SOU

Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen

Beteckning: SOU 1991:35
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1990/91:181: om sjuklön, m.m., avsnitt 1, 10 och 124
SOU 2021:98: Ett förbättrat trygghetssystem för företagare – enklare och mer förutsägbart, avsnitt 4.3.1

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

, :27.

iaf Ii:

(Egg

5004 7997

Statens offentliga utredningar nå. 35‘ gsm; 1991:35 E?? Socialdepartementet

Några frågor anslutning

till en arbets

givarperiod

inom

sjukpenningförsäk-

ringen

Betänkande av sjuklönckcmmittén Stockholm 1991

Statens

offentliga utredningar

saw 1991:35

@ Socialdepanementet

Några frågor anslutning

till en arbets

givarperiod

inom

sjukpenningförsäk-

ringen

Betänkande av

çiuklönekommittén

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvalmingskontor ombesöljer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08fI39 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationer-na kan också köpas i Informationsbokhandcln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10780-5 OFFSBTCENTRAL ISSN O375-250X Stockholm 1991

T111 statsrådet och chefen för socialdepartenentet

Genom beslut den 31 januari 1991 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet dels att tillkalla en kommitté med uppdrag att pröva vissa i frågor anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen, dels att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 27 februari 1991 riksdagsledamoten Nils-Olof Gustafsson (s) såsom ordförande. Såsom ledamöter förordnades samma dag riksdagsledamöterna Ingegerd Elm (s), Bo Finnkvist (s), sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m) och Lars Ulander (s).

Som experter har medverkat departementssekreterarna Connie van der Capellen, och finansdepartementet, Bengt Sibbmark, socialdepartementet. Sekreterare i kommittén har varit försäkringsrättsassessorn Christer Grönevall och ekonomen Gunilla Jerlinger.

Kommittén har antagit namnet sjuklönekommittén.

Kommittén får härmed avlämna betänkandet 1 Några frågor anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen.

Reservationer har avgivits av Sigge Godin, Karin Israelsson och Gullan Lindblad. Särskilt yttrande har avgivits av Sigge Godin, Karin Israelsson och Gullan Lindblad.

Stockholm den 21 mars 1991. Nils-Olof Gustafsson Ingegerd Elm Bo Finnkvist Sigge Godin Karin Israelsson Gullan Lindblad Lars Ulander /Christer Grönevall Gunilla Jerlinger

Innehåll sia

Uppdraget	7
Sjuklönegaranti	8
Likabehandling	12

Rapportering och överföring av information 16

Reservationer 20

särskilt yttrande 23

Bilagor

Bilaga 1 Yttrande av Företagarnas Riksorganisation Bilaga 2 Yttrande av Lo Bilaga 3 Yttrande av SACO Bilaga 4 Yttrande av SAF Bilaga 5 Yttrande av TCO

§h‘v:;r.‘v ;i E.,§55.;.ft9;z* 1x. f: ngâgay m; ;mg-raseri

:magnus: “mångas-mata

we VS

-Wm »man §2

.är-JT va; nmagxgfir

Uppdraget

Enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1991 tillkallades en kommitté med uppgift att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen. I direktiven till kommittén (dir. 1991:4) att den angavs lagrådsremiss med förslag till lag om sjuklön som beslöts av regeringen den 28 1990 och juni som granskats av lagrådet borde läggas till för en grund beredning av en i vissa avseenden förändrad I kommitlagreglering. téns uppdrag ingick att lämna en förslag på garanti genom socialförsäkringen mot oberättigade inskränkningar i utbetalningen av sjuklön, en s.k. En sjuklönegaranti. annan fråga för kommittén var att, mot av vad bakgrund som förekommit vid av riksdagsbehandlingen prop. 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., utreda vad som krävs för att en lagstadgad arbetsgivarperiod skall vara förenlig med kravet på att kompensationsnivåerna vid sjukdom skall vara rättvisa och innebära likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen av rapportering och överföring av information om sjukfrånvaro från arbetsgivaren till borde också försäkringskassan övervägas av kommittén. I direktiven att resulangavs tatet borde redovisas senast den 22 mars 1991.

I kommittén har hållits sex sammanträden under tiden den 5-21 mars 1991. Inför ett sammanträde i kommittén den 15 mars 1991 hade inbjudits till företrähearing dare för organisationer på arbetsmarknaden; nämligen Företagarnas Riksorganisation, LO, SACO, SAF och TCO. Resp. organisation har även avgivit skriftligt yttrande. Kommittén har beslutat att foga dessa såsom yttranden bilagor till sitt betänkande. Underbilagorna till yttrandet av Företagarnas Riksorganisation fogas inte till betänkandet.

sjuklönegaranti

sjukpenningkommittén angav i sitt betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor att för arbetsgivarens del är naturligtvis skyldigheten att betala sjuklön till den den viktigaste av hans åtaganden i anställde detta sammanhang. Det angavs i betänkandet att orsakerna till arbetsgivarens underlåtenhet att betala sjuklön kan vara flera; arbetsgivaren kan t.ex. med rätt eller orätt anse den anställde inte vara berättigad till sjuklön på grund av att han finner att något anställningsförhâllande ej föreligger. Om arbetsgivaren underlåter att utge sjuklön, bör, enligt sjukpenningkommittén, den anställde kunna vända sig till försäkringskassan och där i stället utfå sjukpenning; och en försäkringskassa som utgivit sjukpenning bör kunna rikta krav mot arbetsgivaren på vad sålunda utgått jämte anspråk på ränta och andra tilläggsförpliktelser som kan komma i fråga.

I det förslag till lag om sjuklön, som remitterades till lagrådet den 28 juni 1990, upptogs inte någon motsvarighet till sjukpenningkommitténs i detta avseende. förslag

I 35 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) stadgas följande: Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, rättstvist om lön eller annan ersättning till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid domstol. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening, om kravet ej är oskäligt.

Vad som stadgas i 35 s MBL blir tillämpligt även beträffande fordran på sjuklön, när kollektivavtal föreligger. För det fall arbetsgivaren avstår från att påkalla förhandling i en tvist gäller alltså s.k. tolkningsföreträde för arbetstagarorganisationen. Beträffande både lönefordran och fordran på sjuklön gäller i princip samma civilrättsliga regelsystem. För att tillgodose arbetstagarens rätt till ersättning vid sjukdom i avvaktan på en tvistelösning, ävensom för att tillgodose rättssäkerheten i de fall kollektivavtal inte finns, finns dock skäl att införa en sjuklönegaranti.

som förutsättning för införande av en arbetsgivarperiod måste alltså uppställas krav på att det i sjuklönelagen kan infogas bestämmelser, som ger den anställde ett skydd mot oberättigade inskränkningar i sjuklönen. Det kan antas att en arbetsgivares vägran att utge sjuklön i de flesta fall gäller tvist huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller tvist om nedsättningens omfattning. En sjuklönegaranti - utformad med sjukpenningkommittêns som förebild - bör därvid förslag kunna motsvara de krav som rimligen kan ställas för att tillgodose arbetstagarens rättssäkerhet. sjuklönegarantin bör inträda endast när tvist föreligger huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller tvist om nedsättningens omfattning. Detta motiveras bl.a. av att försäkringskassan inte bör åläggas att hantera andra typer av tvistefrågor än de ovan nämnda. Skälet till att en arbetsgivare vägrar att utge sjuklön, till den som gör anspråk därpå, kan också vara att arbetsgivaren anser att något anställningsförhållande inte föreligger, eller att sjuklönelagen i andra avseenden, än de ovan nämnda, inte är tillämplig. Sådana frågor bör lösas i civilrättslig ordning. Om ett anställningsförhållande inte föreligger, är lagen om allmän försäkring (AFL) i princip tillämplig. Om försäkringskassan finner sannolikt att ett anställningsför-

hållande inte föreligger, skall naturligtvis rätten till sjukpenning prövas enligt AFL. Om det framstår som mer eller mindre uppenbart att en arbetsgivare saknar fog för sitt att ett anställningsförhållande

påstående

inte föreligger, är däremot AFL inte tillämplig under arbetsgivarperioden, och sjukpenning enligt denna lag skall således inte komma i fråga under denna. I detta fall inträder inte heller sjuklönegarantin. Det kan således uppkomma fall där försäkringskassan varken utger ersättning med stöd av sjuklönelagen eller sjukpenning med stöd av AFL. En arbetstagare är i detta fall hänvisad till att hävda sin rätt genom bestämmelserna i MBL och/eller prövning i domstol. Det får antas att bl.a. rättegångskostnadsaspekten avhåller en arbetsgivare från att utan fog hävda att ett anställningsförhållande inte föreligger.

I de fall där sjuklönelagen är tillämplig - och tvist föreligger huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller om nedsättningens omfattning - bör sjuklönegarantin inträda endast om övervägande skäl talar för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav. Om arbetstagaren har flera arbetsgivare inträder sjuklönegarantin i förhållande till huvudarbetsgivaren. oklarhet i frågan vem som är huvudarbetsgivare får inte leda till rättsförlust för arbetstagaren. Vad som stadgas i anvisningarna till 39 S uppbördslagen (1953:272) angående huvudanställning torde kunna ligga till grund för tillämpningen av sjuklönelagen. Begreppet huvudanställning relateras i dessa anvisningar till den arbetsgivare som verkställer skatteavdrag. Vid tveksamhet skall skattemyndigheten meddela besked om vid vilken anställning skatteavdrag skall verkställas.

Det kan antas uppkomma fall där oklarhet föreligger beträffande tolkningen av arbetstagarbegreppet. Sjuklönelagen är av civilrättslig karaktär. Det vore därför olämpligt att särreglera arbetstagarbegreppet i sjuklönelagen. Vid tillämpning av sjuklönelagen får därför arbetstagarbegreppet tolkas med utgångspunkt i civilrättslig begreppsbestämning. Arbetsdomstolens praxis torde därvid vara vägledande.

som anges i inledningen till detta avsnitt är arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön till den anställde den viktigaste av hans åtaganden i detta sammanhang. Det kan inte uteslutas fall där arbetsgivaren utan godtagbara skäl underlåter att utge sjuklön eller utger sjuklön med ett belopp som uppenbarligen understiger vad arbetstagaren är berättigad till. Det kan anföras skäl för och emot att införa särskilda sanktionsregler såvitt avser skyldigheten att utge sjuklön. Det kan t.ex. utformas en sanktionsregel som ålägger en arbetsgivare, som oberättigat underlåtit att utge sjuklön, att utge ersättning för försäkringskassans administrativa merarbete med anledning därav. Tillämpligheten av en sådan sanktionsregel torde dock förutsätta att det konstateras, i allmänhet i samband med rättslig prövning av tvist mellan försäkringskassa och arbetsgivare, att arbetsgivaren oberättigat underlåtit att utge sjuklönen. Den praktiska tillämpningen av en sådan sanktionsregel kan därför vara omständlig. Det kan också antas att b1.a. rättegångskostnadsaspekten utgör ett starkt skäl för en arbetsgivare att utan fog underlåta att utge sjuklön. Det finns därför inte anledning att införa särskilda sanktionsregler i anslutning till sjuklönegarantin. Erfarerheter från Norge visar också att relativt få tvister kommit till rättslig prövning i skiljenämnd.

