Lokala sjukförsäkringsregister : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar WW 1991:9 @

Socialdepartementet

Lokala

sjukförsäkringsregister

Delbetänkande av om utredningen socialförsäkringsregisterlag

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08039 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISBN 91-38-10730-9 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom beslut den 4 oktober 1990 chefen för bemyndigade regeringen Socialdepartementet dels att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en utredning i fråga om författningsreglering av personregister inom Socialförsäkringens område, dels att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till utredaren. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 4 oktober 1990

justitierådet Inga-Britt Tömell som särskild utredare.

Att som sakkunniga biträda förordnades den 8 november utredningen 1990 statistikchefen Nils Elmhammer, statistiska centralbyrån, departementssekreteraren Eva-Maria Forsberg, arbetsmarknadsdepartementet, biträdande verksjuristen Leif Lindgren, datainspektionen, avdelningsdirektören Hans Malker, Jan arbetarskyddsstyrelsen, avdelningschefen Nordlund, riksförsäkringsverket, hovrättsassessom Björn Rosén, utbildningsdepartementet, departementsrådet Inger Rydén, socialdepartementet, förbundsdirektören Hans Svensson, Försäkringskasseñrbundet, och avdelningschefen Gunnar Wennström, socialstyrelsen. Avdelningsdirektörerna Olof Eklund och Karin Laan samt hovrättsassessom lngvar Åkesson har sedan den 15 november 1990 varit sekreterare. Utredningen, som antagit namnet utredningen om socialförsäkringsregisterlag (SFRL-utredningen), får härmed överlämna delbetänkandet Lokala sjukförsäkringsregister. Särskilda yttranden har avgivits av Leif Lindgren, Hans Malker och Björn Rosén.

Stockholm den 8 februari 1991.

Inga-Britt Tömell

/Olof Eklund

Karin Laan

Ingvar Åkesson

. y .

Innehållsförteckning

Förkortningar Sammanfattning 11 Författningsfdrslag 17 1 Inledning 23 Direktiven 23 Utredningsarbetet och delbetånkandet 25 Socialförsäkringens administration 27 2.1 Allmänt 27 2.2 F örsäkringskassoma 27 2.2.1 Lokalkontorsnåtet 28 2.3 Riksförsäkringsverket 29 FAS 90 31 3.1 Nuvarande datasystem 31 3.2 Utredningar om ADB-systemet 31 3.3 FAS 90-ñrslaget 32 3.4 Handläggning av FAS 90-förslaget 34 3.5 ADB-säkerhet 35 Försäkringsfdrmånema 37 4.1 Inledning 37 4.2 Inskrivning i försäkringskassan 37 4.3 Sjukpenninggrundande inkomst 3 8 4.3.1 Frivillig sjukpenningñrsäkring 40 4.4 sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring 40 4.4.1 Merutgifter för resor 44 4.5 sjukpenning vid arbetsskada/yrkesskada 44 l 4.5.1 sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring 44 4.5.2 sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd 45 4.5.3 sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

Planerade refomier 47 sou 1991:9 5.1 m.m. Innehåll

Rehabilitering 47

5.2 Förslag om införande av en 50

arbetsgivarperiod

Nuvarande handläggning av 55 sjukförsäkringsärenden

6.1 Allmänt 55 6.2 Innehållet i det centrala 55

försåkringsregistret

6.3 Maskinell m.m. 58

bevakning

6.4 Manuellt 59

bevakningsregister

6.5 Manuellt dagersättningsregister 59

Offentlighet och sekretess 61

7.1 Allmänt om offentlighetsprincipen 61

7.2 Allmänna handlingar 61

7.3 Sekretess 63 7.3.1 Allmänt 63 7.3.2 Sekretess inom hälso- och sjukvården 63 7.3.3 Sekretess inom socialtjänsten 64 7.3.4 Sekretess inom 65

socialförsäkringen

7.3.5 Sekretess inom arbetarskyddet 66 7.3.6 Sekretess i myndighets personalsociala verksamhet 66 7.3.7 Sekretess för personuppgift i personregister 67 7.3.8 Sekretess vid av statistik och

framställning vid forskning 68

7.3.9 Att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till

andra myndigheter 68

7.3.10 Överföring av sekretess då uppgifter lämnas

till en annan myndighet 71

7.3. ll Vissa uttalanden om sekretess mellan myndigheter på vårdonrrádet 72 Vissa internationella överenskommelser m.m. 75 8.1 Europarådets dataskyddskonvention 75

8.2 OECDs riktlinjer om 75 dataskydd

8.3 till EG-direktiv 76

Förslag

8.4 Skydd för som används för personuppgifter socialförsäkringsändamål 77

Datalaggtiftning 79

10 Arkiv- och gallringsbestämmelser 83

10.1 Allmänna arkivbestämmelser 83 10.2 Nuvarande gallringsbestämmelser för

sjukförsäkringsârenden 85

11. 1.2 Behov av teknikstöd i iehabiliteringsverksamheten 89 11.2 Förutsättningar rörande innehållet i det framtida centrala registret 92 11.3 Sjukförsäkringsregistret och integriteten 94 11.4 Lokalt förda sjukförsäkringsregister 95 11.5 Registerändamål 96

11.6 Registerinnehåll 98 l1.6.l Diagnos och andra medicinska förhållanden 100

l1.6.2 Uppgift om läkare eller annan intygsgivare 102 11.7 Terminalåtkomst 102 11.8 Registeransvar 103 11.9 sökbegrepp 104 11.10 Utlämnande 107

11.11 Gallringsfrågor 110

11.12 Säkerhetsfrågor 114 11.13 Sekretessfrâgor 114

11.14 Utbildning och kompetens 115

Förkortningar

Automatisk databehandling

Lagen (1962:381) om allmän försäkring

Avtalsgruppsjukñrsåkring

Direktiv Departementsstencil Europeiska Gemenskapen

FAS90 Framtida ADB-verksamhet för socialförsäkringen på 90-talet

och därefter

ISA Informationssystemet om arbetsskador

JK Justitiekanslern

JO Riksdagens ombudsmän

J USEK Förbundet för Jurister, Samhällsvetare och Ekonomer Kapitel KPA Kommunernas pensionsanstalt KrU Kulturutskottet KU Konstitutionsutskottet

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

Pm.”- Proposition

RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling

rskr. Riksdagsskrivelse Regeringsrättens årsbok

SFS Svensk författningssamling

SYU Socialförsäkringsutskottet

SGI Sjukpenninggrundande inkomst

Skatteutskottet Statens offentliga utredningar Statens löne- och pensionsverk

Världshälsoorganisationen

Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Sammanfattning

Sammanfattning

Bakgrund

Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets i Sundsvall. ADB-avdelning Till denna är anslutna dataanläggning försäkringskassoma via det gemensamma kommunikationsnätet. I det centrala finns rikssystemet täckande register för sjukförsäkrings-, pensions- resp. bidragsärenden. Även riksförsäkringsverket och några andra myndigheter kan via terrninal ta del av vissa uppgifter ur registren. Försäkringskassomas datasystem fick sin nuvarande utfomming i början av 1970-talet. Redan efter några år konstaterades att systemet borde förbättras. En parlamentarisk lade utredning, ALLFA-kommittén, under är 1981 fram förslag till ändringar i datasystemet, men förslagen inte. genomfördes Riksförsäkringsverket fick i stället i uppdrag att göra en ny utredning, och efter flera års utredande lade den s.k. FAS 90-utredningen under år 1988 fram ett förslag som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns (pensioner, barnbidrag, bidragsförskott m.m.) i första hand skulle ske centralt. Med utgångspunkt i FAS 90-utredningens förslag är avsikten nu att i en första etapp registrera uppgifter om sjukpenning- och rehabiliteringsärenden i register som skall föras vid försäkringskassornas lokalkontor. De centrala registren i övrigt skall tills vidare finnas kvar. Det gäller även utbetalningsfunktionema i det centrala systemet. För närvarande skall några ändringar inte heller göras i rutinerna med utskrifter av beslutsmeddelanden och blanketter från i Sundsvall. ADB-avdelningen Målsättningen, sådan den angivits av regeringen, är att de lokala registren skall ha inrättats senast den l 1992. juli I en senare etapp skall uppgifter om föräldraförsäkringen och ev. andra ersättningsförmåner förläggas till lokala register.

Uppdraget

De nuvarande centrala registren förs med stöd av tillstånd från datainspektionen. Behovet av en författningsreglering av registren har aktualisemts bl.a. i samband med de planerade lokala sjukförsäkringsregistren, och vi har fått i uppdrag att utarbeta till de författförslag ningsregler som behövs. I direktiven anges att bör ta riksdagen ställning

till regleringen av registren. I en första etapp skall förslag lämnas till reglering av de lokala sjukförsäkringsregistren. Utgångspunkten för Sammarfattning utredningsarbetet skall vara gällande bestämmelser på socialförsäkringsområdet, men utredaren måste även beakta och hålla sig underrättad om det arbete som pågår i syfte att bl.a. effektivisera försäkringskassomas rehabiliteringsverksamhet.

Ett delbetänkande

I enlighet med direktiven lägger vi i detta delbetänkande fram förslag till en registerlag för de lokala sjukförsäkringsregistren. I enlighet med vad som anförts i direktiven har vi under hand tagit del av information om

propositionsarbetet rörande rehabiliteringsverksamheten. Vi har även beaktat att enligt ett principbeslut av riksdagen skall en arbetsgivarperiod införas som innebär att arbetsgivarna svarar för ersättningen till de anställda under de första 14 dagarna i varje sjukperiod. Vi skall först i nästa etapp av utredningsarbetet lämna förslag till en reglering av de centrala registren inom riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Vi kan därför få anledning att återkomma till vissa frågor

i det fortsatta utredningsarbetet. Det gäller bl.a. frågan om inrättande av ett centralt statistikregister där uppgifter från de lokala registren skall

kunna samlas och användas i icke personidentifrerbar form.

behöver bättre teknikstöd

Försäkringskassoma

Vi konstaterar (se avsnitt ll.l.l) att - även om en arbetsgivarperiod införs i sjukförsäkringen - det är angeläget att försäkringskassoma får å

tillgång till ett betydligt bättre teknikstöd än för närvarande vid sin handläggning av ärenden om sjukpenninggrundande inkomst och om sjukpenning. För att rehabiliteringsverksamheten skall bli effektiv behöver försäkringskassoma även vid denna handläggning får tillgång

till ett förbättrat teknikstöd (se avsnitt ll. l .2). Vi konstaterar vidare att, om datasystemet skall kunna utgöra ett sådant förbättrat teknikstöd,

ytterligare vissa uppgifter måste få föras in i registren utöver dem som

redan finns i de nuvarande centrala registren.

Allmänna synpunkter på integritetsskyddet

l en verksamhet där man prövar enskilda personers rått till ersättning

vid sjukdom är det självfallet att uppgifter om enskildas hälso- och sjukdomstillstånd och andra mycket integritetskänsliga uppgifter behövs i stor omfattning vid handläggningen. En hel del sådana uppgifter ingår

redan i dag i det centrala försäkringsregistret. Övriga uppgifter finns i

handlingar av olika slag, främst i intyg eller utlåtanden från läkare, som _

förvaras på Även om således redan finns t

ñrsäkringskassan. uppgifterna att tillgå vid försäkringskassoma innebär en registrering på ADB-me-

dium i sig en ökad risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Sammanfattning När det gäller att avgöra vilka uppgifter som skall få föras in i ett ADB-register och vad som i övrigt skall gälla för registret måste en noggrann awägning göras mellan hänsynen till den personliga integriteten och försäkringskassomas behov av tillgång till uppgifter på ADBmedium. Vi anser att en grundläggande förutsättning därvid skall vara att de uppgifter av integritetskänslig karaktär som försäkringskassoma behöver ha tillgång till på ADB-medium så långt möjligt enbart skall lagras i lokala dataregister och att möjligheterna att sprida uppgifterna utanför detta register skall vara ytterst begränsade. En annan utgångspunkt skall vara att de lokala sjukförsäkringsregistren om möjligt skall helt regleras i lag. I vart fall bör lagen innebära en fullständig reglering när det gäller integritetskänsliga uppgifter. Genom att införa begränsningar såvitt gäller innehållet i och användningen av registret samt beträffande terminalåtkomst, utlämnande och sökmöjligheter kan skyddet för den personliga integriteten stärkas. Detta gäller även föreskrifter om en tidig gallring av särskilt känsliga uppgifter.

Bättre mot obehörig åtkomst i lokala register skydd

Vi anser att ADB-registrerade uppgifter i regel är mer skyddade mot obehörig åtkomst i ett register som förs vid ett lokalkontor och där endast personalen vid lokalkontoret får ha direktåtkomst till registret via terminal än i ett centralt fört register. Vi anser också att ett register som endast omfattar en mindre del av befolkningen är mindre intressant för obehörig åtkomst Lex. i politiska syften. En lokal placering av datorutrustningen innebär dessutom en minskad sårbarhet för socialförsåkringssystemet totalt sett i händelse av krig eller andra katastrofsituationer. Ett sjukförsäkringsregister skall därför föras av varje lokalkontor för det kontorets verksamhetsområde.

Ändamålen med registren

Ett lokalt sjukförsäkringsregister skall i första hand utgöra ett stöd för försäkringskassomas personal vid handläggningen av sjukpenningärenden och vissa andra sjukförsäkringsärenden samt för försäkringskassomas rehabiliteringsverksamhet. l registren skall endast få föras in uppgifter som är nödvändiga för denna handläggning. Registren skall emellertid också få användas av riksförsäkringsverket och försäkringskassoma för deras uppföljning av nämnda verksamhet och för statistik över verksamheten. Om regeringen eller, i förekommande fall, datainspektionen för visst fall så beslutar, får ett sjukförsäkringsregister även användas för forskning och framställning av statistik. Någon försäljning av uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får således inte förekomma.

Vad får registren innehålla?

SOU l 99 l :9 Sammanfattning Vi har utgått från att i huvudsak de uppgifter som i dag finns i de centrala registren i fortsättningen måste få finnas i de lokala registren. Härutöver skall för handläggningen av även få sjukpenningärenden anges vissa andra uppgifter som medger att ärendena i stor utsträckning kan handläggas med stöd enbart av lär registret. Rehabiliteringsärenden i allmänhet bli mer komplicerade och innehålla mer omfattande material. Här bör registret därför främst användas för att ge handläggaren upplysning om vilket material som finns i försäkringskassans handlingar och för att underlätta nödvändiga bevakningsrutiner. För båda ärendegruppema blir det dock endast fråga om mycket kortfattade uppgifter. Enligt vårt förslag skall innehållet i vara i det närmaste registret fullständigt reglerat i registerlagen.

Diagnosuppgifter

Vi anser att försäkringskassoma vid handläggningen av ett sjukpenningärende skall få registrera bl.a. angiven diagnos eller sjukdomsorsak, och vi har i ett särskilt avsnitt (ll.6.1) redovisat våra överväganden i denna fråga. I den mån man begränsar åtkomsten till uppgifterna i ett lokalt dataregister och likaså begränsar möjligheterna att länma ut uppgifter ur registret på ADB-medium kan uppgifterna vara mer skyddade mot obehörig åtkomst i ett dataregister än om läkarintyg och andra handlingar förvaras i kortlådor som liksom för närvarande står framme på lokalkontoret. Uppgifter om diagnos eller sjukdomsorsak skall endast få finnas kvar i registret under tre år. Uppgifter om eller sjukdomsorsak behövs i första hand för att diagnos ñrsäkringskassan skall kunna ta ställning till om en persons arbetsfömiåga är nedsatt av sådan orsak och i sådan att han har omfattning rätt till sjukpenning. Uppgifterna får betydelse även i försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet. Genom att också registrera uppgift om vid vilken arbetsplats en person arbetar och vilka arbetsuppgifter han har kan försäkringskassan dessutom i många fall få en uppfattning om vilken omfattning sjukfrånvaron har vid en viss arbetsplats och huruvida vissa typer av sjukdomsbesvär är mer förekommande än andra. Genom denna information ges försäkringskassan möjlighet att snabbt få en uppfattning om vilka personer som är i behov av rehabiliteringsátgärder.

Begränsade sökmöjligheter

När det gäller integritetskänsliga uppgifter anser vi att sökmöjlighetema skall regleras i lagen och begränsas så långt möjligt. Vi föreslår t.ex. att man vid handläggningen av sjukpenningärenden inte skall få ställa samman uppgifter med utgångspunkt i diagnosen. Uppgiften skall således endast ha betydelse vid handläggningen i det enskilda fallet. För att

försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet skall bli effektiv har en

motsvarande begränsning dock inte kunnat göras för denna verksamhet. Sammanfattning

Begränsad utlämning av uppgifter

Uppgifter från ett lokalt sjukförsäkringsregister skall endast få lämnas ut på ADB-medium i de fall det anges i registerlagen. Uppgifter får lämnas från ett lokalkontor till ett annat rörande en person som skall tillhöra det andra lokalkontoret. Det gäller också när det andra lokalkontoret i särskilda fall skall handlägga ett ärende rörande en person som inte är inskriven där. Uppgifter måste även få lämnas ut på ADB-medium för att utbetalning av olika försäkringsförmåner skall kunna ske och för att de centrala rutinerna med utskrift av olika meddelanden eller blanketter skall kunna utnyttjas. En uppgift om att anmälan om arbetsskada ingivits

skall få föras över till riksförsâkringsverket för dess handläggning av

yrkesskadeärenden. I övrigt skall utlämnande endast kunna ske till riksförsäkringsverket

och försäkringskassans centralkontor för uppföljning och utvärdering av ifrågavarande verksamhet samt för forsknings- och statistikändamål. Ett

sådant utlämnande förutsätter särskilt tillstånd. I andra fall får uppföljningen m.m. baseras på avidentiñerade uppgifter.

skall efter en viss tid

Uppgifterna gallras

Det är viktigt att uppgifterna i sjukförsäkringsregistret inte sparas längre

tid än som är nödvändigt. Vi ñreslâr därför att alla uppgifter i ett ärende skall tas bort ur registret tio år efter det att ärendet avslutats.

Dessutom skall vissa uppgifter, t.ex. om diagnos, tas bort ur registret

redan tre år efter det att ärendet avslutats.

Ett urval av uppgifterna skall dock få sparas efter dessa tidpunkter om regeringen så förordnar. Sådana sparade uppgifter skall förvaras av

arkivmyndighet och skall endast få användas för forskningsändamål.

Författningsförslag SOU 1991 :9

F ärfattrzirzgsförslag

Förslag till Lag om hos de

sjukförsäkringsregister allmänna försäkrings-

kassoma

Härigenom föreskrivs följande.

.v. u Inledande bestämmelser

:áuWt-_w-vøøwz l § Varje lokalkontor inom en allmän försäkringskassa skall för de

ändamål som anges i 2-5 §§ med hjälp av automatisk databehandling föra ett sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde. Den försäkringskassa som enligt särskilda bestämmelser frågor prövar om förmåner för sjömän enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall för samma ända- .., mål föra ett s. sjukförsäkringsregister över sjömän. .,

Registerändamál

Handläggning av ärenden

2 § Ett sjukförsåkringsregister får användas för försäkringskassans handläggning av ärenden om inskrivning hos fastställförsäkringskassan, ande av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och av utbetalning l. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor till och från arbetet och rehabiliteringsersâttning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om och arbetsskadeförsäkring lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och motsvarande äldre bestämmelser. Registret får användas för försäkringskassans förberedande för åtgärder handläggning som avses i första stycket.

3 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans tillsyn och samordning av de insatser som behövs i rehabiliteringsverksamheten enligt 00 kap. OO §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring och för försäkringskassans egna åtgärder för av försäkrade rehabilitering enligt 00 kap. 00 §§ samma lag.

Övrig användning av sjulçförsäkringsregister SOU 1991 :9

får användas F örfattningsförslag

4 § Ett sjukförsäkringsregister för att följa och utvärdera

försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för att framställa statistik över den verksamheten.

5 § Regeringen eller, om regeringen föreskriver det, datainspektionen får för enskilda fall besluta att får användas för

sjukförsäkringsregister

forskning och framställning av statistik.

Registeransvar

6 § Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäksom förs inom kassans ansvarsområde.

ringsregister

Registerinnehåll

7 § Ett lokalkontors får innehålla uppgifter om sjukförsäkringsregister

den som år försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän ñrsåkring och tillhör eller har tillhört som genom inskrivning i försäkringskassa lokalkontoret.

Det sjukförsäkringsregister som förs av en försäkringskassa enligt l § andra stycket får innehålla uppgifter om sjömän för vilka den försäk-

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkringskassan prövar förmåner ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

8 § Om ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om förmåner eller rehabilitering som avses i 2 och 3 §§, får lokalkontorets innehålla om den som avser.

sjukförsäkringsregister uppgifter uppdraget

till det

När uppgifterna inte längre behövs där, skall de överlämnas

i hör till.

lokalkontor som han genom inskrivning försäkringskassa

Därefter får i registret bara anges personnummer, namn, försäkrings-

kassans beslut och uppgifter som avses i 10 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket om lokalkontor som har fått ett uppdrag gäller även den försäkringskassa som enligt l § andra stycket för

sjukförsäkringsregister över sjömän, om den har fått ett sådant uppdrag.

9 § Ett får även innehålla uppgifter om den som sjukförsäkringsregister

i andra fall än som avses i 7 och 8 §§ förekommer eller har förekommit i ärende som avses i 2 och 3 §§ hos den som för registret.

10 § I fråga om personer som avses i 7-9 §§ får i ett sjukförsäkrings-

register anges l. personnummer och namn, 2. adress och telefonnummer, 3. medborgarskap,

4. folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort,

5. dennes adress och telefonnummer, näringsgren och

arbetsgivare,

arbetsställe eller arbetsställenummer eller fartyg,

6. karenstid, SOU l 99 1 :9

7. sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid, F örfattningsförslag 8. den företagshälsovård som den försäkrade tillhör, 9. tidpunkt för Sjukanmälan, 10. tidpunkter för sjukdomsfall, 11. diagnos och sjukdomsorsak,

12. yrke och arbetsuppgifter, 13. uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga, _ l4. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygs-

givare,

15. läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer,

16. sjukskrivningsperiod,

17. tidpunkter för sjukhusvård och för sådan vård som avses i 3 kap. 4 a § och 15 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, 18. förekomsten av anmälan om arbetsskada, 19. tidpunkt för inträffad arbetsskada, 20. förekomsten av utredning om sociala förhållanden som utförts av

försäkringskassan samt arbetsplatsutredning och annan utredning,

21. förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabiliteringsersåttning och fastställd rehabiliteringsplan,

22. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna

rehabiliteringsåtgärder,

23. uppgifter om inkomster och andra förhållanden som har betydelse för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning och de

övriga förmåner som avses i 2 § första stycket,

24. som utöver dem som anges i 17 har betydelse för utbetaluppgifter ning av sjukpenning och de övriga förmåner som avses i 2 § första

stycket, 25. försäkringskassans beslut såvitt avser utgången och de bestämmelser som har tillämpats.

Registret får även innehålla uppgifter om tidpunkter för registrerade

förhållanden utöver dem som anges i första stycket 9, 10, 16, 17, 19

och 22 samt de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamalen med registret.

Terminalåtkomst

11 § Endast den som enligt 1 § skall föra ett sjukförsäkringsregister får

ha terminalåtkomst till registret.

Utlämnande av uppgifter

12 § Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till ett annat lokalkontor, om

den registrerade genom inskrivning i försäkringskassa hör till det konto-

ret eller om uppgifterna annars behövs där i ett ärende som gäller den

registrerade. Uppgifter i det sjukförsäkringsregister som avses i 1 § andra stycket får under samma förhållanden lämnas ut på sådant medium F örfattrzirzgsförslag till ett lokalkontor. i ett lokalkontors får lämnas Uppgifter sjukförsäkringsregister ut på medium för automatisk till databehandling den försäkringskassa som avses i l § andra stycket, om uppgifterna behövs där i ett ärende som gäller den registrerade. 13 § Om det behövs för att följa och utvärdera sådan socialförsäkringsverksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över den verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att uppgifter i ett lokalkontors lämnas sjukförsäkringsregister ut på medium för automatisk databehandling till den centrala hos den försäkförvaltningen ringskassa inom vars ansvarsområde registret förs. 14 § De uppgifter i ett sjukförsäkringsregister som avses i 10 § första stycket 1-4, 9, 17-19 och 23-25 samt de administrativa uppgifter som avses i l0§ andra stycket får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till riksförsäkringsverket. Om det behövs för att följa och utvärdera sådan socialförsäkringsverksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över den verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att även andra uppgifter i ett sjukförsäkringsregister lämnas ut på medium för automatisk databehandling till riksförsäkringsverket.

15 § Om ett sjukförsäkringsregister enligt ett beslut som avses i 5 § får användas för eller av statistik, forskning framställning fâr uppgifter ur registret lämnas ut för angivna ändamål på medium för automatisk databehandling.

sökbegrepp 16 § I ett får som användas sjukförsäkringsregister sökbegrepp uppgifter som avses i 10 § första stycket 1, 2 såvitt avser adress, 4, 5, 7-12, 15, 16, 18, 21, 22 och 25. Uppgifter som avses i 15 får dock bara användas som sökbegrepp för framställning av utdrag 10 § dataenligt lagen (1973:289). Vidare får uppgifter som avses i 5, 8, 11, 12, 21 och 22 bara användas som i som avses i sökbegrepp rehabiliteringsärenden 3 § samt för uppföljning, utvärdering, forskning och framställning av statistik. Som sökbegrepp får dessutom, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 10 § andra stycket.

Gallring 17 § Uppgifter som avses i 10 § andra stycket 11 och 15 skall gallras tre år efter utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har

avslutats. Andra

uppgifter som avses i 10 § skall gallras tio år efter

utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats.

F örjfattrzirzgvörslag

Utan hinder av första stycket gäller föreskrifter som har meddelats i en

förordning eller med stöd av en och som gäller bevarande av förordning

ett urval av material för behov.

forskningens

Ikraftträdande m.m.

Denna lag träder i kraft den l oktober 1991. Intill utgången av juni

1992 skall bestämmelserna i 1 § tillämpas i den lydelse som av att följer

ordet skall i första och andra styckena byts ut mot får.

1 Inledning

Kapitel 1

1 . 1 Direktiven

Genom beslut den 4 oktober 1990 bemyndigade regeringen chefen för

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att

Socialdepartementet av

utreda och lägga fram förslag till författningsreglering personregister

på socialförsäkringsområdet. I direktiven (dir. 1990:59) anförs bl.a. följande.

Behovet av en författningsreglering av Socialförsäkringens dataregister

har aktualiserats bl.a. i samband med det planerade lokala sjukförsäk-

Datastödet kommer att vara av stor betydelse för ett

ringsregistret. effektivt rehabiliteringsarbete. De uppgifter som re istreras om den

försäkrade kan emellertid vara av tär, vilket ställer

mycket känslig ka särskilda krav på integritetsskydd. Jag anser att riksdagen genom lag-

stiftning bör ta ställning till regleringen av de ADB-baserade personregister som är aktuella i sammanhanget. En ökad mängd information i det lokala medför också större risk för

planerade sukförsäkringsrçgistret

intrång i den enskil es integritet. Aven när ,det gäller övriga person-

register inom socialförsäkringsområdet bör en lagreglering kormna till

stånd. Det bör åt en särskild utredare att utarbeta förslag till de

uppdras

som behövs.

författningsregler

En 1 datalagen är att ett personregister endast får inrättas och princip

föras som stöd i den verksamhet. När det gäller

registeransvariges

och liknande organ verksamheten i allmänhet

myndigheter regleras lagar och andra författningar. Sådana författningar bildar ramen

genom ör den personregistrering som bör få förekomma. Syftet med en regis-

terlag är att utifrån sådana bestämmelser närmare reglera personregist-

reringen.

Utgångspunkten för det nu föreslagna utredningsarbetet är gällande

bestämmelser på socialförsâkringsområdet. Utredaren måste emellertid även beakta och hålla sig underrättad om det arbete som pågår med anledning av de i direktiven nämnda förslagen, vars syfte är ökade

för försäkringsadministrationen att effektivisera rehabilitemöjligheter ringsverksamheten och utveckla en aktiv roll i arbetet med att förebygga ohälsa. Vidare bör en utgångspunkt för arbetet vara att för de register som omfattar ett stort antal registrerade personer och har ett integritets-

känsligt innehåll, bestämmelser skall meddelas i form av lag.

Inom socialförsäkringen den s.k. socialförsäkringssekretessen i gäller

Här det raka skaderekvisitet, vilket

7 kap. 7 § sekretesslagen. gäller

innebär att offentli het är huvudregel. Sekretess gäller om det kan antas

att den som uppgi ten rör eller någon honom närstående lider men om

Med till sekretessreglemas nära samband med en

uppgiften röjs. hänsyn

registerlagstrftning skall i utredningsuppdraget ingå att se över regle-

ringen av sekretesskyddet för känsliga personup gifter, särskilt för

rehabiliteringsverksamheten. I detta sammanhang bör även behandlas

förhåller av uppgifter, t.ex. för hur sekretesslagen sig till utlämnande

rehabilitering, till andra organ än myndigheter.

Av grundläggande betydelse är att en registerlag aranterar det skydd som bör gälla till förmån för den enskilde i dennes örhållande till olika får inte medföra Kapitel 1 myndigheter. Personregistrering otillbörlig kränkning av den enskildes personliga integritet. Detta är en grundläggande förutsättning som skall gälla även då krav på ökad datorisering framförs för att få effektivare verksamhet på olika områden. Konsekvenserna för andra intressen som insynsbehov och behov måste också

forskningens

beaktas. Här är det viktigt att analysera gallringsfrågoma och överväga om de olika urvalsmetoder som anges i propositionen (l989/90:72) om arkiv m.m. bör tillämpas.

Den effektivisering som avses komma till stånd på socialförsåkrings-

området medför behov av ett ökat infomiationsutbyte mellan de myndigheter och organ som deltar i rehabiliteringen. Det är därför angeläget att utredaren behandlar rörande mellan behovet av

avvägningen

inforrnationsutb te och s yddet för den enskildes frågor integritet. Vidare bör

skillnaderna i råga om sekretess på socialförsäkrings- och sjukvårds-

ornrådena beaktas. En viktig bas för såväl det förebyggande arbetsmiljöarbetet som det direkta rehabiliteringsarbetet är en god information om sjukfrånvaron.

Infonnationen måste från rehabiliteringssynpunkt vara individinriktad men behöver för det förebyggande arbetet endast vara av statistisk art

utan krav på individuppgifter. Däremot kan individinforrnation vara av väsentlig betydelse för områden. Om

kunskapsutvecklingen på andra

t.ex. sjukvårdens epidemiologiska kunska r kopplas samman med om sjukfrånvaro m.m. kan förrn ligen ny viktig kunskap om

uppgifter e fekter av olika behandlingsmetoder vinnas. Utredaren bör särskilt

överväga behovet av och förutsättningarna för samverkan i fråga om

information för forskningsändamål inom t.ex. sjukvårdsområdet och därvid särskilt överväga vilka insatser som skulle

integritetsskyddande

göra en samverkan möjlig. Innehållet i ett personregister måste emellertid enli t datalagen begränsas till sådana uppgifter som står i överensstämme se med registrets ändamål. Utredaren bör främst lärrma förslag rörande lagreglering av följande frågor som direkt hänger samman med den personliga integriteten:

0 registerändamål I registerinnehåll l ansvar och

förfoganderätt

I terminalåtkomst l uppgiftslämnande på ADB-medium I bevarandetid och allring I av

begränsningar earbetningsmöjligheter

I

krav på krypteringssystem eller andra skyddsmekanismer för viss

användning.

Utredaren bör särskilt noggrant analysera frågor om till

direkttillgång uppgifter via terminal. I om det planerade lokala fråga sjukförsäkrings-

bör utgångspunkten vara att endast behöriga tjänstemän hos det

registret lo ala försäkringskassekontoret skall ha terminalåtkomst.

Utredaren bör även belysa vilken betydelse

försäkringskassomas organisation kommer att få för inte ritetsskyddet enligt datalagen och sekretesslagen. Enligt datalagens reg er är - med den organisation som nu gäller - varje försäkringskassa registeransvari för alla register som

förs vid kassans lokalkontor och förfogar sål es över uppgifterna i Detta förhållande registret. får betydelse för bl.a. frågan om utlämnande

av uppgifter från de lokala registren till försäkringskassans centralkon-

tor. Aven bestämmelser sekretesslagens har betydelse i detta sammanhang.

Uppgifter rörande kan vara särskilt Ut-

diagnos integritetskänsliga. SOU 1991 :9

redaren bör därför särskilt belysa hanteringen av ADB-baserade uppgifter såvitt avser diagnos, och En Kapitel 1 arbetsoförmåga rehabiliteringsåtgärd. noggrann reglering är särskilt viktig när det gäller att fâ möjligheterna tillgång till sådana upp ifter. I detta sammanhang bör även möjligheter-

na att använda avidentiäerade uppgifter belysas.

1.2 och

Utredningsarbetet delbetänkandet

Utredningen, som startade sitt arbete i slutet av november 1990, har mot av vad som anförs i direktiven indelat bakgrund arbetet i två etapper. I den första etappen, som redovisas i lämnas föreliggande betänkande, förslag till reglering av lokala hos de allmänna sjukförsäkringsregister försäkringskassoma. Tyngdpunkten i arbetet har legat på överväganden och förslag vad gäller registerändamâl, registerinneháll, sökbegrepp samt utlämnande på ADB-medium. Under arbetet i denna etapp har studiebesök gjorts hos Malmöhus allmänna törsäkringskassas lokalkontor i Dalby och Stockholms läns allmänna försäkringskassas lokalkontor i Solna. Lokalkontoret i Dalby har lämnat information om hur sjukfallsärenden handläggs i dag och om den försöksverksamhet som bedrivs inom FAS 90-projektet avseende utveckling av lokalt sjukfallsregister. Lokalkontoret i Solna har redovisat det utvecklingsarbete som bedrivs i anslutning till FAS 90-projektet för att utveckla system och program för rehabiliteringsverksamheten. Sekreterama har vidare besökt ISA-enheten vid i arbetarskyddsstyrelsen Solna för att studera ISA-systemet. Sekreterama och vissa av utredningens sakkunniga har också fått infomiation om läns Skaraborgs allmänna försäkringskassas försöksverksamhet rörande samverkan mellan sjukvård och sjukförsäkring. Vid sammankomster som anordnats av utredningen har företrädeltagit dare för Företagens Riksorganisation, Landstingsförbundet, statens arbetsgivarverk, Svenska Svenska Kommun- Arbetsgivareföreningen, förbundet, Centralorganisationen SACO, Försåkringsanställdas Förbund, JUSEK, Sveriges läkarförbund, Sveriges socionomers, personal- & förvaltningstjänstemäns riksförbund och Tjänstemånnens Centralorganisation. Syftet med sammankomsterna har varit att bereda organisationerna m.m. tillfälle att lämna synpunkter på de frågeställningar vi enligt direktiven skall beakta. . Utredningen har samrátt med datainspektionen, datalagsutredningen (Ju 1989:02), riksarkivet och riksförsäkringsverket. Vi fortsätter nu arbetet med etapp två och skall därvid överväga och lämna förslag till författningsreglering för de centrala inom dataregistren socialförsäkringsområdet.

2 administra-

Socialförsäkringens 2

Kapitel

tion

2. l Allmänt

Riksförsäkringsverket och de allmnna försäkringskassoma har hand om den allmänna försäkringen, som omfattar sjukförsäkring (sjukvårds-

ersättning samt sjuk- och föräldrapenningförmäner), folkpensionering

och försäkring för tilläggspension. Verket och försäkringskassoma har

även hand om delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, allmänna barnbidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning

till smittbärare, för vård av närstående samt liknande förmå-

ersättning

ner. Försäkringskassorna de enskilda ärendena medan riks-

handlägger är central förvaltningsmyndighet med tillsynsansvar försäkringsverket över försäkringskassomas verksamhet. Riksförsäkringsverket svarar vidare för handläggning av ärenden enligt

lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) och vissa äldre författningar. Rätten till sjukpenning enligt dessa äldre författningar avgörs dock i vissa fall av försäkringskassoma. Försäkringskassorna har

även hand om utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och dagpenning till värnpliktiga

mil. Kostnaderna för försäkringskassornas administration finansieras till

större delen med arbetsgivaravgifter och egenavgifter och i viss omfatt-

ning med statsmedel. Anvisade medel fördelas av riksñrsäkringsverket mellan de olika försäkringskassoma efter samråd med Försäkringskasseförbundet.

Försäkringskassorna

Det finns 26 allmänna försäkringskassor, en i varje landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun. Försäkringskassorna är offentligrättsliga organ, för vilka regeringen fastställer firma. Varje

försäkringskassan skall ha en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. I försäkringskassan skall finnas en direktör som har att leda

arbetet i enlighet med styrelsens anvisningar. Hos försäkringskassoma

finns för närvarande omkring 15 100 årsarbetare, varav 11 700 årsarbetare finns vid lokalkontoren och 3 400 på centralkontoren.

Försäkringskassoma har en gemensam organisation, Försäkringskasse- SOU 1991 :9 förbundet, som är intresse-, service- och arbetsgivarorganisation. Kapitel 2 Försäkringskassomas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom försäkrings- och bidragsområdet. Beslut i ett enskilt ärende fattas i regel av en tjänsteman vid Vissa

försäkringskassan.

ärenden som typiskt sett är av mera komplex natur och har stor be-

tydelse För den enskilde samt har inslag av skälighetsprövning avgörs av

socialförsäkringsnämnd.

Beslut som har fattats av en tjänsteman skall enligt 20 kap. 10 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL) i princip omprövas av försäk-

ringskassan på begäran av den beslutet angår. I vissa fall skall omprövningen göras av en socialförsäkringsnämnd. Omprövning skall begäras

inom två månader från det den försäkrade fick kännedom om beslutet. Försäkringskassan har därutöver att enligt 20 kap. 10 a § AF L möjlighet under vissa förutsättningar ändra ett beslut som blivit oriktigt på grund av någon mer kvalificerad omständighet. Försäkringskassomas beslut kan överklagas, vilket enligt nuvarande

bestämmelser görs hos försäkringsrätt, och därifrån till försäkrings-

överdornstolen. I proposition 1990/91:80 föreslås en ny

instansordning

fr.o.m. den 1 juli 1991. Enligt skall en

förslaget försäkringskassas beslut i socialförsäkringsärenden överklagas till länsrätt. Länsrätts beslut överklagas till kammarrätt. Försäkringsöverdomstolen behåller sin nuvarande ställning som högsta instans för socialförsäkringsmålen.

Under en som beräknas

övergångstid, upphöra den l juli 1992, skall de

tre finnas

försäkringsrättema kvar för att arbeta av befintliga målbalan-

ser men under denna tid vara administrativt samordnade med var sin kammarrätt.

