Löntagarna och kapitaltillväxten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

, .. ,

. .

_ .

, i .. ,Z .

:axl

i l

Statens offentliga utredningar

ww 1979:9

i% Ekonomidepartementet

och

Löntagarna

kapitaltillväxten

Den svenska

formögenhetsfordelningens

utveckling

av fil. dr Roland Spânr

och

-

Löntagarfonder aktiemarknaden

en introduktion

av civilekonom Ragnar Boman och civilekonom Lennart Lâfrman

Internationella koncerner och

löntagarfonder

av fil. dr Nils Lundgren

Tre expertrapporter från om utredningen löntagarna och kapitaltillväxten Stockholm 1979

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-04681-4 ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1979

Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling av fil. dr Roland Spâm

Författarens förord

Denna rapport, Den svenska lörmögenhetsfördelningens utveckling, har utarbetats på uppdrag av Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten.

Rapporten presenterar delresultat av en större undersökning av förmögenhetslördelningens aktuella utseende, utveckling över tiden och internationella position. Under hösten 1979 kommer ett mer detaljerat material att presenteras rörande aktieägandet i Sverige. En utvidgad och Fördjupad slutrapport lör hela lörmögenhetsundersökningen kommer att presenteras i anslutning till utredningens slutbetänkande 1981. Ett viktigt element i denna studie har varit den lörmögenhetskartläggning som Statistiska centralbyrån utfört för vår räkning. Jag vill i det sammanhanget särskilt tacka Rolf Johansson och Hans Cardell som ledde arbetet, Göran Råbäck, Nils-Åke Engström. Carl-Axel Hammarlund och Anita Olsson-Malmberg som skötte programmeringen av datamaterialet och de överförare vid SCB i Örebro som tolkade ett i många fall svårgenomträngligt deklarationsmaterial. Jag vill också tacka Solveig Johansson som lagt ned ett omfattande arbete på renskrivning och utskrift av rapporten. Värdefull och konstruktiv kritik har framförts av kolleger vid utredningens sekretariat och av deltagare i Socialforskningsinstitutets högre seminarium. Stockholm i mars 1979

Roland Spânt

Innehåll

Inledning, syfte. begrepp och definitioner 13 Inledning . . . . . . 13 Förmögenhetsbegrepp 14

K unskapsläget före utredningen, alternativa undersökningsmeroder 17 2.1 Taxeringsstatistiken . 17 2.2 Surveyundersökning 18 2.3 lnkomstmetoden . 19 2.4 Bouppteckningsmaterial 19 2.5 Deklarationsundersökning 20

Undersökningens uppläggning 21 3.1 Urvalet . . . . 21 3.2 Deklarationsgranskningen 22 3.3 lnsamlade uppgifter . . . . . . . . . . 23 3.4 Undersökningens tillförlitlighet . . . . . 24 3.4.1 1 undersökningen redovisade tillgångar - totalt deklarerade tillgångar . . . . . . . . . . 24 3.4.2 Deklararerade - . tillgångar skattepliktiga tillgångar 25 3.4.3 Uppräkningen av taxeringsvärden till marknadspriser 27 3.4.4 Undersökningens aktualitet 28

Förmögenhets/ördelningen 1975 . . . . . 31 Antal förmögenhetsägare och Förmögenheternas storlek 31 4.1.1 Förmögenhetsbelopp 31 4.1.2 Antal ägare . . . . . . . . . 32 4.2 Ojämnheten i förmögenhetsfördelningen . 33 4.2.1 Antal hushåll i olika Förmögenhetsskikt 33 4.2.2 Förmögenhetssummans fördelning 37 4.3 Förmögenheternas sammansättning . 40 4.4 Fastighetsinnehavets Fördelning 1975 43 4.4.1 Fördelning på förmögenhetsskikt 43 4.4.2 Fördelning på storleksklasser . 46 4.5 Aktier. 48 4.5.1 Fördelning på Förmögenhetsskikt 48 4.5.2 Fördelning på storleksklasser. . . . . 50 4.5.3 Antalet - med andra aktieägare jämförelser uppskattningar 53

8 Innehåll SOU 19799

4.6 Skulder . . . . . . . . . 55 4.6.1 Fördelning på Förmögenhetsskikt 55 4.6.2 Fördelning på storleksklasser . 57 4.7 Sammanfattning 57

F örmögenherernas och förmägenhersfördelningens utveckling över riden. 61 5.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar 1945-1975 62 5.1.1 Annan fastighet (bostäder utanför jordbruket) 63 5.1.2 Jordbruk och rörelse . 64 5.1.3 Bankmedel 66 5.1.4 Obligationer m. m. 67 5.1.5 Fordringar . . 67 5.1.6 Barns förmögenhet 68 5.1.7 Aktier 68 5.1.8 Bilar, båtar och andra inventarier lör

personligt bruk 69

5.1.9Skulder. 70 5.2 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975 71 5.2.1 Antal hushåll totalt och antal hushåll med registrerad förmögenhet . 72 5.2.2 Ojämnheten 1920-1975 74 5.2.3 Utjämningens orsaker 78 5.3 Sammanfattning . . . . . . . . 78 5.3.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar 78 5.3.2 Förmögenhetsfördelningens utveckling 80