Endast den som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL bör omfattas av sjuklönelagen.

Likabehandling

Finansutskottet har i sitt betänkande 1990/91:FiU10 framhållit att förslaget om en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen har fördelarna att det skapar incitament för arbetsgivaren att reducera korttidsfrånvarons orsaker och att resurser frigörs hos försäkringskassorna för att underlätta rehabiliteringen av långtidssjuka. Riksförsäkringsverket har beräknat att införandet av en arbetsgivarperiod kan förväntas frigöra ca 2 000 årsarbetskrafter hos försäkringskassorna, och har anfört att dessa resurser bör användas för rehabiliteringen av långtidssjuka. En reducering av korttidsfrånvarons orsaker och frigörandet av resurser för rehabiliteringen av långtidssjuka har mycket hög angelägenhetsgrad. Dessa båda aspekter har också en övergripande rättvisekaraktär. I likhet med vad socialförsäkringsutskottet anfört i sitt betänkande (1990/91:SfU9) Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. torde införandet av en arbetsgivarperiod tillgodose dessa syften. I detta sammanhang kan pekas på de brister som föreligger i nuvarande vid sjukdom där sjukpenningen relateersättningsregler ras till den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, som kan innefatta skattepliktiga löneförmåner som utgår oberoende av sjukdom, ävensom inkomster från flera arbetsgivare. Det kan antas att dessa ersättningsregler, varvid även bör nämnas reglerna om schablonberäknad timsjukpenning, ofta ger bristande överensstämmelse med den faktiska inkomstförlusten vid sjukdom. Genom inav en - som beräknas omfatta förandet arbetsgivarperiod % av landets förvärvsarbetande - förutca 95 tillskapas sättningar för att relatera sjuklönen till den faktiska inkomstförlusten. Denna aspekt har också en övergripande rättvisekaraktär.

Genom lagändring som trätt i kraft den 1 mars 1991 har kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen sänkts;

från 90 % till 65 % för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80 % för tid därefter. För att skydda hälsosvaga personer med ofta återkommande sjukfall har införts en regel att försäkringskassan, efter en prövning i varje enskilt fall, skall kunna besluta att sjukpenning skall utges efter en kompensationsgrad av 80 % också när sjukpenningen beräknas för de första tre dagarna i sjukperioden. I förarbetena till lagen (prop. 1990/91:59) har anförts att för att besparingsåtgärderna skall drabba alla så lika som möjligt skall sjukpenningen minskas, om den försäkrade för samma tid som sjukpenningen avser får lön eller andra skattepliktiga förmåner som, sammantagna med sjukpenningförmånen, medför att kompensationsgraden vid sjukdom överstiger 75 resp. 90 % av inkomstbortfallet. Minskning av sjukpenningen skall göras med ett belopp som motsvarar vad den försäkrade erhåller härutöver. Gäller arbetsgivarinträde och utger arbetsgivaren sjuklön som överstiger de angivna kompensationsnivåerna, skall minskningen i stället göras på den ersättning som tillkommer arbetsgivaren.

sjuklönelagen skall tillämpas på den som är anställd hos arbetsgivaren. AFL skall tillämpas i övriga fall. Kravet på likabehandling förutsätter därför att reglerna så långt det är möjligt är likalydande i sjuklönelagen och AFL. Det måste t.ex. förutsättas att den ovan nämnda regeln i AFL, angående personer med ofta återkommande sjukfall, införs även i sjuklönelagen. Det skall ankomma på arbetstagaren att göra framställan härom hos försäkringskassan. sjuklönelagen bör även innehålla regler motsvarande vad som stadgas i AFL angående sänkning av kompensationsnivåerna. Vid fastställande av sjuklönens storlek bör sjuklönen relateras till den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen av arbetsförmågan. Härav följer att bilersättning och andra dylika ersättningar,

som utges oberoende av sjukdom, inte bör medräknas i detta sammanhang. Beträffande tillämpningen av AFL kan nämnas att det för närvarande pågår en översyn av reglerna om sjukpenninggrundande inkomst. Det bör därvid skyndsamt övervägas bl.a. att avskaffa förhandsregistreringen av sjukpenninggrundande inkomst. Avtalsbaserade ersättningar som utgår från kollektiva trygghetsförsäkringar vid sjukdom bör räknas som sjuklön. Vad som ovan anförts om avdrag på sjukpenning vid kompensation som överstiger 75 resp. 90 % av inkomstbortfallet kan inte tillämpas under arbetsgivarperioden. Man måste dock kunna utgå från att parterna på arbetsmarknaden anpassar sina avtalsbestämmelser i enlighet med den utformning som sjuklönelagen får, och att arbetgivarna lojalt tillämpar ingångna avtal och gällande lagregler. Det kan därvid pekas på att socialministern, i samband med ändringen i AFL avseende kompensationsnivåerna, uttalat att utvecklingen på arbetsmarknaden skall följas noga (prop. 1990/91:59 s. 22). Kommittén instämmer i detta. om arbetsmarknadens parter mot förmodan skulle göra avsteg från gällande lagregler, bör statsmakterna överväga lämpliga åtgärder. Efterlevnaden av sjuklönelagens regler om sänkta kompensationsnivåer skulle möjligen kunna tillgodoses genom ett differentierat uttag av socialavgifter.

Arbetsgivarna som grupp skall kompenseras med sänkta socialavgifter så att sjuklönereformen blir kostnadsneutral. För att hos smâföretagen trygga arbetstagarnas utfående av sjuklön, bör denna typ av företag ges möjlighet att försäkra sig mot höga kostnader för sjuklön.

Det bör uppmärksammas att situationer kan uppkomma t.ex. då det är tvetydigt huruvida sjuklön eller föräldrapenning skall utges. Det är inte sannolikt att kompensationsnivån blir exakt densamma oavsett om sjuklönelagen eller AFL tillämpas. Det är naturligtvis inte avsikten att arbetsgivaren och/eller arbetstagaren skall kunna

förfoga över vilket av de båda regelsystemen som skall tillämpas. Det bör b1.a. därför snarast komma till stånd en av översyn reglerna om tillfällig föräldrapenning.

Huruvida arbetstagarens rätt till bör sjuklön begränsas eller bortfalla under utlandsvistelse bör särskilt uppmärksammas. Med hänsyn till de konventioner om social trygghet som Sverige slutit, torde det i de flesta fall inte vara möjligt att befria arbetsgivaren från skyldighet att utge sjuklön under arbetstagarens utlandsvistelse.

Rapportering och överföring av information

Sjukpenningkommittén angav i sitt betänkande (SOU 1981:22) att vid de allmänna övervägandena av ett alternativ med sjuklön bör utgångspunkterna främst vara att ett sådant system leder till att bristerna i den nuvarande ersättningsordningen avhjälps utan att svaga eller särskilt utsatta grupper härigenom drabbas. Om de allmänna försäkringskassorna avlastas i administrativt hänseende genom en sjuklöneperiod, får vidare den ökning härvidlag som i stället uppstår för företagen inte bli alltför stor. Ett sjuklönesystem får ej heller medföra ett ökat krångel för myndigheter, företag eller anställda.

Beträffande sjukanmälan bör gälla samma grundförutsättning för rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen som för rätt till sjukpenning enligt AFL. Sjukanmälan genom skriftlig försäkran till arbetsgivaren bör därför vara en förutsättning för att sjuklön skall utges. Skyldighet att förete läkarintyg bör normalt kunna krävas först efter sju dagars frånvaro. Arbetsgivaren bör dock medges rätt att hos försäkringskassan göra framställning om att kassan skall föreskriva att läkarintyg skall företes redan från första sjukdagen. De läkarintyg som arbetsgivaren kan infordra bör med hänsyn till den enskildes integritet endast innehålla uppgift om den nedsatta arbetsförmågan och sjuktiden men inte någon diagnos. Försäkringskassan bör däremot med hänsyn till sin övergripande skyldighet att tillgodose den enskildes behov av rehabilitering få tillgång till diagnosuppgift. Detta kan lösas genom att läkarintyget utfärdas i två exemplar, varav endast det ena innehåller diagnosuppgift. Arbets-

marknadens parter kan ges möjlighet att genom kollektivavtal bestämma att skall in från läkarintyg ges tidigare dag än vad som följer av samt lagförslaget bestämma att intyget skall innehålla uppgift om diagnos.

_ Efter det att sjuklöneperioden om 14 dagar gått till ända skall ersättningen för inkomstbortfallet utges såsom sjukpenning från försäkringskassan. och Anmälningsuppgiftsskyldighet vid längre sjukperioder skall åvila arbetsgivaren. Arbetsgivarens skyldighet i detta hänseende bör vara straffsanktionerad. Anmälningsskyldigheten skall fullgöras inom sju kalenderdagar räknat från sjuklöneperiodens utgång. En anmälan bör innehålla arbetstagarens personnummer och uppgift om det datum då sjuklöneperioden började löpa.

Inom försäkringsadministrationen ett pågår arbete som utformar socialförsäkringens framtida datorstöd (FAS 90). Försäkringskassans behov av information behöver närmare analyseras bl.a. med utgångspunkt i den roll som kassorna bör ha i I ett rehabiliteringsarbetet. delbetänkande av utredningen om

socialförsäkringsregisterlag, Lokala sjuk-

försäkringsregister (SOU 1991:9), har lagts fram förslag till en registerlag för de lokala sjukförsäkringsregistren. I nästa etapp av utredningsarbetet avser man att lämna förslag till en av de centrala reglering registren inom riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Underlag saknas således för att nu ta till ställning hur informationsbehovet på sikt ser ut för att handlägga uppgifter avseende längre sjukperioder.