2.2.1 Lokalkontorsnätet

I 18 kap. 1 § AFL anges att försäkringskassoma skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt.

Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allmänna försäkringskassoma skall det finnas minst ett

lokalkontor i varje kommun. Om det finns fler än ett kontor i en kommun skall lokalkontorsområdena omfatta en eller flera

församlingar. Avvikelse från denna indelningsgrund kan medges av verket. Riksförsäkringsverket har även utfärdat rekommendationer (Allmänna råd 1989:5) om de allmänna försäkringskassomas kontorsnät. Rekom-

mendationema innebär att varje lokalkontor bör ha en i princip heltäck-

ande försäkringskompetens, att det i befolkningsmässigt eller geografiskt

stora kommuner bör inrättas lokalkontor i den

ytterligare utsträckning

kassan finner lämpligt samt att varje lokalkontor bör ha minst fem

årsarbetare. Detta motsvarar erfarenhetsmässigt ett befolkningsunderlag

på minst 5 000 invånare. Vidare finns det en rekommendation om personal- och lokalsambruk med kommuner, främst i glesbygden och

med vuxenutbildningsnämnder. SOU 1991 :9 Det är försäkringskassomas styrelser som beslutar om lokalkontors- Kapitel 2 nätet inom ramen för de tillgängliga ekonomiska resurserna. Antalet lokalkontor uppgår för närvarande till 414. Det är främst i storstads- och glesbygdsregioner som det förekommer mer än ett lokalkontor i varje kommun. Som komplement till lokalkontoren finns det för närvarande ett 40-tal mindre serviceenheter service- (ñlialexpeditioner, kontor, sambrukskontor med kommuner m.m.), i allmänhet tillkomna genom ombildning av små lokalkontor och vanligen med begränsad verksamhet och öppethållande. Kontorens storlek varierar, från det minsta med ett underlag på knappt 2 000 invånare och en personalstat på 3 tjänster till det största med närmare 120 000 invånare och nästan 170 tjänster. För närvarande har 4 % av lokalkontoren en personalstat på mindre än 5 tjänster och drygt hälften en personalstat på mellan 5 och 20 tjänster. har en kontorschef. Varje lokalkontor I övrigt kan organisationen fritt anpassas till de lokala ñrutsättningama. Vanligen är kontoren uppdelade i en eller flera sektioner för sjukförsäkrings-, utrednings-, pensions- och bidragsfunktionema. Med utredningsfunktion avses här handläggning av långa sjukfall, rehabilitering och förebyggande verksamhet, beredning och beslut i förtidspensionsärenden, arbetsskadeärenden samt handikappersättnings-, bilstöds- och vårdbidragsärenden m.m. På många håll går utvecklingen mot en indelning med särskilda enheter för stöd till bamfamiljer, ersättning vid ålderdom resp. insatser vid sjukdom och ohälsa. Hos lokalkontoren finns lokala för samråd med rehabiliteringsgrupper andra samhällsorgan i t.ex. inom rehabiliteringsärenden, sjukvården, socialvården, arbetsvården och Finns det flera arbetsförmedlingen. lokalkontor inom en kommun kan dessa ha en gemensam lokal rehabiliteringsgrupp. Föreskrifter om dessa grupper och om centrala rehabiliteringsgrupper vid försäkringskassomas centralkontor finns i en av riksförsäkringsverket utfärdad kungörelse (RFFS 1979:1). Sjukförsäkringsärenden handläggs sedan tidigare vid lokalkontoren. Inom försåkringskassoma pågår emellertid ett utvecklingsarbete där målet är att i princip all individinriktad av handläggning försäkringsärenden skall till lokalkontor. förläggas föxsäkringskassomas Så gott som alla försäkringskassor kommer att ha genomfört decentraliseringen av utredningsärendena under innevarande Inom budgetår. pensions- och bidragsområdet väntas decentraliseringen vara slutförd något senare. Kvar på regional nivå kommer i en del fall att ligga vissa pensionsberäkningar.

2.3 Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket är central för socialförsäkförvaltningsmyndighet ringen och anslutande Verket skall särskilt svara för den bidragssystem. centrala ledningen och för av verksamhet tillsynen försäkringskassomas

samt verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas

likforrnigt och rättvist. Verket skall även meddela de föreskrifter enligt

Kapitel 2 givna bemyndiganden och de allmänna råd som fordras för tillämpning

av lagstiftningen och för säkerställande av en effektiv resursanvändning

och administration. Vidare skall verket följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningamas effekter för individ och samhälle.

Riksförsäkringsverket får, även till förmån för enskild part, överklaga försäkringskassans och försåkringsrättens beslut samt begära ändring

enligt 20 kap. 10 a § AFL. Verket är alltid part i mål som överklagats till försäkringsöverdomstolen. Som tidigare nämnts svarar riksförsäkringsverket dessutom för handläggning av vissa ärenden enligt YFL och andra äldre författningar.

Riksförsäkringsverket är organiserat på en administrativ avdelning, en

försäkringsavdelning, en utvärderingsavdelning, en ombudsavdelning och en ADB-avdelning. Dessutom finns två fristående enheter, stabsenheten för lagfrågor samt yrkesskade- och avgiftsenheten. ADB-avdelningen år placerad i Sundsvall.

3 FAS 90 SOU 1991 :9

Kapitel 3

3.1 Nuvarande datasystem

Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i dag en central dataanläggning med stordatorer och databaser vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall. I datorerna finns centrala register avseende sjuk- och föräldraförsäkringama, pensioner och olika bidrag. Till datorerna är terminaler på de olika försäkringskassekontoren anslutna via det gemensamma kommunikationsnätet. Datasystemet början av 1970-talet och försäkringskassomas terminaler byggdes upp i hade från början ingen kapacitet för logik och lagring. Först för något år sedan har terminalema bytts ut mot terminaler av persondatortyp. De är i lokala nätverk och utnyttjas i huvudsak som terminaler hopkopplade mot de centrala datorerna i Sundsvall. Samtidigt har antalet terminaler utökats så att det för närvarande finns ca 3 200 terminaler inom riksförsäkringsverket och försäkringskassoma. Detta motsvarar i princip en terminal på fem anställda. Försäkringskassorna, som handlägger och beslutar i de enskilda ärendena, utnyttjar den centrala ADB-anläggningen huvudsakligen för beräkning, beslutsexpediering och utbetalning. Sjukförsäkringssystemet svarar för ca 80 % av samtliga transaktioner. En stor del av utbetalningarna, särskilt allmänna barnbidrag och flertalet pensionsförmåner, verkställs helt automatiskt från ADB-avdelningen i Sundsvall. närmare vilken information vissa av registren I kapitel 6 redovisas innehåller och vilka funktioner som ingår i systemen.

3.2 om ADB-systemet

Utredningar

Som nämnts byggdes det nuvarande datasystemet upp i början av 1970talet, men redan under åren 1975-1976 gjorde Statskontoret en utredning om riksförsäkringsverkets framtida datorbehov. Statskontoret konstaterade därvid att de förutsättningar som låg till grund för valet av datordriftsorganisation inom den allmänna försäkringen hade ändrats på flera punkter. Förutsättningarna hade också ändrats i fråga om tillgången pâ ADB-teknik och utrustning av olika slag. Mot bakgrund av Statskontorets rapport tillsatte regeringen år 1977 en utredning som skulle lägga fram förslag om lämplig parlamentarisk av datordriften inom riksförsäkringsverkets verksamhetsorganisation område för tiden efter år 1980. Arbetet borde särskilt inriktas på frågorna om och i så fall i vilken utsträckning det kunde vara lämpligt att dela

upp och sprida datorbearbetningama och databaserna genom att komplettera den centrala datoranläggningen i Sundsvall med regionala

Kapitel 3

anläggningar eller mindre datorutrustningar vid försäkringskassomas

central- och lokalkontor.

Utredningen, som tog namnet ALLFA-komrnittén, föreslog i sitt be-

tänkande (SOU 1981:24) Socialförsäkringens datorer att driften av

sjukförsäkringssystemet (inkl. föräldraförsäkringen) och övriga dagersättningar skulle förläggas till försäkringskassornas centralkontor.

Datordriften för övriga system skulle bibehållas vid den centrala anläggningen liksom viss utdataproduktion för och

sjukförsäkringssystemet

övriga gemensamma funktioner. På sikt skulle datordriften mer fullstän-

digt spridas till försäkringskassoma. Utredningen föreslog också att försäkringskassoma skulle få ett förstärkt inflytande över ADB-verksamheten i en Organisationsform där försäkringskassoma hade majoritet. De

nämiare organisatoriska formerna för och konsekvenserna av ett för-

ändrat huvudmannaskap för ADB-verksamheten borde ALLFA-

enligt kommittén utredas i särskild ordning. Remissinstansema hade delade meningar om ALLFA-kommitténs

förslag, och förslagen genomfördes inte. I stället gav regeringen år 1983 riksförsäkringsverket i uppdrag att utreda frågan om den framtida ADB-verksamheten för socialförsäkringen på 1990-talet och därefter.

Utredningen skulle ske i samråd med Statskontoret och i nära samarbete med försäkringskassoma. Utredningen bedrevs under namnet FAS 90. FAS 90-utredningen avgav sin slutrapport i mars 1988. Utredningen lade fram ett förslag, det s.k. FAS 90-förslaget, som byggde på en kombination av lokal och central datordrift. För att underlätta bedöm-

ningen av förslaget redovisade utredningen också vad man kallade ett

referensaltemativ och ett nollaltemativ.

3.3 FAS

90-förslaget

FAS 90-förslaget innebär att en systemstruktur utvecklas där alla lokal-

och centralkontor får egen datorkraft. Kontoren knyts samman i ett gemensamt kommunikationsnät, grundat på nuvarande lösning. Den

individinriktade ärendehandläggningen sker på ett lokalkontor och varje handläggare bör ha tillgång till en egen terminal.

Ärendehandläggningen

integreras med moderna funktioner för uppföljning och kontorsstöd, t.ex. ordbehandling, kalkylering och registeruppläggning. Grundinformationen för sjuk- och föräldraförsäkringen lagras i lokala register,

medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar finns i första hand sker centralt. Det gäller framför allt information om pensioner,

barnbidrag och bidragsförskott. De lokala registren är åtkomliga endast

för det lokalkontor där uppgifterna lagras.

Utbetalningsverksamheten kommer även fortsättningsvis att finnas vid i Sunds- ADB-avdelningen

vall. De mest vägande skälen för FAS 90-utredningens ställningstagande var

förslagets möjligheter att effektivisera såväl arbetet med socialförsäksom den interna administrationen. FAS 90-förslaget skulle också

ringen 3

Kapitel leda till en spridning av ADB-verksamheten, som i sin tur skulle föra med sig en bred uppbyggnad av ADB-kompetensen vid försäkringskassoma. Därmed skulle de anställda få ett större inflytande över verksamheten. Den nya ADB-strukturen skulle också ge vissa mervär-

den, t.ex. i rehabiliteringsverksamheten och i samarbete med andra

myndigheter. Genom att varje lokalkontor hade sin egen utrustning minskade också sárbarheten i katastrofsituationer. Grundidén i FAS 90-förslaget när det gäller utrustningen är att de befintliga terrninalema, efter installation av hård- och programvaror, kan tjäna som terminaler i förhållande till det centrala systemet, men även utgöra arbetsstationer i lokala nät arbetande mot lokala register och användas som självständiga persondatorer. Avsikten är att antalet tenninaler skall utökas ytterligare. Härutöver skall anskaffas särskilda datorer för lagring av de lokala registren och bandstationer för lokal säkerhetslagring på magnetband.

I princip kommer varje lokalkontor att ha egen registerutrustning inom

sina egna lokaler. Bland de små kontoren kan det dock finnas sådana som av säkerhets- eller kunskapsskäl inte kan ha utrustningen i de egna lokalerna. I sådana fall skall utrustningen finnas på ett annat kontor och det mindre kontoret har åtkomst till registret via det gemensamma kommunikationsnätet. För Servicekontor gäller att det skall vara anslutet till lokalkontoret via kommunikationsnâtet. I FAS 90-förslaget ligger alla funktioner för handläggning av ett sjukfall lokalt med undantag för utbetalning av ersättningar vilka även i

fortsättningen sker via det centrala systemet. Den grundläggande infor-

mationen i sjukförsäkringsregistret fås dock från centrala register i Sundsvall. Alla transaktioner mellan centralt och lokalt system samt mellan olika kontor slussas genom ett s.k. distributionssystem i Sunds-

vall. Detta betyder dels att alla transaktioner kan loggas oberoende av

avsändande och mottagande kontor, dels en garanti för att persondata når rätt mottagare. Alla transaktioner frän eller till det centrala systemet eller annat system måste passera en lokal brevlädefunktion som hör till varje lokalkontor. All information som berör registren måste således hämtas eller lämnas och undergå kontroll och loggning innan något

lokalt register berörs eller uppgift lämnas ut. Genom ett behörighetskontrollsystem skyddas registren från att några

andra än lokalkontorens behöriga personal får tillgång till registren. Lokala tillägg och anpassningar skall kunna ske men därvid får de grundläggande strukturerna och behandlingsreglema eller registerinnehället inte förändras.

3.4 av FAS 90-förslaget Handläggning

Kapitel 3 Riksförsäkringsverket lät samtliga försäkringskassor komma in med remissyttranden över FAS 90-utredningens slutrapport, vilka redovisades

till regeringen i riksförsäkringsverkets anslagsframställning för budget-

året 1989/90. Där redovisades även ett uttalande som antagits av Försäkringskasseförbundet samt synpunkter som förts fram inom riksförsäkringsverket. I anslagsframställningen föreslog riksförsäkringsverket att beslut skulle fattas bl.a. om att den ADB-tekniska utvecklingen skulle bedrivas i riktning mot en framtida ADB-struktur enligt FAS 90-förslaget. I den följande budgetpropositionen anförde chefen för socialdepartementet att det var viktigt att få till stånd ett väl fungerande ADB-stöd i syfte att ta till vara de möjligheter till ökad effektivitet och service som en decentraliserad ärendehandläggning innebar. För att få en effektiv administration krävdes att teknikstödet för ärendehanteringen integrerades med moderna funktioner för uppföljning och kontorsstöd för t.ex. registerhantering, ordbehandling och kalkylering. En datorisering av manuella rutiner och register gav också möjlighet att ytterligare rationalisera verksamheten. Departementschefen ansåg att den framtida utvecklingen av ADB-verksamheten inom socialförsäkringen på sikt borde inriktas mot en ADB-

struktur där registerhanteringen inom sjuk- och föräldraförsäkringen

förlades lokalt och där också andra möjligheter att automatisera registeroch blanketthantering, beräkningsrutiner och ordbehandling togs till vara. En datorisering av lokala sjukförsäkringsregister skapade också förutsättningar för att mera systematiskt än hittills sammanställa information om sjukfrånvaron och dess orsaker. Detta gav i sin tur ökade

möjligheter att komma till rätta med de allt mer Ökande utgifterna för sjukfrånvaron. Hon ansåg att vad FAS 90-utredningen i dessa delar hade

föreslagit väl stämde överens med denna inriktning. I de särskilda direktiven till riksförsäkringsverket inför den fördjupade anslagsfrarnställningen för budgetåren 1991/92-1993/94 har angivits att lokala sjukförsäkringsregister bör ha upprättats vid samtliga försäkrings-

kassor budgetåret 1991/92.

För genomförandet av FAS 90-förslaget finns en projektledning med en särskild projektledare. Vidare har en särskild ledningsgrupp inrättats. Inom projektet pågår försöksverksamheter med syfte att bl.a. utveckla system för lokala sjukfallsregister. Avsikten är att FAS 90-systemet skall kunna tas i bruk senast den 30 juni 1992. Systemet skall då vara i drift på alla lokalkontor över hela landet. För att denna tidsram skall kunnas

hållas bör i en första etapp de lokala registren endast omfatta sjukförsäk-

ringsärenden och således inte föräldraförsäkringsärenden. Enligt en principöverenskommelse som träffats mellan riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet skall en förvaltningsorganisation

förbereda och sköta underhåll, drift och utveckling av de grundläggande

delarna av de lokala datasystemen och de register som byggs upp på lokalkontoren. Organisationen skall ledas av en styrgrupp med represen- Kapitel 3 tanter för riksförsäkringsverket, Försäkringskassetörbundet/försälcringskassoma och de fackliga organisationerna.

3.5 ADB-säkerhet

Inom FAS 90-projektet arbetar man också med frågor om ADB-säkerhet på olika nivåer. Till en början handlar det om fysiskt skydd, dvs. skydd mot inbrott, brand etc., och därutöver frågor om operativ, behörighetskontrollsystem, databassystem och tillämpningsprogram. I operativet ingår datamässiga kontrollfunktioner som Lex. att två samtidiga användare skall hållas strikt isär. Behörighetskontrollsystemets huvuduppgift är dels att ha en effektiv kontroll av en persons identitet, dels att kontrollera att en viss person inte använder resurser som han inte är behörig att använda. I databassystemet och tillämpningsprogrammen finns ytterligare säkerhetskontroller som inte uppfylls genom de tidigare nivåerna. Behörigheten skall i det nya datasystemet kunna utformas så att den infomiation eller den meny som presenteras för en användare avpassas till den användarens behov. Behörighetskontrollen skall i det nya systemet ske genom att all användning förutsätter att användaren har såväl ett eget giltigt behörighetskort som ett personligt lösenord. Vidare skall liksom nu en maskinell logg finnas för registrering av händelser i systemet. Beträffande det nuvarande loggsystemet har regeringen uttalat att detta behövs dels för att man effektivt skall kunna kontrollera de utbetalningar som sker, dels ñr att skydda de registrerades personliga integritet. I loggsystemet skall riksförsäkringsverket registrera och bevara uppgifter som gör det möjligt att för varje tidpunkt redovisa vilken automatisk databehandling som har skett med registren, vem som har beordrat eller beställt bearbetningen samt vem som har genomfört den. I loggregister anges vilka uttag och förändringar som gjorts i personregistren, numret på resp. operatörs behörighetskort samt tidpunkt och för varje typkort transaktion som operatören har utfört. Riksförsäkringsverket har fått dispens från skyldigheten att lämna underrättelse enligt l0 § första stycket datalagen (1973:289) om innehållet i loggregistret under förutsättning att loggregistret endast används för vissa angivna ändamål. Loggregistret får användas då datainspektionen vill kontrollera datalagens efterlevnad och i samband med polismyndighets utredning i anledning av misstanke om brott. Loggregistret får även användas för intern och extern revision och för åtgärder av teknisk natur, såsom felsökning, rättelse av fel samt test. Loggregistret får slutligen användas för kontroll och uppföljning av användning av systemen samt undersökningar vid misstanke om illegal av användning systemen.

har härutöver förbundit sig att informera eller Riksförsäkringsverket förhandla med berörd personalorganisation innan kontroll görs. Loggre- Kapitel 3 gistret används inte för mätning av individuella arbetsprestationer.

4 Försäkringsförmånema

Kapitel 4

4. 1 Inledning

Som tidigare nämnts innebär FAS 90-förslaget att grundinforrnationen för sjuk- och föräldraförsäkringen skall lagras i lokala register vid försäkringskassoma. I en första etapp av genomförandet av FAS 90-förslaget skall enligt nuvarande planering endast uppgifter om sjukförsäkregister. Först i en senare etapp skall ringsärenden lagras i lokala uppgifter om föräldraförsäkringsärenden lagras lokalt. Som sjukförsäkringsärenden får i detta sammanhang anses ärenden om sjukpenning (inkl. merutgifter för resor) enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), men även sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Också i de ärenden försäkringskassan skall fatta beslut om sjukpenning enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) skall registrering ske i det lokala registret. Utgångspunkt vid våra överväganden om vilka uppgifter som behöver finnas i de lokala sjukförsäkringsregistren är de bestämmelser om ersättningsförmäner som försäkringskassoma skall tillämpa samt de uppgifter som åvilar försäkringskassoma i rehabiliteringshänseende. Vi redovisar därför här de grundläggande bestämmelserna om rätten till de olika förmånema. För samtliga förmåner är även bestämmelserna i AFL om inskrivning i försäkringskassa och om sjukpenninggrundande inkomst av betydelse. Vi redovisar därför också vad som gäller i dessa avseenden. I kapitel 5 redogör vi för försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet och vilka förändringar i verksamheten som kan väntas ske inom den närmaste tiden.

4.2 Inskrivning i försäkringskassa

Bestämmelser om vilka som omfattas av den allmänna försäkringen finns dels i AFL, dels i överenskommelser om social trygghet som har träffats mellan Sverige och andra länder. Enligt l kap. 3 § AFL omfattar den allmänna försäkringen dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket. Vidare anges att en försäkrad som lämnar Sverige fortfarande skall anses vara bosatt i riket om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett är. l princip skall också den som är utsänd av en statlig arbetsgivare för arbete utomlands anses bosatt i riket under hela utsändningstiden. Detta gäller även medföljande make och barn som inte fyllt 18 år. Vissa andra personer kan vara

försäkrade för enbart tilläggspension.

I 1 kap. 4 och 5 §§ AF L finns bestämmelser om inskrivning av försäk-

Kapitel 4

rade i försäkringskassa. Från och med den månad en försäkrad uppnår

sexton års ålder skall han, om han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Han skall vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Är han inte mantalsskriven i riket skall han vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är bosatt vid årets ingång eller, om han bosätter sig i riket senare under året, hos den kassa inom vars verksamhetsområde bosättningen äger rum. När förutsättningar för inskrivning av en person inte längre föreligger skall försäkringskassan avregistrera vederbörande. Riksförsäkringsverket har i sina föreskrifter RFFS 1985:16 angivit att den försäkrade skall tillhöra det lokalkontor hos försäkringskassan inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven resp. bosatt. I föreskrif-

terna (7 §) anges även att en svensk sjöman under anställning på svenskt handelsfartyg eller på utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat

förhyrs av svensk redare anses som bosatt i Sverige även om han inte uppfyller angivna villkor för bosättning. En sådan sjöman likställs med

en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassan även om inskriv-

ning inte skett. Detsamma gäller en utländsk sjöman som skall anses som bosatt i Sverige enligt bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder. Frågor om förmåner enligt AFL till sådan sjöman som inte är inskriven hos försäkringskassa prövas, utom vad gäller pension, av Göteborgs allmänna försäkringskassa.

lnskrivning i försäkringskassa är, utom vad gäller personer under 16 år, en förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL. Kretsen av

försäkrade enligt lagarna om

arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och yrkesskadeförsäkring är något vidare. I samtliga fall är inskrivning i försäkringskassa emellertid av betydelse när det gäller vilken försäkringskassa som i första hand skall handlägga ärendet.

4.3 inkomst

Sjukpenninggrundande

En förutsättning för rätt till sjukpenning enligt AFL är att en person är inskriven hos försäkringskassa. Den som är under 16 år har dock rätt till sjukpenning om det beror på âldersregeln att inskrivning i försäkrings-

kassa inte har skett.

Sjukpenningen beräknas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Olika beräkningssätt kan bli aktuella om SGI-n härrör från inkomst av anställning eller från inkomst av annat förvärvsarbete. Såvitt gäller inkomst av annat förvärvsarbete kan sjukförsäkringen även

gälla med karenstid.

SGI-n är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförrrtá-

ner, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst

av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). I 3 kap. 2 och 2 a §§ AFL anges närmare bestämmelser om beräkningen 4 Kapitel

av SGI. Bl.a. anges att vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst

av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv

gånger basbeloppet. Beräkningen får i vissa fall grundas på den taxerade

inkomsten.

SGI skall enligt 3 kap. 5 § AFL fastställas redan vid inskrivningen av

en försäkrad och gäller då med omedelbar verkan. En ändring av SGI-n gäller däremot först efter 14 dagar. SGI-n skall omprövas av försäkringskassan vid olika tillfällen, och den försäkrade är enligt 6 § i samma

kapitel skyldig att anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden eller

av sin arbetstid eller andra omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. I 3 kap. 5 § tredje stycket AFL finns bestämmelser om att SGI-n inte får sänkas i angivna fall. Det gäller då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär studiestöd eller viss annan ersättning eller genomgår särskild utbildning eller undervisning. Detsamma gäller om han är

inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning. SGI-n får under vissa

förutsättningar inte heller sänkas i samband med graviditet eller under ledighet för vård av bam. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1981:5 skall SGI-n i dessa fall även anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades

yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år. I dessa föreskrifter anges ytterligare grupper som inte skall få sin SGI sänkt utan i stället anpassad efter löneutvecklingen. I huvudsak omfattas de som inte

förvärvsarbetar på grund av sjukdom, de som fullgör vämpliktstjänstgöring e.d., de som är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfo-

gande, de som avbryter förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd, de som är lediga från sin anställning

för studier inom det egna yrkesområdet samt slutligen de som i annat fall bedriver studier inom det egna yrkesområdet, dock för högst ett år. För den som studerar och har studiestöd eller viss annan ersättning enligt vad som anges i 3 kap. 5 § tredje stycket AFL gäller särskilda

bestämmelser om sjukpenning. Under utbildningstiden beräknas sjukpenningen nämligen enbart på grundval av den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids- SGI. Under sommarferiema får sjukpenning dock beräknas enligt den

tidigare SGI-n om sjukpenningen då blir högre.

För flertalet sjukpenningförsäkrade skall sjukpenningen för de första

14 dagarna i varje sjukperiod beräknas som s.k. timsjukpenning. Vid

fastställandet av SGI-n skall, om SGI-n helt eller delvis är att hänföra till inkomst av anställning, försäkringskassan enligt 3 kap. 2 b § AFL även fastställa den försäkrades årsarbetstid. Årsarbetstiden är det antal timmar för år som den försäkrade kan antas ha tills vidare som ordinarie eller normal arbetstid. Bestämmelser om schablonberälming av arbetstid

har utfärdats i 1987:361. har vidare förordning Riksförsäkringsverket meddelat föreskrifter (RFFS 1987:24) om årsarbetstid m.m. Kapitel 4 I 3 kap. 5 a § AF L finns även särskilda bestämmelser om beräkning av SGI för den som har tjänstepension i form av ålderspension eller annan därmed jämställd pension före utgången av den månad under vilken han fyller 65 år.

4. 3. 1

Frivillig sj ukpenningförsäkring

Den som är inskriven i försäkringskassa men som inte har en sjukpenning som för kalenderdag uppgår till mer än 60 kr., vilket motsvarar garantinivån inom föräldraförsäkringen, kan teckna frivillig sjukpenningförsäkring. Bestämmelser härom finns i 21 kap. AFL och förordningen (1985:733) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. Den frivilliga sjukpenningen eller får, i förekomsjukpenningtillägget mande fall tillsammans med sjukpenningen enligt 3 kap. AFL (fr.o.m. den l mars 1991 sjukpenningens storlek vid en kompensationsnivå på 90 %), lägst uppgå till 20 kr. och högst till 60 kr. Försäkringen kan gälla med karenstid. Endast den som är under 55 år har rätt att teckna frivillig fåirsäkring. Samma åldersgräns gäller för den som vill förkorta en gällande karenstid. Frivillig sjukpenningförsäkring beviljas av den försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven.

enligt allmän försäk-

Sjukpenning lagen

om ring

Enligt 3 kap. 1 § AFL har den som är inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till sjukpenning enligt vad i övrigt anges i 3 kap. AFL om hans SGI uppgår till minst 6 000 kr. Även den som är under 16 år har rätt till sjukpenning om det beror på att i åldersregeln inskrivning försäkringskassa inte har skett. De grundläggande bestämmelserna om rätten till finns i sjukpenning övrigt i 3 kap. 7 § AFL. Enligt detta vid lagrum utges sjukpenning sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken och som fortsjukpenning utgetts farande kvarstår efter det att sjukdomen upphört. sjukpenning utges med hel, tre fjärdedels, halv eller en beroende Gärdedels sjukpenning på graden av nedsättningen av arbetsfömiågan. Enligt samma paragraf får försäkringskassan när det finns skäl kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättningen av arbetsfömiågan. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1988:2 skall läkar-

intyg i regel krävas fr.o.m. den sjunde dagen efter sjukanmälnings- SOU 199l :9 dagen. Försäkringskassan får även ålägga en försäkrad att vid framtida 4 Kapitel

sjukdomsfall förete läkarintyg fr.o.m. första dagen. Åläggandet får gälla

under högst tolv månader. Försäkringskassan får även i ett pågående

sjukfall begära läkarintyg för tid före den sjunde dagen. sjukpenning

kan utges även om läkarintyg inte företetts, om den försäkrade gör sannolikt att han lidit av sjukdom som avses i 3 kap. 7 § AFL. Vid bedönmingen av arbetsförmågans nedsättning skall enligt 3 kap. 8 § AFL, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförliga arbete. Vissa försäkrade har inte rätt till eller endast en begränsad rätt till sjukpenning. Bl.a. gäller att den som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension enligt AFL eller uppburit sådan pension under månaden nämiast före den då han började uppbära hel ålderspension inte har rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension enligt AFL får sjukpenning utgå för högst 180 dagar. Vidare gäller enligt 3 kap. 15 § AFL att sjukpenning inte utges för tid då den försäkrade fullgör vämpliktstjänstgöring, vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. sjukpenning utges inte

heller för tid då den försäkrade är intagen i sådant hem som avses i 12 §

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd

av 3 § sagda lag, är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller i

annat fall av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas

bekostnad. Den som är intagen i kriminalvårdsanstalt kan dock fâ

sjukpenning vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillñlle att förvärvsarbeta. Enligt 3 15 §

kap. AFL får sjukpenning inte heller utges för tid då den försäkrade vistas

utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller som ett led i

rehabiliteringen reser till utlandet med försäkringskassans medgivande. Sjukpenning utges för närvarande med 90 % av SGI-n omräknad till dagbelopp (kalenderdags- eller timberäkning). Fr.o.m. den l mars 1991

kommer sjukpenning att utges med olika kompensationsnivåer beroende

på sjukperiodens längd. För de tre första dagarna med sjukpenning utges

därvid 65 %, för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden med 80 % och för tid därefter med 90 % av SGI-n. Om den sjuke samtidigt

får lön från sin arbetsgivare. eller uppbär s.k. AGS-ersättning (avtalsgruppsjukförsäkring), skall sjukpenningen i vissa fall minskas. Den som

lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder per år skall enligt särskilt beslut av försäkringskassan kunna få

kompensation med 80 % redan från den första dagen. För att kunna beräkna sjukpenningen för de första 14 dagarna av sjukperioden (timsjukpenningberäkning) behöver försäkringskassan, förutom

uppgift om den försäkrades årsarbetstid, även uppgift om antalet timmar

SOU 1991 :9 som den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Kapitel 4 Tirnsjukpenning beräknas inte på den del av SGI-n som härrör från inkomst av armat förvärvsarbete än anställning. Tirnsjukpenning beräknas inte heller för vissa arbetslösa m.fl. grupper. Som angivits i föregående avsnitt får vissa studerande under utbild-

ningstiden sjukpenning beräknad enbart på grundval av den inkomst av

eget arbete som den försäkrade kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids-SGI, medan sjukpenningen under sommarferiema får beräknas

enligt den tidigare SGI-n om sjukpenningen då blir högre. Sjukpenning beräknad på studietids-SGI beräknas som tirnsjukpenning även för tid

efter de första 14 dagarna av sjukfallet. I 3 kap. 16 § AFL finns föreskrifter om s.k. arbetsgivarinträde. I paragrafen anges att statlig, kommunal eller landstingskommunal arbetsgivare som betalar ut lön till arbetstagare vid sjukdom - om regeringen inte föreskriver annat - bestämmer kan erhålla på det sätt regeringen

arbetstagarens sjukpenning i den mån den inte överstiger den utbetalda lönen. Även arman arbetsgivare har rätt att uppbära sjukpenningen, om

detta har bestämts i kollektivavtal. Fr.0.m. den 1 mars 1991 minskas sjukpenningen i vissa fall beroende på hur stor del av inkomsten som arbetstagaren får behålla under sjukdom. Om en statligt anställd, för vilken arbetsgivarinträde gäller, blir sjuk, meddelar arbetsgivaren detta till

försäkringskassan först när sjukfallet pågått mer än 14 dagar.

För sjömän gäller särskilda bestämmelser om lön under sjukdom. Enligt sjömanslagen (1973:282) har ombordanställda sjömän vid sjukdom eller skada rätt till full lön. Har sjömannen sjukdom eller skada då han avmönstrar utgår lön så länge han är arbetsoförmögen men under en angiven längsta tid. Blir en sjöman under väntetid arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada har han rätt till lön under ytterligare tid. För tid då sjuklön utgår har arbetsgivaren enligt

förordningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän rätt att uppbära den sjukpenning som tillkommer den anställde. Beslut i sådan ersättningsfråga fattas av Göteborgs allmänna efter försäkringskassa ansökan av arbetsgivaren. Med anledning av den sänkning av kompensationsnivån inom sjukförsäkringen som skall gälla fr.o.m. den l nrars 1991, och de minskningar av sjukpenningen som skall göras med hänsyn till den sjuklön som utbetalas av arbetsgivaren, får regeringen förordna

att dessa bestämmelser inte skall tillämpas när lön under sjukdom utges enligt lag.

sjukpenning får enligt 3 kap. 14 § AFL inte utges för tid innan anmälan om sjukdornsfallet hos om inte hinder gjorts försäkringskassan, förelegat för Sjukanmälan eller om annars särskilda skäl föranleder att

sjukpenning bör utges. Den som omfattas av arbetsgivarinträde kan göra

Sjukanmälan till arbetsgivaren som underrättar härom. försäkringskassan

För varje dag då en försäkrad får sjukhusvård minskas sjukpenningen med 65 kr., dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp

(3 kap. 4 § AFL). Sådan minskning görs även för den som vistas på en sådan vårdinrättning som överförts på en kommun med stöd av lagen Kapitel 4 (1990:1402) om Övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrâttningar (3 kap. 4 a § AFL). Motsvarande gäller vid viss vård åt missbrukare av alkohol och narkotika (3 kap. 15 § andra stycket AFL). Vidare gäller enligt 3 kap. 17 § AFL att får dras in sjukpenningen eller sättas ned om en ñrsäkrad vägrar ta emot besök av en person som fått i uppdrag av försäkringskassan att utreda rätten till sjukpenning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd. Detta gäller även den som underlåter att meddela den adress han under sjukdomsfall vistas på annat än tillfälligt. Indragning eller nedsättning kan även ske för den som underlåter att anmäla inkomståndring e.d. som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. I 20 kap. 3 § AFL anges att ersättning enligt AFL må dras in eller skäligen nedsättas bl.a. om den försäkrade vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter eller annars gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt. Detsamma gäller den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning. Den som vägrar att genomgå viss rehabiliteringsåtgärd kan även helt eller delvis förvägras sjukpenning under förutsättning att han erinrats om denna påföljd. Enligt 20 kap. 4 § AFL skall den som genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp återbetala vad som utbetalats för mycket. Det gäller även den som annars obehörigen eller med för högt belopp uppburit

ersättning och skäligen bort inse detta. Återbetalningsskyldighet skall om

anledning föreligger helt eller delvis efterges. Vad som skall återbetalas får avräknas vid senare utbetalning. I 17 kap. AFL finns bestämmelser om samordning av olika förmåner. Samordning sker även med arbetslöshetsersättning. l § andra Enligt stycket kan samordning också ske mellan och retroaktivt socialbidrag beviljad sjukpenning. Enligt förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från de allmänna försäkringskassoma betalas ut högst var fjorsjukpenning tonde dag om inte ersättningsperioden tar slut dessförinnan. Försäkringskassan är skyldig att när det finns anledning härtill undersöka om åtgärder bör vidtas för att bl.a. förkorta en försäkrads sjukdomstid (2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § AFL). Vidare kan försäkringskassan i ett pågående sjukfall bevilja en försäkrad förtidspension eller sjukbidrag utan att den försäkrade ansökt härom om av nedsättningen arbetsförmågan kan anses varaktig eller kan antas bli bestående avsevärd tid. I avsnitt 5.1 Rehabilitering m.m. kommer vi att närmare redovisa vad som gäller beträffande försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet och de förändringar som kan komma att genomföras i detta avseende.

Rätt till sjukpenning prövas av den försäkringskassa hos vilken den SOU 1991 :9 försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han varit över Kapitel 4 16 år. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor utom vad gäller fastställandet av SGI i vissa fall. Enligt 2 a § riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1985: 16 får ett lokalkontor även uppdra åt ett annat lokalkontor hos samma för-

säkringskassa att pröva sådana ersättningsfrågor.

4.4.1 Merutgifter för resor

För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får

enligt 3 kap. 7 a § AFL, i stället för den sjukpenning som annars skulle

ha utgetts, ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till

och från arbetet. Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han nomialt använder för sådana resor. Ersättning för dag får utges med högst ett belopp som svarar mot 90 % av en SGI, som uppgår till sju och en halv gånger basbeloppet, delad med 365. Ersättning för merut-

gifter för resor får endast utges med den försäkrades samtycke. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1990: 14 får försäk-

ringskassan infordra särskild försäkran från den enskilde. Kassan får även kräva att behovet av annat färdsätt än det som normalt utnyttjas vid färd till och från arbetet styrks genom läkarintyg.

4.5 Sjukpenning vid arbetsskada/yrkesskada

4.5.1 Sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring

Den som förvärvsarbetar i verksamhet här i landet är försäkrad enligt

LAF. Försäkringen gäller även för den som genomgår yrkesutbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Vilka grupper detta skall gälla har angivits i förordning 1977:284. I

LAF anges vidare att annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad endast om han är bosatt i Sverige. Försäkringen gäller i vissa fall även för arbete som utförs utomlands.

Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet samt olycksfall under färd till eller från

arbetsstället. Under 90 dagar efter det att skadan inträffade, den s.k. samordningstiden, utges ersättning vid sjukdom enligt AFL. Den som inte är sjuk-

penningförsäkrad har rätt till förmåner enligt AFL som om han varit

försäkrad för sådana förmåner.

Sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen utges vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig

inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Sjukpenningen utges med 100 % av den försäkrades SGI enligt AFL

eller av den inkomst som skulle ha utgjort hans SGI om han hade varit sjukpenningförsäkrad, beräknad per timme för de första 14 dagarna av Kapitel 4

ett sjukfall och därefter per dag. För försäkrad som skadas under yrkes-

utbildning beräknas sjukpenningen på den inkomst som han sannolikt skulle ha fått om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. l sådant fall skall sjukpenningen dock beräk-

nas på ett underlag som uppgår till lägst två gånger basbeloppet för tid

före 21 års ålder, två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21

och 25 års ålder och tre gånger basbeloppet för tid fr.o.m. 25 års ålder. Enligt 8 kap. 2 § LAF skall anmälan om arbetsskada göras till den

försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han hade varit 16 år. Är den skadade inte inskriven och skulle han inte ha varit det skall anmälan göras till försäkringskassan i den ort där skadan har inträffat eller visat sig. Kan det inte avgöras till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall anmälan göras till Stockholms läns eller, när det gäller sjömän, till Göteborgs allmänna försäkringskassa. Anmälan får när det gäller sjömän alltid göras till

Göteborgs allmänna försäkringskassa.

