Lag om företagsrekonstruktion : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Lag om

företágsrekonstruktion

slutbetänkande av Insolvensutredningen Malmö 1992 SMU] 1992113

HO

Statens offentliga utredningar

393g 1992113

@ Justitiedepartementet

Lag om företags-

rekonstruktion

slutbetänkande av Insolvensutredningen

Malmö 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets forvaltningskontor ombcsörjer remissutsändningar dessa publikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08f39 95 48

Publikationema kan också köpas i Infonnationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13197-8 GraphicSystems AB, Malmö1992 ISSN 0375-25OX

SOU 1992113 3

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Genom beslut den 15 september 1988 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Thage G Peterson, att tillkalla särskild utredare med uppdrag att utreda vissa konkursrättsliga frågor en samt att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde om åt utredaren.

Med stöd bemyndigandet förordnande departementschefen samma dag av hovrättslagmannen Trygve Hellners som särskild utredare.

Utredningen antog namnet Insolvensutredningen.

Som sakkunniga förordnades den 29 november 1988 verkställande direktören E O Holm, länskronodirektören Bertil Jäderqvist, professorn, justitierâdet Gertrud Lennander, bankdirektören Bengta Ljung, numera

direktören Per-Ivan Lundberg och advokaten Rolf B Åbjörnsson samt

den 15 augusti 1990 rådmannen Arne Wilhelmsson och den 19 juni 1991 auktoriserade revisorn Bo Engström. Den 29 november 1988 förordnades hovrättsassessom, t.f. byråchefen Håkan Lavén, den 1 mars numera 1989 departementssekreteraren Frank Walterson och den 7 november 1991 hovråttsassessom Tuula Tikkanen-Kihlgren att biträda utredningen som experter.

Som sekreterare förordnades den 3 november 1988 hovrättsassessom Östen Mandelholm t.0.m den 30 september 1990, den 4 januari 1990

hovrättsassessom, t.f. rådmannen Ralf G Larsson som biträdan-

numera de sekreterare t.0.m. den 30 september och den 2 december 1991 hovrättsassessom Ylva Norling Jönsson biträdande sekreterare.

Utredningen har tidigare avgett delbetänkandet SOU 199074 Skuldsaneringslag.

Härmed överlämnas utredningens slutbetänkande Lag om företags rekonstruktion.

4 SOU 1992113 Till betänkandet fogas särskilda yttranden Bengta Ljung och Frank av Walterson. Utredningen har härmed slutfört sitt arbete. Malmö i november 1992 Trygve Hellners

Ralf G Larsson

Ylva Norling Jönsson

SOU 1992113 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förkortningar 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag företagsrekonstruktion 31 om . . . . . . . . . 2. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 48 . . . . . Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 50 . . . . . . . . 4. Förslag till lag om ändring i köplagen 1990931 52 . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1845 50 s. 1

om handel med lösören, som köparen låter i

säljarens vård kvarbliva 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 192777 om

försäkringsavtal 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Förslag till lag om ändring i förmånsrâttslagen

1970979 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förslag till lag om ändring i lagen 1984649 om

företagshypotek 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9. Förslag till lag om ändring i konkurslagen

1987672 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen

1992497 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 71 . . . . . . . . . 12. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

1986617 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen

1953272 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14. Förslag till lag om ändring i lagen 1982188 om

preskription av skattefordringar m.m. 77 . . . . . . . . . . . 15. ändring i aktiebolagslagen Förslag till lag om

19751385 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Uppdraget 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Överlämnade skrivelser 87 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Arbetets bedrivande 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Allmänt om krigöretag 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Några uppgifter om företagandet 91 . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Företagskonkurser 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Allmänt 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Undersökning av 958 konkurser som

avslutats under 1990 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 SOU 1992113

Huvuddragen i det insolvensrättsliga

systemen Sverige m.m. 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begreppet obestånd insolvens 100

. . . . . . . . . . . . . . Förmånsrâttsordningen 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Allmänt 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Närmare om vissa förmånsrâtter 104 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2.1 Företagshypotek 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2.2 Kostnader för gåldenårs försättande i kon-

kurs m.m. 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2.3 Revisors- och bokföringskostnader 107 . . . . . . . . . . . . 3.2.2.4 Skatter och allmänna avgifter 108 . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2.5 Lön och pension 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Efterställda fordringar 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Olika former för insolvensbehandling 116 . . . . . . . . . . 3.3.1 Betalningsinstållelse 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1.1 Allmänt 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1.2 Vad innebär en betalningsinstâllelse 118 . . . . . . . . . . . 3.3.1.3 Företagshypotekshavarnas situation under

betalningsinstållelsen 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Ackord 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2.1 Allmänt 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2.2 Godmansinstitutet 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2.3 Offentligt ackord 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Konkurs 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3.1 Allmänt om konkursinstitutet 130 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3.2 Konkursñrfarandet m.m. 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Den statliga lönegarantin vid konkurs 137 . . . . . . . . . . 3.3.4.1 Allmänt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4.2 Lönegarantin och konkurrensen 140 . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 Likvidation 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5.1 Allmänt 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5.2 Aktiebolag 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5.3 Handelsbolag 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5.4 Ekonomiska föreningar 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reformömkemål 151 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Riksdagen 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Lagutskottets betänkande LU 1981823

om förmånsrätt för royalty vid konkurs 151 . . . . . . . . 4.1.2 Lagutskottets betänkande LU 1981 8219

om förmånsrättvid konkurs 152 m.m. . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Lagutskottets betänkande LU 19878812

om gäldsanering 154 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagutskottets betänkande LU 1987 8821

om en översyn av förmånsrättsordningen 158 . . . . . . . .

SOU 1992113 7

4.1.5 Lagutskottets betänkande 198889LU20

Ändringar i förmånsrättsordningen 159

. . . . . . . . . . . . 4.1.6 Lagutskottets betänkande 199192LU6

Konkursrättsliga frågor 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.7 Lagutskottets betänkande LU 199192LU37

Ny lönegarantilag 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Statliga utredningar m.m. 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Företagsobeståndskommittén 165 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Skatteindrivningsutredningen 167 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Lönegarantiutredningen 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Kommissionslagskommittén 179 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.5 Ds A 19797 Betalningsinstållelse och

rådrumsstöd 181 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.6 Ds I 19811 Rådrumsstöd och handläggning av

obeståndsårenden m.m. 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Övriga reformförslag 185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Statens industriverks rapport SIND 19857

Konkursutredningen 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Justitiedepartementets hearing 1987 190 . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Insolvensrättsligt forum 1990 191 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Till utredningen överlämnade skrivelser 192 . . . . . . . . .

5 Utländska förhållanden 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1. Danmark 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 1.1 Bakgrunden till nuvarande regler om

betalingsstandsning, m.m. 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 2 Förmånsråttsordningen 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 3 Syftet med betalingsstandsning 203 . . . . . . . . . . . . . . . 5 4 Anmälan betalingsstandsning 205 om . . . . . . . . . . . . . 5.1.5. Exekutiva åtgärder under betalingsstandsning, m.m. 206 . 5.1.6 Tilsynets ställning, m.m. 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 7 Borgenåremas ställning 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 8 Betalingsstandsningens upphörande 212 . . . . . . . . . . . . 5.1.9 Förfarandet hos skifteretten 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 .1.10 Vilandeförklaring konkursansökan 214 av . . . . . . . . . . . 5.1.11 Statistiska uppgifter betalingsstandsning, m.m. 214 om . . 5.1.12 Vidaredrift konkursgåldenårs rörelse 216 av . . . . . . . . . 5.1.13 Lönegaranti 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Norge 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Allmänt gjeldsforhandling. Syftet med om förfarandet 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Förmånsrättsordningen 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Förutsättningar för gjeldsforhandling 224 . . . . . . . . . . . 5.2.4 Inledande gjeldsforhandling 225 av . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.5 Verkningarna inledd gjeldsforhandling 226 av . . . . . . . 5.2.6 Aktörerna i gjeldsforhandlingen 228 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.7 Genomgången av gäldenärens ekonomiska

förhållanden 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 SOU 1992113

5.2.8 Gjeldsforhandlingens avslutande

. . . . . . . . . . . . . . 5.2.9 Förfarandet hos skifteretten

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.10 Statistiska uppgifter gjeldsforhandling, 233 om m.m. . . . 5 .2.1l Vidaredrift konkursgäldenärs rörelse av 233 . . . . . . . . . 5.2.12 Lönegaranti 234 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Finland 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Allmänt företagssanering. Syftet med förfarandet om 235 . 5.3.2 Förmånsrâttsordningen 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Förutsättningarna för saneringsförfarandet.

Ansökan m.m. 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Allmänt rättsverkningarna saneringsförfarandet om av

exekutiva åtgärder m.m. 238 . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.5 Förvaltarens utredarens ställning

238 . . . . . . . . . . . . 5.3.6 Gâldenärens rådighet 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.7 Behandlingen gäldenärens kontraktsñrhållanden av 239 . . 5.3.8 Saneringsprogrammet 240 5.3.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Borgenärernas ställning 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.9.1 Borgenärsdelegationen 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.9.2 Borgenärer med säkerhetsrätt 241 . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.9.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen vidaredriften av 241 5 .3.10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kostnaderna för förfarandet 242 5.3.ll . . . . . . . . . . . . . . . . Det förenklade förfarandet 242

5.3.12 . . . . . . . . . . . . . . . . . Lönegaranti 243 5.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . England 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Allmänt Administration. Syftet med om

förfarandet 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Floating charge och the administrative receiver 246 . . 5.4.3 Förmånsråttsordningen 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.4 Förutsättningar för Administration. Ansökan m.m. 250 5.4.5 . . Allmänt om rättsverkningama Administration av

exekutiva åtgärder m.m. 251

5.4.6 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förvaltarens the administratofs ställning,

m.m. 251 . . . 5.4.7 Gäldenärens rådighet 253 5.4.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållanden av 253 . . 5.4.9 Borgenärernas ställning 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.9.1 Allmänt 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.9.2 Borgenärer med säkerhetsrätt 255 5.4.9.3 . . . . . . . . . . . . . . . Borgenärer med allmän förmånsrätt 257

. . . . . . . . . . . . 5.4.9.4 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen vidaredriften av 257 5.4.10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förfarandets avslutande 258 m.m. 5 .4.11 . . . . . . . . . . . . . . . Domstolens roll i förfarandet 259

5.4.12 . . . . . . . . . . . . . . . . Statistiska uppgifter 259 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.13 Vidaredrift konkursgäldenärs rörelse av 259 5.4.l4 . . . . . . . . . Lönegaranti 260 5.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . USA 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1992113 9

5.5.1 Allmänt om reorganisation enligt Chapter 11.

Syftet med förfarandet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Förmånsrättsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Förutsättningarna för reorganisationsförfarandet.

Ansökan m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.4 Allmänt rättsverkningama av reorganisationsom

förfarandet exekutiva åtgärder m.m. 265

. . . . . . . . . . 5.5.5 Förvaltarens the trustees ställning m.m. 266 . . . . . . . 5.5.6 Gäldenärens rådighet 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.7 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhällanden 268 av . . 5.5.8 Reorganisationsplanen. Översikt över förfarandet 269 . . . 5.5.9 Borgenärernas ställning 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.9.1 Oprioiiterade borgenärer. Borgenärskommitté, m.m. 271 . 5.5.9.2 Borgenärer med säkerhetsrätt 272 . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.9.3 Borgenärer med allmän förmånsrätt 272 . . . . . . . . . . . . 5.5.9.4 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen vidaredriften 273 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.10 Domstolens roll i förfarandet 274 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.11 Statistiska uppgifter 274 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Österrike 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Allmänt om das Vorverfahren. Syftet med

förfarandet 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 Förmånsråttsordningen 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.3 Förutsättningarna för das Vorverfahren.

Ansökan m.m. 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.4 Allmänt rättsverkningarna av das Vorverfahren om

exekutiva åtgärder m.m. 277

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.5 Förvaltarens ställning m.m. 277 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.6 Gäldenärens rådighet 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.7 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållanden 278 av . . 5.6.8 Borgenärernas ställning 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.8.1 Allmänt 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.8.2 Borgenärer med säkerhetsrätt 279 . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.8.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen vidaredriften 279 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.9 Förfarandets avslutande 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.10 Statistiska uppgifter m.m 280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.11 Vidaredrift konkurgäldenärs rörelse 281 av . . . . . . . . . . 5.6.l2 Lönegaranti 281 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Frankrike 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.1 Allmänt det franska insolvensförfarandet, särskilt om Période dbbservation. Syftet med förfarandet . . . . 5.7.2 Förmånsrättsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.3 Förutsättningarna för insolvensförfarandet.

Ansökan m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.4 Allmänt rättsverkningarna insolvensförfarandet om av

exekutiva åtgärder m.m.

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.5 Förvaltarens ställning m.m.

10 SOU 1992113

5.7.6 Gåldenärens rådighet 286 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.7 Behandlingen av gåldenârens kontraktsförhållanden 287 . . 5.7.8 Borgenåremas ställning 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.8.1 Allmänt 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.8.2 Borgenârer med säkerhetsrätt 287 . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.8.3 Borgenârer med allmän förmånsrått 288 . . . . . . . . . . . . 5.7.8.4 Borgenârer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen av vidaredriften 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.9 Det förenklade förfarandet 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 .7.10 Statistiska uppgifter 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 .7.l1 Lönegaranti 290 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Tyskland 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Allmänt det föreslagna tyska insolvensförfarandet. om

Syftet med förfarandet 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Förmånsrättsordningen 293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.3 Förutsättningarna för insolvensförfarandet.

Ansökan m.m. 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.4 Allmänt om rättsverkningama insolvensförfarandet av exekutiva åtgärder m.m. 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.5 Förvaltarens ställning. Gäldenärens rådighet 294 . . . . . . 5.8.6 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhâllanden 295 av . . 5.8.7 Borgenärernas ställning 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.7.1 Allmänt 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.7.2 Borgenärer med säkerhetsrätt 295 . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.7.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen av vidaredriften 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.8 Lönegaranti 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 EG 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Allmänna överväganden 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Reformbehovet 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Allmänt krisföretag och konkurser om 301 . . . . . . . . . . 6.1.2 Förmånsrättsordningen 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 Den statliga lönegarantins roll 307 . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.4 Rekonstruktion krisföretag av 312 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Reformvägar 318 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Inledning 318 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Förmånsrättsordningen 321 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Den statliga lönegarantins roll 340 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Ett nytt rekonstruktionsförfarande 344 . . . . . . . . . . . . . 6.3 Huvuddragen i lag företagsrekonstruktion 348 en om . . . 6.3.1 Utgångspunktema 348 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Förutsättningar för förfarandet 349 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Rättsverkxiingama förfarandets inledande 355 av . . . . . . 6.3.4 Gåldenärens rådighet 360 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.5 Administratorns uppgifter och kompetens 365 . . . . . . . . 6.3.6 Borgenärernas ställning 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.7 Rekonstruktionsplan och förfarandets upphörande 374

.

SOU 1992113 11

6.3.8 Handläggningen av ärenden om företags-

rekonstruktion 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.9 Förhållandet till annan lagstiftning 383 . . . . . . . . . . . . 6.4 Vissa frågor angående konkurs 384 . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Skall juridisk få fortleva efter konkurs 384 person . . . . . 6.4.2 Konkursgäldenårens talerätt i vissa fall 387 . . . . . . . . . . 6.5 Vissa ändringar i fråga om offentligt ackord 390 . . . . . . 6.5.1 Minsta dividenden vid offentligt ackord 391 . . . . . . . . . 6.5.2 Vilka borgenärer deltar 393 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.3 Behörigheten att föra återvinningstalan 393 . . . . . . . . . . 6.5.4 Slopande edgångssammantrâdet 395 av . . . . . . . . . . . . 6.5.5 Andra reformönskemål 396 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Vissa frågor angående förmånsrättsordningen, m.m. 398 . 6.6.1 Bör företagshypoteket omfatta kassa- och banktill-

godohavanden m.m. 398 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Förmånsrâtten för revisors arbete, 403 m.m . . . . . . . . . . 6.6.3 Efterställda fordringar 404 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.4 Separationsrätt vid försäljning med återtagande-

förbehåll 405 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Reformens genomförande 407 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.1 Kostnadsmässiga konsekvenser 407 . . . . . . . . . . . . . . 6.7.2 Ikraftträdande 413 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Specialmotivering 415 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Förslaget till lag företagsrekonstruktion 415 om . . . . . . . 7.2 Förslaget till lag ändring i âktenskapsbalken 447 om . . . . 7.3 Förslaget till lag ändring i föräldrabalken 447 om . . . . . . 7.4 Förslaget till lag ändring i köplagen 1990931 448 om . .

7.5 Förslag till lag om ändring i lag 18455O s. 1

handel med lösören, köparen låter i om som säljarens vård kvarbliva 448 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 192777

försäkringsavtal 448 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Förslaget till lag ändring i förmånsrättslagen om 1970979 448 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Förslaget till lag ändring i lagen 1984649 om om företagshypotek 453 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9 Förslaget till lag ändring i konkurslagen om 1987672 455 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.10 Förslaget till lag ändring i lönegarantilagen om 1992497 457 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.11 Förslaget till lag ändring i brottsbalken 457 om . . . . . . . 7.12 Förslaget till lag ändring i utsökningsregisterlagen om 1986617 457 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.13 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen

1953272 458 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.14 Förslaget till lag ändring i lagen 1982188 om preskription skattefordringar m.m. 458 om av . . . . . . . .

12 SOU 1992113

7.15 Förslaget till lag ändring i aktiebolagslagen om

19751385 458 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 461 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor 465 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 1 Summary 465 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Undersökning företagskonkurser av 481 . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Sammanställning anteckningar från Insolvensav

utredningens hearing den 23-24 april 1992 491

. . . . . . . Bilaga 4 Insolvensutredningens studiebesök i London

den 7-9 oktober 1991 503 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Insolvensutredningens studiebesök i USA

den 21-24 januari 1992 517 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Utdrag ur den danska konkursloven 537

. . . . . . . . . . . Bilaga 7 Utdrag the Bankruptcy Code 1978 USA 541 ur . . . . . . Bilaga 8 Utdrag the Insolvency Act 1986 England ur 571 Bilaga . . . . . 9 Ackordscentralens instruktionslista 585

. . . . . . . . . . . . Bilaga 10 Ackordscentralens kontraktsfonnulâr 587 . . . . . . . . . . . Bilaga 11 Anmälda betalingsstandsningeri Danmark 589 . . . . . . . Bilaga 12 Statistik över upphörda konkurser vid tingsrätterna 591 . .

SOU 1992113

Forkortnmgar

ABL Aktiebolagslagen 19751385 AC Ackordscentralen AckL Ackordslagen 1970847 A0 Ausgleichsordnung art. Article BC Bankruptcy Code BB Betriebs-Berater. Zeitschrift für Recht und Wirtschaft BCC British Company Cases BCLC British Company Law Cases BGB Bürgerliches Gesetzbuch CBC Collier Bankruptcy Cases Cmnd Command Paper CRS Congressional Research Service DKL Den danska konkursloven Dkr Danska kroner DL Dekningsloven EPCA Employment Protection Consolidation Act FRL Förmånsrättslagen 1970979 HBL Lagen 19801102 om handelsbolag och enkla bolag HD Högsta Domstolen IA Insolvency Act IR Insolvency Rules JT Juridisk Tidskrift KL Konkurslagen 1987672 Konkurs Riksskatteverkets handbok, Konkurs Ackord, 3 uppl. Ackord 1989 KO Konkursordnung KTS KTS Zeitschrift für Insolvenzrecht, Konkurs Treuhand - - Sanierung

KöpL Köplagen 1990931

LAS Lagen 198280 om anställningsskydd LEF Lagen 1987667 om ekonomiska föreningar LFH Lagen 1984649 företagshypotek om LFS Lagen 19711072 om förmånsberättigade skattefordringar m.m. LGL Lagen 1970741 om statlig lönegaranti vid konkurs resp. Lönegarantilagen 1992497 LGU Lönegarantiutredningen

14 SOU 1992113

LU Lagutskottet lLU Första lagutskottet MBL Medbeståmmandelagen 1976580 mdkr miljarder kronor mkr miljoner kronor NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. H NKL Den norska konkursloven Nkr Norska kroner Ot.prp. Odelstinget, proposisjon prop. Proposition Recht der Internationale Wirtschaft Råttegångsbalken rskr. Riksdagsskrivelse See. section SFS Svensk författningssamling SIU Skatteindrivningsutredningen SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning TfR Tidskrift For Rettsvitenskap Ugeskrift for Retsvaasen, Afd. A UB Utsökningsbalken UBL Uppbördslagen 1953272 USC United States Code ZIP Zeitschrift für Wirtschaftsrecht ZZP Zeitschrift für Zivilprozess

SOU 1992113 15

Sammanfattning

Betänkandets huvudpunkter

Betänkandet innehåller följande huvudpunkter. k Ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion, föreslås som ersättning för konkurs i vissa fall. Det är krisföretag som är livsdugliga eller vars verksamhet helt eller delvis kan fortsättas i någon form som härvid avses. Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten och träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer utan konkurs. Vid konkurs föreslås att s.k. produktiva löner intjänad lön samt uppsägningslön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under två månader i förmånsrättshänseende går före företagshypotek. Detta skall främja användningen av företagsrekonstruktion i stället för konkurs. Också fordringar som med administratorns samtycke uppkommit under företagsrekonstruktion som föregått konkursen skall före företagshypotek. Förmânsrätten för skatter och allmänna avgifter föreslås avskaffad. Ett viktigt syfte med en sådan åtgärd är att förbättra de oprioriterade borgenärernas leverantörers, underentreprenörers 0.1. ställning. Vidare föreslås ett klarläggande beträffande företagshypotekshavares rätt att betalt ur egendom som trätt i stället för säkerhetsunderlaget, dvs. främst medel som satts in ett särskilt s.k. administrationskonto vid företagsrekonstruktion. Också rättsläget beträffande s.k. efterställda fordringar föreslås bli förtydligat i lag. Vad gäller frågan om den statliga lönegarantins roll i samband med fortsatt drift ett konkursföretag, och särskilt garantins inverkan av konkurrensen, menar sig utredningen ha fått belägg för att osund konkurrens förekommer genom vissa sätt att utnyttja lönegarantin. Förslaget beträffande s.k. produktiva löner bör motverka överutnyttjande av garantin. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten i konkurs aktivt bevakar att garantin inte överutnyttjas.

16 SOU 1992113

Bakgrunden till förslagen

I kap. 2 i betänkandet redogör utredningen något för hur företagandet ser ut i Sverige. Vidare lämnas statistiska uppgifter bl.a. konkursutveckom lingen, som senare år visat kraftig stegring antalet föreen av tagskonkurser 1991 totalt 17 378. Utredningen har själv föranstaltat om en specialundersökning angående företagskonkurser i Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län samt de tre storstadslänen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Undersökningen har gjorts för att belysa skuld- och tillgångssituationeni företag går som i konkurs men också för att reda hur mycket de olika borgenärskategorierna erhåller i utdelning i konkurs. En undersökningen rapport om finns intagen i bilaga 2 till betänkandet. Genom särskilda undersökningar har utredningen vidare inhämtat material angående dels ärenden om utseende av god enligt ackordslagen från samtliga tingsrätter, dels man konkurs gäldenärers inställning till konkurförvaltamas försäljningsåtgärder från samtliga kronofogdemyndigheter i deras egenskap tillsynsmyndigav het i konkurs. Utredningen har våren 1992 hållit hearing med företrädare för en kreditväsendet och näringslivet i övrigt samt berörda myndigheter och organisationer bilaga 3 till betänkandet. Nuvarande möjligheter till insolvensbehandling behandlar utredningen i kap. 3. Här ges en översikt över författningsregleringen beträffande konkurs, ackord och likvidation. Vidare lämnas vissa uppgifter det om i dag oreglerade förfarandet betalningsinställelse. I ett särskilt avsnitt behandlas förmånsrättsordningen och härunder även frågan efterom ställda fordringar. Ett särskilt avsnitt ägnas den statliga lönegarantin vid konkurs och dess betydelse för konkurrensen inom skilda branscher. För att undersöka lönegarantins betydelse för konkurrensen har utredningen hört sig för med företrädare för olika branscher och organisationer. Utredningen har dessutom fått tillgång till exempel avtal företagsöverlåtelser vid om konkurs där lönegarantin spelat roll för avtalets innehåll. en

Åtskilliga reformönskemål har framförts på området. I kap. 4

redogörs bl.a. för uttalanden från riksdagens sida samt Lönegarantiutredningens slutbetänkande SOU 198827 Lönegarantin och förrnånsrättsordningen, Skatteindrivningsutredningensbetänkande SOU 1987 10 Indñvningslag m.m. och Statens industriverks rapport SIND 19857 Konkursutredningen. Utländska förhållanden har ägnats fyllig redogörelse i kap. 5. Vad en gäller våra nordiska grannländer är det främst de danska reglerna om betalingsstandsning och de norska gjeldsforhandling om som behandlas. I fråga Finland knyts intresset till den reform på området om som föreslagits i en proposition under hösten 1992. Här redogörs vidare ñr rättssystemen i England the Administration Order Procedure, USA reorganisation enligt Chapter 11, Österrike

das Vorverfah-

ren, Frankrike och Tyskland. Beträffande andra länder än Danmark

SOU 1992113 17

och Norge har redogörelsen författats av en av utredningens sakkunniga, professorn, justitierådet Gertrud Lennander. numera Insolvensutredningen har också gjort studiebesök i Danmark, Norge, England och USA. Vid besöken har utredningen sammanträffat med det norska konkurslovutvalget samt med Företrädare för berörda ministerier och lagstiftande domstolar, universitet, advokater och revisorer. organ,

Närmare om de olika huvudpunkterna

Företagsrekonstruktion

Det föreslagna förfarandet föreslås ackordslagen, Lagen om företagsrekonstruktion, vilken ersätta är tillämplig på alla näringsidkare. Den avser att öka möjligheterna att utan konkurs rekonstruera näringsverksamhet, när gäldenåren har fått en betalningssvårigheter. De centrala dragen i förfarandet är följande. Ansökan företagsrekonstruktion kan göras av såväl gäldenåren som om borgenär och görs hos tingsrätt. Det är emellertid inte möjligt att av en mot gäldenärens vilja tvinga denne att underkasta sig företagsrekonstruktion. Då beslut företagsrekonstruktion fattats utser domstolen en om administrator, skall utreda gäldenärens ekonomiska situation och som dessutom verka för att borgenärernas intressen iakttas. Administratom skall lika kvalificerad konkursförvaltare. Även borgevara som en en närskommitté kan tillsättas, vilken administratom i så fall skall samråda med i väsentliga frågor. Under förfarandet fortsätter gäldenärens verksamhet i allmänhet på vanligt sätt. Gäldenären behåller i princip sin rådighet, men viktigare beslut kräver samtycke administratorn. Eftersom förfarandet innefattar av betalningsinställelse får gäldenâren inte utan administratorns samtycke en betala skuld uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller som ställa säkerhet för sådan skuld. Utan sådan medgivande får han inte heller ingå någon förpliktelse eller pantsätta, överlåta eller upplåta ny rått till fast egendom, affärslokaler eller annan egendom av annan väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet. När domstolen beslutat företagsrekonstruktion inträder vidare ett om allmänt indrivnings- och verkstållighetsförbud beträffande sådana skulder uppstått dessförinnan. Alla fordringar omfattas i princip, även som fordringar är förenade med säkerhet. Handpanträtt är undantagen som och för borgenärer med panträtt eller företagshypotek kan dispens annan medges från utmätningsförbudet. Företagsrekonstruktion utgör också konkurshinder. En ansökan konkurs inkommer under det att om som förfarandet pågår kommer att vilandeförklaras. Administratom skall upprätta rekonstruktionsplan. I planen skall en denne bl.a. beskriva vilka åtgärder måste vidtas för att man skall som komma till rätta med företagets problem. Administratom bör söka nå

18 SOU 1992113

fram till underhandsuppgörelse med borgenärerna och gäldenären. en Denna kan innefatta såväl affärsekonomiska åtgärder som olika eftergifter från borgenärernas sida. Kan sådan uppgörelse inte nås får gäldenären en vid samma domstol ansöka offentligt ackord. om En ansökan om företagsrekonstruktion är att förklaring anse som en om att gäldenärsföretaget ställer in sina betalningar. Även när gäldenären medger påbörjande av företagsrekonstruktion efter borgenärs ansökan en därom är det att anse som en förklaring betalningsinställelse. En om faktisk betalningsinställelse ansökan företagsrekonstruktion utan en om är däremot inte tillräcklig för att gäldenären skall åtnjuta det skydd som den föreslagna lagen erbjuder. Redan i ansökningen skall gäldenåren hur han tänkt sig att ange rekonstruera verksamheten. Det betyder bl.a. att han måste ett besked ge om hur han menar att borgenärema skall tillgodoses. Redan på detta stadium bör gäldenären också något sätt hur verksamheten i ange fortsättningen skall finansieras. Ansökan skall vidare innehålla förslag ett till administrator. För att hindra missbruk förfarandet skall rätten göra viss av en prövning av ansökningen. Om det saknas skälig anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås, får ansökan gäldenären inte beviljas. en av Kan domstolen omedelbart konstatera att det inte finns någon utsikt att rekonstruera gäldenärens verksamhet skall ansökan ogillas, och det blir alltså inte aktuellt med det skydd mot t.ex. konkurs lagen medger. som Rättsverkningarna i fråga t.ex. utmätningsförbudet inträder den om dag då ansökan företagsrekonstruktion bifalls och förfaller då en om rätten meddelar beslut om förfarandets upphörande. Inom tre veckor skall det hållas ett borgenärssammanträde. Då skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig förfarandet bör fortgå. om Dessa kan då också lämna sådana upplysningar behövs för att som förhindra att gâldenärer missbrukar förfarandet. Förfarandet får pågå under tid tre månader, denna tid kan en av men förlängas upp till ett år. Har förhandling offentligt ackord då inletts om får förfarandet emellertid pågå under den längre tid som krävs för att slutföra ackordsförhandlingen. För att förhindra att en leverantör el, bränsle, vatten och andra av jämförbara förnödenheter är nödvändiga för fortsatt drift som av gäldenärens verksamhet spolierar hela rekonstruktionsförfarandet genom att utnyttja sin monopolställning har särskild regel tagits med. En en sådan borgenär får inte t.ex. avbryta leverans grund att gäldenären av underlåtit att betala en tidigare leverans, under förutsättning att gäldenären med administratorns samtycke ställer säkerhet för nästa leverans. För att underlätta rekonstruktion är det många gånger en av stor betydelse att det kan tillföras friskt kapital till verksamheten. I syfte att främja detta innehåller förslaget möjlighet för gäldenären under en att förfarandet uppta lån med administratorns medgivande, varvid nya sådana fordringar erhåller förmånsrätt före fordringar med säkerhet i företagshypotek.

SOU 1992113 19

Motiven för förslaget Utredningen pekar att antalet konkurser har nått sådan nivå nu en är flera gånger högre än någonsin har iakttagits hos oss under som som 1900-talet avsnitt 6.1.1. En del kan säkert göras av preventivt slag, utredningen har med hänsyn till sina direktiv inte att in på sådana men åtgärder. Det kan konstateras att konkursutvecklingen aktualiserat en rad frågor ett eller annat sätt har att göra med det insolvensrättsliga som systemets uppbyggnad. Vad utredningen har att undersöka är främst om ändringar i den insolvensrättsliga lagstiftningen kan främja man genom rekonstruktion av krisñretag utan konkurs. Man kan visserligen inte konkurs regulator i ett marknadsekonomiskt system. Konkurs avvara som kan emellertid kostsam procedur och förenad med nackdelar vara en vara i form kapitalförstöring och förlorade arbetstillfällen. Det ligger av därför nära till hands att överväga ett alternativt förfarande som om möjligt kan träda i funktion, innan företaget har blivit definitivt insolvent, och därmed ersätta konkurs. Att det behövs ett alternativt insolvensförfarande har också flera andra orsaker. Nuvarande ackordslag har inte visat sig vara ett så effektivt instrument för rekonstruktion av företag som man antog vid den lagens tillkomst 1970. Antalet offentliga ackord har legat ca 100 årligen 1991 ökade antalet till 171. Närmare lagregler saknas om vilka verkningar ett företags betalningsinställelse har. Det har förekommit att leverantör av t.ex. till ett krisföretag avbrutit leverans för att tilltvinga sig betalning. Önskemål har vidare framförts bl.a. förstärkning om en av kvalifikationerna hos sådan god man som idag utses enligt ackordslagen för att utreda gäldenärens ekonomiska situation. Det bör påpekas att när man i utlandet sökt komma till rätta med motsvarande problem har lösningen genomgående varit att man genomfört reformer där ett nytt reorganisationsförfarande namnet förfarandet växlar mellan länderna utgjort ett viktigt inslag. Ut- redningen har i kap. 5 belyst en rad sådana förfaranden.

Förmånsrätt för produktiva löner och nytillkomna fordringar

Förslagens innehåll Utredningen föreslår ordning med en framskjuten förmånsrätt för s.k. en produktiv lön. Denna ordning innebär att lönefordringar före konkurs och uppsägningslön för den tid under vilken gäldenärens näringsverksamhet fortsätter efter konkursutbrottet, dock längst under två månader, skall ha förmånsrätt före fordringar förenade med säkerhet i företagshypotek. Vidare föreslås att nytillkomna fordringar under företagsrekonstruktion skall erhålla förmånsrätt med prioritet före produktiv lön.

20 SOU 1992113

Mon ven för förslagen

Utvecklingen har på konkursområdet efter hand gått i den riktningen att de icke förmånsberättigade borgenärerna gör stora förluster i händelse av gäldenärens konkurs. Också borgenärer med särskild förmånsrâtt, t.ex. banker och andra kreditgivare med säkerhet gäldenärens egendom, har fått vidkännas stora förluster. Storleken dessa beror dock bl.a. av av om säkerhetens värde stått i rimligt förhållande till kreditens storlek.

Utvecklingen har därför gjort det angeläget att undersöka den om nuvarande förmånsrättsordningen innefattar lämplig fördelning en av riskerna mellan olika kategorier borgenärer. av Enligt utredningens mening finns anledning att fråga sig om man genom någon ändring i säkerhetshavarnas ställning kan främja rekonstruktion utan konkurs. Hår knyts intresset i första hand till innehavare av företagshypotek, dvs. i regel banker. I debatten har flera förslag förts fram som på ett eller annat sätt går ut på viss beskärning att genom av företagshypotekets starka ställning tillgodose nämnda syfte. I avsnitt 6.1.2 erinras om såväl Lönegarantiutredningens LGUs förslag 1988

om att ge huvuddelen av lönefordringarna i konkurs s.k. produktiv en lön bättre förmånsrätt än företagshypotek tanken innehavare som att av sådan säkerhet till en viss procent skall oprioriterad. vara Gemensamt för de två åsyftade reformförslagen är, de syftar till att att ge kreditgivaren ett Ökat incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag som är väg in i ekonomisk kris. Härmed skapas en bättre förutsättningar för att till stånd rekonstruktion företaget en av utan konkurs och indirekt bättre utsikter för de prioriterade borgenä-

rerna att betalt. Det råder ingen tvekan om att vart och ett de berörda reformförav slagen kan utgöra ett effektivt medel för att förmå kreditgivare med säkerhet i företagshypotek att tidigare stadium än nuvarande ett regelsystem ger anledning till att ingripa i utvecklingen hos krisföreett tag. Följden av passivitet från kreditgivarens sida kan bli gäldeatt närsföretaget blir ohjälpligt insolvent och måste försättas i konkurs.

Borgenären riskerar då att utdelningen för hans fordran i konkursen blir sämre än den betalning kunnat påräknas, rekonstruktionsförsom om ett sök inletts tidigare och gäldenärsfönaget kommit fötter eller dess verksamhet kunnat fortsättas i form. ny Till förmån för reform antytt slag talar flera skäl. Det ligger en av nu i linje med Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1982 s. 900 det s.k. Minitube-mâlet att de produktiva lönerna skall belasta den

egendom som omfattas företagshypotek. Innehavama sådan säkerav av het får med andra 0rd betala dessa löner. Detta talar för en ändring i

förmånsrättsordningen av det slag förordats LGU.

som av Man kan också se saken från ett annat håll. Idag blir resultatet vid fortsatt drift av ett konkursföretag oftast det, lönegaranatt staten genom tin betalar de uppsägningslöner företaget inte klarar att erlägga. som av Den förkovran egendom, omfattad företagshypotek, sålunda av av som sker under konkurs betalas alltså i första hand av allmänna medel. Det

SOU 1992113 21

kan starkt ifrågasättas, om en sådan ordning är godtagbar från rättvisesynpunkt. Vid en eventuell konkurs tas i dag fordringar med allmän förmånsrätt, t.ex. löner, ut ur gäldenärens egendom bara i den mån den inte tas i anspråk av fordran med särskild förmånsrätt, dvs. bl.a. företagshypotek. Utredningens undersökning av ett antal företagskonkurser 1990 visar att borgenärer med företagshypotek fick utdelning med ett belopp som motsvarar 46 % av det totala fordringsbeloppet av sådana fordringar. I personalintensiva företag är utdelningen i själva verket större. Denna borgenärskategori åtnjöt den utan jämförelse högsta utdelningen på sina fordringar. En ändring i förmånsrättsordningen av förut antytt slag är med andra ord en viktig förutsättning för att man i större utsträckning än skall nu kunna till stånd rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Vilka effekter en reform med nu antydda inriktning skulle för de oprioriterade borgenärerna är dock inte så lätt att svara på. Mycket beror här av hur stora skatte- och lönefordringarna är i det enskilda fallet. Allmänt sett finns det goda skäl anta, att en reform leder till ett bättre utfall för de oprioriterade borgenärema genom att rekonstruktionsvägen prövas på ett tidigare stadium. Mot en ändring av nu berört slag har anförts framför allt tre argument den kan försvåra för små och medelstora företag att kredit mot säkerhet i företagshypotek, den kan skapa problem beträffande befintliga krediter av sådant slag och den kan medföra negativa effekter för sysselsättningen. Argumentet beträffande en tänkt lagändrings inverkan sysselsättningen menar utredningen inte ha tillräcklig styrka. Det är svårt att mäta effekter av sådant slag. Det kan däremot inte bortses från att en inskränkning i den erbjudna säkerhetens värde kan åtminstone i någon utsträckning påverka företagens möjligheter att och vidmakthålla kredit mot säkerhet i företagshypotek. Eventuella negativa effekter blir dock beroende av inskränkningens storlek. Hålls denna en nivå som inte mera avsevärt ändrar säkerhetens värde, torde följderna för kreditgivningen inte bli så långtgående. Det är alltså avgörande betydelse av vilken inriktning en reform får. LGUs förslag har i förhållande till andra lösningar vissa fördelar. Det riktar uppmärksamheten de grundläggande förutsättningarna för att rekonstruktion utan konkurs skall vara realistisk. LGUs förslag får sålunda en dynamisk effekt. Med förslaget uppnår man också att statens regressrätt vid utbetalning enligt lönegarantin får en starkare ställning. Härigenom främjas finansieringen lönegarantisystemet. En av annan effekt av förslaget är, att det motverkar sådan osund konkurrens mellan företag som utredningen berört i kap. 3. Ett system med exempelvis kostnadsbidrag från säkerhetshavama till förfarandet får i jämförelse med LGUs förslag främst karaktär transferering av av medel till andra kategorier av fordringshavare. Vid övervägande av de fördelar och nackdelar som är förenade med de olika modellerna har utredningen stannat för LGUs förslag. Som

22 SOU 1992113

utredningen saken kommer företagshypoteket även efter en ändring ser i förmånsråttsordningen att ha ett sådant kreditvärde att det utgör en väl fungerande säkerhetsrätt. Vad gäller frågan förmånsrätt för s.k. produktiv lön bör knytas om en till huruvida det i den enskilda konkursen faktiskt har utförts produktivt arbete under fortsatt drift rörelsen eller om man skall välja en av schabloniserad lösning oberoende härav väljer utredningen i princip det första alternativet. Allt arbete utförts före konkursens början torde som produktivt. Beträffande arbete utfört därefter skiftar förtypiskt sett vara hållandena i de enskilda konkurserna. De principiella motiv som ligger tänkt ändring i förmånsrättsordningen kan knappast åberopas, bakom en verksamheten avstannat helt redan kort tid efter konkursutbrottet. om en En regel bygger på att driften normalt får betraktas som produktiv som två månaders uppsägningstid bör därför formuleras så att den t.o.m. förbättrade förmånsrätten under uppsägningstiden gäller så länge gäldenärens verksamhet fortsätter, dock längst under en tid av två månader. Med sådan reglering bör skälig hänsyn tas till förhållandena en i de olika konkurserna. En särställning intar borgenärer med fordringar som uppkommer efter betalningsinställelse. Sådana kan gälla t.ex löner, lokalhyra och inköp av råvaror. I regel förutsätts att sådana kostnader betalas kontant. Ett väsentligt problem blir därför hur utgifterna skall ñnansieras. Normalt har gäldenären i det uppkomna läget utnyttjat tillgängliga säkerheter. En ändring i förmånsrâttsordningen innebär att nytillkomna fordringar som prioriteras framför t.ex. företagshypotek skulle sannolikt öka ett krisdrabbat företags möjligheter att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att rekonstruera den utan konkurs. De fordringarna får nya samtidigt bättre garanti för betalning i händelse att rekonstruktionsfören söken inte leder till önskat resultat utan följs konkurs. av En förbättrad ställning för nytillkomna fordringar är en av de vägar i utlandet ansetts framkomlig utan att därmed rubbar som vara man säkerhetshavarnas rätt i för stor utsträckning. Det gäller inte bara i Danmark och Norge, där ordningen har tillämpats sedan 1980-talet. Även i andra länder, såsom England, USA och Frankrike, har man slagit

in denna väg. Ett viktigt villkor för den förmånsrätten bör vara, att den följer nya bara med fordringar har tillkommit med samtycke av den nya som administrator utses i ett nytt rekonstruktionsförfarande. Med ett som sådant villkor bör några tillämpningsproblem inte behöva uppkomma.

Skatteprivilegiets avskaffande

Förslagets innehåll Utredningen föreslår att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter

avskaffas och att dessa fordringar blir oprioriterade. Ändringen bör bidra

till att stärka de oprioriterade borgenärernas ställning.

SOU 1992113 23

Motiven för förslaget Utredningens undersökning rörande företagskonkurser har bekräftat vad som ofta påtalats under år, nämligen att borgenärer utan senare förmånsrätt genomsnittligen får nöja sig med några procent i utdelning sina fordringar i konkurs. Undersökningen visar all utdelning att av i de undersökta konkurserna 12,2 procent gick till skatte- och avgiftsfordringar, 5,1 procent till lönefordringar och 6,3 procent till oprioriterade fordringar. Det motsvarade utdelning dvs. hur mycket en resp. borgenärskategori tillsammans erhöll i utdelning i förhållande till deras sammanlagda fordringar på skatte- och avgiftsfordringama 22,8 om procent, på lönefordringama om 23 procent och på oprioriterade fordringar om 3,6 procent. Om förmånsrätten för såväl skatter löner som avskaffas, skulle den totala utdelningen till de oprioriterade bli 9,5 procent. Det är svårare vad resultatet blir när enligt att ange man - som utredningens ñrslag avskaffar enbart förmånsrätten för skatter. Man måste då beakta dels den utdelning i konkurs tillkommer löntagare som utöver vad som utgår enligt den statliga lönegarantin, dels statens regressfordringar på grund av vad utbetalts enligt garantin. Det som betyder att avskaffandet av skatteprivilegiet i del fall får mindre en betydelse för icke förmånsberättigade borgenärer. Man får emellertid hålla i minnet att de flesta företag saknar eller har endast anställda. Förslaget bör sålunda positiva effekter för de oprioriterade borgenärer-

na. Ett avskaffande av skatteprivilegiet främjar också rekonstruktion utan konkurs. Utsikterna till ackordsuppgörelser torde stärkas. Tvingas staten att delta i sådana uppgörelser som skatteborgenår, kommer sannolikt antalet ackord att öka. Staten kommer nämligen då att större ett intresse i att medverka till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna. För statens skatteindrivning innefattar ett bortfall förmånsrätten inte av i sig några dramatiska förändringar. I praktiken ligger redan nu huvudvikten i indrivningsarbetet på åtgärder före konkurs, däribland förhandling med gäldenåren, prövning frågor uppskov och anstånd av om samt utkrävande av s.k. ställföretrâdaransvar för bolags företrädare. Totalt uppbar staten utdelning i konkurs med 170 mkr 1991. Till jämförelse kan nämnas att den totala uppbörden skatter och avgifter av var 757 mdkr. Utgår man från det procenttal framkommit vid som utredningens undersökning rörande företagskonkurser, skulle utdelningen skattefordringarna minska från 22,8 procent till 9,5 procent, både om skatteprivilegiet och löneprivilegiet föll bort. Med utredningens ñrslag angående förhållandet mellan företagshypotek och produktiv lön blir minskningen något större, den kompenseras än väl att men mer av statens regressfordringar enligt lönegarantin får bättre ställning. en Enligt utredningens mening talar redan det anförda nu för att statsekonomiska skål inte kan tilläggas avgörande betydelse. Förmånsrätten har inte heller någon sådan roll vid skatteindrivningen att farhågor för att skattemoralen skulle undergrävas kan tillmätas någon större vikt i sammanhanget. Förhållandena är idag även i övrigt väsentligt annorlunda

24 SOU 1992113

än då skatteprivilegiet diskuterades på 1970-talet. Idag förfogar staten skatteborgenär över en rad medel för att säkra sina fordringar, t.ex. som det s.k. ställföreträdaransvaret enligt uppbördslagen samt betalningssäkring. Utredningen erinrar också bl.a. om att utvecklingen i t.ex. våra nordiska grannländer går mot ett helt avskaffande av skatteprivilegiet. Någon mellanlösning såsom förmånsrått för skattefordringar som belöper på viss tid före konkurs, anser sig utredningen inte kunna förorda.

Företagshypotekets omfattning m.m.

Förslagens innehåll Utredningen föreslår att om konkurs följt inom viss tid från det att ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion avslutades, en borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin fordran skall ha rätt till betalning egendom omfattades hypoteket vid tidpunkten för ur som av beslutet om företagsrekonstruktion, eller ur egendom som trätt i sådan egendoms ställe. Förslaget utgör närmast en kodifiering av den praxis som utvecklats vid betalningsinställelse under medverkan av Ackordscentralen samt ett förtydligande av den rättsliga innebörden av denna praxis. Beträffande efterställda fordringar föreslår utredningen förtydligande i lag om att det förhållandet att fordringar utan förmånsrätt inbördes har lika rått inte hindrar att en borgenär enligt avtal eller på annan grund har rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Vidare föreslås vissa bestämmelser i lagen om företagsrekonstruktion och konkurslagen i syfte att klargöra vilken ställning efterställda fordringar har vid ackord. Bestämmelserna innebär att innehavare av sådana fordringar i princip inte deltar ackord men blir bundna av detta.

Motiven för förslagen Utredningen anser att förändringen av förmånsrättsordningen såvitt avser produktiva löner inte förutsätter en utvidgning av företagshypoteket till att omfatta även kassa- och banktillgodohavanden m.m. Olägenheterna undantaget för sådan egendom har till stor del undanröjts genom den av praxis som utvecklats unders senare år. Utredningens förslag om företagsrekonstruktion anknyter till denna praxis. Därmed har ett viktigt motiv för att upphäva undantaget för kassa- och bankmedel m.m. i lagen om företagshypotek fallit bort. Härtill kommer att en ändring beträffande kassa- och banktillgodohavanden m.m. inte är problemfri. En sådan utvidgning av säkerhetsunderlaget för företagshypotek kan t.ex. leda till att det mesta av vad som återvinns vid konkurs tillfaller säkerhetshavaren. En ändring denna punkt skulle dessutom gå ut över bl.a. oprioriterade borgenärer. Detta utesluter dock inte andra reformvägar.

SOU 1992113 25

Nuvarande praxis begränsar gode mannens möjlighet att göra uttag på ett administrationskonto under en betalningsinställelse ett krav genom att denne skall iaktta inteckningshavamas intressen så att dessa inte i händelse av konkurs åsamkas väsentlig förlust försöket att genom komma till rätta med gäldenärsföretagets ekonomiska svårigheter. Härav följer att viss osäkerhet råder om hur långt gode mannens befogenhet att förfoga över medlen på kontot sträcker sig. Härtill kommer att begränsningen också innebär viss osäkerhet angående säkerhetens omfattning i det enskilda fallet. Det har också sagts vara betänkligt att en hypotekshavare under ackordsutredning ñre konkurs kan stärka sin ställning genom att förmånsrätt i både gäldenärens transaktionsmedel och nya varor som förvärvas under utredningen. En annan olägenhet med nuvarande system är, att det råder viss oklarhet om vilka krav som måste uppfyllas för att företagshypotek skall omfatta medel på ett administrationskonto. Även från andra utgångspunkter kan det göras gällande att ett behov av förtydligande i lagstiftningen rörande företagshypotek föreligger. Den av utredningen föreslagna ändringen skulle medföra ett incitament för borgenärer med säkerhet i företagshypotek att medverka till rekonstruktionsförsök. Den osäkerhet angående företagshypotekets omfattning som kan föreligga i det enskilda fallet skulle vidare minskas. Lagstiftningsbehovet framstår än tydligare vid beaktande av den betydelsefulla roll som en borgenär med säkerhet i företagshypotek kommer att spela under det av utredningen föreslagna rekonstruktionsförfarandet. Inom utredningen har det framhållits, att avsaknaden lagreglering av om efterställda fordringar i praktiken fört med sig viss tvekan om hur de skall behandlas vid ackord. Bl.a. har pekats på att regeln ackordslagen om att ett ackord skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp förmedlar intrycket att även efterställda fordringar därvid skulle vara inbegripna. Det har sagts att formuleringen av lagreglerna kan verka hindrande på uppgörelser där även efterställda fordringar skall delta. Utredningen finner det befogat med ett förtydligande av rättsläget denna punkt. Det är av stor vikt att oklarhet om hur efterställningsvillkor skall tolkas inte lägger hinder i vägen för en rekonstruktion.

Den statliga lönegarantin

Förslagets innehåll Utredningen menar att den statliga lönegarantin idag används på två sätt så att man kan tala om osund konkurrens i samband med att ett konkursföretag fortsätter driften. Dels förekommer det att garantin utnyttjas som en sorts indirekt samhällelig subvention vid Överlåtelse av

företagets rörelse handel med lönegarantin. Dels används lönegaranti-

medel som en form av driftkapital utan att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift föreligger.

26 SOU 1992113

Bägge formerna av överutnyttjande lönegarantin bör motverkas av av utredningens förslag till åtgärder för att ersätta konkurs med företagsrekonstruktion utan konkurs. Även tillkomsten 1992 års av lönegarantilag bör verka i samma riktning, inte minst de i den genom lagen upptagna avräkningsreglema. Hârutöver bör enligt utredningens mening övervägas en bestämmelse skyldighet för tillsynsmyndigheten om att aktivt övervaka föreskrifterna om lönegaranti. Utredningens uppdrag tar sikte bara på frågan användningen om av lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänseende. Det har inte ankommit utredningen att undersöka sådana inslag i näringsverksamhet som etableringsrätt och behovet strukturrationalisering. Inte heller av har utredningen haft i uppgift att i övrigt in på missbruk lönegaranav tm.

Mari ven för förslaget Den statliga lönegarantin har kommit att spela större roll för rekonen struktion i samband med konkurs än varit avsett. Samtidigt har som lönegarantin tagits upp till diskussion från andra utgångspunkter. Våren 1992 beslutades att det maximala garantibeloppet för lönefordringar i konkurs sänks från tolv basbelopp till 100 000 kr. Det är tydligt, att konkursinstitutet har kommit att användas i rekonstruktionssyfte i betydligt större utsträckning än som antagits av statsmakterna. Redan det låga antalet offentliga ackord jämfört med det stora antalet konkurser visar härpå. Men även det höga utnyttjandet av lönegarantin pekar i samma riktning. Det betyder att konkursens roll som exekutionsform i åtskilliga fall har kommit i bakgrunden. Så sent som vid tillkomsten 1987 års konkurslag godtogs dock att av det i princip ankommer på förvaltaren att avgöra, rörelsen skall om fortsättas eller inte, låt vara med skyldighet att höra bl.a. tillsynsmyndighetens mening. Vid utredningens hearing 1992 har inte framkommit någon mera allvarlig kritik av konkurslagens regler på denna punkt även om det påpekats att det idag finns viss risk för att förvaltaren en slentrianmässigt fortsätter driften därför att lönegaranti utgår. Det ankommer inte på utredningen att närmare in på sådana inslag i näringsverksamheten som väsentligen är att hänföra till etableringsfrihet eller strukturrationalisering. I stället har utredningen övervägt lämpligheten av att garantin används antingen ett led i överlåtelse som en av

konkursföretag handel med lönegarantin eller form

som en av driftkapital till ett konkursföretag trots att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift eller för en överlåtelse av rörelsen inte år ñr handen.

I konkurslagen anges att tillsynsmyndigheten och särskilt berörda

borgenärer skall höras i viktigare frågor, det inte föreligger hinder om mot det. Att sälja hela rörelsen och i överlåtelseavtalet föra in lönegarantin som en del av avtalet är självfallet sådan viktig fråga kräver en som tillsynsmyndighetens hörande. Enligt utredningens uppfattning ankommer det tillsynsmyndigheten att beakta användningen lönegarantimedel av vid fortsatt drift. Gör myndigheten vid samrådet med förvaltaren den bedömningen att användningen lönegarantimedel ett konkursföretag av av

SOU 1992113 27

leder till någon form av osund konkurrens förut angivet sätt bör fortsatt drift ocheller överlåtelse av rörelsen avstyrkas. Utredningen har övervägt om man bör ett steg längre och i konkurslagen införa uttrycklig bestämmelse att förvaltaren såvitt en om gäller fortsatt drift och överlåtelse av rörelsen bör inhämta godkännande tillsynsmyndigheten. Tillräckliga skäl att nu föreslå en sådan av bestämmelse torde dock inte finnas. Däremot menar utredningen att man kan överväga att i en verkställighetsföreskrift till lönegarantilagen föra in regel att tillsynsmyndigheten skall övervaka efterlevnaden av en om föreskrifterna om lönegaranti.

Förslagets konsekvenser

Visserligen rekonstrueras del företag idag genom konkurs. Det sker en emellertid ofta med ianspråktagande av den statliga lönegarantin. Vidare kommer rekonstruktionen vanligen till stånd så sent att stora förluster för borgenärema inte kan undvikas. Med utredningens förslag motverkas olägenheterna av nuvarande ordning. Kommer rekonstruktionsåtgärder igång tidigare, dvs. före konkurs, kan lönegarantin inte användas som ett led i en rekonstruktion. De affärsmässiga förutsättningarna för att rekonstruera ett krisföretags verksamhet bör emellertid bli bättre och osund konkurrens mellan företagen i branschen kunna undvikas genom att lönegarantin inte kommer in i bilden. Också utfallet för borgenärema av en uppgörelse bör typiskt sett bli än företaget avvaktat den tidpunkt då gynnsammare om det blivit ohjälpligt insolvent. Vinster-na med utredningens förslag inskränker sig inte till de omedelbara resultaten av en lyckad rekonstruktion. Liksom när en reorganisation ett företags verksamhet äger rum i annat sammanhang av kan borgenärerna nytta av åtgärden genom att affärsförhållandet till gäldenärsföretaget eller dess efterträdare kan fortsätta. Rekonstruktionen kan också göra det möjligt för andra företag, vilka varit beroende av gäldenärsföretaget för sin verksamhet, att fortsätta denna utan att själva hamna i betalningssvårigheter. Särskilt gäller detta underleverantörer och underentreprenörer. I nu berörda hänseenden bör en rekonstruktion enligt utredningens modell medföra större ekonomisk nytta för berörda intressenter motsvarande åtgärd företas först gäldenärsföreän om när taget försatts i konkurs. Det förfarandet kan inte beräknas medföra några nya utgifter för nya domstolar och tillsynsmyndigheter. Kostnaden för företagsrekonstruktion kommer gäldenärsföretaget att självt stå för. Eftersom antalet konkurser kan förväntas minska att ñretagsrekonstruktion används i stället, genom kommer domstolarnas kostnader för konkurs att minska. Detta motvägs domstolarnas befattning med företagsrekonstruktion. Också tillav synsmyndigheternas uppgifter minskas, när konkurserna avtar. Men denna besparing motvägs troligen aktivare bevakningsfunktion. av en

28 SOU 1992113

Sannolikt kommer utredningens samlade förslag att medföra möjlighet till förbättrad utdelning för oprioriterade borgenärer. Det kommer även staten till del i dess egenskap skatteborgenär. Men också med av oförändrad utdelning till de oprioriterade borgenärerna 3,6 % kommer - staten att utdelning med bortåt 27 mkr, utgår från 1991 års om man siffror. Statens förlust på grund att förmånsrätten för skatter och av avgifter avskaffas begränsas redan på grund härav cirka 140 mkr om statens fordran är densamma 1991. som Varje företag som kan rekonstrueras enligt den modellen i stället nya för att i konkurs torde generellt sett medföra samhällsekonomisk en vinst. Nedbringas antalet företagskonkurser, minskar typiskt sett också de förluster staten gör skatteborgenär. som Förslaget att låta del lönekostnaderna bättre förmånsrätt en av en än fordringar med säkerhet i företagshypotek kommer att öka återbetalningen av utbetald lönegaranti i konkurs. Under budgetåren 198384 - 198990 var lönegarantifondens intäkter större än kostnaderna. Därefter

har kostnaderna varit större än intäkterna. Återbetalning från konkurs

uppgick under de båda budgetåren 199091 och 199192 till 52 resp. 114,9 mkr. Utredningens förslag går i denna del ut på att intjänad utbetald men lön samt lön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under tvâ månader, skall utgå med förmånsrätt före fordringar med säkerhet i företagshypotek. En konsekvens härav är att lönegarantifonden får en bättre regressrätt än idag för del det utbetalas i en av som ersättning från fonden. Om en uppskattning görs av vad detta innebär är fonden bör beaktas att tillgångar saknas i tredjedel samtliga konkurser. I sådana ca en av konkurser är någon återbetalning således utesluten. Denna uppgift skall vidare sammanställas med att företagshypotekshavarna erhåller utdelning med 46 % i förhållande till deras sammanlagda fordringar. Ofta har den senaste innestående månadslönen inte betalts ut och inte heller semesterersättning. Om den tid under vilken konkursboet fortsätter verksamheten uppskattas till exempelvis 14 dagar, har att räkna med att återbeman talning till lönegarantifonden kommer att ske för 1,5 månadslön i konkurser rörande företag med anställda. Antalet under personer som 199091 erhöll lönegaranti uppgick till 47 007 och under 199192 till 77 973. Om den månatliga utbetalningen beräknas till 8 494 kr hade återbetalningen enligt utredningens förslag kommit att under de båda åren uppgå till knappt 200 resp. drygt 330 mkr. Det rör sig här ökning om en av återbetalningen från konkurs med 400 drygt 300 %. resp. Det är naturligtvis mycket vanskligt att göra sådana här beräkningar. På sikt bör antalet konkurser minska. Antalet berörda anställda likaså. Å andra sidan är det sannolikt att den genomsnittliga tiden för mera fortsatt drift överstiger 14 dagar. Utredningen har räknat med en schablontid två månader. Beaktar de olika omständigheter om man som kan inverka resultatet, bör kunna räkna med att vinsten för man lönegarantifonden enligt förslaget inte kommer att understiga nyss nämnda beräkning utan snarare överstiga den.

SOU 1992113 29

Det är svårt att förutspå hur många fall årligen kan komma att bli som föremål för företagsrekonstruktion och hur stor del de ärenden av som anhängiggörs som slutligen leder till uppgörelse mellan gäldenären en och dennes borgenärer. Mot bakgrund antalet konkursföretag 1991 av med fler än tio anställda 1 406 vågar utredningen dock uppskatta antalet fall företagsrekonstruktion till 500. I likhet med antalet konkurser av ca beror antalet fall av företagsrekonstruktion dock i hög grad den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället. Utredningen förutsätter att åtgärder vidtas för utbildning personal av och information innan reformen genomförs. Ett ikraftträdande kan inte beräknas ske förrän tidigast under 1994.

Förhållandet till lag skuldsanering

en om

Tidigare har utredningen avgett delbetänkandet SOU 199074 Skuldsaneringslag, vilket tog sikte överskuldsatta fysiska personer som inte driver någon form näringsverksamhet. I 1992 års betänkande har av utredningen behandlat enbart näringsidkare fått betalningssvârigsom heter. De båda förslagen skall heltäckande reglering fall ses som en av då företag eller enskilda behöver rådrum för att reda ut sina ekonomiska problem utan konkurs. I föreliggande betänkande föreslås att den nuvarande ackordslagen avskaffas. Detta förutsätter någon motsvarande typ av regler för privatpersoner.

SOU 1992113 31

Författningsförslag

Förslag till Lag om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Företagsrekonstruktion enligt denna lag innebär gäldenår att en som driver näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av rätten utsedd administrator, söker rekonstruera en av verksamheten utan konkurs och träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer.

2 § Företagsrekonstruktion inleds efter ansökan hos rätten. En ansökan kan göras av gäldenåren eller en borgenär. En ansökan av gäldenären är att förklaring att denne anse som en ställer in sina betalningar. Detsamma gäller ett sådant medgivande av gäldenären som avses i 2 kap. 11 § första stycket.

3 § Företagsrekonstruktion innebär inskränkningar i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning sina av fordringar och att göra gällande påföljd avtalsbrott från gäldenärens av sida. De rättsverkningar som sägs i första stycket inträder den dag då en ansökan om företagsrekonstruktion bifalls. Råttsverkningama förfaller när rätten meddelar beslut förfarandets om upphörande, om inte annat förordnas i beslutet.

4 § Vid företagsrekonstruktion skall särskilt undersökas, den om verksamhet som gäldenåren bedriver helt eller delvis kan fortsättas. Kan en uppgörelse inte ske under hand får gäldenâren ansöka om förhandling offentligt ackord. I fråga offentligt ackord tillämpas om om bestämmelserna i 3 kap.

5 § En plan skall upprättas för hur syftet med förfarandet skall uppnås rekonstruktionsplan.

32 SOU 1992113

Förfarandet pågår under högst tre månader, inte beslut om förom längning av fristen meddelas av rätten.

6 § Bestämmelserna i denna lag om gäldenär äger inte tillämpning i fråga om bankaktiebolag, sparbank eller föreningsbank, 2. kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller landshypoteksförening, 3. understödsförening, 4. försäkringsbolag, 5. gäldenär för verksamhet staten, kommun, landstingskommun, vars kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet svarar.

7 § Om konkurs föreskrivs i konkurslagen 1987672.

2 kap. Allmänna bestämmelser om foretagsrekonstruktion

Ansökan av gäldenären

l § En gäldenärs ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen. Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud. En ansökan skall innehålla kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och vad som lett en fram till gäldenärens betalningssvårigheter, 2. uppgift utsikten till rekonstruktion av verksamheten och till en en om uppgörelse med borgenärerna samt ett förslag till administrator och behövliga uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget.

2 § Ansökan företagsrekonstruktion görs hos den tingsrätt där om gäldenären bör i tvistemål angår betalningsskyldighet i svara som allmänhet. I ansökningen skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända. Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta gäldenären. En ansökan skall anses gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

3 § En ansökan skall avvisas, det ansökningen inte framgår vilken tingsrätt som är behörig om av eller 2. den inte uppfyller de krav som anges i l om Avvisning får ske endast gäldenären inte följer ett föreläggande att om avhjälpa bristen.

SOU 1992113 33

4 § Upptas gäldenärens ansökan skall rätten genast besluta om företagsrekonstruktion, 2. utse en administrator och bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten senast tre veckor från beslutet eller den längre tid är oundgängligen som nödvändig. Ett beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, det saknas om skälig anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås. Om särskilda skäl föreligger kan flera än administrator utses. en

Ansökan av en borgenär

5 § En ansökan av en borgenär skall göras skriftligen. Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad sökanden eller hans av ombud. En ansökan skall innehålla uppgift om borgenärens fordran, 2. de omständigheter på vilka han grundar sin begäran och förslag till administrator och behövliga uppgifter dennes lämpligom het för uppdraget. Borgenären skall i original eller kopia bifoga de handlingar han som vill åberopa. Ansökningen och de handlingar har bifogats denna som skall ges in i två exemplar.

6 § En borgenärs ansökan företagsrekonstruktion får inte bifallas, om om borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären och det inte finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara eller 2. betryggande säkerhet erbjuds tredje av man. Med säkerhet som erbjuds tredje även borgen, av man avses om borgensmannen svarar som för skuld. egen

7 § I fråga om behörig tingsrätt och avvisning ansökan tillämpas vad av som sägs i 2 och 3 §§.

8 § Upptas en borgenärs ansökan skall rätten sätta ut förhandling för en prövning yrkandet. Förhandlingen skall hållas inom två veckor från av det att ansökningen kom till rätten. Om det ñmxs särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast inom veckor. sex Till förhandlingen skall parterna kallas. I kallelsen till gåldenären skall denne föreläggas yrkandet vid förhandlingen. I kallelsen att svara skall även anges att gäldenâren inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen själv gör ansökan enligt l en Kallelserna skall delges. Parterna skall i kallelsen upplysas om innehållet i 10

34 SOU 1992113

Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.

9 § En borgenärs ansökan förfaller, om ansökan enligt l § från gäldenären själv bifalls före förhandlingen, en 2. gäldenären före denna skriftligen bestrider ansökningen eller försätts i konkurs. Rätten skall i fall som avses i första stycket ställa in förhandlingen och underrätta parterna.

10 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om inte gäldenären själv gör en ansökan enligt l Uteblir gäldenären från förhandlingen, förfaller borgenärens ansökan.

11 § En ansökan av borgenären fär inte bifallas, om inte gäldenären förklarar att han vill påbörja företagsrekonstruktion. Finns förutsättningar att bifalla borgenärens ansökan tillämpas 4 § beträffande de åtgärder som ankommer på rätten.

Administratom och dennes uppgifter

12 § Administratom skall undersöka utsikterna till rekonstruktion av verksamheten och därvid verka ñr att borgenärernas bästa iakttas. Administratom skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och efter samråd med gäldenären upprätta rekonstruktionsplan som en tillställs borgenärerna. Administratom får anlita hjälp av sakkunnig.

13 § En administrator skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Den som är anställd vid en domstol eller en kronofogdemyndighet får inte vara administrator. En administrator som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på begäran av administratom, en borgenär eller gäldenären.

14 § Administratom skall inom en vecka från det att han utsetts underrätta samtliga kända borgenärer om att företagsrekonstruktion har påbörjats. Vid underrättelsen skall fogas en förteckning över gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder, 2. gäldenärens senaste balansräkning, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om företagsrekonstruktion gjordes, och de ytterligare upplysningar som behövs om dennes redovisning, uppgift orsakerna till betalningssvårigheterna och ändamålet 3. en om med förfarandet samt

SOU 1992113 35

4. upplysning om tidpunkten för det sammanträde som sägs i 4 § första stycket 3.

Gäldenärens ställning

15 § Gåldenären är skyldig att lämna administratom alla sådana upplysningar om sina ekonomiska förhållanden är betydelse för som av företagsrekonstruktion. Gäldenären skall följa administratoms råd och anvisningar angående förvaltningen av gäldenärens egendom.

16 § Gäldenären får inte utan administratoms samtycke betala skuld som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet för sådan skuld, 2. ingå någon ny förpliktelse, 3. pantsätta, överlåta eller upplåta annan rätt till fast egendom, affärslokaler eller amian egendom väsentlig betydelse för gäldenärens av verksamhet.

17 § Har gäldenären före beslutet om ñretagsrekonstruktion ingått ett sådant avtal om fortlöpande leverans av elektricitet, vatten eller därmed jämförlig fömödenhet som innebär att gäldenären skall erlägga betalning efter hand i särskilda poster allteftersom motparten fullgör sitt åtagande och 2. kommit i dröjsmål med betalningen någon delleverans, av får motparten dock inte grund härav häva avtalet i fråga om senare leverans eller avbryta denna, om gâldenären med administratoms samtycke ställer godtagbar säkerhet för betalning sådan leverans. av Avtalsvillkor som inskränker gåldenärens befogenhet enligt första stycket är ogiltigt.

18 § Överlämnas till gäldenären efter det beslut företagsen vara att om rekonstruktion meddelades rätten och har betalning inte skett, får av säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte har förfallit till betalning, gäldenären med samtycke av administratom inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första stycket är ogiltigt.

Borgenäremas ställning

19 § Vid det sammanträde som sågs i 4 § första stycket 3 skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig förfarandet bör fortgå. om Om en borgenär begär det, skall vid sammanträdet bland borgenärerna utses en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om gäldenären bedriver näringsverksamhet och under det senast

36 SOU 1992113

förflutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare, har en företrädare för de anställda rätt att delta i borgenärskommittén. I så fall får i denna ingå högst fyra personer. Administratom skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om inte hinder möter mot det.

20 § Under förfarandet gäller följande inskränkningar i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning sina av fordringar. Om en borgenär ansöker om att gäldenären skall försättas i konkurs, skall ansökningen begäran av administratorn förklaras vilande i avvaktan på att förfarandet enligt denna lag upphör. Vilandeförklaring skall dock inte meddelas, om det finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara. 2. Utmätning får inte ske. Detta gäller inte utmätning för sådan fordran till säkerhet för vilken borgenären har handpanträtt. Har borgenären annan panträtt eller företagshypotek till säkerhet för sin fordran, kan borgenären hos rätten begära medgivande till utmätning. Medgivande får lämnas endast om det finns risk för att säkerhetens värde avsevärt minskas till följd av gäldenärens handlande. Beslut om betalningssäkñng får inte meddelas och verkställighet av sådant beslut får inte ske. 4. Handräckning enligt lagen 1978599 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte ske. Detsamma gäller återtagande genom verkställighet av dom. Beslut om kvarstad får inte meddelas och verkställighet sådant av beslut får inte ske. Under förfarandet får en borgenär inte heller i övrigt påkalla åtgärd för verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken.

21 § Den som hade fordran hos gäldenären när ansökan företagsom rekonstruktion gjordes får, även fordringen inte är förfallen till om betalning, använda den till kvittning mot fordran gäldenären då hade som mot honom. Detta gäller dock inte, om kvittning är utesluten grund av fordringarnas beskaffenhet eller undantagen enligt vad sågs som nedan. Om en fordran mot gäldenären har förvärvats överlåtelse från genom tredje man senare än tre månader före ansökan företagsrekonstruktion om eller, såvitt angår dödsbo, före ansökan boets avträdande till om förvaltning av boutredningsman och i det senare fallet ansökan en om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att boutredningsman förordnats, får den inte användas till kvittning mot fordran en som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade skälig anledning anta att gäldenären var obestånd.

SOU 1992113 37

En borgenår, har satt sig i skuld till gäldenären under sådana som omständigheter att det år att jämställa med betalning med än annat sedvanliga betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning enligt 3 kap. eller konkurslagen. En fordran på ersättning vilken tillkommer borgensman eller en annan med anledning förpliktelse han infriat regressfordran av en som anses vid tillämpning av vad som sågs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.

Förfarandets upphörande

22 § Förfarandet upphör efter beslut tingsrätten. Det skall upphöra av om tre månader förflutit från dagen för beslutet företagsrekonstrukom tion. Tingsrätten kan om särskilda skäl därtill föreligger begäran av gäldenären förlänga den i första stycket angivna fristen med tre månader i taget. Förfarandet får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, såvida inte förhandling om offentligt ackord inletts. Innan rätten beslutar om förlängning enligt andra stycket skall administratom, de borgenärer, infunnit sig till det sammanträde sågs som som i 4 § första stycket och borgenärskommittén, sådan utsetts, om en beredas tillfälle att yttra sig.

23 § Förfarandet skall även upphöra om syftet med förfarandet uppnåtts, 2. gäldenären återkallar sin ansökan eller utan laga förfall uteblir från det sammanträde som sägs i 4 § första stycket administratom eller en borgenär begär det och rätten finner förfarandet sakna ett rimligt ändamål, 4. gäldenären försätts i konkurs eller rätten i annat fall finner att särskilda skäl föreligger för att förfarandet bör upphöra. Innan tingsrätten fattar beslut enligt första stycket 1-3 eller 5 skall gäldenären, administratom, de borgenärer, infunnit sig till det som sammanträde som sägs i 4 § första stycket och borgenärskommittén, om en sådan utsetts, beredas tillfälle att yttra sig.

24 § När rätten meddelar beslut förfarandets upphörande, förfaller om de råttsverkningar i 17, 18 och 20 §§, inte som anges om annat förordnas i beslutet.

38 SOU 1992113

3 kap. Särskilda bestämmelser om offentligt ackord

Ansökan förhandling ofentligt ackord om om

1 § En ansökan förhandling om offentligt ackord görs av gäldenâren om hos den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är anhängigt. I fråga offentligt ackord gäller utöver bestämmelserna i detta om kapitel 2 kap. 12, 13 och 15 24 §§ i tillämpliga delar. -

2 § Till ansökan enligt 1 § skall bifogas en ett ackordsñrslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vari den i så fall består, 2. förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 3 § en tidigast tre månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes, 3. den senaste balansräkningen, om gäldenåren år eller har varit bokföringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion meddelades, 4. berättelse administratorn boets tillstånd och orsakerna en av som anger till gäldenärens betalningssvårigheter samt innehåller en översikt över tillgångar och skulder, uppgift den utdelning kan påräknas i en om som konkurs och upplysning om egendom har frångått gäldenären under en sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning, om det finns skälig anledning anta att gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden därför samt hur gäldenåren har fullgjort sin bokföringsskyldighet, 5. ett yttrande av administratorn om han anser att ackordsñrslaget bör antas av borgenärerna, 6. ett intyg administratom att borgenärer, som till antalet utgör minst av två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp, har förklarat sig anse ackordet antagbart, 7. ett bevis att ackordsförslaget samt administratoms berättelse och yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen, förskott, med belopp regeringen föreskriver, på kostnaden för som ackordsfrâgans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte täcks av förskottet. En balansräkning behöver inte bifogas, om den tidigare har tillställts rätten och borgenärerna.

3 § Administratorn skall upprätta bouppteckningen. I denna skall tillgångarna tas till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är upp eller har varit bokföringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion meddelades, skall möjligt även lämnas en om

SOU 1992113 39

specificerad uppgift om de värden som i bokföringen har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress. Ränta en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gällde nämnda dag. Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det. Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.

4 § Rätten skall avvisa ansökningen om förhandling om offentligt ackord, om den inte uppfyller de krav som anges i 2 § och gåldenären inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

5 § Upptas ansökningen, skall rätten genast meddela beslut om förhandling om offentligt ackord ackordsförhandlingsbeslut. Samtidigt skall rätten bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten, 2. kalla gäldenären, administratom och borgenärerna till sammanträdet samt 3. kungöra ackordsförhandlingsbesluteti Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt sätt regeringen föreskriver.

Villkor för ofantligt ackord

6 § Ett offentligt ackord får avse, att fordringar, som tillkommer borgenärer vilka enligt 7 § får delta i förhandlingen, nedsätts och betalas närmare angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller särskilda skäl för lägre procent föreligger. Föreskriven minsta utdelning skall betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, inte samtliga nämnda borgenärer godkänner om längre betalningstid. Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att borgenärema får full betalning intill visst belopp, avvikelsen kan om anses skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett det. Ett ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Därvid äger första och andra styckena motsvarande tillämpning.

40 SOU 1992113

Borgenärer vid offentligt ackord

7 § I förhandling om offentligt ackord deltar endast borgenårer, vilkas fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär, som kan täckning för sin fordran kvittning eller genom vars fordran är förenad med förmånsrått, deltar inte i förhandlingen. En borgenår, som enligt avtal eller grund har rätt till betalning annan först efter gäldenärens övriga borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen, såvida inte dessa medger detta. Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas kvittning eller genom understiger värdet av den egendom i vilken borgenär har särskild en förmånsrätt hans fordran, deltar han med återstående del fordringen. av Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer inte en som har förmånsrätt skall full betalning intill ett visst belopp, skall deras fordringar i ackordsförfarandet förmånsberättigade i motsvaanses som rande mån. En borgenär får delta i förhandlingen, även hans fordran inte är om förfallen till betalning eller den är beroende särskilt villkor. av Med borgenärer som har förmånsrätt likställs borgenär till en som säkerhet ñr sin fordran har gjort förbehåll âtertaganderätt. om

Borgenärsmajoritet vid ofentligt ackord

8 § Ett ackordsförslag, minst femtio procent fordringsbesom ger av loppen, skall anses antaget borgenärema, tre femtedelar de av om av röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är av ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget antaget, tre anses om fjärdedelar de röstande har enats förslaget och deras fordringar av om uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

Återvinning vid ofentligt ackord

9 § Efter ackordsförhandlingsbeslutet äger bestämmelserna i konkurslagen 1987672 om återvinning vid konkurs motsvarande tillämpning, om ackordet fastställs. Söks återvinning förmånsrätt eller betalning vunnits av som genom utmätning, får rätten förordna att fortsatt verkställighet utmätningen av tills vidare inte får äga rum.

10 § Talan om återvinning väcks borgenär fordran skulle av en vars omfattas av ackord. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde som avses i 5 § l och får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan har blivit avgjord. En borgenär vill väcka talan skall underrätta som

SOU 1992113 41

administratom. Om så inte har skett, får hans talan inte upptas till prövning. Upphör förfarandet utan att ackord har kommit till stånd och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från det att ackordsfrågan avgjordes, skall den väckta återvinningstalan awisas.

ll § Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer omfattas ackordet. som av En svarande som med anledning kärandens talan kan fordran av mot gäldenären deltar med fordringen i förhandlingen offentligt ackord om och har rätt att avråkna den utdelning tillkommer honom på vad han som annars skulle ha betalat. Om det i målet påkallas av en borgenär omfattas ackordet eller som av av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvaltning det av som enligt första stycket skall tillkomma borgenårerna. Egendom har som satts under sådan förvaltning får utmätas endast ackordet har förfallit. om

Verkan av offentligt ackord

12 § Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som enligt 7 § hade rått att delta i ackordsförhandlingen. Om alla borgenärer som enligt 7 § hade rått att delta i ackordsförhandlingen inte tillgodoses fullt ut genom ackordet, är detta bindande också för en borgenär vars fordran uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion och enligt avtal eller på grund har rätt som annan till betalning först efter gäldenärens övriga borgenårer. En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden ackordet av i fråga om belopp som inte kan tas ut egendomen. ur

13 § Överlåter gäldenåren efter ackordsförhandlingsbeslutet en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han gottgöra borgenären därför.

14 § En borgenär har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte som genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra förutom som gâldenären svarar för fordringen.

Senare anmälda fordringar vid offentligt ackord m. m.

15 § Vill någon delta i ackordsförhandlingen med fordran inte en som har upptagits i bouppteckningen och inte heller blivit känd, bör senare han skriftligen anmäla fordringen hos administratom vecka före senast en det borgenärssammanträde i 5 § Anmäls fordran som avses en senare, får det inte föranleda att borgenärernas prövning ackordsförslaget av skjuts upp.

42 SOU 1992113

16 § Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos administratom i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid det borgenärssammanträde som avses i 5 § Finner administratom anledning till anmärkning mot en fordran som skulle omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan anmärkning hos administratom, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär vilkens fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.

Borgenärssammanträde vid ofantligt ackord

17 § Det sammanträde som avses i 5 § l skall hållas tidigast tre och senast fem veckor efter ackordsförhandlingsbeslutet. Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall därvid lämna rätten, administratorn och borgenärerna de upplysningar om boet som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. Har edgång begärts enligt 18 skall gäldenären alltid inställa sig personligen, såvida gäldenären inte redan har avlagt ed inför tingsrätt. någon annan Administratorn skall tillhandahålla en förteckning de borgenärer som har rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning som har framställts mot en borgenärs fordran.

18 § På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. Är gäldenären juridisk och finns flera ställföreträdare, en person behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång den borgenär som påkallat edgången anser sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning. När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför Är någon annan tingsrätt. gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas. Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller ackordsförhandlingsbeslutet, om inte rätten finner synnerliga skäl föreligga att förhandlingen om offentligt ackord fortsätts.

19 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för demia, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens

SOU 1992113 43

fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

20 § Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget. En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt administratorn att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs i 24 § för bestämmande av omröstningens utgång. En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rått är beroende av ñrlikningen. Vid omröstning äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

21 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan omröstning sker. Mot rättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslag får talan inte föras särskilt. Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget uppskjutas till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir sämre för borgenärema, får uppskov dock äga rum endast om särskilda skäl föreligger.

22 § Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner särskilda skäl föreligga för att borgenårernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts, får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Fastställelse av offentligt ackord

23 § Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 25 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärema. Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa ackordet. Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre rådrum är nödvändigt grund av särskilda omständigheter.

44 SOU 1992113

24 § Är utgången omröstningen över ackordsförslaget beroende av av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir densamma, sig vare övriga anmärkningar godkänns eller inte. Mot rättens beslut med anledning av framställd anmärkning får talan inte föras.

25 § Ett ackord får inte fastställas, om ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång, 2. ackordet inte uppfyller villkoren i 6 3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt vid ackordet eller rum 4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärema. Även första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigom heterna vägra att fastställa ackordet, borgenär eller borgensman om en en eller någon annan som förutom gäldenären för fordringen har svarar bestritt fastställelse på grund att av betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns, 2. ackordet är till skada för borgenärerna eller 3. ackordet av någon särskild anledning inte bör medges. amian Vägras fastställelse enligt första stycket l och är förslaget inte förkastat av borgenärema eller förfallet, skall borgenärema nytt pröva ackordsförslaget och sammanträde utsättas för detta. Särskild talan får inte föras mot ett beslut om sådan prövning.

Tillsyn över ofentligt ackord

26 § På begäran av en borgenär vars fordran omfattas ackordet kan av rätten, om det finns skäl till det, förordna administratom eller någon annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om det behövs, skall även ersättare för en tillsynsmannen förordnas. Gäldenären skall tillsynsmannen de uppgifter denne begär och ge som följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar. Bestämmelserna i 2 kap. 13 § tredje stycket äger motsvarande tilllämpning i fråga entledigande tillsynsman. om av

Färverkande av offentligt ackord

27 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas ackordet kan av rätten förklara att den eftergift ackordet har medgetts som genom gäldenären förfaller, gäldenären om har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka ackordsfrågans avgörande, 2. åsidosätter vad åligger honom enligt 26 § andra stycket eller som

SOU 1992113 45

på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt

ackordet.

Förlikning är inte tillåten i fråga i första stycket. en som avses Även den eftergift har om som medgetts gäldenären förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande gäldemot nären eller mot den har gått i borgen för ackordet. som

4 kap. Bestämmelser om handläggningen m.m.

Handläggningen ärenden företagsrekonstruktion av om

1 § Prövningen ansökan företagsrekonstruktion och handav en om läggningen av företagsrekonstruktion sker ett ärende hos tingsrätten. som

2 § I fråga ärenden företagsrekonstruktion gäller rättegångsom om balkens bestämmelser handläggningen tvistemål i tillämpliga delar, om av om inte något annat sägs i denna lag. Sker handläggningen vid sammanträde inför rätten tillämpas bestämmelserna huvudförhandling i om tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar därifrån. avsteg En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga

rum så snart som möjligt. Om administratom, gäldenären eller en borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte ackordsfrågan att prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslut.

3 § En tingsrätt är vid handläggningen domför med lagfaren domare. en Vid en förhandling får dock rätten bestå tre lagfarna domare. av

4 § Bevis eller fullmakt, som visar att den vid företagsrekonstruksom tion i egenskap av ställföreträdare eller ombud företräder borgenär är en behörig, skall företes endast det påkallas särskilda skäl. om av Är behörighetshandling en inte tillgänglig när den skall företes, skall ställföreträdaren eller ombudet tid att förete sådan handling.

Kostnader för förfarandet

5 § Kostnaderna för företagsrekonstruktion betalas

av gäldenären.

6 § Arvode till administratom och ersättning för kostnad uppdraget som medfört skall prövas rätten, administratom eller gäldenären gör av om framställning därom. Så länge ackordet inte fullgjorts får sådan framställning göras också borgenär fordran omfattas av en vars av ackordet.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än med hänsyn som till det arbete uppdraget har krävt, den och skicklighet som omsorg

46 SOU 1992113

varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

7 § Bestämmelserna i 6 § äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning till en tillsynsman. Ersättningen till ett sakkunnigt biträde har anlitats med stöd av 2 som kap. 12 § tredje stycket bestäms av administratom.

Verkställighet av beslut

8 § Ett beslut företagsrekonstruktion går i verkställighet omedelbart. om Detsamma gäller andra beslut rätten under handläggningen av ett av ärende företagsrekonstruktion i fråga som enligt denna lag skall om en prövas rätten, inte något annat förordnas eller följer av andra av om stycket. Beslut under handläggningen går i verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, beslutet arvode eller kostnader till en om avser administrator eller till sådan tillsynsman som har utsetts enligt 3 kap. en 26

Överklagande rättens beslut

av

9 § Tingsrättens beslut i fråga enligt denna lag skall prövas av en som rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 3 kap. 21 § första stycket, 24 § eller 25 § tredje stycket. Talan mot ett beslut avses i första stycket förs genom besvär i som hovrätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga beslut förhandling offentligt ackord räknas dock om om om besvärstiden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Postoch Inrikes Tidningar.

Skadestånd

10 § Om borgenärs ansökan enligt 2 kap. 5 § inte bifalls och om en borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären inte kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning. anses vid den tingsrätt Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas där borgenärens ansökan om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängig. I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

SOU 1992113 47

Straf m. m.

11 § En borgenår som för sin röst vid ett borgenårssammanträde enligt 3 kap. har betingat sig någon särskild förmån gåldenåren döms till av böter eller fängelse i högst ett år.

12 § Åtal gåldenâr för brott i kap. brottsbalken mot en som avses 11 och åtal mot en borgenär för brott som sågs i ll § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994, då ackordslagen 1970847 skall upphöra att gälla. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen 1970847 före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

48 SOU 1992113

2 Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 10 §

Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den förfallodag som ursprungligen gällde. Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs grund ansökan har gjorts före denna tidpunkt, får betalning av en som för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. Har ansökan om förordnande Har ansökan om företagsreav god man enligt ackordslagen konstruktion enligt lagen 1993 1970847 gjorts före den tid- .°000 om företagsrekonstruktion punkt som anges i första stycket, gjorts före den tidpunkt som får underhållsbidraget krävas ut anges i första stycket, får underinom tre månader från det att hållsbidraget krävas ut inom tre verkan av förordnande om god månader från det att beslut om man förfall eller, när förhandling förfarandets upphörande medofentligt ackord har följt, delades. Om ackord kommer till om ackordsfrågan avgjordes. Om stånd, får fordringen krävas ut ackord kommer till stånd, får inom tre månader från det att fordringen krävas ut inom tre ackordet skulle ha fullgjorts. Har månader från det att ackordet utmätning för underhållsbidraget skulle ha fullgjorts. Har utmät- skett eller konkursansökan gjorts ning för underhållsbidraget skett inom den tid som nu har angetts, eller konkursansökan gjorts inom gäller andra stycket. Vad som den tid som nu har angetts, har sagts nu om verkan av föregäller andra stycket. Vad som tagsrekonstrukti on tillämpas även har sagts om verkan av ett beträffande skuldsanering enligt nu ackordsförfarande tillämpas även skuldsaneringslagen 1991000, beträffande skuldsanering enligt när ansökan om skuldsanering skuldsaneringslagen 1991000, gjorts före den tidpunkt som när ansökan om skuldsanering anges i första stycket. Tremågjorts före den tidpunkt som naderstiden räknas i detta fall anges i första stycket. Tremå- från det att frågan om skuldsane-

Lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

SOU 1992113 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

naderstiden räknas i detta fall ring avgjordes eller från det att från det att frågan skuldsane- kvarstående skuldbelopp enligt om ring avgjordes eller från det att rättens beslut senast skolat bekvarstående skuldbelopp enligt talas. rättens beslut senast skolat betalas. Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen 1970847 före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

SOU 1992113

Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga föräldrabalken att 7 kap. 9 § skall ha om följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, inte annat följer andra eller om av tredje stycket. Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. Har före den tidpunkt som Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan i första stycket ansökan anges gjorts om förordnande av god gjorts företagsrekonstruktion om man enligt ackordslagen 1970 enligt lagen 1993000 föreom .84 7, får underhållsbidraget krä- tagsrekonstruktion, får underas ut inom tre månader från det hållsbidraget krävas ut inom tre att verkan av godmansförordnan- månader från det att beslut om det förföll eller, när förhandling förfarandets upphörande medom ojfentligt ackord har följt, delades. Kommer ackord till ackordvfrågan avgjordes. Kom- stånd, får fordringen krävas ut mer ackord till stånd, får ford- inom tre månader från det att ringen krävas ut inom tre måna- ackordet skulle ha fullgjorts. Har der från det att ackordet skulle utmätning för underhållsbidraget ha fullgjorts. Har utmätning för eller konkursansökan gjorts inom underhållsbidraget eller konkurs- tid har angetts, gäller som nu ansökan gjorts inom tid vad förskrivs i andra stycksom nu som har angetts, gäller vad et. Vad har sagts som som nu om förskrivs i andra stycket. Vad verkan företagsrekonstruktion av som har sagts nu om verkan av tillämpas även beträffande skuldett ackordsförjfarande tillämpas sanering enligt skuldsaneringslaäven beträffande skuldsanering 1991000, när ansökan gen om enligt skuldsaneringslagen 1991 skuldsanering gjorts före den tid- OO0, när ansökan om skuld- punkt i första stycket. som anges

Lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

SOU 1992113 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sanering gjorts före den tidpunkt Tremånaderstiden räknas i detta som anges i första stycket. Tre- fall från det att frågan skuldom månaderstiden räknas i detta fall sanering avgjordes eller från det från det att frågan skuldsane- att kvarstående skuldbelopp om ring avgjordes eller från det att enligt rättens beslut skolat senast kvarstående skuldbelopp enligt betalas. rättens beslut senast skolat betalas. Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen 1970847 före ikraftträdandet denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande. av

52 SOU 1992113

4 Förslag till Lag om ändring i köplagen 1990931

Härigenom föreskrivs i fråga om köplagen 1990931 att 63 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63§

Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden för fullgörelse inte inne, får denne kräva motpartens säkerhet om det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, får motparten häva köpet. Överlämnas till köparen Överlämnas till köparen varan varan eller hans konkursbo efter det att eller hans konkursbo efter det att köparen har ansökt om förord- köparen försatts i konkurs och nande god enligt har betalning inte skett, får av man ackordslagen 1970847 eller säljaren kräva att varan lämnas försatts i konkurs och har be- tillbaka. Varan behöver dock talning inte skett, får säljaren inte lämnas tillbaka, om betalkräva lämnas tillbaka. ning sker eller, i fall då att varan genast Varan behöver dock inte lämnas köpesumman inte ännu har förtillbaka, om betalning sker ge- fallit till betalning, köparen eller nast eller, i fall då köpesumman konkursboet inom skälig tid efter inte ännu har förfallit till be- uppmaning ställer godtagbar talning, köparen eller konkurs- säkerhet för betalningen. boet inom skälig tid efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

SOU 1992113 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall konkursboet ha inträtt i avtalet. anses

Denna lag träder i kraft den l januari 1994. 2. I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

54 SOU 1992115

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen 18455O s.1 om handel

med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 18455O s.1 om handel med

lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, och behandlad, som i l § sågs, men inträffar utmätning inom men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhand- trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, lingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren i konkurs eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egen- sagda tid, är den sålda egendomen fredad från att utmätas domen fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man om företagsrekorzstruktion enligt enligt ackordslagen 1970847 lagen 1993000 om företagsgjorts inom nämnda tid och rekonstruktion gjorts inom nämnkonkurs följt ansökan, som da tid och konkurs följt angjorts inom tre veckor från det sökan, som gjorts inom tre veckatt verkan av godmansförordnan- or från det att beslut om för-

det förföll eller, när förhandling farandets upphörande meddela-

om offentligt ackord följt, ac- des. Görs efter utgången av den kordsfrågan avgjordes. Görs i första punkten angivna tiden efter utgången den i första jäv mot köpeavhandling, vilken av punkten angivna tiden jäv mot är så upprättad och behandlad, köpeavhandling, vilken är så som nyss sagts, år, om jävet upprättad och behandlad, görs vid utmätningstillfälle, som nyss sagts, är, om jävet görs vid fordringsägaren skyldig att, om utmätningstillfälle, fordringsäga- han vill fullfölja jävet, inom en skyldig att, han vill månad därefter väcka talan mot ren om fullfölja jävet, inom en månad såväl säljaren som köparen vid

Senaste lydelse 1988386

SOU 1992113 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därefter väcka talan mot såväl den tingsrätt i l som avses säljaren som köparen vid den Gör han inte det, har han förtingsrätt som avses i l Gör lorat sin talan. Godset skall han inte det, har han förlorat sin genast beläggas med kvarstad talan. Godset skall genast be- och sökanden skall, han vill om läggas med kvarstad och sökan- att åtgärden skall bestå, inom den skall, om han vill att åtgär- fjorton dagar efter utmätningsden skall bestå, inom fjorton förrättningen hos kronofogdedagar efter utmätningsñrrätt- myndigheten ställa full borgen ningen hos kronofogdemyndigför den kostnad och skada, som heten ställa full borgen för den kan orsakas kvarstaden. Var av kostnad och skada, kan säljarens egendom avträdd till som orsakas av kvarstaden. Var konkurs, skall vad återvinom säljarens egendom avträdd till ning lös egendom till konav konkurs, skall vad om återvin- kursbo är stadgat i 4 kap. 19 och ning av lös egendom till kon- 20 §§ konkurslagen 1987672 kursbo är stadgat i 4 kap. 19 och äga motsvarande tillämpning. 20 §§ konkurslagen 1987672 äga motsvarande tillämpning. Vad som nu sagts om konkurs Vad sagts konkurs som nu om äger motsvarande tillämpning äger motsvarande tillämpning om om i stället offentligt ackord faststäl- i stället offentligt ackord fastställes. I fråga talan med les. I fråga talan med om an- om anledning av ackordsförhandling ledning ackordsñrhandling av äga 17 och 18 §§ ackordslagen äger 3 kap. 10 och 11 §§ lagen 1970847 motsvarande tillämp- 1993000 företagsrekonom ning. struktion motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen 1970847 före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

56 SOU 1992113

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen 192777 om försäk-

ringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 192777 om försäkringsavtal att 117 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

117§

Försätts försäkringstagareni konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen 1987672. Har konkursen föregåtts av Har konkursen föregåtts av förordnande av god man enligt beslut om företagsrekonstruktion ackordslagen 1970847, an- enligt lagen 1993000 om sökan om skuldsanering enligt företagsrekonstruktion, ansökan skuldsaneringslagen 1991000 om skuldsanering enligt skuldsaeller förordnande av boutred- neringslagen 1991000 eller ningsman, skall vad som enligt förordnande av boutredningsförsta stycket gäller tiden för skall enligt första om man, vad som konkursansökningen avse den i 4 stycket gäller om tiden för konkap. 2 § konkurslagen för sådant kursansökningen avse den i 4 fall angivna fristdagen. kap. 2 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen. Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga andra styckena om konkurs äger motsvarande tillämpning om i motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fast- stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med ställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen äger 3 kap. 10 och 11 §§ lagen

Lydelse enligt sou 199074 Skuldsaneringslag

SOU 1992113 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1970847 motsvarande tillämp- 1993000 företagsrekonom ning. strukrion motsvarande tillämpning. må krav, varom år sagt, göras gällande till förfång för förnu månstagare vars insättande jämlikt 102 § må återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Har god man förordnats enligt ackordslagen 1970847 före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

SOU 1992113

Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen 1970979

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen 1970979 dels att nuvarande 11 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 a § skall betecknas ll dels att 10, 12, 13, 15 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän förmånsrätt följer med Allmän förmånsrätt följer med borgenärs kostnad för gälde- borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs och närens försättande i konkurs och för beslut att dödsbos egendom för beslut att dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begrav- boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskost- nings- och bouppteckningskostnad, när gäldenären avlidit före nad, när gäldenären avlidit före konkursbeslutet, konkursbeslutet, arvode och kostnadsersättning arvode och kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen till administrator och tillsynsman 1970847, tillsynsman enligt enligt lagen 1993000 om nämnda lag eller konkurslagen företagsrekonstruktion eller till 1987672 eller bout- tillsynsman enligt konkurslagen redningsman, om fordringen 1987672 samt kostnad för belöper tid inom sex månader särskild åtgärd vidtagits som innan konkursansökningen gjor- med administratoms eller tilldes eller därefter, godkännande och synsmannens kostnad för särskild åtgärd uppenbart vant till borgenärersom under nämnda tid vidtagits bästa, nas med gode mannens eller tillsyns- arvode och kostnadsersättning mannens godkännande eller tillförordnad boutredningsman, av boutredningsmannen och fordringen belöper på tid upp- om enbart varit till borgenärernas inom sex månader innan konbästa, kursansökningen gjordes eller allt i den mån beloppet med därefter, samt kostnad för särhänsyn till omständigheterna är skild åtgärd som under nämnda skäligt. tid vidtagits av boutredningsman-

l Lagen omtryckt 1975 1248

2 Senaste lydelse 1987694

SOU 1992113 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,

annan fordran som med ad-

ministratorm samtycke uppkommit under förfarandet enligt lagen 1993000 företagsom rekonstruktion. Förmånsrätt enligt första stycket 1-3 gäller endast i den mån beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

12 §

Allmän förmånsrätt följer där- Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran efter med arbetstagares forden sådan lön eller annan ersätt- på sådan lön eller ran annan ning på grund av anställningen ersättning på grund anställav som förfallit till betalning ningen inte förfallit till som tidigare än ett år innan konkur- betalning tidigare än ett år innan sansökningen gjordes och lön konkursansökningen gjordes och eller ersättning under skälig på lön eller ersättning under uppsägningstid, högst sex måna- skälig uppsägningstid. Löper en der. Har arbetstagaren under uppsägningstid under konkursen uppsägningstiden utfört arbete gäller fömtånsrätten endast enligt anställningsavtalet med under den tid som gäldenärens gäldenären, gäller förmånsrätten näringsverksamhet fortsätter, all lön eller ersättning för arbe- dock längst under två månader. tet. I den mån arbete utförts Har arbetstagaren under uppsägunder uppsägningstiden gäller ningstiden utfört arbete enligt anförmånsrätten endast sådan lön ställningsavtalet med gäldenären, eller ersättning överstiger gäller förmånsrätten all lön eller som inkomst vilken arbetstagaren ersättning för arbetet. I den mån under tid som lönen eller ersätt- arbete inte har utförts under uppningen avser förvärvat i sägningstiden gäller förmånsamian anställning eller uppenbarligen rätten endast sådan lön eller borde ha kunnat förvärva i an- ersättning som överstiger inställning som han skäligen bort komst vilken arbetstagaren under godtaga. Vid bestämmande tid lönen eller ersättningen som enligt vad nyss sagts i vilken förvärvat i anställavser annan utsträckning fordran på lön eller ning eller uppenbarligen borde

l Senaste lydelse 1977482

60 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ersättning under uppsägningstid ha kunnat förvärva i anställning är förenad med förmånsrätt skall som han skäligen bort godta. med samtidig inkomst i annan Vid bestämmande enligt vad nyss anställning jämställas utbild- sagts i vilken utsträckning forningsbidrag som utgår av stats- dran på lön eller ersättning under medel vid arbetsmarknadsut- uppsägningstid är förenad med bildning, i den mån bidraget förmånsrätt skall med samtidig avser samma tid som lönen eller inkomst i anställning annan ersättningen och arbetstagaren jämställas utbildningsbidrag som har blivit berättigad till bidraget utgår av statsmedel vid arbetsefter uppsägningen. Har lönefor- marknadsutbildning, i den mån dran som förfallit tidigare än ett bidraget tid avser samma som år innan konkursansökningen lönen eller ersättningen och gjordes varit föremål för tvist, arbetstagaren har blivit berättigäller förmånsrätten, om talan gad till bidraget efter uppsägväckts eller sådan förhandling ningen. Har lönefordran som som föreskrives i kollektivavtal förfallit tidigare än ett år innan begärts inom sex månader från konkursansökningen gjordes varit förfallodagen och konkursansök- föremål för tvist, gäller förrnånsningen följt inom sex månader rätten, om talan väckts eller från det att tvisten blivit slutligt sådan förhandling somföreskrivs avgjord. I fråga om semesterlön i kollektivavtal har begärts inom eller semesterersättning som är sex månader från förfallodagen intjänad innan konkursansök- och konkursansökningen följt ningen gjordes, gäller förmåns- inom sex månader från det att rätten vad som står inne för det tvisten blivit slutligt avgjord. I löpande och de närmast före- fråga om semesterlön eller segående två intjänandeåren. För- mesterersättning som är intjänad månsrätten gäller även innestâen- innan konkursansökningen gjorde semesterlön eller semester- des, gäller förmånsrätten vad ersättning för semesterledighet står inne för det löpande som som har sparats i den utsträck- och de närmast föregående två ning 18 och 20 §§ semesterlagen intjänandeåren. Förmånsrätten 1977480 medger. gäller även innestående semesterlön eller semesterersättning för semesterledighet har som sparats i den utsträckning 18 och 20 §§ semesterlagen 1977480 medger. Förmånsrätt enligt första stycket följer även med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år innan konkursansökningen gjordes och

SOU 1992113 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nästföljande sex månader. Fömånsrätten gäller även i fråga om pension, som ingönats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen 1967531 om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Om gäldenären är näringsid- Om gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, kare, skall arbetstagare, som en som själv eller jämte närstående ägde själv eller jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande som hade väsentligt inflytande över dess verksamhet, eller hans över dess verksamhet, eller hans efterlevande ha förmånsrätt efterlevande inte ha förmånsrätt enligt denna paragraf för lön enligt denna paragraf för lön. eller pension. Vad som sagts nu Vad sagts gäller även som nu om gäller även om gäldenären är gäldenären är juridisk person juridisk person utan att utan att näringsidkare. vara vara näringsidkare.

l3§

Allmän förmånsrätt följer där- Allmän förmånsrätt följer där-

efter med fordran framtida efter med arbetstagares for-

en pension till arbetstagare, är dran pâ lön eller ersättning som som född år 1907 eller tidigare, eller hänför sig till sådan del av en dennes ejierlevande. Därvid får skälig uppsägningstid högst om

dock intjänad del av utfast pen- sex månader inte har för-

som sion icke antagas avse större månsrätt enligt 12 Förrnånsårlig pension än som motsvarar rättens omfattning bestäms därbasbeloppet enligt lagen 1962 vid i enlighet med vad som är .381 om allmän försäkring. föreskriveti 12 § första stycket. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i före-

kommande fall avdragas

upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäknng. Förmânsrätt enligt första Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran på stycket följer även med foren

framtida pension som intjänats dran på pension vilken tillkom-

hos föregående arbetsgivare, arbetstagare eller dennes om mer en

SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäldenären övertagi t ansvaret för efterlevande för högst ett år

pensionsfordringen enligt vad innan konkursansökningen gjorsom anges i 12 § andra stycket. des och nästföljande sex månader. Förmånsrätten gäller ifråga om pension, som inçiänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären har övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen 1967531 om tryggande av pensionsutfistelse m.m. Om gâldenären âr näringsid- Om gåldenären år näringsidkare eller juridisk person utan att kare eller juridisk utan att person vara näringsidkare, äger 12 § näringsidkare, äger 12 § vara tredje stycket motsvarande till- andra stycket motsvarande tilllâmpning. lâmpning.

Särskild förmånsrätt har före- En fordran med allmän fömzáns-

träde framför allmän förmåns- rätt tas i första hand ut ur egenrätt. Fordran med allmän för- dom som inte är föremål för sär-

månsrätt enligt 10 § uttages skild förmånsrätt. En fordran

dock, om det behövs, ñre ford- med allmän förmånsrätt enligt ringar med särskild förmånsrätt 10, 11 eller 12 § tas dock, om enligt 5 eller 8 § i annan lös det behövs, ut före fordringar egendom än tomträtt. Vad som med särskild förmânsrâtt enligt 5 uttages detta sätt skall, när eller 8 § i annan lös egendom än det finns särskilda ñrmånsråtter tomträtt. Vad som tas ut på i olika egendomsgrupper, för- detta sätt skall, när det finns delas grupperna i förhållande särskilda förmånsrätter i olika till den köpeskilling som erhållits egendomsgrupper, fördelas för varje grupp. grupperna i förhållande till den köpeskilling som har erhållits för varje grupp.

SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordringar som är förenade Fordringar inte är förenade som med förmånsrätt har inbördes med förmånsrätt har inbördes lika rätt. lika rätt. Vad som har sagts nu hindrar dock inte borgenär att en enligt avtal eller på annan grund

har rätt till betalning först efter

övriga borgenären Har fordran särskild förmåns- Har fordran särskild fönnånsrätt i viss egendom förslår rätt i viss egendom förslår men men egendomen för att infria ford- inte egendomen ñr infria att ringen, behandlas återstoden fordringen, behandlas återstoden av denna som fordran utan förmåns- denna fordran förav som utan rätt. månsrätt.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1994, då lagen 19711072 om förmånsberättigade skattefordringar skall upphöra m.m. att gälla. 2. I fråga förmånsrätt för fordringar i konkurs har beslutats om en som på grund av en ansökan gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre som bestämmelser fortfarande. 3. Om näringsidkares egendom vid denna lags ikraftträdande omfattas en av ett företagshypotek, gäller för tiden till den 1 januari 1995 eller den tidigare tidpunkt, då egendomen inte längre omfattas företagshypoteav ket, äldre bestämmelser fortfarande.

Skulle bestämmelserna i denna lag, de tillämpades den 1 januari om 1994, ha medfört att säkerhetens värde väsentligt nedgått och ställer gäldenären inte inom månad efter anmodan ytterligare säkerhet en som borgenären skäligen kan åtnöjas med, får denne så länge äldre be-

stämmelser är tillämpliga säga den fordran för vilken företagshypoteupp ket upplåtits till betalning inom månader hinder längre sex utan av att uppsägningstid kan ha avtalats eller uppsägning inte får ske. Har borgenären före den l januari 1995 väckt talan betalning och anmält om

detta till inskrivningsmyndigheten för företagsinteckxiing, gäller äldre

bestämmelser för tiden därefter till dess två månader förflutit från det att talan avgjorts dom eller beslut vunnit laga kraft. genom som 4. En fordran framtida pension till arbetstagare, är född år 1907 som eller tidigare, eller dennes efterlevande skall i omfattning samma som enligt 13 § i dess äldre lydelse förenad med förmånsrätt vara närmast efter fordringar med förmånsrätt enligt 13 § i dess lydelse. nya

Senaste lydelse 1979 195

64 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. Om det i lag eller i författning som har beslutats av regeringen en en hänvisas till föreskrift har ersatts genom en föreskrift i denna lag en som tillämpas i stället den nya föreskriften.

SOU 1992113 65

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1984649 om före-

tagshypotek

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1984649 om företagshypotek att 2 kap. l och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Zkap. 1§

Ett företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Företagshypoteket omfattar dock inte kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis delaktighet om i bolag, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning samt andelar i aktiefonder, 2. egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund av inteckning, eller 3. egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs. Utan hinder av vad som sägs i andra stycket 1 har en borgenär, som enligt 5 § andra stycket har rätt att få betalt ur egendom

som omfattades av företagshypo-

teket vid tidpunkten för ett beslut om färetagsrekonstruktion enligt lagen 1993000 om företagsrekonstruktion, rätt att få betalt ur egendom som trätt i sådan egendoms ställe.

5§

En borgenär som har företags- En borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin hypotek till säkerhet för sin fordran har rätt att vid utmätning fordran har rätt att vid utmätning eller i konkurs, med den ñre- eller i konkurs, med den företrädesrâtt inteckningen medför trädesrätt inteckningen medför

Senaste lydelse 1985 174

66 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt lag, betalt för fordring- enligt lag, betalt för fordringen ur egendom som omfattas egendom omfattas av en ur som av hypoteket intill företagshypoteks- hypoteket intill företagshypoteksbrevets belopp. I den mån detta brevets belopp. inte förslår har borgenären rått Har konkurs följt på ansökan att betalt ur egendomen ge- som gjorts inom tre veckor från nom ett tillägg. Tillägget får inte det att beslut meddelades om överstiga femton procent upphörande företagsrekonav av hypoteksbrevets belopp jämte struktion enligt lagen I 993 900 ränta detta belopp från den om företagsrekonstruktion, har dag då egendomen utmättes eller borgenären rätt att få betalt för konkursansökan gjordes. Räntan fordringen egendom ur som om-

beräknas för år enligt räntefot fattades hypoteket vid tidpunk-

en av som motsvarar det av riksbanken ten för beslutet företagsreom fastställda, vid varje tid gällande konstruktion. diskontot ökat med fyra pro- I den mån företagshypotekscentenheter. brevets belopp inte förslår har borgenären rått att betalt ur den i första eller andra stycket avsedda egendomen genom ett tillägg. Tillägget får inte överstiga femton procent hypoav teksbrevets belopp jämte ränta på detta belopp från den dag då egendomen utmättes eller konkursansökan gjordes. Räntan beräknas för är enligt räntefot en som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot ökat med fyra procentenheter. Har flera hypoteksbrev överlämnats säkerhet för fordran och har som inteckningama företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter samma varandra, skall bestämmelserna i första stycket hypoteksbrevets om belopp avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp. Borgenärens rätt till betalning egendomen gäller, även ur om fordringen har preskriberats eller inte har anmälts borgenären efter av kallelse okända borgenärer. En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, hypoteksom brevet utgör säkerhet för honom i andra hand.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 1992113

9 till

Förslag Lag om ändring i konkurslagen 1987672

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen 1987672 att 4 kap. 1 och 2 §§ och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Återvinning till konkursbo får på Återvinning till konkursbo n på

begäran av boet ske i enlighet begäran av boet ske i enlighet med vad som anges i detta kapi- med vad som anges i detta kapi-

tel. Återvinning får dock inte ske tel. Återvinning får dock inte ske

av av betalning av skatt eller avgift betalning av eller förmånsrâtt som avses i lagen 19711072 för underhållsbidrag enligt äktenom förmánsberättigade skatte- skaps- eller föräldrabalken, om fordringar m.m., fordringen bidragsbeloppet förfallet till om var var förfallen till betalning, betalning och den underhållsbe- 2. betalning av eller förmånsrätt rättigade inte har gynnats på ett för underhållsbidrag enligt äkten- otillbörligt sätt, skaps- eller föräldrabalken, om sådan rättshandling skett som bidragsbeloppet var förfallet till med samtycke av en administrabetalning och den underhållsbe- tor har utsetts enligt lagen som râttigade inte har gynnats på ett 1993000 färetagsrekonom otillbörligt sätt. struktion, såvida inte administratom uppenbarligen har överskridit sin befogenhet.

Med fristdag avses dagen då ansökningen om gåldenârens försåttande i konkurs kom in till tingsrätten. Har god förordnats enligt Har beslut meddelats om föreman ackordslagen 1970847 tagsrekonstruktiøn enligt lagen avses med fristdag i stället dagen för 1993000 om företagsrekønansökningen detta, såvida struktion med fristdag i om avses konkursansökningen har gjorts stället dagen för ansökan om inom tre veckor från det att ver- företagsrekonstruktion, såvida

Lydelse enligt SOU 199074 Skuldsancringslag

SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan av godmansförordnandet konkursansökningen har gjorts förföll eller, när förhandling inom tre veckor från det att om offentligt ackord har följt, ac- beslut amförfarandets upphörankordsfrågan avgjordes. de meddelades. Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen 1991000 gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes. Har ett dödsbo avtrâtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för ansökningen detta, såvida boutredningsman har om förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

12 kap.

Vid omröstning i ackordsfrågan Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för får rösträtt utövas endast för bevakade fordringar. En borge- bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin när kan täckning för sin som fordran genom kvittning eller fordran kvittning eller genom vars fordran är förenad med för- vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i om- månsrätt deltar dock inte i omröstningen. Om borgenären helt röstningen. En borgenär, som eller delvis avstår från kvitt- enligt avtal eller grund på annan

ningsråtten eller förmånsrätten, har rätt till betalning först efter

deltar han i motsvarande mån. gäldenärens övriga borgenärer, Kan en borgenärs fordran endast deltar inte heller i omröstningen, till viss del täckas genom kvitt- såvida inte dessa medger detta. ning eller understiger värdet Om borgenär helt eller av en den egendom i vilken borgenåren delvis avstår från kvittningsrätten har särskild förmånsrätt hans eller förmånsråtten, deltar han i fordran, deltar han med åter- motsvarande mån. Kan en borgestående del av fordringen. nârs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet den av egendom i vilken borgenären har sårskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med återstående del av fordringen. En svarande som med anledning återvinningstalan har fått eller av en kan en fordran mot gâldenâren, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.

SOU 1992113 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innebär ackordsñrslaget att borgenârer inte har förmånsrätt skall som full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som därigenom får full betalning. Med borgenärer som har förmånsrått likställs borgenär till en som säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll återtaganderätt. om

2l§

Ett fastställt ackord är bindande ñr alla borgenårer, kända och okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta ackordsförslaget. om Om alla borgenärer som enligt 11 § hade rätt att delta i omröstningen i ackordsfrågan inte tillgodoses jidlt ut genom ackordet, är detta bindande också för en borgenâr enligt som avtal eller på annan grund har

rätt till betalning först efter

gäldenärens övriga borgenärer. Den som har förmånsrått i viss egendom är bunden ackordet i fråga av om belopp som inte kan tas ut ur egendomen. En borgenår har, utan hinder ackordet, den rätt till kvittning av som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

Igemia lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2. Aldre föreskrifter återvinning gäller fortfarande i fråga om om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats ñre ikrafttrådandet.

70 SOU 1992113

10 Förslag till

Lag om ändring i lönegarantilagen 1992497

Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen 1992497 att 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Betalning enligt garantin lämnas Betalning enligt garantin lämnas för sådan fordran på lön eller för sådan fordran på lön eller ersättning har för- annan ersättning som har förannan som månsrätt enligt 12 § förmåns- månsrätt enligt 12 eller 13 § förrâttslagen 1970979 och för mânsrättslagen 1970979 och fordran pension har för fordran på pension som har som förmånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrätt enligt 13 § samma lag. lag eller punkten 4 översamma gångsbestänzmelsenta till lagen 1993000 om ändring i förmånsrättslagen 1970979 .

lag träder kraft den 1 januari 1994.

Denna

2. Aldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordran hos en arbetsgivare har försatts i konkurs före ikraftträdandet. som

SOU 1992113 71

Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga brottsbalken att 11 kap. l och 3 §§ om skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 1§

Den som, när han år på obestånd eller när påtaglig fara föreligger ñr att han skall komma obestånd, förstör eller gåva eller någon genom annan liknande åtgärd avhänder sig egendom betydande värde, döms av för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd. Gäldenär, som vid skuldsane- Gäldenâr, vid skuldsanesom ring enligt skuldsaneringslagen ring enligt skuldsaneringslagen 1991000, konkurs eller för- l 99 12000, företagsrekonstrukhandling offentligt ackord tion enligt lagen 1993000 om om förtiger tillgång, uppgiver obe- företagsrekonstruktion eller fintlig skuld eller lämnar konkurs förtiger tillgång, amian uppsådan oriktig uppgift, skall ock, giver obefintlig skuld eller lämom uppgiften rättas innan den sådan oriktig uppgift, nar annan beedigas eller eljest lägges till skall ock, uppgiften rättas om grund för förfarandet, dömas för innan den beedigas eller eljest oredlighet mot borgenårer. Det- lägges till grund för förfarandet, samma skall gälla, om gåldenår dömas för oredlighet mot borgei samband med annan exekutiv nârer. Detsamma skall gälla, om förrättning åberopar oriktig gäldenår i samband med annan handling eller skenavtal och exekutiv förrättning åberopar därigenom hindrar att erforderlig oriktig handling eller skenavtal egendom genom förrättning tages och därigenom hindrar att erfori anspråk för att bereda borgenår derlig egendom förrättgenom betalning eller säkerhet. ning tages i anspråk för beatt reda borgenär betalning eller säkerhet. Gäldenâr som, då konkurs är förestående, riket bortför tillgång ur av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms likaledes för oredlighet borgenårer. mot

l Lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

72 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§l

Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösakti eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov annan oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsstållning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. Gäldenär, som vid konkurs Gäldenâr, som vid företagsreeller förhandling om ofantligt konstruktion enligt lagen 1993 ackord av grov oaktsamhet för- .-000 om företagsrekonstruktion tiger tillgång, uppgiver obeñntlig eller konkurs av grov oaktsamhet skuld eller lämnar annan sådan förtiger tillgång, uppgiver obeoriktig uppgift, dömes likaledes, fintlig skuld eller lämnar annan om uppgiften rättas innan den sådan oriktig uppgift, dömes beedigas eller eljest lägges till likaledes, om uppgiften rättas grund för förfarandet, för vårds- innan den beedigas eller eljest löshet mot borgenärer. lägges till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot borgenârer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Senaste lydelse 198643

SOU 1992113 73

12 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen

1986617 Härigenom föreskrivs i fråga utsökningsregisterlagen 1986617 att om 7 och 11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller utbetalare amian av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten framgår som av exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet, de verkställighetsåtgärder har begärts sökanden, som av 3. den sökt verkställigheten och vad i övrigt behövs för som som utbetalning av influtna medel och annan redovisning, 4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, kvarstad och återtagande av vara, 7. bötesförvandling, betalningsinställelse och likvidation, 9. skuldsanering enligt skuldsa- 9. skuldsanering enligt skuldsaneringslagen 1991000, kon- neringslagen 1991000, förekurs, ackord, näringsförbud och tagsrekonstruktion enligt lagen förordnande av god enligt 1993000 företagsrekonman om 2 §ack0rdslagen 1970847, struktion, konkurs, ackord och näringsförbud. 10. förhör eller åtgärd har vidtagits för efterforskning annan som av tillgångar, 11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 12. administrativa och tekniska uppgifter behövs för registrets som användning.

Senaste lydelse 1991707 och lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

74 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Riksskatteverket och kronofogdemyndighetema får ha terminalåtkomst till utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om den som är registrerad hos myndigheten gäldenâr i mål som om exekutiva åtgärder, 2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenår eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten, 3. make till person som avses under 4. den som år gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 5. fåmansföretag och fåmansågt handelsbolag i punkt 14 som avses av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928370 och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta år gäldenär som avses under 6. skuldsanering, konkurs och 6. skuldsanering, företagsrekonnåringsförbud. struktion, konkurs och näringsförbud. I fråga kronofogdemyndighet år tillsynsmyndighet i konkurs om som gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gåldenärer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.

Uppgift om indrivningsuppdrag Uppgift indrivningsuppdrag om som avser böter får bevaras i böter får bevaras i som avser utsökningregistret till utgången utsökningregistret till utgången av det år då full betalning sked- det år då full betalning skedav de. Andra uppgifter som avses i de. Andra uppgifter i som avses 6 § l-ll får bevaras under högst 6 § 1-11 får bevaras under högst tre år. Denna tid räknas för tre år. Denna tid räknas för uppgifter om betalningssäkring, uppgifter betalningssåkring, om kvarstad, näringsförbud och kvarstad och nåringsförbud från förordnande av god från utgången det år då åtgärden man av utgången av det år då åtgärden förföll eller förlorade sin verkan

l Senaste lydelse 1990673 och lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

2 Senaste lydelse 1990786 och lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

SOU 1992113 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förföll eller förlorade sin verkan samt för uppgifter skuldsaneom samt för uppgifter skuldsane- ring, företagsrekonstruktion, om ring, konkurs och ackord från konkurs och ackord från utgångutgången av det år då förfarandet det år då ñrfarandet en av avavslutades. För övriga uppgifter slutades. För Övriga uppgifter räknas tiden från utgången av det räknas tiden från utgången det av år under vilket målet avslutades. år under vilket målet avslutades. Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall bevaras så länge annan uppgift bevaras så länge uppgift annan om personen förekommer i förekommer i om personen registret. registret. Uppgift som inte längre får bevaras med stöd bestämmelserna i av första stycket skall gallras, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

76 SOU 1992113

13 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen 1953272

Härigenom föreskrivs i fråga uppbördslagen 1953272 att 62 § skall om ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

62 §

Finner Skattemyndigheten efter anmälan kronofogdemyndighet eller av eljest sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt denna lag är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försåttas i konkurs här i riket för utfâende av skatt, skall Skattemyndigheten förordna, att kronofogdemyndigheten skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger trehundra kronor, sådan franmställning må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skål därtill äro. Skattemyndigheten må, där så finnes med hänsyn till föreliggande omständigheter böra ske, uppdraga åt kronofogdemyndighet att själv avgöra huruvida framställning, i föregående stycke sägs, bör göras. som Bjuder skattskyldig eller Bjuder skattskyldig eller arbetsgivare, enligt denna lag arbetsgivare, enligt denna som som år ansvarig för arbetstagares lag är ansvarig för arbetstagares skatt, ackord rör skatt, må skatt, ackord rör skatt, må som som Skattemyndigheten antaga ac- kronofogdemyndigheten antaga kordsförslaget i denna del, om ackordsförslageti denna del, om det kan anses vara till fördel för det kan till fördel för anses vara det allmänna. Ackordsñrslag, det allmämia. Ackordsförslag, som icke framställes i konkurs icke framställes i konkurs som eller enligt ackordslagen 1970 eller enligt lagen 1993000 om .°847, må dock antagas endast företagsrekonstruktiøn, må dock på villkor att även Övriga bor- antagas endast villkor att även genårer som ackordet angår övriga borgenårer ackordet som godkänna detta. angår godkänna detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

l Senaste lydelse 1990329

SOU 1992113 77

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1982 188 om preskrip-

tion av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1982188 preskription om om av skattefordringar att 5 § skall ha följande lydelse. m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Förordnas god enligt Har ansökan företagsrekonman ac- om kordslagen 1970847 innan struktion enligt lagen 1993% fordringen har preskriberats, företagsrekonstruktion om gjorts preskriberas den tidigast två år innan fordringen har preskribeefter utgången det kalenderår rats, preskriberas den tidigast två av då förordnandet meddelades år efter utgången det kalenav eller, ackord kommer till derår då beslut förfarandets om om

stånd, efter utgången det upphörande meddelades eller

av ett kalenderår då ackordet skall ackord skall fullgjort. vara Vad vara fullgjort. Vad har sagts har verkan som som sagts nu om av nu om verkan ett ackordsför- företagsrekonstruktion tillämpas av

farande tillämpas även vid skuld- även vid skuldsanering enligt

sanering enligt skuldsanerings- skuldsaneringslagen 1991000, lagen 1991000, när ansökan när ansökan skuldsanering om om skuldsanering gjorts innan gjorts innan fordringen har fordringen har preskriberats. preskriberats. Tvåårstiden räknas Tvåårstiden räknas i detta fall i detta fall från utgången det av från utgången av det kalenderår kalenderår då förordnande om då förordnande inledande inledande skuldsanering medom av av skuldsanering meddelades eller delades eller då återstående då återstående skuldbelopp senast skuldbelopp senast skolat betalas. skolat betalas.

l Lydelse enligt SOU 199074 Skuldsaneringslag

78 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte om om god förordnas eller skuld- ansökan om företagsrekonstrukman sanering inleds under tid då tion görs eller skuldsanering preskriptionstiden år förlängd på inleds under tid då preskriptionsgrund 9 tiden är förlängd på grund av av 9

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Har god förordnats enligt ackordslagen 1970847 före man ikraftträdandet denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande. av

SOU 1992113

15 Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen

19751385 Härigenom föreskrivs i fråga aktiebolagslagen l9751385 om att 13 kap. 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

Om ett aktiebolag försätts i Om aktiebolag ett försätts i kon-

konkurs eller förhandling kurs eller beslut om en om företags-

om qñentligt ackord inleds för rekonstruktion enligt lagen 1993

bolaget, skall rätten sända under- 000 om företagsrekonstruktion

rättelse om beslutet för registre- meddelas för bolaget, skall rätring. ten sända underrättelse om be-

slutet för registrering.

Under konkursen företräds bolaget konkursgäldenär som av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna

i denna lag om rätt att avgå, entledigande och nytillsättning. om om När en konkurs har avslutats, När konkurs en har avslutats,

eller en förhandling ofentligt eller företagsrekonstruktion om en ackord har avslutats på enligt lagen annat 1993000 om sätt än genom konkurs, skall företagsrekonstmktion har upptingsrätten genast för registrering hört på annat sätt än genom underrätta registreringsmyndig- konkurs, skall tingsrätten genast

heten samt i det förra fallet för registrering ange underrätta regi-

om överskott finns eller inte. streringsmyndigheten samt i det Tingsrätten skall även för regist- förra fallet ange om överskott rering underrätta registreringsfinns eller inte. Tingsrätten skall

myndigheten när högre rätt även för registrering underrätta

genom beslut, har vunnit

som registreringsmyndigheten när

laga kraft, har upphävt beslut högre ett rätt genom beslut, har som

Lagen omtryckt 1982739

2 Senaste lydelse 1987686

80 SOU 1992113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försätta bolaget i konkurs vunnit laga kraft, har upphävt ett att eller att inleda förhandling beslut att försätta bolaget i konom ofentligt ackord. kurs eller om företagsrekonstruktion enligt lagen 1993000 om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

SOU 1992113 81

1 Inledning

1.1 Uppdraget

I Insolvensutredningens ursprungliga uppdrag enligt direktiven den 15 september 1988 Dir. 198852 ingick tre huvudspörsmål, nämligen 1 frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande ñr företag i ekonomisk kris, 2 frågan om skuldsanering för fysiska och 3 frågan personer om en bättre anpassning den konkursråttsliga lagstiftningen till inav ternationella förhållanden. Frågan skuldsanering behandlade om utredningen i sitt delbetänkande SOU 199074 Skuldsaneringslag. Frågan om konkurslagstiftningens anpassning till internationella förhållanden har med anledning att tilläggsdirektiv utredningen av gavs 1990 tagits bort från uppdraget för att behandlas i särskild ordning regeringsbeslut den 11 april 1991, dnr 91-896. Utredningens kvarstående uppdrag gäller alltså främst frågan ett om nytt rekonstruktionsñrfarande för företag i ekonomisk kris. Härtill kommer det separata spörsmålet konkursgäldenärens rätt att om överklaga vissa beslut rörande försäljning konkursboets egendom. av Uppdragets innebörd i dessa delar dåvarande chefen för angavs av Justitiedepartementet, statsrådet Thage G Peterson, på följande sätt.

Den l januari 1988 trädde en ny konkurslag i kraft prop. 19868790, LU 32, rskr. 320, SFS 1987672. Genom den nya lagen har framför allt reglerna om konkursförfarandet modemiserats. Den lagen har nya också fått en modern utformning såvitt gäller systematik och språk. Den nya konkurslagen kan sägas utgöra ett slutmål i ett reformarbete på konkurslagstiftningens område har bedrivits successiv sedan slutet som av 1960-talet. Bland de nyheter som har förts in i lagstiftningen kan här

nämnas nya eller utvecklade regler om återvinning, nåringsförbud och

ackord, en ny förmånsrättslag och ordning för konkursfören ny valtningen och ñr tillsynen därav. Det har emellertid under arbetets gång framkommit delvis skäl för att från olika utgångspunkter - nya ytterligare utveckla vår konkursrättsli lagstiftning. Enligt min mening ga bör arbetet med en sådan översyn inledas redan nu. Vidare har lagutskottet i riksdagen godkänt betänkande LU ett av 198788 12, rskr. 57 uttalat att vissa frågor på konkursrâttens område bör ses över. Liknande synpunkter har framkommit vid

hearing

en som anordnas av justitiedepartementet i december 1987 för att ett ättre underlag för en bedömning reformbehovet. av

Ett nytt rekonstruktionsförjfarartde m.m.

Statens industriverk SIND har i rapporten SIND 19857 Konkursutredningen kommit fram till att det finns ett behov bl.a. ett nytt av rekonstruktionsförfarande, alltså ett förfarande syftar till att som

82 SOU 1992113

återställa livskraften hos ett företag som hamnat i ekonomisk kris. SIND har i ra porten emellertid inte lagt fram något konkret förslag om ett sådant för arande. Rapporten har remissbehandlats, varvid tankarna på ett nytt rekonstruktionsförfarande har fått ett i princip positivt mottagande. Rapporten har övervägts inom industridepartementet men inte föranlett något förslag i den delen prop. 198687174. Enligt SINDSs rapport är det inte ovanligt att företag hamnar i ekonomisk kris trots att den affärsidé eller produkt som företaget by ger sin verksamhet på har en marknad och kan utgöra grund för en sta rörelse. Problemen kan ha sitt ursprung i olika omständigheter

såsom för litet eget kapital, okunnighet hos företa sledningen i

ekonomiska frågor eller bristande erfarenhet av företagan e i allmänhet. En konkurs kan i och för sig medföra en rekonstruktion av företaget. Den leder emellertid ofta till stora kapitalförluster och försvagar den drabbade företagarens möjligheter att få nödvändiga krediter hos banker och leverantörer. Konkursen drabbar också ofta leverantörer och andra borgenärer med oprioriterade fordringar på ett sätt som hade gått att undvika med en annan form av rekonstruktion. Ackordsinstitutet har i sin nuvarande utformning enligt rapporten inte heller fått den praktiska betydelse som man kunde önska. Förslag om åtgärder för att förbättra företagens möjligheter att rekonstrueras i en obeståndssituation har tagits u p också i promemorian Ds A 19797 Betalningsinställelse och rå rumsstöd m.m. och i betänkandet Ds I 19811 Rådrumsstöd och handläggning av obeståndsärenden. Försla en har inte lett till någon lagstiftning området. Lagutskottet har i et tidigare nämnda betänkandet s. 25 uttalat att frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande bör bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn. Vid den av justitiedepartementet anordnade hearingen togs frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande up De som representerade olika . bor enärsintressen var i huvudsak positiva till att man skapar ett sådant för arande. Andra ifrågasatte behovet av ett helt nytt förfarande och menade att man borde nöja sig med förbättringar av ackordsinstitutet. Man var emellertid allmänt av den meningen att det finns anledning att åtgärder för skapa bättre möjligheter till rekonstruktion

yidta

att av öretag. I både Danmark och Norge har man under senare år beslutat om nya

konkurslagar som båda inrymmer alternativa rekonstruktionsmöj ligheter.

Professom Gertrud Lennander har i en uppsats i Tidssknft for rettsvitenskap 1987 s. 545-589 redovisat att utvecklingen på det här området i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Osterrike har gått i samma riktning. Det är enligt min mening tydligt att behovet av och förutsättningarna för att i Sverige införa en motsvarighet till något av de institut som på senare tid har utvecklats i andra länder nu bör utredas. Uppgiften bör anförtros en särskild utredare. Denne bör förutsättningslöst överväga frågan om ett sådant förfarande bör införas i Sverige och i så fall lämna förslag till hur det lämpli en bör utformas. En förutsättning i utr ningsarbetet bör vara att ett rekonstruktionsförfarande skall kunna tillgripas endast i sådana situationer där äldenären driver någon form av näringsverksamhet. En arman örutsättning bör vara att olika former av samhälleligt stöd till näringsverksamheten inte byggs in i systemet som sådant. En gemensam orsak till att konkurs och ackord inte år tillräckligt verksamma som rekonstruktionsförfaranden kan vara att de aktualiseras på ett alltför sent stadium, då möjligheterna att genomföra en meningsfull rekonstruktion av företaget redan är näst intill obefintliga. Ett nytt

förfarande bör därför ge borgenårema möjlighet att tidigare än i dag få

till stånd åtgärder beträffande ett företag som har hamnat i ekonomiska svårigheter. Utsiktema till betalning torde generellt sett vara bättre i det skedet än vid konkurs.

SOU 1992113 83

Ett nytt rekonstruktionsförfarande kan baseras reglerna ackord om i eller utom konkurs, det kan också regleras fristående. men Om utredaren kommer fram till att det inte finns nå ot behov av att

skapa ett helt nytt rekonstruktionsförfarande, kan det anledning

innas att i stället vidareutveckla reglerna ackord i eller utom konkurs. om I dag berör ett ackordsförfarande enligt ackordslagen 1970847

endast de borgenärer som har fordringar utan förmånsrätt. Det bör

kunna övervägas om inte också andra borgenärer borde dras med i ett

ackordsförfarande. Man bör emellertid kunna tänka sig dessa att fordringar tillåts bli behandlade på ett annat sätt än övriga fordringar.

Det kanske inte ens behöver ställas krav på att alla prioriterade

fordringar i det här sammanhanget behandlas lika. Ett sådant inslag kan

för övrigt också inrymmas i ett nytt rekonstruktionsñrfarande.

Frågan om eftergifter i samband med indrivning skatter och av avgifter har utförligt diskuterats skatteindrivningsutredningen i av betänkandet SOU 1987 10 Indrivningsla Betänkandet har m.m. remissbehandlats och övervägs för närvaran inom finansdepartemene tet. Det är naturligt att resultatet av det arbetet beaktas i det här

sammanhanget.

Det bör vidare finnas anledning att överväga det går att modifiera

om reglerna om ackord i syfte att minska tiden för ett ackordsförfarande.

Kraven på den gode mannens kompetens bör sannolikt också skärpas.

Det kan ifrågasättas inte den utsetts till god enligt om som man ackordslagen generellt sett bör ha kompetens konkurssamma som en förvaltare.

Frågan om rekonstruktion näringsverksamhet har samband med av

förmånsråttslagstiftningen

på det sättet att borgenärer som anser sig ha betryggande säkerhet or sina fordringar ofta saknar intresse av att ta initiativ till åtgärder när de att gäldenären har hamnat i besvärlig ser en ekonomisk situation. Ibland påstås det att borgenärer med säkerhet i

företagshypotek, vilka ofta är professionella kreditgivare, saknar

tillräckliga incitament att aktivt följa sin kreditgivning. Lönegaranupp tiutredningen A 198204 har i sitt slutbetänkande SOU 198127

Lönegarantin och fömiånsrättsordningen berört just den frågan. Det

finns emellertid enligt min mening anledning att mot den angivna

bakgrunden nu mer förutsåttnin slöst över i första hand de delar se av förmånsråttsordningen rörs rekonstruktionsfiågoma. som av Utredaren bör dock vara oñrliindrad att i den mån utrednin sarbetet ger anledning till det komma på även andra delar ormåns- - av rättsordnin en jfr. lagutskottets betänkande LU 1987882l 11-12. s. De förs ag som lönegarantiutredningen har lagt fram i det nyss nämnda betänkandet bör enli t min mening bedömas i ljuset de av överväganden som utredaren komma att göra i det här sammanhanget. Betänkandet bör därför lämnas över till utredaren Br att beaktas

i utredningsarbetet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för

arbetsmarknadsdepartementet.

Oberoende av om utredaren kommer fram till att det bör införas ett

nytt rekonstruktionsförfarande i Sverige bör förslag till reglering av olika frågor i samband med betalningsinställelse läggas fram. Syftet

med betalningsinställelsen är att gäldenären tid att överväga olika ge alternativ i en uppkommen obeståndssituation. Målsättningen för en

reglering av beta bör att skapa möjlighet för

vara en näringsidkaren att driva sin verksamhet under denna period med

iakttagande av borgenäremas krav att deras utsikter att betalt för

sina fordringar inte försämras under tiden för betalningsinställelsen.

Reglerna om betalningsinställelse bör också klargöra i vad mån

tillgångar som nyanskaffats efter betalningsinställelsen efterföljande i en konkurs skall ingå i den egendom utgör säkerhet för anses som fordringar med säkerhet i företagshypotek jfr NJA 1987 105. s. Oavsett resultatet av utredarens överväganden i detta avsnitt bör han

under alla förhållanden överväga juridiska bör om personer ges

84 SOU 1992113

möjlighet att efter ackord i konkurs fortsätta eller återu ta verksam-

heten. För närvarande måste juridisk träda i likvidation

en person om konkurs avslutas med överskott, se bl.a. 13 kap. 19 § aktiebolagslaen gen 1975 1385.

Konkursgäldenärens rätt att överklaga vissa av konkurqförvaltarens beslut

Ett beslut konkurs medför att konkursgäldenären förlorar rätten att om förfoga över konkursboets egendom. Den rätten tillkommer i stället förva Han skall bl.a. sälja tillgångarna och fördela de influtna medlen mellan borgenärema. Konkurslagen innehåller inte några regler uttryckligen ger konkursgäldenären rätt att överklaga förvaltarens som försälj ningsåtgärder. Gäldenären kan dock klandra förvaltarens slutredovisning och på det sättet få hans beslut prövade av domstol. Högsta domstolen har i ett mål NJA 1987 s. 13 funnit att en konkursgäldenår inte får överklaga en exekutiv försäljning avseende egendom som tillhör konkursboet. Enligt utsökningsbalken får en gäldenär som inte är försatt i konkurs överklaga en sådan ñrsäljning. Om konkursboets egendom säljs till unde ris, kan den skuldbörda konkursgâldenären har kvar efter ko rsen bli onödigt stor. som Lagutskottet har i betänkandet LU 1987 8812 uttalat s. 2 att det står i mindre god samklang med det allmänna rättsmedvetandet att gäldenäi dessa fall inte får överklaga beslut. Lagutskottet, som avstår från ren att ställning till frågan i sak, anser att frågan om konkursgäldenärens rätt att överklaga förvaltarens försäljningsåtgärder bör övervägas i samband med utredningen av övriga i utskottets betänkande berörda frågor. Jag instämmer i den bedörrmingen.

Beträffande utredningsarbetets bedrivande innehåller 1988 års direktiv bl.a. följande uttalanden.

Såvitt gäller det nya rekonstrukrionsförfarandet bör utredaren närmare undersöka olika utländska förebilder och ta del av erfarenheterna från dessa länder. Utredaren bör undersöka det nåmiare behovet av ett sådant nytt rekonstruktionsfårfarande och inhämta synpunkter från olika berörda intressenter om den lämpliga utfominingen av ett sådant institut. SlNDs tidigare nämnda rapport och remissyttrandena över den torde utgöra en lämplig ut ångspunkt för utredningsarbetet. Aven lagutskottets behandling av rågan bör ge god vägledning, liksom de synpunkter framfördes vid justitiedepartementets hearing i som december 1987.

Som berörts förut fattades under 1990 beslut om att begränsa utredningens uppdrag. I tilläggsdirektiv den 13 december 1990 Dir. 199074 anförde dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds, efter samråd med dåvarande chefen för Industridepartementet, statsrådet Rune Molin, följande härom.

Insolvensutredningen tillsattes år 1988 med uppdrag att utreda ett antal frågor på konkursrättens område. I enlighet med vad som angavs i direktiven behandlade utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Utredningens förslag i denna del lades nyligen fram i delbetänkandet SOU 199074 Skuldsaneringslag.

SOU 1992113 85

De frå or återstår utreda är främst frågan som nu att om ett nytt rekonstru tionsförfarande för företag i kris och

en lagreglering av

betalningsinställelse samt vissa konkursrättsliga frågor med intemationell anknytning.

Frågor som gäller rekonstruktion företag av i kris har under senare tid fått en ökad aktualitet. Riksdagens näringsutskott har i sitt av

riksdagen godkända betänkande 198990NU7 s. 16

förordat en utredning med övergripande uppdrag föreslå samordnade att åtgärder ägnade att hejda den oroväckande utvecklingen i fråga om konkurser. Frågan har övervä ts inom industridepartementet, och industriministem

kommer senare i att begära regeringens bemyndigande g att tillkalla en kommitté för att göra sådan översyn. en Vissa av de frågor enligt direktiven till insolvensutredningen som rör rekonstruktion företag i ekonomisk kris har av ett så nära samband med de frågor som kommer att omfattas den av nu nämnda kommitténs uppdrag att det är nödvändigt att dra gräns en mellan de två utredningsuppdragen. Efter samråd med industriiriinistern har jag kommit fram till

att denna gräns lämpligen bör dras så att insolvensutredningen

utreder rekonstniktionsfrågor har samband med företag som att ett har kommit på obestånd eller har betalningssvårigheter. Andra rekonstruktions-

frågor, dvs. närmast sådana förebyggande åtgärder som syftar till förnyelse av företag i kris utan det är fråga att om obestånd, skall ankomma på den kommitté industriministem som avser att tillkalla. Denna arbetsfördelning mellan kommittéema innebär insolvensutatt redningen behandlar frågor rör eventuell lagreglering som en av betalningsinställelse. I anslutning till det bör utredningen överväga behovet av ändringar i ackordslagstiftningen liksom frågor om

förmånsrättsordningen. Utredningen bör också

ta upp frågan om juridiska bör möjlighet efter personer ges att ackord i konkurs fortsätta eller återuppta verksamheten.

Insolvensutredningen bör givetvis hålla kontakt med den kommitté

som industriministem att tillkalla. avser Med hänsyn till det angelägna i att frågor rör rekonstruktion som av företag i kris nu får sin belysning så snart möjligt som är det enligt min mening lämpligt att den andra huvudfrågan återstår som av insolvensut-

redningens nämligen frågan

uppáliråg,

om att anpassa den konkursrättsliga lagsti till internationella förhållanden, en bryts

särskild

ut och behandlas i ordning. Den frågan har inte sådant ett samband med övriga delar av uppdraget att det medför några olägenheter att behandla den fristående vidare utredning inom genom regeringskansliet.

Med de begränsningar insolvensutredningens

av uppdrag som jag här har angett bör utredningsarbetet kunna vara slutfört före utgången juni av 1992.

Den 7 november 1991 fick utredningen ytterligare tilläggsdirektiv, denna

gång till komplettering de äldre direktiven såvitt gäller av utredningens

arbete med reglerna om statlig lönegaranti vid konkurs. Efter en redo-

görelse för bl.a. tidigare gjord begränsning uppdraget anförde chefen av för Justitiedepartementet, statsrådet Gun Hellsvik, efter samråd med

cheferna för Arbetsmarknadsdepartementet

och Näringsdepartementet,

statsråden Börje Hörnlund och Per Westerberg, följande.

Insolvensutredningens arbete är i enlighet med det nu sagda för närvarande inriktat på frågor rör eventuell lagregleiing som en av den situationen att ett företag har betalningssvårigheter som ställer in sina betalningar betalningsinställelse. I anslutning till det överväger utredningen behovet ändringar i ackordslagstiftningen av och i

förmånsrättsordningen. Aven lönegarantifrågor finns

med i bilden.

86 SOU 1992113

Lönegarantiutredningens betänkande SOU 198827 Lönegarantin och

förmånsrättsordningen har överlämnats till utredningen för beaktande

under utredningsar tid har antalet företagskonkurser i landet ökat krafti Under senare En följd denna utveckling är att utbetalningarna av lönegarantimedel av i konkurs också har ökat högst avsevärt. Beräkningar som har gjorts

visar att utbetalningarna under år 1991 kan komma att uppgå till cirka

två miljarder kr. I flertalet fall kan räkna med att de utbetalningar man görs från lönegarantin är korrekta och att reglerna inte missbrukas. som Lönegarantin utgör i sådana fall ett viktigt skydd för de anställda när

företaget går i konkurs. Det har emellertid visat sig att reglerna också

kan missbrukas. Mycket stora belopp har i enskilda fall betalats ut från

lönegarantifonden. Under tid har även gjorts gällande att senare konkursdrabbade företag i vissa branscher under uppsägnin drivs

vidare med hjälp lönegarantimedel på ett sätt skadar andra av som företag i branschen och att användningen lönegarantimedel leder till av osund konkurrens mellan företagen. Arbetsmarknadsministem och jag är ense om att åtgärder måste sättas

in för komma till rätta med de avigsidor och missbruk av lönegaranatt tireglema kan förekomma. Enligt vad jag inhämtat från arbetssom marknadsrninistem har han för avsikt att under våren 1992 föreslå

regeringen att lägga fram förslag ändringar i lönegarantireglema. om Förslagen kommer bl.a. att beröra storleken på de belopp som skall

kunna betalas ut från lönegarantin och vem som skall besluta ifråga om

lönegarantimedlen. Samtidigt bör det enligt min mening överlämnas till insolvensutred-

ningen att beakta sådana aspekter lönegarantins tillämpning som

gäller effekterna för de konkursdrabbade företagen och andra företag i

bransch när det gäller möjligheterna att konkurrera på lika samma villkor. Insolvensutredningen utreder jag tidigare nämnde frågor som rekonstruktion företag i kris och detta innefattar bl.a. att ta om av ställning till och i vilken mån lönegarantimedlen skall få användas om vid rekonstruktionen företag, både i och utom konkurs. Utredningen av bör i sitt arbete särskilt uppmärksamma vilka följder det får för

konkurrensen mellan olika företag i viss bransch att företag kan en drivas vidare med lönegarantimedel under viss tid. Finner utredningen

användningen lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänatt av seende bör utredningen föreslå de ändringar som kan behövas för att

motverka eller komma till rätta med problemen. Som jag nämnde är arbetet i insolvensutredningen för närvarannyss de inriktat på frågan vi i Sverige bör införa regler om betalningsinom ställelse i syfte underlätta rekonstruktion utom konkurs av företag i att kris. En sådan rättslig reglering har nära samband med reglerna i

fömiånsrättslagen och lönegarantilagen. Jag vill framhålla att en

utgångspunkt för utredningens eventuella förslag, såvitt gäller an-

vändningen lönegarantimedel i samband med rekonstruktion av av företag i eller utom konkurs, är att den totala utgiftsbelastningen på

lönegarantifonden inte ökar. Vidare bör en utgångspunkt för arbetet

särskilt de små och medelstora företagens villkor inte försämras vara att de ändringar eventuellt kan komma att föreslås i förmånsav som rättshänseende. redan i de ursprungliga direktiven till insolvensutred- Som angavs ningen har under år på olika håll i Europa infört nya man senare rättsliga förfaranden för rekonstruktion företag i kris. Utrednin en av bör söka tillgodogöra sig erfarenheterna dessa rekonstruktions örav faranden för att sådana regler eller delar av dem kan vara se om lämpliga att införa i Sverige. Utredningen bör vid sin genomgång av

utländska erfarenheter området ägna uppmärksamhet åt de rekon-

struktionsregler gäller i USA, det s.k. Chapter ll-förfarandet. som

SOU 1992113 87

De tillkommande iftema bör föranleda viss förskjutning upp en av den tidigare utsatta tids risten. Utredningens uppdrag bör emellertid kunna vara slutfört hösten 1992.

Uppdraget för den kommitté industriministem tillkallade 1990 och som som antog namnet Konkursutredningen I 199002 har våren 1992 åter-

kallats.

Det kan tilläggas att utredningen även haft att iaktta regeringens

generella direktiv till kommittéer och särskilda utredare dels den 22 juni

1988 angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten Dir.

198843, dels den 9 april 1992 redovisa regionalpolitiska om att konsekvenser Dir. 199250.

1.2 Överlämnade skrivelser

m.m.

Till insolvensutredningen har regeringsbeslut den 22 december genom 1988 överlämnats följande skrivelser för beaktande under utrednings-

arbetet.

Framställning från Nordiska ñrfattarrådet angående förmånsrätt för författares fordringsanspråk vid konkurs Justitiedepartementets ärende nr 1202-79.

2. Framställning från Svenska Företagares Riksförbund om avskaffande av förmånsrätten ñr stats och kommuns fordringar på skatt och allmänna avgifter Justitiedepartementets ärende 2496-80. nr

Riksdagens skrivelse 1981826 förmånsrätt för royalty vid om konkurs Justitiedepartementets ärende 2775-81. nr

4. Riksdagens skrivelse 198182l72 förmånsrätt vid konkurs

om m.m. Justitiedepartementets ärende 792-82. nr

5. Framställning från SHIO-Familjeförtagen angående översyn

av förmånsrâttslagen Justitiedepartementets ärende 2100-82. nr

6. Framställning från Sveriges Grossistñrbund

överssyn

om av

förmånsrättsordningen Justitiedepartementets ärende 660-8 .

nr

7. Framställning från Ackordscentral

Sveriges överssyn

om av förmånsrättsordningen Justitie epartementets ärende 1745- 5. nr

Skrivelse från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd KLYS med på villkor i det

svenska samhället Justitie åynpunkter konstnärsskapets

epartementets ärende nr 8 -160.

9. Framställning från Småföretagens Riksorganisation angående underleverantörers och andra småföretagares rätt till utdelning vid konkurs Justitiedepartementets ärende 87-1919. nr

10. Skrivelse från Ackordscentralen Stockholm angående behovet av en reviderad ackordslagstiftning Justitiedepartementets ärende nr 87- 2421.

88 SOU 1992113

11. Skrivelse från advokat Stefan Vejdemo angående förmånsrätt för begravningskostnader Justitiedepartementets ärende nr 88-1965.

12. Lönegarantiutredningens betänkande SOU 198827 Lönegarantin och förmånsrâttsordningen Justitiedepartementets ärende nr 88-3189.

Till utredningen har vidare överlämnats två skrivelser från Grossistförbundet Svensk Handel Industridepartementets ärende nr 142391 och Justitiedepartementets ärende nr 92-693.

1.3 Arbetets bedrivande

Insolvensutredningen har undersökt utländska förebilder och erfarenheter rörande insolvensrättsliga rekonstruktionsförfaranden. Därvid har utredningen gjort studiebesök i Damnark, Norge, England och USA. Vid besöken har utredningen sammanträffat med det norska konlcurslovutvalget samt med företrädare för berörda ministerier och lagstiftande organ,

domstolar, universitet, advokater och revisorer se vidare avsnitt 5.1.11

och 5.2.10 samt bilaga 4 och S. Den 23-24 april 1992 har utredningen hållit hearing med föreen trädare för kreditväsendet och näringslivet i övrigt samt berörda myndigheter och organisationer. i Utredningens anteckningar från hearingen redovisas i bilaga 3. Genom särskilda undersökningar har utredningen inhämtat material angående dels 958 företagskonkurser 1990 från sex kronofogdemyndigheter i deras egenskap tillsynsmyndighet i konkurs, dels ärenden om av utseende god enligt ackordslagen 1970847 från samtliga av man tingsrätter, dels konkursgäldenärers inställning till konkursförvaltarnas försäljningsátgârder från samtliga kronofogdemyndigheter i deras egenskap tillsynsmyndighet i konkurs samt dels utseende av och av kompetens hos konkursförvaltare och gode män från samtliga tillsynsmyndigheter i konkurs. Undersökningarna redovisas i avsnitten 2.2.2., 3.3.2.2 och 3.3.3.2 samt i bilaga 2. Utredningen har också i övrigt sammanträffanden med genom företrädare för olika branschorganisationer inom näringslivet m.m. erhållit underlag för sina ställningstaganden. Material av sådant slag redovisas i det följande i sitt sammanhang i den mån det uttryckligen åberopas. Utredningen har vidare haft kontakter med Konkursutredningen I 199002 och Aktiebolagskommittén Ju 199008. Samråd har ägt rum med Utredningen vissa internationella insolvensfrågor, vilken i om augusti 1992 avgett betänkandet SOU 199278 Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor. Insolvensutredningen har avgett remissyttranden över följande departementspromemorior och riksdagsmotion Ny Konsumentkreditlag Ds 199084,

2. Nyföretagarlån Ds 199220 och

SOU 1992113 89 3. motion 199192L309 av Bengt Harding Olson och Stig Rindborg,

Återvinning vid ackord och konkurs.

SOU 1992113 91

2 Allmänt

om krisföretag

I direktiven för lnsolvensutredningen anges som målgrupp för ett nytt rekonstruktionsförfarande sådana företag har betalningssvårigheter. som I detta kapitel lämnas därför vissa uppgifter om företagskonkurser. Dessförinnan skall något beröras hur svenskt näringsliv ser ut. Med företag avses i det följande sådana företag registreras i Centrala som företags- och arbetsställeregistret CFAR. Företagen i registret begränsas huvudsakligen till de företag som redovisar anställd personal till riksskatteverket eller mervärdespliktig omsättning över 200 000 kr.

2.1 Några uppgifter om företagandet

Det finns i Sverige drygt 568 000 företag uppgifterna avser om annat inte anges det senaste år som täcks av officiell statistik, dvs 1990 Andelen industriföretag uppgår till 10 %. Största andelen företag finns inom varuhandeln, restaurang och hotellrörelsen samt inom tjänstesektorn. Sedan 1983 har antalet företag Ökat med ca 136 000, huvudsakligen inom handel- och tjänstesektom. Av det totala antalet företag är drygt 261 000 företag aktiebolag, vilket motsvarar 46 % av samtliga företag. Antalet anställda inom näringslivet har ökat från knappt 2,2 miljoner 1983 till drygt 2,3 miljoner 1990. Av det totala antalet företag saknar ca 387 000 eller 68 % anställda. Å andra sidan finns det endast 253 3 0,6 % företag med fler än 100 anställda, varav 867 företag med fler än 500 anställda och 931 företag med 200 499 anställda. Flertalet svenska företag hör alltså till kategorin småñretag; drygt 56 000 företag hade en anställd och knappt 66 000 företag hade 2 - 4 anställda. Medan jordbrukssektom domineras av ensamföretagare tillhör

verkstadsindustrin den näringsgren som har flest anställda per företag ca

437 000 anställda i ca 23 000 företag och då består ändå drygt hälften av dessa företag av ensamföretagare. Tar man tillverkningsindustrin i stort finns inom denna 57 000 företag med sammanlagt 857 000 ca ca anställda. Detta kan jämföras med byggnadsindustrins drygt 58 000 före-

Fram t.o.m. 1990 togs i CFAR med företag som hade en mervärdespliktig omsättning om 30 000 krår

2 Statistisk Årsbok Källa 92

92 SOU 1992113

tag, varav fler än hälften är ensamföretagare, med totalt knappt 258 000 anställda. Inom varuhandel, restaurang- och hotellrörelse finns ca 129 000 företag med sammanlagt ca 520 000 anställda. Under 1980-talet har vi fått markant ökning antalet nystartade en av företag. Nyföretagandet såg ut följande sätt under åren 1985 1990. -

Av de 24 320 företag som tillkom 1990 hänförde sig 72 % till tjänstesektom. Det har visat sig 50 % de nyregistrerade företagen är att ca av rena nyetableringar medan övriga är nyregistreringar skett på grund som av ombildningar, ägarbyten etc. Nyetableringsfrekvensen antal företag nya i procent av företagsbeståndet 1990 lägst i tillverkningsindustrin med var 5,1 %. Den högsta etableringsfrekvensen fanns bland konsulter, 8,5 %. Även byggnadsbranschen visade hög etableringsfrekvens med 8,0 %. Totalt för hela landet uppgick etableringsfrekvensen till 7,0 % 19905.

2.2 Företagskonkurser

2.2.1 Allmänt

Av konkursstatistiken ñr 19916 framgår att antalet företagskonkurser uppgick till 17 378. Totalt antal anställda uppgick till 64 128. Fördelningen av anställda olika företagstyper såg ut följande sätt.

Källa SCB Nyföretagande i Sverige 1989 och 1990 1990 och resp. 1991. Obs att underlaget för statistiken för 1991 ändrats något, vilket medfört att främst enskilda näringsidkare med årsomsätten ning under 200 000 kr fallit bort i förhållande till tidigare år. Bortfallet på grund av det nya underlaget för inhämtande av statistik kan därför beräknas till 2 500 företag.

Uppgifterna för 1991 är preliminära

se fotnot 3

Källa SCB Konkurser och Offentliga ackord 1991

SOU 1992113 93

Bland de olika branscherna är varuhandel samt restaurang- och hotellbranschen ojåmförligt störst med 5 995 konkurser, vilket motsvarar 34,5 % av samtliga företagskonkurser. Om den offentliga sektorn undantas försattes vart 28.e företag i konkurs jfr 1990; 56e. vart Undantar man även jordbrukare försattes vart 24e företag i konkurs. Att konkursfrekvensen är olika inom skilda branscher belyses 1991 av att försattes i konkurs vart 14e restaurang- och hotellföretag, vart 16e företag inom grafisk produktion, vart 17e bilhandelsföretag, vart 18e partihandelsföretag, vart 22a företag inom trävarutillverkning, vart 23e detaljhandelsföretag, vart 27e företag inom fastighetsförvaltning, vart 33e konsultföretag.

Vill åter hur antalet konkurser förändrats inom olika branscher man se under åren 1990 och 1991 kan följande iakttas°.

Bransch Antal konkurser förändring 1991 i % sedan 1990

Källa Svensk Handelstidning Justitia 1992 nr 4

94 SOU 1992113

Även företag försatts i konkurs har viss betydelse när åldern på ett som skall analysera vilka företag slås ut. Det visar sig härvid att man som vart femte de 1 857 företag försattes i konkurs under oktober av som 1991 hade påbörjat sin verksamhet under 199091. Nästan lika många företag, 18 %, hade startats under 1989, 14 % under 1988, 12 % under 1987 och 36 % under 1986 eller tidigare. Detta innebär att ca två tredjedelar de företag försätts i konkurs är högst fem år gamla. av som Denna åldersfördelning är mycket likartad med den framkom vid en som motsvarande undersökning avseende oktober 1990. Av tillverkningsföretagen 49 % 109 företag 220 fem år eller äldre, medan bland var av tjänsteföretagen endast 28 % 32 ñretag av 114 var lika gamla. SIND har kommit fram till att den ökande nyetableringen av företag leder till ett ökat antal konkurser. 37 % de företag gick i konkurs av som 1983 och erhållit finansiering från utvecklingsfonderna gick i som

konkurs mindre ån tre år efter verksamhetsstarten se Statens industriverk

SIND 19857 s. 91 Konkursutredningen. Under de första nio månaderna 1992 uppgick antalet företagskonkurser till 15 142. Jämfört med period 1991 ökade dessa konkurser med samma 23 %. ökningen inom fastighetsförvaltning 101 %. Antalet Störst var anställda årspersoner berördes nya konkurser under perioden som av uppgick till 58 851, vilket motsvarar ökning med 32 % jämfört med en period 1991. Inom byggnadsverksamhet Ökade antalet anställda samma berördes konkurs med 159 %. Antalet företag med fler än 100 som av anställda uppgick under de tre första kvartalen 1992 till 55, dvs. lika 19917. många som under hela

2.2.2 Undersökning 958 konkurser som avslutats

av

under 1990

Det finns ingen tillgänglig statistik som ger något besked om hur tillgångs- respektive skuldsituationen ter sig i de företag som går i konkurs. Vidare har det inte, annat än inom vissa branscher, sedan 1967 tagits fram siffror på hur mycket de olika borgenårsskategorierna erhåller

i konkurs se SOU 19695 Utsökningsrätt IX 210 om skattefordringar

s. i konkurser avslutats 1960 och 1961 1965 1967. m.m. som resp. - Insolvensutredningen har därför i samarbete med fem kronofogdemyndigtillsynsmyndighet i konkurs i respektive län heter i deras egenskap av gått igenom 958 företagskonkurser som avslutats under 1990. Undersökningen har omfattat Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län samt de tre storstadslånen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus lån. Kronobergs och Blekinge lån lyder under tillsynsmyndighet och benämns i fortsättningen Kronoberg samma Medan samtliga avslutade konkurser tagits med i de fyra landsortslänen har i storstadslänen endast ett urval gjorts, varvid var femte före-

7 Konkurser januari september 1992 Källa SCB -

SOU 1992113 95

tagskonkurs kommit med i undersökningen. Av resultatet underav sökningen, redovisas i bilaga kan följande utläsas. som

Företaget

Knappt 63 % gäldenärerna bedrev sin verksamhet i aktiebolagsform, av 9,2 % som handels- eller kommanditbolag och drygt 19 % enskild som ñrma. Var femte gäldenär avsåg detaljhandelsñretag. Andra stora gäldenärsgrupper fastighetsförvaltning, panihandelsñretag var och byggnadsföretag. 63,5 % gäldenärerna saknade några av anställda, 16,6 % hade 1 2 anställda och 9,2 % hade 3 5 anställda. Endast - - 2,7 % av gäldenärerna hade fler än 20 anställda. Bland de bedrev som sin verksamhet i form enskild firma saknade drygt 85 % anställda. av Motsvarande siffror för aktiebolagen drygt 52 %. var

Tillgångar

Var tredje gäldenär saknade tillgångar. Ser däremot man enbart på Stockholms län saknade knappt hälften gäldenärerna där tillgångar. av Det var över huvud betydligt vanligare gäldenärema saknade att tillgångar i storstadslänen än vad fallet beträffande övriga lån. som var Gäldenärer med tillgångar över miljon kronor förekom i 8,6 % en av konkurserna. I Norrbotten hade däremot drygt 15 % gäldenärema av tillgångar i denna storleksordning, medan det ovanligt var mer med stora tillgångar i storstadslänen.

Skulder

I knappt 38 % konkurserna uppgick skulderna till högst 300 tkr. Man av kan dock här lägga märke till att bland stockholmsgäldenärerna tillhörde

knappt hälften denna grupp. Ca 15 % gäldenärenm hade skulder av som låg i skiktet 300 500 tkr, drygt 20 % i skiktet 500 tkr - 1 mkr och drygt 27 % i skiktet l 50 mkr. Några större variationer mellan länen förekom i övrigt inte beträffande gäldenärernas skuldsituation.

För Insolvensutredningen är det framförallt skuldkategorier tre som från rekonstruktionssynpunkt är intresse de oprioriterade skuldema, av förmânsberättigade skatter och allmänna avgifter skulder med samt företagshypotek säkerhet. som De oprioriterade skulderna uppgick i undersökningen till 43,5 % av samtliga skulder och här kan iaktta markant skillnad mellan man en storstadslänen och övriga län. I de förra utgjorde de oprioriterade

skulderna knappt hälften den totala skuldmassan, av medan dessa skulder i övriga län låg 43,1 % Västmanland, 41,2 % Västerbotten

respektive 30,6 % Kronoberg.

Skatter och allmänna avgifter utgjorde 13,6 % samtliga skulder. av Lokala variationer kunde iakttas i framförallt Västerbotten 4,2 % och Stockholm l9,6 %.

96 SOU 1992113

Skulder med säkerhet i form av företagshypotek uppgick i hela landet

till 31,4 %. I storstadslänen andelen skulder med denna säkerhet var lägre än i övriga län. I Stockholm utgjorde sådana skulder drygt 18 % samtliga skulder och i Malmö drygt 27 %, i Västerbotten däremot av drygt 46 % och i Kronoberg drygt 40 %.

Utdelning

Av det redovisats beträffande gäldenäremas tillgångar förstår som ovan att det i många konkurser över huvud inte blir någon utdelning. I man knappt 53 % samtliga konkurser blir det aldrig någon utdelning. I av storstadslänen år denna siffra betydligt högre än i övriga län. Av det totala beloppet utdelades i samtliga undersökta konkurser, som drygt 328 mkr, erhöll de oprioriterade borgenärerna drygt 20,5 mkr, vilket motsvarar 6,3 % det totalt utdelade beloppet i samtliga av undersökta konkurser. I Stockholm motsvarande siffror 8,5 mkr var respektive 12,8 % och i Västerbotten 956 tkr respektive 1,4 %. Företagsinteckningshavarna erhöll däremot knappt 187 mkr, vilket motsvarar knappt 57 % det totalt utdelade beloppet. I Stockholm var motsvaranav de siffror 28 mkr respektive 42,3 % och i Västerbotten 53 mkr respektive knappt 80 %. Beträffande totalbeloppen kan det här vara anledning att påminna att storstadsundersökningen endast omfattat var om femte konkurs medan övriga län samtliga konkurser som avslutats under 1990 tagits med. Statens utdelning för skatter och avgifter uppgick till drygt 40 mkr, vilket motsvarade 12,2 % det totalt utdelade beloppet. av En markant lokal avvikelse mellan de olika länen kan här noteras beträffande Västerbotten, där staten erhåller endast drygt 1 mkr eller 1,6 % av det totalt utdelade beloppet i länet. När det gäller de olika borgenärernas utdelning i förhållande till det totalt fordrade beloppet varierar detta av naturliga skäl i olika konkurser. Saknas det tillgångar i konkursen får borgenärema inte någon utdelning oavsett den säkerhet fordringen är förknippad med. Men samtliga fordringar inom viss borgenärskategori och man summeras en undersöker hur mycket dessa borgenärer erhåller i utdelning kan iakttas stora skillnader mellan de olika kategorierna av borgenärer. Borgenärer utan förmånsrätt hade i undersökningen fordringar uppgående till drygt 562 mkr och erhöll utdelning med ca 20,5 mkr. Dessa borgenärer fick alltså tillsammans utdelning med 3,6 % av det totalt fordrade beloppet. I konkursföretag som saknade anställda var motsvarande siffra 2,3 % och i företag med 1 10 anställda var den - 1,9 %. I de företag där det fanns fler än 10 anställda ökade utdelningen till de oprioriterade gäldenärerna till 6,9 %. Utdelningen varierar också

mellan de olika undersökta branscherna se tabell i bilaga 2.

Statens fordringar för skatter och allmänna avgifter uppgick i undersökningen till knappt 176 mkr och det utdelade beloppet till drygt 40 mkr. Staten erhöll alltså 22,8 % det totalt fordrade beloppet i samtliga av undersökta konkurser. Lokala variationer kan iakttas i Göteborg med 9,7 %, Kronoberg med 30,5 % och Västerbotten med 12,5 %. Ser man

SOU 1992113 97

till variationer hänförliga till den bransch gäldenâren varit verksam är det anmärkningsvärt att staten beträffande verkstadföretag erhåller i genomsnitt knappt 41 % sina fordringar. Detta kan hänga av samman med det faktum att i företag med fler än 10 anställda erhåller staten utdelning med hela 45,7 % av sin fordringar. Annorlunda förhåller det sig i företag som saknar anställda. Där är utdelningen endast 7 %. Borgenärer med säkerhet i företagshypotek hade i undersökningen fordringar om sammanlagt knappt 406 mkr och erhöll utdelning med knappt 187 mkr, ett belopp som motsvarar 46 % det totala fordringsav beloppet.

SOU 1992113 99

3 i det insolvensrätts-

Huvuddragen liga systemet i Sverige m.m.

Utredningens kvarvarande uppdrag endast näringsidkare. I avser redogörelsen för vårt nuvarande insolvensrättsliga system har utredningen därför begränsat sig till att beskriva vad som gäller för dessa. I fråga om privatpersoner kan hänvisas till den redogörelse finns i utredningens som betänkande I99074 Skuldsaneringslag s. 63 ff. I detta kapitel redovisar utredningen även uppgifter som inhämtats om

den statliga lönegarantins inverkan konkurrensen se avsnitt 3.3.4.2.

Inledning

3.1.1 Allmänt

Om ett gäldenârsföretag inte längre förmår fullgöra sina förpliktelser träder en rad olika rättsregleri funktion. Borgenärerna kan med stöd av utsökningsbalken UB hos kronofogdemyndigheten begära verkställighet för att driva in sina fordringar. De kan också hänvändelse till genom tingsrätt begära att företaget försätts i konkurs. Det förfarandet, senare vilket regleras i konkurslagen 1987672, KL, förutsätter emellertid att det klarläggs att gäldenärsföretaget âr på obestånd är insolvent. Ett företag som brottas med ekonomiska svårigheter kan också finna det mest fördelaktigt att själv begära sig i konkurs. Finns det fortfarande utsikter till att företaget skall kunna fortleva, kan å andra sidan välja man att först ställa in sina betalningar för att undersöka möjligheterna till en underhandsuppgörelse med fordringshavama. En sådan undersökning sker ofta i förening med att gäldenärsföretaget något hos tingsrätt senare begär tillsättande god enligt ackordslagen l970z847, AckL. av en man Förfarandet kan därefter fortsätta med förhandling offentligt en om ackord. Är näringsidkaren juridisk kan det i vissa fall bli en person aktuellt att tillämpa bestämmelser likvidation i de associationsrättsliga om speciallagarna, t.ex. aktiebolagslagen 197521385, ABL. Alla de bestämmelser sålunda ett eller annat sätt griper in vid som ett gäldenärsföretags betalningssvårigheter brukar uppfattas numera som hörande till det insolvensrättsliga systemet. Hit räknas också reglerna i förmánsrättslagen 1970979, FRL och lönegarantilagen 1992487 Också andra regler, däribland skatte- och arbetsrättsliga samt bestämmelser om företagshypotek, får betydelse i sammanhanget.

100 SOU 1992113

I det följande ges en översikt över det insolvensrättsliga systemet. Med hänsyn till utredningens uppdrag har huvudvikten lagts vid en redogörelse för nuvarande förhållanden vid betalningsinställelse, ackord och konkurs.

3.1.2 Begreppet obestånd insolvens

Enligt l kap. 2 § KL med obestånd att gäldenären inte kan avses rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig. Gäldenärsföretagets förmögenhetsställning skall med andra 0rd sådan, att skulderna inte kan betalas allteftersom de förfaller till vara betalning. Definitionen inbegriper i första hand fall då redan förfallna fordringar överstiger värdet av gäldenärens tillgångar. Insolvensbedömningen får emellertid även karaktären av en mer eller mindre långsiktig Man har att fråga sig om gäldenären trots utnyttjande prognos. alla tänkbara däribland förvärvsförmåga och eventuell ny av resurser kredit måste antas bli stånd att infria skulderna allteftersom de - ur

förfaller se Welamson, Konkurs, 8 uppl. 1987, 20. Det skall alltså

s. fråga bristande förmåga. Har gäldenärsföretaget vid en viss vara om en tidpunkt tillgångar, som kan tas i anspråk för en förfallen skuld utan att därigenom skulder senare skall förfalla löper risk att inte bli betalda, som obestånd inte föreligga. Och ett gäldenärsföretag som inte vill anses betala ostridig skuld förfallodagen därför att man inte vill realisera en tillgångar vid tidpunkt, kan inte heller anses vara en ogynnsam

obestånd se till det anförda Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 47 ff.

Från insolvens skall skiljas att en gäldenärs skulder överstiger dennes tillgångar, s.k. insufficiens. Till detta tillstånd knyts bl.a. vissa regler om återvinning i KL. Det bör dock framhållas att insolvens och insufficiens ofta föreligger samtidigt, dvs. en insolvent gäldenär har också skulder tillsammans överstiger tillgångarnas värde. Det kan emellertid hända som att endast den omständigheten föreligger. Förjuridiska personer bör ena vidare erinras om tvångslikvidation, när den juridiska personens eget

kapital gått förlorat se avsnittet 3.3.5.

Att ett företag har hamnat i illikviditet behöver inte innebära att det är obestånd. lllikviditeten innebär endast att gäldenären inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel svarande mot skuldernas belopp. Detta förhållande utesluter inte att företaget har tillgångar som väl täcker skulderna. Tillgångarna kan emellertid vara svåra att realisera. l sådan situation kommer konkurs inte i fråga, utan borgenärens en möjlighet till utmätning hos gäldenärsföretaget anses tillräcklig för att säkerställa dennes rätt till betalning. Begreppet obestånd är ett väsentligt rekvisit i åtskillig reglering när det gäller samhälleliga ingripanden i förhållandet mellan en gäldenär och dennes borgenärer. KLs formel för att vad med ange som menas obestånd nämnts nyss ett uttryckligt krav att betalningsrymmer som oförmågan inte är tillfällig. Detta led i beskrivningen av vad som avses med obestånd fördes in i lagtexten vid 1975 års reform av konkurslagstiftningen ansågs inte innefatta någon saklig ändring i förhållande men

SOU 1992113 101

till vad gällde förut se 19756

som prop. s.72 och 116; jfr Welamson, Konkursrätt, 1961, s.49.

Obestånd är den enda konkursgrunden. Det åligger konkurssökande en att visa att gäldenären är insolvent. KL uppställer vissa hjälpregler som innebär att, om någon viss omständighet visas föreligga, gäldenären skall

anses vara på obestånd. En ofta tillämpad presumtionsregel är att gäldenären vid verkställighet enligt 4 kap. UB inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen befunnits sakna tillgångar till full betalning utmätningsfordringen 2 kap. 8 § första meningen. av Enligt en annan regel, som gäller endast bokföringspliktiga gäldenärer, skall ett gäldenärsföretag inte inom viss tid efter uppmaning betalar klar som och förfallen skuld antas obestånd 2 kap. 9 §. vara Även den omständigheten att gåldenären förklarat sig ställa in sina

betalningar innefattar presumtion för insolvens 2 en kap. 8 § andra meningen KL. Betalningsinställelsen skall ha tillkännagetts genom en uttrycklig förklaring från gäldenärens sida. Chefen för Justitiedeparte-

mentet har i prop. 19756 s. 157 framhållit förklaring beatt en om talningsinställelse i princip bör framstå riktad till borgesom en större närskrets. Gäldenärsföretaget har t.ex. skickat cirkulärskrivelse en till sina borgenärer att det ställt in sina betalningar. om Skulle en sådan förklaring nämnts inte ha lämnats som nu men gäldenärsföretaget faktiskt ha ställt in sina betalningar tyst betalnings-

inställelse, har sökanden på vanligt sätt visa det företaget att att är

insolvent. Enligt Lagberedningen se SOU 197075 s.79 bör

en styrkt faktisk betalningsinställelse kunna godtas bevis insolvens, som om om inte särskilda omständigheter föreligger.

3.2 Förmånsrättsordningen

3.2.1 Allmänt

När konkurs inträffat skall enligt 11 kap. l § KL medel om finns i konkursboet, först betalas konkurskostnaderna och andra skulder som konkursboet ådragit sig s.k. massaskulder. Därefter sker utdelning till borgenärerna. Detta sker i viss ordning och det

är ñrmånsrättsordningen

som reglerar i vilken tur olika borgenärer äger företräde framför

varandra till betalning gäldenärens egendom vid konkurs. Om denna ur turordning sedan 1972 regler i FRL. Förmånsrätt ges äger inte rum i andra fall än då lagstiftningen innehåller bestämmelser därom. Man kan sålunda inte avtala om att en fordran skall åtnjuta förmånsrätt

se Walin-

Rydin, Förrnånsrättslag 3 uppl. 1992, 18. En grundläggande m.m., s. tanke bakom FRL är, att alla borgenärer skall behandlas lika, inte om verkligt bärande skäl finns för någon företräde

att ge se SOU 19695 s.

75 och prop. 1970142 83. Förmånsrätterna är alltså s. undantag från huvudregeln likabehandling. Flertalet fordringar om är emellertid inte utrustade med någon förmånsrätt. Innehavare av sådana oprioriterade

102 SOU 1992113

fordringar äger därför rätt till betalning först sedan samtliga förmånsberättigade, prioriterade, blivit helt betalda. FRL kompletteras emellertid föreskrifter i andra lagar. Här kan nämnas bestämmelserna i jordaav inbördes företrädet mellan konkurrerande inteckningar i balken om det fast egendom. Dessutom finns särskilda lagar med enbart bestämmelser förmånsrätt, t.ex. lagen 19711072 förmånsberättigade om om skattefordringar LFS och lagen 19731152 om förmånsrätt för m.m. fordringar enligt lagen 19731150 förvaltning av samfälligheter. om FRL skiljer mellan särskilda och allmänna förmånsrätter. De särskilda förmånsrätterna 4 8 §§ gäller både vid utmätning och vid konkurs, de belastar endast viss bestämd egendom och har i princip inbördes företräde efter den ordning vari FRL dem 9 §. Flertalet särskilda anger förmånsrätter utgörs sådana följer med panträtt, dvs. främst av som sjöpanträtt och luftpanträtt 4 § l, handpanträtt och panträtt grund av registrering eller underrättelse enligt aktiekontolagen 4 § 2, panträtt på inteckning i skepp eller luftfartyg 4 § 3 samt inteckning i fast grund av egendom eller i tomträtt 6 § 2 och 7 § 3, eller retentionsrätt 4 § 2. Vid sidan härav finns i huvudsak endast tre slags fordringar med särskild förmånsrätt, nämligen fordran grund företagshypotek 5 § 2 samt av utmätningsfordran och fordran i betalningssäkrad egendom 8 §. De allmänna förmånsrätterna 10 13 §§ är däremot inte begränsade till viss slags egendom utan gäller i all gäldenärens egendom. Fordringar med allmän förmånsrätt skall i första hand betalas egendom, i vilken ur särskild förmånsrätt inte gäller. Allmän förmånsrätt kan inte göras gällande annat än vid konkurs. Den inbördes ordningen mellan dessa förmånsrätter bestäms paragrafernas följd. Fordringar som har allmän av förmånsrätt enligt och paragraf har inbördes lika rätt 14 §. en samma Enligt 10 § har till början fordringar, står de egentliga konkursen som kostnaderna nära, allmän förmånsrätt. Det är här fråga om en borgenärs kostnad för att sätta gäldenären i konkurs och för beslut att dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnad, när gäldenären avlidit före konkursbeslutet. Hit hör även arvode och kostnadsersättning till god man enligt Ackl, vissa andra arvodes- och kostnadsersättningar samt kostnad för särskild åtgärd under viss tid före konkursansökan vidtagits som en med gode godkännande. Sedan den 1 januari 1988 ger t.ex. mannens även vissa revisors- och bokföringskostnader allmän förmånsrätt 10 a §. I 11 § stadgas därefter allmän förmånsrätt för fordran på skatt och allmän avgift, det s.k. skatteprivilegiet. Slutligen regleras i 12 och 13 §§ den förmånsrätt arbetstagare har i arbetsgivarens konkurs för sin som en fordran lön eller pension, det s.k. löneprivilegiet. Särskild förmånsrätt har huvudregel företräde framför allmän som förmånsrätt 15 §. Grundregeln är fordran med allmän förmånsrätt att en skall sådan konkursboets egendom som inte är föremål för tas ut ur särskild förmånsrätt. Det görs härvid ingen skillnad mellan lös och fast egendom. Om viss egendom är besvärad särskild ñrmånsrätt det av men efter försäljning under konkursen blir överskott, räknas det överskottet

inte är föremål för särskild förmânsrätt se vidare SOU

till egendom som

SOU 1992113 103

19695 s. 156 Ett inte ovanligt fall är vidare den egendom att som är föremål för särskild förmånsrätt inte täcker de fordringar som har allmän förmånsrätt enligt 10 Sådana fordringar skall då betalt före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 Det kan dock aldrig komma i fråga att tränga undan fordringar med särskild förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt 15 § andra meningen. I övrigt kan fordringar med allmän förmånsrätt inte tränga undan fordringar med särskild fönnånsrätt. I och med att den särskilda förmånsrätt följer med företagshyposom tek kan komma att gälla i förhållandevis andel konkursen stor av en gäldenärs egendom får denna förmånsrätt speciell betydelse för de allmänna förmånsrätterna. Det kommer nämligen ofta inte återstå att någon egendom som inte belastas någon särskild förmånsrätt och av som därmed uteslutande kan förbehållas fordringar med allmän förmånsrätt jfr Riksskatteverkets handbok Konkurs Ackord, 3 uppl. 1989, s. 19 I detta avseende får därför den bestämmelse i FRL som reglerar förhållandet mellan de särskilda och allmänna ñrmånsrätterna stor betydelse. De fordringsägare har särskild förmånsrätt har visserligen som rätt att först betalt, deras förmånsrätt är å andra sidan begränsad men till vissa egendomsslag. Följaktligen har den fordringsägare har som en panträtt särskild förmånsrätt i panten så långt denna förslår. Skulle fordringen överstiga pantens värde blir resterande fordran emellertid oprioriterad 18 § andra stycket. Vissa förmånsrätter benämns ibland tysta. Härmed förmånsrätter avses som inte kommer till uttryck besittningsförhållande, inskrivning genom eller annan form publicitet. I denna mening kan samtliga allmänna av förmånsrätter, eller mindre påtagligt, sägas betrakta mer vara att som tysta. Bland de särskilda förmånsrättema finns både tysta, t.ex. förmånsrätt på grund sjöpanträtt 4 § 1, och andra, förmånsrätt av t.ex. på grund av handpanträtt 4 § 2 eller inteckning 6 § 2 och 7 § 3. De oprioriterade fordringarna har inbördes lika rätt 18 §, vilket innebär att borgenär med sådan fordran får betalt i förhållande en till fordringsbeloppet. Frågan s.k. efterställda fordringar behandlar om utredningen i avsnitt 3.2.3. En säljare har i praxis sedan länge kunnat erhålla separationsrätt i köparens konkurs eller vid utmätning hos denne genom att förbehålla sig äganderätten till varan tills denna blivit fullt betald. Ursprungligen kan

denna rättsregel ha haft sin grund i förbehållet äganderätt.

av Numera är det dock klart att separationsrätten inte är beroende äganderätt av att förbehållits. I stället är det tillräckligt säljaren att med något uttryck förbehållit sig rätten att återta den inte betalas, återtagandeförvaran om

behåll jfr NJA 1975 222. Återtagandeñrbehåll är emellertid

s. inte giltiga, när infogats eller blivit tillbehör till egendom

varan annan se

NJA 1918 s. 441, 1923 602, 1955 1 och 1960 9. De inte s. s. s. är heller giltiga när blivit bearbetad i väsentlig omfattning för varan köparens räkning. Det har härvid inte någon betydelse förfogandet om varit tillåtet före betalning. Vid otillåten vidareförsäljning gäller förbehållet, köparen inte gjort ett godtrosförvärv. Vidare om är

104 SOU 1992113

återtagandeförbehåll från början sakrättsligt giltiga, när köparen inte ens trots förbehållet haft rätt att förfoga över varan före betalning genom att infoga den i egendom, förbruka den eller sälja den vidare. Detta annan

antogs gälla redan vid tillkomsten 1915 års avbetalningsköplag se

av NJA 1915 305 med hänvisning till NJA 1908 s. 449, och principen s.

har sedan flera gånger slagits fast i praxis se NJA 1960 s. 221, 1974 s.

