om indrivning av statliga fordringar m.m.

Regeringens proposition 1992/93:198 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur uppbördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar m.m. Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att ett allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs. I stället får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur. Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt mål, utöver tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen skall grundas på uppgifter från den myndighet som begär indrivning och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten. Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyndigheten får medge uppskov om det kan antas vara till fördel för det allmänna eller om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden. Uppskov får också medges i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas. Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en avbetalningsplan. Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det finns synnerliga skäl beviljas för längre tid än ett år. Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i samband med att myndigheten beviljar uppskov. Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och avgiftsområdet behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall fortfarande vara behörig att besluta i frågan om ackordsförslag. Bestämmelserna om ackord samlas i en särskild lag kallad lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m. Någon utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan ordning än genom ackord införs inte. Behörigheten att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation samt ges en utökad behörighet att företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs. Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningen avskaffas. I stället får kronofogdemyndigheten möjlighet att avbryta indrivningen tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna, och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt. Föreskrifterna om avkortning utmönstras ur lagstiftningen. Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning kunna göras hos skattemyndigheten mot fordringar på skatt enligt uppbördslagen och arbetsgivaravgifter som inte överlämnats för indrivning. De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1 januari 1994. De nya bestämmelserna om avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt avses dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen föreslås slutligen en mindre ändring i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering. Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken. Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag indrivning.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 4. lagen (1972:435) om överlastavgift, 5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt, 7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif- ter, 8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets- givare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 9. fordonsskattelagen (1988:327), 10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, 11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen föreskriver något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning. Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 § utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att en lämplig indrivningsåtgärd skall kunna bestämmas (gäldenärsutredning).

Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen 1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna, 2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, eller 3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats av behörig myndighet. Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Endast om det finns synnerliga skäl får uppskov som inte förenas med villkor om avbetalning beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har beviljats. Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek. Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två eller flera personer gemensamt skall den vara solida- risk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av 1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom, 2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser, 3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens.

Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall kronofogdemyndigheten göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsikts- lösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt. Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna para- graf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 § får överklagas. Vid överklagande skall bestämmel- serna om besvär i 18 kap. utsökningsbalken tillämpas. I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10-13 och 19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet. 2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som framställts före ikraftträdandet. 3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå, dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 6 § Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta- gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan skriver, annan liknande liknande fordran som staten fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål. allmänt mål. Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap. 3 § Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö- kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1 eller 10 §. Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens hemvist förstås den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål i allmänhet.

5 § Är en ansökan i de Om en ansökan är så hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan 2 § eller annars så läggas till grund för prövning i bristfällig att den ej kan sak och om sökanden inte följer läggas till grund för prövning ett föreläggande att avhjälpa i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas. ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§, Bestämmelserna i 1 och 2 §§, 4 § första stycket, 5 § och 10 3 § första stycket, 4 § första § andra stycket gäller ej i stycket och 10 § andra stycket allmänt mål. I fråga om gäller inte i allmänt mål. I sökanden i sådant mål gäller fråga om sökanden i ett sådant ej 6 § och ej heller 29 § i mål gäller inte 6 § och inte fall då exekutionstiteln heller 29 § i fall då upphävs. exekutionstiteln upphävs. Sökanden i allmänt mål Sökanden i allmänt mål företräds av företräds av kronofogdemyndigheten. Om fråga kronofogdemyndigheten. I tvist uppkommer om avvisning enligt 2 som avses i 4 kap. 20*23 och kap. 5 § eller invändning görs 26 §§, 9 kap. 11 § tredje mot verkställighet enligt 3 kap. stycket och 13 kap. 7 § andra 21 § för dock sökanden själv sin stycket samt vid utförande av talan. I tvister som avses i 4 talan i överklagat kap. 20*23 och 26 §§, 9 kap. 11 utsökningsmål företräds dock § tredje stycket och 13 kap. 7 § sökanden i allmänt mål av andra stycket samt när talan Riksskatteverket. förs i ett överklagat utsökningsmål företräds sökanden av Riksskatteverket. I allmänt mål anses ansökan I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget gjord, när har förts in i indrivningshandlingarna har exekutionsväsendets system för kommit in till kronofogdemyn- automatisk databehandling och digheten eller, om myndigheten uppgifterna är tillgängliga för är ansluten till systemet för kronofogdemyndigheten. När automatisk databehandling inom indrivning begärs enligt sär- exekutionsväsendet, när skilda bestämmelser hos en indrivningsuppdraget har förts kronofogdemyndighet som enligt 4 in i systemet och uppgifterna kap. 8 § är behörig att pröva är tillgängliga för frågan om utmätning, anses ansö- kronofogdemyndigheten. kan gjord när ansökningshand- lingarna har kommit in till myn- digheten.

4 kap. 8 §1 Utmätning söks hos kronofog- Frågor om utmätning prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist. Utmätning av egendom som ej Frågor om utmätning av egendom finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får sökas hos prövas även av kronofogdemyndig- kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågor om utmätning av Utmätning av fartyg får även ett fartyg sökas där fartyget har sin

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse hemort. Utmätning av fordran får prövas även av kronofog- eller annan rättighet får demyndigheten i det län där far- också sökas där tyget har sin hemort. Frågor om sekundogäldenären eller annan utmätning av en fordran eller en förpliktad finns, även om annan rättighet får prövas också fordringen eller rättigheten av kronofogdemyndigheten i det skall anses finnas i annat län där sekundogäldenären eller län. Utmätning av lön eller någon annan förpliktad finns, annan förmån som avses i 7 även om fordran eller rättig- kap. söks, om gäldenären ej heten skall anses finnas i ett har hemvist här i riket, där annat län. Frågor om utmätning arbetsgivaren eller annan som av lön eller annan förmån som utger förmånen finns. avses i 7 kap. prövas, om gäldenären inte har hemvist här i landet, av kronofogde- myndigheten i det län där ar- betsgivaren eller någon annan som ger ut förmånen finns. Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligt 2 kap. 4 § första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

10 § Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har kommit in till kro- kommit in till nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten. Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål med- utmätning och varar anståndet ger uppskov med utmätningen och över sex månader från dagen om uppskovet varar över sex för ansökningen, är denna månader från dagen för ansökan, förfallen. är ansökan förfallen. Om Om sökanden ger anstånd fler sökanden medger uppskov fler än än två gånger, är ansökningen två gånger, är ansökan också också förfallen. förfallen. Bestämmelser om indrivning i allmänt mål finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

27 §2 Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

2 Senaste lydelse 1991:848.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft. Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 § är behörig att ta enligt 8 § är behörig att pröva upp ansökan om utmätning. frågan om utmätning. Försäljning Försäljning av fast egendom av fast egendom skall dock skall dock begäras hos begäras hos kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna myn- myndighet får överlämna målet dighet får överlämna målet till till annan en annan kronofogdemyndighet, om kronofogdemyndighet, om det det behövs för att samordna behövs för att samordna verk- verkställigheten mot en ställigheten mot en gäldenär. gäldenär.

15 kap. 7 §3 Införsel söks hos kronofog- Frågor om införsel prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist i riket, görs ansökningen där här i landet, prövas sådana arbetsgivaren finns. frågor av kronofogdemyndigheten i det län där gäldenärens arbetsgivare finns.

16 kap. 1 §4 Verkställighet av Frågor om verkställighet av en förpliktelse för tidigare förpliktelse för tidigare ägare ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad (avhysning) söks hos (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist hemvist. Avhysning får även eller där verkställigheten skall sökas hos kronofogdemyn- ske. digheten i det län där verkställigheten skall ske.

3 Senaste lydelse 1988:385. 4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §5 Verkställighet i annat fall Frågor om verkställighet i än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 § förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt frågor verkställighet av beslut om om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan kvarstad eller andra säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga fråga finns eller där finns eller där verkställigheten verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum. fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385. 4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1 dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla, dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §, dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 § 1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd att betala skatt, med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta, 1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned- eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från avkortas, det belopp som påförts honom, 2. om den skattskyldige begärt 2. om den skattskyldige omprövning av ett begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt, beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss, målet är oviss eller eller 3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt begärt omprövning av ett omprövning av ett taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt, skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut och betalningen av påfört överklagats och betalningen av belopp skulle för den det påförda beloppet skulle skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade- de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige annars framstå som obillig. eller annars framstå som 2 mom. Anstånd får medges obillig. med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som överklagandet. betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 64 § 1992:624 65 § 1992:680 66 § 1992:624 67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden förhållanden och och omständigheterna i övrigt omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl. annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning (1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m. skattefordringar m.m. tillämpas. tillämpas. 57 § Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upprätta restlängd.

59 §2 Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar- digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning. utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in- på indrivning av drivning av statliga fordringar kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 97 § Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1 1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom. 1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom. 2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas. beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag och avskrivning av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2 I fall där underrätt I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet snarast översända till rätten snarast översända till rätten en ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i § andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo- bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer, vad regeringen närmare lämna skattemyndigheten de bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd skattemyndigheten de av skatten. Vad som nu sagts uppgifter, som fordras för gäller också i tillämpliga uppbörd av skatten. Vad nu delar, när överrätt fastställt sagts skall äga motsvarande skatt till ett högre belopp än tillämpning, när överrätt som förut beräknats eller när en fastställt skatt till högre skattskyldig vitsordat en an- belopp än förut beräknats märkning som framställts av den eller skattskyldig vitsordat enligt 64 § 1 mom. förordnade anmärkning som framställts av granskningsmyndigheten. den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyn- digheten. Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom. mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till till postgirokonto hos postgirokonto hos skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag, anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskort eller för- inbetalningskort eller för- sändelse som innehåller girokort sändelse innehållande girokort kommit till en postanstalt. inkommit till postanstalt. Om skatt inte betalas inom Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall dröjs- föreskriven tid, skall målsavgift tas ut enligt 58 § skattemyndigheten, om ej annat 2*5 mom. uppbördslagen följer av vad i 6 § sista (1953:272) om inte annat följer stycket stadgas, förordna om av 6 § sista stycket. uttagande av felande belopp

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse i den ordning, som enligt upp- Den obetalda skatten och dröjs- bördslagen (1953:272) gäller målsavgiften skall lämnas för för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får före- skatt. Därvid tas skriva att indrivning inte dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa 2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2 Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn- meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller, skall ske, tillställa den där restitution skall ske, skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till. tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna 87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431. 2 Senaste lydelse 1990:343. 7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2 Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn- Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning. skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in- vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar och därå belöpande m.m. Vid indrivning får dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske. 1 mom. andra stycket, hos redaren. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. 2 Senaste lydelse 1992:626. 8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2 Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har och den ränta och betalats in i rätt tid skall dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege- på denna, drivas in. ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt mervärdeskatt. Införsel enligt utsökningsbalken ske. 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av mervärdeskatt, ränta och dröjsmålsavgift. Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt, ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3 Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket. Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet. Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket. Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt, har han han vid återbetalning enligt vid återbetalning enligt första, första, andra eller tredje andra eller tredje stycket rätt stycket rätt att återfå bara att återfå bara vad som vad som överstiger skulden och överstiger skulden och de räntor de räntor och avgifter som och avgifter som belöper på belöper på denna. I lagen denna. Detsamma gäller om den (1985:146) om avräkning vid skattskyldige har en skuld återbetalning av skatter 1 Lagen omtryckt 1990:576. 2 Senaste lydelse 1992:627. 3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse och avgifter finns också som avser till betalning föreskrifter som begränsar förfallen skatt enligt upp- rätten till återbetalning. bördslagen (1953: 272), skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, arbetsgivar- avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och av- gifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas. I övrigt gäller I övrigt gäller för uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i beträffande återbetalning av tillämpliga delar. mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 § skall dock gälla till utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2 Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid, föreskriven tid eller ordning, skall beskattningsmyndigheten skall beskattningsmyndigheten förelägga centralen eller förelägga centralen eller bolaget att inom viss tid bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyl- fullgöra sin betalningsskyl- dighet. dighet. Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs, föreläggandet, skall skall beskattningsmyndigheten beskattningsmyndigheten anmäla anmäla förhållandet till förhållandet till skattemyn- skattemyndigheten i det län där digheten i det län där bolagets styrelse har sitt säte. bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat- ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv- obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp. uppbördslagen (1953: 272) om indrivning av restförd skatt. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

26 § Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i särskild längd särskild längd utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne, kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen. på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga honom att inom två månader honom att inom två månader från från den dag då han fick del den dag då han fick del av av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet. beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen, skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid senast inom samma tid göra göra en invändning mot erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket, som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut. ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som delges den som framställt gjort invändningen och antecknas erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten. föreläggas att inom viss tid erlägga skatten. Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in- föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 § (1953:272) om indrivning av andra-fjärde styckena. restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1 Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) i tillämpliga delar i i fråga om fel- fråga om felparkeringsavgifter. parkeringsavgift. Reglerna om Reglerna om dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift skall dock skall dock inte tillämpas. inte tillämpas. Regeringen får Regeringen får föreskriva föreskriva avvikelser från avvikelser från uppbördslagen, uppbördslagen, när det gäller när det gäller det admi- avkortning, avskrivning och nistrativa förfarandet i fråga det administrativa förfarandet om felparkeringsavgifter. i fråga om felparke- ringsavgift. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fel- parkeringsavgift. Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633. 11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Vad i uppbördslagen (1953- Det som stadgas i 58 och 59 §§ :272) stadgas om indrivning, uppbördslagen (1953:272) om avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning skatt skall i tillämpliga skall också gälla delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av saluvagnsskatt och dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634. 12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)1 dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla, dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 § Skall uppbörd ej ske eller har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till drivas in genom kronofogdemyn- full betalning, skall böterna dighetens försorg. Indriv- lämnas för indrivning. ningen sker på grund av dom, Regeringen får föreskriva att godkänt föreläggande eller indrivning inte behöver begäras saköreslängd. för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

15 §2 Ådömda böter, som inte har Böter som inte har kunnat kunnat indrivas och som inte drivas in, skall på talan av har avkortats, skall på talan åklagare förvandlas till av åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har att den bötfällde av tredska underlåtit att betala böterna har underlåtit att betala eller om förvandling annars av böterna eller om förvandling särskilda skäl är påkallad från annars av särskilda skäl är allmän synpunkt. påkallad från allmän synpunkt. Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa böter förvandlas. Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av 9 § 1985:148 10 § 1990:375 11 § 1990:375. 2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2 För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för 1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet, 3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ- lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid och avgifter. återbetalning av skatter och avgifter och för gäldenärsutredning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret Det centrala skatteregistret skall också användas för skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyn- utredningar i kronofogdemyn- digheternas exekutiva verk- digheternas exekutiva verksamhet samhet och för Riksskatte- än som avses i tredje stycket verkets tillsyn enligt lagen och för Riksskatteverkets (1974: 174) om iden- tillsyn enligt lagen (1974: 174) titetsbeteckning för juridiska om identitetsbeteckning för personer m.fl. juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143. 2 Senaste lydelse 1991:1920. 14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om preskription av fordringar som preskription av skatt och andra tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har som drivs in enligt rätt till och som drivs in bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av (1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den (1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen studiestödslagen (1973:349). (1918:523), vattenlagen (1983:291), rättshjälpslagen (1972:429), studiestödslagen (1973:349), bötesverkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka särskilda bestämmelser om preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen (1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195. 15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1 Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten. Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift genast sändas till skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom inom två månader från det att två månader från det att beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Den o-betalda drivas in i den ordning som övertidsavgiften och dröjsmåls- enligt den lagen gäller för avgift skall lämnas för indriv- indrivning av skatt. ning. Regeringen får föreskriva Indrivningsåtgärder får inte att indrivning inte behöver vidtas sedan fem år har begäras för ett ringa belopp. förflutit från det att Bestämmelser om beslutet vann laga kraft. indrivning finns i lagen (1993:000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indriv- ningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637. 16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 16 §1 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid och ordning skall den tid skall den lämnas för drivas in. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får liga delar för skatt enligt verkställighet enligt denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske. digheten beslutar dock om avkortning och kronofogdemyndigheten om av- skrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320. 17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Har skatten inte betalats Om skatten inte har betalats inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall skattebeloppet och i skattebeloppet och i förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för utmätning. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640. 18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare1 dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §, dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast före den nya 28 a §, dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före den nya 28 a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2 Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal- ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription (1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning indrivning ske i den ordning ske i den ordning som enligt 28 som gäller för indrivning av a § gäller för indrivning av ar- skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter. (1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsök- ningsbalken äga rum. Den som har fullgjort sin Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får söka beloppet första stycket får söka åter av arbetsgivaren. Därvid beloppet åter av arbets- skall bestämmelserna i 76 § givaren. Därvid skall be- uppbördslagen (1953: stämmelserna i 76 § 272) tillämpas. uppbördslagen tillämpas. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

1 Lagen omtryckt 1991:98. Senaste lydelse av 27 a § 1992:642. 2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 §3 Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbetet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid. Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedelsinnehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får indrivning första stycket får indrivning ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt för restförd skatt enligt 28 a § gäller för uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4 Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat avgifterna. Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som ordning som gäller för gäller för indrivning av indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel får dock inte beviljas. får dock inte beviljas. F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på på beloppet. beloppet. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt andra stycket.

3 Senaste lydelse 1992:684. 4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Dröjsmålsavgift

28 §5 En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på 1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas inom den tid som anges i 12 § första stycket, 2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration, 3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket. Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953: 272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivaravgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på vilket denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum. Indrivning

Indrivning m.m. 28 a § Arbetsgivaravgifter, ränta och (27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran in. som avser ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1992:642. 6 Senaste lydelse 1992:642. 19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person som är för indrivning regi- har en fordran, som är strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av 670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något följer av vad nedan sägs, annat följer av vad som nedan avräknas så mycket som kan gå sägs. Med det allmännas fordran till betalning av fordringen. avses också förrättnings- Med det allmännas fordran kostnader i målet enligt 17 kap. avses också förrättnings- 1 § utsökningsbalken. Endast vad kostnader i målet enligt 17 som överstiger det allmännas kap. 1 § utsökningsbalken. fordran får betalas ut. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187. 20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling av automatisk databehandling föras ett för hela riket föras ett för hela landet gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister. Registret skall användas inom exekutionsväsendet för 1. verkställighet enligt utsökningsbalken, 2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för 1. ändamål som avses i andra stycket 3, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering, 3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och socialavgifter.

6 §1 Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om 1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 6. kvarstad och återtagande av vara, 7. bötesförvandling, 8. betalningsinställelse och likvidation, 9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 § ackordslagen (1970:847), 10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar, 10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 29 § Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen enligt 58 § 2-5 mom. (1953: uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och indrivas i den ordning som dröjsmålsavgiften skall lämnas enligt nämnda lag gäller för för indrivning. Regeringen får indrivning av skatt. föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769. 22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 § Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som lämnas för indrivning. gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras (1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp. ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal- ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal- ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §. Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast före 66 § fordonsskattelagen (1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2 Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned, avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få digheten få anstånd med anstånd med betalning av betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 § stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då om anstånd skall då tillämpas. tillämpas. Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av skrivning av skatt skatt

66 §3 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet Bestämmelserna i up- enligt utsökningsbalken ske. pbördslagen (1953:272) om Fordonsskatt som skulle ha indrivning, avkortning och betalats men inte har betalats avskrivning gäller även skatt får sättas ned genom automatisk enligt denna lag. Vad som sägs databehandling på grundval av i 67 § första stycket upp- uppgifter i bilregistret. Vid bördslagen om skattemyn- återbetalning av fordonsskatt dighet skall skall räknas av endast

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440. 2 Senaste lydelse 1992:644. 3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse därvid i stället gälla be- sådan fordonsskatt som är för- skattningsmyndigheten. For- fallen till betalning och som donsskatt som skulle ha inte har betalats samt betalats men inte har erlagts dröjsmålsavgift och får avkortas genom automatisk skattetillägg som belöper på databehandling på grundval av sådan skatt och sådana avgifter uppgifter i bilregistret. Vid enligt bilregisterkungörelsen återbetalning av fordonsskatt (1972: 599) som uppbärs i sam- skall avräknas endast sådan band med uppbörd av till betalning förfallen for- fordonsskatt. I fråga om donsskatt som inte erlagts, avräkningen skall 37, 38, 45 och dröjsmålsavgift och skatte- 84 §§ tillämpas. tillägg som belöper på sådan skatt samt sådana avgifter enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av for- donsskatt. I fråga om avräk- ningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas. Begäran om omprövning eller Införsel enligt 15 kap. överklagande inverkar inte på utsökningsbalken får äga rum skyldigheten att betala skatt. vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 8 §1 Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom. beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen (1993: vann laga kraft. 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåt- gärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646. 25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom. enligt 58 § 2-5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft. förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647. 26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt drivas in. tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in- uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk- tillämpliga delar för skatt ställighet enligt enligt denna lag. utsökningsbalken ske. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att 22 § skall upphöra att gälla, dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av besluts- om överflyttning av beslutsbe- behörighet i 2 a §, om anstånd hörighet i 2 a §, om anstånd med med inbetalning av skatt i 49 med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om indrivning m.m. och 51 §§, om dröjsmålsavgift i i 57 a-59 och 61-64 §§, om 58 §, om indrivning i 59 §, om avkortning och avskrivning av ansvar för skatt som påförts en skatt i 65-67 §§, om central avliden eller ett dödsbo i 61 §, tillsyn m.m. i 72 §, om rätt om central tillsyn m.m. i 72 §, att taga del av preliminär om rätt att ta del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, självdeklaration m.m. i 73 §, om om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet för för arbetstagares skatt, m.m. arbetstagares skatt, m.m. i 77, i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestämmelser m.m. i straffbestämmelser m.m. i 79-81 79-81 och 83 §§, om omprövning och 83 §§, om omprövning m.m. i m.m. i 84-94 §§, om beslut om 84-94 §§, om beslut om särskilda särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§ m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut (1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be- meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för skyldige utan kostnad för denne. denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918. 28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 24 § skall upphöra att gälla, dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om upp- skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd börd i 52 §, om indrivning i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58 m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, §, om indrivning i 59 §, om om avkortning och avskrivning ansvar för skatt som påförts av- av skatt i 65-67 §§, om rätt liden eller dödsbo i 61 §, om att taga del av preliminär rätt att taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, självdeklaration m.m. i 73 §, om om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet för för arbetstagares skatt m.m. i arbetstagares skatt, m.m. i 77, 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm- straffbestämmelser m.m. i 79, melser m.m. i 79, 80, 81 och 80, 81 och 83 §§, om 83 §§, om omprövning m.m. i omprövning m.m. i 84-94 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda beslut om särskilda debite- debiteringsåtgärder i 95 § samt ringsåtgärder i 95 § samt om om överklagande m.m. i 97, 99 överklagande m.m. i 97, 99 och och 103 §§ uppbördslagen 103 §§ uppbördslagen (1953:272). Vad som där sägs om (1953:272). Vad som där sägs arbetsgivare skall då gälla den om arbetsgivare skall då gälla som är redovisningsskyldig den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet som där sägs om skattemyn- skall gälla skattemyndigheten i dighet skall gälla skattemyn- Kopparbergs län. Med upp- digheten i Kopparbergs län. bördsdeklaration avses enligt Med uppbördsdeklaration avses denna lag redovisning enligt 14 enligt denna lag redovisning §. Beslut om anstånd skall enligt 14 §. Beslut om anstånd skyndsamt meddelas den skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för skattskyldige utan kostnad för denne. denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lydelse enligt prop. 1992/93:196. 29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter att övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1659) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den 1 1 januari 1993 och tillämpas januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års första gången vid 1994 års taxering såvitt avser 3 kap. taxering såvitt avser 3 kap. 4, 4, 9 och 53 §§ och i övrigt 9 och 53 §§ och i övrigt vid vid 1995 års taxering. 1995 års taxering. Vid tillämpningen av förutvarande 2 kap. 10 § vid 1994 års taxering gäller att fysisk person får lämna förenklad självdeklaration även om, vid redovisningen av inkomst av tjänst, avdrag för kostnader för fullgörande av tjänsten yrkas för resor till och från arbetsplatsen med all- männa kommunikationsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om indrivning av statliga fordringar m.m.

