Real beskattning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

[ii/Ä

ä§WNUN©

av g Betänkande_

U

realbeskattnnngs- g

g. utredningen

Statens offentliga utredningar WW 1982:1 P§% Budgetdepartementet

Real beskattning

Betänkande av realbeskattningsutredningen

Stockholm 1982

Omslag Johan Ogden Jemström Offsettryck AB ISBN 9 l -38-06325-5 ISSN O375-25OX Minab, Sune I982

Till statsrådet och chefen för

budgetdepartementet

Genom beslut vid regeringssammanträde den 2 november 1978 bemyndigade regeringen statsrådet Mundebo att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om en övergång till en real beskattning av räntor och kapitalvinster m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 7 november 1978 professor Gustaf Lindencrona som särskild utredare. Som sakkunniga förordnades den 27 december 1978 departementsrådet Stig von Bahr och frl. kand. Percy Bargholtz, båda budgetdepartementet och departementsrådet Sune Jussil, bostadsdepartementet. Som sekreterare förordnades den 27 december 1978 pol. mag. Rolf-Erik Román. Ek. dr. Rolf Rundfelt, universitetslektor Erik Haglund, hov rättsassessor Per Petterson och frl. dr. Ingemar Hansson har på utredningens uppdrag utfört vissa specialstudier. Vissa beräkningar angående inflationens och räntebeskattningens inverkan på fönnögenhetsfördelningen i Sverige och effekter av ränte- och villabeskattning har för utredningen utförts av riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. Från riksrevisionsverket har medverkat byrådirektör Matts Karlsson och revisor Anders Rahmn. Från statistiska centralbyrån har medverkat avdelningsdirektör Ingvar Lyselius, byrådirektör Rolf Johansson, systemerare Lars-Göran Svensson och systemerare Birgitta Karlberg. Utredningen har antagit namnet realbeskattningsutredningen. Utredningen avger härmed sitt betänkande Real beskattning. Den särskilda utredaren svarar för hela betänkandet. Vid utfonnningen av betänkandet och förslagen i betänkandet har alla sakkunniga och flertalet bilageförfattare närvarit och deltagit. Utredningen vill ändå ange huvudförfattama till de olika kapitlen. Sålunda har kap. 3, Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen, kap. l l, Real bostadsfrnansiering i det framtida beståndet, kap. 12, Real bostadsñ nansiering i det befintliga beståndet och kap. 14, Statsfinansiella aspekter, författats av Rolf-Erik Román. Rolf-Erik Román har också utarbetat tabellbilagoma till kap. 1 l och 12. Kap. lO, Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering, har författats av Sune Jussil med undantag av avsnitt 10.4, Ränte- och amorteringsvillkor vid omläggning av gamla lån till reallån, som författats av Rolf-Erik Román. Författningsförslagen och kommentarerna till dessa har utarbetats av Stig von

Bahr. Övriga kapitel i huvudbetänkandet har författats av den särskilde

utredaren Gustaf Lindencrona med undantag av avsnitt 5.2.2.6, Indexfrågor, i kap. 5, Real beskattning av hushållssektom. Detta avsnitt i kap. 5 har författats av Rolf-Erik Román. Departementsråden Bertil Edlund och Stig von Bahr, båda budgetdeparte-

mentet, har medverkat med material till kap. 14, Statsñnansiella aspekter. Utredningen kommer att senare i en särskild volym redovisa de utförda beräkningarna av inflationens och räntebeskattningens inverkan på förmögenhetsfördelningen i Sverige med en kommentar av Rolf-Erik Román. Med det är utredningens arbete avslutat. De av utredningen beställda specialstudiema publiceras som bilagor i två volymer. Bilagoma är l. Inflationsredovisning - en jämförelse mellan modeller av Rolf Rundfelt, 2. Avskaffad inkomstbeskattning av rörelser och jordbruk - ett komplement till andra skattereformer? av Erik Haglund, Civilrättsliga problem vid lån av realkaraktär av Per Pettersson, Realräntans nivå vid real beskattning av Ingemar Hansson,

?WP-W

Garantiregler vid reala lån av Ingemar Hansson och Effekterna på fastighetspriser m. m. av en övergång till real beskattning av Ingemar Hansson. För innehållet i bilagoma ansvarar författarna själva. I vilken utsträckning utredningen stöder sig på dessa anges i betänkandet. Studien i bilaga 2 beställdes av utredningen som underlag för ett förenklingsaltemativ på ett stadium i arbetet då det föreföll som en real företagsbeskattning skulle bli tekniskt relativt komplicerad. Glädjande nog visade det sig senare vara möjligt att finna enklare lösningar av den reala företagsbeskattningens problem. Utredningen har därför inte känt behov av att utarbeta några alternativa lösningar till sitt huvudförslag på företagsbeskattningens område. Utredningen anser emellertid trots detta att ämnet för Erik Haglunds studier har ett betydande självständigt intresse för den fortsatta skattepolitiska debatten. Utredningen har den 13 april 1981 avgivit yttrande över riksskatteverkets betänkande Kontroll av räntor (november 1980) och den 13 november 1981 avgivit yttrande över underhållsfondsutredningens delbetänkande Hyresgästinflytande på målning och tapetsering (SOU 1981:47). Utredningens uppgift har enligt direktiven varit att principiellt belysa möjligheterna att införa en real inkomstbeskattning i Sverige. För att ge diskussionen erforderlig konkretion har utredningen dels utarbetat förslag till lagtext i de centrala delama, dels behandlat hur övergången kan ske. Det har medfört att en viss tidpunkt har måst väljas av utredningen för en tänkt övergång till real beskattning som utgångspunkt för de beräkningar som utredningen ansett erforderligt att göra. Den valda tidpunkten är den l januari 1984. Effekterna blir inte principiellt annorlunda om man väljer en annan tidpunkt. En del av de beräkningar utredningen gjort avser framtida förhållanden. Utredningen har då i allmänhet arbetat med förutsättningen av en framtida årlig inflationstakt på 10 °/0, vilket ungefär motsvarar den inflationstakt som rått i Sverige under ett antal år. Ett antagande om den framtida inflationstakten har varit nödvändigt av beräkningstekniska skäl. Inflationsantagandet utgör självfallet inte någon prognos från utredningens sida. Utredningen har hållit sammanlagt 36 sammanträden under 45 dagar. Stockholm i september 1982

Gustaf Lindencrona

/RolliErik Román

Innehåll

3.2.3 Hushâllsbeskattning och inflation . . . . 75 3.2.3.1 Ränteutgifter och ränteinkomster . . . . 75 3.2.3.2 Ränteutgifter och schablonintäkter av Villafastigheter 76 3.2.3.3 Ränteutgifter och realisationsvinster . . . 79 3.2.3.4 Ränteinkomster och ränteutgiñer i kombina-

3.3 Förmögenhetsomflyttningar på grund av inflation och skattereglermm-makronivå . . . . . . . . . . . . 83 3.3.1 Beräkningar grundade på SCB:s inkomstfördelningsundersökningar . . . . . 83 3.3.1.1 SCB:s grundmaterial . . 83 3.3.1.2 SCB:s beräkningar för utredningen 84 3.3.1.3 Resultat på grundval av SCB:s material 85 3.3.2 Beräkningar grundade på RRVzs taxeringsstatistiska undersökningar . . . . . . . 98 3.3.2.1 RRV:s grundmaterial . . . . . 98 3.3.2.2 RRV:s beräkningar för utredningen 99 3.3.2.3 Resultat på grundval av RRV:s material 100 3.3.3 Jämförelse mellan SCB:s och RRV:s beräkningsresul- 104 3.4 Förmögenhetsomflyttningar på grund av inflation och skatteregler m. m. - mikronivå 106

.

6 Innehåll

Real beskattning i andra länder l 15 Real beskattning i Sydamerika . . . . . . . . . ll5 4.1.1 Relevansen av de sydamerikanska erfarenheterna 1 15 4.1.2 Allmänna drag i den sydamerikanska utvecklingen 1 15 4.1.3 Utvecklingen i Brasilien 118 4.2 Införande av real beskattning på Island 120 4.2.1 Bakgrunden . . . . . . . . . 120 4.2.1.1 Införandet av real beskattning 120

4.2.1.2 Övergången till indexlån 120

4.2.2 Företagsbeskattningen . . . . 122 4.2.2.1 Grundläggande principer 122 4.2.2.2 Avskrivningsbara tillgångar 122 4.2.2.3 Kapitalvinster 123 4.2.2.4 Räntor och kursvinster . . . . . 124 4.2.2.5 Beräkning av prisändringsvinst och prisändringsförlust 124 4.2.2.6 Extra avskrivning 126 4.2.2.7 Förlustavdrag . . . . . 127 4.2.2.8 Redovisning och beskattning 127 4.2.2.9 Utgivandet av fondaktier 127 4.2.2.10 Några exempel 128 4.2.3 Hushållsbeskattningen . . . 129 4.2.3.1 Grundläggande principe 129 4.2.3.2 Räntor . . . . . . 129 4.2.3.3 Kapitalvinster . . . . . . . . 130 4.2.3.4 Räntefordelningen mellan hushållssektom och företagssektom l 30 4.2.4 Avslutande synpunkter 131

Real beskattning av hushållssektom 133 Allmänna principer . . . . . . . . . . . . . . 133 5.1.1 Den svenska inkomstbeskattningen - ett nominalistiskt . . . . . . . 133 system med reala inslag 5.1.2 Konsekvent nominalistisk eller real beskattning? 134 5.1.3 Generalitet . . . . . 136 5.1.4 Enkelhet i beskattningen . . . . . . . . . . 137 5.1.5 Sambandet mellan kapitalinkomstbcskattning och kapitalvinstbeskattning 138 5.1.6 Realisationskriteriet . 139 5.1.7 Inflationsneutral beskattning 140 5.2 Beskattningen av fordringar och skulder 140 5.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . 140 5.2.1.1 Nuvarande beskattning av fordringar och skulder . . . . . . . . . . . . . 140 5.2.1.2 Effekten av gällande skatteprinciper for reallånens del . . . . . . . 142 5.2.2 Real beskattning av fordringar och skulder 143 5.2.2.1 Den löpande beskattningen 143

Innehåll 7

5.2.2.2 Principer för uppdelning av den nominella räntan . . . . . . . . 144 5.2.2.3 Kapitalvinstbeskattningen 145 5.2.2.4 Underskottsavdrag 147 5.2.2.5 Inlösen och avyttring 148 5.2.2.6 lndexfrågor 148 5.2.3 av reallån 151 Beskattningen 5.2.4 Beskattningen av indexlån 154 5.2.5 av penninglån 156 Beskattningen 5.2.5.1 Schablonmetoder 156 5.2.5.2Hofstra 157 5.2.5.3 Tekniska möjligheter till real beskattning av 158 penninglån 5.2.5.4 Fordringar och skulder med positiv realränta 159 5.2.5.5. Beräkning av inñationskompensationen när fordran till pari . . . . . . 162 ej förvärvats 5.2.5.6 Fordringar och skulder med negativ realränta 162 5.2.5.7 166 Stigande penningvärde 5.3 av aktier 167

BeskaQningen

5.3.1 Gällande rätt . . . . . . 167 5.3.2 Real beskattning och aktiemarknaden 167 5.3.3. Utdelning som nominell ränta 172 5.3.4 som realränta 174 Utdelning 5.4. 176 Beskattningen av egnahem 5.4.1 Gällande rätt . . . . 176 5.4.2 av villor 178 Schablonbeskattning 5.4.3 för schablonberäkningen 180 Underlaget 5.4.4 lntäktsschablonens nivå 181 5.4.5 182 Realisationsvinstbeskattningen 5.4.6 Ändrat 183 omräkningstal 5.5 av bostadsrätter 183 Beskattningen 5.5.1Gä1landerätt 183 av medlem och förening 184 5.5.2 Den löpande beskattningen 5.5.3 185 Kapitalvinstbeskattningen 5.6 av övrig lös egendom 185 Beskattningen 5.6.1 Gällanderätt . . . . . 185 185 5.6.2. Den löpande beskattningen . . . . . . . . 186 5.6.3 Kapitalvinstbeskattningen 5.7 Underskott i inkomstslaget förvärvsverksamhet 186 tillfällig 5.8 . . . . . . . . . . . . . 187 Förenklingsmöjligheter 5.8.1 Förenklingar av skattesystemet genom införande av real . . . . . . 187 beskattning 5.8.2 188 Ytterligare förenklingsmöjligheter

191 Real beskattning av /öretagssektorn Allmänna . . . . . . . . . . . 191 principer 6.1.1 av företagssektom 191 Syftet med real beskattning 6.1.2 Grundläggande metodproblem vid real företagsbeskatt- . . . . . . . . 193 ning 6.1.3 och beskattning 196 Redovisning

8 Innehåll

6.1.4 Uppskov med beskattningen eller definitiv skattefrihet 198 6.1.5 Olika sätt att behandla inflationsvinster och inflationsförluster på skulder och fordringar 199 6.1.6 Företagssektom och hushâllssektom . . . . 200 6.1.7 Penningvärdekon-igerat anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde . . . . . . . 202 6.1.8 Obligatorisk eller frivillig inflationsjustering 203 6.2. Utländska utredningar om real företagsbeskattning 205 6.2.1 l-Iofstra - Nederländerna 205 6.2.2 Matthews - Australien 208 6.2.3 Gabbay -Israel . . . . . . . . 21 l 6.2.4 Inflationsredovisningskommissionen - Finland 212 6.3 av inflationsavdrag Beräkning och reala värdeminskningsavdrag 215 6.3.1 Varulager . . 215 6.3.2 Maskiner och inventarier 2 l 8 6.3.3 Byggnader 222

6.3.4 Övriga tillgångar 226

6.3.5 Brutet räkenskapsår 226 6.4 Förlustavdrag . . 226 6.5 Särskilda skattesubjekt . . 227 6.6 Real utskiftningsbeskattning . . . . . . . . . . . 228 6.7 Real beskattning av hushållssektom och nominalistisk beskattning av företagssektom 228 6.8 Några räkneexempel 230

Internationellt skatterättsliga problem vid real beskattning 237 7.1 Dubbelbeskattningsavtal och intern Skatterätt 237 7.2 Fordringar och skulder . . . . . . 237 7.3 Fordringar och skulderi koncemförhållanden . . . 241 7.4 Real beskattning av räntor och internationella kapitalrörelser 242 7.5 Aktier 244 7.6 Bostäder . . 244 7.7 Företagsbeskattningen 245

Val av index 247

255 9.2 Real beskattning och företagens investeringar 260

10 Kreditmarknaden vid real beskattning och real fnansiering 263 10.1 Inledning 263 10.2. Allmänt om ett realt systems effekter på kreditpolitiken och kreditmarknaden . . . . . . . . 264 10.3 Omläggning av befintliga penninglån till reallån lO.3.1 Lagstadgad rätt till omläggning 269

Innehåll 9

lO.3.1.1 Behövs lagstadgad rätt till omläggning? 269 l0.3.l.2 Vilka befintliga penninglån bör omfattas av lagstadgad rätt till omläggning? 270 l0.3.1.3 Kneditpolitiska åtgärder . . . . 271 10.3.1.4 Säkerheter för lån som lagts om till reallån 272 10.3.l.5 Omfattningen av lån som får läggas om med stöd av lagen om omläggning av lån 273 10.3.2 Lån som bör få kunna läggas om till reallån med stöd av kreditpolitiska åtgärder och statlig garanti för skuldökningen 274

10.3.3 Övriga lån . . 275

l0.3.4 . . . . . . . . . . . . . 275 Sammanfattning 10.4 Ränte- och amorteringsvillkor vid omläggning av gamla lån till reallån 276 l0.4.l Allmänna räntevillkor vid omläggning till reallån 276 l0.4.2 Garanterade räntor och amorteringstider för bottenlån och bostadslån som läggs om till reallån . . . . . 277 10.43 Ränte- och amorteringsvillkor för övriga inteckningslån från den organiserade kreditmarknaden som läggs om till reallån 278 l0.4.4 Sammanfattning . . . . 279 10.5 Kreditpolitisk behandling av nya reallån 281 10.6 Kreditriskprövningen i ett realt system 282

10.7 Övriga kreditpolitiska åtgärder 284

11 Real bostadsñnansiering i det framtida beståndet 285

11.1 Allmänt om real bostadsfrnansiering . . . . . . . . 285 1 1.1.1 Real bostadsñnansiering - en kortfattad beskrivning 285 l1.1.2Vadinnebärreallån? . . . . . . . . . 286 1l.l.3 Olika metoder för utjämning av kapitalutgiñer över tiden 298 l1.1.4 Sambandet mellan real beskattning och real bostadsti-

11.2 Utfomaning av lånevillkoren vid real bostadsñnansiering 302 1 1 .2. l Grundläggande krav på ett system med real bostadsfrnan-

l 1.2.2 Finansiering av det periodiska underhållet 302 for reala bostadslån . . . . . . 304 11.2.3 Amorteringstider 1 1.2.4 Räntesatser för reallån till bostadsfastigheter med statliga lån 309 l 1.2.5 Lånevillkor i ett realt system för bostadsfastigheter med statligalån 311 ll.2.6 Problemet med s. k. omvänd kostnadssplittring 316 1 1.2.7 Modifreringar i ett system med real bostadsfrnansiering 317 11.3 Jämförelser mellan real bostadsfrnansiering och nuvarande

10 Innehåll

11.3.4 Hyreslägenheter utan statliga lån . . . . . . . 342 11.4 Bostadspolitiska konsekvenser av en övergång till real bostadsfmansiering i det framtida beståndet . . . . . 345 l1.4.l Kostnadsneutralitet mellan olika upplåtelseformer vid real bostadsfmansiering i det framtida beståndet 345 l 1.4.2 Hushållens boendekostnader vid real bostadsfi nansiering i det framtida beståndet . . . . . 347 1 1.4.3 Bostadsbyggande vid real bostadsfmansenng 348 l 1.4.3.1 Effekter på byggandet av egnahem 350 l 1.4.3.2 Effekter på byggandet av hyresfastigheter 350 1l.4.3.3 Effekter på byggandet av bostadsrättsfastigheter . . . . . . . . . . . . . 351 l 1.4.3.4 Sammanfattning av effekter på byggandet 351

12 Real bostadsfmansiering i det befintliga beståndet . 353 12.1 Allmänt om real bostadsfmansiering i det befintliga beståndet 353 l2.l.l Sambandet mellan real beskattning och real bostadsfinansienng . . . . . . . . . . . . . . . 353 l2.l.2 Frivillighet för låntagama vid omläggning till real bostadsfmansiering . . . . . . . . . . 353 12.2 Utformning av lånevillkoren vid omläggning av lån till det befintliga bostadsbeståndet till reallån . . . . . . . . 355 l2.2.l Grundläggande krav på lånevillkor för det befintliga beståndet i ett system med real bostadsfmansiering 355 12.2.2 Utformning av amorteringsvillkor vid omläggning till reallån . . . . . . . . . . . . . . 355 12.2.3 Utformning av räntevillkor vid omläggning till reallån 356 12.2.4 lånevillkor för bostäder utan statliga lån 362 l2.2.5 Effekter för nyblivna ägare av äldre egnahem 365 l2.2.6 Modifieringar av hänsyn till utvecklingen av fastighetspriser och löner . . . . . . . . . . . . . 358 12.3 Jämförelser mellan real bostadsfinansiering och nuvarande

l2.3.l Egnahem med statliga lån 369 l2.3.2 Hyreslägenheter med statliga lån 369 l2.3.3 Egnahem utan statliga lån . . . . . . . . . . 419 12.3.4 Sammanfattning av forstaårseffekter på boendekostnader och kapitalutgifter av att införa real bostadsfmansie-

12.4 Effekter på fastighetspriser vid en övergång till real beskattning och real bostadsñnansiering . . . . . . . . . . 444 l2.4.l Beräknade priseffekter vid en övergång till real beskattning och real bostadsfmansiering . . . . 444 12.4.2 Priseffekter vid alternativt inflationsantagande . 446 12.4.3 Betydelsen av regel om reducerade kapitalutgifter vid ogynnsam utveckling av fastighetspriser 447 l2.4.4 Effekter av prisfallet 448

Innehåll 11

13 C ivilrättsliga regler . . . . . 451 13.1 Bokföring av anläggningstillgångar 451 13.2 Säkerhetsrättsliga frågor 453

14 Statsjinansiella aspekter 459

14.2 Förändringar av skatteintäkter vid införande av real beskatt-

l4.2.1 Hushållsbeskattning . 461 14.2.2 Företagsbeskattning . . . . . . . 462 14.2.2.l ”Egentliga” företag . . . . . . 463 l4.2.2.2 Banker och andra finansiella företag 464 14.223 Enskilda jordbrukare . . . . . . . . 465 l4.2.2.4 Sammanfattning beträffande företagssektom 466 14.3 Räntebidragsanslaget vid real bostadsfrnansiering . . 466 14.4 Budgetförstärkning vid övergång till real beskattning och real bostadsfinansiering . . . 470 14.4.l Val av jämförelseår . . . . . 470 l4.4.2 Antaganden till grund för beräkningarna 470 14.4.2.1 lnflationsantaganden . . . . . 470 14.4.2.2 Reala förändringar åren 1979-1984 471 14.423 . . . . . . 471 Räntebidrag 14.4.2.4 under annan fastighet . 471 Avdragsräntor 14.425 Realisationsvinstbeskattning och villabeskatt- . . . . . 472 ning l4.4.2.6 473 Marginalskattesatser l4.4.3 Resultat av beräkningarna 473

15 . . . . . . . . . 485

Övergångsbestämmelser

15.1 vid omedelbar övergång 485

Övergångsbestämmelser

l5.1.1 av skattereglema 485 Omläggningen l5.1.2 Anstånd med skatt . . . 487 l5.l.2.1 . . . . . . . . . 487 Utgångspunkter l5.l.2.2 för anståndsbeloppet . . . . 488 Underlaget l5.l.2.3 Beräkning av anståndsbelopp och spärrbelopp . . . . . . . . . . 490 15.1.2.4 lnbetalning av anståndsbeloppet 491 15.l.2.5 Administration . . . . . . 492 15.1 .2.6 Räkneexempel med skatteanstånd 493 15.2 . . . . . . . . . . 496 Successiv övergång l5.2.l Omedelbar eller successiv övergång . . . . . . 496 l5.2.2 Inflationen presumeras vara en successivt ökande kvot- . . . . . . . . . 496 del av den verkliga l5.2.3 Omedelbar real beskattning av reallån och successivt införande i övrigt av real beskattning 498

Real beskattning, reallån och inflation 501

12 Innehåll

Författningsjörslag och kommentarer . . . . . . . . . 505 1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 505 2 Förslag till lag om omläggning av lån . . . . 555

2 Lagen om omläggning av lån . . . . 567 3 Lagen om särskilt anstånd med betalning av skatt 569

Tabellbilaga till kapitel 11 . . . . . . . . . . 573 1 Låne- och skattevillkor vid real bostadsñnansiering 573 2 Låne- och skattevillkor vid nuvarande bostadsfmansieringssys-

3 Boendekostnader vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarandesystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . 575 4 Förmögenhetsutvecklingen for fastighetsägare och boende vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarande system . . . 577 5 Skatte- och subventionseffekter vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarande system 579

1 Presentation av tabellbilagoma . . . . . . 615 2 Låne- och skattevillkor vid real bostadsñnansiering 617 3 Låne- och skattevillkor vid nuvarande bostadsñnansieringssys-

4 Boendekostnader och subventioner vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarande system . . . . . . . . . . . . 621 5 Boendekostnader vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarandesystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . 628 6 Fönnögenhetsutvecklingen för fastighetsägare vid real bostadsfinansiering resp. vid nuvarande system . . . . . . . 632 7 Skatte- och subventionseffekter vid real bostadsñnansiering resp. vid nuvarande system . . . . . . 636 8 Relativt sent förvärvade egnahem utan statliga lån 638 9 Utfall vid tre alternativa system lör garanterade räntesatser för statligt belånade hyreslägenheter 641

Förteckning över tabeller . . . . . . . . 644

Tabellbilaga 1 Hyreslägenheter med statliga lån 649 Tabellbilaga 2 Egnahem med statliga lån 686 Tabellbilaga 3 Egnahem utan statliga lån . . . . . . . 719 Tabellbilaga 4 Egnahem utan statliga lån. Färdigställda 1958, 1968 och 1978, köpta 1975-1983 . . . . 754 Tabellbilaga 5 Hyreslägenheter med statliga lån. Förstaårseffekt 766 Tabellbilaga 6 Egnahem med statliga lån. Förstaårseffekt 774

Förkortnmgar

AGL Lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt FlFO First in - first out KL Kommunalskattelag (1928:370) KPI Konsumentprisindex LIFO Last in - first out LKM om kreditpolitiska medel Lag (1974:922) NlslKr. Nya isländska kronor

RegR Regeringsrätten

RRK Rättsfallsreferat från regeringsrätten och kammarrätten RRV Riksrevisionsverket RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SCB Statistiska centralbyrån SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar

Sammanfattning

Vad är real beskattning och reala lån? (kap. 2)

I den internationella debatten om skatter och inflation är det tre typer av problem som brukar diskuteras, nämligen: l. Skatteskaloma vid en progressiv beskattning. 2. Definitionen av skatteunderlaget. 3. Effekten av att uppbörd av skatt sker under en annan tidsrymd än den för vilken skatten beräknas. Utredningens uppgift är enligt direktiven begränsad till den andra typen av problem, de som sammanhänger med definitionen av skatteunderlaget, närmare bestämt de som uppkommer inom inkomstbeskattningens ram. Vid real inkomstbeskattning hänförs alla intäkter och kostnader med användandet av ett officiellt index, som mäter penningvärdets förändringar, till beskattningsårets penningvärde. Vid nominalistisk inkomstbeskattning beaktas inte penningvärdets förändringar. I den mån som såväl intäkter som kostnader redan är hänförliga till beskattningsåret föreligger således inte någon skillnad mellan nominalistisk och real beskattning. Det gäller den beloppsmässigt dominerande delen av den svenska inkomstbeskattningen, beskattningen av tjänsteinkomster. Syftet med att införa real beskattning är enligt utredningens uppfattning trefaldigt. l. Att eliminera den fördelningspolitiskt orimliga förmögenhetsomflyttning som kombinationen av inflation och nominalistisk beskattning medför. 2. Att åstadkomma en bättre allokering av investeringarna. 3. Att möjliggöra införandet av reallån i stor utsträckning. Inflationen förorsakar årligen en enorm förmögenhetsomfördelning från långivare (sparare) till låntagare. Genom höga nominella räntor kompenserar låntagama långivama för inflationen. Den nominella räntan är således till större delen endast en kompensation från låntagare till långivare för inflationen. Genom att hela den nominella räntan är skattepliktig resp. avdragsgill beskattas långivaren och medges låntagaren avdrag för vad som realt sett är en amortering av själva lånet, inte en kreditkostnad. Det är således beskattningen som åstadkommer att långivama lider förluster och låntagama gör vinster. Dessa uppgår till mycket stora belopp. Den nominalistiska inkomstbeskattningen medför också en snedvridning

16 Sammanfattning

av valet mellan olika placeringsaltemativ. Ändrad inflationstakt medför ändrad lönsamhet före och eñer skatt för olika placeringsaltemativ, vilket medför en betydande ineffektivitet i den svenska ekonomin. 1 likhet med värdesäkringskommittén, vars betänkande lndexlån (SOU 1964:1 och 2) i betydande utsträckning legat till grund för utredningens arbete, skiljer utredningen på penninglån, indexlån och reallån. De definieras av utredningen på följande sätt: Penninglån = ett lån där lånebeloppet bestämts i svenska kronor eller annat lands valuta. lndexlån = varje form av lån där lånebeloppets storlek gjorts beroende av något slags index. Reallån :ett lån, där lånebeloppets storlek utan begränsningar anknutits till ett enda officiellt index, vilket index också används vid beskattningen. Reallån är således ett slags indexlån. l svensk praxis har indextillägget vid inlösen av indexlån jämställts med ränta. När indextillägget beskattas som ränta uppnås inte den värdesäkring som är syftet med indexlån. Någon indexlånemarknad har bl. a. därför inte heller utvecklats. Av framställningstekniska skäl har i utredningen hushållssektom och företagssektom behandlats var för sig. Till hushållssektom hänförs inkomstslagen kapital, tillfällig förvärvsverksamhet samt annan fastighet vad beträffar schablontaxerade fastigheter. Företagssektom omfattar inkomstlagen rörelse och jordbruksfastighet samt annan fastighet, då det ej är fråga om schablontaxerad fastighet.

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

(kap. 3)

Under 1970-talet skedde stora omfördelningar av förmögenheter från nettosparare och det allmänna till nettolåntagare. I kap. 3 görs ett försök att med hjälp av beräkningar utförda av SCB och RRV ange storleksordningen på dessa förmögenhetsomförde[ningar för olika kategorier inom hushållssektom. Egnahemsägare med stora lån var en utpräglad vinnargrupp. l kap. 3 redovisas räkneexempel för att belysa hur stora vinsterna på fastighetslån kunde bli under 1970-talet för individuella egnahemsägare vid genomsnittlig industritjänstemannalön och genomsnittliga Villapriser. Som framgår av tabeller i kap. 3 är överensstämmelsen någorlunda god mellan SCB:s och RRV:s resultat för år 1979. Den totala andelen vinnare (samtliga socioekonomiska grupper) var år 1979 30 % resp. 33 % enligt SCB resp. RRV. Förmögenhetsöverföringen till vinnarna var år 1979 18,7 miljarder enligt både SCB och RRV, vilket utslaget per individ betydde 10 200 kr. resp. 9 200 kr. lnflationsförlusten för förlorarna var år 1979 7,9 miljarder resp. 7,1 miljarder enligt SCB resp. RRV. Det brukar sägas att inflationen årligen omfördelar ett antal miljarder kr. från sparare till låntagare. En mer korrekt beskrivning är att inflationen, skattesystemet och räntebidragen inom bostadsfinansieringssystemet i kombination leder till en förmögenhetsöverföring från sparare och det allmänna till låntagare. Det allmänna (indirekt skattebetalarna) står för en större del av förlusterna till låntagama inom hushållssektom än sparama inom hushålls-

Sammanfattning 17

sektorn. Jämförelsenonnen vid utsortering av vinnare och förlorare är realränta 0 på finansiella tillgångar och skulder. Ingen hänsyn har tagits till inflationens urholkning av avskrivningsunderlag och underlag för värdeminskningsavdrag för personer med företagarinkomster. Detta betyder att underlaget för beräkning av inflationsvinster/ förluster för personer med företagarinkomster har varit ofullständigt och att uppgifterna avseende främst jordbrukare och företagare är något missvisande. Av tabellen nedan framgår egnahemsägares vinster på inflationen under 1970-talet under vissa förutsättningar som redovisas närmare i kap. 3. Räkneexemplen avser gruppbyggda småhus med statliga lån, med ungefär genomsnittliga produktionskostnader och med ägare som har genomsnittliga industntjänstemannalöner. l tabellerna redovisas enbart inflationsvinster på bottenlån och statliga bostadslån. Eventuella vinster på topplån har således inte medtagits. 1 tabellen nedan anges inflationsvinstema dels i kronor, 1982 års penningvärde (som antas motsvara KP1= 121 med år 1980 som basår), dels i procent av låneunderlaget mätt i fast penningvärde.

Real beskattning i andra länder (kap. 4)

Sydamerika

Trots olikhetema i ekonomiska, politiska och sociala förhållanden och inf1ationstakt mellan Sverige och de sydamerikanska länderna har erfarenheterna där ändå ett intresse genom att samtliga sydamerikanska stater vidtagit åtgärder för att anpassa sitt skattesystem till inflationen. Denna anpassning har varit en kontinuerlig process som medfört att i en del stater ett praktiskt taget fullständigt system för inflationsanpassning genomförts. Så har exempelvis skett i Brasilien. Staterna i Sydamerika har i allmänhet börjat med att genomföra partiella reformer för att förhindra att skenvinster på icke-monetära tillgångar blir föremål för företagsbeskattning. Med skenvinst avses skillnaden mellan det

vid försäljningen av en tillgång rådande indexuppräknade anskaffningsvärdet

18 Sammanfattning

och det historiska anskaffningsvärdet. Syftet var att företagen skulle kunna upprätthålla sin fysiska kapacitet ograverad. Om kostnadsräntor är fullt avdragsgilla medför emellertid metoder, som innebär att företagen skall ges möjlighet att upprätthålla sin fysiska kapacitet, att företagen kan göra verkliga vinster på inflationen. Det sker till den del företagen är finansierade med skulder i fasta nominella belopp, vars reala värde minskar genom inflationen. Ju mer omfattande åtgärder som infördes för att förhindra beskattning av skenvinster, desto mer betänkligt syntes det vara att inte också beakta de vinster företagen gjorde vid finansiering med främmande kapital. Genom de system för fullständig real företagsbeskattning som införts i Brasilien och Chile har man såväl eliminerat beskattningen av skenvinster som beaktat de verkliga vinster företagen gör på skulderna. Steget från ett partiellt system till ett i princip fullständigt system har dock inte tagits på en gång. Man har gått vägen via en mellanform, som innebär att företagen gavs kompensation för inflationen genom ett avdrag som motsvarade inflationen multiplicerad med företagets egna kapital. Denna fonn medförde en betydande förenkling eñersom man då kunde avstå från korrigeringar av de enskilda tillgångamas värde. Metoden medförde emellertid en felaktig periodisering av den reala vinsten. Vid de fullständiga systemen för real företagsbeskattning, som sedermera införts, har man fått använda mer komplicerade metoder med syfte att såväl förhindra beskattning av skenvinster som att till beskattning uppta den verkliga vinst företagen gjort på sina skulder genom inflationen.

Island Av de utländska erfarenheterna tilldrar sig de isländska ett särskilt intresse. På Island har en i princip fullständig real beskattning nyligen införts (fr. o. m. inkomståret 1979 utom beträffande privatpersoners ränteinkomster och ränteutgifter, där reglerna trädde i kraft först ett år senare.) Samtidigt har fullständig indexering införts för alla långa krediter. Inflationen har länge varit ett problem på Island, men den accelererade inte förrän år 1972. Under perioden 1960-1972 var den nominella räntesatsen på bankräkningar i genomsnitt 6,7 %. Realräntesatsen för bankernas totala inlåning var då -3,8 °/0. När inflationen accelererade år 1972 sjönk realräntesatserna kraftigt, vilket snart medförde

allvarliga problem. Sparandet

minskade, efterfrågan på lån ökade och hårda kreditrestriktioner måste införas. Den nuvarande räntepolitiken lanserades år 1979. För långa krediter tillämpas fullständig indexering. Det index som tillämpas är en kombination av byggnadskostnadsindex och levnadskostnadsindex. För medellånga och korta krediter tillämpas ett system med grundränta plus prisändringsfaktor. Låntagama har rätt att begära att prisändringsfaktordelen av räntan läggs till kapitalet. För mycket korta krediter (mindre än tre månader), checkräkningsöverdrag o. d., används en rent nominell räntesats. Lån kan också upptas i utländsk valuta, vanligen dollar. Inom företagssektom syftar de isländska reglerna för real beskattning till att säkra ett före skatt oförändrat realt värde hos det egna kapitalet. I detta syfte uppräknas avskrivningsbara tillgångars anskaffningsvärde årligen med ett officiellt index (byggnadskostnadsindex). Den uppräknade anskaffningskost-

Sammanfattning

naden avskrivs sedan enligt plan. Avyttras en tillgång upptas lörsäljningspriset minus det indexuppräknade anskaffningsvärdet som skattepliktig intäkt sedan avskrivningarna återförts. Inom företagssektom är alla kapitalvinster skattepliktiga. Om införandet av indexjusterade avskrivningar är den ena hömpelaren i det isländska skattesystemet, är reglerna för beräkning av prisändringsvinst resp. -förlust den andra. Huvudprincipen är att inflationens inverkan på nettot av vissa tillgångar och skulder årligen beaktas. Beträffande tillgångarna görs i första hand en distinktion mellan sådana tillgångar som typiskt stigeri pris vid inflation (som aktier) och sådana som inte gör det (som ett banktillgodohavande). De senare ingår i underlaget för beräkningen av prisändringsvinst och prisändringsförlust liksom varulagret. Underlaget för beräkningen av inflationsjusteringen utgörs således av monetära tillgångar plus varulager minus skulder. lntlationsjusteringen sker sedan med samma officiella index som används för uppräkning av de avskrivningsbara tillgångamas anskaffningsvärde. Beräkningen innebär att underlaget vid räkenskapsårets början multipliceras med årets inflation. Är underlaget positivt, dvs. om de monetära tillgångarna plus varulagret överstiger skulderna, medges avdrag för prisändringsförlust. Ãr underlaget däremot negativt, dvs. skulderna större än de monetära tillgångarna plus varulagret, uppkommer en prisstegringsvinst. Den isländska metoden att uppta prisändringsvinster till beskattning innebär således att till beskattning årligen upptas en intäkt som inte är realiserad. De negativa effekter ur likviditetssynvinkel som det kan medföra har man sökt motverka genom rätten till en s. k. extra avskrivning med ett belopp som motsvarar 40 °/0 av prisstegringsvinsten. Avdraget är tekniskt sett en tidigarelagd avskrivning, som läggs till de kumulativa avskrivningarna av de tillgångar man valt ut. Avskrivningsunderlaget påverkas således ej, endast det restvärde som återstår att avskriva. Inom hushållssektom har reglerna förenklats avsevärt för att underlätta den praktiska hanteringen. Alla intäktsräntor är skattefria. Motiveringen är att man anser att räntorna i stort sett motsvarar inflationen. Räntor och kursförluster på lån är inte avdragsgilla. Ett undantag gäller emellertid om lånet upptagits för förvärv av ett eget hem. Avdrag medges då upp till ett belopp av 36 250 nya isländska kronor (72 500 för äkta makar). Effekten av det medgivna avdraget för räntor på egnahemslån minskas dock avsevärt av det förhållandet att i stället för andra avdrag ett schablonmässigt beräknat avdrag på 10 °/0 av löneintäkter kan medges. För skattskyldiga som har ränteavdrag som understiger detta belopp är det normalt lönsamt att yrka schablonavdrag i stället för ränteavdrag.

Real beskattning av hushållssektom (kap. 5)

Allmänna principer Den svenska inkomstbeskattningen är i princip nominalistisk. Den har dock med tiden fått en del reala inslag. Vid införandet av den eviga realisations- › vinstbeskattningen av fastigheter år 1968 infördes en real beräkning av den skattepliktiga vinsten. Efter 1953 års villabeskattningsreform beräknas intäk-

Sammanfattning

ten av en- och tvåfamiljsfastigheter schablonmässigt som en viss procentsats av fastighetens taxeringsvärde. Eftersom fastigheter i princip omtaxeras vart femte år kom intäkten således att beräknas enligt reala principer. Blandningen av reala och nominalistiska element har bidragit till den av förorsakade förmögenhetsomfördelningen vid inflation. Ett skattesystemet införande av ett konsekvent nominalistiskt system är dock ingen lösning. Endast vid en konsekvent real utformning kan inkomstbeskattningen undgå till och snedvridningar vid att ge upphov förmögenhetsomfördelningar inflation. Den reala inkomstbeskattningen måste vara generell. En blandning av reala och nominalistiska principer ger möjligheter till stora skattevinster för de skattskyldiga. Det blir exempelvis fallet om reallån och penninglån skulle beskattas enligt olika principer. Utredningen strävar också eñer största möjliga enkelhet i reglemas utformning. Tillämpningen av reala principer kan innehålla vissa komplicerande moment. En förenkling åstadkommes dock genom att en hel del lagstiftning kan avskaffas som endast haft till syfte att råda bot på vissa konsekvenser av skattesystemets bristande anpassning till inflationen. En ytterligare möjlighet att uppnå största möjliga enkelhet är att göra skattereglema så enkla som möjligt för den låneform som utredningen antar kommer att bli särskilt betydelsefull i framtiden, dvs. reallånen. En grundläggande tanke i den svenska inkomstbeskattningen är att en inte skall beskattas förrän den realiserats. Det är värdeökning på en tillgång först då som den skattskyldige har medel att betala skatten. Utredningen anser att starka skäl föreligger för att behålla denna hävdvunna inkomstskatterättsliga princip. Utredningsarbetet har bedrivits med denna utgångspunkt.

Beskattningen av fordringar och skulder

Utredningens grundläggande princip beträffande räntebeskattningen är att den ränta som en sparare årligen uppbär på ett penninglån vid beskattningen skall uppdelas i två delar. Den ena delen ses som en kompensation för penningvärdets fall, inflationskompensationen. Den andra delen utgör det verkliga priset på kredit, räntan i egentlig mening eller realräntan. Endast realräntan utgör skattepliktig inkomst resp. avdragsgill kostnad. Från förenklingssynpunkt hade det naturligtvis varit enklast att göra ränteinkomsten helt skattefri och räntekostnaden icke avdragsgill med den på Island använda motiveringen att nominell ränta och inflation i stort sett motsvarar varandra. Utredningen anser dock inte denna lösning lämplig eftersom det i ett historiskt perspektiv finns anledning att räkna med förekomsten av inte alltför obetydliga positiva realräntor. Det är fråga om en verklig intäkt resp. kostnad som bör beaktas vid beskattningen. I och för sig torde det vara riktigast att säga att den nominella räntenivån påverkas av den förväntade inflationen, inte av den faktiskt inträffade inflationen. Den nominella räntan under en viss tidsperiod står således främst i samband med inflationsförväntningama, som påverkas av den inflation som rått under en tidigare period. Det är från skattesynpunkt ändå riktigast att uppdelningen av den nominella räntan sker med utgångspunkt i den inflation som inträffat under samma period som räntan hänför sig till. Det är den under

Sammanfattning 21

denna period faktiskt inträffade inflationen som minskat det reala värdet av långivarens utlånade medel. Samma officiella index som används som utgångspunkt för uppdelningen av nominella räntor i inflationskompensation och realränta bör också användas i de fall då man önskar justera det nominella värdet av en finansiell tillgång med hänsyn till inflationen. Ett reallåns nominella värde vid en viss tidpunkt beräknas med hjälp av samma officiella index som används i skattesammanhang. Härigenom kan den skattemässiga behandlingen av reallån göras synnerligen enkel. Skattemässigt kan som realränta accepteras räntan på ett reallån. Fordringar bör bli föremål för evig kapitalvinstbeskattning. Härmed förlorar gränsdragningen mellan kapitalinkomst och kapitalvinst i betydelse. Uppdelningen av nominell ränta i inflationskompensation och realränta medför att spararna årligen kompenseras för penningvärdets fall. Vid en eventuell kapitalvinstbeskattning måste beaktas att inflationskompensation lämnats. Enklaste sättet att göra det är att inte räkna upp anskaffningskostnaden för nominella fordringar med index. Vid real beskattning får index starkt ökad betydelse. Det gäller även vid beskattningen av fordringar och skulder. Vid reallån räcker det inte att beakta inflationstakten för kalenderåret. Det blir nödvändigt att beakta inflationstakten åtminstone på månadsbasis. Om ett reallån löses in under året är det nödvändigt att veta till vilket belopp det skall ske. Förståelsen av reallånens innebörd ökar om lånekontrakten sluts i realenheter i stället föri kronor. En realenhet motsvarar förslagsvis l 000 kr. i 1980 års genomsnittliga penningvärde. På samma sätt som då det gäller basbeloppet vid lagen om allmän försäkring måste en viss eftersläpning accepteras. Realenheten för en månad kommer att motsvara konsumentprisindex (KPI) två månader tidigare. lnde-xtal på månadsbasis måste då också användas vid kapitalvinstbeskattningen av reallån. Endast om samma index används uppnås effekten att skattepliktig realisationsvinst inte uppkommer vid inlösen av ett realt lån till dess aktuella nominella värde. När det gäller penninglån är det däremot inte nödvändigt att löpande ha kännedom om vad som är realränta resp. inflationskompensation. Tar man vid penninglån hänsyn till inflationstakten på månadsbasis kommer uppdelningen i realränta och inflationskompensation alltför mycket att påverkas av de starka månadsvisa fluktuationema i inflationstakt. Uppdelningen bör därför ske på årsbasis genom att man i slutet av varje år fastställer ett inflationstal uttryckt som en räntesats som motsvarar inflationstakten från oktober föregående år till oktober innevarande år, dvs. den procentuella ökningen av realenhetsbeloppet från december föregående år till december innevarande år. Vid beskattningen av räntor på penninglån förutsätts schablonmässigt att varje månads prisstegring är en tolñedel av årets. Beskattningen av reallån blir i utredningens förslag synnerligen enkel. Räntan på ett reallån är i sin helhet skattepliktig resp. avdragsgill. Det gäller oberoende av det pris till vilket den reala fordringen förvärvats. Vid kapitalvinstbeskattningen måste dock den verkliga anskaffningskostnaden ligga till grund för vinstberäkningen. Denna blir dock enkel om vinstberäkningen sker i realenheter. Har en realobligation förvärvats för 10 realenheter och avyttras för 12 realenheter är vinsten två realenheter. Realenheten kan

Sammanfattning

sedan lätt omräknas till aktuellt penningvärde. lndexlån bör beskattas enligt samma principer som penninglån. Utfäst ränta och indextillägg slås samman till en post, nominell ränta, vilken sedan uppdelas i real ränta och inflationskompensation. Endast realräntan är skattepliktig resp. avdragsgill. Skulle vid ett indexlån ha föreskrivits att indextilläggen helt eller delvis skall läggas till kapitalet, bör gälla att den ränta som årligen utbetalas i första hand antas tagen av reala räntedelen av den nominella räntan och inte av inflationskompensationsdelen. För penninglånens del är den grundläggande principen att den nominella räntan skall uppdelas i två delar, realränta och inflationskompensation. Endast realräntan blir skattepliktig resp. avdragsgill. Kapitalvinster på fordringar och skulder görs generellt skattepliktiga till 100 procent. Kompensation for penningsvärdets fall lämnas genom den årliga skattefria inflationskompensationen. Kapitalvinster utgör därför yad som erhålls vid inlösen eller avyttring med avdrag för den nominella anskalfningskostnaden. Enligt utredningens uppfattning medför alla schablonmetoder för uppdelning av den nominella räntan i inflationskompensation och realränta betydande möjligheter till kringgåendetransaktioner. Räntan på varje individuellt lån måste därför uppdelas exakt. Då det i vissa fall kan vara besvärligt för den enskilde skattskyldige att själv göra denna uppdelning bör penninginstitut åläggas att lämna sina kunder uppgiñ om hur årets nominella ränta fördelas på inflationskompensation och realränta. Datateknikens utveckling har givit helt nya möjligheter för kreditinstituten att ge sina kunder denna service. Det kan diskuteras hur inflationskompensationens storlek skall beräknas i det fall en fordran, t. ex. en obligation, förvärvats till annan kurs än pari. Önskemålet om reciprocitet i beskattningen av långivare och låntagare medför att utredningen anser att inflationskompensationen för såväl gäldenär som borgenär bör beräknas med utgångspunkt i betalningsförpliktelsens storlek. Ett problem vid penninglån är hur negativa realräntor skattemässigt skall behandlas, dvs. de fall då en nominell ränta understiger årets inflation. Räntefria lån och lån med låg ränta är synnerligen vanliga. Utredningen finner dock - trots den avvikelse från ett konsekvent system som det innebär - att beaktandet av negativa realräntor medför så stora tekniska problem att det är lämpligast att negativa realräntor inte får medföra några skattekonsekvenser alls. Vill de skattskyldiga träffa avtal om sådana nominella räntor, som inte ger kompensation för penningvärdets fall, kan det anses ligga ett benefrkt moment i detta. Enligt gällande inkomstskatterättsliga principer anses det medföra att avdragsrätt resp. skatteplikt utesluts. Den senare motiveringen gäller dock ej äldre lån med låga bundna räntesatser. Stigande penningvärde medför inte några tekniska problem för reallånens del. För penninglånens del uppstår dock problemet att det skattepliktiga beloppet skulle bli större än vad den skattskyldige faktiskt uppbär, om samma principer tillämpas som vid fallande penningvärde. Eftersom det varit en utgångspunkt för utredningen att belopp som inte är tillgängliga for lyftning inom hushållssektom inte skall beskattas, får penningvärdestegringen i stället beaktas vid kapitalvinstbeskattningen. Utredningen anser dock ej att lagtexten bör tyngas med detta fall. Skulle penningvärdet börja stiga får lagtexten kompletteras.

Sammanfattning 23

Beskattningen av aktier Motiveringen för införandet av reala beskattningsprinciper när det gäller aktiemarknaden ligger på ett annat plan än när det gäller fordringar och skulder. För aktiemarknadens del är det inte förmögenhetsförskjutningar mellan långivare och låntagare utan önskemålet om största möjliga skattemässiga neutralitet mellan olika placeringsformer som träder i förgrunden. Det finns två huvudaltemativ för utformningen av en real beskattning av aktier. Aktieutdelningen kan antingen ses som närmast likställd med en nominell ränta (nominalräntesynsättet) eller som närmast likställd med en real ränta (realräntesynsättet). Nominalräntesynsättet innebär att beskattningen i princip utformas som beskattningen av penninglån. Det medför att den av aktieägaren mottagna utdelningen vid beskattningen minskas med ett avdrag för inflationskompensation. Iden mån utdelningen överstiger den årliga inflationen beskattas den. Gör den inte det blir den obeskattad. Aktievinstbeskattningen utformas så att alla aktievinster beskattas till 100 °/0. Någon uppräkning av anskaffningskostnadema är inte erforderlig. Aktieägama anses ha kompenserats för inflationen genom att den del av utdelningen, som motsvarar inflationen, lämnats skattefri. Realräntesynsättet innebär att utdelningen i sin helhet beskattas hos mottagaren. Eftersom inflationen inte beaktas vid den löpande beskattningen fär det istället ske vid aktievinstbeskattningen. Anskaflhingskostnaden måste därför indexuppräknas. Vid avyttring av aktien skall då endast skillnaden mellan försäljningspriset och indexuppräknad anskaffningskostnad upptas till beskattning. Den största fördelen med nominalräntesynsättet är att det medför en lägre skatt på den löpande utdelningen och därför ger aktien en bättre position i förhållande till fordringar. Utredningens ståndpunkt att negativa realräntor inte skall beaktas medför i detta fall att företagens utdelningspolitik eventuellt påverkas så att bolagen anstränger sig att lämna en utdelning som överstiger årets inflation. Fördelarna med realräntesynsättet är emellertid flera. Det leder till en lägre skatt vid avyttring av aktierna och följaktligen till mindre inlåsningseffekter. Ett starkt argument för realräntesynsättet är att det är lättare att kombinera med en del aktuella och tänkbara refonner av bolagsbeskattningen. Om exempelvis ett skatteavräkningssystem (lavoir fiscal-system) skulle införas i Sverige för att minska eller upphäva dubbelbeskattningen av aktiebolag och aktieägare förutsätter det att aktieutdelningen i aktieägarens hand är helt skattepliktig. För fåmansföretagens del medför realräntesynsättet att det inte får någon skattemässig betydelse om vinsten tas ut som lön eller som utdelning. Den blir skattepliktig i båda fallen. Utredningen anser därför att beskattningen av aktieutdelningar och aktievinster bör utformas enligt realräntesynsättet, dvs. aktieägaren beskattas för hela den årliga utdelningen och anskaffningsvärdet uppräknas med index vid realisationsvinstbeskattningen. (När det gäller realisationsvinstbeskattningen av aktier finns dock starka skäl att välja ett förenklingsalternativ. Jfr s. 26.)

24 Sammanfattning

Beskattningen av egnahem

Enligt utredningens uppfattning är den ursprungliga uppbyggnaden av beskattningen av egnahem i Sverige principiellt riktig. Därmed avses att fastigheter utgör förvärvskälla, att ett skäligt värde beräknas för förmånen av fri bostad i den egna fastigheten och att avdrag ges för kostnaderna. Den år 1953 införda intäktsschablonen är ett uttryck för en real princip vid beskattningen. Det faktum att taxeringsvärdena ändras vid varje allmän fastighetstaxering så att de enligt vissa regler avspeglar priserna på fastigheter medför att intäkten vid inflation stiger i kronor räknat. Real beskattning och reala lån kommer att medföra att den nuvarande, mindre lyckade blandningen av reala och nominalistiska principer ersätts med ett konsekvent realt system. När reala principer tillämpas på avdragssidan kommer det nuvarande systemets fördel, den reala principen för intäktsbeskattningen, att träda i dagen. Det bör då vara möjligt att avlägsna en del påbyggnader av nuvarande system, som tillkommit för att förhindra alltför stötande effekter av det nominalistiska inslaget i villabeskattningen. Taxeringsvärdet skall enligt fastighetstaxeringslagen sättas så att det motsvarar 75 °/0 av en fastighets marknadsvärde två år före fastighetstaxeringsperiodens ingång. Utredningen anser att det är möjligt att behålla taxeringsvärdet som underlag för beräkningen av schablonintäkten. Det bör dock årligen indexuppräknas. (Frågan om s. k. rullande fastighetstaxering utreds f. n. av 1976 års fastighetstaxeringskommitté.) lntäktsschablonen kan sättas till 2 °/0 av det med hänsyn till säkerhetsmarginalen på 33 % framräknade taxeringsvärdet, vilket motsvarar 1,5 % av marknadsvärdet. Denna intäktsprocent motsvarar ungefärligen den realränta som enligt tidigare erfarenheter sannolikt ungefärligen kan påräknas på

alternativa placeringan Från renodlad skattesynpunkt finns det inte någon

anledning att behålla den progressiva skalan för intäktsprocentsatser. Denna har motiverats av att man inte velat att de fördelar som säkerhetsmarginalen och avdragsrätten även för inflationskompensationen ger skulle utsträckas även till de dyrbaraste villoma. Då ränteavdragsrätten begränsas till realräntan och underskott endast undantagsvis uppkommer finns det inte längre någon anledning att behålla den. Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter kan bygga på nuvarande principer. Det finns vid ett realt system inte någon anledning att vid realisationsvinstbeskattningen av fastigheter beakta de vinster som fastighetsägarna vid ett nominalistiskt skattesystem gör på sina lån. De begränsningar i rätten att omräkna anskaffningsvärde och förbättringskostnader som infördes år 1980 bör avskaffas. Önskvärdheten att penningvärdets förändringar beaktas vid beskattningen efter så enhetliga principer som möjligt bör medföra att samma officiella index 1 bör användas för att fastställa inflationstalet som det omräkningstal, som skall Se bil 4, Realräntans användas vid realisationsvinstbeskattningen av fast egendom. Det innebär att nivå vid real beskattning, av Ingemar Hansson. omräkningstalet för året för realisationsvinstbeskattningen kommer att fastställas senare än f. n.

Sammanfattning 25

Beskattningen av bostadsrätter Även vad gäller beskattningen av bostadsrättsinnehavare och bostadsrättsföreningar medför införandet av real beskattning en möjlighet till återgång till tidigare, mer principiellt riktiga och konsekventa regler. När ränteavdraget begränsats till realräntan, uppkommer vid nuvarande intäktsschablon på 3 % av taxeringsvärdet normalt inte några underskott. Den särskilda schablonbeskattningen av medlemmarna kan därför avskaffas. För att åstadkomma största möjliga likhet med beskattningen vid olika upplåtelseformer kunde intäktsschablonen sänkas till 1,5 °/0 av taxeringsvärdet för fastighet som tillhör bostadsrättsförening eller bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag. Bostadsrättsinnehavare och hyresgäster kan inte göra det extra avdrag på l 500 kr., som medges på schablonbeskattat eget hem mantalsskriven fysisk person, vilket motiverar en lägre intäktsschablon än 2 % av taxeringsvärdet. Då kapitalvinstkommittén sysslar med realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter, har det synts realbeskattningsutredningen mindre lämpligt att utforma en sådan beskattning. Utredningens grundläggande uppfattning är att beskattning skall ske på samma sätt som när det gäller fastigheter, vilket bör underlättas av att utredningen ansett att samma regler bör tillämpas även för aktier.

Beskattningen av övrig lös egendom

Utredningen finner det inte nödvändigt att i samband med införandet av real beskattning införa några nya regler för löpande beskattning av övrig lös egendom. Genom utredningens förslag att endast realräntan skall vara avdragsgill uppnås att möjligheten till stora skattevinster genom att uppta lån och förvärva värdebeständig egendom reduceras. Realisationsvinstbeskattningen av lösöre fyller knappast någon funktion och kunde i varje fall begränsas till att enbart omfatta de första två åren.

Underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet

Symmetrin i inkomstbeskattningen fordrar inte bara att realisationsvinster och realisationsförluster beräknas enligt samma principer utan också att ett underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet får avdras från den skattskyldiges övriga inkomst. Här vållar emellertid realisationsprincipen problem. Eftersom kapitalvinster inte beskattas förrän de realiseras kan den skattskyldige upps.kjuta beskattningen av realisationsvinsterna till ett obestämt fjärran men ta hem kapitalförlustema genast. Utredningen anser därför att övervägande skäl talar för en viss begränsning av avdrag för underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Avdrag bör endast få medges i samma förvärvskälla sex år framåt i tiden. Tidigare underskott bör dock få indexuppräknas.

26 Sammanfattning

F örenkli ngsmojligheter

Ett realt skattesystem innebär en hel del betydelsefulla forenklingsmöjligheter. Den progressiva villaschablonen, den särskilda schablonen för bostadsrätter och regeln att indexuppräkning av anskaffningsvärde och förbättringskostnad inte skall få ske för de fyra första åren kan avskaffas. Den speciallagstiftning som syftar till att ge spararna en viss lättnad vid beskattningen blir överflödig. Beskattningen av fordringar och skulder, egnahem och bostadsrätter synes med utredningens förslag inte bli mer komplicerad än f. n. När det gäller realisationsvinstbeskattningen av aktier kan dock sägas att den år relativt komplicerad redan idag. Utredningens förslag om indexuppräkning innebär ytterligare ett komplicerat moment. Utredningen anser det därför av förenklingsskäl motiverat att frita kapitalvinster på placeringsaktier från beskattning efter två års innehav. Eftersom ränteavdragsrätten begränsats till realräntan finns inte längre behovet att via kapitalvinstbeskattningen dra in de vinster som på grund av inflationen och ränteavdragen i kombination i realiteten gjorts på de lån som upptagits for att förvärva aktierna. Avgränsningen mellan placeringsaktier och kontrollerande aktieinnehav kan ske på samma sätt som i de nyligen införda danska reglerna. Om också kapitalvinstbeskattningen av fordringar och skulder av förenklingsskäl skulle avskaffas blir gränsdragningen mellan kapitalinkomst och kapitalvinst av större betydelse. Det bör då övervägas om inte agio och disagio vid obligationsemission bör betraktas som ränta.

Real

beskattning av företagssektom (kap. 6)

Allmänna principer Samma skäl som motiverar en real beskattning av hushållssektom gör sig också gällande inom företagssektom. De fördelnings- och allokeringsmässiga nackdelar, som skattesystemets bristande anpassning till inflationen medför, uppkommer också här. Det måste vara en ambition att inte bara den enskilde löntagarens utan också den enskilde jordbrukarens och rörelseidkarens skatteunderlag fastställs på ett så rättvisande sätt som möjligt. Syftet med real företagsbeskattning är därför att skattemässigt försätta i samma företagen situation som hade förelegat utan inflation. Det innebär att anskaffningskostnadema för förbrukade resursermåste justeras med hänsyn till penningvärdets förändringar. Ett företags vinst kan antingen beräknas som skillnaden mellan dess intäkter och kostnader under en bestämd period, lämpligen ett år, eller som förändringen av dess egna kapital från periodens början till dess slut. Resultatet blir detsamma. Det blir då en närliggande fråga om man inte kunde beräkna den erforderliga inflationskompensationen genom att multiplicera det ingående egna kapitalet med årets inflationstakt och sedan helt enkelt medge avdrag for denna inflationsjustering. Denna lösning har emellertid två brister ur skatterättslig synvinkel.

l. Den reala vinsten blir felaktigt periodiserad. Att beräkna ett inflationsav-

Sammanfattning 27

drag som det egna kapitalet multiplicerat med årets inflation är detsamma som att beräkna det som samtliga tillgångar multiplicerade med årets inflation minskat med samtliga skulder multiplicerade med årets inflation. Denna beräkningsmetod innebär att avdraget för årets inflation för många tillgångar medges för tidigt. För fastigheter gäller t. ex. att det är först vid avyttringen som en eventuell realisationsvinst beskattas. Om avdraget årligen beräknades med utgångspunkt i fastighetens anskaffningsvärde. skulle avdrag för inflationen medges långt innan fastigheten realiserats. Den skattepliktiga vinsten skulle då bli för liten. Vid fastighetens avyttring skulle sedan den skattepliktiga vinsten bli för stor. En betydande inlåsningseffekt skulle därför uppkomma. 2. Vissa intäkter, t. ex. vissa kapitalvinster, är inte skattepliktiga. Inflationsavdrag bör inte medges om motsvarande intäkt är skattefri. Det är således inte möjligt att vid företagsbeskattningen beakta årets inflation genom ett avdrag som beräknats på totaliteten av företagets tillgångar eller det egna kapitalet. Avdrag för inflationskompensationen måste relateras till de skatterättsliga regler som gäller för beräkning av den skattepliktiga vinsten. Mot bakgrund av den i svensk företagsbeskattning vedertagna principen att i största möjliga utsträckning anknyta till företagens affärsredovisning hade det legat nära till hands att anknyta beräkningen av den reala vinsten till en i

aflärsbokföringen beräknad real vinst. Som Rundfelts studie av inflationsre-

dovisning visar har denna emellertid ännu inte nått en sådan utvecklingsgrad att det är möjligt att anknyta beskattningen till några bestämda principer för en som riktig betraktad inflationsredovisning. Det är inte heller erforderligt. Det är fullt möjligt att anknyta beräkningen av den erforderliga inflationsjusteringen till ett enligt traditionella, nominalistiska principer upprättat bokslut. Det får då ske på det sättet att de av företaget enligt nominalistiska principer gjorda värderingarna av tillgångarna och skulderna godtages. Sedan beräknas inflationsjusteringen särskilt enligt i skattelagstiñningen angivna regler. Avdrag sker sedan vid beskattningen från den enligt nominalistiska principer beräknade årsvinsten för denna inflationsjustering genom ett taxeringstekniskt avdrag, förslagsvis betecknat inflationsavdrag. inflationsavdraget måste vara definitivt, dvs. det får inte i någon situation återföras till beskattning. Det skulle vara detsamma som en beskattning av en del av företagets egna kapital. Genom inflationsavdraget förhindras att ett företag beskattas för skenvinster på vissa tillgångar. Den vinst som företaget gör genom att inflationen minskar värdet av dess förpliktelser måste emellertid också beaktas. Annars kan företaget komma att göra vinster på inflationen. Det kan ske på olika sätt. Man kan urskilja två huvudlinjer. Den årliga vinst som företaget gör genom minskningen av det reala värdet på dess förpliktelser kan beräknas. Denna vinst kan upptas till beskattning. Alternativt kan det avdrag som beräknats för att förhindra beskattningen av skenvinster minskas med den andel skulderna utgör av balansräkningens passivsida (skuldandelsjustering). 1 Se bil. l, lnflationsre- En annan principiell möjlighet är att på samma sätt som inom hushållsdovisning - en jämförelse sektom beakta inflationen genom att inte medge avdrag för den del av räntan mellan modeller, av Rolf som motsvarar inflationen. En sådan begränsning av avdragsrätten innebär Rundfelt.

28 Sammanfattning

således inte att företagen påläggs någon extra börda, utan är endast ett tekniskt sätt att förhindra att företagen vid beskattningen gör vinster på inflationen. Eftersom utredningen intagit ståndpunkten, att negativa realräntor inte skall beaktas, medför dock denna lösning att inflationens inverkan på räntelösa fordringar och skulder (dvs. normalt kundfordringar och leverantörsskulder) lämnas obeaktade. Valet mellan dessa huvudlinjer blir beroende av hur väsentligt det är med en likabehandling av företagssektom och hushållssektom. Gränsen mellan olika inkomstslag är relativt flytande. Problemet att fördela räntor på hushållssektor och företagssektor är inte löst vare sig teoretiskt eller praktiskt. Utredningen anser därför att räntor bör behandlas på samma sätt inom Företagssektorn som inom hushållssektom. Frågan, om tillgångamas anskaffningsvärde skall korrigeras för den allmänna inflationen eller om återanskaffningsvärdet skall användas, hör till de mest diskuterade i den internationella debatten om inflationsredovisning. Problemställningen har också varit aktuell vid valet av metod för real företagsbeskattning. Starka skäl talar emellertid för en allmän vid penningvärdekorrigering beskattningen. Även i ett inflationsfritt läge skulle en del företag haft återanskaffningsvärden som legat högre eller lägre än resp. anskaffningsvärde. Det är tveksamt om det från allokeringssynpunkt är önskvärt att eliminera effekten av olika företagsspecifika prisutvecklingar. Den allmänna penningvärdekorrigeringen medför också att enhetliga principer används inom företagssektom och hushållssektom. Metoden ställer sig också mycket enklare iden praktiska hanteringen. Används återanskaffningsvärden måste företaget hålla reda på dessas utveckling för ett stort antal olika tillgångar. Vid allmän penningvärdekorrigering sätts ett officiellt årligt index i relation till olika tillgångsposter. Utredningen anser att inflationsavdrag obligatoriskt skall beräknas. Det innebär framför allt att skattemyndighetema - om de har erforderligt underlag - ex officio skall beräkna inflationsavdraget även om den skattskyldige glömt eller underlåtit att yrka avdrag. Att sådana bestämmelser som är till den skattskyldiges nackdel, som begränsningen av ränteavdraget till realräntan och beskattningen av deflationsvinster, är obligatoriska ligger i sakens natur. Vad gäller deflationsvinster anser utredningen dock att lagstiftningen inte behöver tyngas med några bestämmelser om hur beskattning skall ske.

Utländska utredningar om real företagsbeskattning

Utredningen har hämtat ledning när det gäller detaljutformningen av en real företagsbeskattning inte bara från de i kap. 4 refererade utländska erfarenheterna utan även från en del utländska skatteutredningar. Det gäller främst professor Hofstras kommitté i Nederländerna, professor Matthews kommitté i Australien, Gabbais kommitté i Israel och den finländska inflationsredovisningskommissionen.

Beräkning av inflationsavdrag och reala värdeminskningsavdrag

Syftet med inflationsavdraget beträffande varor är att kostnaden för sålda varor skall redovisas i samma penningvärde som intäkten. Utredningen

Sammanfattning 29

förutsätter att FIFO-metoden liksom tidigare skall användas, dvs. de tidigast anskaffade varorna anses i första hand avyttrade. Det är dock inte nödvändigt att beräkna penningvärdeförändringen för varje såld vara individuellt. Det ger samma resultat om man beräknar inflationens inverkan på det genomsnittliga lagret. För att undvika den tidskrävande och kostsamma procedur som en inventering innebär anser utredningen att man kan nöja sig med att bestämma varulagrets värde vid en tidpunkt. Detta värde bör då vara varulagrets ingående värde. Vid denna tidpunkt har lagret ändå inventerats. De svenska varulagervärderingsreglema medger en internationellt sett mycket betydande nedskrivning av varulagret. Nedskrivningen, vars syfte är att ge skydd för prisfallsrisken och att bidra till företagens konsolidering, innebär endast en skattekredit. Den medger inte någon definitiv kompensation för inflationen och är inget alternativ till inflationsavdraget. Däremot kan det diskuteras hur den omständigheten att varulagret nedskrivits skall påverka beräkningen av inflationsavdraget. Utredningen anser att det nedskrivna värdet skall utgöra underlag för beräkning av inflationsavdraget. Även om varulagemedskrivningen inte är skatteförmån medför den dock en betydelsefull effekt ur någon definitiv inflationssynvinkel. Till den del och från den tidpunkt ett varulager nedskrivits drabbas det inte av några negativa skatteeffekter_ på grund av inflationen. Även om det kan hävdas, att varulagrets storlek endast är ett underlag för beräkningen av den av konsolideringsskäl medgivna varulagemedskrivningens storlek, har dock nedskrivningen inte motiverats på detta sätt. Inflationsavdraget bör således beräknas genom att den ingående balansen på varukontot med det för beskattningsåret gällande inflationstamultipliceras let. Det för den räkenskapsenliga avskrivningen av maskiner och inventarier fundamentala är att det skattemässiga avdraget skall motsvara den avskrivning som skett i bokföringen. Den betydelsefulla förenkling av företagens deklarationsförfarande, som denna princip medger, gör att sambandet mellan bokföring och beskattning när det gäller maskiner och inventarier endast bör överges om det föreligger synnerligen starka skäl. Helst bör inflationsjusteringen vid beskattningen för ett visst års inflation inte ske omedelbart utan i takt med de årliga avskrivningama. Ett sådant system vid räkenskapsenlig avskrivning blir emellertid relativt komplicerat. Det medför också en upplösning av det hittillsvarande sambandet mellan aflärsbokforing och beskattning. I varje fall så länge affärsbokslutet upprättas enligt nominalistiska principer blir det nödvändigt att för maskiner och inventariers del ha skattebokföringen skild från affärsbokföringen. Utredningen anser det väsentligt att hålla fast vid principen att beskattningen skall kunna fastställas med utgångspunkt från årets bokslut. Utredningen anser därför att inflationsavdraget när det gäller maskiner och inventarier skall beräknas med den ingående balansen på inventariers konto som utgångspunkt, dvs. den ingående balansen multipliceras med inflationstalet för året. Den korta avskrivningstiden vid den räkenskapsenliga avskrivningen av maskiner och inventarier medför att den ekonomiska skillnaden mellan denna förenklade metod och den teoretiskt riktigare metoden att inflationsjusteringen sker i takt med avskrivningama blir relativt obetydlig. Enligt svensk Skatterätt avskrivs byggnad efter plan oavsett vilket av i

30 Sammanfattning

inkomstslagen rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet byggnaden ingår i. Av central betydelse för utredningen är att det inte finns något samband mellan bokföring och beskattning beträffande byggnader. Den grundläggande principen att inflationsjustering skall ske i takt med framtagandet av den skattepliktiga nominella vinsten kan därför beträffande byggnader förverkligas genom reala värdeminskningsavdrag. Reala värdeminskningsavdrag kan beräknas med utgångspunkt från nominalistiska värdeminskningsavdrag. Enklast är emellertid att årligen korrigera anskaffningsvärdena för inflationen på planerna förde olika byggnaderna och att direkt beräkna värdeminskningsavdraget med detta underlag. Eftersom planema ändå är till för beskattningens skull, uppstår inte något problem när det gäller sambandet mellan affärsbokföring och skattebokföring. Omräkning av anskaffningsvärdena kan ske med samma omräkningstal som de som används vid realisationsvinstbeskattningen. Primäravdraget bör på samma sätt som det vanliga värdeminskningsavdraget beräknas på ett inflationsomräknat anskaffningsvärde. Medgivna värdeminskningsavdrag återförs vid realisationsvinstbeskattningen. Den omständigheten att värdeminskningsavdragen är reala medför en möjlighet att förenkla beräkningarna. Det blir inte nödvändigt att vid uträkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av fastigheten omräkna de tidigare medgivna värdeminskningsavdragen, så att de blir uttryckta i försäljningsårets penningvärde. Man kan i stället undersöka hur stor del av det ursprungliga reala anskaffningsvärdet som återstår oavskrivet och dra detta från försäljningsintäkten. Det att finna går knappast någon objektivt riktig linje i frågan, om

indexuppräkning skall få medges först från och med det år real bmkattning

införs eller redan från och med det år en byggnad har förvärvats. Före införandet av real beskattning har ju den skattskyldige åtnjutit fördel av obegränsad ränteavdragsrätt. Å andra sidan blir fördelen av reala värdeminskningsavdrag inte så stor just de första åren efter fastighetsförvärvet. En gräns måste sättas någonstans och utredningen föreslår att den sätts schablonmässigt så att under det första beskattningsår real beskattning tillämpas en uppräkning får ske från anskaffningsåret, dock ej för mer än de senaste tio årens inflation.

Övriga tillgångar kan behandlas enligt någon av de här utvecklade

principerna. Alla tillgångar som avskrivs enligt plan behandlas på samma sätt som byggnader. Tillgångar som liksom maskiner och inventarier kan avskrivas enligt räkenskapsenlig metod bör behandlas sätt. Som på samma exempel kan nämnas patent och good-will.

Några konsekvensändringar vid övergång till real företagsbeskattning

lndexuppräkning bör även få ske av jörlustavdrag. De principer som här utvecklats beträffande real företagsbeskattning anser utredningen också kan användas för sådana skattesubjekt för vilka särskilda Skatteregler gäller, även sådana som bedriver penningrörelse. För det fall att inflationstakten skulle överstiga de nominella räntorna, medför utredningens ståndpunkt, att de negativa realräntoma inte skall beaktas, att hela räntemar-

Sammanfattning 31

eventuellt skulle kunna bli skattefri för sådana skattesubjekt, vars ginalen inkomster huvudsakligen härrör från in- och utlåning av penningmedel. Utredningen anser emellertid att denna situation, om den skulle uppkomma annat än tillfälligt, får medföra åtgärder från antingen lagstiftarens eller riksbankens sida. Även vid zlLski/iningsbeskatlningen bör reala principer användas så att utskiftat och tillskjutet belopp beräknas i samma penningvärde. Det sker enklast genom indexuppräkning av tillskjutet belopp.

Real beskattning av hushållssektom och nominalistisk beskattning av företagssektom Enligt direktiven bör utredningen pröva frågan om företagssektom kan undantas från real beskattning. En real företagsbeskattning medför normalt fördelar för de skattskyldiga jämfört med en nominalistisk beskattning. Om företagen undantas från real beskattning innebär det således att företagen inte får del av de fördelar, som införandet av reala principer skulle innebära. Skulle man anse att företagsbeskattn ingen i dag är alltför fördelaktig genom de olika stimulansregler, som den innehåller, är det mer motiverat att ompröva dessa regler än att hålla företagen utanför den reala beskattningen. För vissa skattesubjekt kan real företagsbeskattning medföra problem vid införandet, exempelvis för ägare av nyuppförda privata hyreshus med låg kapitalinsats. Utredningens uppfattning är emellertid att de problem, som begränsningen av avdragsrätten kan medföra för dessa skattesubjekt, bör lösas genom att de erbjuds reallån. Utredningen har för sin del funnit att svårigheten att fördela räntor mellan hushållssektom och företagssektom är ett starkt skäl för att använda samma reala principer såväl inom hushållssektom som inom företagssektom. Önskemålet att undanta företagssektom från reala beskattningsprinciper kan möjligen också förstås så, att räntorna rent tekniskt borde behandlas på samma sätt som i ett nominalistiskt system men att företagsbeskattningen i övrigt borde utformas enligt reala principer. Det är i så fall fråga om en real företagsbeskattning om än med en annan metod än den som utredningen föreslagit. Det kan ske så att fullt avdrag ges för alla nominella räntor, indextillägg och kursförluster, samtidigt som motsvarande intäkter görs skattepliktiga. Systemet erfordrar då att den vinst företaget gör på skulderna beräknas särskilt och i förekommande fall upptas till beskattning. Vill man förhindra att real företagsbeskattning i något fall medför högre beskattning än en nominalistisk beskattning, kan man låta de avdrag, som motivetats av inflationen, begränsas i proportion till företagets skuldsättningsgrad. Inflationsavdragen upphör då helt först vid en skuldsättning på 100 %. l förhållande till de här presenterade lösningarna medför utredningens att man undviker svårigheterna att fördela räntor mellan förslag fördelen företagssektom och hushållssektom.

32 Sammanfattning

Internationellt-skatterättsliga problem vid real

beskattning (kap. 7)

Vid internationella transaktioner, t. ex ett låneavtal mellan ett svenskt och ett utländskt skattesubjekt, blir beskattningen beroende av skattereglema i Sverige, beskattningsreglema i det andra landet och det dubbelbeskattningsavtal, som eventuellt finns slutet mellan de två staterna. Sveriges omfattande nät av dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet gör att ett sådant avtal normalt finns. Dubbelbeskattningsavtalen är än så länge bilaterala. Om de skall ändras,

erfordras att såväl Sverige som avtalsparten är överens om detta. Ändringar av

dubbelbeskattningsavtal är därför en synnerligen omfattande och tidskrävande procedur. Det är därför önskvärt, att nya skatteprinciper, som introduceras i den svenska skattelagstiftningen. går att förena med dubbelbeskattningsavtalen i deras gällande lydelse. Den stora svenska utlandsupplåningen gör det framför allt betydelsfullt att beakta de intemationellt-skatterättsliga effekterna av utländska lån vid införandet av real beskattning. En annan viktig fråga är hur svensk företagsamhet, bedriven utanför Sveriges gränser, påverkas. Vid internationella lånetransaktioner tillkommer en del skatterättsliga omständigheter som skiljer dem från interna. Valutakursförändringar kan påverka kursvinster och kursförluster. Den olikartade skatterättsliga behandlingen av räntor i olika länder gör att en reciprok behandling av långivare och låntagare är omöjlig att uppnå. Reallån som de deñnierats av utredningen kan knappast bli vanliga i internationella transaktioner, vilket däremot indexlån kan bli. Frågan blir då om utredningens förslag beträffande uppdelning av nominella räntor i en real del och en inflationskompensationsdel medför några problem vid internationella transaktioner. Eftersom skattelindringen för långivare knappast kan medföra några problem för de skattskyldiga, gäller frågan framför allt behandlingen av utländska lån, särskilt där företag är låntagare. Uppdelningen i Sverige av den nominella räntan i en avdragsgill och en icke avdragsgill del påverkar inte den skattemässiga behandlingen av räntan i det andra landet eller i dubbelbeskattningsavtalet, i varje fall inte så länge inflationskompensationen fortfarande betecknas som ränta. En försämrad skattemässig situation för låntagaren i Sverige motsvaras inte av någon förbättring för långivaren. Utredningens utformning av den reala företagsbeskattningen bygger emellertid inte på att den försämring låntagama får vidkännas genom begränsad ränteavdragsrätt alltid måste kombineras med en motsvarande förbättring hos långivama. I stället skall beskattningen av inflationsförorsakade skenvinster undvikas genom ett särskilt inflationsavdrag samt reala värdeminskningsavdrag. Det synes därför för företagsbeskattningens del inte föreligga några skäl att låta den bristande reciprociteten i långivamas och låntagamas beskattning medföra några särregler för behandlingen av räntor som betalas till utländska långivare. Det samband som normalt finns mellan låg inflationstakt och låga nominella räntor kunde göra det motiverat att beräkna inflationskompensa-

Sammanfattning 33

tionen med utgångspunkt i inflationen i det land, i vars valuta lånet upptagits. Utredningen anser dock att det är lämpligast att använda den i Sverige rådande inflationen för uppdelning av alla räntor. Härigenom uppnås en enhetlig behandling av alla räntekostnader. Utredningen anser också att det av enkelhetsskäl är lämpligast att inte sammankoppla beskattningen av räntor med kursvinster resp. kursförluster. Kursvinster och kursförluster bör således behandlas som f. n. Utredningens uppfattning att negativa realräntor inte skall beaktas kan medföra att svenska moderbolag sänker priserna på varor till sina dotterbolag för att i stället betinga sig ränta på leverantörskrediten till dotterbolaget. Denna ränta blir då skattepliktig i Sverige endast till sin realräntedel. Dotterbolaget torde däremot även i fortsättningen kunna dra av hela den nominella räntan. Även om det självfallet är en nackdel att företagens uppträdande skall påverkas av beskattningen anser utredningen inte att den är så stor att några specialregler behöver införas eller att grundprincipen, att negativa realräntor inte skall beaktas, behöver omprövas. Värdesäkringskommittén befarade att ett isolerat genomförande av real i Sverige skulle medföra att den inhemska räntenivån skulle beskattning sett och i förhållande till utlandet, vilket skulle verka sjunka både absolut snedvridande på de internationella kapitalrörelsema. Utredningen delar inte dessa farhågor. Utredningen anser för det första att ränteregleringama och den roll som de skattefria subjekten spelar i Sverige medför att ett införande av real beskattning inte får den nedpressande inverkan på den nominella räntenivån, som värdesäkringskommittén befarade. För det andra anser utredningen att förekomsten av internationella kapitalrörelser medför en utjämning av de internationella räntesatsema. Skulle räntenivån visa en fallande tendens i Sverige på grund av införandet av real beskattning, kommer en ökad utländsk på lån i Sverige att åter driva upp den nominella räntenivån i efterfrågan Sverige, såvida inte kreditpolitiska åtgärder dessförinnan vidtagits av riksbanken. För det tredje är det tvivelaktigt om räntenivån i andra länder verkligen i allmänhet påverkats av en effektiv nominalistisk beskattning där. Utländsk ekonomisk verksamhet i Sverige och svensk ekonomisk verksamhet i utlandet bedrivs normalt genom dotterbolag. Dessa är helt underkastade värdlandets skatteregler. Innebörden blir att real företagsbeskattning utan problem kan införas för utlandsägda dotterbolag i Sverige. För de jämförelsevis mer ovanliga fall att verksamheten drivs genom filial blir den skatterättsliga behandlingen i första hand beroende av på vilket sätt dubbelbeskatti ningen av den utländska inkomsten införs. Exemptionmetoden är oproblematisk. Tillämpas tax-creditmetoden kan effekten vid ordinary credit bli att en genom real företagsbeskattning skattesänkning inte kommer företaget utan den utländska staten uppkommen till del. I denna situation kan dock filialen ombildas till dotterbolag.

Val av index (kap. 8)

Det grundläggande kravet från utredningens sida på det index, som skall användas vid beskattningen, är att samma index skall kunna användas i en

34 Sammanfattning

mängd olika sammanhang för att förhindra att obehöriga skattevinster görs, detta för att uppnå en förenkling av systemet. Vid beskattningen skall således detta index användas för att uppdela nominella räntor i en icke skattepliktig resp. icke avdragsgill inflationskompensationsdel och en skattepliktig resp. avdragsgill realräntedel. Det skall också användas för beräkning av de omräkningstal som skall användas för uppräkning av anskaffningsvärdena vid realisationsvinstbeskattningen samt för uppräkning av avskrivningsunderlagen för byggnader vid beräkning av de reala värdeminskningsavdragen. Beräkningen av de inflationsavdrag, som skall medgm vid företagsbeskattningen, med utgångspunkt från varulagrets och maskiners och inventariers ingående värden är ytterligare ett användningsområde. Vid utskiftningsbeskattningen skall tillskjutet belopp beräknas med hjälp av index. Det skall också användas för uppräkning av äldre förluster enligt lag om förlustutjämning. Index skall också användas vid fastställandet av reallånens värden i kronor vid varje tidpunkt. Den mångsidiga användning detta index skall få gör att det är uteslutet att använda någon form av specialindex. Det måste vara fråga om ett allmänt penningvärdeindex, vars syfte är att så väl som möjligt mäta allmänna förändringar i penningvärdet. De uppställda kraven gör att av förefrntliga index endast konsumentprisindex, nettoprisindex och basbeloppsindex kan övervägas. Önskemålet att index skall avspegla inflationen, som den uppfattas av långivare och låntagare, tillgodoses bäst av konsumentprisindex (KPI). Om en höjning av priserna sker genom ändrad beskattning av andra orsaker torde vara likgiltigt för de berörda. De svårgripbara övervältringseffektema gör också värdet av ett använda ett rensat index som nettoprisindex och basbeloppsindex något tvivelaktigt. Dessa index rensas för skatter, som sannolikt delvis övervältrats. Utredningen finner därför övervägande skäl tala för att använda KP! som officiellt index för real beskattning och reala lån.

Resursallokering vid real beskattning (kap. 9)

Den nuvarande nominalistiska inkomstbeskattningens effekter på hushållens val mellan olika placeringsforrner har belysts av Sven-Erik Johansson i Hushållssparande och Skatteregler (SOU 1978: l 3, bil. 2 till kapitalmarknadsutredningens betänkande). Han undersöker där placeringsformema banksparande, aktier och fastigheter (en- och tvåfamiljsfastigheter) med olika antaganden om inflationstakt, belåningsgrad och marginalskatt. Det sker under vissa förenklade förutsättningar som att jämförda alternativ ger samma avkastning före skatt, att fastigheters och aktiers realvärden är konstanta och att fastigheters taxeringsvärden årligen utgör en viss procent av resp. marknadsvärde. Sven-Erik Johansson visar att nuvarande nominalistiska skattesystem under dessa förutsättningar är synnerligen oneutralt i alla de studerade avseendena. Det medför således en felaktig resursallokering. För att studera om införandet av real beskattning skulle medföra en ändring har utredningens förslag applicerats på Sven-Erik Johanssons modell. Det visar sig då att under de valda förutsättningarna skulle utredningens förslag

Sammanfattning 35

medföra att avkastningen på den individuelle spararens placeringar blev oberoende av såväl inflationstakten som placeringsformen (banksparande, aktier, fastigheter). Sven-Erik Johansson studerar inverkan av belåning under förutsättningen att låneräntan är lika stor som den reala avkastningen på tillgångarna. Under denna förutsättning medför real beskattning också att avkastningen på den individuelle spararens placeringar blir oberoende av belåningsgraden. Utredningens förslag medför dock full neutralitet blott när det gäller de viktigaste placeringsformema, dvs. banksparande, aktier och fastigheter. Om realräntan inte är positiv medför utredningens ståndpunkt beträffande behandlingen av de negativa realräntoma ett avsteg från full neutralitet. Om låneräntan inte överensstämmer med den reala avkastningen på tillgångarna kan även i ett realt system en leverageeffekt uppkomma. Icke desto mindre är det emellertid klart att utredningens förslag till skillnad från nuvarande system i stort sett medför neutralitet när det gäller den individuella spararens placeringar såväl när det gäller placeringsfonner som inflationstakt och belåningsgrad. När det gäller den reala beskattningens inverkan på företagens investeringar torde utredningens förslag medföra att investeringar i rörelsetillgångar främjas relativt sett. De skattemässiga fördelarna av att göra kapitalvinster på lånefmansierade tillgångar minskar. Vad beträffar rörelsetillgångar - varor, maskiner och inventarier - av

uppvägs dock nackdelen ränteavdragsbegräns-

ningen mer än väl av att inflationsavdraget eliminerar beskattningen av skenvinster. Därtill kommer effekten av att reallån kan användas utan skattemässiga nackdelar. För många företag kan det vara en avsevärd belastning att behöva betala de nuvarande höga nominella räntorna, när investeringsprojektet inte ger avkastning fönän i framtiden. Reallånens annorlunda tidsprofil när det gäller kapitalutgiftema torde här vara en fördel, eftersom den bättre överensstämmer med tidsprofilen för intäkterna.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real

finansiering (kap. 10)

Allmänt om ett realt systems eâêkter på kreditpolitiken och

kreditmarknaden

Den nuvarande ordningen i fråga om skatter, lån och räntor skapar en otillfredsställande situation på kreditmarknaden och medför många svårigheter för kreditpolitiken. Ett av huvudproblemen har varit att hushållens - för konsumtionsändamål - varit stor. efterfrågan på krediter väsentligen skattesystemet har gjort hushållen föga räntekänsliga och inflationen har underlättat skuldåterbetalningen. Hushållens låneanspråk och räntebetalningsförmåga skulle, utan regleringar och överenskommelser, i hög grad ha trängt undan industrins och stora delar av bostadssektoms lånemöjligheter. Självfallet har också statens stora upplåningsbehov under senare år motiverat avsevärda ingrepp på kreditmarknaden. Ett realt system eliminerar låntagamas möjligheter till inflationsvinster på

36 Sammanfattning

lån och minskar hushållens möjligheter att betala höga räntor på övriga skattebetalares bekostnad. En bättre balans mellan främst hushållens kreditefterfrågan och övriga sektorers torde därför uppstå som en naturlig följd av ett realt system. En av kreditpolitikens nuvarande huvuduppgifter, nämligen att begränsa hushållens kredit- och :äntebetalningsmöjligheter, torde därför bli väsentligen underlättad. Också utbudssidan på kreditmarknaden får väsentligt ändrade förutsättningar. Främst hushållens sparande bör rimligen öka genom att den del av räntan, som svarar mot inflationskompensationen, blir undantagen från beskattning. Genom att hushållens kreditefterfrågan torde bli mindre än tidigare blir utbudet av kapital för andra sektorer än hushållssektom större än tidigare. Kreditpolitikens uppgift att förse bl. a. industrin med erforderligt kapital torde alltså bli avsevärt lättare än f. n. Ett realt system ändrar således i väsentliga avseenden förutsättningarna för kreditpolitiken och kreditmarknaden. Också i ett realt system behövs det kreditpolitiska medel. Kredittillgången måste kunna varieras med hänsyn till konjunkturer och utrikesañärer. Någon form av övergripande kreditplanering och kreditfördelning torde likaså behövas.

Övergången från nuvarande system till ett realt system ställer dessutom

vissa nya krav på kreditpolitiken.

Omläggning av befintliga penninglån till reallån

Real beskattning medför en skattehöjning för de hushåll, som har stora lån och därav betingade stora ränteutgifter. En allmän och omedelbar övergång till real beskattning skulle således - om inte övergångsåtgärder vidtogs -leda

till stora störningar för många låntagare. Låntagama skulle i många falllinte

kunna klara betalningarna på sina lån. Härigenom skulle också kreditinstituten drabbas av svårigheter att uppfylla sina förpliktelser mot plaeerama. Det krävs därför övergångsanordningar från främst statens sida. Den kanske viktigaste är att skapa förutsättningar för en till reallån. Därigenom

övergång

kan låntagamas årliga betalningar vid övergången hållas på i princip den nivå som de med dagens regler betalar netto med hänsyn till effekten av skattelindring och räntebidrag. Bruttobetalningama till långivama blir då emellertid mindre. Den likviditetsbrist som därigenom uppstår i kreditsystemet måste således jämnas ut. Det får ske genom att staten minskar sin upplåning i banker, försäkringsbolag och AP-fond med motsvarande belopp. Staten kan också avstå från denna upplåning därför att staten får avsevärt minskade utgifter för räntebidrag och ökade skatteinkomster på grund av den reducerade avdragsrätten för skuldräntor. Utredningen anser att en helt frivillig övergång till reallån inte ger låntagama garantier för att så sker. Utredningen anser därför att det behövs en lag om rätt för låntagare och skyldighet för långivare att lägga om lån till reala villkor i vissa fall. Låntagarens rätt till omläggning bör avse alla innehavare av långfristig kredit för bostadsbyggandet, dvs. sådan långfristig kredit för bostadsbyggandet som avses i 19-21 §§ lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel (LKM) och

Sammanfattning 37

som är prioriterad enligt riksbankens tillämpningsföreskrifter. Det innebär att prioriterade bottenlån från kreditaktiebolag, stadshypoteksinstitutionen samt direkta prioriterade bottenlån från bank- och försäkringsinstitut bör få läggas om. Möjligheten till omläggning bör, av administrativa skäl, begränsas till lån av viss minsta storlek, t. ex. 20 000 kr. Möjligheten till omläggning bör vidare avse innehavare av statliga bostadslån samt innehavare av prioriterade bottenlån från Sveriges allmänna hypoteksbank, dvs. långfristiga prioriterade bottenlån till jordbrukssektom. Bostadsinstituten (kreditaktiebolagen och stadshypoteksinstitutionen) lämnar också andra lån, som är utpräglade bottenlån utan att för den skull vara prioriterade i LláMzs mening. Dessa lån är otvivelaktigt av samma slag som de prioriterade bottenlånen, sett från låntagamas synpunkt. Alla lån från bostadsinstituten bör således omfattas av den lagfästa rätten till omläggning till reallån. Statsmaktema måste skapa kreditpolitiskt utrymme för omlagda lån. Lån som läggs om till reala lån får i inledningsskedet en skuldökning. Sett från långivamas synpunkt ökar fordringarna på låntagama. Det innebär att också villkoren för upplåning måste ändras. Iden mån upplåningen har skett i form av obligationsupplåning måste villkoren för obligationema ändras till reala villkor. Bostadsinstitutens (kreditaktiebolagen och stadshypoteksinstitutionen) upplåning - främst från banker, försäkringsbolag och AP-fond i form av bostadsobligationer - bör således beträffande den skuldökning som uppkommer ges en prioriterad ställning. Detsamma bör gälla för skuldökningen på omlagda prioriterade bottenlån från bank- och försäkringsinstitut. Den kreditpolitiska hanteringen av landshypoteksbankens upplåning bör vara densamma som för bostadsinstitutens motsvarande upplåning. Några särskilda kreditpolitiska åtgärder för statliga lån som läggs om till reallån behövs inte. Beträffande lån från bostadsinstituten som inte är prioriterade i LKMzs mening bör prioriteringen avse skillnaden mellan låneskulden i det reala systemet och låneskulden vid omläggningstillfället. Det skulle innebära att skuldökningen på sådana lån, efter omläggning till reallån, får beaktas vid bestämning av likviditetskvoter enligt 9 §LKM och vid tillämpning av allmän placeringsplikt enligt 19 § och i övrigt vid riksbankens tillämpning av kreditpolitiken. Vid sidan av de lån som bör få läggas om med stöd av särskild lag finns det andra lån, som sett ur låntagamas synvinkel kan behöva läggas om, men där en tvingande lagstiftning av olika skäl är olämplig. De viktigaste lånen av detta slag är långfristiga lån, som inte är prioriterade, från bank- och försäkringsinstitut. Sett ur låntagamas synvinkel finns det goda skäl för omläggning av sådana lån. Utredningen har dock funnit att en tvingande lagstiftning i dessa fall skulle onödigtvis komplicera hanteringen av nu berörda banklån och lån från försäkringsinstitut. Staten bör i stället bidra till att skapa förutsättningar för frivilliga överenskommelser. Det kan ske genom att skuldökningen på omlagda lån beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. En ytterligare förutsättning bör vara att det är fråga om lån med _ inteckningssäkerhet (eller kommunal borgen). Då bör staten kunna lämna en

38 Sammanfattning

garanti för skuldökningen på lån av ifrågavarande slag som läggs om. De statliga åtagandena bör gälla enbart lån till fysiska personer samt företag i bostads- och jordbrukssektom. Utredningens allmänna utgångspunkt är, som redan framgått, att låntagare med långfristiga penninglån bör få sina lån omlagda till reallån. Det gäller främst lån inom bostadssektom, där låntagare som önskar det bör få sina samtliga bostadslån och sina bottenlån omlagda till reallån. Det förekommer slutligen vissa kortfristiga lån, krediter under byggnadstiden, som i ett övergångsskede kan skapa svårigheter för låntagama om inte hela räntan är avdragsgill. Också i dessa fall behövs det särskilda statliga åtgärder. Utredningen förordar beträffande bostäder med statliga lån att räntan läggs till låneunderlaget. Härigenom ökar storleken av de slutligt bostads- och bottenlånen. I fråga om byggnadskrediter till icke beviljade statligt belånade bostäder (och jordbruk) får räntan läggas till det slutliga bottenlånet. Räntan, som läggs till låneunderlaget resp. bottenlånet, bör beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. Den ökade skuld, som härigenom uppkommer, bör omfattas av den statliga garantin. Alla övriga långfristiga lån till enskilda personer - som inte kan läggas om till reallån - får beaktas i skatteanståndssystemet (se kap. 15). När det gäller övriga lån, t. ex. bankernas in- och utlåning, torde såväl reallån som penninglån förekomma i framtiden. l den närmare kreditpolitiska hanteringen behöver några särskilda åtgärder knappast vidtas i någon större utsträckning. Huvudregeln bör vara att lån, som är prioriterade, bör få en prioriterad behandling både i fråga om de ursprungligt beviljade nominella lånebeloppen och i fråga om den nominella skuldökningen på dessa lån.

Ränte- och amorteringsvillkor vid omläggning av gamla lån till

reallån Beträffande räntesättningen på lån som läggs om till reallån föreslår utredningen att räntan på omlagda lån bör bli densamma som för nya reallån av motsvarande typ. l fråga om bottenlån och bostadsobligationer från bostadsinstituten innebär detta att en extra räntejustering sker vid omläggningstillfället. När det gäller löptidema för lån som läggs om till reallån föreslår utredningen som huvudregel att löptidema skall vara desamma som enligt amorteringsplanen före omläggningen. Några undantag från denna huvudregel förordas dock. För bottenlån och statliga bostadslån till flerbostadshus resp. småhus föreslås att amorteringsplanen skall grundas på en sextiondedel (1,67 °/0) resp. en femtiondedel (2 °/0) av ursprungligt realt lånebelopp (ursprungligt lån uppräknat med KPI). För äldre lån innebär det en förkortning av amorteringstidema. För nyare bostadslån och vissa bottenlån

(beviljade fr. o. m. år 1980) innebär regeln en förlängning. För nyligen

förvärvade egnahem föreslås också vissa särregler.

Kreditriskprövningen i ett realt system

Det är uppenbart att långivama i ett realt system kommer att anse sig tvungna till en noggrannare säkerhetsprövning än f. n. I nuvarande system blir

Sammanfattning 39

säkerhetsproblemen till avsevärd del lösta genom inflationen. Säkerhetema för lån blir successivt allt bättre genom att fastighetsvärdena stiger medan låneskuldema inte stiger. Den försämrade risksituation för långivama som följer av ett realt system är i själva verket ett av de största hindren för ett realt system. Ett system där långivama inte vågar lämna nya lån eller riskerar att lida Förluster på redan lämnade lån skulle skapa en ohållbar situation för det ekonomiska livet. Utredningen har också ägnat dessa frågor en betydande uppmärksamhet i olika sammanhang. På grundval av bil. 5 har utredningen törordat system för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetsprisutveckling resp. löneutveckling. Vidare bör inteckningsväsendet, när det gäller framtida lån, anpassas till ett realt lånesystem med innebörd att inteckningar och säkerheter kan följa uppskrivningen av lån (se kap. 13 och bil. 3). Dessa åtgärder, som utredningen förordar, tar sikte på att skapa en rimlig risksituation i ett realt system. l fråga om framtida statliga reala bostadslån förordar utredningen ett kommunalt ansvar uppgående till 40 °/0 av lånebeloppet vid förlusttillfället. Ansvaret bör avse såväl det ursprungliga nominella lånebeloppet som den nominella skuldökningen. Resterande 60 °/0 bör falla på staten.

Övriga kreditpolitiska åtgärder

Penningpolitiken på en real kreditmarknad, med förekomst också av penninglån, har utförligt behandlats av värdesäkringskommittén. Utredningen anser sig därför inte ha anledning att ytterligare behandla denna fråga. Utredningen förutsätter, liksom värdesäkringskommittén, att riksbanken också i ett realt system har det yttersta ansvaret för räntesättningen på kreditmarknaden. Behovet medel av övriga kreditpolitiska likviditetskrav, kassakrav, allmän utlåningreglering, och särskild placeringsplikt påverkas i princip inte av införandet av ett realt system. Det torde också vara möjligt att anpassa de nuvarande reglerna i LKM till ett realt system. En särskild utredning, kommittén (E 1980:3) om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen, arbetar f. n. med bl. a. frågorna om vilka kreditpolitiska medel som behövs i framtiden. Med hänsyn hänill har realbeskattningsutiedningen avstått från att gå närmare in på dessa frågor. Allmänt sett gäller emellertid, som framhölls inledningsvis, att många kreditpolitiska problem blir mindre i ett realt system. Därigenom kan också kreditpolitiken underlättas i flera väsentliga avseenden. Även det bostadspolitiska regelsystemet kan förenklas i ett realt system.

40 Sammanfattning

Real bostadsfrnansiering i det framtida beståndet

(kap. ll)

Sambandet mellan real beskattning och real bostadsfinansiering

En korrekt beskattning av räntor med hänsynstagande till inflationen och ett avskaffande av räntebidrag som i praktiken innebär bidrag till realamorteringar skulle vid oförändrat lånesystem betyda en katastrofal höjning av kapitalutgiftema för nyproducerade småhus. Detta skulle i praktiken leda till att småhusproduktionen praktiskt taget upphörde. Detta visar hur orimligt det nuvarande lånesystemet är. Det allmänna låter inflationen tidigarelägga realamoneringama på bostadslånen och löser sedan de boendes likviditetsproblem genom räntesubventioneri form av direkta statliga räntebidrag och genom avdragsrätt för ränteutgifter som till största delen är realamorteringar. Avskaffandet av direkta och indirekta bidrag till realamorteringar gör det

nödvändigt att också avskaffa systemet med att låta inflationen tidigarelägga

realamorteringama på bostadslån. Annars blir likviditetspåfrestningama för

boende i nya hus alltför stora. Real beskattning således nödvändiggör införandet av reallån. Som tidigare påpekats finns också det omvända sambandet. Real beskattning är en nödvändig förutsättning för att en mer omfattande förekomst av reallån skall vara möjlig. l diskussionen ovan har förutsatts att nuvarande räntebidragssystem avvecklas samtidigt som real beskattning införs. Det är visserligen i princip möjligt att bibehålla nuvarande räntebidragssystem i kombination med ett bibehållande av nuvarande lånesystem även vid real beskattning. I så fall kvarstår dock till stor del den effekt som det är ett av huvudsyftena med real

beskattning att avskaffa, nämligen förmögenhetsomflyttningama till följd av

att bidrag med skattemedel ges till husägares realamorteringar på bottenlån och statliga bostadslån. Eftersom detta bör undvikas bör man ta steget fullt ut vid införandet av real beskattning genom att också avskaffa nuvarande räntebidragssystem. En jämn fördelning av de reala kapitalutgiftema över tiden kan i stället åstadkommas genom reallån. Införandet av real beskattning nödvändiggör en övergång till reallån för att undvika kraftiga utgiftsökningar för egnahemsägare. För allmännyttiga bostadsföretag och för bostadsrättsföreningar blir konsekvenserna av en övergång till real beskattningi sig mycket mindre omvälvande. I den mån man har räntekostnader som kraftigt överstiger schablonintäktema kan man vid nuvarande Skatteregler normalt inte dra skattemässig fördel av underskotten, eftersom man i allmänhet inte har nämnvärda andra skattepliktiga inkomster att dra av underskotten ifrån. I stort sett förlorad avdragsrätt för sådana räntor till följd av övergång till real beskattning innebär således inte någon större

förändringi praktiken. Övergång till real beskattning leder följaktligen inte till

motsvarande tvångssituation som för egnahemsägare för vilka det skulle bli nödvändigt att byta lånesystem eller vidta kraftiga förändringar inom ramen för rådande lånesystem. Allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsför- 1 eningar skulle klara likviditeten vid en övergång till real beskattning även om Realamortering = Amortering + Ränta - det nuvarande bostadsñnansieringssystemet med penninglån bibehölls, förut- Realränta. satt att också nuvarande räntebidragssystem bibehölls.

Sammanfattning

Ett viktigt syfte med real beskattning är att avskaffa avdragen för utgifter som realt sett utgör amorteringar. Det ligger i linje med detta syfte att också avskaffa bidragen till realamorteringar, vilka ger ungefär motsvarande snedvridningar. Därför har ovan föreslagits att nuvarande räntebidragssystem inom bostadsfinansieringen i huvudsak avskaffas vad avser egnahem. Resonemanget är lika giltigt när det gäller hyres- och bostadsrätter. Det skulle f. ö. vara omöjligt att försvara ett avskaffande av bidragen till egnahemsägamas fönnögenhetsuppbyggnad samtidigt som motsvarande bidrag bibehölls för hyres- och bostadsrättshus. Om nuvarande räntebidragssystem i huvudsak avskaffas samtidigt som real beskattning införs blir således en övergång till reallån lika nödvändig för allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar som för egnahemsagare.

Real bostadsjinansiering - en kortfattad beskrivning

Real bostadsfrnansiering är ett lånesystem där statens bostadslån och bostadsinstitutens bottenlån utgår som reallån. Villkoren för reallånen är så utfonnade att amorte ringar sker ungefär i takt med fastigheters normala reala ekonomiska förslitning. Kapitalutgiftema uttryckta i fast penningvärde fördelas i stort sett jämnt över fastighetens ekonomiska så att i livslängd framtiden boendekostnadema är ungefär desamma för likvärdiga bostäder

oavsett de jämförda fastighetemas ålder (om man bortser från produktivitets-

utveckling). Summan av amorteringar uttryckt i fast penningvärde under lånets löptid motsvarar exakt det ursprungliga lånebeloppet, dvs. samma resultat som vid penninglån och fast penningvärde. Utredningens utgångspunkt är att kapitalutgiftema i nyproduktionen inte får bli högre vid övergången till real bostadsfrnansiering än vad som gäller för bostäder med statliga lån i dagens bostadsfrnansieringssystem. Om den årliga amorteringen normalt antas vara 1,67 % av den reala anskaffningskostnaden för en hyresfastighet (60 års löptid med rak amortering) får räntan vara högst l,O °/0 för att den sammanlagda kapitalutgiften säkert skall bli lägre än den nuvarande garanterade räntan på 3 °/0 som gäller för nyproducerade flerbostadshus. Eftersom marknadsräntan för reallån kan antas komma att ligga på 2-3 °/0 ställs krav på räntebidrag i storleksordningen 1-2 procentenheter om den garanterade bostadsräntan sätts till 1,0 %. Det skall jämföras med nuvarande räntebidrag pâ 9-10 procentenheter första året för nyproducerade flerbostadshus. För att de reala boendekostnadema skall kunna fördelas jämnt över en fastighets ekonomiska livslängd krävs vid sidan av real bostadsfinansiering ett system för finansiering av det periodiska underhållet där utgifterna mätta i fast penningvärde fördelas jämnt över tiden. Detta kan åstadkommas antingen genom ett system med underhållsfonder eller genom ett system med underhållslån. Ytterligare ett villkor för att kravet på en jämn fördelning av boendekostnadema över tiden skall uppfyllas är att amorteringsplanen för nyproduktionslån (bottenlån och statslån) justeras i samband med upptagande av ombyggnadslån. Amorteringsplanema bör justeras så att de sammanlagda kapitalutgiftema inte blir högre för ombyggda statsbelånade hus än för nyproducerade statsbelånade hus av motsvarande storlek och standard.

42 Sammanfattning

Vad innebär reallån?

Reallån kan beskrivas som att man lånar i en värdebeständig enhet, realenheter, i stället för kronor. Om det lånade beloppet är 100 realenheter, lånets löptid är 50 år och rak amortering tillämpas blir varje års amortering 2 realenheter. Eftersom skulden mätt i realenheter sjunker år för år blir räntebetalningarna mätt i realenheter också lägre år för år. Om räntesatsen är 2 % blir räntebetalningama de första tre åren 2 rea lenheter, 1,96 rea lenheter resp. 1,92 realenheter. Realenheten bör fastställas för varje månad och utgöra l 000 kr. multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan konsumentprisindex (med en decimal) två månader tidigare och konsumentprisindex i genomsnitt för år 1980 (100, eftersom år 1980 är nytt basår för konsumentprisindex). Då inflation råder i ekonomin kommer reallån många gånger att innebära att skulden stiger i löpande penningvärde trots att den sjunker mätt i realenheter och att den årliga kapitalutgiften ökar mätt i kronor trots att den sjunker mätt i realenheter. Om man räknar framåt i tiden med en antagen hög inflationstakt kommer man snart upp i nominella skuldbelopp som ligger högre än en belånad fastighets ursprungliga nominella värde och i nominella kapitalutgifter som skulle vara omöjliga att klara med låntagarens nominella inkomst i utgångsläget. Det är dock inte sannolikt att fastighetens nominella värde ligger stilla och att låntagarens inkomst ligger konstant i kronor vid en stark allmän inflation. Mer sannolikt är att fastighetens värde ökar ungefär i takt med den allmänna inflationen minus normal realvärdeminskning och att låntagarens årliga disponibla inkomst ökar ungefär i takt med den allmänna inflationen. Då finns det hela tiden minst samma reala säkerhet for lånet som vid utbetalningen av lånet och då innebär de årliga kapitalutgiftema inte någon ökande ekonomisk börda för låntagaren. Amorteringstiden for ett reallån till en fastighet får inte vara längre än fastighetens ekonomiska livslängd. En byggnad har en begränsad ekonomisk livslängd vilket gör att man kan förvänta sig en årlig realvärdeminskning. Om amorteringsplanen för reallånet på ett realistiskt sätt är anpassad till detta kommer det hela tiden att finnas rimlig säkerhet för lånet.

Vid tillämpning av vanliga penninglånevillkor vid stark inflation sjunker

egentligen realvärdet på en inteckningsskuld alldeles för snabbt i förhållande till fastighetens reala ekonomiska förslitning eller realvärdeminskning. Fastighetsägaren tvingas ge långivaren kompensation for inflationens urholkning av skuldbeloppet genom en hög nominell räntesats på lånet. Huvuddelen av kanske hela - räntan fungerar således som realamortering. Genom höga realamorteringar i början av lånets löptid bygger fastighetsägaren snabbt upp en stor förmögenhet. Med hjälp av ränteavdrag och i vissa fall räntebidrag kan fastighetsägaren likviditetsmässigt klara av denna forrnögenhetsuppbyggnad.

Utformning av lånevillkoren vid real bostadsfinansiering

Ett system med real bostadsfinansiering måste bygga på realistiska ekonomiska förutsättningar i fråga om husens livslängder och därmed lånetider. Därtill 4 får det nya systemet inte innebära ökade kapitalutgiñer i nyproduktionen,

Sammanfattning

främst därför att det skulle leda till alltför lågt bostadsbyggande. Dessa båda krav måste förenas. l ett system med real bostadsfinansiering är det nödvändigt att fördela kostnaderna för det periodiska underhållet jämnt över en fastighets livstid. Detta är i princip nödvändigt också i nuvarande lånesystem. Eftersom de reala kapitalutgiñema i det senare fallet vid bibehållen inflationstakt sjunker ganska snabbt uppstår emellertid ett ökat utrymme för underhåll. Om man i ett realt system inte från början beaktar behovet av medel för det framtida periodiska underhållet är risken stor att de totala utgiftema för äldre hus blir alltför höga jämfört med för nya hus. I ett system med real beskattning och real bostadsfrnansiering kommer frågan om säkerheter för lån i ett förändrat läge på grund av att lånen inte längre till väsentlig del amorteras av inflationen. l ett system med reallån kommer det inte att bli fråga om så stora marginaler mellan marknadsvärde på fastigheten och återstående skuld vid varje given tidpunkt som i dagens system. Från långivamas synpunkt blir det därför av mer avgörande betydelse än tidigare att det periodiska underhållet inte eftersätts så att fastighetens realvärde sjunker snabbare än enligt amorteringsplanen. Summan av de årliga kostnaderna för periodiskt underhåll (l °/0 av reala anskaffningskostnaden) och den nödvändiga årliga amorteringen för att ge utrymme för normal realvärdeminskning och framtida ombyggnad (1,4 °/0 av reala anskaffningskostnaden för hyreshus) motsvarar fastighetens årliga reala

ekonomiska förslitning och uppgår till 2,4 % av reala anskaffningskostna-

den

Mot denna bakgrund är det skäligt att bottenlån och statliga bostadslån får 60 års löptid vad avser lån till flerbostadshus och 50 års löptid vad avser lån till småhus. i samtliga fall reallån med rak amortering. Utredningen föreslår detta. Ett system med s. k. realannuitetslån i stället för reallån med rak amortering framstår som alltför riskabelt med tanke på risken för s. k. omvänd utgiftssplittring och för att fastighetsprisema inte hänger med skulduppräkningen i ett realt system. F. n. är amorteringsplanema för nya bottenlån till småhus resp. flerbostadshus 40 resp. 50 år. Fram till mars 1980 var amorteringsplanema för nya bottenlån 50 resp. 60 år. Det ovan framlagda förslaget ansluter således väl till vad som gällt till nyligen. Det finns skäl för kortare amorteringstider för småhus än för flerbostadshus även efter övergången till ett realt system. Överlåtelser av småhus är vanligare än Överlåtelser av flerbostadshus, vilket betyder större behov av den ökade säkerhetsmarginal som snabbare amortering medför. En viktig lönrtsättning för ett fungerande realt system är då det gäller hyreshus att hyresintäktema hela tiden är tillräckliga för att täcka kapitalutgifter samt drift- och underhållskostnader. Om hyresintäktema visar en vikande tendensi förhållande till de kostnader som skall täckas kan man räkna med en snabbare realvärdeminskning än den ovan antagna, vilket betyder att amorteringstakten blir otillräcklig för att det skall finnas säkerhet för lånen. Förslaget om amorteringstider ovan är anpassat till den traditionella tanken 1 Bakgrunden till denna att det periodiska underhållet finansieras genom avsättningar till underhållsuppskattning framgår av fonder. kap. ll.

Sammanfattning

Frågan om var marknadsräntan skulle ligga i ett reallånesystem har utretts av Ingemar Hansson, dels i ett appendix till boken Bostadsfrnansiering och bostadsbeskattning under inflation (1977) och dels i bil. 4 till detta betänkande.2 Han kommer fram till att det är rimligt att anta att marknadsräntan skulle ligga på 2-3 %. Man kan omedelbart konstatera att det inte går att konstruera ett ekonomiskt realistiskt reallånesystem med lika låga utgifter i nyproduktionen som med nuvarande räntebidragssystem, om räntan i det reala systemet är osubventionerad. Som tidigare redovisats betyder nuvarande system vid 10 % inflation att kapitalutgiften första året för en hyreslägenhet är 2,84 % av den reala produktionskostnaden. Vid tillämpning av 60-årigt reallån med rak amortering och 2 % ränta blir kapitalutgiften första året 3,66 °/0 av den reala produktionskostnaden. Om räntesatsen med hjälp av räntebidrag reduceras till l % blir kapitalutgiften 2,66 % av den reala produktionskostnaden, dvs. något lägre än i nuvarande system. Den garanterade räntesatsen l % måste gälla hela löptiden på lånen om den nominella ökningen av genomsnittliga produktionskostnader ungefär motsvarar ökningen av KPI. lndexuppräkningen av skulderna inom reallånesystemet medför då en alldeles tillräcklig utjämning mellan yngre och äldre årgångar bostäderi fråga om kapitalutgifter. Vid ändrade genomsnittliga reala produktionskostnader kan det dock bli motiverat med justeringar av garanterade räntesatser i såväl det framtida äldre beståndet som i nyproduktionen. Om räntesatsen fixeras till l °/0 ger 60-åriga reallån med rak amortering en lagom stor total kapitalutgift första året jämfört med nuvarande system (2,66 % av reala pr0duktionskostnaden_m0t 2,84 °/0), vad avser flerbostadshus. om amorteringstiden för För småhus erhålls den lämpliga kapitalutgiftsnivån reala bottenlån och statliga bostadslån sätts till 50 år. F. n. ligger kapitalutgiftsnivån vid nonnala marginalskattesatser något högre för egnahem (den vanligaste upplåtelseforrnen för småhus) än för hyresoch bostadsrätter (de dominerande upplåtelseformema för flerbostadshus) i nyproduktionen. Denna skillnad bibehålles i stort sett efter omläggningen till real bostadsfinansiering. l det reala systemet beror skillnaden på differentiering i fråga om amorteringsplanemas längder medan den i nuvarande system beror på differentienng i fråga om garanterade räntesatser.

Modifieringar i ett system med real bostadsfnansiering

Ett traditionellt penninglån i kombination med en hög inflationstakt ger ett snabbt sjunkande realt lånebelopp. Vid en normal utveckling av det reala fastighetspriset ger detta ett snabbt växande eget kapital, beräknat som skillnaden mellan fastighetsvärdet och det kvarvarande skuldbeloppet. En övergång till reallån innebär att det reala skuldbeloppet sjunker betydligt långsammare. Det föreslagna lånesystemet leder därför efter hand till en mindre säkerhetsmarginal mellan fastighetsvärdet och skuldbeloppet. Bostadspolitiska önskemål om låga insatser för köpare av nybyggda och låga amorteringar medför i ett realt system relativt små 2 Se bil. 4, Realräntans fastigheter säkerhetsmarginaler. En mindre säkerhetsmarginal innebär en större risk för nivå vid real beskattning, av Ingemar Hansson. att fastighetsvärdet kan komma att understiga det kvarvarande skuldbeloppet

Sammanfattning 45

under ogynnsamma omständigheter. Detta kan leda till problem genom att fastigheten inte längre utgör fullgod säkerhet för lånen och genom att fastighetsägaren kan få en kvarvarande skuld efter en försäljning. Den mindre säkerhetsmarginalen leder därför till en försämrad risksituation för låntagaren jämfört med dagens system. Reala lån innebär också att de reala kapitalutgiftema sjunker förhållandevis långsamt. Detta kan leda till problem för låntagama under perioder med sjunkande reala inkomster. Reallån innebär också att skuldbeloppet normalt stiger mätt i kronor under den första delen av länets löptid, trots att värdet av lånebeloppet (mätt i realenheter) sjunker hela tiden. Många låntagare ser i första hand på utvecklingen av skuldbelopp och kapitalutgifter i kronor och inte i reala termer. De i kronor stigande skuldbeloppen och kapitalutgiftema kan därför misstolkas av många låntagare. Minskningen av de generella bostadssubventionema och övergången till reala lån innebär således en försämring av en låntagares faktiska risksituation. Den uppfattas dessutom som en väsentligt större försämring av en låntagare som är offer för s. k. penningillusion. Utredningen har därför gjort en speciell undersökning av möjliga åtgärder för att förebygga låntagamas oro. Denna undersökning redovisas i bil. 5. Där presenteras följande tre regler för reduktion av kapitalutgifter i vissa fall: l. Reduktion av kapitalutgiften vid en oförmånlig utveckling av fastighetspriserna för aktuell region och fastighetsklass från byggnadstillfället jämfört med utvecklingen av skuldbeloppet under motsvarande period. 2. Partiell avskrivning av skuld vid försäljning vid en oförmånlig utveckling av fastighetsprisema för aktuell region och fastighetsklass från inköpstillfället jämfört med utvecklingen av skuldbeloppet under motsvarande period. 3. Reduktion av kapitalutgiften vid en oförmånlig utveckling av lönerna jämfört med kapitalutgiftema vid reallån knutna till KPI. Avsikten med dessa regler är att förbättra låntagamas faktiska risksituation och att motverka den oro som orsakas av penningillusion. Reglerna kan tolkas som en försäkring som ger fönnåner under ogynnsamma omständigheter samt som en informationsbärare som motverkar omotiverad oro. Sådana regler, som förebygger vissa tänkbara negativa effekter av ett realt lånesystem för bostadsfmansiering, kan väntas underlätta införandet av och vidmakthållandet av ett realt lånesystem. Utredningen förordar alternativen l och 3.

Bostadspolitiska konsekvenser av en övergång till real bostads-

fnansiering i det framtida beståndet

Real beskattning och real bostadsfinansiering skulle betyda stopp för de godtyckliga förmögenhetsöverföringar som förekommer i nuvarande system på grund av inflationen, ränteavdragen och räntebidragen. Kapitalutgiftema mätta i fast penningvärde skulle utjämnas över tiden så att hyresgäster i det framtida äldre beståndet skulle få ungefär samma hyror som hyresgäster i likvärdiga nyproducerade lägenheter. Kravet på egeninsatser vid förvärv av äldre villor skulle i framtiden bli avsevärt lägre än i dag eftersom amorteför reallån skulle normala reala l Se bil. 5, Garantiregler ringsvillkonen anpassas till fastighetens ekonomiska förslitning så att det inte skulle uppstå något större gap mellan vid reala lån, av Ingemar marknadsvärde och återstående inteckningsskuld. Hansson.

Sammanfattning

Kapitalutgiftema för egnahemsägare skulle i ett realt system inte påverkas nämnvärt av skillnader i marginalskattesatser, eftersom det inte skulle uppkomma några nämnvärda skattemässiga underskott. Detta skulle gälla även om ett realt system tillämpades utan att kombineras med en avdragseffektsbegrånsning i enlighet med riksdagens beslut med anledning av prop. 1981/82: 197. Gynnandet av höginkomsttagare och den kraftiga stimulansen till inkomstsegregering i boendet skulle således minska avsevärt vid införande av ett realt system likaväl som vid införande av ett system för avdragseffektsbegränsning enligt det ovan nämnda riksdagsbeslutet. Det skulle från kapitalutgiftssynpunkt inte vara ekonomiskt gynnsammare att bo i eget hem eller bostadsrätt i stället för i hyreslägenhet ens för höginkomsttagare. En övergång till real beskattning och real bostadsfinansiering i det framtida beståndet innebär att huvuddelen av de generella bostadssubventionema (räntebidrag och effekterna av ränteavdrag) i det framtida beståndet kan avskaffas. Trots detta blir hushållens boendekostnader i nyproducerade lägenheter första året efter omläggningen i stort sett desamma som om det gamla systemet fortfarande hade varit i kraft. För ägare av nyproducerade egnahem med statliga lån blir boendekostnadema första året t. o. m. något lägre med de föreslagna räntesatsema och amorteringstidema. För ägare av nyproducerade egnahem utan statliga lån blir det fråga om mycket lägre boendekostnader de första åren. Vid fortsatt inflation innebär real beskattning och real bostadsfinansiering i högre boendekostnader i det framtida äldre beståndet än om princip nuvarande system tillämpas även i fortsättningen. Däremot blir, som nämnts, boendekostnadema i det framtida beståndet vid föreslagna nyproducerade amorteringstider och föreslagen garanterad räntesats i ett realt system snarast något lägre än om nuvarande system tillämpas även i fortsättningen. Det innebär att kostnadssplittring mellan olika årgångar bostäder motverkas och att det medför ungefär samma kostnad att bo i likvärdiga lägenheter, vare sig de hör till det äldre beståndet eller till nyproduktionen. Från bostadspolitisk synpunkt är detta en positiv effekt av reformen.

Övergången till det reala systemet kan indirekt bidra till att befrämja

rörligheten på bostadsmarknaden genom att kostnadssplittring mellan olika framtida årgångar motverkas. Motsvarande effekt skulle f. ö. kunna uppnås inom ramen för nuvarande system om man lyckades med att kraftigt nedbringa inflationen. Redan nu âstadkoms rätt mycket i fråga om utjämning av kapitalutgifter över tiden genom systemet med avtrappning av grranterade räntesatser, så att äldre årgångars kapitalutgifter inte blir så mycket lägre än nyproduktionens. Reallån är emellertid en effektivare metod att utjämna kapitalutgiftema över tiden.

Bostadsbyggande vid real bostadsfinansiering

l bil. 6 har Ingemar Hansson gjort ett försök att bedöma effekter på byggandet av utredningens förslag. Ingemar Hansson gör följande sammanfattande 1 Se bil. 6, Effekter på bedömning av effekter på byggandet av utredningens förslag. fastighetspriser m. m. vid Minskningen av det generella bostadsstödet i form av räntebidrag och fören övergång till real beskattning, av Ingemar månliga Skatteregler vid övergång till ett realt system tenderar att ge ett fortsatt Hansson. lågt bostadsbyggande speciellt för egnahem men eventuellt också för bostads-

Sammanfattning

rättsfastigheter under stora delar av l 980-talet. Real finansiering i stället för finansiering med penninglån av kommunala följdinvesteringar vid bostadsbyggande kan dock få en motverkande effekt. En dämpning av bostadsbyggandet kan i och för sig undvikas genom riktade subventioner till byggande. Detta skulle dock förstärka prisfallet för befintliga fastigheter eftersom man därigenom skulle eliminera marknadens tendens att återupprätta en ”normal prisnivå för byggnadsdelen av fastigheter på lång sikt. En övergång till real beskattning leder emellertid normalt till lättnader i företagsbeskattningen, vilket stimulerar företagens investeringar inklusive

byggnadsinvesteringar. Övergången till real beskattning kan därför få en

relativt liten effekt på det totala byggandet, samtidigt som det uppkommer en omfördelning till förmån för företagens byggnadsinvesteringar och till nackdel för byggandet av främst egnahem. Denna slutsats är ett exempel på att övergången till real beskattning rättar till de snedvridningar av investeringarna som uppkommit genom ett inflationskänsligt skattesystem och en trendmässigt stigande inflationstakt under 1970-talet.