För att kunna säkerställa en ändamålsenlig sjukstatistik och fylla den allmänna försäkringens behov på en sjukhistorik för enskilda personer - inte minst av värde från rehabiliteringssynpunkt - bör arbetsgivarna en åläggas uppgiftsskyldighet avseende korta sjukfall. Uppgiftslämnandet får ej leda till en betungande administration

för den enskilde arbetsgivaren. Kommittén understryker det angelägna i att uppgifterna begränsas till att avse endast det absolut nödvändiga för att tillgodose behovet av information. Kommittén utgår vidare från att ändamålsenligheten med denna information och föreslagna metoder härför kommer att följas noga.

Arbetsgivaren bör åläggas att fullgöra denna uppgiftsskyldighet till riksförsäkringsverket senast vid utgången av den kalendermånad som följer närmast efter den då sjuklöneperioden löpte ut. Lämpligen görs rapporteringen i samband med löneutbetalningen till de anställda på arbetsstället i fråga. Därmed kan onödig administration undvikas. Uppgiftsskyldigheten bör omfatta arbetstagarens personnummer, arbetsgivarens organisationsnummer samt arbetsställenummer, sjuklöneperiodens längd och dagar med ersättning inom nämnda period.

Arbetsgivarna skall lämna uppgifterna i skriftlig form för att dessa ska kunna bearbetas genom s.k. optisk läsning eller med hjälp av ADB. Möjlighet bör också finnas för arbetsgivarna att lämna uppgifterna med hjälp av ADB eller annan motsvarande metod. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, bör riksförsäkringsverket därför bemyndigas att meddela föreskrifter härom.

För att erhålla heltäckande sjukstatistik, vilket har betydelse bl.a. från rehabiliteringssynpunkt, har riksförsäkringsverket bedömt att möjlighet måste föreligga att anlita organ utanför riksförsäkringsverket, eftersom de egna resurserna anses otillräckliga. Det föreslås därför att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket bemyndigas att föreskriva att uppgifterna i stället skall lämnas till försäkringskassan eller till en privat juridisk person (servicebyrå eller dylikt). För sådan juridisk person krävs särskilda regler om sekretess. Förslag till lagtext

bör utformas där föreskrifter om tystnadsplikt innefattar även privat juridisk person.

vid behandling av avsnittet rapportering och information uppmärksammades i fråga om avgift för sjukhusvård för den som uppbär sjuklön, att nuvarande bestämmelser om avdrag på sjukpenning inte kommer att kunna tillämpas vid införandet av en arbetsgivarperiod. Försäkringskassan har i dag ansvar för att denna avgift för sjukhusvård beräknas till ett belopp som högst motsvarar en tredjedel av sjukpenningen, efter samordning med eventuell utgående sjuklön. Vid övergång till arbetsgivarperiod erhåller ej försäkringskassan information om utbetald sjuklön och saknar därför förutsättningar att fastställa avgifter eller göra sjukpenningavdrag. Det bör i detta sammanhang nämnas att om försäkringskassan framgent skulle administrera dessa avgifter är kassornas beslut inte omedelbart verkställbara. Kommittén anser att denna fråga rörande avgift för sjukhusvård måste lösas innan regler om en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen träder i kraft. Detta ankommer dock inte på kommittén att utreda. Kommittén föreslår att regeringen uppdrar åt riksförsäkringsverket att tillsammans med sjukvårdshuvudmännen utarbeta förslag till ändrade regler för handläggning av avgifter för sjukhusvård där rättviseaspekten särskilt beaktas. En lämplig lösning kan, enligt kommittén, vara att en avgift tas ut för sjukhusvård enligt samma rutiner som sker i öppenvården.

RESERVATION

Överföring av information om korta sjukfall.

Utredningen föreslår att arbetsgivaren månadsvis skall överföra information om sjukfall som är kortare än 14 dagar

till försäkringskassan/riksförsäkringsverket. Motivet är

enligt kommitten att kunna säkerställa en ändamålsenlig sjukstatistik och fylla den allmänna försäkringens behov på en sjukhistorik för enskilda personer - inte minst av värde ur rehabiliteringssynpunkt.

Kommitten hänvisar till arbetet med FAS 90 och lokala sjukförsäkringsregister som utreds. Kommitten redovisar bl a att uppgifterna skall lämnas i skriftlig form för att kunna bearbetas genom s k optisk läsning eller med hjälp av ADB. Riksförsäkringsverket saknar sådan utrustning varför verket tvingas anlita organ utanför försäkringsadministrationen för att klara av uppgiftlämnandet.

I den lagrådsremiss med förslag till förändringar i - med anledning av socialförsäkringslagstiftningen rehabiliteringsberedningens förslag - föreslår regeringen att arbetsgivaren, om det inte framstår som obehövligt, skall utreda och bedöma behovet av rehabiliteringsåtgärder.

l. när den anställde på grund av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från arbetet mer än fyra veckor i följd:

2. vid upprepad korttidsfrånvaro på grund av sjukdom eller när den anställde begär det.

En sådan utredning skall tillställas försäkringskassan senast åtta veckor från eller i fall då respektive sjukanmälningsdag den anställde begärt utredningen, från den dag då begäran gjordes.

vi finner att denna form av uppgiftlämnande, för en snabb och

effektiv rehabilitering, väl fyller de behov som

försäkringskassan efterfrågat.

För att tillgodose andra av krav typer på information och statistik över korta kan sjukfall stickprov nyckel väl göras på olika grupper inom ex vis vissa branscher eller för att följa upp och kartlägga kvinnors av ohälsa. undersökningar Axu-modell är också möjliga att on behov av göra information föreligger.

Utöver de rehabiliteringsskäl som anförs har utredningen inte närmare motiverat behovet av statistik över alla korta sjukfall. Regeringen synes i nämnda lagrådsreliss väl ha motiverat den tidpunkt när behov av rehabiliteringsutredning krävs. Regeringen har också fastlagt kravet på utredning vid upprepade korta sjuktillfällen.

vi finner att kravet på uppgiftslännande beträffande alla korta sjukfall inte bidrar till en snabbare och förbättrad rehabi itering varför vi yrkar konnittens avslag på förslag i

¢4{:216£2’

Lindblad

Karin Israelsson c

Reservation till sjuklöneutredningens betänkande.

Utredningen föreslår att rapporteringen från arbetsgivaren till försäkringskassan skall vara enkel och inte orsaka något merarbete för arbetsgivaren. Jag motsätter mig inte en av de korta sjukfallen att ske på det i rapportering tillvägagångsättet. Det finns i ett utredningen föreslagna inledningsskede behov av att kunna kontrollera att tillfällig inte utbetalats under sjuklöneperioden, och föräldrapenning det kan även finnas anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens utveckling.

Sedan nan löst frågan rörande den tillfälliga eventuellt med ett arbetsgivarinträde, och föräldrapenningen, kunnat visa vägar att erhålla nödvändig information på andra om sjuktalets utveckling ,bör även rapporteringsskyldigheten för ar etsgivaren till försäkringskassan upphöra.

r n l raelsson (CE

Särskilt yttrande

vi noterar med tillfredsställelse att kommittén - trots att det inte ingår i kommittêdirektiven men väl behandlats i - att med få tidigare lagrådsremiss föreslagit företagare anställda ska ges möjlighet att försäkra sig mot höga kostnader för de anställdas sjukdom.

Vi vill därför endast som vår mening framföra att gränsen för tilläggsförsäkring bör sättas högre än de 60 basbelopp som tidigare diskuterats, då detta endast motsvarar ca 12 anställda.

v / Gullan Lindblad (m S. 1 ge Godin (fp) Karin Israelsson (c)

FÖRETAGARNA

Företagarnas Riksorganisation

Kommittén ang Arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen

att. Christer Grönevall

Socialdepartementet 1v91V3 22 103 33 STOCKHOLM

Stockholm Var ref

1991-03-19 P-0 Söderberg/afb

Angående arbetsgivaggeriod inom gjukförsgkringen

Företagarnas Riksorganisation fär harmed avlämna följande samanfattande synpunkter till kommittén angáende införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäk-

ringen. -

Sammanfattning

Företagarnas Riksorganisation anser att ett införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen skall bygga pä följande principer.

- Systemet skall innehälla en självrisk helst i form av tvä obligatoriska karensdagar som ej skall kunna förhandlas bort för någon grupp.

sjuklön betraktas som lön och av beräkningen sjuklön och sjukersättning skall från utgä den enskildes lön.

- Lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister

skall tillämpas vid tvister om sjuklön.

- Uppgifter om sjukfall kortare än 14 dagar skall samlas in genom statistiska urvalsundersökningar.

- Arbetsgivarna mäste fä full kompensation för

sjuklönen i form av sänkta arbetsgivaravgifter. sänkningen bör vara 5-6 procentenheter.

- Förändringen i sjukförsäkringssystemet fär

inte innebära ett ökat för skattetryck företagen.

Postadress Besöksadress Tdejbn Telefax 11393Stockholm Vegagatan 14 (B-6101700 08-331020 Stockholm

Allmänt

Organisationen anser att ett införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsákringen bör vara det första steget i en reformering av hela sjukforsakringen.

Organisationen accepterar en 14 dagars sjuklöneperiod under följande förutsättningar.

- Att tvä obligatoriska karensdagar införs.

- Att företagen får full kompensation, genomsnittligt sett, för sjuklönekostnaderna genom sänkta arbetsgivaravgifter.

- Att en generell försäkring införs som täcker in alla småföretag upp till en viss storlek.

Malet för reformeringen av bör sjukförsäkringen vara, ökad effektivitet och produktivitet genom totalt sett minskade administrationskostnader för sjukförsäkringen. Man bör eftersträva en mellan kostnadsfördelning företagen som speglar den reella frånvaron i det enskilda företaget och sä att det en skapas klarare kostnadsmässig koppling till det enskilda företaget.

Organisationen anser att förutsättningen för det framtida sjuklönesystemet är att det är uppbyggt som en försäkring. Vi ber här att fä hänvisa till skrivelse till socialminister Ingela Thalén, där 1990-04-06, organisationens långsiktiga synpunkter redovisas (bilaga).

De av organisationen framförda förslagen till syftar att påverka bade kort— och längtidsfränvaron. Malet skall vara att uppnä ett ökat ansvarskánnande hos bade företag och enskilda. Detta är inte minst när viktigt det gäller företagens ansvar för av rehabilitering längtidssjuka samt åtgärder för att förhindra uppkomsten av arbetsskador.