1 Inledning

Inom regeringskansliet har sedan en tid pågått ett arbete som syftar till att göra systemet för uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter enklare och smidigare och samtidigt mer effektivt. Bland de förslag i den riktningen som riksdagen nyligen har haft att ta ställning till kan nämnas förslagen om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992: 624 m.fl.) och om F-skattebevis m.m. (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92: SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.). Jag kommer nu att ta upp vissa frågor om indrivningsförfarandet. Det var mot bakgrund av en snabb ökning av det restförda skatte- och avgiftsbeloppet, men också av brister i författningsregleringen, som en särskild utredare tillkallades i början av 1980-talet med uppdrag att göra en översyn av indrivningslagstiftningen. Utredningen (B 1981:02) antog namnet Skatteindrivningsutredningen (SIU). SIU har avgett sex betänkanden. Fyra av dessa har lett till lagstiftning, nämligen betänkandena Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981:12), Utsökningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), Indrivningsuppdrag till och från utlandet (Ds Fi 1984:14) och Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid (SOU 1988: 60). Det sistnämnda betänkandet innehöll förslag till ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar. Det nya avgiftssystem som trädde i kraft den 1 januari 1993 skiljer sig dock på många punkter från vad SIU föreslagit. Förslagen i SIU:s återstående betänkanden, Indrivning av skatt m.m. (Ds Fi 1984:4) och Indrivningslag m.m. (SOU 1987:10) har nära samband med varandra. I det förra behandlas i huvudsak frågor om administrativa rutiner i de allmänna målen och i det senare frågor om statens borgenärsfunktion vid indrivning. SIU:s överväganden i dessa två betänkanden utmynnar bl.a. i förslag till en särskild indrivningslag kompletterad med en indrivningsförordning. I sak innebär förslagen främst en enklare och mera enhetlig kontorsmässig hantering av de allmänna målen samt förtydligande och en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter. En tydlig gräns dras genom förslagen mellan uppbörd och indrivning, samtidigt som bestämmelser föreslås som skall garantera att en effektiv samverkan sker mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten. Betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar av remissvaren har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgängliga i resp. lagstiftningsärende (dnr 969/84 samt 889 och 1128/87). Vissa frågor som behandlats i betänkandena har fått en lösning i samband med att en ny organisation för exekutionsväsendet genomfördes den 1 juli 1988. Den dåvarande länsskattemyndighetens tillsynsroll vad gäller indrivningen upphörde. Samtidigt fick Riksskatteverket (RSV) genom den nya instruktionen för exekutionsväsendet utökade befogenheter att leda och styra verksamheten. Även behörigheten att företräda staten vid domstol reglerades i instruktionen. Nu avser jag att ta upp de förslag som läggs fram i betänkandet om en indrivningslag m.m. till behandling. En sammanfattning av förslagen bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet bör fogas som bilaga 2 till protokollet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet mot den bak-grund som jag nu har redogjort för. De granskade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i författningskommentarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet lämnat synpunkter på. Jag godtar, som kommer att framgå, Lagrådets förslag till ändringar. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten. Utöver de lagförslag som remitterades till Lagrådet tar jag här också upp ett förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Förslaget rör vissa justeringar i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande ordning

Skatter, avgifter och liknande offentligrättsliga fordringar som tillkommer staten fastställs och betalas enligt noga reglerade förfaranden. När det gäller skatter, som utgör den beloppsmässigt helt övervägande delen av de statliga fordringarna, kan förfarandet delas in i taxering, debitering, uppbörd och indrivning. De olika åtgärderna följer på varandra som länk-arna i en kedja. Taxeringen, som främst berör vissa vanligt förekommande skatteslag, är ett förfarande varigenom skattemyndigheten bestämmer underlaget för att ta ut skatt. Debiteringen innebär att skatteanspråket fastställs och påförs den betalningsskyldige. Med uppbörd avses att skattemyndigheten, efter debiteringen eller samtidigt med denna, tar emot betalning som sker inom ramen för de ordinarie betalningsrutinerna. Om betalning inte sker under uppbördsskedet överlämnas fordringen till kronofogdemyndigheten för indrivning. Överlämnandet föregås inte av domstolsprövning eller något liknande förfarande eftersom fordringen får utsökas utan föregående dom. Kronofogdemyndighetens huvudsakliga arbetsuppgift är verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra författningar (3 kap. 1 § förordningen [1988:784] med instruktion för exekutionsväsendet). Mål om verkställighet enligt UB kan vara av två slag - allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommmer staten och som får utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare föreskriver, annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun. I annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran är allmänt mål. Andra utsökningsmål än som nu har sagts är enskilda mål (1 kap. 6 § UB). Till största delen är de enskilda målen sådana som rör verkställighet av olika slag av privaträttsliga fordringar, men de kan även gälla t.ex. avhysning, verkställighet av kvarstadsbeslut eller återställande av besittning till viss egendom. Vid sidan av utsökningsmål handlägger kronofogdemyndigheten även vissa andra mål om verkställighet, främst sådana som gäller återtagning av varor som köpts på avbetalning. Kronofogdemyndigheten handlägger också mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (summarisk process). Vidare är 21 av landets 24 kronofogdemyndigheter tillsynsmyndighet i konkurs (TSM). Den främsta skillnaden i kronofogdemyndighetens handläggning mellan allmänna och enskilda mål är att kronofogdemyndigheten i den förra typen av mål, utöver sin funktion som exekutiv (verkställande) myndighet, också har till uppgift att i viktiga avseenden ta till vara statens intresse som borgenär (borgenärsfunktionen). Detta avspeglar sig bl.a. i de administrativa rutinerna i de allmänna målen, som skiljer sig avsevärt från vad som gäller i enskilda mål. De allmänna utsökningsmålen kan sägas vara indelade i två grupper. Hos kronofogdemyndigheten skiljer man nämligen på månadsräkningsmedel och handräckningsmedel. Skillnaderna mellan målen visar sig i första hand om en fordran inte kan drivas in i ett tidigt skede. Mål som hör till gruppen månadsräkningsmedel ligger därefter kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning till dess fordringen preskriberas, medan mål som hör till gruppen handräckningsmedel återredovisas till den uppdragsgivande myndigheten. Det betyder att handräckningsmedel i detta avseende hanteras på samma sätt som enskilda utsökningsmål. Det ankommer i dessa mål på den uppdragsgivande myndigheten att ta ställning till om nya indrivningsåtgärder skall prövas vid ett senare tillfälle. Uppdelningen av fordringarna i dessa grupper är inte författningsreglerad. När nya medelsslag tillkommer bestämmer RSV vilkendera av grupperna dessa skall hänföras till. Till gruppen månadsräkningsmedel hör det stora flertalet av alla direkta och indirekta skatter samt arbetsgivaravgifter och böter. Som handräckningsmedel handläggs tull, studiemedelsavgifter och vissa andra statliga fordringar. Till denna grupp hänförs också vissa fordringar som inte tillkommer staten, exempelvis utländska skatter som får drivas in här på grund av handräckningsavtal och vissa regressfordringar. För kronofogdemyndighetens handläggning av utsökningsmål finns i dag ett förhållandevis väl utbyggt datorstöd. Det gäller framför allt de allmänna målen, där det datorbaserade redovisningssystemet för exekutionsväsendet (REX) varit i drift i hela landet sedan 1984. Därefter har emellertid datorstödet byggts ut avsevärt även vad gäller de enskilda målen. Det personregister som förs med hjälp av REX, utsökningsregistret, regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617) och utsökningsregisterförordningen (1986:678). I registret förekommer uppgifter om alla gäldenärer och mål som finns hos kronofogdemyndigheten. I allmänna mål överlämnas så gott som alla indrivningsuppdrag till kronofogdemyndigheten på ADB-medium. Det förfarandet regleras i förordningen (1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exekutionsväsendet. Kronofogdemyndigheten har för utredningsändamål i stor utsträckning åtkomst via terminal till uppgifter i de register som skattemyndigheten för med stöd av skatteregisterlagen (1980:343) kompletterad med skatteregisterförordningen (1980:556). De har också terminalåtkomst till vissa andra register.

2.2 Reformbehov

1877 års utsökningslag, som gällde fram till UB:s ikraftträdande den 1 januari 1982, var direkt tillämplig endast i enskilda mål. UB och utsökningsförordningen (1981:981) gäller visserligen i såväl allmänna som enskilda mål, men åtskilliga av bestämmelserna är undantagna från tilllämpning i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser som finns i andra författningar, främst uppbördslagen (1953:272), UBL, och uppbördsförordningen (1967:626), UBF. Förfarandet i de allmänna målen är till följd härav delvis oreglerat. I särskilt hög grad gäller att författningsregleringen är ofullständig i fråga om de arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför utsökningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen. Vissa viktiga uppgifter är helt oreglerade. På detta område är regleringen också splittrad på ett sätt som försvårar tillämpningen. Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är oklar. Vad gäller de administrativa rutinerna skiljer sig olika medelsslag åt på ett sätt som onödigtvis tynger hanteringen hos kronofogdemyndigheten. Lagstiftningen är vidare i viktiga avseenden föråldrad. Såvitt gäller de administrativa rutinerna i de allmänna målen återspeglas t.ex. de förändringar som har skett genom införandet av datorstöd vid kronofogdemyndigheten bara i begränsad utsträckning i lagstiftningen. 3 Allmänna utgångspunkter för en reform

Enligt min mening är det av största vikt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en effektiv indrivning av fordringar på skatt m.m. Genom att kronofogdemyndigheten svarar för verkställigheten och därvid också i väsentliga avseenden företräder det allmännas borgenärsintressen kan myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och andra statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar inte kronofogdemyndigheten över alla de verktyg som lagstiftningen ger för att utverka betalning. Beslut om konkursansökan och antagande av ackordsförslag är t.ex. enligt dagens bestämmelser uppgifter för skattemyndigheten, låt vara att kronofogdemyndigheten getts generellt bemyndigande att ansöka om konkurs.

Borgenärsfunktionen

Som jag redan nämnt är de arbetsuppgifter som hör till borgenärsfunktionen ofullständigt reglerade. Det saknas exempelvis helt bestämmelser om uppskov och avbetalning, trots att det är frågor som aktualiseras i ett mycket stort antal fall hos kronofogdemyndigheten. Avsaknaden av reglering är särskilt allvarlig med tanke på att möjligheten till uppskov kan vara av stor betydelse för den enskilde. I avsaknad av närmare föreskrifter råder det i dag vidare osäkerhet om vilka uppgifter om enskildas förhållanden som vid indrivningen får överföras från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. SIU:s förslag vad gäller statens borgenärsfunktion under indrivningen har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det finns dock remissinstanser som är kritiska. Några av dessa menar att den utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter som SIU föreslår skulle kunna leda till att dess ställning som opartisk exekutiv myndighet ifrågasätts. Ett par remissinstanser menar att effektiviteten i skatteindrivningen inte främjas av att kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter utökas. Dessa remissinstanser framhåller i stället betydelsen av samordning mellan taxering, debitering uppbörd och indrivning av skatt. För egen del gör jag följande bedömning. Den ordning som gäller i Sverige, med en exekutiv myndighet som svarar för verkställigheten i fråga om alla slags fordringar inom såväl det offentligrättsliga som det privaträttsliga området, har stora fördelar. Utredning om gäldenärernas ekonomiska förhållanden sker samordnat för alla mål som är anhängiga samtidigt hos myndigheten och den information som har samlats in i ett tidigare mål kan utnyttjas om ytterligare mål kommer in kort tid därefter. Kronofogdemyndighetens agerande kan grundas på en samlad bild av gäldenärens skulder i såväl allmänna som enskilda mål. Exekutiva åtgärder vidtas samordnat för båda måltyperna. Ordningen med bevakning av skattefordringar m.m. hos kronofogdemyndigheten efter ett misslyckat verkställighetsförsök innebär att verkställigheten på ett smidigt sätt kan återupptas om det senare kommer fram uppgifter som tyder på att gäldenären har egendom eller inkomst som kan tas i anspråk genom exekutiva åtgärder. Den information som samlas in i det exekutiva arbetet är i stor utsträckning relevant också när det gäller att agera som borgenärsföreträdare. Det är därför en fördel från resurssynpunkt att det är kronofogdemyndigheten som har att ta ställning till vilka åtgärder av borgenärskaraktär som skall vidtas. Som redan nämnts har en ny organisation för exekutionsväsendet genomförts fr.o.m. den 1 juli 1988 (prop. 1986/87:52, bet. 1986/87: LU12, rskr. 1986/87:103). I propositionen (s. 39) konstaterade föredraganden att den organisation som föreslogs där, med en kronofogdemyndighet i varje län, gav möjlighet att pröva nya lösningar vad gäller borgenärsfunktionen inom ramen för det arbete som bedrevs i SIU. Jag delar den uppfattningen. Möjligheterna att hos varje myndighet upprätthålla en hög kompetens vad gäller borgenärsfunktionen har med den nya organisationen ökat väsentligt. För en effektiv indrivning är det angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan förfoga över samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren tillhandahåller för att utverka betalning av en gäldenär. Det bör enligt min mening också främja indrivningsresultatet om kronofogdemyndigheten får ett större inflytande i frågor som inrymmer en bedömning av en skattskyldigs betalningsför- måga både på kort och lång sikt. Samtidigt gäller att det är nödvändigt med en nära samverkan mellan de myndigheter som har påfört fordringarna, främst skattemyndigheten, och kronofogdemyndigheten. Även för skatteförvaltningen gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny organisation med en skattemyndighet i varje län (prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS 1990:324 m.fl.). Med en parallell uppbyggnad av de regionala organisationerna, och med RSV som central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet, är förutsättningarna goda för samverkan mellan myndigheterna i skatteindrivningen. Jag kan mot den bakgrunden inte se någon risk för att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter, och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd och indrivning, skulle leda till bristande samordning mellan indrivningen och de tidigare leden i förfarandet. I stället ser jag betydande fördelar med att låta de funktioner som aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos kronofogdemyndigheten. Det är enligt min mening en förutsättning för att denna skall kunna agera på ett effektivt sätt i alla indrivningssituationer. När det sedan gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv myndighet vill jag framhålla att det inte förekommit någon allvarlig kritik som varit föranledd av att det skulle ha uppstått konflikter mellan de roller som kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar enligt min mening att det inte vållat några större svårigheter att i den praktiska tillämpningen hålla borgenärsrollen skild från rollen som exekutiv myndighet. De fåtaliga anmärkningar mot kronofogdemyndighetens agerande som skulle kunna förklaras av sådana svårigheter har gällt situationer som kunnat undvikas med en något annorlunda utformning av regelverket, t.ex. vad gäller rättsverkningarna av kvarstad. Jag skall strax återkomma till den saken. De åtgärder som föreslås i det följande kommer enligt min mening inte heller att på annat sätt inkräkta på kronofogdemyndighetens handläggning av enskilda mål. I stället kan vissa av förslagen leda till att de enskilda borgenärernas rätt blir bättre tillvaratagen än vad som nu är fallet. Exempelvis kan enskilda borgenärer ha användning av de uppgifter om en gäldenärs samlade ekonomiska ställning som vanligtvis kommer att framgå av en gäldenärsutredning, i den mån uppgifterna inte omfattas av sekretess. Som jag nyss antytt kan dock vissa särskilda åtgärder vara påkallade för att stärka de enskilda målens ställning. SIU har förordat att verkställighet av kvarstad utrustas med samma rättsverkningar vad gäller förmånsrätt som verkställighet av betalningssäkring och att enskilda mål inte redovisas efter ett misslyckat utmätningsförsök, utan i likhet med allmänna mål får ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning. Även RSV har, i en delrapport Översyn av utsökningsbalken (RSV Rapport 1991:1), föreslagit att verkställighet av kvarstad skall medföra förmånsrätt. Frågan, som inrymmer vissa komplikationer, bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Förslaget att låta enskilda mål ligga kvar för bevakning återkommer i RSV:s slutrapport Översyn av utsökningsbalken (RSV Rapport 1992:1). En sådan ordning skulle uppenbarligen vara till gagn för borgenärerna i de enskilda målen och även innebära administrativa fördelar för kronofogdemyndigheterna. Jag är emellertid inte beredd att föregripa den fortsatta beredningen av RSV:s rapport genom att nu lägga fram förslag i denna fråga.

Administrativa rutiner m.m.

SIU har vidare, i betänkandet Indrivning av skatt m.m., lagt fram förslag som syftar till att skapa gemensamma administrativa rutiner för handläggningen av flertalet fordringsslag i allmänna mål och undvika det dubbelarbete som i dag förekommer beträffande vissa slags fordringar. Dessa förslag har fått ett genomgående positivt mottagande av remissinstanserna. Även jag anser att utredningens förslag i allt väsentligt bör följas.

Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens verksamhet och indrivningsverksamheten

Som SIU påpekat är det angeläget att det klarläggs vid vilken tidpunkt ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndigheten, eller annan myndighet som påfört fordringen, till kronofogdemyndigheten. En sådan gränsdragning behövs för myndigheternas hante- ring så att exempelvis dubbelarbete undviks, men också för att underlätta den betalningsskyldiges kontakter med myndigheterna. Som SIU anfört är det naturligt att bestämma myndigheternas kompetensområde med utgångspunkt från fordringens överlämnande till indrivning. Det är en ordning som till stora delar gäller redan i dag. Med ett sådant synsätt är det kronofogdemyndigheten som företräder borgenären och förfogar över fordringen sedan den har överlämnats till indrivning. Därav följer att kronofogdemyndigheten förfogar över de indrivningsåtgärder som står till buds. SIU har föreslagit att kronofogdemyndigheten skall få vidta vissa åtgärder, exempelvis besluta om uppskov, även i fråga om fordringar som inte har överlämnats till myndigheten. Jag har förståelse för ett sådant synsätt eftersom det kan vara till fördel om åtgärder kan vidtas i fråga om en gäldenärs samtliga obetalda fordringar, oberoende av om indrivning har hunnit begäras eller inte. Samtidigt föreligger då inte den klara avgränsning som jag nyss efterlyste, vilket jag ser som en avgörande nackdel. En olägenhet med överlämnandet som en skarp gräns mellan berörda myndigheter är att kronofogdemyndigheten inte kan agera samlat i vissa fall när så behövs. När det exempelvis gäller för kronofogdemyndigheten att pröva frågan om uppskov och möjligheten för gäldenären att betala enligt avbetalningsplan, är det självfallet nödvändigt att även väga in obetalda fordringar som inte har lämnats för indrivning. I vissa fall kan det vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten inhämtar upplysningar från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Om krono- fogdemyndigheten behöver vidta åtgärder beträffande en obetald fordran som ännu inte har överlämnats är dock upplysningar inte tillräckliga. I stället förordar jag att fordringen i fråga skyndsamt överlämnas till kronofogdemyndigheten som därmed blir behörig att agera. Jag anser alltså att det bör krävas starka skäl för att bryta igenom den naturliga gräns mellan resp. myndigheters ansvarsområden som går vid överlämnandet för indrivning. Som jag senare skall återkomma till är detta emellertid nödvändigt i fråga om prövning av ackordsförslag och vid konkurs.

Obligatorisk indrivning

När det är kronofogdemyndigheten som förfogar över indrivningsåtgärderna är det angeläget att obetalda fordringar verkligen överlämnas till myndigheten. Redan i dag gäller en näst intill obligatorisk skyldighet att begära indrivning av skatt m.m. Endast om skattemyndigheten har rätt att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över fordringen får den underlåta att begära indrivning. I den här delen bör endast den förändringen göras att de myndigheter som administrerar fordringar som för närvarande, men inte med mitt förslag, handläggs enligt rutinerna för handräckningsmedel i ökad utsträckning skall lämna fordringar för indrivning. Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning är störst om indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den ordinarie betalningsdagen. Av detta följer att indrivning bör begäras ganska kort tid därefter. Det finns emellertid också skäl mot en alltför tidig indrivning. Som jag anförde i samband med att riksdagen nyligen fattade beslut om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. bör uppbördsmyndigheten normalt påminna den betalningsskyldige om att en betalning har uteblivit. En påminnelse bör av uppbördsmyndigheten skickas ut så snart som möjligt och vara så utformad att den betalningsskyldige får en kortare tid på sig att betala. När tiden för betalning enligt påminnelsen löpt ut bör indrivning begäras omgående. För många medelsslag finns det redan föreskrifter om ett påminnelseförfarande. För närvarande finns en generell föreskrift i 2 § förordningen (1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exekutionsväsendet av innebörd att indrivning skall begäras senast två månader efter varje uppbördsmånad. Jag räknar med att en motsvarande föreskrift kommer att behövas med den ordning som jag kommer att föreslå. Jag avser också att lämna förslag till en förordningsreglering av ett allmänt påminnelseförfarande så att ett sådant kan börja tillämpas samtidigt som nu aktuella lagförslag träder i kraft.

Beloppsgräns för överlämnande till indrivning

Även om huvudregeln alltså bör vara att det är obligatoriskt med indrivning anser jag att skattemyndigheten och andra myndigheter bör ha rätt att underlåta att lämna mycket små fordringar till indrivning. För de flesta skatteslag finns det regler som innebär att små belopp inte skall avkrävas den skattskyldige. När det exempelvis gäller kvarstående skatt och mervärdesskatt innebär det att belopp under 25 kr inte skall tas ut. Annars följer det av den nuvarande regleringen att skattemyndigheten och andra myndigheter i princip är skyldiga att överlämna varje obetalt belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. För några medelsslag, i första hand andra tullmedel än tull och vissa avgifter, exempelvis lantmäteriavgifter, gäller emellertid särskilda regler. Den typen av fordringar styrs nämligen av avskrivningskungörelsen och kan därigenom bli avskrivna redan hos den myndighet som påfört ford- ringen, med påföljd att de inte behöver lämnas för indrivning. Avskrivning kan bl.a. ske i fråga om fordringar som är mycket små. Dessa medelsslag bör föras bort från avskrivningskungörelsens tillämpningsområde och i stället bevakas hos kronofogdemyndigheten på samma sätt som nu gäller för skatter. Därmed skulle även mycket små fordringsbelopp behöva lämnas för indrivning. För att motverka en ökning av indrivningen av små belopp anser jag att myndigheten bör få rätt att under vissa omständigheter underlåta att överlämna en fordran för indrivning som endast rör ett litet belopp. En sådan ordning bör omfatta inte endast medel som nu regleras genom avskriv- ningskungörelsen utan gälla alla skatter, avgifter och andra fordringar som handläggs som allmänna mål hos kronofogdemyndigheten. Storleken av det fordringsbelopp för vilket indrivning inte skall begäras bör bestämmas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag utgår från att beloppet för den närmaste tiden inte skall överstiga 100 kr. Föreligger det flera obetalda fordringar hos en och samma myndighet är det fordringarnas sammanlagda belopp som skall vara avgörande. Om en myndighet inte begär indrivning för ett mycket litet fordringsbelopp kvarstår naturligtvis betalningsskyldigheten för fordringen, en betalningsskyldighet som alltså kan aktualiseras för indrivning om ytterligare fordringar uppstår hos myndigheten. Indrivningsåtgärderna

Som jag tidigare varit inne på har staten som borgenär olika åtgärder att välja på för att utverka betalning för en fordran. När det gäller offentligrättsliga statliga fordringar kan dessa åtgärder bestå i - utsändande av betalningsanmaning, - uppskov, med eller utan avbetalningsplan, - tagande av säkerhet, - avräkning, - verkställighet enligt utsökningsbalken (utmätning och oftast också införsel), - godtagande av ackordsförslag, - eftergift i annan ordning än genom ackord, - ansökan om konkurs och åtgärder i konkurs, - utkrävande av betalningsskyldighet för annan än den skattskyldige, t.ex. ställföreträdare för en juridisk person. Någon förändring bör inte göras vad gäller de åtgärder som står till buds för att utverka betalning. Som framgår av det följande föreslår jag dock vissa ändringar när det gäller vilken myndighet som skall få förfoga över de skilda indrivningsåtgärderna. SIU har bl.a. behandlat uppgiften att föra talan om ställföreträdaransvar och betalningsskyldighet för tredje man i andra fall. I dag gäller att det är RSV som företräder staten i sådana processer, med möjlighet att delegera denna uppgift till en kronofogdemyndighet eller en skattemyndighet i ett visst mål eller en viss grupp av mål. SIU förordar att krono- fogdemyndigheten ges självständig behörighet att föra talan i tingsrätt om betalningsskyldighet för tredje man. Regeringen har nyligen beslutat om direktiv för en utredning som skall se över uppbördslagstiftningen (Dir. 1993:22). I utredningens uppdrag ingår att överväga behovet och utformningen av bestämmelser på uppbördsområdet om bl.a. ställföreträdaransvar. Mot den bakgrunden anser jag att det inte finns skäl att nu ta upp frågan om företrädare för staten i dessa fall. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att bestämmelser av det nu aktuella slaget har en viktig funktion bl.a. som påtryckningsmedel i indrivningsarbetet. Av det skälet är det nödvändigt med en nära samverkan mellan kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten i frågor om betalningsskyldighet. Jag övergår nu till att behandla de särskilda förslagen.

4 Den författningstekniska lösningen

Utredningens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har inte haft några invändningar i denna del. Skälen för mitt förslag: En av bristerna när det gäller frågor som rör indrivning är avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Som jag anfört tidigare (avsnitt 2.2) är den reglering som föreligger också ofullständig och föråldrad. Huvuddelen av nuvarande bestämmelser på området återfinns i UBL. Där är de emellertid svåröverskådliga och blandade med föreskrifter av annat slag. Till UBL:s bestämmelser hänvisas i ett stort antal andra lagar. Det finns alltså flera skäl som talar för att föreskrifterna om indrivning bör samlas i en särskild lag. Vad gäller den författnings- tekniska lösningen ansluter jag mig därför till SIU:s förslag. Jag anser således att de viktigaste bestämmelserna på indrivningsområdet bör samlas i en lag om indrivning av statliga fordringar m.m., indrivningslag. Enligt min bedömning är det den lösning som bäst tillgodoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig reglering. Det innebär bl.a. att bestämmelserna om indrivning i UBL m.fl. författningar skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. bör i huvudsak oförändrade föras över till indrivningslagen, liksom de bestämmelser om användningen av införsel- institutet som i dag finns i ett antal skatte- och avgiftsförfattningar. I likhet med SIU anser jag att bestämmelserna om preskription av skattefordringar däremot bör hållas utanför den nya lagen. Jag avser att senare föreslå regeringen verkställighetsföreskrifter till indrivningslagen, samlade i en indrivningsförordning. I det följande tar jag upp ett antal frågor som jag anser bör regleras i indrivningslagen resp. en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. I den mån det är av betydelse för sammanhanget tar jag också upp frågor som jag anser bör regleras i indrivningsförordningen.

5 En huvudgrupp av allmänna mål

Utredningens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har uttalat sig särskilt om den föreslagna utökningen av gruppen månadsräkningsmedel och med denna sammanhängande förändringar vad gäller bevakning och redovisning. Meningarna är delade. Flertalet av de remissinstanser som direkt berörs av förslagen, såsom Generaltullstyrelsen, Centrala studiestödsnämnden, Kammarkollegiet och Lantmäteriverket är dock positiva till dessa, medan Lantbruksstyrelsen inte såg några fördelar med förslaget när det gäller indrivning av fordringar enligt lantbruks- nämndstaxan. Skälen för mitt förslag: Med indrivning avses som redan nämnts kronofogdemyndighetens åtgärder för att utverka betalning av obetalda skatter, avgifter och liknande medel. Indrivningsmålen är således de mål som vid verkställighet handläggs som allmänna utsökningsmål. De utmärks av att det är kronofogdemyndigheten som företräder sökanden, vilken oftast är staten, och därmed utövar de funktioner som tillkommer borgenären. Mitt förslag innebär inte någon ändring vad gäller de typer av fordringar som kan bli föremål för indrivning. Gruppen av allmänna utsökningsmål ändras således inte. Enligt nuvarande ordning förekommer emellertid vissa skillnader i handläggningsrutiner mellan olika typer av allmänna mål. Skillnaderna beror på målens uppdelning i månadsräkningsmedel och handräckningsmedel. Som jag redan nämnt bevakar kronofogdemyndigheten månadsräkningsmedel till dess de preskriberas, medan handräckningsmedel återredovisas om kronofogdemyndigheten inte kunnat utverka full betalning för fordringen. Det innebär att den uppdragsgivande myndigheten själv får bevaka fordringen och exempelvis besluta om förnyad indrivning eller andra åtgärder. SIU har föreslagit att rutinerna för gruppen månadsräkningsmedel utvidgas till att omfatta i princip alla fordringar som tillkommer staten och som handläggs som allmänna utsökningsmål. En sådan ordning innebär en enhetlig behandling av statens offentligrättsliga fordringar, medan fordringar som handläggs som allmänt mål men som inte tillkommer staten även fortsättningsvis skall handläggas enligt vad som nu gäller för handräckningsmedel. Det betyder att uppdragsgivaren får bevaka dessa fordringar sedan de återredovisats av kronofogdemyndigheten. Dock förordar SIU att studiemedelsavgifter också framgent skall handläggas på det sätt som nu sker, eftersom studiestödslagen innehåller särskilda regler om bevakning av dessa avgifter. I första hand kan frågan om bevakning av offentligrättsliga statliga fordringar, vilka alltså är de fordringar som berörs av SIU:s förslag, sägas vara en fråga för regeringen och reglering på förordningsnivå. Ett genomförande av SIU:s förslag innebär bl.a. att det blir aktuellt att ändra regleringen i avskrivningskungörelsen (1965:921). Frågan hänger emellertid också samman med myndigheternas bevakning av privaträttsliga fordringar, vilken fråga för närvarande är föremål för beredning inom Finansdepartementet. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt, och då det kan finnas skäl att ta ett samlat grepp när det gäller bevakning av alla typer av fordringar som det allmänna kan ha, avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag till den förordningsreglering som kan behövas beträffande fordringsbevakningen hos myndigheterna. Frågan om kronofogdemyndighetens rutiner för handläggning av offentligrättsliga statliga fordringar aktualiseras emellertid redan av det förslag till lagstiftning som jag nu lämnar. Det beror på att den lag om indrivning av statliga fordringar m.m. som jag nu föreslår innehåller bestämmelser om indrivningsåtgärder som hanteras på skilda sätt beroende på om målet handläggs som månadsräkningsmedel eller handräckningsmedel. I lagförslaget gör jag åtskillnad på allmänna mål med fordringar som tillkommer staten och andra allmänna mål. Jag följer därvid SIU:s förslag och låter kronofogdemyndigheten förfoga över samtliga indrivningsåtgärder som lagen erbjuder, bortsett från ackord, när det gäller samtliga allmänna utsökningsmål med fordringar som tillkommer staten, med undantag för avgifter enligt studiestödslagen (1973:349). Det innebär att vissa myndigheters bevakning av fordringar övertas av kronofogdemyndigheten sedan indrivning begärts. Som jag nyss nämnde gäller det bland annat tullar och vissa avgifter. Gruppen av mål som handläggs enligt de nuvarande rutinerna för månadsräkningsmedel utvidgas således.