660 och 1978 s. 593.

3.2.2 Närmare vissa förmånsrätter

om

3.2.2.1 Företagshypotek

En näringsidkare kan beviljas företagsinteckning i sin näringsverksamhet enligt 3 kap. 1 § lagen 1984649 företagshypotek LFH. Bevis om om inskrivningen kallas företagshypoteksbrev. Detta kan överlämnas av näringsidkaren till borgenär till säkerhet för fordran som denne har en hos näringsidkaren. Borgenären företagshypotekshavaren har därefter - rätt till betalning intill företagshypoteksbrevets belopp. Till skillnad mot den typiska panträtten är ett företagshypotek inte knutet till viss bestämd

egendom utan omfattar ett egendomskollektiv en nâringsidkares

verksamhet till sitt innehåll kan förändras. Ett företagshypotek

som omfattar endast lös egendom tillhör näringsidkares verksamhet som en 2 kap. 1 § första stycket. Till denna vittomfattande regel uppställs några viktiga undantag 2 kap. l § andra stycket. Undantag görs sålunda för kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis delaktighet om i bolag, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda ñr allmän omsättning samt andelar i aktiefonder första punkten. Vad som förenar dessa tillgångar är att de utgörs av reda pengar, eller lätt kan förvandlas till reda eller också lätt kan belånas under pantsättpengar, ning. Däremot hör hela näringsidkarens reskontra till hypoteksegendomen. Utredningen angående företagsinteckning föreslog i betänkandet SOU 198176 Företagshypotek att omfattningen av den inteckningsbara egendomen borde vidgas väsentligt jämfört med vad som gällt dittills. Sålunda ansåg utredningen att kassamedel och alla rörelsefordringar samt

goodwill skulle ingå i säkerheten se betänkandet 5.73 ff. En stor

majoritet remissinstanserna tillstyrkte eller lämnade utredningens av förslag utan erinran denna punkt. Föreningen Sveriges kronofogdar avstyrkte emellertid förslaget att inteckningsunderlaget skulle omfatta kassamedel och samtliga rörelsefordringar. Samma ståndpunkt intog Riksskatteverket i fråga om kassamedel, banktillgodohavanden och fordringar på skatterestitution. Flera remissinstanser föreslog att också aktier och andra andelsrättigheter i juridiska skulle inräknas i personer den inteckningsbara egendomen. Chefen ñr Justitiedepartementet medgav att en utvidgning av inteckningsunderlaget i enlighet med utredningens förslag låg i linje med hans uppfattning om det angelägna i att stärka ñretagsinteckningens ställning. Å andra sidan framhöll han att förslaget samtidigt skulle leda

SOU 1992113 105

till en viss försvagning förmånsrätten för bl.a. skatter och allmänna av avgifter samt löner och pensioner. Hänvisning gjordes till att det framtida förmånsrättsliga förhållandet mellan olika borgenärsgrupper föremål var för överväganden och att resultatet härav inte borde föregripas. Departementschefen var sålunda inte beredd att vid den tidpunkten föreslå någon

väsentlig utvidgning av inteckningsunderlaget se 198384l28

prop. s. 43 I viss mån utvidgades dock inteckningsunderlaget genom att detta med undantag av kassa- och banktillgodohavanden samt fondpapper -

kom att omfatta alla övriga rörelsefordringar och även t.ex. goodwill se

prop. 1983842128 s. 54. Till hypoteksegendomen hör sålunda näringsidkarens fordringar på återbetalning av olika skatter och avgifter som avser den intecknade verksamheten. Dock skall märkas att enligt lagen 1985146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter åtskilliga restitutionsfordringar i första hand skall tas i anspråk för betalning av det allmännas fordringar på den restitutionsberättigade. Egendom som kan pantsättas på grund av inteckning omfattas inte heller av företagshypoteket 2 kap. l § andra stycket andra punkten LFH. Som redan nämnts utesluts fast egendom redan av bestämmelsen i första stycket. Förevarande regel tar därför sikte på skepp, skepp under byggnad och luftfartyg jämte inteckningsbara reservdelar. I tredje punkten undantas från hypoteksegendomen sådana tillgångar som varken kan utmätas hos näringsidkaren eller ingå i hans konkurs. Detta innebär att varje tillgång, som enligt första stycket omfattas av företagshypotek och som inte är undantagen genom andra styckets första eller andra punkt, ingår i hypoteksegendomen under förutsättning att den kan antingen utmätas hos näringsidkaren eller också ingå i dennes konkurs;

det är nog att endera förutsättningen är infriad se Dahlgren-Rune,

Företagshypotek m.m., 1986, s. 39 Reformarbetet på det arbetsrättsliga området ledde till att lagen 197412 om anställningsskydd LAS, antogs. LAS innehöll bl.a. regler om uppsägningstid varierande mellan en och sex månader. Detta medförde en betydande försämring av den dåvarande företagsinteckningen såsom kreditsäkerhet, eftersom lönefordringar vid konkurs i stor utsträckning hade förmånsrätt till betalning framför fordran med säkerhet i företagsinteckning. Med åberopande av att införandet LAS medfört av en betydande försämring av företagsinteckningen som kreditsäkerhet gjorde tre organisationer företrädande kreditväsendet 1974 framen ställning att företagsinteckning skulle företrädesrätt framför om ges lönefordringar. Organisationerna, vilka erinrade den statliga om lönegarantins betydelse i sammanhanget, framhöll att de längre uppsâgningstider som angavs i LAS medförde att företagens latenta löneskulder ökat och att till följd härav också utrymmet för säkerhet i form av företagsinteckning i motsvarande mån minskat. I prop. 19757612 föreslogs att företagsinteckningarnas kreditvärde skulle stärkas att genom fordran med säkerhet i företagsinteckning fick företräde framför löneoch pensionsfordran i händelse av konkurs. Samtidigt föreslogs en avsevärd höjning av maximibeloppet för den statliga lönegarantin till tolv

basbelopp. Chefen för Justitiedepartementet uttalade se

prop.

106 SOU 1992113

197576 12 s. 30 att förslaget innebar att löneprivilegiet enligt FRL kom att sakna betydelse för nästan alla löntagare. Därmed skapades enligt hans mening också utrymme för en angelägen förstärkning inte bara av företagsinteckningens ställning utan också av den allmänna förmånsrätt som tillkom skattefordringar. I propositionen togs i enlighet härmed upp ett förslag att fordran skatt och allmän avgift skulle företräde om ges

framför löneprivilegiet. Förslagen i propositionen bifölls riksdagen se

av LU 1975765. Frågan om löneprivilegiets ställning diskuterades också i samband med

tillkomsten av LFH. I en motion m yrkades att riksdagen hos regering-

en skulle begära en översyn av förmånsrättsordningen. Vid översynen borde övervägas den ändringen att förmånsrätten för den statliga lönegarantin gavs företräde framför förmånsrätten för företagsinteckning. Motionen motiverades med att praxis inom konkursförvaltning utvecklats så att förvaltarna drev konkursföretagen vidare med hjälp av lönegarantin bl.a. för att stärka företagsinteckningshavamas ställning. Den föreslagna ändringen i FRL skulle enligt motionen föranleda att banker och andra kreditgivare fick ett Ökat incitament att nära följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag nedgång. Riksdagen, avslog som motionen LU 19838436, erinrade om de uttalanden som gjorts 1975 om det angelägna i att trygga företagens kreditmöjligheter och menade att förslaget i motionen skulle allvarligt försämra företagshypotekets kreditvärde och således stå i klar strid med de syften låg bakom som

propositionen om en ny lag företagshypotek se l98384zl28.

om prop. En förändring i fönnánsrättsordningen skulle vidare medföra mycket besvärliga övergångsproblem.

3.2.2.2 Kostnader för gäldenärs försättande i konkurs

m.m.

Allmän förmånsrätt enligt lO § FRL följer med sådana kostnader som en borgenär har för att gäldenären försatt i konkurs. Det rör sig här om vissa fordringar, som står de egentliga konkurskostnadema nära. Vilka kostnader i konkursmålet är ersättningsgilla framgår 18 kap. 8 § som RB. Exempel sådana kostnader år uppsättande konkursansökan, av ansökningsavgift, mantalsskrivnings- och registreringsbevis och

inställelse vid förhandling, se Welamson, Konkursrätt, 1961, 106

s Härefter nämns borgenärs kostnad för beslut att dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Enligt 19 kap. 1 § första stycket ärvdabalken skall avliden persons egendom avträdas till förvaltning av boutredningsman bl.a. pâ begäran av borgenär, där det måste antas att dödsboet är på obestånd. Denna bestämmelse har avsett att ge möjlighet till en enklare och billigare avveckling ett insolvent dödsbo av än genom konkurs. Borgenärs kostnader för framställning förvaltning om av boutredningsman är sålunda jämförbara med dem uppkommer vid som en konkursansökan. Vidare följer förmänsrätt med begravnings- och bouppteckningskostnad, när gäldenären avlidit före konkursbeslutet. I avsnittet 3.3.2.2 nedan närmare under vilka förutsättningar anges en god man enligt 2 § AckL ansökan gäldenär kan förordnas för av

SOU 1992113 107

utredning och förhandling om en ackordsuppgörelse. Enligt 37 § samma lag finns också möjlighet att förordna tillsynsman skall övervaka, en som att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet, och i 12 kap. 26 § första stycket KL anges, att tillsynsman kan förordnas även i fråga om ackord i konkurs. De kostnader läggs ned på försök att åstadkomma som och genomföra ackord utan konkurs är regel till för borgenäsom gagn rerna genom att gäldenärens ekonomiska förhållanden blir utredda och förvaltningen av hans egendom ställs under uppsikt. Ackordsförhandlingen kan trots allt misslyckas och sluta i konkurs, vilket också kan inträffa trots att ackord kommit till stånd. Den gode och mannens en eventuell tillsynsmans fordran på arvode och kostnadsersättning åtnjuter därför allmän förmånsrätt enligt 10 § FRL, fordringen belöper på tid om inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter. Hit hör även kostnad för särskild åtgärd under den tiden vidtagits med som samtycke av den gode mannen eller tillsynsmannen eller boutredningsav man och uppenbart varit till borgenäremas bästa. Förmånsrätten är i alla de nu nämnda fallen begränsad så till vida att den omfattar bara belopp som med hänsyn till omständigheterna är skäligt. FRL innehåller ingen egentlig motsvarighet till de under kap. 5 nedan berörda utländska bestämmelserna förmånsrätt för fordringar om som tillkommit under ett rekonstruktionsförfarande. Föreskriften i 10 § FRL om allmän förmånsrätt beträffande kostnad för särskild åtgärd som vidtagits med godkännande av god man enligt Ackl är försedd med flera förbehåll som minskar dess omfattning. Uttrycket kostnad för särskild åtgärd har i motiven sådana åtgärder exempelvis angetts avse som

värdering av gäldenärens rörelse eller granskning hans bokföring se

av prop. 1970142 s. 105. Det är alltså kostnader de uppkommit som - om i konkurs i princip behandlas konkurskostnader. - som

3.2.2.3 Revisors- och bokföringskostnader

1987 gjordes den ändringen i FRL att allmän förmånsrätt infördes för revisors- och bokföringskostnader 10 § FRL. Denna ändring motia

verades främst med de ökade krav som ställs på de externa revisorerna

i ett företag och med de risker för arvodesfordringar detta för med som sig. Nästan alla bolag, ekonomiska föreningar är enligt lag m.m.

skyldiga att ha revisorer, framhölls det i förarbetena se

prop. 19868790 s. 175. De som utses bolags- eller föreningsstämman, de av externa revisorerna, har till främsta uppgift att kontrollera den verkställande ledningens förvaltning bolagets respektive föreningens angeläav genheter. De skall vidare granska resultat- och balansräkningarna efter utgången av ett räkenskapsår samt i revisionsberättelse göra uttalanden en till stämman huruvida dessa bör fastställas. I början och i mitten av 1980-talet skärptes kraven på revisionen genom ändringar i bl. ABL. a. Revisorer måste nu anlitas även av mindre företag, vilket medfört en avsevärd utvidgning av de auktoriserade och godkända revisorernas arbetsfält. Revisorernas nya uppgifter har ålagts dem främst i samhällets intresse. Revisorerna kunde också komma att möta ett större antal

108 SOU 1992113

konkurssituationer än tidigare. Både för företaget och för det allmänna var det angeläget framhöll chefen för Justitiedepartementet att - revisorn i en situation där han nått klarhet över företagets ekonomiska svårigheter var aktiv och försökte rädda företaget från konkurs och eventuellt åstadkomma någon form av rekonstruktion. Det var därför rimligt att revisorerna kompenseras för de ökade risker för deras arvodesfordringar som de nya uppgifterna för med sig. Revisorerna erhåller sålunda allmän förmånsrått för fordran på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision är föreskriven i lag eller författning som annan och för uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokföringsskyldighet är föreskriven i sådan ordning. som Förutsättningen är emellertid att ersättningen arbete har utförts avser som de senaste sex månaderna innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.

3.2.2.4 Skatter och allmänna avgifter

I 11 § FRL regleras allmän förmånsrätt för fordran skatt och allmän avgift. I den ovan nämnda LFS förtecknas de skatter och avgifter vilka har förmånsrätt enligt 11 Genom tillkomsten av denna lag har skatteprivilegiet väsentligt utvidgats, varvid i huvudsak åberopats indrivningstekniska skäl. Lagen har sedermera vid flera tillfällen vidgats till att omfatta nya skatter och avgifter. De medelsslag som upptas i LFS är bl.a. inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, mervärdeskatt, egenavgifter samt en rad punktskatter. Det har diskuterats att begränsa förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter till enbart de skatteslag som kan betrakts som ett slags redovisningsmedel. En sådan avgränsning har dock hitintills avñrdats jfr prop. 1971142 s. 25 ff. Den 31 december 1991 uppgick utestående skatteoch avgiftsfordringar till 21,8 mdkr. Härav utgjorde källskattarbetsca givaravgift, särskilt uppdebiterad A-skatt och mervärdeskatt sammanlagt ca 6,8 mdkr, vilket motsvarar ca 31 % de aktuella fordringarnak av Lagberedningen hade redan 1964 utarbetat promemoria angående en förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter, vari uttalades att

förmånsrätten borde begränsas så mycket möjligt se härom SOU

som 19695 s. 63 ff. Borgenärerna borde ha lika rätt, där vägande skäl kunde påvisas för avsteg. Särskilt angeläget enligt beredningen att var s.k. tysta förmånsrätter hölls tillbaka. Härmed avsågs förmånsrätter som inte kommer till uttryck genom besittningsförhållande eller inskrivning eller annan form av publicitet. Till dessa hörde följaktligen förmånsrätten för skatter. Beredningen fann i promemorian vidare att den historiska traditionen inte kunde åberopas som något bärande skäl att behålla förmånsrätten för skatter. Beredningen uttalade också att skattemas

Källa Riksskatteverket, Resultat av indrivningsverksamheten 1991, Tabell 3 Utgående balans 1990-12-31 och 1991-12-31 fördelat på kontoslag medelsslag

SOU 1992113 109

särskilda natur inte syntes motivera att de utrustade med förmånsrätt. var Att de i motsats till enskildas fordringar utgjorde pålagor i som staten kraft av sin överhöghet ålagt de enskilda inte något hållbart var argument för att behålla dem vid privilegierad ställning. Till stöd för ñrmånsen rätten hade ibland åberopats, att staten i det enskilda fallet inte kunde välja mellan att godta någon gäldenär eller ej. Gentemot detta som synsätt anförde beredningen att de enskilda inte heller alltid hade valt sina gäldenärer. Som exempel nämndes utomobligatoriska skade-

ståndsförhållanden, vilka uppkom utan borgenärernas val. I övrigt anfördes att det ofta inte praktiskt möjligt att i handel och vandel var sovra så strängt eller att med tillräcklig säkerhet bedöma vederbörandes ekonomiska ställning. Beredningen erinrade vidare beträffande om att bristande redovisning innehållna lönemedel eller varuskatter av av hade skymtat uppfattningar att försummelsen närmade sig förskingring och att detta utgjorde ett skål för prioritering. Vanlig fordran grund av förskingring emellertid normalt inte förenad med förmånsrätt. var Att näringsidkare och andra svek den uppgift det allmänna tvångsvis som pålagt dem kunde därför inte utgöra skäl att därigenom uppkomna krav skulle vara utrustade med förmånsrätt.

Den rent funktionella synpunkten att det allmänna måste skatter ta ut för att den offentliga verksamheten skulle kunna hållas igång till allas bästa och att detta kunde grund för skatteprivilegiet berördes vara en vidare i promemorian. Beredningen menade att förmånsrâtten i gångna tider kanske hade spelat viss roll för det allmämia, i synnerhet för en kommunerna. I sist nämnda hänseende gällde emellertid numera, att staten övertagit skatteindrivningen och risken för att skatter inte inflöt i enskilda fall. Största möjliga riskutjämning hade alltså skett. I övrigt menade beredningen att det allmännas skatteintäkter borde summan av jämföras med de belopp kunde riskeras förmånsrätten i konkurs som om avskaffades. Av Riksrevisionsverket hade beredningen erhållit uppgifter om vilka skattefordringsbelopp bevakats och vilken utdelning som som erhållits i konkurser avslutade under åren 1960 och 1961. De bevakade skattefordringarna utgjorde under de båda åren sammanlagt 14,3 mkr och utdelningen 3,7 mkrz. Beredningen konstaterade därvid det allmänna att utan någon praktisk olägenhet kunde finna sig i bortfallet den av inkomstpost utdelning i konkurs representerade. som Det blev för övrigt inte fråga något fullständigt bortfall, eftersom det allmänna skulle om delta i utdelning som oprioriterad.

Efter remissbehandlingen promemorian införskaffades uppgifter av genom exekutionsväsendets organisationsnämnd för åren 1965-67. Av dessa uppgifter framgick, att utdelningen på skattefordringar med fönnånsrätt som avslutats nämnda tre år uppgick till 4,7, 4,3 5,4 resp. mkr. Det belopp som bevakats med förmånsrätt i konkurser samma var 13,2, 14,8 resp. 19,2 mkr. Till jämförelse med de nämnda siffrorna angavs, att de influtna skatterna år 1965 och 1966 var närmare 35 resp. drygt 39 mdkr.

110 SOU 1992113

Beredningen erinrade att den då nya lagstiftningen om fast om egendom och företagsinteckning medförde att den egendom som stod om till buds för det allmännas skattefordringar och för oprioriterade fordringar ytterligare minskades. Å andra sidan medförde detta, att den sammanlagda betydelsen att avskaffa skatteprivilegiet också minskade av från de oprioriterade borgenäremas synpunkt. Detta kunde dock inte rimligen åberopas mot skatteprivilegiets avskaffande. I det enskilda fallet det alltid intresse, att likstållighetsprincipen upprätthölls. var av Förlusterna på insolventa gäldenärer drabbade ojämnt och kunde ibland bli mycket kännbara. Staten hade den största tänkbara riskutjämning, medan denna ytterst ofullständig de enskilda borgenärernas sida, var i många fall obefintlig. Invändningar om att förmånsrättens avskaffande skulle medföra att skatter övervältrades från en kategori medborgare till nämligen från företagare med B-skatt till arbetstagare med en annan, källskatt, enligt beredningens mening inte bärande. Vare sig var förmånsrätt förekom eller ej, övervältrade insolvent gäldenär sin en skattebörda på andra. Frågan gällde endast vem som ñck bära förlusten. Så länge förmånsrätten bestod skedde övervältringen i första hand på dem råkade oprioriterade i konkursen. Faran för att förmånssom vara rättens avskaffande skulle leda till hårdare indrivning hade inte heller någon större bårkraft. Det kunde visserligen tänkas, att indrivningsibland vågade anstånd i förlitan förmånsrätten. Man måste organen ge emellertid betvivla, att sådana överväganden verkligen gjordes på allvar i någon större utsträckning eller att det kunde bedömas i vad mån förmånsrätten förslog för att skatterna skulle bli betalda. Det var under alla omständigheter att föredra, att indrivningsorganens överväganden byggde bedömning gäldenärens förmåga att längre sikt reda en av sin ekonomiska situation. upp Från gäldenårens synpunkt förtjänade annan omständighet större en beaktande, framhölls vidare i promemorian. Innan fönnånsrätt infördes för vissa indirekta skatter kunde det allmänna i betydande utsträckning kräva säkerhet för behörigt erläggande av blivande skatt eller meddela

förfogandeförbud se SOU 195750 169 och prop. 19593 s. 72, jfr

s. prop. 19594 s. 3 Om förmånsrätten avskaffades kunde frågan om säkerhet åter bli aktuell. För den enskilde kunde det vara svårt att prestera sådan säkerhet eller i allt fall bli förenat med extra kostnad, t.ex. för bankgaranti. Om kontrollen ordnades ändamålsenligt, var det dock enligt beredningens mening knappast behövligt att återinföra systemet. Det kunde för övrigt betvivlas, att förmånsrätten kompenserade frånvaron krav på säkerhet. För de näringsidkare som kunde antas ha av förutsättningar att fortsätta sin rörelse skulle skatteprivilegiets avskaffande innebära en avsevärd fördel vid ackordsförhandlingar. Fordringar med förmånsrätt berördes inte av ackord. Att medelväg och starkt begränsa fönnånsrätten ansåg been redningen inte böra komma i fråga. Vad som därefter skulle återstå fick naturligtvis ännu mindre betydelse för det allmänna än den nuvarande förmånsrätten. De ekonomiska skälen att behålla en på sådant sätt beskuren förmånsrätt blev alltför obetydliga.

SOU 1992113 111

Lagberedningen inhämtade yttranden över promemorian från flertal ett myndigheter och organisationer. Flera remissinstanserna tillstyrkte av att förmånsrätten skulle upphävas. Bland dem kan nämnas LO, SACO,TCO,

samtliga handelskamrar, Näringslivets skattedelegation, Bankföreningen,

Advokatsamfundet, Grossistförbundet, Hantverks- och industriorganisa-

tionen, Köpmannaförbundet, Lantbruksförbundet. Kommerskollegium

uttalade, att kollegiet fann övervägande skäl tala för privilegiet att avskaffades. Riksrevisionsverket, Riksförsäkringsverket och Länsstyrel-

sen i Malmöhus län förklarade att de inte ville motsätta sig fönnånsatt rätten avskaffades. Tveksamhet inför reformen uttalades Kammarrätav

ten, Överståthållarämbetet, Riksskattenämnden,

Centrala folkbokföringsoch uppbördsnämnden och Stockholms stads indrivningsverk. Länsstyrel-

serna i Stockholms, Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län,

stadsfogdeföreningen och Stadsfogden i Sundsvall avstyrkte förslaget om

att avskaffa förmånsrätten.

I sitt betänkande SOU 19695 Utsökningsrätt IX höll beredningen

fast vid sitt förslag om upphävande skatteprivilegiet. Beredningen hänav visade till de skäl härför anförts i promemorian och anförde som ytter-

ligare bl.a. följande se betänkandet 75 ff. De nordiska kommittéer

s. som arbetade reformering konkurslagstiftningen hade en av ansett, att skatteprivilegiet otillräckligt motiverat var och borde avskaffas. Av bl.a. Riksskattenämnden hade vid remissbehandlingen av promemorian framkastats, att fönnånsrätt skulle kunna bevaras för statens krav källskattemedel, varuskatter o.l. medan lättare kunde man avstå från förmånsrätt för övriga skattekrav. Beredningen kunde inte finna en sådan åtskillnad befogad. Den omständigheten företag och privatpersoner att bistod staten med uppbörden källskatt av och varuskatter m.m. kunde inte åberopas till stöd för att just sådana skatter skulle med tas ut förrnånsrätt. I andra situationer när någon försummade att betala vad som borde tillkomma uppdragsgivare och andra fick borgenären inte enbart den grunden någon förmånsrätt, inte gäldenären gjort sig ens om skyldig till förskingring att sammanblanda medlen genom med egna tillgångar. Enligt då gällande lag gjordes billighetsskäl av undantag endast för fordringar mot förmyndare och gode män i föräldrabalken som avses samt vissa krav som tillkom det allmänna m.fI. och i avses 17 kap. 11 § handelsbalken. Dessa undantag skulle upphävas enligt beredningens förslag. Ekonomiskt skulle bevarande förmånsrätten för av nyss nämnda skattefordringar självfallet betyda ännu mindre för staten än den förlust som med stöd av statistiska uppgifter kunde beräknas uppkomma om fömiånsrätten för skatter helt avskaffades. I ett par remissyttranden hade uttryckts farhågor för att skattebetalningar blev föremål för återvinning,

om förmånsrätten avskaffades. Återvinningstiden

var emellertid kort och frekvensen de fall då förutsättningarna för återvinning av förelåg måste bli mycket ringa. Beredningen nämnde, vid att det nordiska arbetet avsågs att ändra återvinningsreglema så alla normala betalningar att gick fria från återvinning. I fråga skatter torde i fall om så återvinning knappast komma i fråga annat än avsevärd eftersläpning ägt och om rum betalningen därför gällt betydande, kumulerat ett mera skattebelopp.

112 SOU 1992113

Remissutfallet beträffande beredningens slutliga förslag stämde ganska väl överens med motsvarande i fråga beredningens promemoria. om Flertalet remissinstanser tillstyrkte eller lämnade förslaget om att avskaffa skatteprivilegiet utan erinran, medan ett mindre antal avstyrkte

till det. eller var betänksamma Remissinstanser representerade det privata näringslivet t.ex. som - SAF, Bankföreningen, Industriförbundet, Grossistförbundet och Näringslivets skattedelegation ansåg att förmånsrâtten för skatter och allmänna avgifter borde avskaffas. Samma ståndpunkt intogs också av löntagarorganisationerna och del statliga myndigheter, som inte av en hade någon anknytning till uppbörd eller indrivning av skatt, t.ex. flera hovrätter, Bankinspektionen och Kommerskollegium. De remissinstanser avstyrkte eller var tveksamma till förslaget om som att avskaffa skatteprivilegiet utgjordes uteslutande av statliga myndigheter hade till uppgift att ombesörja uppbörd eller indrivning av skatt eller som verksamhet hade nära anknytning till sådana uppgifter. vars Chefen för Justitiedepartementet kommenterade i prop. 1970142 s. 97 de siffror presenterades Lagberedningen med att dessa som av visserligen tydde på att fömiånsrätten från ekonomisk synvinkel var av begränsad betydelse för statsverket. Men, fortsatte denne, såsom flera remissinstanserhade anmärkt medförde blotta förekomsten av skatteprivilegiet, att betydande belopp flyter in utan sig utmätnings- eller vare konkursåtgärder. Statsverkets inkomster vid ackord kunde komma att nedgå, förmånsrätten avskaffades. Restföringen av skatter och om allmänna avgifter hade ökat högst väsentligt under senare år. Det torde med hänsyn till det anförda framhöll departementschefen vara klart - att förmånsrätten långt ifrån kunde sägas sakna ekonomisk betydelse. I 1970142 hänvisades också till en del andra omständigheter prop. motiverade ett bibehållande skatteprivilegiet. Departementschefen som av pekade att stor hänsyn måste tas till skattemoraliska synpunkter. Skatteprivilegiet kompenserade vidare det underläge som staten hade vid uppbörd och indrivning jämfört med fordringsbevakning. Skulle annan slopa privilegiet, borde samtidigt den exekutiva myndighetens man arbetsuppgifter förenklas och skatteindrivningen effektiviseras. Det fanns sålunda tungt vägande skäl för att behålla privilegiet. Påstâendet att skatteprivilegiet i dess egenskap av tyst förmånsrätt var till särskild olägenhet för kreditgivningen bemöttes i propositionen med skatteprivilegiet det vidgade fastighetsbegreppet och föreatt genom tagsinteckningsreformen inte längre till skada som tidigare. var samma Dessutom påpekades att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter inte kunde förefalla, eftersom kronofogdemyndigvar så tyst som det heternas register över alla restförda fysiska och juridiska personer var offentliga. Sammanfattningsvis framhöll departementschefen att starka skål alltjämt stödde förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter. Dessa skäl både ekonomisk och indrivningsteknisk karaktär. Dessutom var var av förmånsrätten motiverad hänsyn till skattemoralen. Enligt departeav

SOU 1992113 113

mentschefen vägde dessa skäl klart över de omständigheter åbesom

ropades för ett slopande av skatteprivilegiet se 1970142 100.

prop. s. Riksdagen antog det genom propositionen framlagda förslaget till

förmånsrättslag se 1LU 197080. Under behandlingen propositionen

av i riksdagen hade denna att i respektive kammare ta ställning till två likalydande motioner I1275 och II1486 att riksdagen med om ändring av proposition 142 måtte besluta att fordran skatt eller nr allmän avgift jämställas med de oprioriterade fordringarna. Båda motionerna avslogs. I reservation Erik Alexandersson fp en av hävdades att förmånsrätten för skatter borde behållas beträffande

källskattemedel se 1LU 197080 48

s. FRL undergick 1975 vissa ändringar, vilka vid sidan innebar av annat att skattefordringama flyttades fram och företräde framför lönegavs

privilegiet se avsnitt 3.2.2.1 ovan.

3.2.2.5 Lön och pension

Arbetstagares förmånsrätti arbetsgivarens konkurs ñr fordran lön och pension regleras av bestämmelserna i 12 och 13 §§, varvid 12 § behandlar förmånsrätt för fordran lön och aktuell pension medan 13 § behandlar förmånsrätt i vissa fall för fordran framtida pension. Fönnånsrätten för lön gäller alla arbetstagare med undantag för sådana med väsentlig andel i och väsentligt inflytande över företaget 12 § tredje stycket. Med lön allt kan hänföras till avlöningsförmån på avses som grund anställning. Även semesterlön och semesterersättning av är därvid att anse som lön. Förmånsrätten är dock begränsad till att omfatta lönefordringar som inte förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursansökningen. Även lön eller ersättning på grund annan av anställningen som belöper på tid efter konkursansökningen är förenad med förmånsrätt. Det bör dock anmärkas att förmånsrätt inte kan erhållas för fordran på uppsägningslön under längre tid än månader räknat sex från dagen för uppsägningen av anställningsavtalet. Så länge konkursboet inte inträtt avtalspart är fordran lön som under uppsägningstiden en fordran i konkursen. Skulle konkursboet däremot ta över det enskilda anställningsavtalet och därigenom inträda som arbetsgivare, blir arbetstagarens lönefordran för tiden därefter en massa-

fordran se Walin-Rydin, a.a. s. 136 Genom 1992 års LGL,

som trädde i kraft den 1 juli 1992, har det maximala belopp varje arbetssom tagare kan erhålla i lönegaranti sänkts från tolv basbelopp till 100 000 kr, vilket i fråga om månaders uppsägningstid motsvarar sex en månadslön om drygt 16 600 kr. Med hänsyn till att ett icke obetydligt antal arbetstagare har löner som överstiger detta belopp har arbetstagares förmånsrätt härigenom nytt fått ökad betydelse.

114 SOU 1992113

3.2.3 Efterställda fordringar3

Fram till den 1 juli 1979 fanns i 19 § FRL regel att böter, viten en om och fordran grund förverkande eller särskild rättsverkan av av annan brott gick efter andra fordringar vid konkurs. I samband med den reform då skedde beträffande bötesverkställighet diskuterades frågan om som böter och andra straffrättsligt grundade fordringar borde ges samma förmånsrätt skatter och allmänna avgifter. Resultatet blev att böter som oprioriterade skatter och avgifter. Samtidigt m.m. gavs samma rätt som

upphävdes l9§ FRL se 19787940 16 ff. Den regel om

prop. s. efterställda fordringar sålunda fanns i 19 § FRL uteslöt inte att det som kan finnas andra fordringar än de i paragrafen särskilt nämnda som i övriga krav. I sitt betänkande SOU händelse av konkurs skall efter 19695 Utsökningsrätt IX nämnde Lagberedningen några exempel på sådana krav. Ett exempel förlagsbevis, dvs. med den terminologi var användes i 54 § 1955 års bankrörelselag sådan förskrivning som som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare. Vidare kunde det tänkas anförde beredningen att intressenter i ett - sviktande företag lånar till detta och därvid ställer sig efter de ut pengar vanliga fordringshavama för att inte andra krediter skall rubbas. Till efterställda kunde också hänföras handelsbolagsmans anspråk gruppen arvode och kostnadsersåttning mot bolaget. Beredningen fann inte skäl att föreslå någon reglering i lag sådana efterställda fordringar som nu av

har berörts se betänkandet s. 166 ff. Denna inställning blev även lagstiftarens se 1970142 s. 140 ff.

prop. Det råder alltså ingen tvekan att rättsläget år det att efterställda om fordringar kan finnas t.ex på grund av avtal. Avsaknaden av lagreglering får med andra ord inte förstås så att regeln i 18 § FRL om att oprioriterade fordringar har inbördes lika rätt utesluter förekomsten av efterställda fordringar. Till stöd för denna ståndpunkt talar inte bara vad som förekom vid FRLs tillkomst utan också t.ex vad som i detta hänseende uttalades vid den förut nämnda reformen beträffande bötesverkställighet. I 19787940 s. 45 förklarades uttryckligen att upphävandet av prop. 19 § FRL inte borde inverka gällande uppfattning att andra fordringar än böter, viten och rättsverkansbelopp genom avtal kan göras efterställda. Samma uppfattning avspeglas i litteraturen, se t.ex. Hessler, Fordran och förmånsrätt, 1972, s. 34. föranleda problem med efterställda fordringar är främst Vad som kan två saker. För det första kan man fråga sig hur förhållandet gestaltar sig mellan flera sådana fordringar inbördes. Detta problem är såtillvida enklare efter upphävandet 19 § FRL att man undgår konkurrensen av mellan de straffrättsliga anspråken och civilrättsliga fordringar. Det får dock betydelse beträffande de senare fordringarna. För det andra kan fråga sig hur efterställda krav skall behandlas vid ackord. Skall man dessa ställas utanför eller måste ackordet omfatta även dem

3 Jfr till detta avsnitt även Lindskog i SvJT 1992 s. 609 ff.

SOU 1992113 115

Vad först gäller frågan om det inbördes förhållandet mellan flera efterställda fordringar kan erinras att de straffrättsliga fordringar om som tidigare fanns uttryckligen nämnda i 19§ FRL ansågs ha lika rått.

Sannolikt har detta motiverats med att de typ se t.ex.

var av samma Hessler, a.a. s. 34. Av större intresse är att klargöra hur de straffrättsliga anspråken förhöll sig till de civilrättsliga så länge de förra - var efterställda liksom hur de civilrättsliga kraven skall förhålla sig inbördes. På denna punkt kan erinras följande uttalande Lagbeom av

redningen se SOU 19695 170.

s.

En fråga är hur de fordringar som efterstållts stadgandet 19 §

genom förhåller sig till förlagsbevis och andra fordringar vilka enligt avtal eller bolagsförhållande skall efter andra krav. Man kan tänka sig, att alla slags efterställda fordrin skall ha inbördes lika rätt eller att ar en

turordning skall älla me lan dem. Att reglera detta i lag år knappast

möjligt. Frågan r avgöras från fall till fall med beaktande vilka av fordringstyper som föreligger. Som princip böra gälla, att de synes straffrättsliga kraven enligt 19 § skall utgå allra sist, inte annat om följer av vad som avtalats. Den inbördes ordningen mellan flera civilrâttsliga fordringar får också bedömas ñr varje särskilt

efsfterstållda

all.

Beredningens uttalande angående konkurrensen mellan flera efterställda fordringar inte ha prövats i något refererat avgörande från Högsta synes domstolen HD. Ett liknande uttalande görs i kommentaren till FRL Walin-Rydin, a.a. s. 26. Man har anledning utgå från att uttalandena speglar dagens rättslâge nu berörda punkt. Det betyder att viss osäkerhet råder om hur flera sådana fordringar förhåller sig till varandra vid konkurs. Med tanke att full utdelning praktiskt taget aldrig blir aktuell för oprioriterade borgenårer vid konkurs, får problemet dock sägas så långt ha övervägande teoretiskt intresse. Viss ledning kan måhända hämtas från prioritetsregler finns i den danska konkurslosom ven § 98 och den norska dekningsloven § 9-7. Enligt den norska lagen tilläggs fordringar enligt avtal skall stå tillbaka för andra som

fordringar lika rätt, om inte annat följer avtalet se avsnitt 5.2.2.

av Vad angår frågan vilken roll de efterstållda fordringarna spelar vid ackord torde det klart att borgenår med sådan fordran får delta vara en i förhandling om offentligt ackord jfr 12 § Ackl. Man kan inte gärna lämna efterställda borgenärer utanför ett ackord, med den verkan att de har kvar sina fordringar oförminskade, medan skulderna till vanliga

borgenärer reduceras genom ackordet se Walin-Gregow, Ackordslagen

1992, 43. Ä andra sidan kan de efterstållda borgenårema m.m., s. inte tillerkåmias någon betalning vid ett ackord utan att de vanliga borgenärerna tillgodosetts till fullo. Följden är, att de efterställda fordringarna måste bringas att upphöra vid ett ackord, där övriga fordringshavare endast får en viss procent fordringsbeloppet. IWalinav Gregows kommentar betonas att kravet 25 procents minsta dividend inte är uppfyllt, när efterställda borgenärer inte får någon utdelning. För att ackord skall komma till stånd i hithörande fall torde det därför vara nödvändigt att de efterställda borgenärerna avstår från sina fordringar.

116 SOU 1992113

Den uppfattning sålunda kommer till synes återkommer i oförändrat som skick i Walin-Palmérs kommentar s.829 till KL. Den får antas ge uttryck åt härskande uppfattning i nu berörda hänseende.

3.3 Olika former för insolvensbehandling

3.3. l Betalningsinställelse

3.3.1.1 Allmänt

Det finns inte några närmare lagregler om innebörden av betalningsinställelse. Likväl finns termen betalningsinställelse i flera olika lagrum. Som nämnts förut förekommer den t.ex. i 2 kap. 8 § KL såsom en presumtion för att en gäldenär är på obestånd. Betalningsinställelsen syftar till att avskärma gäldenären från borgenäremas tryck och därmed skapa andrum för konstruktiva åtgärder. Den tjänar därmed väsentligen samma ändamål som ett godmansförordnande enligt AckL. Gäldenärens ansökan om god man föregås i allmänhet av att gäldenären ställer in sina betalningar. Skydd mot säraktioner från borgenärernas sida saknas dock så länge betalningsinställelsen inte har följts av ett godmansförordnande. Betalningsinställelse får betydelse också i andra rättsliga sammanhang. I rättspraxis har antagits att en betalningsinställelse inte bör medföra straffansvar enligt 81 § uppbördslagen 1953272, UBL för att källskat-

ter betalts i rätt tid se NJA 1971 s. 296 I. Enligt HDs ställnings-

tagande krävs dock inte bara att gäldenären ställt in sina betalningar utan också att betalningsinställelsen åtföljts av verksamma åtgärder i syfte att åstadkomma en avveckling under hänsynstagande till samtliga borgenä-

rers intresse se även NJA 1974 s. 423. Om den gäldenär som ställt in

betalningarna är en juridisk person, kan omständigheterna vidare vara sådana att s.k. ställföreträdaransvar inte kan krävas ut för skatter och avgifter som uppkommit före betalningsinställelsen men som förfaller först efter denna jfr 77 a § UBL, 48 a § lagen 1968430 om mervärdeskatt och 21 § lag 1984668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. En företrädare för ett aktiebolag kan på grund av likvidationspliktsreglerna i 13 kap. 2 § fjärde stycket ABL bli personligt ansvarig för vissa förpliktelser. Eftersom några nya förpliktelser normalt inte bör uppkomma under betalningsinställelsen, torde det emellertid sällan bli aktuellt med något sådant ansvar för bolagets företrädare. Det finns även bestämmelser om rättsverkningar av betalningsinställelse till skydd för gäldenärens enskilda motparter. Som exempel kan nämnas regeln om stoppningsrätt i 61 § köplagen 1990931, KöpL. Denna bestämmelse innebär att gäldenärens motpart får hålla inne sin prestation när ett avtalsbrott från gäldenärens sida kan befaras. Att betalningsinställelse normalt medför stoppningsrätt för motparten framgår

SOU 1992113 117

av följande motivuttalande chefen för Justitiedepartementet av prop. 19888976 s. 177.

På köparens sida är det närmast fråga omständigheter om som rör köparens ekonomiska förhållanden kan säljaren anledning som ge att göra bruk av stoppningsrätten. Att köparens betalningsfömiåga visar sig

vara svag eller att han i något avseende har handlat så hans att betalningsförmåga kan ifrågasättas är sådana omständigheter som kan ge säljaren starka skäl att anta att köparen inte kommer fullgöra sin att del av avtalet. Om köparen försätts i konkurs eller är föremål för ackordsförfarande finns det starka skål ifrågasätta att om köparen kan fullgöra sina förpliktelser. I sådana fall år det helt klart att säljaren har stoppningsrätt. Att köparen har ställt sina betalningar eller på annat sätt visat sig vara insolvent utgör också regel tillräcklig som grund för säljaren att hålla inne sin prestation.

Rätten till hävning regleras i 62 § KöpL. Står det klart att det kommer

att inträffa ett avtalsbrott rätt häva köpet, som ger en part att får denne häva redan före tiden för fullgörelsen. Förutsättningarna för hävning är

således strängare än för stoppningsrätt. I 63 § KöpL

regleras vissa frågor

som blir aktuella om en part försatts i konkurs Första m.m.. stycket innehåller generell regel konkursbos en om ett rätt till inträde i konkursgäldenårens köpeavtal. Andra stycket anger att motparten i vissa fall kan

kräva säkerhet för konkursboets fullgörelse. Tredje stycket reglerar vad

som krävs för att part skall ha rätt häva köpet med en att anledning av att den andra parten har försatts i konkurs. Fjärde stycket innebär som

huvudregel att säljaren har rätt tillbaka obetald att vara som överläm-

nats till köparen eller hans konkursbo efter det att köparen har ansökt om

förordnande god enligt AckL eller försatts om man i konkurs. I

anslutning härtill föreskrivs att inte behöver varan lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman ännu inte har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter uppmaning

ställer godtagbar säkerhet för betalningen.

Slutligen kan nämnas att enligt 7 § första stycket

kreditupplysnings-

lagen 19731173 får personupplysning innehålla uppgift om annan betalningsförsummelse än sådan fastställts som genom domstols eller

annan myndighets avgörande eller åtgärd eller lett till betalningsinsom stâllelse. Enligt uttalande chefen av för Justitiedepartementet i för-

arbetena till lagen kan ingen invändning riktas kreditupplysmot att en ning innehåller uppgift domstols eller myndighets om annan beslut eller åtgärd. Den rättsliga prövning föregått beslutet som eller åtgärden

anses ge rimliga garantier för att betalningsanmärkningen

är materiellt berättigad. Hinder bör således inte föreligga i

att en kreditupplysning ta

in uppgift om exempelvis domar betalningsförpliktelse, om lagsöknings-

utslag, slutbevis i mål betalningsföreläggande,

om restförda skatter,

utmätningsförrättningar samt förrättningar för återtagande avbe-

av talningsgods. Vidare, fortsatte departementschefen, bör upplysning

lämnas om betalningsförsummelse lett till betalningsinställelse, som

konkursansökan eller ackord se 1973155

prop. s. 96.

118 SOU 1992113

3.3.1.2 Vad innebär en betalningsinställelse

redan berörts talar ibland tysta eller helt formlösa Som man om betalningsinstâllelser. Därmed att gäldenärsföretaget faktiskt ställer avses in betalningarna underlåter att öppet deklarera detta för leverantörer men och övriga borgenärer. Det i allmänhet när man talar om som avses betalningsinstâllelse torde emellertid den öppna betalningsinställelvara sådan får borgenärerna klart för sig att från och med en sen. Genom en tidpunkt kommer företaget i princip inte att betala några skulder. I viss fortsättningen med betalningsinställelse endast sådan öppen avses betalningsinställelse, inte Det bör dock påpekas att om annat anges. företaget kan välja att ställa in betalningarna beträffande endast några

borgenärer. allmänhet anordnas någon form förvaltning, administration, av I av företaget under betalningsinställelsen. Att sådan äger rum är en angelägen från både allmän och enskild synpunkt. En administrator

tillsätts och dennes uppgift kan variera från fall till fall. Ofta skall

företaget rekonstrueras på något sätt. Och ibland är avsikten att aweckla

företaget konkurs. Det ligger inte så sällan i borgenärernas utan insolvent företag kan fortsätta driften under gemensamma intresse att ett rekonstruktionsperioden eller under den tid företaget avvecklas.

Vanligtvis brukar förhandlingar ackord inledas för att rädda om företagets fortsatta existens, det finns förutsättningar att röna om framgång därmed. Administratorn, är gäldenärens uppdragstagare, som då den sköter dessa viktiga förhandlingar. Det ligger dock i är som sakens han arbetar för att ta till borgenärernas intressen natur att vara samtidigt han strävar efter att åstadkomma ackord. Frågor om som kan handhas såväl advokat tjänsteman vid av de s.k. ackord av som en ackordscentralerna, AC, i Stockholm och Göteborg. Även någon annan

för uppdraget lämpad kan naturligtvis väljas. person Administratom normalt instruktioner till det företag som ställt in ger hur det fortsättningsvis skall förfara såvitt avser bebetalningarna om talningar. Vid AC är det därvid vanligt att instruktionslista överlämen

företaget, exempel härpå lämnas i bilaga 9 se Folkesson,

nas till ett Företaget i ekonomisk kris, 1992, s. 48. betalningsinställelse år avsikten att företaget skall frysa sin Vid en balansräkning innebärande inga gamla skulder får betalas och att att ingen skuldsåttning får ske. Alla prestationer som tillförs företaget ny betalningsinstållelse skall således i princip betalas kontant. Det efter en förutsättas endast sådana skulder har samband med får därför att nya som den fortsatta driften uppkommer och att de i princip tillför företaget

motsvarande förmögenhetsvärde i någon form. Det torde ankomma på

tillse inga avtal ytterligare kan försämra den gode mannen att att nya som gäldenärens ekonomiska ställning ingås. vid betalningsinställelse kan innefatta vissa komplikatio- Förhållandena Vid kontinuerligt leveransförhållande har leverantören t.ex. ner. ett villkor för fortsatt leverans kräva betalning för möjlighet att som ett Härigenom kan företaget under betalningsinställelsen tidigare leveranser.

SOU 1992113 119

tvingas betala en äldre skuld som om betalningsinställelsen lett till ackord skulle ha omfattats av ackordsbeslutet och vid efterföljande konkurs en skulle ha varit oprioriterad. En borgenär som skall leverera något som är nödvändigt for den fortsatta driften och inte kan anskaffas på som annat sätt, ex. el, värme, vatten eller speciell råvara, har naturligten vis möjlighet att idka utpressning mot gäldenären ett helt sätt amiat än de borgenärer är hänvisade till att hota med skadestånd vid som

gäldenärens eventuella kontraktsbrott se beträffande den följande

exemplifieringen Ingrid Amesdotter, Om betalningsinställelse och offentligt ackord, 1982, 262. Ett i praktiken förekommande exempel s. är att speditör med panträtt i det transporterade godset vägrar lämna ut gods som är nödvändigt för den fortsatta driften, han inte får full om betalning för tidigare transporter, trots att pantens värde år lägre än fordringarnas belopp. Det är också vanligt att säljare, levererat som varor strax före betalningsinställelsen, synnerligen bestämt kräver att full betalning med hänvisning till att gäldenären måste ha varit medveten om sitt obestånd. Ett tredje exempel är att säljare med sakrättsligt ogiltigt äganderättsförbehåll eller s.k. enkelt hävningsförbehåll hotar med att göra bruk av sin mellan parterna gällande rätt att återta godset, inte om gäldenären betalar säljarens fordran till fullo. Det har även förekommit att televerket eller ett kommunalt eller elverk utnyttjat sin monopolgasställning så sätt att man begärt full betalning för sina fordringar under hot om att annars avstänga abonnenten.

I doktrinen se Ingrid Amesdotter, 263 har diskuterats huru-

a.a., s. vida gåldenären skulle kunna göra sig skyldig till mannamån mot borgenärer enligt 11 kap. 4§ andra stycket brottsbalken att betala genom fordringar exemplifierat slag. Eftersom gäldenären får betala av nu antas för att tillgång till för verksamheten nödvändiga prestationer i som, vart fall inte utan vissa svårigheter, kan erhållas annat sätt och dessutom sker öppet utan något direkt syfte att främja ackord har frågan besvarats nekande. En gäldenär som inställt sina betalningar kan alltså i och för sig betala skulder som annars skulle ha omfattats ett komav mande ackordsbeslut. Ett sådant förfarande kan underlätta arbetet med att till stånd en rekonstruktion, eftersom driften lättare kan upprätthållas, men även motsatt effekt är tänkbar. Ju större risken är att vissa borgenärer kan tilltvinga sig full betalning, desto större bör risken vara för att någon av de övriga borgenärerna begär gäldenären i konkurs och därigenom spolierar rekonstruktionen. Av stor betydelse i detta hänseende är naturligtvis reglerna återvinning i konkurs, vilka bl.a. syfom tar till att skydda en gäldenär i ekonomiskt trångmål mot påtryckningar från borgenärer som vill förskaffa sig bättre ställning inför hotande en en konkurs. Även betalning skuld för prestation om av som erhållits före betalningsinställelsen rent generellt är att betrakta icke ordinär som

betalning se SOU 197075 150 samt 19756 227, kan

s. prop. s. återvinning enligt 4 kap. 10 § KL sällan bli aktuell. Detta hänger mera samman med att de belopp det gäller vanligen är för låga för att avsevärt försämra gäldenärens ekonomiska ställning.

120 SOU 1992113

I det följande redogörs översiktligt för hur situationen vanligen ter sig i fråga betalning av de viktigaste slagen av skulder, dvs. hyror, om inteckningsskulder, skatter och löneskulder, vilka samtliga är förmånsberättigade, samt leverantörsskulder, som i allmänhet saknar förmånsrätt. Nya hyreskostnader är att beteckna som driftskostnader och måste redan på grund härav betalas. Till detta kommer att hyresavtalen är ömsesidigt förpliktande och att företaget därför måste betala även äldre hyresskulder, om man inte vill riskera att hyresavtalet sägs upp. Betalning av äldre hyresskulder anses vidare kunna ske till den del hyresskulden beräknas få utdelning i en konkurs och detta oberoende av om den förfallit till betalning före eller efter det att gäldenären ställt in

betalningarna se Konkurs Ackord s. 170. Den fordran som betalas

skall alltså förenad med sådan förmånsrätt att någon skada för vara övriga borgenärer inte kan uppkomma genom betalningen. Några nya inteckningsskulder torde som regel inte uppkomma efter en betalningsinställelse, eftersom det får antas att företaget vid den tidpunkten utnyttjat all tänkbar inteckningssäkerhet så långt det varit möjligt. I händelse sådana skulder uppkommer får det antas att motsvarande förmögenhetsvärde i någon form tillförs företaget. I fråga om betalning av äldre inteckningsskulder gäller vad som sagts härom i fråga om äldre hyresskulder, dock med den skillnaden att något större försiktighet bör iakttas med hänsyn till inteckningsskuldernas sämre förmånsrätt. Däremot bör betalning av äldre inteckningsskulder som regel inte avse annat än förfallna amorteringar och räntor. Vid betalningsinställelsen uppkomna skatter och avgifter torde omfattas av betalningsinställelsen, även om de förfaller till betalning först därefter. Skatter som uppkommer först efter betalningsinställelsen, t.ex preliminärskatter för de anställda, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt, bör närmast ses som driftskostnader och skall följaktligen betalas. I fråga om betalning av äldre skatter gäller vad som sagts härom i fråga om äldre hyres- och inteckningsskulder. I sammanhanget måste dock beaktas skatternas sämre förmånsrätt. Betalning av skatt kan å andra sidan inte återvinnas i en efterföljande konkurs, om skatten varit förfallen till betalning 4 kap. 1 § första punkten KL. Nya löneskulder är driftskostnader och måste därför betalas. Anställningsavtalen är dessutom ömsesidigt förpliktande, och företaget måste därför vanligen betala såväl äldre som nya löneskulder, om man vill att de anställda även i fortsättningen skall utföra arbete. I annat fall blir de anställda berättigade att häva anställningsavtalen 4§ tredje stycket lagen 198280 om anställningsskydd, LAS eller att inleda s.k. indrivningsblockad 41 § andra stycket lagen 1976580 om medbestämmande i arbetslivet, MBL. Till driftskostnader torde i detta sammanhang få räknas även sociala avgifter. Enligt nuvarande ordning har betalningsinställelseni sig ingen direkt inverkan löpande kontrakt. Den omständigheten avtalspart att en inställt sina betalningar medför alltså inte att avtalsförpliktelserna upphävs eller förändras. Däremot har betalningsinställelsen stor indirekt betydelse. Detta hänger med att betalningsinställelsen under samman

SOU 1992113 121

vissa förutsättningar kan medföra rätt för motparten att innehålla den egna prestationen och att häva avtalet. Som exempel härpå har ovan nämnts regeln om stoppningsrâtt i 61 § KöpL. Betalningsinställelsen medför således vissa rättigheter för gäldenärens motpart. Några motsvarande rättigheter för den part inställt sina betalningar som förekommer inte i svensk rätt jfr dock 61 § fjärde stycket KöpL. Betalningsinställelsen medför således ingen rätt för gäldenären att säga upp eller omförhandla oförmånliga avtal ingåtts före det att som gäldenären ställt in sina betalningar. I den mån avtalen är ömsesidigt förpliktande och avser prestationer är nödvändiga för den fortsatta som driften, ex. lokalhyra, el- och råvaruleveranser, är gäldenären således tvungen att erlägga betalning enligt avtalen även under betalningsmställelsen. I nomialfallet torde detta förhållande inte innebära några direkta nackdelar. Betalningarna motsvaras normalt sett av en prestation som medför ett ñrmögenhetsvärde för företaget. Om avtalet är oförmånligt för gäldenären innebär fullgörandet emellertid en försämring gäldenärens ekonomiska situation. Den enda möjlighet av som i dag finns att angripa avtalet är jämkning enligt 36§ avtalslagen 1915218. Om gäldenären inte fullgör avtalet kan motparten ha rätt att

häva avtalet och begära skadestånd. Enligt KöpLs regler omfattar

skadeståndet i princip all förlust, såväl direkt indirekt sådan, och som kan således bli betydande. Om avtalet hävs före beslut förhandling om om offentligt ackord kommer skadeståndet att omfattas ackordet. av Ett problem som avser ömsesidigt förpliktande avtal är att gäldenären kan vara tvungen att betala även gamla skulder under betalningsinstäl-

lelsen för att inte riskera att avtalet sägs jfr 56 § KöpL hävning

upp, om vid successiv leverans. Enligt nämnda bestämmelse har säljaren nämligen rått att häva köpet i fråga om senare delleverans, om köparen är i dröjsmål med betalning av någon delleverans och det inte saknas anledning anta att dröjsmål med betalningen som ger rätt till hävning kommer att upprepas. I vissa fall har säljaren en distributionsplikt och därmed indirekt en kontraheringsplikt, jfr 2§ 4 lagen 190271 1 mom. s. innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar. Även om om köparens betalningsinställelse inte utgör grund för hävning kan dennes avtalsbrott vara en förutsättning ñr avstängning. Med avstängning förstås att säljaren innehåller sin prestation i avvaktan att avgiftsskyldigheten skall fullgöras. VA-verkens rätt till avstängning vattenleveranser för av exempelvis bristande betalning regleras i 30§ lagen 1970244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. I 31 § lagen 19811354 om allmämia värmesystem finns motsvarande bestämmelser. Beträffande distribution av och stadsgas samt leveranser fjärrvärme inte av som avses i 1981 års lag regleras avstängningsrätten respektive genom

distributörs avtalsvillkor se Stridbeck, Från kontrakt till social rättighet,

1992, s. 228 ff. Sett från gäldenärens synpunkt torde de praktiska problemen vid en betalningsinställelse te sig likartade oavsett hans om bristande betalning kan medföra hävning eller avstängning. Se vidare Gertrud Lennander i JT 1992 318 ff. s.

122 SOU 1992113

3.3.1.3 Företagshypotekshavamas situation under betalnings-

inställelsen

Det är vikt att fordringsägarnas situation inte avsevärt försämras av under betalningsinstâllelsen. Ett speciellt problem är hur innehavare av företagshypotek skall skyddas. Företagshypoteket omfattar i princip all lös egendom som ingår i rörelsen, däribland sådana varor som är färdiga för försäljning. Kontanta medel som inflyter vid en försäljning av omfattas nämnts förut inte ett företagshypotek. Detta varorna som av medför att utestående fordringar som betalas till företaget och därmed blir kassa- eller banktillgodohavanden minskar den egendom som omfattas företagshypoteket i motsvarande mån. av Vanligen öppnar administratom med gäldenärens medgivande ett s.k. administrationskonto för alla slags betalningsströmmar till företaget men förbehåller sig rätten att efter prövning använda influtna medel på kontot för kostnader som visar sig nödvändiga för företagets fortsatta drift under ett ackordsförfarande. Syftet med betalningsinställelsen är att företaget skall kunna rekonstrueras och leva vidare. Ett sådant förbehåll kan vara fixerat till visst belopp eller vara begränsat enbart av behovsprövningen

se Gösta Walin, Företagshypotek och betalningsinställelse, i Festskrift

till Lars Welamson s. 493. Genom att placera uppkommande likvida medel ett administrationskonto förhindras att egendom som omfattas företagshypotek förvandlas till egendom som är oåtkomlig för av borgenär med denna säkerhet. I rättspraxis NJA 1987 105 och typ av s. 1989 705 I är det numera fastslaget att medel sådana adminis. strationskonton under vissa förutsättningar skall tillfalla de borgenärer som har säkerhet i företagshypotek. HD har i NJA 1989 s. 705 I framhållit som betydelsefullt att medlen ett administrationskonto inte ställs till gäldenärens fria rådighet. I samband med att ett aktiebolag inställde sina betalningar träffades i det rättsfallet avtal om att medel som inflöt vid försäljning av egendom och betalning för fordringar som omfattades av företagsinteckning skulle ske till ett i ACs namn öppnat bankkonto med viss befogenhet för AC att ta ut medel för bolagets räkning. Sedan bolaget försatts i konkurs, ansågs innehavare av företagsinteckningar ha förmånsrätt i bolagets redovisningsfordran gentemot AC. HD betonade i fallet också bl.a. att AC, vid begagnande sin befogenhet att ta ut medel kontot, hade att beakta av inte bara gäldenärens utan också företagsinteckningshavamas intressen så att dessa borgenärer inte i händelse av konkurs skulle åsamkas någon väsentlig förlust genom försöket att avveckla verksamheten. I 1989 års rättsfall hade ett s.k. administrationsavtal ingåtts mellan gäldenärsföretaget och en prioriterad borgenär med säkerhet i företagsinteckning. Administratom använder sig i allmänhet av sådana avtal för att skydda de prioriterade borgenärerna under betalningsinställelsen. I bilaga 10 är intaget ett formulär som AC tillställer berörda prioriterade borgenärer. Det i formuläret rekommenderade förfarandet förutsätter att det företag som ställt in sina betalningar ger AC rätt att uppbära medel

SOU 1992113 123

som inflyter företagets kundfordringar och vad som inflyter vid försäljning av företagsintecknad egendom.

3.3.2 Ackord

3.3.2.1 Allmänt

Med ackord avses en ekonomisk uppgörelse mellan en gäldenär som är obestånd och hans borgenärer. Den nu gällande AckL reglerar i princip bara vad man brukar kalla offentligt ackord tvångsackord, dvs. fall där uppgörelsen kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig ackordsförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande. Vid sidan härav förekommer som nämnts förut underhandsackord, dvs. formlösa överenskommelser som ingås på frivillighetens väg och kräver samtycke av alla berörda borgenärer. Ackord förutsätter att förmånsberåttigade borgenärer får full täckning för sina fordringar och innebär i allmänhet att oprioriterade fordringar sätts ned till viss procent av det ursprungliga fordringsbeloppet dividenden, varvid särskilda föreskrifter ges om betalningstiden. I princip berörs alltså endast oprioriterade borgenärer. Genom ackord bortfaller de skulder omfattas av ackordet till den del de överstiger dividenden. som Det är ovanligt att offentligt ackord kommer till stånd beträffande gäldenärer som inte hör till kategorin näringsidkare. Under 1988 aviserades 91 förhandlingar om offentligt ackord, 1989 63, 1990 81 och under 1991 aviserades 171 förhandlingar om offentligt ackord jfr Christina Eriksson i Riskbedömning ackordet som rekonstruktionsin- strument, En rapport från riskbedömningsprojektet, Ackordet i teori och praktik, 1992, s. 12. Under 1991 var 1 785 personer anställda i de företag som var föremål för offentligt ackord, vilket är en fördubbling jämfört med 1990.

3.3.2.2 Godmansinstitutet

AckL gäller offentligt ackord utan konkurs berör i viss mån också men underhandsackord. Ackordsförfarande enligt AckL sker under medverkan god 1 § andra stycket. Närmare bestämmelser härom av en man meddelas i 2-8 §§. I lagen ges vidare regler om skydd mot säraktioner under inledningsskedet 9-10 §§. God man förordnas av tingsrätt ansökan av gäldenärsföretaget för utredning och förhandling med borgenärerna om ackord 2 §. Finns det inte skälig anledning anta, att ackord kan komma till stånd, skall ansökan avslås. Finns det t.ex. fog för ett antagande att ansökan gjorts enbart i uppehållande syfte, bör den inte beviljas jfr Konkurs Ackord, 3 uppl. 1989, s. 169. Behörig tingsrätt är samma domstol som tar upp konkursansökan 6 §. Vissa forrnkrav beträffande ansökan om god man

4 Källa SCB Statistiska meddelanden SM 9201

124 SOU 1992113

är intagna i 5 Bl.a. krävs en kortfattad redogörelse för gäldenärsföretagets ekonomi och ett förslag till hur borgenårema skall tillgodoses efter ackord. I 3 § ingår regler om gode kvalifikationer. Han bör mannens vara lagfaren. Han skall också i övrigt ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver och ha borgenärernas förtroende. Eftersom frågor om ackord i stor omfattning handhas AC utses ofta tjänsteman vid av en en AC till god Tanken är att gode skall förhandla med man. mannen borgenärerna, upprätta bouppteckning och i övrigt utreda boet. Arbetet skall syfta till att gäldenärsföretaget kan ingå ackord med sina borgenärer, antingen underhandsackord eller i form ett offentligt genom av

ackord se vidare Walin-Gregow, 25

a.a., s. Gäldenärsföretaget skall vid förvaltningen dess egendom föreav tagsledningen behåller i princip rådigheten själv samråda med den gode mannen, som övervakar att borgenärernas bästa iakttas 4 §. Missköter sig gäldenärsföretaget, kan godmansförordnandet återkallas 7 §. Därmed upphör ackordsförfarandet. I 8 § uppställs en tvåmånadersfrist för det inledande skedet av ackordsförfarandet. Den räknas från godmansförordnandet. Görs inte ansökan om förhandling om offentligt ackord hos rätten inom fristen, förfaller verkan förordnandet. Detsamma blir förhållandet, av om gäldenärsföretaget försätts i konkurs jfr vad sägs 9 § nedan. som om Riksdagen har i november 1992 beslutat ändring i 8 § i syfte att en förbättra möjligheterna till återvinning vid ackord. Enligt ett nytt andra stycke i 8 § får rätten särskild ansökan förlänga tvåmånadersfristen. Se vidare Lagutskottets betänkande l99293LUl. Som har antytts förut innehåller AckL vissa regler skydd mot om säraktioner från borgenärerna. En borgenär, fordran skulle komma vars att omfattas av ackordet, har ingen rätt att utan vidare gåldenärsföretaget försatt i konkurs, sedan ett godmansförordnande meddelats 9 §. En konkursansökan mot detta skall i stället förklaras vilande i awaktan en uppgörelse med borgenärema eller ansökan offentlig en om ackordsförhandling, såvida det inte finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara. På motsvarande sätt gäller i fråga utmätning 10 § att sådan om åtgärd visserligen inte är förbjuden men inte får leda till försäljning av den utmätta egendomen annat än med gode medgivande eller mannens vid risk exempelvis för hastig förstörelse egendomen. Har utmätning av skett redan före godmansförordnandet, fortsätter utmätningsförfarandet. Består utmätningen då förhandling offentligt ackord beslutats, skall om utmätningsförfarandet läggas ned gode begäran och mannens utmätningen åter. Utöver de nu nämnda reglerna god innehåller AckL ingen om man reglering av underhandsackorden. De stora fördelarna med förfarandet torde ligga i just den frihet gäldenären och borgenärerna har att utforma överenskommelsens innehåll samt i möjligheten att på ett affärsmässigt sätt utnyttja gäldenärsföretagets tillgångar till borgenärernas fömöjande

se Ingrid Amesdotter, a.a., s. 17. Förfarandet har emellertid uppenbara

SOU 1992113 125

nackdelar. Överenskommelsen gäller nämligen enbart i förhållande till de borgenärer godtagit den. Detta medför i sin det torde som tur att vara relativt svårt att fönnå borgenär godta uppgörelse en att en som inte omfattar alla borgenärer. En nackdel är återvinning annan att inte kan ske. De olägenheter som består däri att borgenärerna har små möjligheter att kontrollera de uppgifter företagsledningen ñr gäldenärsföretaget som lämnar om företagets ekonomiska ställning och de saknar skydd att mot illojala transaktioner viss borgenär övrigas som gynnar bekostnad motverkas dock av att god förordnas. man Antalet förordnanden god enligt AckL uppgick under 1990 om man till 237 och under 1991 till 941.

Undersökningar om god enligt AckL man

Utredningen har genomfört undersökning vid samtliga tingsrätter en om god man enligt AckL. Undersökningen omfattade 263 ärenden om förordnande god under 1990. Vid 42 tingsrätterna hade av man av något godmansärende över huvud taget inte förekommit. I Stockholm hade däremot förekommit 97 ärenden. 247 gäldenärerna av var juridiska personer. I en del av de undersökta ärendena hade gäldenären ansökt om god man tidigare inte hunnit komma med någon ansökan men om offentligt ackord inom den tvåmånadersfrist som stadgas i 8 § AckL. 17 gäldenärer hade ansökt god gång tidigare, om man en 3 gäldenärer två gånger tidigare och 1 gäldenär tre gånger tidigare. I många ärenden hade godmansförordnandet förfallit på grund den nämnda fristen av att ovan gått till ända eller grund att gäldenåren försatts i konkurs. av Såsom god utsågs vanligen advokat 122 ärenden och man en därnäst tjänsteman vid AC 107 ärenden. Att tjänsteman vid AC förordnats var vanligast förekommande i storstadsområdena förekom men även på annat håll. I 19 ärenden hade jur kandbiträdande jurist förordnats till god man och i ett fall bolagsjurist. I samtliga fall hade således jurist en förordnats till god mans.

I 99 fall lyckades nå ett ackord. I de fall advokat varit förordnad man som god man lyckades gäldenären i 30 % fallen till av stånd ett ackord. När tjänsteman vid AC varit förordnad var motsvarande siffra 51 %. Gäldenären försattes i konkurs i 47 ärenden. Konkurs inträffade

i 18 % av de ärenden då advokat förordnad till god och i var man 12 % då tjänsteman vid AC var förordnad. I de fall gäldenären lyckades nå ett ackord var den mediana tidsåtgången 3,5 månader från dagen för förordnandet den gode till dess ärendet avslutades. av mannen Utredningen har vidare tillställt samtliga tillsynsmyndigheter för konkurser en enkät med ett antal frågor angående bl.a. myndigheternas erfarenhet i fråga kompetensen hos dem fungerar om som som god man vid ackordsförfarande. Nio tillsynsmyndigheter uppgav att de inte hade

5 Det kan nämnas att i 14 ärenden hade någon god man av olika anledningar aldrig förordnats.

126 SOU 1992113

tillräckliga erfarenheter för att kunna uttala sig om kompetensen hos dem fungerar god Fem tillsynsmyndigheter ansåg att de gode som som man. männen, vilka regelmässigt varit antingen konkursförvaltare eller tjänstemän vid AC, kompetenta och att erfarenheterna således var var goda medan två myndigheter ansåg att förfarandet fungerat sämre när advokater till god än när tjänstemän vid AC fullgjort utsetts man uppdraget. Några myndigheter ansåg sig ha mindre goda erfarenheter. Det påpekades att förfarandet kostsamt och tidsödande. var Beträffande frågan dagens konkursförvaltare eller gode man enligt om AckL skulle lämplig god vid ett nytt rekonstruktionsförvara som man farande ansåg alla tillsynsmyndigheter utom två, lämnade frågan varav en obesvarad, i fall de skickligaste och mest erfarna konkursföratt vart valtarna skulle lämpliga god i ett nytt rekonstruktionsförvara som man farande. Tillsynsmyndigheten i Göteborgs och Bohus län ansåg att man inte vidare kan utgå från att konkursförvaltare automatiskt är utan lämpliga rekonstruktörer i obeståndsföretag. Enligt den myndigsom hetens mening innebär aktivt deltagande i rekonstruktionsförett mera farandet skärpta krav på kunskaper i företagsekonomi, organisation, företagsledning och företagsbeskattning. Den ekonomiska kompetensen måste alltså utvecklas för förvaltaren i skall kunna åta sig uppgiften att gemen myndigheten. som god man, ansåg Omkring hälften de tillfrågade ansåg det nödvändigt att den av vara gode vid ett nytt rekonstruktionsförfarande är jurist medan den mannen andra hälften kunde tänka sig även yrkeskategorier med ekonomisk kompetens såsom revisorer och företagsledare. Två tillsynsmyndigheter ansåg det lämpligast att den gode är advokat men med möjlighet, mannen eller skyldighet i vissa situationer, att anlita ekonomisk expertis. t.o.m.

3.3.2.3 Offentligt ackord

Allmänna villkor

I 11 § vissa allmänna villkor för offentligt ackord. Som nämnts anges skall ansökan förhandling offentligt ackord göras inom nyss en om om tvåmånadersfrist från godmansförordnandet 8 § första stycket. Ett en

sådant ackord rör bara de icke förrnånsberättigade borgenärerna se

vidare under 12 §. I 11 § preciseras, med utgångspunkt i principen att ackord skall alla likaberättigade borgenärer lika rätt, bl.a. vad som är ge

lägsta godtagbara utdelning, den s.k minsta dividenden andra stycket,

och hur småfordringar behandlas tredje stycket. I fråga minsta dividenden krävs regel 25 % jfr beträffande om som borgenärsmajoritet reglerna i 15 §. De 25-procentiga ackorden tycks i

praktiken de vanligaste se Ingrid Amesdotter, 105. Minsta

vara a.a., s. dividenden får underskridas, lägre ackordsprocent godkänns av om samtliga kända borgenärer skulle omfattas ackordet eller som av synnerliga skäl för lägre procent föreligger. I förarbetena till AckL har uttalats ett underskridande i det fallet bör ske bara i rena att senare

undantagsfall se 1970136 53 och 74; jfr även Walin-Gregow,

prop. s.

SOU 1992113 127

a.a., s. 42. Betalning av den föreskrivna utdelningen skall ske inom ett år efter det att ackordet fastställts, inte samtliga berörda kända om borgenärer medger längre betalningstid. Enligt paragrafens tredje stycke kan avsteg ske från likabehandlingsprincipen såvitt gäller småfordringar. Offentligt ackord kan sålunda innehålla villkor att borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan skälig med hänsyn till omfattningen boet och anses av övriga omständigheter. Beloppet får bestämmas från fall till fall efter vad

som är skäligt se beträffande småfordringar även 12 § tredje stycket.

Avvikelse kan ske också beträffande viss borgenär, denne medger om det. Ett ackord behöver inte ut på att fordringarna sätts ned. Enligt fjärde stycket i ll § kan ackord även avse, att gäldenärsföretaget bara får anstånd med betalningen s.k. moratorieackord. Beträffande s.k. avvecklingsackord Walin-Gregow, ll och 46. se a.a., s.

Förfarartdet

AckL innehåller rått detaljerad reglering förfarandet när en av en gäldenär vill inleda förhandling offentligt ackord. Bestämmelser om om själva ansökan återfinns i 22 Denna räknar vad skall fogas upp som till en ansökan. Bl.a. skall vid denna fogas ett ackordsförslag första punkten, en bouppteckning andra punkten, berättelse gode en av mannen om boets tillstånd fjärde punkten, intyg gode m.m. ett av mannen att ackordsförslaget godtas minst två femtedelar de i av av bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och tillsammans innehar minst två femtedelar dessa som av fordringars sammanlagda belopp kravet på förhandsanslutning, sjätte punkten samt förskott kostnaden för ackordsfrågans handläggning hos rätten liksom av rätten godkänd säkerhet för vad inte täcks som av förskottet åttonde punkten. Förskottet utgör enligt 7 § ackordskungörelsen 1970858 3 000 kr. numera Om gäldenärens ansökan inte är fullständig och han inte följer föreläggande att komplettera den, skall ansökningen avvisas 24 §. I så fall förfaller omedelbart verkan att god förordnats. Tas ansökan av man däremot upp, skall gäldenären avlägga bouppteckningsed inför rätten 25 §. Så snart han gjort det skall rätten meddela beslut förhandling om om offentligt ackord 26 § första stycket. Beslutet kungörs i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning 24 § ackordskungörelsen. Det finns möjlighet för borgenär fordran inte blivit känd skriftligen hos vars att den gode anmäla sin önskan delta i ackordsförmannen om att handlingen 27 §. Anmärkning mot fordran kan framställas såväl en av gäldenärsföretaget borgenär och skall prövas gode som en av mannen 28 §. De materiella verkningarna ansökan offentlig ackordsförav en om handling regleras i 12-21 §§. Flera dessa regler är central av av betydelse för förfarandet. Vilka borgenärer är behöriga delta vid som att ackord preciseras i 12 Bara borgenärer vilkas fordringar uppkommit

128 SOU 1992113

före beslutet ackordsförhandling deltar i denna. De borgenärer, som om kan få täckning för sina fordringar kvittning eller vilkas fordringgenom är förenade med förmånsrätt, deltar inte. En kvittnings- eller ar förmånsberättigad borgenär kan emellertid helt eller delvis avstå från denna sin rätt och kan då delta i förhandlingen i motsvarande mån. Bjuder ett gäldenârsföretag ackord rör skatt, kan länsskattesom myndigheten enligt 62 § tredje stycket UBL anta ackordsförslaget i denna del, det kan till fördel för det allmänna. Eftersom det om anses vara allmänna har förmånsrätt för skattefordringarod kan länsskattemyndig- , heten inte delta i offentligt ackord utan att avstå från förmånsrätten. Ackordsförslag, inte framställs i konkurs eller enligt AckL, får som enligt nämnda lagrum antas endast på villkor att även övriga nyss borgenärer ackordet angår godkänner detta. Beträffande annan skatt som än sådan i 1 § första stycket UBL hänvisas i l § förordningen som avses 1965852 ackord och avskrivning rörande vissa skatter bl.a. i fråga om ackord till 62 § tredje stycket UBL. I förordningens 2 § sägs att den om centrala beskattningsmyndigheten eller, sådan inte ñnns, lånsskatteom myndigheten beslutar ackord i dessa fall. Se vidare SOU 198710 s. om 377 ff. En borgenär får delta i förhandlingen, även hans fordran inte är om förfallen till betalning eller den är beroende något särskilt villkor. av Bestämmelserna borgenär har förmånsrätt tillämpas även på en om som borgenär till säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återsom taganderätt. På motsvarande sätt i fråga om inledningsskedet finns beträffande som domstolsskedet regler skydd mot säraktioner från borgenärerna 13 om och 14 §§. Efter ansökan ackordsförhandling får gäldenären en om sättas i konkurs bara det finns skälig anledning anta att ackord inte om kan komma till stånd. I annat fall förklaras konkursansökningen vilande tills ackordsfrågan avgjorts. Det nu sagda gäller inte, om konkursansökningen gjorts borgenär vars fordran inte skulle omfattas av av en ackordet och särskilda skäl föreligger till antagande att borgenärens rätt är i fara. Försätts gäldenären i konkurs innan frågan om offentligt ackord avgjorts, förfaller ackordsfrågan. Beträffande utmätning stadgas i 14 § att efter ett beslut ackordsförhandling utmätning inte får ske för en om dessförinnan uppkommen fordran innan ackordsfrågan avgjorts. Om det ändå sker, är utmätningen utan verkan. En borgenär som har förmånsrätt i viss egendom kan dock denna utmätt. Den som t.ex. har panträtt i fastighet är sålunda oförhindrad att utmätning i fastigheten. en Frågan erforderlig borgenärsmajoritet vid offentligt ackord om regleras i 15 Är minsta dividenden i ackordsförslaget 50 % eller mer, krävs för förslagets antagande att tre femtedelar av de röstande på

borgenärssammanträdet se härom 29-33 §§ godtagit förslaget och att

deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Vid lägre ackordsprocent skall förslaget antaget, tre fjärdedelar de röstande enats om detta anses om av och deras fordringar uppgick till tre fjärdedelar de röstberättigande av fordringarnas sammanlagda belopp. Detta belopp är lika med summan av

SOU 1992113 129

alla fordringar tagits i bouppteckningen

som upp eller senare blivit kända

och med vilka borgenärerna enligt 12 § får delta i

ackordsförhandlingen

se Walin-Gregow, 59.

a.a. s. Till reglerna de materiella verkningarna om av en ansökan om

offentlig ackordsförhandling hör också bestämmelser

om återvinning

16-18 §§. I fråga förutsättningarna ñr

om återvinning hänvisar AckL till KL. I 19 § föreskrivs att fastställt ackord ett är bindande för alla borgenårer, kända eller inte, som enligt 12 § hade rätt att delta i

ackordsförhandlingen. En borgenär med förmånsrätt

i viss egendom blir

bunden ackordet i fråga belopp av om som inte kan tas egendomen. ut ur I 20 § finns särskilda bestämmelser om kvittning. Och i 21 § klargörs att

en borgenär godkänt ackordsförslag inte som ett genom godkännandet

förlorar sin rätt mot borgensman eller en amian som jämte gäldenären

svarar för fordringen. Se även Lagutskottets betänkande l99293LUl. I AckL ingår också regler borgenärssammanträde om där omröstning

om ackordsförslaget skall ske 29-33 §§. Sådant sammanträde skall

hållas inför rätten tre-fem veckor efter det att beslut fattades offentlig om

ackordsförhandling. Gäldenären

får inte återta eller ändra ackordsför-

slaget utan medgivande rätten. av I 34-36 §§ ges bestämmelser fastställande ackord. om av Hinder mot fastställande kan föreligga t.ex. på grund av formfel eller brist i

uppfyllande de allmänna villkoren i ll § andra-fjärde av styckena. I

grova fall skall rätten ex ofñcio vägra fastställande 36 § första stycket.

I annat fall beror det på bestridande exempelvis av en borgenär, om fastställande skall vägras 36 § andra stycket. I båda de nämnda

situationerna skall ackordsfrågan prövas vid en förhandling 34 § första

stycket. Detsamma gäller, det vid borgenärssammanträdet om inte kan

avgöras om förslaget antagits eller förkastats borgenärema. av Om ackordsfrågan inte prövas vid förhandling, skall en rätten fastställa

ackordet.

Rätten kan på begäran borgenär fordran av en vars omfattas av ackordet förordna att den gode eller mannen annan lämplig skall person utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet

37 §. Skäl till sådant förordnande kan föreligga t.ex. om endast en del av ackordslikviden betalas kontant

se även Ingrid Amesdotter,

a.a., s. 127. På ansökan sådan borgenär av en som sagts nyss kan rätten i vissa

fall förklara, att den eftergift som genom ackordet medgetts gäldenären

har förfallit 38 §. Det förutsätts gäldenärsföretaget att grovt försummat

sina åtaganden enligt ackordet, t.ex. att i hemlighet ha genom gynnat en borgenär för att inverka ackordsfrågans avgörande. Att gäldenärsföre-

taget inte klarar att genomföra ackordet är inte i och för av sig en

förverkandeanledning.

God man och tillsynsman är berättigade till arvode och ersättning för

kostnader gäldenärsföretaget.

av Frågan prövas av rätten begäran av företaget eller den ersättningsberättigade 40 §. Arvode och kost-

nadsersättning har allmän förmånsrätt i gäldenärens konkurs enligt 10 §

FRL.

130 SOU 1992113

enligt 44 § avgjord, när beslut som vunnit Ackordsfrågan anses genom kraft gâldenärsñretaget medgetts att återta ackordsförslaget, laga ackordsförslaget funnits inte antaget borgenärema, fastställande vara av ackord vägrats eller ackord blivit fastställt. av antaget

3.3.3 Konkurs

3.3.3. 1 Allmänt om konkursinstitutet

regleras i KL, vilken trädde i kraft den l januari 1988. Konkursinstitutet konkurslagen skiljer inte 1921 års konkurslag Den nu gällande som och mindre konkurs utan gäller i princip alla gjorde mellan stor det enhetliga förfarandet har emellertid genom bl.a. konkurser. Inom regler anordnande bevaknings- och anmärkningsförfakultativa om av farande sörjts för konkurs kan handläggas på ett sätt som är att en anpassat till boets beskaffenhet. för alla konkurser är att det skall utses förvaltare som Gemensamt en konkursboet l kap. 3 § första stycket KL. Vidare gäller har hand om boet står under tillsyn tillsynsmyndighet att förvaltningen av av en 1 kap. 3 § andra stycket. konkurser har ökat stadigt sedan 1988 med ordentlig topp Antalet en 1991.

tittar utvecklingen bland företagskonkursema sedan 1982 är Om man framförallt bland företag med eller två anställda som antalet det en konkurser ökat mest°.

3.3.3.2 Konkursförfarandet m.m.

förutsätter gäldenären är obestånd. Detta är den allmänna Konkurs att grunden för konkurs 1 kap. 2 § första stycket KL. Som redan nämnts avsnittet betalningsinstållelse har till den allmänna konkursgrunden i om hjälpregler för underlätta bevisningen obestånd knutits vissa att om Reglerna bl.a. betydelsen gäldenärens uppgift 2 kap. 7-9 §§. avser av insolvent och det förhållandet att det vid verkställighet att han är av inom de månaderna före konkursansökenligt 4 kap. UB senaste sex

° Källa SCB Statistiska meddelanden SM 9201

SOU 1992113 131

ningen har framgått att gäldenären saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Konkursreglerna utgår från att när flera borgenärer inte kan betalt fullt ut för sina fordringar förlusten i princip skall fördelas proportionellt i förhållande till storleken och fordran. Konkursens primära av vars ens uppgift är alltså att tillhandahålla ett system ñr att tvångsvis och i den ordning FRL anvisar tillgodose de konkurrerande betalningsanspråken. Närmare föreskrifter om konkursansökan och konkursbeslut finns i 2 kap. KL. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet l §. Är gäldenären sökande bör till ansökan fogas honom en av underskiiven bouppteckning 3 §. Är sökanden borgenär skall han en vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet 4 §. Om gäldenärätten tar upp rens ansökan, skall rätten genast pröva den, det inte finns särskilda om skäl att inte godta gäldenärens påstående sin insolvens. I så fall om prövas frågan vid förhandling normalt inom två veckor från det en ansökan kom in 14 §. En borgenärs ansökan prövas alltid vid en sådan förhandling, om inte gäldenären medger ansökningen 16 §. Ett konkursbeslut skall genast kungöras, och rätten skall därvid också bestämma tid för edgångssammantråde dvs. det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed, utse konkursförvaltare och sända ut behövliga kallelser till nämnda sammanträde 24 §. För gäldenären har ett beslut om konkurs den viktiga verkningen, att han inte längre får råda över den egendom hör till konkursboet som 3 kap. 1 § KL. Han får inte heller åta sig sådana förbindelser kan som göras gällande i konkursen. Vissa undantag från gäldenärens rådighetsförlust är angivna i 3 kap. 2 Vad ingår i ett konkursbo är som nämnare angivet i 3 kap. 3 När ett konkursbeslut har meddelats får den egendom hör till som konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå en sker, år åtgärden utan verkan 3 kap. 7 § KL. Hinder möter dock inte att egendom, vari panträtt för viss fordran gäller, utmäts för fordringen. I 3 kap. ges även ytterligare bestämmelser förhållandet mellan om utmätning och konkurs liksom rättegång vid konkurs om m.m. I 4 kap. KL finns regler om återvinning. Genom dessa regler skall borgenärerna tryggas mot att gäldenåren före konkursen placerar sina tillgångar så att borgenärerna inte kan komma åt dem. I första hand träffar återvinningsreglema därför sådana rättshandlingar som innebär att gäldenären gör sig med sina tillgångar, t.ex. gåva till någon, av genom

utan att motsvarande vederlag. Återvinningsmöjligheter finns

emellertid också i många andra fall. Sålunda kan betalningar och annat, som gäldenärsföretaget har varit skyldigt att göra, i många fall återvinnas. Skälet härtill år främst att borgenärer inte skall ha någon nytta av att företa alltför brådstörtade indrivningsåtgärder mot ett företag som har ekonomiska problem. Sådana åtgärder kan i vissa fall driva fram ett totalt ekonomiskt sammanbrott. Tanken är att skapa lugn, eftersom betalningar som erhålls från ett företag är på obestånd i många fall som

132 SOU 1992113

kan återvinnas. Ãtervinningsreglema är uppbyggda så att

om en rättshandling företas inom en viss angiven tidsfrist kan återvinning äga rum. Denna tidsfrist är relaterad till en fristdag. Fristdagen är normalt den dag då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten. Har god förordnats enligt AckL med fristdag i man avses stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. I 5 kap. regleras närmare vilka fordringar som kan göras gällande i konkursen 1-3 §§, vilken rätt som tillkommer fordringar med solidariskt betalningsansvar 4-9 §§ och vilka fordringar som är beroende av villkor 10 §, hur ränta beräknas fordringar under konkurs m.m. 11-12 §§, hur vissa fordringar värderas 13-14 §§ och i vad mån kvittning i konkurs är tillåten 15-17 §§. Gäldenärens ställning i en konkurs påverkas inte bara ekonomiskt genom reglerna om rådighetsförlust m.m. utan också i andra hänseenden. I 6 kap. 1 § finns en föreskrift om förbud för gäldenär är fysisk en som person att under konkursen driva näringsverksamhet medför boksom föringsskyldighet enligt bokñringslagen 1976125. Det automatiska nä-

ringsförbudet gäller princip inte jordbruksrörelse se 1986 8790

prop. s. 239 men reglerna om rådighetsförlust i 3 kap 1 § lär i praktiken hindra gäldenären från att fortsätta sådan verksamhet. Utöver det en nu sagda bör erinras om att gäldenären under konkurs har en vidsträckt upplysnings- och närvaroplikt 6 kap. 2 § liksom skyldighet att inför rätten avlägga bouppteckningsed 6 kap. 3-5 §§. Skyldigheterna är sanktionerade 6 kap. 6-13 §§. I konkursinstitutets funktion ligger att konkursboets egendom skall förvandlas till pengar och delas ut till borgenärerna. KL innehåller rad en föreskrifter förvaltningen konkursboet och tillsynen över förom av

valtningen liksom om Försäljning av boets egendom, se 7 och 8 kap..

Förvaltningen av en konkurs kännetecknas betydande självständigav en het för förvaltaren. Däremot har borgenärskollektivet sådant inte som någon beslutanderätt. Inte heller tillsynsmyndigheten har några beslutsbefogenheter. Förvaltaren är emellertid skyldig att höra tillsynsmyndigheten liksom särskilt berörda borgenärer och gäldenären i viktigare förvaltningsfrågor, om det inte föreligger hinder mot det 7 kap. 10 §. Tillsynen över förvaltningen utövas tillsynsmyndighet av en som administrativt är knuten till kronofogdemyndigheten. Tingsrätten, som har i uppgift att pröva konkursansökningen och utse förvaltare, har också uppgifter som kan sägas ha tillsynskaraktär, t.ex. att hålla edgångssammanträde och besluta om bevakningsförfarande. I huvudsak är dock tingsrättens uppgifter av judiciell natur, såsom prövning tvister av angående bevakade fordringar. Förvaltningen av ett konkursbo handhas eller flera konkursförav en valtare 1 kap. 3 §. När ett konkursbeslut meddelas skall rätten efter att ha hört tillsynsmyndigheten 7 kap. 3§ första stycket snarast utse förvaltare 2 kap. 24§ första stycket 2. Endast en förvaltare skall

SOU 1992113 133

normalt utses, flera förvaltare får men utses om rätten med hänsyn till

boets omfattning och beskaffenhet anser det nödvändigt antingen att

förvaltningen delas mellan flera ñrvaltare

eller att förvaltningen

utan delning bör anförtros flera förvaltare 7 kap. 2 § andra stycket. Det

ställs i lagstiftningen stora krav på förvaltares kvalifikationer

en se prop.

l97879105 156 och 226 s. samt prop. 19868790 255. Dessa s. skall ses mot bakgrunden förvaltare av att en ofta ställs inför komplicera-

de frågor och att förvaltaruppdrag därför

ansetts böra koncentreras till

ett begränsat antal Förvaltaren personer. skall enligt KL ha den särskilda

insikt och erfarenhet som uppdraget kräver och åtnjuta borgenäremas och

tillsynsmyndighetens förtroende samt även i övrigt vara lämplig för

uppdraget.

Bevaknings- och anmärkningsförfarande, vilket regleras i 9 kap.,

anordnas efter framställning från förvaltaren.

I 9 kap. 1 § utsågs att bevakning bör äga fordringar rum, om utan förmånsrätt kan antas

utdelning i konkursen.

Enligt 7 kap. 8 § första stycket skall förvaltaren vidta alla de åtgärder

som främjar förmånlig och snabb en avveckling av boet. Härvid skall

han ta till borgenäremas vara gemensamma bästa. En avveckling boet av

behöver inte betyda att gäldenärsföretagets

eventuella rörelse alltid måste

avvecklas. Ofta är det fråga rekonstruktion om en och vidareöverlåtelse

av denna. I sådana fall aktualiseras viktiga samhällsintressen. I 7 kap.

8 § andra stycket föreskrivs att förvaltaren vid avvecklingen boet skall av beakta vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, det om kan ske utan att borgenäremas rätt

nämnvärt ñrringas se

prop. l9868790 109 och 262 ff. s.

I 8 kap. 2§ stadgas att förvaltaren får fortsätta en igângvarande

rörelse i den mån det är ändamålsenligt. Att fortsätta rörelsen under

längre tid än ett år från edgångssammanträdet förutsätter emellertid att

det fimis särskilda skäl för det. När man i 1921 års KL övervägde

synpunkter för och emot rätt till fortsättande en av gäldenärens rörelse

ledde detta i KL ursprungligen till restriktiv inställning;

en rörelsen fick fortsättas endast i den mån det

var nödvändigt för ändamålsenlig

en utredning av boet. Genom 1979 års ändringar av 1921 års KL skedde

emellertid en uppmjukning och fick den bestämmelse alltjämt som

gäller. Den liberalisering

som skett står enligt förarbetena i samklang

med de ökade möjligheter till stöd och bidrag av det allmänna som numera föreligger och kan bli betydelse som av även i konkurs, och en med att förvaltaren i allmänhet måste ta även sysselsättningspolitiska

hänsyn inom den ram hänsynstagande till borgenärernas som intressen

utgör se 197879105 288

s.

En konkurs kan avslutas på flera olika sätt. I KL ges regler för i

princip tre situationer avskrivning grund otillräckliga tillgångar, av utdelning och ackord Huvuddragen m.m. i dessa avslutande förfaranden

är följande.

Avskrivning regleras i 10 kap. Om rätten efter att ha hört förvaltaren

finner att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning uppkomna av och förväntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit

134 SOU 1992113

sig massaskulder, skall rätten besluta avskrivning av konkursen om 1 §. Avskrivning får inte ske förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren avgett berättelse över boets tillstånd m.m. 2 §. Också om en tillgångarna förslår till konkurskostnader och massaskulder skall konkursen skrivas genast i viss situation, nämligen om någon av en fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande 3 §. Vid avskrivning enligt l § kan under vissa förutsättningar

ett förenklat utdelningsñrfarande äga rum 4 §. Utdelning i tillgångskonkurser regleras 11 kap. Här ingår bl.a. regler

upprättande utdelningsförslag 4 §, kungörande av förslaget 6 § om av och rättens fastställande utdelningen i konkursen 7-8 §§. Vidare av finns bestämmelser utbetalning utdelningsmedel 9-13 §§ och om av förskottsbetalning 14-17 §§. En konkurs i nu förevarande fall anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning enligt 7 § 18 §. En konkurs kan också avslutas att gäldenären träffar en frivillig genom uppgörelse med borgenärerna eller att rätten fastställer ett ackord. genom Regler dessa fall finns i 12 kap. Vid frivillig uppgörelse skall om en rätten besluta nedläggning konkursen 1 §. Vid ackord tillämpas om av förfarande i mycket stämmer överens med offentligt ackord ett som 3-28 §§. Förfarandet förutsätter att det har beslutats att bevakningsför-

farande skall fastställt ackord är bindande för alla borgenääga rum. Ett kända och okända, har haft rätt att efter bevakning rösta om rer, som ackordsförslaget 21 §. En borgenär har godkänt ett ackordsförslag som förlorar inte godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra genom förutom gäldenären för fordringen 22 §. Innan egendomen som svarar i boet till följd att ett ackord har fastställts återställs till gäldenären, av skall konkurskostnaderna och andra skulder boet har ådragit sig tas som egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till att de borgenärer ut ur har förmånsrätt för sina bevakade fordringar så långt möjligt får som betalt för sina fordringar 24 §. Det förtjänar understrykas att utfallet av en konkurs för gäldenärens del blir väsentligt olika beroende den avslutas genom ackord eller om inte. När ett ackord kommer till stånd i konkurs innebär det att de av ackordet berörda borgenärerna efterger sina fordringar i den mån de inte får någon utdelning för dem. Gäldenären blir alltså i motsvarande mån fri från sin betalningsskyldighet. Efter konkurs, inte avslutas en som ackord, gäldenären alltjämt för hela det belopp av genom svarar

skulderna inte betalats se Welamson, s. 13 och Konkurs

som a.a. Ackord, 33. En sak är, att enligt vissa associationsrättsliga s. annan regler juridisk t.ex. ett aktiebolag, är upplöst efter en konkurs en person, avslutas utan överskott, t.ex. 13 kap. 19 § ABL. Detta betyder som se det i sådana fall inte längre finns någon gäldenär mot vilken att

betalningskrav kan riktas se vidare avsnitt 3.3.5.2.

Bestämmelser kostnaderi konkurs finns i 14 kap. Bestämmelserna om bl.a. arvode och kostnadsersättning till förvaltare 1 § första avser stycket 1 och 4-11 §§. I 4 § sista stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer taxa som skall som tillämpas vid bestämmande arvode till förvaltaren konkursen av om

SOU 1992113 135

avskrivs enligt 10 kap. l Domstolsverket har med stöd av 42 § konkursförordningen 1987916 utfärdat en konkursñrvaltartaxa, enligt vilken ersättning för arbete för närvarande utgår med 7 200 kr 1992. Taxebeloppet får överskridas om konkursärendet krävt avsevärt mer arbete än normalt. Oavsett konkursen är av nu nämnda eller annat om slag bestäms arvodet till förvaltaren rätten 14 kap. 4 §. av Konkurskostnadema skall utgå ur konkursboet framför andra skulder boet har ådragit sig 14 kap. 2 §. I den mån kostnaderna inte kan som boet skall de betalas Är det någon borgenär än tas ut ur av staten. annan har gjort konkursansökningen och avskrivs konkursen enligt staten som 10 kap. l skall dock vad inte kan tas ut ur boet betalas av som borgenåren. Denne dock högst för ett belopp som motsvarar 1 10 svarar det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen av 1962381 allmän försäkring 14 kap. 3 §. om

Enkät utseende konkurqförvaltare m. m. om av

Utredningen har inhämtat upplysningar från samtliga tillsynsmyndigheter för konkurser angående myndigheternas synpunkter på frågor som rör utseende konkursförvaltare En övervägande del av tillsynsmynav m.m. dighetema ansåg sig ha goda erfarenheter av tillämpningen av de nuvarande reglerna för utseende förvaltare. Flera myndigheter av påpekade emellertid att det ökade antalet konkurser lett till att det i dag råder brist på konkursförvaltare. Det anmärktes dock att eftersom konkursförvaltning ställer höga krav kontorsorganisation m.m. och en advokatbyrå måste ha ett visst antal förvaltaruppdrag för att klara av de kostnader uppdragen medför kan antalet förvaltare inte utan vidare till nuvarande extrema situation. anpassas Av frågorna framgick att det förekommer listor över svaren lämpliga konkursñrvaltare samt att detta listsystem tillämpas olika olika håll i landet. Några tillsynsmyndigheter hade förhand avstått från att bli hörda i de fall när tingsrätten följer listan medan andra myndigheter alltid hörs innan förvaltare förordnas. Det rådde också en olika meningar angående frågan borgenärernas önskemål om en viss om konkursförvaltare bör tillgodoses. Tillsynsmyndigheteni Stockholms län påtalade ett särskilt problem med listsystemet. Det förekommer att konkursförvaltare utses enligt listan inte får kännedom om försom ordnandet förrän detta når förvaltaren med posten, i värsta fall flera

dagar efter konkursbeslutet. Ett myndigheter påtalade att nyrekryteringen av konkursförvaltare par är förenad med vissa svårigheter. Det är knappast invändningsfritt att förordna helt oprövade advokater ens i mindre konkurser. Vidare föreligger svårigheter att förhand avgöra om en konkurs är av enkel beskaffenhet. På grund dessa svårigheter sker nyrekryteringen som av regel bland advokater arbetar byråer redan har förvaltaruppsom som drag. Några myndigheter menade att detta leder till icke önskvärd en konkurrensbegränsning.

136 SOU 1992113

En majoritet 17 tillsynsmyndigheter ansåg inte det förelåg något att behov av auktorisation ñr konkursförvaltare. De förespråkade som auktorisation föreslog olika sätt att hantera denna. En myndighet ansåg

att auktorisationen borde ligga på länsstyrelsen, någon föreslog ett system liknande det som tillämpas beträffande revisorer medan en annan myndighet menade att auktorisationen borde handhas av ett nytt organ inom advokatsamfundet. En de tillfrågade ansåg det kan av att vara lämpligt med auktorisation ñr gode män det i fall för men att vart närvarande inte föreligger något behov auktorisation för konkursförav valtare. Slutligen menade myndighet det inte finns något behov en att av auktorisationi dag att ett sådant behov kan uppkomma domstolsmen om

utredningens förslag se SOU 1991106 Domstolarna inför 2 OOO-talet

att flytta konkurshanteringen till tillsynsmyndigheterna genomförs.

Enkät om konkursgäldenârs inställning till konkursförvaltarnas försâljningsåtgärder

Utredningen har i uppdrag att överväga bl.a. konkursgäldenär skall om äga rätt att överklaga konkursförvaltarens försäljningsåtgärder. För att i någon mån kartlägga behovet sådan möjlighet har utredningen av en gjort en enkät hos kronofogdemyndigheterna i deras egenskap av tillsynsmyndighet i konkurs. Samtliga myndigheter det angav att var ovanligt att konkursgäldenär framställer klagomål till tillsynsmyndigheten. De klagomål som ändå framställs sker mestadels del i som en ett allmänt uttryckt missnöje med förvaltningen. De vanligaste klagomålen

har att göra med att konkursgäldenären konkursförvaltaren anser att försålt konkursboets egendom till ett alldeles för lågt pris. Även många av de i övrigt förekommande klagomålen hänger härmed. samman Försäljningssättet bedöms felaktigt, exempelvis påstås förvaltaren vara inte ha använt sig av olika försäljningsformer eller att att han vid försäljningen inte riktat sig till rätt spekulantkrets alternativt till en tillräckligt vid krets tänkbara spekulater. Över huvud det av görs ofta gällande att förvaltaren inte är tillräckligt aktiv i sina försäljningsförsök.

Missnöjet synes ofta bero på bristande förståelse hos gäldenären för de marknadsmässiga villkoren. Denne utgår normalt från produktions-

investeringskostnadema och egendomens värde för igångvarande en rörelse. Efter genomgång med tillsynsmyndigheten en angående alla de omständigheter kan påverka köpeskillingen vid avvecklingen som den fortsatta driften, marknadssituationen, finansieringen, inkuransen, värdet vid en nedläggning m.m. brukar konkursgäldenären regelmässigt inse att avyttringen inte skett till uppenbart underpris. I många fall bereds denne även själv möjlighet att bistå förvaltaren med försäljningen för att uppnå bästa möjliga resultat. De flesta tillsynsmyndigheter ansåg att den nuvarande ordningen när det gäller borgenärernas och gäldenärens inflytande över konkursförvaltningen fungerar i huvudsak väl. I undersökningen har emellertid några tillsynsmyndigheter föreslagit att våg öka gäldenärens en att inflytande vore att i situationer utpräglad konflikt mellan borgenär av en

SOU 1992113 137

eller gäldenären å ena sidan och förvaltaren ä den andra, föreskriva att tillsynsmyndighetens medgivande eller beslut skall hämtas in. Denna utvidgade tillsynsbefogenhet skulle i så fall göras restriktiv men ändå omfatta de fall då gäldenären inte vill godta förvaltarens avsikt att sälja fast egendom eller dyrbar lös egendom till visst pris. Nästan samtliga myndigheter 18 av 22 var bestämt emot att en konkursgäldenär skall kunna överklaga konkursförvaltarens förvaltningsåtgärder. Som skäl härför nämndes bl. a. följande. Det föreligger inget behov av att tillerkänna konkursgäldenären talerätt i detta hänseende. KLs regler om förvaltarens samrådsskyldighet och konkursgäldenärens möjlighet att klandra slutredovisningen är tillräckliga. Om försåljningsâtgärderna fördröjs, föreligger risk för att egendomen efter eller mer mindre omfattande tidsutdräkt säljs till väsentligt lägre pris än det som först kunde ha erhållits. Den omständigheten att en köpare måste räkna med att köpet kan bli ogiltigt kan också påverka priset redan från början. Flera tillsynsmyndigheter påpekade också att många gäldenärer saknar fog för sina klagomål. Det ligger i sakens gäldenär ofta natur att en med oordnad bokföring och eftersläpning i redovisningen har en felaktig uppfattning om substansen i den rörelse som gått i konkurs. Ofta bottnar klagomålen i missuppfattningar eller orealistiska föreställningar. De avstyrkande myndigheternas uppfattning kan sammanfattas i att en besvärsrätt för gäldenären i de flesta fall skulle innebära en fördyring av förfarandet knappast medföra ett bättre utfall i konkursen. men De fyra återstående tillsynsmyndigheterna ansåg att det kan finnas skäl att tillerkänna konkursgäldenären talerätt. Två av myndigheterna uttalade att att en sådan rätt i vart fall kan fylla en funktion vid exekutiv försäljning.

3.3.4 Den statliga lönegarantin vid konkurs

3.3.4.1 Allmänt

Systemet med statlig lönegaranti när arbetsgivaren inte längre förmår betala löne- och pensionsfordringar infördes genom lagen 1970741 om statlig lönegaranti vid konkurs. Garantin innebär att staten i viss utsträckning svarar för arbetstagares löne- och pensionsfordringar m.m. hos en arbetsgivare som försatts i konkurs. Garantin ansluter till reglerna om förmånsrätt för sådana fordringar i 12 och 13 §§ FRL. Nu gällande föreskrifter om lönegaranti finns i lönegarantilagen 1992497. Den gäller liksom sin föregångare bara vid konkurs. Frågan om att trygga arbetstagarnas lönefordringar vid konkurs tilldrog sig åtskillig uppmärksamhet under slutet av 1960-talet. Arbetstagarnas löneskydd bedömdes som ofullständigt när företag gick i konkurs. Lönefordringama hade visserligen förmånsrätt till betalning. Det hände emellertid inte så sällan att arbetstagarnas fordringar innestående lön var värdelösa därför att konkursboet praktiskt taget

saknade tillgångar. I förarbetena till 1970 års LGL framhölls se prop.

1970201 s. 23 att en arbetstagare i regel är beroende av sin lön för sin

138 SOU 1992113

och sin familjs försörjning. Om hans lön betalas än han haft ut senare anledning att räkna med eller den helt uteblir, kan detta allvarliga om ekonomiska verkningar för honom. Man menade därför att starka sociala skäl talar för att trygga arbetstagarens möjligheter att ut intjänad lön när arbetsgivaren kommit obestånd. Inom vissa konjunkturkänsliga branscher hade före tillkomsten av 1970 års LGL särskilda fonder inrättats För att trygga bl arbetslöner. a Sådana fonder fanns t.ex. LO-området för medlemmarna Svenska av målareförbundet, Svenska byggnadsarbetarförbundet och Svenska bleckoch plâtslagareförbundet. Enligt ett kollektivavtal mellan Svenska målareförbundet och Målarmästarnas riksförening bildades 1964 en förmånsfond som ägdes gemensamt dessa organisationer. Ur fonden av fick förbundets medlemmar ersättning vid s.k. oförvållat inkomstbortfall, i huvudsak på grund av arbetsgivarens bristande betalning lön och på av grund av yrkesskada m.m. Till fonden betalade arbetsgivarna 1970 två öre per arbetad timma. Enligt reglerna för fonden skedde utbetalning till förbundsmedlem när arbetsgivaren inte i avtalsenlig ordning hade betalat lön eller semesterlön. Förutsättningen för utbetalning vidare att det var hade visat sig att arbetsgivaren saknade utmätningsbara tillgångar eller att hans försättande i konkurs bedömdes bli utan resultat eller att tillgångarna i hans konkursbo inte täckte hela lönefordringen och annan person eller firma inte hade kunnat förmås att betala fordringen. I praktiken skedde utbetalning vid konkurs i ett tidigt skede konkursen. av Byggnadsarbetama hade enligt kollektivavtal med tre arbetsgivarorganisationer en liknande fond. Enligt reglerna för den fonden betalades till medlem av Svenska byggnadsarbetarförbundet fordringar på intjänade men inte utbetalade arbetslöner, avtalsenliga ersättningar och tillägg samt semesterersättning hos arbetsgivare inställt betalningarna eller som som försatts i konkurs. Förutsättningen för utbetalningen att medlemmens var fordran i arbetsgivarens konkurs hade godkänts konkursförvaltaren av eller, vid betalningsinställelse, att den fastställts förbundsstyrelsen. av Utbetalningen ansågs i det senare fallet förskott eller lån. I samband vara med att den statliga lönegarantin infördes avskaffades dessa fonder. När den statliga lönegarantin infördes den 1 januari 1971 gällde förmånsrätten för fordran lön och pension framför flertalet övriga förmånsberâttigade fordringar. Bland dessa kan nämnas fordran som grundar sig företagsinteckning eller fastighetsinteckning, utmätningsfordran samt skattefordringar. Detta innebar att löneprivilegiet kunde göra inteckningar i fast egendom värdelösa. 1970 års LGL gjorde det möjligt att avhjälpa såväl denna brist de negativa följderna för som

företagsinteckning. Som har nämnts förut se avsnitt 3.2.2.1 kunde

förmânsrätten för löner härvid försämras utan att det stora flertalet arbetstagare påverkades därav. I 1970 års LGL stannade ursprungligen för beloppsbeman en gränsning av lönegarantin för varje arbetstagare till tre basbelopp. Som stöd härför åberopades att de sociala skäl i första hand motiverade som lönegarantin inte talade för att lönefordringar borde tryggas till obegränsade belopp. Vidare anfördes att det garanterade beloppet lämpligen

SOU 1992113 139

för eller två månader före konkursbeslutet och för borde motsvara lön en och dessutom normala fordringar på ackordslön, skälig uppsägningstid maximibeloppet till tre basbelopp, provision m.m. Om man satte

det i det flertalet fall tillräckligt för dessa behov se

bedömdes stora vara Uppsägningstiderna reglerades vid den tiden inte 1970201 s. 65. prop. för Justitiedepartementet uttalade, att uppsägningstid som i lag. Chefen föreskriven i tjänsteavtal eller kollektivavtal normalt borde godtas. fanns ersättning ñr längre uppsägningstid än sex månader Däremot ansågs

aldrig böra medges se nämnda s. 66.

prop. den statliga lönegarantin vid konkurs har, som redan Till följd av avsnitt 3.2.2.1, löneprivilegiet i FRL fått mycket mindre nämnts under än förut. Alltsedan 1970 års LGL infördes betydelse för arbetstagarna

i stället vid olika tillfällen höjts och uppgick före den har maximibeloppet till belopp motsvarande tolv basbelopp. Med senaste lagändringen ett maximibeloppet för varje arbetstagare däremot sänkts 1992 års LGL har

till 100 000 kr 9 §. lönegaranti bygger vad gäller förmånsrätt för Reglerna om som om pensionsfordringar. Det är alltså ytterst FRL som blir löne- och skall betalas enligt lönegarantin. Av 12 § FRL avgörande för vad som ut har förmånsrätt för utöver lön förfallit följer att en arbetstagare - som

år före konkursansökningen lön under till betalning tidigare än ett månader, förutsatt att anställningsavtalet skälig uppsägningstid, högst sex konkursbeslutet. En arbetsgivares konkurs medför inte ingåtts före

arbetstagarens anställningsavtal upphör att gälla se NJA

automatiskt att med AD 1974 9. Vid uppsägning anställningsavtal 1979 253 jfrt nr av s. avtalet upphör först efter uppsägningstid, såvida inte gäller alltid att avstå från sådan. En arbetstagare har alltid avtalsmotparten medger att anställningsavtal löper tills vidare han iakttar rätt att säga upp ett som om

uppsägningstid. Arbetsgivarens rätt att säga upp är däremot gängse kraftigt inskränkt det i 7 § LAS uppställda kravet normalt genom uppsägning. Om konkursboet vill sätta slutpunkt för saklig grund för en

de anställningsavtal konkursgäldenären ingått genom att säga upp som dem, dock uppsägningarna sakligt grundade. anses vara väljer träda in i anställningsavtalet och arbets- Om konkursboet att vidare åt konkursboet utan att bli uppsagd, blir hans tagaren alltså arbetar

s.k. massafordran, skall betalas av konkursboets lönekrav en som

utdelning får ske till borgenärerna se 19757612

tillgångar innan prop.

sådan lönefordran omfattas inte lönegarantin. Sägs i stället s. 31. En av konkursförvaltaren eller är han uppsagd före arbetstagaren upp av

konkursutbrottet, betraktas hans fordran uppsägningslön genom en

1976 konkursfordran även till den del ändring i 12§ FRL som en

hänför sig till tiden efter konkursutbrottet, oberoende uppsägningslönen utför arbete under uppsägningstiden eller ej. Den av om arbetstagaren i princip förmånsrätt samt statlig lönegaranti. Tydligt omfattas därmed av

uppsägningen skall ha skett ganska omgående efter det att är dock att

konkursförvaltaren tagit hand konkursboet se Lunning, Anställnings-

om uppl, 1989, 31. Om konkursboet dröjer längre än vad som skydd, 7 s.

absolut nödvändigt med att deklarera sin avsikt att säga upp anär

140 SOU 1992113

ställningsavtalen, skulle arbetstagarna normalt ha fog för att uppfatta

denna passivitet uttryck för önskan från konkursboets som en sida att om ingå anställningsavtal direkt med dem. Under uppsägningstiden är

arbetstagaren skyldig att, om det påfordras, stå till arbetsgivarens

förfogande för att utföra anvisat arbete

mot avtalad lön se

prop. 1973129 27 och 1380. s.

I praktiken förekommer i konkurssituationer ibland s.k. villkorad

uppsägning. En del konkursñrvaltare tillämpar den rutinen att de inleder

primårförhandlingar enligt 11 § MBL och säger upp arbetstagarna i ett

sammanhang i direkt anslutning till konkursbeslutet. Förvaltarna brukar

då förklara, att uppsägningarna gäller endast under förutsättning att

berörda arbetstagarorganisationer inte vill förhandla inom viss kortare

tid. Om förhandling däremot kommer till stånd, förskjuts uppsägningarna

i avvaktan på resultatet förhandlingen Lunning, av a.a. s. 118.

I 1921 års KL intog lagstiftaren tidigare

som berörts se avsnitt

3.3.3.2 en restriktiv inställning till fortsatt drift av konkursgäldenärens

rörelse. Denna fick fortsättas endast i den mån det var nödvändigt för

en ändamålsenlig utredning boet. Därefter av har även sysselsättnings-

politiska hänsyn kommit i bilden, vilket inverkat lagstiftarens

inställning till fortsatt drift under konkursen

se 7 kap. 8 § andra stycket

KL. Huvudregeln är visserligen fortfarande att boets egendom skall

avyttras så snart det lämpligen kan ske 8 kap. l § KL. En konkursför-

valtare har dock möjlighet att fortsätta driften för konkursboets räkning

i den mån det är ändamålsenligt se 8 kap. 2 § KL. I så fall

utgår betalning enligt lönegarantin i enlighet med vad som sagts i det före-

gående.

3.3.4.2 Lönegarantin och

konkurrensen

Till fundamenten i ett marknadsekonomiskt system hör konkurrens-

friheten och etableringsfriheten. [en marknadsekonomi som den svenska

råder i princip fri konkurrens. Innan utredningen går på i vad mân

lönegarantin påverkar denna fria konkurrens skall något beröras vad som

avses med konkurrens.

Man brukar teoretiskt skilja mellan - sett - olika konkurrensformer

såsom prestationskonkurrens, maktkonkurrens och suggestionskonkur-

rens. Som prestationskonkurrens betecknas bl. a. att ett företag söker slå

sig fram genom att prestera billigare eller bättre varor eller lämna bättre

service. Maktkonkurrens föreligger t.ex då en företagare söker hindra

andra företag leveransvägran eller genom annan form diskriminering.

av Med suggestionskonkurrens slutligen förstås fall, när en säljare genom

reklam och andra marknadsföringsåtgärder

söker bibringa köparna

uppfattningen att företagets är bättre vara än konkurrenternas.

Den klassiska nationalekonomins idealtillständ, fullständig konkurrens,

förekommer inte i praktiken

se Konkurrensutredningens betänkande SOU 19789 Ny konkurrensbegränsningslag 70. Istället

s. brukar man använda sig begreppet fungerande konkurrens. av Med fungerande

konkurrens att antalet säljare inte avses är alltför begränsat, de utbjudna

SOU 1992113 141

produkterna inte är alltför differentierade, ñretagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetable-

ring se vidare Konkurrenskommitténs huvudbetänkande SOU 199159

s. 72 ff. Begränsningar i företagens konkurrensfrihet förekommer emellertid praktiskt taget alltid till följd offentliga regleringar marknadsstrukav av turen eller genom skilda åtgärder från konkurrenternas sida jfr Bernitz, Svensk marknadsrätt, 1991, 29 ff. Med offentlig reglering s. avses härvid begränsningar är följd rättslig eller särreglering, som en av annan dvs. lagstiftning eller form samhällsingripande, rättsligt annan av t.ex. monopol. I praktiken finns det många orsaker till att konkurrens inte får de avsedda fördelarna. Omställningen näringslivet sker med viss av en tröghet, vilket gör att resurserna utnyttjas mindre effektivt. Konkurrenspolitik i vid mening omfattar de åtgärder inom ekonomisk politik som påverkar konkurrensförhållandet mellan företag. Sysselsättnings- eller lokaliseringsstöd till vissa företag kan också ses som konkurrenspolitik i denna vida mening. Konkurrenspolitik i vid mening kan alltså innebära ingrepp begränsar företagens möjligheter att som själva styra sin utveckling och få till följd att marknadsmekanismen inte utnyttjas. I Insolvensutredningens uppdrag ligger enligt 1991 års tilläggsdirektiv

se kap. 1 att undersöka om företag som är försätta i konkurs och

som under viss tid drivs vidare med utnyttjande av lönegarantimedel negativt påverkar andra företag i branschen och lönegarantin i sådana om situationer medför problem i konkurrenshänseende. För att belysa lönegarantins betydelse för konkurrensen har utredningen hört sig för med företrädare för olika branscher och organisationer. Bland dessa kan nämnas Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Verktygsmaskinaffärers förening, Taxi Stockholm, Sveriges Hotell- och restaurangförbund, Maskinentreprenörernas förbund, Målarmästarnas Riksförbund och Stockholms Byggmästarförening. Dessutom har utredningen fått tillgång till exempel avtal om företagsöverlåtelser vid konkurs där lönegarantin spelat en roll för avtalets innehåll. Frågan lönegarantins betydelse för om konkurrensen berördes också vid utredningens hearing i april 1992

se

bilaga 3. Jfr även beträffande taxibranschen Trafikutskottets betänkande 199293TU1, Taxifrågor m.m. Flera av de hörda har gjort gällande att lönegarantin idag personerna missbrukas på olika sätt. En del det därvid påtalats har emellertid av som legat klart vid sidan av det som utredningen har att närmare undersöka. Det har närmast varit uttryck för ett allmänt missnöje med oseriös affärsverksamhet. Ett exempel härpå är frågan aktiekapitalets storlek. om Här ansåg överlag att aktiekapitalet borde höjas rejält, några man föreslog därvid att 200 000 kr borde kunna rimlig storlek. I vara en övrigt var det i huvudsak tre frågor togs lönegaranti som upp som en förutsättning för fortsatt drift konkursföretaget handel med av lönegarantin, lönegarantins påverkan strukturrationalisering inom

142 SOU 1992113

branschen och lönegarantins inverkan överetablering av företag inom branschen.

Lönegaranti som en förutsättning för fortsatt dnj av konkursföretaget

Somliga ansåg att förvaltarna i alltför stor utsträckning fortsätter driften av konkursföretaget och att verksamheten därvid ofta är beroende av att lönegarantimedel utgår. Man kan här notera att i kapitalintensiva företag intresset för fortsatt drift inom ramen för konkursen är klart mindre än i arbetsintensiva företag såsom inom restaurang- och taxibranschen. l de först åsyftade företagen finns tvärtom ett stort intresse av att så snart som möjligt till stånd rekonstruktion i form av försäljning av rörelsen. en Från t.ex. måleribranschen nämndes att många byggföretag medvetet väljer en underentreprenör i riskzonen och litar på att driften kommer att fortsätta även om underentreprenören går i konkurs. Det förekommer också att byggföretag anlitar underentreprenörer som lämnar uppenbart för låga offerter, ned till 60 % av gängse pris, förvissade om att om underentreprenören går i konkurs kommer förvaltaren att färdigställa underentreprenaden till det avtalade priset. Från branschföreningen för Sveriges Verktygsmaskinaffárer upplystes att ett företag går i konkurs regel har orderstock och någon som som en eller några agenturer. Det är lättare att sälja ett sådant företag om orderstocken kan utökas med nya beställningar. Enligt uppgift har det förekommit att företag som är försätta i konkurs har bjudit ut maskiner som inte funnits i lager. Eftersom lönegaranti utgår kan konkursboet lämna offerter utan att ta hänsyn till lönekostnader. I ett fall har det förekommit att försäljare som varit anställda i ett företag som gått i konkurs utfört arbete åt ett annat företag som övertagit agenturen från konkursgäldenären samtidigt som de uppburit lönegaranti. Företagarnas Riksorganisation påtalade att lönegaranti i förening med arbetsplikt i konkursföretaget snedvrider konkurrensen. Konkursförvaltaren borde inte ta några sysselsättningspolitiska hänsyn. Om konkursföretaget är livskraftigt skall det själv kunna bära lönekostnaderna, i annat fall skall de anställda inte utföra något arbete åt konkursföretaget. Systemet att handla med lönegaranti medför självklart en konkurrensnackdel för andra företag i samma bransch. Konkursförvaltaren skall inte kunna överlåta verksamheten med lönegaranti som en rörelsesubvention. Som exempel nämndes konfidentiella avtal enligt vilka det Övertagande företaget åtar sig att återanställa de anställda i konkursföretaget efter uppsägningstiden. Under uppsägningstiden föreskrivs att arbetstagarna skall utföra arbete åt det Övertagande företaget medan lönerna betalas genom lönegarantin. Många företagare har hört sig till organisationen och undrat om de kan göra av något att konkurrenter kör vidare med lönegaranti. De menar att förhandlingsklimatet försämras. Det är svårt att anställda att med på arbetstidsförkortningar etc. i syfte att rädda företaget när de konkurrenter som gått i konkurs fortsätter som om ingenting hade hänt.

SOU 1992113 143

Ytterligare handel med lönegarantin om

LGU i sitt betänkande SOU 198827 Lönegarantin och förmånstog rättsordningen lönegarantins användning vid rekonstruktion av upp företag inom för konkursen. Man behandlade bl.a. de fall då ramen lönegarantin ett spekulativt sätt utnyttjas maximalt när konkursboets rörelse säljs och de anställda får anställningar hos köparen. I nya

betänkandet exempel på sådana avtal se betänkandet s. 166 och 234

gavs ff. Insolvensutredningen har vid kontakter med kronofogdemyndigheter fått bekräftat att det i flera branscher förekommer att köparen och

säljaren konkursboet kommer överens att anställning hos köparen

om skall ske först sedan de anställdas uppsägningstider i de tidigare anställningarna hos konkursföretaget gått till ända. Den bakomliggande tanken är att arbetstagarnas fordringar under den tiden skall betalas med hjälp lönegarantin. Lönegarantin fungerar alltså del i en av som en uppgörelse i samband med rekonstruktion av ett konkursföretag.

Uppgörelsen kan se ut följande sätt.

Exempel 1 Avtal mellan Ettbolaget i konkurs säljaren och TvåbolagetAB köparen.

4. Köparen har ñr avsikt att fortsätta konkursbolagets rörelse. Parterna är överens att köparen i samförstånd med de om anställda och aktuella fackliga organisationer kommer att bereda de anställda anställningar hos köparen. Köpet nya

merfparten

av rån konkursboets sida villkorat av att uppgörelse träffas ar enligt MBL med berörda fackliga organisationer. Tillträde sker i samband med avtalets undertecknande, varvid personalansvaret övertas köparen så snart denne träffat av uppgörelse med respektive anställd och efter accepterande från respektive facks sida. Dessa förhandlingar beräknas vara slutförda senast den 15 september 1991. Konkursboet svarar lönegarantin för lönekostnaden för i konkursbolaget vid genom konkursintrâdet anställd personal under res ktive anställds uppsägningstid dock längst till den 15 se tem r 1991. Därest köparen träffat överenskommelse med en anställde före detta datum, gäller den anställdes uppsägningstid och lönegaranti oförändrat.

Det förekommer också att konkursföretaget köps av ett annat företag upp och det i överlåtelseavtalet bestäms att arbetstagarna i konkursföreatt skall arbeta i det Övertagande företaget under uppsägningstiden, taget varvid lönerna betalas lönegarantin. Ett sådant avtal kan se ut av följande sätt.

Exempel 2 Avtal mellan Ettbolaget i konkurs säljaren och Tvåbolaget köparen.

Under förutsättning av samtycke från nedanstående personer äger Tvåbolaget utan annat vederlag än som följer av punkt 3 nedan nyttja deras arbetskraft i sin rörelse under den tid som dem förmånsrätt i Ettbolagets konkurs för sina löneanspråk. ger

144 SOU 1992113

Parterna och de nedanstående personerna år införstådda med att detta inte innebär att dessa erhållit anställning hos personer Tvåbolaget.

2. Arbetstagarna ifråga åtar sig för nämnda tid arbetsplikt

gentemot Tvåbolaget i de befattningar Tvåbolaget tilldelar som dem.

3. Som ersättning ñr att Ettbolaget tillhandahåller denna arbetskraft betalar Tvåbolaget till Ettbolaget provision en om 10 % av all tecknad under perioden 1991-09-09 1992-01-15 betald bruttopremie, arbetstagarna ifråga ska för som ar Tvåbolaget genom försäljningsverksamhet för Två laget. Tvåbolaget skall även få

Att det Övertagande företaget tar över personalen från konkursföretaget

och betalar endast en del av lönen, medan lönegarantin står för resten av arbetstagarnas löner förekommer också.

Exemxl 3

Mellan Byggbolaget 1 i konkurs säljaren och Byggbolaget 2 köparen har denna dag träffats följande avtal.

6 Köparen förbinder sig att från och med den 4 1992 mars erbjuda erforderligt antal konkursbolaget anställd personal av anställning för att slutföra de pågående projekten, på lönevillkor

som motsvarar 70 av den lön som ifrågavarande personer haft i sin anställning hos konkursbolaget. Resterande löneersättning förutsätts täckas av den statliga lönegarantin.

7 I den mån det erfordras för konkursförvaltningen i Byggbolaget 1 skall den i 6 § berörda personalen kostnadsfritt äga utnyttjas av konkursförvaltningen i och för utredning av konkursboet. Denna rätt gäller i den utsträckning dess utövande inte inverkar menligt köparens möjlighet driva att den överlåtna rörelsen.

Lönegaranrins påverkan på strukturrationaliserfng

Representanter från byggnadsindustrin och anläggningsbranschen menade att användandet av lönegaranti vid fortsatt drift kan till följd att de svaga företagen hålls vid liv i allt för stor utsträckning. Konkursföretaget

kan ha fått problem på grund dålig företagsledning, av bristande organisation e.d. Det är då viktigt ansåg de hörda - personerna - att marknadskraftema får verka fullt och slå sådana företag. ut ut Efter en lågkonjunktur skulle detta till följd hela industrin att strukturellt sett skulle stå bättre rustad att möta högkonjunkturen. Om konkursboet håller

verksamheten vid liv tid med hjälp lönegaranti, kan det en av till följd att andra och ibland bättre företag får ekonomiska problem. I del fall en kan det leda till konkurs även för dessa företag. Därigenom får delar av industrin en sämre strukturell förmåga nå de goda resultat att som kan förväntas i högkonjunktur. en

SOU 1992113 145

Från taxinäringen betonades att förhållandena inom den branschen är speciella; för att starta rörelse krävs endast en blygsam investering i en taxameter för omkring 25 OOO kr och ett trafiktillstánd, vilket numera en meddelas efter tämligen summarisk prövning. I Stockholm föreen kommer ofta att konkursförvaltaren driver taxirörelsen vidare under konkursen med utnyttjande lönegarantimedel i stället för att avveckla av rörelsen så snabbt möjligt. Genom att rörelse som inte kan bära som en sina kostnader drivs vidare med tillskott av statliga medel sätts egna marknadskrafterna spel. Sedan konkursen avslutats köper vanligen den ur gamle ägaren tillbaka rörelsen. Det kan antas att den omständigheten att lönegaranti utgår under viss tid beaktas vid köpeförhandlingama. Det förekommer också att bankerna medverkar vid återköpet genom att bevilja köparen lån uppgående till samma belopp som de lån som nya belastade rörelsen före konkursen. I Stockholm råder överetablering av taxirörelser brist förare. Det finns således för stora fasta men kostnader i branschen och förekomsten av lönegarantin medverkar till överetableringen. Från Sveriges Hotell- och restaurangförbund har erhållits uppgifter om lönegarantins påverkan företagen inom branschen. Bland de speciella förhållanden inom restaurangbranschen som påverkar bilden kan nämnas de stora investeringskostnader finns nedlagda i ett restaurangkök, som vilka innebär att det är mycket svårt att byta verksamhet i en lokal där det redan finns restaurang. En stor rörlighet bland de anställda inom en restaurangbranschen är också vanlig. Den fast anställda personalen är ofta och har därför koma uppsägningstider. Till bilden av restaurangung branschen skall också fogas att lönegarantin medför att utslagningsmekanismen har svårt att fungera, dvs. dåliga företag försvinner inte. Med det underlag förbundet förfogar över kan emellertid inte säga man att lönegarantin snedvrider konkurrensen.

Lönegarantins påverkan på överetablenhg

Några branschföreträdare, däribland för taxi, gjorde gällande att det förhållandet att många företag drivs vidare under den tid lönegaranti utgår till de uppsagda arbetstagarna medför att antalet företag i branschen blir för stort. Från den sektion Länsstyrelsen i Stockholm som har hand om av tillståndsgivning och tillsyn över yrkesmässig trafik, såsom taxi, åkeriverksamhet och uthyrningsverksamhet, har utredningen fått uppgifter att taxibranschen i Stockholm fått mycket stora problem om efter avregleringen taxinäringen den l juli 1990. Antalet förare har av i stort sett fördubblats och det råder kraftig överetablering. I stort sett en alla taxiföretag fanns före avregleringen har gått i konkurs. som Beträffande utbetalda lönegarantimedel har man kunnat notera att taxiföretagen är klart överrepresenterade i förhållande till annan yrkesmässig trafik.

146 sou 1992113

3.3.5 Likvidation

3.3.5.1 Allmänt

Flertalet juridiska personer utgörs av bolag och ekonomiska föreningar. Formema för bildande och upplösning dessa är reglerade. De av noga måste existera enligt dessa regler för att kunna åta sig betalningsansvar och bli föremål för exekutiva åtgärder. Beträffande ideella föreningar kan anmärkas att stadgarna för sådana föreningar kan innehålla bestämmelser om likvidation. I det följande avses med förening dock endast ekonomisk förening. Ett bolag eller en förening kan upphöra konkurs avslutas genom som utan överskott. Ett alternativt sätt att dem att upphöra är genom likvidation. En likvidation går liksom konkurs ut på att rörelsen avvecklas och skulderna betalas. Eventuellt överskott skiftas på delägar-

na.

3.3.5.2 Aktiebolag

I ABL stadgas att bolagsstämma kan besluta att ett aktiebolag skall träda i likvidation 13 kap. 1 § första stycket. Beslutet skall anmälas till rätten, vilken därefter utan dröjsmål skall eller flera likvidatorer utse en 13 kap. 7 § första stycket. Vid sidan frivillig likvidation finns bestämmelser tvångslikvidaav om tion. Det ankommer på rätten att besluta därom efter ansökan eller anmälan. Rätten skall därvid sätta ut sammanträde för behandling av frågan bolaget skall träda i likvidation. Till detta sammanträde kallas om bolaget, aktieägare och borgenärer. Och vid sammanträdet prövas frågan om skyldighet för bolaget att träda i likvidation. Det kan bli aktuellt med tvångslikvidation när bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet 13 kap. 2 §. Detta hänger samman med att det kapitalet är garanti för att bolaget egna en skall kunna fullgöra sina förpliktelser mot borgenärerna. Så det snart finns skäl anta att bolagets kapital understiger hälften aktiekapiegna av talet, skall styrelsen ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning, en s.k. kontrollbalansräkning. Och så är fallet skall styrelsen om snarast möjligt låta bolagsstämman pröva bolaget skall träda i likvidation. om Underlåter styrelsen trots misstanke förlust aktiekapital om av att upprätta en särskild balansräkning eller försummar den att snarast möjligt därefter hänskjuta likvidationsfrågan till bolagsstämma, styrelsesvarar ledamöterna personligen och solidariskt för bolagets därefter uppkommande ñrbindelser. Inom åtta månader från hänskjutandet skall bolagsstämman behandla frågan likvidation. Är inte hela aktiekapitalet om täckt vid tidpunkten för bolagsstämman, skall denna besluta att bolaget skall träda i likvidation. Skulle stämman inte fatta ett sådant beslut, ankommer det i stället på styrelsen att hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. Även om

SOU 1992113 147

styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare kan göra sådan ansökan. Det är emellertid alltid domstolens sak att utse en likvidator. Ytterligare anledning till tvångslikvidation kan att en aktieen vara ägare missbruk sitt inflytande i bolaget medverkat till övergenom av ABL eller bolagsordningen. Vid sådant förhållande kan ägare trädelse av till tiondel samtliga aktier väcka talan tvångslikvidation en av om 13 kap. 3 §. Efter beslut rätten kan tvångslikvidation ske också i flera andra fall. av En sådan fråga prövas vanligen på anmälan registreringsmyndigheten av eller på ansökan t.ex. styrelsen eller verkställande direktör. I en del av fall kan ansökan göras också borgenär eller annan vars rätt är av beroende att det finns någon kan företräda bolaget. av som Exempel fall där tvångslikvidation kommer i fråga är att det är föreskrivet i bolagsordningen att bolaget skall avvecklas, t.ex. vid en viss tidpunkt eller viss omständighet inträffar 13 kap. 4 § första stycom en ket första punkten. Om bolag försatts i konkurs avslutas med ett som överskott, kan rätten vidare besluta tvångslikvidation 13 kap. 4 § om första stycket andra punkten, inte bolagsstämman inom en månad om bolaget skall träda i likvidation. Det händer att bolag saknar beslutar att till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. Det kan då också bli aktuellt med tvångslikvidation 13 kap. 4 § första stycket tredje punkten. Ytterligare ett fall är att bolaget underlåtit till registreringsmyndigheten sända in årsredovisning för något av de att räkenskapsåren 13 kap. 4 § första stycket fjärde punkten. två senaste Under likvidationen träder likvidatorerna i styrelsens och verkställande direktörens ställe 13 kap. 7 § första stycket. Dessa har alltså samma och skyldigheter den avgående styrelsen. Likvidatorerna har ansvar som rätt företräda bolaget och förordna firmatecknare m.m. att gemensamt Bolagsstämmans ställning är emellertid i stort oförändrad, men dess uppgift begränsas naturligtvis att syftet med likvidationen är att av avveckla bolagets verksamhet. Likvidatorerna undersöker bolagets ställning och skaffar sig närmare uppgifter tillgångar och skulder. De om skall också hos rätten söka kallelse bolagets okända borgenärer 13 kap. 10 §. De borgenärer inte är kända och som inte har som anmält sig inom månader, har förlorat sin rätt 4 och 5 §§ lagen sex 1981131 kallelse okända borgenärer. Om likvidatorerna under om förfarandet skulle finna bolaget är obestånd och inte kan betala att likvidationskostnaderna, skall de ansöka att bolaget försätts i konkurs om 13 kap. 15 § tredje stycket. Likvidatorerna skall så möjligt försäljning förvandla snart som genom bolagets egendom till och betala bolagets skulder. Bolagets pengar verksamhet får dock fortsättas det behövs ñr ändamålsenlig om en avveckling eller för de anställda skall skäligt rådrum för att skaffa att anställningar 13 kap. 11 §. Sedan alla kända skulder betalts, sig nya skall likvidatorerna skifta eventuellt överskott 13 kap. 13 § första stycket mellan aktieägarna i förhållande till antalet aktier, om inte annat stadgas i bolagsordningen. Sedan uppdraget fullgjorts, skall likvidato-

148 SOU 1992113

rerna avge slutredovisning för ñrvaltningen förvaltningsgenom en berättelse om likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall också innehålla en redogörelse för skiftet. Redovisningen skall granskas av revisorerna och framläggas på bolagsstämman 13 kap. 14 §. Därefter anses bolaget upplöst 13 kap. 15 § första stycket. En likvidationsgrund kan naturligtvis också i vissa fall komma att undanröjas under likvidationsförfarandet. Likvidationen kan vid sådant förhållande upphöra genom att bolaget återupptar sin verksamhet 13 kap. 17 §. Enligt 13 kap. 19 § första stycket är ett aktiebolag i konkurs upplöst, när konkursen avslutas utan överskott. Finns överskott, skall bolagsstämman enligt paragrafens andra stycke inom månad från det konkursen en avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattas inte något sådant beslut stämman, skall rätten förordna likvidation av om på anmälan registreringsmyndigheten eller ansökan av av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende att det finns någon kan företräda av som bolaget. I motsats till vanlig likvidation kan likvidation efter konkurs inte avbrytas och bolagets verksamhet återupptas enligt 13 kap. 17 Iråkad konkurs är, har det

sagts se Nial i SvJT 1983 s. 627, såväl enligt

gällande som äldre aktiebolagsrätt stigma betyder ett som ovillkorlig dödsdom för bolaget, oavsett vilket sätt konkursen upphör. Lagtextens uttryck utan överskott har sagts innebära alla borgenärer att

inte har fått full utdelning i konkursen se Kedner-Roos, Aktiebolagsla-

gen del H, 3 uppl. 1988, s. 334. Formuleringen inbegriper fall bornär genärer kan ha gjort frivilliga eftergifter eller tvingats till det genom ackord. En konkurs kan som nämnts förut avslutas på flera sätt. Här bortses då från sådana fall när själva konkursbelutet upphävs högre av rätt. Endast ett sätt att avsluta konkurs, nämligen avskrivning en när till-

gångarna är otillräckliga, utesluter att det finns överskott. Övriga

fyra fall medger däremot förekomsten överskott. Beträffande fallen av tre av är det typiskt att konkursen avslutas med överskott. De fallen är 1 avskrivning om inga fordringar görs gällande jfr NJA 1954 s. 421, 2 nedläggning efter frivillig uppgörelse förlikning med borgenärerna jfr NJA 1970 s. 256 samt 3 avskrivning efter ackord. Slutligen finns utdelningsfallet, dvs. tillgångar finns för i fall någon utdelning vart till borgenärema. Något överskott torde i praktiken knappast förekomma i ett utdelningsfall, eftersom det skulle förutsätta alla borgenärer att får full betalning. Utredningen har från Statistiska centralbyrån inhämtat uppgifter för de senaste åren om antalet upphörda konkurser. Siffrorna, som uppges vara preliminära, redovisas i bilaga 12. Av bilaga 12 framgår att de tre typiska fallen med konkurs av som lämnar överskott har fallet med frivillig uppgörelse med borgenärerna på senare år blivit tämligen frekvent. En sådan frivillig uppgörelse kan för övrigt betecknas ett underhandsackord. som De båda övriga fallen,

SOU 1992113 149

ackord och avskrivning grund av att inga fordringar görs gällande, är däremot få, dock med viss ökning 1989.

3.3.5.3 Handelsbolag

Lagen 19801102 om handelsbolag och enkla bolag HBL innehåller bestämmelser om likvidation. Delägarna i ett handelsbolag eller i ett enkelt bolag kan enhälligt besluta att bolaget skall träda i likvidation. Dessutom finns vissa likvidationsgrunder som en delägare kan åberopa eller som verkar automatiskt. Till de likvidationsgrunder delägare som en i ett handelsbolag kan anföra hör att annan bolagsman väsentligt åsidosatt sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det annars ñnns viktig grund för bolagets upplösning 2 kap 25 §. Som exempel på en likvidationsgrund vilken verkar automatiskt kan nämnas att bolaget genast skall träda i likvidation om en bolagsman försatts i konkurs 2 kap 27 §. Likvidationen verkställs av bolagsmännen själva eller av en av rätten utsedd likvidator. Enligt 2 kap. 44 § andra stycket HBL gäller att ett handelsbolag är upplöst om det försätts i konkurs och konkursen avslutas utan överskott. Finns det överskott, skall bolaget träda i likvidation. I det sist nämnda fallet torde det emellertid inte vara nödvändigt att bolaget upplöses. Bolagsmännen kan nämligen komma överens om att fortsätta bolagets

verksamhet trots konkursen se prop. 197980 143 s. 137 samt Nial, Om

handelsbolag och enkla bolag, 1983 s. 280 f och Svensk associationsrätt, 4 uppl., 1988, s. 299.

3.3.5.4 Ekonomiska föreningar

Även lagen 1987667, LEF om ekonomiska föreningar har bestämmelser om likvidation. Där stadgas att föreningsstämma kan besluta att en ekonomisk förening skall träda i likvidation 11 kap. 1 § första stycket. Beslutet skall anmälas till rätten, vilken därefter utan dröjsmål skall utse en eller flera likvidatorer 11 kap. 7 § första stycket. Vid sidan av frivillig likvidation finns även i LEF bestämmelser om tvångslikvidation. Det ankommer rätten att besluta därom efter ansökan eller anmälan. Rätten skall därvid sätta ut ett sammanträde för behandling av frågan om föreningen skall träda i likvidation. Till detta sammanträde kallas föreningen, föreningsmedlemmar och borgenärer. Och vid sammanträdet prövas frågan om skyldighet för föreningen att träda i likvidation. Bestämmelserna om likvidation ekonomisk förening överensstämav mer i huvudsak med vad som gäller för aktiebolag och utredningen får därför i övrigt hänvisa till vad som sagts under 3.3.5.2. Av det anförda följer att 13 kap. 19 ABL fått sin motsvarighet i 11 kap. 19 § LEF. Även beträffande ekonomiska föreningar görs alltså skillnad mellan fall när konkursen lämnat överskott och fall där den inte gjort det. Iöverensstämmelse med vad som nyss sagts aktiebolag är lagens innebörd den om

150 SOU 1992113

att ekonomisk förening försatts i konkurs skall upplösas oavsett en som om konkursen lämnar överskott eller inte.

SOU 1992113 151

4 Reformönskemål m.m.

4.1 Riksdagen

betänkande LU 1981823 för-

4.1.1 Lagutskottets om månsrätt för royalty vid konkurs

I motion 1980 8lz893 Georg Andersson m.fl. s framhölls att

av författaren i sin egenskap rörelseidkare vid förlagskonkurs endast har av ställning leverantör, oaktat hans situation närmast är jämförbar som en med de anställdas. Författarens rätt till upplupen royalty hänförs därför till oprioriterade fordringar. Enligt ett avgörande av HD gäller detta även den aktuella royaltyfordran uppkommer till följd av att konkursboet om fortsätter förlagsverksamheten. Vid förlagskonkurs står således en författarna, i allmänhet är låginkomsttagare, utan ekonomiskt skydd. som Motionärerna hänvisade vidare till att Sveriges författarñrbund krävt att författarna för upplupen förfallen royalty skall förmånsrätt i konkurs. ges Motionärerna ansåg detta krav berättigat. Lagutskottet inhämtade yttranden över motionen från statens kulturråd, Sveriges advokatsamfund, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd KLYS, Sveriges tonsättares internationella musikbyrå STIM, Sveriges författarförbund, Svenska bokförläggareföreningen, Föreningen Sveriges läromedelsproducenter och Svenska musikförläggareföreningen. Sveriges advokatsamfund avstyrkte bifall till

motionen. Övriga remissinstanser tillstyrkte motionen. Svenska bok-

förläggareföreningen, STIM och Svenska musikförläggareföreningen framhöll förmånsrätt bör tillkomma även vissa andra med författarna att jämställda rättsinnehavare. Utskottet anförde författares ställning gentemot förlaget enligt att en utskottets mening skiljer sig från vad normalt gäller mellan borgenär som och gäldenär i näringsverksamhet. I själva verket kan författaren i sin egenskap borgenär jämföras med förlagsanställd. Med av snarare en hänsyn härtill ansåg utskottet att det finns skäl talar för att försom förmånsrätt för upplupen royalty. Utskottet erinrade vidare fattaren ges det, framgår remissyttrandena, även finns andra grupper om att som av det upphovsrättsliga området får ersättning för sina prestationer som motsvarande sätt författarna, ex. fotografer och illustratörer. som Även beträffande dessa ansåg utskottet att förmånsrätt för grupper upplupen royalty kan motiverad. Utskottet ansåg en ändring av anses fönnånsrättsordningeni angivna hänseende inte böra komma till stånd nu närmare utredning och förordade att sådan kommer till stånd. utan en en

152 SOU 1992113

Utskottet hemställde att riksdagen med anledning motionen av gav regeringen tillkänna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 1981826.

4.1.2 Lagutskottets betänkande LU 198182 19 för-

om

månsrätt vid konkurs

m.m.

I motion 19808l686 Torsten Gustafsson fl. c, anfördes

av m. m att

det förhållandet att skatter och allmänna avgifter är prioriterade fordringar vid konkurs medfört att utdelningen till oprioriterade borgenärer blivit eller mindre illusorisk. I sin har detta mer tur fått till följd att det blivit allt svårare att genomföra ackord. Enligt motionärerna utgör en gäldenärs konkurs för många ett hot det företaget. mot egna Ibland tvingas borgenärsföretaget i konkurs. att Ett avskaffande av förmånsrätten för stats och kommuns fordringar för skatter och allmänna avgifter skulle avsevärt stärka de mindre företagens ställning. Motionärerna påpekade att i Danmark och Norge har motsvarande förmånsrätt avskaffats med goda erfarenheter följd. Även i Sverige borde som ett avskaffande ske till för särskilt de mindre företagen. gagn I motion 198182720 Olle Eriksson m.fl. c, fp,

av m, s framhölls

att underleverantörers och underentreprenörers ställning i samband med en konkurs är otillfredsställande. Detta förhållande drabbar både de anställda vid företagen och företagen sådana. Motionärerna ansåg som att det föreligger betydande likhet mellan de fordringar en som löntagare har vid konkurs och de fordringar underentreprenörer har. som ex. Såväl löntagare underentreprenörer har arbetsinsatser som genom tillfört konkursboet ekonomiska värden, utgör tillgångar som vid uppgörandet av boet. Det är enligt motionärerna otillfredsställande underentreatt prenörers trygghetsproblem och sociala skydd inte beaktades vid den statliga lönegarantins införande. Motionärerna underströk vidare att många småföretag kan drabbas hårt vid stora företagskonkurser. Det är inte ovanligt att också småföretagen tvingas i konkurs och deras att även anställda blir utan arbete. Enligt motionärerna Vänerskogskonkursen är ett exempel härpå. Motionärerna ansåg att det finns skäl vidta åtgärder nu att som ger underentreprenörer och underleverantörer tillfredsställande ett skydd. Enligt motionärernas mening borde i första hand den statliga lönegarantin utvidgas så att den täcker underentreprenörs fordran vid huvudentrepre-

nörs och kundföretags konkurs i vad den de anställdas arbetsinsats. avser Företagarens arbetsinsats kan undantas från garantin. egen Företagaren bör också själv stå riskerna när det gäller materialkostnader och övriga

inte direkta lönekostnader för entreprenaden. Man bör också pröva möjligheten att finna ett lönegarantisystem för underleverantöreri fall där deras situation blir orimligt besvärlig till följd konkurs. En utvidgning av av lönegarantin i enlighet med det föreslagna skulle enligt motionärernas mening på ett fördelaktigt sätt medverka till att rädda arbetsanställ-

SOU 1992113 153

ningarna hos underentreprenörer och underleverantörer, något som är till för såväl de anställda samhället. Om det av tekniska skäl inte gagn som går att utvidga lönegarantin bör, ansåg motionärerna, andra vägar prövas för att skydda underentreprenörer och underleverantörer vid inträffad konkurs hos huvudentreprenör eller kundföretag, t.ex. införandet av förmånsrätt för nämnda gruppers fordringar. Lagutskottet inhämtade yttranden över motionen 686 från Riksförsäkringsverket, Bankinspektionen, Riksskatteverket, Kommerskollegium, hovrätt, tingsrätt, en länsstyrelse, en kronofogdemyndighet och ett en en antal organisationer. Remissinstansemas inställning kan sammanfattas på följande sätt. Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistñrbund, Sveriges köpmannaförbund, Svenska bankföreningen, SHIOfamiljeföretagen, LRF, SAF, Svenska handelskammarförbundet och Sveriges ackordscentral tillstyrkte helt bifall till motionen. Hovrätten över Skåne och Blekinge tillstyrkte på det sätt motionen att hos regeringbör hemställas utredning om frågan om att avskaffa skatter och en om en avgifter i konkurs. Stockholms tingsrätt ansåg att det föreligger vissa skäl för att ta upp den i motionen väckta frågan till förnyad prövning. Mer tveksamt var Kommerskollegium som förklarade sig inte ha något att erinra mot att frågan närmare övervägs men som tillade att en ändring i förmånsrättsordningen inte löser det grundläggande problemet att skulder för vilka saknas rimlig täckning. Även gäldenären kan bygga upp riksförsäkringsverket uttryckte tveksamhet och ansåg att frågan om ändring i ñrmånsrättsordningen är av sådan betydelse att den inte kan avgöras förrän efter en ingående utredning om hur samhällets och den enskildes ekonomiska förhållanden skulle påverkas härav. Bankinspektionen, Riksskatteverket, länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län, Föreningen Sveriges krono- fogdar, LO, TCO och JUSEK avstyrkte bifall till motionen. Utskottet erinrade om att frågan om förmånsrätten för skatter kunde avskaffas prövades ingående under förarbetena till FRL samt att även frågan om en utvidgning av den statliga lönegarantin till att avse underentreprenörers anställda tidigare prövats av riksdagen. Utskottet framhöll vidare att skattefordringama i konkurser ökat kraftigt under senare år, vilket förhållande i förening med den ökade användningen av företagsinteckning och den kraftiga höjningen av kostnaderna för den statliga lönegarantin har lett till att oprioriterade fordringarna som regel inte får någon utdelning i konkurser-na eller i varje fall endast med helt obetydliga belopp. Med hänsyn till det anförda hade utskottet förståelse för syftet med motionerna och ansåg det vara en angelägen uppgift för statsmakterna att pröva i vilken ordning de små företagens ställning skall kunna förbättras när ett stort företag går i konkurs. Enligt utskottets uppfattning saknades emellertid underlag för ett slutligt ställningstagande till frågan om avskaffande av skatteprivilegiet. Utskottet ansåg att det fanns skäl att ånyo förutsättningslöst pröva frågan om förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter bör bibehållas eller om den kan avskaffas och anförde vidare bl.a. följande.

154 SOU 1992113

Enligt utskottets mening är det angeläget att man därvid analyserar noga vilka effekter ett slopande av fönnånsrâtten skulle för oprioriterade fordringar. Med hänsyn till att användningen företagsinteckning ökat av och till löneprivile iets kraftiga utveckling är det nämligen inte säkert

att ett slo ande av siatteprivilegiet skulle innebära några betydande

mer fördelar or de oprioriterade fordringarna. Utskottet vill även hänvisa till vad Stockholms tingsrätt anfört att ett slopande skatteprivileom av giet kan leda till högre konkurskostnader. Utskottet vill också understryka vikten av att ett slopande av skatteprivilegiet inte får leda till en försämrad skatteindrivning eller till att kampen mot ekonomisk brottslighet eftersätts. Som utskottet tidigare anfört är det vidare vikt av att sambandet mellan skatteprivilegiet och möjligheterna att få till stånd ackord noggrant analyseras. I utredningsarbetet bör också erfarenheter som i Danmark och Norge vunnits av skatteprivilegiets avskaffande belysas och värderas i förhållande till de olikheter i lagstiftningen som i övrigt råder mellan de olika länderna. Därest skatteprivile iet befinns inte helt kunna avskaffas bör i enlighet med vad som föror des redan i en reservation 1970 övervägas skatteprivilegiet kan inskränkas till om att avse endast vissa grupper av skatter och avgifter.

Utskottet ansåg vidare att det kan finnas skäl att överväga även andra åtgärder som syftar till att förbättra underleverantörers och underentreprenörers ställning. Utskottet erinrade att riksdagen under hösten om 1981 begärt en utredning införande förmånsrätt för upplupen om av royalty till författare och andra på det upphovsrättsliga området grupper LU 1981 823. Enligt utskottets mening föreföll det lämpligt att vid den översyn av FRL som således i olika hänseenden skulle komma till stånd frågan om förmånsrätt för de fordringar berörs i motion 720 också som blir föremål för prövning. Vad slutligen angår förslaget i motion 720 utvidgning den om en av statliga lönegarantin i konkurs uttalade Lagutskottet att det, insom rikesutskottet framhöll 1975, skulle innebära betydande problem från såväl principiella som praktiska synpunkter att genomföra den föreslagna utvidgningen. Lagutskottet förutsatte emellertid att lönegarantiutredningen under utredningsarbetet även skulle pröva den motionärerna föreav slagna utvidgningen, så skulle visa sig påkallat. om vara Utskottet hemställde att riksdagen med anledning motionerna 686 av och 720 gav regeringen till känna vad utskottet anfört. Lennart An-

dersson m.fl. s reserverade sig och avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 198182172.

4.1.3 betänkande

Lagutskottets LU 198788l2 om gäldsanering m.m.

I motion 1986 87L304 av Nic Grönvall m framhölls att svensk lagstift-

ning inte innehåller några regler betalningsinställelse. Vidare om påtalades att konkursutredningen har konstaterat att det föreligger starkt behov utveckling formerna för företagsrekonstruktion. Motionäav en av ren hänvisade till att konkursen används såväl generalexekution som mot företag kommit på obestånd ett medel för sund rekonstruktion som som

SOU 1992113 155

företag vilka på grund tillfälliga svårigheter icke kan fullgöra sina av av skyldigheter. Konkursen medför emellertid, framhöll motionären, långtgående negativa effekter, såväl kommersiellt socialt. som motionen påpekades vidare att det i utländska rättsystem finns I reglerade former för ñretagsrekonstruktion utan att konkurs inträffar.

rekonstruktionsformer vilar i allmänhet på reglerad betalnings- Dessa en inställelse företaget nödvändig tidsfrist för att reñnansiera som ger en verksamheten och företaget vissa rättigheter efter rekonstruktiosom ger dess borgenärer. Förfarandet kan liknas vid en sammannen gentemot flytning betalningsinställelse i svensk praxis och moratorium eller av ackord i svensk lagstiftning och praxis. Enligt motionären borde, i syfte

utveckla rekonstruktionsform under betalningsinställelse, svensk att en konkurslagstiftning tillföras ett sådant förfarande. motion 198687Ll34 yrkande 6 Bengt Harding Olsson m.fl. fp I av ifrågasattes de nuvarande modellerna för gäldsavveckling är tillom räckliga. Motionärerna anförde att visserligen kan konkurs i många fall nödvändig och den bästa lösningen på ekonomisk krissituation vara en företag, den kan också medföra onödiga förluster beträffande för ett men både real- och humankapital. Det ackordsförfarande som lagstiftningen erbjuder alternativ till konkurs för ekonomisk sanering av företags som skuldbörda är enligt motionärerna inte tillfredsställande och ackord

används alltför sällan. I motionen erinrades att det utomlands finns flera andra varianter om för rekonstruktion gäldenärens ekonomi. Enligt motionärerna av föreligger det uttalat behov ett nytt rekonstruktionsförfarande för ett av främst företag i kris. Motionärerna underströk att ett sådant förfarande utformas så det kan få ett brett användningsområde, och måste att regelsystemet måste enkelt för att uppnå praktisk och riktig vara en tillämpning. Det är viktigt att förfarandet omfattar hela borgenärs- För rekonstruktionen bör anlitas kvalificerad administratör. gruppen. en Enligt motionärernas förslag bör gäldssaneringen sedan göras i erforder-

lig omfattning och vid behov kunna förbindas med villkor. Förfarandet bör stå under rimlig tillsyn. För övrigt bör rekonstruktionen i princip ske

frivillig basis.

I motion 198687L302 Karl Björzén m och Bengt Harding Olson

av m.fl. fp underströk motionärerna att gäldenären vid en personlig konkurs har direkt ekonomiskt intresse att högsta möjliga pris ett av uppnås vid försäljning boets tillgångar. Om dessa skulle komma att av till alltför lågt pris beroende på bristfällig handläggning av avyttras ett konkursen, är det intresse för konkursgäldenären att kunna påtala av stort felaktigheten och förnyad försäljning till stånd. Visserligen en sammanfaller enligt motionärerna ofta gäldenärens intresse med

borgenärsintresset, och rättelse kan då ske talan av borgenär men genom det finns ingen anledning att helt utlämna gäldenären de lämplig-

hetsöverväganden borgenärerna kan komma att göra. Enligt som motionärerna kan exempelvis borgenär på exekutiv auktion ha ropat en in fastighet till lågt pris beroende på att kungörelseförfarandet varit en ett bristfälligt, och i gäldenärens kvarstående betalningsansvar kan han

156 SOU 1992113

rentav se en möjlighet att delvis dubbelt betalt för sin fordran. Även

i andra sammanhang kan det finnas skäl för en borgenär att förhålla sig

passiv då gäldenärsintresset inte tillgodosetts. Mot denna bakgrund borde

enligt motionärerna en gäldenär i personlig konkurs tillerkännas rätt att föra talan mot beslut är vikt för hans eventuella kvarstående som av betalningsansvar efter konkursen.

Motionärerna tog också frågan gäldenärens besvärsrätt upp om vid exekutiv försäljning

av fast egendom skall bedömas från konkursrättsliga

utgångspunkter eller med stöd UBs bestämmelser. av Enligt motionärer-

na talar starka skäl för att UBs regler skall tillämpas. Motionärerna

hänvisade i sin motivering till HD att vägrat prövningstillstånd i ett

ärende där hovrätten förvägrat fastighetsägare i konkurs talerätt. en De närmare omständigheterna i avgörandet beskrevs i motionen följande på sätt. Den aktuella fastigheten bebyggd med var en f.d. tegelbruksbyggnad

i fyra våningsplan och mindre verkstadsbyggnad. Taxeringsvärdet en för fastigheten uppgick till 132 000 kr. Vid en värdering, som gjordes av lantmäteriet, upptogs emellertid värdet endast till 20 000 kr. I den

kungörelse kronofogdemyndigheten utfärdade

som inför försäljningen

angavs såväl taxeringsvärdet det lantmäteriet beräknade som av marknadsvärdet. Fastigheten ropades in företag av ett i elbranschen för

95 000 kr för att användas lagerlokal. I sin besvärstalan försäljsom mot ningen gjorde enligt motionen köpmannen gällande att det lantmäteriet av beräknade värdet grovt felaktigt och var att detta medförde att ñr-

säljningen skedde till ett alltför lågt pris. Försäljningen skulle därför hävas och fastigheten på nytt bjudas ut till exekutiv ñrsäljning.

Med utgångspunkt i detta avgörande ansåg motionärerna att för den händelse konkursgäldenär inte generellt skulle en medges talerätt i viktigare frågor, talerätt åtminstone borde tillerkännas gäldenären i situationer den beskrivna. Motionärerna som nyss ansåg att besvärs-

reglerna i UB borde ändras i enlighet härmed.

Utskottet erinrade att den nuvarande lagstiftningen om i huvudsak endast anvisar konkurs och ackord som alternativ ñr rekonstruktion av krisdrabbade företag. Även konkursreglerna om ger utrymme för att olika åtgärder vidtas i syfte att verksamheten i det konkursdrabbade

företaget skall kunna förbättras är avsikten med dem främst att företaget

skall upplösas och tillgångarna användas för betalning av företagets skulder. Som framhölls i motion L 304 utnyttjas dock konkursförfarandet

ofta för rekonstruktion företag befinner sig i ekonomisk av som kris. Utskottet ansåg att flera orsaker till en av denna utveckling att var ackordsreglema inte fått den praktiska betydelse som varit avsedd och anförde vidare.

Enligt utskottets mening själva konkursförfarandet ger i sig ofta goda möjligheter till rekonstruktion företag av som är på obestånd men som på sikt kan vara livskraftiga. Konkurs instrument som för företagsrekonstruktioner innebär emellertid vissa nackdelar. För ett företag i kris är konkurs ofta en sista utväg tillgrips då andra åtgärder inte som visat sig kunna lösa problemen. Den ekonomiska obalansen i företaget

SOU 1992113 157

kan då ha förvärrats och mölighetema till en rekonstruktion kan därför vara begränsade eller obe rntliga. En nackdel är att konkurs annan regelmässigt innebär vårdeförstöring samt kan leda till sysselsättningsroblem och svårigheter för underleverantörer och otillverkare. Till

Bilden hör också att det kan svårt för konku rabbat företag

vara ett att fortsätta sin verksamhet eftersom möjligheterna att få erforderliga krediter från banker och leverantörer är små.

Mot denna bakgrund fanns det enligt utskottets mening anledning att närmare överväga om man inte lagstiftningsvägen kan införa ordning en som medger att företag i kris får rådrum för att lösa sina problem. Rekonstruktionsförsök skulle därmed kunna påbörjas på ett tidigt stadium och utsikterna till ändamålsenlig återuppbyggnad livskraftiga en av företag kunna öka. Utskottet erinrade att det i bl.a. Danmark och om Norge beslutats om konkurslagar inrymmer särskilda rekonstruksom tionsförfaranden. Utskottet, som vid studiebesök i Danmark upplysts om att erfarenheterna från tillämpningen de reglerna är positiva, av nya ansåg att frågan om nya former för rekonstruktion företag bör bli av föremål for översyn. Utskottet ansåg sig emellertid det underlag som fanns i ärendet inte kunna ta ställning till om ett nytt rekonstruktionsförfarande bör införas och hur det i så fall bör utformas. spörsmålet borde, enligt utskottets mening, bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn. Beträffande frågan om konkursgäldenären bör tillerkännas talerätt i vissa frågor erinrade utskottet om att ett beslut konkurs medför att om konkursgäldenären förlorar rådigheten över konkursboets egendom. Rådigheten tillkommer i stället konkursñrvaltaren skall realisera som boets tillgångar och fördela influtna medel mellan borgenärerna. Någon rätt för gäldenären att i ordning än klander för- - amian genom av valtarens slutredovisning överklaga förvaltarens försäljningsåtgärder finns inte enligt reglerna i KL. Utskottet påpekade också att HD i rättsfallet NJA 1987 13 funnit att konkursgäldenär inte heller är s en behörig att föra talan mot en exekutiv försäljning avseende konkursboet tillhörig egendom enligt UBs besvärsregler. Utskottet anmärkte att gäldenärens skuldbörda efter konkursen kan bli onödigt stor egendom i konkurs säljs till underpris och borgenäom en rema inte erhåller full betalning. Enligt utskottets mening kan det stå i mindre god samklang med det allmänna rättsmedvetandet att gäldenären i ett sådant fall inte kan föra talan vid domstol i fråga ñrsäljningen. om Utan att ta ställning i sak till frågan konkursgäldenärens talerätt ansåg om utskottet att spörsmålet lämpligen borde övervägas i samband med den av utskottet ovan förordade utredningen. Utskottet hemställde att riksdagen med anledning motionerna L302, av L304 och L134 yrkande 6 gav regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 19878857.

158 SOU 1992113

4.1.4 Lagutskottets betänkande LU 19878821

om en

översyn av förmånsrättsordningen

I motion 1987 88L301 av Sten Svensson m.fl. m kritiserade motionä-

rerna det förhållandet att det allmännas fordran på skatter och avgifter har företräde framför fordringar som tillkommer företagets kunder och andra oprioriterade fordringsägare. Förhållandet leder enligt motionärerna till att leverantörerna, som har minst möjlighet att förutse konkurser, får bära huvuddelen av förlusterna i händelse av konkurs. Staten har däremot byggt upp ett effektivt informations- och Varningssystem och är därigenom den borgenär som är bäst skickad att snabbt tolka vamingssignaler från ett företag med ekonomiska bekymmer. Staten har dessutom de bästa förutsättningarna att bära förluster. Enligt motionärerna kan det starkt ifrågasättas om det är rimligt att staten genom lagstiftningsåtgärder stärker sin egen situation och övervältrar förlusterna på varufordringsägarna. Ett mer enhetligt regelsystem för samtliga fordringsägare, inkl. det allmänna, skulle vara till fördel för alla parter. Om staten tvingades att bevaka sina fordringar på samma villkor som övriga fordringsägare skulle oseriös företagsamhet sannolikt kunna upptäckas betydligt snabbare än vad som sker för närvarande. En förändring av nuvarande ordning skulle därmed ligga i linje med samhällets strävanden att förhindra ekonomisk brottslighet. Motionärerna anförde vidare att staten numera bevakar betydligt mindre värden än tidigare och att skatte- och avgiftsfordringar för närvarande uppgår till endast en femtedel av alla fordringar i konkurser. Statens utdelning i konkurs uppgår till 200 mkr årligen, vilket är en för staten i det stora sammanhanget mycket liten summa. Med hänsyn till det anförda finns det enligt motionärerna behov av en snar översyn av förmånsrättsordningen i syfte att stärka leverantörernas ställning. Motionärerna erinrade om att riksdagen på Lagutskottets initiativ LU 19818219 redan tidigare hos regeringen begärt en sådan utredning och gjorde i motionen gällande att skälet till att utredningen inte kommit till stånd knappast kan vara att frågan minskat i aktualitet. Utskottet erinrade om att riksdagen vid 198182 års riksmöte behandlade en motion vari hade begärts att förmånsrâtten för skatter och

avgifter skulle avskaffas. Som närmare redovisats ovan se avsnitt 4.1.2

framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande LUl98l82 19 att det fanns skäl för en förutsättningslös prövning av frågan huruvida förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter borde bibehållas i oförändrad form. Utskottet påpekade vidare att den nu aktuella frågan har samband med spörsmålet om nya former för rekonstruktion av företag i ekonomisk kris. Med anledning motioner i ärendet behandav lades sist nämnda fråga av riksdagen hösten 1987 jfr avsnitt 4.1.3. ovan. Även beträffande denna fråga förordade utskottet allsidig och en förutsättningslös översyn LU 19878812. Riksdagen godkände utskottets betänkande.

SOU 1992113 159

Slutligen hänvisade utskottet till att det inom Justitiedepartementet, i december 1987 anordnat hearing angående bl.a. rekonstruktion som en företag befinner sig på obestånd varvid också förmånsrâttsordav som ningens betydelse diskuterats, pågick arbete med riktlinjer för en mera omfattande utredning rörande obeståndsfrågor varvid man även övervägde behovet av en översyn av förmånsrättsordningen. Med hänsyn till det finns mellan ñretagsrekonstruktioner och förmånsrätten samband som utgick utskottet från att den av riksdagen begärda utredningen området jämväl ñrmånsrättsordningen. Utskottet erinrade skulle komma att avse också att frågor om förmånsrätten vid konkurs aktualiserats i om samband med både LGUs och Kommissionslagskommitténs arbete. Med hänsyn till det anförda ansåg utskottet att någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion L301 inte var påkallad. Utskottet hemställde följaktligen att riksdagen avslog motionen. Riksdagen följde utskottets hemställan prot. 19878895.

4.1.5 Lagutskottets betänkande 198889LU20 Änd-

ringar i förmånsrättsordningen

I motion 198890L301 Ove Karlsson m.fl. s framhölls att företag

av som drivs vidare under konkurs fortfarande är anslutet till företagshälsovården och har rätt att anlita dess tjänster. Företagshälsovårdens ersättningskrav utgör emellertid ofta en mycket osäker fordran eftersom den inte är prioriterad i konlcursen. Enligt motionärerna ligger det i sakens natur att företagshälsovården kan vara mindre benägen till några insatser i konkursföretagen, något som är särskilt olyckligt då den psykiska pressen på de anställda i konkursföretagen gör behovet av företagshälsovård större än under normala förhållanden. Med hänvisning till det anförda hemställde motionärerna om en översyn av ñrmånsrättsordningen så att även avgifter till företagshälsovården räknas som prioriterad fordran.

I motion 198889L302 av Karl-Gösta Svenson och Hans Dau m

kritiserades det förhållandet att det allmännas fordran på skatter och avgifter har företräde framför fordringar som tillkommer företagets leverantörer och andra oprioriterade fordringsägare. Motionärerna påpekade att flertalet leverantörer är småföretagare som har förhållandevis svårt att skydda sig mot förluster. Staten har däremot genom skatteoch kronofogdemyndigheter god möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka om ett företag brister i redovisning och betalning. Genom snabba och effektiva ingripanden i sådana fall skulle staten, enligt motionärerna, kunna förebygga en fortsatt ekonomisk nedgång i företaget. Härtill kommer att staten i vissa fall kan hålla den som företräder ett aktiebolag personligt ansvarig för bolagets skatter och avgifter. Motionärerna ansåg att den förmånliga ställning som sålunda tillkommer staten vid konkurs är orimlig och leder till att många en småföretagare med fordringar konkursföretaget råkar i ekonomiska svårigheter. FRL bör därför ändras så att leverantörerna snarare får bättre förmånsrätt än staten.

160 SOU 1992113

En ändring av annat slag i förmånsrättsordningen förordades i motion 1988 89L303 av Bengt Silferstrand och Kurt Ove Johansson s. Motionärerna hävdade att en bidragande orsak till det ökande antalet konkurser är det rådande lönegarantisystemet, som gör ett konkursförfarande ekonomiskt mera fördelaktigt än en rekonstruktion företaget av genom ackord. Enligt motionärerna skulle denna oönskade effekt lagav stiftningen upphöra om lönefordringar förmånsrätt före företagsingavs teckningar. En lagändring av angiven innebörd skulle skapa incitament att åstadkomma rekonstruktioner företag utan konkursñrfarande. av Motionärerna begärde i enlighet med det anförda att en översyn av förmånsrättsordningen kommer till stånd. Beträffande förslaget i motion L301 att även kostnader ñr om företagshälsovård skall räknas prioriterad fordran konstaterade som utskottet att det motionärerna aktualiserade problemet kan uppkomma av när det företag sedermera drabbas konkurs uppdragit åt någon som av utomstående att ombesörja företagshälsovården. I sådana fall saknar fordringarna företaget för den meddelade vården förmånsrätt på samma sätt som andra krav på företaget för levererade och tjänsvaror ter. Utskottet ansåg att det självfallet är angeläget fullgod föreatt en tagshälsovård kan åtnjutas också dem är anställda i företag av som som drivs vidare efter konkurs, och instämde därför i uppfattningen att det inte är tillfredsställande om gällande regler leder till sämre föreen tagshälsovård för personer som arbetar i ett konkursdrabbat företag än för andra anställda. Utskottet underströk emellertid att även om den som ombesörjer företagshälsovården inte har förmånsrätt för sina fordringar det inte saknas möjligheter för honom att skydda sina anspråk. Den som ombesörjer företagshälsovården har nämligen lagenlig rätt att i anledning av konkursen säga upp det avtal om tillhandahållande vård finns av som mellan honom och företaget. Om så sker och ett nytt avtal träffas med konkursboet får de anspråk avseende meddelad företagshälsovård som därefter uppkommer karaktär av massafordran, för vilken betalning skall utgå innan någon utdelning får ske för konkursfordringarna. Utskottet uttalade vidare.

Av det anförda framgår att det av motionärerna påtalade problemet i många fall bortfaller om den som åtar sig uppdrag att ombesörja

företagshälsovård håller sig informerad om det up dragsgivande

företagets ställning och aktivt tillvaratar sin rätt i fall företaget

försätts i konkurs. I sammanhanget bör understrykas att också konkursförvaltaren i företag som fortsätter driften efter konkurs har ett ansvar för att hälsovården för de anställda fungerar tillfredsställande. Enligt utskottets mening torde det aktuella spörsmålet därför huvudsakligen kunna karakteriseras som ett informationsproblem och i mindre mån ha att göra med frågan om förmånsrätt för fordran på grund föreav tagshälsovård. Frågan är emellertid den beskaffenheten att den av förtjänar att övervägas ytterligare. Sådana överväganden synes lämpligen kunna göras inom ramen för den ovan nämnda utredningen med uppdrag att utreda vissa konkursrättsliga frågor. Motionen jämte

SOU 1992113 161

utskottets betänkande i ärendet bör därför överlämnas till utredningen för att tas i beaktande under utredningens arbete.

Vad sedan gäller förslagen om ändringar i förmånsrättsordningen i motionerna L302 och L303 hänvisade utskottet till att regeringen givit Insolvensutredningen i uppdrag att utreda vissa konkursrättsliga frågor. Utskottet erinrade om att det i utredningsdirektiven anförs bl.a. att det finns anledning att nu mer förutsättningslöst över i första hand de se delar av förmånsrättsordningen som berörs av rekonstruktionsfrågorna och att utredningen skall vara oförhindrad att i den mån utrednings- arbetet ger anledning till det också komma in på andra delar av förmånsrättsordningen. Med hänvisning till uttalandena i utredningsdirektiven anförde utskottet att det utgår från att de spörsmål som tas upp i motionerna L302 och L303 kommer att behandlas av Insolvensutredningen. Någon åtgärd från riksdagens sida ansågs därför inte påkallad. Utskottet hemställde att riksdagen med anledning av motion L301 hos regeringen hemställer att motionen jämte utskottets betänkande i denna del överlämnas till Insolvensutredningen samt att riksdagen avslår motionerna L302 och L303. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 198889130. Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av Allan Ekström m.fl. m. [yttrandet anförs att den risk som den som anordnar företagshälsovård utsätter sig ñr är inskränkt till fordran uppkommit före som konkursen. Detta anspråk är enligt den mening kommer till uttryck som i det särskilda yttrandet inte mera skyddsvärt än andra krav på betalning för tillhandahållna varor och tjänster. Trots denna principiella inställning avstyrktes inte att motionen hanteras sätt utskottet föreslagit.

4.1.6 Lagutskottets betänkande l99l92LU6 Konkurs-

rättsliga frågor

I betänkandet behandlar utskottet sju motioner som tar upp olika konkursrättsliga spörsmål. Tre av motionerna rör frågor om värdering av gäldenärens egendom vid främst konkurs. De övriga motionerna tar upp frågor om konkursförvaltarens uppgifter vid ekonomiska brott, revision vid konkurs, överlåtelse av fordringar i fysisk persons konkurs och arbetstagares lönefordringar i konkurs. Den följande framställningen begränsas främst till behandlingen motionerna om arbetstagares av lönefordringar i konkurs. I motion 199091 L309 Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén av

s anfördes att lönegarantilagstiftningen enligt motionäremas uppfattning

är väl generös och en översyn i högsta grad befogad. Motionärerna ansåg vidare att vid sådan översyn vissa ändringar bör göras i förmånsen rättsordningen. Ett klart uttalande bör göras beträffande vad som gäller i fråga styrelseledamöters förmånsrätt för lönefordringar i ideella om föreningars och liknande organisationers konkurs. Vissa inskränkningar

162 SOU 1992113

av de förmånsberättigade fordringarna är, anförde motionärerna, också önskvärda. Motionärerna tog vidare upp det faktum att förmånsrätt följer även med fordringar övertidsersättning som inarbetats under uppsägningstid. Konkursförvaltaren kan i fall där verksamheten fortsätter efter konkursutbrottet beordra personalen till övertidsarbete ñr att exempelvis säkerställa viss produktion eller utförsäljning av varulager. Följden härav blir, anförde motionärerna, att innehavare av fordran med säkerhet i företagshypotek i regel får större utdelning än vad blivit som annars fallet, medan staten bestrider kostnaden för förfarandet. På grund det av anförda ansåg motionärerna att det bör övervägas inte övertid under om uppsägningstid skall utgöra massafordran. Motionärerna pekade även ett antal frågor rör konkursförsom valtarens disposition av personalen. Motionärerna menade att arbetstagarens skyldighet att stå till förfogande för att vara berättigad till uppsägningslön, utnyttjas av vissa konkursförvaltare på så sätt att arbetstagaren utför arbete under uppsägningstiden för räkning annans men betalas av lönegarantimedel. Enligt motionärerna måste syftet med lönegarantilagstiftningen i detta hänseende att eventuell arbetsinsats vara under uppsägningstiden skall ske för konkursboets förkovran varför konkursförvaltaren inte bör få använda konkursgäldenärens anställda till arbete utanför konkursboet. Lagutskottet inhämtade yttranden över motion L309 från Riksskatteverket, kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Sveriges Industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen, Föreningens Sveriges kronofogdar, Konkursñrvaltarkollegiernas förening och Ackordscentralen i Stockholm. Remissutfallet utmynnade i att en majoritet av de instanser yttrat sig ansåg det som önskvärt eller i vart fall inte motsatte sig att de spörsmål tas i som upp motionen övervägs ytterligare. Utskottet ansåg i likhet med flertalet remissinstanserna att av en översyn av lönegarantireglerna och fömiånsrätten ñr lönefordringar är motiverad. Efter att ha redogjort för vissa uttalanden i 1991 års

tilläggsdirektiv till Insolvensutredningen se kap. 1 förklarade utskottet

att det utgår från att de spörsmål som tagits motionärerna upp av kommer att övervägas Insolvensutredningen och under det arbete av som förestår inom Arbetsmarknadsdepartementet. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida med anledning motionen ansågs därför inte av påkallat. Vad angår förslaget i en motion om revision vid konkurs L310 förklarade utskottet att det utgick från att också spörsmålet behovet om av särskild revision kommer att aktualiseras vid Insolvensutredningens överväganden angående frågor rörande rekonstruktion företag av som kommit obestånd. I avvaktan resultatet Insolvensutredningens av arbete fanns därför, enligt utskottets mening, inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i saken.

SOU 1992113 163

Utskottet hemställde att riksdagen avslår motionerna L309 och L310. Riksdagen biföll utskottets hemställan prot. 19919233.

4.1.7 Lagutskottets betänkande 199192LU37 Ny

lönegarantilag

I betänkandet behandlar utskottet förslag från riksdagen om en ny lönegarantilag samt fem med anledning propositionen väckta av motioner. Vidare behandlas sju motioner väckts under den allmänna som motionstiden vid riksmötet 199192 och frågor rörande som tar upp lönegarantin och konkurser. Begäran ytterligare utredningsarbete beträffande lönegarantin om

fördes fram i flera motioner. I motion L18 anförde Maj-Lis Lööv m.fl. s skäl härför att det inte är rimligt att verksamhet drivs vidare

som under längre tid med hjälp lönegarantimedel. Motionärerna ville av vidare ha till stånd översyn reglerna om förmånsrätt i konkurs, en av försättande i konkurs och delgivningsbestämmelsema. Liknande synpunkter fördes fram i motion Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. s. Motionärerna anförde bl.a. att det inte är rimligt att staten i praktiken betalar alla kostnader för personal under flera månader när rörelsen fortsätter. Den sociala tryggheten i systemet får emellertid, enligt motionärerna, inte förlorad. Det faktum att några missbrukar systemet får inte tas till intäkt för att inskränka alla löntagares sociala trygghet. Regeländringarna skall därför ta sikte endast på missbrukssitua-

tionerna.

I motion L305 anförde Ulf Melin och Göte Jonsson båda m att det

under år framkommit flera uppmärksammade fall gör att det senare som ñnns anledning att göra översyn regelverket den statliga en av om lönegarantin. Det finns, ansåg motionärerna, många fall där företag strax före konkurs har anställt personal sedan fått ut lönegaranti i sex en som månader. En del företag har använt sig lönegarantin ñr att rekonstruav era företaget, hette det vidare i motionen. Claus Zaar m.fl. nyd anförde i motion L307 att lönegarantin måste omprövas grund att den används för andra syften än avsedda. av Motionärerna menade att lönegarantin upphov till onödigt mygel ger och byråkrati.

Också Bengt Kronblad m.fl. s begärde i motion L302 delvis en

bl.a. lönegarantibestämmelserna. Motionärerna ville också ha översyn av till stånd åtgärder minskar möjligheten att ägarkretsen direkt efter som konkurs driver företaget vidare utan att ha gjort några nya insatser av en eget kapital eller andra genomgripande förändringar. Utskottet erinrade att LGUs slutbetänkande SOU 198827 om Lönegarantin och förmånsrättsordningen, i vilket bl.a. redovisades förslag till förändringar i fönnånsrättslagen syftade till att minska som den attraktionskraft konkursen enligt utredaren hade fått grund som

den statliga lönegarantin se avsnitt 4.2.3, överlämnats till In-

av solvensutredningen för att beaktas i utredningsarbetet. Efter att ha

redogjort för vissa uttalanden i direktiven till Insolvensutredningen se

164 SOU 1992113

kap. l samt riksdagens behandling under hösten 1991 motion med av en

samma inriktning några de aktuella se avsnitt 4.1.6 anförde

som av nu utskottet att det utgår från att de spörsmål tas i de aktuella som upp nu motionerna kommer att behandlas i det utredningsarbete ñr som närvarande bedrivs av Insolvensutredningen eller som kan komma till stånd i annat sammanhang. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida med anledning av motionerna ansåg utskottet därför inte påkallat. Utskottet avstyrkte således bifall till motionerna. En fråga som gäller kretsen förmånsberättigade togs i motion av upp L22 av Ian Wachtmeister m.fl. nyd. Motionärerna ville ha till stånd en utredning med uppgift att vidga kretsen för dem bör kunna få som lönegaranti. Också enskilda småföretagare och andra är att jämställa som med vanliga arbetstagare, inte omfattas arbetstagarebegrepmen som av pet i LGL, borde enligt motionärerna ha rätt till lönegaranti. Utskottet, som hänvisade till att Arbetsmarknadsutskotteti yttrande över motionen förklarat sig inte kunna ställa sig bakom yrkandet att utvidga kretsen av garantiberättigade på det sätt föreslås i motionen, anförde sin som som mening att det inte torde möjligt att utvidga lönegarantin på det sätt vara som motionärerna förespråkar och samtidigt behålla den nuvarande konstruktionen med lönegarantins koppling till förmånsrättslagen. Utskottet avstyrkte med det anförda bifall till motionen i denna del. Frågor som gällde konkursförvaltningen togs i två motioner. I upp

motion L 302 delvis anförde Bengt Kronblad m.fl. s att tillsynsmyn-

digheten bör ges ökade möjligheter att bevaka att konkursförvaltarna verkligen tillvaratar alla fordringsägares intressen och att sunda afñrsmetoder iakttas både ñre och under en konkurs. Vidare ansåg motionärerna att det är viktigt att inte ett fåtal konkursñrvaltare belastas med ett orimligt antal stora och komplicerade konkurser. Personer deltar i som planering av konkurser skall diskvalificeras konkursförvaltare, hette som det vidare i motionen. Enligt motionäremas mening år det också viktigt med en översyn av konkursreglema i syfte att öka kravet på det formella avslutandet konkurser och granskning slutrapporterna. av en noggrann av Motionärerna ville även ha till stånd åtgärder syftar till att införa som någon form av karens innan verksamhet får startas nytt efter ny en konkurs. I motionen yrkades ett tillkännagivande vad sålunda av som anförts behovet översyn konkursbestämmelserna. om av en av I motion L303 anförde Isa Halvarsson fp att domstolarna i dag har en benägenhet att inte förordna andra konkursförvaltare än dem som vanligtvis arbetar inom domkretsen även vederbörande är aktiv om förvaltare i närliggande domstolar. Enligt motionäreren är det viktigt att rekryteringen kan ske även utifrån så att den monopolsituation som nu föreligger försvinner. I motionen yrkades ett tillkämiagivande om behovet av lagändring i syfte att utvidga kretsen förvaltare. av Utskottet erinrade KLs nuvarande regler förvaltarens om om kvalifikationer, förvaltarjäv, tillsyn över förvaltningen slutredovissamt ning. Vidare uppehöll sig utskottet vid bestämmelserna i lagen 1986 436 om näringsförbud. Därefter gjorde utskottet följande uttalande.

