med den inriktning som varit på tal i det

skuldsaneringsförfarande

som till att rehabilitera över-

föregående, nämligen syftande

skuldsatta Kan inte inom överskådlig tid personer. gäldenären betala t.ex. därför att han drabbats av en något på studieskulden, eller en krisartad förändring i den bransch där

långvarig sjukdom han trott kunna få arbete, spelar investeringssyftet inte någon

sig roll. Ett liknande kan för övrigt ha varit förenat

egentlig syfte

även med andra skulder som gäldenären ådragit sig. Det skulle också framstå som en konsekvent ordning, om den som t.ex. föga tillmötesgående fått särskilda förmåner i genom arbetsgivarens form av till utbildning men senare blivit överbidrag högre skuldsatt och skulle framför den som begär skuldsanering gynnas uppoffring tagit på sig en större skuldbörda genom genom egen studielån.

När undersökt frågan har det framkommit, att det utredningen närmast är studielånens konstruktion som skulle kunna utgöra hinder mot att låta fordringar avseende studiemedel omfattas av Det är särskilt två omständigheter som sagts tala skuldsanering.

mot att låta ett skuldsaneringsförfarande omfatta även studiemedel.

För det första förfaller endast en mindre del av studielånet varje år till Resterande del av studielånet kan inte lagligen betalning. till omedelbar betal-

sägas upp av de studiesociala myndigheterna För det andra finns det i den studiesociala lagstiftningen

ning. särskilda för låntagare med besvärliga ekonomiska

skyddsregler

förhållanden. Det finns i vissa fall till nedsättning av vad

möjlighet

som skall betalas och till avskrivning av återstående låneskuld.

Att det beträffande studielån särskilda regler om törfalloti-

gäller der är inte som ett sätt skiljer detta skuldförnågot på avgörande

hållande från en annan där parterna har avtalat

fordringssituation,

om hur ett skall betalas tillbaka. Inte heller det för-

penninglån

hållandet att studielånet inte kan sägas upp till omedelbar betalning denna från andra Som

skiljer skuldtyp principiellt fordringar.

redovisat i avsnitt 3.2.5.2 har också i kammarrättsutredningen uttalats att vid offentligt ackord för en studielånstagare praxis statens fordran på ärmu ej återbetalda, återbetalningspliktiga

studiemedel i sin helhet är att jämställa med annan oprioriterad

208 sou 1990:74

fordran, varför staten är bunden av det fastställda ackordet. Och beträffande preskription har i förarbetena till 1988 års ändringar i studiemedelssystemet framhållits att statens fordringar på återbetalning av studiemedel är underkastade den allmäima tioårspreskriptionen. Det förefaller av det anförda på grund knappast möjligt att hävda, att den första av de två omständigheter som ansetts tala mot att låta ett

skuldsaneringssystem omfatta även studielån

skulle ha särskilt stor bärkraft.

Vad härefter om de gäller frågan studiesociala specialreglerna för återbetalning och nedsättning av låneskulder skulle kunna vara ett skäl att särbehandla sådana skulder är att beakta. följande Liknande regler finns även beträffande skatter och avgifter (se avsnitt 3.2.4). Det kan inte uteslutas visserligen att några av dessa regler kan spela en självständig roll, även om sådana fordringar tas med vid Som skuldsanering. utredningen senare skall utveckla gäller det regler som inte har med indrivningssituationen att göra (se avsnitt 6.3.8). Förekomsten av specialreglerna beträffande studiemedel kan med till det anförda hänsyn inte gärna i sig ses som ett hinder mot att ta med studieskulder i ett skuldsaneringsförfarande.

Som utredningen nyss har redovisat skulle det strida bl.a. mot den

likabehandlingsprincip som bör gälla vid att undanta

skuldsanering t.ex. skatter och avgifter som är det allmänna. gäldenären skyldig Med tanke skulle det bli mindre härpå följdriktigt att då göra ett generellt undantag beträffande studielån, vilka för övrigt hör till gruppen oprioriterade fordringar.

Det förhållandet att den samlade

skuldavveckling som ett skuldsa-

neringssystem bör erbjuda eventuellt kan ställa sig förmånligare för gäldenären än en av tillämpning studiestödslagens regler är inte heller något bärande i Vad argument sammanhanget. frågan gäller vid skuldsanering är ytterst om gäldenären har någon betalningsförmåga eller sett ej, på något längre sikt. Kan man förvänta sig att gäldenären med av utnyttjande möjligheterna att få ett välavlönat arbete inom sitt fack kan betala av studieskulden bör skuldsanering inte medges. En sådan bör inte vålla bedömning några större svårigheter för en prövningsmyndighet, åtminstone inte om studieskulden den dominerande utgör delen av skulden.

Man kan givetvis inte beträffande med gäldenärer studieskulder lika litet som i fråga om gäldenärer i allmänhet - bortse från

sou 1990:74 209

möjligheten att en eller arman mindre nogräknad person söker missbruka ett system med för att komma undan sitt skuldsanering gäldsansvar på ett lindrigare sätt än som armars skulle varit möjligt. Utredningen avser att i olika sammanhang återkomma till frågan om att motverka missbruk av ett skuldsaneringsinstitut (se bl.a. avsnitt 6.3.2). Med hänsyn till den stora kretsen av mycket återbetalningsskyldiga studielånstagare kan detta problem möjligen få aktualitet oftare i om denna än beträffande andra fråga kategori gäldenärer. Den krets det här är fråga om är samtidigt sett typiskt inriktad på att kunna tillgodogöra sig sina högre studier genom ett väl betalt arbete i framtiden. Av dessa skäl menar utredningen att man vid prövningen av en ansökan om skuldsanering bör kräva klara belägg för att studielånstagaren verkligen inte kan inom överskådlig tid tänkas resultatet av sina vare utnyttja studier, sig dessa varit akademiska eller legat på en arman nivå. Det kan ofta vara befogat att kräva att det gått en avsevärd tid från studiernas avslutande (jfr vad som upptagits angående förhållandena i Danmark i avsnitt 4.1.1.4).

Sammanfattningsvis menar utredningen således att statens fordringar avseende studiemedel bör innefattas i ett nytt skuldsaneringsinstitut. Till frågan hur man bör se på ej förfallna delar av studielån återkommer utredningen i avsnitt 6.3.3.

När det gäller genomförandet av skuldsanering har i det föregående erinrats om att det från en del håll ifrågasätts om ett nytt sådant kan införas utan att man skapar särskilda system garantier för betalning av en ackordslikvid, t.ex. genom en speciell skuldregleringsfond. Utredningen anser för sin del att detta inte är någon oundgänglig förutsättning. Till en början bör pekas på att skuldsanering av det slag som för närvarande förekommer i en del länder, t.ex. i Danmark, karakteriseras av att man en kvalifigör cerad av att i framtiden betala bedömning gäldenärens förmåga sina samlade skulder. Det är således inte fråga om någon avvägning av det befogade i vad som kreditgivarnas fordringar (jfr tidigare sagts angående åtgärder mot bristfällig kreditprövning etc.). Med en sådan utgångspunkt kan man knappast ställa krav på att någon eller några av borgenärerna skall ta på sig bördan av att t.ex. förskottera betalningen av vad som skall åvila gäldenären enligt en fastställd avbetalningsplan. Inte heller finns någon grund för att ålägga borgenärer i gemen (inkl. staten) att betala viss avgift till en särskild fond som sedan skulle användas motsvapå

210 sou 1990:74

rande sätt. Någon befintlig fond, ur vilken man skulle kunna använda medel i nu torde inte kunna ut antytt syfte, pekas (jfr lönegarantifonden).

I sammanhanget bör påpekas att det inte är en att framkomlig väg söka av i ett ökat någon lösning finansieringsfrågan ianspråktagande av bistånd enligt 6 § Som har i avsnitt socialtjänstlagen. belysts 3.4 har i praxis förekommit att sådant bistånd ansetts kunna tillfälligt utgå även för betalning av skulder avseende den hjälpsökandes En sådan egen villafastighet. rättstillämpning låter sig förena med hittills använda vilka bl.a. innefattar socialbidragsnonner, bistånd till skälig bostadskostnad. Man kan emellertid svårligen utvidga biståndet till betalning av skulder i allmänhet. Det framstår inte heller som att en kommun i lämpligt går borgen för betalning av en enskild kommuninnevånares skulder härom i (jfr uppgifter bilaga 4 från företrädare för olika kommuner). Möjligheten för en kommun att länma understöd åt enskilda får sålunda anses uttömmande reglerad genom det sociala specialförfattningarna på området (se 13 Strömberg, Kommunalrätt, uppl. 1989, s. 42).

För utredningen har det framstått som att ett väsentligt nytt skuldsaneringsförfarande bygger på att gäldenären visar vilja att göra rätt för sig. I kan två situationer princip föreligga där skuldsanering är aktuell: den ena är att gäldenären av orsak någon som inte beror av honom är permanent betalningsoförmögen och den andra att finns men inte förslår betalningsförmåga på långt när till att betala skulderna. I det förra fallet uppkommer om fråga totalt bortfall av skulderna. I det senare fallet - som här är det intressanta - det att hur gäller utreda, mycket gäldenären kan avkrävas av tillgängliga inkomster under en inte alltför lång tidsperiod utan att han leva under existensminimum. Det nödgas är alltså av vikt att för att han kan klargöra gäldenären uppnå skuldsanering endast genom att aktivt delta i en av den avveckling ackumulerade skuldbördan. Det framstår därför inte som så angeläget av hänsyn till gäldenären att ordna det skuldawecklingen på viset att borgenärskollektivets vid en viss fordringar tidpunkt avlöses av en fordran från en enda nytillträdande borgenär.

Man kan möjligen vända och att det från på resonemanget peka på borgenärernas synpunkt onekligen skulle vara en fördel att den del av skulderna som gäldenären skall åläggas betala vid skuldsanering genast kommer borgenärerna till godo. Erfarenheterna från Dan-

sou 1990:74 211

mark talar för att alltför små avbetalningar är förenade med vissa besvär och omkostnader som inte står i proportion till vad man kan för vidkommande. Problemet med småforduppnå gäldenärens låter om hur av ringar sig lösas genom en speciell regel betalning dessa bör ordnas 11 § AckL). En borgenär som (jfr tredje stycket vill ha omedelbart kan givetvis begära att gäldenären betalning sätts i konkurs. Har denne inga disponibla tillgångar, uppnår borgenären emellertid knappast något som ger honom en snabbare Det vill därför från borbetalning. synas som om det inte heller är större nackdel att delta i ett skuldgenärernas synpunkt någon som avslutas med att man diskonterar gälsaneringsförfarande denärens framtida betalningsmöjligheter.

Av nu anförda skäl har kommit fram till att det för utredningen för inte krävs genomförandet av ett nytt system skuldsanering institutionaliserade garantier för betalning av den några speciella, del av skulderna som skall åvila även efter ett beslut gäldenären om återkommer i avsnitt 6.3.5 till skuldsanering. Utredningen om hur bör gå till. frågan betalningen praktiskt

En är om inte det i AckL inskrivna systemet för ytterligare fråga skulle kunna anpassas till de krav man ställer upp på tvångsackord Även här möter emellertid vissa inen ny form för skuldsanering. Till en bör sålunda påpekas att offentligt vändningar. början ackord inte täcker alla de fall som bör omfattas av ett skuldsaneav t.ex. det danska har i ringsinstitut. Tillämpningen systemet fall inneburit att gäldenärens skuld bortfallit helt, bl.a. åtskilliga i vissa fall då är och saknar arman inkomst gäldenären pensionär än Det framstår inte som ändamålsenligt att utan vidare pensionen. bortse från fall av sådant om man skall överväga nya former slag, för Det strider emellertid mot syftet med en skuldsanering. att sätta ned till noll. ackordsuppgörelse fordringarna

beträffande Än viktigare är att hålla i minnet ett annat grundkrav att ett sådant institut - i motsats till skuldsanering, nämligen offentligt ackord - inte bör ses som en ordning för hur borgenärerna skall utöva sin bestärnmanderätt vid en gäldenärs insolvens utan förfarande där en en samlad

som ett prövningsmyndighet gör

av under överskådlig tid bedömning gäldenärens betalningsförmåga vad han bör kunna avvara till framöver och bestämmer skäligen av skulderna. Ett sådant förfarande företer visserligen betalning likheter med ackord. Skillnaderna blir emellertid så stora offentligt

212 sou 1990:74

att mycket litet skulle vara vunnet att söka i en och samma genom lag förena de två instituten.

Ett annat skäl till att vidga perspektivet är att ackord inte offentligt avser borgenärer vilkas fordringar är förenade med förmånsrätt (12 § första stycket AckL). Det allmärma har som nämnts tidigare i de allra flesta fall förmånsrätt för sina fordringar. Utredningen har saknat möjlighet att i nu förevarande företa en sammanhang övergripande bedömning av frågan om statens förmånsrätt för skatter m.m. Att inarbeta om i AckL skulle regler skuldsanering med utredningens till hur ståndpunkt offentligrättsliga fordringar bör beaktas vid skuldsanering onödigtvis skapa problem i stället för att lösa några sådana. Lagtekniska skäl talar således för att man inte bör låta frågan om nya former för skuldsanering formellt anknytas till gällande regler om offentligt ackord med däri inbyggt krav på att endast oprioriterade borgenärer deltar.

Än vidare bör framhållas att ackordsinstitutet en idag fyller viktig funktion som medel att rekonstruera Det saknas företag. anledning anta annat än att detta institut även i bör en fortsättningen fylla sådan funktion. De överväganden som bör ligga bakom ett sådant förfarande är emellertid av helt annat slag än de som bör bilda utgångspunkt för ett för kreditkonsumenter skuldsaneringssystem och f.d. näringsidkare.

Med till det anförda talar hänsyn övervägande skäl för att ett skuldsaneringssystem bör utformas som ett i fristående princip institut. Till hur ett sådant institut frågan förhåller sig till konkursförfarandet återkommer utredningen i det följande (se avsnitt 6.3.1 och 6.3.7).

Avslutningsvis finns anledning att ytterligare beröra hur en frågan lagreglerad möjlighet till skuldsanering förhåller sig till den allmärma betalningsmoralen. l förarbetena till den danska reformen anfördes väsentligen tre motiv för För det första regleringen. betonades vikten av att minska för skadeverkningarna gäldenären och hans när denne hamnat i en ekonomisk familj hopplös situation. För det andra framhölls att en formell av nedskrivning orealistisk gäld inte medför någon reell förlust för borgenärerna, vilka snarare är betjänta av en vilken ordning enligt gäldenärens betalning av den realistiska delen av sätts gälden i system. För det tredje påpekades att det från samhällets i är synpunkt princip

sou 1990:74 213

att belasta sociala med hänförliga till olämpligt anslag utgifter av att en blivit skuldsatt. De anförda följderna gäldenär hopplöst motiven ha en sådan att risken för en försvagning av ansågs tyngd den allmänna inte bedömdes hindra en skuldavbetalningsmoralen veckling, gâg gäldenären är i en hopplös skuldsituation, nä; det från en konkret värdering framstår som rimligt och j; avgörandet härav träffas i former. betryggande

Det vill överväganden på denna punkt som gjorts synas som om de vid införandet av det danska har tillämpning även hos systemet oss. blir alltså hur förutsättningarna för en ny ordning Avgörande och Utformas dessa restriktivt, motverkar det anges tillämpas. ett missbruk. Och förläggs prövningen av ansökan uppenbarligen om skuldsanering till en som är van vid bedömningar myndighet av intrikat natur, minskar denna risk ytterligare. Som har berörts i det har man vid tillämpningen av det danska systemet föregående inte märkt tendens att i allmänhet förnågon betalningsmoralen Ytterst måste givetvis finnas ett exekutivt tvång, även om svagats. en Den som inte uppfyller villkoren enligt skuldsanering beviljas. beslutet härom får således finna sig i att detta rivs upp och att i har möjlighet att på exekutiv väg borgenärerna vanlig ordning söka få betalt för sina fordringar.

6.3 i ett skuldsaneringsinsti-

Huvuddragen

tut

6.3.1 Begreppet skuldsanering m.m.

Innan närmare in på hur ett särskilt skuldsaneutredningen gär vid ringsinstitut bör utformas skall utredningen uppehålla sig något en av närmast art: vad är det främsta

fråga rättssystematisk

kännetecknet för ett särskilt institut kallat skuldsanering? Eftersom tanken ett institut hämtar sin näring ur det på- nytt att insolvens är kan man fråga förhållandet gäldenärens långvarig, om detta är den gentemot t.ex. konkurs. sig avgörande skiljelinjen Så enkelt kan man dock inte se saken. Att man i fråga om skuldbetonar utsträckning i tiden är en sanering betalningsoförmågans närmast kvantitativ skillnad. Det vara mer fruktbärande att synes söka skillnaden mellan konkurs och skuldsanering i själva syftet med och rättsverkningarna av förfarandena. Den omständigheten att vid konkurs tar gäldenärens samlade borgenärerna tvångsvis

214 sou 1990:74

tillgångar i anspråk för av sina det betalning fordringar utgör viktigaste kännetecknet för generalexekutionen. Denna kan sägas vara riktad mot gäldenären, som under konkurstillståndet fråntas möjligheten att förfoga över det som hör till boet eller att ingå rättshandlingar som kan göras gällande i konkursen. Genom konkursen får sålunda avhända alla de gäldenären sig tillgångar han har vid konkursutbrottet. Förfarandet rör däremot inte hans framtida inkomster och tillgångar.

Vid skuldsanering blir läget närmast det motsatta. Det är här inte fråga om ett medel för borgenärerna att med av ianspråktagande gäldenärens samlade tillgångar vid ett visst tillfälle söka driva in sina fordringar i konkurrens med varandra. Det är i stället ett medel för gäldenären att - med samhällets medverkan - borerbjuda genärerna en realistisk av dennes lösning betalningsproblem. För detta ändamål behövs inte regler om m.m. rådighetsförlust gäldenären har i regel inte Det är några utmätningsbara tillgångar. främst gäldenärens framtida inkomster och som bildar tillgångar underlaget för ordningen med Härvid skall skuldsanering. borgenärerna komma i det läget att de får åtminstone lika mycket - låt vara med viss fördröjning - som de i praktiken skulle fått vid en konkurs. Och för gäldenären verkar förfarandet i rehabiliterande riktning.

Det som har sagts nu betyder givetvis inte att skillnaden mellan konkurs och skuldsanering i verkligheten alltid måste bli så stor. KL ger möjlighet för gäldenären att i konkurs och själv begära sig därefter erbjuda borgenärerna en ekonomisk uppgörelse (12 kap. l § KL). För att denna utväg skall kunna tillämpas krävs emellertid att gäldenären och är överens. Om borgenärerna återvinning är aktuell kan det vidare framstå som mer ändamålsenligt att gäldenärens skuldsituation prövas vid konkurs än genom skuldsanering. Detta senare institut bör om inte användas om det möjligt krävs en mer utvecklad Huruvida konkurs bobehandling. eller skuldsanering bör användas i det enskilda fallet kan således ytterst bli en ren lämplighetsfråga. Bl.a. med till det nu anförda hänsyn framstår det som att en ansökan tämligen uppenbart om skuldsanering inte bör hindra att gäldenären sätts i konkurs. Utredningen återkommer i avsnitt 6.3.7 till förhållandet mellan skuldsanering och konkurs.

sou 1990:74 215

insolvensen som sådan inte är någon skiljelinje i Om principiell förhållande till konkurs är den det lika litet i förhållande till ackord. Här finns även andra likheter. Med ackord avses i AckL en ekonomisk utan konkurs mellan en gäldenär som är uppgörelse obestånd och hans Eftersom ackordsinstitutet innepå borgenärer. dvs. en som kommer till fattar även tvångsackord, uppgörelse stånd beslut av rätten efter förhandling i särskild ordning, genom med ett i det offentligger jämförelsen skuldsaneringsförfarande ligas regi nära till hands.

med dvs. att rekonstruera en närings- Huvudsyftet tvångsackord, verksamhet, skiljer det dock väsentligt från skuldsanering. Viktiga skillnader blir även att skuldsanering förutsätts kunna ske utan av en (men efter hörande av samtycke borgenärsmajoritet givetvis och innefatta helt bortfall av skulderna i vissa fall. borgenärerna) sker alltså efter en prövning av en myndighet Skuldavvecklingen som ett led i inte som ett utflöde av borgenä-

myndighetsutövning,

ternas bestärnmanderätt. Man bör därför inte beteckna skuldsaneutan konkurs. torde ring som en ekonomisk uppgörelse Lämpligare vara att betrakta den som en av ekonomiska och sociala hänsyn och av myndighet beslutad tvångseftergift. betingad

Det är mot nu naturligt att utforma en lagregleangivna bakgrund i ämnet som en fristående har - i motsats till ring lag. Utredningen vad som är fallet i t.ex. Danmark, där reglerna om skuldsanering som ett särskilt avsnitt i konkursloven (DKL) - inte funnit ingår att söka arbeta in om i vare det vara lämpligt regler skuldsanering KL eller AckL. I sammanhanget bör påpekas att DKL innesig håller om såväl konkurs som ackord och därutöver föreregler skrifter om även det danska betänkandet betalningsinställelse (jfr Som har berörts att det finns s. 86 ff). nyss menar utredningen skillnader mellan konkurs och skuldsanering. Utredväsentliga har vidare kommit fram till att det inte är lämpligt att söka ningen förena ett konkursförfarande med handläggningen av en ansökan om vidare avsnitt 6.3.7). Också i förhållande till skuldsanering (se ackord finns åtskilliga skillnader. Från lagteknisk synpunkt framstår det som mest ändamålsenligt att reglera frågan om följaktligen skuldsanering i en särskild lag.

är hur man skall se förhållandet mellan En särskild fråga på och sådana bestämmelser om eftergift o.d. som fimis skuldsanering i olika rörande fordringar m.m. (se författningar offentligrättsliga

216 sou 1990:74

avsnitt 3.2.4 och 3.2.5). har redan diskuterat Utredningen en sådan

fråga, nämligen om ett nytt skuldsaneringssystem bör gälla

även studielån med tanke på inte minst om specialreglerna återbetalning och av sådana avsnitt avskrivning fordringar (se 6.2). Bortsett från att de nu i olika åsyftade bestämmelserna författningar inte avser någon av en totalreglering gäldenärs skuldsituation utan endast förhållandet mellan det allmärma och en dess gäldenär finns likheter beträffande uppenbarligen syftet med vissa sådana bestämmelser och ett skuldsaneringsförfarande. Frågan inställer sig därför om man bör behålla sådana specialregler jämsides med ett förfarande av nu diskuterat slag. Utredningen behandlar denna fråga närmare i avsnitt 6.3.8.

6.3.2 Personkretsen

Det är en rad frågor som möter vid en av institutet lagreglering skuldsanering. Hur skall personkretsen bestämmas? Vilka övriga villkor skall Hur skall förfarandet Vilken gälla? gå till? myndighet skall besluta? Vem skall stå för kostnaderna? Det är svårt att svara på varje uppkommande fråga för sig utan att föregripa svaret på en annan fråga. Utredningen har funnit det vara att lämpligast diskutera de olika spörsmålen i nu närrmd medveten om ordning, att mellan dem ibland måste gränsen överskridas.

Att en om skall ta sikte lagreglering skuldsanering på gäldenärer som är på obestånd och som vill välja en axman för skuldavväg veckling än konkurs och ackord har framhållits erbjuder redan. Både pedagogiskt och lagtekniskt är det att en givetvis fördelaktigt ny lag om skuldsanering att den inledningsvis klargör gäller sådana fall.

I enlighet med vad anfört är det bara utredningen tidigare en gäldenär som är fysisk person som kan komma i för fråga skuldsanering (jfr § 197 Stk. 3 DKL). Hur och andra aktiebolag juridiska personer skall klara uppkommande betalningssvårigheter är inte föremål för bedömning i detta sammanhang (se kap. 1). Begreppet fysisk person innesluter emellertid såväl privatpersoner som näringsidkare. En blir därför hur man skall viktig fråga avgränsa personkretsen, så att inte gränsen mellan skuldsanering, å ena, och konkurs och ackord, å andra sidan, blir otydlig.

sou 1990:74 217

undvika att konstruera ett särskilt Som redan har antytts bör man det viset att det förutsätter en mer skuldsaneringsinstitut på Man bör således inte en hybrid utvecklad bobehandling. skapa konkurs och ackord som får karaktär av någon sorts Bmellan oftast krävs konkurs. Det kan antas att det vid företagskonkurser av det som i 7 och 8 kap. KL, t.ex. olika åtgärder slag regleras och av Redan detta fortsättande av en rörelse försäljning egendom. låta ett omfatta också talar mot att skuldsaneringsförfarande insolventa Även flera andra skäl talar mot detta. näringsidkare. kan oftare än annars tänkas bli aktuella i

Återvinningssituationer

Och brott mot borgefråga om företagare. utredningen angående kan föranleda ställer också närer och sådant som näringstörbud krav hur av situation skall gå särskilda på utredningen gäldenärens kommer att ackord i framstår som ett till. Till det anförda regel alternativ vid en näringsidkares insolvens. naturligt

är att är En svårighet i sammanhanget begreppet näringsidkare Under detta faller inte bara den som driver och vidsträckt. begrepp livnär en industriell en handelsrörelse eller t.ex. ett sig på rörelse, också den som med en anställning driver jordbruk utan jämsides Det att man i någon form av näringsverksamhet. säger sig självt en del av de senare fallen ibland inte har så mycket att vinna på vederbörande till konkurs. I finns inga större att hänvisa regel att och för en _konkursförvaltare tillgångar realisera, uppgifterna skulle sannolikt inte bli alltför omfattande. Borde då inte följdrikkräva att det finns till skuldsanering även för tigheten tillgång sådana personer?

för att föreslå den av Utredningen har stannat avgränsningen att som driver faller utanför personkretsen fysisk person näring i för De skäl den kategori som kan komma fråga skuldsanering. att undvika en alltför mellan som nyss anförts för otydlig gräns och andra former för insolvensbehandling har skuldsanering aktualitet också beträffande den som driver en näringsverksamhet Det skulle också att på ett entydigt sätt på deltid. erbjuda problem vilka som skulle omfattas av

i lagtext ange personkategorier

om dämnder skulle falla även vissa grupskuldsaneringsreglerna, näringsidkare. Begränsat man tillämpningsområdet per av aktiva däri till fysiska personer som inte driver näringsverksamhet ligger som kommer i fråga. Det att det endast är den f.d. näringsidkaren i sin tur att deltid måste ha upphört med betyder näringsidkaren på sin för att kunna ansöka om skuldsanering. näringsverksamhet

218 sou 1990:74

Med en sådan lösning vinner man att en realisation av eventuella tillgångar i rörelsen då får förutsättas ha skett och att förfarandet i skuldsaneringsärendet inte tyngs av utredning angående rörelsens aweckling. Till frågan om efter en skuldsanering genomgången konkurs återkommer utredningen i avsnitt 6.3.7.

Även i fråga om f.d. näringsidkare kan en uttrycklig inskränkning behövas. Har gäldenären meddelats näringstörbud, synes det mindre lämpligt att utan vidare skuldsaneringsförfarandet står öppet för honom, jfr 1-3 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud. En sådan gäldenär bör vara hänvisad till konkurs eller ackord. Med tanke på femårsgränsen beträffande näringsförbud (se 5 § nämnda bör lag) det nu berörda undantaget dock inskränkas till fall då gäldenären under de senaste fem åren meddelats näringsförbud.

Man kan naturligtvis också diskutera om inte hinder uttryckligt mot skuldsanering bör finnas även för den som utan att ha ålagts näringsförbud gjort sig skyldig till vad som brukar hänföras till ekonomisk brottslighet, t.ex. brott mot borgenärer. Här åsyftas bara den straffrättsliga reaktionens inverkan Till på skuldsanering. frågan om skadeståndsskyldighetens inverkan finns det anledning återkomma. Någon tvekan kan i och för inte råda om att skuldsig sanering inte bör medges den som åsamkat skulderna sig på brottslig väg. Men svårigheter möter att ett tillfredsstälpå lagtekniskt lande sätt avgränsa de fall som hör hit. ekonomisk Uttrycket brottslighet är inte tillräckligt tydligt, jfr bl.a. 1 kap. 7 § rättegångsbalken. Söker man att ange annat undantaget på något sätt, t.ex. genom att välja av mer allmän såsom uttryck karaktär, att gäldenären gjort sig till skyldig (dömts för) allvarligare brottslighet, blir ärmu undantagsbestämmelsen otydligare. Det finns inte något bärande motiv varför den som dömts för exempelvis sedlighetsbrott eller skadegörelse skulle redan på grund därav vara berövad till brottet möjligheten skuldsanering, må sedan framstå som aldrig så förkastligt. har därför Utredningen valt att - i likhet med vad som är fallet i DKL - inte fororda något uttryckligt i det nu diskuterade undantag hänseendet.

I till det nu anförda bör även anslutning tas upp frågan om det förhållandet att gäldenären tidigare medgetts skall skuldsanering inverka på hans möjligheter att på härom. I DKL nytt ansöka ingår inte för denna men i motiven har uttalats något undantag situation, att skuldsanering i allmänhet bör ses som ett éngangsfzenomen

sou 1990:74 219

danska betänkandet s. 128 f). Utredningen ansluter sig till (det denna Det innebär att det måste krävas mycket starka uppfattning. skäl för att den som en skuldsanering skall kunna gång undergått sådan av skulderna ärmu en gång. För att förepåkalla avveckling missbruk anser det vara lämpligt att denna inbygga utredningen kommer till direkt i Ett tänkbart fall då ställning uttryck lagtexten. förnyad skuldsanering bör medges är, att gäldenären i yngre år fått sina skulder sanerade och efter lång tid oförskyllt på nytt hamnar i en obeståndssituation, t.ex. på grund av förtidslångvarig pensionering.

6.3.3 Skuldsituationen

I det har utredningen framhållit att institutet skuldsaneföregående hämtar sin ur det förhållandet att gäldenärens insolvens ring näring är dvs. kan väntas bestå under överskådlig tid framlångvarig, över. Vid en bör därför detta kriterium vara det lagreglering kännetecknet den skuldsituation som skall föregrundläggande på Det kan dock inte vara tillräckligt som villkor ligga. uppenbarligen för att samhället skall medverka till en nedskrivning av gäldenärens skulder. Som ett rekvisit bör ställas ytterligare upp ett krav att även andra såsom bakgrunden till skuldens på omständigheter, tillkomst och beredvillighet att göra rätt för sig, talar gäldenärens med viss för att en skuldsanering är den bästa utvägen för styrka att lösa och för att tillgodose borgenärernas gäldenärens problem anspråk på betalning.

Här möter ett dilemma. Är det möjligt grundläggande lagtekniskt att de som skall medföra att precisera ytterligare omständigheter insolvens till skuldsanering eller skall man gäldenärens berättigar efter dansk förebild söka allmänna att så gott det går ange vissa för en av skuldsituationen?

hållpunkter skälighetsbedömning

Svarar man den första bör det uppenbarligen leda till ja på frågan, att man i dessa särskilda omständigheter. Härför lagtexten anger talar inte minst Anser man å andra sidan att det legalitetshänsyn. inte att den i önskvärda nödgas man går göra sig preciseringen, rekvisiten för skuldsanering på ett mer allmänt sätt. Det blir ange då av vikt att anförtros en myndighet vars naturligen prövningen och kompetens inte kan sättas i fråga. objektivitet

I förarbetena till DKL betonas vikten av att man utformar reglerna om så flexibelt att den närmare avgränsningen av skuldsanering

220 sou 1990:74

det nya institutets användningsområde kan ske på grundval av de erfarenheter som görs i inhemsk praxis (det danska betänkandet flexibla kan man s. 80 f). Bara genom lagregler nämligen framhålls det - att

undgå professionella gäldenärer utnyttjar i strid med dess syfte. Med detta resoneskuldsaneringsinstitutet

framstår det varken som möjligt eller som önskvärt att det mang i lag görs någon av de situationer där det kan

precis avgränsning

anses vara rimligt att skriva ned en hopplös gäld. I de danska förarbetena talas det därför om att avgörandet i ett skuldsaneringsärende bör träffas på grundval av en retsstandard enligt vilken skälen för och emot en skuldsanering vägs samman i det enskilda fallet. En garanti för att denna avvägning inte blir helt skönsmässig ligger i kravet på att det skall vara klarlagt, att gäldenären är hopplöst skuldsatt (håbld›st Vidare motverkar man

forgzeldet).

skönsmässigheten genom att i lagtexten räkna upp vissa moment som skall ingå i Ett beslut om skuldsanering skall

avvägningen.

också kunna överklagas. I tveksamma fall bör avvägningen ske restriktivt, framhålls i de danska lagmotiven.

Man bör inte undervärdera risken för missbruk. Det är tillräckligt att erinra om det missbruk av konkursinstitutet som har pågått och pågår inte minst i fråga om juridiska personer med få tillgångar men med desto större skulder. För att möta missbruk av sådant

slag har bl.a. reglerna om näringsförbud skärpts beträffande

företrädare för bolag. Även enskilda näringsidkare med tvivelaffärer har stått i centrum vid den senaste reformen aktiga man att utforma ett skuldsane-

angående näringsförbud. Väljer

det viset att lagen relativt bestämda förut-

ringsinstitut på anger

för t.ex. en viss storlek på skulderna

sättningar skuldsanering,

som ett minimibelopp, löper man risken att mindre

uttryckt så att spär på en redan stor skuldnogräknade personer säga

börda med de skulder som behövs för att in under

ytterligare gå lagens krav. På motsvarande sätt kan otvivelaktigt också andra

t.ex. en till iråkad

uttryckligt angivna förutsättningar, hänvisning arbetslöshet, missbrukas på det sättet att någon väljer att inte ta

arbeten därför att han då går miste om möjligheten till erbjudna skuldsanering. Exemplen kan mångfaldigas.

Det anförda manar till försiktighet vid bedömningen av hur villkoren för skuldsanering skall anges i lag. Detta institut bör inte

utformas så att gäldenärer i allmänhet får det intrycket att

skuldsanering är en sorts rättighet när man ådragit sig tillräckligt

SOU 1990: 74 221

stora skulder. Ytterst måste en skälighetsbedömning göras av samtliga föreliggande omständigheter i det enskilda fallet. Vad

frågan nu gäller är, om det är möjligt att i lag ange vissa typförut-

sättningar som underlättar för prövningsmyndigheten att fastställa om villkoren för skuldsanering är

uppfyllda.

På en punkt vill det synas som om det hittills diskuterade skälet mot en precisering i lagtexten av villkoren för skuldsanering inte

gör sig gällande med någon nämnvärd styrka. Kravet på att

gäldenären är insolvent och att betalningsoförmågan kan väntas bli

långvarig bör som nämnts förut tydligt framgå av lagen. Bevis-

bördan for hur det förhåller sig härmed bör åvila gäldenären. Man bör visserligen se till att gäldenären på olika sätt får hjälp med att upprätta ansökan om skuldsanering och det bör också vid behov utses någon som kan utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden. Ytterst måste det dock återfalla på gäldenären själv, om han inte

förmår övertyga prövningsmyndigheten om behovet av skuldsanering såvitt avser betalningsoförmågan.

Vad som skall närmare avses med det kvalificerade insolvensvillkoret låter sig knappast ange i lag. Det beror helt på sådana olika

omständigheter som gäldenärens ålder, skuldens storlek, gäldenä-

rens förvärvsförmåga etc. Det bör dock påpekas att man i § 197 Stk. 1 DKL tagit in ett tillägg till den ursprungliga lagtexten: i ikke er i stand til og har til at

uttrycket skyldneren ingen udsigt kunne opfylde sine gzeldsforpligtelser lades 1987 till orden inden for de naermeste år före orden ingen Härmed att udsigt. avsågs markera att insolvensbedömningen förutom nutiden också skall

täcka endast de närmaste åren (se Munch s. 763). En förmodan om en större eller ett stort vilka kan

inkomstökning arv, ligga långt fram i tiden, får alltså i regel ingen betydelse i samman-

hanget. Utredningen har för svensk del stannat för att

uttrycka

insolvensvillkoret på det viset att gäldenären är så skuldsatt att han inte förmår betala skulderna inom överskådlig tid. Använder man

ett sådant i lagtexten att uttryck synes det inte vara meningsfullt

där dessutom söka precisera tidslängden. Det ligger i sakens natur att den period som avses måste täcka inte bara ett par år utan en

längre tidsrymd. Även den insolvens som så att säga redan

ackumulerats kan här komma i betraktande som ett belägg för att insolvensen kommer att vara länge.

222 sou 1990:74

Med den utgångspunkt som redovisats nu såvitt avser insolvensbedömningen och med tanke på den risk för missbruk som har behandlats i det vill det föregående synas som om det inte är lämpligt att i lag söka närmare de ange ytterligare förutsättningarna för att medge Ett särskilt skäl för skuldsanering. att överväga en arman lösning skulle i och för kunna ha varit sig att erfarenheterna från tillämpningen av det danska skuldsaneringsinstitutet att ett behov av tydde på precisering föreligger. Så är emellertid inte fallet. De som upplysningar utredningen fått angående dansk praxis på området ger inte vid handen att frånvaron av mer precisa lagbestämmelser rörande skuldsigäldenärens tuation varit till hinder vid tillämpningen.

Om man mot nu angivna låter bakgrund sig nöja med att i lag utöver det kvalificerade insolvenskriteriet - kräva att det finns särskilda skäl med till hänsyn gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden bör en sådan - liksom generalklausul i § 197 DKL åtföljas av en uppräkning av vissa förhållanden som särskilt skall beaktas av Hit hör prövningsmyndigheten. gäldenärens behov av ekonomisk skuldernas rehabilitering, ålder, omständigheterna vid deras tillkomst samt det sätt vilket på gäldenären sökt fullgöra sin och medverkat betalningsskyldighet under handläggningen av ärendet om Med skuldsanering. en sådan lagteknik uppnår man att den allmänna till situation hänvisningen gäldenärens ges ett uppfattbart innehåll och att in rättstillämpningen styrs på en granskning av vissa objektivt konstaterbara omständigheter.

Det är en rad som lång detaljfrågor anmäler sig vid en skälighetsbedömning av nu angivet slag. Det är att att det viktigt framhålla, ytterst bör falla tillbaka om han inte på gäldenären förmår övertyga prövningsmyndigheten om det befogade i hans ansökan. Medverkar han inte till att sina ekonomiska klarlägga förhållanden eller länmar han missvisande skall uppgifter härom, en ansökan om skuldsanering inte bifallas. Man får inte givetvis ställa upp orealistiska krav på gäldenärens att sin ekonomi. förmåga klargöra Men tillhandahålls blanketter för lämpliga ifyllande och ges gäldenären erforderlig hjälp med att upprätta ansökan och tillfälle att komplettera otydligheter, är det inte någon orimlig ståndpunkt att låta brister i ansökan medföra t.o.m. av ansökan. Ett avvisning negativt beslut av sådant slag har ingen rättskraft och hindrar inte att gäldenären återkommer i saken. Beträffande de olika hållpunkterna för att göra kan nämnas skälighetsbedömningen följande.

sou 1990:74 223

nr n h v v k n mi k r h ili rin (skyldnerens inte-

resse i framgår när det är ett uppenbart

gatldssanering) tydligast

missförhållande mellan skulderna och gäldenärens betalningsfört.ex. om en i arbetsför ålder skulder

måga, gäldenär ådragit sig på

100 OOO-tals kronor och till följd av svår sjukdom blir arbetsoföreller om en företagare gått i konkurs på grund av dåliga mögen

i branschen och ådragit sig en kvarstående personlig konjunkturer

skuldbörda vilken han saknar utsikt att klara av inom överskådlig tid. Av det nu sagda att det som regel inte kan bli tal om

följer med mindre skuldbörda är betydande i

skuldsanering gäldenärens förhållande till hans Vidare bör det förhålla

betalningsmöjligheter.

så, att skuldsanering medför positiva verkningar för gäldenären sig inte bara det viset att han blir kvitt sin skuldbörda helt eller på delvis utan också det sättet att han motiveras att förbättra sin på ekonomiska situation, t.ex. att som f.d. näringsidkare ta ett lönearbete som ger drägliga villkor eller att som arbetstagare söka

skola om sig till ett yrke som han kan försörja sig på.

Det bör att skuldsanering måste bygga på ett

understrykas

ekonomiskt betraktelsesätt. Den bedömning som skall göras av träder i stället för det klarläggande av

prövningsmyndigheten

gäldenärens skuldsituation som sker genom ackord eller konkurs. Gäldenären skall inte kunna att begära skuldsanering i

tjäna på

stället för att i konkurs. Borgenärerna måste tillförsäkras ett gå av som åtminstone motsvarar vad som

utbyte skuldsaneringen

skulle kunna ha tillfallit dem, om i stället försatts i gäldenären konkurs.

Det nu hindrar inte att man också anlägger ett

sagda givetvis

socialt En som till följd av

perspektiv på skuldsanering. gäldenär

arbetslöshet råkat in i ett alkoholmissbruk och inte

exempelvis

kan klara av sin stora skuldbörda, kan alltså som en längre bieffekt av få stöd att ta sig ur missbruket. Man bör

skuldsanering

emellertid inte fram den motsatta vägen och använda skuldsanegå

som ett universalmedel mot sociala problem. Redan hänsyn

ring till den allmänna talar mot att se skuldsanering

betalningsmoralen

på det viset.

I avsnitt 6.1 har utredningen anlagt vissa allmänna synpunkter på

roll i sammanhanget. Som följer av det som anförts socialtjänstens där menar utredningen att socialtjänsten på flera sätt har en roll att vid av ett Genom

spela tillämpningen skuldsaneringsinstitut.

224 sou 1990:74

ekonomisk kan socialnämnderna rådgivning förebygga överskuldsättning. I de fall där det gått så att en inte långt gäldenär längre klarar av sin skuldbörda och ekonomiskt begärt bistånd från socialtjänsten blir det för den myndighet som skall besluta i fråga om skuldsanering av att få reda vad socialnämnden betydelse på känner till om gäldenären och vilket bistånd nämnden har lämnat denne. Det kan för övrigt vara värdefullt att nämnden emellanåt hjälper den enskilde med råd i frågan om han bör begära skuldsanering. Genom att den som efter följa praxis hand utbildas vid tillämpningen av ett bör det för socialnämnskuldsaneringsinstitut derna vara möjligt att bedöma huruvida det är lämpligt att rekommendera gäldenären att eller huruvida begära skuldsanering nämnden bör förorda någon annan lösning.

En särskild fråga är hur man skall förhålla i situationer sig där t.ex. ett längre pågående drogmissbruk har medverkat till att en enskild hamnat i en till ekonomisk situation synes ohjälplig och denne i det läget begär skuldsanering. Enligt utredningens mening bör skuldsanering som betonats ses som ett nyss väsentligen insolvensrättsligt alternativ till konkurs och ackord. I det nänmda fallet bör prövningsmyndigheten genom kontakt med socialnämnden söka få besked om nämndens att lösa den syn på möjligheterna hjälpsökandes sociala problem, dvs. främst Om drogmissbruket. den enskilde inte medverkar till mer någon långsiktig lösning härav, bör det heller inte komma i att fråga medge skuldsanering. Man måste här även hålla i minnet att i nu fall åtskilliga åsyftade skulderna kan antas åtminstone delvis ha i samband uppkommit med brott. Skulle däremot nämnden ha den lyckats övertyga enskilde om att aktivt medverka i en social bör det rehabilitering inte vara uteslutet att det i

bevilja skuldsanering, om övrigt ñmis

förutsättningar härför. Ett beslut om skuldsanering bör dock inte förenas med villkor om att skall t.ex. viss gäldenären undergå behandling. Överenskommelser av sådan typ bör förbehållas de situationer där funnit det särskilt lagstiftaren eftersträvansvärt, t.ex. vid kontraktsvård enligt 30 9 § andra kap. stycket tredje punkten brottsbalken eller behandlingsplan enligt 11 § tredje stycket socialtjänstlagen.

Skuldernas ålder bör tillmätas avsevärd Ju äldre de betydelse. är, desto mer kan de tynga gäldenärens ekonomi. Givetvis kommer preskriberade skulder inte i betraktande. Och härrör skuldbördan från en tidigare bedriven näringsverksamhet som resulterat i

sou 1990:74 225

konkurs kan skuldernas ålder få särskild det viset att

betydelse på

den kvarstående skuldmassan i är ett väsentligt för sig argument att nämligen när sådan bör ske beträffande medge skuldsanering, denna skuldmassa och inte beträffande andra och senare skulder som det danska betänkandet s. 128).

gäldenären ådragit sig (ifr

I bör beröras den inte frågan hur pröv-

sammanhanget oväsentliga skall ställa sig till gäldenärens ningsmyndigheten principiellt

till om detta går längre i skuldbefriande förslag skuldsanering, än vad som kan av till borgenärema och

riktning godtas hänsyn Om gäldenären såsom f.d. näringsidkare

övriga omständigheter. fallet att skulder skall sättas ned,

i det nyss berörda begär samtliga

dvs. även de som har tillkommit efter konkursen, och han bedöms

ha att betala de senare skulderna, bör det stå prövnings-

förmåga fritt att bifalla ansökan på det viset att

myndigheten gäldenärens

till de från konkursen härrörande skuldsaneringen begränsas skulderna. Givetvis bör om den överväger att gå

myndigheten,

till mötes endast delvis, kontakt med denne gäldenären genom

bilda en om hur han ställer sig till en tänkt partiell sig uppfattning

skuldbefrielse. Ett beslut av sådant slag kan armars bli verknings-

löst.

Att närmare hur lång tid gäldenären skall ha dragits

ange under med skuldbördan för att komma i betraktande vid skuldsanering låter inte Det förhållandet att inte minst många

sig göras generellt.

hushålls till stor del visat sig under senare

överskuldsättning hälften av 1980-talet och att en gäldenärs skuldbörda väsentligen

härrör från denna tid är inte i för att medföra bifall sig tillräckligt till en ansökan om Därutöver måste beaktas bl.a. skuldsanering. vilket sätt sökt rätt för sig och vad han använt

på gäldenären göra krediterna till. Hans ekonomiska situation skall - för att anknyta

till den danske 0rd - ha kommit in i ett skede där man

lagstiftarens

kan kalla den för Normalt måste det då ha förflutit ett

hopplös.

antal år från det att tecknen först visade sig. på överskuldsättning

vid sglgernas tillkomst har berörts tidigare Omstängighgtgrna såvitt avser den som meddelats näringsförbud eller åsamkat sig skulder brott. Här kan ytterligare anföras följande.

genom det att strax före ansökan om skuldsanering

Framgår gäldenären

stora kontokortsskulder eller reversskulder till finansådragit sig är förhållandena oftast sådana att skuldsanering inte bör bolag, vad som nyss sagts om skuldernas ålder). medges (jfr

226 sou 1990:74

Mindre bötesbelopp bör inte hindra skuldsanering, om det saknas anledning anta att förvandling av böterna kommer att aktualiseras. Tidsfaktom kommer här också in i bilden (jfr 15 § bötesverkställighetslagen 1979:189 och prop. 1982/83:93 s. 15 ff och 34 f).

I det föregående har nänmts att likabehandlingsprincipen bör vara

vägledande såvitt avser borgenärernas fordringar vid skuldsanering. Men hur skall man ställa sig till skadestånd som gäldenären ådragit sig t.ex. på grund av brottslig handling? På samma sätt

som tidigare berörts beträffande verkan av en brottmålsdom i ansvarsdelen måste det beträffande ett till brottet knutet skadestånd i vissa fall te sig stötande att medge skuldsanering. Om t.ex. gäldenären dels dömts för uppsåtlig ekonomisk brottslighet till

fängelse, dels ålagts att utge dryga skadestånd till olika målsägan-

de med av bör det normalt inte komma

anledning brottsligheten,

i fråga att tillämpa skuldsaneringsinstitutet. Det torde emellertid vara svårt att hävda att de allmänna funktioner som ligger bakom

skyldigheten att ersätta den skadelidande alltid skall leda till att

gäldenären - oavsett hans ekonomiska möjligheter - inte kan komma i åtanke för skuldsanering.

I sammanhanget bör erinras om den allmärma regeln om jämkning av skadestånd i 6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Enligt

denna regel kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, om skyldigheten att utge skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden. Vid

en sådan prövning skall även den skadelidandes behov av skade-

ståndet och övriga omständigheter beaktas. Regeln, vilken infördes genom en lagändring 1975, syftar till att förebygga att den skadeståndsskyldige åläggs ett skadestånd som - om det inte täcks av ansvarsförsäkring - kan betyda hans ekonomiska ruin eller för all

framtid hindra honom från att bättra sina ekonomiska villkor (se prop. 1975:12 s. 136 ff). Beträffande enskilda personer angavs i propositionen (s. 176) som en riktpunkt, att skadeståndet normalt får anses betungande, om den för att

oskäligt skadeståndsskyldige

betala skadeståndet måste inskränka sin och sina anhörigas livsfö-

ring väsentligt mer än vad en genomsnittsfamilj måste göra för att

kunna skaffa sig något utöver det vanliga. Graden av den ansvaritill skadan ansågs vid böra tillmätas den

ges skuld lagändringen

att skadestånd grund av uppsåtligt brott som huvud-

betydelsen på

regel inte skall järnkas, dock att detta inte är uteslutet om i övrigt

starka skäl, t.ex. hänsyn till den brottsliges möjligheter till åter-

sou 1990:74 227

anpassning, talar för att skadeståndet sätts ned (se prop. s. 139 f). Denna senare ståndpunkt har även kommit till i uttryck rättspraxis (se NJA 1983 s. 379, 1986 s. 193 och 1987 s. 376).

Vid 1975 års reform diskuterades om det bör finnas en möjlighet att få jämkningsfrågan för omprövad det fall den prognos som i skadeståndsmålet gjorts rörande den ansvariges ekonomi senare slår fel. Chefen för justitiedepartementet sade ha förståelse för sig synpunkten men förklarade sig inte vara beredd att föreslå en så vittgående omprövningsregel som det i så fall skulle bli fråga om. Enligt hans motsvarande redan mening uppkommer problem vid tillämpningen av andra bestämmelser i som också skadeståndslagen går ut på att skadeståndet skall bestämmas efter en skälighetsbedömning med hänsyn till bl.a. parternas ekonomiska förhållanden (se prop. 1975:12 s. 140; jfr s. 216 f). Frågan togs upp även i riksdagen men hänvisades till det fortsatta reformarbetet LU (se 1975:16 s. 36 f).

Utredningen har tidigare betonat att inte bör inneskuldsanering fatta någon av det i bedömning skäliga fordringshavarens anspråk. Det är i stället ett betraktelsesätt som skall insolvensrättsligt anläggas, där borgenärskollektivet ställs mot gäldenären. Ur denna synvinkel spelar det principiellt sett ingen roll vilket sätt på fordringshavarens har Man anspråk uppkommit. kan dock uppenbarligen inte bortse från att intar en särskild skadeståndsfordringar ställning. Särskilt när det gäller skador som vållats_ uppsåtligen skulle det som stridande inte minst säkerligen uppfattas mot grunderna för 6 kap. 2 § att utan vidare

skadeståndslagen genom

ett myndighetsbeslut skriva ned en skadeståndsfordran enbart under till den

hänvisning skadeståndsskyldiges dåliga ekonomi.

Möjligen bör man välja mellan endera av två Den ståndpunkter. ena är att efter när omständigheterna vägra skuldsanering gäldenären är belastad med av och skadeståndsskyldighet (på grund brott) den andra är att man uttryckligen undantar skadestånd från lagens tillämpningsområde och medger skuldsanering beträffande övriga skulder. DKL synes ha valt den förra av de nu angivna två principiella möjligheterna (se det danska betänkandet s. 130, jfr Munch s. 766).

Till förmån för att efter när omständigheterna vägra skuldsanering gäldenären är belastad med av skadeståndsskyldighet på grund

228 sou 1990:74

brott talar väsentligen två förhållanden. Det ena är besläktat med det skäl som har anförts beträffande av om bedömningen frågan skuldsanering när gäldenären har dömts för allvarligare ekonomisk brottslighet. Lika litet som det synes att en i den lämpligt gäldenär situationen medges att skuldsanering synes det rimligt medge det, om en skadeståndsskyldigheti övrigt mot enskilda uppkommit personer på grund av uppsåtligt brott, särskilt om den straffrättsliga reaktionen eventuellt fallit bort på grund av Å andra preskription. sidan är det uppenbart att fall kan förekomma där det inte ter sig orimligt att en skadeståndsfordran ingår i t.ex. skuldsanering, på grund av den skadelidandes positiva inställning i saken. Att i lag avgränsa de fall där bör utesluta skuldsaneskadeståndsskyldighet ring är emellertid svårt. Vidare bör beaktas att om i nu gäldenären åsyftade fall in dubio hänvisas till konkurs, innebär det inte någon svårare belastning för honom. För borgenärskollektivet kan det däremot leda till ett sämre ekonomiskt och för den skadeutbyte ståndsberättigade eventuellt till att han inte får någon ersättning alls.

Det andra alternativet, att stanna vid en partiell i skuldsanering skadeståndsfallen, är inte lockande. Hur man än ser på saken leder en särbehandling av någon typ av fordran alltid till en risk för att skuldsaneringstarlken såsom av alla byggande på likabehandling fordringar och av om intet. blir rehabilitering gäldenären går Det också svårt att dra en bestämd gräns mellan rena skadeståndsfall och kriminalitetsfall. Detta alternativ bör därför inte väljas.

Slutsatsen av det nu anförda blir att man inte bör i lag ange någon undantagsregel beträffande skadeståndsfordringar, utan det får överlänmas till prövningsmyndigheten att om det är avgöra, lämpligt att i det enskilda fallet medge skuldsanering när det finns sådana mot

fordringar gäldenären. Åtskilligt talar för att man vid

en sådan är inte minst när det rör bedömning mycket restriktiv, sig om skadestånd i förhållande till enskilda av målsägande på grund allvarlig brottslighet, t.ex. sedlighetsbrott. Även i sådana fall kan man dock tänka sig att kommer till stånd under skuldsanering en viss om den skadelidande har utverkat förutsättning, nämligen eller kan antas utverka brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1978:413). Att en skadeståndsfordran kvarstår ogulden i en sådan situation är vanligen med att saknar liktydigt gärningsmarmen möjlighet att inom tid betala Eftersom denna rimlig fordringen. inte är är det förmånsberättigad, knappast meningsfullt att hänvisa

till att försatt i konkurs. Och inte målsäganden begära gäldenären heller den omständigheten att staten enligt 17 § brottsskadelagen inträder intill det i den skadelidandes rätt till utgivna beloppet till den del detta har avräknats vid bestämmande av skadestånd ej skäl att skuldsanering. Också ersättningen utgör något vägra statens bör bedömas enligt den ekonomiska och regressanspråk sociala måttstock som bör tillämpningen av skuldsaneringsprägla institutet.

När även i om skadeståndsfordringar föreslår att utredningen fråga dessa sett bör vid skuldsanering är det ytterst ett principiellt ingå utflöde av önskemålet att upprätthålla likabehandlingsprincipen. Av denna att också t.ex. fordringar på underhållsprincip följer bör omfattas Walin-Palmér, Konkurslagen, 1989, s. bidrag (jfr Den nu redovisade kräver ett förtydligande 410 f). ståndpunkten beträffande skulder som ännu inte har förfallit till betalning. Enligt krävas betalda med DKL kan ej förfallna fordringar samtidigt andra Stk. 2). I motiven har denna inställning fordringar (§ 216 inte utvecklats närmare utan hänvisats till motsvarande regel vid danska betänkandet s. 143). Som har nämnts i tvångsackord (det avsnitt 3.2.1.2 fimts motsvarande bestämmelse i 12 § fjärde AckL även 5 l § andra Vid offentstycket (jfr kap. stycket KL). ackord innebär bestämmelsen att borgenären i fråga får delta ligt i men inte är tvungen att göra det. Följer ackordsförhandlingen beträffande skuldsanering överlämnas till man det danska systemet att avgöra, om den ej förfallna fordringen

prövningsmyndigheten

skall omfattas av skuldsaneringen.