Karensdagar

Organisationen anser det nödvändigt att det framtida systemet inneháller en självrisk for den enskilde arbetstagaren. Det är därför med tillfredstállelse som organisationen noterat att det nu finns en bred politisk uppslutning bakom principen med en i självrisk

sjukförsâkringen. Företagarnas Riksorganisation vill dock förorda att dagens system ersätts med ett system dar man inför tvä obligatoriska karensdagar. Självrisken skall gälla för alla arbetstagare och skall

inte kunna förhandlas bort för någon För vissa grupp. grupper med en hög korttidsfránvaro, av exempelvis medicinska skäl, bör ett särskilt skydd finnas. Ut-

gångspunkten för detta skydd kan vara konstruktionen i

lagrádsremissen med den kompletteringen att även arbetsgivaren skall kunna ansöka om att en viss arbets-

tagare skall omfattas av skyddet.

Bakgrunden till organisationens förslag om en självrisk i sjukförsäkringen är att det för den enskilde inte finns någon klar definition av vad som är sjukdom. Det är helt naturligt att finns ett gränsomräde där olika personer kan ha olika om vad som uppfattning skall betraktas som sjukdom. Därav följer att systemet med karensdagar eliminerar utav olika nägot människors olika i uppfattning av vad som skall definieras som

sjukdom. System med karensdagar skulle också enligt var mening minska risken för att sjukförsäkrings-eller sjuklönesystem överutnyttjas eller direkt missbrukas.

Kompensationsnivä

Organisationen hyser den uppfattningen att det är

principiellt viktigt att kompensationsniváerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper pä arbetsmarknaden. För att uppnä detta bör man var enligt mening utgá frán den anställdes lön i det enskilda fallet vid

beräkning av sjuklön och sjukersättning. Utgår man från lön vid beräkning av sjuklön speglas ocksa ett pá riktigt sätt kostnaderna för karensdagar bade för

företag och den anställde.

För att målsättningen med en lika av alla behandling grupper i sjuklönesystemet skall kunna samt för uppnås att kunna genomföra ett system med självrisk i form av

karensdagar kommer man att behöva införa lagstiftning pä området. vid hearingen den 15 mars redovisade Tcos

representant att en sädan lagstiftning är möjlig.

Regler avseende fordran pá sjuklön

Företagarnas Riksorganisation anser att vid eventuella tvister om sjuklön som kan uppkomma mellan arbetsta-

gare och arbetsgivare skall lagen om rätte (1974:371)

gäng i arbetstvister tillämpas. Om sjuklön jámstálls med lön kommer även de regler om tolkningsföreträde enligt 35 § Lagen (1976:580) om medbestämande i arbetslivet att gälla under vissa i lagen angivna förutsättningar även för rättstvister om sjuklön.

Organisationen motsätter sig däremot att man tillskapar ett nytt regelverk där arbetstagaren vid arbetsgivarens vägran att utge sjuklön eller vid tvist om sjuklön skall kunna vända sig till försäkringskassan för att utfä sin sjuklön.

Organisationen anser således att existerande regelverk väl täcker in och möjliggör tvistelösning om frägor som rör sjuklön. Reglerna om rättegång i arbetstvister och tolkningsföreträde bedömer organisationen säsom en tillräcklig garanti för att tillförsäkra den anställde ett skydd mot oberättigade inskränkningar i sjuklönen. Skulle dessa tvister först regleras av försäkringskassan och sedan i efterhand mellan försäkringskassa och arbetsgivare är risken uppenbar att ett extra regelverk som innebär en dubblering av tvistelösningsmekanismer tillskapas.

Uppgiftsskyldighet

Enligt organisationens uppfattning behövs uppgifter om de första 14 sjukdagarna av statistiska skäl. Uppgifterna bör behandlas som rent statistiska uppgifter som redovisas periodiskt till försäkringskassan. Lämpliga redovisningsperioder kan vara kvartals- eller halvärsvisa redovisningar för dessa sjukfall. Uppgiftsbördan bör i största möjliga utsträckning begränsas. Det är i detta sammanhang naturligt att endast ett urval av företagen skall behöva lämna uppgifter om sjukfall.

För de första sjukdagarna finns inte nägon säker uppgift om verklig sjukdomsorsak. Den enskildes bedömning av sjukdomsorsak har ett tveksamt medicinskt värde. Därför torde epidemilogiska studier med utgängspunkt frán självdiagnoser innehäller sädana felkällor att nägra bearbetningsbara slutsatser knappast kan dras.

Ur rehabiliteringssynpunkt är det viktigt att arbetsgivaren för den korta sjukfrånvaron har rätt att fä kännedom om orsaken till det inträffade sjukfallet. Detta är en förutsättning för att arbetsgivaren pä ett adekvat sätt skall kunna engagera den lokala skyddsor

ganisationen samt företagshälsovärd i sitt rehabiliteringsarbete, alternativt utgöra en grund för att forebygga uppkomsten av arbetsskador och sjukfall.

För sjukfall som sträcker sig längre en 14 dagar anser organisationen att den anställde själv har att överlämna försäkran, uppgifter om sjukdom, intyg m m till försäkringskassan. Detta innebär ingen ökad uppgiftsskyldighet eller börda för den anställde jämfört med nuvarande ordning. Arbetsgivarens uppgiftsskyldighet kan i dessa fall inskränkas till att vid kontroll verifiera arbetstagarens uppgifter.

Kompensation för sjuklönekostnader

Enligt överenskommelse som träffats mellan regeringen och Folkpartiet den 5 april 1990 kommer företagen att bli fullt kompenserade för sjuklönekostnader i samband förändringar av sjuklönesystemet och införandet av en arbetsgivarperiod. Organisationen förutsätter att denna överenskommelse även gäller i anslutning till det nya förslaget.

Organisationen anser att företagen mäste fä full kompensation, genomsnittligt sett, för sjuklönekostnader genom sánkta arbetsgivaravgifter. Denna kompensation mäste också täcka in företagets administrationskostnader för sjuklöner. Företagens kompensation för sjuklönekostnader motsvarar enligt var uppfattning en sänkning arbetsgivaravgifterna med minst S-6 procentenheter. Denna beräkning utgär dä frän att före tagen ocksä skall betala sociala avgifter pä sjuklönen. I den män företagen inte fär full kompensation för sjuklönekostnader innebär detta en rent faktisk skattehöjning för företagen.

Beträffande behovet av ett särskilt försäkringsskydd för de minsta företagen vill vi hänvisa till bifogade. skrivelse.

Möjligheten till en sänkning av skattetrycket bör utnyttjas fullt ut. Det gäller även den del av statens kostnadsbesparingar som motsvaras av den av Företagarnas Riksorganisation föreslagna självrisken. Organisationen anser att sänkningen av skattetrycket i första hand bör ske genom sänkningar av arbetsgivaravgifternas skattedel.

Företagarnas Riksorganisation motsätter sig bestämt

att ett införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsákringssystemet får till effekt att skatten för höjs företagen. Detta skulle i dagens konjunkturlage innebära en oacceptabel påfrestning för särföretagen, skilt de små företagen, och innebära en accelererad utslagning av dessa företag med påföljande arbetslöshet.

Stockholm som ovan

FORETAGARSIAS RIKSORGANISATI

sodJ;bL/lM’(’t

—o

Bilagor

Skrivelse 1990-04-06 till socialminister Thalén Ingela Yttrande 1990-06-06, ang Förslag till lag om sjuklön Yttrande 1990-06-21, ang Förslag till lag om sjuklön

E Landsorganisationen i ‘

Sverige

& un,... nya,... 65%» 191 sne-uu

Arbetsglvarperlod l sjukförsäkrlngen

Demandhartillkomnitmedanledningavaltlninbjudâtstillhearüg

iniñtdeukømnitesomregetütgeaülhattauptüvlvünfügøriaølmmiø; tiflinfonndeIveanbeugvnrpe:iodom14d@rinomsjukpcaniq!6r-

näringen.

LOs tidigare ställningstagande

Dettordevanallmiatbekantaulninhgsammanhangklanawisu laukeap|ea i Det hatalhidvañt od: kommerafllidutvanenvihignppgififorfxckfiitenbptbrekenmscfiflm dcunsulldahucmsinsfbrbetocndcochgodlyckcfrlnarbeuginrenssida. En ubeuyvIrpcriod kunne: att 6h de anställdasberoendestilluing,

Gcnomandrkawptotzenlwsjukftluvuoersiuningamaptivutisensshpu

cubhdtim¢xrygghe!.Anstllldameddlligaarbetsnflj6etochwmdirigenomofiadnhbunvsjukdomkommcuumsimsmtenbhmycuttghin

ubetetuotsandeirsjukmberisketuockslnnptesnsnnbegiraundnmag

filnubdspvupetiodeaslmubeu¢ivueahnflsinakoctnadanedsatu. Minniskormedensvagstillningplarbetsmarhadcnkonmerdldesbker nrbeteattulsimsfbtenh.lrdueyanshiuinvad:onnuirfallc!.Alh detuglrstickinivmotsanhincumuhdebnshnmbetednubetelulla

OI’.

Enfigtlnsmenhgirdetvihiglmiaifletauaplahivaltgirderma diliparbelsmiljbcrodaohikonmmaubecsmganisalionetsamtidigxsom haflMhinsauetsinsinifi5teugochsamh£flsotgnnf6tml?)tbinnrehabilitet-ingen|vdemsombliviujuh.DebidaAlNA-ptopositioncma,nrbetslivsfoudem:.informationssynemetFAS90irviktigainslagidemubele. Arbetsgivarensoch lör ökanderoll och ansvarfördes: Mgotkaniateuogbetonas.

LOs synpunkter på kommittedirektlved

hkontidatdnveronettprobiem? Det flntycks kon-

numm- Wmwüm mmWJ åur...

dkringsuukottets utlåtande(SIU9 1990/91)dirdet :lgsnnea arbetsgivaperiodinomsjnkförsikñngenpálldagrakulleinøebáraettincüamentlür arbetsgivarnaatt reducerakorttidsfrhvarons orsakc:.uknandemo¢ivlycb havarilgrnndenfbrdensinkningavsjukpeanhgnivlemasomltlddeihafi Iman.

Denny-nndlignde w kunnat bredaut sigtron au uuktikfiinfikslfirsihingsverketmderdesenastetvlhcnkhnvisumdet

uuustocmoua Iumuguuom nunnan nu: unna mun-ann 80-408 NN

är den långasjukfrånvaro,inte korttidsfrånvaronsomär det problem som ska angripas. LO vill därför inför kommittén redovisakompletterandestatistik som ger sammaklara bild av att det är Iånglidsfrånvaronsom är det problem som vi måstelösa.