Den försäkringskassa till vilken anmälan får göras skall bestämma den ersättning som skall betalas ut. Denna försäkringskassa får dock uppdra

åt en arman föisäkringskassa att bestämma ersättningen.

4.5.2 sjukpenning om enligt lagen statligt personskadeskydd

Den som fullgör vämpliktstjänstgöring eller viss arman tjänstgöring

inom totalförsvaret har rätt till av staten vid

ersättning personskada enligt vad som sägs i LSP. Lagen gäller också skada som drabbar den som medverkar i räddningstjänst. Lagen omfattar även den som är

intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.

Ersättning vid sjukdom utges i huvudsak enligt vad som sägs i LAF.

För den som skadas under grundutbildning inom försvaret skall sjukpenningen beräknas lägst på de miniminivåer som enligt LAF gäller för den

som genomgår yrkesutbildning. Det gäller i vissa fall även den som är

intagen i kriminalvårdsanstalt m.m.

Enligt 13 § LSP har den som genomgår grundutbildning efter tjänst-

göringens slut under vissa förutsättningar rätt till särskild sjukpenning. Sådan sjukpenning kan beviljas den som ådragit sig sjukdom som när tjänstgöringen upphör sätter ned hans arbetsförmåga med minst en fjärdedel, om sjukdomen inte ger rätt till arman ersättning enligt LSP.

Det gäller även den som har ådragit sig sjukdom under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Den särskilda sjukpenningen

beräknas på de tidigare nämnda rniniminivåema. SOU 1991 :9 Kapitel 4

4.5.3 sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

YFL upphörde att gälla den 1 juli 1977 men lagen tillämpas fortfarande på skada som har inträffat dessförinnan. Försäkringen gäller varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst om inte särskilt undantag

föreskrivits i lagen. Undantag gäller för vissa arbetsgivaren närstående samt statligt eller kommunalt anställda arbetstagare som genom anställ-

ningen är försäkrade för yrkesskada med väsentligen samma försäkringsfönnâner. YFL omfattar skada till följd av olycksfall samt i övrigt närmare

angivna typer av skador.

Även här finns en samordningstid på 90 Efter

dagar. samordningstidens slut kan sjukpenning utges med hel eller halv sjukpenning. Sjuk-

penningens storlek beräknas enligt 3 kap. 4 § AFL men beräknas på ett underlag, årlig arbetsförtjänst, som i viss mån innefattar garantinivåer för hemarbetande, yngre personer och studerande. Yrkesskadeförsäkringen administreras av riksförsäkringsverket. Enligt

kungörelsen (1973:185) om handläggning av vissa ärenden angående

ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m.m. skall

försäkringskassan besluta om bl.a. sjukpenning till följd av olycksfall i

arbetet.

5 Planerade reformer

Kapitel 5

Rehabilitering m.m.

Enligt direktiven skall vi beakta det pågående propositionsarbetet med frågan om en aktiv rehabilitering och försäkringskassans uppgifter i rehabiliteringsverksamheten. Vid utforrrmingen av förslaget till lag om sjukförsäkringsregister har vi därför utgått från upplysningar vi har fått om nämnda I det följande sammanfattas propositionsarbete. de förslag som övervägs i detta arbete. Syftet med arbetet är att utforma åtgärder som kan bryta utslagningen från arbetslivet i ett tidigt skede. Arbetsplatsen, socialförsäkringssystemet och skall försäkringskassoma ges instrument att agera betydligt tidigare i den process som i dag alltför ofta leder till utdragna sjukperioder och förtidspensionering. Eftersom sjukfrånvaron ofta hänger samman med brister i arbetsmiljön och arbetsorganisationen är det angeläget att i rehabilitetyngdpunkten ringen förskjuts ut mot arbetslivet. En utgångspunkt är därför att arbetsgivaren och arbetsplatsen får ett större ansvar för rehabilitering och förebyggande insatser. Detta ansvar skall avse dels att den anställde som har behov av rehabilitering får detta uppmärksammat och tillgodosett, dels att det på arbetsplatsen finns en fungerande organisation för rehabiliteringsinsatser. För att tidigt uppmärksamma behov av rehabilitering skall arbetsgivaren vara skyldig att utreda behov av rehabiliteringsåtgärder när den anställde varit helt eller delvis frånvarande från arbetet i fyra veckor, vid upprepade korta sjukfall eller om den anställde begär det. En rehabiliteringsutredning bör vara avslutad inom åtta veckor och bör göras i nära samråd med den anställde. En genomgående erfarenhet är att dennes positiva intresse är en förutsättning för att rehabilitering skall lyckas. Den som är föremål för en måste själv på ett aktivt rehabilitering sätt få medverka vid planeringen av rehabiliteringen. Resultatet av arbetsgivarens rehabiliteringsutredning bör alltid meddelas försäkringskassan, även i de fall där den är av mycket enkelt slag. Genom en sådan ordning ges att försäkringskassan möjlighet följa upp att de försäkrades rehabiliteringsbehov klarläggs och beaktas. I arbetsgivarens vidgade ansvar avses också ingå arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder, t.ex. arbetsprövning, arbetsträning, utbildning och omplacering. Ibland kan det bli fråga om att vidta tekniska åtgärder, anskaffa särskild utrustning eller att förändra arbetsinnehåll och arbetsorganisation.

Vidare bör inriktningen vara att den anställde i första hand skall SOU 1991 :9 beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren. Först när arbetsgivaren uttömt Kapitel 5

de egna möjligheterna att finna en lösning, skall andra alternativ över-

vägas. Det blir då en viktig uppgift för samhällets organ - bl.a. genom samverkan mellan arbetsförmedling och försäkringskassa - att medverka till att den enskilde kan finna ett annat och lämpligare arbete. För att ge socialförsäkringen en aktiv och tydligare inriktning när det gäller rehabilitering, övervägs förslag avseende - av den försäkrades tydligare formulering rått till rehabilitering - införande av som skall omfatta dels en

rehabiliteringsersättning

rehabiliteringspenning, dels särskilt bidrag - av när den försäkrade är i behov

upprättande rehabiliteringsplan

av rehabiliteringsátgärd som kan berättiga till rehabiliteringsersättning - förändrad mellan samordning sjuk- och arbetsskadeförsäkringen krav på ett fördjupat läkarutlåtande när en sjukperiod pågått i fyra veckor - ett mer aktivt och samordnat ansvar för av de rehabilitering försäkrade hos försäkringskassan. Försäkringskassoma har i dag enligt 2 kap. ll § lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL) ett allmänt ansvar när det gäller rehabilitering. Enligt vad som gäller fr.o.m. den l januari 1991 skall försäkrings-

kassan, när det finns anledning och i den omfattning som riksförsäkringsverket närmare föreskriver, undersöka behovet av rehabilitering och se till att lämpliga åtgärder vidtas. I praktiken har utredningar av rehabiliteringsbehov sällan inletts förrän

en försäkrad varit sjukskriven under minst tre månader. Så mycket som sex månaders sjukskrivning har varit vanligt, något som allvarligt försämrat utsikterna för en framgångsrik rehabilitering. Med hänsyn härtill övervägs tillägg till AFL med innebörden att en

försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa ges möjlighet till

behövlig rehabilitering. Utredning av rehabiliteringsbehoven och genomförande av rehabiliteringsåtgärdema skall ske i samråd med den försäk-

rade. Denne skall lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga rehabiliteringsbehoven. Den försäkrade skall efter bästa förmåga aktivt delta i rehabiliteringen. Den försäkrade avses under den tid han deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering erhålla rehabiliteringsersättning. Denna skall täcka den inkomstförlust som uppstår för den försäkrade då han deltar i rehabilite-

ringen samt vissa kostnader i samband med rehabiliteringen. För att rehabiliteringsersättning skall kuima utges skall rehabiliteringsåtgärderna

ingå i en av försäkringskassan upprättad rehabiliteringsplan. Hel rehabiliteringspenning föreslås utgå med 100 % av den försäkra-

des sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Rehabiliteringspenningen skall vidare kunna utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels Kapitel 5 förmån. Rehabiliteringsplanen skall avse de åtgärder som skall komma i fråga, vem som ansvarar för att de olika åtgärderna kommer till stånd och när de skall vidtas. Försäkringskassan skall fortlöpande se till att planen följs och vid behov anpassas efter förändrade förhållanden. Rehabiliteringsplanen bör upprättas i nära samarbete med den försäkrade. Att så sker är en förutsättning för att rehabiliteringen skall kunna bli framgångsrik. Den försäkrades behov av av den rehabiliteringsåtgärder prövas allmänna försäkringskassan hos vilken den försäkrade är inskriven. Denna försäkringskassa får uppdra åt arman försäkringskassa att pröva sådana frågor. En samordning mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringama övervägs så att den som år sjukpenningförsäkrad och s0n1 drabbas av arbetsskada skall erhålla ersättning för inkomstbortfall i form av sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt AFL men inte någon ersättning från arbetsskadeförsäkringen under sjukdornstiden. Detta skulle innebära att försäkringskassoma i regel först vid en bestående nedsättning av arbetsförmågan skall pröva om förutsättningar för att erhålla ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsåkring (LAF) är uppfyllda. För att ytterligare bidra till att rehabiliteringsbehov bland de sjukskrivna uppmärksammas på ett tidigt stadium, införs en om fördjuregel pat läkarutlåtande. När en sjukperiod har pågått i fyra veckor skall den försäkrade på begäran av försäkringskassan ge in ett fördjupat läkarutlåtande. Utlåtandet skall innehålla uppgift om rehabiliteringsbehov, pågående och planerad behandling eller rehabiliteringsåtgärd och, där så är möjligt, beräknad återstående tid med nedsatt arbetsförmåga. Avsikten med åtgärderna är att skapa en ändamålsenlig rehabiliteringssom stärker för den försäkrade process möjligheterna att efter sjukdom återgå till arbetslivet. Samtidigt föreslås att roll försäkringskassans utvecklas till att avse ett aktivt samordningsansvar för rehabilitering av de försäkrade. Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser som enligt AFL behövs för rehabilitering av de försäkrade. Vid behov skall försäkringskassan också ta initiativ till sådana insatser. Försäkringskassans samordningsansvar bör utgå från den försäkrade och inriktas på att nödvändiga rehabiliteringsbehov klarläggs och blir genomförda och att den försäkrade motiveras att delta i rehabiliteringen. I ansvaret skall också ingå att stötta den försäkrade i kontakterna med andra rehabiliteringsansvariga och att verka för att dessa tar en aktiv roll i rehabiliteringsprocessen. Arbetsgivarens förstahandsansvar för rehabilitering läggs fast. Försäkringskassan skall se till att arbetsgivaren fullgör sin skyldighet när det gäller rehabilitering.

I de fall när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden bör

försäkringskassan ansvara för att rehabilitering kommer till stånd. I Kapitel 5 vissa fall kan det förekomma att försäkringskassan övertar ansvaret för rehabiliteringsutredningen.

Försäkringskassans roll inom rehabiliteringsverksamheten skall även omfatta ett övergripande ansvar för samordning. Försäkringskassan bör

verka för att det inom dess geografiska område finns en fungerande organisation för samverkan i rehabiliteringsfrågor. Försäkringskassan bör också ha ansvar för att följa upp och utvärdera hur rehabiliterings-

verksamheten i stort fungerar inom området och ta de initiativ som

resultatet av detta kan motivera. I ansvaret för samordning ingår också att se till att arbetsgivarna fullgör vad som faller inom deras ansvar när det gäller rehabiliteringen

av en försäkrad. Utifrån uppgifter om de försäkrades sjukskrivningsför-

hållanden kan kassan kontrollera att arbetsgivarna inom föreskrivna tider gör den utredning som krävs och kan kontakta en arbetsgivare när

utredning inte gjorts.

Genom sitt samarbete med olika arbetsgivare om rehabilitering av deras anställda kommer försäkringskassoma att få kunskap om arbetsgivamas förmåga att hantera dessa frågor, liksom om arbetsmiljön i företagen och dess betydelse för rehabiliteringsbehoven. Försäkrings-

kassoma bör med beaktande av gällande Sekretessregler kunna förmedla denna kunskap till bl.a. yrkesinspektionen som ett stöd i den tillsyn

inspektionen skall utöva. Samhällets insatser för att förbättra arbetsmiljön kommer att förstärkas genom en sådan koppling mellan rehabiliteringsarbete och arbetsmiljöförbättring.

5.2 Förslag om införande av en arbetsgivarperiod

Under våren 1990 uttalade regeringen att lagfást sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukperiod skulle införas fr.o.m. den l januari 1991.

Regeringen beslöt också om remiss till lagrådet av ett förslag till lag om sjuklön. Tidpunkten för införandet ändrades senare till den l juni 1991.

Under hösten 1990 angav regeringen (skr. l990/91:50) emellertid att den avsåg att i stället för lagfást sjuklön föreslå utökade möjligheter till

s.k. arbetsgivarinträde, dvs. att arbetsgivare betalar ut lön till arbetstagare under sjukdom och uppbär dennes sjukpenning.

Vid behandlingen av motioner som väckts med anledning av proposi-

tion 1990/9l:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. uttalade

socialförsäkringsutskottet därefter i sitt betänkande 1989/90:SfU9 att en arbetsgivarperiod skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassoma för att fortsätta det redan på-

började arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av sjukskrivna

försäkrade redan i ett tidigt stadium av sjukperioden. Utskottet anförde

att även ett arbetsgivarinträde skulle kunna ge fördelar i sådana hänseen-

den, men inte i lika hög grad. Det fanns därför enligt utskottet anledning 5

Kapitel

för regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om

införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat krav beträffande en sådan period var emellertid att kompensationsnivåema blev rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Försla-

get borde läggas fram i sådan tid att det kunde träda i kraft senast den 1 januari 1992. Vad utskottet anfört gav riksdagen genom beslut den 14

december 1990 som sin mening regeringen till känna. I 1991 års

budgetproposition har regeringen aviserat en proposition

under våren 1991 om införande av en

arbetsgivarperiod. Regeringen har

den 31 januari 1991 beslutat om direktiv till en parlamentarisk kommitté

som skall utreda vissa frågor rörande en arbetsgivarperiod. Enligt

direktiven bör kommittén redovisa sitt arbete senast den 22 mars 1991. I direktiven anges att den lagrådsremiss om lagfäst sjuklön som beslutades av regeringen i juni 1990 och som granskats av lagrådet bör ligga till grund för beredningen. Kommittén skall bl.a. särskilt titta på det förslag som fanns i den tidigare lagrådsremissen om infomiationsöver-

föring mellan arbetsgivare och försäkringskassa. Vid utformningen av registerlagen för de lokala sjukförsäkringsregistren har vi utgått från de principer som låg till grund för det förslag till

lag om sjuklön som tidigare remitterades till lagrådet. Förslaget innebar i huvudsak följande. En arbetstagare skulle ha lagstadgad rätt att under de första 14 dagarna

av varje sjukdornsfall (sjuklöneperioden) behålla 90 % av den lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha fått om han fullgjort sina

arbetsuppgifter. För den som var anställd för kortare tid än en månad förutsattes därvid att vissa

kvalifikationsregler var uppfyllda. Uppdrags-

tagare och egenföretagare skulle inte omfattas av sjuklönesystemet. Anmälan om sjukdomsfallet skulle göras hos arbetsgivaren. Arbetstagaren skulle därefter lämna arbetsgivaren en försäkran i vilken

skriftlig

han dels intygade att hans utevaro från arbetet hade berott på sjukdom, dels lämnade uppgift om i vilken hade gjort att

omfattning sjukdomen

han inte kunnat arbeta. Det skulle däremot inte krävas att försäkran

också innehöll uppgift om sjukdomsorsak om inte bestämmelse härom hade tagits in i kollektivavtal som gällde på arbetsplatsen. Fr.o.m. den sjunde dagen efter anmälningsdagen skulle rätten till

sjuklön styrkas med intyg eller utlåtande från läkare resp. tandläkare som skulle lämnas till arbetsgivaren. Intyget resp. utlåtandet behövde inte innehålla uppgift om sjukdornsdiagnos annat än om parterna på arbetsmarknaden kommit överens om det. Om det fanns särskilda skäl skulle kunna besluta att

försäkringskassan en viss arbetstagare skulle styrka sin rätt till sjuklön genom intyg eller

utlåtande från läkare eller tandläkare redan fr.o.m. den första dagen i varje kommande sjukperiod eller, i ett pågående sjukfall, fr.o.m. en

tidigare dag än den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Även

kollektivavtal fick föreskrivas att läkarintyg skulle ges in från genom SOU 1991 :9

tidigare dag än den sjunde dagen. 5 Kapitel Det ankom i första hand på arbetsgivaren att bedöma om en anställd uppfyllde förutsättningarna för rätt till sjuklön under sjuklöneperioden.

Den anställde måste i princip kunna styrka att arbetsfömrågan var nedsatt av sådan orsak och i sådan omfattning att han var berättigad till

och detta även under den s.k. läkarintygsfria tiden. sjuklön gällde Försäkringskassan skulle emellertid kunna göra kontroller i pågående

sjukdomsfall. För tid efter det att sjuklöneperioden gått till ända skulle arbetstagarens till följd av sjukdomen prövas av försäkrings-

anspråk på ersättning

kassan enligt sjukpenningreglema i AFL. Arbetsgivaren skulle därför

vara skyldig att inom fem dagar efter det att sjuklöneperioden avslutats

anmäla till försäkringskassan om sjukdomslallet fortsatte efter sjuklöneperiodens slut. Efter sjuklöneperiodens slut skulle även ett intyg eller

utlåtande om arbetsförmågans nedsättning innehållande uppgift om

sjukdomsorsak överlämnas till försäkringskassan.

I lagrådsrenrissen angavs att försäkringskassoma borde ha tillgång till en ändamålsenlig sjukstatistik och att de också kunde behöva en riktig sjukhistorik för enskilda personer. I avvaktan på att man tog ställning till

hur försäkringskassomas informationsbehov på sikt såg ut borde arbets-

givarna en rapporteringsskyldighet avseende sjukfall som avsluåläggas

tats inom sjuklöneperioden. Uppgift skulle lämnas om namn och personnummer för de personer som rapporteringen avsåg, vidare om arbetsförmågan hade varit helt eller delvis nedsatt och för vilka dagar som sjuklön utbetalats.

Försäkringskassan kunde betala ersättning till en arbetsgivare för kost-

nader denne haft för sjuklön till en arbetstagare som på grund av sjukdom kunde antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning. Ersättningen skulle inte omfatta kostnader som avsåg de två första dagarna med sjuklön vid varje sjukdomsfall. Företag med få anställda skulle kunna försäkra sig hos försäkrings-

kassan mot oväntat höga kostnader för sjuklön. En avgift för försäkringen skulle tas ut som en procentandel av företagets beräknade lönesum-

rna, och samma procentsats skulle tills vidare gälla för alla företag som valde att teckna en försäkring. I lagrådsremissen angavs att försäkrings-

kassoma genom försäkringen skulle komma att få en god bild av sjukfrånvaron hos småföretagen.

En tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare om rätt till sjuklön och storleken av denna ansågs som arbetstvist och borde handläggas vid allmän domstol och/eller arbetsdomstolen. Vid tvist om huruvida arbetstagarens arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom eller i vilken

grad arbetsförmågan varit nedsatt skulle försäkringskassan vara skyldig

att avge yttrande.

I lagrådsremissen angavs vidare att förslaget ñrutsatte att vissa följd- SOU 19919 ändringar gjordes i reglerna om sjukpenning enligt socialförsäkrings- Kapitel 5 lagstiftningen.

Nuvarande

SOU 1991 :9

6 av

handläggning 6

Kapitel

sjukförsäkringsärenden

6. l Allmänt

I det centrala datasystemet finns i dag ett pensions-, ett försäkrings- och ett bidragsregister. Pensionsregistret omfattar uppgifter om allmän pension, delpension och arbetsskade/yrkesskadelivränta. Försäkringsregistret innehåller uppgifter om sjukpenning och liknande ersättningar såsom havandeskapspenning, föräldrapenning, smittbäranersättning och ersättning vid närståendevård men även utbildningsbidrag, studiestöd, dagpenning till värnpliktiga m.fl. och kontant arbetsmarknadsstöd. Bidragsregistret, slutligen, omfattar uppgifter om allmänna barnbidrag och bidragsförskott. Uppgifterna i registren är via terminal tillgängliga för försäkringskassans personal i den omfattning de olika tjänstemännen har behörighet att ta del av uppgifterna. Ett framtida lokalt sjukförsäkringsregister kommer till att börja med att endast omfatta vissa av de ersättningsförmáner som i dag registreras i det centrala försäkringsregistret. Däremot berörs inte pensions- resp. Vi kommer därför att något utförligare beskriva bidragsregistren. innehållet i försäkringsregistret men då endast de delar som är av intresse för utredningen. Vi redovisar således inte uppgifter som enbart erfordras för föräldraförsäkring, utbildningsbidrag, studiestöd, dagpenning till värnpliktiga och kontant arbetsmarknadsstöd. I senare avsnitt redovisar vi hur det centrala registret används vid ärendehandläggningen och hur denna handläggning i övrigt tekniskt sett går till.

6.2 Innehållet i det centrala

försäkringsregistret

Försäkringsregistret innehåller uppgifter om samtliga inskrivna försäkrade. Dessutom innehåller registret uppgifter om följande personer som är försäkrade men inte inskrivna i försäkringskassa - som 15 men inte kyrkobokförda personer fyllt 16 år (fr.o.m. november varje år) kyrkobokförda personer, som erhållit dagersättning under innevarande år personer som är avregistrerade.

För varje person innehåller försäkringsregistret uppgift om personnum-

mer, namn, adress (även vistelseadress) och civilstånd. I registret anges 6 Kapitel även nationalitet för den som inte är svensk medborgare och uppgift om fr.o.m. vilket år medborgarskapet har erhållits. Vidare anges vid vilken försäkringskassa vederbörande är inskriven och till vilket lokalkontor

vederbörande hör samt uppgift om fr.o.m. när uppgifterna gäller. De två nämiast föregående uppgifterna om lokalkontorstillhörighet anges också. I övrigt innehåller registret i huvudsak följande. Här finns uppgift om

aktuell sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och upp till fyra föregående SGI-uppgifter med angivande av hur stor del som avser inkomst av anställning resp. inkomst av annat förvärvsarbete och om försäkringen gäller med karenstid. I registret finns också uppgift om senaste pensionsgrundande inkomst. Här noteras även om frivillig sjukpenningförsäkring gäller. För statligt anställd anges vilken myndighet och för vilken tid arbetsgivarinträde gäller. Uppgift för skatteavdrag anges i enlighet med avisering från riksskatteverket. I registret anges koder för olika typer av pensionsförhållanden. Vidare läggs spärrmarkeringar in om förhållanden som utgör hinder för utbetalning av ersättning, t.ex.

när någon genomgår vämpliktstjänstgöring i form av grundutbildning

eller när någon är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. Marketing ñnns även när särskild sekretessprövning skall göras. Försäkringsregistret uppdateras regelbundet med uppgifter från riksskatteverket, krirninalvårdsstyrelsen, vämpliktsverket, vapenfristyrelsen,

centrala studiestödsnämnden m.fl. Dessutom uppdateras registret med bl.a. pensionskoder från pensionsregistret och med de av försäkringskassorna inrapporterade uppgifterna om ändrad SGI etc.

Riksskatteverket aviserar nya och ändrade folkbokföringsuppgifter m.m. till ADB-avdelningen i Sundsvall vecka. Det kan gälla

varje uppgifter om t.ex. namn, adress, kyrkobokföringsförhållanden, skatteuppgifter eller dödsfall. Riksskatteverket aviserar även om personupp-

gifter skall ha särskilt sekretesskydd resp. om tidigare sådant skydd skall upphöra. En gång om året (under sista kvartalet varje år) uppdateras registret även med uppgift om fastställd pensionsgrundande inkomst m.m. Kriminalvårdsstyrelsen aviserar ADB-avdelningen i Sundsvall tre

gånger per vecka om intagning i resp. utskrivning från kriminalvårdsanstalt. Avisering om intagningsdatum görs ca en vecka efter ornhänder-

tagandet. Efter ytterligare två till tre veckor erhålls uppgift om intagningstidens längd. Är intagningstiden kortare än en månad erhålls förutom intagningsdatum även datum för utskrivning. Om intagnings-

tiden förlängs på grund av en ny dom sker avisering endast om den nya

domen medför en faktisk vårdtid överstigande sex månader. ADB-avdelningen erhåller varje vecka aviseringar från vämpliktsverket angående påbörjad resp. avslutad vämpliktstjänstgöring i form av grundutbildning. Motsvarande uppgifter lämnas från vapenfristyrelsen beträffande den som gör vapenfri tjänst.

Försäkringsregistret tillförs även uppgifter om beslut om införsel och

utmätning som skall beaktas vid utbetalning av ersättningsbelopp. Kapitel 6 Beträffande införselbesluten anges dels om intörseln avser underhållsbidrag eller annat, dels storleken på införselbeloppet och förbehålls-

Vad beslut om utmätning om beslutet avser beloppet. gäller anges

allmänt eller enskilt mål, vilket belopp som skall utmätas och storleken av utmätningsfritt belopp. Centrala studiestödsnämnden lämnar varje dag uppgift till ADB-centralen i Sundsvall om beviljade studiestöd, om studiestöd som inte utnyttjats och om studier som avbrutits.

Från pensionsregistret överförs uppgifter dagligen om beviljade, ändrade och upphörda pensionsförmåner samt snabbavisering av dödsfall. Uppgifter om egenpension från statens löne- och pensionsverk

(SPV) och Kommunernas pensionsanstalt (KPA) samt delpension över-

förs månadsvis. Från livräntedatabasen överförs uppgifter om beviljade och upphörda livräntor enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) varje

vecka, såvitt gäller retroaktiva livräntor dock månadsvis. I samband med avisering om partiell (sjukbidrag) överförs även SGI-upp-

förtidspension gift enligt pensionsbeslutet.

I registret finns, förutom uppgift om pågående ersättningsärenden, även uppgift om ersåttningsärenden som avslutats under innevarande och de två närmast föregående åren. För sådana avslutade ärenden anges när anmälan gjorts till försäkringskassan, vilket ersåttningsslag som avses (sjukpenning, srnittbärarpenning, havandeskapspenning etc.). Vidare anges vilken tid ersättningen avser, för hur många dagar ersättning utbetalats samt om hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ersättning utbetalats. inte har Innehåller en

Om ersättning beviljats anges detta. s.k. utredningsakt handlingar som bedöms kunna vara av betydelse för senare ersättningsärende finns notering om att sådan akt finns. För den

som har rätt till sjukpenning endast under begränsad tid eller som har rätt till fri sjukhusvård under viss tid anges även hur många dagar med

som utbetalats många dagar sjukhusvård erhållits. sjukpenning resp. hur

-

Uppgifter om äldre ersättningsfall finns lagrade på mikrofiche. I försäkringsregistret noteras även vilka utbetalningar som görs. Här

ñnns uppgift bl.a. om utbetalningssätt (kontant, kontoinsättning etc.), vilket ersättningsslag och hur många dagar utbetalningen avser. I regist-

ret anges bruttobelopp, skatteavdrag, sjukhusvårdsavdrag och utbetalt

belopp. I försäkringsregistret finns dessutom möjlighet att lägga in bevakningsfunktioner med uppgift om vilken typ av bevakning det gäller.

6.3 Maskinell bevakning m.m.

Kapitel 6 I det nuvarande datasystemet finns funktioner som medger att olika beslut kan utfärdas automatiskt eller att olika blanketter, t.ex. förfrågningar, kan skickas ut automatiskt. I systemet finns även kontrollfunktioner som medför att försäkringskassan får meddelande om när registret tillförts viss uppgift som kan tänkas vara av betydelse för någon annan fråga rörande en försäkrad eller som kan tänkas påkalla en närmare utredning av försäkringskassan. Som tidigare nämnts kan försäkringskassan också själv begära särskild bevakning och i sådant fall utfärdar datasystemet ett meddelande till försäkringskassan när viss tid eller visst förhållande inträtt. Vid ett långvarigt sjukfall eller korta men frekventa sjukfall framställs även ett särskilt utredningsunderlag för försäkringskassans handläggning. Exempel på fall då systemet automatiskt utfärdar beslut är då kriminalvårdsstyrelsen meddelat att en försäkrad tagits in på krirninalvårdsanstalt. Om den försäkrade dömts till ett års fängelse eller mer ändras nämligen den försäkrades sjukpenningförsäkring automatiskt till att endast omfatta sjukvårdsförsäkring, och när kriminalvårdsstyrelsen aviserar att en person skrivits ut från krirninalvårdsanstalt skickas automatiskt en inkomstförfrågan till den försäkrade om han inte sedan tidigare har någon SGI. Även i andra fall skickas en inkomstförfrågan automatiskt ut. Det sker i vissa fall när en person fått pension, t.ex. hel eller halv ålderspension eller pension från SPV eller KPA. Även en vämpliktig som enligt uppgift slutar sin tjänstgöring får automatiskt en inkornstförfrågan. Vid uppdatering av försäkringsregistret med som inrapporteuppgifter rats från försäkringskassoma eller aviserats från andra myndigheter görs en maskinell kontroll i det centrala datasystemet. I de fall denna kontroll visar att inrapporteringen/aviseringen kan vara felaktig, bör kontrolleras eller har betydelse för t.ex. ett ersättningsärende, ett inskrivningsförhållande eller ett SGI-beslut får försäkringskassan ett meddelande härom. De bevakningar som försäkringskassoma själva begär kan t.ex. gälla fråga om föreläggande av läkarintyg fr.o.m. den första sjukdagen. Det kan även gälla att en särskild SGI-kontroll skall göras beträffande försäkrad som tidigare lämnat felaktiga uppgifter om sina inkomstförhållanden. Bevakning kan även avse en utsänd inkornstförfrågan eller en s.k. vilande SGI. I datasystemet finns särskilda bevakningsrutiner för att försäkringskassan skall få impuls att påbörja rehabiliteringsutredningar o.d. Därvid framställs maskinellt ett särskilt Sådant utredningsunderlag. underlag framställs då ett sjukpenningärende pågått minst 70 dagar. Det görs dessutom då en försäkrad under den senaste tremånadersperioden har minst två avslutade sjukpenningärenden på tillsammans minst 60 dagar eller då han under den senaste tolvmånadersperioden har minst fyra

sjukpenningärenden på tillsammans minst 90 dagar. Härutöver kan

försäkringskassan genom en särskilt inlagd bevakning dessförinnan få

uppgift om sjukfall som behöver utredas.

I övrigt kan dataregistret användas för maskinell utskrift av intyg om ersättning från försäkringkassan, kontrolluppgift etc.

6.4 Manuellt bevakningsregister

Ett manuellt bevakningsregister används för bevakning av de ärenden som inte kan bevakas maskinellt, t.ex. i de fall försäkringskassan begär

uppgift från en arbetsgivare.

Registret läggs i regel upp i förvaringslåda med indelningar för varje dag i månaden resp. varje månad. Underlaget för bevakningen sorteras ned i det manuella bevakningsregistret. För att kunna hitta underlagen, t.ex. vid en förfrågan i ett ärende eller om svar inkommer utan att utsändnings/bevakningsdatum angivits, har försäkringskassan dessutom ett vänteregister, där underlagen förvaras i personnummerordning.

6.5 Manuellt dagersättningsregister

Vid försäkringskassoma finns även manuella dagersåttningsregister för bl.a. sjukfallsärenden. Beträffande handläggningen av ett sjukfallsärende kan nämnas att själva Sjukanmälan matas in på terminal vid lokalkontoret för vidarebefordran till ADB-avdelningen i Sundsvall. Från Sundsvall sänds en

blankett Försäkran för sjukpenning ut till den försäkrade. På blanketten anges bl.a. fr.0.m. vilken dag den försäkrade skall förete läkarintyg för att få sjukpenning. Vidare anges storleken på sjukpenningen per dag

och vissa andra ADB-registrerade uppgifter.

Om sjukfallet avslutas i och med att den sjuke, inom den intygsfria tiden, fyllt i och sånt in försäkran till försäkringskassan och handläggaren på lokalkontoret fattat beslut om att bevilja sjukpenning, gör hand-

läggaren i regel endast vissa noteringar på försäkran och matar därefter på terminalen in ett beslutsunderlag avsett för utbetalningen av sjuk-

penningen via ADB-anläggningen i Sundsvall. Försäkran arkiveras vid

lokalkontoret. I de fall sjukfallet inte avslutas i och med att försäkran kommit in

upprättar man vid lokalkontoret en särskild akt (sjukkort). Pâ sjukkortet

anges sjukskrivningstid m.m. I akten läggs in läkarintyg och andra handlingar såsom uppgifter om begärda kompletteringar från den försäkrade, arbetsgivare, sjukskrivande läkare etc. Här förvaras även inskrivningsoch utskrivningsbesked från sjukhus.

Sjukkorten förvaras i det manuella sjukfallsregistret (i regel en förva-

ringslåda). Försäkringskassan bevakar därefter manuellt dels att läkar-

intyg sänds in, dels - om beslut fattats att bevilja sjukpenning för varje SOU 1991 :9 period - att utbetalning för en löpande sjukskrivningsperiod sker med Kapitel 6 jämna mellanrum enligt den försäkrades önskemål (utbetalning tidigast

var fjortonde dag).

För varje sjukfall upprättas nytt sjukkon. Samtliga handlingar arkive-

ras vid det lokalkontor som ärendet. handlagt

och sekretess

Offentlighet

7.1 Allmänt om

offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen innebär att medborgarna har rätt att ta del av allmänna handlingar och att de har rätt att vara närvarande vid domstolsförhandlingar och vid sammanträden i beslutande statliga och kommunala församlingar. Principen om att medborgarna har rätt att ta del av handlingar hos myndigheterna infördes i vårt land redan i mitten av 1700-talet. Den innebär att verksamheten hos det allmänna i stor utsträckning är öppen för insyn från allmänheten och den har fått en särställning i vårt rättssystem genom grundlagsregleringen om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Principen om rätten att ta del av handlingar hos myndigheterna kan självfallet inte gälla utan undantag. Av 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen framgår att rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas med hänsyn till vissa intressen som anges i paragrafen. Av dessa intressen kan här närrmas skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. De närmare bestämmelserna om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar finns i sekretesslagen (1980: 100).

7.2 Allmänna

handlingar

I 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om vad som avses med allmänna handlingar. Med handlingar förstås till en början handlingar i traditionell bemärkelse, dvs. framställningar i skrift eller bild. Bestämmelserna om allmänna handlingar blir i dessa fall främst tillämpliga på pappersdokument. Den ökade användningen av ADBteknik hos myndigheterna har gjort det nödvändigt att utvidga handlingsbegreppet. Enligt paragrafen skall med handling därför också förstås upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med hjälp av tekniskt hjälpmedel. Här tar regleringen inte sikte på mediet - t.ex. band, mikroñlm och disketter - utan på själva innehållet. En handling är enligt paragrafen allmän, om den förvaras hos en myndighet eller på närmare angivet sätt är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. En ADB-upptagning anses förvarad hos en myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Enligt förarbetena är varje sammanställning av sakligt sammanhängande uppgifter i en upptagning som en myndighet kan göra med

hjälp av tillgängliga program att anse som en handling som förvaras hos SOU 1991:9 myndigheten. Som förutsättning gäller dock att sammanställningen skall Kapitel 7 kunna göras med rutinbetonade åtgärder. Det innebär att sammanställningen skall kunna göras med en enkel arbetsinsats och utan nämnvärda kostnader eller andra komplikationer. Det sägs vidare att det angivna synsättet får till konsekvens att en myndighet, om enskild person själv

ställer ett användbart program till förfogande, kan vara skyldig att utföra

bearbetning med programmet (prop. 1975/76: 160 s. 90-91).

l proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB föreslås

att det inte längre skall vara möjligt för den enskilde att ställa datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp av denna med åberopande av offentlighetsprincipen. Enligt förslaget skall en enskild inte heller på motsvarande sätt kunna begära att ett eget datorprogram används av myndigheten. Den information i allmänna handlingar i ett ADB-system som är tillgänglig för en myndighet skall på begäran lämnas ut till allmänheten,

om informationen inte är sekretessbelagd. Detta gäller även om data-

mediet i tekniskt hänseende handhas av någon arman. En upptagning som myndigheten kan ta del av i läsbar form genom terminalåtkomst hos annat organ är alltså allmän handling hos myndigheten. Det som sagts nu innebär således att allmänheten och myndigheten i princip är likställda när det gäller rätten att få tillgång till uppgifterna. Principen gäller oavsett om myndigheten faktiskt själv har gjort en sammanställning av informationen eller inte och oberoende av om informationen behövs för myndighetens egen verksamhet. Är infomlationen tillgänglig genom rutinbetonade åtgärder, skall den på begäran lämnas ut. En tänkt sammanställning av uppgifter kan alltså vara att anse som allmän handling, även om det tidigare inte har existerat någon sådan sammanställning. Myndighetens - och därmed allmänhetens - att få tillgång

möjligheter

till sammanställningar av sådana uppgifter som finns i myndighetens ADB-system kan givetvis vara underkastade tekniska begränsningar. Men det kan också finnas rättsliga begränsningar. När det gäller personregister kan nämligen myndighetens befogenhet att göra upptagningar

tillgängliga för egen räkning begränsas genom lag, förordning eller särskilda beslut. Detta gäller oberoende av om uppgifterna omfattas av

sekretess eller inte. Med personregister förstås register, förteckning eller

andra anteckningar som innehåller uppgift som avser enskild person och

som kan hänföras till denne. Rättsliga begränsningar av detta slag kan

ske genom föreskrifter om användningen av sökbegrepp i personregister.

Sådana föreskrifter berörs närmare i avsnitt 11.9.

7.3 Sekretess sou 1991 ;9

__ Kapitel 7

7.3.1 Allmant

Enligt sekretesslagen förstås med sekretess förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut

eller det sker på annat sätt (l kap. l §). Förbudet att röja uppgifter gäller alltså varje form av röjande. En sekretessbelagd uppgift får således inte heller röjas genom att en handling som inte är allmän lämnas ut.

Sekretesslagen gäller för all verksamhet som bedrivs av det allmänna,

dvs. statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter. Lagen innehåller inte bara bestämmelser om sekretess i förhållande till enskilda utan också om sekretess mellan myndigheter. Dessutom finns föreskrifter om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inonr en och samma myndighet (l kap. 3 §). Vad som menas med självständiga verksamhetsgrenar är inte närmare klarlagt i förarbetena. Utgångspunkten är att en

sekretesskyddad uppgift skall hållas inom en så snäv personkrets som möjligt. Ledning får hämtas av flera olika omständigheter. En omstän-

dighet av betydelse kan vara att en enhet inom myndigheten får vidta faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar (KU 1979/80:37 och där gjorda hänvisningar till prop. 1975/76: 160).