är det inte utan vidare givet hur man Enligt utredningens mening ställa denna Man får här skilja mellan olika bör sig på punkt. av fordringar. Vad först gäller fordringar på framtida typer att se dessa på det viset att de underhållsbidrag synes naturligast successivt. Med ett sådant kommer vid uppkommer synsätt bara de redan förfallna att omfattas skuldsanering bidragsbeloppen av beslutet om skuldsanering. På motsvarande sätt synes man böra successivt förfallande Med denna

behandla hyresfordringar.

inställer hur man skall beakta de bidragsutgångspunkt sig frågan efter ett beslut om

och hyresfordringar som förfaller till betalning

Det mest förenligt med nuvarande exekuskuldsanering. synes att förbehållet gäldenären ett tillräckligt tionsrättsliga grundsatser för av sådana fordringar, innan prövningsutrymme betalning fastställer vilken nivå betalningen av saneringsmyndigheten på

230 sou 1990:74

skulderna skall ligga. Även från

rehabiliteringssynpunkt är ett

sådant förfaringssätt att föredra.

Det återstår att bedöma hur man skall förhålla till icke sig övriga förfallna fordringar. Att låta svaret bero helt på frågan av borgenärens inställning synes mindre lämpligt, eftersom denne sarmolikt hävdar att bör falla fordringen utanför skuldsaneringen. Det bör vara tillräckligt att

prövningsmyndigheten söker klargöra

vilken inställning borgenären har. På myndigheten får därefter ankomma att göra en samlad av om bedömning skuldsaneringen bör omfatta även icke förfallna Till fordringar. förmån för att låta även dessa innefattas talar framför allt att man då får en bättre garanti för att verkar rehabiliterande skuldsaneringen på gäldenären. Att förfara på det sättet bör normalt även stämma överens med borgenärskollektivets intresse, åtminstone när fordringens förfallodag inträffar under den tid som den vid skuldsaneringen fastställda avser. betalningsplanen

Vad som har sagts nu anser utredningen kunna tillämpas också på statens fordringar avseende

återbetalningspliktiga studiemedel.

Med den principiella inställning som utredningen har redovisat till frågan om studielån bör omfattas av ett skuldsaneringsinstitut (se avsnitt 6.2) synes inte förenligt att göra skillnad mellan studielån och andra oprioriterade i fordringar fråga om ännu inte förfallen del av skulden. Anser att en prövningsmyndigheten skuldsanering inte blir verkningsfull utan att även förfallna ej poster tas med, bör det stå fritt myndigheten att låta även dessa omfattas av ett skuldsaneringsbeslut. Detta gäller i vart fall den del av studielånet som förfaller under den tid som en vid skuldsaneringen fastställd

betalningsplan avser. Myndigheten bör vid bestämmandet av denna

del inte vara bunden av de i studiestödslagen inskrivna reglerna om återbetalning (se avsnitt I sådana fall då 3.2.5). gäldenärens

betalningsoförmåga är bestående, t.ex. vid

livsvarig sjukdom, eller då det eljest står helt klart att en gäldenär med en viss akademisk examen ej kan sina studier utnyttja för att få högre lön bör det ligga i hand att låta studielånet myndighetens i dess helhet omfattas av skuldsaneringen. är det i Självfallet fråga om studielån av vikt att myndigheten beaktar vilken i saken inställning som centrala studiestödsnämnden har.

Vad d gäller nin klih hm vrk n rh l nin nav nd

sou 1990:74 231

om sgldsangring är i det förra hänseendet klart att naturligtvis hänsyn bör tas till att gäldenären sökt betala av på skulderna. Har t.ex. en avbetalningsplan upprättats i samband med indrivning genom kronofogdemyndighetens försorg och har gäldenären följt planen i inte ringa utsträckning, år det i sin mån ett uttryck för gäldenärens betalningsvilja. Har gäldenären å andra sidan aktivt sökt motverka försök från borgenärernas sida att få betalt för sina fordringar, t.ex. genom att medvetet undanhålla borgenärerna egendom till av överlåta all sin till reglering skulderna, egendom make eller genom att driva verksamhet i annans namn, talar det starkt emot skuldsanering. Har införsel eller i utmätning beviljats gäldenärens lön är det inte i och för sig en avgörande omständighet vid bedömningen av ett ärende om skuldsanering. Frågan om löneexekution bör fortgå under tar skuldsanering utredningen upp i avsnitt 6.3.5.

Gäldenärens medverkan under handläggningen av ärendet om skuldsanering kan få betydelse på flera sätt. Efterkommer han inte en begäran från att utredprövningsmyndigheten komplettera ningen, bör det i inledningsskedet under vissa förutsättningar kunna leda till att gäldenärens ansökan avvisas. Och sedan beslut om inledande av meddelats bör skuldsanering uppenbar passivitet av t.ex. i den formen att han uteblir gäldenären, från en förhandling där frågan om skuldsanering skall behandlas, leda till att ansökan avslås. Samma verkan bör vilseledande uppgifter från gäldenären om hans ekonomi få vid av ansökan. prövningen

Man måste räkna med att även än de som har berörts hittills kan få vid av en ansökan betydelse prövningen om skuldsanering. I de danska motiven (det danska betänkandet s. 131) nämns t.ex. utsikt till arv eller förskott på arv. För att omständigheter av sådant slag skall tillmätas någon betydelse måste det röra om och försig mycket näraliggande uppenbara hållanden. Enbart en om att en välbeställd spekulation sjuklig, släkting till gäldenären skall avlida bör således inte hindra skuldsanering.

Som har nänmts i det föregående får borgenärernas inställning till frågan om skuldsanering betydelse i olika hänseenden. Det gäller inte bara speciella typer av fordringar som skadeståndskrav, bötesfordringar och studielån. Även i övrigt bör borgenärernas syn på gäldenärens begäran om skuldsanering tillmätas vikt. Föran-

232 sou 1990:74

leder t.ex. dennes förslag till nedskrivning av skulderna ingen erinran från det stora flertalet borgenärer, betyder det ofta att av ärendet i motsvarande mån prövningsmyndighetens granskning kan inskränkas. I den motsatta situationen kan myndigheten behöva närmare undersöka vad som ligger bakom borgenärsmajoritetens negativa reaktion.

I avsnitt 6.2 har utredningen ñrordat att staten inte med åberopande av sin förmånsrätt bör ställa sig vid sidan av ett skuldsaneringsinstitut. Men hur förhåller det sig med andra förmänsbgrm igade Att som är förenade med i lös fordringar? fordringar panträtt egendom skall - till den del panten räcker - hållas utanför torde vara uppenbart (jfr § 199 Stk. 2 DKL). Numera jämställs vidare retentionsrätt (jfr 4 § 2 p. förmånsrättslagen) med panträtt såväl vid utmätning (se t.ex. 5 kap. 13 § UB) som vid konkurs (se 1 kap. 5 § 2 st. KL). Motsvarande bör gälla vid skuldsanering. Vad gäller fast och tomträtt (6 och 7 §§ förmånsrättslagen) egendom skall med i sådan också givetvis fordringar panträtt egendom hållas utanför skuldsaneringen så långt pantsäkerheten räcker.

Förmånsrätten 5 § för och arrendeenligt förmånsrättslagen hyresfordran (l p.) resp. företagshypotek (2 p.) är knappast aktuell, eftersom inte skall den som driver näringsskuldsanering medges verksamhet.

- Beträffande förmånsrätt för utmätning (8 § förmånsrättslagen) bortsett från utmätning av pantsatt egendom för panthavarens räkning - torde genom uttrycklig bestämmelse i lag få slås fast att säraktioner från sida inte är tillåtna fr.0.m. den dag borgenärernas i förfarandet då prövningsmyndigheten beslutat att skuldsanering skall inledas (jfr §207 DKL). Motsvarande gäller betalnings- Av det följer att tidigare verkställighet skall säkring. sagda medföra att fordringar med förmånsrätt enligt 8 § förmånsrättsundantas vid skuldsanering till den del egendomen vari förlagen månsrätten gäller förslår till att täcka fordringen.

I kan det vara på sin plats att nämna något om den sammanhanget som tillkommer till egendom som finns i separationsrätt ägare gäldenärens besittning. Separationsrätt innebär att egendom som tillhör arman än vid utmätning eller konkurs gäldenären separeras, dvs. förbehålls ägaren (eller motsvarande) utan att denne behöver företa någon särskild åtgärd härför. Bortsett från fall där ägaren

till bör erinras om lånat eller hyrt ut viss lös egendom gäldenären situationen då har som han köpt med förbegäldenären egendom håll om återtaganderätt för överlåtaren (se t.ex. 15 § konsument-

och då med redovisningsplikt mottagit kreditlagen) gäldenären medel som han sedan håller avskilda (se lagen 1944:181 om redo- Ett fall är att besitter lösöre visningsmedel). ytterligare gäldenären av (1845:50 s. l). Det som sålts med iakttagande lösöreköpslagen finns inte särskilda i UB eller KL om separationsrätt. några regler inte heller behov av att i en lag Det vill synas som om det finns om om tredje mannens anspråk på skuldsanering reglera frågan Det innebär bl.a. att skydd mot gäldenärens fordringshavare. som har återtaganderätt till vara som sålts till gäldenären borgenär kan oavsett begäran om skuldsanering påkalla handräckning enligt 20-22 konsumentkreditlagen för återtagande av varan. §§

kan - utöver Vad fordringar med allmän förmånsrätt angår i 11 § förmånsrättslagen - erinras om bl.a. skatteprivilegiet kostnad för man AckL (10 för föreskriven god enligt §), kostnad revision och (10 a §), arbetstagares lönefordran (12 §) bokföring av de nämnda förmånsoch fordran på pension (13 §). De flesta rätterna lär inte ha aktualitet vid fysiska personers någon egentlig insolvens. Och det kan komma i fråga att komplicera knappast för att det intresse som ordningen med skuldsanering tillgodose förmånsrätten. Det lär i stället få bli på det viset att ligger bakom - om det kommer fram att det finns för-

prövningsmyndigheten

av nämnda slag i större omfattning månsberättigade fordringar Som redan har nämnts star det alltid en vägrar skuldsanering. fritt att försatt i konkurs. borgenär begära gäldenären

6.3.4 Prövningsmyndigheten

Innan man tar till hur förfarandet vid skuldsanering skall ställning vara utformat torde det vara lämpligt att först uppehålla närmare, vid om vilken som bör vara prövningsmynsig frågan myndighet avsnitt att av ansökan om dighet. I 6.2 har konstaterats prövningen bör till en som är van vid beskuldsanering förläggas myndighet av intrikat natur. I det danska har uppgiften dömningar systemet ett som är knutet till allförlagts till skifteretten, judiciellt organ I skuldkommitténs betänkande har - utöver en instimän underrätt. av kontonänmden - förts fram tanken på att koppla tutionalisering till Kommittén har skuldsaneringen kronofogdemyndigheterna. till att fr.o.m. därvid hänvisat främst kronofogdemyndigheterna

234 sou 1990:74

den 1 juli 1988 fått en mer aktivt förebyggande roll genom att de skall verka för att i rätt betalningsförpliktelser fullgörs tid och ordning och till att dessa myndigheter redan i allmänna idag mål träffar betalningsuppgörelser med och gäldenärer sålunda gör bedömningar i skuldsaneringsärenden.

Flera krav måste ställas på en som skall fatta statlig myndighet beslut i ärenden om hör till det som skuldsanering. Uppgiften i enlighet med terminologien i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen) kan karakteriseras som frivillig rättsvård. Det är alltså inte om fråga rättskipning. Uppgiften innefattar emellertid ingrepp i civilrättsliga förhållanden och i förhållandet mellan det allmänna och en Bedömskattskyldig. ningarna som skall göras kräver vidare erfarenhet av insolvensrättsliga problem. Ett första krav på är därför beslutsorganet att det har Den behövlig kompetens. myndighet som skall träffa avgörandena måste också uppfattas som opartisk. bör Ytterligare krävas att är lokalt och är myndigheten förankrad organiserad så, att den kan lösa uppgiften utan alltför stora resurspåfrestningar mässigt.

Ser man till de nu nämnda kraven, råder det inte tvekan om någon att har

kronofogdemyndigheterna stor erfarenhet av insolvens-

rättsliga problem. Både som verkställande myndighet enligt UB, som tillsynsmyndighet i konkurs och som beslutande i myndighet lönegarantiärenden kommer i

kronofogdemyndigheterna nära

kontakt med frågor som på olika sätt har att med skuldsanegöra ring. Motsvarande gäller kronofogdemyndighetens funktion som företrädare för det allmännas borgenärsintresse 2 (jfr kap. 30 § andra Som av skuldkommittén stycket UB). påpekats har kronofogdemyndigheterna också god praktisk erfarenhet av betalningsuppgörelser med gäldenärer i allmänna mål. Liksom andra myndigheter är

kronofogdemyndigheterna enligt l kap. 9 §

regeringsformen skyldiga att iaktta saklighet och opartiskhet. Deras organisation är lokalt förankrad och kan sarmolikt utan alltför stora lösa med påfrestningar uppgiften skuldsanering.

Till förmån för att välja domstol, dvs. till tingsrätt, prövningsmyndighet, talar framför allt två omständigheter. skuldsanering innefattar ingrepp i bl.a. civilrättsliga förhållanden. På de allmärma domstolarna ankommer sedan att gammalt handlägga ärenden vilka har sådana Det räcker med inslag. att erinra om

domstolarnas befattning med konkurs och ackord liksom med t.ex. kallelse okända borgenärer. Även i övrigt får de allmänna på domstolarna inblick i enskildas skuldförhållanden, t.ex. i mål om karaktär (jfr även artikel 6 i den underhållsskyldighet. Uppgiftens konventionen om de mänskliga rättigheterna) talar europeiska sålunda för att beslutsfunktionen vid skuldsanering bör åvila domstol. Så är också fallet i alla de för utredningen kända, utländska där någon form av skuldsanering förerättssystem kommer.

Ett andra skäl för att välja domstol är att i fråga myndigheten måste som Eftersom kronofogdemyndigheten uppfattas opartisk. i allmänna mål företräder sökanden, har särskilt att myndigheten bevaka det allmännas intresse som skatteborgenär. Även om myndigheten enligt regeringsformen är underkastad ett krav på oparkan man inte bortse från att en som har att betiskhet, myndighet vaka ett visst kan ådra sig misstanke för att inte borgenärsintresse som vid skuldsanering på ett fullgöra uppgiften beslutsmyndighet i allo sätt. Det vore om framgången hos en reobjektivt olyckligt form på området skulle röna inverkan av ett sådant ifrågasättande, den långvariga diskussion som fördes på 1970-talet angående jfr funktion som bl.a. i konkronofogdemyndighetens tillsynsorgan kurs 1978/79:l05 s. 190 ff, 691 ffoch 705 ff). I samma (se prop. beslutet att den summariska betalningsproriktning pekar flytta cessen till (se 1989/90:85). Dessa kronofogdemyndigheterna prop. skulle armars få den svårbemästrade uppgiften att dels fastställa viss dels verkställa sitt beslut härom, dels vid betalningsskyldighet, pröva om skuldsanering kan ske. misslyckad verkställighet

När det de övriga krav som måste ställas på en prövningsgäller bör den praktiska erfarenheten på området visserligen myndighet tillmätas avsevärd betydelse. Anser man att de nyss berörda två kraven kan endast av domstol, bör förfarandet i skuldsauppfyllas dock kunna organiseras så, att någon olägenhet neringsärenden inte Liksom i Danmark bör den utredande funktionen i uppstår. största utsträckning förläggas utanför domstolen. Flera möjliga är här tänkbara. En är att domstolen utser en lämplig möjligheter person, en god man, att utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden och denne att till skuldavveckling. En hjälpa upprätta förslag annan är att domstolen infordrar yttrande i ärendet från kronofogoch att denna även i övrigt bistår gäldedemyndigheten myndighet när, som är föremål för indrivning, om fråga om skuldsanering

236 sou 1990:74

uppkommer. En tredje möjlighet är att man faller tillbaka de på uppgifter som åvilar socialnämnd inom ramen för dess funktion enligt socialtjänstlagen. En kombination av de olika möjligheterna är också tänkbar. Med en av förfarandet nu uppläggning på skisserade sätt kommer främst de att egentliga beslutsfunktionerna åvila domstolen. Dessa är i sak liknande dem som uppgifter domstol har enligt bl.a. AckL, även om vid beslutsmyndigheten skuldsanering får en mer aktiv roll än vid offentligt ackord. Det saknas med till det anförda till hänsyn anledning antagande att domstolarna inte skulle kunna fullgöra i skuldsaneuppgifterna ringsärenden på ett både kompetent och effektivt sätt.

Tingsrätterna har en lokal förankring som i vart fall är likvärdig med kronofogdemyndigheternas. Domstolarnas är så organisation flexibel att man inte har skäl förmoda att större någon organisatorisk behöver vidtas förändring för att ge domstolarna möjlighet att pröva skuldsaneringsärenden. Det finns anledning återkomma härtill i avsnitt 6.3.6.

6.3.5 Förfarandet vid

skuldsanering

Ärenden om skuldsanering bör givetvis så snabbt och handläggas enkelt som det går utan att åsidosätts.

rättssäkerhetshänsynen

Gäldenären bör vid behov få med att utreda sina ekonomiska hjälp förhållanden. Det måste vidare vara att sortera ut möjligt tidigt sådana ärenden där det framstår som mindre att företa meningsfullt en fullständig undersökning, t.ex. därför att inte ens gäldenären uppfyller elementära krav beträffande vilka som kan komma i åtanke för måste ses till att förfarandet skuldsanering. Ytterligare ordnas så att exekutiva i ärenden som inte sorterats ut åtgärder inställs vid en bestämd tidpunkt fram till dess skuldsaneringsfrågan avgörs. Slutligen måste garantier finnas för att alla berörda intressenter borgenärer och myndigheter - får tillfälle att komma till tals i ärendet. I det skall i förfarandet följande huvuddragen diskuteras från nu angivna utgångspunkter. Därefter tar utredningen upp den lagtekniska frågan hur regleringen bör inpassas i vårt nuvarande processuella system.

Domstolens prövning måste grundas på att gäldenären en gör ansökan om skuldsanering. Gäldenären måste denna. själv göra Något praktiskt behov av att ta upp ärenden om skuldsanering på ansökan av någon arman, t.ex. en borgenär, inte finnas. synes

förutsätter att medverkar aktivt.

Förfarandets framgång gäldenären

ett krav ansökan. Vissa minimikrav bör Det bör gälla på skriftlig vad som skall finnas med vid ansökan. En förteckning ställas på och skulder måste ges in, likaså över gäldenärens tillgångar om och hans inkomster och utgifter.

uppgifter gäldenärens familjs

i lämna sådana som

Givetvis bör gäldenären övrigt upplysningar

för rättens av frågan om skuldsanering

är av betydelse prövning

måste lämnas heder och samvete.

skall inledas. Uppgifterna på

En anmäler sig här. Det danska förfarandet

systematisk fråga

innehåller tre led. Först rätten en bedömning av om gäldenägör ren hör till dem som kan komma i fråga för skuldsaneverkligen Visar det härvid att ansökan är

ring (grovsorteringen). sig

avvisas den I nästa skede prövar rätten i fråga utsiktslös, genast. icke avvisade om skuldsanering skall inledas. om ansökningar, kan då ha införskaffats genom rättens Ytterligare utredning sker efter en förhandling, till vilken medhjälpare. Prövningen för social har

och eventuellt företrädare myndighet gäldenären

kallats. Resultatet av blir endera avslag på ansökan

prövningen

skall inledas. Till för

eller ett beslut att skuldsanering tidpunkten

beslut vissa rättsverkningar, såsom hinder mot

detta knyts

sker den av

utmätning. I ett tredje skede slutliga prövningen

ansökan om Ärendet skall då utredas mer fullstän-

skuldsanering.

komma in med till hur skulderna skall

digt och gäldenären förslag

kallas och kända till en

avvecklas. Härefter gäldenären borgenärer

vid vilken förslag Efter för-

förhandling, gäldenärens genomgås.

meddelar rätten beslut om ansökan skall bifallas eller handlingen avslås. Bifalls ansökan, skall rätten i beslutet närmare ange bl.a. till vilken skrivs ned och när och hur återprocent fordringarna stående belopp skall betalas.

från av den danska modellen synes

Erfarenheterna tillämpningen

vara bl.a. såvitt den nu i korthet beskrivna anord-

goda gäller

av förfarandet. Det finns för övrigt vissa likheter

ningen själva mellan detta och i samband med offentligt ackord. proceduren

Tanken att rätten så snart det är sorterar ut de anmöjligt

som är eller där det på grundval av gäldenäsökningar grundlösa

anta att skuldsanering kan

rens upplysningar saknas anledning

i och för Med en

komma till stånd synes sig efterföljansvärd.

första anhalt i förfarandet koncentreras insatserna redan på sådan stadium till de där det verkligen finns skäl ett tidigt ansökningar

238 sou 1990:74

att utreda frågan närmare. För svensk del bör dock hållas i minnet att det stämmer mindre väl med våra processuella grundsatser att avvisa en ansökan efter en i sak. prövning Otvivelaktigt kan man nå den eftersträvade av utsiktslösa utgallringen ansökningar utan att avvika från de hos oss tillämpade principerna. Utredningen i menar därför att bör ske endast i de fall då awisning gäldenären förelagts att komplettera en ansökan ofullständig men inte efterkommit I föreläggandet. övrigt bör domstolen göra den behövliga gallringen i samband med att den tar till om ställning skall skuldsanering inledas (se härom mera nedan).

Som har framhållits nyss är det att ärenden om skuldsaangeläget nering handläggs på ett snabbt och enkelt sätt. Förfarandet måste emellertid också för att en eventuell rymma garantier nedskrivning av gäldenärens skulder vilar en på någotsånär säker grund. Det betyder att den skall

utredning som göras angående gäldenärens

ekonomiska förhållanden bör innefatta inte bara uppgifter från gäldenären utan också från upplysningar offentliga organ som känner till gäldenären från sin verksamhet. Såväl kronofogdemyndigheten som socialnämnden på orten kan ofta förväntas ha sådan kunskap. I den mån gäldenären inte haft kontakt med dessa myndigheter kan hans uppgifter om sin ekonomi ändå behöva kontrolleras. Och i en del fall förmår kanske gäldenären inte själv att lämna en tillförlitlig redogörelse för sin ekonomi. I främst de två senare fallen kan någon lämplig medhjälpare behöva utses, t.ex. en advokat. Med de nu kraven uppställda på utredning förebyggs också missbruk av skuldsaneringsinstitutet.

Om man utgår från det nu behovet angivna av utredning inställer sig två frågor, nämligen var utredningsansvaret skall ligga och på vilket stadium de behövliga uppgifterna skall finnas. Med hänsyn inte minst till det sarnhällsintresse som uppbär skuldsaneringsinstitutet bör domstolen ha ett officialansvar för att erforderlig utredning skaffas in liksom för att gäldenären får tillfälle att komplettera sin ansökan, om denna är I en bristfällig. lag om skuldsanering bör således utsägas att rätten skall tillse att ärendet om skuldsanering blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Det sagda innebär att rätten bör ha en mer aktiv roll något än vid konkurs och ackord. Det bör å andra sidan genast framhållas, att meningen inte är att själva skall utredningsmaterialet upprättas eller eftersökas av rätten. Som redan anförts bör detta material införskaffas i första

hand genom hänvändelse till kronofogdemyn-

sou 1990:74 239

eller socialnämnden. Det bör inte vara uteslutet att digheten direkt hos något av dessa organ tar upp frågan om gäldenären skuldsanering och får bistånd med att göra ansökan hos rätten på det viset att med vidarebefordrar

myndigheten eget yttrande

Sannolikt kommer handläggningen i så fall att kunna ansökningen. snabbare. Man kan också förvänta sig att en kommunal gå

konsumentrådgivare kan stå till tjänst med hjälp. Givetvis bör

också domstolen råd om hur han skall gå till väga. ge sökanden

Som berörts nyss bör det finnas möjlighet att utse en god man att bistå gäldenären i ett ärende om skuldsanering. En förutsättning härför bör vara att gäldenären vid en första granskning av hans

ansökan åtminstone villkoren beträffande den personkrets uppfyller

som kan komma i fråga. Är han t.ex. näringsidkare och driver han

alltjämt näringsverksamhet, föreligger inte nämnda förutsättning.

Det bör då inte vara aktuellt att utse god man. I andra fall kan läget dock vara det att en god man behövs, trots att utredning från eller socialnämnden föreligger. Utred-

kronofogdemyndigheten

utvecklar i

ningen ytterligare sin syn på dessa frågor specialmotill 13 § till skuldsaneringslag. tiveringen förslaget

När skall då utredningsmaterialet föreligga? Man kan tänka sig

olika fall. Ett är att all behövlig utredning kommer in samtidigt med ansökan, t.ex. därför att gäldenären haft kontakt

gäldenärens

med och socialnämnden och därför kunnat

kronofogdemyndigheten

deras i saken. Ett annat fall är att ansökan enbart

bifoga utredning innehåller de nödvändigaste upplysningarna om gäldenärens

ekonomi men i övrigt inget underlag för rättens bedömning av frågan om skuldsanering.

Oavsett vilken av som ansökan och vid denna

grad fullständighet

är det första egentliga ledet i rättens

fogade handlingar uppvisar

att fatta beslut huruvida skuldsanering skall inledas.

prövning

Detta led i är av flera skäl. För att

handläggningen nödvändigt göra det möjligt för gäldenären att räta upp sina ekonomiska förhållanden måste ett tillfälligt förbud mot exekutiva åtgärder på grund av dennes dåvarande fordringar råda. Ett sådant förbud

måste knytas till en bestämd tidpunkt som anges av rätten och ges

offentlighet på bl.a. det viset att kronofogdemyndigheterna under-

rättas om beslutet. Redan samma dag bör exekutiva åtgärder temställas in. Vidare måste rättens beslut att inleda skuldsaporärt nering publiceras med tanke på okända borgenärer, vilkas ford-

240 sou 1990:74

ringar drabbas av den proklamaeffekt som måste vara förenad med ett eventuellt beslut om Till det kommer skuldsanering. sagda som redan berörts - att sådana ansökningar som ter sig utsiktslösa redan på ett rätt stadium bör sorteras ut. tidigt

För att rätten skall kunna ta ställning till om skuldsanering skall inledas bör vid behov kallas till ett sammanträde inför gäldenären rätten. Det kan Lex. vara för att skall lämna behövligt gäldenären vissa kompletterande med av brist upplysningar anledning någon i ansökningen eller av vad som framkommit i ett på grund yttrande från kronofogdemyndigheten eller genom från socialupplysningar nämnden. Eventuellt kan rätten kalla även företrädare för dessa myndigheter till Vid denna kan vidare finnas behov förhandlingen. av att klarlägga om en god man måste utses för att biträda gäldenären i ärendet.

Rättens ställningstagande på detta stadium har karaktär av sakprövning. Resultatet av rättens bedömning kan bli antingen avslag eller ett förordnande att skall inledas. En skuldsanering förutsättning för att avslå en ansökan kan vara att det inte finns skälig anledning anta att kan komma till stånd. Det skuldsanering upplyses Lex. att gäldenärens skuldbörda av väsentligen utgörs nytillkomna krediter upptagna i Eller spekulationssyfte. gäldenären vägrar att lämna klart besked huruvida han driver alltjämt näring eller kan motiveras även med att ej. Avslag gäldenären uteblivit från förhandlingen. Ett avslagsbeslut är ett slutligt beslut i ärendet.

Ett beslut om inledande av måste i Postskuldsanering kungöras och Inrikes Tidningar. Borgenärerna skall att anmäla uppmanas sina fordringar till rätten inom viss tid. Tiden bör normalt kunna sättas till en månad.

I handläggningens slutskede ankommer det som förut nämnts på gäldenären att komma in med ett till förslag skuldavveckling, innan rätten fattar beslut Qm Gäldenären måste även sgldsgggring. i övrigt medverka till att rätten får ett En tillräckligt underlag. förhandling måste sättas ut. Vid denna skall borgenärerna ha tillfälle att ge sin syn på gäldenärens förslag. Kronofogdemyndigheten kallas enbart som företrädare för till skatteborgenären förhandlingen.

Efter skall rätten meddela sitt Det kan förhandlingen avgörande. fortfarande t.ex. förhålla att inte uppfyller sig så, gäldenären villkoren för Ansökan skall då avslås. I motsatt fall skuldsanering. skall rätten i sitt beslut som omfattas, vilken ange vilka fordringar av fordringarnas belopp som skall stå kvar, när och hur procent återstående skall betalas samt vad som skall gälla i fråga belopp om bestridda som är beroende av villkor, fordringar, fordringar som ärmu inte är till beloppet fastställda och fordringar fordringar som inte förfallit till I samband med rättens slutliga betalning. beslut bör även frågan om ersättning till god man prövas.

Vilka som omfattas av ett beslut om skuldsanering lär fordringar i normalfallet inte vålla tvekan. Gäldenärens förslag till någon skall ge om kända borgenärer, varför skuldaweckling upplysning rätten vid bifall till ansökan ofta bör kunna nöja sig med att konstatera att alla skulder som före beslutet om uppkommit inledande av skuldsanering omfattas av skuldsaneringsavgörandet. I intresse kan beträffande skulder med pantsäkerhet tydlighetens o.d. böra uttalas att dessa inte omfattas, i den mån säkerheten förslår till av även vad som uttalats i betalning fordringen (jfr avsnitt 6.3.3 fordringar). Som har angående förmånsberättigade berörts i det (se avsnitt 6.3.3) bör det inte vara föregående uteslutet att rätten till mötes endast delvis. Ett går gäldenären är att domstolen beträffande en f.d. näringsidkare, som gått typfall i finner böra bara beträffande konkurs, sig medge skuldsanering restskulden från konkursen.

vill dock betona, att ett frångående av gäldenärens Utredningen inte bör komma i utan att denne fått klart för sig förslag fråga vilket alternativ som kan vara aktuellt. Domstolen riskerar annars att med går om intet, för den händelse syftet skuldsaneringen inte kan klara av den ekonomiska påfrestning som .tt gäldenären för honom sämre alternativ innebär.

Vilken av som skall stå kvar beror procent fordringarnas belopp helt_av vad som kommer fram rörande gäldenärens givetvis och ekonomiska förhållanden. I lag bör inte ställas upp personliga som riktmärke (jfr ll § andra stycket något lägsta procenttal Som av det som har anförts förut är en av de AckL). framgår aktuell i ett den typsituationer som blir skuldsaneringsförfarande att det utreds att gäldenären är permanent betalningsoförmögen, t.ex. av en invalidiserande Hinder bör då inte på grund sjukdom.

242 sou 1990:74

möta att sätta ned till fordringarnas belopp noll, om förutsättningar härför även i övrigt är för handen. Som bör dock regel gäldenären åläggas att betala en viss del av skuldmassan.

Hur det kvarstående skall betalas måste av domstoskuldbeloppet len preciseras en i genom avbetalningsplan skuldsaneringsbeslutet. Det bör anges en bestämd (eventuellt årlig) förfallodag som skall tillämpas under den tidsperiod som skall ske. Gäldenäavbetalning ren kan vidare t.ex. böra att åläggas ombesörja att ett särskilt bankkonto läggs upp från vilket sker överföring på förfallodagen till borgenärerna. Om inte gäldenären själv angett betalningssätt, bör domstolen förhöra härom vid den sig förhandling som skall föregå ett beslut angående skuldsanering.

Som har framhållits i avsnitt 6.2 har inte ansett utredningen sig böra föreslå institutionaliserade några speciella, garantier för betalning av den del av skulderna som skall åvila även gäldenären efter ett beslut om skuldsanering. Utredningen bedömer det som angeläget att gäldenären förmås att medverka under en avbetalningsperiod om fem år eller undantagsvis tid. Det något längre synes inte heller sannolikt att normalt kan gäldenären erhålla någon ny kredit till omgående av ackordslikviden. betalning Skulle så vara möter det möjligt, självfallet inget hinder från

skuldsaneringssynpunkt.

I motsats till vad som är förhållandet vid konkurs och offentligt ackord bör vid inte ske skuldsanering någon prövning av bestridda fordringar. De skäl som ligger bakom reglerna om av behandling tvistiga fordringar vid konkurs och ackord inte gör sig gällande vid Så som skuldsanering. utredningen uppfattar skuldsaneringsinstitutet låter sig detta inte heller förenas med ett av rätteinslag gång, där det skall fastställas huruvida står i gäldenären något skuldförhållande till en viss Den i DKL borgenär. (§ 209) valda lösningen att i skuldsaneringsärendet behandla bestridda fordringar som om de inte är bestridda är därför Om det efterföljansvärd. skulle visa sig att i stor gäldenären omfattning bestrider borgenärernas fordringar framstår å andra sidan inte som skuldsanering någon lämplig form för Det bör i ett sådant

insolvensbehandling.

läge stå domstolen fritt att avslå en ansökan om Är skuldsanering. det bara en enstaka fordran som gäldenären bestrider, bör det för det mesta inte hindra att kommer till stånd. skuldsanering

sou 1990:74 243

Vad som har sagts nu har tillämpning också på fordringar som är ett eller annat sätt villkorade, t.ex. om gäldenären har gått i på borgen för armans skuld. I ett fall av det exemplifierade slaget får rätten göra en bedömning av om det kan antas att gäldenären kommer att behöva infria sitt borgensåtagande under den tid avser. Finns det inte anta att så blir avbetalningsplanen anledning fallet, bör rätten kunna bortse från borgensåtagandet.

Vad som inte har ñrfallit till betalning får gäller fordringar hänvisas till vad som anförts därom i avsnitt 6.3.3.

Verk v l m l s rin bör primärt vara att det befriar gäldenären från ansvar för betalningen av hans skulder i den utsträckning som dessa genom beslutet sätts ned eller faller bort. Detta gäller såväl i förhållandet till borgenärerna som i förhållandet till borgensmän och andra som häftar för gälden. Däremot bör beslutet inte inverka på det betalningsansvar som åvilar borgensmän eller andra som jämte gäldenären häftar för skulderna (jfr 21 § AckL).

Grundläggande bör vidare vara att skuldsaneringsbeslutet blir bindande för alla borgenärer, kända såväl som okända (proklamaeffekten). Det senast sagda betyder att t.ex. utländska borgenärer viss risk att få sina nedskrivna, om gäldenären löper fordringar försummar att anmäla dem i skuldsaneringsärendet. Till frågan vilken rättslig som internationellt kan tilläggas ett betydelse svenskt beslut om återkommer i skuldsanering utredningen till 6 § till skuldsaneringslag. specialmotiveringen förslaget

Den danska lagtexten utsäger även att ett beslut om skuldsanering i förhållandet mellan och berörda har samgäldenären borgenärer ma som en av domstol stadfäst förlikning 1). betydelse (§ 226 Stk. Motiven till är kortfattade det danska betänkandet regeln (se s. 163) och berör bara frågorna om verkställighet och preskription. För svensk del bör erinras om följande.

Beträffande fordringar finns i 17 kap. 6 § RB en privaträttsliga om att rätten kan stadfásta en förlikning mellan parterna regel genom dom. En sådan dom har inte samma rättskraft som en dom. NJA 1975 s. 507 sålunda en dom av vanlig Enligt utgör nu inte hinder mot att ena parten i särskild rättegång angivet slag väcker talan om av förlikningen (se Gullnäs ogiltigförklaring

244 sou 1990:74

m.fl., Rättegångsbalken I, s. 17:58). Men i övrigt blir reglerna i 17 kap. ll § RB att tillämpa (se Olivecrona, Rätt och dom, 1966, s. 336 f). Av 3 kap. 13 § UB att en som framgår förlikning är stadfást av domstol verkställs såsom om inte lagakraftägande dom, annat förordnas med anledning av talan mot domen eller talan om ogiltigförklaring av förlikningen. I kan preskriptionshänseende erinras om reglerna om i 5 § preskriptionsavbrott preskriptionslagen (1981:130). I första punkten av den behandlas paragrafen preskriptionsavbrott till följd av gäldenärens erkärmande av fordringen och i tredje punkten sådant avbrott till av följd borgenärens rättsliga åtgärder mot gäldenären. Som en rättslig åtgärd räknas t.ex. att borgenären i föråberopar fordringen handling om offentligt ackord, däremot inte att borgenären anmäler krav mot gäldenären i samband med helt utomnågot rättsligt förfarande, t.ex. förhandling om underhandsackord. I det senare fallet sker i med andra preskriptionsavbrott enlighet punkten i 5 § först när gäldenären skriftligen får ett krav eller en erinran från l 19 s. borgenären (se prop. 1979/80: 97).

Man kan fråga sig om den danska om rättsverkan av ett regeln skuldsaneringsbeslut passar särskilt väl för svenska förhållanden här förutsätts alltjämt att beslutet rör endast privaträttsliga fordringar. Vinsten är framför allt att man via 3 kap. 13 § UB har gett ett besked om vad som gäller i verkställighetshänseende. Men som utredningen framhållit i avsnitt 6.3.1 bör ses skuldsanering närmast som en av beslutad myndighet tvångseftergift. Såväl beträffande rättskraften av ett som i skuldsaneringsbeslut fråga om preskription synes det därför mindre att till vad lämpligt anknyta som gäller beträffande en stadfást förlikning.

svårigheterna minskar inte om man tar in också offentligrättsliga fordringar i bilden. Vårt tillåter inte om skattesystem förlikning skatt eller avgift mellan och de Skattemyndigheten skattskyldiga (se SOU 1987: 10 s. 115). Ackordsinstitutet är ett från denna undantag princip. Men som nyss konstaterats är inte att se skuldsanering som en uppgörelse mellan borgenärerna och gäldenären utan som ett led i en myndighetsutövning.

Mot angivna bakgrund förefaller det mest att i en ändamålsenligt lag om ta in en bestämmelse med det innehållet skuldsanering att ett beslut om skuldsanering verkställs såsom lagakraftägande dom, om ej annat förordnas med av talan mot beslutet. anledning Någon

sou 1990:74 245

torde inte behöva ske i preskriptionslagen (se vidare ändring avsnitt 6.3.8).

Liksom enligt den danska modellen bör Qmprövning av beslut gm vara under vissa förutsättningar. En orsak till skuldsanering möjlig kan vara att åsidosatt vad som åvilar omprövning gäldenären grovt honom enligt beslutet. Det bör inte räcka att gäldenären tillfälligt inte kan hålla en avbetalningsplan. Munch (s. 819) uppgjord nänmer underlåtenhet att betala, trots att gäldenären har förmåga till det eller att gäldenären har ödat bort tillgångar på omåttlig förbrukning, som För att undvika stötande konsekvenser exempel. av t.ex. oförutsedda händelser bör i undantagsfall omprövning kunna ske även på begäran av gäldenären.

Vad den hur regleringen av fgrfgandet gäller lagtekniska frågan bör in i vårt nuvarande processuella system bör först passas erinras om att skuldsanering är en form av frivillig rättsvård. Det ligger därför nära till hands att låta ärendelagen styra regleringen. Även andra alternativ är dock tänkbara. Utredningen vill här peka på följande.

Man kan om en om skuldsanering bör utformas så fråga sig lag att den inte behöver falla tillbaka på ärendelagen i fullständigt, hänseende. Ett skäl för att förfara på det viset skulle kunna något vara att AckL är konstruerad så. När AckL kom till var det i konkursdomaren som handlade ackordsärenden, inte rätten princip inte konkurs-

som sådan. Ärendelagen var emellertid tillämplig på

domaren. I de fall denne hade att hänskjuta en fråga till rätten, t.ex. när inte kunnat träffas om en fordran mot vilken förlikning anmärkning framställts (31 § andra stycket AckL), gällde på grund av 43 i dess i RB med de § AckL tidigare lydelse reglerna modifikationer som angavs i den paragrafen. Från KLzs ikraftträdande den l 1988 har detta ändrats så att i fråga om januari AckL - efter konkursdomarintingsrättens handläggning enligt stitutets avskaffande - RB:s bestämmelser om handläggningen av tvistemål i delar, om inte något annat sägs i gäller tillämpliga AckL (se 45 § AckL). Ett undantag gäller beträffande rättens domförhet.

Även om RB undergått åtskilliga ändringar på senare år i syfte att snabbare och billigare och mera flexibel (se bl.a. göra rättegången l986/87:89), kan det knappast framstå som ändamålsenligt prop.

246 sou 1990:74

att beträffande ett skuldsaneringsförfarande konstruera systemet så att rätten skall ha att från den utgå procedur som är avpassad för tvistemål och som regleras i 42-44 RB. kap. Förfarandet vid skuldsanering skiljer sig i så många hänseenden från rättegång att det enda realistiska alternativet är att från den kortfattade utgå reglering som innehåller. Vad ärendelagen frågan gäller är om man bör ta steget fullt ut och fullständigt reglera alla uppkommande

frågor i en ny lag om skuldsanering. Det vill emellertid inte

synas som om särskilt mycket skulle stå att vinna med en sådan lösning. För tingsrätterna är ärendelagens innehåll välbekant och behöver inte upprepas i en särlag om skuldsanering. Att t.ex.

sökanden i ansökan skall de som uppge omständigheter betingar rättens behörighet behöver inte ut i en

sägas skuldsaneringslag,

eftersom detta är föreskrivet i 2 § andra stycket ärendelagen. Och skulle man ställa att sökanden upp krav på betalar en ansökningsavgift, följer av 3 § andra stycket ärendelagen att kan ansökningen avvisas, om sökanden inte ett följer föreläggande att betala avgiften. På motsvarande sätt kan man vid en jämförelse mellan ärendelagen och en komma fram

skuldsaneringslag till att det på

ytterligare ett antal punkter finns i regler ärendelagen som fyller ut den särskilda t.ex. lagen, beträffande förhandling och rättens domförhet (5 och 6 §§ För ärendelagen). allmänheten och dem som armars har att sätta anledning sig in i vad som gäller om

skuldsanering spelar det knappast någon roll om vissa grundregler

om förfarandet står i eller i ärendelagen speciallagen. Man kan därför inte med att fog påstå regleringen av förfarandet skulle bli svårtillgänglig, om man väljer att falla tillbaka på ärendelagen.

Mot denna bakgrund bör den lärnpligaste lösningen vara, att förfarandet i skuldsaneringsärenden regleras i den särskilda lagen därom endast i den mån det behövs för eller för att avsammanhanget vika från ärendelagen (t.ex. beträffande krav på skriftlig ansökan). Möjligen skulle man för undvikande av missförstånd uttryckligen behöva ange att vissa bestämmelser i ärendelagen inte är tillämpliga vid skuldsanering. Här åsyftas bestämmelserna om föreläggande vid vite för sökanden att inställa sig personligen (4 § andra stycket andra och förordnande

meningen) om särskild förvaltning

av egendom (4 § tredje stycket). Enligt utredningens mening behövs dock inte detta. Däremot bör klargöras att rätten vid handläggning av skuldsaneringsärenden normalt bör vara domför med en domare.

lagfaren Tredomarsammansättning bör dock inte

vara utesluten (jfr 45 § andra stycket AckL).

SOU l990:74 247

6.3.6 Kostnaderna för förfarandet

I de danska reglerna ingår en bestämmelse om skyldighet för att i vissa fall ställa säkerhet för kostnader i ärendet gäldenären (§ 203 DKL). Om gäldenären vallar kostnader genom att t.ex. inte inställa sig vid den förhandling där hans ansökan slutligen skall prövas, kan säkerheten tas i anspråk. Enligt utredningens åsikt kan man dock för svensk del undvara en regel om ställande av säkerhet. Den danska regeln inte heller ha fått tycks någon egentlig praktisk tillämpning. Det synes vara tillräckligt att med tanke på fall som nänmts nyss ha en föreskrift om att gäldenären kan åläggas viss återbetalningsskyldighet beträffande förfarandekostnader.

Bortsett från undantagsfall av berört slag inställer sig frågan om staten skall stå för hela kostnaden för god man som medverkat i ärendet m.m. Ett alternativ kan vara att ansökan om skuldsanering beläggs med avgift till staten. Till förmån för en sådan lösning talar att avgift tas ut för ansökan varigenom ett ackordsärende anhängiggörs (för närvarande 200 kr.). Staten tar i sådana ärenden ut också en kungörandeavgift (för närvarande 3 000 kr.). Frågan är dock om det är en lämplig ordning att staten belastar en redan överskuldsatt gäldenär med en för att få ansökan om dryg avgift skuldsanering prövad. I Danmark har man avstått från detta (se Munch s. 781). Ett motiv för att ta ut en viss avgift ytterligare skulle i och för sig kunna vara, att man därigenom motverkar ingivandet av helt utsiktslösa ansökningar. Enligt utredningens mening kan detta dock inte vara ett tillräckligt skäl för att avgiftsbelägga ansökan om skuldsanering.

Som har berörts kan praxis allmän rättshjälp inte tidigare enligt beviljas för Det synes inte särskilt väl med skuldsanering. förenligt innehållet i (1972:429) att föra in regler härom. rättshjälpslagen Utredningen anmärker härvid att med utseende av god ordningen man för gäldenärer i sig onödiggör en tillämpning hjälpbehövande av rättshjälpslagen. Det rimmar inte heller särskilt väl med de reformer som på de senaste åren skett på rättshjälpsområdet att föreslå en av detta till skuldsaneringsärenden. utvidgning system Utredningen har därför inte bedömt som meningsfullt att här den nu berörda frågan. ytterligare anlägga synpunkter på

Man måste - åtminstone inledningsvis - räkna med att ett inte antal ansökningar om skuldsanering domstoobetydligt ges in till

248 sou 1990:74

larna när en reform sätts i kraft. Som har nämnts i avsnitt 6.2 har

antalet inledda

skuldsaneringsärenden i Danmark till en

början

legat mellan 2 000 och 3 000 årligen. De har nu ökat till ca 5 700,

men antalet bifallna håller ansökningar sig mellan 1 000 och 1 500

årligen. Det finns inte anledning utgå från annat än att minst lika

många ärenden kommer att i anhängiggöras Sverige, snarare ligger

det nära till hands att anta att antalet ansökningar kommer att ligga

omkring det dubbla. Med hänsyn härtill är det oundvikligt att

införandet av ett skuldsaneringsinstitut drar med sig vissa kost-

nader för det allmärma.

Det finns emellertid skäl att anta att kostnaderna för ett skuldsane-

ringsförfarande inte kommer att utgöra en samhällsekonomisk

debetpost. Som har berörts i avsnitt 6.1 innefattar nuvarande

ordning för av

indrivning fordringar hos Överskuldsatta gäldenärer

en inte obetydlig rundgång i den meningen att kostnader läggs ner

för såväl som borgenärer samhälleliga organ utan motsvarande

nytta för borgenärema och snarast till skada för gäldenären och

samhället. Utredningen håller det för sarmolikt, att ett skuldsane-

ringsinstitut kan verksamt minska denna och därmed rundgång inte

minst samhällets för utgifter indrivning av såväl enskilda som

offentligrättsliga fordringar.

Till det nu anförda kommer den minskning av kostnader för t.ex.

socialhjälp som kan väntas följa med en rehabilitering av gäldenä-

rer som fått bifall till en ansökan om

skuldsanering. Utredningen

har i bl.a. avsnitt 3.4 vilka belyst kostnader det här rör om. sig

För en ensamstående för 1990

uppgår levnadskostnadsnormen till

2 846 kr. i månaden och skälig bostadskostnad (i Stockholmsom-

rådet) till 2 800 kr. månad. Det

per socialbidrag som motsvarar

den s.k. skäliga levnadsnivån alltså utgör tillhopa 5 646 kr. i

månaden för en vuxen För person. utredningen står det klart, att

en stor del av de hjälpsökande hos våra sociala myndigheter är

svårt belastade av skuldsättning (se kap. 2). Redan ett bortfall av

100 bidragstagare under en månad motsvarar en av minskning

kostnaden för med över socialtjänsten en halv miljon kr. För ett

år uppgår då minskningen till 6 kr. Det miljoner finns emellertid

skäl anta att blir

besparingen avsevärt större.

En sida ytterligare av saken har utredningen tagit upp i avsnitt 6. l,

nämligen det skattebortfall som kan uppkomma när en överskuld-

satt person söker sig till en verksamhet där förtjänsten undandras

från beskattning. Som har nämnts tidigare blir det årliga skattebortfallet 36 000 kr. för en arbetstagare med en årsinkomst om 120 000 kr. och en skattesats på 30 %. Också på denna punkt menar att en kan få sarnhällsutredningen skuldsaneringsreform ekonomiskt gynnsamma verkningar.

Mot ett antagande att någon större organisatorisk förändring behöver vidtas talar vissa omständigheter. Man kan utgå från att vilka för närvarande är ungefär åtskilliga privatpersonskonkurser, 1 000 årligen, kommer att ersättas med önskemål om skuldsane- I dessa fall kommer ingen kostnadsökning att ske för ring. egentlig tingsrätterna under förutsättning att kostnaden för en god man inte vad som idag utgår enligt den s.k. konkursförbetydligt överstiger valtartaxan (för 1990 4 900 kr.). Man kan vidare räkna med att en del för enskilda näringsidkare - dessa konkurser foretagskonlcurser för närvarande omkring l 500 årligen - kommer att åtföljas utgör av en begäran om skuldsanering. Även i sådana fall finns det skäl förmoda, att kostnaderna för skuldsaneringsförfarandet inte kommer att bli särskilt höga. Den mest kostnadskrävande delen av anblir otvivelaktigt de fall där konkurs (eller ackord) sökningarna med nuvarande ansetts Hur många sådana fall regler meningslös. som kommer att prövas är emellertid svårt att uppskatta. Lägger man samman de tre nu nämnda kategorierna kan man - som nyss berörts - inte utesluta att det åtminstone inledningsvis kan röra sig om 8 000-10 000 ansökningar per år.

Vad kostnaden för god man bör nämnas att förordnande av gäller en sådan medhjälpare skall meddelas bara i de skuldsaneringsärenden där ett behov därav gett sig till känna (se avsnitt 6.3.5). Som utredningen kommer att utveckla ytterligare i specialmotiveringen till 13 § i förslaget till skuldsaneringslag bör det endast mera sällan vara aktuellt att förordna en god man på ansökningsstadiet, dvs. innan rätten fattat beslut om att inleda skuldsanering. Räknar man med att kostnaden för en man kan ligga ca 8 000 kr. god på och att det blir aktuellt att utse en sådan i ca 3 000 medhjälpare fall en kostnad om ca 24 miljoner kr. per år. I årligen, uppstår bör även nänmas den kungörandekostnad som kan sammanhanget i de fall skuldsanering inleds. Utgår man från en uppkomma om 1 500 kr. och åtminstone 3 000 fall av kungörandeavgift inledd innebär det en kostnad om ca fem skuldsanering årligen miljoner kr. per år.

250 sou 1990:74

För att ytterligare klargöra kostnadseffekterna av en skuldsaneringsreform vill utredningen anföra följande. Vid Stockholms tingsrätt beräknas årligen inkomma 1 500-2 000 konkurser. För handläggningen av dessa ärenden beräknas för närvarande två åtgå domare, två notarier och tio icke rättsbildade biträden. I enlighet med vad nämnt förut kan en del av konkurserna utredningen beräknas bli ersatta av skuldsaneringsärenden. Hur stor denna del kan väntas bli låter sig inte anges exakt på förhand. Uppskattningsvis rör det sig om 400-500 konkurser. Så långt uppstår ingen personalmässig merkostnad. Beträffande övriga skuldsaneringsärenden (= nettotillskottet) blir följden - om dessa tänks utgöra t.ex. l 000 - att domstolen behöver en av förstärkning personalen med åtminstone hälften av den som nu står till styrka förfogande för konkurserna (dvs. en domare, en notarie och fem biträden). Den totala kostnaden för en sådan efter en förstärkning (beräknad årslön inkl. LKP för en assessor med 376 700 kr., en tingsnotarie med 213 500 kr. i snittlön och fem icke rättsbildade biträden med en snittlön om vardera 196 400 till 1 542 000 kr.) uppgår årligen kr.

Osäkerheten om hur stort antal som kan skuldsaneringsärenden tänkas komma in gör att det också ställer sig svårt att söka ange någon total kostnad för landet såvitt gäller domstolarnas befattning med ärendena. Om man utgår från att det åtminstone inledningsvis kan tänkas komma in 8 000-10 000 år och att ansökningar per detta antal minskas med bortfallet av huvuddelen av nuvarande privatpersonkonkurser samt att i vart fall hälften av skuldsaneringsansökningarna görs hos de tre storstadsdomstolarna, beräknar utredningen att kostnaden för nettotillskottet av ärenden hos dessa tre domstolar kan uppskattas till 4 x 1 542 000 dvs. kr./år, drygt sex miljoner kr. För underrätter i landet låter övriga sig någon motsvarande inte från att beräkning göra. Utredningen utgår behövliga medel ställs till domstolsväsendets disposition, så att övriga tingsrätter efter hand som erfarenhet vunnits av det nya systemet kan tillföras Detsamma nödvändiga förstärkningar. gäller överinstansernas befattning med överklagade skuldsaneringsbeslut.

Som antytts tidigare måste man räkna med att det även för kronofogdemyndigheternas del fimis skäl att förstärka personalen. Med de uppgifter som enligt utredningens förslag kommer att åvila dessa myndigheter och som bl.a. består i avgivande av yttrande till tingsrätten bör man räkna med att medel motsvarande 14 exekutiva

tjänster tillförs myndigheterna i de tre storstadslänen (två per fåltavdelning i Stockholms län och en per i de fältavdelning övriga länen). För övriga landet bör medel ställas till riksskatteverkets disposition för nödvändiga personalförstärkningar motsvarande kostnaden för sex exekutiva tjänster. Den merkostnaden kan årliga alltså uppskattas till totalt 5,5 miljoner kr. per år.

Vad slutligen gäller socialnämndernas i uppgifter sammanhanget, nämligen att lämna om vad behövliga upplysningar som för närrmden kan vara känt om gäldenärens och ekonomiska personliga förhållanden till den del sådana är av för upplysningar betydelse att bedöma frågan om menar - efter att skuldsanering, utredningen under hand ha varit i kontakt med socialstyrelsen - att några extra kostnader inte behöver för nämndernas del uppstå (jfr vad som nyss anförts om minskning av socialhjälpsbehovet).

6.3.7 Förhållandet till konkurs och ackord

Som har diskuterats i avsnitt 6.3.1 bör man rättssystematiskt hålla isär skuldsanering från konkurs och ackord. Det inte att betyder man kan att ta till hur en ansökan undgå ställning om skuldsanering förhåller sig till förfaranden av dessa andra två slag. I 13 § AckL finns om mellan regler förhållandet ackord och konkurs. Ansökan om om ackord förhandling offentligt hindrar som regel att gäldenären försätts i konkurs. Skulle gäldenären undantagsvis försättas i konkurs innan om frågan offentligt ackord avgjorts, förfaller Beträffande ackordsfrågan. förhållandet mellan konkurs och ackord finns regler i 12 KL. En kap. gäldenär som är i konkurs kan bjuda ackord. Ett sådant kan bara ta sikte de icke på förmånsberättigade borgenärernas fordringar; de förmånsberättigade förutsätts få betalt för sina så fordringar långt boets egendom räcker, innan någon egendom sedan ackord fastställts återställs till gäldenären (12 kap. 24 §).