SOU 1992113 165

Mot bakgrund av denna redovisning kan utskottet inte finna annat än att gällande bestämmelser om konkursförvaltare och tillsynen över deras verksamhet är väl ägnade att förhindra sådan verksamhet som beskrivs i motion L302. Detta utesluter naturligtvis inte att förvaltnin en i enstaka fall kan skötas på ett sätt som ger anledning till kritik. Uts ottet utgår emellertid ifrån att i den man oegentligheter förekommer dessa beivras enligt de bestämmelser som lagstiftningen erbjuder. I avvaktan på regeringens ställningstaganden till Insolvensutredningens kommande förslag anser sig utskottet inte kunna ta initiativ till ytterligare utredningsarbete på konkursrättens område. Beträffande eventuell en översyn av bestämmelserna om näringsförbud kommer, enligt vad utskottet erfarit, denna fråga att bli föremål för behandling i Näringsutskottet under hösten 1992 med anledning av motionsyrkanden. När det sedan gäller val av konkursförvaltare anser utskottet i linje med vad som motionärerna anför att det är viktigt att inte förvaltarna

belastas med för många uppdrag. De kompetenskrav som KL ställer

upp innebär emellertid att endast ett mindre antal specialiserade personer kan komma i fråga för förvaltaruppdrag. Det är vidare enligt utskottets menin ofrånkomligt att en särskild bedömning måste göras i varje särskilt all. Exempelvis bör i en mycket omfattande konkurs större krav ställas på en förvaltare än vad som behöver fallet i vara en

mindre konkurs. Att en förvaltare tidigare visat sig olämplig

givetvis skäl för inte förordna honom på A andra sidan utgör r

att nytt. inne visad lämplighet att förvaltaren kan anförtros ytterligare och mer omfattande uppdrag, vilket givetvis kan leda till att utomstående uppfattar föm ade förordnanden som ett mono Enligt utskottets mening finns et inte skäl till antagande att förhå landena är sådana att något omedelbart initiativ från riksdagens sida är påkallat i syfte att utvidga kretsen av ñrvaltare. Enligt vad utskottet erfarit har man emellertid inom Justitiedepartementet uppmärksamheten riktad mot dessa frågor med anledning av hovrättsavgöranden.

Utskottet hemställde att riksdagen avslår de ovan behandlade motionerna. Riksdagen följde utskottets hemställan rskr. l99l92z3l8

4.2 Statliga utredningar m.m.

4.2.1 Företagsobeståndskommittén

Företagsobeståndskommitténs huvuduppgift att utreda frågan var om en samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd och lämplig en organisation av denna samordning. En väsentlig del i detta uppdrag utgjorde frågan om en samordning av bevakningen skatte- och av avgiftsfordringar med den verksamhet som bedrivs med sikte på de regional-, sysselsättnings-, närings- och försörjningspolitiska intressena. I uppdraget ingick även att dels granska de möjligheter som finns för statliga organ att tidiga signaler om begynnande likviditetssvårigheter i företag, dels försöka utforma modeller för bestämning de en av kostnader för det allmänna företagsnedläggelse orsakar, dels som en belysa frågan hur intensivt kronofogdemyndigheten skall ägna sig åt om indrivningsverksamhet mot företag, dels ta ställning till olika m.m. författningsfrågor.

166 SOU 1992113

Kommitténs förslag i delbetänkandet SOU 197991 Företags obestånd Samordning av statliga åtgärder präglades av uppfattningen, att det är lättare att bemästra krissituationer hos företag söker möta om man problemen så fort som man upptäcker den första tendensen till negativ utveckling hos företaget som kan innebära risker för obestånd, driftsinskränkning eller nedläggning. Därför tryckte kommittén på vikten att av samhällets organ följer de individuella företagens utveckling och så snabbt som det är praktiskt möjligt fångar upp larmsignaler. Kommittén behandlade tre huvudfrâgor nämligen 1 skattesidans inkoppling, 2 samordningen på central nivå och 3 samordningen pâ den regionala nivån, länsplanet. I det följande redovisas i korthet kommitténs överväganden beträffande den första frågan. I övrigt hänvisas till betänkandet. Kommittén framhöll att skatteskulder ofta utgör en betydande del i obeståndsföretagens samlade skuldbörda. Kommittén föreslog därför en kodifiering av den praxis som utbildat sig under de senaste åren, enligt vilken skattemyndigheterna närmast kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna vid indrivning, ackord och konkurs äger ta hänsyn till sysselsättningspolitiska, regionalpolitiska, näringspolitiska och försörjningspolitiska samhällsintressen. I övrigt såg kommittén över de bestämmelser som rör uppskov, avbetalning, konkurs och ackord vid skatteindrivning. Härvid ägnade kommittén särskild uppmärksamhet åt dels frågan om förutsättningar och villkor för statens medverkan vid ackord, dels frågan om vilken myndighet som skall besluta om antagande av ackordserbjudande. Beträffande förutsättningarna för ackord föreslog kommittén en precisering av dessa. Enligt förslaget skall ett ackordserbjudande kunna antas om det anses fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt förfarande. Kommittén ansåg det också vid underhandsackord vara tillräckligt att jämförelse görs med utfallet vid ett exekutivt förfarande, varför det nuvarande särskilda villkoret för underhandsackord föreslogs utgå. Vidare angavs i förslaget att verkningarna av den statliga lönegarantin skall beaktas när de tänkta resultaten av ackord och konkurs jämförs med varandra. Skatte- och lönefordringar borde alltså enligt kommittén ses som en enhet och jämförelsen avse det totala utfallet för staten i händelse av konkurs. Slutligen föreslogs att ett ackordsförslag får antas även om det inte anses fördelaktigt nyss angivet sätt, om det innebär att regional- eller sysselsättningspolitiska intressen beaktas. Kommittén övervägde vidare frågan om vilken myndighet som skall

utöva statens borgenärsfunktion vid antagande av ackord. Övervägandena

utgick från de svårigheter som föranleds av att ett ärende om skatteackord kan behöva prövas av flera myndigheter, t.ex. länsskattemyndigheten i fråga om inkomstskatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift och generaltullstyrelseni fråga om tull. Kommittén diskuterade inledningsvis möjligheten att beträffande skatter och avgifter som är under indrivning förlägga ackordsprövningen till kronofogdemyndigheten. Till stöd för tanken härpå anfördes att frågan om ackord i allmänhet aktualiseras först

SOU 1992113 167

sedan gäldenärens skulder har restförts och indrivningen mot honom har kommit igång. Tanken kronofogdemyndigheten som ackordsmyndighet avvisades emellertid i första hand med hänsyn till att kronofogdemyndigheterna så många 81. Kommittén ansåg i stället att var som

länsstyrelsen numera länsskattemyndigheten även fortsättningsvis borde

för ackordsprövningen enligt UBL och enligt författningar som svara beträffande ackord hänvisar till UBL. Kommittén ansåg vidare att en ackordssökande borde kunna vända sig till en enda statlig myndighet med sitt ackordsförslag, även detta avser flera skatteslag, och föreslog om därför att länsstyrelsen länsskattemyndigheten skall vara ackordsmyndighet också i fråga punktskatter och tull. om Kommitténs förslag till ändring i AckL och ackordsmyndighet har om fullföljts Skatteindrivningsutredningen, se avsnitt 4.2.2. av

4.2.2 Skatteindrivningsutredningen

Skatteindrivningsutredningen SIU behandlade i betänkandet SOU 1987 10 Indrivningslag det allmännas ställning som borgenär vid m.m. indrivning skatter och avgifter hos kronofogdemyndigheten. av m.m. Utredningen försökte undanröja de ofullständigheter och oklarheter för närvarande finns i fråga vissa borgenärsuppgifter. Det gällde som om därvid att ta ställning till vilka borgenärsuppgifter som kan handhas av kronofogdemyndigheten utan att det inkräktar på myndighetens ställning opartisk exekutiv myndighet. Utredningen såg det vidare som en som viktig uppgift att samordna skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas aktiviteter till det allmännas bästa. Enligt SIU borde principen vara att borgenärsuppgifter som har nära anknytning till verkställighet enligt UB skall handhas av kronofogdemyndigheten. Ett modernt indrivningssystem med höga krav att utnyttjas effektivt förutsätter att det allmännas borgenärsintresresurserna anförtros den myndighet typiskt sett besitter störst kompetens sen som och erfarenhet området. Dessutom pågår inom statsförvaltningen en utveckling mot enklare och smidigare handläggningsformer där besluten fattas nivåer ligger så nära medborgarna som möjligt. Utsom redningsförslaget utformades i huvudsaklig överensstämmelse med det nu anförda. I betänkandet föreslog SIU åtgärder för att regional och lokal nya nivå åstadkomma förbättrad samverkan mellan skatteförvaltningen och en exekutionsväsendet och tog i detta sammanhang också upp Riksskatteverkets roll och ställning. I betänkandet redovisade utredningen vidare sin på hur modern och ändamålsenlig indrivning, i första hand syn en indrivning mot företag, bör bedrivas. Beträffande ackord biträdde SIU Företagsobeståndskommitténs förslag såvitt det innebär att en jämförelse skall göras med utfallet vid ett exekutivt förfarande. SIU framhöll emellertid att bedömningen inte får grundas enbart på sådan jämñrelse. Det kan uppenbarligen finnas en skål talar mot ackord även när detta är ekonomiskt fördelaktigt, som t.ex. brottsligt eller illojalt förfarande från företagsledarens sida,

168 SOU 1992113

konkurrenshänsyn etc. Bedöms skälen mot ett ackord väga tillräckligt tungt i det enskilda fallet bör alltså precis enligt hittillsvarande - som tillämpning ackordsñrslaget avslås trots att det ter sig ekonomiskt intressant, heter det i betänkandet. Enligt SIU ankommer det på ytterst Riksskatteverket att här tillse att bedömningen över landet är så enhetlig

som möjligt. SIU fann inte skål att biträda Företagsobeståndskommitténs förslag att det särskilda villkoret för underhandsackord får utgå. Härvid påpekade SIU emellertid att utgångspunkten för Företagsobeståndskommittén var att det gällde att utforma ackordsbestämmelsen så den kunde tillämpas att i alla situationer där det blev aktuellt att avstå från skatte- eller en avgiftsfordran, medan ackordsbestämmelsen enligt SIU förslag s huvudsakligen skall tillämpas vid rekonstruktion företag i drift. en av ett Under sådant förhållande ansåg SIU att det fanns goda skäl att upprätthålla kravet på att alla borgenärer skall medverka. Ett skäl är att ackordet lätt skulle kunna karaktären subvention med annars av en skattemedel konsekvenser för konkurrensförhållandena skulle vars vara svåra att överblicka. SIU påpekade också att det förhållandet skatter att

och avgifter är förmånsberättigadeii konkurs också är betydelse i

av sammanhanget. SIU biträdde inte heller vare sig Företagsobeståndskommitténs förslag

att man vid jämförelsen skall beakta de lönefordringar kan bli

som betalda enligt bestämmelserna lönegaranti eller förslaget regionalom att eller sysselsättningspolitiskaintresseni ett enskilt fall skall kunna ta över de fiskaliska vid prövningen fråga ackord. Beträffande lönefordav om ringar hänvisade SIU till viss osäkerhet angående dessa i en var framtiden kommer att placerade i förmånsrättsordningen. Vidare vara anförde SIU att det i tillämpningen visat sig klarar de beatt man dömningar det nu är fråga bra utan uttrycklig bestämmelse. De om en regional- och sysselsättningspolitiska intressena kunde vidare enligt SIUs mening beaktas i användningen av konkursinstitutet. SIU fann vidare att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna efterges inom vidare än för närvarande. Behovet gäller främst fall ramar där ett avstående ingår i ekonomisk rehabilitering gäldenär. SIU en av en föreslog därför ett eftergiftsinstitut för skatter och avgifter m.m. som avses vara tillämplig bara fysiska Beträffande förslagets personer. närmare utformning hänvisas till redogörelsen i Insolvensutredningens betänkande SOU 199074 s. 171 ff.

SIU övervägde om borgenärsfunktionen vid ackord borde ligga hos kronofogdemyndigheten stannade vid sina överväganden för men att föreslå att ackordsfrågan också i fortsättningen handläggs länsskatteav myndigheten, medan beslut eftergift anförtros kronofogdemyndigom heten. Till grund för förslaget låg tanken att eftergiftsinstitutet är avsett ñr fysiska och då i huvudsak sådana inte driver rörelse, personer, som och att skälen för eftergift främst skall social karaktär. Ett sådant vara av institut torde, enligt SIU, bäst kunna hanteras kronofogdemyndigav heten. Ackordsinstitutet åter skulle liksom enligt hittillsvarande till-

SOU 1992113 169

lämpning i huvudsak komma till användning vid rekonstruktion av företag i drift. Eftersom anknytningen till skatteförvaltningen är starkare i fråga företag än beträffande fysiska inte driver rörelse om personer som ansåg SIU att länsskattemyndigheten även i fortsättningen bör vara ackordsmyndighet. Författningstekniskt har huvudparten SIUs förslag kommit till av uttryck i ñrfattning, indrivningslagen, med bestämmelser om de en ny borgenärsuppgifter utöver dem som är reglerade i UB aktualiseras som vid indrivning allmänna mål. Indrivningslagen skall ses som ett av komplement till UB. Förslaget till indrivningslag innebär bl.a. att bestämmelserna indrivning i UBL bryts ut från den lagen och förs till om indrivningslagen. SIUs förslag har varit föremål för remissbehandling. Flertalet remissinstanser tillstyrkte eller lämnade utan erinran utredningens förslag angående kronofogdemyndighetens borgenärsfunktion vid indrivning. Från främst kronofogdehåll ifrågasattes om inte också borgenärsfunktionen vid ackord borde ligga hos kronofogdemyndigheten.

4.2.3 Lönegarantiutredningen

I utredningsdirektiven till LGU anfördes bl.a. att det har det påtalats att lönegarantin kommit att användning än den som ursprunglien amian tänkt. Lönegarantin har således medfört att konkurs många gen var gånger framstår ett förmånligt sätt inte bara för avveckling av ett som företag befinner sig obestånd utan även för rekonstruktion av som sådana företag att lönegarantin betalar en stor del av konkursboets genom driftskostnader för tiden efter konkursen. Det har också gjorts gällande att lönegarantin kan bidra till att göra konkurs till en förmånligare åtgärd för rekonstruktion än andra alternativ, exempelvis ackord. I de fall som där konkursalternativet väljs har konkursförvaltaren möjligheter att utnyttja det anstånd lönegarantin medför för att undersöka olika som alternativ att överlåta verksamheten till ägare. Detta kan uttalades nya det i direktiven i vissa fall angeläget från arbetsmarknads-, - vara industri- eller regionalpolitiska synpunkter. Mot bakgrund av ovan redovisade uttalanden regeringen utredaren i uppdrag bl. a. att gav undersöka lönegarantin snedvrider valet form för rekonstruktion om av företag och, så visar sig fallet, föreslå hur snedvridning av om vara en skall kunna undvikas. LGU, slutbetänkande SOU 198827 Lönegarantin och förmånsvars rättsordningen endast den angivna frågan, pekade att den avser offentliga konkursstatistiken visar att utbetalningarna enligt lönegarantin har ökat. Enligt utredningen har Ökningen flera orsaker. Antalet företagskonkurser har ökat och de anställdas lönefordringar i dessa konkurser har blivit större. Försämringen förmånsrätten för löne- och pensionsav fordringar den 1 januari 1976 och därav föranledda försämrade per utsikter till utdelning i konkurs kom också kraven på lönegarantifonden att växa. Enligt utredningen är det vidare odiskutabelt att lönegarantin gör rekonstruktion företag konkurs till förmånligare av genom en

170 SOU 1992113

rekonstruktionsform företag än den skulle Genom av annars vara. att gynna konkursalternativet förhåller det sig också så, att garantin påverkar

valet form för rekonstruktion företag och således är betydelse

av av av för antalet företagskonkurser. För dessutom skall kunna tala att man om en snedvridning krävs emellertid framhöll utredningen att garantin - gynnar konkursformen framför andra former för rekonstruktion av företag i en för samhället inte acceptabel omfattning. Utredningen hade prövat olika vägar för att besvara den frågan.

En utgångspunkt har för utredningen varit att undersöka garantin om kommit till användning i sådana konkurser där det inte var tänkt att ersättning enligt garantin skulle utgå. I detta sammanhang erinrar utredningen om att lagstiftaren sedan LGLs tillkomst vid flera tillfällen vidgat

garantins ersättningsramar, t.ex. höjning maximibeloppet för genom av utbetalning. Sammantaget har det varit fråga väsentlig vidgning om en av ersättningsramama och garantin har i ökad omfattning gjort det möjligt för konkursförvaltaren att, oavsett konkursboets tillgångar, fortsätta driften konkursgäldenärens rörelse så länge arbetstagarnas av löner betalas enligt garantin. I stället för att omedelbart efter konkursbeslutet avveckla rörelsen har alltså förvaltaren låtit driften rörelsen av fortsätta och därigenom i många fall fått till stånd rekonstruktion. en Trots den således förändrade inriktningen många konkurser har det av vid ändringarna i LGL inte talats någon begränsning garantin till om av endast vissa konkurstyper.

Mot den bakgrunden ansåg LGU inte från LGLs utgångsatt man punkt kan påstå att det föreligger snedvridning vid val form för en av rekonstruktion av företag. Utredningen påpekade dock utbeatt om talningarna skulle öka i sådan omfattning att det uppstår problem att finansiera garantin uppkommer naturligtvis effekter även från som lönegarantisynpunkt inte är önskvärda.

LGU ansåg vidare att de ökade utbetalningarna enligt lönegarantin mycket väl harmonierar med den utveckling inom konkurssystemet som innebär ett ökat hånsynstagande till allmänna samhällsintressen som ex. sysselsättningen. I den belysningen fann utredningen inte heller att man med KLs utgångspunkt kunde tala snedvridning vid val form om en av för rekonstruktion företag. Att de vidgade möjligheterna fortsätta av att driften av konkursgäldenärens rörelse med lönegarantins hjälp föranlett

en större ökning av antalet företagskonkurser än lagstiftaren räknat med ansåg LGU i princip inte förändra det förda resonemanget. Enligt LGUs mening borde frågan lönegarantin konkursom gynnar formen framför andra former för rekonstruktion företag emellertid av angripas utifrån ett brett perspektiv. Närmare bestämt borde man ta ställning till om garantin från samhällsekonomisk utgångspunkt gynnar konkursalternativet i sådan grad kan tala Är att man om en snedvridning. det, annorlunda uttryckt, samhällsekonomiskt motiverat företag i att större utsträckning än för närvarande rekonstrueras utan konkurs och att en sådan förändring åstadkoms ändring lönegarantins genom en av

SOU 1992113 171

tillämplighet Om så är fallet kan det enligt LGUs uppfattning vara

motiverat att tala snedvridning. om en övervägde möjligheterna minska konkursens attraktionskraft LGU att åtgärder gör rekonstruktioner utan konkurs förmånligare än genom som för närvarande. Härvid har utredningen övervägt möjligheterna att

utvidga lönegarantin så den skulle gälla även vid ackord men funnit att så inte borde ske. Utredningen hänvisade därvid till de överväganden att redovisats i promemorian Ds A 19797 Betalningsinställelse och som rådrumsstöd avsnitt 4.2.5. Enligt LGU skulle, anfördes i

se som

promemorian, utvidgning nämligen innebära att lönegarantin blev en en arbetsmarknadspolitiska stödformer. Garantin skulle med andra av många 0rd delvis syfte än för närvarande. För att tillgodose det nya ett annat syftet skulle krävas att garantin annan konstruktion. gavs en översyn ackordslagstiftningen något låg utanför Genom en av - som LGUs uppdrag skulle enligt utredningens uppfattning kunna till - man förändringar så det framstår något fördelaktigt än för stånd att som mera närvarande med rekonstruktioner utan konkurs. Emellertid kan man,

anförde utredningen, inte reform detta slag ett avgörande genom en av minska den attraktionskraft konkursen har på grund av garantin. sätt som LGUs ställningstagande innebär alltså att det inte är möjligt att

åstadkomma lösning åtgärder tar sikte de företagsen genom som rekonstruktioner genomförs utan konkurs. som LGU inriktade således sitt arbete på åtgärder skulle göra som konkursen sådan mindre attraktiv för rekonstruktioner av företag än som Vid sin granskning KLs bestämmelse fortsatt drift av den är nu. av om rörelse har utredningen funnit att den inte âr avgörande gäldenärens av betydelse för rekonstruktion kommer till stånd. Praktiskt sett är om en bestämmelsens egentliga funktion att tillhandahålla den formella

konkursrättsliga för den vidare driften. Oavsett driften ramen om eller inte är det enligt utredningen i stället det ekonomiska fortsätter - för borgenärerna konkursen i första hand är avgörande utfallet av som för väljer rekonstruera ett företag konkurs. Genom om man att genom förmânsrättsordningen avgörs hur ett konkursbos tillgångar fördelas

mellan borgenärerna. Oavsett konkursgäldenärens rörelse med hjälp om garantin drivs vidare under konkursen eller inte skall en fördelning av av tillgångar ske. I den mån rörelsen drivs vidare kan det sägas att boets förmånsrättsordningens betydelse ökar eftersom den i detta fall även

fördelningen de värden den fortsatta driften frambringar. avgör av som bestämt har förmånsrättsordningen betydelse för vilken eller Närmare vilka kategorier förmånsberâttigade borgenärer som tjänar en av rekonstruktion konkurs. genom Efter utförligt ha uppehållit sig vid de reformer på senare år att som förekommit beträffande förmånsrättsordningen kom LGU fram till att

eventuella åtgärder måste riktas mot borgenärer som har fordringar

förenade med förmånsrätt på grund företagshypotek. Sådana av borgenärer har rätt till utdelning i konkurs framför borgenärer vars

fordringar förenade med någon de andra förmånsrättema. Till det är av kommer fordringar förenade med förmånsrätt grund av företagshyatt

172 SOU 1992113

potek nästan uteslutande härrör från finansieringen det företag av som skall rekonstrueras konkursen. Dessa omständigheter genom gör enligt LGU att banker och andra kreditgivare innehar företagshypotek som måste anses ha ett förhållandevis större ekonomiskt intresse av rekonstruktioner genom konkurs än andra borgenärer.

En förändring det ekonomiska utfallet av av en konkurs bör anförde - LGU innebära att det för banker och andra kreditgivare - blir mera förmånligt än för närvarande företag med ekonomiska att svårigheter

rekonstrueras utan konkurs. Eftersom fördelningen av ett konkursbos

tillgångar i första hand styrs förmånsrättsordningen

av tillgodoses syftet

att stimulera till rekonstruktioner utan konkurs bäst genom en ändring av

förmånsrättsordningen. Den ändring enligt LGU bör övervägas

som är att ge vad utredningen betecknar fordringar på produktiv lön bästa som

förmånsrätt. Övriga lönefordringar skulle kvarstå

med nuvarande

placering i förmånsrättsordningen, dvs. med förmånsrätt

efter före-

tagshypotek och skatter. Med produktiva löner utredningen avser löner för sådant arbete lagts ned egendom omfattas som som av företagshypotek och därigenom typiskt är till sett nytta för den som innehar

företagshypotek. Med hänsyn härtill torde praktiskt taget allt arbete som utförts före konkursen produktivt. Beträffande vara arbete under själva

konkursen ansåg LGU att det nödvändigt fastställa schablon var att en för hur stor del av lönefordringama skall betraktas som som produktiv. Med

hänsyn till vad erfarenhetsmässigt gäller beträffande

som rörelsedrift under konkurs ansåg utredningen det lämpligt lönefordran betraktas att en som produktiv t.o.m. den tidpunkt då arbetstagares en uppsägningstid under konkursen löpt två månader.

LGU diskuterade i sina överväganden bl.a. vilka återverkningar det kan för banker och andra kreditgivare fordringar om på produktiv lön

ges bästa förmånsrätt. Beträffande frågan kreditgivningen om till företag

behöver påverkas ändrad förmånsrättsordning

av en uttalade LGU följande s. 155

Vissa hållpunkter för bedömning återverkningama för banker en av och andra kreditgivare finns i konkursstatistiken. Av statistiken för 198687 kan sålunda utläsas att antalet företagskonkurser uppgick till 6 015 och

att 67 % eller 4 046 av dessa saknade anställda. För sådana företag

saknar givetvis ändring i förmänsrättsordningen betydelse

en från rekonstruktionssynpunkt.

Beträffande företagskonkurser med anställda framgår av 1986 87 års konkursstatistik vidare att endast 152 företagskonkurser hade flera än 20 anställda årspersoner och att, å andra sidan, något flera än 1 300

företagskonkurser hade högst 5 anställda årspersoner. Till bilden hör också att den mindre andelen företagskonkurser med flera än fem anställda i grova drag hade drygt 70 % alla dem av som är anställda i konkursföretag.

Det nu anförda visar att ändringen i förmånsrättsordningen kan få

effekt i ett jämförelsevis litet antal företagskonkurser. Det hävdas häremot att inte på förhand vilka företag man vet som går i konkurs och att man av den anledningen måste ta hänsyn till företagshypotekets försämrade förmånsrätt vid all kreditgivning säkerhet mot av före-

SOU 1992113 173

tagshypotek. Ett sådant synsätt från kreditgivarnas sida står emellertid inte i en rimlig proportion till vad saken handlar om. Det visar en jämförelse mellan t.ex. det mindre antal konkursföretag som nu är i fråga och det totala antalet företa med anställda som beräknas använda företagshypotek som kreditsäker et eller 75 000. Detsamma gäller en jämförelse mellan storleken å de ökade kreditförluster som kreditgivama kan komma att dra bas av och deras totala utlåning mot säkerhet av företagshypotek. Okningen av kreditförlustema kan högst uppgå till de besparingar som lönegarantifonden ör vid en ändrad fömiånsrättsordning. Som strax skall anges upps attar utredningen besparingarna till ca 200 miljoner per budgetår. Den totala utlånin en mot säkerhet av företagshypotek är, å andra sidan, såvitt avser b er drygt 70 mkr. Utredningen anser med hänsyn till det anförda att återverkningama å kreditgivningen mot säkerhet av företagshypotek därför rimligen bör förhållandevis begränsade. Kreditgivama torde även framdeles i ungefär samma omfattning som nu komma att lämna ut lån mot säkerhet av företagshypotek.

Vad gäller frågan om uppföljningen av krediter mot säkerhet av företagshypotek anförde LGU följande s. 152

I motsats till andra borgenärer har bankerna de grundläggande förut-

sättningarna för kredituppföljning. Genom ett utbyggt kontorsnät finns

bankerna nära företaget och kan genom att följa utvecklingen av företagens kreditengagemang tidiga vamingssignaler. Mot den här bakgrunden är det inte orimligt om bankerna får ta på sig ett ökat ansvar beträffande bevakningen av företagen. Det torde dessutom förhålla så, att bankerna är bäst skickade att fullgöra en ändamålsen-

lig och effektiv kreditbevakning till både personella och

om man ser övriga resurser. Synpunkter av det här slaget har för övrigt framförts av kreditmannaföreningama i landet vid en uppvaktnin hos utred-

ningen. Bland föreningens medlemmar, utgörs feverantörer,

som av räknar man nämligen med att kunna dra nytta av en skärpt kreditbevakning från bankernas sida. Den bakomliggande tanken är att leverantörerna genom bankernas skärpta kreditbevakning tidigare skall få kännedom om eventuella ekonomiska svårigheter hos kundföretagen och därigenom kunna minska kreditförlustema. En ändrad förrnånsråttsordning kan nu antas leda till att banker och andra kreditgivare kommer att effektivisera sin kredituppföljningi syfte att förhindra konkurs och ett försämrat ekonomiskt utbyta av en sådan. I bästa fall kommer man att ingripa i större omfattning än för närvarande innan företaget har körts i botten. Aven när detta inte är fallet kan för övrigt kreditgivama anledning att föredra en rekonstruktion utan konkurs framför en genom konkurs. Kreditgivama får alltså ett eget intresse av att kostnaderna för rekonstruktioner av företagen hålls nere så långt det nu är möjligt. Bankernas och de andra kreditgivarnas incitament för kredituppföljning ökar med andra ord jfr Ds I 198125.

Eftersom syftet med den statliga lönegarantin är att skydda arbetstagarna vid arbetsgivarens konkurs övervägde LGU även de återverkningar som en ändrad förmånsrätt kan ge upphov till när det gäller arbetstagarna. Utredningen underströk att ändringen i förmånsrättsordningen inte medför någon försämring när det gäller garantins tillämplighet och omfattning. En annan fråga är om en ändrad förmånsrättsordning kommer att återverkningar på antalet arbetstillfällen. I detta sammanhang erinrade utredningen om att kreditgivarnas utlåning till företagen

174 SOU 1992113

enligt utredningens ovan redovisade bedömning inte kommer att påverkas. Några negativa återverkningar antalet arbetstillfällen behöver därför inte uppstå i det avseendet. I fråga om den skärpning av kredituppföljningen förslaget förväntas medföra torde återverksom ningarna, enligt utredningens uppfattning, vara positiva. Det förhåller sig nämligen så att rekonstruktioner som vidtas i ett tidigare skede har bättre förutsättningar att lyckas än sådana rekonstruktioner företas i ett som senare sked. Detta förhållande bör i sin tur innebära att arbetstillfällena i de här företagen kan räddas i vidare omfattning än för närvarande. Mot bakgrund av de överväganden redovisats kom LGU som ovan fram till att det från samhällsekonomisk synpunkt framstår lämpligt som att ändra förmånsrättsordningen så att fordringar på produktiv lön ges bästa förmånsrätt. Det betydde vidare att utredningen ansåg att garantins nuvarande gynnande av konkursformen leder till snedvridning vid en valet av form för rekonstruktioner företag går dåligt. Sammanav som fattningsvis stannade alltså utredningen för förmånsrättsordning en av följande utseende. Fordringar på produktiv lön. Företagshypotek. 3. Skattefordringar.

4. Övriga lönefordringar.

Enligt LGU har lönegarantin att den i ökad omfattning kommit genom att finansiera lönekostnaderna vid rekonstruktioner företag också fått av nåringspolitiska effekter. Garantin har i viss mån blivit ett stöd till företag med ekonomiska svårigheter. Enligt utredningens uppfattning berör lönegarantins näringspolitiska funktion inte endast det företag som gått i konkurs utan även konkursföretagets konkurrenter. Genom att lönegarantin vid en fortsatt drift under konkurs betalar lönekostnadema får konkursföretaget påtagliga fördelar i förhållande till sina konkurrenter. LGU menade att ett effektivt sätt skulle komma till rätta med man detta förhållande minskningen konkursens attraktionskraft för genom av rekonstruktioner. Det hindrar emellertid inte även i framtiden att man måste räkna med sådana rekonstruktioner. Detta föranledde utredningen att även beröra det förhållandet att lönegarantin på ett spekulativt sätt utnyttjas maximalt när konkursboets rörelse säljs och de anställda får nya anställningar hos köparen. Härvid förekommer det att köparen och säljaren kommer överens om mer eller mindre uttalat att anställningen - hos köparen skall ske först sedan de anställdas uppsägningstider i de tidigare anställningarna hos konkursgäldenären löpt ut. Den bakomliggande tanken är att arbetstagarnas fordringar lön under uppsägningstiden skall betalas enligt garantin. I del fall angivet slag en av nu har man, påpekade utredningen, menat att garantin utnyttjas spekulativt. Det spekulativa inslaget skulle bestå i att köparens och konkursborgenärernas ekonomiska ställning gynnas lönegarantifondens bekostnad. För köparens del kan således rörelsens värde stiga det arbete de genom som anställda lägger ned under uppsägningstiden då lönerna finansieras med lönegarantimedel. En del eller hela värdestegringen kan vidare komma

SOU 1992113 175

vissa borgenärer till del att rörelsen säljs till ett högre pris än genom eljest och härigenom ökar boets tillgångar. På grund av lönefordringarnas dåliga placering i förmånsrättsordningen räcker den högre köpeskillingen sällan till utdelning för staten innehavare av lönefordringama. som Enligt LGU förutsatte det förda resonemanget att köparen verkligen varit beredd att för de anställdas löner från en tidigare tidpunkt än svara blivit fallet. Utredningen ansåg därför för egen del att rekonstruksom tionsfallen i allmänhet inte kan innebära ett avsiktligt gynnande av anses köparen och konkursborgenårerna lönegarantifondens bekostnad. Förhållandena skiftar nämligen alltför mycket från den konkursen till ena den andra. Dessutom torde det ofta vara i det närmaste omöjligt att utrett det är fråga ett avsiktligt gynnande av köparen och om om borgenärerna. En utredning härom i det enskilda fallet torde förutsätta kan utröna vad det verkliga alternativet till den tänkta överensatt man kommelsen är. Om alternativet är ingen försäljning alls av rörelsen torde knappast kunna påstå att det är fråga ett avsiktligt gynnande man om lönegarantifondens bekostnad. Med hänsyn till det anförda ansåg utredningen att det måste något sätt vara fråga om ett otillbörligt utnyttjande garantin från inblandade avtalsparters sida för att man av skall kunna tala oacceptabla rekonstruktionsfall. Enligt utredningens om mening skall rekonstruktionsfall betraktas oacceptabla de står i som om strid med tanken bakom de avräkningsregler gäller enligt FRL bl.a. som för det fall att arbetstagaren inte behöver arbeta åt konkursboet under uppsägningstiden. Så kan enligt utredningen vara fallet om arbetstagaren under uppsägningstiden utför arbete sin nye arbetsgivare, dvs. köparen rörelsen, utan skälig ersättning från denne, men uppenbarligen borde av ha kunnat förvärva inkomst i den nya anställningen. Ett annat exempel kan att arbetstagarnas löner under uppsägningstiden förutsätts bli vara betalade enligt garantin trots att företaget redan förvärvats av köparen. För att komma till rätta med de oacceptabla rekonstruktionsfallen krävs enligt LGUs uppfattning ingen bestämmelse i materiellt ny som hänseende reglerar rätten till betalning enligt garantin. Den nödvändiga bestämmelserna finns redan i form avräkningsreglerna. I stället gäller av det att effektivisera tillämpningen av dessa regler. Enligt utredningens bedömning borde det lämpligen ske inom ramen för den granskning som konkurs. utförs av tillsynsmyndigheten i LGU framhöll även att den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen leder till förbättring av lönegarantifondens ekonomiska en ställning att staten kommer att uppbära konkursutdelningar för genom övertagna lönefordringar i större omfattning än nu. Utredningen uppskattade för sin del att besparingarna för lönegarantisystemet vid en ändrad förmånsrättsordning sammanlagt blir 200 mkr per budgetår ca och att merparten besparingarna beror att färre företag än nu av rekonstrueras genom konkurs. Från rättsekonomisk och därmed även från samhällsekonomisk - synpunkt fanns det vidare enligt LGUs mening särskild fördel med en förslaget ändrad förmånsrättsordning. Hanteringen av de rekonom en struktioner i fortsättningen trots allt kommer att företas genom som

176 SOU 1992113

konkurs bör sålunda förenklas avsevärt. Man torde det hela taget inte längre behöva begagna sig av den proportioneringsmetod HD i ett som rättsfall NJA 1982 s. 900 anvisat för fördelningen driftsresultatet när av konkursgäldenärens rörelse drivs vidare under konkursen och det förekommer egendom omfattas företagshypotek. Den HD som av av anvisade metoden innebär nämligen att hanteringen av sådana konkurser blivit komplicerad. Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande de sakkunniga Kent av Brorsson Svenska arbetsgivareñreningen, Stig Carlsson och Per-Olof Ekeberg Landsorganisationen i Sverige, Peter Hohenstein och Anders Hult Tjänstemännens Centralorganisation samt experterna P.G. Persson

Svenska Bankföreningen och Anders Åberg Småföretagens Riksorgani-

sation. I yttrandet avstyrktes utredningens förslag. Som skäl härför anfördes bl.a. att ett genomförande förslaget kommer innebära av att att huvuddelen av de drygt 75 000 företag med anställda har lån som mot säkerhet i företagshypotek kommer att bli ställa kompletterantvungna att de säkerhet. De riskerar att sina lån uppsagda. På kort sikt annars skulle förslaget medföra betydande på kreditmarknaden. Många en oro företag kommer under lång tid inte att kumia överblicka de kan om finansiera sin verksamhet eller vilka kreditkostnader de har kalkylera att med, hette det i yttrandet. I ett antal fall kommer företagen inte att kunna uppfylla kraven utökat säkerhetsunderlag. Där dessa företag kan ordna en alternativ finansiering kommer detta säkerligen att medföra högre kreditkostnader. Följden blir att ett antal företag blir göra tvungna att inskränkningar eller andra förändringar i verksamheten. I vissa fall kommer företagen inte att klara den försämring kapitalförsörjningen av som utredningens förslag omedelbart leder till. Man måste med andra ord utgå ifrån att del företag detta skäl tvingas lägga ned sin en av verksamhet vilket, hävdades det i yttrandet, i första hand kommer att drabba små och medelstora företag. Särskilt kan nyetablerade företag hamna i riskzonen. Beträffande förslagets effekter lång sikt anfördes i det särskilda yttrandet att kreditgivningen till företagen med säkerhet kommer att påverkas. Bankerna och andra kreditgivare kommer antingen avstå att från att medverka vid kreditgivningen eller också högre att ta ut en räntekostnad än för närvarande vilket får till följd att företagens utvecklingsmöjligheter försämras. Det blir svårare företag, att starta nya att vidareutveckla verksamhet och att lokalisera rörelse till andra en en orter. I yttrandet underströks vidare att företagen i takt med den tekniska utvecklingen blir alltmer kapitalintensiva. Vidare anfördes det är att uppenbart att just den typ företag mindre, medelstora och nystartade av som statsmakterna genom olika medel vill och utveckling - gynna vars är av stor vikt för samhället, är de företag har svårast ställa som att annan säkerhet än företagshypotek. De försämrade möjligheterna att erhålla kredit till följd företagshypotekets försvagade kreditvårde av kommer att betydande konsekvenser för den här företag. gruppen av Med all sannolikhet kommer det att inverka menligt på näringslivets

SOU 1992113 177

förmåga till förnyelse och därigenom negativt påverka ekonomins tillväxt. I yttrandet gjordes gällande att de nämnda negativa ovan följderna för företagen naturligtvis får återverkningar för de anställda och sysselsättningen i stort. I de fall där företag grund bristande av tillgång kapital inte kommer till stånd, inte kan vidareutvecklas eller inte kan fortsätta driften kommer sysselsättningstillfällenatt förlorade. Förslaget står också från regionalpolitisk synpunkt i motsatsställning till samhällets strävanden, hette det i yttrandet. I vissa regioner har det nämligen visat sig svårt och ibland omöjligt att sälja industrifastig- - heter. Eftersom fastighetsinteckningar i sådana delar av landet fått minskad betydelse och företagshypotekens betydelse ökat skulle en försämring företagshypotekets ställning i särskilt hög grad minska av företagens kreditmöjligheter i dessa regioner. Som ett ytterligare argument mot förslaget anfördes att statsmakterna de senaste tio åren inriktat sin politik på att förbättra småñretagens lånemöjligheter inte minst genom att successivt stärka företagshypoteket som säkerhet. Ett genomförande av utredningens förslag strider enligt yttrandet helt mot dessa intentioner. I samband härmed erinras om följande yttrande av departementschefen i 19757612, 26, för prop. s. en förbättring av den dåvarande företagsinteckningens ställning i förmånsrättshänseende i konkurs i anledning av den då nyss införda anställningsskyddslagen och dess påverkan på företagens latenta lönefordringar med åtföljande reduktion av den inteckningsbara egendomens värde.

För att ett företag skall kunna drivas och utvecklas måste det kunna

tillgång till kredit. Detta är av stor vikt inte bara för företaget självt utan också för de anställda. Om företa en tillförsäkras goda kreditmöjli heter, tryggas deras fortbestånd utveckling och därmed även

syssefsättningen. Det är tydli tatt framförallt de mindre och medelstora

företagens kreditmöjligheter ar försämrats till följd av den ståndpunkt Bankinspektionen mot bakgrund banklagens krav på

betrydggande

av säkerhet har intagit i frågan om företagsinteckningens vär e som kreditsäkerhet efter införandet av lagen om anställningsskydd. Det är angeläget att man får till stånd en ändring därvidlag så att dessa företags kreditmöjligheter tryggas.

Vidare erinrades om att Lagutskottet i betänkandet LU 19838436 i samband med behandlingen av förslaget till lag om företagshypotek anförde, att departementschefens uttalande enligt utskottets mening alltjämt ägde giltighet, samt tillade Syftet med den nu föreliggande propositionen år bl.a. att ytterligare stärka ñretagshypotekets kreditvärde, något som torde stor betydelse inte minst för de små och medelstora företagen som ofta inte har någon annan säkerhet att erbjuda än företagshypotek. I det särskilda yttrandet underströks att det är uppenbart att mycket starka skäl skall till för att en ändring i förmånsrättsordningen skall vidtas såvitt gäller förhållandet mellan löneprivilegiet och företagshypotek. Enligt den uppfattning som kommer till uttryck i yttrandet har utredningen inte kunnat belägga att det föreligger en snedvridning i valet

178 SOU 1992113

av rekonstruktionsform som motiverar förändrade regler. I yttrandet ställde man sig även tveksam till tanken att en omkastning av fönnånsrättsordningen i sig skulle medföra effektivare kredituppföljning från bankernas sida. Utredningsförslagets syfte att söka åstadkomma förskjutning från en konkurs till andra former för rekonstruktion borde därför inte ske med den nu valda lösningen. Denna syftar nämligen helt och hållet till att åstadkomma en förskjutning till andra former för rekonstruktion efter konkurs. Nuvarande förutsättningar för rekonstruktion genom konkurs behövs. Däremot finns det all anledning att inrikta ansträngningarna mot att förbättra möjligheterna till företagsrekonstruktioner totalt sett. Inte minst gäller det de former som kan användas utanför konkursinstitutet. Därvid är det enligt yttrandet lämpligt att frågor om vilka former för företagsrekonstruktion som bör finnas och hur dessa skall förhålla sig till varandra förutsättningslöst övervägs i ett sammanhang. Experten P.G. Persson har i ett särskilt yttrande utöver vad som anförts i det gemensamma yttrandet uttalat bl.a. följande. Om förslaget genomförs kommer företagsinteckningens värde kreditsäkerhet att som minska vilket i sin tur leder till en minskad kreditgivning mot företagsinteckning. Företagsinteckningens förmånsrätt framför lönefordringama har inte inneburit någon konkursdrivande effekt vid kreditgivarnas val av åtgärd vid ekonomisk kris för kredittagare. Enligt hans uppfattning har bankerna en klar ambition att undvika konkurs och medverka till rekonstruktion utan konkurs. Bankerna har ex. i stor utsträckning bidragit till att underlätta ackordsförfarande att ackordscengenom vara tralerna behjälpliga med att utveckla ett system för avveckling av företagsintecknad rörelse utan att företagsinteckningshavarnas säkerhet urvattnas. Förfarandet har varit ägnat att minska deras intresse av att framtvinga en konkurs. I yttrandet kritiserades vidare påståendet omkastning att en av förmånsrättsordningen skulle medföra ett incitament för bankerna till en bättre kreditprövning och kredituppföljning. Bankerna lägger självklart den största vikt vid såväl sin kreditprövning som sin kredituppföljning. Med de Ökade kreditförluster bankerna har fått vidkännas under senare år har bägge dessa moment intensifierats i bankverksamheten. Det är fåfängt att tro att t.ex. kredituppföljningen skulle kunna förbättras ytterligare till undvikande av konkurser enbart till följd de större av risker bankerna skulle utsättas för genom en ändrad förmånsrättsordning. Slutligen har experten Rolf Dahlgren finansdepartementet avgett ett särskilt yttrande där han i allt väsentligt instämmer i de synpunkter som

de sakkunniga och experterna P.G. Persson och Anders Åberg redovisat

i sitt gemensamma särskilda yttrande. Han instämde också i deras avstyrkande av utredningsmannens förslag och anförde som ytterligare skäl härför att han ansåg det från statsfinansiell synpunkt lämpligast vara att staten får behålla sina enligt gällande förmånsrättsordning relativt nu goda möjligheter till konkursutdelning för skattefordringar.

SOU 1992113 179

LGUs betänkande, vilket inte har remissbehandlats, har överlämnats till Insolvensutredningen för att beaktas i utredningsarbetet.

4.2.4. Kommissionslagskommittén

I Kommissionslagskommitténs slutbetänkande SOU 198663 Kommission och dylikt behandlas i första hand reglerna om rättsförhållandet till tredje man vid kommission. Under arbetet med separationsrätten vid försäljningskommission har kommittén också funnit anledning att behandla separationsrätten vid återtagandeförbehåll. Efter att utförligt ha uppehållit sig vid gällande rätt, utländsk rått samt för- och nackdelar med en utvidgad återtaganderätt s. 66 ff övervägde kommittén en reform som i betänkandet benämns det stora steget. Vad som avsågs härmed framgår av följande uttalande s. 81

Med det stora steget avser vi närmare bestämt att reglerna om återtagandeförbehållens sakrättsliga giltighet utformas enligt följande. Förbehållen godkänns i gods som får vidareförsäljas, bearbetas, sammanfogas med annan egendom eller konsumeras före betalning. De

gäller vid vidareförsäljnin fram till dess köpeavtal ingåtts med tredje

man, vid bearbetning tills enna påbörjats alternativt fortskridit så långt att icke oväsentlig bearbetning skett och vid sammanfogande och konsumtion tills denna skett. Separationsrätt i kundfordringar och influtna betalningar efter vidareñrsäljning dvs. i surrogat för godset medges däremot inte. Skälet till detta är främst att köparen inte är skyldig att redovisa resultatet av försäljningen till säljaren, och att det då inte finns samma skäl som vid kommission att ge separationsrätt i surro at. Men även en strävan, som vi anser bör råda, att vara rest tiv med tillskapandet av nya separationsrätter har spelat in. Denna restriktivitet framstår som särskilt motiverad när det som här gäller tysta separationsrätter, dvs. separationsrätter som kan tillskapas utan att någon publicitetsåt ärd vidtas. Lagtexten skulle en igt kommittén kunna utformas enligt följande.

Om gods sålts på kredit med återtagandeförbehåll och lämnats i

köparens besittning, har säljaren separationsrätt till godset. Detta gäller även om köparen har rätt att överlåta det, bearbeta det väsentligt, sammanfoga det med annan egendom eller konsumera det före betalning av säljarens fordran. I dessa fall upphör dock separationsrâtten när förfogandet sker.

I sina överväganden stannade kommittén dock för att inte föreslå någon utvidgning återtagandeförbehållens sakrättsliga giltighet. Efter att ha av gått igenom argument för och emot en reform anförde kommittén följande skäl för sin ståndpunkt s.9l ff. som

fria strider allmänna principer och gör

fözoganderätt

mot

Köparens be åningen

inefe iv.

Mot det stora steget kan den vä ande invändningen göras att det från teoretisk och systematisk synpu t år besvärande att köparen har fri

förfoganderätt över godset och att säljaren helt saknar såväl faktisk som

rättslig kontroll över det, medan säljaren samtidigt har säkerhetsrätt i det. Som påpekats av bl.a. IllumCarstensen, Dansk tingsret, 3 uppl. 1976 s. 264, strider detta mot allmänna grundprinciper om säkerhetsrätter. Och utfallet av säkerhetsrätten är så slumpmässigt att det kan

180 SOU 1992113

betvivlas att krediti någon betydande omfattning skulle på grundval ges av den. Det finns risk att förbehållen i stället slentrianmässigt skulle införas i avtalen som ett villkor till den verkan det hava kan. Från rättspolitisk synpunkt är det angeläget att lagstiftningen stöder säkerhetsrätter som kan åstadkomma en effektiv belåning. Det stora ste et kan befaras motsatt verkan. Grunden för ett fungerande företags ypotek riskeras, särskilt som förbehållen som sagt kan förväntas komma att slentrianmässigt införas i alla köpeavtal.

Kompletterande krävs, konkursförvaltarnafår

lagstiftning

nya uppgifter, svårigheter vid ac rdsförfarande uppstår.

Om en reform enligt det stora steget genomförs bör, vi tidigare som antytt, också viss kompletterande lagstiftning inñras. För att separatistans råk inte skall störa den fortsatta driften i ett konkursföretag, bör reg er tillskapas som medför att konkursförvaltaren får rätt att förfoga över godset trots förbehållssäljamas anspråk det. En reform medför

också att konkursñrvaltama får utökade uppgifter. De skall alltid utreda

i vilket gods återtagandeförbehåll gällde Vld konkursutbrottet och vad värdet av förbehållsgodset då samt huruvida det gods fanns var som kvar kan hänföras till säljarens fordran på ett sådant sätt att det är klart vilket belopp restskulden på köpeskillingen för just det godset uppgår till. Vidare orsakar de nya reglerna som framgått vissa roblem vid rekonstruktionsarbete utan konkurs, vilka bl.a. med risk att or leverantörer gynnas utan att förfarandet kan återvinnas.

Gällande regler kan utnyttjas bättre leverantörerna. av

Av vår analys av gällande rätt framgår att leverantörer kan ha realsäkerhet i lager hos köparen, även om denne får förfoga över lagret i den takt han behöver, utan att köparen måste betala än mer en begränsad del av lagret i förskott. Vidare borde leverantörer med fortlöpande leveranser till köparen bättre kunna utnyttja företagshypoteket realsäkerhet. Erbjuder som

leverantörerna förmånligare kreditvillkor än köparens bank, borde

köparen begränsa upplånmgen i banken och upplåta företagshypotek till leverantörerna. Under en övergån stid kan leverantörerna ta säkerhet i det ökande överhy teket på b ens företagshypotek och

tilfgtt

genom en negativklausul se köparen expanderar krediten hos banken.

grundläggande

Andra ändringar bör snarare göras i insolvenslagstüi-

ningen.

Sedan vi konstaterat att det är ovisst i vilken utsträckning det stora steget skulle vara kreditskapande, förefaller det främsta argumentet för en förbätttring av leverantörernas ställning i konkurs att dessa vara bidragit med varor, som köparen och hans borgenärer haft nytta av;

ändå tvingas leverantörerna i allmänhet acceptera att deras fyller

varor ut företagshypotekshavarens säkerhet, medan leverantörerna själva

sällan får någon utdelning alls i konkursen se Statens industriverk,

Konkursutredningen, SIND 19857. Detta kan oskäligt. synas Emellertid finns det även många andra som bidragit med prestationer, som är värdefulla för mottagaren och hans borgenärer, utan att de kan få någon förmånsrätt i konkurs. Här kan nämnas entreprenörer, vars blir tillbehör till fasta egendom entreprenörer

prestationer

motpartens rukar därför betinga sig bankgaranti, och andra utför tjänster som av olika slag. Inte heller åtnjuter köpare säkerhet i säljarens konkurs ñr fordringar med anledning fel i levererade när de betalat av varor, köpeskillingen. Vidare har vi alla ofrivilliga borgenärer, framförallt

SOU 1992113 181

de som har fordringar grund av utomobligatorisk skade örelse; dessa har över huvud inte kunnat betinga sig nå on säkerhet or sina krav, medan leverantörerna i vart fall kunnat ka ylera sina risker och haft möjlighet att kompensera sig vid prissättningen av varorna. Ovannämnda synpunkter talar starkt för att det hos konkursgäldenärer bör finnas en sektor, som inte är belastad med realsäkerheter utan som kan utgöra underlag för oprioriterad kredit. Aven andra argument kan anföras för denna stånd unkt, som att en utsträckning realsäkerav heterna så småningom an hota själva konkursinstitutet. Se härom särskilt Braekhus, Realkreditt kontra personalkreditt i Jussens Venner 1976 s. 218 ff även i Fra kreditretten og andre rettsområder, 1978 samt Omsetning o kredit 1988 avsnitt 219. En utökning av möjligheten att sti sakrättsligt verksamma återtagandeförbehåll i levererade varor skulle därför, sett ur ett bredare perspektiv, vara en reform i felaktig riktning. I den mån leverantörernas ställning behöver förstärkas, borde det i stället ske genom att vissa i dag gällande förmånsrätter avskaffas eller inskränks. Kommittén kan med hänsyn till sitt begränsade uppdrag naturligtvis inte framlägga något förslag om detta, men kommittén anser sig ändå böra beakta dessa synpunkter vid behandlingen av återtagandeförbehållen. Sålunda anser kommittén att skatteförmånsrätten har en mycket svag motivering på grund av den riskspridning som staten har som borgenär och förmånsrättens lilla statsfinansiella betydelse åtminstone netto, när man även beaktar det stöd som staten ibland tvingas utge till de leverantörer som blir utan utdelning på grund statens förmånsrätt. av Aven lönefömiånsrätten kan ifrågasättas, eftersom de sociala ment ar som framför allt uppburit denna förmånsrätt län numera re mns grund av lönegarantin. Det bör även övervägas att å ena avska undantaget i företagshypoteksunderlaget vad avser likvida medel, eftersom detta undantag orsakar stora problem vid betalningsinställelser, men å andra sidan införa den regeln att fastighetsägare och företagshypotekshavare aldrig har förmånsrätt i mer än X procent av

hypoteksunderlaget. Samma inskränkning borde också föranleda att

leverantörer aldrig kan åtnjuta separationsrätt till hela värdet av levererade varor. Se härom vidare Håstad i SvJT 1988 231 ff. s.

Kommittén uttryckte därefter sin förhoppning att de framförda ovan Synpunkterna skulle komma att beaktas vid Insolvensutredningens arbete. Förslagen i kommitténs betänkande, vilket har remissbehandlats, bereds f.n. inom Justitiedepartementet. Remissutfallet beträffande frågan om den sakrättsliga giltigheten återtagandeförbehåll blandat. av var Medan man från kreditgivarhåll över lag instämde i kommitténs slutsats, förfäktades motsatt uppfattning från bl.a. leverantörsorganisationer.

4.2.5 Ds A 19797 Betalningsinställelse och rådrums-

stöd m.m.

I promemorian, som utarbetats inom Arbetsmarknadsdepartementet, behandlades bl.a. vissa framför allt konkursrättsliga frågor som uppkommer i samband med awecklingsstöd arbetsmarknadspolitiska s. av eller liknande skäl till nedläggningshotade företag. Promemorian innehåller förslag till ett nytt rättsinstitut, registrerad betalningsinställelse, som skall ge ett visst skydd mot säraktioner från borgenärema i form av konkurs eller utmätning. Till rättsinstitutet skall enligt förslaget knytas

182 SOU 1992113

två nya stödformer, dels ett rådrumsstöd och dels ett rekonstruktionseller awecklingsstöd. Institutet registrerad betalningsinställelse ñreslogs gälla endast näringsidkare och skulle dessutom kunna begränsas i fråga om region, bransch eller liknande. Vidare föreslås att registrering betalningsinav ställelsen skall tillåtas endast i de fall där företaget har ekonomiska svårigheter utan att en aweckling av verksamheten bedöms som oundviklig samt där företaget har väsentlig betydelse för sysselsättningen orten. Betalningsinställelsen skall registreras hos konkursdomaren. Företagets ägare får behålla beslutanderätten över företaget även efter registreringen men en god man skall förordnas av konkursdomaren för att på borgenärernas vägnar bistå gäldenären i förvaltningen. Vid sidan av gode mannen skall finnas ett allmänt ombud, utsett av länsstyrelsen, med uppgift att hålla kontakt med myndigheterna och att informera ñretagsledningen och gode bl. arbetsmarknadsläget och mannen om a. tänkbara statliga stödåtgärder. Betalningsinställelsen skall inte kungöras, eftersom rekonstruktion av företaget eller avveckling underlättas om onödig publicitet kan undvikas. I promemorian angavs att principen bör vara att skulder uppkomna före registreringen av betalningsinställelsen omfattas denna medan av skulder som uppkommer att företaget fortsätter driften bör genom betalas. Det påpekades dock att undantag härifrån kan tänkas med hänsyn till fordringar har förmånsrätt och med hänsyn till ömsesidigt försom pliktande avtal. Betalningsinställelsen föreslogs tidsbegränsad det sättet att skyddet mot säraktioner från borgenärerna gäller längst två månader från registreringen. Om företaget bedöms kunna fortbestå efter ackordsuppgörelse, kan tiden för skyddet förlängas med tre eller undantagsvis sex månader. För sådan förlängning krävs att det görs sannolikt att en uppgörelse med borgenärerna kan ske eller att det visas att rekonstruktionsstöd skall utgå till företaget. Bedöms det nödvändigt att avveckla företaget, kan också förlängning ske med högst två tremånadersperioder. En förutsättning för förlängning i detta fall är dock att företaget erhåller awecklingsstöd. Ett alternativ till förlängning av tiden i awecklingsfallet är att företaget omedelbart försätts i konkurs. Möjligheten att utvidga lönegarantin att gälla även vid betalningsinställelse eller ackord diskuterades i promemorian. I denna del uttalades bl.a. följande s. 70.

Eftersom lönegarantin kan sägas ut öra ett på förhand fixerat bidrag skulle en utvidgnin av garantin att gälla även vid betalningsinställelse eller ackor innebära att denna gavs karaktär av rådrumsstöd.

En sådan utvidgning av användningsområdet för garantin är emellertid

förenad med åtskilliga svårigheter och garantin har urs rungligen inte haft detta syfte. Lönegarantin är, som namnet anty er, avsedd att garantera arbetstagarna deras fordringar på lön i händelse av konkurs. Detta syfte kommer till uttryck bl.a. däri att garantin avser fordringar som är förmånsberättigade i konkurs. Arbetstagarna skall i princip

SOU 1992113 183

själva göra an råk på fordringarna. Sedan prövning och godkännande

skett betalas loppen ut direkt till r ktive arbetsta are. Om löne arantin skall få gälla även vid betalmngsinställelse er ackord inne är det att den görs till ett renodlat arbetsmarknadspolitiskt stödinstrument. Konstruktionen för att tillgodose ett sådant syfte måste bli än den hitillsvarande. Det finns då inte något utrymme för en annan prövning av individuella anspråk från de anställdas sida utan garantimedlen får betalas till arbetsgivaren. I sammanhanget kan nämnas att också en omprövning av finansieringen av löne arantin i så fall kan

samoråna

vara motiverad. Vidare blir det svårt att lönegarantin som rådrumsstöd med efterföljande rekonstruktions- eller awecklingsstöd. Det torde på grund av det anförda vara bättre att tillskapa ett särskilt rådrumsstöd än att härtill använda lönegarantin.

I syfte att främja enkelhet och snabbhet föreslogs i promemorian att rådrumsstödet ges en schablonartad utformning. Det bör, hette det i promemorian, lämpligen kunna gälla under den tid av två månader som skall ägnas åt överväganden avveckling eller fortbestånd. Enligt om förslaget skall rådrumsstöd utgå det inte är uppenbart att företaget om ändå kan uppehålla driften och det förslås uppgå till 50 procent av företagets lönekostnader inklusive sociala avgifter. Frågan om rådrumsstöd skall prövas av länsstyrelsen. Enligt förslaget borde rekonstruktions- och awecklingsstödet utformas så att de kan till företagets behov i det enskilda fallet. Stöd anpassas utgår när näringsidkarens verksamhet är av väsentlig betydelse för sysselsättningen på den ort där den drivs och näringsidkaren är i behov stöd för att kunna uppehålla driften. Stödet skall beräknas så att av borgenärernas fordringar kan antas bibehålla sitt värde. Prövningen, som Arbetsmarknadsstyrelsen, måste därför bli förhållandevis skall göras av grundlig. Stödet föreslås uppgå till högst 75 procent av företagets lönekostnader inkl. sociala avgifter. För rekonstruktionsstöd föreslogs inte någon längsta tid under vilken stödet skall kunna utgå. Om rekonstruktionsstöd skall utgå för tid utöver månader förutsätts dock att sex beslut har meddelats om förhandling om offentligt ackord. När det däremot gäller avvecklingsstöd föreslogs att detta skall kunna utgå under högst månader, även när företaget är försatt i konkurs. Arbetssex marknadsstyrelsen skulle beträffande såväl rekonstruktions- som avvecklingsstöd beakta stödets verkningar för konkurrenssituationen inom berörd bransch. För såväl rådrumsstöd rekonstruktions- eller avvecklingsstöd bör som ansågs det i promemorian föreskrivas de villkor som anses nödvändiga. - I fråga rekonstruktionsstöd skall enligt förslaget särskilt övervägas om villkor avser bl.a. utbyte eller förstärkning av företagsledningen, som utbyte revisorer eller förordnade av ytterligare revisorer, ändringar av i företagets bokföringssystem, begränsningar i fråga om permittering, uppsägning eller nyanställning av personal samt inskränkningar i rätten att överlåta eller upplåta företaget. I fråga awecklingsstöd skall föreom skrivas att personalen snarast skall sägas detta inte redan har upp om skett. Utbetalt stöd skall förutom vid svikligt eller på annat sätt illojalt förfarande återkrävas endast om näringsidkarens verksamhet kan fortsätta utan att borgenärerna behöver göra eftergifter av betydenhet.

184 SOU 1992113

Statens krav på återbetalning får alltså stå tillbaka för borgenäremas krav på full betalning. Återkravet kan som regel endast komma att gälla rådrumsstöd och skall omfatta detta i sin helhet. De föreslagna stödfonnema ansågs böra hållas inom för Arbetsramen marknadsverkets för sysselsättningsskapande åtgärder. Ett syfte program med de nya stödformerna vidare att ianspråktagandet medel inom var av lönegarantifonden på sikt skulle kunna minskas konkurser i genom att vissa fall undviks och, i andra fall, arbetstagarna är uppsagda redan vid tiden för konkursbeslutet.

4.2.6 Ds I 19811 Rádrumsstöd och

handläggning av

obeståndsärenden m.m.

Syftet med betänkandet bl.a. att ytterligare belysa vissa frågor var rörande det rådrumsstöd föreslagits i den promemoria besom om talningsinstållelse och rådrumsstöd utarbetats inom Arbetsmarksom

nadsdepartementet se avsnitt 4.2.5. I direktiven till utredaren påpekades

att förhållandena i flera avseenden hade ändrats sedan frågan om om ett rådrumsstöd först blev aktuell. De årens ekonomiska utveckling senaste hade inneburit stora påfrestningar ñr Sverige. Budgetunderskottet hade ökat kraftigt och budgetarbetet hade präglats restriktivitet av stor med nya utgifter och prövning gamla. Det ñnns, hette det i noggrann av direktiven, anledning att räkna med förhållande kommer att samma att gälla de närmaste åren. Redan det skälet måste införandet av av en ny statlig stödform kunna motiveras med starka skäl. Vidare ytterst påpekades i direktiven att det i finansplanen till budgetpropositionen 1980 prop. 197980100, bil 1 38 särskilt understryks vikten s. av att industripolitiken offensiv inriktning och i första hand ges en avser att stödja utvecklingen konkurrenskraftiga branscher och företag. Endast av i speciella fall, framhålls det, kan den inriktas att upprätthålla

verksamheten i vikande branscher. Utredaren ansåg att promemorian saknade underlag gjorde det som möjligt att bedöma behovet det föreslagna rådrumsstödet. För av att ett sådant underlag inhämtade utredaren yttranden från vissa länsstyrelser i fråga om erfarenheterna de befintliga möjligheterna skapa av att rådrum. Utredaren överlade vidare med företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen och Statens industriverk i dessa frågor och därjämte del tog av vissa regeringsärenden, beretts främst inom den vid Industridesom partementet verksamma expertgruppen för uppföljning EFSU. m.m. Enligt utredarens uppfattning gav den gjorda kartläggningen inte något belägg för att det finns behov ett rådrumsstöd det generella slag av av som promemorieförslaget innebär. Tvärtom styrkte den enligt utredarens mening entydigt uppfattningen att de möjligheter f.n. finns som att åstadkomma frister för ytterligare överväganden i huvudsak är tillräckliga. Utredaren föreslog att det behov särskilda stödmöjligheter av som i vissa undantagsfall visat sig föreligga tillgodoses det genom att

SOU 1992113 185

tillskapas möjlighet att lämna lokaliseringsstöd eller garanti för lån en industrigarantilån.

Övriga

4.3 reformförslag

4.3.1 Statens industriverks rapport SIND 1985 7 Kon-

kurssutredningen

Genom regeringsbeslut den 20 september 1984 gav regeringen Statens industriverk i uppdrag att utreda orsakerna till förändringar av antalet företagskonkurser. Statens industriverk avgav rapporten SIND 19857

Konkursutredningen i det följande kallad utredningen. Utredningen

genomförde ett flertal studier för att belysa konkursproblemen i olika branscher och för skilda typer av företag. Studierna var inriktade på analyser konkursorsaker, orsaker till ökningen av antalet konkurser, av uppföljning konkursens spridningseffekter samt uppskattningar av av konkursers ekonomiska konsekvenser och hur dessa fördelas olika fordringsägare. Av utredningens delstudier berörde två konkurser i tillverkningsindustrin och byggverksamheten 1982 och en ett urval av konkurser beslutade 1983 fördelade hela näringslivet. För att närmare belysa konkurser i företag erhållit samhållsstöd analyserade utredsom ningen även samtliga konkurser beslutade 1983 i företag som erhållit rörelselån eller utvecklingskapital från utvecklingsfondema. I syfte att belysa orsakerna till att relativt många nystartade utvecklingsföretag går i konkurs analyserade utredningen även ett antal konkurser beslutade 1983 i företag vilka beviljats lokaliseringsstöd. En utgångspunkt för utredningen att konkursproblemen berör var många intressenteri såväl företagets omgivning som samhället i stort och att de lösningar eventuella åtgârdsförslag syftar till måste bygga på som att aktörerna på olika plan samarbetar. Genom intervjuer och diskussioner tog utredningen del den praktiska erfarenhet som personer av arbetar i banker, ackordscentraler samt revisions- och advokatbyråer som besitter. Även ingående samtal med representanter för leverantörer fördes. För att belysa konkursers påverkan sysselsättningen och speciella branschförhållandens påverkan på konkursutvecklingen gjorde utredningen i samarbete med länsstyrelser, länsarbetsnämnder och tillsynsmyndigheter i varje särskilt lån en översiktlig bedömning av konkursutvecklingen och dess konsekvenser. Lånsmyndigheterna diskuterade tillsammans med utvecklingsfonden i respektive läns s. k. obeståndsgrupp även diskuterat konkursorsaker. Länsorganens erfarenheter härvidlag delgavs utredningen genom länsstyrelsernas försorg.

Jfr även en i Närings- och teknikutvecklingsverkets NUTEKzs regi utarbetad rapport Riskbedömning- ackordet som rekonstruktionsinstrument 1992.

186 SOU 1992113

Rapporten innehåller sammanfattning statistik en av som presenterats i en delrapport till regeringen i maj 1985. Av konkursstatistiken framgår att det totala antalet konkurser under 1940- och 1950-talen låg på nivå en om ca 1 000 konkurser år. Under perioden 1965-70 ökade de till per ca 4 000 per år. På denna nivå låg antalet konkurser fram till mitten av 1970-talet. Därefter skedde åter kraftig Ökning. 1984 registrerades en totalt 7 044 konkurser,varav 5 466 företagskonkurser. Konkursvar Ökningen ledde till att antalet konkurser i förhållande till antalet befintliga företag i respektive delbransch under det senaste årtiondet ökade från ca

0,5-1 procent till ca l,5-3 procent. Ökningen antalet konkurser under

av de senaste åren skedde främst inom tjänste- och servicesektom där detaljoch partihandeln stått för den största ökningen. Antalet anställda berörda av konkurs höll sig under 1980-talets första hälft kring ca 20 000 år. per Detta innebar att genomsnittligt antal anställda i konkursföretagen under perioden 1982-84 sjönk från 5 till Utredningens statistik visade 90 att procent av samtliga konkurser sker i företag med mindre än 5 anställda. Enligt utredningens mening visade de analyser gjordes som av konkurser att det främst är grundorsaker i företaget och kortsiktiga förändringar i företagets omgivning bidragit till företaget kommit som att obestånd. Orsakerna till att företaget kommit obestånd kunde enligt utredningen vara att företagsledaren inte haft tillräcklig erfarenhet ex. av företagande, inte haft tillräckliga kunskaper eller förmåga planera att och följa upp företagets ekonomi, inte haft sig tid eller tillräckliga vare kunskaper att marknadsföra företagets produkter eller att denne varit för optimistisk i ansträngningarna att expandera företaget. I de analyser som utredningen gjorde av konkurser 1982 och 1983 framkom förhållanden som tyder att konkursen varit planerad i ett antal fall. Detta gällde då främst konkurser i mindre bygg- och serviceföretag. Totalt sett hade dock denna orsak enligt utredningen begränsad betydelse för konkursutvecklingen stort. Vidare visade studier konjunkturutvecklingen och av dess påverkan på konkurserna att minskningen byggvolymen hade haft av en mycket stark inverkan på ökningen antalet konkurser. En statistisk av analys av byggkonjunkturens påverkan på konkursutvecklingen visade att då antalet påbörjade småhus minskar med 1 ökar antalet procent konkurser med 5 procent. Utredningen kunde inte statistiskt styrka något samband mellan det ökade antalet nyetableringar och konkursutvecklingen. Detta berodde enligt utredningen bl. brister i nyetableringsstatistiken och a. att ökningen i nyetableringar under år ännu inte fullt hunnit senare ut avspeglas i konkursstatistiken. Enligt rapporten kunde det emellertid på olika sett konstateras att kreditmarknadens utveckling varit bidragande till konkursökningen. Enligt utredningens mening det framför allt konkurrensen på den var snabbt expanderande smâföretagsmarknaden bidragit till många som att personer med alltför bristfälliga affärsidéer erhållit krediter för att starta ett företag. Även leasingmarknadens snabba utveckling har på olika sätt påverkat möjligheterna att finansiera olönsam affärsverksamhet. En

SOU 1992113 187

iakttagelse utredningen gjorde är att utvecklingen mot mer annan som tjänsteproduktion i samhället i stort gett typ företag och en ny av företagare. På olika sätt har utredningen härvidlag fått belyst att såväl

företagare kreditgivare grovt underskattar behovet av kompetens för som leda och utveckla ett serviceföretag. Slutligen kunde utredningen att konstatera devalveringens inverkan konkursutvecklingen totalt sett att haft mycket liten betydelse. Enligt visade analyserna att konkurser har betydande rapporten en effekt på sysselsåttningeni den verksamhet går i konkurs. Enligt de som uppskattningar gjordes ñck endast 50 procent av de ca 3 800 som ca direkt berördes de 308 konkurserna som utredningen i personer som av samarbete med utvecklingsfonderna analyserat, behålla sitt arbete. I detta

sammanhang poängterade länsorganen att händelser ñre konkurstillfället, personalinskränkningar och avvyttringar ex. i form av neddragningar, vissa verksamheter, inneburit avsevärt större påverkan sysselsättav ningen än följderna själva konkursen. Av de kommentarer som av länsorganen gjorde framgår vidare att neddragningar i samband med

konkurs i de flesta fall totalt sett haft marginell betydelse sysselsättningen i regionen. Detta berodde bl. på att det i konjunkturuppgången a. 1983-84 inte så svårt för välutbildad arbetskraft att nya jobb. När var det gäller konkursers spridningseffekt iakttog länsorganen att konkursök-

ningen i byggbranschen i början 1980-talet har givit spridningsav effekter. Länsorganen poängterade att följdkonkurser har skett dels i olika medverkat i byggverksamheten, t.ex. glasmäsföretag som på sätt terier och plåtslagerier, dels i företag förser byggbranschen med som inredningssnickerier, och dels i transportföretag vilkas varor, ex. tjänster även utnyttjas byggföretagen. av I studier enskilda konkurser och i samtal med bl. a. konkursförav valtare kunde utredningen konstatera att bristerna i konkurserna i

förhållande till företagets storlek i många fall är mycket stora. Att företagen drivits vidare under lång tid efter det att obeståndet inträffat

ledde till oprioriterade fordringsägare gör stora förluster. Den att avtappning konkursföretagets förmögenhetsmassa sker den av som närmaste tiden före konkursen, leder i de fall banken inte har tillfredsställande säkerheter till att det belopp blir tillgängligt för som utdelning många gånger inte täcker bankens fordran. ens Enligt utredningens mening visade studierna de aktuella konkurserav att det krävs ett aktivare agerande från personer i företagets omna givning och då framförallt företagets kreditgivare. Om kreditgivarna tidigare och följer krediter skulle konkursföragerar upp noggrannare lustema för hela borgenärskollektivet enligt utredningens bedömning kunna minskas betydligt. En aktivare revisor skulle också i många fall kunna förhindra företag drivs vidare under förbrukande avsevärda att av medel. Såväl revisorer banker och leverantörer poängterar vikten av som utöka samarbetet mellan företagets intressenter och menar att ett att samarbete skulle kunna förhindra många onödiga konkurser. Det poängterades också att utförligare och frekvent extern rapportering mer till företagets finansiärer och leverantörer skulle underlätta lueditbe-

188 SOU 1992113

dömningen för dessa och därmed leda till nödvändiga att åtgärder sätts in i tid.

Beträffande konkurshanteringen underströk utredningen vikten av att förordna konkursförvaltare med bästa förutsättningar att handlägga konkursen. Utredningen poängterade vidare tillsynsmyndigheten att bör spela en aktiv roll i konkurshanteringen i respektive län såväl vid tillsättningen konkursförvaltare i uppföljningen av som av konkursen. Även ackordscentralema fyller en viktig roll i hanterandet obeav ståndssituationer. Utredningen ansåg det är önskvärt att att ackordscentralernas roll förstärks större geografisk täckning genom och att de dessutom bör kompletteras med konsultverksamhet som inriktas på att rekonstruera företag i kris.

Utredningen belyste också konkurslagstiftningens påverkan på konlcursutvecklingen. En aspekt berörs är hur lagen lönegaranti som om påverkat beslutet att välja konkurs instrument för rekonstruera som att ett företag i kris. Enligt utredningen framhölls från flera håll att reglerna för

lönegaranti utgör fördel för konkursförfarandet i förhållande en till rekonstruktion ackord. I detta sammanhang genom poängterades även lönegarantins konkursdrivande egenskaper. De starkaste kritikerna menade, enligt utredningen, att det saknas incitament för kreditgivare att agera i tid eftersom de vet att lönegaranti kan utnyttjas vid konkurs.

Enligt utredningen berodde ökningarna antalet konkurser till av stor del på förändringar i förutsättningarna för företagandet i stort. Utredningen såg konkursproblemet i dynamiskt perspektiv ett där naturliga anpassningsmekanismer verkar såväl vad gäller insatser för förebygga att konkurser i åtgärder sätts in efter det konkursen som som att inträffat. På några områden bedömde utredningen emellertid det som angeläget att

i syfte att minska antalet konkurser och konkursförluster föreslå åtgärder som stärker den anpassningsprocess redan påbörjats. som Utredningen framförde följande reformförslag.

En ändring förmånsränslagen så löner helt eller av att delvis ges

förmánsrätt före företagsinteckningar bär

övervägas. Genom att lönerna ges bättre förmånsrätt förstärks incitamentet för bankerna bygga att

kreditgivningen affärsförutsättningar så

att de på ett konstruktivt sätt tar ansvar för att erforderliga åtgärder sätts in före konkurs. Detta borde

i sin tur leda till att förutsättningar för nå att ett ackord med tillfredsställande utdelning även för leverantörerna kan nås. Erforderlig anpassning av ersättningen för bankernas ökade risktagande förutsätts kunna ske inom ramen för nuvarande regler för räntesâttning. En revisors arvode för rekonstruktionsarbete före konkurs fönnånsrätt. ges

Ett nytt rekonstruktionsförfarande bör utvecklas. En mycket

stor del av bristerna i konkurser uppstår under den period före konkursen då företagsledaren försöker förhindra företaget att går i konkurs. Utredningen har olika sätt fått belägg för det finns behov att av att

komplettera konkurslagstiftningen på sätt

ett som gör att man ägnar mer tid åt att försöka lösa krissituationer utan konkurs. Därigenom torde de

kapitalförluster idag uppstår i företag i kris som som är minskas. Arbetet

SOU 1992113 189

med att rekonstruera företaget bör inte föregås av betalningsinställelse. För att klara av löpande betalningar till leverantörer och andra fordringsägare bör företaget beredas möjlighet att erhålla någon form av lån som temporärt stöd. Även arvode till den utomstående konsult anlitas bör som inrymmas i det kapitaltillskott som krisföretaget får. Det praktiska hanterandet av ett nytt rekonstruktionsförfarande bör kunna ske inom för de och den kompetens ackordscentralerna och ramen resurser som erfarna konkursförvaltare idag besitter. Utvecklingsfondemas resurser för rådgivning till nyföretagare förstärks. Utvecklingsfonderna bör ges ekonomiska resurser att förstärka sin kompetens och sina resurser inom nyföretagandet, framförallt för att kunna stödja nyetablerade företag under en längre tid. Utbildningskampanj att driva företag genomförs. I utredningens analyser av konkursfall och samtal med representanter för revisorer, banker m. fl. har det framkommit att brister i ekonomi och administration i mindre företag är mycket vanliga och att det finns ett klart samband mellan företag som går dåligt och brister i den ekonomiska planeringen. I rapporten föreslås därför att banker, revisorer och intresseorganisationer under en treårsperiod genomför organiserade utbildningsinsatseri form av en utbildningskampanj att driva företag. Nyetablerings- och konkursstatistiken utvecklas. Utredningen föreslår slutligen vissa åtgärder i syfte att förbättra nyetablerings- och konkursstatistiken. Rapporten har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har avgetts av Statistiska centralbyrån SCB, Stockholms tingsrätt, Växjö tingsrätt, kronofogdemyndigheten i Stockholms distrikt, kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt, LGU A 198204, Stiftelsen Stockholms läns utvecklingsfond, Stiftelsen Malmöhus läns utvecklingsfond, Stiftelsen Kronobergs läns utvecklingsfond, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Landsorganisationeni Sverige LO, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, SHlO-familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Finansbolagens förening, Sveriges Ackordscentral, Svenska Inkassoföreningen, Konkursförvaltarkollegiernas förening, samt Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR. Dessutom har skrivelser inkommit från Jan Hellström, högskolan i Luleå, Stiftelsen Jämtlands löns utvecklingsfond, styrelsen för teknisk utveckling STU, Leverantörsgruppen, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling SIFU, Svenska Småföretagsinstitutet, Svenska Handelskammarförbundet samt AB Företagskonsolidering. Ett tiotal remissinstanser uttalade sig i huvudsak positivt om utredningen som helhet medan ungefär lika många instanser hade både positiva och negativa synpunkter. remissinstanserna hade enbart Ingen av negativa synpunkter. En klar majoritet av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget till ändring i FRL avstyrkte det, bl.a. utvecklingsfondema i Stockholms, Kronobergs och Malmöhus län, Sveriges Grossistförbund, Sveriges

190 SOU 1992113

Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Svensk Industriförening, SHIO-familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksñreningen samt FAR. I huvudsak positiva till förslaget om ändring i FRL Stockholms var tingsrätt, kronofogdemyndighetema i Stockholms och Sundsvalls distrikt, Leverantörsgruppen samt AB Företagskonsolidering. Många remissinstanser påpekade att frågan lönernas förmånsrätt om är föremål för översyn av LGU och att denna utrednings ställningstagande bör avvaktas. Nästan alla remissinstanser yttrade sig förslaget att revisors som om arvode för nedlagt rekonstruktionsarbete före konkurs bör förmånsrättsligt skyddas, positiva till förslaget. var Beträffande förslaget att ett nytt rekonstruktionsförfarande bör utvecklas var remissopinionen splittrad. Många remissinstanserhade både positiva och negativa synpunkter förslaget del ansågs som av en vara alltför lösligt och opreciserat. Hit hörde bl.a. Kronofogdemyndigheten i Sundsvalls distrikt, Sveriges Grossistñrbund, Sveriges Industriförbund, SHIO-familjeföretagen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Bankföreningen samt Svenska Sparbanksföreningen. I huvudsak positiva till förslaget var bl.a. Stockholms tingsrätt, Sveriges Köpmannaförbund, Konkursförvaltarkollegiernas Förening, STU, leverantörsgruppen samt AB Företagskonsolidering. I huvudsak negativa eller tveksamma till förslaget t.ex. kronofogvar demyndigheten i Stockholms distrikt, utvecklingsfonderna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län samt LO. Beträffande det närmare resultatet av remissförfarandet hänvisas till en sammanfattning av remissyttrandenai prop. 1986 8774 Näringspolitik inför 90-talet, bilaga

4.3.2 Justitiedepartementets 1987 hearing

Den 14 december 1987 höll Justitiedepartementet hearing med en företrädare för kreditväsendet och näringslivet i övrigt samt berörda myndigheter och organisationer angående vissa konkursrättsliga frågor. Bland deltagarna rådde enighet att det finns anledning att vidta om åtgärder för att skapa bättre möjligheter till rekonstruktion företag. De av som representerade olika borgenärsintressen var i huvudsak positiva till att man skapar ett nytt rekonstruktionsförfarande. Andra ifrågasatte behovet av ett helt nytt förfarande och menade att det skulle vara tillräckligt att förbättra ackordsinstitutet. Som skäl för att införa ett nytt rekonstruktionsförfarande anfördes bl.a. följande. Borgenärerna har i dag ingen eller i varje fall dålig insyn i rekonstruktionen. Många gånger finns det ingen plan för verksamheten under betalningsinställelsen. Det har år inträffat flera fall där senare en betalningsinställelse dragit ut tiden.Det nuvarande ackordsförfarandet fungerar inte för småföretagen. Det är viktigt företagare att en

SOU 1992113 191

känner att han inte längre bemästrar sin situation erbjuds ett som regelsystem inom vilket han kan hjälp. Som skäl mot ett nytt förfarande anfördes bl.a. att ett nytt rekonstruktionsförfarande liknande det amerikanska Chapter 11-förfarandet enbart skulle få betydelse Br de riktigt stora företagen och därför beröra ytterst fall. Vidare hävdades att vi har ett fungerande ackordsinstitut som skulle kunna bli ännu bättre efter en översyn. Andra frågor berördes vid hearingen var bl.a. vilka krav som bör som ställas på god enligt AckL, betydelsen av aktiekapitalets storlek en man vid insolvenssituationer samt förmånsrättsordningens betydelse ñr rekonstruktion av företag. Beträffande sist nämnda spörsmål erinrades att frågan ett avskaffande av skatteprivilegiet varit föremål för om om behandling i riksdagen jfr avsnitt 4.1.2, 4.1.4 och 4.1.5.

4.3.3 Insolvensrättsligt forum 1990

Insolvensrättsligt forum arrangerades i Uppsala den 22-23 januari 1990 Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet i samråd med ackordscenav tralerna, Finansbolagens Förening, Konkursförvaltarkollegiemas Förening, Riksskatteverket, Svenska Bankföreningen och Svenska Sparbanksföreningen. Inbjudan riktade sig till företrädare för kreditväsendet och näringslivet i övrigt, berörda myndigheter och organisationer, insolvenspraktiker samt insolvensteoretiker. Symposiet samlade drygt 300 deltagare. De i förväg utsända inledningsreferaten och utskriften från den diskussion fördes vid symposiet har utgetts i bokform Iustus Förlag som AB, Uppsala 1990. Vid symposiet diskuterades bl.a. rekonstruktion av insolventa företag. Meningarna delade beträffande behovet av en ny kompletterande var obeståndslagstiftning. Bland de som ställde sig tvivlande till behovet kan nämnas Peter Smedman uttalade att fall Salén- och Consafesom som konkursema kanske kunnat lösas bättre genom en obeståndslagstiftning liknande den engelska eller den amerikanska. Merparten av obeståndsfallen i Sverige berör emellertid enligt Smedman huvudsakligen mindre och medelstora företag varför han ifrågasatte nödvändigheten av en ny lagstiftning. En revidering den nuvarande ackordslagstiftningen skulle, av ansåg Smedman, fullt tillräcklig också nödvändig. vara - men I samband med diskussioner angående frågan om förmånsrättsordningens betydelse för möjligheten att rekonstruera företag behandlades LGUs förslag att s.k. produktiv lön d.v.s. lön t.o.m. två månaders uppsägningslön förmänsrätt före företagshypotek och återstående ges

lönefordringar se avsnitt 4.2.3. Torgny Håstad ifrågasatte härvid om en

omkastning förmånsrätten mellan löner och företagshypotek är av tillräcklig man vill åstadkomma att bankerna blir försiktigare att ge om fortsatt kredit till ett insolvent ñretag. Omkastningen av förmånsrätten leder till att bankerna får räkna löneskuld från hypoteksunderlaav en get. Skulle resten underlaget tillräckligt för att säkra även den av vara krediten, det ändå riskfritt att ge en sådan ny kredit, fastän det nya vore kunde medföra att utdelningen till oprioriterade borgenärer, framförallt

192 SOU 1992113

leverantörer, försämrades under den fortsatta driften. Håstad ansåg därför att en mer generell ändring, såsom att kredit säkrad med företagshypotek till en viss procent krediten alltid är oprioriterad. av Därmed får enligt Håstad även bankerna det incitament de enligt som Statens industriverk ofta saknar att Följa kredittagarens ställning och noga tidigare avbryta kreditgivningen. En tänkbar reform skulle enligt annan Håstad vara att lönefordringar för arbete under konkurs ge status av massafordringar.

4.3.4 Till

utredningen överlämnade skrivelser

Till Insolvensutredningen har regeringsbeslut den 22 december genom 1988 överlämnats följande skrivelser för beaktande under utredningsarbetet.

Framställning från Nordiska ñrfattarrådet angående förmånsrätt ñr författares fordringsanspråk vid konkurs Justitiedepartementets ärende nr 1202-79

2. F ramställning från Svenska Företagares Riksförbund avskaffande om av förmånsrätten ñr stats och kommuns fordringar på skatt och allmänna avgifter Justitiedepartementets ärende 2496-80 nr

3. Framställning från SHIO-Familjeförtagen angående översyn av förmånsrättslagen Justitiedepartementets ärende 2100-82 nr

4. Framställning från Sveriges Grossistñrbund översyn ñrmånsom av rättsordningen Justitiedepartementets ärende 660-85 nr

5. Framställning från Sveriges Ackordscentral översyn förmånsom av rättsordningen Justitiedepartementets ärende 1745-85 nr

6. Skrivelse från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd KLYS med synpunkter på konstnärsskapets villkor i det svenska samhället Justitiedepartementets ärende 87-160 nr

7. Framställning från Småföreta Riksorganisation angående ens underleverantörers och andra små oretagares rätt till utdelning vid konkurs Justitiedepartementets ärende 87-1919 nr

Skrivelse från Ackordscentralen Stockholm angående behovet av en reviderad ackordslagsti ftning J ustitiedepartementets ärende 87-2421 nr

9. Skrivelse från advokat Stefan Vejdemo angående förmånsrätt för begravningskostnader Justitiedepartementets ärende 88-1965 nr

Till utredningen har vidare överlämnats två skrivelser från Grossistförbundet Svensk Handel Industridepartementets ärende 142391 och nr Justitiedepartementets ärende 92-693. nr Skrivelserna under 2-5 och 7 syftade samtliga till översyn en av fönnånsrättsordningen i avsikt att stärka de oprioriterade borgenärernas ställning. I skrivelserna gjordes bl.a. gällande att ett avskaffande av

SOU 1992113 193

förmånsrätten för skatter och avgifter skulle stärka underleverantörernas och underentreprenörernas ställning. Vidare påpekades att statens skatteindrivning olika åtgärder blivit allt effektivare. Sveriges genom Ackordscentral ifrågasatte dessutom behovet löneprivilegiet under av åberopande av att de socialt betingade skälen för förmånsrâtten inte längre föreligger efter LGLs tillkomst, medan Småñretagens Riksorganisation efterlyste en förutsättningslös prövning av frågan om lönegarantin kan utsträckas att omfatta också entreprenörens utlägg för eget och anställdas arbete i händelse kundföretagets konkurs. Vidare påpekade av Grossistförbundet Svensk Handel i sin skrivelse från 1992 att förbundet anser det vara synnerligen angeläget med ett rekonstruktionsförfarande bättre än AckL och KL tillgodose behovet av att sätta företag som som hamnat i en ekonomisk kris fötter. Nordiska författarrådet framförde i sin skrivelse 1, som ställts till justitieministrarna i de nordiska låndema, att författarnas arbete utgör grundvalen för all förlagsverksamhet och att det är välmotiverat och nödvändigt att författares fordran i konkurs i prioritetshänseende jämställs med anstållds. Liknande synpunkter anfördes Konstnärliga av och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd KLYS som i sin skrivelse 6 bl.a. framställde begäran att författare och andra kulturen om arbetare skulle tillerkännas förmånsrätt i konkurs samma sätt som anställda. KLYS ansåg dessutom att frågan lönegarantin kunde om utvidgas att omfatta även dessa kategorier eller ännu hellre om en självständig socialförsäkringsförmån av motsvarande slag kunde instiftas, skulle övervägas. I skrivelsen från Ackordscentralen Stockholm till Justitiedepartementet i september 1987 8 framfördes önskemål om en revidering av AckL. ACs förslag och skälen var väsentligen följande. Lagreglerad betalningsinställelse. AC föreslog att lagregler utformas med innebörd att gäldenär, hamnat obestånd, har som möjlighet att hos rätten låta registrera sin betalningsinställelse med påföljd att rätten också samtidigt förordnar om att god man skall vara gäldenären behjälplig beträffande utredning samt i förhandlingar med borgenärerna. I skrivelsen påpekades att enligt AckLs bestämmelser är det dagen för beslut förhandling offentligt ackord som är om om avgörande för vilka fordringar skall omfattas ett ackord och för som av borgenärernas rätt till kvittning. Enligt månghundraårig praxis i en näringslivet har dock gäldenärens betalningsinställelse bestämt att endast oprioriterade fordringar uppkomna före betalningsinställelsen skall anses ingå i ett ackordsförfarande samt att eventuella skulder uppkomna efter betalningsinställelsen skall betalas fullt ut. I praxis har också betalningsinställelsetidpunkten fått bli avgörande för rätten till kvittning. Genom en lagreglerad betalningsinställelse kan gällande regler om kvittning och nu återvinning omarbetas så att dessa knyts till den registrerade an betalningsinställelsen. Enligt ACs uppfattning kunde godemansförordnandets längd om maximalt två månader bibehållas. Samordna edgångs- och borgenärssarrzmanträdet. I skrivelsen föreslogs att edgångssammanträdet slopas och att gäldenären får avlägga

194 SOU 1992113

ed vid borgenärssammanträdet. Tidsfristen mellan edgång och borgenårssammanträde är avsedd att gäldenären och borgenärerna tid att ge framställa anmärkningar mot fordringar skulle omfattas ackordet, som av liksom att ge okända borgenärer tid att anmäla sina fordringar. Det är nämligen först i samband med beslutet att inleda ackordsförhandlingar som gäldenärens situation kungörs. Enligt ACs förslag skulle kungörelse om gäldenärens situation kunna ske vid betalningsinställelsen eller vid tidpunkt då den gode i samråd med rätten finner att borgenärsmannen sammanträde skall äga rum. För att ge den gode mannen möjligheter att tiden för anpassa borgenärssammanträdet till bl. den anslutning han vid viss tidpunkt har a. uppnått föreslås vidare en regel med innebörd att den gode mannengäldenären får en tidsrymd tre till tio veckor att ansöka hos rätten av att hålla borgenärssammanträde. Enligt ACs uppfattning borde spärregeln om minst 40 procents anslutning räknat både antal och belopp bibehållas och anpassas till reglerna att ansöka borgenärsom om sammanträde. Förstärk âtervinningsinstitutet. I skrivelsen påtalades att den gode mannen inte självständigt får föra talan återvinning. I stället får den om gode mannen anmoda röstberättigade fordringsägare att egen processuell risk föra återvinningstalan och det som kan återbördas i dylik en process skall efter reglering rättegångskostnadema fördelas till - av samtliga fordringsägare. Enligt ACs uppfattning säger det sig självt att det år mycket svårt för en god att förmå enskild fordringsägare, man en som kanske är beroende framtida goda kontakter med gäldenären, av att väcka en sådan talan. I de fall förevarit har det oftast varit som kronofogdemyndigheten med stöd oprioriterade restavgifter fört som av dylika processer. I skrivelsen föreslogs därför att den gode mannen ges samma ställning som en konkursförvaltare när det gäller rätten att föra återvinningstalan. Genom att den gode denna makt får han, ge mannen enligt ackordscentralen, effektivare möjligheter att träffa förlikningar till fromma för fordringsägarkollektivet. Skärpta krav på den som förordnas till god Mot bakgrund man. av att de i lagen formulerade kvaliñkationskraven på den skall som förordnas som god är alltför hade det, enligt AC, visat sig man vaga att konkursdomarna haft svårigheter att avvisa olämpliga förslag till gode män. I skrivelsen hänvisades till att det vid konferens hållen i Malmö en den 4 april 1984 vari deltog flertalet konkursförvaltare, tillsynsfogdar, konkursdomare samt representanter för banker och näringsliv i södra Sverige, framfördes åsikten att kompetenskraven för att bli förordnad till god man skulle skärpas. Enighet rådde bland deltagarna kompeom att tenskraven en god man borde sättas högre än konkursförvaltare, en även med beaktande av de i konkurslagsreformen 197879 skärpta kraven förvaltarna. I skrivelsen anfördes att det framför allt är kraven på den gode mannens praktiska erfarenheter att ha arbetat med obeståndsfrågor av samt kraven på att den gode mannen till sitt förfogande har anpassad en

SOU 1992113 195

kontorsorganisation måste hållas Om det kommer i fråga att som uppe. förordna än tjänsteman vid AC skall kraven den föreslagne annan sättas lika högt de ställs konkursförvaltare. I tidigare som som en genomförda utredningar har påvisats att alltför många godemansförordnanden, där än tjänsteman vid AC varit förordnad, har annan resulterat i långdragna handlåggningar i stor omfattning avslutats som konkurs. Enligt ACs uppfattning kunde det med fog misstänkas genom i dylika fall har godemansansökan skett för att den sökande den att ge exklusiva förmånsrätten för betingat arvode. Stefan Vejdemo slutligen efterlyste i sin skrivelse 9 en lagändring det sätt att begravnings- och bouppteckningskostnader görs utmätningsfria dödsboet inte försatts i konkurs. Som skål härför anförde han även om försigkommen borgenär kan skynda sig att begära utmâtning eller att en aktivare ett utmätningsärende hos kronofogdemyndigheten och detta sätt ta i anspråk boets sista tillgångar. Eftersom boet haft tillgångar betalar socialförvaltningen inte begravnings- och bouppteckningskostnaderna i ett sådant fall. Följden blir enligt Stefan Vejdemo att man alltid måste sätta boet i konkurs för att freda de små tillgångarna, vilket i sin belastar domstolar och förvaltare samt orsakar onödiga tur kostnader.

SOU 1992113 197

5 Utländska förhållanden

I redogörelsen för utländska förhållanden belyser utredningen sådana insolvensförfaranden som utgör alternativ till offentligt ackord och konkurs. Vad gäller våra nordiska grannländer är det främst de danska reglerna om betalingsstandsning och de norska om gjeldsforhandling som behandlas. I fråga om Finland knyts intresset till den reform området som 1992 förbereds inom det finska justitieministeriet. Beträffande andra länder har utredningen valt att redogöra för rättssystemen i England the administration order procedure, USA reorganisation enligt Chapter 11, Österrike das Vorverfahren, Frankrike och Tyskland. Syftet med redogörelsen är att belysa sådana lagreglerade förfaranden som motsvarar den hos till stor del oreglerade procedur oss som är förenad med en gäldenärs betalningsinstållelse utan konkurs. Vid behandlingen av de utländska ñrfarandena ger utredningen också en översiktlig bild av hur förmånsrättsordningen i de olika länderna gestaltar sig. Därvid redogörs bl.a. för regler som tar sikte prioritet för fordringar uppkomna under betalningsinställelse. Det kan här vara sin plats med några terminologiska anmärkningar av betydelse för det följande. Som kommer att framgå uppfattas insolvensbegreppet i de berörda regelsystemen annorlunda än i svensk rätt. Ofta avses härmed illikviditet, eventuellt också insufñciens. Begreppet särskild färmånsrätt har undvikits. Borgenärer med säkerhet i gäldenårens egendom behandlas som en egen kategori, oavsett om borgenärens rätt utformats som en separationsrätt eller särskild en förmånsrätt. Konstruktionen härvidlag varierar och saknar betydelse i sammanhanget. Benämningen allmän förmánsrätt används på sådana förmånsrätter som motsvarar det svenska begreppet. Utöver vad som gäller i fråga förfaranden utom konkurs berör om utredningen även vad som är föreskrivet fortsatt drift rörelse om av under konkurs samt om lönegaranti vid arbetsgivares insolvens. en Redogörelsen för utländska förhållanden har utom såvitt - avser Danmark och Norge författats Gertrud Lennander. - av För ytterligare upplysningar angående utländsk rätt på området hänvisar utredningen till bl.a. Gertrud Lennander i TfR 1987 545 s.

och Insolvensrättsligt forum 22-23 januari 1990 Iustus Förlag 1990

s. 40 samt Annika Arvidsson SvJT 1988 648 ff. s.

198 SOU 1992113

5.1 Danmark

5.1.1 Bakgrunden till nuvarande regler om betalingsstandsning, m.m.

Institutet betalningsinställelse betalingsstandsning infördes i dansk lag efter förslag av den redan 1958 tillsatta kommitté hade till uppgift som att revidera konkurs- och ackordslagstiftningen konkurslovsudvalget. Kommitténs slutbetänkande nr. 6061971 innehöll förslag till en ny konkurslag. I förslaget ingick bl.a. regler betalingsstandsning och om ñrmånsrätt. Lagstiftaren bröt 1975 ut reglerna betalingsstandsning om m.m. ur konkurslagsreformen och införde dem separat, eftersom de fått

saarlig aktualitet grund av den ekonomiska utvecklingen se FI

197475, 2. saml. till. A sp. 3973 ff. Syftet var i första hand att begränsa antalet konkurser genom att förbättra möjligheterna till frivilliga uppgörelser med konkurshotade företags borgenårer. Reglerna inflöt sedan i den konkurslov DKL antogs 1977 och trädde i kraft året som därpå. 1975 års regler om betalingsstandsning fick inte den avsedda effekten. Det visade sig att betalningsinställelserna bara i ett mindre antal fall ledde till någon form av frivillig uppgörelse. I många fall slutade förfarandet med konkurs. Ofta blev det resultatlöst. En kommitté, ny betalingsstandsningsudvalget, tillsattes 1981 med uppgift över att se reglerna om betalingsstandsning. Kommittén skulle främst överväga behovet av ändringar för att ge borgenärerna större inflytande över förfarandet. Kommittén lade 1983 fram Betzenkning om betalingsstandsning nr. 9831983. Kommitténs lagñrslag låg till grund för gällande regler nu

som kom till 1984 se Lovförslag nr. L10 Folketinget 1983-84, 2 saml.,

blad 11. Lagtexten finns intagen i bilaga nr. Det bör påpekas att DKL liksom den äldre danska konkurslagen - innehåller bestämmelser om uppskov vilandeförklaring med prövningen av en konkursansökan § 24 DKL. Bestämmelserna gäldenäger ren möjlighet att hos skifteretten ett till domstol i första instans knutet

judiciellt organ motsvarande det tidigare svenska konkursdomarinstitutet

begära sådant uppskov under högst tre månader. Det krävs att gåldenären söker nå en uppgörelse med borgenärerna och att skifteretten det anser finnas rimlig utsikt till att en uppgörelse kan komma till stånd. Se vidare avsnitt 5.1.10. Som har sagts inledningsvis ges i det följande först översikt över en

förmänsrättsordningen avsnitt 5.1.2. Därefter behandlas reglerna

om

betalingsstandsning avsnitt 5.1.3-5.l.l1. Härutöver berörs vad är

som föreskrivet om fortsatt drift av rörelse under konkurs samt lönegaranom vid en arbetsgivares insolvens.

SOU 1992113 199

5.1.2 Förmånsrâttsordningen

Enligt dansk rätt gäller huvudregel, att en borgenâr som för sin som fordran har panträtt i fast eller lös egendom skall tillgodoses ur denna framför övriga borgenärer, jfr § 46 DKL, Munch, Konkursloven af 1977 med kommentarer, 6 uppl. 1988 citeras i det följande Munch, s. 335 och ørgaard, Konkursret, 3 uppl. 1988 citeras i det följande ørgaard, 186 Om borgenär av nu nämnt slag bara delvis uppnår s. en täckning för sin fordran, konkurrerar hans restfordran med övriga

borgenärers krav. har handpanträtt eller anden tillsvarende sikkerhedsret Den som berörs inte pantsättarens konkurs § 91 Stk. 1 DKL. Man talar om av att panthavaren då har separatistposition, se t.ex. ørgaard s. 187. Utom handpanträtt hör till åsyftade främst pant i fordringar och nu grupp andra rättigheter Munch 535. För andra panthavare gäller att s. realisation den pantsatta egendomen under konkurs kan ske bara med av konkursboets samtycke begäran av panthavaren § 85 Stk. 1. Det utmätning har skett före konkursen jfr § 90 Stk. 1. En gäller även om

utmätningsborgenär räknas alltså inte separatist se Munch s. 533

som och ørgaard s. 187. Det kan anmärkas panthavare enligt Danske Lov 5-7-8 till 10 att en under vissa omständigheter kan ta den pantsatta egendomen till brugeligt pant att han administrerar den och använder intäkterna från den genom till betalning sin fordran. Denna möjlighet år avskuren vid konkurs, av § 31 Stk. 4 DKL, Andersen, Brugeligt pant, 1981, s. 29 ff, Munch se 258 och ørgaard 188. I fråga om läget vid betalingsstandsning, se s. s. avsnitt 5.1.5. I fråga återvinning omstødelse av panträtt och annan säkerhetsom betingats vid skuldens tillkomst eller sakrättsligt fullbordats rätt, som inte utan dröjsmål, gäller i huvudsak detsamma enligt svensk rätt, se som § 70 Stk. 1 DKL. För normalfallet föreskrivs frist om tre månader en före fristdagen och beträffande dispositioner till fördel för närstående en tvåårsfrist. Se vidare Munch 459 ff. s. Fönnånsrättsordningen mellan fordringarna vid konkurs konkursorde-

nen regleras i §§ 92-99 DKL. Grovt sätt kan man urskilja fyra

kategorier av fordringar 1 massafordringar massekrav, 2 konkursfordringar av vissa slag priviligerede krav, 3 Övriga fordringar simple krav med undantag för 4 efterställda fordringar. ørgaard s. 137 menar att man mellan kategorierna 1 och 2 kan placera en grupp fordringar som har det gemensamt att de uppkommit under försök att undgå konkurs. Det gäller t.ex. gäld har stiftats med samtycke av tilsynet vid som

betalningsinställelse se härom vidare i det följande. Han kallar sådan

gäld betalingsstandsningskrav eller sekundmre massekrav. Massafordringamas ställning i §§ 92 och 93 DKL. § 92 gäller anges begravningskostnader i dödsbos konkurs. I § 93 behandlas med försättande i konkurs nr. 1, inbördes lika rätt kostnad för gäldenärens omkostnader vid boets förvaltning nr. 2, t.ex. arvode till konkursför-

200 SOU 1992113

valtare, och gzeld, der pådrages boet under dets behandling nr. 3, dvs. fordringar som tillkommer borgenärer på grund konkursboets av rättshandlingar. Den sist nämnda punkten omfattar i princip varje gäld som stiftats under konkursen, dvs. också krav uppkommit till följd som av vidaredrift gäldenärens rörelse. av Först bland de förmånsberâttigade priviligerede konkursfordringarna kommer sådan gäld på ett eller sätt har göra med som annat att strävanden från gäldenärens sida att lösa sina ekonomiska problem utan konkurs. Dessa fordringar behandlas i § 94 och har inbördes lika rätt. Munch s. 547 utvecklar syftet med denna förmånsrätt på följande sätt. Ändamålet underlätta är att strävandena att till stånd uppgörelse en utan konkurs. Då dessa utgifter görs i konkursens hotande närhet, år en förmånsrätt nödvändig, ställande säkerhet eller kontant betalning om av skall undgås. Förmånsrätten kan godtas borgenårerna, eftersom av en uppgörelse utan konkurs i allmänhet också dessa bättre utbyte. Även ger om bara en mindre del försöken leder till att konkurs undviks, är av borgenärema för det mesta intresserade dessa strävanden, det av trots att vid ett misslyckande går ut över dem själva.

I punkt nr. 1 upptas rimelige omkostninger vid försök åstadkomatt

ma en samlad ekonomisk uppgörelse en samlet ordning rekon-

genom struktion, avveckling eller ackord eller på annat sätt. Likvidation av aktiebolag och anpartsselskab behandlas dock i punkt Den första nr. punkten fick sin nuvarande lydelse i samband med reformen av reglerna

om betalingsstandsning 1984. Under punkten faller bl.a. arvode till

personer som uppträtt som professionella aktörer i ett försök att åstadkomma en samlad uppgörelse, t.ex. tilsyn och akkordtillidsmen

se Munch s. 549 och ørgaard s. 152 Kravet på en samlet ordning

utesluter inte utan vidare att förmånsrätt även omkostnader ges vid ett försök att åstadkomma frivillig uppgörelse med gåldenärens huvuden

borgenärer se U. 1985.796. Däremot har i praxis konsultfirmas

t.ex. en krav på arvode för redogörelse till bruk vid förhandlingar med en gäldenärens bankförbindelser om kreditvillkor skulle möjliggöra som en fortsatt drift, tills färdig rekonstruktionsplan kunde föreligga, inte en ansetts omfattat av § 94 U. 1983.859. I punkt nr. 2 i § 94 behandlas gäld anden ga2ld annan som gäldenåren efter fristdagen har ådragit sig med samtykke af af et skifteretten beskikket tilsyn

av ørgaard benämnd tilsynsgodkendt

gzeld. Denna regel infördes redan 1975 och har 1984 förtydligats det viset att ordet anden tillfogats före gaald för klargöra de att att fordringar i första punkten inte är hänföra under punkt som avses att nr.

2 se betaenkning 9831983 57. Syftet med regeln är skapa

nr. s. att möjlighet till nödvändig kredit till verksamhet under betalningsinen

ställelse se Lindencrone-ørgaard, Betalingsstandsningret, 1990, 96;

s. citeras i det följande Lindencrone-ørgaard.

Med beskikket tilsyn avses i punkt 2 bl.a. tilsyn har nr. som utsetts av skifteretten efter anmälan betalningsinställelse. om Kravet samtycke täcker inte bara situationer då sådant direkt getts i fråga om stiftande viss gäld. Samtycket kan också underförstått, av vara

SOU 1992113 201

dvs. stiltiende se Munch 550 och ørgaard s. 154. Samtycket

ges s. kan vidare avse ett godkännande tills vidare av förpliktelser som gäldenären nödvändigtvis ådrar sig vid en fortsatt drift av verksamheten U. 1984.969 H. Exempel lämnar löner, innehållen A-skatt U. 1986.662 H och mervärdeskatt. Efter omständigheterna omfattas även förpliktelser, som grundas avtal ingångna före betalningsinställelsen, när medkontrahenten för den händelse verksamheten inte fortsatts hade kunnat hålla inne sin prestation. Det nu sagda belyses av följande fall.

Ett aktiebolag K, som i september 1983 satts i konkurs med fristdag den 18 april 1983 då bola et hade anmält betalingsstandsning, hade i sin produktion under beta ningsinställelsen använt ett parti läder, som S med vetskap om betalningsinställelsen levererat till K efter den 9 maj 1983. S ansågs ha haft grund till att anta att lädret skulle ingå i produktionen under betalningsinställelsen och därför också betalas av betalingsstandsningsboet. Eftersom lädret inte kunde återlämnas fick K svara för vederlag för prestationen enligt § 94 punkt nr. 2 DKL U. l986.197. Jfr vad som sågs i det följande om § 16 c Stk. l DKL. Ett aktiebolag, som inställde sina betalningar och senare gick i konkurs, ägde bl.a. i en fastighet fyra ejerlejligheder, vilka vara uthyrda. Hyran för lägenheterna uppbars av bolaget under betalningsmställelsen, tills lägenheterna ca 9 månader senare såldes. För lägenheterna skulle utgå bidrag till fastighetens ejerforening för leverans av vatten, m.m. och föreningen krävde att bidraget, som inte betalts under de 9 månaderna, skulle ges prioritet som massakrav. Stöd härför

ansågs inte finnas vare sig i § 14 stk. 2 DKL numera § 16 c stk. 2,

som förutsätter att den levererade prestationen till sin beskaffenhet är sådan att den kan återlevereras, eller i § 94 punkt nr. eftersom det inte fråga om gäld som uppkommit med tilsynets samtycke U. var 1981.219 H.

I sammanhanget kan erinras om regeln i § 16 c Stk. 1 DKL. Om en prestation, för vilken skall utges vederlag, har fullgjorts i förhållande till gäldenären efter det att anmälan gjorts om betalningsinställelse, kan prestationen krävas tillbaka, om inte tilsynet godkänner tiltra,der avtalet och utger vederlaget eller ställer säkerhet för detta. Regeln kompletterar säljarens s.k. stoppningsrätt enligt köprättsliga bestämmelser

se Munch s. 177. Om gäldenären redan har förfoga över med-

kontrahentens prestation, blir enligt § 16 Stk. 2 vederlagskravet c förmånsberättigat enligt § 94 punkt 2 i gäldenärens konkurs. Jfr nyss nr. nämnda rättsfall U 1981.2l9 H. Se vidare avsnitt 5.1.5. För tillämpning av § 94 punkt nr. 2 krävs att gälden uppkommit efter fristdagen. När fristdagen utgörs av anmälan om betalningsinställelse,

blir det ett villkor att konkurs eller förhandling om tvångsackord begärs

inom den tid som anges i § 1 Stk. dvs. inom tre veckor från det att betalningsinställelsen upphörde. I punkt 3 i § 94 behandlas rimelige omkostninger vid påbörjad nr. likvidation av ett aktiebolag eller anpartsselskab. Regeln får betydelse bara vid likvidation sker enligt reglerna likvidation av solventa som om bolag Munch 552. Den täcker bl.a. kostnader för likvidator och s. revisor.

202 SOU 1992113

Enligt § 94 punkt nr. 4 tillkommer förmånsrätt även retsavgiften, dvs. sådan avgift till utgår gåldenärens bo Munch

staten som ur se

s. 552

Övriga förmånsrätter gäller löner 0.d. § 95 och leverantörer

av förskotterade allmämia avgifter § 96. Eljest upprätthålls principen om lika behandling av borgenärema § 97, bortsett från de efterställda fordringarna § 98. Löneprivilegiet omfattar alla som har anspråk på vederlag for arbejde i skyldnerens tjeneste ej massakrav. Personkretsen är vid jfr Munch s. 556 ff och ørgaard 156 ff. Förmånsrätten täcker lön pension s. under sex månader före fristdagen. Vidare omfattas dels krav på ersättning för arbetsavtalets avbrytande dock inte såvitt lön avser m.m. som förfallit till betalning än månader före fristdagen, dels krav mer sex på gottgörelse i den mån uppsägningen eller avbrytandet arbetsavtalet av har ägt under de senaste månaderna före fristdagen. Även rum sex semesterersättning omfattas. Statens krav på A-skatt som innehållits gäldenären för anställda är av inte förenat med förmånsrätt utan tillhör vad brukar kallas simple som

krav se ørgaard s. 161 Har plikten att innehålla skatten uppstått

efter konkursbeslutet, behandlas skattefordringen dock massakrav som U. 1975.27 H. Leverantärsprivilegiet ger förmånsrätt för leverantör, levererat en som avgiftspliktiga varor till vidareförsäljning, för avgiftsdelen köpesumav man i detaljistens konkursbo. De avgifter är fråga räknas i varom upp § 96 diverse punktskatter. Leverantörsprivilegiet föreslogs avskaffat av konkurslovsudvalget i dess betänkande Konkursordenen nr. 423 1966 s.

23 f och ersatt med en refusionsordning. Det har emellertid kvarstått tills vidare se Munch s. 574 f och ørgaard 163

s. Som har nämnts förut kommer konkursrättens likabehandlingsprincip

till uttryck i § 97 beträffande de simple krav se Munch 575 f och

s. ørgaard s. 164. Av det föregående har framgått att statens skatte- och avgiftsfordringar inte har förmånsrätt. Ett skatteprivilegium gällde emellertid till början av 1969. 1990 lades i Folketinget fram ett lagförslag Socialistisk av Folkeparti om återinförande fönnånsrätten såvitt A-skatt och av avser

mervärdeskatt se Lovsforslag nr L 31 Folketinget 1990-91. Avsikten

var att stärka möjligheterna att driva in restförda skattebelopp hos näringsidkare. Efter behandling i Retsudvalget, sitt besom avgav tänkande den 11 april 1991 och majoritet Det konservative vars Folkepartis Venstres, Fremskridtspartiets, Centrum-Demokratemas, Det , Radikale Venstres och Kristeligt Folkepartis ledamöter avstyrkte

förslaget mot minoriteten Socialdemokratiets och Socialistisk Folkepartis

ledamöter, drogs förslaget tillbaka före den slutliga behandlingen i Folketinget. Från Socialistisk Folkepartis sida anfördes argument för som partiets ståndpunkt bl.a. att skatterestanceme ökat efter 1969. I en bilaga till Retsudvalgets betänkande, vilken innefattar justitsministems svar på vissa av udvalget framställda spörsmål, återges vissa upplysningar rörande skatteindrivningen vilka härrör från skatteministem.

SOU 1992113 203

1974 uppgick sålunda restförda A-skatter till 534 miljoner Dkr och ca restförda momsbelopp till ungefarligen 730 miljoner Dkr. Omräkxiade till 1991 års penningvärde talen l 725 miljoner Dkr respektive 2 362 var miljoner Dkr. Den 1 januari 1991 de restförda A-skatterna 1 586 var

miljoner Dkr och beloppen för toldavgift vars övervägande del är

moms 2 909 miljoner Dkr.

Insolvensutredningen har från Skatteministeriet Departementet i Köpenhamn inhämtat vissa uppgifter hur avskaffandet av skattepriviom legiet inverkat på statens utdelning i konkurs 1 och om reformens konsekvenser i andra hänseenden, t.ex. för indrivningen av skatter och avgifter 2. I skrivelse den 3 augusti 1992 har Told- og Skattestyrelen till uttalanden Skatteministeriet ansluter sig anfört bl.a. sen - vars följande. 1 Reformen har medfört att utdelningen till staten har minskat i det omfang, der ikke daakning til de simple kreditorer. I en er konkurs där tillgångar saknas och avslutas enligt § 143 DKL har som bortfallet skatteprivilegiet ingen betydelse. Styrelsen har ingen statistik av belyser konkursutdelningen efter reformen. Dansk lag straffbelägger som försummelse arbetsgivare att inbetala innehållen A-skatt vilket har en av vis preventiv Virkning. 2 Reformen har medfört att staten i høj grad må på vagt overfor store restancer hos näringsidkare. Om ett vaere företag försummar inbetalning av A-skatt, kan man sätta verksamheten på permanent incasso, dvs. särskild övervakning så att innehållen en A-skatt inbetalas vid varje lønindbetaling. Dessutom har man nyligen förkortat kredittiden för och andra avgifter. Man har också fått moms ökad möjlighet till indrivning restförda belopp hos enskilda näringsidav kare att det kan företas lønindeholdelse hos gäldenåren under genom och efter konkurs för A-skatt, moms, avgifter m.m. En undersökning resultatet i 392 konkurser avslutade 1986 i av

Köpenhamn och vissa delar landet i övrigt se W.E. von Eyben i

av Ugeskrift for Retsvaesen 1990 97 ff visar att utdelning till oprioriteras. de borgenårer förekom i 173 fall 44,1 %. Dividenden var genomsnittligen 14 % 18,39 % i Köpenhamn, vilket är högre än vid undersökningar 1960-talet, då den genomsnittligt låg 10 %. Skattekrafordringarna växlade mycket mellan olika vens andel av de oprioriterade domkretsar från 1,87 % till 50,6 %. Sist i ordningen betalas ejierställda fordringar § 98, dvs. räntekrav

efter konkursbeslutet utom de i §§ 92-94 nämnda kraven, böter,

värdeförverkande och skattetillägg samt gåvolöften se Munch

m.m. 576 och ørgaard s. 165 s.

5.1.3 Syftet med betalingsstandsning

Syftet med det lagreglerade institutet betalingsstandsning år som nämnts

förut att pröva möjligheterna att undgå konkurs se Munch s. 97 och Bo

Eyben, Kreditorforfølgning Materiel konkursret, 1990, citerad i det von följande Eyben, 23 jfr Lindencrone-ørgaard s. 12 ff. Bevon s. talingsstandsningsudvalget, inte gick närmare in på frågan om som

204 SOU 1992113

regleringens ändamål, förklarade att övervägt skulle ha man om man kvar reglerna om betalingsstandsning eller i stället borde bygga om man ut bestämmelserna om vilandeförklaring konkursansökan. Kommitav tén hade emellertid fått positiva uttalanden institutet betalingsstandsom ning från organisationer den haft kontakt med. Den erinrade vidare som om den belastning ordet konkurs är förbunden med för som en gäldenärs ofta små chanser att nå fram till frivillig uppgörelse. På det en insolvensrättsliga området kunde den legalt reglerade betalningsinställel-

sen enligt kommitténs mening därför också finna en rimelig placering

i de ikke förhand håbldse tilfmlde et forstadium til rekonstruktiosom ner, moratorier, akkorder m.v.. Kommittén anförde även bl.a.

Udvalgets undersøgelse viser, at betalingsstandsning ikke alene

anvendes som forstadium til rekonstruktioner, moratorier akkorder, og men at der i et ikke ubetydeligt antal tilfeelde sker afvikling salg af og virksomheder under betalingsstandsning, uden at der opnâs 0rdnogen ning. Almindeligvis bør det betragtes uønskvaârdigt, betasom at lingsstandsning benyttes til at udsmte med kreditoreme et opgør i tilfzelde, hvor skyldneren er uden midler eller chancer for at etablere en tvangsakkord eller tilbyde kreditoreme frivillig ordning. Som foran en nwvnt skyldes en del af kritikken mod regleme betalingsstandsning om tilfzelde av denne art. Det da også udvalgets opfattelse, det ville er att were forkert at opretholde regler betalingsstandsning, i om som større omfang tillader eller begunstiger afvikling uden den offentlige kontrol,

som konkursregleme indebarer, medmindre afviklingen sker med

kreditoremes accept. Det må imidlertid konstateres, at hel eller delvis

afvikling af virksomheder i betalingsstandsningsfasen kan vaare hensigtsmessig, fordi det herved bliver muligt at handle på gunstigere

vilkár end under konkurs. Udvalget har derfor ikke fundet kunne at formulere nogen brugbar skillelinie mellem acceptable uacceptable og afviklinger i betalingsstandsning. Udvalgets forslag styrkelse af om kreditoremes stilling må imidlertid også på baggrund af disse ses overvejelser.

Kommitténs resonemang beträffande behovet legalt reglerad betalav

ningsinställelse har utsatts för viss kritik. I doktrinen se Lindencrone-

ørgaard s. 17 har pekats att kommittén främst markera genom att det möjliga behovet ökat borgenärsinflytande vänt uppmärksamheten av från det dilemma ligger i å sidan önskemålet ekonomisk som ena om en

uppgörelse och å andra sidan konkurshensynet. Kommittén undgick

sålunda att ange behovet reglering i förhållande till de möjliga resultaav

ten av en anmäld betalningsinställelse, dvs. frivillig uppgörelse, tvångs-

ackord, informell avveckling likvidation och konkurs. En reglering

av betalningsinställelsen under mottoet øget kreditorindflydelse leder om då oundvikligen till att institutet orienteras mot konkurs.

Munch s. 97 erinrar om att betalningsinställelsei hälften de fall av som undersökts betalingsstandsningsudvalget lett till konkurs. Det bör av därför eftersträvas att konkursens huvudprincip tillgångarnas lika om fördelning mellan borgenärerna inte lider för avbräck under bestort

talningsinställelse och att gäldenärens ekonomiska ställning såvitt möjligt

inte försämras ytterligare. Finns det rimlig utsikt till att fortsatt drift kan

göras räntabel och att nödvändigt kapitaltillskott kan skaffas, kan strävan-

SOU 1992113 205

dena ut fortsatt drift verksamheten. Det kan bli tal ackord, av om där huvudmassan fordringarna vanligen i förbindelse med avbeav - en talningsplan sätts ned till procentsats, så att driften kan betala - samma den minskade gäldsmassan. Detta kräver antingen samtycke alla av borgenärer eller genomförande tvångsackord. I sist nämnda fall kan av behövligt underlag åstadkommas under betalningsinställelse. Någon en gång kan fortsatt drift ske genom att bara några större borgenärer, som har intresse i att möjliggöra fortsättning verksamheten, sätter ned sina av fordringar. Om räntabel drift är möjlighet behövligt driftkapital en men inte kan skaffas, är det tänkbart att verksamheten kan säljas going som concern och att det som inbragts fördelas bland borgenärema antingen som avbetalning gäldenärens skuld eller till slutlig betalning deras av krav. Ett likvidationsackord, där borgenärerna avstår från den del av gälden som inte täcks vid realisation tillgångarna förekommer oftast av i förening med ett betydande tillskott från tredjeman t.ex. gäldenärens familj. Även verksamheten varken kan fortsättas om eller säljas framhåller Munch vidare kan det önskvärt genomföra - vara att awecklingen utan konkurs; häri genom kan eventuellt uppnås något bättre försäljningspris och något mindre omkostnader, och gäldenären undgår den infami kanske ännu är knuten till ordet konkurs. som von Eyben betonar att betalingsstandsning inte är någon insolvensbe-

handling von Eyben 26, 30 och 33. Det finns inte något insolvens-

s. bo någon förmögenhetsmassa administreras något bostyre som av med tanke på utdelning till borgenärerna. Gäldenären behåller i princip rådigheten över sina tillgångar. Betalingsstandsning är inte heller någon form för exekution kreditorforfølgning möjlighet till som ger exstinktion rättigheter utan sakrättsligt skydd. av

5.1.4 Anmälan

om betalingsstandsning

En gäldenär som anser sig inte i stånd att uppfylla sina förpliktelser vara kan anmäla, att han har inställt sina betalningar § 10 Stk. 1 DKL. Man kan naturligen också utan sådan anmälan ställa in betalningarna - man talar då om stille betalingsstandsning. Reglerna i DKL rör bara anmäld betalningsinställelse.

Både fysiska och juridiska personer kan anmäla betalingsstandsning. Lagen uppställer ingen begränsning i fråga vilka rättssubjekt kan om som göra sådan anmälan, utan denna fråga får vid tvekan avgöras samma sätt som vid konkurs jfr Munch lll och Lindencrone-ørgaard s. s. 27 Det finns inte heller någon inskränkning till näringsidkare jfr beträffande gäldenärskretsen vid gatldssanering SOU 199074 113 ff. s. Bara gäldenären kan göra anmälan. Denna är frivillig jfr Munch s. 100 f och Lindencrone-ørgaard 29. Anmälan offentliggörs inte

s. se

§ 9- Anmälan om betalingsstandsning görs hos skifteretten på det ställe varifrån gäldenärens näringsverksamhet utövas § 3 Stk. l DKL. Skifte-

retten prövar om ansökan har gjorts vid rätt forum. Den tillser också att

206 SOU 1992113

föreskriven avgift 500 Dkr betalts och att anmälan uppfyller de formelkrav som gäller se § 10 Stk. 2. Idet senare hänseendet föreskrivs att gäldenären skall skall förordnas till tilsyn god man

ange vem som under betalningsinställelsen och att anmälan skall innehålla en förklaring från den föreslagna att han är villig att åta sig uppdraget och uppfyller de krav som gäller för en sådan uppdragstagare enligt § 238 frihet från jäv etc.. Det är viktigt att anmälan verkligen uppfyller den nu berörda föreskriften; gör den inte det, är den utan verkan. En anmälan kan alltså

inte kompletteras på denna punkt se 1983 års danska betänkande s. 47.

Enligt § 11 Stk. 3 kan skifteretten på begäran av tilsynet bestämma att säkerhet skall ställas för omkostnaderna vid tilsynets verksamhet. skifteretten kan också undtagelsevis bestämma att omkostnader som

inte täcks av gäldenârens medel skall betalas av staten se vidare Munch

s. 118 Det är enligt uppgift ovanligt att § ll Stk. 3 tillämpas. skifteretten prövar inte huruvida gäldenären har sakligt fog för sin anmälan. Betalingsstandsningsudvalget avvisade tanken på en sådan

offentlig kontroll se 1983 års danska betänkande s. 11 och Lindencrone-

ørgaard s. 29 Avgörande är alltså att gäldenären anser sig vara

insolvent von Eyben 25. Det har antagits att betalingsstandsning ger

s.

en nzesten uafbeviselig formodning ñr att gäldenären år insolvent se

Munch s. 101 Den dag då skifteretten tar emot anmälan om betalingsstandsning är i princip att räkna som fristdag vid bl.a. återvinning § 1 Stk. se Munch 65 f och Lindencrone-ørgaard s. 21 ff. s.

5.1.5 Exekutiva åtgärder under betalingsstandsning,

m.m.

Betalingsstandsning medför som huvudregel hinder för utmätning av och

kvarstad arrest på gäldenärens egendom se § 16 Stk. 1. DKL skiljer

här mellan fordringar med panträtt och fordringar utan sådan rätt. Borgenärer med panträtt kan trots betalingsstandsning begära specialexekution i gäldenårens egendom. Undantag gäller dock för pantfordringar som kan återvinnas. Beträffande sådana fordringar och fordringar utan pantsäkerhet inträder skydd mot utmätning automatiskt genom anmälan

betalningsinställelse se Munch s. 112 f och 151 ff. Gäldenärens

om egendom får inte heller tages til brugeligt pant jfr. även avsnitt 5.1.2. De nuvarande reglerna om utmätningsförbud m.m. innefattar en viktig ändring i förhållande till de ursprungliga bestämmelserna om betalings-

standsning se Munch 152 och Lindencrone-ørgaard 68. Tidigare

s. s. fanns inte något automatiskt exekutionshinder, bara efter beslut av skifteretten. Och ett sådant beslut kunde endast innefatta rådighetsinskränkning och förbud mot exekutiv försäljning, inte hinder mot utmätning som sådan. Inte heller den som innehar en återvinningsbar pantfordran har en ovillkorlig rätt att ta panten i anspråk exekutiv väg. Enligt § 16 Stk. 1 kan skifteretten såfremt det må anses for nødvena

SOU 1992113 207

digt af hensyn til betalingsstandsningens formål bestämma att utmätning m.m. inte får företas grundval pantfordringar kan återav som vinnas i händelse av konkurs. Det krävs emellertid att gäldenären med gode samtycke gör framställning härom. Syftet med denna mannens

befogenhet för skifteretten som infördes i det för folketinget framlagda

förslaget se Lovforslag Ll0 Folketinget 1983-84 20 är att nr. s. tillgodose gäldenärens intresse i att söka nå uppgörelse med alla en borgenärer genom betalningsinställelsen. Med tanke härpå har det ansetts efter omständigheterna kunna vara rimligt att också borgenärer med icke återvinningsbar panträtt i gäldenärens egendom avskärs från att begära specialexekutiva åtgärder. Meddelar skifteretten ett beslut berört av nu slag skall också bestämmas hur amorteringar på pantfordringama skall

ske se § 16 Stk. 2.

a I § 16 Stk. 1 ingår även en regel om kvittning vid betalningsinställelse. Enligt denna kan krav som gäldenären förvärvar under betalingsstandsningen inte kvittas mot fordringar gäldenären vilka har förvärvats före fristdagen. Regeln gäller alla slags krav. Den har införts med hänsyn till utgången i ett rättsfall U.1982.538 H där det godtogs att tullväsendet kunde kvitta fordringar som uppstått före betalingsstandsningen mot gäldenärens krav på ingående mervärdeskatt, uppkommit som

vid verksamhetens fortsatta drift under betalningsinställelsen se Munch

s. 164 och Lindencrone-ørgaard s. 84 Enligt Munch s. 165 utesluter regeln i § 16 Stk. 1 inte kvittning mellan två fordringar har som uppkommit under betalingsstandsningen. I fråga kvittning får vidare om hänvisas till 1983 års danska betänkande s. 27 ff och Munch a.a. av och Lindencrone-ørgaard. Under folketingsbehandlingen 1984 togs in bestämmelse en om säkerställande av lönekrav under betalingsstandsning § 16 b. Betalingsstandsningsudvalget hade inte ansett sådan bestämmelse en nödvändig och hänvisade bl.a. till att borgenärernas ställning stärktes på

olika sätt genom dess förslag se 1983 års danska betänkande 36

s. Enligt bestämmelsen kan arbetstagare betalas periodvis i efterskott som kräva att gäldenären ställer betryggande säkerhet för det til enhver tid fçbrst forfaldende vederlag, for så vidt det vedrøbrer tiden efter anmeldelsen af betalingsstandsning. För veckoavlönad skall säkerheten alltså täcka veckas lön och för månadsavlönad månadslön. På en en förfallodagen skall det förfallna beloppet betalas och säkerhet ställas för

nästa period se Munch s. 174.

Begärd säkerhet skall ställas inom 14 dagar eller, om tiden för arbetstagarens prestation mot gäldenären redan kommit, utan oskäligt uppehåll. Ställs inte säkerhet kan arbetstagaren säga upp arbetsavtalet. I § 16 c ingår har berörts förut vissa regler ömsesidigt som om bindande avtal vid betalingsstandsning. Motsvarande utförliga - mer regler vid konkurs finns i §§ 53-63 DKL. Dessa senare regler inte anses

utan vidare analogt tillämpliga vid betalningsinställelse se Munch 351

s. och Lindencrone-ørgaard s. 100. Innehållet i § 16 c fanns vid tillkomsten DKL i dess § 14 av men flyttades vid 1984 års reform till sin nuvarande plats. Paragrafen kom-

208 SOU 1992113

pletterar köprättsliga bestämmelser om säljarens s.k. stoppningsrätt se

Munch s. 177. Enligt dessa kan en konkursgäldenärs medkontrahent innehålla sin prestation, om gâldenären inte har uppfyllt sin förpliktelse vid konkursens början. Har godset då avsänts från leveringsstedet, kan säljaren i stället hindra att det lämnas ut till konkursboet, till dess att säker-

het ställs för motprestationens riktiga fullgörande se vidare § 54 DKL.

Reglerna i § 16 c är uppdelade två stycken, det första innehållande en allmän regel om rätt för gäldenärens medkontrahent att kräva tillbaka sin prestation och det andra innehållande föreskrift för det fallet att en gäldenären har förfogat över prestationen och senare försätts i konkurs. Stk. 1 förutsätter för sin tillämpning att gäldenären skall utge vederlag

för prestationen. Denna kan bestå i pengar se Munch 178. Vidare

s. förutsätts att prestationen har fullgjorts efter det att anmälan om betalingsstandsning gjorts hos skifteretten. Det blir här av betydelse om gäldenärens medkontrahent kände till betalningsinställelsen när han fullgjorde sin prestation. Var så inte fallet, har han i princip rått att kräva tillbaka denna. Kände han däremot till betalningsinställelsen, blir

hans rätt i nyss nämnda hänseende beroende av omständigheterna se

Munch s. 178 Oavsett hur det förhåller sig härmed, bortfaller medkontrahentens rätt, om tilsynet godkänner tiltrwder avtalet. Detsamma gäller, om tiden för gäldenärens fullgörelse inte inträtt och denne på begäran ställer säkerhet för vederlaget. Stk. 2 behandlar den situationen att gäldenären har förfogat rådet över prestationen så att denna inte kan återlämnas. Det spelar ingen roll hur förfogandet skett. Det kan t.ex. ha ägt rum genom förbrukning eller vidareförsäljning. Det förutsätts endast att prestationen inte kan återlämnas i väsentligen oförändrat skick. Kommer gäldenären i detta läge i konkurs, svarar konkursboet för vederlaget enligt § 94 punkt nr 2. Är det boet som har förfogat över godset, faller vederlagskravet i stället under § 93 punkt nr 3.

5.1.6 Tilsynets ställning,

m.m.

Ett tilsyn en god man skall alltid utses vid betalingsstandsning. Det

skall ske straks ved anmeldelsens modtagelse § ll Stk. l DKL. Gode mannen anses böra ha samma kvalifikationer som en kurator förvaltare vid konkurs. Det krävs inte att gode mannen är advokat, men så är ofta

fallet se Munch s. 115. Det är alltid skifteretten som utser tilsyn.

Gode kan alltså inte väljas borgenärerna såsom gäller i fråga mannen av om en kurator vid konkurs. Det är dock av vikt att gode mannen har borgenärernas förtroende, eftersom han särskilt skall värna deras intressen jfr Munch s. 116. Skifteretten är inte bunden vid gäldenärens förslag till god Är gäldenären missnöjd med skifterettens beslut man. om tilsyn, kan han överklaga beslutet eller ta tillbaka sin anmälan jfr § 16 e Stk. l. Skifteretten kan också utse mer än en god man, t.ex. jämsides med den föreslagna en bransch- eller redovisningskunnig person.

SOU 1992113 209

Någon allmänt formulerad bestämmelse vad gode uppgift om mannens är finns inte. I lagtexten finns däremot på olika ställen regler i som mera begränsade hänseenden vad åligger tilsynet. Gode anger som mannen skall sålunda inom en vecka efter förordnandet sända ut ett meddelande om betalningsinställelsen till samtliga kända borgenärer samt kopia till en skifteretten § 12 DKL. Vid meddelandet skall fogas gäldenärens senast föreliggande årsredovisning eller utdrag härav. Meddelandet skall vidare innehålla 1 upplysningar om gäldenärens viktigaste tillgångar och skulder samt såvitt möjligt en borgenärsförteckning med uppgift om ställda säkerheter, 2 upplysning hur gäldenären skött sin bokföring, om 3 en redogörelse ñr orsakerna till och ändamålet med betalningsmställelsen samt 4 upplysning om tidpunkten för det borgenärssammantrâde som enligt § ll Stk. 2 skall hållas inom tre veckor från det att skifteretten tog emot anmälan om betalningsinställelse. Till gode mannens

uppgifter hör vidare att om det utsetts ett kreditorudvalg se vidare

under 5.1.7 fortlöpande hålla detta underrättat betalningsin- - om ställelsens förlopp § 14 Stk. 2. Som har berörts förut behåller gäldenären rådigheten över sina tillgångar under betalingsstandsning. Tilsynet kan alltså handla på gäldenärens vägnar bara med stöd av en uttrycklig eller underförstådd fullmakt Munch s. 139 Förhållandet mellan tilsynet och gäldenären uttrycks i § 15 Stk. l det viset att gäldenären inte får företa dispositioner av väsentlig betydelse vaesentlig betydning utan samtycke av tilsynet. Betalning av gäld får ske bara i överensstämmelse med förmånsrättsordningen eller om betalning är nödvändig för att undvika förlust. Kravet tilsynets samtycke bör ses i samband med reglerna om

förmånsrätt i § 94 punkt nr. 2 se härom avsnitt 5.1.2. Samtycke av

tilsynet är en förutsättning för sådan förmånsrätt. Det betyder att samtycke kan behöva inhämtas även i fråga om rättshandlingar som inte är av vaesentlig betydning, t.ex. när en medkontrahent kräver

förmånsrätt för att ingå ett avtal med gäldenären Munch s. 141. Frågan

om samtycke kan också betydelse vid prövning av om en rättshandling kan återvinnas vid en efterföljande konkurs. Enligt § 72 Stk. 3 DKL kan en betalning eller disposition som godkänts av ett tilsyn inte återvinnas, såvida inte tilsynet uppenbart har Överskridit sina befogenheter. Tredje

man skall kunna lita ett samtycke av tilsynet Munch s. 481.

Rättsverkan av bristande samtycke är i första hand att förmånsrätt enligt § 94 punkt nr. 2 inte uppnås. Huruvida transaktionen kan återvinnas blir beroende omständigheterna jfr. § 72. En disposition av utan samtycke blir alltså inte utan vidare ogiltig Lindencrone-ørgaard s. 88. Jfr även vad som sägs i avsnitt 5.1.8 om upphörande av betalingsstandsning. I fråga förhållandet mellan gäldenären och tilsynet bör vidare om påpekas att gäldenären skall aflatgge regnskab för gode mannen § 15 Stk. 2. Denne kan utse sakkunnigt biträde § 15 Stk. 3. I förhållande till ett kreditorudvalg är gode mannen skyldig att i förväg lämna underrättelse om påtånkta, saerlig vzesentlige dispositioner § 15 Stk. 4. En

210 SOU 1992113

motsvarande underrättelseplikt gäller i förhållande till borgenärerna i gemen. Gode mannen har i övrigt också pålagts att ta ställning i olika

spörsmål rörande gâldenärens verksamhet se Översikt hos Munch

s. 137 ff och att t.ex. anmäla om det visar sig att betalningsinställelsen

bör upphöra § 16 d Stk. 2. Som exempel på dispositioner av väsentlig betydelse har nämnts större varuinköp som inte är ett led i den dagliga affärsverksamheten, försäljning av fast egendom eller värdefulla maskiner, nedläggning av

produktion och utarrendering av egendom se Munch s. 140 och

Lindencrone-ørgaard s. 87 Uttrycket saarlig va-,sentlige dispositioner kommenterades inte närmare i förarbetena jfr 1983 års danska betänkade s. 18 f och 50. Munch s. 145 menar att underrättelseplikten är densamma som gäller enligt § 115 DKL för en kurator i konkurs i förhållande till ett i sådant sammanhang utsett kreditorudvalg, dvs. skyldigheten att underrätta avser alla viktigere dispositioner. Som exempel nämns försäljning och pantsättning av fast egendom, förhandlingar om försäljning av rörelse, påbörjande av process, som inte gäller enbart inkassering av fordran, och förlikning av större betydelse

se även Lindencrone-ørgaard s. 90 ff.

I § 16 c finns särskilda regler rörande ömsesidigt förpliktande avtal där gäldenärens medkontrahent fullgör sin prestation under den förres betalningsinställelse. Reglerna har berörts i avsnitt 5.1.5, vartill får hänvisas.

5.1 Borgenärernas ställning

Som har berörts redan utgjorde förstärkningen av borgenärernas ställning ett huvudinslag vid 1984 års betalingsstandsningsreform. Härvidlag bör ytterligare nämnas följande. Den skyldighet att informera borgenärerna om betalingsstandsningen som enligt § 12 åvilar tilsynet gällde förut gäldenären. Då fanns inte heller skyldighet att lämna de förhandsupplysningar om gäldenärens

ekonomiska ställning som nu är föreskrivna se vidare Munch s. 120

och Lindencrone-ørgaard s. 31 ff. Reglerna om ett obligatoriskt borgenärssammanträde inom tre veckor från det att skifteretten ñck anmälan om betalningsinställelsen § 11 Stk. 2 har i förarbetena betecknats som borgenärernas viktigste grundlag for

at få indflydelse på forlçbbet af en betalingsstandsning se 1983 års

danska betänkande s. 17, Munch s. 117 och Lindencrone-ørgaard s. 33 Sammanträdet tjänar främst syftet att ge borgenärerna möjlighet att ta ställning till om det finns skäl att låta betalningsinställelsen fortsätta

se § 13 Stk. 1. Borgenärerna har dock inte beslutanderätt. Skifteretten

leder sammanträdet och kan meddela beslut om betalningsinställelsens

upphörande jfr § 16 d. Sammanträdet anses vara offentligt se Munch

s. 126. Frågan om betalningsinställelsens upphörande hänger samman inte bara med bedömningen av föreliggande upplysningar om gåldenärens

SOU 1992113 211

ekonomiska situation utan också med gäldenärens samarbetsvilja. I § 13 Stk. 2 gäldenären uteblir från borgenärssammanträdet utan anges att- om laga förfall skifteretten har att besluta betalingsstandsningens - om upphörande. Bestämmelsen, som inte fanns med i 1983 års danska

betänkande, infördes förslaget till folketinget se Lovforslag nr.

genom L 10 Folketinget 1983-84 19 och motiverades en önskan att det på s. av borgenärssammanträdet skulle möjlighet att ställa frågor till ges gäldenären ñr att belysa orsakerna till betalningsinställelsen och syftet

med denna se även Munch s. 127

Skall betalningsinställelsen fortsätta kan vid borgenärssammanträdet tas även frågan utseende god § 13 Stk. 3. Munch upp om av ny man påpekar att det vanligen är gäldenärens advokat från början utsetts som

till god Munch 129. Det kan ofta göra spörsmålet om ändring

man s. godmansförordnandet aktuellt. Skifteretten tar dock upp frågan bara av på begäran, dvs. normalt från borgenärssidan. Skifterettens beslut kan

överklagas. Ett ytterligare spörsmål som kan komma upp på borgenärssammanträdet är utseende ett kreditorudvalg borgenärskommitté. av Systemet med ett sådant udvalg, vilket har en motsvarighet vid konkurs § 114 DKL, kom till vid 1984 års reform. Det skedde för att skapa möjlighet till bättre kontakt mellan gode mannen och borgenärema en

och till större insyn från dessas sida se 1983 års danska betänkande

en 19 och 54. Beslut utseende av en borgenärskommitté fattas av s. om

skifteretten se § 14 Stk. l på begäran av en borgenär eventuellt

löneborgenår, gäldenären eller gode Högst tre personer får mannen. ingå i kommittén. I verksamhet med än 25 anställda har en mer företrädare för de anställda rätt till inträde i kommittén, som i så fall får bestå högst fyra medlemmar. Har kommitté utsetts, skall gode av en nämnts förut fortlöpande hålla den underrättad om mannen som betalingsstandsningens förlopp § 14 Stk. 2. En borgenärskommitté kan ha två rätt olika funktioner. Den ena är att visst bistånd till gode att tillföra exempelvis branschge mannen genom kännedom denne inte har. Den andra är att kontrollera gode mansom Det är bara den funktionen som behandlas i lagtexten. Den nen. senare nämnda underrättelseplikten för gode mannen är ett stöd för kredinyss torudvalgets kontrollmöjligheter. Det följer av udvalgets uppgifter att gode inte alldeles speciella skäl talar mot det, bör tillmötesmannen, om

udvalgets önskan ytterligare upplysningar se Munch s. 134. Som

om har berörts i avsnitt 5.1.6 föreskrivs i § 15 Stk. 4 att udvalget i förväg vatsentlige dispositioner Underrättelseplikskall underrättas om saarlig . ten är i och för sig absolut, det krävs inte udvalgets samtycke till en men

viss disposition se Munch 145.

s. En borgenårskommitté behandlat slag har inte mandat att binda av nu

borgenärskollektivet se Lindencrone-ørgaard s. 66. Det anses följa av

reglerna i § 15 Stk. 5 krav på att vissa dispositioner skall godkännas

om vid ett särskilt borgenärssammantrâde. Av detta lagrum framgår att om fjärdedel kända borgenärer utan säkerhetsrätt gör invändning mot en av genomförandet sådana påtänkta dispositioner sägs i § 15 Stk. 4 av som

212 SOU 1992113

se ovan under 5.1.6 får dessa genomföras bara gode

om mannen inkallar borgenärerna till ett sammanträde och flertalet de närvarande av godkänner dispositionerna. Vilka dispositioner lagrummet syftar på är inte helt klart, eftersom § 15 Stk. 4 i fråga skyldigheten att förelägga om borgenärerna vissa väsentliga dispositioner inte tar med sådana âr som ncbdvendige af hensyn till bevaarelsen af skyldnerens virksomhed,

rimelig vatretagelse af fordringshavemes fzelles interesseri øvrigt eller

erhvervelsen af dagliglivets fomødenheder. Munch s. 146 f antar att omläggning hela produktionen, anskaffande maskinpark och av av ny försäljning hela verksamheten hör till dispositioner gode av som mannen skall underrätta borgenärema i förväg och därför också till de åtom gärder som kan kräva godkännande borgenärerna vid ett sammanträde av

enligt § 15 Stk. 5. Lindencrone-ørgaard s. 92 f under-

menar att rättelseplikten visavi borgenärerna grund vissa uttalanden i 1983 av års danska betänkande s. 50 kan i tilfxlde blive forvandlet til mange en skueret.

Formerna för hur ett sådant borgenärssammanträde i § 15 som avses stk. 5 skall till är inte närmare reglerade i lagtexten. En invändning

från en borgenärsminoritet kan ske såväl skriftligen muntligen. Har som gode mannen sänt ut underrättelse enligt § 15 Stk. skall invändningen

ha kommit fram till gode inom sju dagar från underrättelsens mannen

avsändande se vidare Munch 148 Vid beräkningen borgenärs-

s. av minoritetens storlek är fordringarnas belopp avgörande; enstaka en borgenär med en fordran motsvarande minst 25 % gäldenärens av samlade skulder utan säkerhetsrätt kan alltså göra invändning mot viss en disposition och därmed påkalla godkännande borgenärssammanträde.

Alla borgenärer skall kallas till detta. Förkastas dispositionen, får gode

mannen inte genomföra den. Om han ändå gör det, har medkontrahenten

sannolikt inte rätt till skadestånd borgenärerna, han kände till eller av om

borde känna till deras inställning se Munch 149.

s.

l Betalingsstandsningens upphörande

I § 16 d DKL ingår regler om att skifteretten under viss förutsättning kan

bestämma att betalingsstandsningen upphör. Med betalingsstandsning

menas härvid anmäld betalningsinställelse se Munch 181 De

s. aktuella förutsättningarna är 1 att betalingsstandsningen saknar ett rimligt ändamål, 2 att gäldenären inte samarbetar lojalt eller 3 det att i övrigt inte betryggande sätt arbetas uppnå samlad att en uppgörelse med borgenärerna. Förutsättningen l kan för handen vara om det saknas utsikt till underhandsackord eller genomförande av tvångsackord. Förutsättningen 2 kan föreligga gäldenären upprepade om gånger företar dispositioner utan samråd med gode eller han mannen om undanhåller viktiga upplysningar sin ekonomi. Förutsättningen 3 om syftar både gäldenärens och gode sätt ñrhålla sig. Till mannens att reglerna i paragrafens första stycke är fogade bestämmelser viss om

SOU 1992113 213

underrättelseplikt för gode mannen Stk. 2 och kommunikationsplikt ñr skifteretten före dess avgörande Stk. 3. Medan upphörandegrunderna i § 16 d är beroende skönsmässig av en bedömning upptas i § 16 vissa automatiska upphörandeanledningar. e Dessa är l att gäldenären återkallar sin anmälan, 2 att förhandling tvångsackord öppnas, om 3 att beslut om inledande av gäldsanering meddelats, 4 att gäldenären försätts i konkurs samt 5 att tre månader gått från fristdagen. I det sista fallet p. 5 kan skifteretten under ganske saarlige omstendigheder förlänga fristen med högst tre månader åt gången, gäldenäom ren begär det före fristens utgång Stk. 2. Fristen kan dock inte förlängas längre än totalt ett år från fristdagen. I bestämmelsen vissa anges formkrav för tillämpningen. Gäldenärens begäran skall skriftlig och vara redogöra för skälen för förlängning. Gode skall yttra sig mannen skriftligen liksom kreditorudvalget, ett sådant tillsatts. skifteretten om har möjlighet att kalla borgenärerna till ett sammanträde i saken. Fristen för förlängning har vid 1984 års reform förlängts från två till tre månader. Enligt betalingsstandsningsudvalgets mening det var en olämplig ordning att vid behov längre frist än totalt fem månader av förena en betalningsinstållelse med vilandeförklaring konkursansökan av

se härom under 5.1.lO, något tidigare inte ovanligt. Man

som var förordade därför maximal frist på 12 månader för betalingsstandsning en

se 1983 års danska betänkande s. 33 ff. Det nya förlängningssystemet

har kritiserats av Lindencrone-ørgaard, bl.a. att det skapar som menar rättsosäkerhet och inte grundas på någon analys betalningsinställelsens av

förhållande till ackord, informell aweckling och konkurs se Linden-

crone-ørgaard s. 39 ff.

5.1.9 Förfarandet hos skifteretten

Som framgår av tidigare avsnitt har skifteretten flera funktioner vid betalingsstandsning. Skifteretten har sålunda att registrera gâldenärens

anmälan och därvid kontrollera att den uppfyller vissa formella krav se

§§ 7 och 10. Skifteretten skall utse tilsyn § 13 Stk. 3. Vidare skall skifteretten på begäran borgenärskommitté § 14. Den leder det utse en obligatoriska borgenärssammantrâdet § 13. Den fattar beslut angående exekutionshinder § 16 a. På skifteretten ankommer även att besluta i frågor om betalingsstandsningens upphörande §§ 16 d och e. För skifterettens befattning med betalingsstandsning gäller därutöver ett antal allmänna regler som är delvis gemensamma för olika insolvensrättsliga förfaranden, t.ex. § l fristdag, §§ 3-4 forum, § 238 god

man m.m., § 239 arvode till god man och §§ 240-249 förfarandereg-

ler.

Kostnaden för god man betalas boet se § 239 Stk. 4. Skifteretten

av bestämmer ersättningen utifrån en konkret värdering i det enskilda fallet

214 SOU 1992113

se Munch s. 844 ff. § 239 Stk. 1. Skifteretten har att ta hänsyn till

arbetets omfattning och boets beskaffenhet, det med arbetet förbundna ansvaret och det under de givna omständigheterna uppnådda resultatet jfr Munch s. 844 ff. Beträffande ställande av säkerhet för tilsynskostnaden se avsnitt 5.1.4. Vid konkurs har god man förmånsrätt för sin fordran på ersättning enligt § 94 punkt nr. l se avsnitt 5.1.2.

5.1.1O Vilandeförklaring av konkursansökan

En möjlighet att vilandeförklara en konkursansökan har funnits sedan

1927. Nuvarande regler härom tillkom vid 1984 års reform se 1983 års

danska betänkande s. 33 och 56 och återfinns i § 24 DKL. Huvuddragen av reglerna är följande. Om gäldenären söker nå en uppgörelse ordning med borgenârerna kan på gäldenärens begäran skifterettens avgörande rörande en konkursansökan förklaras vilande, såvida skifteretten finner att det finns rimelig udsikt til, at en ordning kan opnås § 24 Stk. l. Samtidigt med sin begäran skall gäldenären föreslå en person som skall förordnas som tilsyn under uppskovet och ge in en förklaring från denne att han är

villig åta sig uppdraget och uppfyller betingelserna i § 238 frihet från

jäv m.m.. Beslutar skifteretten om uppskov enligt Stk. tillämpas reglerna i §§ 11-16 d Stk. 2. Uppskov kan medges intill tre månader. Reglerna om förlängning av tid för betalningsinställelsei § 16 e Stk. 2 tillämpas även vid uppskov med konkurs. Återkallas eller avslås en konkursansökan efter det att uppskov har medgetts eller förlänger skifteretten fristen, skall tilsynet inom en vecka underrätta alla kända fordringshavare Stk. 3. Det år alltså i princip samma fristregler vid betalingsstandsning som vid uppskov med konkurs jfr Munch s. 229. Som har nämnts förut har

förlängningssystemet utsatts för kritik se avsnitt 5.1.8. Munch

framhåller att om konkursansökningen inte föregåtts av betalningsinställelse kan det ofta vara naturligt att börja med en kort frist för att åstadkomma nödvändigt räkenskapsunderlag m.m. Därefter kan det sättas ut en frist för att utarbeta ett förslag till uppgörelse och slutligen en frist för att klargöra borgenårernas inställning.

5.1.11 Statistiska uppgifter betalingsstandsning,

om m.m.

Insolvensutredningen har vid sina kontakter med det danska Justitsministeriet, skifteretten vid Sø- og Handelsretten och advokater med erfarenhet som tilsyn vid betalingsstandsning fått del av olika synpunkter på den praktiska tillämpningen av de danska reglerna. Sammanfattningsvis har upplysts följande.

SOU 1992113 215

Antalet anmälda betalningsinställelser efter 1984 års reform har hållit sig omkring 1 000 l 500 årligen se bilaga ll. Några säkra uppgifter vad betalningsinställelsema har resulterat i finns dock inte. Det är om

inte så vanligt att resultatet blir frivillig överenskommelse i vart fall

en inte när det finns fler än 20-30 borgenärer. Vanligast är att gäldenären försätts i konkurs, därnäst att tvångsackord genomförs. Betalingsstandsning används ibland ett moratorium ñr att gäldenären skall som ordning på sin ekonomi. I en hel del fall kommer någon form av rekonstruktion till stånd, ibland dock på det viset att den gode delen gäldenärens verksamhet säljs till ett nytt bolag. Det är vanligt att av önskemålet rekonstruktion stupar på att gäldenären inte kan få om bankgaranti för löner och kostnader. Beträffande utfallet tidigare regler betalingsstandsning hänvisas av om till 1983 års danska betänkande s. 8 och 63-71. Betalingsstandsning kommer ofta till stånd för sent. En orsak till det kan att gäldenärema att kunderna försvinner, om man inleder vara anser betalingsstandsning. Många gånger är det revisorerna tar initiativ till som betalningsinställelse, däremot sällan bankerna. Tyst betalningsinställelse förekommer någon gång det skälet att företaget är beroende av auktorisation ñr verksamheten, t.ex. ett vaktbolag. av En anmälan betalingsstandsning är offentlig det viset att alla om har ett rättsligt intresse, dvs. borgenärerna, kan få besked av som skifteretten anmälan och om vem som har utsetts till tilsyn § 9 om DKL. Anmälan kungörs inte. Ibland kan betalningsinställelse ha så en stort samhällsintresse att även massmedia skall del av uppgifter om

saken. I praktiken är det tilsynet under betalingsstandsningen träffar alla som överordnade avgöranden i samarbete med gäldenären. I början av betalingsstandsningen redogör tilsynet för gäldenären hur denne skall förhålla sig. Ofta får denne skriftlig instruktion av det slag som en

förekommer även i Sverige se avsnitt 3.3.1.2. Gäldenären samarbetar

oftast med tilsynet. Det förekommer sällan att det anmäls bristande samarbetsvilja till skifteretten § 16 d Stk. 1 nr 2. Tilsynet borgenärernas representant. Han orienterar dessa ses som någon form cirkulärskrivelse. Normalt kommer inte så många genom av till det i § ll Stk. 2 föreskrivna sammanträdet treveck0rsmötet. Vanligen infinner sig huvudleverantörerna, någon från tullväsendet och möjligen någon panthavare eller leasegivare. Det är inte så vanligt att ett kreditorudvalg utses. Ett sådant udvalg brukar när det behövs fackman hjälp åt tilsynet eller det finns utses som motstridande borgenärsintressen. Staten brukar inte delta i kreditorudvalg. I så fall är det kammaradvokaten som företräder staten. Bestämmelserna § 16 förbud mot utmätning m.m. på begäran a om panthavare och bestämmande tid för amortering pantfordringar av av har ingen praktisk tillämpning. Vanligen träffar panthavare överenskommelse med tilsynet. Täcker panten fordringen, skall löpande amorteringar betalas. Är det oklart panten räcker till, kan särskild värdering bli om nödvändig.

216 SOU 1992113

Arbetstagarna kräver alltid säkerställelse lön. Fackföreningarna av sänder ut information betalingsstandsning till sina medlemmar. Det om förekommer inte att arbetstagare kräver att med företrädare i en kreditorudvalg.

Tre veckor är i de flesta fall tillräckliga ñr att avgöra beom en talingsstandsning är framkomlig väg eller förfarandet skall en om stoppas. Redan då kan det finns rekonstruktionsmöjlighet. man se om en Det händer att tilsynet hos skifteretten begär betalingsstandsningen att skall upphöra. Då beror det för det mesta på att gäldenärens ekonomi är så dålig att det inte går att fortsätta verksamheten under tremånadersen period. Betalingsstandsning missbrukas så mycket konkurs. Vill som gäldenären inte begära sig i konkurs, blir det borgenärernas sak.

Skifteretten har en tillbakadragen roll under betalingsstandsningen. Det

är väsentligen en formell funktion. Vid treveckorsmötet prövar rätten om betalningsinställelsen skall fortlöpa under månader. Om ingen tre borgenär opponerar sig, den åtminstone månader. varar tre Det förekommer sällan problem med att ställning till betalingsta om en standsning skall fortsätta.

Fördelen med betalingsstandsning är det andrum och

att ger är den enda verkliga möjligheten att undersöka möjligheten till rekonstruktion.

Vanligen krävs dock viss förlängning för rekonstruktion skall lyckas. att Det förekommer sällan att förlängning begärs till år. Rekonstrukupp ett tion under konkurs kan ske på så sätt att verksamheten säljs till ett nytt

bolag. Då krävs skifterettens samtycke.

Vilandeförklaring udszettelseav konkurs används ganska ofta, bl.a.

i inkassosyfte. För gäldenären spelar det mindre roll om man väljer den vägen eller betalningsinställelse.

Borgenärerna har främst intresse reda på dividenden av att och resterande belopp avskrivet. Sedan vill de saken världen fort ur så som möjligt framtiden är viktigast -

5 .l.12 Vidaredrift

av konkursgäldenärs rörelse

DKL innehåller inga närmare bestämmelser i vad mån om en konkursgäldenärs verksamhet får fortsättas under konkursen. Följande regler bör

dock anmärkas i sammanhanget. Enligt § 109 Stk. 2 ankommer det på

skifteretten att efter samråd med interimsförvaltaren den midlertidige

bestyrer bestämma i vad mån gäldenärens näringsverksamhet tills vidare skall fortsättas. DKL innehåller inte någon presumtion för att

driften skall upphöra se Munch 600. I § 114 Stk. 4 regel

s. ges en om att skifteretten kan för boets räkning anta affärskunnig medhjälpare till en konkursförvaltaren. Enligt Munch s. 614 kan en sådan medhjälpare särskilt vara till vid fortsatt drift gäldenärens verksamhet gagn av men också vid besvarande spörsmålet, denna skall fortsättas eller av om awecklas. Det åvilar formellt konkursförvaltaren förestå driften att av verksamheten, denna fortsätts § 115 Stk. 1. Den om dagliga ledningen

SOU 1992113 217

överlåts dock vanligen till boet anställd fackman eller eventuellt en av

den av skifteretten utsedde medhjälparen se Munch s. 618.

Avsaknaden av närmare regler om i vilka situationer konkursgåldenärens rörelse får fortsättas bör ses i samband med DKLs bestämmelser om konkursförvaltarens ansvar gentemot borgenårema och inför skifteretten. Hår kan hänvisas till exempelvis § 115 Stk. 2 informationsplikt mot ett kreditorudvalg, § 119 inkallande till skiftesamling och § 125 redovisningsplikt i förhållande till skifteretten.

5 1 13 Lönegaranti

. .

I Danmark finns ett system med lönegaranti vid konkurs, Lønmodtagemes Garantifond, som tillkom 1972. Systemet, vilket regleras numera i en lag från 1988, innebär att Garantifonden prövar medel skall om betalas ut. Det innefattar liksom det svenska att fonden inträder i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Fonden träder i funktion också om gäldenårens verksamhet har upphört utan konkurs och arbetsgivaren inte kan betala de förmånsberâttigade lönekraven. Betalingsstandsning medför således inte i sig att lönegarantin träder i funktion. Garantin, vilken inte täcker massakrav, 1991 maximerad var till 75 000 Dkr arbetstagare. Se vidare Munch 555 och 569 ff. per s.

5.2 Norge

Som anförts inledningsvis under kapitel 5 behandlas utöver gjeldsforhandling också förmånsrättsordningen avsnitt 5.2.2, vidaredrift av konkursgäldenårens rörelse avsnitt 5.2.11 och lönegaranti avsnitt 5.2.12.

5.2.1 Allmänt

om gjeldsforhandling. Syftet med för-

farandet

Institutet gjeldsforhandling infördes i norsk rätt efter förslag från den redan 1953 tillsatta kommitté som hade till uppgift att över ackordsse lagstiftningen och senare också konkurs- och förmånsrättslagstiftningen konkurslovutvalget. Utvalgets slutbetänkande NOU 197220 innehöll bl.a. ett förslag till lag om gjeldsforhandling och konkurs. I den lagen samlades de processuella reglerna och ersatte därmed de processuella reglerna i de tidigare konkurs- och ackordslagama. De materiella reglerna om borgenäremas rätt till utdelning gäldenårens tillgångar av

togs upp i ett förslag till en särskild utdelningslag lov fordringsha-

om vemes dekningsrett, Dekningsloven. Denna lag ersatte både de senare materiella reglerna i de tidigare konkurs- och ackordsförhandlingslagarna

218 SOU 1992113

och vissa regler som fanns spridda på andra lagar. Utvalgets förslag lades i väsentliga delar till grund ñr konkursloven av 1984 NKL och Dekningsloven DL. Dessa båda lagar trädde i kraft 1986. Anledningen till att man valde att införa ett lagreglerat gjeldsforhandlingsinstitut med möjlighet till en frivillig skulduppgörelse kan framförallt sökas i det förhållandet att tvångsackord i praxis hade utnyttjats i mycket begränsad omfattning. I stället hade i viss mån privat gjeldsforhandling använts. Man fann således fördelar med det privata förfarandet som borde kunna utnyttjas genom att föra in gjeldsforhandlingen under offentlig kontroll, så långt detta är möjligt utan att förfarandet förlorar värdefulla egenskaper. Huvuddragen i NKLs gällande system är följande. Gäldenären kan nu hos skifteretten ansöka om att gjeldsforhandling skall inledas. Förutsättningen är att gäldenären är illikvid och att det är sannolikt att gäldenären kan uppnå en skulduppgörelse inom ramen för gjeldsforhandlingsinstitutets ram. Om förutsättningarna för inledande av gjeldsforhandling föreligger bifaller skifteretten ansökningen. Beslutet offentliggörs inte av skifteretten. Denna utser därefter en gjeldsnemnd ett till skifteretten knutet omedelbart underrättar kända borgenärer. organ - som Gäldenären behåller rådigheten över sin rörelse och sin egendom men är underställd gjeldsnemndas tillsyn. G jeldsnemndas viktigaste uppgift är att igenom gäldenärens ekonomiska förhållanden och att utarbeta en redogörelse för dessa. Denna genomgång utgör underlaget för nämndens beslut om den fortsatta behandlingen. Om gjeldsnemnda finner att det finns utsikt till att gäldenären kan uppnå en frivillig skulduppgörelse eller ett tvångsackord skall den grundval av de upplysningar som tagits fram hjälpa gäldenären att utarbeta ett förslag till en sådan uppgörelse. Gjeldsnemnda tillställer borgenärerna ett förslag till frivillig skulduppgörelse för omröstning. Förslaget anses godtaget om ingen av dem motsätter sig detta. Om förslaget förkastas av någon av borgenärerna kan gäldenären framlägga ett nytt förslag, som gjeldsnemnda åter kan tillställa borgenärerna för godkännande, om nämnden anser att det finns goda förutsättningar att förslaget antaget. Förkastas det slutliga förslaget, blir alternativen antingen offentlig tvångsackordsförhandling eller konkurs. Offentlig förhandling tvångsackord kan under gieldsforhandlingen om bara inledas om ackordsförslaget förhand är godkänt av minst 40 % av de kända röstberättigade borgenärema och dessa representerar minst 40 % den samlade skulden rösträtt. Gjeldsnemnda skall av som ger därför först avgöra om den skall sända ut gäldenärens förslag till tvångsackord till borgenärerna. Nekas det, inleds konkurs, vilket också blir fallet det nödvändiga förhandsgodkännandet inte uppnås vid omom röstningen. Särskild omröstning är för övrigt onödig om ackordsförslaget tidigare har varit framlagt som förslag till frivillig skulduppgörelse och det vid borgenärsomröstningen fick tillräcklig uppslutning ñr att uppfylla 40 %-kravet. Det är skifteretten som prövar gäldenärens ansökan om inledande av offentlig förhandling om tvångsackord. Avslås gäldenärens ansökan, inställs gjeldsforhandlingen och i stället inleds konkurs.

SOU 1992113 219

Likadant är det omröstningen bland borgenärerna inte ger erforderlig om majoritet § 43 NKL eller om skifteretten andra grunder vägrar att stadfästa tvångsackordet §§ 49 och 50 NKL. Det kan då vara fråga om att gäldenären inte infinner sig vid sammanträden eller vägrar att lämna erforderliga upplysningar. Det kan också röra sig om att ackordsuppgörelsen kommit till stånd genom att en borgenär erhållit eller utlovats fördelar framför övriga borgenärer. Om gjeldsnemnda finner att det saknas förutsättningar för såväl frivillig skulduppgörelse som tvångsackord, meddelar nämnden detta till skifteretten, varefter domstolen avgör om konkurs skall inledas. Konkurslovutvalget var av den uppfattningen att gjeldsforhandling Å andra sidan ville inte borde äga rum under offentlig kontroll. man lägga restriktioner möjligheten att till stånd privat gjeldsforhandling

med borgenärerna se NOU 197220 s. 4. Privat gjeldsforhandling

handläggs framförallt Norges 17 kreditföreningar ungefär de svenska av ackordscentralerna samt av advokater. Under lagförarbetena lades stor vikt vid det förhållandet att den offentlighet som tvångsackordsförhandling medfört verkat avskräckande tveksamma gäldenärer, vilka därför antingen föredragit privat gjeldsforhandling med borgenärerna eller dröjt för länge med att begära att offenlig tvångsackordsförhandling alternativt konkurs skall inledas. Icke-offentlighet under förhandling om frivillig skulduppgörelse enligt NKL ansågs därför nödvändig. Enligt en utvalget förelåg det egentligen inte någon valmöjlighet en lag som möjliggjorde förhandling om frivillig skulduppgörelse under domstolens beskydd skulle bli död bokstav om det skulle kungöras att gjeldsforen

handlingen inletts se NOU 197220 s. 36 Justitiedepartementet

uttalade att den föreslagna ordningen i allmänhet skulle ge bättre möjlighet att gäldenårer med allvarliga ekonomiska problem att ta kontakt med borgenärerna inom för gjeldsforhandlingen. Vidare ramen ansåg departementet att det förhållandet att gjeldsforhandlingens första fas inte är offentlig i många fall större möjlighet att undgå förluster ger eller möjliggöra tillfredsställande utförsäljning av företagets tillgångar en

se Ot. 198081 50 34. Den inledande fasen av gjeldsfor-

prp. nr s. handlingen, dvs. gjeldsnemndas genomgång av gäldenärens ekonomiska förhållanden liksom eventuell förhandling om frivillig skulduppen

görelse, skulle alltså icke-offentlig se § 6 NKL. Justitiedeparte-

vara mentet framhöll att paragrafen inte innebär något fullständigt hemlig-

hållande att gjeldsforhandling pågår se s. 34. Bestämmelserna

av prp. innebär emellertid att skifteretten eller gjeldsnemnda inte skall vara aktiva i syfte att offentliggöra att gjeldsforhandling inletts prp. s. 64. Skifteretten vägrar således att på allmänna förfrågningar om vilka svara

gjeldsforhandlingar inletts sistone se Huser, Gjeldsforhandling

som Konkurs, band 144, jfr även Munch s. 93. Förfrågan om en og s. eller flera bestämda personer eller företag har begärt eller är föremål för gjeldsforhandling besvaras den frågar är en borgenär eller om som liknande. Här har hänvisats till § 135 i tvistemålslagen som ställer krav rättsligt intresse. Däremot kan pressen inte kräva några sådana

220 SOU 1992113

upplysningar se prp. s. 64. Enligt § 19 NKL skall alla kända kreditorer

omedelbart underrättas ansökan gjeldsforhandling. om en om Lagstiftaren har haft mål att gjeldsforhandling under offentlig som kontroll skall konkurrera ut de privata gjeldsforhandlingarna. Man har därför tagit sikte på att göra lagens förfarande fördelaktigt än de mer privata förfarandena. Jämfört med den traditionella tvångsackordförhandlingen har gjeldsforhandlingen enligt NKL gjorts flexibel och mer mindre tidskrävande och kostbar än denna. Dessutom förväntas gjeldsforhandlingen inledas på ett tidigare stadium gäldenärens ekonomiska av kris än vad fallet med offentlig tvångsackordsförhandling enligt som var Ackordsforhandlingsloven. Gäldenären kan för övrigt inte välja mellan gjeldsforhandling enligt N KL och tvångsackordsförhandling, eftersom det sist nämnda förfarandet är integrerat med gjeldsforhandling. Han måste således gå vägen över inledande gjeldsforhandling för att uppnå av ett tvångsackord.

Följande förhållanden ansåg konkurslovutvalget se NOU 197220

s. 37 ff vara klara fördelar med gjeldsforhandling enligt NKL jämfört med privata förfaranden.

a Det är mer betryggande än helt privata förfaranden. Detta beror

framförallt de handläggningsregler lagen innehåller, även de som om i viss mån är dispositiva. Några sådana regler finns inte för privat en gjeldsforhandling. Vidare är det inlagt kontroller och rättssäkerhetsgarantier. Skifteretten har centrala uppgifter här, också gjeldsnemnmen da och den nämnden utsedde revisorn har ålagts rad uppgifter av en som garanterar ett tillfredsställande rättsligt förfarande, likabehandling och rättvisa. Väsentligt är också den säkerhet ligger i principen som att en frivillig skulduppgörelse innebär att alla kända borgenärer behandlas lika § 23.2 NKL; jfr dock de vittgående undantagen i § 23.3 NKL. b Man är skyddad mot att förhandlingen spolieras någon enskild av fordringsägare söker täckning för sin fordran utmätning som genom eller konkurs, eftersom gjeldsforhandling enligt NKL förhindrar utmätning och begränsar möjligheterna till begära gäldenären försatt att i konkurs. De inblandade är därigenom i större omfattning garanterade arbetsro och detta i sin tur gäldenärens verksamhet visst andrum. ger ett

c Om en privat gjeldsforhandling varar längre tid än tre månader

saknas möjlighet till återvinning. Detta leder ofta till olycklig tidspress en under förhandlingarna. Vid gjeldsforhandling enligt NKL är utgångspunkten för beräkning återvinningsfristerna i stället tidpunkten för av ansökan om gjeldsforhandling.

d Möjligheterna för fortsatt drift gäldenärens verksamhet torde

av vara större, eftersom gäldenären kan krediter med gjeldsnemndas ta nya medgivande. En sådan skuld blir massaskuld för det fall gjeldsforhandlingen skulle övergå i konkurs.

e Det arbete som nedlagts under gjeldsforhandlingen enligt NKL

kommer normalt till nytta i eventuellt efterföljande konkurs. en Det bör dock påpekas att vissa fördelar med privata förfaranden även diskuterades lagstiftaren. Gäldenären kan då själv välja skall av vem som handha förhandlingen, och jämfört med de mindre skifterettema besitter

SOU 1992113 221

kreditföreningarna ofta erfarenhet och expertis bland vilka gäldenämer ren kan välja. En fördel med så handläggningsregler möjligt är som att detta ger gjeldsförhandlarna större utrymme för individuella sätt att komma fram till lösningar. Avsaknaden absolut materiell likav en hetsprincip mellan borgenärerna kan denna synvinkel fördel. ur vara en Inte så sällan är det en eller några borgenärer motsätter sig som en lösning vilken övriga borgenärer Vid privat förhandling kan accepterar. då den eller de som motsätter sig betalas fullt ut eller någon annan särbehandling. Om alla krafter sätts in kan det privata förfarandet vidare

gå snabbare. Man ärju obunden av bestämda frister och handläggnings-

regler. En privat förhandling kan också ofta äga diskret än rum mer en gjeldsforhandling enligt NKL. Detta kan speciellt praktiskt vara när borgenärerna är få. Privat förhandling kan också tänkas bli billigare,

särskilt om förhandlingarna görs enklare och snabbare än lagen påbjuder.

Förmånsrättsordningen

Enligt norsk rätt gäller huvudregel, borgenär för sin som att en som fordran har panträtt i fast eller lös egendom skall tillgodoses ur denna framför övriga borgenärer. Panthavare står utanför konkursbobehand-

lingen så långt fordringen täcks av panten § 8-14 DL. Det ankommer

på konkursförvaltaren att klara ut vad hör till konkursboets som egendomsmassa å undersøke nødvendig imøtegå påstande og om om utlevering av Verdier finnes i boet § 85 l NKL. I många fall som nr kan det medföra problem för förvaltaren att avgöra huruvida viss

egendom sålts med förbehåll om pant salgspant, Knut R0 i Lov se og Rett, 1992, s. 136.

Konkursförvaltaren bobestyreren kan välja låta konkursboet att

avstå från abandonere viss egendom ingår i boet. Gäldenären

som återfår då rådigheten över denna. Ofta åtföljs abandoneringsbeslutet av ett förordnande om att rådigheten över egendomen skall övergå till någon

annan, vanligen en panthavare uegentlig abandonering. Om den

pantsatta egendomens värde understiger den fordran för vilken egendomen pantsatts är det vanligt att egendomen avstås till panthavaren.

Denne får då antingen anordna tvångsauktion eller avtal med genom

gäldenären till stånd frivillig försäljning se R0, 138.

en a.a. s. I DL görs skillnad mellan massef0rdring och dividendfordring.

De krav som konkursboet i egenskap juridisk ådrar sig av person betecknas massefordring och skall täckas före alla andra skulder som § 9-2 DL. Dividendfordring omfattar prioriterte, uprioriterte og etterprioriterte krav. Vidare kan nämnas konkursboet övertar att konkursgäldenärens hyreskontrakt dessa är knutna till dennes om näringsverksamhet. Något samtycke från konkursförvaltaren erfordras

inte härför. Från och med konkursbeslutet blir hyreskostnaden också en massaskuld § 7-10 DL. Konkursförvaltaren kan emellertid inom fyra

veckor från konkursbeslutet förklara för hyresvärden boet inte att avser att överta hyreskontraktet, förutsatt att lokalerna ställs till hyresvärdens

222 SOU 1992113

förfogande. Massafordringen inskränker sig vid sådant förhållande till till dess sådan förklaring tillställts hyresvärden. Även tiden fram en en del kostnader uppkommit under en omedelbart föregående offentlig som gjeldsforhandling skall täckas såsom massafordran § 9-2 nr 5 DL. Till den del pant inte förslår att täcka panthavarens fordringsbelopp en är fordringen att betrakta dividendfordring. De prioriterade som en fordringarna delas i två klasser. Klass I avser arbetstagares fordran upp på lön § 9-3 DL och klass skatt till stat och kommun § 9-4 DL. Skattefordringama hade fram till 1963 förmånsrätt av första klassen i likhet med arbetslön Efter förslag konkurslovsutvalget i ett m.m. av delbetänkande 1961 infördes 1963 förmånsrättsordning i lagen om en ny rekkjefylgja for krav i konkurs o.a. prioritetslova. Genom den lagen blev förmånsrätten för skatt väsentligt reducerad. Skattefordringama placerades efter arbetslön. Vidare inskränktes det tidsmässiga omfånget

förmånsrätten från tre till ett år utom i fråga om forskottsskatt där

av fristen två år. Dessutom begränsades förmånsrätten för skatt var fastställd etterlikning eftertaxering till att gälla skatt for ett genom

enkelt år se Ot. prp. s. 202.

I ett betänkande, NOU 197220, vilket låg till grund för den nya lagstiftning föreslogs i nämnda Ot. vidhöll konkurslovsutvalget som prp., sin principiella från 1961 att förmånsrätten för skatter 0.1. borde syn avskaffas. Utvalget menade att de enda argument som med fog kunde åberopas för skatteprivilegiet den historiska traditionen och den var omständigheten att skatter priviligierade i alla andra jämförbara var länder. Inget dessa argument hade dock någon väsentlig betydelse när av de vägdes mot den börda privilegiet innebar för boets övriga kredisom torer. 1961 tiden inte för att förslå ett totalt avskaffande av var mogen skatteprivilegiet. Erfarenheterna 1963 års prioritetslov var emellertid av positiva. I 1972 års betänkande ansåg utvalget därför att skatteprivilegiet

kunde avskaffas helt och anförde bl.a. se Ot. prp. s. 203

Det ledende synspunkt bør vcre at det offentliges tap på runn av insolvens hos den enkelte skatte- og avgiftspliktige ikke bør ekkes av sk ldnerens øvrige fordringshavere, i det det rammer tilfeldig, men bør

utfiknes på samfunnet som helhet.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes utvalgets förslag från de flesta håll. Finansdepartementet gick dock emot förslaget. Departementets skäl avsåg att ett avskaffande förmånsrätten dels kunde i någon mån reducera vad av staten fick in utdelning i konkurs, dels kunde föra med sig ökad genom arbetsbelastning på indrivningsmyndighetema genom att dessa i större utsträckning ñck ta ställning till ackordsförslag under gjeldsforhandlinger. Departementet fäste också vikt vid att skiftekreditorene mindre andre kan velge sine kunder ikke står i samme nare kontakt enn og med disse andre kreditorer. Mot demia bakgrund avstyrkte som mange

departementet någon ändring 1963 års ordning och tillade se Ot. prp.

av s. 204

SOU 1992113 223

Under enhver omstzendighet antar en at detta må gjelde forskudstrekk og påleggstrekk som arbeidsgiver har företatt i arbetidstakers lønn. Dette er i realiteten en del av lønnskravet og trekkbeløpene skal opbevares adskilt fra arbeidsgiverens egne rmdler. Hvis dette er gjenomført slik som forskrevet i skattebetalingsloven oppstår ingen roblemer, i det beløpene ikke len er er arbeidsgiverens og ikke går in l bomassen ved en konkurs. Men et synes urimelig at en unnlatelse av å følge lovens påbud om adskilt oppbevaring av skattetrekk skall medføre en fordel for de øvrige kreditorer ved att beløpene faktisk er gått inn i bornassen.

Senare fann sig finansdepartementet dock böra in för en viss inskränkning av förmånsrätten genom att det tidsmässiga omfånget av denna ändrades så att fordringarna som huvudregel fick vara förfallna sex månader före fristdagen. Den minskade statsinkomsten vid en ändring förmånsrätten ansåg departementet inte längre vara av av en sådan storlek att denna alene gjør en oppheving betenkelig. Det var i stället merarbetet för indrivningsmyndigheterna som borde fälla utslaget.

Departementet uttalade vidare bl.a. se Ot. prp. s. 204

En tenker her på det såvel kvantitative som kvalitative merarbeide som med dette blir pålagt innkrevingsmyndighetene kommunekasserere og skattefogder ved at disse må delta i nevnte forhandlinger.

Med utgångspunkt i at krav på skattetrekk vil vare prioritert i den utstrekning de tilhørende lønekrav vil vzere det det vil at de er forfalt innen en 6 månaders periode før åpningen av konkurs eller gjeldsforhandling vil en föreslå at det vesentligste av ordinaere terminer for skatter og avgifter inklusiv årsavgift beholder sin prioritet for det samme tidsrom som ovenfor nevnt for skattetrekks vedkommende. Ved å begrense kravene til de ordinaere terminer, vil etterbereg-

ninger av skatter og av ifter miste sin prioriterte stilling selv om

forfallsdagen faller innen or 6 måneders-fristen.

Justisdepartementet inledde sitt resonemang med att konstatera att erfarenheterna av 1963 års reform var positiva. Man nämnde i fortsättningen att reformen till en början förbättrat de oprioriterade borgenärernas ställning men att utvecklingen senare gått i motsatt riktning. Departementet gick härefter in frågan om förmånsrättens ekonomiska betydelse för staten. Med utgångspunkt i siffror rörande utdelning i konkurser avslutade 1978 nämndes att staten fick cirka 11 miljoner Nkr av anmälda 58,6 miljoner täckta som förmånsberättigade krav. Om förmånsrätten upphävdes, skulle det alltjämt med utgångspunkt i 1978 års siffror betyda en ökning av dividenden till de oprioriterade fordringarna med 5 procent. Förbättringen betecknades som beskjeden. Departementet anslöt sig i fortsättningen till konkurslovsutvalgets principiella synpunkt om att det offentligas förlust vid insolvens hos den skattskyldige borde slås ut samhället som helhet. Departementet uttalade sig också för det önskvärda i att de oprioriterade borgenärerna blev mera engagerade i konkursbehandlingen.

224 SOU 1992113

I det följande uppehöll sig Justisdepartementet främst vid olika spörsmål rörande skatteindrivningen. Konkurslovsutvalget hade i sitt betänkande pekat att om förmånsrätten upphävdes detta skulle leda till att indrivningsmyndighetema i större utsträckning än tidigare ñck ta ställning till förslag om ackord, något i sin tur medförde ett visst som merarbete för myndigheterna. Utvalget menade dock att det kunde vara en fördel att det offentliga kom in ett tidigare stadium insolvensbeav handlingen. Departementet erinrade här att Finansdepartementet i om sina uttalanden hävdat att indrivningsmyndigheterna fick förstärkas, innan man upphävde skatteprivilegiet. Mot denna bakgrund ansåg sig Justisdepartementet trots att det från principiell synpunkt hade sympati ñr konkurslovsutvalgets förslag i denne omgang inte kunna förslå ett helt upphävande skatteprivilegiet av utan förordade den av Finansdepartementet valda lösningen. Man lade saerlig vekt de praktiske betenkeligheter knytter sig till som

inskrevingsmyndighetens arbeid se Ot. 207. Det offentliga

prp. s. valde inte heller sina kunder. Förmånsråtten kunde vidmakthålla skattemoralen. Efter fordran för lön och skatt följer, med undantag ñr efterställda fordringar, övriga fordringar med inbördes lika rätt § 9-6 DL. Slutligen har ett antal fordringar benämnts efterställda etterprioriterte och de skall följaktligen erhålla utdelning först efter det att övriga fordringar erhållit utdelning. Bland dessa fordringar kan nämnas viss del räntan av vissa fordringar, skattetillägg och böter.