I rättsfallet RÅ 1968:42 ansåg regeringsrätten att allmän försäkringskassa utgjorde statsmyndighet i den bemärkelse som avses i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och att hos kassan förvarade handlingar var

allmänna handlingar. Regeringsrätten kom i rättsfallet RÅ 1981 2:23

fram till att allmän försäkringskassa vid tillämpningen av bestämmelsen i 15 kap. 8 § sekretesslagen om överklagande var att anse som statlig myndighet. Till detta kan läggas att bestämmelserna i 7 kap. 7 och

10 §§ sekretesslagen uttryckligen avser bl.a. de allmänna försäkrings-

kassorna.

7.3.2 Sekretess inom hälso- och

sjukvården

Bestämmelser om sekretess inom hälso- och sjukvårdsverksamhet till skydd för den enskildes intressen finns i 7 kap. l § sekretesslagen.

Enligt paragrafen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för upp-

gifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Med hälso- och sjukvård förstås främst den öppna och slutna sjukvård

som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Hit hör också den förebyggande medicinska hälsovården. Som exempel kan anges

verksamheterna vid mödra- och bamavårdscentralema och vid den psykiska barn- och ungdomsvården. Tandvård innefattas också i hälsooch sjukvård. Bestämmelsen är tillämplig på sådan hälso- och sjukvård

som bedrivs i andra förvaltningar, t.ex. inom skolan, socialtjänsten,

kriminalvården, försvarsmakten och företagshälsovård i det allmännas

verksamhet. SOU 1991 :9 Enligt paragrafen gäller samma sekretess i annan medicinsk verksam- Kapitel 7

het, såsom rättsmedicinsk eller rättspsykiatrisk undersökning, insernination, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering och

åtgärder mot smittsamma sjukdomar samt i verksamhet som avser sårskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och därmed likställda. Sekretessen gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

För hälso- och sjukvårdssekretessen gäller ett s.k. omvänt skaderekvi-

sit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

För personalen vid sjukhus, läkarmottagningar, tandläkarmottagningar m.m. som drivs i enskild regi gäller inte För dem sekretesslagen. tillämpas lagen (1980: ll) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). I lagen anges vad som avses med hälso- och

sjukvårdspersonal. Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjuk-

vårdspersonalen får inte obehörigen röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (6 §). Enligt förarbetena till paragra-

fen i denna lydelse skall det i princip råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs inom det allmänna (prop. 1980/81:28 s. 22).

Bestämmelsema om sjukvårdssekretess i sekretesslagen och om tystnadsplikt enligt tillsynslagen gäller inom den verksamhet som anges i bestämmelserna. I sekretesslagen finns inte någon allmän bestämmelse

som ger sekretess åt uppgifter som härrör från läkare eller arman sjukvårdspersonal, när uppgifterna är tillgängliga utanför hälso- och sjukvården och angränsande områden. Frågan om sekretess för sådana uppgifter beror på i vilket ärende uppgifterna förekommer. Som exempel kan

nämnas att uppgifter från hälso- och sjukvården om enskilds hälsotillstånd hos allmän försäkringskassa i ärenden enligt lagarna om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring omfattas av bestämmelserna om socialförsäkringssekretessen i 7 kap. 7 § sekretesslagen. I avsnitt 7 .3. 10

lämnas en redogörelse för frågan om överföring av sekretess då sekretessbelagda uppgifter lämnas till en arman myndighet.

7.3.3 Sekretess inom

socialtjänsten

Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns i 7 kap. 4 § sekretesslagen. Inom socialtjänsten gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan hinder av att den enskilde eller någon som står honom nära lider

men. Sekretessen gäller dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke. Kapitel 7 Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Den lagstiftning som främst avses är socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990152) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Med socialtjänst förstås också annan verksamhet som enligt lag handhas av Socialnämnd, t.ex. ärenden om fastställande av faderskap och underhållsbidrag till barn, vårdnad och namnbyte. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över närrmdens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Slutligen jämställs med socialtjänst ärende om bistånd till asylsökande och andra utlänningar samt ärenden om tillstånd till riksfárdtjänst. Liksom i fråga om hälso- och sjukvårdssekretess gäller ett s.k. omvänt skaderekvisit för socialtjänstsekretessen. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften får röjas utan att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men. Utgångspunkten vid bedömningen av om en uppgift skall lämnas ut är alltså att sekretess skall gälla för uppgiften.

7.3.4 Sekretess inom

socialförsäkringen

Bestämmelser om socialförsäkringssekretess finns i 7 kap. 7 § sekretesslagen. Enligt paragrafen är bestämmelserna tillämpliga hos allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller om arman jämförbar ekonomisk förmån för enskild. Sekretessen gäller för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som är närstående till honom lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärende enligt den nämnda lagstiftningen. Paragrafen är utformad så att den gäller ärenden såväl enligt den angivna lagstiftningen som arman nu gällande eller framtida reglering av samma karaktär. Den är tillämplig inte bara hos de uppräknade myndigheterna utan också hos de myndigheter som skall handlägga ärenden enligt de regler som paragrafen syftar på. För myndigheter som har till särskild uppgift att verka för dock bestämmelserna arbetarskydd gäller om sekretess i arbetarskyddet i den efterföljande paragrafen. Till skillnad från sjukvårdssekretessen gäller för socialförsäkringssekretessen ett s.k. rakt skaderekvisit. Sekretessen gäller alltså bara om det kan antas att den enskilde eller någon som är närstående till honom lider men, om uppgiften röjs. Det innebär att kan göras bedönmingen

;numren-now

inom ganska vida ramar. Skadebedömningen kan i dessa fall i huvudsak SOU 1991 :9 _ göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Frågan huruvida sekretess Kapitel 7 gäller eller inte behöver därför i första hand inte knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Det avgörande skall i stället vara om uppgiften är av sådan art att ett utlärrmande typiskt sett kan vara ägnat att medföra men för den enskilde. som normalt kan betraktas Uppgifter som harrnlösa faller därför utanför sekretessen.

7.3.5 Sekretess inom

arbetarskyddet

För arbetarskyddet finns bestämmelser om sekretess i 7 kap. 8 § sekretesslagen. Sekretess gäller enligt paragrafen hos myndighet, som har till särskild uppgift att verka för i ärende arbetarskydd, enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring, arbetsmiljön eller reglering av arbetstid eller annars i ärende om arbetarskydd, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. De myndigheter det främst är fråga om är arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionema. Arbetsskadeförsäkringen regleras i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen (1977:1160). Arbetstidslagen (1982:673) och lagen (1970:943) om arbetstid i husligt arbete innehåller bestämmelser om arbetstid. En förutsättning för sekretess är att det kan antas att den enskilde lider men om en uppgift röjs. Liksom i fråga om socialförsäkringssekretess gäller alltså ett s.k. rakt skaderekvisit. Ett viktigt undantag finns dock när det gäller arbetstagares anmälningar om arbetsskada. För dem gäller nämligen en absolut sekretess hos de myndigheter som avses med paragrafen. Med enskild avses inte bara arbetstagare. Också personliga förhållanden rörande en arbetsgivare kan bli kända inom arbetarskyddet.

7.3.6 Sekretess i verksamhet

myndighets personalsociala

I 7 kap. ll § sekretesslagen finns föreskrifter om sekretess inom myndigheternas personaladministrativa verksamhet. Paragrafen reglerar till en början den del av denna verksamhet som utgörs av personalsocial verksamhet. För det första gäller sekretess i myndighets personalsociala verksamhet för uppgift som hänför till sig psykologisk undersökning eller behandling. För det andra gäller sekretess i sådan verksamhet också för uppgift om enskilds förpersonliga hållanden hos psykolog, personalkonsulent eller någon annan sådan befattningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd och hjälp i personliga angelägenheter. I båda fallen gäller sekretessen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider men. Sekretessen är alltså densamma som sekretessen inom myndigheternas företagshälsovård enligt 7 kap. l § sekretesslagen.

Vidare ges bestämmelser om sådana uppgifter inom myndigheternas personalsociala verksamhet om enskildas personliga förhållanden som Kapitel 7 förekommer hos andra än de särskilda befattningshavare som nämns i första stycket. För sådana uppgifter gäller en mindre omfattande sekretess. Sekretess gäller nämligen bara, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon som står honom nära lider men om uppgiften 1O_]S. Paragrafen reglerar hårefter den sekretess som gäller inom andra delar

av myndigheternas personaladministrativa verksamhet. Sekretess gäller

för uppgifter om en enskilds hälsotillstånd. Uppgifterna kan gälla såväl

den anställde som anhöriga till denne. Sekretess vidare för gäller uppgif-

ter om enskildas personliga förhållanden som hänför sig till omplacering

eller pensionering av anställda. En för sekretess i de nu förutsättning

nämnda fallen är att det kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men om uppgiften röjs. Paragrafen innehåller också en bestämmelse om sekretesskydd för

offentliga funktionärers personliga förhållanden. De uppgifter om

tjänstemäns personliga förhållanden, t.ex. adresser och telefonnummer till deras bostäder, som myndigheten har tillgång till i den personaladministrativa verksamheten kan skyddas av sekretess. Som förutsättning gäller att det kan antas att tjänstemännen eller någon som står honom nära riskerar att utsättas för våld eller annat allvarligt men om en

sådan uppgift röjs. Genom denna bestämmelse får de anställda hos en myndighet, t.ex. en försäkringskassa, ett skydd mot hot och andra

trakasserier.

7.3.7 Sekretess för i

personuppgift personregister

Bestämmelser om sekretess för i finns i

personuppgift personregister

7 kap. 16 § sekretesslagen. Enligt paragrafens första stycke gäller sekre-

tess för personuppgift i personregister som avses i datalagen (1973:289), om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk i strid med Förbudet

databehandling datalagen. gäller

oavsett på vilket sätt uppgifterna lämnas ut - genom medium för auto-

matisk databehandling eller genom utskrifter på vanligt Be-

papper. stämmelsen har dock störst praktisk betydelse när det gäller utlämnande

på medium för automatisk databehandling.

Om det kan antas att uppgiften skall användas för automatisk databe-

handling, krävs för ett utlämnande att mottagaren har tillstånd av datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett som personregister

skall innehålla de uppgifter som skall lämnas ut. Uppfyller mottagaren dessa krav bestämmer den utlämnande myndigheten i vilken form utlämnande skall ske. Denna befogenhet att själv bestämma kan dock inskränkas genom föreskrifter i lag eller annan Som exempel

författning. på sådana föreskrifter kan nämnas 11 § skatteregisterlagen (1980:343),

7 § tullregisterlagen (1990:137) och 11 § lagen (1990:1536) om folk-

bokföringsregister.

Kapitel 7

7.3.8 Sekretess vid av statistik och vid

framställning forskning

Enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess i sådan särskild verk-

samhet hos en myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som

kan hänföras till den enskilde. Sekretessen är inte beroende av någon

skadeprövning och är därför absolut. Enligt paragrafen har regeringen

att föreskriva samma sekretess för sådana uppgifter i arman

möjlighet

med statistikfrarnställning jämförbar undersökning som utförs av myn-

dighet. Så har beträffande uppgifter om enskildas personliga förhållanden skett genom 3 § sekretessförordningen (1980:657) i fråga om Sociologiska, psykologiska, pedagogiska eller andra beteendevetenskapli-

samhällsvetenskapliga studier hos utbildningsanstalter och ga eller

forskningsinrättningar. I 9 kap. 4 § sekretesslagen finns fem undantag från regeln att sekretessen skall vara absolut. I dessa fall får uppgifterna lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon

som står honom nära lider skada eller men. Ett av undantagen gäller

uppgifter som behövs för forskningsändarnål. Ett annat undantag gäller

uppgifter som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförligt förhållande är direkt hänförliga till den enskilde. Med uttrycket jämförbart förhållande åsyftas bilnummer, telefonnummer, anställningsnuxnmer, fastighetsbeteckningar o.d. men inte uppgifter som s.k. kan hänföras till en viss person. Om

genom bakvägsidentifrkation

har ersatts med siffer- eller kodbeteckningar, kan alla identitetsuppgifter

det ändå vara möjligt att bakvägen få fram uppgifter om vilka perso-

ner beteckningama avser. I detta sammanhang kan erinras om tryckfrihetsförordningens och datalagens definition på personregister. Därmed

förstås register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som kan hänföras till den som avses

På vilket sätt uppgifterna skall vara hänförliga till med uppgifterna. denne anges inte.

7.3.9 Att lämna ut till andra

sekretessbelagda uppgifter myndigheter

Som framgår av det föregående gäller i princip sekretess mellan myndig-

heter och mellan olika inom samma

självständiga verksamhetsgrenar

myndighet. I vissa fall är dock sekretessen begränsad. Sekretess hindrar således enligt l kap. 5 § sekretesslagen inte att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin

verksamhet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen skall tillämpas

restriktivt och att den inte får åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet. Enligt JO ger bestämmelsen inte stöd för 7 Kapitel en försäkringskassan att lämna ut en kopia av en sjukhusjoumal till företagshälsovården vid ett enskilt företag för att underlätta patientens rehabilitering (JO 1984/85 s. 265).

I 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen finns ytterligare bestämmelser som begränsar sekretessen mellan myndigheter och andra självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om

uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (l §). Det måste alltså vara fråga om föreskrifter som innebär att uppgifterna skall lämnas ut.

Från sådana föreskrifter måste man skilja föreskrifter enligt vilka en myndighet får lämna en uppgift till en annan myndighet. Frågan om uppgifter får lämnas till en arman myndighet måste bedömas för varje särskilt fall med tillämpning av sekretessbestämmelsens skaderekvisit och den s.k generalklausulen i kapitlets 3 §. Att generalklausulen har

begränsad tillämpning såvitt gäller socialförsäkringssekretessen framgår

av det följande.

Som exempel på föreskrifter om uppgiftsskyldighet till myndigheter

som handhar socialförsäkringsärenden kan nämnas bestämmelserna i

20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och 8 kap.

7 § LAF. Enligt dessa bestämmelser åligger det statliga och kommunala myndigheter att till försäkringsdomstolar, riksförsäkringsverket, allmänna försäkringskassor mfl. att lämna uppgifter om namngivna personer

rörande förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av dessa lagar. Det ñnns också bestämmelser om skyldighet för försäkringskassoma att länma uppgifter till andra myndigheter. Ett exempel är 18 kap. 5 §

AFL. Av paragrafen följer att myndighet som handhar arbetslöshetsförsäkring eller lokal skattemyndighet inte får förvägras begärt biträde från en allmän försäkringskassa. Enligt 88 § studiestödslagen (1973:349)

skall allmän försäkringskassa lämna centrala studiestödsnämnden och

studiestödsnämndema vissa uppgifter om sjukpenningar och andra

ersättningar. Socialnämnden har enligt 57 § socialtjänstlagen (1980:620)

rätt att av de allmänna försäkringskassoma få uppgifter om ekonomisk hjälp som har lämnats till enskilda, som har ärenden hos närrmden.

Ett annat exempel är förordningen (1980:995) om skyldighet för de allmänna försäkringskassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter.

En närmare redogörelse för denna förordning lämnas längre fram.

Sekretess hindrar inte att uppgifter lämnas till en annan myndighet, om

uppgiften behövs där för omprövning av beslut eller åtgärd av den

myndighet där uppgiften förekommer (14 kap. 2§ första stycket 2

sekretesslagen). Detsamma gäller om uppgiften behövs för tillsyn eller

revision hos den myndighet där uppgiften förekommer (punkten 3). Som ett exempel på en sådan tillsynsmyndighet kan nämnas riksförsäkrings-

verket som enligt AFL utövar tillsyn över de allmänna försäkrings- SOU 1991 :9 kassoma. Kapitel 7 Ett mycket vittgående undantag från sekretessen myndigheterna emellan finns i den s.k. generalklausulen (14 kap. 3 § sekretesslagen). Enligt den får myndighet lämna sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet (eller annan verksamhetsgren inom myndigheten), om det är

uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det

intresse som sekretessen skall skydda. Generalklausulen gäller dock inte

i fråga om all sekretess. Den är inte tillämplig på sekretessen inom

hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Något motsvarande undantag görs inte för socialförsäkringssekretessen. Enligt det promemorieförslag som låg till grund för propositionen om sekretesslagen talade hänsynen till de enskildas integritet för att en sådan skönsmässig avvägning som generalklausulen förutsätter inte borde äga rum vid de allmänna försäk-

ringskassoma. I propositionen uttalade departementschefen att frågan om

i vilka fall försäkringskassa skall få lämna sekretessbelagda uppgifter till arman myndighet huvudsakligen skulle vara författningsreglerad. Han

hänvisade till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 18 kap. 5 § AFL

och uttalade att det borde övervägas om inte mer detaljerade föreskrifter borde införas. Utrymmet för att med av generalklausulen

tillämpning

lämna ut uppgifter torde därefter enligt departementschefen vara begränsat (prop. 1979/80:2 Del A s. 191 jfr prop. 1980/81:28 s. 24).

Den förut nämnda förordningen om skyldighet för de allmänna försäk-

ringskassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter föreskriver att försäkringskassa på begäran skall lämna uppgifter om enskilda till olika uppräknade myndigheter, om uppgifterna behövs i ärenden där. De

myndigheter som har rätt till uppgifterna är försäkringsdomstolama,

riksförsäkringsverket, statens löne- och pensionsverk, andra allmänna försäkringskassor samt arbetsmarknadsmyndigheter.

Enligt förordningen skall försäkringskassan vidare på begäran lämna ut uppgifter till en rad andra myndigheter om enskildas adress, deras

arbetsgivares namn och adress samt enskildas ekonomiska förhållanden

och den tidsperiod en utgiven ersättning avser. Som förutsättning gäller

även i dessa fall att uppgifterna behövs i ärenden hos de myndigheter som begär uppgifterna. De myndigheter som har rätt till sådana uppgifter är polismyndigheter, åklagarmyndigheten kronofogdemyndigheter,

skatte- eller taxeringsmyndigheter, folkbokföringsmyndigheter, social-

nämnder, frivårdsmyndigheter, studiestödsmyndigheter, myndigheter som handhar ärenden om bostadsbidrag samt offentliga sjukvårdshuvud-

män - i sistnämnda fall dock endast när det gäller ärenden om avgift för

vård på enskild sjukvårdsinrättning.

Till en del motsvaras den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i förord-

ningen av bestämmelser i andra t.ex. och författningar, sekretesslagen socialtjänstlagen. I denna del torde regleringen i förordningen ha skett i

klarhetens intresse.

Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen kan sekretess till skydd för en

enskild helt eller delvis efterges av den enskilde själv. En myndighet kan således lämna ut sekretesskyddade uppgifter till en annan myndig-

Kapitel 7 het, om den enskilde medger det. Ett sådant samtycke behöver inte alltid vara uttryckligt. Också ett tyst, s.k. presumerat samtycke får godtas. Det presumerade samtycket kan framgå av den enskildes beteende eller förväntningar.

till

Överföring sekretess

7 .3. 10 av då lämnas en

uppgifter annan myndighet

Enligt 1937 års sekretesslag följde sekretessen en hemlig handling, oavsett var handlingen befann sig. I den nya sekretesslagen gäller

motsatt princip. Sekretessen följer inte en hemlig uppgift, om det inte

finns en särskild regel om detta. Sekretess som till följd av en sådan regel förs över till en annan myndighet brukar kallas för sekundär sekretess hos den mottagande myndigheten. Den sektmdära Sekretessen

innebär att en handling som är hemlig hos en myndighet också är hemlig

hos den myndighet som tar emot handlingen. Den sekundära sekretessen gäller också i fråga om handling till vilken har förts över uppgift från den överlämnade handlingen. I 11-13 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om överñring av sekretess. I ll kap. 1, 3 och 4 §§ regleras sekundär sekretess i vissa fall hos

regeringen, riksdagen, JO och JK. Enligt 12 kap. l § skall sekundär sekretess gälla hos domstolarna, om det inte finns en sekretessbestäm-

melse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgifter hos domstolen.

Bestämmelserna i 13 kap. är av mera allmän karaktär. Enligt kapitlets l § gäller sekundär sekretess hos en myndighet, om den i verksamhet

som avser tillsyn eller revision från en annan myndighet får uppgift som

är sekretessbelagd där. Om en myndighet i sin forskningsverksamhet från en annan myndighet erhåller uppgift som är sekretessbelagd där,

gäller enligt 3 § sekretessen också hos den mottagande myndigheten. Sekundär sekretess gäller enligt 4 § hos arkivmyndighet för sekretess-

belagda uppgifter som lämnas till arkivmyndigheten för arkivering. I 6 §

finns en bestämmelse om undantag från föreskrifterna om sekundär

sekretess. Sekundär sekretess skall enligt den paragrafen inte föreligga om en sekretessbestämmelse ändå är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten. Om en sekretessregel redan gäller hos den

mottagande myndigheten, skall den alltså tillämpa sin egen sekretess. Detta gäller oavsett om denna sekretess är starkare eller svagare än den

sekretess som gäller för den myndighet som har lämnat ut uppgiften.

Några regler som överför sekretess från ett vårdornråde till ett annat

vårdområde finns inte. Om en uppgift lämnas ut från en försäkringskassa till en kommunal socialförvaltning eller till myndighet inom hälso-

och sjukvården, blir alltså bestämmelserna om sekretess inom dessa

områden gällande för uppgiften. Som framgått av det föregående är

SOU 1991 :9 sekretessen strängare inom dessa verksamheter än inom socialförsäk- Kapitel 7 ringsområdet. Om uppgiften lämnas ut till en folkbokföringsmyndighet, blir sekretessen i stället svagare. Förutsättningen för sekretess inom folkbokföringen är nämligen att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon som står honom nära lider men av att uppgiften

röjs (7 kap. 15 § sekretesslagen). Om uppgifter lämnas till en försäk-

ringskassan från myndigheter med verksamhet inom socialtjänsten eller inom hälso- och sjukvården, får uppgifterna ett svagare sekretesskydd

hos försäkringskassan än hos de myndigheter som lämnar ut dem.

7.3.1l Vissa uttalanden om sekretess mellan

myndigheter på vårdområdet

Skyldigheten för myndigheter inom hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till försäkringskassoma berörs i proposition 1980/81:28 om följdlagstiftning till den nya sekretesslagen i fråga om hälso- och sjuk-

vården samt den allmänna försäkringen. En fråga som behandlas i propositionen är om de tidigare nämnda bestämmelserna om uppgifts-

skyldighet till försäkringskassoma m.fl. i lagarna om allmän försäkring

och arbetskadeförsäkring fick en annan innebörd genom den nya sekre-

tesslagens bestämmelser om sekretess mellan myndigheter och om

brytande av sekretess genom i lag eller förordning föreskriven upp-

giftsskyldighet (s. 20-21).

Föredraganden konstaterar att det här föreligger två motstridiga intressen. Å ena sidan finns intresset av att en patient kan lämna alla relevanta uppgifter till den behandlande läkaren och att skyddet för denna förtroliga relation mellan läkare och patient inte urholkas annat än då tungt vägande skäl talar för att andra hänsyn skall få väga över. Å andra sidan

finns det ett intresse av att försäkringskassorna får tillgång till de uppgif-

ter som är nödvändiga för handläggningen av enskilda ärenden. Att en

försäkringskassa t. ex. av integritetsskäl förvägras ta del av vissa uppgif-

ter får enligt föredraganden inte leda till att den enskilde erhåller en

ersättning som han inte har rätt till eller förvägras en ersättning han har

rätt till.

Enligt föredraganden bör de problem som ligger i en avvägning mellan dessa motstridiga intressen i allmänhet kunna undvikas. Uppgifterna kan

vara så okontroversiella att de därför kan lämnas ut utan att förorsaka patienten något men. Om den bedörrmingen inte kan göras, är det oftast möjligt att inhämta den enskildes samtycke. När det gäller de fall där

den enskilde motsätter sig ett utlämnande hänvisar föredraganden till att uppgifterna även åtnjuter sekretesskydd hos försäkringskassan. Den myndighetsutövning för vilken uppgifterna skall ligga till grund har till syfte att tillförsäkra de enskilda ett ekonomiskt stöd och försäkrings-

kassomas verksamhet skulle enligt föredraganden i praktiken bli mycket svår, om de vore helt beroende av den enskildes samtycke.

Av dessa skäl föreslogs inte någon förändring beträffande reglerna om SOU 1991 :9 uppgiftslämnande i lagen om allmän försäkring och lagen om arbets- 7 Kapitel Med hänvisning till principerna i den nya sekretessskadeförsäkring. lagen anförde föredraganden följande. Av hänsyn till den enskildes integritet bör hans samtycke inhämtas när uppgifter om honom rekvireras, åtminstone om det är fråga om att inhämta sjukjoumaler eller up gifter av känslig natur. Om den enskilde

uppgifier

motsätter hämtas in är det särskilt viktigt att sig att vissa överväga om kan antas vara nödvändiga. Ett mer slentrian-

uppgifterna

mässigt upp iftsmhämtande måste undvikas. En framställan till sjukvården om att bör i förekommande fall innehålla preciseringar,

uppgifter

exempelvis om vilken som är av intresse eller frågor avseende tidsperiod vissa sjukdomstillstånd el. dyl. På vårdområdet förekommer det ofta att olika myndigheter samverkar i sarnrådsgrupper eller på annat sätt. Enligt JO 1987/88 s. 148 påverkar detta inte sekretessen. Uttalandet gällde närmast sekretessen inom lokala narkotikagrupper, vilka fungerar som sarnrådsorgan och är sammansatta av företrädare för skilda myndigheter. Att företrädarna var utsedda av socialnämnden saknade enligt JO betydelse i sammanhanget. Socialstyrelsen har tagit upp problemet i ett annat sammanhang. l ett remissyttrande över en promemoria som upprättats av socialutskottets kansli och som gällde sekretessfrågor inom sjukvård och socialtjänst anförde styrelsen att sekretesslagen inte alltid stämmer överens med de principer som samhället har slagit fast för de olika vårdområdena. Som exempel nämnde styrelsen möjligheterna till samverkan mellan olika vårdgivare genom behandling i team där teammedlemmama representerar skilda verksamhetsområden enligt sekretesslagen. Socialstyrelsen ansåg att sekretesslagen borde underordnas de mål och syften som har angivits i vårdlagarna (yttrandet återges i l988/89:KUl4). Det kan nämnas att riksdagen har uttalat sig för en översyn av reglerna om sekretess på vårdområdet (1988/89:KU14, rskr. 51). Med anledning av riksdagens uttalande har inom upprättats en justitiedepartementet promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. I promemorian läggs fram ett förslag till ändring i sekretesslagen av innebörd att hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess inte hindrar att uppgifter om barn och ungdomar eller om den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården samt om det behövs för att den enskilde skall få socialtjänsten, nödvändig vård eller behandling. Detsamma skall gälla om det behövs för en nödvändig insats för ett väntat bam.

Vissa internationella överens- 301419915*

Kapitel 8

kommelser m.m.

Europarådets dataskyddskonvention

Europarådets rninisterkommitté antog år 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen. Konventionen trädde i kraft år 1985 och har tillträtts av Sverige. Syftet med konventionen är att stärka dataskyddet,

dvs. att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter,

särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter. Konventionen gäller för personregister och automatisk databehandling

av personregister i allmän och enskild verksamhet. Den centrala delen

av konventionen innehåller bestämmelser om krav på beskaffenheten av

de personuppgifter som undergår automatisk databehandling. Kraven

innebär bl.a. att uppgifterna skall inhämtas och behandlas på ett korrekt sätt och vara relevanta med hänsyn till ändamålet. Vissa typer av upp-

gifter får inte undergå automatisk databehandling, om inte den nationella lagen ger ett ändamålsenligt skydd. Det gäller uppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller annan övertygelse, hälsa, sexualliv samt

brott. Lämpliga säkerhetsåtgärder skall vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig eller otillåten förstörelse m.m. Vidare föreskrivs vissa ytterligare skyddsåtgärder för registrerade personer, bl.a. att alla som är registrerade i ett personregister skall ha möjlighet till insyn

i registret och möjlighet att få felaktiga uppgifter rättade. Vissa undantag får göras i fråga om kraven på uppgiftemas beskaffenhet. För sådana avvikelser krävs dels att de har stöd i nationell lagstiftning, dels att de år nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda statens säkerhet

e.d. eller för att skydda den registrerade personen eller andra personers

fri- och rättigheter. Rätten till insyn och rättelse får också i vissa fall inskränkas i fråga om personregister för statistikändamâl eller veten-

skapliga forskningsändamål.

8.2 OECDs riktlinjer om

dataskydd

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, har en expertgrupp utarbetat vissa riktlinjer för integritetsskyddet m.m. Riktlinjerna antogs år 1980 tillsammans med en rekommendation till

medlemsländemas regeringar att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Sverige och övriga medlemsländer har åtagit sig att följa rekom-

Kapitel 8 mendationen. Enligt rekommendationen skall medlemsländerna i sin lagstiftning beakta de principer om personlig integritet och individens grundläggande rättigheter som anges i riktlinjerna. Av riktlinjerna skall här nämnas åtta grundläggande principer rörande skyddet för den personliga integriteten. 1. Insamlingen av skall vara begränsad, och uppgifter

skall inhämtas på lagligt oc personuppgifter korrekt sätt samt - när det är skäligt - med

den registrerades kännedom eller samtycke.

2. Personuppgifter skall vara relevanta för de ändamål för vilka de skall användas och - i den utsträckning det behövs för dessa ändamål - vara riktiga och fullständiga samt hållas aktuella.

3. De ändamål för vilka personup gifter samlas in skall vara preciserade

eåerföljande

senast vid insamlingen. Den användningen skall vara begränsad till att uppfylla dessa ändamål eller sådana ändamål som är förenliga med ursprungsändamålen och som preciseras vid varje förändring.

4. Personuppgifter får inte röjas, göras tillgängliga eller på annat sätt

användas för andra ändamål än de preciserade, om det inte sker med

den registrerades medgivande eller med stöd av författning.

5. Personuppgifter skall genom rimliga säkerhetsåtgärder skyddas mot

risker för förlust eller otillåten tillgång, förstörelse, användning, föränd-

ring eller otillåtet röjande.

6. Beträffande personuppgifter skall råda en hållning av öppenhet i fråga

om utvecklin , tilläm ning och policy. Det skall vara möjligt att få veta existensen oc beska fenheten av rsonuppgifter samt huvudändamålen för vilka de används. Det skall oc vara möjligt att få uppgift om vem som är registeransvarig och om var denne finns.

7. Den enskilde skall ha rätt att av den registeransvarige, eller annan, få

reda på om denne har personuppgifter om honom/henne, att få sig

tillsänt eventuella personu pgifter inom rimlig tid, utan alltför stor

kostnad, på rimligt sätt ocg i begriplig fonn, att vid avslag å en be-

gäran om uppgifter få veta skälen och ha möjlighet att överk aga samt att ifrågasätta u pgifter som gäller honom eller henne och, om så är nödvändigt, få essa utraderade, rättade eller kompletterade.

8. Den registeransvarige skall ha ansvaret för att de lagstiftningsåtgärder

eller andra åtgärder som vidtas för att genomföra de tidigare angivna

principerna följs.

8.3 Förslag till EG-direktiv

EG-kommissionen antog i september 1990 förslag till direktiv angående skydd för enskilda i förhållande till ADB. Bakgrunden till förslaget är

att man har ansett att en hög nivå för skydd mot integritetskränkning i

samband med automatisk eller elektronisk behandling av personuppgifter SOU 1991 :9 för att säkerställa det önskade fria flödet av information är nödvändig Kapitel 8 mellan medlemsländerna. För inom den allmänna sektorn uppställs ett laglighetskrav register som bl.a. innebär att enligt huvudregeln får inrättas av en personregister endast om det är nödvändigt för att utföra myndighetsuppmyndighet dock användas för ett annat ändamål gifter. I fyra fall får personregister än det för vilket det har inrättats, nämligen (1) med den enskildes samtycke, (2) om användningen har stöd i lag, (3) om - efter en vägintressen - det står klart att den registrerades legitima ning av berörda intressen inte utesluter en ändring av ändamålet och (4) i händelse av ett hot mot allmän säkerhet eller fara för en allvarlig kränköverhängande ning av armans rätt. För att infommtion ur ett inom den allmänna sektorn personnegister skall få lämnas ut till en mottagare i den allmänna sektorn, krävs att informationen är nödvändig för den myndighetsutövning som sker inom den utlämnande eller mottagande myndigheten. Det föreskrivs vidare att anmälan skall göras till en tillsynsmyndighet om de som den myndigheten får lämna personuppgifter registerförande ut till arman för att möjliggöra insyn för den enskilde. till direktiv övervägs för närvarande av EGs ministerråd. Förslaget

8.4 för som används för

Skydd personuppgifter

socialförsäkringsändamål

Inom Europarådet har tagits fram rekommendationer om dataskydd inom olika sektorer, bl.a. rekommendationen den 23 januari 1986 om skydd för personuppgifter som används för socialförsäkringsändamål. Sverige har utan reservation åtagit sig att följa rekommendationen. Rekommendationen är personuppgifter som används för tillämplig på inom såväl den offentliga som den enskilda socialförsäkringsändamål sektorn när sådana uppgifter förs med hjälp av automatisk databehandomfattar alla de som ling. Uttrycket socialförsäkringsändamål uppgifter vad gäller olika former av undersocialförsäkringsinstitutioner fullgör stöd, t.ex. och pensioner, arbetslöshetssjuk- havandeskapspenning, ersättning och farniljeunderstöd. Enligt rekommendationen skall respekten för den enskildes personliga och integritet garanteras vid insamling, lagring, användning, överföring bevarande av för kontroll som är personuppgifter. Lämpliga åtgärder för skall vidtas inom tillräckliga för att garantera skyddet uppgifterna varje socialförsäkringsinstitution. Insamling och lagring av personuppgifter skall begränsas till sådant som är nödvändigt för socialförsäkringsinstitutionerna för att fullfölja deras uppgifter. Insamling och lagring av får ske endast inom de gränser som fastställts av känsliga uppgifter inhemsk lag. Insamling och lagring får inte ske av uppgifter om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse, om det inte är

absolut nödvändigt för att administrera ett särskilt bidrag.

SOU 1991 :9

Om möjligt skall personuppgifterna lämnas till socialförsäkringsinstitu-

Kapitel 8 tionerna av den berörde själv. Institutionema får konsultera andra källor,

om det föreskrivs i inhemsk får emellertid lag. Känsliga personuppgifter

hämtas från andra källor endast med informerat och uttryckligt samtycke

av den berörde eller i enlighet med garantier fastställda i inhemsk lag.

Alla skall i

princip ha rätt att erhålla och få rättat uppgifter om sig själv.

Den nationella får dock innehålla av denna

lagstiftningen begränsningar rättighet när det gäller medicinska uppgifter, vetenskaplig forskning och

statistikframstållning.

Datalagstiftning

Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskildes personliga integritet finns i l kap. 2§ tredje stycket regeringsformen. Där föreskrivs att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv.

I 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen finns en bestämmelse som

innebär att varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skall skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Denna bestämmelse innebär att det skall finnas en datalagstiftning till skydd för den personliga integriteten i samband med automatisk data-

behandling och att den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag. Enligt 2 kap. 20 § första stycket 2 regeringsformen likställs utläimingar med svenska medborgare i fråga om detta skydd.

I datalagen (1973:289) finns bestämmelser som syftar till att skydda

den enskilde mot sådant otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av dataregistrering av personuppgifter hos det allmänna eller hos enskilda. Datalagen är alltså generell och därför

tillämplig på register som innehåller personuppgifter och som förs med

hjälp av ADB. Med personregister avses register, förteckning eller

andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller

personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften. En person identifieras i första hand genom att personuppgiften eller den särskilda identitetsuppgiften innehåller namn eller personnummer. Enligt

förarbetena krävs emellertid inte att ett register innehåller en identitets-

uppgift som är entydig eller unik eller mera allmänt bekant för att

registret skall anses som ett personregister i lagens mening. Även om det är möjligt endast för den invigde att förstå vilken person som avses, omfattas registret av lagens bestämmelser. Även ett register där alla

identitetsuppgifter har ersatts med löpande nummer, kodbeteckningar e.d. hänförs till kategorin personregister, om man antingen manuellt

eller maskinellt kan översätta siffer- eller kodbeteckningarna. För att inrätta och föra särskilt integritetskänsliga ADB-register, dvs. personregister som innehåller ömtäliga uppgifter om enskilda personer

krävs normalt tillstånd av datainspektionen (2 §). Kravet på tillstånd gäller dock inte personregister som inrättas genom beslut av riksdagen

eller regeringen - s.k. statsmaktsregister. I sådana fall skall yttrande

från datainspektionen inhämtas innan beslutet fattas (2 a §). Datainspek-

tionen skall vid sin tillståndsprövning beakta integritetsintressena (3 §)

och har möjligheter att meddela föreskrifter om ändamålet med registret

och om inhämtande och utlämnande av uppgifter (5 och 6 §§). En sådan SOU 1991 :9 rätt att meddela föreskrifter gäller även beträffande statsmaktsregister i Kapitel 9 den mån riksdagen eller regeringen inte har beslutat sådana bestämmelser.

Av förarbetena till datalagen framgår att frågan huruvida ett person-

register kan medföra otillbörligt integritetsintrång bedöms efter likartade grunder, oavsett om registret inrättas efter tillstånd av datainspektionen eller efter beslut av statsmakterna. Datainspektionen bör därför, när den skall yttra sig över ett tilltänkt register, så långt möjligt anlägga samma

synpunkter som vid en tillståndsprövning (prop. 1973:33 s. 120 och 7 §

dataförordningen /1982:480/).

Frågan om ett eller flera register skall anses föreligga berörs också något i förarbetena till datalagen. Där sägs att det ofta torde vara lämligt att betrakta hela system med datafiler och därtill hörande härledningsoch bearbetningsprogram som ett enda personregister. En förutsättning

bör dock vara att systemet tekniskt och administrativt fungerar så att det är naturligt att uppfatta det som en enhet (a. prop. s. 119). Ett personregister kan vara organiserat så att uppgifterna i själva data-

basen också förekommer i ett eller flera register som förs för tekniska ändamål. Dessa register kan också innehålla uppgifter som saknas i databasen. Som exempel på sådana register kan nämnas s.k. loggregister

och back-up-register. I loggregister kan förekomma uppgifter om vilka uttag och förändringar som har gjorts i databasen och vem som har gjort dem. Ett back-up-register är en säkerhetskopia av databasens innehåll

vid en viss tidpunkt. Loggregister och back-up-register betraktas som delar av personregistret (prop. 1978/79:109 s. 34-35). Datalagens definition av personregister kan synas inbegripa all ADBhantering av identiñerbara alltså även datoriserad

personuppgifter,

ordbehandling av löpande text som t.ex. innehåller personnamn. Av

förarbetena till datalagen framgår emellertid att syftet med ADB-hanteringen är av betydelse i detta sammanhang. Departementschefen anförde

följande i denna del (prop. 1973:33 s. 118).