Real bostadsfinansiering i det beståndet

befintliga (kap. 12)

Enligt diskussionen i kap. ll innebär real bostadsfinansiering i det framtida beståndet att nuvarande räntebidragssystem till största delen avvecklas. Utjämning av kapitalutgiftema över tiden åstadkoms i stället med hjälp av reallån. Räntebidrag förekommer fortfarande men endast för en del av realräntan och inte som i nuvarande system även för inflationskompensationsdelar av nominella räntor (realamorteringsdelar) på penninglån. Det skulle i detta läge vara godtyckligt och fördelningspolitiskt stötande att bibehålla nuvarande stöd för det befintliga beståndet. Redan etablerade fastighetsägare som under tidigare år i många fall gjort stora inflationsvinster på lån skulle då bli en privilegierad grupp som ensam skulle få fortsätta att dra fördel av det orättvisa systemet. Även för det befintliga beståndet bör räntesubventioner i form av räntebidrag och skatteeffekter av på grund ränteavdrag således avse endast realräntor. En avveckling av nuvarande omfattande räntebidragssystem och ett införande av generell real beskattning innebär -i en inflationsekonomi med höga nominella räntesatser- en kraftig höjning av kapitalutgiftema i framför allt nyare årgångar bostadshus och en orimlig fördelning av kapitalutgiftema över tiden. Liksom när det gäller det framtida beståndet är det således nödvändigt att införa real bostadsfrnansiering även i fråga om det redan befintliga beståndet. Då

det gäller det framtida beståndet har i kap. 1 l skisserats ett system med

reallån och rak amortering där amorteringstiden är 60 år för lån till hyres- och bostadsrätter och 50 år för lån till egnahem och där den garanterade räntesatsen är 1 %. Detta betyderi normalfallen något lägre kapitalutgjfteri nyproduktionen än i dagens system. Man anknyter på ett mjukt sätt till dessa villkor genom att sätta den årliga amorteringsprocenten till 1,67 °/0 resp. 2 °/0 av ursprungliga reala skuldbeloppet även för gamla lån till flerbostadshus resp. till småhus. För äldre lån betyder det att lånens amorteringsplaner blir kortare än 50 resp. 60 år,

Sammanfattning

eftersom skuldbeloppen vid omläggningstillfället år lägre än om reallån hade tillämpats från början. _ Anknytningen till villkoren för lån till nyproducerade bostäder fullföljs om den garanterade ränteutgiftsnivån för gamla lån maximeras till de räntebelopp som skulle erlagts om 50- eller 60-åriga reallån med rak amortering hade tillämpats från begynnelsen och den garanterade räntesatsen hade varit 1 0/0. Med denna modell blir kapitalutgiftema för olika årgångar bostäder redan det första året efter omläggningen i princip desamma som om real bostadsfrnansiering hade tillämpats en längre tid. Omlåggningen till real bostadsfrnansiering enligt denna modell betyder en viss sänkning av kapitalutgiftema i yngre årgångar bostäder och en i vissa fall påtaglig ökning av kapitalutgiftema i äldre årgångar från ena året till det andra. Trots detta kommer kapitalutgiftema fortfarande att vara klart högre i yngre årgångar än i äldre. Omläggningen betyder en minskning men inte ett avskaffande av utgiftssplittringen mellan olika årgångar bostäder. Förslaget är således förenligt med rimliga krav i fråga om kostnadsparitet mellan olika årgångar bostäder. Det är också i rimlig utsträckning förenligt med kravet att omläggningen inte får leda till kraftiga ökningar av kapitalutgifter eller boendekostnader för låntagare eller boende. Förslagets effekter på boendekostnadema belyses närmare i kap. 12 och i tabellbilagor till detta kapitel. Först måste dock frågan om utfomming av räntevillkor närmare diskuteras. l kap. l l har föreslagits att den garanterade räntesatsen för statligabostadslån och för bottenlån till bostadshus med statliga lån i det framtida beståndet skall vara l °/0 i ett system med real bostadsfrnansiering. För äldre fastigheter bör gälla att råntebeloppet vid varje betalningstillfalle inte skall vara högre än att det motsvarar det räntebelopp som skulle erlagts om reallån hade tillämpats_ från början med rak amortering i 50 år (småhus) eller 60 år (flerbostadshus) och den garanterade räntesatsen hade varit l °/0. l kombination med regeln att amorteringsbeloppet vid varje tillfälle skall motsvara 2 % (småhus) eller 1,67 % (flerbostadshus) av ursprungliga reala skuldbeloppet innebär förslaget att kapitalutgiftema blir desamma som om reallån hade tillämpats från början med de lånevillkor som föreslagits i kap. ll för det framtida beståndet. I det föreslagna tillämpas amorteringsprocenten alltid på systemet ursprunglig real låneskuld medan den föreslagna räntesatsen appliceras på återstående real låneskuld, dock inte den verkliga, utan en hypotetisk återstående real låneskuld. Denna hypotetiska låneskuld motsvarar det skuldbelopp som skulle ha förelegat om det för det framtida beståndet föreslagna reala lånevillkoren hade tillämpats från början. Då det garanterade räntebeloppet divideras med verklig återstående låneskuld erhålls den aktuella garanterade räntesatsen. Räntebidrag utgår i det föreslagna systemet så länge den garanterade räntesatsen understiger marknadsräntan. Trots att de garanterade reala räntebeloppen sjunker successivt i det föreslagna systemet, till följd av att den hypotetiska reala låneskulden sjunker, blir det fråga om successivt stigande garanterade räntesatser. Vid tillämpning av föreslagna amorteringsvillkor vid omläggning till reallån är det möjligt att räkna ut - vid antagande om oförändrad marknadsräntenivå och exempelvis .I.O % årlig inflation - när marknadsräntan uppnås och räntebidrag upphör att utgå.

Sammanfattning 49

Utredningens förslag innebär att systemet med garanterade räntesatserbliri princip detsamma för hyres- och bostadsrätter som för egnahem. När det gäller hyres- och bostadsrätter i småhus blir systemet inte bara i princip detsamma utan exakt detsamma. För nya bottenlån och statliga bostadslån till småhus föreslås att reallån med rak amorteringi 50 år skall tillämpas och att garanterade räntan på gamla lån skall motsvara l % av det skuldbelopp som skulle ha förelegat om reallån med rak amortering i 50 år hade tillämpats från början.

När det gäller hyres- och bostadsrätter i/Ierbostadshus blir systemet för

garanterade räntesatser detsamma som ovan beskrivits men med anpassning till att nya reallån till flerbostadshus föreslås få 60 års amorteringstid. Den garanterade räntan på gamla lån skall således motsvara l % av det skuldbelopp som skulle ha förelegat om reallån med rak amortering i 60 år hade tillämpats från början. Regeln att den årliga amorteringen av ett lån efter omläggning till reallån skall vara minst 2 °/0 av ursprungliga reala skuldbeloppet vid färdigställandet av fastigheten (jfr kap. l0) ger rimliga utgiftsnivåer i de fall då de ursprungliga ägarna bor kvar i sina hus. Om ett hus bytt ägare under tiden från färdigställandet till tiden för omläggning till reallån och nya lån upptagits innebär emellertid ett konsekvent fasthållande vid denna regel ofta oacceptabelt höga utgiftsnivåer under relativt lång tid. För att komma till rätta med ovannämnda problem har regeln enligt utredningens förslag utfomrats så att kraven på amortering med minst 2% av ursprungliga reala skuldbeloppet knyts till ägaren i stället för till fastigheten. Det skall således krävas amortering med minst 2 °/0 av resp. låntagares ursprungliga reala skuldbelopp då det gäller lån som läggs om till reallån i samband med omläggningen till real beskattning. Om inte den ursprungliga ägaren bor kvar i huset bör således skulden vid förvärvstidpunkten för den vid omläggningstillfället aktuelle ägaren vara

bestämmande för minsta tillåtna årliga amortering.

Utredningen föreslår att räntebidrag efter omläggningen endast skall utgå då reala lånevillkor tillämpas för både bottenlån och statliga bostadslån. Villkoren bör skärpas ytterligare, så att räntebidrag endast utgår då reala lånevillkor med amorteringsvillkor som innebär att den årliga amorteringen på bottenlån och statligt bostadslån är 2 % (småhus) och 1,67 °/0 (flerbostadshus) avázstighetens ursprungliga reala skuldbelopp. Därigenom säkerställs att eventuella räntebidrag till äldre statligt belånade egnahem successivt trappas av och till slut upphör. Den som nyligen förvärvat ett äldre statligt belånat eget hem får således välja mellan fördelen av räntebidrag och fördelen av förlängd amorteringstid på det sätt som skisserats ovan. Enligt kap. 10 och bil. 5 kan införandet av reala lån underlättas genom olika typer av garantiregler. I kap. l l föreslås att två sådana regler för reduktion av kapitalutgifter i vissa fall skall tillämpas för reala bottenlån och reala statliga bostadslån för tillkommande bostadsfastigheter. De föreslagna reglerna innebär att kapitalutgiften kan reduceras dels vid en oförrnånlig utveckling av fastighetsprisema jämfört med utvecklingen av lånebeloppet från byggnadstillfället, dels vid sjunkande reala löner. För att förbättra Iåntagamas risksituation och för att motverka den oro som beror på penningillusion föreslås att dessa regler även tillämpas för det befintliga beståndet. 4

Sammanfattning

Reglerna om reduktion av kapitalutgift bör, när det gäller lån till det befintliga beståndet, omfatta bottenlån, statliga bostadslån och långfristiga, ej prioriterade, lån med inteckningssäkerhet från bank- och försäkringsinstitut. Det är samma lånetyper som i kap. lO föreslås omfattas av en statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. Av kostnads- och förenklingsskäl föreslås att regeln för reducering av vid ogynnsam utveckling av fastighetsprisema tillämpas med kapitalutgifter i fastighetspris och lånebelopp vid inköpstidpunkten för den utgångspunkt som äger huset vid övergång till real beskattning och att den begränsas till att endast gälla hus som köpts de senaste l0 åren före införandet av real

beskattning.

Civilrättsliga regler (kap. 13)

Bok/öring av anläggningstillgångar

Utredningen har valt att inte göra någon sammankoppling av företagsbeskattning och inflationsredovisning. Den reala företagsbeskattningen bygger på ett traditionellt bokslut. Den reala beskattningen gör det således inte nödvändigt till annat än de historiska anskaffningsvärdena i att tillgångar upptas aflärsbokföringen. Däremot aktualiserar införandet av reallån vissa bokföringsproblem. Skuldema kommer vid inflation att årligen öka i nominella tal. Normalt kommer även tillgångarna att öka nominellt vid inflation. Om en fastighet med reallån och både fastighetens pris och lånebeloppet ökar

finansierats

nominellt i takt med inflationen har ju inte företagets position försämrats. Gällande bokföringsregler medför emellertid att det inte finns några möjligheter att låta byggnadens bokförda värde öka i takt med dess nominella värde. främst inte fär Att värdestegringar på anläggningstillgångar, fastigheter, för redovisningen redan i påverka resultatet förrän de realiserats är ett problem av företagets ställning som värdeökningen innebär blir dag. Den förbättring av en viss tillgång i inte synlig förrän den realiserats. Om finansieringen kommer att ske med reallån accentueras denna olikhet vid framtiden och skulder, eftersom varken på värderingen av tillgångar värdeökningen eller skuldsidan är likvid. Den årliga nominella ökningen av tillgångsreallåneskulden kommer att betraktas som en kostnad. Även om införandet av real beskattning och reallån bör kunna ske utan införande vara av en generell inflationsredovisning, synes dock en ändring Annars kan effekten bli att företag, som nödvändig på denna punkt. finansierar anläggningstillgångar med lång varaktighet- främst fastigheter i med reallån, kan komma att tvingas redovisa förlust, fastän deras resultat själva verket är positivt. Om både tillgången och skulden kan sägas att dess nominella ökning inte är realiserad. Den grundläggande principen i 15 §bokföringslagen, att uppskrivinte skall få påverka resultaträkningen och ning av anläggningstillgång därmed för aktiebolagens del möjliggöra en utdelning av icke realiserande borde kunna upprätthållas. Det kan ske genom ett stadgande vinster, av sådana anläggningstillgångar, som inte förbrukas varigenom uppskrivning alltför snabbt i rörelsen, medgives. Sådana anläggningstillgångar är aktier,

Sammanfattning

byggnader, skog, vattenrättigheter samt mark. Förutsättningen för uppskrivningen skulle vara att indexuppräkningen av reallåneskulder uppgick till motsvarande belopp. Uppskiivning skulle då maximalt kunna ske till reallånets nominella värde vid bokslutstillfället. Genom det diskuterade tillägget till undviks att l5§ bokföringslagen aktiebolag i onödan behöver upprätta en särskild ”balansräkning vid befarat likvidationstvång” enligt 13 kap. 2 § 3 st. aktiebolagslagen. för att utreda om bolaget är likvidationsskyldigt genom att dess egna kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. l en sådan balansräkning skall tillgångarna redovisas till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnadema.

Säkerhctsrättsliga frågor

Utredningen anser att det inte föreligger något avgörande skäl mot att man inför lagregler som möjliggör indexreglering av inteckningar (och därmed av pantbrev). Ett krav bör dock vara att indexregleringen kopplas till det officiella index som utredningen har föreslagit skall användas vid real beskattning och vid indexuppräkning av reallåneskulder. Något hinder synes inte föreligga mot att både inteckningar på bestämda nominella belopp och indexreglerade inteckningar gäller i en och samma fastighet. Möjligheten finns emellertid alltid att en indexreglerad inteckning i det innebär långa loppet en större belastning på en fastighet än en i kronor bestämd inteckning. Om man ersätter en till det nominella beloppet fixerad inteckning med en indexreglerad sådan, måste detta alltid anses innebära en nedsättning av efterföljande inteckningar. Reglerna om nedsättning i 22 kap. 9 §jordabalken blir således tillämpliga såvitt gäller de sistnämnda inteckningarna. Enligt utredningen bör den framtida bostadsfinansieringen ske genom reallån. Säkerhet för dessa bör lämnas genom reala inteckningar, vilket inte borde möta några svårigheter, eftersom det i en nybyggd fastighet inte finns några tidigare inteckningshavaie vilkas rätt försämras. Vad beträffar det befintliga beståndet av bostäder anser utredningen att låntagare bör ges en lagfast rätt att få lägga om vissa lån från penninglån till reallån. Det är vid en sådan omläggning mycket sannolikt att det i fastigheten finns inteckningar med sämre rätt än de som lämnats som säkerhet för bottenlånen och de statliga bostadslånen. Dessa inteckningshavares ställning skulle otvivelaktigt försämras om de befintliga till nominella belopp fixerade inteckningama med bättre rätt lades om till realinteckningar. Det finns därför inte någon anledning att anta att de skulle vara beredda att utan vidare medge en sådan omläggning. Utredningen finner det också vara uteslutet att genom lagstiftning försämra dessa inteckningshavares ställning i förhållande till nuläget genom en lagstiftning med innebörd att alla till nominella belopp fixerade inteckningar läggs om till realinteckningar. Problemet att ge långivama erforderlig säkerhet för bottenlån och statliga bostadslån under den period då reallånets nominella kommer belopp att överstiga den i kronor bestämda inteckningens belopp återstår därför. Utredningen anser inte att problemet kan ges någon annan

Sammanfattning

lösning än att staten ikläder sig en garanti för den del av ett reallåns aktuella nominella skuldbelopp som överstiger länets ursprungliga nominella belopp. Det är emellertid angeläget att den statliga garantin för ett reallåns skuldökning över dess ursprungliga nominella belopp inte görs mera omfattande än vad som är erforderligt för att ge långivaren säkerhet. Skulle staten bli tvungen att infria garantin bör statens fordran på låntagaren göras så god som omständigheterna medger. Utredningen har övervägt olika alternativ att säkerställa statens rätt för den händelse att statsgarantin skulle behöva infrias. Vid en avvägning av for- och nackdelar av de olika alternativen har utredningen funnit det alternativ vara att föredra, som innebär, att en förutsättning för rätten till statsgaranti är att fastighetsägaren inte tar ut nya inteckningar i fastigheten. Denna regel är enkel och lättillämpad och medför ett minimum av ingrepp i nuvarande inteckningsordning. Önskar fastighetsägaren ta ut nya inteckningar får det ske då långivaren anser sig kunna avstå från garantin, exempelvis då reallånet amorterats så långt att dess återstående nominella belopp ligger inom ramen för den nominella inteckningen. Vid överlåtelse får låne- och inteckningsbilden övervägas i grunden. Förvärvaren befinner sig här i samma situation som förvärvaren av en nybyggd fastighet. Reallån och realinteckningar är då naturliga finansierings- och säkringsformer. Förutsättningen är dock en fungerande kreditmarknad, där reallån kan erhållas. Denna förutsättning bör kunnan infrias i ett realt system. Real beskattning och reala lån bör nämligen medföra en mer balanserad kreditpolitisk situation, där lântagamas möjligheter att få krediter ökar.

Statsñnansiella aspekter (kap. 14)

Kalkylema i detta kapitel bygger främst på riksrevisionsverkets (RRV) taxeringsstatistiska undersökning för år 1979 och på bostadsdepartementets prognoser för räntebidragens utveckling till år 1984. Det förutsätts att den ökning av den kommunala inkomstskatten, som följer av övergången till real beskattning, i sin helhet dras in till staten. Hela budgetförstärkningen för det allmänna till följd av övergången till ett realt system blir således en förstärkning av statsbudgeten. För att upprätthålla balansen på kreditmarknaden i samband med övergången till ett realt system, med omfattande omläggningar av befintliga lån till reallån, är det nödvändigt att budgetförstärkningen för det allmänna helt

utnyttjas till att minska den statliga upplåningen.

Enligt utredningens kalkyler skulle en övergång till ett realt system år 1984

betyda en budgetförstärkning mätt i 1981/82 års penningvärde (KPI = 668 med år 1949 som basår) med 10 miljarder kr. vid 6 °/0 inflation och med l3 miljarder kr. vid lO % inflation. i inom En övergång till ett realt system skulle innebära ett ökat skatteuttag till av att på grund av reducerade

hushållssektom, följd skatteökningen

avdtagsräntor skulle vara mycket större än skatteminskningen på grund av reducerade skattepliktiga intäktsräntor. För företagssektom skulle det där- Räntebidragsanslaget skulle minska emot bli fråga om en skatteminskning.

Sammanfattning 53

kraftigt till följd av en övergång till ett realt system. Den nyssnämnda budgetförstärkningen vid en övergång till ett realt system år 1984 skulle vara summan av förändringama av hushållsbeskattning, företagsbeskattning och räntebidrag enligt följande tabell (beloppen anges i miljarder kr.).

Inflation

Övergångsbestämmelser (kap. 15)

Övergångsbestämmelser vid omedelbar övergång

Utredningens huvudaltemativ är att övergång till ett fullständigt system med real beskattning skall ske på en gång. Utgångspunkten för de beräkningar som utförts av utredningen har varit att denna tidpunkt är den 1 januari 1984. De nya reglerna skulle således tillämpas för första gången vid 1985 års taxering. Något principiellt hinder föreligger emellertid inte för att välja en annan tidpunkt. En omedelbar övergång verkar inte medföra några orimliga skattetekniska problem. Principen att nominella räntor skall uppdelas i en inflationskompensationsdel och en realräntedel borde inte ge upphov till övergångsproblem av den karaktären att speciella Övergångsbestämmelser behövs. Uppdelningen kan ske fr. o. m. den l januari 1984 oberoende av i vilket inkomstslag räntan skall upptas. Gällande principer beträffande avdrag för förskottsräntor medför dock att det särskilt för år 1983 bör föreskiivas, att avdrag för ränta som belöper sig på en senare period endast får medges till den del räntan belöper sig på perioden. Utredningens förslag beträffande realisationsvinstbeskattningen medför normalt lättnader för de skattskyldiga. Det kan medföra att planerade avyttringar uppskjuts till perioden efter den l januari 1984. De nya realisationsvinstskattereglema bör därför genomföras innan det reala systemet i övrigt träder i kraft, förslagsvis per det datum lagrådsremissen om införande av real beskattning översänds eller möjligen den dag proposition om införande av real beskattning läggs. Vad den reala företagsbeskattningen beträffar är det stora principiella övergångsproblemet av avskrivningsunderlagen för beräkning av rea la värdeminskningsavdrag för byggnader. Utredningen har där stannat för uppfattningen att uppräkning skall få ske från anskaffningstidpunkten dock längst för de senaste tio åren före införandet av real beskattning. Vad beträffar förlustavdragen blir övergångsproblemen minst om även äldre förluster indexuppräknas från tidpunkten för införandet av real

54 Sammanfattning

beskattning. Samma synpunkter gäller för utskiftningsskatten. De stora övergångsproblem, som uppkommer vid ett omedelbart införande av real beskattning, gäller inte beskattningen utan villkoren för befintliga lån vid övergångstillfället. Det gäller främst lånen på bostadsmarknaden. Dessa problem behandlas i kap. 10 och 12.

Anstând med skatt Enligt utredningens uppfattning bör låntagare i stor utsträckning ges rätt att vid införandet av real beskattning lägga om sina befintliga penninglån till reallån. Inom företagssektom medför de föreslagna inflationsavdragen och de reala värdeminskningsavdragen normalt fördelar för de skattskyldiga som mer än väl uppväger begränsningen av ränteavdragsrätten för nominella räntor. Det kommer dock att förekomma fall, där den reala beskattningen inte medför så stora fördelar i fråga om värdeminskningsavdrag m. m. att de uppväger begränsningar av ränteavdragsrätten. Det återstår dessutom en del lån, som inte omfattas av omläggningsrätten. Exempel på sådana lån är säljarreverser, topplån och privatlån för andra ändamål än bostäder. Är dessa lån långfristiga, får det antas att låntagama på sikt har möjlighet att lägga om dem till reallån. Vid en omedelbar övergång till real beskattning, t. ex. den l januari 1984, kan det emellertid vara svårt att omedelbart lägga om dessa lån i önskad utsträckning. Utredningen anser därför att reglerna om rätt till omläggning av vissa lån skall kombineras med en rätt att få anstånd med skatt i vissa fall. Den grundläggande tanken är att skattskyldig som drabbas av merbeskattning på grund av den omedelbara övergången till real beskattning under en övergångsperiod skall kunna erhålla anstånd med belopp, som motsvarar den genom omläggningen uppkomna merbeskattningen. Av förenklingsskäl är vissa schabloniseringar nödvändiga vid fastställandet av anståndsbeloppet. Företagssektom bör undantas från systemet med rätt till anstånd med skatt, eftersom utredningens förslag där normalt medför skattelättnader. För hushållssektom utgör behandlingen av räntor den stora förändringen i förhållande till nuläget, om ett realt system införs. Jämförelsen av den skattskyldiges situation före och efter införandet av real beskattning kan därför begränsas till räntebeskattningen inom hushållssektom. Alla räntor bör emellertid inte medtagas. Undantag bör i första hand göras för räntor på skulder som har lagts om eller mot borgenärens vilja kan läggas om till reallån. Reglema-om anstånd med skatt syftar endast till att underlätta situationen för sådana skattskyldiga, som inte fått möjlighet att lägga om sina lån till reallån. Lån mellan närstående bör också undantas vid jämförelsen. Om dessa lån medtogs skulle de skattskyldiga lätt kunna erhålla skattefördelar genom olika skatteplanerande åtgärder. Jämförelsen mellan den skattskyldiges situation i det reala systemet och i ett tänkt fortfarande gällande nominalistiskt system kan lätt ske med utgångspunkt från den skattskyldiges deklaration i det reala systemet. Underlaget för beräkningen av anståndsbeloppet blir nämligen skillnaden mellan inflationskompensationsdelama av utgiftsräntoma och inflationskompensations-

Sammanfattning 55

delarna av intäktsräntoma. lnflationskompensationsdelen av den nominella räntan är ju den del av denna som i ett realt system inte längre är avdragsgill resp. skattepliktig. Av förenklingsskäl föreslås sedan anståndsbeloppet beräknas som 50 % av detta underlag. Det innebär att en enhetlig schablonmarginalskattesats på 50 0/0 för alla skattebetalare antagits. Anståndsreglema syftar till att underlätta övergången till real beskattning.

Övergångstidens längd kan diskuteras men under en femårsperiod borde det

normalt vara möjligt att anpassa sig till det nya systemet. Anståndsreglema bör således gälla under en övergångstid på fem år. Under vart och ett av dessa år bör den skattskyldige som så önskar kunna få anstånd med ett visst belopp, beräknat enligt här angivna principer. Anståndsbeloppen kan således skifta år från år. l princip borde rätten till anstånd inte omfatta nya penninglån, som den skattskyldige upptagit under femårsperioden. Det torde emellertid vara svårt att skilja mellan gamla och nya lån. Det torde därför vara nödvändigt att medge anstånd under femårsperioden, oberoende av när lånen tagits. För att anstånd inte skall medges med oskäligt stora belopp bör det maximala underlaget för anståndsbeloppet första året också utgöra spärrbelopp under de följande åren. Spärrbeloppet blir således ett bestämt nominellt belopp. Anstånd bör medges under en relativt lång period, eftersom betalningarna skall fullgöras av skattskyldiga, som också i normalfallet är relativt skuldtyngda och därför har en pressad situation. Utredningen finner därför att anståndsperioden bör vara tjugo år. Den skatt för vilken anstånd medgivits skall inte behöva betalas förrän åtta år efter det år för vars skatt anstånd medgivits. Möjligheten till anstånd bör också kunna beaktas vid preliminärskatteuppbörden.

Successiv övergång

Det finns skäl såväl för en omedelbar som en successiv övergång till real beskattning. För en omedelbar övergång talar främst att det då torde vara lättare att förstå det nya systemets uppbyggnad och effekter. För en successiv övergång talar framför allt att det ger en viss anpassningstid. Utredningen anser att övervägande skäl talar för en omedelbar övergång vid

en bestämd tidpunkt, särskilt om övergångsproblemen lindras genom möjlig-

heten till anstånd med skatt. Utredningen har emellertid också undersökt alternativa lösningar, som innebär att real beskattning och reala lån införs successivt. En tänkbar successiv övergångsmetod innebär att inflationen presumeras vara en successivt ökande kvotdel av den verkliga. Om systemet införs under en period av fem år med början t. ex. den l januari 1984, innebär det att man antar att inflationen första året varit 20 °/0 av vad den verkligen var, nästa år 40 %, osv. Metoden tillämpas konsekvent (med undantag för realisationsvinstbeskattningen som omgående görs fullständigt real) och får gälla både beskattningen och reallånen. Problemen gäller även vid en successiv övergång huvudsakligen utfonnningen av lånevillkor i det nya systemet. Reallånen får under övergångstiden inte full reallånekaraktär. De får i själva verket under denna period karaktären av ett mellanting mellan real- och penninglån.

56 Sammanfattning

Även när det gäller räntebidragen måste ett system väljas som innebär successiv avveckling av nuvarande system och successivt införande av det av utredningen föreslagna för det reala systemet. Enligt utredningens uppfattning är det en mycket stor nackdel om reallånen under övergångsperiod inte får full reallånekaraktär. Reallånens innebörd blir då svåra att förstå, vilket medför problem för många att planera sin ekonomi. Det talar för en annan typ av övergångslösning som möjliggör att reallån får fulla reala verkningar från det ögonblick de tas. Det fordrar i sin tur att de blir realt beskattade redan från början. En tänkbar lösning, som skulle tillgodose både önskemålet att reallån får fulla reala verkningar på en gång och önskemålet om ett successivt införande av det reala systemet, skulle vara att omedelbart införa real beskattning av reallån (och real realisationsvinstbeskattning) men i övrigt införa den reala beskattningen enligt det tidigare diskuterade systemet med att inflationen i beskattningshänseende presumeras vara en successivt stigande del av den verkliga. Argumenten mot en sådan övergångslösning är uppenbara. De möjligheter till kringgående av skattelagama, som en blandning av reala och nominalistiska beskattningsprinciper medför, öppnar sig. Oinskränkt skattskyldiga skulle låna upp enligt penninglånevillkor och låna ut enligt reallånevillkor och göra skattevinster. Skattefria subjekt skulle låna upp enligt reallånevillkor och låna ut enligt penninglånevillkor och därmed få likviditetsmässiga fördelar. Olika intressen som kunde balansera varandra skulle inte finnas. Det är emellertid möjligt att dessa oönskade konsekvenser inte skulle uppkomma i alltför stor utsträckning, eftersom de endast skulle vara möjliga under en kortare tid och dessutom årligen minska. Missbruksmöjlighetema måste dock mötas med specialregler om denna övergångslösning väljs. Det enklaste vore att begränsa möjligheten till realt beskattat sparande under övergångstiden till bestämda belopp för varje skattskyldig. Av de båda successiva övergångslösningar som beskrivits förordar utredningen den senare, trots de uppenbara nackdelarna. Låntagama utsätts inte för någon omedelbar press att lägga om sina lån till reallån utan lockas i viss utsträckning att vänta med en omläggning. Samtidigt stimuleras sparandet omedelbart, eftersom spararna kan använda sig av reala sparforrner med en gang.

Real beskattning, reallån och inflation (kap. 16)

Även om införandet av real beskattning och reallån undanröjer några av de allvarligaste negativa effekterna av inflationen, kvarstår många av dessa negativa effekter. En viktig fråga är därför om införandet av real beskattning och reallån kan förväntas öka eller minska inflationstakten. Själva skattereformen, dvs. införandet av real beskattning, måste rimligtvis verka dämpande på inflationstakten. Effekten blir framför allt att sparamas reala avkastning efter skatt ökar och att låntagamas rea la kostnader efter skatt också ökar. Hushållssparandet torde således stimuleras och hushållens efterfrågan på kredit minskas, vilket torde skapa en bättre balans på

Sammanfattning

kreditmarknaden och underlätta en politik som syftar till dämpning av hushållens efterfrågan på varor och tjänster. När det gäller frågan, om reallån eller indexlån kan väntas öka eller minska inflationstakten, föreligger sedan lång tid tillbaka en omfattande intemationell diskussion. De tidigare årens diskussion finns väl sammanfattad i Pa landers arbete från år 1957. Argumenteringen synes enligt utredningen inte ha ändrats i någon avgörande mån sedan Palanders arbete utgavs. Palander visade att det föreligger två starka argument för uppfattningen att indexlån eller reallån är inflationsdämpande. Betydelsefulla grupper skulle inte längre göra vinster på inflationen och kreditpolitiken skulle få nya möjligheter att påverka allmänhetens inllationsförväntningar. Risken med reallån skulle snarast vara att en indexering av lånen skulle på irrationella grunder sprida sig till andra sektorer av ekonomin, som till slut skulle bli helt ”genomindexerad, vilket skulle kunna minska motståndskraften mot inflationistiska impulser. Utredningen kan endast konstatera att den ökning av inflationstakten som ägt rum i Sverige under 1970-talet i varje fall inte sammanhängt med förekomsten av något realt skatte- och lånesystem.

1 Utredningsuppdraget

1 anförande till protokollet vid regeringssammanträde 1978-11-02 anförde chefen för budgetdepartementet, statsrådet Mundebo:

Genom riksdagens beslut hösten 1977 har den statliga inkomstskatteskalan inflationsskyddats. Därigenom har en av de mest iögonenfallande inflationseffektema i skattesystemet, nämligen den automatiska skatteskärpn ingen, motverkats. Diskussionen om de svårigheter inflationen vållar i skattesystemet kan emellertid inte upphöra härmed. Även själva inkomstberäkningen påverkas nämligen på ett sätt som medför snedvridningar och som kan leda till stora omfördelninpr av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga. Det har därför hävdats att inkomstbegneppet borde ändras så att den reala, dvs. av inflationen opåverkade, inkomsten läggs till grund för beskattningen. Det finns dock kritiker som menar att vissa av dagens problem inte går att lösa inom inkomstbeskattningens ram utan först genom införande av ett helt nytt skattesystem. Jag delar uppfattningen att det föreligger betydande problem i det nuvarande inkomstskattesystemet. Problemen har i viktiga hänseenden accentuerats under den senaste tioårsperioden. Det finns därför enligt min mening anledning att undersöka om inte en genomgripande omläggning av beskattningen kan ge så stora fördelar att reformen -trots de svårigheter som den med nödvändighet för med sig- tersig önskvärd. Förslag om sådana refonner har också förekommit i den politiska debatten. För att en diskusion om grundläggande ändringar i skattesystemet skall kunna föras vidare krävs emellertid att förslagen utvecklas till en sådan grad av konkretion att deras troliga verkningar i olika avseenden kan bedömas och för- och nackdelarna värderas. Ett tänkbart altemativ till dagens inkomstskattesystem har nyligen fått en sådan konkret belysning inom ramen för 1972 års skatteutrednings arbete. Jag syftar här på vad som kallas den progressiva utgiftsskatten. l detta alternativ är det principiellt den skattskyldiges konsumtionsutgifter under året i stället för hans inkomster som utgör skattebasen. Ett nettosparande kommer därigenom att ske med obeskattade medel, medan igengäld varje upplösning av tidigare sparande leder till beskattning. En teknisk modell för hur en progressiv utgiftsskatt skulle kunna ersätta den nuvarande progressiva delen av inkomstskatten har utarbetats i rapporten (SOU 1976:62) Progressiv utgiftsskatt - ett altemativ. Skatteutredningen har låtit remissbehandla rapporten och redovisar i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet en sammanfattning av remissinstansemas synpunkter. Här är alltså en god grund lagd fören fortsatt diskussion om för- och nackdelarna. Skatteutredningen framhåller dock att ytterligare utredningsarbete behövs på vissa punkter för att utröna om utgiñsskatten kan vara ett framkomligt alternativ till vån nuvarande inkomstskattesystem. Skatteutredningen påpekar i sin diskussion av utgiftsbeskattningen att en av dess fördelar synes vara att hänsyn automatiskt tas till inflationens inverkan på skatteunderlaget. Utgifter för investeringar är således avdragsgilla när utgiften betalas medan inkomsten av försäljningen beskattas i det penningvärde som gäller när den skattskyl-

60 Utredningsuppdraget sou 1932;]

dige konsumerar inkomsten. Genom att såväl räntor som amorteringar bliravdragsgilla resp. skattpliktiga medför inflationen inte heller någon snedvridning på denna punkt Vid sin genomgång av det nuvarande inkomstskattesystemet visar skatteutredningen hur den faktiska inflationstakten på ett avgörande sätt påverkar det reala beskattningsresultatet för olika sparformer och hur en och samma ekonomiska avkastning blir helt olika beskattad beroende på vilken plaoering det är fråga om. Såväl den samhällsekonomiska effektiviteten som den fördelningsmåssiga rättvisan blir lidande. framhåller utredningen, när det inte går att med rimlig säkerhet förutse utfallet av olika avtal och när skilda former av sparande och kapitalplacering blir helt olika behandlade. Utredningen tar också upp frågan om vilka reformer som kan vara möjliga utan att överge inkomstbeskattningen som princip. Utredningen pekar på olika lösningar, t. ex. att införa en konsekvent real beskattning av räntor eller att vid realisationsvinstberäkningen ta hänsyn till hur tillgångar finansierats. Vidare nämns möjligheten att införa s. k. indexlån på kreditmarknaden. Att klarlägga konsekvenserna av åtgärder av detta slag har emellertid, anför utredningen, varit en så omfattande arbetsuppgift att utredningen inte haft möjlighet att genomföra den. Utredningen rekommenderar därför att de problem som sammanhänger med inflationens inverkan på inkomstskattesystemet blir föremål för en särskild utredning. l det sammanhanget bör enligt utredningen också effekterna på kreditmarknaden och bostadsfinansieringen beaktas. Även kapitalmarknadsutredningen har haft anledning att ta upp frågan om nuvarande skattereglers snedvridande effekt vid fortgående penningvärdeförsämring. En utförlig genomgång med olika exempel redovisas i bilaga 2 till utredningens betänkande (SOU 1978:1 l-l3) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi l-3. För egen del vill jag anföra följande. De svenska skattereglema bygger traditionellt på ett nominalistiskt betraktelsesätt, dvs. de är med få undantag utformade utan hänsyn till förekomsten av penningvärdeförändringar. I många sammanhang spelar detta ingen roll. Reglerna ger i princip samma skatteuttag i perioder av fast penningvärde som i inflationstider. Så är t. ex. fallet med indirekta skatter och avgifter som är värdebaserade och proportionella mot underlaget (mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter osv.). För de direkta skatterna ger inflationseffektema däremot upphov till större svårigheter. Detta sammanhänger bl. a. med att de direkta skattema ofta är progressiva, dvs. det procentuella skatteuttaget beror på inkomstens eller fönnögenhetens storlek. Om skatteskalan då är fastlagd i nominella termer innebär det att en inkomst eller förmögenhet som motsvarar en oförändrad köpkraft kommer att beskattas successivt allt hårdare ju mer penningvärdet sjunker. Mest uppenbart är detta i fråga om den statliga inkomstskatten, där progressiviteten är så stark att inflationseffekten blir starkt kännbar redan från ett år till nästa. Skattetrycket påverkas även av att skattefria belopp, schablonavdrag o. d. i många fall är uttryckta i fasta krontalsbelopp, vars värde sjunker vid inflation. Inflationens effekter i fråga om skiktgränser, avdragsgränser och fribelopp ärtrots allt tämligen lätta att bedöma och det är sällan tekniskt svårt att anvisa motgåtgârder om sådana anses behövliga. För inkomstbeskattningen skapar inflationen emellertid, som jag inledningsvisantytt, även mer djupgående problem, nämligen i fråga om pri-tciperna för bestämningen av vissa slag av intäkter och kostnader. Svårighetema är här .j oberoende av om skatten är proportionell eller progressiv eftersom det gäller själva l definitionen av skatteunderlaget. Vissa sådana problem är speciella för beräkringen av l inkomst av rörelse och jordbruk, t. ex. avskrivningsregler och lagervärderirgsregler. Andra problem är av mer generell natur. Av intresse är här i första hand den i skattemässiga behandlingen av räntor och kapitalvinster. När exempelvis den avtalade 3 räntan till viss del får ses som en kompensation till långivaren för att kapitalet realt sett minskar i värde, medför en nominell beskattning att låntagare gynnas och ångivare missgynnas i förhållande till det läge som skulle föreligga i en period ned fast penningvärde.

Utredningsuppdraget 61

Som framgått av min tidigare lämnade redogörelse har 1972 års skatteutredning föreslagit att de problem som sammanhänger med inflationens inverkan på det nuvarande inkomstskattesystemet blir föremål för en särskild utredning. Jag delar denna uppfattning. Enligt min uppfattning är det lämpligt att tillkalla en särskild utredare för att belysa denna problematik. En central fråga som utredaren har att ta ställning till är hur kapitalvinster och kapitalförluster bör behandlas. När penningvärdet inte är fast sammanfaller de nominella värdeförändringama inte längre med de reala. Prisstegring på fastigheter, aktier osv. som beror endast på penningvärdets fall utgör inte någon real inkomst. Å andra sidan sjunker nominella fordringar-banktillgodohavanden, obligationer, vanliga inteckningslån etc. - realt sett i värde och låntagaren gör därigenom en vinst, medan långivaren gör motsvarande förlust. En real inkomstberäkning måste beakta dessa effekter på ett konsekvent sätt. Som skatteutnedningen och kapitalmarknadsutredningen visat kan man få stora snedvridningar om inkomstberäkningen på vissa punkter görs realt medan den på andra fortfarande sker nominellt. En huvuduppgift för utredaren bör alltså vara att undersöka om det är möjligt att utforma ett system där inkomstberäkningen ger ett realt riktigt resultat oberoende av den faktiska inflationstakten och dess variationer. Långivare bör således inte beskattas för sådana nominella inkomster som endast utgör kompensation för inflationen och i konsekvens med detta bör låntagare inte få avdrag för sådana utgifter som realt motsvarar amorteringar. Beträffande kapitalvinster och kapitalförluster bör skatteplikt resp. avdragsrätt ta sikte på det reala och inte på det nominella resultat som en försäljning har gett upphov till. Vanligen synes man i debatten utgå ifrån att ett sådant system for real inkomstberäkning bör byggas upp kring en real behandling av ränteinkomster resp. -utgiften Jag vill emellertid erinra om att även andra metoder kan vara tänkbara i speciella sammanhang. Sålunda har den tanken förts fram att man i fråga om fastighetslån skulle kunna uppnå ett realt riktigt beskattningsresultat genom att ändra reglema för realisationsvinstberäkningen när fastigheten säljs. lndexuppräkning av anskaffningsvärdet skulle då medges endast för den del av anskaffningsvärdet som motsvaras av ägarens i fastigheten nedlagda egna kapital. Utredaren bör ha frihet att pröva såväl denna som andra tänkbara konstruktioner. Av det anförda följer att utredaren skall söka klarlägga om det nuvarande på nominalistisk grund baserade inkomstbegreppet kan ersättas av ett inkomstbegrepp som i högre grad beaktar förändringar i penningvärdet. Utredaren skall däremot inte ta upp spörsmål som rör utformningen av skatteskalan eller det samlade skatteuttagets storlek. Jag vill vidare stryka under att utredarens uppgift är av teknisk natur. Det gäller att konstruera en modell för hur en real inkomstbeskattning skulle kunna utformas, att peka på särskilda problem som aktualiseras, etc. Denna modell kan därefter på samma sätt som den utgiftsskattemodell 1972 års skatteutredning låtit utarbeta ligga till grund för statsmaktemas fortsatta överväganden om önskvärdheten av någon mer grundläggande skattereform. Utredaren bör söka redovisa de erfarenheter av olika slags inflationsjusteringar vid inkomstberäkningen som finns från andra länder och den debatt i dessa frågor som förts i bl. a. Danmark, USA och Storbritannien. Likaså måste frågan om eventuella svårigheter som en isolerad svensk övergång till nya beskattningsprinciperkan vålla för våra internationella åtaganden enligt konventioner och bilaterala avtal belysas. Jag vill erinra om att många remissinstanser menat att just de internationella komplikationema är ett av utgiftsskattens största problem. En övergång till real beskattning skulle påverka samhällsekonomins funktionssätt i en rad avseenden. Utredaren bör allmänt söka ge en bild av dessa återverkningar med särskilt beaktande av vad de kan innebära for den ekonomiska politiken och dess instrument. l sammanhanget kan framhållas att värdesäkringskommittén i sitt betänkande (SOU 1964:1 och 2) lndexlån, del I och Il, behandlat flera frågor som torde bli aktuella i detta utredningsarbete. Att utveckla ett fungerande system för real skattemässig behandling av kapitalav-

62 Utredningsuppdraget

kastning och kapitalvinster torde ingalunda vara en lätt uppgift. Problemen synes kunna delas in i fyra huvudgrupper: l. att avgöra vilka slag av avkastning och vilka former av kapitalvinster som skall omfattas av den reala beskattningen 2. att fastlägga regler för hur den reala avkastningen eller den reala vinsten skall beräknas i olika situationer. 3. att bedöma i vad mån en real beskattning får sådana konsekvenser att ändringar kommer att krävas även i civilrättslig lagstiftning, t. ex. beträffande inteckning och bokföring. 4. att belysa vilka effekter en real beskattning av kapitalavkastning och kapitalvinster skulle få på avtal om lån, köp m. m. som har träffats innan de nya reglerna har trätt i krañ och vilka övergångsregler som kan tänkas för att minska eventuella svårigheter. I nu angivna hänseende bör utredaren beakta följande.

Avgränsningen

Frågan om en real skattebehandling av lån har i stor utsträckning diskuterats mot bakgrund av bostadssektoms och hushållssparandets förhållanden, eftersom inflationseffektema har varit särskilt framträdande på dessa områden. En grundläggande fråga som utredningen bör pröva är därför om en real beskattning bör vara generell eller begränsas till exempelvis vissa typer av kapitalavkastning eller vissa samhällssektorer. Vad först gäller bostadssektom har möjligheterna att upprätthålla neutralitet i fråga om kapitalkostnader mellan olika ägarkategorier och upplåtelseformer länge varit en central fråga. Den nominella behandlingen av ränteutgifter har emellertid starkt försvårat uppfyllandet av önskemålet om neutralitet. När räntenivån har stigit som en återspegling av inflationen har kostnaden för det i en fastighet nedlagda kapitalet sålunda alltmer kommit att överstiga det schablonmässigt beräknade belopp som såvitt gäller egna hem och flertalet nyproducerade flerfamiljshus - skall tas upp som intäkt vid beskattningen. De höga räntesatsema och de låga intäktsschablonema leder alltså till en skattelättnad för dessa fastighetsägare. Värdet av skattelättnaden beror emellertid helt på ägarens marginalskatt. Ett uppkommet underskott saknar exempelvis betydelse för en fastighetsägare som inte kan kvitta underskottet mot andra inkomster. Statsmaktema har sökt motverka detta genom att i den statliga bostadslångivningen garantera en lägre räntesats för de ägarkategorier som normalt inte kan utnyttja underskottsavdrag. De stora variationema på marginalskattesidan gör det dock ytterst svårt att med tillräcklig flexibilitet utjämna den effektiva kapitalkostnaden mellan olika kategorier av fastighetsägare. Det har i debatten framhållits att en väg runt dessa svårigheter just skulle vara att medge avdrag endast för real ränta eftersom man då oberoende av inflationstakten - kunde räkna med att kapitalkostnadsavdraget skulle bli ungefär lika stort som den schablonmässigt beräknade intäkten. Som jag tidigare antytt har även möjligheten av ändringar i realisationsvinstreglema framförts som ett alternativ i sammanhanget. Ett annat besvärande problem inom bostadssektom är att nominella lån i en inflationsperiod ger en mycket ojämn fördelning i tiden av de reala kapitalkostnadema. Lånen utformas som regel med lika annuiteter vilkas reala värde minskar i takt med penningvärdets fall. Omedelbart efter uppförandet av ett hus blir kostnaden således störst för att sedan successivt minska. Denna sneda fördelning leder till att boendekostnaden i ett nyproducerat hus ofta ligger på en högre real nivå än som är långsiktigt motiverat. Även här har statsmakterna sökt motverka snedvridningen genom åtgärder i samband med bostadslångivningen, nämligen genom att ge en räntesubvention som är

Utredningsuppdraget

störst de första åren och som sedan successivt minskar. Det har emellertid ifrågasätts om detta system av generella subventioner till fastighetsägarna innebär den bästa lösningen och om inte realt utfonnade lån till bostäder vore att föredra. Dessa skulle emellertid förutsätta också en real behandling i beskattningshänseende för att få de avsedda effekterna. Utredaren bör mot denna bakgrund pröva om en real beskattning av lån kan göra det lättare att finna tillfredsställande lösningar på de aktuella problemen inom bostadssektom. Den nominel la räntan på besparingar i banker, obligationer och liknande placeringar har under senare år ofta endast obetydligt överstigit inflationen eller t. o. m. varit lägre. Redan före skatt har därför den reala avkastningen varit ringa eller rent av negativ. Hela den nominella räntan är emellertid i princip skattepliktig. Detta medför att den reala avkastningen efter skatt i flertalet fall blivit kraftigt negativ. Kombinationen av hög inflationstakt och hög marginalskatt drabbar alltså banksparande och placeringar i obligationer mycket hårt. Förhållandet har i viss utsträckning föranlett åtgärder från statsmaktemas sida. Den nyligen genomförda lagstiftningen om värdesäkert lönsparande kan exempelvis sessom ett uttryck för ambitionen att förbättra utbytet av långsiktigt sparande inom hushållssektom. Det är emellertid uppenbart att de skattelättnader som f. n. ges åt vissa sparformer endast i begränsad utsträckning kan motverka den kombinerade effekten av inkomstskatt och inflation. Det finns därför skäl att utgå från att åtgärder som medför en allmän höjning av avkastningen (efter skatt) på hushållens banksparande och obligationsinnehav skulle leda till ett ökat intresse för dessasparforrner. Detta torde i sin tur få till följd att tillgången på kapital för investeringar i bostäder och industrianläggningar m. m. ökar. Samtidigt talar åtskilligt för att hushållens benägenhet att använda medel för placeringar i diamanter, frimärken och antikviteter skulle minska om dessa inte längre framstår som skattemässigt gynnade. En real beskattning av ränteintäkter skulle avsevärt öka hushållens möjligheter att erhålla en positiv avkastning på sitt utlånade kapital. Även en real utformning av lånen skulle emellertid ha betydelse i detta avseende. Mot bakgrund av vad jag nyss har sagt om önskvärdheten - inte minst från samhällsekonomisk synpunkt- att öka bank- och obligationssparandet anser jag att utredaren bör belysa vilka tekniska och ekonomiska konsekvenser en realt utfonnad utlåning från hushållen skulle få. I debatten har gjorts gällande att det finns skäl som talar för att undanta företagssektom från real beskattning. Utredaren bör givetvis pröva denna fråga. Därvid torde det bli aktuellt att särskilt beakta förhållandena för jordbrukare och andra enskilda näringsidkare. För dessa kategorier av skattskyldiga gäller att tillgångar och skulder i näringsverksamheten utgör en integrerad del av den personliga ekonomin. Frågan är om det i dessa fall är praktiskt möjligt att behandla vissa lån enligt en real och andra enligt en nominell metod. Ett system som innebär att vissa lån skall beskattas nominellt och andra realt torde förutsätta att det går att fastställa hur olika lån har använts. En särbehandling av exempelvis lån enbart inom bostadssektom kan göra det nödvändigt att klarlägga t. ex. att ett visst lån visserligen har tagits med en bostadsfastighet som säkerhet men använts för inköp av en båt eller att ett lån visserligen har tagits med aktier som säkerhet men använts för förvärv av en bostadsfastighet. Vid sin behandling av avgränsningsproblematiken bör utredaren särskilt beakta att förekomsten av realt beskattade lån inte får öppna möjlighet till obehöriga skatteförmåner. Den skattskyldige bör t. ex. inte kunna ta upp ett nominellt beskattat lån (med avdragsrätt för hela räntan) och placera de lånade medlen på en realt beskattad bankräkning e. d. (med endast realräntan skattepliktig). Införandet av realt beskattade lån får vidare inte leda till obefogad skattelindring genom utlåning mellan närstående personer eller genom lån till eller från utlandet. Dessa problem av kontrollteknisk natur bör belysas om utredaren finner att nominellt beskattade lån kan godtas vid sidan av realt beskattade lån.

64 Utredningsuppdraget

Såvitt gäller kapitalavkastning bör utredaren i första hand redovisa konsekvenserna av en real beskattning av räntor. Utredaren bör emellertid också diskutera i vad mån kreditavgifter. avbetalningstillägg och andra s. k. lånebikostnader bör bli realt beskattade. Vidare kan det finnas skäl för utredaren att överväga om vissa typer av räntor t. ex. ränta på vinstandelslån eller konvertibla skuldebrev - bör undantas från en real skattemässig behandling. l fråga om sådana tillgångar kan det, liksom i fråga om aktier, visa sig lämpligare att lägga realbeskattningen på värdestegringen med konsekvensen att den löpande avkastningen beskattas nominellt. Vad gäller kapitalvinster och kapitalförluster bör utredarens översyn avse i första hand avyttringar som f. n. beskattas enligt reglema om realisationsvinst. Om utreda ren emellertid kommer fram till att en real beskattning bör avse även lån som är nedlagda i rörelse el ler jordbruk torde prövningen få omfatta även den skattemässiga behandlingen av lager. maskiner och liknande tillgångar. Utgångspunkten för utredarens överväganden på detta område bör vara att den reala - och alltså inte den nominel la - förändringen av egendomens värde skall ligga till grund för den skattemässiga bedömningen.

Indexomräkn ingen

En mycket viktig uppgift för utredaren blir att överväga hur nominella inkomster och vinster skall kun na räknas om till reala inkomster och vinster. Principen här synes böra vara att den del av t. ex. en ränta som kan ses som en kompensation för inflationen indextillägget - skall vara skattefritt för långivaren och inte avdragsgillt för låntagaren. Uppenbarligen talar här starka skäl för att omräkningen med hänsyn till förändringar i prisnivån skall göras enligt en enda officiell indexserie. Utredaren bör dock pröva om de skattskyldiga i något fall skall ha rätt att fordra att prisförändringama på exempelvis viss råvara skall läggas till grund för den skattemässiga bedömningen. Reglerna om hur en nominell ränta eller vinst skall delas upp på ett indextillägg och en real del bör givetvis vara så enkla att tillämpa som möjligt. Utredaren bör undersöka i vad mån utnyttjande av schablonmetoder kan underlätta den praktiska hanteringen. En schablonisering får dock inte drivas så långt att den ger upphov till resultat som i alltför hög grad gynnar eller missgynnar vissa kategorier skattskyldiga.

Samordning med civilrättslig lagstzfining

Som jag tidigare antytt bör man räkna med att en real beskattning åtminstone för flertalet lån kommer till stånd genom att endast realräntan görs skattepliktig resp. avdragsgill, medan indextillägget är skattefritt for långivaren och inte avdragsgillt för låntagaren. Om indextillägget skall betalas fortlöpande under lånetiden, något som gäller för nominella lån men som kan förekomma även vid realt utformade lån, kan detta avdragsförbud i tider med hög inflation väntas förorsaka svåra likviditetsproblem för låntagaren. Det finns därför anledning att utgå från att en real beskattning får till konsekvens att lån i långt större utsträckning än i dag utfonnas så att indextillägget skall helt eller delvis läggas till kapitalet. Lånevillkoren torde med andra ord komma att innebär-a att indextillägget inte alls eller endast delvis påverkar den reala amorteringstakten. Det kan inträffa att indextillägget kommer att överstiga den årliga amorteringen. Följden blir att lånebeloppet nominellt sett är högre vid årets utgång än vid des ingång. Denna egenskap hos realt utformade lån kan ge upphov till åtskilliga problem En fråga som utredaren bör belysa är om en ökad förekomst av reallån nödvändiggör en omläggning av reglerna om bl. a. fastighets- och företagsinteckningar. Utredaren bör således överväga om behov föreligger att införa någon form av indexreglering inom

Utredningsuppdraget

inteclcningväsendet eller om konflikten mellan realt utformade lån och inteckningar på nominclla belopp kan lösas på annat sätt. Den omständigheten att det nominella skuldbeloppet på ett reallån kan öka under ett år trots att viss amortering har skett kan vidare vålla svårigheter inom företagens bokföring Ökning av skuldbeloppen kan exempelvis - såvida inte motsvarande uppskrivning sker på tillgångssidan - medföra att företagets egna kapital helt förbrukas. En uppskrivning av tillgångar kan emellertid stå i strid mot god redovisningssed. Utredaren bör klarlägga om en mer allmän förekomst av reallån motiverar ändringar i bokföringsreglema. Erfarenheterna av systemet med s. k. paritetslån och den särskilda lag om bokföring av sådana lån, som fortfarande gäller, är av intresse i detta sammanhang. Jag har här pekat på några av de svårigheter som en övergång till realt utformade lån kan förorsaka på det civilrättsliga området. Problem av olika slag kan emellertid tänkas uppkomma också vid sidan av intecknings- och bokföringsneglema. Utredaren bör redovisa även denna problematik och i mån av behov lägga fram förslag om hur samordningen mellan reala lån och civilrättsliga regler bäst löses.

Övergângsproblem

Ett införande av en real beskattning av kapitalavkastning och kapitalvinster kommer att påverka värdet av ingångna kreditavtal och kommer utan tvivel även att få betydelse för värdet av olika slag av egendom. Utredaren bör belysa omfattningen av dessa värdeforändringar av engångsnatur och föreslå de åtgärder som kan vara påkallade för att motverka ej önskvärda vinster och förluster. Som tidigare har framhållits kan antalet realt utformade lån väntas öka påtagligt vid real beskattning av räntor m. m. Det finns anledning räkna med att dessa lån kommer att utfonnas så att det belopp som motsvarar inflationen - indextillägget - inte skall i sin helhet utbetalas årligen utan läggas till kapitalet så att låntagaren årligen skall erlägga endast ett med hänsyn till inflationen justerat amorteringsbelopp samt realräntan. En övergång till real beskattning torde inte vålla några särskilda svårigheter beträffande de lån av denna typ som kan finnas redan vid övergången. Vid tidpunkten för en övergång till real beskattning torde det emellertid finnas ett mycket stort antal län som är nominellt utformade och baserade på förutsättningen att hela den avtalade räntan är avdragsgill för låntagaren och skattepliktig för långivaren. En real skattebehandling av sådana lån skulle sannolikt i många fall medföra en sådan påfrestning på låntagarens likviditet att denne försattes i en ohållbar ekonomisk situation. Motsvarande gäller i fråga om realt utformade lån där indextillägget skall i sin helhet utbetalas årligen eller på en gång vid lånetidens slut. För att undvika sådana effekter skulle lånevillkoren behöva ändras. Eftersom vid oförändrade villkor den reala beskattningen skulle vara enbart till fördel för långivaren, torde det dock inte vara realistiskt att räkna med att sådana ändringar regelmässigt skall kunna åstadkommas på frivillig väg. Utredaren bör mot bakgrund av det anförda diskutera frågan om tillämpning av den reala beskattningen på äldre lån och vilka åtgärder som därvid kan behövas. En lösning kan vara att ge låntagaren en generell rätt att ändra lånevillkoren i syfte att anpassa dem till de nya skattereglema. Låntagaren kan t. ex. få rätt att kräva att lånet blir realt utformat med kapitalisering av indextillägget eller att den del av den avtalade räntan, som anses svara mot inflationen, skall läggas till kapitalet. Utredaren kan givetvis också överväga möjligheten att under en period låta nuvarande Skatteregler vara tillämpliga på vissa äldre lån.

.

.4

2 Vad är real och reala lån?

beskattning

I den internationella debatten om skatter och inflation är det tre typer av problem som brukar diskuteras, nämligen l. Skatteskaloma vid en progressiv beskattning. 2. Definitionen av skatteunderlaget. 3. Effekten av att uppbörd av skatt sker under en annan tidsrymd än den för vilken skatten beräknas. Problemen är också synnerligen olikartade. Problemen gällande skatteskalornas utformning vid inflation gäller i Sverige förhållandet mellan staten och de skattskyldiga samt i vilken utsträckning det är motiverat att inflationen ändrar tidigare av riksdagen gjorda avvägningar om skatteskalans progressivitet. För skatteuppbörden utgör inflationen ett problem om skatten erläggs vid en annan, ofta senare, tidpunkt än det beskattningsår på vilket den belöper. I Sverige är detta problem för den helt övervägande delen av inkomstbeskattningens del löst genom att källskatt löpande inbetalas. Problemen gällande definitionen av skatteunderlaget är mycket mer komplexa. De skulle finnas även vid en rent proportionell beskattning. De sammanhänger med att vid inkomstbaskattningen jämförelser görs mellan storheter, som i själva verket inte är jämförbara, nämligen belopp som uttryckts i kronor av olika värde. Att de i kronor uttryckta beloppen har olika värde beror på att de hänför sig till olika tidpunkter. Problemen med definitionen av skatteunderlaget vid inflation gäller således hur tidsfaktom skall beaktas så att vid beräkningen av skattepliktig inkomst jämförelser görs mellan belopp, hänförliga till samma tidpunkt. Som framgår av direktiven är denna utrednings uppgift begränsad till den andra typen av problem, de som sammanhänger med definitionen av skatteunderlaget, närmare bestämt de som uppkommer inom inkomstbeskattningens ram. Vid real inkomstbeskattning hänförs alla intäkter och kostnader med användandet av ett officiellt index, som mäter penningvärdets förändringar, till beskattningsårets penningvärde. Vid nominalistisk inkomstbeskattning beaktas inte penningvärdets förändringar. Att inkomstbeskattningen är nominalistisk i stället för real medför vinster för en del skattebetalare, förluster för andra. Storleken på dessa vinster resp. förluster sammanhänger med inflationstakten. l den mån som såväl intäkter som kostnader redan är hänförliga till beskattningsåret föreligger således inte någon skillnad mellan nominalistisk och real beskattning. Det gäller den beloppsmässigt dominerade delen av den

68 Vad är real och reala lån?

beskattning s0u_19s2;1

svenska inkomstbeskattningen, beskattningen av tjänsteinkomster. Den internationella debatten om real inkomstbeskattning har flammat upp under 1970-talets slut. l Sverige har emellertid de problem, som ett föränderligt penningvärde medför, redan gjorts till föremål för ett betydelsefullt och djupgående utredningsarbete. Värdesäkring av fordringar och skulder har belysts av värdesäkringskommittén i det år 1964 utgivna betänkandet Indexlån (SOU 1964:1 och 2). Denna utredning skiljer sig från värdesäkringskommittén beträffande utgångspunkten. Värdesäkringskommittén utredde i första hand hur värdesäkring av fordringar och skulder skulle ske samt vilka effekter en sådan värdesäkring skulle medföra. Skattefrågoma behandlades i samband med behandlingen av de olika lånetypema. Möjligheten av att införa ett generellt realt system behandlades i en bilaga. I sitt principuttalande hänvisar kommittén till möjligheten att övergå till en beskattning enligt reala principer av samtliga kapitalinkomster och kapitalvinster men begränsar sig till att föreslå en mycket begränsad reform, nämligen skattefrihet för indextillägg, som uppbärs av innehavare av vissa, särskilt angivna, statliga lån. Värdesäkringskommittén bygger i sin turi viss utsträckning på ett betydelsefullt arbete av professor Tord Palander, den år 1957 utgivna skriften ”Värdebeständighet Ett problem vid sparande, livförsäkringar och pensioner”. När det gäller skatteproblem nöjer sig Palander dock med att påpeka deras existens (s. 30). Denna utredning är däremot en skatteutredning. Möjligheten att utfomra ett generellt system för beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster är utredningens primära intresse. När skatteproblemen väl lösts blir en mycket stor del av det arbete som nedlagts av Palander och värdesäkringskommittén direkt användbar. Vad beträffar Palander synes det utredningen som om hans resonemang i själva verket förutsätter att ett generellt system för real beskattning av kapitalinkomster och kapitalvinster genomförts. Det finns således ingen anledning för denna utredning att på nytt belysa de frågor, som behandlats av Palander och värdesäkringskommittén, till den del det inte är fråga om skattefrågor eller sådana frågor, där utvecklingen medfört att förhållandena förändrats alltför mycket. Till den senare kategorin hör enligt utredningens uppfattning bostadsmarknaden och bostadsfmansieringen, som behandlas utförligt i detta betänkande. Vad beträffar analysen av penningvärderisker vid låneavtal, konstruktionen av olika lânetyper, penningpolitiken i en kreditmarknad med såväl penninglån som reallån, indexklausuleri bankoch försäkringsväsende samt frågan om värdebeständiga lån verkar inflationsdämpande eller inflationsfrämjande anser sig utredningen i stort kunna hänvisa till Palander och värdesäkringskommittén. Utredningen bygger också i betydande utsträckning på värdesäkringskommitténs terminologi. Syftet med att införa real beskattning är enligt utredningens uppfattning trefaldigt: l. att eliminera den fördelningspolitiskt orimliga förmögenhetsomflyttning som kombinationen av inflation och nominalistisk beskattning medför, 2. att åstadkomma en bättre resursallokering, 3. att möjliggöra införandet av reallån i stor utsträckning.

Vad är real beskattning och reala lån? 69

Inflationen förorsakar årligen enorma omflyttningar av värden från långivare (sparare) till låntagare. Om såväl sparare som låntagare är medvetna om inflationens inverkan, är den naturliga lösningen att låntagama kompenserar långivama för penningvärdets fall antingen genom högre nominella räntor, så att den nominella räntan även får innehålla en inflationskompensationsdel, eller genom indextillägg. Denna effekt har dock ej uppnåtts till följd av det svenska skattesystemets nuvarande uppbyggnad. De nominella räntoma är visserligen numera höga i förhållande till tidigare, men eftersom hela räntan beskattas vid rådande nominalistiska beskattning, erhåller inte sparama mer än en del av den

kom pen sation, som varit erforderlig. Låntagama erhåller å andra sidan genom

avdragsrätten för hela den nominella räntan avdrag för vad som realt är en amortering av lånen. Låntagamas vinster sker således i allmänhet inte direkt på långivamas bekostnad annat än i de fall de drar nytta av bundna räntor på äldre lån med låga räntor. I allmänhet lämnar de kompensation till spararna genom höga nominella räntor. Vinstema uppstår i stället genom skattesystemets utformning. Spararna gör förluster av samma skäl. Den nominella inkomstbeskattningen medför också en snedvridning av valet mellan olika placeringsaltemativ. Denna snedvridning har för hushållens del belysts av professor Sven-Erik Johansson i bil. 2 till kapitalmarknadsutredningens betänkande (SOU 1978: 13), där det framgår att en individuell placerares rangordning av olika placeringsaltemativ före och efter skatt på ett slående sätt påverkas av inflationstakten, belåningsgraden och marginalskatten. Fastighetsplaceringar är skattemässigt avsevärt gynnsammare behandlade än aktieplaceringar och banksparande. Rent improduktiva investeringar som diamanter o. d. belyses inte men bör vara ännu gynnsammare. Dessa snedvridningar måste verka starkt nedsättande på den samhällsekonomiska effektiviteten. Värdesäkringskommittén skilde på penninglån, indexlån och reallån. Vid penninglån är i Sverige svenska kronor kontraktsenhet och vid indexlån är annan värdeenhet kontraktsenhet. Ett specialfall av indexlån är reallån, vars värdeenhet utgörs av en allmän köpkraftsenhet, som tillämpas utan begränsningar. Värdesäkringskommittén ägnar reallånen sitt huvudsakliga intresse. l anslutning till denna terminologi betecknar utredningen som penninglån ett lån där lånebeloppet bestämts i svenska kronor eller annat lands valuta. lndexlån är varje fonn av lån där lånebeloppets storlek gjorts beroende av något slags index. Reallån är ett lån där lånebeloppets storlek utan begränsningar anknutits till ett enda officiellt index, som syftar till att mäta allmänna penningvärdeforändringar, vilket index också används vid beskattningen. Reallån är således ett slags indexlån. När risk för missförstånd inte föreligger betecknar utredningen för enkelhets skull sådant indexlån som inte är reallån enbart som indexlån. l svensk skattepraxis har fastslagits att indextillägg vid inlösen av indexlån utgör skattepliktig intäkt för långivaren och avdragsgill kostnad för låntagaren (RÅ 1943 ref. 19, RÅ 1943 not Fi 349 och RN 1953 nr 5:4). Med indextillägg avses den i anledning av indexklausul uppkomna kompensationen för pen ningvärdets fall. En annan ståndpunkt hade knappast heller varit möjlig i

ett nominalistiskt system. Härmed har introduktion av indexlån och reallån

motverkats. När indextillägg beskattas som ränta uppnås inte den värdesäk-

70 Vad är real beskattning och reala lån? SOU 1932;]

ring av lånebeloppen som är syftet med indexlån. Även riksbankens motstånd mot inflationssäkrade låneformer förorsakas sannolikt av effekterna av den nominalistiska beskattningen. Utredningen anser för sin del att det är en viktig uppgift att genomföra sådana reformer inom skattesystemet att införandet av reallån inte längre förhindras. Vid nuvarande höga inflation och därmed sammanhängande höga nominella räntor blir de reala kapitalutgiftema for ett lån fördelade över tiden på ett olyckligt sätt. Utgiftema blir så höga i bödan av ett läns löptid att de blir taget omöjliga att bära. På bostadsmarknaden har man fått lösa detta praktiskt problem genom räntebidrag, som just utformats för att undvika att kapitalutgifterna blir för höga i början av ett låns löptid. Även ränteavdragsrätten har, för den som kan utnyttja den, effekten att minska dessa svårigheter och göra de höga räntekostnadema uthärdliga. Genom reallån uppnås en bättre fördelöver tiden, dvs. i jämförelse med ett penninglån blir ning av kapitalutgiftema de lägre i början och högre senare. Av framställningstekniska skäl har i betänkandet real beskattning av hushållssektom och av företagssektom behandlats var for sig. direktiven skulle utredningen även undersöka möjligheten av att Enligt införa ett realt system inom hushållssektom samtidigt som det nominalistiska inom företagssektom behålls. Den diskussionen underlättas om systemet hushållssektom och företagssektom behandlas separat. Vidare finns det en del skattefrågor som är specifika för företagssektom. Det av skenvinster på vissa tillgångar, i första hand gäller frågan hur beskattningen som endast finns inom företagssektom, skall förhindras. Med varulager, skenvinst avses då den nominella ökningen vid indexuppräkning av det historiska anskaffningsvärdet från anskaffnings- till försäljningstidpunkten. det indexuppräknade anskaff- Endast i den mån försäljningspriset överstiger ningsvärdet föreligger en verklig - real - vinst. Med hushållssektom avses skattskyldiga, som inte är näringsidkare. Skattetekniskt avses inkomstlagen tillfällig förvärvsverksamhet samt kapital, annan fastighet, då det är fråga om schablontaxerad fastighet. Företagssektom omfattar inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet samt annan fastighet, då det ej är fråga om schablontaxerad fastighet.

3 och

Inflationen, beskattningen

formögenhetsfördelningen

3.1 Inledning

Under 1970-talet skedde stora omfördelningar av törmögenheter från nettosparare och det allmänna till nettolåntagare. I avsnitt 3.3 i detta kapitel görs ett försök att med hjälp av beräkningar utförda av statistiska centralbyrån (SCB) och riksrevisionsverket (RRV) ange storleksordningen på dessa förmögenhetsomfördelningar för olika kategorier inom hushållssektom. Egnahemsägare med stora lån var en utpräglad vinnargrupp. 1 avsnitt 3.4 redovisas räkneexempel för att belysa hur stora vinsterna på fastighetslån kunde bli under 1970-talet för individuella egnahemsägare vid genomsnittlig industritjänstemannalön och genomsnittliga villapriser. I avsnitt 3.2 beskrivs med hjälp av några räkneexempel det tillvägagångssätt som använts vid utredningens beräkningar av inflationsvinster och inflationsförluster. Vid dessa beräkningar har jämförelsenormen hela tiden varit realränta 0. Goda argument kan anföras för att i stället tillämpa någon positiv real diskonteringsfaktor men man kan alltid tvista om vilken real diskonteringsfaktor som bör väljas. Utredningen har funnit att det varit mest praktiskt att konsekvent tillämpa den reala diskonteringsfaktom 0, vilket betyder att överdrivna om inflationsvinster och inflationsförluster i nuvarande uppgifter systern undviks. I tabellbilagor till kap. l 1 och 12 förekommer mer noggranna beräkningar med delvis andra förutsättningar än i detta kapitel. En viktig skillnad är att i detta kapitel utgår från den förenklande förutsättningen att beräkningarna räntor beräkningarna i och amorteringar erläggs en gång per år medan tabellbilagoma till kap. l l och 12 bygger på den i praktiken gällande förutsättningen att räntor och amorteringar på bottenlån och statliga bostadslån erläggs två gånger per år.

3.2 Tillvägagångssätt vid beräkning av inflations-

vinster m. m.

3.2.1 Realränta och realamortering Om inflationen ett år är 10 % och räntesatsen är 12 % är 10 procentenheter av räntan inflationskompensation eller rea/amortering och resterande 2 procentenheter är realränta. Vid 10 % inflation måste det utlånade beloppet 100 växa till 1 l 0 på ett år för att långiva ren inte skall göra en förlust resp. låntagaren inte

72 Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

skall göra en vinst. Om räntesatsen är 12 °/o växer beloppet till l 12 på ett år, dvs. 2 enheter mer än nödvändigt för att ge full inflationskompensation. De överskjutande 2 enheterna är realränta och realräntesatsen är 2/110 eller 1,82 %. Efter erlagd ränta är det nominella skuldbeloppet åter 100. Det motsvarar 100/ 1 10 eller 90,91 °/oav det ursprungliga skuldbeloppet mätt i fast penningvärde (= ursprungliga reala skuldbeloppet). Realamorteringsdelen av räntan, 10 enheter, är 10/ 1 10 eller 9,09 % av det ursprungliga skuldbeloppet mätt i fast penningvärde. Om räntan är större än inflationen som i exemplet ovan är realräntan positiv. Om räntan däremot är mindre än inflationen är realräntan negativ. Vid 10 °/o inflation och räntesatsen 8 % växer skuldbeloppet (ordinarie skuld plus ränta) i nominella termer från 100 till 108 på ett år, men i reala termer minskar skuldbeloppet till 108/110 eller 98,18 °/o av det ursprungliga reala skuldbeloppet. Realräntesatsen är negativ, -l ,82 %. När räntan erläggs, motsvarar hela räntebeloppet på 8 enheter en realamortering motsvarande 8/1 10 eller 7,27 °/oav det ursprungliga skuldbeloppet mätt i fast penningvärde. Summan av realamortering och negativ realränta, dvs. 10 enheter eller 9,09 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet, motsvarar den totala reala skuldminskningen på ett år. Långivaren har emellertid i detta fall inte faktiskt fått tillbaka hela detta värde.

3.2.2 Räntebidrag och inflation

Systemet med räntebidrag tillämpas på lån till bostadshus med statliga lån och omfattar räntor på bottenlån (från bostadsinstitut) och statliga bostadslån. Bottenlån, brukar utgå till ett belopp motsvarande 70 °/oav låneunderlaget och statliga bostadslån till ett belopp motsvarande 15-30 °/o av låneunderlaget. Vid lån till hyres- och bostadsrätter är det statliga bostadslånet amoiteringsfritt de första åren. Om den garanterade räntesatsen är 3 %, räntesatsen på statliga bostadslån 10 °/o och inflationen 10 % är hela räntan realamortering, varav 3 procentenheter betalas av låntagaren/husägaren (indirekt av hyresgästerna) och 7 procentenheter av staten (indirekt av skattebetalarna). Den sammanlagda realamorteringen skuldminskningen - är givetvis liksom i de föregående exemplen 10/110 eller 9,09 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet, varav 7/1 10 eller 6,36 procentenheter täcks genom räntebidraget. Räkneexemplen bygger på det förenklande antagandet att räntan erläggs en gång per år och första gången exakt ett år efter att lånet utbetalades. Den garanterade räntesatsen för stats- och bottenlån till hyres- och bostadsrättshus trappas upp med 0,25 procentenheter per år. Andra året skulle således den garanterade räntesatsen i vårt exempel vara 3,25 % och räntebidraget uppgå till 6,75 % av skuldbeloppet. Vid tiden för räntebetalningen skulle - vid oförändrad årlig inflationstakt på 10 % - det ursprungliga skuldbeloppets köpkraft motsvaras av det nominella beloppet 121. Årets realamortering skulle således motsvara 10/ 121 eller 8,26 °/o av det ursprungliga reala skuldbeloppet, varav 6,75/121 eller 5,58 procentenheter skulle täckas genom räntebidraget.

l/örmögenhetsfördelningen

Inflationen, beskattningen och 73

Fortsätter man kalkylen på detta sätt finner man t. ex. att vid slutet av år 8 skulle vid 10 % årlig inflation det oförändrade nominella skuldbeloppet 100 motsvara 46,7 % av det ursprungliga lånebeloppets köpkraft. Summa realamortenngar under åtta år skulle således vara (100 ./. 46,7 =) 53,3 %, varav 20 procentenheter täckts genom räntebetalningar (indirekt genom hyresbetalningar) och 33,3 procentenheter täckts genom räntebidrag. Om hela huset varit finansierat på statslånevillkor skulle således en förmögenhet motsvarande en tredjedel av husets produktionskostnad ha tillfallit husägaren genom utbetalning av räntebidrag. Ett hyreshus är en s. k. real tillgång som förväntas hålla ett i stort sett konstant realvärde under lång tid, vilket innebär att det förväntas öka i nominellt värde i ston sett i takt med den allmänna inflationen. De skattemässiga värdeminskningsavdragen för stenhus bygger på antagandet att värdeminskningen är 1,5 % av anskaffningskostnaden per år. Om realvärdeminskningen år 1,5 % av anskaffningskostnaden per år betyder det i vårt exempel att husets realvärde vid slutet av år 8 är 88 enheter mätt i anskaffningstidpunktens penningvärde. Eftersom skulden vid samma tidpunkt är 46,7 % av den reala anskaffningskostnaden är nettoförmögenheten i huset (88 ./. 46,7 =) 41,3 °/0 vid slutet av år 8. Hela den antagna realvärdeminskningen under åtta år med 12 % av den reala anskaffningskostnaden täcks via hyresbetalningar, vilka därutöver ger utrymme för ett realt sparande motsvarande 8 °/0 av den reala anskaffningskostnaden, förutsatt att hyresintäktema varje år antas motsvara kapitalutgifterna plus kostnaderna för drift och underhåll. Nettoförmögenheten i huset borde inte vara större än 8 % av den reala anskaffningskostnaden men den äri själva verket mer än fem gånger så stor. Husägaren har nämligen fått statliga räntebidrag uppgående till sammanlagt ett värde motsvarande en tredjedel av husets reala anskaffningskostnad, ca 38 °/0 av husets aktuella värde och drygt 80 °/0 av nettoförmögenheten i huset. En normal produktionskostnad för flerbostadshus var år 1980 ca 4 000

kr/mz och en normal lägenhetsstorlek var ca 80 m2, vilket betyder att en

normal produktionskostnad för en lägenhet var ca 320000 kr. Om räkneexemplet ovan tillämpas på en sådan lägenhet skulle förmögenhetsöverföringen via räntebidrag under åtta år uppgå ti11 mer än 100 000 kr. i 1980 års penningvärde. Om man antar fortsatt inflation med 10 °/0 varje år och att räntesatsen hela tiden är 10 °/0, upphör räntebidrag att utgå efter år 28, varvid detackumulerade räntebidragsbeloppet uppgår till 46,8 °/0 av den reala anskaffningskostnaden,

marknadsvärde ti11 58 °/0 (vid fortsatt realvärdeminskning med 1,5 °/0 av den

reala anskaffningskostnaden per år) och nettoförmögenheten ti11 51,1 %. 1-lyroma har täckt forslitningen plus 4,3 % av reala anskaffningsvärdet, men nettoförmögenheten, som alltså borde vara 4,3 enheter i anskaffningsårets penningvärde, uppgår i själva verket till ca 12 gånger så stort belopp. Nettoförmögenheten är som störst år 19, då den är 55,2 °/0 av den reala anskaffningskostnaden, varav 45,4 procentenheter ackumulerade räntebidrag och 9,8 procentenheter hyresintäkter utöver förslitningen á 1,5 procentenheter per år. Marknadsvärdet är då 71,5 % av den reala anskaffningskostnaden. l räkneexemplet ovan har antagits statslånevillkor för hela lånet, dvs. ingen (nominell) amortering förrän den garanterade råntesatsen överstiger räntesat-

74 Inflationen, beskattningen och /örmögenhets/ördelningen

sen på bostadslånet. Den nominella skulden är således 100 t. 0. m. år 28. Antagandet om en realvärdeminskning på huset med 1,5 °/0 av den reala anskaffningskostnaden per år är naturligtvis förenklat. I verkligheten inverkar förutom s. k. normal förslitning även bl. a. prissvängningar på fastighetsmarknaden på utvecklingen av ett hyreshus realvärde. Under 1970-talet förlorade hyreshusen i genomsnitt i realvärde. Den nominella prisökningen åren 1970-1978 var 40 °/0 samtidigt som KP] steg med 99 %. Detta innebar en realvärdeminskning på åtta år med närmare 30 °/0eller en genomsnittlig årlig realvärdeminskning med 4,3 %. Om en realvärdeminskning utöver normal fötslitning motsvarande den verkliga för hyreshus åren 1970-1978 förs in i vårt exempel visar det sig att realvärdet på huset vid slutet av år 8 blir 61,9 % i stället för 88 % av den reala anskaffningskostnaden. Skulden skulle fortfarande vara 46,7 0/0,vilket betyder en nettoförmögenhet på (6l,9 ./. 46,7 =) 15,2 %. Hyresbetalningama under åtta år antas vara tillräckliga för att täcka en realvärdeminskning till 80 % av anskaflningskostnaden, vilket skulle ha betytt en negativ förmögenhet, en nettoskuld, vid slutet av år 8 på (80 ./. 61,9 =) 18,1 °/0. Tack vare räntebidrag motsvarande en tredjedel av husets reala anskaffningskostnad föreligger i stället en nästan lika stor positiv nettoförrnögenhet ( 15,2 % av den reala anskaffningskostnaden) vid slutet av år 8. Om den årliga inflationstakten är 7 % blir den sammanlagda förmögenhetsöverföringen genom räntebidrag enligt förutsättningarna ovan till slut 23,4 % av reala anskaffningsvärdet. dvs. exakt hälften så stor som om den årliga inflationstakten är 10 °/o. Förmögenhetsöverföringen sker under loppet av 16 år. År 17 är garanterade räntan lika med inflationstakten, dvs. 7 °/ooch fr. o. m. detta år sker följaktligen ingen förmögenhetsöverföring via räntebidragen. År 8, då de ackumulerade förmögenhetsöverföringama via räntebidragen uppgick till 33,33 °/0 av reala anskaffningsvärdet vid 10 °/0 inflation, är motsvarande andel vid 7 % inflation 19,2 %. Vi har hittills antagit att räntan före rántebidrag är lika med inflationen. Om

vi antar att inflationen är 10 °/0 och de garanterade räntesatsema är desamma

som i exemplen ovan spelar det ingen roll för ränteutgiftsbilden eller inflationsvinstbilden om räntesatsen på bostadslånet före räntebidiaget är t. ex. 8 %, 10 % eller 12 %. Reala ränteutgiften eñer räntebidrag är i alla tre fallen 2,73 °/0 första året och vinsten på inflationen är 6,36 % av ursprungliga lånebeloppet mätt i fast penningvärde. Summan av real ränteutgift och real inflationsvinst är (2,73 + 6,36 =) 9,09 0/0,vilket är den reala skuldminsltningen första året vid 10 °/0 inflation och oförändrat nominellt skuldbelopp. Det som påverkas om man ändrar ränteantagandena är räntebidragsbeloppet. Som tidigare nämnts blir räntebidragsbeloppet första året 7 % av ursprungliga nominella skuldbeloppet då räntesatsen på bostadslånet är 10 °/0 och den garanterade räntesatsen är 3 %. Om räntesatsen på bostadsånet är 12 % blir givetvis räntebidraget 9 procentenheter och om räntesatsen är 8 % blir räntebidraget lika självklart 5 procentenheter. Om vi fortsätter att anta att inflationen är 10 % är inflationsvinsten första året 7 procentenheter (6,36 procentenheter i fast penningvärde). även om räntesatsen på bostadslånet är 8 %. men räntebidraget bidrar endast ti l 5/7 av inflationsvinsten medan resterande 2/7 är en direkt förmögenhetsöverföring

- beskattningen och _förmögenhetsjördelningen 75 Innationen,

l från långivare till låntagare. Vid iäntesatsen 10 % bidrar räntebidraget till hela inflationsvinsten liksom vid räntesatsen 12 %. I det senare fallet (råntesatsen 12 %) är 7/9 av räntebidragsbeloppet inflationsvinst och resterande 2/9 bidrar till att subventionera bort realiäntan, dvs. den del av räntan som överstiger IO %. utan även för Räntebidrag utgår inte bara till hyres- och bostadsrätter egnahem, för vilka särskilda garanterade räntesatser gäller. Första året är den räntesatsen för egnahem 5,5 %. Därefter sker upptrappning av garanterade den garanterade räntesatsen med 0,5 procentenheter per år. Det nuvarande räntebidragssystemet beskrivs utförligt i kap. ll och l2.

3.2.3 Hushållsbeskattning och inflation

3.2.3.1 Ränteutgifter och ränteinkomster

Om räntesatsen på ett lån är 10 % och marginalskatten är 60 % så är nettoräntesatsen efter skatt 4 °/o. Om räntesatsen är lika med inflationstakten under ett år så är realräntan O. l detta fall skulle således nettorealräntan efter skatt vara lika med O om inflationstakten var 4 %. Den obegränsade avdragsrätten för räntor inom hushållssektom sätter ned räntekänsligheten. Den egna uppoffringen i form av nedsatt konsumtionsutrymme motsvarar bara en del av räntan. Hur liten del beror på marginalskatten. Detta förhållande skulle inte ändras om inflationen upphörde eller om real beskattning infördes men kombinationen av inflation och nominalistisk

beskattning bidrar ytterligare till att minska räntekänsligheten inom hushålls-

sektorn. Vid dagens höga marginalskattesatser kan resultaten bli groteska. För en person som kan göra avdrag mot 85 % marginalskatt krävs vid 15 % inflation (som oktober l979-oktober 1980) att räntesatsen på ett lån är 100 °/o (ett hundra procent) för att nettorealräntan efter skatt skall bli 0. Så fort räntesatsen är lägre än 100 % blir det en real vinst för låntagaren. Om man halverar inflationsantagandet till 7,5 % eller ändrar marginalskatteantagandet till 70 % blir den nödvändiga räntesatsen för att få realränta 0 ”bara” 50 %. Om man gör bådadera, dvs. antar att inflationen är 7,5 % och att marginalskatten är 70 % blir den nödvändiga räntesatsen 25 %. När det gäller intäktsräntor föreligger motsvarande samband vid kombinationen av hög inflation och nominalistisk beskattning som för utgiftsräntor.

För en med 85 % marginalskatt på den del av inkomsten som

person tillkommer på grund av skattepliktiga ränteintäkter krävs vid 15 % inflation att räntesatsen på ett lån är lOO % för att nettorealräntan efter skatt skall bli 0. Så fort räntesatsen är lägre än 100 % blir det real förlust för spararen/långivaren. Om man halverar inflationsantagandet till 7,5 % eller ändrar marginalskatteantagandet till 70 % blir den nödvändiga räntesatsen för att få realränta 0 bara 50 %. Om man gör bådadera, dvs. antar att inflationen är 7,5 °/0 och att marginalskatten är 70 % blir den nödvändiga räntesatsen 25 °/0. Symmetrin i systemet med räntebeskattning och ränteavdrag gör att skatten på sparande är densamma oavsett om den sker i form av nysparande eller i form av amortering. Vid l5 % inflation och 85 % marginalskatt krävs det

76 Inflationen, beskattningen och förmägenhetsfördelningen

således att låneräntan är 100 % för att amortering på ett lån inte skall medföra förlust. Real beskattning av räntor innebär att den ränta som en sparare årligen uppbär på ett penninglân vid beskattningen skall uppdelas i två delar. Den ena delen ses som en kompensation för penningvärdets fall, inflationskompensationen. Den andra delen utgör det verkliga priset på kredit, räntan i egentlig mening eller realräntan. Endast realräntan utgör skattepliktig inkomst. Full reciprocitet skall råda vid beskattningen av långivare och låntagare i ett system med konsekvent real beskattning. För låntagaren blir endast realräntan avdragsgill. Vid tillämpning av real beskattning av räntor gäller att nettorealräntan efter skatt blir lika med O i de fall då den nominella räntesatsen för ett penninglån är lika med inflationstakten. Vid 15 % inflation krävs således räntesatsen 15 % för att nettorealräntan efter skatt skall bli 0. l detta fall är realräntan före skatt också lika med O, dvs. hela räntan är inflationskompensation. Då real beskattning tillämpas betyder det att hela ränteintäkten (eller ränteutgiften) är skattefri (icke avdragsgill). De skyhöga räntesatser som är nödvändiga för att ge full inflationskompensation i ett nominalistiskt system (t. ex. 100 % ränta vid 15 °/0 inflation och 85 °/0 marginalskatt) är således inte alls nödvändiga för att ge inflationskompensation i ett realt system. Det räcker med en nominell räntesats som motsvarar inflationen. Frågan om real beskattning av räntor diskuteras utförligt i kap. 5.

3.2.3.2 Ränteutgifter och schablonintäkter av villafastigheter

“Inom den långfristiga bostadslångivningen har räntesatsema under 1970-talet ofta nätt och jämnt legat över inflationstakten och ibland t. o. m. legat under denna till följd av att räntesatser varit bundna under flera år samtidigt som inflationstakten har ökat. Sedan år 1973 har den genomsnittliga årliga inflationstakten varit 10 % samtidigt som räntesatsen på nya statliga bostads-

lån och på nya bottenlån från bostadsinstituten successivt närmat sig och efter

hand klart överskridit IO-procentnivån. Om inflationen är 10 % och räntesatsen är 10 °/0 så är realräntesatsen 0 %. Vid marginalskattesatsen 60 °/0 blir nettoräntesatsen efter skatt 4 % och nettorealräntan efter skatt blir minus 6 procentenheter eller (6/l,lO =) -5,45 %. Låntagarens vinst är 6% nominellt eller 5,45% av det lånade beloppet mätt i fast penningvärde. Om marginalskatteantagandet ökas till 80 % blir vinsten på lånet 8 °/0 nominellt eller (8/ 1 . 10 =) 7,27 % av det lånade beloppet mätt i fast penningvärde. Räntesatsen 12 % vid 10 °/0 inflation betyder att realräntan är positiv och att realräntesatsen uppgår till (2/ l ,10 =) 1,82 %. Vid marginalskattesatsen 60 % blir nettoräntesatsen efter skatt (12 x 0,4 =) 4,8 % och vinsten på grund av Vinsten av ränteavdraget är (12 x 0,6 =) 7,2 procentenheter. på grund ränteavdraget vad avser den del av räntan som är inflationskompensation är (10 x 0,6 =) 6 procentenheter. Detta är också lika med låntagarens vinst på grund av att nominalistisk i stället för real beskattning tillämpas. Vid real beskattning skulle endast de översta två procentenhetema av räntan (realrän-

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 77

tan) vara avdragsgilla, vilket skulle betyda att nettoräntesatsen efter skatt skulle bli (10 + 0,4 x 2 =) 10,8 %, dvs. 6 procentenheter mer än vid nominalistisk beskattning. Den reala vinsten på lånet vid 10 % inflation, 12 °/o ränta och 60 °/o marginalskatt är (10 ./. 4,8 =) 5,2 procentenheter, dvs. mellanskillnaden mellan inflationskompensationsbeloppet och nettoräntan efter skatt. Detta betyder i fast penningvärde (5,2/1,10 =) 4,73 % av det lånade beloppet. Detta är vad man under givna förutsättningar tjänar på att låna jämfört med att betala kontant då minalistisk beskattning tillämpas. Vid positiv realiänta är det beloppet (i detta fall 5,2 procentenheter) alltid mindre än vinsten på grund av ränteavdraget, dvs. efTekten av att rätten att göra ränteavdiag över huvud taget finns (i detta fall 7,2 procentenheter) och även mindre än vinstbeloppet på grund av att nominalistiska i stället för reala principer tillämpas (i detta fall 6 procentenheter). Inom villabeskattningen förekommer på inkomstsidan s. k. schablonintäkter medan avdragssidan domineras av utgiftsräntor. F. n. gäller vid taxeringsvärden upp till 450 000 kr. att schablonintäkten är 2 % av taxeringsvärdet (som är 75 % av det uppskattade marknadsvärdet). Vid permanentboende på fastigheten görs ett särskilt avdrag (f. n. l 500 kr.) från schablonintäkten. Reglerna för villabeskattningen beskrivs närmare i kap. 5. Nettovinsten på lånet är alltid större än nettovinsten på grund av lånet och schablonintäktsbeskattningen i kombination. Om exempelvis schablonintäk-

ten motsvarar 1 % av det nominella lånebeloppet i vårt exempel blir

undersk0ttet(12 ./. l =) l 1 procentenheter(eftersom räntesatsen var 12 %) och nettoutgiften för räntan efter underskottsavdrag blir vid 60 % marginalskatt (12 ./. 0,6 x 11 =) 5,4 procentenheter. Nettovinsten på grund av lånet och schablonintäktsbeskattningen blir således (10 ./. 5,4 =) 4,6 procentenheter, dvs. ett lägre belopp än nettovinsten på grund av enbart lånet. Skatteeffekten på grund av villabeskattningen är ytterligare ett annat belopp, nämligen 6,6 procentenheter (60 % av underskottet). Sammanfattningsvis får vi vid 10 % inflation, 12 % ränta, 60 % marginalskatt och en intäktsschablon motsvarande 1 % av det nominella lånebeloppet följande olika resultat mätta i procentenheter:

på grund av lånet och schablonintäktsbeskattningen vid taxeringen uppskattas Vinst på grund av villabeskattningen 6,6 till 600 000 kr. är scha-

Låt oss ändra ränteantagandet från 12 % till 8 °/0. blonintäkten (2 °/o x 75 % Räntesatsen 8 % vid 10 % inflation är negativ x 600000 ./. 1500:) betyder att realräntesatsen 7 500 kr., dvs. 1,25 % av och uppgår till (-2/l,l0 =) -1,82 %. Vid marginalskattesatsen 60 % blir marknadsvärdet vid taxnettoräntesatsen efter skatt (8 x 0,4 =) 3,2% och vinsten på grund av eringen. Om den aktuella ränteavdraget är (8 x 0,6 =) 4,8 procentenheter. Den reala vinsten på lånet är prisnivån ligger 25 % (10 ./. 3,2 =) 6,8 procentenheter, dvs. mellanskillnaden mellan inflations- över taxeringsårets betyder det 1 % av aktuella kompensationsbeloppet och nettoräntan efter skatt. Detta betyder i fast i marknadsvärdet (= lånepenningvärde (6,8/ 1,10 =) 6,18 % av det lånade beloppet. Vinsten på lånet beloppet vid 100 % belåbestår av två delar, nämligen det negativa realräntebeloppet före skatt på ning).

w

78 Inflationen, och beskattningen _förmögenhetsjördelningen

(10 ./. 8 =) 2 procentenheter och skatteffekten på 4,8 procentenheter. Hur stor vinsten är på grund av att nominalistiska i stället för reala principer behandlas vid real tillämpas beror på hur man antar att negativa realräntor beskattning. Det finns i huvudsak två alternativ. Antingen bortser man från dvs. de är varken skattepliktiga eller avdragsgilla, eller negativa realräntor, också blir realräntor skattepliktiga inkomster för låntagare och negativa avdragsgilla utgifter för långivare. (De två nämnda alternativen diskuterats utförligt i kap. 5). Om man bortser från negativa realräntor vid real beskattning blir vinsten på grund av nominalistisk i stället för real beskattning i vårt exempel med 8 °/0 ränta vid 10 °/0 inflation lika med skatteeffekten på grund av ränteavdraget, dvs. 4,8 procentenheter. Om man beaktar negativa realräntor vid real beskattning blir vinsten på grund av nominalistisk i stället for real beskattning 6 procentenheter (60 % av inflationskompensationsbeloppet). Om det förutom skatteffekter på grund av ränteavdrag förekommer räntebidrag ökar vinsten på lånet ytterligare. Vid den garanterade räntesatsen 5,5 % och inflationstakten 10% är realräntesatsen före skatt (-4,5/1,10 =) minus 4,09 °/0. Vid marginalskattesatsen 60 % blir nettoräntesatsen efter skatt (5,5 x 0,4 =) 2,2% och den reala vinsten på lånet blir (10 ./. 2,2 =) 7,8 procentenheter, dvs. mellanskillnaden mellan inflationskompensationsbeloppet och nettoräntan efter skatt. Detta betyder i fast penningvärde (7,8/ 1,10 =) 7,09 % av det lånade beloppet. Förutsatt att realräntan på själva bostadslånet inte är negativ, dvs. i detta fall att räntesatsen är minst 10 °/0, består vinsten på lånet av två delar, nämligen räntebidragsbeloppet vad avser inflationskompensationsdelen av räntan (4,5 procentenheter) och skatteetfekten (3,3 procentenheter). Om räntesatsen på själva bostadslånet är l2 °/0 blir belastningen på det allmännas budget ytterligare ett annat belopp, nämligen (12 ./. 2,2 =) 9,8 procentenheter, varav räntebidragsbeloppet omfattar (l2 ./. 5,5 =) 6,5 procentenheter och skatteeffekten fortfarande omfattar (5,5 x 0,6 =) 3,3 procentenheter. Villaägarens sammanlagda vinst på grund av räntebidraget och underskottsavdraget for eget hem blir vid en schablonintäkt motsvarande l % av det nominella lånebeloppet och 12 °/0 ränta på bostadslånet 9,2 procentenheter,

varav 6,5 procentenheter på grund av räntebidraget och (4,5 x 0,6 =) 2,7

procentenheter på grund av underskottsavdraget på (5,5 ./. l =) 4,5 procentenheter. Nettoränteutgiften är (l + 0,4 x 4,5 =) 2,8 procentenheter. Den sammanlagda vinsten på grund av lånet och schablonintäktsbeskattningen blir 7,2 procentenheter (inflationskompensationsbeloppet l0 procentenheter minus nettoränteutgiften 2,8 procentenheter). Sammanfattningsvis får vi vid 10 °/o inflation, l2 % ränta på bostadslånet, 5,5 % garanterad ränta. 60 % marginalskatt och en intäktsschablon motsvarande 1% av det nominella lånebeloppet följande olika resultat mätta i procentenheter:

och 79

Inflationen, beskattningen förmögenhetsjördelningen

Om realräntan på själva bostadslånet är negativ, dvs. i detta fall om räntesatsen är lägre än 10%, består vinsten på lånet av tre delar. Om räntesatsen på bostadslånet är 8 % och övriga antaganden är oförändrade består vinsten, som totalt fortfarande är 7,8 procentenheter, av det negativa realräntebloppet före skatt på 2 procentenheter, räntebidraget på (8 ./. 5,5 =) 2,5 procentenheter (vid den garanterade räntesatsen 5,5 °/0) och skatteeffekten på 3,3 procentenheter. Det från utredningens utgångspunkt intressantaste resultatet av de fem A framräknade i de två räkneexemplen ovan (utan resp. med räntebidrag) är vinsten på lånet eller inflationsvinsten (5,2 resp. 7,8 procentenheter i de två räkneexemplen). Samma definition på inflationsvinst har nämligen tillämpats i SCB:s och RRV:s beräkningar för utredningens räkning.

3.2.3.3 Ränteutgifter och realisationsvinster

lnom hushållsbeskattningen tillämpas en blandning av reala och nominalistiska principer. Räntebeskattningen är konsekvent nominalistisk medan beräkningen av skattepliktiga realisationsvinster är både real och nominalistisk. När det gäller fast egendom tillämpades fram till utgången av år 1980 en konsekvent real realisationsvinstberäkning. I kombination med den nominalistiska räntebeskattningen och inflationen innebar det en bristande symmetri i systemet som gav upphov till stora godtyckliga förmögenhetsomfördelningar. Om man köper fast egendom helt och hållet för lånade pengar, räntesatsen är l0 °/0, inflationen är 10 %, marginalskatten är 60 % och den fasta egendomen har ett konstant realvärde, dvs. den nominella årliga värdestegringen är 10 °/0,.innebär kombinationen av real realisationsvinstberäkning och nominalistisk räntebeskattning att man på ett år indirekt får ett bidrag till realamortering motsvarande (6/ l ,10 =) 5,45 % av egendomens realvärde som man kan ta ut helt skattefritt genom försäljning efter ett år. Eftersom realvärdestegringen är O betalas ingen realisationsvinstskatt. Om ytterligare ett år går innan egendomen realiseras får låntagaren ytterligare ett års bidrag till realamorte ring motsvarande (6/ l . l 02 =) 4,96 °/0 av egendomens realvärde, förutsatt att lånet är amorteringsfritt. Vid försäljning är således den ackumuletade vinsten (5,45 + 4,96 =) 10,4 % av egendomens realvärde, trots att ingen realvärdestegring skett. Efter fem år skulle den ackumulerade vinsten vara 22,7 % och efter 10 år 36,9 °/0. Resultatet av real realisationsvinstberäkning i kombination med nominalistisk räntebeskattning blir korrekt endast vid kontantinköp. Så fort köpet till någon del är lånefinansierat blir det snedvridningar. Fr. o. m. år 1981 införs successivt ett system med nominalistisk realisationsvinstberäkning vid avyttring av fast egendom efter högst fyra års innehav. För delar av innehavstiden utöver fyra år tillämpas det gamla systemet med real realisationsvinstberäkning, dvs. den nominella anskaffningskostnaden räknas upp med hänsyn till inflationen för tiden efter fyra års innehav men inte för tiden dessförinnan. När det gäller annan lös egendom än aktier och andelar tillämpas nominalistisk realisationsvinstberäkning t. o. m. fem års innehav (fast med successivt reducerad skattesats, vilket inte gäller för fastigheterna). Därefter vidtar skattefrihet.

80 Inflationen, beskattningen och förmägenhetsfördelningen

Om vi gör den förändringen i förutsättningama för exemplet ovan att nominalistisk i stället för real realisationsvinstberákning tillämpas blir den skattepliktiga realisationsvinsten efter ett års innehav 10 enheter och skatten på realisationsvinsten blir (10 x 0,6 =) 6 enheter, vilket precis motsvarar den erhållna skattelättnaden på grund av ränteavdrag. Slutresultatet blir alltigenom korrekt: Ingen realvärdestegring, ingen nettovinst, ingen nettoskatt. Efter två års innehav skulle den skattepliktiga realisationsvinsten bli 21 enheter och skatten 60 % därav, dvs. 12,6 enheter, vilket motsvarar

(12,6/1,l02 =) 10,4 enheter i anskaffningsårets penningvärde. Summan

ränteavdrag under två år i anskaffningsårets penningvärde är också 10,4 enheter, dvs. nettoskatten blir0 då den reala vinsten är 0. Efter fem års innehav skulle den skattepliktiga realisationsvinsten bli 61 enheter och skatten (61 x

0,6 =) 36,6 enheter, vilket motsvarar (36,6/l,105 =) 22,7 enheter i anskaff-

ningsårets penningvärde, dvs. samma reala belopp som ackumulerade

skatteminskningar på grund av ränteavdrag. Återigen ett korrekt slutresul-

tat. Kombinationen av konsekvent nominalistisk beskattning och 100 % belåning ger som framgått ovan korrekta resultat även utifrån ett realt betraktelsesätt. Så fort belåningen är mindre än 100 % får emellertid en nominalistisk realisationsvinstberakning konfiskatoriska inslag. Om den fasta egendomen i exemplet ovan hade inköpts kontant skulle en nominalistisk realisationsvinstberäkning ha inneburit en förlust motsvarande 5,45 °/o av reala anskaffningsvärdet efter ett års innehav, 10,4 % efter två års innehav, 22,7 °/o efter fem års

innehav och 36,9 % efter tio års innehav. Man skulle således få det precis

omvända resultatet mot i exemplet med 100 % belåning, real realisationsvinstberäkning och nominalistisk räntebeskattning. Där var de ackumulerade beloppen vid olika tidpunkter desamma men stod för vinster i stället för förluster. Bidrag motsvarande ca 37 % av egendomen efter tio års innehav eller konfiskation av ca 37 % av egendomen - i båda fallen har realvärdet på fastigheten varit konstant, endast skatte- och belåningsförutsättningama har varierats. Vid konsekvent real beskattning skulle det varken ha blivit vinst eller förlust, oavsett inflationstakt och oavsett belåningsgrad. Alternativet med konsekvent nominalistisk beskattning diskuteras mer utförligt i kap. 5 (avsnitt 5.1.2). Efter fem års innehav tillämpas f. n. skattefrihet vid försäljning av annan lös egendom än aktier och andelar. Då kan man skattefritt tillgodogöra sig inte bara inflationsvinster på lån under hela innehavstiden utan även eventuell realvärdestegring på egendomen. Denna möjlighet har speciellt stor betydelse när det gäller bostadsrätter. När det gäller beräkning av realisationsvinster vid avyttring av fast egendom ärdet f. n. tänkt att man övergår till reala principer efter fyra års innehav. Man kommer i detta system aldrig undan beskattning av den nominella vinst som gjorts under de första fyra årens innehav. Om vi återgår till vårt räkneexempel skulle den nominella vinsten efter fyra års innehav vid 10 % årlig inflation och

värdestegring vara 46,41 enheter, vilket motsvarar (46,41/l ,104 =) 31,7 V0 av

e anskaffningskostnaden mätt i fast penningvärde. Om försäljning skulle ske efter fem års innehav skulle intäkten bli 161,05 enheter och ingångsvärdet med ett års indexuppräkning skulle vara 1 10, vilket skulle betyda en realisationsvinst

skattepliktig på 51,05 eller (51,05/l,105 =) 31,7 % av reala

anskaffningskostnaden. Efter sex års innehav skulle realisationsvinsten vara

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 81

(l77,l5-12l =) 56,15 enheter eller (56,l5/l,l06 =) 31,7 °/0 av reala anskaff-

ningskostnaden. Om försäljningen sker efter fyra år eller senare blir den reala skattepliktiga vinsten alltid 3 l ,7 °/0 av reala anskaffningskostnaden. Systemet med fyra års nominalistisk och därefter real realisationsvinstberäkning innebär vid 100 °/0 belåning att tidigare godtyckliga förmögenhetsöverföringar vad avser de första fyra årens innehav stoppas men att all den godtyckliga förmögenhetsöverföring som äger rum därefter lämnas orubbad. Vid kontantinköp innebär systemet evig konfiskatorisk beskattning vad avser de första fyra årens innehav och korrekt beskattning vad avser eventuell innehavstid därutöver. I vårt exempel med 10 °/0 årlig inflation, 10 % årlig nominell värdestegring, 100 °/0 belåning med amorteringsfrihet och 60 °/0 marginalskatt skulle den ackumulerade vinsten på grund av ränteavdrag under fyra års tid uppgå till 19 % av egendomens konstanta realvärde. Vid nominalistisk realisationsvinstberäkning vid avyttring efter fyra års innehav skulle skatten bli 60 °/0 av 31,7 % av egendomens realvärde, dvs. 19 %. Oavsett när försäljningen skulle ske efter minst fyra års innehav skulle skatten bli 19% av egendomens realvärde, dvs. de ackumulerade vinsterna de första fyra åren i form av skatteminskningar på grund av ränteavdrag skulle återtas genom realisationsvinstbeskattningen. Detta skulle däremot inte ske med motsvarande vinster fr. o. m. femte innehavsåret, eftersom då real realisationsvinstberäkning skulle tillämpas. Av ackumulerade vinster efter fem år motsvarande 22,7 °/0 av egendomens realvärde skulle fortfarande bara 19 procentenheter återtas genom realisationsvinstbeskattningen. Av ackumulerade vinster efter tio år motsvarande 37 % av egendomens realvärde skulle fortfarande bara 19 procentenheter återtas genom realisa-tionsvinstskatten. Nettoöverföringen av skattemedel till egendomsägaren skulle således vid tio års innehav uppgå till (37 ./. 19 =) 18 °/0 av egendomens realvärde. Hittills har i resonemanget om realisationsvinstbeskattning bortsetts från

existensen av räntebidrag. Om vi i vårt exempel för in antagande/t att den

garanterade räntesatsen är 5,5% blir bidraget till realamortering genom räntebidraget första året (4,5/ 1,10 =) 4,09 % av egendomens realvärde. Marginalskattesatsen 60 % och räntesatsen 5,5 °/0 betyder en skatteminskning med 3,3 procentenheter eller ett ”bidrag” till realamortering om (3,3/1,10 =) 3 % av egendomens realvärde. Det sammanlagda bidraget till realamortering (räntebidrag plus skatteeffekt på grund av ränteavdrag) blir således 7,09 %. Om real realisationsvinstberäkning tillämpas är detta en definitiv förmögenhetsöverforing. Avyttring efter ett år ger vid konstant realvärde realisationsvinstskatten 0 och nettoeffekten av det allmännas insats blir en vinst för låntagaren med 7,09 % av egendomens realvärde. Om i stället nominalistisk realisationsvinstberäkning tillämpas blir den skattepliktiga realisationsvinsten vid avyttring efter ett år liksom tidigare 10 enheter eller 9,09 % av egendomens realvärde och skatten blir 6 enheter eller 5,45 °/0 av egendomens realvärde. Nettoeffekten av beskattningen blir i detta fall inte 0 som i fallet då räntebidrag inte förekom utan en vinst for låntagaren motsvarande (7,09 ./. 5,45 =) 1,64 °/0 av egendomens realvärde. Om vi antar att den garanterade räntesatsen trappas upp med 0.5 procentenheter per år blir den garanterade räntesatsen andra året 6.0 %. Bidraget till realamortering detta år genom räntebidraget skulle bli (4/ 1.103 =)

82 Inflationen, beskattningen och/örmögenhetsfördelningen

3,31 % av egendomens realvärde. Med marginalskattesatsen 60 % skulle rånteavdraget göra att det totala bidraget till realamortering skulle bli (3,3l +

0,6 x 6/ 1,102 =) 6,28 % av egendomens realvärde och det ackumulerade

bidraget efter två år skulle vara (7,09 + 6,28 =) 13,37 °/0. Det sistnämnda beloppet sku l le också vara nettovinsten för låntagaren vid avyttring efter två år och vid real realisationsvinstberäkning Vid nominalistisk realisationsvinstberäkning skulle realisationsvinstskatten bli 10,4 % av egendomens realvärde och den reala nettovinsten för låntagaren skulle bli (13,37 ./. 10,4 =) 2,97 % trots att ingen realvärdestegring skett. Vid avyttring efter fyra år skulle den ackumulerade nettoöverforingen av skattemedel till låntagaren vara 23,85 °/0 av egendomens realvärde vid real realisationsvinstberäkning och 4,83 °/0 vid nominalistisk realisationsvinstberäkning. l räkneexemplen ovan har antagits amoneringsfrihet. När det gäller statliga bostadslån och bottenlån till egnahem tillämpas i själva verket annuitetslån och s. k. serielån med mycket låga amorteringsdelar (och höga räntedelar) av kapitalutgiftema de första åren av lånens löptider. Som tidigare konstaterats är det forenklande antagandet om amorteringsfrihet de första åren inte så långt från verkligheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att kombinationen av nominalistisk räntebeskattning och real realisationsvinstberâkning vid den inflationstakt som var normal under 1970-talet betyder kraftiga nettoöverföringar av skattemedel till fastighetsägare/låntagare medan en konsekvent tillämpning av nominalistiska principer på både räntor och realisationsvinster ger ett i stort sett korrekt resultat vid 100 °/0 belâning. Vid konsekvent nominalistisk beskattning och mindre än 100 °/0 belåning uppstår konfiskatoriska effekter. Om effekten av räntebidrag läggs till effekten av nominalistiska ränteavdrag kan det även vid nominalistisk realisationsvinstberäkning bli fråga om en inte obetydlig nettoöverföring av skattemedel till fastighetsägare/låntagare.

3.2.3.4 Ränteinkomster och ränteutgifter i kombination

l avsnitt 3.3 redovisas inflationsvinster och inflationsforluster på skulder och finansiella tillgångar i kombination för olika kategorier inom hushållssektom under några år på 1970-talet enligt beräkningar utförda av SCB och RRV. Tillvägagångssättet vid dessa beräkningar illustreras nedan med ett räkneexempel. Antag att en individ har finansiella tillgångar som uppgår till 50 enheter. att individens skulder uppgår till 100, att intäktsräntesatsen är 8 °/0, utgiftsräntesatsen är 12 %, inflationen är 10 °/0 och individens marginalskattesats är 60 °/0. Antag vidare att den beskattningsbara inkomsten vid nominalistisk beskattning är 40. Antag att marginalskattesatsen är 50 % i inkomstskiktet 36-44, 60 °/0 i inkomstskiktet 44-48 och 70 % i inkomstskiktet 48-52. Man kan lätt konstatera att nettovinsten på skulden, om man ser den isolerat, är 5,2. Om rånteavdraget 12 togs bort skulle den beskattningsbara inkomsten bli 52. Den genomsnittliga marginalskatten i inkomstskiktet 40-52 är 60 °/0. Om räntan är 12 och marginalskatten är 60 % är nettoräntan (12 x 0,4 =) 4,8. Om bruttovinsten på lånet är (100 x 0,10 =) 10 och nettoräntan är 4,8 blir nettovinsten på lånet (10 ./. 4,8 =) 5,2.

Inflationen, och

beskattningen ñrmögenhetsfördelningen 83

Man kan lika lätt konstatera att nettoforlusten på den finansiella tillgången, om man ser den isolerat, är 3. Om ränteinkomsten 4 togs bon skulle den beskattningsbara inkomsten sjunka från 40 till 36. Den genomsnittliga marginalskatten i inkomstskiktet 36-40 är 50 %. Om räntan är 4 (8 °/0 av 50) och marginalskatten är 50 % är nettoräntan (4 x 0,5 =) 2. Om bruttoförlusten på fordran är (50 x 0,10 =) 5 och nettoräntan är 2 blir nettoförlusten (5 ./. 2 =) 3. Vid beräkning av vad som blir nettovinst eller nettoförlust av fordran och skuld tillsammans är det den genomsnittliga marginalskattesatsen i det skikt som ligger mellan den beskattningsbara inkomsten och den beskattningsbara inkomst, som skulle uppkomma om räntenettot togs bon, som är av intresse. l vårt exempel var den beskattningsbara inkomsten 40 och räntenettot -8. Om ränteavdraget 8 tas bort blir den beskattningsbara inkomsten 48. Den genomsnittliga marginalskattesatsen i skiktet 40-48 är 55 °/0. Vid marginalskattesatsen 55 °/0 blir nettoränteintäkten (0,45 x 4=) 1,8 och nettoiänteutgiften (0,45 x 12 =) 5,4. Nettoforlusten på fordran blir följaktligen (5 ./. 1,8 =) 3,2 och nettovinsten på skulden blir (lO ./. 5,4 =) 4,6. Den sammanlagda nettovinsten blir således (4,6 ./. 3,2 =) 1,4. Vad som mäts med den metod som anvisats är de vinster eller förluster som sammantaget görs på fordringar och skulder vid nominalistisk beskattning jämfört med om dessa fordringar och skulder inte alls fanns. För den händelse realräntan på skulder och fordringar efter skatt genomgående skulle vara 0 skulle totaleffekten bli densamma som om skulderna och fordringarna inte alls hade funnits.

3.3 inflation

Förmögenhetsomflyttningar på grund av och

Skatteregler m. m. - makronivå

3.3.1 Beräkningar grundade på SCB:s inkomstfördelningsundersökningar

3.3.1.1 SCB:s grundmaterial

En del av de uppgifter som används i realbeskattningsutredningens tabeller är hämtade från SCB:s årliga

inkomstfördelningsundersökningar. Huvudsyftet

med dessa undersökningar är att kartlägga den disponibla inkomstens bland hushåll fördelning samtliga i Sverige. Personer som vistas på s. k. institutionshushåll ingår dock ej. Exempel på sådana är sjukhem inom långtidsvården, fängelser och ålderdomshem. Uppgifter om hushållens sammansättning inhämtas direkt från hushållen genom en enkät. De uppgifter som ligger till grund för inkomstberäkningama har insamlats från deklarationsmaterialet samt register hos olika myndigheter. Dessa uppgifter kan genomgående sägas vara av god kvalitet. Beträffande ränteinkomster förekommer erfarenhetsmässigt en viss underdeklaration.

Inkomstfördelningsundexsökningama är urvalsundersökningar. Urvalet,

som är ett s. k. stratifierat urval, består av ca 10 000 hushåll. Liksom andra urvalsbaserade undersökningar är där-

inkomstfördelningsundersökningama

för behäftade med s. k. slumpfel.

För det urval som ingår i inkomstfördelningsundersökningama har förmö-

insamlats genhetsuppgifter avseende åren 1978 och 1979. Uppgifterna är

84 Inflationen, beskattningen och SOU 198211

förmögenhetsfördelningen

överförda direkt från deklarationsmaterialet. Det att de har den betyder kvalitet detta material har. Erfarenheter från tidigare undersökningar visar att man i deklarationsmaterialet underskattar hushållens förmögenheter och då särskilt vissa tillgångsposter.

l den förmögenhetsundersökning, som redovisades

av utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten (SOU 1979:9) och som var gjord på samma

material, påvisades att de verkligt stora problemen med underdeklaration

fanns inom fem tillgångsposter, inventarier, kontannämligen banktillgångar, ter, premieobligationer och insatslägenheter. Enligt denna undersökning uppgav hushållen i deklarationema ca 65 % av hushållssektoms totala banktillgångar. Den utvärdering som gjorts av 1978 års förmögenhetsundersökning visar på samma tendenser när det gäller underdekla ration. Beträffande skulder är dock överensstämmelsen med finansräkenskapema god. Sammanfattningsvis kan man säga att såväl positiv finansiell förmögenhet som ränteinkomster underskattas mest for hushåll med låga inkomster.

3.3.1.2 SCB:s beräkningar för utredningen

I tabellerna 3.1 A t. o. m. 3.5 B ingår ej hushåll där någon hushållsmedlem har företagarinkomst. De definitioner som används är speciella för denna undersökning, varför resultaten är svåra att kontrollera mot annat material utan särskilda bearbetningar av detta. Ett hushåll består av högst två vuxna (gifta eller sammanboende under äktenskapsliknande former) enligt de definitioner som används i inkomstfördelningsundersökningama. S. k. flergenerationshushåll förekommer således CJ. De framtagna tabellerna är redovisade dels efter kategorier (löntagare, jordbrukare, företagare, pensionärer, övriga och samtliga), dels efter inkomst av tjänst. De omfattar inkomståren 1978 och 1979. l tabellerna 3.1 A t. o. m. 3.7 D redovisas material som bygger på följande beräkningar. Först har den justerade genomsnittliga finansiella nettoförmögenheten räknats fram. Den finansiella förmögenheten är summan av

tillgångar i affársbanker tillgångar i foreningsbank, PK-bank tillgångar i sparbanker

DDDDDEJD

tillgångari andra penninginrättningar tillgångar i sparobligationer tillgångar i övriga obligationer tillgångar i övriga fordringar

Den finansiella nettoförmögenheten erhålls genom att man från summan av ovannämnda tillgângsposter drar följande poster:

inteckningsskulder andra skulder

BEIGE!

privata skulder i jordbruksfastigheter ränteinkomster

och /örmögenhetsfördelningen 85 Inflationen, beskattningen

Genom multiplikation med en justeringsfaktor erhålls den justerade genomsnittliga finansiella nettoformögenheten. Justeringsfaktom är KPI i genomsnitt under året/ KPI i december. För år 1978 är justeringsfaktom 0,976 och för år 1979 är justeringsfaktom 0,954. Den justerade genomsnittliga finansiella nettoförmögenheten har multiplicerats med resp. års inflation, dvs. den procentuella ökningen av KPl mellan december år(t-1 ) och december årt. Inflationen har i SCB-beräkningama satts till 7,36 % for år 1978 och till 9,75 % för år 1979. Därefter har rånteutgifter/inkomster räknats fram. Där ingår följande poster: ränteinkomster skuldräntor under inkomstslaget kapital extra avdrag från kapital (800/ 1 600-kronorsavdraget)

EIDDEJDD

räntekostnader för egnahem räntekostnader för fritidshus privata skuldräntor på jordbruksfastigheter Efter det att ränteutgiñer/inkomster lagts till/dragits ifrån den beskattningsbara inkomsten har en justerad statlig inkomstskatt och en justerad kommunal inkomstskatt kunnat räknas fram. Den s. k. skattedifferensen har erhållits genom att från statlig och kommunal inkomstskatt dra justerad statlig och kommunal inkomstskatt. Genom att från ränteutgifter/inkomster dra skattedifferensen har nettoränteutgifter/inkomster (efter skatt och räntebidrag) erhållits. Därefter har den s. k. inflationsvinsten/förlusten beräknats. Inflationsvinsten fören individ som hör till vinnarna är den finansiella nettoskulden x årets inflationstakt ./. nettoränteutgiftema (efter skatt och räntebidrag). Inflationsforlusten for en individ som hör till förlorarna är de finansiella nettotillgångarna x årets inflationstakt ./. nettoränteinkomstema (efter skatt och räntebidrag). I SCB-materialet har de sålunda erhållna individuella inflationsvinsterna/forlustema fordelats på hushåll och därefter åter beräknats per individ efter att inflationsvinstema/forlustema för varje hushåll fordelats 50-50 mellan makar och sammanboende. Beloppen har därefter räknats upp till 1982 års penningvärde, som antas motsvara KPI = 121 med år 1980 som basår. För en utförligare beskrivning av variabler, beräkningar m. m. hänvisas till en särskild volym i Ds-serien, som publiceras vid ett senare tillfälle än själva betänkandet.

3.3.1.3 Resultat på grundval av SCB:s material Beräkningsresultaten finns sammanfattade i tabellerna 3.1 A t. o. m. 3.7 D. Tabell 3.1 A anger hurandelen inflationsvinnare (bland 20-64-åringar utan företagarinkomst) beror på individens inkomst (av tjänst). Redovisningen gäller åren 1978 och 1979. Vid utsortering av vinnare och övriga är jämförelsenormen realränta O. En individ är vinnare om han ingår i ett hushåll med positivt realräntenetto på finansiella tillgångar och skulder efter skatt och räntebidrag. En individ är förlorare om han ingår i ett hushåll med motsvarande negativt realräntenetto. Andelen vinnare är klart högre i de

86 Infhtionen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

högsta inkomstintervallen än i de lägsta. Den totala andelen vinnare var 42 % resp. 51 °/0 åren 1978 resp. 1979. Tabell 3. l B anger storleken på inflationsvinstema och -lörlustema totalt i miljoner kronor för vinnare och förlorare i resp. inkomstintervall (bland 20-64-åringar utan företagarinkomst) åren 1978 och 1979. Både vinst- och forlustbeloppen och inkomstintervallen är angivna i 1982 års antagna genomsnittliga penningvärde (KPI = 121 med år 1980 som basår). Förmögenhetsöverforingen till vinnarna var 8,5 miljarder resp. 15,4 miljarder åren l 978 resp. 1979. Tabell 3.1 C anger storleken på inflationsvinstema och -förlustema i kronor per individ för vinnare och övrigai resp. inkomstintervall åren l 978 och l 979. Inom gruppen vinnare är det genomsnittliga vinstbeloppet per individ klart högre ide högsta inkomstintervallen än i de lägsta. Fönnögenhetsöve rföringen till vinnarna (samtliga inkomstklasser) var4 600 kr. per individ resp. 6 900 kr. per individ åren 1978 resp. 1979. I alla inkomstskikt finns individer med vinster och individer med förluster. Sammanlagt är dock vinsterna större än förlusterna, vilket också är fallet for samtliga inkomstintervall som redovisas, både år 1978 och år 1979. Detta framgår av tabell 3.1 D, där genomsnittsindividema i samtliga inkomstintervall står på plus. Det genomsnittliga vinstbeloppet per individ är klart högre i

deihögsta inkomstintervallen än i de lägsta.

Det brukar sägas att inflationen årligen omfördelar ett antal miljarder kr. från sparare till låntagare. En mer korrekt beskrivning är att inflationen, skattesystemet och räntebidragen inom bostadsñnansieringssystemet i kombination leder till en förmögenhetsöverföring från sparare och det allmänna till låntagare. Det allmänna (indirekt skattebetalarna) står för en större del av förlusterna till låntagama inom hushållssektom än sparama inom hushållssektorn. I tabellerna 3.1 A t. o. m. 3.1 D redovisas resultatet sedan intlationsvinster/förluster fördelats 50-50 mellan makar och sammanboende. Det betyder att exempelvis en person med låg inkomst av tjänst som med strikt individuell redovisning står som förlorare kan ha blivit vinnare i tabellmaterialet därför att vederbörande sammanbor med en person som med strikt individuell

redovisning står som klar vinnare och kanske också är höginkomsttagare.