5.2.3 för

Förutsättningar gjeldsforhandling

NKLs möjlighet till gjeldsforhandling är avsed för gäldenärer med ekonomiska problem är viss styrka ändå inte är alltför som av men som stora. Till skillnad från konkurs är målet således gäldenärens att sanera skulder för att kunna möjliggöra fortsatt drift. Det grundläggande materiella villkoret är härvid att gäldenären är illikvid med den men kvalifikationen att skifteretten dessutom måste bedöma att det finns möjlighet att uppnå frivillig skulduppgörelse eller tvångackord § 4.1 en nr 3 NKL. De två villkoren fungerar som två ganska sållningsingrova strument på så sätt att skifteretten redan på ansökningsstadiet sorterar ut dels de gäldenärer som uppenbart inte har tillräckligt allvarliga ekonomiska problem, dels de redan har så oöverstigliga problem att som konkurs förefaller vara den enda lösningen. En gäldenär är illikvid när han inte kan betala sina skulder allteftersom de förfaller § l NKL. Illikviditetsvillkoret har huvudsakligen tillkommit av hänsyn till domstolarna; lagstiftaren har velat begränsa skifteretternas belastning. Visserligen skulle kunnat tänka sig man en organiserad möjlighet till gjeldsforhandling för alla gäldenårer så som önskade oavsett storleken deras ekonomiska problem. Men det har man hittills inte ansett vara en naturlig uppgift för det allmänna att sköta. Mot denna bakgrund saknas det därför ofta särskilt starka skäl för

SOU 1992113 225

skifteretten att företa någon omfattande prövning av likviditetsfrågan. I stället torde det ofta vara så att gäldenären vid ansökningstillfállet ställt in sina betalningar och regelmässigt har det gjorts utmåtning hos honom. Detta tyder i så fall på att gäldenären har eller åtminstone nyligen har haft betydande likviditetsproblem, något som normalt torde vara tillräckligt för att uppfylla illikviditetsvillkoret. Härutöver ankommer det skifteretten att undersöka om gäldenärens ekonomiska situation bedöms så allvarlig att gjeldsforhandling är meningslös. I så fall skall ansökningen avslås och borgenärerna underrättas härom. Borgenärema kommer då troligen att ansöka om gäldenärens försättande i konkurs. Sett i ett större sammanhang iir det därför skifterettens viktigaste uppgift vid handläggningen av ansökningen att ta ställning till vilka verksamheter som har förutsättningar att leva vidare och vilka som bör avvecklas. För de sist nämnda bör det aldrig bli fråga om någon gjeldsforhandling, och en ansökan som avser en sådan verksamhet bör då avslås. Eftersom ett avslagsbeslut en sådan grund ofta får till följd att borgenärerna ansöker om gåldenärens försättande i konkurs är det viktigt att ett beslut träffas ett så bra utredningsmaterial som möjligt. Detta leder till att enbart de uppenbart hopplösa gäldenärema sorteras ut redan på ansökningsstadiet. Man har sett det långt mindre allvarligt att släppa igenom gäldenärer som som sedermera visar sig i konkurs än att slå undan benen verksamheter i verkligheten hade möjligheter att överleva. Det är i stället bättre som att gjeldsnemnda ett väsentligt bättre underlag bildar sig en uppfattning om gäldenärens möjligheter att bedriva fortsatt verksamhet och vilken lösning som är den bästa. Enligt § 4 NKL skall skifteretten sålunda avslå ansökningen om den finner det osannolikt att gäldenären tvångsackord. skall kunna uppnå en frivillig skulduppgörelse eller

5.2.4 Inledande av gjeldsforhandling

Såväl frivillig skulduppgörelse ett tvångsackord förutsätter en som gäldenärens aktiva lojala medverkan. Om inte gäldenären själv âr villig att begära gjeldsforhandling föreligger knappast förutsättningar att gjeldsforhandlingen skall nå framgång. Man fann det därför inom

konkurslovutvalget se NOU 197220 49 klart att man innan

s. gjeldsforhandlingen påbörjas bör ha den garantin för medverkan från gäldenärens sida ligger i att denne själv begär att gjeldsforhandling som inleds. Det är därför endast gäldenär kan begära att gjeldsforen som handling skall inledas. Detta har utsatts för viss kritik. Om resonemang det är borgenärerna för att gäldenären att ansöka om som pressar att gjeldsforhandling skall inledas, saknas anledning anta att gäldenären kommer att samarbetsvillig än borgenärerna själva gjort vara mer om ansökan. Det finns också del farhågor för att många gäldenärer begär en att gjeldsforhandling skall inledas enbart för att förhala en sanering av verksamheten.

226 SOU 1992113

En fysisk person kan visserligen ansöka om gjeldsforhandling antingen han är näringsidkare eller ej, men att han inte är näringsidkare hör till ovanligheten. Även juridiska såsom aktiebolag, kommanditpersoner bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser kan ansöka. Däremot kan varken staten, fylkekommun eller kommun bli föremål för gjeldsforhandling. En ansökan om inledande av gjeldsforhandling skall göras skriftligen hos skifteretten § 2 . I ansökan skall gäldenären kort redogörelse ge en för orsakerna till betalningsproblemen. Med betalningsproblem att avses

gäldenären är illikvid se Huser I s. 170. NKL ställer visserligen inget

krav att gäldenären skall dokumentera illikviditeten, men han kan lämpligast göra detta genom att med en likviditetsbudget visa att han inte haft möjlighet att betala sina skulder allteftersom de förfallit. En ansökan skall vidare innehålla en kort redogörelse för hur gåldenären att avser reglera skulden. Det innebär således att gäldenären redan i ett så här tidigt skede skall antyda vad hans förslag till skulduppgörelse skall ut på. Gäldenären är emellertid inte bunden detta ursprungliga förslag av till uppgörelse, men upplysningen är till hjälp för domstolen när den skall ta ställning till om det andra materiella villkoret för inledande av gjeldsforhandling föreligger, nämligen att det föreligger viss möjlighet en för gåldenären att uppnå en skulduppgörelse inom ramen för gjeldsforhandlingsinstitutets ram. Dessutom skall gäldenären redan på ansökningsstadiet lämna uppgift om sina tillgångar och skulder samt en redogörelse för hur bokföringen är ordnad. Det innebär förteckning över att en borgenärerna med angivande av vars och fordran skall upprättas samt ens uppgift om de säkerheter finns för respektive skuld. Räkenskapssom handlingar eller självdeklarationer behöver inte bifogas. Konkurslovutvalget lade stor vikt vid att skifteretten hade möjlighet att kräva ytterligare upplysningar från gäldenären § 2.3 NKL. Det påpekades därvid att reglerna skall i olika situationer, från enskilda passa personer till stora aktiebolags ansökningar, och att domstolen därför efter omständigheterna kan kräva räkenskapshandlingar, självdeklarationer, värderingintyg etc. Men ofta tar det alldelses för lång tid att införskaffa något tilläggsmaterial. Skifteretten skall fatta sitt beslut snarast möjligt eller normalt inom tre dagar efter det att ansökan kom in till domstolen § 4.2 NKL.

5.2.5 Verkningarna inledd av gjeldsforhandling

Efter det att en gjeldsforhandling har inletts begränsas gäldenärens rådighet över sin egendom. Han ställs under gjeldsnemndas tillsyn § 14 NKL och har att rätta sig efter nämndens ålägganden. Gäldenären saknar vidare rätt att utan gjeldsnemndas tillåtelse företa ett flertal viktiga dispositioner § 14.2 NKL. Han måste ha gjeldsnemndas tillåtelse vid ny skuldsättning, omsättning av gammal skuld, pantsättning samt vid försäljning eller uthyrning gäldenärens fasta egendom, affärslokaler av eller förmögenhetstillgångar av väsentlig betydelse. Den bristande

SOU 1992113 227

rådigheten under hela gjeldsforhandlingsförfarandet. Enligt Huset varar betyder detta att verkningarna inträder redan när ansökan gjeldsforom

handling kommer in till skifteretten se Huser I s. 191.

Enligt § 15 NKL är gäldenären utåt legitimeradi förhållande till tredje i god tro. En gäldenär försummar att inhämta gieldsnemndas man som samtycke till viss rättshandling eller företar en sådan i strid med en gjeldsnemndas påbud binder således gäldenärsföretageti förhållande till godtroende medkontrahent. Samma rättsverkningar mellan parterna en uppkommer alltså gäldenären handlat inom ramen för sin egen som om rådighet. En under sådana förhållanden uppkommen fordran kommer således att kunna infrias fullt ut både under gjeldsforhandlingen och efter att ett eventuellt avtal frivillig skulduppgörelse eller ett tvångsackord om antagits §§ 23.2 och 55.1 4. Går däremot gjeldsforhandlingen över nr i konkurs kommer fordringen att ha ställning som fordringar från samma tiden Före gjeldsforhandlingens inledande. Vissa undantag från vad som sagts finns dock beträffande massafordringar skall täckas före nu som alla andra skulder § 9-2 DL. Att gäldenären överskrider sin rådighet är inte särskilt vanligt förekommande. I eller upprepade fall bli grova konsekvensen i allmänhet att gäldenären försätts i konkurs. Skifteretten kontrollmyndighet under gjeldsforhandlingen, vilket är en innebär att gäldenären har en allmän upplysningsskyldighet gentemot skifteretten. En sådan upplysningsplikt har gäldenären för övrigt också gentemot såväl gjeldsnemnda revisorn § 18 NKL. som Såväl ansökan inledande av gjeldsforhandling medför vissa en om som begränsningar i möjligheterna för borgenärerna att försätta gäldenären i konkurs. Däremot kan gjeldsnemnda liksom gäldenären själv när som helst under gjeldsforhandlingen begära att ett konkursförfarande skall inledas. Konkursförbudet endast borgenärer med fordringar från avser tiden innan gäldenären ansökte gjeldsforhandling. Något sådan förbud om gäller däremot inte ñr fordringar uppkomna efter det att gäldenårens ansökan gjeldsforhandling kom in till skifteretten. Detta är en om konsekvens att sådana borgenärer hålls utanför gjeldsforhandlingen av och att de därför normalt skall erhålla betalning för sina fordringar fullt ut. Ansökan konkurs från sådan borgenär kan avvärjas genom att om en borgenären erhåller betalning eller säkerhet för sin fordran. Förbudet att försätta gäldenären i konkurs är tidsbegränsat till tre månader från det att skifteretten meddelade beslut att inleda gjeldsforhandling. Denna om tidsfrist kan gäldenärens begäran förlängas förutsatt att det föreligger goda förutsättningar att nå fram till frivillig skulduppgörelse eller en till stånd offentlig förhandling tvångsackord. Förbudet är dessutom en om begränsat till de fall då konkurs ännu inte är inledd. Om en ansökan om konkurs kommit in ännu inte prövats när ansökan om gjeldsformen handling kommer in skall konkursansökan vila till dess ansökan om gjeldsforhandling är återkallad eller avslagen eller gjeldsforhandlingen är inställd eller avslutad. Om ansökan gjeldsforhandling följs av en en om ansökan konkurs skall den vilandeförklaras till dess skifteretom senare avgjort frågan gjeldsforhandling skall inledas eller ej. Inleds ten om därvid gjeldsforhandlingen skall konkursansökningen ogillas. Däremot

228 SOU 1992113

skall en efterföljande konkursansökan inte vilandeförklaras om ansökningen framställts borgenär med fordran från tiden efter det av en att ansökan om gjeldsforhandling framställts. I § 16.5 NKL finns det ett generellt undantag från konkursförbudet. Minst tre utdelningsberåttigade borgenärer med en sammanlagd fordran minst 40 % de kända om av utdelningsberättigade fordringarna kan nämligen när som helst begära att konkurs skall inledas. Motivet för denna bestämmelse är det vid att sådant förhållande saknas förutsättningar att till stånd frivillig en skulduppgörelse, och regel kan inte heller ett tvångsackord nås. som Utmätningsförbudet under gjeldsforhandlingen år omfattande än mer konkursförbudet. Det gäller utan tidsbegränsning under hela gjeldsforhandlingen och avser samtliga fordringar för tiden före gjeldsforhandlingens inledande. Utmätning får däremot ske för fordringar från tiden därefter. Exekutiv försäljning gäldenärens fasta egendom, av tinglyst nyttjanderätt till fast egendom samt driftstillbehör får inte utan gjeldsnemndas samtycke företas under månader från det gjeldsforsex att handling inleddes § 17.2 NKL. En försäljning skulle kunna omöjliggöra

att en frivillig skulduppgörelse nås. NKL saknar bestämmelser om kvarstad, vilket innebär att det inte finns något formellt kvarstadsförbud under gjeldsforhandlingen. I praktiken torde emellertid endast undantagsvis förutsättningar för kvarstad uppfyllda efter det gjeldsforvara att handling inletts. Om borgenär under gjeldsforhandlingen anmäler sin en fordran till gjeldsnemnda är sådan anmälan preskriptionsavbrytande en § 18 nr.2 Foreldelseloven. Det finns inget formellt påbud att gjeldsforhandling innebär om betalningsinställelse. I praktiken torde det emellertid så så vara att snart en gjeldsforhandling har inletts upphör gäldenären att betala förfallna skulder, åtminstone i fråga oprioriterade skulder säkerhet

om utan se

Huser I s. 222. En sådan betalningsinställelse torde normalt krävas för att förhindra att borgenärema behandlas olika, något i sin skulle som tur kunna försvåra arbetet med att till stånd skulduppgörelse. Enligt en Huser bör därför gjeldsnemnda regel ålägga gäldenären att inhämta som nämndens samtycke innan en sådan skuld betalas. Med hänsyn till dessa dispensregler bör kanske inte betrakta ett inledande gjeldsforman av handling vare sig någon nödvändig eller tillräcklig bekräftelse som att gäldenären ställt in sina betalningar. Inledande gjeldsforhandling torde av likväl i praktiken innebära att gäldenären ställer sina betalningar, även

om vissa skulder av olika anledningar blir betalda. Men betalningsinställelse kan naturligtvis även ha ägt på ett tidigare stadium. rum

5.2.6 Aktörerna i

gjeldsforhandlingen

Huvudaktörerna i gjeldsforhandlingen är utöver skifteretten och gäldenären gjeldsnemnda, revisorn och borgenärema. Gjeldsnemnda tillsätts av skifteretten omedelbart efter det att domstolen fattat beslut om att inleda en gjeldsforhandling. Det kan dock finnas behov för skifteret-

ten att dessförinnan inhämta råd från framförallt de viktigaste borgenä-

SOU 1992113 229

rerna. Gjeldsnemnda skall ha en ordförande, som i regel skall vara advokat. I vissa fall, framförallt när gäldenärens ekonomiska åtaganden är begränsade, kan domstolen underlåta att utnämna ytterligare ledamöter. Annars skall gjeldsnemnda bestå ytterligare mellan och tre av en ledamöter. Dessa skall företrädesvis utses bland borgenärerna, vilket är en konsekvens av borgenärernas betydelsefulla roll under gjeldsforhandlingen. Det är inte ovanligt att det bland fordringsägarna finns skatteborgenärer. Genom att utnämna en sådan representant till ledamot av gjeldsnemnda har lagstiftaren velat föra in samhällsintresseti nämnden § 7.2, 2. pkt. NKL. Det bör dock påpekas att ledamöterna i nämnden framförallt företräder borgenäremas intresse, inte borgegemensamma närens eller borgenärsgruppers särintressen § 7.2, l.pkt. NKL. Lagen nämner att domstolen bör försöka med ledamot har kännedom en som om den näringsverksamhet gäldenären bedriver § 7.3, 2.pkt. NKL. I vissa fall har även de anställda rätt att med en representant nämnden och i så fall får denna bestå av högst fem ledamöter § 8 NKL. Gjeldsnemnda är det centrala och ledande organet i gjeldsforhandlingen och dess uppgifter kan sägas vara att ha tillsyn över gäldenâren och hans verksamhet, att företa en genomgång gäldenärens ekonomiska av förhållanden och att leda och administrera arbetet med att utarbeta och en skulduppgörelse godkänd. Som nämnts tidigare 5.25 är en rättsverkan av gjeldsforhandlingen att gäldenärens förutvarande suveräna rådighet över sin ekonomi begränsas § 14 NKL och att gäldenärens verksamhet sker under gjeldsnemndas tillsyn. Vidare krävs gjeldsnemndas samtycke för vissa av gâldenärens ekonomiska transaktioner. Gjeldsnemnda torde härvid kunna förelägga gäldenären att minska personalstyrkan eller att säga upp

respektive anställa vissa personer se Huser I 279. Följer inte

s. gäldenären gjeldsnemndas beslut kan den hos skifteretten begära att konkurs inleds. Några andra rättsliga sanktioner har gjeldsnemnda inte tillgång till. På begäran av gjeldsnemnda skall revisor utses skifteretten § 11 en av NKL. Revisorn är underställd gjeldsnemnda och erhåller sina instruktioner från denna. Han skall företa revision gäldenärens en av räkenskaper och dennes skötsel av företaget. Därefter revisionsavges en berättelse, som senare skall biläggas gjeldsnemndas redogörelse § 21.2 NKL. Borgenärerna har givetvis en mycket viktig roll under en gjeldsforhandling. Liksom gäldenären har de både rättigheter och skyldigheter i samband med gjeldsforhandlingen. Borgenäremas befogenhet kan emellertid anses vara begränsad till att anta eller förkasta föreslagen en skulduppgörelse, vilket sker genom omröstning. Ett visst utrymme för enskilda förhandlingar mellan borgenärerna och gäldenären respektive gjeldsnemnda om innehållet i en skulduppgörelse ñmis också. I övrigt deltar inte de enskilda borgenärerna i själva gjeldsforhandlingen.

230 SOU 1992113

5.2.7 Genomgången gäldenärens ekonomiska för-

av hállanden

En av gjeldsnemndas första uppgifter år att underrätta alla kända borgenårer om att gäldenâren inlett gjeldsforhandling och om vilken sammansättning gjeldsnemnda har § 19, 1.pkt. NKL. Borgenärerna skall samtidigt uppmanas att inom två veckor inge en uppgift de om fordringar de har gäldenåren. Gjeldsnemndas och revisorns genomgång av gåldenårens ekonomis- - ka förhållanden utgör underlaget för själva gjeldsforhandlingen. Nämnden måste framförallt en överblick över de olika skulderna. Allteftersom genomgången fortskrider fattas avgöranden den fortsatta om handläggningen. Det första viktiga beslutet är huruvida gjeldsforhandlingen över huvud skall fortsätta eller om konkurs skall inledas. Inför det beslutet är det av stort intresse att finna huvudorsaken till gäldenärens problem. Bestämmer sig nämnden för att fortsätta gjeldsforhandlingen, skall den därefter avgöra om man skall försöka till stånd en frivillig skulduppgörelse eller det finns anledning att omedelbart om försöka nå ett tvångsackord. Gjeldsnemndas genomgång mynnar ut i en redogörelse § 21 NKL. Redogörelsen för gäldenärens ekonomiska förhållanden har flera funktioner. Den utgör en rapport nämndens om arbete och resultat och skall dessutom ge nödvändigt bakgrundsmaterial för borgenärerna inför deras ställningstagande till ett utsänt förslag om frivillig skulduppgörelse eller tvångsackord. Når redogörelsen är klar sänds den ut till borgenärerna som en bilaga till gäldenärens förslag till frivillig skulduppgörelse eller tvângsackord. Redogörelsen skall bl.a. innehålla uppgifter om orsakerna till illikviditeten, bokföringen, senaste årsbokslut, omsättningens storlek, gäldenårens ekonomiska ställning, principer för värdering av tillgångarna, gäldenärens äktenskapliga förmögenhetsförhållanden, återvinningsbara transaktioner, gäldenären tidigare begärt gjeldsforhandling eller varit föremål för offentlig tvångsförhandling eller konkurs samt om gäldenären dömts för eller kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott mot borgenârer. Förslaget till skulduppgörelse, antingen denna är frivillig eller utgörs av ett tvångsackord, kommer formellt från gäldenären, men gjeldsnemnda skall bistå denne med att utarbeta förslaget. Om nämnden skulle finna att förutsättningar saknas att nå en frivillig skulduppgörelse men att det däremot finns utsikter till ett tvângsackord, är den inte skyldig att hjälpa gäldenären med att utarbeta ett förslag till frivillig skulduppgörelse. Det är då meningslöst för gäldenären att ta fram ett sådant förslag, eftersom

gjeldsnemnda normalt inte bör föreslå borgenärerna att förslaget antas se

HuserI s. 304. Det år endast gjeldsnemnda som kan föreslå borgenärer-

SOU 1992113 231

att anta ett förslag till frivillig skulduppgörelse; gäldenären kan inte na sådant förslag till dessa. Å andra sidan kan inte själv sända ut ett gjeldsnemnda själv, dvs. utan gäldenärens medverkan, utarbeta ett förslag till frivillig skulduppgörelse eller begära att en offentlig tvångs-

ackordsförhandling skall inledas. När gjeldsnemnda sänder ut gäldenärens förslag till skulduppgörelse är detta ett anbud. Borgenärernas godkännande eller föratt anse som kastande förslaget blir i realiteten omröstning om förslaget och av en rättsligt blir deras godkännande detta eller under vissa förutsett av -

sättningar passivitet att accept se Huser I s. 326. Ett

- anse som en förslag till frivillig skulduppgörelse godtaget om samtliga borgenäanses förslaget godkänner detta § 24.1 NKL. Borgenärer som omfattas av skall eller nej. Avger någon ett positivt svar men rerna svara förknippar detta med något villkor borgenären ha förkastat anses

förslaget men kommit med ett eget förslag. Om borgenär inte svarar

en kan han bli påmind att inom acceptfrist. Och om han inte om svara en ny heller efter den fristens utgång har svarat anses förslaget under viss förutsättning godtaget, det inte har förkastats av någon annan om borgenär. Förutsättningen är att nämnden mottagit godkännande från borgenärer totala fordringar uppgår till 75 % av summan av de vars fordringar omfattas förslaget. Detta innebär således att varje som av borgenär har vetorätt. Om förslaget förkastats kan gjeldsnemnda göra om hela proceduren endast en gång till. Principiellt råder avtalsfrihet när det gäller den frivilliga skulduppgörelsens innehåll jfr även § 23.1 NKL. Huvudregeln är att skulduppgörelsen skall omfatta och likställa alla skulder gäldenären hade som innan gjeldsforhandlingen inleddes. Detta innebär att ett avtal är ogiltigt inte alla parter är med. Skulder tillkommit senare skall däremot om som hållas utanför uppgörelsen och betalas fullt ut. Från vad som nu sagts finns vissa viktiga undantag på så sätt att följande fordringar inte behöver med i uppgörelsen. Fordran med lagstadgad förmånsrän; det år här tas fråga vissa lönefordringar samt skattefordringar. Vissa fordringar om med realsäkerhet; det är här fråga framförallt fordringar med om pantsäkerhet eller säkerhetsrätt i gäldenärens egendom förutsatt att annan säkerheten antas bli täckt säkerheten. Kvittningyordringar; en av borgenär också är gäldenär kan utnyttja sin fordran till att kvitta som med. Smärre fordringar; det har ansetts göra hela gjeldsforhandlingen effektivare borgenärer med totala fordringar under ett visst belopp, om 1 000 eller 5 000 Nkr hålls utanför denna. Det är upp till gjeldst.ex fastställa det belopp under vilket fordringarna inte tas med i nemnda att skulduppgörelsen och därmed också får bättre täckning än de som som tas med i denna § 23.2 nr 4 NKL.

232 SOU 1992113

Gjeldsforhandlingens avslutande

Man kan skilja mellan tre olika sätt att avsluta gjeldsforhandling § 58 en NKL. Frivillig skulduppgörelse; leder gjeldsforhandlingen fram till en godtagen skulduppgörelse gjeldsforhandlingen avslutad anses när skifteretten erhåller meddelande därom. Stadfåst tvångsackørd; när beslutet vunnit laga kraft anses gjeldsforhandlingen avslutad. Gjeldsforhandlingen ställts in; gäldenären kan begära detta och då anses den avslutad när skifterettens beslut därom vunnit laga kraft. Den kan också inställas på grund av att gjeldsforhandlingen misslyckats och då beslutar skifteretten samtidigt att konkurs skall inledas.

5.2.9 Förfarandet i skifteretten

Om skifteretten bifaller gäldenärens ansökan inledande om av gjeldsforhandling denna ha inletts vid den tidpunkt då anses ansökningen kom in till domstolen § 4.4 NKL. Denna tidpunkt har betydelse för ett antal materiella regler, t.ex. återvinningsfrister. Domstolen bör så snart som möjligt pröva ansökningen och eventuellt begära kompletteringar från gäldenären. Underlåter gäldenären skaffa fram det att material som domstolen begär kan ansökningen komma att avslås. Innan beslut fattas kan skifteretten dryfta gäldenärens ansökan med borgenärema och även inhämta upplysningar från dessa.

skifteretten kan antingen avvisa, avslå eller bifalla ansökningen. Avgörandet skall träffas snarast möjligt, normalt inom tre dagar från det att ansökningen kom in till rätten. Avgörandet sker genom ett beslut, vilket innebär att domstolen skall grunderna för ange avgörandet. Därigenom kan gäldenären vid avslagsbeslut klart för sig vilket villkor som inte uppfyllt. Av allmänna processuella principer var följer att gäldenärens ansökan skall avvisas processförutsättningar om inte ñreligger, t.ex. ansökan in till fel om getts laga forum. Saknar ansökningen dei § 2 NKL angivna uppgifterna

se 5.2.4 och bristen inte

blir avhjälpt i tid skall skifteretten avslå ansökningen § 4.1 1 NKL. nr Underlåter gäldenären att komplettera sin ansökan med sådana tilläggsupplysningar som skifteretten begärt enligt § 2.3 NKL skall ansökningen också avslås § 4.1 nr 2 NKL. Båda de nämnda avslagsgrunderna nu är formella och har därför närmast karaktären avvisningsgrunder. av Finner skifteretten det osannolikt att gjeldsforhandlingen kommer att leda till en frivillig skulduppgörelse eller ett tvångsackord skall ansökningen också

avslås. Avsaknad av det andra materiella villkoret för gjeldsforhandling

illikviditet skall givetvis också medföra avslag. Skifterettens - avvisningsbeslut och avslagsbeslut kan gäldenären av överklagas till lagmansretten. Ett bifall till ansökningen kan däremot inte överklagas av borgenärerna och givetvis inte heller gäldenären. av För att skifteretten över huvud skall pröva begäran en om inledande av gjeldsforhandling måste normalt den obligatoriska ansökningsavgiften

SOU 1992113 233

och ett eventuellt förskott på omkostnader inbetalas eller säkerhet ställas. NKL utgår från att gjeldsforhandling är sådan rättsvård för vilken gäldenären skall stå kostnaden. Ytterst får dock staten betala omkostnader som gäldenären inte kan täcka § 3.3 NKL. Ansökningsavgiften i Norge är uppbyggd av ett visst antal grundenheter rettsgebyret och denna grundenhet var 1985 270 Nkr. För gjeldsforhandling betalar

gäldenären fem rettsgebyr 1985 1 350 Nkr såsom ordinär avgift och

därutöver en tilläggsavgift fem rettsgebyr för varje sammanträde om utöver den tredje § 18.1 Retsgebyrloven 1982 86. Huruvida förskott nr eller säkerhet skall krävas får domstolen ta ställning till i varje enskilt fall. Det är med andra ord inte nödvändigt att någotdera krävs. Det är tvärtom så att det ligger i sakens illikvid gäldenär kan ha natur att en svårigheter att klara att fram såväl ñrskott säkerhet. I Oslo av som byret har endast förekommit två gjeldsforhandlingar under 1986 respektive 1987 och detta hänger troligen med att byretten krävt samman minst 100 000 Nkri förskott för att pröva ansökan inledande en om av gjeldsforhandling. Detta förfaringssätt strider troligen mot den tanke som låg bakom införandet det gjeldsforhandlingsinstitutet. Det är av nya också möjligt att begära ett mindre förskottsbelopp vid ansökningstillfället och att därefter följa detta med ytterligare ñrskottsbetalningar upp under det fortsatta förfarandet. Skifterettens beslut att kräva förskott eller säkerhet kan överklagas. Domstolen fastställer ersättning till gjeldsnemnda och revisorn §§ 157 och 158 NKL. Skifteretten är också överprövningsinstans när det gäller gjeldsnemndas beslut.

5 .2.10 Statistiska

uppgifter om gjeldsforhandling, m.m.

Insolvensutredningen har vid sina kontakter med det norska Justitiedepartementet och det norska konkurslovutvalget fått del vissa uppgifter av om den praktiska tillämpningen de norska reglerna. av Antalet inledda gjeldsforhandlingar har under åren 1986 1990 legat mellan 120 och 200 per år jfr avsnittet 5.2.9. Det är inte särskilt vanligt att resultatet blir frivillig överenskommelse. Vanligast är en att gäldenären försätts i konkurs, därnäst att tvångsackord genomförs. I de allra flesta fall ansöker gäldenären om gjeldsforhandling ett alldeles för sent stadium.

5.2.11 Vidaredrift

av konkursgäldenärs rörelse

Konkursboet kan välja att fortsätta konkursgäldenärens näringsverksamhet för räkning eller besluta att verksamheten skall läggas ned egen § 81.1, NKL. Ett beslut om att fortsätta verksamheten helt eller delvis träffas domstolen efter att demia har samrått med konkursförvaltaren av § 81.2, pkt.. Redan då domstolen fattar beslut konkurs kan den om interimistiskt ta ställning till verksamheten skall fortsätta. Om om

234 SOU 1992113

domstolen därvid inte gör något uttalande härom, kommer verksamheten de facto att fortsätta. Den interimistiske konkursförvaltaren kan då besluta att verksamheten skall upphöra utan att frågan behöver komma under domstolens prövning. Domstolen kan å andra sidan fatta beslut om att verksamheten skall fortsätta om denna inte redan dessförinnan ställts in. I § 119.2 NKL viss ledning för konkursförvaltaren vid beges dömningen verksamheten skall fortsätta eller ej. För det första kan av om fortsatt drift möjlig det är sannolikt att boet därigenom undgår vara om skada, t.ex. på grund avtalsbrott. För det andra kan fortsatt näringsverksamhet befogad om det därigenom är sannolikt att man erhåller vara högre betalning vid försäljning av boets egendom. För det tredje kan verksamheten vissa villkor fortsätta dersom hensynet til berørte arbeidstakere eller sasrlige samfunnsinteresser taler for dette, og boet får tilstrekkelig sikkerhet for at fortsatt drift ikke forringer dekningsmulighetene. I olika lagar regler under vilka förutsättningar och hur länge ges om vidaredriften får pågå. I § 2-5.1 Handelsloven ges ett konkursbo rätt att fortsätta handelsverksamheten i den utsträckning det bedöms ändamålsenligt med avsikt avveckling eller överlåtelse av verksamheten till en ny ägare, dock inte under längre tid än ett år om inte Handelsdepartementet sin tillåtelse. Även i Entreprenörsloven § 10 konkursboet rätt ger ges att fortsätta gäldenärens entreprenörsverksamhet. Verksamheten får fortsätta i sex månader för å fullføra arbeid som var sett igang eller som det etterviselig gjort avtale om før konkursåpningen. var

5 .2. 12 Lönegaranti

I Norge finns ett system med lönegaranti vid konkurs, Lov om statsgaranti for lønnskrav ved konkurs som trädde i kraft 1974. m.v., Systemet innebär att staten garanterar vissa lönefordringar som arbetstagare kan ha i konkurs och andra insolvenssituationer. Det innefattar att ataten liksom den svenska lönegarantifonden träder in i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenåren. Förutom konkurs omfattas också situationer där arbetstagare inte kan betalt grund bristande betalningsförav måga hos arbetsgivaren. Garantin, vilken inte täcker massafordringar, 1991 maximerad till 103 000 Nkr per arbetstagare. Se vidare Huser var I s. 295 ff.

SOU 1992113 235

5.3 Finland

5.3.1 Allmänt om företagssanering. Syftet med för-

farandet

I Finland gäller för närvarande 1868 års Konkursstadga och 1932 års ackordslag. I slutet av september 1992 framlades emellertid en proposition 1821992 med förslag till lagstiftning om sanering av företag, Lag om företagssanering. Avsikten är att lagen skall träda i kraft i början av 1993. Sidhänvisning i det följande hänför sig till propositionen. Enligt § l i den föreslagna lagen om företagssanering kan ett saneringsförfarande inledas i syfte att sanera livsduglig verksamhet som bedrivs av en gäldenär i ekonomiska svårigheter eller för att trygga förutsättningarna för verksamheten samt för att till stånd reglering av skulder. Syftet med förslaget anges vara att förbättra de rättsliga förutsättningarna för sanering av i grund och botten livsdugliga företag som befinner sig i ekonomiska svårigheter och för undvikande av onödiga konkurser. Det framhålls, att lagen givetvis inte bidrar till att finna nya affärsidéer, kapital eller andra produktionsfaktorer, men att man genom lagstiftningen dock kan skapa en juridisk ram som ger möjlighet att finna och genomföra sådana lösningar problemen för ett företag med svårigheter att den fortsatta verksamheten kan tryggas i den mån den är livsduglig eller kan göras livsduglig s.l6. De centrala dragen i förfarandet är i korthet följande. Då beslut om att inleda förfarandet fattas utser domstolen en utredare, som skall utreda gäldenärens ekonomiska situation och dessutom fungera som borgenärernas intressebevakare. Även borgenärsdelegation kan en tillsättas som kontaktorgan mellan utredaren och olika borgenärsgrupper. Under förfarandet fortsätter gäldenärens verksamhet i allmänhet på vanligt sätt. Gäldenâren behåller i princip sin rådighet, vissa beslut men kräver samtycke av utredaren. Då förfarandet inleds inträder ett allmänt moratorium, dvs. betalnings-, indrivnings- och verkställighetsförbud beträffande sådana skulder uppstått dessförinnan. Alla fordringar som omfattas i princip, även fordringar som är säkerställda. Vissa undantag kan dock göras. De skulder som uppkommer under själva förfarandet behandlas däremot särskilt förmånligt. Under moratoriet skall ett saneringsprogram upprättas, i första hand av utredaren. I programmet skall anges hur förutsättningarna för företagets verksamhet skall kunna förbättras. Saneringen kan innefatta såväl affársekonomiska åtgärder som olika skuldarrangemang, dvs. eftergifter från borgenårerxias sida. Programmet fastställs av domstol, efter omröstning enligt ett detaljerat system. Viktigt är, att programmet kan fastställas även om det inte godkänns alla borgenärerna. Även förenklat förfarande föreslås. av - ett Lagförslaget är inspirerat av utländska förebilder, inte minst den amerikanska rätten och det tyska lagstiftningsarbetet, vilket också framgår av propositionen.

236 SOU 1992113

5.3.2 Förmånsrättsordningen

För närvarande tillämpas 1868 års förordning förmånsrätt

om som

innehåller regler motsvarande den äldre svenska förmånsrättsordningen enligt 17 kap. HB. Samtidigt med förslaget till lagstiftning föreom tagssanering har emellertid också framlagts proposition 1811992 en med förslag till lagstiftning fömyande förmånsrättssystemet, Lag om av om den ordning i vilken borgenärer skall betalning. Meningen är att de båda lagarna, som har ett nära inbördes samband, skall träda i kraft samtidigt. Sidhänvisning i detta avsnitt hänför sig till 1811992. prop. Syftet med reformen är enligt motiven i första hand att förbättra situationen för de borgenärer saknar förmånsrätt. Härutöver som understryks, att det är nödvändigt att avsevärt minska de nuvarande förmånsrätterna, om man vill skapa ett effektivt och rättvist saneringsförfarande. Den nuvarande ordningen medför dels att de borgenärer som har förmånsrätt har ett mindre behov att gå med på frivilliga av eftergifter för att undvika konkurs, dels att stor del företagets en av tillgångar vid en konkurs i allmänhet går till att betala borgenärer med pant- eller förmånsrätt, vilket leder till att dessa borgenärer inte har något ekonomiskt intresse saneringsarrangemang s. 17. av I lagförslaget föreslås stora förändringar förmånsrättssystemet. Alla av allmänna förmånsrätter, utom förmånsrätten för underhållsbidrag till barn, avskaffas. I propositionen framhålls, att de motiveringar som angavs då de allmänna förmånsrätterna inrättades till största delen förlorat sin betydelse. Beskattningssystemet har förändrats under decenniernas lopp och den statsekonomiska betydelsen förmånsrätten av för skatter är liten. Utvecklingen inom sociallagstiftningen har numera lett till att de förmånsrätter som ursprungligen inrättades socialpolitisav ka skäl inte längre påverkar medborgarnas grundtrygghet. Genom lönegarantisystemet säkerställs att lönefordringarna betalas även om arbetsgivaren blir insolvent s. 13 ff. Även de särskilda förmånsrättema inskränks. Förmånsrätten för hyresvärd och för utmätningsborgenär upphävs. Förmånsrätten på grund av företagsinteckning begränsas i konkurs till att omfatta endast 50 % av värdet av den intecknade egendomen. Anledningen till den sistnämnda begränsningen är följande. Om slopar de allmänna förmånsrätter man som har bättre ställning än företagsinteckning kommer den utdelning som skulle ha tillfallit de allmänna förmånstagama att tillfalla företagsinteckningshavarna och inte de oprioriterade borgenärerna. De borgenärer som saknar förmånsrätt försätts då inte i någon bättre ställning. Därför måste man samtidigt ändra den förmånsrätt företagsinteckning medför. som en Avsikten med 50 %-regeln är således att behålla företagsinteckningens relativa ställning i förmånsrättsordningen oförändrad s. 18, vidare se s. 18 28 ff. Det kan här tilläggas, att företagsinteckning enligt finsk rätt även omfattar kassamedel Företagsinteckningslagen 63484 § m.m., Förslaget omfattar inte förmånsrätt grundval inteckning i fast av egendom, fartyg eller liknande egendom. Här skall gällande regler nu tillämpas även fortsättningsvis.

SOU 1992113 237

Sammanfattningsvis får förmånsrättsordningen enligt ñrslaget följande utseende Fordran till säkerhet för vilken borgenären har eller pantretentionsrätt i gäldenårens lösa egendom. 2. Fordran avseende underhållsbidrag, förfallit till betalning som under det senaste året. 3. Fordran säkras företagsinteckning. Vid konkurs utdelas som av dock endast 50 % den intecknade egendomens värde. av Resten fördelas mellan de borgenårer som saknar förmånsrätt inkl. företagsinteckningshavare, till den del de inte fått betalning med stöd förmånsrätten. av Fordringar utan förmånsrätt har inbördes lika rätt. Sist i lagförslaget upptas en bestämmelse om efterställda fordringar. Dessa utgörs av räntefordringar utan förmånsrätt avseende tiden efter konkursens början, riskdebenturelån, böter och andra i lagen nämna avgifter straffav eller sanktionskaraktär samt fordringar grund gåvoutfästelser. av

Förutsättningarna för saneringsförfarandet. An-

sökan m.m.

Utgångspunkten är att möjligheten till saneringsförfarande skall gälla all slags företagsverksamhet, såväl bolag enskilda näringsidkare, som § 2. Ansökan kan göras gäldenären eller borgenär eller flera av av en borgenärer tillsammans, § För att ansökan skall beviljas krävs gäldenären är insolvent att dvs. inte kan betala sina skulder när de förfaller till betalning och denna ofönnåga inte är endast tillfällig, vilket här illikviditet synes motsvara med svensk terminologi eller hotas insolvens enligt prognosartad av en bedömning, jfr det svenska insolvensbegreppet, §§ 6 och 3. En borgenär kan dock endast åberopa hotande insolvens under vissa förutsättningar, § 6 st. Om ansökan görs gäldenären och minst två borgenärer - av med fordringar av viss storlek behöver gäldenärens ekonomiska situation inte utredas. I § 7 anges ett antal hinder för att inleda förfarandet, vilka huvudsakligen hänför sig till situationer där det är sannolikt att ett förfarande inte skulle kunna bli framgångsrikt, t.ex. därför att det är sannolikt att insolvensen inte kan undanröjas eller gäldenären att inte kan betala de skulder uppkommer under förfarandet, eller där det finns som grundad anledning att befara ett missbruk, t.ex. att anta att det huvudsakliga syftet med ansökan är att förhindra borgenärs indrivningsåtgärder. en

238 SOU 1992113

5.3.4 Allmänt om rättsverkningarna av saneringsför-

farandet exekutiva åtgärder m.m.

Den viktigaste rättsverkan är moratoriet. Sedan förfarandet inletts får gäldenären inte betala skulder uppkommit dessförinnan, § 17. Vissa som undantag uppställs i § 18, bland annat såvitt gäller lön till arbetstagarna avseende tre månader före förfarandet. Inga indrivningsåtgärder får vidtas, § 19. Säkerställda borgenärer får inte realisera sin säkerhet eller åberopa âtertagandeförbehåll etc. Inte heller kvittning får ske. Undantag kan dock beviljas domstolen, § 20. Förbud råder också mot utmätning av och andra verkställighetsâtgärder, § 21. Förhållandet mellan konkursansökan och saneringsförfarandet behandlas i § 24. Principen år, att saneringsförfarandet har företräde, om gäldenären är saneringsduglig. Enligt §§ 35-38 kan rättshandling återvinnas i samband med saneen ringsförfarandet, samma grunder som i konkurs.

5.3.5 Förvaltarens utredarens ställning

I samband med att beslut inledande saneringsförfarande fattas skall om av förordna utredare, § 83. Även flera utredare kan domstolen en förordnas, det är nödvändigt, § 8 st. 2. Utredarens uppgifter anges om i § 8 st. Hit hör till att börja med att göra en utredning om gäldenätillgångar, skulder och andra förbindelser samt om omständigheter rens inverkar på gäldenärens ekonomiska ställning och på dess beräknade som utveckling. Utredaren skall vidare följa gäldenärens verksamhet och övervaka att han inte överskrider gränserna för sin bestämmanderätt. Utredaren skall också delta i beslutsfattandet i sådana ärenden om vilka gåldenären inte får besluta Eftersom gäldenären inte förlorar ensam. rådigheten över sin egendom under förfarandet åligger det utredaren att bevaka borgenärernas intressen under detta. Han skall också regelbundet informera borgenärerna borgenärsdelegationen om sina åtgärder och förhandla med dem innan viktiga beslut fattas, § ll. Härutöver skall han i behövlig omfattning sörja för granskning av den verksamhet som gåldenären bedrivit innan förfarandet inleddes, vid behov föra talan om återvinning samt utföra olika administrativa uppgifter i anslutning till förfarandet. Utredarens viktigaste uppgift skall vara att göra upp förslaget till saneringsprogram. Härvid gäller, att utredaren för ansvarar att programförslaget kommer till stånd, medan programmet däremot kan utformas i samarbete med gäldenären och borgenärerna etc. Utredarens arvode och kostnadsersättningar betalas gäldenärens medel, § 87. Om av gäldenären försätts i konkurs skall anspråket behandlas på samma sätt som konkurskostnaderna.

SOU 1992113 239

5.3.6 Gäldenärens rådighet

I propositionen framhålls att det, eftersom syftet med saneringsförfarandet är att till stånd sådana kan säkerställa att arrangemang som gäldenärens företagsverksamhet fortsätter i sin helhet eller åtminstone till en del, är nödvändigt att inledandet förfarandet i sig inte medför av en större förändring i företagets löpande verksamhet än vad erfordras som med tanke på syftet med förfarandet och borgenäremas skydd. Utgångspunkten är därför, att gäldenären behåller rätten att bestämma om sin egendom och företagets verksamhet, med de begränsningar som särskilt framgår av lagen s. 41. Gäldenären skall således ha kvar sin bestämmanderätt såvitt gäller beslut och åtgärder hör till normal som affärsverksamhet. Däremot skall gäldenären inte besluta ensam om åtgärder som kan inverka förutsättningarna för saneringen eller som i övrigt är ovanliga eller ingripande s. 18. De åtgärder som gäldenären inte får vidta utan utredarens samtycke anges i § 29 st. 2 enligt följande ta upp ny skuld, om det inte är fråga sådan skuld om som hänför sig till gäldenärens sedvanliga verksamhet och inte som är ovanlig till belopp eller villkor, 2. överlåta företaget eller en del av det, heller anläggningseller fmansieringstill gångar eller immateriella rättigheter eller andra rättigheter som behövs för verksamheten, 3. bevilja nyttjanderätt eller någon rätt till egendom annan som avses i andra punkten, det inte är fråga åtgärd om om en som hänför sig till gäldenärens sedvanliga verksamhet, 4. överlåta omsättningstillgångar på annat sätt än del som en av den sedvanliga verksamheten, 5. säga upp avtal som behövs med tanke på verksamheten eller förutsättningarna att fortsätta den, 6. ställa säkerhet eller avge andra ansvarsförbindelser för någon annans skuld, om det inte är fråga åtgärd hänför om en som sig till gäldenärens sedvanliga verksamhet och inte är som ovanlig till sin betydelse eller sina risker, 7. vidta andra åtgärder som med beaktande omfattningen och av arten av gäldenärens verksamhet är ovanliga eller stor av räckvidd, eller överlämna sin egendom till konkurs. Enligt § 30 kan gäldenärens bestämmanderätt på yrkande utredaren av eller en borgenär begränsas även annat sätt.

5.3.7 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållan-

av

den

Med undantag av förbudet mot betalning och indrivning tidigare av uppkomna skulder skall inledandet ett saneringsförfarande regel av som

240 SOU 1992113

inte inverka på gäldenärens avtalsförhållanden s. 33. Ett specialstadgande finns dock beträffande hyres- och leasingavtal, § 27. Om gäldenären är hyrestagare i ett tidsbundet hyres- eller leasingavtal skall han kunna säga upp detta, så att det upphör inom två månader från uppsägningen. Enligt den utformning som lagtexten slutligen erhöll i propositionen kan gäldenären dock bli skyldig att, utöver avtalsenligt vederlag för uppsägningstiden m.m., även lämna skälig ersättning för skada uppkommit för uthyraren. Ersättningsanspråket är oprioriterat. som I propositionen framhålls, att en sådan uppsägningsrätt kan vara nödvändig del verksamheten läggs ned s. 34. Vid sidan om t.ex. en av härav skall det dessutom vara möjligt att under vissa förutsättningar säga upp arbetstagares arbetsavtal med kortare uppsägningstid än normalt. § 27 innehåller också vissa regler av liknande karaktär som de svenska stoppningsreglema.

5.3.8 Saneringsprogrammet

Kap. 7-9 i lagförslaget behandlar saneringsprogrammet. Stadgandena har till stor del karaktär av ramlagstiftning; det framgår vilka uppgifter och utredningar som programmet skall innehålla och vilka frågor som skall regleras i det s. 43 ff. Saneringsprogrammet skall vara uppdelat i två grunddelar, en utredningsdel och åtgärdsdel. Utredningsdelen skall innehålla en uppgifter om gäldenärens ekonomiska ställning, verksamheten efter det att förfarandet inleddes och resultatet härav, förändringar i gäldenärens organisation etc. som skett efter nyssnämnda tidpunkt, nya krediter som tagits o.s.v. I åtgärdsdelen anges de åtgärder och arrangemang som gäller gäldenärens och borgenärernas ställning, t.ex. huruvida avsikten är att fortsätta gäldenärens verksamhet, eller avseende ev. förändringar i företagsformen, bolagsordningen eller företagets organisation, överlåtelse av tillgångar, personalfrågor, regleringar som gäller gäldenärens skulder samt finansiering och uppföljning av programmet. Beträffande fastställandet av programmet kan hänvisas till den detaljerade regleringen i lagförslagets kap. som uppenbarligen inspirerats av de amerikanska reglerna jfr. nedan avsnitt 5.5.8. Beträffande programmets rättsverkningar och genomförande m.m. kan hänvisas till kap. 9 i lagförslaget.

5.3.9 Borgenärernas ställning

5.3.9. l Borgenärsdelegationen

Enligt § 10 se även § 84 skall domstolen tillsätta en borgenärsdelega-

tion företrädare för borgenärerna, om det inte anses som gemensam onödigt på grund av att antalet borgenärer är för litet. Delegationen skall

SOU 1992113 241

ha minst tre medlemmar. Delegationen skall sammansatt så olika vara att borgenärsgrupper, såsom säkerhetsborgenärer och borgenärer vars fordringar inbördes har grund, är jämbördigt företrädda. samma Borgenärsdelegationens funktion är att ett rådgivande som organ biträda utredaren och att, för borgenärernas räkning, övervaka utredarens verksamhet, § 10 st. 2. Kostnaderna för borgenärsdelegationen betalas av borgenärerna. De skall således inte betalas gäldenärens medel av s. 38.

5.3.9.2 Borgenärer med säkerhetsrätt

Som nämndes ovan i avsnitt 5.3.4 omfattas även säkerställda borgenärer av moratoriet. Säkerhetshavama särbehandlas dock i avseenden. ett par Under förfarandet gäller således, ñr det första, säkerhetshavare att en har rätt att erhålla betalning för räntor förfaller efter som det att förfarandet inletts och ñr andra kreditkostnader, § 18 Detta st. innebär att borgenären, om saneringen skulle misslyckas, inte behöver riskera att göra en förlust grund att säkerheten inte räcker för av att täcka nu nämnda räntor och kostnader. För det andra har borgenären rätt till ersättning för sådan nedsättning säkerhets värde av som beror på att egendomen använts i gäldenärens verksamhet under den tid indrivningsförbudet gällt, § 33 s. 29 Även i saneringsprogrammet kan vissa ingrepp göras i säkerhetshavarnas rätt. Framför allt kan betalningsfristerna ändras och rätten till ränta och andra kreditkostnader, som belöper sig tiden efter det att programmet fastställts, i viss omfattning nedsättas, § 45 s. 47 ff.

5.3.9.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finansier-ingen av vidaredriften

Enligt förslagets § 32 skall skulder uppkommer efter det att som förfarandet har inletts betalas allteftersom de förfaller. Detsamma gäller vederlag och andra löpande betalningar grundar sig ett fortlöpansom de avtalsförhållande eller fortlöpande nyttjande- eller besittningsförhållanden och som hänför sig till tiden efter det förfarandet inleddes. Om gäldenären försätts i konkurs innan saneringsprogrammet upphör eller inom tre månader från det saneringsförfarandet någon av annan orsak har upphört, skall nu nämnda skulder behandlas massaskulder, som § 32 Även i saneringsprogrammet skall dessa skulder särbehandlas. st. Enligt § 43 skall saneringsprogrammet utarbetas med beaktande att av skulder som uppkommit under förfarandet skall betalas efter säkerhetsskulder, men före övriga skulder. Härtill kommer, att det för att underlätta för gäldenären att erhålla den finansiering som behövs under förfarandet skall möjligt att under vara vissa förutsättningar bevilja fordran bättre ställning än en ny en säkerställd fordran. Enligt § 34 kan domstolen nämligen bestämma, att

242 SOU 1992113

en viss kredit som tas upp medan förfarandet pågår, har samma eller bättre förmånsrätt till gäldenärens egendom, som ställs som säkerhet ñr krediten, än en skuld för vilken samma egendom redan utgör säkerhet. En förutsättning är dock, att ett sådant arrangemang är nödvändigt med tanke den finansiering som behövs under förfarandet och att det inte i väsentlig mån kränker de borgenärers intressen vilkas förmånsrättsställning skulle försvaras. sistnämnda krav innebär, antingen att säkerhetens sannolika värde alltjämt skall räcka till för att täcka även dessa borgenärers fordringar eller också att deras av säkerheten täckta fordran kan

anses bli tryggad genom saneringsprogrammet se närmare s. 87.

5.3.10 Kostnaderna för förfarandet

Utredaren har enligt § 87 rätt till skäligt arvode och ersättning ñr nödvändiga kostnader. Arvodet, som fastställs av borgenärsdelegationen eller, om sådan inte fimis, av domstolen och betalas av gäldenärens medel, skall bestämmas med hänsyn till gäldenärsbolagets värde vid den tidpunkt då förfarandet inleddes, uppgiftens svårighetsgrad och omfattningen av de åtgärder som den kräver, resultatet av utredarens arbete samt övriga omständigheter. Om gäldenären försätts i konkurs skall hans anspråk arvode och kostnadsberäkning ha samma ställning som konkurskostnaderna. Ersättning för de nödvändiga kostnader som en medlem av borgenärsdelegationen åsamkats grund av sitt deltagande i delegationens arbete skall betalas av borgenärerna i den borgenärsgrupp som han företräder, om inte något annat bestäms saneringsprogrammet, § 88. Betalningsansvaret, som är solidariskt, skall fördelas mellan borgenärerna i borgenärsgruppen i proportion till beloppet av deras fordringar, § 88 st. 3.

5.3.1] Det förenklade förfarandet

Som inledningsvis nämndes föreslås också ett förenklat saneringsförfarande, kap. 13. Skillnaderna hänför sig till förordnandet av organ, kungörelseförfarandet samt behandlingen av förslaget till saneringsprogram och förfarandet vid bestridande av fordringar. En förenkling kan ske i alla dessa avseenden eller också i något av dem s. 58. Det är således inte alltid nödvändigt att utse någon utredare eller borgenärsdelegation. Ibland kan t.ex. alla erforderliga åtgärder redan ha beretts då förfarandet inleds. Om en utredare inte förordnas kan gäldenären inte utan samtycke de kända borgenärerna företa rättshandav lingar som kräver samtycke av utredaren, § 90. Det skall vidare vara möjligt att avstå från kungörelse om att förfarandet inletts, § 91. Slutligen skall saneringsprogrammet kunna fastställas på ett snabbare och enklare sätt, § 92.

SOU 1992113 243

5.3.12 Lönegaranti

Iñnegaranti för arbetstagare i allmänhet regleras i 1973 års lag om lönegaranti, med tillhörande förordning från samma år. Lönegaranti utgår dels vid arbetsgivarens konkurs, dels vid dennes betalningsoförmåga i övrigt. Betalning utgår för sådana lönefordringar och andra fordringar som grundar sig på arbetsförhållanden vilka förfallit till

betalning inom tre månader före lönegarantiansökans inlämnande och

vilka skulle ha haft förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs, lönegarantilagen § 2. Maximibeloppet per arbetstagare, avseende arbete utfört för en och samma arbetsgivare, är sedan den 1 januari 1991 75 000 mark, lönegarantiförordningen § Lönegarantin, som sköts av Arbetsministeriet, bekostas i sista hand av arbetsgivarna. Erhåller arbetstagaren betalning inträder staten i dennes rätt gentemot arbetsgivaren. Enligt lönegarantilagen § 16 skall centralkassan för arbetslöshetskassorna årligen i efterskott ersätta staten för skillnaden mellan de belopp som betalats till arbetstagarna enligt lönegarantin och de kapitalbelopp som uppburits hos arbetsgivarna. De medel som behövs för betalningen av lönegarantierna erläggs av arbetsgivarna i form av arbetslöshetsñrsâkringspremier, tilläggsavgift till försäkringspremien enligt lagen som en om olycksfallsförsäkring prop. 1811992 s. 13 ff.

5.4 England

5.4.1 Allmänt Administration. Syftet med för-

om

farandet

Den engelska insolvensrätten, som genomgick en stor reform under mitten 1980-talet, regleras i the Insolvency Act 1986. Lagen av behandlar både konkurs Companies Winding Up, ackord Company Voluntary Arrangements; ackordsuppgörelse kan även ske enligt aktiebolagslagen, Companies Act 1985, det nya administrationsförfarandet samt Receivership, är mycket speciell form av som en insolvensbehandling, vilken berörs närmare nedan i avsnitt 5.4.2.

Det insolvensrättsliga förfarandet Administration som infördes vid

Även kallat administration order procedure eller administration order. Den följande framställningen bygger på Fletcher, The Law of lnsolvency, London 1990, Goode, Principles of Corporate lnsolvency Law, London 1990, Totty Jordan, lnsolvency lösbladsystem, release 10, 1990, Homan, A Survey of Administrations under the lnsolvency Act 1986 The Result of Administration Orders made 1987, A report for the Research Board of the Institute of Chaitered Accountants England and Wales, 1989, Kerr on the Law and Practice as to Receivers and Administrators, 17th ed. by R. Walton,

244 SOU 1992113

reformen, behandlas i the Insolvency Act IA 1986, Part H, 8-27 secs.

se bilaga 8 samt i the Insolvency Rules IR, vilka kan karakteriseras

form tillämpningsföreskrifter Förfarandet innebär i korthet, som en av att ett företag under en viss tid skall skötas administrator, av en som utses av domstol, i syfte att uppnå ett eller flera följande alternativ av

a att företaget och hela dess verksamhet eller någon del den

- av att överleva, som a going concern, -

b och c att till stånd ett ackord, dvs. antingen a voluntary

arrangement enligt Insolvency Act Part I eller a scheme of arrangement enligt Companies Act 425, sec. d att åstadkomma en bättre försäljning företagets tillgångar än av som är möjlig i konkurs Administrationsförfarandet innehåller två särskilt utmärkande drag. Det första är moratoriet, som skall ge företaget andrum mot påtryckningar från borgenäremas sida under den tid förfarandet pågår. Det andra är, att företagsledningen under denna tid ersätts adminiav en strator med stor makt. Tanken är bland annat, att administration skall användas företag som i och för sig har livskraftig verksamhet, en men som är finansiellt ansträngda och behöver en bättre skötsel. Avsevärd vikt läggs vid det förhållandet, att den tidigare företagsledningen har misslyckats och därigenom förverkat sitt förtroende. Ledningen av verksamheten övertas därför av administratorn, som är utomstående, en oberoende tjänsteman, vilken inte tidigare varit involverad i företaget.

with Muir Hunter, London 1989, Lingard, Corporate Rescues and lnsolvencies, 2nd ed., London 1989, Corporate Recovery. The lmmediate lmpact of the Administrator Scheme, A Report by City University, Departement of Law, stencil 1988, Gillies Roberts, Insolvency Law and Practice, Cambridge 1988, Grier Floyd, Company Administration Orders and Voluntary Arrangements, London 1988, Phillips, Administration orders the first few months, The - Company Lawyer Vol. 8 s. 273 Rajak, Company Liquidations, Bicester 1988, Anderson, Administrators, Part of the Insolvency Act 1986, London 1987, Stewart, Administrative Receivers and Administrators, Bicester 1987 reprinted 1991, Wooldridge, Administration Procedure, Bristol 1987, Fletcher . Crabb, Insolvency Act 1986 with annotations, London 1986, Insolvency Law and Practice, Report of the Review Committee The Cork Report, London 1982, Cmnd. 8558, samt rättsfall och den information som erhölls vid utredningens studiebesök i London i okt. 1991 se bilaga 4.

2 Insolvency Rules 1986 SI 1986 No 1925 2.1-58. Om annat anges avser de hänvisningar som görs i det följande Insolvency Act.

3 Sec. 83. Anderson 1 ll, 17, 133, Fletcher 346 ff, Gillies s. s. Roberts s. 11 ff, Goode s. 110 Grier Floyd s. 14 ff, 18 27, Kerr s. 261, Lingard s. 143 157, 188 198, 201, Rajak s. 40, 44, Stewart s. 157 ff, Totty Jordan s. 51

SOU 1992113 245

Som ett exem kan nämnas Hercules Security Fabrications Limited,

ett företag i atabranschen med utmärkt produkt, emellertid en som gått dåligt på grund av ledningens inkompetens. Företaget kunde

räddas, sedan ledningen bytts Syftet under alternativ

ut. a ovan

uppnåddes.

Ett annat exempel är Re Harris Simons Construction Ltd., 1989

5 BCC ll, som ällde en ansökan om administration. Gâldenären, ett

byggföreta ha ett mycket nära samarbete med kund, vilket e en , emellertid till tvist rörande ett antal kontrakt, varvid kunden bland

annat innehöll betalning flera miljoner und. Tvisten medförde av att

byggföretaget inte kunde betala sina skuiiier. Ansökan admini-

om stration gjordes, under åberopande syftena och

av a d ovan.

Byggföretaget anförde Medkontrahentenkunden hade under förutsättning dels att administrationsförfarande inleddes, dels att företaget orde viss eftergift beträffande några kontrakt gått med att lämna öretaget ekonomiskt bistånd, skulle göra det möjli att som full öra fyra av kontrakten. Fullföljandet de fyra kontrakten lle av

företaget

s e så mycket vinst, att det kunde överleva. Under den tid

förfarandet pågick skulle företaget

också möjlighet att slutli avgöra tvisten med kunden. Om ansökan däremot beviljades skul e verksamheten inte kunna fortsätta, varför företa et måste försättas i

konkurs, och under sådana omständigheter sku det bli svårt att överhuvudtaget sälja någon del rörelsen. Domstolen beviljade av ansökan med motiveringen, att det fanns reell utsikt att företaget

härigenom skulle kunna överleva eller åtminstone att försäljningen av företagets tillgångar skulle bli fördelaktigare i ett administrationsför-

farande än i konkurs. en

Av de angivna syftena framgår, att administrationi vissa fall kan fungera

som ett självständigt förfarande främst alternativet a ovan, medan det

i andra fall kan fungera som ett förberedande förfarande, vilket senare skall övergå till något annat, t.ex. ett ackord. Noteras kan här, att de

engelska ackordsreglerna i motsats till reglerna administration -inte - om innehåller några föreskrifter moratorium. I de lyckosamma fallen om leder förfarandet till att företaget kommer på fötter, betydligt men vanligare är att administration används ett inledande förfarande. som

Det syfte som oftast lyckas är det under d dvs. att

som angavs ovan, åstadkomma en fördelaktig realisation. I detta fall är förfarandet ett

alternativ, eller kanske snarare ett förstadium, till konkurs. Realisationen

sker i regel genom att hela verksamheten, eller delar den, säljs av som a going concern. Fördelen med administrationsförfarandet i dessa fall

är, att det ger möjlighet att driva företaget vidare under lugna och

ordnade former under den tid behövs. Tanken är, att de vidsträckta som befogenheter som administratorn har, då han driver verksamheten, skall

kunna medföra ett bättre försäljningsresultat än skulle ha kunnat som erhållas genom en realisation i konkurs. I konkurs är möjligheterna en till vidaredrift överhuvudtaget begränsade, nedan avsnitt 5.4.13. I se nu nämnda fall är det alltså verksamheten rörelsen överlever, inte i som första hand företaget som sådant. Tilläggas kan, att administrationsför- farandet inte i och för sig innehålla någon möjlighet till utdelning synes

till borgenärema. Skall sådan ske, sedan verksamheten sålts, kan denna

exempelvis ske i ett ackord the administration order kan både t.ex. avse

246 SOU 1992113

det syfte under alternativen b och d ovan. Vanligt är

som angavs också, att företaget försätts i konkurs, sedan de livskraftiga delarna sålts

och syftet under d uppnåtts.

5.4.2 Floating charge och the administrative recei-

VCI

För att institutet administration skall sättas in i sitt rätta sammanhang bör inledningsvis några 0rd sägas administrative receivership och om säkerhetsrätten floating charge I engelsk rätt finns ett antal olika säkerhetsrätter. En viktig skiljelinje går mellan floating charge och övriga säkerhetsrätter till vilka bland en annat hör s.k. fixed charge. Fixed charge innebär att borgenären har säkerhet i viss bestämd egendom, utan att ha besittningen till denna, men såsom panträtt i fast egendom eller i fordringar. Floating charge däremot, vilken är säkerhetsrätt funnits sedan senare delen av en som 1800-talet och har ett mycket stort användningsområde, särskilt då som borgenären är bank, företer stora likheter med det svenska föreen tagshypoteket. Borgenären har här säkerhet i ett flöde av egendom.

Endast bolag och jordbrukare kan upplåta floating charge och objektet

utgörs i regel tillgångarna i rörelsen. Säkerhetsunderlaget kan med av andra ord växla. Gäldenären kan fortsätta sin verksamhet och använda den säkerhetsbelastade egendomen som förut. Vid en viss tidpunkt kristalliseras säkerheten och övergår till fixed, dvs. gälla i viss att vara bestämd egendom. Säkerheten kan kristalliseras i fyra fall, nämligen dels om företaget försätts i konkurs eller upphör med sin verksamhet av annan anledning,

dels administrative receiver varom nedan utses eller om någon

om en omständighet inträffar enligt avtalet mellan borgenären och annan som gäldenären skall ha denna effekt. Vanligt är, att borgenären erhåller såväl en Fixed charge viss egendom floating charge på resterande egendom. Rent allmänt som en kan sägas, att floating charge har något sämre ställning än en en en

fixed. Bland annat gäller att fordringar med allmän förmånsrätt med

svensk terminologi, övriga tillgångar inte räcker, skall betalas ur om

Re St. Ives Windings Ltd. 1987 3 BCC s. 634, Phillips s. 275 Goode s. 125.

5 Se ang. tloating charge t.ex. The Cork Report s. 31 ff, 344 Stewart 15 Rajak s. 85 Holden, The Law and Practice of Banking, s. Vol. Securities for Bankers Advances, 5th ed., London 1971 s. 354 Palfreman, The Law of Banking, 3rd ed., London 1986 s. 72 ff. administrative receivership lnsolvency Act Part III Se ang. samt t.ex. Lingard s. 75 Rajak s. 85 Stewart s. 13 Gillies Roberts s. 19 ff.

SOU 1992113 247

egendom belastas denna typ av säkerhet, secs. 40 och 1752b, som av nedan avsnitt 5.4.3. Det kan här också nämnas, att det i förarbetena till den engelska insolvensrättsreformen föreslogs, att borgenärer med floating charge skulle avstå 10 % säkerhetens värde efter reaav lisation och att detta belopp i stället skulle tillfalla de oprioriterade borgenärer-na. Förslaget genomfördes emellertid inte. Den motivering anfördes var, dels att beloppen i regel skulle bli så små att det inte som skulle mycket vunnet, dels att borgenären ändå skulle kunna vara spoliera syftet med regeln att begära kompletterande säkerhet av genom annat slag.° En floating charge upplåtes genom ett vanligt avtal mellan kreditgivare och kredittagare. Inga formkrav finns föreskrivna. Däremot måste avtalet registreras i bolagsregistret inom viss kortare tid, för att vara gällande. Avtalet erhåller därigenom viss publicitet.

I den handling varigenom säkerhetsrätten upplåtes the debenture

anges, förutom kreditbelopp etc, villkoren för avtalet, främst avseende borgenärens rätt att utse en administrative receiver, vars uppgift är att realisera säkerheten och se till att borgenären erhåller betalning för sin fordran. I avtalet kan t.ex. stå, att borgenären skall ha rätt att utse en administrative receiver, om gäldenären inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet, efter det att borgenären i enlighet med avtalsvillkoren har - krävt gäldenären betalning. Tilläggas kan, att inte fler än en borgenär kan charge holder, med rätt att utse en administrative vara

receiver om annat inte avtalats, vilket är ovanligt.

Även borgenär fordran säkras fixed charge kan utse en vars av en en receiver. Eftersom the receivers befogenheter endast hänför sig till den säkerhetsbelastade egendomen är de, då säkerheten utgörs av en ñxed charge, mycket begränsad omfattning i förhållande till de av befogenheter tillkommer en administrative receiver, då säkerheten som utgörs av en floating charge. I motsats till administrator, som utses av domstol, utses som ovan en

antytts the administrative receiver i fortsättningen AR av den

borgenär, till förmån the floating charge gäller, i enlighet med vars villkoren i lânedokumentet och helt utan domstolsinblandning. AR skall utses skriftligen. Förordnandet skall registreras i bolagsregistret inom sju dagar och kungöras. Därtill skall gäldenärens alla övriga kända

borgenärer underrättas. Det kan nämnas, att en receiver även kan utses

av domstol, men att det är sällsynt att så sker. ARs uppgift är att utan domstolsinblandning ta kontroll över den egendom vari borgenärens säkerhet gäller, realisera den och ge borgenären betalning för sin fordran. Borgenärer med bättre rätt och kostnaderna för förfarandet skall betalas i första hand. Eventuellt överskott överlämnas till gäldenären. AR inträder företaget i stället för

° The Cork Report 347 Departement of Trade and lndustry, s. resp. A revised framework for lnsolvency Law, Cmnd. 9175, 1984, s. 17

248 SOU 1992113

bolagsledningen och uppträder som bolagets agent, 44la. Han sec. övertar således driften av rörelsen. Resultatet kan bli att han antingen säljer rörelsen som a going concern eller också lägger ned verksamheten och säljer ut tillgångarna. I praktiken driver AR rörelsen tills han funnit en köpare, vilket i regel tar någon månad, eventuellt något år. I ett fall som nyligen inträffade fortsattes driften under ARs ledning i sju år, varefter borgenären kunde erhålla full betalning för sin fordran. Då förfarandet avslutats återfår den gamla ledningen kontrollen över

företaget om det försatts i konkurs.

ARs närmare befogenheter bestäms dels av avtalet, dels i lagen. Den kompetens lagen AR liknar i mycket den tillkommer som ger som en administrator. AR är i första hand ansvarig gentemot den borgenär som utsett honom, men också gentemot gäldenären. Enligt 48 skall han sec. numera hålla även oprioriterade borgenärer underrättade utfallet om av de åtgärder han vidtar. Att en AR utses är nästan alltid ett tecken på att gäldenären är insolvent eller åtminstone i ekonomiska svårigheter. Egentligen år förfarandet en metod att realisera säkerhet, då rörelsen eller en men delar av den kan säljas som a going concern fungerar det också - som ett sätt att rädda gäldenärens verksamhet. Däremot kan ett receivership, i motsats till administration, inte övergå i ett ackordsförfarande. Syftet med administration är att erbjuda ett förfarande för de fall där

det inte finns någon borgenär kan eller vill utse administrative

som en receiver. Finns det borgenär med floating charge, hellre vill en en som utse en AR än att domstolen förordnar administrator, har hans önskan en företräde. Har, å andra sidan, administrator blivit förordnad kan en någon AR inte längre 9-11. utses, secs. Användningsområdet för administration är således i första hand tänkt att täcka sådana situationer, där gäldenären inte ställt säkerhet i form av floating charge. De gäldenärer det här brukar röra sig är dels mycket om stora företag, dels små bolag, även det samtidigt kan framhållas, om att administration inte lämpar sig särskilt väl för små företag, grund av de stora kostnader förfarandet för med sig. som Ca två tredjedelar av administrationsförfarandena hör till den kategori där floating charge saknas. Det kan emellertid noteras, att det i flera fall har förekommit, att borgenär har avstått från rätten AR en att utse en och i stället gått med på administration. Borgenärens motivering för detta har i vissa fall varit, att administrationsförfarandet innehåller ett moratorium, vilket inte förekommer i samband med receivership. I andra fall kan anledningen ha varit att borgenären policyhänsyn inte vill av framstå som skyldig till att ett stort företag måste läggas ned. Av det sagda framgår, att administration är tänkt att öppna en möjlighet att tillvarata borgenärernas intressen på ett sätt motsvarar som administrative receivership, trots att det inte finns någon borgenär som kan utse en sådan. Administration är alltså i och för sig inte tänkt att fungera som ett insolvensrättsli huvudförfarande, utan att fylla snarare en lucka i systemet.

SOU 1992113 249

5.4.3 Förmånsrättsordningen

Borgenärer med amian säkerhet än floating charge erhåller betalning ur säkerheten och berörs inte av fönnånsrättsordningen. Den ordning i vilken fordringarna i övrigt skall betalas framgår rad olika av en lagbestämmelser, se t.ex. IA secs. 175, 176, 189, 386 med sched. och IR 4218.7 Betalning skall utgå i följande ordningsföljd Kostnaderna för förfarandet, i noggrant angiven ordning 16 punkter.

2. Fordringar med allmän förmånsrätt se närmare nedan.

Fordran till säkerhet för vilken utmätning skett inom tre månader före konkursbeslutet, ur den ianspåktagna egendomen, i den mån något återstår efter det att borgenärer med förmånsrätt enligt punkt 2 erhållit betalning. 4. Fordran som säkras av floating charge. Oprioriterade fordringar 6. Fordringar ränta belöper på tiden efter konkursbesom slutet. 7. Efterställda fordringar fordringar som tillkommer aktieägare m.m.. Den angivna turordningen innebär således, borgenär med att en säkerhet i form av floating charge endast erhåller betalning, om fordringar med bättre rätt erhållit full täckning. Fordringar med allmän förmånsrätt, liksom de oprioriterade fordring-

arna, har inbördes lika rätt. Allmän förmånsrått enligt punkt 2 ovan

tillkommer följande fordringar Statens fordran innehållen källskatt, avseende ett år före fristdagen. 2. Statens fordran på mervärdeskatt, avseende månader före sex fristdagen, samt bilskatt och spelskatt, avseende ett år före fristdagen. Sociala avgifter, avseende ett år före fristdagen. 4. Pensionsavgifter enligt the Social Security Pensions Act 1975. 5. Arbetstagares fordran lön avseende fyra månaders arbete före fristdagen samt semesterersättning Beloppet år, m.m. såvitt avser fordran utestående lön, maximerat, för närvarande till f 800. Genom 1986 års lagstiftning inskränktes statens allmänna förmånsrätt för skattefordringar. Bland annat avskaffades förmånsrätten för vanlig inkomstskatt, bolagsskatt och skatt inkomst kapital. Förmånsrätten av för fordran på mervärdeskatt reducerades till en sexmånadersperiod, från att tidigare ha avsett ett år.

7 Se särskilt Fletcher 271 486 Rajak 195 ff, 263 ff. s. s.

250 SOU 1992113

5.4.4 Förutsättningarna för Administration. Ansökan

m.m.

Ansökan om administration kan göras gäldenären själv eller av av en eller flera borgenärer. Det vanliga är, att ansökan görs gäldenären. av De förutsättningar skall uppfyllda för att ansökan skall som vara beviljas är dels att gâldenären är eller troligen likely kommer att bli ur stånd att betala sina skulder sätt som anges i 123, dels att det sec. är troligt att förfarandet kommer att leda till att något eller några de av syften som angavs inledningsvis kommer att uppnås. Med betalningsoförmåga insolvency hos ett aktiebolag avses enligt 123, sec. antingen illikviditet med svensk terminologi; någon prognosbedömning

görs inte the cash flow test, eller insufficiens the balance sheet

test. Som antyddes skall emellertid, vid ansökan administration, om hänsyn också tas till om det är troligt att gäldenären framöver kommer att bli ur stånd att betala sina skulder. I detta sammanhang tillkommer alltså en prognosbedömning av den typ som anses ingå i det svenska insolvensbegreppet. Till ansökan skall bifogas bland amiat två handlingar. Den är ena en redogörelse under ed ñr gåldenärens verksamhet, det senaste håndelseförloppet etc, utarbetad av någon i företagsledningen då ansökan görs av gäldenären själv. Den andra är en beskrivning företagets av ekonomiska situation och de åtgärder är tänkta att kunna leda till av som att det eller de angivna syftena förverkligas, dvs. kort preliminär sagt en redogörelse för den tänkta planen. Denna rapport brukar upprättad vara av den person som i ansökan samtidigt föreslås administrator. som Viktigt är att det redan i ansökan klargörs, hur finansieringen skall gå till. Ansökan skall således väl förberedd, vilket i och för sig drar vara höga kostnader, men samtidigt för med sig att misslyckandeprocenten blir låg. Ansökan offentliggörs inte. Däremot skall the administration order, som utfärdas av domstolen, registreras i bolagsregistret och kungöras. Administratom skall också inom 28 dagar underrätta alla kända borgenärer. Tiden mellan ansökan och orderns utfärdande är i regel mycket kort. Härefter brukar administratom sätta i gång sitt arbete inom ett par dagar.

° Se till det följande 8 och 9 samt Insolvency Rules 2.1-l0, secs. Anderson s. 19 185, Fletcher s. 348 Goode s. 113 Grier Floyd s. 21 Ken s. 262 Lingard s. 144, 147 ff, 167, Rajak s. 47 58, Stewart s. 160 Totty Jordan s. 53 20, Wooldridge s. 15 25 samt ett antal rättsfall, Lex. ang. innebörden av termen likely som skall betyda real prospect, inte probable, vilket innebär att domstolarna valt den mildare tolkningen av rekvisitet.

SOU 1992113 251

5.4.5 Allmänt om rättsverkningarna av Administration

exekutiva åtgärder m.m.

Rättsverkningarna inträder redan vid ansökan, 10, och fortsätter att sec. gälla även efter det att ordern utfärdats, 11, med den skillnaden att sec. erforderliga tillstånd därefter även kan ges av administratorn, som erhåller en avsevärd makt.

Den centrala rättsverkan är moratoriet. Effekten av ansökan ordern

är således att gäldenären inte kan försättas i konkurs, att borgenärer med säkerhet i gäldenärens egendom, inklusive återtagandeförbehåll och borgenärer leasat egendom till gäldenären, som inte får vidta några åtgärder ñr att driva in sina fordringar med hjälp av

egendomen, utan tillstånd av domstolen eller administratom,

och att inte heller några andra indrivningsåtgärder, t.ex. utmätning, får vidtas utan sådant tillstånd Se vidare nedan avsnitt 5.4.9.2. Tills annat bestämts fortsätter gâldenärens verksamhet som förut, även sedan administrationsförfarandet inletts. De anställda blir således inte automatiskt uppsagda. Däremot kan administratom både anställa och avskeda personal.

5.4.6 Förvaltarens the administratofs ställning, m.m.

I England är de flesta insolvency practitioners revisorer, som specialiserat sig denna form verksamhet. Administratom är av därför i praktiken regelmässigt en revisor, som till sin hjälp har ett antal solicitors för juridisk rådgivning och barristers för kontakten med domstolen. I förfarande kan också flera administratorer utses. samma Kort uttryckt är administratoms uppgift att utarbeta en plan, varisyftet med förfarandet skall kunna uppnås, att planen godkänd genom

9 Anderson s. 37 Fletcher s. 357 362 Gillies Roberts s. 13 Goode s. 111, 118, 121, Grier Floyd s. 27 Kerr s. 266 Lingard s. 150 161 201, Rajak s. 52 Stewart s. 169 Totty Jordan s. 510 Wooldridge s. 82 Ang. de anställda, se - Anderson s. 150 ff, Lingard s. 186, 196.

Genom the Insolvency Act infördes generellt strängare krav på kompetensen hos the insolvency practitioners. Alla måste vara licensierade. Se allmänt IA Part XIII samt t.ex. Anderson s. 68 71 Grier Floyd s. 35 Kerr s. 270 Phillips s. 274, Rajak s. 64 och nedan bilaga 4 under punkt 2.4.

252 SOU 1992113

av borgenärerxia och därefter fullfölja denna, allt under det att han driver företaget vidare. Administratom skall tillvarata såväl företagets borgenärernas som intressen. Allmänt kan sägas, att han erhållit så stora befogenheter att han skall kunna utöva praktiskt taget total kontroll över företaget. Varken gäldenären eller borgenärerna har egentligen något att säga till Bland om. annat har administratom rätt att avlägsna i företagsledningen personer och utse nya i deras ställe. Ett gott samarbete med ledningen är naturligtvis nödvändigt, om syftet med förfarandet är att få företaget att överleva. Som ovan nämndes kan även personal sägas och upp ny anställas. Administratorns speciella befogenheter beträffande säkerhets- belastad egendom, berörs närmare nedan. I sammanhanget kan m.m., också nämnas, att talan om återvinning kan föras i administrationsñrfarandet. Bland administratorns praktiska uppgifter ingår att till, att varje se faktura, inköpsorder och affärsbrev innehåller uppgift administratorns om namn och en upplysning att företaget drivs honom. Cirkulärbrev om av skall skickas ut till leverantörer med uppgift att inga order är giltiga om om de inte undertecknats av administratom eller andra namngivna

personer, etc. Som tidigare framhållits är emellertid administratorns huvuduppgift att upprätta en plan proposals för hur syftet med förfarandet skall kunna uppnås. Det kan noteras, att administratom inte har någon mandat från borgenärerna förrän de godkänt planen. Inom tre månader från det att ordern utfärdades, eller den längre tid domstolen medger, skall som

planen framläggas inför ett möte med borgenärerna creditors

meeting, där det avgörs den skall antas. Före mötet skall planen ha om registrerats och sänts ut till alla kända borgenärer. Beträffande aktieägarna är det tillräckligt att det kungörs, att de kan erhålla ett exemplar begäran. Av planen skall bland annat framgå, hur företaget har skötts och finansierats efter administratoms förordnande och hur det skall skötas och finansieras, om planen antas. Stor måste naturligtvis omsorg nedläggas utformandet av planen. Samtidigt bör planen inte vara alltför detaljerad, eftersom detta kan binda administratomi onödan. Skall ändringar betydelse göras i planen måste procedur av senare samma iakttas, som då den fastställdes.

Se till det följande IA secs. 14-15, 17, 21-23, sched. lR 2.11-31, samt Anderson s. 90 Fletcher s. 366 Gillies Roberts 14 ff, s. Goode s. 123 Grier Floyd s. 38 ff, 64 82 Kerr 272 ff, s. Lingard s. 157 Rajak s. 56 66 ff, Stewart 182 242 Totty s. Jordan s. 5241 538 Wooldridge s. 36 ff, 49 ff.

SOU 1992113 253

5.4.7 Gäldenärens

rådighet

Gäldenärsbolaget som juridisk berörs inte förfarandet. person av Däremot inkräktar det företagsledningens kompetens. Då adminien strator förordnas flyttas all executive power över på denne. För att kompetenskollisioner och tveksamheter skall kunna undvikas stadgas i sec. 144, att ledningen inte får utöva några befogenheter, kan som inverka på administrationen, utan administratorns tillstånd. Såsom brukar framhållas, kan det sagda naturligtvis bidra till nu att minska attraktionskraften hos förfarandet gäldenärens synvinkel. ur

5.4.8 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållan-

av

den

Som en jämförelse kan nämnas, att administrative receiver kan säga en upp alla kontrakt han inte nödvändiga. Denna rätt tillkommer som anser inte en administrator. Om han säger ett oneröst kontrakt uppstår upp skadeståndsskyldighet för gäldenären. Å andra sidan kan skadeståndsan-

språket inte genomdrivas utan tillstånd domstolen, förrän adminiav strationsförfarandet avslutats. Medkontrahenten kan däremot säga ett avtal grund upp av gäldenärens betalningssvårigheter, under förutsättning sådan rätt att stadgas i avtalet. Beträffande public utitities dvs. el, vatten och gas,

telefon finns dock numera en särskild regel. Leverantörens möjlighet att

tilltvinga sig en privilegierad ställning att strypa lev genom eransen, om han inte fick betalt för äldre obetalda räkningar, utgjorde här tidigare ett problem. Enligt 233 kan sådana villkor inte längre sec.

ställas. Däremot har leverantören rått att kräva garantier för att framtida

räkningar skall bli betalda.

5.4.9 Borgenärernas

ställning

5.4.9.1 Allmänt

Förarbetena till den engelska insolvensrättsreformen, the Cork Report,

innehöll en rad förslag om hur borgenärernas ställning skulle stärkas.

Resultatet blev emellertid magert. Enligt the Insolvency Act skyddas borgenärerna på tre olika sätt, dels rätten till information, dels genom

z Se även 95. Anderson 37, 133 Grier Floyd sec. s. s. 57, 69, Lingard s. 144 150 159, Rajak s. 56.

3 Se t.ex. Anderson 50 105, Goode 120 129, Homan s. s. s. 20, Lingard s. 160 207, Stewart 183, 191, 247 s.

254 SOU 1992113

möjligheten att kalla till creditors meeting och att utse en genom creditors committee, dels genom den särskilda skyddsregeln i sec. 27. Som nämnts skall administratorns förslag till plan sändas till alla ovan kända borgenärer och framläggas inför ett möte med dessa, sec. 23. Mötet avgör, planen skall godtas, sec. 24. Mötet kan föreslå om ändringar i planen, de måste godtas av administratom för att gälla. men Om administratom senare vill göra ändringar i planen skall samma förfarande iakttas, 25. Efter det att planen godkänts skall borgenärersec sjätte månad erhålla en rapport om utvecklingen. Borgenärema na var kan också kallas till möte i vissa andra fall. Särskilt kan nämnas, att borgenärerna själva under förutsättning att de representerar minst en tiondel fordringarna kan begära att administratom inkallar ett av borgenärsmöte, sec. 173a. Tilläggas kan, att något möte överhuvud- taget inte behöver inkallas, om administratom gör bedömningen att förfarandet inte kommer att lyckas utan att det i stället kommer att bli nödvändigt att försätta företaget i konkurs. Endast fordringar som inte täcks av säkerhet ger rösträtt på borgenärsmötet. En säkerhetshavare har således endast rösträtt såvitt avser den eventuella del av hans fordran som är oprioriterad. Har borgenären full säkerhet har han ingen rösträtt alls. Motsvarande gäller en leasegivare, bara har rösträtt såvitt avser det belopp som var förfallet till som betalning då förfarandet inleddes. Om det lämpligt kan borgenärsmötet utse en ereditors anses committee, sec. 26. Denna skall ha minst tre, högst fem medlemmar. Kommitténs uppgift ganska vagt vara att bistå administratom i anges hans arbete, IR 2.34. I praktiken innebär detta, att kommittén inte har

så stora befogenheter bortsett från att godkänna administratorns arvode

och att det i själva verket ankommer administratom att avgöra, hur mycket stöd han vill söka hos denna. Härutöver finns det, nämndes, en särskild regel i sec. 27 till som ovan skydd för borgenärernas intressen. Enligt denna kan en borgenär, som

anser att administratom har uppträtt eller avser att uppträda så, att

borgenärens intressen otillbörligt skadas t.ex. om en säkerhetshavare sig överkörd eller att en viss leverantör eller kund skulle gynnas anser

i allt för hög grad eniviss åtgärd, väcka talan vid domstolen

av som härvid kan administratom lämpliga anvisningar för att tillrättalägga ge det påtalade. Bestämmelsen anses svårtillämpad och har endast utvecklats i ett rättsfall, där det bland annat framgick att den omständigheten att administratom hade sålt viss egendom ett vårdslöst sätt inte om-

IA secs. 23-26, lR 2.18-46. Anderson s. 164 Fletcher s. 378 ff, Grier Floyd s. 85 Kerr s. 274 297 Lingard s. 172 Phillips s. 274 Rajak s. 73 83 Stewart s. 207 ff, Totty Jordan s. 52410 ff, Wooldridge s. 49 59 ff. Ang. sec. 27, se - Anderson s. 174 ff, Grier Floyd s. 117 Kerr s. 293 Lingard s. 162, 176 Rajak s. 80 ff, Stewart s. 224 Totty Jordan s. 532, Wooldridge s. 56 ff.

SOU 1992113 255

fattades av regeln, Re Chamley Davies Ltd. No 2 1990 BCLC 760. Det kan också framhållas, att en borgenär antagligen kommer att ha svårt att gehör för sin talan i de fall där syftet med administrationsförfarandet är att rädda företaget, eftersom administratorn här har givits mycket fria händer.

5.4.9.2 Borgenärer med säkerhetsrâtt

Den inverkan som administrationsförfarandet har på de såkerställda borgenäremas rätt är, såvitt här är av intresse, dels det moratorium som föreskrivs i secs. 10 och ll och som kortfattat beskrivits i avsnitt ovan 5.4.5, dels de befogenheter att förfoga över den säkerhetsbelastade egendomen administratorn erhåller 15. som genom sec. Inledningsvis skall moratoriet beröras något ytterligare. I secs. 10 och ll stadgas bland amiat, att borgenärer med säkerhet i gäldenärens egendom, inklusive borgenärer med återtagandeförbehåll och borgenärer som leasat egendom till gäldenären, efter det att ansökan adminiom stration gjorts inte får vidta några åtgärder för att indriva sina fordringar med hjälp av egendomen, utan tillstånd domstolen eller adminiav av stratorn, sedan denne förordnats. Såvitt avser den i regel mycket korta tiden mellan ansökan och administratorns förordnande medges sådant tillstånd antagligen sällan, eftersom det kan skada förfarandet. Såvitt avser tiden därefter kan man nog utgå från att tillstånd kan beges träffande egendom inte är betydelse för planens genomföransom av de. I Re Paramount Airways Ltd., 1990 6 BCC 130 Court of Appeal, vägrades borgenären tillstånd att utöva retentionsrått till ett flygplan för att erhålla betalning för äldre, obetalda flygplatsavgifter, som uppstått före det att administrationsförfarandet inleddes. Motiveringen var bland annat, att ett utövande av retentionsrätten skulle hindra en försäljning av gäldenärsbolagets rörelse. Domstolarna lade också borgenären till last att han framställde sitt anspråk först efter det att han under några månader dragit nytta att rörelsen hade fortsatt under av administratorns ledning. I Re Atlantic Computer Systems Plc, 1990 BCC 859, uppställer Court of Appeal tolv riktlinjer för bedömningen av om borgenärens begäran bör beviljas. Inledningsvis fastslås, att tanken med moratoriet är att underlätta för bolaget att, under administratorns ledning, uppnå det syfte som uppställts för administrationsförfarandet. Skulle syftet inte påverkas att borgenåren utnyttjar sin säkerhet bör av

Se ang. secs. 10 och 11 ovan not 9 samt ang. sec. 15 Anderson s. 5 106 140 148 Fletcher s, 371 Grier Floyd s. 60 Kcrr s. 279 Lingard s. 162 Phillips s. 275, Rajak s. 68 Stewart s. 185 248 Totty Jordan s. 5243 Wooldridge s. 46, 83 ff.

6 Jfr Lingard 153, 162. s.

256 SOU 1992113

dispens således i regel ges. I annat fall måste domstolen väga borgenärens intresse mot de övriga borgenärernas intressen, varvid hänsyn bland annat skall tas till de konsekvenser som respektive ståndpunkt får för de inblandade parterna. Om borgenärerna således genom reglerna i secs. 10 och 11 kan hindras från att sälja egendomen, så kan de å andra sidan tvingas att godta en försäljning enligt sec. 15. Enligt l5l och 3 får sec. administratorn förfoga över egendom är föremål för floating som a charge, som om egendomen inte belastad med någon säkerhetsrätt. var Om administratom säljer egendomen överflyttas borgenärens rätt till den egendom som direkt eller indirekt representerar den sålda sec. l54, Administratorn kan emellertid också använda erhållna medel till att bestrida utgifter under förfarandet. Enligt sec. l52 och 3 kan administratom sälja övrig egendom som är belastad med säkerhetsrätt, under förutsättning att domstolen finner att det är troligt att detta främjar syftet med administrationen. Om försäljning sker skall borgenären kompenseras köpeskillingen, l55. ur sec. Borgenären skall erhålla ersättning för det han har att fordra, antingen ur nettointäkten från försäljningen eller ur ett belopp motsvarande egendomens marknadsvärde, om detta är högre. Även sådan försäljning endast får ske under vissa förutom en sättningar och även om borgenären skall erhålla betalning för sin fordran ur köpeskillingen, så kan den naturligtvis i vissa fall förefalla betungande för borgenären, t.ex. om köpeskillingen för egendomen enligt borgenärens uppfattning skulle ha kunnat bli högre vid en annan tidpunkt och därvid räckt för att täcka borgenärens hela fordran eller det rör sig om om leasad egendom, som borgenärenleasegivaren Överhuvudtaget inte hade tänkt sälja. Tillstånd enligt sec. 15 erfordras endast, den tilltänkta köpeskilom lingen inte räcker för att betala borgenären. Då administratorn begär tillstånd till försäljning har han bevisbördan för att syftet med administrationen skulle främjas av en sådan åtgärd, t.ex. att han skulle kunna genomföra en förmånligare försäljning rörelsen den säkerhetsbeav om lastade egendomen inkluderades i försäljningen än om den lämnades utanför. Förhandling skall hållas, till vilken borgenären skall kallas. Det kan tilläggas att försäljning endast under helt exceptionella omständigheter fär ske, innan administratorns plan framlagts för borgenärsmötet.

I Re Consumer Industrial Press Ltd. No 2 1988 4 BCC 72, , där syftet med förfarandet var att åstadkomma fördelaktig en mer realisation än som kunnat ske i konkurs, bestod gäldenärens huvu sakliga tillgång av utgivningsrätten till en tidskrift. Administratorn, som fortsatt att ut tidskriften under förfarandet, begärde tillstånd ge

till försäljning av denna, sedan han funnit köpare. Försäljningsin-

en täkten skulle inte komma att räcka till betalningen av två säkerställda borgenärers fordrin Tillstånd vägrades, eftersom nå ot borgenärsvar. möte inte hållits oc de oprioriterade borgenärerna så edes inte haft någon möjlighet att ta ställning till administratorns plan. l Re A.R. Aviation Ltd., 1988 4 BCC 708, där borgenärsmötet hade godkänt en plan, innehållande den tilltänkta försäljningen, tillstånd trots gavs

SOU 1992113 257

en såkerhetshavares protester, som främst gick ut på att administratom

värderat egendomen för lågt, sedan domstolen gjort awä ng

en mellan de motstridiga intressena i saken. Härvid tog domstolen land annat hänsyn till att borgenären även skulle komma att erhålla betalning ur andra tillgångar.

5.4.9.3 Borgenärer med allmän förmânsrâtt

I administrationsförfarandet tas ingen hänsyn till allmänna förmånsrätter preferential debts. De borgenärer skulle ha haft allmän som förmånsrätt, om gäldenären varit försatt i konkurs, har således inte någon särställning i förfarandet. De borgenärer det här är fråga är främst om staten beträffande vissa skattefordringar och anställda beträffande lönefordringar, ovan avsnitt 5.4.3.

5.4.9.4 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finansieringen av vidaredriften

Med nytillkomna fordringar avses sådana fordringar som uppkommit under förfarandet. Som ovan framhållits är det ett viktigt moment i förfarandet att administratom fortsätter gäldenärens rörelse. Inledningsvis kan också erinras om, att ett kontrakt som gäldenären ingått fortsätter att gälla, om det inte vederbörligen sägs upp av medkontrahenten. Vidare kan framhållas, att administratom har en vidsträckt befogenhet att erlägga sådana betalningar som han anser nödvändiga, t.ex. just för att förhindra

att ett kontrakt sägs upp.

Så länge t.ex. ett hyresavtal gäller kan administratom fortsätta att använda egendomen, borgenären har då rätt till avtalsenlig betalning men härför. Därmed är inte sagt, att borgenären får betalning redan under förfarandet. Detta beror bland annat om administratom väljer att betala borgenären, vilket han kan göra, eller borgenären i annat om

fall kan domstolens stöd för talan enligt 1l3 avsnitt 5.4.5

en sec. och 5.4.9.2 ovan ang. moratoriets inverkan en säkerhetshavares rätt.

Överhuvudtaget gäller, att alla skulder som uppkommit under för-

farandet till följd av åtaganden som administratom gjort upptagna lån, ingångna kontrakt, anställningsavtal etc skall betalas med företrädesrätt

Om gäldenären senare försätts i konkurs compulsory winding-up, inte voluntary liquidation, Lingard s. 179 beräknas borgenärens rätt med utgångspunkt från tidpunkten för the administration order. - Anderson s. 148, Gillies Roberts s. 49 ff.

g IA, sched. l p. 13, Goode s. 127 129

Re Atlantic Computer Systems Plc, ovan efter not 16.

258 SOU 1992113

ur gäldenärens egendom, framför en eventuell floating charge i egendomen, med prioritet också före administratorns krav ersättning för arvode och utgifter, sec. 194 och 5. En huvudfråga under vidaredriften är naturligtvis likviditet och kapitalanskaffning. Även den omständigheten, verksamheten till om att följd av moratoriet kan fortsätta utan att förfallna skulder behöver betalas, medför att trycket likviditeten minskar, är det uppenbart att vissa utgifter ändock måste bestridas. Löner måste betalas, liksom nya och tjänster leverantörerna kräver sannolikt kontant betalning och varor annat löpande. Av två olika undersökningar som utförts beträffande de administrationsförfaranden som förekom under 1987 framgår emellertid, att inga större problem synes ha uppstått, då det gäller finansieringen av vidaredriften. Det finns två möjligheter att klara den erforderliga medelanskaffningen. Det enklaste är naturligtvis, om detta kan ske utan tillskott av medel utifrån, dvs. om det är tillräckligt att administratom driver in gäldenärens utestående fordringar, säljer inneliggande lager eller annan egendom som kan undvaras, etc. I flera fall har verksamheten också kunnat drivas detta sätt. Den andra möjligheten ligger däremot i att söka stöd utifrån, dvs. hos någon borgenär, företagsledningen eller någon större aktieägare. Administratorn har rätt att ta upp nya lån å gäldenärens vägnar och - lämna säkerhet härför i gäldenärens egendom, IA, sched. l p. 3. Som framhölls erhåller den fordran särskild ñreträdesrätt. Även ovan nya säkerhet som ställs får prioritet före en redan existerande floating charge

men inte före andra säkerhetsrätter som tidigare upplåtits i egendomen.

I regel har situationen varit den, att administratom fått stöd av en

kreditgivare en bank, som ställt upp med nya lån antingen mot ny

säkerhet i kundfordringar eller mot redan erhållen säkerhet. I andra fall har medel erhållits genom ett factoringbolag. Administrationsför- farandet har således ofta stöttats av en kreditgivare, ett förhållande som i sm tur har ett nära samband med det faktum att de fall där administrationsförfarande inletts i regel brukat sluta framgångsrikt, dvs. med att det syfte som uppställts för förfarandet också har uppnåtts.

5.4.1O Förfarandets avslutande

m.m.

Förfarandet kan avslutas av olika anledningar. I normalfallet avslutas det, efter ansökan av administratom, då syftet med förfarandet uppnåtts eller det visat sig att det inte går att uppnå, 18. Är situationen den sec. sistnämnda kan domstolen därefter förordna om konkurs, med admini-

Corporate Recovery, A Report by City University, Departement of Law, s. 31, 43, 48, 52, och Homan s. 45 Se även Anderson s. 95 Grier Floyd s. 39, Lingard s. 144, 150,159, 161, 167,170, 182, Wooldridge s. 37

SOU 1992113 259

stratom som konkursförvaltare. Domstolen kan också, efter disen kretionär bedömning, avsluta förfarandet planen inte godtas om av borgenärsmötet, 245. Vidare kan domstolen upphäva förfarandet sec. enligt sec. 274d, på talan förfördelad borgenår. av en Någon tidsgräns för förfarandet har inte uppställts i lagen, det är men tänkt att det skall relativt kortvarigt. Enligt uppgift brukar det vara ta minst 3 månader, det kan också ta år. Genomsnittstiden under men var 1987 cirka 6 månader.

Administratorns arvode kan bestämmas antingen som en procentsats av storleken på den egendom omfattats hans uppdrag eller också som av efter tidsåtgång. Betalningen skall ske med företrädesrätt gâldenärens ur egendom, framför eventuell floating charge, efter de skulder en men som

uppstått under själva förfarandet, l94 och 5 ovan avsnitt

sec. 5.4.9.4.

5.4.11 Domstolens roll i förfarandet

Administration är ett domstolsförfarande. Domstolens medverkan är

således nödvändig på ansökningsstadiet och då förfarandet avslutas. Under tiden däremellan kan domstolens medverkan behövas, då t.ex. fråga uppstår om dispens från moratoriet enligt ll eller adminisec. stratorns rätt att sälja egendom, som utgör säkerhet för kredit, enligt sec. 15. I normalfallet är dock domstolen mycket litet inblandad, sedan förfarandet väl inletts. Se bilaga 4 under punkt 2.3.

5.4.12 Statistiska

uppgifter m.m.

De praktiska erfarenheterna institutet administration är övervägande av positiva. Förfarandet har fungerat bättre än väntat. Att antalet Brfaranden inte varit högre än 131 1987, 198 1988, 135 1989 och 211

1990 se bilaga 4 i slutet måste i samband med den speciella

ses möjlighet som vissa säkerhetshavare har att utse administrative en

receiver ovan avsnitt 5.4.2. Om denna möjlighet inte fanns skulle antalet administrations utan tvekan vara avsevärt större. År 1989

förekom l 706 receiverships, 1990 antalet 4 318. var

5.4.13 Vidaredrift

av konkursgäldenärs rörelse

Möjligheten att driva rörelse vidare under konkurs år begränsad. en I Insolvency Act finns två huvudformer ñr upplösande ett av aktiebolag, dels voluntary winding-up, 84 dels winding-up secs.

2 Närmare bestämt 26 veckor. Homan 45, Goode 122 73. s. s. not

260 SOU 1992113

by court eller compulsory winding-up, secs. 117 ff. Båda formerna kan användas på såväl solventa som insolventa bolag. Voluntary winding-up beslutas bolagsstämma och sker i princip utan domstolsinblandning. Compulsory winding-up beslutas, efter ansökan, av domstol och sker i kontrollerade former ungefär som en svensk konkurs. mer Enligt IA sched. 4 part H har the liquidator endast rätt att driva gäldenårens rörelse vidare i den mån det är nödvändigt för att kunna avveckla företaget Är det fråga compulsory på ett gynnsamt sätt. om en winding-up krävs dessutom tillstånd av domstolen eller av borgenärskommittén, sec. l671. Syftet med winding-up år uteslutande att upplösa bolaget. Möjligheten att driva rörelsen vidare måste ses ur detta perspektiv. Rörelsen får t.ex. inte drivas i syfte att uppskjuta eller avvärja en likvidation. För detta ändamål finns i stället Administration och receivership.n

5 .4. 14 Lönegaranti

Vid arbetsgivares insolvens har en arbetstagare, som blivit uppsagd, en rätt att erhålla lön av staten lönegaranti, enligt the Employment Protection Consolidation Act 1978 EPCA, VII. Är arbetspart givaren ett aktiebolag anses denne enligt definitionen i EPCA sec. 1271c insolvent, då bolaget försatts i konkurs, inlett ett vara administrationsförfarande eller ett ackordsförfarande, eller då en administrative receiver vederbörligen utsetts. Lönegarantin gäller således även under ett administrationsförfarande. Den ersättning arbetstagaren kan erhålla omfattar enligt EPCA sec. 1223

a obetald lön avseende högst åtta veckor,

b uppsägningslön. Uppsågningstiden varierar efter anställningstidens längd. Minimitiden är en vecka för minst en månads anställning. Två års arbete ger en uppsägningstid två veckor, varefter varje ytterligare års anställning ytterligare en veckas uppsägningstid, upp till ett ger maximum 12 veckor för 12 års oavbruten anställning. EPCA sec. om 49l.

c semesterersättning,

d avgångsvederlag vid unfair dismissal, m.m. Då ersättningen är tidsrelaterad får det totala beloppet inte överstiga E172 per vecka, EPCA sec. 1225, enligt 1989 års regler. Det maximala

22 Rajak s. 224.

Se ang. lönegaranti t.ex. Labour Law Britain, edited by Roy Lewis, London 1986, s. 13 351. 360 415, Grunfeld, Thc Law of Redundancy, 3rd ed., London 1989, s. 31 not 20, 84 291 samt Anderson s. 153 Fletcher s. 275 Rajak s. 384.

SOU 1992113 261

beloppet synes således kunna bli 20 x 2172, dvs. 23,440 varav 21,376

för obetald lön, plus semesterersättning, avgångsvederlag etc. Den maximala ersättningen enligt lönegarantin är således betydligt högre än

taket för arbetstagarens förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs ovan

avsnitt 5.4.3. Om arbetstagaren erhåller ersättning, inträder staten i arbetstagarens rätt gentemot arbetsgivaren. De belopp som härigenom kan inflyta skall inbetalas till the Redundancy Fund, varifrån utbetalningen lönegaav rantimedel sker. EPCA sec. 125. Det kan tilläggas, att en arbetstagare, även om arbetsgivareni och för sig är solvent, har rätt till ersättning från staten, om arbetsgivaren har vägrat eller varit ur stånd att betala den anställdes lön, och arbetstagaren has taken all reasonable steps other than legal proceedings för att erhålla betalning, EPCA sec. 1061a.

5.5 USA

5.5.1 Allmänt reorganisation enligt Chapter 11.

om

Syftet med förfarandet

Den amerikanska konkurslagen, 1978 års Bankruptcy Code 11 U.S.C. §§ 101-1330, som utgör federal lagstiftning, tillhandahåller fem olika förfaranden för insolventa gäldenärer. Ett går ut likvidation, dvs. konkurs med svensk terminologi, enligt Chapter och de övriga på rehabilitering, nämligen reorganisation enligt Chapter 11 business reorganization och skuldsanering för fysiska personer enligt Chapter 13, för jordbrukare enligt Chapter 12 och för kommuner enligt Chapter 9. Gemensamma regler ges i kapitlen 3 och När det i det följande talas om konkurs åsyftas något oegentligt endast liquidation. Beträffande skuldsanering för fysiska personer och jordbrukare kan hänvisas till utredningens delbetänkande SOU 199074 s. 134 ff. Nämnas kan också, att det i nov. 1991 framlades ett förslag inför kongressen om att som komplement till Chapter 11 införa ett nytt Chapter 10, innehållande regler om ett förenklat förfarande för reorganisation small av businesses

2 Med small business skall enligt förslaget till § 205 sådana avses företag som domstolen bedömer som small, med hänsyn till antalet anställda, antalet borgenärer, tillgångamas värde Alla paragrafm.m. hänvisningar i det följande avser the Bankruptcy Code. Se till den följande framställningen bl.a. Collier on Bankruptcy, 15th ed., editor -in-chief Lawrence P. King, vol. 2 §§ 101-366, New York 1990, och vol. 5 §§ 1101-1330, New York 1989, 1990 Collier Pamphlet Edition, Bankruptcy Code, Part 1 by Herzog King, New York 1989, med hänv. till rättsfall och litteratur båda dessa verk inbegrips under citeringen Collier nedan, Collier Handbook for Trustees and

262 SOU 1992113

Syftet med reorganisationsförfarandet enligt Chapter 11 är att konkurs skall kunna undvikas och att gåldenårens verksamheti stället skall kunna drivas vidare, efter ekonomisk rehabilitering. Den grundläggande idén är, att gåldenåren skall få en chans till en fresh start, så att verksamheten skall kunna fortsätta och arbetstillfållena räddas. Den amerikanska traditionen är mer gäldenärsvänlig än många andra system. En följd av det sagda är, att det viktigt att verksamheten kan anses fortgå ostörd även under förfarandet. I motsats till den engelska inställningen är utgångspunkten, att vidaredriften under förfarandet skall handhas av gäldenâren dvs. företagsledningen själv. Enligt det amerikanska synsättet behöver den omständigheten att gåldenâren inleder ett reorganisationsförfarande inte betyda att han är inkompetent. Om gåldenåren är hederlig och något så när kompetent han tvärtom anses bättre skickad att sköta verksamheten och förhandla med borgenårema etc än en förvaltare. En förvaltare trustee utses därför endast, det om finns särskilda skål hår-till. Det kan tilläggas, att det förtroende visas som gäldenåren inte var någon nyhet i reformen 1978, utan grundas på tradition i amerikansk rätt. Som fördel med systemet framhålls också, en att borgenårerna får aktivare roll, gäldenåren fortsätter rörelsen, en om vilket leder till en bättre balans mellan gäldenären och borgenårerna, än om en trustee träder in.

Debtors Possession by Sulrneyer Rush and Lynn Rochelle Mottem, New York Oakland Albany 1987 cit. Handbook , Bankruptcy Reform, American Enterprise Institute, Leg. Anal. No. 19, 95th Congress, 30 Jan. 1978, Bisbee, Business Reorganization Practice under the Bankruptcy Reform Act of 1978, 28 Emory L.J. 709 1979, CRS Report for Congress Jeweler, The United States Bankruptcy Code A Sectional Analysis of Provisions Goveming Liquidation and Reorganization, Febr. 1989, Revised and Updated Oct. 1991, Klee, Cram Down ll, 64 Am. Bankr. LJ. 229 1990, Moller Foltz, Chapter 11 of the 1978 Bankruptcy Code, 58 North Carolina L. Rev. 8811979-80, Pachulski, The Cram Down and Valuation under Chapter 11 of the Bankruptcy Code, 58 North Carolina L. Rev. 925 1979-80, Poe, Further Thoughts on Secured Creditors under the New Bankruptcy Code, 28 Emory L.J 649 1979, Shanor, A New Deal for . Secured Creditors in Bankruptcy, 28 Emory L.J. 587 1979, Tabb, Emergency Preferential Orders Bankruptcy Reorganizations, 65 Am. Bankr. L.J. 75 1991, Trost King, Congress and Bankruptcy Reform Circa 1977, 33 Bus. Law. 489 1977-78, och rättsfall samt den information som erhölls vid utredningens studiebesök i Washington och New York i jan. 1992 se bilaga 5. l den rättsekonomiska debatten har argumenterats, att hela Chapter 11 skulle vara onödigt och att konkursinstitutet i och för sig âr tillräckligt, se Roe, Bankruptcy and Debt A New Model for Corporate Reorganization, 83 Columbia L. Rev. 527 1983, Jackson, The Logic and Limits of Bankruptcy Law, Cambridge, Mass., 1986, särskilt s. 209 jfr dock, betr. Jackson, Carlson, Philosophy Bankruptcy, 85 Michigan L. Rev. 1341 1986-87.

SOU 1992113 263

I syfte att underlätta driften uppställs ett antal regler, som t.ex. gör det möjligt för gäldenären att komma ifrån ogynnsamma avtalsförpliktelser och att erhålla ny kredit. Under förfarandet råder också generellt moratorium, dvs. inga krav mot gäldenären får genomdrivas, utan tillstånd av domstolen. Detta uttrycks ofta så, att gäldenären erhåller protection from its creditors. Meningen âr, att denna andningspaus skall användas till att upprätta reorganisationsplan, är det centrala en som momentet i förfarandet. I planen skall anges dels hur olika fordringar skall behandlas, dels hur syftet med förfarandet skall uppnås. Planen skall godkännas av borgenärerna, efter omröstning enligt ett invecklat klass-system, och fastställas av domstolen. I och för sig är det alltså fråga om ett slags ackordsförfarande. Det kan också allmänt framhållas, att reglerna i första hand syftar till att främja frivilliga överenskommelser mellan gäldenären och borgenärema. En situation då ett reorganisationsförfarande enligt Chapter ll kan vara ett lämpligt sätt att lösa gäldenärens ekonomiska problem, föreligger t.ex. när svårigheterna bottnar i flera ogynnsamma och problematiska kontraktsåtaganden eller i att gäldenären är inblandad i en rad besvärliga processer. Detsamma gäller naturligtvis om gäldenären helt enkelt behöver tid för att kunna uppfylla sina betalningsförpliktelser. Den idealiske kandidaten för ett reorganisationsförfarande är således en gäldenär som har dåligt med likvida medel, men positiva framtidsförutsättningar. Förfarandet är däremot olämpligt, om gäldenären har dåliga framtidsutsikter, brist på medel för vidaredriften eller negativt inställda borgenärer. Allmänt sett lämpar sig förfarandet bäst för stora företag. Reorganisationsñrfarandets avigsidor anges främst vara, att det

drar stora kostnader i de stora fallen och att det kan ta lång tid. Den

kritik som framförs mot förfarandet synes främst komma från borgenärssidan.

5.5.2 Förmånsrâttsordnin

gen

Den amerikanska konkurslagen skiljer mellan secured and unsecured claims, dvs. fordringar med och utan säkerhet. Den senare kategorin indelas i sin tur i priority and nonpriority claims, dvs. fordringar med och utan allmän förmånsrätt. Borgenärer med säkerhet har separationsrätt, jfr § 725. De ameri- kanska säkerhetsrätterna regleras genom ett enhetligt system i the Uniform Commercial Code art. 9. Sakrättsliga moment är framför allt tradition och offentlig registrering det sistnämnda är huvudalternativet, men även s.k. tysta säkerhetsrätter förekommer. Nästan alla slag av lös egendom kan användas säkerhet offentlig registrering. som genom Härigenom erhålls bland annat en motsvarighet till det svenska företagshypoteket. De fordringar har allmän förmånsrätt priorities anges i § 507. som De är

264 SOU 1992113

Administrative expenses, dvs. kostnaderna för förfarandet. Enligt § 503 utgörs dessa av kostnaderna för förvaltningen av boet, inkl. löner m.m. som hänför sig till tiden efter förfarandets inledande, vissa skatter som boet ådrar sig övriga skatter faller under punkt 7, arvode till förvaltaren, borgenärs ansökningskostnader, skäligt arvode till revisor eller advokat, m.m. 2. Fordringar utan säkerhet som uppstått under tiden mellan borgenärs ansökan om att förfarandet skall inledas och ansökans beviljande eller förordnandet trustee, § 5020. av en 3. Löner till anställda, inkl. semesterersåttning etc, avseende 90 dagar före ansökan eller det att verksamheten upphörde, dock högst $ 2 000 per anställd. 4. Fordran på bidrag till an employment benefit plan, såsom pensionsplan eller livförsäkringsplan, avseende 180 dagar före den tidpunkt under 3. Även här föreskrivs maximibelopp. som angavs ett S. Vissa speciella fordringar tillkommer fiskare m.fl. som 6. Fordran från konsument, högst $ 900 vilken grundar per person, sig på förskottsbetalning i samband med köp, hyra etc av egendom eller tjänst som gäldenären inte levererat. 7. Ett stort antal skattefordringar, avseende inkomstskatt, förmögenhetsskatt, innehållna källskatter, tull, m.m. Vid 1978 års reform nedflyttades skatteförmånsrätten från fjärde till

nuvarande sjunde plats. Hyresvärds förmånsrätt upphåvdes.

Dessutom finns det tre kategorier av fordringar med super-priority,

vilka har eller kan ha företräde framför administrative expenses enligt

punkt l ovan, nämligen A. Om ett reorganisationsförfarande övergår till ett likvidationsförfarande har kostnaderna för likvidationsförfarandet företräde framför kostnaderna ñr reorganisationsförfarandet. B. Nytillkomna fordringar kan enligt § 364 erhålla prioritet framför vissa eller alla andra administrative expenses nedan avsnitt 5.5.9.4. C. Om en borgenär med säkerhet skall kompenseras, t.ex. därför att den säkerhetsbelastade egendomen används under förfarandet eller överhuvudtaget enligt reglerna adequate protection, har hans krav om ersättning superpriority jfr nedan. I § 726 vidare i vilken ordning betalning skall ske sådana anges av fordringar som varken är förenade med säkerhet eller allmän förmånsrätt. Slutligen innehåller § 510 regler om avtalade efterstållda fordringar.

SOU 1992 l 13 265

5.5.3 Förutsättningarna för reorganisationsförfarandet.

Ansökan m.m.

Förfarandet står öppet för alla rörelsedrivande gäldenärer, oavsett i vilken form verksamheten bedrivs. Ansökan görs i regel gäldenäav själv. Den kan också göras någon eller några borgenärer. Är det ren av sammanlagda antalet borgenärer mindre än tolv något som i och för sig är ovanligt räcker det med ansökan från en ensam borgenär, annars krävs minst tre. I båda fallen gäller att borgenärerna måste inneha fordringar av viss angiven storlek, § 303b.

Om ansökan görs av gäldenären själv voluntary cases uppställs

inga särskilda förutsättningar för att ansökan skall beviljas, § 301. Domstolen har dock möjlighet att avvisa en ansökan, som anses gjord i bad faith, dvs. t.ex. endast i syfte att hindra en borgenär från att realisera en säkerhet, utan att det finns någon utsikt till reorganisation. Om ansökan någon eller några borgenärer involuntary . - görs av cases krävs att gäldenären inte kan betala sina skulder allteftersom de förfaller,

§ 303hl, the equity insolvency test, dvs. att han är illikvid med

svensk terminologi. En alternativ grund ges också i § 303h2.) Däremot krävs inte, att gäldenären är insolvent i den mening som begreppet definieras i § lOl32, nämligen att hans skulder överstiger tillgångarna the balance sheet test. Når ansökan gjorts skall gäldenären lämna in en förteckning över tillgångar och skulder samt över borgenärer och aktieägare m.m.

5.5.4 Allmänt om rättsverkningarna av reorganisations-

förfarandet

exekutiva åtgärder m.m.

Vid ansökan inträder ett generellt moratorium aut0matic stay, vars syfte är att ge gäldenären tid att arbeta fram en lösning på problemen, § 362.26 Moratoriet, är fundamental betydelse i reorganisationssom av förfarandet, innebär att inga krav, som uppstått före ansökan, får genomdrivas, varken med hjälp säkerhet som borgenären innehar eller av på annat sätt. Domstolsprocesser, skiljeförfaranden etc skall avbrytas. Inte heller kvittning får ske. Borgenären kan också bli tvungen att till gäldenären överlämna säkerhetsbelastad egendom, som han har i sin besittning, §§ 542, 543. The automatic stay gäller även möjligheten att fullborda en avtalad säkerhetsrätt. I sammanhanget kan också den allmänna regeln nämnas,

25 Collier §§ 301, 303, Handbook 23-1 Bisbee 712 ff, Moller s. s. Foltz s. 885

26 Collier §§ 361 Handbook s. 21-2, 24-35 25-17 Bisbee s. 724 Moller Foltz s. 887 Shanor s. 620 och 626 ff, Trost King s. 537

266 SOU 1992113

att egendom som förvärvas efter ansökan inte omfattas någon av säkerhetsrätt, även det i och för sig finns ett säkerhetsavtal, inte om ens om det rör sig om avkastning säkerhetsbelastad egendom, § 552a. av Ett fåtal undantag finns, bland annat gäller att talan kan föras mot gäldenären i ett brottmål och att underhållsbidrag kan indrivas. I övrigt

kan emellertid borgenären begära dispens relief domstolen. En

av sådan begäran brukar komma på ett tidigt stadium förfarandet. Denna av möjlighet, som har givit upphov till omfattande rättspraxis, kan en naturligtvis i och för sig lägga avsevärda hinder i vägen för reorganisationsförfarandet. Dispens enligt § 362d kan erhållas i två fall. Det ena är då borgenären saknar adequate protection. Med adequate protection menas t.ex. att borgenären, om egendomens värde skulle minska under förfarandet, erhåller kontant betalning till motsvarande belopp eller att han erhåller annan eller kompletterande säkerhet, § 361. Det andra är då egendomen inte är nödvändig för genomförandet reorganisationen och av säkerhetens värde inte heller överstiger borgenärens fordran. Det sistnämnda brukar uttryckas så, att gäldenären inte får ha equity i egendomen. Ärendet måste behandlas skyndsamt. Om domstolen inte håller förhandling inom 30 dagar och därefter förordnar att moratoriet skall fortsätta, upphör det att gälla för borgenärens del. Moratoriet pågår fram till dess att reorganisationsplanen fastställts dvs. gäldenären erhållit discharge, inte förfarandet har upphört om redan dessförinnan, § 362c2.

5.5.5 Förvaltarens

the trustee°s ställning m.m.

Det finns två typer av trustees i den amerikanska insolvensrätten. Den ena är the United States Trustee, vilken inte är någon trustee i vanlig mening, federal tjänsteman, anställd vid the United utan en States Trustee Program, som är en avdelning inom Justitiedepartementet. Den andra är the case trustee, som år en privatperson och utgör en ungefärlig motsvarighet till en svensk konkursförvaltare eller god man vid ackord. The United States Trustee UST har ett övergripande ansvar för övervakningen förfarandet och skall bland annat till, att av se reorganisationsarbetet fortskrider planenligt. Det kan inskjutas, att en aktiv borgenärskommitté minskar betydelsen USTs insatser. Bland av USTs arbetsuppgifter ingår också att utse the trustee och case borgenärskommittén m.m. Programmet finansieras med hjälp avgifter, av som delvis tas ut vid ansökan.

27 Collier §§ 1104-1106, 1108 Handbook 3-1 4-1 7-1 12-1 s. 14-1 16-1 20-8, Bisbee s. 711, 717 ff, CRS Report 9 s. Moller Foltz s. 886, 910 ff, ln re Philadelphia Athletic Club Inc., 5 C.B.C.2d 458 B. Ct., E.D. Pa. 1981, In re Concord Coal Corp., 4 C.B.C.2d 944 B. Ct., S.D. W. Va. 1981.

SOU 1992113 267

Såsom inledningsvis antyddes är det aldrig obligatoriskt att utse en trustee i reorganisationsförfarandet. Utgångspunkten är i stället att gäldenären själv skall fortsätta att driva rörelsen, vilket också sker i de flesta fall. På begäran av någon berörd part dvs. exempelvis någon eller några borgenärer eller aktieägare liksom även gâldenären själv kan emellertid en trustee förordnas, §§ l104a, llO9b. Motiveringen kan t.ex. vara, att företagsledningen uppträtt ohederligt eller inkompetent eller grovt vanskött bolagets affärer, eller också helt enkelt att det är i borgenärernas eller aktieägarnas, vilket underförstås i det följande intresse. Trustee har således förordnats i fall där bokföringen misskötts och egendom sammanblandats med moderbolagets eller då det m.m. var tveksamt om företagsledningen verkligen gick in för en reorganisation och den dessutom saknade borgenärernas förtroende. Tilläggas kan, att med företagsledningen avses den nuvarande ledningen. Har den tidigare ledningen bytts ut kan inkompetens etc från dess sida inte åberopas. Om en trustee utses får han mycket vidsträckta befogenheter. Han övertar driften, ombesörjer en reorganisationsplan, sköter alla förhandlingar med borgenärerna, etc., §§ 1106, 1108. Beträffande det närmare innehållet i förvaltarens befogenheter kan hänvisas till nästa avsnitt; om gäldenären själv fortsätter verksamheten får han nämligen samma befogenheter trustee skulle ha haft. som en Nämnas kan också, att det då någon trustee förordnats i vissa - fall skall utses en examiner, begäran någon borgenär eller av av UST. Förutsättningen är, antingen att detta är i borgenärernas intresse eller också att gäldenärens oprioriterade skulder med bortseende från varuskulder m.m. överstiger S 5 000 000. The examinefs funktion är enligt lagen endast av undersökande och kontrollerande karaktär, §§ 1l04b, 1106b.

5.5.6 Gäldenärens rådighet

Som framgått är det vanliga att gäldenären, dvs. företagsledningen, själv

driver rörelsen vidare. Det har också antytts, att gäldenären the Debtor in Possession härvid erhåller mycket stora befogenheter,

närmare bestämt samma rättigheter och skyldigheter som en trustee

skulle ha haft utom givetvis rätt till ersättning för arvode m.m., § 1 107. En viktig uppgift är utarbetandet av reorganisationsplanen nedan

avsnitt 5.5.8. Klart år att gäldenären behöver noggrann rådgivning, både i juridiskt och ekonomiskt hänseende.

73 Collier §§ 361, 363, 1107, Handbook 20-6 f och 10 24-2 s. 25-22 ff, Bankruptcy Reform s. 48 Bisbee s. 715 ff, 730 Moller Foltz s. 886, 896 903, Shanor s. 620 630 Trost King s. 538 ff.

268 SOU 1992113

Om domstolen inte förordnar amrat har gäldenären rätt att samma använda, förvärva och sälja egendom han hade innan förfarandet som inleddes, § 3030. Han kan också under vissa förutsättningar använda, sälja och hyra ut egendom är belastad med säkerhetsrätt, § 363. som Huvudregeln är, att gäldenären får förfoga över egendomen på detta sätt, om det sker in the ordinary course of business. Eljest krävs tillstånd av domstolen. Tillstånd krävs emellertid också, egendomen utgörs om av kontanter, värdepapper o.l. Domstolen skall, på begäran borgenären, av vägra tillstånd borgenären inte erhåller adequate protection, § 361. om Vad som avses med detta har antytts ovan i avsnitt 5.5.4. Ett exempel är att en borgenär, som har säkerhetsrätt i viss egendom, tillförsäkras rätt till successiv kontant betalning av ett belopp motsvarar den som minskning av egendomens värde gäldenärens användning medför. som Ett annat exempel är att borgenären erhåller annan eller ytterligare säkerhet. Som ytterligare ett exempel kan nämnas det fallet att värdet av borgenärens säkerhet överstiger hans fordran och därför delvis är överflödig; under sådana omständigheter lider han ingen skada, gäldenäom ren säljer egendom som ingår i den överflödiga delen. Gäldenärens rätt att förfoga över säkerhetsbelastad egendom på sätt angivits är som nu tvingande och kan alltså inte ha avtalats bort före förfarandet. Eftersom gäldenären får fortsätta sin rörelse är det uppenbart, att han också har rätt att ingå nya kontrakt i verksamheten. De nya kontrakt som ingås utanför the ordinary of business, liksom vissa andra course kontrakt av betungande karaktär, måste emellertid godkännas domav stolen. Medkontrahentens fordran enligt kontraktet, liksom hans rätt till skadestånd om gäldenären inte fullgör sina skyldigheter, erhåller allmän förrnånsrätt, som en utgift för förfarandet.

5.5.7 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållan-

av

den

Reglerna om behandlingen gäldenärens tidigare ingångna ömsesidigt av

förpliktande kontrakt som ännu inte uppfyllts helt från någondera sidan

är mycket förmånliga för gäldenären, § 365. Huvudregeln är, att gäldenären med domstolens godkännande själv får avgöra - - om kontraktet skall sägas upp eller fortsätta att gälla under sin återstående löptid. Vissa undantag gäller dock. Om gäldenären har begått ett kontraktsbrott kan han endast åberopa avtalet fortsättningsvis, han om gottgör kontraktsbrottet och medkontrahenten kompensation för ger dennes ekonomiska förlust samt garanterar att avtalet kommer att fullföljas framöver. Härtill bör emellertid läggas, att avtalsklausuler

29 Collier §§ 365 Handbook 14-21 ff, 21-3 foch 12, 24-22 och 29 s. 25-27 Bisbee s. 732 CRS Report s. 15 27, 57, Moller Foltz s. 905 ln re Keydata Corp., 4 C.B.C.2d 1018 lst Cir., B.A.P., 1981.

SOU 1992113 269

enligt vilka avtalet skall ändras eller upphöra att gälla, om gäldenären kommer i ekonomiska svårigheter, överhuvudtaget inte kan åberopas av medkontrahenten. Det som nu sagts innebär sålunda i princip, att gäldenären kan välja att behålla alla kontrakt som är fördelaktiga för honom själv, medan han kan säga upp de ofördelaktiga. Han kan också överlåta ett kontrakt som han inte vill ha kvar, men som i sig är ekonomiskt gynnsamt. Om gäldenären säger upp ett avtal i förtid kan han visserligen ådra sig skadeståndsansvar, detta skadestånd behandlas men som en oprioriterad fordran och behöver endast betalas i enlighet med föreskrifterna i reorganisationsplanen. Om gäldenären å andra sidan väljer att behålla ett kontrakt erhåller medkontrahentens fordran enligt kontraktet allmän förmånsrätt, samma sätt som då gäldenären sluter ett nytt avtal under förfarandet. Beträffande utility service såsom tel., gas och el gäller en särskild bestämmelse, § 366. Huvudregeln är, att borgenären inte kan vidta några åtgärder, t.ex. stänga av leveransen, på grund av att gäldenären inte har betalat sina räkningar i vederbörlig ordning före det att förfarandet inleddes. En förutsättning är dock, att gäldenären inom viss kortare tid på ett godtagbart sätt garanterar att framtida avgifter, dvs. avseende tiden efter förfarandets början, kommer betalas. Även beträffande att - t.ex. arbetsavtal föreligger särskilda regler, § 1113.

5.5. 8 Reorganisationsplanen. Översikt över förfarandet

Det som reorganisationsförfarandet inför domstolen går ut på är fastställandet av en reorganisationsplan, §§ 1121-1129 och 1141-1144. Denna plan för gäldenärens ekonomiska rehabilitering kan också karakteriseras som ett slags ackordsavtal, eftersom en väsentlig del av innebörden är, att borgenärernas fordringar nedsätts och eftersom planen måste accepteras av åtminstone några borgenärer, efter omröstning. Gäldenären själv är alltid behörig att upprätta ett förslag till plan, § 1121. Fortsätts verksamheten under gäldenärens egen ledning har han också exklusiv rätt härtill under 120 dagar efter ansökan. Om han inte har upprättat någon plan under denna tid eller om den inte blir antagen inom ytterligare 60 dagar efter nyssnämnda tidpunkt, liksom om en trustee har utsetts, kan även övriga intressenter föreslå en plan. I praktiken brukar det ta månader, t.o.m. år, efter ansökan innan ett planförslag är färdigt. Någon lagstadgad yttersta tidsgräns finns inte. I lagen ges noggranna föreskrifter om innehållet i planen, som är dels obligatoriskt, dels frivilligt, § 1123. Inledningsvis gäller, att alla fordringar skall indelas i klasser fordringar med allmän förmånsrätt,

3° Collier §§ 1121-1129, 1141-1144, Handbook 26-2 28-1 s. Bankruptcy Reform s. 52 Bisbee s. 735 ff, CRS Report s. 50 Moller Foltz s. 914 Pachulski s. 925 Poe s. 671 Shanor s. 638 Trost King s. 544 ff.

270 SOU 1992113

med säkerhet, oprioriterade, olika aktier etc, samt ytterligare uppdelningar inom dessa grupper, t.ex. oprioriterade fordringar uppgående till högst ett visst mindre belopp; en säkerställd fordran kan också utgöra en egen klass, § 1122. Av planen skall framgå, hur de olika fordringarna skall behandlas. Planen kan t.ex. ut att fordringarna nedsätts med viss procent, att gäldenären endast erhåller betalningsanstånd eller att borgenärerna skall betalning viss egendom eller sedan företaget ur sålts jfr de svenska begreppen dividend-, moratorie- och likvidationsackord. Fordringarna inom varje klass måste behandlas lika. Särskilda

regler finns beträffande olika fordringar varom nedan. I planen

typer av skall vidare anges, hur medel skall erhållas för att möjliggöra dess genomförande, t.ex. genom försäljning av tillgångar eller sammanslagning med annat företag. Planen kan också innehålla föreskrifter om hur gäldenärens kontraktsförpliktelser skall behandlas. Bland annat måste anges, om de kontrakt som gäldenären ännu inte sagt skall behållas upp eller ej. Då planen upprättats skall alla borgenärer och aktieägare, vilket underförstås i det följande informeras innehållet, varvid och om var en skall erhålla dels själva planen, dels särskild beskrivning och en förklaring av den praktiska innebörden härav disclosure statement, § 1125. Syftet med informationen är att och skall kunna ta var en ställning till planen och rösta den. Nästa steg är nämligen, att om borgenärerna skall godkänna planen omröstning, § 1126. genom Omröstning sker klassvis. Det räcker med majoritetsbeslut i klassen.

Vissa klasser behöver inte rösta, nämligen dels de som inte drabbas

av några inskränkningar i sina rättigheter och därför ha godtagit som anses planen, dels de som inte erhåller någonting och därför ha som anses förkastat den. Härefter skall planen fastställas domstol, efter obligatorisk ñrav handling, § 1129. Om varje klass accepterat planen skall den fastställas, under förutsättning att alla individuella intressenter röstat som emot erhåller åtminstone så mycket som de skulle ha gjort gäldenären i om stället försatts i konkurs. Om alla klasser inte accepterat planen kan domstolen fastställa den ändå. Förutsättningarna härför är, dels att åtminstone en klass har godkänt den, dels att domstolen finner planen fair and equitable. Vad detta, går under beteckningen cram som down, innebär för säkerställda respektive oprioriterade borgenärer utvecklas vidare i avsnitt 5.5.9. Sedan planen fastställts är den bindande för alla. Gäldenären befrias erhåller discharge från alla förpliktelser inte skall uppfyllas som enligt planen. Om gäldenären är en juridisk förutsätter dock rätten person till discharge, att reorganisationen inte går ut likvidation och att gäldenären fortsätter rörelsen efter planens fastställande. Är gäldenären

en fysisk person gäller samma inskränkningar beträffande rätten till

discharge som i konkurs se härom utredningens delbetänkande SOU

199074 s. 135 w I praktiken avslutas reorganisationen genom att planen fastställs och gäldenärens åtaganden enligt planen uppfylls. Formellt pågår dock

SOU 1992113 271

förfarandet till dess att det avslutas beslut domstolen, vilket genom av kan ta månader eller år från det att planen fastställdes. Om gäldenären misslyckas med att uppfylla planen kan domstolen låta förfarandet övergå till konkurs. Möjlighet finns också att ändra planen. Enligt en undersökning utförd The Administrative Office of the av United States Courts år 1989 tog det i nästan två tredjedelar fallen två av eller tre år mellan ansökan och fastställandet planen. Tiden kan dock av variera ganska mycket; mellan månad och år är ungefärlig en sex en uppskattning. Ett relativt nytt fenomen utgör s.k. pre-packaged cases, vilka är fall som är så väl förberedda att reorganisationsförfarandet vid domstolen inte behöver ta mer än någon månad i anspråk.

5.5.9 Borgenärernas

ställning

5.5.9.1 Oprioriterade borgenärer. Borgenärskommitté

m.m.

I reorganisationsförfarandet är det obligatoriskt borgenärskommitté att en creditors committee , som skall tillvarata de oprioriterade borgenärer-

nas intressen, utses av the United States Trustee, §§ 1102 f. Även

flera kommittéer kan utses. Kommittén består normalt de sju största av oprioriterade fordringsägarna och spelar viktig roll i ñrfarandet, en särskilt i de stora fallen. Bland dess funktioner ingår att bestämma, om driften skall fortsätta och trustee eller examiner skall om en utses, att undersöka gäldenärens ekonomiska förehavanden samt att överhuvudtaget delta i förfarandet med allmän rådgivning. Häri ingår att delta i utformandet av planen kommittén kan också upprätta plan. en egen - Inom rimlig tid efter det att förfarandet inletts, vanligen 20-40 dagar, skall det också hållas ett borgenärsmöte credit0rs meeting, även ev. ett aktieägarmöte. Som ovan framgått skall borgenärerna rösta godkännandet om av planen. Det har också nämnts att de oprioriterade borgenärerna kan överröstas av majoriteten i sin klass och att domstolen kan fastställa planen, även om hela klassen röstar emot. Förutsättningen i sistnämnda fall är enligt huvudregeln, att inga borgenärer i någon lägre klass erhåller någon utdelning alls, § 1129b2(B).32

3 Collier § 1102 Handbook 20-9 Bisbee 720 Moller Foltz s. s. s. 907 912 Tabb s. 77, Trost King s. 535

32 Detsamma gäller borgcnärerna erhåller egendom om som motsvarar full betalning av fordran. Collier § 1129, Handbook 26-65, Bisbee s. s. 753 Klee s. 229 Pachulski s. 935 särskilt 949 s.

272 SOU 1992113

5.5.9.2 Borgenärer med säkerhetsrätt

Säkerställda borgenärer berörs tre olika sätt av reorganisationsförfarandet. Till att börja med har ovan i avsnitt 5.5.4 framgått, att moratoriet också gäller säkerhetshavare, även om borgenären kan ansöka om dispens härifrån, § 362. I avsnitt 5.5.6 har vidare berörts gäldenärens rätt att använda, sälja och hyra ut säkerhetsbelastad egendom. Som där angivits har dock borgenären även här ett särskilt skydd, § 363. Slutligen har i avsnitt 5.5.8 nämnts, att en säkerhetshavares rätt kan inskränkas i reorganisationsplanen, s.k. cram down, § ll29b2(A). Cram down betyder, att borgenären måste acceptera att erhålla antingen mindre än vad han är berättigad till enligt avtalet med gäldenären eller också något annat än detta. För säkerhetshavamas del synes det huvudsakligen handla om det sistnämnda. Domstolen kan emellertid också sätta ned borgenärens fordran till att endast omfatta ett belopp motsvarande säkerhetens värde. Den del av fordran som skulle ha varit oprioriterad kan alltså komma att skrivas bort. Principen är således, att domstolen under vissa ñrutsättningar kan

fastställa planen, även om en klass med säkerställda borgenärer eller flera sådana klasser röstar emot. Förutsättningen är, att planen

föreskriver antingen att varje borgenär får behålla sin säkerhet även om egendomen t.ex. överlåtes till tredje och att borgenären skall man erhålla betalning förfallodagen kan skjutas fram, motsvarande antingen sin fordran eller också säkerhetens värde, då planen träder i kraft, om detta är mindre, eller att borgenärens säkerhetsrätt, om egendomen säljs fri från denna belastning, i stället skall omfatta köpeskillingen, på sätt nyss nämndes, eller slutligen att borgenären skall erhålla likvärdig ersättning för sin säkerhet, t.ex. säkerhet i likvärdig egendom. annan Det sistnämnda innebär t.ex. att en borgenär, som har säkerhet i en viss fastighet tillhörig gäldenären, kan sin säkerhet utbytt till att gälla i en annan av gäldenärens fastigheter. I praktiken har reglerna om cram down sin största betydelse därigenom, att de främjar frivilliga överenskommelser.

5.5.9.3 Borgenärer med allmän förmånsrätt

Fordringar med allmän förmånsrätt ovan avsnitt 5.5.2, såsom kost-

naderna för förfarandet administrative expenses och löne- och

skattefordringar, måste tilläggas full betalning i planen, § 1l29a9.3 Vissa fordringar, t.ex. förfarandekostnadema, skall betalas då planen

33 Collier § 1129, Bisbee 749 ff, Klee 229 ff, Pachulski 925 ff, s. s. s. särskilt s. 946 ff, Poe s. 674 ff.

3 Collier § 1129, Handbook 20-14, 21-9, Bisbee 747 Moller s. s. Foltz s. 916

SOU 1992113 273

träder i kraft, andra kan erläggas avbetalning. Skattefordringar, genom med förmånsrätt enligt § 507a7, får erläggas avbetalningar genom under en period av högst sex år. Fordringar med allmän förmånsrätt kan också betalas imian planen fastställes.

5.5.9.4 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finansieringen av vidaredriften

Gäldenärens kontraktsförpliktelser har behandlats i avsnitten 5.5.6 och 5.5.7 ovan. I avsnitt 5.5.6 har bland annat framhållits, att de fordringar som uppstår till följd av nya kontrakt gäldenären ingår under som förfarandet, antingen in the ordinary of business eller eljest med course domstolens tillstånd, erhåller allmän förmånsrätt som en förfarandekostnad. Eftersom möjligheten att erhålla ny kredit i regel är av väsentlig betydelse för vidaredriften innehåller lagen vissa bestämmelser skall som underlätta för gäldenären att kredit under den tid förfarandet pågår. I § 364 anges således, att ny kredit som gäldenären upptar in the ordinary course of business får allmän förmånsrätt kostnad för som en förfarandet, om domstolen inte förordnar annorlunda. Med domstolens tillstånd kan även amian kredit erhålla denna status. Skulle gäldenären vilket är troligt ändå ha svårigheter att kredit kan domstolen under vissa förutsättningar borgenären ännu bättre företrädesrätt, antingen ge

i form av super-priority ovan avsnitt 5.5.2 eller i form

av en säkerhetsrätt. I första hand kan domstolen således borgenären ge förmånsrätt före alla eller vissa övriga administrative expenses. Det kan emellertid inskjutas, att en allmän svaghet med förmånsråtten är, att kostnaderna för reorganisationsförfarandeti efterföljande konkurs har en

förmånsrätt efter kostnaderna för likvidationsförfarandet ovan avsnitt

5.5 .2. Det är därför vanligare, att borgenären accepterar säkeren hetsrätt i gäldenären tillhörig egendom, som tidigare är belastad med sådan rätt. Borgenären kan också, vilket sällan förekommer, erhålla mer en andrahandssäkerhet i egendom, vari någon annan borgenär redan har säkerhet. Detta förutsätter emellertid, att den befintlige borgenären erhåller adequate protection. Systemet förefaller fungera, även situationen givetvis inte är om okomplicerad. Det kan t.ex. hända, att borgenärskommittén sätter sig emot att nya krediter tas upp, eftersom det leder till en minskning av boets värde. En inte ovanlig situation är att en borgenär, t.ex. en leverantör, vägrar att fortsätta att samarbeta med gäldenären, om han inte erhåller förmånsrätt för äldre, obetalda krav. Hur domstolen skall ställa sig till sådana önskemål är ett dilemma.

35 Se härom Tabb 75 samt i övrigt Collier § 364, Handbook 14-20 s. s. 24-62 Bisbee s. 734 Moller Foltz s. 904 Shanor s. 633 ff.

274 SOU 1992113

5 .10 Domstolens roll i förfarandet

Då the United States Trustee tillskapades var syftet att avlasta domstolen de administrativa uppgifterna i förfarandet, såsom utseende trustee av etc. Domstolen spelar emellertid fortfarande en stor roll. Som ovan framgått är förfarandet mycket domstolsbundet. Domstolens medverkan erfordras inte bara då förfarandet inleds och avslutas, utan under förfarandets gång skall domstolen fortlöpande ta ställning i rad frågor, en såsom då en borgenär begär dispens från the automatic stay eller gâldenâren vill använda sâkerhetsbelastad egendom eller ingå nya kontrakt, utanför the ordinary course of business. Givet år att den domstolstid ett reorganisationsförfarande kan ta i anspråk starkt varierar beroende på fallets storlek etc.

5.5.11 Statistiska uppgifter,

m.m.

Enligt de uppgifter som utredningen erhöll vid sitt studiebesök i USA se

bilaga 5 fungerar förfarandet bra. Den verksamhet är livskraftig som överlever, inte de andra. Några planer på genomgripande lagändringar finns inte, endast mindre förbättringar övervågs. Under tiden juli 1990 juni 1991 inleddes 22 493 reorganisationsför- faranden enligt Chapter 11. Det totala antalet inledda förfaranden enligt the Bankruptcy Code var under period 880 399. Det bör samma emellertid framhållas, att 811 206 dessa utgjorde consumer cases. av Endast 69 193 fall var business cases. I övrigt kan hänvisas till bilaga 5 nedan.

5.6 Österrike

5.6.1 Allmänt das Vorverfahren.

om Syftet med

förfarandet

Den österrikiska konkursråtten regleras i 1914 års Konkursordnung KO och ackordsrâtten i 1934 års Ausgleichsordnung AO. Allmänt kan sågas, att österrikisk rått har nära beröring med den tyska rätten. Genom 1982 års Insolvenzrechtsänderungsgesetz IRÃG infördes i Österrike helt insolvensrättsligt förfarande, ett nytt das Vorverfahren. Syftet med förfarandet år, generellt uttryckt, att möjliggöra en

Den följande framställningen bygger på Heil, lnsolvenzrecht, Wien 1989, Mohr, Die Konkurs-, Ausgleichs- und Anfechtungsordnung lagtextutgåva med förklarande anmärkningar och hänvisningar, 7 Aufl. Wien 1990, Ballon, Grundsatz der Gleichbehandlung, Der Staatsbürger 1978 s. 53 Jelinek, Das neue österreichische Vorverfah-

SOU 1992113 275

objektiv prövning av överlevnadschansen för ett företag i ekonomisk kris, bland annat genom att underlätta finansiering och vidaredrift under den tid förfarandet pågår. På detta sätt kan å sidan konkurs i vissa ena fall undvikas, samtidigt å andra sidan alltför optimistiska och som orealistiska saneringsförsök ñrhindras. Den övergripande målsättningen har varit att levande, saneringsdugliga företag

Unternehmen och

därtill hörande arbetstillfällen skall kunna bevaras, helst sikt naturligtvis, men det kan även gälla begränsad tid, exempelvis den tid en det tar att utföra en viss uppgift, Lex. ett större byggnadsarbete. Das Vorverfahren kan fungera antingen helt självständigt som ett förfarande eller också ett inledande förfarande, vilket som sedan övergår

i ett ackordsförfarande eller i konkurs. Lagstiftarens tanke

synes ha varit, att förfarandet i regel skall ha den sistnämnda funktionen, dvs. som en i och för sig på intet sätt obligatorisk övergångsfas ñr utredande - av om det finns möjlighet till sanering, så att konkurs kan undvikas, för förberedande och inledande ackordsförhandlingar [praktiken har av etc. man dock ofta visat benägenhet att lägga tonvikten vid den förstnämnen da funktionen; alla de fall inte lett till att gäldenärens betalningssom svårigheter upphävts betecknas då ett misslyckande. Det kan här som tilläggas, att en grundläggande svaghet i för-förfarandet den synes vara korta tid står till buds. Förfarandet får endast fem veckor. Detta som ta leder till att det torde lämpa sig bäst ett självständigt förfarande i de som fall då det huvudsakligen är fråga att slutföra redan inledda förom handlingar och saneringsåtgärder.

Bestämmelserna om för-förfarandet har intagits i särskild del en av ackordslagen, AO, §§ 79-91. Såvitt de frågor inte särskilt avser som reglerats skall i stället ackordsreglerna tillämpas analogt.

ren, ZIP 1984 s. 495 cit. Jelinek Jelinek, Erfahrungen mit dem Vorverfahren, Intemationaler Kreditschutz 1987 76 cit. Jelinek s.

II, Loebenstein, Uberlegungen lnsolvenzrechtsänderungsgesetz

zum 1982, Finanz Journal 1982 179 cit. Loebenstein Loebenstein, s. Sind die Bestimmungen des lnsolvenzrechtsânderungsgesetzes 1982 geeignet, die überlebenschancen insolventer Untemehmen tatsächlich zu erhöhen Finanz Journal 1985 s. 113 cit. Loebenstein II, Neumayer, Rechtsprobleme im insolvenzrechtlichen Vorverfahren, Österreichische Juristen-Zeitung 1984 s. 257 Rechberger, Be-

merkungen zur österreichischen lnsolvenzrechtsreform, ZZP 1985 s. 257 Schoibl, Das lnsolvenzrechtösterreichs nach der Novelle 1982. Ein kurzer überblick über die wichtigsten Ãnderungen durch das IRÃG 1982, KTS 1984 215 cit. Schoibl Schoibl, Zum s. Privilegienabbau im Insolvenzrecht, Der Staatsbürger 1984 s. 16 cit. Schoibl Il. Se till förevarande avsnitt AO §§ 79, 91, Heil s. 7 143 Jelinek l s. 495 och s. 76, Loebenstein l 180 och 113, 115, s. s. Neumayer s. 257 268, Rechberger 257 ff, Schoibll 216, 219. s. s.

276 SOU 1992113

5.6.2 Förmånsrättsordningen

Liksom enligt tysk rätt nedan avsnitt 5.8.7.2 kan en säkerhetshavare antingen ha rätt till Aussonderung med svensk terminologi separa-

tionsrätt, såsom borgenär med återtagandeförbehåll, eller till en Absonderung med svensk terminologi speciell förmånsrätt, såsom en panthavare eller borgenär erhållit gäldenärens egendom genom en som

säkerhetsöverlåtelse. Återtagandeförbehåll kan även göras gällande i

egendom avsedd för bearbetning eller vidareförsäljning. Beträffande säkerhetsöverlåtelse gäller samma sakrättsliga krav som beträffande panträtt; besittningsöverföring måste således ske. Någon motsvarighet till det svenska företagshypoteket synes inte föreligga. Bortsett från fordringar förenade med säkerhet och massafordringar skall fordringarna i övrigt behandlas lika. Genom IRÄG skedde en avsevärd förstärkning likabehandlingsprincipen i konkurs. Den av klasslösa konkursen infördes. De allmänna fönnänsrätterna avskaffades, t.ex. fönnånsrätten för statens skattefordringar och arbetstagares lönefordringar avseende tiden före insolvensförfarandets början arbetstagarna kan i stället åberopa lönegarantin. Även massafordringarna reducerades vid reformen. Massafordringarna utgörs numera endast av kostnader och utgifter för förfarandet, inklusive skatte-, löneoch andra fordringar som uppstått under förfarandet vartill också räknas för-förfarandet, jfr avsnitt 5.6.8.3 nedan. På motsvarande sätt inskränktes antalet fordringar som måste tilläggas full betalning vid ackordsuppgörelse dvs. med Vorrecht vid en ackord. Dessa består nu kort sagt av sådana fordringar som skulle ha varit massafordringar i konkurs. en

5.6.3 Förutsättningarna för das Vorverfahren. Ansökan

m.m.

Ansökan kan endast göras av gäldenären själv. Förfarandet står öppet för gäldenärer som driver rörelse Untemehmen. Verksamheten måste pågå. Förutsättningarna för att förfarandet skall inledas är dels att gäldenären antingen är betalningsoförmögen, varmed avses att han inte kan betala sina förfallna skulder, vilket närmast synes motsvara illikviditet med svensk terminologi, eller också såvitt avser juridiska personer insufñcient, dels att det skall vara lättare att uppbringa medel för vidaredriften i ett för-förfarande än något annat sätt. Ansökan skall dessutom bland annat innehålla uppgift om antalet anställda och en redogörelse för vilka saneringsâtgärder som föreslås reorganisationsplanen, särskilt då det gäller finansieringen. I praktiken är ansökningarna

37 AO §§ 10, 23, 46, Ballon 53 Heil s. 11 46, 48 Jelinek s. l s. 501, Loebenstcin I s. 181 foch s. 115, Rechberger s. 263 ff, 269 ff, Schoibl I s. 224 foch s. 16.

SOU 1992113 277 -

dock ofta bristfälliga på den punkten, det IRÄG infördes trots att genom en generell frist för upprättande av ansökan 60 dagar från det att betalningsoñrmåga resp. insufficiens uppstått, i syfte just att tiden skulle användas för att förbereda en ordentlig ansökan. Tilläggas kan slutligen,

att gåldenären redan i samband med ansökan kan begära att övergång

skall ske till ett ackordsförfarande efter femveckorsfristens utgång.

5.6.4 Allmänt rättsverkningarna das Vorver-

om av

fahren exekutiva åtgärder m.m.

Rättsverkningama av förfarandet inträder, då det kungörs att förfarandet inletts, och är i huvudsak desamma vid ackord. Den viktigaste som råttsverkan är konkurs- och exekutionsstoppet. En konkursansökan kan inte bifallas under den tid förfarandet pågår. Inte heller kan exekutiva åtgärder vidtas mot gäldenåren under denna tid. På samma sätt gäller, att borgenärer med säkerhet förmånsrätt eller separationsrätt i gäldenårens egendom som huvudregel saknar möjlighet att ta egendomen i anspråk

för att erhålla betalning se nedan avsnitt 5.6.8.2.

I övrigt är tanken att rättsläget skall ändras i så liten utsträckning som möjligt. Utöver vad som nu sagts påverkas inte gäldenärens betalningsñrpliktelser. Pågående processer berörs inte heller och varken gäldenären eller hans medkontrahent kan frånträda sina kontraktsåtaganden nedan avsnitt 5.6.7.

5.6.5 Förvaltarens ställning

m.m.

Då förfarandet inleds skall domstolen utse interimsñrvaltare en v0rläuñger Verwalter. Denne intar delvis ställning samma som en förvaltare i ett ackordsförfarande Ausgleichsverwalter. Allmänt kan sågas, att förvaltaren har de befogenheter gäldenären inte längre som har. Interimsförvaltarens huvuduppgifter är dels att övervaka gâldenåren ñretagsledningen, som själv driver företaget vidare, dels och framför allt att göra en bedömning företagets ekonomiska läge och framtida av utvecklingsmöjligheter, riskerna med fortsatt drift etc. samt en av gäldenärens reorganisationsplan. Härvid skall förvaltaren inhämta syn-

38 Se AO §§ 79-82, KO §§ 66, 67, 69, Ballon 53, Heil 4 8 s. s. 143 152, Jelinek l s. 496 och s. 78, Loebenstein I s. 179 Neumayer s. 257 268, Rechberger s. 262 Schoibl I s. 217 ff.

39 AO §§ 83 och 11, Heil 147 Jelinek I 501 Neumayer 258 s. s. s. ff, 262, Rechberger s. 259, 266 Schoibl I s. 220 225

° AO §§ 84-86, Heil 147 Jelinek I 499 504 foch 78, s. s. s. Neumayer s. 261 Rechberger s. 259 Schoibl I s. 220.

278 SOU 1992113

punkter från alla parter som berörs i sammanhanget. Bedömningen skall intas i en rapport, vilken inom tre veckor från förfarandets början skall framlåggas inför domstolen, vid förhandling där även borgenärerna en bör närvara. Tidsfristen för utarbetandet denna rapport, är det av som centrala momentet i för-förfarandet, är alltså utomordentligt knapp. Om rapporten är negativ leder det ofta till att förfarandet övergår till konkurs. Till interimsförvaltarens stöd kan också utses interimistisk en rådgivande kommitté Beirat, bestående högst sju företrädare för av borgenärerna och andra intressegrupper. Detta lär dock endast förekomma i större förfaranden.

5.6.6 Gäldenärens

rådighet

Det har redan ovan framkommit att gäldcnären, dvs. företagsledningen, driver företaget vidare, under interimsförvaltarens tillsyn. Utgångspunkten år, att så ingrepp som möjligt skall göras i gäldenärens rådighet. Gäldenåren behåller således i princip sin förfoganderätt, men förvaltarens tillstånd erfordras beträffande vissa rättshandlingar, t.ex. sådana som inte hör till den normala verksamheten. Domstolen kan vidare uppställa ytterligare föreskrifter och såväl domstolen som förvaltaren kan förbjuda gäldenären att företa vissa rättshandlingar. Verksamheten får inte heller läggas ned, åtminstone inte utan domstolens tillstånd. Givet är, att gäldenären är i behov objektiv och kompetent - av juridisk rådgivning.

5.6.7 Behandlingen av gäldenärens kontraktsförhållan-

den

Som antyddes ovan i avsnitt 5.6.4 ger den omständigheten att ett för-förfarande inleds varken gäldenären eller hans medkontrahent rätt att frånträda sina åtaganden enligt ömsesidigt förpliktande kontrakt. Den rätt som gäldenären har att i ett ackordsförfarande säga ett kontrakt upp i förtid gäller således inte i för-förfarandet. Härav följer bland annat, att arbetstagarnas anställningsavtal inte påverkas av att förfarandet inleds. Avtalsklausuler som anger, att gäldenären skall drabbas någon av oförmånlig påföljd om ett för-förfarande inleds, dvs. exempelvis att medkontrahenten under sådana omständigheter har rätt att häva avtalet, är ogiltiga och kan inte heller åberopas. Det bör emellertid tilläggas, att både gäldenären och hans medkontrahent är oförhindrade att åberopa en

AO § 83, Heil s. 147 Jelinek l s. 502 f och s. 77, Neumayer s. 259 ff.

z Heil 148, Jelinek l 500, Neumayer 260 Rechbcrger 259, s. s. s. s. Schoibl l s. 221. Jfr AO § 20b och Heil s. 109.

SOU 1992113 279

uppsägningsgrund som, oberoende insolvensförfarandet, medför av uppsägningsrätt enligt lag.

5.6.8 Borgenärernas

ställning

5.6.8.1 Allmänt

I ansökan brukar gäldenären så gott alltid begära, att borgenärerna som skall uppmanas att anmäla sina fordringar. Dessa skall därefter prövas, på samma sätt som i ett ackordsförfarande. Någon tvångsnedsättning av fordringarna kan inte ske i ñr-förfarandet. Däremot kan frivilliga avtal träffas. I regel brukar gäldenâren föreslå, att nedsättning fordringarna skall göras. Denna bygger då en av helt frivillighet, såsom vid ett underhandsackord. Borgenärernas viktigaste befogenhet ligger i deras möjlighet att annars framföra synpunkter vid den förhandling där förvaltarens rapport framlåggs. Någon omröstning sker dock inte. Beträffande tillsättande av

den rådgivande kommittén Beirat kan hänvisas till avsnitt 5.6.5

m.m. ovan.

5.6.8.2 Borgenärer med säkerhetsrätt.

Under för-förfarandet sker temporär inskränkning i säkerhetshavarnas en rätt. En borgenär med säkerhet i gäldenärens egendom, borgenär t.ex. en med återtagandeförbehåll, kan inte ta egendomen i anspråk ñr att erhålla betalning, om detta skulle störa den fortsatta driften. Undantag görs dock, denna tillfälliga frysning borgenärens rätt skulle orsaka om av honom svåra personliga eller ekonomiska nackdelar. Samma inskränkning i säkerhetshavarens rätt föreligger vid ackord, där den tid hans rätt kan vara suspenderad är maximerad till 90 dagar.

5.6.8.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finansieringen av vidaredriften

De fordringar som uppstår under das Vorverfahren blir förmånsberättigade i ett efterföljande ackordsförfarande respektive får ställning som massafordringar i en efterföljande konkurs. Det sagts gäller såväl som nu

3 AO §§ 80, 87, Heil 149 Jelinek l 497 500, 502, 505 och s. s. s. 78 Loebenstein I s. 180, Neumayer 263, 268, Rechberger s. s. 258, Schoibl l s. 221.

AO § ll, KO §§ 10, 11, Jelinekl s. 501 Loebensteinl s. 180 foch s. 113, Neumayer s. 260, 268, Rechberger s. 259, 266

280 SOU 1992113

fordringar som uppkommit i rörelsen som förvaltarens anspråk på arvode och kostnadsersättning. På samma sätt gäller att arbetstagarnas lönefordringar, avseende den tid för-ñrfarandet pågått, ersätts av lönegarantin om förfarandet övergår till ackord eller konkurs. Däremot kan lönegarantin inte tas i anspråk under själva för-förfarandet. Som framgått ovan var ett viktigt syfte med det nya förfarandet att bidra till att underlätta gäldenärens ñnansieringsmöjligheter under vidaredriften. Finansieringen uppges kunna ske på i huvudsak tre sätt, dels givetvis genom att gäldenären erhåller ny kredit, dels genom frivillig ackordsuppgörelse med borgenärerna, varigenom deras fordringar nedsätts, dels slutligen genom att ett kreditinstitut eller någon annan kreditgivare ställer en Fortführungsgarantie. sistnämnda garantiform har tillkommit för att skydda de oprioriterade borgenårerna mot risken att deras möjligheter att driva in sina fordringar minskar genom att företaget fortsätter sin verksamhet. Förhoppningen är naturligtvis, att garantin skall öka borgenärernas samarbetsvilja. Garantin måste omfatta minst tre månader och storleken beräknas med hänsynstagande till gäldenärens senaste årsresultat.

5.6.9 Förfarandets avslutande

Som ovan framgått kan förfarandet fortgå under högst fem veckor. Senast efter utgången denna frist måste förfarandet avslutas, vilket av kan ske på tre olika sätt. För det första kan det upphävas därför att gäldenärens betalningsförmåga har återställts, något naturligtvis som måste betraktas som en total framgång sällan inträffar. För det men som andra kan det övergå i ett ackordsförfarande, varvid båda förfarandena betraktas som en enhet. Interimsförvaltaren skall förordnas till ackordsförvaltare. Förfarandet kan, för det tredje, inställas därför att det misslyckats, varvid gäldenären i stället kan försättas i konkurs.

5 .6.10 Statistiska

uppgifter m.m.

Das Vorverfahren synes inte ha kommit till så stor användning i praktiken, särskilt inte som ett självständigt förfarande. Hur många för-förfaranden som på senare år inletts och därefter övergått i ackordsförfarande eller slutat i konkurs kan inte utläsas den tillgängliga av statistiken. År 1983 inleddes emellertid 61 för-förfaranden, färre något

5 Heil 160 Jelinekl 500 Loebensteinl 180 foch 114 s. s. s. s. Neumayer s. 258, 262, 265 Rechberger s. 260 263, SchoiblI s. 221 ff.

6 AO §§ 88-90, Heil 147, 151 Jelinekl 500, 507, Neumayer s. s. s. 267, SchoiblI s. 221

SOU 1992113 281

1984 och 1985. Det bör dock i sammanhanget framhållas, att även det årliga antalet konkurs- och ackordsförfaranden är tämligen lågt i Österrike. År 1989 förekom totalt 156 konkurser och 101 ackord, 1 som inte övergick till konkurs. År 1988 motsvarande siffror 1 153 och var 125. Härtill kommer, att 1 614 1989 respektive 1 825 1988 konkursansökningar avvisades grund avsaknad tillgångar. År 1990 av av var antalet konkurser 1 180 och antalet ackord, inte övergick till som konkurs, 77 st. De svaga punkterna i förfarandet ligger först och främst i den korta tidsrymd som står till buds, dvs. fem veckor utan möjlighet till förlängning. I praktiken har det vidare visat sig, att det inte varit så lätt att ordna finansieringen som det var tänkt. Ett annat problem är naturligtvis, att resultatet av förfarandet till stor del blir beroende de deltagande av borgenärernas goda vilja.

5.6.1l Vidaredrift konkursgäldenärs rörelse

av

Ett konkursförfarande kan antingen utmynna i ett ackord i konkurs tvångsackord eller i likvidation. Finns det utsikter till ackord måste förvaltaren driva rörelsen vidare under förfarandet. Syftar förfarandet till likvidation blir förhållandena annorlunda. Är avsikten att sälja rörelsen i dess helhet kan dock förvaltaren även här driva den vidare, tills han funnit en köpare. Det kan tilläggas, att verksamheten inte får läggas ned utan domstolens tillstånd.

5 .6. 12 Lönegaranti

Lönegaranti Insolvenz-Ausfallgeld utgår enligt das Insolvenz-Entsicherungsgesetz IESG från 1977 både vid konkurs och ackord ang.

för-förfarandet se avsnitt 5.6.8.3 ovan. Ersättning utgår för icke

preskriberad fordran lön och övriga anspråk på arbetsgivaren, m.m. som uppstått före det att insolvensförfarandet inleddes och under tre månader därefter, §§ 1 och 3. Blir arbetstagaren uppsagd gäller lönegarantin också under den lagstadgade uppsägningstiden, § 3.

47 Statistisches Handbuch für die Republik Österreich, Herausgegeben vom Österreichischen Statistischen Zentralamt, 1991, ZIP 1990 s. A 16 Nr 54, Jelinek I s. 496 och s. 76. Med ackord avses ackord enligt ackordslagen, inte underhandsackord. Heil s. 143, Jelinck l s. 495 och s. 76 79 Neumayer s. 265, 267 Rechberger s. 260 Schoibl l s. 231 foch s. 16.

s Se Heil s. 83 §§ 114 fKO.

282 SOU 1992113

Arbetstagarens anspråk mot arbetsgivaren övergår på lönegarantifonden Insolvenz-Ausfallgeld-Fond, varifrån utbetalningen sker, § 11.

5.7 Frankrike

5.7.1 Allmänt det franska

om insolvensförfarandet,

särskilt Période dobservation.

Syftet med

förfarandet

Den senaste franska insolvenslagstiftningen, som härrör från 1984 och 1985, utgörs av tre lagar. I den första, Lai n° 84-148 du Ier 1984, mars Relative å la prevention rêglement amiable des dzficultés des et au entreprises, regleras dels insolvensprofylaktiska åtgärder olika slag, av dels ett ackordsförfarande helt bygger på frivillighet och också som som är tänkt att kunna komma till användning redan innan ett företag blivit insolvent. Den andra lagen, Lai n° 85-98 du 25 janvier 1985, Relative au redressement et å la liquidation judiciaire des entreprises nedan kallad insolvenslagen, innehåller den centrala lagstiftningen, som ersätter den tidigare regleringen angående konkurs, ackord och tillfälligt betalningsanstånd suspension provisoire des poursuites att genom tillskapa ett nytt, enhetligt förfarande. Vid lagändring 1988 utsträcktes en vissa av de föreskrivna tidsfristerna. Alla hänvisningar i det följande avser den nu nämnda insolvenslagen, annat I den tredje om anges. lagen, Loi n° 85-99 du 25 janvier 1985, Relative aux administrateurs judi ciai res, mandataires-liquidateurs et experts diagnostie d entreprien se, behandlas den nya förvaltarrollen som delats på olika upp personer, dels en mer ekonomiskt orienterad administrateurjudiciaire, skall som handha företagssaneringen, dels mandataire-liquidateur, skall en som fungera som borgenärernas företrädare och även sköta konkursförvaltningen. Härtill kommer de särskilda experterna, experts en diagnostic dentreprise, kan biträda vid den ekonomiska analysen som företagets situation. av

9 Se Heil 160 ff, Mohr 623 med hänvisningar. s. s.

Dessa tre lagar kompletteras av ett antal Décret, dvs. en form av tillämpningsföreskrifter. Se till det följande Ripert Roblot, Traité élémentaire de Droit commercial, 10 éd. Paris 1986, särskilt s. 669-889, Calmels Charvériat Meille, Le redressementjudiciaire, Paris 1986, särskilt s. 9-71, 100-104, 146-149, Diener, Quelques réllexions critiqucs å propos de loi sur redressementjudiciaire des entreprises, Recueil Dalloz Sirey 1986, chronique, s. 123 Gavalda Patin Stoufllet, Le projet de loi sur rêglement judiciaire des

SOU 1992113 283

Syftet med den franska insolvenslagen anges vara att tillhandahålla ett rekonstruktionsförfarande, varigenom ett företag kan räddas, dess verksamhet och sysselsättningen kan bibehållas och dess skulder kan avvecklas, art. Företaget och sysselsättningen prioriteras tydligt, medan skuldavvecklingen kommer i andra hand. Generellt kan sågas, att borgenäremas inflytande har reducerats och domstolens roll ökat. Domstolen har givits stora möjligheter att på olika sätt styra ñrfarandet. Förfarandet kan i korthet beskrivas på följande sätt. Om gäldenär en inställt sina betalningar kan domstolen bifalla ansökan ett en om rekonstruktionsförfarande redressement judiciaire. Detta förfarande inleds med en utredningsperiod periode dobservation, normalt som skall omfatta sex månader. Tiden kan förlängas gång, dvs. till ett år. en I undantagsfall kan den utsträckas till 18 månader. Art. 8 st ändrad 1988; i den ursprungliga lagtexten normaltiden tre månader. var Utredningsperioden är tänkt att utgöra andningspaus under vilken en driften fortsätter inga indrivningsåtgärder etc får företas. Andningsmen pausen skall användas till att utreda företagets rekonstruktionsmöjligheter och att förbereda en saneringsplan. Nästa steg är att domstolen beslutar huruvida den föreslagna planen skall antas. Planen kan gå ut antingen på att företaget fortsätter driften eller på att företaget överlåts. Båda dessa lösningar betraktas som rekonstruktionsåtgärder. Skillnaden är att det i det första fallet år företaget räddas, i det andra verksamheten. Om som ingen av de nu nämnda möjligheterna finns beslutar domstolen om konkurs liquidationjudiciaire. Det sagda innebär, att konkurs rent en principiellt alltid måste föregås ett rekonstruktionsförsök. Efter lagens av tillkomst framställdes önskemål att det skulle möjlighet till om ges konkurs, utan denna omväg. Någon lagändring genomfördes dock inte, men frågan har lösts i praxis så, att domstolen kan döma till konkurs redan samma dag som förfarandet inletts, även det måste ske i olika om

entreprises en difficultés, Recueil Dalloz Sirey 1984, chronique, 13 s. ff, Godé, Législation française et communautaire, Rev.trim.dr.civ. 1985 s. 461 Laubie, Sur quelques aspects pratiques de situation des créanciers de Part. 40 de loi du 25 janvier 1985, Gazette du Palais 1990.1, doctrine, s. 65 ff, Martin, Larticle 34, alinéa de loi du 25 janvier 1985 est-il applicable au gage Recueil Dalloz Sirey 1986, chronique, s. 325 Olivier, Le noveau statut des administrateurs judiciaires et mandataires-liquidateurs et leurs fonctions dans les entreprises en difñculte, Gazette du Palais.1985.1, doctrine, 357 s. Soinne, Problématique de nouvelle loi sur le redressement et liquidation judiciaire, Gazette du Palais 1985.2, doctrine, 400 s. samt Balz, Zur Reform des französischen lnsolvenzrechts, ZlP 1983 s. 1153 Klopp, Aus deutscher Sicht interessierende Schwerpunkte der französischen lnsolvenzrechtsreform, KTS 1988 s. 267 ff, Dominique Schmidt Niggemann, Die Stellung der Gläubiger im französischen Unternchmenssanierungs-gesetz, RlW 1986 s. 246 och Annika Arvidsson, Ny fransk konkurslagstiñning, SvJT 1988 s. 648 dens. i lnsolvensrättsligt Forum, Uppsala 1990, s. 70 ff.

284 SOU 1992113

domar. Överhuvudtaget gäller, att domstolen skall besluta konkurs

om så snart det visat sig att fortsatt drift är omöjlig, art. 36. Tilläggas bör, att lagen även tillhandahåller ett förenklat förfarande, som år avsett för mindre företag, dvs. företag med mindre än 50 anställda och en årsomsättning understigande 20 milj. francs. Eftersom den inledande utredningsperioden i det franska förfarandet kan sägas ha vissa gemensamma drag med en betalningsinställelse skall denna del av förfarandet utvecklas något nedan. I avsnitt 5.7.9 berörs därefter det förenklade förfarandet.

5.7.2 Förmånsrättsordningen

Säkerhetsrätter süretés spéciales finns i många former i fransk rätt. Bland annat erkänns en rad registerpanträtter, där nantissement du fonds de commerce registerpanträtti näringsverksamhet kommer närmast det svenska företagshypoteket, även om rätten inte omfattar varulager. En säkerhetsrätt kan vara förenad med antingen separationsrätt främst återtagandeförbehâll eller särskild förmånsrätt privilêges spéciaux. Borgenärer med separationsrått berörs inte av förmånsrättsordningen. De allmänna förmånsrätterna privileges généraux kan gälla i antingen all gåldenårens egendom eller också enbart i den lösa eller fasta egendomen. De regler, som anger i vilken ordning fordringarna skall betalas, finns spridda flera håll i lagstiftningen. Rangordningen, som är komplicerad och svåröverskådlig, torde kunna skisseras följande sätt. Absolut bästa rätt super-privilege tillkommer arbetstagares fordran lön, avseende högst två månader före insolvensförfarandets inledande. Denna skall antingen betalas av förvaltaren så snart förfarandet inletts eller också, om det inte finns några pengar i boet, av A.G.S. dvs. enligt lönegarantin, nedan avsnitt 5.7.11, som då inträder i arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren. Reglerna härom finns i insolvenslagen och i Code du travail. Fordran, som säkras av handpant i gåldenärens egendom, jämställes i viss mån med nyssnämnda fordran. Fordran som uppkommit under förfarandet nedan avsnitt 5.7.8.4 ang. nytillkomna fordringar, insolvenslagen art. 40.

Fordran, förenad med säkerhetsrätt annan än handpant enl. ovan.

Fordran med allmän förmånsrätt, Code civil art. 2101 och 2104. Hit hör arbetstagares fordran lön, enligt huvudregeln avseende sex månader före förfarandet, och skattefordringar. Löner har förmånsrätt i all gåldenårens egendom, medan förmånsrätten för skatter endast gäller i gäldenärens lösa egendom. Oprioriterade fordringar.

51 Se Ripert Roblot 980 Calmels Charvériat Meille 60 s. s. Schmidt Niggemann s. 249 ff.

SOU 1992113 285

5.7.3 Förutsättningarna för insolvensförfarandet. An-

sökan m.m.

Ansökan kan göras av gäldenären, av någon borgenär eller åklagarav myndigheten. Domstolen kan även officio besluta att förfarandet skall ex inledas. Gäldenären är skyldig att göra ansökan inom två veckor från det att han instållde sina betalningar. Art. 4. Förutsättningen för förfarandet är, att gäldenären inställt sina betalningar cessation des paiements, vilket enligt lagtexten art. 3 betyder att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder med tillgängliga tillgångar, dvs. med svensk terminologi att han är illikvid. Något utrymme för en prognosbedömning inte. Begreppet ges insolvabilité, som avser förhållandet mellan gäldenärens tillgångar och skulder, har däremot ingenting med betalningsinstållelsen att göra. Domstolen fastställer i sitt beslut datum för betalningsinstâllelsen. Beslutet, varigenom förfarandet inledes, registreras i handelsregistret etc. och kungörs.

5.7.4 Allmänt

om rättsverkningarna av insolvensför-

farandet exekutiva åtgärder m.m.

Som ovan antytts fungerar utredningsperioden andningspaus som en under vilken företaget fortsätter driften, inte annat bestäms, art. 35. om För att borgenårerna inte skall kunna äventyra ñretagets överlevnad eller likabehandlingsprincipen gäller under denna tid ett tillfälligt moratorium. Inga fordringar, som uppkommit före förfarandet får betalas, varken av gäldenären eller av förvaltaren, art. 33 st Inga sådana fordringar får heller indrivas av borgenären och inga säkerhetsrätter får utnyttjas, art. 47. Två undantag gäller. Det löner till ena avser anställda, som betalas genom lönegarantin. Det andra borgenärer avser med handpant eller retentionsrätt i gäldenärens egendom. Om det skulle gymia verksamheten, att den egendom befinner sig i borgenärens som besittning löses ut, kan domstolen tillåta att borgenären erhåller betalning, art. 33 st 3.54

Balz s. ll59. Se ang. begreppet i övrigt Ripert Roblot 733 736 s. fmed hänv., Calmels Charvériat Meille s. 100 samt Diener s. 124 Gavalda Patin Stoufllct s. 21, Godé s. 462.

53 Calmels Charvériat Meille 102 med hänv. s.

5 Ripert Roblot 789 838 844 873 Calmels Charvériat s. Meille s. 32 ff, 37, Gavalda Patin Stouftlet s. 23, Godé 463. s.

286 SOU 1992113

5.7.5 Förvaltarens

ställning m.m.

Som inledningsvis antyddes två förvaltare. Den utses numera ene, som kallas administrateur och i regel är administrateur judiciaire, en handhar rekonstruktionsfrågan och kan därför sägas företräda företagets gäldenärens intressen. Den andre, kallas representant des som créanciers och år mandataire-judiciaire skall företräda borgenäen rernas intressen. Domstolen utser också juge-commissaire, dvs. en en särskilt förordnad domare, uppgift bl.a. år att övervaka förfarandet. vars Art. 10 ff.

Administratörens uppgift är dels att antingen övervaka och biträda gåldenären vid den fortsatta driften eller också att själv överta driften, dels att utreda företagets ekonomiska och sociala situation och upprätta en rekonstruktionsplan eller föreslå att företaget försätts i konkurs, art. 31, 18 samt 61 ff. I planen kan omfattande förändringar föreskrivas rörande företagets ekonomiska struktur, bolagsledning m.m. Vidare skall anges hur fordringarna skall betalas. Går planen ut på att företaget skall fortsätta driften betalas borgenärerna enligt föreslagen avbetalningsen plan. Går den ut att företaget skall säljas skall borgenårerna erhålla betalning köpeskillingen, i prioritetsordning. De fordringar härvid ur som blir betalda upphör att gälla, sätt vid ett ackord. samma som Huruvida planen skall antas eller bestäms domstolen, efter hörande av av gäldenâren, administratören, borgenårsrepresentanten och en representant för arbetstagarna.

5.7.6 Gäldenärens

rådighet

Enligt art. 32 behåller gäldenären företagsledningen den rådighet som inte övertas av administratören enligt art. 31.56 Detta innebär, att gäldenåren i nyssnämnd mening inte automatiskt kopplas bort från ledningen av företaget. Administratörens uppgift kan inskrånkas till att övervaka och bistå gäldenâren. Den närmare rollfördelningen bestäms av domstolen. Tilläggas kan, att rättshandlingar ligger utanför den löpande som verksamheten alltid kräver domstolens godkännande.

55 Ripert Roblot 690 766 772 776 828 s. 864 Calmels Charvériat Meillc s. 19 22 31 Gavalda Patin Stoufllet s. 17 Godé s. 462 Olivier 357 Soinne 402 s. s.

56 Ripert Roblot 694 s. 731 771 831 ff, Diener s. 125 Gavalda Patin Stoufflet s. 21 ff.

SOU 1992113 287

5.7.7 Behandlingen av gäldenärens kontraktsförhâllan-

den

Beträffande avtal gäldenären ingått och fortfarande löper kan som som nämnas, att den omständigheten att förfarandet inleds inte medger kontrahenten någon hävningsrätt. Överenskommelser innebörd av annan är ogiltiga. Utgångspunkten är således att alla avtal fortsätter gälla. att Förvaltaren har emellertid rätt att bestämma vilka avtal skall som behållas och vilka skall sägas Inträde kan även ske partiellt, som upp. dvs. med verkan från det att förfarandet började. Art. 37.57

5.7.8 Borgenärernas

ställning

5.7.8.1 Allmänt

I det franska insolvensförfarandet har borgenärernas roll reducerats till

ett minimum. Som redan nämnts skall deras intressen tillvaratas den av förvaltare, utsetts till representant des créanciers. Inget borgenärssom sammanträde finns föreskrivet och ingen omröstning sker rörande administratörens planförslag. Borgenärerna tillfrågas borgenärsav

representanten genom rekommenderat brev med mottagningsbevis

om de accepterar administratörens förslag till avbetalningsplan, kan som vara kombinerad med föreskrifter nedsättning fordringsbeloppen. Om om av borgenären inte inom 30 dagar han ha godkänt förslaget. svarar anses Protesterar han blir han i stället bunden den avbetalningsplan av som domstolen fastställer. Planen kan dock i sådant fall inte innebära att borgenärens fordran nedsätts. Art. 24, 74.5

5.7.8.2 Borgenärer med säkerhetsrått

Då det gäller såkerhetshavarnas roll i saneringsförfarandet är det särskilt

två frågor som måste övervägas. Den första är, hur löser den man konflikt som uppstår säkerhetsbelastad egendom behövs för den om fortsatta driften. Den andra är i vilken mån även säkerställda borgenärer

57 Ripert Roblot 845 rr, Calmcls Charvériat Meille s. s. 34, 119 ff, Schmidt Niggcmann s. 253.

58 Ripert Roblot 693, 808 Calmels s. Charvériat Meille s. 36 Gavalda Patin Stoufllet 23 Godé 464, Klopp 283 s. s. s. Schmidt Niggemann s. 247 ff.

288 SOU 1992113

skall tvingas göra eftergifter för att öka företagets möjligheter till rekonstruktion. Inledningsvis kan erinras om att det moratorium som löper under utredningsperioden även omfattar borgenärer med säkerhetsrätt, med

undantag för handpanthavare ovan avsnitt 5.7.4. Administratören kan

även använda egendomen under förfarandet. Säkerhetsbelastad egendom kan också säljas eller bytas ut. Om den säljs skall köpeskillingen till ett belopp motsvarande borgenärens fordran reserveras för borgenärens räkning, men någon utbetalning kan inte ske förrän moratoriet upphört. Art 34. Går administratörens rekonstruktionsplan ut att företaget skall drivas vidare, efter utredningsperioden, omfattas även säkerställda borgenärer av den däri föreskrivna avbetalningsplanen. Någon nedsättning av fordran kan dock inte ske mot borgenärens vilja. Som antytts i avsnitt 5.7.2 ovan och skall utvecklas vidare i avsnitt 5.7.8.4 nedan kan emellertid även säkerställda borgenärer tvingas stå tillbaka för borgenärer med fordringar vilka uppkommit under förfarandet art. 40.

5.7.8.3 Borgenärer med allmän förmånsrätt

Det som ovan sagts angående säkerställda borgenärer gäller i tillämpliga delar också borgenärer med allmän förmånsrätt, med undantag för

arbetstagare, vars lönefordringar betalas lönegarantin ovan

genom avsnitt 5.7.4. Även fordringar med allmän förmånsrätt, skattefordt.ex. ringar, omfattas således av moratoriet och kan trängas tillbaka sådana av fordringar som uppkommit under förfarandet. I övrigt görs emellertid inga inskränkningar i de allmänt förmånsberättigade borgenäremas ställning.

5.7.8.4 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finan-

sieringen av vidaredriften

Lagen drar en viktig skiljelinje mellan fordringar uppkommit före som beslutet om att rekonstruktionsförfarandet skall inledas och fordringar som uppkommit därefter. Eftersom de sistnämnda anses ha stor betydelse för företagets möjligheter att överleva behandlas de särskilt förmånligt. Enligt an. 40 skall fordringar uppkommit under förfarandet betalas som på förfallodagen, om driften fortsätter, och i övrigt dvs. företaget om säljs eller försätts i konkurs före alla andra fordringar med undantag för vissa lönefordringar med absolut bästa rätt och i vissa fall fordringar förenade med handpanträtt. Det sagda innebär, att borgenärer med nytill-

59 Schmidt Niggemann 249. Sc till det följande Ripert Roblot s. s. 789 Martin s. 325 Klopp s. 286 Schmidt Niggcmann s. 249 ff.

SOU 1992113 289

komna fordringar, varmed i första hand avses fordringar som uppkommit

under utredningsperiodenf även har företräde framför borgenärer med

allmän förmånsrätt eller med hypotekarisk säkerhet i gäldenärens egendom. De nytillkomna fordringarna rangordnas inbördes i art. 40 st 2. Bästa rätt har lönefordringar, inte lönegarantin. Därefter som ersatts genom kommer kostnaderna för ñrfarandet. På tredje plats finns lån från kreditinstitut och fordringar uppstått till följd av avtal som adminisom stratören valt att behålla. Slutligen följer regressfordran grund av vissa löner utbetalda inom ramen för lönegarantin och övriga fordringar. Lagstiftarens förhoppning har naturligtvis varit, att den förmånliga behandlingen lån skall kunna bidra till att nödvändiga krediter kan av nya erhållas under förfarandet. Den privilegierade ställning de fordringarna erhållit har varit som nya omdiskuterad. I samband med lagens tillkomst ifrågasattes om art. 40 stred mot författningen. Conseil constitutionnel fann emellertid, att så fallet, eftersom bestämmelsen visserligen ändrade rangordningen inte var mellan de olika fordringarna, men inte upphävde borgenärernas säkerhetsrättfl Är 1987 presenterades lagförslag skulle innebära att ett som de nytillkomna fordringarna sattes efter vissa säkerställda fordringar, förslaget lades aldrig fram inför nationalförsamlingen. men

5.7.9 Det förenklade förfarandet

Som inledningsvis finns det också ett förenklat förfarande, avsett angavs för företag med mindre än 50 anställda och en årsomsättning understigande 20 miljoner francs, art. 137-147. I detta förfarande är det också möjligt att utse administratör som antingen ersätter eller en biträder gäldenären, det är inte nödvändigt. Om någon administratör men inte utses träder den särskilde insolvensdomaren juge-commissaire i dennes ställe. Hans uppgift blir att inom månad från det att ñren farandet inleddes, med möjlighet till förlängning en gång, upprätta en

Enligt en mycket kritiserad dom från Cour dappel de Versailles, 6 okt. 1988, är art. 40 även tillämplig på fordringar som uppkommit sedan planen fastställts, Laubie s. 65, 67. Se i övrigt ang. an 40, - Ripert Roblot s. 787 856 Calmels Charvériat Meille s. 35 146 Gavalda Patin Stoufflet s. 17, Laubie s. 65 Schmidt Niggemann s. 251

6 Décision N° 84-183 oc du 18 jan. 1985 J.0. 20 jan. 1985.

62 Arvidsson, SvJT 1988 661, 664 f och i lnsolvensrättsligt Forum s. s. 71.

63 Ripert Roblot 757 834 Calmels Charvériat Meille s. 18, s. 65 Gavalda Patin Stoufflet s. 20.

290 SOU 1992113

rapport över företagets situation. Under tiden fortsätter gäldenären dvs. företagsledningen driften företaget. Efter detta inledande skede av av période dbbservation, kallas période denquête, beslutar som domstolen på grundval rapporten rekonstruktionsplan skall av om en utarbetas eller om företaget skall försättas i konkurs. Blir beslutet det förra upprättas rekonstruktionsplanen i regel gäldenären själv. av Tidsfristen är fyra månader, med möjlighet till viss mindre förlängning. Fristerna förlängdes 1988; dessförinnan de två veckor för var upprättande av rapporten och två månader för rekonstruktionsplanen. Såvitt avser moratoriet m.m. synes samma regler gälla beträffande det som vanliga förfarandet.