6 Förtur i vissa fall vid indrivning

Utredningens förslag överensstämmer i princip med mitt. SIU har dock föreslagit att frågan lämnas oreglerad i UB. Remissinstanserna: Några invändningar har inte framförts mot utredningens förslag. Skälen till mitt förslag: Frågan om i vilken ordning allmänna mål skall handläggas hos kronofogdemyndigheten har självfallet stor betydelse. Turordningen för målen påverkar exempelvis det totala indrivningsresultatet i hög grad. Formellt är det i första hand UB:s regler om när utmätning skall ske som styr kronofogdemyndighetens handläggning. För allmänna mål är huvudregeln den att utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att ett indrivningsuppdrag har registrerats i ADB-systemet och målet är tillgängligt för kronofogdemyndigheten. Det gäller dock inte om uppskov har beviljats eller annat särskilt skäl föreligger (4 kap. 36 § UB). Vid behandlingen av propositionen med förslag till utsökningsbalken (prop. 1980/81:8) gjorde lagutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet (bet. 1980/81:LU23, rskr. 1980/81:350) vissa uttalanden som är av intresse i detta sammanhang. Jag vill dock påpeka att utskottets utlåtande avser kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet, medan det nu enbart är fråga om hur det allmänna som borgenär väljer att hantera sina fordringar. Emellertid anförde utskottet att utgångspunkten måste vara att kronofogdemyndighetens kännedom om omständigheterna i de enskilda fallen får bli utslagsgivande för i vilken ordning mål skall handläggas. Enligt utskottet borde därför varje myndighet ha frihet att inom ramen för UB själv bedöma i vilken ordning inkomna mål lämpligen bör handläggas. Enligt utskottet hindrade detta naturligtvis inte att RSV kunde ge råd och vägledning för hur kronofogdemyndigheten bör agera. Utskottet framhöll vidare att det var naturligt att målen avverkades i den ordning de inkommit till kronofogdemyndigheten men att vissa faktorer typiskt sett kunde leda till en annan turordning. Bland sådana faktorer nämnde utskottet fordringsbeloppets storlek och risken för ekonomisk brottslighet. Kronofogdemyndigheternas prioriteringar i indrivningsarbetet kommer till uttryck i mål och riktlinjer som fastställs av varje myndighet. Som ett hjälpmedel vid urvalet av mål för bearbetning finns prioriteringsrutiner inlagda i exekutionsväsendets ADB-system (REX). Rutinerna ger bl.a. möjlighet att med förtur ta ut mål avseende stora fordringsbelopp och mål där preskription är nära förestående. Prioriteringarna gäller i det här sammanhanget endast turordningen för handläggning av skatter, avgifter och liknande medel. Reglerna hör därmed till borgenärsfunktionen och rör således inte frågan om hur kronofogdemyndigheten som exekutiv myndighet skall fördela sina resurser mellan allmänna och enskilda mål. Mot bakgrund av den turordning som i praktiken tillämpas vid indrivning av fordringar i allmänna mål är det inte korrekt att bygga föreskrifterna om detta på att indrivningen, och därmed verkställigheten enligt UB, sker med utgångspunkt från när målet kom in till kronofogdemyndigheten. Alla allmänna mål som lämnas för indrivning skall naturligtvis handläggas av kronofogdemyndigheten. När det gäller förtur för vissa mål bör bl.a. de beloppsmässigt största fordringarna ägnas särskild uppmärksamhet. Andra förhållanden än beloppens storlek måste emellertid också beaktas. Exempelvis bör uppbyggnaden av stora skulder så långt möjligt för- hindras. Förtur bör därför också ges åt mål med sådana kategorier av gäldenärer som typiskt sett riskerar växande skulder. Även personer som inte tidigare registrerats som gäldenärer hos kronofogdemyndigheten bör bevakas särskilt. Vidare är det nödvändigt att fordringar som riskerar att preskriberas liksom mål som har legat obehandlade en längre tid handläggs med förtur. Inom ramen för de grupper av mål som jag nu pekat på kan ytterligare prioriteringar behöva göras. Mål som inte skall prioriteras bör i princip handläggas i den ordning de kommit in till kronofogde- myndigheten. En förändring av förtursreglerna bör ha sin grund i vad jag nu anfört. Utformningen av närmare föreskrifter om detta bör emellertid kunna överlämnas till regeringen eller RSV. Jag vill i det här sammanhanget påpeka att turordningsregler som rör endast de allmänna målen inte får fullt genomslag i praktiken. Enligt 4 kap. 11 § UB skall nämligen, om två eller flera sökt utmätning mot samma gäldenär, utmätning som huvudregel ske samtidigt för samtliga ford- ringar. Beträffande en och samma gäldenär innebär detta att verkställighet kommer att ske i ett sammanhang för alla fordringar oavsett om det rör sig om allmänt eller enskilt mål. Enligt vad jag inhämtat har närmare en tredjedel av gäldenärerna i allmänna mål även enskilda mål som handläggs samtidigt av kronofogdemyndigheten. 7 Gäldenärsutredning

Utredningens förslag: Huvuddragen i SIU:s förslag överensstämmer med mitt. SIU föreslår dock att RSV bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om informationsutbytet mellan kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. SIU föreslår också att skattemyndighetens revisionspromemorior, genom en generös tillämpning av 14 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100), skall kunna användas vid gäldenärsutredning. Vidare föreslår SIU att uppgift om att löpande skatter och avgifter inte har betalats skall registreras i utsökningsregistret. Remissinstanserna: En del remissinstanser är kritiska. Datainspektionen har anfört att SIU inte visat tillräcklig förståelse för de integritetsrisker som är förknippade med förslaget. Inspektionen har därför förordat att behovet av ett förstärkt sekretesskydd för uppgifter som kronofogdemyndigheten tillförs till följd av sin borgenärsfunktion övervägs ytterligare. Vidare anser inspektionen att det i lag eller förordning bör anges vilka uppgifter som får lämnas ut för en gäldenärsutredning. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har anfört att integritets- och rättssäkerhetsfrågorna inte har belysts tillräckligt. De båda organisationerna har motsatt sig dels att RSV får det föreslagna bemyndigandet beträffande informationsutbytet, dels att generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen får tillämpas så som föreslagits. Riksdagens ombudsmän har, med hänvisning till sekretesslagen, anfört att det knappast är korrekt att delegera till RSV att meddela närmare föreskrifter om inblandade myndigheters rätt till informationsutbyte i fråga om en gäldenär. RSV avstyrker en författningsreglering av samarbetet inom beskattnings- och indrivningsområdena. Bakgrunden till mitt förslag: När en borgenär har ansökt om verkställighet skall kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB). En tillgångsundersökning skall göras i både allmänna och enskilda utsökningsmål. Omfattningen av undersökningen bestäms av innehållet i borgenärens verkställighetsansökan, gäldenärens förhållanden samt av omständigheterna i övrigt. Kronofogdemyndigheten fullgör sin undersökningsplikt i första hand genom att ta del av uppgifter som sökanden lämnat och upplysningar som inhämtats från gäldenären. I ökad omfattning har kronofogdemyndigheten också kommit att efterforska egendom i olika register som förs med hjälp av ADB. Tillgångsundersökningen är alltså inriktad på att anträffa utmätningsbar egendom och hör därmed ihop med kronofogdemyndighetens ställning som exekutiv myndighet enligt UB. Det är därför som undersökningen är densamma i allmänna och enskilda mål. I allmänna mål ankommer det på kronofogdemyndigheten att, som ett komplement till tillgångsundersökningen, också göra en annan sorts utredning av gäldenärens förhållanden. Det beror på att kronofogdemyndigheten i de allmänna målen företräder borgenären och i den egenskapen bl.a. måste bestämma vilken indrivningsåtgärd som skall tillgripas för att på bästa sätt leda till att skatten eller avgiften betalas. Detta är en bedömning som i ett enskilt mål görs av sökanden före begäran om verkställighet. I ett allmänt mål kan valet av indrivningsåtgärd stå mellan exempelvis utmätning och en avbetalningsplan. Valet kan träffas först sedan kronofogdemyndigheten utrett gäldenärens samlade ekonomiska förhållanden. Frågor som faller inom ramen för en gäldenärsutredning, men utanför en tillgångsundersökning, rör bl.a. gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till skuldens uppkomst. Det ligger i sakens natur att tillgångsundersökningen och gäldenärsutredningen delvis smälter samman. Exempelvis inhämtar självfallet kronofogdemyndigheten i ett sammanhang uppgifter från gäldenären om tillgångar, skulder och andra ekonomiska förhållanden. Till skillnad från tillgångsundersökningen är verksamheten med gäldenärsutredning för närvarande inte reglerad i lag eller förordning. I indrivningsverksamheten har kronofogdemyndigheten stor hjälp av utsökningsregistret. Som jag tidigare pekat på har myndigheten också tillgång till uppgifter i skatteregistren. Utsökningsregistret innehåller uppgifter om gäldenärerna. Som framgår av 6 § 1 och 11 utsöknings- registerlagen får registret bl.a. innehålla uppgifter om förhållanden av betydelse för en gäldenärs betalningsskyldighet och om förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar. Utsökningsregisterlagen tillkom efter förslag från SIU. SIU anförde i betänkandet Utsökningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), som låg till grund för lagstiftningen, att uppgifter av mer personlig natur beträffande gäldenären inte skulle föras in i utsökningsregistret. Frågan berördes inte vidare under lagstiftningsarbetet. RSV har med stöd av 2 § utsökningsregisterförordningen föreskrivit att registret får innehålla samtliga de uppgifter som räknas upp i 6 § utsökningsregisterlagen. Denna uppräkning ger inte stöd för en registrering av känsligare personliga, icke ekonomiska, uppgifter. Enligt 9 kap. 19 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller honom närstående lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet inom exekutionsväsendet är med andra ord utformat med ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket medför att uppgifterna presumeras vara offentliga. Det innebär att skyddet är svagare än inom beskattningsverksamheten, där sekretess gäller utan någon skadeprövning, s.k. absolut sekretess. Sekretessen inom exekutionsväsendet gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten och inte heller beslut i målet eller ärendet. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsökningsregistret. Många uppgifter som finns i skatteregistren omfattas av skattesekretess. Denna gäller också hos kronofogdemyndigheten när myndigheten tar del av uppgifterna på bildskärmsterminal, men upphör om myndigheten låter skriva ut uppgifter eller på annat sätt föra över dem från skatteregistren till ett utsökningsmål. Det svagare sekretesskyddet inom exekutionsväsendet har motiverats med att den exekutiva verksamheten till stor del innefattar myndighetsutövning mot enskilda och att intresset av en allmän insyn i verksamheten därför måste anses vara betydande (prop. 1979/80:2 Del A s. 288). Sekretessen för uppgift i utsökningsregistret infördes samtidigt som utsökningsregisterlagen trädde i kraft den 1 januari 1987. I den proposition som föregick lagstiftningen anförde det föredragande statsrådet att han inte fann skäl att gå in på frågan om en förändrad sekretess på utsökningsområdet (prop. 1985/86:155 s. 24 och 25). För uppgiftslämnande mellan beskattningsverksamheten och kronofogdemyndighetens verksamhet kan den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen tillämpas. Enligt den bestämmelsen kan sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndighetens utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden i syfte att bestämma lämplig indrivningsåtgärd, den s.k. gäldenärsutredningen, är inte lagreglerad. Det har bl.a. lett till att det råder viss osäkerhet om hur en gäldenärsutredning bör bedrivas. Sålunda har dåvarande kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt i sitt remissvar anfört att det är oklart vilka uppgifter eller handlingar, i första hand revisionspromemorior och självdeklarationer, som under en utredning av gäldenärens samlade förhållanden får efterfrågas hos skattemyndigheten. En tillgångsundersökning enligt UB ger ofta ganska god vägledning när det gäller att bedöma gäldenärens ekonomiska situation. Eftersom undersökningen är inriktad på att finna utmätningsbar egendom ger den emellertid inte en samlad bild av gäldenärens ekonomiska förhållanden. Som företrädare för borgenären i allmänt mål behöver kronofogdemyndigheten få en sådan samlad bild. Om kronofogdemyndigheten inte känner till gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till att betalning uteblivit kan myndigheten inte med säkerhet bestämma vilken indrivningsåtgärd som är mest lämplig. Därmed finns det risk för att indrivningsresultatet inte blir det bästa. Som ett komplement till tillgångsundersökningen behöver kronofogdemyndigheten således kunna företa en fördjupad utredning. För att skydda gäldenärens rätt till integritet och för att skapa en enhetlig ordning för utredningsverksamheten är det enligt min mening nödvändigt att grunden för denna verksamhet läggs fast i lag. Jag instämmer i Datainspektionens bedömning att SIU inte till alla delar beaktat de risker för integritetsintrång som är förknippade med dess förslag. Av bl.a. det skälet avviker mitt förslag från utredningens förslag på några väsentliga punkter. SIU har föreslagit en viss lagreglering av gäldenärsutredningen men samtidigt förordat att RSV skall bemyndigas att i stor utsträckning styra informationsutbytet mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten genom föreskrifter. Som några remissinstanser påpekat kan en sådan ordning komma att strida mot sekretesslagens bestämmelser. För min del föreslår jag en grundläggande lagreglering av frågan. RSV får sedan meddela de allmänna råd som kan behövas.

Utredningens omfattning

En gäldenärsutredning skall ge en samlad bild av gäldenärens ekonomiska förhållanden. SIU:s förslag innefattar även utredning om personliga förhållanden. Vad som avses med det har inte angetts närmare. Gränsen mellan ekonomiska och personliga förhållanden kan visserligen sägas vara flytande. Jag vill dock betona att det är gäldenärens ekonomiska situation som skall ägnas intresse. Även när det gäller s.k. närstående personer till gäldenären vill jag göra ett påpekande. SIU förordar att sådana personer skall kunna föras in i en gäldenärsutredning, utan att närmare definiera närståendekretsen eller ange situationer när detta skulle kunna ske. Det är enligt min mening inte en tillfredsställande lösning. Om gäldenären har direkta ekonomiska kopplingar till en annan fysisk eller juridisk person måste det naturligtvis beaktas. Jag tänker då på omständigheter som påverkar gäldenärens betalningsförmåga eller som kan utgöra grund för solidarisk betalningsskyldighet eller liknande för den andra personen, t.ex. borgen, delägarskap eller transaktioner som kan återvinnas vid en konkurs. I övrigt skall inte andra personer än gäldenären föras in i utredningen. Som SIU anfört är den kanske viktigaste bland de uppgifter som kronofogdemyndigheten har att ta fram i egenskap av borgenärsföreträdare den som rör gäldenärens totala skuldsättning (s.k. skuldavstämning). Jag har också tidigare anfört att det är betydelsefullt att orsakerna till en utebliven betalning klarläggs. Om gäldenären driver någon form av näringsverksamhet ligger det också inom gäldenärsutredningens ram att undersöka verksamhetens omsättning och resultat. För en effektiv och ändamålsenlig indrivning är det värdefullt om kronofogdemyndigheten på ett tidigt stadium får en så god uppfattning som möjligt om gäldenärens ekonomiska förhållanden. Därmed kan resurserna koncentreras på den mest verksamma indrivningsåtgärden. Det kan också vara till fördel för gäldenären. Han kan t.ex. slippa de nackdelar som orsakas av en konkursansökan, om betalning i stället kan ske genom en avbetalningsplan. Jag ser det som angeläget att klarlägga vad som skall vara grundmaterialet för en gäldenärsutredning. Skattemyndigheterna, som svarar för de flesta och beloppsmässigt största fordringarna, har inte sällan tillgång till ett omfattande material som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och som är av betydelse för en gäldenärsutredning. De har ibland också fått särskild information av den betalningsskyldige med anledning av att de påmint om utebliven betalning och kanske fått förfrågningar om betalningsanstånd. Det är rimligt att information av detta slag används som utgångsmaterial för kronofogdemyndighetens gäldenärsutredning. Därmed upprätthålls också det naturliga sambandet mellan taxeringen, debiteringen, uppbörden och indrivningen.

Uppgifter från uppdragsgivande myndighet

Kronofogdemyndigheten bör få tillgång till adekvat information om gäldenären snabbt och enkelt. Främst med hänsyn till de stora ärendemängder som förekommer hos kronofogdemyndigheten innebär detta att ADB bör komma till användning för gäldenärsutredningen. En mycket stor del av fordringarna i allmänna mål överlämnas också endast på ADB-medium. Som redan nämnts har kronofogdemyndigheten sedan länge terminalåtkomst till vissa uppgifter i skatteregistren. Den rätt till terminalåtkomst som kronofogdemyndigheten har enligt 10 § skatteregisterlagen utnyttjas för närvarande inte fullt ut. Sedan SIU lämnade sitt betänkande har dock den faktiska terminalåtkomsten utökats. Sålunda har kronofogdemyndigheten numera åtkomst till bl.a. kontrolluppgift beträffande ränta, banktillgodohavanden och aktieutdelning, vilket SIU förordade. Många av uppgifterna i skatteregistren kan således vara till stor hjälp när det gäller att göra en gäldenärsutredning för att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest lämplig. Jag anser därför att gäldenärsutredning bör få göras med hjälp av de uppgifter i skatteregistren som kronofogdemyndigheten har rätt att ta del av. SIU har föreslagit att skattemyndigheten, genom en generös tillämpning av 14 kap. 3 § sekretesslagen, skall medverka till att kronofogdemyndigheten får del av uppgifter från i första hand revisionspromemorior. Onekligen råder det ett starkt samband mellan beskattningsverksamheten och indrivningen av skatter och avgifter. Det förhållandet betonades också i propositionen (prop. 1979/80:147 s. 26 f) med förslag till skatteregisterlag, där det föreslogs att kronofogdemyndigheten skulle få tillgång till uppgifterna i skatteregistren i den mån uppgifterna behövdes för indrivningsverksamheten. I samband med den följdlagstiftning som infördes på skatteområdet i anslutning till att sekretesslagen trädde i kraft (prop. 1980/81:70 s. 24) anförde det föredragande statsrådet att även uppgifter direkt från taxeringsmaterialet borde kunna lämnas ut till kronofogdemyndigheten inom ramen för generalklausulen i 14 kap. 3 § sek- retesslagen. Inte heller jag vill utesluta att generalklausulen kan tillämpas i fråga om taxeringsmaterial när kronofogdemyndigheten i sin exekutiva verksamhet söker efter utmätningsbar egendom. Jag kan emellertid inte dela SIU:s uppfattning att kronofogdemyndigheten regelmässigt bör få del av upp- gifter från revisionspromemorior och deklarationsmaterial inom ramen för den nu föreslagna gäldenärsutredningen. Tillgångsundersökningen och gäldenärsutredningen måste hållas i sär i det här avseendet. Ett överlämnande av uppgifter från en skattemyndighet till en kronofogdemyndighet medför den för gäldenären påtagliga olägenheten att uppgifter i taxeringsmaterialet som hos skattemyn- digheten har ett starkt sekretesskydd får ett svagare skydd hos kronofogdemyndigheten. I den intressekonflikt som här gör sig gällande bör gäldenärens rätt till integritet ha företräde. Man måste också hålla i minnet att en gäldenärsutredning görs för att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest lämplig. För det ändamålet behöver kronofogdemyndigheten få en bild av gäldenärens samlade ekonomiska förhållanden men inte kännedom om alla detaljer. Endast i sällsynta undantagsfall torde kronofogdemyndigheten ha så dålig information om gäldenären att uppgifter från revisionspromemorior och deklarationshandlingar behövs för en gäldenärsutredning. Min inställning är alltså att 14 kap. 3 § sekretesslagen skall tillämpas återhållsamt i fråga om gäldenärsutredningar. När det gäller fordringar som lämnas för indrivning av andra än skattemyndigheten finns det hos den överlämnande myndigheten vanligen endast begränsad information om gäldenärens ekonomiska förhållanden. För vissa fordringsslag, exempelvis TV-avgifter och felparkeringsavgifter, torde sådan information i allmänhet saknas helt. Kronofogdemyndigheten får då själv avgöra i vad mån det kan vara lönt att efterfråga information hos den myndighet som lämnat fordringen för indriv- ning. I den mån denna har tillgång till information av värde för en gäldenärsutredning är det givetvis lämpligt att det anges i samband med överlämnandet.

Uppgifter från gäldenären

Jag delar SIU:s uppfattning att gäldenären aktivt bör medverka i utredningsarbetet. När det gäller att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest lämplig bör därför uppgifter om relevanta förhållanden också hämtas in från gäldenären själv. Om gäldenären inte medverkar är det svårt att få en uppfattning om hans privaträttsliga åtaganden. Gäldenären har normalt ett intresse av att själv redovisa sina ekonomiska förhållanden. Han riskerar annars att inte ges möjlighet till avbetalning och att kronofogdemyndigheten i stället ansöker om konkurs. Som SIU har föreslagit kan uppgifter från gäldenären inhämtas med användande av olika standardiserade blanketter. Information kan också hämtas in från utomstående, exempelvis gäldenärens bankförbindelser och revisor. Att det kan krävas medgivande av gäldenären för att dessa skall anse sig oförhindrade att lämna upplysningar till kronofogdemyndigheten är en annan sak.

Uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten

När en fordran lämnas för indrivning finns det i många fall hos kronofogdemyndigheten redan uppgifter om gäldenären. Sådana uppgifter bör självfallet få komma till användning vid en gäldenärsutredning oavsett om de förekommer i utsökningsregistret eller finns i tidigare akter beträffande samma gäldenär. Ofta bör redan en kontroll i utsökningsregistret kunna ge värdefull information eftersom även avslutade mål finns kvar i registret under några år. Hittills har jag anvisat tre källor för gäldenärsutredning, nämligen uppgifter som finns hos den myndighet som påfört fordringen, uppgifter som lämnas av gäldenären samt uppgifter som kronofogdemyndigheten redan har tillgång till när indrivning begärs. Jag föreslår inte någon reglering som begränsar utredningen till dessa källor. Det finns dock anledning till återhållsamhet när det gäller att samla in information från annat håll. Bl.a. integritetsskäl talar mot att uppgifter om en gäldenärs ekonomiska förhållanden hämtas in från myndigheter som inte har något att göra med en uppkommen skuld. Viss information från andra än uppdragsgivaren och gäldenären kommer ändå att kunna användas genom att kronofogdemyndigheten kan använda all information som finns hos myndigheten i tidigare mål.

Gäldenärsutredningen bör vara obligatorisk

En gäldenärsutredning bör i princip alltid göras. Det bör vara den inledande åtgärden vid indrivningen. Omfattningen av gäldenärsutredningen bör emellertid anpassas till vad som behövs i varje enskilt fall. Om kronofogdemyndigheten sedan tidigare har god kännedom om en viss gäldenärs förhållanden är det troligt att indrivningsåtgärden i ett nytt mål kan bestämmas utan att några ytterligare upplysningar om gäldenären behöver hämtas in från exempelvis skattemyndigheten eller gäldenären själv. I ett sådant fall bör inte någon ny gäldenärsutredning göras. SIU har föreslagit att även uppgifter om obetalda skatter och avgifter som inte har lämnats för indrivning skall anges i utsökningsregistret för den som är gäldenär hos kronofogdemyndigheten. Eftersom myndigheten vid indrivning av skatter och avgifter kan ta del av dessa uppgifter i skatteregistren anser jag att uppgifterna inte bör registreras i utsökningsregistret. Som framgått omfattar sekretesslagens bestämmelser för exekutionsområdet mål eller ärende angående exekutiv verksamhet. Av lagens förarbeten (prop. 1979/80:2 Del A s. 289) framgår bl.a. att bestämmelsen i 9 kap. 19 § avses gälla alla slag av exekutiva mål eller ärenden som förekommer hos kronofogdemyndigheten och att t.ex. sådana uppgifter från deklarationshandlingar samt uppgifter om anstaltsvistelse, arbetslöshet och sjukdom som myndigheten behöver för att bedöma en gäldenärs betalningsförmåga omfattas av sekretessen. Innebörden av det som nu har sagts får anses vara att även uppgifter som kronofogdemyndigheten hämtar in i egenskap av borgenärsföreträdare varit avsedda att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Det är också på det sättet som bestämmelsen har tillämpats. Det kan tilläggas att borgenärsfunktionen alltid fullgörs inom ramen för ett mål om exekutiv verksamhet. Mitt förslag om en reglering av borgenärsfunktionen innebär således inte att bestämmelsen i fråga behöver ändras. Inte heller är det påkallat att allmänt skärpa sekretessen inom exekutionsväsendet. Mitt nu framlagda förslag medför inte att kronofogdemyndigheten skall få del av några nya typer av uppgifter ifråga om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Tvärtom bedömer jag att regleringen av i första hand verksamheten med gäldenärsutredningar kommer att innebära en uppstramning av den uppgiftsinsamling som för närvarande sker. Inte heller bör utsökningsregistret nu utökas med andra uppgifter än uppgift om förekomsten av en gäldenärsutred- ning. I den mån gäldenären lämnar känsliga uppgifter om sig själv bör uppgifterna registreras endast om det får ske med stöd av nuvarande bestämmelser.