De nu berörda reglerna i AckL och KL inte större ger någon ledning vid av hur bedömningen frågan ett skuldsaneringsförfarande skall förhålla till konkurs och ackord. Med sig hänsyn till konkursens allmärma ändamål avsnitt kan det inte (jfr 6.3.1) gärna komma att låta en ansökan ifråga om skuldsanering utgöra hinder mot konkurs. Denna ståndpunkt intas även av DKL Det (§ 231). förefaller även rimligt, att ansökan av om gäldenären förhandling om offentligt ackord skall inverka en dessförinnan på gjord

252 sou 1990:74

ansökan om skuldsanering. Fallet är inte uteslutande teoretiskt. Som av Munch (s. 807) kan det tänkas att en påpekas möjligen som ansökt om skuldsanering, hoppas att få borgenärergäldenär, nas flertal med en för honom lösning än den på lämpligare komma fram till. bör kan Lämpligen prövningsmyndigheten liksom enligt § 217 DKL - en ansökan om förhandling om offentligt ackord medföra vilandeförklaring av ett ärende om och ett beslut om fastställelse av ett ackord leda till skuldsanering att ansökan om skuldsanering förfaller.

Avslutningsvis skall utredningen behandla frågan om man bör nöja med ett fristående skuldsaneringsförfarande eller om man sig dessutom bör införa regler om en form av skuldsanering inbyggd i konkurs. I denna del är följande att beakta.

Skuldbefrielse - discharge - i angloamerikansk mening förekommer som nämnts förut i två dels som en av konkurs betydelser: föranledd skuldaweckling, dels som en självständig form för I USA och finns båda formerna. skuldnedsättning. England principen att de skulder som inte blivit Västtyskland upprätthåller betalda i en konkurs fortfar att full giltighet. I ett förslag från äga 1988 har emellertid förts fram tanken på en ordning med skuldbefrielse efter konkurs (Restschuldbefreiung). Det danska systemet med utom konkurs är förenat med regler om skuldsanering i konkurs DKL). De senare reglerna skuldsanering (§§ 231-237 hänvisar i stor utsträckning till vad som gäller skuldsanering utom konkurs. Skillnaderna bl.a. i att skifteretten vid skuldsaneligger ring i konkurs - i stället för att utse en särskild medhjälpare enligt § 219 Stk. l - kan överlåta en del göromål till konkursförvaltaren och i att konkursboet kan få bära kostnaderna för skuldsanering. I man i Danmark mest ha sett det som en praktisk övrigt tycks huruvida man skall en begäran om skuldsanering i fråga pröva eller utom konkurs (jfr t.ex. Munch s. 822 ff).

svensk rätt att en efter en konkurs, som inte Enligt gäller gäldenär avslutas svarar för hela det belopp av genom ackord, alltjämt skulderna som inte betalats. Det är alltså samma principiella ståndsom i konkursrätt. En som vill uppnå en punkt västtysk gäldenär definitiv från borgenärernas sida måste med nuvarande eftergift söka få till stånd ett ackord. Varför vi i Sverige har denna ordning för rätt hårda inställning är inte lätt att klarlägga. fysiska personer En tänkbar att sett konkurs anledning är, lagstiftaren tidigare

sou 1990:74 253

närmast som ett institut av handelsrättslig karaktär men småningom starmat för en kompromiss mellan olika rättssystem vilken såvitt gäller privatpersoner inte är anpassad till 1900-talets

samhällsutveckling (jfr historiken i Welamson, Konkursrätt, 1961,

s. 7 ff). Kvar står att den insolvensrättsliga behandlingen av

privatpersoner är jämförelsevis sträng hos oss.

Den i amerikansk och engelsk rätt förekommande formen av

discharge i konkurs står i klar motsättning till den hos oss erkända

principen om konkursgäldenärens ansvar för kvarstående skulder (restskuldprincipen). Det kan inte gärna komma i fråga att enbart beträffande en viss grupp av insolventa gäldenärer överge

en grundläggande konkursrättslig princip. Och att förslå en

generell ändring på denna punkt skulle kräva överväganden av

betydligt mer ingående slag än som är möjligt att göra i nu

förevarande sammanhang.

Det finns också andra skäl till försiktighet. Det finns en viktig skillnad mellan skuldsanering och konkurs: den förra och rehabili-

teringsinriktade ordningen tar sikte på gäldenärens framtida inkomster och tillgångar som underlag för betalning av en viss skuldmassa, medan den senare och exekutionsinriktade till

syftar

att det för att vid ett tillfälle ta i

göra möjligt borgenärerna anspråk gäldenärens samtliga då befintliga tillgångar för betalning av fordringarna. Det är svårt att se hur man i ett och samma för-

farande skall kunna förena dessa divergerande intressen. I vart fall

förefaller det mindre antagligt, att en gäldenär som är i konkurs och har tillgångar som förslår till viss utdelning till borgenärerna

skulle vara att dels avstå från dels för en

benägen tillgångarna, längre period framåt i tiden binda sig för en betungande avbe-

beträffande restskulderna. Och att reservera kom-

talningsplan

binationen för konkurser som avskrivs på grund av bristande

tillgångar synes inte heller vara någon framkomlig väg. I Danmark

torde skuldsanering i konkurs inte vara avsedd för sådana fall (se Munch s. 823).

Även det förhållandet att likhetsprincipen bör gälla vid skuldsane-

ring talar mot att söka förena skuldsanering och konkurs i ett och

samma förfarande. Man kan inte gärna tillämpa förmånsrättslagens regler vid fastställande av utdelning i den egentliga konkursen och därefter förklara att den lagens förmånsrättsordning in_te skall tillämpas såvitt gäller restskulderna.

254 sou 1990:74

Man kan inte bortse från att i discharge angloamerikansk mening inbjuder till visst missbruk från mindre nogräknade gäldenärers sida. Utvecklingen i USA ger belägg för att man där insett riskerna med en alltför stor ökning av konsumentkonkurserna och sökt styra in utvecklingen på ökad av användning skuldsanering utom konkurs (se avsnitt 4.2.1).

Det anförda må vara för att med att tillräckligt belysa problemen i Sverige nu slå in på den med skuldbefrielse i konkurs som väg man tidigare valt i USA och England. Men bör man då ändå inte överväga någon mera modifierad koppling mellan skuldsanering och konkurs, t.ex. enligt den danska modellen?

Vid kontakter med framför allt utredningens justitsministeriet i Köpenhamn har det framkommit att de danska om reglerna skuldsanering i konkurs inte kommit att i nänmvärd tillämpas utsträckning. Det är dock svårt att ange orsakerna härtill. Några tänkbara sådana skall belysas i det följande. Bland de situationer som anförts som återfinner typexempel på skuldsaneringsbehovet man den överskuldsatte f.d. näringsidkaren. Härrör dennes skuldbörda från ett engagemang i en rörelse som drivits i form av juridisk person, kan den juridiska personens konkurs inte förenas med för skuldsanering näringsidkaren personligen (se § 231 DKL). Det måste nämligen vara identitet mellan och konkursgäldenären skuldsaneringsgäldenären. Har drivit rörelsen gäldenären som enskild firma möter i och för inte sådan sig någon svårighet. I förarbetena till den danska lagen har emellertid betonats att någon egentlig bobehandling inte bör förekomma vid skuldsanering. Frågor om realisation av egendom m.m. bör lösas i konkursens form. Det synes då ofta mindre att behandla en lämpligt begäran om skuldsanering förrän konkursen är avslutad. Och skulle till äventyrs realiserbara tillgångar ha saknats i rörelsen förefaller det att vara en onödig omväg att först lägga ned kostnader en på konkurs och sedan begära De sist anförda skuldsanering. synpunkterna har tillämpning också beträffande kreditvanliga konsumenter .

Även om det således finns skäl att begrunda det faktiska utfallet av de danska reglerna om i kan man naturliskuldsanering konkurs, gen ställa sig frågan om det inte skulle vara att så att fördelaktigt säga från teknisk synpunkt söka ett särskilt koppla ihop skuldsaneringsinstitut med konkurs. Som har nämnts förut man i tycks

sou 1990:74 255

Danmark ha sett frågan närmast ur Vore det praktisk synvinkel. t.ex. inte bra om konkursförvaltaren samtidigt som fungerade god man åt gäldenären vid Och skulle man skuldsanering? möjligen minska kostnaderna för om man lät konkursutredskuldsanering ningen - helt eller delvis - utgöra rättens vid underlag prövningen av en ansökan om skuldsanering?

Vad gäller frågan om konkurstörvaltarens dubbelroll (jfr § 235 DKL) kan det ses som en fördel att en företrädare knappast för borgenärsintresset skall biträda gäldenären vid ansökan om skuldsanering. Även om motsättningen inte skall överbetonas, måste den tillmätas viss vikt (se även Munch s. 827 f).

Frågan om kostnadsvinster står att är inte helt lätt att göra besvara. Måste man anlita en särskild god man för att bistå gäldenären i skuldsaneringsärendet, bortfaller det allra mesta av den besparing som skulle kunna en direkt göras genom koppling till konkursförfarandet. Kungörelsekostnaderna som i uppstår skuldsaneringsärendet kan inte elimineras. Och utredningsvinsten som består i att man vid tillgodogör sig konkursutredningen prövningen av en ansökan om blir inte mindre skuldsanering för att man prövar denna i ett separat ärende. Härtill kommer att utredningen i ett ärende om inte är identisk med skuldsanering konkursutredningen. I det förra ärendet är det inte minst gäldenärens framtida förvärvsmöjligheter och förhållanden personliga som skall dessa saknar belysas; omständigheter regelmässigt betydelse i konkurs. Där har man snarare blicken vänd bakåt.

Det vill mot denna bakgrund synas som om några egentliga fördelar inte står att vinna med att den danska modellen kopiera såvitt avser skuldsanering i konkurs. Det återstår då att något beröra den tanken tyska på Restschuldbefreiung.

Det rör här inte om den sig angloamerikanska dischargemodellen. Gäldenären tänks skola avbetala de skulder som återstår efter konkursen under en tid av sju år, en Wohlverhaltensperiode, varefter denne genom beslut av domstol befrias från vad som då alltjämt är obetalt. Institutet skall vara avsett bara för den hederlige och rättskaffens gäldenären. Indikationer t.ex. på motsatsen, brott mot borgenärer eller bristande under konkursamarbetsvilja sen, skall utesluta skuldbefrielse. Man tänker att sig gäldenären under efter konkursen skall sjuårsperioden överlämna sina

256 sou 1990:74

(utmätningsbara) arbetsinkomster till en av domstolen utsedd god man, som sedan skall fördela beloppen proportionellt mellan de f.d. konkursborgenärerna. Det skall enligt förslaget ställas krav på att skaffar sig arbete e.d. , vid äventyr att skuldbefrielse gäldenären vagras.

Det är svårt att se att det har

västtyska reformförslaget några

omedelbara fördelar framför ett fristående skuldsaneringsförfarande av har förordat i det

den typ som utredningen föregående.

Även enligt det reformförslaget måste krävas viss

västtyska

efter konkursen, varför frågor om utseende

ytterligare utredning

av god man och om hur kostnaderna skall betalas inställer sig.

En slutsats av det anförda blir, att man vid en svensk reform bör undvika att konstruera någon särskild form av skuldsanering som är direkt knuten till konkurs. Hinder bör givetvis inte möta mot att en som har varit försatt i konkurs, därefter begär

fysisk person,

skuldsanering. Härvid kan man sarmolikt tillgodogöra sig åtskilligt av materialet i konkursärendet för att underlätta bedömningen i

och förbilliga handläggningen av skuldsaneringsärendet.

6.3.8 Förhållandet till annan lagstiftning

Av redogörelsen i avsnitt 3.2.4 framgår att nu gällande bestämmelser Qm den indirekta skattens område tar sikte på çgçrgifj på helt andra för än i indriv-

grunder eftergift gäldenärens trängmål Motsvarande gäller i fråga om arbetsgivaravgifningssituationen.

ter. Att dessa bestämmelser skall finnas kvar även om skuldsane-

ring införs är I fråga om direkt inkomst- och förmögentydligt. hetsskatt finns bestämmelser om eftergift för skattskyldiga inga

varför något inte

fysiska personer, lagtekniskt problem upp-

kommer här.

Det är bara och när det gäller fordringar som

på bötesområdet,

omfattas av avskrivningskungörelsen, som det finns eftergiftsbe-

stämmelser med ett som helt eller delvis

tillämpningsområde

sammanfaller med det som bör för skuldsanering. Frågan är

gälla

då om behovet av dessa bestämmelser faller bort om skuldsanering

införs och om det rentav skulle medföra några svårigheter att låta

bestämmelserna finnas kvar parallellt med skuldsaneringsinstitutet.

Ett skäl till att eftergift kan bli aktuell vid sidan om en möjlighet till är att det bara finns en enda eller skuldsanering borgenär, åtminstone bara en borgenär som har så stor fordran att den har någon egentlig betydelse för möjligheten att sanera gäldenärens ekonomi. skuldsanering framstår i den situationen som ett onödigt tidsödande och resurskrävande förfarande. Det är inte att ovanligt staten som borgenär i fråga om offentligrättsliga fordringar befinner sig i den nu beskrivna situationen.

Det som nu har sagts talar för att även sådana eftergiftsbestämmelser som tar sikte på indrivningssituationen bör få finnas kvar vid sidan om ett skuldsaneringsinstitut. Det talar också för att lagstiftningsarbetet i fråga om inte bör den skuldsanering påverka fortsatta av beredningen skatteindrivningsutredningens förslag.

I fråga om eftergiftsbestämmelser som inte alls har med indrivningssituationen att göra behövs inte någon särskild reglering av handläggningen hos de som har att eftermyndigheter pröva giftsfrågan. Handläggningen av eftergiftsärendet bör fortsätta oberoende av att fråga om har väckts. skuldsanering

En arman sak är om handläggningen av bör skuldsaneringsärendet påverkas av att det pågår prövning av en fråga om eftergift. Innehållet i ett beslut om kan vara beroende av om skuldsanering en viss fordran faller bort på grund av eller skall vara eftergift med och konkurrera om för Motsvarande utrymmet betalning. gäller det fallet att det pågår process om t.ex. nedsättning av en skönstaxering. Likabehandlingsprincipenvid skuldsanering medför att bestridda fordringar behandlas som obestridda. Det synes som en övervägande teoretisk huruvida en som överfråga gäldenär klagat en skönstaxering också önskar ansöka om skuldsanering. Några särskilda regler för detta fall - eller för eftergiftsfallet synes ej behövliga.

Prövningen av en fråga om eftergift på sociala grunder, t.ex. enligt bestämmelserna i eller avskrivbötesverkställighetslagen ningskungörelsen, bör vila i väntan på att en fråga om skuldsanering avgörs. Detta följer redan av att det annars skulle utföras dubbelarbete, men det kan också hävdas att en samlad lösning i form av skuldsanering bör ha företräde framför särlösningar beträffande vissa fordringar.

258 sou 1990:74

Ett skuldsaneringsinstitut ger anledning överväga även hur nytt skuldsanering förhåller sig till amlluaggeglgr. Vad först gäller regler om konkurs och ackord har i det föregående i flera sammanhang diskuterats beröringspunkter mellan de olika instituten. Som utredningen ser det ligger det närmast till hands att i en särskild skuldsaneringslag ta upp behövliga föreskrifter om förhållandet mellan skuldsanering och de två andra insolvensrättsliga förfarandena. En erinran om förekomsten av det nya skuldsane-

tydlighetens skull böra tas in i 1 § AckL. ringssystemet synes för

Någon motsvarande erinran behövs inte i KL.

En särskild fråga är, om tingsrätt bör åläggas en informationsplikt

i förhållande till en konkurssökande gäldenär på det viset att han

uppmanas att överväga att ansöka om skuldsanering. Utredningen har inte funnit det behövligt att lagfästa en sådan informations- Med till de som är knutna till

plikt. hänsyn rättsverkningar

konkursansökan det dessutom olämpligt att indirekt hindra synes en konkurs, om vars är Det

berättigande gäldenären övertygad. synes vara tillräckligt att vid utbildningen av berörda personalkate-

avsnitt erinra om vikten av att tingsrätten vid

gorier (se 6.4)

mottagande av en konkursansökan från en som kan

fysisk person, komma i fråga för skuldsanering, hör sig för om gäldenären kärmer till vad som gäller om skuldsanering. Självfallet bör

tingsrätten tillhandahålla blanketter för ansökan om skuldsanering och vid behov sända över en sådan till gäldenären.

Som utredningen senare skall utveckla anser utredningen inte att

skuldsanering bör förenas med regler om återvinning. I det sammanhanget uppkommer den speciella frågan om KL:s regler om fristdag bör ändras så att återvinningsfristen räknas även från

den dag då en gäldenär ansöker om skuldsanering. På denna punkt

får hänvisas till framställningen i inledningen till avsnitt 7.1.

Införandet av ett skuldsaneringsinstitut föranleder också över-

beträffande enskildheter i en del andra rättsliga regle-

väganden ringar, t.ex. reglerna om preskription av fordringar. Någon ändring torde inte behöva göras i preskriptionslagens (1981:130) bestämmelser om preskriptionsavbrott. Formuleringen i 5 § tredje

punkten att att borgenären väcker talan

preskription avbryts genom mot gäldenären eller armars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos eller i skiljeförfarande, exekutiv, myndighet

konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord täcker . .p ;.-

sou 1990:74

enligt förarbetena (prop. 1979/80:119 s. 96 f) bl.a. anmälan av en fordran efter kallelse okända på borgenärer. Om en borgenär enligt 21 § förslaget till

skuldsaneringslag anmäler sin fordran till

rätten bör det på motsvarande sätt uppfattas som en sådan rättslig

åtgärd varom förarbetena talar. Normalt bör om frågan preskriptionsavbrott inte vålla några problem vid skuldsanering, eftersom det ligger i gäldenärens intresse att ta med alla skulder i en ansökan om och skuldsanering därigenom erkärma fordringarnas existens. Möjligen kan man ställa om sig frågan regeln i 5 § första punkten om preskriptionsavbrott genom gäldenärens erkärmande av fordringen gentemot borgenären täcker också det fallet att gäldenären i samband med erkärmer skuldsanering fordringen. I § 241 Stk. l DKL har tagits med en föreskrift i saken. uttrycklig Utredningen har inte ansett detta behövligt.

Det finns särskilda bestämmelser om preskriptionstid för fordringar på till barn underhållsbidrag (se 7 kap. 9 § föräldrabalken). Det gäller en treårig preskriptionstid, men denna kan i vissa fall förlängas. Enligt 9 § andra stycket kan så ske om eller utmätningskonkursförfarande pågår vid treårstidens utgång. Enligt paragrafens tredje likställs med stycke utmätning och konkurs att ansökan om förordnande av god man AckL har inom enligt gjorts samma tid. I detta fall får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får inom fordringen krävas ut tre månader från det att ackordet skulle ha om fullgjorts. Reglerna förlängning av preskriptionstiden i ackordsfallet vilka är (till knutna också en bestämmelse om verkan av att sker utmätning eller konkursansökan inom görs tremånaderstiden) motiveras av särregleringen vid ackord av till möjligheterna utmätning på begäran av enskilda borgenärer (se 1978/79: 12 s. 407 ff och prop. 425). Liksom vid konkurs och skall således den underutmätning hållsberättigades fordran inte kunna medan preskriberas ett ackordsförfarande som till av syftar betalning fordringen pågår. Det vill synas som om motsvarande skäl föreligger beträffande förhållandena när ansökan om har skuldsanering gjorts resp. frågan om har skuldsanering avgjorts (se 20 § förslaget till

skuldsaneringslag). En följdändring bör därför i den aktuella

göras paragrafen.

260 sou 1990:74

Vad som har nu beträffande i föräld-

sagts preskriptionsreglerna

rabalken har sin även motsvarande i 6

tillämpning på regler kap.

10 § äktenskapsbalken såvitt avser underhållsbidrag mellan makar (jfr prop. 1978/79:12 s. 413 och 428). Även här bör en foljdändring göras.

I fråga om skattefordringar m.m. gäller som nämnts i avsnitt 3.2.4 den särskilda om av sådana

lagen (1982: 188) preskription

fordringar. Också i denna lag finns en bestämmelse om framskjutet preskriptionsinträde för den händelse god man enligt AckL förordnas innan den för skattefordringar 0.d. gällande femårstiden

gått ut, se 5 §. I detta fall preskriberas fordringen tidigast två år

efter av det kalenderår då förordnandet meddelades eller, utgången om ackord kommer till stånd, efter utgången av det kalenderår då ackordet skall vara fullgjort. Enligt andra

paragrafens stycke gäller dock inte regeln om förlängning av preskriptionstiden om god man

törordnas under tid då är förlängd på grund av

preskriptionstiden

särskilt beslut om (9 Med den inställ-

preskriptionsforlängning §).

ning som utredningen redovisat till frågan om skattefordringar m.m. bör omfattas av skuldsanering synes en följdändring böra göras även i 1982 års lag.

Att - utöver vad som om - får

skuldsanering sagts preskription

i skilda hänseenden beträffande rättsförhållanden på det

betydelse civilrättsliga fältet har berörts i olika sammanhang i utredningens

allmärma överväganden. Reglerna om s.k. anteciperad mora i 39 § köplagen (1905:38 s. l) - liksom motsvarande regel i förslaget

till ny köplag (se prop. 1988/89:76 s. 176 ff) - och 37 § kommis-

sionslagen (l914:45) torde inte behöva ändras, bl.a. eftersom de normalt insolvens. Annorlunda det

syftar på näringsidkares synes förhålla sig med den allmäima regeln om jämkning av skadestånd

i 6 2 § skadeståndslagen, vilken behandlats i avsnitt 6.3.3. kap. Med till vad som uttalats i förarbetena till regeln bör

hänsyn tas in en i den paragrafen till vad som lämpligen hänvisning

kommer att gälla beträffande skuldsanering.

Av brottsbalkens regler om brott mot borgenärer blir såväl ll kap.

1 § första stycket om oredlighet mot borgenärer som bestämmel-

serna i ll kap. 3 och 4 §§ om vårdslöshet mot borgenärer och marmamån mot borgenärer såvitt avser förhållandena

tillämpliga vid 11 1 § andra stycket bör ändras så att den skuldsanering. kap.

blir tillämplig även vid skuldsanering.

En särskild är i vad mån beslut rörande skuldsanering bör bli fråga föremål för registrering - utöver den diarieföring som sker hos den domstolen. Med till det skydd mot säraktiohandläggande hänsyn ner från sida som enligt förslaget till skuldsaneborgenäremas ringslag bör inträda i och med ett beslut att inleda skuldsanering är det att beslutet registreras i utsökningsregistret. Bara nödvändigt på det sättet kan man motverka att exekutiva åtgärder felaktigt vidtas under av en ansökan om skuldsanering. En handläggningen är av också från en arman synpunkt, registrering betydelse med tanke att kronofogdemyndighet i fråga om vissa nämligen på fordringar kan besluta om eftergift. Det sagda bör offentligrättsliga föranleda ändring i bl.a. 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617).

Även i (1973:1173) bör göras en ändring kreditupplysningslagen så att det att får innehålla uppgift även framgår personupplysning om som lett till inledande av skuldsanering betalningsförsummelse (se 7 §).

6.4 Reformens genomförande

har i avsnitt 6.3.6 uppehållit sig vid frågan om kost- Utredningen naderna för av en skuldsaneringsreform av det slag genomförandet förordar. Som framgår av vad som anförts där låter utredningen de exakta kostnaderna för t.ex. handläggning av sig tingsrätternas inte beräknas på förhand, eftersom man skuldsaneringsärenden saknar säkra för en sådan beräkning. Ett mer utgångspunkter för en ekonomisk kalkyl lär knappast tillförlitligt underlag förrän eller några år förflutit från reforrnens föreligga något ikraftträdande. Vid av kostnaderna för en reform beräkningen måste tas också till det behov av utbildning och informahänsyn tion som kommer att Det är att kurser bör föreligga. uppenbart anordnas för vid berörda myndigheter. Behovet av tjänstemän inte den personal på tingsrättema som skall utbildning gäller _bara - liksom motsvarande personalhandlägga skuldsaneringsärenden hovrätterna - utan också de handläggargrupper på det kategorier på exekutiva och sociala området som kommer att få kontakt med ärendena. Härutöver bör i form inforlämplig spridas behövlig mation om vad skuldsanering innebär för enskilda personer (jfr vad som under 27 § till skuldsaneringslag). Det sägs förslaget att en folder eller bör utarbetas och betyder exempelvis broschyr tillhandahållas hos bl.a. berörda offentliga organ. Utarbetandet av

262 sou 1990:74

ett sådant informationsmaterial bör lämpligen anförtros de centrala myndigheter inom vilkas verksamhetsområden handläggningen av skuldsaneringsärenden främst faller, dvs. domstolsverket, riksskatteverket och socialstyrelsen.

Det kan diskuteras om det härutöver bör utarbetas någon form av allmärma råd för hanteringen av skuldsaneringsärenden hos domstolarna. Utredningen har inte funnit detta vara nödvändigt, åtminstone inte i det inledande skedet av reformens genomförande. skuldsanering förutsätter en individuell behandling av varje ärende, där tingsrätten har att ta ställning till alla föreliggande uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden liksom till hans förslag till hur skulderna skall saneras. Det innebär att man inte kan ställa viss upp exempelvis någon allmängiltig nivå för skuldernas storlek. Inte heller beträffande skuldernas art kan man alltid utgå från att t.ex. förekomsten av vissa slag av skulder utesluter skuldsanering. Och gäldenärens skuldavvecklingsförslag kan inte heller förutsättas ligga på någon speciell nivå för att bli godtaget, utan även denna måste fråga bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Med hänsyn till de förberedelser som behövs inför genomförandet av en - inkl. utarbetandet av skuldsaneringsreform behövliga - anser att ikraftträdandet verkställighetsföreskrifter utredningen av en reform inte kan ske än under 1992. tidigare

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till

skuldsaneringslag

Utredningen har i det föregående kommit fram till att ett särskilt skuldsaneringsinstitut bör införas i svensk lag. Regleringen av det nya institutet bör vara fristående från ackord och konkurs (se avsnitt 6.3.1 och 6.3.7). Utredningen föreslår således inte någon sådan form för skuldbefrielse (discharge) vid konkurs som förekommer i angloamerikansk rätt.

Vad som bör regleras i en skuldsaneringslag har i stora drag behandlats redan i allmärma Utöver utredningens överväganden. bestämmelser om förhållandet till ackord och konkurs samt till särskilda föreskrifter om eftergift av offentligrättsliga fordringar 0.d. krävs regler om dels villkoren ñr dels skuldsanering, förfarandet hos I det förra prövningsmyndigheten (tingsrätten). hänseendet är det framför allt personkretsen och skuldsituationen som måste preciseras. I det senare hänseendet behövs regler om själva ansökan om skuldsanering, prövningen av om skuldsanering skall inledas och avgörandet av frågan om skuldsanering skall medges. Nära samband med den frågan har spörsmålen vilka rättsverkningar som skall knytas till ett beslut om skuldsanering och vad som skall gälla om möjligheterna till och omprövning överklagande av beslutet. Vad gäller regleringen av förfarandet har utredningen i avsnitt 6.3.5 intagit den ståndpunkten att detta bör följa ärendelagen med de tillägg och avvikelser som behövs för sammanhanget eller på grund av de speciella förhållandena vid skuldsanering.

Man kan givetvis fråga om en med nu beskrivet sig lagreglering innehåll är tillräcklig för att besvara alla väsentliga problem som uppkommer i sammanhanget. En som kan fråga förtjäna uppmärksamhet är t.ex. om en skuldsaneringslag bör innehålla bestämmelser om återvinning. Den danska lagregleringen rymmer regler

264 sou 1990:74

härom (§§ 221-224 DKL). Vid tillkomsten av AckL ansågs det som en viktig att denna lag innehåller om nyhet regler återvinning vid offentligt ackord (jfr prop. 1970:136 s. 79 ff och Walin- Gregow, Ackordslagen m.m., 1972, s. 13, 17 och 59 ff).

De som ligger bakom reglerna om i konkurs syften återvinning och vid offentligt ackord - att hindra kapplöpningen borgenärerna emellan och illojala förfaranden från sida gäldenärens gör sig inte gällande på samma sätt vid Som har utvecklats skuldsanering. i avsnitt 6.3.1 och 6.3.7 fimis det viktiga skillnader mellan ett sådant institut och de övriga två insolvensrättsliga förfarandena. Medan skuldsaneringen tar sikte på gäldenärens framtida inkomster och tillgångar och hans möjligheter att göra rätt för sig på sikt, är konkursen inriktad på den egendom gäldenären har vid konkursutbrottet och möjligheterna att komma åt otillbörliga rättshandlingar som gäldenären företagit närmast före den tidpunkten. Även om denna skillnad inte är så framträdande beträffande offentligt ackord, är med det förfarandet också ett annat än med syftet skuldsanering. Som har påpekats tidigare bör skuldsanering för övrigt i vissa fall kunna innebära att skulderna helt bortfaller. Det är alltså inte minst i situationer då gäldenären saknar utmätningsbar egendom som skuldsanering kan vara ett lämpligt sätt att klara upp dennes förhållande till borgenärskretsen. Det som har anförts nu talar med viss mot ett att skulle styrka antagande återvinning ha samma betydelse som vid konkurs och offentligt ackord.

Det finns även andra skäl som pekar i samma riktning. Om skuldsanering slculle komma att begäras av som förfarit gäldenärer illojalt mot borgenärerna t.ex. på det viset att de före ansökningen formellt överlåtit sin egendom till tredje man är den mest ändamålsenliga lösningen att vägra skuldsanering. Skulle det i efterhand visa att en om sig gäldenären grundat begäran skuldsanering på vilseledande upplysningar om sin ekonomi, bör vidare ett beslut om skuldsanering kunna rivas upp. Förfarandet vid skuldsanering bör vara snabbt, enkelt och Det rimmar illa med en sådan billigt. strävan att förena förfarandet med den risk för tidsutdräkt och dryga rättegångskostnader som lätt kan följa med en talan om återvinning. Även önskemålet att undvika en egentlig bobehandling vid skuldsanering talar mot att kombinera det förfarandet med återvinning. Till det nu kommer att vad sagda enligt utredningen inhämtat återvinning inte fått någon större praktisk betydelse vid

sou 1990:74 265

tillämpningen av det danska skuldsaneringssystemet (se avsnitt 4.1.1.8).

Med till det anförda menar utredningen att man bör avstå hänsyn från att i en svensk ta med bestämmelser om skuldsaneringslag återvinning. En särskild i sammanhanget är, om KL:s regler fråga om fristdag (4 kap. 2 §) bör ändras på så sätt att återvinningsfristen räknas även från den dag då en gäldenär ansöker om hos med sådan innebörd finns i skuldsanering tingsrätten. Regler DKL (§ l), se det danska betänkandet s. 117 ff. Det torde vara ändamålsenligt att ändra KL på denna punkt med tanke på återvinning i konkurs och ackord. Motsvarande ändring bör göras i 117 om Däremot det § lagen (1927:77) försäkringsavtal. synes att i förevarande sammanhang ändra i 3 § lösöreköpslaobehövligt gen (1845:50 s. 1).

Termen förekommer inte i svenskt lagspråk. skuldsanering idag Det har emellertid ett egenvärde att använda en ny term för detta institut. Man bör undvika sådana begrepp som exempelvis avskrivning som idag förekommer i bl.a. skatterättsliga författningar. Avskrivning av en skattefordran betyder inte att denna faller bort, endast att indrivningen av den upphör. Som har framhållits tidigare är skuldsaneringen en av offentlig myndighet beslutad av hans nedsättning gäldenärens fordringar varigenom helt eller delvis upphör eller med andra ord ett betalningsansvar Ett alternativt skulle möjligen kunna slags tvångseftergift. begrepp vara skuldaweckling eller skuldreglering. I jämförelse med dessa har termen skuldsanering de fördelarna att den anknyter till den danska motsvarigheten och ger en antydan om att förfarandet även skall verka i rehabiliterande riktning (det latinska ordet sanus = frisk).

av sig i viss mån själv. Det Dispositionen skuldsaneringslagen ger att inleda den med vissa allmärma bestämmelser om synes lämpligt hur förhåller sig till konkurs och ackord skuldsaneringsinstitutet och vad skuldsanering väsentligen går ut på (l-5 §§). Härefter bör villkoren för skuldsanering preciseras (6-10 §§). Förfarandereglerna bör delas upp så att det klart framgår vilka olika led som finns i förfarandet. Först kommer sålunda regler om ansökan om skuldsanering (11-14 §§), sedan regler om inledande av skuldsanering (15-22 §§) och därefter regler om beslut om skuldsanering (23-29 §§). Lagen avslutas med bestämmelser om omprövning av

266 sou 1990:74

beslut om skuldsanering (30 och 31 §§) och särskilda bestämrnel-

ser om överklagande av rättens beslut, m.m. (32-35 §§).

Allmänna bestämmelser

1 §

I paragrafens första stycke, vilket anger lagens tillämpningsom-

råde, utsägs att en gäldenär som är på obestånd (insolvent) kan hos rätten ansöka om skuldsanering i enlighet med bestämmelserna i lagen. Bestämmelsen klargör till en början att ansökan kan göras endast av gäldenären. I fråga om skälen härför hänvisas till vad

som anförts i avsnitt 6.3.5. Vidare framgår att lagen gäller endast

insolventa gäldenärer. I 7 § ställs som villkor för skuldsanering även upp kravet att kommer att bestå under

betalningsoförmågan

överskådlig tid. I motsats till konkurs skall alltså vid skuldsanering tillämpas ett kvalificerat insolvenskriterium (se avsnitt 6.1 och 6.3.3). Det har synts lämpligt att inte belasta lagens inledande paragraf med denna precisering utan låta samtliga materiella villkor för skuldsanering återfinnas i ett sammanhang. Av första framgår slutligen att ansökan hos rätten. Vilken

stycket görs

tingsrätt som är behörig anges i ll §.

Andra stycket innehåller en erinran om att det finns särskilda

bestämmelser om ackord och konkurs, dvs. AckL och KL. Regeln

har synts nödvändig även därför att dessa insolvensrättsliga institut

på sitt sätt innebär en sorts sanering av gäldenärens skulder.

Vid ackord inleds förfarandet ofta med att gäldenären begär förordnande av en god man för utredning och förhandling med borge-

närerna om ackord. Till förordnande av god man är knutet vissa rättsverkningar såvitt avser utmätning (10 § AckL). Någon mot-

svarande verkan är inte förenad med en ansökan om skuldsanering, se vidare under 20 §. Frågan hur ett godmansförordnande

enligt AckL förhåller sig till en ansökan om skuldsanering tar utredningen upp under 4 §.

2 §

Enligt första stycket kommer skuldsanering till stånd genom beslut

av rätten. Bestämmelsen till att klargöra ett grundläggande

syftar

drag i att detta institut - i motsats till

skuldsanering, nämligen

ackord (jfr l § första stycket AckL) - inte skall ses som en

ekonomisk uppgörelse mellan en insolvent och hans gäldenär borgenärer utan som en som skuldaweckling sker efter en prövning av en som ett led i

myndighet myndighetsutövning. Beslu-

tanderätten ligger uteslutande hos domstolen. Detta innebär inte att

borgenärernas inställning skulle vara av underordnad betydelse. Som utredningen har framhållit avsnitt tidigare (se 6.3.3) bör borgenärernas syn på gäldenärens begäran om tillskuldsanering mätas vikt i flera hänseenden. Genom olika bestämmelser i lagen har därför sörjts för att borgenärerna underrättas om när skuldsanering inleds och får tillfälle att fram sina i lägga synpunkter ärendet, se vidare under 21 och 24 §§.

Andra sammanfattar vad stycket skuldsanering går ut på. Enligt första meningen innebär ett beslut om att skuldsanering gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för av sina skulder. betalningen Till denna bestämmelse har i andra meningen fogats att - om - det skall anges när och hur återstoden skulderna nedsätts skall

betalas. Bestämmelserna är av karaktär 1 övergripande (jfr kap. 1 § KL) och preciseras genom 27 och 28 §§, till vilka här får

hänvisas. Utredningen erinrar om att bestämmelserna enbart gäller gäldenärens betalningsansvar, inte t.ex. en borgensmans ansvar för gäldenärens skuld.

Den motsvarande danska bestämmelsen har väsent- (§ 198 DKL) ligen samma innehåll som andra Det stycket. förtjänar påpekas att det i den danska lagtexten talas om att kan gäldsanering gå ut på bortfall eller av nedsättning gäldenärens förpliktelser och att det i samband härmed kan beslutas om uppskov med och avbetalning av återstoden. Motiven till § 198 DKL klart vid ger emellertid handen att man inte menat att bestämmelsen är fakultativ det på viset att gäldsanering också kan ha arman någon innebörd, t.ex. avse ett rent moratorium (se det danska betänkandet s. 135 f). Utredningen har för sin del anslutit till detta sig synsätt. För svensk del har behov inte till känna något gett sig av att i form av skuldsanering i det offentligas regi meddela beslut som avser enbart 11 betalningsanstånd (jfr § fjärde stycket AckL). En gäldenär som vill förhandla med härom borgenärerna synes liksom för närvarande böra välja ackordsvägen.

Andra att rätten kan stycket klargör gå gäldenären till mötes endast delvis. Att detta i vissa fall bör vara har möjligt utredningen

268 sou 1990:74

utvecklat i avsnitt 6.3.3 och 6.3.5. Som framgår av redogörelsen för det danska avsnitt 4.1.1.3 och

gäldsaneringsinstitutet (se 4.1.1.4) har ett vid tillämpning av de danska reglerna typfall

ansetts vara att en tidigare som rörelsens

näringsidkare genom

sammanbrott och konkurs ådragit sig en stor restskuld påföljande skall kunna få skuldsanering till stånd åtminstone beträffande den som härrör från den upphörda rörelsen. Också för skuldsättning

svensk del är det vid tvekan om utredningsmaterialet ger stöd för att sätta ned samtliga skulder en lämplig utväg att begränsa ett

till en kvarvarande restskuld från en tidigare

skuldsaneringsbeslut

konkurs. Tidsavståndet till konkursen och restskuldens storlek kan i sådana fall starka belägg för att orsaken till gäldenärens utgöra betalningsoförmåga under överskådlig tid väsentligen är att söka i det förhållandet att han inte förmår göra sig kvitt den kvarvarande skulden.

En arman situation där partiell skuldbefrielse kan tänkas bli aktuell är att varit ägare till en fastighet, vilken på grund av gäldenären gäldenärens insolvens sålts exekutivt till ett pris väsentligt under-

summan av de fordringar som varit förenade med panträtt stigande

sker

i fastigheten (jfr 8 § andra stycket). Årligen IOO-tals exeku-

tiva och åtskilliga av dessa resulterar i ett fastighetsförsäljningar som är avsevärt lägre än fastighetens marknadsvärde. Framför pris allt i fall då den uppnådda köpeskillingen t.o.m understiger vad har betalt för kan restskulden fastigköparen själv fastigheten på hetsbelåningen bli en tung börda för gäldenären. Om det framgår att han gjort vad han kunnat för att fullgöra sina förpliktelser, kan

en lösning av dilemma vara att restskulden från fastig-

gäldenärens

sätts ned eller helt faller bort även det nya

hetsförsäljningen (jfr

franska se avsnitt

skuldsaneringsförfarandet, 4.2.3.2).

3§

förhållandet mellan en ansökan om skuldsane-

Paragrafen reglerar

och ett beslut att försätta gäldenären i konkurs. I avsnitt 6.3.1

ring

och 6.3.7 har konstaterat att det inte bör komma i utredningen fråga att låta en ansökan om skuldsanering utgöra hinder mot

konkurs. Av utredningens allmänna överväganden framgår också

att ett ärende om skuldsanering inte bör fortgå under konkurs. Något behov av att vilandeförklara skuldsaneringsärendet synes inte finnas, utan frågan om skuldsanering får vid behov tas upp på avslutande. I enlighet härmed anges i 3 § att nytt efter konkursens

ett konkursbeslut medför att en av gäldenären dessförinnan gjord

ansökan om skuldsanering förfaller.

Skulle ha fortskridit så långt att rätten

skuldsaneringsärendet

förordnat om inledande av skuldsanering (se 19 § andra stycket), får 3 § den verkan att det temporära hinder mot exekutiva åtgärder som förordnandet innebär (se 20 §) också upphör. Underrättelse härom bör lämnas till Beträffande utmätning

utsökningsregistret.

vid konkurs vad som är föreskrivet därom i 3 kap. 7 och 8

gäller

§§ KL.

Att ansökan om skuldsanering förfaller för den

gäldenärens

händelse att han försätts i konkurs inte att det utrednings-

betyder

arbete som ner ärendet är förgäves. Har t.ex. god man lagts på och denne ekonomiska situa-

förordnats gått igenom gäldenärens

tion kan det sålunda arbetet komma konkursut-

nerlagda givetvis

till Det är inte heller uteslutet att det i det redningen godo. enskilda fallet skulle kunna visa vara att den gode

sig lämpligt

mannen utses till förvaltare i konkursen. Gode mannen har självfallet rätt till för sitt arbete, även om gäldenärens ersättning ansökan om skuldsanering förfaller enligt 3 § (se 32 §).

Av 3 § att rätten - om gäldenären ansöker om skuldsanering följer

medan han är försatt i konkurs - inte skall ta upp ansökan till

prövning.

4§

I om förhållandet mellan en ansökan om

paragrafen upptas regler

och ackord. Beträffande motiven för

skuldsanering offentligt

hänvisas till vad som anförts i avsnitt 6.3.7.

reglerna

Det att rör den situationen att rätten

förtjänar påpekas paragrafen efter det att ansökt om skuldsanering tar upp en gäldenären

ansökan om om ackord (se 25 § AckL). Som förhandling offentligt

har nämnts under 1 § reglerar lagen inte hur ett godmansför-

ordnande AckL förhåller till en ansökan om

enligt 2§ sig

behov av regel härom inte skuldsanering. Något någon synes Det får betraktas som mindre sannolikt att det i ett

föreligga.

fall kan vara mera förenligt med intresse att

särskilt gäldenärens

söka träffa en med borgenärerna i form av ackord än

uppgörelse

att en redan ansökan om skuldsanering. Skulle

fullföja gjord

270 sou 1990:74

gäldenären - efter det att han påkallat - få bifall till skuldsanering en begäran om godmansförordnande AckL inträder det enligt skydd mot säraktioner som är föreskrivet i 10 § AckL. Under den tvåmånadersfrist som gäller 8 § AckL kan enligt följaktligen gäldenären erhålla en förmånligare i om ställning fråga skydd mot utmätning än som skulle blivit fallet om han enbart fullföljt skuldsaneringsärendet. Se vidare under 20 §.

5§

Enligt paragrafen behöver vid prövning av en ansökan om skuldsanering hänsyn inte tas till sådana föreskrifter i någon annan författning enligt vilka någon fordran mot kan gäldenären efterges eller sättas ned. Bakgrunden till vilken har bestämmelsen, en motsvarighet i § 197 Stk. 2 DKL, har angetts i dels avsnitt 6.3.8 såvitt avser bestämmelser om av eftergift offentligrättsliga fordringar, dels avsnitt 6.2 och 6.3.3 såvitt avser bestämmelser om och nedsättning avskrivning av fordringar på återbetalningspliktiga studiemedel (studielån). Beträffande innebörden av 5 § bör ytterligare framhållas följande.

Uttrycket annan författning täcker alla slag av författningar där någon eftergiftsbestämmelse finns intagen. Utöver de regler om eftergift som redovisats i avsnitt 3.2.4 och 3.2.5 kan erinras om bestämmelsen i 18 § lagen (1964:143) om bidragsförskott. Enligt denna får besluta försäkringskassan att återkrav mot den underhållsskyldige för det allmännas skall helt räkning efterges eller delvis. Domstolen är vid inte bunden skuldsanering av förutsättningarna för eftergift i nämnda bestämmelse.

När det i 5 § sägs att rätten inte behöver ta till hänsyn speciella eftergiftsregler beror det främst på att förhållandena ibland kan vara sådana att rätten varken kan eller bör bortse från dessa regler. I avsnitt 6.3.3 har närmare berörts hur exempelvis frågan rätten bör ställa sig till icke förfallen del av ett studielån. Ett annat exempel är att en om myndighet tagit upp en fråga eftergift enligt någon skatteförfattning och avser att meddela beslut i saken inom en nära framtid. För såväl som gäldenären borgenärskollektivet kan det i ett sådant fall vara fördelaktigt att avvakta myndighetens beslut innan rätten tar i ställning skuldsaneringsärendet.

Det bör å andra sidan betonas, att rätten sett inte är principiellt bunden av speciella Den att eftergiftsregler. omständigheten gäldenären kan få en viss skuld nedsatt en i en enligt regel specialförfattning skall alltså normalt inte inverka på rättens bedömning av frågan om bör skuldsanering medges.

Villkor för skuldsanering

6 §

I paragrafens första stycke anges vissa villkor grundläggande beträffande gäldenärens person som måste vara för att uppfyllda ett beslut om skuldsanering skall kunna meddelas.

Gäldenären måste för det första ha hemvist i Sverige. Gäldenärens nationalitet spelar i och för sig inte roll för hans någon behörighet att ansöka om En fast till landet är skuldsanering. anknytning emellertid Det kan därför förekomma situationer nödvändig. där gäldenärens utländska härkomst får vid betydelse prövningen enligt 7 § av en ansökan om skuldsanering.

Begreppet hemvist får vid av denna anses tillämpningen lag närmast även ll 10 åsyfta mantalsskrivningsorten (se § samt kap. 1 § RB). Detta betyder exempelvis att en utländsk medborgare som flyttar till Sverige för att få en eller tidsbegränsad anställning genomgå studier kan tillhöra den kategori som i och för kan sig komma i för Det måste emellertid beaktas fråga skuldsanering. att det inte är någon större med att en ansökan som mening pröva kommer från en sådan person, om hans skulder i allt väsentligt härrör från tidigare verksamhet i utlandet och han där har tillgångar och eventuellt också ett andra hemvist. Vid den allmärma skälighetsbedömningen som sker i med 7 § enlighet måste hänsyn tas till sådana Därvid måste även omständigheter. vägas in att ett svenskt beslut om skuldsanering saknar rättsverkan utanför landets gränser. Det finns också anledning uppmärksamma den situationen att en redan överskuldsatt utländsk medborgare utan något sådant som en syfte sagts nyss (för tidsbegränsad anställning etc.) bosätter sig i Sverige och under den tiden ådrar sig vissa skulder här samt ansöker om med hänskuldsanering visning inte minst till de tidigare skulderna. I ett sådant fall bör inte ett skuldsaneringsförfarande inledas.

272 sou 1990:74

Utöver hemvistkravet i första att

anges paragrafens stycke skuldsanering får medges endast gäldenär som är fysisk person och inte driver ng (se avsnitt 6.3.2). Termen som ingsvgrksmhçt

bör därvid, liksom är fallet enligt bl.a. förarbetena näringsidkare till (1975: 1418; se prop. 1970:57 s. 90 och marknadsföringslagen 1975/76:34 s. 126), fattas i vidsträckt mening och omfatta prop var och en som driver verksamhet av ekonomisk art.

yrkesmässigt

Samma av återfinns även i för-

tolkning näringsidkarbegreppet

arbetena till om avtalsvillkor mellan näringslagen (1984:292)

idkare (se prop. 1983/84:92 s. 15f). Regeln om att en person som driver näringsverksamhet inte skall kunna beviljas skuldsanering

måste strikt. Som framhållits i avsnitt 6.3.2 bör skuldsatillämpas inte kunna ens för personer som på deltid eller i nering beviljas

utövar näringsverksamhet. Var mycket begränsad omfattning

för B1.a.

gränsen skall dras blir ytterst en fråga rättstillämpningen.

kommer i betraktande en sådan omständighet som om bokförings- Det innebär att som faller

plikt föreligger. sagda gäldenärer utanför lagens tillämpningsområde har att använda sig av sedvanliga former för skuldaweckling, exempelvis ackord.

i ett rörelsedrivande handelsbolag utgör hinder för att

Delägarskap

erhålla Bolagsmannens ansvar för bolagets förskuldsanering. 2 20 om handelsbolag

pliktelser enligt kap. § lagen (1980:1102)

och enkla låter - sett - inte

bolag sig insolvensrättsligt särskilja

från hans skulder. Likvidation av sådana bolag kan alltså övriga inte ske inom skuldsaneringslagens ram. För att en delägare skall kunna komma i fråga för skuldsanering krävs att bolaget upplösts

eller att utträtt ur bolaget och att det följaktligen rör sig gäldenären

om ett kvardröjande, ansvar. Som även frarnhållits i

personligt

avsnitt 6.3.2 finns det inte något formellt hinder för en f.d. att ansöka om skuldsanering.

näringsidkare

En särskild är hur skall beträffande en

fråga lagen tillämpas som formellt faller utanför näringsidkarkretsen men där gäldenär det genom skuldsättningens art och gäldenärens anställningsför-

hållande framgår att han i är att betrakta som näringsid-

praktiken

ehuru verksamheten kanske formellt drivs av hustrun eller kare, arman närstående. Den anförda situationen omfattas någon inte av denna Däremot ligger det helt i linje

visserligen paragraf.

med att en sådan gäldenär avskärs från möjligheten att

lagens syfte

erhålla skuldsanering. Därför bör en sådan ansökan som regel

sou 1990:74 273

avslås vid den särskilda skälighetsbedömning som skall ske enligt 7 §.

Beträffande gruppen f.d. näringsidkare innehåller andra stygkçt en inskränkning av möjligheten att erhålla skuldsanering. Har gäldenären under de senaste fem åren före ansökan om skuldsanering meddelats näringsförbud får, som framhållits i avsnitt 6.3.2, skuldsanering inte medges. Något undantag gäller däremot inte enligt 6 § ñr det fallet att någon dömts för ekonomisk brottslighet utan att ha meddelats näringsförbud (se vidare under 7 §).

Som utredningen framhållit i sin allmärma överväganden bör skuldsanering som regel kunna medges en gäldenär endast en gång under hans livstid. har dock inte kunnat bortse från Utredningen att det kan förekomma vissa speciella situationer där det trots allt framstår som godtagbart att ånyo pröva en ansökan från en gäldenär som redan medgetts skuldsanering vid ett tillfälle. I paragrafen har öppnats en sådan möjlighet, dock endast för det fall synnerliga skäl för en ny prövning kan anses föreligga. En sådan situation kan vara att gäldenären i yngre år fått sina skulder sanerade och efter lång tid oförskyllt på nytt hamnar i en långvarig obeståndssituation, t.ex. på grund av långvarig sjukdom, förtidseller iråkad arbetslöshet. Vid den som pensionering prövning bör särskild vikt föregår ett nytt beslut om skuldsanering läggas vid huruvida sina förpliktelser enligt det gäldenären uppfyllt tidigare skuldsaneringsbeslutet.

Av 12 att redan i sin ansökan skall lämna § framgår gäldenären sådana uppgifter som är av betydelse för rättens prövning av frågan om skuldsanering skall inledas. En sådan viktig uppgift är huruvida gäldenären redan erhållit skuldsanering. tidigare

7§

första ställer grundläggande förutsätt- Paragrafens stycke upp två som båda måste vara för att en ansökan om ningar, uppfyllda, skall kunna bifallas. I första fastslås vilken skuldsanering punkten som skall medan det av andra insolvensrättslig bedömning göras, att det för bifall till ansökan dessutom krävs punkten framgår särskilda skäl med till och ekonohänsyn gäldenärens personliga miska förhållanden.

274 sou 1990:74

Redan i 1 § utsågs att bara en gäldenär som är på obestånd (insolvent) kan ansöka om Det skuldsanering. obeståndsbegrepp som därvid avses är detsamma som förekommer i l 2 § KL. kap. Det insolvensbegrepp som används i 7 § utgår emellertid från en mer långsiktig prognos beträffande gäldenärens betalningsförmåga. Som uttalats i avsnitt 6.1 och 6.3.3 skall vid skuldsanering tillämpas ett kvalificerat igolvenskriterium, innebärande att betalningsoförmågan skall bedömas bli bestående under överskådlig tid.

Begreppet obestånd är en inkörsport för åtskillig reglering när det gäller samhälleliga ingripanden i förhållandet mellan en gäldenär och hans borgenärer. KL:s formel för att ange vad som menas med obestånd ett krav att rymmer uttryckligt på betalningsoförmågan inte är tillfällig. Detta led i beskrivningen av vad som avses med obestånd fördes in i lagtexten vid 1975 års reform men ansågs inte innefatta någon saklig i förhållande till vad ändring som gällde förut (se 1975:6 s. 72 och även Welamprop. 116; jfr son, Konkursrätt, 1961, s. 49).

I lagberedningens betänkande (SOU 1970:75) Utsökningsrätt X, vilket låg till grund för prop. 1975:6, gjordes vissa uttalanden på nu berörda punkt (se betänkandet s. framhöll att 75). Beredningen det inte ansetts lämpligt att ange någon bestämd tid som förutsättning för att betalningsoförmågan skall anses endast tillfällig. Saken får - fortsatte beredningen - bedömas efter de föreliggande omständigheterna i det särskilda fallet. Bl.a. får beaktas vad som är brukligt inom den bransch som gäldenärens verksamhet tillhör, t.ex. om verksamheten är mycket säsongsbetonad. Med till hänsyn borgenärernas intressen bör emellertid någon tids belängre talningsoförmåga inte godtas. Ett fall då kan betalningsoförmågan anses tillfällig föreligger, när i och för gäldenärens tillgångar sig räcker till av skulderna men det tar en viss tid att betalning realisera vad som behövs eller en lantbrukare behöver avvakta förestående skörd för att kunna betala aktuella skulder. Beredningen tillade att det bör ankomma att på gäldenären framlägga skäl som gör att hans kan anses endast tillfälbetalningsoförmåga lig.

De nu återgivna motivuttalandena lämnades oemotsagda av chefen för justitiedepartementet vid 1975 års reform (se 1975:6 prop. s. 116). De återkommer även i Walin-Palmérs kommentar till KL

sou 1990:74 275

(s. 12). Man kan därför med visst fog hävda att de ger åt uttryck gällande rätts ståndpunkt (se även Welarnson, Konkurs, 8 uppl. 1988, s. 20). Det insolvenskriterium som används beträffande skuldsanering är detsamma men med den kvalifikatiouttryckliga nen att betalningsoförmågan skall förväntas bestå under en längre tid. Det krävs således dels att gäldenären är insolvent i vanlig mening, dels att insolvensen kan förväntas bestå under överskådlig tid. Det sist nämnda innebär att kan antas betalningsoförmågan vara - om än inte permanent - så bestående i ett längre tidsperspektiv (fem - tio år).

Det finns ett antal där av i typfall inslaget varaktighet betalningsoförmågan framträder klart. Sålunda kan erinras om situationer där gäldenären blivit långvarigt sjuk eller handikappad eller t.0.m. förtidspensionerad eller där han vid högre ålder nödgats upphöra med en av vikande I näringsverksamhet på grund konjunkturer. åtskilliga fall av sådant slag torde det utan alltför ingående utredning stå klart, att gäldenärens betalningsoförmåga är så gott som Skillnaden mellan KL:s och permanent. insolvensbegrepp skuldsaneringslagens kvalificerade obeståndskriterium är då tydlig.