5.7. 10 Statistiska uppgifter

År 1989 40 042 gäldenärer var föremål för insolvensförfarandef Enligt uppgifter utredningen erhållit överlever tio efter som ca procent reorganisation. Förfarandet fungerar bäst med avseende företag. stora

5 .7. 11 Lönegaranti

Den franska lönegarantin, infördes 1973, år konstruerad försom som ett säkringssystem, assurance garantie des salaires, förvaltas pour som av en association nationale gestion du regime dassurance des pour créances des salariés, A.G.S. En arbetsgivare är skyldig försäkra att sina arbetstagare mot risken för utebliven lönebetalning i händelse av att arbetsgivaren inleder ett insolvensförfarande. Reglerna härom finns i insolvenslagen art. 130 och i Code du travail L. 143-11-1 ff. art. De fordringar som omfattas försäkringen är dels lönefordringar av avseende tiden före förfarandet, dels vissa fordringar uppkommit som under detta. Beloppet är maximerat till 13 4 gånger den beräknade resp. månadsersättningen enligt arbetslöshetsförsäkringen, Code du travail art. D. 143-2. Då utbetalning sker inträder A.G.S. i arbetstagarens rått gentemot arbetsgivaren, såväl i superprivilegiet i förmånsrätten för som nytillkomna fordringar enligt art. 40 där regressfordran återfinns på fjärde plats i rangordningen, avsnitt 5.7.8.4 och den allmänna ovan

förmånsrâtten ovan avsnitt 5.7.2.

Annuaire statistique de France 1990.

Ripert Roblot s. 883 med hänvisningar, Calmels Charvériat Meille s. 61 ff.

SOU 1992113 291

8 Tyskland

5.8.1 Allmänt det föreslagna insolvensförom tyska farandet. Syftet med förfarandet

I Tyskland gäller för närvarande alltjämt 1877 års konkurslag Konkursordnung och 1935 års ackordslag Vergleichsordnung. År 1978 tillsattes

emellertid en kommission die Kommission für Insolvenzrecht med

uppgift att reformera den tyska insolvensrâtten. Kommissionen avgav två betänkanden 1985 och 1986.66 Hösten 1988 publicerade Bundesministerium der Justiz BMJ ett Diskussionsentwurf, innehållande ett förslag till Insolvenzordnung med motiv. I slutet 1989 utgavs av en överarbetad version av förslaget Referentenentwurf, där olika synpunkter från berörda organisationer etc beaktats. Tanken synes ursprungligen ha varit att ett regeringsförslag skulle kunna framläggas under år 1990 men, som en följd av det arbete inom lagstiftningsomrâdet som den tyska återföreningen medfört, blev frågan fördröjd. Ett regeringsförslag framlades först i slutet av november 1991, för att behandlas i riksdagen under 1992.

Erster Bericht der Kommission fiir lnsolvenzrecht, herausgegebenvom Bundesministerium der Justiz, Köln 1985, och Zweiter Bericht der Kommission für lnsolvenzrecht, herausgegeben vom Bundeministerium der Justiz, Köln 1986.

67 Diskussionsentwurf Bundesministerium der J ustiz, Gesetz zur Reform des Insolvenzrechts, Entwurf einer Insolvenzordnung Elns0 und anderer Reformvorschriñen, Köln 1988, med Band ll, Ergänzungen, Köln 1989.

Bundesministerium der ustiz, J Referentenentwurf, Gesetz zur Reform des lnsolvenzrechts, Köln 1989.

Bundesrat, Drucksache 192, Gesetzentwurf der Bundesregierung, Entwurf einer lnsolvenzordnung InsO, cit. BR-Drucks. 192. Se även Regierungsentwurf einer neuen lnsolvenzordnung vom 21.11.- 1991, ZlP 1991 s. 1660 och ZlP-aktuell, ZIP 1992 s. A 24 Nr 61 samt Grolle oder kleine lnsolvenzrechtsreform ZIP 1992 s. 657 ff. Allmänmotiveringen finns avtryckt i KTS 1992 s. 33 ff. Littera- turen kring det tyska reformarbetet är synnerligen omfattande. Såvitt avser BMJ s förslag från 1988 och 1989 kan här hänvisas till exempelvis RWS-Forum Neuordnung des Insolvenzrechts, herausgegeben von Bruno M. Kübler, Köln 1989, Karsten Schmidt, Wege zum lnsolvenzrecht der Untemehmen, Köln 1990, Baum, Von der Freiheit des Reformgesetzgebers Verfassungskonforme Behandlung der publizitätslosen Mobiliarsicherheiten im Diskussionsentwurf einer Insolvenzordnung, KTS 1989 s. 553 GravenbrucherKreis, Stellungnahme zum Diskussionsentwurf eines lnsolvenzrechtsreformgesetzes,

292 SOU 1992113

I syfte att förhindra värdeförstörande nedläggelse livsdugliga av företag föreslog insolvensrättskommissionen ett helt nytt insolvensförfarande, där den klassiska uppdelningen mellan konkurs och ackord försvunnit. Det enhetliga förfarandet skulle i stället inledas med nya, en neutral prövningsfas Vorverfahren, varefter Övergång efter en domstolens avgörande kunde ske till antingen ett reorganisations- eller ett likvidationsförfarande. BMJzs båda förslag från 1988 och 1989 bygger givetvis på kommissionsförslaget, vissa förändringar har gjorts. men Saneringsintressethar fått träda tillbaka för borgenärsintresset, något som visar sig därigenom att domstolens och även förvaltarens roll tonats ner, medan borgenärernas inflytande ökat. I 1991 års regeringsförslag har endast enstaka viktiga ändringar gjorts däremot ett flertal ändringar av mindre vikt. Förfarandet har i de sistnämnda förslagen gjorts ytterst flexibelt. Någon formell uppdelning mellan reorganisation det tidigare ackordet och likvidation konkurs förekommer inte, utan alla åtgärder är samlade inom ett och samma förfarande är tänkt att utgöra neutral som en ram, inom vilken den fördelaktigaste lösningen skall kunna väljas. Instrumentet är insolvensplanen, där allt regleras. Konkurs, överlåtelse av verksamheten och sanering av företaget betraktas jämställda, som alternativa åtgärder. Planen skall i regel upprättas förvaltaren, på av uppdrag av borgenärerna, och föreläggas borgenärema för omröstning. Förfarandet avslutas, då beslutet att anta planen vunnit laga kraft. I planen kan också föreskrivas, att den skall genomföras under övervakning av förvaltaren. Som särskilt viktiga nyheter i förhållande till äldre rätt framhävs vidare bland annat, att säkerställda borgenärer skall tvingas delta i förfarandet vilket i realiteten främst innebär att även säkerhetshavare drabbas moratoriet och att de allmänna förmånsav rätterna avskaffas. I de tyska förarbetena understryks det betydande inflytande som utländska erfarenheter haft för förslagens utformning. Förebilden till det enhetliga förfarandet har hämtats från Frankrike, insolvensplanen som universalinstrument och omröstningsreglerna avseende denna från USA, överlåtelse som en åtgärd likvärdig med sanering från USA, Frankrike

ZIP 1989 s. 468 Hanau, Harmonisierung Arbeits- und von Insolvenzrecht, ZlP 1989 s. 422 Henckel, Deregulierung im Insolvenzverfahren KTS 1989 s. 477 Landfermann, Massearmut und lnsolvenzrechtsrcform, KTS 1989 s. 763 Serick, Mobiliarsicherheiten im Diskussionsentwurf..., ZlP 1989 s. 409 dens., Die Mobiliarsichcrhciten im Rcferentcnentwurf..., BB 1990 s. 861 Uhlenbruck, Aus- und Abwahl dcs lnsolvenzverwalters Eine - Schicksalsfrage der lnsolvenzrcchtsrcform, KTS 1989 s. 229 Zip-aktuell, ZlP 1990 s. A 48 fNr 163 och s. A 60 Nr 199, samt Balz, Aufgabcn und Struktur dcs künñigen einheitlichen lnsolvcnzverfahrens. ZlP 1988 s. 273 ff. Ang. den tyska bakgrunden och lnsolvensrättskommissionens forslag se Lennander, TfR 1987 s. 547 572 ff, 582 samti lnsolvcnsrättsligt Forum, 1990, särskilt s. 41

SOU 1992113 293

och England; att säkerställda borgenärer dras in i förfarandet utmärker alla moderna insolvensrättsreformer, osv. Alla hänvisningar görs till lagrum i det följande avser, som om annat anges, den föreslagna insolvenslagen, InsO, i den utformning den erhållit i 1991 års regeringsförslag.

5.8.2 Förmånsrättsordningen

Enligt nu gällande regler, vilka inte kommer att ändras i samband med insolvensrättsreformen, kan säkerhetshavare ha rätt till antingen en Aussonderung eller Absonderung i gäldenärens konkurs. Den som har äganderättsansprâk egendom som befinner sig i konkursgäldenärens besittning har rätt till Aussonderung, KO § 43, vilket motsvarar separationsrätt med svensk terminologi. Till denna kategori hör en borgenär som åberopar den normala formen av återtagandeförbehåll. - Panthavare och andra borgenärer, som har anspråk att erhålla betalning ur viss egendom, har i stället rätt till Absonderung, KO § 47, vilket således motsvarar speciell förmånsrått med svensk terminologi. Även borgenärer som erhållit gäldenärens egendom som säkerhet genom säkerhetsöverlåtelse räknas till denna grupp. Säkerhetsöverlåtelse kräver enligt tysk rätt inte någon besittningsövergång. Såväl säkerhetsöverlåtelse som återtagandeförbehåll, med talrika varianter, förekommer i mycket stor utsträckning och brukar belasta större delen av gäldenärens egendom. Någon direkt motsvarig- het till det svenska företagshypoteket finns inte, men som framgått kan gäldenärens egendom, både lös och fast, i stället bli föremål för hypotekarisk säkerhetsrätt. De allmänna förmånsrättema utgörs enligt gällande regler huvudsakligen av arbetstagares lönefordringar, statens skattefordringar och ett antal andra fordringar som tillkommer kyrkan, skolan, läkare, veterinärer, apotekare mfl, KO § 61 st Förfarandekostnaderna utgör massafordringar. Enligt den uppfattning, som framkommer i alla lagförslagen, ärde allmänna förmânsrättema inte ekonomiskt försvarbara. Härtill kommer också, att de försvårar ackordsuppgörelser. Det föreslås därför, att samtliga allmänna förmånsrätter avskaffas. Att behålla några och avskaffa andra anses uteslutet, eftersom urvalet när allt kommer till kritan alltid måste bli godtyckligt. Såvitt avser avskaffandet förmånrätten för lönefordringar framhålls, av att arbetstagarnas intressen i stället tillvaratas genom lönegarantin.

BR-Drucks. 192 s. 105 Referentenentwurf s. A 114 särskilt s. 117 KTS 1992 s. 86 ff.

BR-Drucks. 192 s. 81, 90, Referentenentwurf s. A 30 62 KTS 1992 s. 47 61

294 SOU 1992113

Samtliga argument som brukar anföras till stöd för statens förmånsrätt för skattefordringar, såsom att staten inte kan välja sina gäldenärer och är tvungen att ge skattegäldenären kredit, underkänns. Tvärtom bör helhetseffekten av den nya regleringen knappast bli till statens nackdel, om man tar hänsyn till särskilt de förbättrade saneringsmöjlighetema och den ökade konkursutdelningen till borgenärerna i förslaget stort som

samtidigt för med sig.

5.8.3 Förutsättningarna för insolvensförfarandet. An-

sökan m.m.

Ansökan kan göras av gäldenären eller någon borgenär, § 15. Den av allmänna förutsättningen för att förfarandet skall inledas är betalningsoförmåga, dvs. att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder, § 21 med svensk terminologi illikviditet. Beträffande juridiska personer gäller också insufficiens som öppningsgrund, § 23. Härtill läggs emellertid en ny, särskild öppningsgrund, hotande betalningsoförmåga, § 22, vilket är ett begrepp som innefattar prognosbedömning samma som anses ingå i det svenska insolvensrekvisitet. I beslutet om att förfarandet skall inledas skall domstolen ange tidpunkt för borgenärssammanträden, § 35. Beslutet skall genast offentliggöras, § 36.

5.8.4 Allmänt insolvensför-

om rättsverkningarna av

farandet exekutiva åtgärder m.m.

Vid behov kan domstolen redan då ansökan gjorts förordna erforderom

liga interimistiska åtgärder, interimsñrvaltare och ålägga

t.ex. utse en gäldenären ett allmänt förbud att förfoga över sin egendom, § 25. Då förfarandet inleds inträder allmänt utmätningsförbud, § 100. På förvaltarens begäran kan förbudet även omfatta vissa massafordringar, § 101. Säkerställda borgenärers rätt att erhålla betalning säkerheten ur uppskjutes, sätt som anges närmare i avsnitt 5.8.7.2 nedan.

5.8.5 Förvaltarens Gäldenärens

ställning. rådighet

Då förfarandet inleds utser domstolen förvaltare, § 31 borgenärerna en kan senare välja en annan förvaltare, § 66, övertar förvaltningen som av egendomen i boet, § 91. Gäldenären själv saknar förfoganderätt över egendomen, § 92. Tilläggas kan emellertid, att det i syfte att förbilliga förfarandet föreslås att domstolen också skall kunna besluta att - om

72 BR-Drucks. 192 90, 106 Referentenentwurf A 64, Erster s. s. Bericht s. 341 KTS 1992 s. 62, 89.

SOU 1992113 295

gäldenären själv skall förvalta egendomen, under överinseende av en god som väsentligen motsvarar en ackordsförvaltare enligt nu man, gällande regler Eigenverwaltung unter Aufsicht eines SachwaIters, §§ 331 ff.

5.8.6 Behandlingen gäldenärens kontraktsförhållan-

av

den

Beträffande behandlingen av gäldenärens ingångna ömsesidigt Brpliktande avtal kan nämnas, att förvaltaren enligt huvudregeln ges rätt att välja om ett kontrakt skall behållas eller sägas upp, se §§ 117 på samma sätt som enligt nu gällande regler. En nyhet i regeringsförslaget är, att valrätten även skall omfatta hyresavtal avseende lös egendom.

5.8.7 Borgenärernas ställning

5.8.7.1 Allmänt

Såsom inledningsvis angavs har borgenärerna generellt givits ökat inflytande över förfarandet. Deras organ utgörs av dels borgenärsförsamlingen Gläubigerversammlung, §§ 85 ff, dels borgenärsutskottet GläubigerausschuB, §§ 78 ff. Borgenårerna antar insolvensplanen efter omröstning enligt regler som inspirerats av den amerikanska motsvarigheten, §§ 279 ff.

5.8.7.2 Borgenärer med säkerhetsrätt

Att säkerställda borgenärer enligt nu gällande regler har rätt att erhålla betalning ur säkerheten, utan hänsyn till förfarandet i övrigt, dvs. till att egendomen kan behövas vid vidaredrift eller vid en försäljning av verksamheten, uppges vara en huvudorsak till insolvensrâttens Zerschlagungsautomatik. Principen bör därför enligt den tyske lagstiftaren vara, att även dessa borgenärer tvingas delta i förfarandet. Detta innebär, inte att borgenären skall förlora sin säkerhet, men att hans rätt att ta den i anspråk inskränks eller uppskjuts. Enligt de föreslagna reglerna berörs borgenärerna av förfarandet olika sätt, §§ 186 ff. Borgenärer med hypotekarisk säkerhet dvs. utan

73 ZIP 1991 1661 BR-Drucks. 192 144 Referentcnentwurf s. s. s. B 109 ff.

74 BR-Drucks. 192 79, 86 124 176 Referentenentwurf A s. s. 24 48 B 47 197 KTS 1992 s. 44 55 ff.

296 SOU 1992113

besittning i gäldenärens lösa egendom drabbas av automatiskt realisationsförbud. I stället erhåller förvaltaren rätt att använda och realisera egendomen. Den egendom det här är fråga om, dvs. främst omsättningsoch anläggningstillgångar i verksamheten, är regelmässigt sådan, att den behövs vid drift och försäljning av gäldenärens rörelse. Som kompensation för att borgenären förlorar sin realisationsrättoch därför kan drabbas av att betalningen fördröjs föreslås borgenären berättigad till särskild ränta, om dröjsmålet överstiger tre månader, § 194 3. En nyhet i regeringsförslageti förhållande till de tidigare förslagen är, att det automatiska realisationsförbudet inte skall gälla borgenärer med den normala formen återtagandeförbehâll. Däremot kan förvaltaren av uppskjuta borgenärens rätt att återta egendomen under tid tre en av månader. Borgenärer med handpantrâtt berörs i princip inte. Förvaltaren kan emellertid begära att ut panten, denna undantagsvis skulle om erfordras för eine sinnvolle Masseverwertung, etwa für die Fortñihrung eines Betriebs, für eine GesamtveräuBerung oder für eine Sanierung des Schuldners .76 Beträffande pant i fast egendom föreslås inget automatiskt realisationsstopp, men i stället att förvaltaren kan begära att tvångsförsäljning en ställs in, boets intresse sådan åtgärd överväger borgenärens om av en intresse av en försäljning. Utöver dessa regler rörande borgenärens rätt att realisera den säkerhetsbelastade egendomen föreslås emellertid också, att vissa säkerställda borgenärer skall avstå ett belopp säkerhetens värde, av som ett kostnadsbidrag. De borgenärer det är fråga är dels borgenärer om med hypotekarisk säkerhet i gäldenärens lösa egendom, utom borgenärer med den normala formen återtagandeförbehåll, dels borgenärer med av säkerhet i gäldenärens fasta egendom. Insolvensrättskommissionen föreslog i sitt första betänkande, att borgenärer med hypotekarisk säkerhet i gäldenärens lösa egendom skulle avstå 25 % av försäljningspriset för egendomen ett bidrag till som förfarandet. I de därpå följande förslagen från BMJ nyanserades reglerna; det föreslås inga inskränkningar i borgenärens rätt till betalning i och för sig, men däremot att borgenären skall erlägga ett kostnadsbidrag, avseende Feststellung, Erhaltung und Verwertung säkerav heten, om cza 10 % av försäljningspriset. Av detta belopp skall 5 % hänföra sig till utredningskostnaderna och 5 % till realisationskostnadema. Hänsyn skall också kunna tas till de faktiska kostnaderna för

Tanken att behandla den normala formen av åtextagandeförbehåll som en säkerhetsrätt med förmånsrätt har nämligen försvunnit i regeringsförslaget. Borgenären skall alltså fortfarande ha separationsrätt, varav följer att han drabbas av det automatiska realisationsstoppet. ZIP 1991 s. 1661, BR-Drucks. 192 s. 87 KTS 1992 57 s.

76 BR-Drucks. 192 87, Rcferentenentwurfs. s. A 54, KTS 1992 s. 57

SOU 1992113 297

realisationen. Beträffande underhållet av egendomen skall borgenären belastas med de faktiska kostnaderna. Regeringsförslaget återger BMJ s regler, men med en viss skärpning, §§ 195, 196.73 Det belopp hänför sig till utredningskostnaderna har som höjts till 6 %. Höjningen med l % år tänkt att utgöra ett bidrag till de allmänna kostnaderna för förfarandet. Dessutom föreskrivs att borgenären visst sätt skall stå för kostnaderna för mervärdeskatt, om försäljningen ger upphov till sådan skatteplikt. Skälet bakom denna skärpning av reglerna anges vara, att avskaffandet av den allmänna förmånsrätten för skattefordringar och lönefordringar endast kan rättfärdigas, om även borgenärer med säkerhet får vidkännas inskränkningar i sina rättigheter, och att dessa inskränkningar bör vara större än vad BMJ föreslagit. Motiveringen för att borgenärer med den normala formen av återtagandeförbehåll undantas från regleringen är, att en sådan borgenär inte kan sig till reglerna genom att begära större säkerhet för sin anpassa fordran. I motsats till vad fallet i insolvensrättskommissionens som var ursprungliga förslag skall det således vara möjligt för den berörde borgenären att förhand kompensera sig för det föreslagna kostnadsbidraget. Som antyddes ovan skall även borgenärer med säkerhet i gäldenärens fasta egendom omfattas av reglerna, nämligen till den del panträtten tillbehör till den fasta egendomen enligt BGB § 1120. Det avser framhålls, att även uppgiften att utreda vilken egendom som utgör tillbehör till den fasta egendomen kräver en insats från förvaltarens sida, borgenären bör betala och därmed samtidigt bidra till de allmänna som förfarandekostnaderna. Det föreslås därför att borgenären skall erlägga ett schabloniserat kostnadsbidrag motsvarande 6 % av tillbehörens värde. Lagregeln härom införs i Das Gesetz über die Zwangsversteigerung und die Zwangsverwaltung§ 10 st Av den omständigheten att ersättningen skall tas ur försäljningspriset för tillbehören, dvs. kort sagt betalas

tillsammans med försäljningskostnaderna etc först ur köpeskillingen för

fastigheten, synes följa, att bidraget endast behöver innebära någon kännbar inskränkning för borgenären i de fall där försäljningssumman inte räcker för att betala både pantfordringarna och kostnadsbidraget. Finns det flera borgenärer i fastigheten kan läget bli det att de bäst ställda panthavarna får full utdelning, medan utdelningen till den eller de

Erster Bericht s. 18 299, 311 Referentenentwurf s. A 60 B 210 ff.

BR-Drucks. 192 s. 81, 89 180 KTS 1992 s. 48, 60 ZIP 1991 s. 1661.

298 SOU 1992113

som kommer senare i ordningsföljden reduceras följd som en av att bidraget utgår.

5.8.7.3 Borgenärer med nytillkomna fordringar. Finansieringen av vidaredriften

Förpliktelser som förvaltaren, även den interimistiske förvaltaren, ådragit boet under förfarandet utgör givetvis massaskulder. Vidare föreslås

emellertid, att det för att underlätta sanering kan föreskrivas i - en insolvensplanen att fordringar till följd lån och leveranser kredit av som uppstår, då planen genomförs under övervakning förvaltaren, av också skall ha företräde framför övriga Insolvenzgläubiger, om saneringen skulle misslyckas och likvidation bli nödvändig, §§ 311 en ff.

Lönegaranti

Rätt till ersättning enligt regler lönegaranti Konkursausfallgeld, om förkortat Kaug, infördes 1974, föreligger för arbetstagare vid som en arbetsgivarens betalningsoñrmåga, varmed i första hand hans avses konkurs, das Arbeitsförderungsgesetz 14la-n. Garantin år konstrue-

rad som ett försäkringssystem, inom för socialförsäkringen. ramen Försäkringen bekostas arbetsgivarna. Ersättning utgår ñr av tre månaders lön. Arbetstagarens fordran på arbetsgivaren övertas härvid av die Bundesanstalt für Arbeit. Om förslaget till Insolvenzordnung antas kommer reglerna lönegaranti givetvis att ändras i vederbörlig om omfattning.

Erster Bericht s. 19, 299, 302 334 Diskussionsentwurf, Band II, s. 21, B 32 BR-Drucks. 192 89 Referentenentwurf A 62, s. s. KTS 1992 s. 61. Dessutom skall faktiska underhållskostnader och realisationskostnader betalas.

m BR-Drucks. 192 Referentenentwurf s. 216 s. B 310 ff.

Se Hess Knörig, Das Arbeitsrecht bei Sanierung und Konkurs, FrankfurtM 1991, s. 203 samt RWS-Dokumentation Konkursausfallgeld, Kaug, herausgegeben von Hanau Kübler, Köln 1990, som innehåller allt tänkbart material i form av lagtext, lagförarbeten, litteraturhänvisningar m.m.

SOU 1992113 299

5.9 EG

Från de Europeiska Gemenskapernas EGs sida har hittills inte bedrivits

något egentligt arbete att förenhetliga de insolvensrättsliga reglerna

se t.ex. Europagemenskap och rättsvetenskap, Utredning utförd de

av juridiska fakulteterna uppdrag av regeringen, juni 1992, s. 139 ff. Vad som diskuterats är i stället frågor om de internationella verkningarna av en konkurs i ett medlemsland. Inom EG har sålunda sedan en längre tid pågått arbete med att utfonna en konkurskonvention. Ett utkast presenterades 1970, nya versioner framlades 1980 och 1984, varefter arbetet avstannade. Arbetet återupptogs 1990 och i april 1992 presenterades ett internt förslag till konkurskonvention. I förslagets första kapitel anges vilket lands lag som är tillämplig på insolvensförfarandet och dess rättsverkningar, t.ex. beträffande konkursegendomen, konkurs- och massafordringama, insolvensförfarandets inverkan på gäldenärens kontraktsförhållanden och förfarandets avslutande. Enligt huvudregeln skall lagen i det land där förfarandet inletts gälla. Härutöver ges bestämmelser om sekundårinsolvensförfaranden m.m. Sammanfattningsvis innehåller förslaget inte några bestämmelser av intresse för de frågor som Insolvensutredningen behandlar. Beträffande den konkurskonvention som 1990 antagits av Europarådet den Europeiska konventionen om vissa internationella aspekter på

konkurser kan hänvisas till SOU 199278.

31 Se t.ex. ZIP 1992 1197 där förslaget återges. Jfr i övrigt s. Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor SOU 199278, s. 37

SOU 1992113 301

6 Allmänna

överväganden

l Reformbehovet

6.1.1 Allmänt krisföretag och konkurser

om

Under den tid som vår nuvarande insolvensrättsliga lagstiftning kommit till har antalet konkurser flerdubblats. Medan detta antal uppgick till 3 740 det år som ackordslagen 1970847, AckL, förmånsrättslagen 1970979, FRL och lagen 1970741 om statlig lönegaranti vid konkurs beslutades, har antalet ökat till 6 414 det år konkurslagen 1987672, KL trädde i kraft, dvs. 1988. Från 1989 har konkursfrekvensen stegrats dramatiskt. Efter att det året utgjort 7 714 ökade , den till 10 796 1990 och 18 424 1991. Utvecklingen under 1992 visar en fortsatt ökning av antalet konkurser. Det finns flera orsaker till det starkt stegrade antalet konkurser. Redan den omständigheten att vi under 1980-talet fått markant ökning en av antalet nystartade företag kan förklara en del konkursutvecklingen. av Med företag avser utredningen här detsamma i den officiella som statistiken, dvs. företag finns med i Centrala företags- och arbetssom stålleregistret CFAR. Med nystartade åsyftas att företaget inte funnits tidigare. Nyföretagandet ökade under åren 1985 -1990 från 18 100 nya företag 1985 till 25 100 1990. Av de 25 100 företag tillkom 1990 som

hänförde sig 18 130 eller 72 % till tjänstesektom. Ökningen nyföreta-

av gandet förklarar så till vida den stegrade konkursfrekvensen andelen som nystartade företag går i konkurs redan inom treårsperiod från som en starten är stor bortåt 50 %. I rapporten SIND 19857 Konkursutredningen har Statens industriverk vidare pekat sådana faktorer brister i företagskunnansom det, ändrade konjunkturer och Överetablering inom vissa branscher, inte minst inom service- och tjänstesektom. Man kan inte heller se bort ifrån att ekonomisk brottslighet spelat en roll, t.ex. i det vanliga fallet att ett företag sätts i konkurs sedan tillgångarna på ett oegentligt sätt förts över till annan ägare jfr uttrycket skalbolagskonkurser. En ytterligare omständighet som bör uppmärksammas i sammanhanget är den statliga lönegarantins betydelse. Ijinegarantiutredningen LGU har i sitt slutbetänkande SOU 198827 Lönegarantin och förmånsråttsordningen konstaterat att lönegarantin gjort det möjligt för en konkursförvaltare att, oavsett storleken konkursboets tillgångar, av fortsätta driften av konkursgäldenärens rörelse så länge arbetstagarnas löner betalas enligt garantin. Lönegarantin har sålunda gjort det

302 SOU 1992113

förmånligt att rekonstruera ett insolvent företag genom konkurs i stället

för genom något annat alternativ, t.ex. ackord se SOU 198827 82.

s. En sådan utveckling står inte i överensstämmelse med motiven bakom lönegarantisystemet jfr prop. 1970201 61. s. Den kraftiga ökningen av antalet konkurser under början av 1990-talet synes i stort sett ha drabbat alla näringsgrenar och landsdelar. Den största procentuella ökningen hänför sig till konsultbranschen, massa-, pappers- och grafisk industri, jord- och skogsbruk, Finansverksamhet samt samfärdsel och transport. Antalsmässigt har utöver konsult- branschen byggnadsindustrin, detaljhandeln, partihandeln och verkstads- industrin dominerat. Den enda bransch där en minskning av antalet konkurser ägt rum under 1991 är tekoindustrin. Det går följaktligen inte att urskilja något klart, regionalt avgränsat mönster för konkursutvecklingen. Reformbehovet på området får sålunda sägas vara av generell karaktär. En konkurs innebär så gott som alltid att den ekonomiska risk som varit förenad med gåldenärsföretagets verksamhet övervåltras på borgenärerna eller vissa av dem. Detta gäller i särskilt hög grad när rörelsen drivits i aktiebolagsform, eftersom ett aktiebolag är upplöst när konkursen avslutas, om denna upphör utan överskott. Men även vid andra former för företagande inklusive rörelse drivits enskild - som av en person medför konkurs för det mesta en bestående förlust för sådana borgenärer som inte har betingat sig någon form av säkerhet för sin fordran, t.ex. panträtt eller ñretagshypotek. Ser man på följderna av de senaste årens konkursutveckling är det framför allt de oprioriterade borgenärerna inte minst innehavare - av leverantörsfordringar som drabbats av de många konkurserna. - Utredningen har undersökt ett antal ñretagskonkurser avslutats som

under 1990 se avsnitt 2.2.2 och bilaga 2. I undersökningen var

aktiebolag den vanligaste företagsformen, ca 63 %, och därefter kom enskild firma, ca 19 %. Bland branscherna dominerade detaljhandeln, ca 21 %, och därefter följde finans- och försäkringsverksamhet, drygt 14 %, partihandel- och varuförmedling, drygt 14 %, och byggnadsverksamhet med knappt 13 %. Av samtliga undersökta företag saknade ca 63 % några anställda och knappt 3 % av företagen hade fler än 20 anställda. I denna senare del bör hållas i minnet att utvecklingen efter 1990 gått i riktning mot att allt flera större företag gått i konkurs, varför antalet berörda anställda numera är avsevärt större. I ca 33 % av de undersökta konkurserna saknades tillgångar och i ca 35 % uppgick boets tillgångar till högst 100 000 kr. Iendast knappt 9 % av konkurserna fanns det tillgångar som översteg en mkr. I ca 38 % av konkurserna understeg de sammanlagda skulderna 300 000 kr, i 35 % uppgick de till mellan 300 000 och en mkr, i ca 22 % av konkurserna uppgick skulderna till mellan l och 5 mkr och i återstående ca 5 % till 5-50 mkr. Den skuldbild som sålunda avtecknar sig är sannolikt alltjämt rättvisande. Bortåt 44 % av samtliga skulder i undersökningen var oprioriterade. Borgenärerna hade i ca 31 % av samtliga skulder säkerhet i form av

SOU 1992113 303

företagshypotek och i 2,4 % i form inteckning i fast egendom. Av av skulderna utgjordes knappt 14 % skatter och allmänna avgifter, för av vilka förmånsrätt gäller, samt knappt 6 % löner. De undersökta av konkurserna omfattade framgått många småföretag, varför de som nyss totala skuldernas fördelning på olika kategorier kan ha påverkats härav. Med reservation härför och för utvecklingen mot allt större konkursföretag torde även skuldfördelningen representativ för konkursföretag. vara Konkursutvecklingen har fäst uppmärksamheten vid rad olika en problem. Till den del dessa väsentligen är att tillskriva försämrade

konjunkturer låter de sig givetvis inte lösas ändringar i den genom insolvensrättsliga lagstiftningen. Man har sedan länge kumiat iaktta ett samband mellan den samhällsekonomiska utvecklingen i stort och antalet

konkurser se SOU 198324 118 och 445 Vid dåliga konjunkturer

s. har antalet konkurser tenderat att stiga kraftigt för att sedan återgå till en mera normal nivå. Det finns inte heller anledning utgå från annat nu än att den starkt stegrade konkursfrekvensen småningom kommer att avklinga. Man kan dock inte bortse från att antalet konkurser f.n. har nått en nivå som är flera gånger högre än någonsin har iakttagits hos som oss under l900-talet. Enligt Insolvensutredningens mening kan med man undantag för avregleringen kreditmarknaden på 1980-talet inte av urskilja någon viss bestämd faktor på ett avgörande sätt har som medverkat till konkursutvecklingen. De åtgärder som kan vidtas för att vända denna måste följaktligen bli skilda slag och verka på olika vis. av En typ av åtgärder som har kommit i blickñltet på år år sådana senare som ligger det preventiva planet, dvs. är ägnade att motverka att konkurssituationer över huvud uppstår. Hit hör t.ex. förbättrad utbildning

för företagare, ökad kunskap om riskhantering 0.1. Åtgärder sådant

av slag har studerats av bl.a. den konkursutredning arbete pågick till vars

1992 se kap. l. Även ändringar

i aktiebolagslagstiftningen kan fâ effekter preventivt slag. Det gäller t.ex. ändrade regler aktiekapiav om talets storlek. Frågor det slaget ankommer aktiebolagskommittén av Ju 199008, vilken nyligen avgett delbetänkandet SOU 199283 Aktiebolagslagen och EG. Insolvensutredningen har med hänsyn till sina direktiv inte in på att åtgärder av preventivt slag. Vad utredningen har att undersöka är främst

om man genom ändringar i den insolvensrättsliga lagstiftningen, dvs. bl.a. FRL, AckL och KL, kan främja rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Man kan visserligen inte konkurs regulator i avvara som ett marknadsekonomiskt system. Konkurs kan emellertid kostsam vara en procedur och förenad med nackdelar i form kapitalförstöring och vara av förlorade arbetstillfällen. Det ligger därför nära till hands överväga att ett alternativt förfarande möjligt kan träda i funktion, innan som om företaget har blivit ohjälpligt insolvent, och därmed ersätta konkurs.

Man bör dock inte problemet väsentligen gällande val se som av insolvensrättslig procedur. Som har berörts i det föregående har

utvecklingen konkursområdet efter hand gått i den riktningen de att icke förmånsberättigade borgenärerna gör betydande förluster i händelse

304 SOU 1992113

gäldenärens konkurs. Också borgenärer med särskild förmånsrätt, av t.ex. banker och andra kreditgivare med säkerhet i gäldenärens egendom, har fått vidkännas stora förluster. Storleken av de senare beror dock bl.a. säkerhetens värde stått i rimligt förhållande till kreditens storlek. av om Utvecklingen har under alla omständigheter gjort det angeläget att undersöka den nuvarande ñrmånsrättsordningen innefattar en i allo om lämplig fördelning av riskerna mellan olika kategorier av borgenärer. Som har berörts i det föregående har den statliga lönegarantin kommit att spela en större roll för rekonstruktion i samband med konkurs än som varit avsett. Samtidigt har lönegarantisystemet tagits upp till diskussion från andra utgångspunkter. Statsmaktema har våren 1992 beslutat att det maximala garantibeloppet för lönefordringar i konkurs sänks från 12 x basbeloppet enligt lagen 1962381 allmän försäkring till 100 000 kr. om l motiveringen härför har anförts bl.a. att en sådan begränsning också bidrar till att minska möjligheterna felaktig användning av garantin av en

se 1991922139 s. 22. I det sammanhanget har erinrats om att

prop. Insolvensutredningens uppdrag även innefattar en undersökning av om konkursföretag, under viss tid drivs vidare med utnyttjande av som lönegarantimedel, negativt påverkar andra företag i branschen och om lönegarantin i sådana situationer leder till osund konkurrens mellan företagen. Sammanfattningsvis kan konstateras att konkursutvecklingen aktualiserat rad frågor som på ett eller annat sätt har att göra med det en insolvensrättsliga systemets uppbyggnad. I det följande skall utredningen närmare belysa reformbehovet i fråga om förmånsrättsordningen, lönegarantins roll och formerna för rekonstruktion av krisföretag.

6.1.2 Förmånsrättsordningen

Fönnånsrättsordningen har central betydelse i det insolvensrättsliga regelsystemet. När FRL kom till betonade statsmakterna att utgångspunkten för denna lagstiftning bör vara att alla borgenärer i princip skall

behandlas lika, den s.k. likhetsprincipen se prop. 1970142 s. 83 och

1LU 1970890 45. Avsteg härifrån borde göras endast om verkligt s. starka skäl förelåg. Utöver de fordringar traditionellt varit förenade som med särskild förmånsrätt, dvs. exempelvis fordringar förenade med panträtt i viss gäldenärens egendom, ansågs bl.a. löne- och pensionsfordringar samt skatte- och avgiftsfordringar, böra åtnjuta allmän förmånsrätt i händelse av gäldenärens konkurs.

FRL inte minst efter de ändringar som skedde pä l970-talet se

ger avnitt 3.2.2.1 stark ställning säkerhetshavama. Det är därför en naturligt att de reformönskemål som förts fram pâ senare år främst gäller övriga borgenärsgrupper, dvs. de som har allmän förmånsrätt eller saknar förmânsrätt. Önskemålen är olika slag och har förestavats av av olika skäl. Utredningen skall här teckna en Översiktlig bild av det aktuella reformbehovet.

SOU 1992113 305

Borgenärernas utsikter att få betalt i ett företags konkurs har belysts i utredningens undersökning rörande företagskonkurser avslutade under

1990 se avsnitt 2.2.2 och bilaga 2 I över hälften av samtliga konkurser

blir det inte någon utdelning. I de konkurser där utdelning förekommer

tillfaller bara en liten del i undersökningen 6,3 % det utdelade be-

av loppet oprioriterade fordringsägare. Av deras sammanlagda fordringar i alla konkurser får de ut bara några få procent 3,6 % i undersökningen. De som får någon utdelning i konkurs är framför allt fordringar med säkerhet i företagshypotek och förmånsberättigade fordringar ñr

skatter och allmänna avgifter i undersökningen 57 % 12 %

ca resp. ca av all utdelning. Av statens totala fordran för skatter och avgifter i konkurs erhöll staten enligt uppgift utdelning med sammanlagt 170 mkr 1991. Det förhållandet att oprioriterade borgenärer får ringa eller ingen utdelning i konkurs är i och för sig inte något nytt problem. Redan under förarbetena till FRL anförde Lagberedningen att förmånsrätten för skatter och avgifter, det s.k. skatteprivilegiet, från de oprioriterade borgenärer-

nas synpunkt innebar en diskriminering inte sakligt grundad se

som var SOU 19695 s. 66. statsmakterna ansåg den gången att skälen för ett bibehållande av denna förmånsrätt hade klart större tyngd än de omständigheter som åberopats för ett slopande av skatteprivilegiet. Vid den tiden var också skatterna en dominerande skuldpost i konkursema. Som framgått tidigare har förhållandena ändrats på den punkten. Även efter FRLs tillkomst har frågan om skatteprivilegiets avskaffande varit föremål för prövning. Således har riksdagen vid tre riksmöten under 1980-talet behandlat motioner vari begärts att förmånsrätten för skatter

och avgifter skulle avskaffas se avsnitt 4.1.2 och 4.1.4 och 4.1.5.

Frågan om ett avskaffande av skatteprivilegiet har väckts inte bara genom motioner i riksdagen. Den har tagits upp också i olika skrivelser till regeringen från Svenska Företagares Riksförbund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Ackordscentral, Småföretagens

riksorganisation och Grossistñrbundet Svensk Handel se avsnitt 4.3.4.

Som berörts tidigare kan den statliga lönegarantin vid konkurs medföra att företag drivs vidare så länge arbetstagarnas löner betalas enligt garantin. Den kan alltså stor betydelse för fortsatt drift av företaget. Även garantins maximibelopp minskats, innebär om numera denna att den allmänna förmånsrätt som är förenad med löne- och pensionsfordringari arbetsgivarens konkurs i praktiken förlorat det mesta av sin betydelse för arbetstagarna. Kopplingen mellan LGL och FRL innebär i verkligheten främst att staten vid utkrävande av sin regressfordran i fråga om utbetalat garantibelopp inträder i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären och att utdelning i konkursen för arbetstagarens fordringar tillfaller staten intill detta belopp. I sammanhanget bör erinras om LGUs förslag om att ge vad LGU

betecknade som produktiv lön bästa förmånsrätt se avsnitt 4.2.3. Med

produktiv lön avsåg LGU lön för sådant arbete som lagts ned egendom som omfattas av företagshypotek och som därigenom typiskt sett är till nytta för den som innehar företagshypotek. Med hänsyn till vad som

306 SOU 1992113

erfarenhetsmässigt gäller om rörelsedrift under konkurs ansåg LGU det lämpligt att en lönefordran betraktas produktiv t.o.m. den tidpunkt som då en arbetstagares uppsägningstid under konkursen löpt två månader. Förslaget bedömdes av LGU kunna medföra att banker och andra kreditgivare skulle finna det förenligt med sina intressen att företag vara mera med ekonomiska svårigheter rekonstrueras utan i stället för genom konkurs. I debatten har också förekommit andra förslag ändring i säkerhetsom havarnas ställning. Den tanken har sålunda förts fram att alla sådana fordringar till en viss procent säkerhetens värde skall av anses vara oprioriterade. Därigenom skulle borgenärema incitament till att övervaka gäldenären noga och sluta att kredit när de förstår att det komge

mer att bli konkurs se t.ex. Håstad i Insolvensrättsligt forum 22-23

januari 1990 s. 61. Det har ibland hävdats bör stärka de oprioriterade borgenäreratt man nas ställning genom att ge leverantörer av exempelvis råvaror s.k. separationsrätti köparens konkurs. Separationsrätt innebär att egendom som t.ex. tillhör annan än gäldenären vid utmätning eller konkurs separeras, dvs. förbehålls ägaren eller motsvarande utan att denne behöver vidta någon särskild åtgärd härför. En vanlig situation är leveranatt en tör förbehåller sig rätt att hos köpare återta levererade i hänen varor delse köparen inte fullgör sina förpliktelser, lagen 1978599 se om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Ett sådant återtagandeförbehåll anses i svensk rätt vara sakrättsligt ogiltigt, om köparen har rått att förfoga över innan han betalt sin skuld till säljaren, oavsett sådant varan om

förfogande skett vid utmätningen eller konkursen se t.ex. Håstad, Sak-

rätt avseende lös egendom, 4 uppl. 1990, 152. Frågan att tillägga s. om ett återtagandeförbehåll sakrättslig verkan, när köparen har fri förfoganderätt över har diskuterats i olika sammanhang, bl.a. Kommisvaran, av sionslagskommittén i betänkandet SOU 198863 Kommission och dylikt s. 91 ff. Det har även framställts önskemål instiftande helt förmånsom av nya rätter. Med anledning av en motion i frågan har riksdagen vid riksmötet 198182 förordat en närmare utredning angående förmånsrätt för författares och andra med författarna jämställda rättsinnehavares rätt till upplupen royalty. Framställningar om ändring i förmånsrättsordningen i detta hänseende har vidare gjorts genom skrivelser till regeringen från Nordiska författarrådet och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets-

nämnd KLYS se avsnitt 4.3.4. Vid riksmötet 198889 har riksdagen

även behandlat en fråga förmånsrätt för fordran grund om av företagshälsovård. En ytterligare sida förmånsrättsordningen gäller s.k. efterställda av fordringar, t.ex. förlagslån. l FRL fanns tidigare regel härom en avseende vissa offentligrättsliga fordringar böter m.m.. Sedan denna regel avskaffats 1979, har viss osäkerhet uppkommit hur rättsläget skall om tolkas såvitt avser behandlingen efterställda fordringar vid ackord. Det av har hävdats att osäkerheten kan verka hindrande möjligheterna att nå en ekonomisk uppgörelse mellan gäldenären och hans borgenärer.

SOU 1992 l 13 307

Den företagna genomgången visar tydligt att det föreligger ett reformbehov i fråga förmånsrättsordningen. Detta har bekräftats vid om

Insolvensutredningens hearing den 23-24 april 1992 se bilaga 3, där

röster också höjts för att utvidga företagshypotekets omfattning till att gälla även kassa- och banktillgodohavanden inkl. postgiromedel och ñr att förbättra förmånsrätten för revisors arbete. Det står emellertid samtidigt klart, att de olika önskemålen ändring inte låter sig utan om vidare förena med varandra. Utredningen kommer i det följande

se

avsnitt 6.2.2 att diskutera tänkbara reformvägar med utgångspunkt i vad som är ägnat att främja rekonstruktion krisföretag utan konkurs. av

6.1.3 Den statliga lönegarantins roll

Sedan den statliga lönegarantin infördes 1971 har utvecklingen länge gått i den riktningen att staten iklätt sig ett allt större för anställdas ansvar löner och pensioner vid konkurs. Budgetåret 199192 utbetalades totalt cirka 4,3 mdkr på grund garantin. Genom beslut av 1992 har statsmakterna emellertid som redan berörts begränsat statens åtaganden enligt garantin genom sänkning maximibeloppet. av Lönegarantin är på samma sätt förmånsrätten för löne- och som pensionsfordringar betingad sociala skäl. En arbetstagare âr oftast av beroende av att regelbundet erhålla sin lön. Inom ñr det statliga ramen trygghetssystemet garanterar därför staten att denne vid arbetsgivarens konkurs erhåller ersättning för upplupen men utbetald lön under ett år före konkursen och för lön under uppsâgningstiden. Om tillgångarna i konkursboet inte förslår till att betala de garanterade lönerna erhåller alltså arbetstagarna i stället betalning från staten. En första fråga inställer sig efter 1992 års ändringar i lönegarantisom systemet år, om reformen helt eller delvis neutraliserar de problem med överutnyttjande av garantin har påtalats år. Utredningen som senare anser inte att så blir fallet. I 1991922139 s. 22 har chefen för prop. Arbetsmarknadsdepartementet erinrat att den för garantin om ram som bestämts av tidigare gällande maximibelopp i de flesta fall inte berörts och att endast ca 10 % av arbetstagarna i Stockholms län erhöll garantimedel med belopp överstigande 100 000 kr 1991. Sänkningen av maximibeloppet till 100 000 kr kommer därför sannolikt bara att drabba arbetstagare med höga lönefordringar mot arbetsgivaren. Det betyder i sin tur att får räkna med att den tidigare omnämnda inverkan på man användningen av konkursinstitutet medel för rekonstruktion som av krisföretag väsentligen kommer att bestå. När det härefter gäller att klarlägga i vad mån utnyttjandet av lönegarantin fört med sig icke önskvärda effekter valet form för av rekonstruktion uppkommer flera olika spörsmål. Ett grundläggande sådant är i vilken utsträckning en konkursgåldenärs rörelse får fortsättas under konkurs. Menar att möjligheten härtill skall man vara mer begränsad än minskar i motsvarande mån problemet med nu, man lönegarantin i sammanhanget. Ett spörsmål amiat slag år av om

308 SOU 1992113

utnyttjande av lönegarantin negativt påverkar andra företag i en bransch ocheller leder till osund konkurrens mellan företagen. Ett tredje spörsmål vars besvarande delvis beror av svaret på de två första är - lönegarantin bör utsträckas att gälla också i andra situationer än om konkurs, t.ex. under ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande. Utredningen behandlar spörsmåleni nämnd ordning. Ursprungligen intog 1921 års konkurslag en restriktiv inställning till fortsatt drift av konkursgäldenärs rörelse. Denna fick fortsättas endast i den mån det var nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet. Det

krävdes också samtycke av rättens ombudsman se vidare prop.

1978792105 s. 288 Genom den reform som trädde i kraft den 1 januari 1980 mildrades kraven. Bl.a. har sysselsättningspolitiska hänsyn gjort sig alltmer gällande, vilket inverkat lagstiftarens inställning till

fortsatt drift under konkursen se numera 7 kap 8 § andra stycket KL.

Huvudregeln är visserligen fortfarande att boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske 8 kap 1 § KL. Har gäldenären drivit rörelse har förvaltaren dock möjlighet att fortsätta driften för boets räkning i den mån det är ändamålsenligt. Något samtycke av tillsynsmyndigheten i konkurser fordras inte. Frågan om rörelsen skall fortsättas eller är dock en sådan viktigare fråga som avses i 7 kap. 10 § KL och där förvaltaren skall höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot det. Tidsmässigt begränsas fortsatt drift till ett år från edgångssammanträdet, om det inte finns särskilda skäl att fortsätta rörelsen längre. Enligt Insolvensutredningens mening är det tydligt, att konkursinstitutet har kommit att användas i rekonstruktionssyfte i betydligt större utsträckning än som antagits av statsmakterna. Redan det låga antalet offentliga ackord 100-200 årligen jämfört med det stora antalet konkurser visar härpå. Men även det höga utnyttjandet av lönegarantin pekar i samma riktning. Det betyder att konkursens roll som exekutionsform i åtskilliga fall har kommit i bakgrunden jfr 1 kap. 1 § KL. Man kan emellertid inte bortse från att lagstiftaren så sent som vid KL-reformen har godtagit att det i princip ankommer förvaltaren att avgöra, om rörelsen skall fortsättas eller inte, låt vara med skyldighet att

höra bl.a. tillsynsmyndighetens mening. I prop. 19868790 s. 111 f

har chefen för Justitiedepartementet framhållit bl.a. att själva konkursförfarandet i sig ofta goda möjligheter till rekonstruktion av företag ger som råkat obestånd men som på sikt är livskraftiga. Vid utredningens hearing 1992 har inte framkommit någon mera allvarlig kritik av KLs regler på denna punkt även om det påpekats att det idag finns en viss risk för att förvaltaren slentrianmässigt fortsätter driften därför att lönegaranti utgår. Att frågan om lönegarantins eventuella påverkan på konkurrensen inom olika branscher diskuteras i rådande lågkonjunktur synes naturligt. Den starkt ökande antalet konkurser har fått till följd att konkurrensen skärps. En utebliven order kan äventyra ett företags överlevnad. Om ett företag som är försatt i konkurs fortsätter driften och kanske också lägger anbud och tecknar order, kan konkurrerande företag uppfatta nya

SOU 1992113 309

det som otillbörlig konkurrens att konkursföretagets löner betalas med lönegarantimedel. Två typsituationer uppkommer vid fortsatt drift som inte direkt syftar till överlåtelse av verksamheten. Antingen fullföljer konkursföretaget endast order tecknats före konkursen eller också som tecknar företaget nya order efter konkursen. Följande allmänna synpunkter bör härvid framhållas. Att konkursföretaget endast fullföljer tidigare tecknade order på oförändrade villkor kan enligt utredningens mening inte betraktas som osund konkurrens under förutsättning att konkursföretaget inte dumpat sina priser dessförinnan. Det bör tvärtom bedömas vara önskvärt att konkursföretaget fullföljer en tidigare tecknad order. Såväl borgenärer som kunder kan inte ha annat än att vinna på detta. Att lönegarantimedel utgår i den angivna situationen strider inte mot grunderna för detta system. Något annorlunda ställer sig saken när konkursföretaget tecknar order efter konkursutbrottet eller sänker priset på förut tecknade order. Visserligen kan det synas som om konkursföretaget då konkurrerar på bättre villkor än andra företag i branschen, om konkursföretaget drivs vidare med lönegarantimedel. Oavsett om sådana garantimedel utgår eller kan man dock i de allra flesta fall förvänta sig att förvaltare i ett en konkursbo med stora lager kommer att sälja lagret. Även i ut varuproducerande företag med stora råvarulager kan det inte uteslutas att förvaltaren oavsett lönegarantin väljer att fortsätta driften för att därigenom förädla lagret och sälja de tillverkade produkterna. I båda dessa fall får det anses normalt att förvaltaren säljer ut lagren till priser som ligger under gängse marknadspriser för att på så sätt öka tillgångsmassan i boet. Inte heller i nu beskrivna situationer kan med fog man hävda, att utnyttjande av lönegarantin strider mot grunderna för detta system. När man undersöker vad som ligger bakom kritiken mot vissa förfaringssätt i samband med att lönegarantin tas i anspråk vid konkurs visar det sig att de framförda betänkligheterna emellanåt har att göra mera med andra förhållanden än garantins betydelse från konkurrenssynpunkt.

Som utredningen redovisat tidigare se avsnitt 3.3.4.2 har från flera håll

påpekats att garantin kan inverka negativt strävanden efter strukturrationalisering och motverkande av överetablering inom vissa branscher. De problem som kan ha kommit till synes härvidlag torde emellertid främst ha sin grund i annat än det förhållandet att konkursföretag drivits vidare med lönegarantimedel. Vad särskilt gäller taxibranschen har uppenbarligen avregleringen denna näringsgren medfört att ñrutav sättningarna för etablering inom branschen radikalt förändrats. Och motsvarande sätt påverkas möjligheterna till strukturrationalisering inom t.ex. restaurangnäringen främst av andra faktorer, såsom de speciella förhållandena i fråga lokaler och arbetskraft. Till detta kommer att om missförhållanden inom en del branscher kan ha befordrats att av en effektiv övervakning inte kunnat ske hur beskattningsregler och andra av statliga bestämmelser för näringsverksamhet iakttagits, något kan ha som

310 SOU 1992113

medfört konkurrenssvårigheter för näringsidkare sökt att lojalt rätta som sig efter gällande regler. Utredningens uppdrag tar sikte bara på frågan användningen om av lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänseende. Det har inte ankommit på utredningen att undersöka sådana inslag i näringsverksamhet som etableringsrätt och behovet strukturrationalisering. Inte heller av har utredningen haft i uppgift att i övrigt in på missbruk lönegaranav tin. Det är därför två sätt att utnyttja lönegarantin här bör diskuteras som närmare, nämligen lämpligheten av att garantin används antingen ett som

led i en överlåtelse av ett konkursföretag handel med lönegarantin

eller som en form av driftkapital till ett konkursñretag, vilket utan att de förut berörda två typsituationerna vid vidaredrift föreligger drivs vidare trots att affärsmässiga förutsättningar härför eller för överlåtelse en av rörelsen inte är för handen. När man påstått att det förekommer ett överutnyttjande lönegaav rantin har man i regel åsyftat att denna tas i anspråk också ñr annat än de sociala ändamål för vilken den är avsedd. Av redogörelsen i avsnitt 3.3.4.2 framgår att det finns belägg för sådana påståenden när det gäller överlåtelsesituationer. Det förekommer sålunda att garantin utnyttjas som en sorts indirekt samhällelig subvention åt de inblandade företagen. Ett exempel är, att det vid överlåtelse konkursföretagets rörelse bestäms av att de som arbetat åt företaget skall under uppsägningstiden arbeta är köparföretaget, varvid lönerna betalas av lönegarantin. Ett annat exempel är, att köparföretaget övertar personalen från konkursföretaget men betalar endast en del av lönen t.ex. 70 % medan resten utgår från lönegarantin. I båda fallen fungerar garantimedlen subvention åt inte som bara konkursföretaget utan också det Övertagande företaget, i och som för sig kan vara ett lönsamt sådant. Det är användningsätt sådana de exemplifierade ligger som nu som bakom påståenden om handel med lönegarantin inte bara i tjänsteproducerande näringar utan också i andra fall, t.ex. inom byggbranschen. I de åsyftade situationerna kan man enligt utredningens mening tala om att det föreligger en osund konkurrens mellan företagen i branschen. Det beror framför allt på att köparföretagets produktionskostnader kan bli lägre genom att lönegarantimedlen används ett led i uppgörelsen som med konkursföretaget. Det kan i sin köparföretaget konkurrensförtur ge delar. Huruvida dessa fördelar uppkommer genom ett avsiktligt gynnande av köparen eller inte är enligt utredningens mening inte avgörande av betydelse, även om det i fall av avsiktligt gynnande framstår som mera tydligt än annars att konkurrensen snedvrids ett sätt inte avsetts som av lagstiftaren jfr LGUs förslag se avsnitt 4.2.3. - Det andra av de fall utredningen angett, dvs. att ett konkursförenyss tag använder lönegarantimedel som en form av driftkapital utan att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift eller för en överlåtelse av rörelsen föreligger, är också ägnat att påverka konkurrensen inom branschen. Det är inte minst inom tjänsteproducerande näringar ofta uppenbart redan vid konkursutbrottet, huruvida nämnda förutsättningar kan antas föreligga. Fortsätts rörelsen trots att detta inte är fallet, är det

SOU 1992113 311

befogat att tala om osund konkurrens. Konkursföretagets drift bekostas nämligen med lönegarantimedel, medan konkurrerande företag måste förlita sig på sina vanliga inkomster för att kunna fortsätta sin verksamhet. Vilka medel som skall användas för att motverka sådana förfaranden som nu diskuterats återkommer utredningen till i avsnitt 6.2.3. Som framgår av avsnitt 3.3.4.2 har utredningen även fått information om andra situationer där lönegarantin spelar icke avsedd roll. Sålunda en lär det förekomma t.ex. att företag antar anbud med låga priser från underentreprenörer, som befinner sig i riskzonen, i förlitan på att förvaltaren vid en eventuell konkurs för underentreprenören slutför arbetet till det avtalade priset med anlitande av lönegarantimedel. Också till frågor av det slaget återkommer utredningen i avsnitt 6.2.3. Lönegarantin är idag knuten till konkurs. Redan vid LGLs tillkomst diskuterades huruvida den borde utsträckas att gälla också utanför konkurs, dvs. närmast i ett ackordsförfarande. I olika sammanhang har påtalats att den formella kopplingen till konkurs leder till sämre ñnansieringsmöjligheter vid försök till rekonstruktion i ett tidigare skede

se t.ex. Håstad i Insolvensrättsligt forum 22-23 januari 1990 s. 62.

Allmänt sett synes det mindre lämpligt att göra rekonstruktionsproen cedur beroende huruvida samhället tillskjuter medel till de anställdas av löner. Om det krisdrabbade företaget inte på annat sätt kan uppbringa medel till lönerna, förefaller normalt utsikterna till rekonstruktion vara små. Risken är nämligen att företaget en konstlad väg sätts i stånd att en tid betala sina löpande kostnader, medan det inte klarar de fasta av utgifterna. Som följer av det som sagts nyss angående överutnyttjande av lönegarantin vid konkurs finns det också andra skål försiktig när att vara det gäller att utsträcka garantins giltighet utanför konkurs. Här bör sålunda erinras om den strävan efter begränsning av samhällets kostnader för lönegarantin som har kommit till synes genom statsmakternas beslut 1992 om bl.a. sänkning maximiersâttningen enligt garantin. Det är av vidare svårt att undgå att lönegarantin skulle komma att betraktas som en form av företagsstöd vid rekonstruktion, garantin sträcks ut även till om andra situationer än konkurs. Redan det anförda talar med viss styrka nu mot att närmare in tanken om användning av lönegaranti som ett reguljärt inslag vid rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Vid utredningens överväganden av frågan har visserligen konstaterats att det knappast möter några rent tekniska hinder mot att konstruera ett system, där lönegarantin inte är ansluten till arbetsgivarens konkurs utan snarare till dennes insolvens. Vid LGLs tillkomst det inte heller var någon principiell invändning mot ett vidare tillämpningsområde som gjorde att lagstiftaren valde avgränsningen till konkurs. Det fällde som utslaget var i stället antagandet, att det framför allt är när arbetsgivarens verksamhet måste avvecklas genom konkurs som arbetstagaren kan bli utan betalning. Härtill kom bedömde risken för ökning att man en av antalet konkurser som inte varande så stor att den borde påverka

312 SOU 1992113

ställningstagandet i fråga om tillämpningsområdet för lönegarantin se

prop. 1970201 s. 61 Även det inte finns några tekniska hinder vidgat tillom mot ett lämpningsområde för lönegarantin, inställer sig en rad delfrågor som måste lösas för att lönegarantimedel skall kunna betalas ut under t.ex. ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande det slag utredningen kommer in av

på i det följande se avsnitt 6.2.4. En första fråga gäller förutsätt-

ningarna för utbetalning. Här anmäler sig behov att klargöra, av om exempelvis uppsägning arbetstagarna skall krävas för betalning enligt av garantin. En andra fråga rör beslutanderätteni fråga lönegarantimeom del. Vid 1992 års reform har man strävat efter enhetlig handläggning av lönegarantifrågor och beträffande konkurser utan bevakning flyttat beslutanderätten till konkursförvaltaren. Vid t.ex. en ny rekonstruktionsprocedur skulle med motsvarande synsätt beslutanderätten till ges administratom. En tredje fråga gäller vem som skall ta emot garantibeloppet, arbetstagaren eller arbetsgivaren. En fjärde fråga rör den situationen att rekonstruktionen lyckats och konkurs undvikits. Skall då återbetalningsskyldighet föreligga för exempelvis företaget visavi staten En femte fråga gäller det motsatta fallet, dvs. att företaget trots allt går i konkurs och arbetstagarna dessförinnan uppburit lönegarantimedel. Skall då löntagarna ha kvar någon rätt till lönegaranti också under konkursen De uppställda frågorna åskådliggör enligt utredningens mening att en utvidgning av lönegarantin till situationer utom konkurs inte är problemfri. Man kommer sannolikt inte att undgå ett antal gränsdragningsproblem med viss risk för ökad omgång och stegrade kostnader för hanteringen. Även faktorer sådant slag måste vägas in vid av ett ställningstagande. Slutligen bör påpekas att behovet finansiering under exempelvis ett av lagreglerat rekonstruktionsförfarande om möjligt bör lösas med andra metoder än användning av ett garantisystem tillkommit sociala som av skäl. Utredningen kommer att i det följande behandla bl.a. frågan om bättre förmånsrätt för nytillkomna fordringar under rekonstruktionsen

procedur se avsnitt 6.2.2. Till bilden hör också planerna ett system

med nyföretagarlån som eventuellt skulle kunna betydelse också vid

rekonstruktion av företag utan konkurs se avsnitt 6.2.1.

Utredningen lägger mot nu angivna bakgrund inte fram något förslag om utvidgning av lönegarantins tillämpningsområde.

6.1.4 Rekonstruktion krisföretag

av

Det reformbehov som framträtt under år gäller inte bara förmånssenare rättsordningen och den statliga lönegarantin. Också formerna för själva insolvensbehandlingen har kommit i blickfältet. Innan utredningen går in härpå finns anledning nämna något om uttrycket rekonstruktion. I det allmänna språkbruket talar rekonstruktion företag man om av utan att därvid nödvändigtvis förutsätta att företaget är insolvent.

SOU 1992113 313

Vanligen åsyftas något slag av mera genomgripande förändring i fråga om företaget eller dess verksamhet. Företagets ledning byts ut, företagets juridiska form ändras, företaget skiftar ägare, det byter verksamhetsort, det tillförs nytt kapital etc. I det följande används uttrycket rekonstruktion i en något snävare mening. Eftersom det i förevarande sammanhang bara är tal om företag som har svårt att fullgöra sina betalningsförpliktelser, syftar uttrycket rekonstruktion närmast på sådana ekonomiska åtgärder som gör det möjligt att fortsätta rörelsen i en eller annan form utan konkurs jfr SOU 198827 98 Huruvida detta sker s. genom exempelvis ägartillskott av medel, upptagande av ny kredit eller överlåtelse av rörelsen är av underordnad betydelse. Självfallet avses bara sådana förändringar som har ett seriöst syfte. När rekonstruktion sker genom konkurs finns ofta risk för att förfarandet drar ut tiden, blir kostsamt och tillika förenat med sämre ekonomiskt resultat än om förändringen skett utan konkurs. Man har därför sedan länge genom ackordslagstiftningen sökt skapa alternativ som medför såväl att gäldenärens ekonomiska förhållanden saneras som att dennes rörelse fortsättningsvis kan drivas under gynnsammare ekonomiska förutsättningar antingen av gäldenären själv eller av annan till vilken rörelsen överlåts. AckL tillhandahålleri sådant syfte dels vissa regler om utseende av god man för att underlätta underhandsackord, dels särskilda regler om offentligt ackord. Lagstiftaren knöt avsevärda förhoppningar till ackord som alternativ

till konkurs vid tillkomsten av AckL se prop. 1970136 s. 69 Dessa

förhoppningar har dock knappast helt infriats. Antalet offentliga ackord har sedan 1970-talets början uppgått till omkring 100 årligen. 1990 var siffran 81 och 1991 171. Det årliga antalet godmansförordnanden enligt

AckL har sedan lagens tillkomst ökat till 237 av 263 ansökningar

1990. 1991 steg antalet till 941. Från de tre största tingsrättema har inhämtats att ökningen 1991 gäller företag, att ärendena i en del fall gällt ett större antal bolag i en koncern och att godmansförordnandena ofta följs av konkurs. Det har även framhållits att ökningen bör ses mot bakgrund av konkursutvecklingen. Hur många underhandsackord som förekommer årligen finns ingen säker uppgift om. De nämnda siffrorna skall jämföras med antalet konkurser som 1991 stigit till 18 424. Även ackordslagstiftningen sådan i delar om som anses vara stora ändamålsenlig, har erfarenheterna från dess tillämpning visat på vissa brister. Detta hänger till en del samman med att ackord ofta föregås av att näringsidkaren inställer sina betalningar. Det ñnns inga allmänna lagregler hos oss om innebörden och verkan av en betalningsinstållelse. Om denna tillkännages genom en uttrycklig förklaring från gäldenärens

sida, presumeras emellertid gäldenären vara obestånd se 2 kap. 8 §

KL. Det är också vanligt att betalningsinställelsen äger rum utan en sådan förklaring. Man talar då om tyst betalningsinställelsei motsats till öppen sådan.

Källa SCB Konkurser och offentliga ackord 1990

314 SOU 1992113

Det har påtalats att det nuvarande rättstillståndet medför nackdelar med hänsyn bl.a. till de tidsfrister gäller enligt AckL. Dagen för som en betalningsinställelse överensstämmer sällan med den tidpunkt då en insolvent gäldenär begär godmansförordnande enligt AckL. Det betyder att det kan viss ibland inte obetydlig tid mellan betalningsinställelsen och ett godmansförordnande. Detta är olägligt redan därför att dagen för betalningsinställelse i praxis ansetts avgörande för vilka fordringar som omfattas av ett ackord. Efter den dagen är det svårt för gäldenären att någon ny kredit för fortsatt drift av företaget, om denna kredit också skulle omfattas av ett blivande ackord. Skulle å andra sidan tiden för betalningsinställelsen väsentligen sammanfalla med dagen för godmansñrordnandet, uppkommer det problemet att den i AckL föreskrivna tvåmånadersfristen för förordnandets giltighet inte sällan är för kort. Utredningen har från tingsrätterna inhämtat uppgifter om de 263 ärenden förordnande god enligt om av man AckL förekom 1990. Av uppgifterna framgår att godmansförsom ordnandet i många fall 62 förfallit grund att tvåmånadersfristen av löpt ut. I en del ärenden 21 hade gäldenären ansökt godmansñrom ordnande en eller flera gånger tidigare. Tvåmånadersfristen har härigenom förlängts ett sätt inte torde ha varit avsikten vid som AckLzs tillkomst jfr även Lagutskottets betänkande 199293LUl. Tidsaspekten vid ackord har aktualiserats även från utgångsen annan punkt. Ackordscentralen i Stockholm har i en skrivelse till Justitiedepar-

tementet 1987 se avsnitt 4.3.4 framhållit att de olika tidsfrister

som gäller vid ackord onödigtvis fördröjer genomförandet offentligt av ackord. Ackordscentralen föreslår slopar det särskilda edgångsatt man sammanträdet och ger gode mannengäldenären tid tre-tio veckor en av från godmansförordnandet för att ansöka hos rätten att borgenärssamom mantråde skall hållas. Vid detta kan enligt förslaget edgången äga rum. Det år inte endast tidsaspekten i förhållandet mellan betalningsinställelse och ackord som föranlett önskemål om en reformering AckL. av Ackordscentralen i Stockholm har i nämnda skrivelse även undernyss strukit vikten av att skärpa kraven den gode mannens kompetens. Denne bör ha minst samma kompetens som en konkursförvaltare. Det är framhåller Ackordscentralen framför allt kraven - - gode mannens praktiska erfarenheter av att ha arbetat med obeståndsfrågor samt kraven på att den gode mannen till sitt förfogande har anpassad kontorsorgaen nisation som måste hållas uppe. Ett ytterligare refonnönskemål är enligt Ackordscentralen att stärka återvinningsinstitutet att den gode genom ge mannen samma ställning som konkursförvaltaren när det gäller rätten att föra återvinningstalan. I sammanhanget kan nämnas att den utredningen företagna av undersökningen av ärendena om godmansförordnande 1990 visar att tjänsteman vid någon av ackordscentralerna utsågs till god i 107 man ärenden. Detta var det vanligaste i storstadsområdena. Till god man utsågs i övrigt advokat 122 ärenden, juriskandidatbitrâdande jurist 19 fall eller bolagsjurist 1 fall. Någon än jurist förordnades inte. annan I 14 ärenden utsågs av olika anledningar inte någon god man.

SOU 1992113 315

Utredningen har sökt bilda sig uppfattning hur ofta nuvarande en om ordning leder till att ett krisdrabbat företag kan rekonstrueras utan konkurs. Det är förenat med stora svårigheter att någorlunda rättvisande uppgifter härom. Den officiella statistiken ger inget besked denna punkt. Vid utredningens undersökning av godemansförordnanden 1990 ställdes frågan vad som blev resultatet av gode mannens arbete. Av de 249 fall där god man utsetts resulterade 99 enligt vad som är känt i någon form av ackord. Detta resultat uppnåddes oftare när tjänsteman en vid ackordscentral var förordnad till god 51 % än i övriga fall. man Ãrendena ledde i övrigt till ansökan förföll antingen att grund av tvåmånadersfristens utgång 62 fall eller på grund gäldenärens av försättande i konkurs 47 fall. Återstoden ärendena upphörde av på

grund av återkallelse eller i något fall avvisning. I de fall ackord kom

till stånd var den genomsnittliga tidsåtgången tre och en halv månad från godemansförordnandet till ärendets avslutande. Beträffande det starkt stegrade antalet godmansförordnanden under 1991 har utredningen inte haft tillgängliga andra uppgifter än de nämnts i det föregående. som Det anförda visar enligt utredningens mening på väsentliga brister i nuvarande regelsystem. De fördelar från rekonstruktionssynpunkt som en uppgörelse utan konkurs mellan gäldenären och borgenärerna erbjuder tas idag inte till vara i önskvärd utsträckning. Detta hänger inte bara samman med den statliga lönegarantins roll vid konkurs. Avsaknaden av klara regler om vad som skall gälla vid öppen betalningsinställelse en bidrar i inte ringa mån. Utvecklingen har här i stället fortgått i praxis

genom vissa vägledande rättsfall se t.ex. NJA 1987 105 och 1989

s. s. 705 I. AckLs bestämmelser om godmansförordnande har inte heller

fått den betydelse som man trodde vid lagens tillkomst. Ökningen

av sådana förordnanden 1991 tyder inte att ackordsinstitutet sådant som har blivit mer attraktivt utan snarare på att fler företag än förr kommit till insikt om fördelen i att i ett kritiskt skede aktivt undersöka förutsättningarna för att undvika konkurs och i stället rekonstruera verksamheten. Liksom i flera andra länder har behovet ett rekonstruktionsförav farande som alternativ till konkurs därför kommit att framstå alltmer som uppenbart. En särskild fråga är huruvida det föreligger något reformbehov på civilrättens område för det fall att parterna i ett kontraktsfören av hållande ställer in sina betalningar. Den praxis utvecklats vid öppen som betalningsinställelse innebär att gäldenären förbinder sig att inte betala några skulder som uppkommit före betalningsinställelsen och att betala alla prestationer kontant därefter tillförs honom. Vidare är det som brukligt att gåldenären låter alla in- och utbetalningar ske via ett s.k. administrationskonto, vars behållning undandras gäldenärens rådighet. Sedan Högsta domstolen HD i nämnda avgöranden slagit fast att nyss medel som influtit vid försäljning företagsintecknad egendom och av som vid ett konkursutbrott finns på ett administrationskonto skall tillfalla

borgenär med säkerhet i företagsinteckning numera företagshypotek har

rättsläget blivit klarare denna punkt jfr dock avsnitt 6.6.1. Det reformbehov som kan ha förelegat beträffande köpavtal har i viss mån

316 SOU 1992113

tillgodosetts genom införande av bestämmelser om bl.a. stoppningsrätt och hävning i 61-63 §§ köplagen l990931, KöpL. Frågan är därför om det föreligger behov av ytterligare civilrättsliga regler till skydd för gäldenären eller dennes motparter vid betalningsinställelse. När det gäller avtal om fortlöpande prestationer kan gäldenäreni vissa situationer vara tvungen att betala även gamla skulder för att inte riskera

att avtalet sägs upp, jfr 56 § KöpL om hävning vid successiv leverans.

Gäldenären kan härigenom förmås att betala en skuld uppkommit som före betalningsinställelsen och vid ett ackord skulle ha omfattats som av ackordet och vid en efterföljande konkurs skulle ha varit oprioriterad. Det har således förekommit att Televerket eller ett kommunalt gas- eller elverk utnyttjat sin monopolställning på så sätt att man begärt full betalning för sina fordringar under hot att avstänga abonnenom annars ten. Från ackordscentralernas sida har man försökt uppnå en generell lösning av problemet genom överenskommelser med dåvarande Telestyrelsen respektive kommunförbunden. Trots ansträngningarna att komma till rätta med dilemmat har det även på tid förekommit att senare en borgenär med monopolställning tilltvingat sig betalning detta sätt. Ju större risken är att vissa borgenärer kan tilltvinga sig full betalning, desto större bör risken vara att rekonstruktionsförfarandet spolieras. Det kan därför goda grunder antas att förutsättningarna för att åtadkomma en rekonstruktion förbättras, om ett utnyttjande av en borgenärs monopolställning förhindras genom tvingande bestämmelser jfr § 366 i den amerikanska konkurslagen. En reglering i detta hänseende kan också sägas ha ett vidare syfte, nämligen att reglera inte bara förhållandet mellan gäldenären och den enskilda motparten utan också att främja principen om lika behandling av gäldenärens samtliga borgenärer. Det som sagts nu kan naturligen få aktualitet också i andra jämförbara situationer, där en gäldenär under ett rekonstruktionsñrsök är beroende av att ingångna avtal inte sägs upp. Ett företag kan sålunda ha hyrt de lokaler där det driver sin rörelse och ligga efter med hyresbetalningen. Det kan ha leasat maskiner som används i verksamheten men inte klarat av att erlägga leasingavgiftema. Det kan ha anlitat ett visst serviceñretag för underhåll och reparation av en anläggning men inte förmått betala kostnaden härför. Sist men inte minst kan företaget ha gjort sig beroende av leverans av råvaror från en viss leverantör men inte kunnat betala fakturerade belopp allteftersom de förfallit till betalning. Även de anförda exemplen visar det är svårt dra klar om att att en gräns mellan monopolsituationema och andra fall, är det tveksamt om det kan sågas föreligga ett lagstiftningsbehov av samma styrka i de senare fallen. De förra situationerna kännetecknas av att gåldenären inte kan frigöra sig från avtalet för att skaffa sig en ersåttningsprestation från amiat håll. Det är just detta som motiverar ett särskilt skydd för rekonstruktionsförfarandets fortgång. Utredningen har inte fått tillräckliga belägg för att skyddssynpunkten skulle behöva tillgodoses även i fråga om exempelvis ett avtal om leverans av råvara som det är svårt eller avsevärt dyrare att anskaffa från annat håll. Man kan vidare inte bortse från att en allmän regel i ämnet skulle kunna fresta en gäldenär att inleda

SOU 1992113 317

ett rekonstruktionsförfarande enbart för att skaffa sig bättre fören handlingsposition i förhållande till borgenärerna. En skyddsregel beträffande monopolsituationerna bör för att bli effektiv vara tvingande. Det kan då följdriktigt att vid den översyn synas

av reglerna i 63 § fjärde stycket KöpL säljarens s.k. aktiva stopp-

om ningsrätt som nu blir nödvändig också göra regeln köparens om möjligheter att hindra återtagande tvingande. Inte heller sett från borgenärssynpunkt något påtagligt synes mera behov finnas att utöver vad som sagts tidigare fullständiga nuvarande - civilrättsliga regler med bestämmelser avpassade till läget vid gäldenä-

rens betalningsinställelse. Som nämnts KöpLs regler

nyss ger om stoppningsrätt och hävning borgenär rått att under vissa föruten sättningar utöva dessa befogenheter vid befarat avtalsbrott från gäldenärens sida. Införs ett nytt rekonstruktionsñrfarande, blir det beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, dessa förutsättningar är om

uppfyllda. Vad gäller s.k. passiv stoppningsrätt 61 § KöpL kan t.ex.

inte utan vidare hävdas att en gäldenärs ansökan inledande ett om av sådant förfarande är liktydigt med att det finns starka skäl att anta att han inte kommer att uppfylla en väsentlig del sina förpliktelser. av Däremot kan det under förfarandet visa sig att gäldenärens ansökan skett enbart i förhalningssyfte eller byggt felaktiga antaganden rörande möjligheterna till rekonstruktion. Förutsättningar för stoppningsrätt kan då mestadels antas föreligga.

Befogenheter motsvarande dem enligt 61-63 §§ KöpL tillkommer

som en säljare vid befarat avtalsbrott grund köparens betalningssvårigav heter torde i princip finnas också för gäldenärs motpart vid andra en

jämförbara avtal, som inte lagreglerats se Hellner, Speciell avtalsrätt H,

1984, s. 249 och rättsfallen NJA 1979 s. 253 och 1986 136. Inte s. heller beträffande sådana avtal torde därför finnas något utpräglat mera lagstiftningsbehov sett från borgenärssynpunkt. Reformbehovet i fråga om en lagreglering vid rekonstruktion ett av krisdrabbat företag har bekräftats vid utredningens hearing. Där har också framförts olika önskemål ändring i AckL inte har direkt om som att göra med rekonstruktion av krisföretag. Förslagen gäller bl.a. storleken av minsta dividend, skriftligt avslutande förfarandet och av beslutsgången för antagande ackord beträffande statliga fordringar. av Det är självfallet svårt att med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter om hur nuvarande ordning fungerar dra någon slutsats hur mycket om vanligare det skulle bli att krisdrabbade företag rekonstrueras utan konkurs, om regelsystemet reformeras i den riktning har antytts i det som föregående. Enligt utredningens mening är det dock tydligt att, om gäldenären fömiås ta itu med sina ekonomiska problem tidigare än nu ofta sker, konkurs skulle kunna undvikas i flera fall än f.n.

313 SOU 1992113

6.2 Reformvägar

6.2.1 Inledning

Under de senaste årtiondena har det blivit allt vanligare de inatt se solvensrättsliga reglerna inte bara för att tvångsvis lösa de som normer ekonomiska mellanhavandena mellan en insolvent gäldenär och hans borgenärer utan också som medel att slå vakt vissa andra viktiga om samhällsintressen. Ett exempel härpå lämnar den i 7 kap. 8 § andra stycket KL intagna föreskriften om konkursñrvaltarens möjlighet att beakta sysselsättningsaspekter. Efter den i paragrafens första stycke inskrivna huvudregeln om förvaltarens skyldighet att ta till vara borgenärsintresset har sålunda tillagts, att denna skyldighet inte hindrar att förvaltaren vid awecklingen av boet beaktar vad är ägnat att som långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenäremas rätt nämnvärt förringas. Lagstiftaren har i förarbetena utförligt motiverat

varför konkursförfarandet bör ses ur detta bredare perspektiv se

prop. 19868790 s. 109 och 262 ff. Enligt Insolvensutredningens mening är det angeläget att det mera samhällsekonomiskt präglade synsätt som anlades vid KLs tillkomst nu tillåts slå igenom fullt ut det insolvensråttsliga området. Det är visserligen så, att huvudändamålet med regler det slaget år att av tillgodose borgenärernas intressen vid gäldenärens insolvens. Som påvisats vid KL-reformen behöver emellertid borgenärsintresset inte stå i motsats till andra intressen, t.ex. samhällets önskemål att främja sysselsättningen. Så länge borgenärernas rått inte nämnvärt försämras, bör det tvärtom vara till fördel att lagstiftningen är utformad så att också andra viktiga samhällsintressen kan tas till vara. I det föregående har i flera sammanhang betonats vikten att det av insolvensrättsliga regelsystemet bättre än främjar ett krisdrabbat förenu tags möjligheter till rekonstruktion utan konkurs. Fördelarna med att söka lösa krissituationer på det viset är uppenbara. Konkurstörfarandet är och måste vara inriktat på aweckling av konkursboet. Förfarandet - måste vidare av hänsyn inte minst till borgenärernas rättssäkerhet vara närmare reglerat i en rad hänseenden, t.ex. beträffande gäldenärens förlust av sin rådighet, återvinning till konkursbo, vilka fordringar som får göras gällande, förvaltningens anordnande, prövning tvistiga av fordringar, utdelning till borgenärerna, förvaltarens slutredovisning samt konkurskostnader. En konkurs drar lätt ut tiden och blir ofta kostsam. I jämförelse härmed kan en procedur, anknyter till gäldenärens som betalningsinställelse, göras mer inriktad att sanera det krisdrabbade företagets ekonomi och därvid undersöka möjligheterna till någon form av rekonstruktion. Proceduren kan då göras enklare och snabbare och sannolikt även billigare. Skulle detta förfarande inte leda till någon uppgörelse med borgenärerna, behöver en eventuell konkurs inte medföra att det arbete som redan lagts ner inte blir till någon nytta. Det bör tvärtom i hög grad underlätta hanteringen efterföljande konkurs. av en

SOU 1992113 319

l utländska rättssystem utredningen har studerat se kap. 5 har

som man genomgående sökt komma till rätta med motsvarande problem genom att införa eller föreslå förfaranden skall underlätta nya som en sanering i och för sig livsdugliga företag. I Danmark har reglerna av om betalingsstandsning i konkursloven reviderats 1984 i sådant syfte.

Motsvarande gäller beträffande de regler gjeldsforhandling på om som 1980-talet infördes i Norge. I Finland förbereds lag skuldsanering en om för företag. England har regler administration order i 1986 genom om års lnsolvency Act sökt skapa ett förfarande kan ersätta eller föregå som konkurs. I Österrike tillkom 1982 insolvensrättsligt ett nytt förfarande, das Vorverfahren. Motsvarande gäller Frankrike, där enligt ny lagstiftning ett insolvensförfarande kan inledas med utredningsperiod en under normalt månader för att skall kunna undersöka möjligsex man heterna till rekonstruktion av företaget och förbereda saneringsplan. en I Tyskland har regeringen 1991 lagt fram förslag till lagstiftning på ny omrâdet. Mest bekant av alla reformer från år är det senare reorganisationsförfarande som ingår i 11 kap. Chapter 11 i 1978 års amerikanska konkurslag. Ett viktigt syfte med reformarbetet i utlandet har varit söka att igång ett saneringsförfarande, innan gäldenärens ekonomiska situation är

ohjälplig och konkurs oundviklig. Flera de nytillkomna förfarandena, av bl.a. det amerikanska reorganisationsförfarandet, syftar vidare till att underlätta rekonstruktion genom krav att saneringsplan skall en upprättas. Ett dominerande inslag i de utländska reformerna har härutöver varit att dra in de prioriterade borgenärerna i förfarandet. Detta har skett med olika medel. Vanligen förenas en ansökan inledande om av saneringsförfarandet med ett moratorium innefattande skydd indrivmot ningsåtgårder. Vidare brukar den administrerar förfarandet rätt som ges att disponera även över tillgångar är belastade med säkerhetsrätt. som Förslag har i Tyskland framförts att borgenärer med hypotekarisk om säkerhet i gäldenårens lösa egendom skulle avstå från viss del sin av säkerhet till förmån för oprioriterade borgenärer. I det tyska regeringsförslaget 1991 har tanken modifierats så däri regler att tas upp om att borgenärer med hypotekarisk säkerhet i lös egendom skall erlägga kostnadsbidrag till förfarandet med tillhopa 11 % försäljningspriset, av varav 6 % utredningskostnader och 5 % realisationskostnader. avser Samtidigt föreslås att även borgenärer med säkerhet i gäldenårens fasta egendom skall omfattas reglerna till den del panträtten tillbehör av avser till den fasta egendomen. Sådan borgenär skall erlägga ett schabloniserat kostnadsbidrag motsvarande 6 % tillbehörens värde. av I en del länder har de allmänna förmånsrätterna för löne- och skattefordringar avskaffats eller inskränkts Danmark, England och

Österrike eller föreslagits avskaffade Finland och Tyskland. Därvid

har bl.a. hänvisats till att dessa förmånsråtter försvårar sanering en av gäldenärens ekonomi, eftersom borgenärer med sådan rätt inte får någon

sporre att intressera sig för vidaredriften. För att underlätta finansieringen denna har i de länder utredningen närmare undersökt av borgenärer, som ger gäldenären kredit under förfarandet, tillförsäkrats

320 SOU 1992113

en särskilt förmånlig ställning i regel i klass med massaborgenärer bl.a. i Danmark och Norge. Det år svårt att bilda sig en klar uppfattning om hur de utländska förfaranden som införts senare år har slagit ut i praktiken. De har alla varit i kraft bara ett begränsat antal år. Det är redan av den orsaken för tidigt att göra en summering av vad som blivit resultatet av reformerna. Erfarenheterna växlar från land till land. Några exempel kan ges. I USA är man i huvudsak nöjd med Chapter 11-förfarandet men anser det inte passa så väl beträffande mindre företag. I England har förfarandet med administration order tillämpats i ett par hundra fall årligen, men den stora praktiska betydelsen tillkommer alltjämt systemet med administrative receivership. I Danmark har institutet betalingsstandsning tillämpats i 1000-1500 fall årligen, men några säkra uppgifter om vad

resultatet blivit i det enskilda fallet finns inte se avsnitt 5.1.l1. Det

motsvarande förfarandet i Norge synes inte ha kommit i tillämpning så ofta, vilket delvis förklaras av att Oslo byret avkrävt gäldenären ett stort

förskott för att pröva en ansökan om inledande av gjeldsforhandling se

avsnitt 5.2.9. Även det sålunda är svårt värdera resultatet reformerna i om att av utlandet, ger den utländska reformverksamheten god ledning när det gäller att bestämma vilka reforrnvägar som kan anses framkomliga. Ett genomgående drag har varit att man sökt främja rekonstruktion av krisdrabbade företag genom någon form av förfarande som ersätter eller föregår konkurs. Av central betydelse har härvid varit de förmånsberättigade borgenärernas ställning. Det gäller såväl frågan vilka borgenärer som skall åtnjuta förmånsrätt som frågan hur de prioriterade fordringshavarna skall förhålla sig under saneringsförfarandets gång. I det följande avser utredningen att först diskutera förmånsrättsordningens funktion i sammanhanget. Härefter finns anledning ta ställning till den statliga lönegarantins roll. Sist men inte minst överväger utredningen formerna för ett nytt rekonstruktionsförfarande. Det bör påpekas att det starkt stegrade antalet konkurser i Sverige inte behöver uppfattas något odelat negativt. Är det fråga gäldesom om ett närsföretag som inte går att rekonstruera t.ex. på grund av brist tillgångar, är konkurs en oundviklig metod för att tillgodose borgenärerna och avveckla företaget. Finns det anledning anta att gåldenåren har sökt gynna någon borgenär framför de övriga, kan konkurs även visa sig vara den lämpligaste utvägen för att göra återvinning möjlig av en otillbörlig transaktion eller för att förhindra ytterligare sådana tran-saktioner. Och kan man misstänka t.ex. brott mot borgenärer framstår konkurs som regel oundviklig av den orsaken. Genom åtgärder av nyss antytt slag, såsom ändring i förmånsrättsordningen etc., kan man med andra ord inte annat än i viss mån motverka ökningen av antalet konkurser. Det är emellertid viktigt att man tar till vara alla utvägar att hindra onödiga konkurser. Från samhällsekonomisk synpunkt har ofta understrukits det önskvärda i att hindra onödig värdeförstörelse och att rädda arbetstillñllen.

SOU 1992113 321

Utredningen vill också erinra om följande. När i slutet 1970man av talet och början av 1980-talet övervägde olika åtgärder för att förbättra företagens möjligheter att rekonstruera verksamheteni obeståndssituaen tion fanns tanken ett statligt rådrumsstöd med i bilden. [promemorian Ds A 19799 Betalningsinställelse och rådrumsstöd föreslogs bl.a. m.m. dels ett nytt rättsinstitut, kallat registrerad betalningsinställelse, dels en ny stödform, benämnd rådrumsstöd under två månader efter registrering av betalningsinställelse. Tanken på ett sådant stöd har dock inte förverk-

ligats se bl.a. promemorian Ds I 19811 Rådrumsstöd och handläggning

av obeståndsärenden m.m.. I utredningens direktiv har också angetts som en särskild förutsättning i utredningsarbetet att olika former av samhälleligt stöd till näringsverksamheter inte byggs in i systemet som sådant. I avsnitt 6.1.3 har utredningen kommit in frågan samhälleligt om stöd till krisföretag i samband med diskussionen utsträckt tillom lämpningsområde för den statliga lönegarantin. Utredningen har där framhållit att det rimmar mindre väl med lönegarantins sociala funktion att låta den karaktär ett slags företagsstöd vid rekonstruktion utan av konkurs. Av bl.a. detta skäl har utredningen awisat tanken att utvidga tillämpningsområdet för lönegarantin till situationer där arbetsgivaren inte är försatt i konkurs. Den inställning som utredningen har gett till känna beträffande lönegarantin bör inte uppfattas så, att utredningen är negativ till varje form av samhälleligt stöd till krisföretag. Inom Näringsdepartementet har 1992

upprättats en promemoria Ds 199220 Nyföretagarlån. Tanken är här

att en fysisk person, som vill starta ett nytt företag men inte själv kan lösa finansieringen detta, under vissa förutsättningar skall efter beslut av av utvecklingsfonden kunna få ett s.k. nyföretagarlån högst miljon en kr. Omstruktureringar av äldre företag, övertaganden 0.1. skall enligt promemorian inte vara lånegrundande. I sitt remissyttrande över promemorian har utredningen uttalat bl.a. att utredningen också finner det lämpligt att lägga tonvikten vid ñnansieringshjälp till nyetablering men att det måste uppkomma gränsfall mellan nyetableringar och rena rekonstruktioner av företag. Utredningen har förklarat att det inte bör fimias något principiellt hinder mot att låta nyföretagarlån stå till buds också i sådana situationer.

Förmånsrättsordningen

Reformönskemålen beträffande förmånsrättsordningen är som berörts i det föregående av flera slag. I det följande tar utredningen först upp frågan om man genom ändring av nuvarande regler kan främja rekonstruktion av krisföretag utan konkurs ocheller förbättra de oprioriterade borgenärernas ställning. Vad då tilldrar sig intresse är främst som förmånsråttema för företagshypotek, skatte- och avgiftsfordringar samt lönefordringar. En ytterligare fråga gäller behovet att stärka skyddet av för fordringar som tillkommer under ett rekonstruktionsskede utan

322 SOU 1992113

konkurs nytillkomna fordringar. Till sådana reformönskemål som inte uppbärs av något av nyss angivna syften, t.ex. frågan om s.k. efterställda fordringar, återkommer utredningen i avsnitt 6.6.3.

Utredningen har tidigare se avsnitt 3.2 utförligt redovisat

vad som legat bakom statsmaktemas inställning till förmånsrättsordningens uppbyggnad. Det gäller såväl de ursprungliga motiven vid 1970 års reform som de överväganden gjorts i samband med ändringar som senare i FRL. Beträffande de argument som anförts för och emot det s.k. skatteprivilegiet liksomi fråga om förhållandet mellan löneprivilegiet och förmånsrättema på grund av företagshypotek och panträtt i fast egendom hänvisar utredningen i första hand till den tidigare redogörelsen. Vad saken nu gäller är om man i belysning av den utveckling ägt som rum sedan FRLs tillkomst bör frågan i vilken ordning fordringshavarse om na skall betalt vid gäldenärens insolvens på ett nytt sätt. Inledningsvis finns det anledning påpeka att det knappast är en framkomlig väg att söka lösa nu åsyftade problem genom att skapa olika betalningsordningar inom och utom konkurs. Så som förhållandena är i dag reglerar FRL visserligen bara borgenärernas rätt till betalning vid utmätning eller konkurs. Förmånsrättsordningen får emellertid betydelse vid ackord det viset att borgenärer med förrnånsrätt förutsätts full betalning innan ackord blir aktuellt. Det gäller även fordringar med allmän förmånsrätt, dvs. framför allt skatte- och lönefordringar. En ac-

kordsförhandling anses annars i allmänhet meningslös se 1970 136

prop. s. 75 Det som har sagts nu medför att om man överväger att införa någon form av lagreglerat rekonstruktionsförfarande utan konkurs något som utredningen behandlar i avsnitt 6.2.4 man inte kan begränsa frågan om ändring i förmånsrättsordningen till det skedet. Också i ett nytt förfarande måste en uppgörelse utgå från vad som skulle gälla i förmånshånseende vid konkurs. Att exempelvis avskaffa förmånsrätten för skatter och avgifter enbart med sikte vad skall gälla utom som konkurs skulle sannolikt få en effekt är rakt motsatt till vad som som åsyftats. Statens skatteindrivning skulle då kunna förskjutas mot konkursstadieti stället för att förenas med ökade ansträngningar att lösa livskraftiga gåldenärsföretags problem utan konkurs. Med hänsyn till den vikt förmånsrättsordningen har för kreditsystemet i landet måste naturligen försiktighet iakttas när överväger att göra man någon eller några förskjutningar i denna. Det gäller särskilt borgenärer som har säkerhet i fast eller lös egendom. Fastighetskrediten utgjorde vid utgången av 1991 enligt officiella uppgifter över 1 050 mdkr. Härav gällde cirka 235 mdkr affärs-, jordbruks-, skogs- och industrifastigheter och återstoden bostadsfastigheter. Belåningen mot företagshypotek uppgick vid samma tidpunkt till 84 mdkr. Mer avsevärda förändringar i fråga om säkerhetshavamas ställning vid gäldenärens insolvens kan uppenbarligen påverka kreditgivningen. Vad särskilt gäller krediter mot säkerhet i företagshypotek har brukat betonas att speciellt mindre företag

ofta har svårt att ställa någon annan kreditsäkerhet se t.ex.

prop. 198384l28 s. 29.

SOU 1992113 323

Även med det sagda i minnet kan utredningen inte det nu se att oundvikligen finns en motsats mellan säkerhetshavarnas anspråk på betalning och hänsynen till andra borgenärer i en insolvenssituation. Redan med nuvarande ordning gäller en inskränkning i den särskilda förmånsrätt som tillkommer innehavare företagshypotek. Fordran med av allmän förmånsrätt enligt 10 § FRL, dvs. borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, arvode till god enligt AckL man m.m., tas vid behov ut ñre företagshypoteksfordran i lös egendom annan än tomträtt 15 § FRL. Dessa kostnader anses nämligen stå de egentliga konkurskostnadema nära. Och fram till 1976 gick motsvarande sätt även lönefordringar före dåvarande fordringar med förmånsrätt grund av företagsinteckning. Förändringen den punkten berodde främst på att införandet av 1974 års lag om anställningsskydd medfört en sådan ökning av företagens latenta löneskulder att företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet väsentligen förringats. Samtidigt skyddades löntagarnas fordringar i konkurs genom att maximibeloppet enligt den statliga lönegarantin höjdes från 5 till 12 basbelopp. De anförda exemplen må vara tillräckliga för att belysa att fönnånsrättsordningens uppbyggnad ytterst beror av en avvägning mellan olika intressen och att denna awägning kan utfalla olika vid skilda tidpunkter. Det bör dock genast framhållas, att utredningen inte har konstaterat något behov av att ändra grunderna för nuvarande förmånsrättsordning. I utredningens direktiv anges för övrigt reformbehovet avse i första hand de delar av förmånsrättsordningen som berörs rekonstruktionsav frågorna. Vad utredningen anför i det följande tar sin utgångspunkt i nämnda direktivuttalande. Det finns ett nära samband mellan frågan om man genom ändring i FRL kan främja rekonstruktion av krisföretag utan konkurs och önskemålet att stärka de icke förmånsberättigade borgenäremas ställning. Om en ändring i förmånsrättsordningen beträffande exempelvis de allmänna förmånsrättema gagnar de icke förmånsberättigade fordringshavarna, kan den samtidigt vara ägnad att befordra rekonstruktion utan konkurs. Sambandet kan också vara ett annat. En ändring som främjar rekonstruktion, t.ex. en väl placerad förmånsrätt för fordringar tillkomna under ett rekonstruktionsförfarande, kan eventuellt inverka utfallet för sämre placerade borgenärer inkl. de oprioriterade. De anförda exemplen visar betydelsen av att man anlägger en helhetssyn när man bedömer ändringarnas funktion. Vad som därvid bör fälla utslaget är, om dessa verkligen främjar rekonstruktion utan konkurs. Enligt utredningens mening finns först anledning att fråga sig om man någon ändring i säkerhetshavarnas ställning kan främja rekongenom struktion utan konkurs. Här knyts intresset i första hand till innehavare företagshypotek, dvs. i regel banker. I debatten har flera förslag förts av fram som ett eller annat sätt går ut att genom viss beskärning av företagshypotekets starka ställning tillgodose nämnda syfte. I avsnitt 6.1.2 har erinrats såväl LGUs förslag 1988 huvuddelen om om att ge av lönefordringarna i en konkurs s.k. produktiv lön bättre förmånsrätt än

324 SOU 1992113

företagshypotek som tanken att fordran med sådan säkerhet till viss en procent skall vara oprioriterad. Gemensamt för de två åsyftade reformförslagen är, att de syftar till att ge Kreditgivaren ett ökat incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett företag som är väg in i en ekonomisk kris. Härmed skapas bättre förutsättningar för att till stånd rekonstruktion företaget en av utan konkurs och indirekt bättre utsikter för de prioriterade borgenârerna att betalt. Bakom LGUs förslag ligger också önskemålet att komma till rätta med det överutnyttjande av den statliga lönegarantin som har berörts i det föregående. Det råder ingen tvekan om att vart och ett de berörda reformförav slagen kan utgöra ett effektivt medel för att förmå kreditgivare med säkerhet i töretagshypotek att ett tidigare stadium än nuvarande regelsystem ger anledning till ingripa i utvecklingen hos ett krisföretag. Följden av passivitet från kreditgivarens sida kan bli att gäldenärsföretaget blir ohjälpligt insolvent och måste försättas i konkurs. Borgenären riskerar då att utdelningen för hans fordran i konkursen blir sämre än den betalning som kunnat påräknas, om ett rekonstruktionsförsök inletts tidigare och gäldenärsförtaget kommit fötter eller dess verksamhet kunnat fortsättas i form. ny Till förmån för en reform antytt anslag talar flera skäl. HD har av nu

i rättsfallet NJA 1982 900 det s.k. Minitube-målet slagit fast att då

s. det gäller att bedöma vilken egendom omfattas ett företagshyposom av tek är den avgörande tidpunkten den då hypoteket görs gällande, dvs. när t.ex. konkurs inträffar. När man bestämmer värdet på denna egendom skall man enligt domstolens avgörande beakta vad skett under som konkursen. Värdet skall bestämmas med hjälp av en proportioneringsmetod, varvid beräkningen skall ske med utgångspunkt i de kostnader som har lagts ner egendomen före respektive efter konkursutbrottet. Innehavare av företagshypotek skall enligt denna metod gottskrivas så stor andel av försåljningsvärdet som svarar mot de före konkursen nedlagda kostnademas andel samtliga kostnader. Härigenom kommer av en fördelning att ske till även andra borgenärer än innehavare av företagshypotek av den värdestegring ägt under konkursen. som rum Den väsentliga innebörden HDs avgörande har sagts att de av vara, produktiva lönerna skall belasta den egendom som omfattas föreav

tagshypotek se SOU 198827 s. 138. Innehavarna av sådan säkerhet får

med andra ord betala dessa löner. En ändring i förmånsrättsordningen av det slag som förordats av LGU ligger således i linje med den i rättsfallet fastlagda fördelningsprincipen. Man kan också saken från ett annat håll. Idag blir resultatet vid se fortsatt drift av ett konkursföretag oftast det, att staten lönegarangenom tin betalar de uppsägningslöner som företaget inte klarar av att erlägga. Den förkovran egendom, omfattad företagshypotek, sålunda av av som sker under konkurs betalas alltså i första hand allmänna medel. Det av kan starkt ifrågasättas, om en sådan ordning är godtagbar från rättvisesynpunkt.

SOU 1992113 325

I sammanhanget finns också skäl att framhålla att inte bara arbetsinsatsen från konlcursgäldenärens anställda bidrar till värdehöjande en förbättring av underlaget för ñretagshypotek. Också inköp före konkurs av råvaror m.m. till varuproducerande företag kan vid rörelsens fortsättande under konkurs bidra till värdestegring innehavare en som av företagshypotek kan tillgodogöra sig i motsats till de oprioriterade leverantörerna. Vilken utdelning innehavare företagshypotek kan påräkna i gäldenåav rens konkurs beror givetvis sådana faktorer hur omsorgsfull av som kreditprövningen har varit. För banker gäller härvid bestämmelserna om kreditgivning i 2 kap. 13 § bankrörelselagen 1987617. Det finns inga

allmänna rekommendationer angående belåningsgradens höjd, utan varje kreditgivare har själv att bedöma hur stor kredit kan komma i fråga som i det enskilda fallet med hänsyn till rörelseegendomens beräknade saluvärde vid eventuell konkurs. Belåningsgraden när det gäller en företagshypotek kan växla mellan olika banker, allmänt torde men belåning ske bara upp till viss procentandel det beräknade en av försäljningsvärdet jfr även 197576l2 26. Som utredningen prop. s. har belyst i det föregående visar utredningens undersökning ett antal av företagskonkurser 1990 att borgenärer med företagshypotek fick utdelning med ett belopp motsvarar 46 % det totala fordringssom av beloppet för denna borgenärskategori. Denna kategori åtnjöt den utan jämñrelse högsta utdelningen sina fordringar. Inom utredningen har

upplysts att utdelningen i personalintensiva konkursföretag i själva verket är högre än som framgår undersökningen. av En ändring i förmånsrättsordningen diskuterat slag är viktig av nu en förutsättning för att i större utsträckning än skall kunna få till man nu stånd rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Vilka effekter en reform med nu antydda inriktning skulle få för de oprioriterade borgenärerna är inte så lätt på. Mycket beror här att svara av hur stora skatte- och lönefordringarna är i det enskilda fallet. Allmänt sett finns det

goda skäl anta, att en reform leder till ett bättre utfall för de oprioriterade borgenärerna att rekonstruktionsvägen prövas tidigare genom ett stadium. Mot en ändring av nu berört slag har anförts framför allt tre argument den kan försvåra för små och medelstora företag att kredit mot säkerhet i företagshypotek, den kan skapa problem beträffande befintliga krediter sådant slag och den kan medföra negativa effekter för av sysselsättningen. Argument detta slag framfördes redan i de särskilda av yttranden fogades till LGUs förslag avsnitt 4.2.3.

som se En liknande

inställning till LGUs förslag kom till vid utredningens hearing synes 1992 från framför allt bankhåll och fackliga företrädare. Vad först gäller tänkt lagändrings inverkan på sysselsättningen en menar utredningen att det är svårt att mäta effekter sådant slag. Man av måste beakta att lagändring har två sidor. Å sidan kan den en ena inverka exempelvis på en planerad expansion ett företag inte fullt av som ut utnyttjat möjligheten att använda näringsverksamheten besom låningsunderlag grund lagändringen inte kan anställa flera men av

326 SOU 1992113

personer. andra sidan kan effekten ett borgenärsföretag, t.ex. en underleverantör, vara den motsatta, nämligen att ge möjlighet för detta att expandera och utnyttja ytterligare arbetskraft eller om läget för underleverantören varit kritiskt på grund av hotande konkursförluster åtminstone behålla befintlig personal och undvika egen konkurs. Utredningen anser därför att detta argument inte har tillräcklig styrka för att man skall avstå från en lagändring i övrigt kan ha positiva som effekter. Något annorlunda förhåller det sig med de invändningar som rests med tanke konsekvenserna för kreditgivningen. Det är svårt att bortse från att en inskränkning i den erbjudna säkerhetens värde kan åtminstone i någon utsträckning påverka företagens möjligheter att och vidmakthålla kredit mot säkerhet i företagshypotek. Eventuella negativa effekter blir beroende av inskränkningens storlek. Hålls denna på nivå en som inte mera avsevärt ändrar säkerhetens värde, är det svårt att att se följderna för kreditgivningen skulle bli så långtgående. Det är alltså av avgörande betydelse vilken inriktning reform får. en I det föregående har utredningen pekat två modeller har som förekommit i den allmänna debatten, nämligen dels LGUs förslag om att s.k. produktiv lön dvs. lön t.o.m. två månaders uppsägningslön ges förmånsrätt före företagshypotek och återstående lönefordringar dvs. uppsägningslön under fyra månader allmän förmånsrätt på sätt samma som nu, dels den bl.a. i Tyskland framförda tanken att borgenär med hypotekarisk säkerhet i gäldenärens lösa egendom till en viss procent av säkerhetens värde skall oprioriterad. Även alternativa anses vara lösningar är givetvis tänkbara. Här kan erinras att i det tyska om lagstiftningsarbetet har den ursprungliga tanken att säkerhetshavarna skulle avstå från viss del av sin säkerhet till förmån för oprioriterade borgenärer modifierats i 1991 års regeringsförslag till att säkerhetshavarna skall utge ett bidrag till förfarandet för utrednings- och realisationskostnader med ll % av försäljningspriset. LGUs förslag har i förhållande till andra lösningar vissa fördelar. Det riktar uppmärksamheten de grundläggande förutsättningarna för att rekonstruktion utan konkurs skall vara realistisk. Typsituationen är här att det rör sig om ett gäldenärsföretag med anställda och med tillgångar som utgör säkerhet för företagshypotek. För att den kreditgivare har som sådan säkerhet skall förmås att delta i ett förfarande där företagets rörelse drivs vidare utan konkurs är det stor betydelse att fordringar av s.k. produktiv lön går före i förmånsrättsordningen. Konkursaltemativet ställer sig då sämre för kreditgivaren. LGUs förslag får sålunda en dynamisk effekt. Med förslaget uppnår också att statens man regressrätt vid utbetalning enligt lönegarantin får starkare ställning. en Härigenom främjas finansieringen lönegarantisystemet. En av annan effekt förslaget är, att det motverkar sådan osund konkurrens av mellan företag som utredningen berört i avsnitt 6.1.3. Ett system med exempelvis kostnadsbidrag från säkerhetshavama till förfarandet får i jämförelse med LGUs förslag främst karaktär av transferering av medel till andra kategorier fordringshavare. av

SOU 1992113 327

ITyskland har systemet särskilt motiverats med att avskaffande av skatte- och löneprivilegierna inte låter sig rättfärdigas utan att säker-

hetshavarna får vidkännas inskränkning i sina rättigheter se avsnitt

5.8.7.2. Även LGUs förslag kan förväntas bl.a. oprioriterade gagna borgenärer. Det faktiska utfallet av de olika modellerna kommer ytterst att präglas av ett visst mått av slumpmässighet beroende på sådana omständigheter som hur personalintensivt företaget är. Vid övervägande av de fördelar och nackdelar som är förenade med de olika modellerna har utredningen stannat för LGUs förslag. Som utredningen ser saken kommer företagshypoteket även efter en ändring i förmånsrättsordningen att ha ett sådant kreditvärde att det utgör en väl

fungerande säkerhetsrätt. Ändringen bör ibland kunna komma säker-

hetshavaren till godo i så måtto att de risker för säkerhetsunderlagets värde som ett gäldenärsñretags betalningssvårigheter för med sig i en del fall kan minskas genom att verksamheten rekonstrueras utan konkurs. Utredningen kan heller inte underlåta att framhålla, att en något mer restriktiv kreditgivning även kan vara till fördel. Härigenom skulle kunna förebyggas sådana insolvenssituationer där frikostiga krediter snarare fördjupat ett företags insolvens än bidragit till att avvärja den. Vad gäller frågan om en förmånsrätt för s.k. produktiv lön bör knytas till huruvida det i den enskilda konkursen faktiskt har utförts produktivt arbete under fortsatt drift av rörelsen eller om man skall välja en schabloniserad lösning oberoende härav väljer utredningen i princip det första alternativet. Allt arbete som utförts före konkursens början torde typiskt produktivt. Beträffande arbete utfört därefter skiftar försett vara hållandena i de enskilda konkursema. De principiella motiv som ligger bakom en tänkt ändring i förmånsrättsordningen kan knappast åberopas, om verksamheten avstannat helt redan en kort tid efter konkursutbrottet. En regel bygger att driften normalt får betraktas produktiv som som t.o.m. två månaders uppsägningstid bör därför formuleras så att den förbättrade förmånsrätten under uppsägningstiden gäller så länge gäldenärens verksamhet fortsätter, dock längst under en tid av två månader. Med en sådan reglering bör skälig hänsyn tas till förhållandena i de olika konkursema. Att ta ytterligare ett steg i individualiserande riktning och knyta den ändrade förmånsrätten till huruvida den enskilde arbetstagaren utfört produktivt arbete är både av principiella och praktiska skäl en sämre lösning. Den skapar också svårigheter för kreditgivare att bedöma räckvidden av ändringen i ñrmånsrättsordningen. En ändring av nu förordat slag kräver för sitt förverkligande vissa Övergångsbestämmelser. Utredningen hänvisar här till specialmotiveringen. I sammanhanget vill utredningen erinra att ett av de ytterligare om förslag som utredningen kommer att beröra, nämligen införande av s.k. separationsrätt för leverantörer med återtagandeförbehåll, sannolikt skulle innebära en allvarligare försvagning av företagshypotekets ställning än förslaget angående s.k. produktiv lön. Utredningen, som återkommer till

det förslaget i det följande se avsnitt 6.6.4, påpekar också att det från

328 SOU 1992113

flera håll framförts önskemål om att vidga inteckningsunderlaget vid ñretagshypotek till kassa- och banktillgodohavanden. Också denna fråga

återkommer utredningen till se avsnitt 6.6.1.

Med den inställning som utredningen har redovisat beträffande nu formen för en inskränkning i företagshypotekets ställning blir det inte aktuellt att föreslå någon motsvarande ändring beträffande krediter mot säkerhet i panträtt i t.ex. fast egendom. Inte heller annat skäl bör av någon ändring komma i fråga beträffande förmånsrätten för sådana fordringar jfr även vad sägs i avsnitt 6.3.3. som Utredningen övergår till att bedöma de allmänna förmånsrättemas betydelse när det gäller att främja rekonstruktion utan konkurs och stärka de oprioriterade borgenärernas ställning. Härvidlag behandlar utredningen först skatteprivilegiet, sedan löneprivilegiet och slutligen frågan om förmånsrätt för nytillkomna fordringari ett rekonstruktionsñrfarande. När man har att ta ställning till skatteprivilegiet bör bibehållas om finns till en början anledning uppehålla sig vid spörsmålet om man genom en ändring beträffande denna ñrmånsrätt kan förbättra de oprioriterade borgenärernas ställning. Som redan framhållits har utredningens undersökning rörande företagskonkurser bekräftat vad som ofta påtalats under senare år, nämligen att borgenärer utan förmånsrätt genomsnittligen får nöja sig med några procent i utdelning på sina fordringar i konkurs 3,6 deras sammanlagda fordringar i alla procent av konkurser enligt undersökningen. Det finns ingen säker uppgift hur om stor förlust dessa fordringsägare årligen gör grund konkurs. Under av de tre första månaderna 1991 upprättade landets konkursförvaltare listor

på oprioriterade borgenärer i konkurs totalt 18 473 med fordringar

överstigande 485 000 kr, något motsvarade totalt l 430 517 000 kr som

se Svensk Handelstidning Justitia nr 1920 för 1991. Eftersom denna

uppgift begränsar sig till ett kvartal och rör endast större fordringar, finns grund för att anta att den förlust de icke förmånsberättigade som fordringsägarna årligen gör uppgår till åtskilliga miljarder kr. numera Utredningens undersökning rörande företagskonkurser, vilken avsåg 1990, ger ytterligare belägg för ett sådant antagande. Skulle då ett slopande skatteprivilegiet förbättra de oprioriterade av borgenärernas ställning Utredningens undersökning visar all att av utdelning i de undersökta konkurserna 12,2 procent gick till skatte- och avgiftsfordringar, 5,1 procent till lönefordringar och 6,3 till procent oprioriterade fordringar. Det motsvarade utdelning på skatte- och en avgiftsfordringama om 22,8 procent, på lönefordringama 23 procent om och på oprioriterade fordringar 3,6 procent. Om förmånsrätten för om såväl skatter som löner avskaffas, skulle utdelningen till de oprioriterade bli 9,5 procent. Avskaffas enbart förmånsrätten för skatter, blir situationen annorlunda. Man måste då beakta dels den utdelning i konkurs som tillkommer löntagare utöver vad utgår enligt den som statliga lönegarantin, dels statens regressfordringar på grund vad av som utbetalts enligt garantin. Det betyder att avskaffandet skatteprivilegiet av i en del fall får mindre betydelse för icke förmånsberättigade borgenårer.

SOU 1992113 329

Man får emellertid hålla i minnet att många företag saknar eller har endast få anställda. Vid utredningens undersökning saknade 63 % av företagen anställda och endast ca 10 % av samtliga ñretag hade flera än 5 anställda. Det anförda visar att en förändring beträffande de allmänna förmånsrättema inkl. löneprivilegiet skulle avsevärt förbättra den genomsnittliga procentuella utdelningen till fordringsägare f.n. som saknar förmånsrätt i konkurs, medan ändring enbart beträffande en skatteprivilegiet får något mindre betydelse. En förbättring av de oprioriterade borgenärernas ställning torde komma framför allt fordringshavare med krav understigande miljon en kr till godo. Utredningens undersökning rörande företagskonkurser visar att fordringsbeloppen fördelade sig med 37,8 procent understigande 300 000 kr, 14,9 procent understigande S00 000 kr och 20,1 procent i intervallet upp till en miljon kr. Man har därför anledning utgå från att en förändring av nu diskuterat slag kommer att bl.a. mindre gagna företag som är underentreprenörer eller underleverantörer. Det bör dock erinras om att här endast rör sig med genomsnittstal. I praktiken man kommer en förbättrad utdelning till de oprioriterade borgenärema att växla från bransch till bransch och från konkurs till konkurs. Sammantaget får förbättringen anses vara av inte obetydlig omfattning. Ett avskaffande av skatteprivilegiet främjar också rekonstruktion utan konkurs. Med nuvarande regler är det tydligt att oprioriterade borgenärer ofta saknar intresse att delta i ett insolvensförfarande inte kan av som förväntas ge dem annat än ett mycket blygsamt ekonomiskt utbyte. Förhållandet får ett synligt uttryck i den regel i KL 9 kap. 1 § andra meningen utsäger att bevakningsförfarande i konkurs bör äga som rum, om fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen. Avskaffas skatteprivilegiet ñnns anledning förmoda, att intresset från de f.n. icke förmånsberättigade fordringsägarnas sida ökar. Det bör i sin tur innebära bättre förutsättningar för att till stånd ett insolvensförfarande innan gäldenären är ohjälpligt insolvent. Staten kan i och för sig redan idag helt eller delvis avstå från sin förmånsrätt och därigenom i motsvarande mån delta i ackord. Det är emellertid f.n. rätt ovanligt att staten medger ackord beträffande

offentligrättsliga fordringar se SOU 198710 380 och 199074

s. s. 99 En förändring beträffande förmånsrätten skulle till fördel vara det viset att utsikterna till ackordsuppgörelser därmed stärks. Tvingas staten att delta i sådana uppgörelser skatteborgenär, kommer som sannolikt antalet ackord att öka. Staten kommer nämligen då att ett större intresse i medverka till ekonomiska uppgörelser mellan att gåldenären och borgenärerna. Det är vanligt att staten är sökande i ärenden konkurs jfr SOU om 198324 s. 447. En orsak till att staten står för så många ansökningar kan naturligen vara, att många dessa ärenden gäldenärer utan av avser tillgångar eller rörelser där obeståndet är definitivt, varför konkurs är enda utvägen. I andra fall kan det emellertid uppenbarligen till vara gagn, om staten större utsträckning än f.n. är fallet medverkar till som en uppgörelse med krisdrabbade företag utan konkurs. Ett bortfall av

330 SOU 1992113

förmånsrätten bör verka i den riktningen, eftersom staten då inte kan falla tillbaka på att genom utdelning i konkurs ha en fördel framför de nu oprioriterade fordringsägarna jfr även SOU 198710 s. 348 För skatteindrivningen skulle även en initiativrätt för staten beträffande ett nytt insolvensförfarande kunna medverka till att bortfallet av förmånsrätten i viss mån vägs upp. Utredningen återkommer till frågan om borgenärs initiativrâtt i avsnitt 6.3.2. Införandet av ett nytt rekonstruktionsförfarande skulle för övrigt i sig kunna underlätta för staten att medverka till regelrätta ackord, eftersom man då fick tillgång till en procedur varigenom staten ett bättre sätt än idag kan bilda sig en uppfattning om vilka borgenärer som finns och vilka utsikter till rekonstruktion som föreligger. För statens skatteindrivning innefattar ett bortfall av förmånsrätten inte i sig några dramatiska förändringar. I praktiken ligger redan nu huvudvikten i indrivningsarbetet åtgärder före konkurs, däribland förhandling med gäldenären, prövning av frågor om uppskov och anstånd samt utkrävande av s.k. stållföreträdaransvar för bolags företrädare. Här kan hänvisas till den redogörelse som lämnats av Skatteindrivningsutredningen i dess betänkande SOU 198710 Indrivningslag m.m. s. 91 ff. Totalt uppbar staten utdelning i konkurs med 170 mkr 1991. Denna siffra var lägre än genomsnittet under tiden 1985 1990, då utdelningen uppgick till 197, 234, 250, 218, 171 resp. 152 mkr. Utgår man från det procenttal som framkommit vid utredningens undersökning rörande företagskonkurser, skulle utdelningen skattefordringama minska från 22,8 procent till 9,5 procent, om både skatteprivilegiet och löneprivilegiet föll bort. Med utredningens förslag angående förhållandet mellan företagshypotek och produktiv lön kompenseras dock minskningen bl.a. av att statens regressfordringar enligt lönegarantin får en bättre ställning

än idag se vidare avsnitt 6.7.

Den totala uppbörden av skatter och avgifter beräknas för 1988 till cirka 609 mdkr. Av det beloppet restfördes 8,61 mdkr 1,41 procent av den totala debiteringen. Erfarenhetsmässigt brukar drygt hälften av ett års restföring hinna drivas in före preskription. Det slutliga bortfallet av skattefordringar blir därför mindre än en procent. Under 1989 inflöt genom indrivning cirka 2,8 mdkr. Samtidigt avkortades cirka 2,1 mdkr och preskriberades cirka 1,9 mdkr. De nämnda siffrorna bör jämföras med motsvarande tal för 1990 och 1991. Av dessa framgår att den totala uppbörden av skatter och avgifter uppgick till cirka 690 resp. cirka 757 mdkr. Av de beloppen restfördes cirka 14,0 resp. cirka 15,3 mdkr 2,0 procent av den totala debiteringen. Under 1990 inflöt cirka 3,1 och under 1991 cirka 3,7 mdkr. Samtidigt avkortades cirka 2,7 resp. 4,5 och preskriberades 2,0 resp. 1,9 mdkr. Det anförda talar närmast för att statens förmånsrätt för skatter och avgifter har en ringa betydelse för staten, om man ser till vad som totalt inflyter i form av skatteintäkter. Detsamma kan sägas gälla om förhållandet mellan vad som inflyter genom utdelning i konkurs och vad som kommer in totalt genom indrivning 0,01 procent 1989.

SOU 1992113 331

Man måste emellertid framför allt beakta åtgärder att staten genom som gör att livskraftiga företag överlever utan konkurs kan göra en samhällsekonomiskvinst som uppväger den minskning skatteintäktema av som ett avskaffande av skatteprivilegiet sett isolerat- för med sig. Man kan här tala om en dynamisk effekt. Redan det förhållandet att förfarandet sker utom konkurs betyder att staten slipper det kostnadsansvar som konkurs kan föra med sig enligt 14 kap. 2 och 3 §§ KL, eftersom kostnaderna skall bäras gäldenâren. Staten kan för övrigt avgiftsbeav lägga förfarandet. Handläggs frågan om rekonstruktion utan konkurs, innebär det att den statliga lönegarantin inte utlöses jfr avsnitt 6.1.3 annat än om rekonstruktionsproceduren går intet och konkurs följer. om Detta kan i framgångsrika fall betyda en avsevärt minskad belastning på lönegarantifonden. Härtill kommer de vinster som samhället gör till följd av att en livskraftig rörelse kan drivas vidare och sålunda skapa ett fortsatt skatteunderlag inte bara genom det aktuella företaget och dess anställda utan också genom andra företag för sin verksamhet varit som mer eller mindre beroende av krisföretaget. I förlängningen kan också undvikas ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och socialtjänst för personer som drabbats av en nedläggelse. Enligt utredningens mening talar redan det nu anförda för att flera av de skäl som vid FRLs tillkomst anfördes för ett bibehållande skatteav privilegiet inte längre har den styrka då antogs. Statsekonomiska som skäl kan sålunda inte tilläggas avgörande betydelse. Förmånsrätten har som nyss berörts inte heller någon sådan roll vid skatteindrivningen att farhågor för att skattemoralen skulle undergrävas kan tillmätas någon större vikt i sammanhanget. Tar man bort förmånsrätten för skatter och avgifter, ökar naturligen kravet på skatteindrivningens effektivitet. Det betyder att frågan om vem som skall utöva statens borgenärsfilnktion vid indrivningen får aktualitet.

Frågan har behandlats av Skatteindrivningsutredningen se avsnitt 4.2.2,

som föreslagit att denna funktion skall ligga hos länsskattemyndigheten i fråga om antagande av ackordsförslag och hos kronofogdemyndigheten i fråga eftergift statens fordran. Beträffande konkursansökan om av föreslås att kronofogdemyndigheten enligt lag skall behörig 16 § vara första stycket förslaget till indrivningslag skall ersätta 62 § första som stycket uppbördslagen 19531272, UBL. Skatteindrivningsutredningens förslag har remissbehandlats. Därvid har här från bl.a. kronofogdehåll ifrågasatts om inte också borgenärsfunktionen vid ackord bör ligga hos kronofogdemyndigheten. Insolvensutredningen anser det vara angeläget att överväger de man nu berörda frågorna också i belysning ett avskaffande skatteprivileav av giet. Flera skäl talar därvid för att statens borgenärsfunktion vid indrivningen åtminstone i princip läggs kronofogdemyndigheten. Härför talar redan önskemålet att skattesituationen för ett krisföretag om möjligt bör bedömas i ett sammanhang av en enda instans. Man har här lämnat själva uppbördsstadiet och har statens vägnar att ta ställning till vilka tvångsåtgärder som kan bli nödvändiga för att förmå gäldenärsföretaget att göra rätt för sig. Kronofogdemyndigheten förfogar härvid

332 SOU 1992113

redan över möjligheten till verkställighet enligt utsökningsbalken och har i praktiken oftast möjlighet att ansöka konkurs. Det är därför om följdriktigt att som ett led i ett insolvensförfarande låta också befogenhet att anta ackordsförslag ligga hos denna myndighet. Tanken på ackord är för det mesta ett naturligt inslag i överväganden angående avbeen talningsplan eller andra arrangemang med gäldenären. Den aktualiseras först när skatterna är restförda. Det blir följaktligen både enklare och effektivare att låta befogenheten ligga hos kronofogdemyndigheten. Det skulle ligga väl i linje med ett sådant synsätt att vid utformningen ett av nytt rekonstruktionsförfarande till att underrättelser till borgenärerna se för statens del tillställs kronofogdemyndigheten. Utredningen är medveten att frågan skall utöva om om vem som statens borgenärsfunktion också har principiella sidor med hänsyn till kronofogdemyndighetens roll exekutiv myndighet i både allmänna som och enskilda mål. Inte desto mindre utredningen att stor vikt bör anser läggas vid skatteindrivningens effektivitet, särskilt i ett läge då ett avskaffande av fönnånsrätten ökar kravet enkel och snabb handläggning. Om man finner det lämpligt att kronofogdemyndigheten företräder staten i ett nytt rekonstruktionsförfarande, är det uppenbart att motsvarande fråga om borgenärsfunktionen vid ackord bör tas till upp prövning samtidigt. Det finns med hänsyn härtill starka skäl för att se över den ordning som härvidlag gäller enligt 62 § tredje stycket UBL. Utredningen behandlar frågan ytterligare i specialmotiveringen till förslaget till ändring i den paragrafen. Det finns i själva verket flera omständigheter talar för att som uppbörden och indrivningen av skatter och avgifter under de senaste årtiondena blivit alltmer effektiv alldeles oavsett förekomsten av förmånsrätten för dessa fordringar. Staten har det s.k. ställföregenom trädaransvaret, se t.ex. 77 a § UBL, fått möjlighet att i del fall hålla en sig skadeslös genom att personligt betalningsansvar för skatt åläggs en juridisk persons ställföreträdare. Tillämpningen dessa regler har av belysts av bl.a. Skatteindrivningsutredningen i dess betänkande SOU 198710 Indrivningslag m.m. s. 101 och 497. De belopp som inflyter denna väg är inte obetydliga. Framför allt kan staten redan genom förekomsten av dessa regler i många fall utkräva sådant ansvar av bolagets företrädare utan att någon vid domstol behöver process igångsättas. i Ett annat sätt på vilket staten numera kan säkerställa betalning av skatter m.m. är att begära betalningssäkring enligt lagen 1978880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Betalningssäkring ger förmånsrätt enligt 8 § FRL i den egendom har tagits i anspråk. som Beträffande tillämpningen av denna lag kan nämnas att uppgifter som lämnats av Riksskatteverket rörande indrivningen mot s.k. skalbolag under 1987-1990 visar sammanlagt drygt 500 mkr drivits in att av som under den perioden cirka 150 mkr säkerställts genom betalningssäkxing. Det finns således anledning anta att det totala belopp kommit staten som till godo den tiden genom betalningssäkring är betydligt större. Också

SOU 1992113 333

tillkomsten av lagen 1985146 avräkning vid återbetalning om av skatter och avgifter bör nämnas i sammanhanget. Till bilden den starka ställning skattefordringar av som numera åtnjuter hör också den inskränkning i möjligheten till återvinning skatt av eller avgift till konkursboet infördes 1975 och regleras i 4 kap. som som 1 § KL. Enligt denna bestämmelse får återvinning inte ske betalning av av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen 19711072 förmånsbeom rättigade skattefordringar fordringen förfallen till m.m., om var betalning. De skäl som anfördes för införande undantagsbestämmelsen av

var av flera slag se 19756 135 ff. Först erinrade chefen för

prop. s. Justitiedepartementet det allmännas utsatta ställning skatteborgeom som när och de motiv som vanligen brukat anföras för skatteprivilegiet. Han påpekade vidare att en skattskyldig knappast kunde tänkas vilja det gynna allmänna framför andra borgenärer, så att återvinning blev aktuell. Dittills hade återvinningsfall avseende betalda skattebelopp varit

utomordentligt sällsynta. Skatteförmånsrättens placering gjorde också den materiella räckvidden frågan återvinning skattebetalning av om av jämförelsevis begränsad. Man borde följaktligen till bese att nya stämmelser om återvinning under inga omständigheter vidgade möjligheterna att återvinna betalda skatteskulder. Den Lagberedningen av föreslagna bestämmelsen återvinning betalning skulder

om av av se

numera 4 kap. 10 § KL kunde ge upphov till vissa tillâmpningsproblem. En total bedömning spörsmålet ledde enligt departementschefen till av att återvinning av skatter och därmed jämställda skulder borde helt uteslutas

genom en uttrycklig bestämmelse. En sådan lösning bedömdes i endast obetydlig grad medföra faktisk situation vid konkurs en annan än den som då förelåg men skulle medföra praktiska fördelar för myndigheterna och konkursförvaltaren. Eftersom ställningstagandet till borgenärernas inbördes företräde bör göras i FRL och grundläggande funktion hos återvinningsreglema kan en sägas vara att hindra att FRL kringgås, bör ett avskaffande förmånsav rätten för skatter och avgifter leda till att inte heller undantaget från

återvinning såvitt avser betalning sådana fordringar behålls av utan mycket starka skäl härför. Detta föranleder utredningen att mera ingående granska de skäl som anfördes för införandet undantagsbeav stämmelsen 1975. Av skäl som redovisats utredningen de motiv ovan anser att som vanligen brukat anföras för skatteprivilegiet och även åberopades som som stöd för undantagsbestämmelsen inte har den styrka vid som antogs FRLs tillkomst. Antagandet att skattskyldig knappast kunde tänkas en vilja gynna det allmänna framför andra borgenärer så återvinning blev att aktuell kan också ifrågasättas. Här måste beaktas gäldenären kan ha att ett alldeles särskilt skäl att betala skattefordringar framför andra skulder, nämligen att undvika straff respektive personligt betalningsansvar för skulderna enligt främst UBL och mervärdeskattelagen 1968430. I motiven påpekades också att återvinningsfall avseende betalda skattebelopp varit utomordentligt sällsynta. Mot detta påstående kan anföras att återvinningsfall över huvud taget är relativt sällan förekommande och att

334 SOU 1992113

återvinningsreglernas största betydelse är preventiv. Ett annat skäl som anfördes för undantagsbeståmmelsen var att skatteförmånsrättens placering gjorde den materiella räckvidden av frågan om återvinning av skattebetalning jämförelsevis begränsad. Med den ändring i FRL som utredningen överväger har det argumentet inte längre någon betydelse. nu Enligt utredningens mening är den i dag mest relevanta invändningen de tillämpningsproblem återvinningsmöjlighet kan medföra. Ett som en problem är den uppenbara svårigheten att visa ond tro hos staten, vilken illustreras bl.a. rättsfallet NJA 1974 s. 378. Å andra sidan gäller genom detta inte bara skattetransaktioner utan alla transaktioner med juridiska

Som framhållits i doktrinen se Welamson, Konkurs, Stock-

personer. holm 1974, s. 77 år det emellertid av stor betydelse att staten kan försättas i ond tro genom ett särskilt meddelande om gäldenärens obestånd. En återvinningsmöjlighet skulle därför, trots bevissvårigheterna beträffande den onda tron, inte sakna praktisk betydelse. Ett annat tillämpningsproblem, också påtalades under remissbesom handlingen av Lagberedningens förslag om återvinning av skattebetalningar, är svårigheten att bedöma om en skattebetalning år ordinär, när stora ackumulerade belopp betalas strax före konkurs eller när gäldenären betalar förfallna skatter viss tid efter vederbörlig uppbördsen termin. Detta är dock knappast något skäl att undanta skatter och avgifter från återvinningsbestâmmelsema, eftersom precis samma svårigheter uppstår en gäldenär strax före konkurs betalar stora, ackumulerade om leverantörsskulder förfallit någon tid före betalningen. Utredningen som kan i detta hänseende hänvisa till vad Lagberedningen, med instämmande departementschefen, uttalat angående tolkningen av rekvisitet ordinär av

i just dessa situationer se SOU 197075 s. 150 och prop. 19756

227. Enligt dessa uttalanden skall vanliga löpande betalningar av bl.a. s. skatt eller innehållna källskatter vara skyddade även om betalningen faktiskt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning från andra borgenäsynpunkt. Även löpande betalningar fullgörs förrän någon tid rers som efter förfallodagen kan böra godtas som ordinära, t.ex. om gäldenären brukat successivt göra rätt för sig i efterhand. Däremot är det inte avsett att betalning skuld stått ute eller kumulerats under längre tid skall av som kunna godtas som ordinär. Enligt Lagberedningen kan en betalning som skett sedan gåldenären förklarat sig inställa sina betalningar inte heller, objektivt ordinär, frånsett hyra för bostad och liknande. sett, anses

Med utredningens förslag till ett nytt rekonstruktionsförfarande se

avsnitt 6.2.4 kommer frågan om vilka skattebetalningar som kan betraktas ordinära inte i något nytt läge. Till de av Lagberedningen som gjorda uttalandena vill utredningen foga, att betalning av skatt som sker enligt av kronofogdemyndighet uppgjord avbetalningsplan också bör en som ordinär. Efter ett beslut om företagsrekonstruktion enligt den anses av utredningen föreslagna lagen härom bör betalning av skatt liksom av andra prioriterade skulder inte kunna betraktas som ordinär. - Ett argument för att behålla undantaget beträffande återvinning av skattebetalningar skulle kunna vara, att detta har avsevärd ekonomisk betydelse för staten. Några uppgifter om undantagets betydelse i detta

SOU 1992113 335

hänseende har dock inte stått att få. Enligt utredningens mening saknas grund för ett antagande att staten vid ett upphävande undantaget skulle av gå miste om inkomster sådan storlek att de bör tillmätas vikt i av sammanhanget. Med hänsyn till det anförda finner utredningen inte tillräckliga skäl längre föreligga att behålla undantagsbestämmelsen i 4 kap. l § KL beträffande skatter och avgifter, för den händelse fönnånsrätten för

dylika fordringar föreslås avskaffad. När man tidigare diskuterat frågan avskaffande skatteprivilegiet om av har man jämfört med förhållandena i Danmark, där sedan länge man avskaffat förmånsrätten för skatter 0.d. Enligt vad framkommit med som anledning ett ändringsförslagi Folketinget 1991 avsnitt 5.1.2

av se har

reformen inte följts av någon större ökning restförda skatter. För Aav skatternas del har restföringen minskat. Vad gäller utdelning till snarare staten i konkurs finns ingen egentlig statistik visar vilken inverkan som bortfallet av skatteprivilegiet kan ha haft. En stickprovsundersökxiing

1986 visar att utdelningen till oprioriterade borgenärer ökat från 10 % ca på 1960-talet till genomsnittligen 14 % 1986. Utvecklingen har även i Norge och Finland gått i riktning mot en reduktion eller ett upphävande skatteprivilegiet

av se avsnitt 5.2.2 och

5.3.2.

Utöver vad nu upptagits bör också erinras de förhållanden om som sedan länge brukat anföras mot vidmakthållandet denna förmånsrätt. av Grundläggande ñr fönnånsrättsordningen är iakttagandet likhetsprinav cipen. Skälen för att avvika från denna måste starka. Även vara om staten inte kan välja sina gäldenärer, gäller detsamma också för andra grupper av fordringar, t.ex. skadeståndsfordringar. Staten har för övrigt bättre möjligheter till riskutjämning än innehavare idag oprioriterade av fordringar. Skatteprivilegiet är tyst förmånsrätt, låt en vara att kronofogdemyndigheternas register över restförda gäldenärer är offentliga, och kan därför till nackdel för kreditgivningen. Utvara redningen för sin del att nämnda förhållanden alltjämt skall anser nu vägas in då man överväger frågan huruvida skatteprivilegiet skall bibehâllas.

Som utredningen anfört tidigare är det vikt att anlägger av man en helhetssyn när bedömer verkningarna de olika ändringarna i man av förmånsrättsordningen. Avskaffande skatteprivilegiet blir viktigt av ett led i strävandena att främja rekonstruktion utan konkurs och förbättra de oprioriterade borgenärernas utsikter att betalt. Sammanfattningsvis utredningen att förhållandena är menar numera sådana att det inte finns de starka skål för skatteprivilegiet som antogs vid FRLs tillkomst. Att ta ytterligare ett steg och göra de statliga fordringarna efterställda i förhållande till i dag oprioriterade krav jfr bilaga 3 anser utredningen däremot verklighetsfrämmande. Redan vara den nyss betonade likhetsprincipen talar sådan ändring. Här kan mot en för övrigt erinras att statens straffrättsligt grundade fordringar t.ex. om böter 1979 rätt oprioriterade fordringar

gavs samma som se avsnitt

6.6.3.

336 SOU 1992113

Även med denna inställning är det befogat ställa frågan det att om bland de medelsslag är upptagna i lagen 19711072 om förmånsbesom rättigade skattefordringar finns sådana beträffande vilka det är m.m. särskilt motiverat att staten behåller sin förmånsrätt. Uppspaltning efter olika slag av skattefordringar skulle kunna vara en möjlighet. En avgränsning skulle härvid kunna vara att behålla förmånsrätten för exempelvis skattebelopp arbetsgivare innehållit vid utbetalning av som anställdas löner samt för mervärdeskatt. Denna avgränsning skulle motiveras med att det rör sig om ett slags redovisningsmedel. Någon uppspaltning efter sådana skatteslag vinner emellertid inte något egentligt stöd i vad förekom vid tillkomsten av 1971 års lag jfr prop. som 1971142 s. 25 ff. De skatteslag som kan betraktas som redovisnings-

medel utgör ca 31 % av aktuella fordringar se avsnitt 3.2.2.4 och man

kan räkna med att gäldenâren grund av ställföreträdaransvaret i större utsträckning än beträffande övriga skatteslag år benägen att betala sådana skatter strax före konkursen. Med hänsyn till att en så liten del av skattefordringama utgörs av detta skatteslag saknas det redan av statsfinansiella skäl anledning att behålla förmånsrätten i denna del. Utredningen bedömer det således inte vara någon framkomlig väg att behålla förmânsrätten för skattebelopp som arbetsgivare innehållit vid utbetalning anställdas löner jfr reservationen vid riksdagsbehandav lingen av prop. 1970142, se 1LU 197080 s. 48 f och mervärdeskatt. En sådan avgränsning står inte heller i god överensstämmelse med FRLzs innehåll i övrigt jfr SOU 19695 s. 41 och prop. 1970142 s. 108 f beträffande separationsrätt. Möjligen skulle kunna tänka sig en tidsmässig avgränsning det man viset att endast fordringar belöpande en viss tid före konkursutbrottet, t.ex. månader, skulle vara prioriterade. En sådan lösning skulle sex kunna göra det möjligt för staten att under några månader undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och vidta lämpliga indrivningsâtgärder. Varje avgränsning av denna natur blir emellertid godtycklig. Det är svårt att att ett vidmakthållande förmånsrätten i sådan begränsad se av utsträckning skulle vara förenat med fördelar av den styrka att de uppväger nackdelarna. Rent ekonomiskt skulle sålunda begränsad en förmånsrätt bli rätt betydelselös för det allmänna. Utredningen anser följaktligen att man inte bör välja en mellanlösning av sådant slag utan avskaffa förmånsrätten helt. Vad härefter angår löneprivilegiet inställer sig med utredningens ståndpunkt beträffande skatteprivilegiet frågan hur det förslaget förhåller sig till förmånsrätten för löner Även svaret frågan till del m.m. om en lämnats genom vad utredningen anfört tidigare om s.k. produktiv lön, skall utredningen ytterligare utveckla sin frågan. syn Som redan har berörts har den statliga lönegarantin medfört att löneprivilegiet i praktiken förlorat det mesta av sin betydelse för arbetstagarna. Det gäller även efter 1992 års reform beträffande lönegarantins omfattning. Förmånsrätten får främst betydelse vid utkrävande statens regressrätt med anledning vad som utbetalats på av av grund av lönegarantin.

SOU 1992113 337

Det skulle i och för sig i viss mån de oprioriterade gagna nu fordringshavarna, om även löneprivilegiet beträffande andra lönekrav än som avser s.k. produktiv lön avskaffas. Mot detta talar emellertid att de sociala skäl som ursprungligen motiverat förmånsrätten alltjämt kan göra sig gällande beträffande sådana fordringar som inte täcks lönegaranav tin. Antalet fall då lönefordran inte täcks garantin kommer i en av fortsättningen att bli större än ñrut. Ett avskaffande löneprivilegiet av i nu berörda del skulle inte heller så stor betydelse för de idag oprioriterade borgenärerna, eftersom de totala lönefordringarnas andel

i utdelningen vid konkurser genomsnittligen är rätt liten vid utredningens

undersökning av företagskonkurser 1990 bara 5,1 %. Och någon egentlig betydelse för att främja rekonstruktion utan konkurs skulle en sådan lösning sannolikt inte heller få. Däremot kommer med förslaget angående s.k. produktiv lön ñnansieringen av lönegarantisystemet att kunna stärkas att statens genom regressrätt kommer i ett bättre läge. Eftersom regressrätten kan betydelse också för att stävja missbruk garantin

av se vidare prop.

199192l39 s. 13 anser utredningen att det finns starka skäl för att behålla förmånsrätten för statens regressfordringar. Utredningen anser sig med hänsyn till det anförda inte kunna förorda någon amian principiell lösning än den LGU valt. Det betyder fordran att med förmånsrätt enligt 12 § FRL vid behov tas ut före fordringar med förmånsrätt enligt 5 och 8 §§ FRL utom såvitt löneförmåner under avser längre tid än de två första månaderna skälig uppsägningstid av en om högst sex månader eller under den kortare tid gäldenärens näringssom verksamhet fortsätter efter konkursutbrottet. Det finns ytterligare en allmän fråga rörande förmånsrättsordningen som är av betydelse när man överväger ett nytt rekonstruktionsförfarande, nämligen hur skall ställa sig till nytillkomna fordringar man efter en betalningsinställelse. I andra jämförbara länder, t.ex. Danmark och Norge, har i den konkursrättsliga lagstiftningen i samband med införandet regleri syfte att främja rekonstruktion företag av nya av utan konkurs tagits bestämmelser hög prioritet i betalningsupp som ger ordningen åt vissa fordringar uppkommit när ett företag försökt att som åstadkomma uppgörelse med borgenärerna betalningsinställelse en genom

se bl.a. avsnitt 5.1.2. Bestämmelsernas utformning skiftar något mellan

länderna, men gemensamt är att förmånsrätten sökt man genom underlätta den fortsatta driften ett företag fått betalningssvårigav som heter. En hög prioritet för driftskostnader uppkommer i som ett rekonstruktionsskede har ansetts till fördel även ñr övriga vara borgenärer, eftersom dessa vid uppgörelse utan konkurs regel får en som ett bättre ekonomiskt utbyte. Enligt utredningens mening finns det anledning att undersöka vi även i Sverige bör pröva den angivna om nu ändringen i förmånsrättsordningen. Utöver de särskilda förmånsrätterna och de allmänna förmånsrättema ñr skatter och löner upptar förmånsrättsordningen idag vissa allmänna förmånsrätter av mera speciellt slag 10 och 10 §§. Till första a en grupp hör konkursansökningskostnader, begravnings- och bouppteck-

338 SOU 1992113

ningskostnader, när gäldenären avlidit före konkursbeslutet, samt ackordskostnader 0.d., om fordringen belöper tid inom sex månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter. Hit hör vidare kostnad för särskild åtgärd som under den tiden vidtagits med samtycke av god enligt AckL och uppenbart varit till borgenärernas bästa. Förmånsman rätten är i alla de nämnda fallen begränsad så till vida att den omfattar nu bara belopp med hänsyn till omständigheterna är skäligt 10 § som FRL. Allmän förmånsrätt tillkommer härefter revisors- och bokföringskostnader 10 a § FRL. FRL innehåller således ingen egentlig motsvarighet till de förut berörda utländska bestämmelserna om förmånsrätt för nytillkomna fordringar. Föreskriften i 10 § FRL allmän förmånsrätt beträffande om kostnad för särskild åtgärd som vidtagits med godkännande av god enligt AckL är försedd med flera förbehåll som minskar dess man omfattning. Uttrycket kostnad för särskild åtgärd har i motiven angetts sådana åtgärder exempelvis värdering av gäldenärens rörelse avse som

eller granskning hans bokföring se prop. 1970142 s. 105. Det är

av alltså kostnader som om de uppkommit i konkurs i princip behandlas - som konkurskostnader. Den tidsperiod som ñljer en betalningsinstållelse är för det krisdrabbade företaget ett kritiskt skede i flera hänseenden. Möjligheterna att finansiera fortsatt drift företagets verksamhet är ofta osäkra. en av Oklarhet kan råda om hur man skall tillgodose behov av råvaror och

behövs för rörelsen. Ändringar kan visa sig erforderliga

annat som beträffande företagets ledning och personal. Sist men inte minst krävs en planering för hur verksamheten skall kunna bedrivas längre sikt. Olika vägar att rekonstruera denna måste prövas. Som har påvisats i det föregående har nuvarande ordning bl.a. den nackdelen att den statliga lönegarantins anknytning till konkurs kan fresta företag med betalningssvårigheter att skjuta upp den grundliga genomgången av sina ekonomiska problem till dess att företaget har blivit försatt i konkurs. Ett sådant uppskov för emellertid med sig allvarliga nackdelar för både samhället och t.ex. oprioriterade borgenärer. Från samhällsekonomisk synpunkt är det oftast ofördelaktigt att ett företag har kvar någon livskraft körs i botten, innan möjligheterna som till rekonstruktion blir utredda allvar. Görs detta först konkursstadiet, är risken stor för att företagets kunder sviker och att dess tillgångar får säljas ut till underpris. En följd är ofta att de anställda eller vissa av dem blir av med sina arbeten. Detta leder i sin tur till ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och socialtjänst. Rör det sig om ett företag med många anställda, kan en konkurs få allvarliga följder också för näringsverksamhet orten med därav följande påfrestningar annan för det allmänna. Nuvarande ordning har också påtagliga nackdelar för de flesta borgenärer med fordringar som uppkommit före betalningsinställelsen. Utsikterna till betalning minskar givetvis i takt med att företagets obestånd förvärras. Ju tidigare den nyss berörda genomgången av

SOU 1992113 339

företagets ekonomiska situation kommer till stånd, dess mera ökar utsikterna för t.ex. fordringshavare utan säkerhetsrätt att betalt. En särställning i sammanhanget intar borgenärer med fordringar som uppkommer efter betalningsinställelsen. Sådana kan gälla exempelvis löner, lokalhyra och råvaruinköp. Det förutsätts att sådana kostnader som regel betalas kontant. Ett grundläggande problem blir därför hur utgifterna skall finansieras. Normalt har gäldenären i det uppkomna läget utnyttjat tillgängliga säkerheter. En ändring i förmånsrättsordningen som innebär att nytillkomna fordringar prioriteras framför t.ex. företagshypotek skulle sannolikt öka ett krisdrabbat företags möjligheter att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att rekonstruera den utan konkurs. De nya fordringarna får samtidigt bättre garanti för betalning en i händelse att rekonstruktionsförsöken inte leder till önskat resultat utan följs av konkurs. När man i utlandet sökt komma till råtta med krisdrabbade företags svårigheter är den nu angivna metoden en av de vägar ansetts som vara framkomlig utan att man därmed rubbar säkerhetshavarnas rätt i för stor utsträckning. Det gäller inte bara i Danmark och Norge, där ordningen har tillämpats sedan l980-talet. Även i andra länder, såsom England, USA och Frankrike, har man slagit in på denna väg. I praktiken kan det förhålla sig så, att samma kreditgivare som redan innehar en fordran med säkerhet i företagshypotek anmodas att ge ytterligare viss kredit i rekonstruktionssyfte. Denna borgenär kommer då att få bästa förmånsrätt bortsett från handpantrått med prioritet m.m. enligt 4§ FRL för en sådan kredit. Det gäller oavsett medlen om används för t.ex. råvaruinköp, betalning av löner etc. Med hänsyn till syftet med förmånsrätten bör den gälla även före fordran på s.k. produktiv lön. En ändring i förmånsrättsordningen av nu berört slag måste givetvis avgränsas så att inte onödiga tillämpningsproblem uppstår. Ett viktigt villkor för den nya förmånsrâtten bör vara, att den följer bara med nya fordringar som har tillkommit med samtycke av den administrator som utses i ett nytt rekonstruktionsförfarande. Med ett sådant villkor och ett motsvarande undantag i reglerna återvinning i konkurs beträffande om fordringar som betalts med administratoms samtycke bör några till- lämpningsproblem inte behöva uppkomma. Lagtekniskt synes ändringen kunna ske genom ett tillägg till 10 § FRL och införande av en undantagsregel i 4 kap. KL. Därigenom kommer nytillkomna fordringar automatiskt att företrädesrätt i förhållande till bl.a. företagshypotek jfr 15 § FRL. En lösning beskrivet slag har även den fördelen att den gynnar av nu de icke förmånsberättigade borgenärerna. Eftersom det år ett starkt önskemål att stärka dessa borgenärers ställning får alltså ändringen en dubbel effekt. Självfallet ställer den krav på att den tidsperiod som förmånsrätten kan avse inte blir alltför lång. Att i lag ställa snäv upp en tidsgräns, t.ex. några månader, kan dock i praktiken visa sig ha nackdelar. Enligt utredningens mening får man här falla tillbaka på

reglerna om upphörande av förfarandet se avsnitt 6.3.7.

340 SOU 1992113

6.2.3 Den statliga lönegarantins roll

I avsnitt 6.1.3 har utredningen framhållit att den statliga lönegarantin i bl.a. ett hänseende har kommit att användas så att kan tala att man om det föreligger en osund konkurrens mellan företagen i bransch. Det en gäller det fallet att garantin utnyttjas som en sorts indirekt samhällelig subvention i samband med överlåtelse ett konkursföretags rörelse av handel med lönegarantin. Förfarandet är visserligen inte olagligt, men det strider mot lönegarantins syfte. Det skapar likviditet hos en företaget som annars inte skulle ha funnits och det kan ett köparförege tag önskvärda konkurrensfördelar. Utredningen uppehåller sig i det följande främst vid detta slag överutnyttjande lönegarantin. av av I föregående avsnitt har utredningen föreslagit sådan ändring i en förmånsrättsordningen att fordringar på s.k. produktiv lön dvs. i princip lönefordringar t.0.m. de tvâ första månaderna skälig uppsägningsav en tid om högst sex månader i konkurs vid behov tas ut före bl.a. företagshypotekshavares fordran. Följs utredningens förslag i denna del, minskar uppenbarligen utrymmet för handel med lönegarantin. En kreditgivare, som löper risken att stå för stor del lönekostnaden i en av ett gäldenärsföretags konkurs, kommer givetvis att verka för att företagets drift inte hålls igång längre än vad som är absolut nödvändigt. Det är med utredningsförslaget endast sådana löner belöper på de som sista fyra månaderna av uppsägningstiden skulle kunna som vara av intresse för sådana rekonstruktionsavtal utredningen har redovisat i som avsnitt 3.3.4.2. De problem har gett sig till känna i konkurrenshänsom seende i samband med utnyttjande av lönegarantin minskar redan med hänsyn till det anförda påtagligt i omfattning. Det finns ytterligare ett skäl varför utredningens förslag kan en sådan effekt. I avsnitt 6.2.4 kommer utredningen att redovisa sitt ställningstagande i fråga om behovet ett nytt rekonstruktionsförfarande av som kan föregå eller ersätta konkurs. Genomförs det utredningen som föreslår i den delen, kommer det i åtskilliga fall att ställa sig fördelaktigare för såväl gäldenären som borgenärema inklusive företagshypotekshavare att genomföra en rekonstruktion utan konkurs. Det betyder i sin tur att lönegarantin i dessa fall inte kommer in i bilden. Ju fler rekonstruktioner som görs detta sätt, mindre blir kvarvarande problem till följd handel med lönegarantin. av Även utredningen sålunda problemen om anser att med överutnyttjande av lönegarantin kommer att kraftigt minskas vid ett genomförande av utredningens förslag, kan inte helt bortse från att man förekomsten av lönegarantin trots begränsningen maximibeloppet till - av 100 000 kr kan utgöra ett incitament till avtal det slag - av som exemplifierats i det föregående. Utredningen skall därför ytterligare uppehålla sig något vid frågan vilka möjligheter det finns att motverka ett fortsatt överutnyttjande lönegarantin. av LGU diskuterade i sitt betänkande SOU 198827 Lönegarantin och

förmånsrättsordningen se avsnitt 4.2.3 vilka fall användning

av av lönegarantin som led i överlâtelseavtal vid konkurs kunde sägas som vara

SOU 1992113 341

otillbörliga. LGU menade borde utgå från hur avtalen förhöll att man sig till de avräkningsregler i FRL gäller för bl.a. det fallet som att arbetstagaren inte behöver arbeta konkursboet under uppsägningstiden. LGU ansåg att rekonstruktionsfall skall betraktas oacceptabla de som om står i strid med tanken bakom avräkningsreglerna. Som exempel härpå angavs att arbetstagaren under uppsägningstiden utför arbete åt köparen av rörelsen i dennes egenskap arbetsgivare skälig - av ny - utan ersättning från denne, uppenbarligen borde ha kunnat förvärva men inkomst i den anställningen. LGU ansåg således de nödvändiga nya att bestämmelserna redan fanns i form avråkningsreglema och det i av att stället gällde att effektivisera tillämpningen dessa regler. Det borde av enligt LGU lämpligen ske inom för den granskning utförs ramen som av tillsynsmyndigheten i konkurs.

Det fall otillbörlig användning lönegarantin LGU anförde av av som överensstämmer rätt nära med det första de exempel handel med av lönegarantin som utredningen angett i avsnitt 6.1.3. Som LGU framhållit är det framför allt när ett överlåtelseavtal innebär avsiktligt ett gynnande av köparen och konkursborgenärerna på lönegarantifondens bekostnad kan tala oacceptabel transaktion. som man om en Det gäller alltså att skilja ut de situationer där lönegarantins användning i avtal ett klart strider mot syftet med avräkningsreglema i FRL. Möjligheterna att effektivare tillämpning avräkningsreggenom en av lerna komma till rätta med överutnyttjandet lönegarantin får sägas av ha ökat med tillkomsten av 1992 års LGL. Konkursförvaltaren har i denna lag tilldelats uppgiften att fatta besluta i lönegarantifrågor i alla konkurser. Han skall också ta ställning till eventuell avräkning. I lagen ges olika regler i syfte att göra tillämpningen avräkningsreglerna så effekav

tiv möjligt se 10, 12, 18 och 26 §§ LGL och

som prop; 199192139

s. 37 ff., 46 ff. och 50 f.. Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har

i förarbetena till lagen betonat det angelägna i alla former att av missbruk och icke avsedd användning garantin motverkas

av se nämnda

prop. s. 50. Det som hittills anförts har i första hand tagit sikte på de fall då lönegarantimedel utgått vid fortsatt drift syftar till överlåtelse som av konkursföretagets verksamhet. Som utredningen påpekat i avsnitt 6.1.3 kan man emellertid tala osund konkurrens i ytterligare om ett fall, nämligen då en konkursgäldenär använder lönegarantimedel form som en av driftkapital utan att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift eller

en överlåtelse av rörelsen ñreligger. För tjänsteproducerande företag gör sig de skäl för att konkurrensproblemen minskar med utredningens

förslag till ändring i förmånsråttsordningen inte gällande

med samma styrka som i överlåtelsefallen. Inte heller avräkningsreglema i 1992 års LGL kan förväntas effekt. Det finns därför skäl inte minst samma att med tanke på avvecklingsfallen undersöka vilka andra möjligheter som står till buds att motverka osund konkurrens. Först finns anledning erinra om tillsynsmyndighetens roll i samband med att förvaltaren skall ta ställning till viktigare frågor i konkurs. I 7 kap. 10 § KL att tillsynsmyndigheten och särskilt berörda anges

342 SOU 1992113

borgenärer skall höras i viktigare frågor, det inte föreligger hinder om mot det. Undantaget tar närmast sikte de fall då det kan vara omöjligt eller förenat med avsevärd tidsutdräkt eller betydande kostnader att nå viss borgenär i och för sig omfattas av förvaltarens samrådsskylen som

dighet, t.ex. beträffande utländska borgenärer se prop. 197879l05

274. Att frågan den vidare driften av gäldenärens rörelse och om s. om försäljning värdefull egendom utgör exempel på viktigare frågor år av

klart se l97879zl05 s. 273.

prop. När skyldigheten för ñrvaltaren att höra inte bara borgenärer utan också tillsynsmyndigheten infördes KL uttalade chefen ñr genom Justitiedepartementet sådan skyldighet får särskild betydelse i de att en fall då fråga uppkommer för förvaltaren att ta hänsyn till andra intressen

än borgenärsintresset se 19868790 113. Att sälja hela

prop. s. rörelsen och i överlåtelseavtalet föra in lönegarantin som en del av avtalet är självfallet sådan viktig fråga kräver tillsynsmyndigen som hetens hörande jfr även 199l92139 s. 34. Detsamma gäller prop. beslut fortsatt drift ett konkursföretag när det är tveksamt om av huruvida det finns affärsmässiga förutsättningar för överlåtelse av en rörelsen. Bestämmelsen i KL är emellertid utformad så att det är förvaltaren har beslutanderätten. Det krävs inte att tillsynsmyndigsom heten godkänner förvaltarens åtgärder. Myndigheten skall endast ha tillfälle att sin saken. Frågan blir då vilken betydelse det bör ge syn att tillsynsmyndigheten eventuellt avstyrker t.ex. en försäljning av en rörelse där lönegarantin utnyttjas ett sätt som strider mot syftet med

garantin. I sitt remissyttrande över Konkurslagskommitténs slutbetänkande SOU 198324 Ny konkurslag påpekade Länsstyrelseni Stockholms län att det förekommer att förvaltare låter gäldenärer driva sin rörelse på samma oseriösa sätt tidigare under förbrukande av avsevärda som men nu lönegarantimedel. Länsstyrelsen föreslog därför att tillsynsmyndigheten skulle laglig möjlighet att förhindra detta. Departementschefen ges framhöll i l9868790 s. 284 att det visserligen alltjämt är prop. förvaltaren beslutar om fortsatt drift men att tillsynsmynsom ensam dighetens uppfattning naturligtvis bör tillmätas stor betydelse. Han uttalade vidare denna myndighet avstyrkt måste förvaltaren att om uppenbarligen ha starka skäl för sin ståndpunkt om han beslutar att fortsätta driften. Vad sålunda uttalats vid KLs tillkomst ger stöd för som uppfattningen att det ankommer på tillsynsmyndigheten att beakta användningen lönegarantimedel vid fortsatt drift. Gör myndigheten vid av samrådet med förvaltaren den bedömningen att användningen av lönegarantimedel ett konkursföretag leder till någon form av osund av konkurrens i den mening utredningen angett förut, bör fortsatt drift ocheller överlåtelse av rörelsen således avstyrkas. Utredningen har övervägt bör ett steg längre och i KL om man införa uttrycklig bestämmelse om att förvaltaren såvitt gäller fortsatt en drift och överlåtelse rörelsen bör inhämta godkännande av tillav synsmyndigheten. Tillräckliga skäl att föreslå en sådan bestämmelse nu torde dock inte finnas. I de flesta fall skulle den sannolikt leda till en

SOU 1992113 343

onödig omgång redan därför att användningen av lönegarantimedel i det enskilda fallet inte är kontroversiell och ansvaret för konkursförvaltningen skall ligga på förvaltaren. Om tillsynsmyndigheteni fortsättningen i högre grad än hittills beaktar de synpunkter utredningen har redovisat i det föregående, finns anledning anta att frågan överutnyttjande om av lönegarantin kommer i ett nytt läge. Det är knappast troligt att en förvaltare inte skulle ta intryck av ett klart redovisat avstyrkande från tillsynsmyndigheten t.ex. viss överlåtelse. av För att ytterligare belysa sin uppfattning i nu berörda del vill utredningen nämna följande. När tillsynsmyndigheten hörs förvaltaren av om en tilltänkt överlåtelse, bör myndigheten granska avtalet särskilt med hänsyn till lönegarantins utnyttjande. Rör det sig om ett avtal det slag av som exempliñerats i avsnitt 6.1.3, bör myndigheten göra klart för ñrvaltaren, att avtalet kan om intet för den händelse avtalet strider mot avräkningsreglerna i FRL och talan om överprövning förvaltarens av

beslut i lönegarantifrågan väcks se 30§ i 1992 års LGL

och prop. 199192l39 s. 51. Det får antas att en förvaltare i ett sådant läge tar starkt intryck av ett avstyrkande yttrande från tillsynsmyndigheten med tanke bl.a. på den skadeståndsskyldighet som enligt 17 kap. KL kan utkrävas av förvaltaren. Med hänsyn till det önskvärda i att motverka osund konkurrens genom användning av lönegarantimedel har utredningen övervägt också om det finns andra metoder att främja detta syfte. Den tanken har väckts att i KLs regler om tillsynsmyndighetemas uppgifter föra in en uttrycklig regel om skyldighet för dessa myndigheter att övervaka efterlevnaden av föreskrifterna om lönegaranti. Med hänsyn till att det i 7 kap. 27 § första meningen KL redan finns låt allmänt en - vara syftande regel om skyldighet för tillsynsmyndigheten att övervaka att förvaltningen bedrivs ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med KL och andra författningar anser utredningen dock inte att lagbeen

stämmelse i ämnet är erforderlig. Som redan LGU var inne se SOU

198827 s. 169 f kan emellertid en bestämmelse av nu berört slag fylla

en plats i en verkställighetsföreskrift till LGL. I 8 kap. 2 § KL stadgas att förvaltaren får fortsätta igångvarande en rörelse i den mån det är ändamålsenligt. Att fortsätta rörelsen under längre tid än ett år från edgångssammanträdet förutsätter emellertid att det finns särskilda skäl för det. Vid den Insolvensutredningen av anordnade hearingen framfördes tankar om att begränsa den tid under vilken förvaltaren får fortsätta rörelsen till månader efter edgångssex sammanträdet. Enligt vad utredningen inhämtat från konkursförvaltare är det dock inte särskilt vanligt att driften fortsätts längre tid än sex månader. Lönegarantimedel utgår inte heller under längre tid än sex månader. Ettårsfristen synes därñr inte utgöra något problem såvitt avser den nu berörda frågan om osund konkurrens. Med den ståndpunkt utredningen intagit det sålunda inte nu synes vara behövligt med några uttryckliga lagändringar för att motverka överutnyttjande av lönegarantin i nu berörda hänseenden.

344 SOU 1992113

Som utredningen nämnt förut se avsnitt 6.1.3 förekommer det också

annan sorts spekulation i lönegarantin, nämligen när företag antar för en låga anbud från exempelvis underentreprenör, vars arbete vid en eventuell konkurs för denne kan förväntas bli slutfört med utnyttjande av lönegarantimedel. Det är enligt utredningens mening i det närmaste ogörligt att lagstiftningsvägen komma åt överutnyttjande av det slaget. Man kommer här in på frågor om i vad mån det över huvud är möjligt att ingripa mot ett företag som konkurrerar att hålla sina genom lönekostnader lägre än andra företag i branschen jfr även 41 § konkurrenslagen 1982729 och prop. 1981822165 s. 194 ff. Enligt utredningens mening kan vad utredningen anfört om tillsynsmyndighetens roll enligt 7 kap. lO§ KL få betydelse också på denna punkt. Finner myndigheten att fortsatt drift i ett entreprenörsföretag, gått i som konkurs, uteslutande blir beroende av att lönegarantimedel används för att fullfölja tidigare avgivna, uppenbarligen för låga anbud, bör myndigheten avstyrka fortsatt drift.

6.2.4 Ett nytt rekonstruktionsförfarande

När man i debatten efterlyst alternativa former för insolvensbehandling har brukat framhållas att arbetet på rekonstruktion krisdrabbade av rörelser oftast kommer igång för sent. Sålunda har exempelvis Statens industriverk i sin förut berörda rapport pekat på betydelsen att inte av bara företagaren utan också borgenärerna reagerar i tid så att konkurs

undviks se SIND 19857 s. 153. Erfarenheterna från utländska rätts-

system som utredningen har studerat, bl.a. Danmark, England och USA, pekar i samma riktning. Vad då kommer i blickfältet är som om man genom en reglering i lag kan skapa ett alternativ till konkurs som ökar möjligheterna för krisföretag att lösa sina problem innan gäldenären kommit definitivt på obestånd. I det föregående har utredningen diskuterat olika tänkbara ändringar i förmånsrättsordningen som kan ge incitament för dem som direkt berörs av ett företags betalningssvårigheter att tidigare än medverka nu till försök att rekonstruera ett krisföretags verksamhet. Ett förslagen, av dvs. förmånsrätten för nytillkomna fordringar, kan knappast förverkligas i lag reglerar själva rekonstruktionsproceduren. Även övriga utan att man förslag hänger nära samman med en sådan lagreglering. Oavsett hur man ställer sig till nu nämnda förslag, finns det enligt utredningens mening en rad skäl som talar för införande av ett nytt rekonstruktionsförfarande utan konkurs.

Som har framhållits tidigare se avsnitt 6.1.4 är vår nuvarande

ackordslagstiftning förenad med vissa brister. AckL visserligen ger möjlighet för rörelsedrivande gäldenär att efter ett godmansfören ordnande ett visst andrum för att reda ut sin ekonomiska situation. Den nu gällande tvåmånadersfristen härför har emellertid ansetts vara för kort och kan formellt sett inte förlängas. Dagen för den faktiska - betalningsinställelsenoch ansökan godmansförordnande sammanfaller om

SOU 1992 l 13 345

i praktiken sällan. Detta innebär i sig nackdelar. Man har också pekat

att kraven på den gode kompetens idag är för lågt ställda. Det mannens som har anförts nu utgör enligt utredningens mening starka skäl för att vidareutveckla nuvarande ackordsförfarande i nämnda riktning. nyss Väljer man den antydda vägen kan undgå flera de nu man av nackdelar som är ñrenade med det nuvarande rättstillståndet. Enligt 12 och 19 §§ AckL är det dagen för beslutet inledande förhandling om av om offentligt ackord avgör vilka borgenärer blir bundna som som av ackordet. Söker man däremot knyta till dagen för betalningsinställelse, an vinner man bättre överensstämmelse med hur i praxis avgjort vilka man fordringar som omfattas ett ackord. I anslutning härtill bör även av framhållas att betalningsinställelsedagen har ansetts böra avgörande vara också för borgenärers kvittningsrâtt och utgöra utgångspunkt för

återvinningsfrister se t.ex. Ingrid Amesdotter, Om betalningsinställelse

och ackord, 1982, s. 429. En av de betydelsefullaste uppgifterna vid 1970 års reform ackordsav lagstiftningen ansågs att skapa ordning möjliggör vara en som att förhandlingar om underhandsackord kan föras utan att störas av sâraktioner från borgenärerna prop. 1970136 71. Lagstiftaren s. anknöt därför rättsverkningar beträffande sådana sâraktioner till godmansförordnandet. Om inför ett nytt rekonstruktionsförfarande, man bör rättsverkningar i fråga utmätning och konkurs lämpligen knyta om an till att det förfarandet påbörjas i anslutning till betalningsinställelse. Rättsverkningama bör vidare utsträckas även till säkerställda borgenärer. Härigenom skulle sannolikt också den behövliga frysning gäldenäav rens ekonomiska situation dennes betalningssvårigheter nödvänsom diggör kunna i ökad mån såväl främja gäldenårens möjligheter att rekonstruera verksamhet som ge borgenårerna ökat rådrum för sätta att sig in i gäldenärens ekonomiska ñrhållanden. Det ligger i sakens natur gäldenärs önskan betalningsanstånd att en om måste komma till uttryck genom en hänvändelse till myndighet, en om man vill knyta t.ex. sådana rättsverkningar till betalningsinstâllelsen som nyss varit tal. Ett särskilt skäl härför är därigenom klargör att man betalningsströmmama efter den tidpunkten. Innebörden förfarandets av påbörjande blir att gäldenåren upphör att betala de skulder han hade vid den tidpunkten. Den frysning uppnås skall komma borgenärerna som till godo på det viset att deras ställning inte avsevärt förändras. För gäldenärsföretaget är det emellertid mycket svårt att undgå betalning av sådana fordringar efter frysningstidpunkten förfaller till betalning som periodiskt och är livsviktiga för företagets överlevnad. Det gäller som t.ex. hyra lokaler och löner till anställda. Även driftskostnader av av annat slag uppkommer som måste betalas. I avsnitt 6.1.4 har särskilt berörts den situationen att gäldenären ingått avtal leverans om av fömödenhet såsom elektricitet och vatten med borgenär intar en som en monopolställning på området. Med reglering rekonstruktionsen ny av proceduren kan större stadga skapas i fråga ordningen vid betalningsom inställelse och motverkas uppkomsten tvister angående vilka fordav ringar som trots krissituationen får betalas.

346 SOU 1992113

Som nämnts har önskemål framförts om att stärka kompetensen nyss hos den efter rättens förordnande skall bistå gäldenären med att som undersöka utsikterna till rekonstruktion av företagets verksamhet. Utredningen att särskild vikt bör läggas vid frågan om att ge menar denne tillräckliga befogenheter för att hans arbete skall kunna leda till positiva resultat. Det betyder att gäldenären i motsvarande mån får vidkännas inskränkningar i sin rådighet. För att markera betydelsen av den roll den rätten utsedde personen spelar bör benämningen av denne av ändras från god man till administrator. Ett viktigt motiv för den lagstiftning området som senare år skett utomlands har varit att stärka borgenärernas ställning genom att öka deras insyn i gäldenärens ekonomi. Vid 1984 års danska reform av

institutet betalningstandsning se avsnitt 5.1.1 och 5.1.3 har detta motiv

t.o.m. ansetts vara det avgörande för att man skulle bygga ut beståmmelserna legalt reglerad betalningsinställelse. AckL tillhandahålom ler inga egentliga regler om borgenärernas rätt till insyn under inledningsskedet. Det är först sedan förhandling om offentligt ackord har beslutats enligt AckL ett borgenärssammanträde skall hållas. Det som skall äga tidigast tre och senast fem veckor efter nämnda beslut. Det rum är uppenbarligen av stor betydelse för olika borgenärsgrupper att de så tidigt möjligt får erforderlig insyn i gäldenårens ekonomi. Om det som rådrum gäldenären ny lag fullt ut skall fylla sin som ges genom en funktion, måste det till att borgenärerna får sådana upplysningar att ses de omfattar gäldenärsföretagets fortsatta dispositioner med visst förtroende. Enligt utredningens mening talar det ñr att man under förfarandet bör rekonstruktionsplan utarbetas. En förbättrad se till att en insyn blir ett nödvändigt inslag i en ny reglering, om man exempelvis överväger att göra den nuvarande tvåmånadersfristen enligt AckL mera flexibel. I linje med det sagts ligger också att man överväger behovet som nu insyn från det allmännas sida i ett förfarande som föregår konkurs och av är ersätta den formen för insolvensbehandling. Är staten som avsett att skatteborgenär i det enskilda fallet, får staten automatiskt insyn den vägen. Skulle staten inte ha anledning att övervaka förfarandet som borgenär, kan ett intresse ändå finnas för det allmänna att ha viss kontroll över vad pågår i det skedet. Det kan ske t.ex. genom att som rätten utser den som skall vara administrator och därvid kontrollerar dennes kompetens. Däremot synes tillräckliga skäl inte finnas att föra över systemet med tillsynsmyndighet i konkurs till det nya ñrfarandet. Redan det anförda visar att det ñnns goda skäl för att genom en nu lagreglering på området öka utsikterna till rekonstruktion av livskraftiga företag och därmed minska behovet av att ta i anspråk konkursinstitutet. Det har för övrigt ett egenvärde att legalisera sådana former för insolvensbehandling har utvecklats i praxis. som En lagreglering bör inte inskränkas till att formellt gälla enbart det skede då gäldenåren inställer sina betalningar. Den bör ha ett vidare syfte och ta sikte att skapa ett förfarande gör det möjligt att ett som effektivt sätt undersöka möjligheterna till rekonstruktion av gäldenärens

SOU 1992113 347

näringsverksamhet. Förfarandet bör givetvis även syfta till att en uppgörelse nås mellan gäldenären och hans borgenärer antingen under hand eller genom offentligt ackord. Förfarandet bör tidsbegränsat vara och inte sluta, förrän syftet nåtts eller den medgivna tiden gått ut eller förfarandet annars inte längre är meningsfullt. Regleringen bör mot denna bakgrund lämpligen ges formen av en lag om företagsrekonstruktion. Med en lagreglering av nu nämnt slag kan man förhoppningsvis i viss mån minska förekomsten av tysta betalningsinställelser. Dessa har bl.a. de nackdelarna att de sker utan offentlig insyn och därmed utan kontroll av kompetensen hos den som leder ackordsförhandlingen och kan dra ut tiden utan att resultatet blir bättre sett från borgenärernas synpunkt. Även borgenärernas ställning kan lätt bli prekär. Man får visserligen räkna med att gäldenärer även i fortsättningen kan vilja föredra att lösa sina betalningsproblem i tysthet framför dem offentlighet. Med att ge en lämpligt avvägd lagreglering bör man dock kunna göra den lagen så nya attraktiv att tillämpning av denna i åtskilliga fall föredras framför andra förfaranden. Med den inriktning av reformen som har angetts bör risken för nu missbruk inte vara något avgörande motiv för att avstå från lagstiftning. Utredningen vill särskilt peka på möjligheten till förbättrad insyn i gäldenärens ekonomi som en lagreglering kan ge borgenärerna, däribland staten som skatteborgenär. Man måste givetvis vara observant på att en ny ordning som öppnar möjlighet för t.ex. förlängning av tidsfristen för förfarandet kan inbjuda till att en näringsidkare söker i onödan förlänga nådatiden. Erfarenheterna från länder där tidsfristen är mer flexibel, t.ex. Danmark, tyder dock inte på att detta blivit något allvarligt problem till följd av att betalningsinställelsen lagreglerats. I sista hand måste borgenärema givetvis ha möjlighet att försätta gäldenär i konkurs en om förfarandet inte tjänar något rimligt ändamål. En lagreglering av själva förfarandet vid företagsrekonstruktion förändrar inte ett insolvent företags likviditetsproblem. Såtillvida innebär regleringen sig inte någon direkt fördel jämfört med nuvarande ordning. Som har nämnts i det föregående bör emellertid en reform kunna leda till att näringsidkare med betalningssvårigheter tidigare än nu söker åstadkomma en lösning av krisen. Förenas sådan reglering med vissa en ändringar i fråga om förmånsrättsordningen bör lagstiftningen ha utsikter att motverka olägenheterna av nuvarande ordning. Med hänsyn till det anförda anser utredningen att en lagreglering av betalningsinställelse och vad som är förenat med den bör komma till

stånd i form av en lag om företagsrekonstruktion.

348 SOU 1992113

6.3 Huvuddragen i en lag om företagsrekon-

struktion

6.3. 1 Utgångspunkterna

Utredningen har i det föregående angett vad väsentligen bör utmärka som en reform, som syftar till att göra det möjligt att i större utsträckning än nu utan konkurs rekonstruera en näringsverksamhet, när gäldenären har fått betalningssvårigheter. Två sidor av saken har belysts Bevekelsegrunderna för att sätta igång rekonstruktionsförsöken, innan konkurs år oundviklig, och metoden för att nå målet. I det förra hänseendet har särskilt diskuterats tänkbara ändringar i förmånsrättsordningen som verkar i önskad riktning. I det senare hänseendet har förordats att lag en om företagsrekonstruktion införs. Utredningen kommer i det följande att närmare redogöra för sin på vad sådan lagreglering bör innehålla. syn en En rad frågor möter. Vilka gäldenärer bör omfattas Vilken ekonomisk situation skall regleringen anknyta till Vem skall kunna ta initiativ till förfarandet Vilka bör râttsverkningarna vara av att förfarandet påbörjas Skall gäldenären behålla sin rådighet Vilka krav skall ställas den som utses till administrator Hur skall borgenärernas intressen tas till vara Hur länge skall förfarandet fortgå Vad skall gälla den om formella proceduren och kostnaderna för denna Hur förhåller sig förfarandet till exempelvis förhandling offentligt ackord enligt AckL om Utredningen är medveten om att en del av frågorna griper in i varandra. Det är svårt att ta ställning till varje uppkommande spörsmål för sig utan att i någon mån föregripa svaret på ett annat spörsmål. Det har emellertid synts lämpligast att behandla frågorna i angiven nyss ordning. Härför talar inte minst det förhållandet att en lagreglering med fördel kan anknyta till den tidsföljd vari frågorna uppkommer under ñrfarandet. Redan nu vill dock utredningen peka formell fråga en av mera övergripande natur. AckL år uppbyggd så att ansökan om godmansförordnande utgör ett förstadium till förhandling om offentligt ackord. Utnyttjar gäldenâren inte sin möjlighet att ansöka sådan förhandling inom den föreskrivna om tvåmånadersfristen, är verkan av förordnandet förfallen vid utgången av den tiden. Ett nytt rekonstruktionsförfarande bör enligt utredningens mening ges en vidare ram i flera hänseenden. Som redan nämnts bör den tidrymd som skall stå gäldenären till buds göras längre. En avsikt härmed är att öka möjligheterna till rekonstruktion. I dessa strävanden bör offentligt ackord ingå som ett av flera tänkbara alternativ. Förfarandet bör alltså offentligt ackord blir aktuellt eller inte oavsett om kunna fortsätta till dess syftet nåtts eller det av särskild anledning annars bör bringas till ett slut. Det betyder att förfarandet inte bör ses som uteslutande en ackordsprocedur utan ordning för att klarlägga som en möjligheterna att företagets verksamhet att fortleva i en eller annan form. Förfarandet kan givetvis sluta med att ett ackord kommer till stånd och att verksamheten fortsätts i samma ägares land. Men det kan också

SOU 1992113 349

leda exempelvis till att verksamheten överlåts till ägare, övertar ny som betalningsansvaret för den förre ägarens skulder. Ett ytterligare alternativ är, att konkurs framstår enda utväg med hänsyn till gäldenärens som dåliga ekonomiska situation och att förfarandet därför snabbt avslutas. En lagteknisk fråga viss betydelse är vidare lag företagsav om en om rekonstruktion bör förenas med översyn det insolvensrättsliga en av regelsystemet i dess helhet. Bör exempelvis man med den danska konkursloven DKL förebild söka samla alla insolvensrättsliga som föreskrifter i lag Bör ackords- och konkursinstituten underkastas en en genomgripande revision för att in i tidsenlig ordning jfr passa en även det av utredningen tidigare föreslagna institutet skuldsanering Utredningen har inte sett sin uppgift göra sådan genomlysning som att en av hela det nuvarande regelsystemet. Utan att avvisa tanken allmän en översyn av detta system har utredningen begränsat sitt förslag till de ändringar är nödvändigt förbundna med det aktuella lagstiftningssom uppdraget. I avsnitt 6.3.9 behandlar utredningen ytterligare förhållandet till andra lagregler på det insolvensrättsliga området.

Förutsättningar för förfarandet

En första fråga som anmäler sig är vilka gäldenärer bör

som omfattas av

en ny lag. KL skiljer inte mellan olika slag av gäldenärer, t.ex. juridiska personer och privatpersoner. Inte heller AckL gör någon skillnad mellan gäldenärer är näringsidkare och andra har hamnat i som som betalningssvårigheter. Vid tillkomsten den lagen av synes spörsmålet om gäldenärskretsen inte ha ägnats någon större uppmärksamhet. Lagstiftaren har utgått från att reglerna har sin egentliga betydelse beträffande näringsidkare utformat dem så att de kan tillämpas också men på privatpersoner jfr t.ex. 22 § andra stycket tredje punkten AckL och prop. 1970136 s. 104. Att AckL är i princip neutral i fråga gäldenärskretsen är naturligt om med hänsyn till att det insolvensrättsliga regelsystemet hittills inte skilt mellan näringsidkare och andra gäldenärer. Utredningen har emellertid i sitt betänkande SOU 199074 Skuldsaneringslag förordat att man gör en skillnad mellan privatpersoner och näringsidkare i fråga om det i betänkandet föreslagna skuldsaneringsinstitutet. Beträffande skälen härför får hänvisas till det betänkandet s. 216 fi. För utredningen framstår det som konsekvent att fortsätta den inslagna vägen och förbehålla nu en lag om företagsrekonstruktion för gäldenärer hör till kategorien som näringsidkare. Man skulle då skuldsaneringslag föreslagen - om en av typ antas två insolvensrättsliga förfaranden i utsträckning skulle - som stor kunna ersätta och komplettera nuvarande regler såväl ackord om som konkurs. Utredningens förslag beträffande företagsrekonstruktion förutsätter med andra ord att skuldsaneringslag genomförs en senast när en lagreglering beträffande näringsidkare träder i kraft. Till fömiån för att förfara nämnda sätt talar flera omständignu heter. Som redan nämnts har AckL sin egentliga betydelse beträffande

350 SOU 1992113

gâldenärer är näringsidkare. Det är ovanligt att offentligt ackord som

kommer till stånd beträffande privatpersoner se SOU 199074 s. 64.