Omvänt får en vinnare (vid strikt individuell redovisning) som sammanbor med en förlorare (vid strikt individuell redovisning) sin vinst reducerad eller rentav forbytt till förlust i det material som ligger till grund för de nämnda tabellema. Tabell 3.2 A anger hur andelen intlationsvinnare år 1978 beror på individens inkomst vid 50-50-fördelning av inflationsvinster/förluster mellan makar och sammanboende resp. vid strikt individuell redovisning. Tendensen att andelen vinnare är klart högre i de högsta inkomstintervallen än i de lägsta är väsentligt tydligare vid strikt individuell redovisning än vid 50-50fördelning av intlationsvinster/förluster. Skillnaden i fråga om andel vinnare är tydligast i de tre lägsta inkomstintervallen. I det allra lägsta inkomstinter-

vallet (0-19 000 kr.) är andelen vinnare 40 % med 50-50-fördelning och 1 l %

utan 50-50-lördelning av inflationsvinster/forluster mellan makar och sammanboende. Bland de mest utpräglade höginkomsttagama (över 285 000 kr.) är andelen vinnare 85 °/0 resp. 84 °/0. Andelen vinnare totalt är 42 % med

och 87

Inflationen, beskattningen förmögenhetsfördelningen

SO-SO-fordelning av inflationsvinster/törluster och 28 % vid en strikt indi-

viduell redovisning. och -forlustema år 1978 Tabell 3.2 B anger storleken på inflationsvinstema för vinnare och övriga i resp. inkomstintervall vid i kronor per individ av inflationsvinster/förluster mellan makar och samman- SO-SO-fördelning boende resp. vid strikt individuell redovisning. Tendensen att det genomsnitt-

liga vinstbeloppet per individ inom gruppen vinnare är klart högre i de högsta

inkomstintervallen än i de lägsta är väsentligt tydligare vid strikt individuell av inflationsvinster/forluster. Skillnaden redovisning än vid SO-SO-fordelning är tydligast i de högre inkomstintervallen där de genomsnittliga vinstbeloppen per individ bland vinnarna är nästan dubbelt så höga vid strikt individuell av inllationsvinster/forluster. Fömiöredovisning som vid SO-SO-fördelning till vinnarna (samtliga inkomstklasser) var år 1978 genhetsöverforingen utan 50-50-fordel- 4 600 kr. per individ resp. 7 100 kr. per individ med resp. mellan makar och sammanboende. ning av inflationsvinster/forluster information beträffande år Tabellema 3.3 A och 3.3 B ger motsvarande 1979 som tabellerna 3.2 A och 3.2 B beträffande år 1978. De tendenser, som

påvisats i tabellerna avseende år 1978, återfinns även i tabellerna avseende år 1979. Av tabell 3.3 A framgår att andelen vinnare totalt år 1979 var 51 % resp. av inflationsvinster/forluster mellan makar och 36 % vid SO-SO-fördelning redovisning. Av tabell 3.3 B sammanboende resp. vid en strikt individuell till vinnarna (samtliga inkomstklasser) framgår att förmögenhetsöverföringen år l979 var 6 900 kr. per individ resp. 10 000 kr. per individ med resp. utan av inflationsvinster/lörluster mellan makar och samman- 50-50-fördelning boende. (bland 20-64-åringar utan Tabell 3.4 A anger hur andelen inflationsvinnare år 1978 berodde på individens inkomst bland egnahemsföretagarinkomst) av inflationsvinster/forluster melägare, övriga och totalt. 50-50-fördelning lan makar och sammanboende har tillämpats. Andelen vinnare är i samtliga avsevärt gruppen egnahemsägare än inom inkomstintervall högre inom vinnare (samtliga inkomstklasser) var år gruppen övriga. Den totala andelen var den 81 % och inom gruppen 1978 42 °/0. lnom gruppen egnahemsägare

övriga 22 %. Tabell 3.4 B anger storleken på inflationsvinstema och -forlusterna (bland 20-64-åringar utan foretagarinkomst) år 1978, dels totalt i milj. kr., dels i kronor per genomsnittsindivid i gruppen egnahemsägare och i gruppen övriga Förmögenhetsöverforingen, netto, till gruppen i olika inkomstintervall. medan egnahemsägare var drygt 6,2 miljarder kr. eller ca4 200 kr. per individ, kr. eller ca 200 inflationsförlusten, netto, for gruppen övriga var ca 450 milj. kr. per individ mätt i 1982 års antagna penningvärde. information beträffande år Tabellema 3.5 A och 3.5 B ger motsvarande 1979 som tabellerna 3.4 A och 3.4 B beträffande år 1978. De tendenser, som avseende år 1978, återfinns även i tabellerna avseende år påvisats i tabellerna andelen vinnare (samtliga 1979. Av tabell 3.4 A famgår att den totala % inkomstklasser) år 1979 var 51 %. Inom gruppen egnahemsägare var den 84 att förmögenhetsoch inom gruppen övriga 29 °/0. Av tabell 3.4 B framgår år 1978 var drygt 12 överföringen, netto, till gruppen egnahemsägare medan inflationsförlusten, netto. miljarder kr. eller ca 6 800 kr. per individ, ca 100 kr. per individ. för gruppen övriga var drygt 200 milj. kr. eller I tabellerna 3.1 A t. o. m. 3.5 B ingår ej hushåll där någon hushållsmedlem

i

88 Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen sou 1982:1

har företagarinkomst (inkomst av jordbruksfastighet, hyresfastighet eller rörelse). lndivider som är 65 år eller äldre ingår inte heller i de nämnda tabellerna. l tabellerna 3.6 A t. o. m. 3.7 D har däremot de nämnda begränsningarna tagits bon. Där redovisas resultat avseende de socioekonomiska grupperna löntagare, jordbrukare, företagare, pensionärer och övriga. Genom att begränsningen till hushåll utan företagarinkomster har tagits bort, är det emellertid mer osäkert än i de tabeller där begränsningen tillämpats, om de som redovisas som vinnare verkligen är vinnare och om de uppgivna vinstoch förlustbeloppen är någorlunda korrekta. Jämförelsenorrnen vid utsortering av vinnare och förlorare är realränta 0 på finansiella tillgångar och skulder. Ingen hänsyn har tagits till inflationens urholkning av avskrivningsunderlag och underlag för värdeminskningsavdrag för personer med företagarinkomster. Detta betyder att underlaget för beräkning av inflationsvinster/förluster för personer med företagarinkomster har varit ofullständigt och att uppgifterna i tabellerna 3.6 A t. o. m. 3.7 D avseende främst jordbrukare och företagare är något missvisande. Tabell 3.6 A anger andelen inflationsvinnare inom de socioekonomiska grupperna löntagare, jordbrukare, företagare, pensionärer och övriga. Redovisningen avser âren 1978 och 1979. Tabell 3.6 B anger storleken på inflationsvinstema och -förlusterna totalt i miljoner kronor för vinnare och förlorare i de olika socioekonomiska grupperna. Tabell 3.6 C anger motsvarande uppgifter i kronor per individ. I alla socioekonomiska grupper finns

individer med vinster och individer med förluster. Tabell 3.6 D anger netton

av inflationsvinster och -förluster i de fem redovisade socioekonomiska grupperna åren 1978 och 1979. lnom samtliga grupper utom pensionärsgruppen är vinsterna större än förlusterna, dvs. nettot är positivt. Pensionärsgruppen innehåller en obetydlig andel vinnare vars vinster dessutom är jämförelsevis små. Andelen vinnare och vinstemas genomsnittliga storlek är störst inom gruppen jordbrukare. Därefter kommer i tur och ordning företagare, löntagare och övriga, både i fråga om andel vinnare och vinstemas genomsnittliga storlek. Skillnaderna mellan dessa fyra grupper är dock inte särskilt stora. Det är endast pensionärsgruppen som markant skiljer sig från de övriga redovisade grupperna i fråga om andel vinnare och vinstemas genomsnittliga storlek. Den totala andelen vinnare (samtliga socioekonomiska grupper) var 35 °/0 resp. 42 °/0 åren 1978 resp. 1979. Förmögenhetsöverforingen till vinnama var 10 miljarder resp. 17,8 miljarder eller 4 700 kr. per individ resp. 6 900 kr. per individ åren 1978 resp. 1979. Tabell 3.7 A anger andelen inflationsvinnare i olika socioekonomiska grupper år 1979 vid SO-SO-fordelning av inflationsvinster/förluster mellan makar och sammanboende resp. vid strikt individuell redovisning. Tabell 3.7 B anger storlekenav inflationsvinstema och-förlustema år 1979 i miljoner kronor totalt för de olika socioekonomiska grupperna med resp. Ltan SO-SO-fordelning av inflationsvinster/förluster mellan makar och sammanboende. Tabell 3.7 C anger motsvarande uppgifter i kronor per genomsnittlig individ (vinnare resp. förlorare) i de olika socioekonomiska grupperna. Tabell 3.7 D anger nettot av inflationsvinster/ förluster per genomsnittlig individ de olika socioekonomiska grupperna med resp. utan SO-SO-fördelning av inflationsvinster/förluster mellan makar och sammanboende.

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsjördelningen 89

Andelen vinnare totalt är 42 °/0 med SO-SO-fördelning av inflationsvinster/lörluster och 30 % vid en strikt individuell redovisning. Skillnaden i fråga om andel vinnare är tydligast for gruppen övriga (45 % resp. 15 % med resp. utan 50-50-fordelning av inflationsvinster/förluster). Den totala inllationsvinsten lör vinnarna (samtliga socioekonomiska grupper) är 17,8 miljarder kr. resp. 18,7 miljarder kr. och den totala inflationsforlusten for förlorarna är 7 miljarder kr. resp. 7,9 miljarder kr. med resp. utan SO-SO-lördelning av inflationsvinster/forluster mellan makar och sammanboende. Motsvarande siffrori genomsnitt per individ är 6 900 kr. resp. 10 200 kr. och 2 000 kr. resp. l 900 kr.

Tabell 3.1 A Andel inllationsvinnare i olika inkomstskikt åren 1978 och 1979. SCB

Inkomst av tjänst 1978 1979 (1 000-tal kronor)

a Personer utan inkomst av jordbruksfastighet, hyresfastighet eller rörelse. 20-64 år.

90 Inflationen, beskattningen och förmögenhezsfördelningen

Tabell 3.1 B lnllationsvinster och inllatiomñrluster i olika inkomstskikt åren 1978 och 1979. Totalbelopp. SCB

190-285 Over 285 + 231 - 18 + 340 - 22 Totalt +8 453 -2 670 +15 401 -3 608

Tabell 3.1 C Inllationsvinster och inñationslörluster i olika inkomstskikt åren 1978 och 1979. Belopp per individ. SCB

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 91

Tabell 3.1 D Netto av inllationsvinster och inflationslörluster i olika inkomstskikt åren 1978 och 1979. Belopp per individ. SCB

190-285 Over 285 +16 500 +17 900

Totalt + l 300 + 2 700

Tabell 3.2 A Andel inllationsvinnare i olika inkomstskikt år 1978, med resp. utan SO-SO-fördelning av inflationsvinster och inllatiorslörluster mellan sammanboende. SCB

190-285 Over 285 13 85 84 Totalt 4 408 42 28 a Personer utan inkomst av jordbruksfastighet, hyresfastighet eller rörelse. 20-64 år.

i

92 Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

Tabell 3.2 B Inflatiomvinster och inñationsförluster iolika inkomstskikt år 1978, med resp. utan SO-SO-lördelning mellan sammanboende. Belopp per individ. SCB

+11 700 -2 100 +20 600 - 2 900 190-285 Over 285 +21 100 -9 200 +41 000 -14 600

Totalt + 4600 -1000 + 7100 - 1000

Tabell 3.3 A Andel inflationsvinnare i olika inkomstskikt år 1979, med resp. utan SO-SO-fárdelning av intlationsvinster och inllatiomlörluster mellan sammanboende. SCB

a Personer utan inkomst av jordbruksfastighet. hyresfastighet eller rörelse. 20-64 år.

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 93

Tabell 3.3 B lnllatiomvinster och inflatiorsförluster iolika inkomstsldkt år 1979, med resp. utan 50-50-fördelning mellan sammanboende. Belopp per individ. SCB

+16 800 -2 800 +28 800 -2 800 190-285 Over 285 +24 800 -5 400 +46 900 -8 200 Totalt + 6 900 -1 700 +10 000 -1 600

Tabell 3.4 A Antal inflationsvinnare i olika inkomstsldkt år 1978. Egnahemsägare och övriga. SCB

lnkomst av tjänst Antal indvider (1 000-tab” Andel vinnare (%) (1 000-tal kronor) Egna- Övriga Totalt Egna- Övriga Totalt

190-285 Over 285 9 4 13 93 66 85 Totalt 1 502 2 906 4 408 81 22 42 a Personer utan inkomst av jordbruksfastighet. hyresfastighet eller rörelse. 20-64 år.

94 Inflationen, beskattningen och /örmögenhetsfördelningen

Tabell 3.4 B Netto av inflationsvinster och inllatiomfárluster i olika inkomstskikt år 1978. Egnahemsägare och övriga. SCB

Inkomst av tjänst Miljoner kronor Per individ (kronor) (l 000-tal kronor) Egnahems- Övriga Egnahems- Övriga Totalt

133-152 152-171 + 165 + 28 + 9 200 +2 400 + 6 500 171-190 + 104 - 17 + 7 600 -1800 + 3 800 + 278 + 33 +10 100 +2 600 + 7 700 190-285 Over 285 + 194 + 21 +21 200 +5 400 +16 500

Totalt +6 238 -455 +4 200 - 200 + 1 300

Tabell 3.5 A Andel inflationsvinmre i olika inkomstskikt år 1979. Egnahemsägare och övriga. SCB

Inkomst av tjänst Antal individer (l OO0-tal)“ Andel vinnare (°/0) (l 000-tal kronor) Egna- Övriga Totalt Egna- Övriga Totalt

190-285 Over 285 12 6 18 93 47 77 Totalt 1 762 2 655 4 417 84 29 51 a Personer utan inkomst av jordbruksfastighet, hyresfastighet eller rörelse. 20-64 år.

Inflationen, och 95 beskattningen förmögenhetsfördelningen

Tabell 3.5 B Netto av inllationsvinster och inllatiorsförluster i olika inkomstskikt år 1979. Egnahemsägare och övriga. SCB

Inkomst av tjänst Miljoner kronor Per individ (kronor) (l 000-tal kronor) Egnah ems- Övriga Egnahems- Övriga Totalt

Tabell 3.6 A Andel inflationsvinnare i olika socioekonomiska grupper åren 1978 och 1979. SCB

96 och /örmögenhetsfördelningen Inflationen, beskattningen

Tabell 3.6 B lnflationsvinster och inilationsiörluster i olika socioekonomiska grupper åren 1978 och 197.9. Totalbelopp. SCB Yrkesgrupp I978 1979

Pensionärer + 1065 - 296 + 1761 - 338 Ovriga

Totalt +10 044 -4 453 +17 782 -7 019

Tabell 3.6 C Inilationsvinster och inllationsförluster i olika socioekonomiska grupper åren 1978 och 1979. Belopp per individ. SCB

Yrkesgmpp 1978 1979 Per individ (kronor) Per individ (kronor)

Vinnare Övriga Vinnare Övriga

44800 -1 100 + 7000 -1 800 Löntagare Jordbrukare +8 400 -2 200 +12 900 -5 600 +5 900 -1 400 + 9 100 -2 000 Företagare +1 900 -l 200 + 2 300 -2 400

Pensionärer

+4 200 - 800 + 6 800 -1 000 Ovriga Å Totalt +4 700 -1 100 + 6 900 -2 000

Tabell 3.6 D Netto av inflationsvinster och inflationsforluster i olika socioekonomiska grupper åren 1978 och 1979. Belopp per individ. SCB

Pensionärer Ovriga +1 200 +2 400 Totalt + 900 +1 800

Inflationen, och 97 beskattningen /örmögenhetsfördelningen

Tabell 3.7 A Andel inilationsvinnare i olika socioekonomiska grupper år 1979, med resp. utan SO-SO-lbrdelning av inflatiomvinster och inflationslörluster mellan sammanboende. SCB

Yrkesgrupp Antal individer Andel vinnare (°/o) (l 000-tal) Med 50-50- Utan 50-50-

Tabell 3.7 B Inflationsvinster och inflationsñrluster i olika socioekonomiska grupper år 1979, med resp. utan SO-SO-lördelning mellan sammanboende. Totnlbelopp. SCB

Tabell 3.7 C lnflationsvinster och inflationsiörluster i olika socioekonomiska grupper år 1979, med resp. utan 50-50 fördelning mellan sammanboende. Belopp per individ. SCB

Yrkesgrupp Med SO-SO-fördelning Utan SO-SO-lördelning

och sou 1982:1

98 Inflationen, beskattningen förmögenhetsjördelningen

Tabell 3.7 D Netto av inflatiomvinster och inflationsförluster i olika socioekonomiska grupper år 1979. Belopp per individ. SCB

Med SO-SO-fördelning Utan SO-SO-fördelning Yrkesgrupp Per individ (kronor) Per individ (kronor) Totalt Totalt

+2 900 +3 200 Löntagare Jordbrukare +6 400 +7 000 +4 300 +6 000 Företagare -l 800 -l 900 ljensionärer +2 400 + 600 Ovnga

Totalt +l 800 +l 800

3.3.2 Beräkningar grundade på RR Vxs taxeringsstatistiska

undersökningar

3.3.2.1 RRV:s grundmaterial

RRV genomför varje år en taxeringsstatistisk undersökning av svenska folkets och skatter. Undersökningen omfattar ett urval av ca inkomster, avdrag med tillhörande maka/e av de drygt 6,3 miljoner som 23 000 deklaranter avlämnar allmän Undersökningen utgör underlag för RRV:s självdeklaration. av statens inkomster av fysiska personers skatt på inkomst, beräkningar realisationsvinst, rörelse samt förmögenhet som redovisas i budgetpropositionen och den reviderade Undersökningen används även i budgetpropositionen. RRV:s remissvar, beräkningar av statsñnansiella effekter av skattepropositio-

ner, statliga utredningar m. m. I undersökningen samlas bruttouppgifter in i så hög grad som möjligt. Inkomst av rörelse och nettoredovisas dock, och från dessa jordbruk samlas endast inkomst/underskott in. En viss insamling av inkomstslag förmögenhetsuppgifter sker också. De uppgifter som samlas in följer i stort

indelningen på deklarationsblankettens (huvudblanketten) tredje sida. RRV:s undersökning har varit i gång sedan år 1968. Undersökningen är avsedd att utgöra ett ”Skattesverige i miniatyr”. Eftersom är en urvalsundersökning innebär det också att en undersökningen finns i materialet. Denna osäkerhet brukar anges i form av viss osäkerhet konfidensintervall. Urvalet är ett stratifierat urval, vilket innebär att man delar in de 6,3 miljoner deklarantema i homogena grupper. Detta görs för att få en så bra som möjligt. Stratifieringsvariabler är statligt beskattningsbar skattning inkomst innebär att osäkerheten i och preliminärskattekoder. Stratiñeringen är mycket liten. Däremot materialet vad gäller inkomster, avdrag och skatter Detta är osäkerheten större vad gäller de insamlade förmögenhetsuppgiftema. beror finns samma samband mellan förmögenheten och på att det inte inkomsten som det finns mellan exempelvis avdragen och inkomsten. Dessutom lider förmögenhetsredovisningen av brister vad gäller de skattskyl- (som de aktuella åren var diga som inte kommer upp till skattepliktsgränsen vet man att redovisningen av tillgångarna tenderar 200 000 kr.). Av erfarenhet att underskattas.

och 99

Inflationen, beskattningen jörmögenhetsfördelningen

För en utförligare presentation av och dess kvalitet undersökningen hänvisas till publikationen Statistiska meddelanden, serie N” som utges av SCB.

3.3.2.2 RRV:s beräkningar för utredningen

De inkomstvariabler som använts i beräkningarna är följande:

intäkt av kapital avdragsräntor under kapital

DDUDD

extra avdrag från kapital (800/ l 600-kronorsavdraget) avdragsräntor under inkomstslaget annan fastighet tomträttsavgäld för fastigheten

De förmögenhetsvariabler som använts i beräkningama är följande:

D tillgångar i bankmedel D tillgångari obligationer, aktier, bostadsrätter D tillgångar i kontanter, fordringar, andelar i handelsbolag D inteckningsskulder i villor, fritidsfastigheter och flerfamiljsfastigheter D andra Iåneskulder (skulder utöver inteckningsskulder och obetalda skatter) I intäkt av kapital ingår bankräntor, aktieutdelningar, ränta på överskjutande skatt, inkomst av uthyrd bostadslägenhet och av fastighet i utlandet. För att få fram de egentliga bankräntoma har RRV tvingats göra en schablonisering. För varje deklarant har tillgångarna i bankmedel satts i relation till summa finansiella tillgångar (bankmedel + obligationer, aktier + kontakter, fordringar). Denna andel har sedan multiplicerats med deklarantens intäkter av kapital, varefter man behandlat detta belopp som bankräntor. De framtagna tabellerna är redovisade dels efter kategorier (löntagare, pensionärer, övriga och samtliga), dels efter inkomst av tjänst. De omfattar inkomståren 1975, 1976, 1977 och 1979. I tabellerna 3.8 A t. o. m. 3.9 C har följande beräkningar gjorts. Först har de finansiella nettotillgångama (dvs. tillgångar i bankmedel + kontanter/fordringar ./. inteckningsskulder ./. övriga låneskulder) räknats fram. Genom multiplikation med justeringsfaktorer för varje år på motsvarande sätt som i SCB:s beräkningar har de justerade genomsnittliga finansiella nettotillgångarna för varje år räknats fram. Dessa har multiplicerats med resp. års inflation, dvs. den procentuella ökningen av KPI mellan december år (t-l) och december år L Därefter har nettoräntan räknats fram som summan av bankräntor ./. avdragsräntor från villafastigheter och kapital. Skatteeffekten på nettoräntan har räknats fram på följande sätt. Man har utgått från beskattningsbar inkomst och beräknat de statliga och kommunala skatterna. Därefter har man till den beskattningsbara inkomsten adderat avdragsräntoma, dragit ifrån bankräntoma och räknat fram skatterna på nytt. Skillnaden mellan de två fallen i fråga om skatter uttrycker därvid den positiva eller negativa skatteeffekt deklaranten erhåller på grund av avdragsräntoma 1 9 0 % år m7; 9 7 un och bankräntoma i kombination. Denna skatteffekt är således en marginalef-

år i976_ 116 070.25; 1977

fekt. och 9.8 °/0år 1979.

100 och /örmögenhets/ördelningen sou 1982:1 Inflationen, beskattningen

Därefter har man summerat inflation x finansiella nettotillgångar, nettoräntan och skatteeffektema på nettoräntan. Det belopp som då erhålls uttrycker inflationsvinsten/förlusten” för deklaranten. Beloppen har därefter räknats upp till 1982 års penningvärde. För en utförligare beskrivning av variabler, beräkningar m. m. hänvisas till en särskild volym i Ds-serien, som publiceras vid ett senare tillfälle än själva betänkandet.

3.3.2.3 Resultat på grundval av RRV:s material

Beräkningsresultaten finns sammanfattade i tabellerna 3.8 A t. o. m. 3.9 C. Tabell 3.8 A anger hur andelen inflationsvinnare bland löntagare beror på individens inkomst av tjänst. Redovisningen gäller åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Vid utsortering av vinnare och övriga är jämförelsenormen realränta O. En individ är vinnare om han själv har ett positivt realräntenetto på finansiella och skulder efter skatt och räntebidrag. En individ är förlorare om tillgångar realräntenetto. har i han själv har motsvarande negativt Ingen hänsyn RRV-materialet kunnat tas till makars och sammanboendes inkomst- och förmögenhetsförhållanden såsom i SCB-materialet. Andelen vinnare stiger från ca 1 5 % ide lägsta inkomstklassema till 80 °/0 och däröver i de högsta. Den totala andelen vinnare (samtliga inkomstklasser) var 33 %, 35 %, 36 °/0 resp. 41% åren 1975, 1976, 1977 resp. 1979. Tabell 3.8 B anger storleken på inflationsvinstema och -förlusterna totalt i miljoner kronor for vinnare och förlorare i resp. inkomstintervall bland löntagare åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Både vinst- och förlustbeloppen och inkomstintervallen är, liksom vid redovisningen av resultaten av SCB:s beräkningar, angivna i 1982 års antagna genomsnittliga penningvärde (KPI = 12 1 med år 1980 som basår). Förmögenhetsöverföringen till vinnarna var 10,8 miljarder, 13 miljarder, 18 miljarder resp. 15,1 miljarder kronor åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Inflationstakten var motsvarande år 9,0%, 9.7 %, i 12,6 °/0 resp. 9,8 %. inflationsvinstema och -förlusterna i kronor _ Tabell 3.8 C anger storleken på per individ för vinnare och övriga i resp. inkomstintervall åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Inom gruppen vinnare är de genomsnittliga vinstbeloppen per individ klart högre i de högsta inkomstintervallen än i de lägsta. Förrnögenhetsöverföringen till vinnarna (samtliga inkomstklasser) var 8 300 kr., 9 300 kr., 12 100 kr. resp. 9 200 kr. per individ åren 1975, 1976, 1977 resp. 1979. Som nämnts hari RRV-materialet ingen hänsyn kunnat tas till makars och sammanboendes inkomst- och förmögenhetsförhållanden såsom i SCBmaterialet. Det betyder en viss underskattning av andelen vinnare. en viss överskattning av totala vinstbelopp och genomsnittliga vinstbelopp per individ och en klar överskattning av hur andelen vinnare och vinstbeloppen ökar med stigande inkomst. I tabellerna 3.9 A, 3.9 B och 3.9 C redovisas resultat avseende de socioekonomiska grupperna löntagare, pensionärer och övriga. Inom gruppen övriga utgör jordbrukare och företagare en stor del av det totala antalet individer. Eftersom ingen hänsyn har tagits till inflationens urholkning av avskrivningsunderlag och underlag för värdeminskningsavdrag för personer

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 101

med företagarinkomster torde uppgifterna i tabellerna avseende gruppen övriga vara något missvisande. Inom gruppema löntagare och pensionärer är inslaget av personer med företagarinkomster väsentligt mindre och missvisningen är följaktligen också väsentligt mindre. Jämförelsenormen vid utsortering av vinnare och förlorare har genomgående varit realränta 0 på finansiella tillgångar och skulder med hänsyn tagen till effekterna av räntebeskattning, ränteavdrag och räntebidrag. Tabell 3.9 A anger andelen inflationsvinnare inom de socioekonomiska grupperna löntagare, pensionärer och övriga. Redovisningen avser åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Tabell 3.9 B anger storleken pâ inflationsvinstema och -förlusterna totalt i miljoner kronor för vinnare och förlorare i de olika socioekonomiska grupperna. Tabell 3.9 C anger motsvarande uppgifter i kronor per individ. Pensionärsgruppen innehåller en obetydlig andel vinnare vars vinster dessutom är jämförelsevis små. Andelen vinnare är störst inom gruppen löntagare medan vinstemas genomsnittliga storlek är störst inom gruppen övriga. Den totala andelen vinnare (samtliga socioekonomiska grupper) var 28 °/0, 29 %, 31 °/0 resp. 33 °/oåren 1975, 1976, 1977 resp. 1979,Förmögenhetsöverföringen till vinnama var 14,3 miljarder, 17,3 miljarder, 23,4 miljarder resp. 18,7 miljader kr. eller 8 700 kr., 9 900 kr., 12 600 kr. resp. 9200 kr. per individ åren 1975, 1976, 1977 resp. 1979. Inflationstakten var motsvarande år som nämnts 9,0 %, 9,7 %, 12,6 % resp. 9,8 %.

Tabell 3.8 A Andel inflationsvinnare i olika inkomstskikt åren 1975, 1976, 1977 och 1979. RRV

Inkomst av tjänst Antal individer” (1 000-tal) Andel vinnare (%) (1 000-ta1 kronor) 1975 1976 1977 1979 1975 1976 1977 1979

190-285 Over 285 18 19 15 14 83 79 87 86 Totalt 3 957 4011 4076 4036 33 35 36 41 “ Löntagare.

102 Inflationen, beskattningen och förmägenhetsfördelningen

Tabell 3.8B Inflatiomvinster och inñationsiörluster i olika inkomstskikt åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Totalbelopp. RRV

Inkomst av tjänst Vinnare (milj. kr.) Förlorare (milj. kr.) (1 000-ta1 kronor) 1975 1976 1977 1979 1975 1976 1977 1979

+ 899 + 1262 + 1521 + 1232 - 103 - 91 - 90 - 74 190-285 Over 285 + 530 + 658 + 734 + 691 - 106 - 92 - 63 - 51

Totalt +10 792 +13 015 +17 996 +15 134 -3 232 -3 655 -4 424 -3 173

Tabell 3.8 C Inflationsvinster och inilationsförluster i olika i nkomstskikt åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Belopp per individ. RRV

Inkomst av tjänst Vinnare (kr. per individ) Övriga (kr. per individ) (1 OOO-tal kronor) 1975 1976 1977 1979 1975 1976 1977 1979

+21 200 +25 800 +33 300 +27 300 - 7 200 - 7 900 - 8 400 - 8 900 190-285 Över 285 +35 500 +43 300 +56 900 +56 300 -31 700 -27 100 -29 800 -35 500

Totalt + 8 300 + 9 300 +12100 + 9200 - 1200 - 1400 - 1700 - 1 100

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen 103 Tabell 3.9 A Andel inflationsvinnare i olika socioekonomiska grupper åren 1975, 1976, 1.977 och 1979. RRV

lfensionärer Ovriga 841 902 934 965 29 27 28 27 Totalt 5 779 5 910 6 078 6 223 28 29 31 33

Tabell 3.9 B Inflationsvinster och innationslörluster i olika socioekonomiska grupper åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Totalbelopp. RRV Yrkesgrupp Vinnare (milj. kr.) Förlorare (milj. kr.) 1975 1976 1977 1979 1975 1976 1977 1979 +10792 +l30l5 +17996 +l5l35 -3232 -3655 -4424 -3173 Löntagare + 417 + 525 + 823 + 451 -2 362 -2 506 -3 003 -2 628 lfensionäier Ovriga + 3 041 + 3 723 + 4 585 + 3 152 -1 504 -1430 -1923 -1275 Totalt +14 251 +17 263 +23 404 +18 738 -7 097 -7 590 -9 350 -7 076

Tabell 3.9 C Inflationsvinster och inllationsförluster i olika socioekonomiska grupper åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Belopp per individ. RRV Yrkesgrupp Vinnare (kr. per individ) Övriga (kr. per individ) 1975 1976 1977 1979 1975 1976 1977 1979 Låntagare + 8 300 + 9 300 +12 100 + 9 200 -1200 -1400 -1700 -1 300 + 4 800 + 5 800 + 7 000 + 3 900 -2 600 -2 800 -3 200 -2 400 lfensionärer Ovriga +12 400 +15 300 +17 800 +12 000 -2 500 -2 200 -2 800 -1 800 Totalt + 8 700 + 9 900 +12 600 + 9 200 -1700 -l 800 -2 200 -l 700

104 Inflationen, beskattningen och jörmögenhetsjördelningen

3.3.3 Jämförelse mellan SCB:s och RR Vss beräkningsresultat

De redovisade beräkningarna från SCB avser åren 1978 och 1979 och de redovisade beräkningama från RRV avser åren 1975, 1976, 1977 och 1979. Det enda år för vilket en jämförelse mellan SCB:s och RRV:s beräkningsresultat är möjlig är följaktligen år 1979. SCB:s beräkningar kan endast jämföras när det gäller utfallet för olika socioekonomiska grupper. Beräkningarna avseende olika inkomstintervall är inte jämförbara, eftersom SCB har utgått från gruppen 20-64-åringar utan företagarinkomst medan RRV har utgått från gruppen löntagare. (RRV har även gjort motsvarande beräkningar för pensionärer, övriga och totalt, beräkningar som inte heller de är direkt jämförbara med SCB:s beräkningar avseende olika inkomstintervall.) SCB:s tabeller avseende socioekonomiska grupper omfattar löntagare, jordbrukare, företagare, pensionärer och övriga medan RRV:s motsvarande tabeller omfattar löntagare, pensionärer och övriga. l tabellema 3.10 A, 3.10 B och 3.10 C har uppgifterna avseende jordbrukare, företagare och övriga i SCB-materialet (jfr tabellerna 3.7 A, 3.7 B och 3.7 C) förts samman inom gruppen övriga. Som framgår av tabell 3.10 A råder en något bristande överensstämmelse mellan SCB:s och RRV:s material i fråga om klassificering av individer på olika socioekonomiska grupper, speciellt fördelningen mellan gruppen löntagare och gruppen pensionärer. RRV:s grundmaterial bygger på en strikt individuell redovisning, dvs. det är inte möjligt att kombinera uppgifter angående makaroch sammanboende som i SCB:s material. Tabellema 3.10 A, 3.10 B och 3.10 C bygger följaktligen på en strikt individuell redovisning både beträffande SCB:s material och beträffande RRV:s material. Tabell 3.10 A anger andelen inflationsvinnare inom de socioekonomiska grupperna löntagare, pensionärer och övriga år 1979 enligt SCB resp. RRV. Tabell 3.10 B anger storleken på inflationsvinstema och -förlusterna totalt i miljoner kronor för vinnare och förlorare i de olika socioekonomiska grupperna. Tabell 3.10 C anger motsvarande uppgifter i kronor per individ. Som framgår av tabellerna är överensstämmelsen någorlunda god mellan SCB:s och RRV:s resultat för år 1979. Den totala andelen vinnare (samtliga socioekonomiska grupper) var år 1979 30 °/0 resp. 33 °/0enligt SCB resp. RRV. Förmögenhetsöverföringen till vinnarna var år 1979 18,7 miljarder enligt både SCB och RRV, vilket utslaget per individ betydde 10 200 kr. resp. 9 200 kr. lnflationsförlusten för förlorarna var år 1979 7,9 miljarder resp. 7,1 miljarder enligt SCB resp. RRV.

Inflationen, beskattningen och /örmögenhetsfördelningen 105

Tabell 3.10 A Andel inflationsvinnare i olika socioekonomiska grupper år 1979. SCB (utan SO-SO-ñrdelning av inflationsvinster och inilationsiörluster mellan sammanboende) resp. RRV

Tabell 3.10 B lnflatiorsvinster och inflationsñrlusteri olika socioekonomiska grupper år 1979. Tolalbelopp. SCB (utan SO-SO-lördelning mellan sammanboende) resp. RRV

Yrkesgrupp SCB RRV Miljoner kronor Miljoner kronor

Tabell 3.10 C Inflationsvinster och inflationsförluster i olika socioekonomiska grupper år 1979. Belopp per individ. SCB (utan SO-SO-fordelning mellan sammanboende) resp. RRV

Yrkesgrupp SCB RRV Per individ (kronor) Per individ (kronor)

Vinnare Övriga Vinnare Övriga

löntagare +10 400 -1 800 + 9 200 -l 300 + 2 800 -2 300 + 3 900 -2 400 lfensionärer Ovriga +13 100 -1200 +12 000 -l 800

Totalt +10 200 -1900 + 9 200 -l 700

106 beskattningen och förmögenhets/ördelningen

Inflationen,

3.4 på grund av inflation och

Förrnögenhetsomflyttningar

Skatteregler m. m. - mikronivå

Av tabellerna 3.11 och 3.12 framgår egnahemsägares vinster på inflationen under 1970-talet under vissa förutsättningar. Räkneexemplen avser gruppbyggda småhus med statliga lån, med ungefär genomsnittliga produktionsindustritjänstemannalöner. I kostnader och med ägare som har genomsnittliga tabellerna redovisas enbart inflationsvinster på bottenlån och statliga bostadslån. Eventuella vinster på topplån har således inte medtagits. om löner och om är

Antaganden produktionskostnader/låneunderlag

nödvändiga for att få fram hur stor del av ränteutgiftema som täcks genom Dessa antaganden kan självfallet

skattereduktioner på grund av ränteavdrag.

varieras. Det är möjligt att de här aktuella räkneexemplen bygger på allför låga om i förhållande till anta-

antaganden produktionskostnader/låneunderlag

gandena om lönenivåer. (reala skuldminskningar) i När det gäller att räkna fram realamorteringar procent av låneunderlaget och hur stor del av dessa som täcks av negativa realräntor fore skatt och räntebidrag behövs däremot inga löneantaganden Dessa procentandelar av låneuneller antaganden om låneunderlagsbelopp. derlaget kan räknas fram utifrån de bostadsfinansieringsvillkor som gällt for småhus med statliga lån under 1970-talet. l räkneexemplen har den förenklingen gjorts att ränta och amortering på statligt bostadslån och bottenlån antas ha erlagts endast vid ett tillfälle per år, den sista december. Vid beräkning av realräntor har inflationen nämligen från december till decemdeñnierats som ökningen av konsumentprisindex ber. Vid beräkning av reallöner och reala låneunderlag har genomsnittliga konsumentprisindex resp. år legat till grund. KPI for år 1982 antas bli 121, dvs. den genomsnittliga prisnivån år 1982 antas ligga 21 °/0 över den genomsnittliga prisnivån år 1980. lngen hänsyn har tagits till effekter av intäktsschabloner på kapitalutgifterna efter skatt. Det har således inte räknats fram några underskott av annan l stället har beräkningarna helt siktat in sig på frågan vad fastighet. egnahemsägare tjänar på lån. Intäktsschablonen skulle ju inte försvinna även om huset köptes kontant. l tabellerna 3.1 1 och 3.12 anges inflationsvinster dels år för år, dels i

ackumulerat under en följd av år. I tabell 3.11 anges inflationsvinsterna

I tabell 3.12 anges inflationsvinstema i kronor, 1982 års penningvärde. procent av låneunderlaget mätt i fast penningvärde. Även i tabellerna 3.13-3.15 redovisas uppgifter i procent av låneunderlaget mätt i fast penningvärde. den sista december åren 1969-1979 i I tabell 3.13 anges skuldbelopp småhus färdigställda den sista december åren 1969- l 978. Dessutom redovisas årlig real skuldminskning för nämnda årgångar och ackumulerat sparande år för år. för de nämnda årgångama och I tabell 3.14 anges årliga realamorteringar hur stora delar av dessa realamorteringar som år för år under 1970-talet betalades av de boende resp. långivare och skattebetalare vid genomsnittliga industritjänstemannalöner och ungefär genomsnittliga produktionskostnader ackumulerade for småhus med statliga lån. l tabell 3. I 5 anges motsvarande

Inflationen, beskattningen och förmögenhetsjördelningen 107

belopp, dvs. ackumulerat sparande år för år och delar därav som betalats av de boende resp. av långivare och skattebetalare. _ Delar av realamorteringar som betalats av långivare och skattebetalare enligt tabellerna 3.14 och 3. l 5 är samma sak som inflationsvinster enligt tabell 3.12. De ränteantaganden som ligger till grund för beräkningarna redovisas i tabell 3.16. De marginalskattesatser på inflationskompensationsdelar av räntor, som blir följden av tidigare redovisade antaganden om årslöner och låneunderlag, redovisas i tabell 3.17. Därvid har också hänsyn tagits till de genomsnittliga kommunala Skattesatser för Sverige åren 1970-1979 som redovisas i tabell 3.18 och de årliga inflationstakter som redovisas i tabell 3.19.

108 och förmögenhetsfördelningen - Inflationen, beskattningen

Tabell 3.11 lnñatiomvinster i kronor, 1982 års penningvärde åren 1970-1979 vid genomsnittliga industritjänste-

mannalönera och ungefär genomsnittliga produktionskostnadelj för småhus med statliga lån (385 000 kr. i 1982 års

penningvärde)

Betal- Produktionsår ningsår 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

1970 17400 1971 10700 11700 1972 6700 7300 8700 1973 11100 12100 13400 14200 1974 19600 21300 23200 24900 19200 1975 12900 14100 11600 16600 18100 21100 1976 13700 15000 16200 17500 19200 23100 25800 1977 17900 19600 21100 22800 24800 30100 33500 35800 1978 8300 9200 10000 10700 11800 14300 15400 17300 19600 1979 10900 12500 12800 13800 14800 18400 20700 22200 25200 27300

Ackumulerade in/Iationsvinster i kronor, 1982 års penningvärde, åren 1970Ll979 1970 17400 1971 28100 11700 1972 34 800 19 000 8 700 1973 45 900 31100 22100 14200 1974 65000 52400 45200 39200 19200 1975 78300 66500 56800 55700 37300 21100 1976 92000 81500 73000 73200 56400 44200 25800 1977 110000 101100 94100 96000 81200 74200 59300 35800 1978 118300 110300 104100 106700 93000 88500 74700 53100 19600 1979 129200 122800 116900 120500 107800 106900 95400 75300 44800 27300

a Genomsnittliga årslöner för industntjänstemän åren 1970-1979, 1982 års penningvärde. lnkomstår

b Genomsnittliga pantvärden för gruppbyggda småhus med statliga lån åren 1969-1978, 1982 års penningvärde Produktionsår

och förmögenhets/ördelningen 109 Inflationen, beskattningen

Tabell 3.12 Inñationsvinster i procent av Iåneunderlaget, fast penningvärde, åren 1970-1979 vid genomsnittliga industritjänstemannalöner och ungeñr genomsnittliga produktionskosmader för småhus med statliga lån (varje procent motsvarar 3 850 kr. i 1982 års penningvärde)

Betal- Produktionsår ningsår 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

1970 4,51 1971 2,78 3,03 1972 1,75 1,90 2,26 1973 2,88 3,15 3,47 3,70 1974 5,08 5,54 6,02 6,47 4,99 1975 3,34 3,65 3,00 4,30 4,69 5,48 1976 3,56 3,90 4,22 4,55 4,98 5,99 6,70 1977 4,66 5,09 5,48 5,89 6,44 7,81 8,70 9,31 1978 2,16 2,39 2,59 2,78 3,06 3,71 4,01 4,49 5,10 1979 2,84 3,24 3,33 3,59 3,84 4,77 5,37 5,77 6,54 7.08

Ackumulerade in/Iationsvinster 1970 4,51 1971 7,29 3,03 1972 9,04 4,93 2,26 1973 11,92 8,08 5,73 3,70 1974 17,00 13,62 11,75 10,17 4,99 1975 20,34 17,27 14,75 14,47 9,68 5,48 1976 23,90 21,17 18,97 19,02 14,66 11,47 6,70 1977 28,56 26,26 24,45 24,91 21,10 19,28 15,40 9,31 1978 30,72 28,65 27,04 27,69 24,16 22,99 19,41 13,80 5,10 1979 33,56 31,89 30,37 31,28 28,00 27,76 24,78 19,57 11,64 7,08

110 Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

Tabell 3.13 Skuldbelopp i småhus med statliga lån i procent av låneunderlaget, fast penningvärde, åren 1970-1979

Betal- Produktionsår ningsår 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

1969 90 1970 82,48 90 1971 76,30 83,28 90 1972 71,13 77,65 83,91 90 1973 65,53 71,55 77,32 82,96 90 . 1974 58,13 63,49 68,62 73,63 81,90 95 1975 53,12 57,74 63,40 66,98 74,70 86,95 95 1976 48,22 52,42 57,36 60,52 67,71 79,05 86,67 95 1977 42,53 46,26 50,74 53,15 59,73 69,85 76,41 84,04 95 1978 39,36 42,82 47,06 49,24 55,22 64,77 70,90 78,00 88,21 95 1979 35,60 38,62 42,71 44,61 50,28 58,72 64,33 70,81 80,1 1 86,30

Årlig real skuldminskning (rea/amortering) 1970 7,52 1971 6,18 6,72 1972 5,17 5,63 6,09 1973 5,60 6,10 6,59 7,04 1974 7,40 8,06 8,70 9,33 8,10 1975 5,01 5,75 5,22 6,65 7,20 8,05 1976 4,90 5,32 6,04 6,46 6,99 7,90 8,33 1977 5,69 6,16 6,62 7,37 7,98 9,20 10,26 10,96 1978 3,17 3,44 3,68 3,91 4,51 5,08 5,51 6,04 6,79 1979 3,76 4,20 4,35 4,63 4,94 6,05 6,57 7,19 8,10 8,70

Real skuldminskning (ackumulerat sparande) 1970 7,52 1971 13,70 6,72 1972 18,87 12,35 6,09 1973 24,47 18,45 12,68 7,04 1974 31,87 26,51 21,38 16,37 8,10 1975 36,88 32,26 26,60 23,02 15,30 8,05 1976 41,78 37,58 32,64 29,48 22,29 15,95 8,33 1977 47,47 43,74 39,26 36,85 30,27 25,15 18,59 10,96 1978 50,64 47,18 42,94 40,76 34,78 30,23 24,10 17,00 6,79 1979 54,40 51,38 47,29 45,39 39,72 36,28 30,67 24,19 14,89 8,70

och förmögenhetsfördelningen 111 Inflationen, beskattningen

Tabell 3.14 Årliga realamorteringar på lån i småhus med statliga lån i procent av låneunderlaget, fast penningvärde, åren 1970-1979 vid genomsnittliga industritjänstemannalöner och ungelär genomsnittliga produktionskostnader ñr småhus med statliga lån (varje procent motsvarar 3 850 kr. i 1982 års penningvärde).

Betal- Produktionsår ningsår 1969 1970 l97l 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

1970 7,52 1971 6,18 6,72 1972 5,17 5,63 6,09 1973 5,60 6,10 6,59 7,04 1974 7,40 8,06 8,70 9,33 8,10 1975 5,01 5,75 5,22 6,65 7,20 8,05 1976 4,90 5,32 6,04 6,46 6,99 7,90 8,33 1977 5,69 6,16 6,62 7,37 7,98 9,20 10,26 10,96 1978 3,17 3,44 3,68 3,91 4,51 5,08 5,51 6,04 6,79 1979 3,76 4,20 4,35 4,63 4,94 6,05 6,57 7, l 9 8,10 8,70

Delar av realamorteringar som betalats av de boende (= nettokapitalutgtfter) 1970 3,01 1971 3,40 3,69 1972 3,42 3,73 3,83 1973 2,72 2,95 3,12 3,34 1974 2,32 2,52 2,68 2.86 3,11 1975 1,67 2,10 2,22 2,35 2,51 2,57 1976 1,34 1,42 1,82 1,91 2,01 1,91 1,63 1977 1,03 1,07 1,14 1,46 1,54 1,39 1,56 1,65 1978 1,01 1,05 1,09 1,13 1,45 1,37 1,50 1,55 1,69 1979 0,92 0,96 1,02 1,04 1,10 1,28 1,20 1,42 1,56 1,62

Delar av realamorteringar som betalats av långivare och skattebetalare 1970 4,51 l97l 2,78 3,03 1972 1,75 1,90 2,26 1973 2,88 3,15 3,47 3,70 1974 5,08 5,54 6,02 6,47 4,99 1975 3,34 3,65 3,00 4,30 4,69 5,48 1976 3,56 3,90 4,22 4,55 4,98 5,99 6,70 1977 4,66 5,09 5,48 5,89 6,44 7,81 8,70 9,31 _ 1978 2,16 2,39 2,59 2,78 3,06 3,71 4,01 4 49 5,10

1979 2,84 3,24 3,33 3,59 3,84 4,77 5,37 5:77 6,54 7,08

112 Inflationen, beskattningen och förmögenhetsfördelningen

Tabell 3.15 Ackumulerat sparande i småhus med statliga lån i procent av låneunderlaget, fast penningvärde, åren 1970-1979 vid genomsnittliga industritiänstemanmlöner och ungeliir genomsnittliga produktionskostnader för småhus med statliga lån (varje procent motsvarar 3 850 kr. i 1982 års penningvärde)

Betal- Produktionsår ningsår , 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

1970 7,52 1971 13,70 6,72 1972 18,87 12,35 6,09 1973 24,47 18,45 12,68 7,04 1974 31,87 26,51 21,38 16,37 8,10 1975 36,88 32,26 26,60 23,02 15,30 8,05 1976 41,78 37,58 32,64 29,48 22,29 15,95 8,33 1977 47,47 43,74 39,26 36,85 30,27 25,15 18,59 10,96 1978 50,64 47,18 42,94 40,76 34,78 30,23 24,10 17,00 6,79 1979 54,40 51,38 47,29 45,39 39,72 36,28 30,67 24,19 14,89 8,70

Delar av det ackumulerade reala sparandet som betalats av de boende 1970 3,01 1971 6,41 3,69 1972 9,83 7,42 3,83 1973 12,55 10,37 6,95 3,34 1974 14,87 12,89 9,63 6,20 3,1 1 1975 16,54 14,99 11,85 8,55 5,82 2,57 1976 17,88 16,41 13,67 10,46 7,83 4,48 1,63 1977 18,91 17,48 14,81 11,92 9,37 5,87 3,19 1,65 1978 19,92 18,53 15,90 13,05 10,82 7,24 4,69 3,20 1,69 1979 20,84 19,49 16,92 14,09 l 1,92 8,52 5,89 4,62 3,25

Delar av det ackumulerade reala sparandet som betalats av långivare och skattebetalare 1970 4,51 1971 7,29 3,03 1972 9,04 4,93 2,26 1973 11,92 8,08 5,73 3,70 1974 17,00 13,62 11,75 10,17 4,99 1975 20,34 17,27 14,75 14,47 9,68 5,48 1976 23,90 21,17 18,97 19,02 14,66 11,47 6,70 1977 28,56 26,26 24,45 24,91 21,10 19,28 15,40 9,31 1978 30,72 28,65 27,04 27,69 24,16 22,99 19,41 13,80 5,10 1979 33,56 31,89 30,37 31,28 28,00 27,76 24,78 19,57 11,64 7,08

Inflationen, beskattningen och _förmägenhets/ördelningen 113

Tabell 3.16 Räntesatser för bottenlån och statliga bostadslån till egnahem åren 1970-1979

Produktionsår

Betal-a

mngsar 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Ränzesatserfir .statliga bostadslån åren 1970-1979

a)9 1 70 ,

1971 7,5 7,5 1972 7,25 7,25 7,25 1973 7,25 7,25 7,25 7,25 1974 7,25 7,25 7,25 7,25 7,25 1975 8,25 8,25 8,25 8,25 8,25 8,25 1976 9,25 9,25 9,25 9,25 9,25 9,25 9,25 1977 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 1978 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 9,75 1979 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10

b) Räntesatserför botten/ån åren 1970-1979 1970 7,45 1971 7,45 1972 7,2 1973 7,2 1974 7,2 1975 8,2 1976 9,2 1977 9,7 1978 9,7 | 1979 7,45 7,45 7,2 7,2 7,2 8,2 9,2 9,7 9,7 9,95

c) Garanterade räntesatserför statliga bostadslån och botten/ån till egnahem åren 1975-1979 1975 (6,6) (6,5) (6,4) (6,2) (6,0) (5,8) (endast halva âret)

Villkor lör statliga bostadslån åren 1970-1974: 30-ârigt lån med rak amortering. Beloppet motsvarar 20 °/0 av Iåneunderlaget. Villkor För statliga bostadslån åren 1975-1979: 30-årigt annuitetslån med 8% ränta i räntedilferens. Beloppet motsvarar 25 °/0av låneunderlaget. Villkor för bottenlån åren 1970-1979: SO-årigt annuitetslån. Beloppet motsvarar 70% av låneunderlaget.

och

114 Inflationen, beskattningen förmögenhetsfördelningen

som motsvarar inilationskompensationsdelen av räntan, åren Tabell 3.17 Marginalskatt på del av inkomst och ungefär genomsnittliga produktionskostnader för 1970-1979, vid genomsnittliga industritjänstemannalöner småhus med statliga lån (procent)

Betal- Produktionsår ningsår 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1969 1970 1971

1970 63,6 1971 56,1 56,1 1972 57,4 57,4 57,4 1973 57,5 57,5 57,5 57,5 1974 60,1 59,9 59,8 59,6 59,5 1975 63,2 .› 63,2 63,2 63,2 63,2 63,2 1976 67,0 67,1 66,9 66,8 66,7 66,3 66,2 74,0 73,9 74,0 73,1 72,9 72,5 1977 74,5 74,3 74,4 74,3 74,2 73,9 73.6 73.2 1978 73,5 74,4 74,4 74,7 74,7 74,5 74,0 73.8 1979 75,1 75 75 74,9 74,9

Tabell 3.18 Kommunala Skattesatser, genomsnitt lör Sverige åren 1970-1979

År skattesats, %

1970 21 ,OO 1971 22,54 1972 23,79 1973 23,94 1974 24,03 1975 25,23 1976 26,15 1977 26,85 1978 28,71 1979 29,02

Tabell 3.19 Inflationstakt åren 1970-1979 (ökning av KPl från december till december)

År lnflationstakt, °/o

1970 8,13 1971 7,11 1972 6,25 1973 7,51 1974 11,58 1975 8,88 1976 9,59 1977 12,71 1978 7,36 1979 9,75

sou 1982:1 115

4 Real beskattning i andra länder

Real

_4.l beskattningi Sydamerika

4. l .l Relevansen av de sydamerikanska erfarenheterna

De ekonomiska, politiska och sociala förhållandena i Latinamerika skiljer sig radikalt från förhållandena i Sverige. Inflationstakten har också varit och är många gånger större än den svenska. Från dessa synpunkter är därför erfarenheterna från Sydamerika av mindre intresse för denna utredning. Å andra sidan har samtliga sydamerikanska stater vidtagit åtgärder för att anpassa sitt skattesystem till inflationen. Då dessa är av synnerligen olika karaktär visar Sydamerika upp en intresseant provkarta på olika metoder att anpassa skattesystemet till inflationen. Av särskilt intresse är att denna anpassningsprooess i allmänhet börjat med att partiella refonner genomförts. De problem som dessa åtgärder gett upphov till har i varje fall i en del stater medfört att ett praktiskt taget fullständigt system av inflationsanpassning successivt införts. Brasilien är ett typiskt exempel på denna utvecklingsprooess. Den brasilianska utvecklingen kommer därför att särskilt beskrivas.

4.1.2 Allmänna drag i den sydamerikanska utvecklingen

Staterna i Sydamerika har i allmänhet infört partiella metoder för inflationsanpassning. En del av dem har sedan gått vidare. De partiella metoderna syftar i allmänhet till att förhindra att skenvinster på icke-monetära blir tillgångar föremål för företagsbeskattning. Med skenvinst avses därvid den del av en nominell vinst som blott motsvarar penningvärdets fall. Dessa metoder leder således alltid till att företagens skattepliktiga vinster blir lägre än vad de skulle ha blivit i ett rent nominalistiskt system. Då skenvinster inte blir föremål för beskattning kan företagen uppehålla sin fysiska kapacitet ograverad.

l Materialet till avsnittet om Sydamerika är hämtat från Milka Casanegra de Jantscher. Taxing business proñts during inflation: The Latin American Experience (The International Tax Journal 1976 s. 128-146), Raphael Bemardo dAlmeida Jr/Tarcisio Neviani. Brazil. Brasiliansk nationalrapport till 1977 års kongress med International Fiscal Association om ämnet Inflation and Taxation (Cahiers de droit fiscal international. Volume L XII a s. 271-281) samt Pedro Massone. Adjustments of profrts for inflation- developments in Latin America (Bulletin for International Fiscal Documentation 1981 s. 3-16, 51-62).

116 Real beskattning i andra länder

Partiella metoder för inflationsanpassning av företagsbeskattningen brukar i allmänhet omfatta någon form av höjning av de årliga avskrivningama. Det kan antingen ske genom en årlig uppskrivning av avskrivningsunderlaget eller genom en ökning av själva avskrivningama. Det har förekommit såväl att återanskaffningsvärdet som att den historiska anskaffningskostnaden uppräknat med något generellt index använts som avskrivningsunderlag. Här har således såväl index för olika kapitaltillgångar och olika industriprodukter som konsumentprisindex använts. Även när det gäller varulager har man sökt att förhindra beskattningen av skenvinster. Till viss del kan det ske genom användande av UFO-metoden, som ju innebär att de senast förvärvade varorna anses vara de först förbrukade eller sålda. Denna metod används dock tydligen i allmänhet inte. l stället har man försökt värdera varoma till återanskaffningsvärdet. Skillnaden mellan detta värde och det med tillämpning av FlFO-metoden beräknade bokförda värdet vid beskattningsårets ingång har fått dras av från den skattepliktiga vinsten. Ofta har emellertid uppvärderingen av varulagret belagts med en särskild skatt, tydligen för att förhindra att företagen i syfte att erhålla kommande skattefördelar skall uppta sitt varulager oskäligt högt. Partiella åtgärder för att beakta inflationen har införts genom särskild lagstiftning, då inflationen blivit alltför pressande. Det ñnns emellertid också exempel på att de här beskrivna partiella metoderna ingår som en permanent del av skattesystemet. Om kostnadsräntor är fullt avdragsgilla, medför metoder som syftar till att företagen ges möjlighet att upprätthålla sin fysiska kapacitet att företagen kan göra verkliga vinster genom inflationen. Det sker till den del företagen är finansierade med skulder i fasta nominella belopp. Genom inflationen minskas skuldemas reala värde. I sydamerikansk doktrin har därför en viktig distinktion på ett tidigt stadium gjorts mellan monetära och icke-monetära tillgångar. Med monetära tillgångar avses då tillgångar, som har ett oföränderligt nominellt värde, t. ex. en fordran på ett bestämt nominellt belopp. En icke-monetär tillgångs värde kan inte uppskattas till något bestämt belopp. Vanligen stiger den i värde, mer eller mindre i takt med inflationen. Det finns dock inte några som helst garantier för att en bestämd tillgång skall stiga i nominellt värde i samma takt som den allmänna prisnivån. Typiska exempel är aktier, fastigheter, vamlager, maskiner och på icke-monetära tillgångar inventarier. När det gäller de icke-monetära tillgångarna följer deras värde i stort med den allmänna prisutvecklingen. Vid beskattningen medför de emellertid problem. Är de bokförda till anskaffningsvärde kan det medföra att ett företag beskattas för en skenvinst om företaget beskattas för skillnaden mellan försäljningspriset och anskaffningspriset. Den verkliga - reala - vinsten är här skillnaden mellan försäljningspriset och det historiska anskaffningspriset uttryckt i försäljningstillfällets penningvärde. Skillnaden mellan det historiska anskaffningsvärdet uppräknat till försäljningstillfällets penningvärde och det nominella historiska anskaffningsvärdet är blott en skenvinst.

De partiella reformer som införts av de sydamerikanska staterna åsyftade i

första hand att förhindra beskattningen av sådana skenvinster och därmed möjliggöra för företagen att upprätthålla sin fysiska kapacitet. För de monetära tillgângamas del var situationen principiellt annorlunda.

i andra länder 117 Real beskattning

Om de var uttryckta i ett bestämt nominellt belopp medförde inflationen här att företagen gjorde en verklig förlust under förutsättning att räntan var fullt skattepliktig. Om en fordran vid årets början var l00, förblev den visserligen nominellt 100 vid årets slut (förutsatt att ingen amortering ägt rum). Om inflationen varit l00 % under året hade emellertid fordrans halva realvärde,

dvs. 50, gått förlorat. Det nominella beloppet l00 representerar vid årets slut

samma köpkrañ som beloppet 50 vid årets början. Vad beträffar fordringar gäller det således inte att förhindra beskattningen av en skenvinst utan att beakta en verklig förlust. Ännu viktigare varden motsatta aspekten. För skuldsatta företags del kunde inflationen medföra att de gjorde verkliga vinster. En nominell skuld vid årets början på l00 förblev nominellt l00 vid årets slut. Vid l00 % inflation hade emellertid halva dess realvärde försvunnit. Om de partiella reforrnema blott syftade till att förhindra beskattningen av skenvinster på vissa tillgångar, blev inte de principiella problemen så allvarliga. Om dessa tillgångar var lika med eller understeg företagens egna kapital kom företagen inte att göra några vinster på inflationen. Vinstema på skulderna kom att motsvaras av förluster på fordringar och extra skattebördor på grund av skenvinster, som inte undantagits från beskattning. J u större del av tillgångarna som omfattades av de partiella reformema, desto närmare kom man en situation, där företagen direkt tjänade på inflationen. Det skedde genom att företagen inte beskattades för den vinst de gjorde på skulderna. En del sydamerikanska stater har därför gått vidare och infört åtgärder, vars syfte är att beakta det faktum att företagen vid inflation gör en verklig vinst om det reala värdet av deras skulder faller, samtidigt som hela den nominella räntan är avdragsgill. Inflationsjustering av tillgångarna bör med andra ord bara ske till den del de är finansierade med eget kapital. Uppmärksamheten riktas då inte längre primärt mot önskemålet att företagen skall kunna behålla sin fysiska kapacitet oförändrad utan mot att deras egna kapital skall bibehållas realt oförändrat. De stater, Brasilien och Chile, som idag löpt hela linan ut och infört system som i princip helt beaktar inflationens effekter vid företagsbeskattning, gick emellertid inte direkt över från de tidigare partiella systemen. Under ett antal år tillämpades, huvudsakligen av förenklingsskäl, en mellanform. Utgångspunkten var emellertid att det egna kapitalet skulle bibehållas realt oförändrat och inte längre att företagens kapacitet skulle bibehållas oförändrad. Denna effekt uppnåddesi princip genom att företagen medgavs ett särskilt avdrag beräknat som inflationens inverkan på det egna kapitalet (ingående eget kapital multiplicerat med årets inflation). Härmed uppnådde man en betydande förenkling. Någon omräkning av de olika tillgångamas anskaffningsvärden var inte erforderlig. En variant av denna metod innebär att det arbetande nettokapitalet i stället tas till utgångspunkt. Är tillgångarna större än skulderna, medges avdrag för inflationens inverkan på nettobeloppet. I motsatt fall anses en skattepliktig inkomst uppkomma. Avskrivnings-

bara tillgångar anses dock vid denna metod alltid böra inflationsjusteras. Det

arbetande nettokapitalet beräknas därför som skillnaden mellan ej avskrivningsbara tillgångar och skulder. Även om dessa mellanfonner mellan en partiell och en fullständig real företagsbeskattning innebär att vinsten på skulderna beaktas och det där-

118 Realf beskattning i andra länder sou 1932;]

igenom förhindras, att företagen gör obeskattade vinster på inflationen, har de en fundamental svaghet. Den reala vinsten blir felaktigt periodiserad. På sikt blir den visserligen riktigt beräknad, men för de enskilda åren blir den felaktig. Det beror på att inflationens verkan beräknats med det egna kapitalet som utgångspunkt, oberoende av om någon vinst realiserats genom avyttring av någon tillgång. Brasilien och Chile har i dag infört system som innebär att en i princip fullständig real företagsbeskattning tillämpas. Det innebär att man dels eliminerar skenvinstema och som vinst betraktar endast skillnaden mellan försäljningspris och ett inflationskonigerat anskaffningspris, dels beaktar företagens vinster eller förluster på skulder och fordringar genom inflationen. Effekten blir att beskattningsbar inkomst uppkommer enbart om företagets egna kapital ökat mer under beskattningsåret än den allmänna prisnivån. Genom denna metod kan den beskattningsbara inkomsten inte bara som efter de partiella reforrnema bli lägre än vid ett nominalistiskt systern utan också högre. Inflationen beaktas genom användandet av ett officiellt index. Om tillgångarna efter uppräkning med ett sådant index får ett högre värde än återanskaffningsvärdet kan skillnaden dras av särskilt.

4.1.3 Utvecklingen i Brasilien

Uppräkning av anskaffningsvärden på anläggningstillgångar vid den särskilda beskattning som utgick på företagens övervinster infördes år 1958 i Brasilien. Denna uppräkning, som var frivillig, kunde ske vartannat år med ett officiellt index som grund. Uppskrivningen utlöste en skatt på 10 °/0. Vanlig inkomstskatt beräknades emellertid på de historiska anskaffningsvärdena, inte påde - värdena. uppräknade Nästa steg togs år 1964, då avskrivningar på det uppräknade värdet medgavs. Beskattning av det uppskrivna beloppet avskaffades helt år 1966. Fram till år 1973 betraktades det uppskrivna beloppet som förvärv av en ny tillgång, på vilken avskrivningen beräknades separat. Det uppskrivna beloppet blev således slutavskrivet vid en senare tidpunkt än den ursprungliga anskaffningskostnaden. År 1973 infördes samtidigt avskrivning av ursprunglig anskaffningskostnad och uppräknade belopp, varvid differensen mellan uppräknat belopp och uppräknade ackumulerade avskrivningar fördes till en särskild kapitalreserv på passivsidan. År 1968 togs ett ytterligare steg i riktning mot ett mer fullständigt realt system. Ett särskilt avdrag medgavs för inflationens inverkan på företagets egna kapital. Eftersom realt beräknade värdeminskningsavdrag på avskrivningsbara tillgångar då redan införts, beräknades inflationsavdraget på skillnaden mellan det egna kapitalet och de avskrivningsbara tillgångarna. De första stegen på vägen mot en real företagsbeskattning i Brasilien var således mycket trevande. År 1974 gjordes ett försök att samordna reglerna till ett mer enhetligt system. Detta system innebar att hänsyn till vinsten på skulderna i princip skulle tas. Liksom tidigare beräknades värdeminskningsavdrag på anskaffningsvärden, som uppräknats med ett officiellt index. Om det ”arbetande nettokapitalet (skillnaden mellan eget kapital och avskrivningsbara tillgångar plus aktier i andra bolag) var positivt, medgavs inflationsavdrag för inflationens inverkan på detta. Ett försök att införa beskattning av

Real i andra länder 119

beskattning

motsvarande vinst för det fall det ”arbetande nettokapitalet var negativt möttes av våldsam opposition. Principen kunde därför inte genomföras. och skulder är i allmänhet indexreglerade i Brasilien. Före 1974 Fordringar års reform skattefria. Å andra sidan inräknades inte var indextilläggen indexerade företagens ”arbetande nettokapital”, vilket medförde fordringari att något inflationsavdrag inte beräknades för dem. I samband med 1974 års

reformer genomfördes den tekniska förändringen att indextillägget gjordes

skattepliktigt samtidigt som fordringen kom att inräknas i företagets arbetande nettokapital. För företag med positivt nettokapital innebär detta ingen förändring, eftersom samma index används för lånen som vid beskattningen. lndextillägget blev skattepliktigt men inflationsavdrag korn att medges med samma belopp. Om företagens arbetande nettokapital” däremot var negativt blev situationen annorlunda. Eftersom man inte lyckades genomföra ett där inflationsvinsten upptogs till beskattning, blev symmetriskt system, effekten att indextillägget blev skattepliktigt, samtidigt som företaget inte fick någon egentlig glädje av att fordringen ingick i det arbetande nettokapitalet”. Eftersom någon skattepliktig vinst inte ansågs uppkomma vid negativa “arbetande nettokapital var det utan effekt att detta negativa belopp blev mindre än tidigare så länge det förblev negativt. Tidigare hade som nämnts indexuppräkningen varit helt skattefri. Däremot hade indextillägget på skulder varit avdragsgillt. Denna brist på balans i men den omständigheten att det inte var systemet försvann genom refomien, möjligt att införa beskattning av ett negativt ”monetärt nettokapital” gjorde att systemet ändå haltade. År 1977 infördes ett i princip fullständigt system för real företagsbeskattning i Brasilien. Företag, vars egna kapital överstiger en viss storlek, skall upprätta ett särskilt bokslut, där alla värden inte är uttryckta i brasiliansk valuta utan i en real enhet. Denna reala enhet är en indexreglerad brasiliansk statsobligaräkna om värdenai sitt ibrasiliansk valuta tion. Mindre företag kan alternativt (cruzeiros) uppgjorda bokslut med hänsyn till inflationen. Den uttalade grundtanken i det nya brasilianska systemet är att inflationen åstadkommer en ökning av tillgångamas nominella värde och en minskning av det egna kapitalets reala värde. Innebörden av detta måste vara att inflationen medför skenvinster på vissa och en urholkning av det egna kapitalets reala värde. tillgångar Inflationsjustering av den nominella vinsten sker genom att värdet av tillgångarna uppräknas i bokföringen med årets inflation. Samma sak sker där ökningen tillförs en reservfond. Motkontot till med det egna kapitalet, dessa båda transaktioner kan kallas det monetära justeringskontot (conta correçao monetaria), vilket behandlas som ett resultatkonto. Vid uppräkning av tillgång krediteras således detta konto, vid uppräkning av det egna kapitalet debiteras det. Är uppräkningen av det egna kapitalet större än uppräkningen av tillgångarna har företaget förlorat på inflationen. Differensen är avdragsgill. Är däremot uppräkningen av tillgångarna större än uppräkningen av det egna har företaget gjort en vinst på inflationen. I det fallet är differensen i kapitalet princip skattepliktig. Den skattskyldige kan emellertid uppskjuta beskattningen av den del av inflationsvinsten som inte är realiserad. Hur stor del som är realiserad fastställs genom komplicerade regler. Det brasilianska har vissa brister ur systemet för real företagsbeskattning

120 Real beskattning i andra länder

teoretisk synvinkel. En brist är att varulagret inte räknas in i de tillgångar, vars Å anskaffningsvärde justeras för inflationen. Vidare är systemet inte fullt symmetriskt. Orealiserade inflationsförluster beaktas men däremot inte motsvarande vinster. I stort måste man ändå säga att systemet innebär en avancerad form av real företagsbeskattning. Av särskilt intresse är att dessa i vissa avseenden komplicerade regler anses kunna tillämpas av administration och skattskyldiga och att man inte valt att genom mer schablonartade lösningar uppnå en förenkling av regelsystemetr Vad beträffar hushållssektom kan konstateras att indextillägg på fordringar, vilkas nominella värde uppräknas med ett officiellt index, inte utgör skattepliktig inkomst. Detsamma gäller fondaktier till den del de motsva rar en ökning av ett bolags egna kapital, som motsvarar inflationen. På vissa andra fordringar utgör en viss procentsats av den nominella räntan

skattepliktig intäkt. Procentsatsen varierar efter fordringens löptid.

4.2 Införande av real beskattning på Island

4.2.1 Bakgrunden

4.2.1.1 Införandet av real beskattning Av utländska erfarenheter av real beskattning tilldrar sig de isländska ett särskilt intresse. I detta nordiska land, vars samhällsstruktur i så hög grad liknar Sveriges, har nyligen ett i princip fullständigt system av real beskattning införts. Tidigare bestämmelser av partiell karaktär visade sig medföra betydande olägenheter. Den generella reala beskattningen infördes genom lag nr 40/ l 978 om inkomst- och förmögenhetsskatt till staten. Lagen ändrades sedan på en del punkter. Den nya lagstiftningen trädde i kraft vid 1980 års taxering (inkomståret 1979) utom beträffande privatpersoners ränteinkomster och ränteutgifter, där reglerna trädde i kraft först ett år senare (1981 års taxering, inkomstâret 1980).

4.2.1.2 Övergången nu indexlån

Inflationen på Island har sedan länge varit ett svårt problem. Trots det fullföljde Island länge en politik med låga och fasta nominella räntor. Under perioden 1960-1972 var den nominella räntesatsen på bankräkningar i genomsnitt 6,7 %. På sparräkningar var den 7,6 %. Realräntan under samma period var för bankernas totala inlåning -3,8 %, för sparräkningar -3,0 °/0. Bankernas nominella utlåningsränta var genomsnittligt 9,4 °/0, den reala -l,3 %. Fr. o. m. år 1972 accelererade inflationen. Realräntesatserna sjönk kraftigt. På bankinlåningen var den genomsnittliga realräntesatsen under perioden 1972-1977 -15,5 %. 1 Materialet till avsnitt Den negativa realräntan kom snart att medföra allvarliga problem. Sparan- 4.2.1.2 har erhållits från den isländska central- dets andel av bruttonationalprodukten (BNP) föll starkt. Bankinlåningen som banken, Sedlabanki Is- procent av BNP utgjorde 35,6 % under perioden 1955-1968, 28,6 % under pelands. rioden 1969- l 972 och 25,7 % under perioden 1972-l 977. Samtidigt ökade ef-

(beskattning

Real i andra länder 121

terfrågan på lån kraftigt, vilket framtvingade hårda kreditrestriktioner. lndexlån var tidigare kända på lsland men hade använts i mycket begränsad utsträckning. Partiell indexering av bostadslån introducerades år 1955. För ungdomstvångssparandet skedde det år 1957. Helt indexerade statsobligationer utgavs år 1964. Den accelererande inflationen fr. o. m. år 1972 framtvingade emellertid mer genomgripande åtgärder. Fr. 0. m. år 1977 består bankernas låneräntor av två delar, en låg grundränta och en prisändringsfaktor. Prisändringsfaktom står i en bestämd relation till inflationen och motsvarar den i allmänhet. Endast för mycket korta lån tillämpas fortfarande nominella räntor. År 1979 lanserades den nuvarande räntepolitiken. Räntoma på lsland regleras direkt av centralbanken, inte enbart indirekt via diskontot och open market operations. Den nya räntepolitiken innebar därför i princip en fullständig indexering av kreditmarknaden. För långa krediter tillämpasfullständig indexering. Det index som används är en kombination av byggnadskostnadsindex och levnadskostnadsindex. Indextillägget läggs i sin helhet till huvudstolen och amorteras i takt med denna. Som långa krediter räknades år 1979 krediter på mer än 4 år. Denna gräns sänktes år 1981 till 2,5 år. Realräntan på inlåningen till bankerna är l %, på utlåningen ursprungligen 2 %, fr. o. m. den 1 juli 1980 2,5 %. För medellånga och korta krediter används ett system med grundränta plus prisändringsfaktor. Som nämnts innebar detta system ursprungligen att den årligen utbetalade räntan beräknades på detta sätt. Dessa räntebetalningar blev emellertid alltför påfrestande för låntagama i initialskedet. Låntagama har därför fått rätt att begära att prisändringsfaktordelen av räntan läggs till huvudstolen. Det gäller även bankerna, som medgivits rätt att förfara så beträffande sin inlåning. Det har dock ännu inte skett. Skillnaden mellan det system som används för långa krediter, dvs. full indexering, resp. för medellånga och korta har således minskat i betydelse. Kvar står emellertid fortfarande vissa skillnader i fråga om beräkning av inflationskompensationen. Prisändringsfaktom beräknas på ett sätt som skall utesluta häftiga svängningar i index och som dessutom innebär ett moment av prognos. Prisändringar under det närmast föregående och närmast kommande kvartalet väger tillsammans 66% medan de kvartal som ligger före resp. efter tillsammans endast väger 34 °/0. Avvikelsen mellan prognos och verklighet beaktas sedan vid beräkningen av framtida prisändringsfaktorer. För mycket korta krediter (mindre än 3 månader), checkräkningsöverdrag o. d. används rent nominella räntesatser. Det finns också möjligheter att uppta lån i utländsk valuta. Vanligast är dollar. Sådana lån förekommmer framförallt om långivaren själv lånat upp de utlånade medlen utomlands. Sådana lån ger långivaren kompensation för skillnaden i inflationstakt mellan Island och valutalandet, vanligen USA. Fr. 0. m. den 21 september 1980 har räntan på dollarlån sänkts från 8,5 till 4 % för bankernas av centralbanken rediskonterade lån till exportproducenter. I samband med införandet av den nya räntepolitiken beslöts att bankerna på begäran av sina kunder skulle kunna ändra villkoren på äldre lån så att amorteringama kunde ges en jämnare spridning.

122 Real beskattning i andra länder

4.2.2 Företagsbeskattningen

4.2.2.1 Grundläggande principer

De isländska reglerna för real beskattning inom företagssektom syftar till att säkra ett före skatt oförändrat realt värde hos det egna kapitalet. Det skall vid beskattningsårets slut realt vara detsamma som vid årets början. För att uppnå detta syfte uppräknas anskaffningskostnaden för avskrivningsbara tillgångar med ett officiellt index. Den uppräknade anskaffningskostnaden avskrivs sedan enligt plan. Samma officiella index används också för att beräkna den vinst eller förlust som företaget gör på omsättningstillgångar och skulder på grund av inflationen. Det officiella index som används syñar till att mäta den generella ändringen av penningvärdet under året. Härtill används byggnadskostnadsindex, som bättre än något annat isländskt index anses mäta ändringar i allmänhetens köpkraft. Företagssektom omfattar på Island både rörelse och jordbruk. Hyreshus, som är en synnerligen ovanlig företeelse på Island, räknas också till företagssektom.

4.2.2.2 Avskrivningsbara tillgångar

Fartyg, luftfartyg, maskiner och inventarier samt byggnader avskrivs på Island enligt plan. Fartyg utgör en mycket betydelsefull tillgångstyp. Som byggnad räknas också kostnad för nyodling inom lantbruket. Vid införandet av real beskattning inom foretagssektom på Island fr. o. m. år 1979 skedde en engångsuppskrivning av alla avskrivningsbara tillgångar. Samtliga i bruk varande avskrivningsbara tillgångar uppräknades med hjälp av det officiella indexet från förvärvsåret fram till år 1979. Även tidigare avskrivningar omräknades. För fastigheter kunde alternativt taxeringsvärdet år 1979 användas. Det nya anskaffningsvärdet utgör sedan grunden för de framtida årliga omräkningama av anskaffningsvärdena med hjälp av det officiella indexet. Effekten blir densamma som om uppräkning skett av varje tillgång från tiden för dess anskaffande till det aktuella året. Det kan således noteras att övergången till real företagsbeskattning på Island skedde med full retroaktivitet till den skattskyldiges fördel. Trots att de skattskyldiga under åren före den konsekventa reala beskattningens införande fått fördelen av full ränteavdragsrätt, utan motsvarande beskattning av inflationsvinsten, medgavs således uppräkning av alla avskrivningsbara tillgångar från förvärvsåret, inte från året för reformens införande. De årliga avskrivningama sker sedan på det omräknade anskaffningsvärdet. Anskaffningsvärdet enligt planen uppräknas före avskrivningen med hjälp av de vid slutet av varje beskattningsår av riksskatteverket fastställda indextalen. Avskrivningama anges i lagen till fast procentsatser för olika tillgångsslag. l Materialet till avsnitt l. Fartyg och fartygsutrustning 8 °/0 4.2.2 och 4.2.3 har erhål- . Luftfartyg och tillhörande utrustning 10 % lits från det isländska finansdepartementet (Fjár- 3. Maskiner och utrustning för jordbruk och anläggningsarbete, bilar málaráduneytid) och och transportmedel samt annat lösöre som ej omfattas av l och riksskatteverket (Rikis- 12 °/0 2 skattstjori).

Real beskattning i andra länder 123

4. Anläggningar, därunder nyodling på lantgårdar samt byggnader andra än bostadslokaler 2 % Finansministern kan i förordning besluta om en högre maximisats för avskrivning inom enstaka kategorier av tillgångar enligt detta mom. med hänsyn till användning, utformning eller byggnadsmateriel, dock ej högre än 6 °/0

l praktiken uppläggs tydligen en plan för de tillgångar av samma slag som forvärvats samma år. Avskrivningama är obligatoriska, dvs. avskrivningar med här angivna procentsatser måste årligen ske hur resultatet än blir för den skattskyldige. Ett traditionellt drag i isländsk företagsbeskattning är att 10 °/0 av anskaffningsvärdet alltid skall kvarstå oavskrivet tills tillgången i fråga avyttras eller utrangeras. Tillämpningen av systemet underlättas av att brutet räkenskapsår nästan aldrig användes på Island. Kalenderåret är således nästan alltid i praktiken både räkenskapsår och beskattningsår. På Island håller man starkt fast vid principen om att anskaffningsvärdena skall uppräknas med ett enda, officiellt fastställt, index. Det är således inte medgivet att alternativt använda återanskaffningsvärdet for någon tillgång eller att omräkna anskaffningsvärdet med annat index än det officiella. En viss osäkerhet råder om huruvida avdrag för extra avskrivning kan medges om verkliga värdet är lägre än de indexuppräknade avskrivningsunderlagen. Varken lagstiftningen eller praxis har tagit ställning till problemet. En ansökan till riksskatteverket synes tillrâdlig.

4.2.2.3 Kapitalvinster Inom företagssektom är alla kapitalvinster skattepliktiga oavsett innehavstidens längd och tillgångens karaktär. Som skattepliktig intäkt upptas försäljningspriset med avdrag for det indexuppräknade anskaffningsvårdet. För avskrivningsbara tillgångar gäller att avskrivningama skall återföras till beskattning. Det sker genom att för varje år avskrivning skett avskrivningsbeloppet omräknas till försäljningsårets penningvärde. De inflationsuppräknade avskrivningama dras sedan från det inflationsuppräknade anskaffningsvärdet innan den skattepliktiga intäkten beräknas. Uppräkningen av tidigare avskrivningar underlättas av att dessa är obligatoriska och utgår med bestämda procentsatsema. Detta förhållande gör det möjligt att beräkna av varje enskild tillgång, vilket är nödvändigt för att kunna avskrivningen beräkna vinsten vid avyttringen av varje enskild tillgång. Regeln att 10 °/0 av anskaffningsvärdet alltid skall kvarstå oavskrivet medför att det aldrig förekommer att en tillgång är helt avskriven, när den avyttras. Vid den starka inflation, som tidvis rått på Island (40-60 %), uppkommer en tendens att avyttra tillgångar tidigt på året. En följd av den använda metoden med årlig uppräkning är att minskningen av penningvärdet mellan och beskattningsårets slut inte kommer fram vid försäljningstidpunkten beräkningen av den skattepliktiga vinsten.

124 Real beskattning i andra länder sou 1932; 1

4.2.2.4 Räntor och kursvinster Som nämnts är huvudsyftet med den reala företagsbeskattningen på Island att företagets egna kapital skall vara realt oförändrat. Det innebär att de vinster, som företaget gör, genom att inflationen minskar det reala värdet av dess skulder, skall beaktas liksom omvänt förlusterna på minskningen av det reala värdet av fordringarna. Rent tekniskt uppnås denna effekt genom att sådana vinster och förluster upptas som särskilda intäkts- resp. avdragsposter. Den valda tekniken medför att full avdragsrätt resp. skatteplikt måste föreligga för samtliga räntor. Som räntor behandlas då också indextillägg, vare sig de utbetalats kontant eller lagts till huvudstolen. Genom refonnen har en tidigare tveksamhet om den skatterättsliga behandlingen av indextillägg undanröjts. Full skatteplikt resp. avdragsrätt föreligger också för kursvinster resp. kursförluster på lån i utländsk valuta. Kursvinsteroch kursförluster behandlas som indextillägg, dvs. det spelar inte någon roll vid beskattningen om de realiserats eller ej. Den tidigare olikartade behandlingen av kursvinster och kursförluster har medfört vissa övergångsproblem. Dessa saknar emellertid principiell betydelse.

4.2.2.5 Beräkning av prisändringsvinst och prisändringsförlust

Om införandet av reala avskrivningar är den ena hömpelaren i den isländska reala företagsbeskattningen är reglerna för beräkning av prisändringsvinst resp. -förlust den andra. Huvudprincipen är att inflationens inverkan på nettot av vissa tillgångar och skulder årligen beaktas. Betydelsen av dessa bestämmelser gör att den grundläggande paragrafen i den isländska inkomst- och förmögenhetsskattelagen citeras (53 §).

Hos dem som bedriver rörelse eller självständig verksamhet skall årligen hänsyn tagas till den inverkan som allmänna prisändringar utövar på de av deras tillgångar och skulder som har samband med driften, enligt närmare bestämmelser i denna paragraf. Årligen skall beräknas en viss procentandel av skillnaden mellan de tillgångar som avsesi 3 stycket och de skulder som avses i 4 stycket och det sålunda beräknade beloppet upptagas som utgift om tillgångarna är störst, men som intäkt om skulderna är störst. Som skattskyldigs tillgångar vid beräkning enligt 2 stycket räknas alla icke värdesäkrade tillgångar som ej stiger i pris vid allmän prishöjning, samt sådana tillgångar som är värdesäkrade eller stiger i pris vid allmän prishöjning, om prisstegringen eller värdesäkringen räknas som skattepliktiga intäkter enligt denna lag. Härunderräknas t. ex. kassabehållning, inhemska och utländska banktillgodohavanden. affärsfordnngar. affärsväxlar och andra kortfristiga fordringar, skuldebrev och andra långfristiga fordringar. betalningsförskott och varulager. Som tillgångar i denna förbindelse räknas däremot inte värdesäkrade tillgångar. tillgångar som behåller sitt värde vid allmän prishöjning eller tillgångar som får omvärderas enligt denna lag utan att priskompensation för dessa. ökning av deras penningpris eller omvärderingspriset räknas som intäkter enligt denna lag. Bland sådana tillgångar räknas t. ex. avskrivbara tillgångar. bostadslokaler och andra oavskrivbara fastigheter. kreatur samt andelar i bolag.

sou 19321 Real beskattning i andra länder 125

Som skattskyldigs skulder enligt 2 stycket räknas varjehanda skulder, jfr 76 paragrafen; dock räknas därvid ej aktiekapital, grundfonder, grundkapital, omvärderingkonto, reservfond och andra egenkapitalkonton. Som skulder hos dem som driver rörelse eller självständig verksamhet räknas i denna förbindelse icke sådana skulder som ej har samband med rörelse eller självständig verksamhet, förutsatt att den skattskyldige kan styrka detta. Den beräknade procentandelen enligt 2 stycket skall motsvara procentsatsen för prisändringar från ett år till ett annat, jfr 26 paragrafen. lntäkts- eller utgiftsposter enligt denna paragraf skall beräknas vid slutet av varje räkenskapsår, varvid utgångspunkten skall vara ställningen vid räkenskapsårets början för tillgångar och skulder som har samband med rörelse eller självständig verksamhet.

I underlaget för beräkningen av den årliga prisändringsvinsten resp. prisändringsförlusten ingår således vissa tillgångar. Härifrån dras sedan i princip alla skulder. Bland tillgångarna görs således i första hand en distinktion mellan sådana tillgångar som stiger i pris vid allmän prishöjning och sådana som inte gör det. Det avgörande är inte om defaktiskt stiger i pris eller ej utan om de typiskt gör det. Aktier är ett typiskt exempel på sådana tillgångar som stiger i pris medan i ett banktillgodohavande är ett exempel på en tillgång som förblir nominellt oförändrad. Till tillgångar som inte stiger i pris vid inflation räknas emellertid också sådana tillgångar, där prisstegringen räknas som skattepliktig intäkt, t. ex. indexlån. Resultatet blir således att alla monetära tillgångar ingår i underlaget för beräkning av inflationsjusteringen. Tillgångar som får omvärderas enligt skattelagen ingår ej i underlaget för beräkning av inflationsjusteringen. Det gäller således de avskrivningsbara tillgångarna fartyg, luftfartyg, maskiner, inventarier och byggnader. Däremot ingår enligt lagens uttryckliga stadgande varulagret i underlaget för beräkningen av inflationsjusteringen. Varulagret har visserligen inte karaktär av monetärtillgång och kan i viss mening sägas behålla sitt värde vid inflation. De skattemässiga skälen för att förhindra beskattningen av skenvinster på varulagret är emellertid utomordentligt starka. Då detta resultat tekniskt kan uppnås genom att avdrag beräknat som ingående varulager multiplicerat med årets inflation, har man valt att behandla varulagret på samma sätt som monetära tillgångar. Den använda tekniken är densamma i båda fallen. Sammanfattningsvis kan således sägas att underlaget för beräkning av inflationsjusteringen utgörs av monetära tillgångar plus varulager minus skulder. Inflationsjusteringen beräknas sedan med användande av samma ofliciella index som vid uppräkningen av de avskrivningsbara tillgångamas anskaffningsvärden. Beräkningen innebär således att underlaget vid räkenskapsårets början multipliceras med årets inflation. Den isländska metoden för real företagsbeskattning innebär således att inflationsjusteringen kan medföra såväl att en skattepliktig intäkt uppkommer som att ett avdrag skall medges. Är underlaget positivt. dvs. om de monetära tillgångarna plus varulagret överstiger skulderna. medges således ett avdrag för prisändringsforlust. Är underlaget däremot negativt. dvs. är skulderna större än de monetära tillgångarna plus varulagret. uppkommer däremot en skattepliktig prisstegringsvinst.

126 Real beskattning i andra länder

En konsekvens av det isländska systemet är att om ett företag betalar en skuldränta som understiger den årliga inflationen, .kommer skillnaden mellan inflationen och räntan att medföra uppkomsten av en skattepliktig intäkt. Låntagare blir således beskattade för negativa realräntor. Denna effekt medan som

uppkommer genom att avdrag medges för hela skuldräntan,

skattepliktig intäkt skall upptas årets inflation multiplicerad med skuldens ingående belopp.

Exempel 4:1 Företaget Islandsfisk hade vid beskattningsårets ingång en skuld på 100 000

Nlsl Kn Räntan är 46 °/0. Vid slutet av året konstateras att årets inflation

utgjort 54 %. Avdrag medges då i första hand för räntan på 46 000 Nlsl Kr. 1 underlaget för beräkning av inflationsjusteringen skall emellertid skulden på 100000 Nlsl Kr. ingå. Det innebär att som prisstegringsintäkt skall upptas 54 °/o av 100 000 Nlsl Kr., dvs. 54 000 Nlsl Kr. Nettoeffekten för företagets del blir således uppkomsten av en skattepliktig intäkt på (54 000 ./. 46 000:) 8 000 Nlsl Kr., dvs. den negativa realräntan på 8 000 Nlsl Kr. kommer att upptas till beskattning, oaktat företaget inte haft någon motsvarande intäkt i pengar. Man bör emellertid inte glömma bort att beräkningen av prisstegringsvinst resp. -förlust endast är den ena hömpelaren i den isländska reala företagsbeskattningen. Den andra utgörs av de reala avskrivningama. Även om skulderna skulle överstiga de monetära tillgångarna plus varulagret och inflationsjusteringen således skulle medföra uppkomsten av en skattepliktig intäkt, behöver det inte innebära att den rea la företagsbeskattningen medfört en skatteskärpning i förhållande till ett nominalistiskt system. Det är ju mycket möjligt att denna intäkt mer än väl uppvägs av den ökning i det årliga avskrivningsunderlaget, som införandet av reala avskrivningar medfört.

4.2.2.6 Extra avskrivning

Den isländska metoden att uppta prisändringsvinster till beskattning innebär att till beskattning årligen upptas en intäkt, som inte är realiserad. Prisstegringsvinsten på gnmd av det fallande reala värdet på skulderna är ju strängt taget inte realiserad förrän lånet återbetalats. För att uppväga den från likviditetssynpunkt negativa effekt, som den årliga av prisstegringsvinsten medför, har en möjlighet till extra avbeskattningen tillskapats. Syftet är att därigenom uppskjuta beskattningen av skrivning prisstegringsvinsterna. Avskrivningsbara tillgångar må enligt 44 § avskrivas med ett belopp som motsvarar 40 % av den enligt 53 § beräknade Avdraget är ej medgivet om det skulle medföra att prisstegringsvinsten. rörelsen skulle visa underskott. Extra avskrivning är således endast möjlig under vissa bestämda förutsätt- 1 En ny isländsk kr. = att företaget över ningar, nämligen att en prisstegringsvinst uppkommit, 100 gamla. När den nya huvud taget har avskrivningsbara tillgångar och att avdraget inte överstiger det isländska kr. infördes den l jan. 1981 motsvarade överskott som företaget visar före utnyttjandet av avdraget. den 0,77 svenska kr. Det är svårt att finna någon egentlig teoretisk motivering för det belopp

Real beskattning i andra länder 127

varmed det extra avdraget medges. Det är helt schablonmässigt. Å andra sidan skatteeñergift utan endast en innebär det extra avdraget inte någon definitiv skattekredit. Avdraget är tekniskt sett en tidigarelagd avskrivning, som läggs till de kumulativa avskrivningama av de tillgångar man valt ut. Avskrivningsundersom återstår att avskriva. laget påverkas således inte, endast det restvärde

4.2.2.7 Förlustavdrag Effekten av de isländska kan bli att företag kommer att visa skattereglema förlust. Härtill medverkar att värdeminskningsavdragen måste utnyttjas och ej och stort varulager får förskjutas och att företag med stora monetära tillgångar lätt kan göra prisstegringsförluster. Denna effekt av reglerna är inte oavsiktlig. resultat och inte beskatta Företag Syftet har ju varit att erhålla ett realt riktigt för skenvinster, när de i själva verket varit Rârlustgivande. , De beskrivna dragen i det isländska skattesystemet gör det till en betydelsefull omständighet att en real förlustutjämning är tillåten under obegränsad tid. Förlusten under ett beskattningsår omräknas årligen med hänsyn till inflationen. förlusten. Någon Avdrag kan sedan erhållas med den uppräknade finns inte. tidpunkt efter vars utgång gamla förluster inte längre fårutnyttjas Förlustens belopp fastställs i samband med taxeringen för det förlustgivande beskattningsâret, inte i samband med att avdrag för den indexuppräknade förlusten yrkas.

4.2.2.8 Redovisning och beskattning

Det finns inte några formella krav om att beskattning och på Island skall överensstämma. De skattemässiga bestämmelserna om affärsbokföring indexuppräkning av avskrivningsbara tillgångars anskaffningsvärden gäller således endast vid beskattningen. Det är ingenting som hindrar att i aflärsbokföringen helt andra värden upptas på dessa tillgångar. I praktiken är det emellertid så att man på Island tar relativt lätt på bestämmelserna i bokföringslagen och aktiebolagslagen. Värderingen av tillgångama styrs helt av de skatterättsliga reglerna. Redan första året då den reala företagsbeskattningen tillämpades hade praktiskt taget alla isländska och värderat sina tillgångar i företag anpassat sig till de nya bestämmelserna överensstämmelse med dem. överensstämmelsen mellan affärsbokföringen och skattebokföringen är således i praktiken mycket god på Island. För säkerhets skull har det i skattelagen intagits en avslutande paragraf vad beträffar indexuppräkning av avskrivningsenligt vilken årsredovisningen bara tillgångar, avskrivningar och inflationsjustering kan ske enligt de i givna reglerna oberoende av bestämmelserna i bokföringslagen skattelagen m. m.

4.2.2.9 Utgivandet av fondaktier

Om varit kommer deras egna kapital att öka. företagen framgångsrika Huvudsyftet med de isländska reglerna är just att den ökning som motsvarar den årliga inflationen skall kunna ske utan skattekonsekvenser.

128 Real beskattning i andra länder

På Island finns traditionellt speciella regler för utgivning av fondaktier. Dessa har anpassats till den reala företagsbeskattningen på så sätt, att utgivande av fondaktier upp till ett belopp motsvarande ett med hänsyn till inflationen uppräknat aktiekapital kan ske utan skattekonsekvenser. Det är också vanligt att fondaktier upp till detta belopp årligen utges av i isländska aktiebolag. En liten besynnerlighet i reglerna är emellertid att det index, som används just i detta sammanhang, inte är samma officiella index, som i övrigt används vid den reala företagsbeskattningen. Även detta indextal fastställs årligen av riksskatteverket men på andra grunder. Detta förhållande lär ha historiska orsaker.

4.2.2. l0 Några exempel

I syfte att närmare belysa den reala företagsbeskattningen på Island anförs här några exempel, som erhållits från det isländska riksskatteverket (Rikisskattstjori) och finansdepartementet (Fjármálaráduneytid). Exemplen visar effekterna av omläggningen till real företagsbeskattning och bygger på av skattskyldiga företag avgivna deklarationer.

Exempel 4:2 Fiskindustriföretag Balansräkning den 31 december 1979 31 dec. 1978 31 dec. l979

Enligt Enligt tidigare ny lag lag Tillgångar:

Skulder och eget kapital: Skulder 740 700 700 , Eget kapital 250 300 840

990 l 000 l 540

Resultat på vinsz- ochg/örluslräkning 1979 Enligt Enligt tidigare ny lag lag

Vinst före avskrivningar och räntor 200 200 Avskrivningar (50) (l0l) Räntor och kursförlust (100) (l 35) lntäktspost p. g. a. prisändringar 50 % av (740 ./. 455) l43

Vinst 50 107 Rätt till extraavskrivning. 40 % av l43 (57)

Skattepliktig vinst 50 50

Real i andra

beskattning länder 129

Exempel 4:3 Serviceföretag Balansräkning den 31 december 1979 31 dec. 1978 31 dec. 1979 Enligt Enligt tidigare ny lag lag Tillgångar:

Skulder och eget kapital: Skulder 140 160 160 Eget kapital 60 30 165

200 190 325 -

Resultat på vinst- och/Eirltrstrzikning 1979

Enligt Enligt tidigare ny lag lag Vinst före avskrivningar och räntor 10 10 Avskrivningar (28) (46) Räntor (12) (12) Intäktspost p. g. a. prisändringar 50% av (140 ./. 27) 57

(Förlust) vinst (30) 9 Rätt till extraavskrivning, högst 40 % av 57 (9)

(Förlust) vinst (30) 0

4.2.3 Hushållsbeskattningen

4.2.3.1 Grundläggande principer

Real beskattning har fr. o. m. år 1980 införts även beträffande hushållssektom. Reglerna har emellertid förenklats avsevärt för att underlätta den praktiska hanteringen.

4.2.3.2 Räntor De nominella räntorna på nya lån har på Island i stort sett följt inflationstakten. Av denna anledning har man ansett sig kunna genomföra den grundläggande förenklingen att alla intäktsräntor inom hushållssektom gjorts skattefria. Det gäller även indextillägg och kursvinster. På avdragssidan var syñet ursprungligen att införa motsvarande bestämmelser, dvs. stadga avdragsförbud för alla räntor. Det visade sig emellertid inte vara möjligt. Vid 1981 års taxering gäller därför att räntor och kursförluster på lån som upptagits för förvärv av eget hem är avdragsgilla upp till ett belopp av

länder 130 Realbeskattning i andra

och 72 500 NIsl kr..för äkta makar. 36 250 NIsl Kr. för ensamstående Nya egnahem är Egnahem på Island är väl så dyra som i Sverige. lånefrnansierade till i genomsnitt ca 60 °/0. för räntor på lån som upptagits för Effekten av det medgivna avdraget avsevärt av det förhållandet att i stället för

förvärv av egna hem minskas dock

andra avdrag ett schablonmässigt beräknat avdrag på lO % av löneintäkten som har ränteavdrag, som kan medges. Det medför att för skattskyldiga i understiger detta belopp, är det normalt lönsamt att yrka schablonavdrag stället för ränteavdrag. De kommer då i samma situation som löntagare helt blir således normalt lönsamma endast för utan ränteavdrag. Ränteavdragen 10 °/0 av löneinkomsten. Schablonskattskyldiga med avdrag som överstiger infördes i samband med införandet av den avdraget på lO % av löneintäkten från sambeskattning till särbeskattning reala beskattningen (och övergången intäkt för av makar). Samtidigt avskaffades systemet att beräkna skattepliktig utnyttjande av ett eget hem som bostad.

4.2.3.3 Kapitalvinster

som Kapitalvinster beskattas i princip på samma sätt inom hushållssektom

inom företagssektom. Även här finns emellertid ett undantag för egnahem. Eget hem, som säljaren inte äger innehaft i minst 5 år, beskattas inte om säljaren vid avyttringen Är bostäder som är större än 600 kubikmeter (l 200 m3 för äkta makar). större beskattas den del av innehavet, som ligger över bostadsinnehavet upptas då som gränsen, efter de allmänna reglerna. Försäljningsintäkten intäkt och avdrag medges för ett indexuppräknat anskaffningsskattepliktig värde.

4.2.3.4 Räntefördelningen mellan hushållssektom

och företagssektom

och företagssektom i behandling av Olikheten mellan hushållssektom om fordringar och skulder medför problem på Island. Några klara regler för en skuld skall hänföras till företagssektom eller och en fordran eller hushållssektom finns inte. I praktiken tycks man försöka att göra uppdelningi situationen innan den reala beskattningen infördes. En en med utgångspunkt skuld som då hänfördes till företagssektom hänförs dit även i fortsättningen. för deras fördelning mellan Beträffande nya skulder är utgångspunkten och hushållssektom de investeringar som gjorts under året. företagssektom Har en rörelseidkare under beskattningsåret uppfört ett eget hem och inte gjort några nämnvärda investeringar i rörelsen, anses således skulden falla inom

hushållssektom. om att inte är lösta,

På Island är man medveten avgränsningsproblemen

dock en tendens att men man hoppas att de kan lösas med tiden. Man befarar med låg nominell ränta till försöka hänföra exempelvis gamla fordringar

företagssektom.

Real i andra länder 131

beskattning

4.2.4 Avslutande synpunkter

Det isländska systemet för real beskattning är utomordentligt intressant. Det gäller inte bara de tekniska lösningar som valts utan också det sätt på vilket genomförandet skett. De personer, som i första hand stått för utarbetandet av den nya lagstiftningen, har inte byggt på några utländska förebilder. De latinamerikanska lösningarna har inte studerats. I stället har man del av tagit Hofstra-rapporten och de amerikanska och brittiska revisorernas arbeten och reviderat dem grundligt för att få fram ett system, som är användbart vid det praktiska taxeringsarbetet. Den reala infördes efter beskattningen ett enhälligt beslut i Alltinget. Erfarenheterna av de tidigare partiella

lösningarna var synnerligen negativa,

inte bara på grund av att skenvinster beskattades, utan också på grund av de vinster som kunde göras på skattesystemets bristande i inflationsanpassning en inflationsekonomi. Trots den stora förändring, som införandet av real beskattning otvivelaktigt kommit att medföra för en del skattskyldiga, verkar det uppslutningen kring nya systemet fortfarande vara stor. Den kritik som främst framförts innebär att man på Island valt ett system, som passar bäst för en stat med måttlig inflation, inte för en stat med den höga inflationstakten på Island. Det är också av intresse att konstatera, att den reala beskattningen inte infördes successivt utan vid ett bestämt tillfälle (inkomståret 1979 beträffande företagssektom och 1980 beträffande privatpersoners Att reformen räntor). inte genomfördes samtidigt för hushållssektom och företagssektom berodde främst på arbetstekniska skäl. Samtidigt som den reala beskattningen infördes lades lånen om. Sambandet mellan dessa refomrer är klar. Gemensamt utgör de ett refonnpaket genom vilket de negativa effekterna av den höga isländska inflationen på förmögenhetsfördelningen och resursallokeringen i betydelsefulla avseenden verkar att ha neutraliserats.

sou 1982:1 133

5 Real

beskattning av hushållssekftorn

5.1 Allmänna principer

5.1.1 Den svenska inkomstbeskattningen - ett nominalistiskt

system med reala inslag

Enligt 1928 års fortfarande gällande kommunalskattelag bygger den svenska inkomstbeskattningen i princip på källteorin. Som inkomst skall beskattas endast vad som tillflyter den skattskyldige från källor av viss varaktighet. Kapitalvinster skall därför i princip inte beskattas. Beskattningen är nominalistisk. Hänsyn tas ej till penningvärdeförändringars inverkan på beskattningsunderlaget. Inkomster skall i princip beskattas först då de realiseras. Under kommunalskattelagens mer än 50-åriga tillvaro har emellertid nya synsätt trängt fram. Beskattningens höjd har framtvingat ett ökat hänsynstagande till rättvisa i det individuella fallet. Realiserade kapitalvinster har ansetts medföra skatteförrnåga på samma sätt som inkomster av mer löpande natur. S. k. evig realisationsvinstbeskattning tillämpas sedan år 1966 för aktier och andelar och sedan år 1968 för fastigheter. Inte heller den nominalistiska skatteprincipen har upprätthållits obruten. l viktiga avseenden har reala beräkningsprinciper införts. Vid inflation är det relativt lätt att se behovet av sådana beräkningsprinciper just vid kapitalvinstbeskattningen. Vid införandet av den eviga realisationsvinstbeskattningen av fastigheter år 1968 infördes en real beräkning av den skattepliktiga realisationsvinsten. Reala beräkningsprinciper hade emellertid införts i skattesystemet redan tidigare. Av stor betydelse är 1953 års villabeskattningsreform, enligt vilken i förenklingssyñe en schablonmässigt beräknad inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter fick ersätta en beräkning av hyresvärdet av ägarens boende i fastigheten. Schablonintäkten beräknades som en viss procentsats av fastighetens taxeringsvärde. Eftersom fastigheten i princip omtaxerades vart femte år, kom intäkten av villan således att beräknas enligt reala principer. Utvidgningen av inkomstbegreppet till att omfatta de viktigaste kapitalvinstema har således gjort den svenska inkomstbeskattningen mer känslig för inflationens inverkan. Samtidigt har inflationen under det senaste decenniet ökat i förhållande till tidigare. Den svenska inkomstbeskattningen befinner sig då i ett läge, där genom partiella reformer de viktigaste men inte alla kapitalvinster beskattas och där vissa typer av inkomst beräknas enligt reala principer men beräkningsprincipema till övervägande del fortfarande är

134 Real beskattning av hushållssektom

nominalistiska. När det gäller kapitalinkomster, som hela tiden varit skattepliktiga, är beskattningen helt nominalistisk. Inom inkomstbeskattningen tillämpas således en blandning av nominalistiska och reala principer. Denna blandning är särskilt påfallande på bostadsbeskattningens område. Intäkter av en- och tvåfamiljsfastigheter beräknas enligt reala principer liksom realisationsvinster vid all avyttring av fastigheter. Avdrag för de årliga räntekostnadema beräknas däremot enligt nomina listi ska principer liksom avdragen för realisationsförluster.

5.1.2 Konsekvent nominalistisk eller real beskattning?

Inom svenska inkomstbeskattning används, som nämnts, f. n. en blandning av nominalistiska och reala beräkningsprinciper, vilket är särskilt påfallande inom bostadsbeskattningen. Samtidigt är det uppenbart, att just fastighetsägare av olika kategorier under senare år starkt ökat sin förmögenhet.

I sin bok Betalt för att bo (1978) hävdar Bo Sandelin och Bo Södersten att

denna blandning av olika beräkningsprinciper är en avgörande orsak till fastighetsägamas förmögenhetsökningar. Då författarna anser att det nominalistiska betrakelsesättet är det enda realistiska alternativet ”i varje fall för en överskådlig framtid (s. l 12) kräver de att nuvarande reala inslag i inkomstberäkningen avskaffas och att ett konsekvent nominalistiskt betraktelsesätt anläggs. I sammanfattning innebär det att indexuppräkningen av anskaffningsvärdena helt avskaffas, att kapitalvinster på fast egendom beskattas med en proportionell skattesats på 40 % och att intäktsschablonen höjs till 5 % (vilket av författarna anges vara för lågtmed hänsyn till då rådande räntesatser, den borde enligt dem i stället vara 7 °/0). Sandelin/Södersten understryker starkt sambandet mellan skatteförslaget och en kreditmarknad som fungerar så att alla fastigheter kan belånas till 100 °/0. Utredningen finner dock inte att Sandelin/Söderstens förslag, dvs. en konsekvent nominalistisk beskattning, erbjuder någon utväg ur de problem, som inflationen vållar for inkomstbeskattningens del. Skälen är främst följande: 1. Genom en konsekvent nominalistisk beskattning enligt Sandelin/Söderstens förslag elimineras i stort de skattemässiga fördelar, som nuvarande system ger till fastighetsägama/låntagama (härvid bortses då från att intäkts-

schablonen satts lägre än vad som vore principiellt motiverat av förslagets

uppläggning). Förslaget erbjuder dock inte någon lösning för spararna/ långivarnas del. De skulle bli lika hårt beskattade som f. n. Vid en real beskattning elimineras såväl låntagamas skattefördelar som sparamas skattenackdelar. Även om inte Sandelin/Södersten föreslår några åtgärder för att förbättra sparamas situation, är det dock möjligt att förbättra denna även i ett nominalistiskt system. Sådana åtgärder står då inte i något samband med den skattemässiga behandlingen av låntagama. Om spararna kompenseras genom att endast viss del av deras ranteintäkter beskattas, uppkommer en brist på symmetri i systemet. Hela den nominella räntan förutsätts ju vara avdragsgill. Kombinationen av avdragsgilla räntor och blott delvis skattepliktiga intäktsräntor hos en och samma skattskyldig öppnar möjligheter till diverse skatteflyktstransaktioner.

Real beskattning av hushållssektorn 135

2. Sandelin/Söderstens förslag bygger på förutsättningen att ett fastighetsinnehav till 100 % finansierats genom lån. Det kan förvisso framföras skäl för en sådan finansiering. Villaboendet begränsas då inte till dem som har råd till en tillräcklig kontantinsats. Ur skattemässig synvinkel medför denna förutsättning att systemet blir konsekvent ur den enskilde låntagaren/villaägarens synvinkel. Är en fastighet till 100 °/0 lånefinansierad bortfaller ett avgörande argument för indexering aven fastighets anskaffningsvärde. Det egna kapitalet behöver inte realsäkras, eñersom det inte finns. De vinster fastighetsägarna gör genom avdragsrätten för hela den nominella räntan kommer att vid en framtida försäljning återtas vid realisationsvinstbeskattningen. › Även om vissa sociala skäl talar för en möjlighet till ökad lånelinansiering av fastigheter finns det dock starka skäl emot att bygga ett skattesystem på förutsättningen av 100% lånefinansiering. Många fastighetsägare har i dag genom egen kapitalinsats eller genom amorteringar som överstiger fastighetens förslitning till betydande del finansierat sina fastigheter genom eget kapital. De skulle därför göra stora förluster på det konsekventa nominalistiska systemet. Från rättvisesynpunkt borde de väl då rimligen sättas i stånd att också finansiera sina fastigheter till 100 % med lånat kapital. Fungerar kreditmarknaden så väl att fastigheter alltid kan belånas till 100 °/0 är det ju heller ingenting som hindrar att även ett övervärde i en fastighet, som uppkommit genom värdestegring, belånas. Fastighetsägaren skulle i så fall utan skattekonsekvenser kunna öka sin konsumtion. För hela den nominella räntan på det upplånade beloppet skulle han få avdrag. 3. Sandelin/Södersten visar att realisationsvinstbeskattning inte kan ske förrän fastigheten realiserats. Då skall å andra sidan hela den nominella vinsten beskattas. Även om förslaget om en proportionell skatt på 40 % är gynnsamt i förhållande till nuvarande realisationsvinstbeskattning, där hela realisationsvinsten läggs på toppen av den skattskyldiges övriga inkomst, kan det dock förmodas att betydande inlåsningseffekter uppstår. Eftersom förslaget innebär att några uppskovsregler inte skulle finnas, medför förslaget att varje fastighetsavyttring innebär ett framtagande av den latenta skatteskulden. Sandelin/Söderstens förutsättning om en fungerande kreditmarknad och 100 % lånelinansiering medför visserligen -att den som avyttrat sin bostadsfastighet har möjlighet att förvärva en ny, vilket är en fördel i förhållande till i dag. Å andra sidan föreligger knappast några skäl att avyttra fastigheten. Genom belåning kan den enskilde i stället öka sin konsumtion utan skattekonsekvenser. Villan kan ju hyras ut i stället för att säljas. 4. Det verkar som om Sandelin/Södersten avsett att behålla det reala moment i bostadsbeskattningen som den på taxeringsvärdet belöpande intäktsschablonen innebär (även om den föreslås höjd till 5 °/o). Det är också konsekvent med uppfattningen att 100 °/0 av en fastighets värde hela tiden skall vara belånat. Det innebär dock att förslaget inte är helt konsekvent nominalistiskt. Ett konsekvent nominalistiskt förslag borde ha inneburit att schablonen under samma ägares hela innehavstid beräknades på fastighetens anskaffningsvärde eller taxeringsvärdet vid anskaffningstillfället. Sandelin/Söderstens förslag visar på de effekter som uppkommer såväl vid nuvarande blandning av rea la och nominalistiska principer som de som skulle uppkomma i ett rent nominalistiskt system. Enligt utredningens uppfattning visar emellertid Sandelin/Söderstens studie att även en konsekvent nomina-

136 Real beskattning av hushållssektorn

listisk beskattning medför synnerligen betydande nackdelar vid inflation. Dessa kan inte lösas på annat sätt än genom en konsekvent real beskattning.

5.1.3 Generalizez I sitt betänkande från år 1964 (SOU 1964:1 och 2) diskuterar värdesäkringskommittén i avdelning ll frågan om skatter och värdesäkring. Därvid utreds såväl alternativet med en konsekvent nominalistisk beskattning som altemativet med en real beskattning av reallån och en nominalistisk beskattning av

övriga lån. Vidare skisseras i en bilaga (bil. l) ett system med en konsekvent

real beskattning av samtliga låneforrner. Som värdesäkiingskommittén konstaterar kommer indexlånens huvudsyfte - att åstadkomma värdesäkra kontrakt- inte till sin rätt i ett på nominalistisk grund uppbyggt skattesystem. Kommittén ägnar sig därför åt en omfattande diskussion av möjligheten att samtidigt ha real beskattning av reallån och nominalistisk beskattning av övriga lån, inkl. övriga indexlån (kap. 9). Som framgår av värdesäkringskommitténs diskussion öppnar en sådan blandning av olika principer möjligheter till icke avsedda skattefria vinster för de skattskyldiga. Kommittén förordar därför en nominalistisk beskattning av indexlån som generell lösning, vilket innebär att indextillägg blir skattepliktig inkomst hos långivare resp. avdragsgill kostnad för låntagare. Effekten blir då att indexlån får sin största betydelse från värdesäkringssynpunkt för skattefria

eller lågt beskattade subjekt. Däremot finner kommittén det möjligt med en

speciallagstiftn ing, som befriar vissa indextillägg från beskattning. Man tänker då på statliga indexlåneemissioner, där indexobligationema görs överlåtbara endast i begränsad utsträckning. Sedan värdesäkringskommittén framlade sitt betänkande har ytterligare erfarenhet vunnits om effekterna av en blandning av nominalistiska och reala

beskattningsprinciper. För svenskt vidkommande gäller det främst bostads-

beskattningen. l många andra länder har olika former av partiella lösningar i fråga om räntebeskattning prövats. Ett närliggande exempel är Finland, där räntor på vissa bankräkningar och obligationer är skattefria och ränteavdragsrätten inom hushållssektom starkt begrånsats. En genomgående erfarenhet av system med blandning av reala och nominalistiska principer för beskattning av räntor och kapitalvinster är att de ger möjligheter till stora skattevinster för de skattsky.ldiga. Föreligger avdragsrätt för räntor på lån samtidigt som intäktsräntor på vissa bankräkningar är helt eller delvis skattefria lånar de skattskyldiga medel, som sedan placeras på de skattefria kontona. Samma sak måste bli fallet om reallån och penninglån beskattas enligt olika principer. Om vi förutsätter att i ett system, där realrántan på reallån beskattas realt medan övriga lån beskattas nominalistiskt, den nominella räntan anpassar sig efter den förväntade inflationen i samhället, bör effekten bli (bortsett från skattefaktorer) att personer med inflationsförväntningar över genomsnittet väljer att placera i reallån. Skattefaktorema medför emellertid att effekterna av en sådan partiell reform blir helt annorlunda. Valet mellan reallån och penninglån skulle i stället bli beroende av den skattskyldiges marginalskattesats. Skattskyldiga med hög marginalskattesats skulle placera i reallån och låna upp till nominell, helt avdragsgill

_ Real beskattning av hushâllssektorn 137

ränta. Skattefria subjekt skulle däremot låna ut till nominell ränta. Vid höga marginalskattesatser skulle de skattskyldiga genom dylika transaktioner kunna göra mycket betydande skattevinster. I princip är det här fråga om samma effekter, som uppkommer vid varje avvikelse från ett konsekvent system och som kan studeras t. ex. när det gäller statsobligationer i de många länder i världen, där räntorna på sådana är skattefria för att inte staten skall belastas med alltför höga räntekostnader. Sådana obligationer blir begårliga som placeringsobjekt framför allt för personer med höga marginalskatter. Det är inte heller någon verklig utväg att genom olika begränsningar i rätten att inneha eller överlåta de skattemässigt gynnade placeringama försöka undvika skatteflykt. Om det t. ex. föreskrevs att endast realobligationer skulle beskattas realt och att varje fysisk person endast fick förvärva dem till ett visst begränsat maximibelopp och inte överlåta dem, skulle effekten sannolikt bli, att de som inte hade möjlighet att nyspara dessa medel eller omplacera andra tillgångar skulle låna upp dem. Räntan skulle då vara avdragsgill. Om man anser denna konsekvens som acceptabel kommer antagligen ett mycket stort antal skattskyldiga att utnyttja denna möjlighet till skattebesparing. Skattekostnaden blir då mycket stor för det offentliga. Om man anser att effekten inte är acceptabel återstår endast möjligheten att på olika sätt försöka begränsa det som illojalt ansedda utnyttjandet av skattefrihet för indextilläggen på reallånen, exempelvis genom att förbjuda avdragsrätt för räntor på lån som upptagits för att förvärva realobligationer. Svårighetema blir då enorma. Olika mer eller mindre godtyckliga schablonlösningar måste användas för att klargöra hur stor del av den skattskyldiges skulder som upptagits för att förvärva realobligationer. Exemplen kan mångfaldigas. Det är knappast möjligt att finna någon partiell reform, som inte öppnar möjlighet till skatteflykt i större eller mindre skala. De möjligheter till ekonomiskt omotiverade skattevinster. som en blandning av reala och nominalistiska principer i skattesystemet skulle medföra för de skattskyldiga är så uppenbara, att utredningen inte kan annat än gå in för ett generellt realt system. En effekt av denna ståndpunkt år att utredningen inte på nytt behöver diskutera de frågor, som värdesäkringskommittén ägnade sin huvudsakliga uppmärksamhet åt. l stället kommer utredningen att på den skatterättsliga sidan helt koncentrera sig på det problem, en generell real beskattning, som värdesäkringskommittén behandlade mer översiktligt.

5.1.4 Enkelhet i beskattningen

Det är en allmän uppfattning att det svenska skattesystemet blivit synnerligen komplicerat och svåröverskådligt. Det finns många orsaker till detta förhållande. En av dem är olika försök att genom partiella reformer råda bot på vissa konsekvenser av skattesystemets bristande anpassning till inflationen. Som exempel kan nämnas avskaffandet år 1980 av indexuppräkningen av anskaffningsvärdet för fastigheter vid realisationsvinstbeskattningen under de fyra första åren. den progressiva skatteskalan för schablonberäkning av intäkt av villor samt de olika reformer, som vidtagits i syfte att genom olika skattelättnader stimulera det enskilda sparandet. Möjligen kan också en del investeringsfrämjande åtgärder på företagsbeskattningens område räknas hit.

138 Real beskattning av hushållssektom

Det huvudsakliga skälet till den svenska inkomstbeskattningens komplexitet är emellertid önskemålet att åstadkomma största möjliga rättvisa mellan enskilda individer vid beskattningen. Betydelsen av detta önskemål har ökat starkt vid nu gällande höga skattesatser. Realbeskattningsutredningen fullföljer med sitt arbete denna på individuell skatterättvisa inriktade tradition. Det kan därför inte hjälpas om utredningens förslag i vissa avseenden kan innehålla komplicerade moment. Utredningen har dock som ambition att göra förslagen så enkla som möjligt utan att schablonlösningar behöver användas. Sådana ger alltför lätt upphov till skatteflyktsmöjligheter. Utredningens förslag kommer dock att i en del betydelsefulla avseenden medföra förenklingar av den svenska inkomstbeskattningen. Det gäller en del av de förut nämnda partiella refonnema. En ytterligare metod att uppnå största möjliga enkelhet är att göra skattereglema så enkla som möjligt för den lânefonn, som utredningen antar kommer att bli särskilt betydelsefull i framtiden. Denna låneforrn är reallånen. En möjlighet att åstadkomma största möjliga enkelhet inom ramen för ett generellt system för real beskattning är således att utforma reglerna så att beskattningen av reallånen blir så enkel som möjligt. Sedan får man ta den konsekvensen att beskattningen av andra lån som penninglån och indexlån blir relativt mer komplicerad. Utredningens syfte är att utarbeta ett konsekvent system av generell real beskattning. Samtidigt har utredningen till syfte att detta skall ske med så små ändringar som möjligt av gällande svensk Skatterätt. Utredningen föreslår således inte andra ändringar än de som betingas av önskemålet om införande av en generell real beskattning av kapitalinkomster ocn kapitalvinster, även om de i och för sig kunde vara motiverade. I syfte att visa att införandet av en generell real beskattning inte behöver medföra att skattesystemet görs mer komplicerat föreslår utredningen också en del förenklingsaltemativ. Dessa är inte att betrakta som utredningens huvudförslag, vilka kommer att redovisas mer detaljerat. Förenklingsaltemativen syftar till att, med bibehållande av principen om att inkomstbeskattningen skall bygga på generella reala principer, genom mer omfattande ingrepp i skattelagstiftningen åstadkomma betydande förenklingar. Förenklingsaltemativen redovisas mer översiktligt.

5.1.5 Sambandet mellan kapitalinkomstbeskaztning och

kapitalvinstbeskattning

Historiskt sett bygger den svenska inkomstbeskattningen på kållprincipen, dvs. endast avkastningen av en inkomstkälla skall beskattas, däremot inte vinster och förluster vid avyttring av denna inkomstkälla. Kapitalvinstema har emellertid successivt gjorts till föremål för beskattning. även om det inte skett genomgående och inte enligt något konsekvent system. Om reallån införs blir sambandet kapitalinkomst-kapitalvinst uppenbart. Kapitalvinster blir då inte endast effekten av oväntade händelser, t. ex. en räntesänkning vid lån med fast real ränta, utan länets nominella belopp blir föremål för årliga justeringar med hänsyn till inflationen. Om inte kapital-

vinster skall lämnas helt obeskattade måste det således finnas regler för

Real av hushållssektom 139

beskattning

realisationsvinstbeskattningen som tar hänsyn till och lämnar obeskattade dessa årliga justeringar av lånens nominella belopp. Skall penninglån beskattas enligt reala principer måste det finnas regler för den skattemässiga behandlingen av inflationskompensationsdelen av den nominella räntan, som inte får skilja sig från de principer som tillämpas för reallån. Det blir således att för varje fonn av tillgång i ett sammanhang diskutera såväl nödvändigt kapitalinkomst- som kapitalvinstbeskattningen. Ett ytterligare skäl för denna uppläggning är att de flesta placerare numera torde betrakta sin avkastning som summan av löpande avkastning och värdeförändringar.

5. l .6 Realisationskriteriez En av de klassiska inkomstdefinitionema är att inkomst är vad den skattskyldige kunnat konsumera under året plus värdeförändringar pâ hans En sådan princip har emellertid inte ansetts kunna ingående förmögenhet. för beskattningen inom hushållssektom. Skattebetalarna läggas till grund saknar ofta medel till att betala den skatt, som skulle ha pålagts dem på grund av värdestegringar på deras förmögenhet. Av den anledningen har man uppställt ett realisationskriterium. Tillgångama beskattas bara då de realiseendast då har den erforderliga likviditeten för att ras eftersom de skattskyldiga betala skatten. Teoretiskt vore det möjligt att lösa detta problem genom att skatten fick reverser. Det allmännas skattefordran skulle således inte erläggas genom behöva erläggas kontant fönän det skatteskuldbelastade kapitalföremålet avyttrats. Det kan emellertid riktas både praktiska och teoretiska invändningar mot en sådan lösning. Om effekten av den årliga beskattningen inte blir att stat och kommun tillförs likvida medel, kan man fråga sig varför man inte lika väl kan vänta med beskattningen tills den skattskyldige förfogar över sådana. En årlig av förmögenhetstillgångamas värdetillväxt medför under alla beskattning stora administrativa problem. Dessa sammanhänger med omständigheter av tillgångarna. Helt bortsett från svårigheten att göra en riktig värdering att administrativt hantera ett stort antal värderingar avseende svårigheten många tillgångar och ett stort antal skattskyldiga kan man fråga sig om det över Den mest rättvisande huvud taget är möjligt att göra en rättvisande värdering. värderingen uppnås onekligen då tillgången avyttras. Värderingssvårighetema är så pass stora att de framstår som ett centralt argument för upprätthållandet av ett realisationskriterium. Den grundläggande tanken att beskattning inte bör ske förrän de skattskyldiga tillförts erforderliga likvida medel för att betala skatten, ligger också bakom den princip som används inom hushållssektom för inkomstberäkningen, den s. k. kontantprincipen. Enligt denna skall en intäkt i princip upptagas till beskattning det år den är tillgänglig för lyftning. De skäl. som traditionellt anförs för uppställandet av ett realisationskriterium, likviditets- och värderingsproblemen, synes bärkraftiga än i dag. Realisationskriteriet medför emellertid en mycket besvärande nackdel, nämligen inlåsningseffekter. De skattskyldiga tvekar att realisera sina innehav av olika tillgångar, om de stigit starkt i värde och realisationen följaktligen utlöser en kraftig inkomstbeskattning.

140 Real beskattning av hushållssektorn SOU 198251

Realisationskriteriet medför ett dilemma för utredningen. Det finns starka skäl för att hålla fast vid ett realisationskriterium av hänsyn till de skattskyldiga. Det medför också en förenkling av utredningsa rbetet att göra så eftersom det begränsar det antal alternativ, som måste utredas. Å andra sidan blireffekten att inlåsningseffekter kan uppkomma, som i vissa situationer kan bli så besvärande, att särskilda lösningar måste övervägas. Det synes dock som om fördelama av att upprätthålla realisationskriteriet överväger. Utredningen har således som princip att inom hushållssektom endast realiserad vinst skall beskattas.

5.1.7 Inflationsneutral beskattning

Ett huvudsyfte med ett konsekvent system med real beskattning är att systemet skall verka på samma sätt oberoende av inflationstakten. Eller med andra ord, en hastig förändring av inflationstakten skall inte få medföra oförutsedda effekter. Systemet måste således utformas så att det håller såväl vid en drastisk ökning av inflationstakten som om inflationen helt skulle upphöra eller övergå i deflation. Det reala systemet skall således - oavsett inflationstakt ge samma effekt som det nominalistiska ger endast vid stabilt penningvärde (= inflationstakt O). Även om utredningen har för avsikt att utforma ett system som är neutralt till inflationstakten, kan det vara onödigt att på nuvarande stadium tynga lagtexten med bestämmelser, som avser mycket höga inflationstakter eller deflation. Vid mycket höga inflationstakter måste även penningvärdets förändringar under mycket korta perioder beaktas. Även om det sker enligt samma grundläggande principer, som kommer till användning vid lägre inflationstakter, komplicerar det reglema på ett onödigt sätt. Det är också fallet vid deflation. För att uppnå samma principer som vid inflation erfordras en något annorlunda teknisk utfomining av reglerna.