För att ett register skall anses föreligga måste det emellertid direkt eller indirekt vara fråga om behandling från informationssynpunkt av faktiska uppgifter. Ett ADB-register kan således inte anses upprättat bara genom

att löpande text lagras i ett datamedium, exempelvis för att sättning skall kunna ske med hjälp av ADB-teknik. Uppenbarligen faller på grund härav åtskillig databehandling av olika slags litteratur, främst skönlitteratur, utanför datalagens Först i den mån databehand-

tillståndssystem.

tar sikte lingen på faktiska u pgifter i den litterära framställningen

såsom för upprättande av inneliållsre ister eller liknande - föreligger ett register i datalagens mening. Vidare åör ett register anses föreli a, om

de lagrade uppgifterna skall användas för att framställa exempe vis en telefonkatalog, ett adressregister eller en taxeringskalender. Den närma-

re gränsdragningen när det gäller att bestämma registerbegreppets innebörd får göras i praxis.

Sedan detta uttalande gjordes har det blivit att man inom olika vanligt förvaltningar använder kontorsinformationssystem med funktioner som

ordbehandling, elektronisk post, arkivhantering, s.k. fria textsöknings- SOU 1991 :9 system m.m. Denna utveckling har gjort det svårare att tillämpa data- Kapitel 9

lagens personregisterbegrepp. Som anförs i proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB faller denna fråga inom ramen för datalagsutredningens översyn av datalagen (dir. 1989:26). Enligt pro-

positionen får - i awaktan på resultatet av den utredningen - frågan om ett kontorsinfomiationssystem är att anse som ett personregister enligt datalagen eller inte bedömas från fall till fall efter datalagens nuvarande definition (s. 39).

I datalagen finns föreskrifter om skyldigheter för den som är ansvarig

för ett personregister. Den ansvarige skall iaktta att hanteringen av registret inte leder till otillbörligt integritetsintrång. Därvid skall särskilt iakttas att registret förs för ett bestämt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål, att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan

författning eller i enlighet med den registrerades medgivande samt att

uppgifterna i registret skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring eller spridning (7 §). Hos den registeransvari-

ge skall det vidare ñrmas en förteckning över de personregister som han

är ansvarig för (7 a §). Den ansvarige skall nonnalt rätta en personupp-

gift som är oriktig eller missvisande (8 §), komplettera en uppgift som är ofullständig (9 §), på begäran snarast lämna den registrerade besked om de uppgifter som finns om honom i registret (10 §) och förstöra de

uppgifter i registret som inte längre är nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål (12 §).

Inom den offentliga sektorn är vissa större personregister med integritetskänsligt innehåll författningsreglerade i större eller mindre mån. Som exempel kan nämnas lagen (1963:197) om allmänt krirninalregister,

lagen (1965:94) om polisregister, polisregisterkungörelsen (l969:38),

skatteregisterlagen (1980:343), skatteregisterförordningen (1980:556), utsökningsregisterlagen (1986:617), utsökningsregisterförordningen (1986:678), förordningen (1986:104) om registerföring vid allmänna domstolar med hjälp av automatisk databehandling, tullregisterlagen (1990:137) och lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.

I proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB uttalas

att vissa register hos socialstyrelsen, landstingskommuner, kommuner och riksförsäkringsverket på sikt bör regleras i särskilda registerlagar

som ett led i en allmän strävan att stärka för de registrerades

skyddet integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga personupp-

gifter i vissa myndighetsregister. I det sammanhanget nämns även vår

uppgift att utreda och lägga fram förslag till författningsreglering av

personregister på socialförsäkringsomrâdet (s. 59).

10 Arkiv- och

gallrings-

âgytgl9l9å=9

bestämmelser

10.1 Allmänna arkivbestämmelser Grunden för det offentliga arkivväsendet är principen om alla medborgares rätt att ta del av allmnna handlingar. Grundläggande regler om offentliga arkiv har tagits in i arkivlagen (1990:782), som träder i kraft den 1 juli 1991 (prop. l989/90:72, KrU29, rskr. 307). Lagen omfattar arkiv hos såväl statliga som kommunala myndigheter och innehåller bestämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv, vård av arkiv och gallring av arkiv. De bestämmelser som gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv hos allmänna försäkringskassor. Ett myndighetsarkiv bildas enligt arkivlagen av de allmänna handlingama från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9§ tryckfrihetsförordningen (vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept) och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Som allmän handling räknas även upptagning på ADBmedium (jfr avsnitt 7.2). Enligt arkivlagen får allmänna handlingar gallras men detta skall alltid ske med beaktande av att arkiven utgör en del av det nationella kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, rättskipningens och förvaltningens behov av information samt forskningens behov. Undantag från huvudregeln om gallring görs för de fall att det i annan lag eller i förordning finns avvikande regler om gallring. Dessa avvikande bestämmelser tar då över arkivlagens bestämmelser om gallring. Arkivlagens bestämmelser gäller dock framför bestämmelserna i 12 § datalagen (1973:289) om gallring av personuppgifter. Saknas författningsföreskrifter om gallring beträffande s.k. statsmaktsregister, dvs. register som inrättas enligt beslut av riksdagen eller regeringen, och registret är sådant som avses i 2 a § första stycket andra meningen datalagen ankommer det på datainspektionen att besluta om sådana föreskrifter. Huvudprincipen enligt arkivlagen är således att allmänna handlingar skall bevaras. I författningar som reglerar olika integritetskänsliga register föreskrivs däremot i regel den motsatta principen, nämligen att materialet skall förstöras efter en viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. Beträffande denna omvända princip anfördes i proposition 1989/90:72 (s. 50 ff) att den är rimlig med hänsyn till de

integritetsaspekter som kan föreligga på de särskilda registerlagamas områden. Vidare anfördes att undantag från som gallringsskyldigheten 10

Kapitel

förestavas av hänsyn till insynsaspekten, infomiationsmyndigheternas

behov och rättssäkerhetsaspekter som regel bör tas in direkt i den

särskilda registerlagen. När det däremot gäller konkreta avgöranden av

vilka handlingar som bör bevaras med hänsyn till forskningens behov

bör detta i princip överlåtas på fackkunnigt folk inom arkivmyndig-

hetema. I propositionen angavs att beträffande statliga myndigheters arkiv borde i lag slås fast att, utöver de undantag från

gallringsplikten

som konkret anges direkt i lagen, av

ytterligare undantag får föreskrivas

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dessa bemyndiganden får förutsättas bli använda enbart för att bevara material med hänsyn till forskningens behov och då främst ett representativt urval av material. I propositionen redovisades två urvalssystem, s.k. intensivdataområden resp. datumurval, som tillgodosåg olika typer av

forskningsbehov.

Beträffande datumurval anfördes att sådant hade diskuterats när det

gällde personuppgifter där det är väsentligt att hela landet är represente-

rat i underlaget, men där det ekonomiskt bedöms orealistiskt att spara hela materialet. Det mesta talade för ett urval som svarar mot ungefär

10 % av materialet, dvs. tre födelsedagar per månad. Urval enligt

intensivdataområdesmodellen innebär att från vissa områden, s.k.

intensivdataområden, sparas materialet fullständigt, medan det gallras i

landet i övrigt. Som intensivdataområden kan väljas län och kommuner som i kombination kan antas ge en någorlunda representativ bild av

landet. I propositionen angavs att uppfattningama om vilken kombination som behövs går isär, men som exempel hade nämnts tre-fyra län av

skilda karaktärer jämte ett storstadsomráde. Vidare angavs att datum-

urvalen i första hand syftar till att möjliggöra studier av longitudinella

en population som är representativ för hela landet. Material från ett intensivdataområde kan inte sägas vara representativt i samma mening, utan ger underlag för att i första hand kombinera information från olika samhällssektorer. Det kan gälla såväl individrelaterade data som andra

typer av uppgifter. Urvalen torde kunna tillämpas på arkiv där det

huvudsakliga intresset av informationen knyter sig till de kvantitativa förhållanden som kan utläsas av de samlade arkiven men där dokumentationen av det individuella ärendet i sig är av underordnat intresse.

Enligt propositionen kan försäkringskassomas sjukfallshandlingar vara

exempel på arkiv med en i hög grad Standardiserad och rutinartad

information. Sådana arkiv kan knappast gallras på ett sätt meningsfullt

enligt traditionella metoder medan däremot urvalen kan ge den adekvata dokumentationen om verksamheterna bakom arkiven.

10.2 Nuvarande för

gallringsbestämmelser sjuk-

SOU 1991 :9 10

försäkringsärenden

Kapitel

Riksarkivet har den 7 november 1986 meddelat ett beslut (1986:47) om gallring av handlingar och upptagningar för ADB inom sjukförsäk-

ringsornrådet vid riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings-

kassoma.

Enligt beslutet skall följande delar av det centrala registret som rör

sjukförsäkringen undantas från gallring, nämligen statistikregister över inskrivna försäkrade t.o.m. år 1984, statistikregister över sjukfall samt

försäkrings- och historikposter i registret. Dessa delar av registret skall

per den 31 december lagras sekventiellt årsvis på magnetband. I övrigt

utgallras registret enligt datainspektionens föreskrifter.

I riksarkivets beslut anges även vilka handlingar inom sjukförsäkringsområdet som får gallras och när det skall ske. Vad gäller akter avseende sjukpenning får dessa tills vidare dock endast gallras för Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Gallringsfristen är därvid tio

år. Som urval bevaras sjukpenningakter avseende personer födda dag 5,

15 och 25 i varje månad.

Enligt proposition 1989/90:72 skall riksarkivet ansvara för samord-

ningen mellan de olika offentliga huvudmännen beträffande frågor som uppkommer i samband med urvalsgallring. Riksarkivet utarbetar för närvarande gallringsföreskrifter för de statliga myndigheterna och

allmänna råd för de kommunala myndigheterna. Riksarkivet kommer vidare att ta närmare ställning till urvalsgallring och urvalsprinciper. En utredning beräknas lägga fram vissa förslag under första halvåret 1991.

I en skrivelse till riksförsäkringsverket den 31 oktober 1990 har riksarkivet meddelat att man avser att snarast återkomma till riks-

möjligt försäkringsverket om när en gallringsutredning angående sjukförsäkringssystemets handlingar kan påbörjas. Riksarkivet räknar med att gallringsbeslut beträffande sjukfalls- och utredningsakter men även andra handlingar hos försäkringskassoma kommer att kunna utarbetas ganska

omgående när frågorna kring de generella gallringsprincipema och urvalsgallringen har fått en adekvat lösning.

ll och

överväganden förslag

11.1 behöver förbättrat

Försäkringskassorna

teknikstöd

11.1.1 Behov av teknikstöd i sjukpenningärenden

Vid försäkringskassomas lokalkontor handläggs stora mängder ärenden rörande Främst är det fråga om ärenden om sjukförsäkringsförmåner. beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och rätt till sjukpenning vid sjukdomsiäll. Som exempel kan nämnas att antalet sjukår 1988 till ca elva miljoner. Antalet SGI-ärenpenningärenden uppgick den beräknas uppgå till över fyra miljoner årligen. För att en försäkrad skall ha rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall åtskilliga förutsättningar vara skall lida av en uppfyllda. I samtliga fall gäller att den försäkrade sjukdom eller därmed jämställt tillstånd. Sjukdomen skall sätta ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid kortvarig sjukdom skall vidare beaktas om den försäkrade är oförmögen att utföra sitt eller därmed jämförliga arbete. vanliga Bestämmelserna medför att försäkringskassan för att kurma bevilja en försäkrad sjukpenning för en viss sjukperiod i regel måste få uppgift om vilken den försäkrade lider av, i vilken mån han har varit sjukdom att avstå från arbete på grund av sjukdomen och vilka arbetstvungen uppgifter han skulle ha utfört om han varit frisk. I de fall en försäkrad är sjuk högst sju dagar intygar den försäkrade Försäkran för sjukpenning, och själv dessa förhållanden på blanketten i allmänhet denna försäkran det huvudsakliga underlaget för utgör försäkringskassans beslut att bevilja sjukpenning. Om ett försäkringskassan i regel sjukfall pågår mer än sju dagar kräver att den försäkrade företer för att av ett läkarintyg styrka nedsättningen arbetsförmågan fr.o.m. den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Även om sådant läkarintyg inges skall försäkringskassan självständigt om arbetsförmågan på grund av sjukdom är nedsatt i sådan pröva omfattning att rätt till sjukpenning föreligger. Pågår sjukfallet mer än 14 dagar betalar försäkringskassan i regel ut sjukpenning för de första 14 dagarna och bevakar därefter ärendet. Om den försäkrade av läkare för en längre period, skall försäksjukskrivits ringskassan löpande fatta nya beslut om sjukpenning. sjukpenning betalas inte ut oftare än var 14:e dag men den försäkrades önskemål om intervaller mellan utbetalningarna brukar tillgodoses. Om läkarlängre

intyget inte omfattar längre tid än den för vilken redan sjukpenning SOU 1991:9 betalats ut, bevakar försäkringskassan ärendet tills vidare. Kapitel 11 Vid försäkringskassans prövning av om arbetsförrnågan på grund av sjukdom är nedsatt i tillräcklig för att rätt till omfattning sjukpenning skall föreligga begär i varierande försäkringskassan omfattning kompletterande uppgifter från den läkaren. intygsskrivande Försäkringskassan kan även ha anledning att beakta sjukdomsbilden i övrigt. Därvid behöver kassan ha tillgång till uppgifter om tidigare sjukfall. Dessa uppgifter kan även ha betydelse för försäkringkassans prövning av om läkarintyg skall krävas för tid före den sjunde dagen, antingen i ett pågående sjukfall eller vid kommande sjukfall. Om ett lokalkontor skall kunna enskilda ärenden utan att handlägga behöva ta fram en sjukfallsakt inför varje beslut om utbetalning, bör handläggarna i princip ha tillgång till samtliga nu nämnda uppgifter på ADB-medium. Även om en sådan långtgående ADB-hantering skulle införas, måste dock liksom nu bevara och hålla försäkringskassoma ordnade de som inkommit handlingar i eller upprättats i ärendet. Särskilt viktigt är detta med hänsyn till att försäkringskassoma är undantagna från skyldigheten att registrera allmänna handlingar enligt vad regeringen med stöd av 15 kap. l § sekretesslagen (1980:100) föreskrivit i 5 § sekretessförordningen (1980:657). Undantaget från registreringsskyldigheten gäller allmänna handlingar som kommit in till eller upprättats hos försäkringskassoma i bl.a. försäkringsärenden. Förutom de uppgifter som behöver för att ta ställförsäkringskassoma ning till själva sjukpenningrätten är åtskilliga andra faktorer av betydelse för avgörandet av om sjukpenning skall betalas ut och med vilket belopp det skall ske. Vi har i avsnitt 3.3 angivit att själva utbetalningsfunktionen fortfarande skall finnas i ett centralt i vilket register, noteringar skall finnas om vissa förhållanden av för I stort betydelse utbetalningen. sett alla uppgifter måste dock samtidigt finnas att tillgå för försäkringskassan i det lokala registret, i vart fall i den mån uppgifterna har betydelse för försäkringskassans beslut i det aktuella ärendet. Det kan gälla t.ex. om sjukpenning inte skall betalas ut på den grund att någon som har ett pågående sjukfall är intagen i kriminalvârdsanstalt. För av har handläggningen sjukförsäkringsärenden försäkringskassoma tillgång till ett datasystem där betydande om informationsmängder enskilda individer finns lagrade. Systemet används för huvudsakligen uträkningar och utbetalningar av olika förmåner men används i viss utsträckning även för utfärdande av beslutsmeddelanden och blanketter samt för olika typer av för I bevakningar försäkringskassornas räkning. kapitel 6 har vi i stora beskrivit de maskinella manuella drag resp. rutiner som försäkringskassoma använder av sig av vid handläggningen sjukförsäkringsärenden. Vi har också redovisat (avsnitt 3.2) att försäkringskassomas datasystem utretts under en lång tid, och att man redan i mitten av 1970-talet, dvs. endast några år efter det att det nuvarande datasystemet togs i bruk, konstaterade att datasystemet behövde för-

ändras.

Försäkringskassoma handlägger således sjukpenningärenden till största

Kapitel II delen manuellt. Med hänsyn till att det är fråga om ett stort antal ären-

den blir hanteringen mycket arbets- och kostnadskrävande. Den manuella hanteringen kan också leda till att enskilda inte får sin

personer ersättning i rätt tid t.ex. på grund av att handlingar sorterats fel eller

tillfälligt används för annat ändamål på lokalkontoret. Vidare innebär den manuella hanteringen att försäkringskassan har svårt att få tillgång till nödvändigt beslutsunderlag vid den prövning av en enskilds rätt till sjukpenning som försäkringskassan måste göra inför varje sjukpenningitbetalning. Det förefaller därför angeläget att försäkringskassorna

får tillgång till ett betydligt bättre teknikstöd vid handläggningen av SGIoch sjukpenningärenden än de har för närvarande. Om en arbetsgivarperiod införs inom sjukförsäkringen, som innebär att arbetsgivarna svarar för ersättningen till de anställda under de första 14

dagarna i varje sjukperiod, beräknas antalet ersättningsärenden som skall handläggas av försäkringskassoma minska till ca 2,6 miljoner ärenden

per år. De kvarvarande ärendena kommer främst att avse sjukfall som

varar längre tid än 14 dagar men även sjukfall för personer som inte är

anställda eller som av annan anledning inte omfattas av en arbetsgivarperiod. I allünhet torde de kvarvarande ärendena kräva en större arbetsinsats än de korta sjukfall som nu ofta förekommer. Bl.a. blir det

fråga om mer bevakningsâtgärder och mer utredningsarbete i ett längre

sjukfall. Försäkringskassan lär dessutom behöva registrera sjukfallen som omfattas av arbetsgivarperioden eftersom sådana sjukfall kan få

betydelse vid försäkringskassans prövning av rätten till sjukpenning efter

den 14:e dagen i ett pågående eller kommande sjukfall. Uppgifterna om dessa korta sjukfall kan även vara av intresse när

försäkringskasssan

skall pröva frågan om någon skall åläggas att ge in läkarintyg redan fr.o.m. den första dagen i varje sjukpexiod. Dessutom kommer uppgif-

terna att utgöra viktig information i ett rehabiliteringsärende. Även om en arbetsgivarperiod införs kommer därför antalet sjukpenningärenden

och de andra ärenden som skall med stöd av det lokala

handläggas

registret att vara så stort att kassoma har behov av ett förbättrat teknikstöd.

11.1.2 Behov av teknikstöd i

rehabiliteringsverksamheten

Sedan lång tid tillbaka det att när det finns åligger försäkringskassan anledning härtill undersöka om åtgärder bör vidtas för att förkorta en

försäkrads sjukdomstid eller att annars helt eller delvis förebygga eller häva en nedsättning av dennes arbetsfömiåga (2 kap. 11 § AFL). Om åtgärder behövs skall försäkringskassan se till att lämpliga sådana vidtas.

Rehabiliteringsåtgärder skall sättas in så tidigt som möjligt och en tidsangivelse för när sådana åtgärder i vissa fall skulle påbörjas har

därför tagits bort fr.o.m. den 1 januari 1991.

Antalet förtidspensionerade har nästan fördubblats på tjugo år. Antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt under senare år och allt fler är Kapitel 11 sjukskrivna under allt längre tid. Regeringen har därför inlett en offensiv för en förnyelse av arbetslivet och mot de dåliga arbetsrniljöema. Som ett led i denna offensiv tillsatte regeringen

rehabiliteringsberedningen som skulle göra en översyn av främst sjukförsäkringens regler och

uppgifter när det gällde förebyggande åtgärder och i samband med rehabilitering. Rehabiliteringsberedningen har avgivit betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering - sarnverkansmetoder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. Även tillsättandet av arbetsmiljökommissionen, som har slutfört sitt arbete och avgivit betänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa, var ett led i denna offensiv. Arbetslivsfonden, som startade sin verksamhet den l juli 1990, skall kunna finansiera olika arbetsmiljöfrämjande åtgärder hos arbetsgivarna som syftar till att förebygga ohälsa. Fonden skall också kunna användas för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa och för åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro. Vidare har försäkringskassoma under budgetåret 1990/91 fått möjligheter att inom en ram

på högst 500 milj. kr. köpa rehabiliteringstjänster av yrkesinriktad

karaktär. Det s.k. ohälsotalets utveckling, dvs. utvecklingen av det sammanlagda antalet ersatta dagar per försäkrad och år i form av sjukpenning från den

allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen och i form av förtidspension/sjukbidrag, har medfört att kostnaderna för socialförsäk-

ringen ökat kraftigt under senare år. Med anledning härav har man inom försäkringskassoma och riksförsäkringsverket inlett ett fömyelsearbete

som bl.a. innebär att försäkringskassoma skall få en mer aktiv roll i

rehabiliteringsverksamheten. Ohälsotalet för år 1989 var 46,6 dagar och

de utbetalda ersättningama för samma år 67 miljarder kronor. Regering-

ens ambition är att ohälsotalet skall minskas med tio dagar på fem år,

och regeringen har angivit som mål för riksförsäkringsverkets och

försäkringskassomas verksamhet att Ohälsotalet skall sänkas med två dagar på nationell nivå under budgetåret 1990/91.

Det har genom åtskilliga studier visat sig att det är mycket svårt att få

en person tillbaka i arbetslivet om denne gått sjukskriven länge. Redan efter någon månads, kanske redan efter några veckors sjukskrivning

minskar utsikterna att lyckas med rehabiliteringsinsatser. Det är därför mycket viktigt att försäkringskassan tidigt kan få kännedom om i vilka

fall rehabiliteringsinsatser behöver sättas in. Med hjälp av nuvarande

datasystem kan försäkringskassoma få impuls till rehabiliteringsåtgärder med ledning av ett pågående sjukfalls längd eller antalet sjukdomsfall under senare tid. Försäkringskassan får impulsen genom en datautskriven förteckning över sjukdomsfall. I vissa fall skriver datorn även ut ett s.k. utredningsunderlag med uppgift om tidpunktema för de senaste

årens sjukperioder. För att få en uppfattning om hur sjukdomsbilden ser ut måste handläggaren pâ försäkringskassan emellertid ta fram hand-

lingama i det pågående sjukfallet och i regel även ta fram de avslutade sjukfallsaktema. Detta är naturligtvis mycket tidsödande. Under förut- 11

Kapitel

sättning av att man i de sjukförsäkringsregister som nu skall inrättas vid

lokalkontoren även får registrera uppgift om sjukdomsdiagnos vid varje sjukperiod bör handläggaren i vart fall snabbt kunna sortera fram de fall

där rehabiliteringsåtgärder behöver sättas in och de fall där frågan om

rehabilitering bör utredas ytterligare.

Regeringen avser att under våren 1991 lägga fram förslag om rehabilitering där försäkringskassornas men även arbetsgivamas roll i rehabilite-

ringsverksamheten kommer att närmare regleras. Om riksdagen antar en proposition med det innehåll vi redovisat i avsnitt 5.1, kommer försäk-

ringskassoma att få ytterligare uppgifter i rehabiliteringshänseende. För att rehabiliteringsinsatser skall kunna påbörjas tidigt år avsikten att

ett fördjupat utlåtande av läkare skall krävas när en försäkrad har fått sjukpenning under fyra veckor i följd. Utlåtandet bör innehålla uppgift om huruvida rehabiliteringsåtgärder behövs och uppgift om pågående och planerad behandling samt om möjligt uppgift om beräknad återstående tid med nedsatt arbetsfömiåga. För försäkringskassans verksamhet kommer att gälla bl.a. att försäk-

ringskassan skall bevaka att en arbetsgivare gör en rehabiliterings-

utredning när en anställd har varit sjukskriven mer än fyra veckor i följd eller när den anställde haft flera korta sjukdomsfall. Utredningen skall i princip vara avslutad inom åtta veckor räknat från dagen för anmälan om sjukdornsfallet. Om rehabiliteringsutredning inte görs eller om den

försäkrade inte har någon arbetsgivare, får försäkringskassan ansvara för kartläggningen av rehabiliteringsbehovet.

Om arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder behöver vidtas, skall försäkringskassan i samråd med den försäkrade upprätta en rehabiliteringsplan. I planen skall anges vilka åtgärder som skall komma i fråga och vem som har ansvaret för dem. Där skall även anges en tidsplan för

rehabiliteringen. En godkänd rehabiliteringsplan är också en förutsätt-

ning för att rehabiliteringsersättning skall kunna utges. Försäkrings-

kassan skall se till att planen följs och att den ändras vid behov. Försäk-

ringskassan skall dessutom stötta den försäkrade i kontakterna med

andra rehabiliteringsansvariga och verka för att också dessa tar aktiv del i rehabiliteringsprocessen. En handläggare på en försäkringskassa kan beräknas komma att ha upp emot 100 rehabiliteringsärenden på gång samtidigt och behöver därför ha ett bättre datorstöd till sin hjälp än det nu tillgängliga.

Inom försäkringskassan pågår för närvarande vissa försöksverksamheter på rehabiliteringsornrådet. Dels har en försöksverksamhet inletts

vid Malmöhus och Norrbottens läns allmnna försäkringskassor i syfte att utveckla arbetsmetoder och samarbetsformer som främjar en aktiv

rehabilitering och att pröva nya verksamhetsidéer inom rehabiliteringsområdet. Dels pågår sådana försöksverksamheter inom FAS 90-projektet.

Det tycks råda delade meningar om i vilken omfattning en handläggare vid försäkringskassan behöver ha uppgifter om ett rehabiliteringsärende

Kapitel 11 registrerade i dator. Den samstämmiga uppfattningen inom försäkringskassoma är emellertid att man måste ha ett datorstöd till hjälp för att kunna bevaka att åtgärder vidtas i rätt tid. Man behöver genom dataregistret i vart fall snabbt kunna få en om på vilket stadium

uppfattning handläggningen av ett ärende befinner sig, dvs. i första hand vilka

åtgärder som har vidtagits och vilka åtgärder som skall vidtas. Enligt vår uppfattning är det redan av praktiska skäl inte rimligt att tänka sig att utförliga beskrivningar av medicinska och sociala förhållanden ñnns angivna i ett dataregister. Detta innebär dock inte att man vid

försäkringskassoma måste fortsätta att göra anteckningar för hand utan ett ordbehandlingssystem bör kunna användas för utskrifter av utredningar och anteckningar. Ett sådant utnyttjande av ett ordbehandlings-

system för utskrifter av handlingar får dock inte medföra att man därigenom skapar ett nytt personregister vid sidan av det register som vi nu

föreslår reglerat. Korta noteringar i sjukförsäkringsregistret om åtgärder

som skall vidtas, av vem och när det skall ske är däremot nödvändiga

för att handläggaren skall kunna arbeta effektivt med alla ärenden. Själva handläggningen av rehabiliteringsärendet lär däremot till stor del

komma att bestå av samrnanträffanden eller telefonkontakter med olika inblandade parter. Eftersom tidsfaktom är mycket viktig när det gäller

att lyckas med rehabilitering av sjukskrivna personer är det viktigt att

dessa kontakter tas i rätt tid och inte blir fördröjda.

Arbetsgivama kommer i fortsättningen att få ett större ansvar för rehabiliteringen av sina anställda. Det har dock visat sig att arbets-

givarna i vart fall för närvarande i regel har dåliga kunskaper om hur sjukfrånvaron på arbetsplatsen ser ut. Det kommer således att vara

viktigt att ñrsäkringskassan har information om av omfattningen sjuk-

frånvaron på ett visst arbetsställe och även om i vilken

utsträckning

olika typer av sjukdomsbesvär förekommer. Genom att göra en samlad

bedömning av hur det ser ut på en arbetsplats får försäkringskassan även

ökade möjligheter att samordna handläggningen av olika rehabiliteringsärenden och i viss mån även samordna olika rehabiliteringsåtgärder som skall vidtas. Vi vill i sammanhanget erinra om att arbetsgivaren inte har rätt att från

försäkringskassan få uppgifter om vad en anställds sjukfrånvaro beror på och vilken omfattning hans tidigare sjukfrånvaro haft.

11.2 rörande innehållet i det

Förutsättningar

framtida centrala registret

För våra överväganden om vilka uppgifter som skall finnas i de lokala och i vilken mån uppgifter ur dessa skall få lämnas registren ut på ADB-medium till annan myndighet e.d. är det av betydelse att veta vilka

register som i fortsättningen kommer att finnas i det centrala

systemet

samt vilket innehåll och vilken funktion dessa register skall ha.

Inom FAS QO-projektet har man räknat med att när lokala sjukförsäk-

Kapitel 1 I inrättats måste ett centralt referensregister finnas med

ringsregister

om vilken försäkringskassa olika är inskrivna hos

uppgifter personer

eller av andra skäl tillhör. Vidare har man utgått från att nuvarande kommer att finnas kvar i det centrala systemet. Inom

utbetalningsrutiner projektet har man däremot inte tagit ställning till i vilken utsträckning

som är av betydelse för handläggningen av de ärenden som

uppgifter

skall registreras i de lokala registren också skall finnas i de centrala registren.

Vi förutsätter att i det centrala att finnas uppgift om

systemet kommer samtliga personer som nu ingår i det centrala försäkringsregistret, som är inskrivna i försäkringskassa och även således samtliga försäkrade vissa andra personer. Av registret kommer också att framgå i vilken försäkringskassa vederbörande är inskriven och till vilket av kassans lokalkontor han hör. Vi förutsätter vidare att detta register för varje sådan person kommer att innehålla samtliga de uppgifter som i dag erhålls från folkbokföringssystemet. Vi utgår också från att, i den mån

försäkringskassan beslutar om ändring av inskrivning i försäkringskassa,

denna ändring även skall föras in i det centrala registret. Detsamma skall gälla om andra registrerade uppgifter ändras. Som tidigare nämnts skall ärenden om ersättning enligt föräldraförsäkringen, vilka också handläggs vid försäkringskassomas lokalkontor, tills vidare registreras i det centrala systemet. För dessa ärenden, men även för ärenden om ersättning för vård av närstående och dagpenning till

vämpliktig som likaså skall registreras centralt, måste uppgifter finnas om den försäkrades SGI. Även själva utbetalningsrutinerna för sjukpenningärenden kommer att ingå i det centrala systemet och även för

detta ändamål kommer SGI-uppgifter att behövas. Vi utgår därför från att i det centrala registret även kommer att finnas uppgift om en persons

SGI och uppgift om huruvida SGI-n hänför sig till inkomst av anställ-

ning resp. inkomst av annat förvärvsarbete. Även uppgift om fastställd årsarbetstid bör finnas i det centrala registret.

Vi räknar med att såväl grunduppgifter om en försäkrad (namn, adress

m.m.) som uppgift om vederbörandes SGI kan överföras från det

centrala registret till ett lokalkontor hos en försäkringskassa när uppgif-

terna behövs där. I det fall en försäkrad skrivs in i arman försäkrings-

kassa eller kommer att tillhöra annat lokalkontor kommer enligt vårt förslag erforderliga uppgifter emellertid även att kunna fås frân det

tidigare lokalkontorets sjukförsäkringsregister. För utbetalningsförfarandet måste det centrala registret innehålla

uppgifter för prelirninär- och kvarskatteavdrag, uppgifter om begärd

införsel eller utmätning samt uppgifter för samordning med andra

ersättningar. Även uppgifter om förhållanden som skall medföra att

utbetalning av sjukpenning inte skall ske, t.ex. om vederbörande gör vämpliktstjänstgöring i form av grundutbildning e.d., bör finnas cen-

tralt. Flertalet av dessa uppgifter behövs dessutom vid utbetalning av

andra försäkringsförmåner än sjukpenning.

Kapitel 11 För själva utbetalningen av sjukpenning måste lokalkontoret till det centrala registret föra över uppgifter om försäkringskassans beslut i ärendet. De uppgifter som förs över för detta ändamål måste vara tillräckliga för att beslutet skall kunna verkställas. Således måste beslutet innefatta uppgift, förutom om personnummer, om vilken typ av ersättning som skall utges, med vilken grad och för vilken tid. I den mån

avdrag från ersättningen skall göras skall även sådana uppgifter ingå i

försäkringskassans beslut om uppgifterna inte redan finns i det centrala registret. Avsikten år att de lokala skall kunna komplet-

sjukförsäkringsregistren teras med ordbehandlingssystem m.m. Det kan därför inte uteslutas att

de maskinella rutiner som för närvarande finns i det centrala systemet, t.ex. när det gäller utsändande av blanketten Försäkran för sjukpenning, i framtiden kan komma att ändras. Vid av vårt

utformningen lagförslag utgår vi emellertid från att försäkringskassan även behöver överföra uppgifter från det lokala till det centrala registret för att utnytt-

ja de nuvarande rutinerna för utskrift och utsändande av olika blanketter

och beslut från riksförsåkringsverkets i Sundsvall. ADB-avdelning

Möjligen kommer även rutiner att finnas kvar som innebär att försäkringskassan får impuls från det centrala systemet att vidta vissa utredningsåtgärder m.m.

11.3 och

Sjukförsäkringsregistret integriteten

Många av de uppgifter som finns i ärendena hos försäkringkassan är mycket känsliga för den enskilde. Ett personregister med sådana uppgif-

ter kan uppfattas som obehagligt och kränkande. För att ett person-

register med uppgifter från sjukförsäkringsårenden skall kunna godtas

från fordras därför

integritetssynpunkt, att registret är kringgärdat av begränsningar såvitt gäller användning, innehåll, terminalåtkomst,

utlämnande och Även en

sökmöjligheter. tidig gallring av uppgifter ur registret och andra gallringsregler har betydelse i detta sammanhang. Med hänsyn till bör integritetsaspektema sjukförsäkringsregistret enligt vår uppfattning så långt möjligt regleras i lag. Ett sätt att tillgodose integritetsintressena är att avidentifrera registret.

De uppgifter som därefter finns kvar kan användas eller lämnas ut utan hinder av de bestämmelser som armars gäller för personregister. Med

avidentifrering menas att namn, personnummer och varje annan beteckning som kan identifiera den enskilde

avlägsnas eller döljs. Avidentifre-

ring är alltså en form av gallring. Ett avidentiñerat register betraktas

inte som ett personregister och faller därför utanför datalagens tillämpningsområde. Man bör emellertid uppmärksamma att

möjligheterna

efter s.k. identifiera en viss

avidentiñering genom bakvägsidentiñkation

Detta kan person. ske genom att t.ex. vissa uppgifter såsom ålder,

folkbokföringsort och årsinkomst är kända och efter en sammanställning gör identifieringen möjlig eller att särdrag såsom en utvald grupps ringa II Kapitel storlek gör det möjligt att knyta vissa uppgifter till en viss person. Enligt förarbetena till datalagen (1973:289) bör ett register falla utanför tillståndssystemet, om alla identifikationsmöjligheter helt och hållet har elirninerats. Detta gäller även om man av en ren tillfällighet skulle kunna identifiera en viss person med hjälp av andra registrerade uppgifter (prop. 1973:33 s. 118).

11.4 Lokalt förda sjukförsäkringsregister

m.m. för hela

I dag finns ett centralt register för sjukförsäkringsärenden

landet, till vilket alla försäkringskassor, både på central och lokal nivå, är anknutna via terminal. Även riksförsäkringsverket, försäkrings-

domstolama, statens löne- och pensionsverk och Kommunernas pen-

sionsanstalt är via terminal anknutna till det centrala registret.

I det centrala registret, som förs vid riksförsäkringsverkets ADBavdelning i Sundsvall, registreras vissa uppgifter som har betydelse för

försäkringskassans prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning och

för frågan om sjukpenningen skall utbetalas och med hur stort belopp

detta skall ske.

I det centrala registret finns i dag uppgifter om alla som är försäkrade enligt den allmänna försäkringen och inskrivna i en försäkringskassa. I registret finns även uppgifter om andra försäkrade personer. Beträffande

flertalet av dessa personer finns i registren vissa uppgifter om deras ekonomiska förhållanden, t.ex. i form av uppgift om SGI, men även om deras hälsotillstånd i form av uppgift om de senaste årens sjukperioder

(däremot inte diagnosen eller sjukdomsorsaken). Flera av dessa uppgifter är naturligtvis mycket integritetskänsliga. För själva utbetalnings-

funktionen i datasystemet finns därutöver andra känsliga uppgifter registrerade. Det gäller t.ex. uppgift om att och under vilken tid en person är intagen i krirninalvårdsanstalt - men inte orsaken till detta. Här anges även under vilken tid en person vårdats på sjukhus eftersom

avdrag från sjukpenning eller pension skall göras för varje sådan vårddag. En kronofogdemyndighet kan begära utmätning av eller införsel i sjukpenning m.m. och även denna begäran registreras. Försäkringskassan vet däremot inte t.ex. varför utrnätning skall ske. De registrerade uppgifterna behövs för försäkringskassans handläggning av sjukpen-

ningärenden m.m. Som ovan nämnts är alla försäkringskassor, både på central och lokal nivå, liksom vissa andra myndigheter anknutna till det centrala registret

via terminal. Vid försäkringskassoma tillämpas ett behörighetssystem

vilket medför att en tjänsteman endast får tillgång till de uppgifter i dataregistren som han behöver för sin handläggning av ärenden. Genom

behörighetsystemet begränsas även den krets personer vid ett lokalkontor

som får ta del av uppgifter beträffande personer som hör till annat

lokalkontor hos försäkringskassan eller till en annan försäkringskassa. Samma typ av behörighetssystem används för personalen vid riksförsäk- Kapitel II ringsverket och de andra anknutna myndigheterna. Även om behörighetssystemet fungerar bra anser vi att de ADB-registrerade uppgifterna får anses vara mer skyddade mot obehörig åtkomst i ett register till vilket endast en mindre krets personer har direktåtkomst via terminal. Detta blir nu fallet genom att man, i vart fall på sikt, delar upp det nuvarande stora centrala försäkringsregistret i flera små register, ett per lokalkontor. Ett register som endast omfattar en mindre del av befolkningen bör vara mindre intressant för obehörig åtkomst, t.ex. i politiskt syfte. En lokal placering av datorutrustningen innebär också en minskad sårbarhet För socialförsäkringssystemet totalt sett i händelse av krig eller andra katastrofsituationer. Eventuellt kan vissa personer uppfatta det som mer känsligt att uppgifter om dem finns i ett register som förs vid det egna lokalkontoret än om uppgifterna finns i ett centralt register. Också i dag är det emellertid i första hand personalen vid lokalkontoret som har tillgång till uppgifterna i det centrala registret - i förhållande till sin behörighet. De har dessutom tillgång till de som förvaras vid lokalkontoret och handlingar som kan innehålla information om den försäkrade. Någon rätt till sjukpenning t.ex. enbart på den grunden att en person sjukskrivits av läkare finns inte, och den tjänsteman vid lokalkontoret som skall ta ställning till om sjukpenning skall beviljas måste därför ta del av informationen såväl i registret som i handlingarna. För att det omfattande socialförsäkringssystemet skall vara enhetligt uppbyggt föreslår vi att det skall vara obligatoriskt för varje försäkringskassas lokalkontor att föra sjukförsäkringsregister för sitt verksamhetsområde.