Något vanligare är det att sådana gäldenärer ansöker om godmansförordnande enligt AckL i syfte att uppnå ett underhandsackord. Men även här torde gäldenärer hörande till kategorien näringsidkare dominera. Någon ändring på berörda punkt är inte att förutse, särskilt inte om nu förslaget rörande skuldsanering genomförs. Det är mot denna bakgrund inte att förvänta att ett nytt rekonstruktionsförfarande skulle någon praktisk tillämpning annat än beträffande näringsidkare. Ett än viktigare skäl för att begränsa lagreglering området till en ny näringsidkare är förknippat med själva syftet med reformen. I det föregående har i flera sammanhang betonats vikten av att det insolvensrättsliga regelsystemet bättre än nu främjar ett krisdrabbat företags möjligheter till rekonstruktion utan konkurs. Det är uppenbart, att denna tanke svårligen låter sig lagtekniskt förenas med önskemålet att skapa nya ñrutsättningar ñr privatpersoner att komma till rätta med en överrnäktig skuldbörda. Härtill är olikheterna i fråga vilka åtgärder som behöver om vidtas alltför stora. Redan anförda skäl anser utredningen att ett av nu nytt rekonstruktionsfbrfarande bör begränsas till gåldenärer som är näringsidkare. I fråga f.d. näringsidkare erinrar utredningen om att om

denna kategori täcks av förslaget till skuldsaneringslag se SOU 199074

s. 217 Begreppet näringsidkare än vidsträckt. Det täcker såväl juridiska som fysiska driver näring. Det omfattar de allra största personer som företagen likaväl enmansföretagare. Det innefattar även den som som en jämsides med anställning driver någon form av näringsverksamhet. en Bokföringsskyldighet innebärande krav på upprättande årsbokslut är av inte någon obligatorisk förutsättning, jfr 1 § sista stycket bokföringslagen 1976125. Erfarenheterna från de utländska rättssystem som utredningen har studerat tyder på att ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande får sin största betydelse för stora och medelstora företag. I USA har nyligen lagts fram förslag i syfte att komplettera det reorganisationsförfarande ingår i ll kap. i den amerikanska konkurslagen så att även mindre som

företag i praktiken kan använda sig ett sådant förfarande se avsnitt

av 5.5.1. För svensk del finns det anledning understryka vikten av att en lagreglering området inte utformas det viset att den av t.ex. kostnadsskäl inte kan användas beträffande små företag. Som utredningen har redovisat tidigare framgår utredningens undersökning rörande av företagskonkurser 1990 att andelen företag med än 10 anställda var mera liten 5,7 %. I vissa branscher, t.ex. detaljhandeln, var denna andel ännu mindre. Utvecklingen har visserligen gått mot att allt större företag fått betalningssvårigheter, stor del näringsidkarna kan även men en av framgent antas ha rått anställda. En annan sak är, att möjligheterna att rekonstruera ett mycket litet företag i verkligheten kan visa sig vara små, t.ex. därför att utsikten till fortsatt finansiering av rörelsen saknas. Utredningen har med hänsyn till det anförda stannat för att inte föreslå någon inskränkning i kretsen näringsidkande gäldenärer beroende på av

SOU 1992113 351

verksamhetens storlek eller juridiska form. Det ligger i öppen dag att en ny lagreglering likväl kommer att sin största betydelse för något större företag.

En andra fråga är vilken ekonomisk situation lagregler-ing bör en anknyta till. Konkurs förutsätter att gäldenären är insolvent

se 1 kap.

2 § KL. Betalningsinställelse innefattar presumtion för obestånd

en se

2 kap. 8§ KL. Också AckLs nuvarande reglering bygger på att gäldenären är insolvent. Det räcker beträffande konkurs och ackord följaktligen inte med att gäldenären är insufñcient, dvs. skuldernas att belopp överstiger tillgångamas värde. Inte heller kan reglerna om konkurs eller ackord vinna tillämpning gâldenären är endast illikvid, om dvs. inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel svarande

mot skuldernas belopp. Önskemålet rekonstruktionsfrämjande om att ett förfarande kommer i gång så tidigt som möjligt gör det naturligt frågar sig att man om insolvens nödvändigtvis måste förutsättas för att ett lagreglerat sådant förfarande skall kunna inledas. Utländska rättssystem lämnar flera exempel på att inte kräver konstaterad insolvens för man en att ett rekonstruktionsñrfarande skall påbörjas. Den danska ordningen med betalingsstandsning överlåter sålunda åt gäldenären bedöma att om företagets betalningsoförmåga är sådan att det är stånd uppfylla ur att sina förpliktelser. Det franska förfarandet redressement judiciaire förutsätter illikviditet hos gäldenären. Det amerikanska reorganisationsförfarandet enligt Chapter 11 kan påbörjas efter ansökan antingen av gäldenären själv, varvid inga särskilda förutsättningar uppställs, eller

någon borgenär, varvid krävs att gäldenären är illikvid. För att påbörja ett konkursförfarande räcker det enligt KL att gäldenåren ansöker om det och därvid att han är insolvent. Hans uppger uppgift skall godtas, om det inte finns särskilda skäl att inte göra det

se

2 kap. 7 § KL. Ett ackordsförfarande kan inledas att gäldenär genom en som är obestånd ansöker om förordnande god enligt 5 § om man AckL. I det fallet skall ansökningshandlingen innehålla kortfattad en redogörelse för gäldenärens ekonomi, orsakerna till hans obestånd och

det sätt på vilket han ämnar tillgodose borgenärerna efter ackord. God man skall inte förordnas det saknas skälig anledning anta ackord om att kan komma till stånd 2 § AckL. Härigenom har viss garanti för man en att ackordsförhandlingsinstitutet inte missbrukas.

När det gäller ett nytt rekonstruktionsförfarande är det till början en klart, att man inte kan nöja sig med bara förklaring från gäldenärens en sida att han vill påbörja ett sådant förfarande. Med hänsyn till de för

borgenärerna ingripande rättsverkningar bör förenade med som vara förfarandet skulle risken överhängande för att mindre nogräknade vara gäldenärer utnyttjar möjligheten till ett betalningsuppskov i utan att verkligheten ha någon avsikt att överväga rekonstruktion sin verksamav het eller träffa någon uppgörelse med borgenärema. Det måste med ens andra 0rd finnas garantier för att förfarandet verkligen fyller sitt ändamål. Frågan blir då det finns något alternativ till anknyta till om att gäldenärens konstaterade insolvens.

352 SOU 1992113

I det föregående har flera gånger påpekats att frånvaron av allmänna regler betalningsinställelse utgör väsentlig brist i nuvarande om en ordning. Ett tänkbart alternativ är att anknyta en ny lagreglering till det förhållandet att gäldenären förklarar sig inställa sina betalningar. En nackdel härmed är att betalningsinställelse enligt KL innefattar en presumtion om insolvens. Man undgår sålunda inte att förmedla intrycket att de gäldenärer som kommer i fråga för företagsrekonstruktioni själva verket är konkursmässiga. Begreppet insolvens är emellertid rätt vidsträckt. Härtill kommer att den lagen under alla omständigheter nya måste innehålla regler om att rekonstruktionsförfarandet innefattar ett temporärt konkurshinder. Konkurspresumtionen bör därför inte tilläggas någon avgörande betydelse i sammanhanget. Enligt utredningens mening är det dock inte nödvändigt att lagens tillämpningsområde bestäms av ett krav på att gäldenären uttryckligen har förklarat sig inställa betalningarna. Om man i den nya lagen definierar med företagsrekonstruktion och däri lägger vad som avses bl.a. att det är ett förfarande som ger gäldenären betalningsanstånd, skulle man kunna underlåta att kräva en formell betalningsinställelse från gäldenärens sida för att lagen skall bli tillämplig. Det skulle räcka med att gäldenären ansöker hos en myndighet om företagsrekonstruktion, eftersom en sådan ansökan blir liktydig med att gäldenären ger till känna att han inte kan fullgöra sina betalningar. Man vinner härmed att förfarandet uppfattas som en mer positiv åtgärd än en betalningsinställelsei traditionell mening. En annan fördel år att förfarandet tydligare öppnas även för gäldenärer som inte är insolventa men till följd av illikviditet har fått betalningssvårigheter. En ytterligare fördel är att utgångspunkten ñr beräkning av fristdag m.m. kan anknytas till dagen för ansökningen hos rätten. Vad har sagts betyder givetvis inte att gäldenären skulle vara som nu förhindrad att först inställa sina betalningar och sedan ansöka om företagsrekonstruktion. Gäldenären har emellertid inget att vinna på att göra så. Han kan tvärtom föranleda en borgenär att ta betalningsinställelsen till intäkt för att gäldenären är konkursmässig och begära denne försatt i konkurs. Meddelas ett konkursbeslut före ett beslut om företagsrekonstruktion, till kan det senare förfarandet inte längre komma stånd. Utredningen är medveten om att även om man väljer den nyss angivna lösningen det bör ställas upp vissa krav att gäldenären dokumenterar sina betalningssvårigheter och klargör hur han tänkt sig att syftet med förfarandet skall uppnås. Till frågor av det slaget finns anledning att strax återkomma. Beträffande aktiebolag skulle ett alternativ till det nu anförda möjligen kunna att anknyta till skyldigheten för bolagets styrelse enligt vara 13 kap. 2 § aktiebolagslagen 19751385, ABL att i en viss situation särskild balansräkning s.k. kontrollbalansräkning. En sådan upprätta en skyldighet inträder enligt ABL främst när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Anknyter man i en ny lag till denna regel, skulle det emellertid innebära

SOU 1992113 353

att man nödgades skilja mellan olika slag näringsidkare beroende av den juridiska form de använder för verksamheten, som en skillnad som utredningen nyss tagit avstånd från. Det är även tveksamt några om praktiska fördelar står att vinna med sådan uppspaltning. en En tillämpning av likvidationsreglerna kan vidare medföra tidsutdräkt. Härtill kommer att det kan förenat med svårigheter konstatera vara att

när en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning har inträtt ifr NJA

1988 s. 620. Det finns därför inte skäl välja sådan lösning. att en ABLs regler om personligt betalningsansvar för det fall kontrollbalansatt räkning inte upprättas när det är föreskrivet kommer alltså alltjämt att ha praktisk betydelse. Utredningen således att i fråga gäldenärens ekonomismenar man om ka situation kan nöja sig med regel klargör en som att utgångspunkten för förfarandet i princip är gäldenären till känna att ger att han vill påbörja rekonstruktion enligt den lagen. En reglering bör sålunda nya bygga på att gäldenären tar initiativet till att förfarandet igångsätts. Det måste normalt krävas ansökan gäldenären. en av Ansökan bör lämpligen liksom är fallet vid ansökan godmansförordnande enligt - nu om AckL göras hos tingsrätt. Någon ingående prövning ansökningen bör mera av normalt inte göras. Rätten måste emellertid till förfarandet inte se att missbrukas. På grundval de handlingar gäldenären in bör av ger rätten kunna bilda sig en första uppfattning det finns skälig anledning om anta att syftet med förfarandet kan uppnås. Det betyder bl.a. gäldenären att måste ge till känna hur han verksamheten i fortsättningen menar att skall kunna finansieras och hur han tänker sig borgenärerna skall tillatt godoses. Kan han inte anvisa någon som helst utväg sitt ekonomiska ur dilemma, är det i allmänhet ett tecken på det är mindre att meningsfullt att låta det nya förfarandet påbörjas. En särskild fråga är förfarandet bör kunna igångsättas om även på begäran av borgenâr. Som framgår redogörelsen för utländska en av förhållanden finns det flera exempel att i andra länders man rättssystem funnit det lämpligt att låta även borgenär eventuellt visst en - ett antal borgenärer ta initiativet till rekonstruktionsförfarande - att ett

inleds. Så är fallet i bl.a. England och USA se avsnitt 5.4.4 och 5.5.3.

Det är svårt att se några avgörande invändningar sådan inimot en tiativrätt för svensk del. Även förfarandet inleds begäran om på av en borgenär, krävs uppenbarligen viss medverkan gäldenären för det av att skall vara meningsfullt att påbörja företagsrekonstruktion. I praktiken blir en initiativrätt för borgenär därför utan effekt, gäldenären vägrar att om medverka. Med detta i minnet bör det emellertid inte finnas något formellt hinder att införa ordning, varigenom borgenärerna tillfören säkras ett större inflytande över förfarandets tillämpning, när ett sådant ingripande har skäl för sig. Det gäller särskilt i ett läge där gäldenärens

betalningssvårigheter framstår uppenbara, t.ex. grund som av ett

flertal betalningsanmärkningar, där denne i det längsta söker förhala

men en konstruktiv diskussion med borgenärerna. Man kan tvärtom fråga sig om inte ett initiativ i rätt tid från t.ex. kreditgivare eller en staten som skatteborgenår i del fall skulle kunna rädda krisdrabbat företag en ett

354 SOU 1992113

från konkurs eller åtminstone borgenärerna utsikter till bättre ge ekonomisk utdelning än skulle bli fallet, avvaktar gäldenäsom om man handlande. Med hänsyn till det anförda utredningen att det nya rens anser förfarandet bör kunna inledas också begäran av borgenär. En ordning förordat slag kräver ett ställningstagande till vissa av nu följdfrågor. Man har till början att fråga sig om initiativrätt skall en tillkomma varje borgenär eller om denna rätt skall kvaliñceras på något sätt. Situationen är inte helt jämförbar med den som råder vid konkurs. Medan det institutet grundas enbart på gäldenärens insolvens, bör som nämnts förut det förfarandet påbörjas innan gäldenärens betalningsnya oförmåga blivit definitiv. Såväl med tanke härpå som med hänsyn till förfarandets syfte rekonstruktion företagets verksamhet bör mindre - av vikt läggas vid procedurens exekutiva funktion än är fallet vid som konkurs. Detta kan tala för att vissa begränsningar bör ställas upp för att borgenärs begäran skall kunna leda till påbörjande av företagsen rekonstruktion. l utländska rättsystem utredningen har studerat, t.ex. det som amerikanska Chapter 11-förfarandet, förekommer begränsningar i borgenärs initiativrätt hänför sig till bl.a. storleken av borgenärens som fordran samt antalet inblandade borgenärer. Det är inte uteslutet att man också för svensk del skulle kunna i någon mån undvika de kostnader och de nackdelar kan uppstå genom en dåligt underbyggd begäran av en som borgenär, inför begränsning angivet slag. Man kan om man en av emellertid inte undgå att varje gräns blir mer eller mindre godtycklig. Risken för att t.ex. borgenär med mindre fordran utan skäl skulle en en ansöka att gäldenären påbörjar företagsrekonstruktion är inte heller om så stor. I den mån det skulle förekomma bör liksom vid ogrundade konkursansökningar tillräcklig sanktion skadeståndsansvar för en vara borgenären. Av borgenär bör vidare krävas att han motiverar sin en ansökan ett godtagbart sätt och lämnar förslag till en lämplig administrator. Med regler anfört slag bör risken för missbruk av av nu borgenärs initiativrätt effektivt kunna motverkas. Utredningen föreslår därför ingen sådan begränsning i denna rätt som nu varit tal. I sammanhanget bör understrykas att borgenärs initiativrätt måste förenas också med regel hur gäldenärens inställning skall påverka en om igångsättande i detta fall. Det bör för bifall till frågan om förfarandets borgenärs ansökan lämpligen krävas att gäldenären förklarar att han vill påbörja företagsrekonstruktion enligt lagen. Underlåter gäldenären att sig över borgenärens ansökan eller visar han negativ inställning, yttra en bör ansökningen inte bifallas. Liksom vid konkurs bör gälla vissa inskränkningar i initiativrätten med hänsyn till borgenärens innehav säkerhet m.m. Innehar han beav tryggande sådan, bör krävas att det finns risk för att borgenärens rätt är i fara. Initiativrätt bör inte heller finnas, betryggande säkerhet om erbjuds tredje man. av Vad härefter gäller frågan konkurrens mellan en ansökan från om borgenärssidan och sådan av gäldenären har frågan främst en senare betydelse för beräkning fristdagen jfr 4 kap. 2 § andra stycket KL. av

SOU 1992113 355

Den nuvarande regeln härom anknyter till ansökan om utseende av god man enligt AckL. Med en lagregler-ing som i första hand bygger på ansökan av gäldenären är det muntligt att fristdagen anknyts till sådan en ansökan. I det fallet att en borgenär begärt att företagsrekonstruktion skall beslutas beträffande gäldenären och denne därefter själv gör ansökan härom bör fristdagen knytas till den första ansökningen. Det fallet att gäldenären bestrider borgenärens ansökan denna likväl men bifalls är med hänsyn till vad som nämnts förut knappast något realistiskt alternativ. Prövningen av en ansökan från en borgenär bör rättssäkerhetsskäl av ske vid en förhandling, till vilken parterna delgetts kallelse. Med hänsyn till de ingripande verkningar som är förenade med sådan ansökan bör en även i övrigt förfarandet utformas efter mönster vad gäller av som beträffande en borgenärs konkursansökan. Den närmare utformningen av förslaget beträffande förfarandets inledande behandlar utredningen i avsnitt 6.3.8 och specialmotiveringen.

6.3.3 Rättsverkningarna förfarandets inledande

av

Företagsrekonstruktion bör i första hand innefatta en frysning av gäldenärens ekonomiska situation. Den måste därför i likhet med vad som idag är praxis vid betalningsinställelse innefatta ett betalningsan- -

stånd moratorium under viss tid beträffande de skulder som gäldenären

har ådragit sig före förfarandets inledande. Till frågan om moratoriets

längd återkommer utredningen i det följande se avsnitt 6.3.7.

Ändamålet med anståndet är gäldenären under denna tid skall få att tillfälle till att rekonstruera verksamheten och förhandla med borgenärskretsen. Företaget skall också om möjligt drivas vidare under tiden. För att detta skall kunna förverkligas måste ett temporärt konkurshinder gälla. En konkursansökan bör därför förklaras vilande, inte särskilda skäl om talar mot det jfr 9 § AckL. En betalningsinställelse måste också förenas med ett skydd mot andra säraktioner från borgenärernas sida, om ändamålet med förfarandet skall uppfyllas. F.n. gäller vid godmansförordnande enligt AckL att något förbud mot utmätning inte uppställs men väl ett principiellt förbud mot att sälja den utmätta egendomen utan gode mannens medgivande 10 § AckL. Vad som inflyter efter försäljning eller annat sätt får inte heller betalas ut till utmätningssökanden utan gode mannens medgivande. Om utmätningsborgenären hade särskild förmånsrätt i egendomen, fortgår dock förfarandet under inledningsskedet utan hinder av vad som sålunda gäller beträffande utmätning. Sedan förhandling om offentligt ackord beslutats, får utmätning för dessförinnan uppkommen fordran inte äga rum innan ackordsfrågan blivit avgjord 14 §. Om det ändå sker, är utmätningen utan verkan. Borgenär som har förmånsrätt i viss egendom har dock rätt att denna egendom utmätt. Till de nu återgivna reglerna hör också en föreskrift om hur man skall förfara om utmätning består, när förhandling om offentligt ackord beslutats.

356 SOU 1992113

Enligt utredningens mening bör skyddet mot säraktioner genom utmätning stärkas, om en lag om företagsrekonstruktion skall bli effektiv. Man får här skilja mellan olika kategorier av fordringshavare 1 borgenärer med särskild förmånsrätt, t.ex. kreditgivare med företagshypotek som säkerhet, 2 borgenärer med allmän förmånsrätt, t.ex. löneborgenärer, 3 borgenärer med fordringar som uppkommit under förfarandet nytillkomna fordringar samt 4 övriga borgenärer. Borgenärer tillhörande kategori 4 bör på motsvarande gäller sätt som nu vid godmansförordnande enligt AckL förhindrade att under vara företagsrekonstruktion skaffa sig betalning för sina fordringar utsökningsvägen. Den nuvarande regleringen bör emellertid skärpas så att ett absolut utmätningsförbud uppställs. En sådan skärpning kan sägas ligga i linje med motiven till de inskränkningar i rätten till utmätning som företogs redan vid 1970 års reform jfr prop. 1970136 52 70, s. 72 och 93 Kravet att undvika störande säraktioner gör sig emellertid gällande med än större styrka vid lagreglering med en huvudsakligt ändamål att främja rekonstruktion. Utredningen därför anser att regleringen i likhet med vad är fallet i de flesta utländska - som rättssystem som utredningen har studerat bör innehålla ett undantagslöst utmätningsförbud under företagsrekonstruktion beträffande den nu berörda borgenärsgruppen. Vad som har sagts nu har sin tillämpning också beträffande borgenärer tillhörande kategori 3. För denna kategori uppkommer dock den särskilda frågan om inte borgenärer, ingår avtal med gäldenären som under förfarandet, bör tillförsäkras en prioriterad ställning i händelse av att försöket att rädda den krisdrabbade rörelsen misslyckas och konkurs följer. Utredningen har behandlat den frågan i avsnitt 6.2.2 och där föreslagit att sådana borgenärer ges allmän förmånsrätt det slag av som sägs i 10 § FRL. Det resonemang som har förts beträffande borgenärer i kategori 4 anser utredningen böra gälla även sådana fordringshavare i övrigt som med utredningens förslag bör ha allmän förmånsrätt. Vad som tilldrar sig störst intresse är hur skall ställa sig till man borgenärer med särskild förmånsrätt kategori 1. Som har nämnts i det föregående undantas dessa från förbudet vid ett godmansförordnande enligt AckL att betala ut vad som influtit vid försäljning utmätt av egendom. Vid 1970 års reform förekom ingen närmare diskussion härom. Lagberedningen påpekade i sitt betänkande SOU 196841 Utsökningsrätt VII att den i förhållande till beredningen tidigare ett av upprättat lagutkast, där undantaget föreslagits gälla endast utmätning av egendom vari pant- eller retentionsrätt tillkom borgenären, utvidgat

undantaget till att gälla även bl.a. innehavare företagsinteckning se

av betänkandet s. 72 och 92 I övrigt erinrade beredningen främst om att dess förslag beträffande sist nämnda borgenärskategori kom att innefatta

en skillnad mot vad som gällde enligt 1921 års konkurslag numera

3 kap. 7 och 8 §§ KL. Beredningens uttalanden föranledde ingen erinran

SOU 1992113 357

från lagstiftarens sida vid 1970 års reform jfr prop. 1970136 s. 72 och 93

Det är tydligt att ett försök rekonstruera företags att ett verksamhet knappast kan lyckas, tillgångar om som är väsentliga för rörelsens fortsatta drift undandras gäldenärens disposition genom att en borgenär med någon form säkerhetsrätt av till egendomen tvångsvis tar denna i

anspråk för att ut betalning för sin fordran. Om t.ex. ett tillverkningsföretag för sin verksamhet är beroende lokaler av på en fastighet som gäldenären äger, kan separat indrivningsåtgärd kreditgivare en av en som till säkerhet ñr sin fordran har panträtt i fastigheten knappast främja strävanden att hitta någon form för verksamheten. ny Och på motsvarande sätt kan rekonstruktionstanken intet, om om borgenärer med hypotekarisk säkerhet dvs. såkerhetsrätter där gäldenären - har kvar besittningen till egendomen, såsom vid företagshypotek i ett kritiskt -

skede söker betalning säkerhetsunderlaget, gäldenären

ur trots att har behov av detta för att kunna fortsätta rörelsen.

Det nu anförda innefattar visserligen inga egentligen nya omständigheter jämfört med förhållandena vid AckLs tillkomst. I motiven till den reformen anfördes att syftet med denna borde vara att göra ackord till ett

mer användbart redskap för att i kritiska situationer åstadkomma en uppgörelse mellan gäldenär och borgenär med minsta möjliga förluster

för företag och anställda se 1970136 70.

prop. s. Som utredningen ser det talar skäl för vid lagreglering samma att man en ny området bör gå ett steg längre för att krisdrabbade företag verklig ge en chans att överleva. Om inför ett temporärt utmätningsförbud man även för borgenärer med särskild förmånsrätt bör rimligen utsikterna att nå framgång med rekonstruktionsförsök öka. I sammanhanget kan man inte

bortse från att lagstiftarens ambitioner vid 1970 års reform inte har gett

det önskade resultatet. Utvecklingen har under de gångna årtiondena lett

till ett mycket starkt ökat antal konkurser. Till en del kan detta antas bero på att vi saknar ett verkligt slagkraftigt alternativ till konkurs. Vill man söka bryta denna utveckling, är det naturligt att även borgenärer

med bästa prioritet dras i förfarandet.

Till saken hör att de åtgärder området som har genomförts eller

planeras i utländska rättssystem, utredningen har studerat, som genomgående innebär eller mindre långt gående inskränkningar mer i säkerhetshavarnas möjligheter att ta säkerheten i anspråk under ett rekonstruktionsförfarande. För utredningen är inte känt att sådana åtgärder har lett

till besvärande följder för demia borgenärskategori

eller för kredit-

givningen till företagare.

Av nu angivna skäl utredningen lag företagsrekonanser att en om struktion bör förenas med åtminstone principiellt ett utmätningsförbud beträffande fordringar som hör till kategori 1 ovan. Skulle det visa sig

att en sådan borgenär på grund exempelvis gäldenärens handlande av löper risk att säkerhetens värde undergår en betydande försämring, bör

borgenären kunna genom hänvåndelse till den tingsrätt där förfarandet är

anhångiggjort begära att egendomen utmäts. En sådan begäran bör

prövas skyndsamt.

358 SOU 1992113

Det har beträffande borgenärer med särskild förmånsrätt som sagts nu har ingen egentlig aktualitet i fråga fordringshavare med handom panträtt. Egendom omfattas sådan panträtt bör lämpligen som av undantas från det förordade utmätningsförbudet. nyss I linje med det anförda ligger att även betalningssäkring och verkställighet beslutet härom bör omfattas ett temporärt förbud mot av av säraktioner. Enligt utredningens mening bör också kvarstad hindras på motsvarande sätt, eftersom även ett sådant beslut kan negativt inverka på

pågående rekonstruktionsprocedur. en Förslaget anledning överväga hur skall ställa sig till regeln ger man i 14 § AckL rått för borgenär har förmånsrätt i Viss egendom att om som denna utmätt även sedan förhandling offentligt ackord har om beslutats. De skäl tidigare anförts för att införa ett temporärt som exekutionshinder under företagsrekonstruktion gör sig gällande även när tingsrätten beslutat sådan förhandling. Utredningen anser därför om en att den berörda särregeln inte bör behållas. s.k. separationsrätt för borgenärer med återtagandeförbe- Frågan om håll behandlar utredningen i avsnitt 6.6.4. En särskild fråga är företagsrekonstruktion bör förenas med någon om ytterligare inskränkning i borgenärernas möjligheter att vidta åtgärder gäldenärsföretag har betalningssvårigheter. I utländska mot ett som finns exempel förbud mot väckande av talan, kvittning rättssystem under sådan period. Enligt utredningens mening bör man skilja m.m. en mellan olika åtgärder borgenär kan tänkas vilja vidta typer av som en gäldenären. Till kan föras processuella åtgärder, varigenom mot en grupp borgenär önskar fastslå gäldenärens betalningsskyldighet. Till en en t.ex. får föras rättshandlingar på det civilrättsliga fältet. Här är andra grupp det närmast kvittning tilldrar sig intresse. som först på de processuella åtgärderna förekommer i exempelvis Ser man principiellt förbud för borgenär inte bara att söka indriva sin England ett fordran också över huvud väcka talan mot ett gäldenärsföretag utan att under administration avsnitt 5.4.9. Medgivande till öppnande

se av

kan dock lämnas the administrator eller domstolen. en process av Motsvarande förbud i det amerikanska Chapter ll-förfarandet the

automatic stay är möjligt än vidsträckt se avsnitt 5.5.4.

om mera Även pågående processuella förfaranden avbryts här. I de danska och

norska förfarandena på området finns dock inga liknande inskränkningar handlingsmöjligheter under betalningsinställelse. i borgenärernas en inskränkningar i borgenärernas processuella befogenheter visavi Några gäller idag inte enligt AckL. Det torde också främmande gäldenären vara svenskt synsätt beskära borgenärernas handlingsmöjligheteri detta för att hänseende så länge gäldenären har kvar rådigheten åtminstone i princip sin egendom. De begränsningar idag ñmis hänför sig över som konkurssituationen 4 kap. 9 § KL. Några egentliga

uteslutande till se

nuvarande rättsläge har inte gett sig till känna. Utredningen nackdelar av finns tillräckliga skäl med hänsyn till förslaget till anser inte att det att företagsrekonstruktion införa några begränsningar diskuterat lag om av slag under ett sådant förfarande.

SOU 1992113 359

I fråga om civilrättsliga dispositioner intar kvittning en särställning. Borgenärs möjlighet till kvittning i samband med ackord regleras i 20 § AckL, vilken fick sin nuvarande lydelse vid 1975 års konkurslagsreform. Huvudregeln i paragrafens första stycke är att den hade fordran hos som gäldenären när förhandling om offentligt ackord beslutades ackordsbeslutsdagen får använda den till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Det gäller även om borgenärens fordran inte var förfallen till betalning. Till huvudregeln fogar sig ett antal undantag. Det krävs för det ñrsta att kvittning inte är utesluten på grund av fordringar-

nas beskaffenhet se härom Walin-Palmer, Konkurslagen, 1989, 473

s. och 478. Vidare finns ett förbud för borgenär att kvitta med fordran som han förvärvat genom överlåtelse från tredje antingen än man senare tre månader ñre ansökningen om förordnande av god man eller dessförinnan och borgenären då hade skälig anledning att anta att

gäldenären var insolvent andra stycket. Ett ytterligare undantag gäller

när borgenären under vissa besvärande omständigheter satt sig i skuld till gäldenären tredje stycket. Överlåter gäldenären efter ackordsbeslutsdagen fordran så att borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning skall

han gottgöra borgenären därför femte stycket. Det kan tilläggas, att

reglerna om kvittning vid ackord får betydelse även på det viset att de styr vilka borgenärer som deltar i förhandling om offentligt ackord.

Härvidlag gäller se 12 § AckL att borgenär, som kan täckning för

sin fordran genom kvittning, inte deltar i förhandlingen.

Som har nämnts förut se avsnitt 6.2.4 har i praxis sedan länge gällt

att ackord endast omfattar fordringar som uppkommit före dagen för betalningsinställelse. AckLs nuvarande reglering anknyter däremot till ackordsbeslutsdagen. Det gäller även borgenärs kvittningsrätt. Denna bristande överensstämmelse mellan lag och praxis är förenad med nackdelar. Om en lagreglering i enlighet med utredningens förslag kommer till stånd, är det följdriktigt att man i stället väljer dagen för ansökan om företagsrekonstruktion som utgångspunkt för vilka fordringar som omfattas av ackord och därmed också skärningsdag för som kvittningsrätten. Utredningen förordar att de regler i AckL som nu är i fråga 12 och 20 §§ och som skall återfinnas också i en reviderad lagstiftning på området ändras i överensstämmelse härmed. I sammanhanget finns anledning anmärka, att det med lagregleen ny ring så till vida kan inträda en skillnad mot nuvarande förhållanden att den aktuella tidpunkten inte anknyts till exempelvis dagen för cirkulären skrivelse från gäldenären till borgenärema eller för konkludent handen ling, såsom att stänga affärslokalen jfr Ingrid Arnesdotter, a.a., s. 176 Enligt utredningens mening är det emellertid ägnat att skapa större stadga i en ny ordning, om den nu berörda tidpunkten anknyter till den omständigheten att gäldenären hos offentlig myndighet till en ger känna sina betalningssvårigheter. Motsvarande bör gälla i fråga om borgenärs ansökan. Att knyta rättsverkningar till den dag då gäldenären rent faktiskt inställt betalningarna skulle skapa oklarhet om betydelsen av att ansökan görs hos myndighet.

360 SOU 1992113

6.3.4 Gäldenärens rådighet

Det nuvarande insolvensrättsliga regelsystemet innefattar inga inskränkningar i gäldenärens rådighet över sin egendom, om han inställer betalningarna eller ansöker om att en god man skall utses enligt 2 § AckL. Gäldenären har åtminstone formellt sett kvar sin rätt att driva sitt - ñretag vidare, att avhända sig tillgångar och att ingå nya förbindelser. Rör det sig om en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag, behåller bolagets ledning styrelsen och verkställande direktören rätten att teckna bolagets firma. Det är först när gäldenären försätts i konkurs som någon ändring inträder. Sedan ett beslut om konkurs meddelats, får gäldenären inte råda över egendom som hör till konkursboet. Han får inte heller åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen 3 kap. 1 § KL. Förvaltningen av konkursboet handhas av den som utses till förvaltare. I det praktiska rättslivet är bilden av gäldenärens ställning före konkurs sedan länge mer nyanserad. Vid öppen betalningsinstâllelse beträffande detta begrepp se ovan under 3. l tar gäldenären ofta kontakt med tjänsteman hos någon av de två ackordseentralerna för enkelhetens skull förkortat till AC. När AC medverkar vid betalningsinställelse, får gäldenären för det mesta förbinda sig att utöver själva inställandet av betalningen av redan uppkomna skulder iaktta vissa inskränkningar i sin -

handlingsfrihet se vidare beträffande s.k. administrationsavtal avsnitt

3.3.1. Inskränkningama avser bl.a. gäldenärens rätt att förfoga över sina tillgångar och hans skyldighet att låta alla in- och utbetalningar under den fortsatta driften ske via ett i ACs upplagt konto, s.k. admininamn strationskonto. AC får även i övrigt fri ställning i förhållande till en gäldenären. Det nu sagda har i stort sett tillämpning också på situationer då gäldenâren vänder sig till exempelvis en advokat angående tillämnad en betalningsinställelse. Även här upprättas vanligen administrationsavtal av liknande slag. Det anförda visar att gäldenärens ställning vid betalningsinställelse eller underhandsackord oftast är en i väsentliga hänseenden annan än den följer hans formellt oinskränkta râdighet. Åtminstone när AC som av sett kopplats in kommer i verkligheten AC att svara för viktigare inslag i gäldenärens verksamhet, såsom kontakter med dennes kreditgivare samt berörda myndigheter. Vad gäller kreditgivama är inte minst kontakten med innehavare av töretagshypotek av stor betydelse. Den praxis som har utvecklats med administrationsavtal skyddar den förmånsrätt som

tillkommer innehavare av företagshypotek se rättsfallen NJA 1989

s. 705 I och II. Detta hänger samman med att förmånsrätt enligt 5 § första stycket andra punkten FRL inte gäller i gäldenärsföretagets kassaoch banktillgodohavanden, jfr. 2 kap. 1 § andra stycket första punkten lagen l984649, FHL om ñretagshypotek. Om särskilda anordningar inte fanns vidtagna med tanke härpå, skulle vid en försäljning föreav tagsintecknad egendom det kontanta vederlaget inte utan vidare komma innehavaren av företagshypoteket till godo utan kunna användas för andra ändamål som gäldenären önskade tillgodose. Frågan kan givetvis komma

SOU 1992113 361

i ett nytt läge, om ändring görs beträffande företagshypotekets säkerhetsunderlag, se avsnitt 6.6.1. Den bild av gäldenärens situation sålunda avtecknar sig är som följaktligen en annan än den avspeglas i 4 § AckL. Det föreskrivs som där att gäldenären skall vid förvaltningen sin egendom samråda med av gode mannen, skall övervaka att borgenärernas bästa iakttas. som Gäldenären har med andra 0rd oinskränkt rådighet även efter ett godmansförordnande enligt AckL. Tanken har varit gäldenären att om missköter sig godmansförordnandet kan återkallas och det inledda ackordsförfarandet därigenom bringas att upphöra jfr 7§ AckL. I förarbetena till AckL har uttalats att inte vilken försummelse helst som bör föranleda, att godmansförordnandet återkallas, allmän men att nonchalans eller bristande god vilja från gäldenärens sida kan vara

tillräcklig anledning att återkalla godmansförordnandet se

prop. 1970136 s. 91. Vid tillkomsten AckL diskuterades inte närmare huruvida lagstiftav ningen borde innehålla någon uttrycklig begränsning gäldenärens av rådighet under ett ackordsförfarande. I ett remissyttrande över en av Lagberedningen 1966 upprättad promemoria med utkast till lag ny om ackordsförhandling utan konkurs och till lag ändring i konkurslagen om hade Föreningen Sveriges kronofogdar föreslagit, uttrycklig att en bestämmelse skulle tas att gäldenären skall rätta sig efter gode upp om mannens råd och anvisningar. Beredningen ansåg, att det skulle att vara gå för långt att ålägga gäldenären ovillkorlig skyldighet i detta en

hänseende se SOU 196841 90. Härvid hänvisade beredningen till

s. möjligheten att återkalla godmansförordnandet, gäldenåren misskötte om sig. Saken synes inte ha berörts i det fortsatta lagstiftningsarbetet. När man på senare år utomlands reformerat den insolvensrâttsliga lagstiftningen har bl.a. frågan om gäldenärens rådighet under ett förfarande som föregår eller ersätter konkurs kommit i blickñltet. De lösningar som valts beror väsentligen vilken anlagts på av syn som frågan om det lämpliga i att låta gäldenär med betalningssvårigheter en fortsätta driften under period då undersöker möjligheterna till en man rekonstruktion av företaget ocheller någon form uppgörelse med av borgenärerna. I en del länder har funnit det mest ändamålsenligt man att låta gäldenären själv fortsätta rörelsen. I andra åter har man ansett att gäldenären genom de uppkomna betalningssvårighetema visat bristande förmåga, varför mer eller mindre långt gående inskränkningar gjorts i hans rådighet. I grova drag innebär de utredningen undersökta av

rättssystemen följande se vidare kapitel 5.

Syftet med reorganisationsförfarandet enligt Chapter 11 i den amerikanska konkurslagen är att konkurs skall kunna undvikas och att gäldenärens verksamhet i stället skall kunna drivas vidare, efter ekonomisk rehabilitering. Det därför viktigt att verksamheten kan anses fortgå ostörd under förfarandet. Utgångspunkten är, att vidaredriften under förfarandet skall handhas gäldenären själv. Det är inte av obligatoriskt att utse någon trustee förvaltare. Tanken är, att den hederlige och någotsånär kompetente gäldenären är bättre skickad att

362 SOU 1992113

sköta verksamheten och förhandla med borgenärerna. Detta blir också billigare. Föreligger inte den nyss nämnda förutsättningen, t.ex. om företagsledningen uppträtt ohederligt eller inkompetent, kan en trustee undantagsvis förordnas. Denne får då mycket vidsträckta befogenheter. Han övertar driften, ombesörjer en reorganisationsplan, sköter förhandlingarna med borgenärerna etc. Det finns också andra länder där principen är, att gäldenären behåller sin rådighet. I det österrikiska Vorverfahren, vilket fungerar antingen ett självständigt förfarande eller som ett inledande förfarande som som övergår i en ackordsprocedur eller konkurs, behåller gäldenären i princip sin förfoganderätt. Den s.k. interimsförvaltarens vorläuñger Verwalter tillstånd krävs dock beträffande vissa rättshandlingar, t.ex. verksamheten. Domstol kan vidare sådana som inte hör till den normala uppställa ytterligare föreskrifter, och såväl domstolen som interimsförvaltaren kan förbjuda gäldenären att företa vissa rättshandlingar. Även i Danmark och Norge är principen att gäldenären behåller rådigheten. Reglerna om betalningsstandsning i den danska konkursloven

DKL innebär att det skall utses ett tilsyn god man som undersöker

gäldenärens ekonomiska situation och övervakar gäldenärens dispositioner. Tilsynet kan handla gâldenärens vägnar bara med stöd av uttrycklig eller underförstådd fullmakt. Förhållandet mellan tilsynet en och gäldenären uttrycks i § 15 Stk. 1 DKL på det viset att gäldenären inte får företa dispositioner av väsentlig betydelse utan samtycke av tilsynet. Betalning av gäld får ske endast i överensstämmelse med förmånsrättsordningen eller om betalning är nödvändig för att undvika förlust. Till bilden hör att samtycke tilsynet är en förutsättning för den av speciella förmånsrätt gäller för nytillkommen gäld enligt § 94 punkt som 2 DKL. I praktiken är det tilsynet träffar alla viktiga avgöranden nr. som i samråd med gäldenären. Även skillnader finns påminner de norska om reglerna på området gjeldsforhandling en hel del om de danska

motsvarigheterna. I det finska förslaget till lag om skuldsanering för

företag har gäldenäreni princip getts rätt att bestämma om sin egendom och verksamhet under förfarandet. I stor utsträckning krävs dock samtycke den av domstol förordnade utredaren för att en rättshandav ling skall gälla, t.ex. beträffande upptagande av nytt, större lån eller överlåtelse av företagets tillgångar.

Ett något annorlunda system finns i den franska insolvenslagsnjirting

tillkom 1980-talet. Enligt denna kan ett insolvensförfarande som

redressement judiciaire inledas med utredningsperiod periode

en dobservation under normalt sex månader för att man skall kunna undersöka möjligheterna till rekonstruktion av företaget och förbereda en saneringsplan. Det utses två förvaltare, varav en administrateur som handhar rekonstruktionsfrågan och en representant des créanciers som företräder borgenärsintresset. Den förres uppgift år tvåfaldig dels att antingen övervaka och biträda gäldenären vid den fortsatta driften eller att själv överta driften, dels att utreda företagets ekonomiska och sociala

situation och upprätta rekonstruktionsplan eller föreslå konkurs.

en Gäldenären behåller den rådighet som inte övertas av Padministrateur.

SOU 1992113 363

Det innebär att företagsledningen inte automatiskt kopplas bort. Rollfördelningen domstol. bestäms närmare av I den engelska Insolvency Act från 1986 har lagstiftaren infört ett nytt förfarande benämnt administration. Förfarandet innebär i korthet, att ett företag under viss tid skall skötas av en administrator, som utses en domstol. Företagsledningen kopplas i princip bort. Administratom får av i stället så stora befogenheter att han kan utöva praktiskt taget fullständig kontroll över företaget. Han kan bl.a. avlägsna personer i företagsledningen och ersätta dem med nya. Även i det föreslagna tyska insolvensförfarandet har följt linjen man att inskränka gäldenärens rådighet under det enhetliga reorganisationsoch likvidationsförfarandet. När förfarandet inleds, skall domstol utse en förvaltare. Denne övertar förvaltningen av egendomen i boet. Gäldenären själv saknar förfoganderätt över egendomen. Det föreslås dock också att domstolen skall kunna besluta om att gäldenären själv skall förvalta egendomen, under överinseeende god som väsentligen av en man, motsvarar ackordsförvaltare enligt nu gällande regler Eigenveren waltung unter Aufsicht eines Sachverwalters. Det tyska förslaget har ännu inte lett till lagstiftning. Det är självfallet förenat med stora svårigheter att dra några säkra slutsatser erfarenheterna från de utländska rättssystemen. Utredav ningens studiebesök i bl.a. England och USA har dock gett en inblick i hur företrädare för rättssystemen i dessa länder ser frågan om det lämpliga i att gäldenären i krissituation själv fortsätter driften en av rörelsen medan rekonstruktionsmöjlighetema undersöks. Det vill synas som om en del av olikhetema mellan t.ex. England och USA på berörda punkter förklaras av den rättstradition som har utbildats i respektive land. I England har man sedan lång tid tillämpat ett system med mycket stark ställning för borgenärer som på avtalsrättslig väg en har säkerhet i floating charge i gäldenärens egendom företagshypotek. Systemet innebär att borgenären tillförsäkras rätt att vid gäldenäbetalningssvårigheter ta över företaget genom en av borgenären rens utsedd administrative receiver i syfte att ta i anspråk säkerheten. När på 1980-talet kompletterade det systemet med en ny procedur kallad man administration låg det nära till hands att utforma även den proceduren så att borgenärsinflytandet kom i främsta rummet. I viss motsats härtill har i USA sedan länge lagt avgörande vikt vid att gäldenären skall man kunna driva rörelsen vidare inte bara under ett reorganisationsförfarande utan också i fortsättningen. Begreppet the debtor possession är grundläggande i detta rättssystem. Borgenärerna tillförsäkras i stället rätt att i olika hänseenden påverka förfarandet, t.ex. om en säkerhetshavare inte får adequate protection för sin säkerhet. För svensk del bör till början framhållas att konkurs sedan länge en utgjort det förfarande vilket gäldenär berövas rådigheten för genom en att borgenärerna tvångsvis och i ett sammanhang skall kunna ta dennes tillgångar i anspråk för betalning av sina fordringar. Någon principiell invändning mot att överväga en rådighetsinskränkning också utanför konkurs kan dock inte göras, så länge grunden härför är gäldenärens

364 SOU 1992113

bristande betalningsförmåga. Skillnaden mellan t.ex. illikviditet och insolvens är ofta knuten till hur tidigt betalningssvårighetema till ges känna. Hur förfarandet i sådan situation organiseras eller benämns blir en därför inte avgörande. Rättssystematiskt kan naturligen hävdas att det är mindre lämpligt att lagstiftaren tillhandahåller flera förfaranden innebär att gäldenär som en med betalningssvårigheter berövas rådigheten. Det kan då bli svårt att klart ange skillnaderna mellan de olika procedurerna och hur de eventuellt skall kunna avlösa varandra. Denna invändning får dock bärighet bara om det förfarande som tänks föregå eller ersätta konkurs innefattar ett totalt bortkopplande gäldenären från den denne av av bedrivne verksamheten. Nöjer sig med vissa inskränkningar i man gäldenärens rådighet, något hinder inte finnas från rättssystematisk synes synpunkt mot att införa ett förfarande med ett sådant inslag jämsides med konkurs. Det blir i stället närmast en lämplighetsfråga hur långt bör man gå på denna väg för att tillgodose syftet med ett nytt förfarande. Som har nämnts förut väcktes redan under förarbetena till AckL frågan inte uttrycklig bestämmelse borde införas skyldighet för om en om gäldenären att rätta sig efter gode råd och anvisningar mannens under ett ackordsförfarande. Det är i och för sig förståeligt att lagstiftaren den gången avstod från att diskutera frågan närmare. När motsvarande nu spörsmål uppkommer som ett led i övervägandena angående en ny lagreglering området är förhållandena annorlunda. De skäl ligger som

bakom tanken på en sådan reglering se avsnitt 6.2.4 talar med viss

styrka för att denna bör förenas med inskränkningar i gäldenärens rätt att förfoga över sin egendom. andra sidan måste hållas i minnet att om man går för långt på denna väg det förfarandet kan bli mindre nya attraktivt och därmed minska gäldenärens intresse att medverka. Redan idag tillgår en betalningsinställelse där AC medverkar vanligen så, att gäldenären förbinder sig att iaktta vissa förhållningsregler beträffande dels betalningar av leveranser ankommer eller tjänster som som utförs fr.o.m. betalningsinställelsedagen, dels leveranser, egna växelomsättningar m.m. En tänkbar lösning är därför att anknyta till denna praxis och i lag uttryckligen förskriva, att gäldenären skall följa gode mannens råd och anvisningar angående förvaltningen gäldenäav rens egendom. Remediet mot bristande följsamhet blir detsamma som idag, nämligen att frågan förfarandets upphörande tas till om upp övervägande. En lösning av nu antydda slag innebär närmast kodifiering en av nuvarande praxis. Frågan är kan stanna härvid. I de flesta om man utländska rättssystem även de gäldenärsvänliga ingår också - mera vissa begränsningar i gäldenärens rätt att företa rättshandlingar som påverkar hans ekonomiska ställning, t.ex. ingående förpliktelser av nya och överlåtelse av fast egendom eller egendom väsentlig annan av betydelse. En möjlig väg är här att göra gäldenärens rätt att företa sådana rättshandlingar beroende av administratorns samtycke. Slår man in den vägen, måste dock till att systemet inte blir ses alltför tungrott. Sannolikt får räkna med att ett samtycke kan man ges av

SOU 1992113 365

administratom inte bara i fråga enstaka rättshandlingar också om utan beträffande en grupp sådana. Också ratihabering bör kunna ske. av Ytterst blir samspelet mellan gäldenären och administratom en fråga om förtroende. Vägrar gäldenären att samarbeta med administratom i fråga

om rörelsens bedrivande, blir sanktionen den att administratom eller borgenär väcker fråga förfarandets upphörande. om I sista hand kan alltså konkurs bli följden gäldenärens illojalitet. av Huruvida en transaktion i avsaknad samtycke blir civilrättsligt av bindande i förhållande till tredje är särskild fråga. Om gäldeman en näten i princip har kvar rådigheten under betalningsinställelse, kan det knappast komma i fråga att frånkänna transaktionen giltighet. Ytterst kommer spörsmålet att avgöras vid prövning begäran en av en om återvinning i konkurs jfr avsnitt 5.1.4 beträffande DKL.

Man kan i och för sig tänka sig även långt gående inskränkmera ningari gäldenärens rådighet, t.ex. för att motverka illojalt beteende från gäldenärens sida. Förr eller kommer dock till punkt där senare man en inskränkningarna kan bli till hinders i bemödandena rekonstruera att en verksamhet eller träffa någon form uppgörelse. Utredningen föreslår av att man inte lagfäster ytterligare begränsningar i gäldenärens rådighet. En särskild fråga är administratom bör tilläggas behörighet om att föra återvinningstalan vid offentligt ackord. Utredningen behandlar frågan i avsnitt 6.5.3.

6.3.5 Administratorns

uppgifter och kompetens

Det inledningsskede AckL räknar med sin utgångspunkt i som tar en ansökan från gäldenären om utseende god för utredning och av en man förhandling med borgenärerna ackord. Att förhandlingar underom om handsackord skall kunna ske under insyn god av en man och att godmansförordnandet skall vara förenat med vissa rättsverkningar för att motverka säraktioner från enskilda borgenärer medan förhandlingarna pågår var en nyhet vid 1970 års refonn. Redan dessförinnan hade det visserligen varit möjligt för gäldenär till stånd godmansfören att ett ordnande för att förbereda ett offentligt ackord. Det fanns emellertid inte några bestämmelser verkan ett sådant förordnande eller om av om förfarandet i övrigt i detta skede. Beträffande gode kvalifikamannens tioner gällde som en allmän regel att denne borde ha sådan insikt och erfarenhet med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet som fordrades för upprättande tillförlitlig bouppteckning av en och bedömande gäldenärens ställning. Kvalifikationskravet skärptes vid av tillkomsten av AckL på det viset att krav ställdes på att gode regel upp mannen som borde ha juridisk utbildning. I övrigt uttalades i förarbetena gode att mannen givetvis också skulle ha den insikt i och erfarenhet av ekonomiska frågor uppdraget kräver. Detta krav ansågs kunna som

beaktas i den allmänna lämplighetsprövning skulle föregå

som för-

ordnandet se 1970136 71

prop. s.

366 SOU 1992113

I det föregående har utredningen förordat att en lag om företagsrekonstruktion införs och att förfarandet enligt lagen påbörjas efter ansökan av gäldenären från borgenärs initiativrätt kan här bortses. Rättsverkningarna ett sådant förfarande inleds skall innefatta ett kraftigt av att förstärkt skydd mot säraktioner under proceduren. Samtidigt har utredningen framhållit det önskvärda i att borgenärerna får en ökad insyn i förfarandet. Gäldenärens rådighet föreslås bli i vissa hänseenden begränsad med motsvarande för den utses till administrator. ansvar som Med bl.a. åtgärder nämnt slag utredningen att det beav nu menar talningsanstånd gäldenären kan medverka till att öka möjligsom ges rekonstruera livskraftiga krisdrabbade företags verksamheterna att men het. Det är tydligt att lagreglering området ställer delvis nya och en ökade krav den skall fungera administrator. Utöver det som som som har berörts bör framhållas att det knappast är möjligt att genomföra nyss utredningens förslag att nytillkomna fordringar skall prioriteras, om man inte inför krav på samtycke från administratorns sida till stiftande av ett gäld för att sådan förmånsrätt skall inträda. Det betyder i sin tur att ny lagstiftning bör denne avsevärt större befogenheter att ingripa en ny ge i företagets beslutsprocess än AckLs nuvarande föreskrift om samråd ger

4 § AckL. Vid den konkurslagsrefonn trädde i kraft den 1 januari 1980 togs som särskilt frågan konkursförvaltarens kvalifikationer i stora upp om konkurser, dvs. vad med dåtida språkbruk kallades ordinär som

konkurs se 197879105 156 ff; jfr även s. 226. Chefen för

prop. s. Justitiedepartementet framhöll att utvecklingen i näringslivet och samhället i övrigt gjort att stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Fyra krav borde tillgodoses. För det första behövde förvaltare i regel besitta, förutom allmänna juridiska kunskaper, en företagsekonomiska insikter, kunskaper bokföring och redovisning om samt kännedom och vid affärsjuridiska spörsmål. Förvaltarna om vana borde därför regel sökas bland i sin verksamhet är som personer som särskilt inriktade affärsjuridiska frågor. För det andra borde i allmänhet krävas att förvaltaren förfogar över väl utvecklad kontorsen organisation och redovisning. Ett tredje krav med resurser för bokföring gällde sådana insikter i straffrättsliga frågor att förvaltaren på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att undersöka gäldenären kan om misstänkas för brott. Slutligen måste förvaltare i många fall vara väl en förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. Han har bl.a. att ta ställning till driften bör fortsättas tills vidare och om om förutsättningar för rörelsens fortbestånd finns längre sikt. De beskrivna kraven förvaltare i stora konkurser innebar enligt nu departementschefen att uppdragen förvaltare borde koncentreras till som ganska begränsad företrädesvis advokater som en grupp av personer - specialiserat sig konkursförvaltning även andra, t.ex. ledande men tjänstemän hos AC. Lagtekniskt kom kraven till uttryck på det viset att i konkurslagen togs bestämmelse att konkursförvaltare skall upp en om ha den särskilda insikt och erfarenhet uppdraget kräver, åtnjuta som

SOU 1992113 367

borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Förslaget i propositionen föranledde ingen erinran från riksdagens sida

se LU 19787919 s. 95. Vid tillkomsten av KL har bestämmelsen om

kompetenskraven tagits upp i sak oförändrad i 7 kap. 1 § i den nya lagen

se även prop. 19868790 s. 255 och LU 19868732 9 ff.

s. Frågan om vilken kompetens skall krävas administrator i som av en ett nytt rekonstruktionsförfarande aktualiserar bl.a. spörsmålet om man bör ställa andra krav på en administrator än på exempelvis en konkursförvaltare. Utredningen skall här först lämna några uppgifter om nuvarande förhållanden, innan utredningen besvarar huvudfrågan. Vid utredningens undersökning rörande godmansförordnanden enligt AckL vid landets tingsrätter under 1990 har framkommit följande. Av totalt 263 ärenden om godmansförordnande har till god utsetts man advokat i 122 fall, tjänsteman vid AC i 107 fall och i 20 annan person fall. I 14 av ärendena kom av olika anledningar någon god aldrig man att förordnas. Undersökningen visar att i samtliga fall jurist förordnats en till god man. Att tjänsteman vid AC förordnas är vanligast i storstadsområdena men förekommer även annat håll. I de fall advokat varit förordnad som god man lyckades gäldenären i 30 procent fallen nå ett av ackord. Når tjänsteman vid AC var förordnad lyckades gäldenären i 51 procent av fallen uppnå ett ackord. Gäldenâren gick i konkurs i 18 procent av de fall då advokat var förordnad och i 12 procent de fall av då tjänsteman vid AC var förordnad. Utredningens enkät angående utseende av konkursförvaltare och god man enligt AckL m.m. till landets 22 tillsynsmyndigheter rörde fyra huvudfrågor, nämligen myndigheternas erfarenheter från tillämpningen av nuvarande regler om utseende av konkursförvaltare, motsvarande erfarenheter i fråga om kompetensen hos dem fungerar god som som man enligt AckL, myndigheternas synpunkter på vilka krav bör som ställas en god man i ett nytt rekonstruktionsförfarande samt deras åsikt i fråga om behovet av auktorisation av den utses till förvaltare som eller motsvarande i något av berörda insolvensförfaranden. En övervägande del av de tillfrågade ansåg sig ha goda erfarenheter hur av nuvarande regler om utseende konkursförvaltare fungerar. Systemet av med en inom domstolen upprättad lista över advokater specialiserat som sig på konkursförvaltning jfr SOU 1991106 s. 126 bedömdes i allmänhet vara ändamålsenligt. Ett myndigheter påtalade att par nyrekryteringen av förvaltare är förenad med vissa svårigheter, eftersom det knappast är invändningsfritt att förordna helt oprövade advokater ens i mindre konkurser och det år svårt att på förhand avgöra konkurs om en är av enkel beskaffenhet. Det leder till att nyrekryteringen regel som sker från byråer där redan arbetar med konkursförvaltning. Flertalet man av de myndigheter som hade erfarenhet i fråga kompetensen hos dem om som fungerar som god man enligt AckL ansåg erfarenheterna goda. vara Ett par myndigheter menade att förfarandet ibland blev kostsamt och tidsödande och i slutänden inte ledde till något annat än konkurs. Från ett håll anmärktes att flera gode män visat sig besitta dåliga kunskaper i obeståndsjuridik. Dagens konkursförvaltare i vart fall de skickligaste -

368 SOU 1992113

och mest erfarna ansågs lämpade god i ett nytt rekon- - vara som man struktionsförfarande. Från ett håll påpekades dock att den ekonomiska kompetensen måste utvecklas, om förvaltare i skall kunna åta sig gemen den uppgiften. Omkring hälften de tillfrågade ansåg att gode av mannen bör vara jurist, medan återstoden kunde tänka sig även andra yrkeskategorier, t.ex. revisorer och företagsledare. En klar majoritet 17

myndigheter ansåg inte behov fimias av auktorisation. Övriga före-

språkade olika organ som auktoriserande instans länsstyrelsen, advokatsamfundet m.m.. Någon menade att det lämpligt med auktorisation var av god man i ett nytt förfarande f.n. inte beträffande konkursförmen valtare. Som framgår av den tidigare redogörelsen kommer det att ställas högre krav på den skall fungera administrator i ett nytt som som rekonstruktionsförfarande jämfört med vad krävs god som av en man enligt AckL. Olikheterna kommer till uttryck flera sätt. Redan den omständigheten att det nya förfarandet uttryckligen åsyftar rekonstruktion av den verksamhet som gäldenären har bedrivit gör att vid att vanan bedöma de affärsmässiga förutsättningarna för en fortsatt drift kommer i förgrunden. Härmed är dock inte sagt att administratom bör höra till kategorin företagsledare. Det är främst affärsjuridiska frågor denne som skall ta ställning till. Normalt bör administratom därför ha juristkompetens. Det bör dock inte vara uteslutet att andra personer ur yrkeskategorier anlitas, t.ex. företagsekonomer och revisorer. Man måste emellertid i så fall sörja för att behövlig sakkunskap ijuridiska frågor på lämpligt sätt tillhandahålls administratom. Kostnadsaspekten kommer med andra ord in i bilden. Oftast betyder det till undvikande att man av onödiga kostnader i första hand bör välja en jurist till administrator. Det torde nämligen för det mesta ställa sig billigare att denne anlitar erforderlig expertis när behov därav visar sig än att från början välja exempelvis en ekonom som administrator vilken sedan nödgas att i uppkommande juridiska spörsmål begära råd från jurist. Inte heller en alternativet med flera administratörer någon lämplig utväg i synes vara normalfallet. Redan svårigheten att på ett praktiskt sätt dela de upp uppgifter som ankommer på administratom talar för att bör undvika man denna lösning i andra situationer än där det framstår absolut som nödvändigt, t.ex. i fråga koncern med många dotterbolag. Härtill om en kommer den fördyring av förfarandet oundvikligen följer som av en sådan lösning. Skillnaden mot vad som idag krävs den utses till god av som man enligt AckL gäller inte bara förtrogenheten med affársjuridiska spörsmål. Det gäller också tillgången till kontorsorganisation med för en resurser bokföring och redovisning. Visserligen skall normalt gäldenärsföretagets bokföring fortsättas utan avbrott under företagsrekonstruktion det en av slag utredningen förordar. Man kan dock inte bortse från att fall kan förekomma särskilt det rör sig ett stort företag att särskilda - om om åtgärder kan behöva vidtas för att igenom den befintliga bokföringen och klarlägga brister i denna. Det är även i övrigt vikt att adminiav stratom kan delegera vissa uppgifter rörande kontrollen företaget. av

SOU 1992113 369

Administratom bör inte ha till uppgift särskilt undersöka att om gäldenåren har gjort sig skyldig till brott. Det ligger i sakens natur att gäldenärer hörande till den kategorin knappast kommer i fråga ñr företagsrekonstruktion enligt den lagen. Skulle emellertid admininya stratom finna att anledning till misstanke brott föreligger, bör han om snarast överväga om ñrhållandet är så allvarligt att det påverkar hans fortsatta befattning med företagsrekonstruktionen. Eventuellt bör administratom själv ta initiativ till att förfarandet avbryts och ersätts av konkurs.

Ett ytterligare krav på administratom är att han är väl förtrogen med arbetsrättsliga frågor. Det får stor betydelse bl.a. när han skall bedöma ñrutsättningama för att fortsätta företagets verksamhet.

Den kompetens administrator sålunda bör ha överensstämmer som en i det stora hela med vad vid konkurslagsreformen den l januari som per 1980 ansågs böra gälla i fråga konkursförvaltares kompetens. om en Utredningen inga avgörande nackdelar i ser att man söker upprätthålla ungefär samma krav de två kategorierna insolvenspraktiker. Det av bör snarare vara en fördel att det inte råder någon alltför skillnad stor mellan de två kategorierna. Sannolikt får tingsrätterna beträffande urvalet

av personer lämpade för uppdrag som administrator göra överväganden motsvarande dem gjordes då nuvarande krav på konkursförvaltarnas som kompetens ställdes Det betyder det kan lämpligt upp. att vara att också beträffande administratörer på lista föra dem kan en upp som vara lämpade och villiga att ta emot sådana uppdrag. I många fall kommer det

då att röra sig antecknas lämplig för båda om samma person som som uppdragen. Utredningen återkommer strax till särskild fråga en som gäller urvalet av personer lämpade att tjänstgöra administrator som och som har att göra med ACzs speciella ställning i sammanhanget. Vissa frågor konkursförvaltarkretsen har varit föremål om för diskussion vid 199192 års riksmöte. I två motioner L 302 och 303 framhölls dels att det är viktigt att inte fåtal konkursförvaltare ett belastas med ett orimligt antal stora och komplicerade konkurser, dels att det är betydelsefullt att domstolarna till undvikande monopolsituation av en rekryterar konkursförvaltare inte bara bland dem vanligtvis arbetar som inom domkretsen utan också bland dem är aktiva förvaltare som i närliggande domstolar. Lagutskottet ansåg i linje med vad motionärerna anfört att det är viktigt att inte förvaltarna belastas med för många uppdrag. Utskottet erinrade samtidigt att KLs krav konkursförom valtaren medfört att bara ett mindre antal specialiserade personer kommer i fråga för uppdraget och att det är ofrånkomligt särskild att en bedömning måste ske i det enskilda fallet. Enligt utskottets mening fanns det inte skäl till antagande att förhållandena är sådana att något omedel-

bart initiativ från riksdagens sida påkallat i syfte att utvidga kretsen var

av förvaltare se lagutskottets betänkande 199192LU37 23

s. Utredningen vill för sin del erinra att det så till vida finns om en viktig skillnad mellan det rekonstruktionsförfarande utredningen nya förordar och konkurs att landets ackordscentraler sedan länge specialise-

rat sig på att hantera företags krissituationer också i ñrstadiet till

370 SOU 1992113

konkurs. Det ligger då nära till hands att tjänsteman vid AC utses till administrator när denne föreslås till det. Man måste dock hålla i minnet att AC finns väsentligen endast i de tre storstäderna. Tingsrätterna utanför dessa städer får liksom idag sker vid utseende av god man enligt AckL pröva det finns något som hindrar att tjänsteman vid - om AC utses till administrator. Denna prövning bör emellertid inte behöva

bli alltför omfattande. Som utredningen kommer till se avsnitt

senare 6.3.8 utredningen att gäldenären när han hänvänder sig till menar domstolen ärendet företagsrekonstruktion måste dels lägga fram ett om förslag till administrator, dels tillhandahålla uppgifter som utvisar borgenärernas inställning till förslaget. Med en sådan ordning får frågan upprättande lista hos domstolen över personer lämpade som om av en administrator inte så stor betydelse som i fråga om konkursförvaltare. De problem uppmärksammats i motionerna till 199192 års riksmöte som blir inte heller så framträdande i ett nytt rekonstruktionsförfarande. Kostnaden för administratom skall betalas av gäldenären, varför det från samhällets sida inte finns något direkt ekonomiskt intresse av att påverka kretsen fungerar administrator. Med hänsyn till det av personer som som nära sambandet med konkursinstitutet bör framför allt tillses att den som skall administrator har den behövliga kompetensen samt borgenärervara förtroende. nas Sammanfattningsvis utredningen att domstolarna vid utseende av anser administrator bör fästa stor vikt vid gäldenärens förslag, om detta stöds de uppgifter lämnas borgenäremas inställning. Det är att av som om förvänta att förslaget i första hand advokat eller högre tjänsteman avser vid AC. Skulle så inte fallet, t.ex. gäldenären föreslår en vara om företagsekonom, blir det stor betydelse förslaget omfattas av av om borgenärernas förtroende. Förhåller det sig så, bör något avgörande hinder inte möta mot att förordna den föreslagne, om rätten inte i övrigt bakgrund vad den känner till gäldenärsföretaget finner mot av om anledning ifrågasätta kompetensen hos den som föreslagits. Utredningen skall slutligen beröra frågan om auktorisation av personer skall fungera administrator eller konkursförvaltare. Det finns som som i utlandet exempel system där ingen får utses till en befattning av liknande slag utan att ha gått igenom någon form av särskild utbildning, beträffande England avsnitt 5.4.6. Ett motiv för att införa en sådan se ordning har då varit att velat komma till rätta med missbruk av man tidigare rådande system där kontrollen lämpligheten hos dem som av utför sådana uppdrag måhända varit bristfällig. Även inte kan om man bortse från risken för missbruk också i Sverige, är det svårt att med bestämdhet hävda att det skulle ha den omfattningen att särskilda åtgärder i form auktorisation är påkallade för att stävja missbruket. Utav redningen har inte fått några belägg för att så skulle vara fallet. Vid utredningens enkät till landets tillsynsmyndigheter har det stora flertalet myndigheterna uttalat sig mot införande av auktorisation. Till saken av hör sådan ordning knappast låter sig införa utan kostnader för det att en allmänna. Man kan visserligen tänka sig att auktorisationen äger rum i näringslivets regi, t.ex. ett som knyts till en branschorganisaav organ

SOU 1992113 371

tion. Något behov av att för samhällets räkning reglera sådan en typ av godkännande har emellertid inte heller bragts till utredningens kännedom. Med hänsyn till det anförda finner utredningen inte tillräckliga skäl föreligga för att förslå någon form auktorisation skall av av personer som tjänstgöra som administrator eller konkursförvaltare.

6.3.6 Borgenäremas

ställning

En lagreglering med det innehåll utredningen har i det som angett föregående innefattar det moratorium skall gälla under genom som betalningsinställelsen ett avsevärt ingrepp i borgenärernas möjligheter att skaffa sig betalning för sina fordringar. Det finns därför ett berättigat intresse från borgenärernas sida att få insyn i förfarandet och kunna påverka detta. Det gäller såväl initialskedet det fortsatta förloppet. som Härvid finns även anledning överväga under vilka förutsättningar förfarandet skall upphöra, för den händelse det skulle visa sig det inte att leder till något positivt resultat. Denna sista fråga behandlas i avsnitt 6.3.7. I de utländska rättssystem som utredningen har studerat har man genomgående sökt skapa garantier för att borgenärernas intressen blir tillvaratagna under ett insolvensrättsligt rekonstruktionsförfarande. Här finns till en början anledning erinra att den reform 1984 om som genomfördes i Danmark beträffande institutet betalingsstandsning bl.a. motiverades med önskemålet att stärka borgenärernas ställning. Det skedde på flera sätt. Skyldigheten att informera borgenärerna om betalingsstandsningen flyttades från gäldenären till tilsynet. Ett borgenärssammanträde inom tre veckor från det att anmälan betalingsom standsning gjordes blev obligatoriskt. På detta sammanträde skall förutsättningarna för fortsatt betalningsinställelse kunna belysas, frågan om utseende av nytt tilsyn kunna tas upp liksom även frågan om tillsättande av en särskild borgenärskommitté kreditorudvalg. En sådan kommitté kan tillföra tilsynet t.ex. branschkännedom å andra men sidan också kontrollera tilsynet. Den danska lagstiftningen innehåller också krav på att vissa väsentliga dispositioner kräver godkännande av borgenärerna ett särskilt borgenärssammanträde. Det norska institutet gjeldsforhandling liknar i flera andra hänseenden den danska betalingsstandsningen. På den aktuella punkten finns nu emellertid viktig skillnad att domstolen i Norge genast utser en genom en gjeldsnemnd för att ta till borgenärernas intressen. Denna vara nämnd, vilken består av en ordförande i regel advokat och - en ytterligare tre ledamöter, skall ha tillsyn över gäldenären och hans en verksamhet, igenom hans ekonomiska förhållanden och leda arbetet med att till stånd en skulduppgörelse. Genom förekomsten av gjeldsnemnden blir de enskilda borgenäremas behov ytterligare av kontrollmöjligheter inte så framträdande. De får del gjeldsnemndens av redogörelse ñr gäldenärens ekonomiska förhållanden och dess förslag till

372 SOU 1992113

skulduppgörelse. På borgenärerna ankommer sedan att anta eller förkasta förslaget. Som har berörts tidigare finns det vissa olikheter mellan de utomnordiska rättssystemen allteftersom de begränsar gäldenärens rådighet under ett rekonstruktionsförfarande. I England, där administration medför överflyttning av företagsledningens befogenheter på en en administrator, skyddas borgenärerna genom en rätt till information, en möjlighet att kalla till borgenärssammanträden för att bl.a. godkänna administratorns förslag till plan för hur syftet med förfarandet skall uppnås och utse en borgenärskommitté samt genom en rätt att väcka talan vid domstolen för den händelse administratom handlat så att en borgenärs intressen otillbörligt skadats. I USA, där gäldenâren normalt behåller rådigheten under Chapter 11-förfarandet, är det obligatoriskt att utse en borgenärskommitte för att ta till vara de oprioriterade borgenärernas intressen. Kommittén bestämmer bl.a. om driften skall fortsätta och om en förvaltare skall utses. Ett viktigt inslag i det amerikanska förfarandet är gäldenärens upprättande av en reorganisationsplan. Borgenärerna skall rösta om godkännandet av planen. Vad gäller övriga av utredningen studerade rättssystem förekommer jämförbavariationer borgenärernas möjligheter till insyn i och ra i fråga om påverkan av förfarandet. Enligt utredningens mening är det uppenbart att man också för svensk del inte kan avvara vissa regler som garanterar borgenärerna insyn i betalningsinställelsens förlopp. Med hänsyn till de rättsverkningar som utredningen anser böra vara förknippade med förfarandet måste borgenärerna inte minst de oprioriterade skyddas mot att detta drar ut - tiden, medför minskning av gäldenärens egendom och drar alltför höga kostnader. Visserligen skall med utredningens förslag höga krav ställas på den som utses till administrator. Eftersom gäldenären emellertid i princip behåller rådigheten över sin egendom, finns det ett berättigat intresse från borgenärernas sida att bli det klara med hur den fortsatta driften organiseras och den tilltänkta rekonstruktionen skall gå till. När en företagsrekonstruktion beslutas på ansökan av gäldenären bör samtliga kända borgenärer underrättas härom. Detta är en uppgift som bör åvila administratom. Det krav kungörande som gäller i fråga om konkursbeslut betingas andra omständigheter. Administratom bör av normalt kunna underrätta borgenärerna med posten. Vid underrättelsen bör fogas sådan information om gäldenärens ekonomiska ställning som gör det möjligt för borgenärerna att bedöma huruvida förfarandet har utsikter att leda fram till en rekonstruktion eller eljest till en uppgörelse utan konkurs. Exempel viktig information härvidlag är upplysningar gäldenärens viktigaste tillgångar och skulder samt dennes senaste om balansräkning. Givetvis bör information även lämnas om förfarandets förlopp. Nästa led i borgenärernas insyn bör vara möjlighet att närvara vid ett borgenärssammanträde som hålls inom viss kortare tid från förfarandets början, förslagsvis inom tre veckor. Vid sammanträdet bör avhandlas

SOU 1992113 373

framför allt frågan förfarandet skall fortgå. Hârutöver bör tillfälle om ges att diskutera t.ex. administrator bör än den om annan utses rätten förordnat. Också behovet sakkunnig, t.ex. utomstående rådgivare av en i ekonomiska frågor, kan föranleda överväganden där borgenärerna önskar ge sin mening till känna. En särskild fråga är om man bör i lag sörja för ordning varigenom en vissa borgenärer utses att ha den närmaste kontakten med administratom och en mer aktiv insyn i det fortsatta förfarandet. Det danska systemet med ett kreditorudvalg utgör modell en som skulle kunna lämpa sig även för svenska förhållanden. Enligt de upplysningar utredningen fått om det danska systemet är det inte så vanligt sådan borgenärsatt en kommitté utses, den fylla uppgift när det behövs men anses en en branschkunnig hjälp åt tilsynet eller det finns motstridande person som borgenärsintressen. Utredningen det inte minst med tanke anser den stora kretsen av förmånsberättigade borgenärer böra prövas att även hos oss skaffa möjlighet att i formell ordning en utse en särskild borgenärskommitté bestående normalt högst av tre personer. Administratorn bör åläggas att samråda med kommittén i särskilt viktiga frågor. Däremot synes det inte lämpligt att tillförsäkra sådan kommitté en beslutanderätt på övriga borgenärers vägnar. Det förefaller inte heller i övrigt vara en praktisk utväg att formalisera borgenärerrlas ställningstaganden under själva förfarandet såvitt gäller exempelvis viktiga beslut rörande den fortsatta driften av gäldenärens verksamhet. Utredningen har i det föregående behandlat frågan om den statliga lönegarantins roll i ett rekonstruktionsförfarande aktuellt

av nu slag se

avsnitt 6.2.3. Om man väljer att inte utsträcka garantins tillämpningsområde utanför konkurs, uppkommer spörsmålet hur löneborgenärernas krav skall tillgodoses under företagsrekonstruktion. I Danmark har det ansetts betydelsefullt med regel arbetstagare rätt begära en som ger att att gäldenären ställer betryggande säkerhet för lön, förfaller som till

betalning efter anmälan betalingsstandsning. I praktiken

om utnyttjar arbetstagare alltid denna rätt. Även ñr svensk del kan det synas som om en regel av sådant slag skulle betydelse för vara av att ge stadga åt ett nytt förfarande. Det torde emellertid förhålla sig så, rekonstrukatt ett tionsförsök är mindre meningsfullt, inte gäldenären om kan uppbringa medel som gör det möjligt för företaget att avlöna de arbetstagare som behövs för den fortsatta driften. Förfogar inte arbetsgivaren över egna medel, bör han kunna erhålla kredit hos t.ex. bank efter beslut ett om företagsrekonstruktion. Banken får då den förmånsrätt för sin fordran som följer med nytillkomna fordringar enligt vad utvecklats i avsnitt som 6.2.2. För arbetstagarna är frågan inte så väsentlig, eftersom ett misslyckat rekonstruktionsförsök med efterföljande konkurs utlöser den statliga lönegarantin. Med hänsyn till det anförda utredningen anser att det för svensk del inte finns något behov regel skyldighet är av en om arbetsgivaren att vid företagsrekonstruktion ställa säkerhet för löneborge-

närernas fordringar.

374 SOU 1992113

6.3.7 och förfarandets upphörande Rekonstruktionsplan

I det föregående har betonats vikten att ett nytt förfarande utnyttjas av för undersöka möjligheterna att rekonstruera gäldenärens verksamhet att eller till stånd ett ackord. Skulle det visa sig att ingen av dessa utvägar är framkomlig, fyller betalningsanståndet inte längre sitt ändamål. Förfarandet bör då snarast avbrytas. Det måste givetvis också upphöra, rekonstruktion eller underhandsackord verkligen kommer till när en ett stånd. Från rättsskyddssynpunkt är det emellertid framför allt de misslyckade rekonstruktions- och ackordsförsöken som påkallar upp-

märksamhet. [utländska rättssystem är det vanligt att ett rekonstruktionsförfarande aktuellt slag förenas med krav att gäldenären eller adminiav nu en upprättar särskild plan för hur syftet med förfarandet skall strator en kunna nås rekonstruktionsplan. I regleringen kan ingå att borgenärerna i förfarandets slutskede skall godkänna eller förkasta planen. Så är fallet i såväl det engelska administration det amerikanska Chapter llsom förfarandet. Det år formellt sett inriktat på att en reorganisasenare - tionsplan skall fastställas. Planen kan dock i detta fall också karakteriett slags ackordsavtal. I det ñnska förslaget till lag om seras som skuldsanering för företag har stor vikt lagts vid upprättande och fastställande ett s.k. saneringsprogram för gäldenärsföretaget. av Skäl kan onekligen anföras för att också ñr svensk del i lag ge regler skyldighet för gäldenären eller administratorn att inom viss tid lägga om fram ett skriftligt förslag till hur gäldenärens verksamhet skall rekonoch ekonomiska situation klaras För borgenärerna skulle en strueras upp. sådan skyldighet innefatta viss garanti för att förfarandet fyller sitt en ändamål. För gäldenären skulle sådana regler kunna innebära en press att åstadkomma en konstruktiv lösning. Ett obligatoriskt inslag berört slag är emellertid inte problemav nu fritt. lagstadgad skyldighet för gäldenärenadministratom att För att en upprätta plan skall meningsfull måste dels dessa tillförsäkras en vara rimlig tid för att åstadkomma planen, dels borgenärerna hindras från att under den tiden vidta säraktioner mot gäldenären. Man riskerar således förfarandet förlängs och att borgenärernas situation blir mer utsatt, att upprättandet planen drar ut tiden. Erfarenheterna från det om av amerikanska Chapter ll-förfarandet tyder att det kan vara både tidskrävande och svårt att till stånd plan och den godkänd. en Exempel finns att förfarandet där dragit ut flera år i fråga om större

företag. . Det är inte bara risken för tidsutdräkt anledning till eftersom ger tanke. Också den ökade kostnad följer med ett formaliserat inslag som i form krav upprättande och godkännande av en plan måste av

beaktas. Även det ligger i sakens natur att gäldenärenadministratom

om skall komma med ett förslag till lösning företagets ekonomiska av problem, uppstår lätt merkostnad lagstiftaren ställer upp krav på en om vad förslaget skall innehålla för att borgenärerna skall kunna bedöma dess bärighet och godkänna eller förkasta det. De ökade kostnader som

SOU 1992113 375

kan bli förenade med ett alltför reglerat rekonstruktionsförfarande i denna del kan alltså motverka förfarandets användbarhet. Utredningen har beträffande en del utländska rättssystem bl.a. det amerikanska lagt - -

märke till att det där gällande förfarandet i praktiken fått sin egentliga

betydelse för större företag. De små och medelstora företagen har i stor utsträckning lämnats att lösa sina betalningssvårigheter på andra vägar. Tilläggas kan att man i Danmark och Norge inte lagfäst ett krav på en särskild plan i reglerna om betalingsstandsning gjeldsforhandling. resp. Även med beaktande av riskerna för tidsutdräkt och ökade kostnader anser utredningen att den grundläggande tanken att rekonstruktionsen plan upprättas under förfarandet har starka skäl för sig. Det är inte bara i borgenärernas och gäldenärens intresse som en plan har funktion att en fylla. Man måste också beakta att staten har anledning att följa hur förfarandet utvecklar sig i det enskilda fallet. Kravet på plan kan då en verka som en lämplig kontroll att förfarandet fortskrider på ett av ändamålsenligt sätt, något som är till fördel för domstolens handläggning av ärendet. Någon särskild tillsynsmyndighet såsom i konkurs torde - inte behövas jfr avsnitt 6.3.8, utan statens intresseni sammanhanget får i övrigt bevakas den företräder staten skatteborgenär. genom som som Även för denne företrädare blir plan nyttigt instrument för en ett att bevaka ärendet. Vilken tyngd som ligger i invändningen om förhalning och fördyring beror vidare av hur pass ingående lagstiftaren reglerar kravet på en rekonstruktionsplan. Som utredningen redan framhållit är det i länder där regleringen gjorts utförlig och förenats med regler om godkännande från borgenärernas sida som olägenheter kommit till synes. Man har där tvingats ta steget fullt ut och ersatt den del av ackordsförfarandet, som vi i Sverige benämner offentligt ackord och innefattar tvångssom en eftergift för en borgenärsminoritet, med rätt invecklade bestämmelser om hur omröstning om planen skall till. Om man avstår från att välja den linjen och i princip nöjer sig med ett krav rekonstruktionsplan att en skall upprättas och tillställas borgenärerna, undgår väsentligen de man berörda olägenhetema. Plankravet kommer i stället att fungera som en pådrivande faktor under förfarandet. Någon närmare reglering i lag av planens innehåll torde inte vara behövlig. Planen kan allt efter omständigheterna ut exempelvis omorganisation av gåldenärens verksamhet i förening med ett förslag till ackordserbjudande alternativt inledande av förhandling om offentligt ackord. Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att begränsa regleringen i denna del till ett krav upprättande rekonstruktionsav en plan. Det har synts naturligt att lägga uppgiften administratorn. Det är denne som kommer att ha de bästa förutsättningarna att ett objektivt sätt bedöma vilka utsikter gäldenärsföretaget har att fortleva. Han har också lättast att inom rimlig tid, förslagsvis tre månader, göra en sådan bedömning. Självfallet måste han samråda med gâldenären, men något krav på att denne godkänner planen i alla delar bör inte ställas upp. Planen kan även gå ut på att företaget bör awecklas och verksam-

376 SOU 1992113

heten upphöra, eventuellt i förening med att konkurs inleds. Det synes inte lämpligt att t.ex. i ett sådant fall kräva gäldenärens godkännande för att planen skall kunna läggas fram för borgenärerna. Utöver kravet på en rekonstruktionsplan är det framför allt två frågor som behöver lösas beträffande förfarandets upphörande, nämligen hur länge förfarandet skall fortgå och vems initiativ det skall upphöra. Till frågan hur regleringen lagtekniskt skall lösas med hänsyn till nuvarande föreskrifter om ackord och konkurs återkommer utredningen i avsnitt 6.3.9. Utredningens undersökning av hur ackordsinstitutet fungerar idag visar att den hittills gällande tvåmånadersfristeni 8 § AckL inte sällan år för kort. En utsträckning av denna tid till tre månader är befogad jfr Lagutskottets betänkande 199293LUl. Undersökningen ger belägg för att den fristen inte heller alltid är tillräcklig. En möjlighet till förlängning av den med ytterligare tre månader i taget bör därför öppnas. Med tanke på vikten av att förfarandet verkligen används i rekonstruktionssyfte och även med borgenärernas bästa för ögonen bör det krävas särskilda skäl för förlängning. Ett sådant skäl kan vara, att rekonstruktionsplanen inte kunnat färdigställas. Någon slentrianmässig ökning av den första tremånadersfristen bör inte förekomma. Längre tid än sammanlagt ett år bör förfarandet inte tillåtas fortgå. Liksom det bör krävas beslut tingsrätten för att förfarandet skall få av påbörjas bör beslut av rätten också krävas för att detta skall upphöra. Man kan visserligen fråga sig om något sådant beslut är nödvändigt i alla situationer. Som utredningen framhållit i avsnitt 6.3.1 emellertid ser utredningen företagsrekonstruktion sorts ramförfarande, inom som en vilket t.ex. offentligt ackord kan ingå. Förfarandet är alltså inte endast ett ackordsförfarande i AckLs mening utan har vidare syftning. en Skulle förhandling om offentligt ackord ha inletts, blir rättens beslut angående ackordet inte automatiskt liktydigt med att rekonstruktionsför-

farandet har upphört ifr 44 § AckL. Men normalt lär några andra

utvägar ur gäldenärens betalningssvårigheter inte stå till buds sig vare ackordet fastställs eller ej. För att inte utesluta möjligheten andra av lösningar har utredningen valt att föreslå ett formellt beslut av rätten Br att förfarandet skall upphöra. Ett sådant beslut bildar också slutpunkten för de rättsverkningar som är förenade med företagsrekonstruktion. Initiativrätt till förfarandets avslutande bör givetvis tillkomma gäldenären. För hans del kan det ske t.ex. genom att han återkallar sin ansökan eller begär sig i konkurs. Om han utan laga förfall uteblir från det föreskrivna borgenärssammanträdet inom tre veckor från förfarandets början, bör normalt hans bristande medverkan kunna förstås så, att förfarandet bringas att upphöra. Initiativrätt bör vidare tillkomma administratom och borgenär. Liksom i övrigt bör det krävas att rätten finner förfarandet sakna ett rimligt ändamål, dvs. varken längre medverka till rekonstruktion eller uppgörelse med borgenärerna. Ju längre tid som gått utan att något resultat är i sikte, dess lägre bör kravet ställas på den bevisning som borgenär har att förebringa för ett påstående att förfarandet är utsiktslöst.

SOU 1992113 377

En särskild fråga är om förfarandet skall kunna avslutas genom ett direkt ingripande från rättens sida, dvs. utan att någon formellt annan begärt det. Som regel får det förutsättas att exempelvis administratom tar initiativ till förfarandets upphörande, när han märker att gäldenären inte samarbetar lojalt utan ñretar viktiga dispositioner över sin egendom utan att samråda med administratom. På motsvarande sätt kan förväntas att borgenär lägger märke till att gäldenären umgås med äventyrliga som rekonstruktionsplaner, skulle komma att medföra ett sämre utfall för som borgenärerna än omedelbar konkurs skulle ha gjort, begår en att förfarandet upphör. Man kan dock inte bortse från situationer kan att uppstå, då ett tillräckligt snabbt initiativ från någon berörda inte av parter tas. Till rättens kännedom kan t.ex. komma att åtal för brott mot borgenärer väckts mot gäldenären med omedelbart yrkande häktning om av denne. Det förefaller då enklare att rätten själv initiativ till tar förfarandets upphörande än att avvakta reaktion från administratom en eller borgenär. Undantagsvis bör därför möjligt vara för rätten att utan annans begäran ta frågan förfarandets avslutande. upp om

6.3.8 Handläggningen ärenden av om företagsrekon-

struktion

Utredningen har i det föregående utgått från att förfarandet vid företagsrekonstruktion skall anknutet till tingsrättema på motsvarande sätt vara som idag är fallet beträffande ackord. När utredningen gjort den bedömningen är det framför allt följande omständigheter har beaktats. som Företagsrekonstruktion innefattar betydande inskränkningar i såväl gäldenärens dennes borgenärers rättsställning. Även dessa som om ärenden är att räkna som s.k. frivillig rättsvård, är det uppenbart att ärendenas karaktär är sådan att handläggningen bör ankomma domstol jfr även artikel 6 i den europeiska konventionen de mänskliga om rättigheterna. Så är också fallet i alla de för utredningen kända,

utländska rättssystem där någon form liknande rekonstruktionsförav farande förekommer.

Ett ytterligare skäl att välja domstol handläggande myndighet är som att denna måste uppfattas opartisk. Företagsrekonstruktion ställer som särskilda krav på detta, eftersom här ofta befinner man sig i ett förstadium till konkurs där olika borgenärsintressen kan brytas mot varandra. Med utredningens förslag kommer skatteborgenär staten som att ha ett särskilt intresse att delta i de förhandlingar föregår av som en uppgörelse. Det är då av vikt att den beslutande myndigheten i rekonstruktionsförfarandet inte kan misstänkas för hänsyn till andra att ta omständigheter än vad framkommer i det offentliga förfarandet. som Härutöver bör erinras att de allmänna domstolarna har mångårig om erfarenhet av att handlägga konkurs- och ackordsärenden med däri förekommande tvistiga frågor och frågor edsavlåggelse. Även om organisatoriskt är tingsrättema väl lämpade att hantera ärenden om

378 SOU 1992113

företagsrekonstruktion. Till frågor om reformens genomförande återkommer utredningen i avsnitt 6.7. Utredningen är medveten om att det pågår en utveckling i riktning mot att förlägga handläggningen ärenden hörande till den frivilliga av rättsvården helt eller delvis till förvaltningsmyndigheter. Tingsrätternas uppgifter och organisation övervägs f.n. med anledning av Domstolsutredningens betänkande SOU 1991106 Domstolarna inför 2000-talet. l betänkandet tar Domstolsutredningen upp bl.a. vissa frågor om arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter. I det sammanhanget kommer utredningen in bl.a. konkursärenden och föreslår där viss omfördelning av uppgifterna mellan tingsrätter, en tillsynsmyndigheter och förvaltare. Vad gäller ackord i konkurs föreslår dock utredningen att frågorna även i framtiden skall ankomma på

tingsrättema se SOU 1991106 s. 136 Utredningen uttalar sig inte

angående de uppgifter ankommer på tingsrätt enligt AckL. som De skeden av förfarandet vid företagsrekonstruktion där rättens medverkan aktualiseras är för det första inledningen, dvs. ansökan av gäldenären eller av en borgenär. Till det inledande skedet hör också åtgärder i direkt anslutning till exempelvis en ansökan, nämligen utseende av en administrator och bestämmande av tidpunkten för ett borgenärssammanträde. För det andra uppkommer behov av rättens medverkan vid det sammanträdet, där bl.a. frågor om förfarandets fortgång och utseende av en borgenärskommitté behandlas. För det tredje kan under det fortsatta förfarandet krävas beslut av rätten om t.ex. medgivande för säkerhetshavare att disponera säkerheten. Slutligen blir rättens medverkan aktuell beträffande förfarandets avslutande, då även exempelvis ersättning till administratom kan böra meddelas. beslut om För Insolvensutredningen framstår det som naturligt att samtliga de uppgifter som utredningen nu redogjort för handläggs av allmän domstol. Vissa av uppgifterna är sådana att de knappast kan läggas på någon annan myndighet med hänsyn till de rättsverkningar som är förenade med företagsrekonstruktion. Det synes inte heller vara något att vinna med att flytta någon av beslutsfunktionerna till annat offentligt organ. Ett tänkbart alternativ vore att uppdra nuvarande tillsynsmyndighet i konkurser, dvs. vissa kronofogdemyndigheter, att handha någon eller uppgifterna. Varken det inledande eller avslutande skedet några av lämpar sig emellertid härför. Inte heller frågor om t.ex. dispens för såkerhetshavare för annat än domstol. Att leda det passar organ obligatoriska borgenärssammanträdet är i och för sig en uppgift som inte nödvändigtvis kräver domstolens medverkan jfr SOU 1991106 128 ff. Vid sammanträdet kan emellertid uppkomma frågor som s. ankommer på rätten, t.ex. att avbryta förfarandet eller byta administrator. Det framstår då onödig omgång att dela funktionerna, som en när inte några större vinster skulle göras genom att flytta ordförandeskapet till annan än rätten. Med hänsyn till det anförda förordar utredningen att ärenden om företagsrekonstruktion handläggs av tingsrätt.

SOU 1992113 379

Att förfarandet i ärendena blir offentligt följer av den offentlighetsprinicp som gäller för de allmänna domstolarnas mål och ärenden. Något undantag gäller idag inte för ackords- och konkursårenden. Utredningen anser att man inte heller i fråga om företagsrekonstruktion bör införa något sådant. Exempel saknas visserligen inte på att man i utlandet ansett det vara av vikt att förfarandets inledande skede undan-

dras offentligheten se t.ex. beträffande Norge avsnitt 5.2.3. Det vill

emellertid synas som om förfarandets framgång i andra länder åter inte varit beroende av huruvida det skett under insyn från allmänheten. Eftersom avsikten med en svensk lagreglering bl.a. är att minska förekomsten av tyst betalningsinställelse, är det vidare mindre följdriktigt att förespråka just sekretess beträffande ett nytt förfarande. Det skulle även uppkomma en omotiverad skillnad mot konkursärenden, när det nya förfarandet ersätter konkurs. Häremot kan knappast invändas att den nya lagen syftar till rekonstruktion och konkurs till aweckling av gåldenärens verksamhet, eftersom i det förra fallet förfarandet kan övergå i konkurs och i det senare rekonstruktion kan bli aktuell. Vad som har sagts nu tar sikte själva offentlighetsprincipens tilllåmpning. Det är givetvis inte självändamål att sprida publicitet kring ett företags betalningsinställelse. Det är i första hand en angelägenhet som angår borgenärerna. Förfarandet bör därför vara inrättat så att dessa får nödig insyn och behövliga möjligheter att påverka procedurens fortgång. Däremot finns inte behov av att kungöra förfarandets inledning såsom år fallet vid ett konkursbeslut. Vad gäller rättens handläggning är det uppenbart att de åtgärder som skall vidtas ligger främst det formella planet. Förfarandet bör som

nämnts förut se avsnitt 6.3.2 kunna inledas främst på ansökan

av gåldenären. I det fallet skall någon materiell prövning gäldenärens av ekonomiska situation normalt inte behövas. Hans hänvändelse till domstolen är liktydi g med en betalningsinstållelse. Formellt bör krävas att gäldenären till sin ansökan fogar en kort redogörelse för sin ekonomi och vad som lett fram till hans betalningssvårigheter jfr 5 § AckL. Vidare bör han lämna en uppgift om utsikten till rekonstruktion och till en uppgörelse med borgenärema. Detta är nämligen ett material som borgenärerna bör del av inför borgenärssammanträdet. Om dessa så tidigt som möjligt får klart för sig vad som enligt gäldenärens mening orsakat betalningssvårigheterna, är detta i sig ägnat att gagna en rekonstruktion tämligen raskt under den tid står till buds vid som företagsrekonstruktion. Till sin ansökan bör gäldenären foga ett förslag till administrator. Också på denna punkt står en del att vinna tidsmässigt. Erfarenheterna från liknande regleringar utomlands talar för att det ofta är just gåldenä-

rens förslag till administrator eller motsvarande som följs av rätten. Det

bör i och för sig vara domstolen obetaget att välja annan, bättre lämpad person. Detta bör dock bli fallet bara undantagsvis. För att underlätta rättens bedömning bör nämligen krävas att gäldenären i ansökningen lämnar behövliga uppgifter om den föreslagna lämplighet för personens uppdraget. Dessa uppgifter bör innefatta ett besked om hur borgenärerna

380 SOU 1992113

eller åtminstone de största dessa ställer sig till den föreslagna - av administratom. Härigenom kommer rätten att ett underlag för det som mesta gör det onödigt med någon ytterligare prövning den förordade av personens lämplighet. Även rättens befattning med gäldenärens ansökan sålunda i om normalfallet inte behöver föranleda någon närmare granskning, kan man inte undvara regler för det fallet att en gäldenär utnyttjar den lagen nya enbart för att skaffa sig ett betalningsuppskov. Här kan i princip två situationer uppstå. Den är att gäldenärens ansökan är bristfällig i ena formellt hänseende. Han bifogar t.ex. inte något förslag till administrator. Avhjälper han inte efter ett föreläggande denna brist, bör ansökningen avvisas. Den andra situationen är att gäldenären visserligen lämnar föreskrivna uppgifter att dessa klart vid handen, att det men ger saknas skäl att förmoda att syftet med företagsrekonstruktion kan uppnås. Gäldenärens beskrivning av sitt läge kanske t.0.m. visar att rekonen struktion är utsiktslös. Rätten bör då ogilla ansökningen. När rätten upptar gäldenärens ansökan, skall rätten formellt besluta företagsrekonstruktion samt vidare utse administrator och samtidigt om bestämma tid för ett borgenärssammanträde inför rätten inom viss kortare tid, förslagsvis tre veckor. Vad härefter angår ansökan av en borgenär måste självfallet handläggningen gestalta sig något annorlunda. Utredningen vill betona, att förfarandet normalt måste komma till stånd genom gäldenärens hand-

lande. Som har utvecklats i det föregående se avsnitt 6.3.2 kan det

dock förekomma situationer då det skulle vara till fördel att eller flera en borgenärer har möjlighet att ta initiativ till företagsrekonstruktion. Formellt måste krävas att borgenären lämnar uppgift sin en om fordran och de omständigheter på vilka han grundar sin begäran. Vidare bör borgenären avkrävas ett förslag till administrator och uppgifter om dennes lämplighet för uppdraget. Härmed ges garantier för att förfarandet inte igångsätts på lösa grunder. Samtidigt underlättas rättens prövning. Prövningen av en borgenärs begäran bör ske vid en förhandling. Till denna bör parterna delges kallelse. Med hänsyn till de ingripande rättsverkningar som är förenade med förfarandet bör detta även i Övrigt utformas efter mönster av vad som gäller beträffande en borgenärs konkursansökan. Bifaller rätten en borgenärs ansökan, har den att utse administrator och bestämma tid för borgenärssammanträdet. Det ligger i sakens natur att rätten vid val av administrator bör höra sig för angående gäldenärens åsikt. Har denne inte tillfrågats borgenären härom, kan förfrågningen av lämpligen ske vid den förhandling där borgenärens ansökan prövas. Som många gånger betonats skall förfarandet syfta i första hand till att göra det möjligt att rekonstruera gäldenärens verksamhet. Om denne tydligt visar, att han inte ämnar medverka till någon form rekonstrukav tion eller uppgörelse, saknas möjligheter till att åstadkomma ett positivt resultat. Borgenärens begäran bör då lämnas utan bifall. Kommer gäldenären över huvud inte till den utsatta förhandlingen, är detta ett

SOU 1992113 381

belägg för att han inte önskar medverka. Det måste med andra ord krävas en positiv förklaring från denne för förfarandet skall påbörjas att på borgenärs önskan. Frågan om vilka kriterier rätten skall följa då den utser administrator har behandlats i avsnitt 6.3.5. Det bör inte vara uteslutet utse flera än en administrator. Frågan måste givetvis bedömas mot bakgrund bl.a. de av kostnader som uppstår. En lösning är, administratom anlitar annan att en sakkunnig biträde. Det bör stå administratom fritt avgöra, som att om han har behov av sådant bistånd. Rättens medverkan vid det borgenärssammanträde obligatoriskt som skall ingå i förfarandet är främst att leda sammanträdet. Den skall bereda tillstädeskomna borgenärer tillfälle att yttra sig, i frågor t.ex. om förfarandet bör fortgå. Skulle omständigheter därvid framkomma nya som ändrar förutsättningarna, bör det ankomma på rätten att ta upp frågan om förfarandet skall upphöra. En särskild anledning till att ta upp den frågan är gâldenâren uteblir från sammanträdet. om Vid sammanträdet kan också behandlas andra frågor, t.ex. utseende

av en borgenärskommitté se avsnitt 6.3.6 och förordnande

av ny administrator. Nästa led i rättens handläggning blir tidsmässigt sådana delfrågor under förfarandet där ett beslut rätten påkallas. Utöver redan nämnda av exempel härpå är det väsentligen säkerhetshavamas ställning kan som aktualisera ett sådant beslut. Som utredningen berört förut

se avsnitt

6.3.3 bör sådana borgenärer ha möjlighet att hos rätten begära dispens från det förbud mot utmätning automatiskt inträder med m.m. som företagsrekonstruktion. Handläggningen yrkande dispens bör av ett om ske i enlighet med vad som i allmänhet gäller beträffande förfarandet

se

i det följande. På rätten ankommer slutligen att pröva frågor i anslutning till förfarandets upphörande jfr avsnitt 6.3.7. Oavsett hur frågan dettas om upphörande väcks, bör kommunikation ske med berörda intressenter. Det synes dock inte erforderligt att hela borgenärskollektivet bereds tillfälle att yttra sig. Det bör både tids- och kostnadsskäl tillräckligt av vara att de borgenärer infunnit sig vid det första borgenärssammanträdet som ges möjlighet att säga sin mening i saken. Har särskild borgenärskommitté en utsetts, bör denna givetvis yttra sig. Ett formellt beslut om förfarandets upphörande bör krävas inte bara när rätten företar materiell prövning förutsättningarna för en av procedurens avslutande utan också när detta obligatoriskt skall upphöra av särskild anledning, t.ex. gäldenären har försatts i konkurs. I de om senare fallen är det framför allt ordningsskäl talar för exakt som att en dag anges som slutpunkt. Därmed klargörs i lag angivna rättsverkatt ningar av företagsrekonstruktionen upphör att gälla. Till rättens åligganden i samband med förfarandets avslutning hör även att på begäran fastställa ersättning åt administratorn. Ersättningen bör bestämmas med ledning av de gäller för konkursförvaltare normer som enligt 14 kap. 4§ andra stycket KL. Ersättning bör bestämmas vid

382 SOU 1992113

förfarandets upphörande, även förfarandet skulle övergå i en om förhandling om offentligt ackord. Vad gäller den lagtekniska frågan hur regleringen av förfarandet skall in i vårt processuella system finns tre möjligheter. Den första är passas att anknyta till nuvarande regel i 45 § AckL och ge domstolen en anvisning att rättegångsbalken RB gäller i tillämpliga delar, om inte om något annat sägs i den lagen. Den andra är att falla tillbaka på lagen nya 1946807 handläggning domstolsärenden ärendelagen. Indirekt om av innebär det också hänvisning till RB, eftersom ll § ärendelagen en innehåller hänvisning motsvarande den som finns i AckL. Den tredje en möjligheten är att reglera förfarandet fullständigt i en ny lag i ämnet. Den sist nämnda utvägen kan rätt omgående avföras ur diskussionen. Strävandena på både det processrättsliga och förvaltningsrättsli ga området har sedan länge gått ut att skapa såvitt möjligt enhetliga förfaranderegler för domstolar respektive förvaltningsmyndigheter. Att nu ta ett steg i motsatt riktning beträffande en speciell grupp av insolvensârenden är sålunda inte lämpligt och inte heller behövligt. De sârregler som krävs låter sig utan större problem infogas i en lag om företagsrekonstruktion. Det vill inte heller synas som om det numera är en lämplig lösning att falla tillbaka på ärendelagen. Detta var visserligen den modell som

utredningen förordade beträffande sitt förslag till skuldsaneringslag se

SOU 199074 245 Sedan dess har Domstolsutredningen i sitt s. betänkande SOU 1991106 Domstolarna inför 2000-talet föreslagit att ärendelagen upphävs och ersätts reglerna i lag om förfarandet av en ny i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol domstolsförfarandelagen. Tanken är att denna lag skall träda in supplerande i

fråga t.ex. domstols befattning med konkurs se SOU 1991106 Del

om B 225, 249, 348 och 356 Även domstolsutredningen inte s. om behandlat AckL i sitt betänkande, får det antas att man har haft samma principiella inställning beträffande domstols befattning med ackord. Frågan blir då, utredningen bör i avvaktan på den fortsatta beom handlingen av domstolsutredningens förslag till ny domstolsförfarandelag avstå från att gå närmare in på den lagtekniska frågan om hur regler om betalningsinställelse bör in i vårt processuella system. Utredningen passas inte det. Det är viktigt, att även förfaranden som inte utgör anser rättskipning i egentlig mening skall äga rum vid allmän domstol men som möjligt anknyter till RB. Främst praktiska skäl talar ñr att en och om domstol inte har att tillämpa mer än en uppsättning förfarandesamma

regler. Ãrendelagen är närmast att se som ett antal undantag från RB

såvitt gäller ärendes anhängiggörande och handläggning i övrigt. I mångt och mycket träder RB in supplerande. Även den föreslagna domstolsförfarandelagen replierari väsentliga delar på RB. För utredningen framstår det därför inte någon fördel utan snarare som en nackdel att låta som företagsrekonstruktion handläggas formellt enligt den tänkta regler om domstolsförfarandelagen. Med hänsyn till det anförda anser utredningen att man bör välja i princip lösning vid KL-reformen, dvs. att låta regler om samma som företagsrekonstruktion vid behov fyllas ut genom RB jfr prop.

SOU 1992113 383

19868790 s. 424 Vad gäller ackord kan för övrigt anmärkas, att nuvarande ordning på berörda punkt såvitt känt inte gett upphov till några tillämpningsproblem.

6.3.9 Förhållandet till

annan lagstiftning

Som har berörts förut se avsnitt 6.3.2 innefattar enligt 2 kap. 8 § KL

en betalningsinställelse en presumtion för insolvens. Med den uppläggning av lagen företagsrekonstruktion utredningen har valt om som kan man låta regeln i 2 kap. 8 § KL stå kvar oförändrad. Som redan har påpekats får frågan inte så stor praktisk betydelse, eftersom borgenär under moratoriet i princip är förhindrad att begära gäldenärens försättande i konkurs. Man måste också hålla i minnet att 2 kap. 8 § KL gäller alla gåldenärer, inte bara näringsidkare. Och i fråga rörelseom drivande gäldenärer måste även i fortsättningen räkna med att de man kan vilja ställa in sina betalningar utan att välja det lagreglerade förfarandet. Av dessa skål har utredningen valt att inte föreslå någon ändring i den berörda regeln. Sambandet mellan en lag om företagsrekonstruktion och de konkursrättsliga reglerna är påtagligt även i andra hänseenden. Vad som föreskrivs i 4 kap. 2 § andra stycket KL om fristdagen vid ansökan en

om god man enligt AckL behöver nämnts tidigare se avsnitt 6.3.2

som anpassas till vad skall gälla vid ett nytt rekonstruktionsförfarande. som Andra ändringar gäller undantagsregeln i 4 kap. l § beträffande

återvinning av betalning av skatter och avgifter se avsnitt 6.2.2 och

betydelsen i återvinningshänseende administrator-ns godkännande av av

en ny skuld under förfarandet se samma avsnitt. Vissa ytterligare frågor

behandlas i avsnitt 6.4. En ny lag om företagsrekonstruktion kräver att AckL upphävs och ersätts med det nya förfarandet. Den största ändringen gäller nuvarande regler om godmansförordnande i 1-10 §§ AckL. Föreskrifterna m.m. om

tvångsackord i 11-38 §§ AckL måste vidare över se vidare avsnitt

ses 6.5 och passas in i det regelsystemet. Också de särskilda benya stämmelserna av processuell karaktär i 39-48 §§ AckL behöver revideras. Sammantaget år det genomgripande omarbetning de en av regler om ackord som gällt sedan 1971. Med tillkomsten av en lag företagsrekonstruktion och ett om genomförande av utredningens förslag till skuldsaneringslag för privatpersoner

se SOU 199074 skulle vi vid sidan om KL två lagar som reglerar

gäldenärens situation vid betalningsoförmåga. Som utredningen har

berört inledningsvis se avsnitt 6.3. l det anledning överväga, det

ger om insolvensrättsliga regelsystemet bör över från övergripande ses en mer utgångspunkt än som utredningen haft möjlighet att göra. Utredningen vill dock betona, att den inte några tillämpningsproblem i att spalta ser upp reglerna i två delar, den ena gällande näringsidkare och den andra privatpersoner. Motsvarande uppdelning har år företagits i senare flera fall på det civilrättsliga området.

384 SOU 1992113

Frågan om den statliga lönegarantins roll beträffande rekonstruktion

av krisföretag har utredningen behandlat i det föregående se avsnitt

6.1.3 och 6.2.3. Som framgått där förordar utredningen inga direkta ändringar i LGL. En följdändring till de nya reglerna om förmånsrättsordningen blir dock nödvändig. Det finns också regleri andra lagar som berörs av en lag om företagsrekonstruktion. Det gäller i stort samma författningar som utredningen

behandlat i sitt betänkande Skuldsaneringslag se SOU 199074 s. 35-40

och 47-52. Utredningen behandlar behovet av ändring i dessa i specialmotiveringen. Det bör redan här anmärkas att utredningen inte funnit behov av att vidta någon ändring i preskriptionslagen 1981130. Befintliga regler synes täcka den situationen att borgenâr ansöker en om företagsrekonstruktion och därvid åberopar sin fordran mot gäldenären jfr 5 § tredje punkten preskriptionslagen och SOU 199074 258 s.

6.4 Vissa frågor angående konkurs

I det föregående har utredningen behandlat frågor förmånsrättsordom ningens betydelse för rekonstruktion av företag utan konkurs, den statliga lönegarantins roll i sammanhanget liksom behovet av ett nytt rekonstruktionsförfarande. Utredningens förslag i dessa hänseenden syftar alla bl.a. till att göra det möjligt att rekonstruera ett krisdrabbat företags verksamhet utan att företaget försätts i konkurs. Förslagen föranleder vissa följdändringar i KL, främst såvitt gäller reglerna om fristdag och återvinning. I utredningens direktiv tas upp också vissa andra spörsmål angående konkurs vilka kan behandlas oberoende av hur man ställer sig till förslaget till lag om företagsrekonstruktion m.m., låt vara att det i det första fallet ändå finns ett påtagligt samband med dessa förslag. Spörsmålen gäller dels huruvida juridisk person skall fortleva efter konkurs, dels huruvida konkursgäldenären skall få rätt att överklaga vissa av konkursförvaltarens beslut. I det följande undersöker utredningen om det på dessa punkter finns skäl att göra någon ändring i de konkursrättsliga bestämmelserna.

6.4.1 Skall juridisk få fortleva efter konkurs

person

I 13 kap. 19 § ABL finns regler om aktiebolags upplösning efter konkurs. Om konkursen avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns överskott, skall bolagsstämman inom månad från det en att konkursen avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation. Fattar stämman inte något sådant beslut, skall rätten förordna om tvångslikvidation enligt kap. 4 Det kan ske anmälan av registreringsmyndigheten eller ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara

SOU 1992113 385

beroende av att det finns någon kan företräda bolaget. I till som motsats vad som vanligen gäller vid likvidation kan likvidation efter konkurs inte avbrytas och bolagets verksamhet återupptas. Vad som närmare besett ligger i uttrycken utan överskott respektive med överskott klargörs inte i lagtexten. För det det förslår mesta givetvis inte konkursgäldenärens tillgångar till fömöja borgenärema. att Något överskott finns alltså inte. En konkurs kan emellertid avslutas på flera olika sätt. Bortsett från att ett konkursbeslut kan upphävas högre av rätt kan en konkurs sålunda avslutas bl. på det viset att den avskrivs a. därför att inga fordringar görs gällande 10 kap. 3 § KL. Efter betalning av konkurskostnader och massaskulder skall då kvarvarande tillgångar återställas till gäldenären 10 kap. 4 § KL. Konkursen lämnar alltså överskott. På motsvarande sätt kan det ñrhålla det sig i två andra situationer, nämligen konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse om med borgenärerna 12 kap. 1 och 2 §§ KL eller skrivs efter ackord av jfr 12 kap. 24 § KL. När konkurs avslutas utdelning till en genom borgenärerna lär i praktiken inte bli aktuellt med något överskott. Också i fråga om andra slag juridiska finns regler av personer om möjlighet för den juridiska att fortleva efter konkurs. Bepersonen träffande ekonomiska föreningar finns i ll kap. 19 § lagen 1987667 om ekonomiska föreningar LEF bestämmelser i sak stämmer som överens med vad som gäller beträffande aktiebolag. En ekonomisk förening som försatts i konkurs skall alltså upplösas, oavsett om konkursen lämnar överskott eller ej. Och beträffande handelsbolag finns motsvarande bestämmelseri 2 kap. 44 § lagen 19801102 handelsom bolag och enkla bolag HBL. Här finns dock den skillnaden att likvidation efter konkurs lämnar överskott inte nödvändigtvis måste som leda till upplösning handelsbolaget. Bolagsmännen kan nämligen av komma överens om att fortsätta bolagets verksamhet trots konkursen. I avsnitt 3.3.5.2 har utredningen belyst hur vanligt pass det är att en konkurs avslutas utan att några fordringar görs gällande respektive genom att konkursen läggs ned efter uppgörelse eller skrivs efter av ackord. Som framgår vad anförts där är dessa fall mycket av som ovanliga. Det rör sig bara några enstaka fall året, bortsett från om om den situationen att uppgörelse träffas. I den situationen senare har mot slutet av 1980-talet antalet fall stigit till drygt 30 år. per Det reformbehov som kan finnas förevarande punkt gäller alltså nu inte särskilt många fall i praktiken. Under årens lopp har emellertid i olika sammanhang förts fram tanken att det borde möjligt för vara en juridisk person, vars konkurs avslutas med överskott, att återuppta verksamheten. I doktrinen har denna åsikt förfäktats Nial, vilken för av övrigt som särskild utredningsman lagt fram ett förslag härom i betänkandet SOU 195827 Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen s. 200. I betänkandet pekas att ett aktiebolags försättande i konkurs kan förhastad åtgärd, vidtagits på vara en som grund av oriktiga antaganden rörande bolagets ekonomiska ställning och möjligheter. Det kan även inträffa att det under konkurs visar sig en finnas möjligheter till sådan uppgörelse med fordringsägarna en att

386 SOU 1992113

bolaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet och därmed rädda de i företagets organisation och dess inarbetade rörelse. värden som ligger Frågan berördes också Konkurslagskommittén i dess slutbetänkande av SOU 198324 Ny konkurslag s. 236. Kommittén framförde inte något förslag i saken utan pekade mot bakgrund dåvarande olikheter i eget av den associationsrättsliga lagstiftningen på att de nu aktuella reglerna i ABL kunde behöva ses över. Att ett aktiebolag efter konkurs inte får återuppta sin verksamhet kan i förstone strida mot att tillfälle till rekonstruktion bör finnas även synas i samband med konkurs jfr vad sagts härom i avsnitt 6.2.3. Man som får emellertid hålla i minnet att detta sätt att uppfatta konkursens roll inte går så långt tillbaka i tiden. Det är framför allt under de senaste årtiondena utvecklingen lett till att exempelvis hänsyn till sysselsättsom ningen ansetts kunna tas vid avvecklingen ett konkursbo. Under lång av tid dessförinnan betraktades konkurs enbart en form för att ta till som borgenärernas bästa och till att boet avvecklades så förmånligt vara se och snabbt möjligt. Det är därför förståeligt att man länge ansett det som följdriktigt att ett aktiebolags konkurs skall följas av bolagets vara upplösning. Iråkad konkurs har setts ett stigma, som betyder som ovillkorlig dödsdom för bolaget, oavsett på vilket sätt konkursen upphör

se Nial i SvJT 1983 s. 627.

Det finns alltså historiska skäl till att ABL alltjämt lägger hinder i vägen för ett konkursdrabbat aktiebolags överlevnad. När det gäller andra juridiska bör emellertid anmärkas att lagstiftaren så sent personer vid tillkomsten LEF 1987 fann det ändamålsenligt att en som av ekonomisk ñrening i förevarande hänseende behandlas på samma sätt ett aktiebolag. Skälet härför att konkurs medför ett sådant som var, en avbrott i föreningens verksamhet att det regelmässigt är lämpligast för både föreningsmedlemmar och andra intressenter att föreningen upphör,

även konkursen lämnar överskott se 1986872 s. 229. Och

om prop. redan nämnts innebär HBLzs reglering obligatorisk likvidation av ett som handelsbolag, dess konkurs avslutas utan överskott. I motsatt fall kan om dock bolagsmännen överenskomma att med överskottet fortsätta bolaget. Med den utredningen föreslagna ordningen avseende ett nytt av rekonstruktionsñrfarande kommer frågan juridisk person skall om en fortleva efter konkurs i ett delvis nytt läge. Det kommer sannolikt att bli än ovanligt än att konkurs avslutas genom ackord eller annan mera nu en uppgörelse. Det år i själva verket också meningen med utredningens förslag. Det är just i situationer där det är tveksamt hur det förhåller sig med gåldenärsföretagets möjligheter att överleva som en lag om företagsrekonstruktion kommer in i bilden. Ju tidigare företaget i en krissituation tar initiativ till en betalningsinställelse som förenas med företagsrekonstruktion enligt den föreslagna nya ordningen, desto större bör möjligheterna för företagets överlevnad eller åtminstone vara verksamhetens fortsättande. Enligt utredningens mening blir det också principiellt sett motsägelsefullt att å sidan främja rekonstruktion utan konkurs och å den andra ena överväga ordning, varigenom man i vissa fall förskjuter intresset mot en

SOU 1992113 387

uppgörelser i konkurs. Det är snarast ägnat att skapa oklarhet om lagstiftarens intentioner. Nuvarande regler har den fördelen berörda att intressenter vet vad de har att rätta sig efter. De följaktligen gagnar rättssäkerheten. Det vill vidare synas som om tanken den juridiska personens fortlevnad något ensidigt riktar uppmärksamheten den formella sidan av hur ett företag fortsätts. Redan idag år det möjligt för ägaren ett av

aktiebolag som gått i konkurs att fortsätta verksamheten. Ägaren kan

sålunda i eget namn eller t.ex. juridisk förvärva genom en annan person rörelsen av konkursboet eller konkursen avslutats med överskott - om av bolaget i likvidation. Vilken form skall väljas för att fortsätta som rörelsen är främst fråga företagsekonomisk och skattemässig en av natur. Vilket alternativ är det ekonomiskt mest fördelaktiga beror som av omständigheterna. Det finns med hänsyn till det anförda inte tillräckliga skäl att låta ett aktiebolag som gått i konkurs leva kvar när konkursen lämnar överskott. Med denna inställning menar utredningen att det inte heller finns skäl att överväga ändring i LEF eller HBL berörda punkt. nu Avslutningsvis vill utredningen framhålla, att det tidigare resonemanget innefattar stöd för att ta fråga, nämligen det upp en annan om med utredningens förslag i övrigt är nödvändigt att behålla alla de nuvarande formerna för att avsluta konkurs, t.ex. ackord. KL en genom gäller emellertid alla rättssubjekt, dvs. även fysiska Även personer. om utredningens förslag till lag skuldsanering för privatpersoner om genomförs, kommer KL att ha betydelse för enskilda näringsidkare. Motsvarande gäller exempelvis ideella föreningar. Inte minst med hänsyn till det nu anförda anser utredningen att KL bör behållas oförändrad i aktuellt nu hänseende.

6.4.2 Konkursgäldenärens talerätt i vissa fall

Enligt 3 kap. 1 § KL får gäldenären, sedan ett beslut konkurs har om meddelats, inte råda över egendom hör till konkursboet. Den rätten som tillkommer i stället förvaltaren, vilken enligt 7 kap. 8 § KL skall till ta vara borgenårernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en snabb avveckling boet. Gäldenärens förlust av av rådigheten medför att han i princip inte kan föra talan angående egendom som hör till konkursboet. Han kan t.ex. inte överklaga ett beslut om exekutiv försäljning boets egendom. av Gäldenâren är dock inte helt utan inflytande förvaltningen. Enligt 7 kap. 9 § KL är förvaltaren skyldig att begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till gäldenären. I viktigare frågor skall förvaltaren vidare enligt 7 kap lO§ KL höra gäldenären, det om lämpligen kan ske. Som exempel viktigare förvaltningsfrågor kan nämnas frågor om driften gäldenärens rörelse, försäljning av om av värdefull egendom eller om väckande återvinningstalan eller av annan talan angående ett obetydligt belopp. Om förvaltaren åsidosätter sin

388 SOU 1992113

skyldighet att samråda innan han företar en viss rättshandling medför detta inte att rättshandlingen blir ogiltig. Förvaltaren är nämligen alltid behörig att företräda konkursboet. Han kan emellertid ådra sig skadeståndsskyldighet och löper dessutom risken att bli entledigad. Frågan konkursgäldenärens talerätt har, som anmärks i direktiven, om behandlats riksdagen vid riksmötet 198788 med anledning av en av

motion i ärendet se avsnitt 4.1.3. I betänkandet LU 19878812

erinrade lagutskottet om att någon rätt för konkursgäldenären att i ordning än klander av förvaltarens slutredovisning annan genom överklaga förvaltarens försäljningsåtgârder inte finns enligt reglerna i KL. Utskottet påpekade också att HD i rättsfallet NJA 1987 s. 13 funnit att konkursgäldenär inte heller är behörig att föra talan mot en en exekutiv försäljning avseende konkursboet tillhörig egendom enligt utsökningsbalkens besvärsregler. Utan att ta ställning i sak till frågan om konkursgäldenärens talerätt ansåg utskottet att spörsmålet lämpligen borde övervägas i samband med den av utskottet i övrigt förordade utredningen beträffande bl.a. rekonstruktion av företag i kris. Vid förfrågan utredningen riktat till landets samtliga tillsynsen som myndigheter angående konkursgäldenärens talerätt har nästan alla 18 av 22 bestämt motsatt sig att en konkursgäldenär skall kunna överklaga konkursförvaltarens försäljningsåtgärder. Som skäl härför nämndes bl.a. följande. Det föreligger inget behov att tillerkänna konkursgäldenären av talerätti detta hänseende. KLzs regler förvaltarens samrådsskyldighet om och konkursgäldenärens möjlighet att klandra slutredovisningen är tillräckliga. Om försäljningsåtgärderna fördröjs, föreligger risk för att egendomen efter eller mindre omfattande tidsutdräkt säljs till mer väsentligt lägre pris än det först kunde ha erhållits. Den omständigsom heten köpare måste räkna med att köpet kan bli ogiltigt kan också att en påverka priset redan från början. Flera tillsynsmyndigheter påpekade också att många gäldenärer saknar fog för sina klagomål. Det ligger i sakens natur att gäldenär ofta med oordnad bokföring och efteren släpning i redovisningen har felaktig uppfattning om substansen i - en den rörelse gått i konkurs. Ofta bottnar klagomålen i missuppsom fattningar eller orealistiska föreställningar. De avstyrkande myndigheternas uppfattning kan sammanfattas i besvärsrätt för gäldenären att en i de flesta fall skulle innebära fördyring förfarandet men knappast en av medföra ett bättre utfall i konkursen. De fyra återstående tillsynsmyndigheterna ansåg att det kan finnas skäl att tillerkänna konkursgäldenären talerätt. Två av myndigheterna uttalade att att sådan rätt i vart fall kan fylla en funktion vid exekutiv en försäljning. Utredningen grundläggande princip vid konkurs vill betona att en är att gäldenären berövas rådigheten över sin egendom. Från denna princip

finns i dag inga undantag, om man bortser från gäldenärens beneficium.

Den omständigheten att konkursgäldenären kan klandra förvaltarens slutredovisning utgör inget egentligt avsteg från principen. Redan med hänsyn härtill måste frågan att tillerkänna konkursgäldenären självom ständig klagorätt bedömas med viss försiktighet.

SOU 1992113 389

Man kommer vidare inte ifrån talerätt skulle kunna missbrukas. att en Även gäldenär inte har något sådant syfte skulle kunna försvåra en som och fördröja avvecklingen boet utan motsvarande nytta för borgenâav rerna. Gåldenärens intresse att egendom ingår i konkursboet inte av som säljs till underpris kan visserligen harmoniera med borgenärskollektivets

önskan om en förmånlig avveckling boet. Som påpekats i det av ovan nämnda rättsfallet har fysisk personi konkurs ett självklart intresse en av att avyttringen av konkursboets egendom inbringar så mycket som möjligt, eftersom de skulder inte blir betalda kvarstår efter som konkursen. Gäldenärens intresse därvidlag tillgodoses emellertid genom förvaltarens allmänna skyldighet att verka för förmånlig avveckling en av boet. Därtill kommer vid exekutiv auktion avseende i boet ingående

fast egendom att kronofogdemyndigheten enligt 12 kap 40 § utsöknings-

balken, UB, normalt inte får godta ett inrop, det är sannolikt om att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Om förvaltaren anser att ett inrop borde ha godtagits på grund denna bestämmelse, ankommer av det på honom att i borgenäremas och gäldenärens intresse överklaga

auktionen. Beträffande lös egendom blir läget likartat se 9 kap. 4 §

UB.

Under förutsättning att konkursförvaltaren fullgör sitt uppdrag på av bästa sätt och således tar till borgenärernas rätt och vara gemensamma bästa samt efter erforderligt samråd vidtar alla de åtgärder främjar som en förmånlig och snabb avveckling boet, föreligger liten risk för av att konkursboets egendom säljs till underpris. Detta resonemang leder till att konkursgåldenårens intresse ñrmånlig avveckling konkursboet av en av tillgodoses genom effektiv och ändamålsenlig förvaltning. Som en utredningen varit inne i annat sammanhang

se avsnitt 6.3.5 är det

av stor vikt att de höga kraven ñrvaltarens kompetens upprätthålls,

så att förvaltaren verkligen förmår fullgöra det svåra uppdrag som anförtrotts honom. Det bör understrykas viktig egenskap hos att en förvaltaren är att han besitter sådana affärsjuridiska kunskaper felbeatt dömningar vid försäljningsfrågor inte behöver förekomma. I sammanhanget kan tilläggas att förvaltarens åtgärder granskas tillsynsmyndigav heten i konkurs.

Eftersom utredningen inte funnit skål att föreslå juridisk att en person skall fortleva efter konkurs jfr föregående avsnitt, âr det reform-

behov som kan föreligga beträffande konkursgäldenårens inflytande på förvaltningen även för framtiden begränsat till främst konkurser rörande fysiska I praktiken gäller flertalet dessa konkurser personer. av personer som inte driver näringsverksamhet. Om utredningens förslag till en skuldsaneringslag genomförs, kommer antalet konkurser för privat-

personer att minska. Det förekommer emellertid även att fysiska personer som driver näringsverksamhet försätts i konkurs. Även dessa konkurser

kan förväntas minska det rekonstruktionsförfarande genom som utredningen nu föreslår. Med den utredningen föreslagna ordningen av finns det sålunda anledning anta att merparten de fysiska av personer som råkat i ekonomisk kris och visar vilja att göra rätt ñr sig som

390 SOU 1992113

kommer att välja skuldsanering eller företagsrekonstruktion framför konkurs. Med hänsyn till det anförda finner utredningen inte skäl föreslå att konkursgäldenären skall tillerkännas rätt att överklaga förvaltarens åtgärder. Förvaltarens samrådsskyldighet central betydelse för gäldenärens är av möjligheter att utöva inflytande på förvaltningen. Bedömningen av om samråd lämpligt ankommer enligt KL på förvaltaren. Även är om utredningen inte funnit skäl att tillerkänna gäldenären talerätt, kan det med hänsyn till att gäldenären dels kan ha ett befogat intresse av att anlägga synpunkter tilltänkt förvaltningsåtgärd, dels kan ha värdefull en information till vägledning för förvaltningen, övervägas om förvaltarens nuvarande skyldighet att samråda med gäldenären bör skärpas. För att gäldenären inte skall kunna fördröja och försvåra handläggningen genom att undandra sig samråd utredningen emellertid att förvaltaren anser måste ha ett visst utrymme för att underlåta samråd med gäldenären. Utredningen, understryker vikten att förvaltaren alltid samråder som av med gäldenären när detta kan ske utan olägenheter, finner inte skäl att föreslå någon ändring i bestämmelseni 7 kap. 10 § konkurslagen.

6.5 Vissa ändringar i fråga om offentligt

ackord

Det förslag till lag företagsrekonstruktion som utredningen lägger om fram berör framhållits tidigare mycket nära vårt nuvarande som ackordsförfarande sådant detta regleras i AckL. Utöver de ändringar som direkt föranleds utredningens förslag till ett nytt rekonstruktionsförav farande har under utredningens arbete framkommit önskemål om ett antal andra reformer rörande framför allt offentligt ackord. En del av önskemålen har återgetts i avsnitt 4.3.3 och 4.3.4, andra åter i bilaga 3. Dessutom har under hand framförts synpunkter på brister i AckL. I det följande tar utredningen ett antal frågor som synes angelägna upp behandla i förevarande sammanhang. Det gäller villkoren för att

offentligt ackord den s.k. minsta dividenden, vilka borgenärer som

deltar i offentligt ackord, är behörig att föra återvinningstalan vem som och behovet det särskilda edgångssammanträdet. I fråga om andra av önskemål, t.ex. skriftligt avslutande ackordsförfarandet, bestämmande av värdet på förmånsberättigad borgenärs säkerhet och ränteberäkning av vid ackord, sig utredningen sakna tillräckligt underlag för ett anser slutligt ställningstagande. I dessa delar inskränker sig utredningen till att anlägga vissa allmänna synpunkter.

SOU 1992113 391

6.5.1 Minsta dividenden vid ackord

offentligt

När AckL kom till sänktes den minsta dividenden vid ackord från 50 % till 25 %. Sänkningen skedde förslag av Lagberedningen i betänkandet SOU 196841 Utsökningsrätt VII. Beredningen framhöll vid de att man nordiska överläggningar som då ägt på konkursrättens område rum prelimininärt hade enats om 25 % minsta dividend och att med som man tanke på önskemålet om nordisk rättslikhet denna centrala punkt inte kunde sätta dividenden högre. Med hänsyn till bl.a. återvinningsmöjligheterna kunde det enligt beredningen vara en fördel att ackordsförhandling kunde användas även när så hög minsta dividend 50 % en som inte kunde bjudas. Vid avvecklingsackord kunde inte heller så exakt man veta vad avvecklingen kom att ge. En föreskrift ett visst minimum om om t.ex. 25 % kunde då vara lämplig, om den förenades med att även vad som inflöt därutöver skulle till borgenärerna. Vid fastställelseprövningen skulle vidare kontrolleras att ackordet inte till skada för var borgenärema. Den angivna minsta dividenden borde inte underskridas annat än i sällsynta undantagsfall, såsom att gäldenären till följd av

sjukdom eller av amian orsak kommit på obestånd utan eget vållande se

SOU 196841 s. 72 foch 94 Vid remissbehandlingen av Lagberedningens förslag meningarna var

delade beträffande reglerna om minsta dividenden se 1970136

prop. s. 54 Justitiekanslern erinrade att frågan hade samband med om skatteprivilegiets avskaffande och att det vid sådan reform kunde en sättas i fråga om minsta dividenden verkligen borde sänkas så kraftigt som beredningen föreslagit. En hovrätt uttalade sig för skärpning en av regeln och föreslog att en ackordsprocent understeg 50 inte 25 som men skulle kunna godtas endast om den godkänts samtliga kända borgenäav rer eller särskilda skäl förelåg. 25-procentsgränsen borde inte underskridas annat än med samtliga kända borgenärers samtycke. Även Sveriges advokatsamfund var negativt till så låg minsta dividend en som 25 % och menade att nordisk rättslikhet inte fick bli självändamål. Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad anlade liknande synpunkter och hävdade att skyddet för borgenärsminoriten med hänsyn till förfarandets summariska karaktär inte borde sättas lägre än vid 40 % av fordringsbeloppen. Iprop. 1970136 s. 72 framhöll chefen för Justitiedepartementet bl. a. att det allmänna intresset att gäldenärens ekonomiska ställning av saneras måste tillmätas stor vikt vid utformningen reglerna minsta av om dividend. Om betydande borgenärsmajoritet är ackord torde en ense om i allmänhet skäl föreligga för denna ståndpunkt från både gäldenärens, borgenärernas och allmän synpunkt även utdelningen blir låg. om Konkurs framstår i åtskilliga fall ett sämre alternativ än ett ackord som som ger mindre än 50 %. Departementschefen pekade vidare på att frågan hängde med bestämmelserna borgenärsmajoritet. samman om Beredningens förslag i denna del innebar särskilda krav på kvalificerad majoritet om dividenden understeg 50 %. Risken för missbruk motverkades också genom reglerna fastställande ackord. Också reglerna om av om

392 SOU 1992113

återvinning utgjorde ett skäl att sänka minsta dividenden. På grund av det anförda och med hänsyn till intresset av nordisk rättslikhet i frågan anslöt sig departementschefen till beredningens förslag. Han biträdde också förslaget möjlighet att underskrida 25 % om synnerliga skäl förelåg. om Den möjligheten fick dock inte tillgripas annat än i rena undantagsfall. Vid riksdagsbehandlingen propositionen framkom inget nytt i saken av

se lLU 197065.

När frågan om minsta dividenden kommit upp på nytt är det nu särskilt intresset att främja rekonstruktionsförsök genom ackord som av gör att frågan har fått förnyad aktualitet. Men också utredningens förslag ändring i förmånsrättsordningen förändrar i viss mån utgångsom punkterna för bestämmande av den lägsta utdelningsprocenten. På det nordiska planet har vidare läget ändrats så till vida som i Finland lagts fram förslag till lag skuldsanering för företag. I förslagets en ny om bestämmelser ett s.k. saneringsprogram för gäldenären ingår inte om någon direkt föreskrift minsta dividend utan hänsynen till borgeom närerna tillgodoses skyddsregler annat slag. genom av I utredningens förslag till lag om företagsrekonstruktion ingår regler om offentligt ackord som ett led i det övergripande rekonstruktionsförfarandet. Det är med denna uppbyggnad av regelsystemet naturligt att behålla ett grundläggande krav i lagen på lägsta utdelningsprocent vid offentligt ackord. Indirekt får en sådan regel betydelse även vid prövningen av en ansökan om företagsrekonstruktion, eftersom det därvid krävs att gäldenären lämnar bl.a. en uppgift om utsikten till en uppgörelse med borgenärema. Ett beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, det saknas skälig anledning anta att syftet med förfarandet om kan uppnås. Till det anförda bör läggas, att det blir motsägelsefullt att öppna ett nu rekonstruktionsförfarande för gäldenärsföretag, vilka inte räknar med att kunna erbjuda ens 25 % av fordringsbeloppet till borgenärema. Förfarandet skall sättas igång ett stadium då företaget eller dess verksamhet fortfarande har en chans att överleva. Detta talar med viss styrka för att kravet lägsta utdelningsprocent måste behållas eller kanske t.o.m. skärpas. Också det förhållandet att utredningen föreslår avskaffande av skatteprivilegiet talar emot att göra någon ändring beträffande nuvarande regler om minsta dividend. Ett viktigt motiv bakom denna reform rörande förmånsråttsordningen är att främja rekonstruktion utan konkurs och stärka de oprioriterade borgenärernas utsikter att få betalt. En mer markant förändring i fråga om kravet på minsta dividend skulle strida mot detta syfte. De uppgifter utredningen inhämtat från AC tyder närmast på att de ackord som följer betalningsinställelse idag brukar innefatta en minsta dividend i storleken 25 50 %. Mindre än 25 % synes inte förekomma. - , Inte heller vid utredningens hearing eller annat sätt har kommit fram belägg för att generell sänkning av minsta utdelningsprocenten skulle en påkallad för att främja rekonstruktion utan konkurs. vara

SOU 1992113 393

Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att inte föreslå någon principiell ändring beträffande minsta dividenden vid offentligt ackord. En undantagsregel vid speciella förhållanden har alltjämt fog för sig. De vid AckLs tillkomst anförda exemplen på den regelns innebörd synes dock närmast åsyfta enskilda näringsidkare och lämpar sig mindre väl vid tillämpningen av en lag om företagsrekonstruktion avpassad även ñr större företag drivs i form juridisk I valet mellan ackord som av person. och konkurs kan i gränsfall valet bero av några procents utdelning. För att ge ett något större utrymme att ta hänsyn härtill i fall då ackord uppenbarligen är att föredra från alla intressenters synpunkt bör i nuvarande undantagsregel uttrycket synnerliga skäl ersättas med särskilda skäl.

6.5.2 Vilka borgenärer deltar

Ett ackord gäller idag endast de oprioriterade borgenärerna inklusive

oprioriterad del av förmånsberättigad borgenärs fordran. Utredningen anser inte att någon ändring bör göras i denna princip. Skälet härför är närmast att söka i de överväganden utredningen har redovisat som

tidigare beträffande ändringar i förmånsrättsordningen se avsnitt 6.2.2.

Med de ändringar som föreslås där och med hänsyn även till de ingrepp i säkerhetshavarnas ställning utredningens förslag i övrigt innebär som

se avsnitt 6.3.3 framstår det inte som behövligt att ytterligare dra in

de förmånsberättigade borgenärerna i det nya rekonstruktionsförfarandet för att detta skall vinna framgång. En följd av vad utredningen föreslagit i det föregående är att staten alltid deltar i ett rekonstruktionsförfarande inklusive offentligt ackord - som oprioriterad borgenär. Om staten sin företrädare är aktiv i genom denna procedur, bör utsikterna öka till rekonstruktion krisföretag utan av konkurs. Den minskning av statens nuvarande utdelning i konkurs som följer av skatteprivilegiets upphävande bör då i viss mån kompenseras genom ett bättre utfall i samband med företagsrekonstruktion. Vad gäller borgenärskretsen påpekar utredningen slutligen att frågan om de s.k. efterställda borgenärernas ställning behandlas i avsnitt 6.6.3.

6.5.3 Behörigheten att föra återvinningstalan

Enligt 17 § AckL kan borgenär vars fordran skulle omfattas av ackord väcka talan om återvinning. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde där borgenärema röstar om ackordsförslaget men får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan måste underrätta gode mannen. Gör han inte det, skall hans talan awisas. Gode mannen är däremot inte behörig att självständigt föra återvinningstalan.

394 SOU 1992113

I förarbetena till AckL berördes frågan om behörighet att föra återvinningstalan bör tillkomma även gode mannen. Lagberedningen, som ansåg att denne inte bör ges sådan behörighet, pekade på att återvinningsprocessen skall fullföljas först sedan ackordet fastställts, då gode mannens egentliga uppdrag är slutfört, och att han inte heller förfogar över några medel för processkostnaderna. Det var därför knappast möjligt att ge gode mannen självständig talerätt utan en väsentlig

omläggning av systemet se SOU 196841 s. 81. I 1970136

prop.

följdes beredningens förslag se 81. Departementschefen

prop. s. erinrade om att gäldenären vid ackord har kvar rådigheten över sina tillgångar och att det därför är förenat med stora komplikationer att ge gode mannen sådan behörighet. Enligt hans mening var det dock viktigt att gode mannen noggrant undersöker förutsättningarna för återvinning och biträder borgernärerna i dessa frågor jfr 22 § andra stycket 4 AckL och prop. s. 104. l avsnitt 4.3.4 har nämnts att Ackordscentralen Stockholm föreslagit att gode mannen ges samma ställning som en konkursförvaltare när det gäller rätten att föra återvinningstalan. Härigenom skulle han enligt Ackordscentralen effektivare möjligheter att träffa förlikningar till fromma ñr fordringsägarkollektivet. Det förhåller sig otvivelaktigt så att de utvidgade återvinningsmöjligheter som infördes med AckL inte resulterat i något större antal

rättegångar återvinning. Ãtervinningsreglernas funktion ligger dock

om främst på det preventiva planet och i möjligheten att påverka borgenär, som tillskansat sig en orättfärdig förmån på övriga borgenärers bekostnad, att träffa en överenskommelse om att transaktionen skall återgå. Det är därför i och för sig förklarligt om man inte kunnat avläsa resultatet av 1970 års reform genom ett studium av antalet återvinningsprocesser. Inte desto mindre kan med visst fog hävdas att det skulle vara till fördel för fordringsägarkollektivet, i ett nytt rekonstruktionsförfarande om administratom tillades behörighet att föra återvinningstalan. Det är nämligen i praktiken svårt att förmå en borgenär att ta på sig rollen som kärande, eftersom en eventuell vinst kan delas med Övriga borgenärer som omfattas av ackordet. För utredningen gäller frågan närmast om förslaget till lag om företagsrekonstruktion ändrar förutsättningarna den nu aktuella punkten i så väsentliga hänseenden att en ändring bör övervägas. Utredningen har svårt att finna att så blir fallet. Enligt utredningens förslag behåller gäldenären i princip rådigheten över sina tillgångar. En återvinningsprocess kommer liksom förut att kunna avslutas först efter det att ackordet fastställts av rätten. Administratom förfogar inte heller över några medel till processkostnader. De skäl som vid AckLs tillkomst anfördes mot en talerätt för gode mannen kommer alltså att ha tilllämpning även beträffande administratom. Utredningen är medveten om att en reform av det slag utredningen förordar beträffande företagsrekonstruktion så till vida ändrar läget att antalet fall då återvinning kan komma i fråga utanför konkurssituationen sannolikt ökar. Avsikten med reformen är att förskjuta bearbetningen av

SOU 1992113 395

ett krisföretags ekonomiska problem från konkurs till ett tidigare stadium. Även med detta i minnet utredningen skålen för menar att en självständig talerätt för administratorn inte är så starka ändring bör att en ske härvidlag. För borgenärerna är det av stor vikt att ackordslikvidens slutliga reglering inte lördröjs. Det har för utredningen i olika samman-

hang understrukits att det väsentliga för borgenärerna âr, att gäldenärs-

företagets ekonomiska kris blir löst och att uppgörelsen med borgenärerna effektueras. Med en långt utdragen återvinningsprocess riskerar man att borgenärernas intresse för en tänkt lösning svalnar och att utsikterna till en rekonstruktion utan konkurs i motsvarande mån minskar. Med hänsyn till det anförda lägger utredningen inte fram något förslag om ändring på förevarande punkt.

6.5.4 Slopande edgångssammanträdet

av

Förfarandet vid offentligt ackord är idag organiserat så, att beslut om inledande av förhandling om offentligt ackord ackordsförhandlings-

beslut inte meddelas, förrän gäldenären har avlagt bouppteckningsed se

25 26 §§ AckL. Ett särskilt edgångssammanträde inför rätten är därför nödvändigt. Först efter detta blir det aktuellt att bestämma tid för det

sammanträde då borgenärerna skall rösta om ackordsförslaget se 29 §.

Borgenärssammanträdet skall hållas tidigast tre och senast fem veckor efter det att ackordsförhandlingsbeslut meddelades. Som framgår av avsnitt 4.3.4 har Ackordscentralen Stockholm föreslagit att man samordnar edgångs- och borgenärssammanträdena och att gäldenären får avlägga ed vid borgenärssammanträdet. AC har vidare hävdat att hållande av borgenärssammantrâdet bör ske på ansökan av gode mannen gäldenären och att tiden därför bör utsträckas till tio veckor för att gode mannen möjlighet att uppnå erforderlig anslutning bland ge borgenärerna. Frågan om behovet av och formen för edgång av gäldenären i ett ackordsförfarande var vid AckLs tillkomst inte föremål för någon diskussion i det hänseende varom nu är tal. Förhållandena har emellertid ändrats under tiden därefter genom att det numera sätts i fråga om man bör ha ett obligatoriskt krav edgång. För konlcursförfarandets del har förslag om att slopa den obligatoriska edgången liksom rättens obligatoriska medverkan vid första borgenärssammanträdet lagts fram av Domstolsutredningen i dess betänkande SOU 1991106 Domstolarna

inför 2000-talet se betänkandet Del ff. Betänkandet remissbe-

A s. 128 handlas f.n. Utan att ta ställning till hur konkursförfarandet bör anordnas i motsvarande hänseende vill utredningen framhålla, att frågan om obligatorisk edgång vid offentligt ackord i viss mån är avhängig av utredningens förslag till lag om företagsrekonstruktion. Genomförs det förslaget, kommer behovet av edgång för att bekräfta bouppteckningens riktighet i ett nytt läge. Det förfarandet flera garantier mot nya ger missbruk från gäldenärens sida. Hans ansökan om företagsrekonstruktion

396 SOU 1992113

skall granskas av rätten. Hans ekonomiska situation blir nagelfaren av borgenärerna vid det sammanträde som följer efter inledande av företagsrekonstruktion. Och administratom har betydligt starkare en ställning än den nuvarande gode mannen när det gäller kontrollen över gäldenärens ekonomiska transaktioner. När frågan edgång aktualiseom ras vid offentligt ackord under det förfarandet finns det därför inte nya samma behov som f.n. att alltid avkräva gäldenären edlig av en bekräftelse av bouppteckningens riktighet. Utredningen följaktlimenar gen att edgången utan olägenheter kan göras fakultativ. Med denna utgångspunkt kommer frågan om det särskilda edgångssammanträdet i ett nytt läge. Man bör då kunna slopa det sammanträdet och förlägga eventuell edgång till det borgenärssammanträde då man skall rösta om ackordsförslaget. En risk härmed är, att gäldenären av någon anledning vägrar att medverka och att borgenärssammanträdet går om intet. Redan idag gäller emellertid att gäldenären vägrar att om

avlägga ed förfaller hans ansökan offentligt ackord se 26 § andra

om stycket AckL. Det krävs synnerliga skäl för att förhandling ändå skall

komma till stånd se SOU 196841 103. Behåller sådan

s. man en undantagsregel för nödfallssituationer, t.ex. därför flera att en av styrelseledamöter i gäldenärsföretaget håller sig undan, torde någon olägenhet av att förlägga edgången till borgenärssammanträdet inte behöva uppkomma. Man vinner i stället att förfarandet går snabbare. Man kan givetvis diskutera om administratom i ett nytt rekonstruktionsförfarande bör längre tid än fem veckor för att klarlägga förutges sättningarna för ackord inför borgenärssammanträdet. Enligt utredningens mening behövs inte det. Den möjlighet till förlängning av tremånadersfristen vid företagsrekonstruktion utredningen föreslår bör som vara tillräcklig för att administratom skall erforderligt rådrum. När ansökan om förhandling om offentligt ackord görs i det nya förfarandet bör med andra 0rd undersökningen av gäldenärens ekonomiska situation ha fortskridit så långt att de frister som skall tillämpas bör besnarare stämmas av hänsyn till borgenärernas intressen än till administratorns önskan om rådrum. Utredningen föreslår alltså ingen ändring den av nu berörda femveckorsfristen.

6.5.5 Andra reformönskemål

Ett reformönskemål som har nära samband med vad som diskuterats i avsnitt 6.5.4 avser möjligheten till skriftlig avslutning ackordsförav

farandet. Önskemålet, vilket framförts vid utredningens hearing, går

närmast ut på att man i klara fall borde kunna slopa borgenärssammanträdet och låta rätten göra faststållelseprövningen grundval ett av av borgenärerna godkänt ackordsförslag. Den i och för sig lovvärda tanken på förenkling i nämnda hänseende stöter dock vissa problem. Ett första sådant gäller hur skall man avgöra om skriftlig handläggning är tillräcklig. Det är svårt för domstolen att redan vid ackordsförhandlingsbeslutet bedöma huruvida ett

SOU 1992113 397

borgenärssammanträde behövs eller inte. Kravet på ñrhandsanslutning 40 % kan inte gärna skärpas. Borgenärskretsen kanske inte heller är helt klarlagd vid denna tidpunkt jfr 27 § AckL. Och edgångsfrågan står öppen. Tid för ett borgenärssammanträde måste därför bestämmas. Man skulle emellertid kunna tänka sig att införa den ordningen att sammanträdet ställs in, om det visar sig att kravet på nödvändig borgenärsmajoritet är uppfyllt genom en av borgenärsmajoriteten undertecknad handling avseende ett ackord. En sådan ordning blir dock svår att förena med rättens fastställelseprövning, vilken förutsätter bl.a. att rätten tar ställning till eventuella anmärkningar mot någon eller några fordringar liksom till eventuella ändringsönskemål från gäldenärens sida. Kravet på ett borgenärssammanträde skapar även viss stabilitet i fråga fören om farandet i övrigt vid omröstning ackordsförslaget. Utredningen finner om därför inte lämpligt att slå in på den väg diskuterats. som nu Att i lag ge närmare bestämmelser värdering förmånsberättigad om av borgenärs säkerhet med tanke på borgenärens ställning vid offentligt ackord kan i och för sig åtgärd ägnad underlätta synas vara en att handläggningen ackordsfrågor. Det är dock tveksamt lagstiftningsav om behovet är så stort på denna punkt. På administratom liksom på - nu gode mannen vilar en skyldighet att i bouppteckningen uppta gäldenä- rens tillgångar till noggrant uppskattade värden jfr 23 § första stycket AckL. Frågan värdet på säkerhet får främst betydelse med tanke om en på vem som deltar i förhandling offentligt ackord och med hänsyn till om ackordets verkan. I båda hänseendena kan det förväntas säkeratt hetshavaren är aktiv för att klarlägga i vad mån han berörs ackordet. av Uppstår det en tvist mellan säkerhetshavaren och övriga borgenärer i detta hänseende, blir det en fråga som får avgöras rätten jfr av prop. 1970 136 s. 75. Utredningen föreslår ingen ändring i nuvarande ordning på förevarande punkt. Vad slutligen angår ränteberäkning vid ackord gäller idag enligt 23 § andra stycket AckL av förenklingsskäl att ränta på borgenärs fordran - inte skall beräknas längre än till dagen för ansökan förordnande om av god man. I förarbetena har betonats att regeln inte berövar borgenären hans materiella rätt till ränta för tiden efter nämnda tidpunkt

se SOU

196841 s. 102 och prop. 1970136 108. Det har tillagts att även s. om ackord kommer till stånd gäller den avtalade eller i lag bestämda räntan, fastän borgenärens fordran i fråga räntebelopp upplöper intill om som den dag då kapitalbeloppet sätts ned fastställt ackord, minskas genom motsvarande sätt. Enligt vad som upplysts inom utredningen kan frånvaron regler av om ränteberäkning i praktiken vålla problem vid ackordsförhandlingar. Att i lag ge närmare regler för olika tänkbara typsituationer är dock förenat med avsevärda svårigheter. Sådana regler skulle för övrigt på ett olyckligt sätt kunna låsa handlingsutrymmet för de agerande. Reglerna skulle vidare bryta ramen för nuvarande reglering vad bouppteckav en ning skall innehålla. En reglering skulle dessutom föra med sig krav ett en motsvarande granskning ränteberäkningen vid konkurs

av se

398 SOU 1992113

5 kap. 11 och 12 §§ KL. Utredningen menar därför att man bör avstå från någon lagreglering av ränteberäkningen vid offentligt ackord.

6.6 Vissa förmánsrättsord-

frågor angående

ningen, m.m.

Utöver de ändringar avseende förmånsrättsordningen som utredningen har behandlat i det föregående har i olika sammanhang förts fram förslag ytterligare reformer som direkt eller indirekt rör den i FRL angivna om betalningsordningen vid utmätning och konkurs. En fråga som från flera hearing gäller undantaget i 2 kap. håll togs upp vid utredningens 1 § andra stycket första punkten FHL för kassa- och banktillgodohavanden m.m. Denna fråga angående företagshypotekets omfattning behandlar utredningen i avsnitt 6.6.1. I avsnitt 6.6.2 berörs ett antal speciella önskemål ändring i förmånsrättsordningen, nämligen avseende om fordran på ersättning för revisors arbete jfr 10 a § FRL, författares royalty och avgifter till företagshälsovården. Härefter behandlas frågan

s.k. efterställda fordringar avsnitt 6.6.3 och slutligen frågan om

om

separationsrätt vid försäljning med återtagandeförbehåll avsnitt 6.6.4.

6.6.1 Bör företagshypotek omfatta kassa- och banktillgodohavanden m.m.

När FHL kom till diskuterades frågan företagshypotek bör omfatta om kassa- och banktillgodohavanden rätt utförligt av utredningen m.m. angående företagsinteckningi dess slutbetänkande SOU 198176 Företagshypotek. Beträffande såväl denna diskussion som vad som förekom i det fortsatta lagstiftningsarbetet, då frågan besvarades nekande,

hänvisar utredningen i första hand till den tidigare redogörelsen se

avsnitt 3.2.2.1. Genom att frågan har fått ny aktualitet finns det anledning undersöka skälen bakom statsmakternas ställningstagande om vid tillkomsten av FHL alltjämt har bårkraft eller om en ändring bör komma till stånd. Ett viktigt syfte med FHL att stärka den säkerhetsrätt som förevar tagshypotek utgör. Att lagstiftaren den gången avstod från att följa det framlagda utredningsförslaget om att utvidga inteckningsunderlaget berodde därför inte på att förslaget stred mot reformens ändamål. Det i stället främst reformens samband med pågående överväganden om var det framtida förmånsrättsliga förhållandet mellan olika borgenärsgrupper åberopades. Resultatet av dessa överväganden borde inte ñregripas. som

I det föregående se avsnitt 6.2.2 har utredningen redovisat sin syn

på hur förmånsrättsordningen bör ändras får att bäst gagna rekonstruktion av krisföretag utan konkurs och stärka de oprioriterade borgenärerställning. Det säger sig självt att dessa syften bara delvis sammannas

SOU 1992113 399

faller med önskemålet om att öka företagshypotekets kreditvärde. Utredningen åsyftar då att en mer frekvent användning ett insolvensav rättsligt förfarande som föregår eller ersätter konkurs företagsrekonstruktion bör vara till fördel också för kreditgivare med företagshypotek som säkerhet, medan utfallet utredningens förslag i enskilda fall kan av bli sämre för kreditgivaren i konkurssituationer. Det är emellertid svårt att mera exakt väga förslagets för- och nackdelari berörda hänseende. nu Utredningen anser att förslaget som sådant inte gör det nödvändigt med en utvidgning av företagshypotekets omfattning till kassa- och banktill-

godohavanden m.m. När utredningen angående företagsinteckning föreslog att företagshypotek skulle omfatta också likvida medel berodde det bl.a. m.m. på att den ville förebygga del praktiska problem vid den tiden en som hade visat sig främst vid betalningsinställelse och hade att göra med som inteckningsborgenärens obenägenhet att godta att rörelsetillgångar, som omfattades borgenärens säkerhet, omvandlades till likvida medel, vari av borgenären inte hade någon säkerhet. Det kunde också tillñlligvara heter, såsom tidpunkten för betalning fordran, tilläts av en som styra kreditsäkerhetsläget. Näringsidkaren kunde dessutom själv, genom att kräva eller inte kräva betalt, öva inflytande över vilka borgenärer som skulle ersättas ur de från kommersiell synpunkt likvärdiga tillgångarna varan och för denna erlagd betalning. Som har redovisats i avsnitt 3.3.1.3 har de påtalade olägenheterna av undantaget för kassa- och bankmedel till stor del undanröjts m.m genom den praxis som utvecklat sig på år. Bl.a. har AC olika senare genom åtgärder sökt förebygga att företagsinteckningshavamas ställning försvagas efter betalningsinställelse. Sålunda tillämpas på grund en av avtal med gäldenâren regelmässigt en ordning innebär att medel som som inflyter under fortsatt drift gäldenärens rörelse sätts in av ett av vederbörande AC disponerat administrationskonto, behållning vars är undandragen gäldenärens rådighet. Den fönnånsrätt följer med som företagsinteckning företagshypotek har i flera fall gälla i medel ansetts

innestående ett sådant konto se NJA 1987 105 och 1989 705

s. s. jfr NJA 1991 s. 550.

Utredningens förslag till lagstiftning ett nytt rekonstruktionsom förfarande företagsrekonstruktion anknyter till den praxis sålunda som har utvecklat sig. Därmed har ett viktigt motiv för upphäva undanatt taget för kassa- och bankmedel i FHL fallit bort. Vad gäller m.m. värdepapper som aktier, obligationer och liknande erinrades redan i

prop. 1983842128 s. 44 om att kreditsäkerhetsvärdet hos sådana värdehandlingar lätt kan utnyttjas att handlingarna blir ñremål för genom pantsättning enligt reglerna handpanträtt. om Enligt utredningens mening är alltså reformbehovet inte längre så framträdande på den berörda punkten. Härtill kommer ändring nu att en beträffande kassa- och banktillgodohavanden inte är problemfri. m.m. Vad t.ex. gäller återvinning kan sådan utvidgning säkerhetsen av underlaget för företagshypotek leda till att det mesta vad av som återvinns tillfaller säkerhetshavaren. Och på liknande sätt kan komplika-

400 SOU 1992113

tioner uppstå i andra sammanhang där ett krisdrabbat gäldenärsföretags likvida medel skall tas i anspråk jfr 8 kap. 13 § UB. Med hänsyn till det anförda och inte minst till att en ändring på nu förevarande punkt skulle ut över bl.a. oprioriterade borgenärer anser utredningen att undantaget i 2 kap. 1 § andra stycket första punkten FHL inte bör upphävas. Utredningens ställningstagande beträffande frågan om företagshypotek bör omfatta kassa- och banktillgodohavanden m.m. innebär inte att andra refonnvägar är uteslutna. I utredningens direktiv dir. 198852 s. 5 anfördes bl.a. att reglerna betalningsinstållelse bör klargöra i vad om mån tillgångar nyanskaffats efter betalningsinställelsen i en som efterföljande konkurs skall ingå i den egendom som utgör säkerhet anses för fordringar med säkerhet i företagshypotek jfr NJA 1987 s. 105. Nuvarande praxis begränsar gode mannens möjlighet att göra uttag på ett administrationskonto under betalningsinställelse genom ett krav på att en denne skall iaktta inteckningshavarnas intressen så att dessa inte i händelse konkurs åsamkas någon väsentlig förlust genom försöket av att komma till rätta med gäldenärsföretagets ekonomiska svårigheter jfr rättsfallet NJA 1989 s. 705 I. Av denna begränsning, som inte är beloppsfixerad utan beror de avvägningar gode mannen har att göra av i varje föreliggande situation, följer att viss osäkerhet råder om hur långt gode befogenhet att förfoga över medlen på kontot sträcker sig. mannens Osäkerheten kan dock motverkas genom att denne samråder med inteckningshavama. Värre är att begränsningen också innebär viss osäkerhet angående säkerhetens omfattning i det enskilda fallet. l doktrinen har vidare anförts att det är förenat med stora betänkligheter hypotekshavare under ackordsutredningen före konkursen kan att en stärka sin ställning att få förmånsrätt i både gäldenärens transgenom aktionsmedel och de förvärvas under ackordsutredningen nya varor som

se Håstad i SVJT 1988 250 ff. Så är det varken före betalningsin-

s. ställelsen eller efter ett konkursbeslut. En olägenhet med nuvarande system år, att det råder viss annan oklarhet vilka krav måste uppfyllas för att företagshypotek skall om som omfatta medel på ett administrationskonto. I rättsfallet NJA 1987 s. 105 anförde HD sammanfattningsvis bl.a. att betalningen för den sålda egendomen dvs. lager, inventarier och hyresrätten till gäldenärens rörelselokal skedde i enlighet med gode mannens instruktioner i sådan ordning att medlen inte kom under gäldenärens rådighet utan ställdes till dispositioni inteckningshavarens intresse. Medlen förblev gode mannens undandragna gäldenärens rådighet och stod kvar på administrationskontot till konkursutbrottet. Under dessa förhållanden ansåg HD att inteckningshavarens förmånsrätt bestod även efter det att betalningen av köpeskillingen hade skett och gällde i sådan del av tillgodohavandet kontot svarade mot det inbetalade beloppet. l rättsfallet NJA 1989 s. 705 som I avslutade HD sin bedömning dessförinnan gällt rådighetsfrågan - som med att framhålla att gäldenärsföretaget vid angivna förhållanden dvs. att rätten att ta ut medel administrationskontot hade förbehållits gode

mannen på sådant sätt avskurits från rådigheten över medlen kontot,

SOU 1992113 401

att den häremot svarande redovisningsfordringen ingick i den företagsintecknade egendomen i den mån medlen motsvarade vederlag för fordringar som före betalningen omfattades inteckningama. Den av omständigheten att även andra medel influtit på kontot kunde inte föranleda någon annan bedömning. Det hade inte framkommit än annat att de överföringar eller andra uttag från kontot gjorts stått i översom ensstämmelse med avtalets syfte i målet fråga ett avtal mellan var om en bank som företagsinteckningshavare, gode och gäldenärsföremannen taget innebärande att banken skulle bibehållas vid sin förmånsrätt på grund av innehavet av inteckningar att medel inflöt vid genom som t.ex. försäljning intecknad egendom skulle sättas in administrationsav ett konto. Den förmånsrätt som yrkades företagsinteckningshavare av en

annan än banken omfattade enligt HD till följd det anförda den

av ifrågavarande redovisningsfordringen.

I doktrinen se Lindskog i JT 1991-92 440 har påtalats de

s. att nämnda avgörandena ger uttryck uppfattningen att gäldenären under vissa förutsättningar med sakrättslig verkan kan åstadkomma en utvidgning förlagsegendomen och att denna utvidgning gäller de av likvider uppsamlade på ett särskilt konto, vilka härrör från ñrlagsegendom. Det har ifrågasatts om inte sådan hypoteksutvidgning i själva en verket är en form av pantsättning och inte om resonemanget om surrogation i samband med administrationskonto år missvisande. En hypoteksutvidgning i mening att gäldenären åstadkommer av en utvidgning av vad som faller under hypoteket är inte möjlig. Vad som sker har det hävdats är i stället att gäldenären särskild - - genom en rättshandling upplåter säkerhetsrâtt i egendom till förmån för sådana inteckningsborgenärers fordringar för vilka företagshypoteksbrev har pantsatts. Säkerhetsrâtten blir skyddad mot gäldenärens borgenärer genom ett rådighetsavskärande i inteckningshavarens intresse. Den diskuterade företeelsen bör med detta sätt saken betecknas att se som kompensationspantsâttni ng . Det anförda visar att rättsläget inte är alldeles klart. Det kan således råda viss osäkerhet angående företagshypotekets omfattning i det enskilda fallet, vilket i sig kan ett skäl för lagstiftaren att söka undanröja vara oklarheten. Behovet av ett sådant tillrättaläggande dock ha minskat synes något genom senare rättspraxis, t.ex. rättsfallet NJA 1991 550. I se s. det fallet hade efter ett aktiebolags betalningsinstållelse medel inflöt som vid försäljning av företagsintecknad egendom tillförts ett i bolagets namn öppnat särskilt bankkonto. I bolagets konkurs uppkom bl.a. fråga om inteckningshavaren hade förmånsrätt i medel kontot. Frågan besvarades nekande av HD, som också uttalade att kontot hade kunnat förses med sådana effektiva uttagsbegränsningar att situationen blev jämförbar med vad som gällde i de tidigare avgörandena. Vad i som detta hänseende hade redovisats i målet var emellertid otillräckligt för att gäldenären skulle kunna anses sådant sätt avskuren från rådigheten över medlen på kontot att dessa skulle kunna betraktas substitut för som egendom som omfattades av förmånsrâtt.

402 SOU 1992113

Även från andra utgångspunkter än de redovisade kan det göras ovan gällande att ett behov förtydligande i lagstiftningen rörande föreav tagshypotek föreligger. Det har framhållits att den rättspraxis som utbildats har gällt tillämpning äldre lag och inte 1984 års lag om av företagshypotek, varför det inte kan uteslutas att en tolkning av 2 kap. 1 § i den nya lagen skulle kunna ge utrymme åt att anse att en hypotekshavare har förmånsrätt i gäldenärens fordran hos en god man enligt

AckL se Håstadi SvJT 1988 s. 250 och JT 1989-90 s. 632 ft. Mot

sådan tolkning talar framför allt att den strider mot grundtanken en bakom regeln, att kontanter och bankmedel inte skall ingå i hypoteksunderlaget, eftersom medlen på gode mannens konto är avsedda att användas gäldenärens bankmedel under ett rekonstruktionsförsök som och det inte skulle bli någon fri sektor kvar för sämre placerade annars borgenärer. Som ett alternativ har av Håstad föreslagits att när en ackordsförhandling misslyckas och övergår i konkurs intecknings- underlaget fryses vid betalningsinställelsen och förordnandet av den gode i stället för konkursdagen. Den gode mannen skulle mannnen sedan kunna använda likvida medel för den löpande verksamheten utan att inteckningshavamas rått till återstående likvida medel påverkas. Inteckningshavarna skyddas genom att de kan begära gåldenären försatt i konkurs. De skulle inte förmånsrätt nytt varulager som köps efter betalningsinställelsen för likvida medel. Praktiskt vore denna linje genomförbar, eftersom bouppteckning upprättas av gode mannen per en dagen för betalningsinställelsen. Det alternativa förslaget är i och för sig inte invändningsfiitt. Möjligheten för administrator enligt utredningens förslag till lag om företagsen rekonstruktion att disponera över kassa- och banktillgodohavanden blir väsentligen densamma oavsett om man fryser inteckningsunderlaget vid tidpunkten för beslutet företagsrekonstruktion. Inteckningshavarnas om ställning blir vidare en annan enligt utredningens förslag de kommer inte att ha någon principiell rått att få gäldenären försatt i konkurs under

förfarandet se 2 kap. 20 § första stycket första punkten. Betydelsen

härav kan emellertid diskuteras. Eftersom borgenärerna fråntas rätten att söka gäldenären i konkurs, kan de bli mera angelägna att bevaka sina intressen under en rekonstruktion. Och helt avskurna från konkursinitiativ är de inte; är borgenärens rätt i fara, skall en konkursansökan beviljas. Något krav på upprättande bouppteckning vid tiden för av en beslutet företagsrekonstruktion har inte heller ställts i lagförslaget om upp jfr 2 kap. 1 och 14 §§. Man kan visserligen liksom är fallet f.n. - förvänta sig att en bouppteckning kommer till stånd rätt snart efter en betalningsinställelse. Utan ett formellt krav att så sker kan det emellertid inte helt uteslutas att det i vissa fall kan uppstå osäkerhet om inteckningsunderlagets omfattning. Till det sagda kommer att man även alternativ lösning enligt Håstads modell sannolikt inte kan med en undvara ett system med administrationsavtal och administrationskonto. Den viktigaste vinsten med lagregel enligt det alternativa förslaget blir en därför att den rättsliga innebörden av systemet blir tydligare.

SOU 1992113 403

Vid övervägande av det anförda har utredningen kommit fram till att de invändningar som kan riktas mot den Håstad förespråkade av lösningen inte är så tungt vägande att de bör tillmätas någon avgörande betydelse. Lösningen skulle undanröja de olägenheter påtalats som ovan utan att medföra de nackdelar ett upphävande undantaget i 2 kap. som av 1 § andra stycket första punkten FHL skulle innebära. Genom sin klargörande verkan skulle sådan rättsregel också medföra en ett incitament för borgenärer med säkerhet i företagshypotek att medverka till rekonstruktionsförsök enligt förslaget till lagen företagsrekonom struktion. Den osäkerhet angående företagshypotekets omfattning som kan föreligga i det enskilda fallet skulle vidare minskas. Lagstiftningsbehovet framstår än tydligare vid beaktande den betydelsefulla roll av som en borgenär med säkerhet i företagshypotek kommer att spela under det av utredningen föreslagna rekonstruktionsförfarandet. Utredningen föreslår därför att en borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin fordran, om konkurs följt inom viss tid från det att ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion avslutades, har rätt till betalning ur egendom som omfattades hypoteket vid tidpunkten ñr beslutet av om företagsrekonstruktion eller egendom trätt i sådan egendoms ur som ställe. Förslaget medför behov av ändring i 2 kap. 1 och 5 §§ FHL.

6.6.2 Förmånsrätt för revisors arbete,

m.m.

I samband med KL-reformen 1987 gjordes den ändringen i FRL att allmän förmånsrätt infördes för vissa revisors- och bokföringskostnader

se avsnitt 3.2.2.3. Ändringen, vilken skedde införandet

genom av en ny paragraf, 10 a motiverades främst med de ökade krav ställs som på de externa revisorerna i ett företag och med de risker för arvodesfordringar som detta ñr med sig. Vid utredningens hearing i april 1992 framfördes från bl.a. revisorshåll önskemål förbättring ñrmånsom av rätten. Utredningen har därefter under hand fått del uppgifter av om behovet av ytterligare skydd för revisorernas arvodesfordringar från Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR. Av uppgifterna framgår bl.a. att enligt en av FAR vintern 199192 företagen undersökning de av sammanlagda förlusterna för FAR-ledamötemas byråer på grund av klientkonkurser under senaste verksamhetsår uppgått till cirka 80 mkr. Det har vidare framhållits att ökade krav numera ställs revisorerna när det gäller arbetet i ett klientföretag befaras befinna sig i som en obestånds- eller annan ekonomisk krissituation. Från FARs sida har framförts förslag till olika tänkbara åtgärder för att stärka skyddet för revisorernas fordringar, däribland en uppflyttning av denna fordringskategori till 10 § FRL. Utredningen anser med hänsyn till de uppgifter som framkommit rörande de ökade förlustriskerna för revisorer under de senaste åren och till de ökade kraven revisorerna att en förstärkning förmånsrätten av för de aktuella fordringarna bör ske. Utredningen föreslår fordran att en med sådan förmånsrätt i 15 § FRL företräde framför fordran med ges

404 SOU 1992113

särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § på motsvarande sätt som en fordran med förmånsrätt enligt 10 Det ligger i sakens natur att de reformändamål som ligger bakom utredningens förslag i detta betänkande inte låter sig väl förena med en utökning av antalet allmänna ñrmånsrâtter beträffande s.k. nytillkomna fordringar jfr dock avsnitt 6.2.2. De önskemål om inrättande av nya sådana beträffande bl.a. författares royalty och avgifter till företagshälso-

vården som har förts fram i olika sammanhang se avsnitt 4.1.1 och

4.1.5 strider uppenbarligen mot utredningens strävanden att genom generella åtgärder stärka de idag oprioriterade borgenärernas ställning. Utredningens ståndpunkt härvidlag ligger för övrigt i linje med den restriktiva inställning till förekomsten av allmänna förmånsrätter som inte

bara kom till synes vid tillkomsten av FRL se prop. 1970102 s. 101 f

utan också under senare tid har präglat reformarbetet området i de utländska rättssystem som utredningen har studerat. Genomförs utredningens nu framlagda förslag, kommer det indirekt också sådana speciella borgenärsgrupper som nämnts nyss till godo i form av ökad utdelning i konkurs. Utredningen finner mot denna bakgrund inte skäl föreslå inrättande av nya allmänna förmånsrätter för författares royalty

eller liknande fordringar på det upphovsrättsliga området eller för

avgifter till ñretagshälsovården. Det förslag rörande utmätningsfrihet för begravnings- och bouppteckningskostnader som framförts i en till utredningen överlämnad skrivelse

se avsnitt 4.3.4 synes inte direkt gälla förmånsrättsordningen utan UBs

beneñcieregler jfr 5 kap. 3 § UB. Utredningen lägger inte fram något ändringsförslag i denna del.

6.6.3 Efterställda fordringar

Med efterställda fordringar avses i allmänhet fordringar som enligt avtal eller på annan grund har rätt till betalning först efter gäldenärens övriga borgenärer. Fram till den 1 juli 1979 fanns i 19 § FRL en regel härom vilken gällde enbart vissa straffrättsligt grundade fordringar böter, viten m.m.. När regeln upphävdes fick de angivna fordringarna samma rått som oprioriterade fordringari allmänhet. Det har därmed överlämnats till rättstillämpningen att avgöra hur efterstållda fordringar, t.ex. förlagsbevis, skall behandlas vid ackord. Något refererat avgörande från HD gällande sådana fordringars ställning vid gäldenärens insolvens torde dock inte fimias jfr NJA 1876 s. 30. Den omständigheten att frågan om de efterställda fordringarnas ställning inte är reglerad i lag betyder inte att regeln i 18 § FRL om att oprioriterade fordringar har inbördes lika rätt skulle utesluta förekomsten av krav som kan göras gällande först sedan övriga fordringar har tillgodosetts. I avsnitt 3.2.3 har utredningen redogjort för rättsläget beträffande såväl detta spörsmål som frågan om konkurrens mellan flera efterställda fordringar och frågan hur sådana krav skall behandlas vid ackord. p i

mi;

SOU 1992113 405

Det har emellertid inom utredningen framhållits, avsaknaden att av lagreglering om efterställda fordringar i praktiken fört med sig viss tvekan om hur de skall behandlas vid ackord. Bl.a. har pekats på att utöver 18 § FRL även regeln i 11 § andra stycket AckL - om att ett ackord skall alla likaberättigade borgenärer lika och ge rätt minst tjugofem procent fordringarnas belopp förmedlar intrycket av att även efterställda fordringar därvid skulle inbegripna. Det har vara sagts att formuleringen lagreglerna kan verka hindrande av på uppgörelser där även efterställda fordringar skall delta.

Utredningen finner det befogat med ett visst förtydligande rättsläget av på denna punkt. Det är stor vikt att oklarhet hur

av om efterställnings-

villkor skall tolkas inte lägger hinder i vägen för rekonstruktion. en Rättsläget bör därför klargöras bestämmelseri lag. Utredningen genom föreslår därför ett förtydligande i 18 § FRL överensstämmer som med gällande rätt. Vidare föreslår utredningen vissa bestämmelseri lagen om företagsrekonstruktion och KL i syfte klargöra vilken att ställning efterställda fordringar har vid ackord. Att därutöver reglera frågor om olika slag efterställda fordringar finner utredningen liksom av Lagbe- redningen på sin tid böra överlämnas till avgörande - efter omständigheterna i det enskilda fallet.

6.6.4 Separationsrätt vid

försäljning med återtagande-

förbehåll

Enligt gällande rätt är återtagandeförbehäll ägarförbehåll i köpavtal ett i princip sakrättsligt giltigt tills är fullt betald

varan se avsnitt 3.2.1.

Säljaren kan alltså vid köparens insolvens kräva att varorna skall frånskiljas köparens övriga egendom och återställas till säljaren. Denne

har med andra ord separationsrätt till godset innebärande han har att företräde till detta före köparens övriga borgenärer. Som ett viktigt undantag gäller dock, att någon sådan rätt inte tillkommer säljaren, när

köparens trots förbehållet haft rätt att förfoga över före

varan betalning

genom att infoga den i annan egendom, förbruka den eller sälja den att vidare.

Kommissionslagskommittén har i sitt slutbetänkande SOU 198863 Kommission och dylikt pekat på att i många branscher inom handeln man använder kommissionsformen i stället för återförsäljning och att ett viktigt skäl härför är, att huvudmannen härigenom vill skydda sig mot en återförsäljares insolvens och i stället tillförsäkra sig säkerhetsrätt en mot kommissionären. Vid kommission har nämligen huvudmannen kvar sin äganderätt till godset fram till dess att det säljs. Det betyder huvudatt mannen har separationsrätt till godset. Han har därigenom betydligt en bättre kreditsäkerhet än den säljer till återförsäljare som en med ett sådant återtagandeförbehåll inte är sakrättsligt giltigt. som I det nämnda betänkandet föreslår Kommissionslagskommittén inte

någon principiell förändring beträffande förutsättningarna för separations-

406 SOU 1992113

rätt vid ñrsäljningskommission se SOU 198863 s. 57 ff. Kommittén

vidare att återtagandeförbehåll i gods som får vidareförsäljas före anser betalning också i framtiden bör sakrättsligt ogiltiga och diskuterar vara

ingående motiven för denna ståndpunkt se SOU 198863 s. 78 ff,

särskilt 91 ff. En redogörelse för kommitténs överväganden återfinns s. i avsnitt 4.2.4. Förslagen i betänkandet SOU 198863, vilket har remissbehandlas, bereds f.n. inom Justitiedepartementet. Remissutfallet beträffande frågan den sakrättsliga giltigheten av återtagandeñrbehåll var blandat. om från kreditgivarhåll över lag instämde i kommitténs slutsats, Medan man förfäktades motsatt uppfattning från bl.a. leverantörsorganisationer. Bland dessa framhöll Grossistförbundet Svensk Handel att det ex. traditionella skälet, att ägarförbehåll i de kommittén behandlade fallen av inte är allvarligt menade, inte håller streck när det gäller återtagandeförbehåll. Ett sådant förbehåll innebär endast att säljaren förbehållit sig rätten att ta tillbaka köparen inte gör rätt för sig. Förbundet varan, om pekade vidare på att återtagandeförbehåll ofta är det enda kreditsäkringsmedel står leverantörerna till buds. Innehavare av företagshypotek som kan skydda sig olika sätt och risken för negativa följder för kreditgivningen med företagshypotek säkerhet är inte så stor. Visserligen som reform beträffande återtagandeförbehållens sakrättsliga giltighet inte är en problemfri, förbundet menade att en sådan reform verkar promen duktionsfrämjande och att fördelarna av den överväger. Det ingår i och för sig inte i Insolvensutredningens uppdrag att närmare överväga frågan den sakrâttsliga giltigheten av återtagandeom förbehåll. Det har emellertid synts följdriktigt att utredningen anlägger vissa synpunkter på frågan, eftersom denna har nära samband med utredningens förslag i övrigt. Från denna utgångspunkt vill utredningen

anföra följande. Det rekonstruktionsförfarande utredningen föreslår har förenats som med vissa inskränkningar i borgenärernas möjligheter att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom ñr sina fordringar, så länge förfarandet pågår. Inskränkningarna gäller inte bara möjligheterna att försätta gäldenären i konkurs eller begära utmätning i hans egendom. De avser också t.ex. borgenårernas rätt att handräckningsvägen göra gällande ett förbehåll återtaganderätt. Skälet till begränsningarna i borgenäremas om handlingsfrihet är, oinskränkt rätt att utnyttja exempelvis ett att en återtagandeförbehåll skulle kunna äventyra ett påbörjat rekonstruktions-

försök. Utredningens förslag i berörda del innebär, att också leverantörer nu har säkerställt sig med ett återtagandeförbehåll dras in i rekonstruksom tionsförfarandet. Till skillnad mot vad som nu gäller enligt 12 § sista stycket AckL står de alltså inte i princip utanför insolvensproceduren. En sådan lösning rimmar naturligtvis mindre väl med de önskemål som har framförts rörande förstärkning återtagandeförbehållens sakrättsliga av giltighet. Utredningen har likafullt ansett det nödvändigt att- av skäl som

nämnts förorda en inskränkning i borgenärens rätt att göra nyss förbehållet gällande under företagsrekonstruktion.

SOU 1992113 407

Mot denna bakgrund anser utredningen att frågan återtagandeförom behållens sakrättsliga giltighet kommer i ett delvis nytt läge. Utredningen erinrar om att i dess förslag beträffande förmånsrättsordningen ingår flera ändringar som syftar till att stärka de oprioriterade borgenärernas

ställning se avsnitt 6.2.2. Det gäller till en början förslaget

om avskaffande av skatteprivilegiet. Vidare kan förslaget starkare om en förmånsrätt för fordringar som uppkommer under företagsrekonstruktion verka i samma riktning. Indirekt bör också utredningens förslag beträffande framflyttande i betalningsordningen fordringar på s.k. av produktiv lön vara till även för de icke förmånsberättigade gagn borgenärerna. En fördel med utredningens förslag beträffande förmånsrättsordningen är, att dessa har generell giltighet. I motsats till ett system med förstärkt sakrättslig giltighet av återtagandeförbehåll blir det alltså inte tillfälligheter som avgör vilka borgenärer som gynnas vid gåldenärens insolvens. Det behöver inte heller uppkomma utredningssvårigheter angående vilken egendom som omfattas av ett förbehåll. Man undgår därigenom t.ex. sådana värderingsproblem som är förenade med att anspråk på grund av ett förbehåll görs gällande i en större mängd gods delvis utnyttjats som vid fortsatt drift gäldenärsñretaget. av Det bör vidare anmärkas, att utredningens förslag innefattar viss en försämring av ñretagshypotekets ställning vid konkurs. Enligt utredningens mening är det angeläget att förebygga risker för att denna säkerhetsrätt försvagas. Som har påpekats Kommissionslagskommittén av innebär ett system med utökad sakrättslig giltighet återtagandeförbeav håll en sådan risk. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen inte någon separationsrätt vid försäljning med återtagandeförbehåll, när köparen trots förbehållet har rätt att förfoga över varan före betalning att infoga genom den i annan egendom, förbruka den eller sälja den vidare.

6.7 Reformens

genomförande

Kostnadsmässiga konsekvenser

Utredningens förslag till ett nytt förfarande, kallat företagsrekonstruktion, och till ändringar i förmånsrättsordningen syftar till att minska antalet företagskonkurser. Det är härvid krisföretag är livsdugliga eller som vars verksamhet helt eller delvis kan fortsättas i någon form i som blickfältet. Visserligen rekonstrueras del sådana företag idag en genom konkurs. Det sker ofta med ianspråktagande den statliga lönegarantin. av Vidare kommer rekonstruktionen vanligen till stånd så sent att stora förluster för borgenärerna inte kan undvikas. Till detta kommer att statens kostnader för konkursförfarandet blir avsevärda bl.a. det genom arbete som läggs ned tillsynsmyndigheteni konkurs. av

408 SOU 1992113

Med utredningens förslag motverkas olägenheterna av nuvarande ordning. Kommer rekonstruktionsåtgårder igång tidigare, dvs. före konkurs, kan lönegarantin inte användas som ett led i en rekonstruktion. De affärsmässiga förutsättningarna för att rekonstruera ett krisföretags verksamhet bör emellertid bli bättre och osund konkurrens mellan företagen i branschen kunna undvikas genom att lönegarantin inte kommer in i bilden. Också utfallet för borgenärema av en uppgörelse bör typiskt sett bli gynnsammare än om företaget avvaktat den tidpunkt då det blivit ohjälpligt insolvent. Statens kostnader för förfarandet minskar också att någon tillsynsmyndighet inte är inkopplad. genom Vinsterna med utredningens förslag inskränker sig inte till de omedelbara resultaten av en lyckad rekonstruktion. Liksom när en reorganisation av ett företags verksamhet äger rum i annat sammanhang kan borgenärerna nytta av åtgärden genom att affirsförhållandet till gäldenärsföretaget eller dess efterträdare kan fortsätta. Rekonstruktionen kan också göra det möjligt för andra företag, vilka varit beroende av gåldenärsföretaget för sin verksamhet, att fortsätta denna utan att själva hamna i betalningssvårigheter. Särskilt gäller detta underleverantörer och underentreprenörer. I nu berörda hänseenden bör en rekonstruktion enligt utredningens modell medföra större ekonomisk nytta för berörda intressenter än om motsvarande åtgärd företas först när gäldenärsföretaget försatts i konkurs. För att åstadkomma de fördelar med det nya rekonstruktionsförfarandet som utredningen nu angett föreslår utredningen bl.a. två ändringar i FRL dels att s.k. produktiva löner dvs. löner t.o.m. två månaders uppsägningslön efter konkursutbrott skall ha förmånsrätt före fordringar förenade med säkerhet i företagshypotek, dels att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter skatteprivilegiet avskaffas. Den förra ändringen kan förväntas medföra att kreditgivare tidigare och sannolikt även oftare än idag engagerar sig i försök att rekonstruera ett gäldenärsföretag som kommit i betalningssvårigheter. Den senare ändringen får visserligen inte så stor effekt på det viset, den bidrar men till att stärka de oprioriterade borgenärernas ställning. Därmed kan även denna borgenärskategori ett ökat intresse för att en rekonstruktion av gäldenärsföretagets verksamhet kommer till stånd. Vad upphävandet av skatteprivilegiet närmare besett får för ekonomiska konsekvenser för staten skall belysas i det följande. Inledningsvis kan konstateras att för statens totala fordran för skatter och allmänna avgifter i konkurs 1991 fick staten utdelning med sammanlagt 170 mkr. Hur utfallet blir för staten med utredningens system beror givetvis av en rad olika faktorer. Även del dessa är osäkra småningom om en av - t.ex. minskad konkursfrekvens till följd av konjunkturuppgâng och eventuell nettovinst vid en uppgörelse enligt det nya systemet jämförd med ett ackord enligt nuvarande ordning finns det enligt utredningens mening anledning anta att minskningen av statens utdelning i konkurs mer än väl uppvägs av de vinster staten i övrigt gör i olika hänseenden. Först bör påpekas att det nya förfarandet inte kan beräknas medföra några nya utgifter för domstolar och tillsynsmyndigheter. Kostnaden för

SOU 1992113 409

företagsrekonstruktion kommer gäldenärsföretaget självt stå för. att Liksom f.n. är fallet vid ackord bör ansökningsavgift tas ut. Deten samma gäller kungörandeavgift. Eftersom antalet konkurser kan förväntas minska att företagsrekonstruktion används, kommer genom domstolarnas kostnader för konkurs att minska. Detta motvâgs av domstolarnas befattning med företagsrekonstruktion. Också tillsynsmyndigheternas uppgifter minskas, när konkursema avtar. Man får emellertid

räkna med att staten kommer att aktivt bevaka sina fordringar vid företagsrekonstruktion sin ñretrådare enligt förslaget kronofoggenom demyndigheten. Den besparing uppkommer för tillsynsmyndigheten som motvägs av en aktivare bevakningsfunktion. Sannolikt kommer utredningens samlade förslag att medföra möjlighet till ñrbättrad utdelning för oprioriterade borgenärer. Det kommer även

staten till del i dess egenskap skatteborgenär. Men också med av oförändrad utdelning till de oprioriterade borgenärerna 3,6 %2 - kommer staten att utdelning med bortåt 27 mkr, utgår från om man 1991 års siffror. Statens förlust på grund att förmånsrätten för skatter av

och avgifter avskaffas begränsas redan grund härav cirka 140 mkr

om statens fordran är densamma 1991. som Varje företag kan rekonstrueras enligt den modellen i stället som nya för att i konkurs torde generellt sett medföra samhällsekonomisk en vinst. Nedbringas antalet företagskonkurser, minskar typiskt också sett de förluster staten gör skatteborgenär. Statens utdelning i konkurs som för skatter och allmänna avgifter uppgår enligt utredningens undersökning ñretagskonkurser visserligen till i genomsnitt knappt av 23 % av det fordrade beloppet. Eftersom företagsrekonstruktion förmodligen i de allra flesta fall blir aktuell för företag med fler än endast några

anställda, bör emellertid inte den genomsnittliga utdelningsprocenten för samtliga undersökta företagskonkurser läggas till grund för beräkning av de nettoeffekter lag företagsrekonstruktion kan få i detta avseende. en om Av större betydelse är i detta sammanhang i stället den genomsnittliga utdelningsprocenten för skatter och avgifter i konkursföretag med fler än tio anställda, vilken uppgick till bortåt 46 %. Resultatet för del statens kan således variera hel del beroende hur den ekonomiska en av uppgörelse ser ut som utarbetas inom för det förfarandet. I ramen nya det något längre perspektivet synes staten inte förlora på utredningens förslag. På samma sätt övriga borgenärer har tjäna på som att att ett livsdugligt företag möjlighet att efter rekonstruktion leva vidare, ges torde några ytterligare ekonomiska förluster för staten inte uppkomma. Genom företagets fortlevnad är det rimligt att räkna med i att staten själva verket gör en vinst i jämförelse med företaget skulle försättas om i konkurs.