8 Uppskov och säkerhet

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. SIU har dock föreslagit att kronofogdemyndigheten skall kunna bevilja uppskov och ta emot säkerhet i fråga om förfallna fordringar som ännu inte har överlämnats till myndigheten för verkställighet. SIU har inte lämnat förslag till någon lagreglering av uppskovstidens längd. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig ställer sig bakom tanken på en reglering av uppskovsinstitutet och tillstyrker i huvudsak utredningens förslag till sådan reglering. RSV avstyrker att kronofogdemyndigheten skall få bevilja uppskov i fråga om förfallna fordringar som inte har lämnats för indrivning. Några kronofogdemyndigheter anser att rätten för kronofogdemyndigheten att ta ut ränta vid uppskov bör regleras. Bakgrunden till mitt förslag: I allmänna mål anses kronofogdemyndigheten ha rätt att medge gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt förekommande. Det kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären att betala enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det närmaste helt oreglerat. I samband med att uppskov beviljas i ett allmänt mål får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet - pant, borgen eller företagshypotek - för fordringen. Förfarandet med säkerhet regleras i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. I enskilda utsökningsmål förekommer inte uppskov. I stället kan sökanden lämna anstånd med utmätning (4 kap. 10 § UB). Begreppet anstånd förekommer på flera ställen i UB. Vid exekutiv försäljning av utmätt egendom får kronofogdemyndigheten bevilja anstånd med försäljningen på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären (8 kap. 3 § andra stycket UB). Anstånd kan också medges i mål om avhysning (16 kap. 4 § UB). I dessa fall avgörs frågan av kronofogdemyndigheten i egenskap av exekutiv myndighet. Den nyss nämnda bestämmelsen om anstånd med exekutiv försäljning gäller inte i allmänt mål. I sådant mål skall försäljning av utmätt egendom ske utan dröjsmål, om inte hinder möter eller anstånd medges av kronofogdemyndigheten (8 kap. 19 § UB). Anstånd förekommer också som ett skatterättsligt institut i fråga om åtskilliga skatter och avgifter. Sådant anstånd meddelas av skatte- eller avgiftsmyndigheten i enlighet med särskilda bestämmelser. Så innehåller exempelvis 48 och 49 §§ UBL detaljerade föreskrifter om bl.a. förut- sättningarna för anstånd. Anstånd enligt UBL kan meddelas bl.a. av sociala skäl eller om den skattskyldige har begärt omprövning av eller överklagat ett taxeringsbeslut. Anstånd kan i vissa fall meddelas även beträffande en fordran som har lämnats för indrivning. Det anses att kronofogdemyndigheten normalt inte bör medge uppskov om det finns förutsättningar för anstånd, utan i stället hänvisa gäldenären till skatte-eller avgiftsmyndigheten. Det skatterättsliga anståndet har likheter med uppskovet. Exempelvis kan även anstånd förenas med säkerhet. Samtidigt föreligger vissa betydelsefulla skillnader mellan de båda instituten. Om anstånd har meddelats får fordringen inte drivas in under den tid som anståndet avser. Högsta domstolen har också i ett avgörande slagit fast att anstånd medför att tidigare utmätning upphävs (NJA 1989 s. 137). Däremot anses uppskov inte hindra att kronofogdemyndigheten vidtar verkställighetsåtgärder om det finns skäl till det. En praktisk skillnad mellan de båda instituten är att uppskov i regel avser gäldenärens samtliga skulder medan anstånd beviljas beträffande ett särskilt skatte- eller avgiftsbelopp. Skälen för mitt förslag: Uppskovsfrågor aktualiseras i många allmänna mål under indrivningen. Möjligheten att få uppskov med en skatte- eller avgiftsbetalning är i regel av stor betydelse för den enskilde. Ett uppskov kan även få andra återverkningar. Exempelvis kan fordringens pre- skriptionstid förlängas i vissa fall. Som SIU påpekat måste man ställa krav på att gäldenärerna behandlas lika när olika uppskovsfrågor prövas. Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att uppskovsinstitutet lagregleras. Med en sådan reglering kan en stram och enhetlig tillämpning komma till stånd. Liksom hittills bör det ankomma på kronofogdemyndigheten att besluta om uppskov. Förutsättningar för uppskov

Utgångspunkten för regleringen av förutsättningar och villkor för uppskov bör vara att uppskov skall kunna medges om det kan antas vara till fördel för det allmänna. Om en gäldenär erbjuder sig att betala skulden genom avbetalningar har kronofogdemyndigheten således att jämföra detta med vad som kan tänkas flyta in genom exempelvis utmätning. Det kan i vissa fall vara fördelaktigare att genom uppskov bereda gäldenären möjlighet att själv sälja vissa tillgångar än att utmäta dem. I princip är det alltså det allmännas fiskala intresse som skall vara vägledande vid bedömningen av om uppskov skall meddelas, liksom för övrigt vid prövning av varje annan indrivningsåtgärd. Det finns emellertid också vissa andra situationer där uppskov kan vara påkallat. Uppskov bör således kunna medges fysiska personer med hänsyn till deras personliga förhållanden. I första hand bör det vara fråga om korta uppskov i dessa fall. I ömmande fall bör dock även längre uppskov kunna medges. De svårigheter som gör att gäldenären inte kan betala måste emellertid vara av övergående natur. Uppskov bör således inte beviljas om betalningssvårigheterna kan förväntas bli bestående. Ett kortare uppskov kan också vara påkallat i avvaktan på att gäldenären ansöker om anstånd hos beskattningsmyndigheten och att anståndsfrågan prövas. Sådana ansökningar aktualiseras ofta först genom kronofogdemyndighetens indrivningsåtgärder. Ett uppskov bör ses som ett undantag från huvudregeln att betalning skall ske på utsatt tid. Undantaget framstår emellertid som mindre genomgripande om gäldenären betalar av skulden enligt en överenskommen avbetalningsplan. Ordningen med en avbetalningsplan i samband med uppskov är vanligt förekommande i dagsläget och bör vara ett naturligt inslag även i framtiden. Genom den dröjsmålsavgift som nyligen införts vid försenade betalningar av skatter m.m. kan staten numera också få fullgod kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå. Med synsättet att uppskov är ett undantag från huvudregeln om omedelbar betalning följer också att gäldenären inte har någon obetingad rätt till uppskov. Det är exempelvis självklart att uppskov inte bör beviljas i samband med ansökan om anstånd, om denna enbart har till syfte att fördröja kronofogdemyndighetens verkställighetsåtgärder. Ibland förekommer det att en skattskyldig begär uppskov med betalning av en fordran som inte har lämnats för indrivning. Begäran görs då vanligen hos skattemyndigheten och skälet till att fordringen ligger kvar hos myndigheten är oftast att tidpunkten för ordinarie överlämnande för indrivning ännu inte inträffat. I en sådan situation bör skattemyndigheten omgående överlämna fordringen till kronofogdemyndigheten, som har att pröva uppskovsfrågan, såvida inte den skattskyldiges begäran egentligen gäller anstånd och det även finns förutsättningar för ett sådant. För prövningen av en fråga om uppskov bör kronofogdemyndigheten ha en samlad bild av gäldenärens ekonomiska situation. En förutsättning för uppskov bör därför vara att kronofogdemyndigheten har gjort en gäldenärsutredning. Den närmare omfattningen av utredningen får bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningsinsatserna bör således ställas i förhållande till sådana faktorer som skuldens storlek och den tid uppskovet skall avse. Som jag påpekat tidigare sammanfaller uppskovsinstitutet delvis med det skatterättsliga anståndet. Det gäller särskilt vid nedsatt betalningsförmåga (sociala skäl). För att anstånd skall komma i fråga på grund av sociala skäl krävs dock att ansökan görs senast den dag skatten skall betalas. SIU anför att de båda instituten helst borde vara helt åtskilda i fråga om förutsättningar och villkor m.m. Samtidigt konstaterar SIU att man just när det gäller nedsatt betalningsförmåga måste ha tillgång till uppskovsmöjligheten samtidigt som anståndsmöjligheten knappast heller kan tas bort. För min del ser jag det inte som någon nackdel att instituten delvis sammanfaller. De är framför allt tillämpbara vid olika tidpunkter och fyller delvis olika syften. För gäldenärerna är det en fördel om den nuvarande konstruktionen behålls. Som framgått inledningsvis i avsnittet används begreppet anstånd på olika sätt i näraliggande sammanhang. I en strävan att delvis råda bot på detta föreslår jag att borgenären i enskilt mål fortsättningsvis skall kunna lämna uppskov, inte anstånd, med utmätning. Något annat än en terminologisk förändring är det i denna del inte fråga om.

Uppskovets längd

Av stor betydelse är frågan om hur länge uppskov skall beviljas och om uppskovstiden på något sätt bör lagregleras. Bestämmelser om tidsramar finns exempelvis när det gäller anstånd (bl.a. 48 § 1 mom. UBL). SIU har avvisat tanken på tidsramar och även i övrigt avstått från att lämna förslag till en reglering av uppskovstiden. Som skäl för sin inställning har SIU anfört att uppskov kommer i fråga under mycket skiftande förhållanden och att det är mindre lämpligt att i författning skilja på de olika fallen och låta dem följa särskilda regler. Enligt SIU skulle därför en reglering behöva bli så allmänt hållen att den skulle komma att sakna praktisk betydelse. Jag håller delvis med SIU. Jag är också övertygad om att kronofogdemyndigheten kan hantera uppskovsinstitutet på ett bra sätt utan någon detaljreglering av uppskovens längd. Jag vill emellertid peka på att det finns vissa skäl som talar för någon form av lagreglerade uppskovstider. Syftet med en reglering av uppskovsinstitutet är ju att lägga grunden för en stram och enhetlig rättstillämpning. Det ligger då också nära till hands att det införs vissa bestämmelser om den i sammanhanget centrala frågan om uppskovens längd. I annat fall blir den frågan enbart en angelägenhet för de tillämpande myndigheterna. Självklart skall ett uppskov inte löpa under längre tid än vad som är absolut nödvändigt. Utgångspunkten är att betalning skall ske omgående och att uppskov är ett undantag från den huvudregeln. Även för att markera denna inriktning kan det vara värdefullt med någon sorts föreskrifter om hur länge uppskov får beviljas. Det kan också vara av betydelse för kronofogdemyndigheten att vid kontakter med gäldenärerna i frågor som rör uppskovstider ha stöd i föreskrifter som lagstiftaren ställt upp. Sammantaget anser jag således att även uppskovstiderna bör bli föremål för lagreglering. Några detaljbestämmelser skall det dock inte vara fråga om utan lämpligen sker regleringen genom att vissa utgångspunkter anges. Som jag nyss var inne på är utgångspunkten att ett uppskov inte skall avse längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala. Ett uppskov bör i så stor utsträckning som möjligt vara förenat med att gäldenären gör avbetalningar på skulden. Om avbetalning emellertid inte sker bör uppskovstiden inte få överstiga ett år, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. När gäldenären gör sitt bästa för att genom avbetalningar reducera skulden skall uppskov kunna beviljas för längre tid. Särskilt om skulden är stor i förhållande till gäldenärens betalningsförmåga är det ofta nödvändigt att kunna medge uppskov för betydligt längre tid än ett år. Ett beslut om uppskov innebär att kronofogdemyndigheten inte avser att vidta åtgärder för att driva in fordringen förrän en viss senare dag. Att uppskov har beviljats bör emellertid inte hindra kronofogdemyndigheten från att vidta indrivningsåtgärder om det finns skäl till det. Det är exempelvis naturligt att kronofogdemyndigheten kan frångå ett beviljat uppskovsbeslut om gäldenären inte följer överenskommen avbetalningsplan, om han samlar på sig nya skulder eller om hans betalningsförmåga förbättras avsevärt. Som JO framhållit vid flera tillfällen bör dock inte kronofogdemyndigheten utan särskild anledning frångå ett uppskov (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 354). Förutsättningarna för att kronofogdemyndigheten skall kunna frångå ett beviljat uppskov bör därför framgå av lagtexten. Frågor om uppskov och säkerhet har ett nära samband eftersom säkerhet endast kan tas emot i samband med att uppskov beviljas. Lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. bör därför upphävas och bestämmelserna i denna i stället tas in i den föreslagna indrivningslagen.

Ränta vid uppskov

I olika sammanhang har det diskuterats om kronofogdemyndigheten har rätt att betinga det allmänna ränta i samband med att uppskov beviljas. Som jag nyss antydde har den frågan nyligen lösts genom att ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. införts (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:624 m.fl.). Dröjsmålsavgift beräknas till dess slutlig betalning sker eller preskription inträder (prop. 1991/92:93 s. 107). Avgiften tas ut även för tid då uppskov beviljats. Därmed blir det inte aktuellt att också ta ut en särskild uppskovsränta. 9 Ackord och annan eftergift

Utredningens förslag: SIU föreslår att villkoren för ackord ändras något genom att bedömningen vid antagande av ackordsförslag skall ske med utgångspunkt från vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt förfarande, och inte som nu om det kan antas vara till fördel för det allmänna. SIU förordar också att ackordsfrågorna även fortsättningsvis skall handläggas av skattemyndigheten. Vidare föreslår SIU att det införs en möjlighet till eftergift av skatte- och avgiftsfordringar vid sidan om ackordsinstitutet. Enligt SIU bör skatter och avgifter kunna efterges av sociala skäl, i första hand som ett led i en ekonomisk rehabilitering av gäldenären. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Endast RSV, Sveriges ackordcentral och ett par kronofogdemyndigheter har närmare kommenterat förslaget rörande ändring av förutsättningarna för antagande av ackordsförslag. RSV avstyrker förslaget eftersom det enligt verkets mening i icke oväsentlig grad skulle förändra den hittillsvarande tillämpningen och bl.a. leda till alltför kortsiktiga bedömningar. Även Sveriges ackordcentral är kritisk till de överväganden som ligger bakom SIU:s förslag i denna del. Uppfattningarna är delade i frågan om ackordsärenden skall prövas av skatte- eller kronofogdemyndigheten. Av myndigheter utanför skatteförvaltningen och exekutionsväsendet förordar Generaltullstyrelsen skattemyndigheten som ansvarig för ackordsfrågor. Även TCO anser att ackord är en uppgift för skattemyndigheten. Sveriges ackordcentral anser att RSV bör vara ackordsmyndighet eftersom ackordsärendena är så få. Inte heller när det gäller det föreslagna eftergiftsinstitutet är remissvaren entydiga. RSV ställer sig av flera skäl avvisande till förslaget och förordar ytterligare utredning. Verket anser bl.a. att behovet av skuldsanering kan tillgodoses inom ramen för ackordsinstitutet. Kammarkollegiet betonar att eftergift måste tillämpas med återhållsamhet. Flertalet kronofogdemyndigheter som yttrat sig tillstyrker förslaget om eftergift. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt anför dock att det föreligger behov av att i ett vidare sammanhang utreda frågor om sanering av en gäldenärs skulder, särskilt beträffande enskilda fordringar. Även kronofogdemyndigheten i Kristianstads distrikt är kritisk och anser att förslaget om eftergift inte är motiverat. Skälen för mitt förslag:

Ackord

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord som nära ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord. Enligt 62 § UBL får ackordsförslag som rör skatt antas om det kan antas vara till fördel för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställs i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner detta. I allmänhet kan betalningsskyldighet för skatt eller avgift inte efterges i annan form än genom ackord. Beträffande mervärdesskatt, punktskatter och några andra skatter kan dock regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning eller befrielse om det föreligger synnerliga skäl. Även arbetsgivaravgifter kan efterges i vissa fall. Eftergift av fordringar som omfattas av avskrivningskungörelsen får i undantagsfall beslutas av den s.k. bevakningsmyndigheten inom viss beloppsgräns (50 000 kr). Skattemyndigheten är ackordsmyndighet för alla beloppsmässigt betydande medelsslag på skatteområdet utom tull, där motsvarande funktion utövas av Generaltullstyrelsen. Kronofogdemyndigheten torde regelmässigt anmodas att yttra sig över ett ackordsförslag som rör skatt eller avgift. Antalet formella ackordsärenden hos skattemyndigheten är litet. Årligen inkommer det erbjudanden om ackord i 200*300 ärenden. I ungefär hälften av fallen kommer ackord till stånd. Samtidigt får dock både skatte- och kronofogdemyndigheten ganska ofta underhands- förfrågningar om ackord. När det gäller förutsättningarna för antagande av ackordsförslag har SIU biträtt ett förslag från Företagsobeståndskommittén, framlagt i betänkandet (SOU 1979:91) Företags obestånd * Samordning av statliga åtgärder. Förslaget innebär att en jämförelse skall göras med utfallet vid ett exekutivt förfarande. Samtidigt har SIU konstaterat att bedömningen inte får grundas enbart på en sådan jämförelse. SIU har vidare anfört att utredningen i huvudsak inte åsyftar någon ändrad tillämpning genom omformuleringen av villkoren för ackord utan ackordsförslag som rör skatteområdet bör antas under i princip samma förutsättningar som nu gäller. De remissinstanser som yttrat sig har av olika skäl haft invändningar mot den föreslagna förändringen av villkoren för ackord. Enligt min mening finns det inte skäl att nu ändra förutsättningarna för antagande av ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet.

Eftergift

I indrivningsarbetet förekommer det att kronofogdemyndigheten träffar till innebörden eftergiftsliknande uppgörelser med gäldenären om att en del av skatte- och avgiftsskulden skall betalas, medan resten föreslås till avskrivning, s.k. bonnackord. Avsikten är därvid att staten skall definitivt avstå från att driva in resterande fordran. Formellt kvarstår dock betal- ningsansvaret. Verksamheten med bonnackord har inte något lagstöd. Enligt SIU beror verksamheten på att kronofogdemyndigheten har behov av en möjlighet att avstå från skatte- och avgiftsfordringar i andra typer av fall än de för vilka ackordsinstitutet i första hand är avsett. Det är också detta som är bakgrunden till den diskussion om ekonomisk rehabilitering som under senare år har förts inom exekutionsväsendet. Ekonomisk rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att "göra kroniska gäldenärer till normala skattebetalare". SIU har anfört att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller enligt SIU främst fall där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär. Här är det i regel fråga om fysiska personer, ofta sådana som tidigare har drivit näringsverksamhet och därefter tagit eller avser att ta anställning, utan möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fall bedömer SIU att det behövs en efter- giftsmöjlighet som ett incitament för gäldenären att t.ex. ta anställning, börja amortera en del av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska trycket av en hopplös skuldsituation. Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår SIU att det införs en möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande ett begränsat antal fordringsslag i avskrivningskungörelsen. Dessa kan enligt SIU:s mening användas som mönster. Eftergift skall enligt SIU kunna medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas återhållsamt av myndigheterna. I oktober 1990 avlämnade Insolvensutredningen betänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag som också är av intresse i det här sammanhanget. Betänkandet innehåller förslag till en skuldsaneringslag som skall göra det möjligt för vissa överskuldsatta personer att under vissa, restriktivt utformade förutsättningar genom beslut av tingsrätt få till stånd en lättnad i sin skuldbörda. Förslaget innebär att gäldenären helt eller delvis kan befrias från ansvar för betalning av de skulder som enligt rättens beslut omfattas av skuldsanering. Både privaträttsliga fordringar och statens fordringar på skatter och avgifter kan falla bort eller sättas ned genom skuldsanering. Det är för dagen inte aktuellt att införa en skuldsaneringslag i enlighet med Insolvensutredningens förslag. Resultatet av olika frivilliga lösningar på området bl.a. en tvåårig försöksverksamhet i Konsumentverkets regi avvaktas (jfr prop. 1992/93:100 Bil. 3 s. 33). Skäl kan anföras för ett eftergiftsinstitut. Samtidigt får naturligtvis inte den allmänna betalningsmoralen försvagas. Det är också angeläget att prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör sker under former som garanterar en rättvis och enhetlig tillämpning, inte minst gäldenärer emellan. De behov av vidare ramar för skuldsanering som SIU pekar på bör enligt min mening kunna tillgodoses genom ackordsinstitutet. Vad som sagts nu gäller också i fråga om den pågående försöksverksamheten med frivillig skuldsanering som sker i Konsumentverkets regi. Den fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag bör avvaktas innan ställning tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Jag är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i frågan. Jag förutsätter att de problem med en oenhetlig tillämpning av ackordsfrågorna skatte- myndigheterna emellan som utredningen pekat på kan lösas inom ramen för RSV:s övergripande ansvar för att skattemyndigheterna tillämpar gällande regler enhetligt och likformigt.

Ackordsmyndighet

När det sedan gäller frågan om vilken myndighet som skall besluta om ackord har SIU ingående diskuterat om uppgiften skall ligga hos skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten. Utredningens genomgång av frågan visar att det finns skäl för båda alternativen. Ett beslut om ackord gäller betalning av redan fastställd skatt eller avgift och grundas i första hand på en bedömning av den skatt- eller avgiftsskyldiges betalningsförmåga. Bedömningar av det slaget är ett genomgående inslag i kronofogdemyndighetens indrivningsverksamhet, något som självfallet talar för kronofogdemyndigheten som beslutsmyndighet. Samtidigt gäller att det, utöver skattefordringar som lämnats för indrivning, inte sällan finns såväl fastställda fordringar som inte lämnats för indrivning som latenta sådana, vilka måste vägas in i bedömningen. Vidare ligger det i sakens natur att ackordsfrågan bör prövas av samma myndighet i fråga om alla fordringar mot en viss gäldenär, oberoende av om de överlämnats för indrivning eller inte. Oavsett vilken myndighet som beslutar måste därför myndigheterna ha kontakt med varandra när en fråga om ackord uppkommer. Nyligen avlämnade Insolvensutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion med förslag till ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris. Där förordar utredningen bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord på skatte- och avgiftsområdet flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Förslaget remiss- behandlas för närvarande. Jag anser mot den bakgrunden att det inte finns anledning att nu föreslå någon ändring vad gäller ackordsmyndighet i fråga om skatter och avgifter. Trots att jag alltså inte är beredd att nu ta ställning till vad som bör gälla i fråga om ackordsmyndighet i ett längre perspektiv anser jag att nuvarande bestämmelser i 62 § UBL och förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter bör upphävas och att ackordsfrågorna i stället bör regleras i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. Skälet till detta är främst önskemålet att helt kunna utmönstra de bestämmelser om indrivning m.m. som i dag finns i UBL. 10 Statens företrädare vid konkurs

Utredningens förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig tillstyrker utredningens förslag. Skälen för mitt förslag: Enligt huvudbestämmelserna om användning av konkurs i skatteindrivningen skall konkursansökan göras av kronofogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten (62 § UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt kronofogdemyndigheten att själv avgöra om konkursansökan skall göras. Generella bemyndiganden av detta slag är regel. Frågan om konkurs aktualiseras oftast först sedan fordringen har lämnats för indrivning och kronofogdemyndigheten har inlett sitt indrivningsarbete. Alternativet till konkurs är i första hand andra åtgärder som det ankommer på kronofogdemyndigheten att besluta om. Vanligtvis står va- let mellan konkursansökan och medgivande av en avbetalningsplan, eventuellt i förening med att säkerhet ställs. Även möjligheterna till utmätning övervägs i sammanhanget. Sambandet mellan konkursansökan och andra åtgärder i syfte att förmå gäldenären att betala är alltså en viktig förklaring till att det i praktiken är kronofogdemyndigheten som beslutar om konkursansökan. Det är självfallet också av betydelse att det underlag som behövs för att överväga en konkursansökan, exempelvis uppgift om förfallna skulder och om gäldenärens betalningsförmåga, i regel finns hos kronofogdemyndigheten. I vart fall måste kronofogdemyndigheten för det mesta anses ha ett bättre underlag i detta avseende än skattemyndigheten. Kronofogdemyndigheten bör med hänsyn till sina övriga uppgifter i samband med konkurser även ha lättare än skattemyndigheten att bedöma vad ett konkursförfarande kan komma att ge för resultat för det allmänna. Att kronofogdemyndigheten ges ensam behörighet att besluta om konkursansökan behöver inte innebära att skattemyndigheten blir utan möjlighet att påverka kronofogdemyndighetens ställningstagande i fråga om konkurs. Som SIU påpekat är det angeläget att skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten samarbetar också i dessa frågor. Skattemyndigheten kommer exempelvis att kunna påverka kronofogdemyndighetens ställningstagande genom att lämna information om gäldenärens förhållanden, bl.a. om förfallna skatter som ännu inte har överlämnats för indrivning till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten får med mitt förslag en utökad skyldighet att bevaka statliga fordringar. Det innebär att det bör ankomma på kronofogdemyndigheten att även ansöka om konkurs i fråga om vissa medelsslag som ligger utanför skattemyndighetens ansvarsområde, exempelvis tullar och vissa avgifter. Kronofogdemyndighetens val mellan olika åtgärder för indrivning av förfallna skatter och avgifter bör i princip styras av vad som bedöms vara mest fördelaktigt för det allmänna i det enskilda fallet. Kronofogdemyndigheten bör således ansöka om konkurs när sådan ansökan framstår som den lämpligaste indrivningsåtgärden. SIU har uttalat att det är viktigt att det dras upp mer enhetliga riktlinjer i frågan om när det allmänna skall tillgripa konkursinstitutet. För mig finns det inte anledning att ifrågasätta den bedömningen. Samtidigt är det ytterst konkurslagens (1987:672) regler som anger förutsättningarna för konkurs. Nuvarande bestämmelser om konkursansökan i UBL innehåller inte heller några villkor för en ansökan om konkurs. Mot den bakgrunden bedömer jag att de riktlinjer som kronofogdemyndigheten kan behöva vid användningen av konkursinstitutet bör ges av RSV som allmänna råd. Den i det här sammanhanget näraliggande frågan om vilken myndighet som skall ta tillvara statens borgenärsintressen sedan en konkurs inträffat regleras i olika förordningar. Den regleringen innebär att det i första hand är kronofogdemyndigheten som i en konkurs skall utöva borgenärsfunktionerna för statens räkning. Bestämmelser av innebörd att det är kronofogdemyndigheten som företräder staten i fråga om skatte- och avgiftsfordringar finns också i konkurslagen. Vissa uppgifter, såsom att för statens räkning föra processer i anslutning till konkursförfarandet, ligger dock hos skatteförvaltningen även om de i praktiken oftast sköts av en kronofogde. I likhet med SIU anser jag att det främjar en effektiv indrivning om kronofogdemyndigheten självständigt får svara för så gott som samtliga statens borgenärsfunktioner under en konkurs. Jag föreslår därför en reglering med den innebörden. Ett institut som har många beröringspunkter med konkurs och som har fått ökad betydelse i indrivningsarbetet på senare tid är likvidation enligt associationsrättsliga bestämmelser. Fråga om tvångslikvidation kan i vissa fall tas upp av rätten på ansökan av en borgenär. Även i dessa fall anser jag att det allmänna vid indrivning enligt indrivningslagen bör företrädas av kronofogdemyndigheten.