5.2 Beskattningen av fordringar och skulder

5.2.1 Gällande rätt

5.2.1.1 Nuvarande beskattning av fordringar och skulder

Gällande rätt för beskattning av fordringar och skulder bygger helt på en nominalistisk princip. Den nominella räntan på en fordran beskattas helt. lnom hushâllssektom sker beskattningen i inkomstslaget kapital enligt 38 § l mom. l st. KL. Avdrag får också ske för hela den nominella räntan på skuld. Inom hushållssektom sker i inkomstslaget kapital enligt 38§

beskattningen

l mom. l st. KL. Avdrag får också ske för hela den nominella räntan på skuld. lnom hushållssektom kan avdrag medges i inkomstslaget annan fastighet enligt 25 §3 mom. KL, tjänst enligt 33 §1 mom. KL, samt kapital enligt 39 § l mom. KL. I det senare inkomstslaget beviljas avdrag för ränta. som inte kunnat avdras i annat inkomstslag. Att det skall föreligga reciprocitet i beskattningen avlångivare och företagare utsågs inte i lagtexten, men kan ändå ses som en grundläggande princip. Vid en del tillfällen har speciella regler införts genom lagstiftning vid sidan om kommunalskattelagen i syfte att stimulera hushållssparandet. Så är sparpremie. som helt eller delvis bekostas av staten, ej skattepliktig inkomst

Real beskattning av hushållssektorn 141

samt bonus, som läggs till rätta på svenska statens sparobligationer vilka utges den l maj 1972 eller senare, skattefri enligt Lag om skattefrihet vid premiering av sparande (SFS 1972: 182). Särskilt betydelsefull är Lag om skattelättnad för vissa sparformer (SFS 1978:423). Enligt denna lag i dess nu gällande lydelse åtnjutes sparskattereduktion med 20 % av belopp som under inkomståret har satts in på särskilt lönsparkonto samt med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto. Räntan på spannedlen utgör enligt 3 § inte skattepliktig inkomst under inkomståret och närmaste följande fem ar. Vad som menas med ränta i skatterättslig mening definieras inte i KL. Det har dock varit en mycket betydelsefull fråga i rättspraxis. Det kan dock sägas, att ett renodlat ekonomiskt synsätt inte accepteras skatterättsligt. Ett sådant hade inneburit att ränta defrnierats som priset på kredit. I stort sett kan sägas att ränta skatterättsligt föreligger, då en viss betalning betecknats som ränta och beräknats med kredittiden som grund. I plenimålet RÅ 1970 ref 9 medgavs en person. som yrkat avdrag som ränta för en del kostnader vid förvärv av en bil på avbetalning, avdrag för ränta på ännu ej betald del av köpeskillingen men däremot inte för avbetalningstillägg och expeditionskostnaden Vid överlåtelse av obligationskupong beskattas förvärvaren för hela kupongen då den blir tillgänglig för lyftning. Han medges dock avdrag för vad han betalt överlåtaren för den upplupna räntan vid förvärvstillfället. Överlåtaren beskattas i sin tur för detta belopp. Utifrån den här lämnade definitionen på ränta borde indextillägg ej ha betraktats som ränta i skatterättslig mening. Så har emellertid skett. l rättsfallen RÅ 1943 ref l 9, RÅ 1943 not Fi 379 och RN 1953 nr 5:4 har RegR fastslagit att indextillägg vid inlösen utgör skattepliktig intäkt för långivaren och avdragsgill kostnad för låntagaren och följaktligen är att likställa med ränta. I RÅ 1943 ref 19 medgavs en privatperson vid återbetalning av ett lån avdrag för det belopp, som på grund av penningvärdets fall under lånetiden utbetalades till långivaren utöver lånets nominella belopp. Penningvärdet fastställdes enligt låneavtalet med hjälp av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. I RÅ 1943 not Fi 379 beskattades långivaren för samma belopp som låntagaren medgivits avdrag för i referatmålet RÅ 1943 ref 19. l RN 1953 nr 5:4 gällde beskattningen av ett av KF utgivet förlagslân. Länets löptid var 20 år och räntefoten 3 °/0. Kompensation för penningvärdets fall skulle lämnas vid lånetidens utgång. Kompensationen skulle beräknas på grundval av socialstyrelsens levnadskostnadsindex men begränsades till maximalt 50 % av lånets nominella belopp. RegR fann att vad fackförbundet (den skattskyldige) vid lånets inlösen må komma att uppbära såsom ersättning för penningvärdets fall skall utgöra för fackförbundet skattepliktig intäkt jämväl i det fall förlagsbevis, som berättigar till sådan ersättning, innehafts under minst fem år. RegR har i många sammanhang avgjort frågan om vad som skall anses som ränta eller ej utifrån överväganden om lämplig beskattning i olika konkreta situationer. Så fastslog RegR i det uppmärksammade plenimålet RÅ 1956 ref ll att ränta på benefrka bamreverser inte utgjorde ränta utan periodiska understöd. Avdrag kommer därför nonnalt att vägras.

142 Real beskattning av hushållssektom

RegR har däremot upprätthållit principen att skattepliktig ränta endast skall anses föreligga om någon ränta verkligen utbetalts. RegR har således avvisat tanken på beskattning av beräknad ränta på rántefria lån även i transaktioner mellan närstående i fallen RÅ 1936 not Fi 782 och RÅ 1960 not Fi 152. Ett undantag har emellertid gjorts vid räntefria lån från aktiebolag till aktieägare. Ränta i inkomstslaget kapital beskattas enligt kontantprincipen, dvs. beskattning kan inte ske förrän räntan blir tillgänglig för lyftning. Räntor, som enligt tidigare avtal inte utbetalas förrän vid en framtida tidpunkt, utan som endast läggs till kapitalet, blir således inte föremål för beskattning det år på vilket de belöper. Avdrag medges först då räntan betalas. Det har emellertid gjorts en del undantag från kontantprincipen både i lagstiftning och praxis. Viktigast torde vara de principer som gäller för årsskiftesbetalning. En ränta kan hänföras till det år, på vilket den belöper, även om den betalats fore eller efter beskattningsåret enligt anv. till 4l § p. 2

KL. Det innebär exempelvis, att även om en bankränta inte blir tillgänglig för

lyftning förrän den 2 januari året efter det år på vilket den belöper, kan den ändå hänföras till detta år. Kapitalvinstbeskattningen av fordringar har inte reformerats under de senaste decenniemas täta reformer av realisationsvinstbeskattningsneglema. Fordringar är att räkna till annan lös egendom än som avses i 2 eller 3 mom. av 35§ KL (dvs. fastigheter samt aktier och andelar). Kapitalvinster blir helt skattefria om fordringen innehafts mer än fem år. Är innehavstiden kortare sker beskattningen enligt en fallande skala. Som skattepliktig realisationsvinst räknas enl. 35 §4 mom. KL: om egendomen innehafts mindre än 2 år l00 °/0 av vinsten 2 år men mindre än 3 år 75 °/o av vinsten 3 år men mindre än 4 år 50 °/0 av vinsten 4 år men mindre än 5 år 25 °/0 av vinsten.

Har fordringen förvärvats genom annat än oneröst tång kan kapitalvinstbeendast ske om den s. k. skyldemannaregeln i 4 mom. 2 st. är skattning tillämplig. Den innebär, att har egendomen förvärvats från make eller skyldeman genom benefikt tång, skall man bortse från detta och gå tillbaka till dennes förvärv.

5.2.1.2 Effekten av gällande skatteprinciper för reallånens del

Enligt praxis beskattas således långivaren vid inlösen av reallånen för indextilläggen som skattepliktig intäkt. Låntagaren medges avdrag. Effekten av kontantprincipen blir för låntagarens del att indextilläggen inte beskattas förrän de är tillgängliga för lyftning. Är det tillgängliga för lyftning först vid länets inlösen, blir effekten för progressivt beskattade subjekt att skatteeffekten blir särskilt drastisk. Långivaren beskattas för hela ökningen av lånets nominella värde på en gång. Amorteras däremot reallånet kommer varje årlig amortering att innehålla en skattepliktig del, som utgör skillnaden mellan den reala amorteringen och vad den nominella skulle ha varit. Det är lätt att inse att skatteeffektema för reallånens del blir helt avskräckande.

av hushållssektorn 143 Real beskattning

Reallånemarknaden har följdriktigt inte kunnat utvecklas.

För låntagarens del blir Förhållandet det motsatta. Situationen är visserligen

så till vida att hela skillnaden mellan skulden och skuldens gynnsam, nominella värde blir avdragsgill vid återbetalningen, men kontantprincipen

medför att denna avdragsrätt uppkommer vid ett tillfälle, då den kanske inte

fullt kan utnyttjas.

Det kan konstateras att RegR inte tagit ställning till frågan hur bmkattning

skall ske om ett reallån i stället för att inlösas överlåtes till tredje man. Det har

dock allmänt antagits att beskattning i så fall endast kan ske enligt

Om ett reallån överlåts till ett skattefritt realisationsvinstskattereglerna.

subjekt efter fem års innehav skulle beskattning helt kunna undgås. Överlå-

taren blir inte beskattad inte på grund av att realisationsvinstskattereglema är skattefri. Ett systematiskt utnyttjande av medger detta och förvärvaren denna möjlighet hade säkert föranlett ingripande från lagstiftaren.

5.2.2 Real beskattning av hrdringar och skulder

av fordringar och skulder är Ett fungerande system för real beskattning Den reala beskattningen av hushållssektom i utredningens primära uppgift. av införandet av real beskattning av övrigt kan ses som en konsekvens

och skulder. Genom att i största möjliga utsträckning tillämpa fordringar att vissa investeringar blir samma principer för alla slags tillgångar förhindras

relativt mer gynnsamt behandlade.

Den reala beskattningen av fordringar och skulder börbygga på de allmänna

principer som utvecklades i det inledande avsnittet, dvs. generalitet, enklaste

av möjliga utformning av reglerna, särskilt för reallånens del, beskattning

endast realiserade vinster och neutralitet i förhållande till inflationstakten.

5.2.2.1 Den löpande beskattningen l När bokföringsmässiga

beträffande räntebeskattningen är att grunder tillämpas medges Utredningens grundläggande princip årligen avdrag för den skall uppdelas i två den ränta som en sparare årligen uppbär på ett penninglån nominella skuldökningen ses som en kompensation för delar vid beskattningen. Den ena delen hos låntagaren. Försiktig-

fall, inflationskompensationen. Den andra delen utgör det hetsprincipen medför att penningvärdets Endast långivaren sannolikt inte verkliga priset på kredit, räntan i egentlig mening eller realräntan. behöver uppta indextillrealräntan utgör skattepliktig inkomst. läggen som skattepliktig Full reciprocitet skall råda vid beskattningen av långivare och låntagare. intäkt förrän de betalts.

För låntagaren blir endast realräntan avdragsgill. storlek fastställs årligen av en officiell instans, 2 Det bör observeras att lnflationskompensationens Realräntans belopp realräntan om man vill regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. dvs. sedan den nominella räntan uttrycka den som en ränberäknas i princip genom subtraktion, tesats i detta fall avdras Differensen blir realräntan. beräknats inflationskompensationen.

ärl = 1,85%. Real-

beskatt- Inflation skompensationens procentuel la storlek under ett och samma 108 densamma för alla lån och för låntagare och räntans belopp 2 kr. bör ningsår är således i princip den nominella ställas i relation till värlångivare. Om en person sätter in 100 kr. på en bank och det vid årets slut av en året varit räntefoten är l0 0/0 får han l0 kr. i ränta. Har inflationstakten-under fordran på 100 kr. i pen- 8 kr. Den skattepliktiga realräntan blir då 8 % blir inflationskompensationen ningvärdet vid årets bör-

de 100 kr. till en annan person till jan. dvs. i detta fall 108 (10 ./. 8 =) 2 kr.2 Lånar banken sedan ut kr. räntefoten 12 %. får denne således betala 12 kr. i ränta. lnflationskompensa-

144 Real beskattning av hushållssektørn

tionen är 8 kr. och den avdragsgilla realräntan således (12 ./. 8 z) 4 kr.

Som framgår av avsnitt 4.2.3.2 har man på Island valt den förenklade

lösningen att fysiska personer inte beskattas för ränteinkomster samtidigt som de endast beviljas ett begränsat avdrag för räntekostnader. Den nominella räntan antogs i stort sett motsvara inflationen. Utredningen anser emellertid inte en sådan lösning vara möjlig trots den betydande förenkling den skulle innebära eftersom det, såsom framgår av Ingemar Hanssons studie om realräntor, som återfinns som bil. 4 till detta betänkandel, föreligger anledning att räkna med positiva realräntor. Det officiella indexet bör användas i alla sammanhang, där det är önskvärt att rensa bort inflationseffekter från beskattningsunderlaget. Samma index bör således exempelvis också användas för att räkna upp anskaffningsvärdena vid realisationsvinstbeskattningen av fast egendom. Det är emellertid inte nog med detta. Samma officiella index bör också användas civilrättsligt. Det bör således i största möjliga utsträckning användas i de fall då man önskar justera det nominella värdet av en finansiell tillgång med hänsyn till inflationen. Endast sådana lån, vars nominella värde vid förändringar i penningvärdet justeras med detta officiella index, bör betecknas reallån. Lån, vars nominella värde justeras med index, betecknas indexlån. Reallån är således ett slags indexlån, där index fastställs av samma officiella organ, som fastställer det index, som skall användas i skattesammanhang. Räntan på ett reallån beräknas således på lånets nominella värde vid årsskiftet. Är räntesatsen 1,85 °/0 blir vid 8 % inflation realräntan på ett lån som var 100 kr. vid årets början (l ,85 % x 108 =) 2 kr. Räntan på ett reallån kan betecknas som den explicita realräntan och realräntedelen av räntan på ett penninglån som den implicita realräntan. Fördelen med att samma index används civilrättsligt och skatterättsligt är att den skattemässiga behandlingen kan göras synnerligen enkel. Det blir möjligt att skattemässigt acceptera räntan på ett reallån som realränta.

Även om den skattemässiga hanteringen av reallån kommer att skilja sig

från övriga låns, är det väsentligt att alla lån i materiellt avseende behandlas enligt samma principer. Varje avvikelse innebär att någon låneforrn för vissa personer blir skattemässigt gynnsammare än andra och möjliggör dänned olika skatteflyktstransaktioner. Av principen att beskattningen skall vara neutral till penningvärdeförändringar följer att även deflation bör beaktas vid beskattningen. Det kan dock inte ske vid den löpande beskattningen eftersom realräntan i sådana fall kommer att överstiga den nominella räntan vid penninglån. Principen att endast realiserade vinster skall beskattas medför att beskattningen i så fall bör ske i samband med kapitalvinstbeskattningen.

5.2.2.2 Principer för uppdelning av den nominella räntan Utredningens ståndpunkt, att ränta på penninglån vid beskattningen skall uppdelas i två delar, inflation skompensation och realränta, kan sägas vara ett uttryck för uppfattningen, att den nominella räntan inte endast fyller funktionen att vara ett pris på kredit, dvs. rätten att disponera ett penningnu i stället för i framtiden. Den nominella räntan också l Se bil. 4, Realräntans belopp fyller nivå vid real beskattning, funktionen att kompensera långivaren for den av inflationen förorsakade av Ingemar Hansson. minskningen i köpkraft av de utlånade medlen under en tidsperiod.

Real beskattning av hushållssektorn 145 i

Räntenivån påverkas förvisso av en mängd olika faktorer. Den kan inte sägas vara uttryck för en fri prisbildning, då den är ett av de viktigaste kreditpolitiska medlen. Icke desto mindre kan det sägas att den allmänna höjning av den nominella räntenivån, som ägt rum under senare år, visar ett påfallande samband med inflationsutvecklingen (se bil. 4, diagrammet, s. l 1). Det torde vara riktigast att säga att den nominella räntenivån påverkas av den förväntade inflationen, inte av den faktiskt inträffade inflationen. Den nominella räntan under en viss tidsperiod står således främst i visst samband med den inflation som rått under en tidigare period. Ur skatterättslig synvinkel är det ändå riktigast att uppdelningen av den nominella räntan sker med utgångspunkt i den inflation, som inträffat under samma period som räntan hänför sig till. Det är den under denna period faktiskt inträffade inflationen som minskat det reala värdet av långivarens utlånade medel. För utredningen är det också väsentligt att samma officiella index används såväl skatterättsligt som civilrättsligt. När det gäller reallån, där det uttalade med låneforrnen är att långivaren exakt skall kompenseras för syftet inflationen, kan man knappast tänka sig annat än att indextilläggen beräknas med den faktiskt inträffande inflationen under en viss tidsperiod som grund. Den för utredningen fundamentala principen, att samma index principiellt skall användas genomgående, gör att uppdelningen av de nominella räntorna i inflationskompensation och realränta i princip bör ske med den faktiskt inträffade inflationen under den period räntan hänför sig till som grund. Effekten av denna metod kan bli, att det under vissa beskattningsår kan uppkomma en ganska stor skillnad mellan den realränta, som beräknats som skillnaden mellan den nominella räntan på ett penninglån och inflationen (implicit realränta), och den, som under samma period normalt används för reallån (explicit realränta). Denna situation uppkommer främst då den faktiska inflationen blir annorlunda än den förväntade.

5.2.2.3 Kapitalvinstbeskattningen

Annan lös egendom än aktier och andelar beskattas f. n. i Sverige vid avyttring endast enligt 35 § 4 mom. KL. Det innebär att efter en femårsperiod är de helt skattefria. Endast de två första åren sker full beskattning, därefter avtrappas den skattepliktiga vinsten successivt. Om inte den s. k. skyldemannaregeln är tillämplig beskattas endast oneröst förvärvade tillgångar vid avyttring. En betydelsefull fråga är hur kapitalvinstbeskattningen av fordringar och skulder skall anordnas vid införandet av real beskattning. Det finns starka skäl för att införa en full beskattning av kapitalvinster även i detta fall. Härmed avses då att kapitalvinsten beskattas till 100 %, att den beskattas oberoende av innehavstid och att man vid benefikt förvärv går tillbaka till senaste onerösa förvärv. Å andra sidan medför en real beskattningsprincip att vinster, som endast utgör skenvinster, inte skall beskattas. Full kapitalvinstbeskattning innebär således att beskattningen anordnas enligt samma princip som åren 1968-1980 använts vid avyttring av fast egendom. Skälet för en full kapitalvinstbeskattning av fordringar är främst att även i detta fall åstadkomma största möjliga individuella rättvisa. En kapitalvinst på

146 Real beskattning av hushållssektom

en sådan tillgång ger skatteförmåga på samma sätt som en kapitalvinst på en fastighet. Önskemålet att inte snedvrida den skattskyldiges val mellan olika placeringsaltemativ talar i samma riktning. Ett betydelsefullt skäl är att kapitalvinster och kapitalförluster i vissa situationer kan bli ganska stora. Det gälleri första hand sådana fordringar, som kan avyttras, men som endast inlöses i en avlägsen framtid och som löper med fast ränta, t. ex. en obligation med fast nominell ränta. Stiger den allmänna nominella räntenivån faller kursen på obligationen med fast nominell ränta. Om en obligation, emitterad till 100 kr., löper med en fast ränta på 4%, medför en räntestegring till 8 % att obligationens kurs faller till hälñen. Vid ett värde av 50 kr. kommer räntesatsen på obligationen med avkastningen 4 kr. att ha anpassat sig till den nya allmänna räntenivån, dvs. 8 %. Det ovan anförda exemplet gäller vid fast penningvärde. Vid inflation och real beskattning enligt utredningens metod ökas denna effekt rimligen. Antag att den ovan nämnda stegringen av räntefoten från 4 % till 8 °/0 beror på att inflationen ökat från 0 °/0 till 4 °/0. Realräntan blir då oförändrat 4 % både fore och efter inflation och räntestegring. Genom att den skattskyldige erhållit en inflationskompensation på 4 kr. har han kompenserats för penningvärdets fall. Eftersom obligationen löper med fast nominell ränta på 4 kr. har realräntan på obligationen dock sjunkit till 0 kr. Det är svårt att säga hur prisbildningen på obligationer blir i en sådan situation. Å ena sidan kan det förmodas att den reala beskattningen skärpt allmänhetens blick för den reala avkastningens betydelse. Denna har nu för den i exemplet antagna obligationen sjunkit till 0 kr., när den allmänna reala räntenivån är oförändrat 4 %, vilket borde medföra ett stort kursfall. Å andra sidan har den skattskyldige erhållit kompensation för inflationen, en kompensation som inte är skattepliktig. Helt oberoende av hur införandet av real beskattning påverkar kursutvecklingen på obligationer med fast nominell ränta vid inflation får vi räkna med ändringar i den explicita realräntenivån i samhället. Dessa bör dock rimligen bli avsevärt mindre än nuvarande ändringar i nominell räntenivå eftersom de delvis tillkommer för att kompensera spararna för inflationen. Det kan emellertid finnas skäl även i framtiden att ändra den reala räntenivån. Obligationer med fast realränta kommer då att liksom penningobligationer utsättas för kursvariationer. Ett annat skäl för full kapitalvinstbeskattning av fordringar, som även gäller f. n., är att en del besvärliga gränsdragningsproblem mellan kapitalinkomst och kapitalvinst därigenom undvikes. l ett skattesystem, där kapitalvinster lämnas helt obeskattade men kapitalinkomstema beskattas fullt ut, blir denna distinktion av stor betydelse, särskilt vid höga marginalskatter. Det finns också skäl mot kapitalvinstbeskattning av fordringar och skulder. Skattelagstiftningen blir onekligen enklare om de är skattefria. För de flesta fordringar uppkommer dessutom aldrig några kapitalvinster. Det gäller t. ex. ett vanligt lån som inlöses på förfallodagen. Kapitalvinster och kapitalforluster uppkommer i de fall, då inlösentillfället är avlägset, tillgången möjlig att avyttra och räntan fast. Obligationer är normalt exempel på detta. Ett annat skäl som kapitalvinstbeskattning av finansiella tillgångar och skulder, som gäller för all kapitalvinstbeskattning, är inlåsningseffektema. Har den skattskyldige en obligation, vars kurs stigit starkt, medför en avyttring att vinsten

Real beskattning av hushållssektom 147

realiseras och blir föremål för beskattning. Många skattskyldiga blir i en sådan situation obenägna att avyttra sina tillgångar. Det finns således skäl såväl för som emot kapitalvinstbäkattning av fordringar och skulder. Däremot kan det sägas att nuvarande realisationsvinstskatteregler inte fyller någon funktion vid real beskattning. Valet står således mellan full kapitalvinstbeskattning och avskaffad kapitalvinstbeskattning. Utredningen räknar i sitt huvudaltemativ med att full kapitalvinstbeskattning införs, eftersom detta alternativ måste betecknas som mest konsekvent och medförande den största individuella rättvisan. En genomsnittsberäkning av anskaffningsvärdet bör då ske för fordringar av samma slag, t. ex. samma slags obligationer. Reciprocitetsprincipen medför att en full kapitalvinstbeskattning också bör omfatta skulderna. En kapitalvinst uppstår dock mer sällan i detta fall eftersom en skuld inte på samma sätt som en fordring avyttras. Utgivaren av en obligation påverkas inte av om den ursprungliga ägaren av en obligation överlåter den till annan person. Han påverkas endast om han själv förvärvar eller inlöser obligationen, eftersom skulden då upphör. Vid det tillfället kan kapitalvinster och kapitalförluster uppkomma. Det torde dock inte ens då bli alltför vanligt, eftersom en skuldförbindelse normalt får förutsättas inlöst till skuldens storlek, varvid någon kapitalvinst eller kapitalförlust inte kommer. Det kan påpekas, att uppdelningen av nominell ränta i inflationskompensation och realränta innebär, att spararna årligen kompenseras för penningvärdets fall samt att låntagama årligen lämnar sådan kompensation. Vid en eventuell kapitalvinstbeskattning måste självfallet beaktas att sådan inflationskompensation lämnats. Enklaste sättet att göra det är att inte räkna upp anskaffningskostnaden för nominella fordringar med index (se närmare avsnitten 5.2.5.4 och 5.2.5.5).

5.2.2.4 Underskottsavdrag En grundläggande målsättningi modern skattelagstiftning är att beskattningen skall träffa den skattskyldiges sammanlagda skatteförmåga. Det innebär att det inte skall spela någon roll i vilket inkomstlag en viss inkomst uppkommit och att underskott i ett inkomstlag skall kunna dras av från överskott i ett annat. Detta resonemang gäller i princip också för kapitalförluster. Om fordringar

och skulder skall göras till föremål för kapitalvinstbeskattning, uppnås inte

samma behandling av kapitalvinster och kapitalförluster, om inte ett underskott även i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet blir fullt avdragsgillt från den skattskyldiges övriga inkomster. Medges inte sådana avdrag, utan avdragsrätten på samma sätt som f. n. begränsas till att gälla inom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet, blir det inte skatterättsligt likgiltigt om en viss inkomst eller ett visst avdrag hänförs till inkomstslaget kapital eller inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Avgränsningen mellan inkomstslagen kan då behöva göras annorlunda.

148 Real beskattning av hushållssektorn

5.2.2.5 Inlösen och avyttring

Vid nuvarande av fordringar beskattning och skulder kan beskattningen bli olika, beroende på om en fordran avyttrats eller inlösts. Om den avyttrats kan beskattning endast ske om realisationsvinstskattereglema blir tillämpliga. Om fordran däremot inlösts kan ibland en ränta anses föreligga, som beskattas i inkomstkällan kapital. Denna distinktion blir som nämnts i nuvarande skattesystem särskilt betydelsefull om inlösen sker med annat nominellt belopp än den ursprungliga skuldförbindelsen, t. ex. vid indexerade fordringar. Om full kapitalvinstbeskattning införs försvinner betydelsen av distinktionen mellan kapitalvinst och kapitalinkomst i detta hänseende.

5.2.2.6 Indexfrågor

F. n. används index vid beskattningen vid fastställandet av de tal med vilka anskaffningskostnaden får uppräknas vid avyttring av fast egendom vid

realisationsvinstbmkattningen. Detta index fastställs med konsumentprisin-

dex (KPI) för juli månad som grund och publiceras i augusti månad under beskattningsåret. Endast ett index fastställs for ett visst år. Någon nedbrytning på kortare tidsperioder, t. ex. månader, sker ej. Vid real beskattning kommer självfallet index att få starkt ökad betydelse vid beskattningen av fordringar och skulder. Samma officiella index skall användas såväl vid uppdelning av nominell ränta i inflationskompensation och realränta som vid kapitalvinstbeskattningen som vid fastställandet av ett reallåns nominella belopp. Det kan diskuteras, vilket index som bäst ägnar sig som officiellt index. Särskild diskussion ägnas denna fråga i kap. 8. I detta avsnitt diskuteras några tekniska frågor vid användandet av index vid fordringar och skulder. Vid real beskattning av reallån räcker det inte med att endast beakta inflationstakten för kalenderåret. Det blir nödvändigt att beakta inflationstakten åtminstone på månadsbasis. Om ett reallån löses in under året är det nödvändigt att veta till vilket nominellt belopp det skall ske. Användningen av indextalet för föregående kalenderår blir för inexakt om reallånet inlöses i slutet av året. En betydande prisstegring kan ha ägt rum från årets ingång. En konsekvens av ovanstående resonemang bliratt indextal på månadsbasis även måste användas vid kapitalvinstbeskattningen av reallån. Annars uppnås inte syftet att vid reallån samma index skall användas vid fastställandet av lånens nominella värden som vid beskattningen. Endast om samma index används uppnås effekten att skattepliktig realisationsvinst inte uppkommer vid inlösen av ett nealt lån till dess nominella värde. Reallån ärindexlån kopplade till samma indexserie-exempelvis KPI-som används vid beskattning av räntor och realisationsvinster och vid reala värdeminskningsavdrag inom ramen för ett system med real beskattning. Vid reallån sluter man avtal i realenheter i stället för i kronor. En realenhet motsvarar förslagsvis l 000 kr. i 1980 års genomsnittliga penningvärde. Vad en realenhet motsvarari kronor fastställs månad for månad på motsvarande sätt som då det gäller basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Realenheten for december grundas således på KPI i oktober

Real beskattning av hushållssektom 149

samma år, realenheten for januari på KPl i november föregående år, osv. Eftersom år 1980 är nytt basår för KPl, dvs. KPl för år 1980 är lika med 100, kommer realenheten for en månad att motsvara konsumentprisindex gånger tio(KPl x 10) tvâ månadertidigare. KPl förapril 1981 var l 10,5. Realenheten för juni 1981 skulle således ha blivit 1 105 kr., om systemet hade tillämpats fr. 0. m. år 1981. KPl publiceras av statistiska centralbyrån (SCB). SCB färdigställer index vid mitten av månaden, vilket är ca en månad efter prisinsamlingsveckan. Nettoprisindex bygger på KPl och är färdigt tio dagar senare. KPl publicerat i mitten av december visar således prisnivån i mitten av november. Det synes knappast möjligt att påskynda beräkningen av KPl mera. Även om något befintligt index används som officiellt index måste man räkna med två månaders eftersläpning. På samma sätt som vid beräkning av basbelopp vid lagen om allmän försäkring kommer realenheten att fastställas med prisnivån två månader tidigare som bas. Reala lånevillkor innebär att skulden räknas upp med inflationen och att vid uträkning av räntan räntesatsen appliceras på den med index uppräknade skulden. Villkoren for amorteringar och räntor fungerar exakt på motsvarande sätt som för penninglån men med den skillnaden att man räknar i realenheter i stället för i kronor. Om man lånar 50 realenheter med räntesatsen 2 % och rak amortering i 50 år (ränta och amortering erläggs en gång per år) betyder det att amorteringen blir en realenhet per år och att räntan första året blir 1 realenhet. Andra året blir räntan 0,98 realenheter, eftersom räntesatsen 2 °/o då appliceras på den då aktuella skulden 49 realenheter. Vad räntor, amorteringar och skulder mätta i realenheter motsvarar i kronor erhålls genom att multiplicera antalet realenheter med det för månaden aktuella realenhetsbeloppet. Då det gäller fastställandet av realräntedel och inflationskompensationsdel av den nominella räntan på ett penninglån finner utredningen ett annat system än for reallån motiverat. Till skillnad från när det gäller reallån är det inte nödvändigt att löpande ha kännedom om vad som är realränta resp. inflationskompensation. Till skillnad från när det gäller reallån blir det egendomliga effekter om man vid beskattningen tar hänsyn till inflationstaktens variationer månad for månad. För en fast nominell ränta på ett penninglån skulle fördelningen på realränta resp. inflationskompensationsdel kunna fluktuera mycket kraftigt under loppet av ett år, vilket framgår av följande tabell över inflationstakten månad för månad under åren 1978 och 1979 (% ökning av KPl).

År J F M A M J J A S O N D Hel- Per år mån.

1978 2,10 1,12 0,04 0,63 0,54 0,11 0,43 0,06 0,70 0,51 0,40 0,63 7,36 0,59 1979 0,67 0,81 0,51 0.57 0.59 0.44 0,68 1,42 0,43 0,94 1,46 0,82 9,75 0,78

Utredningen anser därför att man i slutet av varje år bör fastställa ett

inflationstal uttryckt som en räntesats som motsvarar inflationstakten från oktober föregående år till oktober innevarande år, dvs. den procentuella

150 Real av hushållssektorn

beskattning

ökningen av realenhetsbeloppet från december föregående år till december innevarande år. Vid beskattning av räntor på penninglån antas den inflationstakt som uttrycks i inflationstalet ha gällt under hela året. Vid uträkning av inflationskompensationsdelar av nominella räntor på penninglån antas dock inte en exakt jämn inflationstakt (med ”ränta på ränta”), utan av förenklingsskäl används inflationstalet som en räntesats att applicera på samma belopp som nominella räntesatser appliceras på vid uträkning av nominella räntebelopp. Realränta 0 erhålls således alltid för lån för vilka den nominella räntesatsen varit lika med inflationstalet men endast i undantagsfall då den

effektiva nominella räntesatsen varit lika med inflationstalet. (Detta innebär

en viss avvikelse från ett korrekt resultat, vilket dock saknar betydelse så länge det handlar om en- och tvåsiffriga inflationstakter.) Det räntebelopp som erhålls vid tillämpning av inflationstalet på ett dras från det räntebelopp som erhålls vid ordinarie ränteberäkpenninglån ning. Den rest som erhålls är realräntan, dvs. det skattepliktiga resp. avdragsgilla beloppet. Eñersom uppdelningen av de nominella räntoma inte behöver ske förrän vid beskattningsårets utgång, kan man, när det gäller att beräkna inflationskompensationen för kortare perioder än ett år, i stället för inflationstal, fastställda på månadsbasis, använda sig av inflationstalet för året delat med tolv. Har en person haft ett banktillgodohavande under perioden den l april-den 1 juli, således under tre månader, är det tekniskt möjligt att i stället för inflationstalet för de aktuella månaderna anse att inflationskompensationen utgör tillgångsbeloppet gånger en fjärdedel av inflationstalet för året. För lån som löper på annan tid än kalenderår får två årsinflationstal användas vid beskattningen. Om ett lån löper från den 1 april 1979 till den 31 mars 1980 blir inflationskompensationen tillgångsbeloppet gånger nio tolftedelar av inflationstalet förår 1979 plus tillgångsbeloppet gånger tre tolftedelar av inflationstalet för år 1980. Den så beräknade inflationskompensationen används vid 1981 års taxering avseende beskattningsåret 1980. Enligt kontantprincipen skall räntan upptas till beskattning detta år. Skillnaden mellan användandet av årsinflationstalet och tolv inflationstal som fastställts på månadsbasis är att inflationstal på månadsbasis blir mer rättvisande i den meningen att den verkliga prisstegringen under perioden bättre beaktas. Fullständig exakthet uppnås dock ej, eftersom det inte är att fastställa inflationstal annat än med viss eñersläpning. Om möjligt årsinflationstalet i stället används, förutsätter man schablonmässigt att varje månads prisstegring är en tolftedel av årets. Detta schablonartade synsätt underlättar ränteberäkningama. Olägenheten med att använda årsinflationstalet som uppdelningsgrund vid penninglån i stället för inflationstal på månadsbasis är att den skattskyldige under året, då ett banktillgodohavande lyfts eller ett penninglån återbetalats, inte kan beräkna exakt hur stor del av den då utbetalade nominella räntan som utgör skattepliktig realränta. Denna nackdel måste vägas mot fördelen av den som uppkommer vid användningen av årsinflationstalet. Utredförenkling ningen frnner för sin del att önskemålet om förenkling här bör få ta över. Därtill kommer, att inflationstal fastställda på månadsbasis blir starkt varierande. Vid real beskattning av penninglån blir det inte möjligt att vänta till efter

av hushållssektorn 151 Real beskattning

utgång med att fastställa inflationstalet. lnflationstalet beskattningsårets av nominella måste föreligga före beskattningsårets utgång för att uppdelning årsräntor skall kunna ske hos kreditinstituten och vara de skattskyldiga till handa i god tid före deklarationstidpunkten. Inflationstalet för beskattningsden 20 december. året synes därför böra föreligga omkring Även om det är tekniskt möjligt att använda KPI för november for att i tid fastställa inflationstalet är det nödvändigt att arbeta med samma tidseftersläpav realenheten för reallån, dvs. två månader. ning som vid fastställande Inflationstalet för beskattningsåret visar således prisutvecklingen från oktober till oktober. Vid överlåtelse av obligationskupong under beskattningsåret skall förvärsom intäkt, när den förfaller till varen uppta hela obligationskupongen lyftning. Han får då avdrag för vad han betalt till säljaren för upplupen ränta, för vilken denne i sin tur beskattas. Vid penningobligationer sker denna i nominella belopp. Uppdelning i inflationskompensation och avräkning realränta sker först vid årsskiftet. Om årsinflationstalet skall användas vid penninglån bör det ske även i detta fall.

5.2.3 Beskattningen av reallån för utredningen att införandet av real En utgångspunkt är, som nämnts, beskattning skall stimulera införandet av reallån. Denna effekt skall uppnås genom att endast den reala räntan görs till föremål för årlig beskattning. Utredningen eftersträvar också ett system, som är så generellt som möjligt. Det i vissa sammanhang kan bli mer kan medföra att reglema för beskattningen komplicerade än f.n. Utredningens syfte är dock att den generella beskattskall utformas så att den för reallånens del blir så enkel som ningen möjligt. Den reala beskattningen blir också för reallånens del synnerligen enkel och okomplicerad. En grundläggande förutsättning, som utredningen infört, är att samma index används för fastställande av indextillägget vid reallånen som vid Innebörden blir då för reallånens del att den uppdelning i beskattningen. indextillägg och realränta, som sker för ett reallån, kan helt godtagas vid beskattningen. Den ränta, som betalas på ett reallån, är en realränta. Den skall oavkortat till Skulle räntan inte vara tillgänglig för upptas beskattning. att beskattningen uppskjuts tills den blir lyftning följer av kontantprincipen sker även då i inkomstslaget Det torde emellertid bli det. Beskattning kapital. ett mycket ovanligt fall. Det normala är säkert, att realräntan årligen utbetalas. Räntan blir då föremål för beskattning. Överlåtes en real fordran, t. ex. en realobligation, följer av nu gällande Skatteregler att förvärvaren blir skattskylför lyftning. Förvärvaren beviljas dig för hela räntan, när den blir tillgänglig av räntan. Överlåtaren beskattas i avdrag för det pris han erlagt för förvärvet sin tur för denna summa. Det finns inte någon anledning att ändra denna vedertagna princip. Även för låntagaren blir beskattningen synnerligen enkel. Den realränta, som han betalar ut, blir generellt avdragsgill. Det bör som f. n. gälla oberoende av det ändamål som skulden upptagits för. Däremot finns det inte» någon anledning att låta införandet av real beskattning innebära någon ändring av nu gällande avdragsförbud för vissa slag av räntor på benefrka reverser. Dessa

152 Real beskattning av hushâllssektorn

avdragsförbud, som utvecklats i rättspraxis, har motiverats av andra skäl än sådana som har samband med problemet nominell eller real beskattning av räntor. Nuvarande praxis förutsätts därför förbli oförändrad. Det kan diskuteras, om principen att räntan på ett reallån alltid är helt skattepliktig resp. avdragsgill och indextillägget skattefritt resp. inte avdragsgillt också skall upprätthållas, när en real fordran, t. ex. en realobligation, förvärvats till annat än pari. Om en realobligation utgivits till ett nominellt belopp av 100 kr. och 2 °/0 ränta blir vid 10 % inflation obligationens nominella värde vid bmkattningsårets slut 1 10 kr. och realräntan 2,20 kr. Om nu realobligationen förvärvats till 90 kr. erhåller obligationsinnehavaren således 10 kr. i inflationskompensation och 2,20 kr. i realränta. I relation till förvärvspriset 90 kr. borde inflationskompensationen endast vara 9 kr. Det innebär att den skattepliktiga realräntan borde vara ( 12,20 ./. 9 =) 3,20 kr. (Här bortses från att enligt kontantprincipen endast 2,20 kr. är tillgängliga för lyftning och därför kan beskattas under detta beskattningsår.) Låntagaren påverkas emellertid inte av det faktum att förvärvaren lyckats köpa obligationen till 90 kr. Hans skuld är 100 kr. Reciprocitetsprincipen borde således medföra att även långivaren, den nye obligationsinnehavaren, beskattas för en realränta på 2,20 kr. Det är också uppenbart, att beskattningen av reallånen blir avsevärt enklare om räntan på dem alltid är skattepliktig resp. avdragsgill till sitt fulla belopp. Utredningen anser att det bör gälla generellt oberoende av vilket pris en real fordran förvärvats till. Det bör heller inte spela någon roll om en realobligation emitterats till annan kurs än pari. Kapitalvinstbeskattningen borde normalt bli enkel för reallånens del även om den görs evig och beskattning till 100 % av kapitalvinstema införs. Skälet är att samma indextillägg används vid reallånen som vid beskattningen. Om ett reallån inlöses efter ett antal år till det värde i nominella termer som det då har, uppkommer inte någon skattepliktig kapitalvinst, eftersom långivaren skall räkna upp fordrans ursprungliga belopp med samma index. Även om långivaren avyttrar sin fordran blir kapitalvinstskatteberäkningen normalt enkel. Indexuppräkningen av anskaffningskostnaden ger ju exakt samma resultat som en beräkning av länets nominella värde vid avyttringen. Denna summa jämföres sedan med vad som erhålles vid avyttringen av fordran.

Exempel 5:1 En realobligation utges till 100 kr. år 1981. År 1990 är dess nominella värde 200 kr., dvs. inflationen har varit 100 °/0 under perioden. Om den då avyttras

för 210 kr. är den skattepliktiga realisationsvinsten (210 ./. 200 =)_10 kr.

Avyttras den för för 190 kr. uppkommeri stället en förlust på 10 kr.

Däremot blir situationen mer komplicerad om fordran omsätts flera

gånger. Om en realfordran, t. ex. en realobligation, förvärvats till annat pris än

dess nominella värde (ursprungligt lånebelopp plus indextillägg) får förvärvaren vid kapitalvinstbeskattningen ett annat ingångsvärde än realobligationens nominella värde. Indexuppräkningen skall då ske av förvärvspriset i stället för

Real beskattning av hushållssektorn 153

av realobligationens nominella värde vid förvärvstidpunkten. Obligationens nominella värde kommer i framtiden inte längre att överensstämma med den indexuppräknade anskaffningskostnaden. Denna konsekvens synes omöjlig att undvika. Skulle man låta förvärvaren som ingångsvärde uppta realobligationens nominella värde vid förvärvstidpunkten i stället för det verkliga anskaffningspriset, skulle det innebära ett brott mot kontinuitetsprincipen. Får förvärvaren ett annat ingångsvärde än den summa säljaren skall uppta som skattepliktig intäkt, öppnas dörren for diverse kringgående manövrer. En annan möjlighet vore att anse att all avyttring sker till obligationens nominella värde vid avyttringstidpunkten oberoende av vad som verkligen erhållits. Effekten skulle med andra 0rd bli den att någon kapitalvinst aldrig uppkom vid avyttring av reala fordringar. Reala fordringar skulle således vara skattefria vid realisationsvinstbeskattningen. Man kan emellertid inte bortse från möjligheten av att särskilt realobligationer kan komma att avyttras till priser som starkt avviker från deras nominella värden vid försäljningspunktema. Om en realobligation utges med lång löptid och fast realränta kommer dess försäljningspris att påverkas av ändringari realräntenivån på samma sätt som nominella obligationers kurseri dag påverkas av den nominella räntenivån, om de löper med fast ränta. Kapitalvinstema synes då kunna bli så betydande att önskemålet om rättvisa i det enskilda fallet talar for beskattning. Om ett reallån inlöses vid annan tidpunkt än vid årsskiftet föreligger, som utvecklats i avsnitt 5.2.2.6 Indexfrågor, behov av att kunna fastställa reallånets nominella värde vid inlösentidpunkten. lndexuppräkning borde därför ske på månadsbasis, dvs. realenheten måste fastställas månad för månad. Önskemålet om att samma index skall användas vid indexuppräkningen av lånet och vid beskattningen medför att indexuppräkningen på månadsbasis även måste ske vid kapitalvinstbeskattningen. Konsekvensen erfordrar, att det sker även om ingångsvärdet på den reala fordringen är ett annat än dess nominella värde vid förvärvstillfället. Enkelheten i utformningen av ovanstående principer för kapitalvinstbeskattning av reala fordringar kommer onekligen klarare till uttryck om man uttrycker såväl den reala fordringen som skattereglema i realenheter i stället for i nominella termer.

Exempel 5:2 En person förvärvar den l mars år l obligationer för 10 realenheter. Den ll november år 7 inlöses obligationema för 10 realenheter. Någon skattepliktig kapitalvinst uppkommer ej. Är realenheten den l mars årl l 000 kr. och den l l november år7 l 730 kr. betyder det att han den l l november år 7 får sina realobligationer inlösta till 1 730 kr.

i Exempel 5:3 Om personen i ovanstående exempel den 9 augusti år 2 avyttrar sina obligationer för l2 realenheter gör han en kapitalvinst på 2 realenheter. Om köparen behåller sina obligationer till inlösentillfállet gör han vid det tillfället

154 Real beskattning av hushållssekrorrz

en kapitallörlust på 2 realenheter. Kapitalvinstens resp. kapitalforlustens storlek i nominella tal framkommer genom att multiplicera vinsten i antal realenheter (2) med realenhetens storlek för månaden i fråga.

5.2.4 Beskattningen av indexlån Nuvarande Skatteregler innebär att hela indextillägget på ett indexlån betraktas som ränta. Beskattning sker i enlighet med kontantprincipen, då indextillägget blir tillgängligt för lyftning. Om det endast skeri samband med att lånet i sin helhet inlöses vid en framtida tidpunkt, innebär det att hela indextillägget vid detta tillfälle beskattas som intäkt av kapital. Utbetalaren har avdragsrätt enligt motsvarande principer. Om en indexerad fordran avyttras till tredje man kan indextillägget vid det tillfället endast beskattas som realisationsvinst. Utredningen önskar stimulera införandet av reallån. Det sker genom införandet av ett generellt system för real beskattning, där tillämpningen av systemet görs enkel just för reallånens del genom att samma index används vid lånens indexering som vid beskattningen. Skulle beskattningen av alla indexlån förenklas på samma sätt, skulle det innebära att den fördelning mellan ränta och indextillägg, som de skattskyldiga gjort, skulle godtas vid beskattningen, oberoende av indexets karaktär. Ett sådant system skulle emellertid ge möjlighet till skatteflyktsoperationer i stor skala. Skattskyldiga med hög marginalskatt skulle välja index, som med säkerhet kunde väntas stiga avsevärt mer än det officiella indexet, samtidigt som en mycket låg årlig ränta utfastes. Som redan värdesäkringskommittén framhöll finns knappast någon annan möjlighet än att behandla vanliga indexlån som penninglån. Deras beskattning blir således utformad på samma sätt som penninglånens. På samma sätt som nu måste således såväl indextillägg som utfäst ränta behandlas som nominell ränta. Endast genom ett sådant system kan en real beskattning av fordringar och skulder göras verkligt generell, dvs. det skattemässiga resultatet påverkas inte av vilken lånefonn, som väljs. Om indextillägget årligen utbetalas eller kan lyftas, blir effekten att utfäst ränta och indextillägg slås samman på samma sätt som f. n. Den sammanslagna posten, lämpligen kallad nominell ränta, behandlas sedan på samma sätt som den nominella räntan på ett penninglån, dvs. den uppdelasi real ränta och inflationskompensation. Endast den reala räntan blir föremål för årlig beskattning som intäkt av kapital.

Exempel 5:4 Ett lån utges till l00 kr. och skuldbeloppet knyts till guldpriset. Den årliga .räntan är enligt lånehandlingen l 0/0. lndextillägget utbetalas årligen. Inflationen första året enligt det officiella indexet uppgår till l0 °/0. Guldpriset stiger under året med 20 0/0. Beskattningsbar intäkt av kapital blir då (l +20 ./. l0=) l l kr. Skattefri inllationskompensation blir 10 kr.

Om däremot indextillägget inte utbetalas årligen utan först vid en senare

Real beskattning av hushållssektorn 155

tidpunkt, t. ex. vid lånets inlösen, är flera olika lösningar tänkbara. En lösning innebär att bortse från kontantprincipen och förfara på samma sätt som vid

årliga indextillägg. Överstiger indextillägget inflationstalet, kan vid en låg

utfäst ränta lätt den situationen uppstå, att den skattskyldige får betala skatt för en större årlig ränta än han uppbär. En sådan situation hade exempelvis uppstått om ovanstående exempel endast ändras så, att indextillägget inte skulle årligen utbetalas. En beskattning av indextillägget, oberoende av om det är tillgängligt för lyftning eller ej, kan motiveras med önskemålet om att stimulera användningen av reallån och i viss utsträckning avskräcka från användandet av andra indexlån och därigenom förenkla kapitalmarknadens uppbyggnad. Utredningen önskar emellertid finna ett skattesystem, som i största möjliga utsträckning verkar neutralt i förhållande till olika lånefonner. En annan målsättning är att inkomster inte skall beskattas fönän de realiserats. Det talar för att upplupna indextillägg inte beskattas förrän de blir tillgängliga för lyftning. Beräkningen av inflationskompensation och skattpliktig realränta skulle då visserligen ske årligen, men beskattning skulle inte ske förrän realräntan verkligen blir tillgänglig för lyftning. Vid indexlån kan emellertid tveksamhet råda om den ränta som årligen utbetalas i första hand utgör inflationskompensation eller realränta. En sådan tvekan kan inte uppkomma om hela indextillägget årligen utbetalas eller om såväl räntan som indextillägget utbetalas först vid en framtida tidpunkt. Den kan emellertid uppkomma i en situation som i det här redovisade exemplet, om indextillägget utbetalas först vid en senare tidpunkt. Det synes mest konsekvent att föreskriva, att om av en nominell ränta en viss det årligen utbetalas och en viss del utbetalas först vid en senare tidpunkt, tas den del som årligen utbetalas i första hand av realräntan. Situationen kan tänkas uppkomma även vid penninglån och kan tillämpas även där. Den torde dock bli aktuell just för indexlån på grund av att det för denna lånefonn skulle föreskrivas att utfäst ränta plus indextillägg utgör nominell ränta, som skall fördelas på vanligt sätt på inflationskompensation och realränta. Principen, att den ränta som årligen utbetalas i första hand tas av realräntedelen, synes mest konsekvent, därför att den största likheten med behandlingen av reallån uppnås på detta sätt. Vid reallån läggs ju inflationskompensationen helt till kapitalet. Den utbetalda räntan utgör realränta. Tillämpat på vårt exempel blir effekten att den skattefria inflationskompensationen på 10 kr. anses i sin helhet lagd till kapitalet. Realräntan i exemplet var l l kr. Därav har l kr. utbetalats under beskattningsåret. Endast denna del av realräntan upptas således till beskattning under året. Återstående realränta på 10 kr. beskattas däremot först vid lånets inlösen. Även vid penninglån är det som nämnts tänkbart att det kan ha avtalats att en viss del av räntan inte skall erläggas genast utan vid en senare tidpunkt. Även för detta fall bör därför föreskrivas, att realräntedelen av den nominella räntan först skall antas utbetalad. Penninglån med på detta sätt uppdelad ränta är dock ovanliga och det finns inte någon anledning att anta att införandet av real beskattning skulle ändra detta förhållande.

156 Real beskattning av hushållssektorn

5.2.5 Beskattningen av penninglån

Den grundläggande principen för beskattningen av penninglån är att den nominella räntan skall uppdelas i två delar, realränta och inflationskompensation. Realräntan beräknas genom att inflationskompensationen, som årligen beräknas med det officiellt fastställda inflationstalet som grund, dras från den nominella räntan. Endast realräntan blir skattepliktig resp. avdragsgill vid den årliga beskattningen. Kapitalvinster på fordringar görs generellt skattepliktiga till 100 %. Kompensation lör penningvärdets fall lämnas genom den årliga skattefria inflationskompensationen. Kapitalvinster utgör därför vad som erhålles vid inlösen eller avyttring med avdrag för den nominella anskaffningskostnaden. Även i ett realt beskattningssystem får man räkna med förekomsten av ett relativt stort antal penninglån, varför möjligheten av en konsekvent och något så när enkel behandling av dem i ett realt system blir en nyckelfråga. Man får särskilt anta att lån mellan privatpersoner och bankernas inlåning till stor del kommer att vara penninglån liksom alla korta lån.

5.2.5.1 Schablonmetoder Värdesäkringskommittén ansåg i bil. l, som behandlade den generella reala

beskattningen, att det inte var möjligt att göra uppdelningen av nominella

räntor i inflationskompensation och realränta exakt. Man föreslog därför att någon schablonmetod skulle användas. Kommittén diskuterade två metoderkapitalmetoden (realavdraget = inflationskompensationen beräknas på grundval av kapitalet som en viss procentsats av detta) och normalräntemetoden (realavdraget utgör en viss procentsats av den skattskyldiges ränteinkomster). Det är emellertid uppenbart att båda dessa metoder på grund av sin schablonkaraktär ger betydande möjligheter till kringgåendetransaktioner. Problemen finns utförligt diskuterade i värdesäkringskommitténs betänkande. I korthet kan sägas, att problemen vid kapitalmetoden uppkommer. då kapitalet inte är oförändrat under året. Om t. ex. ett banktillgodohavande ändras ett stort antal gånger genom insättningar och uttag, borde ränteberäkningen i princip ske för varje period, där kapitalet varit oförändrat. Detta ansågs av kommittén vara ogörligt. Det blirdå i stället nödvändigt att använda sig av någon mer schablonartad lösning. Kommittén diskuterar möjligheten av att i stället tillämpa en genomsnittsberäkning av kapitalet. Schablonlösningen kommer emellertid att då avvika ganska kraftigt från verkligheten. Ökas den skattskyldiges fordringar kraftigt strax före ett årsskifte, kommer det för året genomsnittliga kapitalet att öka. Dänned ökar också det realavdrag, som medges vid beskattningen, eftersom det enligt denna metod skulle anses utgöra en viss procentsats av den skattskyldiges kapital. Vid nonnalräntemetoden uppkommer i stället problemen, när räntesatserna är olika. Enligt metoden skall realavdraget fastställas genom att relationen mellan den årliga inflationen och en bestämd nomtalränta fastställs. Realavdraget beräknas sedan genom att denna procentsats sätts i relation till den skattskyldiges ränteinkomster. Är inflationen 3 °/0 och normalräntan 5 % blir

Real beskattning av hushållssektorn 157

således realavdraget 60 %. Vid räntesatser över nonnalräntan erhålls således ett för den skattskyldige mycket fönnånligt resultat. Även om räntan på ett visst lån är 20 % skall i det här beskrivna fallet realavdraget utgöra 60 °/0. Den skattskyldige blir då fyrfaldigt kompenserad för det årets inflation. Metoden stimulerar således till höga räntor och kan leda till synnerligen orättvisa skattekonsekvenser i det enskilda fallet.

5.2.5.2 Hofstra År 1975 ombads professor HJ. Hofstra av den dåvarande nederländske finansministern att utreda önskvärdheten av att förändra det nederländska skattesystemet för att förhindra inflationens snedvridande effekter och lämna praktiska förslag om hur det skulle ske. Han accepterade erbjudandet och i samarbete med en grupp experter utarbetades en omfattande rapport, som överlämnades den 20 december l977. Rapporten betecknas i det följande

Hofstra-rapporten Den omfattar såväl hushållssektom som företagssek-

tom. Även Hofstra-rapporten rekommenderar en schablonmetod för beskattningen av räntor inom hushållssektom. Hofstra utgår ifrån det befintliga nederländska skattesystemets uppbyggnad, som förutsättes i stort bibehållas. Enligt nederländsk Skatterätt sker ingen kapitalvinstbeskattning av monetära tillgångar. Inflationen kan därför enligt Hofstra beaktas enbart vid den löpande beskattningen av räntor. Utifrån iakttagelsen att de nominella räntorna tenderar att stiga vid inflation, drar Hofstra slutsatsen att en viss del av ökningen av de nominella räntorna under en inflationsperiod syftar till att kompensera långivama för penningvärdets fall. Denna del bör då inte betraktas som ränta. Långivaren bör inte beskattas och låntagama inte medges avdrag. Hofstra finner det uteslutet att göra den typ av uppdelning av de nominella räntorna han föreslår för räntan på varje enskild finansiell tillgång. I stället föreslår han att principen, att inte all ränteinkomst utgör skattepliktig inkomst. skall appliceras på all ränta som den skattskyldige mottager under ett beskattningsår. Efter studier av ränteutvecklingen för olika holländska lån drar Hofstra slutsatsen att ungefär hälften av ökningen i den årliga inflationstakten återspeglas i ränteökningen. Han föreslår därför följande schabloner:

lnflationstakt, °/0 Ej skattepliktig del av nominell ränta l 1 0 Hofstra-rapportens ne- _7_ 1/5 derländska titel är Infla- 3_4 1/3 tienneutrale belastings- 5 2/5 hessing (Haag l978). En 5.3 1/2 sammanfattning finns ut- 9_1 | 3/5 given på engelska med 12-15 2/3 titeln An inflation-adjusöver 15 3/4 red tax system (Haag l978).

158 Real beskattning av hushållssektorn

Hofstra konstaterar att metoden inte lämnar några möjigheter till kompensation for penningvärdets fall om lånen är räntefria. Full kompensation kan över huvud taget inte lämnas om räntan inte stiger i takt med inflationen. Äldre lån med låg fast ränta får en förhållandevis låg kompensation för inflationen. Vad beträffar upplupna räntor måste beskattning och inflationskompensation ske det år de uppbärs. Ett indextillägg på ett indexlån kan inte betraktas som skattefritt, eftersom olika behandling av olika lån skulle leda till lndextilläggen måste därför betraktas som nominella räntor. skatteflykt. är Hofstras metod inte acoeptabel. Det Enligt utredningens uppfattning beror såväl på att den inte utgår från principen, att hela inflationen skall kompenseras i den mån den nominella räntan ger utrymme för det, som på dess schablonartade karaktär. Metoden stöder sig endast på vissa korrelationer mellan inflationstakt och ränteutveckling under en viss tidsperiod. Det synes lämpligare att utgå från den verkliga inflationen under beskattningsåret vid fastställande av inflationskompensationens storlek. Som Hofstra själv påpekar leder metoden till olika rättviseproblem. Placeringar till låg räntefot erhåller lägre inflationskompensation än placeringar till högre. Ockrare blir särskilt gynnsamt beskattade (särskilt vid hög inflationstakt). Metoden har således i mycket samma svaghet som normalräntemetoden. Ur utredningens synvinkel är dessutom den beskattning av reallän, som blir en följd av Hofstras metod, en allvarlig nackdel. Den förenkling av beskattsom uppkommer, om reallånens uppdelning av avkastningen i ningen realränta och inflationskompensation kan accepteras, blir inte möjlig vid Hofstras system.

5.2.5.3 Tekniska möjligheter till real beskattning av penninglån

De metoder värdesäkringskommittén angav för real beskattning av penninglån måste avvisas på grund av att de i det enskilda fallet medför en alltför stor avvikelse från ett materiellt riktigt beskattningsresultat och öppnar möjligheten till en del kringgåendetransaktioner. En tekniskt möjlig metod till en i stort sett korrekt beräkning av realräntor på penninglån har redan beskrivits i avsnitt 5.2.2.6. Realräntan torde även för normala skattskyldiga vara möjlig att beräkna om antingen kapitalet eller räntefoten är konstant under beskattningsåret. Så torde normalt vara fallet för obligationer samt vid lån mellan privatpersoner. Det gäller dock ofta inte för t. ex. banktillgodohavanden och inte heller för amorteringslån. Särskilt för banktillgodohavanden uppkommer stora beräkningstekniska svårigheter på grund av ett stort antal insättningar och uttag, ränteändringar, etc. Det är därför nödvändigt att den skattskyldige får hjälp av låntagaren/ kreditinstitutet eller långivaren/kreditinstitutet med dessa beräkningar. Värdesäkringskommittén berör i bil. l också möjligheten att de enskilda spararna och låntagama kunde få ett sådant bistånd av kreditinstituten i framtiden. Det bedömdes tydligen icke som möjligt vid den tidpunkt då kommitténs betänkande publicerades, eftersom tanken inte utvecklades närmare. Datateknikens utveckling gör att situationen är helt annorlunda i dag.

SJU 1982:1 Real av hushållssektorn 159

beskattning

De uppgifter, som den enskilde skattskyldige främst skulle behöva få, är den nominella räntan på hans fordran (eller skuld) uppdelad på inflationskompensation och realränta. Bankernas kunder erhåller självfallet uppgifter om den på året belöpande räntan och kapitalbehållningen vid årets slut, när de så begär. Dessa uppgifter är ju nödvändiga för att den skattskyldige skall kunna avge en korrekt deklaration. De flesta banker skickar också spontant dessa uppgifter till sina kunder efter årets slut. Det är i och för sig inte en nödvändig förutsättning att alla banktillgodohavanden finns upplagda på data, för att banken skall kunna hjälpa kunden med uppdelningen av räntan i inflationskompensation och realränta. Beräkningarna kan utföras manuellt. Det är emellertid uppenbart att dessa beräkningar kan rationaliseras oerhört genom automatisk databehandling. Det är därför intressant att konstatera att så många konton redan i dag faktiskt upplagts på data. Enligt vad utredningen inhämtat bereder det inte någon teknisk svårighet för bank, som har sin inlåning upplagd på data, att ge kunden uppgift om uppdelningen av den nominella räntan i inflationskompensation och realränta enligt den metod som skisserats i avsnitt 5.2.2.6. Av riksskatteverkets (RSV) utredning Kontroll av räntor, som presenterades i november 1980, framgick att av totalt ca 27 milj. konton ca 6 milj. saknar uppgift om person- eller organisationsnummer. Det gäller främst PK-banken och en del mindre sparbanker. Även en del av dessa torde vara upplagda på data. Det synes således vara möjligt att dra slutsatsen att det blir möjligt att åstadkomma en materiellt riktig beskattning av penninglån om real beskattning införs. Det är en synnerligen betydelsefull skillnad i förhållande till år 1964, då värdesäkringskommitténs betänkande publicerades. Kreditinstituten bör åläggas att lämna sina kunder uppgift om hur årets nominella ränta fördelas på inflationskompensation och realränta. Bankerna kommer sannolikt att i allmänhet se det som en naturlig serviceåtgärd att ge sina kunder hjälp med uppdelningen av de nominella räntorna. Utredningen anser emellertid att alla som yrkesmässigt bedriver inoch utlåning av penningmedel bör lämna sina kunder hjälp med uppdelningen av de nominella räntoma. En lagstadgad skyldighet att göra det bör införas. Vad beträffar obligationslån synes det vara tillräckligt om, på sätt som diskuterats i bil. l till värdesäkringskommitténs betänkande, Svenska fondhandlarföreningens vid varje års slut sammanställda fondnoteringsuppgifter kompletteras med uppgifter om nominella räntor och realräntor. Eventuellt kan uppgiften att svara för de erforderliga beräkningarna ges åt RSV.

5.2.5.4 Fordringar och skulder med positiv realränta

Om de praktiska problem, som skiftande kapitalbehållningar och ränteändringar vållar, kan bemästras, synes det inte föreligga några större teoretiska problem vid beskattningen av penninglån, om realräntan är positiv. Det gäller hos såväl långivaren som låntagaren. Vid den årliga inkomstbeskattningen sker således en fördelning av den

160 Real beskattning av hushållssektom

nominella räntan i inflationskompensation och realränta. Endast realräntan är skattepliktig resp. avdragsgill. Vid realisationsvinstbeskattningen är det enklast att den ersättning, som den skattskyldige erhåller vid avyttring resp. inlösen, upptas som skattepliktig intäkt. Avdrag medges för den skattskyldiges anskaffningskostnad för fordringen. Det är således inte nödvändigt att räkna upp anskaffningskostnaden med index för att säkerställa att endast reala vinster blir Föremål för beskattning, eftersom den skattskyldige redan kompenserats för inflationen genom att årligen erhålla en skattefri inflationskompensation, som täcker det årets penningvärdeförsämring.

Exempel 5:5 Om inflationen under ett visst år är8 0/0, den nominella räntan på en obligation 10 % och obligationens nominella belopp 100 kr. blir den skattskyldiges skattepliktiga intäkt av kapital 2 kr. Den nominella räntan på 10 kr. har då uppdelats i en inflationskompensation på 8 kr. och en realränta på 2 kr. Om för 105 kr. och den skattskyldige förvärvat den obligationen säljs vid årsskiftet för 100 kr. blir den skattepliktiga realisationsvinsten (105 ./. 100 =) 5 kr. Den för inflationen inflaskattskyldige har kompenserats genom den skattefria tionskompensationen på 8 kr. Eftersom inflationskompensationen aldrig kan överstiga inflationen är det således inte nödvändigt att vid realisationsvinstbeskattningen hålla reda på och återföra de erhållna inflationskompensationema till beskattning.

Införandet av en evig realisationsvinstbeskattning av fordringar och som beskattas till 100%, medför att en del problem i nuvarande skulder, försvinner. Frågan om en intäkt skall klassificeras som kapitalskattesystem inkomst eller kapitalvinst förlorar i betydelse. Utges obligation till underkurs (disagio) medför det endast att den skattskyldige fordringsägaren får ett lägre sker vid obligationens inlösen eller avyttring. Om ingångsvärde. Beskattning obligationen i föregående exempel antas emitterad till 98 kr. i stället för 100 kr. blir den skattepliktiga realisationsvinsten, om den avyttras för 105 kr., lika med (105 ./. 98 =) 7 kr. Samma sak gäller om den emitteras till överkurs (agio). Om obligationen antas utgiven till en kurs av 102 kr. blir den skattepliktiga realisationsvinsten således (105 ./. 102 =) 3 kr. under i övrigt oförändrade förutsättningar. Avyttring under löpande beskattningsår synes inte heller behöva medföra På samma sätt som nu kan förvärvaren beskattas för något större problem. för lyftning. Vid överlåtelse av hela årets ränta, när den blir tillgänglig obligationer sker f. n. en fördelning, så att säljaren beskattas för den ränta, som Förvärvaren beskattas sedan för belöper på tiden fram till överlåtelsedagen. hela kupongen vid dess inlösen men erhåller då avdrag för den ränta som Motsvarande principer bör kunna tillämpas belöper på tiden före förvärvet. även efter införandet av real beskattning. Sedan den nominella ränta på detta sätt fördelats mellan köpare och säljare av obligationen, beräknas realräntan på vanligt sätt hos var och en av dem med användande av årsinflationstalet fördelat på kalendennånader. Även för låntagaren sker en uppdelning av den nominella räntan i realränta

Real beskattning av hushållssektom 161

och inflationskompensation. Låntagaren erhåller som nämnts endast avdrag för realränta. Han kompenserar därmed löpande långivaren för penningvärdets fall genom den icke avdragsgilla inflationskompensationen. l konsekvensens namn bör även låntagaren kunna beskattas för kapitalvinster. Det blir dock inte så många situationer, då en sådan kapitalvinstbeskattning blir av praktisk betydelse. Viktigast torde vara de fall då utgivare av obligationer förvärvar egna obligationer till en kurs under pari eller då obligationer inlöses till särskilt förmånlig kurs. Det är således oftast fråga om företag. Det är emellertid möjligt att även privatpersoner lämnar lån på motsvarande villkor. Även en privatperson kan tänkas förvärva en fordran på sig själv till lägre pris än vad han förpliktigat sig att infria skulden med. Den grundläggande principen bör alltså vara att en låntagare anses göra en skattepliktig kapitalvinst resp. lida en avdragsgill kapitalförlust om hans skuld upphör genom att han infriar den till ett annat belopp än han ursprungligen erhållit. På samma sätt vid fordringar behöver indexuppråkning inte ske, eftersom låntagaren kontinuerligt kompenserar långivaren genom den icke avdragsgilla inflationskompensationen.

Exempel 5:6 En person lånar ett belopp om l00 kr. på villkor att han återbetalar l l0 kr. efter l0 år. Han gör då en kapitalförlust på (l 10 ./. 100 =) lO kr., vilken bör vara avdragsgill. Det vore möjligt att i detta fall i stället anse att de 10 kr. utgjorde ränta under inlösenåret. Det torde emellertid vara enklare att hänföra räntor, som inte kontinuerligt beräknas och som uppbäres först vid ett läns inlösen, till kapitalvinstbeskattningen. Den ekonomiska effekten blir densamma under förutsättning att kapitalförluster anses avdragsgilla.

Exempel 5:7 En person lånar ett belopp om 100 kr. till en fast nominell ränta. Länet skall betalas om l0 år. Räntenivån i samhället stiger emellertid och långivaren vill ge sina medel en mer räntabel placering. Han erbjuder därför låntagaren förtidsinlösen av lånet till en kurs av 80 kr. år 5. l och med att lånet inlöses är låntagaren fri från skulden. Han skall således under inlösenåret beskattas för en kapitalvinst på (100 ./. 80 =) 20 kr.

En effekt av att låntagare kapitalvinstbeskattas blir att gäldenärer blir skattskyldiga för ackordsvinster. skattskyldighet kommer också att föreligga i konkurs. l detsenare fallet föreligger speciella problem, som inte behöver lösas i detta sammanhang, exempelvis beträffande frågan om boet eller gäldenären skall anses skattskyldig och om man över huvud taget kan betrakta skulden som helt försvunnen efter konkursen.

162 Real beskattning av hushållssektorn

5.2.5.5 Beräkning av inflationskompensationen när fordran ej

förvärvats till pari En 100-procentig beskattning av kapitalvinster på fordringar medför, som nämnts, att innehavaren av en obligation eller annat fordringsbevis beskattas för skillnaden mellan emissionskurs eller förvärvskurs och inlösenkurs. Om en fordran förvärvats till annat pris än pari, uppkommer emellertid ett annat problem än hur kapitalvinsten skall beskattas. Skall inflationskompensationens storlek beräknas med utgångspunkt i innehavarens förvärvspris eller med utgångspunkt i fordringens nominella värde?

Exempel 5:8 En person förvärvar en obligation för 70 kr. Pari är 100 kr. Årets inflation uppgår till 8 °/0. Räntan är 10 °/0. Skall inflationskompensationen för obligationsinnehavarens del anses vara (8 °/0 x 70 =) 5,60 kr. blir den skattepliktiga realräntan (10 ./. 5,60 =) 4,40 kr. Om däremot inflationskompensationen anses vara (8 % x 100 =) 8 kr. blir den skattepliktiga realräntan (10 ./. 8 =) 2 kr. För den första lösningen talar att obligationsinnehavaren förvärvat obligationen för 70 kr. Kompensationen för penningvärdets fall för hans del blir då _ rätteligen 5,60 kr., dvs inflationens inverkan på hans satsade kapital. - För den andra lösningen talar den omständigheten att gäldenären får betala 10 °/0 ränta och att inflationskompensationen för hans del måste beräknas med

hans förpliktelse som utgångspunkt. Denna betalningsförpliktelse är 100 kr. i

exemplet. Om inflationskompensationen endast ansågs utgöra 5,60 kr. för skulle bristande reciprocitet uppstå. Borgenären och obligationsinnehavaren skulle beskattas för resp. få avdrag för realräntan med olika gäldenären belopp. Denna senare olägenhet synes utredningen vara större. Utredningen förordar således att inflationskompensationens storlek för såväl borgenär som i betalningsförpliktelsens storlek. gäldenär beräknas med utgångspunkt borde rimligtvis påverka marknaden så att förvärvs- _ Den valda lösningen kursema kommer att ligga närmare pari.

5.2.5.6 Fordringar och skulder med negativ realränta

En utgångspunkt för utredningen vid diskussionen om den lämpliga utformav penninglån är att samma principer skall ningen av en real beskattning som vid beskattningen av reallån. Vid penninglån står man tillämpas emellertid inför ett betydande praktiskt problem, som visserligen rent teoretiskt kan uppkomma även vid reallån men knappast någonsin kommer

att göra det, nämligen negativa realräntor. Det kan visserligen tänkas att ett

reallån utges med negativ realränta, men det är svårt att föreställa sig den l Realräntan beräknad kreditpolitiska situation, då sådana lån skulle användas i större utsträcksom skillnaden mellan den nominella räntan ning. och inflationen under Vid penninglån finns det emellertid många skäl att räkna med negativa samma period, dvs. de 1970-talet. att realräntor. Inflationen har vissa år varit så stor under principer som utredningrealräntoma varit vid de allmänt tillämpade räntesatsema. Även om

en anser bör användas negativa

vid beskattningen. realräntan skulle vara positiv vid dessa- räntesatser, kan det finnas anledning

Real av hushållssektom 163

beskattning

att anta att många lån kommer att ske till lägre räntor. Räntelagen medger ju parterna full avtalsfrihet och säger dessutom att ett lån in dubio skall anses som räntefritt. AGL räknar liksom många andra lagar med räntesatser på penninglån som i dag innebär att realräntan blir klart negativ. I AGL:s fall räknas med en ränta på 5 °/o. Dessutom tillkommer det faktum att många lån i Sverige mellan privatpersoner lämnas räntefritt. RegR har fastslagit att någon ränta inte skall beräknas i detta fall. Räntefriheten står också, som nämnts, i enlighet med räntelagens principer och torde motsvara djupt liggande värderingar hos många personer. Om den nominella räntan är 0 °/o kan det vid inflation sägas att realräntan är negativ om man skall betrakta de räntefria lånen på samma sätt som andra lån. Om inflationen överstiger den nominella räntan på ett lån uppkommer ingen positiv realränta som blir skattepliktig resp. avdragsgill vid den löpande

beskattningen. Problemet är emellertid hur den negativa realräntan eller den

del av inflationskompensationen, som överstiger den nominella räntan, skall skattemässigt behandlas. Flera olika möjligheter är här tänkbara. En möjlighet är att beakta negativa realräntor vid den löpande beskattningen. Långivaren skulle i stället för en skattepliktig intäkt få en avdragsgill post. I konsekvens med detta borde låntagaren beskattas för den negativa realräntan. Frågan är emellertid om en sådan princip inte bryter väl starkt mot det konventionella tänkandet. Den skulle också innebära ett starkt incitament för personer med goda inkomster att låna ut pengar till låga nominella räntor. Om låntagaren är en person med avsevärt mindre inkomster än långivaren, skulle långivaren och låntagaren gemensamt göra en skattevinst. lagstiftningen skulle därför, om denna princip infördes, sannolikt få kompletteras med regler riktade mot transaktioner mellan närstående. En närliggande möjlighet är att i stället låta långivama utnyttja ett icke-utnyttjat avdrag för negativ realränta endast mot en positiv realränteinkomst under exempelvis en sexårsperiod. Om den nominella räntan var så låg att realräntan aldrig blev positiv, skulle således den negativa realräntan på detta sätt inte bli möjlig att dra av. Däremot skulle de skattskyldigaskyddas mot årliga oväntade fluktuationer i realräntenivån. Problemet kvarstår emellertid på låntagarsidan. Reciprociteten mellan långivamas och låntagarnas beskattning bryts vare sig man anser att låntagama årligen skall beskattas för den negativa realräntan eller om man lämnar dem helt obeskattade. Den praktiska hanteringen blir också relativt komplicerad. En ytterligare möjlighet är att i stället beakta de negativa realräntoma i samband med kapitalvinstbeskattningen. För fordringamas del skulle det tekniskt sett innebära, att den skattskyldiges anskaffningskostnad ökades med den del av inflationskompensationen som översteg den nominella räntan (.= den negativa realräntans belopp). Effekten blir då att vid avyttring eller inlösen av fordran detta belopp ej kommer att beskattas.

Exempel 5:9 Antag att den skattskyldige förvärvat en obligation för 100 kr. i början av beskattningsåret. Obligationen löper med en nominell ränta av 5 %. Inflationstakten under året är 8 %. *

164 Real av hushållssektorn sou 19321

beskattning

l detta exempel blir realräntan (5 ./. 8 =) -3 kr. Vid den årliga inkomstbeskattningen skall inte någon skattepliktig ränta anses föreligga, eftersom det inte finns någon positiv realränta. För kapitalvinstbeskattningens del gäller då att anskaffningskostnaden på 100 kr. skall ökas med 3 kr. Avyttras således obligationen något senare år för exempelvis 1 10 kr. är anskaffningskostnaden 103 kr. (under förutsättning att realräntan inte varit negativ ytterliggare år). Den skattskyldiges skattepliktiga kapitalvinst blir då vid denna senare tidpunkt (110 ./. 103 =) 7 kr. Även låntagama skall, om den här diskuterade principen tillämpas. öka sitt ingångsvärde med den del av inflationskompensationen som överstiger den nominella räntan (= den negativa realråntans belopp). Härigenom kommer de att erhålla en skattepliktig kapitalvinst vid en senare inlösen av skulden.

Exempel 5:10 till 5 % ränta. En person har lånat 100 kr. i början av ett beskattningsår Inflationen under året utgör 8 °/0. Några år senare betalas skulden till sitt nominella belopp. Realräntoma har under mellantiden varit positiva. Realräntan utgör här således (5 ./. 8 =) -3 kr. Den skattskyldiges ingångsvärde på skulden blir således vid ingången av påföljande beskattnings-

år 103 kr. När lånet sedan inlöses uppstår en skattepliktig kapitalvinst på (103

./. 100 =) 3 kr. en kapitalförlust av samma Långivaren gör under samma förutsättningar storlek, dvs. 3 kr.

under förutsättning att kapitalförluster är Systemet är således konsekvent avdragsgilla från de skattskyldigas övriga inkomster. Å andra sidan är just kapitalförlustema ett av problemen med ett system av att stora kapitalförluster kommer att vara en denna typ. Det är sannolikt ganska nonnal företeelse. Man behöver endast tänka på det stora antalet räntefria lån. I dessa fall kommer realräntan normalt att vara negativ. Långivamas ingångsvärden kommer då att årligen räknas upp. och när lånet uppkomma. lnlösen kan då antas slutligen inlöses skulle en stor kapitalförlust ske vid ett från skattesynpunkt gynnsamt tillfälle, t. ex. då den skattskyldige har stora extraordinära intäkter. Det är naturligtvis möjligt att begränsa avdragsråtten för kapitalförluster. Avdrag kan helt vägras, det kan vägras mot annan inkomst än realisationsvinst och det kan vägras för annan inkomst än sådan som är hänförlig till fordringar och skulder. Nackdelen är emellertid att man då genombryter den generella om lika behandling av kapitalvinster och kapitalförluster. Distinkprincipen tionen mellan kapitalinkomst och kapitalvinst (förlust) får ökad betydelse. Man kan också tänka sig andra begränsningar. Särskilda regler kan införas för räntefria lån. Då uppstår emellertid genast avgränsningsproblem. Den reella skillnaden mellan ett räntefritt lån och ett lån med en nominell ränta på l °/0 är ju vid tider av stark inflation högst obetydlig. Samma sak gäller, som utvecklats, en eventuell särbehandling av närståendetransaktioner. tidigare Varje system som erfordrar särbehandling av vissa typer av transaktioner medför tillämpningsproblem av olika slag och administrativa komplikationer.

Real av hushållssektorn 165

beskattning

En annan invändning mot det här beskrivna systemet är att det blir ganska komplicerat. Så fort realräntan är negativ måste ingångsvärdena på fordringar och skulder justeras. Eftersom det knappast är möjligt att långt efteråt pröva om det under tidigare år förelåg negativa realräntor på en del lån, måste rimligen uppräkningen av ingångsvärdena ske i samband med fastställandet av den skattskyldiges deklaration för beskattningsâret. Skattemyndighetema belastas då med ett betydande merarbete. Dessutom tillkommer den för utredningen betydelsefulla omständigheten att det knappast är ens teoretiskt lämpligt att föreskriva en motsvarande behandling av reallånen. Innebörden skulle vara att vid ett reallån med negativ realränta (dvs. en sparare får betala ett årligt belopp för förmånen att få placera sina pengar på så fördelaktiga villkor som reallånet innebär) skulle anskaffningskostnaden successivt uppräknas med de negativa realräntoma. Härigenom skulle den enkelhet vid kaptalvinstbeskattningen, som annars borde vara möjlig i normalfallet för reallånens del, omintetgöras. Trots de möjligheter till ett konsekvent system, som den ovan beskrivna lösningen innebär, synes det av ovan anförda skäl vara lämpligast att hävda att negativa rea/räntor inte skall få medföra några skattekonsekvenser alls. Vill de skattskyldiga träffa avtal om sådana nominella räntor, som inte ger kompensation för penningvärdets fall, får det anses ligga ett benefrkt moment i detta, som inte bör få medföra avdragsrätt vid inkomstbeskattningen i någon form. Ett benefrkt moment föreligger dock inte när det gäller äldre lån med låga, bundna räntesatser. Förenklingsskäl talar emellertid för att inte heller i detta fall skattemässigt beakta negativa realräntor.

Exempel 5:11 I det tidigare nämnda exemplet hade en person förvärvat en obligation med 5 % nominell ränta för 100 kr. Inflationen under året uppgick till 8 %. Ett antal år senare avyttrades obligationen för l 10 kr. Principen att negativa realräntor inte skall medföra några skattemässiga konsekvenser medför att obligationsinnehavaren först och främst blir helt obeskattad vid den löpande beskattningen eftersom realräntan i exemplet uppgår till -3 kr. Om principen skall följas medför den också att anskaffningskostnaden för obligationen inte skall justeras. Den utgör fortfarande 100 kr. Vid den senare avyttringen uppkommer således en kapitalvinst på (l 10 ./. 100 =) IO kr. Kapitalvinstbeskattningen blir således tekniskt synnerligen enkel i detta fall. Låntagarens situation framgår av det tidigare diskuterade fallet.

Exempel 5:12 En person har lånat 100 kr. i början av ett skatteår till 5 % ränta. Inflationen under året utgör 8 %. Några år senare betalas skulden till sitt nominella belopp. Då realräntan är negativ erhåller låntagaren inte något avdrag vid den löpande beskattningen. Någon justering av ingångsvärdet skall inte ske. Vid lånets återbetalning uppkommer således inte någon skattepliktig kapitalvinst (100 ./. lOO = 0 kr.).

166 -Real beskattning av hushållssektorn

5.2.5.7 Stigande penningvärde

Den hittillsvarande diskussionen har förts under förutsättning att penning-

värdet faller och KPI följaktligen stiger (inflation). De historiska erfarenhekan betraktas som terna ger dess värre vid handen att den förutsättningen realistisk. Som angavs i det inledande avsnittet är det emellertid en utgångsför utredningen att kunna finna ett system, som är helt neutralt till punkt i penningvärdet. Det skall således inte krävas ändringar i de förändringar principer lagstiftningen bygger på för att möta en situation där penningvärdet stiger och KPI följaktligen faller (deflation). Reallånen skall enligt utredningens förslag regleras med ett officiellt index. Stiger penningvärdet innebär således det att reallånens nominella belopp minskar. För reallånens del betyder således ett stigande penningvärde inte några komplikationer. Den avtalade realräntan utbetalas som vanligt. Det enda som händer är att lånets värde i nominella termer minskar. För penninglånens del är situationen mer komplicerad. Det är inte möjligt att göra på samma sätt som vid fallande penningvärde, dvs. helt enkelt subtrahera inflationskompensationen (i detta fall negativ) från den nominella räntan. Det skulle innebära att den skattskyldige skulle få ett större skattepliktigt belopp än vad han faktiskt fått i handen. En av utredningens utgångspunkter har varit att belopp som inte varit tillgängliga för lyftning inte skall beskattas. Det medför således att den skattskyldige inte bör beskattas för större belopp än den nominella räntan. Det kan tilläggas, att de skattskyldigas entusiasm för förbättringar av penningvärdet inte torde öka, om det medför beskattning av ränteintäkter, som man inte uppbär. Penningvärdestegringen synes i stället i sin helhet få beaktas vid kapitalvinstbeskattningen. Tekniskt får det ske genom att den skattskyldiges ingångsvärde minskas med årets deflation. Fordringar kommer då att beskattas vid avyttring eller inlösen. Avdrag vid skulder kommer att ske på samma sätt. Denna lösning medför nackdelen att ingångsvärdena måste justeras. Fördelen är emellertid att den blir likartad den som gäller för reallånen och att ingen beskattning behöver ske förrän de skattskyldiga har medel att betala skatten med.

Exempel 5:13 En person lånar en annan ett belopp om 100 kr. till 8 °/0 ränta. Under beskattningsåret minskar KPI med 2 °/0. Långivaren beskattas då för intäkt av kapital med 8 kr. Hans ingångsvärde minskas med deflationsbeloppet på 2 kr. och utgör därefter (100 ./. 2 =) 98 kr. När lånet inlöses efter ett antal år beskattas hon för en kapitalvinst av (100 ./. 98 =) 2 kr. Beskattningen av låntagaren sker på motsvarande sätt. Han medges avdrag för en ränta av 8 kr. under beskattningsåret. Vid länets inlösen erhåller han avdrag för en kapitalförlust av (100 ./. 98 =) 2 kr.

Utredningen anser emellertid ej att lagtexten bör tyngas med deflationsfallet. Skulle penningvärdet börja stiga kan lagstiftningen kompletteras.

Real beskattning av hushållssektorn 167

5.3 Beskattningen av aktier

5.3.1 Gällande rätt

Fysisk person, som äger aktier, beskattas för utdelningen enl. 38 § 1 mom. KL. Beskattning sker, när kupongen blir tillgänglig för lyftning. Har kupongema överlåtits utan samband med aktierna skall vid en onerös transaktion överlåtaren beskattas för vad han erhåller. När kupongen sedan förfaller, beskattas förvärvaren endast för skillnaden mellan vad han då erhåller och vad han betalt. Vid benefikt förvärv av aktiekupong är dock

förvärvaren i

skattskyldig för hela utdelningen, när den blir tillgänglig för lyftning. 1 syfte att stimulera aktiesparandet antogs hösten 1980 Lag om skattereduktion för aktieutdelning, vilken trätt i krañ den l januari 1981. Genom denna lag medges en skattereduktion på 30 % av mottagen utdelning till den del denna inte överstiger 7 500 kr. för ensamstående och 15 000 kr. för makar gemensamt. lagstiftningen syftar enligt departementschefen till att åstadkomma en provisorisk lindring av dubbelbeskattningen av bolagsvinster i avvaktan på ett mer pennanent system”. (Prop. 1980/81:39 s. 22.) Realisationsvinst vid avyttring av aktier beskattas enligt 35 § 3 mom. KLI Beskattningen är evig. Vid benefikt förvärv går man tillbaka till senaste onerösa förvärv vid fastställandet av ingångsvärdet. Vid avyttring av aktier, som ägts mindre än två år, beskattas hela vinsten. Har aktierna innehafts mer än två år upptas 40 °/0 av vinsten som skattepliktig intäkt. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnaden äger inte rum. Fondemissioner och nyemissioner medför komplicerade problem. Deltai fond- eller nyemission utlöser inte beskattning. Däremot måste

gande

anskaffningskostnaden omräknas så att den totala anskaffningskostnaden fördelas på varje aktie. Säljes vid nyemission en teckningsrätt utlöser det däremot realisationsvinstbeskattning, eftersom därigenom en del av den skattskyldiges aktieinnehav avyttras. En proportionell del av aktiens anskaffningsvärde avdras då från försäljningsintäkten (teckningsrättens kursvärde/aktiens kursvärde). Kvarvarande aktiers anskaffningsvärde minskas i motsvarande mån. Svårighetema att utreda den verkliga anskaffningskostnaden har medfört att vissa schablon regler får alternativt tillämpas. Ingångsvärdet på börsnoterade aktier, som innehafts mer än två år, kan alternativt sättas till 50% av försäljningsintäkten. Börsnoterad aktie, som den l april 1976 innehaftsi minst 5 år, kan alternativt upptas till två tredjedelar av deklarationsvärdet den 31 december 1975. För aktier i fåmansbolag får man räkna med tre fjärdedelar.

5.3.2 Real beskattning och aktiemarknaden

Den reala beskattningsprincipen fyller inte samma funktion på aktiemarknaden som vid beskattningen av fordringar och skulder. I det senare fallet är syftet med införande av real beskattning i främsta hand att stimulera användningen av reallån samt förhindra att inflationen förorsakar förmögenhetsförskjutningar från spararna till låntagama. När det gäller aktier finns inte samma partförhållande som vid fordringar och skulder. Aktieägama och aktiebolaget kan inte ses som två parter med stridiga intressen, där en vinst för

i 168 Real av hushållssektom SOU 1932:1

beskattning

motsvaras av en förlust för den andra. En förlust for den ena parten aktieägaren motsvaras inte av någon vinst för bolaget och tvärtom. Aktieägaren är ägare av en andel i bolagets fönnögenhet. Motiveringen för införandet av reala beskattningsprinciper, när det gäller aktier, ligger därför på ett annat plan, nämligen önskemålet om största möjliga neutralitet mellan olika placeringsmöjligheter. Om real skattemässiga beskattning införs på obligationsmarknaden och effekten blir att ett avsevärt är det sannolikt att, om nuvarande skatteantal realobligationer emitteras, regler bibehålls oförändrade för aktiernas del, aktiemarknaden påverkas negativt. Det är emellertid hur en real beskattning av aktier skall inte självklart utformas. Frågan kompliceras i viss mån av att det är allmänt erkänt, att nuvarande för utdelningsbeskattning och aktievinstbeskattning är principer mindre och att kapitalvinstkommittén f. n. arbetar med att söka lyckade reformera dessa. Det är särskilt utredningsarbetet med syfte att integrera bolagsskatten med aktieägamas inkomstskatt genom ett avräkningssystem som är av intresse. Den danska diskussionen i (eller Pavoir-fiscalsystem) om afaktieavancer om att åstadkomma en

Betenkning beskatning (1978:856)

viss förenkling av aktievinstbeskattningen vid en indexering är också föremål för kommitténs intresse. Det gäller särskilt frågan om införande av en s. k. saldometod. Det är knappast möjligt för realbeskattningsutredningen att beakta alla de tänkbara reformer, som f. n. är föremål för diskussion och utredningsarbete. får inskränka sin diskussion till att visa grundprincipema för Utredningen av ett regelsystem för beskattning av aktier utifrår. reala uppbyggnaden Att det inte är självklart, hur beskattningen skall utformas utifrån principer. får medföra att fler huvudaltemativ undersöks. Vid diskusdessa principer, sionen av dessa altemativs för- och nackdelar kan deras förenlighet mec andra

aktuella reformtankar som berör aktiebeskattningen analyseras.

De två huvudaltemativen för real beskattning av aktier är att antirgen se aktieutdelningen som närmast likställd med nominell ränta (nominalräntesynsättet) eller att se den som nännast likställd med real ränta (realräntesynsättet). Konsekvensen som närmast likställd med av att betrakta aktieutdelningen nominell ränta är att beskattningen av neutralitetshänsyn i princip bör utformas som vid real beskattning av penninglån. I enlighet med de principzr som utredningen tidigare utvecklat för denna beskattning innebär det, att den av aktieägaren mottagna utdelningen vid beskattningen minskas med ett avdrag för inflationskompensation. I den mån utdelningen överstiger den årliga beskattas den. Gör den inte det blir den obeskattad, Aktievinstinflationen, beskattningen utformas så att alla aktievinster beskattas till 100 °/o. Någon indexuppräkning av anskaffningskostnadema är inte erforderlig. Aktieägama anses ha kompenserats för inflationen genom att den del av utdelningn som motsvarar inflationen lämnats skattefri. l övrigt behöver nuvarande principer för aktiebeskattning inte ändras. Om aktieutdelningen däremot närmast betraktas som jämställd med realränta bör i princip de regler tillämpas som gäller beskattningen av teallån. Den viktiga skillnaden föreligger dock. att vid reallån exakt kompensation alltid lämnas för penningvärdeforsämringen. medan utvecklingen a\ aktie-

Real beskattning av hushållssektorn 169

kurserna förorsakas av en mängd olika faktorer. vilket måste beaktas vid beskattningen. Den viktigaste effekten av att se utdelning som realränta blir att utdelningen liksom f. n. helt beskattas hos mottagaren. Eftersom inflationen inte beaktas vid den löpande beskattningen får det i stället ske vid aktievinstbeskattningen. Anskaffningskostnaden måste därför indexuppräknas. Vid avyttring av aktien

skall då endast skillnaden mellan försäljningspriset och indexuppräknad

anskaffningskostnad upptas till beskattning. En kapitalförlust bör i konsekvensens namn vara avdragsgill och underskottsavdrag medges. Ur ekonomisk synvinkel är det helt klart att det är det senare synsättet utdelning som realränta - som närmast motsvarar dagens verklighet. Det kapital som aktieägarna investerat i företagen har karaktären av realinvesteringar; kapitalet investeras i varor, maskiner och byggnader med en förväntan om en viss avkastning. Om inflationstakten ökar förväntas avkastningen stiga i motsvarande grad och vice versa. Det här sambandet gäller visserligen inte automatiskt, särskilt inte på kort sikt. Ett flertal börsnoterade företag hardock på senare tid deklarerat att de ser det som naturligt att vinsterna kommer att öka i takt med inflationen och att det följaktligen bör vara möjligt att också höja utdelningen i takt med inflationen. Det finns således ett direkt samband mellan aktieutdelningen och realräntan. Med aktiemarknadens synsätt skulle det visserligen vara en förmån om det andra synsättet valdes och inflationskompensationen följaktligen gavs löpande, snarare än när aktierna försåldes. Detta skulle nämligen ge upphov till en räntefri skattekredit som höjer den förväntade aktieavkastningen. Storleksordningen av denna framgår av nedanstående exempel.

Exempel 5:14 Antag att en person köper aktier för l00 kr. Utdelningen är 5 °/0 och väntas stiga i takt med inflationen som är l0 % per år. Innehavstiden beräknas till 5 år. Marginalskatten är 75 %. Med nuvarande regler skulle den nominella avkastningen (utdelning plus värdestegring efter skatt) mätt som intemränta på denna investering blir 8,7 % per år (realisationsvinsten antas bli beskattad med 40 % x 75 °/0). Med real beskattning där utdelningen jämställs med en realränta stiger den förväntade avkastningen till l 1,25 % per år( l 00 % av realisationsvinsten skattepliktig). Skulle utdelningen i stället behandlas som en nominell ränta stiger avkastningen ytterligare. nämligen till 12.8 % per år. I det senare fallet förutsätts dock att den del av inflationskompensationen som inte löpande kan utnyttjas får avräknas mot andra inkomster. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid tveksamt om en sådan kvittningsrätt bör få förekomma. Skälen är desamma som för penninglån, dvs. negativa realräntor bör inte få kompenseras. Ändras förutsättningarna i exemplet, så att kvittning inte får ske, sjunker den förväntade avkastningen till 8,6 % per ar.

En konsekvens av att behandla utdelningen som nominell ränta är att utdelningsandelen (utdelningamas andel av vinsten) måste höjas för att inflationsavdraget skall kunna utnyttjas fullt ut. Annars kommer ju. som exemplet ovan understryker. den förväntade aktieavkastningen att sjunka (for såvitt man inte i stället inför en rätt för den skattskyldige att kvitta den icke utnyttjade delen av inflationskompensationen mot andra inkomster). Därtill

170 sou 1982:1 Real beskattning av hushållssektorn

kommer, att utdelningarna kommer att variera mer än hittills mellan åren. När inflationstakten sjunker kommer således utdelningen att sänkas, liksom den stiger vid ökande inflation. Detta är inte nödvändigtvis någon nackdel. Teoretiskt har man länge hävdat att det vore en fördel om en större del av vinsten delades ut. Å andra sidan har den svenska företagsbeskattningen traditionellt stimulerat företag att reinvestera vinstmedel. En ändring av detta synsätt skulle därför behöva kombineras med flera åtgärder än att behandla aktieutdelningar som en nominell ränta. Ytterligare ett argument för att behandla aktieutdelningen som realränta utgör realisationsvinstbeskattningen. Vid tillämpningen av denna princip uppräknas aktiemas anskaffningskostnad med index. Själva avyttringen av aktierna ger då endast upphov till realisationsvinstbeskattning om försäljningssumman överstiger detta indexuppräknade värde. Ses utdelningen däremot som nominell ränta blir konsekvensen vid kapitalvinstbeskattningen att hela skillnaden mellan försäljningspriset och anskaffningskostnaden beskattas. Aktieägama erhåller kompensation för penningvärdets fall i båda Den väsentliga skillnaden kommer emellertid att föreligga, att systemen. blir avsevärt mycket större om utdelningen ses som inlåsningseffekten nominell ränta än som realränta. Om utdelningen jämställs med nominell ränta kan aktierna endast säljas för priser motsvarande deras nominella anskaffningskostnader utan att realisationsvinstbeskattning äger rum. Kompensation för inflationen har ju redan lämnats vid den årliga beskattningen. Om utdelningen däremot jämställs med realränta kan aktierna säljas för den reala anskaffningskostnaden, dvs. den nominella anskaffningskostnaden uppräknad med index, utan att realisationsvinstbeskattning äger rum. I detta fall har ju inflationskompensation inte tidigare erhållits. l stället blir det så mer lockande att i vissa situationer skattemässigt ta hem en mycket realisationsforlust. Den tidpunkten avgörs ju av den skattskyldige. Sammankan sägas att inlåsningseffekter på aktiemarknaden mer sällan fattningsvis vid realräntesynsättet men däremot blir besvärande vid torde uppkomma nominalräntesynsättet. Det är naturligtvis möjligt att den här tidigare gjorda bedömningen av nominalräntesynsättets inverkan på utdelningspolitiken är felaktig. Bolagen kanske inte höjer utdelningarna till den nivå som är erforderlig för att avdraget för inflationskompensation fullt skall kunna utnyttjas. Ligger utdelningarna normalt under inflationstakten innebär det att aktieägarna vid nominalräntesynsättet, som det här beskrivits, inte får full kompensation för penningvärdets fall. Vid realräntemetoden erhålls en sådan kompensation vid realisationsvinstbeskattningen, om inte på annat sätt så genom underskottsavdrag. Behandlas utdelning som real ränta underlättas det om underskott vid realisationsvinstberäkningen beaktas vid taxeringen. Om nämligen framtidsutsikterna för ett företag är osäkra, kommer dess aktiekurs att sjunka till dess att närmar sig avkastningskravet. l det direktavkastningen (utdelning/aktiekurs) från 100 till exempel som gavs ovan skulle det innebära att aktiens värde sjönk under 50. En köpare skulle därefter fortfarande få en förväntad någonstans kring 15 % men i ston sett enbart i form av utdelning. Om hela avkastning denna utdelning beskattades och ingen hänsyn togs till att aktiens värde inte skulle den förväntade avkastningen efter skatt bli steg i takt med inflationen densamma som med nu gällande skatteregler. Ett starkt argument för synsättet att utdelningen närmast är att jämställa

av hushållssektorn 171 Real beskattning

med realränta är att denna princip är lättare att kombinera med en del aktuella och tänkbara reformer av bolagsbeskattningen. Särskilt gäller det om Sverige i likhet med ett stort antal västeuropeiska stater skulle integrera bolagsskatten med aktieägamas inkomstskatt enligt ett favoir-flscal-system (skatteavräkningssystem). De provisoriska regler som införts år 1980 för att lindra dubbelbeskattningen är ett steg i den riktningen. Vare sig full integration som i Västtyskland eller blott paltiell integration som i t. ex. genomförs Frankrike, förutsätter integrationen att aktieägaren är skattskyldig för mottagen utdelning. l dessa system ses den av bolaget erlagda skatten som en källskatt utdelningsinkomst. Bolagsskatten blir på skatten på aktieägarens från denna. Om aktieägaren inte beskattas för följaktligen avräkningsbar utdelningen är avräkningen således inte möjlig. Även vid andra tänkbara former för integration av bolagsskatt och aktieägamas inkomstskatt verkar realräntesynsättet ligga närmare till hands. Vid det sannolikt mindre aktuella alternativet att integrationen sker genom att aktiebolaget erhåller avdrag helt eller delvis för lämnad utdelning, finns visserligen inte några tekniska hinder för att tillämpa nominalräntealtemativet. Psykologiskt torde det emellertid sannolikt vara svårt att vid en sådan refonn avstå från att helt beskatta aktieägaren för mottagen utdelning. Det gäller även beträffande det alternativ till förenkling av företagsbeskattningen som utretts genom denna utrednings försorg, totalt avskaffande av skatten på

rörelseinkomst och beskattning först vid uttag ur rörelsen (bil. 2).

En negativ konsekvens av att behandla aktieutdelning som real ränta är att att köpa aktier för lånade pengar försämras. Anledningen är möjligheterna inte i första hand lönsamhetsskäl utan snarare likviditetsfaktorer. Den som sålunda köper aktier i dag gör det med förväntningar om en avkastning före l l-l 2 % efter skatt om utdelningen behandlas skatt på ca 15 °/0. Det motsvarar som realränta (jfr exempel 5: 14). Låneräntan efter skatt torde komma att ligga något lägre (efter införandet av real beskattning). Genom upplåningen uppkommer alltså en s. k. hävstångseffekt som medför att avkastningen på det satsade egna kapitalet förväntas bli högre än utan belåning. Från likviditetssynpunkt kan dock denna transaktion ställa sig oförmånligare. Avgörande blir huruvida lånet är ett reallån, där skulden räknas upp med index, eller ej. Om skulden är ett penninglån skall investeraren betala ut ca l l % av lånebeloppet varje år efter skatt. Mot det står en utdelningsinkomst som endast uppgår till någon eller några procent per år efter skatt. Enligt utredningens uppfattning är detta argument inte tillräckligt starkt med för att uppväga de fördelar som ligger i att se utdelningen jämställd realränta. Dels är belåning av aktieportföljer inte av någon större storleksordatt finansiera aktieköpet med reallån ning. Dels bör det finnas möjlighet varvid de negativa likviditetseffektema bortfaller. Ett problem med realräntesynsättet är dock att beräkningen av skattepliktig realisationsvinst kompliceras. Det blir besvärande framför allt i fråga om sådana aktier, som ofta omsätts. Diskussionen om aktiebeskattningen har i detta kapitel hittills gällt aktien Se bil. 2, AvskafTad “V

som en penningplacering för fysiska personer. Det är emellertid ett önskemål illkomstbeskêtlnlnå

således även vid

;fffâigäilnfádñjfk

att likartade principer skall tillämpas rer all aktiebeskattning. avyttring av fåmansbolag. Eftersom realräntesynsättet innebär att den årliga andra Skattereformer-g_ av utdelningen fullt beskattas, medför det att det blir av mindre betydelse vid Erik Haglund.

172 Real beskattning av hushållssektorn

inkomstbeskattningen, om ägaren/företagsledaren tar ut bolagets vinst som utdelning eller som lön. Vid nominalräntesynsättet blir det emellertid vid den årliga beskattningen fördelaktigare att ta ut vinsten som utdelning upp till den årliga inflationens nivå. För att kunna lämna utdelning måste ägaren/företagsledaren emellertid ta fram och redovisa vinst i bolaget. Effekterna av de olika alternativen kan således inte närmare analyseras förrän ställning tagits till bolagsbeskattningen. l detta sammanhang kan emellertid påpekas, att

nominalräntesynsättet medför att årlig utdelning upp till inflationstakten

stimuleras och att ägaren vid avyttring av företaget blir hårdare beskattad än vid realräntesynsättet. Det kan också hävdas att redan det faktum att företagsbeskattningen utformas realt är ett argument för realräntesynsättet. Utdelning sker ju av en vinst, som är realt beräknad. Sammanfattningsvis kan sägas att nominalräntesynsättet verkar ha en del fördelar vid nu gällande bolagsskatteregler, framför allt därför att aktierna annars skulle kunna komma i en mindre gynnsam ställning som placering vid den årliga beskattningen. Mot detta talar emellertid inlåsningseffektema. Situationen ändras emellertid om aktiebolagets och aktieägarens skatt integreras genom någon form av skatteavräkningssystem. Det blir då inte bara tekniskt nödvändigt med realräntesynsättet. Det främsta argumentet emot det, den ogynnsamma årliga beskattningen av aktieägaren, förvinner helt eller delvis. Även vid andra metoder för lindring eller undan röjande av dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster verkar realräntesynsättet medföra avsevärda fördelar. Utredningen anser därför att beskattningen av aktieutdelningar och aktievinster bör utformas enligt realräntesynsättet, dvs. aktieägaren beskattas för hela den årliga utdelningen och anskaffningsvärdet uppräknas med index vid realisationsvinstbeskattningen. Omräkningstalet fastställes med samma officiella index som grund som används för att beräkna det inflationstal, som används vid uppdelningen av nominella räntor. (Jfr s. 189 f angående förenklingsmöjligheter.) l det följande utvecklas några syn punkter på den tekniska utfommirgen av de här diskuterade huvudaltemativen för en real aktiebeskattning.

5.3.3 Utdelning som nominell ränta

Om utdelningen betraktas som nominell ränta måste årligen en uppdelning av denna i inflationskompensation och real del ske. Det tekniska problemet i sammanhanget är närmast att fastställa den nominella räntans storlek i förhållande till insatt kapital. Själva beräkningen av realräntan blir däremot enkel, eftersom aktieutdelningen beslutas en gång per år och utgår med simma belopp för samma slag av aktier. Den är således konstant i förhållande :ill det insatta kapitalet under året. Att bolagsstämma beslutat om en viss utdelning per aktie, t. ex. 8 kr. per aktie. säger endast att utdelningen utgår med detta belopp för varje av aktieägaren innehavd aktie. Är pari 100 innebär det också att utdelningen utgör 8 0/0 av det belopp. som bolaget bokfört som aktiekapital på balatsräkningens passivsida. Däremot säger ett sådant beslut inte något on den nominella avkastningens storlek i förhållande till aktieägarens insatta krpital. Vid beräkningen av realränta med nominell avkastning som utgångsptnkt är

Real av hushållssektorn 173

I beskattning

det emellertid det av aktieägaren insatta kapitalet som är utgångspunkten. Det är ju detta kapital som skall inflationssäkras. Det aktiekapital som redovisas av bolaget påverkas ju däremot även av andra faktorer än inbetalningar från aktieägarna som t. ex. fondemissioner. Begreppet av aktieägarna insatt kapital” kan emellertid uppfattas på olika sätt. Man kan avse vad den enskilde aktieägaren faktiskt betalt för aktien, dvs. vad han personligen investerat. Beräkningarna blir då i princip desamma som de som görs vid realisationsvinstbeskattningen. Insatt kapital är då anskaffningskostnaden för aktien vid dess förvärv från tidigare innehavare plus vad som inbetalats vid eventuella nyemissioner fördelat på antalet nu innehavda aktier. Om insatt kapital fattas på detta sätt erhålls fördelen att det verkligen blir den skattskyldiges egen investering som ligger till grund för beräkningen av inflationsskyddet. Nackdelen är emellertid att beräkningarna blir individuella för varje enskild aktieägare och dessutom inte kända för bolaget. Bolaget kan således inte då avpassa sin utdelningspolitik så att avdraget för inflationskompensationen fullt medges alla aktieägare. Dessutom kan hjälp från bolaget inte erhållas vid beräkningarna av den reala utdelningens storlek. En annan möjlighet är att se begreppet “insatt kapital ur bolagets synvinkel. Det blir då fråga om vad aktieägare verkligen satsat till bolaget. Man koncenterar sig då på relationen bolag-aktieägare och bortser från transaktioner med tredje man. Det innebär att man fullt ut tillämpar samma principer som vid penningobligationer, då man, som utvecklats, utgår från den nominella ränta som betalats utan hänsyn till vad innehavaren förvärvat obligationen för. Beräkningarna blir då i princip desamma som vid beräkningarna av tillskjutet kapital vid utskiftningsbeskattningen. Såsom insatt kapital räknas då vad som ursprungligen inbetalats för en viss aktie plus eventuellt aktieägartillskott som inte ökat aktiekapitalet minus vad som återbetalats till aktieägama i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Har fondemission skett får beräknas hur mycket av det ursprungligen insatta kapitalet som faller på varje aktie.

Exempel 5:15 En aktie utges i samband med bolagets bildande till 100 kr. Efter ett antal år genomförs en fondemission med villkoren 1:1. Av aktieägarna insatt kapital/aktie blir då 50 kr. Medges en utdelning på 4 kr. efter fondemissionen motsvarar det en nominell avkastning av 8 °/0 på insatt kapital. Om årets inflation varit 6 °/0 skall 2 % anses utgöra den reala avkastningen på insatt kapital. l förhållande till aktiens nuvarande nominella värde blir det l 0/0, dvs. av den lämnade utdelningen på 4 kr. blir 3 kr. inflationskompensation och l kr. real avkastning. - Rent beräkningsmässigt kan samma resultat erhållas på det sättet att man i stället beräknar inflationskompensation per aktie. Eftersom bolagets bokförda värde för aktiekapitalet förhåller sig till det av aktieägarna inbetalda kapitalet som 2:1 skall inflationskompensationen per aktie utgöra hälften av inflationsbeloppet, dvs. (6 : 2 =) 3 kr. Utdelningen på 4 kr. skall således minskas med 3 kr. Real avkastning, vilken skall upptas till beskattning. utgör l kr.

174 Real beskattning av hushållssektom sou 1932:1

Eftersom man vid denna metod endast använder sig av uppgifter som är kända för bolaget och som dessutom gäller generellt för alla aktieägare, synes det inte innebära några svårigheter att föreskriva att bolagen årligen skal beräkna och publicera uppgift om exempelvis intlationskompensationens storlek per aktie. Med denna uppgift år det inte svårt för de enskilda aktieägarna att beräkna den skattepliktiga, reala avkastningens storlek. Det erfordrar ju endast att utdelningen minskas med detta belopp. Kapitalvinstbeskattningen erbjuder inga problem i detta alternativ ur teknisk synvinkel, i varje fall inte några andra än som finns i nuvarande system. Anskaffningskostnaden per aktie beräknas på samma sätt som nu, således enligt en genomsnittsmetod. Vid avyttring av aktie upptas försäljningsintäkten som intäkt. Avdrag medges för anskaffningskostnaden. Eftersom inflationskompensation redan givits vid den årliga beskattningen behöver inte någon indexuppräkning ske. Alla beräkningar sker med nominella belopp. Önskar man förenkla systemet något kan man, som föreslås i det danska betänkandet om aktievinstbeskattning, avstå från att räkna om anskaffningskostnaden vid ny- och fondemission och i stället beskatta vad som erhålles för teckningsråtter som utdelning. Det är teoretiskt felaktigt men innebär en viss förenkling. Som nämnts år det huvudsakliga problemet vid detta altemativ de inlåsningseffekter som kan uppkomma på aktiemarknaden, då indexuppräkning av anskaffningskostnaden inte äger rum och kapitalvinstema beskattas med 100 %. I viss utsträckning kan de problemen mildras genom införande av någon form av saldometod, dvs. att beskattning endast äger rum, när de skattskyldiga definitivt minskat sitt aktieinnehav med så stort belopp att de skattepliktiga realisationsvinstema konsumerat arrskaffningsvärdet på den skattskyldiges hela aktieinnehav. Då saldometoden f. n. utreds av kapitalvinstkommittén är det emellertid inte lämpligt att på detta stadium diskutera den i samband med real beskattning.

5.3.4 Utdelning som realrcinta

De tekniska problemen vid alternativet att betrakta utdelningen som real och således i sin helhet skattepliktig ligger helt inom kapitalvinstbeskattningen. Den löpande beskattningen av utdelningen blir exakt densamma som vid nu gällande system, dvs. utdelningen upptas i sin helhet till beskattning. Vid kapitalvinstbeskattning uppkommer däremot problemet att indexuppräkna anskaffningsvärdena. Det vållar avsevärda tekniska problem. eftersom aktier kan vara förvärvade vid olika tidpunkter. Särskilda problem vållar de omräkningar av anskaffningskostnaden, som i princip måste ske vid varje enskild försäljning även om det endast gäller teckningsrättsbevis och delbei vis. De beskrivna problemen har närmare utvecklats i det danska Betankning om beskatning af aktieavancer. l detta sammanhang förtjänar blott att påpekas, att realisationsvinster torde bli så pass sällsynta vid detta alternativ att saldometoden inte behöver övervägas av hänsyn till inlåsningseffektema. Det synes också tveksamt om den i kombination med indexuppräkning innebär så stora fördelar från förenklingssynpunkt att den bör övervägas av denna anledning.

i Real beskattning av hrtshållssektorn 175

Exempel 5:16 Den skattskyldiges transaktioner med aktier i AB Realus framgår av nedanstående sammanställning:

Antal Pris per Anskaffnings- Försälj-

För beräkning av de sålda aktiemas anskaffningsvärden används i exemplet av RSV fastställda omräkningstal vid försäljning av fastighet under år 1980. Metoden innebär ju att vid av aktier samma beräkningsmetod skall

försäljning

användas som under år 1980 användes vid avyttring av fast egendom.

Sålda aktiers anskaffningsvärden efter indexuppräkning

terstående indexuppräknat anskaffningsvärde (63 651 ./. 24 187) 39 464 Återstâende aktieinnehav (170 ./. 65) 105

Det återstående indexuppräknade anskaffningsvärdet efter 1980 års försäljning indexuppräknas sedan i framtiden (som om det förvärvats år 1980). det år försäljningsintäkt skall upptas till beskattning Fastställelse av det reala anskaffningsvärdets storlek under tidigare år är inte erforderlig.

Det kan diskuteras från vilket år indexuppräkning skall medges. Det synes dock alltför snävt att bara medge indexuppräkning framåt i tiden. Nuvarande aktievinstbeskattningsregler, som trädde i kraft den l januari 1975, enligt vilka 40 °/0 av en nominellt beräknad vinst upptas till beskattning, kan sägas innebära ett försök att schablonmässigt åstadkomma samma resultat som vid en IOO-procentig realisationsvinstbeskattning av en realt beräknad vinst. l varje fall efter den 1 januari 1975 bör de skattskyldiga ha reda på aktiemas anskaffningsvärden. Det synes därför vara lämpligt att indexuppräkning medges från denna tidpunkt.

176 av hushållssektom sou 19324 Real beskattning

Omräkningstalet bör fastställas med samma officiella index som grund som används för att fastställa inflationstalet. Är således inflationen från oktober år till oktober innevarande år lO % blir inflationstalet lO % och föregående omräkningstalet l,l. Som nämnts fordrar metoden att undan röja dubbelbeskattning av aktiebolagsvinster genom skatteavräkning att realräntesynsättet anläggs.

Exempel 5:17 Antag att 100 °/0 integration av bolagsskatten med aktieägamas marginalskatter genomförts. Bolagsskatten antas vara 60 %. Aktieägamas marginalskatter antas vara 40, 50, 60. 70 resp. 80 %.

40 °/0 50 % 60 °/n 70 % 80%

40 50 60 70 80 Aktieägarens skatt Skattetillgodohavande 58 Restitution 18 8 2 12 22 Skatt efter avräkning Total skatt 40 50 60 70 80

Som synes blir beskattningen alltid avhängig av aktieägarens marginalskatt under förutsättning att restitution ges om skattetillgodohavandet överskjuter skatten. Skattens storlek blir således inte beroende av inflationen på något sätt. Denna får i stället beaktas vid kapitalvinstbeskattningen. Däremot bör det faktum, att den aktieägare med samma marginalskatt som bolagsskattesatsen (i exemplet 58 0/0) inte behöver betala någon skatt på mottagen utdelning, göra aktier mer attraktiva.

i 5.4 Beskattningen av egnahem

5.4.1 Gällande rätt anses egnahem utgöra en egen förvärvskâlla. De Enligt gällande Skatteregler beskattas i inkomstslaget annan fastighet. Det innebär att man betraktar egnahem på annat sätt än segelbåtar, konstverk och andra förmögenhetstillgångar. Intäkten av egnahemmet skall upptas till beskattning, avdrag skall ges for kostnader. Med bibehållandet av huvudprincipen att egnahem utgör forvärvskällor infördes till 1955 års taxering av förenklingsskäl särskilda regler for beskattning av sådana fastigheter som är inrättadetill bostad för en eller två familjer. Intäkten skulle beräknas till 3% av fastighetens taxeringsvärde, vilket i dåvarande ränteläge ansågs motsvara en skälig beskattning av det kapital investerat i fastigheten (den s. k. villaschablonen). Den fastighetsägaren beräknade intäkten trädde således i stället för siväl ett schablonmässigt

Real beskattning av hushållssektorn 177

uppskattat värde för förmånen av bostad i den egna fastigheten som eventuella intäkter av fastigheten i form av hyra. Blev sidointäktema för stora skulle fastigheten emellertid inte schablonbeskattas. På avdragssidan infördes den begränsningen att avdrag endast medgavs för ränta och tomträttsavgäld. Härigenom undveks ett stort antal tvister om gränsdragningen mellan reparation och underhåll å ena sidan och ny-, till- och ombyggnad å andra sidan. Vid de allmänna fastighetstaxeringama åren 1957 och 1965 höjdes taxeringsvärdena betydligt. För att förebygga att det skulle medföra skattehöjningar för villaägarna sänktes procentsatsen för schablonberäkningen till 2,5 % resp. 2 %. Dessutom infördes ett extra avdrag för de villaägare, som var mantalsskrivna på fastigheten. sänkningen av intäktsprocenten och den successiva ökningen av den allmänna räntenivån medförde att allt fler fastigheter visade underskott. Underskotten blev självfallet mer värdefulla vid högre marginalskattesatser än vid lägre. För att förhindra att skattereglema även skulle stimulera uppförandet av mer utpräglade lyxbyggnader infördes vid 1968 års taxering en progressiv skala förintäktsberäkningen. Denna skala har vid flera tillfällen ändrats, bl. a. vid 1979 års taxering, då intäktsprocenten i lägsta skiktet åter höjdes till 3 °/0. Skalan har nu fr. o. m. 1982 års taxering följande utseende:

De olika procentsatsema används för den del av fastighetens taxeringsvärde, som ligger inom de angivna gränserna. Avdrag för underskott medges inte vid den kommunala beskattningen for underskott som är hänforligt till fastighet, som är belägen i annan kommun. År 1968 infördes också principiellt helt nya regler för realisationsvinstbeskattning av fastigheter. Tidigare hade en kapitalvinst vid en avyttring av fastighet varit skattefri, om fastigheten innehafts mer än 10 år eller om den var

förvärvad vid ett benefikt fång och den s. k. skyldemannaregeln inte var

tillämplig. Nu infördes en i princip evig beskatming av fastighetsvinster. Vid benefika förvärv gick man i princip tillbaka till senaste onerösa förvärv. Principiellt mest betydelsefullt var att den skattskyldiges anskaffningskostnad fick uppräknas med index. lndexuppräkningen skedde ursprungligen från anskaffningsåret, dock tidigast från år 1914. Omräkningstal fastställdes med KPI som grund. År 1976 genomfördes en ändring med innebörd att indexuppräkning tidigast sker från år 1952. Vissa alternativa metoder finns. Den skattskyldige har fritt val mellan dessa. Utgångspunkt för indexuppräkningen för fastighet förvärvad före år 1952 utgör 150 % av 1952 års taxeringsvärde. Vid fastigheter som innehafts i mer än 20 år kan den skattskyldige som ingångsvärde uppta ett belopp motsvarande 150 °/0 av det taxeringsvärde, som gällde 20 år före avyttringen. Har fastigheten förvärvats genom arv eller testamente eller bodelningi anledning av makes död, kan som ingångsvärde under vissa förutsättningar upptas 150 °/0 av det taxeringsvärde som gällde året fore dödsåret (vid dödsfall år 1970 och senare 133 %). l Se avsnitt 5.2.1.

178 Real beskattning av hushållssektorn

Beräkningen av skattepliktig realisationsvinst bygger sedan år 1968 på en real princip. Genom lagändring år 1980 har emellertid vissa avsteg gjorts från den reala beräkningsprincipen (SFS 1980:998). lngångsvärdet samt lörbättringskostnader räknas endast om med hänsyn till prisutvecklingen från det fjärde året efter det år då fastigheten förvärvades resp. kostnaderna lades ned till det år då fas- Begränsningen av rätten till indexuppräkning motiveras i tigheten avyttras. propositionen (1980/81 132) med att fastigheter till stor del är lånefrnansierade (s. 19): Särskilt rätten till full indexuppräkning har- i kombination med den obegränsade avdragsrätten för låneräntor vid den löpande inkomstbeskattningen - lett till att många fastighetsägare på grund av inflationens effekter vid belåning har kunnat göra mycket stora vinster som har lämnats helt obeskattade vid en försäljning. Dessa förhållanden är inte längre acceptabla.

5.4.2 Schablonbeskattning av villor

Enligt utredningens uppfattning är den ursprungliga uppbyggnaden av beskattningen av egnahem i Sverige principiellt riktig. Därmed avses att fastigheten utgör förvärvskälla, att ett skäligt värde beräknas för fönnånen av fri bostad i den egna fastigheten och att avdrag ges för kostnaderna. Genom denna konstruktion blir det kapital ägaren investerat i den egna fastigheten

beskattat. Avsikten är att ägare i princip inte skall uppnå någon skattemässig

fördel genom att flytta över sitt kapital från en räntegivande bankräkning till fastigheten. Såväl räntan som det i fastigheten investerade kapitalet blir beskattat. Härigenom uppnås likartade skatteförhållanden för egnahemsägare och hyresgäster. Hyresgästen åtnjuter inte avdrag för hyran och fastighetsägaren beskattas för värdet av att bo i sin fastighet. Genom införandet av den s. k. villaschablonen år 1953 förenklades villabeskattningen. Som nämnts innebär denna att som intäkt i förvärvskällan upptas ett visst schablonbelopp. Avdrag ges endast för i fastigheten nedlagd gäld och tomträttsavgäld. lntäktsschablonen beräknas som viss procent av fastighetens taxeringsvärde. lntäktsschablonen är uttryck för en real princip vid villabeskattningen. Den är därför av särskilt intresse ur denna utrednings synvinkel. Det faktum att taxeringsvärdena ändras vid varje allmän fastighetstaxering, så att de enligt vissa regler avspeglar priserna på fastigheter, medför att intäkten stiger i kronor räknat vid inflation. Avdrag medges däremot för nominella räntor. Villabeskattningen är således ett exempel på blandning av reala och nominalistiska beskattningsprinciper. Som tidigare utvecklats i detta kapitel ger en sådan blandning ofta upphov till problem. Om endast den reala räntan beskattas men hela den nominella räntan är avdragsgill, blir investeringen i fråga lönsammare ju högre inflationen är och ju högre marginalskatt den skattskyldige har. Blandningen av reala och nominalistiska principer var således inte så allvarlig när schablonbeskattningen infördes som den är f. n., eftersom inflationen då var obetydlig. Skillnaden mellan den nominella räntan och realräntan var då inte så stor. Den starka stegring av inflationen som ägt rum under 1970-talet har emellertid medfört att skillnaden mellan (ett slags real-

schablonintäkten*

Real beskattning av hushållssektom 179

_

ränta) och den avdragsgilla ränteutgiften (en nominell ränta) successivt ökat. Underskotten i inkomstkälloma annan fastighet och kapital har därför _ökat starkt. Effekten har blivit ett betydande skattebortfall för stat och kommun och en genom beskattningen uppkommen växande olikhet mellan villaägare och hyresgäster, vilken fått kompenseras med åtgärder utanför beskattningssystemets ram. Bland villaägarna gör personer med högre marginalskatt större skattevinster än personer med lägre marginalskatt. De problem för villabeskattningen, som inflationen medfört, har ytterligare komplicerats av att man tvekat att fullt ut genomföra den reala princip, som intäktsberäkningen vid villabeskattningen är ett uttryck för. Det faktum, att intäktsschablonen vid flera tillfällen sänkts, för att höjningen av taxeringsvärdena vid en allmän fastighetstaxering inte skall få leda till ökad beskattning i nominella tal, är ett avsteg från den reala principen för intäktsberäkning. Effekten har självfallet blivit att underskotten ytterligare ökats. Denna effekt har man försökt att dämpa för de dyraste villomas del genom införandet av den progressiva intäktsschablonen. Därmed har man emellertid på intet sätt minskat den olika behandling av de stora grupperna av hyresgäster och villaägare, som är det huvudsakliga problem, som uppkommit genom villabeskattningens bristande anpassning till inflationen. Skapandet av likvärdiga ekonomiska villkor för olika upplåtelsefonner är ett av de viktigaste målen för utredningen. Utredningen anser att denna effekt kan uppnås genom införandet av reala lån och real beskattning. Den skattemässiga utformningen av beskattningen av de reala lånen har redan utvecklats i det avsnitt som behandlar beskattningen av reallån. Vid utformningen av de speciella reglerna för bostadsbeskattningen bör utgångspunkten därför vara en situation, där villaägama finansierat sina fastigheter med reallån och där endast den reala räntan är avdragsgill. Å andra

sidan är det för många villaägare också nödvändigt att reallån står till buds vid

villafrnansieringen. Övergången till real beskattning skulle innebära en alltför

stor likviditetsbelastning för många villaägare om de var tvungna att betala höga nominella räntor men endast få avdrag för realräntan. Om villabeskattningens utformning diskuteras med utgångspunkt i att reala principer används på avdragssidan, kommer de nu använda principerna på intäktssidan i ett helt annat läge. Det nuvarande systemets fördel, den reala i I principen för intäktsbeskattningen, träder då fram i dagen.

Det finns inte någon anledning att ändra på denna punkt. Tvärtom kan det

sägas, att införandet av real beskattning och reala lån medför att villabeskattningen kommer att bygga på riktiga grundprinciper och att villabeskattningen kommer att medföra de effekter, som ursprungligen avsågs. Införandet av real beskattning av fordringar och skulder medför således att grunderna för nuvarande villabeskattning kan lämnas oantastade på ett helt annat sätt än vad som sannolikt annars kunnat vara fallet. Dessutom bör det vara möjligt att avlägsna en del principiellt felaktiga påbyggnader av nuvarande system, som tillkommit för att man inte fullt ut velat ta konsekvensema av nuvarande situation. Det kan emellertid finnas anledning att diskutera vissa detaljer i utformningen av de nuvarande reglema för villabeskattningen för att anpassa villabeskattningen ännu bättre till ett konsekvent system för real beskattning.