Det är inte helt lätt att uppskatta hur många företag kan bli som föremål för företagsrekonstruktion. Antalet företag med fler än tio

Källa lnsolvensutredningens undersökning företagskonkurser, av se bilaga 2

410 SOU 1992113

anställda under 1991 försattes i konkurs uppgick till l 4063. Av som dessa företag hade 55 fler än 100 anställda och 132 företag 51 100 anställda. Om utgår från dessa siffror och antar att företagsman rekonstruktion inte blir så vanligt i fråga om mindre företag, kan antalet fall företagsrekonstruktion beräknas komma att uppgå till cirka 500 av under ett år. Denna siffra kan jämföras med det finska förslaget till lag företagssanering. Vid beräkningen statsbudgeten för 1993 har man om av utgått från att domstolarna kan tänkas 200 300 mål per år; en -

uppskattning dock bedöms rätt osäker till sina grunder se den finska

som propositionen s. 59. Att del verksamheter kommer att kunna räddas genom det nya en förfarandet innebär besparingseffekter på skilda områden. Hit hör kostnader som har med arbetsmarknadsstöd att göra, exempelvis arbetslöshetsersättning, omskolningskostnader i olika former, beredskapsarbeten o.d. Om t.ex. ett företag med 20 anställda kommer under företagsrekonstruktion och denna innebär att verksamheten kan leva vidare i en eller form, varvid tio av de anställda kan beredas anställning, får annan detta stora ekonomiska konsekvenser. Arbetslöshetsersättning dagpenning anställd utgick under augusti 1992 med i genomsnitt 478 kr per dagj. 1991 utgick dagpenning under i genomsnitt 77 dagar för de per arbetslösa personer som utnyttjade försäkringen. Om man räknar med att dagpenning för de tio anställda som bereds fortsatt arbete, skulle ha utgått under dessa 77 dagar innebär detta att arbetslöshetskassorna, vilka huvudsakligen finansieras med statsbidrag, gör en besparing med drygt 368 000 kr såvitt avser enbart detta företag. Rör det sig om 100 företag med lika många anställda blir besparingen således knappt 37 mkr och vid 500 företag följaktligen 185 mkr. Härtill skall beaktas att företaget i fortsättningen har möjlighet betala skatter. Även de anställdas att inbetalning av skatter blir högre när de har lön än när de har dagpenning. Det bör anmärkas, att nu nämnda och andra besparingseffekter givetvis kan inträda också vid t.ex. sådan betalningsinställelse som förekommer idag och leder till en rekonstruktion. Som utredningen som

har utvecklat i det föregående se bl.a. avsnitt 6.2.4 kan man dock

räkna med att tillämpning det förfarandet skapar bättre en av nya

Källa SCB Statistiska meddelanden SM 9201, Tabell 8

4 Jfr SIND 19857, Konkursutredningen, s.1 13

5 Källa Arbetsmarknadsstyrelsens statistik rörande arbetslöshetskassorna. Utbetalt nettobelopp och genomsnittlig dagpenning för respektive arbetslöshetskassa och genomsnittlig dagpenning

6 statistik rörande arbetslöshetskassor- Källa Arbetsmarknadsstyrelsens Tabell 10, Översiktstabell 1991 Antal ersättningsdagar jämförd na, med Tabell Antal ersättningstagare 1991

SOU 1992113 411

förutsättningar för rekonstruktion än nuvarande ordning och att konkurs undviks i flera fall än nu. Innan arbetslöshetsersättning tas i anspråk kommer uppsagda arbetstagare i åtnjutande av lönegaranti, företaget går i konkurs. Garantin om gäller i princip för förfallen betald lön samt för uppsägningslön. men Betänker man att uppsägningstidema varierar mellan och månader en sex kan det lämpligt att räkna med genomsnittlig uppsägningstid vara en om två månader. Lägger därtill att den senaste månadslönen före man konkursen vanligen inte har utbetalats av konkursföretaget, är det rimligt att räkna med att lönegaranti skulle ha utbetalats för i genomsnitt tre månader för de tio anställda som i det beskrivna företaget ovan genom företagsrekonstruktionen kan beredas arbete. Den genomsnittliga utbetalningen per anställd från lönegarantifonden under det andra halvåret 1991 8 494 kr månad7. Utgår från detta belopp vid var per man beräkningen av vad som skulle ha utbetalats i lönegaranti samtliga om anställda vid företaget hade kan inbesparingen lönegarantisagts upp, av medel uppskattas till drygt 254 000 kr. För 100 företag nämnda av storlek blir inbesparingen alltså drygt 25 mkr och för 500 företag 125 mkr. Här bör dock beaktas att de genomsnittliga utbetalningarna per anställd torde ha i viss mån minskat sedan 1992 års LGL infördes den l juli 1992, då den maximala ersättning kan utgå till anställd besom en gränsades till 100 000 kr. Antalet företag under andra halvåret 1991 gick i konkurs och som som hade anställda och därför berördes av lönegaranti uppgick till 9 0048. Antalet anställda som erhöll lönegarantiersättning under period samma uppgick till 33 3199. Det genomsnittliga antalet anställda konkursper företag uppgår således till 3,7. Anledningen till att detta antal anställda inte använts i exemplen ovan är att utredningen gör den bedömningen att det inte så ofta blir aktuellt med rekonstruktion företag med endast få av anställda. Varje företag med betalningsproblem som inte kan räddas från konkurs innebär en belastning inte enbart för ägarna och borgenärerna löneborgenärerna inbegripna utan också för samhället i stort. Har företaget ett antal anställda ankommer det staten att via länsarbetsnämnderna undersöka möjligheterna till nya arbeten för de anställda. Misslyckas man med detta, återstår arbetslösheten med kostnader för samhället i form den beskrivna arbetslöshetsersättningen. Saknas av ovan arbetslöshetsförsäkring eller om den arbetslöse blir utförsäkrad åligger

7 Källa Kammarkollegiet, statistik för perioden 1991-07-01 12-31 över utbetalda belopp och antalet anställda

8 KällazKammarkollegiet, statistik för perioden 1991-07-01 12-31 över - Summa företag

9 Källa Kammarkollegiet, statistik för perioden 1991-07-01 12-31 över Summa anställda

412 SOU 1992113

det kommunens socialhjälp att sörja för den arbetslöses försörjning. I tider med många konkurser kan detta leda till viss belastning på en kommuns socialbudget. Förslaget att låta en del av lönekostnaderna en bättre förmånsrätt än fordringar med säkerhet i företagshypotek kommer att öka återbetalningen av utbetald lönegaranti i konkurs. Under budgetåren 198384 - 198990 var lönegarantifondens intäkter större än kostnaderna. Därefter har kostnaderna varit större än intäkterna. Från att ha legat över 3 mdkr budgetåren 198990 och 199090 sjönk fondens eget kapital till drygt 500 mkr budgetåret 199192. Utbetalningen av medel från lönegarantifonden under budgetåret 199091 var ca 1,8 mdkr och 199192 drygt 4,3 mdkr. Samtidigt uppgick intäkterna till drygt 1,8 mdkr respektive år. Återbetalning från konkurs uppgick under de båda budgetåren till 52 resp. 114,9 mkr. Utredningens förslag går i denna del ut att intjänad men utbetald lön samt lön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under två månader, skall utgå med förmånsrätt före fordringar med säkerhet i företagshypotek. En konsekvens härav är att lönegarantifonden får en bättre regressrätt än idag för en del av det som utbetalas i ersättning från fonden. Om uppskattning görs vad detta innebär för fonden bör beaktas en av att tillgångar saknas i tredjedel samtliga konkurser. I sådana ca en av konkurser är någon återbetalning således utesluten. Denna uppgift skall vidare sammanställas med att företagshypotekshavama erhåller utdelning med 46 % i förhållande till deras sammanlagda fordringar. Ofta har den senaste innestående månadslönen inte betalts ut och inte heller semesterersättning. Om den tid under vilken konkursboet fortsätter verksamheten uppskattas till exempelvis 14 dagar, har man att räkna med att återbetalning till lönegarantifonden kommer att ske för 1,5 månadslön i konkurser rörande företag med anställda. Antalet personer som under 199091 erhöll lönegaranti uppgick till 47 007 och under 199192 till 77 973. Om den månatliga utbetalningen beräknas till 8 494 kr

lo Källa Kammarkollegiet, Fondbyrån, Lönegarantifondens intäkter och kostnader, budgetåren 198283 199192, Lönegarantifondens eget kapital budgetåren 198283 199192 och Återbetalningar från konkur- ser

H Källa lnsolvensutredningens undersökning av företagskonkurser, se bilaga 2

12 Källa Insolvensutredningens undersökning av företagskonkurser, se Mau

[3 Källa se fotnot nr 7

14 Källa se fotnot nr 3

v ,

SOU 1992113 413

hade återbetalningen enligt utredningens förslag kommit under de att båda åren uppgå till knappt 200 drygt 330 mkr. Det rör sig alltså resp. här om en ökning återbetalningen från konkurs med av 400 resp. drygt 300 %.

Det är naturligtvis mycket vanskligt göra sådana här beräkningar. att På sikt bör antalet konkurser minska. Antalet berörda anställda likaså. Å andra sidan är det sannolikt att den genomsnittliga tiden för mera fortsatt drift överstiger 14 dagar. Utredningen har i avsnitt 6.2.2 räknat

med en schablontid två månader. Beaktar de olika om man omständigheter som kan inverka på resultatet, bör kunna man räkna med att vinsten för lönegarantifonden enligt förslaget inte kommer understiga att nyss nämnda beräkning utan överstiga den. snarare

6.7.2 Ikraftträdande m.m.

Utredningens förslag lag företagsrekonstruktion om en om tar sikte gäldenärer driver näringsverksamhet. Den innefattar som också ett förslag om att AckL avskaffas. Reglerna offentligt om ackord inarbetas i den nya lagen i övrigt försvinner de regler ackord men om som idag kan tillämpas också såvitt privatpersoner. Utredningens avser tidigare förslag till skuldsaneringslag bör mot denna bakgrund genomföras senast samtidigt med lagen företagsrekonstruktion för regelsystemet om att skall bli fullständigt.

Med hänsyn till de förberedelser behövs inför genomförandet som av en lag om företagsrekonstruktion och förändringar i förmånsrättsord-

ningen inklusive utarbetandet behövliga verkställighetsföreskrifter - av anser utredningen att ikraftträdandet reform inte kan ske tidigare av en än 1994.

SOU 1992113 415

7 Specialmotivering

7. l

Förslaget till lag om företagsrekonstruktion

I det föregående har utredningen förordat att ett nytt rekonstruktionsförfarande införs i svensk lag för gäldenärer som driver näringsverksamhet

och som har kommit i betalningssvårigheter se avsnitt 6.2.4. Eftersom

förfarandet skall ha vidare syftning än ackord och möjligt skall en om ersätta konkurs, har det getts den allmänna benämningen företagsrekonstruktion. Huvuddragen i lagregleringen har behandlats i avsnitt 6.3. Där anges vad som bör gälla beträffande förutsättningarna för förfarandet, rättsverkningarna förfarandets inledande, gäldenärens rådighet, av administratorns uppgifter och kompetens, borgenärernas ställning, förfarandets upphörande och handläggningen ärenden av om företagsrekonstruktion. Även förhållandet till annan lagstiftning, dvs. bl.a. KL och AckL, har redovisats där. De bestämmelser utredningen har funnit nödvändiga i lag som en om företagsrekonstruktion har tagits i fyra kapitel, l kap. med Inledande upp bestämmelser, 2 kap. med Allmänna bestämmelser företagsrekonom struktion, 3 kap. med Särskilda bestämmelser ofentligt ackord och om 4 kap. med Bestämmelser om handläggningen Att bestämmelserna m. m. har fördelats på detta sätt beror nämnts förut

som se avsnitt 6.3.1 på

att det nya rekonstruktionsförfarandet är ramförfarande, ett som i sig innesluter möjligheten till ekonomisk uppgörelse en mellan gåldenären och hans borgenärer. Förfarandet är alltså inte AckLs reglering som uteslutande inriktat undersökning en av om en sådan uppgörelse underhandsackord eller offentligt ackord kan nås. Den vidare - syftningen med företagsrekonstruktion gör, det har befogat att ansetts att i ett inledande kapitel ange huvuddragen i det förfarandet. I det därpå nya följande kapitlet klargörs vem som kan ta initiativ till företagsrekonstruktion, vem kan utses till administrator liksom dennes som uppgifter, vilken ställning gäldenären har, hur förfarandet påverkar borgenärernas

ställning och hur det upphör. Reglerna offentligt ackord om motsvarar i mycket AckLs föreskrifter härom innehåller också del men en

avvikelser se avsnitt 6.5. Det avslutande kapitlet innehåller bestämmel-

ser om handläggningen ärenden företagsrekonstruktion, kostnader av om för förfarandet, verkställighet beslut, överklagande av av rättens beslut, skadestånd och straff m.m. Bestämmelserna har delvis motsvarighet i 39- 48 §§ AckL.

416 SOU 1992113

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen sammanfattar vad som väsentligen kännetecknar företagsrekonstruktion jfr 1 kap. l § KL beträffande vad som utmärker konkurs och l § AckL beträffande vad som i dag förstås med ackord. l paragrafen sägs att företagsrekonstruktion enligt denna lag innebär att en gäldenär som driver näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten utan konkurs och träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer. Det finns alltså sex led i beskrivningen företagsav rekonstruktion förfarandet gäller näringsidkare, . det förutsätter betalningsinställelse, . det kräver medverkan av en särskild administrator, . det förutsätter att gäldenären söker rekonstruera sin verksamhet, . det syftar till en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna och . rekonstruktionen skall ske utan konkurs. . Av innehållet i l § framgår att det finns viktiga principiella skillnader mellan företagsrekonstruktion och konkurs. Medan konkurs är en exekutionsform, är företagsrekonstruktion ett förfarande varigenom det skall klargöras i vad mån gäldenärens verksamhet kan fortleva. Konkurs är inriktad på borgenârernas möjlighet att tvångsvis få betalt för sina fordringar, oavsett om gäldenärens företag kan fortleva eller inte. Företagsrekonstruktion syftar i stället till att ge gäldenären en chans att innan konkurs är oundviklig undersöka möjligheten till fortsatt verksamhet i en eller annan form. Det bör påpekas att samtliga de sex leden i beskrivningen av företagsrekonstruktion måste föreligga för att förfarandet enligt lagen skall påbörjas. Det måste alltså röra sig om en gäldenär driver näringssom verksamhet; har gäldenären upphört med denna blir lagen inte tillämplig. Vidare måste förfarandet ske under medverkan av en av rätten utsedd administrator. Det räcker inte med en i privat regi anlitad konsult. Förfarandet måste också innefatta strävan från gäldenärens sida att en rekonstruera verksamheten. Saknas denna ambition, brister det i ett viktigt hänseende i ändamålet med proceduren. Och söker gäldenären inte komma fram till en uppgörelse med borgenärerna, förfelas också syftet med företagsrekonstruktion. Beträffande termen företagsrekonstruktion bör framhållas att den inte är avsedd att inskränka förfarandets tillämpning till fall där det av gäldenären bedrivna företaget kan fortsättas i samma juridiska form eller av gäldenären själv. Som har nämnts i avsnitt 6.1.4 syftar utredningen med uttrycket rekonstruktion närmast sådana ekonomiska åtgärder som gör det möjligt att fortsätta rörelsen i eller form utan en annan konkurs. Huruvida det sker genom exempelvis ägartillskott av medel, upptagande av ny kredit eller överlåtelse av rörelsen är av underordnad betydelse.

SOU 1992113 417

Utredningen har valt uttrycket gäldenär som driver näringsverksamhet i stället för näringsidkare för att markera det som har påpekats nyss, nämligen att det måste röra sig om en fysisk eller juridisk person som verkligen utövar någon form av näringsverksamhet. Den som förut gjort så i t.ex. ett aktiebolag men avvecklat sin rörelse genom överlåtelse av denna och därvid behållit några aktier går alltså inte in under 1 Han kan i stället efter omständigheterna komma i fråga för skuldsanering enligt utredningens förslag i betänkandet SOU 199074. Också ett aktiebolag, som formellt anges som rörelsedrivandei aktiebolagsregistret, kan falla utanför lagen om företagsrekonstruktion, nämligen om det föreligger något sådant förhållande medför att bolaget har måst som försättas i likvidation. Bolaget har exempelvis saknat till registret anmäld behörig styrelse eller har inte på flera år sänt in årsredovisning. Om man bortser från den nu berörda inskränkningen i fråga om vilka rättssubjekt som faller under den lagen gäller denna alla nya personer som kan benämnas näringsidkare. Denna term bör liksom är fallet enligt bl.a. förarbetena till marknadsföringslagen 19751418, se prop. 197057 s. 90 och prop. 19757634 126 fattas i vidsträckt mening s. och omfatta var och en som yrkesmässigt driver verksamhet ekonoav misk art. Samma tolkning av näringsidkarbegreppet återfinns även i förarbetena till lagen 1984292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare

se prop. 19838492 s. 15 Ett undantag har gjorts för bl.a. statliga

och kommunala idkar näring, 6 organ som se Av det anförda följer att fysisk person, som är arbetstagare men som utövar viss näringsverksamhet på deltid, också i princip faller under lagens tillämpningsområde. En sådan person kan nämligen inte påkalla skuldsanering enligt utredningens förslag till skuldsaneringslag, han om

har hamnat i betalningssvårigheter se SOU 199074 s. 272. Huruvida

företagsrekonstruktion blir aktuell i fallet beror naturligtvis omständigav heterna, främst av rörelsens storlek och gäldenärens utsikter att finansiera verksamheten i fortsättningen. Som utredningen har framhållit

tidigare se avsnitt 6.3.2 kommer en lag om företagsrekonstruktion

sannolikt att sin största betydelse för något större företag. Normalt är en näringsidkare bokföringsskyldig, se l § första stycket bokföringslagen 1976125. De undantag som finns beträffande t.ex. mindre uthyrningsrörelse torde sakna betydelse i förevarande sammanhang. Däremot kan inte uteslutas att även företag som enligt l § sista stycket bokföringslagen är befriade från skyldighet att upprätta årsbokslut dvs. när den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger 20 x basbeloppet för 1992 674 000 kr skulle kunna någon gång komma i fråga för företagsrekonstruktion. Det andra ledet i vad som ingår i beskrivningen av företagsrekonstruktion gäller kravet att näringsidkaren inställt sina betalningar. Som har utvecklats i avsnitt 6.3.2 är detta krav inte att förstå så, att näringsidkaren uttryckligen måste ha förklarat sig inställa betalningarna. Detta kan visserligen vara fallet, men genom en presumtionsregel i 2 § andra stycket blir ansökan företagsrekonstruktion liktydig med en en om betalningsinställelse. Rättsverkningarna enligt lagen inträder inte heller

418 SOU 1992113

förrän en sådan ansökan bifalls. Det är därför att förvänta, att en företagare som vill erhålla det skydd mot borgenärerna som lagen tillhandahåller avstår från att formellt ställa in sina betalningar före ansökningen. Lagen reglerar inte andra situationer än när gäldenären vänder sig till rätten med en ansökan om företagsrekonstruktion. Har näringsidkaren inställt betalningarna dessñrinnan, har han alltså då inget skydd i lagen mot säraktioner från borgenäremas sida, t.ex. en konkursansökan. Inte heller kan han under tiden fram till en ansökan om företagsrekonstruktion hindra att en borgenär utövar honom tillkommande kvittningsrätt jfr 2 kap. 21 §. Eftersom lagen inte reglerar en betalningsinställelse som inte följs av ansökan om företagsrekonstruktion, kommer betydelsen sådan en av en betalningsinställelse att liksom tidigare prövas i rättstillämpningen. Någon ändring har inte gjorts i bestämmelseni 2 kap. 8 § KL om att en uttrycklig betalningsinstållelse innefattar en presumtion för insolvens. Den nya lagen innehåller inte något direkt krav att gäldenären skall vara insolvent. Här föreligger alltså en skillnad mot AckL, som förutsätter att en ansökan om förordnande av god man görs bara av en gäldenär som är på obestånd. I den allmänna motiveringen har ut-

redningen påpekat se avsnitt 6.3.2 fördel med den lagtekniska

att en lösning som valts är att förfarandet tydligare öppnas även för gäldenärer som inte är insolventa men till följd av illikviditet har fått betalningssvårigheter. Detta år i själva verket viktig nyhet i lagen. Ju tidigare en gäldenärer i den beskrivna situationen ansöker företagsrekonstrukom tion, desto större är utsikterna att de skall lyckas reda sina finanser upp och undgå konkurs. Att företagsrekonstruktion kräver medverkan av en administrator är i och för sig inte någon principiell nyhet jämfört med vad gäller som beträffande god man enligt AckL. Det ligger i att administratom nya

tillagts betydligt större befogenheter än gode se avsnitt 6.3.4

mannen och under 2 kap. 15 och 16 §§. Vidare ställs större krav admini-

stratorns kompetens se avsnitt 6.3.5 och 2 kap. 13 §.

Som redan har framhållits är medverkan administrator obligatoav en risk. Det finns alltså ingen möjlighet enligt lagen att dispensera från detta krav i syfte att bringa ned kostnaderna för företagsrekonstruktion jfr avsnitt 5.3.1] beträffande det förenklade förfarandet i det finska förslaget till lag om skuldsanering för företag. Förfarandet förutsätter ett rekonstruktionssyfie från gäldenärens sida. Det kan självfallet främst komma till uttryck att gäldenären genom ger in en ansökan om företagsrekonstruktion till rätten. Men även om det är

en borgenär som tar initiativ till att förfarandet påbörjas se 2 §, krävs

det att gåldenären visar en positiv vilja till att medverka i förfarandet. Detta kommer i lagen till i bestämmelsen i 2 kap. ll § första synes stycket, där det sägs att en ansökan av borgenären inte får bifallas, om inte gäldenären förklarar att han vill påbörja företagsrekonstruktion. I fråga om motiven till att utredningen har ställt detta krav hänvisas upp till avsnitt 6.3.2.

SOU 1992113 419

Att förfarandet också syftar till att gåldenären söker träffa en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna är givet. Så till vida överensstämmer förfarandet med AckL. Det bör dock påpekas att företagsrekonstruktion inte nödvändigtvis förutsätter att förfarandet avslutas ett ackord genom i teknisk mening, dvs. främst genom att borgenärerna sätter ned sina fordringar och bestämmer hur betalningen skall till. Förfarandet kan också syfta till att nå en överenskommelse med borgenärema om att gäldenärens rörelse fortsätts av ett annat eller nytt Företag, övertar som tillgångar och skulder från gäldenåren på sådana villkor borgenärersom na kan godta. Ett grundläggande villkor vid företagsrekonstruktion är att gåldenårens uppgörelse med borgenärerna sker utan konkurs. I och med att en ansökan om företagsrekonstruktion har beviljats kan konkursansökan en

från en borgenär normalt inte beviljas se 2 kap. 20 § första stycket

första punkten. Det betyder att gåldenären har den i lagen angivna tiden sig att söka rekonstruera verksamheten och komma överens med borgenärerna. Visar det sig under denna tid att förutsättningarna för företagsrekonstruktion inte längre är för handen, kan fråga väckas om att

förfarandet upphör se 2 kap. 23 §. Gâldenären kan också själv begära

sig i konkurs. Då upphör förfarandet genast efter beslut rätten. av Förhållandena kan givetvis ändras efter det resultatlös företagsatt en rekonstruktion har upphört och gäldenären har försatts i konkurs. Ingenting hinder konkursförvaltaren att då inom KLs verka för ram en rekonstruktion av rörelsen. Tanken bakom den lagen är emellertid nya att motverka den hittillsvarande utvecklingen mot att rekonstruktionsförsöken förläggs till konkursstadiet. Förverkligas denna tanke, bör det uppenbarligen efter den nya lagens ikraftträdande inte bli så vanligt med rekonstruktionsförsök under konkursförfarandet.

2§

I paragrafens första stycke klargörs att företagsrekonstruktion inleds ansökan hos rätten första meningen. Det är alltså inte tillräckligt att en gäldenär anmäler hos rätten att han har inställt betalningama. Han måste uttryckligen ansöka om företagsrekonstruktion. Han kan inte heller vända sig till någon annan myndighet än domstolen, t.ex. kronofogdemyndigheten. Det år bara domstol som är behörig att ta upp en ansökan om företagsrekonstruktion. Vilken domstol som i det enskilda fallet år behörig framgår av 2 kap. 2 Första stycket anger också att en ansökan kan göras av antingen

gäldenären eller en borgenär andra meningen. De allmänna motiven

beträffande initiativråtten återfinns i avsnitt 6.3.2. De närmare reglerna gäldenärens ansökan är intagna i 2 kap. 1-4 §§. Regler om en om borgenärs ansökan finns i 2 kap. 5-11 §§. I andra stycket ingår den förut berörda regeln om att en ansökan av gâldenären är att anse som en förklaring att denne ställer in sina betalningar första meningen. Med hänsyn till 2 kap. 8 § KL är alltså

420 SOU 1992113

den som ger in en ansökan om ñretagsrekonstruktion att anse som insolvent. Frågan huruvida denna presumtion kan motbevisas är närmast teoretisk, eftersom ett bifall till gâldenärens ansökan företagsom rekonstruktion hindrar att borgenårs konkursansökan mot gäldenären en bifalls. Till regeln i första meningen har fogats bestämmelse en som klargör att även ett sådant medgivande av en borgenärs ansökan sägs som i 2 kap. 11 § första stycket är att räkna som en betalningsinställelse.

3§

Första sgcket anger att företagsrekonstruktion är förenad med rättsverkningar som innebär inskränkningar i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning sina fordringar samt av göra gällande påföljd av avtalsbrott från gåldenärens sida. De rättsverkningar som åsyftas i första stycket år de är reglerade i 2 kap. 17, 18 som och 20 §§. I första hand förbuden mot konkurs och exekutiva avses åtgärder. Som har utvecklats i avsnitt 6.3.3 föreslås däremot inte något förbud mot att väcka talan mot gäldenären. Inskränkningarna i borgenärernas ställning i civilrättsligt hänseende gäller dels de s.k. monopolsituationema 2 kap. 17 §, dels fall av s.k. aktiv stoppningsrätt 2 kap. 18 §. I fråga om borgenärs kvittningsrätt hänvisas till 2 kap. 21 § och 3 kap. 1 § andra stycket, 7 § och 13 Andra sgcket utsäger att råttsverkxiingama inträder den dag då en ansökan om företagsrekonstruktion bifalls. Detta innebär att de i 2 kap. 17, 18 och 20 §§ uppställda inskrånkningama i borgenärernas möjligheter att driva in sina fordringar m.m. inte utan vidare blir gällande samma dag som en ansökan från gäldenåren kommer in till domstolen. För att så skall bli fallet måste gäldenâren uppfylla de krav som anges i 2 kap. 1 § på vad en ansökan skall innehålla. Gör han det, inträder rättsverkningarna så fort rätten fattat sitt bifallande beslut jfr 4 kap. 8 §. I motsatt fall dröjer det tills han t.ex. kompletterat sin ansökan så att den kan bifallas. Det som har sagts har motsvarande tillämpning nu när det år en borgenär ansöker företagsrekonstruktion. som om Tredje sgcket anger när rättsverkningarna förfaller. Detta sker då rätten meddelar beslut förfarandets upphörande jfr 2 kap. 24 §. I om vilka fall förfarandet upphör framgår 2 kap. 22 och 23 §§. Det bör av erinras om att enbart den omständigheten att gåldenären blir försatt i konkurs inte räcker för att rättsverkningama enligt lagen skall förfalla. Rätten skall även i den situationen förklara att förfarandet upphör. Det får förutsättas att det är samma domstol handlägger frågan som om företagsrekonstruktion och frågan konkurs, varför beslutet om om upphörande av företagsrekonstruktionen bör fattas samtidigt med att gäldenären försätts i konkurs. Vad har sagts förhållandet som nu om mellan konkurs och upphörande av företagsrekonstruktion får även aktualitet i det fallet att rätten fastställer ett offentligt ackord. Det är rätten obetaget att i sitt beslut om förfarandets upphörande förordna, att rättsverkningama enligt lagen alltjämt skall gälla. Denna

SOU 1992113 421

möjlighet bör dock begagnas endast om det finns starka skäl härför. En tänkbar situation är, att gäldenären utan att höra sig uteblir från det av sammanträde som sägs i 2 kap. 4 § ñrsta stycket tredje punkten, dvs. det första borgenärssammanträdet vid företagsrekonstruktion. Omständigheterna kan här vara sådana att även sannolika skäl för att om gäldenären har laga förfall för sin utevaro inte föreligger det likväl inte kan uteslutas att sådant förfall är för handen. Det ankommer visserligen på rätten enligt 2 kap. 23 § första stycket andra punkten att förordna om förfarandets upphörande i ett sådant fall, sedan gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig. Om det vid rättens förordnande alltjämt saknas något uttalande från gäldenären utsikterna till rekonstruktion dennes men av verksamhet framstår goda, kan det undantagsvis finnas skäl som att avvakta beslutets lagakraftvinnande, innan rättsverkningama upphör.

4§

Det ligger i sakens natur att vid företagsrekonstruktion särskilt skall undersökas, om den verksamhet gäldenären bedriver helt eller delvis som kan fortsättas. Det har emellertid synts lämpligt att i lagtexten uttryckligen ange detta syfte, eftersom den nya lagen härigenom i viss mån skiljer sig från AckL. En bestämmelse rekonstruktionssyftet har om därför tagits in som ett första sgcke i paragrafen. I andra stycket anges att gäldenären, uppgörelse inte kan ske om en under hand, får ansöka förhandling offentligt ackord. Vidare om om anges att bestämmelserna i 3 kap. tillämpas i fråga offentligt ackord. om

5§

Paragrafens första sgcke innehåller ett krav upprättande rekonav en struktionsplan. Beträffande motiven härför hänvisas till avsnitt 6.3.7. Innehållet i planen regleras inte i den nya lagen. Där sägs endast att planen skall ange hur syftet med förfarandet skall uppnås. Eftersom detta i ñrsta hand syftar till rekonstruktion gäldenärens verksamhet, är det av metoderna härför som skall framgå. I det föregående har som ett exempel nämnts att gäldenärens verksamhet omorganiseras i förening med att ett förslag läggs fram till ackordserbjudande alternativt om inledande av förhandling om offentligt ackord. För utredningen har det inte synts meningsfullt att utforma detaljerade förslag till olika typer av lösningar av en ekonomisk kris. Omständigheterna i det enskilda fallet måste fälla utslaget. Självfallet kan planen i sista hand ut att gäldenärens företag försätts i konkurs, när utsikterna till ackordsuppen görelse bedöms som minimala. Se vidare under 2 kap. 12 § andra stycket. Mot bakgrund av det som anförts nu är det framför allt två frågor som påkallar uppmärksamhet, nämligen har ansvaret för att plan vem som en upprättas och när denna skall föreligga. Ansvaret bör tidigare som

422 SOU 1992113

framhållits ligga hos administratom. Detta anges uttryckligen i 2 kap. 12 § andra stycket. Där behandlas också den närliggande frågan om samspelet mellan administratorn och gäldenären rörande planens upprättande. Någon bestämd tidpunkt för planens färdigställande anges inte i lagen. Som huvudregel för hur länge förfarandet får pågå gäller emellertid enligt andra stycket i förevarande paragraf en tid av högst tre månader. Det är alltså inom denna tid som planen normalt skall upprättas. Något krav på att den föreligger redan vid det första borgenärssammanträdet uppställs inte. Det är också diskutabelt, om något står att vinna på att söka tvinga fram en lösning av företagets ekonomiska problem inom så pass kort tid som det här gäller tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion. Skulle detta i ett enskilt fall visa sig vara möjligt, innebär det dock avsevärda fördelar för såväl borgenärerna som gäldenären. Också spörsmålet om förfarandets längd har behandlats i avsnitt 6.3.7. Den tremånaderstid som stipuleras i andra stycket av förevarande paragraf är själva huvudregeln. Den närmare regleringen av spörsmålet återfinns i 2 kap. 22

6§

Paragrafen motsvarar 48 § AckL utom såtillvida att till 6 § har fogats en ny femte punkt. Utredningen har funnit AckLs motsvarande bestämmelse, som bl.a. undantar bankaktiebolag och kreditaktiebolag från lagens tillämpningsområde, vara i behov av en översyn. Undantagsbestämmelseni AckL har

också varit föremål för debatt senare tid se bl.a. Curt Riberdahl,

Kommunernas kreditvärdighet från rättsliga aspekter, SvJT 1992 s. 209 ft. Med hänsyn till omfattningen av utredningens uppdrag och den begränsade tid att fullfölja uppdraget som stått till utredningens förfogande har utredningen emellertid måst avstå från att lägga fram förslag till ändring på annat sätt ån att gäldenär för vars verksamhet stat, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig

samfällighet svarar, undantagits genom bestämmelsen i femte punkten.

7§

Paragrafen innehåller en erinran om de särskilda reglerna om konkurs. Detta har synts befogat, eftersom företagsrekonstruktion förutsätter betalningsinställelse och denna som har framhållits förut innefattar en

presumtion för insolvens se 2 kap. 8 § KL. Förhållandet mellan den

lagen och KL har behandlats i avsnitt 6.3.9. nya

SOU 1992113 423

2 kap. Allmänna bestämmelser om företagsrekonstruktion

Som har angetts inledningsvis innehåller 2 kap. bestämmelser om inledande företagsrekonstruktion, administratoms funktion, gäldenäav rens och borgenärernas ställning samt förfarandets upphörande. Det bör erinras om att företagsrekonstruktion av utredningen ses som ett ramförfarande rymmer t.ex. offentligt ackord. Härigenom skiljer sig som den lagen från systemet enligt AckL. nya Kapitlet har sex avsnitt. Under rubriken Ansökan av galdenären finns regler då det är gäldenären som ansöker om ñretagsrekonstruktion 1 - 4 §§. Därefter följer bestämmelser om när det är en borgenär som står för ansökningen 5 11 §§. Det har synts lämpligt att hålla isär de be- stämmelser som har samband med att en borgenär ansöker om företagsrekonstruktion från en gäldenärs ansökan. Det normala torde vara att det är gäldenären som ger in en ansökan. Det finns då inget behov av att hålla förhandling för prövning av ansökningen. När en borgenär tar initiativet, är däremot en utförligare reglering på sin plats. Dessa regler har utformats efter mönster av KLs motsvarande bestämmelser. Under rubriken Administratom och dennes uppgifter finns allmänna regler om vem som kan utses till administrator och vad som ankommer på denne 12 14 §§. I det följande anges under rubriken Gäldenärens ställning vad gäldenären har att iaktta under förfarandet 15 18 §§ och under rubriken Borgenâremas ställning vad som gäller för borgenärerna 19 21 §§. Kapitlet avslutas med bestämmelser som rör förfarandets upphörande 22 24 §§. -

Ansökan av gäldenären

1 §

I paragrafens första stycke anges att en ansökan om företagsrekonstruktion måste vara skriftlig. Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud jfr 2 kap. 1 § första stycket KL. Andra stycket klargör vad en ansökan skall innehålla. Enligt första punkten har sökanden att lämna uppgifter om företagets ekonomiska förhållanden och vad som har lett fram till betalningssvårigheterna. Det krävs bara en kortfattad redogörelse, inte en bouppteckning jfr även 14§ första punkten. Men det kan vara lämpligt att ansökningen kompletteras med senaste bokslut, eventuell kontrollbalansräkning o.d. I ansökningen skall gäldenären dessutom ange hur han tänkt sig att

rekonstruera verksamheten andra punkten. Det betyder bl.a. att han

måste ge ett besked om hur han menar att borgenärerna skall tillgodoses jfr 3 kap. 6 §. Redan detta stadium bör gäldenären också på något sätt ange hur verksamheten i fortsättningen skall finansieras. I ansökningen skall gäldenären ge ett förslag till administrator och samtidigt lämna behövliga uppgifter om den föreslagne personens lämplighet för uppdraget tredje punkten. Vem som kan utses till

424 SOU 1992113

administrator anges närmare i 13 Av den paragrafen följer att gäldenären bör ha tagit kontakt med sina viktigaste borgenärer om vem som bör vara administrator, innan gäldenären gör en ansökan enligt l Någon mera ingående prövning av ansökningen bör tingsrätten normalt

inte behöva göra se avsnitt 6.3.1 och 6.3.8. Med hjälp de uppgifter

av som lämnas bör det vara möjligt för rätten att åtminstone få en sådan bild av gäldenärsföretagets ekonomiska situation att det är möjligt att bedöma om det är meningsfyllt att låta förfarandet påbörjas. Se vidare under 3 § beträffande avvisande av ansökan och under 4 § beträffande ogillande av denna.

2§

Paragrafens första stycke innehåller regler forum vid företagsom rekonstruktion och överensstämmer i sak med 2 kap. 1 § KL. Ansökan om företagsrekonstruktion skall alltså göras vid tingsrätteni den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål angår betalningssom skyldighet i allmänhet. Forum vid företagsrekonstruktion, i likhet med konkursforum, bestäms således normalt för fysisk folkperson av bokföringsorten och för annan juridisk person än dödsbo den ort, där av styrelsen har sitt säte. Det har satts i fråga om den generella hänvisningen i KL till RBs forumregler i mål om betalningsskyldighet alltid är ändamålsenlig. Den kan medföra att en konkursansökan måste tas och prövas även i fall upp som avses i 10 kap. 3 och 4 §§ RB jfr Walin-Palmér, Konkurslagen, s. 25 Till skillnad från konkursansökningar gör sig emellertid intresset av dessa alternativa fora inte lika starkt gällande vid företagsrekonstruktion. Ipraktiken torde det bara forumreglema i 10 kap. 1 § RB vara som får någon tillämpning för detta rättsinstitut. Lagens tillämplighet är inte knuten till gäldenärens nationalitet jfr 6 § förslaget till skuldsaneringslag och SOU 199074 271. Även s. ett utlandsägt företag med hemvist i Sverige kan alltså göra ansökan enligt 2 kap. 1 Gäldenären skall enligt andra stycket och styrka de omständigange heter som betingar rättens behörighet, de inte är kända. Bestämmelom sen âr utformad med 6§ andra stycket AckL och 2 kap. l § andra stycket KL som förebild. Bevis om rättens behörighet behövs alltså inte, om det är notoriskt att gäldenären har sitt hemvist inom tingsrättens domsaga. Som regel kan emellertid gäldenären inte förlita sig på att fakta som betingar rättens behörighet skall kända. De handlingar kan vara som styrka behörigheten torde i fråga fysisk folkbokom person vara föringsbevis och i fråga juridisk registreringsbevis. Av 3 § om person framgår att en brist i förevarande hänseende kan leda till att ansökningen inte tas upp. Det kan naturligtvis inträffa, att ansökan görs vid tingsrätt inte en som är behörig enligt vad som föreskrivs i första stycket. Tingsrätten skall i sådant fall enligt tredje stycket genast sända ansökningshandlingarna i

SOU 1992113 425

ärendet till den tingsrätt enligt vad handlingarna visar är behörig. En som förutsättning för att en ansökan skall kunna översändas är, att det verkligen framgår av handlingarna vilken tingsrätt är behörig. Den som tingsrätt till vilken ansökningen kommit in behöver inte göra några särskilda efterforskningar. Men om man kan konstatera vilken tingsrätt är behörig skall ansökningen skickas till denna. Är ansökningen som bristfällig, får det ankomma på den behöriga tingsrätten att vid behov ge föreläggande om komplettering. I den mån komplettering behövs redan för att konstatera behörighetsfrâgan måste dock föreläggandet utfärdas av den tingsrätt till vilken ansökningen kommit in. Gäldenären skall underrättas, när handlingarna sänds till tingsrätt. annan Eftersom ansökans ingivande enligt 1 kap. 2 § andra stycket innebär en förklaring om betalningsinställelse är det betydelsefullt, vilken dag ansökan anses inkommen. Denna dag har också betydelse såsom fristdag för återvinning enligt 4 kap. 2 § andra stycket KL. Med denna ordning undviks bl.a. att ett misstag beträffande forum leder till återatt en vinningsfrist försitts.

3§

Paragrafens första stycke innehåller vissa regler avvisning ansökan om av om företagsrekonstruktion. Reglerna gäller de situationerna att det inte av ansökningen framgår vilken tingsrätt är behörig eller att den inte som uppfyller de krav som anges i l Gäldenären har t.ex. inte sänt med någon redogörelse för sin ekonomi eller något förslag till administrator. Sökanden kan vidare ha försummat att lämna någon uppgift de om omständigheter gör rätten behörig. Är ansökningen bristfällig, skall som gäldenären enligt andra sggcket föreläggas att komplettera den. Föreläggandet skall innehålla en upplysning att ansökningen kan komma om att avvisas om bristen inte avhjälps. Framgår det redan från början att ansökningen över huvud inte kan tas upp, t.ex. därför att gäldenären är försatt i konkurs jfr l kap. 1 §, bör ansökningen omedelbart avvisas. Någon uttrycklig regel härom har inte ansetts nödvändig.

Avvisningsbeslut får överklagas i vanlig ordning se 4 kap. 2 §.

4§

Paragrafens första stycke innehåller anvisning för rätten att då en man funnit att gäldenärens ansökan skall upptas genast besluta företagsom rekonstruktion. Detta hänger med att det enligt 1 kap. 3 § andra samman stycket är den dag då en ansökan företagsrekonstruktion bifalls om som de flesta rättsverkningar inträder som är förbundna med förfarandet. Det är viktigt att arbetet med rekonstruktionen kommer igång så snart som möjligt. En administrator skall därför utses i samband med rätten att beslutar om företagsrekonstruktion. För att skynda detta arbete

426 SOU 1992113

bestämmer rätten i samband därmed också tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten, vilket normalt måste hållas inom tre veckor. Undantagsvis får tiden för sammanträdet sättas längre, nämligen om det är oundgängligen nödvändigt. Detta kan visa sig vara fallet i fråga om en större koncern, ansöker företagsrekonstruktion, eller vid behandsom om lingen borgenärs ansökan där det kan ta längre tid för adminiav en stratom att färdigställa det material som skall sändas ut enligt 14 Andra stycket ett särskilt villkor för att rätten skall besluta anger om företagsrekonstruktion. Det får inte saknas skälig anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås. Regeln har kommit till för att hindra missbruk förfarandet. Uppfyller gäldenären formellt kraven enligt 1 § av och kan ansökan alltså inte awisas, kvarstår ändå rättens skyldighet att till att förfarandet är meningsfullt. Läget kan vara det att gäldenären se exempelvis anger ett helt orealistiskt förslag till ekonomisk uppgörelse. Ansökan bör då genast ogillas. Det är emellertid ett rätt lågt beviskrav ställts på gäldenären. Saknas grund för att avslå en ansökan, skall som rätten besluta företagsrekonstruktion. om I tredje sgcket anges att flera än en administrator kan utses, om särskilda skäl föreligger jfr vad som sägs härom i avsnitt 6.3.5.

Ansökan av en borgenär

I avsnitt 6.3.2 har utredningen redovisat skälen för att bereda även borgenärerna möjlighet att till stånd en företagsrekonstruktion. Eftersom det inte torde bli så vanligt att en borgenär ansöker om företagsrekonstruktion, har utredningen valt att under en särskild rubrik samla de bestämmelser gäller enbart en ansökan från en borgenär. som

5§

Paragrafens första stycke motsvarar l § första stycket. En borgenär har av naturliga skäl inte samma möjlighet som gäldenären att lämna upplysning om gäldenärsföretagets ekonomi eller vad har lett fram till företagets betalningssvårigheter. Vad som krävs av som borgenären är i stället följande andra sgcket. Borgenären skall lämna uppgift sin fordran första punkten. Utredningen föreslår inte en om någon begränsning såvitt storleken borgenärens fordran. Även avser av liten fordran ger således en borgenär i princip initiativrätt. Ansökan en kan göras även av en borgenär med icke förfallen fordran. Med hänsyn till att det vid borgenärs ansökan enligt 11 § första stycket krävs att en gäldenären är villi att påbörja företagsrekonstruktion, saknas det skäl att g begränsa initiativrätten till borgenärer med större eller förfallna fordringar. Borgenärens ansökan skall vidare innehålla de omständigheter på vilka

han grundar sin begäran andra punkten. Härmed avses det som

borgenären känner till om gäldenärsföretagets betalningssvårigheter. Genom att redan i ett så här tidigt skede del av borgenärens grund för

SOU 1992113 427

ansökan om företagsrekonstruktion bör det bli möjligt för gäldenären att antingen lägga missförstånd till rätta eller insikt hur borgenärerna om ser på hans företags betalningsmöjligheter. Borgenärens ansökan skall på samma sätt ansökan från som en gäldenären innehålla ett förslag till administrator och behövliga uppgifter om den föreslagne personens lämplighet jfr vad under 13 § sägs som om en administrators lämplighet. De omständigheter en borgenär åberopar till stöd för sin ansökan kan t.ex. hänföra sig till årsredovisning man tagit del misslyckade av, utmätningsförsök eller betalningsanmärkningar. Tredje stycket ger föreskrifter om att en borgenär skall bifoga sådana handlingar han som vill åberopa.

6§

Grunderna för paragrafen har behandlats i avsnitt 6.3.2. Den motsvarar 2 kap. 10 § KL. Borgenären hindras i paragrafens första stycke första punkten från att ansöka då han har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl anta att hans rätt är i fara. Bestämmelsen i första punkten innebär att säkerheten skall bereda full täckning för fordringen och dessutom vara skyddad mot återvinning. Bestämmelsen bör vara tillämplig även om borgenären har godtagit säkerheten först efter det att han gjort ansökan företagsrekonstruktion innan om men ansökningen prövas.

Säkerhet som erbjuds av tredje utgör hinder för ansökan man om företagsrekonstruktion om säkerheten är betryggande andra punkten. Någon motsvarighet till 2 kap. 10 § första stycket andra punkten KL för det fallet att säkerhet redan har ställts tredje har däremot inte av man tagits upp i förevarande lag. Paragrafens andra stycke överensstämmer med 2 kap. 10§ andra stycket KL.

7 §

I paragrafen görs hänvisning till 2 och 3 §§ i fråga behörig tingsrätt om och avvisning av borgenärs ansökan.

8 §

Paragrafen upptar regler förhandling för prövning borgenärs om av en ansökan. Skälen härför har redovisats i avsnitt 6.3.2.

Paragrafens första stycke att förhandlingskall hållas inom två

anger en veckor från det att ansökningen kom in till rätten. Ar detta inte möjligt,

428 SOU 1992113

får tiden överskridas, dock högst med fyra veckor. Ett skäl härför kan svårigheter att delge gäldenären ansökningen. vara I ggg och tredje styckena ges närmare regler om kallelser till förhandlingen. Reglerna motsvarar 2 kap. 16 § tredje stycket och 17 § KL. Det har inte synts behövligt med särskilda regler rörande surrogateller kungörelsedelgivning.

9§

I paragrafens första stycke anges vissa formella hinder mot att bifalla en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion. Det kan inte uteslutas att gäldenären grund av en borgenärs ansökan kommer till bättre insikt om sina betalningsproblem och han därför själv ger in en ansökan. Bifalls en sådan ansökan före en sådan förhandling som nämns i 8 saknas anledning att hålla förhandlingen. Borgenärens ansökan förfaller första punkten. Om gäldenären före förhandlingen skulle bestrida ansökningen saknas också förutsättningar att få till stånd en företagsrekonstruktion. Skulle ett skriftligt bestridande komma in från gäldenären förfaller således en borgenärs ansökan andra punkten. Detsamma gäller om gäldenären försätts i konkurs ñre förhandlingen tredje punkten. Enligt andra stycket skall rätten fall som avses i första stycket ställa in förhandlingen och underrätta parterna.

l0§

Paragrafen de rättsverkningar som följer parterna eller någon anger om av dem uteblir från förhandling enligt 8 Borgenärens aktivitet kan inte inskränka sig till att ge in en ansökan om företagsrekonstruktion utan han måste också komma till förhandlingen. Skulle han utebli från denna, skall ärendet enligt första stycket avskrivas. Skulle gäldenären dessförinnan själv ha gett in en ansökan grund av den ansökningen, skall ärendet emellertid fullföljas. Av vad som sagts om förfarandets beroende av gäldenärens samarbetsvillighet följer att dennes utevaro från förhandlingen medför att borgenärens ansökan förfaller andra stycket.

1l§

Utredningen har i sina allmänna överväganden flera gånger betonat att ett nytt förfarande måste syfta till att göra det möjligt att rekonstruera gäldenärens verksamhet. Gäldenärens egen inställning och medverkan är därför av största betydelse. Att sätta igång ett rekonstruktionsförfarande mot dennes vilja torde innebära att det saknas en väsentlig förutsättning för att nå en konstruktiv lösning av företagets betalningsproblem. I denna paragrafs första stycke har detta kommit till uttryck på så sätt att en

SOU 1992113 429

ansökan från borgenär inte får bifallas, inte gäldenären förklarar en om att han vill påbörja företagsrekonstruktion. Skulle tingsrätten vid förhandlingen finna att det finns skäl bifalla att borgenärens ansökan, tillämpas enligt andra stycket 4 § beträffande de

åtgärder som ankommer på rätten.

Administratom och dennes uppgifter

12 §

I denna paragraf ges vissa allmänna föreskrifter vad ankommer om som på administratorn. I första stycket att han skall undersöka anges utsikterna till en rekonstruktion verksamheten. Beträffande begreppet av rekonstruktion hänvisas till vad sagts under avsnitt 6.1.4. I lagtexten som har uttryckligen sagts att administratorn skall verka för borgenärernas att bästa iakttas jfr 4§ AckL. Det betyder han skall till hela att se borgenärskollektivet, inte bara de största fordringsägarna.

Efter att ha undersökt gäldenärens ekonomiska ställning skall han

upprätta en rekonstruktionsplan, vilket framgår andra stycket. av Huvudpunkterna i sådan plan bör följande. Först bör adminien vara stratom kartlägga och ange bakgrunden till företagets ekonomiska svårigheter. Härefter bör han göra analys och bedömning en en av orsakerna till problemen. I planen bör sedan beskrivas vilka åtgärder som måste vidtas för att skall komma till rätta med företagets problem. man I samband därmed bör i planen tas med tidsplan för rekonstruktionens en genomförande. Beträffande utredningens allmänna på syftet syn med planen och sättet för dess upprättande får i övrigt hänvisas till avsnitt 6.3.7.

Det bör erinras om att planen, när den in till rätten, blir allmän ges handling. Eftersom utredningen inte föreslår någon sekretess för företagsrekonstruktion, kan det finnas anledning för administratom att iaktta viss återhållsamhet beträffande planens utförlighet jfr avsnitt 6.3.8. Enligt tredje stycket kan administratorn anlita hjälp sakkunnig. av en Ibland torde det fråga ekonom, vara om en men med tanke på de olika slags företag kan bli aktuella rekonstruera som att bör det ankomma administratom att avgöra vilken han i det enskilda fallet person som behöver ta hjälp jfr även avsnitt 6.3.5. av

13§

Paragrafen innehåller bestämmelser administratom. Första stycket om beskriver vilken kompetens den skall besitta kan till person som utses administrator. I avsnittet 6.3.5 har ingående diskuterats vem som skall kunna förordnas till administrator. Normalt bör denne ha juristkompe-

tens, men det bör inte vara utseslutet att också kan förordnas till annan administrator, exempelvis företagsekonomer och revisorer. Väsentligt är

430 SOU 1992113

naturligtvis också att den tilltänkte administratorn uppfyller kravet att han skall ha borgenärernas förtroende. Utredningen har övervägt om det behövs särskilda regler om jäv för administrator jfr 7 kap. 1 § tredje stycket KL. Förhållandena är en dock inte desamma vid konkurs. Medan företagsrekonstruktion som syftar till att undersöka möjligheterna till att gäldenärens verksamhet skall fortleva, är konkurs exekutionsform. Kravet på konkursfören valtarens opartiskhet gör sig starkare gällande. Att administratom skall ha borgenärernas förtroende har redan nämnts. De kan också påkalla hans entledigande, han skulle visa sig oförmögen att iaktta borgeom närernas bästa ett opartiskt sätt. En särskild fråga i detta sammanhang är om den som har utsetts som administrator vid eventuellt efterföljande konkurs bör anses jävig som en förvaltare. Det kan många gånger kostnadsbesparande att i sådana vara fall utse administratom till förvaltare. Denne känner till företaget och de ekonomiska förhållandena i detta och torde därför många gånger utreda konkursboet på ett effektivare sätt än om en icke tidigare inblandad skall utses till förvaltare. Utredningen anser för sin del att enbart person den omständigheten att i fråga fungerat som administrator inte personen bör lägga hinder i vägen för att utse honom till förvaltare i en efterföljande konkurs jfr prop. 19888931 s. ll. I andra sgcket anges efter förebild i KL och AckL att den som är anställd vid domstol inte får vara administrator. En nyhet i förhållande till dessa lagar är att även den som är anställd vid kronofogdemyndighet är undantagen från möjligheten att bli förordnad som administrator. Tredje sgcket innehåller regler om entledigande av en administrator.

14§

I paragrafen bestämmelse administratorns åligganden när ges en om företagsrekonstruktion har beslutats. Han skall då inom en vecka underrätta samtliga kända borgenärer om att företagsrekonstruktionen påbörjats och tillställa borgenärerna visst material. De skall sålunda kännedom gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder första om punkten för att på så sätt få en någorlunda samlad bild av gäldenärens ekonomiska situation. Med hänsyn till den korta tid som administratom har på sig att sammanställa dessa uppgifter har det synts lämpligt att begränsa uppgiftsskyldigheten vid denna tidpunkt till de huvudsakliga tillgångarna och skulderna. Även förekommande redovisningshandlingar

skall bifogas underrättelsen andra punkten. För att underlätta borgenä-

förståelse dessa kan det ibland lämpligt att, såsom framgår rernas av vara bestämmelsen, ge vissa upplysningar om redovisningshandlingarna. av Redan på detta stadium skall administratom avge en uppfattning om orsakerna till betalningssvårigheterna och ändamålet med förfarandet tredje punkten. Detta har administratom senare att vidareutveckla i den under 12 § omnämnda rekonstruktionsplanen. Men förfarandet kan påskyndas om borgenärerna redan i ett tidigt skede av detta får kunskap

SOU 1992113 431

om vad som ligger bakom gåldenårens betalningssvårigheter och hur administratorn tänkt sig att gå till våga för att nå fram till rekonen struktion. Slutligen skall underråttelsen innehålla uppgift en om tidpunkten för det sammanträde sägs i 4 § förde punkten. Som som följer av det nämnda åvilar ingen underrättelseplikt rätten i nu de hänseenden som i 14 På domstolen ankommer i detta skede anges endast att se till att administratorn underrrättas beslutet företagsom om

rekonstruktion och vad har samband därmed se 4 §.

som

Gäldenärens ställning

Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 6.3.4 innebär beslut ett om företagsrekonstruktion inte någon formell inskränkning i gäldenärens

rådighet. Gäldenären har således under förfarandet i och för sig möjlighet att förfoga över sin egendom. Avtal gäldenåren ingår som under förfarandet är följaktligen civilrättsligt bindande, även om administratorn inte samtyckt därtill. En sak är reglerna annan att om återvinning kan medföra att transaktionerna återgår. Av 15 och 16 §§ följer emellertid att gäldenâren har upplysningsplikt och en en lydnadsplikt samt en skyldighet att inhämta administratorns samtycke till alla åtgärder betydelse. Även gäldenårens skyldigheter av om inte är sanktionerade hindrar gäldenärens underlåtenhet samarbeta att med administratorn att förfarandet fortsätter. Både administratorn och borgenär har möjlighet enligt 23 § att ansöka förfarandets upphöranom de. Följden av gäldenârs illojala beteende kan alltså bli gäldenären en att försätts i konkurs. I sammanhanget kan också erinras om att den framskjutna förmånsrätt är förenad med nytillkomna fordringar

som se

10§ första stycket fjärde punkten FRL förutsätter fordringen att uppkommit med administratorns samtycke. Gäldenären har med tanke härpå all anledning att samarbeta med administratom.

15§

l paragrafens första stycke att gäldenären är skyldig lämna anges att administratorn alla sådana upplysningar sina ekonomiska förhållanden om som är av betydelse för företagsrekonstruktion. Härav följer bl.a. att gäldenären är skyldig att låta administratorn tillgång till företagets bokföring. Några tvångsmedel för att bereda administratorn sådan tillgång har inte synts behövliga vid företagsrekonstruktion jfr 7 lmp. 12 och 14 §§ KL. Av andra stycket följer att gäldenären har lydnadsplikt en gentemot administratorn. Gäldenären är skyldig att följa administratorns råd och anvisningar angående förvaltningen gäldenärens egendom. av Bestämmelsen innebär t.ex. att ett krisdrabbat aktiebolags styrelse och bolagsstämma inte kan sätta sig över anvisning administratorn en av att gäldenären bör lägga olönsam del verksamheten. ner en av Följer

432 SOU 1992113

bolagets inte anvisningen, uppkommer fråga om förfarandet bör organ fortsätta.

16§

Paragrafen vilka åtgärder som gäldenären inte får företa utan anger administratorns samtycke. För att garantera den betalningsinställelse som enligt 1 kap. 1 § skall ske vid en företagsrekonstruktion får gäldenären inte utan administratorns samtycke betala skuld som uppkommit före för beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa säkerhet sådan skuld första punkten. Utan sådant medgivande får han inte heller ingå någon förpliktelse andra punkten eller pantsätta, överlåta eller upplåta ny rått till fast egendom, affärslokaler eller annan egendom av annan väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet tredje punkten. Paragrafen innebär närmast en kodifiering av den praxis som utformats vid betalningsinställelse under medverkan av AC, jfr avsnitt 3.3.1.2 och 6.3.4. Beträffande de olika punkterna i paragrafen kan nämnas följande. Första punkten i första hand betalning av skuld. Ordalagen lägger avser inte hinder i vägen för att gåldenären fullgör leverans av varor enligt före betalningsinställelsen. Gäldenären kan dock enligt avtal som träffats avtal med administratorn ha åtagit sig skyldighet att underrätta en administratom även beträffande leveranser. Andra punkten täcker alla slags förpliktelser, d.v.s inte bara tecknande av nya order utan också ingående av avtal i övrigt som innefattar en förpliktelse för gâldenären. Under tredje punkten faller dispositioner av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet jfr § 15 Stk. 1 DKL och avsnitt 5.1.6. Exempel utgör större inköp eller försäljningar som avviker från den normala verksamheten. Kravet administratorns samtycke avser i princip varje transaktion faller in under beskrivningen i 16 Ett system där gäldenären som formellt behåller rådigheten men ändå är skyldig att inhämta samtycke från en utomstående person till alla viktigare affärstransaktioner riskerar naturligtvis att bli tungrott och tidskrävande. Det får emellertid antas att kravet på samtycke kommer att anpassas från fall till fall. Situationer kan förekomma där det är praktiskt och lämpligt att administratom i förväg lämnar samtycke till vissa typer av transaktioner. Också ratihabering bör kunna ske. Ytterst blir det en fråga om förtroende mellan gäldenären och administratom som vilar på den grunden att administratom kan ansöka om att förfarandet skall upphöra om gäldenären uppträder illojalt.

17§

Paragrafens syfte är att garantera gäldenären fortsatt leverans av elektricitet, bränsle, vatten och andra jämförbara förnödenheter som är

nödvändiga för fortsatt drift av gäldenärens verksamhet se beträffande

SOU 1992113 433

en motsvarande föreskrift i § 366 i the United States Bancruptcy Code under avsnitt 5.5.7. Utredningen har ansett det nödvändigt vara att förhindra att leverantör sådan fömödenhet spolierar hela en av en rekonstruktionsförfarandet att utnyttja sin monopolställning och genom därigenom framtvinga betalning för leveranser skett före beslutet som om företagsrekonstruktion. l paragrafens första sgcke stadgas därför att borgenären inte får häva avtalet eller avbryta leverans grund av gäldenärens underlåtenhet att betala tidigare leverans, under föruten sättning att gäldenären med administratoms samtycke ställer säkerhet för nästa leverans.

Bestämmelsen tar sikte bara på sådana förnödenheter nämnts som nyss. Det är således fråga prestationer typiskt sett är nödvändiga om som för fortsatt drift och där leverantören i vart fall i praktiken har en monopolställning. Däremot inte andra leveranser i det enskilda avses som fallet kommit att avgörande betydelse, t.ex. leverans speciell en av en

råvara. Som utvecklats närmare i de allmänna övervägandena se avsnitt

6.3.4 har utredningen övervägt heltäckande reglering en mera av förhållandet mellan gäldenären och dennes funnit det motparter men att i vart fall inte utifrån syftet att underlätta rekonstruktion gäldenärens av verksamhet föreligger behov någon sådan reglering. De konflikter av som kan uppkomma i fråga andra kontraktsförhållanden får därför om även i framtiden lösas förhandlingar mellan parterna, varvid genom gäldenären naturligtvis har att samråda med administratom. Någon analog tillämpning 17 § är alltså inte avsedd. av I andra stycket anges att bestämmelsen i första stycket är tvingande. Det bör anmärkas att bestämmelsen endast tar sikte på sådana avtalsvillkor som avses i första stycket. Andra avtalsvillkor påverkas inte av regleringen i denna paragraf.

18§

Paragrafen reglerar förhållandena när säljare levererat till en en vara gäldenären efter det att beslut om företagsrekonstruktion meddelades av rätten. I materiellt hänseende motsvarar första stycket vad enligt som

63 § fjärde stycket KöpL för närvarande gäller vid förfarande enligt

AckL. Utredningen har valt att placera regeln i förslaget till lagen om företagsrekonstruktion, eftersom den har samband med förslagets övriga

reglering om borgenärernas ställning under förfarandet. I likhet med 17 § har bestämmelsen gjorts tvingande andra sggcket.

Borgenärernas ställning

19 §

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelse enligt vilken en borgenärerna vid det sammanträde skall hållas inom tre veckor från som

434 SOU 1992113

beslutet företagsrekonstruktion skall beredas tillfälle att uttala sig om om förfarandet bör fortgå. För att förhindra missbruk från gäldenärens sida är det stor betydelse att borgenärerna har denna möjlighet. En av borgenär kan t.ex. uttala sig riktigheten i uppgifter som gäldenären om lämnat i sin ansökan eller lämna värdefulla upplysningar som kan annars bidra till att uppdaga situation där gäldenären söker utnyttja fören farandet i icke avsett syfte. I andra sgcket stadgas att en borgenärskommitté skall utses om en borgenär begär det. I kommittén får ingå högst tre personer. Något minsta antal har inte angetts. Det kan nämligen förekomma situationer där borgenärskommittén består endast En sådan situation av en person. kan tänkas inträffa när borgenärskollektivet består av bara en borgenär med mycket stora fordringar och ett stort antal borgenärer med små eller mycket små fordringar. I normalfallet torde dock kommittén bestå av två eller Det förtjänar att påpekas att staten enligt utredningens tre personer. förslag kommer att spela framträdande roll oprioriterad borgenär en som vid ett rekonstruktionsförfarande. En borgenärskommitté skulle t.ex. kunna bestå företrädare för gäldenärens största kreditgivare, en av en företrädare ñr staten samt företrädare för någon av gäldenärens en leverantörer. Om gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet sysselsatti genomsnitt minst 25 arbetstagare, får i kommittén dessutom ingå företrädare för de anställda. en Tredje sgcket reglerar administratorns skyldighet att i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén. Som exempel på väsentliga frågor kan nämnas sådana rör förändringar i verksamhetens som omfattning, personalstyrkan, verksamhetsinriktningen samt finansieringen. Samråd får underlåtas om hinder möter mot detta. Undantaget tar sikte situationer där samråd är otänkbart grund av tidsbrist eller när beslut måste fattas vid tidpunkt omöjliggör samråd. I sådant en som fall ankommer det administratom att så snart som möjligt informera borgenärskommittén om vidtagna åtgärder.

20§

Paragrafen innehåller regler som skyddar gäldenären mot sâraktioner från borgenärernas sida under företagsrekonstruktion. Reglerna gäller grund hänvisning i 3 kap. l § andra stycket även när förhandling om av offentligt ackord inleds. Paragrafen motsvarar 13 och 14 §§ AckL. Första stycket upptar i fem punkter de inskränkningar som ansetts påkallade i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar. Inskränkningarna gäller konkurs, utmätning, betalningssäkring, handräckning eller motsvarande verkställighet samt kvarstad. Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 6.3.3 måste företagsrekonstruktionen innefatta ett betalningsanstånd moratorium under viss tid beträffande de skulder gäldenären har ådragit sig före förfarandets som inledande. Ändamålet med anståndet är gäldenären skall tillfälle att att

SOU 1992113 435

rekonstruera verksamheten och förhandla med borgenärskretsen. Företaget skall också om möjligt drivas vidare under tiden. För att detta skall kunna förverkligas måste ett temporärt konkurshinder gälla första punkten. En konkursansökan skall därför på begäran administratom av förklaras vilande om inte särskilda skäl talar mot det. Bestämmelsen innefattar ett längre gående konkurshinder än 9 och 13 §§ AckL. I 23 § första stycket fjärde punkten anges att förfarandet skall upphöra, om gåldenären försätts i konkurs. Enligt andra punkten gäller ett principiellt utmätningsförbud. Förbudet är mer långtgående än det som finns i AckL. AckLs bestämmelser förhindrar endast försäljning av utmätt egendom och avser inte fordringsägare med förmånsrätt i viss egendom. Regleringen i AckL innehåller också vissa andra skillnader i förhållande till det föreslagna utnu mätningsförfarandet. Från utmätningsförbudet är endast handpantrâttshavare undantagna. Andra panthavare samt innehavare av företagshypotek kan hos rätten begära medgivande till utmätning. Medgivande får lämnas endast om det finns risk för att säkerhetens värde avsevärt minskas till följd av gäldenärens handlande. Det förtjänar att påpekas att ett sådant ärende måste handläggas skyndsamt hos tingsrätten. I tredje punkten stadgas generellt att beslut betalningssäkring inte om får meddelas och att verkställighet sådant beslut inte får ske. AckLs av motsvarighet till denna bestämmelse 14 § andra stycket AckL gäller endast sedan förhandling om offentligt ackord har beslutats. Enligt förde punkten får inte heller handräckning enligt lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. eller återtagande genom verkställighet av dom ske. Någon motsvarande regel finns inte i AckL. Femte punkten innehåller ett förbud mot beslut om kvarstad och verkställighet av sådant beslut. Detta är också nyhet jämfört med en AckL. Sista sgcket förbjuder även andra åtgärder för verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken. Härmed avses i första hand avhysning. Om gäldenären bedriver sin verksamhet i hyrda lokaler skulle hyresvärd en annars kunna omintetgöra en rekonstruktion genom att begära avhysning grund av gäldenärens eftersläpning med hyresbetalningar.

21§

Paragrafen reglerar borgenärernas rätt till kvittning under förfarandet. Bestämmelsen motsvarar 20 § första-fjärde styckena AckL, där under vissa förutsättningar kvittning förbjuds under den tid som förhandling om offentligt ackord pågår. Jfr vidare 3 kap. 1 § andra stycket, 7 § och 13 Enligt utredningens uppfattning talar samma skål, som nödvändiggör att de säraktioner som avses i 20 § förhindras, för att även kvittning skall begränsas under rekonstruktionsförfarandet. Den tidpunkt då kvittnings-

436 SOU 1992113

ñrbudet inträder har jämfört med vad som gäller enligt AckL flyttats tillbaka till tiden för ansökan om företagsrekonstruktion. Paragrafen innebär normalt ingen inskränkning i en borgenärs rätt att kvitta fordran som han hade mot gåldenären vid en ansökan om företagsrekonstruktion mot en fordran som gäldenären då hade mot honom. Vad som hindras är däremot kvittning fordringar av som en borgenär eller gäldenären erhåller efter den tidpunkten. För borgenä-

rernas del betyder det t.ex. att de inte kan kvitta nya fordringar mot

gamla skulder som gäldenären har. De kan i stället få den framskjutna förmånsrätt som följer av 10 § första stycket fjärde punkten förslaget till ändring i FRL. För gäldenärens del innebär 21 § på motsvarande sätt att

han inte får kvitta nya motfordringar mot vare sig gamla borgenärs-

fordringar eller nya sådana. Huvudregeln i första stycket begränsas genom ett antal undantag i de Bljande styckena. Således har en borgenär inte rått att kvitta en fordran som han förvärvat från tredje man inom tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, mot en fordran som gäldenären hade mot borgenäten vid tidpunkten för förvärvet. Om borgenären vid förvärvet fordav ringen hade skälig anledning anta att gäldenären på obestånd, äger var han inte rätt att kvitta även om förvärvet skedde tidigare än som nu sagts. Pâ samma sätt gäller enligt tredje stycket att en borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, inte får kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning enligt 3 kap. eller KL.

Förfarandets upphörande

22 §

I paragrafens första stycke att förfarandet upphör efter beslut anges av tingsrätten. Tingsrätten är alltså skyldig att fatta ett formellt beslut när förfarandet upphör. Skälen för detta âr att företagsrekonstruktion är ett slags ramförfarande som bl.a. kan innefatta en förhandling offentligt om ackord. Följaktligen innebär rättens beslut inledande förhandling om av om offentligt ackord inte att rekonstruktionsförfarandet har upphört. Andra vägar ut ur gäldenårens ekonomiska svårigheter är kanske inte uteslutna. Vidare bildar ett beslut om upphörande av företagsrekonstruktion också slutpunkten för de rättsverkningar sådan är förenad som en

med se 24 § och 1 kap. 3 § tredje stycket.

Som angetts i de allmänna övervägandena se avsnitt 6.3.7 har

utredningens undersökning av hur ackordsinstitutet fungerar i dag visat att den nu gällande tvåmånadersfristeni 8 § AckL inte sällan är för kort. Utredningen har därför funnit det befogat att utsträcka den tid under vilken förfarandet normalt får pågå till tre månader. Se även Lagutskottets betänkande 199293LU1. Eftersom även tre månaderi vissa fall kan visa sig för kort tid vara en kan rätten enligt andra stycket på begäran gäldenären förlänga av

SOU 1992113 437

tidsfristen med tre månader i taget särskilda skäl föreligger. om Det är av stor vikt att tingsrätten inte slentrianmässigt förlänger tiden. Särskilda skäl torde regelmässigt föreligga om en uppgörelse med borgenärerna, under hand eller genom offentligt ackord, förefaller inom att vara räckhåll. Vid bedömningen särskilda skäl föreligger bör den av om rekonstruktionsplan skall upprättas administratorn efter som av samråd med gäldenären kunna till god ledning. Om rekonstruktionsplan vara en inte har kommit till stånd inom den normala tremånadersfristen, kan det ibland utgöra ett särskilt skäl för förlängning, nämligen adminiom stratom upplyser att arbetet med planen pågår och kan bidra till att en rekonstruktion verkligen blir av. Fristen får inte förlängas under längre tid än till sammanlagt ett år. Om förhandling offentligt ackord pågår kan ettårsfristen dock om överskridas. Det förtjänar att understrykas att ett överskridande ettårsav fristen inte kan komma i fråga i något annat fall. I tredje stycket stadgas att rätten innan den beslutar förlängning om skall bereda administratom, de borgenärer infunnit sig till det första som borgenärssammanträdet samt i förekommande fall borgenärskommittén, tillfälle att yttra sig. Denna kommunikation är väsentlig för undanröja att risken för att ett förfarande är utsiktslöst fortsätter till skada för som borgenärerna.

23§

I paragrafens första stycke i vilka fall förfarandet anges skall upphöra oberoende tidsfristen har löpt eller inte. av om ut Förfarandet skall självklart upphöra om syftet med detta har uppnåtts första punkten. Syftet kan, angetts i motiven till 1 kap. 1 § som uppnås på flera olika sätt. Ett vanligt fall torde bli, att en uppgörelse träffats under hand med borgenärema och att gäldenärens verksamhet kan fortsätta i en eller form. Det får ankomma gäldenären annan eller administratorn att anmäla till rätten när syftet uppnåtts. Eftersom förfarandet förutsätter gäldenärens medverkan, skall förfarandet också upphöra gäldenären återkallar om sin ansökan eller utan laga förfall uteblir från det första borgenärssammanträdet andra punkten. Vad är laga förfall får avgöras med ledning som av 32 kap. 8 § RB.

Vidare skall förfarandet upphöra administratom eller borgenär om en begär det och rätten finner förfarandet sakna ett rimligt ändamål tredje

punkten. Ett skäl till sådan begäran kan det under fören vara att farandets fortskridande visar sig att verksamheten inte går rekonstrueatt ra, t.ex. på grund av att den ekonomiska krisen är djupare än vad som först antogs. Ett annat skäl kan gäldenären vara att vägrat att följa administratorns råd och anvisningar eller annars agerar ett sådant sätt att rekonstruktion omöjliggörs. Det sist nämnda skälet har behandlats under 15 och l6 §§.

438 SOU 1992113

Förfarandet skall vidare upphöra gäldenären försätts i konkurs om förde punkten. Eftersom ett beslut konkurs är förenat med helt om andra rättsverkningar än ett beslut företagsrekonstruktion, är det inte om lämpligt att dessa förfaranden pågår samtidigt. I normalfallet torde konkursärendet handläggas samma tingsrätt som ärendet om företagsav rekonstruktion jfr forumregeln i 2 kap. 2 §. Om ett beslut om försättande i konkurs upphävs högre rätt påverkar detta inte det av förhållandet att företagsrekonstruktionen har upphört till följd av det överklagade konkursbeslutet. Vill gåldenären eller en borgenär att företagsrekonstruktionen skall fortsätta måste han nytt ansöka om ett

sådant förfarande. En särskild fråga är förfarandet skall kunna upphöra genom ett om

direkt ingripande från rättens sida femte punkten. Utredningen har i

sina överväganden stannat för att så bör fallet jfr avsnitt 6.3.7. vara Undantagsvis kan rätten nämligen på ett tidigare stadium än adminioch borgenärerna få kännedom om någon omständighet som gör stratom förfarandet inte bör fortsätta. Åtal för brott mot borgenärer kan t.ex. att ha väckts mot gäldenären med yrkande omedelbar häktning. Det om förefaller då enklare att rätten själv tar initiativ till förfarandets upphörande än att avvakta reaktion från administratom eller en borgenär. en I sista stycket att rätten i annat fall än när gäldenären försätts anges i konkurs skall bereda gåldenären, administratom, borgenär som en infunnit sig till borgenärssammanträde samt eventuell borgenärskommitté tillfälle att yttra sig, innan rätten meddelar beslut om förfarandets

upphörande.

24§

I paragrafen att rättsverkningama enligt 17, 18 och 20 §§ förfaller anges när rätten meddelar beslut förfarandets upphörande, om inte annat om förordnas i beslutet. Se vidare härom under 1 kap. 3 § tredje stycket.

3 kap. Särskilda bestämmelser om offentligt ackord

Kapitlet 11-38 §§ i nuvarande AckL. De viktigaste sakliga motsvarar ändringarna är följande. Den nuvarande gode mannen har i förslaget administrator. Vidare har själva ordningen med ett ersatts av en

godmansförordnande ersatts ett övergripande beslut företags-

av om rekonstruktion. Det särskilda edgångssammanträdet har slopats och uttryckliga regler meddelats angående behandlingen av efterställda fordringar. Dessutom har redaktionella ändringar vidtagits.

SOU 1992113 439

Ansökan om förhandling om egentligt ackord

1 §

I första sgcket anges att en ansökan förhandling offentligt ackord om om skall göras av gäldenären hos den tingsrätt där ärendet företagsom rekonstruktion är anhängigt. Förhandling om offentligt ackord är således enligt förslaget inget självständigt förfarande del företagsutan en av en rekonstruktion. Det är dock inget som hindrar att gäldenär direkt en som vill till stånd ett offentligt ackord samtidigt ansöker företagsom rekonstruktion och förhandling om offentligt ackord. I sådan situation en torde det normalt sett vara tillräckligt med ett borgenärssammanträde. Som angetts i motiven till 2 kap. 4 § kan den omständigheten att frågan om offentligt ackord skall behandlas redan vid det första borgenärssammanträdet utgöra skål att bestämma tidpunkten för borgenärssammanträdet senare än inom tre veckor från beslutet företagsrekonstruktion. om I andra sgcket anges att i fråga offentligt ackord gäller utöver om bestämmelserna i 3 kap. även bestämmelserna i 2 kap. 12, 13 och 15- 24 §§ i tillämpliga delar. Detta innebär bl.a. att gäldenären även under ackordsförfarandet är skyldig att följa administratorns råd och anvisningar samt att inskränkningarna i borgenärernas rått alltjämt gäller. Vidare får bestämmelsen i 2 kap. 21 § om borgenärernas rätt till kvittning betydelse för borgenärskretsen vid offentligt ackord. Det bör anmärkas att enligt 3 kap. gäller särskilda tidsfrister ñr prövning av ackordsförslaget och uttryckliga begränsningar gäldenåav rens rätt att återta detta. Bestämmelseni 2 kap. 23 § första stycket andra punkten, enligt vilken förfarandet skall upphöra gäldenären återkallar om sin ansökan om företagsrekonstruktion, är därför inte tillämplig när förhandling om offentligt ackord har inletts.

2§

Paragrafens första stycke motsvarar 22 § AckL. Endast redaktionella ändringar har i huvudsak företagits. I andra punkten har vidare tiden för upprättande av bouppteckning ändrats i överensstämmelse med 1 kap. 5 § andra stycket. I fjärde punkten har ordet obestånd bytts ut mot betalningssvårigheter jfr under 1 kap. 1 §. I paragrafens andra stycke att balansräkning inte behöver anges en bifogas om den tidigare har tillställts rätten och borgenärerna. Detta sammanhänger med bestämmelsen 2 kap. 14 enligt vilken administratorn skall bifoga gäldenärens senaste balansräkning till den underrättelse om företagsrekonstruktion som skall sändas till alla kända borgenärer. Som framgår av motiven till nämnda paragraf bör administratorn även tillställa rätten de handlingar i paragrafen. som avses

440 SOU 1992113

3 §

Paragrafen motsvarar 23 § AckL och har endast ändrats redaktionellt jfr även avsnitt 6.5.5.

4§

Paragrafen, som ändrats redaktionellt, motsvarar 24 § AckL. Enligt 24 § AckL förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats om ansökningen avvisas. Eftersom syftet med ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion mycket väl kan uppnås, även om en ansökan om förhandling om offentligt ackord avvisas, innehåller förslaget inte någon motsvarande bestämmelse jfr motiven till l kap. 3 § och 2 kap. 22 §.

5§

Förfarandet vid offentligt ackord är i dag organiserat så att beslut om inledande av offentligt ackord ackordsförhandlingsbeslutet meddelas först efter det att gäldenären vid ett särskilt edgångssammanträde inför rätten avlagt bouppteckningsed. Som närmare utvecklats i de allmänna övervägandena, se avsnitt 6.5.4, har utredningen inte funnit skäl att bibehålla det särskilda edgångssammanträdet. I förevarande paragraf stadgas därför att rätten genast skall meddela ackordsñrhandlingsbeslut, om ansökningen upptas. Samtidigt skall rätten bestämma tid för ett borgenärssammanträde, kalla gäldenären, borgenärerna och administratom till sammanträdet samt kungöra ackordsförhandlingsbeslutet. Beträffande tid för hållande av borgenärssammanträdet, eventuell edgång av gåldenären m.m. finns beståmmelseri 17 och 18 §§.

Villkor för ofantligt ackord

6 §

Paragrafen motsvarar 11 § andra-fjärde styckena AckL. I utredningens allmänna överväganden, avsnitt 6.5.1, har utförligt redovisats skälen för att behålla AckLs regler om minsta dividenden vid offentligt ackord. Som poängterats i samband härmed anser utredningen att en undantagsregel vid speciella förhållanden fortfarande har fog för sig. De vid AckLs tillkomst anförda exemplen på den regelns innebörd förefaller emellertid närmast åsyfta enskilda näringsidkare och lämpar sig mindre väl vid tillämpningen av en lag om företagsrekonstruktion avpassad även för större företag som drivs i form av juridisk person. Valet mellan konkurs och ackord kan i undantagsfall bero av några enstaka procents utdelning. För att skapa något större utrymme för att välja ackord när detta uppenbarligen är att föredra från alla intressenters

SOU 1992113 441

synpunkt har i nuvarande undantagsregel uttrycket synnerliga skäl ersatts med särskilda skäl. Beträffande s.k. efterställda borgenärers ställning hänvisas till vad som sägs under 7 och 12 §§. I övrigt har endast redaktionella ändringar vidtagits.

Borgenärer vid ofentli gt ackord

7 §

Paragrafen motsvarar 12 § AckL. Bortsett från ett tillägg i första stycket beträffande s.k. efterställda fordringar har bara redaktionella ändringar företagits. Av första stycket andra meningen framgår att borgenärskretsen delvis bestäms av reglerna borgenärernas rått till kvittning. Av skäl om som angetts i motiven till 2 kap. 21 § har utredningen placerat kvittningsreglerna bland de allmänna bestämmelserna. Genom hänvisningen i 3 kap. 1 § andra stycket gäller bestämmelsen även vid offentligt ackord och får därigenom betydelse för borgenärskretsen enligt samma som AckL. Till första stycket har fogats tredje mening avseende borgenärer en med s.k. efterställda fordringar. Enligt bestämmelsen deltar sådana borgenärer inte i förhandling offentligt ackord inte övriga om om borgenärer ingår i borgenärskretsen vid ackord medger detta. Syftet som med bestämmelsen är att underlätta rekonstruktion offentligt genom ackord. Rättslägeti dag torde innebära att ett offentligt ackord endast kan genomföras om samtliga borgenärer med efterställda fordringar efterger dessa. I syfte att underlätta rekonstruktion föreslår utredningen att dessa borgenärer inte skall delta i ackordsförhandlingen, inte samtliga om övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger detta. En sådan situation kan tänkas när borgenär i samband med rekonstruktion en en gått med på att hans fordran vid den rekonstruktionen efterställdes till förmån för övriga borgenârer. Om gäldenâren ånyo hamnar i betalningssvårigheter kan övriga borgenärer tänkas tillåta att den borgenär som efterställde sin fordran vid den första rekonstruktionen får deltaga i ackordsförhandlingen. Om så sker skall borgenären fortsättningsvis behandlas på samma sätt som övriga oprioriterade borgenärer. I normalfallet torde dock förslaget innebära att borgenärer med efterställda fordringar ställs utanför ackordsförfarandet. Detta synes stämma väl överens med syftet bakom systemet med efterställda fordringar. Själva avsikten är borgenär med efterställd att en en fordran vid gäldenärens betalningssvårigheter skall ha rätt till betalning först sedan övriga borgenärer tillgodosetts fullt ut. Om de efterstållda fordringarna skulle finnas kvar efter ett offentligt ackord skulle detta inte bara innebära att dessa borgenärer, helt i strid med syftet med efterställda fordringar, skulle komma i ett bättre läge än övriga opriodterade borgenärer. Det skulle dessutom kunna spoliera rekonstruktion en genom att gäldenären, efter det att förfarandet upphört, krävdes på full betalning

442 SOU 1992113

för dessa fordringar. På grund härav föreslår utredningen i 12 § en bestämmelse som innebär att ackordet blir bindande även för dessa borgenärer.

Borgenärsrrtajoritet vid offentligt ackord

8 §

Paragrafen, som motsvarar 15 § AckL, har endast ändrats redaktionellt.

Återvinning vid ofantligt ackord

9-11 §§

Paragraferna motsvarar 16-18 AckL och har endast ändrats redaktionellt.

Verkan av ofenrli gt ackord

12 §

Paragrafen motsvarar 19§ AckL. I andra stycket ingår en ny bestämmelse s.k. efterstållda fordringar. l övrigt har redaktionella om ändringar vidtagits. Bestämmelsen i andra stycket innebär att borgenärer med s.k. efterställda fordringar blir bundna av ackordet trots att de inte deltar i ackordsförhandlingen. Bestämmelsen har behandlats i motiven till 8

13§

Paragrafen motsvarar § femte stycket AckL och har ändrats endast

redaktionellt. Medan 20 § första-fjärde styckena AckL i förslaget har placerats bland de allmänna bestämmelserna i 2 kap. har 20 § femte stycket angående verkan av att gâldenären efter ackordsförhandlingsbeslutet överlåter en fordran så borgenär därigenom förlorar sin rått till kvittning att en behållits i kapitlet om offentligt ackord, eftersom det systematiskt hör hemma där.

l4§

Paragrafen motsvarar 21 § AckL och har endast ändrats redaktionellt.

SOU 1992113 443

Senare anmälda fordringar vid ofantligt ackord m. m.

15 och 16 §§

Paragrafema, som motsvarar 27 och 28 §§ AckL, har endast ändrats redaktionellt.

Borgenärssarmnanträde vid offentligt ackord

17 §

Paragrafen motsvarar 29 § första-tredje styckena AckL. Till följd av att det särskilda borgenärssammanträdet slopats har bestämmelsen i 29 § fjärde stycket AckL, i vilket stadgas att vid sammanträdet skall lämnas underrättelse om de tillägg eller ändringar gjorts vid edgångssom sammanträdet gäldenären inte avlagt ed, anledningen härtill samt att, om skall uppges, blivit överflödig. Förslaget innehåller däremot en bestämmelse enligt vilken gäldenären alltid skall infinna sig personligen till förhandlingen om edgång har begärts enligt 18 såvida inte gäldenären redan har avlagt ed inför någon annan tingsrätt.

18§

Paragrafen, som är ny, innehåller de regler som gäller fakultativ edgång

av gäldenären se avsnitt 6.5.4.

I paragrafens första stycke anges att gäldenären på begäran av en borgenär skall avlägga bouppteckningsed vid borgenärssammanträdet. Edgången är således enligt förslaget fakultativ. Beträffande omfattningen av eden överensstämmer förslaget med gällande regler, jfr 25 § första stycket AckL. Enligt andra stycket kan den borgenär som har påkallat edgångssammanträdet befria någon eller några ställföreträdare för juridisk en person från skyldigheten att avlägga ed. Det får förutsättas att den borgenär som har påkallat edgång samråder med administratorn i en sådan fråga. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 6 kap. 3 § andra stycket KL. Tredje stycket motsvarar 25 § andra stycket AckL. Fjärde stycket motsvarar 26 § andra stycket AckL utom såvitt avser verkan av att gäldenären vägrar edgång. Av skäl som angetts i avsnitt 6.5.4 bör rekonstruktionsförfarandet inte upphöra automatiskt när ett ackordsförhandlingsbeslut förfaller.

19-22 §§

Paragraferna motsvarar 30-33 AckL och har endast ändrats redaktionellt.

444 SOU 1992 l 13

Fastställelse av ofentligt ackord

23-25 §§

Paragraferna motsvarar 34-36 §§. Endast redaktionella ändringar har företagits.

Tillsyn över offentligt ackord

26 §

Paragrafen motsvarar 37§ AckL. Vissa redaktionella ändringar har företagits.

Färverkande av ofantligt ackord

27 §

Paragrafen, som motsvarar 38 § AckL, har endast ändrats redaktionellt.

4 kap. Bestämmelser om handläggningen m.m.

Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion

1§

Av skäl som utvecklats närmare i utredningens allmänna överväganden

se avsnitt 6.3.8 har utredningen funnit att ärenden företags-

om rekonstruktion bör handläggas allmän domstol. Att förfarandet av betecknas som ett ärende vid tingsrätten innebär inte att ärendelagen blir tillämplig. Som framgår följande paragraf är rättegångsbalkens regler av om handläggningen av tvistemål tillämpliga.

2§

I likhet med vad som för närvarande gäller enligt 45 § första stycket AckL föreslås i fråga om handläggningen ärenden företagsav om rekonstruktion rättegångsbalkens regler handläggningen tvistemål om av gälla i tillämpliga delar, inte något annat sägs i denna lag första om stycket. Härutöver föreslås, i likhet med vad enligt 16 kap. 2 § som första stycket KL gäller vid handläggning konkursärenden, att av rättegångsbalkens bestämmelser huvudförhandling i tvistemål skall om tillämpliga handläggningen sker vid sammanträde inför rätten, vara om om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån jfr prop. 19868790 s. 401

SOU 1992113 445

Enligt andra stycket skall en ackordsförhandling äga så rum snart som möjligt. Vidare utsägs att administratoms, gäldenärens eller borgenärs en utevaro från förhandlingen inte hindrar att ackordsfrågan prövas. I sista stycket att rättens avgörande sker beslut. anges genom

3§

Paragrafen motsvarar 45 § andra stycket AckL.

4 §

Paragrafen motsvarar 39 § AckL.

Kostnader för förfarandet

5 §

I paragrafen, som saknar motsvarighet i AckL, att kostnaderna för anges förfarandet skall betalas gäldenären. Paragrafen överensstämmer av med vad som i fråga ett ackordsförfarande i dag gälla enligt AckL. om anses

6§

Första stycket motsvarar 40 § första stycket AckL. Andra stycket saknar motsvarighet i AckL. Bestämmelsen innebär att arvodet till administratom skall bestämmas enligt kriterier, samma som enligt 14 kap. 4 § andra stycket KL gäller vid prövning arvode av till konkursförvaltare.

7§

I paragrafens första stycke stadgas i likhet med vad gäller i dag - som beträffande ackordsförfarandet att bestämmelserna - om ersättning till administratom äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersåttning till tillsynsman. en I andra stycket stadgas att ersättning till ett sakkunnigt biträde har som anlitats med stöd av 2 kap. 12 § bestäms administratom. Remediet av mot en administrator missbrukar rätten anlita hjälp sakkunnig som att av och därigenom orsakar onödiga kostnader är frågan att om administratorns entledigande aktualiseras. Som framgår av 2 kap. 13 § tredje stycket kan en sådan fråga tas på begäran förutom administratom upp av, själv, en borgenär eller gäldenären.

446 SOU 1992113

Verkställighet av beslut

8 §

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 42 § AckL och innebär att ett beslut företagsrekonstruktion går i verkställighet omedelbart. om Detsamma gäller andra beslut rätten under handläggningen, om inte av annat förordnas. Ett undantag är, vilket framgår av andra sgcket, beslut under handläggningen arvode eller kostnadsersättning till en som avser administrator eller tillsynsman. Sådana beslut går i verkställighet först en sedan de vunnit laga kraft.

Överklagande rättens beslut av

9 §

Paragrafen innefattar beträffande beslut under förfarandet ett viktigt undantag från vad gäller om överklagande av beslut under rättegång. som Den motsvarar 41 § AckL.

Skadestånd

10 §

Paragrafen, innebär att ogrundad ansökan från en borgenär i som en vissa fall kan medföra skadeståndsskyldighet mot gäldenären, har utformats efter mönster 17 kap. 3 § KL. Som utvecklats närmare i de av

allmänna övervägandena se avsnitt 6.3.2 har utredningen övervägt om

botgenärs initiativrätt bör begränsas funnit att ett skadeståndsansvar men för borgenärerna, i enlighet med vad som gäller vid konkurs, bör vara tillräcklig sanktion mot ogrundade ansökningar om företagsrekonstruken tion. Eftersom utredningen valt att öppna förfarandet enligt lagen om företagsrekonstruktion inte bara för gäldenärer som är insolventa, utan även för gäldenärer som inte är insolventa men som på grund av

illilcviditet har fått betalningssvårigheter se avsnitt 6.3.2 och motiven till

1 kap. 1 §, har KLs krav att borgenären skall ha saknat skälig anledning att anta att gäldenären på obestånd ersatts med kravet att var borgenären skall ha saknat skälig anledning att anta att gäldenären inte kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning.

Stra m.m.

11 och 12 §§

Paragraferna motsvarar 46 och 47 AckL.

SOU 1992113 447

Övergångsbestämmelserna

Utredningen har föreslagit att lagen företagsrekonstruktion skall träda om i kraft den 1 januari 1994, då AckL skall upphöra att gälla. Eftersom det föreslagna förfarandet är förenat med bl.a. större inskränkningar i borgenärernas rätt har det ansetts nödvändigt att äldre bestämmelser fortfarande får gälla, om god har förordnats enligt AckL före man ikraftträdandet av den nya lagen. Förslaget förutsätter att förslaget till skuldsaneringslag träder i kraft senast vid tidpunkt lagen samma som om företagsrekonstruktion. Denna innebär nämligen att fysiska personer som inte driver näringsverksamhet betas möjligheten att ansöka offentligt om ackord.

7.2 och 7.3

Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken resp. föräldra-

balken

Av 6 kap. 10 § äktenskapsbalken och 7 kap. 9 § föräldrabalken framgår att den treåriga preskriptionstid gäller för underhållsbidrag till barn som och make i vissa fall kan förlängas. Enligt andra stycket i respektive paragraf kan förlängning ske utmätnings- eller konkursñrfarande om pågår vid treårstidens utgång. Enligt tredje stycket i respektive paragraf likställs med utmätning och konkurs att ansökan förordnande god om av man enligt AckL har gjorts inom tid. I detta fall får underhållssamma bidraget krävas ut inom tre månader från det att verkan godmansförav ordnandet förföll eller, när förhandling offentligt ackord har följt, om ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts.

Reglerna om förlängning preskriptionstiden i ackordsfallet till vilka

av är knutna också bestämmelse verkan utmätning en om av att sker eller konkursansökan görs inom tremånaderstiden motiveras särregleringen av vid ackord av möjligheterna till utmätning på begäran enskilda av

borgenärer se prop. 19787912 407 och 425. Liksom vid konkurs

s. och utmätning skall således den underhållsberättigades fordran inte kunna preskriberas medan ett ackordsförfarande syftar till betalning som av fordringen pågår. De skäl som anförts för förlängning preskriptionstiden i en av ackordsfallet har styrka beträffande förhållandena när ansökan samma om företagsrekonstruktion gjorts frågan företagsrekonstruktion har resp. om avgjorts. En följdändring bör därför göras i de aktuella paragraferna jfr SOU 199074 s. 259 och 327.

448 SOU 1992113

7.4 Förslaget till lag om ändring i köplagen

1990931 Som redovisats i avsnitt 7.1 under 2 kap. 18 § har utredningen funnit att regel säljarens återtaganderätt när en vara har överlämnats till en om gäldenären efter det att beslut om företagsrekonstruktion meddelades av rätten bör tas in i lagen om företagsrekonstruktion. Den nuvarande bestämmelsen i KöpL om säljarens återtaganderätt av en vara som överlämnats till köparen efter det att köparen ansökt om förordnande av god enligt AckL föreslås därför upphöra att gälla. man

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen

l8455O s. 1 om handel med lösören, som

låter i vård kvarbliva

köparen säljarens

Ändringarna innebär ingen egentlig saklig förändring. De är en följd av

att AckL enligt förslaget ersätts av lagen om företagsrekonstruktion.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen l92777 om försäkringsavtal

Ändringarna, som är en följd av att AckL föreslås upphöra att gälla och

ersättas lagen om företagsrekonstruktion, innebär ingen förändring i av sak.

7.7 Förslaget till lag om ändring i förmåns-

rättslagen 1970979

I avsnitt 6.2.2 har utredningen föreslagit att nytillkomna fordringar under företagsrekonstruktion skall erhålla förmånsrätt med i stort sett bästa prioritet. Vidare har utredningen förordat att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas. Utredningen har också uttalat sig för en ordning med framskjuten förmånsrätt för s.k. produktiv lön. Denna ordning innebär att lönefordringar utom såvitt avser löneförmåner under längre tid än de första två månaderna av en skälig uppsägningstid månader eller under den kortare tid som gäldenärens om sex näringsverksamhet fortsätter skall tas ut före fordringar med förmånsrätt enligt 5 och 8 §§ FRL. Lagtekniskt kommer utredningens nu nämnda förslag till uttryck på följande sätt. I lO§ har gjorts ett tillägg beträffande nytillkomna fordringar under företagsrekonstruktion. Med hänsyn till 15 § kommer

SOU 1992113 449

dessa fordringar att ha förmånsrätt framför bl.a.

företagshypotek.

Eftersom utredningens förslag även går på del ut att en av lönefordringarna skall ha förmånsrätt före företagshypoteket, har det synts lämpligt med uppdelning lönefordringama på en av två paragrafer under avsnittet Allmänna förmånsrätter. Den del som skall äga högsta prioritet förs in i 12 § och får företräde framför bl.a.

företagshypotek

genom att tas in också i 15 Övriga lönefordringar förs till 13

Denna lösning har föranlett utredningen placera den att nuvarande förmånsrätten enligt 13 § fordringar på framtida pension till vissa äldre arbetstagare i övergångsbestämmelse. Den har en därigenom kommit att i förmånsrättshänseende gälla närmast efter fordringar med förmånsrätt enligt 13 § i dess lydelse. nya Vidare har utredningen utvecklats i avsnitt 6.6.2 som förordat en förstärkning förmånsrätten för revisors av arbete enligt 10 a Denna förmånsrätt har oförändrad överförts till 11 blivit som ledig i och med att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas. Genom att härefter i 15 § låta 11 § ingå bland de paragrafer som skall få förmånsrätt före fordran har förmånsrätt enligt som 5 eller 8 § får förmånsrätten för revisors arbete starkare ställning än en som idag är fallet. De ändringar i övrigt vidtagits i FRL är föranledda som av att AckL föreslås upphävd och ersatt lagen företagsrekonstruktion. av om

l0§

Med hänsyn till att paragrafen fått vidare omfång ett har det synts lämpligt att göra paragrafen något överskådlig. mer Den har därför i det som nu är paragrafens första stycke delats in i fyra punkter. Första punkten i första stycket första ledet motsvarar i nuvarande bestämmelse.

I andra punkten, som motsvarar andra och tredje ledet i nuvarande bestämmelse, har förmånsrätten för arvode och

kostnadsersättning till

god man och tillsynsman enligt AckL ersatts med arvode och kostnadsersättning till en administrator och tillsynsman förordnats som enligt den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion. Även i övrigt har denna punkt anpassats till den lagen. nya Tredje punkten motsvarar den del andra ledet i nuvarande beav

stämmelse som gäller arvode och kostnadsersättning till boutrednings-

man. Nytillkomna fordringar, dvs. fordringar uppkommer under som företagsrekonstruktionen, har nämnts medgetts allmän som nyss förmånsrätt fjärde punkten. I avsnitt 6.2.2 har ingående diskuterats vilka fordringar kan bli aktuella. För avgränsa de fordringar som att som skall komma i åtnjutande denna förmånsrätt har i lagtexten av angetts att fordringen måste ha uppkommit med administratorns

450 SOU 1992113

samtycke. Jfr framställningen under 2 kap. 16 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion. Andra stycket motsvarar sista ledet i nuvarande bestämmelse.

12§

paragrafens första stycke har fönnånsrätten för lön begränsats till s.k. I

produktiv lön. Övriga fordringar på lön liksom en fordran på pension

enligt nuvarande 12 § medges förmånsrätt enligt 13 Enligt nuvarande 12 § följer allmän förmånsrätt med en arbetsfordran på sådan lön eller annan ersättning på grund av tagares anställningen inte förfallit till betalning tidigare än ett år innan som konkursansökningen gjordes och på lön eller ersättning under skälig uppsägningstid, högst månader. Vidare preciseras i olika avseenden sex för de lönefordringar är förenade med förmånsrätt denna yttre ram som enligt paragrafen. Någon ändring i dessa preciseringar föranleds inte utredningens förslag. Däremot kräver utredningens förslag en av inskränkning den yttre för de lönefordringar som skall vara av ramen förenade med förmånsrätt till sådana är att anse som produktiv som lön. Med produktiv lön enligt utredningens definition i avsnitt avses 6.2.2 fordran på sådan lön hänför sig till tiden före beslutet om en som konkurs liksom viss del arbetstagarens uppsägningstid. Denna av den produktiva lönen är maximerad till två uppsägningssenare del av månader kan variera beroende om gäldenärens näringsverkmen av samhet fortsätter under hela den tiden eller inte. Läggs verksamheten ned i samband med konkursbeslutet, kommer den produktiva lönen att omfatta enbart fordran på lön hänför sig till tiden före konkurssom beslutet. Om verksamheten däremot fortsätter under exempelvis tre månader därefter, är alla uppsägningslöner under de två första månaderna att hänföra till produktiva löner. Har uppsägningstiden börjat löpa före beslutet om konkurs, gäller begränsningen sådan fordran hänför sig till senare del av som uppsägningstiden än de första två uppsägningsmånaderna under konkursen. Om uppsägning t.ex. redan löpt två månader före en konkursbeslutet räknas uppsägningstiden är så lång även - om uppsägningsmånad tre och fyra som produktiv lön förutsatt att gäldenärens näringsverksamhet fortsätter under hela tiden. Med utredningens förslag blir det av avgörande betydelse vad som skall förstås med att gäldenärens verksamhet fortsätter. Väljer konkursförvaltaren t.ex. att låta hela verksamheten fortsätta under fjorton dagar, kommer uppsägningslönema för den tiden att tillhöra kategorin produktiva löner. Består företaget av två avdelningar och väljer förvaltaren att lägga ned den ena avdelningen men fortsätta verksamheten i den andra avdelningen, förändras inte situationen. Alla uppsägningslöner, alltså även till dem som arbetade i den nedlagda

SOU 1992113 451

avdelningen, skall hänföras till produktiva löner. Har förvaltaren valt att avbryta verksamheten men låta några arbetstagare gå kvar i företaget för att montera ned maskiner skall avyttras eller för som att städa lokalerna, är det förvaltarens beslut att lägga ned den egentliga verksamheten som avgör att uppsägningslönema inte skall hänföras till produktiva löner. Med hänsyn till den betydelse förslaget tillmäts försom genom valtarens ställningstagande till om gäldenärens verksamhet skall fortsätta, är det viktigt att förvaltaren dokumenterar detta beslut. Han undviker därigenom framtida diskussioner vilka lönefordringar om som skall hänföras till den ena eller andra kategorin fönnånsrätt. De uppsägningslöner som skall tillhöra kategorin produktiva löner kommer genom bestämmelsen i 15 § att erhålla utdelning före bl.a. fordringar med säkerhet i företagshypotek och fordringar erhållit som förmånsrätt på grund av utmätning. Paragrafens andra stycke motsvarar nuvarande tredje stycket.

13§

Paragrafen innehåller regler förmånsrätt för vissa löne- och om pensionsfordringar. Den förmånsrätt enligt nuvarande lydelse paragrafen följer som av med en fordran på framtida pension gäller uteslutande arbetstagare, en som är född 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. Enligt utredningens bedömning torde det inte finnas något större behov numera av denna förmånsrätt. Det har därför synts tillräckligt vara om förmånsrätten tas upp i övergångsbestämmelse. en Med hänsyn till innehållet i den ändrade 12 § har första stycket angetts omfatta en fordran på skälig uppsägningslön högst om sex månader som enligt 12 § första stycket inte skall räknas som pro-

duktiv. Det betyder att den paragrafens löne- och ersättningsbegrepp

kommer att ligga till grund för förmånsrättens omfattning även enligt förevarande paragraf. Likaså gäller de preciseringar förmånsrättens av omfattning som återfinns i 12 § första stycket. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar nuvarande l2§ andra stycket. Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk utan att person vara näringsidkare, äger enligt särskild hänvisning i 12 § andra stycket motsvarande tillämpning. Den begränsning förmånsav rätten som på grund av denna hänvisning kan komma i fråga för en arbetstagare eller dennes efterlevande innebär ingen förändring i förhållande till gällande rätt.

452 SOU 1992113

15 §

Nuvarande 15 § som huvudregel att särskild förmånsrätt har anger företräde framför allmän förmånsrätt. Undantaget från huvudregeln uttrycks därefter så, att fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 § dock, om det behövs, skall tas ut före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än tomträtt. Vad tas ut på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i som olika egendomsgrupper, enligt den nuvarande paragrafens sista mening fördelas på i förhållande till den köpeskilling som erhållits grupperna för varje grupp. Utredningens förslag beträffande förhållandet mellan särskilda och allmänna förmånsrätter innebär att allmän förmånsrätt i större omfattning får företräde framför särskild förmånsrätt. Utöver än nu fordringar med förmånsrätt enligt 10 § föreslår utredningen således att fordringar med förmånsrätt enligt 11 och 12 §§ skall tas ut före fordringar med förmånsrätt enligt 5 eller 8 om det behövs.

18§

Ändringen i första stycket har behandlats i avsnitt 6.6.3. Se även specialmotiveringen till 3 kap. 7 och 12 §§ förslaget till lag om företagsrekonstruktion.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Punkt 1

De föreslagna ändringarna kan efter sedvanlig beredning träda i kraft tidigast den 1 januari 1994.

Punk 2

l fråga förmånsrätt för fordringarna i en konkurs som beslutats på om

grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet, föreslås att

en nuvarande förmånsrättsordning fortfarande skall gälla.

Punk 3

Krcditgivare måste rimligtvis under en övergångsperiod ges tillfälle att över löpande krediter och ompröva dessa med hänsyn till den se förändrade förmånsrättsordningen. Härvid kan det kanske i enskilda fal. bli till nackdel för kreditgivaren om han inte får reagera. Utredningen föreslår därför i nära anslutning till vad LGU föreslog i betänkandet SOU 198827 Lönegarantin och förmänsrättsordningen dels att nuvarande förmånsrättsordning skall gälla under 1994 för det

SOU 1992113 453

fall att en näringsidkares egendom vid den föreslagna ändringens ikraftträdande, den 1 januari 1994, omfattas töretagshypotek, av dels att kreditgivarens möjlighet att såga utestående krediter vidgas upp

under den tid den gamla förmånsrättsordningen fortfarande skall gälla. Skulle den föreslagna ändringen i förmånsrättsordningen,

om den tillämpades den l januari 1994, ha medfört att ett företagshypoteks säkerhetsvärde väsentligt nedgått och ställer gäldenären inte inom en månad efter anmodan ytterligare säkerhet borgenären skäligen kan som åtnöjas med, föreslår utredningen att denne så länge den äldre förmånsrättsordningen fortfarande gäller får säga den fordran, upp ñr vilken företagshypoteket upplåtits till betalning, inom månader sex trots att längre uppsägningstid kan ha avtalats eller uppsägning inte får ske. Avgörande för den vidgade möjligheten till uppsägning år alltså

den bedömning som kan göras utifrån förhållandena den 1 januari

1994. Kreditsäkerheten får härvid bedömas bl.a. utifrån antalet anställda och deras uppskattade lönekrav i händelse konkurs. av Därutöver måste emellertid bedömas kreditgivaren verkligen om behöver utnyttja den vidgade möjligheten att såga krediten. upp Han kanske innehar kompletterande säkerheter tillsammans som med företagshypoteket utgör betryggande säkerhet. Vidare måste givetvis beaktas att kreditbedömningen enligt banklagstiftningen i första hand skall inriktas på låntagarens förmåga fullgöra låneförbindelsen, att inte på värdet av de säkerheter som han kan erbjuda jfr 2 kap. 13 § bankrörelselagen 1987617.

I det fall borgenären före den 1 januari 1995 väckt talan om

betalning och anmält detta till inskrivningsmyndigheten för

företagsinteckning föreslås att nuvarande lydelse FRL skall av gälla fortfarande för tiden efter den 1 januari 1995 till dess två månader från det att talan avgjorts dom eller beslut vunnit laga kraft. genom som

Punkt 4

Utredningen föreslår att den förmånsrätt följer med som en fordran på framtida pension enligt nuvarande lydelse 13 § i fortsättningen av skall tas upp i förevarande punkt övergångsbestämmelserna. av

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen

1984649 om företagshypotek

Av skäl som redovisats i utredningens allmänna överväganden under avsnitt 6.6.1 föreslår utredningen att borgenär har företagshypoen som tek till säkerhet för sin fordran, konkurs följt inom viss tid från om det att ett förfarande enligt lagen företagsrekonstruktion om avslutades, skall ha rätt till betalning egendom omfattades hypoteket ur som av vid tidpunkten ñr beslutet företagsrekonstruktion, eller om ur egendom som

454 SOU 1992113

i sådan egendoms ställe. Förslaget utgör närmast en kodiñering av trätt praxis utvecklats vid betalningsinställelse under medverkan av den som förtydligande den rättsliga innebörden denna praxis. AC samt ett av av Förslaget motverkar den oklarhet i dag råder beträffande föresom tagshypotekshavares säkerhet i medel innestående s.k. administratiorskonton. En ytterligare effekt är att företagshypotek som meddelats Bra beslutet företagsrekonstruktion inte medför säkerhet i egendom om

anskaffas under företagsrekonstruktionen om inte anskaffandet sker

som med medel vilka företagshypotekshavaren har rätt till betalning, ur vilket väl överensstämmer med betalningsinställelsens syfte att utgöra en

frysning gäldenärens ekonomiska situation. av Oklarheten angående ñretagshypotekshavarens säkerhet i medel inncstående på s.k. administrationskonton har följande orsaker. För att säkerhetens värde inte skall minska under ett rekonstruktionsförsök måste till betalning vid efterföljande konkurs bestå, även om den rätten en intecknade egendomen säljs och köpeskillingen erläggs under rekonstruktiorsförfarandet. En sådan ordning strider emellertid mot bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket första punkten, enligt vilken kassa- och bankmedel inte omfattas företagshypotek. Hur ändring m.m. av en lagxekniskt bör utformas är inte på förhand givet. Utredningen har emellertid valt föreslå ett nytt andra stycke till 2 kap. 5 § i vilket att huwdregeln återfinns säkerhetshavarens rätt till betalning i det fall om konkurs föregåtts ñretagsrekonstruktion enligt förslaget till lag att en av ñretagsrekonstruktion. Den föreslagna rätten för säkerhetshavaren om erhålla betalning sådan egendom ersatt inteckningsunderlaget att ur som utgår väsentligt avsteg från undantagsbestämmelseni 2 kap. l § andra ett stycket första punkten. Utredningen föreslår därför att denna regel kommer till uttryck i ett nytt tredje stycke till nämnda paragraf. Dessutom har vissa redaktionella ändringar vidtagits.

2lcap.1§

Bestämmelsen i det tredje stycket innebär att en borgenär som har nya säkerhet i företagshypotek har rätt till betalning ur egendom som träder i sikerhetsunderlagets ställe under företagsrekonstruktion som föregår en konkurs. Denna rätt gäller hinder undantagsbestämmelseni andra utan av stycket första punkten. Som exempel kan nämnas att en borgenär som säkerhet företagshypotek vid försäljning av ett varulager har genom enligt förslaget äger rätt att betalt köpeskillingen för den sålda ur köpeskillingen inflyter ett s.k. administrationsegendomen oavsett om gäldenären själv disponerat konto eller ett konto i koito, ett av administratorns Det är emellertid vikt att de medel ur vilka namn. av företagshypotekshavaren har rätt till betalning kan särskiljas. Eftersom delta gäller även för det fall att gäldenären disponerar över kontot torde s.k. administrationskonton kvarstå. I normalfallet bör behovet av användandet sådana konton nämligen underlätta särskiljande av av kassamedel vilka företagshypotekshavaren har rätt till betalning. ur

SOU 1992 l 13 455

Skulle den egendom som träder i säkerhetsunderlagets ställe utgöra säkerhet även för amian borgenärs fordran bestäms borgenärernas inbördes rätt av FRL.

2 kap. 5§

Paragrafens första stycke motsvarar första meningen i det nuvarande första stycket. Bestämmelsen i det nya andra stycket innebär att frysningstidpunkten för bestämmande av säkerhetsunderlaget flyttas till dagen för beslutet om företagsrekonstruktion, när konkurs följt på ansökan som gjorts inom tre veckor från det att beslut meddelades företagsom rekonstruktionens upphörande. Dagen för beslutet ñretagsrekonstrukom tion kommer troligen oftast att sammanfalla med dagen ñr betalningsinställelsen. Det förtjänar att anmärkas att bestämmelsen alltid gäller i sådana situationer som avses i lagtexten. Företagshypotekshavaren kan alltså inte välja att låta konkursdagen utgöra frysningstidpunkt, detta skulle om visa sig vara förmånligare i det enskilda fallet. Administratorns åliggande enligt 2 kap. 14 § förslaget till lag om företagsrekonstruktion att upprätta förteckning över gäldenårens en huvudsakliga tillgångar och skulder får omfatta så utförlig anses en redovisning av säkerhetsunderlaget för företagshypotek att tillämpningen av den nya regeln inte skall vålla några praktiska svårigheter vid en efterföljande konkurs. Under rekonstruktionsñrfarandet har administratom naturligtvis ansvar för att ñrändringar i gäldenärens egendomsmassa bokförs ett tillfredsställande sätt. I de fall när ñretagsrekonstruktionen innefattar en förhandling offentligt ackord skall adminiom stratom enligt 3 kap. 2 § första stycket andra punkten förslaget till lag om företagsrekonstruktion dessutom upprätta bouppteckning. en I tredje stycket, som motsvarar nuvarande första stycket andra fjärde meningarna, har endast gjorts redaktionella ändringar.

7.9 till

Förslaget lag om ändring i konkurs-

lagen 1987672

4kap. 1§

Ändringen innebär att undantaget från återvimiingsreglerna för betalning

av skatter och avgifter upphör att gälla. Skälen härför har utförligt redovisats i utredningens allmänna motivering, avsnitt 6.2.2, och se hänger samman med att förmänsrätten för nämnda fordringar föreslås avskaffad. I andra punkten föreslås undantagsregel, vilken tar sikte på en ny rättshandlingar som under en företagsrekonstruktion enligt lagen om

456 SOU 1992113

förztagsrekonstruktion företagits med administratoms samtycke, såvida int administratom uppenbarligen har överskridit sin befogenhet. Uniantagsregeln är följd av den föreslagna ändringen i 10 § FRL om en fömånsrätt för nytillkomna fordringar. Beträffande skålen för den nya ñrnånsrätten hänvisas till utredningens allmänna överväganden, avsnitt 6.2.2, och specialmotiveringen, avsnitt 7.6, till 10 § FRL.

4Iap.2§

Änlringen i andra stycket är en följd av att AckL föreslås ersatt av lagen

företagsrekonstruktion. Med en lagreglering som i första hand bygger om på ansökan gäldenären är det naturligt att fristdagen anknyts till en av såcan ansökan. I det fallet att en borgenär begärt att företagsrekonstruktion skall beslutas beträffande gäldenären och denne därefter själv gör anökan härom bör fristdagen knytas till den första ansökningen. Efersom företagsrekonstruktion enligt förslaget är ett förfarande, som innefattar offentligt ackord, har regelns tillämplighet gjorts beroende av attkonkursansökan sker inom viss tid efter det att beslut om förfarandets upphörande meddelades.

lzkap. 11 §

Ändringen innebär i sak att borgenärer med s.k. efterställda fordringar

int deltar i en omröstning i en ackordsfråga, om inte övriga borgenärer ingår i borgenärskretsen vid omröstningen medger detta. Beson stänmelsen överensstämmer med vad som enligt 3 kap. 7 § första stycket förslaget till lag om företagsrekonstruktion skall gälla vid ackordsförhandling enligt den lagen. Beträffande skälen för förslaget hänvisas till spccialmotiveringen beträffande nämnda paragraf under avsnitt 7.1. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits.

12kap. 21 §

Til paragrafen har fogats ett nytt andra sgcke som innebär att borgenämed s.k. efterstållda fordringar blir bundna av ett ackord trots att de ren enigt 12 kap. ll § första stycket KL inte har rätt att delta i omröstningen i ackordsfrågan, om inte övriga borgenärer medger detta. Bstämmelsen överensstämmer med 3 kap. 12 § andra stycket förslaget til lag företagsrekonstruktion. Beträffande skålen för förslaget om hänvisas till specialmotiveringen till nämnda paragraf samt 3 kap. 7 § sanma lag under avsnitt 7.1.

SOU 1992113 457

7.10 Förslaget till

lag om ändring i lönegaranti-

lagen 1992497

Ändringarna är följd de föreslagna ändringarna i förmånsrättsla-

en av gen, vilka behandlats utförligt i avsnitt 7.6 under specialmotiveringen till 12 och 13 §§ FRL samt punkten 4 övergångsbeståmmelserna till nämnda

lag. Ändringarna medför inga sakliga förändringar beträffande

tilllämpningen av lönegarantilagen.

7.11 Förslaget till lag om ändring i brotts-

balken

Av brottsbalkens regler om brott mot borgenärer blir såväl 11 kap. l § första stycket om oredlighet mot borgenärer bestämmelserna i som 11 kap. 3 och 4 §§ om vårdslöshet mot borgenärer och mannamån mot borgenärer tillämpliga såvitt förhållandena vid företagsrekonavser struktion. Eftersom gäldenären vid företagsrekonstruktion skall lämna upplysningar som skall ligga till grund för förfarandet även i andra sammanhang än vid offentligt ackord jfr 2 kap. l och 15 §§ förslaget till lag om företagsrekonstruktion, bör 11 kap. 1 § andra stycket och 3 § andra stycket ändras så att de blir tillämpliga på förfarandet i dess helhet. Det bör påpekas att edgång enligt förslaget är fakultativ och kan förekomma endast i samband med förhandling offentligt ackord

om se

specialmotiveringen till 3 kap. 18 §. I den aktuella föreskriften i nu brottsbalken jämställs emellertid såvitt gäller gäldenärens möjlighet - att rätta oriktiga uppgifter med beedigande att uppgiften eljest läggs till grund för förfarandet. Vid företagsrekonstruktion kommer gäldenärens uppgifter i ansökningshandlingen att läggas till grund för förfarandet redan i samband med att rätten prövar beslut företagsrekonom om struktion skall meddelas eller inte. Gäldenärens uppgifter till administratorn kommer att ligga till grund ñr det fortsatta förfarandet.

7.12 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen 1986617

Med hänsyn till det skydd mot säraktioner från borgenärernas sida som enligt förslaget till lag företagsrekonstruktion bör inträda när om en ansökan om företagsrekonstruktion bifalls, år det nödvändigt beslutet att om företagsrekonstruktion registreras i utsökningsregistret. Endast på det sättet kan man motverka att exekutiva åtgärder felaktigt vidtas under förfarandet. Det sagda bör föranleda ändringar i 7 och ll §§ utsökningsregisterlagen 1986617.

458 SOU 1992113

7.13 Förslaget till lag om ändring i uppbörds-

lagen 1953272

Av Skil utvecklats närmare i de allmänna övervägandena se avsnitt

som 6.2.2 har utredningen funnit det lämpligt att kronofogdemyndigheten företräder staten i det föreslagna rekonstruktionsñrfarandet. Eftersom offentligt ackord enligt förslaget utgör en del av rekonstruktionsñrfarandet, är det lämpligt att statens borgenärsfunktion utövas av samma myndighet vid ackord. Utredningen föreslår därför att borgenårsfunktionen vid ackord flyttas från skattemyndigheten till kronofogdenyndigheten. Utredningen förutsätter vidare att bestämmelserna om företrädare enligt förordningen 1965852 om ackord och statens avskrivning rörande vissa skatter ses över från denna utgångspunkt.

7.14 Förslaget till lag om ändring i lagen

skatte-

1982188 om preskription av

fordringar m.m.

I fråga skattefordringar gäller enligt 5 § lagen 1982 188 om om m.m.

preskription skattefordringar m.m. ett framskjutet preskriptions-

av inttåde för den händelse god man enligt AckL förordnas innan den för skattefordringar o.d. gällande femårstiden gått ut. I likhet med vad föreslagits beträffande de särskilda preskriptionsreglema i son äktenskapsbalken och föräldrabalken föranleder förslaget till lag om företagsrekonstruktion följdåndring även i 1982 års lag. en

7 .15 Förslaget till lag om ändring i aktiebolags-

lagen 19751385

Aktiebolagslagen innehåller regler om att rätten för registrering skall sända uppgifter dels förhandling om offentligt ackord inleds för om en ett aktiebolag, dels när en sådan förhandling avslutas på annat sätt än konkurs, dels när högre rätt har upphävt ett beslut att inleda genom förhandling offentligt ackord för ett aktiebolag. Eftersom dessa om uppgifter får viktig kreditupplysning torde det vara av stor anses vara en betydelse för såväl bolagets nuvarande borgenärer som eventuella framtida borgenârer att uppgifterna registreras aktiebolagsregistret. Med hänsyn till att ett beslut företagsrekonstruktion enligt förslaget till lag om företagsrekonstruktion skall ha föregåtts av en gäldenärens åtgärd om ir att förklaring att denne ställer in sina betalningar, son anse som en bör borgenärernas intresse kreditupplysningar föranleda att redan ett av företagsrekonstruktion registrerasi aktiebolagsregistret. Vidare beslut om

SOU 1992113 459

bör beslut om förfarandets upphörande bli föremål för registrering. Reglerna i 13 kap. 20§ aktiebolagslagen föreslås ändrade i enlighet härmed.

SOU 1992113 461

Särskilda

yttranden

Särskilt

yttrande av sakkunniga Bengta Ljung

Jag instämmer i de huvudsakliga övervägandena angående införande av ett nytt institut företagsrekonstruktion. Däremot motsätter jag mig - av skäl som närmare utvecklas nedan att detta institut kopplas - samman med att företagshypotekets förmånsrättsläge i förhållande till lönerna försämras genom ändring 12 och 15 §§ förmånsrättslagen. Sammanav fattningsvis torde förändringen inte, såsom utredningen medföra antar, att bankernas engagemang i rekonstruktionsförsök ökar. Däremot innebär varje försämring företagshypotekets förmånsrätt dess belåningsav att värde urholkas med minskade kreditmöjligheter följd som för ett stort antal företag. Härigenom försämras förutsättningarna för startande, bibehållande och utveckling näringsverksamhet. av De skäl som utredningen åberopar för att till fördel ñr institutet företagsrekonstruktion försämra företagshypotekets ñnnånsrättsläge är inte hållbara. Sålunda framhålls bl.a. att den föreslagna ändringen skulle utgöra ett effektivt medel för att förmå bankerna med säkerhet i företagshypotek att, på ett tidigare stadium än nuvarande regelsystem ger anledning till, ingripa i utvecklingen hos ett krisföretag i stället för att passivt avvakta utgången ett rekonstruktionsförsök av genom andra intressenter. Detta är felaktig bild bankerna inställning till en av kredittagares obestånd. Oberoende säkerhetsinnehav spelar bankerna av en betydande roll vid rekonstruktioner. Bankerna är i högsta grad intresserade av att kredittagarna skall kumia fortsätta sin verksamhet och bibehålla affirskontaktema med banken. Det är alltså illusion en att tro att genomförandet förslaget skulle innebära på bankerna av en press att i ännu högre grad än tidigare deltaga i rekonstruktionsförsök. Den nuvarande fönnånsrättsordningen beträffande företagshypotek i förhållande till löner tillkom år 1975. Statsmakterna hade då funnit det angeläget att främja de små och medelstora företagens näringsverksamhet genom förstärkning företagshypotekets säkerhetsvärde. Den år av 1967 genomförda företagsinteckningsreformen hade befunnits otillräcklig. 1975 års reform möjliggjordes att lönerna täcktes den år 1970 genom av införda statliga lönegarantin beträffande lönefordringar i konkurs. Att nu väsentligt återgå till den före 1975 års reform gällande ordningen skulle innebära olycklig återgång till de otillfredsställande förhållanden en som

462 SOU 1992113

gällde då. Det innebär nedgradering företagshypotekets kreditvärde en av med åtföljande försämring företagens kreditmöjligheter. av Om förslaget genomförs, uppkommer alltså åter de besvärande

förhållanden 1975 års lagändring ville motverka, nämligen att som mindre och medelstora företag får stora svårigheter att tillhandahålla en acceptabel säkerhet för bankkredit. Ofta är säkerhet i form av en företagshypotek den enda ett företag med verksamhet i förhyrda som lokaler kan prestera. Men också företaget har egen näringsfastighet om behövs företagshypoteket säkerhet, eftersom fastighetens säkersom hetsvärde underordnad betydelse. Genom minskade kreditmöjligär av heter kan företagen tvingas att förmå leverantörerna att medge större krediter och längre kredittider. Detta leder i sin tur till att också

leverantörernas situation försämras. Enligt min uppfattning innebär således förslaget inte någon förbättring förutsättningarna för rekonstruktion av företaget, utan i stället av försämrade möjligheter för företag att erhålla krediter för sin rörelse. En försämring ytterst inverkar menligt på företagande och därigenom som får negativa effekter på sysselsättningen.

SOU 1992113 463

Särskilt yttrande Frank Walterson

av experten

Utredningens arbete med frågor företagsrekonstruktion har resulterat om i ett väl genomarbetat förslag jag på de flesta punkter ställer mig som helt bakom. Det är enligt min mening angeläget att förslaget bereds vidare utan onödigt dröjsmål. På en punkt har jag emellertid en annan uppfattning än utredningen. Det gäller statens förmånsrätt för skatte- och avgiftsfordringar. Utredningen gör bedömningen att de skäl i tidigare sammanhang som anförts för en sådan förmånsrätt inte längre har styrka och det samma att inte finns skäl att behålla förmånsrâtten. Enligt min mening finns det goda skäl för förmånsrätt för de en nu aktuella slagen av fordringar. Till att börja med gäller att det förhållandet att det mot betalning ett skattebelopp inte någon individuell av svarar motprestation från det allmännas sida medför ett särskilt behov av åtgärder för att upprätthålla betalningsviljan i fråga dessa fordringar. om Det förhållandet att staten allmänt torde uppfattas något som anonymt, ett rättssubjekt utan ansikte, bidrar också till detta. Vidare gäller att skatte- och avgiftsfordringar uppkommer genom att en viss verksamhet bedrivs och utan att staten kan ställa några sådana villkor som kunnat bli aktuella vid kreditprövning. Detta ofta anförda en skäl för en förmånsrätt har enligt min mening inte på något sätt förlorat sin giltighet. Visserligen kan invändas att det också finns andra borgenärer som står i ett sådant förhållande till gäldenären att deras möjligheter att göra prövning och ställa villkor för kreditgivningen en upp är begränsade. För staten som skatte- och avgiftsborgenär saknas dock dessa möjligheter helt. Inte heller jag emellertid att förmånsrätten för skatter och anser avgifter med nödvändighet behöver ha den omfattning den har i dag. som Man bör i stället överväga avsevärt begränsad fönnånsrätt, en mera som endast tar sikte på de områden där behovet särskilda åtgärder för av att säkerställa skatte- och avgiftsuppbörden är mest påtaglig. Utsom redningen nämner ett alternativa avgränsningar skulle kunna par som komma i fråga, nämligen dels avgränsning till vissa medelsslag, dels en en begränsning i fråga om den tid under vilken förmånsrätten gäller. Skall förmånsrätten begränsas till att gälla vissa medelsslag ligger det närmast till hands att, som utredningen också är inne på, låta den omfatta medel beträffande vilka gäldenären fungerar uppbördsman för det som allmänna genom att i sin verksamhet ta ut medlen någon för av annan att senare redovisa och betala in dem till Skattemyndigheten. De medelsslag det gäller är alltså i första hand anställdas skatter omfattas som av bestämmelserna om skatteavdrag för preliminär A-skatt, mervärdessamt skatt. I fråga om anställdas skatt bör förmånsrätten, för om man stannar detta alternativ, omfatta även skatt inte innehållits hade som men som

464 SOU 1992113

bort innehållas vid utbetalningen av lön. Med hänsyn främst till förfarandet vid uppbörd och indrivning bör också avgifter som uppbärs enligt lagen 1984668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare omfattas ñrmånsrâtten, trots att det i formellt hänseende i fråga om av arbetsgivaravgifter är arbetsgivaren och inte den anställde som är avgiftsskyldig. Liknande skäl talar å andra sidan för att man från förmånsrätten undantar kvarstående skatt även såvitt gäller sådan skatt gäldenären har ålagts betalningsskyldighet för i egenskap av som arbetsgivare och han innehållit eller bort innehålla vid utbetalningen som av lön. En förmånsrätt som är begränsad det sättet att den faller bort efter viss tid kan sägas i någon mån kompensera det förhållandet att någon kreditprövning inte kan göras ñre fordringens uppkomst. I ett inledande skede indrivningen kan kronofogdemyndigheten, ett villkor för av som att låta verksamheten fortsätta, exempelvis kräva att gäldenären ställer säkerhet enligt säkerhetslagen. Utredningen har för sin del avvisat tanken på en på detta sätt begränsad förmånsrätt med hänvisning till att varje avgränsning av denna natur måste bli godtycklig. För egen del kan jag bara konstatera att detta är tt problem som gäller även andra avgränsningar som består i en tidsfrist, t.ex. fristerna för återvinning i konkurs, och knappast i sig utgår något skäl mot denna metod att avgränsa förmånsrätten. Jag finner inte skäl att i det här sammanhanget ytterligare på utformningen begränsad förmånsrätt och inte heller att nu ta av en ställning till vilken de diskuterade vägarna man bör välja. Den av fortsatta beredningen har enligt min mening allt att vinna på att hitlörande frågor blir ordentligt belysta vid remissbehandlingen av utredningens förslag. Avslutningsvis vill jag säga att jag gör bedömningen att huvudsyftet med utredningens förslag uppnås även med lösning som följer någon en av ;le nu diskuterade linjerna.

SOU 1992113 465

Summary Bilaga l

Main points of the of the

report Insolvency Com-

mission

The Commissions report comprises the following main points.

A new business reorganization procedure proposed alternative as an to liquidation in certain The candidates businesses cases. are in difñculties that considered viable whose activities are or can be continued, in whole in part, in form. Under the business or some reorganization procedure debtor who engaged in business will, a following suspension of payments and with the assistance of an administrator appointed by the court, reorganize his attempt to activities and make economic settlement with his creditors without an going into liquidation.

proposed, in connection with business failures, that so-called productive labour costs salaries, and the which the wages amount employer liable to the employee for the period of notice pay as long as the business continues its activities, for maximum period of a two months should take priority tloating charges. The over purpose of this to promote the reorganization of businesses alternative as an to liquidation. Debts incurred with the consent of the administrator during a reorganization prior to failure of the business should process also take priority floating charges. over

proposed that the preferential status of taxes and rates should be abolished. One important of this to improve the purpose measure status of ordinary creditors suppliers, subcontractors etc..

A clariñcation proposed regards the crystallisation of floating as a charge. A clariñcation also proposed in the legislation relating to subordinated debts.

In Swedish företagshypotek. This security device similar to the floating charge. According to Swedish law, however, there no possibility to appoint an administrative receiver.

Bilaga 1 466 SOU 1992 l 13

As regards the question of the role of government salary guarantees connection with the continued operation of business that has in a failed, in particular the effect of the guarantee competition, the on Commission considers that there indications that certain uses of are the give rise to unfair competition. The proposal concerning guarantee the so-called productive labour costs should help to eliminate abuse of also proposed that the relevant supervisory the guarantee. authority should take active steps to ensure that the guarantee not

abused.

Background to the proposals

Chapter 2 of the Commissions report contains brief review of the a situation for private enterprise in Sweden. Statistics also given, inter are alia, business failures, in which there has been substantial increase on a in the total number in 1991 17 378. The Commission recent years was has itself initiated special investigation of compulsary liquidations in a the counties of Västerbotten, Västmanland, Kronoberg and Blekinge and the three metropolitan counties, Stockholm, Göteborg och Bohus and Malmöhus. The of this investigation to throw light on the purpose was situation regards assets and liabilities in companies that fail, and also as what proportion of the claims of the various categories of to find out creditors by the distribution. A report this investigation are met on included in Appendix 2 Bilaga 2 to the Commissions report. Following special inquiries the Commission has also obtained material from all the district courts in Sweden matters relating to the appointon of trustees under the Composition Act, as well as data from all ment enforcement services acting supervisory authorities in liquidation as proceedings regarding the attitudes of the debtors in the businesses

concemed to the trustees sales of their assets. ln the spring of 1992 the Commission arranged a hearing with representatives of credit institutions and other business sectors, as well of the relevant authorities and organizations Appendix 3 bilaga 3 as to the report. In Chapter 3 the Commission discusses the existing framework for dealing with of insolvency. This includes a summary of the cases provisions relating to bankruptcy and composition. The chapter statutory also includes remarks the procedure regarding suspension of some on payments, which not provided for in Swedish law. There a separate section the system of preferential and ordinary debts, including the on question of subordinated debts. A separate section devoted to the role of the government salary following business failures and its effects competition in guarantee on various In examining the guarantees effects on competition the sectors. Commission has consulted representatives of various sectors and organizations. The Commission has also had access to agreements

SOU 1992113 467 Bilaga 1

concerning transfers of companies that have been put into liquidation in which the salary guarantee has played part. a Several suggestions have been put forward for reforms in this area. Chapter 4 outlines the views of various Members of Parliament and deals with the final report of the Salary Guarantee Committee SOU 198827,

77e Salary Guarantee and the System of Preferential and Ordinary Debt,

the report of the Commission on Enforced Collection of Taxes SOU

198710, The Enforced Collection of Debts and Taxes Act, and the

report of the National Industrial Board, Report Bankruptcies SIND on 19857. The situation in other countries the subject of detailed account in a Chapter 5. As regards the other Nordic countries, particular attention has been paid to the Danish rules on suspension of payments and the corresponding Norwegian rules. As regards Finland, the focus of interest has been the reform in this area proposed in government bill during the a autumn of 1992. There also account of the Administration Order an Procedure in the UK, Chapter 11 reorganization in the USA, and the systems in force in Austria and France and the proposed in system Germany. As regards countries other than Denmark and Norway the accounts have been written by of the Commissions experts, one Professor Gertrud Lennander, who Justice of the Supreme now a Court. The Insolvency Commission has also made study visits to Denmark, Norway, the UK and the USA. On these visits the Commission met the Norwegian Insolvency Act Committee and representatives of relevant ministries and legislative bodies, courts, universities, well lawyers as as and accountants.

Detailed review of the main points

Reorganization of businesses

77e proposed procedure The Reorganization of Business Act, which in accordance with the Commissions proposal would replace the Composition Act, would be applicable to all economic Operators. The Act would increase the possibility of reorganizing economic activity without to recourse liquidation when the debtor has difñculty in paying his debts. The basic features of this procedure are as follows. A petition for reorganization of the business may be made either by the debtor or by a creditor and filed at a district court. not, however, possible to force the debtor to reorganize the business against his will. Following a business reorganization order the court will appoint an administrator to investigate the debtor°s financial situation and also safeguard the interests of the creditors. The administrator must have the same qualifications as a trustee in bankruptcy. A creditors committee

Bilaga 1 468 SOU 1992113

also be appointed, which the administrator to consult on important may matters. During this process the debtors activities will generally be carried on in the usual In principle, the debtor retains control, but for way. important decisions the consent of the administrator will be required. Since the process involves suspension of payments, the debtor must not, without the consent of the administrator, pay any debts relating to the period prior to the business reorganization order or furnish Securities for such debts. Nor he entitled, without the administratofs consent, to contract obligations to pledge, transfer or assign any other any new or rights to real property, business premises or other property that essential to the debtors activities. A court order for business reorganization also involves a general prohibition on enforced collection and execution of debts arising prior to that date. This applies in principle to all debts, including debts associated with securities. Personal Securities are, however, exempt and exemptions from the prohibition of distraint can also be granted to creditors with other liens mortgages business assets. Reorganization of a business or on also a legal impediment to liquidation. Any petitions for liquidation submitted during the reorganization process will be deferred. The administrator to draw up a reorganization plan specifying the action that must be taken to resolve the businesss problems. The administrator should endeavour to achieve an informal settlement with the creditors and the debtor. This may involve changes in the management of the business well various concessions by the creditors. as as impossible to reach such a settlement, the debtor may apply to the court for a compulsory composition. same A petition for business reorganization to be regarded as a declaration by the debtor business that suspending payments. This the where the debtor allows reorganization to commence following case even petition to that effect by creditor. Mere suspension of payments a a without petition for reorganization not, however, sufficient to ensure a the debtor the protection provided the proposed Act. In the petition itself the debtor must specify how he intends to reorganize the businesss activities. Among other things, he must specify how the creditors claims to be met. Even at this early stage the are debtor should also make proposals as regards the future financing of his activities. The petition must also include the name of a suitable administrator. T0 prevent abuse of this procedure the court will make a summary examination of the petition. there insufficient cause to assume that the purpose of the procedure can be achieved, the debtors petition will not be granted. obvious to the court from the outset that there prospect of reorganizing the debtors activities, the petition will be no dismissed and there will be question of protection against liquidation no other proceedings under the Act. or

SOU 1992113 469 Bilaga I

Prohibitions, such the prohibition of distraint, will become effective as on the date when a petition for reorganization granted and will expire

on the date of a court decision to terminate the procedure.

A meeting of creditors will be held within three weeks. At this meeting the creditors will have the opportunity their opinions to express on whether the procedure should continue. They also give relevant may information to prevent abuse of the procedure by the debtor.

The procedure may remain in force for period of three months, but a this period be extended to If negotiations may one year. on a compulsory composition have been initiated by that date the procedure may, however, be extended for long complete as as necessary to such negotiations.

To prevent the possibility of supplier of electxicity, fuel, a water or other supplies that are necessary for continued operation of the debtors

activities undermining the entire reorganization by process taking advantage of his monopoly position, special rule has been included a in the draft of the Act. Such creditor will be permitted a not to suspend deliveries due to the debtors non-payment of previous deliveries,

provided that the debtor, with the of the administrator, furnishes consent a security for the next delivery.

To facilitate reorganization often crucial furnish fresh to capital for the debt0rs activities. To this end the proposal will enable the debtor

with the consent of the administrator to raise loans, which - - new will then take priority claims secured by floating charges. over

Reasons for the proposal

The Commission draws attention to the fact that the number of business

failures has reached level that several times higher than now a at any time during this century Section 6.1.1. While number of preventive a measures could be taken to reduce this number, the Commissions terms of reference do not extend to examination of such an measures. may be noted that the rising trend in the number of business failures

has raised number of questions relating in a one way or another to the framework of the legislation insolvency. The Commission has been on instructed primarily to investigate whether changes in the insolvency laws might be effective of promoting reorganization of an means businesses in difficulties without to liquidation. Of liquidation recourse course, cannot be dispensed with as a regulatory in system based measure a on market economics. however, be costly procedure and can, a entail adverse effects such capital destruction and the loss of jobs. as therefore worthwhile considering alternatives liquidation which to could be implemented before debtor has definitely become insolvent. a There are also several other factors suggesting the need for an alternative insolvency procedure. The existing Composition Act has not proved to be such effective instrument for the reorganization an of companies assumed when adopted in 1970. The as was was number of compulsory compositions has totalled about 100

per year in 1991 this

Bilaga 1 470 SOU 1992113

171. There detailed provisions the effects of figure rose to are no on suspension of by business. On occasion, suppliers of payments a electricity and other necessities have suspended delivery to business in a difficulties of enforcing payment. has also been suggested as a means there need raise the qualiñcations of trustees currently that a to appointed investigate the debtors financial situation under the to Composition Act. should be pointed out that the solutions to similar problems adopted other countries have always involved the implementation of reforms in in which reorganization procedure, which goes under different a new in different countries, has been important feature. The names an Commission deals with number of these procedures in Chapter 5. a

for salary and debts incurred during

Priority payments reorganization

Summary of proposals

The Commission system ensuring the preferential status of proposes a and Under this system for the time before salary wage payments. wages the beginning of the liquidation and salary payments thereafter for the first months of fair six-month period of notice, or less where the two a debtors activities continue for shorter time, would take priority over a claims secured by floating charges. also proposed that new debts incurred during reorganization should take priority over salary payments.

Reasons for the proposals

trend regards business failures in recent has been for The as years creditors suffer substantial losses in the event of the debtors ordinary to failure. Even creditors with the highest priority, for example banks and of credit secured by the debtors property, have suffered other grantors losses. However, the size of these losses depends, other heavy among whether the value of the security in reasonable proportion things, on the size of the credit granted. This trend therefore raises the question to whether the present system of preferential and ordinary debt ensures a suitable distribution of the risks between the various categories of

creditors. The Commission has considered to examine whether any necessary in the of the security-holders might facilitate reorganization change status alternative liquidation. The main focus of interest here on the as an to of floating charges, which normally, banks. The debate holders means, this has given rise to several proposals, all designed to achieve on matter desired end by weakening the strong status of floating charges by the Reference made in Section 6.1.2 to the proposal by the various means. Salary Guarantee Commission in 1988 that salary payments should take priority floating charges and to the idea that certain percentage of over a

SOU 1992113 471 Bilaga 1

the claims of holders of such Securities should rank equally with those of ordinary creditors. The purpose of both these reform proposals to give lenders greater incentive to monitor developments in business that heading for a a financial crisis and intervene where This would improve the necessary. prospects of successfully reorganizing a business instead of putting into liquidation and, indirectly, increase ordinary creditors chances of being paid. There no doubt that each of the reform proposals mentioned above might be an effective means of inducing grantors of credit secured by floating charges to intervene in the development of business in a difficulties at an earlier stage than called for under the rules. present such lenders remain passive, this may result in the debtor business becoming irretrievably insolvent and subsequently being put into liquidation. In that case the creditor would risk of the dividend for run a his claim being lower than the payment he would have received following an attempt at earlier stage to reorganize the debtors an business, thus enabling to achieve viability again continue its or activities in a new form. There are several arguments in favour of reform these lines. a on consistent with the decision of the Supreme Court in the NJA case

1982 p. 900 the Minitube case that and salaries should be paid

wages for out of the assets to which floating charge relates. In other words, a the holders of such securities must these labour costs. This pay argues in favour of a change in the system of preferential and ordinary debt such as that advocated by the Salary Guarantee Commission. There also another aspect to this issue. At present, continued operation of an insolvent business usually involves payment by the state, under the salary guarantee, of the redundancy that the business pay unable to provide. The enhancement of the assets securing floating a charge that results from liquidation thus paid for mainly out of public funds. may well be questioned whether such system be regarded a can as fair. When a business liquidated today ordinary debts, for example salaries, are only paid for out of the debtors assets these not are needed for preferential claims, inter alia floating charges. The Commissions examination of a number of business failures in 1990 shows that creditors holding floating charges paid the equivalent of 46 were per cent of the total amount of their claims, In labour-intensive companies the dividend in fact larger. This category of creditors receive by far the largest dividend. In other words, a change in the systern of preferential and ordinary debt such as that indicated above essential to allow reorganization of companies in difñculties to be tried more frequently alternative to as an liquidation. is, however, simple matter to predict the effects of such no a reform on ordinary creditors. A great deal depends the size of on tax and salary liabilities in individual Generally Speaking, be cases. may

Bilaga 1 472 SOU 1992113

assumed that an earlier start on reorganization, as envisaged by the reform, would benefit ordinary creditors. Three arguments, in particular, have been cited against change a on the lines described above might make more difficult for small and medium-sized companies to obtain credit secured by a floating charge, might create problems as regards existing credits of this kind and might have adverse effects on employment. The argument that a change in the legislation might affect employment not well-founded in the Commissions view. difficult to assess effects of this kind. However, there no denying that limitation of the value of the security offered may at least to some extent affect a businesss prospects of obtaining and retaining credit secured by floating charges. Any adverse effects would, however, depend on the degree of limitation. this restricted to a level which does not substantially alter the value of the security, should not have any significant effects the on granting of credit. The precise nature of the reform thus of crucial importance. The proposal put forward by the Salary Guarantee Commission has certain advantages as compared with other solutions. focuses on the conditions that must be fulfilled to make reorganization a realistic alternative to liquidation. The proposal thus comprises a dynamic dimension. also strengthens the states right to repayment of disbursements under the salary guarantee. This would facilitate the ñnancing of the salary guarantee system. Another effect of the proposal that would largely eliminate the unfair competition between businesses mentioned by the Commission in Chapter 3. A system requiring security-holders to contribute to the costs of the reorganization procedure would, unlike that proposed by the Salary Guarantee Commission, in effect merely transfer funds to other categories of creditors. In considering the advantages and disadvantages of the various models proposed the Commission has opted for the Salary Guarantee Commissions proposals. In the Commissions view, the credit value of floating charges will, even after a change in the system of preferential and ordinary debt, be sufñcient to provide adequate security. As regards the question of whether priority for salary payments should be determined on the basis of actual productive work during continued operations or whether a standardized solution should be chosen regardless of this, the Commission has opted for the former alternative. All work which has been carried out before the beginning of the liquidation generally productive. As regards work which carried out later the circumstances change in individual cases. The principal reasons for a change of the system of priorities can not be referred to the debtors activities have ceased shortly after beginning of the liquidation. A provision that based on the assumption that the activities normally are productive up to a period of notice of two months therefore should stipulate that the better priority during the period of notice valid only

SOU 1992113 473 Bilaga 1

as long as the operations but not longer than for months. go on, two Such a provision would make reasonable allowance for the circumstances in the individual cases. Creditors with claims that arise after suspension of payments are a special case. Such claims relate to salaries, the purchase may rent or of raw materials. N ormally such will be paid in cash. Payment of expenses these expenses therefore presents substantial problem. In such a a situation the debtor will normally have exhausted all his available securities. Changing the system of preferential and ordinary debt so as to give priority to claims for example, floating new over, charges would probably increase the affected debtors of fmancing their prospects operations and thus of reorganization without liquidation. recourse to This would also provide better guarantee of of claims a payment new where reorganization does not yield the desired result and the debtor put into liquidation. Improving the status of claims method that in other new one countries has been considered feasible without undue detriment to the rights of security-holders. This applies only in Denmark not and Norway, where the system has been applied since the 1980s, but also in other countries such as the UK, the USA and France. An important condition for the preferential status of these claims should be that applies only to debts that have been incurred with new the consent of the administrator appointed under reorganization a new procedure. Such condition should eliminate problems a any of application.

Abolition of the preferential status of tax claims

Summary ofproposals The Commission proposes that the preferential status of rates and taxes be abolished and that these debts should be unprivileged in the future. Such a change calculated to strengthen the position of ordinary creditors.

Reasons for the proposals

The Commissions investigation of business failures has conñrmed the truth of the assumption that has often been made in i.e. that recent years, ordinary creditors rule paid dividend amounting as a are a to a mere fraction of their claims. According to the data obtained the Commission, taxes and rates accounted for of 12.2 an average per cent of the total distribution, labour costs for 5.1 cent and ordinary claims for per 6.3 per cent. The amounts paid to the respective categories of creditors as a percentage of their total claims was 22.8 cent in the of per case taxes and rates, 23 per cent for salaries and 3.6 for ordinary per cent claims. Abolition of the preferential status of both and salaries taxes would raise the dividend paid to ordinary claims 9.5 to per cent.

Bilaga 1 474 SOU 1992113

difficult predict what the result would be in accordance with more to the Commissions proposals, the preferential status of tax claims alone abolished. The dividend payable to employees over and above the was amount paid out under the government salary guarantee, as well as the states claims for repayment of disbursements under the guarantee, must be taken into account in this connection. In consequence, abolition of the preferential status of tax claims would in some cases not greatly affect ordinary creditors. At the time, must be remembered that the same large majority of debtors have few no employees. As a whole, or therefore, the proposal should benefit ordinary creditors. Abolition of the preferential status of tax claims would also facilitate reorganization of business alternative to liquidation. The a as an prospects of agreement schemes of arrangement are likely to improve. on If the state required to participate in such schemes a tax creditor, as the number of compositions likely to increase, since would then have greater incentive to promote financial settlement between debtors a and creditors. Abolition of the preferential status of tax claims would not in itself have radical effect tax collection. In practice, the tax collection any on authorities already give priority to measures prior to liquidation, including negotiations with the debtor, decisions on respite and the enforcement of claims against the lawful representative of a business. In 1991 the dividends paid to the state following liquidation procedures amounted to 170 million Swedish kronor. For the sake of comparison, be mentioned that total revenue from taxes and rates may 757 billion kronor. On the basis of the percentages calculated by the was Commission in its examination of business failures the dividend on tax claims would fall from 22.8 cent to 9.5 cent the preferential per per of both tax claims and labour costs abolished. The Commisstatus were sions proposal regards the relation between floating charges and as salary payments would reduce this percentage still further, but this reduction would be than offset by the strengthening of the states more claims for repayment of disbursements made under the salary guarantee. In the Commissions view, the mentioned above are sufficient reasons indicate that considerations of public finance should not be the to decisive factor. Nor the preferential status of tax claims sufficiently important for the collection of to make deterioration of tax taxes as morale significant in this connection. In other respects too the a concern situation today differs substantially from that prevailing during the debate the preferential status of tax claims in the 19705. The state now has on number of of enforcing its tax claims, e.g. the provisions of the a means Tax Collection Act concerning the responsibilities of the lawful repre-

sentative of business and provisions relating to payment guarantees. a The Commission also draws attention to the fact that, in the other Nordic countries for example, there trend towards abolition of the preferena tial status of tax claims.

SOU 1992113 475 Bilaga 1

The Commission does not find to recommend that any reason preferential status be retained for tax claims relating to specific e.g. a period prior to liquidation.

The scope of floating charges etc.

Summary of proposals

The Commission proposes that business put into liquidation within a a certain period from the date of completion of the procedure under the Reorganization of Business Act, a creditor whose claim secured by a floating charge shall have the right to payment out of the assets which represented the security for the mortgage the date of the decision to on reorganize the business, or assets that subsequently replaced those assets. This proposal in fact represents codification of the practice that has a developed in connection with the procedure for suspension of payments adopted by a private organization for reorganization of businesses

Ackordscentralen and clarifies the legal implications of this practice.

As regards subordinated debts, the Commission that the proposes legislation be clariñed to establish that the equal status of ordinary so as claims does not preclude the possibility of creditor only being entitled a to payment, under an agreement or on other grounds, after all other creditors have been paid. The Commission also proposes that certain provisions be included in the Reorganization of Business Act and the Bankruptcy Act in order to clarify the status of subordinated debts in the event of composition. a Under these provisions holders of such claims would be bound by a composition without necessarily being party to it. a

Reasons for the proposals

The Commission does not consider that change in the system of a preferential and ordinary debt with reference to salary payments would make necessary to allow floating charges cash, bank deposits and on other ready assets. The adverse effects of the exemption of such assets from floating charges have largely been eliminated result of the as a practice that has developed in The Commissions proposals recent years. on business reorganization in line with this practice, thus eliminating are one of the main for abolishing the exemption of cash deposits in reasons the Floating Charges Act. Furthermore, change in the provisions a on cash deposits would entail certain problems. Extending the security base for floating charges might, for example, that most of the mean assets recovered liquidation would fall to the security-holder. Such change a would also be to the detriment of ordinary creditors, others. This among does not, however, preclude the possibility of other reform options. The present practice reduces the trustees right to withdrawals from an administration account following suspension of payments, since he required to safeguard the interest of the mortgagors in order to ensure

Bilaga I 476 SOU 1992113

that the latter do not, in the event of a business failure, suffer material loss result of attempts to resolve the debtors financial problems. as a As a result, there some Uncertainty as to trustees powers to dispose of the funds in the account. In addition, the limitation also involves some uncertainty as to the assets which are comprised in a particular case. Doubts have also been expressed as to the desirability of allowing a mortgage holder to strengthen his position during the composition

investigation prior to liquidation virtue of his preferential status both

as regards the debtors transaction funds and any new goods acquired during the investigation. Another disadvantage of the present system that there a lack of clarity regarding the requirements that must be satisfied for floating charge to extend to the funds in administration a an account. For other reasons too may be claimed that there a need to clarify the legislation concerning tloating charges. The changes proposed by the Commission would provide incentive for creditors with claims secured an by tloating charges to facilitate attempts to reorganize the business. The uncertainty as to the extent of a tloating charge in a particular case would also be reduced. The need of legislation becomes even more evident when considers the important part played by floating one a charge-holder during the reorganization procedure proposed by the Commission. has been pointed out in the course of the Commissions work that the lack of provisions on subordinated debt has in practice raised some doubts to how these should be dealt with in composition. has, for as a example, been pointed out that the rule in the Composition Act that a Composition must accord all creditors of equal standing equal rights and not less than 25 per cent of their claims gives the impression that this also applies to subordinated debts. has been suggested that the forrnulation of these provisions might be obstacle to compositions in an cases where holders of subordinated debts are involved. The Commission considers that there a need to clarify the legal position on this point. essential that reorganization should not be impeded by uncertainty about interpretation of the rules on subordinated debts.

The government salary guarantee

Summary of proposals

In the Commissions opinion the government salary guarantee used at present in two ways that might encourage unfair competition in connection with the continued operation of a business that has failed. First, the guarantee sometimes drawn sort of indirect state on as a subsidy that affect the terms of the transfer of debtors business. can a Second, the funds provided by the guarantee used form of are as a

SOU 1992113 477 Bilaga 1

Operating capital despite the lack of commercial potential for continued operations.

Both forms of exploitation of the salary should disguarantee be couraged by the Commissions proposals for the measures to promote reorganization of businesses instead of putting them into liquidation. The passing of the Salary Guarantee Act of 1992 should have the same effect, in particular due to the provisions the settlement of on accounts. In

addition, the Commission recommends that consideration given

should be to a provision obliging the supervisory authority take action to to monitor compliance with the salary provisions. guarantee The Commissions terms of reference only extend question to the whether the use of funds under the salary entails guarantee any problems in relation to competition. instructed was not to examine matters such as the right of establishment and the need for structural rationalization. Nor was the Commission instructed investigate to abuse of the salary guarantee in other respects.

Reasons for the proposals

The government salary has played guarantee a greater part in the reorganization of businesses that have failed than was originally intended. The guarantee has also been the subject of discussion for other reasons. In the spring of 1992 decided to reduce the maximum was guarantee amount for direct labour costs in liquidation procedures from 403 000 kronor to 100 000 kronor employee. per quite clear that insolvency legislation has been the used for purpose of business reorganization to much greater than a extent was assumed by the legislator. The small number of compulsory compositions in relation to the large number of business failures in itself evidence of this. But the wide of the salary has had similar use guarantee a effect. The role of liquidation form of execution has as a consequently been a minor in one many cases. As recently 1987, when the Bankruptcy as Act was adopted, was assumed that the decision whether business as to operations should continue or not should rest with the although he trustee, was required to consult the supervisory authority and other bodies first. The Commissions hearing in 1992 did reveal not any serious criticism of the provisions of the Bankruptcy Act this point, although on was pointed out that there today tendency for allow a trustees to debtors to continue their operations in routine fashion due a to the existence of a salary guarantee.

The Commission not instructed examine was to matters relating to the right of establishment and structural rationalization. has, however, considered whether desirable permit to the guarantee to affect the terms of an agreement the transfer of business on a or to provide Operating capital despite the lack of commercial potential for continued operations.

Bilaga 1 478 SOU 1992113

Under the Bankruptcy Act the supervisory authority and the principal

creditors must be consulted important matters, provided there no on sale of the business whole and inclusion in the obstacle to this. The as a transfer agreement of the salary guarantee of course important are requiring Consultation with the supervisory authority. In the matters Commissions view, the supervisory authority must take into account the of funds under the salary guarantee in continued operations. If, after use consulting the trustee, the authority to the conclusion that the use comes of funds under the salary guarantee by business that has failed leads to a unfair competition in form, described above, should advise some as against continued operation andor transfer of the business. The Commission has considered going step further and including one explicit provision in the Bankruptcy Act to the effect that, prior to an continued operation and transfer of the business, the trustee decisions on should obtain the approval of the supervisory authority. There does not, however, to be sufficient to such provision at this appear cause propose a Nevertheless, in the Commissions view consideration might be juncture. given the inclusion in implementing provision to the Salary to an Guarantee Act of provision laying down that the supervisory authority a monitor compliance with the provisions concerning the salary must guarantee.

Consequences of the Commissions proposals

Today, businesses indeed reorganized in connection with some are liquidation. However, this often done with the aid of the salary Furthermore, reorganization generally takes place so late that guarantee. impossible to prevent the creditors suffering substantial losses. The Commissions proposals would address the drawbacks of the reorganization commenced earlier, i.e. prior to the present system. failure of the business, the salary guarantee cannot play any part in reorganization. The absence of the salary guarantee factor in as a reorganization of the activities of affected business should improve the an debtor°s conditions and make possible to avoid unfair competition

between businesses in that sector. As rule, the settlement from the a creditors point of view should be favourable than the debtor more waits until irretrievably insolvent. The benefits of the Commissions proposals are not limited to the immediate results of successful reorganization. As the case when a a business reorganized in other circumstances, the creditors can benefit

from these by being able to continue their business relations measures with the debtor its Reorganization may also make or successor. possible for other enterprises, whose business dependent on the debtor, continue their operations without themselves encountering financial to difficulties. This applies in particular to suppliers and subcontractors. In the reorganization of businesses the lines suggested by these respects on

SOU 1992113 479 Bilaga 1

the Commission should greater financial benefits for those secure concemed than such undertaken after the debtor has been measures are put into liquidation. The new procedure should not involve for the any new costs courts and supervisory authorities. The debtor will be responsible for the cost of reorganization. Since the number of business failures may be expected to diminish as a result of the implementation of reorganization as an alternative to liquidation, there will be decrease in the courts due a costs to liquidation proceedings. On the other hand, their involvement in the reorganization of companies will entail The workload some new expense. of the supervisory authorities will also diminish the number of liquidations decreases. This saving will, however, probably be offset by the need for a more active monitoring of compliance. The Commissionss proposals whole will probably as a increase the dividends paid to ordinary creditors. The will also benefit in its state role of tax creditor. But the dividends paid ordinary creditors even to remain at the present level 3.6 the states dividend, based - per cent - on the figures for 1991, will be about 27 million kronor. The loss to the state due to abolition of the preferential status of tax claims about 140 million kronor in 1991 will thus be reduced by the same amount. A business that can be reorganized in accordance with this model new instead of being put into liquidation should, generally Speaking, represent a better social rate of return. the number of liquidations can be reduced, this will normally also reduce the loss of tax revenues. The proposal to give higher priority to proportion of salary a payments than to claims secured by floating charges will increase the

amounts repaid to the salary guarantee fund following business failures. During the fiscal 198384-198990 the years revenues of the salary guarantee fund exceeded expenditure. After 1990, the true. reverse The amounts repaid following liquidation totalled 52 million kronor in the fiscal year 199091 and 114.9 million kronor in the fiscal year 199192. The Commissions proposal that salaries earned but paid not out and salaries for the period during which the business°s operations continue,

up to a limit of two months, should take priority claims secured over floating charges. One of this that will strengthen consequence the salary guarantee funds right to of proportion of the repayment a amounts paid out of the fund in respect of salaries.

In assessing the effects of this proposal the fund should be on remembered that in about third of all business failures there a a complete lack of assets, which precludes the possibility of repayment. This should be considered in the light of the fact that the dividends paid to holders of floating charges 46 of their total claims. average per cent Often the business has not paid salaries holiday for the last any or pay month. Given that the estate continues operations for of about an average 14 days, repayment to the salary guarantee fund will nomially be made for 1.5 monthly salaries in the of companies with employees. case A total of 47 007 employees received payments under the salary guarantee

Bilaga 1 480 SOU 1992113

in 199091 and 77 973 employees in 199192. Assuming an average monthly salary of 8 494 kronor, repayment would, in accordance with the Commissions proposals, have amounted to just under 200 and over 330 million kronor, respectively, in these two years. This equivalent increase in the repayment rate following business failures by 400 to an cent and over 300 per cent, respectively. per Such calculations of problematic. In the long run the are, course, number of liquidations, well the number of employees concemed, as as should diminish. On the other hand, the period during which a businesss operations continue after failure usually likely to exceed 14 days. The Commission has taken period of two months average. Taking into a as an account the various factors that affect the result, the salary may fund in fact stands to gain rather than less, from the guarantee more, Commissions proposal than the above calculation indicates. difficult to predict the number of that will be the cases per year subject of reorganization and the number of brought to court which cases will end in settlement between the debtor and his creditors. However, on the basis of the number of failures in 1991 in companies with more than 10 employees 1 406 the Commissions best estimate of the number of likely business reorganizations about 500. The number of business reorganizations, like the number of failures, depends, however, to a great extent general economic developments. on The Commission that will be taken to train assumes measures personnel and disseminate information prior to implementation of the reform. The reform probably not enter into force before 1994 at the can earliest.

Reference to the proposed Debt Relief Act

Two the Commission published preliminary report entitled years ago a Debt Relief Act SOU 199074, which dealt with natural persons who have incurred excessive debts and are not engaged in commercial activity form. The 1992 report deals exclusively with economic operators any who unable their debts. Taken together, both sets of proposals are to pay intended comprehensive regulation of in which businesses are as a cases private individuals need respite in order to resolve their financial or a problems without becoming bankrupt being put into liquidation. The or present report that the existing Composition Act be repealed. proposes This would make to lay down corresponding rules for necessary private individuals.

SOU 1992113 481

Bilaga 2

Rapport

Företagskonkurservid tillsynsmyndighetemai Stockholm,

Göteborg, Malmö, Västerås, Växjö och Umeå 1990

Inledning

För att belysa hur tillgångs- respektive skuldsituationen sig i de ter

företag som går i konkurs har Insolvensutredningen gått igenom antal

ett företagskonkurser avslutats under 1990. Undersökningen har skett som

i samarbete med kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Växjö och Umeå i deras egenskap tillsynsmyndighet i av konkurs i respektive län. Förutom de län lyder under nämnda som nu

kronofogdemyndigheterna har Insolvensutredningen dessutom

på egen

hand undersökt företagskonkursemai Västmanlands län. Undersökningen

har således omfattat sju län eftersom både Kronobergs- och Blekinge län lyder under kronofogdemyndigheten i Växjö, i fortsättningen benämnt Kronoberg. I denna rapport redovisas resultatet undersökningen. I de fyra av landsortslänen har samtliga företagskonkurser avslutats under 1990 som tagits med, medan i de tre storstadslänen endast ett urval gjorts. Där har sålunda var femte företagskonkurs ingått i undersökningen. Undersökningen har omfattat 958 företagskonkurser avslutats under 1990. som Detta kan jämföras med att under år uppgick antalet nytillkomna samma företagskonkurser till 9 887.

Resultatet

1 Företagsform

Av de undersökta företagskonkursema hade de flesta företagen drivits i form av aktiebolag. Hur konkurserna fördelade sig på olika företagsformer framgår bild av omg;

Aktiebolag 62.9%

Bild 1 Fördelning pâ företagsfonn bland de undersökta konkursgäldenârema

Bilaga 2 482 SOU 1992113

2 Verksamhetbransch

bild 2 framgår hur de undersökta företagskonkurserna fördelar sig Av mellan olika branscher. Var femte gâldenâr avsåg detaljhandelsföretag. gäldenårsgrupper fastighetsförvaltning, partihandelsföre- Andra stora var och byggnadsföretag. tag

Tjänster Fasughetsforvaltn.. uppdragsverksamhet Samfärdsel Restaurang- och hotellverksamhet Detaljhandel Partihandel och varuförmedling Byggnadsverksamhet Tillverkningsindustri Jordbruk skogsbruk. jakt och fiske Okänd m 0.0% 10% 10.0% 15.0% 20.0% 25.0%

Bild Fördelning de undersökta konkurserna på verksamav hetbransch

3 Anställda

Av samtliga undersökta företagskonkurser saknade 63,5 % 605 anställda och 16,6 % 159 hade endast l 2 anställda. I 9,2 % 88 av konkurserna fanns 3 5 anställda och i 5,3 % 51 fanns 6 10 - anställda. Endast 2,7 % 26 konkursföretagen hade fler än 20 av anställda. Av bild 3.1 framgår hur många anställda som fanns i de undersökta konkursföretagen med hänsyn tagen till vilken företagsform företaget bedrivit sin verksamhet. Drygt hälften av aktiebolagen saknades anställda, medan än 85 % de enskilda firmorna saknade mer av anställda. Fler än 20 anställda förekom endast bland aktiebolagen.

90.0% 80.0% 70.0% 60.0% I Ingaanställda 50.0% E] l-lO anställda 40.0% 10 anställda 30.0% 20.0% 10.0% 00% Aktiebolag Handels- Komman- Enskild bolag ditbolag firma

Bild 3.1. Antal anställda i förhållande till företagsform

SOU 1992113 483 Bilaga 2

Oavsett vilken bransch undersöktes det vanligast föresom var kommande att konkurstöretaget inte hade någon anställd. Företag med 1 10 anställda var vanligast förekommande inom detaljhandelssektom. - Verkstadsvarutillverkning den bransch hade flest anställda. var som

I

I

I Ingaanställda 1-10anställda I l0 anställda

80,0% 70.0% 60,0% 50.0% 40.0% 30,0% 20.0% 10.0% 0,0% Verkstads- Byggnads-Partihandel Dezalj- Restaurang- Fastighets- Övriga varutill- verksamh. ochvaruför- handel och förvaltn. branscher verkning medling hoteuverk- och uppsamhet dragsverks.

Bild 3.2. Antalet anställda inom de olika branscherna

4 Tillgångar

Närmare en tredjedel samtliga konkursföretag saknade utmätningsav bara tillgångar. Gäldenärer med tillgångar över miljon kronor en förekom i 8,6 % konkurser-na. Av bild 4.1 framgår hur av stora tillgångar som fanns i de undersökta konkursföretagen.

24.3% Tillgångar saknas

Cl100tkr

IIOOUCI-lmkr

lllmkr

34.6%

Bild 4.1. Procentuell fördelning av samtliga konkursföretag i förhållande till förekomsten tillgångar av

Ser man däremot enbart på Stockholms län saknade knappt hälften av

Bilaga 2 484 SOU 1992113

gåldenårema där tillgångar. Det var över huvud betydligt vanligare att gäldenårerna saknade tillgångar i storstadslänen än vad som var fallet beträffande övriga län. I Västerbotten hade drygt 15 % av gäldenârema tillgångar överstigande miljon kronor, medan det var mer ovanligt en med stora tillgångar i storstadslänen. Bild 4.2 anger tillgångamas fördelning lånsvis. Stockholm Göteborg 5.196

20.5% 34.2%

40.2% Malmö Kronoberg

29.5% Västerbotten Västmanland

Tiugángar saknas El 100tkr IIOOIkI-lmkr Ulmkr

Bild 4.2. Procentuell fördelning samtliga konkursföretag av länsvis i förhållande till förekomsten av tillgångar -

SOU 1992113 485 Bilaga 2

5 Skulder

l knappt 38 % av konkurserna uppgick skulderna till högst 300 tkr. Bland stockholmskonkurserna tillhörde knappt hälften gäldenärerna av denna grupp. Några större variationer mellan länen förekom i övrigt inte

beträffande gäldenäremas skuldsituation. Bland samtliga konkursföretag

förhöll det sig procentuellt på det sätt framgår bild 5.1 besom av träffande deras skuldbelastning.

300tkr 300tkr-500tlcr U500tkr-1mkr IImIcr-SOmkr

Bild 5.1. Procentuell fördelning samtliga konkursföretag i

av förhållande till storleken på gäldenårens totala skuld

Av bild 5.2 på nästa sida framgår hur den totala skuldmassan i samtliga de undersökta konkursñretagen fördelar sig mellan skulder utan förmânsrätt och skulder med olika förmånsrätter. De oprioxiterade skulderna uppgick i undersökningen till 43,5 % samtliga skulder och av det är stor skillnad mellan de tre storstadslänen och övriga län. I storstadslänen utgjorde de oprioriterade skulderna knappt hälften den av totala skuldmassan. I övriga län uppgick dessa skulder till Följande procentsatser av den totala skuldmassan i respektive län.

Skatter och allmämia avgifter utgjorde 13,6 % samtliga skulder. av Ser man de olika länen kan följande variationer iakttas.

Bilaga 2 486 SOU 1992113

Knappt tredjedel 31,4 % samtliga skulder i hela landet en av utgjordes skulder med säkerhet i företagshypotek. Andelen skulder av med företagshypotek säkerhet i de enskilda länen ut följande som ser sätt.

Företagshypotek Skatter.allm. avgifter 43.5% I Löneretc E] Övriga törmñnsrätter Utanförmánsrätt

Bild 5.2. Den totala skuldmassan i samtliga undersökta konkursföretag uppdelad på skulder utan fömiánsrätt och skulder med olika fönnånsråtter

6 Utdelning

I drygt hälften knappt 53 % av de undersökta ñretagskonlcurserna blir det aldrig någon utdelning. Uppdelat de olika länen ser andelen konkurser med utdelning ut på följande sätt.

I storstadslånen är det alltså betydligt vanligare att det inte blir någon utdelning än i övriga län. Av det totala belopp utdelades i samtliga som undersökta konkurser, drygt 328 mkr erhöll de borgenärer saknade som förmånsrâtt drygt 20,5 mkr. Av bild 6.1 nästa sida framgår den procentuella fördelningen mellan de olika borgenârerna det totalt av utdelade beloppet.

SOU 1992113 487 Bilaga 2

63%

D Företagshypotek 5 1% . E Fasüghetsimeclming E Skatter.allm avgifter 12.2% I Löneretc 56.9% Övriga förmånsräuer Utan förmånsrätt 10.2%

Bild 6.1. Procentuell fördelning mellan borgenärer utan förmånsrätt och borgenärer med olika fönnånsrätter av det totalt utdelade beloppet i samtliga undersökta konkurser

Av det totalt utdelade beloppet erhöll borgenärer utan förmånsrått således 6,3 %, en siffra som varierar något mellan lånen.

Det går alltså inte att något gemensamt drag mellan de tre se storstadslåneni förhållande till övriga lån. Av det totalt utdelade beloppet erhöll borgenårer med företagsinteckning 56,9 %, en siffra som också varierar en hel del mellan länen.

Av det totalt utdelade beloppet erhöll statenpå grund förmånsrätt

av för skatter och allmänna avgifter 12,2 %. Aven här kunde iakttas olikheter mellan länen.

Borgenårer utan förmånsrâtt hade i undersökningen fordringar som uppgick till drygt 562 mkr. De erhöll utdelning med ca 20,5 mkr och fick alltså utdelning med 3,6 % det totalt fordrade beloppet. Utav delningsprocenten varierade något beroende på om konkursföretaget hade anställda.

- 10 6,9 % Totalt 3,6 %

De oprioriterade borgenârema erhöll alltså en större utdelningsprocent i företag med många anställda än i företag med eller inga anställda. Utdelningen till dessa borgenärer varierar också mellan de olika undersökta branscherna.

Bransch Utdelning i % Jord- och skogsbruk 2,6 Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning 6,4 Tillv. av kem. produkter,

Bank- och försâkringsverksamhet, fastighetförvaltn, uppdragsverks. 4,9

Statens sammanlagda fordringar för skatter och allmänna avgifter uppgick i samtliga undersökta konkurser till knappt 176 mkr och det utdelade beloppet till drygt 40 mkr. Staten erhöll alltså 22,8 % av det fordrade beloppet. Som framgår av bild 6.2 nästa sida varierade emellertid utdelningen för skatter mellan de olika lånen.

SOU 1992113 489 Bilaga 2

35.0% --

30.Ö%--

25.0% --

20.0% --

l5,0% --

l0.0% -

5.0% --

0.0% - Göteborgs Kronoberg Malmöhus Stockholms Väster- VästmanochBohus län län bottenslän landslän län

Bild 6.2. Utdelning för skatter och allmänna avgifter i

förhållande till totalt fordrat belopp i samtliga

undersökta konkurser, länsvis

Ser man till variationer hänförliga till den bransch

konkursföretaget är

verksamt kan iaktta att staten beträffande

man verktadsñretag erhåller

i genomsnitt 40,9 % av sina fordringar. Detta kan ha samband med att i företag med fler än 10 anställda erhåller staten utdelning med 45,7 % av sina fordringar.

- 10 45,7 %

Totalt 22,8 %

Borgenårer med säkerhet i jöretagshypotek hade i de

undersökta

konkursema fordringar sammanlagt knappt 406 mkr. om De erhöll

utdelning med 187 mkr, vilket motsvarar 46 % det av totala fordringsbe-

loppet.

För att undersöka konsekvenserna för de oprioriterade

fordringsägarna

om fönnånsrâtten för såväl skatter och allmänna avgifter

avskafades har det insamlade siffermaterialet vid dataköming

en bearbetats med sådan en förutsättning. Om det inte funnits förmånsrätt för vare sig skatter eller

löner skulle utdelningen till oprioriterade fordringsägare

däribland staten och de anställda sålunda komma att uppgå till 9,5 %. -

SOU 1992113 491

Bilaga 3

Sammanställning av anteckningar från Insolvensutredningens hearing den 23-24 april 1992

Vid hearingen var nedan angivna instanser representerade, vidare se bilagda deltagarförteckning.

Nordbanken Svenska Handelsbanken Götabanken Sparbanksgruppen Sveriges Föreningsbank SE Banken Utvecklingsfonden i Västmanland Utvecklingsfonden i Norrbotten NUTEK Finansinspektionen Riksskatteverket Kooperativa förbundet Sveriges Köpmannaförbund Bohlins Revisionsbyrå Kronofogdemyndigheten i Stockholm Föreningen Sveriges Kronofogdar Skattemyndigheten i Malmö Lantbrukarnas Riksorganisation Sveriges Industriförbund Grossistförbundet Svensk Handel Företagarnas Riksförbund Sveriges Advokatsamfund Ackordscentraleni Stockholm LO SACOSR TCO Föreningen auktoriserade revisorer Finansbolagens förening Svenska Inkassoföreningen

Deltagarna ombads att besvara antal frågor ett som i god tid före hearingen tillställts de medverkande. I det följande sammanfattas svaren

Bilaga 3 492 SOU 1992113

dessa frågor. Svaren så kortfattat varit möjligt. När de anges som tillfrågade gett uttryclk i stort sett uppfattning anges detta. I samma Övrigt redovisas översiktligt de olika synpunkter som framfördes vid hearingen.

A. Förmånsrätitsordningen

A.1 Vilka ändringar i förmånsrättslagen 1970979 anser Ni skulle utsikterna till rekonstruktion av ett krisföretag ocheller öka gagna möjligheterna för opzrioriterade borgenärer att få betalt

a Avskafande av förrmånsrätten för skatter och avgifter

De flesta deltagarna ansåg att tiden nu var mogen att avskaffa förmånsrätten för skaatter och avgifter. En deltagare Rindborg ansåg borde gå ett steg längre och placera skatter och avgifter efter att man övriga fordringar i ftörmânsrättsordningen. Som skål härför anfördes att statens indrivnimgsverksamhet blivit allt effektivare och att kronofogdemyndighetterna i dag besitter stor kompetens och har möjlighet att få utftörlig information om ett företag så fort något fallerar. Uppfattningen om hur stora effekter ett avskaffande av skatteprivilegiet skulle medföra praktiken varierade. Någon deltagare ansåg att det i vart fall skulle ffå en psykologisk betydelse att statens fordran blev oprioriterad. Företrädare för rikisskatteverket framhöll att utdelningen i konkurser under 1991 på grund av förmånsrätt för skatter och avgifter inbringade 170 mkr. Denna sutmma ansågs inte tillräckligt stor för att det av statsfmansiella skäl stkulle möta hinder mot att avskaffa förmånsrätten. Inte heller indrivnimgstekniska skäl kunde anses omöjliggöra ett avskaffande. Det påpekades emellertid att det naturligtvis kan anföras principiella skäl att avskaffa skatteprivilegiet. Företrådama för most riksskatteverket ansåtg sig därför inte kunna ta ställning till om det nu är lämpligt att avskanffa förmånsrätten. Det påtalades att den omständigheten att företrådaransvaret ofta föranleder skatteinbeztalningar kort tid före konkursutbrottet kan ställa till problem förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas. om Någon Rindborg ansåg att ställföreträdaransvaret borde avskaffas

medan andra deltagaire Edström och Fall ansåg att problemet kunde

lösas att sikattebetalningar gjordes återvinningsbara. Det genom förutsattes att skatteimbetalningar i rätt tid skulle komma att anses som ordinära betalningar.. Vidare efterlystes, för det fall att förmånsrätten avskaffas, översym över preskriptionsreglerna för skatter Bjerkner. en Från fackligt hålll och NUTEK avvisades tanken på att avskaffa förmånsrätten för skatter och avgifter. Som skäl härför anfördes dels

SOU 1992113 493 Bilaga 3

det solidariska samhällsansvaret, dels avskaffande att ett inte skulle medföra några positiva effekter i de hänseenden nämns i frågan. som

b Införande av jönnånsrätt för nytillkomna fordringar under en

lagreglerad betalningsinställelse, i 10 § fönnånsrättslagen

ex.

De flesta deltagarna ansåg att det nödvändigt eller i bordet

var vart fall prövas att införa förmånsrätt för nytillkomna fordringar för att möjliggöra rekonstruktion. Från några håll Fall och

Smedman

poängterades vikten av att missbruk inte möjliggörs. Någon ansåg att en förmånsrätt för nytillkomna fordringar kan medföra risk för att icke livskraftiga företag hålls under Vidare underströks annarna. vikten av att företagshypoteket inte får i kanten alltför naggas mycket. Från

bankhåll Kinander framfördes att viss beloppsgräns

en för de totala

fordringsbelopp som kan få sådan förmånsrätt borde övervägas.

Företrädare för Finansinspektionen ansåg inte nytillkomna att fordringar borde få förmånsrätt före företagshypotek. Det påpekades också att en sådan förmånsrätt ställer mycket krav på den stora gode mannen.

c Införande av bättre förmånsrätt för huvuddelen lönefordringarna

av s. produktiv lön än företagshypotek, dvs.

lönegarantiutredningens

förslag i SOU 198827

En knapp majoritet, däribland representanter för kreditgivare och fackförbund, avvisade tanken på bättre fönnånsrätt för s.k. produktiv lön. Som skäl härför anfördes att den försämring detta skulle medföra för företagshypoteket skulle få flera negativa konsekvenser. Kreditgivningen skulle minska och högre krav ställas vid

kreditprövningen.

Beñntliga krediter skulle sågas Den kreditmarknaden upp. stramare skulle medföra negativa effekter på sysselsättningen. Företrädare för riksskatteverket, kronofogdar, Företagarnas Riksorganisation, Ackordscentralen i Stockholm, Finansbolagens förening och Svenska Inkassoföreningen ansåg att fönnånsrätten för löner under en viss kortare tid, 1-2 månader, borde förbättras. Någon Rindborg ansåg att konkursförvaltaren inte borde få fortsätta driften efter denna tidsperiod det inte flöt in så mycket om pengar att lönerna kunde betalas.

d Andra ändringar i fönnânsrättslagen

Från flera håll kreditgivare, riksskatteverk, kronofogdar, Ackordscen-

tralen i Stockholm framfördes önskemål om att företagshypoteket

borde utvidgas att omfatta även likvida medel. Företrädare för riksskatteverket och kronofogdama ansåg att en viss procent av de fordringar som har förmånsrätt på grund föreav tagshypotek borde vara oprioriterad. Det ansågs dock att en sådan

494 SOU 1992113 Bilaga 3

regel bara skulle tillämplig i konkurser av viss storlek, förslagsvis vara behållning på lägst basbelopp, samt att gränsen för lägsta med en ett utbetalning borde höjas till l 000 kr. Från revisorshåll och kronofogdehåll framfördes önskemål om att förbättra förmånsrätten för revisors arbete. Någon ansåg törmånsrâtten för hyror och arrende borde

Fall att

avskaffas, önskemål dock avvisades av flera andra deltagare. ett som Slutligen påtalades vissa problem rör tillämpningen av 12 § som förmånsrättslagen. Från fackligt håll påpekades att paragrafen innebär diskriminering arbetstagare inte omfattas av kollektivavtal. en av som

A.2 Anser Ni bör stärka de oprioriteraáe borgenärernas att man ställning leverantörer s.k. separationsrätt i köparens genom att ge konkurs

besvarades nekande något än hälften av deltagarna. Frågan av mer Vanligen invändes separationsrätt skulle medföra betydande att en tillämpningsproblem varför det ansågs lämpligare att stärka de oprioriterade borgenäremas ställning genom ändringar i förmånsrättslagen. Det ansågs vidare separationsrätt skulle medföra att en orättvisor mellan olika oprioriterade borgenärer. Någon grupper av framförde sin åsikt att näringslivet i stort inte skulle gagnas av en som separationsrätt. Från bankhåll anfördes att en separationsrâtt skulle försvåra värderingen egendom omfattas av företagshypotek. av som deltagare förespråkade införandet separationsrätt De som av en företrädare för Köpmannaförbundet, Kooperativa ñrbundet, Svenska Inkassoföreningen, Föreningen auktoriserade revisorer och Ackordsi Stockholm ansåg separationsrätt skulle stärka centralen att en leverantörernas ställning och att de praktiska problemen inte var

svårare än att de kunde lösas.