I andra fall kan det ställa sig något svårare att bedöma betalningsoförmågans varaktighet. Det gäller bl.a. den kategori gäldenärer som i rätt unga år - t.ex. i 25-årsåldern genom överkonsumtion och dåliga begrepp i övrigt om vad kreditåtaganden innebär blivit så skuldsatta att de inte kan betala sin gäld. Det krävs i allmänhet inte någon närmare utredning för att slå fast att en sådan gäldenär är insolvent. Bedömningen så långt bör kunna göras med samma grad av säkerhet som kännetecknar ett rättens beslut om någons försättande i konkurs. Men det ställer sig svårare att bedöma betalningsoförmágans varaktighet. Som följer av det som sagts nyss måste den period som skall bedömas täcka inte bara ett par år utan en längre tidsrymd. Man får därför göra en prognos beträffande gäldenärens förvärvsförmåga med utgångspunkt i vad som upplyses om hans och möjligheter till ökade yrkesutbildning arbetsinkomster. För det fall arbetar endast deltid trots gäldenären att full förvärvsförmåga föreligger bör prognosen bygga på en inkomst motsvarande heltidsarbete. Endast om medicinska eller sociala skäl hinder i bör rätten tungt vägande lägger vägen bygga sin prognos på en lägre inkomst. En näraliggande situation är att en högutbildad gäldenär frivilligt valt ett arbete som inte fullt motsvarar utbildningen, vilket medför att han får en lägre lön än

276 sou 1990:74

han hade kunnat skaffa sig. Även i ett sådant fall menar utatt prognosen bör på den inkomst som en anställ-

redningen bygga

i nivå med utbildningen kan ge. Särskilt för det fall studielån ning för den högre utbildningen ingår i den av gäldenären åberopade skuldbördan skulle skuldsanering armars te sig stötande. Rättens denna bedömning av en persons förvärvsförmåga uppvisar på likheter med den bedömning som görs vid fastställande av

punkt

underhållsbidrag till barn.

Även en gäldenärs att komma ur sin insolvenssituation

möjligheter

skaffa trots att genom att sig en ny kredit måste beaktas av rätten, denna i kan te sig något orealistisk. En inte möjlighet praktiken helt ovanlig situation kan vara att rätten bedömer att en om-

av krediter är en tillräcklig åtgärd för att en

läggning gäldenärens varaktig insolvens skall undvikas. I ett sådant fall kan det kvalificerade insolvenskriteriet inte anses Det kan det sagda till

uppfyllt.

trots finnas situationer där klart för

prognosen ger uttryck

slutsatsen att även en rätt ung gäldenär är att bedöma som insolvent för tid. Huruvida kan medges

överskådlig skuldsanering

blir då beroende av den som i övrigt skall

skälighetsbedömning

ske. Här kommer t.ex. sådana som hur skulderna

frågor upp-

kommit in i bilden.

av om en insolvens kommer att bestå

Bedömningen gäldenärs

under överskådlig tid kan ibland underlättas av en tillbakablick. Om en del av skuldsättningen är av datum och

betydande gammalt

under lång tid inte förmått fullgöra sina avbetalningar

gäldenären

detta ofta en om att kan

utgör anvisning betalningsoförmågan

bedömas bli bestående. Detta i om gäldenären

gäller synnerhet

under den tiden haft för sin ålder och utbildning rimliga

angivna inkomster och och det inte finns tecken som tyder utgifter några

att hans ekonomiska förhållanden avsevärt kommer att förpå

bättras. Vad som har anförts nu har tillämpning även på det fallet

att eller till stor del härrör från en

skuldsättningen huvudsakligen som gäldenären upphört med. näringsverksamhet

Som i avsnitt 6.3.3 har utredningen valt att inte ange

klargjorts

vilken nivå skulderna bör skall nå upp till för att skuldsanering

kunna medges. Skuldbördan måste vara inte bara betydande utan

även så betungande för gäldenären att denne kan karakteriseras

som skuldsatt. Ett bevis härpå är ofta att gäldenärens hopplöst

inkomster inte räcker till för att klara föreskrivna amorteringar.

Gäldenärens möjligheter att av egen kraft kunna nedbringa skuldbördan får därigenom anses vara utesluten, såvida det inte finns skäl anta att hans inkomster skall öka under den tid som kan överblickas. För det övervägande antalet gäldenärer som kan komma i fråga för skuldsanering torde förhållandet vara sådant att de inte ens förmår att betala den ränta som löper på skulden. Denna omständighet får anses utgöra ett klart belägg för att är att bedöma som hopplöst skuldsatt och att han alltså gäldenären insolvenskrav. uppfyller skuldsaneringslagens

Det bör erinras om att det i dansk praxis har ansetts att skuldsanering för med förvärvsarbete inte bör komma i fråga om gäldenärer nettoskuldsättningen understiger 250 000 Dkr. Det har dock att denna beloppsgräns endast utgör ett riktmärke, varpoängterats för beloppsawikelser såväl nedåt som uppåt förekommer (se vidare avsnitt 4.1.1.4). Som framgått av redovisningen av dansk rätt har beloppsgränsen för pensionärer och andra icke yrkesverksarnma satts i åtskilliga fall runt 100 000 gäldenärer betydligt lägre, Dkr. Endast undantagsvis har emellertid skuldsanering medgetts om skuldbördan understigit 50 000 Dkr. Enligt utredningens bör den praxis som utvecklats i Danmark kunna uppfattning ge en viss vägledning för hur skuldsaneringslagen i detta avseende skall tillämpas även i vårt land. Utredningen lämnar senare under denna exempel på hur tillämpningen av 7 § kan gå till. paragraf några

En särskild som är med skuldbördans storlek rör fråga förknippad makars skuldsättning. Det bör därvid först påpekas att makar inte gemensamt kan ansöka om skuldsanering. En ansökan i ett skuldkan avse endast e; person. Önskar båda makarna saneringsärende ansöka om skuldsanering får envar av dem alltså göra en ansökan. ansökan skall sedan för sig. Det som nu Varje prövas sagts att rätten inte skall lägga ihop varje makes skulder med betyder den andres och sedan pröva om den samlade skuldbördan är så stor, att det kvalificerade insolvenskriteriet är uppfyllt. Domstolen skall i stället undersöka, om detta villkor är uppfyllt för någon av makarna. Beroende på omständigheterna kan bedömningen utfalla t.ex. på det viset att den ena maken anses vara hopplöst skuldsatt, medan den andre maken kan antas ha en betalningsförmåga som bättre svarar mot dennes skuldbörda. Kravet på individuell pröväven för det fallet att makarna svarar solidariskt för ning gäller viss skuld (jfr 28 § tredje stycket).

278 sou 1990:74

Först för det fall det kan fastslås att det av utredningen föreslagna insolvenskriteriet är uppfyllt finns anledning för rätten att gå in på nästa led i om det bedömningen, nämligen föreligger särskilda skäl att bifalla ansökan m h n ill n er onli ekonomiska förhglggden. Det är här fråga om en skälighetsbedömning. Utredningen vill betona, att rätten har frihet att avslå en ansökan, även om första punkten i första anses stycket tillämplig och de i andra stycket särskilt nämnda talar skälighetskriteriema till gäldenärens fördel. Detta i att en ligger paragrafens lydelse ansökan om får om de i skuldsanering bifallas, paragrafen angivna förutsättningarna är för handen. Som utredningen har berört i avsnitt 6.3.1 kan förhållandena vara sådana att konkurs är att föredra, trots att de i 7 § angivna kriterierna är Så uppfyllda. kan exempelvis vara fallet, om det kommer fram att gäldenären företagit transaktioner som skulle kunna föranleda i återvinning konkurs (jfr 16 § fjärde punkten). Efter bör omständigheterna rätten då avslå en ansökan om med skuldsanering hänvisning härtill.

Som vid har i

hjälpmedel skälighetsprövningen paragrafens aning

stycke angetts ett antal omständigheter som därvid särskilt måste beaktas. Skälighetsbedömningen binds alltså av de i detta upp stycke angivna omständigheterna, och det förutsätts att prövningen av varje sådan omständighet utfaller till gäldenärens fördel för att en ansökan om skall kunna vinna bifall. Av skuldsanering lagtextens formulering följer att rätten skall iaktta den restriktivitet vid bedömningen som är nödvändig för att garantera lagens syften.

Beträffande innebörden av de olika som i omständigheter ingår rättens prövning enligt andra hänvisas först och främst till stycket övervägandena i avsnitt 6.3.3. Härutöver bör emellertid följande framhållas.

Gäldenärens behov av ekonomisk är en

rehabilitering omständighet som särskilt skall beaktas. Det är att viktigt skuldsanering verkar i den att motiveras riktningen gäldenären att göra rätt för sig. Kan skuldsanering medverka till att gäldenären sin förvärvsutnyttjar förmåga för att så långt möjligt tillgodose krav borgenärernas är åtskilligt vunnet när det gäller att stärka gäldenärens betalningsvilja. I vissa fall är det utan vidare klart att det råder ett sådant missförhállande mellan en gäldenärs och hans skuldsättning betalningsförmåga att skuldsanering kan antas ha en rehabiliteran-

de effekt. En typisk situation kan vara att gäldenären till följd av

sjukdom blivit arbetsoförmögen och att skuldbördan därför blivit honom övermäktig. Även för en f.d. näringsidkare som, till följd av att hans företag gått i konkurs, ådragit sig stora personliga skulder är det oftast lätt att konstatera att ett missförhållande råder mellan skuldbörda och inkomster. I flertalet skuldsaneringsärenden finns det dock anledning räkna med att det inte finns så klara

indikationer på gäldenärens behov av rehabilitering som angetts

nu. Det är viktigt att rätten håller i minnet att bedömningen skall göras utifrån ett ekonomiskt betraktelsesätt. Detta utesluter inte att sociala hänsyn kan inverka på bedömningen, nämligen om sådana hänsyn inte medför att borgenärernas intressen åsidosätts.

Skuldernas ålder är som nänmts redan en omständighet som ger ett

begrepp om insolvensens varaktighet. Det får då givetvis förutsättas att det rör sig om skulder som förfallit till betalning. Liksom när det gäller skuldsättningens storlek har utredningen valt att inte

sätta någon tidsgräns eller att i övrigt länma några bestämda anvisningar om hur pass gammal en skuld måste vara för att få

särskild betydelse i ett skuldsaneringsärende. Rör det sig om en

skuldsättning av äldre datum och det framgår att

betydande

gäldenären under år förgäves slitit med skuldbördan,

åtskilliga

talar skuldernas ålder i sig för skuldsanering. Det gäller inte minst om skuldsättningen dessutom härrör från en tidigare bedriven men nu upphörd rörelse.

Den restriktivitet som rätten har att iaktta medför att alltför färsk

skuldsättning utgör hinder för skuldsanering. Normalt sett bör det

ha förflutit några år från det första tecknet på överskuldsättning innan skuldsanering kan bli aktuell. Det bör i detta sammanhang erinras om att det är gäldenären som skall visa att hans ekonomis-

ka situation är så hopplös att han bör komma i fråga för skuldsanering. har även när det gäller att bedöma Tidsaspekten betydelse ett senare led i andra stycket, nämligen på vilket sätt gäldenären

försökt fullgöra sin

betalningsskyldighet. Skuldsaneringsinstitutet får inte tillämpas så, att ett beslut om skuldsanering får en

demoraliserande effekt att andra till

genom gäldenärer uppmuntras lättsinniga kreditåtaganden.

ms di heterna vi skul rn illkoms spelar en viktig roll

vid rättens bedömning har i avsnitt 6.3.3. Som

belysts framgått där skall brottslig, illojal och spekulativ skuldsättning medföra att

280 sou 1990:74

gäldenären nekas skuldsanering. Det kan emellertid frarnkomma även andra omständigheter som bör tillmätas betydelse i detta sammanhang och som därför medför att skuldsanering inte bör komma i fråga. En sådan omständighet har omnärnnts i specialmotiveringen till 6 § och avser den situationen att en gäldenär försökt kringgå villkoret att inte driva näringsverksamhet på det viset att han formellt är anställd i ett aktiebolag där t.ex. hans maka utgör i 4 3 § andra styrelse (jfr närståendebegreppet kap. stycket KL).

Utredningen har tidigare uppehållit sig vid hur makars skuldsättning skall beaktas. I anslutning härtill ñmis anledning att beröra sådan som har sin i en mellan två makar skuldsättning grund förrättad bodelning. Principen att båda makarna skall uppfylla det kvalificerade insolvenskriteriet kan fresta makarna att genom bodelning snedfördela sina tillgångar och skulder på sådant sätt att den ene makens skulder kommer att uppgå till vad som är att bedöma som ett från insolvenssynpunkt för att betydande belopp inledande av skuldsanering därför skall anses motiverat. Ett sådant kringgående av lagens syften hindras genom att rätten särskilt åläggs att beakta omständigheterna vid skuldernas tillkomst.

För att underlätta bedömningen av vilka omständigheter som bör beaktas i förevarande sammanhang tillförs rätten upplysningar på olika sätt. Redan på ansökningsstadiet skall, på _sätt framgår av specialmotiveringen till 12 §, gäldenären länma upplysningar härom. Genom från och yttrande kronofogdemyndigheten upplysningar från socialnänmden (15 §) erhåller rätten ytterligare information. Det kan på goda grunder antas att flertalet överskuldsatta gäldenärer är kända hos dessa myndigheter, och i synnerhet bör kunna vilka omkronofogdemyndigheten belysa ständigheter som förelegat vid skuldsättningen. För att ytterligare vikten av att rättens beslut vilar ett så understryka på tillförlitligt underlag som möjligt ges i 16 § en föreskrift om rättens egen utredningsskyldighet. Främst är det undersökning enligt tredje punkten i nämnda paragraf - orsaken till gäldenärens obestånd som kan vidare information om i ge rätten omständigheterna samband med skuldsättningen. Utredningen vill i detta sammanerinra om att kalla till en hang möjligheten gäldenären förhandling 17 § för att skingra oklarheter i fråga om gäldenärens enligt skuldsituation. En sådan förhandling kan begränsas till att särskilt ta sikte på omständigheter vid skuldsättningen eller till att klargöra på vad sätt gäldenären sökt fullgöra sin betalningsskyldighet. Vid

en sådan förhandling kan rätten även få en bättre uppfattning om gäldenärens vilja att medverka under handläggningen.

Också det sätt på vilket en gäldenär sög mllggjra sin betalningsoch m v rk n r h lä nin n är sålunda skyldighet som särskilt skall beaktas vid rättens prövning. Det omständigheter första ledet hänger nära samman med gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering. Ju större ansträngningar gäldenären gjort för att fullgöra sina desto mer tyngd av skuldbördan åligganden torde han vara, om denna trots hans bemödanden inte kunnat nedbringas.

Liksom när det gäller omständigheterna i samband med skuldsätttillförs rätten under ärendets från olika håll ningen handläggning om vilka åtgärder gäldenären vidtagit för att fullgöra upplysningar sin Det finns emellertid skäl anta att rätten betalningsskyldighet. först i samband med den förhandling som skall äga rum enligt 24 § kan få en fullständig bild av vilken möda gäldenären lagt ned för att tillgodose sina borgenärer. Vidare är det sannolikt först när rätten har att slutligt pröva ärendet som den kan överblicka om medverkat under ärendets handläggning på gäldenären verkligen det sätt som lagen föreskriver. Redan av 19 och 26 §§ följer att skuldsanering inte kan beviljas för det fall gäldenären utan laga förfall uteblivit från en förhandling till vilken han kallats. Av 26 § följer även att gäldenärens underlåtenhet att i övrigt medverka under ärendets handläggning leder till att en ansökan om skuldsanering skall avslås. Rätten har därför enligt 7 § ålagts att särskilt beakta nu nämnda omständigheter. Detta innebär för gäldenärens vidkommande att det naturligtvis först och främst krävs att han lämnar om sina personliga sarmingsenliga uppgifter och ekonomiska förhållanden. Därutöver måste det krävas av en att han allt som kan av honom för gäldenär gör rimligen begäras att rättens skall kunna ske så och handläggning skyndsamt rationellt som Häri bl.a. att han skall hålla sig möjligt. ligger tillgänglig under utredningstiden så att han utan delgivningsproblem kan nås för en eventuell begäran om komplettering och att han i anslutning härtill även är beredd att förete exempelvis lånehandlingar och besvara de frågor som dessa kan ge upphov till.

Av 19 § under vilka förutsättningar rätten kan besluta om framgår inledande av skuldsanering. Rätten måste finna skälig anledning

“

282 sou 1990:74

anta att skuldsanering kan komma till stånd. Utredningsmaterialet skall med andra 0rd redan vid beslutet om att inleda skuldsanering vara så tillförlitligt att det kan antas vara även vid den tillräckligt slutliga prövningen. Inte minst kostnadsskäl talar för det önskvärda i att skillnaden mellan antalet inledda och beviljade skuldsaneringsärenden blir så liten som möjligt. De ärenden som avslås efter rättens beslut om att inleda bör förutom fall skuldsanering därför, av gäldenärens utevaro, normalt vara att hänföra till sådana fall där den för gäldenären diskvalificerande omständigheten uppstått efter det inledande beslutet eller denna omständighet blivit känd för rätten först därefter.

För att ytterligare de olika rätten har att belysa ställningstaganden göra vid sin prövning denna vill enligt paragraf utredningen anföra följande tänkta fall.

l. . Gäldenären A (55 år), som drivit en åkerirörelse, gick 1988 i konkurs till följd av bl.a. hårdnande konkurrens. Vid konkursen ådrog sig A en restskuld avseende obetalda skatter, banklån och en leverantörsfordringar på miljon kr. Två år före konkursen dömdes A för brott mot uppbördslagen, bestående i att han underlåtit att betala innehållen preliminärskatt. Efter konkursens avslutande 1989 arbetar A som vaktmästare med en månadslön om 11 250 kr. A är gift med B (53 år), som saknar inkomst. De har inga hemmavarande barn. Deras för månadshyra en lägenhet utgör 3 600 kr. A äger en personbil, som i hans självdeklaration tagits upp till 25 000 kr. Utöver de skulder som är hänförliga till den tidigare bedrivna rörelsen har A ett banklån, s.k. medlemslån, på 50 000 kr. samt en skuld till sin moder på 25 000 kr. Båda dessa lån har A under 1990 i ett försök upptagit att reda ut sin skuldsituation.

Socialnärrmden har inte några att lämna om A. upplysningar Kronofogdemyndigheten bekräftar i sitt yttrande de ekonomiska uppgifterna A lämnat om den rörelsen. Det tidigare upplyses vidare att A under tid före konkursen brottades med ekonolång miska problem men att han, inte minst med tanke på de anställda, försökte hålla rörelsen igång. Kronofogdemyndigheten uppger vidare att den inte har någon erinran mot att inleds. skuldsanering

Sedan A inkommit med förslag att alla skulderna skall sättas ned till x procent hålls förhandling inför rätten. Staten och den berörda

banken förklarar därvid att de godtar att A medges skuldsanering, banken dock med den att medlemslånet bör hållas invändningen utanför. En oprioriterad borgenär avvisar helt tanken på skuldsane-

ring. Övriga borgenärer är ej närvarande vid förhandlingen.

Rätten medger - efter att ha hört sig för med A skuldsanering såvitt avser skulder som uppkommit före konkursutbrottet 1988 och förordnar att av dessa skulder skall x procent stå kvar och betalas under en femårsperiod.

2. Den fögidspensigngrade måleriarbçtarçn. Gäldenären C (51 år), blev efter en trafikolycka förtidspensionerad 1989. Hans månatliga pensionsförmåner uppgår till 8 000 kr. Han har inte någon arman

inkomst. C sammanbor med D“(45 år), med vilken han har två

hemmavarande barn. D arbetar deltid som lokalvårdare och tjänar ca 4 000 kr. i månaden. De bor i en äldre egnahemsfastighet, taxerad till 200 000 kr. och belånad för 180 000 kr. Han svarar dessutom för banklån (75 000 kr.), vilket till stor del använts för inköp av en personbil som totalförstördes vid och trafikolyckan, lån till finansbolag (50 000 kr.), vilka också de upptagits före trafikolyckan. På lånen har tidigare amorterats 15 000 kr. tillhopa Räntan på banklånen uppgår till 17 % och på övriga lån till 23 %.

Socialnämnden upplyser att C efter trafikolyckan varit aktuell för alkoholproblem men att någon åtgärd hittills ej behövt vidtas. Kronofogdemyndigheten, som upplyser att något övervärde på fastigheten ej finns och att resultatlösa utmätningsförsök gjorts, tillstyrker vid att sker. Vid förhandling skuldsanering förhandlingen framkommer att C inte har några andra tillgångar än en handikapputrustad personbil.

Rätten medger att C helt befrias från för betalningsskyldighet lånen om tillhopa 125 000 kr.

3. De; nyskilda sjukvårdsbiträgçj. Gäldenären E (35 år) skildes från sin make för ett år sedan. Hennes månadsinkomst till uppgår 9 700 kr. Hon har två barn. E saknar utmätningsbara tillgångar. I samband med äktenskapsskillnaden har hon skuldsatt dels för sig bohagsskulder med 75 000 kr., dels för konsumtionsändamål med 50 000 kr.

284 sou 1990:74

E är ej känd hos socialnämnden. Kronofogdemyndigheten, som upplyser att E varit aktuell för indrivning i flera fall 1990, att skuldsanering inleds. avstyrker

Rätten avslår Ezs ansökan om skuldsanering med hänvisning främst till skuldernas ringa ålder.

4. Gäldenären F har Den misslyckade gkadçmikçrn. (38 år) avlagt fil. kandexamen anpassad för behov inom en mycket speciell bransch med få arbetstillfällen. Under studietiden uppbar han studiemedel den ordningen, se återbetalningspliktiga (enligt gamla avsnitt 3.2.5.2) med 180 000 kr., varav 25 000 kr. som förfallit till är obetalda. Numera är F affärsanställd med en betalning, månadsinkomst om ll 000 kr. F är skild och har en månadshyra om 1 750 kr. Utöver studieskulder har han skulder sedan tre år till en bank med 50 000 kr. (s.k. medlemslån) och till finansbolag med 60 000 kr. F äger en personbil, som i självdeklarationen upptagits till 10 000 kr.

Vid förhandling framkom att F är känd hos kronofogdemyndigheten i fem s.k. enskilda mål. F förklarar vid förhandlingen att han inte räknar med att under överskådlig framtid kunna utnyttja sin akademiska examen då förvärvsutsikterna inom hans bransch inte kommer att förändras nämnvärt under de närmaste åren.

Det att centrala studiestödsnämnden inte har någon upplyses erinran mot att studiemedel motsvarande vad som redan förfallit till betalning och kvarstår obetalt samt vad som kan beräknas förfalla inom den närmaste femårsperioden, ca 40 000 kr., ingår i skuldsaneringen.

Rätten medger skuldsanering beträffande Fzs samtliga skulder studiemedel som förfaller under tiden 1991-1996) och (inkl. förordnar att av dessa skulder x procent skall stå kvar och betalas under en femårsperiod.

5. Den gbetslöse Gäldenären G (24 år) har grygkerigbçtaren. utbildat sig inom inom vilket han arbetat med en tryckeriyrket, månadslön om 11 500 kr., men är sedan sex månader tillbaka arbetslös sedan företaget lagts ned. G har erbjudits industriarbete med hemorten samt arbete ett tryckeri fem mil skiftgång på på därifrån men inte dessa erbjudanden. Tryckeriet är beläget godtagit

SOU l990z74 285

en ort med allmänna kommunikationer till Gzs

på regelbundna

hemort. G är Han bor i en lägenhet med en månadskostnad

ogift.

om 1 800 kr. Gzs skulder uppgår till 130 000 kr., varav 50 000 kr. är ett banklån med borgen som säkerhet. Resterande skulder är till finansbolag och kontokortsföretag.

Socialnämnden att G under de två senaste månaderna

upplyser

visst socialbidrag. som i sitt

uppburit Kronofogdemyndigheten, att G för närvarande är aktuell i fyra enskilda mål yttrande uppger

samt att G saknar utmätningsbara tillgångar, skuldsane-

avstyrker

Vid G att han saknar körkort och att han ring. förhandling uppger

därför inte kunde godta erbjudandet om tryckeriarbete på arman

ort. Han uppger vidare att han inte vill arbeta inom industrin utan

inom sitt yrkesområde.

Rätten avslår Gzs ansökan om skuldsanering, med hänvisning till att han inte har visat att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig tid.

8§

Paragrafen innehåller regler om vilka fordringar som omfattas av ett beslut om skuldsanering

Första i första den skuldmassa som

meningen stycket begränsar

omfattas av ett skuldsaneringsbeslut till att avse fordringar som har uppkommit före rättens beslut om inledande av skuldsanering. Detta är huvudregeln. Till denna ansluter en regel om att rätten kan bestämma att skuldsaneringen skall omfatta endast de skulder

som uppkommit före viss tidigare dag.

an till den då rätten förordnar om in-

Huvudregeln knyter tidpunkt

ledande av skuldsanering (19 § andra Det är till denna

stycket).

tidpunkt skuldsaneringslagen hänför vissa rättsverkningar (se

20 §). Även skulder som uppkommit efter det att gäldenären an-

sökt om men innan rätten meddelat förordnande en-

skuldsanering

ligt 19 § andra kommer alltså i och för sig i fråga för

stycket

skuldsanering.

begränsning till som uppkommit före Huvudregelns fordringar

inledande har sin i föreskrifterna i

skuldsaneringens motsvarighet

5 1 § KL om vilka fordringar som kan göras gällande i konkap.

286 sou 1990:74

kurs resp. i reglerna i 12 § AckL om vilka borgenärer som deltar i om ackord. vill förhandling offentligt Utredningen erinra om att en fordran får göras gällande i konkurs, även om den är beroende av villkor eller inte är förfallen till och att motsvarande betalning, gäller vid ackord. Detta är den principiella utgångspunkten även vid Det innebär alltså att det är tiden skuldsanering. för fordringens uppkomst som är avgörande. Som har utvecklats i avsnitt 6.3.3 kan dock särskilda problem beträffande ärmu föreligga ej förfallna fordringar. Det har därför ansetts att låta lämpligast rätten bestämma vad som skall gälla beträffande sådana fordringar (se vidare under 9 § andra stycket tredje punkten).

I enlighet med vad som anses gälla vid konkurs (se Walin-Palmer, Konkurslagen, 1989, s. 410 f och Welamson, Konkurs, 8 uppl. 1988, s. 43 med not 11) bör framtida fordringar på familjerättsligt underhåll inte ingå i eftersom skuldsanering, det synes naturligast att se dessa som successivt Med detta uppkommande. synsätt kommer vid skuldsanering bara de redan förfallna bidragsbeloppen att omfattas av beslutet om På motsvarande sätt skuldsanering. anser utredningen att man bör behandla successivt förfallande hyresfordringar.

Som nänmts nyss är det alltså tidpunkten för en fordrans uppkomst som är avgörande för om denna skall omfattas av ett beslut om skuldsanering eller ej. Beträffande som privaträttsliga fordringar går ut på betalningsskyldighet torde det mera sällan vara någon svårighet att fastställa denna tidpunkt. En fordran av nu angivet slag grundas vanligen på ett avtal. Den avgörande blir tidpunkten därvid den dag avtalet slöts. kan emellertid Fordringar uppkomma också på annat sätt än genom avtal. är här att erinra Viktigast om fordringar på grund av skadegörande handling (skadestånd i utomobligatoriska förhållanden). Fordringen anses i detta fall tillkommen vid skadehändelsen, inte vid då skadan visade tidpunkten sig. Beträffande fall i där tvekan kan om när en övrigt, föreligga privaträttslig fordran uppkommit, torde vanliga civilrättsliga regler få tillämpas.

Medan tidpunkten för uppkomsten av en fordran som privaträttslig regel låter sig fastställa utan större svårighet i detta sammanhang, kan motsatsen sägas gälla beträffande offentligrättsliga fordringar. Det finns som när en skatte- eller inga lagregler anger avgiftsfordran uppkommit. Trots att får frågan praktisk betydelse bl.a.

sou 1990:74 237

vid tillämpningen av 5 kap. 1 § KL har den inte fått

något generellt svar i rättspraxis. Den har inte heller alltid besvarats på ett ensartat sätt av lagstiftaren i ärenden där den aktualiserats. Utredningen anser trots detta att frågan inte lär få så stor

betydelse

vid skuldsanering. I sådana ärenden skall

kronofogdemyndigheten regelmässigt yttra sig innan rätten tar till om skuldsaneställning

ring skall inledas eller ej. Det får förutsättas att myndigheten redan i samband härmed på ett sätt vilken skatte-

entydigt klargör och avgiftsfordran som föreligger, för den händelse

gäldenären inte förmått göra det. I vart fall måste myndigheten senast vid

förhandlingen enligt 24 §, i egenskap av företrädare för skattebor-

genären, slutligen kunna precisera det allmärmas fordran.

Andra meningen i förgte stycket utgör ett från huvudundantag regeln att all skuldsättning som uppkommit före rättens beslut om inledande av skuldsanering skall omfattas av denna. vilken Regeln, har en motsvarighet i § 199 Stk. 1 DKL, är främst avsedd att

komma till användning i det fall att en f.d. näringsidkare efter en

genomgången konkurs ådragit sig en rest-

betydande personlig

skuld, som han inte kan bli kvitt inom överskådlig tid (se exempel 1 under specialmotiveringen till 7 §). Den kan emellertid

tillämpas

även i andra situationer där det är en av

betydande skuldsättning

äldre datum som medför medan senare

betalningsproblem,

skuldsättning är av normal omfattning och saknar samband med den tidigare skulden. En sådan situation kan vara att en gäldenär genom tidigare delägarskap i ett ansvar

handelsbolag ådragit sig för betalningen av bolagets skulder och därjämte har skulder som inte är att hänföra till det tidigare delägarskapet.

En uppdelning av skulderna kan i nu fall ske med utangivna

gångspunkt endast i tidpunkten för skuldernas uppkomst.

Något

särskiljande av skulderna på annan grund än den nu angivna är

inte tillåtet. Det saknas alltså att besluta

möjlighet exempelvis om

totalt bortfall av äldre skulder och dessutom

nedskrivning av nyare

skuld (jfr 9 §).

Enligt andra stycket gäller ett beslut om inte sådan skuldsanering

fordran för vilken har säkerhet i form av I

borgenären panträtt.

den danska 2 DKL) finns en

lagstiftningen (§ 199 Stk. uttrycklig

regel om att panthavare är bunden av endast såvitt

skuldsaneringen angår den del av dennes personliga fordran mot gäldenären som

inte täcks av panten. Utredningens innehåller motsvarande

förslag

288 sou 1990:74

Det bör att det endast är i den mån begränsning. understrykas förslår till betalning av fordringen som denna hålls utanför panten Eventuellt överskjutande del omfattas skuldsaneringsförfarandet. alltsa av ett skuldsaneringsbeslut (se även under 27 § första stycket fjärde punkten).

Av andra även att retentionsrätt skall behandlas på stycket framgår samma sätt som Fallet torde knappast ha någon större panträtt. eftersom aktiva inte kommer i praktisk betydelse, näringsidkare fråga för skuldsanering.

Det bör att det bara är och borgenär med anmärkas, panthavare retentionsrätt som undantas i andra Har fordringsägaren stycket. annan t.ex. gäller skuldsaneringsbeslutet även säkerhet, borgen, denna fordran såvitt avser (jfr 28 gäldenärens betalningsskyldighet § första stycket).

I före rättens beslut om intredje stycket anges att om en borgenär ledande av skuldsanering fått förmånsrätt för sin fordran till följd av utmätning inte heller denna fordran skall omfattas av ett skuldsåvitt avser som tagits i vid saneringsbeslut, egendom anspråk Denna är en till bestämmelserna i verkställigheten. regel parallell andra Att behövs är en följd av att utredningen valt stycket. regeln att inte införa ett utmätningsförbud beträffande gäldenärens egendom redan från dagen för ansökan om skuldsanering (jfr 20 §).

9§

I första slås fast att alla berörda borgenärer stycket grundsatsen Tankarna bakom likabehandskall ges lika rätt vid skuldsanering. har redovisats i såväl avsnitt 6.2 som lingsprincipen utförligt 6.3.3.

andra och i 8 § hålls vissa med Enligt tredje styckena borgenärer säkerhetsrätt resp. förmånsrätt utanför skuldsaneringsförfarandet. Det innebär att de i inte heller berörs av ett skuldsaneprincip Huruvida en blir berörd av ringsbeslut. exempelvis panträttshavare ett låter inte avgöras förrän det har kunnat skuldsaneringsbeslut sig huruvida förslår eller ej. I den mån panten inte fastställas, panten räcker till drabbas även av skuldsaneringsbeslutet. panträttshavaren Skulle ha skett dras kreditgivaren in i pantrealisationen tidigare,

sou 1990:74 239

förfarandet beträffande den överskjutande delen och behandlas i skuldsaneringsärendet som vilken arman borgenär som helst.

En möjlighet till avsteg från likabehandlingsprincipen ges i an_dra

första pungen där det klargörs att en borgenär kan ges

stycket sämre rätt om han medger det ll andra (ifr § tredje stycket meningen AckL). Genom denna regel öppnas t.ex. en möjlighet för borgenärer med betydande fordringsbelopp att godta en något lägre dividend och medge en högre sådan för exempelvis en gäldenärens släkting som trots egen ansträngd ekonomi lånat gäldenären pengar. Det kan inte bortses från att ett sådant avsteg från likabehandlingsprincipen ibland kan bana väg för ett skuldsaneringsbeslut som gäldenären lättare kan rätta sig efter. Det kan påpekas att en separat uppgörelse med en med ett i exempelvis borgenär skuldsaneringsärendet helt dominerande fordringsbelopp ibland också bör kunna leda till att tillämpning av skuldsaneringslagen inte längre blir aktuell (jfr även 29 §).

Även om likabehandlingsprincipen är grundläggande anser utredningen det inte föreligga något hinder mot att rätten på eget initiativ någon gång för fram ett förslag som innebär avvikelse till någon borgenärs nackdel. Så kan vara fallet där exempelvis behovet av skuldsanering är uppenbart men där det råder tveksamhet om huruvida gäldenären verkligen klarar av följderna av ett tänkt slculdsaneringsbeslut och man genom ett avsteg från likabehandlingsprincipen uppnår att gäldenären blir mer villig att rätta sig efter beslutet.

Andra pungen i andra stycket innehåller en särskild regel om

småfordringar. Med tillämpning av regeln kan rätten bestärmna att borgenärer med en fordran som inte överstiger ett visst angivet kan utdelning i skuldsaneringsärendet trots a.” belopp ges full andra får vidkännas en nedskrivning av sin fordran. borgenärer

saknar i den danska lagstiftningen Undantagsregeln motsvarighet (jfr det danska betänkandet s. 142). I Danmark har å andra sidan kritik sedermera riktats mot det förhållandet att småfordringjust ar inte kan undantas vid skuldsanering (jfr avsnitt 4.1.1.6). Bakgrunden till kritiken står att finna i att betalningshanteringen för sådana fordringsbelopp många gånger kan bli oproportionerligt kostsam och tidsödande.

290 sou 1990:74

Utredningen har tagit av den kritik som förekommit i Danintryck mark och föreslår därför att avvikelse från likabehandlingsprincipen på denna punkt kan få ske, om det kan anses skäligt med hänsyn till av boet och omfattningen övriga omständigheter (jfr även 11 § tredje första I intet fall bör stycket meningen AckL). fordringsbelopp som överstiger l 000 kr. på detta sätt undantas från skuldsaneringsbeslutets vill betona verkningar. Utredningen att regeln bör tillämpas med viss försiktighet.

I har upptagits en bestämmelse som tar sikte på fordringar som är beroende av som villkor, fordringar ännu inte är till beloppet fastställda och fordringar som inte

förfallit till Vad som skall beträffande

betalning. gälla sådana fordringar äger rätten bestämma efter vad som är skäligt. Regeln knyter an till 27 §, där det att rätten i ett beslut om stadgas att bifalla särskilt måste skall i skuldsanering ange vad som gälla fråga om nu angivna fordringar.

Som har nänmts under 8 § har till såvitt avser bakgrunden regeln ej förfallna fordringar redovisats i avsnitt 6.3.3. Där har inte minst diskuterats hur man bör ställa till den del av en studiefrågan sig skuld som inte förfaller till under den tid rättens betalning avbetalningsplan avser. I fråga om som är beroende av fordringar villkor torde främst få borgensåtaganden praktisk betydelse. Om det framstår som sannolikt att gäldenären i en nära framtid kan nödsakas infria sitt åtagande, bör även denna omfattas förpliktelse av skuldsaneringsbeslutet. I annat fall bör rätten 27 enligt § fjärde punkten förklara att förpliktelsen inte omfattas av beslutet. Det sist sagda torde inte sällan bli beträffande som tillämpligt fordringar ännu inte är till beloppet fastställda, t.ex. skadestånd, i den mån skuldsanering är aktuell i en sådan situation.

l0§

I paragrafen regleras vissa om av och frågor värdering beräkning av ränta på fordringar som omfattas av även 23 skuldsanering (jfr § andra stycket AckL samt § 201 DKL och det danska betänkandet s. 143). I den mån inte innehåller lagförslaget några regler om borgenärs materiella rätt vid t.ex. om skuldsanering, kvittning, torde uppkommande få lösas allmänna frågor enligt civilrättsliga regler. Beträffande tredje mans hänvisas till vad som ställning anförts i avsnitt 6.3.3 om separationsrätt.

sou 1990:74 291

Av paragrafens första stycke framgår att bestämmelserna i 5 kap. 13 § KL i tillämpliga delar skall gälla även vid skuldsanering. Det angivna lagrummet tar sikte på hur vissa fordringar skall värderas i en konkurs. Såvitt avser skuldsanering torde regeln få praktisk betydelse främst då det gäller att fastställa en fordran i utländskt myntslag. Av paragrafens att en sådan fordran lydelse framgår skall värderas efter den kurs som var vid för gällande dagen skuldsaneringsbeslutet.

I andra stycket anges vad som skall gälla i fråga om ränta en på borgenärs fordran. Enligt lydelsen har en borgenär som omfattas av ett beslut om skuldsanering inte rätt till ränta för tiden efter den dag rätten enligt 19 § förordnade om inledande av skuldsanering (jfr § 200 Stk. 1 DKL). Av bestämmelsen följer att en borgenärs fordran i ett skuldsaneringsärende, förutom även huvudfordran, kan omfatta den ränta som belöper på denna fram till dagen för rättens beslut enligt 19 §. Någon för borgenären gynnsammare form för av ännu ränteberäkning, exempelvis kapitalisering ej förfallna räntebelopp, skall alltså ej förekomma.

För det fall rätten i ett senare skede av förfarandet avslår en gäldenärs begäran om skuldsanering äger borgenären tillgodoräkna sig ränta fullt ut enligt den ursprungliga förpliktelsen. Sak samma blir förhållandet om rätten enligt 30 § upphäver ett redan meddelat skuldsaneringsbeslut.

Ansökan om skuldsanering

11 §

Paragrafens första stycke innehåller regler om skuldsaneringsforum och anhängiggörande av skuldsanering. Forumregeln överensstämmer med 2 kap. l § första första KL stycket meningen angående konkursforum. Ansökan om skuldsanering skall alltså göras vid i den ort, där bör inför domstol tingsrätten gäldenären svara i tvistemål som angår i allmänhet. betalningsskyldighet

Det har satts i om den i KL till RB:s fråga generella hänvisningen forumregler i mål om alltid är betalningsskyldighet ändamålsenlig. Den kan medföra att en konkursansökan måste tas upp och prövas även i fall som avses i 10 kap. 3 och 4 §§ RB (jfr Walin-Palmér, Konkurslagen s. 25 f). Till skillnad från konkursansökningar gör

292 sou 1990:74

sig emellertid intresset av alternativa fora inte lika starkt gällande vid skuldsanering. Redan i 6 § har dessutom slagits fast att skuldsanering endast får medges gäldenär med hemvist i Sverige. För

en gäldenär som ansöker om skuldsanering återfinns i praktiken de

tillämpliga forumreglerna därför i 10 kap. l § RB.

får på vanligt sätt pröva sin behörighet (jfr 2 § andra Tingsrätten Som nämnts under avsnitt 6.3.3 och som

stycket ärendelagen).

föreskrivs i 35 § regleras förfarandet i skuldsaneringsärenden av ärendelagen. Vissa undantag görs härifrån i förevarande primärt

lag. Ett sådant undantag är bestämmelsen i paragrafens första att ansökan skall vara I andra stycket vidare stycke skriftlig. sägs

att ansökan skall vara undertecknad, vilket är ytter-

egenhändigt

ligare ett undantag från ärendelagen, där det föreskrivs att en ansökan också kan undertecknas av ett ombud. Eftersom de uppgifter ansökningen skall innehålla lämnas på heder och samvete (se 12 §) får ansökningen inte undertecknas av ett ombud för gäldenären.

Brister ansökningen i något nu nänmt hänseende bör det inte leda till att ansökningen avvisas omedelbart. För det mesta torde en sådan brist bero på förbiseende från sökandens sida och kunna avhjälpas utan omgång efter av rätten. Som framgår av

påpekande

14 § får awisning av en ansökan ske först sedan sökanden

förelagts att avhjälpa bristen och han inte följt föreläggandet.

Det bör påpekas att vissa rättsverkningar är knutna till ansökan. Preskription av såväl underhållsbidragsskulder (se 6 kap. 10 §

äktenskapsbalken och 7 kap. 9 § föräldrabalken) som skattefordringar och vissa allmänna avgifter (se 5 § lagen 1982:188 om

av sålunda an till

preskription skattefordringar m.m.) knyter

för ansökan. På samma sätt förhåller det sig med

tidpunkten återvinning i konkurs (se 4 2 § KL, jfr även 117 lagen kap. § 1927:77 om försäkringsavtal).

l2§

I första vad i sin ansökan

paragrafens stycke anges gäldenären skall uppge för tingsrätten om sina personliga och ekonomiska

förhållanden. Med av de som lämnas skall

hjälp uppgifter

tingsrätten få en bild av ekonomiska situation

genast gäldenärens

till ledning för prövningen om skuldsanering skall inledas. Det är

sou 1990:74 293

med härtill viktigt att är så fullständiga som

hänsyn uppgifterna

möjligt.

Första och andra punkterna tar sikte enbart på gäldenärens egen ekonomiska situation. Som nämnts under avsnitt 6.3.5 måste motsvarande lämnas även för övriga familjemedlemmar

uppgifter

i hushåll. Familjens samlade ekonomiska situation gäldenärens saknar inte vid tingsrättens avgörande huruvida

ju betydelse

skall beviljas eller

gäldenären skuldsanering ej. Även uppgifter

rörande make eller sammanboende eller i förekommande fall

hemmavarande barn med inkomster eller betydande förmögenhet bör alltså redovisas. De i tredje punkten efterfrågade uppgifterna

avser vidare bl.a. gäldenärens bostads- och arbetsförhållanden

samt utbildning och yrkeserfarenhet. I 7 § andra stycket anges att

vid skuldernas tillkomst och det sätt på vilket omständigheterna sökt fullgöra sin betalningsskyldighet är av särskild gäldenären vid av en ansökan om skuldsanering.

betydelse prövningen

härom bör därför lärrmas redan i ansökan. Vad gäller Uppgifter vid skuldernas tillkomst vill utredningen omständigheterna att en om detta inte skall ta sikte på sådant

understryka upplysning

som vilken som gjort (se avsnitt 6.1).

kreditprövning borgenären

För att närmare kunna bedöma hur framtida skuldbe-

gäldenärens

lastning kan komma att te sig bör denne ange eventuella borgens-

även om borgensansvaret vid ansökningstidpunkten änåtaganden, nu inte utkrävts. Den kan också vara av betydelse för att uppgiften bedöma gäldenärens engagemang i eventuell näringsverksamhet.

I 3 och 4 §§ anges vad som händer med en ansökan om skuldsaneom försätts i konkurs eller om en ansökan om

ring gäldenären

ackord härav skall redan i ansök-

offentligt tas upp. På grund

länmas huruvida är föremål för konkurs

ningen uppgift gäldenären

eller ackord. Eftersom en kan vid

gäldenär medges skuldsanering i endast ett tillfälle, skall denne i ansökningen därtill uppge princip om och i så fall när den tidigare skuldsaneringen beviljats.

Det bör att ansökan inte skall innehålla något förslag

understrykas

av till hur skulderna skall avvecklas. Ett sådant förslag gäldenären av skuldsaskall ges in först när rätten fattat beslut om inledande nering (se 23 §).

För att underlätta bör blanketter

ansökningsförfarandet förtryckta till ansökan tillhandahållas, som i detalj klargör vilka uppgifter

294 sou 1990:74

man skall kräva av gäldenären. Utredningen har upprättat ett utkast till ansökningsblankett, se bilaga 2. Beträffande ansökningsblanketten vill anföra Det normalt i utredningen följande. ligger gäldenärens intresse att sina ekonomiska förhållanden med styrka t.ex. självdeklarationer, skattsedlar, skuldebrev och lönebesked. Utredningen förutsätter att ansökningsblanketten tillhandahålls tillsammans med en lättläst som för informationsbroschyr, klargör gäldenären vad denne skall bifoga sin ansökan.

Enligt andra stycket skall uppgifterna länmas på heder och samvete. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att kräva edsavläggelse. Vid gäldenärens inställelse bör denne av personliga rätten erinras om att hans uppgifter om sin ekonomiska situation länmas under straffansvar (se 15 kap. 10 § brottsbalken).

l3§

Som nämnts i avsnitt 6.3.5 bör rätten vid ha en skuldsanering något mer aktiv roll än vid konkurs och ackord. Domstolen skall ha ett officialansvar för att erforderlig skaffas in 16 utredning (se §). Det betyder dock inte att rätten skall bistå med att gäldenären ställa samman uppgifter om hans inkomster och utgifter m.m. eller att i annat än ett formellt honom med att övrigt på plan hjälpa upprätta en ansökan om skuldsanering. I paragrafens första stycke utsågs därför att en god man kan förordnas av rätten när behov föreligger. Det bör framhållas att en god man vid skuldsanering har en helt arman funktion än en god man som förordnas enligt AckL. Den gode mannen skall vid närmast ses som skuldsanering en medhjälpare till gäldenären. Och behovet av en sådan medkan växla mellan olika Medan hjälpare givetvis gäldenärer. en gäldenär kan ha att ta fram personliga förutsättningar själv erforderligt utredningsmaterial, kan en arman sakna sådana förutsättningar. Behovet kan också vara avhängigt av olika gäldenärers skiftande möjligheter att få från hjälp myndigheter eller andra som kärmer till deras situation.

Med till att det måste ett konkret behov av hänsyn föreligga bistånd i någon form innan en god man förordnas, kan ett sådant förordnande ske vid olika tidpunkter under förfarandet. Det torde mera sällan bli aktuellt att förordna en god man på ansökningsstadiet, dvs. innan rätten fattat beslut om inledande av något skuldsanering. Det bör dock inte vara uteslutet att förordna en god

sou 1990:74 295

man att bistå gäldenären redan i detta skede, exempelvis om gäldenären är sjuk, handikappad eller saknar tillräckliga kunskaper i svenska språket eller har liknande svårigheter och därför inte klarar av att ansöka om skuldsanering.

Den som i en angelägenhet haft kontakt med kronofoggäldenär eller socialnämnden torde ofta kunna få hjälp hos demyndigheten något av dessa organ med att upprätta en ansökan. När sådan kontakt finns etablerad, kan i många fall dessa organ också medverka till att behövligt utredningsmaterial läggs fram. I de fall återigen där gäldenären inte haft kontakt med nu nänmda myndigheter och inte heller själv klarar av att vare sig skaffa fram utredningsmaterialet eller upprätta ett förslag till skuldavveckling, står ofta ingen arman väg till buds än att förordna en god man.

mening bör i det övervägande antalet skuldsa- Enligt utredningens neringsärenden en man förordnas först när rätten fattat beslut god om att skuldsanering skall inledas. Men inte ens då skall en god man alltid förordnas enbart för att det. En god gäldenären begär man skall utses bara om det fimis ett verkligt behov av det. Har rätten fått in ett fullgott material eller finns det anledning anta att gäldenären själv eller tillsammans med en kronofogdemyndighet eller en social klarar av att få fram detta, saknas oftast myndighet anledning att belasta ärendet med kostnader för en god man. Med till vad som kommit fram i t.ex. yttrande från kronofoghänsyn och från social kan det å demyndighet upplysningar myndighet andra sidan ibland finnas att förordna en god man och anledning låta denne kontrollera de uppgifter gäldenären lämnat om sin ekonomi. kontakt med kan för övrigt ha Myndighetens gäldenären varit så att härav inte kan begränsad utredningsmaterialet på grund till för ett skuldsaneringsbeslut. Som nämnts i avsnitt läggas grund 6.3.5 kan det också finnas anledning att förordna en god man på av att inte kan förslag till grund gäldenären själv upprätta något skuldaweckling. En förutsättning bör då vara att han inte kan få med ett sådant förslag på annat sätt, t.ex. kontakt hjälp genom med någon kommunal konsumentvägledare eller liknande organ.

Andra och vilka motsvarar 3 § första och andra trgje sgckgna, AckL, om den gode marmens kvalifikastyckena ger föreskrifter tioner. Med till de arbetsuppgifter som åvilar denne hänsyn föreskrivs i andra att han bör vara dvs. ha avlagt stycket, lagfaren, kandidatexamen eller Ett ovillkorligt krav juris juristexamen.

296 sou 1990:74

härpå har dock inte ställts upp utan även annan som har erforderliga juridiska kunskaper kan förordnas. Det föreskrivs vidare, att en god man i övrigt skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Det innebär bl.a. krav på god insikt i ekonomiska frågor.

Rätten bör i allmänhet avstå från att inhämta vem som förslag på skall förordnas till god man och i stället när behov därav uppkommit ex officio utse någon med kvalifikationer. En tillräckliga föreslagen advokat torde å andra sidan i regel böra godtas som god man. Detta kan emellertid inte gälla villkorslöst. Liksom i andra jämförbara sammanhang bör hänsyn tas till de kostnader som anlitande av den föreslagne kan medföra.

Enligt tredje stycket får en god man inte vara eller ha underårig förvaltare enligt 11 kap 7 § föräldrabalken. Därjämte föreskrivs att till god man inte får utses någon som står gäldenären nära eller är beroende av honom (jfr Walin-Gregow, Ackordslagen, s. 28). Slutligen utesluts enligt tredje som man den som är stycket god anställd vid domstol, kronofogdemyndighet eller Socialnämnd.

Fjärde stycket innehåller en bestämmelse om entledigande av god man och motsvarar 3 § fjärde AckL. Den är stycket tillämplig under hela ñrfarandet. Den gode mannen kan visa sig olämplig eller bli hindrad att sitt och kan i så fall ersättas fullgöra uppdrag med någon arman. ankommer som kan Prövningen på rätten, handla av eget initiativ. Entledigande kan också begäras - förutom av den gode mannen själv - av den vars rätt är beroende av saken, dvs. av gäldenären och borgenärer som kan komma att omfattas av skuldsaneringsbeslutet. Uppkommer om av fråga entledigande den skall rätten bereda honom tillfälle gode mannen, att yttra sig. Om den gode mannen entledigas, skall rätten undersöka om det fortfarande behov av man om så är föreligger någon god och, fallet, utse en ny god man. Beslutet om entledigande liksom förordnande av god man länder enligt 33 § andra omedelstycket bart till efterrättelse.

l4§

Paragrafen innehåller regler om av ansökan om avvisning skuldsanering (jfr 3 § ärendelagen). Är ansökningen bristfällig skall sökanden föreläggas att komplettera den. skall Föreläggandet innehålla en upplysning om att kan komma att avvisas ansökningen

om bristen inte avhjälps. Som närrmts under 13 § kan en bristfällig ansökan någon gång bero på att gäldenären inte klarar av att själv upprätta en sådan. Finns det anta att så är fallet och är anledning det inte uppenbart att gäldenären inte kan komma i fråga för skuldsanering, kan det vara befogat att förordna en god man att hjälpa till med ansökningen. Rätten bör givetvis också inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet (jfr 2 § första stycket förordningen 1980:900 om statliga myndigheters serviceskyldighet) se till att sökanden på ett enkelt sätt ges den vägledning rörande upprättande av en ansökan som är möjlig att lämna.

Inledande av skuldsanering

15 §

Paragrafens första stycke innehåller en anvisning för rätten att snarast avgöra om skuldsanering skall inledas. Det är viktigt att ärenden om skuldsanering handläggs utan tidsutdräkt. Sedan rätten konstaterat att ansökan inte skall avvisas (jfr 14 §), skall den göra en första materiell prövning. Antingen avslås ansökningen eller också förordnar rätten att skuldsanering skall inledas. Grunderna för avslag återfinns i 19 §.

I andra stycket anges vilket material som måste föreligga innan rätten tar ställning till om skuldsanering skall inledas. Erfarenhetsmässigt är en del överskuldsatta gäldenärer kända hos såväl som de sociala Hos dessa kronofogdemyndigheten myndigheterna. organ finns då i allmänhet viss kunskap om gäldenärens ekonomiska belägenhet. Det är under sådana förhållanden angeläget att dessa tillställer rätten sitt material i form av myndigheter yttranden resp. upplysningar. Det material som rätten därigenom kommer att tillsammans med från och förfoga över, upplysningar borgenärerna gäldenären, bör oftast vara tillräckligt även som underlag vid det slutliga ställningstagandet i skuldsaneringsfrågan.

Rätten bör rutinmässigt inhämta yttrande från kronofogdemyndigheten resp. upplysningar från socialnämnden. Saknar de nu nämnda kännedom om skall rätten ändå myndigheterna gäldenären, underrättas om detta. Avsikten är således att kronofogdemyndigheten i sitt och socialnämnden i sina upplysningar skall yttrande informera rätten om vad som redan är känt hos resp. myndighet.

298 sou 1990:74

När det gäller kronofogdemyndighetens yttrande bör påpekas att detta avges i av indrivningsmyndighet och myndighetens egenskap intei dess eventuella egenskap av Finns det kända skatteborgenär. skatteskulder bör det dock åvila myndigheten att länma upplysning om dessa. Yttrandet bör innehålla uppgift huruvida gäldenären är på obestånd, förutsatt att myndigheten kan yttra sig härom. Dessutom bör en sammanställning göras av vad som förekommit vid indrivning hos gäldenären under de senaste åren. Finns det härvid också uppgifter om närståendes ekonomiska förhållanden, som kan ha för av gäldenärens möjligheter att klara betydelse bedömningen av sin ekonomiska situation, bör dessa uppgifter finnas med i Som nämnts under 7 visade beyttrandet. § har gäldenärens talningsvilja en icke oväsentlig betydelse för frågan om skuldsanering skall beviljas eller ej. Kan kronofogdemyndigheten uttala sig om detta, är det naturligvis värdefullt att även en sådan uppgift kommer med.

För att inte riskera att kostnader i onödan läggs ner i skuldsaneringsärendet, bör kronofogdemyndigheten vidare ge till kärma om den redan beslutat eller överväger att ge in en konkursansökan. I de fall det på är att bedöma om det finns yttrandestadiet möjligt skälig anledning anta att skuldsanering kan komma till stånd (se nedan under 19 §), ser utredningen det som angeläget att kronofogdemyndigheten uttalar sig på den punkten.

Socialnämndens upplysningar bör lämpligen avges av en tjänsteman inom socialtjänsten. Det bör således inte ställas något krav på att socialnämnden som sådan skall yttra sig i skuldsaneringsfrågan. Ett sådant förfarande skulle lätt kunna leda till tidsutdräkt. onödig Å andra sidan är det naturligtvis ingenting som hindrar socialnämnden att i vissa fall uttala i frågan om skuldsanespeciella sig ring bör inledas, t.ex. om detta skulle få avgörande betydelse för gäldenärens sociala rehabilitering. Nämnden får då själv ta ställning till om den finner det angeläget att göra ett sådant uttalande och underrätta domstolen om detta.