180 Real beskattning av hushållssektorn

5.4.3 Underlaget för schablonberäkningen

Underlaget för schablonberäkningen utgör i dag fastighetens taxeringsvärde. Detta ändras normalt endast i samband med de allmänna fastighetstaxeringama, som i princip skall äga rum vart femte år. Taxeringsvärdet skall enligt fastighetstaxeringslagen sättas så, att det motsvarar 75 % av en fastighets marknadsvärde två år före fastighetstaxeringsperiodens ingång. Det finns således en säkerhetsmarginal på 25 %. Effekten av nu gällande principer är att det uppstår en viss eftersläpning i beskattningens anpassning till penningvärdets förändringar. Justering av underlaget sker normalt endast vart femte år. Då blir å andra sidan vid tider av stark inflation förändringen ganska stor. Det är möjligt. att det faktum att taxeringsvärdena ändras endast vart femte år och att förändringarna då blir ganska drastiska, har medfört, att det inte varit möjligt att fullt ut tillämpa reala principer för beräkningen av schablonintäkten, utan schablonbeloppet har sänkts. Det problem, som i första hand uppställer sig, när det gäller underlaget för schablonberäkningen vid real beskattning är om detta underlag bör utgöras av taxeringsvärdet. Alternativt vore det möjligt att istället utgå från det för ägaren gällande ingångsvärdet. Underlaget skulle således fastställas på samma sätt som anskaffningsvärdet vid realisationsvinstbeskattningen av fast egendom och bestå av ägarens anskaffningskostnad plus förbättringskostnader minus eventuella delförsäljningar. Ingångsvärdet skulle då årligen uppräknas med index. Fördelen med att använda det for ägaren gällande ingångsvärdet på fastigheten i stället för taxeringsvärdet äri första hand att det kan fastställas mer exakt. De kostnader som verkligen betalts går i princip att ange på öret medan får arbeta med relativt grova uppskattningar. En fastighetstaxeringen ytterligare fördel vore att de allmänna fastighetstaxeringama skulle förlora avsevärt i betydelse och, om taxeringsvärdet inte tillerkändes betydelse vid förmögenhetsbeskattningen och ytterligare en del skatterättsliga sammanhelt kunna avskaffas. Eftersom de skattskyldiga med hänsyn till hang, realisationsvinstbeskattningen ändå är tvungna att hålla reda på de erforderliga uppgiftema för underlagets beräkning, skulle något merarbete inte vara nödvändigt. Taxeringsvärdet har emellertid vissa fördelar som underlag för schablonberäkningen. Det är mer objektivt i den meningen att det påverkas mindre av relationen mellan köpare och säljare. Försäljningspriset på en fastighet kan ju påverkas av parternas inbördes relationer så att priset blir lägre, t. ex. vid släktköp. Det spelar ju mindre roll vid realisationsvinstbeskattningen, eñersom ett lägre pris innebär ett lägre ingångsvårde och följaktligen högre beskattning i framtiden. Om ingångsvärdet användes som grundval för beräkningen av schablonintäkten, skulle emellertid ett lägre pris innebära en lägre årlig beskattning av köparen. Om anskaffningskostnaden användes som underlag, borde den principiellt justeras med hänsyn till förslitningen av den på fastigheten befintliga byggnaden. Det blir däremot inte nödvändigt om taxeringsvärdet användes som grundval, eftersom taxeringen sker med hänsyn till fastighetens skick vid värderingstillfället. En principiellt betydelsefull skillnad mellan taxeringsvärdet och anskaff-

Real beskattning av hushållssektorn 181

ningskostnaden som underlag för schablonberäkningen är att taxeringsvärdet avspeglar prisutvecklingen på fastigheter i det aktuella området. Ett indexuppräknat anskaffningsvärde, där uppräkning sker med KPI, avspeglar den allmänna inflationstakten i samhället. Sammanfattningsvis kan det sägas att det inte verkar som om en övergång från taxeringsvärdet till det för ägaren gällande ingångsvärdet på fastigheten vore någon nödvändig förutsättning för övergång till real beskattning. Utredningen anser därför att taxeringsvärdet kan vara grunden för beräkningen av det underlag, på vilket intäktsschablonen skall beräknas. Däremot kan det sägas att starka skäl talar för en årlig justering av detta värde. Intäktsschablonen kommer därmed att mer kontinuerligt anpassas till realräntan. Justeringama kommer också att verka mer naturliga. Taxeringsvärdet bör således årligen räknas upp med index. Vid större värdeförändring bör på samma sätt som nu särskild fastighetstaxering äga rum. Ur principiell synvinkel finns det inte något skäl att använda en säkerhetsmarginal, när det gäller att lägga taxeringsvärdet som grund för beräkningen av schablonintäkten. Denna blir på detta sätt systematiskt för låg. Det är självfallet möjligt att säga att fastighetstaxeringen ärbehäñad med så allvarliga felkällor, att en viss säkerhetsmarginal är nödvändig för att förhindra att någon skattskyldig överbeskattas. Det måste dock sägas att denna aspekt inte motiverar en generell säkerhetsmarginal på 25 %. Snarare är den ett skäl för att medge ökade möjligheter till omtaxering. Om man skall öka underlaget med säkerhetsmarginalen (således med 33 °/o) eller i stället öka schablonen med samma prooentsats, är en smakfråga. l sak förändrar det inget. Av lörenklingsskäl anser utredningen att man kan utgå från taxeringsvärdet och i stället öka schablonen. Underlaget för beräkningen av schablonintäkten bör således vara taxeringsvärdet. Detta värde bör årligen uppräknas med något index. Lämpligt sådant index utreds f. n. av 1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05), som också utreder andra frågor som aktualiseras vid rullande taxering. Fastställes nytt taxeringsvärde via allmän eller särskild fastighetstaxering, bildar det nya taxeringsvärdet i stället underlag för de kommande indexuppräkningama.

5.4.4 I ntäktsschablonens nivå lntäktsschablonen bör således fastställas med utgångspunkt i att ett med 33 % uppräknat taxeringsvärde motsvarar fastighetens verkliga värde. En konsekvens av att intäktsschablonen i princip skall motsvara realräntenivån är att vid real beskattning och reala lån underskott i annan fastighet endast i undantagsfall kan förekomma. Från renodlad skattesynpunkt finns då inte längre någon anledning att behålla den progressiva intäktsschablonen. Den har motiverats av att man inte velat att de fördelar, som säkerhetsmarginalen och avdragsrätten för nominella räntor ger, skulle utsträckas även till de dyrbaraste villoma. Då ränteavdragsrätten begränsas till realräntan finns det inte längre någon anledning att behålla den progressiva schablonen. Man kan diskutera hur intäktsschablonen bör fastställas. Principen att den bör motsvara realräntan borde strängt taget medföra att den borde fastställas årligen i efterhand med hänsyn till realräntan under året. På så sätt skulle intäktssidan och avdragssidan balansera varandra, underskott genomsnittligt

182 Real beskattning av hushållssektorn

inte uppkomma och tanken bakom villabeskattningen bäst förverkligas. En sådan princip medför dock svårigheter för de skattskyldiga att beräkna skattekonsekvensema av sitt boende. För den enskilde villaägaren ändras räntan på reallånen sannolikt endast sällan. Räntan på reallånen får normalt antas vara fast för flera åri följd. Variationer i intäktsschablonen skulle då på ett svårförutsebart sätt förändra kalkylen för boendekostnadema. Det synes därför lämpligast med en i lag angiven bestämd intäktsschablon. Skulle realräntenivån förändras på något mer bestående sätt får intäktsschablonen ändras genom lagändring. Intäktsschablonen bör fastställas med utgångspunkt i den reala avkastning villaägaren kan få vid alternativa placeringar. De uppskattningar av realräntans väntade storlek, som Ingemar Hansson gör i bil. 4, tyder på en real inlåningsräntesats av 0,5 °/0. Vid placeringar i statsobligationer uppskattas realxäntesatsen till 2 °/0. Utredningen anser mot denna bakgrund att intäktsschablonen lämpligen kan sättas till 2 °/0 av taxeringsvärdet, vilket motsvarar 1,5 % av det med säkerhetsmarginalen på 33 °/0 uppräknade taxeringsvärdet. Intäktsschablonen skulle således generellt bli densamma som den f. n. är i lägsta intervallet.

5.4.5 Realisationsvinstbeskattningen Om realisationsvinstbeskattningen av fast egendom går det att fatta sig kort. Den är f. n. delvis ett uttryck för principen om real beskattning. Det index som används syftar till att mäta allmänna penningvärdeförändringar. De problem, som enligt utredningen vållas av nuvarande Skatteregler, främst de stora obeskattade vinsterna som skuldsatta villaägare gör på sina lån, beror inte på utformningen av realisationsvinstbeskattningen utan på blandningen av reala och nominalistiska beskattningsprinciper. I och med att utredningen föreslår införande av konsekvent real beskattning undanröjs dessa problem. De begränsningar i rätten att omrákna anskaffningsvärde och förbättringskostnader till försäljningsårets pen ningvärde, som infördes år 1980, bör avskaffas.

Exempel 5:18 En villaägare köper år l en villa for 100 000 kr. Lånet finansieras med ett amorteringsfritt reallån på 100000 kr. 10 år senare har inflationen varit 100 °/0. Fastigheten avyttras då för 200 000 kr. Det nominella värdet av det reallån med vilket villan finansierats är då 200 000 kr. Det med index uppräknade anskaffningsvärdet är också 200 000 kr. När ägaren säljer villan är han således varken rikare eller fattigare än i utgångsläget. Någon skattepliktig realisationsvinst uppkommer inte, eftersom _ 200 000 kr. minus 200 000 kr. är lika med O.

I ett konsekvent realt system finns det inte någon anledning att inte också beräkna realisationsförlustema enligt de reala principer, som gäller för realisationsvinster. Utredningen anser att så bör ske. Vad beträffar realisationsvinstbeskattningen bör dock anmärkas att när det gäller icke schablontaxerade fastigheter tidigare värdeminskningsavdiag

Real beskattning av hushållssektorn 183

återförs vid beskattning av realisationsvinst. Det sker inte när det gäller schablontaxerade fastigheter. Eftersom intäktsschablonen är så beräknad att den skall motsvara en beskattning av alla intäkter med avdrag för alla kostnader utom ränta och tomträttsavgäld, har villaägarna i själva verket årliga värdeminskningsavdrag. Dessa borde principiellt återföras medgivits till beskattning vid realisationsvinstskatteberäkningen. Det skulle kunna ske genom en nedjustering av omräkningstalen. Utredningen anser emellertid att är önskvärd eller ej inte sammanhänger med frågan om en sådan förändring om en real beskattning införs eller ej. Eftersom införandet av real beskattning medför en så betydande ändring av villkoren på fastighetsmarknaden, anser inte att det finns anledning att också införa nya principer för utredningen beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Utredningen anser inte heller att det finns någon anledning att ändra andra regler för realisationsvinstberäkningen. Indexuppräkning kommer då att ske fr. o. m. år 1952.

5.4.6 Ändrat omräkningstal

Som nämnts i avsnitt 5.2.2.6 fastställs f. n. det omräkningstal som används vid realisationsvinstbeskattningen av fastigheter med KP] för juli månad som grund. Omräkningtalet publiceras i augusti. Det inflationstal som utredningen ansett skall användas för uppdelning av nominella räntori inflationskompensation och realränta bör fastställas med officiellt index som grund och föreligga senast den 20 december. Utredningen bedömde det inte som realistiskt att årets inflationstal kunde byggas på annat än prisförändringen från oktober föregående år till oktober innevarande år. Enligt utredningens uppfattning är det önskvärt att penningvärdets förändringar vid beskattningen uppskattas efter så enhetliga principer som möjligt. Samma officiella index bör användas för att fastställa såväl inflationstalet som omräkningstalet. Det skulle innebära att omräkningstalet för året för realisationsvinstbeskattningens del skulle fastställas senare är f. n., eftersom inflationstalet bör fastställas så sent som möjligt under beskattningsåret. Nackdelen med denna ändring är att sådana skattskyldiga som avyttrar sina fastigheter under senare delen av beskattningsåret inte som nu exakt kan veta om avyttringen medför att skattepliktig realisationsvinst uppkommer. Eftersom omräkningstalet skall bygga på ett officiellt index som måste föreligga åtminstone månadsvis går det dock att bilda sig en ungefärlig uppfattning om omräkningtalet för beskattningsåret. Ju senare på året försäljningen sker, desto säkrare blir denna uppfattning. Utredningen anser således att omräkningstalet liksom inflationstalet bör fastställas med KPI for oktober månad som grund.

5.5 Beskattningen av bostadsrätter

5.5.1 Gällande rätt Grundprincipen för beskattning av bostadsrättshavare är att beskattning skall ske hos bostadsrättsföreningen (eller bostadsaktiebolaget), ej hos medlemmen/bostadsrättshavaren. I 24 § 3 mom. KL föreskrivs, att en fastighet, som tillhör bostadsrättsförening eller bostadsrättsaktiebolag, skall schablonbeskat-

184 Real beskattning av hushållssektorn

tas. Schablonen utgör 3 % av taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret. Medlemmen beskattas däremot inte för värdet av bostadsförmånen. Beskattning av medlemmen sker däremot, om bostaden helt eller till övervägande del varit av medlemmen mot vederlag upplåten under hela eller större delen av beskattningsåret. Enligt anvisningarna till 38§ p. 2 KL beskattas i så fall medlemmen för vederlaget som intäkt av kapital. Den av inflationen förorsakade höjningen av de nominella räntorna har emellertid för bostadsrättsföreningamas del medfört problemet, att de kommit att regelbundet visa underskott. Utgiftsräntoma kommer att överstiga intäktsschablonen även vid en relativt låg belåningsgrad. Då bostadsrättsföreningen och medlemmama utgör olika skattesubjekt är det inte möjlzgt att överföra underskotten från föreningen till medlemmarna. Bostadsrättsinnehavama har därför inte på samma sätt som villaägarna haft möjlighet att utnyttja underskott i inkomstlaget annan fastighet som avdrag från sina övriga inkomster. Föreningamas outnyttjade underskottsavdrag har medfört att metoder skapats för att låta delägarna få utnyttja dem. Så har skett genom att låner. i viss utsträckning upptagits av medlemmarna i stället för av föreningen. I fallet RÅ 1971 ref. 2 fastslog RegR:s majoritet att ränteavdrag ej kunde vägras medlemmen i ett sådant fall. Att avdrag däremot vägrades i fallet RSV Dt 1973:8 berodde på att i detta fall avdrag yrkades för ränta på en insatsrevers. Då det var fråga om en inbetalning till föreningen, vägrades avdrag på grLnd av det uttryckliga förbudet för avdrag för inbetalningar till bostadsrättsföreningen i anvisningarna till 38§ p. 2 KL. RegR:s dom i RÅ 197] ref. 2 medförde stor popularitet för bostadsrättsföreningar med s. k. strimlade lån. Det föranledde ett lagstiftningsingripande med innebörd att även medlemmen skall uppta en viss schablonrtässigt beräknad inkomst till beskattning. l sin nu gällande utformning innebär andel i föreningens beiiållna regeln, att 3 % av den del av medlemmens fömrögenhet som överstiger 50 000 kr. skall upptas till beskattning i inkomstslaget kapital enligt anvisningarna till 38§ p. 2 KL. Schablonbeskattringen kommer att drabba bostadsrättsinnehavare som är medlemmar i föreiingar som av ena eller andra anledningen har låga lån. Vid avyttring av andel i bostadsrättsförening gäller att sådan andel int: skall beskattas som andra andelar enligt reglerna i 35§ 3 mom. l stället sker bmkattning enligt reglerna i 4 mom. Efter fem års innehav blir en eventuell kapitalvinst helt skattefri.

5.5.2 Den löpande beskattningen av medlem och förening

Även vad beträffar beskattningen av bostadsrättsinnehavare och bostadsrättsföreningar medför införandet av real beskattning en möjlighet till återgång till tidigare gällande, mer principiellt riktiga och konsekventa regler. När ränteavdraget begränsats till realräntan, uppkommer vid nuvarande irtäktsschablon på 3 % i regel inte några underskott. Den särskilda schablonbeskattningen av medlemmarna kan således avskaffas. För att åstadkomma största möjliga likhet i beskattningen vid olika upplåtelsefonner bör intäktsschablonen sänkas till 1,5 °/0. Det bör gälla alla fastigheter, som schablonbeskattas enligt 24 § 3 mon. KL,

Real beskattning av hushållssektorn 185 _

dvs. fastigheter som tillhör bostadsrättsförening eller bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföretag. Bostadsrättshavare och hyresgäster kan inte göra det extra avdrag på l 500 kr., som medges på schablonbeskattat eget hem mantalsskriven fysisk person, vilket motiverar en lägre intäktsschablon än 2 9/0.

5.5.3 Kapitalvinstbeskattningen

Principiellt borde bostadsrättsinnehavare helt beskattas som villägare. För kapitalvinstbeskattningens del skulle det innebära en ”evig”, IOO-procentig realisationsvinstbeskattning, där anskaffningsvärden och förbättringskostnader fick uppräknas med index. Då kapitalvinstkommittén sysslar med realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter, synes det dock mindre lämpligt att här utfonna en sådan beskattning i detalj. Utredningens grundläggande uppfattning är att beskattning skall ske på samma sätt som när det gäller fastigheter. En sådan beskattning borde underlättas av att utredningen föreslagit att beskattningen av aktier och andelar skall ske på samma sätt. Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter samt alla aktier och andelar, inklusive andelar i bostadsrättsföreningar, skulle således komma att ske efter samma grundläggande principer.

5.6 Beskattningen av övrig lös egendom

5.6.1 Gällande rätt Lös egendom, som inte ger någon avkastning, beskattas inte årligen. l motsats till vad som gäller för fastigheter anses således inte ägandet av lös egendom ge upphov till någon skattepliktig intäkt. Trots detta är räntor på lån som upptagits för att förvärva egendomen avdragsgill enligt 39§ KL. Avyttring av lös egendom realisationsvinstbeskattas enligt 35 §4 mom. KL. Oneröst förvärvad egendom beskattas om den avyttras inom fem år efter förvärvet. Enligt den s. k. skyldemannaregeln går man vid benefrka förvärv från närstående till gi varens eget onerösa förvärv. IOO-procentig vinstbeskattning sker bara under de två första åren. Därefter sker en successiv avtrappning av den del av vinsten som upptas som skattepliktig realisationsvinst.

5.6.2 Den löpande beskattningen Några större förändringar i den löpande inkomstbeskattningen av lös egendom, som inte ger någon avkastning. är knappast tänkbar. Endast beträffande mycket värdefulla tillgångar kunde man tänka sig en beskattning efter samma principer som gäller för fastigheter. Utredningen finner det inte nödvändigt att i samband med införandet av real beskattning föreslå några skulle ske i framtiden är den dock inte sådana åtgärder. Om sådan beskattning oförenlig med reala bcskattningsprinciper. En väsentligare förändring uppnås genom utredningens förslag att endast realräntan skall vara avdragsgill. Härigenom försvinner möjligheten att göra stora skattevinster på inflationen genom att uppta lån och förvärva lös egendom. vars nominella värde ökar med inflationen.

186 Real beskattning av hushâllssektorn

5.6.3 Kapitalvinstbeskattningen

Praktiska skäl talar också emot en mer omfattande utvidgning av realisationsvinstbeskattningen av övrig lös egendom. Skulle en sådan utvidgning ske måste det vara fråga om mer värdefulla tillgångar, där det är möjligt att kontrollera äganderättsövergångar. Sker en utvidgning av det område, som skall omfattas av evig lOO-procentig realisationsvinstbeskattning, bör anskaffningsvärdena på samma sätt som för fastigheter, aktier och andelar uppräknas med index. I nuvarande situation kan snarast ifrågasättas om realisationsvinstbeskattningen av lösöre i princip fyller någon funktion över huvud taget. Den kunde i varje fall begränsas till att enbart omfatta de två första åren, om man vill beskatta de snabba, rörelseliknande vinsterna. Behovet av realisationsvinstbeskattning av lösöre är dock mindre i ett realt system genom att avdragsrätten begränsats till realräntan på de lån, som eventuellt upptagits för att finansiera förvärvet av tillgångarna. Vad beträffar fordringar och skulder har skälen för och tekniken vid en evig lOO-procentig kapitalvinstbeskattning diskuterats i avsnitt 5.2.2.3. Premieobligationer bör behandlas som lösöre, ej som andra fordringar. De speciella lotterivinstliknande regler som gäller för beskattningen av dessa vinster gör det svårt att inpassa dem i övriga inkomstskatteregler. Det synes därför naturligast att helt se dem som ett slags eviga lottsedlar från skattesynpunkt.

5.7 Underskott i

inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet

Principen om symmetri vid beskattningen innebär att i de fall en kapitalvinst utgör beskattningsbar realisationsvinst bör också motsvarande kapitalförlust utgöra en avdragsgill realisationsförlust. En sådan avdragsrätt är dock för de flesta skattskyldiga av mer begränsat värde, om inte också ett underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet kan avdras som allmänt avdrag. Vid diskussion om den skattemässiga behandlingen av fordringar och skulder i avsnitt 5.2.2.4 konstaterade utredningen att en begränsning av denna avdragsrätt skulle kunna medföra uppkomsten av gränsdragningsproblem mellan kapitalinkomster och kapitalvinster. Frågan är emellertid av betydelse även beträffande andra tillgångar. Argumentet för en obegränsad avdragsrätt för realt beräknade realisationsförluster är att skattesystemet därmed blir symmetriskt. Är den reala realisationsvinsten skattepliktig är också realisationsförlusten avdragsgill. Skall avdragsrátten nonnalt ha ett praktiskt värde måste underskottsavdrag få ske för underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Argumentet mot en obegränsad avdragsrätt för sådana underskott sammanhänger med realisationsprincipens inverkan på beskattningen. Eftersom en kapitalvinst inte beskattas förrän den realiserats har den skattskyldige stora möjligheter att välja när han vill bli beskattad. Han kan välja detta ögonblick då hans övriga inkomster är låga och följaktligen hans marginalskatt också är det eller då han råkat få en stor realisationsförlust. Framför allt har han möjlighet att uppskjuta beskattningen till ett avlägset fjärran genom att över huvud taget inte avyttra tillgångar som är belastade med en latent realisa-

* Real beskattning av hushållssektorn 187

tionsvinstskatt. Om underskottsavdrag medgavs för underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet skulle den skattskyldige kunna tillgodogöra sig ett sådant avdrag, när det från andra skatterättsliga synpunkter var lämpligt. Hade den skattskyldige höga inkomster skulle det exempelvis vara frestande att minska dessa genom avyttring av en tillgång med en latent realisationsförlust. Det är sannolikt att man vid införandet av en sådan princip skulle vara tvungen att införa särskilda regler om närståendetransaktioner för att Förhindra de mest uppenbara spekulationsmöjlighetema. Viktigast är emellertid att skattskyldighet för realisationsvinster och full avdragsrätt för realisationsförluster sannolikt medför att realisationsvinstema uppskjuts medan realisationsförluster tas hem genast. Beträffande fastigheter föreligger också en risk för att de sköts sämre om den skattskyldige alltid effektivt kan tillgodogöra sig avdrag för realisationsförluster. Vad beträffar reala realisationsförluster på schablontaxerade fastigheter bör också beaktas att beräkningen sker enligt fördelaktiga regler, som inte tar hänsyn till fastighetens värdeminskning (se avsnitt 5.4.5). Behandlingen av realisationsvinster och realisationsförluster utgör en svår avvägningsfråga. Utredningen anser dock att skälen för en viss begränsning av rätten till avdrag för underskott i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet överväger. Avdrag bör endast medges från annan inkomst i detta inkomstslag sex år framåt i tiden. Tidigare underskott bör dock få indexuppräknas.

5.8 Förenklingsmöjligheter

I enlighet med vad som angavs i avsnitt 5.1.4 kommer här som avslutning på detta kapitel att diskuteras om några möjligheter finns att förenkla det reala systemet. Det är då fråga om förenkling av sådana delar av systemet som i och för sig är konsekventa följder av ett realt system, men där det kan diskuteras om vissa förenklingar bör ske av praktiska skäl. Dessförinnan ges en översiktlig redovisning av vilka förenklingar i skattesystemet som det föreslagna reala systemet i sig innebär.

5.8.1 Förenklingar av skattesystemet genom införande

av real beskattning Som framhållits i samband med behandlingen av beskattningen av olika tillgångar innebär ett realt skattesystem i sig förenklingar på många punkter. En del sentida förändringar av KL, som tillkommit för att avlägsna några särskilt stötande effekter av inkomstbeskattningens bristande inflationsanpassning, kan avlägsnas. Det gäller den progressiva villaschablonen, den särskilda schablonen för bostadsrätter och regeln att indexupprâkning av anskaffningsvärde och förbättringskostnad vid realisationsvinstbeskattningen inte skall få ske för de fyra första åren. Den lagstiftning, som syftar till att medge sparama viss skattelättnad, borde också bli överflödig efter införandet av real beskattning, eftersom real beskattning av räntor medför en mycket stark förbättring av sparamas avkastning efter skatt. En nominell räntesats på 10 % ger vid 8 % inflation och 50 % marginalskatt en real avkastning efter skatt på (10 x 0,5 ./. 8 =) -3 %. Vid real beskattning stiger avkastningen till (8 + 2 x 0,5 ./. 8 =) +l °/0. Realräntesat-

188 Real beskattning av hushållssektorn sou 1932;;

sen efter skatt har således ökat med 4 procentenheter. Lagen om skattefrihet för vissa sparformer borde kunna omprövas. Sparobligationer borde kunna “ utges utan skattefri bonus. Det särskilda sparavdraget fyller samma funktion i ett realt som i ett nominalistiskt system. Att mindre kapitalinkomster undantas från beskattning medför en betydande förenkling. Utredningen anser därför inte någon ändring på denna punkt vara motiverad, även om avdragets storlek (f. n. 800 kr. för en skattskyldig, l 600 kr. för äkta makar) kan diskuteras, när en mindre del av den nominella räntan är skattepliktig. För de flesta skattskyldiga medför även införandet av en konsekvent real beskattning forenklingari förhållande till nuläget. Inkomstslaget tjänst berörs inte alls. Vad beträffar kapitalinkomster beskattas aktieutdelningar som nu. För räntomas del sker den förändringen att realräntan skall upptas som intäkt resp. avdras som kostnad i stället för den nominella räntan. Är fordringarna eller skulderna reallån är den erhållna resp. betalade räntan den som skall deklareras. För penninglåns del skall visserligen en uppdelning ske i realränta och inflationskompensation, men om det är fråga om en insättning i ett kreditinstitut eller ett lån från ett sådant, skall detta lämna uppgift om realräntans storlek. Det blir i sådana fall inte svårare att deklarera räntor än f. n. På ett räntefritt privatlån uppkommer, på grund av utredningens ståndpunkt att negativa realräntor inte skall beaktas, inte heller någon skattepliktig intäkt resp. avdragsgill kostnad. Deklarationen av normala kapitalinkomster synes således varken bli svårare eller enklare än i nuvarande nominalistiska system. Förenklingen uppkommer genom att behandlingen av ränteinkomster och ränteutgifter blir mer enhetlig än i dag. Spararna får en högre real avkastning utan att behöva sätta in medlen på särskilda konton och förete sparbcvis. Mindre kapitalvinster på aktier elimineras som f. n. genom ett schablonavdrag. Beräkningen av schablonintäkt underlättas genom att en enda procentsats används oberoende av taxeringsvärdet. De bostadsrättsinnehavare som i dag upptar en schablonmässigt beräknad intäkt som skattepliktig behöver inte längre göra det. Beskattningen läggs helt hos föreningen.

5.8.2 Ytterligare förenklingsmäjligheter

Vad beträffar den grundläggande principen inom den reala beskattningen av hushållssektom, nämligen uppdelningen av nominella räntor i inflationskompensation och realränta, är inte någon förenkling möjlig. Som visas redan i avsnitt 5.2.5. l medför sådana alltför stora möjligheter för en del skattskyldiga att utnyttja dessa schabloner till att skaffa sig skattefordelar. Förenklingsmöjlighetema ligger i stället på kapitalvinstbeskattningssidan. Förenklade lösningar innebär dock ett avsteg från vad som är principiellt riktigt. De bör därför endast göras när starka praktiska skäl talar för dem och när konsekvenserna inte blir så stora i det enskilda fallet. När det gäller avyttring av fastigheter och bostadsrätter samt aktier i fåmansbolag kan sägas. att beskattningskonsekvensema blir så betydelsefulla i det enskilda fallet, att det är motiverat att tillämpa en exakt real princp. Eftersom dylika tillgångar omsätts relativt sällan blir det heller inte så administrativt betungande.

Real beskattning av hushållssektorn 189

Värdepapper som börsnoterade aktier och obligationer omsätts oftare. Det administrativa arbetet med att beräkna den skattepliktiga realisationsvinsten blir större i Förhållande till skatteinkomstema. Inte heller är det normalt fråga om några större belopp för den enskilde. På detta område skulle förenklingsregler kunna övervägas. Olika slag av förenklingsregler är här möjliga. Den närmast till hands liggande är ett relativt högt bottenavdrag. Realisationsvinster på aktier och andelar i annat än fåmansbolag samt fordringar och skulder skulle exempelvis vara skattefria till den del de understeg l0 000 kr. under ett beskattningsår. Deklarationsskyldighet skulle då inte heller föreligga för kapitalvinster under l0 000 kr. Eftersom utredningen intagit ståndpunkten att reala kapitalförluster är avdragsgilla, bör i så fall även stadgas att en real kapitalförlust till den del den understiger l0 000 kr. inte är avdragsgill. En dylik regel skulle innebära att beskattning endast skulle ske vid mer betydande kapitalvinster. Det medför också fördelen att i varje fall mindre kapitalförluster och kapitalvinster behandlas lika. Utredningens ståndpunkt angående begränsningen av rätten till underskottsavdrag i inkomstlaget tillfällig förvärvsverksamhet medför ju annars i realiteten en olikartad behandling, trots avdragsrätten för kapitalförluster. Den radikalaste förenklingslinjen är att helt avskaffa kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av vissa tillgångar. Motivet för en sådan mer långtgående åtgärd skulle vara att inflationen svarar för den övervägande delen av en tillgångs värdestegring och att verkliga kapitalvinster är relativt små. Ett sådant antagande är mer santi ett realt beskattningssystem än i ett nominalistiskt. Vid ett realt beskattningssystem behöver inte kapitalvinstbeskattningen av realtillgångar också fylla funktionen att till viss del beskatta de vinster, som ägarna i själva verket gjort genom avdragsrätten för hela den nominella räntan på de lån de upptagit. Kapitalvinstbeskattningen kan dock inte undvaras när det gäller fastigheter, bostadsrätter och aktier och andelar i fåmansbolag. Beträffande fastigheter och andelari bostadsrättsföreningar är det sannolikt att också reala kapitalvinster och kapitalförluster av betydande storlek uppkommer. Prisutvecklingen på sådana tillgångar är ojämn, beroende på deras belägenhet, en omständighet som inte sammanhänger med inflationstakten i samhället. Vad beträffar fâmansföretag kan sägas att deras värde till stor del är resultatet av ägarens arbetsinsats. Skulle beskattning inte ske här skulle det innebära en ojämnhet vid beskattningen av arbete. Det faktum, att ägaren av fåmansföretaget får ersättning för sin insats vid ett engångstillfälle, motiverar att inflationseffekten beaktas såsom utredningen föreslagit men inte att den reala realisationsvinsten blir skattefri. Om både vinst- och förlustfallet kan sägas att det normalt rör sig om så betydande belopp för den enskilde, att det är rimligt att de beaktas vid beskattningen. Även om kapitalvinstbeskattningen av förenklingsskäl skulle avskaffas för andra tillgångar än fastigheter, andelar i bostadsrättsföreningar och aktier och andelar i fåmansföretag kan det vara motiverat att uppehålla en full beskattning under exempelvis två år. Vid korttidsinnehav är det avsevärt lättare att hålla reda på anskaffningsvärden och andra för beskattningen relevanta uppgifter. Om kapitalvinstbeskattningen avskaffas för dessa tillgångar medför det att även rätten till avdrag för kapitalförluster försvinner i

190 av hushållssektom

Real beskattning

motsvarande mån. Kapitalvinster och kapitalförluster kommer då att också reellt behandlas på likartat sätt. En förenklingsregel som syftar till att frita kapitalvinster på placeringsaktier från efter en viss innehavstid, samtidigt som avyttring av beskattning kontrollerande aktieinnehav skall beskattas, innebär att det uppstår behov av att kunna avgränsa de skattepliktiga från de skattefria föisäljningama. Denna fråga har ägnats ett betydande intresse i Norge och Danmark. I Norge är kapitalvinster vid försäljning av aktier skattefria efter två års innehav. Skattefriheten gäller inte då det är fråga om försäljningen av hela eller en större del av ett bolags verksamhet. Dessa regler om selgende gruppe är dock komplicerade och manar inte till efterföljd. Genom en nyligen genomförd lagändnngi Danmark (Lov nr. 295 afl0.juni 1981 om beskatning af fortjeneste ved afståelse af aktier m. v.) har kapitalav aktier avskaffats i Danmark efter tre års innehav. Det vinstbeskattningen i gäller dock inte försäljningar som omfattas av ”vzernsreglen”. omfattar skattskyldiga, som vid någon tidpunkt under de Vzemsreglen senaste fem åren före avyttiingen av aktierna har ägt minst 25 °/0 av aktiekapitalet eller har ägt aktier med ett bestämmande inflytande (minst 50 % av rösterna) i bolaget. Vid avgörande av frågan om aktieinnehavet överstiger 25 °/0 inräknas också närståendes innehav. Närståendekretsen är vid. En avgränsning enligt de föreslagna danska reglerna synes vara praktiskt användbar. Avskaffas kapitalvinstbeskattningen av fordringar och skulder blir gränsdragningen mellan kapitalinkomst och kapitalvinst av större betydelse. Det bör då övervägas om inte agio och disagio vid obligationsemission bör betraktas som ränta.

6 Real

beskattning

av

företagssektom

6.1 Allmänna principer

6.1.1 Syftet med real beskattning av företagssektom

Samma skäl som motiverar en real beskattning av hushållssektom gör sig också gällande inom företagssektom. De fördelnings- och allokeringsmässiga nackdelar, som skattesystemets bristande anpassning till inflationen medför, uppkommer också här. Det måste vara en ambition att inte bara den enskilde utan också den enskilde jordbrukarens och rörelseidkarens löntagarens skatteunderlag fastställs på ett så rättvisande sätt som möjligt. Företagens skatt skall i större utsträckning än f. n. bestämmas med utgångspunkti en beräkning av inkomsten som tar hänsyn till att penningvärdet förändras. Beskattningen inom inkomstslagen rörelse och jordbruk sker i princip efter bokföringsmässiga grunder. Det innebär att det är ökningen av det egna under året som utgör beskattningsbar vinst. En rättvisande beskattkapitalet ning av denna vinst måste då innebära att jämförelsen mellan det egna kapitalet vid periodens början och slut sker mellan jämförbara storheter, dvs. som vinst kan endast betraktas vad som återstår sedan det ingående egna kapitalet uppräknats med hänsyn till inflationen. Företagsbeskattningen har emellertid i Sverige också andra än fiskala syften. Den skall inte försvåra företagens möjligheter att svara för en effektiv produktion och uppehålla sysselsättningen. För att ett företag skall kunna uppehålla sin produktion på sikt måste det kunna ersätta de resurser som förbrukats i produktionen. Denna synpunkt beaktas också i den traditionella nominalistiska redovisningen, där som vinst betraktas vad som återstår av intäkterna sedan därifrån dragits kostnaderna för förbrukade resurser. Kostnaderna för de förbrukade resurserna värderas emellertid till vad det kostar att anskaffa eller tillverka dem. Vid inflation innebär det att den på traditionellt sätt framräknade skattepliktiga vinsten blir för stor. För att företaget skall kunna upprätthålla sin produktionskapacitet erfordras att det har möjlighet att ersätta de förbrukade resursema. Det måste då beaktas om inflationen medfört att de stigit i pris sedan de anskaffades eller tillverkades. Om inflationens effekter på kostnader för de förbrukade resurserna inte beaktas vid beskattningen, blir effekten att inkomstberäkningen blir felaktig. Det innebär att företaget tvingas att betala för höga skatter. Det medför i sin tur

192 Real beskattning av företagssektorn

att företagets likviditet försämras. Företaget har inte längre medel att helt återanskaffa de produktionsresurser, som förbrukats. Det finns olika sätt för ett företag att reagera på en sådan situation. Om företaget inte tidigare höjt sina priser så mycket som marknadssituationen medger, kanske det sker nu. Inflationstendensema i den redan inflationistiska ekonomin förstärks ytterligare. Kan priserna inte höjas, är det möjligt. att företaget i stället tar konsekvenserna och inte återanskaffar sina förbrukade resurser fullt ut. Det kan återverka på produktion och sysselsättning. Företaget kan också försöka att upprätthålla sin produktionskapacitet genom att skaffa nytt kapital. Företaget kan då försöka skaffa nytt kapital genom lån_ Det medför att företagets soliditet försämras och dänned sannolikt dess riskvilja. Dessutom innebär det att situationen blir farligare ur företagets synvinkel. I värsta fall kan företagets ställning undergrävas och sysselsättningen hotas. De allvarliga effekter som inflationen medför för företagen, har tidigare i viss mån undanskymts av det faktum, att de relativt fördelaktiga svenska företagsbeskattningsreglema möjliggjort för företagen att leva med en viss inflation. Genom att utnyttja de möjligheter den svenska företagsbeskattningen erbjudit, har företagen kunnat minska sin skattepliktiga vinst så mycket, att de förbrukade resursema kunnat återanskaffas. Det finns emellertid en gräns för den inflationstakt, den svenska företagsbeskattningen kan absorbera. Som Rolf Rundfelt visar i sin studie om inflationsredovisning, som återfinns som

bil. l till detta betänkande, torde denna gräns ligga mellan l0 °/0 och 20 %.

Den senare siffran gäller vid 100 °/0 lånefinansiering. De regler, som den svenska företagsbeskattningen f. n. innehåller, är således inte tillräckliga vid tvåsiffrig inflation. Än viktigare är emellertid att de regler i den svenska företagsbeskattningen, med vars hjälp företagen kunnat nedbringa sin skattepliktiga vinst, inte utformats med tanke på att kompensera företagen för inflationen. De har andra, speciella syften. lnvesteringsfonder och investeringsavdrag har konjunkturpolitiskt och regionalpolitiskt syfte, avskrivnings- och nedskrivningsreglema är till för att företagen skall kunna konsolideras, etc. Syftet med en real företagsbeskattning är därför att skattemässigt försätta företagen i samma situation. som hade förelegat utan inflation. Det innebär att anskaffningskostnadema för förbrukade resurser måste justeras med hänsyn till penningvärdets förändringar. En självklar konsekvens av detta resonemang är också att företagen inte genom åtgärder för inflationskompensation vid beskattningen får försättas i ett bättre läge än om ingen inflation ägt rum. Företagen skall inte vinna något på inflationen. Beskattningen skall vara neutral till inflationstakten. Utredningens målsättning att beskattningen inte skall förhindra att företagen uppehåller sin fysiska kapacitet gäller företagsamheten som helhet. Frågan om skattesystemet också skall innebära att varje enskilt företag också skall kunna uppehålla sin kapacitet kommer att behandlas i avsnitt 6. l .7. Det l Se bil. l, lnflationsreär då fråga om ett problem som föreligger även i en ekonomi. där ingen allmän dovisning - en jämförelse mellan modeller. av Rolf penningvärdeförsämring inträffat men där en relativ prisförändring kan ha ägt Rundfelt. rum.

Real av 193

beskattning företagssektorn

6.1.2 Grundläggande metodproblem vid real förezagsbeskattning

Ett företags vinst kan antingen beräknas som skillnaden mellan dess intäkter och kostnader under en bestämd period, ett eller som lämpligen år, förändringen av dess egna kapital från periodens till dess slut. början Resultatet blir detsamma.

Exempel 6:1 Balansräkning den ljanuari

Tillgångarl 100 Skulder 50

Eget kapital 50

lOO 100

Balansräkning den 31 december Tillgångar 120 Skulder 50 Eget kapital 70

l20 l20 Det egna kapitalet har således ökat med 20 under året. l ett tillstånd av fast penningvärde är också denna nominella vinst en real vinst. Tillgångssidan kan minskas med detta belopp för exempelvis skatter och utdelningar utan att företagets kapacitet minskar i förhållande till utgångsläget. Om däremot inflation rått under året - 10 °/0 inflation exempelvis förändras bilden. Låt oss antaga att företagets skulder är penninglån och att

räntorna är fullt avdragsgilla.

Om vi förutsätter en inflation under året på 10 °/0 finner vi att företaget om det vill återanskaffa de tillgångar det hade den l januari måste disponera resurser på l lO. Om vi med denna utgångspunkt beräknar den reala vinsten från tillgångssidan blir den lO. Om vi däremot tittar på passivsidan, finner vi att ett bibehållande av det reala värdet av det egna kapitalet erfordrar en inflationsjustering på 10 % av det ingående egna kapitalet på 50, dvs. (0,10 x 50 =) 5. Då det egna kapitalet under året ökat från 50 till 70, dvs. med 20, blir den reala vinsten under året (20 ./. 5 =) 15. Penningvärdets förändring har visserligen för företaget medfört att tillgångar som ursprungligen anskaffats för 100 nu motsvarar 1 10. Men därutöver har företaget dragit fördel av att det reala värdet av skulderna minskat med 5. Skattemässigt kan samma förhållande uttryckas så att en beskattning av hela den nominella vinsten på 20 innebär att en där ingående skenvinst på 10 beskattas. Samtidigt har företagets kompensation till dess långivare, den nominella räntans inflationskompensationsdel, helt avdragits. Det innebär avdrag för en real amortering på skulden på 5. Företagets reala vinst är därför l 5. Denna vinst kan vi antingen beräkna som ökningen av tillgångamas värde (20) minus årets inflation (10) plus inflationsvinsten på skulderna (5). Enklare är emellertid att ta årets ökning av det egna kapitalet som utgångspunkt (20) I och minska Omsätmm till ån ar denna summa med den erforderliga inflationsjusteringen av det

med snabb Oñsäåmågs_

egna kapitalet (5). tid värderade till löpande Det här anförda exemplet visar således, att den reala vinsten kan beräknas inköpspris.

av sou 1932;]

194 Real beskattning företagssektorn

med utgångspunkt såväl i aktivsidan som i passivsidan, men att det verkar enklast att minska ökningen av det egna kapitalet under året (= årets nominella med det belopp, som är erforderligt för att hålla dess reala värde vinst) oförändrat (årets inflation x ingående eget kapital). den Det blir således en närliggande fråga om man inte alltid kunde beräkna inflationskompensationen genom att multiplicera det ingående erforderliga med årets inflationstakt. Vid beskattningen kunde man sedan egna kapitalet helt enkelt medge avdrag för denna inflationsjustering. Denna lösning har emellertid två brister ur skatterättslig synvinkel.

l) Den reala vinsten blir felaktigt periodiserad. Syftet med real företagsbevinst skall korrigeras för inflationen, så att skattning är ju att årets nominella och enbart den reala vinsten blir beskattad. Att skenvinster elimineras som det egna kapitalet multiplicerat med årets beräkna ett inflationsavdrag inflation är detsamma som att beräkna det som samtliga tillgångar multipliminskat med samtliga skulder multiplicerade med cerade med årets inflation årets inflation. Utgångspunkten för beräkningen av avdraget är således årets inflation bokförda ingående värde. Denna multiplicerad med samtliga tillgångars beräkningsmetod innebär normalt att avdraget för årets inflation medges för förrän de tidigt. För många tillgångar gäller att vinst på dem inte beskattas Först vid realiserats. Det gäller exempelvis enligt svensk Skatterätt fastigheter. avyttring av fastigheten beskattas en eventuell realisationsvinst. Om avdraget årligen beräknas med utgångspunkt i fastighetens anskaffän då ningsvärde, medför det således att avdraget kommer att medges tidigare Det medför nackdelen att företagets skattevinsten upptas till beskattning. vinst blir beräknad hela tiden. De första åren innebär pliktiga felaktigt beträffande fastigheten kommer att felaktigheten att avdrag för inflationen således inte inkluderar någon vinst medges från företagets övriga vinst, vilken Den skattepliktiga vinsten blir således för liten, vilket just på fastigheten. sedan avyttras, blir den medför att skatten blir för låg. När fastigheten vad skattepliktiga vinsten å andra sidan for stor. Den kommer då att innefatta av fastigheten minskat med det nominella som erhållits vid avyttringen för fastigheten. Inflationsuppräkning av anskaffningsväranskaffningsvärdet erhållit det kan då inte ske, eftersom företaget redan genom årliga avdrag kompensation for inflationen. medför dessutom en Själva metoden att beräkna vinsten vid avyttringen Eftersom vinstberäkningen då blir rent nominalistisk ytterligare nackdel. minus anskaffningskostnad), till följd av att avdrag för (försäljningsintäkt kommer en betydande inlåsningseffekt att inflationen erhållits successivt, Denna kommer att växa med innehavstiden. uppkomma. Det bör understrykas att det föreligger en avsevärd skillnad från inlåsningsmellan att behandla fastigheter och att behandla fordringar på detta synpunkt fordringar innebär ju att inflationens sätt. Utredningens lösning beträffande inverkan beaktas genom att den nominella räntan uppdelas i en inflationsrealränta. Konsekvensen blir då att kompensationsdel och en skattepliktig vid fordrans avyttring och inlösen sker så att försäljkapitalvinstberäkningen eller inlösenbeloppet minskas med det nominella anskaffningsningsintäkten för inflationen har redan erhållits vid de årliga värdet. Kompensation under fordrans bestånd. taxeringama

Real av

beskattning företagssektorn 195

Orsaken till att denna teknik medför besvärande inlåsningseffekter beträffande fastigheter men inte beträffande fordringar är den omständigheten, att när det gäller fordringar också årligen erhåller kompensation för långivaren inflationen av låntagare. När fordran betalas sker detta till dess nominella värde. Någon kapitalvinst uppstår inte vid inlösentidpunkten. Vid avyttring av fordringsbevis kan detta visserligen bli fallet, men det ärdock ett relativt sett mer ovanligt fall. När det däremot gäller fastigheten kompenseras fastighetsägaren för inflationen genom att fastighetens värde normalt följer inflationsutvecklingen. Detta värde kommer dock inte fastighetsägaren till del förrän vid fastighetens avyttring. Det samband, som beträffande fordringar finns mellan erhållandet av inflationskompensation och det skattemässiga beaktandet av inflationen, uppstår beträffande fastigheter endast om kompensation för inflationen först sker när kapitalvinsten på fastigheten skall beskattas. Även beträffande kostnadsavdrag uppstår periodiseringsproblem om inflationsavdraget beräknas som årets inflation multiplicerad med tillgångens ingående värde. l jämförelse med den situation som förelegat om inflationsavdraget medgivits i takt med avskrivningama blir avdraget för stort i början. Det är ju en följd av att det inte fördelas. Om inflationen fortsätteruppkommer dock förr eller senare ett läge, där avdrag i takt med avskrivningama blir lika med och överstiger ett avdrag beräknat med ingångsvärdet som utgångspunkt. 2) Vissa intäkter är inte skattepliktiga. Det gäller t. ex. på

kapitalvinster

annan lös egendom än aktier och andelar efter fem års innehav enligt gällande svensk skatterätt. Det är då inte primärt på grund av att det skulle bli en

felaktig periodiseripg, som inflationsavdrag inte bör medges i ett sådant fall,

utan för att ett avdrag då skulle ställas mot en skattefri intäkt. Problemet är dock numera inte så stort inom företagssektom, eftersom de flesta intäkter successivt gjorts skattepliktiga. Den viktigaste skattefria intäkten, aktiebolags utdelning från dotterbolagsaktier, utgör emellertid ett särfall. Syftet med skattefriheten är att undvika kedjebeskattning. Den synpunkten är av relevans också när det gäller inflationsavdragets beräkning. Om såväl dotterbolaget som moderbolaget medges inflationsavdrag beräknat med utgångspunkt i dess egna kapital, innebär det att inflationsavdraget medges dubbelt. Denna svårighet kan dock undgås genom att moderbolagets egna kapital minskas med aktieinnehavet i dotterbolaget och inflationsavdraget hos moderbolaget beräknas på det på så sätt reducerade egna kapitalet.

Till de här diskuterade principiella invändningama mot att beräkna

inflationsavdraget med utgångspunkt i företagets egna kapital och årets

inflation kommer de rent tekniska svårigheterna att fastställa vad som är eget kapital. Svårighetema är kanske inte olösliga men innebär att det finns tekniska svårigheter även vid denna synbarligen enkla lösning.

Slutsatsen blir således att det inte är möjligt att vid företagsbeskattningen

beakta årets inflation genom ett avdrag som beräknats på totaliteten av företagets tillgångar eller på det egna kapitalet. Avdrag för inflationskompensation måste relateras till de skatterättsliga regler, som gäller för beräkning av den skattepliktiga vinsten.

196 Real beskattning av företagssektorn SOU 1932:1

6.1.3 Redovisning och beskattning

Beskattningen anknyter i Sverige i stor utsträckning till företagens affärsbok- Det medför en stor förenkling i förhållande till föring. uppenbarligen måste upprätta både affärs- och situationen i många länder, där företagen skattebokslut. Emellertid redovisade vinsten reservationsgodtages inte den av företagen löst vid Skattelagstiftningen uppställer en mångfald olika beskattningen. av tillgångar och skulder. Värderas tillgångama lägre regler för värderingen eller skuldema vinsten högre än vad dessa regler anger och den redovisade således därigenom blir lägre än vad som skattemässigt kan accepteras, återförs de som oacceptabla ansedda av-, ned- eller uppskrivningama till beskattning. för de viktigaste tillgångarna, som inventa- Detaljerade värdestegringsregler rier och varor, finns i skattelagstiftningen. I andra fall råder inget samband mellan bokföring och beskattning. avskrivs t. ex. efter särskilda regler i skattelagstiftningen helt Byggnader oberoende av vilken avskrivning som skett i aflärsbokföringen. I svensk företagsbeskattn ing är det emellertid en viktig princip att företagets årsbokslut bildar för beräkningen av dess skattepliktiga vinst. utgångspunkten Den årliga redovisade vinsten korrigeras vid uppgörandet av företagets deklaration särskilda regler, varigenom den skattepliktiga vinsten enligt framkommer. Mot bakgrund av den vedertagna svenska principen att i största möjliga utsträckning anknyta till företagets redovisning, hade det legat nära till hands att anknyta beräkningen av den reala vinsten till en i affärsbokföiingen beräknad real vinst. Den stora studie om inflationsredovisning, som utförts av Rolf Rundfelt l), visar emellertid att inflationsredovisningen ännu inte (bil. att det är möjligt att anknyta beskattningen till nått en sådan utvecklingsgrad principer för en som riktig betraktad inflationsredovisning. några bestämda om riktiga inflationsredovisningsmetoder är fort- Olikhetema i uppfattningen farande, trots en intensiv debatt, mycket stora. Som Rundfelt visar, sammantill stor del med olikheter i uppfattningen om hänger men ingsmotsättn ingama Olika intressenter kan ha intresse av olika inflationsredovisningens syfte. Företagsledaren, kreditgivaren och finansanatyper av inflationsredovisning. lytikem kan ha behov av olika fomrer av inflationsredovisning. Olika former av inflationsredovisning har emellertid en gemensam utgångspunkt, nämligen det traditionella, på nominalistiska principer upprättade bokslutet. Utöver det faktum att detta bokslut bildar en god grund för av olika av inflationsredovisning, har det alltid den uppgörandet typer fördelen att dess siffror överensstämmer med verifikationema. Det finns således från kontrollsynpunkt starka argument för att bevara det traditionella, på nominella belopp grundade bokslutet. Det förefaller således inte möjligt att anknyta beräkningen ax en real vinst till någon form av inflationsredovisning. Det är heller inte skattepliktig erforderligt. Det är fullt möjligt att anknyta beräkningen av den erforderliga till ett enligt traditionella, nominalistiska principer inflationsjusteringen upprättat bokslut. Det får då ske på det sättet att de av företaget enligt nominalistiska gjorda värderingarna av tillgångarna och skulderna principer Sedan beräknas inflationsjusteringen särskilt enligt i skatelagstiftgodtages.

Real beskattning av företagssektom 197

ningen angivna regler. Avdrag sker sedan vid beskattningen från den enligt nominalistiska principer beräknade årsvinsten för denna inflationsjustering. Detta avdrag betecknas i fortsättningen inflationsavdrag. Det faktum att en enligt nominalistiska principer upprättad redovisning ligger till grund för beräkningen av det årliga inflationsavdraget hindrar emellertid inte företagen från att införa inflationsredovisning. Som Rundfelt studie visar, utgår man vid inflationsredovisningen normalt från ett traditionellt, nominellt bokslut byggt på anskaffningskostnadsredovisning. Vid beskattningen tar man då detta bokslut till utgångspunkt för beräkningen av det inflationsavdrag, som är motiverat av skattemässiga skäl. Skulle ett företag helt avstå från att lämna ett bokslut, byggt på traditionella redovisningsprinciper (vilket inte i Sverige torde gå att förena med gällande lagstiftning), torde det inte möta några oöverstigliga svårigheter att från detta bokslut rekonstruera ett traditionellt på anskaffningsvärdeprincipen upprättat bokslut. Det bör i varje fall vara möjligt att kräva att så skall ske. Det finns emellertid fler aspekter på sambandet mellan affärsbokföring och beskattning. Även om inflationsavdraget beräknas med ett traditionellt bokslut som grund enligt särskilda i skattelagstiftningen angivna regler, kan det finnas skäl föratt kräva att detta avdrag också beaktas i räkenskapema. Om det som förutsättning för avdrag krävs att motsvarande reservering görs i företagets räkenskaper får det till effekt, att den årliga redovisade vinsten minskas med det belopp, som reserverats. Härmed uppnås den effekten, att den utdelningsbara vinsten i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening minskas. På samma sätt som det är ett skäl för real företagsbeskattning att underlätta upprätthållandet av företagets produktionskapacitet genom att inte skenvinster upptas till beskattning, kan det anföras skäl för att skenvinster inte heller bör utdelas. Det kunde därför övervägas om inte en förutsättning för inflationsavdrag skulle vara att ett motsvarande belopp avsattes till ett lämpligt konto, förslagsvis betecknat inflationsreserv”. Detta konto skulle då komma att bli en del av företagets egna kapital. Kravet på avsättning till inflationsreserv skulle enligt sakens natur endast kunna gälla aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det är endast vid företagsforrner utan personligt ansvar för delägarna, där den associationsrättsliga lagstiftningen uppställer regler för att begränsa den utdelningsbara vinsten. Mot kravet på en obligatorisk avsättning till inflationsreserv för aktiebolags och ekonomiska föreningars del talar emellertid att inflationsavdraget bara är en av de åtgärder utredningen föreslår för att an passa företagsbeskattningen till inflationen. lnflationsavdragets storlek är således inte något mått på nettocffekten av de regler, som syftar till att anpassa företagsbeskattningen till inflationen. Syftet med regler för att begränsa utdelningen i aktiebolag och ekonomiska föreningar är att skydda dessas egna kapital och därigenom skydda borgenäremas intressen. Det ankommer på revisorerna i dessa företagsformer att uttala sig om den föreslagna utdelningen. På samma sätt som när det gäller inflationsredovisning synes det vara bättre att inte binda den framtida utvecklingen beträffande vilken utdelning som är möjlig vid inflation. Utredningen anser därför att inflationsavdraget bör vara taxeringstekniskt,

dvs. det bör få göras vid beskattningen oberoende av bokföringen.

198 Real av sou 19,323

beskattning företagssektorn

6.1.4 med beskattningen eller definitiv skattefrihet

Uppskov

Inflationen skulle således vid beskattningen inom företagssektorn i första hand

beaktas genom ett särskilt inflationsavdrag. används också i flera av de Tekniken med särskilt inflationsavdrag vars innehåll närmare kommer att beskrivas i detta utländska utredningar, emellertid olika i en central fråga. Är kapitel. I dessa föreligger uppfattningar att betrakta som en definitiv skattelättnad eller är det bara att se som avdraget Innebörden av den senare ståndpunkten är ett uppskov med beskattningen? kan återföras till beskattning, om vissa händelser inträffar, att avdraget av verksamheten. Tanken är då, att avdragets syfte är exempelvis nedläggning att inflationen urholkar företagets kapacitet. Genom den av att förhindra förorsakade skattelindringen skall företaget ha resurser att återanavdraget som är erforderliga för att upprätthålla en oförändrad skalfa de tillgångar, av olika skäl ändå inte upprätthålla sin kapacitet. Skulle emellertid företaget en fullständig eller partiell nedläggning av kapacitet, exempelvis genom borde avdraget enligt detta synsätt återföras till beskattning. driften, emellertid inte att förena med en konsekvent real Detta synsätt går Vid ett realt synsätt gör nämligen företaget inte någon som helst beskattning. vinst på sina tillgångar genom inflationen.

Exempel 6:2 Ett företag har som enda tillgång ett varulager, som vid beskattningsårets är helt finansierat med eget kapital. Under året ingång är värt 100. Företaget för 140. Inflationen (strax före beskattningsårets utgång) säljs hela vamlagret under året har varit 10 °/o. Vid en nominalistisk vinstberäkning gör företaget här en vinst på 40. Vid

real vinstberäkning är vinsten (40 ./. 10 =) 30. Till för det synsätt, som vill se ett inflationsavdrag som ett tillfälligt grund att företaget, om tillgångarna inte skatteuppskov, ligger uppfattningen, vinst består då dels av den återanskaffas, verkligen gör en vinst på 40. Denna reala vinsten på 30, dels av en vinst på inflationen på lO. Denna senare vinst i uppkommer då genom att företaget endast behövt betala 100 för tillgångarna Vill fortsätta driften bör då denna vinst, som är av annan fråga. företaget karaktär än den reala, inte upptas till beskattning. Om företaget däremot läggs

ned föreligger inte längre någon anledning att den vinst, som ägaren gör på att ha förvärvat tillgångarna till ett lägre penningvärde än det som råder då de

avyttras, fritas från beskattning. Från real synpunkt är emellertid detta synsätt felaktigt. Om de l0 någonsin det att en viss del av företagets egna kapital beskattas. Att de beskattas innebär lO undantas från beskattning är en följd av att det egna kapitalet i företaget

för att bibehålla sitt reala värde. inflationsjusterats

Den 1 januari år l

100 100 Va ror Eget kapital

Den l januari år 2

l l0 Kassa 140 Eget kapital Årets vinst 30

Real beskattning av företagssektom 199

Det egna kapitalet är realt oförändrat vid 10 °/0 inflation. lnflationsavdraget bör således vara ett definitivt avdrag, som inte under några omständigheter kan återföras till beskattning. lnflationsavdraget bör skattetekniskt ges fomren av ett kostnadsavdrag i förvärvskälla. Skulle vinsten före inflationsavdrag inte förslå till avdraget medför det att förvärvskäl lan uppvisar ett underskott. Detta underskott bör på samma sätt som andra underskott kunna avdras från överskott i andra förvärvskällor. l sista hand kommer avdraget att kunna utnyttjas genom tillämpning av lagen om förlustutjämning.

6.1.5 Olika sätt att behandla infkztionsvinster och inflations-

/örluster på skulder och fordringar

Genom inflationsavdraget skall det förhindras att ett företag beskattas för

skenvinster på vissa tillgångar. Som belysts i avsnitt 6. l .2 innebär det att också den vinst, som företaget gör genom att inflationen minskar värdet av dess förpliktelser, måste beaktas. Om så inte sker, kan företaget komma att göra vinster på inflationen. Den vinst företaget gör på skuldsidan vid inflation kan beaktas på olika sätt. Man kan principiellt särskilja två huvudlinjer. Den första innebär att den årliga vinst, som företaget gör genom minskningen av det reala värdet på dess förpliktelser, beräknas. Det inflationsavdrag som beräknats för att kompensera företaget för förlusten på tillgångssidan reduceras då med inflationsvinsten på skuldsidan. Med användande av siffrorna i exempel 6:1 innebär denna metod att skenvinsten på tillgångssidan beräknas till (0,l0 x 100 =) 10. Avdrag ges emellertid inte för hela denna. Hänsyn tas först till vinsten på skuldema (0,l0 x 50:) 5. Avdraget blir således (10 ./. 5 =) 5. Den nominella vinsten (20) minskas således med ett inflationsjusteringsavdrag på 5. Den skattepliktiga (= reala) vinsten blir (20 ./. 5 =) 15. Den ovan beskrivna metoden av vilka olika varianter som finns är den som oftast rekommenderas i de utländska utredningar, som över huvud taget önskar att inflationsvinsten på skulderna skall beaktas. De utländska utredningarna har dock i allmänhet inte haft möjlighet att göra en total översyn av skattesystemet ur real synvinkel. För denna utrednings vidkommande tillkommer den omständigheten att den även beaktat frågan om behandlingen av skulderna inom hushållssektom och där föreslagit att hänsyn till inflationen skall tas genom att en del av den årliga nominella räntan betraktas som kompensation för inflationen. Den blir då inte avdragsgill. Enligt den andra huvudlinjen skulle inflationsvinsten även inom företagssektorn kunna beaktas genom att avdrag inte medgavs för den del av räntan som motsvarade inflationen. Det bör observeras att införandet av detta system inom företagssektom inte innebär att man pålägger företagen någon extra börda. En begränsning av avdragsrätten för hela den nominella räntan även inom företagssektom är endast ett tekniskt sätt att förhindra att företagen vid beskattningen gör vinster genom inflationen. Som redan utvecklats, skulle det bli en sådan vinst, om företaget erhöll ett särskilt avdrag för att förhindra beskattning av skenvinster på tillgångarna genom inflationen, utan att samtidigt hänsyn togs till företagets vinst på skuldsidan. Vinsten på skulder kan antingen beaktas genom

200 Real beskattning av företagssektorn

begränsning av avdragsrätten för nominella räntor eller genom att inflationsavdraget minskas med vad skuldemas reala värde minskat med på grund av inflationen under beskattningsâret (ingående balans gånger årets inflation). Metoderna är inte likvärdiga. I båda fallen föreligger visserligen den likheten, att fordringar och skulder behandlas enligt en konsekvent princip. Begränsas avdragsrätten för räntor til realräntan, gäller på samma sätt som inom hushållssektom motsvarande begränsning till realräntan när det gäller «beskattning av intäktsräntor. Skall vinsten på skulderna beaktas vid beräk- * ningen av det särskilda inflationsavdraget, måste det också gälla förluster på fordringar. Det kan ske genom att den årliga inflationen beräknas på nettoskuldsättningen. Är den negativ, dvs. fordringarna mindre än skulderna, gör företaget en vinst som skall minska inflationsavdraget. Är den positiv, dvs. fordringarna större än skuldema, gör företaget en förlust som skall ytterligare öka inflationsavdraget. Den väsentliga skillnaden mellan de båda metoderna sammanhänger med att utredningen vid diskussionen om beskattningen av räntor inom hushållssektom intog ståndpunkten, att negativa realräntor inte skulle beaktas. Om man inom företagssektom stannar för samma lösning som inom hushållssektom, kommer inflationens verkan på räntelösa fordringar och skulder (dvs. normalt leverantörsskulder och leverantörsfordringar) att lämnas obeaktade. I själva verket förekommer principiellt ganska olikartade lösningar inom den grupp av lösningar, som innebär att full avdragsrätt resp. skatteplikt för nominella räntor formellt bibehålls. Den viktigaste skillnaden föreligger mellan sådana system, som innebär att det inflationsavdrag, som beräknats med tillgångarna som utgångspunkt, skall minskas med den andel som skulderna utgör av balansräkningens passivsida (skuldandelsjustering) och sådana systern, som innebär att den verkliga vinst som ett företag gör på inflationen skall upptagas till beskattning (beräkning av vinst på skulder). Ur skatterättslig synvinkel är den viktigaste skillnaden mellan dessa system att i det första fallet företagen aldrig kan komma i en skattemässigt sämre situation än vid en nominalistisk beskattning, medan de i det andra fallet kan det. Det senare gäller exempelvis företag, som har ett relativt litet eget kapital och som äger stora tillgångar, som inte är avskrivningsbara, t. ex. markområden. Skillnaden mellan skuldandelsjustering och vinst på skulder framkommeri de redogörelser som lämnats för utländsk rätt och utländska förslag om real företagsbeskattning samt av Rundfelts studie, särskilt avsnittet Skuldandelsjustering eller vinst på skulder. För utredningens del finns det emellertid anledning att gå in på dessa frågor endast om utredningen skulle stanna för huvudaltemativet att behandla fordringar och skulder på annat sätt än inom hushållssektom. Ett ståndpunktstagande i denna fråga erfordrar ett ställningstagande till frågan hur väsentligt det är med en likabehandling av företagssektom och hushållssektom.

6.1.6 Företagssektom och hushållssektom Ett ställningstagande i frågan om hur väsentligt det är med en likabehandling av företagssektom och hushållssektom erfordrar ett klarläggande av vad en olika behandling skulle innebära samt en bedömning av om det är tekniskt

Real beskattning av företagssektom 201

möjligt att särskilja hushållssektom och företagssektom. Som utredningen utformat den reala beskattningen av fordringar och skulder inom hushållssektom blir av inflationen förorsakade vinster resp. förluster på räntelösa skulder resp. fordringar obeaktade vid beskattningen, eftersom negativa realräntor inte skall beaktas. Särskiljes företagssektom från hushållssektom blir det möjligt, att inom företagssektom också beakta de inflationsvinster resp. -förluster, som uppkommer vid räntelösa skulder och fordringar. Särskilt i internationellt skatterättsliga sammanhang kan det möjligen vara en fördel att den nominalistiska principen formellt bibehållits vid beskattningen av räntor (se avsnitt 7.3). l klarhetens intresse har utredningen skiljt på behandlingen av hushållssektom och företagssektom och låtit företagssektom omfatta rörelse, jordbruk samt ej sehablontaxerade fastigheter inom inkomstslaget annan fastighet. I svensk Skatterätt är emellertid gränsema mellan de olika inkomstslagen ofta flytande. Det gäller t. ex. mellan rörelse och tjänst vid olika typer av uppdrag, mellan jordbruk och schablontaxerad annan fastighet vid ”fritidsjordbruk” och mellan sehablon- och icke schablontaxerade fastigheter. Av den anledningen är det önskvärt att skattereglema utfonnas generellt. Föreligger betydelsefulla skillnader mellan olika inkomstslag, när det gäller beskattningseffekter, ger detta upphov till olika försök från de skattskyldigas sida att beakta dessa skillnader vid sin skatteplanering. Det ger i sin tur upphov till krav på ökad kontroll från det allmännas sida. Härtill kommer att olikhet i skattereglema ger upphov till särskilda problem, när viss verksamhet skall överföras från ett inkomstslag till ett annat. Den formlöshet som kännetecknar svensk Skatterätt, när det gäller sådana övergångar, gör det särskilt angeläget att undvika att byte av inkomstslag får alltför stor skatterättslig betydelse. Härtill kommer svårigheterna att avgöra om en viss skuld skall hänföras till företagssektom eller till hushållssektom. Är en företagares skulder att hänföra till rörelsen eller till den schablontaxerade fastigheten? Behandlas räntor olika inom företagssektom och hushållssektom uppkommer problemet hur man skall kunna avgöra till vilken sektor de skall hänföras. Problemet att fördela räntor har varit aktuellt vid flera tillfällen i svensk Skatterätt. Det utreds f. n. av kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag, som möjligtvis kan finna en lösning. Denna utredning har emellertid inte för sin del kunnat fmna någon metod varigenom en sådan fördelning skulle kunna ske på något helt invändningsfritt sätt (jfr avsnitt 4.3.4 om behandlingen av denna fråga på Island). Det bör således vara mycket starka skäl som skall föreligga för att den reala beskattningen skall utfomias olika inom företagssektom och hushållssektom. Det gäller då fordringar och skulder, som kan beskattas inom båda dessa sektorer. När det gäller sådana tillgångar som endast kan förekomma inom företagssektom som exempelvis maskiner och inventarier och varulager är situationen annorlunda. Där föreligger större frihet för utformningen av den reala beskattningsprincipen inom företagssektom eftersom avgränsningsproblem i förhållande till hushållssektom inte uppkommer. När det gäller behandlingen av aktier och fastigheter synes de möjligheter. som en särbehandling av företagssektom skulle kunna ge, inte innebära några fördelar. Även inom företagssektom föreligger skäl för att inflationens verkan

202 Real beskattning av företagssektorn sou 1982;]

på tillgångamas värden inte beaktas förrän eventuell vinst på dessa tillgångar konstateras i samband med avyttring. Behandlingen av fordringar och skulder är emellertid mer problematisk. Om samma princip används inom hushållssektorn och företagssektom innebär det att inflationens verkningar på främst leverantörsskulder och kundfordringar inte beaktas. Dessa är nu normalt räntefria. Detta förhållande är onekligen en olägenhet. Normalt är emellertid sådana fordringar och skulder kortfristiga. Det föreligger således inte samma anledning till inflationskompensation som vid långfristiga krediter. Det faktum, att leverantörskrediter oftast är kortfristiga, hindrar dock inte att ett företag har en ständig balans av utelöpande sådana. För en del företags del kan kortfristiga monetära tillgångar och skulder i stort sett motsvara varandra, vilket gör att behovet av inflationskompensation minskar. Det är emellertid långt ifrån alltid fallet. Om företagssektom behandlas på samma sätt som hushållssektorn när det gäller fordringar och skulder, blir effekten sannolikt att sådana företag som har avsevärda kundfordringar, som inte motsvaras av leverantörsskulder, överväger att i större utsträckning betinga sig ränta. Det innebär således att beskattningen kan fömrå företagen att uppträda på ett annat sätt än de normalt anser vara företagsekonomiskt motiverat. Det förefaller dock inte utredningen som om denna nackdel vore så stor att den uppvägde de fördelar som kan uppnås, om beskattningen av samma tillgångar och skulder utformas likartat i företagssektom och hushållssektorn. Den för hushållssektorn utarbetade metoden bör således också användas inom företagssektom.

6.1.7 Penningvärdekorrigerat anskafningsvärde eller

âteranskaffnings värde

Frågan, om tillgångamas anskaffningsvärde skall korrigeras för den allmänna inflationen eller om återanskaffningsvärdet skall användas, hör till de mest diskuterade i den internationella debatten om inflationsredovisning. Problemställningen har också varit aktuell vid valet av metod för real företagsbeskattning. Vid inflationsredovisning kan som framgår av Rundfelts studie olika argument framföras för de båda principerna. l skatterättsliga sammanhang är emellertid problemet mer renodlat. För en beräkning av inflationsavdrag, där inflationen beräknas genom att återanskaffningsvärdet av olika tillgångar jämförs med anskaffningsvärdet, talar att därigenom det enskilda företagets situation bättre beaktas. lnflationsavdraget ger då företaget en skatteminskning, som underlättar för företaget att upprätthålla sin specifika fysiska kapacitet. Har återanskaffningsvärdet av företagets tillgångar stigit snabbare än den allmänna prisnivån, medför användandet av återanskaffningsvärdet en möjlighet för företaget att trots detta förhållande upprätthålla sin fysiska kapacitet. För en beräkning av lnflationsavdraget genom en allmän penningvärdekorrigering talar först och främst principen att situationen då blir densamma som om ingen inflation hade ägt rum. Även i ett inflationsfritt läge skulle en del företag haft återanskaffningsvärden som legat högre eller lägre än resp.

Real beskattning av företagssektorn 203

Det är tveksamt om det från allokeringssynpunkt är anskaffningsvärde. önskvärt att eliminera effekterna av olika foretagsspecifrka prisutvecklingar. Därtill kommer att användandet av en allmän penningvärdekorrigering möjliggör användandet av ett enhetligt och konsekvent system. Det gäller först och främst inom företagssektom, där det knappast kan tänkas annat än att använda en allmän penningvärdemetod for vissa tillgångar som monetära tillgångar, aktier och fastigheter. Den allmänna penningvärdekorrigeringen medför också att enhetliga principer används inom företagssektom och hushållssektom. Ett annat starkt skäl för den allmänna penningvärdekorrigeringen är att den ställer sig avsevärt mycket enklare. För denna utredning är det en mycket betydelsefull omständighet. Vid en allmän penningvärdekorrigering sätts ett officiellt årligt index i relation till vissa tillgångsposter. Används återanskaffmåste företaget hålla reda på dessas utveckling för ett stort antal ningsvärden olika tillgångar. Det torde vara mycket svårt i praktiken. För många små företag torde det vara praktiskt helt ogörligt. Svårighetema att hålla reda på återanskaffningsvärdenas utveckling for de skattskyldiga skulle antagligen medföra att skattemyndighetema inte i realiteten kunde kontrollera dem. Det skulle antingen medföra att de skattskyldigas uppgifter helt fick godtagas eller att man i praktiken fick arbeta med vissa schabloner i form av olika index för olika tillgångar. Det synes oundvikligt att effekten skulle bli ett avsevärt antal tvister mellan de skattskyldiga och skattemyndighetema. En allmän penningvärdekorrigering vid beräkningen av inflationsavdraget vid beskattningen synes således vara att föredra från såväl teoretiska som praktiska synpunkter.

6.1.8 Obligatorisk eller frivillig inflationsjustering

Enligt utredningens uppfattningbör således inflationen beaktas på samma sätt inom foretagssektom som inom hushållssektom när det gäller fordringar och av skulder. Samma regler skall också gälla for realisationsvinstbeskattningen aktier och fastigheter. Speciellt för företagssektom blir däremot de särskilda inflationsavdrag, vars syfte är att kompensera företagen for de inflationsförorsakade förluster de gör på tillgångar, som bara förekommer inom företagssektom, främst varulager, maskiner och inventarier och byggnader. Reglema beträffande fordringar och skulder är självfallet obligatoriska. Begränsningen av avdragsrätten för räntor till att enbart gälla realräntan är till nackdel för de skattskyldiga i förhållande till den situation, som förelegat vid oinskränkt avdragsrätt. Det särskilda inflationsavdraget är däremot enbart till fördel for de skattskyldiga. Eftersom inflationsavdraget liksom övriga avdrag är en fördel vid beskattsätt som övriga avdrag. kan det ningen för de skattskyldiga på samma diskuteras om det finns anledning att göra dem obligatoriska. Den skattskyldige som önskar utnyttja ett avdrag får yrka det i sin självdeklaration. Nonnalt kommer de skattskyldiga säkerligen inte att försumma att utnyttja då de skattskyldiga kan föredra att avdraget. Det finns dock vissa situationer, kan inte göra det. Det viktigaste fallet är då avdraget för en viss skattskyldig betyda så litet. att det inte lönar sig att göra beräkningarna och yrka avdraget. och jordbrukare. som inte har annat än Det gäller sådana rörelseidkare

204 Real beskattning av företagssektorn

obetydliga tillgångari form av varulager, maskiner och byggnader, t. ex. olika uppdragstagare. Ett annat tänkbart fall är ett företag som går med förlust. Visar företaget underskott inflationsavdraget förutan finns det knappast anledning att yrka inflationsavdrag. Det kan då inte utnyttjas annat än vid förlustutjämning och kommer därför att fastställas i detta sammanhang. Eventuellt finner man därvid att företaget haft så stora förluster att alla avdrag inte kan utnyttjas. Det kan betyda att det inte blir någon anledning att beräkna inflationsavdragen. Avdiagsrätten för inflationsförluster kan sättas i samband med skatteplikt för deflationsvinster. På samma sätt som när det gäller räntor anser utredningen att det inte finns anledning att nu tynga lagstiftningen med deflationsfallet. Det bör emellertid i princip stå klart hur det skall behandlas. En penningvärdeförbättring kan tekniskt beaktas genom att en skattepliktig inkomst beräknas på samma sätt som inflationsavdraget beräknas vid en penningvärdeförsämring. Eftersom det då vore fråga om en skattepliktig inkomst kan det inte överlåtas till den skattskyldige att avgöra om han skall deklarera den eller ej. Skall en skattepliktig vinst obligatoriskt beräknas vid deflation är det ett argument för att också avdraget vid inflation görs obligatoriskt. Betydelsen av ett obligatorium ligger framför allt i att det innebär att skattemyndighetema om de har erforderligt underlag - ex qflicio skall beräkna inflationsavdraget även om den skattskyldige glömt eller underlåtit att yrka avdrag. Beräkningen av ett sådant avdrag blir normalt enklare för skattemyndighetema än beräkningen av andra avdrag. Underlaget för avdragets beräkning är årets inflation samt den skattskyldiges tillgångar i rörelsen. Den första av dessa uppgifter är känd för skattemyndighetema. skattskyldig, som deklarerat, har normalt lämnat de andra uppgifterna. Föreskriften, att inflationsavdraget obligatoriskt skall beräknas, innebär att de skattskyldiga inte har någon valfrihet när det gäller i vilken utsträckning avdraget skall utnyttjas. Med uppgift om den skattskyldiges rörelsetillgångar kan således skattemyndighetema beräkna avdraget exakt, även om den skattskyldige underlåtit att yrka det i sin deklaration. Utredningen har föreslagit att inflationsavdraget skall få karaktär av ett kostnadsavdrag. Det kan således ge upphov till underskott. Möjligheten till forlustutjämning gör att ett sådant underskott inte går förlorat, även om det inte kan utnyttjas samma beskattningsår. Det finns därför inte något skäl att låta de skattskyldiga förskjuta inflationsavdraget. Eftersom avdraget kan förutsättas vara utnyttjat vid de årliga taxeringama undviks en del problem vid beräkningen av skattepliktig vinst vid avyttring av tillgångarna. En utredning om avdragen verkligen utnyttjas eller ej blir då inte erforderlig. lnflationsavdraget bör därför obligatoriskt beräknas vid inflation. Att skattemyndighetema ex ojiicio skall undersöka om rätt till avdrag föreligger bör vara till hjälp för de skattskyldiga.

av 205

Real beskattning företagssektorn

6.2 Utländska utredningar om real företagsbeskattning

6.2.1 Hofstra - Nederländerna

Hofstra tillsattes, som nämntsl, år 1975 som ordförande i en kommitté med

direktiv från den nederländske finansministern att utreda inflationens inverkan på det nederländska skattesystemet. Rapporten, som förelåg den 20 december 1977, är en utförlig studie av sambandet mellan beskattning och inflation med förslag till inflationsanpassning av skattesystemet. Rapporten har väckt stor internationell uppmärksamhet och behandlar såväl hushållssektom som företagssektom. Vi har tidigare uppmärksammat Hofstras förslag beträffande hushållssektom. Det är emellertid företagssektom, som ägnas det största utrymmet i rapporten. Hofstra finner att utgångspunkten för en inflationsanpassning av företagsbeskattningen är klar. Nominell vinst beräknas principiellt som skillnaden mellan det i företaget investerade egna kapitalet vid två tidpunkter. Real vinst är samma sak. Skillnaden är endast att man vid beräkningen av real vinst uttrycker det egna kapitalet vid de två tidpunktema i samma penningvärde. Hofstra påpekar upprepade gånger att det är en självklar följd av detta resonemang att det nominel la belopp, som måste fritas från beskattning, för att endast den reala vinsten skall beskattas, måste definitivt och slutligt fritas från beskattning. I princip är ett företags vinst dess vinst under dess totala livstid enligt Hofstra. Eftersom skatter måste betalas årligen måste dock en årlig vinstberäkning göras. En sådan kan ske på två olika sätt, antingen genom att jämföra intäkter och kostnader eller genom att jämföra det egna kapitalet vid årets början och slut. Resultatet blir detsamma. Det är emellertid avsevärt mer tekniskt komplicerat att göra inflationsjusteringar, om det skall ske i resultaträkningen (inflationsredovisning). Hofstra finner att inflationsredovisning endast kan användas av ett fåtal mycket stora företag. Av praktiska skäl är det därför nödvändigt att utgå från att inflationsjusteringen sker i samband med en jämförelse mellan företagets eget kapital vid beskattningsårets början och slut. Det innebär, att beskattningen måste frikopplas från affärsredovisningen och en särskild skattebalansräkning göras upp. Hofstra betonar särskilt betydelsen av att inflationsjusteringen av det ingående egna kapitaletföregâr beräkningen av vinsten. Även om huvudprincipen för inflationsjustering är klar uppstår det enligt Hofstra avsevärda problem, när det gäller att avgöra vilket år en inflationsjustering skall ske. Hofstra diskuterar först situationen, då ett företag helt finansierats med eget kapital. Utgångspunkten bör då enligt Hofstra vara, att en minskning av den nominella vinsten på grund av inflationsjustering skall ske i den, men endast den, utsträckning, som motsvarande inflationsförorsakade värdestegring på en tillgång annars skulle ha inräknats i årets nominella vinst. Följden av Hofstras principiella resonemang blir att en prisstegring på varulagret leder till en skenvinst, när varoma säljs. Denna skenvinst får då inte beskattas. När det gäller avskrivningsbara tillgångar får endast avskrivningen leda till inflationsjustering, inte den inflationsförorsakade stegringen i tillgångens värde. Hofstra medger att det vore mycket enklare att införa ett system enligt l vilken den inflationsförorsakade prisstegringen på alla tillgångar fick minska Se avsnitt 5.2.5.2.

206 Real beskattning av företagssektorn

årets beskattningsbara vinst samtidigt som hela den bokföringsmässiga vinsten togs fram ti ll beskattning om en tillgång avyttrades. Detta system avvisas dock, då det kan medföra godtyckliga resultat.

Exempel 6:3 (efter Hofstra) Balansräkning per den 31 december

Inflationen, som antas vara l0 %, medför en skenvinst på varulagret på (0, l0 x 60 000 =) 6000. När det gäller anläggningstillgångama, som antas ha en tioårig avskrivningsplan, blir den av inflationen förorsakade ökningen av avskrivningama, som bör minska årets nominella vinst, (4 400 ./. 4 000 =) 400. Om den nominel la vinsten är 30 000 blir således den skattepliktiga reala vinsten (30 000 ./. 6 400 =) 23 600.

Hofstra anser att den ovan exemplifierade metoden går att förena med vilken metod för varulagervärdering som helst, även LIFO-metoden (last in first out). Det stora problemet vid real företagsbeskattning ligger enligt Hofstra i hur monetära tillgångar och skulder skall behandlas. Här finns det inga enkla lösningar. Det är emellertid nödvändigt att beakta det förhållandet, att ett företag förlorar på sina monetära tillgångar och tjänar på sina skulder på grund av inflationen. Problemet år enkelt endast om de monetära tillgångarna och skulderna helt motsvarar varandra. I få fall uppväger vinsten och förlusten varandra och man kan avstå från att göra någon inflationsjustering av dem. Man bör emellertid alltid först ställa monetära tillgångar och skulder mot varandra, för att se om ett monetärt överskott eller underskott uppkommer. Ett monetärt överskott medför att företaget måste få rätt till ytterligare minskning av sin skattepliktiga vinst. Det bör då ske genom ett särskilt avdrag utan att de monetära tillgångamas värde justeras för inflationen i skattebalansräkningen. En sådan justering skulle enligt Hofstra verka artificiell. Ett monetärt underskott medför däremot verkliga problem vid en real företagsbeskattning. Hofstra diskuterar och avfärdar en del olika metoder för att beakta monetära underskott. Hofstras egen metod utgår från tanken att inflationsvinster på skulder återspeglas i inflationsförorsakade värdestegringar på de tillgångar, som förvärvats för de upplånade medlen. Om man inte justerar anskaffningsvärdena för sådana tillgångar, som förvärvats för lånade medel, uppnås automatiskt resultatet, att inflationsvinsten på skulderna beskattas det år ökningen i den reala vinsten kommer fram. Förhållandet kan också uttryckas så, att ett nominalistiskt system bibehålls för skulder och av skulder finansierade tillgångar. Vinstema på skulderna och förlusten på tillgångarna tar ut varandra. Företagsbeskattningen kommer därmed att uppdelas på en real och en nominalistisk del. Justering av anskaflningsvärdena är nödvändig endast för sådana tillgångar. som anskafTats medelst eget kapital.

av 207

Real beskattning företagssektorn

Exempel 6:4 (efter Hofstra) Balansräkning per den 3l december

Om inflationen är 10 °/0 skall varulagrets värde justeras med 100 (det förutsätts helt finansierat med eget kapital). Anläggningstillgångamas anskaffningsvärde skall justeras med 50 (eftersom det egna kapitalet inte räcker till en större justering). Avskrivningama ökas därför med 5 °/0. Om anläggningstillgångama avskrivs på tio år blir årets avskrivning 105 i stället för 100. Den nominella vinsten minskas således totalt med varulagrets prisstegring plus avskrivningamas ökning, dvs. med (100 + 5 =) l05.

Hofstras system för inflationsjustering förutsätter att skulderna kan sammankopplas med tillgångar, vars värdeökning ingår i företagets skattepliktiga vinst. Så behöver emellertid inte alltid vara fallet. Skuldema kan av olika skäl, t. ex. ackumulerade förluster, vara större än tillgångama. Principiellt och praktiskt mest betydelsefullt är emellertid det fall då värdestegringar på vissa är skattefria. I Nederländerna gäller det aktier som innehas i tillgångar holdingssyfte i annat aktiebolag. Det gäller såväl utdelning som kapitalvinster. av skattefria tillgångar samt nödvändigheten att behandla de Förekomsten skattepliktiga tillgångama olika, beroende på om de finansierats med eget eller lånat kapital, gör det nödvändigt för Hofstra att utarbeta ett system av prioriteringsregler. Dessa regler syftar till att reglera hur tillgångar och skulder resp. eget kapital skall sammanställas med varandra. Det bör understrykas att det inte spelar någon roll hur tillgångarna verkligen finansierats. Syftet med reglerna är endast att åstadkomma en korrekt inflationsjustering.

l-lofstra föreslår därför följande sammanställningsregler. l. Eftersom värdeökningen på skattefria tillgångar inte beskattas, kan någon inflationsjustering inte ske for dem. De bör därför sammankopplas med det egna kapitalet. När det gäller aktier innehavda i holdingssyfte föreslås i stället att man skall minska det egna kapitalet med dessa aktier. Resultatet blir detsamma. 2. De tillgångar, som är skattepliktiga, skall sammanställas med företagets egna kapital i första hand. Därvid skall sådana tillgångar, där skenvinster först visar sig, komma i första rummet, dvs. först varor, därefter maskiner och därefter byggnader. E” Monetära tillgångar ställs i första hand mot lånat kapital. 4. Om företagen använder LlFO eller baslagennetoden för lagervärdering, vilket är tillåtet i Nederländerna, föreslås särskilda regler. Aktier, som hålles i holdingssyfte, skall således minska det egna kapitalet. Det är då möjligt att ett negativt saldo uppkommer. Det bokförda värdet på holdingaktiema kan överstiga det egna kapitalet. l så fall bör den skattepliktiga vinsten ökas med ett belopp. motsvarande inflationsjusteringen av det

208 Real beskattning av företagssektorn

negativa egna kapitalet. Om dessa regler inte fanns, skulle företagen kunna uppnå skattefördelar genom att driva viss del av sin rörelse genom dotterbolag. I Nederländerna gäller skattefriheten för aktier innehavda i holdingssyfte också om innehavet gäller utländska dotterbolag. Samma regler bör därför gälla dem. Om ett nederländskt företag driver rörelse genom ett fast driftställe utomlands uppkommer en del problem, som sammanhänger med de nederländska reglerna för inkomstberäkning i detta fall. Däremot uppstår inget problem om utländskt företag driver rörelse genom fast driftställe i Nederländerna. Samma regler för inflationsjustering, som gäller nederländska företag, kan användas i detta fall.

6.2.2 Matthews - Australien

l Australien har ett betydande utredningsarbete ägnats problem om beskattning och inflation, trots att inflationstakten knappast varit högre där än i andra utvecklade industriländer. Såväl Asprey-kommittén, tillsatt år 1972, och den i november 1974 tillsatta Matthews-kommittén har behandlat frågan. Aspreykommittén avstod dock från att lämna några konkreta rekommendationer sedan Matthews-kommittén utsetts. Matthews-kommittén utsågs i november 1974 och presenterade sitt betänkande i maj l975. Ordföranden, Matthews, är professor i företagsekonomi med bokföringsteori som specialitet. Utredningens uppdrag omfattade såväl indexering av skatteskalor som beaktandet av inflationen vid företagsbeskattningen. I detta sammanhang kommer endast den senare aspekten att beröras. Efter en synnerligen omfattande redogörelse för olika bokföringsteo rier och för utländska erfarenheter konstaterar Matthews att någon såväl perfekt som enkel lösning knappast finns när det gäller att inflationsanpassa företagsbeskattningen. Det hindrar emellertid inte att det är nödvändigt att göra något. De rådande förhållandena medförde nämligen att företagen beskattades för skenvinster, vilket medförde att de saknade likvida medel till återanskaffning av förbrukade tillgångar. De tvingades, om de önskade bibehålla sin fysiska kapacitet, att ständigt skaffa nytt kapital utifrån. Kommittén föreslår att företagsbeskattningen skall bygga på ett ”current value concept of income”. Härmed avses tydligen att tillgångar, som avses att återanskaffas, skall värderas enligt återanskaffningskostnadsprincipen (dvs.

CCA)2 medan däremot tillgångar, som är avsedda för försäljning, skall

värderas till försäljningspris med avdrag för lörsäljningskostnader. l stort sett är det emellertid fråga om ett företagsinriktat inkomstbegrepp. Det kan emellertid konstateras att trots kommitténs stora intresse för inflationsredol Betänkandets engelska visning och den stora betydelse man tillmäter en sådan anser man dock inte att titel är Inflation and Taxation. Uppgifterna i inflationsjusteringen vid beskattningen skall knytas till någon form av detta avsnitt är hämtade Man utgår i stället från en traditionell nominalistisk inflationsredovisning. från detta betänkande. redovisning, där vissa avdrag får göras från den på traditionellt sett redovisade 3 Se bil. l, lnflationsrevinsten för att beakta inflationen. dovisning - en jämförelse mellan modeller. av Rolf Enligt Matthews är det tillräckligt att från den redovisade nominella vinsten Rundfelt. medge två avdrag, ett för varuprisstegringar (cost of sales valuation adjust-

Real av 209

beskattning företagssektom

ment) och ett för avskrivningar (depreciation adjustment). Systemet föreslås bli frivilligt så till vida att de skattskyldiga får välja mellan att tillämpa det eller inte. Har de väl en gång valt att använda sig av systemet, kan de inte dra sig ur. Innebörden är att om priserna i stället skulle falla en skattepliktig intäkt skall redovisas. Såväl bolag som enskilda rörelseidkare föreslås omfattas av systemet. Kommittén ägnar en omfattande diskussion åt frågan hur avdraget för varuprisstegringar skall beräknas. I syfte att åstadkomma ett så enkelt system som möjligt stannar man slutligen för att avdrag skall medges med skillnaden mellan ingående värderat till då rådande varulager, priser, och ingående varulager, värderat till vid beskattningsårets utgång gällande priser. Endast i vissa speciella situationer var det tillåtet att, om utgående priser inte kunde fastställas, i stället alternativt räkna upp de ingående priserna med vissa grosshandelspnsindex. Vissa varor skulle inte berättiga till varuprisjustering, nämligen djur, land, värdepapper eller tillgångar, som innehas i spekulationssyfte. En effekt av kommitténs värderingsprinciper blir tydligen att varuprisjustering inte äger rum för lagerökningen om lagret ökar under beskattningsåret. Kommittén anser emellertid att denna nackdel uppvägs av att om varulagret minskar, varuprisjustering ändå äger rum på hela det ingående lagret.

Avvikelsen i båda fallen från ett riktigt resultat motiveras med förenklings-

skäl. När det gäller varuprisjusteringen anser kommittén att den skattskyldige måste redovisa en reservering på passivsidan motsvarande totalt medgivna avdrag. Syftet är att undvika att den skatteminskning, som avdraget medger, används till utdelning. I vissa situationer skall också de medgivna avdragen återföras till beskattning. Genom reserveringen förhindras att avdragen glöms bort. Är det fråga om ett bolag skall reserveringen återföras till beskattning om verksamheten läggs ned, om rörelsen avyttras, om äganderätten övergår i nya händeri fall som avses i §80 i Income Tax Assessment Act eller om bolaget likvideras. Gäller det en fysisk person skall reserveringen återföras till beskattning om rörelsen överlåtes eller ägaren avlider. I det senare fallet kan man dock tänka sig att reserveringen får behållas om rörelsen fortsätts av änkan eller barnen till den avlidne. Kommittén diskuterar också skatteflyktsmöjlighetema men ser inte några

andra sådana än att de skattskyldiga kan vilja överdriva omfattningen av sina

varulager det första årsystemet tillämpas. Man föreslår därför att systemet inte skall införas förrän de skattskyldiga avlämnat sina deklarationer för föregående beskattningsår. När det gäller justeringen av avskrivningama föreslår Matthews delvis andra metoder än för varulagrets del. Tanken är att avskrivningama skall få uppräknas med index. Det skall ske genom s. k. koefficientmetod. Den innebär, att de avskrivningsbaia tillgångarna delas upp i olika åldersklasser. Alla tillgångar, som förvärvats samma år, tillhör således en klass. För varje anskaffningsår fastställs sedan årligen ett omräkningstal, som uttrycker inflationen från detta års utgång till beskattningsårets utgång.

Återanskaffningskostnaden för de avskrivningsbara tillgångarna beräknas

således efter index. Det är dock inte fråga om konsumentprisindex utan om ett

l4

i

210 Real beskattning av företagssektom

särskilt index, syftande till att så nära som möjligt ange utvecklingen av återanskaffningskostnadema för avskrivningsbara tillgångar. Ett enda index skall användas. Det skall årligen beräknas av den australiska Bureu of Statistics och baseras på ”the Implicit Price Deflator for Gross Private Fixed Capital Expenditure”. Matthews håller dock möjligheten öppen att verkliga återanskaffningskostnader skall få användas i framtiden. Det kan dock inte bli förrän inflationsredovisningen enligt Current Value Accounting-metoden blir mer allmän i Australien. Till skillnad från vad som föreslagits för varuprisjusteringen anser Matthews att justeringen av avskrivningarna skall vara definitiv. Den skall således inte återföras till beskattning om rörelsen läggs ned. m.fl. fall. Det motiveras bl. a. med att vinster vid försäljning av byggnader och maskiner, som har karaktär av anskaffningstillgångar, varken beskattas som rörelseintäkter eller som kapitalvinster i Australien. Det föreligger således inte någon direkt skatteflykt. Medvetandet om att inflationsjusteringen är definitiv anses också ge företagen ett bättre beslutsunderlag när det gäller investeringar. Matthews föreslår således inte någon begränsning av de föreslagna avdragen för inflationsjustering med syfte att beakta värdeförändringar på monetära tillgångar. Frågan ägnas dock en utförlig diskussion. Huvudargumentet mot att beakta värdeförändringar på tillgångar och skulder är enligt Matthews att kapitalvinster och -förluster inte beskattas i Australien. Det vore då felaktigt att särskilt beakta värdeförändringar på monetära tillgångar. Kommittén anser emellertid att det finns skäl för att begränsa avdragsrätten för räntor till enbart realräntan. På samma sätt skulle endast realräntor upptas som skattepliktig inkomst. Realräntan borde då beräknas som skillnaden mellan den nominella räntan och årets inflation, mätt med något index syftande till att beräkna generella penningvärdeförändringar. Motiveringen till att inte framlägga ett sådant förslag finner kommittén vara att införandet av real beskattning av räntor borde åtföljas av ett införande av reala lån. Den senare frågan låg utanför kommitténs uppdrag. Matthews framför också den synpunkten att införandet av real beskattning av räntor inom företagssektom skulle medföra för stort skattebortfall för fiscus. Skälet är att enligt australisk Skatterätt alla intäktsräntor är skattepliktiga. Kostnadsräntor är däremot endast avdragsgilla till den del de hänför sig till lån som upptagits för att finansiera tillgångar, som avkastar skattepliktiga inkomster. Eftersom inom företagssektom de skattepliktiga intäktsräntoma är avsevärt större än de avdragsgilla kostnadsräntoma, skulle införande av real beskattning av räntor medföra ett avsevärt skattebortfall. På grundval av Matthews-kommitténs förslag genomförde den australiska regeringen en bolagsbeskattningsreforrn med verkan från den l juli 1976. Refonnen blev dock avsevärt mindre ingripande än vad Matthews föreslagit. 1976 års reform avsåg endast inflationens inverkan på varulagret. Avdrag medgavs för en Trading Stock Valuation Adjustment”. Som Trading Stock ansågs inte land eller värdepapper men däremot djur. Avdrag medgavs för en inflationsjustering uppgående till halva ökningen av varukomponenten i konsumentprisindex. Underlaget för justeringen utgjorde varulagret vid beskattningsårets ingång. Avdraget för Trading Stock Valuation Adjustment avskaffades med verkan från den l juli 1979.

Real beskattning av företagssektorn 211

6.2.3 Gabbay - Israel Inflationen i Israel är synnerligen hög - nära 100 % årligen. Olika skattereformer har tidigare genomförts i syfte att anpassa skattesystemet till inflationen. Dessa refonner har endast haft partiell karaktär. De har dessutom medvetet utformats så att särskilt exportindustrin gynnats. När den israeliske finansministern i augusti l979 tillsatte en kommitté under ledning av en hög tjänsteman i skatteförvaltningen, Joseph Gabbay, var det för att få till stånd en mer samlad lösning av de problem, som inflationen medförde för företagsbeskattningen. Kommittén skulle därvid särskilt undersöka de problem, som sammanhängde med avskrivningar varulaget - inflationens inverkan på Företagets egna kapital. Kommitténs förslag förelåg i mars 1980 och innebär i princip att de partiella lösningama ersätts med en fullständig real företagsbeskattning. Kommitténs huvudförslag är att en särskild reserv för bibehållandet av det egna kapitalets värde skapas (här i fortsättningen kallad kapitalreserven). Avsättningama till denna reserv görs avdragsgilla vid beskattningen. Avsättningens storlek beräknas årligen och är sammansatt av följande fem element.

l. Viktigast är den monetära justeringen. De flyktiga”2 tillgångarna vid

årets början justeras med årets inflationstakt. Till flyktiga tillgångar räknas tydligen i princip alla omsättningstillgångar (fordringar, varulager, vissa värdepapper) men också maskineroch inventarier. Underlaget för justeringen är ett nettobelopp, dvs. tillgångarna skall minskas med samtliga skulder. Innebörden blir att maskiner och inventarier även i fortsättningen avskrivs enligt nominalistisk metod. Penningvärdets fall beaktas genom den monetära justeringen. Anskaffningskostnaden utan indexuppräkning avskrivs genom årliga värdeminskningsavdrag. Kommittén ägnar ett avsevärt utrymme åt att motivera att man väljer denna lösning i stället för att låta inflationsjusteringen först ske i takt med de årliga 1 En engelsk sammanavskrivningama. Man framhåller särskilt att sluteffekten blir densamma, fattning av betänkandet har publicerats med tivilket visas med exempel. teln Report of the com- 2. När det gäller ”fasta” tillgångar, varmed främst avses industri- och mittee of inquiry into hotellbyggnader, sker en inflationsjustering av de årliga avskrivningama. Taxation under Inflation Justeringen sker med det medgivna avdraget för nominell värdeminskning (Jerusalem 1980). Materialet till detta avsnitt har som utgångspunkt med stegringen av konsumentprisindex från det byggnaden hämtats från denna engförvärvades eller uppfördes till beskattningsårets slut. elska sammanfattning 3. Värdepapper är i viss utsträckning skattefria, dvs. vinsten vid en avyttring samt från Dr. J.F. Pick. blir varken föremål för rörelsebeskattning eller kapitalvinstbeskattning. Israel: The Gabbay Report. International Bulle- I de fall då värdepapperen är skattefria minskas underlaget för beräkning av tin for Fiscal Documenden monetära justeringen med deras bokförda värde. (För en utomstående tation. 1980 s. 383-386. betraktare 2 Den engelska sammansynes det ha varit väl så enkelt att säga att begreppet ”flyktiga tillgångar” enligt p. l inte omfattar skattefria värdepapper. Gabbay gör fattningen av Gabbayemellertid beräkningen i tvâ steg.) rapporten använder ut- 4. Gabbay föreslår också särskilda regler för att beakta förändringen i trycket erosrble assets. tillgångar och skulder under året. Här beaktas bl. a. nyemissioner, utdelning- 3 Non-erosible assets.

212 Real beskattning av företagssektom sou 19324

ar, förvärv eller uppförande av byggnader, köp av patent eller skattepliktiga värdepapper och försäljning av ”fasta tillgångar. 5. Kommittén anser att på samma sätt som monetära tillgångar faller i värde under året, minskar också den vinst, som gjorts i början av året, i värde under året i ungefär samma takt. Man anser att vinsterna görs successivt under året. Inflationsjustering får därför ske med 20 % av den reala vinsten under året, som justeras med årsindex. Denna siffra bygger på att skattesatsen är 60 %. 60 °/0 skatt dras från 50 % av vinsten, eftersom vinsten antas uppkomma jämnt under âret. De två sista justeringspostema synes stå i samband med den extremt höga inflationstakten i Israel. Vid en inflationstakt på 100 % blir det nödvändigt att ta hänsyn till vid vilken tidpunkt under året de olika affärshändelsema äger rum. Gabbay föreslår också vissa begränsningar av inflationsjusteringen. l. Avdrag för avsättning till kapitalreserven skall endast medges med antingen 90 % av årets stigning av konsumtionsprisindex eller med den del av detta index som överstiger 10%. Man skall ta det lägsta av de nämnda alternativen. Industriföretag skall dock fä göra avsättningar med 100 % av årets inflation. 2. Avdraget för avsättning till kapitalreserven begränsas också till 50 °/0 av

den före detta avdrag skattepliktiga vinsten. Överskjutande belopp kan

överföras till nästa år som en ”flyktig tillgång”. Systemet föreslås omfatta samtliga skattskyldiga som beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. För aktiebolagens del skall revisorerna uttala sig om beräkningamas riktighet. Om förslaget antas, kommer det att omfatta ca 100 000 skattskyldiga. Om inflationsjusteringen skulle ge ett negativt resultat, dvs. ett företag ha vunnit mer än det förlorat på inflationen under året, finns det inget utrymme för avsättning till kapitalreserven. I stället skall det avdrag företaget annars skulle ha erhållit för finansiella kostnader”, dvs. främst utgiftsräntor, minskas med det negativa beloppet. Effekten blir då således att företagets rätt till ränteavdrag minskas med det belopp företaget tjänat på inflationen. Det innebär att företag med byggnader som huvudsaklig tillgång, om de till stor del är finansierade med lånat kapital, kan komma att anses ha gjort inflationsvinster. Eftersom alla skulder beaktas vid beräkningen av nettoposten flyktiga tillgångar” och byggnader inte räknas dit, uppkommer lätt ett negativt saldo. Det negativa saldot beträffande de monetära tillgångarna kan knappast uppvägas av den inflationsjustering som sker beträffande byggnaderna, eftersom denna endast sker i takt med avskrivningama. Om den årliga inflationsvinsten överstiger de avdragsgilla finansiella kostnaderna skall avdrag i andra hand ske från skattefria kapitalvinster eller outnyttjade förluster från tidigare år. I tredje hand får inflationsvinsten överföras till följande beskattningsår. Den skall då betraktas som skuld vid beräkningen av detta års avsättning till kapitalreserven.

6.2.4 lnjlationsredovisningskommissionen - Finland

Den finländska inflationsredovisningskommissionen, som tillsattes år 1977, hade till uppgift att utreda ”hur inflationens effekter kunde beaktas, dels för att

SOU 19821 Real av 213

beskattning företagssektom

trygga återanskaffningen av produktionsfaktorer, dels vid bestämningen av den utdelningsbara vinsten”. Kommissionens uppdrag kan således hänföras till området inflationsredovisning. Det har också behandlats i Rundfelts bilaga. Emellertid innehåller kommissionens år 1979 framlagda betänkande även förslag på skatteområdet. Det kan t. 0. m. hävdas, att dess förslag så väl tillgodoser de synpunkter, som kan ställas från skattesynpunkt, att betänkandet kan sägas vara huvudsakligen ett skattebetänkande. Dänned ärinte sagt att det inte också kan ha förtjänster ur inflationsredovisningssynvinkel. I detta sammanhang kommer det att behandlas som om det vore ett skattebetänkande. Kommissionens förslag innebär i korthet att företagen medges avdrag för den inflationsreservering de gör. Denna inflationsreservering beräknas enligt speciella regler. Avdraget är frivilligt i den meningen att företaget inte är tvunget att göra inflationsreservering. lnflationsredovisningskommissionens grundläggande uppfattning är att ersättning för använda produktionsfaktorer till största delen betalas redan före bokslutet. Beräkningen av företagets vinst kan därför ske på traditionellt nominalistiskt sätt. Bokslutet avspeglar då nämligen vad som betalats för produktionsfaktorema. På basen av bokslutet betalas sedan ersättning för riskkapitalet och skatter. Då är det nödvändigt att göra en värdering av årets resultat. l det sammanhanget bör inflationen beaktas, så att inte riskkapitalet och fiskus tar mer av resultatet än som är motiverat med hänsyn till företagets reala resultat. lnflationsreserveringen bör därför ske med ett på traditionellt sätt upprättat nominalistiskt bokslut som grund. lnflationsreserveringen beräknas med hjälp av ett officiellt index. Inflationsredovisningskommissionen föreslår partiprisindex. Tanken att använda flera olika index avvisas. lnflationsreserveringen uträknas sedan med utgångspunkt i företagets tillgångar. För finansieringstillgångamas (de monetära tillgångarna) och omsättningstillgångamas del uträknas reserveringsbehovet som årets inflation multiplicerad med finansieringstillgångama och anskaffningsutgiften för omsättningstillgångama i början av räkenskapsperioden. Förändringar som skett i finansierings- och omsättningstillgångar under räkenskapsperioden beaktas således ej. För anläggningstillgångamas del beräknas inflationsreserveringen genom att de årliga avskrivningama tas som utgångspunkt. An läggningstillgångamas utgiftsrester (bokförda värden) inflationskorrigeras årligen. De inflationskorrigerade utgiftsrestema avskrivs sedan med samma avskrivningsprocent, som företaget använt i det traditionella bokslutet. Skillnaden mellan de båda avskrivningsbeloppen utgör den årliga inflationsreserveringen för anläggningstillgångamas del. lnte heller här beaktas förändringar under räkenskapsåret. lnflationskorrigeringen sker med den ingående balansen som underlag. Enligt finländsk Skatterätt medges näringsidkare full avdragsrätt för erlagda räntor. Den inflationsjustering som sker med tillgångarna som utgångspunkt måste således korrigeras med hänsyn till de vinster företagen gör på skulderna. l lnflationsredovisningskommissionen föreslår också en sådan korrigering. l

Kommiltébeånkande

princip skall korrigering ske med ett särskilt relationstal, skuldsättningsgraden, som beräknas som relationen mellan kort- och långfristigt främmande betänkande (Helsingfors kapital och balansens omsättningssumma. 1980).

214 Real beskattning av företagssektorn

Inflationsredovisningskommissionen avviker emellertid i ett principiellt betydelsefullt avseende från principen, att inflationsjusteringen endast skall ge kompensation för företagets av inflationen förorsakade förluster och inte mer. I det fall då företagets skuldsättningsgrad är mer än 50 % skall inflationsjusteringen ändock utgöra 50 % av det belopp, som beräknats med tillgångama som utgångspunkt.

Detta förslag innebär att de starkt skuldsatta företagen gynnas i förhållande

till vad som är motiverat från inflationsjusteringssynpunkt. Är skuldsättningsgraden 70 %, borde företaget endast få göra avdrag med 30 % av det belopp, som framräknats med tillgångarna som utgångspunkt. Ett riktigt resultat erhålls endast för de företag, som har större eget än främmande kapital. Förslaget motiveras med önskemålet att förbättra företagens soliditet. Den finländska inflationsredovisningskommissionens förslag har gjorts till föremål för en intressant vetenskaplig analys av dr Henrik Meyer vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors i studien Företagsbeskattning och ekonomisk utveckling. Inflationsredovisning. (Helsingfors 1980). Rapporten behandlar olika inflationsredovisningsmodeller tillämpade på finländska industriföretag. Tre av de fem studerade inflationsredovisningsmodellema är av särskilt intresse ur skatterättslig synvinkel. Det är Hofstras förslag och den finländska inflationsredovisningskommissionens förslag och en variant av detta förslag. Varianten innebär att den speciella regel, som kommissionen föreslagit för att gynna de särskilt skuldsatta företagen, avskaffats. Dessutom undersöks AHI-metoden (en finländsk inflationsredovisningsmetod) och SSAP l6 (det engelska förslaget). Genom en modelljämförelse undersöker Meyer de fem förslagens effekter för att undersöka nivåskillnader i reserveringamas storlek. Dessutom genomförs en fördjupad simulering beträffande inflationsredovisningskommissionens förslag och Meyers egen variant av denna med syfte att belysa följande frågeställningar: l. Vilka skulle de sannolika skatteekonomiska konsekvenserna av inflationsreserveringsreglema vara för - olika grupper av företag - frskus. 2. Vilken omedelbar inverkan skulle reserveringsreglema ha på det egna kapitalet i företagen och på skuldsättningsgraden. 3. Hur har reserveringsreglema enligt kommissionen dimensionerats, om man jämför med det reserveringsutrymme” som gällande lagemedskrivningsregler ger. Den fördjupade simuleringen utförs enligt alternativa antaganden om redovisningen av lagerreserven som dold eller öppen och för olika fall av utdelningspolitik. Meyers studie visar i samtliga fall att den största inflationsreserveringen erhålls enligt den finländska inflationsredovisningskommissionens förslag. Om den från inflationsjusteringssynpunkt omotiverade premieringen av de speciellt skuldsatta företagen slopas (Meyers variant). sänks nivån till 60 % av den reservering som kommissionens förslag medfört. Sätts den maximala inflationsreserven i relation till det egna kapitalet, finner man att Meyers r variant inte ger full kompensation för inflationen. i varje fall inte under den i studerade perioden. Vid den fördjupade simuleringen visades den genomsnitt-

liga skatterninskningen vid den finländska statsbeskattningen enligt infla-

tionsredovisningskommissionens förslag under perioden 1969-1976 vara ca

Real beskattning av företagssektowrn 215

60 %. Meyers från inflationsjusteringssynpunkt mer korrekta variant gav här ett 12 procentenheter lägre värde, således 48 °/0. Jämförelsen mellan den föreslagna inflationsreserveringen av ”reserveringsutrymmet” enligt gällande finländska lagemedskrivningsregler (som medger en nedskrivning till 50 °/0) visade, att lagemedskrivningsmöjlighetema under den studerade perioden 1969-1976 vid det teoretiskt mest gynnsamma fallet nätt och jämnt skulle ha räckt till för att motverka inflationseffekten. Eftersom Meyers egen variant av inflationsredovisningskommissionens förslag tillgodoser många av de krav, som i denna utredning uppställts på en från skattesynpunkt korrekt inflationsjustering av företagsbeskattningen, har Meyers studie ett betydande intresse för denna utredning även med hänsyn tagen till olikheten i ekonomiska förhållanden och Skatteregler mellan Sverige och Finland. Beträffande inflationsredovisningskommissionens förslag kan dettilläggas att foretagsbeskattningskommissionen i sitt år 1980 framlagda betänkande (l980:42) fann att ”inflationens beaktande vid beskattningen är enligt kommissionens uppfattning ett problem som kräver lösning. Behärskandet av det sker i detta skede dock ändamålsenligast genom andra medel än genom att i beskattningen ta i bruk sådana inflationsreserveringar, som föreslås av inflationsredovisningskommissionen” (s. 149). Företagsbeskattningskommis-

sionen föreslog i stället höjning av maximiavskrivningama för fabriksbyggna-

der och införandet av en särskild lag, enligt vilken statsrådet (regeringen) vid exceptionellt stor inflation kunde besluta om ett extra avdrag hänförande sig till vissa anläggningstillgångar. Detta avdrag skulle inte minska underlaget för de vanliga avskrivningama.

6.3 Beräkning av inflationsavdrag och reala

värdeminskningsavdrag

6.3.1 Varulager

För många företag är de inflationsförorsakade skenvinstema, som görs på varulagret, mycket betydande. Till viss del neutraliseras de genom de gynnsamma svenska varulagervärderingsprincipema. En varulagemedskrivning är dock aldrig annat än en skattekredit. Om lagret minskas, beskattas den dolda reserven, som bildats genom nedskrivningen (även om minskningen kan dämpas genom användningen av supplementärregel I). Genom inflationsavdraget åsyftas däremot en definitiv skattelättnad som motsvarar inflationen. Den konstruktion av avdraget, som utredningen finner lämplig, medför att avdraget inte påverkar varukontots utseende. Där befintliga poster är av intresse endast därigenom att de bildar underlag för beräkningen av inflationsavdraget. Syftet med inflationsavdraget beträffande varor är att kostnaden för sålda varor skall beräknas i samma penningvärde som intäkten. Hur detta syfte skall åstadkommas är en av de klassiska diskussionsfrågoma i den företagsekonomiska litteraturen. I många länder är LIFO-metoden (last in - first out) och normallagennetoden tillåtna. Genom dessa metoder erhålls vid tider av stigande priser den effekten. att sålda varor uppskattas till den anskaffningskostnad som de sist anskaffade varorna representerar. De svenska reglerna för

216 Real beskattning av företagssektom

varulagervärdering bygger emellertid på att FIFO-metoden (first in - first out) används. De tidigast anskaffade varorna anses i första hand avyttrade. Föreligger det en betydande skillnad mellan anskaffningstidpunkten och avyttringstidpunkten kan inflationseffekten bli betydande. Utredningens ståndpunkt beträffande inflationsavdraget förutsätter att FlFO-metoden används liksom tidigare. De svenska varulagervärderingsreglema medger också en värdering till återanskaffningsvärde. Denna värdering är dock endast möjlig om återanskaffningsvärdet är lägre än anskaffningsvärdet. Därav beteckningen lägsta värdets princip”. Vid inflation är förhållandet normalt det motsatta. Även om huvudprincipen för inflationsavdragets beräkning är klar, dvs. att anskaffningskostnaden för sålda varor skall justeras för den allmänna inflationen, föreligger en del avvägningsproblem när det gäller preciseringen av reglerna för avdragets beräkning. För det första kan konstateras att det inte är nödvändigt att beräkna inflationseffekten för varje såld vara individuellt. I stället kan varulagrets storlek vid någon tidpunkt under året användas. Är lagret lika stort hela året och varje vara ligger i lager i genomsnitt två månader, kan man lika väl beräkna inflationens inverkan på det genomsnittliga lagret på årsbasis som beräkna inverkan av två månaders inflation på de sålda varorna och multiplicera den med 6. Frågan är emellertid hur man skall få en uppfattning om det genomsnittliga lagrets storlek. Teoretiskt är det naturligtvis möjligt att beräkna det på basis av ofta genomförda inventeringar, exempelvis månatliga sådana. Inventering är emellertid en tidsödande och kostsam procedur och det bör inte komma på fråga att enbart av skatteskäl belasta näringslivet med en sådan kostnad. Den inventering som ändå måste göras är den som äger rum per balansdagen. Det innebär att det är möjligt att göra en genomsnittsberäkning av utgående och ingående lager. Det är då endast fråga om lagrets fysiska omfattning. Lagret måste således vid båda dessa tidpunkter beräknas i samma penningvärde. Även detta kan vara en omständlig procedur. Det synes också vara möjligt att av förenklingsskäl bestämma att lagrets värde vid en tidpunkt skall vara underlag för inflationsavdragets beräkning. Detta värde bör då vara Varulagrets ingående värde. Vid denna tidpunkt har inventering ändå utförts och skattereglema behöver således inte medföra att ett improduktivt arbete utförs. Det synes naturligare att ta det ingående värdet än det utgående värdet då fråga är om beräkning av effekten av årets inflation. De svenska företagsbeskattningsreglema är ur ett internationellt perspektiv särskilt fördelaktiga just vid varulagervärdering. Enligt anv. till 41 § p. 2 3 st. KL kan lagret nedskrivas till 40 % av det lägsta anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet. Syftet med reglerna är att ge ett ordentligt skydd för prisfallsrisken och att möjliggöra en konsolidering av företagen. Syftet är således ett annat än att ge kompensation för penningvärdets fall. Som nämnts medför också den omständigheten. att nedskrivningen endast innebär en skattekredit, att någon definitiv kompensation för inflationen inte erhålls. Varulagemedskrivningen är således inte något alternativ till inflationsavdraget. Denna rätt behöver således inte inskränkas vid införande av inflationsavdrag. Om inflationen upphörde skulle inflationsavdrag inte medges. Skälen för Varulagemedskrivningen skulle dock kvarstå oförändrade.

Real av företagssektorn 217 beskattning

Däremot finns det anledning att diskutera hur den omständjgheten att varulagret nedskrivits skall påverka beräkningen av inflationsavdraget. Frågan är om underlaget för beräkningen av inflationsavdraget skall vara det ingående varulagret före eller efter nedskrivning. Om det ingående lagret anskaffats för 100 och nedskrivits till 40 i föregående års bokslut och inflationen under innevarande år är lO %, skall då inflationsavdraget beräknas som (0_10x 100:) 10 ellersom (0,l0x40=) 4? En jämförelse med en inflationsfri ekonomi skänker ingen ledning i detta fall. I så fall blirju inget inflationsavdrag aktuellt men nedskrivningen till 40. kvarstår oförändrad. Inte heller kan man säga att förenklingsskäl talari någon bestämd riktning. Den ena beräkningen förefaller väl så enkel som den andra. Skälet för att använda det nedskrivna värdet som underlag för inflationsavdragets beräkning är att förhindra att dubbelavdrag medges. Medges inflationsavdrag på det ej nedskrivna värdet (100) blir samma lagertillgångar (60) föremål för såväl nedskrivning som inflationsavdrag. Å andra sidan är nedskrivningen endast en skattekredit. Om hela lagret skulle säljas under året (för exempelvis l 50) kommer hela nedskrivningen att återföras till beskattning

(vinst 150 ./. 40 = llO i stället för 150 ./. 100 = 50).

Även om varulagemedskrivningen inte är någon definitiv skatteförmån, medför den dock en betydelsefull effekt ur inflationssynvinkel. Till den del och från den tidpunkt då ett varulager nedskrivits. drabbas det inte av några negativa skatteeffekter på grund av inflationen. Har ett varulager förvärvats år l , nedskrivits år 3 och sålts år lO, innebär nedskrivningen en skatteminskning för år 3 och således en fördel mätt i detta penningvärde. Även om nedskrivningen återförs till beskattning år 10 och medför högre beskattning då, medför inflationen att förmånen år 3 har ett högre värde än belastningen år 10. Det kan också hävdas att varulagrets storlek endast är ett underlag för beräkning av varulagemedskrivningens storlek. Varulagemedskrivningens syfte kan emellertid ses som helt oberoende av varulagrets storlek och vara att konsolidera företaget. Särskilt nu, när möjlighet har skapats att alternativt göra en avsättning till resultatutjämningsfond, där avsättningens storlek är beroende av företagets löneutbetalningar, kan det sägas att konsolideringssyftet kommit att framstå klarare. Nedskrivningsmöjligheten har dock inte motiverats på detta sätt. Det förefaller därför mest motiverat att låta varulagrets nedskrivna värde bilda underlag för beräkningen av inflationsavdraget. Det gäller oberoende av vilket slags nedskrivning det är fråga om. Om lagret med användandet av supplementärregeln l anv. till 41 § p. 2 6 st. KL upptagits till ett negativt värde (dvs. lagret värderats till 0 och lagerregleringskonto upplagts), bör lagret anses vara värderat till O. Avsättning till lagerregleringskonto skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår och är enligt sin natur en tillfällig sak. Det finns då ingen anledning att komplicera reglerna med bestämmelser om hur negativa vamlager skall påverka beräkningen av inflationsavdraget. Det faktum. att inflationsavdraget utgör en definitiv fördel vid beskattning, medför naturligtvis en frestelse för en del skattskyldiga att öka avdraget genom att redovisa stora lager. Till den del lagerökningen består av rörelsefrämmande tillgångar, kan den vid beskattningen underkännas enligt anv. till 41 § p. 2 9 st. KL.

218 Real av

beskattning företagssektorn

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den skattskyldiges normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje-åttonde styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varomas anskaffnings- eller återanskalfningsvärden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Det är också möjligt att den skattskyldige anskaffar varor för sin normala verksamhet men för att få inflationsavdrag gör det i större utsträckning än vad som är företagsekonomiskt motiverat. Här bör dock observeras att den skattskyldige inte dubbelkompenseras, eftersom ränteavdragsrätten begränsats till realräntan. Det blir avsevärt mindre lönsamt att låna pengar för att förvärva och hålla ett stort bokslutslager när endast realräntan är avdragsgill än när hela den nominella räntan är avdragsgill. Även om den skattskyldiges avsikt endast är att hålla lagret under kortare tid innebär också själva lagerhållningen betydande kostnader och risker. Skulle det visa sig att dessa risker inte tagits, kan den citerade speciella skatteflyktsklausulen vara tillämplig. Det ñnns ingen anledning för denna utredning att uttrycka någon närmare uppfattning om företagens redovisning sedan utredningen väl intagit ståndpunkten att inflationsavdraget skall beräknas med ett traditionellt nominalistiskt bokslut som grund och att gällande redovisningsregler således skall iakttagas. I princip kommer beräkningen av inflationsavdraget inte att påverka varukontot. Inflationsavdraget beräknas genom att den ingående balansen på varukontot multipliceras med det för beskattningsåret gällande inflationstalet (se avsnitt 5.2.2.6).

6.3.2 Maskiner och inventarier Enligt svensk Skatterätt kan maskiner och inventarier omedelbart avskrivas under förutsättning att de har en varaktighet av högst tre år. Är varaktigheten

längre, sker en periodisering av utgiften. Oberoende av tillgångamas verkliga

värdeminskning sker avskrivning genom årliga värdeminskningsavdrag. Vid beskattning av rörelse kan avdrag antingen medges i form av planenlig avskrivning enligt anv. till 29§ p. 3 KL eller i form av räkenskapsenlig avskrivning enligt p. 4. Vid beskattning av jordbruksfastighet är en variant av den räkenskapsen liga avskrivningen, restvärdeavskrivning, också medgiven enligt anv. till 22§ p. 5 KL. Eftersom den planenliga avskrivningen skall avvecklas för maskiner och inventarier, behandlas i fortsättningen uteslutande den räkenskapsenliga avskrivningen. Det kan dock nämnas att beräkningen avvärdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier vid planenlig avskrivning i ett realt system lämpligen skulle ske på samma sätt som vid planenlig avskrivning av byggnad i rörelse Det för den räkenskapsenliga avskrivningen fundamentala är att det skattemässiga avdraget skall motsvaras av den avskrivning som skett i bokföringen. Vid räkenskapsenlig avskrivning är det således inte nödvändigt att upprätta särskilda planer för alla individuella tillgångar. Det är i princip tillräckligt att hålla reda på det ingående bokförda värdet på alla maskiner och 1 Se avsnitt 6.3.3. inventarier gemensamt. inköpspriset på under året förvärvade inventarier och

Real beskattning av företagssektorn 219

försäljningssumman för under året avyttrade inventarier. Det är uppenbart att den räkenskapsenliga avskrivningen medför en synnerligen betydande förenkling av företagens deklarationsförfarande. Sambandet mellan bokföring och beskattning bör, när det gäller maskiner och inventarier, överges endast om det föreligger synnerligen starka skäl. I avsnitt 6.1.2 utvecklades skälen för att beaktandet av inflationen vid beskattningen borde följa samma principer som beräkningen av den skattepliktiga vinsten. Syftet med inflationsjusteringen vid beskattningen var att förhindra att den del av den nominella vinsten beskattades, som endast var skenbar.