Appendix 5A Äldre undersökningar. metod och kvalitet 82 Appendix 5 B Hushållens tillgångar och skulder i iörmögenhetsundersökningar 1935, 1945. 1951, 1958, 1966, 1970 och 1975 87 Appendix 5 C Underdeklarationen av banktillgångar och premieobligationer 1945-1975 94

En internationell jämförelse . 97 6.1 Uppläggning 99 6.2 Danmark. . . . . . . . . . . 99 6.2.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar 100 6.2.2 Förmögenhetsfördelningen . 100 6.3 Storbritannien . . . . . . . . 102 6.3.1 Hushållens Förmögenhetsplaceringar 102 6.3.2 Förmögenhetslördelningen . 103 6.4 Frankrike. . . . . . . . . . 104 6.4.1 Hushållens iörmögenhetsplaceringar 105 6.5 Västtyskland . . . . . . . . . . . 106 6.5.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar 106 6.5.2 Förmögenhetslördelningen . 106 6.6 Förenta staterna . . . . . . . 108 6.6.1 Hushållens Förmögenhetsplaceringar 108 6.6.2 Förmögenhetsfördelningen . 108

Innehåll 9

6.7 Sammanfattning 110 6.7.1 Hushållens Förmögenhetsplaceringar 110 6.7.2 FörmögenhetsFördelningen . 112

7 Sammanfattning . 113 7.1 Syfte . 113 7.2 Källmaterial och metodik 113 7.3 Resultat . . . . 114 7.3.1 Tillgångsstrukturen 114

7.3.3 Ojämnheten som en Förmögenhetsparad 117

Källförteckning 121

Diagram och tabeller

Diagram 4:1 FörmögenhetsFördelningen 1975 med avseende på taxerad nettoFörmögenhet, taxerad bruttoFörmögenhet, marknadsprisvärderad nett0Förmögenhet och marknadsprisvärderad bruttoFörmögenhet - intervallet 0,5- 100 procent av hushållen . 38

Diagram 4:2 FörmögenhetsFördelningen 1975 med avseende på tax-T

erad nettoFörmögenhet, taxerad bruttoFörmögenhet, marknadsprisvärderad nettoFörmögenhet och mark- - intervallet nadsprisvärderad bruttoFörmögenhet 0.005»1,0 procent av hushållen . 39 Diagram 5:1 FörmögenhetsFördelningens utveckling 1920-1975. Taxerad nettoFörmögenhet - intervallet 0,5-100 procent av hushållen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Diagram 5:2 FörmögenhetsFördelningens utveckling 1920-1975. Taxerad nettoFörmögenhet - intervallet 0,005-1,0 procent av hushållen 77

Tabell 3:1 Urvalsram och urval För Formögenhetsundersökningen 1975 22 3:2 Viktigare från deklarationerna överförda och

Tabell

tillgångsskuldposter i Förmögenhetsundersökningen 1975 23 Tabell 4:1 Antal hushåll 1975 med Fördelning efter hushållets raxerade netroFörmögenhet . 34

Tabell 4:2 Antal hushåll 1975 med Fördelning efter hushållets tax-

erade bruttoFörmögenhet 35

Tabell 4:3 Antal hushåll 1975 med Fördelning efteruhushållets.

marknadsprisvärderade nettoFörmögenhet 36 Tabell 4:4 Antal hushåll 1975 med Fördelning efter hushållets marknadsprisvärderade bruttoFörmögenhet . 36