Med från socialnämnden åsyftas de sociala myndigupplysningar heternas kunskap om gäldenärens och ekonomiska förpersonliga hållanden. Uppgifter bör bl.a. länmas om i vad mån ekonomiskt bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen beviljats. Därvid är det av värde att lämnas om hur som utbetalats i upplysning mycket ekonomiskt bistånd under de senaste tre åren och vad exempelvis

sou 1990:74 299

pengarna väsentligen varit avsedda för. Det kan emellertid i ett skuldsaneringsärende också vara av intresse för rätten att få kärmedom om ifall socialnämnden i övrigt haft kontakt med gäldenären. Här avses t.ex uppgifter om gäldenärens familjeförhållanden eller om denne varit föremål för stödåtgärder på grund av eventuellt drogmissbruk, allt under förutsättning att uppgifterna är av betydelse vid bedömningen i skuldsaneringsärendet.

Vissa av de uppgifter socialnämnden förfogar över omfattas av sekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100). När domstolen erhåller upplysningar från socialnämnden kan således sekretess gälla för sådana uppgifter. Det ankommer därför på rätten att ta ställning till om så är fallet 12 l § sekre- (jfr kap. tesslagen). Att uppgiften är föremål för sekretess hindrar emellertid vanligtvis inte att borgenärerna, vilka är parter i ärendet, får ta del av uppgiften (jfr 14 kap. 5 § första stycket sekretesslagen).

I anges att bestämmelsen i andra stycket om inhärntande av och är fakultativ. Skälet är yttranden upplysningar att rätten ibland redan förfogar över ett fullständigt utredningsmaterial. Som exempel kan nämnas att gäldenären innan han ansökte om skuldsanering varit försatt i konkurs, varvid en konkursbouppteckning och en förvaltarberättelse kan vara tillgänglig. Det kan också vara så att vänt till gäldenären sig kronofogdemyndigheten eller socialnämnden eller båda och där tagit frågan om skuldsanering, varefter endera upp myndigheten hjälpt gäldenären med ansökningen och i samband därmed bifogat yttrande resp. upplysningar. Tidsvinsten torde vid ett sådant inte så sällan vara tillvägagångssätt betydande.

Att inhämtande av och upplysningar också i yttrande övrigt någon gång kan vara tar närmast sikte de fall då skuldsaneobehövligt på ring är utesluten och där ett yttrande därför saknar någon som helst betydelse, exempelvis i de fall då det visar sig att gäldenären är näringsidkare och därför inte kommer i fråga för skuldsanering (se 6 § första stycket).

16§

Paragrafen anger rättens utredningsskyldighet och vad som därvid särskilt skall beaktas.

300 sou 1990:74

I första punkten åläggs rätten att undersöka om gäldenärens

egendom är behäftad med panträtt eller arman rätt som är av i som hänger samman med bestämmelser-

betydelse ärendet, något na i 8 § andra och tredje styckena. De där Omnämnda fordringarna

berörs i princip inte av ett beslut om skuldsanering. Det är därför av stor vikt att rätten skaffar sig kännedom om hur det förhåller sig härvidlag. Enligt 27 § första första punkten skall rätten

stycket

i skuldsaneringsbeslutet vidare ange vilka fordringar som omfattas av detta. Det vilar därför ett särskilt ansvar på rätten att inte någon fordran kommer med som ej omfattas på grund av förekommande panträtt, retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 8 § förmåns- Detsamma gäller då borgenären har någon form av rättslagen.

separationsrätt. Å andra sidan torde nu åsyftade borgenärer vanligtvis komma att upplysa rätten om att det föreligger något

sådant förhållande.

I 22 § stadgas att borgenär vars fordran bestritts skall underrättas

härom. I Qdra punkten åläggs följaktligen rätten skyldighet att

undersöka om bestrider fordran. Konsekvenser-

gäldenären någon

na av att en fordran bestrids skall behandlas under 22 §.

Orsaken till gäldenärens obestånd kan vara av avgörande betydelse

för om skall eller Rätten måste därför skuldsanering medges ej. enligt tredje punkten söka ta reda på vad som varit orsaken till

obestånd. Har obeståndet uppkommit ett otillbörligt gäldenärens på

en stor i är det

sätt, t.ex. genom skuldsättning spekulativt syfte,

inte att skuldsanering skall komma till stånd.

givetvis meningen

Det otillbörliga kan vidare t.ex. ligga i att en av makarna vid en samtliga skulder och kommer

bodelning påförs därigenom på

obestånd. Bestämmelsen är alltså tillkommen för att förhindra missbruk.

Vad angår f1a_r de punkten bör framhållas att rättens undersökning såvitt avser för till att

förutsättningar återvinning syftar klargöra, om skuldsanering eventuellt bör vägras på grund av att gäldenä-

rens ekonomiska situation bör redas ut genom konkurs.

17 §

första skall rätten kalla till

Enligt paragrafens stycke gäldenären

förhandling inför om det kan antas vara till fördel för

tingsrätten

Förhandling innan rätten till om

utredningen. tagit ställning

skuldsanering skall inledas är således inte obligatorisk. En sådan kan vara på sin plats t.ex. om gäldenärens uppgifter om sin ekonomi är knapphändiga och behöver kompletteras. En förhandling i detta skede kan också behövas för det fall gäldenärens uppgifter motsägs av vad som kommit fram genom kronofogde-

myndighetens yttrande eller socialnämndens upplysningar. Råder

det däremot ingen tvekan om att skuldsanering skall inledas, behöver någon förhandling inte äga rum.

Förhandling inför allmän domstol är som regel offentlig. Kan det antas att vid förhandling kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen,

får rätten - om det bedöms vara av synnerlig vikt att uppgiften inte

röjs - förordna att förhandlingen i vad den angår uppgiften skall hållas inom stängda dörrar (se 5 kap. l § andra stycket RB). Som påpekats under 15 § omfattas uppgifter från socialnämnden av sekretess enligt 7 kap 4 § sekretesslagen. Eftersom borgenärerna är parter i ärendet möter i praktiken inte något hinder av hänsyn till dem att gå igenom sekretessbelagda uppgifter.

Utredningen bedömer det som osannolikt att det från sekretessynpunkt skulle

finnas vara av synnerlig vikt att av hänsyn till utomstående förordna om inskränkning i offentligheten vid förhandling i skuldsaneringsärenden.

I andra stycket sägs att en kallelse till en förhandling som avses i

första stycket skall delges gäldenären. Kallelse får dock ske genom

s.k. surrogatdelgivning endast om det finns anledning anta att gäldenären har awikit eller på annat sätt håller sig undan.

I tredje stycket anges att gäldenären i kallelsen skall upplysas om

med förhandlingen. Som redan nämnts kan växla från

syftet syftet

fall till fall. Det är därför befogat att rätten kortfattat anger för

gäldenären vad som skall avhandlas vid förhandlingen. Har denne

t.ex. lämnat som inte överensstämmer med de som

uppgifter återfinns i kronofogdemyndighetens yttrande, bör han göras uppmärksam på detta. Han har då möjlighet att förbereda sig inför

förhandlingen. Eftersom gäldenärens utevaro utgör skäl för avslag

av ansökan om skuldsanering (se 19 § första stycket andra

punkten) måste gäldenären erinras härom i kallelsen.

302 sou 1990:74

18 §

I paragrafen att och socialnämnd anges kronofogdemyndighet får kallas till sådan förhandling som omnämns i 17 §, om det finns skäl härför. En första är att haft förutsättning myndigheten någon kontakt med gäldenären. I annat fall kan det inte bli aktuellt att kalla dem. kallas i av exekutiv Kronofogdemyndigheten egenskap eventuell skatteborgenär. myndighet och inte såsom I detta skede kallas för övrigt inte någon utan deras borgenär synpunkter inhämtas först när rätten fattat beslut om att inleda skuldsanering. Och det är inte förrän därefter de kommer att kallas till förhandling (se 24 §).

Under 17 § nämndes som ett skäl för att förhandling gäldenärens uppgifter motsägs av vad som framkommit genom kronofogdemyndighetens yttrande eller socialnämndens upplysningar. Om det förhåller sig så finns det inte så sällan att kalla även anledning myndigheten. Yttranden och upplysningar kan också vara så kortfattade att det av den kan finnas anledningen skäl att kalla myndigheten och vid en närmare förhandling begära uppgifter.

I paragrafen sägs vidare att en god man - om en sådan utsetts innan rätten fattat beslut om skuldsanering - också skall kallas. Detta innebär följaktligen att en god man skall kallas till en förhandling i de fall gäldenären kallas. Att god man förordnats redan på ansökningsstadiet medför å andra sidan inte att förhandling alltid måste äga rum i detta skede. I stället torde sådan förhandling ofta kunna undvaras tack vare den marmens gode arbete.

19§

Paragrafen anger under vilka rätten skall besluta förutsättningar om inledande av Det sker genom att skuldsanering. lagen reglerar när en ansökan i detta skede av förfarandet skall avslås. Saknas grund för att avslå en ansökan, skall rätten förordna att skuldsanering skall inledas.

Första stycket första punkten anger vilket krav som skall ställas på den utredning som måste för att rätten skall fatta föreligga ett beslut om att inleda Rätten måste finna skuldsanering. skälig anledning anta att skuldsanering kan komma till stånd. Det är

sou 1990:74 303

alltså ett lägre beviskrav än när det gäller det slutliga avgörandet.

Tanken är dock att flertalet av dem för vilka skuldsanering inleds också skall medges skuldsanering.

Första punkten knyter an till 7 § men också till 1 och 6 §§. I dessa senare paragrafer redogörs närmare för vad som krävs för att skuldsanering skall komma till stånd, och det ankommer ytterst på gäldenären att visa att sådana förutsättningar föreligger. Sålunda l § att gäldenären måste vara insolvent för att kunna komma anger i fråga för skuldsanering. Finns det anledning anta att gäldenären i verket är solvent, skall hans ansökan avslås och skuldsanesjälva ring inte inledas. En gäldenärs påstående om obestånd kan t.ex av ett från Som berörts

motsägas yttrande kronofogdemyndigheten.

under 13 § kan det i detta skede av handläggningen å andra sidan ibland finnas skäl att utse en god man att undersöka hur det förhåller sig med gäldenärens obestånd. Samma synpunkter kan anläggas när det gäller oklarheter beträffande de i 6 § angivna förutsättningarna att gäldenären har hemvist i Sverige och inte driver i den

näringsverksamhet. Övriga paragrafen upptagna

förutsättningar för skuldsanering torde knappast vålla någon

tveksamhet hos rätten, bortsett från den mycket ovanliga situationen att en gäldenär, som tidigare beviljats skuldsanering, ånyo

ansöker härom.

När det gäller tillämpningen av 7 § har tidigare nämnts (se under 7 §) att ett kvalificerat insolvenskriterium skall vid

tillämpas

dvs. skall förväntas

skuldsanering, gäldenärens betalningsoförmåga

bli bestående under tid. Till skillnad från vad som

överskådlig

gäller vid vanlig insolvens skall rätten alltså komma fram till att gäldenären under den framtid som kan överblickas inte med alla till buds stående medel kan betala sina skulder. Som redan tidigare

skall det alltså ställas stora krav på att gäldenären påpekats

verkligen sökt göra rätt för sig.

Det underlag rätten förfogar över vid beslutet om inledande av skuldsanering består av en ansökan och i många fall av ett

yttrande från kronofogdemyndigheten samt ibland upplysningar från socialnämnden. Undantagsvis kan en god man ha utsetts, som förebringat ytterligare utredning. Är rätten ändå tveksam till att inleda skuldsanering kan eventuella oklarheter undanröjas vid en förhandling till vilken gäldenären och ibland även kronofogdemyndig-

heten eller socialnämnden (se 18 §) kallas.

304 sou 1990:74

För skuldsanering förutsätts även att det finns särskilda skäl med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. I 7 § andra stycket anges närmare vilka omständigheter som därvid särskilt skall beaktas, och som redan skall tidigare påpekats prövningen av varje sådan omständighet utfalla till gäldenärens fördel för att en ansökan skall bifallas. Det är framförallt när det gäller att på ett tidigt stadium av förfarandet ta till om ställning dessa särskilda skäl föreligger som rätten kan stöta på svårigheter. Eftersom 19 § endast avser beslut om att inleda prövningen enligt skuldsanering, ställs kraven inte lika högt som när det det gäller slutliga beslutet om skall skuldsanering beviljas. Gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering kan i en del fall vara svårt att i ett tidigt skede ta ställning till men bör normalt framgå genom t.ex. kronofogdemyndighetens yttrande. Skuldernas ålder kan ringa ibland utesluta utan att skuldsanering ytterligare utredning behöver tillföras ärendet. vid skuldernas tillkomst Omständigheterna kräver ofta från vilket upplysningar borgenärerna, innebär att den omständigheten sällan leder till avslag förrän efter det att rätten fattat beslut om att inleda Är det helt klart att skuldsanering. huvudparten av skulderna hänför till skadestånd sig på grund av uppsåtliga brott, kan det dock redan på ett stadium stå klart tidigt att är utesluten. När det skuldsanering gäller gäldenärens betalningsvilja och ansträngningar att betala kan rätten få en givetvis del upplysningar genom kronofogdemyndighetens yttrande. Ibland är det emellertid först när fått borgenärerna möjlighet att yttra sig över ansökningen som det kommer fram sådana att man uppgifter kan ta slutlig ställning till gäldenärens ansökan. Visar det t.ex. sig att gäldenären trots till det betalat förmåga aldrig förfallna amorteringar eller ränta på en tre år gammal skuld, kan det inte bli tal om skuldsanering. skuldsanering kommer i bara för fråga dem som från början haft för avsikt att betala sin skuld men som därefter på grund av väsentligt ändrade förhållanden eller oförutsedda händelser inte klarar av att betala tillbaka skulderna.

Gäldenärens medverkan under av handläggningen skuldsaneringsärendet (se 7 § andra har stor för bestycket) visserligen betydelse dömningen av om denne skall medges Det torde skuldsanering. dock sällan förekomma att rätten i detta inledande skede förfogar över tillräckligt för att en sådan och låta underlag göra bedömning denna få inverkan omständighet någon avgörande på om särskilda skäl föreligger eller Skulle däremot utebli ej. gäldenären från

sou 1990:74 305

förhandling enligt 17 § skall enligt ansökan genast avslås.

Om det inte finns att avslå ansökningen enligt första anledning skall rätten enligt ggdra styçkçt förordna att skuldsanering stycket skall inledas. Det finns alltså inte någon möjlighet för rätten att skjuta upp detta ställningstagande.

20§

innehåller ett förbud mot exekutiva åtgärder mot Paragrafen efter rättens förordnande om inledande av skuldsanegäldenären I om skälen till förbudet hänvisas till 6.3.5. Förbudet ring. fråga avser och införsel för fordringar som kan komma att utmätning omfattas av ett exekutivt beslut om skuldsanering. Skillnad görs således mellan fordringar som före rättens beslut att uppkommit skuldsanering skall inledas och fordringar som uppkommit därefter. Det är bara den förra gruppen av fordringar som förbudet Har t.ex. en en skuld dagen gäller. gäldenär ådragit sig efter förordnandet om inledande av skuldsanering, kan denna skuld komma att inbegripas i det slutliga beslutet om att bevilja aldrig 8 § första I försga stygkgt föreskrivs skuldsanering (jfr stycket). således beträffande som före rättens förordfordringar uppkommit nande om inledande av skuldsanering att utmätning eller införsel inte får ske därefter och intill dess frågan om skuldsanering även 5 10 § UB och förslaget till ändring i 15 avgjorts (ifr kap. 1 § UB nedan under 7.9). Skulle så ändå ske, är åtgärden kap. utan verkan.

Första oavsett hur rätten slutligen avgränsat stycket gäller Även om rätten med stöd av bestämmelsen i 8 § skuldsaneringen. första andra skuldsanering “fl stycket meningen slutligen begränsar till att avse som före en viss dag innan fordringar uppkommit rätten fattat beslut om att inleda skuldsanering, skall fram till det exekutiva ändå vägras för alla slutliga avgörandet åtgärder har innan rätten förordnade om fordringar som uppkommit inledande av skall alltså skuldsanering. Kronofogdemyndigheten inte förhandsbedömning av om skuldsaneringsbegöra någon egen slutet kan komma att inskränkas på nu angivet sätt utan vägra exekutiva med till och avvakta åtgärder hänvisning huvudregeln rättens slutliga beslut i skuldsaneringsfrågan.

306 sou 1990:74

Med avses i hela dvs. utmätning paragrafen utmätningsförfarandet, inte bara kan själva utmätningsbeslutet. Kronofogdemyndigheten undantagsvis ha fattat ett utmätningsbeslut innan nåtts myndigheten av rättens beslut om inledande av I sådant fall skall skuldsanering. verkställigheten gå åter.

Förbudet mot exekutiva åtgärder skiljer från sig väsentligt motsvarande bestämmelser i AckL. När god man förordnats enligt AckL får utmätt egendom sålunda inte utom i vissa säljas, speciella fall (10 § första stycket AckL). Förordnandet utgör däremot inte något hinder mot utmätning, utan det är först sedan rätten beslutat om förhandling om offentligt ackord som utmätning för dessförinnan uppkommen fordran får ej längre äga rum. Utmätningsförbudet i AckL omfattar dock inte fordran som är förenad med förmånsrätt i viss egendom (se 14 § första stycket AckL), vilket hänger samman med att endast oprioriterade fordringar deltar i om ackord. förhandlingen offentligt

Fordringar som inte omfattas av ett beslut om skuldsanering undantas i andra stycket uttryckligen från förbudet mot exekutiva åtgärder. I regel torde därvid inte råda någon tveksamhet beträffande de fordringar som anges i 8 § andra och sådana stycket fordringar som uppkommit efter det att rätten fattat beslut om att inleda Dessa kan skuldsanering. fordringar följaktligen alltjämt läggas till grund för exekutiva åtgärder.

Tredje stycket upptar en bestämmelse om att paragrafen också skall även i om beslut om tillämpas fråga betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut (jfr 14 § andra En stycket AckL). framställning om betalningssäkring som länsrätten inte hunnit pröva när tingsrätten fattar beslut om att inleda kan skuldsanering således inte bifallas av länsrätten. Om länsrätten redan hunnit besluta om betalningssäkring när förordnar om tingsrätten att inleda beslut hinder skuldsanering utgör tingsrättens för verkställighet av beslutet om betalningssäkring.

2l§

I paragrafen anges att rättens beslut om att inleda skuldsanering genast skall kungöras i Post- och Inrikes I Tidningar. kungörelsen skall borgenärerna att anmäla sina till uppmanas fordringar tingsrätten inom en månad från dagen för kungörelsens införande.

sou 1990:74 307

Som nämnts i avsnitt 6.3.5 är det att viktigt samtliga borgenärer får kännedom om eftersom slculdsaneringsñrfarandet, okända borgenärer drabbas av den proklamaeffekt som är förenad med ett beslut om skuldsanering. Kungörandet 21 § kan inte fullt ut enligt jämföras med det som skall rum vid kungörande äga tillämpning av lagen (1981: 131) om kallelse okända I det fallet på borgenärer. syftar förfarandet till att bl.a. likvidation av möjliggöra juridiska personer. En av den skulder slutlig reglering juridiska personens kan då inte ske utan att även okända borgenärer getts tillfälle att anmäla sina fordringar. en

Borgenärema åläggs anmälningsplikt

vid äventyr av att deras 6 § i 1981 års fordringar prekluderas (se lag). Vid riktar till skuldsanering sig uppmaningen samtliga fordringsägare, alltså inte bara okända Beträffande borgenärer. redan kända inträder fordringsägare ingen proklamaeffekt, om de underlåter att anmäla sina För denna har fordringar. kategori kungörelsen snarast den betydelsen att de får kärmedom om att skuldsanering har inletts och att de får tillfälle att ange sin fordran i sådana fall då det råder oenighet mellan borgenären och gäldenären om existens. Beträffande fordringens borgenärer som gäldenären inte har uppgett i sin ansökan inträder däremot den av följden underlåten anmälan av att fordringen skuldsaneringen genomförs utan beaktande av denna fordran. Det oavsett vad som gäller orsakat borgenärens underlåtenhet. Under de som förutsättningar anges i 30 § kan borgenären i ett sådant fall begära omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Om särskilda skäl föreligger kan rätten låta införa kungörelsen också i en eller flera Det torde ortstidningar (andra meningen). dock inte komma att höra till att detta bedöms vanligheten nödvändigt. Banker, finansbolag, kontokortsföretag och större företag får förutsättas bevaka de i Post- och Inrikes Tidningar införda kungörelserna. Särskilda skäl att införa i kungörelsen ortstidning kan t.ex vara att gäldenären på något sätt ger till känna att han är osäker på men tror veta att borgenärskretsen sig borgenärerna fimis på orten. En annan tänkbar situation är att gäldenären tidigare drivit näringsverksamhet och fortfarande har skulder kvar från denna. Ibland kan då ha svårt att gäldenären komma alla i rörelsen förekommande ihåg leverantörsskulder, om inte dessa finns förtecknade i en konkursbouppteckning. På grund härav kan det finnas att införa i en anledning kungörelsen tidning på den ort där han drev rörelsen. Som ett bör ytterligare exempel nänmas att gäldenären sig ha flera uppgett icke-professionella

308 sou 1990:74

kreditgivare och det dessutom kan befaras att ytterligare sådana kreditgivare förekommer.

För att undvika tveksamhet om när borgenärernas anmälningsfrist går ut, bör kungörelsen i ortstidning införas samtidigt som den införs i Post- och Inrikes Tidningar, jfr 5 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Föreskrifterna om kungörande i 21 § är att uppfatta som en från 1977 års kungörandelag awikande reglering. Vad som sägs i 3 och 4 §§ i den lagen om den breda ortstidningsprincipen och om stödjande kungörande är alltså inte tillämpligt vid skuldsanering.

Den i paragrafens andra mening öppnade möjligheten att förlänga borgenärernas till två månader torde inte så ofta anmälningsfrist få någon aktualitet. Även om det finns anledning att kungöra i ortstidning, bör tiden normalt kunna sättas till en månad. Undantag härifrån bör medges t.ex. när rätten under semestertid beslutat inleda skuldsanering beträffande en gäldenär, som har skulder till flera lokala leverantörer eller till privatpersoner.

22§

I paragrafen anges att de fordringar som gäldenären bestrider skall behandlas som om de inte var bestridda. Det ankommer således inte på rätten att fastställa vare sig huruvida det föreligger ett fordringsförhållande eller fordringsbeloppets storlek. Grunden för bestridande saknar därför normalt gäldenärens betydelse.

Om gäldenären bestrider en fordran och anger som grund härför att han har en kvittningsgill motfordran, kan rätten emellertid inte utan vidare bortse från den åberopade grunden för bestridandet. Medger borgenären att det finns en kvittningsgill motfordran skall denna räknas av från huvudfordringen. De båda fordringarna upphör alltså till den del de täcker varandra (summa concurrens). Har motfordringen därvid räckt till att kvitta bort hela huvudfordringen återstår ingen skuld till borgenären. Om motfordringen däremot täcker endast en del av huvudfordringen skall det överskjutande beloppet omfattas av ett beslut om skuldsanering. Borgenären kan å andra sidan visserligen vitsorda att gäldenären har en motfordran men göra gällande att denna av olika skäl inte är kvittningsduglig (se Lindskog, Kvittning, 1985, s. 114 ff).

t.ex. att motfordringen infriats, att den ogillats Borgenären påstår dom eller att den eller genom en rättskraftig preskriberats skall därvid i bortse prekluderats. Rätten skuldsaneringstörfarandet från och behandla huvudfordringen som om den var motfordringen obestridd. Även då det råder tvist om motfordringens existens, denna är alltså skall rätten behandla huvudfordringen som oklar, den inte var bestridd. Till hur bestridda fordringar skall om frågan behandlas i det återkommer utredslutliga skuldsaneringsbeslutet ningen under 27 § första punkten.

det osäkerhet om flera och är det därvid inte Råder fordringar om enbart helt belopp i förhållande till gäldenäfråga obetydliga bör - som utredningen framhållit i rens skuldbörda, gäldenären avsnitt 6.3.5 - inte medges skuldsanering. För en gäldenär med så oklara skuldförhållanden torde konkurs vara lämpligare än skuld-

sanering.

Den bestridda skall således tas med när det gäller att fordringen bedöma att betala skulderna inom överskådlig gäldenärens förmåga tid. Någon gång kan gäldenären redan i sin egen ansökan ha tagit som han anser inte vara att betala eller med en skuld, sig skyldig att betala endast till viss del. Även denna fordran skall då skyldig tas med vid av om skuldsanering skall inledas. Men bedömningen torde det bli att det är först sedan en borgenär efter vanligast 21 anmäler sin fordran till tingsrätten som kungörandet (jfr §) rätten får kännedom om fordringen och att denna bestrids av Oavsett när rätten erhåller vetskap om att en fordran gäldenären. bestrids av skall den berörda borgenären underrättas gäldenären härom. Underrättelsen behöver inte delges.

Beslut om skuldsanering

23 §

det led i förfarandet då gäldenären uppmanas Paragrafen reglerar in med ett till Tidpunkten för att komma förslag skuldsanering. av ett sådant lagtexten med orden när avgivande förslag anges i Som har framhållit i behövlig utredning föreligger. utredningen det under 12 §) skall själva ansökningen om föregående (se inte innehålla sådant I ansökningen skuldsanering något förslag. skall tillhandahålla de som rätten behöver gäldenären upplysningar för att fatta beslut i om inledande av skuldsanering. Innan frågan

310 sou 1990:74

rätten fattar ett beslut härom skall den normalt inhämta yttrande angående gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden från

kronofogdemyndigheten och motsvarande upplysningar från social-

nämnden (se 15 § andra Det kan också finnas stycket). skäl för rätten att därutöver inhämta av upplysningar betydelse för att pröva om skall inledas skuldsanering (se 16-18 §§). Det är alltså först efter ett beslut om inledande av som det blir skuldsanering aktuellt att avkräva gäldenären ett till hur förslag skulderna skall awecklas.

När rätten har funnit att bör

skuldsanering inledas kommer det

sarmolikt inte att finnas så stort behov av att införskaffa ytterligare utredning angående gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Det kan dock inte uteslutas att det bör förflyta viss tid efter ett beslut om inledande av innan skuldsanering, gäldenären anmanas att komma in med sitt

skuldsaneringsförslag. Förhållan-

dena kan t.ex. vara sådana att man kan förvänta sig att borgenärer som inte uppgetts i gäldenärens ansökan kan komma att anmäla sig inom den tid som i angetts kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Det kan vidare tänkas råda oklarhet rörande någon skuldpost, exempelvis en skattefordrans storlek. Med tanke det på utredningsbehov som ibland kan återstå efter ett beslut om inledande av har det mer skuldsanering allmänna uttrycket när behövlig utredning föreligger valts för att ange tidpunkten för att avkräva gäldenären ett Det

skuldavvecklingsförslag. stärmner

vidare bäst med regeln i 21 § att avvakta utgången av den i Postoch Inrikes Tidningar angivna fristen innan gäldenären uppmanas komma in med sitt förslag.

Normalt bör rätten ge ett gäldenären formligt föreläggande att komma in med_ ett till hur skulderna förslag skall avvecklas med angivande av när och hur återstoden av dessa skall betalas, om rätten meddelar beslut om

skuldsanering. Gäldenären skall ges viss

tid, t.ex. 14 dagar, att ge in förslaget. Har gäldenären inte tidigare fått del av den som rätten utredning införskaffat bör det ske senast i detta skede. som rätten Samtidigt fordrar in ett förslag från gäldenären bör rätten anmana denne att ange om någon ändring skett i de förhållanden som anges i 12 § första stycket.

Det synes lämpligt att rätten delger ett

föreläggande enligt denna

paragraf. Det är viktigt att förfarandet inte drar ut på tiden. I fråga

sou 1990:74 311

om av att inte medverkar vid ärendets handpåföljden gäldenären läggning hänvisas till 26 § tredje punkten.

Det kan ibland förekomma, att gäldenären redan i naturligtvis samband med sin ansökan kan mera slutligt bedöma sina framtida att betala sina skulder och precisera hur långt han kan möjligheter sina Har så skett redan tidigare, torde det fullgöra förpliktelser. inte vara nödvändigt att genom ett formligt föreläggande uppmana att in med ett förslag till skuldaweckgäldenären på nytt komma bör rätten i sådant fall förelägga gäldenären att ling. Lämpligen huruvida han står fast vid sitt tidigare förslag - även ange, alltjämt mot av den utredning som rätten införskaffat. bakgrund

har formulerats så, att avkrävs ett besked Paragrafen gäldenären om hur han avser att söka göra rätt för sig. Vad som är beär att få en om vilken av fordtydelsefullt uppfattning procent som anser sig kunna gå i land med att ringarnas belopp gäldenären betala sikt 27 Förslaget från kan på längre (jfr §). gäldenären innefatta en begäran att fordringarna - eller en viss del av givetvis dessa - sätts ned till noll. I de fall god man har förordnats för bör det ankomma på den gode mannen att förklara för gäldenären hur bedömningen bör gå till. gäldenären

24§

skall rätten snarast kalla gäldenä- Enligt paragrafens första stycke ren och kända borgenärer till en förhandling inför rätten angående det förslag till skuldaweckling som gäldenären gett in.

Eftersom skall behandlas muntligen, saknas som regel förslaget anledning att begära någon komplettering av förslaget skriftligen från t.ex. om det genast skulle visa sig att gäldenärens sida, innehåller smärre brist eller är i förslaget någon otydligt något Sådana får vid hänseende. kompletteringar lämpligen begäras förhandlingen och i borgenärernas närvaro.

Det att när det i lagtexten används uttrycket förtjänar påpekas, detta sker i överensstämmelse med den terminologi förhandling som är bruklig i fråga om domstolsärenden, se 4 § andra stycket Det är alltså inte om en i den ärendelagen. fråga förhandling som ordet tas i AckL såvitt avser ackordsförhandling. Det mening utesluter inte att rätten vid det sammanträde som sätts ut sagda

312 sou 1990:74

enligt 24 § kan finna det vara av värde att uppnå samstännnighet mellan gäldenären och närvarande borgenärer.

För att borgenärema skall få med tid att undersöka tillräckligt

gäldenärens skuldavvecklingsförslag med tillhörande

utredningsmaterial (se tredje har i in en bestämmelse stycket) lagtexten tagits om en minimitid som måste från förflyta utfärdandet av kallelse till Tiden till förhandlingen. anges minst två veckor. Det blir beroende på omständigheterna om domstolen skall med en nöja sig kort tid eller utsträcka tiden. Med tanke på de som rättsverkningar är förknippade med ett beslut om inledande av skuldsanering (se 20 §) bör tiden inte utsträckas utan bärande skäl.

Gäldenären skall kallas att inställa vid den sig personligen förhandling då hans skall

skuldawecklingsförslag behandlas. Det

är att han infinner angeläget, sig personligen (jfr 26§ andra punkten). Normalt är det först vid denna som förhandling borgenärema har tillfälle att kollektivt söka skaffa sig klarhet angående gäldenärens betalningsutsikter. Erfarenheterna från det danska systemet pekar på att åtskilliga detaljfrågor angående gäldenärens ekonomiska förhållanden kan behöva vid denna förnagelfaras handling, inte minst för att rätten skall kunna bilda sig en realistisk uppfattning om det i befogade gäldenärens skuldawecklingsförslag. Infmner han sig inte minskas personligen, avsevärt möjligheterna att skapa klarhet på Ett otydliga punkter. sådant uppträdande från gäldenärens sida visar att han inte kommit till erforderlig insikt om vikten av att medverka till att hans ekonomiska situation reds ut. av att han inte kommer Påföljden personligen är därför att hans ansökan skall avslås.

I gdrg kallelsema till stycket anges att förhandlingen skall delges gäldenären och Det får förutsättas borgenärerna. att s.k. ordinär delgivning normalt skall fungera utan problem. Skulle det undantagsvis förhålla sig så, att det finns att anledning anta, gäldenären håller sig undan, möter inte hinder mot att använda något stäm-

ningsmarmadelgivning eller t.o.m. för kungörelsedelgivning att

bringa ärendet till sitt slut.

Det att - i motsats förtjänar påpekas till den förhandling som äger rum före beslutet om inledande av skuldsanering (se 17 §) - det beträffande den nu berörda inte fimis förhandlingen anledning att som ett normalt led i förfarandet kalla företrädare för exekutiv

eller Socialnämnd. Av det förhållandet att lagtexten inte myndighet innehåller någon bestämmelse om kallelse till sådan myndighet utan endast regler om kallelse till borgenärerna, dvs. bl.a. till staten som skatteborgenär (kronofogdemyndigheten), får inte dras den slutsatsen att rätten skulle vara förhindrad att någon gång kalla också exempelvis en företrädare för kronofogdemyndigheterna eller den sociala myndigheten till sammanträdet. Någon uttrycklig bestämmelse härom (jfr 18 §) har dock inte ansetts påkallad.

I första stycket används uttrycket kända borgenärer för att ange den borgenärskrets som skall kallas. Det innebär att rätten inte skall tillgripa kungörelsedelgivning för att söka nå också okända borgenärer (jfr 21 §). Även borgenärer med panträtt etc. (se 8 § andra och tredje styckena) skall kallas till förhandlingen. I 214 Stk. l DKL nämns indehavere af saarligt § uttryckligen sikrede krav. Uttrycket kända borgenärer bör dock tillräckligt att även denna kategori avses. tydligt klargöra

Att god man som utsetts att biträda gäldenären skall kallas till förhandling är givet. En regel härom ingår i första styckets sista mening.

Tredje stycket första meningen utsäger - liksom motsvarigheten i 17 § tredje stycket - att i kallelsen skall upplysas om syftet med och erinras om av att inte förhandlingen påföljden gäldenären inställer sig personligen vid förhandlingen. För borgenärernas del är av särskild vikt vad som sägs i andra meningen, nämligen att vid kallelsen skall fogas ett exemplar av gäldenärens förslag och av den utredning som avses i 23 §. Som har nämnts nyss får borgenärerna härigenom tillfälle att sätta sig in närmare i gäldenärens ekonomiska situation och bedöma hans framtida betalningsåsikt finns inte skäl att möjligheter. Enligt utredningens tillräckliga av det material som sänds ut till sekretesshänsyn begränsa Det bör att sekretess inte hos domstol borgenärerna. påpekas gäller i ackords- och konkursärenden. Det synes därför inte följdriktigt att införa en regel härom vid skuldsanering.

25 §

Till skillnad från den förhandling som kan föregå ett beslut om inledande av skuldsanering (se 17 §) är förhandlingen enligt 24 § obligatorisk. Anledningen härtill har berörts under den paragrafen.

314 sou 1990:74

Där har också vilka som skall kallas till och angetts förhandlingen hur kallelserna skall ske och vilket material som skall tillställas borgenärerna i samband därmed.

I 25 §, som motsvarar § 215 DKL, regleras enbart grunddragen i förhandlingen. I första stycket sägs i första meningen att rätten skall genomgå gäldenärens och den utförslag föreliggande redningen. Bestämmelsen har två funktioner. För det första markeras att det är rätten som leder förhandlingen i vanlig ordning, inte borgenärerna som kommit samman för att rösta om ett ackordsförslag. Som utredningen flera gånger betonat bör självfallet borgenärernas tillmätas avsevärd De synpunkter betydelse. är dock inte avgörande för bedömningen av om skuldsanering bör komma till stånd eller hur långt skulderna skall skrivas ned. För det andra klargörs att vid sammanträdet skall förekomma en genomgång av gäldenärens skuldawecklingsförslag och den föreliggande utredningen. Det är rätten som skall sörja för att förslaget och utredningen läggs fram. Har god man förordnats, kan det dock vara naturligt att rätten överlåter till den gode mannen att föredra materialet i erforderlig omfattning.

Som framgår av andra meningen i första stycket skall rätten dem som inställt att uttala om och uppmana sig sig förslaget utredningen och att lämna de ytterligare som är av upplysningar betydelse för ärendets avgörande. Erfarenheterna från tillämpningen av DKL tyder på att borgenärernas medverkan kan få stor betydelse för att komplettera underlaget för rättens beslut och för att klargöra förutsättningarna för en nedskrivning av gäldenärens samlade skuldbörda. Inte minst genom frågor till gäldenären kan oklara redas ut och ett alltför till punkter långtgående förslag skuldavveckling modifieras.

Enligt 35 § gäller i fråga om tingsrättens bestämrnelhandläggning serna i ärendelagen i tillämpliga delar, om inte något annat följer av skuldsaneringslagen. Enligt 5 § ärendelagen gäller om förhandling inför rätten i tillämpliga delar vad som är om stadgat i tvistemål i RB. till RB kan få huvudförhandling Hänvisningen praktisk betydelse i vissa hänseenden, t.ex. beträffande hinder mot förhandling (42 kap. 2 och 3 §§), processledning (43 kap. 4§ andra och muntlighet (42 kap. 5 §). stycket) Omedelbarhetsprincipen i 17 kap. 2 § första stycket är inte avsedd att tillämpas i skuldsaneringsärenden, utan rätten avgör frågan om skuldsanering

sou 1990:74 3 15

på grundval av vad som kommit fram vid och vad förhandlingen som i förekommit i ärendet. övrigt

I andra stycket föreskrivs för att besvara skyldighet gäldenären frågor från rätten, och mannen hans ekoborgenärerna gode om nomiska förhållanden. Rätten bör övervaka att frågorna begränsas till vad som har med prövningen av att skuldsaneringsfrågan göra. Gäldenären är inte att besvara andra än dem som skyldig frågor har ett sådant syfte. Det är alltså inte att t.ex. en meningen borgenär skall kunna begagna tillfället för att söka skaffa fram utredning angående andra förhållanden, t.ex. huruvida gäldenären känner till andra eller fysiska juridiska personers ekonomiska ställning. Det är dock att märka att upplysningar häwidlag någon gång kan vara av direkt för betydelse skuldsaneringsfrågan, exempelvis om det gäller gäldenärens make eller sambo.

Utredningen har inte funnit det påkallat att föreskriva skyldighet för gäldenären att besvara från andra än dem frågor som är uttryckligen nämnda i andra stycket; det är också bara dessa intressenter som får kallelse till Som har nämnts förhandlingen. under 24§ är det dock inte som hindrar att rätten till något förhandlingen kallar även t.ex. företrädare för en social myndighet, om detta bedöms vara av värde för En sådan utredningen. person har då inte någon rätt enligt andra att få ställa stycket frågor till gäldenären och denne inte heller följaktligen någon skyldighet att besvara en sådan fråga. Skulle företrädaren för den sociala önska att myndigheten någon fråga ställs till gäldenären, får socialtjänstemarmen därför först höra för hos rätten i sig saken, varefter denna - om den timer det påkallat - ser till att frågan ställs.

26§

Paragrafen (jfr 19 § första stycket) anger på vilka grunder en ansökan om skuldsanering kan avslås, sedan rätten beslutat att skuldsanering skall inledas. av är Uppräkningen grunder uttömmande. De angivna grunderna är alternativa.

Enligt första punkten skall ansökan avslås, om inte gäldenären uppfyller de villkor för som är i skuldsaneskuldsanering angivna ringslagen. Härmed avses i första hand de villkor som ställs upp i 6-10 §§. Det emellertid förtjänar att påpekas att även insolvens-

316 sou 1990:74

kriteriet i 1 § kan få det viset att

någon gång betydelse på

inte inom överskådlig tid förmår betala sina gäldenären visserligen skulder men vid kan betala då förfallna skul-

ansökningstillfállet

der. Ansökan skall i så fall inte bifallas, eftersom det vid skuldsaett kvalificerat insolvensrekvisit, dvs. gäldenären nering gäller skall dels vara dels vara så skuldsatt att han inte förpå obestånd, mår att betala skulderna inom överskådlig tid.

Blir efter inledande av skuldsanering försatt i konkurs, gäldenären förfaller hans ansökan om skuldsanering, se 3 §. Ansökan skall då inte avslås utan endast förklaras förfallen. Motsvarande gäller vid offentligt ackord, se 4 §.

Andra motsvarar 19 § första andra punkten, till

punkten stycket

vilken får hänvisas.

får om vägrar att

Tredje punkten betydelse, gäldenären exempelvis

besvara frågor vid förhandlingen enligt 25 § eller om han håller så att kallelse till förhandlingen inte kan delges honom. sig undan,

27§

vad ett bifallande beslut om skuldsanering skall innefatta Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.5. Forsta i 27 i

stycket § preciserar

vad som alltid måste i ett sådant beslut.

fyra punkter anges Beträffande de olika bör ytterligare närrmas följande. punkterna

Vilka som omfattas (första behöver inte räknas

fordringar ppnktgn) upp i beslutet, om det av gäldenärens skuldsaneringsförslag tydligt vilka som avses. Med hänsyn till huvudregeln i 8 § första

framgår första måste emellertid att alla fordringar

stycket meningen anges, mot vilka har före den dag då rätten enligt gäldenären, uppkommit

19 § andra förordnade om inledande av skuldsanering, stycket

omfattas av beslutet. Det att även okända borgenärer får

betyder sina nedsatta (se 28 § andra stycket). Finns det

fordringar

fordringar av det slag som avses i 8 § andra stycket (fordringar med o.d.) eller tredje stycket (utmätningsfordringar), pantsäkerhet

bör i intresse att dessa faller utanför beslutet

tydlighetens klargöras

i den mån den pantsatta egendomen förslår till , om skuldsanering, betalning av fordringen resp. den vid utmätningen ianspråktagna

räcker till betalning av fordringen. Med hänsyn till egendomen

22 § omfattas även bestridda fordringar av ett beslut om skuldsa-

Rätten skall således inte särskilt behöva uttala sig om

nering.

huruvida fordringen är bestridd eller inte. Det möter dock givetvis inte hinder att rätten erinrar om att fordringen i fråga enligt något 22 § behandlats som om den inte var bestridd.

måste i beslutet vilken av

Enligt andra pgnlgen anges procent

fordringarnas belopp som skall kvarstå. Normalt bör rätten följa förslag till uppgörelse, dvs. vilken procentsats han är gäldenärens att erlägga. Anser sig rätten inte kunna följa förslaget, är det villig ett för att skuldsanering inte kan genomföras. Om gäldenäbelägg

ren, t.ex. föreslår nedskrivning till noll men har disponibel

inkomst och inte medverkar till att en realistisk betalningsnivå kan fastställas, är förhållandena oftast sådana att skuldsanering inte bör medges. Som har understrukits i utredningens allmänna överär det en förutsättning för att skuldsanering skall kunna väganden att medverkar aktivt till att lösa sina

genomföras gäldenären

Det bör inte vara uteslutet att rätten vid en

betalningsproblem.

förhandling enligt 24 §, där gäldenärens ekonomiska förhållanden genomgåtts närmare, föreslår en högre procentsats än den gäldenären föreslagit. Gäldenären bör beredas tillfälle att yttra sig över ett sådant förslag vid förhandlingen, innan ärendet avgörs. En arman situation där motsvarande bör gälla är, att rätten kommer fram till att skuldsanering bör medges bara till en del, t.ex. beträffande en skuldmassa som kvarstår efter en tidigare konkurs.

I AckL har som lägsta 25 % (se 11 § AckL).

procenttal angetts

Vid ackord får detta tal underskridas bara om samtliga kända

som skulle omfattas av ackordet godkänner det eller

borgenärer

skäl för lägre föreligger. Vid skuldsanering synnerliga procent

finns inte någon sådan gräns. Rätten har getts frihet att efter

i det enskilda fallet bestämma var procenttalet omständigheterna

skall ligga och - när skäl till det föreligger - sätta ned fordringarnas till noll. Har gäldenären någon betalningsförmåga, bör

belopp

det senare alternativet inte komma i fråga. Det är viktigt, att gäldenären så långt han förmår söker att betala av på skulderna, även om det rör sig bara om några procent av det totala beloppet.

Det bör att domstolen när den bedömer rimligheten av påpekas

bör tillse, att gäldenärens ekono-

gäldenärens avvecklingsförslag miska villkor efter beslutet om skuldsanering inte underskrider

existensminimum (se avsnitt 3.4).

318 sou 1990:74

Det bör erinras om att rätten 9 § andra enligt stycket (andra punkten) får bestämma att borgenärema får full intill betalning visst belopp. som inte 1 000 Småfordringar överstiger kr. synes normalt böra betalas genast och inte delas upp på ett antal smärre poster.

En del av betydelsefull skuldsaneringsbeslutet är att ange när och hur återstående belopp skall betalas (tredje punkten). Normalt bör en femårig En av denna betalningsperiod tillämpas. period längd har sedan det danska trädde i kraft utan systemet fungerat någon påtaglig nackdel (se avsnitt 4.1.1.6 och l beslutet bör 4.l.1.13). också klart anges hur gäldenären skall sin kvarstående fullgöra betalningsskyldighet. Det får förutsättas att en gäldenär som kommer i för bifall till en ansökan om fråga skuldsanering också kan medverka till att det i skuldsaneringsbeslutet kan tas in en bestämmelse om betalningssättet. Har detta inte klargjorts tidigare bör rätten vid förhandlingen enligt 24 § särskilt tillfråga gäldenären hur han tänker att till för att sin besig gå väga fullgöra talningsskyldighet. Ofta kan det vara lämpligt att gäldenären åläggs att öppna ett bankkonto, på vilket han gör regelbundna insättningar som täcker avbetalningsbeloppen. har Utredningen övervägt huruvida särskilda lagregler skulle behöva införas för att insatta skydda medel mot gäldenärens Mot nytillkommande borgenärer. bakgrund av bl.a. hittillsvarande erfarenheter från Danmark har utredningen avstått från att föreslå några sådana regler.

Domstolen bör i samband med skuldsaneringsbeslutet vägleda gäldenären hur han skall gå till väga för att sina töruppfylla pliktelser enligt beslutet. Lämpligen bör en utarbetas där broschyr det hur ser ut efter ett skuldsaklargörs gäldenärens rättsställning neringsförfarande (jfr § 216 Stk. 5 DKL).

Enligt fjärde punkten skall beslutet också ange vad som skall gälla i om som är beroende fråga fordringar av villkor, fordringar som ärmu inte är till beloppet fastställda och som inte fordringar förfallit till betalning. Frågan hur nu avsedda fordringar - liksom bestridda fordringar - skall behandlas har berörts l avsnitt 6.3.5 och under 22 §. som ännu inte är till Fordringar beloppet fastställda kan exempelvis vara Ett annat är skattefordringar. exempel kreditgivares restfordran efter exekutiv auktion på som fastighet utgjort pantsäkerhet för krediten och där auktionen inte gett täckning för hela fordringsbeloppet. Beträffande av de fordringar

sou 1990:74 319

nu nämnda två slagen torde rättens beslut endast kunna innehålla en erinran om att sådana fordringar omfattas av skuldsaneringsbeslutet.

I fråga om som inte förfallit till fordringar betalning får i första hand hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 6.3.3. Det kan bl.a. med tanke på studiemedel finnas återbetalningspliktiga anledning att särskilt att omfattar ange skuldsaneringsbeslutet endast sådana som förfaller till inom fordringar betalning den betalningsperiod beslutet avser. Det följer av det nu anförda att rätten i sitt beslut bör föreskriva en första och en sista uttryckligen betalningsdag för restskulden.

Som ett alternativ till att sätta in pengar på ett särskilt bankkonto kan möjligen tänkas att man att sätta ned ålägger gäldenären betalningen i allmänt förvar, jfr 1 § lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Ett sådant åläggande torde förutsätta en särskild lagbestämmelse i änmet. I andra har stycket därför tagits in ett för rätten att bemyndigande förordna om nedsättning hos länsstyrelsen.

Paragrafens tredje stycke innehåller en föreskrift om att ett skuldsaneringsbeslut genast skall i Post- och Inrikes kungöras Tidningar. Utredningen har inte ansett det påkallat att därutöver föreskriva exempelvis i kungörande ortstidning, jfr 4§ lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. Det synes däremot att rätten individuellt lämpligt underrättar kända fordringshavare om beslutet. En verkställighetsföreskrift härom torde böra utfärdas.

28§

Paragrafen innehåller de centrala om ett reglerna skuldsaneringsbesluts Den motsvarar rättsverkningar. § 226 DKL.

Vid av 2 § har erinrat behandlingen utredningen om två grundläggande drag i att detta institut skuldsanering, nämligen är en skuldaweckling som sker efter en prövning av domstol som ett led i dess myndighetsutövning och att innebär att avvecklingen gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för av sina betalningen skulder. Det är alltså inte fråga om en ekonomisk uppgörelse mellan gäldenären och hans borgenärer, låt vara att dessa skall

320 sou 1990:74

höras i ärendet. Det är inte heller en ordning för att göra smärre

i gäldenärens betalningsansvar, såsom ändring av justeringar eller sänkning av räntan på skulderna. Ordalagen i förfallodagar

27 § första stycket andra punkten klargör att skuldsanering

innefattar en beskärning av skuldernas kapitalbelopp. Detta är en

logisk följd av de stränga förutsättningar som enligt 7 § skall gälla

för att bifalla en ansökan om skuldsanering. Den som vill träffa en överenskommelse av mindre genomgripande natur med någon eller av sina borgenärer är liksom hittills oförhindrad att göra det några ackordsvägen.

nu anser - som Med hänsyn till det som anförts utredningen framhållits redan i avsnitt 6.3.5 - det vara mindre lämpligt att för

svensk del som huvudregel angående ett skuldsaneringsbesluts

innebörd stadga att beslutet har samma verkan som en stadfäst

förlikning, något som är huvudregeln i § 226 Stk. l DKL, där

beslutet ha samma verkan mellan och berörda

sägs gäldenären

borgenärer som et retsforlig. Enligt utredningens mening bör

man i stället se ett skuldsaneringsbeslut som en form av tvångs-

eftergift, vilken närmast kan jämföras med den eftergift som ett tvångsackord medges en gäldenär (jfr 38§ första genom

Gäldenärens ursprungliga förpliktelser mot borgestycket AckL). närerna förändras med andra ord på det viset att hans skyldighet

att vad som ålegat honom sätts ned eller faller bort genom fullgöra

domstolens beslut. I första stycket i 28 § uttrycks detta genom

bestämmelsen i första meningen att ett beslut om skuldsanering befriar från betalningsansvar för hans skulder i den

gäldenären

utsträckning som dessa genom beslutet sätts ned eller faller bort. I andra tilläggs att detta gäller såväl i förhållandet till meningen som i förhållandet till borgensmän och andra som borgenärerna häftar för skulden. Verkan i sist nämnda hänseenden är väl så viktig, eftersom skuldsaneringsbeslutet annars lätt skulle kunna bli ett i luften, för den händelse borgensman eller medgäldenär slag

skolat i efterhand kunna göra gällande regresskrav mot gäldenären.

När man i DKL förklarat ha samma verkan

skuldsaneringsbeslutet som et har därmed uppenbarligen åsyftats att klargöra retsforlig

också vilken som i exekutivt hänseende kan tilläggas be-

betydelse slutet. Även för svensk del krävs ett klarläggande på denna punkt. Utredningen har ansett det mindre lämpligt att tynga uppräkningen av exekutionstitlar i 3 kap. UB med en särskild regel angående

I 33 § andra har i stället direkt

skuldsaneringsbeslut. stycket

angetts att ett beslut om verkställs såsom skuldsanering lagakraftägande dom, om inte annat förordnas med anledning av talan mot beslutet.

Andra stycket klargör att ett beslut om skuldsanering är bindande också för borgenärer som inte anmält sin fordran till tingsrätten. Som har berörts under 21 § skall rätten efter ett förordnande om att inleda skuldsanering genom en kungörelse uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att anmäla sin fordran till rätten inom viss tid. Regeln i förevarande paragrafs andra stycke anger den proklamaeffekt som är förenad med skuldsaneringsbeslutet. En fordran som inte anmäls i tid prekluderas visserligen inte (jfr 6 § lagen 1981:131 om kallelse påokända borgenärer). Den behandlas emellertid på samma sätt som övriga fordringar som omfattas av beslutet om skuldsanering (se 8 § första stycket). I samma mån som övriga fordringar sätts ned, faller gäldenärens betalningsansvar bort även för en fordran som inte anmälts till rätten (och inte på annat sätt kommit till rättens kärmedom i ärendet).

Regeln i andra stycket kan givetvis i särskilda fall medföra att en borgenär oväntat går miste om sina möjligheter att göra gällande ett mot Ett fall som diskuterats inom utanspråk gäldenären. redningen är en skadelidandes situation då gäldenären (skadevållaren) underlåter att i skuldsaneringsärendet nänma skadeståndsanspråkets existens och den skadelidande inte uppmärksammar kungörelsen om inledande av skuldsanering. Rör det sig om skadestånd på grund av brott kan underlåtenheten från uppsåtligt gäldenärens sida att omtala skadeståndsskyldigheten ibland ha sin grund i en önskan att villkoren för skuldsanering i 7 §. kringgå Om så är förhållandet, bör det vara för skadeståndsmöjligt borgenären att enligt 30§ av beslutet om begära omprövning skuldsanering för att förhindra att hans skadeståndsfordran går om intet helt eller delvis. I andra fall av utomobligatoriskt skadestånd kan situationen för den skadelidande bli mera prekär. Man kan visserligen tänka sig att gäldenären någon gång själv skulle vilja begära omprövning av skuldsaneringsbeslutet enligt 31 §. Rör det sig om mindre finns det dock knappast förutskadeståndsbeloppp, sättningar för att tillämpa denna omprövningsregel. För att motverka stötande följder av skuldsaneringsinstitutet bör rätten i samband med förhandling enligt 25 § för säkerhets skull höra sig

322 sou 1990:74

för med gäldenären, om denne uppgett alla fordringar som finns mot honom inkl. eventuella skadeståndsanspråk.

Trgje att ett skuldsaneringsbeslut inte inverkar stycket anger på det betalningsansvar som åvilar borgensmän eller andra som jämte gäldenären häftar för skulderna. Bestämmelsen motsvarar 21 § AckL beträffande verkan av offentligt ackord.

29§

Paragrafen syftar till att förhindra att hemliga överenskommelser träffas mellan gäldenären och någon borgenär om att denne skall särskilt gynnas på ett sätt som inte överensstämmer med beslutet om skuldsanering. Regeln är ett utflöde av likabehandlingsprincipen (se härom avsnitt 6.2). En viss motsvarighet till regeln finns i 36 § första stycket tredje punkten AckL.

Omprövning av beslut om skuldsanering

30 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett beslut om skuldsanering på begäran av borgenär. Omprövning kan ske också på begäran av gäldenären. Detta fall regleras i 31 §.

I anges förutsättningarna för omprövning. Ansökan kan göras endast av en borgenär vars fordran omfattas av skuldsaneringsbeslutet. Det är alltså bara en borgenär vars fordran enligt 28 § satts ned eller fallit bort som är behörig att begära omprövning. Beträffande borgenärer vilka har panträtt e.d. till säkerhet för sina fordringar (se 8 § andra och tredje styckena) kan inträffa att frågan om borgenärens behörighet att ansöka om omprövning kan fastställas först sedan exempelvis panten real iserats. Säljs en fastighet exekutivt med underskott, kan pantborgenären ha en restfordran som inte täckts av pantsäkerheten. Borgenärens restfordran omfattas då av skuldsaneringsbeslutet.

Det är bara borgenär som är behörig att ansöka om omprövning enligt 30 §. Den som gått i borgen för någon av gäldenärens skulder kan också begära omprövning. Detsamma gäller den som jämte gäldenären häftar för skulderna (medgäldenär).

sou 1990:74 323

För omprövning förutsätts som nämnts i avsnitt 6.3.5 att gäldenären grovt åsidosatt vad som åvilar honom enligt skuldsaneringsbeslutet eller eljest med till med hänsyn syftet skuldsaneringsförfarandet. Denna förutsättning har i delats i två lagtexten upp punkter efter dansk förebild (jfr § 229 DKL). Enligt första punkten kan omprövning medges om gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande (jfr även 38 § AckL). Med mot oredlighet borgenärer avses sådan gärning för vilken ansvar kan ådömas 11 1 § brottsbalken enligt kap. och som begåtts före eller i samband med Som skuldsaneringen. har nämnts i avsnitt 6.3.8 har i sist nämnda andra paragrafs stycke föreslagits en följdändring i detta lagstiftningsärende. För att andra punkten skall bli krävs att förfarande är tillämplig gäldenärens uppenbart otillbörligt. Gäldenären kan t.ex. ha använt disponibel inkomst till att betala av skulder efter amortering upptagna skuldsaneringsbeslutet för lyxkonsumtion.