Statistiken bygger på SAFs tidsanvândningsstatistikoch redovisar frånvaron kvartalsvisfrån 1983t o m 1990.l diagrammennedanredovisasdels den faktiska utvecklingen för olika sjukfrånvaroperioder, dels den trendmässiga utvecklingsom ägt rum under sammatid.

Sjukfrénvaroi 7. av ordinarie arbetstid Arbetare-mänochkvinnor åsâñtnüüiâr Invit-h y U; ,,.= u? .ê n. I I --- ‘MOI- ‘ r -~---vD% - --- 0-04.: 0 va. ah‘1bta6oIb'ah'1h'ai-'1h'ah'th'sb'Ib ab\hnab-— H T§j1“-CT1-K“CT m

Som framgår av diagrammet ovanhar den totala sjukfrånvaron i procent av ordinarie arbetstid ökat från 8 till drygt 12 procent av den ordinarie arbetstiden sedan1983.Den korta och medellångafrånvaron har som synesvarit konstant (så när som på cykliska säsonvariationerunder resp år) under hela perioden. Det är enbart frånvaro som är längre än 20 dagarsom påverkat det totala frånvarotalet.

Sjukfrånvaro i L av ordinarie arbetstid kvinnor

Arbetare

unooolifll. auanuonoaucusuaunnawsunauanansun

Diagrammet ovan spegla: kvinnornas sjukfrånvaro. Som framgår har kvinnornas totala sjukfrånvaro ökat från 12 till 18 procent av den ordinarie arbetstiden. Det är klart högre än genomsnittet och männenssjukfrånvaro som ökar från 7 till 10 procent av den ordinarie arbetstiden (se diagrammet nedan). Såvälkvinnornas som männenskorttidsfrånvaro och medellångafrånvaro iir konstant under hela perioden.Såvälkvinnornassom männenslångtidsfrånvaro ökar kraftigt under perioden.

Sjukfrånvaro”. av ordinarie arbetstid

n.. 1:$R

uvos¢oBIIIII

juoqj ;baiI\bo fioIb* 1b å IhIair1b & mcnucauauauuqnmaxanxaunu

För att göra bilden ännu tydligare vill vi ocksåredovisamotsvarandestatistik för lägre tjänstemän.Av de följande diagrammen (som för tydlighetens skull ritats i en annanskalaän de föregåendediagrammen)framgår att också tjänstemännen långtidsfrånvarostiger under perioden. Ökningen av den totala frånvaron begränsasför tjânstemännensdel emellertid av att såväl den korta som den medellångafrånvaron faktiskt sjunker.

Sjukfrånvaroi L av ontfinarie arbetstid

Lägre - män och kvinnor KI;-sanunutuiu-Inn:

oauuuuo-nooll

n n - u ..rnuu ,gi ?sill-nn . _,_ ...i " abwrrabrwwi a: :avart/brunn :vara: uu ah_- “3--“-§“—“j

Sjukfrånvaro”. av ordinarie arbetstid Lägre - kvinnor Tål* In-uuuuuuu-I: Sidi -I-1 10

.ä . . . \‘1 O“!

-1babIbI'a6oti 1b$1h' xauuoaoxannucuwawxan-Anna

Sjukfrénvaroi 7. av ordinarie arbetstid .. .. _ Lägret... nun.-saruunutufiun-Inn:

a-naanu~4Io8

:94? nuduuoaoauauaucuswuvs-auuuanaln

Inställningen att en arbetsgivarperiodinom sjukförsåkringen skulle innebära ett incitament för arbetsgivarnaatt reducera korttidsfrånvarons orsaker framstår mot bakgrund av ovanståendestatistik från företagen själva som högst märklig. Den enda orsaken till korttidsfrånvaron synes vara det säsongsmässigtregelbundnamönster som utgår från att människor faktiskt är sjuka i genomåren oförändrad omfattning. Den bild som dominerat debatten - att korttidsfrånvaron ökat och att en viktig anledningtill detta är ett växande fusk - stämmer såledesinte.

En arbetsgivarperiodkommer aldrig att kunna bota vare sig influensaepidemier eller småförkylningar. Människors besvär av allergiska anfall eller menstruationsvärkkommer heller inte att försvinna på grund av en arbetsgivarperiod. Det enda som en arbetsgivarperiodeller en sänkt ersättningsnivå förmår åstadkommaår att människor tvingas att gå till jobbet trots dessa åkommor, kanskemed en senarelângtidsfrånvarosom följd. l direktiven hävdasocksåatt en arbetsgivarperiodskulle “frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassornaför att fortsätta det redan påbörjade arbetet

med att aktivt verka för en tidig rehabilitering av sjukskrivna försäkrade”. Liknande argument har tidigare använtsi syfte att försämra arbetsskadeförsäkringen. LOs kommentar kan bara bli att den typen av argumentinte går att kommentera så länge som de inte styrks av fakta som visar att personal på försâkringskassornaverkligen kommer att användastill dessaändamål. Några sådanafakta föreligger för närvarandeinte. Ulm behandling av olika grupper Till kommitténs uppgifter hör att utforma ett förslag somger rättvisa och lika kompensationsnivåerför olika grupper på arbetsmarknaden.Kommittén har på dennapunkt begärtatt få LOs synpå detta problem. Till att börja med vill vi framhålla att varje förslagsom innebär att ersättning vid sjukdom utgör ett lägre belopp än 100procent avden ordinarie lönen innebär en diskriminering mellan olika grupper, såtillvida att grupper meden högre sjukfrånvaro drabbas av en större inkomstförlust än grupper med låg sjukfrånvaro. Av detta skäl har vi tidigare motsatt ossden av sjukpenningnivån som trädde i kraft 1 mars 1991.LO-gruppemassjukfrånvaroär (som framgår av de ovan redovisadediagrammen) mer än dubbelt så hög som TCO-gruppernassjukfrånvaro.Av sammaskäl motsätter vi ossen sjuklön som understiger 100procent. Lagändringen 1 mars utgick ifrån att en arbetsgivareinte skulle kunna betala en sjukskrivenanställdmer än 10procent utöver de 65 resp80 procent som utgår från sjukförsäkringen. IO-procentsregelnär inte utformad som ett direkt förbud mot avtal som innebär att arbetsgivarenbetalar mer ån de godkända 10 procenten,utan som en avräkningsregel,där försäkringskassan från sjukpenningcn drar av varje belopp som arbetsgivaren betalar for mycket. l en arbetsgivarperiodkan avräkningsregelninte längre tillämpas, eftersom försäkringskassan under 14 dagar inte längre hanterar någon sjukpenningsom kan avräknas.Om intentionerna i nuvarandelagstiftning (att ersättning ej får överstiga 75 resp 90 procent) ska vidmakthållas krävs att Lagen om allmän försäkring ges en annan utformning, Såvitt vi kan se kommer varje tänkbar utformning att innebära ett förbud för parterna på arbetsmarknadenatt träffa avtal utöver nämndanivåer. Eftersom den svenskaarbetsmarknadensedan länge präglats av en stor respekt för parternasförmåga att självständigtträffa avtal skulle ett avtalsförbud komma att utgöra ett mycket allvarligt ingrepp i den fria förhandlingsrätten. D0 kommer aldrig accepteraett sådant ingrepp. Just nu pågår förhandlingar på arbetsmarknadenmed det sk Renbergsavtalet som utgångspunkt.På en del avtalsområdenhar tvååriga avtal redan träffats som bl a innebär att parterna anpassatsjuklöneavtalentill de intentioner som regeringenlagt fast i och med lagändringeni sjukförsåkringenfr o m 1 mars 1991.Sådanaavtal finns dock ännu inte på hela arbetsmarknaden. Därför finns en risk att en arbetsgivarperiodutan avtalsforbud kommer att leda till olika nivåer i sjukersättningpå olika avtalsområden.Inte heller detta kan LO acceptera. LO vill här erinra om att de förbund som redan träffat avtal i enlighetmed riksdagens intentioner om en begränsning av sjuklönen kommer att vara bundna av dennabegränsningunder de två år som avtalenlöper under fredsplikt.

Sjuklönogarantl När regeringenlade fram ett tidigare förslag om arbetsgivarperiodtill lagrådet ‘, ggde förslaget på den felaktiga grunden att alla tvister skulle be- »G125enligt lagenom rättegångi arbetstvister.En konsekvensav detta synsätt blev dels att såvältvister om rätten till sjuklön som tvister om sjuklonens storlek skulle föras mellan arbetsgivarenoch den fackligaorganisationeneller ivissa fall den enskilde.Någonordning somgaranteradearbetstagarenen inkomst under den tid som tvisten pågickfanns inte i förslaget,vilket i praktiken skulle ha lett till mycketödesdigrainkomstavbräckfor enskildaanställda.

LO krävde då för det första att tvister ska föras på två olika plan. Tvister om rätten till sjuklön ska prövas gentemot den lagstiftning och praxis som finns i sjukförsäkringenoch somavsersjukdomsbegreppoch arbetsförmågans nedsättningi förhållande till det arbete den enskilde har. Mister om sjuklönensstorlek är emellertid att betrakta som lönetvister och ska därför prövas enligt gängsearbetsrättsligaprinciper, dvs genom en prövning i arbetsdomstolen. LO krävde för det andra att försäkringskassanmåstesvaraför tolkningen av rätten till sjuklön enligt AFLs grunder. l och med att försäkrinykassan träder in och tar ställning för att driva en tvist gentemot en arbetsgivarepå denna grund, måste kassanockså ta över ersättningsansvaretgentemot den enskilde. Den enskilde ska inte behöva lida för att en tvist drar ut på tiden utan ska hållas skadelös.Beroende på om kassantill sist vinner tvisten ska kassanantingen kräva arbetsgivarenpå utlagda utgifter eller besluta om avskrivning av fordran på den enskilde som kassangav rätt i och med att den åtog sig att föra tvistengentemotden enskildesarbetsgivare. Även om vi inte stöder kommitténs uppdrag att föreslå en arbetsgivarperiod, ser vi det ändå som en framgångatt direktiven nu uppmärksammatde problem somvi och regeringenförde en debatt om sommaren1990.

Överföring av information

Liksom tidigare anser LO att det är mycket viktigt att samhället också i fortsättningen har god tillgång till information om sjukfrånvaronsutveckling. Om en arbetsgivarperiodmot vår vilja kommer att genomförasanservi att det är av största betydelseatt arbetsgivarenåläggsatt till försäkringskassan rapportera all sjukfrånvaro samt att försäkringskassandirekt får tillgång till de läkarintyg som innehåller diagnos.LO anseratt uppgifter om diagnosav hänsyntill den enskildesintegritet aldrig får utlämnastill arbetsgivaren.