10 Innehåll

Tabell 4:5 FörmögenhetsFordelningen 1975. Procentuell andel av totala Förmögenheten deklarerad av de O,l-20,0 procent rikaste hushållen 37 Tabell 4:6 Förmögenheternas sammansättning efter storleken på taxerad nerroFörmögenhet 1975 (miljoner kronor) 41 Tabell 4:7 Tillgångsslagens procentuella Fördelning på olika Förmögenhetsskikt 1975 . . . . . . . . . . 42 Tabell 4:8 BruttoFörmögenhetens sammansättning i olika nertøFörmögenhetsskikt 1975 (procent) . . . . . . 44 Tabell 4:9 Fastigheternas fördelning på olika Förmögenhetsskikt 1975 (miljoner kronor och procent) . . . . 45 Tabell 4:10 Fastighetsinnehavets Fördelning på storleksklasser 1975 (tusental hushåll, miljoner kronor) . . . . . 47 Tabell 4:11 Aktieinnehavets Fördelning på olika Formögenhetsskikt 1975 (miljoner kronor och procent) . . . . 49 Tabell 4:12 Aktieinnehavets Fördelning på storleksklasser 1975 (tusental hushåll och miljoner kronor) a) Antal ägarhushåll (tusental och procent) 51 b) Aktievärden (miljoner kronor och procent) . . . . 52 Tabell 4:13 Skuldernas Fördelning på olika Förmögenhetsskikt 1975 (kronor och procent) . . . . . . . 57 Tabell 4:14 Skuldernas Fördelning på storleksklasser 1975 57 Tabell 5:1 Bostädernas (annan fastighets) procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser 63 Tabell 5:2 Jordbruk och rörelses procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser . . . . . . . 65 Tabell 5:3 Bankmedlens procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Deklarerade belopp. Bruttotillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknads-

Tabell 5:4 Obligationernas procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser 67 Tabell 5:5 Fordringarnas procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser . . 67 Tabell 5 .6 Posten barns Förmögenhets procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och mark-

Tabell 5: 7 Aktiers procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Deklarerade aktiebelopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser . 69 Tabell 5:8 Bilar. båtar och andra yttre inventariers procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser 70

Innehåll 11

Tabell 5:9 Skuldernas procentuella andel av bruttotillgångarna 1935-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser 70 Tabell 5:10 Olika skuldformers procentuella andel av de totala skulderna 1951-1975. Deklarerade belopp . . . . 71

Tabell 5:11 Antal hushåll i Sverige 1920-1975 fördelat på civilstånd..

Antal och andel med deklarerad positiv resp. negativ och procent) . . . . . 73 nettoformögenhet (tusental Tabell 5:12 Förmögenhetslördelningens utveckling 1920-1975. Andel i % av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de rikaste hushållen 74 1, 2, 5, 10 och 20 procent Tabell 5:13 Förmögenhetslördelningens utveckling 1920-1975. Andel i % av den totalt taxerade nettolörmögenheten ägd av de rikaste 0,01, 0,03, 0,1, 0.2, 0,5 och 1,0 procent . . . . 75 hushållen Tabell 5:14 Förmögenhetsfordelningens utveckling 1920-1975. Andel i % av den totalt taxerade nettoformögenheten ägd 76 av de 1-20 procent rikaste hushållen Tabell 5:15 utveckling 1920-1975. An- Förmögenhetslördelningens del i % av den totalt taxerade nettoformögenheten ägd rikaste hushållen 76 av de 0,01-1,0 procent

Tabell 5:A:1 Antal hushåll och nettotillgångar efter förmögenhets-

klasser 1970 enligt Budgetundersökningen respektive . . . . . . . . 82 taxeringsstatistiken (SOS) 5:A:2 hushållsurval 1966 83 Tabell Kapitalskatteberedningens Tabell 5:B:1 Antal hushåll som 1975 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknads- 18 år och äldre utgör eget hushåll 87 priser. Ensamstående Tabell 5:B:2 Antal hushåll som år 1970 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser. Ensamstående 17 år och äldre utgör eget hushåll . . . . . 88

Tabell 5:B:3 Antal hushåll som år 1966 hade tillgång eller skuld av.

visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och mark- . . . . 89 nadspriser

Tabell 5:B:4 Antal hushåll som år 1958 hade tillgång eller skuld av.

visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till marknadspriser. Ensamstående 17 år och äldre utgör eget hushåll 90 Tabell 5:B:5 Antal individer över 17 år som år 1951 hade tillgångar eller skulder av visst slag samt det sammanlagda beloppet av dessa (miljarder kronor). Tillgångar till taxeoch marknadspriser . . . . . . . . 91 ringsvärden Tabell 5:336 Antal individer över 15 år som år 1945 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser 92

12 Innehåll SOU 19799

Tabell 5:B:7 Hushållens tillgångar och skulder av visst 1935. slag Tillgångartill taxeringsvärden och marknadspriser. 1 huvudsak härledda från 1945 års uppgifter 93 Tabell 5:C:l Deklarerade med totala banktillbanktillgångarjämlört gångar 1945-1975 95 Tabell 6:1 Hushållens i Danmark och lörmögenhetsplaceringar Sverige 1975. Taxeringsvärden och marknadspriser. Miljarder Dkr och Skr 101

Tal ell 6:2 Förmögenhetslördelningen mellan hushåll i Danmark

och Sverige 1975. Nettolörmögenhet till taxeringsvärde 102 Tabell 6:3 Hushållens i Storbritannien lörmögenhetsplaceringar och Sverige. Marknadspriser 1975. Miljarder S och Skr 103