B. Lönegarantin och vidaredrift av

rörelse

gäldenärens

1 Ni lönegarantin bidrar till att konkursinszitutet används B. Anser att rekonstruktionssyjie i större utsträckning än som är lämpligt i

flesta tillfrågade ansåg sig inte ha tillräckligt underlag för att De besvara frågan. Samtliga deltagare som gav uttryck för någon uppfattning ansåg dock att lönegarantin bidrar till att konkursinstitutet i rekonstruktionssyfte i större utsträckning än skulle varit används som fallet lönegaranti inte utgick. om

SOU 1992113 495 Bilaga 3

B.2 Anser Ni att lönegarantin bör utsträckas gälla också i andra att situationer än konkurs, under lagreglerad ex. en betalningsmställeLse

En majoritet bland deltagarna ansåg, på grund den kritik av som riktats mot lönegaranti under konkurs, inte lönegarantin att borde utsträckas att gälla även utanför konkurs.

Några deltagare anförde emellertid det måste finnas att någon form av stöd under betalningsinställelse att det inte är nödvändigt men att stödet utgår i form lönegaranti. l stället förespråkades av Fall och

Smedman ett rådrumsstöd enligt den modell föreslogs

som i en

promemoria från arbetsmarknadsdepartementet Ds

A 19797 Betalningsinställelse och rådrumsstöd m.m..

Några deltagare Oppenheimer och Rindborg samt fackliga företrädare ansåg att lönegaranti borde kunna utgå under betalningsinställelse, Rindborg ansåg att tiden borde begränsas till två månader.

B.3 Kan Ni verifiera påståendet utnyttjande

att av lönegarantin negativt påverkar andra företag i bransch ocheller en att garantin leder till osund konkurrens mellan företagen

Flera deltagare påtalade att de tagit del påståenden av om att lönegarantin leder till en osund konkurrens ansåg men sig inte ha tillräckliga kunskaper för att kunna verifiera påståendet.

Några Åman och Sköldefors anförde

att det finns osund en konkurrens såväl före, under efter konkursen som alldeles oavsett förekomsten av lönegaranti. Några deltagare Fall, Jarnvall och

Broms erinrade om att de i

annat sammanhang för Broms vidkommande Lennart

genom Uhlmann

för utredningen redovisat uppgifter som enligt deras förmenande verifierar påståendet. Beträffande dessa uppgifter se avsnitt 3.3.4.2.

En deltagare Smedman menade att såväl förvaltare

som kronofogdar tvingas acceptera att lönegaranti ingår som en komponent vid förhandlingar försäljning gåldenârens om av rörelse.

B.4 Anser Ni med hänsyn till lönegarantins betydelse nuvarande att

regler i konkurslagen vidaredrift gäldenärens

om av rörelse bör skärpas

En majoritet deltagarna ansåg av att systemet i stort sett fungerar bra i dag, även om någon de tillfrågade påpekade av att det kanske finns

en viss risk för att förvaltaren slentrianmässigt fortsätter

driften därför att lönegaranti utgår. En liknande åsikt framfördes av företrädare för

tiksskatteverket ansåg att förutsättningarna

som för vidaredrift borde utredas bättre än i dag. Några deltagare Hogfelt och Jamvall menade

Bilaga 3 496 SOU 1992113

rekonstruktionsförfarande införs kan det övervägas att att om ett nytt inskränka möjligheten att fortsätta driften under konkurs. Från revisorshåll anfördes att det är ofrånkomligt att vidaredrift under konkurs skapar viss osund konkurrens. Vill man ha bättre en kontroll över vidaredriften kan införa särskild revision. man

Bör det i så fall ske genom

uttryckligt krav på samråd med tillsynsmyndigheten jfr 7 kap. 10 §

a

konkurslagen

Ett deltagare Broms och Sköldefors ställde sig positiva till en par sådan regel medan andra ansåg att bestämmelsen skulle bli verkningslös eftersom det redan i dag finns ett krav på samråd och förvaltaren ändå måste den tar ansvar för beslutet. vara som

b ändring 8 kap. 2 § konkurslagen och återgång till tidigare lags av

restriktiva fomtulering i 60 § 1921 års konkurslag se vidare prop.

mer

197879 s. 288 f

Några Fall och Rindborg ansåg att det borde krävas synnerliga skäl

för vidaredrift längre tid än månader. Fall efterlyste ett klargöransex de vad med uttrycket ändamålsenligt i bestämmelsen. av som avses

förbud vidaredrift, betalning enligt lönegarantin av

c mot om

arbetstagarnas fordringar hos gäldenären är en avgörande förut-

sättning för den fortsatta driften

Ingen de tillfrågade förespråkade en dylik regel. av

d åtgärd

annan

Någon åtgärd utöver de redovisade föreslogs inte. ovan

C.

Betalningsinställelse

C.1 Anser Ni att det finns behov att lagreglera betalningsin-

av ställelsen

En klart övervägande majoritet ansåg att det föreligger ett behov av att lagreglera betalningsinstållelsen. Som skäl härför anfördes den osäkerhet råder beträffande vad som gäller vid betalningsinsom ställelse i dag. Det framfördes lagreglerad betalningsinstållelse att en

SOU 1992113 497 Bilaga 3

skulle medverka till att åtgärder kunde företas i ett tidigare skede än i dag.

Ingen av de tillfrågade direkt lagreglering. var emot en Några deltagare varnade för att institutet kan komma att missbrukas och ställde sig därför tveksamma till liknande ett system det som finns i USA, det s.k. Chapter ll-förfarandet. Det påpekades att det kan finnas en risk för att icke livskraftiga företag hålls vid liv.

C.2 Om frågan under C. 1 besvaras jakande, Ni anser att

a förfaranden igångsättande bör förbehållet

vara gäldenären eller bör initiativrätt kunna tillkomma också borgenär

Från bankhåll ansågs det vikt i vara av stor att vart fall en borgenär som har en fordran viss storlek initiativrätt. av ges Någon ifrågasatte också om gäldenären borde få ovillkorlig en rätt att sätta igång förfarandet även de största borgenärema om motsatte sig detta. I vart fall ansågs det att de största borgenärema borde höras över gåldenärens ansökan. NUTEKs företrädare positiva till borgenärema var att skulle ges initiativrätt ifrågasatte den praktiska men betydelsen av en sådan rätt. Samtliga övriga deltagare ansåg initiativrätten att borde förbehållas gäldenären medan borgenärema fick hänvisas till att ansöka om konkurs. Det underströks att förutsättning en för rekonstruktion utan konkurs är att gåldenären är positiv till förfarandet. Slutligen påpekades att borgenäremas möjlighet ansöka att om konkurs innebär ett starkt påtryckningsmedel för att förmå gäldenären att sätta igång förfarandet.

b det räcker med gäldenärens illikviditet för förfarandet

att skall få påbörjas

De flesta deltagarna ansåg att det borde räcka med illikviditet för att sätta i gång förfarandet och underströk att det är viktigt förfarandet att kan komma igång i ett tidigt skede. Några deltagare ansåg att det kanske inte behövdes ställas något krav alls gâldenåren upp om ville sätta i gång förfarandet. Från bankhåll Lundqvist föreslogs det att inte skulle behövas något krav gäldenâren och borgenärema om var överens om att starta förfarandet.

En deltagare Rindborg påpekade att lönegaranti om utgår under förfarandet finns det viss risk för gäldenären en att kan komma att missbruka detta, i annat fall torde risken för missbruk vara liten.

498 SOU 1992113 Bilaga 3

ställning bör stärkas och gäldenarens rådighet i

c gode mannens

motsvarande mån beskäras

ansåg den gode ställning måste skärpas och Flera deltagare att mannens rådighet i motsvarande mån beskäras. Från bankhåll gäldenärens gåldenären inte borde få ingå avtal eller förfoga över anfördes att nya gode godkännande. Från kronofogdehåll gjordes kassan utan mannens gäldenåren måste skyldig att lämna uppgifter till gode gällande att vara stå till dennes förfogande. Gode mannen måste också ha mannen och vissa större transaktioner. Flera deltagare påpekade dock vetorätt mot viktigt förfarandet ter sig positivt från gåldenärens att det är att rådighet får inte begränsas så mycket att gäldeutgångspunkt. Hans undviker förfarandet. Det påpekades att det finns en konflikt näten önskemålet stark ställning för den gode mannen och ett mellan om en sig attraktivt för gäldenären. Från förvaltarhåll förfarande som ter vikten förtroende mellan den gode mannen och gåldenäpåpekades av Konsekvensen gäldenâren inte följer den gode mannens ren. av att bli den gode avgår och förfarandet anvisningar måste att mannen

upphör. Efter särskild fråga noterades att ingen förespråkade införandet av borgenårskommitté. Det ansågs att det ñck ankomma på den gode en att hålla kontakt med borgenärerna. mannen

på gode kvalifikationer bör höjas d kraven mannens

flera håll framfördes önskemål att kraven på kompetens hos Från om gode skärps. En vanligt förekommande uppfattning var att den mannen ställas krav god på konkursfördet borde samma en man som en Några ansåg även andra kategorier än jurister borde kunna valtare. att ifråga gode mån medan andra förespråkade en uttrycklig komma som den gode kan anlita utomstående, t.ex. ekonoregel om att mannen misk, expertis.

den nuvarande tillsynsmyndigheten i konkurs bör ha en funktion e

också vid betalningsinställelse

kronofogdehåll anfördes skål talar för tillsyn vid Från att samma som medför tillsyn bör utövas även vid betalningsinställelse. konkurs att Även företrädare för riksskatteverket ansåg att det fanns behov av

tillsyn vid betalningsinställelse. till behovet till-

Övriga deltagare ställde sig tveksamma av en

betalningsinstållelse, de flesta ansåg att det

synsmyndighet också för

förelåg något behov tillsyn den gode år tillräckligt inte av om mannen kvalificerad. särskild fråga härom konstaterades att ingen förespråkade Efter möjligheten sekretessbelägga ansökan betalningsinställelse. att om

SOU 1992113 499 Bilaga 3

f nuvarande utmätningsförbud vid ackordsförfarande jfr 10 §

ackordslagen bör utsträckas till borgenärer med särskild fönnánsrätt

En majoritet av deltagarna förespråkade ett utmätningstörbud. Från bankhåll framfördes att det visserligen fanns ett önskemål att kunna om ta i anspråk panter att det å andra sidan skulle mycket men vara olyckligt om rekonstruktionsförfarandet kunde spolieras av en ensam borgenår. En möjlig väg skulle kanske kunna att panter ñck vara utmätas men inte säljas. Någon föreslog undantag för panter som undgår värdeförstöring. Företrädare för NUTEK ansåg att det onödigt med ett förbud. var För att en rekonstruktion skall kunna genomföras måste både gåldenären och borgenärerna tro på förfarandet. En borgenär utnyttjar sin som panträtt har visat att han inte tror på rekonstruktionen. Från kronofogdehåll framfördes att gode borde rätt att mannen ges sälja panter och att avgöra panten medför fullgod säkerhet. om Lantbrukarnas Riksförbunds företrädare anslöt sig till förslaget.

g tiden för förfarandet bör maximeras till exempelvis en visst antal månader

De flesta deltagare förespråkade maximitid, förslagsvis mellan en sex månader och ett år. Några föreslog viss kortare tid, t.ex. tre en månader, med rätt till förlängning. Flera deltagare varnade för stor värdeförstöring förfarandet ñck pågå alltför länge. om Med undantag av en deltagare från bank ansåg de tillfrågade att en gäldenären inte kan hindras från att försätta sig i konkurs under förfarandet. De flesta deltagarna ansåg att borgenärerna borde vara förhindrade att avbryta förfarandet att ansöka gâldenärens genom om försättande i konkurs. Det ñck överlämnas den gode att mannen avgöra när det inte var meningsfullt att fortsätta rekonstruktionsförsöken. I sådant fall får den gode mannen ansöka att bli entledigad. om

D.

Ackordslagen

D. J Anser Ni att förutsättningarna för och handläggningen ofentligt av

ackord bör ändras I så fall hur

Vid diskussionen framkom flera reformönskemål vilka redovisas nedan.

Det år angeläget med en fullständig översyn ackordslagen. - av Ackordslagen är inte anpassad till de stora ackordsförhandlingar som förekommit på senare tid.Rindborg, Smedman och Fall.

Bilaga 3 500 SOU 1992113

Ta bort kravet på att ackordet skall ge minst 25 % av fordringar- nas belopp Ronander. Borgenärerna bör ges ett större inflytande över valet av god man - Lundqvist .

Överväg om den gode mannen skall få utreda återvinningsfrågor

- Smedman. Från Lantbrukamas Riksförbund framfördes flera reformönskemål. - Även skatteprivilegiet inte avskaffas bör ackordslagen göras

a om

tillämplig på skattefordringar.

b Tiderna för godmanstörordnande bör förlängas.

c Regler om säkerhetens värde bör införas.

d Skriftlig avslutning ackordsförfarandet bör införas. av

e Kvittningsstoppet bör tidigareläggas.

t Beslutsgången för antagande av ackord beträffande statens

fordringar bör ses över.

Slutligen diskuterades huruvida den gode mannen skall vara skyldig att utreda brottsmisstanke. Från kreditgivama anfördes att om brottsmisstanke uppstår saknas förutsättningar att åstadkomma ett godtagbart resultat varför ackordsförfarandet i sådant fall bör avbrytas så snabbt som möjligt.

SOU 1992113 501 Bilaga 3

Deltagarförteckning vid Insolvensutredningens

hearing den 23 och 24 april 1992

Johan Hellekant N ordbanken Per-Erik Nylander Jan Lundqvist Olle Lindstrand Svenska Handelsbanken Lars Kinander Leif Ronander Götabanken Lars Rydén Jan Hogfeldt Sparbanksgruppen Bengt Fredsberg Lars Rückert Sveriges Föreningsbank Lennart Lunddahl SE Banken Lars Axelsson Utvecklingsfonden i Västmanland Lars Granholm Utvecklingsfonden i Norrbotten Bo Green NUTEK Wilhelm von Seth Christina Eriksson Lars Hedberg Finansinspektionen Lennart Ekelund Ann Sallnñs-Magnusson Riksskatteverket Nils Fredrik Carlsson Nils Sture Åman Siri Raiemo Göran Westlund Kooperativa förbundet Walter Sköldefors Sveriges Köpmannaförbund Lars Widén Arne Gunnarsson Bohlins Revisionsbyrå

Lena Tollander Kronofogdemyndigheten i Stockholm

Nils Bertil Morgell

Arne Fall Kronofogdemyndigheten

i Stockholm och Föreningen Sveriges Kronofogdar Gunnar Bergqvist Föreningen Sveriges Kronofogdar

Lennart Bjerkner Skattemyndigheten i Malmö

Leif Engdahl Fredrik Bonde Lantbrukarnas Riksförbund Leif Andersson Jan Persson Sveriges Industriförbund Eva Jamvall

3 502 SOU 1992113 Bilaga

Eva Broms Grossistförbundet Svensk Handel Anders Norlander N

Eva Bergkvist-Deurell Företagarnas Riksorganisation

Stig Rindborg Eric Edström Sveriges Advokatsamfund Greger Lundmark Peter Smedman Ackordscentralen i Stockholm Roland Bergqvist LO Rickard Strömland SACOSR Håkan Torén TCO Bertil Oppenheimer Föreningen auktoriserade revisorer Claes Månsson Finansbolagens förening och Svenska Inkassoföreningen

SOU 1992113 503

Bilaga 4

Insolvensutredningens studiebesök i London

den 7-9 oktober 1991

Allmänt om resan.

Ändamålet med studiebesöket att få närmare kunskaper formerna var om för och tillämpningen the administration order procedure. I anslutning av härtill skulle systemet med administrative receivership studeras. Däremot inte avsikten att söka tillägna sig det engelska insolvensrâttsliga var regelsystemeti dess helhet, t.ex. reglerna om konkurs liquidation. I samarbete med svenska ambassaden i London hade ordnats ett besöksprogram, upptog följande punkter. som

1 Departement of Trade and Industry DTI, ñreträtt av bl.a. Graham Hickling, Head of Policy Unit, Insolvency Service Branch 2,

2 University of London genom professor Ian Fletcher, Centre

for Commercial Law Studie, Queen Mary Westñeld College,

3. High Court of Justice genom Justice Harman,

4. Price Waterhouse revisionsñrman företräddes av Mark Homan, National Director of Insolvency,

5. Allen Overy advokatfirman företräddes av Gordon Stewart,

Solicitor,

The Chamber of Michael Chrystal genom Michael Chrystal,

Queens Counsel.

De myndigheter, institutioner och företag som besöken gällde hade

förhand tillstâllts frågelista de 19 olika frågorna återges ordagrant i

en det följande. Programmet medgav inte att alla frågor genomgicks grundligt med samtliga tillfrågade personer. Av naturliga skäl kom tonvikten i att ligga på just det område som vederbörande svaren

företrädde. Några skriftliga på frågorna Mark Homan och

avgav svar

Bilaga 4 504 SOU 1992113

The Chambers of Michael Chrystal. Några hänvisade till tryckta publikationer i ämnet, nämligen dels undersökning Mark Homan en av 1989 Administrations under the Insolvency Act 1986, The Result of Administration Orders made in 1987 utgiven av Institute of Chartered Accountants in England and Wales cit. Homans rapport, dels en av Gordon Stewart 1987 utgiven handbok Administrative Receivers and Administrators cit. Stewarts handbok. Även aktuell statistik till-

handahölls se bifogade, DTI upprättade Bilaga 4.1.

av I det följande sammanfattas på utredningens frågor. Svaren svaren redovisas så kortfattat det med hänsyn till materialets omfattning som varit möjligt. När de tillfrågade gett uttryck åt i stort sett samma uppfattning, anges detta. I övrigt redovisas översiktligt de olika synpunkter som framförts de tillfrågade. Beträffande Michael Chrystal av hänvisas emellanåt också till det skriftliga The svar som avgavs av Chambers of Michael Chrystal cit. Chrystals svar. Det kan anmärkas, att uttrycket administration order procedure i framställningen emellanåt förkortas till enbart administration.

II. Svaren på

utredningens frågor.

2.1 I vilka situationer har administration använts

Samtliga tillfrågade underströk att systemet med administration order måste ses mot bakgrund det sedan 1800-talet existerande, privaträttsliav ga institutet receivership. Detta hänger i sin tur med bruket samman av floating charge ungefär företagshypotek. Genom ett kreditavtal med sådan säkerhet förbehåller sig kreditgivaren att under vissa omständigheter överta all gäldenärens egendom i syfte att skaffa sig betalning för sin fordran. För detta ändamål utser långivaren receiver, utgör en som en agent för gäldenärsföretaget och alltså kan rättshandla på dettas vägnar, t.ex. säga upp kontrakt. Ett avtal floating charge skall om registreras hos en offentlig myndighet Registrar och anses därigenom komma till public notice. Efter 1986 års reform betecknas en receiver numera administrative receiver. Sitt huvudsakliga användningsområde får administration order i fall då någon floating charge inte finns utan endast fixed charge t.ex. panträtt och fordringar utan säkerhet. Det har sagts att den nya

proceduren ñlls a gap mellan receivership och liquidation, när det

finns utsikt att rädda företaget eller dess verksamhet. Administration order kan dock utverkas även kreditgivare har floating charge, om en nämligen om denne går med på det. Enligt uppgift förekommer detta i inte så få fall, t.ex. bank inte vill försätta ett större bolag i om en en ohållbar situation Harman. Man har sålunda sökt ta till fördelarna vara med receivership i ett förfarande jämförbart slag. av Ett rättspolitiskt skäl att införa administration order 1986 var förekomsten missbruk dåvarande regler. Sålunda hade kritiserats av av

SOU 1992113 505 Bilaga 4

att kreditgivare och receiver ibland på otillbörligt dragit ett sätt egna fördelar systemet med floating charge liksom missbruk av att av institutet liquidation förekommit Fletcher. Man har därför velat komma åt företagare gör sig skyldiga till wrongful trading och som samtidigt se till att företaget i insolvenssituation får kompetent en en administrator, varigenom företagaren får a line of refuge. I Insolvency Act 1986 IA Part Section 8 räknas upp fyra specificerade syften med administration order

a att företaget och hela dess verksamhet eller del den

- av att överleva som a going concern, b att till stånd ett voluntary arrangement enligt IA,

c att till stånd överenskommelse enligt Companies Act,

en sect. 425 samt

d att åstadkomma en mer fördelaktig försäljning företagets

av tillgångar än skulle möjligt i konkurs. som vara De flesta tillfrågade hänvisade i första hand till Homans rapport när det gällde att ange för vilka ändamål administration kommit till stånd. Rapporten avsåg 129 närmare undersökta fall administration

av 1987 av

totalt 166 i hela Storbritannien. I dessa fall beviljades majoriteten av

ansökningarna för syfte a eller d, medan syfte b åberopdes i färre fall och syfte c mycket sällan. I åtskilliga fallen hänvisades till

av mera än ett av de tillåtna ändamålen. Resultatet i Homans ansågs rapport representativt även beträffande praxis efter 1987. Det påpekades syfte att

a förekommit ett självständigt motiv bara i fall,

som t.ex. i fråga om

att rädda fotbollsklubbar Fletcher eller företag med tillfälliga likvidi-

tetsproblem Chrystals svar. I det fallet hade administration senare order inte varit särskilt framgångsrikt. En kombination och

av a b eller c

kunde däremot ha utsikter att leda till uppgörelse Chrystals svar. Att en

syfte b inte så ofta ansågs brist Fletcher.

anges vara en Beträffande kombinationen syfte och d framhölls

av a att den kunde betydelse i

fråga om företag med flera olika verksamheter, någon lönsam varav är

och övriga inte Chrystals svar. Syfte d användes mest och lyckas oftast

Chrystals svar.

Antalet fall då administration order kommit till användning belyses i Bilaga 4.1. Av denna framgår att frekvensen är låg jämförd med t.ex. administrative receivership. En förklaring härtill är de höga kostnaderna.

Enbart den rapport företagets ekonomiska situation om som anses nödvändig för domstolens prövning ansökan administration av en om order brukar betinga 20 000-30 000 f Hickling eller åtminstone 5 000- 15 000 f Stewart. Därmed utesluts i praktiken många mindre företag från användningen detta institut, eftersom kostnaden måste betalas av ur företagets tillgångar. Härtill kommer kostnaden för administrator och anlitande the legal profession, något i företag av som stora kan gå upp till miljonbelopp Homan.

Från flera håll betonades att det är receivership har den största som praktiska betydelsen vid sidan liquidation Hickling, av Harman, Homan. Receivership kan dock inte användas jämsides med admini-

Bilaga 4 506 SOU 1992113

stration; det är antingen eller Hickling. Undantagsvis kan en administration order ersätta receivership Stewarts handbok s. 178. Det påpekades också kan använda liquidation för att rekonstruera en att man verksamhet Stewart. Det kan ske utan direkt lagstöd. DTIs företrädare upplyste, att det finns planer att eventuellt förena administration och voluntary arrangement. Möjligen kan förbättring en nås ändring administrativa bestämmelser. Däremot är man i genom av England inte intresserad att efterlikna det amerikanska Chapter 11av förfarandet, eftersom detta kan missbrukas Hickling. Det påpekades att administration ännu inte använts så ofta för ackord, bl.a. därför voluntary arrangement enligt IA har vissa brister och att att scheme of arrangement är invecklat och kostsamt Homan.

Hur ofta har ansökan administation order avslagits

2 en om

Svaren växlade något, den allmänna meningen var att det rör sig om men rätt fall, dvs. 10 % ansökningarna Harman och Fletcher. En ca av del ansökningar återkallas. Homans rapport s. 17 omnämnde specialen undersökning visat att 1987 hade 127 ansökningar blivit unsuccesssom ful. I Chrystals anförs att de fyra vanligaste orsakerna till avslag svar underliggande vid ansökan är verkningslös, därför är att den rapporten den misslyckas med att ta itu med nyckelproblemen, att det finns att otillräckligt bevis för att företagets fortsatta finansiering kan ordnas, att administration order blir till förfång för vissa säkerhetshavare och att

kostnaden för förfarandet står i missförhållande till vad som kan komma det hela för borgenärerna. Enligt Homan ogillas en ansökan främst ut av då den ha gjorts konkursansökan av en borgenär. synes som svar en

2.3 På vilket stadium och i vilka situationer deltar domstolen

Utöver ansökningsstadiet och eventuellt beslut upphävande av en om administration order blir domstolens medverkan aktuell i t.ex. situationer då fråga är försälja egendom utgör säkerhet för kredit, att om att som variera det ändamål för vilket förfarandet får användas eller att borgenäförkastar administratorns plan proposals för hur syftet med förrerna farandet skall kunna uppnås. Från domstolshåll uttalades åsikten att rätten vad fallet i det amerikanska Chapter ll-förfarandet i motsats till som är mycket litet engagerad under administration Harman. Vidare är domstolen inte sig i kast med affärsmässiga problem påpekades att ger

Homan. I Chrystals pekas också att olika problem kan uppkomma som svar måste hänskjutas till rätten, såsom att tillstånd till borgenär att utöva ge någon sådan befogenhet med avseende gäldenärens egendom som inte skulle få utövas under moratorietiden eller att på begäran av annars administratom direktiv rörande dennes befogenheter. ge

SOU 1992113 507 Bilaga 4

2.4 Vem brukar utses till administrator och vem gör valet

Vid 1986 års reform ansågs det viktigt att höja kompetensen hos insolvency practitioners. Det får betydelse för bl.a. administrators vid administration order. Det året tillkom en form för auktorisation

licence av accountants och andra praktiker på detta område

Homan. Beslut om auktorisation fattas efter särskilda prov av dels DTI, dels sju yrkesorganisationer. Allmänt framhölls att bara den som är licensed insolvency practitioner kommer i fråga som administrator. Antalet auktoriserade personer uppgavs till 1 500 Hickling resp. 2 000 Homan. Homan menade dock att det bara var cirka 1 00 personer som mera regelbundet åtar sig uppdrag som administrator. Kretsen av practitioners omfattar såväl accountants som andra kategorier, t.ex. solicitors. Antalet advokater som fungerar som administrator är dock litet Homan, Chrystals svar. De som åtar sig uppdrag är ofta specialister området Hickling. Från några håll påpekades att accountants alltid skött insolvensfrågor i England. Man ser det mera som affärsproblem än juridiska sådana Homan. Man har inte tänkt tanken att advokater skulle ta över detta område Chrystal. Det år nästan alltid den av sökanden föreslagna personen som utses till administrator Harman, Chrystals svar.

2.5 Hur ofta utses mer än en administrator Hur jimgerar det

Det förekommer att mer än en administrator utses, s.k. joint appointments, och då främst i fråga om stora företag Hickling, Homan och Crystals svar. En särskild anledning till det kan vara, att adminien strator grund av t.ex. jäv inte bör syssla med sådant som rör en viss borgenär Chrystals svar. Det förekommer anlitar någon gång att man dels en accountant, dels en advokat som administrator Homan. Accountants ogillar det av konkurrensskäl Stewart. När det förekommer, fungerar det bra Harman. Om administrator utses från olika firmor finns dock risk för att samarbetet försvåras och att kostnaderna ökar Chrystals svar.

6 Hur är förhållandet mellan gäldenären och administratom

Administratom tar över gåldenârsföretaget och kan t.ex. avskeda dess verkställande direktör Fletcher. Företaget år helt under administratorns kontoll; denne har hand om allt Harman. The debtor has really

nothing to say Stewart. Administratom anses vara an agent of the

Bilaga 4 508 SOU 1992113

company. Han har större befogenheter än bolagets styrelse Chrystals svar.

7 Hur är förhållandet mellan borgenärerna säkerhetshavare

och andra och administratom Hur tillgodoses borgenärer-

nas intressen Hur har borgenärema, särskilt bankerna, ställt sig till förfarandet

Borgenärerna hålls informerade genom credit0rs meeting se 2.9,

deltagande i creditors committee se 2.10 och the six monthly

reports Chrystals svar. Borgenår utan säkerhet har rösträtt på credotirsmeeting Stewart. Innehavare av floating charge år skyddad i alla hänseenden; motsätter sig en sådan säkerhetshavare en ansökan administration order, skall om denna avslås. Borgenär som är missnöjd med administratom kan klaga

hos rätten section 27. Hans framgång beror av om han kan visa att han

behandlats unfairly prejudicial. Regeln härom dock otillfredsstälanses lande Chrystals svar. Det är vanligt att en creditors committee utses Harman och Chrystals svar. Fungerar inte Fletcher. Enligt Homans rapport s. 34 förekom det i 71 fall 1987. Ingen av de tillfrågade gav uttryck för att man från borgenärshåll skulle vara missnöjd med administration, något som sannolikt beror på den starka ställning som är tillförsäkrad innehavare tloating charge av Homan. Se vidare 2.10 och 2.11.

8 Hur är förhållandet mellan administration order procedure och administrative receivership

I första hand får hänvisas till under 2.1. Härutöver kan nämnas svaren följande. Det påpekades att receivership bara gäller en borgenär, medan administration gäller alla Hickling. En administrator kan gå in i tidigare transaktioner, något som en receiver inte kan Fletcher. Det underströks att kostnaderna för administration order procedure är så höga att förfarandet inte lämpar sig för mindre företag Homan. Här blir receivership det vanliga. Administration skall uppfattas h0ldingsom en phase som möjliggör ett bättre resultat för borgenärerna än annars skulle blivit fallet Homan. Det är viktigt att ansöka om administration när företaget blir unbankable Homan.

SOU 1992113 509 Bilaga 4

2.9 Hur ofta händer det creditors meeting

att antingen inte godkänner administratoms proposals eller förordar änd-

ringar

Det händer sällan Stewart. Ändringar föreslås ofta sällan avslag

men Chrystals svar. I Homans rapport siffror för 1987 s. 33 ges som bekräftar att borgenärema sällan går administratorns proposals.i emot Det påpekades att proposals i praktiken är för allmänt hållna, något som troligen inte varit avsett Chrystals svar.

10 I vilka situationer och hur ojia credit0rs utses en committee Hur fungerar den

Jfr 2.7. En creditorscommittee utses vanligen Homan. Det framhölls

att kommitténs ställning inte är särskilt stark. Administratom agerar på egen hand. Kommittén skall dock godkänna administratorns arvode Chrystals svar.

11 Hur fungerar moratoriet enligt section 10 och IJ

Moratoriet enligt section 10 dvs. för tiden från ansökan till beslut - om administration tycktes inte ha vållat några egentliga problem. - Vad gäller det följande moratoriet enligt section ll påpekades att det inte finns någon uttrycklig tidsbegränsning i lagen av detta Hickling i section 23 finns dock tid tre månader föreskriven för adminien av stratorns framläggande sina proposals. av De problem gällt tillämpningen section 11 verkade inte heller som av ha varit så stora; några efterlyste utvidgning tillämpningsområdet en av

till kontraktuella rättigheter Stewart

och Chrystals svar. Som exemepel räknades att the ability to cancel bonds which needs place a company in order to trading kan förödande. carry on vara Beträffande borgenär med floating charge och hörande till kategorien debenture holder påpekades att ett viktigt skäl för denne att avstå från receivership och gå med administration är receiver att en inte har det skydd mot säraktioner administrator har enligt section som en 11. Det kan uppväga nackdelen att administratom får disponera över de tillgångar som omfattas floating charge. Chrystals svar. av I rättspraxis har antagits att frågor tillstånd enligt section om ll normalt skall prövas administratom och domstolen skall kopplas av att in på sådana spörsmål bara om adminsitratom vägrar tillstånd eller det

rör sig om difficult cases Chrystals svar.

Administratoms förhållande till gäldenärsföretagets kontraktsför-

pliktelser väsentligen följande sätt i Chrystals angavs svar. Kontraktsbestämmelser innebär att kontraktet automatiskt avslutas som vid administration order träder i tillämpning. Kontraktsbestämmelser som ger

Bilaga 4 510 SOU 1992113

avsluta kontraktet vid administration order kan inte ena parten rätt att tillämpas borgenär utan att tillstånd ges denne. Ett kontrakt som är av en bindande för gäldenären kan motparten inte genomdriva utan tillstånd.

administrator inte kan frånsäga sig disclaim ett kontrakt,

Medan en inte kan framtvinga dess fullföljande, har han rätt att bryta om motparten kontraktet. Gör han det, uppstår ett ersättningsanspråk mot gäldenâresföretaget. Det kravet kan endast göras gällande i en efterföljande

konkurs.

I 2 Vilka betalningar får administratom göra och vilka skulder

betalar han vanligen

Det framhölls lagen inte innehåller några begränsningar härvidlag att Hickling. Administratom har att sörja för löpande utgifter under administration, t.ex. löner, elektricitet och drivmedel Harman. Nya borgenärer får företrädesrätt framför övriga enligt section 19 5, vilket administratom kan fortsätta day to day business Fletcher. gör att en I Chrystals utvecklades saken på följande sätt. Administratom har svar rätt betala varje skuld är nödvändig eller förbunden med att som genomförandet hans uppdrag. Det finns ingen definition av exav penses i författning. Det ankommer i första hand på administratom att från fall till fall bedöma vad behöver betalas. Utgifter skall betalas som före floating charge security efter betalning av skulder på grund men kontrakt administratom ingått eller godkänt. Ide s.k. Insolvency av som Rules vissa kostnader uttryckligen expenses t.ex. kostnaden anges som , för ansökan administration, vittneskostnad, kostnaden för creditors om meeting och reskostnad för medlem creditors committee. I rättsfallet av Atlantic Computer Systems Plc ansåg Court of Appeal att vad som gäller konkurskostnader principiellt år tillämpligt vid administration. En om administrator får inte betala gäldenårens borgenärer från tiden före administration. Han kan göra det bara sådan betalning är om en nödvändig för att säkerställa att borgenären fortsätter en leverens som administratom behöver för syftet med administration. s. 34 vissa problem för administratom be- I Homans rapport angavs träffande ekonomiska överenskommelser med ordinary creditors; han har inte rätt att t.ex. ingå ackord med dessa under administration. Enligt vad Homan skriftligen svarat utredningens fråga kan emellertid t.ex. voluntary arrangement komma till stånd redan under administration.

2.13 Hur fungerar administratorns förfoganderätt över säkerhetsbelastad egendom och egendom tillhörande tredje man

section 15

Enligt Chrystals har det bara sällan förekommit att administratom svar begärt rätt att disponera över säkerhetsbelastad egendom. Orsakerna söka i villkoren för sådant tillstånd, nämligen bl.a. att intäkterna är att ett

SOU 1992113 511 Bilaga 4

från försäljning av sådan egendom skall till säkerhetshavaren och att en förlustbringande försäljning kräver att han kompenserar säkerhetshavaren. Tillstånd kan vara på sin plats för att administratom skall kunna förfoga över t.ex. en byggnation med 24 enheter, 2 är varav säkerhetsbelastade och 22 inte.

2.14 Hur finansieras nödvändiga utgifter under proceduren

Frågan har samband med fråga 17 arvodet till administratom. Det om

framhölls Fletcher att det ankommer på creditors° committee att

godkänna arvodet i sista hand domstolen. Detta betalas av gäldenärsföretagets tillgångar. Finansieringen av utgifter under förfarandet kan ske t.ex. genom kredit från en bank Harman. Det är viktigt att gäldenären redan i ansökan om administration klargör hur finansieringen skall gå till Homan. I Homans rapport s. 45 f angavs att finansieringen i de 129 undersökta fallen lyckats över förväntan. I 29 fall erhöll administratom medel från borgenâr bank eller annan, i 21 fall från bank, i 4 annan fall genom factoring, i 2 fall genom sale and leaseback, i 1 fall genom köpare rörelsen, i 8 fall bolagets styrelse, aktieägare, av genom

supporters eller business sponsors och i 2 fall det offentliga.

genom I 62 fall begärdes ingen särskild finansiering.

2.15 Hur lång tid tar proceduren och hur lång tid tar det innan

the proposals läggs fram När godtas en begäran

om förlängning av proceduren

Det påpekades att det vanligen tar tre månader till creditors meeting enligt section 23 Hannan. Någon tidsbegränsing sätts inte ut i domstolens beslut om administration Chrystals svar. I Homans rapport

s. 44 f angavs att det varit svårt att från de undersökta fallen klar

en bild av tidsåtgången. Med undantag för fall då rörelsen inte sålts eller administratom entledigats uppgick tiden i genomsnitt till 16 veckor från en administration order till försäljning rörelsen och till 26 veckor från av

en administration order till discharge se under 2.16. I det

senare fallet var tiden 21 veckor när företaget åter blivit solvent, 23 veckor när ett voluntary arrangements godkänts och 28 veckor när konkurs följt. Frågan om förlängning av proceduren fick inget egentligt svar.

I 6 Hur avslutas vanligen förfarandet

Formellt avslutas administration genom att domstolen beslutar om discharge av the administration order begäran administratorn av

eller borgenär section 18 resp. 27.

Bilaga 4 512 SOU 1992113

Syftet med administration sades från ett håll uppnås i majoriteten av fall 60-70 % Harman. Från ett annat håll Stewart uppgavs att - förfarandet för det mesta slutar med liquidation och inte räddar så många företag. Den senare inställningen vinner visst stöd av Homans rapport s. 12 f och 49 ff. Det bör dock genast påpekas att 1987 års resultat i rapporten ansågs highly successful, nämligen when viewed against the original background s. 6. I rapporten pekades särskilt på att i 55 % av fallen hade företagets verksamhet helt eller delvis kunnat överleva. I de 129 undersökta fallen var resultatet, att i 10 fall blev företaget åter solvent, i 15 fall godtogs voluntary arrangement i förening med att rörelsen helt eller delvis överlevde. I 2 fall förekom en sorts quasi-liquidation, i 46 fall försäljning av rörelsen som going concern och i 56 fall följde konkurs.

2.1 7 Hur bestäms administratorns arvode och hur betalas det

Se i första hand 2.14. Som har berörts förut se 2.1 är kostnaderna för

administration höga. Från ett håll gavs exempel på ett synnerligen högt arvode, nämligen 3,5 miljoner f Hannan. Till jämförelse kan nämnas att kostnaden för receiver kan bli lika stor. Som exempel nämndes ett fall där dennes arvode blev 5 miljoner Homan. fallet I det senare rörde det sig om en koncern med 30 bolag och totalt 40 miljoner f i skulder, där en receiver utsågs i alla bolagen. Homan tillade att till receiverns arvode i fallet kom en kostnad l miljon E för anlitande av the legal profession I Chrystals svar påpekades att arvodet bestäms antingen i procent av tillgångarna eller med hänsyn till nedlagd tid. I Homans rapport s. 62 angavs att administratorns arvode i större utsträckning betalades å conto när det besämdes av creditorscommittee än av domstolen.

2.18 Vilka är fördelarna med administration i förhållande till alternativa förfaranden

Det framhölls, att man får en oberoende person som tar hand om företagets verksamhet, att förfarandet inte tar så lång tid och blir billigare än Chapter 11 i USA samt att borgenärema får större inflytande än enligt det amerikanska förfarandet Hickling. I förhållande till receivership har administration den fördelen att det finns ett moratorium Hickling. Administration är ibland det enda alternativet Hannan. De stora fördelarna år moratoriet och administratorns stora befogenheter Chrystals svar. Från Homans rapport s. 3 kan citeras föjande ---It should be emphasised that administration not the end of the story so far as the company and its creditors are concemed. only a holding operation,

SOU 1992113 513 Bilaga 4

a breathing protected by legal suspension of space a payments. usually followed by one of the following return of the in solvent form to the control of its directorsu - company

liquidation following the sale closure of the business.----; - or a compromise or arrangement with creditors under the formal - Section 425 procedure or the less formal voluntary new arrangement procedure.

2.19 Har några bestämmelser varit svåra tilllämpa att

Section 11 bör vidgas se 2.11. Vad gäller expenses år inte

som om

helt klart se 2.12. Bestämmelser saknas kvittning set-off.

om Section 24 godkännande administratorns förslag creditors om av meeting år otillfredsställande. Tillåmpningen section 27 år också av

problematisk se 2.7. Det borde finnas möjlighet att avstå från creditors

meetings, t.ex. om det rör sig ett komplicerat fall med talrika om borgenärer Chrystals svar.

SOU 1992113 514 Bilaga 4.1 INSOLVENCY STATISTICS 1984-1991 - ENGLAND AND WALES ONLY

SOU 1992113 515 Bilaga 4.1

Year Volunta- Admini- Admini- Liqui- Liquiry ar- stration strative dations dations range- orders recei- Volunta- Comments verships pulsory ry 1990

1991 1st Qtr 33 60 1 927 3 364 2 076 2nd Qtr 29 47 1 974 3 460 2 155

SOU 1992113 517

Bilaga 5

Insolvensutredningens studiebesök i USA

den 21-24 januari 1992

A. Allmänt studiebesöket om

Ändamålet med studiebesöket var att närmare kunskaper om formerna för och tillämpningen förfarandet enligt Chapter ll

av i fortsättningen

förkortat till Ch 11 i den amerikanska konkurslagen 1978 års Bankruptcy Code, som utgör federal lagstiftning. Avsikten däremot var inte att söka tillägna sig det amerikanska insolvensrättsliga regelsystemet i dess helhet, t.ex. reglerna konkurs liquidation om enligt Chapter 7 eller om skuldsanering discharge enligt Chapter 13. Programmet, som upptog besök i Washington och New York, hade gjorts upp i samråd med svenska ambassaden i Washington. I Washington inleddes studiebesöket med professor Lawrence att King från New York University, School of Law, på svenska ambassaden höll

en introduktionsförelâsning om Ch 11. Därefter besöktes jurister

tjänstgörande hos berörda utskott vid den amerikanska kongressen, dvs. Representanthuset Peter Levinson och Perry Apelbaum och Senaten Scott R Williams och Fred Ansell, Executive Office for U.S. Trustees John E Logan samt the Bankruptcy Division vid the Administrative Ofñce of the U.S. Courts Franciz F Szczebak. I New York träffade utredningen U.S. Trustee for New York, Connecticut and Vermont Harry Jones, SE-bankens kreditfunktionsavdelning i New York John C Preneta, konkursdomare vid U.S. Bankruptcy Court för södra New York bl.a. Judge Burton

Lifland och the Clerk of the court Cecilia M Lewis och Kathleen Farrel.

I New York träffade utredningen vidare bl.a. advokater tre som regelbundet uppträder i konkursdomstolar över hela USA Harvey Miller, Michael Crames och Leonard Rosen. Samtliga besök vara av mycket stort värde och god bild gav en av det system för reorganisation av företag Ch 11 innefattar, dess fördelar som och nackdelar och hur det fungerar. Samtliga tillfrågade berättade beredvilligt, utförligt och från sin utgångspunkt nyanserat om Ch ll men satte också in Ch ll i ett sammanhang med övriga kapitel i konkurslagen. Professor King följde utredningen under samtliga fyra dagar och bidrog effektivt till att underrätta utredningens arbete.

Åtskilligt skriftligt material tillhandahölls. Det innefattade

bl.a. redogörelser för Ch 11 och dess tillämpning och systemet med U.S. Trustees samt aktuell statistik. Även i Senaten ett 1991 framlagt förslag till

Bilaga 5 518 SOU 1992113

ändring i den amerikanska konkurslagen tillhandahålls S. 1985 av Mr. Heflin m.fl.. Ett utdrag den Administrative Ofñce of the U.S. ur av Courts upprättade statistiken bifogas Bilaga 5.1. som I det följande sammanfattas på de frågor som utredningen i svaren förväg skickat över till de besöken gällde. Programmet medgav personer alla frågor genomgicks grundligt med samtliga utfrågade. Av inte att naturliga skäl kom tonvikten i att ligga just på det område som svaren vederbörande företrädde. För att föreställning hur informationge en om kom utredningen till del återges först vissa allmänna uttalanden av de en tillfrågade. Därefter följer på de särskilda frågorna. l den mån svaren svaret särskild fråga framgår redan de allmänna uttalandena en av upprepas det inte senare.

B. Svaren på utredningens frågor

Vissa allmänna uttalanden

King Förfarandet enligt Ch ll inte något helt nytt när detta infördes var 1978. En lång tradition hade lett fram till detta förfarande och kan hänföras tillbaka till 1937 års konkurslag. I denna innehöll Ch X bestämmelser för bolag, Ch XI frågor fordringar utan säkerhet och om Ch XII bestämmelser för vissa särskilda fall. Ch 11 har blivit en sammanslagning de forna bestämmelserna dessa tre kapitel men har av dessutom tillförts hel del bestämmelser. King tillhör dem i USA en nya att det Ch 11 lett till ett såväl snabbare som mer rättvist som menar nya rekonstruktionsförfarande för företag med ekonomiska problem. Ch 11 bygger tanken att ett gäldenärsföretag är mer värt för borgenärerna, rörelsen hålls igång under den tid det tar att nå fram till en rekonom struktion verksamheten. Ch 11 söker nå en balans mellan gäldenären, av borgenärer med och borgenärer utan säkerhet. Förhoppningsvis skall det koncentrerad procedur. Förfarandet är avsett att åstadkomma en vara en uppgörelse mellan de inblandade parterna. Eftersom alla parter har olika positioner är det meningen förhandlingar skall nå fram till att man genom plan de inblandade. Ch 11 tillhandahåller en som kan accepteras av incitament för sådana förhandlingar att planen kan innefatta genom inskränkningar i borgenärernas rätt till betalning. Levinson I USA institutet reorganization för givet tar man som insolvensrättslig metod. Det har visserligen förekommit missbruk av förfarandet från gåldenärens sida. Bl.a. för att motverka det reviderades 1986 dåvarande U.S. Trustee Program, något har lett till en bättre som övervakning förfarandet. Ch 11 inte så väl för mindre företag. av passar Där krävs ett billigare förfarande. Apelbaum Man vill i USA gäldenären a second chance. Det år ge viktigt han under insolvensförfarandet driver företaget vidare. att Begreppet debtor in possession är därför grundläggande. Konkurs har fortfarande ett stigma. Man tvekar inför att använda konkurs.

SOU 1992113 519 Bilaga 5

Williams Det senatsutskott där han arbetar har 1991 haft hearing angående Ch 11. Man var i allmänhet nöjd med förfarandet. Det ansågs fair and work well. Ett problem gäller mindre ñretag. Ch 11 anses inte fungera särskilt väl beträffande dessa. I november 1991 har i Senaten lagts fram ett förslag om att införa ett nytt kapitel i US

Bankruptcy Code rörande reorganisation av small businessess se ovan

nämnda S. 1985. Ett annat problem som har kommit upp gäller företag mot vilka har riktats eller kan komma att riktas betydande skadestånds-

krav på grund av t.ex. miljöfarlig verksamhet asbest etc.. Det har

förekommit att sådana företag ansökt om Ch 11 för att ta sig ur en hotande ekonomisk krissituation. Man har sökt lösa fallen genom att bilda trust som förfogar över medel skilda från ñretagets övriga en - för betalning av skadeståndskrav. Logan U.S Trustee Program är ett organ inom U.S. Department of Justice. Det har ett stort ansvar ñr administrationen av bankruptcy cases, inkl. Ch 11. Landet är med tanke härpå indelat i 21 regioner. U.S. Trustee Program omfattar 1 250 anställda. Det syftar till att se till

att parterna agerar under Ch 11 that the case moves forward to

resolution. U.S. Trustee Program skall efter 1986 års reform bl.a. medverka till bildande av creditors° committee, övervaka gäldenären

och eventuellt begära att förfarandet övergår i konkurs Ch 7, se till att

gäldenären lämnar erforderlig information genom en disclosure statement till domstolen, övervaka att gäldenären tittar sig efter en reorganisationsplan samt granska bl.a. kostnadsyrkanden professional fees. U.S. Trustee Program har inte tillkommit för att bevaka statens skatteintresse. Det ankommer också på U.S. Trustee Program att utse en trustee i Ch 11, när gäldenären inte får behålla sin rådighet. Jones Systemet med U.S. Trustee fanns redan 1979. Dessförinnan var det konkursdomstolen som hade en övervakningsfunktion i konkurssammanhang. Det ansågs principiellt fel att domstolen utsåg t.ex. en konkursförvaltare, som sedan processade inför domstolen. Man skilde därför ut den administrativa funktionen till U.S. Trustee. Domstolen fattar beslut att trustee skall utses, varefter U.S. Trustee om en förordnar en lämplig person till sysslan. Det förekommer dock bara in extreme cases att fråga om utseende av en trustee blir aktuell t.ex. vid fraud. Ch ll leder till lyckat resultati 13 av fallen. I 13 blir det konkurs; det behöver dock inte ses som ett misslyckande. En plan kan ut på konkurs. U.S. Trustee kan inte föreslå plan kan ha en men en medlande funktion i sammanhanget. U.S. Trustee kan t.ex. närvara och lägga fram synpunkter vid ett creditors meeting. Miller Ch 11 fungerar. Risken för tidsutdräkt är inte så stor, att man bör införa tidsfrister för förfarandet. Crames It does work. Men det drar ut tiden genom de långvariga förhandlingarna mellan inblandade parter. I big cases spelar U.S. Trustee inte så framträdande roll. Rosen Det fungerar. Men det är ibland ñr dyrt för många genom committees och advokater. Det tar emellanåt också för lång tid. Fixa tidsgränser bör dock inte införas.

Bilaga 5 520 SOU 1992113

Lifland Förfarandet kan ta allt från en månad till år. Det föresex kommer numera något som brukar kallas prepackaged bankruptcies förpacketerade insolvensförfaranden i fråga om företag med tillgångar och inte så många borgenärer. Det år the professionals som gör the packing. Borgenärerna har i så fall redan gått med på villkoren i planen på förhand. Förfarandet kan då fort. Konkursdomstolen the judge tar inga egna initiativ vid Ch 11. Det är på parterna det ankommer. Tyvärr förekommer ofta missbruk av Ch 11. Fråga får då väckas av berörd part om att förfarandet skall övergå till konkurs Ch 7. King Det är riktigt att det allt oftare förekommer informella numera metoder för reorganisation före Ch 11. Men man kan rösta ner vote out en klass av borgenärer bara enligt the Bankruptcy Code. Har man undersökt förutsättningarna för reorganisation redan före ansökan Ch om ll, blir förfarandet i domstolen både snabbare och billigare.

II. Svaren på de särskilda frågorna

I Under vilka villkor kan ett förfarande enligt Ch I I påbörjas

Man skiljer mellan fall då ansökan görs av gäldenären voluntary case

och fall då det är borgenär om ansöker inv0luntary petiti0n. Antalet involuntary petitions är litet King. Borgenären måste visa att gäldenären inte kan betala sina skulder. Finns det flera än 12 borgenärer, måste 3 av dem förena sig om ansökan. Ingen av de tillfrågade uttryck för att själva påbörjandet gav av förfarandet var förenat med problem i tillämpningen. Från ett håll

Lifland påpekades att ansökan av gäldenären om Ch 11 emellanåt är att se som en fråga emergency för att komma i åtnjutande the

om av automatic staty. Som exempel nämndes att ett företag Texaco lämnade in en ansökan för att hindra verkställighet dom. av en

1.2 I vilka situationer har Ch 11 i praktiken vanligen använts

Förfarandet har använts inte minst beträffande stora företag, när utvecklingen marknaden gjort vissa delar ett företag olönsamma. av Exempel kan hämtas från stälindustrin, transportsektorn bl.a. flygbolag, lastbilstillverkningen King. Antalet fall där Ch 11 gällt mycket stora företag över 100 miljoner $ i tillgångar har Ökat kraftigt under 1980-talet och början 1990-talet. av Enligt uppgifter från the Bankruptcy Division vid the Administrative Office of the U.S. Courts kommer dessa fall att öka även i fortsättningen på grund av konjunktumedgängen. Det gäller också extremely large Ch ll-fall över en miljard $ i tillgångar, vilka de första månaderna sex av budetåret 1991 var fler än något tidigare år. Se vidare bilaga 5.1.

SOU 1992113 521 Bilaga 5

Enligt en statistisk analys gjord i oktober 1989 vid the Bankruptcy division of the Administrative Ofñoe of the U.S. Courts visade en undersökning av målstorlekeni Ch ll-fall bl.a. följande. Ett mycket litet antal fall stod för a large portion of all in bankruptcy estates. money Mera än 23 av all föreslagen utdelning hänförde sig till de 10 fall där den förordade betalningen översteg 100 miljoner Ä andra sidan understeg föreslagen utdelning 500.000 $ i än l2 alla fall. mera av Dessa smaller cases motsvarande mindre än 2 % all föreslagen av betalning.

2 Under förfarandet får gäldenären behålla rádigheten och kontrollen äver sin egendom och verksamhet. Vilka är fördelarna med det Och vilka är nackdelarna

Så gott som alla tillfrågade underströk uttryckligen vikten att av gäldenären behåller rådigheten samt kontrollen över sitt företag the debtor in possession. Det blir billigare och är bäst för både företaget och dess borgenärer King. En trustee har inte tillräckligt afñrskunnande Miller. Kommer utomstående in trustee, kan han vålla en som skada för företaget. Det har hänt att domstolen vägrat att utse en trustee. I stället har lösningen med examiner valts. Sannolikt en förekommer det oftare än trustees bara beträffande något större men företag King. Från en del håll pekades att man inte bör utgå från att gäldenären gjort sig skyldig till mismanagement när ansökan görs Ch ll. The om debtor no bad person Logan. Det finns flera sätt att övervaka gåldenåren under förfarandet. Viktigt är bl.a. systemet med U.S. Trustees. Om gäldenären inte fullgör sina skyldigheter kan U.S. Trustee begära hos domstolen att förfarandet övergår i konkurs Jones. Saken uttrycktes från ett håll Rosen på det viset att allt hänger på gâldenärens ensamrätt att göra reorganisationsplan under 120 upp en dagar efter ansökan om Ch 11. Gör gäldenären sig skyldig till bedrägeri

eller gross mismanagement, finns möjligheten trustee.

att utse en Men då måste det vara en professional trustee. Se också under Vissa allmänna uttalanden.

3 Vilken roll spelar konkursdomstolen under förfarandet

I första hand hänvisas till I Logan, Jones och Lifland. Den mera formella och tvistlösande funktion konkursdomstolen som

numera har vid Ch 11 ansågs allmänt fungera väl. Från ett håll Cramer

påpekades att konkursdomarna år olika del är aktiva och del är en en mera passiva. Från ett annat håll the Bankruptcy Division vid the

Administrative Office of the U.S. Courts framhölls att det snabbt växande antalet fall har ökat arbetsbördan för domarna betydligt se även

bilaga 5.1.

Bilaga 5 522 SOU 1992113

1 I vilka situationer utses en trustee

Se under I och fråga 2.

4.2 Vem har enligt Er erfarenhet vanligen utsetts

U.S. Trustee konsulterar olika intressen om lämpliga kandidater, innan trustee utses Jones. Det behövs en specialist som kan driva en företag, löper risken att det blir färre Ch ll-förfaranden i annars man den situationen att en tnistee måste utses och i stället flera konkurser enligt Ch 7 King. En trustee i Ch 11 fungerar normalt också som trustee vid konkurs Logan. Men borgenärerna kan utse en ny trustee, om förfarandet övergår till konkurs.

4.3 Vad kan allmänt sågas om hans rättigheter

Några särskilda kommentarer gjordes inte till frågan.

1 Vilket inflytande har borgenärerna i förfarandet Hur bevakas

deras intressen the Creditors Committee, omröstnings-

reglerna etc.

Borgenärskommittén the Creditors Committee har en nyckelfunktion.

Det är U.S. Trustee utser kommittén med representanter för de 7 som största fordringsägarna. Kommittén får rapporter från gäldenären och röstar om dennes förslag till plan King. Borgenârskommittén utses under de första veckorna av förfarandet. Viktigt är mötet enligt Section

341 i the Bankruptcy Code the statutory meeting. Kommittén

företräder de oprioriterade borgenärerna. Det kan utses en särskild kommitté för prioriterade borgenärer, t.ex. anställda. Staten deltar inte borgenär i någon av kommittéerna Jones. som Omröstningsregler bestäms av borgenñrskommittén, men vanligen är dess beslut enhälliga Miller. Omröstning sker bara beträffande planen och varje borgenär har en röst Rosen.

5.2 Kan Ni förklara innebörden av cram down enligt Ch 11 , särskilt vad avser bargendrer med säkerhetsråd

King Termen cram down hittar man inte i the Bankruptcy Code. Den har kommit till genom praxis såsom ett sätt att få till stånd en fastställelse planen. Att hota med cram down iir ett av gäldenårens mest av verksamma vapen i ett Ch ll-förfarande. Hotet ligger i att om inte borgenårskommittén eller individuell borgenär med fordran utan en

SOU 1992113 523 Bilaga 5

säkerhet går med den plan gäldenären föreslår så kan gâldenären söka planen fastställd genom att använda sig av cram down. Cram down är dock komplicerat och fungerar endast under speciella förhållanden. För att få plan fastställd måste i allmänhet åtminstone en en klass gå med på att offra något enligt planen. Om den klassen består av de fordringsägare som saknar säkerhet kanske det inte blir nödvändigt att ta till cram down. Om majoriteten av fordringsägarna i denna klass däremot inte accepterar planen är det inte troligt att domstolen accepterar den. Beträffande fordringsägare med säkerhet är det på sätt och vis enklare. Antag att gäldenären har lånat 1 000 000 $ mot säkerhet i en fastighet, värde är 800 000, och att gäldenären efter vars numera amorteringar är skyldig 900 000. Domstolen har då möjlighet att nu reducera skulden till 800 000 $ så att den kommer i överensstämmelse med panten. Fordringsägaren har ingenting att förlora. Skulle gäldenären försättas i konkurs, erhåller han inte än 800 000 En skattefordran mer kan i plan ändras så att gäldenären får anstånd med betalningen under en 6 år.

3 Hur fimgerar the automatic stay och vilken är borgenärernas möjlighet till dispens

Ingen de tillfrågade gav uttryck för att reglerna om automtic stay av är förenade med speciella tillämpningsproblem. Från några häll påpekades att uppmärksammat risken för missbruk av Ch ll men man att bl.a. systemet med U.S. Tmstees innefattar garanti mot ekonomisk en brottslighet från gåldenårens sida.

5.4 Hur fitngerar gäldenârens rätt att förfoga över säkerhetsbelastad egendom

Det framkom inte några speciella problem beträffande gäldenärens förfoganderått. Jfr under fråga 5.3.

5.5 Hur behandlas gäldenärens kontraktsförpliktelser

Miller Nya avtal är ett led i den vanliga verksamheten kan som gäldenåren normalt själv ingå. Om det rör sig om inte bara några 100 000 $ utan ett nytt, stort kontrakt får han eventuellt vända sig till borgenärskommittén för att det godkänt. Cramer Gåldenåren eller trustee sådan utsetts får bedöma - en om kontrakt eller behålla dem. Han får göra om han skall säga upp gamla ett business test, kan han råka ut för stora skadeståndskrav. annars

Bilaga 5 524 SOU 1992113

6.1 Vilka betalningar får erläggas under förfarandet

Frågan fick inte något uttryckligt svar.

6.2 Hur finansieras nödvändiga utgifier under Ch 11

King Section 364 i the Bankruptcy Code trustee vissa ger en möjligheter att kredit under förfarandet. Det finns olika hârvidlag. steg En trustee kan sålunda utan säkerhet kredit för vad i Section som 503 b1 kallas administrative expenses. Hit hör kostnader för att underhålla gäldenärens egendom inkl. bl.a. arbetslöner, skatter 0.1. En trustee kan också gå till domstolen och begära att få sådan kredit annan som avses i Section 503 b1. Det kan ske after notice and hearing ett vanligt inslag i Ch ll innefattar underrättelse till berörda som parter innan domstolen beslutar. En tredje möjlighet är domstolen after att notice and hearing tillstånd till sådan kredit inte är hänföra ger som att till administrative expenses samt att krediten får förmånsrätt före andra prioriterade fordringshavare. Denna möjlighet är senare ett gott incitament ñr medkontrahenter att ingå avtal med gäldenären.

1 Hur lång tid brukar förfarandet ta

Miller Hur lång tid förfarandet växlar från företag till ñretag. varar Detaljhandelsföretag brukar problem i januari och ñr dessa företag brukar det ta ett år att till stånd rekonstruktion. en Se även under I Lifland.

7.2 Hur lång tid tar det att upprätta planen

King Planen är målet för hela rekonstruktionsarbetet. Att komma med förslag till en plan och den fastställd kan svårt och det ofta vara tar mycket tid i anspråk även i mindre omfattande fall. Tack den vare ovan beskrivna trenden med förpacketerade prepackaged planer har det under år blivit allt vanligare att det inte behöver så lång tid senare ta innan planen fastställts av domstolen. Den enda tidsgräns finns är som de 120 dagar gäldenären har ensamrätt att lägga fram sin plan. Det borde finnas någon ytterligare begränsning. Det bör inte finnas någon ytterligare tidsgråns Rosen, Miller.

SOU 1992113 525 Bilaga 5

8.1 Hur avslutas förfarandet, formellt

Antingen fastställs planen domstolen eller så övergår förfarandet till av konkurs enligt Ch 7. Det händer också saken avskrivs att utan att en plan uppnåtts Lifland. Enligt uppgifter från the Bankruptcy Division vid the Administrative Office of the U.S. Courts resultatet Ch 11 före 1987 % var av att 17

slutade med fastställd plan. I dag torde det röra sig 20-25 % som

en om slutar på det viset.

2 Vilket brukar resultatet bli en rekonstruktion verksamheten

av etc.

Rosen Man måste göra klart vilken del verksamheten av som kan överleva, vem som skall bli gäldenär och vilka borgenärer skall som finnas. Tillgångarna skall värderas. Säkerhetshavare kanske inte har full säkerhet. Domstolen kan eventuellt ändra räntans höjd eller säkerhetens beskaffenhet. Löner är inget problem. De betalas i regel före ansökan om Ch 11 och även därefter. Lyckas inte upprätta plan, återstår man en bara konkurs. Miller Man måste till att det bara återstår så mycket skulder se som gäldenären kan bära. Det är inte vanligt med cram down. Det är vanligast att man når överenskommelse. en

9.1 Kan Ni uppskatta de genomsnittliga kostnaderna för för-

farandet

Från ett håll the Bankruptcy Division vid the Administrative Office of

the U.S. Courts framhölls att kostnaderna inte

var ett så stort problem. De växlar allt efter sakens storlek och kan uppgå till mycket höga summor i de största företagen. Från ett am1at håll Jones att det ofta hävdas arvoden till uppgavs att jurister i Ch ll-fall är för höga. Man måste emellertid ställa det i relation till det arbete som skall utföras. Ibland krävs insatser dygnet runt i ett visst skede. Uppgifterna är också jämförbara med de som utförs av andra advokater. Det är därför inte så egendomligt det i ytterlighetsatt fall kan bli tal om mycket höga arvoden. I fallet Drexel kostnaden var 5 miljoner

2 Hur betalas dessa

De betalas av gåldenårens egendom King. Se även fråga 6.2.

Bilaga 5 526 SOU 1992113 10.1 Är Ni allmänt sett nöjd med Ch 1 I eller är det något Ni vill ändra Se under 10.2 Finns det planer på att ändra förfarandet Se under

10.3 Finns det någon delstatslagsnfrzing på området King Någon delstatlig konkurslagstiftnjng förekommer inte. Enligt den amerikanska konstitutionen ankommer det kongressen att sörja för konkurslagstiftningen. Det är enbart federal lag som en klass kan genom bli utröstad.

SOU 1992113 527

Transumt Bilaga 5.1

BANKRUPTCY STATISTICAL INFORMATION Prepared by THE ADMINISTRATIVE OFFICE OF THE UNITED STATE COURTS

REVISED -- September 1991 ----

INTRODUCTION

The bankruptcy laws are designed to either rehabilitate a ñnancially distressed debtor or to asemble and liquidate his assets for distribution to creditors. Both businesses and individuals may seek protection of the bankruptcy courts.

There are currently 291 bankruptcy judge positions authorized nationwide. They serve in 90 judicial districts which encompass the 50 states, the District of Columbia, and Puerto Rico. A number of states have been divided into two, three, or four judicial districts, but no district includes more than one state. Bankruptcy statistics are compiled on a district-bydistrict basis. For the convenience of the reader, the statistics are presented on a state-by-state basis in some of the following charts. Most of the statistics which follow are for the Judiciarys Statistical Year SY, which ends June 30th each year. om

TOTAL BANKRUPTCY CASE FILINGS Bankruptcy filings continue to rise. Over 880 000 bankruptcy cases were f iled during the year ended June 30, 1991 SY 1991, an increase of 21 % over the previous year.

Total bankruptcy case ñlings were relatively stable between SY 1981 and SY 1985, but have increased by 142 % since then. Virtually all of the increase has come in filings of chapter 7 and chapter 13 cases. Chapter 11 case ñlings peaked during SY 1986, and have dropped by nearly 20 % since that time. Chapter 12 filings have also dropped substantially during the past four years.

Bilaga 5.1 528 SOU 1993113

BANKRUFTCY CASE FILINGS SY 1981--1991

Year Total Chap- Chap- Chap- Chap- Other ended ñlings ter ter ter ter cases june 7 11 12 13 30 1981 360 329 265 719 7 828 NA 86 778 4 1982 367 866 255 095 14 058 NA 98 705 8 1983 374 734 251 319 21206 NA 102201 8 1984 344 275 232 991 19913 NA 91 358 13 1985 364 536 244 647 21 420 NA 98 452 17 1986 477 856 332 675 24 442 NA 120 726 13 1987 S61 278 397 548 22 564 4 824 136300 42 1988 594 567 423 789 18 889 3 099 148771 19 1989 642 993 457 234 17447 1 717 166539 56 1990 725 484 505 332 19 591 l 351 199 186 24 1991 880 399 612 324 22 493 1 358 244 192 32

- Includes chapter 7 stockbroker, chapter chapter 11 railroad, and Section 304 cases --The Bankruptcy Code of 1978 went into effect October 1979. on Through June 30, 1991, there had been 5 904 684 cases commenced under the Code. The six millionth Code filed in early August, case was 1991. --Approximately 40 % of bankruptcy ñlings are joint ñlings involving a husband and wife.

SOU 1992113 529 Bilaga 5.1

FILING TRENDS During SY 1991, total bankruptcy ñlings increased by at least 30 % in the following states. All of these that states are experiencing large increases in bankruptcy ñlings locted in the case are Eastern portion of the United States, with all of the that had seven states over a 50 % increase located in the Northeast.

TOTAL BANKRUPTCY CASE FILINGS

Bilaga 5.1 530 SOU 1993113

During the past six total bankruptcy ñlings nationwide have years, increased by 142 %. Filings have at least doubled in 36 of the 50 states, and in the District of Puerto Rico. The following chart lists the 12 states where total hankruptcy ñlings have tripled since SY 1985. case

TOTAL CASE FILINGS

SOU 1992113 531 Bilaga 5.1

BANKRUPTCY FILINGS BY DECADE Bankruptcy filings case were far higher during the 1980s than in any other decade. On capita a per basis, filings during the 1980s about double the level of the were l970s, and nearly ten times as high as during the l940s. Filings far so in the 1990s are at nearly double the rate for the 1980s. average

Decade Total ñlings U. S. Popula- Filings per tion at end of l 000 pop.

decade

1900 1909 173 298 92 228 496 1,88 -

1910 1919 215 296 106 021 537 2,03 -

1920 1929 410 475 123 202 624 3,33 -

1930 1939 614 938 132 164 569 4,65 -

1940 1949 296 021 151 325 798 1,96 -

1950 1959 584 272 179 323 175 3,26 -

1960 1969 l 695 416 203 302 031 8,34 -

1970 1979 2 086 189 226 545 805 9,21 -

1980 1989 4 583 391 249 605 000 18,36 -

--Case filings through 1979 are for statistical ended June 30th; years ñling since 1980 reflect calendar years. Population figures reflect Census totals of April of each decade. as --Estimated population of January 1990 as

Bilaga 5.1 532 KDU 1993113

BUSINESS AND CONSUMER CASE FILINGS The Administrative Office maintains statistics on the number of business and consumer bankruptcies. For statistical purposes a business case defined as a Corporation, a partner-ship, an individual currently engaged in business, a chapter 12 case, or an individual formerly engaged in business who owes more for business debts than for consumer debts.

Total business case ñlings peaked during SY 1987, and have declined by nearly 22 % since that time, although they have increased slightly in each of the past two Total consumer ñlings continue to rise, years. cases and have nearly tripled since SY 1985. Over 90 % of bankruptcy ñlings during SY 1991 were classiñed as consumer cases.

YEAR

SOU 1992113 533 Bilaga 5.1

FILINGS PER JUDGE The number of authorized bankruptcy judgeships increased from 232 to 284 in late 1986, and to 291 in late 1988. Despite these increases in judgeships, the judge load much average per case higher now than during the early l980s. Total ñlings was case more than doubled between SY 1982 and SY 1991, but the number of bankruptcy judges increased by only 25 % during the time. The same per judge annual caseload increased from 1 553 in SY 1981 to 3 025 in SY 1991 based on 232 judges in 1981, and 291 judges in 1991. The Judicial conference has recommended to the Congress that 32 create additional judgeships to meet the increasing needs of the bankruptcy

courts.

CHAPTER 7 CASES Chapter 7 designed for individuals and businesses that wish to make fresh start, but cannot their debts a pay from their income. Under this chapter, the individual debtor permitted

to keep certain exempt property. Which property the debtor keep may may be affected by state law. The remaining property sold by a courtappointed trustee, with the from the sale paid creditors. At the money to end of the the individual debtor receives discharge, which case, a cancels the debtors obligation to pay most of the debts listed in the bankruptcy petition.

Bilaga I 534 SOU 1993113

Chapter 7 account for about 70 % of all bankruptcy filings. Over cases 90 % of these chapter 7 cases are terminated as no asset cases--where all property of the debtor exempt from sale by the court-appointed tnnstee.

CHAPTER 11 CASES Chapter 11 of the Bankruptcy Code allows a business to reorganize going concern rather than be liquidated. as a provides debtor with breathing room to rescale its operations and to a work out a plan of repayment which acceptable to its creditors.

Based statistics compiled by the Administrative Office, and inon formation gathered in a 1989 study of more than 2 000 confirmed chapter ll in 15 judicial districts, the following estimates can be cases made.

--Approximately 17 % of the chapter 11 cases filed prior to 1987 have been will be confirmed the estimated confirmation rate has risen from or 13.3 % of cases filed in 1982, to 22.4 % of cases filed in 1986.

--The median time from filing to conñrmation was 656 days. Nearly two-thirds of confirmations in the second and third years after occur ñling.

--More chapter 11 cases are filed in California and Texas than in any other states, but Nevada and Utah receive the most chapter 11 filings relative to the number of businesses in each state.

--Chapter 11 filings accounted for than ñve percent of all case more filings between 1983 and 1986, but accounted for only 2.6 % of case filings in SY 1991.

SOU 1992113 535 Bilaga 5.1

The following chart shows the 10 largest chapter 11 cases in terms of

assets filed during calendar 1990. Three of these cases were filed year in the Southern District of New York, and two were ñled in the Northern District of Texas.

TEN LARGEST CASES OF 1990

CASE TOTAL DATE OF PLACE OF RANK NAME ASSETS FILING FlLlNG

1 Campeau 39.10 billion 011590 ClN, OH

2 Continental Air 37.60 billion 90 DELAWARE

3 Drexel Burnham 83.69 billion 021390 NYC

4 Southland DALLAS Corp. 32.53 billion 102490 TX

5 Circle K PHOENIX Corp. 31.93 billion 051590 AZ

6 Arnes Dept. Stores $1.67 billion 042590 NYC

7 Integrated Resources 31.40 billion 021390 NYC

8 National DALLAS Gypsum 81.34 billion 102990 TX

9 Fairfield L. ROCK Communities S 910 million 100490 ARK

10 Greyhound BROWNSVYL Lines S 508 million 060490 TX

-Source--Tumar0unds Workouts, January 15, 1991

CHAPTER 12 Chapter 12 of the Bankruptcy Code was enacted by Congress to meet the needs of fmancially distressed family farmers. became effective on November 26, 1986. The primary purpose of this legislation to give family farmers facing bankruptcy a chance to was reorganize their debts and keep their farms. In tailoring this law to meet

Bilaga 1 536 SOU 1993113

the economic realities of family farming, chapter 12 has eliminated many of the barriers that family farmers had faeed when seeking to reorganize under either chapter ll or 13 of the Bankruptcy Code.

--As of June 30, 1991, there had been total of 12 349 a cases commenced under chapter 12 of the Bankruptcy Code.

--Chapter 12 ñlings peaked at 1 114 in March 1987. Current monthly ñlings are about 100 month. per

--More chapter 12 cases have been ñled in Nebraska l 116 of June as 30, 1991 than in any other state.

SOU 1992113 537

Bilaga 6

Utdrag ur den danska konkursloven

Kapitel 2 § 13. Skifteretten tager i forbindelse med Betalingsstandsning modet med fordringshaverne stilling til. om § l0. En skyldner, der ikke mener sig i betalingsstandsningen kan opretholdes. jfr. §

stand til at opfylde sine forpligtelser, kan l6

anmelde, at skyldneren har standset sine be- Slk. Udebliver skyldneren fra modet

talinger. uden lovligt forfald, trmffer skifteretten be-

Sik. Anmeldelsen skal indeholde skyldstemmelse om, at betalingsstandsningen der skal beskikkes opnerens forslag til. hvem hører. som tilsyn under betalingsstandsningen, samt Stk. Opretholdes bctalingsstandsningen,

en erklzring fra den pågaeldende om, at den- traeffer skifteretten efter begzring afgørelse

ne er villig hertil og opfylder betingelserne i beskikkelse af et andet tilsyn eller om om § 238. Anmeldelsen er uden virkning, hvis aandring al tilsynets sammensaatning. Desu-

den ikke indeholder disse oplysninger. den kan de spørgsmál, der i § 14, er naevnt stk. og § l6 a, behandles.

§ 11. Skifteretten beskikker straks ved an-

meldelsens modtagelse et tilsyn for skyldne- § 14. Skifteretten kan efter begering ned-

ren. Skifteretten er ikke bundet al skyldne- satte et kreditorudvalg med højst 3 medlem-

rens forslag til, hvem der skal beskikkes som mer. Er der i skyldnerens erhvervsvirksom-

tilsyn. hed mere end 25 ansatte, er en reprzesentant

Stk. Samtidig fastsaztter skifteretten tids- for de ansatte berettiget til at indtrzede i kre-

punktet for et møde med fordringshaverne. ditorudvalget, der i så fald udgøres al højst 4

Mødet skal afholdes inden tre uger fra an- medlemmar.

meldelsens modtagelse. Sik. Er der nedsat et kreditorudvalg,

Stk. Skifteretten kan efter tilsynets be- skal tilsynet løbende holde udvalget under-

gasring bestemme, at der skal stilles passende rettet om betalingsstandsningens forløb.

sikkerhed for omkostningerne ved tilsynets virksömhed. Skifteretten kan undtagelsesvis § 15. Skyldneren må ikke foretage dispo-

bestemme, at omkostninger, der ikke kan sitioner at vaesentlig betydning uden tilsynets

dzekkes al skyldnerens midler, betales af samtykke. Betaling af gzeld må kun ske i

statskassen. overensstemmelse med konkursordenen, eller

hvis betaling er nødvendig for at afvarge

§ 12. Tilsynet skal efter be- tab. senest en uge skikkelsen udsende meddelelse beta- Stk. Skyldneren skal aflegge regnskab en om lingsstandsningen til samtlige kendte for- over for tilsynet efter dettes naarmere bestem-

dringshavere med genpart til skifteretten. melse.

Meddelelsen skal vedlzegges skyldnerens Sik. Tilsynet kan antage fornøden sagsenest foreliggende årsregnskab eller efter kyndig bistand. omsta-ndighedeme uddrag heraf. Meddelelsen 51k. Er der nedsat et kreditorudvalg,

skal endvidere indeholde skal tilsynet forud underrette udvalget om

påtznnkte, saerlig vesentlige dispositioner. l oplysning om skyldnerens vigtigste aktiver Endvidere skal tilsynet forud underrette forog passiver samt så vidt muligt en kredidringshaveme om sádanne dispositioner, torfortegnelse med angivelse af stillede medmindre de er nødvendige af hensyn til sikkerheder, bevarelsen af skyldnerens virksomhed, rime- 2 oplysning om skyldnerens regnskabsfølig varetagelse af fordringshavernes faelles ring, interesser i øvrigt eller erhvervelsen af dag- 3 en redegorelse for årsagerne til og formáliglivets fornødenheder. let med betalingsstandsningen og Slk. Såfremt fordringshavere, der repre- 4 oplysning om tidspunktet for modet med senterer en fjerdedel af de kendte usikrede fordringshaverne. fordringshavere, gor indsigelse mod gennem- Sik. Justitsministeren kan fastsastte regførelsen al påtaenkte dispositioner som nzevnt ler om, at tilsynet sammen med den i stk. l i stk må disse kun gennemfores, såfremt naevnte meddelelse skal udsende en naermere tilsynet indkalder fordringshavcrne til et moangivet vejledning om fordringshavernes de og et flertal af de modte fordringshavere retsstilling under betalingsstandsning. godkender dispostitionerne. l begge henseen-

Bilaga 6 538 SOU 1992113

der fordringernes belob afgorende. Har Slk. Skifteretten kan bestemme, at stk. J er der vzeret udsendt underretning til fordrings- ikke skal gaalde med hensyn til bestemte pan

haverne, jfr. stk. pkt., skal indsigelsen tefordringer. som ikke kan forventes daakke

vaere kommet frem til tilsynet inden 7 dage al pantet.

efter underretningens afsendelse.

§ 16 b. Personer, som er ansat i skyldne § 16. Under betalingsstandsningen kan erhvervsvirksomhed, vederlzegrens og som arrest eller udlaag ikke foretages i skyldne- periodevis bagud. kan kraeve. skyldneges at rens aktiver, og skyldnerens ejendom kan stiller betryggende sikkerhed for det ren ikke tages til brugeligt pant. Dette gaalder enhver tid først forfaldende vederlag, for

dog ikke for pantefordringer, som ikke ville vedrører tiden efter anmeldelsen vidt det al kunne omstodes i tilfzelde al konkurs. Krav. betnlingsstandsning. Stilles sikkerheden lkkt

som skyldneren erhverver under betalings- dage eller, hvis tiden for den inden l4 ansat standsningen. kan ikke berigtiges ved mod- ydelse til skyldneren kommet, uder tes er regning med Fordringer på skyldneren. som ophold, kan den ophaave ugrundet ansatte er erhvervet for fristdagen. arbejdsaftalen.

Slk. Der kan ikke ske rádighedsberøvel-

på grundlag af arrest. og der kan ikke ske § 16 Er ydelse. for hvilken der ska se c. en rádighedsberøvelse eller søges fyldestgorelse vederlag, overgivet til skyldneren el svares på grundlag al udlaeg, som ville bortfalde i skifteretten har modtaget anmeldelst ter, at tilfaelde al konkurs. medmindre udlaeg er fo- betalingsstandsning, kan ydelsen krzeve om retaget på grundlag af en pantefordring, som tilbage. medmindre tilsynet tiltrzeder aftalen

ikke ville kunne omstødes. Skifteretten kan Er forfaldstid for modydelsen ikke kommet

dog bestemme, at der kan foretages rådig- skal der på opfordring stilles sikkerhed fo

hedsberovelse. denne.

Sik. Ved udlaeg i fordringer Finder rets- Stk. Er der rådet således over ydelsen plejelovens § S23. stk. 2-4, tilsvarende anven- den ikke kan tilbageleveres i vaasentlig at delse. Udlagte fordringer kan indkraaves. när uforandret stand, kommer skyldneren og se de forfalder. Betales udlagte fordringer, for- under konkurs. boet vederlag ef nere svarer bliver det indkomne belob i fogedrettens be- reglen i § 94, Har konkursboet rå ter nr. siddelse. det ydelsen, vederlag dog efte over svares Stk. Bestemmelserne i stk. 2 medforer reglen i § 93, nr. ikke tab al en al udlaegget følgende sikker-

hedsret. Skifteretten trzeffer bestemmelsi § 16 d. om, at betalingsstandsningen ophører § 16 a. Sáfremt det må anses for nødvenl hvis betalingsstandsningen savner et rime digt af hensyn til betalingsstandsningens forligt formal, mál. kan skifteretten. når skyldneren med 2 hvis skyldneren ikke samarbejder loyalt tilsynets samtykke fremsaetter begering hereller om, bestemme. at der ikke skal kunne foreta- 3 hvis der i øvrigt ikke på betryggende må ges udlceg eller rádighedsberovelse eller soges de arbejdes på at opnå en samlet ordnin; fyldestgorelse på grundlag af pantefordrinmed kreditorerne. ger, som ikke ville kunne omstodes i tilfaelde al konkurs. Slk. Tilsynet skal straks give skifterettei

51k. Trzeffer skifteretten afgorelse efter underretning, såfremt det viser sig, at en a

stk. skal skyldneren betale Iobende ydelser de i stk. l naavnte omstzendigheder foreligger

på de i stk. l pantefordringer, efter- Slk. lnden skifteretten traeffer afgørels naavnte hánden de forfalder. Med henblik på efter stk. skal der gives skyldneren, tilsyne som betalingen af disse ydelser kan skifteretten og de eventuelt fremmodte fordringshaveri

skyldneren med passende mel- lejlighed til at udtale sig. Der kan eventuel bestemme, at lemrum skal indbetale fastsatte be- gives skyldneren en kort frist til at indled naarmere løb på sazrskilt konto i bank eller nyt samarbejde. en sparekasse. Tilsynet afgiver straks indberetning til

skifteretten, såfremt indbetaling ikke er sket

senest 7 dage efter betalingsfristen ifølge

skifterettens afgorelse.

539 Bilaga 6 SOU 1992113

§ 16 e. Betalingsstandsningen ophører endvidere, hvis l skyldneren tilbagekalder anmeldelsen, 2 forhandling om tvangsakkord ábnes, 3 gaaldssaneringssag indledes. 4 konkursdekret afsiges, eller 5 tre måneder fra fristdagen er forløbet. Stk. Skifteretten kan under ganske secrlige omstaendigheder forlenge den i stk. nr. mevnte frist med indtil tre måneder ad gangen, hvis skyldneren anmoder herom inden fristens udløb. Fristen kan dog ikke forlaenges ud over i alt et år fra fristdagen. En anmodning om forlaangelse skal vaere skriftlig og indeholde en redegørelse for baggrunden for og formálet med forlaengelsen. Anmodningen skal vazre vedlagt en udtalelse fra tilsynet og, hvis der er nedsat et kreditorudvalg, tillige en udtalelse fra dette. Skifteretten kan indkalde fordringshaverne til et møde, jfr. § 13, med henblik på at drøfte spørgsmålet om forlaengelse. Stk. Ophører betalingsstandsningen efter stk. nr. eller efter § 13, stk. 1-2, eller § l6 eller forlaanger skifteretten fristen efter stk. skal tilsynet inden en uge give meddelelse herom til samtlige kendte fordringshavere.

SOU 1992113 541

Bilaga 7

the Code 1978 USA

Utdrag ur Bankruptcy

CHAPTER 11

Reorganization

SUBCHAPTER 1

Oñicers and Administration

SECTION 1101 11 U.S.C. § 1101 § 1101. Definition for this chapter. In this chapter- 1 debtor in possession means debtor except when that has a person qualified under section 322 of this title serving as trustee in the case; 2 substantial consummation means- A transfer of all or substantially all of the property proposed by the plan to be transferred; B assumption by the debtor or by the successor to the debtor under the plan of the business or of the management of all or substantially all of the property dealt with by the plan; and C commencement of distribution under the plan. SECTION 1102 11 U.S.C. § 1102 § 1102. creditors and equity security holders committees. a1 As soon as practicable after the order for relief under chapter 11 of this title, the United States trustee shall appoint committee of creditors a holding unsecured claims and appoint additional committees of creditors may or of equity security holders as the United States trustee deems appropriate. 2 On request of a party in interest, the court order the appointment may of additional committees of creditors or of equity security holders necessary to assure adequate representation of creditors or of equity security holders. The United States trustee shall appoint any such committee. b1 A committee of creditors appointed under subsection a of this section shall ordinarily consist of the willing to that hold the persons, serve, seven largest claims against the debtor of the kinds represented on such committee, or of the members of a committee organized hy creditors before the commencement of the case under this chapter, such committee was fairly chosen and representative of the diEerent kinds of claims to be represented. 2 A committee of equity security holders appointed under subsection a2 of this section shall ordinarily consist of the persons, willing to serve, that hold the seven largest amounts of equity securities of the debtor of the kinds represented on such committee.

Bilaga 7 542 SOU 1992113

SEOTION 1103 11 U.S.C. § 1103 § 1103. Powers and duties of committees. a At acheduled meeting of committee appointed under section 1102 of a a this title, at which majority of the members of such committee are present, a and with the courts approval, such committee may select and authorize the employment by such committee of one or more attorneys, accountants, or other agents, to represent or perform services for such committee. b An attorney or accountant employed to represent a committee appointed under section 1102 of this title may not, while employed by such committee, represent any other entity having an adverse interest in connection with the case. Representation of one or more creditors of the same class as represented by the committee shall not constitute the representation of an adverse per se interest. section 1102 of this title c A committee appointed under may- 1 consult with the debtor in possession concerning the administrustee or tration of the case; 2 investigate the acts, conduct, assets, liabilities, and ñnancial condition of the debtor, the operation of the debtors business and the desirability of the continuance of such business, and any other matter relevant to the case or to the formulation of a plan; 3 participate in the formulation of a plan, advise those represented by such committee of such committees determinations as to any plan formulated, and collect and file with the court acceptances or rejections of a plan; 4 request the appointment of a trustee or examiner under section 1104 of this title; and 5 perform such other services as are in the interest of those represented. d As practicable after the appointment of a committee under section soon as 1102 of this title, the trustee shall meet with such committee to transact such business proper. as may be necessary and SECTION 1104 11 U.S.C. § 1104 § 1104. Appointment of trustee or examiner. a At time after the commencement of the case but before conñrmation any of plan, request of party in interest or the United States trustee, and a on a after notice and a hearing, the court shall order the appointment of a trustee- 1 for cause, including fraud, dishonesty, incompetence, or gross mismanagement of the affairs of the debtor by current management, either before after the commencement of the case, or similar cause, but not including or the number of holders of securities of the debtor or the amount of assets or liabilities of the debtor; or 2 such appointment in the interest of creditors, any equity security holders, and other interests of the estate, without regard to the number of holders of securities of the debtor or the amount of assets or liabilities of the debtor.

SOU 1992113 543 Bilaga 7

b If the court does not order the appointment of trustee under this section, a then at any time before the conñrmation of a plan. on request of a party in interest or the United States trustee, and after notice and a hearing, the court shall order the appointment of an examiner to conduct such an investigation of the debtor as appropriate, including an investigation of any allegations of fraud, dishonesty, incompetence, misconduct, mismanagement, or irregularity in the management of the aEairs of the debtor of or by current or former management of the debtor, if- 1 such appointment in the interests of creditors, any equity security holders, and other interests of the estate; or 2 the debtors ñxed, liquidated, unsecured debts, other than debts for goods, services, or taxes, or owing to an insider, exceed $5,000,000. c If the court orders the appointment of a trustee or examiner, a trustee or an examiner dies or resigns during the case or removed under section 324 of this title, or a trustee fails to qualify under section 322 of this title, then the United States trustee, after consultation with parties in interest shall appoint, subject to the courts approval, one disinterested person other than the United States trustee to serve as trustee or examiner, as the case may be, in the case. SECTION 1105 11 U.s.c. § 1105 § 1105. Termination of trustees appointment. At any time before conñrmation of a plan, on request of a party in interest or the United States trustee, and after notice and a hearing, the court may terminate the trustees appointment and restore the debtor to possession and management of the property of the estate and of the operation of the debtors business. SECTION 1106 11 U.s.C. § 1106 § 1106. Duties ot tmstee and examiner. a A trustee shall- 1 perform the duties of a trustee specified in sections 7042, 7045, 7047, 7048, and 7049 of this title; 2 the debtor has not done so, file the list, schedule, and statement required under section 5211 of this title; 3 except to the extent that the court orders otherwise, investigate the acts, conduct, assets, liabilities, and financial condition of the debtor, the operation of the debtors business and the desirability of the continuance of such business, and any other matter relevant to the case or to the formulation of a plan; 4 as soon as practicable- A ñle a statement of any investigation conducted under paragraph 3 of this subsection, including any fact ascertained pertaining to fraud, dishonesty, incompetence, misconduct, mismanagement, or irregularity in the management of the aüairs of the debtor, or to a cause of action available to the estate; and

Bilaga 7 544 SOU 1992113

B transmit a copy or a summary of any such statement to any creditors committee or equity security holders committee, to any indenture trustee, and to such other entity as the court designates; 5 as soon as practicable, ñle a plan under section 1121 of this title, file a report of why the tmstee will not üle a plan, or recommend conversion of the case to a case under chapter 12, or 13 of this title or dismissal of the case; 6 for any year for which the debtor has not ñled a tax return required by law, furnish, without personal liability, such information as may be required by the governmental unit with which such tax return was to be ñled, in light of the condition of the debtors books and records and the availability of such information; and 7 after conñrmation of a plan, file such reports as are necessary or as the court orders. b An examiner appointed under section 1104c of this title shall perform the duties specified in paragraphs 3 and 4 of subsection a of this section, and, except to the extent that the court orders otherwise, other duties of any the trustee that the court orders the debtor in possession not to perform. SECTION 1107 11 U.S.C. § 1107 § 1107. Rights, powers, and duties of debtor in possion. a Subject to any limitations on a trustee serving in a case under this chapter, and to such limitations or conditions as the court prescribes, a debtor in possession shall have all the rights, other than the right to compensation under section 330 of this title, and powers, and shall perform all the functions and duties, except the duties specified in sections 1106a2, 3, and 4 of this title, of a trustee serving in a case under this chapter. b Notwithstanding section 327a of this title, a person not disqualiñed for employment under section 327 of this title by a debtor in possession solely because of such persons employment by or representation of the debtor before the commencement of the case. SECTION 1108 11 U.S.C. § 1108 § 1108. Authorization to operate business. Unless the court, on request of a party in interest and after notice and a hearing, orders otherwise, the trustee may operate the debtors business. SEGPION 1109 11 U.S.C. § 1109 § 1109. Right to be heard. a The Securities and Exchange Commission raise and and may may appear be heard on any issue in a case under this chapter, but the Securities and Exchange Commission may not appeal from any judgment, order, or decree entered in the case. b A party in interest, including the debtor, the trustee, a creditors committee, an equity security holders committee, a creditor, an equity security holder, or any indenture trustee, may raise and may appear and be heard on any issue in a case under this chapter.

SOU 1992113 545 Bilaga 7

SEGYION 1110 11 U.S.C. § 1110 § 1110. Aircraft equipment and vusels. a The right of a secured party with a purchase-money equipment security interest in, or of a lessor or conditional vendor of, whether trustee as or otherwise, aircraft, aircraft engines, propellers, appliances, or spare parts, as defined in section 101 of the Federal Aviation Act of 1958 49 U.S.C. 1301, or vessels of the United States, as defined in subsection B4 of the Ship Mortgage Act, 1920 46 U.S.C. 9114, that are subject to a purchase-money equipment security interest granted by, leased to, or conditionally sold to, a debtor that an air carrier Operating under a certiñcate of convenience and necessity issued by the Civil Aeronautics Board, or a water carrier that holds a certiñcate of public convenience and necessity or permit issued by the Interstate Commerce Commission, as the case may be, to take possession of such equipment in compliance with the provisions of a purchase-money equipment security agreement, lease, or conditional sale contract, as the be, case may not aüected by section 362 or 363 of this title or by any power of the court to enjoin such taking of possession, unless- 1 before 60 days after the date of the order for relief under this chapter, the trustee, subject to the courts approval, agrees to perform all obligations of the debtor that become due on or after such date under such security agreement, lease, or conditional sale contract, as the case may be; and 2 any default, other than a default of a kind specified in section 365b2 of this title, under such security agreement, lease, or conditional sale contract, as the case may ben- A that occurred before such date cured before the expiration of such 60-day period; and B that occurs after such date cured before the later ofi 30 days after the date of such default; and ii the expiration of such SO-day period. b The trustee and the secured party, lessor, or conditional vendor, as the case may be, whose right to take possession protected under subsection a of this section may agree, subject to the courts approval, to extend the 60-day period specified in subsection a1 of this section. SECTION 1111 11 U.S.C. § 1111 § 1111. Claims and interests. a A proof of claim or interest deemed filed under section 501 of this title for any claim or interest that appears the schedules filed under section 5211 or 1106a2 of this title, except a claim or interest that scheduled as disputed, contingent, or unliquidated. b1(A) A claim secured by a lien on property of the estate shall be allowed or disallowed under section 502 of this title the same as the holder of such claim had recourse against the debtor on account of such claim, whether or not such holder has such recourse, unless-

Bilaga 7 546 SOU 1992113

i The class of which such claim a part elects, by at least two-thirds in amount and than half in number of allowed claims of such class, more application of paragraph 2 of this subsection; or ii such holder that does not have such recourse and such property sold under section 363 of this title or to be sold under the plan. B A class of claims not elect application of paragraph 2 of this may subsection ifi the interest account of such claims in such property of on inconsequential value; or v ii the holder of claim of such class has recourse against the debtor a account of such claim and such property sold under section 363 on of this title or to be sold under the plan. 2 If such election made, then notwithstanding section 506a of this an title, such claim secured claim to the extent that such claim allowed. a SEGPION 1112 11 U.S.C. § 1112

§ 1112. Conversion or dismiasal. a The debtor convert under this chapter to a case under chapter may a case 7 of this title unless- 1 the debtor not a debtor in possession; 2 the originally commenced as an involuntary case under this case was chapter; or 3 the converted to under this chapter other than on the case was a case debtors request. b Except provided insubsection c of this section, on request of a party as in interest the United States trustee, and after notice and a hearing, the court or convert under this chapter to a case under chapter 7 of this title may a case dismiss under this chapter, whichever in the best interest of or may a case creditors and the estate, for cause, including- 1 continuing loss to diminution of the estate and absence of a reasonable or likelihood of rehabilitation; 2 inability to eñectuate a plan; 3 unreasonable delay by the debtor that prejudicial to creditors; 4 failure plan under section 1121 of this title within time to propose a any fixed by the court; 5 denial of confirmation of proposed plan and denial of a request every made for additional time for filing another plan or a modiñcation of a plan; 6 revocation of order of confirmation under section 1144 of this title, an and denial of confirmation of another plan modified plan under section or a 1129 of this title; 7 inability to eñectuate substantial consummation of a confirmed plan; 8 material default by the debtor with respect to a confirmed plan; 9 termination of plan by of the occurrence of a condition specified a reason in the plan; or

SOU 1992113 547 Bilaga 7

10 nonpayment of any fees or charges required under chapter 123 of title 28. c The court may not convert a case under this chapter to a case under chapter 7 of this title the debtor a farmer or a corporation that not a moneyed, business, or commercial corporation, unless the debtor requests such conversion. d The court may convert a case under this chapter to a case under chapter 12 or 13 of this title only if- 1 the debtor requests such conversion; 2 the debtor has not been discharged under section 1141d of this title; and 3 the debtor requests conversion to chapter 12 of this title, such conversion equitable. e Except as provided in subsections c and f, the court, on request of the United States trustee, may convert a case under this chapter to a case under chapter 7 of this title or may dismiss a case under this chapter, whichever in the best interest of creditors and the estate the debtor in a voluntary case fails to file, within ñfteen days after the ñling of the petition commencing such such additional time the allow, the information required case or as court may by paragraph 1 of section 521, including a list containing the names and addresses of the holders of the twenty largest unsecured claims or of all unsecured claims there are fewer than twenty unsecured claims, and the approximate dollar amounts of each of such claims. f Notwithstanding any other provision of this section, a case may not be converted to a case under another chapter of this title unless the debtor may be a debtor under such chapter. SEGPION 1113 11 U.S.C. § 1113 § 1113. Rejection of collective bargaining agreements. a The debtor in possession, or the trustee one has been appointed under the provisions of this chapter, other than a trustee in a case covered by subchapter IV of this chapter and by titlel of the Railway Labor Act, may assume or reject a collective bargaining agreement only in accordance with the provisions of this section. b1 Subsequent to ñling petition and prior to ñling an application seeking a rejection of collective bargaining agreement, the debtor in possession or trustee a hereinafter in this section trustee shall include a debtor in possession, shall- A make proposal to the authorized representativa of the employees a covered by such agreement, based the most complete and reliable on information available at the time of such proposal, which provides for those modiñcations in the employees beneñts and protections that are necessary to permit the reorganization of the debtor and assures that all necessary creditors, the debtor and all of the añected parties are treated fairly and equitably; and B provide, subject to subsection d3, the representative of .the remployees with such relevant information as necessary to evaluate the proposal.

Bilaga 7 548 SOU 1992113

2 During the period beginning on the date of the making of proposal a provided for in paragraph 1 and ending on the date of the hearing provided for in subsection d 1, the trustee shall meet, at reasonable times, with the authorized representative to confer in good faith in attempting to reach mutually satisfactory modiñcations of such agreement. c The court shal1 approve an application for rejection of collective a bargaining agreement only the court ñnds that- 1 the trustee has, prior to the hearing, made a proposal that fulfills the requirements of subsection b 1; 2 the authorized representative of the employees has refused to accept auch proposal without good cause; and 3 the balance of the equities clearly favors rejection of such agreement. d1 Upon the iiling of an application for rejection the court shall schedule a hearing to be held not later than fourteen days after the date of the ñling of such application. All interested parties may appear and be heard at such hearing. Adequate notice shall be provided to such parties at least ten days before the date of such hearing. The court may extend the time for the commencement of such hearing for a period not exceeding seven days where the circumstances of the case, and the interests of justice require such extension, or for additional periods of time to which the trustee and representative agree. 2 The court shall rule on such application for rejection within thirty days after the date of the commencement of the hearing. In the interests of justice, the court may extend such time for ruling for such additional period the as trustee and the employees representative may agree to. If the court does not rule on such application within thirty days after the date of the commencement of the hearing, or within such additional time as the trustee and the employees representativa may agree to, the trustee may terminate or alter any provisions of the collective bargaining agreement pending the ruling of the such court on application. 3 The court may enter such protective orders, consistent with the need of the authorized representative of the employee to evaluate the trustees proposal and the application for rejection, as may be necessary to prevent disclosure of information provided to such representative where such disclosure could compromise the position of the debtor with respect to its competitors in the industry in which engaged. e If during a period when the collective bargaining agreement continues in eüect, and essential to the continuation of the debtors business, in order or to avoid irreparable damage to the estate, the court, after notice and hearing, a may authorize the trustee to implement interim changes in the terms, conditions, wages, benefits, or work rules provided by a collective bargaining agreement. Any hearing under this paragraph shall be scheduled in accordance with the needs of the trustee. The implementation of such interim changes shall not render the application for rejection moot. f No provision of this title shall be construed to permit trustee to a ifnilaterally terminate or alter any provisions of a collective bargaining agreement prior to compliance with the provisions of this section.

SOU 1992113 549 Bilaga 7

SEGPION 1114 11 U.S.C. § 1114

§ 1114. Payment of insurance beneñts retired employees. to

a For purposes of this section, the term retiree benefits means payments to any entity or person for the purpose of providing reimbursing or payments for retired employees and their spouses and dependents, for medical, surgical,

or hospital care benefits, or benefits in the event of sickness, accident, disability,

or death under any plan, fund, or program through the purchase of insurance

or otherwise maintained or established in whole in part by the debtor prior or to ñling a petition commencing a case under this title.

bl For purposes of this section, the term authorized representativa means the authorized representative designated pursuant to subsection c for persons receiving any retiree benefits covered by collective bargaining a agreement or subsection d in the case of persons receiving retiree beneñts not covered by such an agreement.

2 Committees of retired employees appointed by the court pursuant to this section shall have the same rights, powers, and duties committees as appointed under sections 1102 and 1103 of this ,title for the of purpose carrying out the purposes of sections 1114 and 1129a13 and, permitted as by the court, shall have the power to enforce the rights of under this persons title as they relate to retiree benefits.

c1 A labor organization shall be, for purposes of this section, the authorized representativa of those persons receiving retiree benefits covered by any any collective bargaining agreement to which that labor organization signatory,

unless A such labor organization elects not to serve as the authorized representative of such persons, or B the court, motion by party in interest, upon a any after notice and hearing, determines that diñierent representation of such

persons appropriate.

2 In cases where the labor organization referred to in paragraph 1 elects

not to serve as the authorized representative of those receiving persons any retiree benefits covered by any collective bargaining agreement to which that

labor organization signatory, in or cases where the court, pursuant to paragraph 1 finds diñerent representation of such persons appropriate, the

court, upon a motion by any party in interest, and after notice and hearing, a shall appoint s committee of retired employees the debtor seeks to modify

or not pay the retiree benefits or the court otherwise determines that appropriate, from among such to the authorized persons, serve as representative of such persons under this section.

d The court, upon motion by party in interest, and efter notice and

a any a hearing, shall appoint a committee of retired employees the debtor seeks to modify or not pay the retiree benefits the court otherwise determines or that appropriate, to serve as the authorized representative, under this

section, of those persons receiving any retiree benefits not covered by collective a bargaining agreement.

c1 Notwithstanding any other provision of this title, the debtor in possession, or the trustee one has been appointed under the provisions of this chapter

550 SOU 1992113 Bilaga 7

hereinafter in this section trustee shall include a debtor in possession, shall timely and shall not modify any retiree beneñts, except thatpay A the court, motion of the trutee or authorized representative, and on after notice and hearing, may order modiñcation of such payments, a pursuant to the provisions of subsections g and h of this section; or

B the trustee and the authorized representative of the recipients of those

beneñtsvfmay to modification of such payments;

agree after which such benefits modiñed shall continue to be paid by the trustee. as 2 Any payment for retiree benefits required to be made before a plan confirmed under section 1129 of this title eüective has the status of an allowed administrative provided in section 503 of this title. expense as fl Subsequent to ñling petition and prior to ñling an application seeking a modiñcation of the retiree benefits, the trustee shall-

A make proposal to the authorized representative of the retirees, based a the most complete and reliable information available at the time of such on proposal, which provides for those necessary modiñcations in the retiree beneñts that to permit the reorganization of the debtor and are necessary that all creditors, the debtor and all of the affected parties are assures treated fairly and equitably; and B provide, subject to subsection k3, the representative of the retirees with such relevant information as necessary to evaluate the proposal.

2 During the period beginning on the date of the making of a proposal provided for in paragraph 1, and ending the date of the hearing provided on for in subsection k1, the trustee shall meet, at reasonable times, with the authorized representative to confer in good faith in attempting to reach mutually satisfactory modiñcations of such retiree beneñts.

g The court shall enter order providing for modiñeation in the payment an of retiree beneñts the court ñnds that- 1 the trustee has, prior to the hearing, made a proposal that fulñlls the

requirements of subsection f; 2 the authorized representative of the retirees has refused to accept such

proposal without good cause; and 3 such modiñcation to permit the reorganization of the debtor necessary the debtor, and all of the añected parties and assures that all creditors, are treated fairly and equitably, and clearly favored by the balance of the

equities; except that in shall the court enter an ordersproviding for such no case modiñcation which provides for modiñcation to a level lower than that proposed a by the trustee in the proposal found by the court to have complied with the requirements of this subsection and subsection f Provided, however, That at time after order entered providing for modiñcation in the payment any an of retiree benefits, at time after agreement modifying such beneñts or any an and the authorized representative of the recipients made between the trustee of such benefits, the authorized representative apply to the court for an may order increasing those benefits which order shall be granted the increase in

1992113 551 Bilaga 7 SOU

retiree benefits sought consistent with the standard set forth in paragraph 3; and Provided further, That neither the trustee nor the authorized representative precluded from making more than one motion for a modiñcation order governed by this subsection. h1 Prior to a court issuing a final order under subsection g of this section, essential to the continuation of the debtors business, or in order to avoid irreparable damage to the estate, the court, after notice and a hearing, may authorize the trustee to implement interim modifications in retiree benefits. 2 Any hearing under this subsection shall be scheduled in accordance with the needs of the trustee. 3 The implementation of such interim changes does not render the motion for modiiication moot. i No retiree benefits paid between the ñling of the petition and the time a plan conñrmed under section 1129 of this title becomes effective shall be deducted or oñiset from the amounts allowed as claims for any benefits which remain unpaid, or from the amounts to be paid under the plan with respect to such claims for unpaid beneñts, whether such claims for unpaid benefits are based arise from a right to future unpaid benefits or from any benefits upon or paid result of modiñcations allowed pursuant to this section. not as a j No claim for retiree beneñts shall be limited by section 502b7 of this title. k1 Upon the iiling of an application for modifying retiree beneñts, the court shall schedule a hearing to be held not later than fourteen days after the date of the ñling of such application. All interested parties may appear and be heard at such hearing. Adequate notice shall be provided to such parties at least ten days before the date of such hearing. The court may extend the time for the commencement of such hearing for a period not exceeding seven days where the circumstances of the case, and the interests of justice require such extension, for additional periods of time to which the trustee and the authorized or representative agree. 2 The court shall rule on such application for modiñcation within 90 days, after the date of the commencement of the hearing. In the interests of justice, the court extend such time for ruling for such additional period as the may trustee and the authorized representative may agree to. If the court does not rule such application within 90 days after the date of the commencement on of the hearing, within such additional time as the trustee and the authorized or representative to, the trustee implement the proposed modifimay agree may cations pending the ruling of the court on such application. 3 The court enter such protective orders, consistent with the need may of the authorized representative of the retirees to evaluate the trustees proposal and the application for modiñcation, as may be necessary to prevent disclosure of information provided to such representative where such disclocould compromise the position of the debtor with respect to its competisure tors in the industry in which engaged. l This section shall not apply to retiree, or the spouse or dependents any of such retiree, such retirees income for the 12 months preceding the gross

Bilaga 7 552 SOU 1992113

ñling of the bankruptcy petition equals or exceeds $250,000, unless such retiree can demonstrate to the satisfaction of the court that he unable to obtain health, medical, life. and disability coverage for himself, his spouse, and his dependents who would otherwise be covered by the employers insurance plan, comparable to the coverage provided by the employer on the day before the filing of petition a under this title.

Ott

The Retiree Beneñts Bankruptcy Protection Act of 1988, Pub. L. No. 100-334, made permanent and substantially amended Section 608 of the second

title VI of J oint Resolution making continuing appropriations for the tiscal

year 1987, and for other purposes. Pub. L. No. 99-591 1986. Section 608, as amended, which set forth below, applies to chapter 11 cases which were pending on June 16, 1988, the date of enactment of the Act.

Title VI-General Provisions Sec. 608. a1 Subject to paragraphs 2, 3, 4, and 5, and notwithstanding title 11 the United States Code, the trustee shall benefits to retired pay former employees under a plan, fund, or program maintained established or by the debtor prior to iiling a petition through the purchase of insurance or otherwise for the purpose of providing medical, surgical, hospital or care benefits, or benefits in the event of sickness, accident, disability death. or 2 The, level of benefits required to be paid by this subsection be may modified prior to the conñrmation of plan under section 1129 of such title a if- A the trustee and authorized representative of the former employo an with whom such benefits ees respect to are payable agree to the modification of such benefit payments; or B the court finds that a modification proposed by the trustee meets the standards of section 1113bl(A) of such title and the balance of the equities clearly favors such modiñcation. If such benefits are cover-ed by a collective bargaining agreement, the authorized representativa shall be the labor organization that signatory to such collective bargsining agreement unless there conflict of interest. a 3 The trustee shall pay benefits in accordance with this subsection until- A the dismissal of the case involved; or B the eñiective date of a plan confirmed under section 1129 of such title which provides for the continued payment after conñrmation of the plan of all such benefits at the level established under paragraph 2 of this subsection, at any time prior to the conürmation of the plan, for the duration of the period the debtor as defined in such title has obligated itself to provide such benefits. 4 No such benefits paid between the ñling of petition in covered a a case by this section and the time a plan confirmed under section 1129 of such title with respect to such becomes eñective shall be deducted oñ°set case or

SOU 1992113 553 Bilaga 7

from the amount allowed as claims for any benefits which remain unpaid, or from the amount to be paid under the plan with respect to such claims for unpaid benefits, whether such claims for unpaid benefits are based upon or arise from a right to future benefits or from any benefit not paid as a result of modiñcations allowed pursuant to this section. 5 No claim for benefits covered by this section shall be limited by section 502b7 of such title. b1 Notwithstanding any provision of title 11 of the United States Code, the trustee shall pay an allowable claim of any person for a benefit paid- A before the filing of the petition under title 11 of the United States Code; and B directly or indirectly to a retired former employee under plan, a fund, or program described in subsection a1; if, determined by the court, such entitled from such as person to recover employee, or any provider of health care to such employee, directly or indirectly, the amount of such benefit for which such receives person no payment from the debtor. 2 For purposes of paragraph 1, the term provider of health care means a person who- A the direct provider of health care including a physician, dentist, nurse, podiatrist, optometrist, physician assistant, or ancillary personnel employed under the supervision of a physician; or B administers a facility or institution including a hospital, alcohol and drug abuse treatment facility, outpatient facility, or health maintenance organization in which health care provided. c This section eEective with respect to cases commenced under chapter 11, of title 11, United States Code, in which a plan for reorganization has not been confirmed by the court and in which any such benefit still being paid on October 1986, and in cases that become subject to chapter 11, title 11 U.S. Code, after October 1986 and before the date of the enactment of the Retiree Beneñts Bankruptcy Protection Act of 1988. d This section shall not apply during any period in which a case subject to chapter title 11 United States Code. House Joint Resolution 738, as amended by Senate Amendment No. 3192, Pub. L. No. 99-591 1986, and the Retiree Beneñts Bankruptcy Protection Act of 1988, Pub. L. No. 100-334 1988. See H.R. Rep. No. 1005, 99th Cong., 2d Sess. 608 1986. As originally enacted, Section 608a instructed the trustee to pay benefits until May 15, 1987. Pub. L. No. 100-41 1987 changed May 15, 1987 to September 15, 1987; Pub. L. No. 100-99 1987 changed September 15, 1987 to October 15, 1987. The reference to Octooer 15, 1987 was deleted by the Retiree Benefits Bankruptcy Protection Act of 1988, Pub. L. No. 100-334 1988.

Bilaga 7 554 SOU 1992113

SUBOHAPTER

The Plan

SEOTION 1121 11 U.S.C. § 1121 § 1121. Who may file a plan. a The debtor may üle a plan with a petition commencing a voluntary case, at any time in a voluntary case or sn involuntary case. or Except otherwise provided in this section, only the debtor file b as may a plan until after 120 days after the date of the order for relief under this chapter. c Any party in interest, including the debtor, the trustee, a creditors committee, an equity security holders committee, a creditor, an equity security holder, or any indenture trustee, may file a plan and only if- 1 a trustee has been appointed under this chapter; 2 the debtor has not ñled a plan before 120 days after the date of the order for relief under this chapter; or 3 the debtor has not ñled a plan that has been accepted, before 180 days after the date of the order for relief under this chapter, by each class of claims or interests that impaired under the plan. d On request of a party in interest made within the respective periods specified in subsections b and c of this section and after notice and a hearing, the court may for cause reduce or increase the 120-day period or the 180-day period referred to in this section. SECTION 1122 11 U.S.C. § 1122 § 1122. Classification ot claims or interests. a Except as provided in subsection b of this section, a plan may place a claim interest in a particular class only such claim or interest or an substantially similar to the other claims or interests of such class. b A plan designats a separate class of claims consisting only of every may unsecured claim that less than or reduced to an amount that the court approves reasonable and necessary for administrative convenience. as SECTION 1123 11 U.S.C. § 1123 § 1123. Contents of plan. a Notwithstanding any otherwise applicable nonbankruptcy law, a plan shall- 1 designate, subject to section 1122 of this title, classes of claims, other than claims of a kind specified in section 507a1, 507a2, or 507a7 of this title, and classes of interests;

555 Bilaga 7 SOU 1992113

2 specify class of claims or interests that not impaired under the any plan; 3 specify the treatment of class of claims or interests that impaired any under the plan; 4 provide the treatment for each claim or interest of a particular same class, unless the holder of particular claim or interest agrees to a less a favorable treatment of such particular claim or interest;

5 provide adequate for the plans implementation such asmeans A retention by the debtor of all or any part of the property of the estate;

.B transfer of all any part of the property of the estate to one or more or entities, whether organized before after the conñrmation of such plan; or C consolidation of the debtor with one or more persons; merger or D sale of all part of the property of the estate, either subject or any to free of lien, the distribution of all or any part of the property or any or of the estate those having au interest in such property of the estate; among E satisfaction modiñcation of any lien; or F cancellation modiñcation of any indenture or similar instrument; or äG curing waiving of default; or any H extension of maturity date or a change in an interest rate or other a term of outstanding securities;

I amendment of the debtors charter; or

J issuance of securities of the debtor, or of any entity referred to in subparagraph B C of this paragraph, for cash, for property, for or existing securities, in exchange for claims or interests, or for any other or appropriate purpose; provide for the inclusion in the charter of the debtor, the debtor corporation, of corporation referred to in paragraph 5B or 5C a or any of this subsection, of provision prohibiting the issuance of nonvoting equity a securities, and providing, to the several classes of securities possessing as voting appropriate distribution of such power among such classes, power, an including, in the of class of equity securities having a preference case any another class of equity securities with respect to dividends, adequate over provisions for the election of directors representing such preferred class in the event of default in the payment of such dividends; and

7 contain only provisions that are consistent with the interests of creditors and equity security holders and with public policy with respect to the manner of selection of officer, director, trustee under the plan and any successor any or to such officer, director, or trustee. b Subject to subsection a of this section, a plan may- 1 impair leave unimpaired class of claims, secured or unsecured, or any or of interests; 2 subject section 365 of this title, provide for the assumption, rejection, to assignment of executory contract unexpired lease of the debtor not or any or previously rejected under such section;

Bilaga 7 556 SOU 1992113

3 provide for-

A the settlement or adjustment of any claim interest belonging or to the debtor or to the estate; or

B the retention and enforcement by the debtor, by the trustee, by or

a representative of the estate appointed for such of any such claim

purpose, or interest;

4 provide for the sale of all or substantially all of the property of the estate, and the distribution of the proceeds of such sale holders of claims among or interests; and

5 include any other appropriate provision not inconsistent with the applicable provisions of this title.

c In a case concerning an individual, plan proposed by entity other than a an the debtor may not provide for the sale, lease of property exempted under use, or section 522 of this title, unless the debtor consents to such sale, lease. use, or

SECTION 1124 11 U.S.C. § 1124

§ 1124. Impairment of claims interests. Except provided or as in section 1123a4 of this title, a class of claims interests impaired under plan or a unless, with respect to each claim interest of such class, the planor 1 leaves unaltered the legal, equitable, and contractual rights to which such claim or interest entitles the holder of such claim interest; or 2 notwithstanding any contractual provision applicable law that entitles or the holder of such claim or interest to demand receive accelerated or payment of such claim or interest after the of default occurrence a A cures any such default that occurred before after the or commencement of the case under this title, other than aidefault of kind specified a in section 365b2 of this title;

B reinstates the maturity of such claim interest such maturity or as existed before such default;

C compensates the holder of such claim interest for damages or any incurred as a result of any reasonable reliance by such holder such on contractual provision or such applicable law; and

D does not otherwise alter the legal, equitable, contractual rights or to which such claim or interest entitles the holder of such claim interest; or or

3 provides that, on the eñlective date of the plan, the holder of such claim

or interest receives, on account of such claim interest, cash equal or to-- A with respect to a claim, the allowed amount of such claim; or B with respect to an interest, applicable, the greater of

-i any fixed liquidation preference to which the terms of security any representing such interest entitle the holder of such interest; or

ii any fixed price at which the debtor, under the terms of such security, may redeem such security from such holder.

SOU 1992113 557 Bilaga 7

SECTION 1125 11 U.S.C. § 1125

§ 1125. Postpetition disclosure and solicitation.

a In this section-

1 adequate information information of kind, means a and in sufñcient detail, as far as reasonably practicable in light of the and history nature of the debtor and the condition of the debtors books and records, that would

enable a hypothetical reasonable investor typical of holders of claims or interests of the relevant class to make informed judgment an about the plan, but adequate information need not include such information about other any possible or proposed plan; and

2 investor typical of holders of claims or interests of the relevant class means investor having-

A a claim or interest of the relevant class;

B such a relationship with the debtor the holders as of other claims or interests of such class generally have; and

C such ability to obtain such information from sources other than the disclosure required by this section as holders of claims interests in such or class generally have.

b An acceptance or rejection of plan be solicited a may not after the commencement of the case under this title from holder of claim interest a a or with respect to such claim interest unless, at the time of before or or such solicitation, there transmitted to such holder the plan of the or a summary plan, and a written disclosure statement approved, after notice and hearing, a by the court containing adequate information. The as court may approve a disclosure statement without valuation of the debtor appraisal a or an of the debtors assets.

c The same disclosure statement shall be transmitted each holder to of a claim or interest of particular class, but there a may be transmitted diñerent disclosure statements, diEering in amount, detail, kind of information, or as between classes.

d Whether a disclosure statement required under subsection b of this

section contains adequate information not governed by otherwise applicaany ble non-bankruptcy law, rule, or regulation, but ofñcial whose duty an agency or to administer or enforce such a law, rule, regulation be heard the or may on issue of whether a disclosure statement contains adequate information. Such

an agency or official may not appeal from, otherwise seek review of, order or an approving a disclosure statement.

e A person that solicits acceptance rejection of plan, in good faith and or a in compliance with the applicable provisions of this title, or that participates, in good faith and in compliance-with the applicable provisions of this title,

the offer, issuance, sale, or purchase of a security, oñiered sold under the plan, or of the debtor, of an affiliate participating in joint plan with the debtor, of a or a newly organized successor to the debtor under the plan, liable, not on account of such solicitation or participation, for violation of applicable law, any

Bilaga 7 558 SOU 1992113

rule, regulation goveming solicitation of acceptance rejection of plan or or a the oñer, issuance, sale, purchase of securities. or or SECTION 1126 11 U.S.C. § 1126 § 1126. Acceptance of plan. a The holder of claim interest allowed under section 502 of this title a or accept reject plan. If the United States a creditor or equity security may or a holder, the Secretary of the Treasury may accept or reject the plan on behalf of the United States. b For the purposes of subsections c and d of this section, a holder of a claim interest that has accepted rejected the plan before the commencement or or of the under this title deemed to have accepted or rejected such plan, case as the case may be, if- 1 the solicitation of such acceptance or rejection was in compliance with applicable nonbankruptcy law, rule, or regulation governing the adequacy any of disclosure in connection with such solicitation; or 2 there not any such law, rule, or regulation, such acceptance or rejection solicited after disclosure to such holder of adequate information, was as defined in section 1125a of this title. c A class of claims has accepted a plan such plan has been accepted by creditors, other than any entity designated under subsection e of this section, that hold at least two-thirds in amount and more than one-half in number of the allowed claims of such class held by creditors, other than any entity designated under subsection e of this section, that have accepted or rejected such plan. d A class of interests has accepted a plan such plan has been accepted by holders of such interests, other than any entity designated under subsection e of this section, that hold at least two-thirds in amount of the allowed interests of such class held by holders of such interests, other than any entity designated under subsection e of this section, that have accepted or rejected such plan. e On request of party in interest, and after notice and a hearing, the court a designate entity whose acceptance or rejection of such plan was not may any faith, solicited procured in good faith in accordance in good or was not or or with the provisions of this title. f Notwithstanding any other provision of this section, a class that not impaired under plan, and each holder of claim or interest of such class, are a a conclusively presumed to have accepted the plan, and solicitation of acceptances with respect to such class from the holders of claims or interests of such class not required. g Notwithstanding other provision of this section, a class is deemed not any to have accepted plan such plan provides that the claims or interests of such a class do not entitle the holders of such claims or interests to receive or retain property under the plan acount of such claims or interests. any on

SOU 1992113 559 Bilaga 7

SECTION 1127 11 U.S.C. § 1127 § 1127. Modification of plan. a The proponent of a plan may modify such plan at time before any confirmation, but may not modify such plan so that such plan as modified fails to meet the requirements of sections 1122 and 1123 of this title. After the proponent of a plan files a modification of such plan with the court, the plan

as modified becomes the plan.

b The proponent of a plan or the reorganized debtor may modify such plan at any time after confirmation of such plan and before substantial consummation of such plan, but may not modify such plan so that such plan as modified fails to meet the requirements of sections 1122 and 1123 of this title. Such plan as modified under this subsection becomes the plan only circumstances warrant such modification and the court, after notice and a hearing, confirms such plan as modified, under section 1129 of this title. c The proponent of a modification shall comply with section 1125 of this title with respect to the plan as modified. d Any holder of a claim or interest that has accepted or rejected plan a deemed to have accepted or rejected, as the case may be, such plan as modified, unless, within the time fixed by the court, such holder changes such holders previous acceptance or rejection. SECTION 1128 11 U.S.C. § 1128 § 1128. Confirmation hearing. a After notice, the court shall hold a hearing on confirmation of a plan. b A party in interest may object to confirmation of a plan. SECTION 1129 11 U.S.C. § 1129 § 1129. Conñrmation of plan. a The court shall confirm a plan only all of the following requirements are met 1 The plan complies with the applicable provisions of this title. 2 The proponent of the plan complies with the applicable provisions of this title. 3 The plan has been proposed in good faith and not by any means forbidden by law. 4 Any payment made or to be made by the proponent, by the debtor, or by a person issuing securities or acquiring property under the plan, for services or for costs and expenses in or in connection with the case, or in connection with the plan and incident to the has been approved by, case, or subject to the approval of, the court as reasonable; [sic] 5A(i) The proponent of the plan has disclosed the identity and añliations of any individual proposed to serve, after conñrmation of the plan, as a director, officer, or voting trustee of the debtor, an affiliate of the debtor participating in a joint plan with the debtor, or a successor to the debtor under the plan; and

Bilaga 7 560 SOU 1992113

ii the appoiutment to, or continuance in, such office of such individual, consistent with the interests of creditors and equity security holders and with public policy; and B the proponent of the plan has disclosed the identity of any insider that will be employed or retained by the reorganized debtor, and the nature of any compensation for such insider. 6 Any governmental regulatory commission with jurisdiction, after confirmation of the plan, over the rates of the debtor has approved any rate change provided for in the plan, or such rate change expressly conditioned on such approval. 7 With respect to each impaired class of claims or interests- A each holder of a claim or interest of such classi has accepted the plan; or ii will receive or retain under the plan on account of such claim or interest property of a value, as of the eñiective date of the plan, that is not less than the amount that such holder would so receive or retain the debtor were liquidated under chapter 7 of this title on such date; or B section 1111b2 of this title applies to the claims of such class, each holder of a claim of such class will receive or retain under the plan account of such claim property of a value, as of the effective date of the on plan, that not less than the value of such holders interest in the estates

interest in the property that secures such claims.

8 With respect to each class of claims or interests- A such class has accepted the plan; or B such class not impaired under the plan. 9 Except to the extent that the holder of a particular claim has agreed different treatment of such claim, the plan provides thatto a A with respect to a claim of a kind specified in section 507a1 or 507a2 of this title, on the eñective date of the plan, the holder of such claim will receive on account of such claim cash equal to the allowed amount of such claim; B with respect to a class of claims of a kind specified in section 507a3, 507a4, 507a5 or 507a6 of this title, each holder of a claim of such class will receivei such class has accepted the plan, deferred cash payments of a value, as of the effective date of the plan, equal to the allowed amount of such claim; or ii such class has not accepted the plan, cash on the effective date of the plan equal to the allowed amount of such claim; and C with respect to a claim of a kind specified in section 507a7 of this title, the holder of such claim will receive on account of such claim deferred cash payments, over a period not exceeding six years after the date of assessment of such claim, of a value, as of the eñiective date of the plan, equal to the allowed amount of such claim.

SOU 1992113 561 Bilaga 7

10 If a class of claims impaired under the plan, at least one class of claims that impaired under the plan has accepted the plan, determined without including any acceptance of the plan hy any insider. 11 Conñrmation of the plan not likely to be followed by the liquidation, or the need for further financial reorganization, of the debtor or any successor to the debtor under the plan, unless such liquidation or reorganization proposed in the plan. 12 All fees payable under section 1930, as determined by the court at the hearing on conñrmation of the plan, have been paid or the plan provides for the payment of all such fees on the eEective date of the plan. 13 The plan provides for the continuation after its eEective date of payment of all retiree beneñts, as that term defined in section 1114 of this title, at the level established pursuant to subsection el(B) or g of section 11 14 of this title, at any time prior to confirmation of the plan, for the duration of the period the debtor has obligated itself to provide such benefits. b1 Notwithstanding section 510a of this title, all of the applicable requirements of subsection a of this section other than paragraph 8 are met with respect to a plan, the court, on request of the proponent of the plan, shall confirm the plan notwithstanding the requirements of such paragraph the plan does not discriminate unfairly, and fair and equitable, with respect to each class of claims or interests that impaired under, and has not accepted, the plan. 2 For the purpose of this subsection, the condition that a plan be fair and equitable with respect to a class includes the following requirements A With respect to a class of secured claims, the plan providesiI that the holders of such claims retain the liens securing such claims, whether the property subject to such liens retained by the debtor or transferred to another entity, to the extent of the allowed amount of such claims; and II that each holder of a claim of such class receive on account of such claim deferred cash payments totaling at least the allowed amount of such claim, of a value, as of the effective date of the plan, of at least the value of such holders interest in the estates interest in such property; ii for the sale, subject to section 363k of this title, of any property that subject to the liens securing such claims, free and clear of such liens, with such liens to attach to the proceeds of such sale, and the treatment of such liens proceeds under clause i or iii of this on subparagraph; or iii for the realization by such holders of the indubitable equivalent of such claims. B With respect to a class of unsecured claimsi the plan provides that each holder of a claim of such class receive retain account of such claim property of a value, as of the eñiective or on date of the plan, equal to the allowed amount of such claim; or

Bilaga 7 562 SOU 1992113

ii the holder of any claim or interest that junior to the claims of such class will not receive or retain under the plan on account of such junior claim or interest any property. C With respect to a class of interestsi the plan provides that each holder of an interest of such class receive or retsin on account of such interest property of a value, as of the effective date of the plan. equal to the greatest of the allowed amount of any fixed liquidation preference to which such holder entitled, any ñxed redemption price to which such holder entitled, or the value of such interest; or ii the holder of any interest that junior to the interests of such class will not receive or retain under the plan on account of such junior interest any property. c Notwithstanding subsections a and b of this section and except as provided in section 1127b of this title, the court may confirm only one plan, unless the order of conñrmation in the case has been revoked under section 1144 of this title. If the requirements of subsections a and b of this section are met with respect to more than one plan, the court shall consider the preferences of creditors and equity security holders in determining which plan to conñrm. d N otwithstanding any other provision of this section, on request of a party in interest that a governmental unit, the court may not confirm plan the principal purpose of the plan the avoidance of taxes or the avoidance of the application of section 5 of the Securities Act of 1933 15 U.S.C. 77e. In any hearing under this subsection, the govemmental unit has the burden of proof on the issue of avoidance.

1992113 563 Bilaga 7 sou

SUBCHAPTER III

Postconñrmation Matter

SECIION 1141 11 U.S.C. § 1141 § 1141. Effect of conñrmation. a Except as provided in subsections d2 and d3 of this section, the provisions of confirmed plan bind the debtor, any entity issuing securities a under the plan, any entity acquiring property under the plan, and any creditor, equity security holder, or general partner in the debtor, whether or not the claim interest of such creditor, equity security holder, or general partner impaired or under the plan and whether or not such creditor, equity security holder, or general partner has accepted the plan. b Except otherwise provided in the plan or the order conñrming the plan, as the confirmation of a plan vests all of the property of the estate in the debtor. c provided in subsections d2 and d3 of this section and Except as except otherwise provided in the plan or in the order conñrming the plan, as after conñrmation of a plan, the property dealt with by the plan free and clear of all claims and interests of creditors, equity security holders, and of general partners in the debtor. d1 Except as otherwise provided in this subsection, in the plan, or in the order conñrming the plan, the conñrmation of a plan- A discharges the debtor from any debt that arose before the date of such conñrmation, and any debt of a kind specified in section 502g, 502h or 502i of this title, whether or noti proof of the claim based on such debt filed or deemed ñled under a section 501 of this title; ii such claim allowed under section 502 of this title; or iii the holder of such claim has accepted the plan; and B terminates all rights and interests of equity security holders and general partners provided for by the plan. 2 The conñrmation of plan does not discharge an individual debtor from a debt excepted from discharge under section 523 of this title. any 3 The conñrmation of plan does not discharge a debtor ifa A the plan provides for the liquidation of all or substantially all of the property of the estate; B the debtor does in business after consummation of the not engage plan; and O the debtor would be denied discharge under section 7 27a of this a title the under chapter 7 of this title. case were a case

Bilaga 7 S64 SOU 1992113

4 The court may approve a written waiver of discharge executed by the debtor after the order for relief under this chapter. SECTION 1142 11 U.S.C. § 1142 § 1142. Implementation ot plan. a Notwithstanding any otherwise applicable nonbankruptcy law, rule, or regulation relating to financial condition, the debtor and any entity organized or to be organized for the purpose of carrying out the plan shall out the carry plan and shall comply with any orders of the court. b The court may direct the debtor and any other necessary party to execute or deliver or to join in the execution or delivery of any instrument required to eñect a transfer of property dealt with by a confirmed plan, and to perform any other act, including the satisfaction of any lien, that necessary for the consummation of the plan. SECTION 1143 11 U.S.C. § 1143 § 1143. Distribution. If a plan requires presentment surrender of or a security or the performance of any other act as a condition to participation in distribution under the plan, such action shall be taken not later than ñve years after the date of the entry of the order of conñrmation. Any entity that has not within such time presented surrendered such entitys security taken or or any such other action that the plan requires may not participate in distribution under the plan. SECTION 1144 11 U.S.C. § 1144 § 1144. Revocation of an order of conñrmation. On request of a party in interest at any time before 180 days after the date of the entry of the order of conñrmation, and after notice and a hearing, the court may revoke such order and only such order was procured by fraud. An order under this section revoking an order of conñrmation shall 1 contain such provisions as are necessary to protect entity acquiring any rights in good faith reliance on the order of conñrmation; and 2 revoke the discharge of the debtor. SECTION 1145 11 U.S.C. § 1145 § 1145. Exemption from securities laws. a Except with respect to an entity that an underwriter defined in as subsection b of this section, section 5 of the Securities Act of 1933 15 U.S.C. 77e and any State or local law requiring registration for offer sale of or a security or registration or licensing of an issuer of, underwriter of, broker or or dealer in, a security does not apply to- 1 the oñer or sale under a plan of a security of the debtor, of affiliate an participating in a joint plan with the debtor, or of a successor to the debtor under the plan- A in exchange for a claim against, an interest in, or a claim for an administrative expense in the case concerning, the debtor or such affiliate; or

SOU 1992 113 565 Bilaga 7

B principally in such exchange and partly for cash property; or 2 the oEer of a security through any warrant, option, right to Subscribe, or conversion privilege that was sold in the manner specified in paragraph 1 of this subsection, or the sale of a security upon the exercise of such a warrant, option, right, or privilege; 3 the offer or sale, other than under a plan, of a security of issuer other an than the debtor or an affiliate, if A such security owned by the debtor the date of the ñling of was on the petition; B the issuer of such security isi required to ñle reports under section 13 or 15d of the Securities Exchange Act of 1934 15 U.S.C. 78m or 780d; and ii in compliance with the disclosure and reporting provision of such applicable section; and C such offer or sale of securities that do not exceedi during the two-year period immediately following the date of the ñling of the petition, four percent of the securities of such class outstanding on such date; and ii during any 180-day period following such two-year period, one percent of the securities outstanding at the beginning of such 180-day period; or 4 a transaction by a stockbroker in a security that executed after a transaction of a kind specified in paragraph 1 or 2 of this subsection in such security and before the expiration of 40 days after the first date on which such security was bona ñde oüered to the public by the issuer by through or or an underwriter, such stockbroker provides, at the time of before such or transaction by such stockbroker, a disclosure statement approved under section 1125 of this title, and, the court orders, information supplementing such disclosure statement. b1 Except as provided in paragraph 2 of this subsection and except with respect to ordinary trading transactions of an entity that not an issuer, an entity an underwriter under section 211 of the Securities Act of 1933 15 U.S.C. 77b11, such entity- A purchases a claim against, interest in, or claim for an administrative expense in the case concerning, the debtor, such purchase with view a to distribution of any security received or to be received in exchange for such a claim or interest; B oñers to sell securities offered sold under the plan for the holders or of such securities; C offers to buy securities oñiered or sold under the plan from the holders of such securities, such oüer to buy isi with a view to distribution of such securities; and ii under an agreement made in connection with the plan, with the consummation of the plan, or with the offer or sale of securities under the plan; or

Bilaga 7 566 SOU 1992113

D issuer, as used in such section 211, with respect to such an securities. 2 An entity not an underwriter under section 211 of the Securities Act of 1933 under paragraph 1 of this subsection with respect to an or agreement that provides only for-

Ai the matching combining of fractional interests in securities or oñered or sold under the plan into whole interests; or ii the purchase sale of such fractional interests from or to entities or receiving such fractional interests under the plan; or

B the purchase or sale for such entities of such fractional or whole interests necessary to adjust for any remaining fractional interests as are after such matching. 8 An entity other than an entity of the kind specified in paragraph 1 of this subsection underwriter under section 211 of the Securities not an Act of 1933 with respect to any securities oñered or sold to such entity in specified in subsection a1 of this section. the manner c An offer sale of securities of the kind and in the manner specified under or subsection a1 of this section deemed to be a public oñering.

d The Trust Indenture Act of 1939 15 U.S.C. 77aaa et seq. does not apply note issued under the plan that matures not later than one year after the to a eñiective date of the plan.

SECTION 1146 11 U.S.C. § 1146

§ 1146. Special tax provisions.

a For the purpose of any State or local law imposing a tax on or measured by income, the taxable period of a debtor that an individual shall terminate the date of the order for relief under this chapter, unless the case was on converted under section 706 of this title.

b The trustee shall make State local ta.x return of income for the estate a or of individual debtor in under this chapter for each taxable period after an a case the order for relief under this chapter during which the case pending.

c The issuance, transfer, exchange of a security, or the making or delivery

or of instrument of transfer under plan confirmed under section 1129 of this an a title, not be taxed under law imposing stamp tax or similar tax. may any a d The court authorize the proponent of a plan to request a determinamay tion, limited to questions of law, by State local governmental unit charged a or with responsibility for collection determination of a tax on or measured by or income, of the tax effects, under section 346 of this title and under the law imposing such tax, of the plan. In the event of an actual controversy, the court declare such effects after the earlier ofmay 1 the date which such governmental unit responds to the request under on this subsection; or

2 270 days after such request.

SOU 1992113 567 Bilaga 7

2 the provisions of this chapter are subject to section 601b of the Regional Rail Reorganization Act of 1973 45 U.S.C. 791b.

SECTION 1167 11 U.S.C. § 1167

§ 1167. Collective bargaining agreements. Notwithstanding section 365 of title, neither the court the trustee change the wages or working this nor may condition of employees of the debtor established by a collective bargaining that subject to the Railway Labor Act except in accordance with agreement section 6 of such Act 45 U.S.C. 156.

SECTION 1168 11 U.S.C. § 1168

§ 1168. Rolling stock equipment.

The right of secured party with purchase-money equipment security a a a interest in, of lessor or conditional vendor of, whether as trustee or or a otherwise, rolling stock equipment accessories used on such equipment, or including superstructures and racks, that are subject to a purchase-money security interest granted by, leased to, or conditionally sold to, the equipment take possession of such equipment in compliance with the provisions debtor to purchase-money equipment security agreement, lease, or conditional sale of a the be, not affected by section 362 or 363 of this title contract, as case may by of the court to enioin such taking of possession, unlessor any power 1 before 60 days after the date of the commencement of a case under this chapter, the trustee, subject to the courts approval, agrees to perform all obligations of the debtor under such security agreement, lease, or conditional sale contract, the case may be; and as default, other than default of kind specified in section 365b2 2 any a a of this title, under such security agreement, lease, or conditional sale contract,

the case may beas A that occurred before such date and an event of default therewith cured before the expiration of such 60-day period; and

B that becomes event of default after such date cured occurs or an before the later ofi 30 days after the date of such default or event of default; and

ii the expiration of such 60-day period. and the secured party, lessor, conditional vendor, as the b The trustee or whose right to take possession protected under subsection a case may be, this section, subject to the courts approval, to extend the 60-day of may agree, period specified in subsection a1 of this section.

SECTION 1169 11 U.S.C. § 1169

§ 1169. Eñect of rejeotion of lease of railroad line.

a Except provided in subsection b of this section, a lease of a line as under which the debtor the lessee rejected under section 365 of railroad this title, and the trustee, within such time the court ñxes, and with of as courts approval, elects not to operate the leased line, the lessor under such the lease, after such approval, shall operate the line.

Bilaga 7 568 SOU 1992113

b If operation of such line by such lessor impracticable or contrary to the public interest, the court, on request of such lessor, and after notice and a hearing, shall order the trustee to continue operation of such line for the account of such lessor until abandonment ordered under section 1170 of this title, or until such operation otherwise lawfully terminated, whichever first. occurs c During any such operation, such lessor deemed carrier subject the a to provisions of subtitle IV of title 49 that are applicable to railroads.

SEGHON 1170 11 U.S.C. § 1170

§ 1170. Abandonment of railroad line.

a The court, after notice and hearing, authorize the abandonment of a may all or a portion of a railroad line such abandonment is-

1A in the best interest of the estate; or

B essential to the formulation of plan; and a 2 consistent with the public interest.

b If, except for the pendency of the under this chapter, such abandoncase ment would require approval by the Commission under law of the United a States, the trustee shall initiate an appropriate application for such abandonment with the Commission. The court fix time within which the Commismay a sion shall report to the such application. court on c After the court receives the report of the Commission, the expiration or of the time fixed under subsection b of this section, whichever occurs first, the court may authorize such abandonment, after notice to the Commission, the Secretary of Transportation, the trustee, party in interest that has requested any notice, any affected shipper community, and other entity prescribed by or any the court, and a hearing.

d1 Enforcement of order authorizing such abandonment shall be an stayed until the time for taking an appeal has expired, appeal timely taken, or, an until such order has become final.

2 If an order authorizing such abandonment appealed, the court, on request of a party in interest, authorize suspension of service line may on s or a portion of a line pending the determination of such appeal, after notice to the Commission, the Secretary of Transportation, the trustee, any party in interest that has requested notice, any aEected shipper or community, and any other entity prescribed by the court, and a hearing. An appellant may not obtain a stay of the enforcement of order authorizing such suspension an by the giving of a supersedeas bond or otherwise, during the pendency of such appeal.

e1 In authorizing abandonment of railroad line under this section, any a the court shall require the rail carrier to provide fair least a arrangement at as protective of the interests of employees that established under section as 11347 of title 49.

2 Nothing in this subsection shall be deemed to affect the priorities or timing of payment of employee protection which might have existed in the absence of this subsection.

SOU 1992113 569 Bilaga 7

SECTION 1171 11 U.S.C. § 1171 § 1171. Priority claims. a There shall be paid as an administrative expense any claim of an individual of the personal representative of a deceased individual against the debtor or or the estate, for personal injury to or death of such individual arising out of the operation of the debtor or the estate, whether such claim arose before or after the commencement of the case. b Any unsecured claim against the debtor that would have been entitled to priority a receiver in equity of the property of the debtor had been appointed by a Federal court on the date of the order for relief under this title shall be entitled to the same priority in the case under this chapter. SEGPION 1172 11 U.S.C. § 1172 § 1172. Contents oi plan. a In addition to the provisions required or permitted under section 1123 of this title, a plan- 1 shall specify the extent to, and the means by which the debtors rail service proposed to be continued, and the extent to which any of the debtors rail service proposed to be terminated; and 2 may include a provision for A the transfer of any or all of the operating railroad lines of the debtor to another Operating railroad; or B abandonment of any railroad line in accordance with section 1170 of this title. b If, except for the pendency of the case under this chapter, transfer of, or operation of or over, any of the debtors rail lines by an entity other than the debtor or a successor to the debtor under the plan would require approval by the Commission under a law of the United States, then a plan may not propose such a transfer or such operation unless the proponent of the plan initiates an appropriate application for such a transfer or such operation with the Commission and, within such time as the court may ñx, not exceeding 180 days, the Commission, with or without a hearing, ss the Commission may determine, and with or without modiñcation or condition, approves such application, or does not act on such application. Any action or order of the Commission approving, modifying, conditioning, or disapproving such application subject to ,review

by the court only under sections 7062A, 7062B, 7062C, and 74062D

of title 5. c1 In approving an application under subsection b of this section, the Commission shall require the rail carrier to provide a fair arrangement at least as protective of the interests of employees as that established under section 11347 of title 49. 2 Nothing in this subsection shall be deemed to affect the priorities or timing of payment of employee protection which might have existed in the absence of this subsection.

Bilaga 7 570 SOU 1992113

. . 4 SECTION 1173 11 U.S.C. § 1173 4 .. . § 1173. Conñrmation of plan.

a The court shall confirm a plan if- 1 the applicable requirements of section 1129 of this title have been met; 2 each creditor or equity security holder will receive or retain under the plan property of a value, as of the eüective date of the plan, that not less than the value of property that each such creditor or equity security holder would so receive or retain all of the Operating railroad lines of the debtor were sold, and the proceeds of such sale, and the other property of the estate, were distributed under chapter 7 of this title on such date; 3 in light of the debtors past earnings and the probable prospective earnings of the reorganized debtor, there will be adequate coverage by such prospective earnings of any fixed charges, such as interest on debt, amortization of funded debt, and rent for leased railroads, provided for by the plan; and 4 the plan consistent with the public interest. b If the requirements of subsection a of this section are met with respect to more than one plan, the court shall confirm the plan that most likely to maintain adequate rail service in the public interest. SECTION 1174 11 U.S.C. § 1174 § 1174. Liquidation. On request of a party in interest and after notice and a hearing, the court may, or, a plan has not been confirmed under section 1173 of this title before five years after the date of the order for relief, the court shall order the trustee to cease the debtors operation and to collect and reduce to money all of the property of the estate in the same manner as the case were a case under chapter 7 of this title.

SOU 1992113 571

Bilaga 8

the Insolvency Act 1986 England

Utdrag ur

PART

ADMINISTRATXON Onnsns

Making etc. administration order

8.-l Subject to this section. the court a satisñed that company or likely to become a unable its debts within the meaning given to to pay that expression by section 123 of this Act. and b considers that the making of an order under this section would be likely to achieve one or more of the purposes mentioned below. make administration order in relation to the the court may an company. 2 Ari administration order order directing that, during an the period for which the order in force. the añairs. business and property of the shall be managed by a person company the administrator appoinued for the purpose by the court.

3 The for whose achievement an administration purposes order may be made area the survival oi the company. and the whole or any part of its undertaking. as a going concern b the approval of voluntary arrangement under Part l a c the sanetioning under section 425 of the Companies Act of compromise arrangement between the coma or and such mentioned in that pany any persons as are section and d advantageous realisation of the companys a more than would be eifected on a winding up; assets order shall specify the purposes for which and the purpose or made. 4 An administration order shall not be made in relation to after has into liquidation. nor where isa company gone a insurance within the meaning of the Insuran company ance Companies Act 1982. or reoögnised bank licensed institution within the b a or meaning of the Banking Act 1979. or an institution to whichsections 16 and 18 of that Act apply as were a licensed institution.

21.7 Bilaga 8 572 SOU 1992113

9.-1 An application to the court for administration an order shall be by petition presented either by the company or the directors. or by a creditor creditors including continor any gent or prospective creditor or creditors. or by all or any of those parties. together or separately.

2 Where a petition presented to the courtfa notice of the petition shall be given forthwith to any person who has appointed. or or may be endtled to appoint. an administrative receiver of the company. and to such other persons as may be prescribed. and b the petition shall not be withdrawn except with the leave of the court.

3;Where the court satisñed that there administrative an receiver of the company. the court shall dismiss the petition unless also satisñed either-

a that the person by whom or on whose behalf the receiver was appointed has consented to the making of the order. or b that. an administration order were made, security any by virtue of which the receiver was appointed would-

i be liable to bereleased or discharged under sections 238 to 240 Part VI transactions at an undervaluc and preferences. ii be avoided under section 245 in that Part avoidance of ñoating charges. or iii be challengeable under section 242 gratuitous alienations or 243 unfair preferences in that Part. or under any rule of law in Scotland. s 4 Subject to subsection 3. hearing petition the on a court may disrniss or adjourn the hearing conditionally or unconditionally. or make an interim order other order that or any thinks ñt.

5 Without prejudice to the generality of subsection 4. an interim order under that subsection may restrict the exercise of any powers of the directors of the whether by or company reference to the consent of the court or of aperson qualiñed to act as an insolvency practitioner in relation to the company. or otherwise.

10.-1 During the period beginning with the presentation of a petition for an administration order and ending with the maling of such an order or the dismissal of the petitiona resolution be passed order made for the no may or winding up of the company;

SOU 1992113 573 Bilaga 8

b no steps may be taken to enforce any security over the companys property. or to reposscss goods in the cornpanys possession under any hirepurchase agreement. except with the leave of the court and subject to such terms as the court may impose ; and c no other proceedings and execution other legal no or process may be commenced or continued. and no distress may be levied. against the company or its property except with the leave of the court and subject to such terms as aforesaid.

2 Nothing subsection l requires the leave of the courti a for the presentation of petition for the winding of a up the company. b for the appointment of an administrative receiver of the company. or c for the carrying out by such a receiver whenever appointed of any of his functions.

3 Where-

a a petition for an administration order presented

at a time when there an administrative receiver of the company. and b the person by or on whose behalf the receiver was appointed has not consentcd to the making of the order. the period mentioned in subsection l deemed not to begin unless and until that person so consents.

4 References in this section and the next to hireøpurchase agreements include conditional sale agreements. chanel leasing agreement and retention of title agreements.

5 In the application of this section and the next to Scotland. references to execution being commenced or continued include references to diligence being carried out or continued. and references to distress being levied shall be omitted.

lL-l On the making of an administration ordera any petition for the winding up ot the shall company be dismissed. and b administrative receiver of the shall

anäi

company vacate o ce. 2 Where an administration order has been made. any ro ceiver of part of the companys property shall vacate oñice on being required to do so by the administrator.

Bilaga 8 574 SOU 1992113

3 Dming the period for which administration order in an force-

a resolution be passa order made for the wind-

no may or ing up of the company;

b administrative receiver of the company may be apno pointed;

c other steps be taken to enforce any security no may

the companys property, or to repossess goods in

over

the companys possession under any hireøpurchase

agreement. except with the consent of the administrator the leave of the court and subject where the court or gives leave to such terms as the court may impose;

and

d other proceedings and no execution or other legal no be commenced or continued. and no disprocess may tress may be levied. against the company or its property except with the consent of the adzninistrator or the leave oi the court and subject where the court gives leave to such terms as aforesaid.

4 Where at time an administrative receiver of the comany has vacated oñce under subsection 1b. or a receiver pany of of the companys property has vamted oñice under subpart section 2a his remuneration and any expcnscs properly incurred

by him. and

b any indemnity to which he entitled out of the assets

of the company.

shall be charged and subject to subsection 3 above paid on of property of the company which was in his custody or out any under his control at that time in priority to any security held by the by whose bchalf he was appointcd. person or on

5 Ncithcr administrative receiver who vacates oñice unde an subsection lb receiver who vacates oñce under subnor a section 2 required on or after so vaeating oñce to take any for the of complying with any duty imposed on steps purpose him by section 40 59 of this Act duty to pay preferential or creditors.

12.-1 Every invoice, order for goods or business letter which. time when administration order in force in at a an relation to company. issued by or on behaif of the company a the adminisuator. being document on or .in which the comor a panys shall also contain the adrninistratofs name name appears. and statement that the añairs. business and property of the a being managed by the administrator. company are

SOU 1992113 575 Bilaga 8

2 default made in complying with this section. the company and any of the following persons who without reasonable excuse authorises or permits the default. namely. the adminisuator and any oñicer ot the company. liable to a line.

Administrators 13.-l The administrator of a company shall be appointed either the administration order or by an order under the next subsecdon. 2 vacancy occur by death. resignation or otherwise in a the oñice of the administrator. the court may by order ñll the vacancy. 3 An appliczztion for an order under subsection 2 may be madea by any continuing administrator of the company ; or b where there no such administrator. by a creditors committee established under section 26 below; or c where there no such administrator and no such 00mmittee by the company or the directors or by any creditor or creditors of the company.

14.-l The administrator of a company-. a may do all such things as may be necessary for the management of the añairs. business and property of the company, and b without prcjudiee to the generaliry--of paragraph a. has the powers speciñed in Schedule l to this Act; and in the application of that Schedule to the administrator of a company the words he and him refer to the administrator. 2 The administrator also has power a to remove any director of the company and to appoint any person to be a director of whether to till a vacancy or otherwise. and b to call any meeting of the members or creditors of the company. 3 The administrator may apply to the court for directions in relation to any particular matter arising in connection with the carrying out of his functions.

Bilaga 8 576 SOU 1992113

4 Any power conferred on the company or its oñccrs. whether by this Act or the Companies Act or by the memorandum or articles of association. which could be exercised in such a way as to interfere with the exercise by the administrator of his powers not exercisable except with the consent of the administrator. which may be given either generally or in relation to particular cases.

5 In exercising his powers the administrator deemed to

act as the companys agent.

6 A person dealing with the administrator in good faith and for value l$ not concerned to inquire whether the administrator ts acting within his powers.

15.-l The administrator of a company may dispose ot or otherwise exercise his powers in relation to any property of the company which subject to a security to which this subsection applies as the property were not subject to the security. 2 Where. on an application by the administrator. the court satisñed that the disposal with or without other assets of-

a any propertypf the company subject to a security to

which this subsection applies, or b any goods in the possession of the company under a hirepurchase agreement. would be likely to promote the purpose or one or more of the purposes specified the administration order. the court may by order authorise the administrator to dispose of the property as were not subject to the security or to dispose of the goods as all rights of the owner under the hirepurchase agreement were vested in the company.

3 Subsection l applies to any security which, as created,

was a floatmg charge; and subsection 2 applies to any other security.

4 Where property disposed of under subsection l. the holder of the security has the same priority in respect of any property of the company directly or indirectly representing the property disposed of as he would have had in respect of the property subject to the security. 5 shall be a condition of order under subsection 2 an thata the net proceeds of the disposal. and b where those proceeds are less than such amount as may be determined by the court to be the net amount which would be realised on a sale of the property or

goods the open market by willing vendor. such

a sums as may be required to make good the deñciency. shall be applied towards discharging the sums secured by the security or payable under the hire-purchase agreement.

6 Where a condition imposed in pursuance of subsection 5 relates to two or more Securities. that condition requires the net proceeds of the disposal and. where paragraph b ot that subsection applies. the sums mentioned in that paragraph to be applied towards discharging the sums secured by those Securities the order of their priorities.

7 An oñce of order under subsection 2 shall. within copy an 14 days after the making of the order. be sent by the administrator to the registrar of companies.

8 the administrator without reasonable excuse fails to comply with subsection 7. hc liable to a ñne and, for continued contravention. to a daily default ñne.

9 References in this section to hire-purchase agreernents

include condinonal sale agreements. chattel leasing agreement

and retention of title agreements.

16.-l Where property disposed of under section 15 its application to Scotland. the administrator shall grant to the disponee an appropriate document of transfer or conveyance of the property. anda that document. or b where any recording. intimation or registration of the document legal requirement for completion of a title to the property. that recording. indmation or registraüon.

has the eäect of disencumbering the property of or. as the case may be. freeing the property from the security.

2 Where goods in the possession of the company under a hire-purchase agreement. conditional sale agreement. chattel leasing agreement or retention of title agreement are disposed of under section 15 in its application to Scotland. the disposal has the effect of extingttishing. as against the disponee. all rights of the owner of the goods under the agreement.

17.-1 The administrator of a company shall. on his appointment. take into°his custody o under his control all the property to which the company or appears to be entitled.

Bilaga 8 578 SOU 1992113

2 The administrator shall manage the affairs. business and property of the company-g a at any time before proposals have been approved with or without rnodiñcations under section 24 below. in accordanoe with any directions given by the court. and b at any dine after proposal.s have been so approved. accordance with those proposals as from time to time reviscd. Whether by him or a predecessor of his.

3 The administrator shall summan a meeting of the companys creditors ifa he requested. in aocordance with the rules. to do so by one-tenth. in value. of the companys creditors. or b he directed to do so by the court.

18.-l The administrator of a company may at any time apply to the court for the administration order to be discharged.

or to be varied so as to specify an additional purpose.

2 The administrator shall make an application under this section ifal appears to him that the purpose or each of the purposes speciñed-in the order either has been achieved or incapable of achievement. or b he required to do so by a meeting of the companys creditors summoned for the purpose in accordance with the rules.

3 On the hearing of an application under this section. the court may by order discharge or vaxy the administration order and make such consequential provision as thinks ñt. or adjoum the hearing conditionaliy or unconditionally. or make an interim order or any other order thinks ñt.

4 Where the administration order discharged or varied the administrator shall. within 14 days after the making of the order eüecüng the discharge or variation. send an oñce copy of that order to the registrar of companies.

5 the administrator without reasonable excuse fails to comply with subsection 4. he liable to a [ine and. for continued contravention. to a daily default ñne.

19.-1 The administrator of a company may at any time be removed from oñce by order of the coun and may. in the prescxibed circumstances. resign his office by giving notice of his resignation to the court.

SOU 1992113 579 Bilaga 8

2 The administrator shall vacate olñce if-

a he ceases to be qualiñed to act as an insolvency prao titioner relation to the company. or b the administration order discharged. 3 Where at time person ccases to be administrator. the any a next two subsections apply. 4 His remuneration and any expenses properly incurred by him shall be charged on and paid out of any property of the company which in his custody or under his control at that time in priority to any security to which section l5l then applies. 5 Any sums payable in respect of debts or liabilities incurred.

while he was administrator. under contracts entered into or

contracts of employment adopted by him or a predecessor of his in the carrying out of his the predecessors functions shall or be charged and paid out ot any such property as mentioned on in subsection 4 in priority to any charge arising under that subsection. For this purpose. the administrator not to be taken to have adopted a contract of employment by reason of anything done or omitted to be done within 14 days after his appointrnent.

20.-l A person who has ceased to be the administrator of a company has his release with eüect from the following time. that to saya in the case of a person who has died. the time at which notice given to the court in accordanee with the

rules that he has ceased to hold oñce ;

b in any other case. such time as the court may determine. 2 Where a person has his release under this section. he is. with effect from the time speciñed above, discharged from al] liabiiity both in respect of acts or emissions of his in the administration and otherwise in relation to his conduct as ad- ,ministraton 3 However. nothing this section prevents the exercise. relation to who has had his release as above. of the a person courts powers under section 212 in Chapter X of Part IV summary remedy against delinquent directors. liquidators. etc.

Astertainmenr and investigation conxpanylr aøairs 2l.--l Where administration order has been made. the an administrator shalla forthwith send to the company and publish in the pre notice of the order. and scribed manner a

Bilaga 8 580 SOU 1992113

b within 28 days after the making of the order. unless the court otherwise directs. send such a notice to all creditors of the company so far as he aware of their addresses. 2 Where an administration order has been made. the administrator shall also. within 14 days after the making of the order. send an office copy of the order to the registrar of companies and to such other persons as may be prescribed.

3 the administrator without reasonable excuse fails to

eomply with this section, he liable to a ñne and. forlcontinued contravention. to a daily default ñne.

22.--l Where an administration order has been made. the administrator shall forthwith require some or all the persons mentioned below to make out and submit to him a statement in the prescribed form as to the affairs of the company. 2 The statement shall be veriñed by añdavit by the persons required to submit and shall showa particulars of the companys assets. debts and liabilities ; b the names and addresses of its ereditors; c the securities held by them respeetively; d the dates when the Securities were respeetively given; and e such further other information as may be prescribed. or 3 The persons referred to in subsection 1 are-

a those who are or have been oñcers of the company ; b those who have taken part in the companys formation

at any time within one year before the date of the administration order;

e those who are in the companys employment or have

been in its employment within that year. and are in the administratofs opinion capable of giving the information required d those who have been within that year ofiioers are or of in the employment of a company which is. or or within that year was. an oüoer of the company. In this ernployment includes employment under

subsection

a eontract for semces. 4 Where required under this section to any persons are submit statement of affairs to the administrator. they shall a do subject the next subsection before the end of the so to period of 21 days beginning with the day after that on which the pracribed notice of the requirement given to them by the administrator.

SOU 1992113 581 Bilaga 8

5 The administrator. he thinks lit. maya at any time release u person from an obligation imposed on him under subscction l or 2. or b either when giving notice under subscction 4 subscor quently. cxtend the period so mentioncd ; and where the administrator has refused to exercise a power conferred by this subsection. the court. thinks fit. may exercise it.

6 a person without reasonable fuils to comply with excuse any obligation imposed under this section. he liable to a line and. for continued contravention. to a daily default line.

Adminisrrarofs proposals

23.-l Where an administration order has been made. the administrator shall. within 3 months or such longer period as the court may allow after the making of the ordera send to the registrar of companies and so far he as aware of their addresses to all creditors statement.of a his proposals for achieving the purpose or purposes speciñed in the order. and b lay a copy of the statement before meeting of the a companys creditors summoned for the purpose on not less than 14 days notice.

2The administrator shall also. within 3 months or such

longer period as the court allow after the making of the may order. eithera send a copy of the statement so far as he aware of their addresses to all members of the company. or b publish in the prescribed notice stating admanner a an dress to which members of the company should write for copies of the statement to be sent to them free of charge.

3 the administrator without reasonable fails to excuse comply with this section. he liable to a ñne and. for continued contravention. to a daily default fine.

24.-l A meeting of creditors summoned under section 23 shall decide whether to approve the administratofs proposals.

2 The meeting may approve the proposals with modifications. but shall not do so unless the administrator consents to each modiñcation.

3 Subject as above. the meeting shall be conducted accordance with the rules.

Bilaga 8 582 SOU 1992113

4 After the conclusion of the meeting in accordance with the rules. the administrator shall report the result of the meeting to the and shall give notice of that result to the registrar of court companies and to such as may be prescribed. persons

5 given to the court under subsection 4 Wat the a report meeting has declined the administratofs proposals to approve with without modiñcations, the court may by order disor charge the administration order and make such consequential provision thinks ñt. adjoum the hearing conditionally or as or unconditionally. make interim order any other order or an or that thinks ñt.

6 Where the administration order discharged. the adminisshall. within l4 days after the making of the order eñecting trator the discharge. send office of that order to the registrar an copy of companies.

7 the administrator without reasonable excuse falls to comply with subsection 6. he liable to a ñne and. for conünued conrravention. to a daily default fine.

25.-1 This section applies where-

proposals have been approved with or without modiñcaa tions under section 24. and b the administrator to make revisions of those proposes proposals which appear to him substantial.

2 The administrator shall-

a send all creditors of the company so far as he aware to of their addresses astatement the prescribed form of

his proposed revisions. and b lay of the statement before a meeting of the coma copy summoned for the not less

panys creditors purpose on

than 14 days notice; and he shall make the proposed revisions unless they are not approved by the meeting.

3 The administrator shall also either-

a send of the statement so far as he aware of a copy their addresses to all members of the company. or

b publish in the prescribed a notice stating an manner address which members of the company should to write for copies of the statement to be sent to them free

of charge.

The meeting of creditors may approve the proposed with modiñcations. but shall not do unless the ad-

revisions so

ministrator eonsents to each modiñcation.

583 Bilaga 8 SOU 1992113

5 Subject above. the meeting shall be conducted in accordas ance with the rules.

6 After the conclusion of the meeting in accordance with the rules. the administrator shall give notice of the result of the meeting to the registrar of companies and to such persons as

may be prescribed.

Miscellaneous

26.-l meedng of creditors summoned under section Where a 23 has approved the administratofs proposals with or without modiñcatjons. the meeting thinks ñt. establish a commay. mittee the creditors committee to exercise the functions

conferred on by or under this Act.

2 such committee established. the committee may. on a giving not less than 7 days notice. require the administrator to attend before reasonable time and tumish with such at any information relating to the carrying out of his functions as

may reasonably require.

27.-1 At time when administration order force. any an creditor member of the company may apply to the court by a or petition for order under this section the groundan on a that the companysañairs. business and property are being have been managed by the administrator in a or which unfairly prejudicial to the interests of manner its creditors members generally. or of some part of or its croditors members including at least himself. or or b that actual proposed act or emission of the any or administrator or would be ao prejudicial.

2 On application for order under this section the court an an subject follows. make such order as thinlts ñt for may. as relief in of the matters complained of. or adjourn giving respect hearing conditionally unconditionally, or make an interim the or order other order that thinks ñt. or any

3 An order under this section shall not prejudice or prevent-

the implementation of voluntary arrangement approved a a section 4 in Part compromise or under or any sanctioned under section 425 of the Cornamngement panies Act; or

b where the application for the order was made more than

the approval of proposals or revxsed 28 days after any proposals under section 24 25. the implementation or of those proposaLs or rcvised proposals.

Bilaga 8 584 SOU 1992113

4 Subject as above. order under this section in an may particular-

a regulate the future management by the administrator

of the companys aâairs. business and property;

b require the administrator to refrain from doing or continuing an act complained of by the petitioner. do or to an act which the petitioner has complained he has

omitted to do;

c require the surnmoning of meeting of creditors a or members for the purpose of considering such matters as the court may direct

d discharge the administration order and make such consequential provision the think ñt. as court

5 Nothingrin section 15 16 to be taken prejudicing or as applications to the court under this section.

6 Where the administration order discharged. the administrator shall. within 14 days after the making of the ordet eñect- § ing the discharge. send oñce of that an copy order to the g registrar of companies and without reasonable he excuse fails to comply with this subsection. he liable to a ñne and. for continued contmvention, to a daily default ñne.

SOU 1992113 585

Ackordscentralens instruktionslista

Leveranser och tjänster hänför som sig till tiden före betalningsinställelsedagen får betalas. Av kunder förskottsbetalda order får fullföljas utan föregående kontakt med Ackordscentralen.

2. Ankomna leveranser och utförda tjänster från och med betalningsinställelsedagen skall betalas kontant eller säkerställas. Obs Det är varans ankomstdag prestationsdag ñr utförd tjänst, resp. som är avgörande, fakturans.

Innan leverans sker till kunder samtidigt är fordringsägare bör som kontakt tas med Ackordscentralen.

4. Innan leverans sker via åkeri eller speditionsñrma, som samtidigt är fordringsägare, bör kontakt tas med Ackordscentralen.

Egna växelaccepter får omsättas. Ränta och andra kostnader samt ev. amorteringar måste dock i sin helhet betalas utställaren. Beträffande av betalning växlar på grund avbetalningskontrakt rådfrågas av av Ackordscentralen.

6. Ni skall omgående underrätta Er bankförbindelse betalningsinom ställelsen. I samband därmed begâres engagemangsuppgift per betalningsinställelsedagen i två exemplar, exemplar sändes till varav ett Ackordscentralen.

Alla in- och utbetalningar från och med betalningsinställelsedagen

skall ske via ett i Ackordscentralens upplagt konto, s.k. admininamn strationskonto. Närmare instruktioner detta konto lämnas om av Ackordscentralen.

7. Alla skatter och sociala avgifter hänför sig till tiden som efter betalningsinställelsen skall säkerställas. Detta sker lämpligen genom insättning på särskilt bankkonto i Ackordscentralens namn.

Televerket och elverket skall omgående underrättas betalningsinom stållelsen och avläsning skall begäras.

9. Samtliga kontokreditkort skall infordras och får utnyttjas vidare.

586 SOU 1992113

Upprätta förteckning, helst i bokstavsordning, över samtliga 10. en fordringsâgare. Inte bara leverantörer tas med utan även hyresvärdar, banker, övriga långivare etc.

ll. Er bokföring påverkas betalningsinstållelsen. Den skall skötas av som förut.

12. Företagets skyldigheter enligt medbestämmandelagen påverkas av betalningsinstâllelsen.

13. Tveka inte kontakt med Ackordscentralen vid uppkommande att ta problem.

SOU 1992113 587

Bilaga 10

Ackordscentralens kontraktsformulär

Till

borgenärer med förmånsrätt enligt 5 § FRL

Vi får härmed meddela nedan kallad gäldenåren ställt in sina betalningar den Vi är gäldenären behjälpliga vid förhandlingarna.

Enligt uppgift har Ni fordran hos gäldenären med förmånsrätt grund företagsinteckning. Om ingen åtgärd vidtas kan säkerheten komma att av minska försäljning egendom omfattas av inteckningen genom av som eller betalning utestående fordringar med anledning av sådan genom av försäljning.

Ackordscentralen viktig uppgift att för möjliggörande av ser som en ackord skydda bl.a. företagsinteckxiingshavare under det pågående

förfarandet.

Gäldenären har medgivit att i överensstämmelse med vår praxis för oss företagsinteckningshavares räkning liksom för hyresvärd med förmåns- enligt 5 § l törmånsrättslagen uppbära vad inflyter i betalning rätt - som för egendom omfattas förmånsrätt. Vi uppbär medlen för i första som av hand de förmånsberättigades räkning och blir redovisningspliktiga till

dem.

kommer fullgöra vår redovisningsskyldighet under beaktande av Vi att borgenärs förmånsrätt enligt lag. Vad borgenär uppbär från oss resp. skall avräknas hans förmånsberättigade fordran.

förutsättning härvid är Ni godtar betalningsmottagare för En att oss som Er räkning. Vi utgår från att Ni godtar att vi på detta sätt mottagit eller

588 SOU 1992113

kommer att mottaga medel för Er räkning. Medlen räknas i följd härav som influten betalning till Er. Härvid måste vi emellertid göra följande förbehåll.

Vi hemställer att medlen efter prövning får disponeras för kostnader under förfarandet inte kan täckas på sätt och för som annat

o. . . -. . o. . . -. . . o. . ---. . . . . -. . . . . --. . o . . . . . . . . . . -. . . . . . . . . -. . -. . . . . . . . o.

Om ackord uppnås eller gäldenären ändå kommer försättas i att konkurs, kommer hos innestående medel överlämnas oss att antingen direkt till Er eller till konkursförvaltaren på villkor han fullgör att samma redovisningsplikt till Er och utan inskränkning i Er rätt till medlen annan än den som vi har angett. nyss

Vi erinrar om att den rätt till medlen

som Ni vunnit kan angripas med återvinning på samma sätt och under villkor vanlig betalning samma som vid den tidpunkt då medel uppbars för Er räkning. Eftersom Ni av oss hade förmånsrätt och gåldenårens övriga borgenârer därför inte lidit någon beaktansvärd skada, är återvinning dock praktiskt sett utesluten.

Vi anhåller om Er bekräftelse att Ni godkänner förfarandet av och att Ni godtar Er förtroendeman för tillvaratagande oss som av Er rätt på det sätt som vi har beskrivit.

Vi anhåller också om uppgift på storleken Er fordran inkl. av ränta.

Med vänlig hälsning ACKORDSCENTRALEN STOCKHOLM

Undertecknad förmånsberättigad borgenär jämlikt FRL 5 § 2 godkänner helt ovanstående förfarande och godtar Ackordscentralen som vår förtroendeman.

SOU 1992113 589 Bilaga 11

Antalet anmälda betalingsstandsninger i Danmark

I 98 7 I 991 -

SOU 1992113 591

Bilaga 12

UPPHÖRDA KONKURSER VID TINGSRÄTTERNA

de typiska fallen med konkurs som lämnar Av tabellen framgår att av tre överskott har fallet med frivillig uppgörelse med borgenårema senare En sådan frivillig uppgörelse kan för övrigt år blivit tämligen frekvent. underhandsackord. De båda övriga fallen, ackord och betecknas som ett grund inga fordringar görs gällande, år däremot få, avskrivning på av att

dock med viss ökning 1989.

År Upp- Ackord Avskriv- Avskriv- Av- P. g.a. görelse, 7 kap. enl. enl. skrivhävt na na 149 § ÄKL 124 185d na enl. kon- ÄKL, och 12 ÄKL ÄKL 186 kursbe- ÄKL slut 121 KL kap. KL

8 14 7 4 022 27 1986 61

8 9 6 3 891 28 1987 58

65 35 5 2 1 939 8 1988

70 43 2 1 594 6 1989

1990 51 30 146 2 1a - halv-

året

År Avskriv- Avskriv- Slutut- Utdcl- Utdel- Sum-

enl. enlig dcl- ning ning ma na na kap. 1 10 kap. 3 ning enl. 185 enl. 11 upp- 10 KL enl f § kap. 18 hörda el. 2 §

1988 1 21 326 l 013 1 378 6 297 1989 2 843

1990 2 117 264 986 3 268 1a 1 670 halvåret

Bilaga 12 592 SOU 1992113

I ÄKL och KL 1921 avser resp. 1987 års konkurslag. Den trädde i kraft senare den ljanuari 1988.

2 Avskrivning på grund av att inga fordringar längre görs gällande.

3 Avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar, enligt 185d § ÄKL av mindre konkurs och enligt 186 § ÃKL av ordinär konkurs. I 1987 års konkurslag finns

endast en handlåggningsform.

4 Avslutning genom utdelning, enligt 146 § ÄKL av ordinâr konkurs och enligt 185 f § ÄKL av mindre konkurs. l 1987 års konkurslag finns endast handen lâggningsform

Statens offentliga utredningar

l Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrinoch desspatienter levnadsförhållanden. - - villkor i högskolan.U. vårdensinnehålloch utveckling.S.

Reglerför risker. Ett seminarium om varför vi 38.Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. U.

tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39.Begreppet arbetsskadaS.

Psykisktstördassituationi kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhetFi.

-en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar.M.

perspektiv. 42.Kretslopp Basenför hållbarstadsutveckling.M. - 4.Psykiatrin i Norden -ett jämförandeperspektiv. 43. Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncessionför försäkringssammanslumingar. Fi. Development.M.

Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolansgnmdutbildning.U.

Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall och riktlinjer. M. - - ansvar Förfanningstextochbilagor. Del Fi. 46.Livskvalitet för psykisktlångtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationellstrategi.A. kring service,stödoch värd. S. - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter.Fi. 47. Avregleradbostadsmarknad. Del Il. Fi. - Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48.Effektivarestatistikstyming Den statliga - 10.Et1 nytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikensfinansieringoch samordning.Fi.

lLFastighetsskatt.Fi. 49.EESanpassning marknadsföringslagstiftrtingen. av 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. C

13.Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifter ochhögkostnadsskyddinom äldre-och

14.Mindre kadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S

15.Ledningoch ledarskapi högskolan några 51.Översyn sjöpolisen.Ju. - av perspektivoch möjligheter.U. 52.Ett samhälleför alla.

16.Kroppenefterdöden. 53.Skattpädieselolja.Fi.

17.Den sistaundersökningen obduktioneni ett 54.Mer för mindre nya styrformer för bam-och - psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken.C.

18.Tvängsvârdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. 55.Rådför forskning transporter och - om 19.Längtidsutredningen1992.Fi. kommunikation.K.

20.Statenshundskola.Ombildningfrån myndighettill Rådför forskning om transporter och

aktiebolag.S. kommunikation.Bilagor. K.

21.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjoroch farleder.K.

ZZEES-anpassning kreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning av vissa naturaförmäner Fi. m.m. 23.Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. Fr. 58.Miljöskulden.En hur miljöskulden rapportom 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas vi ingenting gör. M. om 25.Utvärdering av försöksverksamheten med3-årig 59.Låtar-uppdraget. U.

yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.U. 60.Enklarereglerför statsanställdaFi.

26.Rättentill folkpension kvaliftkationsnegleri 61.Ett refonneratáklagarväsende.Del. A och B. Ju. internationellaförhållanden. 62.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder.Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionalaroller perspektivstudie.C. - - en regler. Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65.Kartboken.C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.Fi. - 67.Fortsattrefonnering av företagsbeskattrtingen. Del

31.Lagstiftrting om satellitsändningar av Fr.

TV-programxu. 68.Långsiktigmiljöforskning. M. 32.Nya Inlandsbanan.K. 69.Meningsfullvistelsepä asylförläggning.Ku.

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 70.Telelag. K.

34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 71.Bostadsfönnedlingi former. Fi. nya 35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer.M. 72.Det kommunalamedlemskapet.C.

36.Radio och TV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd ochvalfrihet service.stöd och värd för 105.Administrativt stöd till Försvarsmakten.Fö. psykisktstörda. 106. Civilbefälhavama. Fo. 74. Prova privat Provningoch mätteknikinom SP 107.Kulturstöd vid ombyggnad.Ku. och SMP ieuropaperspektiv.N. 108.VAL, OrganisationTeknik Ekonomi.Ju. 75. Ekonomisk politik underkriseroch i krig. Fi. 109.Investeringari arrendejordbmket och andra 76. Skogspolitikeninför 2000-talet.Huvudbetän- arrenderättsligafragor. Ju. kande. Skogspolitiken inför 2000-talet.Bilagor 110.Informationochdennya InforrnationsTeknologin Skogspolitikeninför 20-talet. Bilagor II. Jo. straff- och processrättsligafrågor m.m. Ju. - 77. Psykisktstörda i socialförsäkringen ett 111. Den framtida skogsvärdsorganisationen. Jo. kunskapsunderlag. 112.Administrationeni kanslihuseL Fi. 78. Utredningen om vissainternationellainsolvens- 113.Lag om företagsrekonstnrktion. Ju. frågor. Ju. 79. Statens fastigheteroch lokaler ny organisation. - Fi. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagenoch EG. Ju. 84. Ersättningför kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltningav försvarsfastigheter.Fö. 86. Ett nytt betygssystem.U. 87. Åtgärder för att förbereda Sverigesjordbruk och livsmedelsindustriför EG -förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten ochdenekolo giska produktionen.Jo. behov, organisation och 88. Veterinärverksamhetfinansiering.Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90. Biobränslenför framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo. 92. Pliktleverans.U. 93. Svenskskola världen. i U. 94. Skola för bildning. U. 95. Den svenskamarknaden för projektkapital statens nuvarande och framtidaroll. N. - 96. Förbud mot etnisk diskrimineringi arbetslivet. Ku. 97. Sparar för lite Hushällssparandet i samhällsekonomin.Fi. 98. Kommunernas socialbidrag en kartläggning av nonner. kostnaderm.m. 99. Rådgivningeninom jordbruketoch trädgårdsnäringen.Jo. 100. Staten och arbctsgivarorganisationerna. Fi. 101.Försvarsmaktens hälso-och sjukvård. Fö. 10a.Myndigheternas förvaltningskostnader budgetering pris- av och löneförändringar.Fi. - 103.FHU92.A. 104.Var uppgiftefterRio svensk handlingsplan inför 2000-talet.M.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ett samhälle för alla. [52]

Välfärd och valfrihet- service,stöd och värd för Bundna aktier. [13] psykisktstörda [73] EES-anpassning kreditupplysningslagen. [22] av Psykiskt stördai socialförsäkringen ett kunskaps- Översyn sjöpolisen. [51] av underlag.[77] Ett reformerat äklagarväsende. Del A och B. [61] Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. [89] internationellainsolvens- - - - Utredningenom vissa socialbidrag kartläggning Kommunernas - en av fragor. [78] normer. kostnaderm.m. [98] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80]

Trafikpolisen mer än dubbeltbättre. [81] Kommunikationsdepartementet

Genteknik en utmaning. [82] - Nya Inlandsbanan. [32] Aktiebolagslagen och EG. [83] Radför forskning om transporter och kommunikation. Ersättning för kränkning genom brott. [84] Radför forskning om transporter och kommunikation. VAL, Organisation Teknik Ekonomi.[108] Bilagor. [55] Investeringar i arrendejordbruket ochandra arrende- Färjoroch farleder. [56] rättsliga fragor. [109] Telelag. [70] Information och den nya informationsteknologin

straff- och processrättsliga frågor m.m. [110] - Finansdepartementet Lag om företagsrekonstruktion. [113] Koncession för försäkringssammanslutningar. [5]

Försvarsdepartementet Ny mervärdesskattelag.

Motiv. Del Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag - Författningstext och bilagor. Del [6] till åtgärder. [62] - Bostadsrätter. [8] Förvaltningav försvarsfastigheter. [85] Fastighetstaxeringm.m.-

Fastighetsskatt. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. [101] Lângtidsutredningen 1992. [19] Administrativt stöd till Försvarsmakten. [105] Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. [23] Civilbefälhavarna. [106] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Socialdepartementet Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. [28] Psykisktstördas situationikommunerria Några aktuella problem. [30] socialtjänstens perspektiv. [3] Kreditförsälcring- -en probleminventeringur Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.[40]

Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv.[4] - Avreglerad bostadsmarknad, Del Il. [47] Kroppen efter döden. [16] Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens Den sista undersökningen obduktionen i ett - - finansiering och samordning. [48] psykologiskt perspektiv. [17] Skatt dieselolja. [53] Tvängsvärd i socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] - Beskattning av vissa naturafönnâner m.m. [57] Statens hundskola. ombildning från myndighettill Enklare regler för statsanställda. [60] aktiebolag. [20] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del Bostadsstöd till pensionärer. [21] [67] Rätten till folkpension kvalifikationsregleri - Bostadsfönnedling nya i fonner. [71] internationella förhållanden. [26] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges - Statens fastigheter och lokaler ny organisation. [79] nationella smiuskyddsfunktioner. [29] - Spararvi för lite Hushällssparandet i samhälls- Psykiatrin ochdess patienter levnadsförhållanden. - ekonomin. [97] vårdens innehåll och utveckling. [37] Staten och arbetsgivarorganisationema. [100] Begreppet arbetsskada. [39] Myndigheternas förvaltningskostnader Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka budgeteringav pris- och löneförändringar. [102] - forskning kring service.stöd ochvård. [46] - Administrationeni kanslihuset. [112] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och

handikappomsorgen. [50]

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens Provaprivat Provningoch mätteknik inom SP - - - och villkor SMPi europaperspektiv.[74] i högskolan.[l] Densvenskamarknadenför projektkapital statens - Konstnärlighögskoleutbildning.[12] nuvarandeoch framtida roll. [95]

Ledningochledarskapi högskolan någraperspektiv -

ochmöjligheter.[15] Civildepartementet

Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Ekonomioch rätt i kyrkan. [9] yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.[25] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst [33]

Friståendeskolor. Bidrag ochelevavgifter. [38] EES-anpassning marknadsföringslagstiftrringen.[49] av Resurserför högskolansgrundutbildning.[44] Mer för mindre - nya styrforrnerför barn-och Läraruppdraget.[59] ungdomspolitiken.[54]

Ett nytt betygssystem.[86] Regionalaroller en perspektivstudie.[63] Pliktleverans.[92] - Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. [64] Svenskskolai världen.[93] - Kartboken.[65] Skolaför bildning. [94] Västsverige region i utveckling. [66] -

Det kommunalamedlemskapet.[72]

Jordbruksdepartementet

Mindrekadmiumi handelsgödsel. [14] Miljö- och naturresursdepartementet

Skogspolitikeninför 2000-talet.Huvudbetänkande. Reglerför risker. Ett seminarium om varför tillåter [76] mer föroreningarinne än ute. [2] Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor [76] Fastighetsdatasystemets datorstruktur.[34] Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor II. [76] Kart- och mätningsutbildningari nya skolfonner. [35] Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och Angåendevattenskotrar. livsmedelsindustriför EG förslag om vegetabilie- - Kretslopp Basenför hållbar Stadsutveckling. - [42] sektorn,livsmedelsexportenochdenekologiska Eoocycles The Basisof SustainableUrbanDevelop- produktionen.[87] [43] ment. Veterinärverksamhet behov.organisationoch Miljöfarligt avfall - ansvar och riktlinjer. [45] finansiering.[88] Miljöskulden.En rapport om hur miljöskulden utveck- Biobränslenför framtiden.[90] las vi ingenting [58] om gör. Biobränslenför framtiden.Bilagedel.[91] långsiktig miljöforskning. [68]

Rådgivningeninomjordbruketoch Vår uppgift efter Rio svensk handlingsplan inför trädgårdsnäringen. [99] - 2000-talet.[104] Den framtida skogsvårdsorganisationen.11]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationellstrategi.[7] - Årsarbetstid.[27]

r-rru92 [103]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolagför rundradiosändningar. [10]

Lagstiftning om satellitsändningar TV-program. av

[31]

Radiooch TV i ett. [36]

Meningsfullvistelsepåasylförläggning.[69] ...H

åréáiz

Förbud mot etniskdiskrimineringi arbetslivet. [96]

Kulturstödvid ombyggnad.[107]

s