Registerändamål

Bestämningen av ändamålen med ett personregister anger den allmänna ramen för registrets användning och innehåll. Registret fâr nämligen endast användas i överensstämmelse med sitt ändamål. En snäv avgränsning av ändamålen innebär således att att bearbeta möjligheterna registerinnehållet begränsas. Vi anser att de ändamål för vilka får användas sjukförsäkringsregistret bör beskrivas snävt. I första hand skall registret bara få användas för försäkringskassans befattning med vissa vanligen förekommande ärenden. De ärenden vi avser är ärenden om hos försäkringsinskrivning kassan, fastställande av SGI samt rätt till och utbetalning av sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor till och från arbetet och rehabiliteringsersättning. Som framgår av avsnitt 5.1 är avsikten att skall försäkringskassan utöva över och samordna tillsyn de insatser som behövs i rehabiliteringsverksamheten samt vidta egna åtgärder för rehabilitering av försäkrade.

Sjukförsäkringsregistret bör också få användas vid försäkringskassans handläggning av sådana ärenden. Kapitel 11

En av försäkringskassans uppgifter är att följa och utvärdera sin egen

verksamhet. På riksförsäkringsverket ankommer att följa och utvärdera

socialförsäkringsverksamheten i hela landet. Sjukförsäkringsregistret bör därför få användas för uppföljning och utvärdering av försäkringskas-

sans verksamhet samt för framställning av statistik över verksamheten.

Efter beslut av regeringen eller datatinspektionen bör registret också få

användas för forskning och för framställning av statistik som inte är begränsad till att avse försäkringskassans verksamhet. Det har i olika sammanhang framhållits att det för närvarande saknas

rikstäckande statistik som gör det möjligt att regelbundet följa sjuk-

fränvarons utveckling och närmare analysera dess orsaker. En sådan

statistik behövs för att löpande kunna identifiera hälsorisker inom olika

samhällssektorer. Statistiken bör kopplas till olika variabler såsom t.ex. ålder, kön, arbetsställe, näringsgren och yrke. Det har vidare anförts att yrkesinspektionema vid prioritering av sina insatser behöver inte bara information från arbetsskadestatistiken utan även lokal statistik om

sjukskrivning och förtidspensionering. Arbetsmiljökommissionen har i

sitt betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa (s. 181) anfört att alla

möjligheter till rationell samordning mellan arbetarskyddsstyrelsens

arbetsskadestatistik (ISA) och försäkringskassomas kommande lokala sjukfallsregister (FAS 90) måste tas till vara. Det har vidare framhållits att en förbättrad frånvarostatistik skulle kunna användas för att få till stand en bättre planering av sjukvårdens

resurser. I rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering anförs bl.a. att försäkringskassan redan i

bör dag har en betydande kunskap om vad som inom det egna området vara en god grund för att i överläggningar med landstingen söka påverka sjukvårdens utformning för att t.ex. minska väntetiden för vissa behand-

lingar och därmed nedbringa de långa sjukskrivningama. I betänkandet anförs vidare att med en förbättrad statistik från sjukförsäkringen, t.ex. med uppgifter om sjukskrivningsorsaker, arbetsplatser etc., skulle ett

mycket bra underlag ñnnas tillgängligt för sådana överläggningar och

hänsyn skulle kunna tas till regionala förhållanden. I avvaktan på att ställning tas till förslagen i angivna delar är vi inte beredda att föreslå att ändamålen med de lokala sjukförsäkringsregistren skall vara att tillgodose behovet av information hos andra än riksförsäkringsverket och försäkringskassoma. Försäkringskassan bör däremot

vara oförhindrad att lämna en mer allmän information om sjukfrånvaro och annat som den får i samband med handläggningen av olika ärenden eller som riksförsäkringsverket eller försäkringskassoma tar fram vid sin uppföljning av verksamheten. Vi avser att i vår fortsatta utredning om de centrala registren överväga

om information från de lokala registren skall kunna samlas i ett centralt statistikregister för att användas i icke personidentiñerbar form. Vi kan

därvid också komma att beakta om sådan information skall kunna användas bl.a. för de nu diskuterade ändamålen. Kapitel 11 Vi vill i sammanhanget peka på att vi, med den avgränsning av ändarnålen som vi föreslår, har uteslutit att försäkringskassan skall kunna utnyttja uppgifter ur registren för försäljning.

Registerinnehåll

Vi anser att det är helt uteslutet att i försäkringskassan fortsättningen skall kunna fullgöra sin verksamhet utan ett datorstöd av minst samma omfattning och funktion som i dag. I huvudsak samtliga uppgifter som i dag finns registrerade måste därför även i fortsättningen finnas i ett dataregister. Som vi konstaterat i avsnitt behöver tidigare försäkringskassoma emellertid ett förbättrat teknikstöd för handläggningen av sjukpenningårenden och för För att tillrehabiliteringsverksamheten. godose detta behov måste enligt vår uppfattning ytterligare uppgifter få lagras i de lokala sjukförsäkringsregistren. En förutsättning är dock att uppgifterna behövs för försäkringskassans handläggning av sjukpenningärenden o.d. eller i rehabiliteringsverksamheten. Beståmmelsema om innehållet i sjukförsäkringsregistret bör utformas med utgångspunkt i att registret skall vara ett stöd för försäkringskassans handläggning av dessa ärenden. De flesta av ärendena är enkla massärenden som rör förmåner i form av sjukpenning. För handläggningen av sådana ärenden behövs som regel endast vissa knapphändiga uppgifter. Genom att sådana uppgifter anges i sjukförsäkringsregistret kan ärendena i stor utsträckning handläggas med stöd enbart av registret. Den andra typen av ärenden som sjukförsäkringsregistret skall kunna användas för är De är i allmänhet rehabiliteringsärendena. mer komplicerade än ärenden som rör I föresjukpenning. rehabiliteringsärenden kommer i regel ett mer omfattande material i form av utredningar, planer, utlåtanden m.m. Redan praktiska skäl talar mot att sådant material i sin helhet tas in i sjukförsäkringsregistret. Därtill kommer att materialet många gånger kan innehålla uppgifter som är mycket känsliga för den enskilde och som av den anledningen inte bör förekomma i ett personregister. I rehabiliteringsärendena bör registret därför främst användas för att ge handläggaren upplysning om vilket material som finns i försäkringskassans handlingar och för att underlätta de bevakningsrutiner som ofta kan förekomma i sådana ärenden. Detta innebär att även de uppgifter i registret som behövs för rehabiliteringsärendena kan vara kortfattade. Uppgifterna i sjukförsäkringsregistret skall även kunna utnyttjas för att försäkringskassan på ett tidigt stadium skall kunna hitta de fall där rehabiliteringsåtgärder behöver sättas in. Detta ändamål bör emellertid inte leda till att uppgifterna i registret får anges utförligare än vad som enligt det anförda behövs för handläggningen av enskilda ärenden. Även om dataregistrering i sig kan uppfattas som ett ökat intrång i den

personliga integriteten vill vi framhålla att en överföring av uppgifterna på ADB-medium samtidigt kan innebära ett ökat skydd för uppgifterna.

Kapitel 11

Det behörighetssystem som Försäkringskassoma använder sig av innebär

nämligen att en tjänsteman vid kassan endast får del av de uppgifter han behöver för sin handläggning av ett ärende. I ett särskilt loggregister

kommer dessutom uppgifter att registreras och bevaras som gör det möjligt att för varje tidpunkt redovisa vilken automatisk databehandling

som har skett med registren, vem som beordrat eller beställt bearbetningen samt vem som har genomfört den. En fara med dataregistrerade uppgifter kan vara att uppgifterna upp-

fattas som mer sarmingsenliga än de i själva verket är. Vid våra överväganden om vilka ytterligare uppgifter som skall få registreras av försäkringskassoma har vi därför i huvudsak begränsat dessa till att avse

uppgifter som lärrmas antingen av den försäkrade själv eller som anges i de intyg och utlåtanden som den försäkrade själv ger in. Några korttättade uppgifter ur rehabiliteringsplanen som upprättas i samråd med den försäkrade skall dessutom få anges. Hårutöver skall i princip endast få antecknas förekomsten av olika handlingar och göras noteringar,

avsedda för försäkringskassans bevakning av handläggningen.

För att skydda den personliga integriteten anser vi också att uppgifter inte skall finnas i fler register än vad som är absolut nödvändigt. Huvudregeln bör därför vara att endast det lokalkontor till vilket en person hör skall ha uppgift om denne. Vi föreslår av denna anledning att ett

lokalkontor, som fått i uppdrag av ett annat lokalkontor att handlägga ett ärende, när handläggningen är avslutad skall överföra de registrerade uppgifterna till inskrivningskontoret och därefter i stort sett rensa sitt

eget register från närmare uppgifter om uppdraget. Av samma skäl föreslår vi att, när en person i skall höra till ett annat

fortsättningen

lokalkontor, endast uppgifter om pågående ersåttningsärenden skall föras

över från registret till det nya lokalkontoret. Historiska uppgifter förs

således inte automatiskt över till det nya lokalkontoret.

Eftersom ärendehandläggningen när det gäller andra ersättningsfömiå-

ner tills vidare skall registreras i det centrala registret kan det förekomma att uppgifterna finns såväl centralt som lokalt. Bortsett från vissa

uppgifter som rör själva utbetalningen är det dock här inte fråga om särskilt känsliga uppgifter. Ett register av nu aktuellt slag måste få innehålla uppgifter om tid-

punkter för de förhållanden som får registreras. Vidare måste olika slag av tekniska och administrativa uppgifter få anges. Härmed avses uppgifter som främst har att göra med myndighetens egen verksamhet och inte

med den enskilde. En förutsättning skall vara att uppgiften från integri-

tetssynpunkt framstår som väsentligen utan betydelse. Som exempel kan nämnas uppgifter i ett s.k. back-up-register, olika kodnummer för

registerföring och markeringar av förekomsten av tekniska fel samt

namn på försäkringskassa, lokalkontor och handläggare. Vidare bör anteckningar kunna göras om att handlingar har expedierats eller inford-

rats och att vissa kontrollåtgärder har vidtagits. Till tekniska och admi-

nistrativa uppgifter bör också räknas uppgift om särskild sekretesspröv-

Kapitel 11 ning. En närmare reglering av de nu nämnda uppgifterna bör ske genom verkställighetsföreskrifter. .

*›VP-:-./4

11.6.1 Diagnos och andra medicinska förhållanden

*genm-

Uppgift om diagnos eller sjukdomsorsak är av betydelse för försäkringskassans handläggning av sjukpenningärenden. Uppgifterna är även

viktiga i rehabiliteringsverksamheten och kommer att få ännu större betydelse om försäkringskassan i fortsättningen skall ha en mer aktiv

roll än hittills i rehabiliteringssammanhang. Vi har tidigare redogjort för de bestämmelser som gäller för rätten till

sjukpenning och hur dessa regler tillämpas av försäkringskassoma. För att avgöra om sjukpenning skall utbetalas i ett särskilt fall behöver försäkringskassan uppgift om dels huruvida det år fråga om sjukdom som förorsakat arbetsoförmågan, dels i vilken omfattning sjukdomen sätter ned arbetsförmågan. För att bedöma om sjukdom föreligger måste försäkringskassan känna till diagnosen eller sjukdomsorsaken. Uppgifterna hämtas i första hand

från den försäkran för sjukpenning som den försäkrade skrivit under resp. det intyg eller utlåtande läkaren utfärdat. I enstaka fall kan uppgif-

terna behöva kompletteras. Uppgifterna är av betydelse även vid be-

dömningen av arbetsförmågan. Här sätts uppgifterna i relation till vilka arbetsuppgifter den försäkrade skulle ha utfört om han varit frisk. För statsförvaltningen gäller ett generellt krav på en produktivitets-

ökning på 1,5 %. Samtidigt skall den statliga administrationen minska

med 10 % under den närmaste treårsperioden. I årets budgetproposition

föreslås mot bakgrund bl.a. av att försäkringskassoma skall kurma

förnya verksamheten i riktning mot en mer aktiv roll i rehabiliterings-

arbetet, att försäkringskassornas resurser minskas med endast 0,5 %.

Om försäkringkassoma i fortsättningen skall kunna uppfylla kravet på

produktivitetsökning samtidigt som de fullgör sina nya uppgifter måste de ha tillgång till ett teknikstöd som medger att de vid handläggningen

av sjukpenningärenden i regel inte behöver ta fram sjukförsäkringsakter.

Vi har förståelse för att människor kan bli oroliga om så känsliga

uppgifter som diagnos och sjukskrivningsperioder finns samlade i ett dataregister. Vi vill dock framhålla att i den mån man begränsar åtkomsten till uppgifterna i ett lokalt dataregister och likaså begränsar

möjligheterna att lämna ut uppgifter ur registret på ADB-medium kan uppgifterna vara mer skyddade mot obehörig åtkomst i ett dataregister

än om läkarintyg och andra handlingar förvaras i kortlådor som står framme på lokalkontoret. Eftersom försäkringskassoma i regel inte omgående kan eller hinner fatta beslut i sjukpenningärenden måste vid

en manuell hantering handlingarna i ärendet förvaras lättillgängliga tills

beslutet är fattat. Om inte då är avslutat, måste handlingarna sjukfallet

förvaras sätt tid. Som tidigare nämnts innebär

på sådant ytterligare 11

Kapitel för dataregistren att en tjänsteman inte kan få behörighetssystemet tillgång till mer uppgifter än som behövs för ärendehandläggningen. Genom ett loggregister kan dessutom kontrolleras vem som har använt

ett sjukförsäkringsregister och när detta skett. Enligt vår är med en dataregistrering därför uppfattning problemen

främst och de

en fråga om kvaliteten på de registrerade uppgifterna

risker som är förenade med de ökade möjligheterna att ställa samman information.

För att säkra kvaliteten på innehållet i registret anser vi att vad som skall registreras när det gäller medicinska förhållanden är den försäkrades egna uppgifter, dvs. den diagnos eller sjukdornsorsak som angivits

på försäkran, läkarintyg eller läkarutlåtande. Det är viktigt att den

registrerade uppgiften exakt återger vad som där angivits. Om ytterliga-

re medicinsk utredning införskaffas får detta däremot endast anges i form av notering att t.ex. ett nytt intyg eller utlåtande av läkare förelig-

ger och datum för intyget eller utlåtandet. Vi anser däremot inte att en diagnosuppgift i ett sådant intyg eller utlåtande skall få anges annat än

om uppgiften behövs för försäkringskassans handläggning av ärendet. Med kvalitet på innehållet i dataregistret menar vi således inte att om diagnos eller sjukdornsorsak skall vara de medicinskt

uppgifterna

sett mest korrekta. Avsikten är i stället att man skall veta varifrån uppgifterna är hämtade.

Uppgift om diagnos får även anges med en kod enligt socialstyrelsens

klassifikation av sjukdomar som bygger på det av Världshälsoorganisationen (WHO) antagna klassifrkationssystemet. Vi anser inte att man vid handläggning av sjukpenningärenden skall få

sammanställa uppgifter med utgångspunkt i diagnosen eller sjukdorns-

orsaken. Uppgiften skall således endast ha betydelse vid handläggningen i det enskilda fallet.

Även om det kan komma att medföra vissa olägenheter för försäkringskassoma, föreslår vi dessutom att uppgift om diagnos och sjukdornsorsak gallras så snart som möjligt. Vi har angivit denna tid till tre

år.

När det rehabiliteringsärenden blir också andra uppgifter av gäller betydelse. För att kunna se till att arbetsgivaren gör en rehabiliteringsutredning inom föreskriven tid behöver försäkringskassan till att börja

med endast ett bevakningssystem som visar om ett sjukdomsfall har pågått en längre tid resp. om en anställd haft många sjukfall under senare tid. För att därefter se till att åtgärder också vidtas behöver

försäkringskassan mer upplysningar om den anställdes situation. Vi

räknar med att försäkringskassan till stor del måste hämta denna infor-

mation från handlingarna i ärendet. Några uppgifter om hälsotillståndet utöver vad som redan registrerats vid handläggningen av själva sjukfallet

skall inte få anges. Vid kontakterna med arbetsgivaren bör försäkrings-

kassan emellertid ha skaffat sig en uppfattning om hur sjukfrånvaron i Övrigt ser ut på arbetsplatsen och då särskilt när det gäller sjukfrånvaron Kapitel 11 hos anställda som har samma arbetsuppgifter och liknande sjukdomsbesvär. Sådana är nödvändiga för att sammanställningar försäkringskassan i övrigt skall kunna vidta åtgärder för att förkorta pågående sjukdomsfall och förebygga nya sjukdomsfall. Arbetsgivaren skall visserligen ha det ansvaret för av anställda huvudsakliga rehabiliteringen men det har visat sig att arbetsgivarna sällan har uppgift om hur sjukfrånvaron ser ut. Vi vill på arbetsplatsen i detta sammanhang erinra om att försäkringskassan inte får lämna ut uppgifter till en arbetsgivare om en anställds hälsotillstånd utan att den anställde har lämnat sitt medgivande till detta.

11.6.2 om läkare eller

Uppgift annan intygsgivare

Vid prövningen av om den försäkrade vid längre sjukfall (mer än sju få dagar) skall sjukpenning kan det vara av betydelse för försäkringskassan att ha uppgift om vilken läkare eller arman intygsgivare som har utfärdat eller utlåtande. underlättas om dennes intyg Handläggningen nanm finns i registret. Det blir också lättare att ta kontakt om telefonnumret finns i registret. Erfarenheterna hos visar att försäkringskassoma det i fall där den försäkrade har vänt sig till flera olika läkare kan finnas anledning att närmare utreda rätten till eller behovet av sjukpenning rehabilitering. Försäkringskassan har inget behov av att använda läkares namn och telefonnummer som sökbegrepp. Användningen av sådana uppgifter som sökbegrepp kan därför förbjudas. har inte heller Försäkringskassan behov av att spara uppgifterna någon längre tid. Något hinder mot att av hänsyn till integritetsintressena gallra uppgifterna tidigt föreligger därför inte. Om man genomför begränsningar av sökmöjlighetema och en tidig gallring av uppgifterna i enlighet med det anförda, är registrering i sjukförsäkringsregistret av läkares nanm och telefonnummer enligt vår mening inte ett otillbörligt intrång i deras personliga integritet. Vi vill betona att vi gör denna bedömning med utgångspunkt från vad registret i övrigt skall få innehålla enligt vårt förslag. Vi föreslår därför att läkares eller arman intygsgivares namn och telefonnummer får anges i sjukförsäkringsregistret. I det kommer följande vi att lämna om förslag begränsning av sökmöjligheterna och om gallring av uppgifterna.

1 1.7 Terminalåtkomst

Den som har temiinalåtkornst till ett ADB-register kan ta del av registerinnehållet med hjälp av bildskärm. Från integritetssynpunkt är det angeläget att man inte låter åtkomsten till omfatta sjukförsäkringsregistret

fler användare än som behövs med hänsyn till den verksamhet för vilken

registret förs. En utgångspunkt enligt våra direktiv skall dessutom vara 11

Kapitel att endast behöriga tjänstemän hos lokalkontoret skall ha terminalåtkomst. Rena effektivitetskäl kan tala för att andra lokalkontor får terminalåtkomst till registret. Behovet är störst i de fall då en försäkrad flyttar från ett lokalkontors verksamhetsområde till ett annat lokalkontors verksamhetsområde. Administrativa skäl kan också anföras till stöd för

att centralkontoret hos försäkringkassan via terminal skall få tillgång till sjuktörsåkringsregistret hos lokalkontor som hör till kassan. Dessa in-

tressen måste vägas mot den risk för otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet som terminalåtkomst kan medföra. Vid en sådan avvägning anser vi att terrninalåtkomsten bör begränsas till den som för registret.

En särskild fråga i detta sammanhang är _om ett personregister som

förs för en bestämd verksamhet inom en myndighet måste tillhandahållas via terminal på varje ställe där myndigheten är företrädd. Frågan behandlades i proposition 1990/91:53 om lag om folkbokföringsregister, m.m. och gällde närmast om det var möjligt att begränsa terminalåtkomsten till det registerförande lokala skattekontoret inom en länsskatte-

myndighet. Slutsatsen blev att det inte föreligger några hinder mot en sådan begränsning. Enligt propositionen bör en enskild som vid ett visst

lokalt skattekontor begår att på stället omedelbart få ta del av en uppgift

som finns hos ett annat skattekontor, kunna hänvisas dit där uppgiften rent faktiskt finns, även om uppgiften i och för sig förvaras hos läns-

skattemyndigheten. I lagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister finns

en föreskrift av innebörd att inom en skattemyndighet får terminalåtkomst till ett lokalt folkbokföringsregister endast finnas hos det lokala

skattekontor för vars verksamhetsområde registret förs (9 §). Mot denna bakgrund anser vi att det inte föreligger några hinder mot att begränsa tenninalåtkomsten på det sätt som vi har förordat. Frågan om vilken betydelse en sådan lösning får när det gäller att utforma registeransvaret behandlas i nästa avsnitt.

11.8 Registeransvar

Registeransvarig är enligt l § datalagen den för vars verksamhet ett personregister förs, om han förfogar över registret. Förfoganderätt innebär behörighet såväl att påverka innehållet i registret som att överföra

innehållet till läsbar form. Den geografiska placeringen av datorn har

ingen betydelse för frågan om ansvaret för registret. Med registeransvaret följer flera skyldigheter enligt datalagen. En redogörelse för dessa skyldigheter finns i kapitel 9. Enligt vårt förslag skall ett sjukförsäkringsregister föras för försäkringskassans verksamhet inom ett lokalkontors verksamhetsområde. Innehållet i registret skall kunna påverkas av försäkringskassan genom

åtgärder vid det lokalkontor där registret förs. I det allmännas verksam-

het kopplas registeransvaret till myndighetsbegreppet. Vi anser därför att registeransvaret bör läggas på den allmänna försäkringskassan. Enligt Kapitel 11 vår mening bör den ornständigheten att terminalåtkomsten skall vara begränsad till lokalkontoret inte utgöra något hinder häremot. Inom försäkringskassan bör beslutanderätten i registerfrågor delegeras till lämplig nivå, t.ex. till en viss tjänsteman vid det registerförande lokalkontoret. Besluten fattas i försäkringskassans namn. Den lösning som vi nu har förordat överensstämmer med den som har valts för de lokala folkbokföringsregistren. Enligt 4 § lagen om folkbokföringsregister är Skattemyndigheten i länet registeransvarig för det eller de lokala folkbokföringsregister som förs inom myndighetens verksamhetsområde.

sökbegrepp

Från integritetssynpunkt är det av stor betydelse vilka sökmöjligheter som skall få finnas i ett innebär personregister. Offentlighetsprincipen nämligen att en myndighet måste använda sig av alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjligheter som står till buds för myndigheten när någon begär uppgifter ur myndighetens ADB-register. Myndighetens skyldighet begränsas bara av att uppgifterna skall kunna tas fram med rutinbetonade åtgärder. Att myndigheten själv inte behöver sammanställningen i fråga saknar helt betydelse i detta sammanhang. Genom att olika registeruppgifter används som sökbegrepp kan oönskade och oförutsedda följder uppstå. Även om en uppgift i sig kan vara harmlös kan urval och sammanställningar av flera sådana framstå som uppgifter integritetskränkande. Och om det i en sådan sammanställning ingår någon eller några uppgifter av mera känslig natur kan sammanställningen komma att upplevas som mycket integritetskränkande. Även om sekretess skulle gälla för sammanställningen, kan det ändå vara kränkande och obehagligt för den enskilde att en sådan kan göras. sammanställning Användningen av sökbegreppen kan regleras i författning på olika sätt. Ett sätt är att riksdagen i lag anger ramarna för sökmöjlighetema. Detta lämnar utrymme åt regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter. Riksdagen kan också helt överlåta åt regeringen att meddela föreskrifter i ämnet. Ett annat sätt är att användningen av i så stor utsökbegrepp sträckning som möjligt regleras direkt i lag. Riksdagen uttalade sig i denna fråga vid behandlingen av proposition l989/90:4O om tullregisterlag. Enligt riksdagen är frågan om vilka sökbegrepp som skall få användas av stor betydelse för den personliga integriteten och det är därför viktigt att sökbegrepp som är känsliga från integritetssynpunkt endast används i begränsad utsträckning. Användningen av sådana sökbegrepp bör regleras i lag medan användningen i andra tall bör kunna regleras genom verkställighetsföreskrifter (1989/90:KU5y, 1989/90:SkUl9, rskr. 188). Hur bestämmelserna om sökmöjlighetema skall utformas hänger sam-

man med bestämmelserna om de uppgifter som skall få finnas i ett register. Enligt vårt förslag skall sjukförsäkringsregistret få innehålla uppgif-

Kapitel 11 ter om tidpunkter för registrerade förhållanden och de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålen med

registret. Den närmare regleringen av hur dessa uppgifter skall få anges i registret föreslås kunna ske genom verkställighetsföreskrifter. Med

hänsyn härtill är det inte möjligt att på ett mera ingående sätt reglera sökmöjligheterna beträffande dessa uppgifter i lagen. Uppgifterna är dock inte av integritetskänslig natur. Det bör därför kunna överlämnas åt eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela

regeringen

närmare föreskrifter om användningen av dessa uppgifter som sök-

begrepp. En sådan lösning är i linje med riksdagens uttalande och med

den reglering som har valts i lagen om folkbokföringsregister. Enligt vårt förslag kommer det emellertid att finnas många andra upp-

gifter i sjukförsäkringsregistret som kan vara känsliga från integritets-

synpunkt. Med hänsyn härtill bör användningen av dessa uppgifter som sökbegrepp regleras genom föreskrifter i lagen. Vid utformningen av föreskrifterna bör givetvis beaktas riksdagens uttalande om vikten av att

sökbegrepp som är känsliga från integritetssynpunkt används i begränsad

utsträckning. Vi har tidigare föreslagit att läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer skall få anges i sjukförsäkringsregistret för att underlätta

försäkringskassans handläggning i olika avseenden. Vi konstaterade också att det inte föreligger något behov av att använda uppgifterna som sökbegrepp och att en sådan användning därför kan förbjudas. Ett sådant

förbud förhindrar sammanställningar av uppgifter som skulle kunna upplevas som intrång i intygsgivarnas personliga integritet. kan emellertid ett förbud inte vara absolut. En Av integritetshänsyn

viktig princip som kommer till uttryck i 8 och 10 §§ datalagen är att den som förekommer i ett personregister skall ha rätt att erhålla uppgifter om och få uppgifterna rättade. Den registeransvarige skall sig själv

enligt 10 § på begäran av enskild så snart det kan ske underrätta denne

antingen om innehållet i personuppgift som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret. Detta betyder att de läkare m.fl. som skulle antecknas i

registret har rätt att få sådana s.k. 10 §-utdrag. En förutsättning för att så skall kunna ske är dock att deras namn kan användas som sökbe-

grepp. Om så är fallet, har den registeransvariga myndigheten befogenhet att göra sammanställningar av uppgifterna med andra uppgifter i

sjukförsäkringsregistret. En sådan sammanställning är enligt 2 kap. 3 §

andra stycket tryckfrihetsförordningen att anse som förvarad hos myndigheten. Därigenom är den allmän handling. Detta gäller även om

användningen av namnuppgiftema som sökbegrepp bara tillåts för att tillhandahålla utdrag enligt 10 § datalagen. Det går således inte att förhindra att sammanställningar med läkares och andra intygsgivares namn blir allmänna handlingar, om man samti-

digt vill upprätthålla den princip som ligger bakom l0§

datalagen.

Enligt vår uppfattning bör den principen inte frångås. Vi föreslår därför

Kapitel 11

att det i lagen tas in en föreskrift av innebörd att läkares och annan

namn och telefonnummer får användas intygsgivares som sökbegrepp endast för

framställning av utdrag enligt 10 § datalagen. Av tryckfrihetsförordningen följer därmed att uppgifterna också får användas för full-

görandet av skyldighetema enligt

tryckfrihetsförordningen. Någon

särskild bestämmelse om detta bör inte tas in i lagen.

För att försäkringskassomas skall bli effektiv rehabiliteringsverksamhet på sätt som avses i den kommande propositionen om rehabilitering m.m.

måste kassoma emellertid ha möjlighet att göra som

sammanställningar

visar sjukfrånvaron på de olika arbetsplatserna. Det blir därvid även att kunna få en uppfattning om förekomsten viktigt av en viss typ av sjukdomsbesvär på en arbetsplats. sökbegrepp som arbetsställe samt diagnos och sjukdornsorsak måste därför tillåtas. I

rehabiliteringsverk-

samheten avses gälla att försäkringskassoma bl.a. skall se till att arbetsoch andra sina

givare fullgör skyldigheter och att nödvändiga åtgärder

vidtas. behövs därför.

Några ytterligare sökmöjligheter Det gäller främst

uppgifter om huruvida om rehabilite-

rehabiliteringsutredning föreligger,

ringsplan fastställts och när olika skall vidtas. De

rehabiliteringsåtgärder

som behövs endast vid

uppgifter handläggningen av rehabiliterings-

ärenden bör inte få användas som i andra ärenden som

sökbegrepp försäkringskassan handlägger.

Det bör understrykas att det som nu sagts är beroende av hur kassans

rehabiliteringsverksamhet slutligt kommer att regleras. Vi har som underlag för våra ställningstaganden haft tillgång endast till utkast till reg-

lering av verksamheten (jfr avsnitt 5.1).

Vi utgår från att försäkringskassoma i samband med att vissa uppgif-

ter

registreras också kan lägga in olika bevakningstider och bevaknings-

signaler. Sådana uppgifter behöver därför inte göras sökbara i bevakningssyfte. Vi utgår också från att motsvarande gäller vissa uppgifter som skall överföras till det centrala

registret, t.ex. uppgift om tidpunkter för sjukhusvård. För att kunna bevaka långa sjukfall resp. göra sjuk-

kontroll måste dock uppgift om tidpunkt för Sjukanmälan och tidpunkter för sjukdomsfall vara sökbara. Vi har dessutom räknat med att uppgifter om SGI måste vara sökbara för att vid av

försäkringskassan höjningar basbeloppet skall kunna utreda frågan om SGI-n skall för dem som höjas

redan har en SGI motsvarande sju och ett halvt det s.k. basbelopp, taket. I händelse av att ett lokalkontorsområde ändras så att det inte

längre

omfattar hela måste kunna

församlingar, försäkringskassan få fram upp-

gifter om vilken fastighet en försäkrade är folkbokförd pâ. Ett lokalkontor kan även behöva få uppgift om vilka försäkrade som bor i ett visst område när man önskar gå ut med viss lokal infomiation. Av denna

anledning bör också adressuppgifter vara sökbara.

Att använda uppgift om medborgarskap som kan i vissa

sökbegrepp

sammanhang vara av betydelse för försäkringskassan, t. ex. vid infor-

mation till vissa invandrargrupper om rätt till sjukpenning och andra Kapitel 11 förmåner. Mot det kan anföras att medborgarskap kan användas som sökbegrepp för att i otillbörligt syfte spåra flyktingar och andra invand-

rare från ett visst land. I proposition 1990/91:53 om lag om folkbokföringsregister, m.m. föreslog regeringen att medborgarskap skulle få användas som sökbegrepp i folkbokföringsregistren. Regeringen hän-

visade därvid till det skydd som finns enligt reglerna om folkbokföringssekretess i 7 kap. 15 § sekretesslagen. Riksdagen avslog emellertid förslaget i denna del med hänsyn till intresset att värna den enskildes integritet (1990/9l:SkU9, rskr. 109). Skyddet för uppgifter om medborgarskap är visserligen något starkare enligt bestämmelserna om socialförsäkringssekretess än enligt de nyss nämnda bestämmelserna om folkbokföringssekretess. Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande finner vi ändå att medborgarskap inte bör tillåtas som sökbegrepp i sjukförsäkringsregistret. Inte heller uppgifter som har betydelse för utbetalning av sjukpenning, t.ex. att någon vistas på anstalt eller att utmätning eller införsel har begärts, skall få användas som sökbegrepp.

11.10 Utlämnande

De flesta av de uppgifter som sjukförsäkringsregistret enligt vårt förslag kommer att innehålla omfattas av bestämmelserna om socialförsäkringssekretess i 7 kap. 7 § sekretesslagen. Sådana sekretessbelagda uppgifter

får lämnas ut till andra myndigheter om det följer av en uppgiftsskyldighet som är bestämd i lag eller förordning. Ett utlämnande kan också ske

efter en bedömning i varje särskilt fall med tillämpning av sekretess-

bestämmelsens skaderekvisit och den s.k. generalklausulen i 14 3 §

kap. sekretesslagen. Bestämmelsema gäller oavsett på vilket medium uppgif-

terna ñnns. Dessutom kan utlämnande ske till enskilda med stöd av bestämmelser i 20 kap. 9 a § AFL. Eftersom möjligheterna att snabbt och enkelt kombinera maskinläsbara

uppgifter som lämnas ut vid olika tidpunkter och för olika syften kan ge

resultat som framstår som stötande finns en särskild bestämmelse om

personregistersekretess i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Enligt paragrafen

gäller sekretess för personuppgift i personregister, om det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen. Förbudet gäller oavsett på vilket me-

dium uppgifterna lämnas ut men har störst betydelse vid om frågan

utlämnande på ADB-medium. Ett utlämnande på ADB-medium kräver

således att mottagaren har tillstånd av datainspektionen eller författnings-

stöd för att föra ett personregister som skall innehålla de uppgifter som

skall lämnas ut. Uppfyller mottagaren dessa krav, bestämmer den utlämnande myndigheten i vilken form utlämnande skall ske. Befogen-

heten kan dock inskränkas genom föreskrifter i lag eller arman författ-

ning. Som exempel på sådana föreskrifter kan nämnas ll § skatteregisterlagen (1980:343), 7 § tullregisterlagen (1990:137) och 11 § lagen om Kapitel 11 folkbokföringsregister. Med hänsyn till integritetsaspekterna anser vi att det även för sjukförsäkringsregistret bör meddelas föreskrifter som vid sidan av bestämmelserna i sekretesslagen reglerar utlämnandet på ADB-medium. Enligt vår mening bör det vidare redan av den lag som reglerar sjukförsäkringsi vilken mån utlämnande registren framgå av uppgifter får ske på ADBmedium. Eftersom utbetalningsfunktionen fortfarande skall finnas kvar vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall måste försäkringskassoma för att kurma verkställa sina beslut, dvs. i allmänhet göra en utbetalning, få överföra uppgifter till det centrala registret. Lokalkontoret handlägger även andra ersättningsforrner som till vissa delar baseras på samma uppgifter som ligger till grund för sjukpenningen (SGI, årsarbetstid etc.). Dessa kommer dock fortfarande en tid att handläggas med hjälp av det centrala registret. Det gäller smittbärarpenning, närståendeersättning, föräldrapenning m.m. För att beslut rörande dessa ersättningar skall grundas på ett riktigt underlag måste lokalkontoret även få föra över uppgifter som har betydelse för dessa ärenden. Förutom själva beslutet om t.ex. ändrad SGI (10 § första stycket 25) kan det avse tidpunkter för sjukhusvård o.d. (10 § första stycket 17) eller andra uppgifter som har betydelse för utbetalning av sjukpenning såsom uppgift om sjuklöneförmåner från arbetsgivare (10 § första stycket 24). Tidpunkter för sjukhusvård har betydelse också för utbetalningen av pension. Den rutin med utskrift av blanketter m.m. som fortfarande skall finnas kvar i Sundsvall fordrar att försäkringkassan också får föra över uppgifter som behövs ñr dessa utskrifter. Tidpunkt för Sjukanmälan är exempel på en sådan uppgift. En av uppgifterna, den om att anmälan om arbetsskada inkommit, är av betydelse för riksförsäkringsverkets ärendehandläggning. Om försäkringskassan för över uppgift om att sådan anmälan inkommit, kan man undvika att samma skada godkänns både som en arbetsskada och en yrkesskada. En sjukperiod som inträffat efter den 1 juli 1977 skall nämligen handläggas enligt lagen om yrkesskadeförsäkring om skadan ursprungligen visat sig före nämnda datum, medan prövningen skall göras enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) om skadan visat sig först därefter. Som framgår av avsnitt 11.5 Registerändamål är en av försäkringskassans uppgifter att följa och utvärdera sin egen verksamhet. Riksförsäkringsverket har en sådan uppgift när det gäller socialförsäkringsverksamheten i hela landet. Såväl försäkringskassan som riksförsäkringsverket behöver också framställa statistik över verksamheten. För uppföljningen och utvärderingen samt för framställningen av statistik fordras information ur sjukförsäkringsregistret. I regel kan detta behov tillgodo-

ses genom uppgifter som inte kan hänföras till enskilda personer. Det kan emellertid förekomma fall då studier måste göras på material som Kapitel 11 inte är avidentifierat. För dessa fall bör det öppnas en möjlighet att lämna ut uppgifter i sjukförsäkringsregistret på ADB-medium. Av bör dock inte ett regelmässigt utlämnande tillåtas. I stället

integritetsskäl

bör det överlåtas på regeringen att från fall till fall besluta i frågan om utlämnande av uppgifterna. Vi förordar därför att det i lagen tas in

föreskrifter av innebörd att regeringen för särskilda fall får medge att uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får lämnas ut till den centrala

förvaltningen hos försäkringskassan (centralkontoret) eller till riksförsäk-

ringsverket, om det behövs för att följa och utvärdera verksamheten

eller för att framställa statistik över verksamheten. Som framgår av kapitel 7 Offentlighet och sekretess är försäkringskas-

soma att lämna ut uppgifter till vissa myndigheter och andra skyldiga

organ. I dag lämnas uppgifterna i många fall på magnetband från riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall. Vi har i avsnitt 11.2 gjort vissa antaganden om vilka uppgifter som även fortsättningsvis kommer att finnas kvar i det centrala registret och som rör ärenden som i övrigt skall registreras i de lokala registren. Enligt dessa antaganden

kommer de uppgifter som i dag förs över till andra myndigheter och

organ att finnas även i det centrala registret. Vi avser därför att i vårt

fortsatta utredningsarbete återkomma till frågan i vad mån uppgifter

skall få överföras på ADB-medium från det centrala registret. I detta sammanhang vill vi även nämna dem som utöver riksförsäkringsverket och försäkringskassoma i dag har direkt åtkomst via termi-

nal till vissa uppgifter i det centrala registret. Av dessa är det endast

försäkringsdomstolarna som får uppgifter beträffande ärenden som i fortsättningen skall registreras i de lokala registren. Någon terminalanknytning till de lokala registren utanför lokalkontoret kommer inte att tillåtas. Frågan är därför om försäkringsdomstolama, och möjligen de

andra domstolar som föreslås fr.o.m. den l juli 1991 överpröva socialförsäkringsärenden, i stället skall få uppgifter överförda på ADB-me-

dium. En del uppgifter som domstolarna behöver kommer att finnas kvar i det centrala registret, och vi anser det inte motiverat att övriga

uppgifter som erfordras överförs på ADB-medium. Försäkringskassoma bör med utnyttjande av datatekniken lätt kunna göra de sammanställningar och utskrifter som domstolarna behöver för handläggningen av överklagade ärenden.