När det i lagtexten att kan rum avses anges omprövning äga härmed endast upphävande av De skuldsaneringsbeslutet. nyss berörda förutsättningarna är nämligen sådana, att annan rättsföljd än upphävande knappast kan komma i fråga. Med till det hänsyn extraordinära i situationen krävs att enligt andra stycket gäldenären och övriga berörda kallas till en borgenärer förhandling. Rätten får vid denna söka utröna om borgenärens ansökan om omprövning har fog för Rättens beslut i kan sig. frågan överklagas.

I tredje stycket vissa av att ett beslut om anges verkningar skuldsanering upphävs. Givetvis kvarstår gäldenärens skulder efter ett sådant beslut, i den mån inte avbegäldenären gjort någon talning på dessa. Frågan kan uppkomma om inte gäldenären bör åläggas att enligt 32 § tredje svara för sådan stycket ersättning som utgått till god man.

3l§

Under 27 § har berörts frågan när och hur återstående del av gäldenärens skulder skall betalas. Även om denna fråga ägnats avsevärd uppmärksamhet i kan det inträffa skuldsaneringsärendet oförutsedda händelser som gör att den ursprungligen bestämda betalningsordningen inte framstår som realistisk. Ett fall som utredningen härvid haft för ögonen är att en gäldenären tillhörig

324 sou 1990:74

som varit belånad mot säkerhet i fastigheten, bostadsfastighet, högt säljs med underskott och att en långivande banks restfordran är så stor att ett utkrävande av denna i enlighet med vad som bestämts i skuldsaneringsbeslutet medför att gäldenären inte längre kan vad som åligger honom enligt beslutet. För att undvika fullgöra stötande konsekvenser av sådana och jämförbara situationer, t.ex. att gäldenären på grund av sjukdom blivit långvarigt arbetsoförhar i 31 § tagits in en undantagsregel som vid synnerliga mögen, skäl möjliggör en omprövning av vad som bestämts om betalningsordningen i Denna paragraf förutsätter att skuldsaneringsbeslutet. gäldenären gör ansökan om omprövning.

I 31 § förutsätts som huvudregel att det efter beslutet om skuldsanering inträffat omständigheter som inte kunnat förutses. Lagtexten medger emellertid en om det föreligger skäl prövning synnerliga även i andra fall.

Särskilda bestämmelser

32 §

innehåller regler om kostnaderna för förfarandet. Den Paragrafen avser såväl kostnaderna i det normala skuldsaneringsförfarandet som de kostnader för en god man som kan uppkomma i samband med ett omprövningsförfarande.

I första att arvode och kostnadsersättning till den styckg anges mannen bestäms av rätten. Med arvode avses liksom i 14 gode kap. 4 § KL ersättning för arbete. Avsikten är att skuldsaneringsärendena skall handläggas skyndsamt. Någon bestämmelse om förskott har därför inte ansetts behövlig.

Av framgår att den mannen skall ersättas enligt gode en taxa. I fråga om konkurs tillämpas en konkursförvaltartaxa, om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 § KL. Motivet för att använda av taxa i dessa konkurser samman med att konkursförsig hänger valtarnas arbete i de olika konkurserna är tämligen likartat när konkursboet saknar tillgångar. Det arbete som förvaltare får lägga ned i tillgángskonkurser varierar däremot högst avsevärt, bl.a. beroende på konkursboets omfattning, om konkursgäldenären drivit rörelse och vilket slag av rörelse det gäller, antalet fordringsägare m.m. Det har därför befunnits mycket svårt att utvidga

det taxesatta området till att omfatta även konkurser med utdelning (se prop. 1986/87:90 s.l60), och i dessa konkurser tillämpas därför ingen taxa. Enligt utredningens mening torde den gode marmens arbetsuppgifter inte variera särskilt mellan olika mycket skuldsaneringsärenden. I det avseendet kan de alltså jämställas med konkurser som saknar Det bör därför inte möta tillgångar. något hinder att överväga en taxa efter mönster av nu gällande konkursförvaltartaxa.

I tredje stycket regleras vem som skall betala kostnaderna för den gode mannen. Normalt skall dessa betalas av staten. För att markera att gäldenärens medverkan under skuldsaneringsförfarandet är av stor betydelse, har vissa rättsverkningar knutits till gäldenärens bristande medverkan, se 26 § andra och tredje punkterna (se även 19 § första stycket andra punkten). Utöver att ansökan om skuldsanering skall avslås i sådana fall kan rätten ålägga gäldenären att svara för den gode mannens kostnader. Som ett exempel på särskilda skäl att ålägga gäldenären betalningskan anföras att rätten omprövning upphäver ett skyldighet genom beslut om skuldsanering enligt 30 § första stycket första punkten. Gäldenären bör då bli skyldig att betala kostnaderna för den gode mannen såväl i det som de ursprungliga skuldsaneringsförfarandet som kan ha uppkommit under omprövningsförfarandet.

Paragrafen innehåller om av andra kostnader inga regler betalning som föranleds av en ansökan om skuldsanering. Med hänsyn till att det i sådana ärenden är fråga om myndighetsutövning skall statens övriga kostnader stanna på staten. Borgenär får själv stå sin kostnad för t.ex. inställelse vid 24 förhandling enligt §. Som utredningen har i avsnitt 6.3.6 ifrågakommer inte heller påpekat att gäldenären kan allmän i ett beviljas rättshjälp skuldsaneringsärende.

33§

Paragrafen innehåller regler om överklagande och verkställighet av beslut om skuldsaneringsärenden.

På grund av hänvisningen i 35 § till ärendelagen blir RB:s föreskrifter om överklagande gällande också beträffande beslut i skuldsaneringsärenden, om annat inte sägs i skuldsaneringslagen. I fråga om slutliga beslut, t.ex. avslagsbeslut enligt 19 § första

326 sou 1990:74

stycket och 26 §, ñljer av 49 kap. RB att dessa beslut överklagas genom besvär hos hovrätten. I fråga om beslut under handläggningen skulle utan särskild bestämmelse härom talan inte få föras särskilt. I likhet med vad som är fallet vid konkurs och ackord bör det emellertid vara tillåtet att också beslut under överklaga handläggningen vid skuldsanering (jfr prop. 1986/87:90 s. 425 f). I första styckct ingår på grund härav en regel om att rättens beslut enligt 13 § fjärde stycket, 19 § andra stycket och 32 § får överklagas för sig. Liksom i motsvarande bestämmelse i 41 § AckL anges dessutom att besvärstiden i dessa fall räknas från den dag då beslutet meddelades.

Andra cch trcgjc styckcna reglerar verkställighet av beslut i skuldsaneringsärenden. Ett beslut om kan verkställas skuldsanering såsom lagakraftägande dom 3 9 Om beslutet (jfr kap. § UB). överklagas kan rätten meddela annat förordnande.

Övriga beslut,

utom beslut under avseende arvode eller handläggningen kostnadsersättning till en god man 16 4 § andra (jfr kap. stycket KL), går i verkställighet omedelbart om inte rätten förordnar något annat.

34§

Paragrafen anger tingsrättens skyldighet att underrätta samtliga kända borgenärer när en ansökan om har skuldsanering avslagits eller förfallit eller när har återkallat sin ansökan. gäldenären En sådan underrättelseskyldighet endast om rättens beslut föreligger om att inleda har hunnit skuldsanering kungöras. Underrättelsen skall då ske inom en vecka efter ärendets Eftersom avgörande. viss rättsverkan är knuten till rättens beslut om att inleda skuldsanering (se 20 §), är det av stor att så snart betydelse borgenärerna som möjligt får besked om att inte är föremål gäldenären längre för skuldsanering.

35§

I paragrafens först; styckc föreskrivs att i om fråga tingsrättens handläggning av skuldsaneringsärenden bestämmelserna i ärendelagen gäller i tillämpliga delar, om inte något annat av följer skuldsaneringslagen. Under 25 § har närmare beskrivits hur RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål blir härigenom tillämpliga på förhandling i Motiven för vid skuldsaneringsärenden. att

skuldsanering tillämpa ärendelagen har angetts i avsnitt 6.3.5, till vilket får hänvisas. Som har anförts där blir bestämmelserna om föreläggande vid vite att inställa sig personligen (4 § andra stycket andra meningen) och om förordnande om särskild förvaltning av egendom (4 § tredje stycket) inte tillämpliga.

Andra föreskriver att en tingsrätt är domför med en stygket lagfaren domare men att rätten vid förhandling enligt 24 § får bestå av tre lagfarna domare. Enligt 6 § andra och tredje styckena ärendelagen är tingsrätten domför med tre lagfarna domare om ärendet är tvistigt. Med hänsyn till att skuldsanering alltid innebär att borgenärernas fordringar sätts ned, torde det inte vara ovanligt att skuldsaneringsärenden är tvistiga. Det kan dock förutsättas att det stora flertalet skuldsaneringsärenden inte är mer komplicerade än att de kan handläggas med en lagfaren domare. I mycket skuldsaneringsärenden eller då det är fråga om stora komplicerade ingrepp i de rättsförhållanden som gäller mellan gäldenären och borgenärema, t.ex. då det rör sig om mycket betydande skuldbekan det emellertid finnas anledning att välja en större lopp, sammansättning av rätten.

Ikraftträdande.

Som utredningen framhållit i avsnitt 6.4 torde ett ikraftträdande av en reform inte kunna ske tidigare än under 1992. En skuldsaneringslag bör avse gäldenärens skuldsituation vid lagens ikraftträdande. Det att även skulder som uppkommit före lagens betyder ikraftträdande omfattas av det nya förfarandet.

7.2 och 7.3 till om i

Förslagen lag ändring

föräld-

äktenskapsbalken resp.

rabalken

Förslagen till i 6 10 § 7 ändring kap. äktenskapsbalken resp. kap. 9 § föräldrabalken har behandlats i avsnitt 6.3.8. Som har framhållits där har det synts att till om ett ackordsföljdriktigt reglerna förfarandes inverkan på den i dessa bestämmelser angivna för motsvarande regler preskriptionstiden underhållsbidrag lägga om vilken betydelse som skall tillmätas skuldsanering i sammanhanget. Till har därför fogats regler i paragrafernas tredje stycke sådant syfte. För att den stipulerade treåriga preskriptionstiden

328 sou 1990:74

skall genombrytas krävs att ansökan om har skuldsanering gjorts före utgången av den tiden. Till själva ansökan är inte visserligen knuten någon sådan exekutionshindrande verkan som i gäller fråga om ett godmansförordnande enligt 10 § AckL (jfr 20 § förslaget till Även skuldsaneringslag). skuldsaneringsförfarandet har emellertid till att utröna att sina syfte gäldenärens förmåga tillgodose borgenärer (inkl. underhållsberättigade sådana). Från det fallet att gäldenären endast söker uppnå visst kan betalningsuppskov bortses, eftersom samma kan bakom ansökan om ett syfte ligga godmansförordnande. Förlängningen av har preskriptionstiden därför gjorts beroende av om ansökan om skuldsanering gjorts inom treårstiden.

Den förlängda tiden skall enligt förslaget räknas från det att frågan om skuldsanering avgjordes (dvs. rätten genom beslut som vunnit laga kraft skiljde ärendet ifrån eller från det att kvarstående sig) skuldbelopp enligt rättens beslut senast skolat betalas. I sist nämnda hänseende är att märka att en som fastavbetalningsplan ställs av rätten enligt 27 § första stycket tredje punkten förslaget till normalt täcker en tid av fem år. skuldsaneringslag Preskriptionstiden kommer således att bli betydligt längre än i ackordsfallet (jfr 11 § andra stycket sista meningen AckL). Med hänsyn till vikten av att likabehandlingsprincipen iakttas - se 9 § förslaget till skuldsaneringslag - är emellertid en sådan följd oundviklig. Utredningen erinrar om att denna kan om princip frångås, samtliga borgenärer är ense.

7.4 till i

Förslaget lag om ändring lagen (1927 :77) om försäkringsavtal

har

Ändringen behandlats i avsnitt 7.1 under inledningen till

specialmotiveringen till till och förslaget skuldsaneringslag hänger samman med den i om som föreslås i 4 ändring fråga fristdagen kap. 2 § KL med tanke på konkursansökan som följer kort tid efter det att en fråga om skuldsanering avgjorts.

7.5 till i

Förslaget lag

om skade-

ändring

ståndslagen (1972:207)

I 6 kap. 2 § har tagits in en erinran om att vid skuldsanering tillämpas i fråga om fordran på skadestånd vad som föreskrivs i

sou 1990:74 329

skuldsaneringslagen. Motiven till ändringen återfinns i avsnitt 6.3.3 (i redogörelsen för vad som skall förstås med uttrycket omständigheterna vid skuldernas tillkomst) och 6.3.8.

7.6 till om i kon-

Förslaget lag ändring

kurslagen (1987:672)

I fråga om motiven till ändringen får hänvisas till avsnitt 7.1 under inledningen till specialmotiveringen till förslaget till skuldsanei

ringslag. Ändringen ligger linje med den ändring i fråga om be-

räkning av återvinningsfristen som infördes 1970 beträffande ackord (se prop. 1970: 136 s. 133 f). Den medför att borgenärerna inte under pågående skuldsaneringsförfarande måste begära gäldenären försatt i konkurs för att hindra att frister för återvinning löper ut. Görs konkursansökan inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes (häri inbegripet det fallet att gäldenärens ansökan om skuldsanering förfaller enligt 3 § förslaget till skuldsaneringslag), måste rätten beakta detta vid utfärdandet av kungörelsen om konkursbeslutet, jfr 10 § första tionde stycket punkten konkursförordningen (1987:916).

7.7 till om i ackords-

Förslaget lag ändring lagen (1970:847)

Som har nänmts i avsnitt 6.3.8 har det synts att av lämpligt tydlighetsskäl ta in en erinran om förekomsten av det nya skuldsanei AckL. De skillnaderna mellan ringssystemet rättssystematiska skuldsanering och ackord har behandlats i bl.a. avsnitt 6.3.1.

7.8 Förslaget till lag om i brotts-

ändring

balken

Ändringen i ll kap. l § andra stycket har berörts i avsnitt 6.3.8.

Den är nödvändig bl.a. med tanke på bestämmelsen i 30 § första stycket första punkten förslaget till skuldsaneringslag.

Det bör påpekas att utredningen inte ansett det att kräva påkallat edsavläggelse från gäldenärens sida i skuldsaneringsförfarandet (se specialmotiveringen till 12 § förslaget till skuldsaneringslag). I den nu berörda föreskriften i brottsbalken emellertid - såvitt jämställs

330 sou 1990:74

gäller gäldenärens möjlighet att rätta oriktiga uppgifter - med beedigande att uppgiften eljest läggs till grund för förfarandet. Vid skuldsanering kommer gäldernärens uppgifter i ansökningshandlingen att läggas till grund för förfarandet redan i samband med att rätten prövar om skuldsanering skall inledas eller inte (se 19 § förslaget till skuldsaneringslag).

7.9 till om i utsök-

Förslaget lag ändring ningsbalken

I 5 kap. 10 § UB anges att om förbud mot utmätning i vissa andra fall än som är uttryckligen angivna i UB gäller särskilda föreskrifter. Till sådana föreskrifter hör bl.a. 14 § AckL. Förbudet mot exekutiva åtgärder enligt 20 § förslaget till skuldsaneringslag kommer också att höra hit. Eftersom 5 kap. UB gäller enbart undantag från utmätning, behövs ett motsvarande undantag såvitt avser införsel. Detta har tagits in i 15 kap. 1 § UB. Beträffande innebörden av undantaget får hänvisas till specialmotiveringen till 20 § förslaget till skuldsaneringslag.

7.10 Förslaget till lag om i utsök-

ändring ningsregisterlagen (1986:617)

De föreslagna ändringarna i 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen har behandlats i avsnitt 6.3.8.

7.11 till i

Förslaget lag

om

ändring lagen

(1982:188) om av skatte-

preskription fordringar

m.m.

Ändringen i 5 § lagen om preskription av skattefordringar m.m.

har behandlats i avsnitt 6.3.8.

7.12 till om i kredit-

Förslaget lag ändring upplysningslagen (1973:1173)

Den föreslagna ändringen i 7 § kreditupplysningslagen, vilken berörts i avsnitt 6.3.8, föranleds av tydlighetsskäl.

sou 1990:74 331

Särskilt Holm

yttrande av E O

Jag delar i allt väsentligt de uppfattningar som ligger till grund för utredningsförslaget och de valda författningsmässiga lösningarna. Jag tillstyrker alltså att ett skuldsaneringsinstitut införs i huvudsaklig enlighet med förslaget.

Samtidigt är det enligt min mening viktigt att det tilltänkta regelsystemet utformas så att det står i samklang med rådande värderingar hos medborgarna rörande individens grundläggande skyldighet att efter förmåga fullgöra sina förpliktelser.

Mot denna bakgrund menar jag

att restriktivitet skall iakttagas när det att bifalla skuldsanegäller ring exempelvis vad gäller yngre personer som kan ha förutsättningar att i ett längre perspektiv göra rätt för sig;

att en radikalt förbättrad ekonomisk situation för en person skall kunna föranleda en omprövning av ett inom skuldsaneringsbeslut viss tid efter detsamma;

att skuldsaneringsbeslutet skall kombineras med en att förpliktelse icke ikläda sig inte nya betydelsefulla skuldförpliktelser såvida starka skäl härför samt föreligger;

att man bör överväga att ge att möjligheter förlänga femårsgränsen beträffande meddelat näringsförbud i författningsförslagets 6 §.

Jag anser vidare

att kostnaderna för förfarandet med man etc. borde kunna god begränsas genom en mer aktiv medverkan i från utredningsarbetet de sociala och/eller konsumentvårdande myndigheternas sida;

att som princip bör gälla att kostnaderna för man bör god bestridas av gäldenären och skall ej genomgående stanna på statsverket, såvida ej starka sociala skäl talar däremot; samt

332 sou 1990:74

att beslut om att skuldsanering skall inledas bör kungöras ej endast i Post- och Inrikes Tidningar utan även i tidning på gäldenärens bostadsort.

Slutligen menar jag det vara väsentligt att - vilket även utred- ningen uppmärksammat skuldsanering bör ges med stor restriktivitet när det skulder som uppkommit brottslig verkgäller genom samhet eller som följer av grundläggande familjerättsliga förpliktelser.

Rolf

Äbjörnsson

Särskilt av B

yttrande

Enligt min mening skall inte gode mannen ersättas med arvode som fastställes genom taxa. 32 § andra stycket förslaget till skuldsaneringslag bör sålunda utgå.

I hänvisas till att arvode till förvaltare i enkla specialmotiveringen konkurser i vissa fall skall utgå enligt taxa. I praktiken utgår arvode i dessa situationer enbart i mycket enkla fall och reglerna tillämpas så att förvaltaren erhåller skäligt arvode enligt gängse principer trots tillämpning av taxa.

God man skall inte förordnas i samtliga skuldsaneringsärenden utan enbart där rätten finner att förhållandena är sådana, att gäldenären är i behov av särskilt sakkunnigt biträde.

Kvalificerat biträde i juridiska sammanhang arvoderas aldrig på ett sätt genom taxa eller annat schabloniserat sätt. Den ena rimligt på saken är aldrig den andra helt lik. Detta förhållande understryks enbart att människor är så utomordentligt olika. Det därigenom, som med lätthet kan genomgås under en timma med en person kan ta flera timmar och kräva särskild utredning med en annan. Gäldenärens ekonomiska förhållanden är också olika och låter sig inte sammanfattas efter mall. I det ena fallet måste gode mannen inställa sig i rätten och medverka i en besvärlig förhandling med ett flertal krävande och misstänksamma borgenärer, i ett annat fall kan ärendet avgöras utan inställelse alls.

Det måste vara ett allmänt intresse, att den av rätten utsedde gode mannen erhåller skäligt arvode för den arbetsinsats som i gjorts

det enskilda fallet, varken mer eller mindre. Sedan lång tid tillbaka tillämpas i Sverige, ävensom i Norden i övrigt, allmänt vedertagna principer för fastställande av skäligt arvode åt advokat. Vid tilllärnpningen av dessa principer beaktas främst följande

omständig-

heter:

Arbetets omfattning, det sätt på vilket uppdraget utförts, sakens

för uppdragstagaren och arbetets resultat.

betydelse

En taxa främjar inte ett maximalt utnyttjande av samhällets resurser, utan gagnar främst standardiserade okvalificerade och oengagerade arbetsprestationer. Rättsväsendet är snarare betj änt av snabba, kvalificerade och effektiva arbetsprestationer, som ger bra resultat. Ingenting talar för att en taxa medför att avsedda tjänster verkligen erhålles till minsta möjliga kostnad.

sou 1990:74 335

Bilaga l

Summary

Main points of the proposal

The Commissions contains for a Debt Insolvency report proposals Relief Act. Under the Act it will be possible in certain circumstances for individuals private who do not carry on a business to obtain debt relief by order of a district court. This will also to apply persons who have carried on a but no previously business, longer do so.

Debt relief means that the debtor will be or in discharged, wholly from part, liability for payment of the debts concerned by the courts decision to grant debt relief. The court order will also impose an obligation to pay the remaining debts in accordance with a plan drawn up by the court. Such orders will be made in the normal course of the courts exercise of its There is authority. thus no question of a composition between the debtor and his creditors. In fact, the court order be said to a may provide compulsory remission of debt. Unlike the situation in bankruptcy cases, the purpose of debt relief is to put the debtors financial situation in order once and for all. Provided he pays the surns laid down in the repayment he becomes free from his burden of plan, debt.

Debt relief is based on the principle that all the creditors - known as well as unknown - are treated alike. However, a debt relief order will not in cases where a creditor has received apply a pawn or a mortgage for a debt. Apart from such cases orders will also apply to preferential claims. One consequence of this is that debt relief may also involve remission or reduction of state tax. Study loans are also included in the proposal.

In considering for debt relief the court will take applications not into account the question of whether debt have arisen as a result

336 sou 1990:74

of inadequate credit rating by the lender. The Commission was not instructed to consider such matters.

The proposed Debt Relief Act should not lead to any weakening of public morale as regards the payment of debts. The conditions that must be fulñlled before debt relief is granted have been formulated restrictively in order to prevent abuse. Applications will be put before a court of law. Moreover, a debt relief always order can be cancelled if the debtor does not with its comply terms.

The names two conditions that must be fulñlled proposal general before a court can grant an application for debt relief:

1) The debtors burden of debt must be such that there is no of his his debts in the foreseeable future. It is not prospect paying enough for the debtor to be insolvent, i.e. unable to pay his debts as they become due. His inability to pay his debts must be considered due to or to permanent (for example illness) likely continue in the foreseeable future (5-10 years).

2) Special reasons must exist due to the debtors personal and financial circumstances. The draft of the Act lists a number of circumstances to be taken into account in this connection, i.e. the debtors need of financial rehabilitation, how longstanding the debts are, how they arose and the efforts made by the debtor to them, and also the of he has shown in pay degree cooperation connection with the debt relief investigation.

The court is to decide in each individual case whether these general conditions are satisfied. Therefore, like the corresponding Danish rules for debt relief, the draft Act does not contain any provision specifying the level of debt that would qualify the debtor for debt relief. The practice in Denmark is not to grant debt relief to debtors who are in full-time unless their total debt employment amounts to at least 250 000 Danish kroner. However, for those who are not a much lower limit is set. The gainfully employed Commission recommends in its report that Danish experience should serve as a in Sweden too. guide

It is up to the debtor to prove that his position is such that debt relief should be granted. In his application for debt relief he must

therefore - under penalty of the law - render an account of his financial situation and that of his If he submits incorrect family. information or fails to cooperate in the debt relief investigation, his application is to be rejected.

It will be the duty of the court to ensure that each for application debt relief is examined. other a statement properly Among things, is to be obtained from enforcement service. If necessary, the

the

court is to appoint an administrator to help the debtor to investigate his personal and financial circumstances. The services of the administrator will be for out of funds. normally paid public

When sufñcient investigation has been made, the court will make a formal decision on debt relief. If there is not sufñcient reason to believe that debt relief is a feasible course, the application is to be rejected. Otherwise, the court will order commencement of the debt relief process. Following such an order, executive orders (for example distraint) may not until further notice be issued to the debtor in respect of claims made prior to the court order. The order is to be published in the Official Swedish Gazette (Post- och Inrikes Tidningar). The armouncement is to include an invitation to creditors to notify the district court of their claims.

At the final stage of the process the debtor is to submit a proposal for liquidation of his debts. The proposal is to be considered in a hearing before the court. The debtor, the administrator (if one has been appointed) and all known creditors are to be summoned to the hearing. The debtors proposal for liquidation of his debts and a report on the investigation is to be forwarded to the creditors together with the summons to the hearing. The is to be proposal reviewed at the hearing and the creditors are to be given an to their and ask the debtor opportunity give opinions question about his financial situation. The debtor is to have the right to modify his proposal.

The court can grant an application wholly or in part. The court order may be restricted to the debts that arose prior to an earlier date than that on which the order is made. This has a bearing above all in cases where a former owner of a business has a large debt as a result of a previous If an application for bankruptcy. debt relief is the court is to the debts to which it granted, specify relates, the percentage of the debts that is to be repaid, when and

338 sou 1990:74

how the remaining amounts are to be paid (i.e. a repayment plan is to be drawn up) and its decision on debts that have not yet fallen due and other relevant matters.

If debt relief is granted the debtor will be or discharged (wholly in part) from liability to pay creditors, guarantors and joint debtors. A court order for debt relief will also to creditors apply who have not notified the court of their claims. Such an order will not, however, affect guarantors and joint debtors for liability payment in relation to creditors.

Decisions on debt relief may be appealed. In very special circurnstances also be reviewed at they may the request of a creditor or a debtor (although in the latter case this to the only applies repayment plan).

Background to the proposal

In chapter 2 of its report the Commission gives an account of some surveys of private individuals indebtedness. Two such surveys were ordered by the Commission itself. The first of these concemed persons declared bankrupt in the counties of Stockholm, Kronoberg and Blekinge, and its purpose was to provide information about the indebtedness of former business owners. The second dealt with debtors - in the counties with Swedens three largest cities and in the county of Kronoberg - on whom distraint orders had been served to find out how often distraint orders are served on private debtors in five or more cases simultaneously. This chapter also contains some findings from a survey the by National Board for Consumer Policies entitled Households in Crisis (Konsumentverket: Rapport 1989/90:1).

Chapter 3 of the deals with the of report existing possibilities debt relief in Sweden. The includes obtaining chapter a summary of the statutory provisions concerning public composition, bankruptcy and enforcement in the Enforcement Code. Mention is made of the fact that a private individual who is adjudged bankrupt is not from for of the normally discharged liability payment of his debts not covered the dividend. Statistics are also part by given on the bankruptcy rate, which has increased in recent sharply

years. (The total number of bankruptcies in 1989 was 7 714, in

835 of which the bankrupts were private individuals). The special

sou 1990:74 339

rules to the enforced collection of taxes relating and the rules concerning the repayment and enforced collection of study loans are also dealt with.

There is also a separate section on forms of debt non-statutory relief. Mention is made of the fact that the number of administrators appointed under the Act has fallen Composition (1970:847) in the last few years (in 1989 the figure was 122). A report is given of the activities of the Credit Card Board, which was established in 1987 to consumers with help payment problems to reduce the size of their debts. Up to and 1990 75 including August applications had been made to the Board. 37 of these had led to a composition, 20 were still being processed and the rest had for various reasons not resulted in a settlement. The section also deals with the provision of assistance for inmates with legal prison large debts and debt relief projects undertaken the enforcement by service. The part played by the social welfare services in assisting people with debts is also mentioned.

Chapter 4 discusses the situation with to debt relief in respect other countries. An account is given of the Danish of systern which was introduced in 1984 gxldssanering, and is in many respects a model for the Commissi0ns Danish case law proposal. in this field is also dealt with. The rules in the USA corresponding and the UK are described by Professor Gertrud Lennander, one of the experts on the Commission. The rules relating to discharge from debt in connection with or after a debt bankruptcy special relief procedure are discussed in detail.

Several reforms have been in this area. 5 deals proposed Chapter with the report of the Commission on Civil-Law Standing Legislation on debt relief and related matters (LU 1987/88: the 12), report of the Commission on Enforced Collection of Taxes entitled A Collection Act (SOU 1987:10) insofar as it relates to the question of composition and remission of debts that are subject to public law, and the report of the Commission on Debt, Debts in Swedish Households (SOU 1988:55), insofar as it relates to debt relief.

340 sou 1990:74

Reasons for the proposal

As regards m; ng gf reform, the report points out in section 6.1 that the of debt relief for private individuals became a question

major issue in the 80s. By the end of 1989, Swedish households had debts totalling 600 billion kronor. Many households cannot even pay the interest on their loans. Numerous individuals who used to have a business before going bankrupt have substantial debts which are unable to cope with. The number of

unpaid they

cases dealt with by the enforcement service involving creditors

other than the state has increased rapidly. A considerable number

of debtors are served with distraint orders in five or more cases

simultaneously.

The present rules relating to composition and bankruptcy do not provide sufficient help to individuals with large debts to find a way out of their predicament. Private compositions are only possible if all the creditors agree to accept the debtors proposal for settlement. Public composition occurs in the case

virtually only

of companies. And when a bankruptcy is not terminated by a comthe debtor is still liable for all his unpaid debts.

position

With the present rules attention is not paid to the fact that the existence of many individuals with large debts has several

economic All too often, for instance, creditors

consequencies.

incur unnecessary expense as a result of fmitless attempts to enforce recovery of their claims. The resources of the collection authorities then are utilized without achieving the desired results form the creditors on social welfare allo-

viewpoint. Expenditure wances increases. Debtors are tempted to try to make a tax-free

income, which entails loss of tax revenue.

usually

The existing non-statutory forms of debt relief are insufficient to meet the need. Ihis also applies to the activities of the Credit Card Board. The social welfare services can give debtors economic advice but are not in a position to meet the great need of debt relief that has arisen in recent years in Sweden, as in many other countries.

The Commission has therefore come to the conclusion that the

problem of private individuals with debts that they have no

of can be solved a new

prospect paying only by establishing

sou 1990:74 341

procedure under which such individuals can be granted relief where real hardship exists.

On the question of whether there is a need for a special debt relief instimtign the report notes (section 6.1) that in all other countries that have addressed this problem state involvement has been considered essential. This applies in particular to the Danish system for debt relief, under which debtors can, after making an application to a court and consulting with their creditors, be granted a reduction of their debts to a realistic level. In Sweden the procedure leading to public composition has for many years been the of the state. A new procedure as an alternative to responsibility such not include an element of compositions must, however, only compulsion to the extent that a minority of the creditors must yield to the view of the Measures must also be taken to majority. rehabilitate the debtor and social considerations must be taken into account. Under a system on these lines even the majority of the creditors will on occasion have to submit to the decisions taken by the in question. This must therefore be invested authority authority with the right of decision. This conclusion is also supported by the entail intervention in matters fact that the system will of necessity governed civil law and should also apply to debts that are by subject to public law, such as study loans.

In the Commissions view it is important that a new debt relief procedure be based on the that the debtor is willing to principle his debts to the extent The discusses the pay possible. report of whether a new can be established without the question system creation of special guarantees that a composition payment will be made. However, this idea was The creditors can rejected. hardly be asked to advance the money that the debtor is to pay under Nor can the social welfare service be of a repayment plan. any assistance in this connection. From the creditors point of view it would be an if could receive obviously advantage they immediate of part of the claims that are to be the payment paid by debtor under And there is in fact the repayment plan. nothing to the debtor from immediate of prevent making payment outstanding debts, for example with the help of a guarantee entered into by relatives. On the other hand, it is important that the debtor realize that he can achieve debt relief only by making an active contribution to of the accumulated debt burden. This consideraliquidation

342 sou 1990:74

tion, among others, makes it inappropriate to establish a debt adjustment fund.

In outlining me main fgmrgs of the new procedur; the report

(section 6.3) first deals with the difference between debt relief and bankruptcy and composition. For various reasons the Commission has drawn the conclusion that in Sweden no attempt should be made to establish a combined procedure for debt relief and

bankruptcy. Thus, the Anglo-American model with a in

discharge connection with bankruptcy is not recommended. However, this naturally does not prevent an individual who has been declared bankrupt for debt relief in view of his applying subsequent financial situation. This would have important implications particularly in the case of former business owners who, after being declared carmot severe burden of debt. bankrupt, cope with their

T0 abuse it is prevent proposed that persons who have been disqualiñed by court from on a business the last carrying during five years should not be eligible for debt relief. Also, as a matter of principle, debt relief is not to be more than once. granted

The report discusses at length the kind of financial situation that should a debtor for debt relief. The of the draft qualify provisions Act in this have been made flexible for respect the express purpose of abuse. It should not be for preventing possible,

example, to top up the debt burden with new loans for the

purpose of coming up to a certain limit. If it is evident that a debtor has incurred substantial debts from a finance company by using credit cards or contracting notes payable just before an filing application for debt relief, this will him from normally disqualify debt relief. A debtors need of financial rehabilitation is most apparent in certain situations, for where a debtor specific example of debts for hundreds of thousand of working age has incurred kronor and then becomes incapacitated as a result of a severe illness, or if a businessman because of a decline in goes bankrupt his line of business and incurs debts that he caimot in the pay foreseeable future. In other cases, after the debtors investigating overall situation, the court will make an assessment of whether the debts are so in relation to his large ability to pay that debt relief would assist him in putting his finances in order. The Commission emphasizes that the court is to consider the need for debt primarily relief from an economic of view. social point Although conside-

sou 1990:74 343

rations may also play a part, debt relief alone is not to be used as a method of resolving serious social problems such as drug abuse. However, the court must always obtain relevant information from the debtors social welfare board.

With respect to claims for damages the Commission considers that, like other claims, they should be included in a decision to grant debt relief. The court is to decide the appropriateness of granting debt relief in each individual case. It should exercise its powers restrictively in this respect, particularly as regards damages claimed for intentional crimes. Compensation in such cases may, however, also be paid through the Criminal Injuries Compensation Board. The injured party may also take the view that it is better to receive some compensation as a result of debt relief than none at all. This is one of the reasons why the Commission feels that there should be a of debt possibility granting relief even when the claims on the debtor include claims for damages.

The Commission also considered the of possibility referring decisions on debt relief to another authority than the district courts, for the enforcement service. However, it came to example the conclusion that the nature of such cases was such that the courts were the most to decide them. One appropriate authority reason for this is that these cases entail intervention in matters civil law. Another is that the deciding authority must governed by be as Since the enforcement service perceived impartial. represents the creditor, i.e. the tax authorities, in cases where the creditor is the state, it seems unsuitable for the enforcement service to combine this role with the task of making decisions on debt relief. In addition, the courts have similar duties, for example in already connection with public compositions, and also have the necessary organization.

As regards the details of the the Commission stresses procedure, that applications for debt relief should be dealt with as speedily and as possible with due regard to the requirements of the simply law. Where necessary, the debtor should be given assistance in analysing his personal and financial circumstances. This can be done in two either the debtor can primarily ways: apply directly to a public authority for help with his application (for example, the enforcement service if he is involved in an enforcement already

344 sou 1990:74

case) or the court can appoint an administrator (a solicitor) to help him his financial situation. It is the Commissi0ns view

analyse

that at the application alternative should

stage the latter primarily

be used in cases where the debtor is ill or disabled or is to

likely have difñculty in making the application for other reasons. When

the court has decided that the debt relief process should commenthe debtor himself not be in a ce, may position to prepare a proposal for liquidation of his debts and to assess how large a he will percentage be able to pay in the foreseeable future, i.e. five years or so. An administrator may be appointed in such cases too.

Implementation of the proposal

The Commission assumes that to start with, as in there Denmark, will be a substantial number of for debt relief. It is

applications

estimated that 8 000-10 000

applications may be filed armually.

However, the of these are not to be

majority likely granted.

The cost of the debt relief procedure should not be considered a burden on the economy. For one thing, there should be a reduction in the number of unsuccessful cases handled the enfor-

by

cement authorities. Expenditure on social welfare allowances should also be reduced. If remission of part of their debts can

persuade people to pay their way in the normal marmer instead of taking jobs where they do not have to declare their income, the

shortfall in uncollected taxes should also diminish.

The Commission estimates that the direct cost of debt

handling

relief cases incurred the district courts and the enforcement

by service is likely to be in the order of 40 million kronor annually.

Il1e Commission assumes that measures will be taken to train the necessary staff and inform the public before the reform is

implemented. It is not anticipated that the Act will enter into force

before 1992.

sou 1990:74 345

Bilaga 2

Rapport:

Konkursgäldenärer (fysiska personer) vid

i Stockholm och

tillsynsmyndigheterna

Växjö 1989

Inledning

För att belysa skuldsättningen hos främst fysiska personer, som försatts i konkurs och som tidigare drivit näringsverksamhet, har insolvensutredningen i februari 1990 undersökt förhållandena i 250 konkurser som 1989 varit anhängiga vid någon av drygt tingsrätterna i Stockholms eller Kronobergs och Blekinge län. Undersökningen har skett i samarbete med kronofogdemyndigheterna i Stockholm och Växjö i deras av egenskap tillsynsmyndighet i konkurs i resp. län.

I denna rapport redovisas resultaten av undersökningarna. Den som vid i Stockholms län omfattar gjorts tillsynsmyndigheten samtliga avslutade konkurser bland fysiska personer under andra halvåret 1989 (204 av totalt 370 avslutade konkurser under hela året). Studien vid i omfattar tillsynsmyndigheten Växjö samtliga de konkurser bland fysiska personer som inkommit under 1989 och i vilka förvaltarberättelse kommit in vid undersökningstillfället (51 konkurser).

Studien har omfattat bl.a. följande frågor: * vem har gjort konkursansökningen? * bedrev gäldenären näringsverksamhet vid konkursutbrottet? * har gäldenären bedrivit näringsverksamhet tidigare men upphört med denna vid konkursutbrottet?

346 sou 1990:74

* har gäldenären aldrig bedrivit näringsverksamhet? * gäldenärens ålder och kön? * i vilken bransch var gäldenären verksam? * finns det några tillgångar i konkursen? * den totala skulden och andelen skatteskulder? * förekommer studieskulder eller underhållsbidragsskulder?

* misstanke om brott enligt ll kap. brottsbalken?

*

återvinning?

* orsaken till gäldenärens obestånd?

Svaren på frågorna har hämtats från tillsynsmyndigheternas

konkursakter och i dessa huvudsakligen ur konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen. I det följande hänförs svaren för enkelhetens skull till Stockholm resp. Växjö.

Resultatet

1 Konkurssökande

Konkursansökningarna fördelar sig procentuellt på staten, annan

borgenär och gäldenären själv (egen) på följande sätt.

%

Staten Annan Egen borgenär Stockholm 60 23 17

Växjö 59 12 29

I fortsättningen relateras gäldenärerna till någon av följande

grupper.

grupp a) gäldenären bedrev fortfarande näringsverksamhet vid

konkursutbrottet

grupp b) gäldenären hade upphört med sin näringsverksamhet vid konkursutbrottet

c) gäldenären hade bedrivit

grupp aldrig någon näringsverksam-

het.

sou 1990:74 347

Observera därvid att i några fall saknas kunskap om till vilken grupp gäldenären skall hänföras.

Konkurssökande i % av samtliga gäldenärer inom

respektive grupp.

Stockholm

borgenär Egen l 1 34 55

Växjö

borgenär

Egen 47 33 20

2 Konkursgäldenärerna

hälften av samtliga gäldenärer i Stockholm hade bedrivit Drygt men med sin näringsverksamhet före konkursutbrottet, upphört

medan i endast var hade I bedrev i

Växjö fjärde upphört. Växjö

stället 65 % av fortfarande näringsverksamhet vid

gäldenärerna

konkursutbrottet, medan så var fallet bara med var fjärde i Stockolm. Andelen näringsidkare eller f.d. näringsidkare bland gäldenärerna var således 76 % i Stockholm och 92 % i Växjö.

Beträffande kvinnliga gäldenärer var motsvarande siffror endast 42

52 %. Bland var för både i Stockholm

resp. gäldenärerna övrigt

och Växjö övervägande andelen män, ca 83 %.

För att närmare granska åldersstrukturen bland gäldenärerna har dessa delats upp i fem åldersgrupper.

348 sou 1990:74

Gruppen under 30 år omfattade i Stockholm och Växjö sju resp. 16 % av samtliga gäldenärer. Samtliga i Växjö och flertalet i Stocholm var eller hade varit näringsidkare. Inom gruppen hade 71 % i Stockholm och 36 % i Växjö upphört med sin näringsverksamhet vid konkursutbrottet, medan 14 % i Stockholm och 61 % i Växjö då fortfarande var näringsidkare.

Gruppen 30 - 39 år omfattade på båda orterna ca 25 % av samtliga gäldenärer. Inom gruppen hade 50 % av stockholms- och 22 % av växjögäldenärerna upphört med sin näringsverksamhet vid konkursutbrottet, medan i Stockholm 24 % och i Växjö 72 % av gäldenärerna då fortfarande var verksamma som näringsidkare. I Stockholm var det 22 % och i Växjö sju procent av gäldenärerna som aldrig hade bedrivit någon näringsverksamhet.

Gruppen 40 - 49 år omfattade i Stockholm 36 % och Växjö 31 % av samtliga gäldenärer. Inom gruppen hade 42 % av stock-

holms- och 19 % av växjögäldenärerna upphört med sin närings-

verksamhet vid konkursutbrottet, medan i Stockholm 31 % och i Växjö 75 % av gäldenärerna då fortfarande var verksamma som näringsidkare. I Stockholm var det 24 % och i Växjö sex procent av gäldenärerna som aldrig hade bedrivit någon näringsverksamhet.

Gruppen 50 - 59 år omfattade på båda orterna ca 20 % av samtliga gäldenärer, varav ca en av tio aldrig hade bedrivit någon

näringsverksamhet. Inom gruppen hade 61 % av stockholms- och

36 % av växjögäldenärerna upphört med sin näringsverksamhet

vid konkursutbrottet, medan i Stockholm 27 % och i Växjö 55 % av gäldenärerna då fortfarande var verksamma som näringsidkare.

60 år och äldre omfattade i Stockholm elva och i Växjö Gruppen fyra procent av samtliga gäldenärenvarav hälften aldrig hade

bedrivit någon näringsverksamhet. Inom gruppen hade 32 % av stockholms- och 50 % av växjögäldenärerna upphört med sin

näringsverksamhet vid konkursutbrottet, medan 22 % av gäldenärerna i Stockholm då fortfarande var verksamma som näringsidkare. I var däremot av i åldersgruppen Växjö ingen gäldenärerna

längre verksam som näringsidkare vid konkursutbrottet.

sou 1990:74 349

I nedanstående diagram visas hur gäldenärerna på respektive ort fördelar sig i fråga om tidigare verksamhet och olika åldrar.

% 40

E] Näringsidkare 30 E Upphört I Aldrig varit

20-4

10-

under 30 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60 - år S = Stockholm V =

Växjö

3 Tillgångar

Bland förhöll det sig procentuellt på

samtliga konkursgäldenärer

följande sätt beträffande deras tillgångar.

%

Stockholm Växjö

Saknar utmätnings- 66 51

bara tillgångar

under- 19 10

Tillgångarna

stiger 10 000 kr.

Tillgångarna över- 15 39

stiger 10 000 kr.

I Stockholm saknades eller uppgick konkursgäldenärens tillgångar till 10 000 kr. i 85 % och i Växjö i 61 % av samtliga högst

konkurser.

Om tillgångarna relateras till de under 1 omnänmda grupperna, var siffrorna av inom följande (i procent samtliga gäldenärer resp. grupp). Observera därvid att i några fall saknas om till kunskap vilken grupp gäldenären skall hänföras.

Grupp a %

Stockholm Växjö Saknar utmätnings- 48 39 bara tillgångar

Tillgångarna under- 24 51 stiger 10 000 kr.

Tillgångarna över- 33 51 stiger 10 000 kr.

Grupp b %

Stockholm Växjö

Saknar utmätnings- 62 71 bara tillgångar

Tillgångarna under- 23 7 stiger 10 000 kr.

Tillgångarna över- 12 21 stiger 10 000 kr.

Grupp c %

Stockholm Växjö Saknar 82 utmätnings- 75 bara tillgångar

Tillgångarna under- 15 25 stiger 10 000 kr.

Tillgångarna över- 4 0 stiger 10 000 kr.

sou 1990:74 351

4 Skulder

I Stockholm hade 15 % av gäldenärerna en sammanlagd skuld-

börda som understeg 100 000 kr. och i Växjö 14 %. I Stockholm

hade 31 % av gäldenärema en sammanlagd skuldsättning som låg i intervallet 100 000 - 300 0()0 kr. och i Växjö 45 %. I intervallet

300 000 - 600 000 kr. var siffrorna ca 35 % på bada orterna

medan 20 % av stockholms- och 16 % av växjögäldenärema hade

en skuldsättning på belopp därutöver. I nedanstående diagram visas skuldbelastningen på resp. ort i olika intervaller.

Skuldbelastning i % av samtliga konkursgäldenärer

% 30*

20 [j Stockholm I

Växjö

In .z kr kr kr kr kr kr kr kr kr

c c Mkr Mkr Mkr Mkr

c 000 000 000 000 000 000 000 000 000 4

e 1-2 2-3 3-4

o

000 Över

F

000-200 001-300 001-400 001-500 001-600 001-700 001-800 001-900

c

001-1

101 200 300 400 500 600 700 800

900 I samtliga fall där gäldenären drivit näringsverksamhet var större

delen av skulderna att hänföra till näringsverksamheten. En

352 sou 1990:74

mycket stor andel av skulderna utgjordes därvid av skatteskulder och sociala i fall var det de enda skulder som

avgifter, många

farms. I stockholmstudien hade 77 % av gäldenärerna skatteskulder och bland näringsidkarna hade 90 % skatteskulder. I Växjö var motsvarande siffror 84 respektive 85 %. Om skuldbördan relateras till de under 1 omnänmda grupperna, var motsvarande siffror

följande (i procent av samtliga gäldenärer inom resp. grupp). Observera därvid att i några fall kunskap saknas om till vilken

grupp gäldenären skall hänföras.

Grupp a %

Grupp b %

Grupp c %

Om i stället skatteskulder relateras till de under 1 gäldenärernas Omnämnda var motsvarande siffror följande (i procent grupperna, av inom grupp) samtliga gäldenärer resp.

Grupp a %

över 600 000 kr

Grupp b %

över 600 000 kr

Grupp c %

över 600 000 kr

Bland de gäldenärer i Stockholm som hade skatteskulder, utgjorde skatteskulden i 55 % av den totala skulden och i Växjö genomsnitt 40%.

Studieskulder förekom endast i ett fåtal fall, något som kan antas bero att bara nâgra få av var akademiker. på gäldenärerna

354 sou 1990:74

5 Bransch

De gäldenärer som bedrivit näringsverksamhet kunde inrangeras i ett olika branscher. förekommande var handel

tjugotal Vanligast och då framförallt dagligvaruhandeln samt byggnads-, transport-

och måleribranschen.

6 Brottsmisstanke

Bland de gäldenärer i Stockholm och som hade Växjö tidigare bedrivit någon form av näringsverksamhet men upphört med denna vid konkursutbrottet, framförde konkursförvaltaren misstanke om

bokföringsbrott i 33 resp. 13 % och om annan brottslighet enligt

11 kap. brottsbalken i 7 resp. 21 %. Bland de gäldenärer som fortfarande bedrev vid konkursutbrottet

näringsverksamhet

framfördes misstanke om bokföringsbrott i 33 % i Stockholm och 39 % i och om annan Växjö brottslighet i 19 resp. 21 %. Underrättelse om brottsmisstanke förekom således oftare i Växjö än i Stockholm. Om detta motsvaras av en större frekvens av brottsligt förfarande bland konkursgäldenärerna i är däremot Växjö tveksamt.

7 Orsak till obeståndet

Enligt 7 kap. 15 § ankommer det konkursförkonkurslagen på

valtaren att i förvaltarberättelsen till varför ange orsaken gäldenären kommit på obestånd. Det skall framhållas att det inte alltid är så lätt att ange orsaken därtill.

I stockholmsstudien angavs- att gäldenären inte deklarerat och därför skönstaxerats som den orsaken till varför

vanligaste

gäldenären kommit på obestånd (25 var det den

%). I växjöstudien

näst vanligaste orsaken (12 %). Där angavs i stället olönsam rörelse som den vanligaste orsaken (35 %). I Stockholm utgjorde olönsamhet den tredje vanligaste orsaken (14 %). Den näst van-

ligaste orsaken till obeståndet var i Stockholm överkonsumtion med hjälp av framförallt kontokort

(16 %).

En annan vanlig orsak till obeståndet var personliga

_problem

såsom sjukdom, alkoholmissbruk och Aven det psykiska problem.

förhållandet att gäldenären ådragit sig personlig betalningsskyldig-

het för skulder i ett av honom handels- eller som

ägt aktiebolag,

försatts i konkurs, var en vanlig orsak till obeståndet

Om orsaken till obeståndet relateras till de under 1 omnärnnda grupperna och de tre vanligaste orsakerna till obeståndet anges, var siffrorna följande (i procent av samtliga gäldenärer inom resp. grupp). Grupp a %

Stockholm Växjö ej deklarerat och därför skönstaxerats 31 12 olönsamhet 15 48

personliga problem (t.ex. sjukdom) 8 9

Grupp b %

Stockholm Växjö ej deklarerat och 35 21 därför skönstaxerats olönsamhet 20 29

pers. betalningsan- 15 7

svar för skulder i av gäldenären ägt bolag

Grupp c %

Stockholm Växjö överkonsumtion 63 40

personliga problem

(t.ex. sjukdom) 7 40

ej deklarerat och

därför skönstaxerats 4 -

sou 1990:74 357

Bilaga 3

skuldsituationen för vissa

Undersökning

av

utmätningsgäldenärer

För att skuldsituationen hos som är belysa fysiska personer föremål för utmätning har utredningen i samarbete med kronofogi Malmö den 25 april 1990 gjort en stickprovsdemyndigheten undersökning. Undersökningen har omfattat län, Stockholms fyra län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Kronobergs län.

1. Antalet E-målsgäldenärer (fysiska personer) var i de fyra länen följande.

2. Antalet gäldenärer (fysiska personer) med fem eller fler aktuella E-mál och deras totala skuldsumma var följande.

3. Antalet gäldenärer (fysiska personer) med aktuell skuld över en miljon kronor var följande.

Stockholms Göteborgs Malmöhus Kronolän och B. län län bergs län gäldenärer 70 22 21 4

358 sou 1990:74

4. Antalet gäldenärer med aktuell skuld över en

(fysiska personer)

miljon kronor, med fem eller fler aktuella E-mál och deras sammanlagda skuld var följande.

Stockholms Göteborgs Malmöhus Kronolän och B. län län bergs län

n

gäldenärer 18 9 3 1

H

skuld mkr 67 16 5 1

För att närmare granska skuldsituationen har ett antal gäldenärer tillika med fem eller flera aktuella mål

fysiska personer plockats

ut i varje län.

Stockholms län

Åldersstrukturen bland gäldenärerna var följande.

gäldenärer aktuella A-mál. Den sammanlagda A-målsskulden för dem uppgick till 2 316 943 kr., vilket gör ett genomsnitt om 41 374 kr. per

gäldenär. Totalt hade de 154 gäldenärerna 998 aktuella E-mál och

de fördelade sig mellan olika sätt.

borgenärkategorier på följande

Göteborgs och Bohus län Åldersstrukturen bland gäldenärerna var följande.

sammanlagda till l 104 000 kr., vilket gör ett genomsnitt om 30 666 kr. Totalt hade de 76 gäldenärerna 483 aktuella E-mål och de fördelade sig mellan olika borgenärskategorier på följande sätt.

Malmöhus län

Åldersstrukturen bland gäldenärerna var följande.

Ålder Antal Summa Genomsnitt

kr kr

gäldenärer

- 1909 - - -

gäldenärer aktuella A-mål. Den sammanlagda A-målsskulden för dem uppgick till 896 233 kr., vilket gör ett om 21 860 kr. genomsnitt per Totalt hade de 92 624 aktuella E-mál och gäldenär. gäldenärema de fördelade sig mellan de olika borgenärskategorierna på följande satt.

sou 1990:74 351

Kronobergs län Åldersstrukturen bland gäldenärerna var följande.

1910 - 1919

1970 - 1979

Summa 172 15 000 151 87 210

Av dessa gäldenärer 17 ut, varav hade plockades sju gäldenärer aktuella A-mál. Den sammanlagda A-målsskulden för dem uppgick till 265 587 kr., vilket gör ett genomsnitt om 37 941 kr. Totalt hade de 17 gäldenärerna 118 aktuella E-mal och de fördelade sig mellan de olika borgenärskategorierna på följande sätt.

sou 1990:74 353

Bilaga 4

Sammanställning av anteckningar från in-

solvensutredningens den 7 och

hearing

den 8 1989

juni

Deltagare:

Kanslichefen Anders Sonesson, Kontonämnden Direktören Eva Bergkvist-Deurell, Finansbolagens Förening Avdelningsdirektören Birgitta Fredander, Konsumentverket

Avdelningsdirektören Birgitta Åkerlind, Socialstyrelsen Byrådirektören Kristina Richter-Åblad, Socialstyrelsen

Socialsekreteraren Katarina Ejergård, Socialdistrikt 15, Vällingby Socialsekreteraren Catharina Melin, Socialdistrikt 12, Skärholmen Konsumentsekreteraren Annecharlotte Clowers, Trollhättans kommun

Konsumentsekreteraren Lisbeth Duvberg, Vara kommun

Bankdirektören Håkan Jansson, Nordbanken (f.d. PKbanken) Bankdirektören Joar Nordén, S-E-Banken Bankdirektören Margareta Helldén, Handelsbanken

Direktören Catharina Andréen, Sparbanksföreningen

Länskronodirektören Bengt Steffner, Stockholm

Länskronodirektören Åke Lundberg, Linköping Länskronodirektören Bertil Jäderqvist, Malmö

Länsskattechefen Anders Thornell,

Nyköping

Annette Hedefált,

Uppbördsdirektören Länsskattemyndigheten,

Stockholm

Länsassessorn Eva Fee, Länsskattemyndigheten, Stockholm

Verkställande direktören Kurt Fredriksson, Svenska Inkassotöreningen

Deltagarna uppmanades inledningsvis redogöra for i vad mån den

myndighet eller det företag de företräder redan nu medverkar till att skuldsanering för privatpersoner kommer till stånd.