11 Avbrytande av indrivningen

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. SIU förordar dock att reglerna om avbrytande av indrivning ges i förordning. Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i denna del har tillstyrkt eller lämnat utredningsförslaget utan erinran. Statens lantmäteriverk och Domstolsverket har anfört att det bör övervägas om inte en möjlighet bör öppnas för en myndighet att underlåta att begära indrivning när det gäller småbelopp. Hovrätten för Övre Norrland är tveksam till om det är riktigt att frågan om avbrytande av indrivning regleras endast i förordning. Någon remissinstans har också påpekat att uttrycket avskrivning är vilseledande eftersom det ger intryck av att betalningsskyldigheten upphör, vilket inte är fallet. Skälen för mitt förslag: Fordran på skatt och liknande medel kan avskrivas under vissa förutsättningar. Avskrivning innebär att de aktiva indrivningsåtgärderna avbryts men medför inte någon förändring av betalningsskyldigheten. Om det finns skäl till det, exempelvis om det framkommer att gäldenären kommer att få överskjutande skatt, återupptas den aktiva indrivningen. Avskrivning tillgrips när man av en eller annan anledning bedömer att en fordran inte går att driva in eller att indrivningen skulle kosta mer än den inbringar. Exempelvis kan avskrivning ske om den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen inte kan tas ut genom införsel. Avskrivning kan också ske om fordringsbeloppet inte överstiger 300 kr och vissa indrivningsåtgärder vidtagits. Huvudbestämmelserna om avskrivning finns i 66 § UBL. Där anges också att det är skattemyndigheten som beslutar om avskrivning. I praktiken går det till så att kronofogdemyndigheten registrerar avskrivningen i utsökningsregistret och skattemyndigheten godkänner åtgärden i efterhand. I fråga om vissa fordringsslag, exempelvis punktskatter och prisregleringsavgifter, är dock kronofogdemyndigheten även behörig att besluta om avskrivning. Utgångspunkten är självfallet att alla skatte- och avgiftsbelopp skall betalas. Samtidigt måste staten som borgenär och ansvarig för exekutionsväsendet ha vissa möjligheter att göra undantag från denna regel. Exempelvis bör indrivningen av statliga fordringar kunna avpassas så att kostnaderna för indrivningen står i rimligt förhållande till fordringsbeloppets storlek och det resultat som kan uppnås genom indrivningen. Kronofogdemyndighetens resurser får inte i alltför stor omfattning ägnas åt mycket små fordringar eller fordringar som redan på förhand kan bedömas som förlorade, utan bör koncentreras till bl.a. större fordringar. Som jag anfört är också föreskrifterna om avskrivning ett uttryck för detta synsätt. Med den ökade användningen av ADB inom exekutionsväsendet har möjligheten att överblicka och bevaka stora målmängder radikalt förbättrats. ADB-systemet har bl.a. underlättat hanteringen av avskrivna fordringar. Därigenom har de handläggningsmässiga skillnaderna mellan aktuella och avskrivna fordringar utjämnats i flera avseenden. Utvecklingen har gått mot en mer aktiv bevakning även av avskrivna fordringar. Det är mot den bakgrunden som SIU föreslår att avskrivningsinstitutet avskaffas. Samtidigt betonar utredningen att det inte får innebära att alla fordringar betraktas som lika aktuella. Även fortsättningsvis fordras således rutiner som innebär att indrivningsförfarandet under vissa förhållanden får avbrytas och ersättas med en mer passiv indrivning. Rutinerna för detta måste emellertid enligt SIU utformas så att det formella utrymmet för en differentierad handläggning blir större än i dag. SIU förordar att kronofogdemyndigheten får flera på förhand fastställda bevakningsrutiner att välja mellan. Vilken rutin som skall väljas kan exempelvis bero på fordringens storlek och myndighetens bedömning av den framtida betalningsförmågan hos gäldenären. Mot den nu angivna bakgrunden instämmer jag i SIU:s förslag att avskrivningsinstitutet avskaffas och att kronofogdemyndigheten i stället får avbryta indrivningen tills vidare om det är utrett att ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt. Indrivningen bör också kunna avbrytas om den skulle vålla mer arbete eller större kostnader än vad som är skäligt och indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Med en sådan ordning kan övergången från aktiv till passiv indrivning göras utifrån indrivningsmässiga överväganden. Kronofogdemyndigheten får således inom de givna ramarna möjlighet att styra fördelningen av de givna resurserna mellan olika allmänna mål. Det måste understrykas att avbrytandet av indrivningen inte påverkar betalningsskyldigheten utan endast innebär att indrivningsaktiviteterna avtar. Därav följer att indrivningen kan återupptas med full styrka exempelvis om det framkommer att gäldenären har utmätningsbar egendom som tidigare var okänd för kronofogdemyndigheten. Det är angeläget att övergången från aktiv till passiv indrivning kan bli mer differentierad och att kronofogdemyndigheten ges möjlighet att välja mellan flera bevakningsrutiner efter den aktiva indrivningen. Reglerna om avbrytande av indrivning hör nära samman med övriga frågor som regleras i mitt förslag till en särskild indrivningslag. Redan av det skälet bör förutsättningarna för avbrytande av indrivning regleras i den föreslagna lagen. Närmare föreskrifter för tillämpningen bör dock meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bl.a. gäller detta de olika bevakningsrutiner som bör tillämpas hos kronofogdemyndigheten när indrivningen har avbrutits. Föreskrifter om avskrivning kommer att finnas kvar i avskrivningskungörelsen. Jag avser att senare lägga fram förslag till de ändringar i kungörelsen som föranleds av vad jag nu har föreslagit. Därmed kommer kungörelsen inte att omfatta de statliga fordringar som drivs in i allmänt mål utan enbart gälla andra fordringar.

12 Avkortning

Utredningens förslag: SIU har inte någon motsvarighet till mitt förslag. När det gäller avkortning föreslår SIU endast den förändringen att kronofogdemyndigheten, inte som nu skattemyndigheten, skall besluta om avkortning i fråga om belopp som har lämnats för indrivning. Remissinstanserna: Mitt förslag har inte remissbehandlats. Skälen för mitt förslag: I UBL och några andra lagar finns för närvarande föreskrifter om avkortning. Med avkortning avses att ett skatte-eller avgiftsbelopp avförs ur räkenskaperna därför att det inte längre föreligger någon fordran på beloppet. En vanlig anledning till avkortning är att den bakomliggande taxeringen eller debiteringen ändras. Avkortning kan endast komma ifråga när skatten eller avgiften är debiterad men obetald. Om beloppet är betalt skall det återbetalas till gäldenären i stället för att avkortas. Om gäldenärens betalningsskyldighet bortfallit eller nedsatts underrättas kronofogdemyndigheten skyndsamt. Sedan kronofogdemyndigheten fått sådan underrättelse registrerar myndigheten beloppet som avkortat. När det gäller majoriteten av skatter underställs sedan registreringen skatte- myndighetens prövning eftersom det är skattemyndigheten som formellt beslutar om avkortning i fråga om de flesta medelsslagen. För exempelvis punktskatter och prisregleringsavgifter har dock kronofogdemyndigheten även formellt rätt att besluta om avkortning. Avkortning är i första hand en ren bokföringsåtgärd som hos kronofogdemyndigheten bekräftar att betalningsskyldighet inte längre föreligger. Kronofogdemyndighetens åtgärd initieras genom en underrättelse från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Förfarandet liknar därmed mycket det som äger rum vid återkallelse i enskilt utsökningsmål. Bestämmelser om sådana bokföringsrutiner hos kronofogdemyndigheten som avkortningen innebär bör inte belasta lagstiftningen. Om frågan behöver styras genom särskilda föreskrifter bör det ske på en lägre nivå.

13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt

Skälen för mitt förslag: Vid återbetalning av skatter och avgifter kan avräkning äga rum med stöd av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, avräkningslagen, i fråga om motfordringar som har överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. I dessa fall är det kronofogdemyndigheten som beslutar om avräkningen. Härutöver kan avräkning i viss utsträckning äga rum hos skattemyndigheten i fråga om motfordringar som inte har överlämnats för indrivning. Sålunda får t.ex. vid återbetalning av arbetsgivaravgifter avräkning äga rum mot andra arbetsgivaravgifter samt skatt enligt UBL och mervärdesskatt. Tidigare hade möjligheten till avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt motsvarande omfattning. I samband med avräkningslagens tillkomst inskränktes avräkningsmöjligheten i dessa fall till att endast gälla annan mervärdesskatt. Skälen för detta var av administrativ natur. Det fanns vid den tiden inte någon praktisk möjlighet att bevaka fordringar avseende skatt enligt UBL eller arbetsgivaravgifter mot eventuella återbetalningar av mervärdesskatt. I den nya organisation för skatteförvaltningen i länen som gäller sedan den 1 januari 1991 är möjligheterna att bevaka olika slags skattefordringar och återbetalningar mot varandra goda. Jag anser därför att möjligheten för skattemyndigheten att vid återbetalning av mervärdesskatt göra avräkning mot skatt enligt UBL och mot arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift bör återinföras. Detsamma gäller skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. De nya reglerna kan dock av administrativa skäl tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.

14 Ekonomiska konsekvenser

Vad gäller förslagen i betänkandet Indrivning av skatt m.m. gjorde SIU bedömningen att RSV behövde en viss förstärkning för uppgiften att granska kronofogdemyndigheternas redovisning. Det tillkommande resursbehovet beräknades motsvara två tjänster (årsarbetskrafter). Övriga förslag i betänkandet bedömdes inte medföra ökade kostnader inom någon del av statsförvaltningen. För kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna innebar förslagen vissa förenklingar. Dessa var dock inte av sådan omfattning att personalbesparingar kunde göras. Förslagen i betänkandet Indrivningslag m.m. innebar vissa nya eller utvidgade arbetsuppgifter för kronofogdemyndigheterna. Samtidigt var en del av förslagen arbetsbesparande för dessa myndigheter. Enligt SIU var det emellertid ofrånkomligt att en indrivningsverksamhet i enlighet med förslagen och de intentioner som låg bakom dessa krävde något större resurser totalt sett än nuvarande verksamhet. Förslagen borde emellertid enligt SIU inte ses isolerade från den då förestående omorganisationen av exekutionsväsendet. Det var uppenbart att en organisation med en kronofogdemyndighet i varje län gav möjlighet till en avsevärt större specialisering än dittills i fråga om den operativa verksamheten. Härigenom kunde specialistkompetens utvecklas och den kompetens som redan fanns tas till vara bättre. Utredningen utgick från att fördelarna i dessa hänseenden med den nya organisationen var så stora att förslagen i de flesta län kunde genomföras utan att kronofogdemyndigheten tillfördes nya tjänster. Undantag torde dock enligt SIU få göras för storstadslänen och några få andra, mycket arbetstyngda län. SIU utgick från att man i arbetet med omorganisationen tog itu med den ojämna fördelningen av resurserna totalt inom exekutionsväsendet. Till detta kom enligt SIU att det torde krävas en tillfällig resursförstärkning hos RSV för att genomföra den föreslagna översynen av formerna för informationsutbytet mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. För egen del gör jag följande bedömning. Förslaget att flytta över granskningen av kronofogdemyndigheternas redovisning till RSV genomfördes vid omorganisationen av exekutionsväsendet den 1 juli 1988. RSV fick i det sammanhanget visst resurstillskott för bl.a. denna arbetsuppgift. De förslag jag har fört fram i det föregående innebär, i likhet med SIU:s förslag i betänkandet Indrivningslag m.m., en viss utvidgning av kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter vad gäller bevakningen av statens rätt i konkurs. Förslagen innebär också att kraven på krono- fogdemyndigheternas informationsinsamling vid indrivningen preciseras och skärps. Samtidigt innebär förslagen vissa förenklingar för kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheterna. Jag tänker då främst på att de tungrodda rutinerna i samband med avskrivning och avkortning faller bort. Mot den bakgrunden anser jag att genomförandet av förslagen skall ske inom ramen för kronofogdemyndigheternas nuvarande resurser. Tillfälligt uppkommer dock vissa merkostnader för anpassning av ADB-stödet till nya rutiner samt omarbetning av blanketter och instruktioner. Dessa kostnader kan uppskattas till ca 800 000 kronor. Regeringen bör enligt min mening kunna medge en merutgift på ramanslaget Kronofogdemyndigheterna under budgetåret 1993/94 för att täcka dessa kostnader.

15 Förutsättningar för förenklad deklaration

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt. Skälen för mitt förslag: Från och med 1994 års taxering gäller att avdrag för resor till och från arbetsplatsen endast får göras för den del av kostnaderna som överstiger 4 000 kr (33 § 2 mom. kommunalskattelagen [1928:370]). Vidare gäller som en av förutsättningarna för att få lämna förenklad självdeklaration, att vad som vid 1994 års taxering skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag endast avser inkomst av tjänst och avdrag inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten (2 kap. 10 § lagen [1990:325] om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK). Kostnaden för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel under år 1992 tangerade eller översteg i vissa fall gränsen för schablonavdraget, 4 000 kr. Med den höjning av kostnaderna som skett under 1993 kommer antalet skattskyldiga som vid 1994 års taxering kan lämna förenklad självdeklaration att minska väsentligt om nuvarande bestämmelser inte ändras. Det är önskvärt att så många som möjligt av de skattskyldiga bereds möjligheten att använda sig av det förenklade deklarationsförfarandet. En minskning av antalet förenklade deklarationer innebär dessutom att skatteförvaltningen måste lägga ned ökade resurser på deklarations- granskning. För att motverka denna utveckling anser jag det nödvändigt att förenklad deklaration skall kunna lämnas även av skattskyldiga som haft högre kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel. Jag föreslår därför att en bestämmelse härom införs i LSK.

16 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats förslag till 1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m., 2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m., 3. lag om ändring i utsökningsbalken, 4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst, 7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), 10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar, 15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673), 16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 22. lag om ändring i tullagen (1987:1065), 23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Förslagen 3 och 12 har upprättats i samråd med chefen för Justitiedepartementet. Förslagen 10 och 25 har upprättats i samråd med chefen för Kommunikationsdepartementet. Förslagen 15, 18, 21 och 24 har upprättats i samråd med resp. chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, statsråden Könberg och Thurdin samt chefen för Kulturdepartementet. Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslagen under 13 och 20 inte haft någon erinran mot de föreslagna ändringarna. Lagrådet har granskat lagförslagen 1*28. Förslaget 29 är enligt min mening av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

17 Författningskommentarer

17.1 Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.

Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m., indrivningslagen, är avsedd att komplettera UB:s bestämmelser om verkställighet vid handläggningen av allmänna utsökningsmål. Utgångspunkten har varit att bestämmelserna om exekutiva åtgärder liksom hittills bör ha sin plats i UB. Dessa bestämmelser är med vissa undantag gemensamma för allmänna och enskilda mål. Bestämmelserna om borgenärsfunktionen vid indrivning rör endast de allmänna målen och bör återfinnas i indriv- ningslagen. Indrivningslagen innehåller sålunda bestämmelser om bl.a. - gäldenärsutredning, - uppskov och säkerhet, - konkursansökan och åtgärder i konkurs, - avbrytande av indrivning. Bestämmelser om ackord föreslås införda i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

17.2 Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.

17.3 Utsökningsbalken

1 kap.

2 kap.

4 kap.

15 kap.

16 kap.

1 och 10 §§

49 § 1 mom.

49 § 2 mom.

17.5 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

17.6 Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

17.7 Lagen om sjömansskatt

17.8 Lagen om mervärdeskatt

17.9 Kupongskattelagen

17.11 Lagen om saluvagnsskatt

17.12 Bötesverkställighetslagen

Böter och därmed enligt lagen jämställda medel handläggs hos kronofogdemyndigheten enligt bestämmelserna för allmänna mål (1 kap. 6 § UB) och omfattas därigenom av förslaget till indrivningslag. De materiella bestämmelserna om indrivning i bötesverkställighetslagen har därför upphävts.

17.13 Skatteregisterlagen

17.14 Lagen om preskription av skattefordringar

17.15 Arbetstidslagen

17.16 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

5 kap.

17.17 Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

17.18 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

17.19 Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

17.20 Utsökningsregisterlagen

17.21 Plan- och bygglagen

10 kap.

17.22 Tullagen

17.23 Fordonsskattelagen

17.24 Utlänningslagen

10 kap.

17.25 Lagen om tillstånd för anställning på fartyg

17.26 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

17.29 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

Övergångsbestämmelserna

Förutvarande 2 kap. 10 § reglerade förutsättningarna för fysisk person att lämna förenklad självdeklaration. Bl.a. får förenklad deklaration inte lämnas om, under intäkt av tjänst, avdrag yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten. Paragrafen har numera upphört att gälla, men skall fortfarande tillämpas vid 1994 års taxering. Genom ändringar i övergångsbestämmelserna har den skattskyldige givits möjlighet att lämna förenklad självdeklaration, även om avdrag yrkas för kostnader för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel. Avdrag för det belopp som överstiger avdragsbegränsningen 4 000 kr får yrkas genom tilläggsuppgift i deklarationen.

18 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om indrivning av statliga fordringar, 2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m., 3. lag om ändring i utsökningsbalken, 4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-mulerad inkomst, 7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), 10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar, 15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673), 16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 22. lag om ändring i tullagen (1987:1065), 23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

19 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom prositionen föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram. Sammanfattning av förslagen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

I detta betänkande behandlar utredningen det allmännas ställning som borgenär vid indrivning av skatter och avgifter m.m. hos kronofogdemyndigheten. Bakgrunden till översynen är den stora balansen av oredovisade, restförda skatter och avgifter. Borgenärsfrågorna är av väsentlig betydelse för indrivningens effektivitet och reformer på det här området bör kunna medverka till att balansen av obetalda fordringar minskas. Riksdagen har i december 1986 beslutat om en omorganisation av exekutionsväsendet fr.o.m. den 1 juli 1988. Beslutet innebär bl.a. att det skall finnas en kronofogdemyndighet i varje län. Härigenom kommer varje kronofogdemyndighet att få ett större arbetsunderlag än för närvarande och därmed ökad erfarenhet och kompetens för bl.a. kvalificerade borgenärsuppgifter. I propositionen om exekutionsväsendets organisation m.m. framhöll departementschefen också att den nya organisationen ger möjlighet att pröva nya lösningar beträffande borgenärsfunktionerna inom ramen för det arbete som Skatteindrivningsutredningen bedriver. Utredningen har försökt undanröja de ofullständigheter och oklarheter som för närvarande finns i fråga om vissa borgenärsuppgifter. Det har härvid gällt att ta ställning till vilka borgenärsuppgifter som kan handhas av kronofogdemyndigheten utan att det inkräktar på myndighetens ställning som opartisk exekutiv myndighet. Utredningen har vidare sett det som en viktig uppgift att samordna skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas aktiviteter till det allmännas bästa. Enligt utredningen bör principen vara att borgenärsuppgifter som har nära anknytning till verkställighet enligt utsökningsbalken skall handhas av kronofogdemyndigheten. Ett modernt indrivningssystem med höga krav på att resurserna utnyttjas effektivt förutsätter att det allmännas borgenärsintressen anförtros den myndighet som typiskt sett besitter störst kompetens och erfarenhet på området. Dessutom pågår inom statsförvaltningen en utveckling mot enklare och smidigare handläggningsformer där besluten fattas på nivåer som ligger så nära medborgarna som möjligt. Utredningsförslaget är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med det nu anförda. Med den reglering av borgenärsfunktionen som utredningen nu föreslår kommer rättssäkerheten att öka. Myndigheternas beslut blir lättare att förutse och kravet på att gäldenärerna skall behandlas lika kan uppfyllas bättre än för närvarande. Utredningen förelår visserligen en fördjupning av borgenärsfunktionen i form av ökad insamling av information om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Fördjupningen kommer emellertid inte att gå ut över de enskilda målen hos kronofogdemyndigheten. Tvärtom kan antas att dessa mål i viss omfattning kommer att dra fördel av fördjupningen och att de enskilda borgenärernas rätt alltså i stort blir bättre tillvaratagen än för närvarande. Till detta kommer att utredningen också föreslår vissa direkta förbättringar vid verkställigheten av de enskilda målen. Sådana förslag kan visserligen sägas ligga något utanför utredningsuppdraget men är å andra sidan nödvändiga eftersom kronofogdemyndigheten som exekutiv myndighet skall behandla allmänna och enskilda mål lika. Den beslutade omorganisationen av exekutionsväsendet innebär att kronofogdemyndigheterna också i framtiden skall vara fristående i förhållande till skatteförvaltningen. Detta gör det angeläget att förbättra samordningen av de olika verksamhetsgrenarna på skatte- och indrivningsområdena. Utredningen har redan tidigare * i betänkandet (Ds Fi 1984:4) Indrivning av skatt m.m. * lagt fram förslag som syftar till att indrivningen skall knytas ihop bättre än för närvarande med taxeringen, debiteringen och uppbörden hos skatte- och avgiftsmyndigheterna. I förevarande betänkande föreslår utredningen nya åtgärder för att på regional och lokal nivå åstadkomma en förbättrad samverkan mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I övervägandena rörande förhållandet mellan skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna tar utredningen också upp Riksskatteverkets (RSV:s) roll och ställning. I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en modern, ändamålsenlig indrivning bör bedrivas. Framställningen avser i första hand indrivning mot företag. I anslutning härtill överväger utredningen möjligheten att effektivisera handläggningen av de enskilda målen. Framställningen beträffande indrivningen mot företag tjänar som underlag för de överväganden som utredningen sedan gör i fråga om borgenärsfunktionerna uppskov, betalningsskyldighet för tredje man, konkurs samt ackord och annan eftergift. Författningstekniskt har huvudparten av utredningens förslag fått komma till uttryck i en ny författning, indrivningslagen, med bestämmelser om de borgenärsuppgifter som utöver dem som är reglerade i utsökningsbalken aktualiseras vid indrivning av allmänna mål. Indrivningslagen skall ses som ett komplement till utsökningsbalken. Förslaget till indrivningslag innebär bl.a. att bestämmelserna om indrivning i uppbördslagen (1953:272) bryts ut från den lagen och förs till indrivningslagen. Det förslag till indrivningsförordning som utredningen lanserade i sitt betänkande Ds Fi 1984:4 har i förevarande sammanhang byggts ut. Vid sidan av indrivningslagen och indrivningsförordningen har utredningens arbete föranlett förslag till ändringar i ett stort antal författningar. Utredningen vill här tillägga att det naturligtvis inte är nödvändigt att reglerna om behörig myndighet ges i lagform. Emellertid har den ordningen regelmässigt tillämpats i vart fall på exekutionsväsendets område. Utredningen kan exempelvis hänvisa till utsökningsbalken (2 kap. 30 § andra stycket), säkerhetslagen (1, 3 och 5 §§) lagen om preskription av skattefordringar m.m. (13 och 14 §§) och avräkningslagen (3 och 11 §§), alla författningar som tillkommit under det senaste decenniet. Det är också naturligt med en ordning som innebär att ifrågavarande regler meddelas i nära anslutning till de materiella reglerna. För den enskilde är det uppenbarligen till klar fördel att han lätt ser vilken myndighet som är att betrakta som hans motpart. Avvikelsen från den här principen i 2 kap. 3 § förordningen (1986:1346) med instruktion för skatteförvaltningen ser utredningen som en provisorisk lösning. Principen bör enligt utredningens uppfattning vara att borgenärsfunktioner som ofta utnyttjas och där kompentensen följaktligen genomgående bör kunna vara hög tilldelas en bestämd myndighet på regional nivå redan i författningen på området samt att övriga borgenärsfunktioner * som kräver specialistkompentens * samlas hos RSV.

Samverkan på regional och lokal nivå mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Samarbetet mellan kronofogdemyndigheten, å ena, och läns- skattemyndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter, å andra sidan, byggs ut. Formerna för samarbetet skall i fort- sättningen fortlöpande ses över av RSV. När ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt därefter skall länsskattemyndigheten och andra uppdragsgi- vande myndigheter underrätta kronofogdemyndigheten om de förfogar över information som bedöms vara av värde vid in- drivningen. Ansökan om indrivning får göras utan att ordinarie rest- föring avvaktas och den möjligheten bör myndigheterna ut- nyttja oftare än för närvarande. Fasta samrådsgrupper och kontaktpersoner är lämpliga former för samverkan.

När en fordran är under indrivning tas det allmännas borgenärsintresse till vara av såväl kronofogdemyndigheten som länsskattemyndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter. I vissa fall är de berörda myndigheternas aktiviteter dessutom näraliggande. Innebörden av anstånd och uppskov t.ex. är från den skattskyldiges synpunkt i stort sett densamma. Anstånd med betalningen på grund av exempelvis taxeringsbesvär beviljas av skatte- eller avgiftsmyndigheten medan uppskov med betalningen i form av en avbetalningsplan beslutas av kronofogdemyndigheten. Det är bl.a. detta som gör samordningen av myndigheternas verksamhet till en viktig faktor för effektiviteten i indrivningen. Det gäller att utnyttja resurserna på bästa sätt. I överensstämmelse härmed bör dubbelarbete undvikas och myndigheterna bör ställa den information som man har samlat in om en gäldenär till förfogande för varandra. För kronofogdemyndigheternas del är det * om man bortser från RSV * förhållandet till länsskattemyndigheten som tilldrar sig det största intresset. Länsskattemyndighetens nära anknytning till indrivningsverksamheten följer redan av att det är denna myndighet som levererar det överlägset största antalet indrivningsuppdrag. Från nu angivna utgångspunkter gör utredningen i betänkandet en närmare genomgång av förekommande samverkansformer och diskuterar behovet av förändringar. Utredningen föreslår bl.a. att ett antal delvis föråldrade detaljbestämmelser om underrättelser från kronofogdemyndigheten skall upphävas och ersättas med ett bemyndigande för RSV att meddela närmare föreskrifter om informationsutbyte och annan samverkan mellan kronofogdemyndigheten och de uppdragsgivande myndigheterna. Avsikten är att RSV fortlöpande skall se över formerna för informationsutbytet och kunna besluta om övergång från konventionella till ADB-baserade under- rättelserutiner eller vice versa, avskaffa rutiner som inte längre behövs och införa nya sådana vid behov. Ett annat förslag är införandet av en bestämmelse som ålägger uppdragsgivande myndighet att underrätta kronofogdemyndigheten när den förfogar över uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen. Underrättelse lämnas när ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt därefter. Vidare föreslås en författningsändring som klargör att myndigheterna kan ansöka om indrivning utan att avvakta ordinarie restföring. Denna möjlighet bör enligt utredningen utnyttjas oftare än för närvarande. Bakom förslaget ligger intresset att försöka minska tidsglappet mellan debitering, uppbörd och indrivning. De närmare samverkansformerna på regional och lokal nivå mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet måste inom den av RSV uppdragna ramen bestämmas av myndigheterna i varje län. Utredningen vill dock förorda en viss formalisering av samarbetet. För att fästa myndigheternas uppmärksamhet på denna fråga föreslås att det av instruktionerna för skatteförvaltningen respektive exekutionsväsendet skall framgå att fasta samrådsgrupper och kontaktpersoner är exempel på lämpliga former för samverkan. Av instruktionerna bör vidare framgå att samverkan, när det är lämpligt, skall äga rum genom samordnad handläggning under en bestämd tidsperiod av vissa mål eller ärenden (samordnade aktioner). Erfarenheterna av sådan aktioner är goda och myndigheterna bör därför fortsätta med dem.