För sådana tillgångars del, för vilka avdrag inte omedelbart medges, utan för

vilka avdrag medges genom årliga värdeminskningsavdrag, medför denna princip att inflationsjusteringen för ett visst års inflation inte sker omedelbart. Den sker endast i takt med den årliga avskrivningen. Samma inställning präglar Hofstra-rapporten och den finländska inflationsredovisningskommissionens betänkande. Den finländska inflationsredovisningskommissionen har med ett längre klarläggande exempel visat metodens innebörd. Kommissionen utgår från förutsättningar som verkar rimliga också i ett svenskt system. Den s. k. utgiftsresten (dvs. ingående bokförda värdet) inflationskorrigeras årligen. Under räkenskapsåret gjorda investeringar upptas till nominella värdet. Under räkenskapsåret erhållna försäljningsintäkter avdras. Detta medför att de bokföringsmässiga avskrivningama inte korrigeras under anskaffningsåret. På den inflationskorrigerade sålunda beräknade ”utgiftsresten” görs avskrivningar med samma avskrivningsprocent som använts i bokslutet. Följande exempel illustrerar hur reserveringsbehovet för anläggningstillgångamas del skall uträknas enligt kommissionens förslag (vissa beteckningar anpassade till svensk praxis). Den årliga inflationen är l0 %. Partiprisindex i slutet av åren (räkenskapsperiodema) t0-t3 är följaktligen to: l00 t1=ll0 t2=l2l t3= l33,l Anläggningstillgångamas utgiftsrest vid tidpunkten tg = l00. Under räkenskapsåret t] erhålls en inkomst på 5 för försäljning av anläggningstillgångar. Under räkenskapsåret tg görs en investering på l0. l boksluten för åren t| och tg görs i bokföringen 20 °/0 avskrivningar på utgiftsresten och i bokslutet för år t3 lO % avskrivningar på utgiftsresten. l boksluten för åren t] och [2 görs maximal inflationsreservering, men i bokslutet för år t3 görs inte någon inflationsreservering. Anläggningstillgångamas. inflationskonigerade utgiftsrest i slutet av år t] före avskrivningama är . ll0 _ x (l00 ./. 5): 105. l00 l bokföringen gjorda avskrivningar år I] är l00/n x (l00 ./. 5): l9. På inllationskonigerad utgiftsrest gjorda avskrivningar år t] är 20%xlO5=2l. -

220 av

Real beskattning företagssektom

lnflationsreserveringsbehovet för anläggningstillgångamas del år tj är 21 ./. 19 = 2. Motsvarande siffror för år 12 är följande: Anläggningstillgångamas inflationskorrigerade utgiftsrest i slutet av år t: exkl. anskaffningutgiften för de under året gjorda investeringarna är l2l - x (105 ./. 2l)=92.40 llO samt då investeringarna beaktas 92,40+l0 = 102,40. l bokföringen gjorda avskrivningar är 20% x (95 ./. 19 + 10) = 17,20. På inflationskonigerad utgiftsrest gjorda avskrivningar är 20 °/o x 102,40 = 20,48. lnflationsreserveringsbehovet för anläggningstillgångamas del år tg är 20,48 ./. 17.20 =3,28. l början av år t3 är anläggningtillgångamas inflationskorrigerade utgiftsrest, efter avdrag av i bokslutet för år tg gjorda avskrivningar 102.40 ./. 20,48 = 81,92 och utgiftsresten i bokföringen är 86 ./. 17,20 = 68,80. l bokslutet för år t3 görs i bokföringen avskrivningar 10% x 68,80 = 6,88. Ingen inflationskorrigering görs. Anläggningtillgångamas inflationskorrigerade utgiftsrest i slutet av år t3 före avskrivningar är 133.1 x 81,92 =90,ll. 121 l början av år t4 är anlâggningstillgångamas inflationskorrigerade utgiftsrest 90,11 ./. 6,88 = 83.23 och utgiftsresten i bokföringen 68,80 ./. 6,88 = 61,92.

Den finländska inflationsredovisningskommissionens forslag följer teoretiskt när det gäller beräkningen av inflationsavdraget med riktiga principer, maskiner och inventarier som underlag. Om detta skall beräknas med de årliga avskrivningama som utgångspunkt, synes det knappast möjligt att utfonna reglerna på något principiellt annorlunda sätt än det som kommissionen föreslagit. Trots det teoretiskt riktiga i kommissionens föreslagna metod kan dock vissa invändningar göras mot att tillämpa den i ett svenskt system. För det första visar det här citerade exemplet att metoden är orimligt komplicerad. Utredningen syftar för sin del till att utforma ett system som kan användas inom företagssektom generellt, dvs. av varje företagare eller som har maskiner och inventarier. Många näringsidkare torde bli jordbrukare, tvungna att använda sig av professionell hjälp för att utföra de erforderliga beräkningama. Det synes inte lämpligt att utfonna sådana beskattningsregler. som regelbundet skall användas. på ett sådant sätt att inte de enskilda skattskyldiga själva. om de så önskar, kan utföra de erforderliga beräkningarna. För det andra medför metoden, som exemplet visar. att det hittillsvarande

Real beskattning av företagssektom 221

sambandet mellan beskattning och allärsboklöring upplöses. Den räkenskapsenliga avskrivningen i Sverige bygger på principen att beskattningen skall kunna fastställas med utgångspunkt i årels bokslut. Kommissionens exempel visar, att efter det första året kommer det att föreligga två ingående balanser lör maskiner och inventarier, nämligen såväl ”utgiftsresten i bokföringen” som den inflationskorrigerade utgiftsresten”. Dessa invändningar synes så starka att ett alternativt system för beräkning av inflationsavdraget med maskiner och inventarier som underlag bör undersökas. Beräkningen av inllationsavdraget med maskiner och inventarier som underlag kan alternativt ske på samma sätt som med varulagret som underlag. lnllationsavdraget beräknas då med den ingående balansen som underlag.

Exempel 6:5 Under år l lörvärvas maskiner och inventarier för 100. l bokslutet per den 31 december år l upptas maskiner och inventarier med tillämpning av räkenskapsenlig avskrivning till 70. lnflationsavdraget är vid 10% årlig inflation, om den ingående balansen utgör underlag, (O, l0 x 70 =) 7 för år 2. Med tillämpning av kompletteringsregeln, när den ger ett gynnsammare resultat, blir inflationsavdragets storlek:

År 0 l 2 3 4 5 6 Sza Utg. balans 70 49 34,3 20 0 lnllationsavdrag 7 4,9 3,43 2 0 Nuvärde år l, 3 % kalkylränta 6.80 4,62 3.14 1,78 16,34 Nonnalt avdrag 30 21 14,7 l4,3 20

Skulle principema i den finländska inflationsredovisningskommissionens betänkande tillämpas i kombination med oförändrade regler lör räkenskapsenlig avskrivning blir resultatet:

År 0 l 2 3 4 5 6 Sza Uppräkn. utg. balans 70 77 59.29 45.65 29,28 O Avdrag -23.l -l7,79 -l6.37 -29,28

Utgbalans 53.9 41,50 29,28 0 Avdrag på uppr. värde 23.1 17.79 16.37 29.28 Nonnalt avdrag -2l -l4,7 -l4,3 -20

lnllationsavdr. 2.l 3,09 2.07 9.28 Nuvärde âr l, 3 °/0 kalkylränta (avrundning till tvådecimaler) 2.04 2.91 1.89 8.25 15.09

222 Real beskattning av företagssektorn

l enlighet med principerna för räkenskapsenlig avskrivning har U.B. beräknats med hjälp av såväl trettioprocentsregeln som tjugoprocentsregeln. Den lägsta utgående balansen har därefter valts. Avdrag har medgivits med det belopp som är erforderligt för att hålla lägsta möjliga utgående balans. Vid räkenskapsenlig avskrivning kan avdrag medges med fullt belopp redan för det beskattningsår då tillgången förvärvats. lnflationsavdrag erfordrar däremot att tillgången innehades redan vid beskattningsårets ingång. Exemplet belyser förhållandet att periodiseringen av inflationsavdraget blir helt annorlunda om avdraget medges i takt med avskrivningama (som i den finländska inflationsredovisningskommissionens förslag) eller om det beräknas med det ingående bokförda värdet som grund (den här föreslagna förenklade varianten). Den förenklade varianten ger avsevärt större avdrag i början, medan ett inflationsavdrag i takt med avskrivningama blir nominellt större med tiden. Möjligheten att tillämpa kompletteringsregeln vid räkenskapsenlig avskrivning gör detta förhållande särskilt markant. Det synes inte finnas behov av att närmare diskutera någon eventuell reform av den räkenskapsenliga avskrivningen i syfte att få jämnare inflationsavdrag. Även om det som nämnts är principiellt riktigare att medge inflationsavdrag i takt med avskrivningama, anser utredningen att skälen att välja den förenklade varianten starkt överväger. Reglerna för räkenskapsenlig avskrivning kan lämnas orubbade. Avskrivningspcrioden är ändå relativt kort, vilket medför att de principiella invändningama mot den förenklade metoden får minskad tyngd. Många företags maskinpark förnyas successivt, varför skillnaden mellan de båda metoderna i praktiken ofta skulle bli begränsad. Det kan därför vara försvarligt att av de tidigare redovisade skälen, enkelhet och önskvärdheten av ett bibehållet samband mellan årets bokslut och beskattningen, föreslå ett förenklat system för beräkning av inflationsavdraget med den ingående balansen på maskiners och inventariers konto som grund.

6.3.3 Byggnader

Enligt svensk Skatterätt avskrives byggnad efter plan. Det gäller oavsett vilken av inkomstkällorna rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet byggna-

den ingår i. Innebörden är att anskaffningskostnaden för byggnaden förs upp

på plan. Avdrag medges sedan för årliga värdeminskningsavskrivningar. Dessa skall i princip sättas så att byggnaden blir totalt avskriven under byggnadens totala beräknade livslängd. Avdragen är således lika stora årligen i och oberoende av byggnadens faktiska värdeminskning. . I rörelse med jordbruksfastighet fastställs de medgivna avdragen av riksskatteverket (RSV) för olika typer av byggnader. För annan fastighet är avdragens storlek direkt fastställda i lagtexten (1,5 % för stenhus och 1,75 % för trähus). l rörelse och jordbruksfastighet får den skattskyldige dessutom under de fem första åren efter en byggnads uppförande göra s. k. primäravdrag på 2 0/0 årligen, således sammanlagt l0 °/o. Dessa avdrag skall dock göras inom planen. Dubbelavdrag medges således ej.

Vid realisationsvinstbeskattning återförs tidigare medgivnavärdeminsk-

ningsavdrag till beskattning efter indexuppräkning. De minskar säljarens indexuppräknade anskaffningsvärde.

Real beskattning av företagssektorn 223

Av central betydelse för denna utredning är omständigheten att det beträffande byggnader inte finns något samband mellan bokföring och beskattning. Tillgångamas värdering i balansräkningen påverkar således inte beskattningen. Den sker helt med utgångspunkt i de planer som upplagts för de enskilda byggnaderna. Det faktum att värdeminskningsavdrag beräknas på anskaffningsvärdet och ej på det nedskrivna värdet och att det finns en plan för varje byggnad underlättar avsevärt beräkningen av reala värdeminskningsavdrag. Den grundläggande principen att inflationsavdrag skall medges i takt med framtagandet av den skattepliktiga nominella vinsten innebär att det nominella anskaffningsvärdet skall räknas upp med index och utgöra avskrivningsunderlag.

Exempel 6:6 En byggnad anskaffas år 0 för l 000 kr. Inflationen är 10 % under år I. Enligt RSV:s anvisningar får en byggnad i rörelse av denna typ skattemässigt avskrivas med 5 % årligen. (Från primäravdrag bortses.) Det normala värdeminskningsavdraget för år l är (0,05 x l 000:) 50 kr. Om detta avdrag uppräknas med årets inflation lO °/0 blir resultatet 55 kr. I praktiken torde det bli enklare att lägga upp en inflationskon-igerad plan för varje byggnad. Det blir då lättare att beräkna värdeminskningsavdragets storlek för senare år.

Exempel 6:7 Förutsättningama är desamma som i föregående exempel. Inflationen förutsätts vara 10 °/0 även efter år l. Byggnadens anskaffningsvärde enligt plan är l 000 kr. Det inflationskorrigerade anskaffningsvärdet enligt plan för år I blir då l 100 kr. Värdeminskningsavdraget beräknat på den inflationskorrigerade planen blir således (0,05 x l 100:) 55 kr. Vid slutet av nästa år, år 2, blir det inflationskorrigerade anskaffningsvärdet enligt planen (l ,IO x l 100:) l 210 kr. Värdeminskningsavdraget beräknat på den inflationskorrigerade planen blir således (0,05 x l 210 =) 60,50 kr.

De för realisationsvinstbeskattningen beräknade omräkningstalen kan också användas för beräkningen av de reala värdeminskningsavdragen. Syftet med de särskilda primäravdragen är endast att förkorta den totala avskrivningstiden för en byggnad i fall den är nyuppförd. Beräkningen av inflationskorrigerade primäravdrag skiljer sig således inte i princip från beräkningen av vanliga inflationskorrigerade värdeminskningsavdrag. Inflationen beaktas också vid realisationsvinstbeskattningen. Utredningen har där följt principen att samma regler skall användas som inom hushållssektom. Vad beträffar värdeminskningsavdrag på byggnader förekommer sådana inte inom hushållssektom. Enligt nu gällande regler för realisationsvinstbeskattning av fxtigheter

/

224 Real beskattning av företagssektorn sou 1932;]

räknas fastighetens anskaffningsvärde upp med index. Såväl försäljningsinnäkt som anskaffningsvärde uttrycks således i försäljningsårets penningvärde. För värdeminskningsavdragens del gäller att de skall återföras till beskattning på så sätt att de (om de överstiger 3 000 kr.) skall minska omkostnadsbeloppet. Värdeminskningsavdragen skall uppräknas med index. Realisationsvinstskattereglema medför således att endast en real vinst beskattas. Det skulle därför i och för sig vara teoretiskt försvarbart att avstå från reala värdeminskningsavdrag på byggnader. Särskilt om fullt avdrag ges för en på rea lt sätt beräknad realisationsförlust kan det hävdas att man kunde vänta med att beakta inflationen tills fastigheten avyttras. För aktiers del innebärju utredningens förslag detta, eftersom anskaffningsvärdet vid avyttring skall uppräknas med index och värdeminskningsavdrag ej medges. Samma sak gäller också för exempelvis obebyggda fastigheter. Utredningen anser emellertid att inflationen vid beskattning av byggnader bör beaktas i takt med de årliga avskrivningama. Skälet är att det annars normalt skulle dröja för länge tills inflationskompensation erhölls. Den omständigheten att avdrag för inflationen i form av inflationskorrigerade värdeminskningsavdrag medgivits löpande måste emellertid beaktas vid realisation av fastigheter. Utredningen anser att avdrag för inflationen skall ge en definitiv skattelindring som ej återförs till beskattning. Däremot bör förhindras att reglerna får en sådan utfomining att dubbel kompensation lämnas för inflationen. Eftersom anskaffningsvärdet räknas upp med index vid avyttring av fastighet måste också de medgivna värdeminskningsavdragen uppräknas med index. Indexuppräkning måste således ske också av de reala värdeminskningsavdragen. Eftersom inflationskorrigeringen av värdeminskningsavdragen innebär att en viss procent av ett realt oförändrat anskaffningsvärde årligen avskrivits behöver man inte räkna upp de årliga medgivna inflationskorrigerade värdeminskningsavdragen med ett index, som uttrycker inflationen mellan avdragsåret och försäljningsåret. Man kan lika väl undersöka hur mycket av det ursprungliga anskaffningsvärdet som återstår oavskrivet och räkna upp detta från förvärvsåret.

Exempel 6:8 En byggnad uppfördes år 1960 för l milj. kr. Den har avskrivits med 5 % årligen. År 1980 säljs byggnaden för 500 000 kr. Enligt RSV Dt 1980:1 1 är omräkningstalet för år 1960 för en fastighet som avyttrats år 1980 3,57. Den årliga avskrivningen under 20 år har varit 50 000 kr. Byggnaden var således fullt avskriven år 1980. Om ett realt system för företagsbeskattning varit infört hade årligen under dessa år värdeminskningsavdrag medgivits med ett indexuppräknat anskaffningsvärde som grund. Både realt och nominellt är således byggnadens anskaffningsvärde helt avskrivet. Skillnaden mellan anskaffningsvärde och de sammanlagda värdeminskningssom en real beräkning 0. Realisaavdragen blir vid såväl en nominalistisk tionsvinsten blir således 500 000 kr. . Vid en real beräkning kan detta resultat också uppnås på det mer komplicerade sättet att anskaffningkostnaden l milj. kr. uppräknas med omräkningstalet 3,57 och detta värde därefter minskas med de årliga

Real av 225

beskattning företagssektorn

inflationsjusterade värdeminskningsavdragen omräknade till 1980 års penningvärde. 1960 års avdrag omräknas således med 3,57, 1961 års med 3,48 osv.

Införandet av den reala företagsbeskattningen synes således i varje fall innebära en förenkling av beräkningarna när det gäller beaktandet av värdeminskningsavdrag vid realisationsvinstbeskattningen. Byggnadens nominellt oavskrivna del kan räknas upp med index från dess anskaffningsâr särskild indexuppräkning av värdeminskningsavdragen blir onödig. Vid ett konsekvent realt system bör även värdeminskningsavdrag under 3 000 kr. inflationsjusteras. Det finns då inte någon anledning att inte beakta dem vid realisationsvinstbeskattningen. Denna begränsning bör således upphöra. En synnerligen central fråga när det gäller beräkningen av inflationskomgerade värdeminskningsavdrag är från vilket år anskaffningsvärdet skall få uppräknas med index. Detta problem uppkommer inte beträffande varulager och maskiner och inventarier, där inflationsjustering sker genom att ett inflationsavdrag beräknas med årets ingående bokförda värde som grund. Frågan är om uppräkning skall ske först fr. o. m. det år då real beskattning införs eller redan fr. o. m. det år, då byggnaden uppfördes eller förvärvades. För den första linjen talar förutom statsfrnansiella synpunkter främst det förhållandet, att företagen genom den oinskränkta ränteavdragsrätten redan erhållit kompensation för att värdeminskningsavdragen inte varit reala. Om byggnaderna helt finansierats med lån, kan det sägas att företagen varken vunnit eller förlorat på inflationen. Beviljas uppräkning av anskaffningsvärdet från byggnadens förvärv eller uppförande, erhåller således de skattskyldiga en dubbel förmån. Å andra sidan medför införandet av real beskattning av räntor att avdragsrätten för räntor reduceras med den årliga inflationskompensationsdelens hela belopp. Reala värdeminskningsavdrag medges däremot endast i takt med avskrivningama. Periodiseringen av fördelar och nackdelar av den reala beskattningen blir således olika. Det blir särskilt kännbart för relativt nyuppförda byggnader, for vilka stora lån upptagits. För äldre byggnaders del kan sägas att lånen sannolikt till stor del har slutamorterats. Avskrivningsunderlaget vid uppräkning av anskaffningsvärdet från den ursprungliga förvärvstidpunkten blir också krañigt förhöjt. Det finns knappast någon objektivt riktig linje i denna fråga. Utredningen anser emellertid, med tanke på vikten av att övergången till real beskattning inte skall få medföra svårigheter för ägare av nyare lånefrnansierade byggnader, att en viss retroaktivitet till de skattskyldigas fördel bör kunna accepteras, trots att det medför dubbla fördelar. En gräns måste sättas någonstans och utredningen föreslår att den sätts schablonmässigt så att under det första beskattningsåret, då real beskattning tillämpas, en uppräkning ej får ske för mer än de senaste tio årens inflation. Har en byggnad uppförts mer än tio år före den reala beskattningens införande skall således anskaffningsvärdet få uppräknas endast med de senaste tio årens inflation. För en byggnad som uppförts för fem år sedan skall däremot anskaffningsvärdet få uppräknas med hela inflationen under denna period.

226 Real beskattning av företagssektorn

6.3.4 Övriga tillgångar

Övriga tillgångar synes kunna behandlas efter någon av de tidigare utvecklade

principerna. Ett undantag utgör skog. Avdragen där beräknas enligt mycket speciella principer. Departementetschefen har emellertid uttalat att de år 1979 införda nya reglerna endast är provisoriska och att en mer genomgripande reform snart skall föreslås. Mot den bakgrunden har utredningen funnit det mindre ändamålsenligt att utarbeta något förslag till inllationsjustering med de nuvarande skogsbeskattningsreglema som gmnd. Redan i det inledande avsnittet 6.1, Allmänna principer, diskuterades behandlingen av fordringar och skulder. Utredningen stannade där för en lösning, som överensstämmer med den, som föreslagits för hushållssektoms del. Den begränsning i skatteplikten resp. avdragsrätten för nominella räntor, som är en konsekvens av detta ställningstagande, är inte ett led i beräkningen av inflationsavdraget. Behandlingen av fordringar och skulder följer generella reala principer och är inte något för företagsbeskattningen speciellt. Detsamma gäller beskattningen av realisationsvinster. Dessa beskattas på samma sätt som inom hushållssektom. Konsekvenserna av samordningen med intlationskonigeringen av värdeminskningsavdrag har utvecklats i avsnitt 6.3.3. Alla tillgångar som avskrivs enligt plan kan behandlas som byggnader. Det gäller t. ex. markan läggningar och naturfyndigheter(därsubstansminskningsavdrag medges). Tillgångar som liksom maskiner och inventarier kan avskrivas enligt räkenskapsenlig metod bör behandlas på samma sätt. Som exempel kan nämnas patent och goodwill.

6.3.5 Brutet räkenskapsår

Inflationsavdraget skall enligt utredningens uppfattning, som tidigare angivits, beräknas med den ingående balansen på varors, maskiners och inventariers konto som underlag. Inflationsavdrag kommer således inte att beräknas för sådana tillgångar, som förvärvats under beskattningsåret, för perioden mellan förvärvstidpunkten och beskattningsårets utgång. Samma princip bör i konsekvensens namn och av praktiska skäl gälla beträffande byggnader. När det gällde uppdelningen av nominella räntori inflationskompensation och realränta ansåg utredningen att det faktum, att inflationstalet fastställs för kalenderår, måste medföra att inllationstal för två kalenderår ñck användas (se avsnitt 5.2.2.6). Vad beträffar de omräkningstal, som används vid uppräkningen av underlaget för de reala värdeminskningsavdragen, anser utredningen dock att förenklingsskäl talar för att varje beskattningsår - även for skattskyldiga med brutet räkenskapsår- anses sammanfalla med âret närmast före taxeringsåret. Samma sak bör gälla beräkningen av inflationsavdraget.

6.4 Förlustavdrag

Enligt svensk Skatterätt kan skattskyldig utnyttja en förlust, som uppkommit under tidigare år, ett antal år framåt i tiden (carry-forward). Enligt Lag om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst 3 § må förlustavdrag utnyttjas

Real beskattning av företagssektom 227

senast det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte eller - såvitt gäller förlustavdrag som yrkas av aktiebolag eller ekonomisk förening - tionde kalenderåret efter det, då taxeringen för förluståret ägt rum. Utredningens ståndpunkt, att inflationsavdrag och reala värdeminskningsavdrag inte får förskjutas, medför att skattskyldiga kan komma att under vissa år visa förlust i större utsträckning än f. n. Helt oberoende av om det blir fallet eller ej, kan det sägas att ett uttryck för reala beskattningsprinciper att en förlust, hänförlig till tidigare år, skall indexuppräknas. lndexuppräkning skall således ske från förluståret till utnyttjandeåret inom de ramar som lag om förlustutjämning ger.

6.5 Särskilda skattesubjekt

För en del skattskyldiga gäller särskilda regler. Det gäller exempelvis försäkringsföretag, stiftelser och ideella föreningar. Vidare gäller att tillgångar, som för de flesta skattskyldiga utgör anläggningstillgångar, för andra utgör omsättningstillgångar. Det gäller exempelvis banker och andra företag, som utövar penningrörelse, liksom företag som uppför byggnader eller driver handel med fastigheter. Utredningen anser att de principer som utvecklats beträffande real företagsbeskattning också kan användasi dessa fall. Det innebär att skatteplikten resp. avdragsrätten för räntor begränsas till realräntan för inländska livförsäkringsanstalter och banker. Utredningens ståndpunkt, att negativa realräntor inte skall beaktas, kan emellertid medföra avsevärda skattefördelar för sådana skattesubjekt som bedriver penningrörelse. För det fall att inflationstakten skulle överstiga de nominella räntorna, blir hela räntemarginalen skattefri för sådana skattesubjekt, vars inkomster huvudsakligen härrör från in- och utlåning av penningmedel. Även om inflationstakten är lägre än utlåningsräntan men överstiger inlåningsräntan, uppkommer en skattefördel. Utredningen anser emellertid att varje specialreglering medför oöverskådliga snedvridningseffekter. Även om ett beaktande av de negativa realräntoma kunde vara motiverad i här diskuterade fall, anser utredningen ändå att huvudprincipen skall tillämpas. Skulle den här diskuterade situationen uppkomma annat än tillfälligt, får

den naturligtvis medföra åtgärder antingen från skattelagstiftaren eller från riksbankens sida. Åtgärder från riksbankens sida skulle främst gälla kreditin-

stitutens räntemarginaler. Vad beträffar beräkning av inflationsavdrag bör det vara möjligt att följa tidigare presenterade principer. Om exempelvis ett antal fastigheter hos viss skattskyldig utgör varulager, bör inflationsavdrag kunna beräknas med det bokförda ingående värdet som grund. Vid försäljning utgör försäljningsintäkten liksom nu intäkt av rörelse. Däremot medför det valda systemet för beskattning av räntor att inflationsavdrag inte också kan beräknas för ett lager av fordringar hos den som bedriver penningrörelse. lnflationens inverkan beaktas ju där genom att inflationskompensationsdelen av den nominella räntan är skattefri. Om inflationsavdrag beräknat på det ingående lagret också medgavs, skulle de skattskyldiga bli dubbelt kompenserade för inflationen.

228 Real beskattning av företagssektom

6.6 Real utskiftningsbeskattning

Dubbelbeskattningen av aktiebolag upprätthålls i svensk Skatterätt genom att utskiftningskatt uttas vid ett aktiebolags upplösning, nedsättning av dess aktiekapital och förvärv av egen aktie. Skatten uttas hos bolaget och träder i stället för den skatt på mottagen utdelning, som annars skulle ha erlagts av aktieägarna. Utskiftningsskatt utgår på skillnaden mellan utskiftat belopp och tillskjutet belopp. Det tillskjutna beloppet motsvarar vad aktieägarna under årens lopp i en eller annan form tillfört aktiebolaget i form av aktiekapital, aktieägartillskott o. d. I ett realt system borde utskiftat och tillskjutet belopp beräknas i samma penningvärde. Denna effekt uppnås enklast genom att tillskjutet belopp uppräknas med index. Skillnaden kommer då att utgöra det till utskiftningsskatt skattepliktiga beloppet, vilket beskattas i sin helhet. Såväl utskiftat belopp som mottagen utdelning blir således fullt beskattade. Dubbelbeskattningens andra led kommer således att effektueras enligt samma principer.

6.7 Real beskattning av hushållssektom och nominalistisk

beskattning av företagssektom

Enligt direktiven bör utredningen pröva frågan om företagssektom kan undantas från real beskattning. Som framgått av framställningen om real företagsbeskattning medför en sådan normalt fördelar för de skattskyldiga jämfört med en nominalistisk beskattning. Den reala företagsbeskattningen syftar ju till att ej beskatta den del av den nominella vinsten, som erfordras för att företagens eget kapital skall bibehållas realt oförändrat. Om företagssektom undantas från real beskattning innebär det således att företagen inte får del av de fördelar, som införandet av reala principer skulle innebära. Motivet för en sådan ståndpunkt skulle då vara, att företagsbeskattningen idag är så gynnsamt utformad, att dessa fördelar uppväger de nackdelar, som den nominalistiska skatteprincipen innebär. Utredningen har behandlat denna fråga (avsnitt 6.1.1) och konstaterat att företagen på grund av de svenska företagsbeskattningsreglema kan leva med en viss inflation. Det innebär emellertid att man ser de olika stimulansåtgärder, som företagsbeskattningen innehåller, som åtgärder syftande till att minska inflationens verkningar. Utredningen anser emellertid att det är naturligare att bedöma dem utifrån det syñe som de angivits ha, när de infördes. Om stimulansreglema skulle xara för fördelaktiga bör de avskaffas. För vissa företag medför real företagsbeskattning möjligtvis nackdelar i förhållande till ett nominalistiskt system. Det gäller företag som är hårt skuldsatta och vars tillgångar är av det slag att de anses ha obegränsad livslängd. Då beräknas inte reala värdeminskningsavdrag och inflationsavdrag. I andra fall kan olikheter i periodiseringsreglema medföra att real företagsbeskattning medför nackdelar under vissa år, även om fördelarna överväger på längre sikt. Exempel på det senare är ägare av nyuppförda privata hyreshus med låg egen kapitalinsats. Fördelen av de reala värdeminskningsavdragen förmår inte under de första åren uppväga nackdelen av den reducerade ränteavdragsrät-

Real av företagssektorn 229 beskattning

ten. Exempel på det förstnämnda är ägare av mark. Enligt utredningens

uppfattning bör problemet för de privata hyreshusens del lösas genom att de

erbjuds reallån. Problemet behandlas utförligt i kap. 10, ll och 12. I så fall begränsas de årliga ränteutgiftema till den avdragsgilla realräntan. Det tekniska problem som uppkommer vid real beskattning av hushållssektorn och nominalistisk beskattning av företagssektom är fördelningen av räntor mellan sektorerna. Utredningen har funnit svårigheterna att göra en riktig sådan uppdelning vara ett starkt argument för likabehandling av räntor inom hushållssektom och företagssektom. Däremot vållar behandlingen av andra tillgångar än fordringar inte några eftersom varulager och avskrivningsbara tillgångar endast egentliga problem, förekommer inom företagssektom och realisationsvinster på fastigheter och aktier förutsätts bli behandlade enligt samma principer i de båda sektorerna. I Sverige arbetar kommittén om underskottsavdrag f. n. med problemet att fördela räntor mellan hushållssektom och företagssektom. Problemet är mycket svårlöst. Som nämnts i avsnitt 4.2.3.4 är problemet inte löst ens på Island, trots att man infört olika principer för beskattningen av räntor inom hushållssektom och företagssektom. Den isländska provisoriska lösningen innebär att som räntori företagssektom behandlas de räntor som deklarerats i företagssektom vid det nya systemets införande. Önskar den skattskyldige hänföra räntan till annan sektor än tidigare, måste han visa riktigheten av denna förändring. När det gäller nya räntor, särskilt utgiftsräntor, får den skattskyldige utreda hur gälden uppkommit. Sammanfattningsvis kan sägas att det är fördelningen av räntorna mellan hushållssektom och företagssektom som utgör problemet ur teknisk synvinkel, om den reala beskattningen endast skall tillämpas inom hushållssektom. Utredningen tror inte att det är möjligt att lösa detta problem annat än synnerligen schablonartat, t. ex. genom den här beskrivna isländska modellen. Olika behandling av räntor inom de båda sektorerna kommer att medföra att de skattskyldiga försöker att hänföra sina intäktsräntor till hushållssektom och sina kostnadsräntor till företagssektom. Önskemålet att undanta företagssektorn från reala beskattningsprinciper kan möjligen också förstås så, att räntorna borde behandlas på samma sätt som i ett nominalistiskt system, men att företagsbeskattningen i övrigt borde utformas enligt reala principer. I så fall är det emellertid fråga om en real företagsbeskattning om än med en annan metod än den som utredningen föro rdat. Om den reala företagsbeskattningen utfonnas på samma sätt som på Island erhåller företagen fullt avdrag för alla kostnadsräntor (liksom indextilllägg och kursförluster). Motsvarande intäkter är skattepliktiga. Företagsbeskattningen är ändå real, eftersom värdeminskningsavdragen beräknas realt och inflationens verkan på varulagret elimineras genom ett särskilt avdrag. Därutöver upptas som en skattepliktig intäkt den vinst företaget gör på skulderna. Denna vinst utgör företagets nettoskuldsättning (skulder ./. fordringar) multiplicerad med årets inflation. Den isländska modellen kan medföra att företagen ansetts tjäna på inflationen, dvs. vinsten på skulderna är större än de av inflationen motiverade avdragen. Vill man undvika den effekten kan man i ställetvälja en metod, som innebär att de avdrag som motiverats av inflationen justeras med hänsyn till företagets skuldsättningsgrad (skuldandelsjustering). Det är den metod som i

230 Real beskattning av företagssektorn SOU 1932:1

princip föreslagits av den finländska inflationsredovisningskommissioncn. Då uppnår man effekten att den reala företagsbeskattningen aldrig kan ge ett för det enskilda företaget sämre resultat än det nominalistiska systemet, samtidigt som räntorna blir helt avdragsgilla, resp. skattepliktiga. Fördelen med den senare metoden i förhållande till utredningens förslag skulle vara att den skulle vara bättre anpassad till ett system där byggnaden finansierats med penninglån. Avdrag skulle medges för hela räntan, inflationsjustering skulle ske, men beskattningen skulle aldrig kunna bli större än i ett nominalistiskt system. Denna fördel uppkommer dock endast i de fall där enligt utredningens huvudförslag en skattehöjning möjligen skulle äga mm i förhållande till nuläget. Annars innebär metoden att begränsa ranteavdragsrätten och skatteplikten för räntor inom företagssektom till realräntan bara ett tekniskt sätt att åstadkomma en begränsning av inflationsjusteringen till de tillgångar som finansierats med eget kapital. Utredningens förslag medför att man undviker svårigheterna att fördela räntorna mellan företagssektom och hushållssektom.

6.8 Några räkneexempel

Följande räkneexempel utgör en illustration av tänkbara konsekvenser av ett införande av en real företagsbeskattning. Exemplen är starkt schematiserade. Hur en real företagsbeskattning i verkligheten påverkar skattebetalningama är beroende av förutsättningarna i varje enskilt fall. Ju större det egna kapitalet är, desto mer sjunker den beskattningsbara inkomsten, vilket framgår av exemplen. Exemplen visar också att innehav av fastigheter med låga nominella anskaffningsvärden i förhållande till det reala anskaffningsvärdet påverkar skatteunderlaget kraftigt (jfr exemplen 6:1 l och 6:12 med exemplen 6:9 och

6:10). I fastighetsbolagen kan man emellertid räkna med att effekten av de

kraftigt ökade skattemässigt avdragsgilla avskrivningama uppvägs av att de höga räntekostnadema bara delvis är avdragsgilla. I exempel 6:13 kan vi således konstatera att den beskattningsbara inkomsten vid real beskattning faktiskt blir högre än vid nuvarande skatteregler. F.ö. har i de fyra första exemplen medtagits en bokslutsdisposition i fonn av en lagerreservavsättning. Avsättningen har genomgående antagits vara l0 (nominella) enheter. Avsikten är närmast att markera att skattereglema är så utformade att den beskattningsbara inkomsten kan avvika kraftigt från den verkliga inkomsten. För att detta i räkneexemplen inte skall tillåtas påverka skillnaderna mellan utfallen vid dagens Skatteregler och vid real beskattning har bokslutsdispositionerna antagits vara desamma vid båda metoderna.

Real beskattning av företagssektorn 231

Exempel 6:9 industriföretag med liten andel fastigheter och stor andel eget kapital

Ingående balansräkning Räntebärande tillgångar 100 Leverantörsskulder m. m. lOO Kundfordringar 200 Räntebärande skulder 300 Lager 300 Lagerreserv l 50 Maskiner 300 Ack. överavskrivningar 50 Fastigheter 100 Summa obeskattade reserver 200 Eget kapital 400 1 000 l 000

Beräkning av skaueundørlag

Bokslutsdispositioner: Lageneservavsättning - 10 - lO

Beskattningsbar inkomst 50 -30 20

a lnflationstakten antas vara 10 °/oper år. Vid beräkningen av kostnad för sålda varor vid den reala skatteberäkningen skall man lägga till ett belopp motsvarande inllationstakten multiplicerad med nettovärdet på lagret (lager minus lagerreserv) vid årets början. I exemplet blir beloppet [0,l0 x (300 ./. 150) =] 15. Avskrivning av maskiner antas utgöra 30% av det bokförda restvärdet, som är 300 minus 50 (ackumulerade överavskrivningar), dvs. (O,3O x 250 =) 75. Vid den traditionella skatteberäkningen ökas avskrivningen med inflationstakten multiplicerad med det bokförda restvärdet, dvs. (0,l0 x 250 =) 25. Avskrivningama på byggnaderna uppgår till 5 °/oav det nominella resp. det reala anskañhingsvärdet. Det löna antas vara dubbelt så stort som det bokförda värdet 100. Anskaflningsvärdet är följaktligen 200, vilket eñerindexuppräkning antas utgöra 400. Det reala anskaffningsvärdet är således 400. 5 Räntesatsen på de räntebärande posterna är 15 %. Eftersom inflationstakten är 10% är den reala intäkts- resp. kostnadsräntan en tredjedel av den nominella, dvs. 5 %.

232 Real beskattning av företagssektorn

Exempel 6:10 Industrilöretag med liten andel fastigheter och liten andel eget kapital Ingående balansräkning

Bokslutsdispositioner: Lagerreservavsättning - 10 - 10 Beskattningsbar inkomst 20 -10 10 Kommentar Skillnaden i förhållande till exempel 6:9 är att räntekostnadema ökat från 45 till 75.

Real av 233

beskattning företagssektorn

Exempel 6:11 industriföretag med stor andel fastigheter och stor andel eget kapital Ingående halamsrálvn ing Räntebärande tillgångar 100 Leverantörsskulder m. m. 100 Kundfordringar 100 Räntcbärande skulder 300

Bokslutsdispositioner: Lagerreservavsättning - 10 - 10

Beskattningsbar inkomst 50 -45 5

Kommentarer: Jämfört med exemplen 6:9 och 6:10 har avskrivningama på maskiner minskat från 75 till 45 resp. från 100 till 60. Anledningen är den lägre ingående balansen som nu antas vara 150. 30 % härav är 45 vilket redovisas i kolumn l. 1 kolumn 2 redovisas inflationskorngeringen, som är (0,10 x 150 =) 15. Avskrivningama på maskiner, som redovisas i kolumn 3, är följaktligen 60. Avskrivningama på byggnader utgör 5 % av 800 (anskalfningsvärdet) resp. 1 600 (reala anskatfningsvärdet). När det gäller kostnaden för sålda varori kolumn 3 har det negativa beloppet i kolumn l ökats med 10 % av lagrets nettovärde 100, dvs. med lO. Räntesatsen är oförändrat 15 %.

234 Real beskattning av företagssektorn

Exempel 6:12 industriföretag med stor andel fastigheter och liten andel eget kapital Ingående balansräkning Räntebärande tillgångar l00 Leverantörsskulder m. m. 100 Kundfordringar IOO Räntebärande skulder 400 Lager 200 Lagerreserv IOO Maskiner 200 Ack. överavskrivningar 50

Bokslutsdispositioner: Lagerreservavsättning - 10 - l0

Beskattningsbar inkomst 35 -35 O

Kommentar: Jämfört med exempel 6:1 l har räntekostnadema ökat med en tredjedel. Det motsvarar en sänkning av Soliditeten från ca 53 % till ca 43 %. Vid en ännu lägre Soliditet skulle räntekostnadema bli så stora att det reala skattepliktiga resultatet skulle bli negativt.

Real av 235

beskattning företagssektorn

Exempel 6:13 Fastighetsbolag med liten andel eget kapital Ingående balansräkning Räntebärande tillgångar l00 Räntebärande skulder 800 Fastigheter 900 Eget kapital 200 l 000 I 000 Beräkning av skatteu nderlag

Kommentar: l likhet med i de föregående exemplen antas fastighetemas nominella anskaffningsvärde vara dubbelt såstort som det bokförda värdet. Det reala anskaffningsvärdet antas vara dubbelt så stort som det nominella anskaflningsvärdet. Med en avskrivningssats på 2,5 % blir då avskrivningama 45 resp. 90.

sou 1932: l 237

-

7 Internationellt

skatterättsliga problem

vid real

beskattning

7.l Dubbelbeskattningsavtal och intern Skatterätt

Vid internationella transaktioner. t. ex. ett låneavtal mellan ett svenskt och ett utländskt skattesubjekt, blir beroende beskattningen av skattereglema i Sverige, beskattningsreglema i det andra landet och det dubbelbeskattningsavtal, som eventuellt finns slutet mellan de två staterna. Sveriges omfattande nät av dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet gör att ett sådant avtal normalt finns. Dubbelbeskattningsavtalen är än så länge bilaterala. Om de skall ändras,

erfordras att såväl Sverige som avtalsparten är överens om detta. Ändringar

av

dubbelbeskattningsavtal är därför en synnerligen omfattande och tidskrävande procedur. Det är därför önskvärt, att sådana nya skattepnnciper, som introduceras i den svenska skattelagstiftningen, går att förena med dubbelbeskattningsavtalen i deras gällande lydelse. Dubbelbeskattningavtalens syfte är att fördela rätten att beskatta de skattskyldigas inkomst mellan de avtalsslutande staterna. Härigenom skall internationell dubbelbeskattning förhindras och internationell skatteflykt motverkas. En fundamental princip är då, att ett dubbelbeskattningsavtal endast kan inskränka, aldrig utvidga, den rätt till beskattning, som Sverige har enligt sin interna skatterätt. l varje konkret fall måste således såväl den svenska skatterättens regler som gällande undersökas. dubbelbeskattningsavtal Beskattning i Sverige kan endast ske om såväl den intema svenska skatterätten som det aktuella dubbelbeskattningsavtalet ger Sverige rätt att beskatta viss inkomst eller förmögenhet. Den stora svenska utlandsupplåningen gör det framför allt betydelsefullt att beakta de internationellt skatteiättsliga effektema av utländska lån vid införandet av real beskattning. En annan viktig fråga är hur svensk företagsamhet, bedriven utanför Sveriges gränser, skulle påverkas.

7.2 Fordringar och skulder

Enligt gällande svensk Skatterätt är räntor fullt skattepliktiga resp. avdragsgilla. Det spelar härvid ingen roll om de utbetalas till eller uppbärs från utländska skattesubjekt. Trots att de flesta svenska dubbelbeskattningsavtal tillförsäkiar Sverige rätt att beskatta räntor. som betalas av svenska låntagare till utländska långivare, saknar Sverige i detta fall intemt-skatterättsliga regler, som hade möjliggjoit en beskattning. Kupongskatt uttas således inte på räntor.

238 Internationellt - vid real

skatterättsliga problem beskattning

Orsaken till detta förhållande är, att man från svensk sida ansett, att kupongskatt på räntor, som betalas till utlandet, endast skulle ha medfört att den svenska låntagaren (ofta staten) fått betala en högre ränta. Den ökande svenska upplåningen utomlands har gjort den skatterättsliga behandlingen av kursvinster och kursförluster på utländska skulder till en betydelsefull fråga. I fallet RRK R 76 l:88 fastställde RegR att kursförluster på utländska skulder var avdragsgilla driftkostnader i rörelse. Avdrag kunde medges innan förlusten definitivt konstaterats. Det var tillräckligt att den svenska kronan fallit i förhållande till den utländska valutan på balansdagen. Ett sådant avdrag måste dock återföras till beskattning påföljande år. För kursvinster på utländska skulder förelåg skatteplikt. Kursvinsten utgjorde dock inte skattepliktig inkomst förrän den blivit definitiv genom skuldens betalning. Fordringar bör i konsekvensens namn behandlas på motsvarande sätt. RegR har dock i ett fall ansett att avdragsrätt inte föreligger för kursförluster på skulder hänförliga till utländsk fastighet (RÅ 78 1:13). som är särskild förvärvskälla. Behandlingen av räntor är synnerligen olikartad i olika länder. Räntor kan vara såväl fullt skattepliktiga som helt skattefria. I många fall behandlas vissa räntor, t. ex. räntor på statsobligationer, fördelaktigare än andra. Avdragsrätt föreligger normalt för räntor i rörelse. Räntor på konsumtionskrediter är emellertid föremål för olikartad behandling. Helt oberoende av skattelagamas bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av intäktsräntor föreligger i stor utsträckning problemet att de inte deklareras. Det gäller särskilt privatpersoners utländska ränteintäkter. EG-kommissionen har vid ett flertal tillfällen utan framgång aktualiserat problemet med odeklarerade ränteinkomster inom EG. Penninglån och indexlån behandlas ibland på samma sätt som i Sverige, ibland så att indextillägg till lån inte anses vara skattepliktig ränta. Sammanfattningsvis kan sägas, att den skatterättsliga behandlingen av räntor är så olikartad i olika länder att det under alla omständigheter är omöjligt att på samma sätt som inom ett land upprätthålla reciprocitetsprincipen vid behandling av långivare och låntagare, dvs. att låntagarens avdragsrätt motsvaras av långivarens skatteplikt. Utredningens uppfattning beträffande räntor är att den nominella räntan skall uppdelas i en real del, som är skattepliktig resp. avdragsgill, och en inflationskompensationsdel, som inte är skattepliktig resp. avdragsgill. Räntor inom hushållssektom och företagssektom skall behandlas likadant. Vid internationella lånetransaktioner tillkommer en del omständigheter, som skiljer dem från inhemska. Vi har här pekat på att valutakursförändringar kan medföra kursvinster och kursförluster och att en reciprok behandling av långivare och låntagare inte går att uppnå. Därtill kommer, att reallån knappast blir så vanliga vid internationella transaktioner som vid transaktioner inom landet. eftersom vi definierat reallån som lån där inflationen beaktas genom uppräkning av skulden med samma index som används vid beskattningen. Däremot kan man vid internationella transaktioner räkna med indexlån, om de skattemässiga förhållandena inte görs avskräckande. Lån i utländsk valuta som ej knutits till index är ej indexlån enligt utredningens definition. Frågan blir då om utredningens förslag beträffande uppdelning av räntor i

Internationellt- vid real

skatterättsliga problem beskattning 239

en real del och en inflationskompensationsdel medför några problem vid internationella transaktioner. Eftersom skattelindringen för långivare knappast kan medföra några problem för de skattskyldiga, gäller frågan framför allt det praktiskt viktigare spörsmâlet om behandlingen av utländska lån, framför allt sådana där företag är låntagare. Det kan då inledningsvis konstateras, att uppdelningen av den nominella räntan i en avdragsgill och en icke avdragsgill del inte påverkar den skattemässiga behandlingen av den nominella räntan i det andra landet eller i dubbelbeskattningsavtalet, i varje fall så länge inflationskompensationen fortfarande betecknas som ränta. Avtalen kommer således att även i fortsättningen ge långivarens hemviststat rätt att beskatta hela den nominella räntan. Kvar står emellertid det förhållandet, att en begränsning av avdragsrätten för nominella räntor, hur dessa än behandlas i långivarens hemviststat, innebär en försämrad skattemässig situation för låntagaren. Denna försämring motsvaras inte av någon förbättring för långivaren. Utredningens uppfattning beträffande real företagsbeskattning bygger emellertid inte på att den försämring som låntagama får vidkännas genom begränsad ränteavdragsrätt alltid måste kombineras med motsvarande förbättring hos långivama. I stället skall beskattningen av inflationsförorsakade skenvinster undvikas genom ett särskilt inflationsavdrag samt reala värdeminskningsavdrag. De flesta företag torde erhålla en lindring i sin skattesituation vid en genomförd real beskattning. Det synes därför för företagsbeskattningens del inte föreligga några skål att låta den bristande recipnociteten i långivamas och låntagamas beskattning medföra några särregler för behandlingen av räntor utomlands. Skulle man införa särregler för lån från utländska långivare skulle det kunna medföra avsevärda risker för snedvridningar på kapitalmarknaden. Om t. ex. lån från utländska långivare skulle behandlas så att hela den nominella räntan blev avdragsgill för låntagaren, skulle det bli avsevärt mycket billigare att låna utomlands än i Sverige. Det kunde möjligen övervägas att, i det fall ett lån upptagits i annat än svensk valuta, beräkna inflationskompensationens storlek med utgångspunkt i inflationen i det land, i vars valuta lånet upptagits. Härigenom skulle långivaren kompenseras exakt för inflationen. Nonnalt finns också ett samband mellan låga nominella räntor och låg inflationstakt. Om inflationskompensationen beräknades med inflationen i valutalandet som utgångspunkt, skulle effekten normalt bli att inflationskompensationen understeg den nominella räntan. De problem som uppstår vid den skattemässiga behandlingen då den inflation, som skall beaktas, överstiger den nominella räntan, skulle således normalt kunna undvikas.

Exempel 7:1 Om inflationen i Sverige är 8 % och ett lån upptagits i schweizerfranc till 5 % nominell ränta och inflationen i Schweiz är 2 % blir inflationskompensationen 2 procentenheter och den avdragsgilla realräntan 3 procentenheter, om inflationen beräknats med valutalandets inflation som utgångpsunkt. Tas den svenska inflationen som utgångspunkt för beräkningen blir ingen

240 Internationellt - vid real

skatterättsliga problem beskattning

del av den nominella räntan avdragsgill. Dessutom uppstår problemet hur de (8 ./. 5 =) 3 procentenhetema skall behandlas. överskjutande

Som redan utvecklats är det emellertid osäkert hur beskattningen av sker i det andra landet. Uppdelningen av den nominella räntan i en långivaren real del och en inflationskompensationsdel syftar till att åstadkomma en rimlig beskattning av en skattskyldig i Sverige. Det möter också avsevärda att beräkna inflationen i andra länder. Vilket index skall använproblem das? Det synes därför lämpligast att använda den i Sverige rådande inflationen för uppdelning av alla räntor. Härmed uppnås en enhetlig behandling av räntekostnadema. Låga nominella räntor och låg inflationstakt är tecken på en ekonomi i balans. Om inflation råder i Sverige och lån upptagits i en stabil valuta föreligger avsevärda risker för att den svenske låntagaren gör en kursförlust genom att den svenska kronan faller i förhållande till den utländska valutan. redan nu gällande rätt är en på balansdagen anteciperad kursförlust Enligt avdragsgill, i varje fall i rörelse. Det råder uppenbarligen ett samband mellan räntekostnader och anteciperade kursforluster, ett samband som motiverat avdragsrätten i båda fallen, Detta samband kan trots att kreditkostnader inte är generellt avdragsgilla. motivera att man behandlar dessa kostnaderi ett sammanhang vid beräkningstorlek. Den nominella räntan och den en av inflationskompensationens anteciperade kursförlusten på det utländska lånet skulle således läggas samman. inflationskompensationen beräknad med den svenska inflationen som utgångspunkt skulle sedan dras ifrån. Avdrag skulle sedan medges med återstoden. skulle således i teknisk mening bli likartad den som Behandlingen utredningen föreslagit för indexlånens del. Anteciperade kursvinster skulle således beaktas fast de inte realiserats.

Exempel 7:2 Inflationen förutsätts som i föregående exempel vara 8 % i Sverige och 2 % i Schweiz. Den nominella räntan på det i schweizrerfranc upptagna lånet är 5 %. Den svenska kronan förutsätts under året ha fallit med l0 % i förhållande till schweizerfrancen. Den icke avdragsgilla inflationskompensationen blir 8 procentenheter. Avdrag medges för (5 + 10 ./. 8 =) 7 procentenheter. Denna förhindrar att det medför några skattemässiga fördelar att lösning uppta lån i utländsk i stället för i svensk valuta. Om valutamarknaden fungerade så att växelkursema kontinuerligt anpassade sig till varandra skulle den här diskuterade metoden ge ett exakt riktigt resultat. Situationen emellertid av att förändringarna sker kompliceras med relativt stora procentsatser genom centralbankemas ingripansprångvis den. det att en skattskyldig ett visst år får en stor Skattemässigt betyder kursförlust. Underett antal år har kursförhållandet emellertid varit avdragsgill stabilt. den utländska räntan låg och den svenska inflationen större än den nominella räntan. Det kunde övervägas att i en sådan situation föreskriva, att för kursförlusten skulle minskas med den del av inflationskompenavdraget

Internationellt- vid real

skatterättsliga problem beskattning 241

sationen som under tidigare år överstigit den nominella räntan på lånet. En sådan lösning blir emellertid relativt komplicerad. Tyvärr synes det inte vara möjligt att åstadkomma en lösning som dels ger ett helt riktigt resultat, dels inte är tekniskt komplicerad. Förenklingsskäl talar för att man står fast vid huvudprincipen, dvs. att inflationskompensationen dras endast från årets nominella ränta. Kursvinster och kursförluster behandlas då enligt nu gällande principer. Någon sammankoppling av räntor och kursvinster resp. kursförluster sker inte. Denna ståndpunkt kan också motiveras med att det inte är alldeles säkert att lågränteländemas valutor apprecieras så att kursförluster uppkommer för svenska låntagare. Låga räntor behöver inte alltid vara ett tecken på frånvaro av inflation. De kan ju också vara en konsekvens av en konstlad lågräntepolitik. I så fall föreligger snarare risk för inflation och en senare devalvering av landets valuta med medföljande kursvinst för den svenske låntagaren.

7.3 Fordringar och skulderi koncemförhållanden

Det nära samband, som finns mellan moder- och dotterbolag, gör att det finns anledning att diskutera, om utredningens förslag till behandling av räntor medför att reglerna kan utnyttjas till skattefönnåner. På det interna planet undviks sådana effekter genom att reciprocitetsprincipen tillämpas vid behandling av långivare och låntagare, vilket som tidigare visats inte är möjligt på det internationella planet. Reciprocitet torde dock även i internationellt-skatterättsliga sammanhang föreligga vid försäljning av varor. Om ett svenskt moderbolag säljer varor till utländska dotterbolag utgör försäljningsintäkten skattepliktig inkomst för moderbolaget. Försäljningspriset utgör också anskaffningsvärde för det utländska dotterbolaget. Eftersom ränta normalt inte betalas på leverantörskrediter innebär det således, att moderbolagets kostnad förden (normalt korta) krediten till dotterbolaget bakats in i varomas pris. Om ränta är full avdragsgill idotterbolagets hemviststat, innebär införandet av real beskattning i Sverige ett incitament för moderbolaget att sänka varans försäljningspris och istället betinga sig ränta på leverantörskrediten till dotterbolaget. Denna ränta blir då enligt utredningens förslag skattepliktig i Sverige endast till sin realräntedel. Dotterbolaget torde däremot även i fortsättningen kunna dra av hela den nominella räntan. Omläggningen till real beskattning i Sverige medför således i det här beskrivna fallet en fördel för koncernen som sådan. Den torde medföra att ränta betingas på leverantörskrediter. Det är självfallet en nackdel om skattelagstiftningen inte är neutral till företagens val mellan olika transaktionstyper. Frågan är här snarast, om nackdelen är så stor att den behöver föranleda en omprövning av utredningens ställningstagande, att negativa realräntor inte skall beaktas, dvs. att räntefria fordringar inte föranleder något inflationsavdrag. Några invändningar kan knappast riktas från avtalslandets sida. Obegränsad avdragsrätt har där antagits föreligga för ränta både före och efter introduktionen av real beskattning i Sverige. Full avdragsrätt föreligger vare sig det är fråga om priset för köpta varor eller för ränta på leverantörskredit. 16

242 Internationellt- vid real

skatterâttsliga problem beskattning

Från svensk sida medför emellertid det faktum, att ränta betingats, en skattefördel för företaget efter införandet av real beskattning i förhållande till situationen om kreditkostnaden bakats in i varans pris. Det synes emellertid inte som om några allvarliga invändningar kunde riktas mot förfarandet. 1 sig föreligger starka skäl för att beräkna inflationsavdrag även på varufordringar. Det skulle emellertid innebära en olikhet i behandlingen av företagssektom och hushållssektom. Företagen är dock oförhindrade att betinga sig ränta på leverantörskrediter. Eftersom reciprocitetsprincipen tillämpas inom Sverige spelar det inte någon skattemässig roll vid transaktioner inom landet. Att det vid vissa internationella transaktioner kan medföra en skattemässig fördel synes vara acceptabelt, så länge det är fråga om en verklig kreditkostnad som företagen betingat sig ersättning för och så länge den skatteförrnån det otvivelaktigt är fråga om givits av lagstiftaren med öppna ögon. Skulle fönnånen anses för stor återstår lösningen att uttryckligen stadga att ränta som betingats på leverantörskredit inte skall ge anledning till uppdelning i realränta och inflationskompensation utan vara helt och fullt skattepliktig. Utredningen anser dock inte denna lösning lämplig. I den motsatta situationen köper det svenska företaget varor från det utländska koncembolaget. Här finns det inget skäl att utfästa någon ränta på leverantörskrediten eftersom det skulle innebära en minskning av den avdragsrätt som annars förelegat för varans anskaffningskostnad. Skatteplikt torde normalt föreligga i det andra landet såväl för nominell ränta som för sålda varor. En hotande dubbelbeskattning kan således i den situationen lätt förhindras genom att tidigare principer fullföljs, dvs. kreditkostnaden bakas in i varans pris. Det kan påpekas att den reala beskattningen av räntor torde vara en fördel vid ett annat fall av koncemtransaktioner. Enligt svensk Skatterätt är aktieutdelningar inte avdragsgilla annat än om Annell-reglema är tillämpliga. Dessutom utgår kupongskatt på aktieutdelningen till den del den inte nedsatts genom dubbelbeskattningsavtal. Ränta är däremot helt avdragsgill. I motsats till många andra länder har man i Sverige inte ingripit mot s. k. thin capitalization, dvs. fall, då dotterbolag i onormal utsträckning finansierats genom lån istället för genom aktiekapital. Införandet av real beskattning av räntor innebär vid inflation att skillnaden mellan den skattemässiga behandlingen av räntor och aktieutdelningar minskas, vilket torde medföra en tendens till ökning av de utländska dotterbolagens aktiekapital.

7.4 Real beskattning av räntor och internationella

kapitalrörelser

Värdesäkringskommittén tillmätte den inverkan ett isolerat införande av en generell real beskattning skulle få på de internationella kapitalrörvelsema en utomordentlig betydelse (SOU 1964:2, s. 217-218):

Ett mycket viktigt, kanske avgoçande hinder för ett isolerat genomförande av real

beskattning i Sverige är att det därmed skulle uppkomma möjligheter att genom lånetransaktioner med utländska subjekt göra skattevinster, som är helt analoga med dem som skulle uppkomma vid samtidig förekomst av nominalt och realt beskattade indexlån (se kap. 9.2).

Internationellt- vid real beskattning 243

skatteråttsliga problem

Vid isolerad övergång till real beskattning i Sverige skulle den inhemska räntenivån sjunka, absolut sett och i Förhållande till utlandets. För att motverka den tendens till snedvridning av de internationella kapitalrörelsema, som därigenom skulle uppkomma, borde som första åtgärd ifrågakomma en föreskrift att en här i riket bosatt långivare får realbeskattas, endast om låntagaren också är bosatt häri riket; som korrelat till denna regel finge gälla att en här i riket bosatt låntagare skulle få beskattas nominalt, när långivaren är bosatt i utlandet. Därigenom skulle visserligen uppnås, att det relativa ränteläget skulle lämnas intakt för vissa skattesubjekt med en låt oss säga genomsnittlig skattesats, men för alla övriga subjekt skulle detta icke bli fallet. Sålunda skulle det bli fördelaktigt för subjekt med mer än genomsnittlig marginalskattesats att låna upp utomlands och låna ut i Sverige, medan det för subjekt med mindre än genomsnittlig marginalskattesats skulle bli fördelaktigt att låna upp i Sverige och låna ut utomlands. På detta sätt skulle det alltså bli möjligt att göra skattevinster på precis samma sätt som vid samtidig förekomst av nominalt och realt beskattade indexlån, med den enda skillnaden att utländska subjekt skulle behöva utnyttjas som mellanled. Med de för närvarande tillämpade restriktionema på kapitalrörelsemas område torde de påtalade företeelsema dock kunna hållas under någorlunda tillfredsställande kontroll. Är man av den uppfattningen, att en övergång till friare kapitalrörelse bör eftersträvas, reduceras å andra sidan användbarheten av detta kontrollinstrument.

Utredningen delar för sin del uppfattningen om de negativa konsekvenser som skulle uppkomma om en här i riket bosatt låntagare skulle få beskattas nominalt, när långivaren är bosatt i utlandet”. Det skulle förvisso medföra möjligheter för de skattskyldiga till obehöriga skattevinster. Utredningen anser emellertid inte att någon sådan princip behöver övervägas eftersom utredningen inte delar värdesäkringskommitténs grundläggande uppfattning, nämligen att ett införande av real beskattning i Sverige skulle medföra en tendens till snedvridning av de internationella kapitalrörelsema genom att den inhemska räntenivån skulle ”sjunka absolut och i förhållande till utlandets”. Värdesäkringskommittén tycks ha utgått ifrån att hela världen utom Sverige tillämpar en konsekvent nominalistisk beskattning av räntor. Om real beskattning införs i Sverige skulle de nominella räntorna sjunka, eftersom långivama skulle få sina som konstanta betraktade realränteanspråk uppfyllda vid en lägre nominell räntenivå. Som nämndes i avsnitt 7.2 är emellertid den konsekventa nominalistiska beskattningen av räntor ingalunda någon regel ivärlden. I många länder är det vanligt att intäktsräntor i praktiken blir obeskattade eller lågt beskattade genom olika former av definitiva källskatter. Avdragsrätten är också i relativt stor utsträckning begränsad eller upphävd. Både i Sverige och andra länder råder dessutom det förhållandet att skattefria subjekt spelar en avsevärd roll. För svenskt vidkommande kan man här peka på staten, kommunerna, AP-fondema, livförsäkringsbolagen, de skattefria stiftelsema etc. På den organiserade kreditmarknaden i Sverige tillåts f ö. inte fullt marknadsmässiga räntor. Om så hade varit fallet skulle risken ha varit större än f. n. att låntagare inom hushållssektom (med begränsad räntekänslighet till följd av avdragssystemet) skulle ha trängt undan låntagare inom företagssektom. Mer marknadsmässiga räntesatser anpassade till hushållssektom förekommer däremot inom den s. k. grå kreditmarknaden. Real beskattning skulle antagligen leda till en sänkning av räntenivån inom

244 Internationellt - vid real

skatterättsliga problem beskattning

den grå kreditmarknaden medan räntenivån inom den organiserade kreditmarknaden troligen inte skulle påverkas nämnvärt av omläggningen. Utredningen anser således för det första att ränteregleringama och den roll som de skattefria subjekten spelar i Sverige medför att ett införande av real beskattning inte får den nedpreasande inverkan på den nominella räntenivån, som värdesäkringskommittén befarade. För det andra anser utredningen att förekomsten av internationella kapitalrörelser medför en utjämning av de internationella räntesatsema. Skulle räntenivån visa en fallande tendens i Sverige p. g. a. införandet av real beskattning, kommer en ökad utländsk efterfrågan på lån i Sverige att åter driva upp den nominella räntenivån i Sverige, såvida inte kreditpolitiska åtgärder dessförinnan vidtagits av riksbanken. För det tredje kan det som nämnts diskuteras om räntenivån i andra länder verkligen i allmänhet påverkats av en effektiv generell nominalistisk räntebeskattning där.

7.5 Aktier Aktieutdelningar är enligt gällande rätt fullt skattepliktiga oberoende av om de kommer från ett svenskt bolag eller ett utländskt. Om i utlandet kupongskatt uttagits, kan den normalt enligt de dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått avräknas från den svenska skatten på utdelningen. Utdelning på aktier i svenskt dotterbolag (innehav mer än 25 °/0 av röstetalet) är dock inte skattepliktig för det svenska moderbolaget. Om avtal inte föreligger är dock utdelningar från utländska dotterbolag skattepliktiga. Numera har dock en dispensregel införts, som ger möjlighet till skattebefrielse även i detta fall. Utdelning är inte avdragsgill för bolaget. Efter nyemission kan emellertid utdelning avdras upp till sammanlagt 100 °/0 av det inbetalda kapitalet, fördelat på en ZO-årsperiod med högst 10 °/0 per år. Eftersom utredningen vid valet mellan om utdelning i första hand skulle anses jämställd med nominell ränta på penninglån eller med realränta stannade för det senare alternativet, uppkommer inte några internationelltskatterättsliga problem. Utdelning behandlas med andra ord som f. n. Hade däremot utdelning till viss del betraktats som inflationskompensation hade samma problem uppkommit som för räntomas del. Utländsk kupongskatt skulle ha utgått på hela utdelningen, men skatteplikt i Sverige hade endast förelegat för den del av utdelningen som överstigit inflationskompensationen. De intemationellt-skatterättsliga förhållandena är således ett argument för att betrakta all utdelning som realränta.

7.6 Bostäder Enligt 38 § 2 mom. KL skall fastighet och rörelse i utlandet anses utgöra en särskild förvärvskälla i inkomstslaget kapital. Inkomsten skall dock beräknas enligt de för fastighet gällande reglerna. Villor skall dock ej schablonbeskattas utan huvudregeln tillämpas även för dem. I de svenska dubbelbeskattningsavtalen föreskrivs normalt, att fastighet skall beskattas i det land, där den är belägen.

Internationellt- skatterättsliga problem vid real beskattning 245

Utlänning är således skattskyldig för fastighet i Sverige. lntäkten beräknas enligt svenska regler. En- ellertvåfamiljsfastighet schablonbeskattas. Fastighet belägen i utlandet beskattas i första hand där. I Sverige belägna fastigheter, som ägs av utlänningar, kommer däremot att omfattas av reala beskattningsprinciper. Eftersom Sverige har rätten att beskatta dem torde det normalt inte föreligga några problem. Gällande principer för undanröjande av internationell dubbelbeskattning kan eventuellt vålla problem. De diskuteras nännare i följande avsnitt.

7.7 Företagsbeskattningen

Utländsk ekonomisk verksamhet i Sverige och svensk ekonomisk verksamhet i utlandet bedrivs nonnalt genom dotterbolag. Dessa är helt underkastade värdlandets Skatteregler. Innebörden blir, att real företagsbeskattning utan problem kan införas for utlandsägda dotterbolag i Sverige. För de utländska ägarna blir effekten densamma som vid varje annan skatteändring. Blir resultatet en skattesänkning ökar det för utdelning disponibla beloppet. Av svenskar innehavda dotterbolag i utlandet kommer inte att omfattas av den reala företagsbeskattningen. Av dessa lämnade utdelningar till svenska mottagare kommer att behandlas på samma sätt som hittills. För de jämförelsevis mer ovanliga fall, att verksamheten bedrivs genom filial, blir den skatterättsliga behandlingen i första hand beroende av på vilket sätt dubbelbeskattningen av den utländska inkomsten undanröjs. Om exemptionmetoden tillämpas, innebär det att det svenska företaget inte beskattas för den del av sina intäkter, som kan hänföras till utländskt fast driftställe. Rätten att beskatta dess intäkter tillkommer istället den stat, där det fasta driftstället är beläget. Om det svenska företaget är ett aktiebolag, är det proportionellt beskattat. I så fall blir det progressionsförbehåll, som exemptionmetoden normalt är förknippad med, inte aktuellt. Effekten blir således, att svenska företagsbeskattningsregler inte blir tillämpliga på den utländska inkomsten. Den reala företagsbeskattningen blir således inte alls aktuell i detta fall. Om utländskt företag bedriver verksamhet i Sverige genom fast driftställe, tillerkänner avtalen regelmässigt Sverige beskattningsrätten, vid exemptionmetoden med den andra statens uteslutande. Reala foretagsbeskattningsprinciper kommer då att tillämpas for den inkomst, som skall beskattas i Sverige. Sammanfattningsvis verkar således den reala företagsbeskattningen oproblematisk vid exemptionmetoden. l nyare svenska avtal tillämpas i stället (efter år 1966) tax credit-metoden eller skatteavräkningsmetoden. Enligt denna metod upptar bosättningsstaten hela den utländska inkomsten till beskattning, trots att rätten att beskatta denna tillerkänts den stat, där den intjänats (källstaten). Bosättningsstaten avräknar sedan från sin skatt på den utländska inkomsten den skatt, som erlagts i källstaten. Är skatten i källstaten lägre än skatten i bosättningsstaten kommer den utländska inkomsten således att bli beskattad såväl i källstaten som i bosättningsstaten, dock inte med högre belopp än vad som skulle ha utgått om bosättningsstaten ensam innehañ beskattningsrätten. Om ett svenskt företag bedriver verksamhet genom ett fast driftställe

246 Internationellt- skatterättsliga problem vid real beskattning

utomlands, kommer således Sverige att beräkna inkomsten från det utländska fasta driñstället enligt den reala företagsbeskattningens principer. Från den svenska skatten på denna inkomst skall sedan av räknas den erlagda utländska skatten, vilken beräknats enligt principerna i detta land. Är beskattningen relativt hård i detta land, kan den utländska skatten komma att överstiga den svenska skatten på den utländska inkomsten. Enligt principerna för ordinary credit, som nonnalt tillämpas i svenska dubbelbeskattningsavtal liksom i den interna svenska internationella skatterätten, avräknas då inte mer än *den svenska skatten på den utländska inkomsten. I denna situation medför således införandet av real företagsbeskattning inte någon lindring i beskattningen av den utländska inkomsten. En sådan uppkommer endast, om den i utlandet erlagda skatten även efter införandet av real företagsbeskattning i Sverige är lägre än motsvarande svenska skatt. Bedriver ett utländskt företag verksamhet genom fast driftställe i Sverige, kommer Sverige att ta ut skatt på den till det fasta driftstället hänförliga delen av rörelseinkomsten. Skatten kommer då att beräknas efter reala principer. Ur det utländska företagets synvinkel kommer det, i den utsträckning den reala företagsbeskattningen medför en skattesänkning, att verka som vilken skattesänkning som helst. Blir den svenska skatten på den svenska inkomsten lägre än skatten i företagets hemviststat, kommer den svenska skatten helt att avräknas. Någon skatteförmån kommer det dock inte att medföra för det utländska företaget, som då får erlägga en skatt som totalt motsvarar bosättningsstatens skatt på inkomsten. I denna situation torde det utländska företaget föredra att ombilda filialen i Sverige till ett dotterbolag. Om den svenska skatten även efter införandet av real företagsbeskattning är högre än den utländska på den svenska inkomsten, kan endast den senare skatten avräknas. Situationen är då oförändrad i förhållande till nuläget. Sammanfattningsvis torde införandet av real företagsbeskattning inte ge upphov till några från principiell synpunkt nya intemationellt-skatterättsliga problem.

8 Val av index

I den tidigare framställningen har vid ett flertal tillfällen uppställts krav på det index, som skall användas vid beskattningen. Det grundläggande kravet är att samma index skall kunna användas i en mängd olika sammanhang för att förhindra att obehöriga skattevinster görs och for att uppnå en förenkling av systemet. Vid beskattningen skall således detta index användas för att uppdela nominella räntori en icke skattepliktig resp. icke avdragsgill inflationskompensationsdel och en skattepliktig resp. avdragsgill realräntedel. Det skall också användas för beräkning av de omräkningstal som skall användas för uppräkning av anskaffningsvärdena vid realisationsvinstbeskattningen samt för uppräkning av avskrivningsunderlagen för byggnader vid beräkning av de reala värdeminskningsavdragen. Beräkningen av de inflationsavdrag, som skall medges vid företagsbeskattningen, med utgångspunkt i varulagrets och maskiners och inventariers ingående värden, är ytterligare ett användningsområde. Vid utskiftningsbeskattn ingen skall tillskjutet belopp uppräknas med index. Indexet skall också användas för uppräkning av äldre förluster enligt lag om förlustutjämning. Utom vid beskattningen har utredningen förutsatt att indexet används i ytterligare sammanhang. Det är således en grundläggande förutsättning för utredningen att samma index används vid fastställandet av reallånens värden i kronor vid varje tidpunkt. Den centrala karaktär detta index får, gör det motiverat att det officiellt fastställs. Den mångsidiga användning som detta index skall få gör att det är uteslutet att använda någon fonn av specialindex. Det måste vara fråga om ett allmänt penningvärdeindex, vars syfte är att så väl som möjligt mäta allmänna förändringari penningvärdet. Ett annat önskemål är att det skall vara lätt att ta fram. Behovet av att kunna använda indexet för att beräkna reallånens nominella värden vid olika tidpunkter under löpande år gör att aktuella indextal måste kunna tas fram åtminstone månadsvis. Kravet att indextalet skall vara så realistiskt som möjligt medför att det i största möjliga utsträckning bör hänföra sig till rätt tidsperiod. Avståndet mellan den tidsperiod indextalet avser och den tidpunkt då det föreligger bör vara så litet som möjligt. Behovet av att i en del sammanhang beakta händelser långt tillbaka i tiden gör att det är en avsevärd fördel om index beräknats länge elleri varje fall relativt lätt kan kopplas till redan tidigare framtagna index. Ett sista självklart krav är att det index, som används som officiellt index vid den reala beskattningen, bör vara väl känt och åtnjuta allmänt förtroende som ett tillförlitligt sätt att mäta allmänna penningvärdeförändringar.

248 Val av index

De uppställda kraven gör att av föreliggande index endast konsumentpris-

index, nettoprisindex och basbeloppsindex kan övervägas.

Konsumentprisindex (KPI) började beräknas år 1954 av socialstyrelsen med år 1949 som basår. Den l juli 1962 övertog statistiska centralbyrån (SCB) beräkningarna. KPI produceras nu med år 1980 som basår. Priserna på flertalet varor som ingår i KPI insamlas varje månad i den vecka som den 15:e infaller. Indexet brukar vara färdigberäknat vid mitten av månaden efter prisinsamlingsmånaden. I samband därmed utges ett pressmeddelande. SCB kommenterar indextalen i det nummer av Statistiska meddelanden som i allmänhet utkommer vid månadsskiftet. Under året beräknas KPI med utgångspunkt i vad det kostar att köpa en korg varor och tjänster. l december ändras sedan korgens sammansättning för att bättre motsvara den verkliga konsumtionsutvecklingen under året. En särskild av regeringen tillsatt indexnämnd avgör frågor av principiell natur rörande grunderna för beräkning av KPI. Före KPI beräknade socialstyrelsen inte mindre än fem indexserier avseende konsumentpriser. Den som företer de största likheterna med KPl hette “Socialstyrelsens allmänna konsumentprisindex och hade år 1935 som basår. De tidigare seriema kan kopplas till KPI enligt vissa metoder.

Nettoprisindex är KPI med avdrag för indirekta skatter och tillägg för vissa

subventioner, främst livsmedelssubventioner. Det avser att mäta den genomsnittliga relativa utvecklingen av de intäkter som den konsumentvaruproduoerande sektorn inom näringslivet- efter avdrag av indirekta skatter och efter tillägg av subventioner - skulle erhålla från försäljning av en med konstant teknik producerad samt till sin sammansättning oförändrad mängd varor och Priserna reduceras med de fulla beloppen av de indirekta skatterna. tjänster. Om de indirekta skatterna helt eller delvis övervältrats beaktas inte. Nettoprisindex publicerades första gången år 1965 med år 1959 som basår. Nu är år 1980 basår. Index beräknas fr. o. m. år 1979 för varje månad men en utförligare redovisning sker endast fyra gånger per år; för mars, juni, september och december. Nettoprisindex bygger på KPI och publiceras ca tio dagar efter KPI. Basbeloppsindex beräknas sedan oktober 1980. För beräkning av basbelopanvändes t. o. m. oktober l 980 KPI. För pet enligt lagen om allmän försäkring tid därefter används ett särskilt index - basbeloppsindex - som inte påverkas av subventioner, indirekta skatter, tullar och avgifter och ändrade energipriser. Basbeloppet ändras när det allmänna prisläget enligt basbeloppsindex ändrats med minst 3 °/0. Om befintliga index skall användas vid real beskattning och reala lån är tydligen den principiella frågan om ett index skall användas, som mäter allmänna penningvärdeforändringar för konsumenten (KPI), eller om något index som rensats förindirekta skatter och vissa subventioner(nettoprisindex, basbeloppsindex) skall användas. Denna fråga diskuterades principiellt av värdesäkringskommittén. Kommittén ansåg att det för uppkomsten av indexlån var ”ett väsentligt önskemål att en lämplig index kan tillhandahållas, som inte registrerar förändringar av indirekta skatter och subventioner” (SOU

Val av index 249

1964:1, s. 94). Ett sådant index förelåg dock inte vid den tidpunkt, då kommitténs betänkande publicerades. Läget är i detta avseende förändrat, då nettoprisindex publiceras sedan år 1965. Valet av index kommer att påverka såväl låntagamas och långivamas relativa situation vid reallån som långivares och låntagares relativa skattesituation vid penninglån. Dessutom påverkas företagsbeskattningen. Det som talar för nettoprisindex är främst önskemålet att en omläggning av beskattningen inte skall påverka index. De direkta skatterna ingår inte i index. De indirekta borde då inte heller göra det. Effekten av detta ståndpunktstagande är att statsmakterna inte genom indirekta skatter eller subventioner medvetet skall kunna påverka index. Statsmaktemas enda möjlighet att påverka index skall vara genom att bekämpa inflationen. Det blir då inte möjligt att genom exempelvis momssänkningar eller livsmedelssubventioner påverka index och därmed relationema mellan långivare och låntagare. Det är emellertid inte helt uppenbart att statsmakterna skall berövas detta medel. Det kan förekomma situationer, då denna effekt är önskvärd. Väljs KPI istället för nettoprisindex får således statsmakterna en ytterligare handlingsmöjlighet. Önskemålet att index skall avspegla inflationen, som den uppfattas av långivare och låntagare, tillgodoses bäst av KPI, eftersom detta index just är ett köpkraftsindex. Om en höjning av prisema resp. en sänkning sker genom ändrad beskattning eller av andra orsaker torde vara likgiltigt för de berörda. De svårgripbara övervältningseffektema gör också värdet av att använda ett rensat index som nettoprisindex någon tveksamt. Som nämnts rensas index för hela skatten, fastän denna sannolikt delvis övervältrats. De argument som kan anföras mot nettoprisindex gäller också basbeloppsindex. Utredningen finner därför övervägande skäl tala för att använda KPI som officiellt index för real beskattning och reala lån. Utredningen är medveten om att viss kritik riktats mot KPI, särskilt mätningen av bostadskostnadema. Att sättet att producera ett index ständigt är föremål för diskussion är emellertid enligt utredningens uppfattning inte någon nackdel. Metoderna för framställningen av ett visst index kan inte vara eviga och oföränderliga utan bör påverkas av erfarenheterna och en fortgående vetenskaplig diskussion. Vad speciellt bostadskostnadema beträffar föreligger emellertid ett speciellt problem. KPI påverkas av dessa i avsevärd utsträckning. Eftersom de nominella kapitalkostnadema för bostäderna kommer att påverkas av det valda indexet, om bostäderna finansierats med reallân, föreligger här en viss risk för uppkomsten av en spiraleffekt. Reallånens nominella belopp beror på KPI, som i sin tur delvis beror av de bostadskostnader, som beror på reallånens nominella belopp. Utredningen anser emellertid att även detta är ett problem av det slag som får beaktas vid den fortlöpande vetenskapliga diskussionen om KPI. Att inte beakta bostadskostnadema vid fastställandet av officiellt index skulle innebära att index på ett mindre effektivt sätt skulle spegla de allmänna penningvärdeförändringama i samhället. Värdesäkringskommitén diskuterar också möjligheten av att använda ett

250 Val av index

allmänt löneindex i lägen, när detta stigit mindre än KPl. Risken lör en negativ reallöneutveckling är dessvärre väl så aktuell idag som när vä rdesäkringskommitténs betänkande presenterades. Frågan är emellertid om detta problem bör lösas genom indexkonstruktionen. Användningen av löneindex och KPI alternativt medför visserligen den fördelen, att låntagamas förpliktelser resp. skattebörda minskar vid negativ allmän reallöneutveckling. Å andra sidan försämras situationen för sådana löntagare, som är sparare.

Utredningen finner att problemet med negativ reallöneutveckling vid

reallån är värt särskild uppmärksamhet och återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av bostadsñnansieringen. Däremot syns det mindre lyckligt att lösa problemet genom användning av två alternativa index. Det är knappast möjligt att genom indexvalet lösa alltför olika problem. Indexvalet bör sylta till att finna ett index som så väl som möjligt återspeglar allmänna penningvärdeforändringar.

9 Resursallokering vid real beskattning

9.1 Hushållens val mellan olika placeringsforrner

Den nuvarande nominalistiska inkomstbeskattningens effekter på hushållens val mellan olika placeringsaltemativ har belysts av Sven-Erik Johansson i Hushållssparande och Skatteregler, (SOU 1978: l 3, bil. 2 till kapitalmarknadsutredningens betänkande) och av Ingemar Hansson i artikeln skattesystemet, inflationen och investeringarna (Ekonomisk Debatt 1978:4). Sven-Erik Johansson utgår i sitt oña citerade arbete från följande kriterium på neutral beskattning (s. 7): Beskattningen är neutral om varje individuell placerares rangordning av olika placeringsaltemativ blir opåverkad av om hänsyn tas till skatt eller ej. Rangordningen skall med andra 0rd bli densamma enligt kalkyler för avkastning före skatt och efter skatt.

Sven-Erik Johansson undersöker därefter placeringsørmerna bank, aktier och fastighet (en- och tvåfamiljsfastighet) med olika antaganden om inflationszakt, belåningsgrad och marginalskazt. Han utgår därvid från följande förenklande förutsättningar. Jämförda alternativ ger före skatt samma avkastning (direktavkastning och värdestegring). Riskolikheter beaktas ej. Marknadsvärden för aktier och fastigheter stiger i takt med inflationen; med andra ord förutsättes deras realvärden vara konstanta. Fastigheten taxeringsvärden utgör varje år en viss procent av resp. marknadsvärde (ingen hänsyn tas till att taxeringsvärdet fastställs med flerårsintervall). De skärpta regler, som gäller för aktier vid korttidsinnehav (maximalt 2 år), beaktas ej. Ingen hänsyn tas till då (år 1978) gällande 1000-kronorsavdrag från schablonintäkt för fastighet eller avdraget av 800 kr. (l 600 kr.) per person (gift par) från inkomst av kapital. Räntekostnadema är effektivt avdragsgilla vid såväl statlig som kommunal taxering.

9.1.1 - skatt

Inflation effektiv

Frågeställningen är nu i första hand om ”vid given real förräntning före skatt och givna marginalskattesatser den reala effektiva skattesatsen påverkas av inflationen på olika sätt vid olika placeringsformer”. Sven-Erik Johansson utgår från ”en konstant realförräntning före skatt och att således den

252 Resursallokering vid real beskattning

nominella förräntningen stiger i takt med inflationen. För banksparande och annat sparande, där den nominella avkastningen beskattas i sin helhet, gäller då följande samband.

Den reala effektiva skatten = inflationstakten = mar inalskatten g x ( + l m?? realförräntningen före skatt

Vid beräkning av realräntor på banksparande, eller motsvarande, görs den förenklingen, att realräntesatsen anses vara 4 °/0 då den nominella räntesatsen är 4 procentenheter högre än inflationen. Således anses både 9 % ränta vid 5 % inflation och 14 % ränta vid 10 °/0 inflation ge realräntesatsen 4 %. l fråga om aktier och fastigheter gör Sven-Erik Johansson antagandet att det föreligger identitet mellan direktavkastning och realförräntning, vilket avsevärt underlättar analysen. Det innebär för fastighetemas del, att den reala effektiva skatten sammanfaller med beskattningen av direktavkastningen, eftersom någon realisationsvinstbeskattning ej utgår, om inte realvärdestegring inträffat. (Detta gällde år 1978. Reglema har nu ändrats.) För aktiemas del beskattas 40 °/0 av nominell värdestegring. Vid evigt innehav blir den reala effektiva skatten oberoende av inflationen och identisk med skatten på direktavkastningen. Utgående från dessa förutsättningar utför Sven-Erik Johansson några numeriska exempel, som av honom sammanfattas i följande tabell.

Tabell 9.1 Effektiv skatt på en realränta av 4 % före skatt vid olika placeringsformer, inllationstakt och marginalskatt

Marginal- Placerings- Bank Aktier Fastighet skattesats, °/0 form Inflations- 5 °/0 10 % 5 % 10 % Oberoende av takt inflationstakt

e k e k a b

50 112,5 175 50- 75 50-100 20 50 60 135 210 60- 90 60-120 24 60 70 157,5 245 70- l 05 70-140 28 70 80 180 280 80- l 20 80-160 32 80

e = evigt aktieinnehav k = korttidsinnehav av aktier; ettårsinnehav med bortseende från de för kontidsinnehav speciella reglerna a = den årliga schablonintäkten för fastigheten antas utgöra 2 °/0 av taxeringsvärdet, som (av räknetekniska skäl) förutsätts vara 80 % av marknadsvärdet. vilket innebär att endast 40 % av direktavkastningen blir föremål för beskattning l Vid räntebetalning en b = den årliga schablonintäkten antas sammanfalla med den faktiska direktavkastningen. gång per år är realräntesatsen i de två fallen Sven-Erik Johanssons resultat är slående och visar framför allt hur hård egentligen _å_ = 3.81 % 105 beskattningen av bankplaceringama blir vid inflation. resp. i = 3,64 %. Den reala effektiva skatten på banksparande är i exemplet genomgående 1 10 mer än 100 % (dvs. realräntan efter skatt är negativ). Den är högre ju högre Jfr s. 143 not 2. inflationen är och ju högre marginalskatten är. Vid 10 0/0 inflation och 80%

Resursallokering vid real beskattning 253

marginalskatt är den 280 %. l exemplet ovan är det endast fastighetsaltemativet, som oberoende av inflationstakt, marginalskatt och innehavsperiod ger en positiv realränta efter skatt. Sven-Erik Johansson gör följande konstateranden beträffande banksparandets villkor (SOU l978zl3, s. 14): Det är välkänt att räntenivån under efterkrigstiden varit sådan att det varit svårt att uppnå en positiv realränta på nominellt sparande av typ banksparande. Den ränta, som vid hög inflation och hög marginalskatt erfordras för att efter skatt uppnå positiv realränta är av en sådan storleksordn ing att den nästan enbart är av kuriositetsintresse. Vid 10 % inflation och 80 % marginalskatt erfordras en ränta av 50 % för att erhålla en realränta av noll efter skatt. Vid 5 °/o inflation blir motsvarande ränta 25 %. Räntan måste således vara 5 gånger så hög som inflationen vid 80 % marginalskatt. Vid 60 %. 75 % och 85 % marginalskatt blir motsvarande multipel 2 l/2, 4 respektive 6 2/3. En slutsats är uppenbar och förvisso föga originell. Vid nu rådande inflationstakt och marginalskatter kan sparande, vars hela nominella avkastning blir föremål för beskattning, ej attrahera privatpersoner, vars sparande styrs av avkastningsmål och som kräver en rimlig chans till positiv realränta efter skatt. Dessa sparare måste söka andra placeringformer. De sparare, som på grund av kunskapsbrist är hänvisade till banksparande, fårbetala ett högre pris för denna kunskapsbrist ju högre marginalskatten och ju högre inflationen är.

Frågan är i vilken utsträckning denna bild skulle förändras av de av utredningen föreslagna reforrnema. Det är då lätt att se att utredningens förslag kommer att medföra avgörande förändringar. Eftersom endast realräntan beskattas vid bankplaceringar (och realräntan förutsatts positiv i Sven-Erik Johanssons exempel) blir den reala effektiva skatten lika med marginalskatten. Vad beträffar aktier uppnås samma effekt, dvs. beskattningen blir som i kolumn e i Sven-Erik Johanssons tabell. Det gäller dock enligt utredningens förslag inte endast vid eviga innehav utan alltid. Skälet är detsamma som av Sven-Erik Johansson angivits för fastigheter. Någon skatt på realisationsvinster utgår inte, om ingen real värdestegring inträffat. Endast. direktavkastningen beskattas. Vad fastigheter beträffar är utredningens grundläggande ståndpunkt att schablonintäkten skall sammanfalla med den faktiska direktavkastningen, dvs. kolumn b i tabellen. Resultatet skulle således bli att den effektiva reala skatten skulle sammanfalla med marginalskatten såväl vid bankplaceringar som vid aktieplaceringar och fast ighetsplace ringar. Detta resultat skulle uppnås såväl vid en inflationstakt på 5 % som vid en inflationstakt på 10 °/0. Under de valda förutsättningarna skulle således utredningens förslag medföra att avkastningen på den individuella spararens placeringar skulle bli oberoende av såväl inflationstakten som placeringsfonnen (banksparande, aktier och fastighet). Sven-Erik Johansson har emellertid i sina beräkningar utgått från en real avkastning på 4 %. Eftersom utredningen föreslagit att en- och tvåfamiljsfastigheter skall beskattas med en intäktsschablon på 2 °/o av taxeringsvärdet (motsvarande 1,5 °/o av marknadsvärdet) skulle fastighetsplaceringsaltemativet bli gynnsammare än de andra, förutsatt att den faktiska direkta reala avkastningen är 4 %. Vid 50 % marginalskatt skulle den effektiva reala beskattningen bli 18,75 %, vid 60 % marginalskatt 22,5 %, vid 70 % marginalskatt 26,25 % och vid 80 % marginalskatt 30 % (37,5 % av den antagna realavkastningen på 4 °/o,

254 Resursallokering vid real beskattning

dvs. 1,5 procentenheter, skulle beskattas). Enligt dessa förutsättningar skulle placeringar i en- och tvåfamiljsfastigheter fortfarande vara gynnade även med utredningens förslag. Utredningens målsättning har emellertid, som nämnts, varit att sätta schablonintäkten på den nivå som avkastningen på bankplaceringar kan väntas ligga på. Utredningen har då funnit att en realavkastning på 1,5 °/0 mot bakgrund av historiska erfarenheter sannolikt är realistisk och att 4 % realavkastning således ligger för högt. Om Sven-Erik Johanssons räkneexempel skulle ändras, så att det kom att gälla den effektiva skatten på en realränta på 1,5 °/0 vid olika placeringsformer, inflationstakter och marginalskattesatser skulle exemplet behöva ändras för bankplaceringamas del på följande sätt.

Tabell 9.2 Effektiv skatt på en realränta av 1,5% vid bankplaceringar vid olika inflationstakt och marginalskatt

Marginal- Placeringsform Bank skattesats,

Sven-Erik Johanssons tes blir således ännu mer effektfullt illustrerad vid en antagen realavkastning på 1,5 % än vid 4 %. Effekten av utredningens förslag kan således illustreras med följande tabell.

Tabell 9.3 Effektiv skatt på en realr-ånla av 1,5 % före skatt vid olika placeringformer, inflationstakt och marginalskatt

Under de valda förutsättningarna föreligger således neutralitet mellan olika placeringsforrner oavsett inflationstakt. Situationen blir dock annorlunda om man släpper Sven-Erik Johansmns antagande att aktier och fastigheter stiger i pris i takt med inflationen och att det föreligger identitet mellan direktavkastning och realförräntning. Det gäller även om utredningens uppskattning av realförräntningen på bankmedel på 1,5 % skulle vara felaktig. Intäktsprocenten blir då felaktigt satt. Detta kan dock knappast betraktas som en principiell invändning, eftersom möjlighet i princip finns att vid mer bestående ändringar av realavkastningen på bankmedel ändra intäktsprocenten för fastigheter. Det är också uppenbart att neutraliteten inte gäller alla placeringsformer. För premieobligationer är skattesatsen konstant och således oberoende av placerarens marginalskattesafs. Lösöre antas såväl i nuvarande system som i

Resursallokering vid real beskattning 255

ett realt system enligt utredningens förslag inte ge någon avkastning, som årligen upptas till beskattning. Någon kapitalvinstbeskattning behöver man heller inte räkna med. Den reala effektiva skatten blir således oberoende av placerarens marginalskattesats. Bankmedel, aktier och fastigheter är dock de mest betydande placeringsformerna mellan vilka det är särskilt väsentligt att uppnå neutralitet.

9.1.2 Efekter av belåning

Sven-Erik Johansson studerar också effekterna av belåning av olika tillgångar. De tidigare påvisade effekterna förstärks då på ett uppseendeväckande sätt. Fastigheter och aktier studeras under samma förutsättningar som tidigare, dvs. konstant realvärde och en direktavkastning på 4 °/0 före skatt. Realräntesatsen på lån är också 4 % fore skatt. För fastighetemas del studeras såväl fallet (a) att 40 % av avkastningen är skattepliktig inkomst som (b) att 100 % av avkastningen är skattepliktig inkomst. För aktier räknas med såväl evigt (e) som kort (k) innehav. Det visar sig då att vid 50 °/0 belåningsgrad stiger realräntan på eget kapital starkt med tilltagande inflationstakt. För korta aktieinnehav stiger dock realräntan på eget kapital mindre brant än för fastighetsinnehav och för eviga aktieinnehav. Detta framgår av diagram l (i bil. 2 i SOU 1978:13). Det visas också att realräntan på det egna kapitalet efter skatt stiger starkt med ökad skuldsättningsgrad. Även här blir stegringen störst for fastigheter, där endast 40 °/0 av avkastningen är skattepliktig inkomst, och minst for korttidsinnehav av aktier. Detta framgår av diagram 2 (i bil. 2 i SOU 1978:13). Mest uppseendeväckande är kanske att det visas att vid 50 % belån ing ökar realräntan efter skatt med stigande marginalskatt på sådana fastighetsinnehav, där endast 40 °/0 av avkastningen beskattas. För fastigheter där avkastningen är lika med schablonintäkten och for eviga aktieinnehav är dock ökningen synnerligen obetydlig och för korta aktieinnehav är den negativ. Detta framgår av diagram 3 (i bil. 2 i SOU 1978:13). I diagram l belyses sambandet mellan realräntan efter skatt på det egna kapitalet och inflationen under förutsättning av en belåning motsvarande 50 °/0 av marknadsvärdet och en marginalskatt på 70 %. Den skattepliktiga schablonintäkten för fastighet antas utgöra a. 40 °/0 (Fa) och b. 100 °/0 (Fb) av den faktiska direktavkastningen. Nominell värdestegring i takt med inflationen beskattas ej vad fastigheter beträffar men när det gäller aktier beskattas 40% av den nominella värdestegringen. Vid evigt aktieinnehav (Ae) blir emellertid den effektiva skatten på värdestegring noll, medan den vid kort innehav (Ak) forutsättes motsvara 0,7 x 40 = 28 °/0. För att illustrera den i diagram l använda kalkylmodellen utgår vi från kurvan Fa. Vid 5 °/0 inflation erhålles på det egna kapitalet en realräntesats av 8,1 % efter skatt. Denna kan beräknas enligt nedanstående formel: - RE = RT + (RT R5) S/E varvid RE = Realränta efter skatt på eget kapital RT = Realränta eñer skatt på totalt kapital (obelånad fastighet) R5 = Realränta efter skatt for lån S/E = Relation mellan skulder och eget kapital (skuldsättningsgrad)

256 vid real beskattning

Resursallokering

realränta e s (%) Å 15- 14- 13a 12- 11-* 10- 9 Ae(=Fb)

u *r u u u l I I I i» 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 inflation

Diagram I Realrånta efter skatt på eget kapital vid olika infiationstakt. Belåning till 50 % av marknadsvärde och till 4 % realränta. Marginalskatt 70 %. F = fastighet med konstant realvärde och direkt avkastning av 4 % före skatt, varav beskattningsbart a. 40 % och b. =

100 %. A = aktier med konstant realvärde och direktbeskattning av 4 % före skatt. Ae evigt aktieinnehav. Ak = kort aktieinnehav. Inflation i %.

Källa: SOU 1978:13 s. l6.

vid real beskattning 257 Resursallokering

realränta e s (0/0)

20!

19- 18- 17- 16- 15 14- 13- 12- 11- 10-

Diagram 2 Realränta efter skatt på eget kapital vid olika skuldsättningsgrad (relation skulder/eget kapital). Inflation = 5 %. Förutsättningar i övrigt enligt diagram 1. . u x y r ,?- 1/2 1 11/2 2 21/2 skukjgättnings. grad s. 17.

258 Resursallokering vid real beskattning

realränta e 51%)

l

10- 9.

Diagram 3 Realränta efter skatt på eget kapital vid olika marginalskatt. Inflation = 5 %. Förutsättningar i övrigt enligt dia- Ak gram 1.

Källa: SOU 1978:13 1b 2b 8b 9b s. 19. marginalskatt 1%)

Enligt tabell 9.1 är- vid 5 °/oinflation och 70 % marginalskatt -den effektiva skatten på realavkastningen på obelånad fastighet 28 % och R1- = (l ./. 0,28) x 4 = 2,9 %. Den reala låneräntan efter skatt är -2,3 %. S/E = l, eftersom skulder och eget kapital är lika. Således: 8,1 = 2,9 + (2,9 + 2,3) x 1 Vid 10 % inflation är RE = 1 1,6. Eftersom RT är opåverkat av inflationen, beror ökningen från 8,1 % till 11,6 % på att den reala låneräntan efter skatt ändras från -2,3 °/o till -5,8 %. Förändringen (3,5 %) motsvarar ökningen av inflationstakten (5 %) multiplicerad med marginalskatten (70 %). För varje procentenhets ökning av inflationen ökar RE med 0,7 procentenheter.

Kurvan för Ae (respektive Fb) ligger på lägre nivå än Fa, beroende på att den

effektiva skatten på totalkapitalets realavkastning enligt tabell l är 70 % i stället för 28 % och att således RT = (1 ./. 0,7) x 4 = 1,2 °/0 i stället för 1,9 °/0. När det gäller kortsiktigt aktieinnehav (Ak) blir den effektiva skatten på totalkapitalets realavkastning högre ju högre inflationen är (se tabell 9. l). RT

sjunker således men dock icke lika snabbt som Rs vid stigande inflation, varför

Ak-kurvan blir stigande. Diagram 2 visar hur realräntan efter skatt på eget kapital (RE) varierar med skuldsättningsgraden vid en given inflationstakt (5 %) och given marginalskatt (70 %). Ju högre RT (= RE vid S/ E = 0), desto snabbare stiger RE med ökad Det kan bl. a. observeras, att vid kort aktieinnehav är skuldsättningsgrad. belåning en förutsättning för att erhålla positivt RE-värde.

Resursallokering vid real beskattning 259

Sambandet mellan RE och marginalskattens höjd framgår av diagram 3 (inflation = 5 % och S/ E = l). Vid marginalskatten 0 ger jämförda alternativ samma realräntesats (4 0/0). Fa-kurvan stiger brantast. Vid 70 °/0 marginalskatt erhålles en realräntesats på eget kapital efter skatt på 8 °/0. Ju högre inflation och ju högre skuldsättningsgrad som förutsättes, desto brantare stiger Fa-kurvan. Ae-kurvan stiger svagt. Om skuldsättningsgraden antagits vara l/2 skulle kurvan ha varit svagt fallande. Ak-kurvan är som synes fallande. För att denna kurva skall bli stigande erfordras antingen att skuldsättningsgraden är större än 2 eller att inflationstakten är högre än 20 %. Sven-Erik Johansson gör följande konstaterande (SOU 1978:13, s. 18): Vid en kombination av hög inflation och hög skuldsättningsgrad kan uppenbarligen det egna kapitalets realfönäntning eñer skatt bli högre ju högre marginalskatten är. Det kan givetvis betecknas som högst anmärkningsvärt att en hög marginalskatt har en positiv fönäntningseffekt. Hög marginalskatt ökar uppenbarligen också benägenheten till låneñnansiering även om man - såsom förutsatts i exemplen ovan - den nominella låneräntan stiger i takt med inflationen. Förväntas länets realränta bli lägre ju högre inflationen är förstärks givetvis de positiva effekterna av hög marginalskatt. Vilken effekt får då utredningens förslag när det gäller belåningens inverkan på realräntan efter skatt på eget kapital? Sven-Erik Johansson använder såsom tidigare redovisats följande formel för att beräkna realräntan på eget kapital efter skatt. - RE = RT + (RT R5) S/E varvid

RE = Realränta efter skatt på eget kapital RT = Realränta efter skatt på totalt kapital (obelånad fastighet)

Rs = Realränta efter skatt för lån

S/E = Relation mellan skulder och eget kapital (skuldsättningsgrad)

Om utredningens förslag genomförs blir RT = Rs i detta exempel under de av

Sven-Erik Johansson använda förutsättningarna. RT beräknas som realavkastningen multiplioerad med (l-s), där s är den effektiva skatten. Om realräntan på lån = realavkastningen på tillgångar, som i de valda exemplen, beräknas R5 som realräntan på lån multiplioerad med (l-s), dvs. RT = R5. - (RT R5) S/E blir då alltid = 0 och RE alltid = RT. Belåningen kommer således inte att spela någon roll för avkastningen på eget kapital efter skatt. Denna effekt beror helt enkelt på att det reala skattesystemet tagit bort möjligheten till skattemässiga vinster på lånen genom att inflationskompensationsdelen av den nominella räntan inte längre är avdragsgill. Då har emellertid, som angivits, låneräntan antagits vara lika stor som den reala avkastningen på tillgångarna. Det nomrala är dock att RT är större än R5. Därvid uppkommer en positiv s. k. leverageeffekt som kan höja avkastningen på eget kapital i skuldsatta företag. Som redan framhållits uppnår utredningen neutralitet endast mellan de viktigaste placeringsformema, dvs. bankplaoeringar, aktier och fastigheter,

260 Resursallokering vid real beskattning

men inte mellan de nämnda placeringsformema och t. ex. premieobligationer och lösöre. Skillnaderna mellan de olika alternativen blir dock avsevärt mindre än f. n. Dessutom betyder begränsningen av tänteavdragsrätten till realräntan, att nuvarande fördelar vid lånefinansiering av t. ex premieobligationer försvinner. Det bör också framhållas att realräntan i den här förda diskussionen förutsatts vara positiv. Vid negativa realrántor innebär utredningens förslag på denna punkt (att de ej skall skattemässigt beaktas) avsteg från full neutralitet.

9.2 Real och

beskattning företagens investeringar

I föregående avsnitt har konsekvenserna av en real beskattning på hushållens val mellan placeringsaltemativ diskuterats. En slutsats som kan dras av denna diskussion är att införandet av en real beskattning kan väntas leda till en omfördelning av sparandet till idag nominalistiskt beskattade sparfonner men även till aktiemarknaden. Detta kan också formuleras som att med en real beskattning kan avkastningskravet på aktier sänkas i förhållande till dagsläget. Det leder i sin tur till en sänkning av företagens kapitalkostnader och ger därigenom, allt annat lika, upphov till en allmän höjning av investeringsmvån. Kapitalmarknadsutredningen gör med anledning av resultaten i Sven-Erik Johanssons studie följande uttalande om det nuvarande skattesystemets lånestimulerande effekt (SOU 1978:11, s. 80): Från kapitalmarknadens synpunkt är det viktigt att notera skattereglemas effekt att stimulera en stark lånebenägenhet och en motsvarande aversion mot amonenngar. Den höga reala avkastning som kan uppnås på det egna kapitalet i fastigheter genom den ökade skuldsättningens hävstångseffekt, leder till en mycket stark låneeñerfrågan. Vid varje uppmjukning av penningpolitiken gör sig denna efterfrågan också omedelbart och starkt märkbar i bl. a. bankernas utlåning. Dess styrka och okänslighet för ränteförändringar begränsar möjligheterna att utnyttja en jämviktsskapande räntebildning på den organiserade svenska kreditmarknaden. Motsvarande problem, som påvisats när det gäller den kombinerade effekten av inflation och gällande skatteregler på hushållens avkastning på olika sparformer, uppträder i varierande grad också för andra typer av investeringar, vilket också påpekas av kapitalmarknadsutredningen. Det gäller t. ex. investeringar i jordbruks- och skogsfastigheter, i långsiktiga anläggnings- och maskininvesteringar liksom också i investeringari konst och frimärken och i konsumtionskapitalvaror som bilar och båtar. I likhet med kapitalmarknadsutredningen har realbeskattningsutredningen inte ansett sig ha möjlighet att genomföra en systematisk studie av de frågor som här berörts. Vid sidan av den allmänna investeringsstimulansen finns en mer svårgripbar konsekvens som följd av införandet av en real beskattning. Det är allmänt omvittnat att dagens höga ränteläge medför att många företag föredrar finansiella investeringar framför investeringar i anläggningstillgångar. Det kan synas rationellt, när finansiella placeringar ger en avkastning kring 20 °/0 (nominellt) medan avsevärt mer riskfyllda anläggningsinvesteringar kanske inte ens ger 15 °/0. Det som lätt förbises i denna typ av kalkyler är dock att investeringar i anläggningar är rea/investeringar. Innebörden av detta är att

Resursallokering vid real beskattning 261

man i genomsnitt kan räkna med stigande vinster mätt i löpande priser när penningvärdet faller. Den ovan angivna avkastningen på 15 °/0 skall således vara ett mått på den reala lönsamheten. Av den orsaken haltar en jämförelse mellan avkastningen på en realinvestering och avkastningen på en finansiell placering. Den korrekta jämförelsen vore med en finansiell placerings reala ränta - en jämförelse som sannolikt skulle leda till att den reala investeringen uppfattades som väsentligt förmånligare relativt sett. Risken är således att med kalkyler som bygger på nominell avkastning diskrimineras reala projekt i inflationstider. En viktig bieffekt av införandet av ett realt skattesystem är att stimulera till ett realt tänkande vid investeringskalkylering och i beslutsfattandet. Kapitalmarknadsutredningen gör följande uttalande om finansiella marknader och resursallokering (SOU 1978:1 l, s. 70):

Inte minst skapar inflationsutvecklingen osäkerhet. Vid en ren räntepolitik kan det hända att de lånesökande huvudsakligen utgörs av företag med låg riskaversion och stora förväntningar om att kunna göra kapitalvinster vid en stark inflation, medan andra företag, åter, med hög riskaversion och stora förväntningarom en svagare prisutveckling helt avstår från att söka lån trots att de synes ha väl så goda investeringsprojekt.

Utredningens lösningar minskar de skattemässiga fördelarna av att göra kapitalvinster på lånefinansierade tillgångar. Fastigheter och aktier blir i stort sett realisationsvinstbeskattade på samma sätt som f. n. (även om reglerna ändras i väsentliga avseenden), men Vad ränteavdragsrätten begränsas. beträffar rörelsetillgångar varor, maskiner och inventarier - innebär den genom inflationsavdraget eliminerade beskattningen av skenvinster att nackdelen av ränteavdragsbegränsningen uppvägs. Investeringari rörelsetillgångar borde därför främjas relativt sett. 4 Därtill kommer effekten av att reallån kommer att kunna användas utan skattemässiga nackdelar. För många företag kan det vara en avsevärd belastning att behöva betala de nuvarande höga nominella räntorna, när investeringsprojektet inte ger avkastning förrän i framtiden. Vid penninglån krävs en högre nominell räntesats vid högre inflationstakt än vid lägre för att upprätthålla en konstant realräntesats. Realräntesatsen 3 °/0 fomtsätter vid 0 %, 5 % resp. lO °/0 inflation de nominella räntesatsema 3 %, 8,15 % resp. 13,3 %. Därvid är O, 5 resp. l0 procentenheter realamortering. De reala amorteringama växer alltså med inflationstakten. Amorteringstiden bestäms oftast av livslängden på det realkapital lånet skall finansiera, men vid hög inflationstakt blir amorteringsprofilen en helt annan och kortare i reala termer än den egentligen avsedda. Vid 0%, 5 % resp. 10% inflation är realamorteringen första året på ett lån med 30 års amorteringstid 3,33 °/0, 7,94 °/0 resp. 12,12 % av ursprungliga skuldbeloppet mätt i fast penningvärde, vilket egentligen motsvarar amorteringstider på 30 år, 12,5 år resp. 8,25 år. Om i stället reallån tillämpas, blir realamorteringen det första året (och de följande 29 åren) 3,33 °/0 av ursprungliga skuldbeloppet mätt i fast penningvärde, oavsett inflationstakt. Reallånens annorlunda tidsprofil när det gäller kapitalutgiftema torde här vara en fördel, eftersom den bättre överensstämmer med tidsprofilen för intäkterna.

10 Kreditmarknaden vid real beskattning

och real

finansiering

10.1 Inledning

Den nuvarande ordningen i fråga om skatter, lån och räntor skapar en otillfredsställande situation på kreditmarknaden och medför många svårigheter för kreditpolitiken. Ett av huvudproblemen har varit att hushållens - för konsumtionsändamål - varit stor. efterfrågan på krediter väsentligen skattesystemet har gjort hushållen föga räntekänsliga och inflationen har underlättat skuldåterbetalningen. Hushållens låneanspråk och räntebetalningsfönnåga skulle, utan regleringar och överenskommelser, i hög grad ha trängt undan industrins och stora delar av bostadssektoms lånemöjligheter. Självfallet har också statens stora upplåningsbehov under senare år motiverat avsevärda ingrepp på kreditmarknaden. Inom delsektorer där staten har ett inflytande över kreditgivningen har politiken nära samordnats med den allmänna kreditpolitiken. Ett exempel på detta är bostadspolitiken. Bostadslåneadministrationen anses, med viss rätt, vara komplicerad och byråkratisk. En av huvudanledningama till denna komplexitet och detta krångel är att man med lånereglemas hjälp har försökt att motverka låntagamas möjligheter att göra inflationsvinster på lån och att motverka orättvisor på grund av avdragsrätten för räntor. Bostadslånereglema är uppbyggda på förutsättningen att låntagama försöker skaffa sig så stora lån som möjligt. Inflationen medför en snabb real skuldminskning och följaktligen en snabb ökning av det egna kapitalet. Samtidigt medför räntebidragen och nuvarande Skatteregler att ökningen av det egna kapitalet till mycket stor del finansieras med skattemedel. Ju större lån desto större blir ökningen av det egna kapitalet och desto större blir bidragen med skattemedel till denna förmögenhetsuppbyggnad. Man har alltså varit tvungen att införa regler for noggrann prövning av lånevärden, maxim ringar av lånebelopp o. d. På grund av att avdragsrätten har så olika effekter för olika låntagare har också låne- och räntebidragsreglema differentierats på ett ganska invecklat sätt. Avtrappningsreglema för räntebidrag är egentligen imitationer av uppräkningen av lån i ett realt system. Reglerna för kontroll av överlåtelsevärden (för statligt belånade småhus) är ett annat exempel på regler som syftar till att förhindra att låntagama tillgodogör sig alltför stora inflationsvinster på lån och vinster på räntebidragen. Ett annat problem är att kreditpolitikens effektivitet bestäms bl. a. av hur stordel av de totala kreditströmmama som går att påverka med kreditpolitiska

264 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

medel. Mycket talar för att en allt större del av kreditströmmama under senare tid har sökt sig utanför den organiserade kreditmarknaden till en oreglerad marknad. På denna marknad har alltså kreditformer uppkommit som försöker tillgodose hushållens stora låneansprâk i nuvarande skatte- och kreditsystem. Ett tredje exempel på problem inom kreditpolitiken och den ekonomiska politiken över huvud taget, som har sin grund i nuvarande skatte- och finansieringssystem, är svårigheterna att upprätthålla ett erforderligt sparande. För att i någon mån kompensera spararna för de förluster som inflationen och den nominalistiska inkomstbeskattningen av räntor medför, finns ett omfattande stimulanssystem (extra avdrag, sparskattereduktion, skattefri avkastning på vissa statsobligationer etc.). Trots dessa stimulanser har inte ett tillräckligt sparande kunnat åstadkommas på kreditmarknaden. Det beror bl. a. på att fastighetsmarknaden har framstått som betydligt fördelaktigare för hushållen än sparande i traditionell form. Fastighetsinnehav har lett till en mycket snabb ökning av det egna

kapitalet jämfört med andra placeringsaltemativ. Ökningen av det egna

kapitalet bestäms till väsentlig del av inflationstakten. Stora belåningsbara värden har uppstått på fastighetsmarknaden. Kreditpolitiken har därför inriktats på att hindra onödig återbelåning, för stora lån vid förvärv o. d. Noggranna men svårkontrollerade regler för belåning av äldre fastigheter har införts. Samtidigt har dessa kreditpolitiskt betingade regler åstadkommit bostadspolitiska problem. Det har blivit allt svårare för hushåll med måttliga inkomster och dåliga bankförbindelser att lånefmansiera förvärv av äldre bostäder. Hur det nuvarande skatte- och ñnansieringssystemet påverkar hushållens val mellan olika placeringsformer och företagens investeringar har behandlats i kap. 9.

10.2 Allmänt om ett realt systems effekter på kreditpolitiken

och kreditmarknaden

Ett realt system eliminerar låntagamas möjligheter till inflationsvinster på lån och minskar hushållens möjligheter att betala höga räntor på övriga skattebetalares bekostnad. En bättre balans mellan främst hushållens kreditefterfrågan och övriga sektorers torde därför uppstå som en naturlig följd av ett realt system. En av kreditpolitikens nuvarande huvuduppgifter, nämligen att begränsa hushållens kredit- och räntebetalningsmöjligheter, torde därför bli väsentligt underlättad. Också utbudssidan på kreditmarknaden får väsentligt ändrade förutsättningar. Främst hushållens sparande bör rimligen öka genom att den del av räntan, som svarar mot inflationskompensationen, blir undantagen från beskattning. Genom att, som nyss nämndes, hushållens kreditefterfrågan torde bli mindre än tidigare, blir utbudet av kapital för andra sektorer än hushållssektom större än tidigare. Kreditpolitikens uppgift att förse bl. a. industrin med erforderligt kapital torde alltså bli avsevärt lättare än f. n. Ett realt system ändrar således i väsentliga avseenden fömtsättningama för kreditpolitiken och kreditmarknaden.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 265

Också i ett realt system behövs det kreditpolitiska medel. Kredittillgången måste kunna varieras med hänsyn till konjunkturer och utrikesaffärer. Någon fonn av övergripande kreditplanering och kreditfördelning torde likaså behövas.

Övergången från nuvarande system till ett realt system ställer dessutom

vissa nya krav på kreditpolitiken. Penningpolitiken på en real kreditmarknad, med förekomst också av penninglån, har utförligt behandlats av värdesäkringskommittén i det år 1964 utgivna betänkandet lndexlån (SOU 1964:1, s. 76-89, och 2, s. 347-391). Utredningen anser sig därför, som nämnts redan i kap. 2, inte ha anledning att ytterligare behandla denna fråga. De problem som uppkommer på kreditmarknaden vid omläggning av penninglån till reallån behöver däremot belysas ytterligare. Det finns därför anledning att beskriva de allmänna problem som uppkommer vid en sådan övergång. Problemen gälleri särskilt hög grad befintliga lån och låntagare som i nuvarande system får belastningen av sina ränteutgifter reducerade med skattesystemets hjälp. Real beskattning innebär att endast en del av räntan, realräntedelen, blir avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Större delen av räntan, inflationskompensationsdelen, blir inte avdragsgill. Detta skulle särskilt drabba de hushåll, som har stora lån och därav betingade stora ränteutgifter. En allmän och omedelbar övergång till real beskattning skulle således - om inte övergångsåtgärder vidtogs - leda till stora störningar för många låntagare. Låntagama skulle i många fall inte kunna klara betalningarna på sina lån. Härigenom skulle också kreditinstituten drabbas av svårigheter att uppfylla sina förpliktelser mot placerama. Många placerare är nämligen helt beroende av löpande stora betalningsströmmar baserade på nuvarande räntenivâer. Det krävs därför övergångsanordningar från främst statens sida. Den kanske viktigaste är att skapa förutsättningar för en övergång till reallån. Därigenom kan låntagamas årliga betalningar hållas på i princip den nivå som de med dagens regler betalar netto sedan hänsyn tagits till effektema av skattelindring och räntebidrag. Bruttobetalningama till långivama blir då emellertid mindre. Den likviditetsbrist som därigenom uppstår i kreditsystemet måste således jämnas ut. Reallån betyder inledningsvis ett minskat kapitalflöde till långivaren jämfört med penninglån. Efter en tid blir det årliga kapitalflödet till långivaren större än det skulle varit vid penninglån. Förutsatt att realräntan i båda fallen inte är negativ, får långivaren tillbaka sina pengar, mätt i fast penningvärde, vid reallån lika väl som vid penninglån (under förutsättning att ränteintäkten är skattefri för långivaren). Skillnaden mellan reallån och penninglån i fråga om årliga reala kapitalflöden vid hög inflationstakt illustreras i tabell 10.1 med tre exempel där lånens löptider är 30, l0 resp. 5 år. (Mer utförliga exempel som belyser skillnaderna mellan reallån och penninglån redovisas i kap. l l.) Inflationen antas vara 10 % och realräntesatsen 0 °/0 (dvs. i penninglånefallet är räntesatsen 10 °/0). Av exemplen framgår att kapitalflödena till långivama är väsentligt lägre i början av lånens löptider vid reallån än vid penninglån. Skillnaden minskar successivt och kapitalflödena blir större vid reallån än vid penninglån efter knappt hälften av lånens löptider.

266 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering Tabell 10.1 Ränta plus amortering i % av ursprunglig skuld i fast penningvärde. Penninglån resp. reallån med rak amortering. Inflationen = 10 °/o. Realräntan = 0 %

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 267

Tabell 10.1 (forts.) Ränta plus amortering i % av ursprunglig skuld i fast penningvärde. Penninglån resp. reallån med rak amortering. inflationen = 10 %. Realräntan = 0 %

En omläggning i stor skala av utestående penninglån till reallån skulle kunna leda till mycket stora problem på kreditmarknaden omedelbart efter omläggningen. Kapitalflödet till långivama minskar ju kraftigt om långfristiga penninglån med t. ex. 12-13 % ränta ersätts av reallån med t. ex. 2-3 °/0ränta. Kapitalflödet från banker och försäkringsbolag minskar däremot inte på motsvarande sätt. Banksparare får nämligen antas ta ut sina.medel i samma utsträckning som tidigare. Försäkringsinstitutens betalningsförpliktelser påverkas inte av en övergång till real beskattning. Anspråken på nya lån torde inte heller förändras nämnvärt, i varje fall inte på kort sikt. Banker och försäkringsbolag drabbas följaktligen av en plötslig, kraftig likviditetsförsämring vid en omläggning i stor skala till reallån, om effekten av själva omläggningen ses isolerad. Likviditetsproblemen för banker och försäkringsbolag vid omläggning i stor skala av gamla lån till reallån behöver emellertid inte bli så stora. En konsekvens av övergången till real beskattning och reduceringen av nuvarande räntebidrag (se kap. ll och 12) blir nämligen en kraftig budgetförstärkning för det allmänna. Upplåningsbehovet i banker och försäkringsbolag minskar i motsvarande grad. Om budgetförstärkningen till följd av reformen leder till minskad upplåning så bör banker och försäkringsbolag inte få några större likviditetsproblem. Detta förutsätter att villkoren för reallån utformas så att låntagamas nettokapitalutgifter första året efter omläggningen i genomsnitt blir ungefär desamma som de skulle ha varit i det nuvarande systemet. Både staten och kommunerna skulle således få betydande ökade skatteintäkter på grund av den starkt begränsade avdragsrätten för räntor* Därtill kommer, som nämnts, att statens utgifter för räntebidrag minskar avsevärt. Det stora likviditetstillskott som -jämfört med nuvarande system uppkom-

l Stat och kommuner drabbas också av ett skattebortfall på grund av att intäktsräntoma i stor utsträckning inte behöver tas upp till beskattning i ett realt system. Skattebortfallet är emellertid avsevärt mindre än de ökade skatteintäktema. Det beror på att intäktsräntor i förhållandevis stor omfattning inte beskattas i nuvarande system (olika former av spar- och skatteavdrag, det förhållandet att en stor del av intäktsräntoma går till placerare, typ AP-fond och försäkringsbolag, som inte inkomstbeskattas. Dessa frågor behandlas nämnare i kap. 14).

268 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

mer för staten och kommunerna måste föras tillbaka in i kreditsystemet för att det skall fungera. Olika system för en sådan likviditetsutjämning har diskuterats inom utredningen. Det huvudsystem för likviditetsutjämning som utredningen förordar innebär i huvudsak följande. l fråga om långfristiga lån från den organiserade kreditmarknaden till främst hushållssektom är det nödvändigt att låntagama får möjlighet att lägga om penninglån till reallån. Låntagama bör därför ges en lagstadgad rätt till omläggning av vissa långfristiga penninglån till reallån (behandlas närmare i avsnitt 10.3. l ). Förutsättningar för omläggningen bör skapas genom generella kreditpolitiska åtgärder. l det stora flertalet fall bör man till följd härav räkna med frivilliga överenskommelser mellan långivare och låntagare. Omläggningen till reallån innebär sammanfattningsvis att långivama - i huvudsak bostadsinstituten -inledningsvis får avsevärt minskade inbetalningar från låntagama. Det innebär att också villkoren för bostadsinstitutens upplåning måste ändras. Även ränte- och amorteringsvillkoren för bostadsobligationer - varmed bostadsinstituten huvudsakligen finansierar sin utlåning - måste således ändras till reala villkor. Det innebär i sin tur att innehavama av bostadsobligationer- huvudsakligen banker, försäkringsbolag och AP-fonden - får ta emot avsevärt mindre betalningar än inledningsvis tidigare. Eftersom obligationsinnehavamas förpliktelser mot sparare och försäkringstagare inte nämnvärt förändras måste likviditetsskillnaden utjämnas. Det får ske genom att staten minskar sin upplåning i banker, försäkringsbolag och AP-fond med motsvarande belopp. Staten kan också avstå från denna upplåning därför att staten] får avsevärt minskade utgifter för räntebidrag och ökade skatteinkomster på grund av den reducerade avdragsrätten för skuldräntor. Det allmänna förhållandet kan också beskrivas på följande sätt. Eftersom låntagare, genomsnittligt sett, skall få ungefär samma betalningsbörda som före övergången till real beskattning så bör statens vinst i form av ökade skatteintäkter och minskade räntebidrag balansera de minskade inbetalningarna till de skattefria långivama. Staten kan alltså avstå från att låna upp detta belopp på kreditmarknaden. I det följande diskuteras närmare vilka slag av lån som bör läggas om till reallån, villkor vid omläggning, säkerhets- och garantifrågor, konsekvenserna av denna omläggning på kreditmarknaden m. m. Framställningen avser l Också kommunernas främst de befintliga lånen under en övergångstid. skatteintäkter skulle öka Konsekvenserna av en övergång till reala system blir relativt omfattande för vid övergång till real be- kreditmarknaden och låntagama. Det gäller särskilt befintliga lån. l kap. 12 skattning om inte denna effekterna av en omläggning Utredningen beskrivs de individuella utförligt. intäktsökning drogs in till staten. Vid en över- har emellertid inte funnit det nödvändigt att på detta stadium i detalj beskriva och beräkna effekterna på kreditmarknaden. I stället beskrivs konsekvenser gång till ett realt system är det nödvändigt med och lösningar på ett mer principiellt sätt. Inför ett genomförande av ett realt en indragning till stats- I system kan därför effekterna av ett realt system behöva belysas ytterligare. kassan av dessa ökade bl. a. möjligheterna till ett successivt införande av reala kommunala skatteintäk- kap. l5 behandlas ter. system.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 269

10.3 Omläggning av befintliga penninglån till reallån

Utredningens allmänna utgångspunkt är, som redan framgått, att låntagare med långfristiga penninglån bör få sina lån omlagda till reallån. Det gäller främst lån inom bostadssektom, där låntagare som önskar det bör få sina statliga bostadslån och sina bottenlån omlagda till reallån. I detta avsnitt beskrivs först de lån som bör omfattas av en lagstadgad rätt till omläggning. Omläggningen förutsätter att staten vidtar kreditpolitiska åtgärder samt ger garantier för betalning av skuldökningen på omlagda lån. Därefter beskrivs de lån som inte bör omfattas av en lagstadgad rätt till omläggning, men där staten vidtar kreditpolitiska åtgärder och ikläder sig ett garantiåtagande för återbetalning av skuldökningen på omlagda lån. Härigenom skapas förutsättningar för frivilliga överenskommelser mellan långivare och låntagare för omläggning till reallån. Slutligen beskrivs de lån där staten inte vidtar andra åtgärder än att bevilja anstånd med inbetalning av den ökade skatt som följer av övergången till ett realt skattesystem.

lO.3.l Lagstadgad rätt till

omläggning

l0.3.1.1 Behövs lagstadgad rätt till omläggning?

Utredningen anser att en helt frivillig övergång till reallån vore att föredra. Allmänt sett förefaller emellertid en rätt för låntagare utan motsvarande skyldighet för långivare vara en alltför bräcklig grund att bygga en så stor reform på. För att rätten i alla enskilda fall skall kunna bli verklighet måste det också finnas en skyldighet som garanterar denna rätt. Dessutom kompliceras bilden av att långivaren i många fall har att ta hänsyn till placerarna, dvs.

innehavare av långfristiga obligationer. Långivamas ställning skulle snabbt

kunna bli ohållbar om de medgav låntagama rätt till omläggning men inte kunde. fönnå placerama till motsvarande omläggning. Det är i och för sig möjligen inte helt uteslutet att genom en hård kreditpolitisk hantering åstadkomma såväl kreditpolitiskt utrymme för omläggning som omläggning i alla enskilda fall. Flera invändningar kan dock resas mot en sådan metod. För det första blir ju det praktiska resultatet- om hanteringen lyckas - exakt detsamma som vid en tvingande civil/offentligrättslig lagstiftning. Det skulle innebära att riksdagen ålade riksbanken att, genom i huvudsak administrativa regleringar, utföra något som riksdagen inte vågade besluta om i vederbörlig parlamentarisk ordning. För det andra är det tveksamt om den kreditpolitiska hanteringen kan ges en sådan precision att alla enskilda låntagare verkligen kan garanteras omläggning. Den detaljreglering som skulle behövas för att nå detta syfte skulle troligen i praktiken bli ohanterlig. Betänkligheter kan förvisso resas mot tanken på en för långivaren tvingande lagstiftning när det gäller omläggning av befintliga lån till reallån. En sådan lagstiftning kan ses som ett stort ingrepp i den bestående rättsordningen.