Anders Sonesson lämnar en redogörelse för kontonämndens

organisation, kriterier och handläggningsrutiner i enlighet med

364 sou 1990:74

bilaga 4 a samt tillägger: Nämnden fastställer ett ackord efter förhandling med berörda parter. Nämndens beslut bygger på en civilrättslig överenskommelse men saknar rättskraft. I beslutet anges hur ackordslikviden skall betalas. Kontonämndens verksamhet helt den lokala ute i de socialdistrikt

bygger på organisationen som anslutits. Enskilda gäldenärer kan alltså inte göra ansökan

direkt till nämnden. Mindre komplicerade ärenden handläggs oftast ute i socialdistrikten utan nämndens medverkan. - Nämnden har haft en ytterst begränsad versamhet. Under 1987 prövades 25 ansökningar, under 1988 nio och hittills under 1989 nio ansökningar. I fem av fallen har det ej gått att uppnå ackord. För närvarande är sju ärenden under handläggning. Handläggningstiden i nämnden är ca två månader. Det har i många fall varit svårt att få med bankerna på föreslagna uppgörelser. Att statens fordringar inte omfattas av förfarandet har också hämmat verksamheten. - Det ankommer på gäldenären att redovisa skuldbördan och det är alltså denne som får bära ansvaret för om inte alla skulder kommer med. I den uppgörelse som träffas ingår i regel att någon bank åtar sig att skaffa fram ackordslikviden. I bl.a. Trollhättans kommun har det i några fall inträffat att kommunen tecknat borgen

för att gäldenären skulle beviljas erforderligt lån. Systemet med

avbetalningsplan har tillämpats endast i något enstaka fall. Anledningen härtill är att ett sådant förfarande medför extra arbete och

att fordringsägare med mindre fordringsbelopp oftast inte är beredda att medverka till en sådan uppgörelse. - Relativt många ärenden

awisas underhand. Kontonämnden ger berörda socialdistrikt ett förhandsbesked över förväntad utgång i nänmden. Socialdistrikten

lämnar i regel inte in någon ansökan om negativt förhandsbesked

lämnats. Kontonämndens dalande siffror kan bero på att kommunerna inte den del av verksamheten som är att hänföra

prioriterar

till skuldsanering.

Eva vitsordar de om kontonämndens

Bergkvist-Deurell uppgifter

verksamhet som Anders Sonesson länmat.

Fredander: Hushållsekonomisk rådgivning i någon form Birgitta

bedrivs numera i de flesta av landets kommuner. I en del kommuner har det bedrivits skuldsaneringsverksamhet under mer än tio år. Skuldsaneringsärendena har ökat kontinuerligt och strukturen på ärendena har förändrats på så sätt att ärendena har blivit

svårare och tyngre. Verksamheten med skuldsanering tar sig olika

former beroende på bl.a. kompetensen hos den berörda persona-

len. Ibland är det tillräckligt med informella kontakter med banker och finansbolag för att få en förändring av kreditvillkoren till stånd. I andra fall är det fråga om regelrätta underhandsackord. Ett gemensamt drag är att gäldenärens skuldbörda generellt sett blivit större och fördelad på flera kreditgivare. Detta medför att skuldbilden blivit mera komplicerad. De som är i behov av skuldsanering har många gånger så låg inkomst och så besvärlig ekonomisk situation att de inte kontonämndens kriterier

uppfyller

beträffande betalningsutrymme. En arman erfarenhet är att banker och finansbolag många gånger har en njugg inställning till Gäldenärens skuldbörda består ofta av underhandsuppgörelser. rena konsumtionsskulder hänförliga exempelvis till kategorin resor och kläder. De gäldenärer som fått sanera sin ekonomi klarar sig därefter ganska bra ekonomiskt.

Birgitta Åkerlind: Socialstyrelsen arbetar tillsammans med konsu-

mentverket med hushållsekonomisk rådgivning och är även inkopplad i kontonämndens verksamhet. Birgitta Fredanders

för skuldsaneringsarbetet ute i kommunerna stämmer redogörelse

med hennes erfarenheter. En stor brist i kontonämndens verksamhet är att endast gäldenärer med kan komma

betalningsutrymme

i fråga för skuldsanering.

Katarina Ejergård: Hon arbetar med hushållsekonomisk rådgivning på heltid sedan 1986. Sedan kontonämndens tillkomst har hon försett nämnden med åtta ärenden, varav sju är klara och har resulterat i en De som hon

betalningsuppgörelse. gäldenärer

kommit i kontakt med är i stort behov av och

ingående rådgivning av sin ekonomi. Hon samrnanträffar med gäldenären en planering

i månaden under sex - åtta månader innan hon är beredd att gång

inge ansökan om skuldsanering till kontonämnden. Hon anser det

att utsätts för viss press för att rätt förstå

angeläget gäldenären allvaret i situationen. Under utredningstiden försöker hon även ge

kunskaper i ekonomiska frågor. Innan hon går in med

gäldenären

en ansökan till nämnden är hon noga med att försöka bedöma framtidsutsikter och Just be-

gäldenärens betalningsutrymme.

är ofta en stötesten eftersom det i regel handlar

talningsutrymmet

om resurssvaga personer. Ibland är det tillräckligt att göra upp en snäv budget och medverka till att den skuldsatte får ett banklån eller en av ett redan beviljat lån. Skuldbilden har

omläggning

snabbt förändrats och det är nu fler kreditgivare inblandade i varje ärende än tidigare. Under 1986 uppgick skuldbeloppen oftast till

366 sou 1990:74

50 000-70 000 kr. I dagsläget har de fördubblats och i en del fall uppgår de till 300 000 kr. Det är att komma viktigt ihåg att de resurssvaga personerna oftast har en god betalningsmoral. De gör vad de kan för att betala sina skulder men är i tidsperspektivet regel kort, ibland bara en månad. Bland de klienter hon haft finns alla ålderskategorier representerade; från ungdomar till pensionärer. Hon har sett flera exempel att skuldbördan inneburit på psykiska problem. Personer med aktivt missbruk kommer inte i fråga för skuldsanering. För missbrukare tidigare måste det finnas en behandlingsplan uppgjord. I början av kontonämndens försöksperiod skickade hon in flera ärenden än hon gör nu, eftersom hon knöt så stora till förhoppningar nämndens verksamhet. Numera skickar hon nästan bara in säkra ärenden. En annan orsak till att det blivit färre ärenden är att anskaffa svårigheten ackordslikvid.

Qathagina Melin; Hon sysslar i sin verksamhet mycket med avbetalningsuppgörelser och hon har goda erfarenheter av detta. De skuldsatta måste därvid kunna en hållbar För presentera budget. de traditionella klienterna, det i inte socialbidragstagarna, går regel att utverka ackord, eftersom betalningsutrymme saknas. Det är svårt att nå uppgörelser med bankerna, eftersom de inte omfattas av kontonämndens verksamhet. Många en gäldenärer upplever skuldbörda redan i 50 000-70 storleksordningen 000 kr. som mycket betungande. En hel del gäldenärer har dock betydligt större skuldbörda, 300 000-350 000 kr. Hennes erfarenheter av skuldsaneringsverksamhet överensstämmer i övrigt med Katarina Ejergårds. Såvitt hon känner till har om kommunal frågan borgen inte aktualiserats i Stockholmsområdet i samband med skuldsaneringsärenden.

Annecharlottg Clowers: Hon har lämnat in elva ärenden till kontonämnden. Fyra av dessa är klara och har resulterat i betalningsuppgörelser, tre har awisats och är under handfyra läggning. Skuldbördan hos de personer hon kommer i kontakt med har ökat kraftigt. För något år sedan var genomsnittet 75 000 kr. Nu är den i regel dubbelt så stor. Skulderna i huvudsak av utgörs lån i bank och hos men även obetalda skatter fmansbolag och underhållsbidrag förekommer. Kriterierna för att få ett ärende prövat i kontonämnden är för hårda. Handläggningen kompliceras också av att det är så många inblandade i ett och kreditgivare samma ärende. I ett fall sprack en uppgörelse trots att nio av tio

sou 1990:74 357

kreditgivare accepterat den. Banker och bensinbolag är svårast att ha att göra med. Gäldenären har oftast ambitionen att klara sina

krediter. Låneskulder prioriteras därvid framför exempelvis hyres-

skulder. En skuldsanering försämrar inte betalningsmoralen. I stället är det så att en uppgörelse varigenom gâldenären förmås betala en realistisk del av skulden verkar stärkande på betalningsmoralen. I Trollhättan har kommunal borgen förekommit i enstaka undantagsfall, exempelvis för en tidigare alkoholist som inte på annat sätt kunde få lån till ackordslikviden.

Lisbeth Duvberg: Vara kommun har varit ansluten till kontonämnden sedan hösten 1988. Hon har fått ett ärende prövat i nämnden. Det gällde en gäldenär med tre barn och med 300 000 kr. i skuld. Nedskrivning skedde med 20 %. Resterande skuldbelopp, 240000 kr., skall gâldenären betala tillbaka under en tioårsperiod. Hon har i övrigt handlagt ungefär 30 skuldsaneringsärenden. Skuldbördan har varierat mellan 30 000 kr. och 200 000 kr. I två fall har kommunen beviljat borgen.

Håkan Jansson: PKbanken bedriver skuldsanering genom att exempelvis lösa in dåliga krediter från i huvudsak finansbolag. Bankens strävan är att förbättra kreditgivningen genom att skaffa sig ett bättre beslutsunderlag före av nya lån. Detta

beviljandet

försvåras dock genom avsaknaden av ett heltäckande engagemangsregister. Om en kund får söker banken

betalningsproblem nå kunden för ett personligt Sammanträffande. Många gånger

hjälper det att kunden beviljas visst anstånd eller att lån slås ihop eller läggs om. De enskilda bankkontoren behåller sina kravärenden under tre månader. Därefter överlänmas ärendena till ett av banken ägt inkassotöretag. 20 % av de till inkasso läm-

Ungefär nade ärendena leder till att det upprättas en betalningsplan. Banken

har en restriktiv inställning när det gäller att medverka till

underhandsackord. Konkursansökningar mot privatpersoner görs

i pincip inte av banken, eftersom ett sådant förfarande oftast är meningslöst.

Joar Nordén: S-E-Banken bedriver skuldsanering på i huvudsak samma sätt som PKbanken. En betalningsuppgörelse med en svårt

skuldsatt gäldenär stärker oftast betalningsmoralen. Banken deltar

inte särskilt ofta i underhandsackord. När det sker är det i regel en uppgörelse endast mellan banken och kunden. Det gäller därvid att bedöma gäldenärens betalningsförmåga på sikt. Denna typ av

368 sou 1990:74

uppgörelser utmynnar oftast i att det upprättas en betalningsplan. Med till banklagstiftningen är inte banken beredd att hänsyn göra avkall på en fordran för vilken säkerhet länmats. Det har emellertid inträffat att betalningsuppgörelser omfattat även sådana fordringar. Ibland händer det att banken driver konkursärenden mot privatpersoner. Detta gäller i synnerhet om kunden uppträtt illojalt mot banken. Syftet är därvid att gäldenären i fråga skall få en anmärkning registrerad i upplysningscentralens register.

Mggarçta Hçlldgn; Handelsbanken är organiserad i åtta regionbanker. De enskilda bankkontoren handhar själv sina inkassoärenden, men får inte besluta om deltagande i betalnings- eller ackordsuppgörelser. Sådana ärenden prövas av direktionen eller av regionkontoret. Banken bedriver skuldsaneringsverksamhet i ungefär de former som övriga bankrepresentanter för. gett uttryck Konkursärenden mot privatpersoner handläggs på samma sätt som S-E-Banken angett.

Qathagina Andrégn; Det finns ca 110 sparbanker och hon har förhört sig med ett urval av dessa inför hearingen. Ackordsuppgörelser är inte speciellt vanligt förekommande. Det är betydligt vanligare att banken gör upp direkt med en betalningssvag gäldenär. En noggrarmare kreditprövning hade kunnat ske om det funnits ett engagemangsregister. Nu händer det alltför ofta att kunder länmar vilseledande uppgifter om sin skuldsituation. En viktig saneringsform inom sparbanksrörelsen är den som sker genom beviljande av s.k. medlemslån. Sparbankerna har ungefär en miljon sådana lån beviljade. Uppskattningsvis har 25 % av dessa lån använts för att sanera kontokortskrediter. I dyrare samband med beviljandet erbjuds kunderna kostnadsfri budgetrådgivning. Ungefär varannan låntagare använder sig av denna möjlighet.

Bengt Steffnçr: Redan på 1960-talet märkte han att det farms ett behov av att i vissa situationer kunna åstadkomma skuldsanering. Hos kronofogdemyndigheterna sker detta genom medverkan till s.k. bonnackord. Det finns ett fast klientel hos kronofogdemyndigheten som funnits med i registren under 15-20 år. Tillsammans med lokala skattemyndigheten i Stockholms län har man utarbetat en plan för rehabilitering av sådana personer (se Lagutskottets betänkande LU 1987/88: 12, s. 12 f). skuldsanering är till gagn för det allmänna, eftersom man därigenom kan undvika rundgång av

sou 1990:74 369

ärenden hos olika myndigheter. - Antalet enskilda mål vid i Stockholm 1988 till 51 500. Prognosen för myndigheten uppgick 1989 visar på en ökning i storleksordningen 18-20 %. En undersökning som gjordes vid myndigheten under våren 1988, avseende månaderna 1984 och januari 1987, pekade på att januari antalet inkomna ansökningar avseende kontokortsskulder ökat med 58 %. För banklåneskulder var ökningen 135 %. Antalet enskilda mål avseende båda skuldkategorierna har fortsatt att öka under 1988 och 1989. Vid en framkom nyligen företagen undersökning att den genomsnittliga skulden för såväl kontokort som banklån ökat med ungefär tio procent från mättillfällena 1988 och april april 1989.

Ake

Lundberg; Han instämmer i allt väsentligt i Bengt Steffners uppfattning. Kronofogdemyndighetema medverkar ofta till skuldsanering i de allmärma målen. Däremot ges inte denna beträffande de enskilda målen. I saneringsärendena har möjlighet täta kontakter med sociala myndigheter. Rehabilitemyndigheten ringsverksamheten är viktig och omfattande. På sikt är denna verksamhet helt klart till gagn for det allmänna. För att ett skall inledas krävs en dokumenterad vilja från rehabiliteringsarbete gäldenärens sida att göra rätt för sig. - De enskilda målen har ökat även vid i Under det senaste året var myndigheten Linköping. 18 %, medan antalet allmärma mål minskade. Skuldökningen bördan för de gäldenärer han kommer i kontakt med har ökat successivt.

Bertil J ädergvist; De enskilda målen ökar markant. I Malmöhus län antalet under första kvartalet 1987 till 14 305 och för uppgick samma 1989 till 19 849. Detta innebär en ökning på nästan period 40 %. En annan klar tendens är att det mot en och samma numera i stor utsträckning finns flera ärenden anhängiga gäldenär Vid ett mättillfálle i november 1988 hade ca nio procent samtidigt. av eller fler mål anhängiga vid utmätningsgäldenärerna fyra För ett antal slumpvis utvalda gäldenärer ur denna myndigheten. grupp kunde noteras skuldbelopp i storleksordningen 200 000- 400 000 kr. Borgenärerna utgjordes i huvudsak av kontokortstöreoch - Vid i Malmö bedrivs en tag ñnansbolag. myndigheten omfattande Liksom i Linköping sker skuldsaneringsverksamhet. detta i nära samarbete med sociala Samarbete sker myndigheter. även med Handelskammarens Under perioden marknadstjänst. - i år har 50 ärenden förmedlats dit. Hälften av januari maj

370 sou 1990:74

ärendena var att hänföra till kategorin och föranledde lycksökare därför inte någon åtgärd. Tio ärenden har resulterat i saneringsåtgärder, exempelvis omskrivning av lån etc. Regelrätt underhandsackord har förekommit i ett fall. I 15 ärenden har övriga borgenärerna inte varit intresserade av att medverka till betalningsuppgörelser. Ett genomgående skäl härtill har varit att det beträffande gäldenärerna i fråga inte funnits några betalningsanmärkningar i registrerade.

Annette Hedefält: Enligt 62 § kan uppbördslagen länsskattemyndigheten anta ackordsförslag som rör skatt, och arbetsgivaravgifter vissa andra fordringar om det kan anses vara till fördel för det allmärma. Vid bedömningen vägs in möjligheten att få betalning i en konkurs. endast i absoluta Länsskattemyndigheten medger undantagsfall ackord för fysiska personer. Obeståndet måste då har orsakats av omständigheter som i inte kunnat personen fråga påverka själv. Oftast är det svårt att få något om den grepp fysiska personens ekonomi, eftersom det inte finns någon att bokföring gå tillbaka till.

Eva Fä! Som Annette Hedefält framhållit har staten en mycket restriktiv till inställning underhandsuppgörelser med fysiska personer. Det erfordras starka sociala att skäl, exempelvis skuldbördan uppkommit till följd av oförutsedd allvarlig sjukdom eller arman vållande. - hennes genom persons Enligt uppfattning är ackordsinstitutet känt bland föga privatpersoner.

Anders Thgrnell förklarar att han biträder den uppfattning som Annette Hedefält och Eva Fee för. givit uttryck

Kurt Fredriksson; lnkassobranschen medverkar sällan till egentlig skuldsaneringsverksamhet. Däremot har branschen lojalt ställt upp och medverkat till via kontonänmden. ackordsuppgörelser

Deltagarna ombads vidare besvara följande frågor.

Finns det behov av nya

former för skuldsanering, och i såfall, finns det statistiskt material som belyser detta?

I vad man bör

näringsidkare omfattas av ett nytt skuldsanerings-

förfarande?

sou 1990:74 371

Vilken organisatorisk modell bör väljas om det införs ett lagreglerat skuldsaneringsinstituti Sverige?

Anders åonessgn: Det finns ett mycket stort behov av nya former för skuldsanering. Han har fått och får åtskilliga samtal från personer med en orimlig skuldbörda. - För aktiva näringsidkare bör ackordsreglerna kunna tillämpas. Personer som tidigare drivit näringsverksamhet bör däremot inte ställas utanför ett skuldsaneringsförfarande. - Det är viktigt att gäldenärsgruppen avgränsas på ett klart och sätt. Det är endast de mycket hårt skuldsatta entydigt som skall beröras av reglerna. För med viss betalningsgäldenärer förmåga bör en förhandlingsmodell vara att föredra. Det är dock viktigt att även personer utan betalningsförmåga kan omfattas av För denna grupp torde en domstolslösning vara den systemet. bästa.

Eva Bergkvist-Deurell: Kontonämndens försöksverksamhet har visat att det finns ett stort behov av skuldsaneringsverksamhet. Behovet kan emellertid komma att minska i framtiden om kreditgivarna får tillgång till ett engagemangsregister. Kreditmåste helt enkelt komma i förgrunden. - Ett skuldsaneprövningen ringsförfarande bör omfatta även tidigare näringsidkare, däremot inte de som aktivt driver rörelse. - En framtida organisation måste att alla och alla skuldtyper omfattas. Basen bygga på kreditgivare för verksamheten måste finnas lokalt, exempelvis som nu genom socialsekreterarnas medverkan. Verksamheten bör bygga på en förhandlingsmodell med den inriktning som kontonämnden har, eventuellt med benämningen ackordsnänmd.

Det finns ett stort behov av for Birgitta Frçgagder: nya former som ett till den verksamhet som redan skuldsanering komplement bedrivs. För de betalningssvaga gäldenärerna erfordras regler som kan borgenärer att medverka till att skuldsanering kommer tvinga till stånd. Det bör emellertid finnas utrymme även för en för- En av konsumentverket utförd studie av 930 handlingsmodell. hushåll i ett starkt för att det finns Sverige gav mycket belägg behov har dokumenterats i av nya skuldsaneringsformer (studien i ekonomisk - bör rapporten Hushåll kris). Tidigare näringsidkare omfattas av ett svenskt Däremot är det skuldsaneringsinstitut. tveksamt om aktiva skall finnas med. - Det är svårt näringsidkare att hitta en bra Det är viktigt med lokal organisationsmodell. förankring genom medverkan av socialsekreterare och/eller

372 sou 1990:74

konsumentrådgivare. Skuldsaneringsbesluten bör dock prövas av någon central instans. Näringslivet bör vara med och finansiera verksamheten.

Birgitta Åkçrlind: Av princip bör inte socialbidrag användas för

+ av skulder. Det finns ett stort behov betalning av ett nytt skuldsa- I ett sådant institut måste finnas neringsinstitut. tvingande regler med. - Besluten bör fattas på lokal eller regional nivå, exempelvis inom länsstyrelsens sociala funktion. - Hon har ingen bestämd uppfattning om i vad mån även näringsidkare skall ges möjlighet till skuldsanering.

Katarina Eigrgård; Behovet av nya former för skuldsanering är mycket stort. Trycket på de sociala myndigheterna i denna fråga är starkt. Tidigare näringsidkare bör ges möjlighet till skuldsanering. - Oavsett vilken organisatorisk modell som väljs så är det viktigt att beslutsfattarna har förmåga att göra en gedigen bedömning. Detta för att undvika en försämring av betalningsmoralen. Även för personer utan betalningsutrymme måste det öppnas en skuldsaneringsmöjlighet. Det är möjligt att beslutsfattandet kan ske i en ackordsnänmd.

Catharina Melin: Det finns ett stort behov av nya former för skuldsanering. Kontonämndens uppläggning är i stort sett bra men bör utvidgas till att avse även personer med låg betalningsförmåga. Den lokala förankringen är viktig. Utredningsverksamheten bör därför, liksom nu, utföras inom socialtjänsten. För de gäldenärer som inte tillhör klientel kan eventuellt socialtjänstens utredningen göras av någon arman. Frivillighet vid uppgörelserna är i och för men kommer det att behövas även sig viktig förmodligen tvingande regler.

Annecharlotte Clowers: Hon instämmer i Catharina Melins bedömning. Även de med låg betalningsförmåga måste få komma i fråga för skuldsanering. Tvingande regler kommer därför att behövas.

Lisbeth Dgvberg: Behovet av ett nytt skuldsaneringsförfarande är stort. Förfarandet bör avse alla skuldtyper och även gäldenärer med låg betalningsförmåga skall omfattas. Det behövs tvingande regler. Beslutsfattandet bör kunna ligga på exempelvis länsstyrelsenivå. Aktiva bör inte kunna få näringsidkare skuldsanering.

sou 1990:74 373

Behovet är inte Håkan Jansson av nya former för skuldsanering så stort. Skuldsättningsproblemen är nämligen av övergående natur. Med ett kommer förhållandena att engagemangsregister stabiliseras. Kreditinstituten är beredda att ta sitt ansvar. Kontonämndens statistik inte heller på något större behov av tyder institut behövs därför inte. skuldsaneringsåtgärder. Något nytt skuldsanering bör liksom nu kunna ske i bankens egen regi. regler behövs ej, utan en eventuell skuldsaneringsverk- Tvingande samhet bör bygga på en förhandlingsmodell. För att få samstämi bör en centralisering av beslutsfattandet ske. mighet avgörandena - bör kunna omfattas av en eventuell Tidigare näringsidkare Om behov av lagreglering anses skuldsaneringsverksamhet. föreligga bör ackordslagens regelsystem utgöra grundstomme.

Joar Nordén: Situationen just nu är extrem. Kreditutvecklingen har blivit eftersom engagemangsregister saknas. mycket speciell, Ett skuldsaneringssystem som enbart bygger på frivillighet håller utan tvångsåtgärder kommer att behövas ibland. Detta inte, betyder dock inte att det behövs ett nytt institut för skuldsanering. Det räcker att man tillämpar ackordslagens regler. Det är viktigt att man använder sig av den lokala förankringen. Utredningsverksamheten bör dock inte placeras inom socialtjänsten, eftersom ekonomisk kompetens sett saknas där. Beslutsfattande bör generellt finns i i enligt den modell som ackordslagen. ligga tingsrätten, I bör även kunna omfattas av ett skuldsaneprincip näringsidkare införs bör ringsförfarande. Om ett nytt institut för skuldsanering alla av skulder omfattas, alltså även skatter, avgifter kategorier och studieskulder.

Helldén; I allt väsentligt delar hon Joar Nordens upp- Margareta Beslutsfattandet i skuldsaneringsärenden bör ligga hos fattning. Det är en tilltalande tanke att man skulle kunna bli tingsrätten. skuldfri efter en personlig konkurs.

sköter sin skuldsanering bra Qatharina Andréen: Sparbankerna utan någon På denna punkt är hon ense med Håkan lagreglering. Jansson. I de fall bristfällig kreditgivning sker beror detta på avsaknaden av ett Införandet av ett skuldsaengagemangsregister. kommer att få en demoraliserande effekt. Den neringsinstitut allmärma kommer att försvagas. Den som betalningsmoralen skuldsätter sig måste också ta ansvaret härför. Det är också fråga om Skall de mindre seriösa kreditgivarna behandlas prioritering.

374 sou 1990:74

på samma sätt som exempelvis banker i ett skuldsaneringsförfarande? Hur skall skadeståndsfordringar och avseende fordringar utländska kreditgivare behandlas? Innan hon tar till slutlig ställning ett vill hon utvärdera effekterna skuldsaneringsinstitut av det engagemangsregister som håller på att utarbetas inom UpplysningsCentralen.

Kgrt Fredriksson; Det behövs för men nya former skuldsanering, det är viktigt att notera att det endast är en liten del av gäldenärskollektivet som därvid kan komma Såväl ifråga. offentligrättsliga som privaträttsliga skulder måste finnas med i förfarandet. Ett sådant förfarande väl även för lämpar sig tidigare näringsidkare men inte för aktiva sådana. Utredningar om gäldenärens ekonomiska förhållanden kan utföras inom Beslut om socialtjänsten. skuldsanering bör, för att eliminera fattas av konkursgodtycke, domare eller motsvarande. Efter ett beslut om bör skuldsanering gäldenärens möjligheter till ny skuldsättning begränsas.

Eva Fgg redogör för sin och Annette Hedefálts uppfattning i enlighet med PM 1989.06.07, bilaga 4 b. Hon Nuvarantillägger: de ackordsregler är tillräckliga. Reglerna om offentligt ackord bör kunna anpassas så att de kan tillämpas även beträffande fysiska personer. Eventuellt bör en fond för skuldsaneringsförfarande inrättas. De synpunkter som framförs i PM är den ingiven officiella som i Stockholm inställning länsskattemyndigheten intar.

Angers Thornçll: Det skall mycket till för att rucka på reglerna om uppbörd och förmånsrätt för skatter. Det är att vanskligt överföra det danska till vår

skuldsaneringssystemet rättsordning.

Något nytt institut för skuldsanering behövs inte. Det är tillräckligt att se över och komplettera Han ställer befintligt regelsystem. sig bakom den uppfattning som framförs från länsskattemyndigheten i Stockholm.

Åke Lundberg: Det fimis ett stort behov av nya former för

skuldsanering. Ett sådant förfarande bör omfatta fysiska personer. Aktiva bör finnas näringsidkare ej med, däremot ser han inte något hinder för dem som drivit rörelse. tidigare skuldsanering bör omfatta alla skuldtyper. Organisatoriskt passar skuldsanering in i den nya verksamhet som kronofogdemyndigheterna bedriver. Kompetensen finns och jävssituationer skall inte behöva uppstå. Kronofogdemyndighetema har en utmärkt totalbild över gäldenä-

sou 1990:74 375

rernas ekonomiska förhållanden och bör i vart fall myndigheterna finnas med Det är dock möjligt att en på utredningsstadiet. är den mest lämpliga för denna domstolsprövning typ av beslut. Under alla förhållanden måste en myndighet vara beslutsstatlig fattare.

former för skuldsanering erfordras. Det är Bengt åteffner: Nya att till att avse endast sådana viktigt avgränsa gäldenärskategorin fall där starka sociala skäl talar för skuldsanering. Tidigare bör kunna komma i fråga. Det är viktigt att besluten näringsidkare fattas lokal eller regional nivå. Eftersom det därvid handlar om på att en bedömning bör domstol eller kronofogdemyngöra juridisk vara de som kommer i fråga. Korta beslutsvägar och dighet närheten till fakta om talar för kronofogdemyndiggäldenären heterna. Den dubbla roll som kan hamna i talar myndigheterna dock mot en sådan lösning. Det viktigaste är att organisationen blir sådan att snabbt och utan kostnad kan få skuldsanegäldenären ring.

Kurt Fredriksson: bör inte handläggas av Skuldsaneringsärenden Att samtidigt vara borgenär, förhandlare kronofogdemyndigheter. och beslutsfattare är oacceptabelt.

Deltagarna lämnade avslutningsvis följande kompletterande upphänförliga till den verksamhet de bedriver. lysningar

Kontonämnden kommer att fortsätta med Eva Bçrgkvist-Dgurell; sin försöksverksamhet i första hand fram till årsskiftet. Ytterligare socialdistrikt kommer eventuellt att anslutas och en ny kanslichef kommer att tillträda.

Kurt Fredriksson: Gäldenärernas betalningsvilja är överlag god. mätbar förändring härav har han kunnat notera under de Någon ej senaste åren. bedriver av sina Inkassoföretagen långtidsbevakning fordringar, dock inte livstidsbevakning.

Qatharina Andréen; Enligt svensk banklagstiftning skall bankerna se till insättargruppernas intressen. Det kan starkt ifrågasättas om ett skuldsaneringsförfarande till förmån för vissa gäldenärer låter sig förenas med denna regel.

376 sou 1990:74

PM 1988-09-08

B i l a ga 4 a

KONTONÄÅMIIN

Inledning

Kontonämnden är en organisation som har tillskapats för att hjälpa betalningssvaga konsumenter att nedbringa sina låneskulder, i första hand krediter på kontokort, genom av-eller nedskrivning av skulderna. Uppgörelserna tar sig i regel formen av underhandsackord. Åtminstone två kontokortsföretag måste finnas med pa borgenärssidan.

Bakom nämnden står kontokortsföretagen i Finansbolagens Förening, Föreningen för Köpmannakonton, KF och Svenska Postorderföreningen. l nämndens styrgrupp ingår företrädare för branschen, bankinspektionen, konsumentverket och socialstyrelsen.

Kontonämndens verksamhet har under en period av 18 månader, räknat fran den I februari 1987, begränsat: till att avse ärenden från 4 socialdistrikt i Stockholm (Gubbängen, Rinkeby, Skärholmen och Vällingby) samt Trollhättan. Kontonämndens huvudmän har beslutat att försöksverksamheten skall fortsätta: till den l augusti 1989 under något ändrade betingelser. Bl a tillkommer två socialdistrikt, nämligen Gällivare och Vara. Förutsättningarna för ackordsuppgörelser breddas något.

F örsöksverksamheten utvärderas löpande.

l denna promemoria redogörs för bakgrunden till nämnden och för lur dess verksamhet organiserats.

Bakgnnd

Ett av resultaten av kontokortskommittens arbete och av den därpå följande remissbehandlingen var att regeringen i juni 1965 gav konsumentverket ett uppdrag på konsunentkreditområdet. Detta bestod i att verket i samråd med bankinspektionen och berörda kreditkortsföretag skulle söka åstadkomma atgärder som syftade till en förbättrad budget- och kreditrådgivning, ett samorchat och aktivt biträde åt de grupper av konsumenter som har betalningsproblem samt vissa etiska regler avseende utformningen av de betalningsvillkor som ltreditföretagen tillämpar.

Särskilda överenskommelser har under hand träffats mellan de berörda organisationerna inom näringslivet (Organisationerna) och konsumentverket om förbättrad budget- och kreditrådgivning och om etiska regler vid marknadsföringen. Överenskommelserna är nu i kraft.

Diskussionerna om det Aktiva biträdet inleddes i början av 1986 och intensifierades under våren, sedan finansdepartementet hade förklarat att en förutsättning för att de sedan juni 1985 gällande särskilda regleringarna av avbetalnings- och kontohandeln skulle upphävas per den 1 april 1986 var att ett positivt resultat av biträdesförharzdlingarna kunde emotses.

Finansbolagens Förening tog I denna situation initiativet till bildandet av en Kontonâmnd. Skälet härtill var inte bara regeringens påtryckningar utan även att kortbranschen under en längre tid fått nästan enbart negativ publicitet i massmedia. En vanlig uppfattning där syntes vara att krediter beviljades för lättsimigt och att kontokortsföretagen inte tog sitt samhällsansvar gentemot de kredittagare som ådragit sig för stora kontokortsskulder och som var oförmögna att nedbringa dessa. Det bedömdes som angeläget att motverka denna kritik genom någon form av framåtsyftande åtgärd från branschens sida. Ett tredje skäl var att kreditförlusterna på kontokort hade ökat under en följd av år. Ett gemensamt agerande från bolagens sida när det gällde nedskrivning av fordringar kunde möjligen förväntas minska förlusterna.

sou 1990:74 377

Att just föreningen ryckte åt sig initiativet sammanhängde bl a med att myndigheterna saknade finansiella resurser att satsa i en verksamhet organiserad på ett sätt som kunde antas vara anpassad till förhållandena inom branschen.

Huvudsaklig organisation

Organisationen består av en direktivgrupp (Styrgruppen), en handläggande jurist (Juristen) och en kontaktperson per kontokreditföretag. Juristen tillsätts och bekostas av kreditgivarna varvid Finansbolagens Förening har en samordnande funktion.

Styrgruppen består av 6 personer, varav tre från Finansbolagens Förening, en från konsumentverket, en från bankinspektionen och en från socialstyrelsen. Gruppens uppgift är av rådgivande natur. Den skall även dra upp riktlinjer för Jisristens arbete samt löpande utvärdera nämndens verksamhet. -

I styrgruppen ingår f n från Finansbolsgetva Fü-ening Sven Ake Cason (ordf.), Gösta Fischer och Rolf Schnackenburg från Konsumentverket Birgitta Fredander, från Baddnspelttlam Jonas Victorin samt från Socialstyrelsen Birgitta Akerlind.

Juristens primära funktion är att utforma förslag till uppgörelser. För att åstadkomma detta har han att bereda inkomna ärenden, ta erforderliga kontakter med socialsekreterare, kreditgivare, kronofogde och gäldenär samt att initiera policyfragor till Styrgruppen. Det beredningsarbetet görs dock hos de sociala myndigheterna, d v s i socialgrundläggande distrikten.

Kontonämnden ingår organisatoriskt i Finansbolagens Förening: kansli och utgör tills vidare alltså inte en egen juridisk person. Omfattningen av Ju-istens behörighet fastställs l avtal mellan denne och föreningen. Kontonämnden kommer inte att ha equ medel eller andra tillgångar.

Tjänstgörande jurist och kanslichef är Anders Sonesson, bolagsjurist vid Stadshypoteløskassan. Kontonåmndens kansli är t o m den 31 oktober 1988 beläget på Regeringsgatan 67, där nämnden delar lokaler med Advokatfirma Foyen och Pedersen. Postadress: Box 7269, 103 85 STOCKHQM. Telefon: 08-20 09 98. Fr o m den 1 november 1988 är adressen c/o Finansbolagens Förening, Box 140310, 104 1:0 STOCKHOLM, Telefon: 08-660 68 90.

Kontokreditföretagen i de samverkande föreningarna har utsett varsin kontaktman i frågor som berör Kontonâmnden.

Füutsâttningar för ackord

Efter den utvärdering av nämndens verksamhet som gjorts efter de första 18 månaderna för att en ackordsuppgörelse skall kunna träffas: har följande kriterier uppställts 1. Gäldenären skall ha disponibla inkomster som ligger nära förbehållsbeloppet vid införsel eller utmåtning. Z. Enligt socialbyråns bedömning skall gâldenâren sakna utmåtningsbara tillgångar. 3. Gäldenåren skall, för att visa sin goda vilja, ha gjort försök att minska sina skulder genom individuella avbetalningsplaner eller liknande. b. sammanlagda skuldbeloppet skall i regel uppgå till minst ett och ett halvt basbelopp. Skatteskulder, studiemedelsavgifter, underhållsbidrag och liknande medräknas inte vid beräkning av skuldbeloppet.

378 sou 1990:74

5. Misstanke om kriminellt beteende i samband med förvärv av kontokrediter får inte ha förekommit. Undantag kan dock göras för sökande som dömts och avtjänat straff för brottet i fråga.

l princip skall samtliga förutsättningar vara uppfyllda i varje ärende.

Handläggiivsgsrartiner

Ett ärende kan anhångiggöras hos Juristen av de sociala myndigheterna, av kronofogdemyndigheten eller av en kreditgivare. l de tva sistnämnda fallen skall ärendet hänvisas till vederbörande socialdistrikt för erforderlig beredning. En förutsättning för att Juristen skall ta upp ärendet är att minst två företag i de samverkande föreningarna fims bland borgenärerna. Om endast en av kreditgivarna är ett medlemsföretag handläggs uppkommande frågor om skuldnedsättning av detta företag självt.

Den grundläggande utredningen i nämndens ärenden skall göras av socialsekreterare pa en fastställd blankett.

Juristen utformar slutligen en rekommendation till uppgörelse (nedsättning av skulden och/eller amorteringsplan) och distribuerar den till kontaktpersonerna hos berörda kreditgivare för synpunkter. Därefter fastställer Juristen ackordet. Kreditgivarna har i ett särskilt avtal förbundit sig att följa Juristens utslag.0m tveksamhet uppstår i en handläggningsfråga, km Juristen inhämta yttrande i frågan hos Styrgruppen.

En uppgörelse bör om möjligt innehålla en förpliktelse för gäldenären att erlägga någon del av betalningen kontant. Kontantinsatsens storlek är beroende av storleken pl tillgängligt betalninçutrymme. Kontantdelen i ackordet kan bestå av ett aparlån eller liknande under förutsättning att kreditgivaren lämnar ett lånelöfte.

Om kontantbetalning ej kan åstadkommas måste gäldenären göra troligt att han kan fullgöra avbetalningsplanen. Som säkerhet för gâldenärens åtagande bör normalt krävas garanti av utomstående, t ex i form av borgen och liknande, eller genom att arbetsgivaren genom löneavdrag imehâller och inbetalar belopp motsvarande amorteringarna.

Den restskuld som återstår efter ackordsuppgörelaen skall läggas upp som en ny kredit och behandlas sorn sådan med avseende pa t ax dröjsmålsränta. Förfaller hela restskulden till betalning p g a att avbetalningsplanen ej följs _Jaller ackordsuppgörelsen. Den totala skulden innefattar även dröjsmålsråntan.

De utfästelser som organiaationernas medlemsföretag gör att följa givna beslut preciseras i avtal mellan respektive bolag och Finansbolagetu Förening. Utfästelsen är endast moraliskt bindande. Någon formell sanktion eller dylikt gentemot bolag som spräcker ett ackord kan inte komma ifråga. Det bör här påpekas att varje bolags kontaktman har rätt och möjliçiet att påverka utformningen av ackordet genom diskussioner med Juristen.

ICQ

Frågor angående Kontonämnden kan ställas till nämndens kanslichef Anders Sonesson (08-21: 09 98), Gösta Fischer, VD i F inansbolagens Förening (08-660 6B 90) eller Birgitta Fredander, avd. dir i Konsumentverket (08-759 83 oo).

Bilaga G b Damm

1989-06-07

INSOLVENSUTREDNINGEN

Några synpunkter på skuldsanering för fysiska personer

Formellt finns inget som hindrar att ackord medges fysiska personer. Ett antal problem finns dock vid jämförelse med juridiska personer: g nrltuâuu Juridiska personer upplöses och återstående fordringar blir värdelösa. Det är alltså relativt enkelt att jämföra det ev. utfallet i konkurs med ett föreslaget ackord. Fordringar mot den fysiska personen kvarstår. Man måste göra en bedömning av personens möjlighet att betala under preskrlptlonstlden. När det gäller skatter och avgifter måste man också bedöma personens framtida möjligheter och intresse av att fortsättningsvis redovisa och betala skatter korrekt. Staten som borgenär har ju små möjligheter att förhindra ny skuldsättning. Ett ackord är en definitiv eftergift som inte kan förenas med villkor om gäidenärens framtida beteende.

intresset från borgenärernas sida av en samlad uppär liten. Ett ackordsförslag har ofta föregörelse gåtts av uppgörelser l olika former med olika borgenärer, som lett till att vissa fått betalning ur de tillgångar som funnits och att andra de facto helt avskrivit sina fordringar.

En fysisk person som inte är näringsidkare är inte bokföringsskyldig. Näringsidkaren är endast bokföringsskyldig för rörelsen, inte för privata ekonomiska transaktioner. Detta gör det svårt att bedöma den ekonomiska ställningen, tidigare ekonomiska transaktioner och skuidernas uppkomst. Ev. bokföring har ofta brister och någon revisor finns inte.

Att bedöma närståendetransaktloner och återvinningsfrågor är svårt. Det förekommer också ofta lån från släkt och vänner. Att belägga dessa och dra in den›l ett ackord har varken borgenären eller gäidenären intresse av. Att en borgenär inte får full betalning i efterhand är naturligtvis alltid svårt att kontrollera, men när det gäller fysiska personer helt omöjligt. Skulder kan naturligtvis också tas upp med för högt belopp för att t ex närstående ska få betalt.

380 sou 1990:74

- Eftersom gäidenären normalt uttömt sina tillgångar förutsätter ett ackord upplåning av ackordslikviden. Möjlighet till det saknas oftast.

- Gäldenären måste betala kostnaden för ackordsutredningen och förfarandet, utan att veta om det leder till resultat.

- För den som inte är näringsidkare saknas en motsvarighet tiii betainingsinställelse. Hur en näringsidkares privata ekonomiska transaktioner ska bedömas vid en sådan är väl för övrigt ganska oklart. Det finns inte heller något naturligt godemansinstitut för fysiska personer. Det allmänna förtroendet hos borgenärerna för betalningsinställelse och ackordsförfarande när det gäller rekonstruktion av företag bygger på bi a den praxis som utbildats av ackordscentralerna och följs av andra gode män. Man åtar sig ett uppdrag att göra utredning och övervaka gäidenärens affärer, samt ges behörighet att förhandla med borgenärerna. Gäidenären förbinder sig att inte själv förhandla, att låta betalnlngar gå via gode mannen och att helt Följa dennes anvisningar mm. Detta gör att borgenärerna avstår från säraktionen.

Skatteackord

Trots alla ovannämnda problem är skatteackord med fysiska personer inte ovanliga. En enkät av RSV gällande bugdetåret 87/88 visade att av 115 antagna skatteackord gällde 75 fysiska personer. Antal ansökningar från fysiska personer var ungefär dubbelt så många som från juridiska. Detta var dock under högkonjunktur.

Antalet ansökningar är ändå mycket lågt. Bara i Stockholms län finns ca 7.500 gäldenärer med skatteskulder över 25.000 kronor. Det beror på att statens restriktiva inställning till skatteackord med fysiska personer är väl känd. Ackord medges endast l absoluta undantagsfall. Skulden ska ha uppkommit genom omständigheter som legat utanför gäidenärens kontroll, t ex på grund av sjukdom eller annan persons vållande.

Länsskattemyndigheten som inte deltar i offentligt ackord, kräver i princip att god man ska förordnas l alla ackordsärenden och att ackord för oprlorlterade helst ska faststäi las offentligt. När det gäller fysiska personer är det mycket ovanligt med godemansförordnande. Vi kan bara erinra oss ett par fall i Stockholm. I de ackordsärenden länsskattemyndlgheten väljer att pröva, måste vi alltså själva göra stora utredningar. Saknar vi resurser till detta avslås ansökningen. Även om gäldenären anlitar advokat som ombud är utredningen oftast bristfällig.

Stockholms län hade bara två ackord med fysiska personer under den aktuella perioden. Detta innebär inte att det saknas behov av ekonomisk rehabilitering. Men vi anser med hänsyn till de ovan angivna problemen att en uDD9öreise om prioriterade skattefordringar i första hand bör ske

sou 1990:74 331

på sådana villkor att staten bevarar sin rätt att återuppta indrivningen om det finns skäl tiil det.

Avskrivning

i Lagutskottets betänkande 1987/88:12 sid. 32-3k finns en redogörelse för den policy för avskrivnlng av skulder iänsskattemyndigheten och kronofogdemyndigheten i Stockholm utarbetade 1986, vilken fortfarande gäller.

Den togs fram därför att det lär ha förekommit s.k. bonnackord dvs helt odokumenterade avskrivningar - - efter att gäidenär betalat visst belopp.

Länsskattemyndigheten beslutar om avskrivnlng på anmälan av kronofogdemyndigheten. Avskrivning får ske - förutom vid ackord - efter utgången av det uppbördsår skatten förfallit till betalning om gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar införsel inte kan ske, gäldenären inte kan anträffas eller om fordran understiger 300 kronor och vissa åtgärder vidtagits. Kronofogdemyndigheten utreder förutsättningarna för avskrivningarna och redovisar dessa maskinellt till länsskattemyndigheten som gör endast en summarisk prövning. En avskrivnlng innebär att inga lndrivningsåtgärder vidtas. En kontroll av gäldenärens förhållanden görs dock ett halvår innan preskiptionstidens slut. ingen har utrett förekomsten av bonnackord men det finns skäl att anta att de förekommer och att de fyller en viktig funktion.

Antalet ekonomiska rehabiiiterlngar enligt Stockholmsmodellen har varit relativt få, bl a beroende på bristande utrednlngsresurser. Vi hoppas kunna använda den mer.

inget nytt institut behövs

Vi anser att det inte finns behov av att skapa ett nytt institut för gäldsanering. Samtliga borgenärer borde kunna utnyttja de befintliga instituten. Uppgöreiser kan idag ske under hand, genom offentligt ackord eller genom ackord i konkurs.

Det finns regler för förmånsrätt, återvinning, gäldenärsbrott och handiäggningsrutiner när enighet inte kan uppnås bland borgenärerna. Det kan uppkomma koiiisioner mellan ett nytt gäidsaneringsinstitut och ackord- och konkursregierna. Liksom vid ackord måste grunder för en gäldsanering vara att den är till fördel för borgenärerna. Det danska systemet tycks inte förutsätta samtycke av borgenärerna över huvudtaget. Vi tror att det skulle strida mot det allmänna rättsmedvetandet att just i skuldsanerlngsfaiien frånta borgenärerna rätten att disponera över sina fordring ar.

Statens skattefordringar är prioriterade. Staten har inte möjlighet att förhindra sjäivpåtagna skattekrediter och väljer inte sina gäldenärer. Staten bör i vart fail inte delta i ett sådant system.

382 sou 1990:74

Såvitt vi förstår innebär det danska systemet att prioriterade borgenärer erhåller betalning. Den danska Förmånsrättsordnlngen torde vara mycket begränsad. Skatteskulder är t ex oprioriterade. l Sverige finns sedan länge en genomtänkt förmansrättsordning. Det finns ingen anledning att ändra denna. Ofta är de prioriterade skulderna mycket större än tillgångarna.

Enligt den danska modellen av gäldsanerlng medges gäldenären nedsättning av största delen av skulden och avbetalning av resten under t ex 5 är. Om man inför ett sådant system uppkommer även problem med vilken förmånsrätt den nedsatta skulden har i jämförelse med tillkommande skuld

inom nuvarande system torde det vara möjligt för varje gäldenär som kan vara aktuell För skuldsanering att hitta en form som är lämplig både För honom och hans borgenärer. Vad som krävs är däremot reella möjligheter för gäldenärer att utnyttja systemet.

Förhlndra_§kuldsättning

Det grundläggande bör vara att begränsa möjligheterna För Fysiska personer att komma i situationer som kräver någon Form av ekonomisk rehabilitering (skuldsanering).

I SOU 1988:55 Hushållens skuldsättnlng har Framlagts vissa Förslag till åtgärder. Där har bl a tagits upp att man ur kronofogdemyndighetens register skulle kunna få information om en viss gäidenärs typ av registrerade skulder och indrivningsresultat. Vidare har UC av datainspektionen under två år getts tillstånd att Föra ett register över personer som inte fullföljer uppsatta villkor vid kreditgivning.

Vi anser att register och informatlonsinsatser naturligtvis i någon mån kan leda till restriktivare kreditgivning, men för att Få en större Förändring till stånd krävs tvingande regler. SKuidkommittén har diskuterat att begränsa kredltgivarnas möjligheter att få tillgång till samhällets och lnkassoföretagens hjälp med Indrivningsåtgärder. Vic anser att detta är ett olämpligt förslag. Däremot anser vi att den kreditgivare som beviljat kredit utan att Först använda tillgängliga kontrollregister enligt ovan inte bör medges avdrag För kredltförlusterna vid inkomsttaxeringen.

Kommittén föreslår att kredit inte får beviljas samma dag som ansökan om kredit lämnas och att vid kredltberednlng större belopp sker enligt särskild skriftlig specifikation. Även sådana åtgärder kan tänkas vara krav För att avdrag vid taxeringen ska medges.

Det är också viktigt att staten ser till att den preliminära skatteuppbörden Fungerar. Det torde t ex vara olämpligt att införa ett system där mindre Företagare bara

sou 1990:74 383

redovisar mervärdesskatt vid taxeringen dvs en gång om året och betalar enligt sanwa system som B-skatten. Det skulle innebära att mervärdessskatteskuiderna skulle öka kraftigt.

Att införa ett system för gäldsanering utan att införa några verkningsfulla åtgärder för att förhindra skuidsättning kan få både kreditglvare och låntagare att tro att det är en rättighet att först skuidsätta sig och sedan få skulderna bortskrivna.

Enligt en debattartikel i Dagens Industri den 23 maj 1989 av Richard Murray tycks systemet i USA där fysiska personer skulder bortfaller efter konkurs fungera som ett kedjebrev. Man går i konkurs vart femte är och det gäller att inte vara senaste långivare. Det blir en kappiöpnlng bland kreditgivarna För att vara den som först ger kredit efter konkurs.

Lagreglering ay_ekonomisk rehabilitering genom avskrivnigg

Vad gäller skatteskulder anser vi att den ovan angivna Stockholmsmodeilen bör kunna användas l betydligt större utsträckning om den ges lagstöd.

Vi anser att 66 § UBL bör kompletteras med följande punkt 8) då det är till fördel för det allmänna. Sådan avskrivning får förenas med villkor.

Dessa avskrivningar bör hanteras av länsskattemyndigheten på samma sätt som ackord. För den som är restförd bör bedömning göras i samråd med kronofogdemyndigheten.

Ett ackord eller ekonomiska rehabilitering har störst utsikt att lyckas om gäidenären så snart som möjligt helst innan skulden förfaller till betalning tar kontakt med borgenären. Tiden innan ett belopp restförs och kronofogdemyndigheten har börjat utreda ärendet är mellan fyra månader och ett år. Det är därför viktigt att länsskattemyndigheten även i fortsättning får besluta om både ackord och avskrivningar.

Länsskattemyndigheten har störst förutsättningar att bedöma dels på vilket sätt en skuld uppkommit dels vilka skattemässiga konsekvenser en uppgörelse kan få.

Gäldenär bör inte ha rätt till förlustavdrag om avskrivning skett. Även lagen om förlustavdrag bör ändras. Ekonomiska rehabilitering enligt Stockholmsmodelien liksom

i ackord förutsätter att ett visst belopp betalas kontakt

och att resten avskrlves. i undantagsfall kan även avbetalningsplan/införsel läggas på visst belopp.

384 sou 1990:74

Fond eller garantisystem kopplat till en ackordscentral för fysiska personer u

Många ekonomiska rehabiliteringar stupar på att gäldenären inte kan erbjuda någonting kontant eftersom han saknar iånemöjligheter. En fond eller ett garantisystem för utlåning till marknadsmässig ränta vore därför utmärkt.

Självklart bör ett sådant system finansieras av de som givit krediterna dvs banker, finansieringsboiag och branschorganisationer. Det finns ingen anledning att staten ska flnansierna delbetalning av självpåtagna prioriterade skattekrediter.

Ett system för gäldsanering måste förutsätta att gäidenären betalar borgenärerna kontant. En avbetalningsplan medför risker främst för staten. Vid svårigheter att klara avbetalningsplanen torde det ligga nära till hands att betala för låg preliminär skatt eller på annat sätt utnyttja kreditmöjligheterna l skattesystemet.

En av orsakerna till att ackcrdsinstitutet inte används av fysiska personer torde bero på att det inte är känt och att det inte finns en motsvarighet till ackordscentral för fysiska personer. Fonden skulle kunna kopplas tili en motsvarighet till ackordscentral som skulle kunna utveckla handiäggningsrutiner.

Ackord l konkurs borde kunna användas i betydligt större utsträckning när det gäller fysiska personer. Skälet till att fysiska personer inte sätts i konkurs, trots att en utredning egentligen skulle vara befogad, är att det anses som utsiktslöst att konkursen skall leda till annat än kostnader för borgenärerna. Det ligger nära tiil hands att låta konkursförvaltaren göra en utredning om möjligheten till sanering av gäidenärens ekonomi och göra framställning tili fonden. 3 n 3

7/;J// ”w/, _“ -5-I “Annette Hedefält evå fee

Bilaga 5 Utdrag ur den danska konkursloven

Afsnir IV Gtldssnering

Kapitel 25 Gnldnneringz betingelsero; indloll § l97. Skillerenen kan efter en skyldners begaring afsigc kendelseom gcldssancñng såfrenu: I) skyldncren godtgør, at skyldncren ikke cr i stand til og inden for de nzrmcst: år ingen udsigt har lil al kunne opfylde sine gzldsforpliglelser. og 2) skyldncrcnsforhold og omslasndighcdcmc i øvrigl laler derfor. Sik. 2. Ved anvendelsenaf stk. l. nr. 2. skal der navnlig lzgges vagt på skyldnerøns imeressei gzldssanering,gzldens alder. omstandighederncved denspådrågelseog hidlidig: afvikling samt skyldncrens forhold under gcldssaneringssagcn.Ved afgørdscn om geldssanéring skal det ikke tages i being!ning. hvorvidt skyldncren har mulighed for at opnå eftergivclseefter andenIovgivning. Sik. J, Kcndelsc om geldssaneñng kan kun afsigcsfor så vid! angår skyldncre, som cr fysisk: personer.

§ 198. Kcndelscom gzldssaneringkan gl ud på bortfald eller nedscuelseaf skyldne-

rensgcld. l forbindelsemed nedszttelsckan Iedsageen beger-ing.og kan bestemme,at der trmffes bestemmelseom henstandmedog der skal anvendesen szrlig blanket. afdragsvisbetalingal den del af gzlden, som Sik. 3. Skifteretten afviser en begcring, fonsat skal bestå. der ikke opfylder kravenei stk. l eller i regler, der er fastsati medfør al stk. 2. Det sam- 5 199. Kendelseom gzldssaneringomfat- me gzlder, når der efter de foreliggendeopter fordringer. der er stiftet inden gcldssane- lysningerikke er rimelig udsigt til, at der kan ringssagensindledning, jfr. § 206. Nar sa-,rli- afsigeskendelseom gcldssanering.En beg:ge forhold taler derfor, kan skifteretten be- ring. der afvises efter I. eller 2. pkt., anses stemme.at kendelsenkun skal omfatta for- ikke for modtaget. dringer. der er stiftet inden el al skifteretten rastsattidligere tidspunkt. 5 203. Skifteretten kan bestemme, at Sik. 2. Kendelseom gzldssaneringomfat- skyldnerenskal stille passendesikkerhedfor ter dog ikke pantefordringer i det omfang. omkostningeme ved gzldssaneringssagens pantet strckker til. Panthavernebindes deribehandling. mod af kendelsenfor så vidt angår den del al derespersonligefordring mod skyldneren, som ikke dzkkes al paritet. § 204. Skifteretten indknlder snarestmuligt skyldnerentil e! mode. Under modet al- 5 2G). Ved kendelse om ga-.ldssanering krcver skifteretten skyldneren nannere opbortfalder gaveløfter.krav på renter af de af lysninger om skyldnerens og skyldnerens kendelsenomfanede fordringer for tiden ef- husstandsforhold samt andre oplysningeral ter indledning al galdssaneringssagog krav betydning for afgørelsenaf, om gtldssanepá konventionalbodi det omfang, boden ik- ringssagskal indledes. Sik. 2. Medmindre skifteretten under møke er erstatningfor lidt lab. Sik. 2. De øvrige i § 98 ncvnte krav har det uzffer afgørelseom, at ggldssaneringsved gcldssanering samme stilling som de sagikke skal indledes,jfr. 5 205,vejlederden almindeligefordringer. skyldnerenom betydningenaf gcldssanering Sik. J. l avrigt skal fordringshavernebe- og om fremgangsmadenved sagensvidere handles Iige. medmindre de samtykker i en behandling. mindre gunstigbehandling. Sik. 3. lndkaldelsen skal indeholdeoplysning om fonnalet med modet og om, at 5 201. Bestemmelsemei kapitel 6 ñnder skyldneren skal mode personlig, samt om tilsvarende anvendelsepå gzldssanering. l virkningen al. at skyldneren udebliver fn stedet for konkursdekretetsafsigelsetrcder modet.jfr. 5 205.stk. I, nr. 2. l indkaldelsen gzldssaneringssagens indledning.jfr. § 206. opfordres skyldnerentil at mcdbringedokumenter m.v. til belysningal de i § 202.stk. l Kapitel 26 og 2. nzvnte forhold.