RSV:s roll och ställning

RSV är för närvarande centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet. Innebörden härav är något tveksam. Utredningen gör vissa uttalanden rörande RSV:s framtida roll i formellt avseende. RSV föreslås få en förstärkning för uppgiften att styra exekutionsväsendet. Den s.k. kronomålsgruppen på RSV bör finnas kvar och liksom hittills ha en samordnande uppgift beträffande det allmännas processföring. Inom RSV skall samma enhet svara för styrningen i en borgenärsfråga gentemot såväl uppdragsgivande myndighet som kronofogdemyndigheten.

RSV har till uppgift att på olika sätt granska och utöva tillsyn över den operativa verksamheten hos kronofogdemyndigheten. Tillsynen utövas genom föreskrifter och råd, uppsökande verksamhet och andra former för styrning. Verket har vidare att företräda staten vid processer i s.k. kronomål. Inom RSV finns en särskild avdelning (avdelning E) för de uppgifter som rör exekutionsväsendet. I formellt avseende är RSV centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet. I fråga om beskattningen däremot är RSV central förvaltningsmyndighet. Denna skillnad i RSV:s ställning är mera teoretisk än praktisk. Skillnaden beror på att kronofogdemyndigheten i sin huvuduppgift, dvs. den exekutiva verksamheten, varken är en domstol eller en förvaltningsmyndighet utan, som JO har uttalat, något mittemellan, en "verkställande" myndighet. Frågan om RSV:s ställning skall nu behandlas av den kommitté som med anledning av riksdagens beslut i december 1986 skall se över organisationen inom exekutionsväsendet. Utredningen behöver därmed inte överväga frågan ytterligare. För RSV:s uppgift att styra kronofogdemyndigheterna behövs, enligt utredningens mening, en förstärkning. Olika möjligheter står härvid till buds. Utredningen föreslår för sin del att det till verksledningen knyts exekutionsrättslig sakkunskap. Förutom kontinuerligt expertstöd bör förstärkningen utgöras av att kronofogdar, förslagsvis några myndighetschefer, hörs i fråga om den långsiktiga inriktningen av verksamheten. Vidare föreslås att RSV genom den s.k. kronomålsgruppen på avdelning E också i fortsättningen skall ha en samordnande uppgift beträffande det allmännas processföring. Den enhet inom RSV som i första hand besitter kompetens i en borgenärsfråga skall svara för styrningen gentemot såväl uppdragsgivande myndigheter som kronofogdemyndigheten. Härigenom undviker man att myndigheterna får dubbla budskap och alltså oklara styrsignaler från RSV.

Indrivning mot företag

Kronofogdemyndighetens möjligheter att göra ett ändamålsen- ligt urval av mål för bearbetning skall förbättras. Insamlingen av information om gäldenärens förhållanden skall i princip utföras i indrivningens inledningsskede och innefatta bl.a. uppgifter om förfallna skatter och avgifter som ännu inte överlämnats för indrivning. Indrivningen mot gäldenärer mellan vilka det föreligger ett ekonomiskt samband skall samordnas. I komplicerade indrivningsfall skall en ekonom medverka i arbetet.

Möjligheterna att driva in ett skatte- eller avgiftsbelopp ökar i regel betydligt om de åtgärder som skall vidtas kan sättas in i nära anslutning till förfallodagen. Av den anledningen är det av stor vikt i vilken turordning det allmänna såsom borgenär väljer att hantera sina ford- ringar. Urvalet av mål för bearbetning görs av kronofogdemyndigheten. På grund av brister i planeringsunderlaget är kronofogdemyndighetens möjligheter att göra ett ändamålsenligt urval emellertid begränsade. Utredningen föreslår därför att RSV skall undersöka möjligheterna att vidareutveckla urvalssystemet. Vad som bör utredas är bl.a. om det går att förse planeringsunderlaget med uppgifter om väntade restföringar, skönstaxerade belopp, slaget av restförda skatter och avgifter samt gäldenärernas branschtillhörighet. Arbetet med att samla in uppgifter om gäldenärens förhållanden bör i princip utföras i indrivningens inledningsskede. Härigenom ökar förutsättningarna för att indrivningen skall få en riktig inriktning från början. Man kan t.ex. undvika att inleda tidsödande förhandlingar om uppskov och avbetalning med gäldenärer som egentligen bör försättas i konkurs. Under informationsinsamlingen bör kronofogdemyndigheten ställa långt gående krav på medverkan från gäldenärens sida. Den kanske viktigaste uppgiften som måste skaffas fram gäller gäldenärens totala skuld (s.k. skuldavstämning). Här räcket det inte med det restförda beloppet utan kronofogdemyndigheten skall också utreda företagets skatte- och avgiftssituaion i övrigt. Många gånger föreligger det ett ekonomiskt samband mellan ett gäldenärsföretag och andra restförda personer * fysiska eller juridiska. Här åsyftas i första hand delägare i handelsbolag och andra företrädare för juridiska personer. Men det kan också gälla t.ex. moder- resp. dotterföretag i en koncern. I dessa fall är det viktigt att indrivningsåtgärderna mot gäldenärerna samordnas. Förhandlingar om hur skulden skall regleras t.ex. får inte enbart röra den gäldenär som för stunden är föremål för handläggning. Här bör kronofogdemyndigheten i stället verka för att en helhetslösning kommer till stånd. Under senare år har kronofogdemyndigheterna tillförts ett antal ekonomtjänster. Komplicerade indrivningsfall bör aldrig handläggas utan biträde av en ekonom. Den sakkunskap som de besitter behövs vid bl.a. sådana analyser som fordras för att kronofogdemyndigheten skall kunna avgöra frågor om betalningsuppskov, säkerheter och ansökan om konkurs. Ekonomernas arbetsuppgifter har i viktiga delar den karaktären att det fordras ett nära samarbete mellan dem och olika handläggare hos den lokala skattemyndigheten och länsskattemyndigheten. Här gäller det bl.a. att undvika dubbelarbete. De utredningar som kronofogdemyndigheternas ekonomer gör kan nämligen avse förhållanden som redan är eller skall bli föremål för utredning av skattemyndigheternas handläggare.

Handläggningen av enskilda mål

Innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken bör preciseras och avgränsas mot borgenärsfunktionen i allmänna mål. Verkställighet av kvarstad bör utrustas med samma förmåns- rätt som verkställighet av betalningssäkring. Enskilda mål bör inte återredovisas till sökanden omedel- bart efter ett misslyckat verkställighetsförsök utan liksom allmänna mål få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.

För att * så långt det nu är möjligt * få till stånd en fullt opartisk och lika behandling av allmänna och enskilda mål fordras först och främst att innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken preciseras och avgränsas mot borgenärsfunktionen i de allmänna målen. Till vissa delar kan det arbetet sägas vara utfört genom detta betänkande. I övrigt får saken tas om hand av RSV. Av vikt i det här sammanhanget är bl.a. att det förs ut information till de enskilda borgenärerna om vad de är garanterade under verkställigheten. RSV rekommenderas därför att ge ut en broschyr med information till dem som brukar ge in ansökningar om verkställighet i enskilda mål. Broschyren bör bl.a. innehålla en utförlig beskrivning av de åtgärder som vidtas under verkställigheten och också ta upp sambandet med kronofogdemyndighetens handläggning av allmänna mål. Enligt nuvarande lagstiftning medför kvarstad * till skillnad från betalningssäkring * inte någon förmånsrätt. Om egendom som har belagts med kvarstad för fordran senare utmäts för annan fordran skall egendomen dock anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens räkning. Att kvarstaden i och för sig inte medför förmånsrätt kan i vissa fall få följder som framstår som obilliga för kvarstadsborgenären. I samband med genomförandet av utsökningsbalken uttalades att en utredning av frågan om att utrusta kvarstad med förmånsrätt borde anstå till dess betal- ningssäkringslagen tillämpats under ytterligare någon tid och erfarenhet även vunnits av de nya bestämmelserna i utsökningsbalken om rättsverkningarna av kvarstad. Betalningssäkringslagen har nu tillämpats i mer än åtta år och utsökningsbalken i mer än fem år. SIU förordar för sin del att den nyssnämnda utredningen nu kommer till stånd utan ytterligare dröjsmål. Vid utredningen bör man utgå från principen att allmänna och enskilda fordringar skall behandlas lika i förmånsrättshänseende. Verkställighet av kvarstad bör därför medföra samma rättsverkningar som verkställighet av betalningssäkring. SIU föreslår vidare att det i ett senare sammanhang utreds om enskilda mål * liksom allmänna * kan få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning efter misslyckade verkställighetsförsök. En utjämning av denna skillnad mellan enskilda och allmänna mål skulle innebära ett viktigt steg på vägen mot en lika behandling av de båda målgrupperna. En ordning av det här slaget förutsätter emellertid att kronofogdemyndighetens rutiner för bl.a. bevakning och redovisning i enskilda mål är ADB-baserade. Annars blir rutinerna för tunga att administrera. För närvarande saknas sådana ADB-rutiner. RSV bedriver för närvarande utvecklingsarbete på området men utbyggnaden av ADB-systemet ligger i dessa delar ett stycke fram i tiden. SIU tränger därför inte djupare in i den här frågan.

Uppskov m.m.

Uppskovsinstitutet författningsregleras. Genom regleringen skall tillämpningen stramas upp och bli mer enhetlig. Beslutsfunktionen skall liksom hittills ankomma på kronofogdemyndigheten. Uppskov får utvidgas till att avse även en fordran för vilken indrivning inte har begärts under förutsättning att den har förfallit till betalning.

Vid indrivning av skatter och avgifter får kronofogdemyndigheten medge gäldenären uppskov med betalningen. Uppskovet kan avse hela den restförda skulden eller en del av denna. Det vanligaste är att uppskovet ges formen av en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är i det närmaste oreglerat. Utredningen föreslår nu att uppskovsfrågorna regleras. Redan uppskovens omfattning och praktiska betydelse i indrivningen utgör skäl för en sådan reglering. Till detta kommer intresset av att strama upp och göra tillämpningen av institutet mer enhetlig. I sammanhanget kan nämnas att det näraliggande institutet anstånd redan är föremål för en omfattande reglering. Enligt förslaget skall beslutsfunktionen liksom hittills ankomma på kronofogdemyndigheten. Uppskov skall endast få medges om det kan anses fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt förfarande, om det är påkallat av sociala skäl med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att en ansökan om anstånd eller begäran om omprövning av skatt inges till eller prövas av skatte- eller avgiftsmyndigheten. Härvid förutsätts att i princip varje beslut om uppskov skall föregås av en omsorgsfull utredning angående gäldenärens förhållanden. Vidare föreslås regler om bl.a. innebörden av ett beslut om uppskov. Enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. (säkerhetslagen) får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i samband med uppskov. Denna rätt är emellertid begränsad till fordringar som har lämnats över för indrivning. Uppskov begränsas i praktiken i överens- stämmelse härmed. Utredningen föreslår nu att kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov * och ta säkerhet * även i fråga om fordringar som inte har överlämnats under förutsättning att de är förfallna till betalning. Bakgrunden till förslaget är att kronofogdemyndigheten * som det är i dag * då och då erbjuds säkerhet också för sådana fordringar men av formella skäl måste tacka nej till erbjudandet i den delen. Detta kan naturligtvis leda till förluster för det allmänna. Eftersom utvidgningen av tillämpningsområdet begränsas till förfallna fordringar bör de nya reglerna inte medföra några negativa konsekvenser för uppbördsförfarandet.

Betalningsskyldighet för tredje man

Kronofogdemyndigheten ges behörighet att föra processer i tingsrätt om betalningsskyldighet för tredje man beträffande skatter och avgifter m.m. Det tidigare tillämpade förfarandet i fråga om handelsbo- lag att beskattningsmyndigheten fastställer en bolagsmans betalningsskyldighet för mervärdeskatt bör återupptas.

Vid indrivning av skatter och avgifter kan betalningsanspråk i vissa fall riktas även mot annan än den som är skatt- eller avgiftsskyldig, dvs. mot tredje man. Utredningens överväganden om hur det allmänna bör göra tredjemansansvaret gällande har främst avsett hur och i vilket skede som ansvaret skall aktualiseras, vilken utredning som behövs för att få ansvaret fastställt, samt processbehörigheten. De bestämmelser som övervägandena gällt är bl.a. 77 a § uppbördslagen (1953:272) och därmed jämställda lagrum (företrädaransvaret) och 13 kap. 2 § fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385). Avsikten bakom de här aktuella reglerna är uppenbarligen att betalningsansvaret i normalfallet skall göras gällande sekundärt, dvs. först sedan det konstaterats att den skatt- eller avgiftsskyldige underlåtit att betala på förfallodagen. Frivilliga uppgörelser bör eftersträvas. I likhet med andra borgenärer bör staten alltså i första hand försöka få betalt genom utomprocessuella aktiviteter. Bl.a. bör kronofogdemyndigheten föra förhandlingar om betalning i anslutning till indrivningsarbetet mot den primärt ansvarige. För att stärka kronofogdemyndighetens förhandlingsposition föreslår utredningen att myndigheten själv skall få väcka talan om betalningsskyldighet inför domstol. Den behörigheten har t.o.m. 1986 tillkommit länsstyrelsen * och beträffande vissa fordringar RSV * och finns fr.o.m. 1987 endast hos RSV men med möjlighet att delegera uppgiften till länsskattemyndigheten. En särskild fråga som tagits upp till behandling i detta sammanhang är den om hur betalningsansvaret för en bolagsman i ett handelsbolag skall fastställas beträffande skatter och avgifter. Frågan har stor praktisk betydelse beträffande mervärdeskatt. Att bolagsmannen är betalningsskyldig för skatter och avgifter som påförts bolaget följer av 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Fastställelseförfarandet finns det inte några regler om. Enligt rekommendationer från RSV går man i tillämpningen i fråga om mervärdeskatt till väga på det sättet att länsskattemyndigheten låter väcka talan om betalningsansvar mot bolagsmannen vid allmän domstol. Utredningen har emellertid den uppfattningen att betalningsskyldigheten enligt gällande rätt skall fastställas av länsskattemyndigheten. Ett sådant förfarandet tillämpades tidigare av länsstyrelsen, men frångicks sedan det underkänts av JK. Utredningen föreslår nu att förfarandet återupptas och att RSV utfärdar nya rekommendationer i ämnet.

Konkurs

Behörigheten att besluta om konkursansökan flyttas från länsskattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndighetens behörighet som borgenärsföreträdare under konkurs lagfästs och utvidgas till att avse också tvi- ster inför domstol. I fall då ett konkursbo vill processa inför domstol skall vissa kostnadsgarantier kunna ställas av kronofogdemyndig- heten.

Konkursansökan är ett viktigt medel i skatteindrivningen. Den formella behörigheten att besluta om sådan ansökan tillkommer länsskattemyndigheten beträffande de allra flesta medelsslagen. Reellt utövas emellertid beslutsfunktionen av kronofogdemyndigheten. Med hänsyn till den nära anknytningen mellan åtgärden att begära en gäldenär försatt i konkurs och kronofogdemyndighetens övriga indrivningsåtgärder är detta enligt utredningen det riktiga. Men det är en brist att lagtexten inte speglar den ordning som faktiskt tillämpas. Utredningen föreslår därför att kronofogdemyndigheten ges egen behörighet att ansöka om en gäldenärs försättande i konkurs. Härigenom uppnås en i formellt avseende mera smidig och mindre byråkratisk ordning. Frånsett regler om upprättande av bevakningsinlaga har det intill utgången av 1986 saknats bestämmelser om vem som i olika hänseenden är behörig att företräda det allmänna under en konkurs. Utvecklingen har emellertid blivit den att borgenärsfunktionen * i fråga om fordringar som bevakas av kronofogdemyndigheten * i allt väsentligt utövas av denna. Detta gäller även klanderprocesser och andra tvister inför domstol. Fr.o.m. 1987 ankommer de här aktuella borgenärsuppgifterna i princip på RSV. Utredningen anser att uppgifterna som borgenärsföreträdare under konkurs bör handhas av kronofogdemyndigheten. Den sakliga kompetensen på konkursrättens område är visserligen tills vidare ojämnt fördelad hos kronofogdemyndigheterna och finns i första hand representerad hos dem som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Som en följd av organisationsförändringen inom exekutionsväsendet bör borgenärsfunktionen under konkurs emellertid kunna utföras fullt effektivt och ändamålsenligt över hela landet. Utredningens förslag innebär att kronofogdemyndighetens behörighet skall omfatta också tvister inför domstol. Utredningen föreslår vidare att kronofogdemyndigheten, när ett konkursbo vill väcka talan i domstol, skall ha behörighet att dels ställa säkerhet i form av borgen för den skada som kan tillfogas motparten om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd beviljas, dels gentemot boet åta sig betalningsansvar för de rättegångskostnader som boet kan bli skyldigt att betala i målet. Bakgrunden till förslaget är att en konkursförvaltare ibland kräver att staten * när staten är den borgenär som ekonomiskt kan komma att vinna på processen * ställer sådana garantier. Saken aktualiseras bl.a. om konkursboet saknar tillgångar eller endast har begränsade sådana och riskerar att hamna på obestånd om målet skulle förloras och boet blir skyldigt att betala motpartens rättegångskostnader. Enligt nuvarande praxis anses utfärdandet av garantier vara en uppgift som ankommer på länsskattemyndigheten.

Ackord och annan eftergift

Skatter och avgifter skall kunna efterges av sociala skäl. Förutsättningarna för antagande av ackordserbjudande pre- ciseras. Fråga om eftergift skall prövas av kronofogdemyndigheten medan fråga om ackord skall prövas av länsskattemyndigheten.

På skatteområdet finns för närvarande regler om ackord som nära ansluter till ackordslagen (1970:847) och vad som i allmänhet gäller om ackord. Länsskattemyndigheten är ackordsmyndighet beträffande alla viktiga medelsslag utom tull, där motsvarande funktion utövas av generaltullstyrelsen. Däremot saknas regler om eftergift på skatteområdet. I fråga om ackord och annan eftergift har utredningen inte stannat vid en prövning av vilken myndighet som skall utöva borgenärsfunktionen, utan också behandlat de materiella reglerna. Övervägandena inbegriper bl.a. den under senare år väckta tanken på åtgärder för ekonomisk rehabilitering samt frågan om de s.k. bonnackorden. Ekonomisk rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att göra "kroniska" gäldenärer till normala skattebetalare. Bonnackord kan vara en sådan åtgärd. Med bonnackord avses en överenskommelse mellan kronofogdemyndigheten och gäldenären om att viss del av skulden skall betalas medan resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att det avskrivna beloppet inte skall bli föremål för ytterligare indrivningsåtgärder och överenskommelsen är på det sättet eftergiftsliknande. Utredningen har funnit att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller främst fall där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär. Här är det i regel fråga om fysiska personer * ofta sådana som tidigare har drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning * utan möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fall behövs eftergiftsmöjligheten som ett incitament för gäldenären att t.ex. ta anställning, börja amortera en del av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska trycket av en hopplös skuldsituation. Ackord passar inte särskilt väl för detta slag av gäldenärer. Mot bakgrund av det som nu har sagts föreslår utredningen att det införs en möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande vissa andra medelsslag (avskrivningskungörelsen). Dessa kan enligt utredningens mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda kunna medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas återhållsamt av myndigheterna. Beträffande förutsättningarna för ackord har utredningen utgått från de inom finansdepartementet vilande förslagen till nya bestämmelser om skatteackord som företagsobeståndskommittén lagt fram i betänkandet SOU 1979:91. Utredningen biträder företagsobeståndskommitténs förslag att ett ackordserbjudande skall kunna antas om det anses fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt förfarande. Det är en precisering av nuvarande krav på att ackordsförslaget skall vara till fördel för det allmänna. Däremot har utredningen inte funnit anledning att vidhålla förslaget om att det särskilda villkoret för s.k. underhandsackord skall utgå. Även i fortsättningen bör alltså krävas samtycke från samtliga berörda borgenärer för att ett sådant ackordserbjudande skall kunna antas. Beträffande frågan om beslutsmyndighet har utredningen beaktat att eftergiftsinstitutet i huvudsak är avsett för fysiska personer som inte driver rörelse och att skälen för eftergift främst skall vara av social karaktär. Ett sådant institut torde bäst kunna hanteras av kronofogdemyndigheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom hittills vara i huvudsak tillämpligt på företag vid rekonstruktioner. Eftersom anknytningen till skatteförvaltningen är starkare i fråga om företag än beträffande fysiska personer som inte driver rörelse bör länsskattemyndigheten liksom hittills vara ackordsmyndighet.

Ekonomiska konsekvenser m.m.

Utredningens förslag, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1988, innebär totalt sett att det direkta ekonomiska resultatet av indrivningsverksamheten förbättras. Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen, Kammarkollegiet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket (efter hörande av länsskattemyndigheterna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län, Östergötlands län, Västernorrlands län, Kristianstads län, Gävleborgs län och Kopparbergs län), Generaltullstyrelsen, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, kronofogdemyndigheterna i Stockholms distrikt, Göteborgs distrikt, Malmö distrikt, Linköpings distrikt, Sundsvalls distrikt, Kristianstads distrikt, Gävle distrikt och Falu distrikt, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, Försvarets civilförvaltning, Centrala studiestödsnämnden, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund (gemensamt yttrande), Svenska bankföreningen, Svenska inkassoföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens centralorganisation och Trafikförsäkringsföreningen. Yttrande har också avgetts av Kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt, Förenigen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges länsskattechefer. Centralorganisationen SACO/SR har, i stället för att avge eget yttrande, gett in ett yttrande från sektionen för medlemmar inom exekutionsväsendet och ett från sektionen för medlemmar inom skatteförvaltningen. 1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller andra fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänna mål.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 4. lagen (1972:435) om överlastavgift, 5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt, 7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 9. fordonsskattelagen (1988:327), 10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, 11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 § utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma en lämplig indrivningsåtgärd (gäldenärsutredning). Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen 1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna, 2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, eller 3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats. Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det finns synnerliga skäl beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har beviljats. Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek. Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av 1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom, 2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser, 3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt. Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 § får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i 18 kap. utsökningsbalken tillämpas. I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i den nya lagen tillämpas också i fråga om säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet. 2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla. Lagen tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter ikraftträdandet. 3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå, dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 6 § Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta- gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan skriver, annan liknande liknande fordran som staten fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål. allmänt mål. Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap. 3 § Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö- kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1 eller 10 §. Vid tillämpning av denna Vid tillämpning av denna balk balk skall med svarandens skall med svarandens hemvist hemvist förstås den ort där förstås den ort där han är han är bosatt samt, bosatt samt, för dödsbo, den ort beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt där den döde senast var bosatt och, för andra juridiska och, beträffande annan personer, den ort som enligt 10 juridisk person, den ort som kap. rättegångsbalken grundar enligt 10 kap. rättegångs- domstolens behörighet i balken grundar domstols tvistemål i allmänhet. behörighet i tvistemål i allmänhet.

5 § Är en ansökan i de Om en ansökan är så hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan 2 § eller annars så läggas till grund för prövning i bristfällig att den ej kan sak och efterkommer sökanden läggas till grund för prövning inte föreläggandet att avhjälpa i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas. ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

4 kap. 8 §1 Utmätning söks hos kronofog- Frågan om utmätning prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Utmätning av egendom som ej Frågan om utmätning av egendom finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får sökas hos prövas även av kronofogdemyndig- kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågan om utmätning av Utmätning av fartyg får även ett fartyg får prövas även av sökas där fartyget har sin kronofogdemyndigheten där hemort. Utmätning av fordran fartyget har sin hemort. Frågan eller annan rättighet får om utmätning av en fordran eller också sökas där en annan rättighet får prövas sekundogäldenären eller annan också av kronofogdemyndigheten förpliktad finns, även om där sekundogäldenären eller fordringen eller rättigheten någon annan förpliktad finns, skall anses finnas i annat även om fordran eller län. Utmätning av lön eller rättigheten skall anses finnas i annan förmån som avses i 7 ett annat län. Frågan om kap. söks, om gäldenären ej utmätning av lön eller annan har hemvist här i riket, där förmån som avses i 7 kap. får arbetsgivaren eller annan som prövas, om gäldenären inte har utger förmånen finns. hemvist här i landet, av kronofogdemyndigheten i det län där arbetsgivaren eller någon annan som ger ut förmånen finns. Har utmätning sökts hos Om utmätning har sökts hos en kronofogdemyndighet som ej är kronofogdemyndighet som inte är behörig enligt första eller behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall likväl i brådskande fall vidta vidtaga åtgärd som avses i 6 åtgärd som avses i 6 kap. 12 § kap. 12 § innan målet enligt 2 innan målet enligt 2 kap. 4 § kap. 4 § första stycket första stycket överlämnas till överlämnas till den kronofogdemyndighet som är kronofogdemyndighet som är behörig. behörig. 10 § Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har kommit in till kro- kommit in till nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten. Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål läm- utmätning och varar anståndet nar uppskov med utmätningen och över sex månader från dagen varar uppskovet över sex månader för ansökningen, är denna från dagen för ansökan, är förfallen. ansökan förfallen. Om sökanden Om sökanden ger anstånd fler ger uppskov fler än två gånger, än två gånger, är ansökningen är ansökan också förfallen. också förfallen. Bestämmelser om indrivning i allmänt mål finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 §2 Har domstol eller kronofog- Egendom anses omedelbart ut- demyndighet fastställt att mätt, om en domstol eller krono- förfallen fordran skall utgå fogdemyndighet har fastställt med särskild förmånsrätt i att en förfallen fordran skall registrerat skepp, registrerat utgå med särskild förmånsrätt i luftfartyg, intecknade ett registrerat skepp, ett reservdelar till luftfartyg registrerat luftfartyg, eller fast egendom anses intecknade reservdelar till egendomen omedelbart utmätt. luftfartyg eller fast egendom. Denna verkan förfaller, om Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet månader från det att beslutet eller utslaget vann laga eller utslaget vann laga kraft. kraft. Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som hos en den kronofogdemyndighet enligt 8 § är behörig att ta som enligt 8 § är behörig att upp ansökan om utmätning. pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet myndighet får överlämna målet till annan till en annan kronofogdemyndighet, om det kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verk- behövs för att samordna ställigheten mot en gäldenär. verkställigheten mot en gäldenär. 15 kap. 7 §3 Införsel söks hos kronofog- Frågan om införsel prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist i riket, görs ansökningen där här i landet, är kronofogdemyn- arbetsgivaren finns. digheten i det län där gäldenärens arbetsgivare finns behörig.