Frågan bör dock ses i sitt rätta sammanhang. Övergång till real beskattning är

en omvälvande reform med omfattande konsekvenser. Det torde vara en av de största ekonomisk-politiska reformema i vårt land. Det innebär att det krävs en bred politisk uppslutning för att reformen skall kunna genomföras. Frågan om tvingande lagstiftning eller ej blir i det perspektivet, trots allt, en

270 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

mindre fråga, en nackdel som måste vägas mot de stora fördelar som reformen skulle medföra. Det förefaller således ofrånkomligt med en tvingande lagstiftning. Den bör dock ses som ett komplement till de generella kreditpolitiska åtgärder, som bör vidtas för att skapa det kreditpolitiska utrymmet för omläggning till reallån (kassa- och likviditetskvoter m. m.). Tyngdpunkten vid omläggningen bör alltså ligga på generella kreditpolitiska åtgärder, som skapar förutsättningar för frivilliga överenskommelser. Mot denna bakgrund anser utredningen att det behövs en lag om rätt för låntagare och skyldighet för långivare att lägga om lån till reala villkor i vissa fall.

l0.3.l.2 Vilka befintliga penninglån bör omfattas av lagstadgad rätt till omläggning?

Sett ur låntagamas synvinkel är det önskvärt att få så många slags lån som möjligt inom lagens räckvidd. Tillämpningsproblem och skälighetsbedömningar talar dock för begränsningar. Lagen bör bygga på att frivilliga omläggningar i första hand skall eftersträvas och att förutsättningarna för sådana omläggningar skall skapas genom kreditpolitiken. Det måste därför finnas ett logiskt samband mellan lagen om kreditpolitiska medel (och riksbankens tillämpning) och den lagfästa rätten till omläggning. Det innebär bl. a. att rätten till omläggning och den kreditpolitiska hanteringen bara kan avse lån på den s. k. organiserade kreditmarknaden. Omläggning av lån till reala villkor medför en försämrad säkerhetssituation för långivama (i jämförelse med säkerhetssituationen vid oförändrade penninglånevillkor). Staten bör därför garantera säkerheten för den skulduppskrivning som följer av omläggningen till reala villkor. Statens garanti bör av främst praktiska skäl knytas till lån med inteckningssäkerhet. Av detta skäl bör det således också finnas ett samband mellan den lagfasta rätten till omläggning och den statliga garantin för skulduppskiivningen. Utredningen anser, som redan nämnts, att innehavare av bottenlån och statliga bostadslån med subventionerad ränta bör få möjlighet att lägga om dessa lån till reallån. Subventionering sker antingen genom räntebidrag eller genom ränteavdrag (som åstadkommer en faktisk reducering av räntebördan). Med denna definition skulle bottenlån och statliga bostadslån utan räntebidrag till allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar falla utanför omläggningssystemet. Två skäl talar dock för att alla innehavare av prioriterade bottenlån och statliga bostadslån bör få rätt till omläggning. Det ena är neutralitetskravet. Om endast egnahemsägare (och enskilda ägare av hyresfastigheter) skulle få rätt till omläggning av bottenlån och bostadslån utan räntebidrag skulle nuvarande olikheter i kapitalutgiftshänseende permanentas. Det andra skälet är kravet på enkelhet. Den kreditpolitiska hanteringen är uppbyggd på en enda definition av ”prioriterade bottenlån”. Prioteringsreglema tar inte någon hänsyn till förekomsten av subventioner. Alla prioriterade bottenlån och statliga bostadslån bör därför ges samma behandling, dvs. rätt till omläggning om låntagaren önskar det.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 271

Låntagarens rätt till omläggning bör därför avse alla innehavare av långfristig kredit för bostadsbyggandet, dvs. sådan långfristig kredit för bostadsbyggandet, som avses i 19 § lagen ( l 9742922) om kreditpolitiska medel, i fortsättningen benämnd LKM, och som är prioriterad enligt riksbankens tillämpningsföreskrifter. Det innebär att prioriterade bottenlån från kreditaktiebolag, stadshypoteksinstitutionen samt direkta prioriterade bottenlån från bank- och försäkringsinstitut bör få läggas om. Möjligheten till omläggning bör, av administrativa skäl, begränsas till lån av viss minsta storlek, t. ex. 20 000 kr. Möjligheten till omläggning bör vidare avse innehavare av statliga bostadslån. Beloppsgränsen bör även här vara 20 000 kr. Omläggning bör dock få ske om ett bottenlån i fastigheten läggs om till reallån. Möjlighet till omläggning bör också tillkomma innehavare av prioriterade bottenlån från Sveriges allmänna hypoteksbank, dvs. långfristiga prioriterade bottenlån till jordbrukssektom. Bostadsinstituten (kreditaktiebolagen och stadshypoteksinstitutionen) lämnar också andra lån, som är utpräglade bottenlån utan att för den skull vara prioriterade i LKMzs mening. Dessa lån är av följande slag: a) bottenlån till ombyggnader utan statliga lån b) bottenlån till s. k. affárshus c) bottenlån till förvärv av äldre bostadsfastigheter d) lån till förvärv av äldre småhus (inom 75 °/0 av värdet). Dessa lån infördes år 1980 i syfte att ersätta s. k. säljarreveiser. Lånen lämnas i regel om säljaren binder viss del av köpeskillingen i instituten. T. o. m. den 30 juni 1979 var lån enligt a), b) och c) prioriterade på upplåningssidan. Betydande fördelar skulle uppnås om alla dessa lån (även d) kunde fä läggas om- när låntagama så önskade - och om motsvarande upplåning behandlades på likartat sätt i kreditpolitiken. Dels skulle det nämligen innebära att alla lån från bostadsinstituten skulle fä samma behandling, dels är dessa lån otvivelaktigt av samma slag som de prioriterade bottenlånen, sett från låntagamas synpunkt. Alla lån från bostadsinstituten bör således omfattas av den lagfåsta rätten till omläggning till reallån. Samma beloppsgräns som för statliga bostadslån och prioriterade bottenlån bör införas.

10.3. 1.3 Kreditpolitiska åtgärder

Vid omläggning till reallån av nyss beskrivna kategorier av lån blir den omedelbara effekten i fråga om relativt nyupptagna lån, att de årliga inbetalningama i form av räntor och amorteringar från låntagare till långivare minskar. I stället sker återbetalningen av lånen vid varje amorteringstillfälle i ett oförändrat realt värde. Statsmaktema måste skapa kreditpolitiskt utrymme för omlagda lån. Lån som läggs om till reala lån får i inledningsskedet en skuldökning. Sett från långivamas synpunkt ökar fordringarna på låntagama. Det innebär att också villkoren för upplåning måste ändras. l den mån upplåningen har skett i form av obligationsupplâning måste villkoren for obligationema ändras till reala

272 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

villkor. Bostadsinstitutens (kreditaktiebolagen och stadshypoteksinstitutionen) upplåning - främst från banker, försäkringsbolag och AP-fond i form av bostadsobligationer - bör således beträffande den skuldökning som uppkommer ges en prioriterad ställning. Detsamma bör gälla för skuldökningen på omlagda prioriterade bottenlån från bank- och försäkringsinstitut. Den kreditpolitiska hanteringen av landshypoteksbankens upplåning bör vara densamma som för bostadsinstitutens motsvarande upplåning. Ett problem som måste lösas inom kreditpolitiken är, som nämndes redan inledningsvis, det likviditetsbortfall för långivama som uppstår vid övergång till reallån. Denna likviditetsbrist måste kompenseras på något sätt. Det får bli statens uppgift. Som redan nämnts får staten, genom övergången till ett realt beskattningssystem, en betydande inkomstförstärkning. Det sker genom att utgifterna för räntebidrag minskar avsevärt och genom att skatteinkomstema ökar på grund av den reducerade avdragsrätten. Denna kassaförstärkning medför att statens upplåningsbehov minskar. Staten får alltså lov att avstå från upplåning i banker, försäkringsbolag och AP-fond med belopp som svarar mot dessa institutioners likviditetsbortfall på grund av det reala systemet. Huvuddelen av detta likviditetsbortfall skulle bero på omläggningen till reala bostadsobligationer. Några särskilda kreditpolitiska åtgärder för statliga lån som läggs om till reallån behövs inte. Vid övergång till reallån minskar å ena sidan ränteinbetalningama till staten för bostadslån. Å andra sidan minskar också räntebidragsutbetalningarna från staten för bostadslån och bottenlån. Därtill kommer ett minskat skattebortfall (för stat och kommun) till följd av den i reducerade avdragsrätten avseende räntor på bostadslån. Sammantaget innebär dessa förändringar en avsevärd likviditetsförstärkning för det allmänna. Några finansiella problem för staten att lägga om bostadslån till reallån uppstår således inte. Däremot kräver emellertid en övergång betydande administrativa förberedelser och åtgärder hos bostadsstyrelsen liksom hos andra långivare. Dessa behandlas dock inte närmare i detta sammanhang. Den sista gruppen av lån som bör omfattas av en lagstadgad rätt till omläggning är övriga lån från bostadsinstituten. Det gäller sådana lån som inte är prioriterade i utlåningssammanhang men som är av samma karaktär, sett ur låntagamas synvinkel. Även om de ursprungliga lånen inte (alltid) är prioriterade ur placeramas synvinkel torde det dock inte finnas några hinder att göra skuldökningen på lånen prioriterad. Prioriteringen bör avse skillnaden mellan låneskulden i det reala systemet och låneskulden vid omläggningstillfället. Det skulle innebära att skuldökningen på sådana lån, efter omläggning till reallån, får beaktas vid bestämning av likviditetskvoter enligt 9§ LKM och vid tillämpning av allmän placeringsplikt enligt 19 § LKM och i övrigt vid riksbankens tillämpning av kreditpolitiken.

l0.3.1.4 Säkerheter för lån som lagts om till reallån Säkerhets- och inteckningsfrågor för nya reallån behandlas i kap. 13 och i bil. 3. Utredningen föreslår bl. a. att inteckningssäkerheteri framtiden skall kunna bestämmas så att det reala värdet av säkerhetema blir oförändrat. Det innebär att säkerhetema för lån räknas upp i takt med inflationen.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 273

När det gäller redan lämnade säkerheter är läget ett annat. Utredningen har övervägt frågan om tvångsomläggning av befintliga säkerheter for lån som läggs om med stöd av lagen om omläggning av lån. Tvångsomläggning skulle innebära ett retroaktivt ingrepp som i praktiken skulle försämra de säkerheter som andra långivare tidigare erhållit. Av betydelse är också att en tvångsomläggning skulle medföra en orimligt stor börda på inteckningsväsendet. Stora kostnader skulle uppstå för såväl inteckningsväsendet som for enskilda. Mot denna bakgrund anser utredningen att tvångsomläggning av säkerheter for redan beviljade lån måste avvisas. Självfallet bör reala inteckningar få tas ut om säkerhetshavare med sämre rätt godkänner detta. Om sådana godkännanden inte föreligger får staten i stället träda in som säkerhetsgivare for skuldökningen på lån som i samband med övergången läggs om till reallån. Detta kan ske på ett administrativt relativt enkelt sätt. Staten utfärdar en generell garanti för skuldökningen på lån som lagts om med stöd av lagen om omläggning av lân. Innebörden av garantin är att om låntagaren inte kan betala tillbaka skuldökningen så åtar sig staten att göra det. Garantin bör avse skillnaden mellan skulden i det reala systemet och låneskulden vid omläggningstillfället. Garantin bör, liksom rätten till omläggning, avse enbart lån med inteckningssäkerhet. Också lån med kommunal borgen bör få omfattas av såväl rätten till omläggning som garantin. Några administrativa procedurer behöver i princip inte uppstå fönän en långivare faktiskt lidit en förlust (efter exekutiv auktion o. d.). Långivaren måste då självfallet kunna bevisa att lånet lagts om till reallån enligt lagen om omläggning av lån. En i sammanhanget inte oväsentlig fråga är vilka statliga organ som skall ha ansvar för prövningen av om lagstadgad rätt till omläggning föreligger, säkerhetsgivningen och i sista hand utbetalningen till långivama. Beträffande prövningen av låntagares rätt till omläggning av lån anser utredningen att den bör utföras av länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Också utbetalningarna, i det fåtal fall det kan bli fråga om, torde kunna utföras av länsstyrelserna.

10.3.l.5 Omfattningen av lån som får läggas om med stöd av lagen om omläggning av lån

Bostadsinstitutens utestående lån uppgick vid årsskiftet 1981/82 till drygt 160 miljarder kr. Hur stor del av dessa lån som kommer att läggas om är inte möjligt att exakt förutse. Omfattningen av omlagda lån beror bl. a. på låntagamas bedömning av behovet av omläggning. Utredningen anser att ett rimligt antagande är att lån omfattande 50-75 % av bostadsinstitutens utestående lånebelopp kommer att läggas om. Bank- och försäkringsinstitutens direkta, prioriterade, långfristiga utlåning till har inte kunat fastställas exakt. Den utestående lånestock-

bostadssektom

en kan preliminärt uppskattas till ca 10 miljarder kr. Omläggningsandelen torde i dessa fall kunna uppskattas till ca 50 °/0. Landshypoteksbankens utlåning uppgår till ca 8,5 miljarder kr. Omfattningen av omlagda lån torde bli 50 % av utestående lånebelopp. Volymen utestående statliga bostadslån uppgick den 1 juli 1981 till inemot

274 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

50 miljarder kr. Många av de äldre bostadslånen är mindre än 20 000 kr., den minsta lånestorlek som bör få grunda rätt till omläggning. Mot bl. a. denna bakgrund antar utredningen att lån omfattande ungefär hälften av utestående bostadslånebelopp kommer att läggas om till reallån.

l0.3.2 Lån som bör få kunna läggas om till reallân med stöd av kreditpolitiska åtgärder och statlig garanti för skuldökningen

I det föregående har utredningen behandlat de lån som bör omfattas av en lagfäst rätt till omläggning till reallån. Till denna lagstadgade rätt bör, som nyss framgått, knytas vissa kreditpolitiska åtgärder samt ett statligt garantiåtagande i fråga om skuldökningen på omlagda lån. Vid sidan av de lån som bör få läggas om med stöd av särskild lag finns det andra lån, som sett ur låntagamas synvinkel kan behöva läggas om, men där en tvingande lagstiftning av olika skäl är olämplig. De viktigaste lånen av detta slag är långfristiga lån, som inte är prioriterade, från bank- och försäkringsinstitut. Sett ur låntagamas synvinkel finns det goda skäl för omläggning av sådana lån. Utredningen har dock funnit att en tvingande lagstiftning i dessa fall skulle onödigtvis komplicera hanteringen av nu berörda banklån och lån från försäkringsinstitut. Staten bör i stället bidra till att skapa förutsättningar för frivilliga överenskommelser. Det kan ske genom att skuldökningen på omlagda lån beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. Här uppkommer dock vissa svårigheter. En svårighet är att kunna skilja ut lån som i praktiken verkligen är långfristiga (i bankinstitut är flertalet lån formellt sett kortfristiga). Denna svårighet bör kunna övervinnas. Vad som skall avses med långfristighet får avgöras med ledning av de faktiska amorteringsplanema. Om amorteringsplanen innebär en återstående löptid om t. ex. lO år och avser lån av viss storlek, bör skuldökningen på omlagda lån få beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. En ytterligare förutsättning bör vara att det är fråga om lån med inteckningssäkerhet (eller kommunal borgen). Då bör staten kunna lämna en

garanti för skuldökningen på lån av ifrågavarande slag, som läggs om.

De statliga åtagandena bör gälla enbart lån till fysiska personer, utom beträffande bostads- och jordbrukssektom, där de även bör gälla juridiska personer. Det förekommer slutligen vissa kortfristiga lån, krediter under byggnadstiden, som i ett övergångsskede kan skapa svårigheter för låntagama om inte hela räntan är avdragsgill. Också i dessa fall behövs det särskilda statliga åtgärder. Det finns i princip följande lösningar på detta problem:

a) Den icke avdragsgilla räntan kan subventioneras bort helt eller delvis inom det statliga bostadslånesystemet. b) Räntan kan läggas till låneunderlaget i det statliga bostadslånesystemet. Räntan ökar då storleken av de slutligt beviljade bostads- och bottenlånen och får betalas tillbaka enligt vanliga reala villkor. i fråga om icke statligt belånade bostäder (och jordbruk) c) Räntan betalasvid avlyftet av byggnadskrediten. Räntan läggs då till det slutliga bottenlånet och får betalas tillbaka enligt vanliga villkor. d) Räntan får beaktas i skatteanståndssystemet (se kap. l5).

Kreditmarknaden vid real och real 275

beskattning finansiering

x

Utredningen förordar att b) bör tillämpas för bostäder med statliga lån och c) för bostäder utan statliga lån (och jordbruk). Räntan, som läggs till låneunderlaget resp. bottenlånet, bör beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. Den ökade skuld, som härigenom uppkommer, bör omfattas av den statliga garantin. Volymen utestående byggnadskrediter till bostadssektom uppgår till drygt 30 miljarder kr. Omfattningen av de långfristiga, oprioriterade lån från bankoch forsäkringsinstitut som kan bli omlagda är mycket svår att bedöma. Totalt sett uppgår volymen utestående lån till hushålls- och bostadssektom till ca l 50 miljarder kr. Hur stor andel av dessa som är långfristiga och som verkligen kommer att läggas om, kan knappast bedömas i förväg. Utredningen anser, som en riktpunkt, att lån omfattande ca 20 °/o av utestående lånebelopp kan komma att läggas om.

l0.3.3 Övriga lån

Alla övriga långfristiga lån till enskilda personer - som inte kan läggas om till reallån - tår beaktas i skatteanståndssystemet (se kap. 15). Det gäller främst s. k. säljarreverser, lån mellan privatpersoner och lån från den icke organiserade kreditmarknaden. Skatteanståndssystemet får också långa upp kortfristiga lån och smålån”

(se kap. 15). Des. k. ñnansbolagens utlåning och inlåning bör betraktas som

kortfristig. l den mån lån från dessa bolag inte kan läggas om till reallån får de således beaktas inom systemet med skatteanstånd.

10.3.4 Sammanjättning

Utredningens förslag beträffande omläggning av befintliga lån och forslag till behandling av skatteökning på grund av reducerad avdragsrätt avseende räntor på lån, som inte kan läggas om till reallån, kan sammanfattas i följande tablå:

276 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

Lån Åtgärder

l a) Prioriterade bottenlån från kredit- Lagstadgad rätt till omläggning. aktiebolag, stadshypoteks- och Prioriterad kreditpolitisk behandling av landshypoteksinstitutionema samt skuldökning på omlagda lån. från bank- och försäkringsinstitut. Statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. b) Övrig utlåning från kreditaktiebolag Dito. och stadshypoteksinstitutionen. c) Statliga bostadslån. Lagstadgad rätt till omläggning.

2 a) långfristiga, ej prioriterade, lån Prioriterad kreditpolitisk behandling av med inteckningssäkerhet från bank- skuldökning på omlagda lån. och försäkringsinstitut. Statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. b) Krediter under byggnadstiden. Se avsnitt 103,2

3 a) Långfristiga lån utan inteckningssä- Skatteanstând i vissa fall (se kap. 15). kerhet. b) långfristiga lån från den ickeorgani- Dito. serade kreditmarknaden. c) Kortfristiga lån Dito.

Förslag till lag om omläggning av lån har upprättats inom utredningen och bifogas betänkandet.

10.4 Ränte- och amorteringsvillkor vid omläggning av

gamla lån till reallån

Statliga bostadslån och bottenlån från bostadsinstitut (samt övriga prioriterade lån) måste, som föreslagits i avsnitt 10.3. l .2, kunna läggas om till reallån om låntagaren begär det. Utredningen föreslår därför att låntagaren får en lagstadgad rätt till en sådan omläggning. Ränte- och amorteringsvillkoren vid omläggning bör läggas fast i lagen om omläggning av lån. Även vissa andra inteckningslån bör kunna läggas om till reallån. I avsnitt l0.3.2 har dessa lån behandlats. Där konstateras att lagstadgad rätt till omläggning av dessa lån är olämplig av olika skäl. I stället förordas att staten skapar förutsättningar för frivilliga överenskommelser om omläggning. Det föreslås ske genom att skuldökningen på omlagda lån beaktas i den kreditpolitiska hanteringen. Vidare föreslås staten lämna en garanti för skuldökningen på omlagda lån. Även i dessa fall har staten anledning att föreskriva vissa lånevillkor som förutsättning för sina åtaganden. Ränte- och amorteringsvillkoren för dessa slag av lån behandlas i det följande. Först behandlas emellertid vissa allmänna räntesättningsfrågor, som uppkommer vid omläggning av gamla lån till reallån.

lO.4.l Allmänna räntevillkor vid omläggning till reallån

Uppgiften att fastställa relationen mellan räntesatser på reallån och räntesatser på penninglån bör självfallet handhas av riksbanken. I ett realt system kan man förutsätta att staten ger ut både vanliga obligationer och realobligationer.

Kreditmarknaden vid real och real 277

beskattning finansiering

För båda dessa slag av obligationer måste räntesatsen fastställas. De båda räntesatsema blir då ett uttryck för den officiella uppfattningen om skillnaden mellan realräntan och den nominella räntan på penninglån. Som tidigare förordats bör låntagare ges en lagstadgad rätt att lägga om befintliga lån från bostadsinstituten till reallån. Detta innebär en valfrihet för låntagaren mellan reallånevillkor och penninglånevillkor och en skyldighet för långivaren att i samband med övergången gå med på omläggning till reallån om låntagaren kräver detta. Samma valfrihet för låntagaren gäller även för befintliga statliga bostadslån. Detta betyder att det kommer att finnas statliga lån med både reala villkor och penninglånevillkor. Det måste således inför varje kalenderår fastställas två statliga bostadsräntesatser, en för reallån och en för penninglån. Det är önskvärt att klara och enkla principer för räntesättningen tillämpas vid omläggningen av befintliga penninglån till reallån. Vid omläggning av statliga bostadslån till reallån blir räntesatsen densamma som för nya statliga reala bostadslån. Det följer av att räntesatsen på statliga bostadslån ändras

varje kalenderår. Det är önskvärt med klara och enkla regler också för

bottenlån som läggs om. Räntesatsen på bottenlån som läggs om till reallån bör därför bli densamma som räntesatsen på nya reala bottenlån. På samma sätt bör räntesatsen på obligationer som läggs om bli densamma som for nya reala bostadsobligationer. Motsvarande princip bör tillämpas för andra lån med bunden ränta som läggs om. i Då det gäller bostadsobligationer och bottenlån från bostadsinstituten sker för närvarande räntejustering vart femte år. En konsekvens av ovan framlagda förslag om enhetliga räntesatser blir att en extra räntejustering sker vid omläggning till reallån. Utredningens forslag innebär alltså att räntorna på alla bottenlån som läggs om till reallån justeras vid ett och samma tillfälle, nämligen vid omläggningstillfället. Därefter kan räntejustering och konvertering ske vid ursprungligt avsedd tid.

10.4.2 Garanterade räntor och

amorteringstider for

bottenlån

och bostadslån som läggs om till reallån

Hur ränte- och amorteringsvillkoren för bottenlån (motsvarande) och statliga

bostadslån som läggs om till reallån bör utformas samt de närmare motiven för och konsekvenserna av denna utformning behandlas i kap. 12. I kap. 12 föreslås att omlagda lån varje år skall amorteras med 1,67 % resp. 2 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet (ursprunglig skuld uppräknad med konsumentprisindex) för flerbostadshus resp. småhus. Denna amorteringsprincip bör tillämpas oavsett vilken form av amortering som tillämpades före omläggningen. För äldre lån innebär detta en väsentlig förkortning av lånens amorteringstider. För en del nyare lån innebär det en förlängning till högst 60 resp. 50 år. Den garanterade ränteutgiftsnivån bestäms med ledning av de räntebelopp som skulle ha erlagts om 60- resp. 50-åriga reallån med rak amortering hade tillämpats från början och den garanterade reala räntesatsen hade varit l °/0. För nyligen förvärvade äldre egnahem med nyupptagna lån blir den nyss beskrivna amorteringsprincipen för bottenlån och statliga bostadslån alltför

278 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

betungande. l kap. 12 föreslås därför beträffande egnahem som inte längre ägs av den ursprunglige ägaren att amorteringsplanen förlängs till 50 år med rak real amortering. Amorteringen bör dock inte få understiga 2 °/0 av det reala lånebeloppet vid förvärvstidpunkten.

l0.4.3 Ränte- och amorteringsvillkor för övriga inteckningslân från den organiserade kreditmarknaden som läggs om till reallån

l avsnitt l0.3.2 har vissa lån, som inte omfattas av den lagstadgade rätten till omläggning, behandlats. Det gäller långfristiga, ej prioriterade, lån med inteckningssäkerhet från bank och försäkringsinstitut. Dessa lån förutsätts kunna läggas om till reallån efter frivilliga överenskommelser mellan långivare och låntagare. När omläggning sker beaktas skuldökningen i den kreditpolitiska hanteringen. Vidare bör staten lämna en garanti för skuldökningen. Också i dessa fall bör det finnas regler för räntesättning och amortering. När det gäller räntesättningen bör principen vara enkel. Realräntan på omlagda lån bör bli densamma som för nya reallån av motsvarande typ som de penninglån som läggs om. Också i fråga om amorteringsprinciper bör enkla och enhetliga regler eftersträvas. Det ligger nära till hands att tillämpa samma amorteringsprinciper som för bottenlån och statliga bostadslån, som läggs om till reallån. För dessa lån föreslår utredningen - med visst undantag för nyligen förvärvade egnahem att amortering skall ske med 1,67 °/o resp. 2 °/o av det ursprungliga reala lånebeloppet för flerbostadshus resp. småhus. Denna amorteringsprincip bygger emellertid på förutsättningen att amorteringen i vissa fall kan förlängas till 60 resp. 50 år. De nu aktuella lånen -icke prioriterade lån från bank- och försäkringsmstitut - hari regel avsevärt kortare löptider. Amortering med 1,67 % resp. 2 °/0 av ursprungligt, realt lånebelopp skulle i många fall leda till avsevärt förlängda amorteringstider. I kombination med den avsevärda minskning av räntesatsen som sker i samband med omläggning till reallån skulle detta i många fall leda till alltför gynnsamma villkor för låntagama. På motsvarande sätt skulle långivama, dvs. kreditmarknaden, drabbas ogynnsamt. Det finns därför anledning att finna någon kompletterande amorteringsprincip för de nu aktuella lånen. Även denna princip bör vara enkel och enhetlig. Den enklaste tänkbara principen är att hålla fast vid den ursprungliga amorteringsplanen. Det innebär att amorteringsplanen efter omläggning grundas på återstående löptid före omläggningen. Det nominella skuldbelopp som återstår vid omläggningen indexregleras. Om den ursprungliga amorteringsplanen innebär lO års återstående löptid med rak amortering med 10 % av återstående nominella skuldbelopp per år bör således amorteringsplanen också eñer omläggningen innebära 10 års återstående löptid, men med rak amortering med 10 % av återstående skuldbelopp som indexregleras efter omläggningen. Amorteringen bör dock inte få understiga 1,67 °/0 resp. 2 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 279

Utredningen förordar denna amoneringsprincip för nu aktuella lån, dvs. för de långfristiga, ej prioriterade lån med inteekningssäkerhet från bank- och försäkringsinstitut som närmare beskrivits i avsnitt l0.3.2. Principen med rak amortering bör tillämpas oavsett vilken återbetalningsmetod som tillämpats fore omläggningen. Det finns slutligen anledning att ställa frågan om det behövs några särbestämmelser för nyligen upptagna lån i samband med förvärv av egnahem. Särskilda bestämmelser föreslås, som redan nämnts, för botten lån och statliga bostadslån för egnahem som inte längre ägs av den ursprungliga ägaren (se vidare kap. 12). Den nyss beskrivna amorteringsprincipen, enligt vilken den årliga amorteringen på lån till småhus inte får understiga 2 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet, blir alltför betungande oavsett vad de nyupptagna lånen är av för slag. Särbestämmelsema för egnahem, som inte längre ägs av den ursprunglige ägaren, bör därför gälla även lån från bank- eller försäkringsinstitut. Det innebär för lån från bank- och försäkringsinstitut att amorteringsplanen efter omläggning till reallån grundas på återstående löptid före omläggningen utom i de fall då amorteringstiden måste förkortas av hänsyn till att amorteringen inte får understiga 2 °/0 av det reala lånebeloppet vid förvärvstidpunkten. De ovan redovisade förslagen till ränte- och amorteringsvillkor för övriga inteckningslån från den organiserade kreditmarknaden, som läggs om till reallån, är i själva verket mycket lika dem som föreslås beträffande bottenlån och statliga bostadslån. Räntesättningsprincipema efter omläggning till reallån är desamma. Principema för bestämning av amorteringsplaner efter omläggning till reallån är i själva verket nästan desamma. Enda skillnaden i fråga om bestämning av amorteringsplaner är att den nya amorteringsplanen för ett bottenlån eller ett statligt bostadslån inte grundas på den verkliga återstående löptiden före omläggningen utan på den löptid som skulle ha återstått, om den ursprungliga amorteringsplanen varit 50 år (län till småhus) eller 60 år (lån till flerbostadshus). Detta betyder att omlagda lån varje år amorteras med 1,67 °/0 resp. 2 °/0 av det ursprungliga reala skuldbeloppet för flerbostadshus resp. småhus med undantag för vissa nyupptagna bottenlån och statliga bostadslån till nyligen förvärvade egnahem, för vilka amorteringsplanen i vissa fall förlängs till 50 år. (Jfr tablån i avsnitt l0.4.4.)

10.4.4 Sammanfattning

Utredningens förslag till ränte- och amoneringsvillkor för befintliga lån som läggs om till reallån kan sammanfattas i följande tablå.

280 Kreditmarknaden vid real och real

beskattning finansiering

Lån i flerbostadshus Ränta Årlig amortering Maximal Iöptid

la) Prioriterade bottenlån från = räntan for nya real- 1,67 °/o av ursprungligt realt = löptid enligt kreditaktiebolag, stadshy- lån av motsv. typ. lånebelopp (se kap. 12). amorteringsplan poteks- och landshypoteks- före omläggning. institutionerna samt från bank- och försäkringsinstitut. b) Övrig utlåning från kredit- Dito. Minst 1,67% av ursprungligt Dito. aktiebolag och stadshypo- realt lånebelopp. teksinstitutionen. C) Statliga bostadslån (motsv.). Dito. 1,67% av ursprungligt realt 60 år. lånebelopp (se kap. 12). 2 a) Långfristiga, ej prioriterade, = räntan för nya real- Minst 1,67 % av ursprungligt = Iöptid enligt lån med inteckningssäker- lån av motsv. typ. realt lånebelopp. amoñeñngåplan het från bank- och lörsäk- före omläggning. ringsinstitut. b) Krediter under byggnadsti- Räntan läggs till det Amorteras ej. den. lånebelopp som får avlylt med slutliga lån.

a För flerbostadshus är löptiden enligt amorteringsplan före omläggning i de flesta fall 60 år. Även i de fall då löptiden är 50 år (bottenlån fr. o. m. juli 1980) bör den maximala löptiden efter omläggning till reallån vara 60 år.

Lån i småh-us m. m. Ränta Årlig amortering Maximal Iöptid la) Prioriterade bottenlån från = räntan för nya real- 2 % av ursprungligt realt lånebe- = Iöptid enligt amorkreditaktiebolag, stadshy- lån av motsv. typ. lopp (se kap. 12). teringsplan före om-

poteks- och landshypoteks- läggning!”

institutionerna samt från bank- och lörsäkringsinstitut. b) Övrig utlåning från kredit- Dito. Minst 2 % av ursprungligt realt Dito. aktiebolag och stadshypo- lånebelopp. teksinstitutionen. C) Dito. Statliga bostadslån (motsv.). 2 % av urspnrngligt realt lânebe- 50 år. lopp. 2 a) långfristiga, ej prioriterade, = räntan för nya real- Minst 2 °/oav ursprungligt realt = Iöptid enligt amorlån med inteckningssäker- lån av motsv. typ. lånebelopp. teringsplan före het från bank- och forsäkomläggning. ringsinstitut. b) Krediter under byggnadsti- Räntan läggs till det Amorteras ej. den. lånebelopp som får avlyñ med statliga lån.

b För småhus är löptiden enligt amorteringsplan före omläggning i de fläta fall 50 år. Även i de fall då löptiden är 40 år (bottenlån fr. o. m. juli 1980) bör den maximala löptiden efter omläggning vara 50 år.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 281

Lån i egnahem ägda av Ränta Årlig amortering Maximal löptid annan än den urspnmglige ägaren l a) Prioriterade bottenlån från = räntan för nya real- Minst 2% av realt lånebelopp =1ÖP1id enl» amortekreditaktiebolag, stadshy- lån av motsv. typ. vid förvärvstidpunkten (se kap. ringsplan före Ompoteks- och landshypoteks- 12). läggning.” institutionerna samt från bank- och forsäkringsinstitut. b) Övrig utlåning från kredit- Dito. Dito. Dito. aktiebolag och stadshypoteksinstitutionen. c) Statliga bostadslån (motsv.). Dito. Dito. Dito. 2 a) Långfristiga, ej prioriterade, = räntan för nya real- Minst 2% av realt länebelopp =|ÖDUÖ en]- amonö lån med inteckningssäker- lån av motsv. typ. vid förvärvstidpunkten. ringsplan före Omhet från bank- och försäk- läggning. ringinstitut. a För småhus är löptiden enligt amorteringsplan före omläggning i de flesta fall 50 år. Även i de fall då löptiden är 40 år (bottenlån fr. 0. m. juli 1980) bör den maximala löptiden efter omläggning vara 50 år.

10.5 Kreditpolitisk behandling av nya reallån

l det föregående har enbart befintliga penninglån, som läggs om till reallån, behandlats. Det är ju de existerande lånen som förorsakar de största problemen vid övergång till ett realt system.

Några ord bör, även i det kreditpolitiska sammanhanget, sägas om den

framtida långivningen. Vid införande av ett realt system för beskattning av räntor och kapitalvinster kan effekten bli en allmän övergång till reala eller liknande låneformer. l vissa fall, dvs. främst när det gäller bostadssektoms och jordbrukssektoms långfristiga finansiering, blir det ofta helt nödvändigt med reala villkor. Utformningen av det reala lånesystemet för nya bottenlån och statliga bostadslån till bostadssektom behandlas i kap. l l. När utlåning sker i form av reallån bör motsvarande upplåning också ske på reala villkor. Reala obligationer torde, om real beskattning och real bostadsfinansiering införes, bli den vanligaste upplåningsfonnen på kapitalmarknaden. Den skattetekniska behandlingen av sådana obligationer har behandlats i kap. 5 och 6. l den kreditpolitiska hanteringen får reala bostadsobligationer (eller motsvarande prioriterade obligationer) behandlas på följande sätt. Reala obligationer som innehas av bankerna bör självfallet betraktas som likvida medel i likviditetskvotssammanhang. Även den framtida skuldökningen på sådana obligationer måste jämställas med likvida medel. Skuldökningen är ju att jämställa med nyutlåning för prioriterade ändamål. Vid eventuell tillämpning av bestämmelserna om allmän placeringsplikt för bank- och försäkringsinstitut måste såväl de ursprungliga obligationema som skuldökningen på dem beaktas. Det likviditetsbortfall som i ett inledande skede uppstår för placerama, dvs. innehavare av bostadsobligationer (och motsvarande), måste kompenseras. Det sker genom att statens upplåning hos placerama, dvs. främst banker,

282 Kreditmarknaden vid real och real

beskattning finansiering

försäkringsbolag och AP-fond, minskas med ett belopp som svarar mot likviditetsbortfallet. Detta bortfall svarar mot statens minskade utgifter för räntebidrag och ökade skatteinkomster som uppkommer på grund av den reducerade avdragsrätten för räntor. Statens lånebehov blir alltså automatiskt reducerat. Det behövs emellertid, sannolikt, en formaliserad överenskommelse mellan staten och kapitalmarknadens parter om storleken av detta belopp. Frågan om statliga garantier för framtida reallån m. m. behandlas i avsnitt 10.6 av detta kapitel, frågor om reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetsprisutveckling och om reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam löneutveckling i bil. 5 samt inteckningsfrågor i bil. 3.

Övrig prioriterad upplåning (lån som upptas av Sveriges allmänna hypo-

teksbank och av staten) får i kreditpolitiskt hänseende behandlas på samma sätt som prioriterad upplåning till bostadssektom. När det gäller övriga lån, t. ex. bankernas in- och utlåning, torde såväl reallån som penninglån förekommai framtiden. I den närmare kreditpolitiska hanteringen behöver några särskilda åtgärder knappast vidtas i någon större utsträckning. Huvudregeln bör vara att lån, som är prioriterade, bör få en både i fråga om de ursprungligt beviljade nominella prioriterad behandling lånebeloppen och i fråga om den nominella skuldökningen på dessa lån.

10.6 Kreditriskprövningen i ett realt system

Det är uppenbart att långivama i ett realt system kommer att anse sig tvungna till en noggrannare säkerhetsprövning än f. n. l nuvarande system blir säkerhetsproblemen till avsevärd del lösta genom inflationen. Säkerhetema for lån blir successivt allt bättre genom att de nominella fastighetsvärdena stiger, medan de nominella låneskuldema däremot inte stiger. Den försämrade risksituation för långivama, som följer av ett realt system, är i själva verket ett av de största hindren för ett realt system. Ett system, där inte vågar lämna nya lån eller riskerar att lida förluster långivama på redan lämnade lån, skulle skapa en ohållbar situation för det ekonomiska livet. Utredningen har också ägnat dessa frågor en betydande uppmärksamhet i olika sammanhang. På grundval av bil. 5 har utredningen förordat ett system för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetsprisutveckling. Staten föreslås därigenom ta ett direkt ansvar för ogynnsam regional fastighetsprisutveckling. Detta ansvar avses gälla såväl nya som befintliga lån till främst bostäder. Utredningen har också förordat ett system för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam löneutveckling. Detta system, som beskrivs närmare i bil. 5, innebär en till löneutvecklingen knuten begränsning av kapitalutgiftema. Även detta system avses bli tillämpat på såväl nya som befintliga lån. När det gäller vissa redan beviljade lån, främst s. k. bottenlån, som läggs om till reala villkor, har utredningen förordat (se avsnitt l0.3.l.4) ett generellt statligt garantiåtagande för återbetalningen av den skuldökning, som uppkommer efter omläggning till reallån. Detta garantiåtagande avses gälla alla låntagare, som ges en lagstadgad rätt till omläggning. Också vissa andra lån, som inte omfattas av lagen om rätt till omläggning, bör få en statlig garanti vid omläggning.

Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering 283

Utredningen föreslår vidare en möjlighet till skatteanstånd i vissa övriga fall (se kap. 15). Dessa anstånd, som riktar sig till låntagama, ger också indirekt långivama en trygghet för att lånen skall kunna återbetalas. Slutligen bör inteckningsväsendet, när det gäller framtida lån, anpassas till ett realt lånesystem, med innebörd att inteckningar och säkerheter kan följa uppskrivningen av lån (se kap. 13 och bil. 3). Dessa åtgärder, som utredningen förordar, tar sikte på att skapa en rimlig risksituation i ett realt system. l det följande behandlas vissa ytterligare säkerhetsfrågor. Det gäller frågorna om eventuell statlig garanti för återbetalning av skuldökning på vissa framtida lån och det statliga och kommunala ansvarstagandet för statliga bostadslån. Som redan nämnts har utredningen förordat ett generellt statligt garantiåtagande för återbetalning av skuldökning på vissa lån, som läggs om till reallån. Det gäller befintliga lån från främst hypoteksinstitut och kreditaktiebolag.

Beträffande framtida lån från hypoteksinstitut och kreditaktiebolag är

motivet för en statlig garanti för skuldökningen inte lika självklar. Både långivare och låntagare har ju möjlighet att beakta de nya förutsättningarna för långivningen. Utredningen har dessutom förordat ett system for reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetspris- eller löneutveckling. Mot denna bakgrund har utredningen inte funnit det lämpligt att föreslå en statlig garanti för skuldökningen på framtida reala botten- och hypotekslån. Också när det gäller framtida banklån (och lån från försäkringsinstitut) har utredningen som utgångspunkt att någon statlig garanti inte skall förekomma. Banklån (och motsvarande lån från försäkringsinstitut) bör prövas utifrån affärsmässiga synpunkter med hänsyn till de förutsättningar som råder. Beträffande s. k. topplån till bostäder är läget i någon mån annorlunda. Med hänsyn till bl. a. att behovet av s. k. topplån förutsätts bli mindre vanligt förekommande i ett realt system - särskilt i kombination med den produksom redan har införas - har emellertid tionskostnadsfinansiering börjat utredningen avstått från att föreslå någon statlig garanti. Behandlingen av krediter under byggnadstiden har beskrivits i avsnitt l0.3.2 av detta kapitel. De statliga bostadslånen omfattas av det föreslagna systemet för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetsprisutveckling eller ogynnsam löneutveckling. Däremot är den statliga garantin för skuldökning på lån, som läggs om till reallån, inte tillämplig på statliga bostadslån. Ansvaret för skuldökningen på statliga bostadslån måste dock klarläggas. I fråga om framtida statliga reala bostadslån förordar utredningen ett ansvarstagande som knyter an till existerande regler för bostadslån. Dessa innebär att det för statliga bostadslån till egnahem f. n. krävs ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunerna skall svara för förluster på statslån som motsvarar 40 °/0 av resp. lånebelopp vid förlusttillfället. Resterande 60 % tar staten, långivaren, ansvar för. Denna bestämmelse tillkom i mitten av 1970-talet när den statliga kreditprövningen utsattes för omfattande kritik. När bestämmelsen tillkom avskaffades den statliga riskprövningen förutsatt att kommunen åtog sig ett borgensansvar. Kreditriskprövningen lades helt på kommunema.

284 Kreditmarknaden vid real beskattning och real finansiering

Utredningen förordar för framtida statliga bostadslån till egnahem ett kommunalt ansvar uppgående till 40 % av lånebeloppet vid förlusttillfállet. Ansvaret bör avse såväl det ursprungliga nominella lånebeloppet som den nominella skuldökningen. Resterande 60 % bör falla på staten. Utredningen anser vidare att införandet av ett realt system motiverar att ansvaret för samtliga framtida statliga bostadslån - alltså inte bara för bostadslån till egnahem - bör övervägas. Ett realt lånesystem för bostadslån ökar nämligen otvivelaktigt det statliga risktagandet med hänsyn till bostadslånens karaktär av topplån. En ökad statlig kreditriskprövning torde därför bli ofrânkomlig. Om statsmakterna vill undvika denna prövning kan det kommunala ansvar, som nu gäller för bostadslån till egnahem, utsträckas till att avse samtliga statliga bostadslån. Detta skulle innebära att all kreditriskprövning avseende statliga bostadslån i framtiden lades på kommunerna. Om kommunerna skulle åta sig det kommunala ansvarsåtagandet, skulle lånemyndighetema vara skyldiga att bevilja lån - förutsatt att andra lånevillkor var uppfyllda i låneärendet. När det gäller redan beviljade statliga bostadslån förordar utredningen, i de fall kommunerna redan har ett borgensansvar för statslånet - obligatoriskt för egnahem eller frivilligt för lån till allmännyttiga företag i vissa fall -, att detta ansvar får gälla också den nominella skuldökningen på statslånet. Reglerna för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam fastighetspris- eller löneutveckling bör självfallet gälla också redan beviljade bostadslån som läggs om till reallån.

10.7 Övriga kreditpolitiska åtgärder

Penningpolitiken på en real kreditmarknad, med förekomst också av penninglån, har, som nämnts, utförligt behandlats av värdesäkringskommittén. Utredningen anser sig därför inte ha anledning att ytterligare behandla denna fråga. Utredningen förutsätter, liksom värdesäkringskommittén, att riksbanken också i ett realt system har det yttersta ansvaret för räntesättningen på kreditmarknaden. Behovet av övriga medel kreditpolitiska likviditetskrav, kassakrav, allmän och särskild placeringsplikt utlåningsreglering, påverkas i princip inte av införandet av ett realt system. Det torde också vara möjligt att anpassa de nuvarande reglerna i LKM till ett realt system. En särskild utredning, kommittén (E 1980:03) om översyn av kreditpolitiken och den kreditpolitiska lagstiftningen, arbetar f. n. med bl. a. frågorna om vilka kreditpolitiska medel som behövs i framtiden. Med hänsyn härtill har realbeskattningsutredningen avstått från att gå närmare in på dessa frågor. Allmänt sett gäller emellertid, som framhölls i inledningen till detta

kapitel,

att många kreditpolitiska problem blir mindre i ett realt system. Därigenom kan också kreditpolitiken underlättas i flera väsentliga avseenden. Även det bostadspolitiska regelsystemet kan förenklas i ett realt system.

sou 1982:1 285

Il Real i det

bostadsfinansiering

framtida beståndet

11.1 Allmänt om real

bostadsfrnansiering

l l.l.l Real bostadsfinansiering - en kortfattad beskrivning

Real bostadsfrnansiering är ett lånesystem där statens bostadslån och bostadsinstitutens bottenlån utgår som reallån. Villkoren för reallånen är så utformade att amorteringar sker ungefär i takt med fastigheters normala reala ekonomiska förslitning. Kapitalutgiftema uttryckta i fast penningvärde fördelas i stort sett jämnt över fastighetens ekonomiska livslängd så att i framtiden boendekostnadema är ungefär desamma för likvärdiga bostäder oavsett de jämförda fastighetemas ålder (om man bortser från produktivitetsutveckling). Summan av amorteringar uttryckt i fast penningvärde under lånets löptid motsvarar exakt det ursprungliga lånebeloppet, dvs. samma resultat som vid penninglån och fast penningvärde. Utredningens utgångspunkt är att kapitalutgiftema i nyproduktionen inte får bli högre vid real bostadsfinansiering än vad som gäller för bostäder med

statliga lån i dagens bostadsfrnansieringssystem. Om den årliga amorteringen

nomralt antas vara 1,67 °/o av den reala anskaffningskostnaden för en hyresfastighet (60 års amorteringsplan med rak amortering) får räntesatsen vara högst 1,0 °/0 (se avsnitt l 1.2.4) för att den sammanlagda kapitalutgiften säkert skall bli lägre än vid den nuvarande garanterade räntesatsen på 3 °/0 som gäller för nyproducerade flerbostadshus. Eftersom marknadsräntesatsen för reallån kan antas komma att ligga på 2-3 % ställs krav på räntebidrag i storleksordningen l-2 procentenheter om den garanterade bostadsräntesatsen sätts till 1,0 °/0. Det skall jämföras med nuvarande räntebidrag på 9-10 procentenheter första året för nyproducerade flerbostadshus. För att de reala boendekostnadema skall kunna fördelas jämnt över en fastighets ekonomiska livslängd krävs inom ramen för real bostadsfrnansiering ett system för finansiering av det periodiska underhållet, där utgifterna mätta i fast penningvärde fördelas jämnt över tiden. Detta kan åstadkommas antingen genom ett system med underhållsfonder eller genom ett system med underhållslån. Ytterligare ett villkor för att kravet på en jämn fördelning av boendekostnadema över tiden skall uppfyllas är att amorteringsplanen för nyproduktionslån (bottenlån och statslån) justeras i samband med upptagande av

ombyggnadslån. Amorteringsplanema bör justeras så att de

sammanlagda kapitalutgiftema inte blir högre för ombyggda hus med statliga lån än för nyproducerade hus av motsvarande storlek och standard med statliga lån.

286 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

l1.1.2 Vad innebär reallån? Reallån är (såsom fastslogs i kap. 2) ett lån, där lånebeloppets storlek anknutits till ett enda officiellt index, vilket index också används vid beskattningen. Om inflationen är 10 °/o, realräntesatsen är 2 °/0 och det lånade beloppet är 100 skrivs skulden upp till l 10 på ett år. Räntebeloppet blir 2 °/0 av det justerade skuldbeloppet, dvs. (0,02 x 1 10 =) 2,2. Om amorteringsplanen omfattar 50 år och rak amortering tillämpas blir amorteringen vid första amorteringstillfället efter ett år (1/50 x 1 10 =) 2,2. Med de valda förutsättningarna blir kapitalutgiften det första året således 4,4 % av det ursprungliga nominella lånebeloppet (eller 4 % av det ursprungliga reala lånebeloppet). Man kan också tolka det reala systemet i nominella termer, så att indexuppräkningen är en del av räntan och att låntagaren inför varje räntebetalningstillfälle är garanterad en nybelåning till ett belopp som ger kompensation för inflationen. Reallån kan beskrivas som att man lånar i en värdebeständig enhet, realenheter, i stället för kronor. Om det lånade beloppet är 100 realenheter, lânets tillämpas blir varje års amortering 2 realenlöptid är 50 år och rak amortering heter. Eftersom skulden mätt i realenheter sjunker år för år blir räntebetalningama mätt i realenheter också lägre år för år. Om räntesatsen är 2 % blir räntebetalningama de första tre åren 2 realenheter, 1,96 realenheter resp. 1,92 realenheter. Realenheten bör fastställas för varje månad och utgöra 1 000 kr. multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan konsumentprisindex (KPI) två månader tidigare och KPI i genomsnitt för år 1980 (= 100, eftersom år 1980 är nytt basår för KPI). Denna definition av realenheten tillämpas på nedan redovisade exempel som gäller reallån resp. penninglån i med rak amortering och 30 års löptid åren 1980-2010. I exemplet jämförs två altemativa lånekontrakt ingångna den 31 oktober 1980, ett reallån och ett penninglån. (KPI för augusti 1980, som ligger till grund för realenheten i oktober 1980, var 570,3 enligt indexserien med år 1949 som basår, medan motsvarande indextal för år 1980 i genomsnitt var 571,0.) Lånens amorteringsplaner omfattar i båda fallen 30 år. Amortering och räntebetalning sker den 31 oktober varje år. Det lånade beloppet är 300 000 kr. (=30O rea lenheter) och rak amortering tillämpas. Med dessa förutsättningar amorteras reallånet med 10 realenheter per år. Penninglånet amorteras med 10 000 kr. per år. Exemplet redovisas i diagrammen l l-l A och l l-l B och i tabellerna 11.1 A, 1l.l Boch 11.1 C. lnflationstakten antas vara konstant och l0 % årligen under tiden 1980-2010. Räntesatsen på reallånet sätts till 2 °/o. För att realräntesatsen på penninglånet också skall bli 2 % krävs en avsevärt högre räntesats som dels ger full inflationskompensation vid l0 °/o årlig inflation och därutöver ytterligare ett belopp som motsvarar realräntesatsen 2 °/o. Räntesatsen på penninglånet sätts därför till 12,2 °/o. (U träkningen av den nominella räntesats som ger 2 % realränta vid 10 °/0 inflation framgår av not till tabell 11.1 B.)

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 287

Tabell 11.1 A Reallån med 30 års amorteringsplan och rak amortering (10 % årlig inflation. l rea1enhet= l 000 kr. i 1980 års penningvärde.)

a A + R = Amortering + Ränta

Vid redovisningen av exemplet tas ingen hänsyn till skatteeffekter på grund av ränteavdrag. Uttryckt i nominella belopp blir amorteringen på reallånet vid det Forsta, amoiteringstillfället (den 31 oktober 1981) l 1 000 kr. att jämföra med amorteringen med 10 000 kr. på penninglånet. Vid det tnettionde amone ringstillfállet (den 31 oktober 2010) blir amorteringen på reallånet 174 490 kr. medan amorteringen på penninglånet liksom alla andra år är 10 000 kr. Även den sammanlagda nominella utgiften för räntor och amorteringar på reallånet ökar för varje betalningstilllälle.

288 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

I Tabell 11.1 B Penninglån med 30 års amorteringsplan och rak amortering (10 % årlig inflation. 1 realenhet = 1 000 kr. i 1980 års penningvärde.)

År Penninglån I real- Penninglån enhet,

Skuld Amorte- Ränta A+Rb kr. Skuld Real A+Rb

ring (l2,2 %)“ skuldminskning Kronor Realenhetcr

1980 300 000 1 000 300 1981 290 000 10 000 36 600 46 600 1 100 263,64 36,36 42,36

a Realräntesats = 2%. Inflation = 10 °/0. Den nominella räntesatsen = 1,10 x 1,02 - 1 = 1,122 - l = 0,122 = 12,2 °/0 b A + R = Amortering + Ränta

Mätt i fast penningvärde är emellertid utgiften for amortering på reallånet densamma från gång till gång (10 realenheter) medan den sammanlagda reala utgilten för amortering och ränta sjunker. Utgiften för amortering och ränta är 16 realenheter vid det första betalningstilliället och 10,2 realenheter vid det trettionde betalningstillfállet. Skuldbeloppet är i utgångsläget 300 000 kr. Till följd av indexuppräkningen vid tillämpning av reallånevillkor stiger det nominella skuldbeloppet till en början år för år. Det högsta nominella skuldbeloppet (740 000 kr.) uppnås just före amorteringen år 2001. Det nominella skuldbeloppet kryper

\

Real i det 289

bostadsfinansiering framtida beståndet

Tabell 11.1 C Lån med 30 års amorteringplan och rak amortering. Rcallån och penninglån (10 % årlig inflation. 1 rea1enhet= 1 000 kr. i 1980 års penningvärde.)

a Realamortering = Amortering = Real skuldminskning Realamortering = Real skuldminskning = Amortering + Ränta - Realränta C A + R = Amortering + Ränta

inte definitivt under 300 OOO-kronorsnivån förrän efter den näst sista amorteringen, dvs. år 2009. Detta hindrar inte att lånet är slutbetalt i och med amorteringen följande år, så att skulden är 0 år 2010 vad avser reallånet likaväl som vad avser penninglånet. I reala termer minskar skulden varje år och med lika stora reala belopp. Låneskulden mätt i fast penningvärde minskarfrân 300 realenheter år 1980 till 290 realenheter år 1981 och till 280 realenheter år 1982, osv. Indexuppräkningen av skulden mellan varje amorteringstillfälle innebär att skulden i reala termer hålls konstant, dvs. den representerar en oförändrad köpkraft. Därefter

290 Real i det framtida beståndet sou 1982:1

bostadsfinansiering

1000431 kro 101

700- Reallån, löpande priser

650-*

600W

550-1

\ Penninglån, | 250- löpande priser | \ 200- Reallän, fast penningvärde 150- Diagram 11-1 A Real/ån o. Penninglån, och penninglån med rak 100- °-. fast penningamortering i 30 år. värde 50- Skuldbelopp i fast resp.

löpande penningvärde.

(10 % årlig inflation.) 01-4 ..-O .aU1 N O h)U1 (o) O

IOOO-tal kronor

190- Reallån, löpande priser 180-

170-

160-

150-

140-

120-

110-

100-

90-

80-

70- Penning- 60- lån, fa_st pepmngvarde 50-

Diagram 11-1 B Rea/lån 40och penninglån med rak h--- Pgnninglån,löpande priser --§_(rantesats = 12,2%) amortering i 30 år. s 1 Amortering plus ränta i *Qäå 1_ s s o o.. n.. fast resp. löpande pen- Fleallån,last ningvärde. (10 % årlig in- nningvärde org.. oo-oo0-000

?âintesats = 2%) ...oc-nano coaooooogqq. 4

_llation Realräntesats =

l å 1o 115 2o 2s 310 År

2 0/0.)

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 291

sker amortering med 10 realenheter, vilket betyder att skulden minskar med 10 realenheter. Indexuppräkningen av skulden fram till nästa amorteringstillfälle rubbar inte det faktum att skulden är 10 realenheter lägre än ett år tidigare. Det ursprungliga penninglånet är liksom det ursprungliga reallånet 300 000 kr., vilket motsvarar 300 realenheter, eftersom realenheten för år 1980 fastställts till 1 000 kr. Återstående skuldbelopp år 1981 är 290 000 kr., vilket motsvarar 263,64 realenheter, eftersom realenheten i oktober 1981 antas vara l 100 kr. (290 000/ l 100 = 263,64). Den reala skuldminskningen (realamorteringen) år l98l är (300 ./. 263,64 =) 36,36 realenheter. Amortering plus ränta år 1981 är 46000 kr., vilket motsvarar 42,36 realenheter. Detta betyder att realräntan är 6 realenheter (42,36 ./. 36,36 = 6,00). En jämförelse mellan real skuldutveckling åren 1980-2010 vid reallån resp. penninglån enligt de förutsättningar som angivits ovan återfinns i diagram l l-l A och i tabell l l-1 C. l tabellen jämförs även reala kapitalutgifterüänta plus amortering) vid resp. lånetyp. Skillnaderna mellan reallånet och penninglånet i fråga om reala kapitalutgifter under åren 1981-2010 vid angivna fömtsättningar framgår även av diagram l l-l B. De reala kapitalutgiftema är, som framgår av diagram ll-l B och tabell l 1-l C, väsentligt högre i början av 30-årsperioden för penninglånet än för real lånet. Fr. o. m. år 1990 medför reallånet högre kapitalutgifter än penninglånet och mot slutet av 30-årsperioden är kapitalutgiftema väsentligt högre vid reallån än vid penninglån. De reala kapitalutgiftema är således väsentligt mer ojämnt fördelade över tiden vid penninglån än vid reallån. Som tidigare framgått tillämpas samma realräntesats för båda lånen, nämligen 2 °/0. Då fast penningvärde råder i ekonomin är det i praktiken ingen skillnad mellan villkoren för ett reallån resp. ett penninglån. Hela räntan på ett penninglån är då realränta och realenheten är ett konstant nominellt belopp i kronor som inte förändras. Av nedan redovisade exempel framgår i princip vad det skulle ha inneburit att låna i realenheter om ett sådant system hade tillämpats fr. o. m. år 1949 (det tidigare basåret för KPl). Realenheten fastställs i exemplet månad för månad på samma sätt som ovan beskrivits men med år 1949 som basåri stället för år 1980 och med realenheten angiven i jämna tiotal kr. I exemplet jämförs två alternativa lånekontrakt ingångna den sista augusti l949, ett reallån och ett penninglån. (KPI för juni 1949 var 100, dvs. samma som i genomsnitt för år 1949.) Länets amorteringsplan omfattar i båda fallen 30 år. Amortering och räntebetalning sker den 31 augusti varje år. Det lånade beloppet är 30 000 kr. (=30 realenheter) och rak amortering tillämpas. Med dessa förutsättningar amorteras på reallånet l realenhet per år. På penninglånet amorteras l 000 kr. per år. Exemplet redovisas i diagram 11-2 och i tabellerna 11-2 A, 11-2 B och l 1-2 C.

För både reallånet och penninglånet tillämpas räntesatsen 2 %. (Vi antar att

man vid lånekontraktets slutande år 1949 väntade sig fortsatt fast penningvärde. Räntesatsen 2 °/0 på penninglånet förväntades följaktligen innebära 2 % realränta.) Vid redovisningen av exemplet tas ingen hänsyn till skatteeffekter på grund av ränteavdrag.

292 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

Tabell 11.2 A ,lån med 30 års amorteringplan och rak amonering (1 realenhet motsvarar 5 710 kr. i 1980 års penningvärde. 30 realenheter motsvarar 171 300 kr. i 1980 års penningvärde.) År Reallån Skuld Amorte- Ränta A+R“ Skuld Skuld Amone- Ränta A+R“ ring (2 %) före eñer ring = (2 %) amorte- amorte- en realring ring enhet Realenheter Kronor 1949 30 30 000 1950 29 1,00 0,60 1,60 30 300 29 290 1 010 606 1 616

1979 0 1,00 0,02 1,02 4 970 0 4 970 99 5 069 a A + R = Amortering + Ränta

Uttryckt i nominella belopp skulle amorteringen på reallånet vid det första tillfället (den 31 augusti 1950) ha blivit 1 010 kr. att jämföra med amorteringen med 1 000 kr. på penninglånet. Vid det trettionde amorteringstillfallet (den 31 augusti 1979) skulle amorteringen på realllånet ha blivit 4 970 kr., dvs. 3 970 kr. mer än amorteringen på penninglånet vid samma tillfälle. Även den sammanlagda nominella utgiften för amorteringar och räntor på reallånet skulle ha ökat lör varje betalningstillfälle mätt i löpande penningvärde.

sou 19324 Real bostadsfinansiering i det beståndet 293

framtida

Mätt i fast penningvärde skulle emellertid utgiften för amortering på reallånet ha varit densamma från gång till gång medan den sammanlagda reala utgiften för amortering och ränta skulle ha sjunkit. Utgiften föramortering och ränta (före eventuell skatteminskning på grund av ränteavdrag) skulle ha varit 1,60 realenheter vid det första betalningtillfället och 1,02 realenheter vid det trettionde betalningtillfället. Skuldbeloppet antas i utgångsläget vara 30 000 kr. Till följd av indexuppräkningen vid tillämpning av reallånevillkor stiger det nominella skuldbeloppet till en början år för år. Det högsta nominella skuldbeloppet (35 840 kr.) uppnås just före 1952 års amortering. Det nominella skuldbeloppet kryper inte definitivt under 30 OOO-kronorsnivån förrän efter 1962 års amortering. Därefter inträffar dock en skuldminskning även i nominella tal och liksom vid penninglån med 30 års amorteringsplan är reallånet slutbetalt eñer 30 år. I reala termer minskar skulden lika mycket varje år, från 30 realenheter år 1949 till 29 realenheter år 1950 och till 28 realenheter år 1951, osv. Indexuppräkningen av skulden mellan varje amorteringstillfälle innebär att skulden i reala termer hålls konstant, dvs. den representerar en oförändrad köpkraft. Därefter sker amortering med en realenhet, vilket att betyder skulden minskar med en realenhet. Indexuppräkningen av skulden fram till nästa amorteringstillfälle rubbar inte det faktum att skulden är en realenhet mindre än ett år tidigare. På samma sätt som skuldutveckling och betalningar för reallånet, som bygger på ett avtal uttryckt i rea lenheter, kan redovisas i kronor, kan motsvarande för penninglånet, redovisning som bygger på ett avtal uttryckt i kronor, ske i realenheter. Det ursprungliga lånebeloppet 30 000 kr. motsvarar 30 realenheter, eftersom realenheten år 1949 i exemplet fastställts till 1 000 kr. Återstående skuldbelopp år 1950 är 29 000 kr., vilket motsvarar 28,71 realenheter, eftersom realenheten år 1950 är l 010 kr. (29 000/l 010 = 28,71). Den reala skuldminskningen (realamorteringen) år 1950 är (30 ./. 28,71 =) 1,29 realenheter. Amortering plus ränta år 1950 är l 600 kr., vilket motsvarar 1,58 realenheter. Detta betyder att realräntan är 0,29 rea lenheter. Den del av ränta plus amortering på ett penninglån som motsvarar den reala skuldminskningen (i detta fall 1,29 realenheter) är realamortering. Den överskjutande delen av räntan (i detta fall 1,58 ./. 1,29 = 0,29 realenheter) är realränta.

294 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

Tabell 11.2 B Lån med 30 års amoneringsplan och rak amortering

År Penninglån 1 rcal- Penninglån enhet, Skuld Amorte- Ränta A+R” k, Skuld Real A+R“ ring (2 °/o) skuldminskning Kronor Realenheter

1949 30 000 1 000 30 1950 29 000 1000 600 1 600 1010 28,71 1,29 1,58

a A + R = Amortering + Ränta

Efter amortering år 1951 är återstående skuldbelopp 28 000 kr., vilket motsvarar 23,73 realenheter, eftersom realenheten år 1951 är 1 180 kr. (28 000/ 1 180 = 23,73). Den reala skuldminskningen (realamorteringen) år 1951 är (28,71 ./. 23,73 =) 4,98 realenheter. Amortering plus ränta år 1951 är 1 580 kr., vilket motsvarar 1,34 realenheter. Detta betyder att realräntan är (1,34 ./. 4,98 =) -3,64 realenheter, dvs. realräntan är negativ. Hela kapitalutgiften på 1,34 realenheter är realamortering, eftersom realräntan är negativ. Årets totala realamonering (reala skuldminskning) är 4,98 rea1enheter,varav 1,34 realenheter täcks genom betalning av nominell amortering och nominell ränta från låntagaren till långivaren och 3,64 realenheter är negativ realränta. Den negativa realräntan är en ren vinst for låntagaren och en ren förlust för _, längivaren.

-.s..___.

..._

Real i det framtida beståndet 295 bostadsfinansiering Tabell 11.2 C Lån med 30 års amorteringplan och rak amortering

a Realamortering = Amortering = Real skuldminskning = Real skuldminskning = Amortering + Ränta - Realränta _ Realamortering f A + R = Amortering + Ränta

En jämförelse mellan real skuldutveckling åren 1949-1979 och årliga realamo rteringar under motsvarande period vid reallån resp. penninglån enligt de förutsättningar som angivits ovan återfinns i diagram 1 1-2 och i tabell 1 1.2 C. I tabellen jämförs även kapitalutgifter (ränta plus amortering) vid resp. år 1951 i lånetyp. Den kraftiga reala skuldminskningen (realamorteringen) penninglånefallet beror på den s. k. Koreainflationen eller ”engångs-inñationen” detta år.

296 Real bostadsfinansiering i det beståndet

framtida

Realenheter

18-*

17 16 15-

13 12- skum, Skuld, reallån 11- penning- \\ lån 10- \

o :.- Realamorteringarf 3 : ._ penninglån 0 c Real- . °°.°°0 1 . v v* .n \_ amorteringan” “00anor!iurvcocua0uooo2,

l l a“ån

1949 1 924 l l

1959 mån 1969 1974

1979 År a Realamortering = Real skuldminskning.

Diagram 11-2 Lån med Då inflation råder i ekonomin kommer reallån många gånger att innebära 30 års Iöptid och rak att skulden stiger i löpande penningvärde trots att den sjunker mätt i amortering. Skuldbeløpp och realamorzeringar i fast pen ningvärde och att den årliga kapitalutgiften ökar mätt i kronor trots att

rea/enheter åren den sjunker mätt i realenheter. Om man räknar framåt i tiden med en antagen 1949-1979 vid reallân kommer hög inflationstakt man snart upp i nominella skuldbelopp som ligger resp. penninglån. högre än en belånad fastighets ursprungliga nominella värde och i nominella

kapitalutgifter som skulle vara omöjliga att klara med låntagarens nominella

inkomst i utgångsläget. Det är dock inte sannolikt att fastighetens nominella värde ligger stilla och att låntagarens inkomst ligger konstant i kronor vid en

stark allmän inflation. Mer sannolikt är att fastighetens värde ökar ungefär i takt med den allmänna inflationen minus normal realvärdeminskning och att

låntagaiens årliga disponibla inkomst ökar ungefär i takt med den allmänna

inflationen. Då finns det hela tiden minst samma neala säkerhet för lånet som

l

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 297

vid utbetalningen av lånet och då innebär de årliga kapitalutgiftema inte någon ökande ekonomisk börda för låntagaren. Av diagrammen l 1-3 A och l l-3 B framgår att villaprisema sedan år 1962 uppvisat en större genomsnittlig ökning än inflationen och således i genomsnitt utvecklats på ett sätt som skulle ha givit goda säkerhetsmarginaler för ett reallånesystem. Priserna på hyres- och affärsfastigheter ökade i takt med den allmänna inflationen åren l957-l966, varefter övriga priser dragit ifrån. Denna senare utveckling, som kunnat ge upphov till vissa problem i samband med ett fungerande reallånesystem, kommenteras i avsnitt ll.2.3. Det bör dock påpekas att det inte är säkert att prisutvecklingen skulle ha varit densamma om ett realt system hade tillämpats. Diagram 11-3 A Prisut- Amorteringstiden för ett reallån till en fastighet får inte vara längre än veckling för villqizstigheter och hyreshus/afärsfastighetens ekonomiska livslängd. En byggnad har en begränsad ekonomisk hus åren l 957-1 973. livslängd vilket gör att man kan förvänta sig en årlig realvärdeminskning. Om Hela riket. amorteringsplanen för reallånet på ett realistiskt sätt är anpassad till detta kommer det hela tiden att finnas rimlig säkerhet för lånet. Källa: SCB

Index (1957=100) Villafastigheter (köpeskillings- 250_ koefficient)

,I

240- ,l

I 230-

I

220-

210- I

,I

f I 200 / Konsument- I pnsnndex 190- I

,I

180-* j I

170- ;I

I

ll

160-* I 150* , Hyreshus, / ,- hyres- och

âgårsnus, rs us

n (köpeskillings-

130-* ,I

I koefficiertt) I _- 120- I .O oooooo°.“. 110_ . 09... 100 . , , , . 1957 1960 1965 1970 1973 År

298 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

100*

80- v z

Diagram 11-3 B Procenåren / Övriga småhus luell prisutveckling 60- I 1975-1979A/ör småhus // I, och hyreshus med år 1975 som basår. Hela ri- Konsumentprisket. Den procentuella index prisutvecklingen _för småhus och hyreshus är be- Hyreshus räknad efter köpcskil- Iingskoefficientens vägda medelvärde och för konsumentprisindex efter ârsmedeltal och tøtalindex (officiellt indextal).

Källa: SM P l98l:7.2 (SCB).

Vid tillämpning av vanliga penninglånevillkor vid stark inflation sjunker egentligen realvärdet på en inteckningsskuld alldeles för snabbt i förhållande till fastighetens reala ekonomiska förslitning eller realvärdeminskning. Fastighetsägaren tvingas ge långivaren kompensation för infiationens urholkning av skuldbeloppet genom en hög nominell räntesats på lånet. Huvuddelen av kanske hela - räntan fungerar således som realamortering. Genom höga realamoneringar i början av länets löptid bygger fastighetsägaren snabbt upp en stor förmögenhet. Med hjälp av ränteavdrag och i vissa fall räntebidrag kan fastighetsägaren likviditetsmässigt klara av denna förmögenhetsuppbyggnad.

l 1.1.3 Olika metoder för utjämning av kapitalutgifter över tiden

Vid hög inflationstakt ligger räntoma på en hög nivå för att kompensera långivama för inflationsforluster på utestående penninglån. De genomsnittliga nominella produktionskostnadema for bostäder ökar snabbt år for år, även om ökningen endast motsvarar den allmänna inflationstakten. Kapitalutgifterna for nyproducerade bostadshus blir då, om inte motåtgärder vidtas,

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 299

avsevärt högre än for äldre hus. Denna skillnad blir då avsevärt större än vad av konsumenternas värderingar avseende nya lägenheter 1 som motiveras förhållande till äldre lägenheter. Under den andra hälften av 1970-talet blev ökande reala produktionskostnader en nästan lika viktig orsak till kostnadssplittring mellan olika årgångar flerbostadshus som lånesystemets bristande anpassning ti11 inflationen. Produktionskostnadsutvecklingen åren 1965-1980 (nominellt och realt) framgår av tabell 11.3.

Tabell 11.3 Produktionskosmader (Pk) och lågenhetsytor (ly 0. boy) för flerbostadshus och gmppbyggda småhus med preliminän beslut om statligt bostadslån åren 1965-1980

Källa: SCB.

300 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

För att förhindra hyressplittring och prohibitiva hyror i nyproduktionen tillämpas f. n. ett system med räntebidrag, som trappas av successivt år för år. De garanterade räntesatsema är f. n. som följer:

De garanterade räntesatsema trappas sålunda upp med 0,25 resp. 0,5 procentenheter per år tills marknadsräntan uppnås. F. n. ligger den statliga bostadslåneräntan på 13,0%, vilket (om vi bortser från att amortering av bottenlånet påverkar avtrappningen av räntebidragen för statslånet) betyder att räntebidragen trappas av på 40 resp. 15 år. Räntebidragen utgår för räntan på bottenlån (från bostadsinstituten) resp. statliga lån men däremot inte för räntan på topplån (huvudsakligen från banker). Systemet med garanterade räntesatser på bottenlån och statslån har stor betydelse för kostnadsbilden eftersom dessa lån täcker 100 % (allmännyttans hyreshus), 99 % (vissa bostadsrätter), 95 % (egnahem), 92 °/o eller 85 % (privatägda hyreshus) av låneunderlaget. Låneunderlaget kan förväntas motsvara 85-95 % av produktionskostnaden. Vid s. k. produktionskostnadsbelåning (som tillämpas för hyres- och bostadsrätter påbörjade den l oktober 1980 eller senare och för gruppbyggda egnahem fr. o. m. den 1 juli 1982) försvinner den sista distinktionen mellan låneunderlag och produktionskostnad. Då får således räntebidragssystemet ännu större betydelse för kostnadsbilden i statsbelånade bostäder. Det finns andra metoder att försöka komma till rätta med kostnadssplittring än räntcbidrag. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet tillämpades paritetslånesystemet, som var avsett att vara ett subventionsfritt system med omfördelning av kostnaderna över tiden så att det blev billigare i början och dyrare i slutet av ett bostadshus livslängd än om ett penninglånesystem utan subventioner tillämpats. Reallån bygger på delvis samma grundtanke som paritetslånesystemet. Kapitalutgiftema blir lägre i början och högre i slutet av lånets löptid jämfört med ett subventionsfritt penninglån. Reallån skiljer sig emellertid från paritetslånesystemet på väsentliga punkter. Framför allt föreligger det ett samband mellan real beskattning och reallån. Något motsvarande samband mellan skattesystemet och paritetslånesystemet fanns inte. Tvärtom kom skattereglema att delvis motverka paritetslånens syfte. Också den tekniska utfonnn ingen av reallån är annorlunda än i paritetslånesystemet. Vidare avses reallån - i motsats till paritetslån - vara tillämpliga på alla bostäder, alltså inte bara bostäder med statliga lån. Tillämpligheten av reallån skall inte ens vara begränsad till bostadssektom. l Se bil. 5, Garantiregler vid reala lån, av Ingemar En beskrivning av paritetslånesystemet och en jämförelse med ett realt Hansson. system återfinns i bil. 5.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 301

l 1.1.4 Sambandet mellan real beskattning och real

bostadsjfnansiering

En korrekt beskattning av räntor med hänsynstagande till inflationen och ett avskaffande av räntebidrag som i praktiken innebär bidrag till realamone-

ringar skulle vid oförändrat lånesystem betyda en katastrofal höjning av

kapitalutgiftema för nyproducerade småhus. Detta skulle i praktiken leda till att småhusproduktionen praktiskt taget upphörde. Detta visar hur orimligt det nuvarande lånesystemet är. Det allmänna låter inflationen tidigarelägga realamorteringama på bostadslånen och löser sedan de boendes likviditetsproblem genom räntesubventioneri form av direkta statliga räntebidrag och genom avdragsrätt för ränteutgifter som till största delen är realamorteringar. Avskaffandet av direkta och indirekta bidrag till realamorteringar gör det nödvändigt att också avskaffa systemet med att låta inflationen tidigarelägga realamorteringama på bostadslån. Annars blir likviditetspåfrestningama för boende i nya hus alltför stora. Real beskattning nödvändiggör således införandet av reallån. Som påpekats i kap. 5 finns också det omvända sambandet. Real beskattning är en nödvändig förutsättning för att en mer omfattande förekomst av reallân skall vara möjlig. I diskussionen ovan har förutsatts att nuvarande räntebidragssystem avvecklas samtidigt som real beskattning införs. Det är visserligen i princip möjligt att bibehålla nuvarande räntebidragssystem i kombination med ett bibehållande av nuvarande lånesystem även vid real beskattning. l så fall kvarstår dock till stor del den effekt, som det är ett av huvudsyftena med real beskattning att avskaffa, nämligen förmögenhetsomflyttningama till följd av

att bidrag med skattemedel ges till husägares realamorteringar på bottenlån

och statliga bostadslån. Eftersom detta bör undvikas, bör man ta steget fullt ut vid införandet av real beskattning genom att också avskaffa nuvarande räntebidragssystem. En jämn fördelning av de reala kapitalutgiftema över tiden kan i stället åstadkommas genom reallån. Införandet av real beskattning nödvändiggör en övergång till reallån för att undvika kraftiga utgiftsökningar för egnahemsägare. För allmännyttiga bostadsförctag och för bostadsrättsföreningar blir konsekvenserna av en övergång till real beskattningi sig mycket mindre omvälvande. l den mån man har räntekostnader som kraftigt överstiger schablonintäktema kan man vid nuvarande Skatteregler normalt inte dra skattemässig fördel av underskotten, eftersom man i allmänhet inte har nämnvärda andra skattepliktiga inkomster att dra av underskotten ifrån. l stort sett förlorad avdragsrätt för sådana räntor till följd av övergång till real beskattning innebär således inte någon större

förändring i praktiken. Övergång till real beskattning leder följaktligen inte till

motsvarande tvångssituation som för egnahemsägare, för vilka det skulle bli nödvändigt att byta lånesystem eller vidta kraftiga förändringar inom ramen för rådande lånesystem. Allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar skulle klara likviditeten vid en övergång till real beskattning, även om det nuvarande bostadsfinansieringssystemet med penninglån bibehölls, förutsatt att också nuvarande räntebidragssystem bibehölls. Ett viktigt syfte med real beskattning är att avskaffa avdragen för utgifter, som realt sett utgör amorteringar. Det ligger i linje med detta syfte att också | Realamoneñng =

avskaffa bidragen till realamorteringar, vilka ger ungefär motsvarande + Ränta _

Amoneñng snedvridningar. Därför har ovan föreslagits att nuvarande räntebidragssystem Realränta.

302 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

inom bostadsfrnansieringen i huvudsak avskaffas vad avser egnahem. Reso- Det skulle f. ö. nemanget är lika giltigt när det gäller hyres- och bostadsrätter. vara omöjligt att försvara ett avskaffande av bidragen till egnahemsägamas som motsvarande bidrag bibehölls för förmögenhetsuppbyggnad samtidigt

hyres- och bostadsrättshus_ _

Om nuvarande räntebidragssystem i huvudsak avskaffas samtidigt som real beskattning införs blir således en övergång till reallån lika nödvändig för allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar som för egnahemsagare.

11.2 Utformning av lånevillkoren vid real

bostadsfrnansiering

l 1.2.1 Grundläggande krav på ett system med real

bostadsfinansiering

Ett system med real bostadsfrnansiering måste bygga på realistiska ekonomiska förutsättningar i fråga om husens livslängder och därmed lånetider. Därtill får det nya systemet inte innebära ökade kapitalutgifter i nyproduktionen, främst därför att det skulle leda till alltför lågt bostadsbyggande. Dessa båda krav måste förenas. Sedan s. k. produktionskostnadsbelåning införts vad gäller hyres- och bostadsrättshus och efter den senaste sänkningen av den garanterade räntesatsen för bottenlån och statliga bostadslån till dessa upplåtelseformer kan man räkna med en kapitalutgift för allmännyttans nyproducerade hyrehus på 3,07 % av den nominella produktionskostnaden (3 % ränta och 0,07 °/0 amortering första året). Vid l0 °/0 inflation motsvarar det 2,84 °/0 av den reala

produktionskostnaden För att införandet av ett system med reallån inte skall

medföra ökade kapitalutgifter i nyproduktionen krävs således vid lO % inflation att ränta plus amortering första året uppgår till högst 2,84 % av det ursprungliga lånet, mätt i fast penningvärde.

l 1.2.2 Finansiering av det periodiska underhållet

I ett system med real bostadsfmansiering är det nödvändigt att fördela kostnaderna för det periodiska underhållet jämnt över en fastighets livstid. Detta är i princip nödvändigt också i nuvarande lånesystem. Eftersom de reala kapitalutgiftema i det senare fallet vid bibehållen inflationstakt sjunker ganska snabbt uppstår emellertid ett ökat utrymme för underhåll. Om man i ett realt system inte från början beaktar behovet av medel för det framtida

1 Första årets kapitalutgift är i nuvarande system vid 10 °/0 inflation =

1,5 + 0,7 . 0,034 0,3 - 1,5 + 0,7 . - 1,5 +0,7

=( + 0,036) 0/0 = 2,84 %

av produktionskostnaden för hyres- och bostadsrätter. l-lalvårsräntan är 1,5 °/0 och amorteringen 0,034 % resp. 0,036 % av bottenlånet som i utgångsläget motsvarar 70 % av produktionskostnaden. Det tills vidare amorteringsfria statliga bostadslånet täcker resterande 30 %.

Real i det framtida beståndet 303

bostadsfinansiering

periodiska underhållet är risken stor att de totala utgifterna för äldre hus blir alltför höga jämfört med för nya hus. Att döma av en redovisning av SABO:s underhållsplaneringssystem (se tabell l 1.4) med kostnader angivna i 1978 års priser torde ett årligt utrymme motsvarande 1 °/0 av produktionskostnaden räcka till för utgifterna för det periodiska underhållet. Visst underhåll som normalt utförs i samband med ombyggnad är inte medräknat och ingår inte heller i SABO:s underhållsplaner, nämligen byte av ledningssystem för vatten och avlopp och elektricitet samt inredningar. Beräkningarna gäller återinvesteringskostnader, som oftast är högre än ursprungliga investeringskostnader. Till de 26 kr. per år och m2

Tabell 11.4 SABO:s underhållsplaneringssystem, 1978 års priser

Källa: SABO.

som måste avsättas enligt vad som framgår av tabell 11.4 kommer 4 kr. för underhåll av markanläggningar, vilket ger summa 30 kr. per m2 och år. År 1978 var produktionskostnaden för flerbostadshus i genomsnitt 3 042 kr/mz. Av tabell 11.4 framgår att 13 kr/mz måste avsättas vart 7:e år, vilket

motsvarar en årlig avsättning av 1:86 kr./m2, att 108 kr/mz måste avsättas vart 10:e år, vilket motsvarar en årlig avsättning av 10:80 kr/mz, osv.

Summering ger att 26:34 kr./m2 måste avsättas varje år för periodiskt underhåll. I ett system med real beskattning och real bostadsfrnansiering kommer frågan om säkerheter för lån i ett förändrat läge på grund av att lånen inte längre till väsentlig del amorteras av inflationen. I ett system med reallån kommer det inte att bli fråga om så stora marginaler mellan marknadsvärde på fastigheten och återstående skuld vid varje given tidpunkt som i dagens system. Från långivamas synpunkt blir det därför av mer avgörande betydelse än tidigare att det periodiska underhållet inte eftersätts, så att fastighetens .realvärde sjunker snabbare än enligt amorteringsplanen. Mot den bakgrunden kan det vara naturligt att knyta ihop finansieringen av det periodiska underhållet med finansieringen av nyproduktion och ombyggnad. i Hur underhållet i bostadssektom skall finansieras och administreras utreds

304 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

f.n. av en särskild utredning (underhållsfondsutredningen, Bo 1978:05). Underhållsfondsutredningen har lagt fram ett delbetänkande (SOU 1981:47) angående underhållet i själva lägenheterna och utreder f. n. en långsiktig lösning for allt underhåll for hyreshus i form av en underhållslånemodell.

l 1.2.3 Amorteringstider för reala bostadslån

Åtgärder, som medför ingrepp i konstruktiva byggnadsdelar, ledningssystem,

m. m., ingår inte i SABO:s underhållsplaneringssystem. Dessa åtgärder vidtas i regel i samband med större ombyggnad och modemisering. Livslängden på rörstammar, m. m., som nödvändiggör större ingrepp och aktualiserar frågan om en större ombyggnad, anses vara 30-50 år. Så korta livslängder som 30 år är emellertid mycket osannolika utom för de hus som produce ras under andra världskriget. Det finns hus som stått i 60 år och längre utan att byggas om och utan att rörsystemet slutat att fungera. Vid real bostadsfrnansiering kommer frågan om det ekonomiska utrymmet för en framtida ombyggnad i ett delvis nytt läge. Det sammanlagda skuldbeloppet för nyproduktionslån, ombyggnadslån och eventuella underhållslån för ett nyligen ombyggt hus kan inte vara större än 100 % av produktionskostnaden for ett nytt hus med likvärdigt läge och med samma kvalitet och bostadsyta. Med nu rådande skatte- och bostadsñnansieringssystem i en inflationsekonomi kan man räkna med att inflationen och skattebetalarna bidrar till att amortera ett nyproduktionslån i en sådan takt att det efter 30-40 år finns utrymme för ett ombyggnadslån nära nog motsvarande då aktuell nyproduktionskostnad. Den reala skulden på ett amorteringsfritt lån från år 1950 skulle 30 år senare ha motsvarat 17 % av det ursprungliga lånebeloppet (inflationstakten åren 1950-1980 var i genomsnitt 6 °/o/år). Vid 10 % inflation i 30 år minskar den reala skulden på ett amorteringsfritt lån till 6 % av det ursprungliga lånebeloppet. Ett reallån som amorteras med exempelvis 1,67 °/0 per år, dvs. med rak amortering på 60 år, innebär att det efter 30 år finns utrymme for att ombyggnadslån som motsvarar 50 °/o av den ursprungliga produktionskostnaden mätt i fast penningvärde och 50 °/0 av den aktuella nyproduktionskostnaden - om vi förutsätter att nyproduktionskostnadema utvecklas i samma takt som den allmänna inflationen. Därvid förutsätts att amorteringsplanen for det gamla lånet inte läggs ovanpå amorteringsplanen för det gamla lånet, utan att lånen får en gemensam amorteringsplan på samma fördelaktiga villkor som det ursprungliga nyproduktionslånet, dvs. i detta exempel 1,67 % per år. Dessutom förutsätts att det periodiska underhållet fondñnansieras. Det torde vara en någorlunda realistisk riktpunkt att utfonna villkoren i ett realt bostadsñnansieringssystem så att det efter ca 40 år finns utrymme for ett

ombyggnadslån motsvarande drygt hälften av den ursprungliga nyproduk-

tionskostnaden mätt i fast penningvärde. 60 års löptid med rak amortering är således en rimlig riktpunkt, som torde ge en viss säkerhetsmarginal. För konventionellt beskattade (dvs. i princip enskilt ägda) hyreshus i sten är avskrivningsprocenten 1,5. Värdeminskningsavdrag görs endast på den del av anskaffningskostnaden som anses höra till byggnadsdelen. Markdelen anses

inte undergå någon värdeminskning. Vid nuvarande Skatteregler appliceras

avskrivningsprocenten på den nominella anskaffningskostnaden. I ett system

Real i det framtida beståndet 305

bostadsfinansiering

med real beskattning skulle avskrivningsprocenten appliceras på anskaffningskostnaden uppräknad med index till aktuellt penningvärde. Är avskrivningsprocenten 1,5 realistisk? Fram till år 1973 redovisades kostnaden för mark och exploatering i statistiken över pantvärde och produktionskostnader för flerfamiljshus. Kostnaderna för mark och exploa-

då till ca 7% av den totala produktionskostnaden Om

tering uppgick står för 93 °/0 av taxeringsvärdet och följaktligen anses stå för byggnadsdelen 93 °/0 av anskaffningskostnaden innebär avskrivningsprocenten 1,5 att de årliga värdeminskningsavdragen motsvarar ca 1,4 °/0 av hela den reala anskaffningskostnaden. På 40 år skulle det betyda nedskrivning till 44 °/0 av den ursprungliga reala anskalfningskostnaden. Det skulle vara en ganska nivå i förhållande till det nödvändiga ekonomiska utrymmet för rimlig ombyggnad. som erhållits i samband med småhusundersökningen år Enligt uppgifter lör småhus 1978 stod marken i genomsnitt för 14 % av totala marknadsvärdet av anfardigställda år 1977. Avskrivningsprocenten 1,5 för byggnadsdelen skulle således för småhus i genomsnitt motsvara ca 1 ,3 °/0 skaffningkostnaden av hela anskaffningskostnaden. Den statistik, som tagits fram för att ge underlag för de allmänna fastighetstaxeringama, visar att det för egnahem i praktiken knappast Förekommer en snabbare årlig real värdeminskning än 1,5 % av byggnadsdelens ursprungliga anskaffningsvärde, under förutsättning att fastighetsprisema inte faller i reala termer. Vid bestämningen av taxeringsvärden i genomsnitt för småhus finns nämligen inget geografiskt område, där man grundar kalkylema på en snabbare årlig nealvärdeminskning än den nyssnämnda. av hyreshus har emellertid antagandet om en När det gäller värderingen årlig real ekonomisk förslitning med l ,5 °/0 av ursprungliga anskaffningsvärdet på senare år visat sig vara otillräckligt, främst på grund av att priserna på hyresfastigheter i allmänhet sjunkit i reala termer under en följd av år. Det inom det s k. bruksvärdesystemet i kombination beror på att hyressättningen med ökade kostnader inom fastighetsförvaltningen periodvis har lett till Detta är en viktig orsak till att att hyrorna stigit långsammare än kostnaderna. den reala värdeminskningen varit snabbare i hyreshus än i småhus. Trots realt ökade inflyttningshyror de senaste åren har hyreshöjningama inte alltid varit tillräckliga för att motsvara kostnadsökningama. Detta belyses i tabell l 1.5. Därvid bortses från den ökande subventionsgradens kostnadsav sänkande effekt (som belyses i tabell 1 1.6). Hänsyn tas endast till ökningen produktionskostnader och av driftkostnader och löpande underhållskostnader. till Hyroma i äldre årgångar är dessutom i många fall för låga i förhållande till hyrorna i nyproduktionen. Med en bättre anpassning av hyressättningen kostnaderna skulle skattelagstiñningens antagande om årlig real värdeminskäven för hyreshus. I ,, _ ning bli realistiskt

wfâgüfgfâráfsgââ:

l 1.5 har inflyttningshyroma åren 1977-1980

Som går att utläsa av tabell

och kostnader för drift och och bostadsbükattning ökat väl så mycket som produktionskostnader Studium under inflation (Statens underhåll. av det tidigare presenterade diagram l l-3 B ger också vid fö

råd

handen att priserna på hyresfastigheter just från år 1977 började att utvecklas byêgrladsfmsk 39

ungefär som konsumentprisindex. gåügsnrcââslåzgsiâsâåal

Summan av de årliga kostnaderna för periodiskt underhåll (1 % av reala Meddelahden Nr BO

anskaffningskostnaden) och den nödvändiga årliga amorteringen för att ge 1975:29.

306 Real bostadsfi nansiermg i det framtida beståndet

.så

9.3.2335:

_ö_ 8_ å_ m__ vm_ 5 _m_ me_ vm_ m3_ mmm Ev_ 8_ 8_

_

.oauszøuâ

.SSc 55:_ ...så _Sh_

m3 m3 m3 33 33

mmm oo_ m__ 3__

-E oo_ mo_ v__ mm_ vm_ 3v_ S_ 30m mä é_ _o_ _m_

.E

.o .o

acc 005.5_ :mfovc: 23_ ovcaaw_ _Ricci_

oo_ m__ mm_ mm_ hmm mom min_ oo_ _o_ mo_ m__ _m_ om_ mm_ vm_ mv_

23_

S_ E_ __m m_m ___

.w .w & .

oo_

:oo SE u_

.aus ...oi 58V_ mom mom mmm §2_ .voi §38_

8_ 8_ m__ om_ om_ o: m_m oo_ 8_ mo_ 30_ o: E_ _m_ vv_ mm_ om_

.ouøâuøaaáäøaøgs

så

zimEocom

.EM 3.mmm 13mm mmmm E: m.mmm 3.mmv v.mov m.mom 32

å: _ö_ :m :m

»...522

:oc .Bum .Sum

EEE_ =§›=.E__w _EEE_ =S§=.E__m

.§2 ovm .§2 vmm mmm ovm mom

mm m3

8_ 3_ m__ _m_ S_ vm_ Bm m3_ m3_ 33_ v3_ v3_ m3_ 3_

.oeaâmoxuiv

uewäczaä

.o .o

,zmiuvcz =Sä=.E__a _äiovss :a:›:.E__n

omm

mosa

nunnan_

mQmm Emo

ouømaw_

mvdm

.

.ana 8.2 v_._m øm.3m _3.mo vm.: 8.2 35.3. mm._m mm.mm 3m.m3 mm.v3 _3.mo_ 3.8_

E.: S.:

_En_ få

ä.:

må

...ovañmoxmzozxøå

Dusan_ om3_

-vaga 4:259_ mmEEwm .väga 6959_ mwEEwm

mvo vmm mom

.NEFQ

Em

.NEFQ ommm som

ev_ m_m 3mm m_m MS 33m m3 3mo

-msec _ _ mmm_ _ mmm_ 35m m m m 3mov -msec m m m §3 m m 3v3m v mom

m.:

3.375: »§2 wcmøå

;aaah _3_ m3_ m3_ v3_ m3_ 03_ 33_ m3_ 33_ om3_ _3_ m3_ m3_ v3_ m3_ m3_ 2.3_ m3_ 33_ om3_ ;REM

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 307

utrymme för normal realvärdeminskning och framtida ombyggnad (1,4 % av reala anskaffningskostnaden for hyreshus) motsvarar fastighetens årliga reala ekonomiska forslitning och uppgår till 2,4 °/0 av reala anskaffningskostnaden. Underhållsfondsutredningen har med delvis annorlunda metoder beräknat den årliga reala ekonomiska förslitningen till 2-2,5 °/o av den ursprungliga reala produktionskostnaden. Därav svarar komponenter, som ingår i SABO:s planeringssystem för periodiskt underhåll, för ca l procentenhet. Mot denna bakgrund är det skäligt att bottenlån och statliga bostadslån får 60 års löptid vad avser lån till flerbostadshus och 50 års löptid vad avser lån till småhus, i samtliga fall reallån med rak amortering. Utredningen föreslår detta. Ett system med s. k. realannuitetslån i stället för reallån med rak amortering framstår som alltför riskabelt med tanke på risken för s. k. omvänd utgiftssplittring och för att fastighetsprisema inte hänger med skulduppräkningen i ett realt system. F. n. är amorteringsplanema för nya bottenlån till småhus resp. flerbostadshus 40 resp. 50 år. Fram till mars 1980 var amorteringsplanema för nya bottenlån 50 resp. 60 år. Det ovan framlagda förslaget ansluter således väl till vad som gällt till helt nyligen. Det finns skäl för kortare amorteringstider för småhus än for flerbostadshus även efter övergången till ett realt system. Överlåtelser av småhus är vanligare än överlåtelser av flerbostadshus, vilket betyder större behov av den ökade säkerhetsmarginal som snabbare amortering medför; Avgörande för hur långfristiga reallån som kan tillämpas är, som delvis framgått ovan, bl. a. ombyggnadskostnaden i förhållande till nyproduktionskostnaden, rörsystemets livslängd,

ElElElElEl

stommens livslängd, byggprisutvecklingen i förhållande till den allmänna prisutvecklingen, restvärdet vid rivning i förhållande till nyproduktionskostnaden. En viktig förutsättning för ett fungerande realt system är, då det gäller hyreshus, att hyresintäktema hela tiden är tillräckliga för att täcka kapitalutgifter samt drift- och underhållskostnader. Om hyresintäktema visaren

vikande tendens i förhållande till de kostnader, som skall täckas, kan man

räkna med en snabbare realvärdeminskning än den ovan antagna, vilket

betyder att amorteringstakten blir otillräcklig för att det skall finnas säkerhet för lånen. Förslaget om amorteringstider ovan är anpassat till den traditionella tanken, att det periodiska underhållet finansieras genom avsättningar till underhållsfonder. Eftersom underhållsfondsutredningen överväger ett system, där det periodiska underhållet i framtiden skall finansieras genom lån, kan det vara värdefullt att även presentera en alternativ lösning, där bostadsfinansieringen genom reallån även omfattar det periodiska underhållet. Utredningen vill peka på möjligheten att dela upp lånen i tre delar, så att två av lånen med 10-åriga resp. 20-åriga löptider motsvarar det periodiska underhållet enligt SABO:s planeringssystem och så att ett tredje lån får 60 års löptid. Vid lån till allmännyttiga bostadsföretag kan de tre lånen förslagsvis motsvara 85 %, 9 °/o resp. 6 % av produktionskostnaden och amorteras på 60 år, 20 år resp. 10 år. Den sammanlagda årliga amorteringen blir därigenom

308 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

2,47 % av den reala produktionskostnaden. l förslaget med underhållsfondmodell är den årliga summan av amortering och avsättning till underhållsfond 2,67 % av den reala produktionskostnaden. Den årliga amorteringen i underhållslånemodellen blir 0,2 procentenheter lägre än summan av årlig amortering och årligt sparande i underhållsfondmodellen. Detta beror i huvudsak på att underhållssparandet i det senare fallet på 60-åriga reallån med rak amortering. vilka i läggs ovanpå amorteringama utgångsläget sammanlagt motsvarar 100 °/0 av produktionskostnaden, medan i det förra fallet amorteringama på de l0- och 20-åriga underhållslånen läggs ovanpå amorteringama på 60-åriga reallån, vilka i utgångsläget sammanlagt motsvarar 85 °/0 av produktionskostnaden. Unde rhållslånen står för resterande l5 %. Summan av amortering och sparande för periodiskt underhåll är ungefär densamma i båda fallen (ca l % av den reala produktionskostnaden per år). Skillnaden i fråga om totalt realt sparande beror följaktligen på att amorteringama på 60-åriga lån blir lägre i underhållslånemodellen än i underhållsfondmodellen, eftersom dessa lån i utgångsläget uppgår till 85 % av produktionskostnaden i det förra fallet mot 100 °/0 i det senare fallet. Om amorteringstiden på lånet, som motsvarar 85 % av produktionskostnaden, sänktes från 60 till 50 år i underhållslånemodellen, skulle de årliga amorteringama ungefär motsvara den årliga summan av amorteringar och Det finns inget principiellt skäl för att ha sparande i underhållsfondmodellen. lägre realt sparande och därmed lägre säkerhetsmarginaler i ett underhållslånesystem än i ett underhållsfondsystem. Det kan dock vara lämpligt att hålla fast vid Förslaget om 60-åriga amorteringsplaner för lån till flerbostadshus I så fall blir det automatiskt ett även inom ramen för ett underhållslånesystem.

lägre realt sparande än i ett underhållsfondsystem. Årliga amorteringar

motsvarande 2,47 % av den reala produktionskostnaden uppfyller dock kravet att minst motsvara den årliga reala ekonomiska förslutningen på 2,4 % av den reala produktionskostnaden. Man skulle kunna tänka sig en mer detaljerad anpassning av amorteringsplaner till livslängder på olika komponenter i en bostadsfastighet genom att i stället för ett 60-årigt eller ett 50-årigt lån avseende mark, stomme och ledningssystem m. m. göra en uppdelning i exempelvis tre olika lån, varav ett för mark (amorteringsfritt), ett för stomme och ett för ledningssystem m. m. Utredningen har avstått från detta bl. a. på grund av att det inte ligger inom ramen för utredningens direktiv att göra en så detaljerad undersökning som skulle vara nödvändig för ett väl underbyggt förslag. En sådan undersökning

håller dessutom på att utföras av underhållsfondsutredningen. Därtill kom-

mer att den ökade komplikation, som en uppdelning i flera lån med olika amorteringstider skulle innebära, gör det svårare att anpassa amorterings- och räntevillkoren för det äldre beståndet efter övergången till ett rea lt system till amorterings- och räntevillkoren för det framtida beståndet. Förslagen i kap. 10 och 12 angående amorterings- och räntevillkor vid omläggning av befintliga lån till reallån bygger på att bottenlån och statliga bostadslån till det framtida beståndet blir reallån med 50 års amorteringstid för lån till småhus och 60 års amorteringstid för lån till flerbostadshus. De nämnda förslagen angående lånevillkor vid omläggning av befintliga lån till reallån är inte anpassade till ett system där bottenlån och statliga bostadslån avseende mark, stomme och ledningssystem m. m. är uppdelade i flera lån med olika amorteringstider.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 309

1 1.2.4 Räntesatser/ör real/ån till bostadsfastigheter med

statliga lån Frågan om var marknadsräntan skulle ligga i ett reallånesystem har utretts av lngemar Hansson, dels i ett appendix till boken Bostadsfmansiering och bostadsbeskattning under inflation (1977) och dels i bil. 4 till detta betänkan-

de Han kommer fram till att det är rimligt att anta att marknadsräntan skulle

ligga på 2-3 °/0. Man kan omedelbart konstatera att det inte går att konstruera ett ekonomiskt realistiskt reallånesystem med lika låga utgifteri nyproduktionen som med nuvarande räntebidragssystem, om räntan i det reala systemet är osubventionerad. Som tidigare redovisats betyder nuvarande system vid 10 °/0 inflation att kapitalutgiften första året för en hyreslägenhet är 2,84 °/0 av den reala produktionskostnaden. Vid tillämpning av 60-årigt reallån med rak amortering och 2 % ränta blir kapitalutgiften första året 3,66 % av den reala produktionskostnaden. Om räntesatsen med hjälp av Iäntebidrag reduceras till 1 °/0 blir kapitalutgiften 2,66 °/0 av den reala produktionskostnaden, dvs. något lägre än i nuvarande system. På senare år har den reala kapitalutgiften i nyproducerade flerbostadshus med statliga lån reducerats ganska kraftigt både i procent av produktionskostnaden och i kr./m2. Ett stort steg i denna utveckling togs genom införandet av s. k. produktionskostnadsbelåning. Detta belyses i tabell l 1.6 (där det medvetet antagits mycket generösa villkor for topplån för att inte överdriva produktionskostnadsbelåningens kostnadssänkande effekt). Av tabell l 1.6 framgår bl. a. att den garanterade räntesatsen första året för ett flerbostadshus färdigställt år 1976 var 3,9 %. Produktionskostnadsbelåning tillämpades ej, vilket betydde att bottenlån utgick till 70 °/0 av låneunderlaget och statligt bostadslån till resterande 30 °/0 av låneunderlaget. För överkostnaden, dvs. differensen mellan produktionskostnad och låneunderlag, utgick topplån. Bottenlånet utgick som ett 60-årigt annuitetslån (beteckningen A 60” i tabellen) och räntesatsen var 9,2 %. För det statliga bostadslånet (amorteringsfritt första året) var räntesatsen 9,25 °/0. Topplånet utgick som ett 30-årigt annuitetslån (beteckningen ”A 30” i tabellen) och räntesatsen antas ha varit 10,2 % (en prooentenhet högre än för bottenlånet). Inflationstaktcn år l976 var 9,6 %. Produktionskostnaden var 2 952 kr./m2 i 1980 års penningvärde. Kapitalutgiftens andel av den reala produktionskostnaden var 4,47 %.

Kapitalutgiften i 1980 års penningvärde var 145 kr./m2.

För hus fardigställda åren 1981-1983 anges i tabellen att produktionskostnadsbelåning tillämpas. Detta betyder att bottenlån utgår till 70 % av produktionskostnaden och statliga bostadslån till resterande 30 %. Följaktligen utgår inget topplån, vilket också framgår av tabellen. Bottenlån utgår som 50-åriga serielån (beteckningen ”S 50 i tabellen). (Uppgifterna om produktionskostnader är resultatet av en omräkning till 1980 års penningvärde av uppgifter i löpande penningvärde som presenteras i

kolumn 1 itabell 11,7.)

I det följande diskuteras vilken räntesats som vid real bostadsfinansiering uppfyller kravet på oförändrad hyresnivå i nyproduktionen i förhållande till nuvarande och räntebidragssystem. En räntesats som 1 se b. 4, Realfänmns bostadsfrnansieringsuppfyller kravet på oförändrad kapitalutgijft uppfyller inte nödvändigtvis nivå vid real beskattning, kravet på oförändrad hyresnivå. Orsaken till detta är det bland allmännyttiga av Ingemar Hansson.

310 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

v5_ _

:mä

-=_omn_ mEEå

_a_ 2

S c m: mm_ v: mo_ oo_ ä_ om_ o: o:

^ovå.›w:_==o._

_S153_ cüääñøv_

_n_

_ouå å å S: o? S? :av 03V o? E... 2a 33 :ä

PR

ewa_

-väga essä_

m2 m8 SN 2a :m So So So Go

-meon

_u_ a_ m m m m m v v v v

Eanus

Bm

:o: od E. å

3a_ _m_ 0,: E_ 3._ o_ o_ o_

=ø=§=2§m=ou4==2n

SWE

S53_ mod_

_se_ E 3 ä_ E: S: ä.: | .. r

kw

...sauce

EOm

om om om om om om

.å

-v53 mä G_ | | n

E895_

_I_

_mESm

m? m? m?

Em_ 8:5_ _å_ 5 mms od_ o.: 2.2 2.2 E.:

:på

måüwâmøauø:

mEEawov

8:5_ 8.2

md ä ä ä_ E_ E_

_å_ _v_ 3

5255.8 I

oo

Em

8 8 8 8 8 om om om

-ocg

øvauouåohab:

E: _m_ m m m

_asâuop

mSGN

-vanan -äoxmcon -sååå

ä

NEFG_

min _m_ .EZ .az .OZ .UZ .EZ .az Å S. m..

5323:1335_

.asasmseom

-âåtaa

_ozzccmwmm_

Saw_

23m -oacwäü

mm ca

wEovwåmoxmcocxzvâm_

UN_ å 2_ _.m _n_ _å_ 3 mä Qm .å vä ...m

o.

33105_

Z å

:Bah -manga

_å_

:oo så _ v5_ Sö_ Pm_ m3_ m3_ 82 _ä_ ma_ ma_

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 311

bostadsföretag vanliga förfarandet att reducera hyressplittringen mellan årgångama i beståndet genom att ta ut hyror som ger överskott i äldre årgångar och underskott i nyproduktionen. (Efter införandet av produktionskostnadsbelåning torde dock hyroma i nyproduktionen vara tillräckliga för kostnadstäckning.) År 1980 var den genomsnittliga hyran i allmännyttans nyproducerade trerumslägenheter 240 kr./m2 och för tvårumslägenheter var den 249 kr./m2. Om vi antar att produktionskostnaden för lägenheter med inflyttning den 1 januari 1980 motsvarade genomsnittet av produktionskostnadema enligt statistiken om preliminära lånebeslut om statliga bostadslån åren 1979 och 1980,

får vi beloppet 3 751 kr./m2, vilket motsvarar 4 067 kr./m2 i 1980 års genom-

snittliga penningvärde (se kolumn l i tabell 11.7). Lägenhetsytan för denna

genomsnittslägenhet skulle vara 79,9 m2, vilket vid jämförelse med lägenhetsytan för allmännyttans 2:or och 3:or (65 resp. 81 m2) ger underlag för

antagandet att hyran för denna lägenhet under år 1980 skulle varit 241 kr./m2 (se kolumn 2 i tabell 11.7). Vid avdrag av en kostnad för drift och löpande underhåll på 104 kr. (se kolumn 3 i tabell l 1.7) återstår ett utrymme på 137 kr. för kapitalutgifter och periodiskt underhåll (se kolumn 4 i tabell 11.7). Det motsvarar 3,37 % av den reala produktionskostnaden 4 067 kr. (se kolumn 5 i tabell 1 l .7). Vid avdrag av ett belopp motsvarande den antagna årliga realvärdeminskningen på 1,4 % av produktionskostnaden plus det nödvändiga utrymmet för periodiskt underhåll på l % av produktionskostnaden - dvs. sammanlagt 2,4 °/0 -erhålls 0,97 %, som är ett mått på utrymmet för ränta iett realt system om man vill undvika hyreshöjning (se kolumn 6 i tabell 11.7). I tabell l 1.7 redovisas motsvarande beräkning av utrymmet for ränta som ovan för åren 1971-1980. Resultaten för de fyra senaste åren tyder på att den lämpliga garanterade räntesatsen är 1 % (se kolumn 6 i tabell 11.7). Den garanterade räntesatsen l °/0 måste gälla hela löptiden på lånen, om den nominella ökningen av genomsnittliga produktionskostnader ungefär motsvarar ökningen av KPI. Indexuppräkningen av skulderna inom reallånesystemet medför då en alldeles tillräcklig utjämning mellan yngre och äldre årgångar bostäder i fråga om kapitalutgifter. Vid ändrade genomsnittliga reala produktionskostnader kan det dock bli motiverat med justeringar av garanterade räntesatser i såväl det framtida äldre beståndet som i nyproduktionen.

1 1.2.5 Lånevillkor i ett realt system för bostadsfastigheter

med statliga lån l kolumn 9 i tabell l 1.7 redovisas kapitalutgifter i prooent av reala produktionskostnaden forsta året for hyreslägenheter fárdigställda år 1974 och åren 1976-1980. Samma siffror har tidigare redovisats i kolumn 10 i tabell 11.6. För hyreslägenheter färdigställda den 1 januari 1980 var kapitalutgiftema forsta året 4, l 4 °/0 av reala produktionskostnaden, såsom framgår av tabellen. Det betyder en marginal på 0,77 procentenheter till det tidigare angivna utrymmet på 3,37 °/0, vilket redovisas i kolumn 10 i tabell 1 1.7. Hyresintäktema var således 0,77 procentenheter for låga för att täcka kostnaderna, exklusive avsättningar till periodiskt underhåll. Efter övergången till produktionskostnadsbelåning har emellertid kapitalutgiftema i nyproduktionen reducerats kraftigt (jfr kolumn 10 i tabell 11.6) och hyrorna i nyproduktionen torde i genomsnitt vara tillräckliga för kostnadstäckning.

an.. 2 M d .m M % ...W n d.. .m m0 i w ...rJ m .n .M M s vw. .d a m U m m

mmEEwm -E050

m_.

.E0 A310 00.7 N00. §0. 2.0» 3.01 :Em

3x v3

8: _.. mo_ o: _m_ m: 3v_ mm_ mom _vm

:am_0_:o: 500.000 .:_:mE0:0m

.msdmx 0:00 om,m 88%

03 m3

_.v.v _v.v 3m.v 0m.v v_.v 8_ mm_ 0m_

:0“m.

A30 NE ___ mm_ S_ m_m 3vm

:0:.^._mw:_::›=:_

ö:

:S§::wE__ J::mE0:um

.än ?IB 0_.m vm._ 30._ 88% 8:05_

å m3

ê ä.” m_.m S.. 3m.o S.. m3.o :d :omm 8_ 3_ m: 5 s: vw_ Bm ovm

_M_

:0..b_mw:_:§=:_

.mäaax :E0001 .o0nZ ..:mE0:uw

5 00.m 00.m 28% :omm v0 m0 m0 m0 m0 m0 v0 m0 m0 m0

e..

v.10 :m:›::w_:__ ..:mE0:0m

805m

00:00:18:

30 mv.m vv.m 3m.m 8._ of mm._ gå _Q_ 2._ 3.0 . :cum 3› m» t. E. F E. E. 3h om :w

.0 E0

.:mE0:ow

._00

:E0 E805 6 m? s? 3_..v om.v Sv 2a 3m.m _Wm man 3a .u::_ _man_ 30 5.0 0.50 m.00 M00 3.0» .ä _.0_. m.: 3.3»

mänoåowm_

:oåäunâmwq

amEEam

mâuämiâcmgnøa

.En :Is 38% -E0:0m :Em

0m 3m v0 m0 E E om m.:

s ä_ mm_ 3_ 100 Q5 0.00 0.00 E: m.: 3.3 mm» S: n;

. m .o

_so_

00500_ _agaäaa mmmawømü_

_0_ omm 0mm Sn vmv __3 o_v v00

0:0 mi_ 03_

0? mm mm ä mv z 3m 30 E. 0w må

5 v0_ _ _ _ _ _ m m m v

den_ .

oEE›:=o.:m..

0 0

2580:0» .ummâmmáma

mmm mmm

42.:_ .u::_

m: mm_ 3mv 00m m3

-mm:_:

0003 _v0_

3x v3

5 mo_ o: 5 mm_ 3v_ mm_ mom _vm 3._ _ _ _ _ _å_ m m m m

å mE m.:

:u00:_m00_m:0_0_=00:n_

:om :u:

?infon

:o0u:_m00_ 425805» :_0250:

2008._ 00:05_

omm om vmv

8:05_

_0_ _.vm m: 03 __3 o_v N00 0v_ Em mmm mvo

0022_

3mm 3_o m_m mt. 3mo

-..E00 5 _ _ _ _ _ _ m m m v 38%.. _ _ _ _ mm: m m m m v

n.:

:aaah »§94 _3_ m3_ m3_ v3_ nä_ 03_ 2.3_ m3_ 33_ 82 mêmâ _3_ m3_ m3_ v3_ m3_ 03_ E3_ m3_ 33_ om,...

Real bostadsfinansierirzg i det framtida beståndet 313

l avsnitt l 1.2.3 har det föreslagits att 60-åriga reallån med rak amortering skall tillämpas vad avser flerbostadshus. Om räntesatsen sätts till l % blir kapitalutgiften (ränta plus amortering) första året 2,66 % av den reala produktionskostnaden. Detta anges i kolumn 7 i tabell 11.7. Då detta belopp dras från det utrymme for kapitalutgifter inkl. periodiskt underhåll, som redovisats i kolumn 5, erhålles för de redovisade årgångama de resultat, som redovisas i kolumn 8. För en hyreslägenhet färdigställd en ljanuari 1980 blir denna differens 0,71 % av den reala produktionskostnaden. Detta skulle ha varit utrymmet för avsättning till periodiskt underhåll i ett realt system utan höjning av inflyttningshyror. Om det för periodiskt underhåll krävs avsättningar motsvarande l % av den reala produktionskostnaden och om dessa utgifter skall läggas ovanpå utgifterna för räntor och amorteringar, går detta inte att klara utan hyreshöjningar vid 60-åriga reallån med rak amortering och l % ränta. Den totala kapitalutgiften plus avsättningen for periodiskt underhåll blir då 3,66 °/0 av den reala produktionskostnaden, medan utrymmet enligt ovan var 3,37 °/0. Inte heller nuvarande bostadsfinansieringssystem ger utrymme de forsta åren för tillräckliga avsättningar till periodiskt underhåll utan hyreshöjningar. Kapitalutgiften första året vid 10 % inflation och produktionskostnadsbelåning blir 2,84 %. Läggs därtill nödvändig avsättning för periodiskt underhåll, blir utgiften 3.84 °/0 av den reala produktionskostnaden. Om inflationstakten är tillräckligt hög. sjunker dock de reala kapitalutgiftema efter hand, så att tillräckligt utrymme for avsättningar till periodiskt underhåll kan skapas. Detta sker däremot inte i ett realt system. 1 den underhållslånemodell, som utredningen tidigare pekat på (med uppdelning av länen i tre delar), blir kapitalutgiften första året 3,46 °/0 av den reala produktionskostnaden. Det innebär ett obetydligt överskridande av utrymmet på 3,37 %. Hyran skulle endast ha behövt höjas med 4 kr./m2 från 241 kr/mz till 245 kr./m2. Orsaken till den lägre utgiftsnivån vid denna underhållslånemodell än vid den underhållsfondmodell, som utredningens förslag är anpassat till, har redovisats i avsnitt l 1.2.3. 1 tabell l 1.8 redovisas kapitalutgifter under 40 år vid underhållslånemodellen resp. kapitalutgifter plus nödvändiga avsättningar för periodiskt underhåll i nuvarande system. Som tidigare angivits är det rimligt att räkna med en årlig realvärdeminskning for flerbostadshus med 1,4 % av den reala anskaffningskostnaden. Därvid antas marken stå för 7% av den ursprungliga och anskaffningskostnaden byggnadens årliga realvärdeminskning antas vara 1,5 °/0 av anskaffningsvärdet per år. Ett reallån med 60 års amorteringstid och rak amortering betyder att skulden sjunker snabbare i reala termer än realvärdet på fastigheten enligt antagandena ovan. Den årliga reala skuldminskningen är ca 0,27 procentenheter större än den årliga realvärdeminskningen på fastigheten. Det betyder en successiv uppbyggnad av en nettoförmögenhet, som kan ge utrymme för nybelåning, exempelvis för att till viss del finansiera periodiskt underhåll. Om reallån med 60-årig amorteringsplan, rak amortering och 1 °/0 ränta hade tillämpats år 1980, hade det enligt beräkningarna ovan funnits ett utrymme för en genomsnittlig hyreslägenhet färdigställd den l januari 1980 att göra en avsättning for periodiskt underhåll år 1980 motsvarande 0,71 % av den reala produktionskostnaden utan hyreshöjningjämfort med den verkliga genomsnittliga inflyttningshyran år 1980. Om därtill läggs den årliga reala

314 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

Tabell 11.8 Kapitalutgifter och avsättningar lör periodiskt underhåll, procent av real produktionskostnad

skuldminskningen utöver den årliga reala värdeminskningen på fastigheten enligt antagandena ovan, blir utrymmet för periodiskt underhåll (fondavsättning plus lörmögenhetsuppbyggnad via amorteringar på lån) 0,98 procentenheter, dvs. en i stort sett tillräcklig nivå enligt det resonemang som tidigare forts på grundval av SABO-material. Den kombination av fondavsättningar och uppbyggnad av låneutrymmet för finansiering av det periodiska underhållet, som ovan antytts, är godtyckligt vald. Man skulle också kunna tänka sig 67-åriga reallån med rak amortering

Real i det framtida beståndet 315

bostadsfinansiering

kombinerade med en finansiering av det periodiska underhållet, som helt byggde på fonduppbyggnad. Den andra ytterligheten när det gäller finansiering av det periodiska underhållet är att utforma amorteringsplanema på de ursprungliga lånen så att det skapas tillräckligt utrymme for successiv nybelåning för periodiskt underhåll. En konsekvent underhållsmodell skulle,

Tabell 11.9 System med real bostadsñnansiering med underhållslån - flerbostadshus, allmännyttiga bostadsfdretag Skuldbelopp i procent av real produktionskostnad

316 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet sou 19x24

enligt de antaganden som tidigare redovisats, kräva sammanlagda amorteringar motsvarande 2,4 % av den reala produktionskostnaden. l tabell l l.9 redovisas skuldutvecklingen vid tillämpning av den tidigare redovisade underhållslånemodellen, där den årliga amorteringen är 2,47 % av den reala produktionskostnaden. Som tidigare nämnts arbetar underhållsfondsutredningen med frågan om hur underhållet i bostadssektom skall finansieras och administreras. Det ankommer på underhållsfondsutredningen att närmare analysera vilka resurser som det periodska underhållet kräver och hur fördelningen skall vara mellan fonduppbyggnad och lån vid finansiering av det periodiska underhållet. Eftersom det inom ramen för realbeskattningsutredningen inte funnits möjlighet att utarbeta en långsiktig lösning av bostadsfinansieringsfrågoma, som inkluderar finansieringen av det periodiska underhållet, har det varit en lämplighetsfråga om amorteringsplanema i ett realt system exakt skall anpassas till normal realvärdeminskning, om de även skall ge nödvändigt utrymme för nybelåning till periodiskt underhåll eller om ett mellanting mellan de två ytterlighetema skall väljas. Utredningen har stannat för det sistnämnda alternativet genom att välja amorteringstider (60 år för flerbostadshus och 5O år för småhus) som torde komma att innebära något snabbare real skuldminskning än normal realvärdeminskning på en bostadsfastighet. Förslaget är dock i huvudsak anpassat till att finansieringen av det periodiska underhållet sker genom fonduppbyggnad. De valda kombinationerna av amorteringstider och garanterad räntesats ger också lagom stora kapitalutgifter(ef°ter räntebidrag) jämfört med nuvarande system vad avser nyproducerade bostadsfastigheter. Vid jämförelser mellan nuvarande system och en rea/i system bortses i hnsättningen från kostnaderna för det periodiska underhållet. Om räntesatsen fixeras till l % ger 60-åriga reallån med rak amortering en lagom stor total kapitalutgift första året jämfört med nuvarande system (2,66 °/0 av den reala produktionskostnaden mot 2,84 %), vad avser flerbostadshus. För småhus erhålls den lämpliga kapitalutgiftsnivån om löptiden för reala bottenlån och statliga bostadslån sätts till 50 år. F. n. ligger kapitalutgiftsnivån vid ndrmala marginalskattesatser något högre för egnahem (den vanligaste upplåtelseforrnen för småhus) än för hyresoch bostadsrätter (de dominerande upplåtelseforrnema för flerbostadshus) i nyproduktionen. Denna skillnad bibehålles i stort sett efter omläggningen till real bostadsfinansiering. I det reala systemet beror skillnaden på differentiering i fråga om amorteringsplanemas längder medan den i nuvarande system främst beror på differentiering i fråga om garanterade räntesatser.

ll.2.6 Problemet med s. k. omvänd kostnadssplittring

Real bostadsfinansiering innebär (liksom nuvarande statliga bostadsfinansieringssystem) att kostnadssplittring i konventionell mening mellan årgångar motverkas, dvs. kostnaderna i nyproduktionen blir inte orimligt stora jämfört med kostnaderna i äldre årgångar. I stället uppstår en risk för det omvända problemet, dvs. att kostnaderna i äldre årgångar blir orimligt stora jämfört med i nyproduktionen. Detta kan i nuvarande system motverkas genom långsammare upptrappning av garanterade räntesatser.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 317

lnom ramen för ett reallånesystem medför indexuppräkningen av skuldbelopp en upptrappning av nominella ränte- och amorteringsbelopp. Även om samma räntesats tillämpas för alla framtida årgångar åstadkommes därigenom motsvarande utjämning mellan årgångar som i nuvarande system. Skulle omvänd kostnadssplittring uppträda, skulle detta kunna motverkas genom lägre räntesatser för äldre än för nya årgångar. Vid bedömning av risken för omvänd kostnadssplittring måste man förutom kapitalkostnader ta hänsyn till driftkostnader, underhållskostnader (löpande. extraordinära och periodiska), ombyggnadskostnader och den s. k. åldersfaktom. Åldersfaktom innebär att konsumenterna tillmäter nya lägenheter ett större värde än äldre lägenheter. Man kan räkna med att konsumenternas värdering av lägenheter sjunker med en viss faktor för varje årgång. Paritetstalsnämnden uppskattade i en rapport (SCB 1972-1 l-l7) denna åldersfaktor för lägenheter av olika ålder till 0,5 %. Vid reallån med 60 års löptid, rak amortering och 1 % ränta sjunker den reala kapitalutgiften med 0,63 % mellan år 1 och år 2, med 0,67 % mellan år 9 och år 10, med 0,71 % mellan år 19 och år 20 och med 0,76 % mellan år 29 och år 30. Kapitalutgiftemas utveckling över tiden i ett realt system ger således rimligt utrymme för en åldersfaktor, om man betraktar kapitalutgiftema isolerat. Det finns därutöver mycket som tyder på att den s. k. åldersfaktom inte bör tillmätas alltför stor betydelse. Fördelen i form av modemitet i det yngre beståendet tenderar att uppvägas av att äldre årgångar lägenheter i allmänhet har bättre lägen. Det förefaller också som om driftkostnader och löpande underhållskostnader är ungefär desamma oavsett beståndets ålder. Däremot ligger det i det periodiska underhållets natur att utgifterna inte kommer de första åren av en fastighets livslängd. Frågan om fördelning av utgifter för det periodiska underhållet över tiden har behandlats i avsnitt ll.2.2.

l1.2.7 Modijieringar i ett system med real bostadsfnansiering

Ett traditionellt penninglån i kombination med en hög inflationstakt ger ett snabbt sjunkande realt lånebelopp. Vid en normal utveckling av det reala fastighetspriset ger detta ett snabbt växande eget kapital, beräknat som skillnaden mellan fastighetsvärdet och det kvarvarande skuldbeloppet. En övergång till reallån innebär att det reala skuldbeloppet sjunker betydligt långsammare. Det föreslagna lånesystemet leder därför efter hand till en mindre säkerhetsmarginal mellan fastighetsvärdet och skuldbeloppet. Bostadspolitiska önskemål om låga insatser för köpare av nybyggda fastigheter och om låga amorteringar medför i ett realt system relativt små säkerhetsmarginalen En mindre säkerhetsmarginal innebär en större risk för att fastighetsvärdet kan komma att understiga det kvarvarande skuldbeloppet under ogynnsamma omständigheter. Detta kan leda till problem genom att fastigheten inte längre utgör fullgod säkerhet för lånen och genom att fastighetsägaren kan få en kvarvarande skuld efter en försäljning. Den mindre säkerhetsmarginalen leder därför till en försämrad risksituation för låntagaren jämfört med dagens system.