Behandlingnl begcringeron gøldsnnering 5 205. Skifteretten ncgter at indlede i 202. Regering om galdssanering sknl gcldssaneringssag.hvis: ledsagesal en opgørelse over skyldnerens I) Der på det foreliggendegrundlag ikke er aktiver og passiver.en fortegnelseover forrimelig udsigt til, at der kan afsigeskendringshaveme.oplysning om skyldnerensog delseom gcldssanering. den ovrige husstnndsindkomst samt øvrige 2) Skyldnerenuden lovligt forfald udebliver oplysninger al betydning for skifterettens fra det i § 204nevnte mode. afgørelse om. hvorvidt gneldssaneringssag 3) Skyldnerenikke stiller sikkerhed for omskal indledes. Regeringen skal ledsagesaf kostningeme,jfr. ä 203. skyldnerenserklzring pa tro og love om rigtighedenal de afgivne oplysningerog om, at Sik. 2. Afgørelserefter stk. l trzlTes eller skyldneren har givet oplysning om alt, hvad anmodningved kendelse. skyldnerenejer og skylder. Slk. 2. Justitsministerenkan fastsatt: ner- Kapitel 27 mere regler om. hvilke oplysninger der skal Behandlingnf sagero- gcldmnerlq

§ 206. Galdssaneringssagenansesfor ind- fang aktiveme er beheftet med ejendomsledt ved skifterettensafgørelseherom. forbehold. pant eller andensikkerhedsret. 2) Hver enkelt fordringshavers navn og adressesamt de enkelte fordringers stor- § 207. Fra gzldssaneringssagensindled» relse og alder, eventuelle fortrinsstilling ning og indtil dens slutning kan arrest eller eller eventuellebortfald i medfør :fä 200. udlzg ikke foretages i skyldnerens aktiver, stk. I. Fordringer. som skyldnerenbestriog skyldnerens ejendom kan ikke tages til der. opføresmed bemzrkning herom. brugeligt pant. Dette gelder dog ikke for fordringer, som ikke berøresaf en kendelse Sik. 2. Skifteretten udarbejder endvidere om gsldssanering. en redegørelsefor de vigtigste årsager til Sik. 2. Der kan ikke ske rådighedsberøvel- skyldnerensokonomiskesituation og anforer. se pá grundlag al arrest.og der kan ikke ske hvorvidt der foreligger dispositioner eller rådighedsberøvelseeller søgesfyldestgarelse retsskridt.sombor søgesomstødt. Sik. 3. Skifteretten anmoder det sociale på grundlag al udlcg, som efter § 221 vil tabe sin retsvirkning ved kendelseom gclds- udvalg om at fremkomme med oplysninger sanering.Ved udlag i fordringer ñnder rets- af betydning for sugen,herunder om udval-

plejelovens§ S23,stk. 2-4_tilsvarendeanven- gets muligheder for gennem rådgivning ut delse.Udlagte fordringer kan indkrcves, når bistå skyldnerenunder afviklingen af den del de forfalder. Betales udlagte fordringer, for- af guiden, som fortsat skal beståi tilfalde al bliver det indkomne beløb i fogedrettensbe- gcldssanering. siddelse. Sik. 4. De i stk. I-3 nevnte oplysninger m.v. skal foreligge snarestmuligt efter udlobet af den i § 208.stk. I, nevnte frist. § 208. Straks efter geldssaneringssagens indledning indrykker skifteretten en bekendt- Skilleretten kan afkrzve olTentlige § Ill. gørelsei Statstidendemed opfordring til en- myndigheder oplysninger, der ml ansesfor hver, der har fordring eller andet krav mod nødvendigefor gzldssaneringssagen. skyldneren,til at anmeldedereskrav til skifteretten inden 4 uger efter bekendtgørelsen. § 2l2. Skifteretten ncgter geldssanering: Når sarlige grunde taler derfor. kan skifteretten fastscue en lcngere frist. dog højst 8 I) hvis der på grundlag al de tilvejebragte uger. Når sarlige forhold taler derfor, kan oplysninger ikke er rirnelig udsigt til, at skifteretten bestemme, at bekendtgorelsen der kan afsiges kendelseom gcldssanedesudenskal indrykkes i et almindelig last nng, blad. 2) hvis skyldnerenikke loyalt rnedvirkerved Sik. 2. Genpan al bekendtgørelsensendes sagensoplysning,eller straks til alle fordringshavere,som er eller 3) hvis skyldneren uden lovligt forfnld udebliver skifteretten bekendt. bliver fra det i i 2l4 navnte mode.

Sik. 2. Afgerelse om at ncgte geldssanering efter stk. I. nr. 1-2, kan trclTes pl et- § 209. Fordringer, der bestridesaf skyldhvert trin al sagensbehandling skyldneren neren, behandlesforeløbig. som om de ikke var bestridt. skal have lejlighed til at udtale sig, inden Sik. 2. Bestridesen fordring af skyldneren, gcldssanering ncgtes efter stk. l, nr. l eller 2. Afgørelsereller stk. l traffes efter anmodskal dette rneddeles fordringshaveren ved ning ved kendelse. anbefalet brev eller på anden betryggende made. 5 213. Efter a! de i § 210 ncvnte oplysninger m.v. er tilvejebragt, opfordrer skifte- § 210. Skifteretten opregner skyldnerens retten skyldnerentil inden en al skifteretten aktiver og passiverog udarbejderen oversigt fastsat frist at fremkomme med forslag til over skyldnerensstatus.Statusoversigtenskal gcldens sanering. herunder til indholdet af indeholde: en eventuel ordning til afvikling al den del I) En angivelse af skyldnerensaktiver med al gclden, som fortsat skal bestLFotshget oplysning om, hvorvidt og i hvilket om- skal ledsagesal en opgørelseaf skyldnerens

og den øvrige husstands indtzgter og udgif- gelsen al skyldnerens betaling al afdrag i ter. henstandsperioden.

§ 214. Nar skifteretten har modtaget § 2l7. Åbnes der forhandling om tvangsskyldnerens forslag_ indkalder den med et akkord for skyldneren, udszttes behandlinvarsel på mindst 2 uger skyldneren og samtli- gen af sagen om galdssanering. ge kendte fordringshavere og indehavere al Sik. 2. Stadfcstes akkordfnrslaget. bortfalszrligt sikrede krav til et møde til behand- der gzldssaneringssagen. ling at skyldnerens forslag, Når forholdene taler derfor, indkaldes desuden en represen- 9 218. Gcldssaneringssagen anses for sluttant for det sociale udvalg til modet. lndkal- tet, når fristen for kare at skifterettens afgødelsen skal ske ved anbefalet brev eller på relse om afvisning af begcring. jfr. § 202, anden betryggende made og vedlcgges stk. 3, eller om ncgtelse af at indlede guldsskyldnerens forslag samt de i § 2l0 nzvnte saneñngssag, jfr. § 205, eller vedrørende oplysninger. gcldssanering, jfr. §5 2l2 og 2|6. er udlobet, Sik. 2. lndkaldelsen bekendtgøres med uden at kare er sket. eller när kzreinstansamme varsel i Statstidende med oplysning sens kendelse er afsagl, eller når skyldnerens om, hvor de i stk. l nzvnte bilag ligger til beger-ing er tilbagekaldt, eller når gcldssaneeftersyn. ringssagen er bortfaldet, jfr. § 217.stk. 2. Sik. J. lndkaldelse efter stk. l og 2 skal Sik. 2. Ncgtes galdssanering, eller tilbageindeholde oplysning om følgeme af udebli- kaldes skyldnerens begcring, og er der sket velse fra mødet. bekendtgørelse efter § 208, skal skifteretten inden en uge efter sagens slutning give med- 5 215. På modet gennemgár skifteretten delelse heroin til samtlige kendte fordringsskyldnerens forslag og de tilvejebragte oplys- havere. ninger. Skifterenen opfordrer de fremmodte Sik. 3. Tages skyldnerens forslag helt eller til at udtale sig om forslaget og grundlaget delvis til folge, bekendtgør skifteretten straks for dette samt til at fremkomme med andre sagens udfald i Statstidende. Genpart al beoplysninger al betydning for sagen. kendtgørelsen sendes samtidig til samtlige Sik. 2. Skyldneren skal besvare sporgsmål kendte fordringshavere. fra skifteretten og fordringshaveme. § 219. Skifteretten kan anuge en med- § 2l6. En kendelse, der helt eller delvis hjaelper til under skifterettens tilsyn at udføre tager skyldnerens forslag til følge. skal angi- de i §5 208. 209. stk. 2. 2I0, 2l3-2l4, 2l6, ve, hvilken del af skyldnerens gcld der be- stk. S, og 2I8, stk. 2-3. ncvnte forretninger. rores af kendelsen. med angivelse af den pro- Sik. 2. Skifteretten kan når som helst uncent. hvortil fordringeme nedscttes. der gzldssaneringssagen beskikke en advokat Sik. 2. Uforfaldne lordringer kan kraves for skyldneren, hvis der er sarligt behov for betalt samtidig med andre fordringer. advokatbistand og skyldneren opfylder den i Stk. 3. Traffes der bestemmelse om. at retsplejelovens 5 330. stk. I. nr. 2, nevnte skyldneren skal have henstand med betalin- betingelse. Om salar og godtgørelse for udgen af den del af gzlden, som fortsat skal Icg til den beskikkede advokat gclder sambestå. skal kendelsen angive henstandsperio- me regler som i tilfaelde. hvor der er meddelt dens lengde samt størrelsen af og forfaldsti- fn proces. jfr. retsplejelovens kapitel JI. den for de afdrag, som skyldneren skal betale i henstandsperioden. § 220. l det omfang skifteretten ikke har Slk. 4, Endvidere skal kendelsen indehol- kravet sikkerhed efter 5 203. alholdes omde bestemmelse om. hvordan der skal forhol- kostningerne ved gcldssaneringssagens bedes med omtvistede og betingede fordringer. handling af statskassen. Når sazrlige forhold Bestemmelsen i § I82 ñnder tilsvarende an- taler derfor. kan skifteretten i forbindelse vendelse. med sagens slutning bestemme, at omkost- Sik. 5. Tages skyldnerens forslag helt eller ningeme skal ersattes af skyldneren. delvis tiI følge. vejleder skifteretten skyldneren om dennes retsstilling og om tilrettelcg- Kapitel 28

Gzldssnerlngeu vi. inger Sik. J. Gcldssaneñngskendelsenhar ingen indñydelse på fordringshaveresrettigheder § 221. Tages skyldnerensforslag helt eller mod kautionisterog andre,som htfter tillige delvis til følge, anvendesreglemeom omstø- medskyldneren. delsei §§64-80. Sik. 2. Dukning af en fordring, som ikke ville have vzeretberor! al gxldssaneing ken- § 227. Enhveroverenskomstv hvorefterder delsen.kan ikke omstødes. af skyldnereneller al tredjemandindrømmes nogen fordringshaver større fordele end § 222. Krav på omstødelsegøresgalden- hjemlet ved gxldssaneringsendelsem er de af fordringshaveme ved søgsmål,med- ugyldig. mindre skiftereuenbestemmerandet. Slk. 2. En sikkerhedsret,der omfattes af § 228. Når ganske szrlige hensyn til reglen i § 7l, bortfalder, så snart gzldssane- skyldneren taler derfor, kan skifleretten pt r _,kendelsener endelig. begaering genoptage ga-.ldssaneringssagen med henblik på :ndring al gzldssanerings- § 223. Senestpå det i § 2l5 ncvnte møde kendelsenshenstands-og Jdragsbestemmelser. kan enhver fordringshaver. der omfattes af stille forslag om Sik. 2. Forinden skifteretten trcfTer afgøgazldssaneñngskendelsen. §5 l74, I75 og I86. relse om :näring af gzldssaneringskendelanlag at stødelsessag. stk. l, 2.-4. pkt., ñnder tilsvarendean .H sensL 4=- og lfdl__L indse. kaldes skyldnerenog fordringshaveruetil et Sik. 2. TrclTes der ikke bestemmelseom mødei skifteretten.Når forholdenetaler derfor. indkaldes desudenen iwrtsentant for sagsanlcg, kan enhver fordringshaver selv anlcgge sag, såfremt fordringshaverengiver det socialeudvalgtil modet. meddelelse herom senest på det i 5 2l5 nzvnte mode. 5 229. C ldssaneringskendelsenkan på Sik. 3. C stødelsessagskal anlzgges se- begcring al en fordringshaver ophaves al nesl Fireuger efter ,cldssaneringskendelsens skifteretten: afsigelse. I) hvis det oplyses. at skyldneren under gzldssaneringssagen har gjort sig skyldig i § 224. Dømmes der til omstødelse_be- svigagtigtforhold. eller stemmesdet i dommen. at det idømte skal 2) hvis skyldneren groft tilsidesetter sine erlzgges til skifteretten. der heraf alholder pligter ifølge gcldssaneringskendelsen. sagens rimelige omkostninger og udlodder Sik. 2. Forinden skifteretten trclTer algerestentil de af gzldssaneringskendelsenom- relse efter stk. I, indkaldes skyldnereu og fattedefordringshavere. fordringshaveme til et mode i skifteretten. Når forholdene taler derfor, indkaldesdesu- § 225. Reglerneom sikringsaktersbetyd- den en representantfor det ale udvalgtil ning for adgangentil retsforfølgning ñnder medel. tilsvarende.nvendelsepå , ldssaneing. Sik. J. Ophcves en kendelseom aids:nering, bortfalder en for denne al tredjemand stillet sikkerhedeller kaution. medmin- 5 226. Faldmneringskendelsen har mellem skyldnerenog de pågzldende fordrings- dre tredjemandvidste eller burde vide, ut de haveresammeVirkning somet retsforlig. i stk. l, nr. I, beskrevneomstzndighederfo- Sik. 2. Gzldssaneringsk * er bin- relá. eller den pâgcldende har medvirket til, at skyldneren har tilsidesat sine pligter som dendeogsåfor fordringshavere.der ikke har meldt sig. Kendelsenbefrier skyldneren for anført i stk. l. nr. 2. den del al en for gcldssaneringssagens indledning, jfr. dog 5.199. stk. l, 2. pkL, stifta! § 230. Tages skyldnerensbo under kongcld. som bortfalder ved kendelsen, såvel kursbehandlingefter, at der er afsagt-_kendelover for fordringshaverenselv som over for se om gieldssanering,har de al galdssanekautionisterog andre,der hcfter for gzlden. ringskendelsen omfattade fordringshavere

i

il

i

krav på udlaegi forhold til fordringernesbe- for en stillingtageritil beginringenom galdsløb uden hensyntil den skete nedskrivning, sanering,og som ikke er eller bliver tilvejemen efter fradrag af afbetalinger.Udlcgget i bragt i forbindelsemedbehandlingenal konkonkursboet i forbindelse med disse afbeta- kursboet. Iinger kan dog ikke overstige.hvad der efter gzldssaneringskendelsentilkommer de på- § 235. Skifteretten kan overlade de i § galdende fordringshavere,medmindre ken- 219, stk. l, naivnte forretninger til konkursdelsener bortfaldet efter § 229. boetskurator eller skifterettensmedhjclper.

Kapitel 29 § 236. § 203ñnder tilsvarendeanvendelse. Gtlduuering i konkurs Sik. 2. Omkostningemeved behandlingen al en sagom gzldssaneringi konkurs aFhol- § 231. Reglemei den: kapitel anvendes: des af konkursboet.jfr. § 93. nr. 2. Sluttes I) Hvis skyldnerensbo. efter at der er indgi- boet efter i M3, stk. l, Finder5 220, l. pkt.. vet begcring om gieldssanering.tagesun- tilsvarendeanvendelse. der konkursbehandling. Sik. J. Når saerligeforhold taler derfor, 2) Hvis en skyldner. hvis bo er taget under kan skifteretteni forbindelsemed gcldssanekonkursbehandling,indgiver begzring om ringssagensslutning bestemme.at omkostgcldssanering inden skifterettensindkal- ningeme helt eller delvis skal afholdes al delsetil afsluttendeskiftesamling. skyldneren. Sik. 2. Skifterettenkan anvendereglernei dette kapitel. selv om begmringom gcldssa- § 237. l øvrigt Finderved behandlingenaf nering fra en skyldner, hvis bo er under kon- sagerom gcldssaneringi konkurs reglernei kursbehandling,indgives senereend ncvnt i kapitel 25-28 anvendelsemed de at forholstk. l_ nr. 2. detsnatur følgendeundringer. Sik. 3. Er ei konkuisbo sluttet med regn. skab og udlodning_jfr. §5 l5l-l52. og indgiver skyldneren begcring om galdssanering. kan skifterettenbestemme,al geldssaneringssag alene skal indledes for så vidi angår de fordringar, som er ncvnt i § 233. l så fald Finderreglernei §5 234-235og 237tilsvarende anvendelse.

§ 232. Kendelseom geldssaneringi konkurs kan tidligst afsiges i forbindelse med boets slutning efter 5 143eller i forbindelse med skifterettens stadfzstelse af udkast til regnskabog udlodning,jfr. § l5l. Sik. 2. l øvrigt trcffer skifterettenbestemmelseom, i hvilket omfang geldssaneringssagensbehandlingskal afventeboetsslutning.

5 233. Kendelseom gcldssaneringi konkurs omfatter fordringer. der er stiftet inden konkursdekretetsafsigelse.jfr. dog § 30. Når scrlige forhold taler derfor. kan skifteretten bestemme.at kendelsen kun skal omfatte fordringer, der er stiftet inden ei al skifteretten fastsattidligere tidspunkt.

§ 234. Skifterettentilvejehringer de yderligere oplysninger, som ansesfor nødvendige

sou 1990:74 391

Utdrag ur: the Bankruptcy Code of 1978, as amended l (Title ll of the United States Code) 5 311333

CHAPTER ö-CREDITORS, DEBTOR. AND THE ESTATE

§ 523. Exeeptions to discharge (a) A discbarge under section 727. 1141, 1228(a).122809.or 13280» of this title does not discharge an individual debtor from any debt- (l) for a tax or a customa duty- (A) of the kind and for the periods specified in section 507(a)(2)or 507(a)(7)of this title, whether or not a claim for such tax was filed or allowed; (B) with respect to which a return. if required- (i) was not filed: or (ii) was filed after the date on which such return was last due. under applicable law or under any extension, and after two years before the date of the ñling of the petition; or (C) with respect to which the debto made a fraudulent return or willfully attempted in any manner to evado or defeat such tax: (2) for money. property, services.or an extension. renewal, or refinancing of credit. to the extent obtained by- (A) false pretenses. a false representation. or actual frsud. other thanastavementx r ingthe”L soran J si condition: (B) use of a statement in writing- (i) that is materially false: (ii) respecting the debto s or an insiders financial condition: (iii) on which the creditor to whom the debtor is liahle for such money. property, services. or credit reasonably relied; and (iv) that the debtor causedto be made or published with intent to deceive; or (C) for purposesof subparagrnph (A) ot this paragraph. consumer debts owed to a single creditor and aggregating more than 3500 for luxury goodsor services incurred by an individual debtor on or within forty days before the order for relief under this title. or cash advanoes aggregating more than 51.000 that are extensions of consumer credit under an open end credit plan obtained by an individual debtor on or within twenty days before the order for relief under this title. are presumed to be nondischargeable: luxury goods or services do not include goodsor servicesreasonably acquired for the support or maintenanoeofthe** ora*,* ofthe“,anextensionof consumer credit under an open end credit plan is to be defined for purpoaa of this subparagraph as it is deñned in the G nsume Credit Protection Act (15 US.C. 1601 et seq.);

1) Texten är hämtad från Bankruptcy Code, Rules and Official Forms, 1989 Law School Edition, West Publishing C0., St. Paul, Minn., 1989.

392 sou 1990:74

(3) neither listed nor scheduled under section 5210) of this title. with the name. ii known to the debtor. of the creditor to whom such debt is owed, in time to permit- (A) il such debt is not of a kind specified in paragraph (2). (4). or (6) of this subaection.timely tiling of a proof of claim. unless such creditor had notice or actual knowledgeof the casein time for such timely filing, or (B) if such debt is of a kind specified in paragraph (2). (4). or (6) of this aubsection,timely iiling of a proof of claim and timely request for a determination of discharzeabilitv of such debt under one of such paragraphs. unless such creditor had notice or actual knowledge of the case in time for such timely ñling and request; (4) for fraud or defalcation while acting in a ñduciary capacity. embez. zlement. or larceny; (5) to a spouse.former spouse,or child of the debtor, for alimony to, maintenance for. or support of such spouse or child. in connection with a separation agreement. divoroe decree or other order of a court of record, deterrnination made in accordsncewith state or territorial law by a governinental unit. or property settlement agreement. but not to the extent that- (A) such debt is assigned to another entity, voluntarily, by operation of law. or otherwise (other than debts amigned pursuant to section 402(a)(26)of the Social Security Act.. or any such debt which has been assigned to the Federal Government or to a State or any political subdivision of such State): or (B) such debt includes a liability designated as alimony. maintenance. or support. unless such liability is actually in the nature oi alimony. maintenance. or support; (6) for willful and malicious injury by the debtor to another entity or to the property of another entity; (7) to the extent such debt is for a line. penalty. or forfeiture payable to and for the benefit of a governmental unit, and is not compensation for actual pecuniary l, other than a tax penalty- (A) relating to a tax of a kind not specified in paragraph (1) of this subsection; or (B) imposed with respect to a transaction or event that occurred before three years before the date of the iiling of the petition; (8) for an educational loan made. insured, or guaranteed by a governmental unit. or made under any program funded in whole or in part by a governrnental unit or a nonproñt institution, unless- (A) such loan first becamedue before tive years (exclusive of any applicable suspension of the repayment period) before the date of the ñling of the petition; or (B) excepting such debt from discharge under this paragraph will impose en undue hardship on the debtnr and the debtors dependents; (9) to any entity. to the extent that such debt arises from a judgment or consent decree entered in a court of record against the debtor wherein liability was incurred by such debtor as a result of the debtors operation of a motor vehicle while legally intoxicated under the laws or regulations of any jurisdiction within the United States or its territories wherein such motor vehicle was openatedand within which such liability was incurred; or (10) that was or could have been listed or scheduled by the debter in a prior case concerning the debtor under this title or under the Bankruptcy Act in which the debtor waived discharge, or was denied a discharge under

sou 1990:74 393

section 727(a)(2).(3). (4).(5). (6), or (7) of this title. or under section 14c(1).(2), (3). (4). (6). or (7) of such Act. (b) Notwithstanding subsection (a) of this section, a debt that was excepted from discharge under suhsection (all). (a)(3). or (e)(8) of this section. under section l7s(1), 17a(3).or l7e(5) of the Bankruptcy Act. under section 439A of the of the Higher Education Act of 1965 (20 U.S.C. 1087-3).or under section 733m) Public Health Service Act (42 U.S.C. 2940 in a prior caseconcerning the debtor under this title. or under the Banltruptcy Act. is dischaigeable in a case under this title unless. by the terms of subsection(a) of this section. such debt is not dischargeable in the case under this title. (c) Except as provided in subsection (aXSXB)of this section. the dehtor shall be discharged from a debt of a kind specified in paragraph (2). (4). or (6) of subsection(a) of this section. unless. on requestof the creditnr to whom such debt is owed. and efter notice and e hearing. the court determines such debt to be the case may he. of excepted from discharge under paragraph (2), (4). or (6). as subsection (a) of this section. (d) Il a creditor requests s determination of dischargeability of a consumer debt under suhsection(a)(2)of this section. and such debt is discharged, the court shall grunt judgment in favor of the dehtor for the costs of. and a reasonable of the attorneys fee for, the proceeding if the court finds that the position creditor was not suhstantially justiñed. except that the court shall not award such costs and fea if special circumstances would make the award unjust.

§ 524. Effect of discharge

(a) A discharge in a case under this title- (l) voids any judgment at any time obtained. to the extent that such of the debtor with judgrnent is a determination of the personal liability or 1328of respectto any debt discharged under section 727. 944. 1141. 1228. this title. whether or not discharge of such debt is waived;

(2) operstes as an injunction against the commencement or continuation of an action. the employment of process.or en act. to collcct. recover or not offset sny such debt as a personal liability of the debtor. whether or discharge of such debt is weived: and (3) opereras as an injunction against the commencement or continuation of sn action. the employment of process.or en act, to collect or recover from. or offset against. property of the debtor of the kind specified in section 541(s)(2)of this title that is acquired after the cominencementof the case.on account of any allowable community claim. except a community clsim that of this is exceptedfrom discharge under section 523. l228(s)(1).or 1328(c)(1) with the title. or that would be so excepted. deterinined in accordsnce in a caseconcerning the provisions of sections 523m)and 523(d)of this title. in the debtors spcuse coininenced on the date of the ñling of the petition on case concerning the debtor. whether or not dischnrge of the debt based such community claiin is waived.

(b) Subsection (a)(3) of this section does not apply iior s (IXA) the debtofs spouse is a debtor in a case under this title. commenced bankrupt or a debtnr in a case under the BnnkruWCY Act. the use within six years of the date of the ñling oi the petition in concerning the debtor: and such case (B) the court doesnot grunt the debtofs spousee discharge in concerning the dehtofs spouse; or in a (2XA) the court would not grunt the dehtofs spouse s discharge on the caseunder chapter 7 of this title concerning such spousecommenced and date of the ñling of the petition in the case concerning the dehtoi:

394 sou 1990:74

(B) a determination that the court would not so grant such discharge is made by the bankruptcy court within the time and in the manner provided for a determination under section 727 of this title of whether a debtor is granted a discharge. (c) An agreement betweena holder of a claim and the debtor. the consideration for which. in whole or in part, is basedon a debt that is dischargeable in a caseunder this title is enforceableonly to any extent enforoeahleunder applicable nonbanlrruptcy law. whether or not discharge of such debt is waived. only if- (1) such agreement was made before the granting of the discharge under section 727, 1141. 1228. or 1328 of this title; (2) such agreement contains a clear and oonspicuousstatement which advisesthe dehwr that the agreement may be rescindedat any time prior to discharge or within sixty days after such agreement is filed with the court. whichever occur: later, by giving notice of rescissionto the holder of such claim; (3) such agreement has been filed with the court and. if applicable, accompaniedby a declaration or an aflidavit of the attorney that represented the debtor during the course of negotiating an agreement under this subeection. which states that such agreement- (A) represents a fully informed and voluntary agreement by the debwr: and (B) does not impose an undue hardship on the debtor or a dependent of the debwr; (4) the debtor has not rescinded such agreement at any time prior to discharge or within sixty days after such agreement is filed with the court. whichever occurs later. by giving notice of rescissionto the holder of such claim: (5) the provisions of subsection (d) of this section have been complied with; and (GXA)in a caseconcerning an individual who was not representedby an attorney during the course of negotiating an agreement under this suhaection. the court approves such agreement as- (i) not imposing an undue hardship on the debtor or a dependentof the debtor; and (ii) in the best interest of the debtor. (B) Subparagraph (A) shall not apply to the extent that such debt is a consumer debt secured by real property. (d) In a case concerning an individual. when the court has determined whether to grant or not to grant a discharge under section 727. 1141. 1228.or 1328of this title. the court may hold a hearing at which the debtor shall appear in person. At any such hearing, the court may inform the debtor that a discharge has beengranted or the reasonwhy a dischargehas not beengranted. If a discharge has beengranted and if the debtor desire: to make a.nagreement of the kind specified in suhsection (c) of this section. then the court shall hold a hearing at which the debtor shall appear in person and at such hearing the court shall (I) inform the debtor- (A) that such an agreement is not required under this title, under nonbankruptcy law. or under any agreement not made in accordance with the proviaions of subaection (c) of this section; and (B) of the legal effect and consequencesof-

sou 1990:74 395

(i) an agreement of the kind specified in subsection (c) of this section; and (ii) a default under such an agreement; (2) determine whether the agreement that the debtor desires to make complies with the requirements of subsection (CXG)of this section, if the consideration for such agreement is basedin whole or in part on a consumer debt that is not secured by real property of the debtor. (e) Except as provided in subsection(a)(3)of this section. discharge of a debt of the debtor does not affect the liability of any other entity on. or the property of any other entity for. such debt.. (D Nothing contained in subsection(c) or (d) of this section prevents a debtor from voluntarily repaying any debt.

CHAPTER 7-LIQUIDATION

§ 707. Dismissal (a) The court may dismias a caseunder this chapter only after notice and a hearing and only for cause. including- (1) unreasonable delay by the debtor that is prejudicial to creditors; (2) nonpayment of any fees or charge: required under chapter 123 of title 28; and (3) failure of the debtør in a voluntary caseto file, within fiñeen days or such additional time as the court may allow after the filing of the petition commencirig such case.the information required by paragraph (1) of section 521. but only on a motion by the United States tnrstee. (b) After notice and a hearing. the court. on its own motion or on a motion by the United States Trustee, but not at the request or suggestionof any party in interest.. may dismias a case filed by an individual debtor under this chapter whose debts are primarily consumer debts if it ñnds that the granting of relief would be a substantial abuse of the provisions of this chapter. There shall be a presurnption in favor of granting the relief requested by the debtor.

§ 727. Diacharge (a) The court shall grant the debtaora discharge. unless- (l) the debtor is not an individual; (2) the debtor, with internt to hinder. delay. or defraud a creditor or an officer ot the estate charged with custody of property under this title. has transferred. removed.destroyed. mutilated, or concealed.or has permitted to be transferred. removed, destroyed. mutilated. or concealed- (A) property of the debtor. within one year before the date of the ñling of the petition; or (B) property of the estate. after the date of the filing of the petition; (3) the debtor has concealed.destroyed. mutilated. falsiñed. or failed to keep or preserve any recorded information. including books. documents. records. and papers. from which the debtofs financial condition or business transactions might be ascertained, unlem such act or failure to act was justified under all of the circumstances of the case; (4) the debtor knowingly and fraudulently, in or in connection with the case-

396 sou 1990:74

(A) made a false oath or account; (B) presented or used a false claim; (C) gave. offered. received. or attempted to obtain money, property. or advantage. or a promise of money. property. or advantage. for acting or forbearing to act! or (D) withheld from an officer of the estate entitled to poeseasion under this title. any reoorded information. including books.documents. records.and papers.relating to the debtnrs property or financial affairs; (5) the debtor has failed to explain satisfactorily. before determination of denial of discharge under this paragraph. any loss of assetsor deficiency of assets to meet the debtors liabilities; (6) the debtor has refused. in the case- (A) to obey any lawful order of the court. other than an order to respond to a material question or to testify; (B) on the ground of privilege against self-incrimination, to respond to a material question approved by the court or to testify. after the debtor has been granted immunity with respect to the matter concerning which such privilege was invoked: or (C) on a ground other than the properly invoked privilege against self-incrimination. to respond w a material question approved by the court or to testify; (7) the debwr has committed any act specified in paragraph (2), (3). (4). (5). or (6) of this subeection.on or within one year before the date of the ñling of the petition. or during the case. in connection with another case. under this title or under the Bankruptcy Act.. concerning an insider; (8) the debtor has been granted a discharge under this section. under section 1141 of this title. or under section 14. 371. or 476 of the Bankruptcy Act, in a casecommencedwithin six years before the date of the filing of the petition; (9) the debtor has been granted a discharge under section 1228or 1328 of this title. or under section 660 or 661 of the Bankruptcy Act. in a case commenced within six years before the date of the ñling of the petition. unless payments under the plan in such cme totaled at least- (A) 100 percent of the allowed unsecured claims in such case; or (BXi) 70 percent of such claims: and (ii) the plan was proposedby the debtor in good faith, and was the debtaorsbest effort; or (10) the court approves a written waiver of discharge executed by the debtor after the order for relief under this chapter. (b) Except as provided in section 523 of this title. a discharge under subaection (a) of this section dischargesthe debtor from all debts that arose before the date of the order for relief under this chapter, and any liability on a claim that is determined under section 502 of this title as if such claim had ariaen before the commenceinent of the case,whether or not a proof of claim basedon any such debt or liability is filed under section 501of this title. and whether or not a claim based on any such debt or liability is allowed under section 502 of this title. (c)(1)The trustee. a creditor. or the United States trustee may object to the granting of a discharge under subsection (a) of this section. (2) On request of a party in interest. the court may order the trustee to examine the acts and conduct of the debwr to determine whether a ground exists for denial of discharge.

sou 1990:74 397

(d) On request of the trustee. a creditor. or the United States trustee. and after notice and a hearing, the court shall revoke a discharge granted under subsection (a) of this section ifll) such dischargewas obtained through the fraud of the debtor. and the requesting party did not know of such fraud until after the granting of such discharge; (2) the debwr acquired property that is property of the estate. or became entitled to acquire property that would be property of the estate. and knowingly and fraudulently failed to report the acquisition of or entitlement to such property, or to deliver or surrender such property to the trustee; or (3) the debtor committed an act specified in subeection (aXG)of this section. (e) The trustee. a creditor. or the United States truatee may request a revocation of a & (l) under subeection (d)(1) of this section within one year after such discharge is granted; or (2) under subeection(d)(2)or Id)(3) of this section before the later of- (A) one year after the granting of such discharge; and (B) the date the case is closed.

CHAPTER lZi-ADJUSTMENT OF DEBTS OF AN INDIVIDUAL WITH REGULAR INCOME

SUBCHAPTER I-OFFICERS, ADMINISTRATION, AND THE ESTATE

§ 1301. Stay of action against codebtor (a) Except as provided in suhsections(b) and (c) ot this section. after the order for relief under this chapter, a creditor may not act. or commence or continue any civil action. to collect all or any part of a consumer debt of the debtor from any individual that is liable on auch debt with the debtcr. or that secured such deht, unlm- (1) such individual becameliable on or secured such debt in the ordinary course of such individuals busineu; or (2) the caseis closed. or converted to a caseunder chapter 7 or 11 of this title. (b) A creditor may present a negotiable instrument. and may give notice of dishonor of such an instrument. (c) On requestof a party in interest and after notice and a hearing. the court shall grant relief from the stay provided by euheection(a) of this section with respect to a creditor. to the extent that- (1) as between the debtor and the individual protected under suheection (a) of this section. such individual received the consideration for the claim held by such creditnr: (2) the plan ñled by the debtor proposeenot to pay such claim: or (3) such creditors interest would be irreparably harmed by continuation of such stay.

i

__.n-_-,s._._.____AJ

398 sou 1990:74

_. ,._

(d) Nenny days after the filing of a requat under subsection (c)(2)of this section for relief from the stay provided by subeection(s) of this section, such stay is terminated with respect to the party in interest making such request. unless the debtør or any individual that is liable on such debt with the debtor fila and serves upon such party in interest a written objection to the taking of the proposed action.

§ 1302. Trustee (a) lf the United States trustee appoints an individual under section 586m) of title 28 to serve ss standing trustee in casesunder this chapter and if such individual qualifiea under section 322 of this title. then such individual shall serve as trustee in the case. Otherwise. the United States trustee shall appoint one disinterested person to serve as trustee in the case or the United States trustee may serve as a trustee in the case. (b) The tnistee shall- (l) perform the duties specified in sections 7042). 7043). 7040). 7045), 7046). 70447).and 7049) of this title: (2) appear and be heard at any hearing that concerns- (A) the value of property subject to a lien; (B) confirmation of a plan; or (C) modifimtion of the plan after confirmation; (3) dispoeeof. under regulations issued by the Director of the Administrative Office of the United States Gouna. moneys received or to be received in a case under chapter XIII of the Bankruptcy Act: and (4) advise.other than on legal matters. and assist the debtor in performance under the plan; and (5) ensure that the debtor commencesmaking timely payments under section 1326 of this title. (c) lf the debtor is engaged in business. then in addition to the duties specified in subsection (b) of this section. the trustee shall perform the duties specified in sections ll0G(a)(3) and 1106(a)(4)of this title.

§ 1303. Rights and power: of debtor Subject to any limitations on a tnistee under this chapter. the debtor shall have. exciusive of the trustee. the rights and postersof a trustee under sections 3630:). 363m). 3630), 3630). and 3630). of this title.

§ 1304. Debtor engaged in business (a) A debtor that is seif-empioyedand incurs trade credit in the production of income from such employment is engaged in busin. (b) Unleas the court orders otherwise. a debtor engaged in business may operste the businessof the debtor and. subject to any limitations on a trustee under sections 363(c)and 364 of this title and to such limitations or conditions es the court prescribes,shall have. exclusive of the trustiee,the rights and powersof the trustee under such sections. (c) A debtnr engaged in busin shall perform the duties of the trustee specified in section 7048) of this title.

sou 1990:74 399

Filing and allowance of poatpetition claims § 1305. (a) A proof of claim may be filed by any entity that holds a claim against the debtor- (1) for taxes that becomepayableto a governmental unit while the case is pending; or (2) that is a consumer debt. that arises after the date of the order for relief under this chapter. and that is for property or services necøary for the debtors performance under the plan. (h) Except as provided in subsection (c) of this section, a clairn filed under subsection (a) of this section shall be allowed or disallowed under section 502 of this title. but shall be determined as of the date such claim arises. and shall be allowed under section 5020:).50%). or 502(c)of this title, or disallawed under section 502m) )r 502(e)of this title. the same as if such claim had arisen before the date of the ñling of the peñtion. (c) A claim ñled under subeection(a)(2)of this section shall be disallowed if the holder of such claiin knew or should have known that prior appruval by the trustee of the debtors incurring the obligation was practicable and was not obtained.

§ 1306. Property of the estate (a) Property of the estate include. in addition to the property specified in section 541 of this title- (1) all property of the kind speciñed in such section that the debtor acquires after the commencementof the case but before the case is closed. or converted to a case under chapter 7, 11, or 12 of this title. whichever occur: first; and (2) earnings from servicesperformed by the debtor after the commencement of the case but before the case is closed.dismissed. or converted to a case under chapter 7. 11. or 12 of this title. whichever occur! first. (b) Except as provided in a confirmed plan or order conñrming a plan. the debtor shall remain in poesessionof all property of the estate.

§ 1307. Conversion or dismissal (a) The debwr may convert a case under this chapter to a case under chapter 7 of this title at any time. Any waiver of the right to convert under this subsection is unenforceable. (b) On request of the debtor at any time. if the casehas not been converted under section 706. 1112. or 1208of this title. the court shall dismim a caseunder this chapter. Any waiver of the right to diamiss under this suhaection is unenforceable. (c) Except as provided in subsection(e) of this section, on request of a party in interest or the United States trustee and efter notice and a hearing. the court may convert a caseunder this chapter to a caseunder chapter 7 of this title. or may dismiss a case under this chapter. whichever is in the best interests of creditors and the estate. for cause. including- (1) unreasonable delay by the debtor that is prejudicial to creditors; (2) nonpayment of any fees and charges required under chapter 123 of title 28: (3) failure to file a plan tirnely under section 1321 of this title; (4) failure to commencemaking timely payments under section 1326of this title;

400 sou 1990:74

(5) denial of confirmation of a plan under section 1325of this title and denial of a request made for additional time for ñling another plan or a modification of a plan; 1 (6) material default by the debtor with respect to a term of a confirmed Plan; (7) revocation of the order of confirmation under section 1330 of this l l title. and denial of confirmation of a modified plan under section 1329of this title;

(8) termination of a confirmed plan by reason of the oocurrence of a 4

. condition specified in the plan other than completion of payments under the Plan; (9) only on request of the United States trustee. failure of the debtor to file, within fifteen days. or such additional time as the court may allow, after the filing of the petition commencing such case, the information required by paragraph (1) of section 521; or (10) only on request of the United States trustee. failure to timely file the information required by paragraph (2) of section 521. (d) Except as provided in subsection(e)of this section.at any time before the confirmation of a plan under section 1325of this title. on request of a party in interest or the United States trustee and after notice and a hearing. the court may convert a case under this chapter to a case under chapter 11 or 12 of this 4 title. (e) The court may not oonvert a case under this chapter to a case under chapter 7. 11. or 12 of this title if the debtor is a farmer. unleu the debtor J requts such conversion. l (f) Notwithstanding any other provision of this section. a case may not be

i

converted to a caseunder another chapter of this title unless the debtor may be a debtor under such chapter. l i

SUBCHAPPER II-THE PLAN

§ 1321. Filing of plan å The debtor shall file a plan.

§ 1322. Contents of plan (a) The plan shall- (1) provide for the submission of all or such portion of future earnings or other future income of the debtor to the supervision and control of the trustee as is necessaryfor the execution of the plan: (2) provide for the full payment. in deferred cash payments. of all claims l

entitled to priority under section 507 of this title. unless the holder of a i

particular claim agrees to a different treatment of such claim; and 1 (3) if the plan clauifies claims. provide the sa.metreatment for each claim within a particular class. (b) Subject to subsections(a) and (c) of this section, the plan may- (1) designats a class or classes of unsecured claims. as provided in section 1122 of this title. but may not discriminate unfairly against any clan i so designated; however. such plan may treat claims for a consumer debt of I the debtor if an individual is liable on such consumer debt with the debtor 1 * differently than other unsecured claims;

sou 1990:74 401

(2) modify the rights of holders of secured claims, other than a claim secured only by a security interest in real property that is the debwrs principal residence.or of holder: of unsecured claims. or leave unaffected the rights of holder: of any class of claims; (3) provide for the curing or waiving of any default: (4) provide for payments on any unsecured claim to be made ooncurrently with payments on any secured claim or any other unsecured claim: (5) notwithstanding parsgraph (2) of this subsection. provide for the cut-ing of any default within a reasonable time and maintenance of paymentswhilethecaseispendingonanyunaecuredclaimorsecuredclaimon which the last payment is due after the date on which the final payment under the plan is due; (6) provide for the payment of all or any part of any claim allowed under section 1305 of this title; (7) subject to section 365 of this title. provide for the auumption. rejection. or assignment of any executory contract or unexpired leaseof the debtor not previously rejected under such section; (8) provide for the payment of all or part of a claim against the debtar from property of the estate or property of the debtor; (9) provide for the vating of property of the estate. on conñrmation of the plan or at a later time. in the debtor or in any other endty; and (10) include any other appropriate provision not inconaistent with this title. (c) The plan may not provide for payments over a period that is longer than three years. unless the court. for cause.approves a longer perind. but the court may not approve a period that is longer than ñve years.

§ 1323. Modiñcation of plan before conñrmation (a) The debtor may modify the plan at any time before conñrmation. but may not modify the plan so that the plan as modiñed fails to meet the requirements of section 1322 of this title. (b) Añer the debtor ñlea a modiñcation under this section. the plan as modified becomesthe plan. (c) Any holder of a secured claim that has acceptedor rejected the plan ia deemed to have acceptedor rejected. as the case may be, the plan as modified. unleu the modiñcation provides for a change in the rights of such holder from what such rights were under the plan before modiñcation. and such holder changes such holders previous acceptanceor rejection.

§ 1324. Conñrmation hearing Añer notice. the court shall hold a hearing on oonfirmation of the plan. A party in interest may object to conñrmation of the plan.

Conñrmation of plan . § 1325. court shall conñrm a Phu lf- (a) Exeept aa provided in subeection(b), the of this chapter and With the

(1) the plan complies with the provision

other applicable provisions of this title; 123 of title 23. OI (2) any fee. charge, or amount required under chapter

bymepmmbepasdberonoønørmadømhubøønpaü:

402 sou 1990:74

(3) the plan has been yr poeedin good faith and not by any means forbidden by law; (4) the value. as of the effective date of the plan. of property to be distributed under the plan on accountof eachallowed unsecuredclaim is not las than the amount that would be paid on such claim if the estate of the debwr were liquidated under chapte 7 of this title on such date: (5) with respect to each allowed secured claim provided for by the plan- (A) the holder of such claim has accepted the plan; (Bli) the plan provides that the holder of such claim retain the lien securing such claim; and (ii) the value. as of the effective date of the plan. of property to be distributed under the plan on account of such claim is not lea than the allowed amount of such claim; or (C) the debtor surrender: the property securing such claim to such holder. and (6) the debtor will be able to make all pujments under the plan and to comply with the plan. (bXl) If the trustee or the holder of an allowed unsecured claim objects to the conñrmation of the plan. then the court may not spprove the plan unleu. as of the effective date of the plan- (A) the value of the property to be distributed under the plan on account of such clairn is not lm than the amount of such clairn; or (B) the plan provides that all of the debtofs projected dispossbleincome tobereceivedinthetiueeyearperiodbeginningonthedatethattheñrst payment is due under the plan will be applied to make payments under the plan. s. inn ” L incorne (2) For purposes of this , which is received by the debtor and which is not reasonably y to be erpended- (A) for the maintenance or suppo Lof the debtor or a dependent of the dehwr: and (B) if the debtcr is engagedin business.for the payment of expenditures neceuary for the continuation. preservation. and operation of such businem. (c) After conñrmation of a plan. the court may order any entity from whom the debtor receivesincome to pay all or any part ot such income to the trustee.

§ 1326. Payment: (uXl) Unleu the court orders otherwise. the debtor shall commencemaking the payment: proposed by a plan within 30 days sñer the plan is filed. (2) A payment made under this subsection shall be retained by the trustee until conñrmation or denial of conñrmation of a plan. Il a plan is conñrmed, the tnistee shall distribute any such payment in accordancegu: the plan. If a planisnotconñrmedthstnuteeshallretumsnysuchpsymeattothedebtør. after deducting any unpeid claim allowed under section 5030:) of this title. (b) Before or at the time of each payment to creditors under the plan, there shall be paid- (1) any unpaid claim of the kind specified in section 507(|Xl) of this title; and (2) if a standing tnistee sppointed under section 586m) of title 28 ia serving in the case.the percentsgefee ñxed for such standing trustee under

sou 1990:74

section 586(e)(1)(B)of title 28. (c) Except as otherwise provided in the plan or in the order confirming the plan. the trustee shall make psyments to crediton under the plan.

§ 1327. Effect of conñrmation (s) The provisions of a confirmed plan bind the debtor and each creditor, whether or not the claim of such creditor is provided for by the plan, and whether or not such creditor has L. to. has , d. or has I , the plan. (h) Except as otherwise provided in the plan or the order conñrming the plan. the conñrmation of a plan vats all of the property of the estate in the debtor. (c) Except as otherwise provided in the plan or in the order confirming the plan. the property vesting in the dehtor under suhsection (b) of this section is free and clear of any claim or interest of any creditor provided for by the plan.

§ 1328. Discharge (a) As soon as practicable after mpletiuu by the debtor of all pnyments under the plan. unlm the court approvesa written waiver of discharge executed by the debwr after the order for relief under this chapter. the court shall grunt the debtnr a discharge of all debts provided for by the plan or disslluwed under section 502 of this title. except any debt- (l) provided for under section l322lbX5) of this title; or (2) of the kind specified in section 523(a)(5)of this title. (b) At any time after the oonñrmation of the plan and after notice and a hearing. the court may grant a discharge to a debtor that has not completed payments under the plan only if- (1) the debtø s failure to complete such payments is due to circumstances for which the debtor should not justly be held aeoountnble; (2) the value. as of the effective date of the plan. of property actually distributed under the plan on account of each allowed unsecuredclaim is not less than the amount that would have been paid on such claim if the estate of the debtør had been liquidated under hapter 7 of this title on such date: and (3) modiñcation of the plan under section 1329 of this title is not practicable. (c) A discharge granted under suhsectio (b) of this section dischsrges the debtor from all unsecured debts provided for by the plan or dissllowed under section 502 of this title. except any debt- (1) provided for under section 13220106)of this title; or (2) of s kind specified in section 523(a) of this title. (d) Notwithstsnding any other provision of this section. a discharge granted under this section dom not disc” 5= the debtor from any debt based on an allowed claim filed under section 1305(a)(2)of this title if prior approval by the tnistee of the debtofs incurring such debt was practicsble and was not obtained. (e) On request of a party in interest before one year after a discharge under this section is granted, and after notice and a hearing, the court may revoke such discharge only if-

404 sou 1990:74

(l) such discharge was obtained by the debtor through fraud; and (2) the requesting party did not know of such fraud until after such discbarge was granted.

§ 1329. Modiñcation of plan after confirmation (a) At any time after conñrmation of the plan but before the completion of payments under such plan. the plan may be modified. upon requat of the debtor. the trustee. or the holder of an allowed unsecured claim. to- (1) increaseor reducethe amount of payments on claims of a particular class provided for by the plan; (2) extend or reduce the time for such payments: or (3) alter the amount of the distribution to a creditor whose claim is provided for by the plan to the extent necessary to take account of any payment of such claim other than under the plan. (bXI) Sections l322(a). 13220”. and l323(c) of this title and the requirements of section l325(a) of this title apply to any modification under subsection (a) of this section. (2) The plan as modified becomesthe plan unles. after notice and a hearing, such modiñcation is disapproved. (c) A plan modified under this section may not provide for payments over a period that expires after three years after the time that the First payment under the original confirmed plan was due. unless the court. for cause. approves a longer period. but the court may not approve a period that expires after Five years after such tiine.

§ 1330. Revocation of an order oi conñrination (a) On request of a party in interest at any time within 180 days after the date of the entry of an order of confirmation under section 1325oi this title. and after notice and a hearing. the court may revoke such order if such order was procured by fraud. (b) lf the court revokes an order of confirmation under subeection(a) of this section. the court shall dispoeeof the caseunder section 1307of this title. unless. within the time fixed by the court. the debtor proposesand the court confirm: a modification of the plan under section 1329 of this title.

sou 1990:74 405

Utdrag ur: Insolvency Act l986 (England)l Bilaga 7

Cønimencememand duration of bankruptcy; dircluirge

Commencementand continuance 278. Die bankruptcy of an individual againstwhom a hankruptcy order has been madecommenceswith the day on which the order is made. and

b continues until the individual is discharged under the following a;

provisions of this Chapter.

Duration 279.-(l) Subject as follows, a bankrupt is discharged front bankruptcy- _ _ was bankrupt on a (a) in the case of an individual who

tition under section 264(1)(d) o_rwho :mudged been an

of 15 years ending with the ankrupt at any time in the period under commencementof the bankru tcy. by an order of the court the section next following, an under (b) in any other case. by the expiration of the relevant period this sution (2) That period is as followsthe bankruptäs (a) where a certiñcate for the suirunaryadministration of estate has been issued and is not revoked before the bankrupts discharge,the period of 2 yearsbeginning with the commencement of the bankruptcy. and with the (b) in any other case. the period of 3 years beginning commencementof the bankru tcy. (3) Where the court is satisñedon e application of the ofñcial receiver that an undischarged bankrupt in relation to whoin subsection (l) b) a lies has failed or is failing to comply.with any of his obligations un r Part. the court may order that the relevant iiod under this section shall ceaseto run for suchperiod. or until the ent of suchconditions (including a condition requiring the court to be sstisñedas to any matter), asma bespecifiedintheorder. (4) section is without prejudice to any power of the court to annul a hankruptcy order.

Diseharphyorderottheconrt mø-(l) An a lication for an order of the court an

individual from bamruptcy in a casefalling within section 279(1)a ma

be made _bythe hankrupt at any time after the end of period of?

years beginning with the commencementof the bankruptcy. (2) On an application under this section the court maya refuse to disehargethe bankrupt from bankruptcy,

§1: make an order discharginghim absolutely, or

(c make an order him subject to such conditions with any w due to him.

respegêthto orwi respectoproperty Income råeay vovingu .oracqiiired b,

hinuafterhisdischargemsmaybe intheorder. (3) The court_may _rovidefor an order falling within subsection(2)(b) or (c) to have imm te effect or to have its effect for such conditions (ind a condition period. or until the fulñlinent of such to be satislied as to any matter), as may be spedñed

reqtiliiringdethecourt in e o r.

är hämtad från Insolvency Act 1986 with annotations 1) Texten and Letitia Crabb (Current Law Statutes by Ian Fletcher Annotated Reprints), London 1986.

406 sou 1990:74

med of discharte

ZSL-(l) Subject as foUows, where a bankrupt is drscharged. the discharge releases him from all the bankruptcy debts. but has no effect- . (a) on the functions (so far as they rematn to be earned out) of the trustee of his estate. or (b) on the operation. for the purposes of the carrying out of those functions, of the provisions of this Pan: and. in particular. dischargedoes not affect the right of any creditor of the bankrupt to prove in the bankruprcy for any debt from which the bankru t is released. (2) ischargedoes not affect the right of any secured creditor of the bankmpt to enforce his security for the payment of a debt from which the bankrupt is released. (3) Dischargedoes not releasethe bankrupt from any bankruptcy debt which he incurred in respect of. or forbearance in r of which was securedby meansof, any fraud or fraudulent breach o trust to which he was a . (4) Dischargedoesnot releasethe bankrupt from any üability in respect of a ñne irnposedfor an offence or from any liability under a recognisance except. in the caseof a penalty imposedfor an offence under an enactment relating to the public revenue or of a recognisance.with the consent of the Treasury. (5) Dischargedoesnot. except to suchextent and on suchconditions u the court may direct. release the bankrupt from any bankruptcy debt which- (a) consistsin a liability to pay damagesfor negligence. nuisanceor breach of a statutory, contractual or other duty. being damagesin respectof personal injuries to any person. or (b) arisesunder any order made in family proceedingsor in domestic proceedings. (6) Dischargedoesnot releasethe bankrupt from suchother bankruptcy debts. not being debts provable in his bankruptcy, as are prescribed. (7) Dischargedoesnot releaseany personother than the bankrupt from any liability (whether as partner or co-trustee of the bankrupt or otherwise) from which the bankrupt is releasedby the discharge.or front any Iiability as surety for the hankrupt or as a person in the nature of such a surety. . (8) ln this section- “domestic proceedings means domestic proceedings within the meaningof the Magistrates Courts Act 1980and any proceedings which would be such proceedingsbut for section 65(1)(ii) of that Act (proceedings for variation of order for periodical .P*Y“°““)i . . family proceedings meansthe sameasin Pan V of the Matrtmonial and Family ProceedingsAct 1984: ñne meansthe sameas in the Magistrates Courts Act 1980;and personal injuries includes death and any diseaseor other impairment of a persons physicalor mental condition.

Dhhüldaonrevocadnnoladmhhtratiønorderaøhtaahüvüaal 429.--(1) 1he following et where a non fail: to make an

payment which he is make by vtprçue of an administratiorz

order under Part V1 of the County Court: Act 1984. 2) The court which is administering that peraoifs estate under the o tmayJfitthinksñtrevoke the administration order. and

än? b make an order direaing that this section and section 12 of the

Company Directors Disqualiñcation Act 1986 shall to the

such period. not exceeding2 years. as may apply specified peâon in e o från; r.

sou 1990:74 407

Aperson to whom this section so applies shall not-

E3) n) either alone or jointly with mother person, obtain credit to the

extent of the amount prescribed for the purposes of section 360(1)(a) or more. or (b) enter into any transaction in the course of or for the purpom of _ heisdirectlyorindirectlye .

without anååusineasmwhich min; to the person from whom he obtains the credit, or (as

the case may be) with whom the transaction is entered into. the fact that this section a lies to him. . The re erence in subsection (3) to a person obtaining credit

in udes- C34)

(u) acasewheregoodsare bailedorhiredtohimunderahire-purchase agreement or agreed to be sold to him under a conditional sale agreement.and (b) a casewherehe is paid in advance(whether in money or otherwise) for the sunolv of aoods or services. (5) A person who contnvenes this section is guilty of an offence and liable to imprisonrnentor a line. or both.

sou 1990:74 409