16 kap. 1 §4 Verkställighet av Frågan om verkställighet av förpliktelse för tidigare förpliktelsen för tidigare ägare ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad (avhysning) söks hos (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist. hemvist. Avhysning får även Kronofogdemyndigheten i det län sökas hos kronofogdemyn- där verkställigheten skall ske digheten i det län där är också behörig. verkställigheten skall ske. 2 Senaste lydelse 1991:848. 3 Senaste lydelse 1988:385. 4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §5 Verkställighet i annat fall Frågan om verkställighet i än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 § förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt verkställighet av beslut om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan kvarstad eller andra säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga fråga finns eller där finns eller där verkställigheten verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum. fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385. 4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1 dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §, dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda Dröjsmålsavgift, dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 § 1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd att betala skatt, med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta, 1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned- eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från avkortas, det belopp som påförts honom, 2. om den skattskyldige begärt 2. om den skattskyldige omprövning av ett begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt, beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss, målet är oviss eller eller 3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt begärt omprövning av ett omprövning av ett taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt, skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut och betalningen av påfört överklagats och betalningen av belopp skulle för den det påförda beloppet skulle skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade- de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige annars framstå som obillig. eller annars framstå som 2 mom. Anstånd får medges obillig. med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som överklagandet. betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 64 § 1992:624 65 § 1992:680 66 § 1992:624 67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden förhållanden och och omständigheterna i övrigt omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl. annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning (1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m. skattefordringar m.m. tillämpas. tillämpas. 57 § Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upprätta restlängd.

59 §2 Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar- digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning. utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in- på indrivning av drivning av statliga fordringar kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 97 § Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1 1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom. 1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom. 2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas. beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag och avskrivning av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2 I fall där underrätt I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet snarast översända till rätten snarast sända till rätten en ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i § andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo- bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer, vad regeringen närmare sända skattemyndigheten de bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd skattemyndigheten de av skatten. Detta gäller också, uppgifter, som fordras för när överrätt fastställt skatt uppbörd av skatten. Vad nu till ett högre belopp än förut sagts skall äga motsvarande beräknats eller när en tillämpning, när överrätt skattskyldig vitsordat en an- fastställt skatt till högre märkning som framställts av den belopp än förut beräknats enligt 64 § 1 mom. förordnade eller skattskyldig vitsordat granskningsmyndigheten. anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyn- digheten. Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom. mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till till postgirokonto hos postgirokonto hos skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag, anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskortet eller inbetalningskort eller för- försändelsen som innehåller sändelse innehållande girokort girokort kommit till en inkommit till postanstalt. postanstalt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall, om inte skattemyndigheten, om ej annat annat följer av 6 § sista följer av vad i 6 § sista stycket, dröjsmålsavgift tas ut stycket stadgas, förordna om enligt 58 § 2*5 mom. uttagande av felande belopp i uppbördslagen (1953:272). den ordning, som enligt upp- Obetald skatt och bördslagen (1953:272) gäller dröjsmålsavgift skall lämnas för för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får skatt. Därvid tas föreskriva att indrivning inte dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa 2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2 Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn- meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller, skall ske, tillställa den där restitution skall ske, skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till. tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna 87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431. 2 Senaste lydelse 1990:343. 7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2 Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn- Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning. skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in- vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar och därå belöpande m.m. Vid indrivning får dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske. 1 mom. andra stycket, hos redaren. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. 2 Senaste lydelse 1992:626. 8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2 Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har och den ränta och betalats in i rätt tid skall dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege- på denna, drivas in. ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt mervärdesskatt. Införsel utsökningsbalken ske. enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av mervärdeskatt, ränta och Begäran om omprövning eller dröjsmålsavgift. överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt, ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3 Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket. Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet. Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

1 Lagen omtryckt 1990:576. 2 Senaste lydelse 1992:627. 3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt eller han vid återbetalning enligt till betalning förfallen skatt första, andra eller tredje enligt uppbördslagen (1953:272), stycket rätt att återfå bara arbetsgivaravgift enligt lagen vad som överstiger skulden och (1981:691) om socialavgifter de räntor och avgifter som eller avgift enligt lagen belöper på denna. I lagen (1982:423) om allmän löneavgift, (1985:146) om avräkning vid har han vid återbetalning enligt återbetalning av skatter och första, andra eller tredje avgifter finns också stycket rätt att återfå bara vad föreskrifter som begränsar som överstiger skulden och de rätten till återbetalning. räntor och avgifter som belöper på denna. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas. I övrigt gäller I övrigt gäller för uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i beträffande återbetalning av tillämpliga delar. mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 § skall dock gälla till utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2 Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid, föreskriven tid eller ordning, skall Riksskatteverket förelägga skall Riksskatteverket centralen eller bolaget att inom förelägga centralen eller viss tid fullgöra sin bolaget att inom viss tid betalningsskyldighet. fullgöra sin betalningsskyldighet. Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs, föreläggandet, skall skall Riksskatteverket anmäla Riksskatteverket anmäla för- förhållandet till hållandet till skattemyndigheten i det län där skattemyndigheten i det län bolagets styrelse har sitt säte. där bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat- ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv- obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp. uppbördslagen (1953:272) om Bestämmelser om indrivning indrivning av restförd skatt. finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

26 § Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i särskild längd särskild längd utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne, kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen. på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 1992:628.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga honom att inom två månader honom att inom två månader från från den dag då han fick del den dag då han fick del av av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet. beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen, skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid senast inom samma tid göra göra en invändning mot erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket, som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut. ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som delges den som framställt gjort invändningen och antecknas erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten. föreläggas att inom viss tid erlägga skatten. Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in- föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 § (1953:272) om indrivning av andra*fjärde styckena. restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1 Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) också i fråga om fel- i fråga om fel- parkeringsavgifter. Reglerna om parkeringsavgift. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte dröjsmålsavgift skall dock tillämpas. Regeringen får före- inte tillämpas. Regeringen får skriva avvikelser från uppbörds- föreskriva avvikelser från lagen, när det gäller det admi- uppbördslagen, när det gäller nistrativa förfarandet i fråga avkortning, avskrivning och om felparkeringsavgift. det administrativa förfarandet i fråga om felparke- ringsavgift. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fel- parkeringsavgift. Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633. 11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Vad i uppbördslagen (1953- Vad i 58 och 59 §§ uppbörds- :272) stadgas om indrivning, lagen (1953:272) stadgas om avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning skatt skall i tillämpliga skall också gälla delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av saluvagnsskatt och dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634. 12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)1 dels att 7 och 9*11 §§ skall upphöra att gälla, dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 § Skall uppbörd ej ske eller har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till drivas in genom full betalning, skall böterna kronofogdemyndighetens lämnas för indrivning. försorg. Indrivningen sker på Regeringen får föreskriva att grund av dom, godkänt indrivning inte behöver begäras föreläggande eller för ett ringa belopp. saköreslängd. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

15 §2 Ådömda böter, som inte har Böter som har dömts ut och som kunnat indrivas och som inte inte har kunnat drivas in, skall har avkortats, skall på talan på talan av åklagare förvandlas av åklagare förvandlas till till fängelse, om det är fängelse, om det är uppenbart uppenbart att den bötfällde av att den bötfällde av tredska tredska har underlåtit att har underlåtit att betala betala böterna eller om böterna eller om förvandling förvandling annars av särskilda annars av särskilda skäl är skäl är påkallad från allmän påkallad från allmän synpunkt. synpunkt. Är den bötfällde, när Om den bötfällde, när förvand- förvandling skall ske, skyldig ling skall ske, är skyldig att att betala även andra böter än betala även andra böter än sådana som avses i första sådana som avses i första stycket, skall också dessa stycket, skall också dessa böter böter förvandlas. förvandlas. Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av 9 § 1985:148 10 § 1990:375 11 § 1990:375. 2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2 För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för 1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet, 3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ- lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid och avgifter. återbetalning av skatter och avgifter och för gäldenärsutredning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143. 2 Senaste lydelse 1991:1920. 14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om preskription av fordringar som preskription av skatt och andra tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har som drivs in enligt rätt till och som drivs in bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av (1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den (1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen studiestödslagen (1973:349). (1918:523), rättshjälpslagen (1972:429), studiestödslagen (1973:349), bötesverk- ställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka särskilda bestämmelser om preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen (1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195. 15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1 Frågor om övertidsavgift Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år allmän åklagare inom två år från från den tidpunkt då den tidpunkt då överträdelsen överträdelsen begicks. I fråga begicks. I fråga om en sådan om sådan ansökan gäller ansökan gäller bestämmelserna i bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för ett rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa brott, på vilket inte kan svårare straff än böter och följa svårare straff än böter, bestämmelserna om kvarstad i och bestämmelserna om kvarstad brottmål. Sedan fem år har i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får överträdelsen begicks, får övertidsavgift inte tas ut. övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller Övertidsavgifter tillfaller staten. staten. Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift genast sändas till skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom inom två månader från det att två månader från det att beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Obetald drivas in i den ordning som övertidsavgift och enligt den lagen gäller för dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning av skatt. indrivning. Regeringen får Indrivningsåtgärder får inte föreskriva att indrivning inte vidtas sedan fem år har behöver begäras för ett ringa förflutit från det att belopp. Bestämmelser om indriv- beslutet vann laga kraft. ning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637. 16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 16 §1 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid och ordning skall den tid skall den lämnas för drivas in. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får liga delar för skatt enligt verkställighet enligt denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske. digheten beslutar dock om avkortning och kronofogdemyndigheten om av- skrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320. 17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Har skatten inte betalats Om inte skatten har betalats inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall skattebeloppet och i skattebeloppet och i förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för utmätning. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640. 18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare1 dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §, dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast före den nya 28 a §, dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före den nya 28 a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2 Den som i egenskap av Den som i egenskap av företrä- företrädare för en dare för en arbetsgivare som är arbetsgivare, som är juridisk juridisk person uppsåtligen person, uppsåtligen eller av eller av grov oaktsamhet har grov oaktsamhet har underlåtit underlåtit att betala att betala arbetsgivaravgifter arbetsgivaravgifter i den tid i den tid och ordning som och ordning som följer av 4, 7 följer av 4, 7 och 12 §§ är och 12 §§ är tillsammans med ar- tillsammans med arbetsgivaren betsgivaren betalningsskyldig betalningsskyldig för beloppet för beloppet samt den ränta och samt den ränta och dröjs- dröjsmålsavgift som belöper på målsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det får jämkas eller efterges om föreligger särskilda skäl. det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal- ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription (1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för som gäller för indrivning av indrivning av ar- skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter. (1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsök- ningsbalken äga rum.

1 Lagen omtryckt 1991:98. Senaste lydelse av 27 a § 1992:642. 2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Den som har fullgjort sin Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får söka första stycket får söka beloppet beloppet åter av arbets- åter av arbetsgivaren. Därvid givaren. Därvid skall be- skall bestämmelserna i 76 § stämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953: uppbördslagen tilllämpas. 272) tillämpas. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

16 §3 Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbetet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid. Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedelsinnehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får indrivning första stycket får indrivning ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt för restförd skatt enligt 28 a § gäller för uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4 Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat avgifterna. Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som ordning som gäller för gäller för indrivning av indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel får dock inte beviljas. får dock inte beviljas. F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på på beloppet. beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684. 4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt andra stycket.

Dröjsmålsavgift

28 §5 En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på 1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas inom den tid som anges i 12 § första stycket, 2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration, 3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket. Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953: 272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivaravgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på vilket denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum. Indrivning

Indrivning m.m. 28 a § Arbetsgivaravgifter, ränta och (27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran in. som avser ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 5 Senaste lydelse 1992:642. 6 Senaste lydelse 1992:642.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person som är för indrivning regi- har en fordran, som är strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av 670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något följer av vad nedan sägs, annat följer av vad nedan sägs. avräknas så mycket som kan gå Med det allmännas fordran avses till betalning av fordringen. också förrättningskostnader i Med det allmännas fordran målet enligt 17 kap. 1 § avses också förrättnings- utsökningsbalken. Endast vad som kostnader i målet enligt 17 överstiger det allmännas fordran kap. 1 § utsökningsbalken. får betalas ut. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187. 20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling av automatisk databehandling föras ett för hela riket föras ett för hela landet gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister. Registret skall användas inom exekutionsväsendet för 1. verkställighet enligt utsökningsbalken, 2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för 1. ändamål som avses i andra stycket 3, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering, 3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och socialavgifter.

6 §1 Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om 1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 6. kvarstad och återtagande av vara, 7. bötesförvandling, 8. betalningsinställelse och likvidation, 9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 § ackordslagen (1970:847), 10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar, 10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 29 § Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen enligt 58 § 2-5 mom. (1953: uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och indrivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får före- indrivning av skatt. skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 § Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som lämnas för indrivning. gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras (1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp. ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal- ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal- ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §. Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast före 66 § fordonsskattelagen (1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2 Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned, avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få digheten få anstånd med anstånd med betalning av betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 § stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då om anstånd skall då tillämpas. tillämpas. Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av skrivning av skatt skatt

66 §3 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440. 2 Senaste lydelse 1992:644. 3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bestämmelserna i up- Fordonsskatt som skulle ha pbördslagen (1953:272) om betalats men inte har betalats indrivning, avkortning och får sättas ned genom automatisk avskrivning gäller även skatt databehandling på grundval av enligt denna lag. Vad som sägs uppgifter i bilregistret. Vid i 67 § första stycket återbetalning av fordonsskatt uppbördslagen om skattemyn- skall räknas av endast sådan dighet skall därvid i stället fordonsskatt som är förfallen gälla beskattningsmyndigheten. till betalning och som inte har Fordonsskatt som skulle ha betalats samt dröjsmålsavgift betalats men inte har erlagts och skattetillägg som belöper på får avkortas genom automatisk sådan skatt och sådana avgifter databehandling på grundval av enligt bilregisterkungörelsen uppgifter i bilregistret. Vid (1972:599) som uppbärs i samband återbetalning av fordonsskatt med uppbörd av fordonsskatt. I skall avräknas endast sådan fråga om avräkningen skall 37, till betalning förfallen for- 38, 45 och 84 §§ tillämpas. donsskatt som inte erlagts, dröjsmålsavgift och skatte- tillägg som belöper på sådan skatt samt sådana avgifter enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av for- donsskatt. I fråga om avräk- Begäran om omprövning eller ningen skall 37, 38, 45 och 84 överklagande inverkar inte på §§ tillämpas. skyldigheten att betala skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 8 §1 Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter avgift enligt 7 § prövas av enligt 7 § prövas av allmän dom- allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom åklagare inom två år från det två år från det att att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I fråga fråga om sådan talan tillämpas om en sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätte- balken om åtal för brott på gångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare vilket inte kan följa svårare straff än böter och straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. brottmål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, att överträdelsen upphörde, får får avgift inte påföras. avgift inte påföras. Avgiften Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom. beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen vann laga kraft. (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646. 25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter avgift enligt 5 § prövas av enligt 5 § prövas av allmän dom- allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom åklagare inom två år efter det två år efter det att att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I frågor frågor om sådan talan gäller i om en sådan talan gäller tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätt- balken om åtal för brott på egångsbalken om åtal för brott vilket inte kan följa svårare på vilket inte kan följa straff än böter och om kvarstad svårare straff än böter och om i brottmål. Sedan fem år har kvarstad i brottmål. Sedan fem förflutit efter det att år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom. enligt 58 § 2*5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft. förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647. 26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt drivas in. tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in- uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk- tillämpliga delar för skatt ställighet enligt enligt denna lag. utsökningsbalken ske. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att 22 § skall upphöra att gälla, dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av om överflyttning av besluts- beslutsbehörighet i 2 a §, om behörighet i 2 a §, om anstånd anstånd med inbetalning av skatt med inbetalning av skatt i 49 i 49 och 51 §§, om dröjsmåls- och 51 §§, om indrivning m.m. avgift i 58 §, om indrivning i i 57 a-59 och 61-64 §§, om 59 §, om ansvar för skatt som avkortning och avskrivning av påförts en avliden eller ett skatt i 65-67 §§, om central dödsbo i 61 §, om central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att att taga del av preliminär ta del av preliminär självdekla- självdeklaration m.m. i 73 §, ration m.m. i 73 §, om ar- om arbetsgivares ansvarighet betsgivares ansvarighet för ar- för arbetstagares skatt, m.m. betstagares skatt, m.m. i 77, i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm- straffbestämmelser m.m. i melser m.m. i 79-81 och 83 §§, 79-81 och 83 §§, om omprövning om omprövning m.m. i 84-94 §§, m.m. i 84-94 §§, om beslut om om beslut om särskilda särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§ m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut (1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be- meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för skyldige utan kostnad för denne. denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918. 28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 24 § skall upphöra att gälla, dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd skatt i 49 och 51 §§, om upp- i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58 börd i 52 §, om indrivning §, om indrivning i 59 §, om m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, ansvar för skatt som påförts om avkortning och avskrivning avliden eller dödsbo i 61 §, om av skatt i 65-67 §§, om rätt rätt att taga del av preliminär att taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, om självdeklaration m.m. i 73 §, arbetsgivares ansvarighet för om arbetsgivares ansvarighet arbetstagares skatt, m.m. i 77, för arbetstagares skatt m.m. i 77 a och 78 §§, om straffbestäm- 77, 77 a och 78 §§, om melser m.m. i 79, 80, 81 och straffbestämmelser m.m. i 79, 83 §§, om omprövning m.m. i 80, 81 och 83 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda omprövning m.m. i 84-94 §§, om debiteringsåtgärder i 95 § samt beslut om särskilda debite- om överklagande m.m. i 97, 99 ringsåtgärder i 95 § samt om och 103 §§ uppbördslagen överklagande m.m. i 97, 99 och (1953:272). Vad som där sägs om 103 §§ uppbördslagen arbetsgivare skall då gälla den (1953:272). Vad som där sägs som är redovisningsskyldig om arbetsgivare skall då gälla enligt 14 § denna lag och vad den som är redovisningsskyldig som där sägs om skattemyndighet enligt 14 § denna lag och vad skall gälla Riksskatteverket. som där sägs om skattemyn- Med uppbördsdeklaration avses dighet skall gälla Riksskatte- enligt denna lag redovisning verket. Med up- enligt 14 §. Beslut om anstånd pbördsdeklaration avses enligt skall skyndsamt meddelas den denna lag redovisning enligt skattskyldige utan kostnad för 14 §. Beslut om anstånd skall denne. skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:650. 1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller andra fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänna mål.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 4. lagen (1972:435) om överlastavgift, 5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt, 7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 9. fordonsskattelagen (1988:327), 10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, 11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 § utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma en lämplig indrivningsåtgärd (gäldenärsutredning). Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen 1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna, 2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden, eller 3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats. Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det finns synnerliga skäl beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har beviljats. Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek. Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk gäller, om säkerheten utgörs av 1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt egendom, 2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indrivning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser, 3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens. Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt. Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 § får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i 18 kap. utsökningsbalken tillämpas. I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i den nya lagen tillämpas också i fråga om säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet. 2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla. Lagen tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter ikraftträdandet. 3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå, dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 6 § Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta- gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan skriver, annan liknande liknande fordran som staten fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål. allmänt mål. Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap. 3 § Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö- kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1 eller 10 §. Vid tillämpning av denna Vid tillämpning av denna balk balk skall med svarandens skall med svarandens hemvist hemvist förstås den ort där förstås den ort där han är han är bosatt samt, bosatt samt, för dödsbo, den ort beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt där den döde senast var bosatt och, för andra juridiska och, beträffande annan personer, den ort som enligt 10 juridisk person, den ort som kap. rättegångsbalken grundar enligt 10 kap. rättegångs- domstolens behörighet i balken grundar domstols tvistemål i allmänhet. behörighet i tvistemål i allmänhet.

5 § Är en ansökan i de Om en ansökan är så hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan 2 § eller annars så läggas till grund för prövning i bristfällig att den ej kan sak och efterkommer sökanden läggas till grund för prövning inte föreläggandet att avhjälpa i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas. ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

4 kap. 8 §1 Utmätning söks hos kronofog- Frågan om utmätning prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Utmätning av egendom som ej Frågan om utmätning av egendom finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får sökas hos prövas även av kronofogdemyndig- kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågan om utmätning av Utmätning av fartyg får även ett fartyg får prövas även av sökas där fartyget har sin kronofogdemyndigheten där hemort. Utmätning av fordran fartyget har sin hemort. Frågan eller annan rättighet får om utmätning av en fordran eller också sökas där en annan rättighet får prövas sekundogäldenären eller annan också av kronofogdemyndigheten förpliktad finns, även om där sekundogäldenären eller fordringen eller rättigheten någon annan förpliktad finns, skall anses finnas i annat även om fordran eller län. Utmätning av lön eller rättigheten skall anses finnas i annan förmån som avses i 7 ett annat län. Frågan om kap. söks, om gäldenären ej utmätning av lön eller annan har hemvist här i riket, där förmån som avses i 7 kap. får arbetsgivaren eller annan som prövas, om gäldenären inte har utger förmånen finns. hemvist här i landet, av kronofogdemyndigheten i det län där arbetsgivaren eller någon annan som ger ut förmånen finns. Har utmätning sökts hos Om utmätning har sökts hos en kronofogdemyndighet som ej är kronofogdemyndighet som inte är behörig enligt första eller behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall likväl i brådskande fall vidta vidtaga åtgärd som avses i 6 åtgärd som avses i 6 kap. 12 § kap. 12 § innan målet enligt 2 innan målet enligt 2 kap. 4 § kap. 4 § första stycket första stycket överlämnas till överlämnas till den kronofogdemyndighet som är kronofogdemyndighet som är behörig. behörig. 10 § Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har kommit in till kro- kommit in till nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten. Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål läm- utmätning och varar anståndet nar uppskov med utmätningen och över sex månader från dagen varar uppskovet över sex månader för ansökningen, är denna från dagen för ansökan, är förfallen. ansökan förfallen. Om sökanden Om sökanden ger anstånd fler ger uppskov fler än två gånger, än två gånger, är ansökningen är ansökan också förfallen. också förfallen. Bestämmelser om indrivning i allmänt mål finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 §2 Har domstol eller kronofog- Egendom anses omedelbart ut- demyndighet fastställt att mätt, om en domstol eller krono- förfallen fordran skall utgå fogdemyndighet har fastställt med särskild förmånsrätt i att en förfallen fordran skall registrerat skepp, registrerat utgå med särskild förmånsrätt i luftfartyg, intecknade ett registrerat skepp, ett reservdelar till luftfartyg registrerat luftfartyg, eller fast egendom anses intecknade reservdelar till egendomen omedelbart utmätt. luftfartyg eller fast egendom. Denna verkan förfaller, om Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet månader från det att beslutet eller utslaget vann laga eller utslaget vann laga kraft. kraft. Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som hos en den kronofogdemyndighet enligt 8 § är behörig att ta som enligt 8 § är behörig att upp ansökan om utmätning. pröva frågan om utmätning. Försäljning av fast egendom Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet myndighet får överlämna målet till annan till en annan kronofogdemyndighet, om det kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verk- behövs för att samordna ställigheten mot en gäldenär. verkställigheten mot en gäldenär. 15 kap. 7 §3 Införsel söks hos kronofog- Frågan om införsel prövas av demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist. Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist i riket, görs ansökningen där här i landet, är kronofogdemyn- arbetsgivaren finns. digheten i det län där gäldenärens arbetsgivare finns behörig.

16 kap. 1 §4 Verkställighet av Frågan om verkställighet av förpliktelse för tidigare förpliktelsen för tidigare ägare ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad (avhysning) söks hos (avhysning) prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist. hemvist. Avhysning får även Kronofogdemyndigheten i det län sökas hos kronofogdemyn- där verkställigheten skall ske digheten i det län där är också behörig. verkställigheten skall ske. 2 Senaste lydelse 1991:848. 3 Senaste lydelse 1988:385. 4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §5 Verkställighet i annat fall Frågan om verkställighet i än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 § förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt verkställighet av beslut om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan kvarstad eller andra säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga fråga finns eller där finns eller där verkställigheten verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum. fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385. 4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1 dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §, dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda Dröjsmålsavgift, dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 § 1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd att betala skatt, med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta, 1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned- eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från avkortas, det belopp som påförts honom, 2. om den skattskyldige begärt 2. om den skattskyldige omprövning av ett begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt, beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss, målet är oviss eller eller 3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt begärt omprövning av ett omprövning av ett taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt, skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut och betalningen av påfört överklagats och betalningen av belopp skulle för den det påförda beloppet skulle skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade- de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige annars framstå som obillig. eller annars framstå som 2 mom. Anstånd får medges obillig. med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som överklagandet. betingas av yrkandet i omprövningsärendet eller överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 64 § 1992:624 65 § 1992:680 66 § 1992:624 67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden förhållanden och och omständigheterna i övrigt omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl. annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning (1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m. skattefordringar m.m. tillämpas. tillämpas. 57 § Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Skattemyndigheten skall i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer anteckna inbetald skatt för varje skattskyldig samt upprätta restlängd.