Övriga synpunkter

När det gäller andra frågor i sambandmed sjuklönenhänvisarLO till det utlåtande över tidigare lagrådsremiss.

Slutligen vill vi allvarligt påtala den hast med vilken detta och andra viktiga förslag i socialförsäkringennumera utreds. När det tidigare förslaget om arbetsgivarperiod lades fram påpekadelagådet det allvarliga i att ett sådant viktigt förslag med så stora konsekvenser för stora grupper på arbetsmarknadeninte ensgick ut på remiss. Såvitt vi har förstått finns det inte heller nu något tidsutrymme för rcmissomgång.Avsikten är att i all hast höra parterna på arbetsmarknadenidag för att redan en veckasenareläggafram ett färdigt förslag. För att förslaget ska hinna träda i kraft måsteriksdagenfatta beslut om det redan ivår, vilket

omöjliggör ett tillfälle att i normal svenskulredningstradilion få konsekven» sernaav förslagetordentligt genomlysta. Vi hoppasnu vi genomdennaPM kunnatvisapå någraav de konsekvenser en arbetsgivarperiodkommer au få och beklagaratt ett förslagsomdessutom byggerpå en felaktig föreställningom sjukfrånvaron utvecklingmåste genomföraspl data sâll.

Datum Dm

1991-03-18 1991 -03- 22

Socialdepartementet Christel’ Grönevall

ARBETSGIVARPERIOD I SJUKFORSKKRINGEN

SACO har tillsammans med övriga organisationer uppmanatsatt skriftligen lämna synpunkteri anslutning till den hearing som vi inbjöds till 1991-03-15. Frågan galler SAOOs synpunkter angåendede frågor som en särskild kommitté fått regeringens uppdrag att pröva i anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14dagar inom sjukpenningförsäkringen.

Allmänt

Omfattande utredningsarbete har pågått i Sverige under senareåt med inriktning på förändringar. eñektiviseringar och utvecklingsarbete vad gäller arbetsmiljö, rehabilitering och töretagshltlsovård. I stort sett år det stor enighet om behovet av kraftfulla insatser för att förhindra utslagning av människor från arbetslivet liksom om nödvändigheten av utgiftsbesparingar. SACO hari olika sammanhangbetonat betydelsen av att angripa frågorna utifrån ett helhetsperspektiv, såatt man inte fortsätter att lappa i ett ineffektivt systern.SACO menar att dagenssocialförsäkring:- och ubetsmiljöåtgârdssystem inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till att arbetslivet har ändrat karaktär. att det uppkommit nya problem, att nya grupper drabbas,att det krävs andra insatser osv. Mot den bakgrunden ståller sig SACO tveksamma till om en s k arbetsgivarperiod kan bidra till att lösa huvudproblemet, dvs attaeducerasjulnalet.

Konsekvenser av arbetagivarperiod

Huvudsyftet med att införa en arbetsgivarperiod inom sjukförsålaingen. dvs att arbetsgivaren tar över det totala ansvaret för sjukersårtningen under de första 14 dagarna. skulle vara att arbetsgivaren får ekonomiska incitament för att förbättra dåliga arbetsmiljön. Det synsättet skulle innebära att arbetsgivarna idag låter bli att åtgärda dåliga arbetsmiljöer därför att det inte skulle löna sig.

Enligt SACOs erfarenheter år fdgan betydligt mer komplex lin så. SACO ställer sig bakom arbetsmiljökommissionens principförslag om ett system med differentierade arbetsgivaravgifter för att man genom ekonomiska styrmedel ska åstadkomma arbetsmiljöförblttringar. Även om de korta sjulnkrivningarna dominerar i antal svarar

‘ , Akadomikan Conlrolotgoniaolion Poslødrara Besöksadress lalalon Wilda: Io: 22064I03 lå Stockholm lillaNygatanI4 OB-613ll 00 Postgiro Bankgiro OSA2A77Ol 5 6156-J 57$-B933

de proportionellt för en liten del av de totala kostnaderna för sjukfrånvaron. Det finns heller inga tecken på att korttidsfrånvaron ökar - snarare tvärtom. För SACOs medlemsgrupper gälleri viss utsträckning att man snarare kan peka på sjuknärvaro och inte sjukfrånvaro. Korttidsfrånvaro fungerar därför dåligt som signalsystem till arbetsgivaren beträffande arbetsmiljöfaktorer som orsak.

SACO vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på kvinnornas situation i arbetslivet. Kvinnorna svarar för en stor andel av ökningen av sjuktalet. Kvinnori yngre generation förvärvsarbetar idag i samma utsträckning som männen men arbetsvillkoren har inte anpassats till kvinnors hem- och bamansvar, inte till deras annorlunda förutsättningar i fysiskt, psykiskt och socialt hänseende osv. Socialförsäkringssystemet hari viss utsträckning kompenserar detta genom att ge en ekonomisk grundtrygghet vid egen eller barns sjukdom.

SACOs bedömning är att införande av en arbetsgivarperiod kan bidra till en ökad risk för urval och selektering vid nyanställning som grundar sig på andra lcriterier än lämplighet för ett visst arbete.

Kommitténs uppdrag och frågeställningar

1. SACOs grundinställning är att det är positivt och rimligt att kompensationsnivåema blir lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. I sammanhanget bör man dock erinra sig att tidigare avtalskonstruktioner grundat sig på att vissa personalgrupper har avstått från andra förmåner för att få tryggade sjuklöneförmåner. SACO ser mycket allvarligt på att man genom olika åtgärder beskär den fria avtalsrätten. Vi ställer oss också frågande till hur man ska kunna förhindra eller övervaka att de nya ersättningsnivåema för sjukpenning inte överstiger de 10 procent som godkänns att arbetsgivaren får betala.

2. Beträffande frågan om sjuklönegaranti så är detta så vitt känt inget stort problem för SACOs medlemsgrupper. SACO ñnner det naturligt att frågan löses i enlighet med synpunktema i kommittédirektivet.

3. Ur samhällssynpunkt är det viktigt att ha kontinuerlig och god information om sjukfrånvarons omfattning och utveckling - detta förutsätter att arbetsgivarna i ett system med arbetsgivarperiod åläggs skyldighet att rapportera sjukfrånvaron till försäkringskassan. Konsekvenserna med hänsyn till försäkringskassomas nya basdatasytem FAS 90 kan vi inte bedöma men förutsätter att frågan blir uppmärksammad SACO ser det som ytterst viktigt att den enskildes integritet beaktas när det gäller frågor som rör läkarintyg m m. Sådan information kan enligt vår bedömning endast hanteras av försäkringskassan. Den sk personaladmirtistrativa tydstnadsplikt som sekretesslagen anger, anser SACO inte vara tillräcklig i detta fall.

Övriga synpunkter

SACO har noterat att ett ytterligare skäl för att införa arbetsgivarperiod skulle vara att man därigenom frigör avsevärda resurser hos försäkringskassoma för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med tidig rehabilitering. SACO menar att dessa för kassoma

HEARINGDOC

delvis nya arbetsuppgifter, förutom utbildningsinsatser, också lcräver omfattande tillskott av medicinsk och beteendevetcnskaplig expertis.

SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION hälsni

änlig_ ,_

‘~

m¢/W

Err»

Kerstin Hildingsson

HEAR.|NG.D(X3

SVENSKA ARBETSGIVAREFORENINGEN Förbunds- och förhandlingsservice 1

1991-03-21 A5 A Eckerhall/ACB

Synpunkter till kommittén för prövning av vissa fragor beträffande grbetsqivarperiod

SAF anser det angeläget att sjukförsäkringen läggs om så att varje sjukfall börjar med en arbetsgivarperiod under två eller flera veckor. I och för sig borde statsmakterna redan ha tagit ett helhetsgrepp med arbetsgivarperiod och en fullständig samordning av arbetsskadeförsäkringen tillsammans med de nyligen avviserade förslagen om en effektivare rehabilitering av sjukskrivna och förtidspeneionerade. Det är emellertid viktigt att en arbetsgivarperiod inte försenas ytterligare.

SAF utgår nu från att riksdagens beslut den 14 decenber 1990 ligger fast med följd att arbetsgivarperiod införs den 1 januari 1992. Nedanstående synpunkter knyter därför endast an till de utredningsuppgifter som kommittén har fatt. SAF utgår också från att förändringen till arhetsgivarperiod kommer att genomföras kostnadsneutralt, dvs på det sätt som socialdemokraterna och folkpartiet kom överens om i april 1990.

1 Rättvisefrågan

I motiven till en lagstiftning maste framhållas, att det är angeläget bl a av rättviseskäl att alla arbetstagare och försäkrade hamnar på en lika ersättningsnivâ. statsmakterna bör skriva in en uttrycklig förväntan att arbetsmarknadens parter visar följsamhet. Det bör förutsåttas att eventuella sjuklönekollektivavtal som föreskriver högre ersättning än vad statsmakterna utgår ifrån omförhandlas.

statsmakterna bör också markera att man noggrant kommer att följa frågan om lika och rättvis ersättningsniva för alla. Av kommittébetånkande, proposition och utskottsbetånkande bör framgå att erforderliga atgärder kommer att vidtas om det skulle visa sig att någon eller några av arbetsmarknadens parter inte skulle följa de intentioner som har meddelats av statsmakterna.

Med sådana skrivningar och uttalanden borde förutsättningarna vara goda för att sjuklöneavtalen skall halla sig inom de ramar som statsmakterna anger. Om någon arbetsmarknadspart ända skulle försöka genomdriva icke önskvärda avtal bör statsmakterna kunna vidta korrigerande atgärder.

Förb/ACB, AE11080

SVENSKA ARBETSGIVAREFORENINGEN Förbunds- och förhandlingsservice 2

Lagtexten skulle, med anknytning till bestämmelserna i AFL efter den 1 mars, kunna utformas pä följande sätt:

Arbetstagare har rätt till ersättning av arbetsgivare för inkomstbortfall vid sjukdom (sjuklön).

Sjuklönen utgör under de första tre sjukdagarna i varje sjukperiod x procent och fr 0 m den fjärde sjukdagen y procent av den lön som arbetstagaren skulle ha fått från arbetsgivaren om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter.