Vi vill här även ta upp frågan om huruvida de uppgifter som försäk-

ringskassan i dag lämnar till yrkesinspektion och arbetarskyddsstyrelsen

i fortsättningen skall få överföras på ADB-medium. Enligt LAF skall arbetsgivare som fått kärmedom om intråffad arbetsskada omedelbart anmäla skadan till försäkringskassan (8 kap. 1 §).

Arman försäkrad än arbetstagare skall själv anmäla arbetsskada till kassan. Enligt förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och

statligt skall försäkringskassan sända en kopia av

personskadeskydd

arbetsskadeanmälan till yrkesinspektionen eller, beträffande arbete på SOU 1991:9 fartyg, till sjöfartsverket. Arbetarskyddsstyrelsen får senare ett med- Kapitel 11 delande från försäkringskassan om vilken eller diagnos sjukdomsorsak som angivits och hur lång sjukskrivningstiden varit. Arbetsskadeanmälningama används av yrkesinspektionen i dess tillsynsverksamhet. Anmälningama registreras även i arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA). av sammanställningar uppgifter ur ISA används sedan i olika sammanhang i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, t.ex. i och för överyrkesinspektionens tillsynsarbete gripande offentlig statistikproduktion. I det pågående propositionsarbetet angående rehabiliteringen övervägs även frågan om en samordning mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringen så att den som är och som drabbas sjukpenningförsäkrad enligt AFL av arbetsskada under sjukdomstiden skall erhålla för inkomstersättning bortfall i form av sjukpenning eller AFL rehabiliteringspenning enligt men inte i form av från Detta kan sjukpenning arbetsskadeförsäkringen. komma att innebära att försäkringskassan skall pröva frågan om huruvida arbetsskada föreligger först när en av nedsättning arbetsfömiågan blivit bestående. Mot bakgrund av de ändringar i som kan arbetsskadeförsäkringen komma att genomföras anser vi att man inte nu bör ta ställning till om om anmälda arbetsskador uppgifter skall få föras över på ADB-medium till yrkesinspektionen eller arbetarskyddsstyrelsen. Om effekterna av en förändring i arbetsskadeförsäkringen bättre kan överblickas under vårt fortsatta utredningsarbete, kommer vi att åter ta upp om huruvida frågan uppgifter skall få lärrmas ut på ADB-medium till dessa myndigheter. Vi vill slutligen nämna att ytterligare myndigheter, organisationer och enskilda kan komma att begära överñring av uppgifter från såväl de centrala som de lokala dataregistren. En sådan begäran kan ibland komma att vara föranledd av att i förändringar socialförsäkringssystemet medför ett ökat behov av uppgifter från Vi finner försäkringskassoma. emellertid inte skäl att nu föreslå några för förytterligare möjligheter säkringskassoma att lämna ut uppgifter på ADB-medium än vad vi ovan föreslagit.

1 1 .l 1

Gallringsfrâgor

Enligt direktiven skall vi, förutom hänsynen till den personliga integriteten, även beakta konsekvenserna för andra intressen som insynsbehov och forskningens behov. Vi skall härvid och analysera gallringsfrâgoma överväga om de olika urvalsmetoder som anges i proposition l989/90:72 om arkiv m.m. bör tillämpas. Beträffande om bevarandetid och frågor bör vi direktiven lämna gallring enligt förslag till lagreglering.

Gallra eller bevara Enligt den nya arkivlagen (1990:782), som träder i kraft den 1 juli Kapitel 11

1991, är huvudprincipen att allmänna handlingar skall bevaras (se kapitel 10 Arkiv- och gallringsbestämmelser). I proposition 1989/90:72 om arkiv m.m., som låg till grund för arkivlagen, angavs att i författningar som reglerar olika integritetskänsliga register i regel föreskrivs

den motsatta principen, nämligen att materialet skall förstöras efter en viss tid om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. I propositionen anfördes att denna omvända princip var rimlig med hänsyn till de integritetsaspekter som kan föreligga på de särskilda registerlagamas område. Ett lokalt sjukförsäkringsregister kommer att innehålla känsliga uppgifter och utgångspunkten bör således vara att uppgifterna i registret skall gallras. Vid bestämmande av den tid efter vilken uppgifterna får gallras måste en avvägning göras mellan, å ena sidan, integritetsintresset och, å

andra sidan, insynsbehovet, rättskipningens och förvaltningens behov samt forskningsintresset. Insynsbehovet samt rättskipningens och förvalt-

ningens behov kan, som framgår nedan, tillgodoses genom en väl avpassad bevarandetid. Frågan om gallring skall ske blir då beroende av

en Vägning mellan integritets- och forskningsintresset.

Bevarandetid När det gäller att bestämma den tid efter vilken uppgifterna enligt huvudregeln skall gallras måste främst beaktas dels under hur tid

lång

försäkringskassan behöver ha tillgång till uppgifterna för sitt löpande arbete, dels under hur lång tid uppgifterna måste bevaras för att tillgodose kravet att enskilda inte skall gå miste om sina rättigheter enligt

socialförsäkringama. Av betydelse är härvid vad som föreskrivs om rätt

till ersättning för förfluten tid för de olika förrnånema. Den längsta tid

under vilken ersättningsanspråk kan göras finns angiven i LAF. gällande

I 6 kap. 6 § anges bl.a. att ansökan om ersättning enligt den lagen skall göras inom sex år, beträffande sjukpenning eller livränta från den dag

ersättningen avser. Själva arbetsskadan kan däremot ha inträffat ännu längre tillbaka. Vidare gäller enligt 20 kap. 5 § AFL att ersättningsanspråk preskriberas efter viss tid. l lagrummet anges att ersättning enligt AFL som inte lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning skall vara förverkad. Vid av tillämpning detta lagrum anses att sjukpenning förfaller till betalning den dag ersättningen avser. Vid bestämmandet av gallringsfristen bör dessutom

beaktas att rättelse av beslut visserligen kan ske enligt 20 kap. 10 a § AFL men att en sådan fråga inte får tas upp sedan mer än två år förflutit från den dag beslutet meddelades.

Ändring får dock ske även efter

utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl. Förutom dessa måste

tidsgränser

även beaktas att ett beslut av en försäkringskassa kan komma att överklagas och att uppgifterna i ärendet kan behöva kompletteras under II Kapitel domstolsprocessen.

Mot bakgrund av dessa förhållanden anser vi att uppgifterna i ett sjuk-

försäkringsregister i huvudsak bör finnas kvar under tio år för att tillgodose i första hand rättssäkerhetsintressen och myndigheternas behov av information. Tiden bör härvid räknas från utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Med hänsyn till att registret kommer att innehålla uppgifter av mycket integritetskänslig karaktär anser vi dock att de uppgifter som är särskilt

känsliga om möjligt bör gallras på ett tidigare stadium. I första hand bör

detta gälla uppgifter om diagnos och sjukdomsorsak i sjukfall. En gallring av dessa uppgifter innan tio år förflutit förutsätter dock att uppgifterna liksom hittills kommer att finnas i försäkringskassans sjukfallsakter

och att dessa akter även i fortsättningen kommer att bevaras minst tio år. En sådan tidigare gallring av uppgifter om diagnos m.m. kan visser-

ligen komma att medföra ett merarbete för försäkringskassoma. Med hänsyn till uppgiftemas särskilt integritetskänsliga natur bör enligt vår uppfattning avvägningen mellan dessa intressen ändock leda till att uppgifterna gallras på ett tidigare stadium. Eftersom försäkringskassan under viss tid behöver ha tillgång till uppgifterna om diagnos m.m. för

handläggningen av sjukfallsärendena men även för rehabiliteringsverk-

samheten anser vi det rimligt att uppgifterna gallras efter tre år räknat från utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Mot bakgrund av de överväganden vi redovisat i avsnitt l1.6.2 om registrering av uppgift om läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer anser vi att även dessa uppgifter bör gallras efter tre år. Vi anser att en generell bevarandetid om tio år även tillgodoser rätten

att ta del av allmänna handlingar.

Gallringsundantag för forskning

Vi har erfarit att en del av de uppgifter som enligt vårt förslag skall få

föras in i de lokala sjukförsäkringsregistren kommer att vara mycket intressanta för forskning, i första hand för medicinsk, yrkesmedicinsk, epidemiologisk och rniljö-/arbetsmiljörelaterad forskning. Den tekniska tillgängligheten av informationen gör den dessutom mycket fördelaktig för forskning. Genom forskning med hjälp av dessa register kan nya

kunskaper vinnas som kan vara viktiga för att kunna klarlägga sam-

bandet mellan olika sjukdomar/skador och arbetsmiljöer/boendemiljöer, men även olika sociala företeelseer. Registret kan också utgöra en sök-

ingång till akter hos försäkringskassoma och men även till t.ex. patientjournaler inom sjukvården. För att kunna påvisa samband mellan hälsa/ sjukdom och olika andra faktorer, t.ex. miljöfaktorer, är det nödvändigt

att ha tillgång till individrelaterade uppgifter som har bevarats kontinuerligt under en längre tid. För forskningens behov är det därför mycket

viktigt att uppgifterna i sjukförsäkringsregistren bevaras i så stor omfattning som möjligt. Kapitel I I Enligt vårt förslag kommer det att få föras in uppgifter i sjukförsäkringsregistren som inte finns tillgängliga på annat håll i samma omfattning. Vi anser dock att uppgiftemas karaktär i vissa avseenden och mängden av uppgifter medför att det kan upplevas som ett stort intrång i de registrerades personliga integritet om uppgifterna bevaras för längre tid än som motiveras av hänsyn till rättskipningens och förvaltningens behov. Vid en avvägning mellan de enskildas integritetsintresse och forskningens behov anser vi dock att en del av registeruppgiftema bör få sparas för forskningens behov. Vi anser därför att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, för forskningens behov skall få föreskriva undantag från huvudregeln om gallring. Detta undantag skall gälla ett urval av uppgifterna, och enligt vår uppfattning bör det lämpligen gälla uppgifter beträffande ett representativt urval av län och kommuner och i övriga delar av landet beträffande ett representativt urval av personer. Ett annat lämpligt sätt att göra ett urval för forskningens behov är att spara endast vissa uppgifter. Riksarkivets kommande beslut om gallring av försäkringskassomas sjukfallsakter kan också vara av intresse vid bestämmande av urvalet beträffande sjukförsäkringsregistren. Vi anser emellertid att det bör ankomma på regeringen att ta närmare ställning till denna fråga.

Förvaring av handlingar undantagna från gallring Vi vill även beröra frågan hur handlingar som undantas från gallring bör förvaras. Enligt arkivlagen svarar varje försäkringskassa för vården av sitt arkiv. Arkivmyndighetema, riksarkivet och landsarkiven, skall se till att försäkringskassan fullgör sina skyldigheter beträffande arkivvården. Arkivmyndighetema har ingen generell skyldighet att svara för förvaring av material men kan överta material efter överenskommelse. När en arkivmyndighet har övertagit arkivmaterial från en försäkringskassa övergår hela ansvaret för det materialet till arkivmyndigheten. Fördelarna med att material som undantas från gallring överlämnas till en arkivmyndighet redovisades i proposition 1989/90:72 (sid. 102) beträffande socialtjänstens material. I är propositionen angavs att en fördel att socialnämndens tillgång till materialet blir begränsat av sekretesslagens regler. Den sekretess som gäller för uppgifterna hos socialnämnden överförs nämligen till arkivmyndigheten när den erhåller uppgifterna för förvaring. Eftersom sekretess gäller mellan myndigheter kommer sekretesslagens regler att gälla även mellan arkivmyndigheten och socialnämnden vilket ligger i linje med gallringspliktens syfte att begränsa tillgången till äldre material. Vissa andra fördelar gäller uppgifter på ADB-medium som undantas från gallring för forskningens behov och som sparas på sådant medium, bl.a. gäller inte bestämmelserna i 2 a § datalagen om tillstånd, 7 a § om förteckning, 8 § om rättelse och 10 §

om underrättelse till enskild. I propositionen anfördes vidare att, för att det sparade materialet skall anses överlämnat till och förvarat av arkiv- Kapitel 11 myndigheten, det inte torde vara nödvändigt att det förvaras i arkivmyndighetens egna lokaler. Det väsentliga torde vara att det avskiljs från

socialnämndens handlingar i övrigt och att det är arkivmyndigheten som ansvarar för förvaringen inkl. frågor om dess utlämnande. Vi har ovan föreslagit att uppgifter i ett sjukförsåkringsregister skall

gallras efter tre resp. tio år. För att ytterligare stärka integritetsskyddet

anser vi att det material som vid dessa tidpunkter undantas från gallring bör överlämnas till en arkivmyndighet. Vi har därvid utgått från att det

inte kommer att medföra några större tekniska problem att efter tre år överlämna de diagnosuppgifter m.m. som då undantas från gallring. Det

är enligt vår uppfattning inte nödvändigt att frågan om överlämnande till arkivmyndighet regleras i lag, utan vi förutsätter att frågan löses genom

överenskommelser mellan försäkringskassoma och arkivmyndighetema.

1 1.12

Säkerhetsfrågor

Vi har i vårt arbete inte utfört några analyser när det gäller ADB-säker-

heten för sjukförsäkringsregistren och föreslår inga särskilda lagregler

härom. Vi vill dock understryka behovet av god ADB-säkerhet för regis-

ter av det slag det här är fråga om.

Såsom nämnts i avsnitt 3.5 arbetar man inom FAS 90-projektet med ADB-säkerheten. I den mån säkerhetsföreskrifter inte meddelas genom lag eller förordning ankommer det på datainspektionen att meddela behövliga sådana föreskrifter. I detta sammanhang kan nämnas att inspektionen i december 1988 meddelat allmänna råd om ADB-säkerhet

för personregister.

1 1.13

Sekretessfrågor

Bestämmelserna om sekretess i 7 kap. 7 § sekretesslagen gäller för

uppgifter hos försäkringskassan. Vårt innebär att en del av de förslag uppgifter som finns hos försäkringskassan kommer att finnas förtecknade i sjukförsäkringsregistret. Någon för utomstående att via möjlighet

bildskärm ta del av uppgifterna kommer inte att finnas. Uppgifter i

registret skall i begränsad utsträckning få lämnas ut på ADB-medium till

myndigheter inom och i övrigt för

socialförsäkringsornrådet forskning och framställning av statistik. Att uppgifterna får lämnas ut på ADB-

medium innebär inte någon förändring av de förutsättningar för utläm-

nande som föreligger Endast om ett utlämnande enligt sekretesslagen.

kan ske enligt sekretessbestämmelsema blir det aktuellt att utnyttja den möjlighet till utlämnande pâ ADB-medium som vårt förslag innehåller.

När det gäller uppgiftsutlämnandet från socialförsäkringsområdet inne-

bär det raka skaderekvisitet i bestämmelserna om

socialförsäkringssekre-

tess att skadeprövningen i de flesta fall kan ske tämligen rutimnässigt. Hos den som har fått uppgifterna enligt utlämnandebestämmelsema i Kapitel 11

vårt förslag gäller samma eller strängare sekretess för uppgifterna. Uppgifter som har lämnats till myndigheter som bedriver forskningsverksamhet omfattas av bestämmelserna om socialförsäkringssekretess

(7 kap. 7 § och 13 kap. 3 § sekretesslagen). Lämnas uppgifter ut till någon enskild forskare kan förbehåll ställas upp enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. Uppgifter som har lämnats ut för att användas i sådan sär-

skild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik omfattas av de stränga reglerna om statistiksekretess i 9 kap. 4 § sekre-

tesslagen.

I våra direktiv anges att den effektivisering som avses komma till stånd

på socialförsäkringsornrådet medför behov av ett ökat informationsutbyte mellan de organ som deltar i rehabiliteringen. Det är enligt direktiven

därför angeläget att behandla frågor rörande awägningen mellan behovet av informationsutbyte och skyddet för den enskildes integritet. Även skillnaderna i fråga om sekretess på socialförsäkrings- och sjukvårdsom-

rådena bör beaktas. Av de uppgifter som kommit oss till del från propositionsarbetet med

frågan om försäkringskassans uppgifter i rehabiliteringsverksamheten

framgår att kassan skall verka tillsammans och i samråd med den försäkrade. Om den försäkrade medger det, skall samverkan ske med arbetsgi-

vare, fackförening, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och andra myn-

digheter som kan vara berörda. Det informationsutbyte som kan komma i fråga kommer således att grundas på den försäkrades medgivande.

Sekretessproblem av de slag som kan uppkomma då myndigheter sam-

verkar inom vårdområdet och som beskrivs ovan i avsnitt 7.3.11 torde därför inte bli aktuella.

Vi kan inte finna att sjukförsäkringsregistret med den föreslagna utformningen medför behov av ändringar i sekretesslagstiftningen.

11.14 och

Utbildning kompetens

Socialförsäkringssystemet har under senare år genomgått många förändringar, och försäkringskassoma har efter hand fått allt mer kvalificerade

uppgifter. Detta gäller inte minst lokalkontoren som numera skall hand-

lägga i princip alla individrelaterade ärenden. Sedan något år tillbaka har försäkringskassoma också utvecklat nya former för rehabiliterings-

verksamheten.

Sedan slutet av 1970-talet rekryterar försäkringskassoma personal som har lägst gymnasiekompetens, och i dag har en rätt stor del av persona-

len därutöver någon form av akademiska studier bakom sig. Vid tillsättning av vissa tjänster, såsom handläggare av arbetsskadeärenden, fäster

man dock stort avseende vid arbetslivserfarenhet. Inom försäkringskassoma bedrivs en omfattande internutbildning, delvis beroende på att det

inte finns någon allmän högskoleutbildning anpassad till handläggning av

socialförsäkringsfrågor, men under senare tid har de anställda erbjudits särskilt utformad högskoleutbildning, främst inom det beteendeveten-

Kapitel 11 skapliga området. Inom FAS 90-projektet kommer all personal, ca 15 000 personer, att under våren 1991 genomgå en säkerhetsutbildning, som skall omfatta

frågor om sekretess, integritet och ADB-säkerhet. Utbildning i ADB-

teknik och ADB-drift kommer vidare att bli nödvändig. lnrättandet av lokala sjukförsäkringsregister kommer att förutsätta utbildning såväl av dem som arbetar med rehabiliteringsverksamheten, totalt 3 000-4 000 anställda, som av dem som arbetar med sjukförsäkringen i övrigt, 7 000-8 000 anställda.

Försäkringskassomas personal har i allmänhet en god kompetens när

det gäller hantering av integritets- och sekretessfrågor. Inrättandet av sjukförsäkringsregister vid lokalkontoren kommer visserligen inte att innebära någon förändring av sekretessreglema, men de nya uppgifter som får föras å in i registren och de ytterligare sammanställningar av

uppgifter som kan göras kommer att medföra att nya aspekter mäste

läggas på sekretessfrågoma. I samband med införandet av de lokala

sjukförsäkringsregistren är det därför nödvändigt att kompetensen i detta avseende förstärks. Som ovan nämnts planeras en utbildning i dessa

..<..«..«..

frågor under våren 1991. Vi förutsätter att utbildningen följs upp när en registerlag föreligger så att personalen har tillräcklig kompetens i dessa

frågor redan när de nya registren tas i bruk. Vi förutsätter också att

personalens kompetens därefter kommer att upprätthållas genom vidareutbildningar.

Vi har av integritetshänsyn föreslagit bl.a. vissa begränsningar vad gäller försäkringskassornas hantering av olika uppgifter i registret, och vi

utgår från att man inom försäkringskassoma anpassar behörighetssystemet till sjukförsäkringsregistrets olika funktioner och till dessa begränsningar. Vi räknar med att man vid rekrytering av personal till försäkringskassoma i fortsättningen mäste lägga ärmu större vikt vid en hög

formell kompetens i dessa frågor.

Övriga frågor

EG-aspekter pá vårt förslag

Regeringen beslutade år 1988 att utfärda direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Direktiven grundar som

sig på de riktlinjer riksdagen angett som grund för Sveriges medverkan i ett brett västeuropeiskt samarbete.

Enligt direktiven skall kommittéer och särskilda utredare, som har till uppgift att lämna förslag som berör det västeuropeiska integrationsarbetet, undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet och ta till vara de möjligheter

till hannonisering som ñnns. Inom EG finns ingen gemensam ordning när det gäller

användningen 11

Kapitel

av ADB inom den offentliga Som av avsnitt 8.3 förvaltningen. framgår

pågår inom EG ett arbete med direktiv angående skydd för enskilda i förhållande till ADB. För närvarande torde det inte vara möjligt att avgöra på vilket sätt det arbetet inverkar på den typ av reglering som vi föreslår i detta betänkande. Med hänsyn härtill har vi inte funnit det möjligt att anlägga några särskilda EG-aspekter på vårt förslag.

Kostnadsaspekter

Det

förslag till registerlag som vi lägger fram bygger på att ett omfattan-

de datasystem anskaffas och installeras.

Enligt regeringens direktiv till samtliga .kommittéer och särskilda

utredare (dir. 1984:5) får från kommittéema inte öka de

förslagen offentliga utgifterna eller minska statsinkomstema. Det sägs vidare att varje möjlighet att effektivisera den offentliga sektorn bör tas tillvara.

Kostnadsaspektema kommer att övervägas i ett annat sammanhang. Vi har därför inte funnit anledning att närmare gå in på dessa frågor.

12 Specialmotivering

Kapitel 12

1 § Varje lokalkontor inom en allmän försäkringskassa skall för de ändamål som an es i 2-5 §§ med hjälp av automatisk databehandling föra ett sjukfö ringsregister för sitt verksamhetsområde. Den som särskilda bestämmelser

försäkringskassa prövar frågor

om förmåner för sjömän enligt enligt agen (1962:381) om allmän försäkring

och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall för samma ändamål föra ett sjukförsäkringsregister över sjömän.

Enligt lagen om allmän försäkring skall det finnas en allmän försäk-

ringskassa för varje landstingskommun och kommun som ej tillhör någon landstingskommun. Vidare föreskrivs att försäkringskassan skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allwnna försäkringskassoma skall försäkringskassan ha ett centralkontor (1 §) och i varje kommun minst ett lokalkontor (2 § första stycket). Om det finns fler än ett lokalkontor i en kommun, skall varje lokalkontors område omfatta en eller flera Annan indelförsamlingar. ning fordrar medgivande från riksförsäkringsverket (2 § andra stycket). I den föreslagna lagen används uttrycket enbart som försäkringskassa liktydigt med allmän försäkringskassa. När lokalkontor handlägger ärenden sker det i den allmänna namn. försäkringskassans I att lokalkontor skall föra första stycket föreskrivs sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling för det geografiska område som lokalkontoret verkar inom. Bestämmelsen utgår från att varje del av landet täcks av ett lokalkontor. Den innebär att sjukförsäkringsregister för det geografiska område som kontoret omfattar bara kan föras hos kontoret och att det således är uteslutet att det förs ett sjukförför området säkringsregister hos någon annan organisatorisk del av försäkringskassan. De försäkrades tillhörighet till försäkringskassoma - och därmed till lokalkontoren - eller bosättgrundar sig som regel på mantalsskrivning ning. Vissa försäkrade har inte denna anknytning. Enligt sjömanslagen (1973:282) utgår lön till en sjöman ombord även om han är arbetsoförmögen på grund av eller skada. Rätt till sjukdom lön föreligger också under begränsad tid dels efter det att sjömarmen har lämnat sin befattning ombord, dels under väntetid. Enligt förordningen (1982:842) om vissa sjukvårdsersättningar för sjömän har arbetsgivaren i sådana fall rätt att uppbära den sjukpenning som tillkommer sjömannen. I förordningen föreskrivs att beslutas ersättningen av Göteborgs allmänna försäkringskassa. Av 8 kap. 2 § lagen om arbetsskadeförsäkring följer att anmälan om

arbetsskada i fråga om sjömän i vissa fall skall göras hos Göteborgs allmänna försäkringskassa. Kapitel 12 I riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och avregistrering enligt lagen om allmän försäkring finns ytterligare bestämmelser som rör sjömän. Där föreskrivs att frågor om förmåner enligt lagen om allmän försäkring till vissa sjömän som inte är inskrivna hos försäkringskassa skall prövas av Göteborgs allmänna försäkringskassa. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1987:6) om organisationen av de allmänna försäkringskassoma skall det vid centralkontoret i Göteborgs allmänna försäkringskassa finnas en för alla försäkringskassor gemensam enhet för sjukförsäkrings-, arbetsskadeförsäkrings- och vissa pensionsfrågor som gäller sjömän. De nu nämnda föreskrifterna och bestämmelserna i andra stycket innebär att det vid centralkontoret i Göteborgs allmänna försäkringskassa skall föras ett sjukförsäkringsregister över sjömän. 2 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för försäkringskassans handläggning av ärenden om inskrivning hos försäkringskassan, fastställande av sjukpenninggrundande inkomst samt rätt till och utbetalning av 1. sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid resor till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och motsvarande äldre bestämmelser. Registret får användas för försäkringskassans förberedande åtgärder för handläggning som avses i första stycket. I 2-5 §§ ges föreskrifter om för vilka ändamål ett sjukförsäkringsregister får användas. Av datalagen (1973:289) framgår att uppgifter i ett personregister inte får användas annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades samtycke. I 2 § första stycket anges som första registerändamål försäkringskassans handläggning av ärenden om inskrivning hos kassan och fastställande av sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassan skall inskriva försäkrad, så snart kassan har erhållit kännedom om att han skall vara inskriven. Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i pengar årliga eller skattepliktiga naturaförmäner som en försäkrad kan antas få tills vidare för eget arbete. inkomst fastställs av Sjukpenninggrundande försäkringskassan. Därefter anges ytterligare registerändamål i två punkter. De gäller försäkringskassans handläggning av ärenden om olika ekonomiska förmåner enligt de i punkterna angivna lagarna. Handläggningen omfattar inte bara frågan om rätten till förmånen utan också om utbefrågan talning av förmånen. Registret får alltså användas när försäkringskassan skall undersöka om det finns något hinder mot utbetalning eller om

någon avräkning skall göras. En närmare beskrivning av tömiånema lämnas i den allmänna motive- Kapitel I 2 ringen (kapitel 4). Begränsningen av registerändamålet till försäkringskassans handläggning hindrar inte att uppgifter i registret lärrmas till en försäkringsdomstol son1 skall pröva ett överklagat ärende eller till riksförsäkringsverket för att verket skall föra talan vid försäkringsdornstol. När det gäller sekretessbelagda uppgifter finns en särskild föreskrift om detta i 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100). Enligt den bestämmelsen hindrar nämligen inte sekretess att uppgifter lämnas till en arman myndighet, om uppgifterna behövs där för omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer. I 15 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivs vidare att myndighet på begäran av annan myndighet skall lämna som den förfogar över i den mån hinder inte möter på uppgift grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Till detta kommer föreskrifterna i förordningen (1980:995) om skyldighet för de allmänna försäkringskassoma att lämna uppgifter till andra myndigheter. Enligt dessa föreskrifter har försäkringsdomstolama och riksförsäkringsverket rätt att av försäkringskassoma få till de som behövs för domstolarnas handläggning. En tillgång uppgifter annan sak är att det uppgiftslämnade som nu har berörts inte skall ske på ADB-medium. Detta följer av bestämmelserna om utlämnande i 12- 15 §§ i förevarande lagförslag. Bestämmelserna i första stycket tar sikte på handläggning av ärenden som har väckts hos försäkringskassan. Enligt andra stycket får registret också användas då försäkringskassan vidtar förberedande åtgärder för sådan handläggning innan något ärende har väckts. Detta innebär att försäkringskassan kan registrera namnändringar, adressändringar och andra uppgifter som inte har anknytning till något aktuellt ärende. Härigenom underlättas handläggningen när ett ärende väcks. Riksdagen har nyligen hos regeringen begärt förslag om en sjuklönereform med en lagstadgad arbetsgivarperiod på 14 dagar (l990/91:SfU9, rskr. 104). I en sådan reform kan ingå en skyldighet för arbetsgivarna att till försäkringskassan rapportera sjukfall som har avslutats under arbetsgivarperioden. Dessa uppgifter kan ha betydelse för handläggningen av ärenden som längre fram kan väckas hos kassan. Till förberedande åtgärder kan således också komma att räknas noteringar av uppgifter från arbetsgivaren om avslutade sjukfall inom en arbetsgivarperiod. 3 § Ett sjukförsäkringsre ister får användas för försäkringskassans tillsyn och samordning av e insatser som behövs i rehabiliteringsverksamheten enligt 00 kap. 00 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring och för försäkringskassans egna åtgärder för rehabilitering av försäkrade enligt OO kap. 00 §§ samma lag. Paragrafen har utformats på grundval av den information som har lämnats till utredningen om propositionsarbetet med förslag om nya

regler för denna verksamhet i lagen om allmän försäkring. En närmare redogörelse för det arbetet lämnas i avsnitt 5. l. Kapitel 12 Enligt 2 § första stycket l får ett sjukförsäkringsregister användas för försäkringskassans handläggning av ärenden om rätt till rehabiliteringsersättning. Rätten till ersättningen kan vara beroende av att den försäkrade deltar i vissa rehabiliteringsåtgärder. Med stöd av bestämmelsen får registret användas för de olika åtgärder som kassan vidtar beträffande den försäkrade i det enskilda rehabiliteringsärendet. Som underlag för kassans beslut i frågan om rehabiliteringsersättning tjänar en rehabiliteringsplan som försäkringskassan skall upprätta. Att upprätta planen kan därför ingå i kassans handläggning rörande rätten till sådan ersättning. Genom bestämmelserna i förevarande paragraf får registret användas också i försäkringskassans övriga befattning med rehabiliteringsverksamheten. Försäkringskassans tillsyn gäller främst att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter att klarlägga de anställdas behov av rehabilitering och att vidta nödvändiga åtgärder. Bestämmelsen om tillsyn av rehabiliteringsverksamheten som registerändamål gör det möjligt att använda registret för att se till att skyldighetema fullgörs. Tillsynen kan avse enskilda redan påbörjade rehabiliteringsärenden. Den kan också gälla fall där om huruvida det finns fråga uppkommer ett behov av utredningar och åtgärder. Det som nu har sagts innebär inte att sekretessbelagda uppgifter utan vidare kan lämnas ut till t.ex. en arbetsgivare. För ett utlämnade av sådana uppgifter till en krävs i av arbetsgivare princip medgivande den försäkrade. Försäkringskassans samordning av rehabiliteringsverksamheten går ut på att se till att nödvändiga rehabiliteringsinsatser klarläggs och blir tillgängliga. I ansvaret för samordningen ingår att ge den försäkrade stöd i kontakterna med andra rehabiliteringsansvariga och att verka för att de tar en aktiv del i rehabiliteringsarbetet. Bestämmelsen om samordning av rehabiliteringsverksamheten som innebär att registerändamål kassan kan använda registret för sådana syften. Bestämmelsen innebär också att kassan kan sammanställa uppgifter om rehabiliteringsbehov och rehabiliteringsátgärder beträffande flera försäkrade i registret. På grundval av sådana sammanställningar kan det en för kassan skapas möjlighet att samordna rehabiliteringsátgärdema. Med försäkringskassans åtgärder i avses rehabiliteringsverksamheten främst det fallet att övertar ansvar för försäkringskassan arbetsgivarens rehabiliteringsutredningen. 4 § Ett sjukförsäkringsregister får användas för att föla och utvärdera försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och ör att framställa statistik över den verksamheten.

En av försäkringskassans uppgifter är att följa och utvärdera socialförsäkringsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Riksförsäkringsverket har en sådan uppgift när det gäller socialförsäkringsverksarnheten i hela landet. Genom denna blir det möjligt att använda ett paragraf

sjukförsäkringsregister i sådan uppföljning och utvärdering av försäk-

ringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§. Registret får också användas Kapitel 12

för att framställa statistik över denna verksamhet. I 13 § och 14 § andra stycket finns bestämmelser om utlärrmande på ADB-medium av uppgifter i registret i sådana fall. 5 § Regeringen eller, om regeringen föreskriver det, datainspektionen

får för enskilda fall besluta att sjukförsäkringsregister får användas för

forskning och framställning av statistik. Enligt paragrafen ges regeringen befogenhet att besluta att ett sjukför-

säkringsregister får användas för forskning och för framställning av statistik. Det kan gälla undersökningar för visst ändamål under en viss

tidsperiod som kan sträcka sig över flera år. Av paragrafens utfomming framgår att befogenheten gäller beslut i enskilda fall. Om regeringen föreskriver det, kan datainspektionen fatta besluten. I 15 § finns en bestämmelse om utlämnande av uppgifter i registret på ADB-medium i

nu åsyftade fall. Ett beslut enligt denna paragraf innebär i sig inte att

forskaren eller den som skall framställa statistiken får inrätta ett personregister. Härför krävs i allmänhet särskilt tillstånd eller stöd i författning.

Av 7 § datalagen följer att något tillstånd inte behövs, om forskningen avser uppgifter om registrerade personer som har medgett att registret

används för forskningsändamål. Inte heller fordras tillstånd, om uppgifterna avidentifieras, dvs. om de inte går att hänföra till någon viss person. Registret faller då utanför datalagens tillämpningsområde. I frågan om avidentifiering hänvisas till avsnitt 11.3.

6 § Försäkringskassan är registeransvarig för det eller de sjukförsäkringsregister som förs inom kassans ansvarsområde.

Paragrafen reglerar registeransvaret för sjukförsäkringsregistret. Det läggs på den allmänna försäkringskassan och gäller alla sjukförsäkrings-

register inom kassan.

Med registeransvaret följer flera skyldigheter enligt datalagen. Här skall nämnas skyldighetema att föra en förteckning med uppgifter om

registret (7 a §), att vidta åtgärder om anledning förekommer till misstanke att en personuppgift är oriktig eller missvisande (8 §) och att

lämna underrättelser till registrerade (10 §). Centralkontoret hos en försäkringskassa kan inte med hjälp av bildskärm ta del av innehållet i ett sjukförsäkringsregister som förs hos ett

lokalkontor hos kassan. Försäkringskassan bör därför i regel delegera beslutanderätten i registerfrågor till någon lämplig befattningshavare vid lokalkontoret.

7 § Ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får innehålla uppgifter om

den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän och

försäkring genom inskrivning i försäkringskassa tillhör eller har tillhört lokal-

:om ontoret.

Det sjukförsäkringsregister som förs av en försäkringskassa enligt 1 §

SOU 19919

andra stycket får innehålla uppgifter om sjömän för vilka den försäk-

enl: t försäk- Kapitel I 2

ringskassan prövar förmåner lagen (1962: 381) om allmän ring och lagen (1976:380) om ar tsskadeförsäkring.

I paragrafen finns föreskrifter om vilka personer som ett sjukförsäkringsregister får innehålla uppgifter om. Enligt första stycket får registret innehålla uppgifter om sådana försäk-

rade enligt lagen om allmän försäkring som genom inskrivning i ñrsäk-

ringskassa tillhör lokalkontoret. Begreppet försäkrad omfattar enligt den

lagen dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. En försäkrad som lämnar Sverige skall

fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Från och med den månad en försäkrad uppnår en ålder av 16 år skall han, om han är bosatt i Sverige, vara inskriven hos en allmän försäkringskassa. Den försäkrade skall skrivas in hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Om han inte är mantalsskriven här, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt vid årets ingång. Om han bosätter sig här senare under året, skall han skrivas in i den kassa inom vars verksamhetsområ-

de bosättningen sker. Riksförsäkringsverket har meddelat föreskrifter av

motsvarande innebörd när det gäller de försäkrades till

tillhörighet

lokalkontoren. I sammanhanget kan nämnas att begreppet mantalsskriv-

ning avses att bli ersatt av begreppet folkbokföring den 1 juli 1991

(prop. 1990/91:53, SkU9, rskr. 109).

Enligt bestämmelserna i första stycket får det också finnas uppgifter i registret om försäkrade som genom inskrivning i försäkringskassa har

hört till lokalkontoret. Härigenom blir det möjligt att ha kvar uppgifter om den som flyttar från kontorets verksamhetsområde eller som av

andra skäl inte längre hör dit. En lämplig ordning vid sådana flyttningar

är nämligen att det nya kontoret registrerar grundläggande identitetsuppgifter och uppgifter som har att göra med pågående ärenden medan om avslutade ärenden stannar uppgifter kvar hos det gamla kontoret. Om det nya kontoret i något nytt ärende behöver uppgifter om avslutade ärenden från det gamla kontoret, får uppgifterna lämnas ut på ADBmedium enligt 12 §.

Av kommentaren till l § andra stycket framgår att det finns vissa sjömän vars förmåner skall prövas av Göteborgs allmänna försäkringskassa och att ett sjukförsäkringsregister skall föras där över sådana sjömän. Andra stycket i förevarande paragraf innebär att det sjukförsäkringsregistret får innehålla uppgifter om dessa sjömän.

8 § Om ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om förmå-

ner eller rehabilitering som avses i 2 och 3 §§, får lokalkontorets sjukförsäkringsregister innehålla uppgifter om den som uppdraget avser.

När uppgifterna inte längre behövs där, skall de överlämnas till det lokalkontor som han genom i hör till.

inskrivning försäkringskassa

Därefter får i registret bara anges personnummer, namn, försäkrings-

kassans beslut som avses i 10 § andra stycket.

ochuppgifter

Bestämmelserna r orsta stycket om lokalkontor som har fått ett upp- Kapitel 12 drag gäller även den försäkringskassan som enligt l § andra stycket för över sjömän, om den har fått ett sådant upp-

äukñrsäkringsregister rag.