59 §2 Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar- digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning. utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in- på indrivning av drivning av statliga fordringar kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 97 § Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1 1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom. 1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom. 2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas. beslut rörande framställning om försättande i konkurs, ackordsförslag och avskrivning av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2 I fall där underrätt I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet snarast översända till rätten snarast sända till rätten en ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i § andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo- bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer, vad regeringen närmare sända skattemyndigheten de bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd skattemyndigheten de av skatten. Detta gäller också, uppgifter, som fordras för när överrätt fastställt skatt uppbörd av skatten. Vad nu till ett högre belopp än förut sagts skall äga motsvarande beräknats eller när en tillämpning, när överrätt skattskyldig vitsordat en an- fastställt skatt till högre märkning som framställts av den belopp än förut beräknats enligt 64 § 1 mom. förordnade eller skattskyldig vitsordat granskningsmyndigheten. anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyn- digheten. Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom. mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till till postgirokonto hos postgirokonto hos skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag, anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskortet eller inbetalningskort eller för- försändelsen som innehåller sändelse innehållande girokort girokort kommit till en inkommit till postanstalt. postanstalt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall, om inte skattemyndigheten, om ej annat annat följer av 6 § sista följer av vad i 6 § sista stycket, dröjsmålsavgift tas ut stycket stadgas, förordna om enligt 58 § 2*5 mom. uttagande av felande belopp i uppbördslagen (1953:272). den ordning, som enligt upp- Obetald skatt och bördslagen (1953:272) gäller dröjsmålsavgift skall lämnas för för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får skatt. Därvid tas föreskriva att indrivning inte dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa 2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2 Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn- meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller, skall ske, tillställa den där restitution skall ske, skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till. tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna 87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431. 2 Senaste lydelse 1990:343. 7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2 Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn- Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning. skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in- vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar och därå belöpande m.m. Vid indrivning får dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske. 1 mom. andra stycket, hos redaren. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. 2 Senaste lydelse 1992:626. 8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2 Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har och den ränta och betalats in i rätt tid skall dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege- på denna, drivas in. ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt mervärdesskatt. Införsel utsökningsbalken ske. enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av mervärdeskatt, ränta och Begäran om omprövning eller dröjsmålsavgift. överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt, ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3 Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket. Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet. Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

1 Lagen omtryckt 1990:576. 2 Senaste lydelse 1992:627. 3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt eller han vid återbetalning enligt till betalning förfallen skatt första, andra eller tredje enligt uppbördslagen (1953:272), stycket rätt att återfå bara arbetsgivaravgift enligt lagen vad som överstiger skulden och (1981:691) om socialavgifter de räntor och avgifter som eller avgift enligt lagen belöper på denna. I lagen (1982:423) om allmän löneavgift, (1985:146) om avräkning vid har han vid återbetalning enligt återbetalning av skatter och första, andra eller tredje avgifter finns också stycket rätt att återfå bara vad föreskrifter som begränsar som överstiger skulden och de rätten till återbetalning. räntor och avgifter som belöper på denna. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas. I övrigt gäller I övrigt gäller för uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i beträffande återbetalning av tillämpliga delar. mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 § skall dock gälla till utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2 Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid, föreskriven tid eller ordning, skall Riksskatteverket förelägga skall Riksskatteverket centralen eller bolaget att inom förelägga centralen eller viss tid fullgöra sin bolaget att inom viss tid betalningsskyldighet. fullgöra sin betalningsskyldighet. Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs, föreläggandet, skall skall Riksskatteverket anmäla Riksskatteverket anmäla för- förhållandet till hållandet till skattemyndigheten i det län där skattemyndigheten i det län bolagets styrelse har sitt säte. där bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat- ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv- obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp. uppbördslagen (1953:272) om Bestämmelser om indrivning indrivning av restförd skatt. finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

26 § Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i särskild längd särskild längd utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne, kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen. på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 1992:628.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga honom att inom två månader honom att inom två månader från från den dag då han fick del den dag då han fick del av av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet. beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen, skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid senast inom samma tid göra göra en invändning mot erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket, som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut. ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som delges den som framställt gjort invändningen och antecknas erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten. föreläggas att inom viss tid erlägga skatten. Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in- föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 § (1953:272) om indrivning av andra*fjärde styckena. restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1 Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) också i fråga om fel- i fråga om fel- parkeringsavgifter. Reglerna om parkeringsavgift. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte dröjsmålsavgift skall dock tillämpas. Regeringen får före- inte tillämpas. Regeringen får skriva avvikelser från uppbörds- föreskriva avvikelser från lagen, när det gäller det admi- uppbördslagen, när det gäller nistrativa förfarandet i fråga avkortning, avskrivning och om felparkeringsavgift. det administrativa förfarandet i fråga om felparke- ringsavgift. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fel- parkeringsavgift. Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633. 11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Vad i uppbördslagen (1953- Vad i 58 och 59 §§ uppbörds- :272) stadgas om indrivning, lagen (1953:272) stadgas om avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning skatt skall i tillämpliga skall också gälla delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av saluvagnsskatt och dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634. 12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)1 dels att 7 och 9*11 §§ skall upphöra att gälla, dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 § Skall uppbörd ej ske eller har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till drivas in genom full betalning, skall böterna kronofogdemyndighetens lämnas för indrivning. försorg. Indrivningen sker på Regeringen får föreskriva att grund av dom, godkänt indrivning inte behöver begäras föreläggande eller för ett ringa belopp. saköreslängd. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

15 §2 Ådömda böter, som inte har Böter som har dömts ut och som kunnat indrivas och som inte inte har kunnat drivas in, skall har avkortats, skall på talan på talan av åklagare förvandlas av åklagare förvandlas till till fängelse, om det är fängelse, om det är uppenbart uppenbart att den bötfällde av att den bötfällde av tredska tredska har underlåtit att har underlåtit att betala betala böterna eller om böterna eller om förvandling förvandling annars av särskilda annars av särskilda skäl är skäl är påkallad från allmän påkallad från allmän synpunkt. synpunkt. Är den bötfällde, när Om den bötfällde, när förvand- förvandling skall ske, skyldig ling skall ske, är skyldig att att betala även andra böter än betala även andra böter än sådana som avses i första sådana som avses i första stycket, skall också dessa stycket, skall också dessa böter böter förvandlas. förvandlas. Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av 9 § 1985:148 10 § 1990:375 11 § 1990:375. 2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2 För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för 1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet, 3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ- lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid och avgifter. återbetalning av skatter och avgifter och för gäldenärsutredning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143. 2 Senaste lydelse 1991:1920. 14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om preskription av fordringar som preskription av skatt och andra tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har som drivs in enligt rätt till och som drivs in bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av (1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den (1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen studiestödslagen (1973:349). (1918:523), rättshjälpslagen (1972:429), studiestödslagen (1973:349), bötesverk- ställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka särskilda bestämmelser om preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen (1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195. 15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1 Frågor om övertidsavgift Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år allmän åklagare inom två år från från den tidpunkt då den tidpunkt då överträdelsen överträdelsen begicks. I fråga begicks. I fråga om en sådan om sådan ansökan gäller ansökan gäller bestämmelserna i bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för ett rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa brott, på vilket inte kan svårare straff än böter och följa svårare straff än böter, bestämmelserna om kvarstad i och bestämmelserna om kvarstad brottmål. Sedan fem år har i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får överträdelsen begicks, får övertidsavgift inte tas ut. övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller Övertidsavgifter tillfaller staten. staten. Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift genast sändas till skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom inom två månader från det att två månader från det att beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Obetald drivas in i den ordning som övertidsavgift och enligt den lagen gäller för dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning av skatt. indrivning. Regeringen får Indrivningsåtgärder får inte föreskriva att indrivning inte vidtas sedan fem år har behöver begäras för ett ringa förflutit från det att belopp. Bestämmelser om indriv- beslutet vann laga kraft. ning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637. 16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 16 §1 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid och ordning skall den tid skall den lämnas för drivas in. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in- indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får liga delar för skatt enligt verkställighet enligt denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske. digheten beslutar dock om avkortning och kronofogdemyndigheten om av- skrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320. 17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1 Har skatten inte betalats Om inte skatten har betalats inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall skattebeloppet och i skattebeloppet och i förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för utmätning. indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640. 18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare1 dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §, dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast före den nya 28 a §, dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före den nya 28 a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2 Den som i egenskap av Den som i egenskap av företrä- företrädare för en dare för en arbetsgivare som är arbetsgivare, som är juridisk juridisk person uppsåtligen person, uppsåtligen eller av eller av grov oaktsamhet har grov oaktsamhet har underlåtit underlåtit att betala att betala arbetsgivaravgifter arbetsgivaravgifter i den tid i den tid och ordning som och ordning som följer av 4, 7 följer av 4, 7 och 12 §§ är och 12 §§ är tillsammans med ar- tillsammans med arbetsgivaren betsgivaren betalningsskyldig betalningsskyldig för beloppet för beloppet samt den ränta och samt den ränta och dröjs- dröjsmålsavgift som belöper på målsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det får jämkas eller efterges om föreligger särskilda skäl. det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal- ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription (1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för som gäller för indrivning av indrivning av ar- skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter. (1953:272). Därvid får införsel enligt 15 kap. utsök- ningsbalken äga rum.

1 Lagen omtryckt 1991:98. Senaste lydelse av 27 a § 1992:642. 2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Den som har fullgjort sin Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får söka första stycket får söka beloppet beloppet åter av arbets- åter av arbetsgivaren. Därvid givaren. Därvid skall be- skall bestämmelserna i 76 § stämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953: uppbördslagen tilllämpas. 272) tillämpas. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

16 §3 Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbetet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid. Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedelsinnehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt första stycket får indrivning första stycket får indrivning ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt för restförd skatt enligt 28 a § gäller för uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4 Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat avgifterna. Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som ordning som gäller för gäller för indrivning av indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel får dock inte beviljas. får dock inte beviljas. F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på på beloppet. beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684. 4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt andra stycket.

Dröjsmålsavgift

28 §5 En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på 1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas inom den tid som anges i 12 § första stycket, 2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration, 3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket. Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953: 272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivaravgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på vilket denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum. Indrivning

Indrivning m.m. 28 a § Arbetsgivaravgifter, ränta och (27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran in. som avser ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om in- drivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 5 Senaste lydelse 1992:642. 6 Senaste lydelse 1992:642.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1 Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person som är för indrivning regi- har en fordran, som är strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen (1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av 670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något följer av vad nedan sägs, annat följer av vad nedan sägs. avräknas så mycket som kan gå Med det allmännas fordran avses till betalning av fordringen. också förrättningskostnader i Med det allmännas fordran målet enligt 17 kap. 1 § avses också förrättnings- utsökningsbalken. Endast vad som kostnader i målet enligt 17 överstiger det allmännas fordran kap. 1 § utsökningsbalken. får betalas ut. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187. 20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling av automatisk databehandling föras ett för hela riket föras ett för hela landet gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister. Registret skall användas inom exekutionsväsendet för 1. verkställighet enligt utsökningsbalken, 2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning, 2 a. indrivning enligt lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3. Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för 1. ändamål som avses i andra stycket 3, 2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering, 3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och socialavgifter.

6 §1 Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om 1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 6. kvarstad och återtagande av vara, 7. bötesförvandling, 8. betalningsinställelse och likvidation, 9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 § ackordslagen (1970:847), 10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar, 10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m., 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 29 § Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen enligt 58 § 2-5 mom. (1953: uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och indrivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får före- indrivning av skatt. skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 § Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall drivas in i den ordning som lämnas för indrivning. gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras (1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp. ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal- ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal- ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd som har blivit ålagd betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §. Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast före 66 § fordonsskattelagen (1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2 Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned, avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få digheten få anstånd med anstånd med betalning av betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 § stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då om anstånd skall då tillämpas. tillämpas. Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av skrivning av skatt skatt

66 §3 Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440. 2 Senaste lydelse 1992:644. 3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bestämmelserna i up- Fordonsskatt som skulle ha pbördslagen (1953:272) om betalats men inte har betalats indrivning, avkortning och får sättas ned genom automatisk avskrivning gäller även skatt databehandling på grundval av enligt denna lag. Vad som sägs uppgifter i bilregistret. Vid i 67 § första stycket återbetalning av fordonsskatt uppbördslagen om skattemyn- skall räknas av endast sådan dighet skall därvid i stället fordonsskatt som är förfallen gälla beskattningsmyndigheten. till betalning och som inte har Fordonsskatt som skulle ha betalats samt dröjsmålsavgift betalats men inte har erlagts och skattetillägg som belöper på får avkortas genom automatisk sådan skatt och sådana avgifter databehandling på grundval av enligt bilregisterkungörelsen uppgifter i bilregistret. Vid (1972:599) som uppbärs i samband återbetalning av fordonsskatt med uppbörd av fordonsskatt. I skall avräknas endast sådan fråga om avräkningen skall 37, till betalning förfallen for- 38, 45 och 84 §§ tillämpas. donsskatt som inte erlagts, dröjsmålsavgift och skatte- tillägg som belöper på sådan skatt samt sådana avgifter enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av for- donsskatt. I fråga om avräk- Begäran om omprövning eller ningen skall 37, 38, 45 och 84 överklagande inverkar inte på §§ tillämpas. skyldigheten att betala skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 8 §1 Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter avgift enligt 7 § prövas av enligt 7 § prövas av allmän dom- allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom åklagare inom två år från det två år från det att att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I fråga fråga om sådan talan tillämpas om en sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätte- balken om åtal för brott på gångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare vilket inte kan följa svårare straff än böter och straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. brottmål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, att överträdelsen upphörde, får får avgift inte påföras. avgift inte påföras. Avgiften Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom. beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen vann laga kraft. (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646. 25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter avgift enligt 5 § prövas av enligt 5 § prövas av allmän dom- allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom åklagare inom två år efter det två år efter det att att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I frågor frågor om sådan talan gäller i om en sådan talan gäller tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätt- balken om åtal för brott på egångsbalken om åtal för brott vilket inte kan följa svårare på vilket inte kan följa straff än böter och om kvarstad svårare straff än böter och om i brottmål. Sedan fem år har kvarstad i brottmål. Sedan fem förflutit efter det att år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom. enligt 58 § 2*5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft. förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993: 0000) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647. 26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt drivas in. tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in- uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk- tillämpliga delar för skatt ställighet enligt enligt denna lag. utsökningsbalken ske. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att 22 § skall upphöra att gälla, dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av om överflyttning av besluts- beslutsbehörighet i 2 a §, om behörighet i 2 a §, om anstånd anstånd med inbetalning av skatt med inbetalning av skatt i 49 i 49 och 51 §§, om dröjsmåls- och 51 §§, om indrivning m.m. avgift i 58 §, om indrivning i i 57 a-59 och 61-64 §§, om 59 §, om ansvar för skatt som avkortning och avskrivning av påförts en avliden eller ett skatt i 65-67 §§, om central dödsbo i 61 §, om central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att att taga del av preliminär ta del av preliminär självdekla- självdeklaration m.m. i 73 §, ration m.m. i 73 §, om ar- om arbetsgivares ansvarighet betsgivares ansvarighet för ar- för arbetstagares skatt, m.m. betstagares skatt, m.m. i 77, i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm- straffbestämmelser m.m. i melser m.m. i 79-81 och 83 §§, 79-81 och 83 §§, om omprövning om omprövning m.m. i 84-94 §§, m.m. i 84-94 §§, om beslut om om beslut om särskilda särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§ m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut (1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be- meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för skyldige utan kostnad för denne. denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918. 28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 24 § skall upphöra att gälla, dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1 I fråga om särskild I fråga om särskild inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd skatt i 49 och 51 §§, om upp- i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58 börd i 52 §, om indrivning §, om indrivning i 59 §, om m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, ansvar för skatt som påförts om avkortning och avskrivning avliden eller dödsbo i 61 §, om av skatt i 65-67 §§, om rätt rätt att taga del av preliminär att taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, om självdeklaration m.m. i 73 §, arbetsgivares ansvarighet för om arbetsgivares ansvarighet arbetstagares skatt, m.m. i 77, för arbetstagares skatt m.m. i 77 a och 78 §§, om straffbestäm- 77, 77 a och 78 §§, om melser m.m. i 79, 80, 81 och straffbestämmelser m.m. i 79, 83 §§, om omprövning m.m. i 80, 81 och 83 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda omprövning m.m. i 84-94 §§, om debiteringsåtgärder i 95 § samt beslut om särskilda debite- om överklagande m.m. i 97, 99 ringsåtgärder i 95 § samt om och 103 §§ uppbördslagen överklagande m.m. i 97, 99 och (1953:272). Vad som där sägs om 103 §§ uppbördslagen arbetsgivare skall då gälla den (1953:272). Vad som där sägs som är redovisningsskyldig om arbetsgivare skall då gälla enligt 14 § denna lag och vad den som är redovisningsskyldig som där sägs om skattemyndighet enligt 14 § denna lag och vad skall gälla Riksskatteverket. som där sägs om skattemyn- Med uppbördsdeklaration avses dighet skall gälla Riksskatte- enligt denna lag redovisning verket. Med up- enligt 14 §. Beslut om anstånd pbördsdeklaration avses enligt skall skyndsamt meddelas den denna lag redovisning enligt skattskyldige utan kostnad för 14 §. Beslut om anstånd skall denne. skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:650 LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-16

Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad, f.d. kanslichefen i Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m., 2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m., 3. lag om ändring i utsökningsbalken, 4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst, 7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), 10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189), 13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar, 15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673), 16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 21. lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10), 22. lag om ändring i tullagen (1987:1065), 23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Olsson och departementssekreteraren Frank Walterson. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

Den nuvarande regleringen av indrivning av skatter och liknande är splittrad på ett flertal författningar på ett sätt som försvårar tillämpningen. Författningsregleringen är också ofullständig; särskilt gäller detta regleringen av kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Vissa viktiga uppgifter på det området är helt oreglerade. Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är också oklar. För att en effektiv indrivning skall kunna komma till stånd bör de beskrivna bristerna åtgärdas. I det syftet föreslås i lagrådsremissen bl.a. att en skarp gräns dras mellan uppbörden av skatt m.m. och den tvångsmässiga indrivningen av skattefordringar. De viktigaste be- stämmelserna på indrivningsområdet samlas i den föreslagna lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) samtidigt som bestämmelserna om indrivning i uppbördslagen m.fl. lagar föreslås upphöra att gälla. Vidare föreslås att i indrivningslagen närmare regleras kronofogdemyndigheternas funktion som företrädare för det allmännas borgenärsintresse vid verkställighet enligt utsökningsbalken. De föreslagna bestämmelserna i indrivningslagen är avsedda att komplettera utsökningsbalkens bestämmelser om verkställighet vid handläggning av allmänna utsökningsmål. Utgångspunkten för regleringen anges ha varit att bestämmelser som är gemensamma för allmänna och enskilda mål bör ha sin plats i utsökningsbalken medan regler som rör de allmänna målen bör återfinnas i indrivningslagen. Med det sistnämnda uttalandet torde inte avses reglerna om exekutiv verkställighet i allmänna mål eftersom de, även om de uteslutande avser allmänna mål, lämnats kvar i utsökningsbalken. Till grund för förslagen i lagrådsremissen ligger två förslag av skatteindrivningsutredningen. Med hänsyn till de betydande brister som vidlåder den gällande regleringen på indrivningsområdet är det enligt lagrådets mening ett avgjort framsteg att bestämmelserna om indrivning i allmänna mål nu föreslås utbyggda och samlade i en lag. Lagrådet anser att den föreslagna regleringen är sådan att den kan antas tillgodose det angivna syftet. I detta sammmanhang vill lagrådet något beröra det problem som det innebär att kronofogdemyndigheterna i de allmänna utsökningsmålen intar en dubbelställning genom att samtidigt vara både företrädare för det allmännas borgenärsintresse och exekutiv myndighet. Som lagrådet anförde i sitt yttrande över det remitterade förslaget till utsökningsbalk (se prop. 1980/81:8 s. 1058) utgör denna dubbelställning en i systemet inbyggd svaghet som är ägnad att väcka betänkligheter. Samtidigt kan man inte bortse från att själva det förhållandet, att kronofogdemyndigheten har dubbla uppgifter, leder till att indrivningen blir smidig, effektiv och mindre kostsam. Som framgår av förevarande lagrådsremiss har det inte under de drygt tio år som förflutit sedan utsökningsbalken trädde i kraft framkommit någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda roller som kronofogdemyndigheterna har vid indrivningen. Någon anledning att nu överväga organisatoriska förändringar finns därför inte. Det är, såsom framhållits i olika sammanhang, emellertid angeläget att det inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att så långt möjligt undvika intressekonflikter. Så har också skett i detta lagstiftningsärende. Lagrådet vill här endast peka på förslaget till ändringar i 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken, som innebär att kronofogdemyndigheten i vissa situationer inte skall företräda det allmännas borgenärsintresse. Mot bakgrund av det anförda kan det nu föreliggande förslaget om ändrade bestämmelser om indrivning enligt lagrådets mening inte antas medföra att kronofogdemyndigheternas opartiskhet kommer att i ökad utsträckning ifrågasättas. Förslaget till lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Det beskrivs så att lagen gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller andra fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänna mål. Den föreslagna utformningen är enligt lagrådets mening inte språkligt nöjaktig; en fordran kan inte handläggas som ett mål. Bestämmelsen bör därför omformuleras. Härvid bör följande beaktas. Indrivning hos kronofogdemyndigheten av skatt och liknande fordringar har två beståndsdelar, dels den exekutiva verkställigheten enligt utsökningsbalken, dels åtgärder för att ta till vara det allmännas borgenärsintresse. Som lagrådet anfört i det föregående är förslaget till indriv- ningslag avsett att utgöra ett komplement till bestämmelserna i utsökningsbalken. I lagförslaget regleras med ett undantag endast frågor som rör kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Lagens tillämpningsområde bör med hänsyn till det anförda anges så att lagen gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken. Indrivning är inget entydigt begrepp utan innebörden kan skifta i olika lagar. I enlighet med skatteindrivningsutredningens förslag bör därför i indrivningslagen anges vad som enligt lagen avses med indrivning. Genom att en definition tas in i lagen markeras också klart att med indrivning enligt indrivningslagen avses något annat än den indrivning som regleras i 9 kap. 11*13 §§ utsökningsbalken. Vad som avses med allmänt mål regleras i 1 kap. 6 § utsökningsbalken. Någon definition av det begreppet behöver därför inte tas in i denna lag. Lagrådet föreslår att 1 § får följande lydelse: "Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken. Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag indrivning."

2 §

Paragrafen anger vilka skatter och avgifter som får tas ut genom införsel. Den ersätter särskilda bestämmelser i enskilda skatte- eller avgiftsförfattningar. Enligt lagrådets mening är det en avsevärd fördel att nu på ett ställe uttömmande anges de fordringsslag för vilka införsel får ske. Paragrafen är emellertid den enda paragrafen i indrivningslagen som inte rör kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Det kan därför ifrågasättas om inte bestämmelsen borde ha placerats i en annan lag. En möjlighet hade varit att införa uppräkningen av skatteförfattningarna direkt i 15 kap. 1 § utsökningsbalken. En sådan uppräkning skulle emellertid kunna på ett olämpligt sätt tynga bestämmelserna om införsel. Lagrådet har därför stannat för att godta remissförslaget. Därvid har lagrådet också beaktat att utsökningsbalken är föremål för översyn och att enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen översynen kan komma att leda till att reglerna om införsel ändras.

Övergångsbestämmelserna

Enligt remissen skall indrivningslagen träda i kraft den 1 januari 1994 då också lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i den lagen ersätts av föreskrifter i indrivningslagen. Enligt övergångsbestämmelserna till indrivningslagen skall bestämmelserna om säkerhet i 10*13 och 19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om säkerhet som har tagits emot före ikraftträdandet. Frågor om säkerhet har ett nära samband med frågor om uppskov eftersom säkerhet kan tas emot endast i samband med att uppskov beviljas (10 §). Uppskov är i de sammanhang det här gäller vanligt förekommande, även om uppskovsinstitutet är i det närmaste helt oreglerat. En reglering föreslås nu, och i indrivningslagen tas i 7*9 §§ upp bestämmelser om uppskov. T.ex. anges i 9 § andra stycket förutsättningar för återkallelse av uppskov. Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att avsikten är att uppskov som har beviljats före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla oberoende av om förutsättningarna för uppskov enligt indrivningslagen är uppfyllda. När fråga då uppkommer om att återkalla ett före ikraft- trädandet beviljat uppskov eller förändra villkor för ett sådant uppskov får naturligtvis bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas. Mot denna bakgrund påkallas enligt lagrådets mening en särskild föreskrift om indrivningslagens tillämpning på äldre uppskov såvitt gäller 9 och 19 §§. Övergångsbestämmelserna kan förslagsvis ges följande lydelse. "Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10*13 och 19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen har fått samma språkligt onöjaktiga utformning som 1 § förslaget till indrivningslag. I förevarande fall kan bestämmelsen justeras på så sätt att ordet "som" efter ordet "handläggs" och före orden "allmänt mål" byts ut mot "i".

Övergångsbestämmelserna

Samtidigt som denna lag träder i kraft skall förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter samt bestämmelserna om ackord i 62 § tredje stycket och 97 § uppbördslagen (1953:272) upphöra att gälla. Övergångsbestämmelserna till den förevarande lagen innehåller * förutom uppgifter om tidpunkten för ikraftträdandet och om upphävandet av 1965 års förordning * en föreskrift om att lagen skall tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter ikraftträdandet. Under lagrådsföredragningen har upplysts att syftet med föreskriften är att äldre bestämmelser (t.ex. de i 1965 års förordning och i 62 § tredje stycket uppbördslagen) fortfarande skall gälla i fråga om ackordsförslag som framställts före ikraftträdandet. För att detta syfte skall framgå tydligare bör sista meningen i övergångsbestämmelserna omformuleras. Lagrådet förordar att den ges följande lydelse. "Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som framställts före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

1 §

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 § andra meningen skall lagen inte tillämpas på fordringar enligt någon av de lagar som räknas upp i bestämmelsen. I samband med remissföredragningen har lagrådet uppmärksammat att uppräkningen bör kompletteras med vattenlagen (1983:291). Lagrådet förordar att en sådan komplettering görs.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Propositionens lagförslag 3 1 Lag om indrivning av statliga fordringar m.m. 3 2 Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. 6 3 Lag om ändring i utsökningsbalken 7 4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 12 5 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 15 6 Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 17 7 Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 18 8 Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 19 9 Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 21 10 Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift 23 11 Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt 24 12 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 25 13 Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 26 14 Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar 27 15 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 28 16 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 29 17 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 30 18 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 31 19 Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 34 20 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 35 21 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) 37 22 Lag om ändring i tullagen (1987:1065) 38 23 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 39 24 Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 41 25 Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg 42 26 Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 43 27 Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 44 28 Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 45 29 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 46

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993 47

1 Inledning 47 2 Bakgrund 48 2.1 Nuvarande ordning 48 2.2 Reformbehov 50 3 Allmänna utgångspunkter för en reform 51 4 Den författningstekniska lösningen 56 5 En huvudgrupp av allmänna mål 57 6 Förtur i vissa fall vid indrivning 59 7 Gäldenärsutredning 61 8 Uppskov och säkerhet 68 9 Ackord och annan eftergift 73 10 Statens företrädare vid konkurs 77 11 Avbrytande av indrivningen 78 12 Avkortning 80 13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt 81 14 Ekonomiska konsekvenser 82 15 Förutsättningar för förenklad självdeklaration 83 16 Upprättade lagförslag 84 17 Författningskommentarer 85 17.1 Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. 85 17.2 Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m. 92 17.3 Utsökningsbalken 93 17.4 Uppbördslagen 97 17.5 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt 100 17.6 Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 100 17.7 Lagen om sjömansskatt 100 17.8 Lagen om mervärdeskatt 100 17.9 Kupongskattelagen 101 17.10 Lagen om felparkeringsavgift 102 17.11 Lagen om saluvagnsskatt 102 17.12 Bötesverkställighetslagen 102 17.13 Skatteregisterlagen 104 17.14 Lagen om preskription av skattefordringar 104 17.15 Arbetstidslagen 104 17.16 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter 105 17.17 Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 105 17.18 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 105 17.19 Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 106 17.20 Utsökningsregisterlagen 107 17.21 Plan- och bygglagen 107 17.22 Tullagen 107 17.23 Fordonsskattelagen 108 17.24 Utlänningslagen 109 17.25 Lagen om tillstånd för anställning på fartyg 109 17.26 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 109 17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 109 17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 110 17.29 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter 110 18 Hemställan 110 19 Beslut 111

Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) 112 Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) 124 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 125 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 169