De första dagarna bör emellertid vara och karensdagar därefter kan ersättningsnivän vara lika under hela perioden.

2 Sjuklönegaranti

Sedan flera är finns ett system för hur eventuella tvistefrâgor om sjuklön skall lösas. Detta system är väl beprövat och kan användas även om sjuklönen blir större än vad den är f n. I normalfallet blir det den anställdes uppgift att han har varit som gäller. sjuk Denna uppgift kompletteras senast på åttonde dagen med ett yttrande från läkare. Om det finns skäl bör läkarintyg kunna krävas tidigare. Skulle parterna i något fall inte vara eniga betr arbetsgivarens skyldighet att betala sjuklön kan nuvarande med system förhandlingar och slutligt avgörande av arbetsdomstolen användas.

I Norge har man löst frågan genom att tillsätta en särskild nämnd med uppgift att tvister avgöra mellan arbetsgivare och arbetstagare. Endast ett 50-tal ärenden per år anmäls för prövning till denna nämnd. Den svenska är förhandlingsordningen ändamålsenlig och behöver inte kompletteras med någon särskild nämnd.

Om arbetsgivaren gär i konkurs och pga det inte kan betala sjuklön kan den anställde istället få sin sjuklön enligt nu gällande regler för lönegarantin. Det finns således ingen att försöka anledning finna någon ny lösning för denna situation.

3 Uppgiftslåmnandet

Endast ca ett av tio sjukfall vara än längre 14 dagar. Försäkringskassan blir således befriad från handläggningen av uppemot tio miljoner sjukfall per är. I de längre sjukfallen kan de försäkrade vända sig till försäkringskassan för att få fortsatt ersättning. Det blir i det sammanhanget naturligt att den försäkrade, på samma sätt som nu sker, lämnar nödvändiga uppgifter om sjukfallet till försäkringskassan. Sådana uppgifter bör inkludera uppgift för inkomst, vilken sedan kan

Förh/ACB, AEl1080

SVENSKA ARBETSGIVAREFORENINGEN Förbunds- och förhandlingsservice 3

läggas till grund för beräkningen av sjukersättningen från försäkringskassan. Om detta sker kan nuvarande förhandsregistrering av SGI slopas. Om osäkerhet skulle föreligga beträffande inkomsten finns det alltid möjlighet för försäkringskassan att få information från arbetsgivaren.

Om det för t ex rehabiliteringsändamål skulle anses erforderligt med ytterligare uppgifter om de försäkrades sjukdomar finns det möjlighet att låta läkare och tandläkare skicka en kopia av det utfärdade intyget till försäkringskassan. Läkarintyg bör innehålla uppgift om sjukdom och helst även sjukdomsorsaker. Intygen kan tas emot och sorteras centralt.

Från socialdepartementet har tidigare diskuterats förslag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla samtliga inträffade sjukfall. En sädan ordning mäste anses medföra mera våld än nöden kräver. Korta förkylningsfall o d på en eller ett fåtal dagar har som regel knappast någon betydelse för det rehabiliteringearbete som försäkringskassan skall medverka i.

Om man vill skaffa sig kännedom om det allmänna sjukdomsförhällandet i landet finns det möjlighet att genom t ex urvalsundersökningar regelbundet få kunskap om detta.

XXXX

Förh/ACE, AEl1080

kåt. 1

E: L Innan-n...- 1991-03-19 91-04124354 Samh pol enh. Gunn Franzén Ljung/KJ nun-as 09-782 9| I7

Socialdepartementet Kommittén med uppgift att utreda vissa frågor i anslutning till införande av en 1991 _03_ 22 arbetsgivarperiod om 14 dagar i sjukförsäkringen 103 33 STOCKHOLM

“ll Mutual

TCO anser att frågan om införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen har hanterats på ett undernåligt sätt. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom är uppbyggd på en i botten lagstadgad rättighet finansierad via arbetsgivaravgiften. d v s intjänade lönenedel och utgår så gott som uteslutande till löntagarkollektivet. Denna solidariskt finansierade lagfästa rått till ekonomisk trygghet vid sjukdom har därutöver koupletterats med en kollektivavtalsreglerad avtalsersättning. Trots detta har parterna på arbetsmarknaden inte beretts möjlighet att delta i utredningsprocessen.

uärtill kommer att förslaget forcerats fran på felaktiga grunder av vad avser såväl omfattningen och förlåggningen av sjukfrånvaron son kunskapen om vilka grupper som drabbas av utslagningen i arbetslivet.

Förslaget om införandet av iagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukperiod uttalades i regeringsförklaringen den 1 mars 1990. Den Z8 juni 1990 remitterades ett förslag till lagrådet. Detta förslag fick mycket stark kritik av lagrådet i september 1990 . Lagrådet påpekade bl a att det var en brist att förslaget inte remissbehandlats i sedvanlig ordning utan bygger på en skiss i ett av dåvarande sjukpenningkomnitte avgivet betänkande 1981. Ett förslag som då remissbehandlades och befanns ogenomförbart. Denna kritik ledde till att förslaget tillfälligt drogs tillbaka i december 1990. samtidigt som det från den l mars 1991 nu gällande försämrade sjukförsäkring:förslaget presenterades. En lagkonstruktion med tänkt kollektivavtaispåby gnad. men man kränker den fria förhandlings-

rätten eftersom nivån på det möjliga avtalet regleras i lagen.

Trots kraftig kritik har under hösten/våren I990/9| inga kontakter tagits med parterna förrän dessa med kort varsel kallas till en hearing den 15 mars 1991 varefter komittén skall ha slutsammanträde den 20 mars och förslag avges 1991-03-22.

Tjbnuaubnwnx Cnvraloquiudon P031153 GNIUAIIS TIE! ‘IIIX ‘II.-AX E1330 INT Inn!! Lip: Il G-?IZQIU IOIIIIGI G-QTSD T1!-731 992$! II! J! SIOCIIIXM

Alumn :illrro . int»lill ...nu tianuona TCO:under Iullfilnldlglpqpcr

Dolj Sik PM 2 (5) Dunn Sn|nfimnII—Ior ‘lfinuntlltghunllgy-u 1991-03-19 91-0412-054 Samh pol enh, Gunn Franzén Ljung/KJ Hahn: 08-782 91 l7

TCO har uppfattningen. som bl a framfördes I yttrandet över arbetsmiljökommissionens betänkande att frågan om införande av en arbetsgivarperiod med sjuklön inte kan ses som en separat åtgärd. TCO anser att det krävs ett samlat grepp över en rad åtgärder för att främja arbetslinjen 1 svensk politik. Hit hör stora delar av de förslag som arbetsmiljökommissionen utarbetat, arbetslivsfondens arbete. försäkringskassornas och andra samverkande myndigheters ökade engagemang och möjligheter i rehabiliteringsarbetet. FAS 90 samt en eventuell samordning mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen.

Även om utredningen inte haft till uppgift att pröva frågan om arbetsgivarperiod som sådan framstår det som en nödvändighet att inledningsvis kort redovisa motiven för att TCO avvisat denna.

En arbetgivarperiod angriper inte huvudproblemen inom sjukförsäkringen, d v s de långa sjukskrivningarna och utslagningen från arbetsmarknaden. Kostnaden för än sjukfall längre I4 dagar, d v s längre sjukfall, kommer att ligga kvar inom sjukförsäkringssystemet liksom de två procent av de försäkrade som uppbär merparten av sjukpenningkostnaden.

Regeringens tidigare aviserade förslag om ett införande av en arbetsgivarperiod är ett avsteg från en allmän och generell sjukförsäkring där alla omfattas av samma villkor och lag. Två grupper kommer att finnas, en som har arbetsgivarperiod och en som omfattas av den allmänna försäkringen. Den senare gruppen kommer att innehålla dem som har en svagare ställning på arbetsmarknaden. personer med sämre hälsokonstruktion, arbetslösa, tjänstlediga och studerande. Vi kommer att ha ett A- och ett B-lag samtidigt som hälsotillstånd. kön. barnantal. och civilstånd kommer att bli ett större urvalskriterium vid rekrytering. Denna grupp kommer vid lågkonjunktur att få det mycket svårt att överhuvud taget komma in på arbetsmarknaden. Vi kommer att få en frånvaroförsäkring för de som omfattas av arbetsgivarperiod och en sjukförsäkring för de som omfattas av det allmänna systemet. En frånvaroförsäkring vars materiella innehåll kommer att stå helt utanför samhällets och kontroll. insyn

Ett införande av arbetsgivarperiod kommer att kombineras med sänkt sjukförsäkringsavgift. Nuvarande solidariska finansiering av sjukförsäkringen via arbetsgivaravgifter innebär en omfördelning från hög- till låginkomsttagare. från män till kvinnor. från friska till sjuka. En sänkning av arbetsgivaravgiften innebär att vilka höglöneföretag/branscher, så gott som uteslutande redan i dagsläget har mycket låg frånvaro, får en kraftig reducering av arbetsgivaravgiften. men en mycket ringa kostnad för arbetsgivarperioden. Medan däremot personalintensiva låglöne-

Datum-nunnan: Slå PM 3 ( 5) Duh: Subugia-1-uv na...uusnn. handlägga: 1991-03- I 9 91-0412-054 Samh pol enh, Gunn Franzén Ljung/KJ Dinlllih: 08-782 91 17

företag/branscher med hög och ibland opåverkbar frånvaro får en kostnad för arbetsgivarperiod som överstiger den minskade arbetsgivaravgiften.

Samtidigt som intäkterna till sjukförsäkringssystemet minskar kommer som tidigare nämnts de två procent av de försäkrade som uppbär 50 procent av sjukförsäkringskostnaderna att vara kvar i det allmänna systemet. Genom det minskade inkomstunderlaget för det allmänna systemet kan det på sikt bli omöjligt att behålla nuvarande nivåer eller regler för sjukpenning inom det allmänna systemet.

nmm

En sjuklön vid införande av en arbetsgivarperiod är en del av anställningsvillkoren som måste omfattas av den fria och okränkbara förhandlingsrätten. Redan förändringarna från den l mars l99l är ett indirekt kollektivavtalsförbud. Frågan om arbetsgivarperiod och sjuklön ställer därför frågan om kollektivavtalsförbud på sin spets.