Bestämmelserna i första stycket tar sikte på de fall då ett lokalkontor har fått ett uppdrag att pröva frågor om ersättning eller rehabilitering be-

träffande någon som inte hör till kontoret. Uppdraget kan lärrmas av ett annat lokalkontor inom samma ñrsäkringskassa eller inom någon annan kassa. Även den försäkringskassa som prövar förmåner till sjömän (se l § andra stycket) kan lämna uppdrag. Föreskrifter om överlämnande av

sådana uppdrag ñnns i lagen om allmän försäkring och lagen om arbets-

skadeförsäkring. Sådana bestämmelser finns även i riksförsäkringsverkets föreskrifter om inskrivning och avregistrering enligt lagen om allmän försäkring. Det lokalkontor som har fått ett sådant uppdrag får med stöd av be-

stämmelserna i första stycket föra in uppgifter i sitt sjukförsäkrings-

register om den som uppdraget gäller. I detta stycke finns också bestämmelser om vad som skall ske med uppgifterna när uppdraget är avslutat. Enligt bestämmelserna skall samtliga uppgifter överlämnas till det kontor som den försäkrade hör till genom inskrivning. I sjukförsäkringsregistret hos det kontor som har utfört uppdraget får därefter bara finnas kvar ett fåtal - namn och som

uppgifter personnummer, uppgifter

avses i 10 § andra stycket. Vidare får de beslut som försäkringskassan har fattat under uppdragstiden vara kvar i registret. Det kan i detta sammanhang erinras om föreskriften i 10 § första stycket 25. Enligt den föreskriften får beslut anges i registret endast såvitt avser utgången och de bestämmelser som har tillämpats.

Den försäkringskassa som prövar frågor om förmåner till sjömän kan

också få uppdrag. Bestämmelserna i andra stycket innebär att föreskrifterna i första stycket om lokalkontor i sådana fall även gäller för den

försäkringskassan.

9 § Ett sjukförsäkringsregister får även innehålla uppgifter om den som

i andra fall än som anges r 7 och 8 §§ förekommer eller har förekommit i ärende som avses i 2 och 3 §§ hos den som för registret.

Bestämmelsen i förevarande paragraf att sjukförsäkringsregistret får innehålla uppgifter om försäkrade som i andra fall än som avses i 7 och

8 §§ förekommer eller har förekommit i ärenden hos den som för

registret är tillämplig på vissa arbetsskadeärenden och på ärenden

beträffande försäkrade som är under 16 år. Den som är under 16 år är

inte inskriven i försäkringskassa men kan likväl förekomma i ärenden

där, t.ex. i ärenden om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst och om rätt till och utbetalning av sjukpenning. Föreskriften gör det möjligt att ha uppgifter om sådana försäkrade i registret även efter det att ärendena har avslutats.

10 § I fråga om personer som avses i 7-9 §§ får i ett sjukförsåkrings-

register anges l. personnummer och namn, Kapitel 12 2. adress och telefonnummer,

3. medborgarskap, 4. folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort, 5. arbetsgivare, dennes adress och telefonnummer, och näringsgren

arbetsställe eller arbetsställenummer eller fartyg, 6. karenstid,

7. sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid, 8. den företagshälsovård som den försäkrade tillhör,

9. tidpunkt för Sjukanmälan, 10. tidpunkter för sjukdomsfall, 11. diagnos och sjukdomsorsak, 12. yrke och arbetsuppgifter, 13. uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga, 14. förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygsrvare, 15. läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer,

16. sjukskrivningsperiod,

17. tidpunkter för sjukhusvård och för sådan vård som avses i 3 kap.

4 a § och 15 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,

18. förekomsten av anmälan om arbetsskada, 19. tidpunkt för inträffad arbetsskada, 20. förekomsten av om sociala förhållanden som utförts av

utredning försäkringskassan samt arbetsplatsutredning och arman

21. förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabi iterings- utredning,

ersättning och fastställd rehabiliteringsplan,

22. arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade eller vidtagna

rehabiliteringsátgärder,

23. uppgifter om inkomster och andra förhållanden som har betydelse

för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, och de sjukpenning

övriga förmåner som avses i 2 § första stycket, 24. uppgifter som utöver dem som an es i 17 har betydelse för utbeav sjukpenning och de övriga örmåner som avses i 2 § första

talnilpg styc et,

25. beslut

försäkringskassans såvitt avser utgången och de bestämmelser som har tillämpats.

Registret får även innehålla om

uppgifter tidpunkter för registrerade

förhållanden utöver dem som anges i första stycket 9, 10, 16, 17, 19 och 22 samt de tekniska och administrativa som behövs för att

uppgifter

tillgodose ändamálen med registret.

Paragrafen reglerar vilka uppgifter som får finnas i ett sjukförsäkrings-

register. Flertalet av uppgifterna torde - i den mån de överförs på ADB-

medium - komma att inhämtas från riksförsäkringsverket. l övrigt kom-

mer uppgifterna huvudsakligen från den försäkrade själv. I första stycket räknas uppgifter som får ñnnas i ett sjukförsäkrings-

register upp i 25 punkter.

Enligt punkterna 1-4 får personnummer, namn, adress, telefonnum-

mer, medborgarskap, folkbokföringsfastighet och folkbokföringsort anges. Uppgifterna hämtas från folkbokföringen.

Uppgiften om namn avser förnamn med tilltalsnamn, mellarmamn och efternamn eller motsvarande. Svenska namn anges med svenskt namnskick eller motsvarande.

Uppgiften om adress avser både bostads- och postadress. I postadress ingår postnummer. I förekommande fall får även särskild vistelseadress Kapitel 12 anges. Med telefonnummer avses telefonnummer både till bostaden och till arbetet. För den som är svensk medborgare skall eventuellt utländskt med-

borgarskap inte antecknas. För den som är statslös får detta anges. Medborgarskapet har betydelse för tillämpningen av vissa bestämmelser som är knutna till internationella konventioner på socialförsäkrings-

området.

Med folkbokföringsort avses församling.

Folkbokföringsuppgiftema har betydelse för att avgöra till vilket lokalkontor en försäkrad skall höra. I de flesta fall räcker det med

uppgiften om folkbokföringsort. Att ange folkbokföringsfastighet kan

dock bli aktuellt om en församling kommer att omfattas av två eller flera lokalkontors verksamhetsområden. Som framgår av kommentaren till l § fordrar en sådan indelning av verksamhetsornrådena särskilt medgivande från riksförsäkringsverket. Uppgifterna om arbetsgivare i punkten 5 anges med namn, postadress, telefonnummer och personnummer eller organisationsnummer. Arbetsställe och arbetsställenummer är av intresse i rehabiliteringsärenden. Begreppen har samma innebörd som i lagen (1984:533) om arbetsställe-

nummer m.m. Enligt den lagen skall arbetsgivare som stadigvarande

bedriver verksamhet i flera lokaler - arbetsställen - av statistiska centralbyrån tilldelas ett arbetsställenummer för varje sådant arbetsställe. Före november månads utgång varje år skall centralbyrån underrätta berörda arbetsgivare om deras arbetsställenummer. Om en arbetsgivare har tilldelats arbetsställenummer och är att lämna kontrolluppgift

skyldig enligt 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-

gifter, skall han i kontrolluppgiften med ett sådant arbetsstållenummer utmärka arbetsstället för den arbetstagare som kontrolluppgiften anger.

Uppgiften om fartyg gäller för sjömän som avses i 1 § andra stycket. Även uppgifter om näringsgren är av intresse i rehabiliteringsärenden.

Karenstid i punkten 6 avser den karenstid som kan gälla för försäkrade

vars sjukpenninggrundande inkomst utgörs av inkomst av annat för-

värvsarbete än anställning och för dem som har frivillig sjukförsäkring.

Sjukpenninggrundande inkomst (punkt 7) är den årliga inkomst i

pengar eller skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. Den som är inskriven i försäkrings-

kassa har rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst

uppgår till minst 6 000 kr. Årsarbetstid (punkt 7) fastställs för försäkrade med sjukpenninggrundande inkomster som helt eller delvis hänförs till anställning. Årsarbetstiden är det antal timmar för år som en försäkrad kan antas komma att ha tills vidare i sådant förvärvsarbete som ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Årsarbetstiden och den ordinarie arbetstiden

har betydelse för beräkningen av sjukpenning för de första 14 dagarna SOU 1991 :9 av en sjukperiod. För vissa försäkrade skall sjukpenningen för de första Kapitel 12 dagarna inte beräknas på grundval av årsarbetstid och ordinarie arbetstid. Det gäller vissa arbetslösa, personer som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut eller som genomgår viss yrkesutbildning samt personer

som skall uppbära sjukpenning för tid då annars havandeskapspenning eller föräldrapenning skulle ha uppburits.

Enligt punkten 8 får i registret anges den företagshälsovård som den

försäkrade tillhör. Det kan gälla företagshälsovård som ingår i arbetsgivarens egen organisation eller företagshälsovård som organiseras av flera arbetsgivare gemensamt. Uppgiften om företagshälsovård har

betydelse för kassans befattning med rehabiliteringsärenden. Tidpunktema för Sjukanmälan och sjukdomsfall (punkterna 9 och 10) har betydelse för rätten till sjukpenning. Med tidpunkter för sjukdomsfall avses såväl när ett sjukdomsfall börjar som när det upphör.

Med diagnos (punkt 11) avses beskrivning av sjukdomstillstånd.

Diagnoser bör anges i klartext. Om diagnoskod anges, skall det ske enligt Socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar som bygger på det av

Världshälsoorganisationen antagna klassiñkationssystemet. Uppgiften om diagnos och sjukdomsorsak anges kortfattat och hämtas från intyg eller

utlåtanden av läkare eller motsvarande eller från den försäkrade själv

när intyg eller utlåtande saknas. Uppgifterna enligt punkten 12 om yrke och arbetsuppgifter anges på

grundval av upplysningar från den försäkrade eller intyg eller utlåtande av läkare eller motsvarande. Uppgifterna kan ha betydelse vid bestäm-

mandet av sjukpenning och andra förmåner. De kan också ha betydelse i rehabiliteringsârenden som avses i 3 §.

Uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga (punkt 13) hämtas från läkarintyg m.m. eller från upplysningar från den försäkrade. På grundval av

bl.a. dessa uppgifter bestämmer försäkringskassan om ersättning skall

utgå med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning.

Förekomsten av intyg och utlåtande av läkare eller annan intygsgivare

samt förekomsten av anmälan om arbetsskada, får också anges (punkter-

na 14 och 18). Inga uppgifter ur läkarintyg eller anmälningar om arbets-

skador kan anges i registret med stöd av denna punkt. Tidpunkter för intygen eller anmälningarna får anges med stöd av paragrafens andra stycke.

läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer får anges enligt punkt 15. Uppgifterna behövs när försäkringskassan skall pröva rätten till sjukpenning och när den skall ta kontakt med den som har utfärdat ett intyg. De är också nödvändiga vid försäkringskassans utredningar av rätten till sjukpenning i vissa fall där den försäkrade har

sökt flera olika läkare.

Med sjukskrivningsperiod (punkt 16) avses den av läkare eller annan intygsgivare angivna tiden för nedsättning av arbetsförmåga på grund av

sjukdom.

Med tidpunkter för sjukhusvård och för sådan vård som avses i 3 kap.

4 a§ och 15 § andra stycket lagen om allmän försäkring (punkt 17) 12 Kapitel

menas de tidpunkter då vården börjar och slutar.

Vård som avses i 3 kap. 4 a § är vård på en sådan vårdinrättning som om av vissa sjukhem och

enligt lagen (1990:1402) Övertagande

andra vårdinrättningar övertagits av kommunen. Vård som avses i 3 kap. 15 § andra stycket är vård i sådant hem för

vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620)

åt missbrukare av alkohol eller narkotika. som ger vård och behandling har för handläggningen hos

Uppgifterna om dessa tidpunkter betydelse

försäkringskassan av följande skäl. För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård eller vård på sjukhem eller vårdinrättning skall sjukpeneller minskas med ett visst belopp.

ningen rehabiliteringspenningen Detsamma gäller den nämnda vården enligt socialtjänstlagen, om den

som meddelar vården begår det. I ett sådant fall skall det belopp som eller minskats med betalas ut till

sjukpenningen rehabiliteringspenningen

denne. Uppgift om tidpunkt för inträffad arbetsskada (punkt 19) har betydelse

för den tid under vilken den försäkrade är berättigad till sjukpenning. Uttrycket innefattar såväl dag för olycksfall som dag då en skada till följd av annat än olycksfall visade sig. Uppgiften kan avse såväl en av den försäkrade uppgiven tidpunkt som en tidpunkt som försäkringskassan fastställt. Den fastställda tidpunkten har betydelse för under

vilken tid den försäkrade har rätt till sjukpenning.

Vid sjukskrivningar under längre tid gör försäkringskassan i regel en

närmare utredning om den försäkrades sociala förhållanden. I vissa fall görs också en arbetsplatsutredning. Förekomsten av sådana utredningar förekommer får

får anges enligt punkt 20. I den mån annan utredning detta anges endast genom uttrycket annan utredning. Inga uppgifter ur

de nämnda utredningarna får anges i registret med stöd av denna punkt.

Tidpunkter för utredningarna får anges med stöd av paragrafens andra

stycke.

Även förekomsten av rehabiliteringsutredning, ansökan om rehabilite-

ringsersättning och rehabiliteringsplan får anges (punkt 21). Inga uppgifter ur utredningar, ansökningar eller planer får anges i registret med

stöd av denna punkt. Tidpunkter för utredningarna får anges med stöd av paragrafens andra stycke. Uppgifterna om arten av och tidpunktema för föreslagna, planerade och vidtagna rehabiliteringsåtgärder (punkt 22) är till för att underlätta

försäkringskassans samordning av och tillsyn över rehabiliteringsverksamheten. Bestämmelsen medger endast att kortfattade uppgifter om rehabiliteringsåtgärdema förs in i registret. Bl.a. får antecknas vem som har ansvaret för en åtgärd. Den närmare informationen om åtgärderna får kassan hämta ur handlingarna i ärendet.

I punkten 23 nämns uppgifter om inkomster och andra förhållanden

som har betydelse för att bestärruna sjukpenninggrundande inkomst,

sjukpenning och andra förmåner. Sjukpenninggrundande inkomst nämns särskilt i punkt 7. För att be- Kapitel 12 stämma den är uppgifter om inkomster av anställning och annat förvärvsarbete och uppgifter om taxerad inkomst av intresse. Det förekommer också andra omständigheter som har betydelse för att bestämma inkomst. I 3 sjukpenninggrundande kap. 5 § lagen om allmän försäkring finns föreskrifter om några sådana förhållanden. När vissa pensionsförmåner beviljas den försäkrade kan det föranleda omprövning av sjukpenningförsäkringen (första stycket). Förändrade arbets- och inkomstförhållanden som beror på vissa studier eller eller utbildningar på graviditet eller ledighet för vård av barn får i regel inte föranleda sänkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (tredje stycket l-5). I 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring finns föreskrifter om vissa förhållanden som har betydelse för att fastställa och övriga sjukpenning förmåner i det enskilda fallet. Lön som den försäkrade erhåller av arbetsgivaren för samma tid som sjukpenningen avser kan föranleda att sjukpenningen skall minskas. Med lön under sjukdom från arbetsgivaren likställs som utges som förmån ersättning av fri gruppsjukförsäkring som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer (fjärde-sjätte styckena i paragrafens lydelse enligt SFS 1990:1516). Som anförs i kommentaren till punkt 7 har den som är inskriven i försäkringskassa rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Tidigare fanns bestämmelser som s.k. hemmamakeförsäkberättigade rade till sjukpenning även om de inte hade en sjukpenninggrundande inkomst som gav dem rätt till Hemmasjukpenning enligt huvudregeln. makeförsäkringen togs bort genom lagstiftning år 1985 (SFS 1985:87). För den som vid ikraftträdandet den l januari 1986 var hemmamakeförsäkrad skall de äldre bestämmelserna dock fortfarande under tillämpas vissa förutsättningar. De kvarvarande får hemmamakeförsäkringsfallen anges i sjukförsäkringsregistret med stöd av punkten 23. Enligt punkzen 24 får sjukförsäkringsregistret innehålla uppgifter som har betydelse för utbetalning av sjukpenning och de övriga förmåner som avses i 2 § första stycket. Även om sådana förhållanden finns bestämmelser i 3 kap. lagen om allmän I det försäkring. följande anges några sådana fall. sjukpenning betalas inte ut för tid då en försäkrad fullgör Värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor. Detsamma för tid då en försäkrad gäller år intagen i ungdomshem med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. sjukpenning utgår inte för tid då en försäkrad är häktad eller intagen om det inte är på kriminalvårdsanstalt, fråga om sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid har beretts tillfälle att förvärvsarbeta. För tid då någon i andra fall och av annan orsak än sjukdom har tagits om hand på det allmännas bekostnad

betalas inte heller sjukpenning ut. Detsamma gäller för tid då den

försäkrade i vissa fall vistas utomlands (15 §). Kapitel 12 - Vissa arbetstagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare. I sådana fall kan arbetsgivaren ha rätt att uppbära den sjukpenning som tillkom-

mer arbetstagaren (16 §).

Som ett exempel på ett förhållande som har betydelse för utbetalning av sjukpenning m.m. kan vidare nämnas skatteavdrag. Bestämmelser om detta finns i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Avdrag för preliminär skatt skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Dessa skall för olika sjukpenninggrundande inkomster ange den

preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent

av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med

procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 80 eller

90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tabellema fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (4 § i lydelse enligt SFS 1990:1518). I sjukförsäkringsregistret får de nämnda procentsatsema anges. Avdrag för kvarstående skatt får göras på sjukpenning m.m. endast om

Skattemyndigheten har beslutat att sådant avdrag skall göras eller den

skattskyldige har begärt det (8 §). Även sådana förhållanden får anges i registret. Slutligen skall nämnas att beslut om utmätning och införsel också är av

betydelse i detta sammanhang. I sådana fall får i registret anges uppgifter om utmätningsbelopp och utmätningsfria belopp resp. införselbelopp och förbehållsbelopp. Enligt punkten 25 får försäkringskassans beslut registreras, dock med

viktiga begränsningar. Utgången får anges. Men av de skäl som bestämt utgången får bara tillämpade bestämmelser anges. Beslut kan även avse förelägganden av olika slag, t.ex. föreläggande att inge läkarintyg. Enligt andra stycket får sjukförsäkringsregistret innehålla även andra

uppgifter om tidpunkter för registrerade förhållanden än de som anges i första stycket samt tekniska och administrativa uppgifter. En förutsättning för att uppgifterna skall få registreras är att de behövs för att tillgodose ändarnålen med registret. Bestämmelsen gör det möjligt att ange till vilken försäkringskassa och till vilket lokalkontor som den försäkrade hör och har hört. Dessa upp-

gifter har betydelse bl.a. i de uppdragsfall som berörs i kommentaren

till 6 §. Även uppgift om särskild sekretessprövning kan registreras med stöd av andra stycket i förevarande paragraf. En sådan uppgift anger att det

finns särskild anledning att närmare pröva frågan om utlämnande av uppgifter ur registret eller ur försäkringskassans handlingar. Ytterligare

exempel på uppgifter som kan anges med stöd av andra stycket lämnas i avsnitt 11.6. l detta sammanhang kan det finnas skäl att erinra om att en införd

uppgift i en allmän handling aldrig får raderas bort. Om man rättar en

uppgift måste den felaktiga uppgiften fortfarande vara klart avläsbar.

Kapitel 12 Detta gäller även allmänna handlingar i form av ADB-upptagningar (se prop. l990/91:60 s. 36 med där gjord hänvisning till KU 1982/83:12 s. 22). Med den felaktiga uppgiften bör förfaras så att den inte ger

upphov till missuppfattningar och misstag.

ll § Endast den som 1 § skall föra ett sjukförsäkringsregister får

enligt

ha terrninalåtkomst till registret. Av paragrafen framgår att endast den som för sjukförsäkringsregistret får ha terminalåtkomst till registret. Ett lokalkontor för ett sjukförsäkringsregister för det område som kontoret omfattar. Försäkringskassans centralkontor eller någon annan organisatorisk enhet inom kassan har således inte någon terminalåtkomst till lokalkontorets register. Enligt 6 § är försäkringskassan trots det registeransvarig för det eller de register som förs hos kassan. Som anförs i kommentaren till den paragrafen bör

kassan därför delegera beslutanderätten i registerfrågor till någon lämplig befattningshavare vid lokalkontoret.

12 § Uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister får lämnas ut

på medium för automatisk databehandling till ett annat lokalkontor, om den försäkrade genom inskrivnin i försäkringskassa hör till det kontoret

eller om uppgifterna annars beñövs där i ett ärende som gäller den

registrerade. Uppgifter i det sukförsäkrin sregister som avses i l § andra stycket får under samma örhållanden åmnas ut på sådant medium

till ett lokalkontor. U pgifter i ett lokalkontors sukförsäkringsregister får lämnas ut på m ium för automatisk databe andling till den försäkringskassa som avses i l § andra stycket, om uppgifterna behövs där i ett ärende som

gäller den registrerade.

Enligt paragrafen är det tillåtet att lämna ut uppgifter ur sjukförsäkringsregistret på ADB-medium till ett annat lokalkontor när den försäk-

rades kontorstillhörighet ändras. Som framgår av kommentaren till 8§ kan det förekomma att ett lokalkontor får ett uppdrag från ett annat lokalkontor eller den försäkringskassa som avses i l § andra stycket att pröva frågor om ersättning eller rehabilitering beträffande någon som inte hör till kontoret genom

inskrivning. Den nämnda kassan kan också få ett sådant uppdrag. Förevarande paragraf möjliggör uppgiftslämnande på ADB-medium i

sådana fall.

13 § Om det behövs för att följa och utvärdera sådan socialförsäkrings-

verksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över

den verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att uppgifter i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister lämnas ut på medium för automatisk databehandling till den centrala förvaltningen hos den försäkringskassa inom vars ansvarsområde registret förs.

Enligt 4§ får ett sjukförsäkringsregister användas för att följa och

utvärdera försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för att framställa statistik över den verksamheten. I försäkringskassans upp-

följning och utvärdering kan behovet av information ur sjukförsäki regel tillgodoses uppgifter som inte kan hänföras ringsregistren genom 12 Kapitel till enskilda personer. I vissa fall kan det dock bli aktuellt att göra studier på material som kan knytas till individer. För sådana fall kan regeringen genom förvaltningsbeslut medge att uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får lämnas ut på ADB-medium till den centrala förvaltningen hos försäkringskassan. 14 § De uppgifter i ett sjukföisäkringsregister som avses i 10 § första stycket 1-4, 9, 17-19 och 23-25 samt de administrativa uppgifter som avses i 10§ andra sztycket får lämnas ut på medium för automatisk databehandling till rilcsförsäkrin sverket. Om det behövs för att följa oc utvärdera sådan socialförsäkringsverksamhet som avses i 2 och 3 §§ eller för att framställa statistik över den verksamheten, får regeringen för särskilda fall medge att även andra i ett sjukförsäkringsregister lämnas ut på medium för auto-

uppgifter

matisk databehandling till riksförsäkringsverket. Bestämmelsen i första stycket innebär att vissa uppgifter får lämnas på

ADB-medium till riksförsäkringsverkets centrala datasystem. Övriga

uppgifter får således inte lämnas ut på detta sätt så länge de kan hänföras till någon enskild person. De uppgifter som får lämnas ut enligt paragrafen har främst betydelse för utbetalning och för att hålla uppgifterna i det centrala registret aktuella. Enligt 4 § får ett sjukförsäkringsregister användas för att följa och utvärdera försäkringskassans verksamhet enligt 2 och 3 §§ och för att framställa statistik över den verksamheten. I riksförsäkringsverkets uppföljning och utvärdering av socialförsäkringsverksamheten i landet kan behovet av information ur socialförsäkringsregistren i regel tillgodoses genom upplysningar som inte avser enskilda personer. I vissa fall kan det dock bli aktuellt att göra studier på material som kan hänföras till individer. För sådana fall kan regeringen enligt andra stycket genom förvaltningsbeslut medge att uppgifter i ett sjukförsäkringsregister får lämnas ut på ADB-medium till riksförsäkringsverket. 15 § Om ett sukförsäkringsregister enligt ett beslut som avses i 5 § får användas för oiskning eller framställning av statistik, får uppgifter ur registret lämnas ut för angivna ändamål på medium för automatisk databehandling. Enligt 5 § kan det i enskilda fall beslutas att sjukförsäkringsregister får användas för forskning och framställning av statistik. Genom förevarande tillåts utlämnande av uppgifter i reparagraf på ADB-medium gistret för sådana ändamål. Länmas sekretessbelagda uppgifter ut med stöd av paragrafen till en myndighet gäller enligt 13 kap. 3 § sekretesslagen sekretessen också den mottagande myndigheten. Lämnas i stället ut till en enskild forskare bör ett förbehåll enligt uppgifterna 14 kap. 9 § samma lag ställas upp. I förbehållet bör anges i vilken utsträckning och på vad sätt uppgifterna får användas.

16 § I ett sjukförsäkringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som avses i 10 § första stycket 1, 2 såvitt avser adress, 4, 5, 7-12, 15, 16, 18, 21, 22 och 25. Uppgifter som avses i 15 får dock bara Kapitel 12 användas som för av sökbegrepp framställning utdrag enligt 10 § datalagen (1973:289). Vidare får uppgifter som avses i 5, 8, 11, 12, 21 och 22 bara användas som i som avses i sökbegrepp rehabiliteringsärenden 3 § samt för uppföljning, utvärdering, forskning och av framställning statistik. Som sökbegrepp får dessutom, enligt de nämrare föreskrifter som meddelas av regerin en eller den myndighet som regeringen bestämmer, användas uppgi ter som avses i 10 § andra stycket.

Paragrafen anger de sökbegrepp som är tillåtna och därmed i vilken den som för har utsträckning registret befogenhet att göra en viss sammanställning av infomiation från I den mån sjukförsäkringsregistret. kassan helt saknar denna befogenhet anses en sådan sammanställning av information enligt 2 kap. 3 § andra stycket inte tryckfrihetsförordningen förvarad hos kassan. Den är då inte heller att betrakta som allmän handling. Av första stycket framgår att som sökbegrepp inte får användas telefonnummer, medborgarskap, karenstid, uppgiven grad av nedsatt arbetsförmåga, förekomsten av intyg eller utlåtande av läkare eller annan intygsgivare eller tidpunkter för sjukhusvård, vård på vårdhem och vårdinrättning eller för viss vård enligt socialtjänstlagen. Inte heller får som sökbegrepp användas tidpunkt för inträffåd arbetsskada, förekomsten av utredning om sociala förhållanden som utförts av ñrsäkringskassan, arbetsplatsutredning eller annan utredning eller uppgifter om inkomster eller andra förhållanden som har betydelse för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning och övriga förmåner eller uppgifter som har betydelse för utbetalning av sjukpenning och övriga förmåner. Särskilda bestämmelser gäller för användningen av vissa uppgifter som sökbegrepp. Enligt andra meningen i första stycket får läkares och annan intygsgivares namn och telefonnummer inte användas som sökbegrepp annat än för framställning av Beutdrag enligt 10§ datalagen (1973:289). stämmelsen har följande bakgrund. Läkares och annan intygsgivares nanm och telefonnummer skall enligt förslaget nomialt inte användas som sökbegrepp. Enligt 10 § datalagen skall den registeransvarige på av enskild så snart det kan ske begäran underrätta denne om innehållet antingen i personuppgift som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret. För att denna skall kunna skyldighet fullgöras beträffande de läkare och andra vars namn och intygsgivare telefonnummer finns angivna i registret, måste deras namn och telefonnummer kunna användas som sökbegrepp. Bestämmelsen i tredje meningen i första stycket gäller uppgifter om arbetsgivare, arbetsställe, näringsgren, fartyg, företagshälsovård, diagnos, sjukdomsorsak, yrke, arbetsuppgifter, förekomsten av rehabilite-

ringsutredning, ansökan om rehabiliteringsersättning, fastställd rehabiliteringsplan samt arten av och tidpunkter för föreslagna, planerade och Kapitel 12 vidtagna rehabiliteringsåtgärder. Dessa uppgifter får användas som sökbegrepp när försäkringskassan samordnar eller utövar tillsyn av de insatser som behövs i rehabiliteringsverksamheten eller själv vidtar åtgärder i den verksamheten. Uppgifterna får också användas som sökbegrepp i samband med uppföljning och utvärdering och för forskning samt för framställning av statistik enligt 4 eller 5 §. Även om möjligheterna att använda vissa uppgifter som sökbegrepp är begränsade, är uppgifterna och sammanställningar av uppgifterna med andra uppgifter i registret att anse som allmänna handlingar. Detta gäller även då en uppgift får användas som sökbegrepp endast för att framställa utdrag enligt 10 § datalagen. Uppgifterna kommer därför också att kunna användas som sökbegrepp vid fullgörandet av skyldigheten att lämna ut allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen. Detta följer av tryckfrihetsförordningen, varför någon särskild bestämmelse härom inte finns i lagförslaget. Enligt andra stycket får som sökbegrepp också användas uppgifter om andra tidpunkter för registrerade förhållanden än som särskilt nämns i 10 § första stycket. Detsamma gäller de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamâlen med registren. En förutsättning för detta är emellertid att föreskrifter härom har meddelats av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Riksförsäkringsverket bör kunna anförtros rätten att meddela föreskrifterna. De begränsningar av sökmöjlighetema som föreskrivs i förevarande paragraf bör motsvaras av ADB-tekniska åtkornstbegränsningar. 17 § Uppgifter som avses i 10 § andra stycket 11 och 15 skall gallras tre år efter utgången av det år då ärendet där förekommer har

avslutats. Andra uppgifter som avses i 10 § uppgiften s all gallras tio år efter

utgången av det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Utan hinder av första st cket gäller föreskrifter som har meddelats i en förordning eller med stö av en förordning och som gäller bevarande av ett urval av material för forskningens behov.

Arkivlagen (1990:782) kommer att gälla för arkiv hos de allmänna försäkringskassoma. Som huvudregel gäller att arkiven skall bevaras. Lagen medger dock att allmärma handlingar gallras. Därvid skall beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov. Om det i lag eller förordning föreskrivs avvikande regler om gallring, tar emellertid de avvikande föreskrifterna över arkivlagens bestämmelser om gallring. I denna paragraf finns sådana särskilda bestämmelser som tar över arkivlagens föreskrifter om gallring. Den särskilda beror pá regleringen hänsynen till de försäkrades integritet. I första stycket föreskrivs att uppgifter i sjukförsäkringsregistret om diagnos och sjukdomsorsak samt läkares och annan intygsgivares namn

och telefonnummer skall gallras efter tre år. För övriga uppgifter i

registret gäller en bevarandetid om tio år. I båda fallen räknas tiden från

Kapitel 12

utgången av det år då ärendet i vilket uppgifterna förekommer avsluta-

des. Av andra stycket framgår att bestämmelsen i första stycket gäller i den utsträckning det inte ñnns regler om undantag i en förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av en förordning. Regeringens

förordningsmakt grundar sig här på 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen (den s.k. restkompetensen). Undantaget får bara gälla bevarandet av ett urval av material för forskningens behov (jfr prop.

1989/90:72 s. 52 ff.).

Ikraftträdande m.m. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991. Intill utgången av juni 1992

skall bestämmelserna i l § tillämpas i den lydelse som följer av att ordet

skall i första och andra styckena byts ut mot får. Enligt riksförsäkringsverkets tidsplan för sjukförsäkringsregistren skall registren inrättas efter hand med början fjärde kvartalet 1991. Samtliga register skall vara inrättade före utgången av juni 1992. Lagen föreslås

därför träda i kraft den 1 oktober 1991. Den skyldighet att föra sjukförsäkringsregister som föreskrivs i 1 § skall enligt förslaget dock inte föreligga förrän den 1 juli 1992, då samtliga register är inrättade enligt

tidsplanen. För tiden den 1 oktober 1991 - den 1 juli 1992 bör det vara

tillåtet att föra de register som är inrättade. De lokalkontor som under den tiden inte har fått något register är för sin handläggning av ärenden om sjukpenning och övriga förmåner hänvisade till det centrala sjukförsäkringsregistret hos riksförsåkringsverket och till manuella rutiner.

Särskilda

yttranden

901919919 Särskilda yttranden

Av Leif Lindgren

för den vid personregistrering med hjälp Skyddet personliga integriteten av automatisk databehandling inom offentliga sektorn utgörs av ett samspel mellan regleringen i tryckfrihetsförordningen komplicerat (offentlighetsprincipen), sekretesslagen, datalagen och de författningar som styr en myndighets verksamhet. Personregister skall enligt regleringen i datalagen alltid inrättas för ett eller flera bestämda ändamål. Ändamålet med ett register är utgångssom kan tillåtas ingå i registret och i punkten för vilka personuppgifter princip även för hur registret skall få användas. När ett myndighetsregister skall regleras och ändamålet med registret skall vara att utgöra stöd för verksamhet eller viss del därav, år det därför ett myndighetens krav att verksamhetens innehåll är känt. Om detta inte är oeftergivligt fallet är riskerna uppenbara att kan komma att leda personregistreringen till otillbörliga intrång i de registrerades personliga integritet. Utredaren har i direktiven ålagts att på mycket kort tid i en första en om de lokala Lagförslaget ometapp föreslå lagstiftning registren. fattar personregisterhantering bl.a. till stöd ñr försäkringskassomas avsedda utökade rehabiliteringsverksamhet. Några slutligt utformade förslag om den utökade verksamheten har inte förelegat. Detta har åtminstone för min del - inneburit svårigheter när det gäller att bedöma integritetsfrågor och utforrrmingen av en personregisterlag. Lagregler om kassomas rehabiliteringsverksamhet - eller förslag till sådana regler - bör bilda utgångspunkten inte endast för registerlagstiftningen utan också för överväganden om huruvida ändringar behövs i sekretesslagstiftningen. I utredningsuppdraget ingår att se över regleringen av sekretesskyddet för känsliga personuppgifter, särskilt för rehabiliteringsverksamheten. Jag kan för min del inte nu utesluta att sekretesslagsåndringar behövs med hänsyn till den nya verksamhet som kassoma kan komma att åläggas. I den förevarande etappen har inte ingått att lämna förslag till reglering av centrala personregister för socialförsäkringsadministrationen. Att överväganden i den delen alltså inte har gjorts eller kunnat göras innebär

att den nu föreslagna statsmaktsregleringen är ofullständig. Övervägan-

dena och regleringen omfattar således inte möjligheterna att till de lokala registren inhämta uppgifter från andra personregister, såsom de centrala registren. Föreskrifterna i förslaget om utlämnande av personuppgifter från de lokala registren på ADB-medium reglerar givetvis inte mottagar-

nas registerföring av uppgifterna. En av de samtidig statsmaktsreglering SOU 1991:9 lokala registren och av åtminstone sådana centrala register som regel- Särskilda yttranden mässigt kan komma att tillföras uppgifter från de lokala registren, eller lämna uppgifter dit, hade varit att föredra. Med den valda etappindelningen har inskränkts möjligheterna att nu överblicka och reglera användningen av personuppgifter ur de lokala registren för andra ändamål än försäkringskassomas handläggning.

Av Hans Malker och Rosén

Björn

Utredningen föreslår i 5 § lagen om hos de sjukförsäkringsregister allmänna att försäkringskassoma regeringen eller, om regeringen föreskriver får för enskilda det, datainspektionen fall besluta att sjukförsäkringsregister får användas för forskning och av statistik. framställning Den bestämmelsen föreslagna har inte djupare analyserats i betänkandet. Detta hade varit önskvärt, särskilt mot bakgrund av att bestämmelsen torde sakna motsvarighet i andra lagar. Bestämmelsen är ett avsteg från principen om en fri och obunden forskning. Detta anser vi inte vara godtagbart. De sedvanliga rutinerna när det gäller individrelaterad forskning finner vi vara en fullgod garanti för att uppgifter från sjukförsäkringsregister inte missbrukas inom forskningen. Dessa rutiner innebär bl.a. att vid i tilldelning av medel prövas såväl forskningens ändamål som studiens I uppläggning ur vetenskaplig synpunkt. De etiska frågorna och därmed bl.a. även kommer i flertalet integritetsaspekter fall även att prövas av I en etisk kommitté innan erhålles. Vidare skall försäkforskningsanslag ringskassan pröva sekretessfrågorna innan utlärrmande ur registret kan ske. Dessutom skall datainspektionen alltid och utfärda föregranska skrifter till skydd för den personliga integriteten om forskning skall ske med hjälp av ADB. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen innebär att antingen regeringen eller datainspektionen skall handlägga frågorna. Vad angår regeringen är att notera att statsmakterna sedan en tid tillbaka strävar efter att minska antalet ärenden som skall avgöras av regeringen. Beträffande datainspektionen bör beaktas att en fast inspektionen enligt praxis inte ifrågasätter det behov som anges för inrättande av ett forskningsregister. Denna uppfattning grundar inspektionen på att forskningsområde och forskningsmetod är som faller utanför frågor inspektionens behörighet. Sammanfattningsvis vill vi understryka att vi är helt eniga med syftet att garantera att data ur sjukförsäkringsregister ej missbrukas inom forskning och framställning av statistik. Ett krav på regeringsbeslut bidrar dock knappast till att förstärka skyddet, utan kan t.o.m. riskera att få motsatt effekt. Det skulle mot bakgrund av ovanstående vara fullt tillräckligt om paragrafen löd Ett sjukförsäkringsregister får användas för forskning och framställning av statistik.

Av Hans Malker Särskilda yttranden Uppgifter om sjukfrånvaro och förtidspensioneringar har stor betydelse inom många områden bl.a. för det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Detta understryks även av arbetsmiljökoxmnissionen. Jag beklagar att den tidsbrist som denna utredning arbetat under omöjliggjort en helhetsbedömning av utnyttjandet av om sjukfrånuppgifter varo. Behovet inom väsentliga användningsområden i den förebyggande verksamheten, t.ex. för att förbättra arbetsmiljöema och förebygga uppkomst av skador och sjukdomar, har utredningen hittills ej behandlat. Utredningen har enbart tagit ställning till de lokala försäkringskassomas krav på ADB-stöd. Detta kan medföra att föreliggande lagförslag under utredningens fortsatta arbete måste omarbetas i väsentliga delar för att tillgodose önskemålen om uppgifter för den förebyggande verksamheten. En sådan omarbetning kan komma att påverka registerändamål, innehåll, utlämnande, sökbegrepp och gallringsbestämmelser.

2303! ...c

§:1991-04-11

= t. LEFWI-áOLFxñ : n -. u-ev“.z---›>***

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och immigrationspolitiken. A. . Finansiell tillsyn. Fi. . Statens roll vid främjande av export. UD. . Miljölagstiftningen i framtiden. M. . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. S. . Sponslig och ekonomisk utveckling inom travoch galoppsporten. Fi. . Beskattning av Iaaftföretag. Fi . Lokala sjukförsäkringsregister. S..

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet

Statens roll vid främjande av export. [3]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsponen. [7] Beskattning av kraftföretag. [8]

Arbetsmarknadsdepartementet

Flykting- och immigrationspolitiken. [1]

Miljödepartementet

Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstifmingen i framtiden. Bilagedel. Sekretanatets kartläggning och analys. [5]