318 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

Reala lån innebär också att de reala kapitalutgiftema sjunker förhållandevis långsamt. Detta kan leda till problem för låntagama under perioder med sjunkande reala inkomster. Reallån innebär också att skuldbeloppet normalt stiger mätt i kronor under den första delen av länets löptid, trots att värdet av lånebeloppet (mätt i realenheter) sjunker hela tiden. Många låntagare ser i första hand på utvecklingen av skuldbelopp och kapitalutgifter i kronor och inte i reala termer. De i kronor stigande skuldbeloppen och kapitalutgiftema kan därför misstolkas av många låntagare. Minskningen av de generella bostadssubventionema och övergången till reala lån innebär således en försämring av en låntagares faktiska risksituation. Den uppfattas dessutom som en väsentligt större försämring av en låntagare som är offer för s. k. penningillusion. Utredningen har därför gjort en speciell undersökning av möjliga åtgärder för att förebygga låntagamas oro. Denna undersökning redovisas i bil. 5.1 Där presenteras följande tre regler för reduktion av kapitalutgilter i vissa fall: l. Reduktion av kapitalutgiften vid en oförmånlig utveckling av fastighetspriserna för aktuell region och fastighetsklass från byggnadstillfállet jämfört med utvecklingen av skuldbeloppet under motsvarande period. 2. Partiell avskrivning av skuld vid försäljning vid en oförmånlig utveckling av fastighetsprisema för aktuell region och fastighetsklass från inköpstillfället jämfört med utvecklingen av skuldbeloppet under motsvarande period. 3. Reduktion av kapitalutgiften vid en oförmånlig utveckling av lönema jämfört med kapitalutgiftema. (Se bilagan för en mer utförlig beskrivning.) Avsikten med dessa regler är att förbättra låntagamas faktiska risksituation och att eliminera den oro som orsakas av penningillusion. Reglerna kan tolkas som en försäkring som ger förmåner under ogynnsamma omständigheter samt som en informationsbärare som eliminerar omotiverad oro. Sådana regler, som förebygger vissa tänkbara negativa effekter av ett realt lånesystem för bostadsfrnansiering, kan väntas underlätta införandet av och vidmakthållandet av ett realt lånesystem. Regel 2 innebär att låntagaren får en fördel genom avskrivning av lån vid försäljning. Detta skapar, enligt diskussionen i bilagan, omvänd inlåsning, s. k. utstötning, dvs. låntagaren lockas att sälja för att nå låneavskrivning, trots att han inte skulle sålt i annat fall. Någon regel av denna typ bör därför ej tillämpas. Det statliga systemet för reduktion av kapitalutgifter för tillkommande fastigheter föreslås vara begränsat till statligt belånade bostäder. Reglerna 1 och 3 föreslås därvid gälla för reala bottenlån och reala statliga lån till fastigheter som byggs efter införandet av real beskattning. Regler för befintliga bostäder, där lånen läggs om till reala lån vid införandet av real beskattning, diskuteras i kap. 12. Regel l med begränsning av kapitalutgiñen vid låga fastighetspriser är i första hand utformad för att förbättra risksituationen för ägare av egnahem. En direkt tillämpning av motsvarande l Se bil. 5, Garantiregler regler för hyres- och bostadsrättsfastigheter försvåras av olika omständigheter enligt diskussionen i bilagan. vid reala lån, av Ingemar Hansson. Önskemålet om neutralitet mellan olika dispositionsformer talar dock för att

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 319

regeln även tillämpas för hyres- och bostadsrättsfastigheter. Utredningen föreslår därför att kapitalutgifter för hyres- och bostadsrättsfastigheter för en viss region och åldersklass reduceras i samma utsträckning som för motsvarande egnahem. En långsam befolknings- och inkomstutveckling i en viss region som resulterar i sjunkande reala priser på egnahem kan då ge en reducerad kapitalutgift inte bara for egnahem utan också för hyres- och bostadsrättsfastigheter. Kostnaden för regel l kan lämpligtvis bäras av staten. Beräkningarna i bilagan antyder förhållandevis låga kostnader. Regel 3 med begränsning av kapitalutgiftema vid sjunkande reala löner föreslås gälla med enhetliga regler för egnahems-, hyres- och bostadsrättsfastigheter. Enligt diskussionen i bilagan är det önskvärt att långivama, dvs. i bottenlånefallen ytterst innehavare av bostadsobligationer, bär risken för de reducerade kapitalutgiftema i dessa fall. När låntagamas löneinkomster reduceras, är det också rimligt att långivamas kapitalinkomster reduceras.

11.3 Jämförelser mellan real bostadsfinansiering och

nuvarande system l det följande görs en jämförande analys i fasta priser mellan nuvarande bostadsfinansieringssystem vid lO °/0 inflation och ett tänkt realt bostadsfrnansieringssystem. Oavsett inflationstakt blir utfallet räknat i fast penningvärde detsamma för det reala systemet som för ett penninglånesystem med motsvarande amorteringsplaner och räntesatser vid ett verkligt fast penningvärde. Kurvoma som visar utfallet i det reala systemet visar följaktligen också utfallet i ett tänkt nominalistiskt bostadsfrnansieringssystem vid fast penningvärde. De diagram som presenteras grundas på beräkningar för vilka förutsätt-

ningarna närmare presenteras i texten till tabellbilagan Det centrala i detta

avsnitt är inte det exakta siffermässiga utfallet av en jämförelse utan att med hjälp av diagram underlätta den principiella förståelsen av vad nuvarande bostadsfmansieringssystem vid ungefär nuvarande inflationstakt innebär jämfört med ett realt system eller jämfört med ett tillstånd utan inflation och bostadsfrnansienngssystemet i en sådan tänkt situation.

l 1.3.1 Egnahem med statliga lån

En jämförelse mellan skuldutvecklingen under 40 år vid 10 °/0 inflation och nuvarande bostadsfrnansieringssystem resp. vid fast penningvärde (eller reallån) och ett 50-årigt lån med rak amortering återfinns i diagram l l-4 A. l det förstnämnda fallet sjunker skuldbeloppet mätt i anskaffningsårets penningvärde väsentligt snabbare än i det senare fallet, vilket också betyder att gapet i förhållande till marknadsvärdet växer väsentligt snabbare. Detta betyder att nettoförmögenheten ökar snabbare vid 10 °/0 inflation än vid fast penningvärde eller reallån, vilket belyses i diagrammen l l-4 B, l l-4 C och 1 1-4 D_ l Se särskilt tabellbilage- Vid 10 % inflation och nuvarande villkor för lån till egnahem minskar den

;âjáâeggsnâäsüztjâggnü

sammanlagda skulden för bottenlån och statligt bostadslån i reala termer från schablonintäkter för 95 °/0 av produktionskostnaden (om produktionskostnaden = låneunderlaget) egnahem.

i det beståndet SOL 1982:1

320 Real bostadsfinansiering framtida

1000-tal kronor

500-- ° 450-\

400-

350- \ 11-4 A: Statligt --.. Marknadsvärde Diagram 300- \\ belânat eget hem: Mark- 250- x nadsvärden och skuldbe- 200- \\ Skuld på lån med 50 års lopp under 40 år i \ Iöptid vid fast anskajfningsårets pen- 150* \\ nningvärde ningvärtle. Nuvarande 100-

*s\

.xjvxlent vid 10 % årlig in- _ “s Skuld, nuvarande system i 50 s 5 _ flation resp. 50-ârigt lån 10%|nf|ati0n “--___ med rak amortering vid I I I I I | T i 0 5 10 15 20 25 30 35 40 År jäst penningvärde.

1000-tal kronor

500 å å 450- § s ä ä

“ 400- s ä ä “* 350- _ T

30°* äs \ Marknadsvärde “ 250- s, Diagram 11-4 B: Statligt 200_ Nettoförmögenhet belånat eget hem: Marknadsvärden och skuldbe- 150-

lopp under 40 år i 100anskajningsårets pen- 50ningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig in- | l l l I I I I 0 5 10 15 20 25 30 35 40 År _/Iation.

till 57 % på fem år. Den reala skuldminskningen är således 38 procentenhe-

ter.

Vid en produktionskostnad på 500 000 kr. sker således en real skuldminsk- Enbart det första ning med 190 000 kr. mätt i byggnadsårets penningvärde.

året är den reala skuldminskningen (realamorteringen) 9 % av produktions-

kostnaden eller i vån exempel 45 000 kr.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 321

Vid 10 % inflation och nuvarande villkor for lån till står egnahem fastighetsägaren (vid antaganden om att byggnadsdelen av fastigheten står för 85 % av det ursprungliga marknadsvärdet och har en ekonomisk livslängd på 67 år) efter fem år med en fastighet värd 467 000 kr., mätt i anskaffningsårets penningvärde, medan hans skuld bara uppgår till 285 000 kr. mätt i samma penningvärde. Han har på fem år sparat ihop en förmögenhet på 182 500 kr., varav endast 25 000 kr. är den ursprungliga kontantinsatsen (jfr diagrammen 1l-4B0ch ll-4 D. Ett sådant sparprogram är uppenbarligen omöjligt för de flesta. Att småhusägare på senare år ändå har klarat av att bygga upp sådana förmögenheter beror på att de har fått dra av även den del av räntan, som är inflationskompensation. Den av hög inflation framtvingade höga räntenivån, som gett årliga ränteutgiñer i stort sett motsvarande årlig real skuldminskning, har reducerats kraftigt genom avdragsrätten. I reala termer har deras sparande således varit avdragsgillt. För ägare av statsbelånade hus har därtill kommit att räntan varit starkt subventionerad i början av lånens löptider så att den det första året legat på ungefär halva marknadsräntenivån (och numera ligger på drygt 40 °/0 av marknadsräntenivån, 5,5 % mot 13 %). Tack vare höga margjnalskatter har småhusägare kunnat bygga upp betydande reala förmögenheter. Om real beskattning infördes och räntebidragssystemet avskaffades utan att lånesystemet ändrades, skulle småhusägama tvingas till det orimliga sparprogram, som ovan bedrivits. Om byggnadsdelen av en egnahemsfastighet står för 85 °/0 av det urspmngliga marknadsvärdet och har en ekonomisk livslängd på 67 år, blir den årliga realvärdeminskningen 1,3 °/0 av fastighetens totala anskaffningsvärde. Den som lånar 475 000 kr. på 50 år med rak amortering för att köpa en fastighet värd 500 000 kr. tvingas under prisstabilitet till ett sparande och en förmögenhetsökning, som inte är orimligt med tanke på önskemålet om säkerhetsmarginaler för långivare och låntagare. Den årliga amorteringen är 9 500 kr. medan den årliga värdeminskningen på fastigheten är 6 500 kr., dvs. förmögenheten ökar med 3 000 kr. per år (jfr diagram l l-5 A). Efter fem år är

lOüO-tal kronor

Diagram 11-4 C: Statligt belånat eget hem: Marknadsvärden och skuldbelopp under 40 år i anskafningsårets penningvärde. 50-årigt lån l med rak amortering vid

C m_ 10 15 20 25 30 35 40

År jäst penningvärde.

322 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

1000-ta| kronor

500- o. ,_ °-.. Marknads- 450 °° - ..__ värde (brutto-

400- hu förmögen-

350-

systefri,°°ot.1ft_›_

Nettoförmögenhet, nuvarande

Diagram 11-4 D Statligt 300_10%infIation ê,p--_ -u--zhéuu ä

belânat eget hem: Mark- z” ““-L- 250- / Gig.. nadsvärden och nettqför-

mögenheter under 40 år 200- z lån med 50 års Iöptid

/ Nettoförmögenhet, i anskaüningsårets pen- 150* / vid fasta priser

ningvärde. Nuvarande 100system vid 10 % årlig in- 50flation resp. 50-årigt lån med rak amortering vid I l l I I l i i

fast penningvärde.

fastigheten värd 467 000 kr. medan återstående skuld är 427 500 kr., dvs. Diagram 11-5 A Statligt belånat eget hem: Årlig nettoförmögenheten är ca 40 000 kr. l utgångsläget var nettolörmögenheten

realvärdeminskni ng och 25 000 kr., eftersom kontantinsatsen uppgick till detta belopp. (Jfr diagram-

årlig real skuldminsk- men l 1-4 C och l 1-4 D.) Detsamma gäller, oavsett inflationstakt, om reallån ning under 40 år i tillämpas. anskafningsârets pen- Av l 1-5 A framgår att den reala skuldminskningen vid fast ningvärde. Nuvarande diagram system vid 10 % årlig in- och rak amortering är lika stor varje år. Fastighetens realvärpenningvärde flation resp. 50-årigt lån är också lika stor vaije år enligt de antaganden som presenterats deminskning med rak amortering vid ovan. Detsamma gäller, oavsett inflationstakt, vid reallån. Den reala skuldfast penningvärde. vid 10% inflation är däremot mycket ojämnt fördelad över Anskafningsvärde år 0: minskningen 500 000 kr. tiden. Detta också av diagram ll-5 A. Det första året är den reala framgår

10CO-taI kronor

50-4

454 \ D \ Årlig real 40 \ skuldminskning, \ nuvarande system, 35- inflation

\1o°/,

30 \\

\\ 25- \\ \ 20-

\\ 15 - \ Årlig amortering på lån med \\ 10_ 50 års löptid vid fast penningvärde\\

Årlig realvärdeminskning :s nucoaaonoooccouooooooc oooøcuoooo 100000 du

5_ 000aømgøälønoooaoohoooosoooo00 *i

1111111 119

0 I i I i i i i i 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 323

1000-tal kronor

60... \ 55_ Kapitalutgift, \ nuvarande systern,

\\10%infIation

so_ \ 45- \

40- \\ \ 35- \\ \ 30- Kapitalutgift, län med 50 års \ 25_ Iöptid och 2,5% ränta vid fasta priser \ 20a

15 \\ ä 10-* \\ \ ää 5- “-s__ tåg 0 I I I I I l I _?____.I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-5 B Statligt belånat eget hem: Kapitalutgifter (amortering plus ränta) under 40 år i anskaffningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % inflation resp. 50-årigt lån med rak amortering och 2,5% ränta vid fast penningvärde. A nskag/frtirtgsitärde âr 0: 500 000 kr.

1000-ta| kronor

25 Årlig kapitalutgift 20

1 5

10 Årlig amortering 5

C I I

i å 10 1s 50 25 30 35 40 År

Diagram 1l -5 C Statligt belånateget hem: Kapitalutgzjter (amorteringplus ränta) resp. amorteringar under 40 år i anskamtingsårets penningvärde. SO-årigt lån med rak amortering och 2,5 % ränta vid fast penningvärde. Anskafningsvärde år 0. 500000 kr.

324 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

1000-taI kronor 60- 55- Årlig kapital- 50- 454

40-1

realamortering

i å 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-5 D Statligt belånat eget hem: Kapitalutgifter (amorteringplus ränta) resp. realamorteringar (real skuldminskning) under 40 âri anskafningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation. Anskafningsvärde år 0: 500 000 kr.

1000-ta| kronor 60.. Kapitalutgift (brutto)

25- 20-4 15-* Bokostnad exkl. 10- driftkostnad 5_ _ _ _ _ 0 I I I I | I I _T_ .I 1 5 1 0 1 5 20 25 30 35 40 År Diagram 11-6 A Statligt belånat eget hem: Kapitalutgifter (brutto) och boendekostnader exkl kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskqzTningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 o/øårlig inflation. Anskajñiingsvärde år 0: 500 000 kr. Marginalskattesats: 50 %.

Real i det framtida beståndet 325

bostadsfinansiering

skuldminskningen ca sju gånger så stor som fastighetens realvärdeminskning. Mot slutet av 40-årsperioden är den årliga rea1a skuldminskningen vid 10 % inflation mycket obetydlig. En jämförelse mellan kapitalutgifter (brutto) i anskaffningsårets penningvärde vid 10 % inflation resp. vid fast penningvärde återfinns i diagram l 1-5 B. är i rea1a tenner mycket högre vid 10 % inflation än vid fast Kapitalutgiftema penningvärde i början av 40-årsperioden och mycket lägre i slutet av 40-årsperioden. Fördelningen av rea1a kapitalutgifter över tiden är följaktligen mycket jämnare vid fast penningvärde (eller reallån) än vid 10 % inflation, om realräntan antas vara ungefär densamma i båda fallen. l exemplet med fast penningvärde (reallån) antas räntesatsen vara 2,5 %. I med 10 °/0 inflation antas räntesatsen vara 12,7 °/0 på bottenlån och exemplet 12,75 °/0 på statligt bostadslån, vilket betyder ungefär samma genomsnittliga realräntesats som i exemplet med fast penningvärde. I diagram l 1-5 C ställs den årliga amorteringen vid fast penningvärde mot den årliga kapitalutgiften (ränta plus amortering) vid fast penningvärde. l diagram 11-5 D ställs den årliga rea1a skuldminskningen vid 10 °/0 inflation mot den årliga kapitalutgiften (ränta plus amortering) vid 10 % inflation. Som också framgår av diagrammet är differensen mellan kapitalutgift och real skuldminskning (realamortering) detsamma som realräntan. Underskottsavdragen i villabeskattningen och räntebidragen i det nuvarande bostadsfrnansieringssystemet gör att boendekostnadema i nya statliga belånade egnahem hamnar på en rimlig nivå trots de höga bruttokapitalut- l Jfr not s. 319. giftema i början av husets livslängd. Detta belyses i diagram ll-6 A, där Diagram 11 -6 B Statligt

boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll (nettokapitalutgift plus

belånat eget hem: Kapi-

skatt på schablontintäkol ställs mot de tidigare redovisade bruttokapitalut- talutgifter (brutto) och

giftema under en 40-årsperiod. De första 25 åren är den årliga bruttokapital- boendekostnader exkl. exkl. kostnad för drift och kostnader för drift och utgiften högre än den årliga boendekostnaden Mot slutet av underhåll under 40 år i underhåll. Mellanskillnaden kan betraktas som en subvention. anskafningsårets pen- 40-årsperioden har räntebidrag upphört att utgå och schablonintäkten ningvärde. 50-årigt lån överstiger ränteutgifterna. Därför blir boendekostnader exkl. kostnader för med rak amortering, Det blir och drift och underhåll de sista åren högre än bruttokapitalutgifterna. 2,5 % marknadsränta l % garanterad ränta vid fråga om negativa subventioner. Marginalskattesatsen antas genomgåenfast penningvärde. de vara 50 %. år 0. Anskafningsvärde l diagram l l-6 B ställs boendekostnader exkl. kostnader för drift och 500 000 kr. Marginalunderhåll i det föreslagna rea1a systemet eller en skattesats: 50 %. mot bruttokapitalutgifter

1000-taI kronor

25 Kapitalutgift (brutto) 20

15 Bokostnad- 10 exkl. driftkostnad

G l r r I I

315 40 Är

326 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

tänkt situation med fast penningvärde. Liksom tidigare antas ett lån med 50 års amorteringsplan och rak amortering. Räntesatsen antas vara 2,5 % före och l % efter räntebidrag under länets hela löptid. Med dessa antaganden

ligger bruttokapitalutgiften högre än boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll under hela den 40-åisperiod som redovisas i diagrammet. Mellanskillnaden kan betraktas som en subvention. Subventionen blir aldrig negativ som i föregående exempel. Liksom i föregående exempel antas marginalskattesatsen genomgående vara 50 %.

1000-taI kronor

20 exkl. driftkostnad,

5 Båokostnad

15 I n med 50 års löptid ..--_\- .Ä och 1%ränta vid fast penningvärde

10 *s- \ ä s--ä Bokostnad exkl. driftkostnad, 5 §-_.. nuvarande system, 10% inflation __ ä _ * -0 c- : 2 nu_ _ o l I I I T l l T I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-6 C Statligt belånat eget hem: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskafningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10% årlig inflation resp. 50-årigt lån med rak amortering och I % ränta vid fast penningvärde. Anskafningsvärde år 0: 500 000 kr. Marginalskattesats: 50 a/ø.

1003-taI kronor

50-

45-

40* \\ Subvention, nuvarande system, 35- 10% inflation \

30- \\ \ 25- \

20 \\ s

15_ \\ Subvention, lån \ med 50 års löptid \ 10 vid fasta priser \\ \\ 5 *é i i i x 11: t _ 0 i i I I I I 1 5 1 5 ----wo-_-›-|-___-| 10 20 25 30 40 År _5-

Diagram 11-6 D Statligt belånat eget hem: Subventioner under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 ø/ø årlig inflation resp. 50-årigt lån med rak amortering, 2,5 % marknadsränta och 1 % garanterad ränta vid fast penningvärde. Anskafningsvärde år 0. 500 000 kr. Marginalskattesats: 50 9/0.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 327

1000-tal kronor 50° Diagram 11-7 Statligt 450- belånat eget hem: Acku- 400_ mulerade subventioner år i

350_ Ackumulerad subvention, ”W924” ariska?

nuvarande system, 10% inflation nmgsarets penmngvarde* 300- ___._ Nuvarande system vid O ø 10 250_ , inflation resp.

W? årlig:

[I med rak

200_ Ackumulervad subvention, lån med somngt/a

I 50 års loptld vad fasta priser amortering, 2,5 % mark- 150* nadsränta och 1 % ga-

l/

100_ / ranterad ränta vid fast I penningvärde. Anskaff- 50_ ningsvärde år 0. 500 000 . , , , , r , l kr. Marginalskattesats: 0 5 10 15 20 25 30 35 40 År 50 %_

En jämförelse mellan boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll vid 10 °/0 årlig inflation resp. fast penningvärde och vid givna antaganden återfinns i diagram 1 1-6 C. De första sex åren ligger boendekostnadema högre i reala tenner vid nuvarande system och 10 % inflation än vid ett SO-årigt lån med rak amortering, l % ränta och fast penningvärde (eller reallån). Mot slutet av 40-årsperioden är de reala boendekostnadema väsentligt högre i exemplet med fast penningvärde (reallån) än i exemplet med 10 °/0 inflation. Subventionemas fördelning över tiden i de båda exemplen redovisas i diagram l 1-6 D. Vid 10 °/0 inflation och nuvarande system är subventionema mycket höga i början av 40-årsperioden för att efter ca 20 år sjunka till en mycket låg nivå. De sista åren är det t. o. m. fråga om negativa subventioner. Vid fast penningvärde (eller reallån) och givna antaganden är subventionsnivån i början mycket måttlig jämfört med exemplet med 10 °/0 inflation, och subventionsnivån sjunker successivt under hela 40-årsperioden, dock aldrig under nollstrecket. Fr. o. m. det 16:e året är subventionsnivån högre i det tänkta systemet vid fast penningvärde (det reala systemet) än i nuvarande system vid 10 °/0 inflation. Ackumulerade subventioner år för år i de två exemplen redovisas i diagram l 1-7. Nuvarande system vid 10 °/0 inflation innebär mycket snabbt stigande ackumulerade subventioner i början av 40-årsperioden. Efter hand planar kurvan ut och mot slutet blir det en svag negativ lutning som är en återspegling av de negativa subventionma mot slutet av 40-årsperioden. Exemplet med fast penningvärde(rea1lån) innebär en mycket långsammare stigning i början för kurvan för ackumulerade subventioner. Stigningen pågår under hela 40-årsperioden med en svagt avtagande tendens. Avståndet mellan kurvorna minskar påtagligt mot slutet av 40-årsperioden men de möts dock aldrig, inte heller om man skulle dra ut kurvorna ytterligare tio år. I båda exemplen reduceras ränteutgiftema genom räntebidrag. Genom iänteavdragen blir det därtill fråga om skatteminskningar motsvarande 50 °/0 av de efter iäntebidrag återstående räntebeloppen. Det som därefter återstår

328 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

1000-tal kronor 50-

45 Årligreal skuldminskning 40- (realamortering)

kapitalutgift

l

m.. 10 15 30

Diagram 11-8A Statligt belånat eget hem: Nettokapita/utgifter (amortering plus subventionerad ränta minus subventionerad ränta gånger marginalskaztesatsen) resp. realamoneringar (real skuldminskning) under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10% årlig inflation. Anskajfrzingsvärde år 0: 500 000 kr. Marginalskattesats: 50 %.

1000-taI kronor 20 15 Nettokapitalutgift 10 u-uzmaaaas-zaaeaaaa-a-gwøä-ur Amortering 5

C I I l | I I I I I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-8 B Statligt belânat eget hem: Nettokapitalutgifter resp. amoneringar under 40 år i anskafningsârets penningvärde. 50-årigt lån med rak amortering och 1 % ränta vid fast penningvärde. Anskajfningsvärde år 0. 500 000 kr. Marginalskaltesats: 50 %.

att betala, dvs. 50 % av efter räntebidrag återstående rántebelopp, kan betecknas som nettoränta. Summan av nettoränta och amortering kan betecknas som nettokapitalutgift. Om därtill läggs skatt på schablonintäkt erhålls boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll som redovisats i Jfr not s. 319. tidigare diagram.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 329

1000-taI kronor 500- ..__ °-._ __ Marknadsvärde 450” --..___ (bruttoförmögenhetl 400- 350 Nettoförmögenhet Diagram l [-9 Statligt °-..,__ ...- c- 1 1 u_ u... 300_ belånaz eget hem: Mark-

, “-_AckumuIerat negaat Wen nadsvärden, netto/firma-

250-1 I netrorealräntebelopp I s.” genheter och ackumule- 20 0.1 I rade negativa rea/ränte-

150- I, belopp under 40 år i

I 100* anskaffningsârets pen-

,I ningvärde. Nuvarande

50-/ system med 10 9/0 årlig I I r r T l r l inflation. Marginalskat- 0 5 10 15 20 25 30 35 40 År tesals. 50 °/ø.

l diagram l 1-8 A ställs nettokapitalutgifterl under 40 år i exemplet med

10 % inflation mot årlig real skuldminskning i samma exempel. Särskilt i början av 40-årsperioden är den årliga reala skuldminskningen väsentligt större än nettokapitalutgiftema. Differensen mellan nettokapitalutgift och real skuldminskning (realamortering) kan betecknas som nettorealränta. Då de årliga realamorteringama är högre än de årliga kapitalutgiftema är nettorealräntan negativ, såsom framgår av diagrammet. Det betyder att den rea la skuldminskningen inte fullt ut motsvaras av låntagarens nettobetalningar eller att låntagarens förmögenhetsställning till viss del förbättras utan eget realt sparande från låntagarens sida. Det negativa realräntebeloppet är detsamma som inflationsvinst enligt den definition som tillämpas i kap. 3. Nettokapitalutgifter under 40 år i exemplet med fast penningvärde (eller reallån) ställs mot årliga amorteringar vid fast penningvärde i diagram l 1-8.B. Differensen mellan nettokapitalutgift och amortering är givetvis nettoränta, vilket framgår av diagrammet.

l diagram l 1-9 redovisas ackumulerat negativt nettorealräntebeloppz år för

år vid 10 % inflation och nuvarande bostadsfinansierings- och skattesystem. Kurvan stiger mycket snabbt i början, vilket återspeglar det faktum att de negativa realräntebeloppen är mycket stora i början. Mot slutet av 40årspenoden planar kurvan ut, vilket återspeglar det faktum att de negativa realräntebeloppen då är mycket måttliga. Utvecklingen av ackumulerat negativt realräntebelopp ställs i diagrammet mot nettoförmögenhetens och marknadsvärdets (bruttofömiögenhetens) utveckling. Efter 20 år har fastighetsägaren en nettoförmögenhet på 317 000 kr. i anskaffningsårets penningvärde, varav endast 101 000 kr. är resultatet av eget realt sparande och 216 00 kr. är ackumulerad inflationswnst eller ackumulerat negativt realräntebelopp.

l Ej att förväxla med bo-

1 1.3.2 H yreslägenheter med statliga lån endekostnader exkl. kost-

nader för drift och under- I diagrammen 11-10 t. o. m. ll-13 ges samma redovisning och jämförelse håll. Jfr diagram l 1-6 A. mellan nuvarande system vid 10 °/0 inflation och det föreslagna reala systemet 2 Ej att förväxla med (eller ett tänkt system vid fast penningvärde) for en hyreslägenhet som i ackumulerade subventiodiagrammen 1l-4A t. o. m. 11-7 för ett eget hem. I fallet med fast ner. Jfr diagram l1-7.

330 Real bostadsfinansierirzg i det framtida beståndet

1000-tal kronor

500-

450-

400-

350-

300- _ _ ä å 250- § s _ N 5 ä

a. iz/åaälânads

200* Skuld på lån °-, med 60 års 150- löptid vid fasta -,_ o. _ priser IDO o , _ ° Skuld, nuva- .,_ 50- v 0 . , _. n rande system,

0 I 10 is 20 2% 3b 3% 40 År

Diagram 11-10 Statligt belånad hyreslägenhet: Marknadsvärden och skuldbelopp under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10% årlig inflation resp. 60-årig! lån med rak amortering vid fast penningvärde. Lågenhetens andel av fastighetens anskafningsvärde år 0. 500 000 kr.

1000-taI kronor

50_

40 -, Årlig rea| S. skuldminskning, 0. nuvarande system, g 10%infIation

15- Årlig amortering ._ på lån med 60 års -._ löptid vid fast penningvärde - . 10- ,_ A 21111- Årlig real- ÃZIZIjájiiijjtj1åw.áiiájiä? o... värdeminskning 0..., 000. Ioccoooco-couoo.. 17

1 U1... 25 30 315 20 År

Diagram 11-11 A Statligt belånad hyreslägenhet: Årlig realvärdeminskning och årlig real skuldmiizskning under 40 åri anskaflningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation resp. 50-årigt lån med rak amortering vidfast penningvärde. Lägenhetens andel avfastighetens anskafihingsvärde år 0: 500 000 kr.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 331

1000-taI kronor

60_ \ Kapitalutgift, 55 4 nuvarande system, 10% inflation

50- \ \ 45- \ \ 40- \\ 35- \

30- Kapitalutgift,\\ lån med

\ 60 års löptid \ 25.4 och 2,5% ränta \ vid fasta priser \ * 20- \_

\ 15- \ \s ä_ 10 - \ s \ s 5_ I ä * m - _ _ 1 l n- : _

° I I I -1

t I I I I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11- 11 B Statligt belånad hyreslägenhet: Kapitalutgifter (amortering plus ränta) under 40 åri anskafningsårezs penningvárde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation resp. 60-årigt lån med rak amortering och 2,5 % ränta vid fast penningvärde. Lâgenhetens andel atqkzstighetens anskafningsvärde är 0. 500 000 kr.

1000-ta| kronor

Årlig kapitalutgift 20 i

5 Årlig amortering

_._. U1_ 4O _.01 20 25 30 35 40 År

11-11 C belånad

Diagram .Statligt

ohytreslägenhet: Igapitalutgi/ter (amortering plus

amorterzngar ar I

ranáa) undler 40

anskajfmngsarets penningvärde. 60-årig! län

ra r/eysp,

me4 amortering _och 2,5 /0 ranta vid fast penmngvärde. Lägenhetens andel av

_faslzghetens anskaffmngsvärde år 0: 500 000 kr.

332 Real i det framtida beståndet sou 19324

bostadsfinansiering

1000-ta| kronor

Årlig kapitalutgift

I I I I I I I

_n_ 01_ 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-11 D Statligt belânad hyreslägenhet: Kapitalutgiñer (amonering plus ränta) resp. realamorleringai (real skuldminskning) under 40 år i anskallningsârets* penningvärde. Nuvarande system vid 10% årlig inflation. Lägenhetens andel av 1000_ta| kronor _fastighetens anskaffningsváirde år 0. 500 000 kr.

Å Kapitaiutgift (brutto)

Bokostnad exkl. driftkostnad

Diagram 11-12 A Statligt belånad hyreslägenhet: Kapilalutgifter (bruna) och boendekostnader exkl. kostnader _lfir dri/i och zmderhâll under 40 år i anskalfningsâreis penningvärde. Nuvarande .wstem vid 10% årlig inflation. Lägenhelens andel av fastighetens anska/Iningrsvärde år 0: 500 000 kr.

Real i det framtida beståndet 333

bostadsfinansiering

penningvärde (reallån) antas ett lån med rak amortering i 60 år. Marknadsränta och garanterad ränta är 2,5% resp. 1% liksom i egnahemsfallet. Skillnaden mellan utfallen vid lO% inflation resp. fast penningvärde är i princip densamma som i fråga om egnahem, även om det givetvis inte är fråga om någon exakt siffermässig överensstämmelse.

*IOOO-tal kronor

25 Kapitalutgift (brutto) 20 ...U Ebay,

10 Bokostnad exkl. driftkostnad

I I T I I I i I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-12 B Statligt belânad hyreslägenhet: Kapitalutgi/ter (bruna) och boendekostnader evkl. driftkostnader under 40 år i anska/fningsårets penningvärde. ÖO-årigt lån med rak amortering, 2,5 % marknadsränta och 1% garanterad ränta vid fast år 0: 500000 penningvärde. Lägenhetens andel av _fastighelens anskaffningsvärde kr.

1000-taI kronor

20 Bokostnad exkl. dnftkostnad, 15 lån med 60 års löptid och 1% _ . ränta vid fast penningvärde 17.5?) _ 10 “--___ *s Bokostnad exkl. driftkostnad, __ __ _ 5 m-_au_____- nuvarande system, 10% --“*n- inflation 0 , l I I l I I I

_n_ m_ -a O 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-12 C Statligt belânad h;ireslägenhetz Boendekostnader exkl. kostnaderjör driñ och underhåll under 40 åri anskalfningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10% årlig inflation resp. 60-årig! lån med rak amortering och 1% ränta vid fast penningvärde. Lägenhetens andel av fastighetens anskawffningsitärde år 0. 500000 kr.

334 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

1000›tal kronor

59_

45- Subvention, \\ nuvarande system, 40. 10%inf|ati0n \ 354 \

30- \\

\\ 25- \\ 20 _ \

\\ 15-* Subvention, \\ lån med 60 års _ \\ 10_ loptnd Vld fasta priser \ \ ”s 5..

*då

x - -

C r I r l 1 T l N _ _ - -I .. I

1 5 10 15 20 25 30 3? 40 År

Diagram 11-12 D Statligt belånad hyreslägenhet: subventioner under 40 år i anskaffningsârets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation resp. 60-årigt lån med rak amortering, 2,5% marknadsränta och 1% garanterad ränta vid fast penningvärde. lägenhetens andel av fastighetens anskafningsvärde år 0. 500000 kr.

1000-ta| kronor

500- 450- Ackumulerad subvention, 40° nuvarande system, 10% inflation 350-

,---""__"---_

30o- z I 250- I Ackumulerad subvention, I lån med 60 års Iöptid vid fasta priser 200- I

150-* ;I

100 _ I I 50- I I | l f I I I I I 0 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-13 Statligt belânad hyreslägenhet: Ackumulerade subventioner under 40 år i anska/fningsårets penningvärde. Nuvarande systern vid 10 % årlig inflation resp. 60-årigt lån med rak amortering, 2,5 % marknadsränta och 1 % garanterad ränta vid fast penningvärde. lägenhetens andel av fzstighetens anskafningsvärde år 0: 500 000 kr.

Real i det beståndet 335

bostadsfinansiering framtida

l diagram l 1-14 A jämförs boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll för ett eget hem med boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll för en hyreslägenhet vid nuvarande bostadsfinansieringssystem och 10 % inflation och samma anskaffningskostnad för båda lägenheterna. Marginalskattesatsen i egnahemsfallet är liksom tidigare 50 %. Boendekostnadema exkl. drift och underhåll (nettokapitalutgiñ plus skatt på schablonintäkt) är högre fördet egna hemmet än fbr hyreslägenheten under närmare 20 år. Endast under de sista 15 av de 40 redovisade åren är kostnaderna exkl. drift och underhåll högre i hyreslägenheten än i egnahemmet. l diagram l l-l4 B jämförs boendekostnad exkl. driftkosmad för eget hem resp. hyreslägenhet vid fast penningvärde eller reallån och 50-årigt resp. 60-årigt lån med rak amortering och med l % ränta i båda fallen. Belåningsgraden i utgångsläget är liksom i nuvarande system 95 % av anskaffningsvärdet för egnahemmet och 100 % av anskaffningsvärdet för hyreslägenheten. I egnahemsfallet tillämpas marginalskattesatsen 50%. Som framgår av diagrammet ligger boendekostnadema exkl. drift och underhåll under hela 40-årspetioden något högre för egnahemmet än för hyreslägenheten. Skillnaden är dock ganska måttlig. Den är klart mindre i början av 40-årsperioden än i exemplet med nuvarande system och 10 % inflation.

1000-tal kronor

20 15

“--s_

i Hyreslägenhet --------_ Eget hem i

_a_ 01_ .g O .. U1 M O k) U1 3b 35 40 År

Diagram 11-I4A Statligt belånat eget hem resp. statligt belânad hyreslägenhet: Boendekostnader exkl. kostnader_ för dritf och underhåll under 40 år i anskaA/fningsårets penningvärde. Nuvarande .System vid 10 0/0 årlig inflation. Anskaffningsvärde år 0. 500 000 kr. Marginalskattesats: 50 0/0.

1000-tal kronor

20 15 1131122311111111 10 59°! hem Hyreslägenhet 5

l | l | l l l

_n-a 01._ 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-14B Statligt belånat eget hem resp. statligt belånad hyreslägenhet: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskafn ingsårets penningvärde. 50-årig1 resp. 60-årig lån med rak amortering och 1 % ränta vid fast penningvärde. Anskafmingsvärde år O: 500 000 kr. Marginalskattesats. 50 %.

i det beståndet

336 Real bostadsfinansiering framtida

1000-ta| kronor

20% Q ___*_ Realt system i 15- “--

-*s__ Nuvarande system

§___§ _ 10-

5._

0 I I I I

1 5 10 15 §0 År

Diagram 11-15 Statligt belånad hyreslägenhet: Boendekostnader exkl. kostnader/ör drift och underhåll under 20 år i anskaffningsârets penningvärde. Nuvarande .system vid 10 9/0årlig inflation med årlig avsättning till periodiskz underhåll motsvarande 1 lit av rea/a prøduktionskostnaden resp. realt system med tre real/än (60 år, 20 är och 10 år) med rak amortering och l % ränta. Lägen/ietens andel av fastighetens* (imykq/iningsvärde år 0. 500 000 kr.

193.96?”

5001 s

a* rs

450* 4004 350- 300- 250- 200- 150- --- - Skuld, totalt 100 1-- Skuld på GO-årslån 50-

1 T l 1 O 10 20 30 40 År

Diagram 11-16 Statligt belånad hyreslägenhet: Skuldbelopp under 40 år i anskaffningsårets penningvárde. Tre reallån med rak amortering varav ett 60-ärigt motsvarande 85 9/0av anskajfningsvärdet, ett 20-årigt motsvarande 9 % av artskaflningswtärdet och ett 1O-årigt motsvarande 6 % av anskaffningsvärdet. lägenhetens andel av fastighetens anskaffningsvärde år 0: 500 000 kr.

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 337

1 avsnitt l 1.2.5 gjordes en jämförelse i tabellforrn (tabell l 1.8) mellan kapitalutgifter och erforderliga avsättningar för periodiskt underhåll under 40 år for en hyreslägenhet i nuvarande system vid 10 % inflation resp. vid real bostadsfinansiering med anpassning av amorteringsplanema till en underhållslånemodell. Med de sifferantaganden som använts i detta avsnitt utfaller denna jämförelse de första 20 åren i diagramfonn så som framgår av diagram l l-l 5. Skuldutvecklingen vid tillämpning av den reala underhållslånemodellen framgår av diagram 1 1- l 6, som bygger på den i avsnitt l 1.2.5 presenterade tabell 1 1 .9. Efter 40 år antas ombyggnad ske med nybelåning upp till nivån för

den ursprungliga reala produktionskostnaden.

l 1.3.3 Egnahem utan statliga lån

Övergången till ett realt system kommer att medföra att inte bara bostäder

med statliga lån utan även bostäder utan statliga lån kommer att i huvudsak finansieras med reallån. Effekterna på boendekostnadema av en övergång till ett realt system kommer under de första åren av lånens löptider att bli mycket kraftigare för bostäder utan statliga lån än för bostäder med statliga lån. Under förutsättning att reallån tillämpas kommer de första årens boendekostnader att bli väsentligt lägre än i nuvarande system för boende i egnahem utan statliga lån. Egnahem med statliga lån kan normalt antas få något gynnsammare toppbelåning än egnahem utan statliga lån. Det statliga bostadslånet har i nuvarande system 30 års löptid med amorteringsvillkor som liknar annuitetslån. Fördelen av gynnsam toppbelåning är dock begränsad jämfört med fördelen av de räntebidrag som följer av att statligt bostadslån beviljats. Därför tas i de jämförelser i diagramforrn, som redovisas i detta avsnitt, endast hänsyn till de skillnader mellan statligt belånade resp. icke statligt belånade bostäder, som beror på räntebidragen. Lånevillkonen i övrigt förutsätts vara desamma för statligt belånade resp. icke belånade bostäder. Dessa förutsättningar gäller både för nuvarande system och for det reala systemet i de diagram som presenteras. Liksom i avsnitt 1 1.3.1 antas inflationen vara 10 °/0. Räntesatsen på bottenlån antas vara 12,7 % resp. 2,5 °/0 vid penninglån resp. reallån och marginalskattesatsen antas vara 50 %. Av diagram l l-17 A framgår att boendekostnadema vid givna förutsättningar blir 15 000 kr. lägre första året i ett icke statligt belånat 500000kronorshus vid det reala systemet än vid nuvarande system. Utgiftskurvan vid nuvarande system stupar brant nedåt medan utgiftskurvan i det reala systemet lutar svagt nedåt, så att boendekostnadema i det reala systemet blir högre än i nuvarande system fr. o. m. det nionde året. Som jämförelse redovisas i diagram l l-l7 B motsvarande utgiftskurvor för ett statligt belånat 500 000-

kronorshusl Utgiftskurvan vid nuvarande system lutar till att börja med

mindre brant än i exemplet utan statlig belåning till följd av räntebidragens inverkan. Av diagram l 1-17 C framgår räntebidragens betydelse i nuvarande system under de första 15 åren för ett statligt belånat eget hem. Utgiftskurvan för ett I Kurvoma i diagram eget hem utan statligt lån motsvarar utgiftskurvan för ett statligt belånat eget 1 l-l7 B är identiska med hem om räntebidraget togs bort. Av diagram l 1-17 D framgår räntebidragens kurvorna i diagram l lbetydelse under 40 år för ett statligt belånat eget hem i det reala systemet. 6 C. 22

338 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

1000-tal kronor

35- Penninglån 30-. \\

25- \

m- ”\

,\\ 15 Reallån ReaHån

Ä å? §§ § *§_ _ Penninglån *áunu- a.- j; 4

_n_ m... 10 15 20 25 3b 3% 40 År

Diagram 11«I 7 A Eget hem utan statligt län: Boendekostnader exkl, kostnader/ör drgñ och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system (penninglån) vid 10 % årlig inflation resp. realt system med 50-årig! real/ån med rak amortering och 2,5 % ränta.

1000-ta| kronor

20 Penninglån

15 “*-- R Ilå ea n

Reallån **s_

10 §1* å* *á 5

§-*-u__ Penninglån

*___:___ c | T I I 1 I x l 1 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11- 17 B Eget hem med statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader/ör drift och underhåll under 40 år i anskafningsårets penningvärde. Nuvarande system (penninglån) vid 10 % årlig inflation resp. realt system med 50-årig! rea/lån med rak amortering och 1 % ränta.

Real i det beståndet 339

bostadsfinansiering framtida

1000-tal kronor

35- Utan statligt lån

3° -l \\ s 25- \\

\s

20- \\ \ \ 15* Med stat|igt lån 10

5..

0 I I I | T I 7 I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-17 C Eget hem med resp. utan statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader för driji och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation.

O

1000-taI kronor

25 20 Utan statligt lån

15 _910-3.._.-pu-c-_--I:-n-nu--s--u-._____ 1 1 t: g 1 t_

r :i Med statligt lån 10

° I I r 1 1 x l I I 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-1 7 D Eget hem med resp. utan statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskaffningsårets penningvärde. Realt system med 50-årig: reallån med rak amortering och 1 0/0resp. 2,5 % ränta.

340 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

1000-tal kronor 60... 55- 50-. 45-

20 driftkostnad 15- 10- 5-. 0 l I I T l I I l 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-18 A Eget hem utan statligt lån: Bruttokapitalulgl/ler och hoendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 åri anskafningsårets penningvärde. Nuvarande system (penninglån) vid 10 % årlig inflation.

1000-taI kronor 25 Bruttokapitalutgift 20 äsubvention 15 Bokostnad exkl. drift kostnad 10

I I I l I l l

“l 01._ 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11- 18 B Eget hem utan statligt lån. Bruttokapitalutgifter och boendekoslnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Rea/I system med 50-årig! real/ån med rak amortering och 2,5 0/0ränta.

Sambandet i nuvarande system mellan bruttokapitalutgiñer, boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll samt subventioner då det gäller ett icke statligt belånat eget hem redovisas i diagram l l- l 8 A. Eftersom inga

räntebidrag utgår är ”subvention” detsamma som skatteminskning på grund

av underskottsavdrag. Motsvarande samband i det reala systemet då det gäller

Real i det beståndet 341

bostadsfinansiering framtida

1 ett icke statligt belånat eget hem redovisas i diagram 1 l-l8 B. Som jämförelse Kuwoma i diagram redovisas ytterligare en gång motsvarande samband för egnahem med statliga 1 1-18 C med

ät identiska

dlagmm H lån i diagram l l-l8 C och l 1-18 D. Diagram l l-l8 C handlar om ett statligt

:limma i

belånat eget hem i nuvarande system Diagram ll-l8 D handlar om ett statligt belånat eget hem i det reala systemet? 2 Kurvoma i diagram

l l-l8 D är identiska med kurvoma i diagram ll- 1000-tal kronor 6 B

65-*

Brutto-

x kapital-

utgifter

Bokostnad 10_ exkl. driftkostnad

i i i i i i r r

_n_ 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-18 C Eget hem med statligt lån: Bruttokapitalutgifter och boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system (penninglån) vid 10 % årlig inflation.

1000-taI kronor

25 Bruttokapitalutgifter 20

15 . Bokostnad exkl. driftkostnad 10

5 i C i i r T i i i l i 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

11- 18 hem med lån:

D_Ege_t och bøendekostnader

Diagram exlt . kostnader får statløigt under 40 ar Bruttakapitalutgifter

driftoch underhal/ anska/fningsårets penningvärde.

Rea/t system

med 5Q-artgt rea/lan med rak amortering, 2,5 % marknadsränta och 1 %

garanterad rama vid fast penningvärde.

342 Real bostadsfinansiering i det beståndet

framtida

l1.3.4 Hyreslägenheter utan statliga lån

Liksom i föregående avsnitt tas i detta avsnitt endast hänsyn till de skillnader mellan statligt belånade resp. icke statligt belånade bostäder som beror på räntebidragen. Lånevillkoren i övrigt förutsätts vara desamma för statligt belånade resp. icke statligt belånade bostäder. Dessa förutsättningar gäller både för nuvarande system och för det reala systemet i de diagram som presenteras. Av diagram 11-19 A framgår att boendekostnadema vid givna förutsättningar blir närmare 40000 kr. lägre första året i en icke statligt belånad 500 OOO-kronorslägenhet vid det reala systemet än vid nuvarande system. Exemplet är teoretiskt. I verkligheten kan inga hyresgäster fönnås att betala de hyror, som skulle vara nödvändiga för full kostnadstäckning i hyreshus utan statliga lån vid tillämpning av nuvarande system. Utgiftskurvan vid nuvarande system stupar brant nedåt medan utgiftskurvan i det reala systemet lutar svagt nedåt, så att boendekostnadema i det reala systemet blir högre än i nuvarande system fr. 0. m. det 14:e året. Som jämförelse redovisas i diagram 11-19 B motsvarande utgiftskurvor för en

statligt belånad 500 OOO-kronorslägenhet Utgiftskurvan vid nuvarande

system lutar till att börja med avsevärt mindre brant än i exemplet utan statlig belåning till följd av räntebidragens inverkan. Av diagram 1 l-l9 C framgår räntebidragens betydelse under de första 30 åren för en statligt belånad hyreslägenhet. Utgiftskurvan för en hyreslägenhet utan statligt lån motsvarar utgiftskurvan för en statligt belånad hyreslägenhet om räntebidragen togs bort. Av diagram 11-19 D framgår räntebidragens betydelse under 40 år för en statligt belånad hyreslägenhet i det reala systemet. I själva verket är det i dagens system omöjligt att producera hyreslägenheter utan statliga lån och räntebidrag. Det finns inga som är beredda att betala de höga hyror som då skulle bli följden för nyproducerade lägenheter. Beroendet av räntebidrag är inte lika absolut i det reala systemet, förutsatt att det är tillåtet att ta ut hyror som ger kostnadstäckning. I De kraftiga effekterna av frånvaro av räntebidrag i hyreshusfallen jämfört Kurvoma i diagram 11-19 B är identiska med med i egnahemsfallen beror på att det förutsätts att möjligheten till kurvorna i diagram 1 1- skatteminskning genom underskottsavdrag mot andra inkomster finns i 12 C. egnahemsfallen men saknas i hyreshusfallen.

Real i det framtida beståndet 343

bostadsfinansiering

1000421 kronor

65-l

60* \ Penninglån 55-1 \ \ 50- \

45-* \\ \ 40- \ \ 35- \ \ 30- \ \ 25« \\

20- \\ Reallån

f

15- ReaNån \\ *N 10- x \\ 1 5_

-ø-_sø-___ø__änntnglån

0 I l I r I | I 1 l 1 5 10 15 20 25 30 35 40 År

Diagram 11-19 A H yreslägenhet utan statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Nuvarande system (penninglån) vid 10 % årlig inflation resp. realt system med 60-årigt reallån med rak amortering och 2,5 % ränta.

1000-taI kronor

20-

Penninglån 15_ R llå e a n 10 __ Reallån §“§§_ §§§§§ § *ätå _ 5-

-_-.-__-ø--____,__Pz=:1mn9Iån

G I

20 25 slo als 40 År i å 110 115

Diagram l l- l 9 B H yreslägenhet med statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskafningsårets penningvärde. Nuvarande systern (penninglån) vid 10 % årlig inflation resp. realt system med 60-årigt reallån med rak amortering och 1 % ränta.

i det beståndet

344 Real bostadsfinansiering framtida

1000-tal kronor

so.. \ Utan 55 _ \ statligt \ lån

50- \\ \ 45- \

40-1 \\ \ 35- \\ \ 30 \ \ 25- \\ \ 20 . \ Med statligt lån 15_ \\

10-

5 a

C I l I I I r I

Diagram 11-19 C Hyreslägenhet med resp. utan statligt lån: Boendekøstnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskafningsårets penningvärde. Nuvarande system vid 10 % årlig inflation.

1000-tal kronor

25 Utan statligt lån 20 §-_----_____ 11____ TTÃÃTÃÃÃÄ 15 Ãijaii?

10 Med statligt lån

215 50 315 20 År_

_n_ U1- 1b ls 210

Diagram 11-19 D H yreslägenheter med resp. utan statligt lån: Boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll under 40 år i anskajfningsårets penningvärde. Realt system med 60-årig! real/ån med rak amortering och 1 0/0resp. 2,5 % ränta.

SOU 198221 Real bostadsfinansierirzg i det framtida beståndet 345

1 1.4 Bostadspolitiska konsekvenser av en övergång till real

bostadsfrnansiering i det framtida beståndet

l 1.4.1 Kostnadsneulralitet mellan olika zzpplåzelseformer vid real

bostadsj/inansiering i detframtida beståndet

Då det nuvarande bostadsfrnansieringssystemet infördes år 1975 försökte man åstadkomma rättvisa mellan upplåtelseformema. Målet var att kapitalutgifterna forsta året skulle vara ungefär desamma för likvärdiga lägenheter vare sig det gällde hyresrätter, bostadsrätter eller egnahem. Jämförelsen gjordes därvid bara för boende med en genomsnittlig marginalskattesats. Den av utredningen föreslagna modellen för real bostadsfinansiering vad avser det framtida beståndet skulle innebära i stort sett samma kapitalutgifter för likvärdiga bostäder i alla upplåtelseforrner. (De skillnader som skulle - 50 år för småhus och 60 år för uppstå till följd av olika amorteringstider flerbostadshus - skulle vara måttliga.) Detta skulle gälla inte enbart det första året under en fastighets livslängd utan under hela dess ekonomiska livslängd. Här föreligger en väsentlig skillnad gentemot nuvarande bostadsfi nansieringsoch skattesystem, vilket medför kostnadsneutralitet endast under ett år av en fastighets livslängd, förutsatt att avstämningen mellan garanterade räntesatser för olika upplåtelseformer och schablonintäkter och marginalskattesatser blivit perfekt. Dessutom saknar i det föreslagna reala bostadsfrnansieringssystemet de boendes margi nalskattesatser i stort sett betydelse. Underskott i egnahemsfastigheter skulle uppstå även i ett realt system men i väsentligt mindre utsträckning än i nuvarande system. Med ränteavdragsrätten begränsad till realräntor skulle underskottsbeloppen bli jämförelsevis obetydliga och skillnaderna vid olika marginalskattesatser följaktligen också obetydliga. l nuvarande system i dess renodlade form har de olika marginalskattesatserna stor betydelse för bostadsutgiftema. Genom det i prop. 1981/822197 fram lagda förslaget till avdragseffektsbegränsning elimineras dock effektema av varierande marginalskatter. Kombinationen av avdragseffektsbegränsningen och den senaste nedjusteringen av den garanterade räntesatsen för nyproducerade hyres- och bostadsrättshus (från 3,4 °/0 till 3,0 %) innebär att boendekostnadema för nyproducerade egnahem med statliga lån genomgående kommer att ligga påtagligt högre än för likvärdiga nyproducerade hyresoch bostadsrätter. Först efter en ganska lång tid blir boendekostnadema ungefär lika, varefterdet blir något lägre boendekostnader i ett eget hem än i en likvärdig hyreslägenhet (jfr diagram l l-l4 A, där produktionskostnadsbelåningens effekter till hyreslägenhetemas förmån inte har beaktats). Det reala systemet skulle, med de lånevillkor som föreslagits, betyda en reducering av de skillnader i fråga om boendekostnader i nyproduktionen, som på senare tid uppstått mellan egnahem å ena sidan och hyres- och bostadsrätter å andra sidan. Boendekostnadema skulle under fastighetens livslängd permanent ligga något högre för egnahem i småhus än för hyreslägenheter i flerbostadshus (jfr diagram l l-l4 B). Även om man inom det nuvarande systemet skulle lyckas åstadkomma samma kapitalutgifter för likvärdiga nyproducerade lägenheter, vare sig det är fråga om ett eget hem eller en hyreslägenhet, kvarstår det faktum att det sker en kraftig förrnögenhetsöverföring till egnahemsägaren utan att någon motsvarande förmögenhetsöverföring sker till hyresgästen. Det sker en förmögen-

346 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

hetsöverföring även i samband med hyreslägenhetsfallet men den tillfaller fastighetsägaren/hyresvärden. (Det kan indirekt medföra vinster för framtida hyresgäster. Mer om detta nedan.) I bostadsrättsfallet tillfaller den reala vinsten på grund av belåningen bostadsrättsföreningen. Detta får till följd att de enskilda bostadsrättshavamas nettoförmögenheter ökar. Genom möjligheten att göra vinster på lånen skiljer sig både bostadsrättshavamas och egnaekonomiska villkor hemsägamas speciellt i nyproducerade hus - på ett fundamentalt sätt från hyresgästemas. Vinsten på en inteckningsskuld i en inflationsekonomi består i att skulden_s realvärdeminskning under ett år är större än låntagarens nettokapitalutgifter efter ränteavdrag och räntebidrag. Fastighetsägarens nettoformögenhet ökar om skuldens realvärde minskar snabbare än fastighetens realvärde. Inom hyreshussektom har fastighetsägarna inte fullt ut kunnat tillgodogöra sig vinsterna på lånen på grund av hyresforhandlingssystemet (s. k. bruksvärdehyror) som medfört att hyresnivån totalt sett blivit för låg i förhållande till kostnaderna. Detta har bidragit till en negativ real fastighetsprisutveckling inom hyreshussektom. Hyresgäster i äldre bestånd har indirekt kunnat tillgodogöra sig en del av vinsterna av inflationens urholkning av inteckningsskuldemas realvärden genom låga hyror. Inom egnahemssektom har det faktum att inteckningsskuldemas realvärden minskar mycket snabbare än fastighetemas realvärden i en inflationsekonomi medfört särskilda problem i samband med avyttringar av fastigheter. Gapet mellan marknadsvärde och inteckningsskuld och därmed kravet på egeninsats kan vara mycket stort i samband med avyttring av något äldre egnahem. När det gäller möjligheterna att låna till egeninsatsen har höginkomsttagare och personer med goda bankförbindelser en klart gynnad ställning. Särskilt i samband med förvärv av äldre villkor har höginkomsttagare varit kraftigt gynnade i förhållande till låg- och medelinkomsttagare i nuvarande system, eftersom nettokapitalutgiftema efter skatt till följd av ränteavdragen och den progressiva inkomstskatteskalan varit betydligt lägre för höginkomsttagare än for andra gruper. Även om rättvisa uppnåtts i den inskränkta bemärkelsen att kapitalutgiñema i början av lånens löptider varit likai olika upplåtelseformer för genomsnittsinkomsttagare, har det ändå varit väsentligt billigare för höginkomsttagare. Nuvarande system har således bidragit mycket påtagligt till en kraftig inkomstsegregering i boendet. Eftersom gynnardet av höginkomsttagare varit särskilt utpräglat när det gällt lån till förvärv av äldre villor är sannolikt inkomstsegregeringen ännu större i det äldre bestårdet av villor än i det nybyggda beståndet. Oavsett egnahemsägarens inkomstnivå och marginalskattesats innebär nuvarande skatte- och bostadsfinansieringssystem att det allmänna gar stöd till betalning av realamorteringar på lån och därmed bidrag till egnahemsägarens förmögenhetsuppbyggnad. Det allmännas bidrag till förmögenhetsuppbyggnaden har varit störst och den boendes eget bidrag minst när det gällt

höginkomsttagare med höga marginalskattesatser.

När skatteförslaget enligt prop. 1981/822197 genomförs kan man räkna med att boendekostnadema för egnahemsägare och det allmännas bidrag till egnahemsägares förmögenhetsuppbyggnad kommer att bli i stort sett desamma oavsett inkomst. Detta betyder troligen bl. a. det nuvarande

att systemets

inkomstsegregerande effekt begränsas. Den föreslagna avdragseffektsbsgräns-

Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet 347

ningen eliminerar dock inte inflationsvinster på lån och skattebetalarnas bidrag till denna förmögenhetsuppbyggnad. Real beskattning och real bostadsfinansiering skulle betyda stopp för de godtyckliga förmögenhetsöverföringar som förekommer i nuvarande system på grund av inflationen, ränteavdragen och räntebidragen. Kapitalutgiftema mätta i fast penningvärde skulle utjämnas över tiden så att hyresgäster i det framtida äldre beståndet skulle få ungefär samma hyror som hyresgäster i likvärdiga nyproducerade lägenheter. Kravet på egeninsatser vid förvärv av äldre villor skulle i framtiden bli avsevärt lägre än i dag, eftersom amorteringsvillkoren för reallån skulle anpassas till fastighetens normala reala ekonomiska förslitning, så att det inte skulle uppstå något större gap mellan marknadsvärde och återstående inteckningsskuld. Kapitalutgiftema för égnahemsägare skulle i ett realt system inte påverkas nämnvärt av skillnader i marginalskattesatser, eftersom det inte skulle uppkomma några nämnvärda skattemässiga underskott. Detta skulle gälla även om ett realt system tillämpades utan att kombineras med en avdragseffektsbegränsningi enlighet med det ovan nämnda skatteförslaget. Gynnandet av höginkomsttagare och den kraftiga stimulansen till inkomstsegregering i boendet skulle således minska avsevärt vid införande av ett realt system likaväl som vid införande av ett system för avdragseffektsbegränsning enligt prop. 1981/82:l97. Det skulle från kapitalutgiftssynpunkt inte vara ekonomiskt gynnsammare att bo i eget hem eller bostadsrätt i stället för i hyreslägenhet ens för höginkomsttagare.

l 1.4.2 Hushållens boendekostnader vid real boszadsfinansiering

i det framtida beståndet

En övergång till real beskattning och real bostadsfinansiering i det framtida beståndet innebär att huvuddelen av de generella bostadssubventionema (räntebidrag och effekterna av ränteavdrag) i det framtida beståndet kan avskaffas. Trots detta blir hushållens boendekostnader i nyproducerade lägenheter första året efter omläggningen i stort sett desamma som om det gamla systemet fortfarande hade varit i kraft. För ägare av nyproducerade egnahem med statliga lån blir boendekostnadema första året t. o. m. något lägre med de föreslagna räntesatsema och amorteringstidema. För ägare av nyproducerade egnahem utan statliga lån blir det fråga om mycket lägre boendekostnader de första åren. Hela effekten av att större delen av de generella bostadssubventionema i det framtida beståndet tas bort faller första året på utvecklingen av fastighetsägarnas förmögenhetsställning. På några års sikt kommer refonnen dock även att ha påtagliga effekter på boendekostnadema i det framtida beståndet. Effekterna kommer vid en fortsatt inflation att vara betydande om man jämför med boendekostnadema om nuvarande system hade behållits. De boende kommer emellertid inte att uppleva några särskilt stora förändringar från år till år. (Jfr diagram l l-6 C, eget hem, och l 1-12 C, hyreslägenhet.) Vid fortsatt inflation innebär real beskattning och real bostadsfrnansienng i princip högre boendekostnader i det framtida äldre beståndet än om nuvarande system tillämpas även i fortsättningen. Däremot blir, som nämnts, boendekostnadema i det framtida nyproducerade beståndet vid föreslagna

348 Real bostadsfinansiering i det framtida beståndet

amorteringstider och föreslagen garanterad räntesats i ett realt system snarast något lägre än om nuvarande system tillämpas även i fortsättningen. Det innebär att kostnadssplittring mellan olika årgångar bostäder motverkas och att det medför ungefär samma kostnad att bo i likvärdiga lägenheter, vare sig de hör till det äldre beståndet eller till nyproduktionen. Från bostadspolitisk synpunkt är detta en positiv effekt av reformen.

Övergången till det reala systemet kan indirekt bidra till att befrämja

rörligheten på bostadsmarknaden genom att kostnadssplittring mellan olika framtida årgångar motverkas. Motsvarande effekt skulle f. ö. kunna uppnås inom ramen för nuvarande system om man lyckades med att kraftigt nedbringa inflationen. Redan nu åstadkoms rätt mycket i fråga om utjämning av kapitalutgifter över tiden genom systemet med avtrappning av garanterade räntesatser, så att äldre årgångars kapitalutgifter inte blir så mycket lägre än nyproduktionens. Reallån är emellertid en effektivare - och i förhållande till varierande inflationstakter flexiblare - metod att utjämna kapitalutgiftema över tiden. Omläggningen till real beskattning och real bostadsfinansiering leder inte till högre kapitalutgifter i nyproduktionen än det nuvarande systemet, om den årliga reala amorteringen av bottenlån och statliga bostadslån för flerbostadshus resp. småhus sätts till 1,67 % resp. 2 % av den reala produktionskostnaden för fastigheten och den garanterade reala räntesatsen sätts till 1,0 0/0. Det hittillsvarande systemet har emellertid fortlöpande justerats, så att en successiv minskning av första årets kapitalutgifter i procent av produktionskostnaden ägt rum. I det system med real bostadsfinansiering, som utredningen skisserat, är amorteringsvillkoren redan vid införandet anpassade till vad som är ekonomiskt realistiskt. Dessutom är räntan fortfarande ganska kraftigt subventionerad. Möjligheten finns givetvis att öka räntebidragen, så att räntesatsen närmar sig 0 %, men detta får då omedelbara budgeteffekter (liksom ökade subventioner i nuvarande system). Det torde vara uteslutet att nedbringa kapitalutgifterna genom att ytterligare förlänga amorteringstiden utöver utredningens förslag. Förslaget om 50 resp. 60 års amorteringstider för lån till småhus resp. flerbostadshus innebär en förlängning med 10 år vad gäller bottenlån (men dock bara en återgång till vad som gällde fram till mars år 1980) och en förlängning med 20 år vad gäller statliga bostadslån till småhus.

l 1.4.3 Bostadsbyggande vid real bostadsfinansiering

l bil. 61 har Ingemar Hansson gjort ett försök att bedöma effekter på byggandet av utredningens förslag. Dessa bedömningar redovisas även i detta avsnitt. Ingemar Hansson anför följande. Real beskattning enligt utredningens förslag innebär att man korrigerar för inflationen vid beräkning av skattepliktig kapitalinkomst och avdragbar kapitalutgift. Därvid nås i princip samma beskattning som det tidigare systemet ger i frånvaro av inflation. En övergång till real beskattning eliminerar således de störningar som inflationen givit upphov till genom det inflationskänsliga skattesystemet. Hushållen får därigenom nonnalt en positiv Se bil. s, Effekter på real låneränta efter skatt, precis som de skulle haft vid frånvaro av inflation, fastighetspriser m. m. vid och företagens avskrivningar och lagervinster korrigeras för inflationen. en övergång till real be-

skattning, av Ingemar Återgång till en beskattning som är mer neutral mellan olika typer av

Hansson. investeringar leder emellertid till olika typer av omställningsproblem. Hushåll

Real i det beståndet 349

bostadsfinansiering framtida

och Företag har nämligen i stor utsträckning anpassat sina kapitalplaceringar med hänsyn till skattesystemet. Innehavet av och standarden på egnahem, fritidshus, bostadsrättslägenheter, bila r, fritidsbåtar, konst, smycken m. m. är således baserade på skattesystemets funktionssätt vid inflation. Detta hari princip gett upphov till för stora volymer av dessa varor och För lite byggnader och maskiner i Företagen jämfört med ett läge utan inflation. Införande av real beskattning innebär att ägare av egnahem, fritidshus, bostadsrättslägenheter, bilar, fritidsbåtar, diamanter m. m. själva får betala kostnaderna För dessa varor i stället för att en del av kostnaden övervältras på andra skattebetalare till följd av nominalistiska ränteavdrag. Detta leder till att hushållen väljer mindre volymer av dessa varor. Man kan t. ex. köpa egnahem med mindre yta och något lägre standard, avstå från fritidshus, välja hyreslägenheter i stället för eget hem, köpa en mindre bil och köpa en andel i en fritidsbåt istället för en egen fritidsbåt. Samtidigt sänks skatten För Företagen genom inflationsjusteringen, vilket tenderar att öka företagsinvesteringarna. På lång sikt leder detta till en ur samhällsekonomisk synvinkel mera effektiv Fördelning av innehavet av kapitalvaror mellan hushålls- och företagssektom. Dessa justeringar kan dock leda till olika typer av övergångsproblem, när hushållen upptäcker att deras innehav av egnahem, fritidsbåtar, etc. är alltför stort i förhållande till de nya skattereglema. Detta beror givetvis inte på att hushållen i genomsnitt blir fattigare genom skatteomläggningen, eftersom denna måste ses som ett alternativ till skattehöjningar eller sänkningar av offentliga utgifter. Däremot sker en avsevärd kostnadshöjning för lån, som medför att hushållen försöker minska sina lån genom minskat innehav av olika typer av kapitalvaror. Eftersom det totala antalet egnahem, fritidsbåtar, etc. knappast kan ändras på kort sikt, kan hushållen i genomsnitt inte heller ändra sina innehav av dessa varor på kort sikt. Skatteändringen leder då i stället till prissänkningar, där den i princip bestäms av marginella köpares betalningsvilja vid de nya prisnivån nya skattereglema. En lägre prisnivå för egnahem, fritidsbåtar, etc. leder i sin tur till mindre nyproduktion av dessa varor. Därigenom anpassas hushållens innehav av de aktuella kapitalvaroma successivt till en nivå, som är lämplig med hänsyn till de nya skattereglema. Införande av real beskattning kan således leda till övergångseffekter i form av prisfall för egnahem, fritidsbåtar m. m. och därav följande låg nyproduktion av dessa varor. Under 1970-talet anpassades priserna och innehaven av dessa varor till de genom stigande inflationstakt allt mer förmånliga skatteeffektema. Införandet av real beskattning innebär en omvändning av denna process. Erfarenhetema från 1970-talet kan därför utnyttjas För en analys av effekterna av en övergång till real beskattning (eller analogt vid avskaffande av inflationen). I princip kan man vänta sig effekter på priser och nyproduk-

tion av olika varor som är motsatsen till de effekter som uppkom genom den

stigande inflationen under l970-talet. En analys av det nämnda slaget genomsom förs i bil. 6. Syftet med denna bilaga är att analysera de anpassningar uppkommer avseende priser och nyproduktion för egnahem och övriga kapitalvaror vid införande av real beskattning enligt utredningens förslag. Därvid undersöks speciellt hur övergången till real beskattning påverkar priserna på egnahem. Detta bildar underlag För en analys av effekterna på nyproduktionen

350 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

av egnahem. Därefter följer en kort diskussion av effekterna på priser och nyproduktion av andra kapitalvaror som hyresfastigheter. bostadsrättslägenheter, bilar, fritidsbåtar, diamanter, etc.

l 1.4.3.1 Effekter på byggandet av egnahem

Enligt beräkningarna i bil. 6 uppkommer ett prisfall på 8-18 0/0 för nybyggda

egnahem med statliga lån och på 5-14 % för nybyggda egnahem utan statliga

lån vid övergång till ett realt system. På orter där produktionskostnadema ligger i paritet med marknadspriset för nybyggda egnahem vid nuvarande skatte- och lånesystem leder dessa prisfall till ett dämpat bostadsbyggande och till dämpade byggkostnader och tomtpriser, För orter eller delar av orter med kan huvudandelen av prisanpassningen dock eventuellt ske höga tomtpriser genom reducerade tomtpriser, så att priset för själva byggandet och därmed volymen för byggandet kan upprätthållas. För de relativt få orter där produktionskostnaden för hus med statliga lån ligger tillräckligt långt under marknadspriset kan byggandet av dessa hus upprätthållas på en i princip av kommunen vald nivå. I den mån det reala systemet minskar låneunderlaget för tillkommande egnahem vid ett realt system leder detta till lägre lånebelopp för de likviditetsmässigt förmånliga reala botten- och statslånen jämfört med vad som antagits i beräkningarna. Detta förstärker prisfallet för tillkommande egnahem jämfört med beräkningarna, vilket i sin tur förstärker dämpningen av byggandet. Byggandet av egnahem förblir i princip lågt tills priset på nybyggda egnavid ett normalt av hem täcker produktionskostnadema byggande. Införandet real beskattning kan därför väntas ge ett fortsatt lågt byggande av egnahem under delar av l980-talet. När beståndet av egnahem så småningom anpassats till de nya skattereglema återupprättas ett mera nonnalt byggande.

l 1.4.3.2 Effekter på byggandet av hyresfastigheter Utredningens förslag om en kraftig begränsning av avdragsrätten för räntor och av räntebidragen i kombination med en övergång till real bostadsfi nansieeffekter på kapitalutgiftema för hyresfastigheter som för ring ger liknande egnahem. Utgiftema blir något lägre för nya fastigheter på kort sikt i ett realt system men blir högre på lång sikt. Eftersom detta även gäller för allmännyttiga hyresfastigheter kan man vänta sig att den tillåtna hyran enligt bruksvärdeprincipen följer utvecklingen av kapitalutgiften vid och efter en övergång till ett realt system. Om effekten av övergången på allmännyttans kapitalutgifter efter skatt motsvaras av effekten på kapitalutgiftema efter skatt för köpare av befintliga privatägda hyresfastigheter har övergången till ett realt system inga större effekter på priserna på hyresfastigheter, där hyran bestäms enligt bruksvärdeprincipen och efterfrågan på lägenheter är tillräckligt stor vid denna hyra. Högre låneandel och högre marginalskatt för köpare av privatägda hyresfastigheter tenderar att ge ett större prisfall för dessa hus. Å andra sidan påverkas de privatägda hyresfastighetema oftast inte så starkt av reduktionen av räntebidragen. Konkurrensvillkoren för tillkommande privata hyresfastigheter med resp. utan statliga lån blir dock mer likvärdiga till följd av reduktionen av räntebidragen.

Real i det

bostadsfinansiering framtida beståndet 351

Övergången

till ett realt system kan dock påverka efterfrågan på hyreslägenheter och därmed indirekt nybyggandets omfattning på något längre sikt. De på lång sikt högre hyrorna jämfört med nuvarande bostadsfrnansieringssystem dämpar efterfrågan på hyreslägenheter och därmed byggande och renovering av hyresfastigheter. Å andra sidan innebär begränsningen av avdragsrätten för räntor att dispositionsformema eget hem och bostadsrätt blir mindre attraktiva urskattesynvinkel. vilket tenderar att öka efterfrågan på hy- Effekten på byggandet av hyreslägenheter av en övergång till ett reslägenheter. realt system är därför svår att bedöma.

l 1.4.3.3 Effekter på byggandet av

bostadsrättsfastigheter

med diskussionen Analogt för eget hem kan begränsningen av avdragsrätten och minskningen av räntebidragen ge prisfall för nya och äldre bostadsrättslägenheter. Storleken på dessa prisfall beror på vilka lånemöjligheter som erbjuds köpare av bostadsrättslägenheter vid ett realt system, vilken implicit diskonteringsfaktor som förekommer i prisbildningsprocessen och vilken räntesubvention och ma rginalskatt som gäller i det nuvarande systemet. Eftersom den egna insatsen ofta utgör en liten andel av lägenhetens värde, inkl. lån upptagna av bostadsrättsföreningen, kan ett prisfall på t. ex. 10 % av lägenhetens värde motsvara en stor andel av överlåtelsepriset på en bostadsrättslägenhet. Dämpade priser för nybyggda bostadsrättslägenheter kan analogt med diskussionen för egnahem ge ett dämpat byggande och pressade tomtpriser och byggnadskostnader för sådana fastigheter.

l 1.4.3.4 Sammanfattning av effekter på byggandet

Ingemar Hansson gör följande sammanfattande bedömning av effekter på byggandet av utredningens förslag. Minskningen av det generella bostadsstödet i form av räntebidrag och förmånliga Skatteregler vid övergång till ett realt system tenderar att ge ett fortsatt lågt bostadsbyggande speciellt för egnahem men eventuellt också för bostadsunder stora delar av 1980-talet. Real finansiering i stället för frrättsfastigheter nansiering med penninglån av kommunala

följdinvesteringar vid bostadsbyg-

gande kan dock få en motverkande effekt. En dämpning av bostadsbyggandet kan i och för sig undvikas genom riktade subventioner till byggande. Detta skulle dock förstärka prisfallet för befintliga fastigheter eftersom man därigenom skulle eliminera marknadens tendens att återupprätta en ”normal” prisnivå för byggnadsdelen av fastigheter på lång sikt. En övergång till real beskattning leder emellertid normalt till lättnader i företagsbeskattningen, vilket stimulerar företagens investeringar, inkl. bygg-

nadsinvesteringar. Övergången till real beskattning kan därför fä en relativt

liten effekt på det totala byggandet, samtidigt som det uppkommer en omfördelning till fömiån för företagens byggnadsinvesteringar och till nackdel för byggandet av främst egnahem. Denna slutsats är ett exempel på att

352 Real i det beståndet

bostadsfinansiering framtida

övergången till real beskattning rättar till de snedvridningar av investeringarna, som uppkommit genom ett inflationskänsligt skattesystem och en trendmässigt stigande inflationstakt under l970-talet.

sou 1982:1 353

12 Real i det

bostadsfinansiering

beståndet

befintliga

12.1 Allmänt om real bostadsfinansiering i det

befintliga beståndet

l2.l.l Sambandet mellan real beskattning och real

bostadsfnansiering

Om real beskattning införs måste den reala principen tillämpas konsekvent. Det är således inte möjligt att t. ex. ha real beskattning av nya lån och nominalistisk av gamla lån. En sådan ordning skulle, som beskattning konstaterats i kap. 5, innebära godtyckliga orättvisor och öppna nya skatteflyktsmöjligheter. i kap. l l innebär real det framtida

Enligt diskussionen bostadsfinansieringi

beståndet att nuvarande räntebidragssystem till största delen avvecklas. Utjämning av kapitalutgiftema över tiden åstadkoms i stället med hjälp av reallån. Räntebidrag förekommer fortfarande men endast för en del av realräntan och inte som i nuvarande system även för inflationskompensationsdelar (realamorteringsdelar) av nominella räntor på penninglån. Det skulle i detta läge vara godtyckligt och fördelningspolitiskt stötande att bibehålla nuvarande subventionssystem för det befintliga beståndet. Redan etablerade fastighetsägare, som under tidigare år i många fall gjort stora inflationsvinster på lån, skulle då bli en privilegierad grupp, som ensam skulle få fortsätta att dra fördel av det orättvisa systemet. Även för det befintliga beståndet bör räntesubvcntioner i form av räntebidrag och skatteeffekter på grund av ränteavdrag således avse endast realräntor. En aweckling av nuvarande omfattande räntebidragssystem och ett införande av generell real beskattning innebär -i en inflationsekonomi med höga nominella räntesatser - en kraftig höjning av kapitalutgifterna i framför allt nyare årgångar bostadshus och en orimlig fördelning av kapitalutgifterna över tiden. Liksom när det gäller det framtida beståndet är det således nödvändigt att införa real bostadsfinansiering även i fråga om det redan befintliga beståndet.

l2.l.2 vid omläggning till real Frivillighetför låntagarna bostadsfinansering

i kap. 10 redovisade förslag beträffande omläggning av befint- Utredningens liga lån och förslag till behandling av skatteökning på grund av reducerad avdragsrätt avseende räntor på lån, som inte kan läggas om till reallån, kan sammanfattas i följande tablå, som tidigare presenterats i kap. 10: 23

354 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

Lån Åtgärder

la) Prioriterade bottenlån från kreditak- Lagstadgd rätt till omläggning. tiebolag, stadshypoteks- och landshy- Prioriterad kreditpolitisk behandling av poteksinstitutionema samt från bank- skuldökning på omlagda lån. och försäkringsinstitut. Statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. b) Övrig utlåning från kreditaktiebolag Dito. och stadshypoteksinstitutionen. c) Statliga bostadslån. Lagstadgad rätt till omläggning. 2a) långfristiga, ej prioriterade, lån med Prioriterad kreditpolitisk behandling av inteckningssäkerhet från bank- och skuldökning på omlagda lån. försäkringsinstitut. Statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. b) Krediter under byggnadstiden. Se avsnitt 10.3.2.

3a) Långfristiga lån utan inteclmingsä- Skatteanstånd i vissa fall (se kap. 15). kerhet. b) långfristiga lån från den ickeorganise- Dito. rade kreditmarknaden. c) Kortfristiga lån. Dito.

Lagstadgad rätt till omläggning av bl. a. bottenlån och statliga bostadslån till reallån enligt ovan betyder inte att det är obligatoriskt med omläggning till reallån. För låntagaren finns en valfrihet mellan penninglån och reallån. Utredningen räknar, såsom framgår av kap. ll, med att räntebidrag skall förekomma även i ett system med real bostadsfinansiering. För det framtida beståndet med statliga lån förelås en garanterad real räntesats på 1,0 °/0. Som redan antytts föreslår utredningen att motsvarande räntebidrag även skall utgå till det vid omläggningen befintliga statligt belånade bostadsbeståndet inom ramen för ett system med real bostadsfinansiering. Eftersom omläggning till reallån inte föreslås bli obligatorisk uppkommer då frågan om räntebidrag skall utgå enbart efter omläggning av bottenlån och statliga bostadslån till reallån. Det äri och för sig möjligt att tillämpa ett system där räntebidrag utgår även i de fall då låntagare avstått från att utnyttja sin lagfästa rätt att lägga om bottenlån och statliga bostadslån till reala villkor. Att på penninglån tillämpa ett räntebidragssystem, anpassat till ett realt lånesystem, skulle emellertid bli orimligt komplicerat. Av detta skäl föreslår utredningen att räntebidrag utgår endast då reala lånevillkor tillämpas för både bottenlån och statliga bostadslån. Lagstadgad rätt till omläggning till reallân föreligger enligt utredningens förslag beträffande bl. a. bottenlån och statliga bostadslån när skuldbeloppet för ett lån är minst 20 000 kr. För att undvika olägenheter i de fall då bottenlåneskulden men inte statslåneskulden är minst 20 000 kr., bör den ordningen tillämpas, att statliga bostadslån alltid får läggas om till reallân när bottenlån läggs om till reallån. Om det, trots komplikationema, beslutas att räntebidrag skall utgå inom ramen for det nya systemet även i enskilda fall, då penninglån fortfarande tillämpas, bör bidragsbeloppen bli desamma som om lånen hade lagts om till reala villkor. Man måste i så fall i varje enskilt fall fortlöpande hålla reda på vilka ränte-, amorterings- och skuldbelopp som skulle ha förelegat, om bottenlånet och det statliga bostadslånet hade lagts om till reallån.

bostadsfinansiering

Real i det beståndet 355

befintliga

12.2 av lånevillkoren vid omläggning av lån

Utformning

till det bostadsbeståndet till reallån

befintliga

l2.2.l krav på Iånevillkor för det befintliga Grundläggande beståndet i ett system med real bostadsfinansering

konsekvenserna av införande av ett Följande krav när det gäller de omedelbara system med real bostadsfinansiering i det redan befintliga beståndet är särskilt centrala: från det El Varken boende eller låntagare får drabbas av kraftiga församlingar ena året till det andra i form av ökade kapitalutgiñer. E] Kostnadspariteten mellan olika årgångar bostäder får inte försämras utan bör tvärtom helst förbättras.

De första kravet gäller givetvis kapitalutgiftema på kort sikt, speciellt situationen under det första året då ett realt system tillämpas. Sett över ett låns hela löptid eller en fastighets hela livslängd blir det i ett realt system givetvis vid fortsatt inflation - fråga om högre sam lade utgifter för boende/ låntagare än i nuvarande system. Reala lånevillkor betyder att en utgiftsökning för låntagare från det ena året till det andra kan undvikas trots införande av real beskattning och kraftig reducering av räntebidrag. Däremot blir det en omedelbar och kraftig effekt vad gäller utvecklingen av låntagares förmögenhetssituation. I det nya systemet inträffar till skillnad från i det gamla ingen real skuldminskning/nettoförmögenhetsökning för låntagare som inte motsvaras av realamorteringar som betalas av låntagama själva. En kraftig förmögenhetsökning på kanske några tiotusental kronor, som skulle inträffat under loppet av ett år för en enskild fastighetsägare i det gamla systemet, begränsas kraftigt eller uteblir helt i det nya systemet. Det andra kravet på lånevillkor vid omläggning till reallån (angående kostnadspariteten mellan olika årgångar bostäder) gör att vissa undantag från det första kravet måste kunna accepteras i fråga om äldre lån. Genom ökning för det äldre beståndet befrämjas pariteten mellan olika av kapitalutgiftema de sista åren före årgångar av hus. Genom att lån till de bostäder som uppförts omläggningen får något minskade kapitalutgifter främjas kostnadspariteten ytterligare.

12.2.2 av amorteringsvillkor vid omläggning Utformning

till reallån med Då det gäller det framtida beståndet har i kap. l l skisserats ett system reallån och rak amortering, där amorteringstiden är 60 år för lån till hyresoch bostadsrätter och 50 år för lån till egnahem och där den garanterade räntesatsen är 1 %. Detta betyderi normalfallen något lägre kapitalutgifteri nyproduktionen än i dagens system. Man anknyter på ett mjukt sätt till dessa villkor genom att sätta den årliga amorteringsprocenten till 1,67 °/o resp. 2 % av ursprungliga reala skuldbeloppet även för gamla lån till flerbostadshus resp. till småhus. För äldre lån det att lånens amorteringsplaner blir kortare än 50 resp. 60 år, betyder

356 Real bostadsfinansiering i det beståndet befintliga

eftersom skuldbeloppen vid omläggningstillfället är lägre än om reallån hade tillämpats från början. Anknytningen till villkoren för lån till nyproducerade bostäder fullföljs, om den garanterade ränteutgiftsnivån för gamla lån maximeras till de räntebelopp som skulle erlagts, om 50- eller 60-åriga reallån med rak amortering hade tillämpats från begynnelsen och den garanterade räntesatsen

hade varit 1 %. Med denna modell blir kapitalutgiftema för olika årgångar

bostäder med statliga lån redan det första året efter omläggningen i princip desamma som om real bostadsfrnansiering hade tillämpats en längre tid. Omläggningen till real bostadsfrnansiering enligt denna modell betyder en viss sänkning av kapitalutgiftema i yngre årgångar bostäder och en i vissa fall påtaglig Ökning av kapitalutgiftema i äldre årgångar från ena året till det andra. Trots detta kommer kapitalutgiftema fortfarande att vara klart högre i yngre årgångar än i äldre. Omläggningen betyder en minskning men inte ett avskaffande av utgiftssplittringen mellan olika årgångar bostäder. Förslaget är således förenligt med rimliga krav i fråga om kostnadsparitet mellan olika årgångar bostäder. Det är också i rimlig utsträckning förenligt med kravet att omläggningen inte får leda till kraftiga ökningar av kapitalutgifter eller boendekostnader för låntagare eller boende. Förslagets effekter på boendekostnadema belyses närmare i avsnitt 12.3 och i tabellbilagor till detta kapitel. Först måste dock frågan om utformning av räntevillkor närmare diskuteras.

l2.2.3 Utformning av räntevillkor vid omläggning till reallån

I kap. l l har föreslagits att den garanterade räntesatsen för statliga bostadslån och för bottenlån till bostadshus med statliga lån i det framtida beståndet skall vara l % i ett system med real bostadsñnansiering. För äldre fastigheter bör gälla, att räntebeloppet vid varje betalningstillfälle inte skall vara högre än att det motsvarar det räntebelopp som skulle erlagts, om reallån hade tillämpats från början med rak amortering i 50 år (småhus) eller 60 år (flerbostadshus) och den garanterade räntesatsen hade varit l %. I kombination med regeln, att amorteringsbeloppet vid varje tillfälle skall motsvara 2% (småhus) eller 1,67 % (flerbostadshus) av ursprungliga reala skuldbeloppet, innebär förslaget att kapitalutgiftema blir desamma som om reallån hade tillämpats från början, med de lånevillkor som föreslagits i kap. l l för det framtida beståndet. I det föreslagna systemet tillämpas amorteringsprocenten alltid på ursprunglig real låneskuld, medan den föreslagna räntesatsen appliceras på återstående real låneskuld, dock inte den verkliga, utan en hypotetisk återstående real låneskuld. Denna hypotetiska låneskuld motsvarar det skuldbelopp som skulle ha förelegat, om de för det framtida beståndet föreslagna reala lånevillkoren hade tillämpats från början. Då det garanterade räntebeloppet divideras med verklig återstående låneskuld, erhålls den aktuella garanterade räntesatsen. Räntebidrag utgår i det föreslagna systemet så länge den garanterade räntesatsen understiger marknadsräntan. Trots att de garanterade reala räntebeloppen sjunker successivt i det föreslagna systemet, till följd av att den hypotetiska reala låneskulden sjunker, blir det fråga om successivt stigande garanterade räntesatser. Vid tillämpning

Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet 357

av föreslagna amorteringsvillkor vid omläggning till reallån är det möjligt att räkna ut- vid antagande om oförändrad marknadsräntenivå och exempelvis 10 % årlig inflation - när marknadsräntan uppnås och räntebidrag upphör att utgå.

I tabell 12.1 A redovisas nettokapitalutgiftemal för ett eget hem färdigställt

år 1973 de första l5 åren (1984-1998) med ett realt system jämfört med fortsatt tillämpning av nuvarande system vid 10 °/0 årlig inflation. Av tabell 12.1 B framgår att skulden på ett botten lån för ett tio år gammalt eget hem vid tiden för övergången till real bostadsfinansiering kan antas vara 35,82 °/0 av det ursprungliga reala skuldbeloppet. Om amorteringsprocenten efter omläggningen blir 2 °/0 per år av ursprungliga reala skuldbeloppet blir lånet slutamorterat 28 år efter färdigställandet i stället för 40 år efter färdigställandet, om det gamla systemet hade fortsatt att gälla. Om reallån med 50-årig löptid hade tillämpats från början i exemplet ovan, hade återstående skuld efter tio år varit 80 °/0 av ursprungliga reala skuldbeloppet, dvs. 2,23 gånger (80/35,82 = 2,23) den verkliga skulden vid tiden för omläggningen. Ett räntebelopp motsvarande l °/0 av det skuldbelopp som skulle ha förelegat, om ett 50-årigt reallån med rak amortering hade tillämpats från början, ger följaktligen den garanterade räntesatsen 2,23 °/0. Som framgår av tabell 12.1 A trappas den garanterade upp tills den 1

räntesatsen successivt Hänsyn är ej tagen ti

antagna marknadsräntan 2,5 % uppnås vid rantebetalnrng r december 1987 egekte, av schabronin- (betalning av räntor och amorteringar sker i juni och december varje år). täkt och extra avdrag.

358 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

Tabell 12.1 A Nettokapitalutgifter åren 1984-1998 i procent av ursprungliga reala = skuldbeloppet vid 10% årlig inflation dec. 1980-dec. 1998. Marginalskattesatsen 50 %. Bottenlån till egnahem, iärdigställda den 31 dec. 1973 År Penninglån Reallån Räntesats Nettokapital- Räntesats Nettokapital- (%) utgift (°/0) utgiñ Med statliga [än

Utan statliga lån

a Nettokapitalutgift = Amortering + 0,5 x Ränta. Ränta = Bruttoränta - Räntebidrag.

Real i det beståndet 359

bostadsfinansiering befintliga

Tabell 12.1 B Skulder och realamonerimmr åren 1983-1998 i procent av ursprungliga reala skuldbelopp vid 10 % årlig inflation dec. l980-dec. 1998. Bottenlån till egnahem, fárdigställda den 31 dec. 1973

Skuldminskningen år för år framgår av tabell 12.1 B. Vid reallån minskar skulden med l % av ursprungliga reala skuldbeloppet vid varje amortering, som sker halvårsvis. Den pranterade räntesatsen är vid de sju första betalningstillfällena efter omläggningen (80/35,82)°/0, (79/34,82)°/o, (78/33,82)°/0, (77/32,82)°/o, (76/3 l ,82)°/o (75/30,82)°/o och (74/29,82)°/o ellersåsom framgår av tabell 12.1 A - 2,23 °/o, 2,27 °/0, 2,31 °/0, 2,35 %, 2,39 %, 2,43 % och 2,48 °/0, vilket hela tiden betyder räntebelopp motsvarande de räntebelopp som skulle ha erlagts, om reallån tillämpats från början och den garanterade räntesatsen hade varit l %. I räkneexemplet har det bortsetts från det förhållandet, att den garanterade räntesatsen på summan av bottenlån och statliga bostadslån vid appliceras beräkning av räntebidrag. Endast skulder på bottenlån har beaktats vid beräkning av räntebidrag i räkneexemplet. Om det ovan beskrivna systemet infördes, skulle i själva verket hänsyn även tas till skulder på statliga bostadslån vid beräkning av räntebidrag. Därvid skulle marknadsräntan uppnås något snabbare än i räkneexemplet, eftersom skuldbeloppet på ett statligt bostadslån skulle vara lägre relativt sett än skuldbeloppet på ett bottenlån. Ett eget hem färdigställt i december 1973 skulle vid tiden för en omläggning till reallån den l januari 1984 ha en sammanlagd skuld på statligt bostadslån och bottenlån motsvarande 33,2 °/0 av sammanlagda ursprungliga reala skuldbeloppet, medan bottenlåneskulden den 1januari 1984 är 35,82 °/0 av den ursprunglia reala bottenlåneskulden. Räntesatsen på bottenlån och statligt bostadslån skulle vid första betalningstillfället vara 2,41 °/0, om sammanlagda skulden på bottenlån och statligt bostadslån beaktades vid

360 Real bostadsfinansiering i det beståndet befintliga

beräkning av räntebidrag, mot 2,23 °/0i räkneexemplet, där enbart bottenlånet har beaktats. Utredningens förslag innebär att systemet med garanterade räntesatser bliri princip detsamma för hyres- och bostadsrätter som för egnahem. När det gäller hyres- och bostadsrätter i småhus blir systemet inte bara i princip detsamma utan exakt detsamma. För nya bottenlån och statliga bostadslån småhus föreslås att reallån med rak amortering i 50 år skall tillämpas och att garanterade räntan på gamla lån skall motsvara l °/0 av det skuldbelopp som skulle ha förelegat, om reallån med rak amorteringi 50 år hade tillämpazs från början.

När det gäller hyres- och bostadsrätter i flerbostadshus blir systemet för

garanterade räntesatser detsamma som ovan beskrivits, men med anpassning till att nya reallån till flerbostadshus föreslås få 60 års amorteringstid. Den garanterade räntan på gamla lån skall således motsvara l °/0 av det skuldbel Hänsyn är ej tagen till som skulle lopp ha förelegat, om reallån med rak amortering i 60 år hade skatteeffekter på grund tillämpts från början. av ränteavdrag såsom i I tabell l2(l)14 A, som hämtats från tabellbilaga l (siffran inom parentes), fråga om egnahem. Det

förutsätts att möjligheter redovisas kapitalutgifter for hyresrätter resp. bostadsrätter färdigställda år

till underskottsavdrag 1973 de forsta 15 åren (1984-1998) med ett realt system jämfört med fortsatt mot andra inkomster tillämpning av nuvarande system vid 10 % årlig inflation. Därtill redovisas saknas. Hänsyn är ej heller tagen till effekter av skuldbelopp och årliga realamorteringar. Förutsättningama for beräkningarschablonintäkter. na redovisas i presentationstexten till tabellbilagoma till detta kapitel.

Real i det befintliga beståndet 361 bostadsfinansiering

Tabell l2(1)14 A Kapitalulgifter” åren 1984-1998 i procent av ursprungliga reala skuldbeloppet vid 10% årlig inflation dec. 1980-dec. 1998. Amorteringsfria penninglån resp. reallán med rak amortering till flerbostadshus med statliga lån, färdigtâllda den 31 dec. 1973

Skulder och realamorteringar

Slutbetalt år 2006 Löptid: 33 år a Kapitalutgift = Amortering + Ränta. Ränta = Bruttoränta - Räntebidrag.

362 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

l2.2.4 Lånevillkor/ör bostäder utan statliga lån

Vid omläggning av befintliga lån till reallån Föreslår utredningen de amorteringsvillkor som framgår av vidstående två tablåer, vilka även redovisats i kap. 10. Som framgått av avsnitt 12. l .2 i detta kapitel och tidigare av kap. 10 Föreslår utredningen att en lagstadgad rätt till omläggning av befintliga lån till reallån skall införas bl. a. i fråga om prioriterade bottenlån och statliga bostadslån. Prioriterade bottenlån kan utgå även till bostäder utan statliga lån. I den kreditpolitiska hanteringen görs ingen skillnad mellan prioriterade bottenlån till bostäder med resp. utan statliga lån. Även i utredningens förslag angående lagstadgad rätt till omläggning till reallån behandlas prioriterade bottenlån på samma sätt oavsett om fastighetsägaren beviljats statligt bostadslån eller ej. De i tablån redovisade amorteringsvillkoren för prioriterade bottenlån kommer således att bli vanliga lika väl för bostadsfastigheter utan statliga lån som för bostadsfastigheter med statliga lån.

Lån till flerbostadshus Ränta Årlig amortering Maximal löptid la) Prioriterade bottenlån från kre- = räntan för nya real- 1,67 % av ursprungligt realt = löptid enligt amorteditaktiebolag, stadshypoteks- lån av motsv. typ. lånebelopp (se kap. 12). ringsplan före omläggoch landshypoteksinstitutioner- ning. na samt från bank- och försäkringsinstitut. b) Övriga utlåning från kreditak- Dito. Minst 1,67 % av ursprung- Dito. tiebolag och stadshypoteksin- ligt realt lånebelopp. stitutionen. c) Statliga bostadslån (motsv.). Dito. 1,67 % av ursprungligt realt 60 år. lånebelopp (se kap. 12). 2a) långfristiga, ej prioriterade, lån = räntan för nya real- Minst 1,67% av ursprung- = löptid enligt amortemed inteckningssäkerhet från lån av motsv. typ. ligt realt lånebelopp. ringsplan före omläggbank- och försäkringsinstitut. ning. b) Krediter under byggnadstiden. Räntan läggs till det Amorteras ej. lånebelopp som får avlyft med slutliga lån. ” För flerbostadshus är löptiden enligt amorteringsplan före omläggning i de flesta fall 60 år. Även i de fall då löptiden är 50 år (bottenlån fr. o. m. juli 1980) bör den maximala löptiden efter omläggning till reallån vara 60 år.

4,,

___._.,

mum_..

i det beståndet 363

Real bostadsfinansiering befintliga

Lån till småhus m. m. Ränta Årlig amortering Maximal löptid

2% av ursprungligt realt = löptid enligt amorte- 1a) Prioriterade bottenlån från kre- :räntan förnya realstadshypoteks- lån av motsv. typ. lånebelopp (se kap. 12). ringsplan före omläggditaktiebolag, och landshypoteksinstitutioner- ning.” na samt från bank- och försäkringsinstitut. Dito. Minst 2% av ursprungligt Dito. b) Övrig utlåning från kreditaktiebolag och stadshypoteksinstitu- realt lånebelopp. tionen. Dito. 2% av ursprungligt realt 50 år. c) Statliga bostadslån (motsv.). lånebelopp.

av ursprungligt = löptid enligt amorte- 2a) långfristiga, ej prioriterade lån :räntan för nya real- Minst 2% med inteckningssäkerhet från lån av motsv. typ. nealt lånebelopp. ringsplan före omläggning. bank- och försäkringsinstitut. b) Krediter under byggnadstiden. Räntan läggs till det Amorteras ej. lånebelopp som får avlyft med slutliga lån.

a För småhus är löptiden enligt amorteringsplan före omläggning i de flesta fall 50 år. Även i de fall då löptiden är 40 år vara 50 år. (bottenlån fr. o. m. juli 1980) bör den maximala löptiden efter omläggning

De i tablåema redovisade amorteringsvillkoren föreslås även bli tillämpliga som kan räknas som s. k. topplån, dvs. lån med sämre på vissa lånetyper säkerhet än bottenlån (sämre säkerhet än både bottenlån och statligt

bostadslån, då det handlar om statligt belånade hus). För topplån gäller f. n. normalt väsentligt kortare amorteringsplanerän 50 eller 60 år. Med föreslagna för amorteringsvillkor efter omläggning till reallån skulle det i principer löptid för topplån efter omläggningen till många fall bli fråga om oförändrad reallån. De årliga amorteringama skulle därvid kunna överstiga 1,67 % eller 2 % (småhus) av ursprungliga reala skuldbeloppen. De (flerbostadshus) angivna amorteringsprocentsatsema är undre gränser för årliga amorteringar är obligatoriska för omlagda bottenlån och av topplån medan dei praktiken

statliga bostadslån.

364 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

Vid en jämförelse av nettokapitalutgifter för enbart bottenlân i procent av ursprungliga reala skuldbeloppet vid tillämpning av föreslagna lånevillkor på egnahem med resp. utan statliga bostadslån blir utfallet för hus färdigställda åren 1983, 1980, 1973 resp. 1968 det som framgår av tabell 12.2, där marginalskattesatsen genomgående antas vara 50 %. Amorteringama är genomgående 2 % av ursprungliga reala skuldbeloppet. Skillnaden mellan statsbelånat och icke statsbelånat i fråga om nettokapitalutgifter motsvarar hälften av räntebidragets storlek i det förstnämnda fallet. Då räntebidrag upphört att utgå (fr. o. m. den 31 december 1987 för ett hus färdigställt år 1973 i tabellexemplet) gäller marknadsräntan, som antas vara 2,5 °/o, även för hus med statliga lån, och nettokapitalutgiftema för bottenlån blir exakt desamma som för hus utan statliga lån.

Tabell 12.2 Eget hem, reallån

År Med statligt lån Utan statligt lån Ränte- Netto- Ränte- Nettosats, % kapitalutgift sats, °/o kapitalutgift (juni) (dec.) Färdigställt år 1983

Färdigställt år 1980

Färdigställt år 1973

Färdigslälll år 1968

2,22

Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet 365

l2.2.5 Efekter för nyblivna ägare av äldre

egnahem

Minskad kostnadssplittring mellan olika årgångar är en positiv effekt av de lånevillkor som föreslagits i avsnitten l2.2.2 och l2.2.3. Strikt av tillämpning den föreslagna modellen med amorteringsvillkor, som bygger på fastighetens ursprungliga reala skuldbelopp, kan emellertid i vissa fall leda till problem. För den som köpt sitt hus i samband med färdigställandet exempelvis år 1968 och bott kvar i huset alltsedan dess innebär en omläggning till reallånevillkor år 1984 enligt de föreslagna villkoren inte någon orimlig belastning. För den som något eller ett par år före omläggningen till reallån köpt ett hus producerat år 1968 och finansierat köpet med dyra topplån kan det däremot innebära en svår påfrestning på likviditeten under relativt lång tid. Regeln, att den årliga amorteringen av ett lån efter omläggning till reallån skall vara minst 2 °/0 av ursprungliga reala skuldbeloppet vid färdigställandet av fastigheten (jfr kap. 10), ger rimliga utgiftsnivåeri de fall då de ursprungliga ägarna bor kvar i sina hus. Om ett hus bytt ägare under tiden från färdigställandet till tiden för omläggning till reallån och nya lån upptagits, innebär emellertid ett konsekvent fasthållande vid denna regel ofta oacceptabelt höga utgiftsnivåer under relativt lång tid För att komma till rätta med ovannämnda problem har regeln enligt utredningens förslag utformats så att kraven på amortering med minst 2 % av ursprungliga reala skuldbeloppet knyts till ägaren i stället för till fastigheten. Det skall således krävas med minst amortering 2% av resp. låntagares ursprungliga reala skuldbelopp då det gäller lån som läggs om till reallån i samband med omläggningen till real beskattning. Om inte den ursprungliga ägaren bor kvar i huset bör således skulden vid förvärvstidpunkten för den vid omläggningstillfället aktuelle ägaren vara bestämmande för minsta tillåtna årliga amortering. Fastställande av amorteringsvillkor enligt den av utredningen skisserade lagen om omläggning av lån (se Författningsforslag och kommentarer) blir aktuell endast vid ett tillfälle, nämligen i samband med övergången till real beskattning och real bostadsfmansiering, vilken i räkneexemplen antas ske den l januari 1984. Nyförvärv av fastigheter sedan det reala systemet införts bör inte föranleda någon motsvarande anpassning av lânevillkoren som för den som förvärvat en äldre egnahemsfastighet strax före övergången till det reala systemet. Det betyder mjukare lånevillkor på bottenlån m. m. för den som köper ett äldre hus omedelbart före omläggningen (i december 1983) än för den som köper ett äldre hus omedelbart efter omläggningen (i januari 1984). Sifferexempel som närmare belyser det i detta avsnitt skisserade förslaget återfinns i tabellbilaga 4 till detta kapitel. Av tabell l2(4)2.3, som hämtats från 4, framgår skillnaden tabellbilaga mellan att tillämpa amorteringsvillkor, som bygger på fastighetens ursprungliga reala skuldbelopp, och att tillämpa amorteringsvillkor, som bygger på låntagarens ursprungliga reala skuldbelopp. Exemplet avser lån till en egnahemsägare som förvärvat sitt hus, färdigställt i december 1968, två år före omläggningen till det reala systemet, dvs. i december 1981.

366 Real “bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

Tabell l2(4)2.3 Eget hem utan statligt bostadslån, ñrdigställt den3l dec. 1968, köpt den 31 dec. 1981: Boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll, inteckningsskuld och realamortering i % av ursprungliga reala anskaffningskostnaden vid nuvarande system (med 10 °/o inflation) resp. vid reallån och real beskattning (med två alternativa modeller för utformning av amorterinçvillkoren)

År Nuvaran- Reallån A Reallån B Nuvarande system Reallån A Reallån B › de system Bokostnad Bokostnad Bokostnad exkl. drift exkl. drift Skuld Real- Skuld Amorte- Skuld Amorexkl. drift o_ under- 0. under- (31 dec.) amorte- (31 dec.) ring (31 dec.) tering

banklån: N = 15 Mg N = 15

N = 15 (dec. 1968) Topplån 20 Dec. 1968 100 Nytt hy- R = 14,0 R = 3,5 R = 3,5 Bottenlån 70 Dec. 1981 83,1 potekslån: N = 30 N = 30 N = 3 j? Dec. 1983 80,5 Summa 90 Topplån: R = 14,0 R = 3,5 R = 3,5

a R = Räntesats i procent. b N = Amorteringsplanens längd i antal år.

Real i det befintliga beståndet 367 bostadsfinansiering

l tabellnumret l2(4)2.3 står första siffran för ”kap. l2“, andra siffran (inom 4 och sista siffran för ”tabellnummer 2.3” inom parentes) för ”tabellbilaga tabellbilaga 4 till kap. 12. Till detta kapitel finns sex tabellbilagor. l tabellen står ”Reallån A” för ett system med amorteringsvillkor, som bygger på fastighetens ursprungliga reala skuldbelopp, och Reallån B” för ett system med amorteringsvillkor, som bygger på låntagarens ursprungliga reala skuldbelopp. Första året med det reala systemet, dvs. år 1984, är boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll 4,96 % av ursprungliga reala skuldbeloppet vid tillämpning av Reallån A” (se kolumn 2) och 3,95 % av urspningliga reala skuldbeloppet vid tillämpning av ”Reallån B (se kolumn 3), vilket kan jämföras med 5,36 % av ursprungliga reala skuldbeloppet om det gamla systemet hade fortsatt att tillämpas (se kolumn l). Inte förrän det tolfte året (år 1995) ger ”Reallån A lägre utgiftsnivå än som uppnås redan det första året med ”Reallån B”. Tionde året, dvs. år 1993, är boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll vid de tre alternativen 2,27 % (nuvarande system), 4,02 % (Reallån A) resp. 3,24 °/0 (Reallån B) av ursprungliga reala skuldbeloppet. En närmare redogörelse för förutsättningarna för beräkningarna och för resultaten återfinns i presentationen av tabellbilagoma till detta kapitel. Vid utfomrning av amorteringsvillkoren enligt förslaget ovan (Reallån B) uppkommer frågan vilka konsekvenserna blir för systemet med räntebidrag i avsnitt till statligt belånade egnahem. Enligt de förslag, som presenterats l2.2.3, skall räntebeloppet vad avser bottenlån och statligt bostadslån inte vara högre vid varje betalningstillfälle, än att det motsvarar det räntebelopp som skulle ha erlagts, om reallån hade tillämpats från början med rak amortering i 50 år. Om den årliga amorteringen är 2 % av det ursprungliga reala skuldbeloppet i fastigheten, kommer den garanterade räntesatsen att öka så att till slut marknadsräntan och för varje betalningstillfälle, uppnås räntebidrag upphör att utgå. Om i stället de i detta avsnitt skisserade modifierade amorterinçvillkoren skulle tillämpas, skulle det inte bli fråga om någon upptrappning av garanterade räntesatser. Den vid det första betalningstillfället gällande garanterade räntesatsen, efter övergången till reallån, skulle bli gällande under bottenlånets och det statliga bostadslånets hela återstående löptider. Som framgått av avsnitt 12.l.2 föreslår utredningen att räntebidrag efter omläggningen endast skall utgå då reala lånevillkor tillämpas för både bottenlån och statliga bostadslån. Villkoren bör skärpas ytterligare, så att endast utgår då reala lånevillkor med amorteringsvillkor som räntebidrag innebär, att den årliga amorteringen på bottenlån och statligt bostadslån är av fastighetens reala 2 % (småhus) och 1,67 % (flerbostadshus) ursprungliga säkerställs att eventuella räntebidrag till skuldbelopp (Reallån A). Därigenom äldre statligt belånade egnahem successivt trappas av och till slut upphör. Den som nyligen förvärvat ett äldre statligt belånat eget hem får således välja mellan fördelen av räntebidrag och fördelen av förlängd amorteringtstid på det sätt som skisserats i detta avsnitt.

368 Real bostadsfinansiering i det beståndet befintliga

l2.2.6 Modijieringar av hänsyn till utvecklingen av jastighetspriser och löner

Enligt kap. lO och bil. 5 kan införandet av reala lån underlättas genom olika typer av garantiregler. l kap. l l föreslås att två sådana regler för reduktion av kapitalutgifter i vissa fall skall tillämpas för reala bottenlån och reala statliga bostadslån för tillkommande bostadsfastigheter. De föreslagna reglerna innebär att kapitalutgiften kan reduceras dels vid en oförmånlig utveckling av fastighetsprisema jämfört med utvecklingen av lånebeloppet från byggnadstillfället, dels vid sjunkande reala löner. För att förbättra låntagamas risksituation och för att motverka den oro, som beror på penningillusion, föreslås att dessa regler även tillämpas för det befintliga beståndet. I kap. l l föreslås det statliga systemet för reduktion av kapitalutgifter för tillkommande fastigheter vara begränsat till statligt belånade bostäder och endast omfatta bottenlån och statliga bostadslån. Denna begränsning bör inte gälla i fråga om det befintliga beståndet. Till följd av övergången till ett realt system kan man räkna med vissa prisfall på befintliga bostadsfastigheter. Försök till uppskattningar av hur stora prisfall det kan bli fråga om redovisas i bil. 6. Fastighetsägarna får genom systemet för reduktion av kapitalutgifter vid oförmånlig utveckling av fastighetsprisema till viss del kompensation för de prisfall som kan väntas uppkomma vid övergång till real beskattning och real bostadsfinansiering och som de i de flesta fall inte kunde förutse då fastigheten förvärvades. Reglerna om reduktion av kapitalutgifter bör, när det gäller lån till det befintliga beståndet, omfatta bottenlån, statliga bostadslån och långfristiga, ej prioriterade, lån med inteckningssäkerhet från bank- och försäkringsinstitut. Det är samma lånetyper som i kap. 10 föreslås omfattas av en statlig garanti för skuldökning på omlagda lån. Av kostnads- och förenklingsskäl föreslås att regeln för reducering av kapitalutgifter vid ogynnsam utveckling av fastighetsprisema tillämpas med utgångspunkt i fastighetspris och Iånebelopp vid inköpstidpunkten för den som äger huset vid övergång till real beskattning och att den begränsas till att endast gälla hus som köpts de senaste lO åren före införandet av real beskattning.

12.3 Jämförelser mellan real bostadsfinansiering och

nuvarande system I det följande görs en jämförande analys mellan nuvarande bostadsfinansieringssystem vid 10 °/o årlig inflation och ett realt system för lägenheter färdigställda de sista sexton åren före övergången till ett realt system. I vissa fall utsträcks jämförelsen ytterligare tio årgångar bakåt i tiden. lnflationsantagandet l0 °/o har valts dels för att det är den genomsnittliga inflationstakt Sverige levt med under nämnare ett decennium, dels för att räntesatsema på bottenlån, statliga bostadslån m. m. för närvarande är anpassade till den inflationstakten. Därtill är upptrappningen av garanterade räntesatser i det statliga bostadsfinansieringssystemet f n. anpassad till en årlig inflationstakt på närmare lO °/0.

Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet 369

De diagram som presenteras grundas på beräkningar, för vilka förutsätt-

ningarna nämnare redovisas i texten till tabellbilagoma till detta kapitel]

Något om förutsättningama för beräkningama redovisas dock redan i detta avsnitt. Det centrala i detta avsnitt är inte det exakta siffermässiga utfallet av en jämförelse utan att med hjälp av diagram underlätta den principiella förståelsen av vad ett realt bostadsfinansieringssystem skulle innebära jämfört med nuvarande bostadsfinansieringssystem vid ungefär nuvarande inflationstakt.

Övergången till ett realt system förutsätts i räknexemplen ske den 1 januan

1984. Jämförelsema i det följande gäller dels förstaårseffekten, dels effekten under de första femton åren med ett realt system jämfört med om nuvarande bostadsfrnansieringssystem fortsätter att gälla och inflationen varje år är 10 %. Med nuvarande bostadsfrnansieringssystem avses de regler som skulle gälla under femtonårsperioden l januari 1984 - 31 december 1998 enligt beslut fattade vid utgången av år 1981.

l2.3.l Egnahem med statliga lån

En jämförelse mellan boendekostnader exkl. kostnader för drift och underhåll (nettokapitalutgifter plus skatter på schablonintäkter) år 1984 vid nuvarande resp. det föreslagna reala systemet för genomsnittliga statliga belånade egnahem färdigställda åren 1968-1983 återfinnsi diagram 12-1 A. För de sista sex årgångama före omläggningen betyder det reala systemet lägre utgifter första året än om det gamla systemet hade fortsatt att gälla. För äldre årgångar betyder det reala systemet med något undantag högre utgifter redan första året. För nyproducerade egnahem blir utgiftsminskningen ca l 800 kr. i 1980 års penningvärde med räkneexemplets förutsättningar. För femton år gamla egnahem blir utgiftsökningen drygt l 800 kr. första året till följd av övergången till ett realt system.

1000-ta| kronor 155 systern . h-- 10- Real: system I *s N ä I 1 §§-§ 5-

T I I I I V I V I l V I l Y I C 5 10 15 Ålder i °°°°“°° i 1983 Se särskilt tabellbilagetextens presentation av Diagram 12-1 A. Statligt belånade egnahem, färdigställda åren 1968-1983. Boende- ben-äffal-“k antagna”, kostnader exkl. kostnader för drift och underhåll år 1984 (kr/lägenhet i 1980 års schablonimäkter för penningvärde) vid nuvarande system resp. vid ett realt system. egnahem, s. 619 o. 620. 24

370 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

Subventionemas fördelning över årgångama år 1984 vid nuvarande system resp. vid real bostadsfmansiering redovisas i diagram 12-1 B. Med subventioner avses den sammanlagda effekten av räntebidrag och skatteminskning på grund av underskottsavdrag eller skatt på grund av överskott i Villafastigheten. Nuvarande system betyder mycket höga subventioner för senare årgångar (drygt 32 000 kr. för nyproduktionen), som minskar kraftigt för varje årgång bakåt i tiden. För 10-15 år gamla hus är subventionema 2 500-5 000 kr. Det reala systemet betyder mycket måttliga subventioner, ca 5 000 kr. för nyproduktionen och därefter en minskning för varje årgång bakåt i tiden. För egnahem som är tio är eller äldre blir det t. 0. m. fråga om negativa subventioner”, dvs. skall till följd av överskott i villafastigheten.

1 000-tal kronor

15 Ålder i december 1983

Diagram 12-1 B Statligt belånade egnahem, /Zirdigsräl/da åren 1968-/ 983. subventioner år 1984 (kr/lägenhet i 1980 års penningvärde) vid nuvarande .syslenz resp. vid ett real! system.

Real i det befintliga beståndet 371 bostadsfinansiering

Underskottsavdragen i villabeskattningen och räntebidragen i det nuvarande bostadsñnansieringssystemet gör att boendekostnadema i nya statligt belånade egnahem hamnar på en rimlig nivå trots de höga bruttokapitalutgifterna i början av husets livslängd. Det belyses i diagram l2-l C,där bruttokapitalutgifter år 1984 för 0-15 år gamla egnahem ställs mot de redovisade boendekostnadema exkl. kostnader för drift och underhåll. Särskilt för senare årgångar är det mycket stor dilTerens mellan bmttokapitalutgift och boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll. Mellanskillnaden kan betraktas som subvention och redovisas separat i närmast

föregående diagram.

1000-taI kronor

45-\ j \ . \ Brutto- kapitalutgift

40? \

_ \ . \\

35-_ \

_ \ . \ - \ 30- \ \ j \ . “g 25- \\ “ \ \ subvention

20; \\

- \ \ j \ 15- \\ _ I § _ x “\ -_ 10- Boendekostnad exkl. drift och j underhåll

5;

1 v r I | I l | I | I | I I

O U1 _.. C 115 Ålder i

december 1983

Diagram 12-1 C Statligt belånade egnahem, järdigställda åren 1968-1983. Bruttakapitalzztgifter och boendekoslnader exkl. kostnader för drift och underhåll år 1984 (kn/lägenhet i 1980 års penningvärde) via nuvarande system.

372 Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet

IOOO-tal kronor 20- Brutto-

4p\ kapital- 15-

*-__utgift Q

ä - Subvemion

*§s

I “ s -_ 10- Boendekostnad *§ exkl. drift och underhåll ?nu -:_-__

IAIA

O m... -A O 115 Ålder i

december 1983

Diagram 12-1 D Statligt belånade egnahem, järdigsrällda åren 1968-1983. Bruttokapitalutgifter och boendekostnader exkl. kostnader för drw och underhåll år 1984 (kr/lägenhet i 1980 års penningvärde) vid ett rea/t system.

l diagram l2-l D görs motsvarande redovisning beträffande det reala systemet, dvs. bruttokapitalutgifter för 0-15 år gamla egnahem ställs mot de tidigare redovisade boendekostnadema exkl. kostnader för drift och underhåll. Differensen mellan bruttokapitalutgift och boendekostnad exkl. kostnad för drift och underhåll är förhållandevis måttlig, och för lO-l 5 år gamla hus är differensen ”negativ” till följd av skatt på grund av överskott i villafastigheten. I det följande förekommer avsnitt i packad stil för beräkningstekniskt

specialintresserade med presentation av tabeller. Övriga läsare kan med fördel

nöja sig med avsnitten i vanlig stil med presentation av diagram.

De i diagram 12-1 A t. o. m. 12-1 D redovisade uppgifterna redovisas i tabellform i tabell 12.3. Av tabellens kolumn 7 framgår de olika reala anskaffningskostnader för olika årgångar som antagits vid beräkningarna. För årgångama 1979-1983 har antagits 20-30 % högre reala anskaffningskostnader än för årgångama 1968-1975. Det är en avspegling av ökningen av genomsnittliga reala produktionskostnader enligt SCB:s statistik. Tillvägagångssättet vid framräkningen av antagna reala anskaffningskostnader för olika årgångar framgår av tabell 12.4. l kolumn l redovisas genomsnittliga produktionskostnader i löpande priser för statligt belånade gruppbyggda småhus åren 1968-1980 enligt SCB. I kolumn 2 redovisas relationen mellan produktionskostnad och pantvärde och i kolumn 3 redovisas genomsnittligt pantvärde för resp. årgång. För år 1981 antas det genomsnittliga pantvärdet godtyckligt vara 3 700 kr./m2 (l2,7 °/ohögre än närmast föregående år). För åren 1982 och 1983 antas l0 % högre genomsnittliga pantvärden än nännast föregående år. l räkneexemplen antas pantvärde och låneunderlag vara identiska. Räkneexemplens hus antas färdigställda i december resp. år. låneunderlaget i december antas vara genomsnittet av innevarande års och föregående års pantvärde och redovisas i kolumn 5. AnskafTningsvärdet antas genomgående vara 10% högre än låneunderlaget och redovisas i kolumn 6. l kolumn 7 redovisas KPl i oktober resp. år, som ligger till grund för realenheten

Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet _ 373

Tabell 12.3 Egnahem med statliga lån

Färdig- Nuv. system år 1984, kr. Realt system år 1984, kr. Önska”.-

ställt ningsd. 31 Brutto- Bokostnad Subven- Brutto- Bokostnad Subvcn- kostdec. år kapital- exkl. driñ tion kapital- exkl. drift tion nad, kr. 1 utgift o. under- utgift o. underhåll håll UHZ) (4H5) (I) (2) (3) (4) (5) (6) (7) 1983 45414 13251 32163 16 639 11407 5232 429000 1982 41 254 13 122 28 132 15 738 11 364 4 374 429 000 1981 37 368 12915 24 453 14 931 11327 3604 429 000 1980 33 698 12 509 21 189 14 084 11 148 2 936 425 000 1979 26 625 11 736 14 889 13 575 11429 2 146 438 000 1978 25 466 11236 14 230 12 261 10621 1640 410000 1977 22477 10416 12061 11317 10103 1214 392000 1976 16 269 9 624 6 645 10 541 9 777 764 382 000 1975 13 238 8 070 5 168 9 415 9 026 389 354 000 1974 10131 6 856 3 275 8 323 8 255 68 341000 1973 12992 8661 4331 7979 8218 - 239 341000 1972 12 093 8 256 3 837 7 844 8 187 - 343 343 000 1971 11 235 7 783 3 452 7 580 8 020 - 440 338 000 1970 10 346 7 703 3 043 7 404 7 877 - 473 338 000 1969 8 441 5 944 2 497 7 597 8 125 - 528 352 000 1968 8757 6044 2713 7315 7899 - 584 343000

Tabell 12.4 Egnahem med statliga lån (gruppbyggda småhus)

Färdig- Produk- Pk” Pantvärden(=låneunder- Mark- KPli Realen- Mark- Boyta Marknads? ställt tions- lag) nads- okt. heter(kr. nads- värdei

(m2)

d, 31 kostnad_ å? värde i 1968-83 i löpande dec. (real-

(oz) (lärde

dec. år Årets Genomsnitt in- Dec. dec.b (KPI år priser) xdec. enheter) genom- nev. och följ. år innev. år 1949 = (kñ/ m snitt *w* 100) i 1980 _

(kn/mz) års p.v.)“

(3)+(4) (7)x1000 (Q (9)x(10)

nya) 2 (5)xI,I 571,0 (8)*°°° 1000

(1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) (10) (1 1)

1983 4477 4925 4701 5 171 791,7 1387 3729 115 429 1982 4 070 4 477 4 274 4 701 719,7 1 260 3 729 115 429 1981 3 700 4 070 3 885 4 274 654,3 l 146 3 729 115 429 1980 3 562 108,5 3 283 3 700 3 492 3 841 594,8 1 042 3 687 115 425 1979 2 996 107,0 2 800 3 283 3 042 3 346 514,8 902 3 711 118 438 1978 2 654 105,8 2 509 2 800 2 655 2 920 474,9 832 3 511 117 410 1977 2 291 105,1 2 180 2 509 2 345 2 579 440,5 771 3 344 117 392 1976 1 899 104,0 1 826 2 180 2 003 2 203 391,7 686 3 212 119 382 1975 1 681 103,5 1 624 1 826 1 725 1 898 357,2 626 3 033 117 354 1974 1 526 103,4 1 476 1 624 1 550 1 705 328,0 574 2 968 115 341 1973 1 391 103,8 1 340 1476 1 408 1 549 292,6 512 3 023 113 341 1972 1 284 103,2 1 244 1 340 1 292 1 421 273,1 478 2 971 115 343 1971 1 248 104,8 1 191 1244 1 218 1 339 258,6 453 2958 114 338 1970 1 180 108,2 1091 1 191 1 141 1255 240,1 420 2984 113 338 1969 1 128 107,0 1 054 1 091 1 073 1 180 222,6 390 3 027 116 352 1968 1 134 106,3 1 067 1054 1 061 1 167 216,4 379 3080 112 343

“Pk = Produktionskostnad. PV = Pantvärde. bkr/mz i löpande priser. *p.v. = penningvärde.

374 Real bostadsfinansiering i det beståndet befintliga

(l 000 kr. i 1980 års genomsnittliga penningvärde) i december resp. år. För åren 1968-1980 är det det verkliga KP! som redovisas. För åren 1981-1983 antas KPI ligga 10 % högre än nännast föregående år. KPl för oktober 1981 (med år 1949 som basår) är således satt till 654,3 medan det verkliga KPI var 656,8 (l0,4 °/0 över KPl ett år tidigare). Realenheten i december resp. år redovisas i kolumn 8. Då de nominella anskafTningsvärdena i kolumn 6 divideras med realenhetsbeloppen i kolumn 8 och multipliceras med l 000 erhålls anskaltningskostnadema per m2 i 1980 års penningvärde (i ”realenhetskronor). Dessa redovisas i kolumn 9. I kolumn 10 redovisas genomsnittliga boytan per lägenhet För resp. årgång. Multiplikation med kolumn 9 ger genomsnittliga anskaffningkostnader per lägenhet, som redovisas i kolumn ll.

Reala anskatfningskostnader för de sexton sista årgångama egnahem före övergången till det reala systemet redovisas i diagram 12-2 (den översta streckade kurvan). Där redovisas även skuldbelopp vid tiden for övergången till det reala systemet (den nedersta prickade kurvan). Dessutom redovisas ett

1000-taI kronor 450- -4 .. Ia

: \

350-_

- \\______-__pN-_

r, Anskaffningsi S_ kostnad 300- o, u O.. : . Marknads- 250- -_ värde : g

150-_

100-

: Skuld_ 50_ belopp

| 1 | v | 1 | r I v I u u I I 0 5 10 15 Ålder i december 1983 Diagram 12-2 Statligt belånade egnahem, _lärdigstäl/da aren 1968-1983. Anska/Il a ningskostnad resp. järdigställandeår, beräknat marknadsvärde den 31 dec. 1983 och skuldbelopp den 31 dec. 1983 (kr/lägenhet i 1980 års penningvärdø).

Real bostadsfinansiering i det befintliga beståndet 375

Tabell 12.5 A Egnahem med statliga lån

Färdig- Anskalf- Marknadsvärde Skuldbelopp ställt ningsvärde d. 31 dec. l983 d. 31 dec. 1983 d. 31 (realenheter dec_ år el_ | 000-131 Procent Realenheter Procent Realenheter