TCO vill därför erinra om att denna fråga rikdagsbehandlades redan l982 varvid dåvarande statsråd motiverade sitt ställningstagande att inte kränka den fria förhandlingsrätten på följande sätt:

l samrdd med chefen för arbetsmarknadsdepartemerttet och med statsrådet Johansson vill jag iden frågan anföra följande. Under sjukpenningskommitténs arbete utreddes och diskuterades i vad män man kunde och borde söka säkerställa likabehandling av alla arbetstagargrupper genom lagstiftning, närmast genom att i lag ogiltigförklara avtal om kompensation för den ökade självrisken i sjukförsäkringen. Kommittén fann att det var rättsligt möjligt att genomföra en sddan lagstiftning men avrddde av flera skäl. Ett av dem var osäkerheten om hur effekti v en sddan lagstiftning skulle bli. Ett annat, det frdnma, var att en lagstiftning av denna innebörd skulle innebära en ingrepp i den hävdvunna färhandlings- och avtalsfriheten pd arbetsmarknaden.

Tvd principer stdr här emot varandra. Den ena är att alla bör behandlas lika i frdga om grundläggande nygghetsfönndner. Den andra är att arbetsmarknadens parter skall vara _fria att förhandla och trájfa av tal om löner och andra slag av ersättningar till arbetstagarna. Enli gr min mening bär inte intresset av att säkerställa den första av dessa principer fd leda till att man gör avkall pd den andra.

TCO anser att den ekonomiska tryggheten vid sjukdom skall finansieras solidariskt och bygga på inkomstborfallprincipen. Den största garantin för att alla kommer att behandlas lika

Dokumentnamn Sit PM 4 (5) Damm Sdwrginm-nun fihnuflhhmdun 1991-03-19 91-0412-054 Samh pol enh, Gunn Franzén Ljung/KJ mnhmu08-782 9l l7

erhålls inom ett system som bygger på en allmän och generell försäkring som omfattar alla på lika villkor. Härutöver kan parterna - om skyddet inom det allmänna systemet inte blir

tillräckligt - i mån av förhandlingsutrymme teckna komplette-

rande avtalsskydd. D v s möjligheterna att åstadkomma lika

villkor är störst inom en solidariskt finansierad allmän

försäkring som bygger på inkomstbortfallsprinetpen eftersom behoven av kompletterande avtalslösningar då blir begränsade. De kompletterande avtalslösningarna är en del av anställningsvillkoren och måste omfattas av den fria förhandlingsrätten.

$jukl§nggg[ggt1

I händelse av ett införande av en arbetsgivarperiod med sjuklön vilket avvisas av TCO måste en sjuklönegaranti lagregieras. Tvist om rätt till sjuklön måste enligt TCO prövas gentemot den lagstiftning och praxis som finns i sjukförsäkringen vad avser sjukdomsbegreppet och arbetsförmågans nedsättning 1 förhållande till det arbete som den enskilde har. Tvist om en eventuell sjuklöns storlek måste däremot betraktas som en lönetvist och prövas enligt gängse arbetsrättsliga regler, d v s om enighet inte nås genom en slutlig i arbetsdomstolen. prövning

I avvakten på en tvists avgörande måste enligt TCOs uppfattning försäkringskassan ges tolkningsrätt av rätten till sjuklön enligt AFLs grunder. I och med att försäkringskassan gör

bedömningen att den enskilde är berättigad till måste sjuklön kassan också tills vidare ta över ersättningsansvaret gentemot den enskilde. Den enskilde skall inte stå utan ersättning under tiden tvisten löses. Vid avgörande av tvisten bör det sedan åläggas försäkringskassan att äterkräva den av kassan förskotterade ersättningen för arbetsgivarens räkning. I händelse att försäkringskassans tolkning varit fel när man åtog sig driva tvisten, bör utgiven ersättning avskrivas, såvida tolkningen inte skett på ett av arbetstagaren avsiktligt felaktigt eller bedrägligt avgivet underlag.

f r i l n

TCO anser det som mycket angeläget att det finns en heltäckande

offentlig statistik över sjukfrånvaron och

sjuktals/ohälsoutvecklingen.

Ett oaveftergivligt krav vid ett eventuellt införande av arbetsgivarperiod och sjuklön är därför att samtlig sjukfrånvaro in-

rapporteras till försäkringskassan. här torde lärdom kunna tas av Norge, som saknar heltäckande vilket sjukfrånvarostatistik. är ett stort handikapp vid av såväl framtagning forsknings- som beslutsunderlag till riksdag och departement som underlag för regionalt och lokalt inom den offentliga och privata

beålut se orn

[blunda-nn Sit PH 5 (5) min: länkarkiv

Samh pol enh. Gunn Franzén Ljung/KJ Dlnknfn:08-782 9l l7

TCO avvisar alla ingrepp i den fria förhandlingsrätten. TCO är mycket kritisk till det sätt på vilket aviserat förslag om arbetsgivarperiod och sjuklön arbetats fram. TCO redovisar att den bästa grunden för en ekonomisk likabehandling av samtliga sjukpenningberättigade vid sjukdom är ett bibehållande av en solidariskt finansierad allmän och generell sjukpenningförsäkring som bygger på inkomstbortfailsprincipen. TCO avvisar ett eventuellt förslag om en arbetsgivarperiod. men framför i händelse av fullföljande av regeringens uttalande om en sådan period ett krav om lagfäst lönegaranti, tolkningsrätt av rätten till sjuklön av försäkringskassan enligt AFLs grunder samt regler för återbetalning av förskotterad ersättning. Slutligen anser TCO. att det för samhällets möjlighet att följa sjuktais- och ohälsoutvecklingen måste vid införandet av en arbetsgivarperiod och sjuklön samtlig sjukfrånvaro inrapporteras till försäkringskassan.

TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO)

Witt

:GFQÃI \ aan 0

S p

/2,1):-,4. ’ Franzén Ljung

///“Gunn

KUNGL. BlBL. -

1991 -05 1 6

STOCKHOLM

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Flykting- och immigratiortspolitikett. A. 33. Branden på Sally Albatross. Den 9-12jamrari 1990. 2. Finansiell tillsyn. Fi. F0. 3. Statens roll vid främjande av export. UD. 34.HIV-srnitrade - ersättning för ideell skada. Ju. 4. Miljölagstiftningen i framtiden. M. 35. Några frågor i anslutning till en arhetsgivarperiod S. Miljolagstifmingen i framtiden. BilagedeL inom sjukpenningfotslhingcn. S. Sekremriatets kartläggning och analys. M. 6. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. S. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom travoch galoppsporten. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Ft 9. Lokala sjukforsäkringsregister. S. 10. Afmrstidema. C. lLAmtrstiderrta. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadministrationcrt. K. 15. lnformationensroll som hartdlingsunderlag styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassiñlrationcr och informationsteknologi. S. 17. Forskning och utveckling - epidemiologi. kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18. lnforrnationsstruktur för halso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens tratiksystem. Överenskommelse: om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionema. K. 20. Kapitalkostrtadcr inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. F0. 2l.Pcrsonregistrcring inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieomradena, m.m. Ju. 22.Översyn av Iagstiftrtingen om träliberrávara. I. 23.Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. Bo. 24.VisslgAr det an! Del 1, 2 och 3. C. 25.Frikommunwrs6keL Erfarenheter av försöken med en friare nllmndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. C. 27. Kapitalavkastrtingen i bytesbalansen. Tre expcrtrapponer. Fi. 28. Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkurrenslbrhállandena i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29. Periodiska halsoundersökningar i vissa statliga, korrtrmrrtala och landstingskommunala utställningar. v vk» C. ~~ i .I - r - 30. Särskolan -en primärkommurtal skola. U. 3l.Sialcns arkivdepåer. En utvecklingsplan till Ar Z990. . v. v å ,__»-. - ^ *‘ U. E 32. Naturvårdsverkets uppgifter ochorganisation. M /.__} H _ a _

Statens

offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Personregistreringinom arbetslivs-.forsknings-och Särskolan-enprimarkommunalskola.[30] massmedicomradcna, m.m. [21] Statensarkivdepåer.En utvecklingsplantill år 2000. HIV-smittade - ersättningfor ideell skada.[34] [31]

Utrikesdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Statensroll vid främjandeav export. [3] Flykting- och [l] spelreglernapd arbetsmarknaden. [13]

Försvarsdepartementet Bostadsdepartemntet Kapitalkosmaderinom försvaret.Nya former för Ett nytt BFR - Byggforskrtingenpå90-talet.[23] finansiell styming. [20] Brandenpå Sally Albatross.Den9-l2januari 1990.[33] Industridepartementet Översynav lagstiftningenont träñbertávara.[22] Socialdepartementet Utvärdering av SBU. StatensBeredningför Ut-vllrde- Civildepartementet ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjuldörsäkringsegister [9] Afflirstiderna. [10] lnformationensroll somhandlingsunderlag- styrning Affllrstidema. Bilagedel.[1l] och ekonomi. [15]. Ungdomarnaoch makten.[l2] Gemensammaregler - lagstiftning.klassifrkationeroch Visstgârdetanl Del l. 2 och 3. [u] Frikommuniörsöket.Erfarenheterav Rlrstlkenmed informationsteknologi.[l6]. en frianenamndorganisation.[25] Forskning och utveckling - epidemiologi,kvalitetssäkring och Spns utvecklingsprojekt.[l7]. Kommunalaentreprenader.Vad är möjligt? En analys Informationsstrukturfor hälso-ochsjukvården- en av rättslägetoch detstatligaregelverketsroll. [26] utvecklingsprocess.[l8]. Konkurrenseni Sverige- en kartläggningav konkur- Någrafrågor i anslutningtill en arbetsgivarperiodinom rensftlrhâllandenai 61 branscher.Del l och 2. [Z8] sjukpenningförsakringen.[35] Periodiskahalsoundersokrtingarivissastatliga. kommunalaochlandstingskommunalaanställningar. C. [29]

Kommunikationsdepartementet

Denregionala bil- ochkörkortsadmirtistrationen.[14]

Miljödepartementet

Storstadensuañksystem.Överenskommelse:om trafik och miljö i Stockholms-Göteborgs-och Malmö- Miljölagstiftningen i framtiden.[4] regionerna.[19] Miljölagstiñrtingen i framtiden.BilagedeL Sekretariatetskartläggningochanalys.[5] Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.[32]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] sportslig och ekonomiskutveckling inom trav- och galoppsporten.[7] Beskattningav kraftftlretag. [8] Kapitalavkastningeni bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27]

NSSI

ALLMÄNNA FÖRLAGET

X0§Z‘§L£0

BESTÄLLNINGARZALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDTJÄNST,IO647 STOCKHOLM. TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 9548. INFORMATIONSBOKHANDELN. MALMTORGSGATAN5 (vm BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.