Tabell 6:4 Förmögenhetslördelningen mellan individer och hushåll

i Storbritannien 1972 och mellan hushåll i Sverige 1975. Nettolörmögenhet till marknadspriser. . . . . . . . . . . .. 104 Tabell 6:5 Hushållens i Frankrike

förmögenhetsplaceringar och

Sverige 1975. Miljarder francs och Skr . . . . . . . . . . .. 105 Tabell 6.6 Hushållens i

Formögenhetsplaceringar Västtyskland

1969 och Sverige 1975. Miljarder D-mark och Skr . 107 Tabell 6. 7 mellan

Förmögenhetsfördelningen hushåll i Västtysk-

land 1966 och Sverige 1975 . Nettolörmögenhet till marknadspriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 107 Tabell 6 58 Hushållens

Formögenhetsplaceringar i USA och Sverige

1975. Miljarder US $ och Skr . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109 Tabell 6:9 mellan Förmögenhetslördelningen hushåll i USA 1969 och 1972 och Sverige 1975. Nettolörmögenhet till marknadspriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

SOU l9799 13

1 Inledning, syfte, begrepp och definitioner

1.1 Inledning

Förmögenhetsfördelningens utseende och utveckling har spelat en viktig roll i löntagarfonddebatten i Sverige och utomlands. I direktiven till den statliga utredningen om löntagarna och kapitalbildningen anges att det finns många olika sätt att utforma löntagarfonder men att utredningens framtagna modeller bör konstrueras så att de är ägnade att Förebygga risken för förmögenhetsklyftor. Förmögenhetsfördelningen är också ett viktigt mål eller snarare restriktion i de flesta av de löntagarfondförslag som framlagts av de olika politiska partierna, arbetstagarorganisationerna och av den s. k. Waldenströmsgruppen inom SAF-lndustriförbundet. Det synes dock ligga i sakens natur att fördelningsmålet i löntagarfonddebatten i första hand avser den del av förmögenhetsspektrat som avser ägandet i näringslivet. Det är där fonderna kan göra en insats. För den allmänna förmögenhetsfördelningen torde andra medel behöva anlitas. Förmögenhetsdiskussionen har dock fått föras utifrån en bräcklig statistisk bas - det har gått 10 år sedan officiella förmögenhetsdata senast publicerades och nära 30 år sedan mer ingående uppgifter blev framtagna. Statistikproducenterna har under denna period prioriterat andra områden. För att ge debatten en fastare grund och möjliggöra en konkretisering av förmögenhetsmålet startade utredningen en egen förmögenhetsundersökning. Studien har som sin bas slutet av 1975. Föreliggande rapport är en första delrapport från detta projekt. Rapportens syfte är att ge läsaren en första inblick i den svenska förmögenhetsfördelningens natur. Det är de grova yttre dragen som vi försöker fastställa, redan detta är ett stort problem. Kapitel 2 innehåller en beskrivning av kunskapsläget fore denna undersökning och av alternativa metoder att göra förmögenhetsstudier. I kapitel 3 beskrivs vår undersöknings uppläggning. Kapitel 4 ägnas åt de viktigaste

resultaten avseende de tillgångar som de svenska hushållen ägde vid slutet

av 1975 och tillgångarnas fördelning. I kapitel 5 diskuteras förmögenhetsfördelningens utveckling över tiden i Sverige för perioden 1920-1975. Ett försök att jämföra den svenska förmögenhetsfördelningen med den i andra länder genomförs i kapitel 6. De viktigaste resultaten från kapitel l-6 sammanfattas i kapitel 7. Samtliga kapitel kan i princip studeras fristående från varandra.

14 lnledning, syfte, begrepp och definitioner

Rapportens genomgående syfte har varit att ge en makrobetonad och översiktlig bild av den svenska förmögenhetsfördelningen medan detaljuppgifterna i första hand sparats till slutrapporten. Trots detta har speciellt i resultatavsnitten en viss detaljrikedom ej kunnat undvikas - om man vill beskriva förmögenhetsfördelningen måste man studera hela fördelningen och inte enbart situationen för de allra rikaste eller fattigaste hushållen. De historiska och internationella avsnitten har likaså gjorts mer omfattande än ursprungligen planerats. Man bör i det sammanhanget observera att trots att förmögenhetsundersökningar gjorts i Sverige sedan 1920 och i vissa länder ännu längre tillbaka i tiden har ingen tidigare mer konkret sökt beräkna eller beskriva förmögenhetsfördelningens utveckling i Sverige eller försökt jämföra svenska och utländska resultat. För att förenkla framställningen och skapa bättre översikt har denna rapport koncentrerats till hushållens direkt ägda tillgångar medan sådana tillgångar som ägs indirekt via stat, kommun, företag etc. utelämnats Vidare används i denna rapport ett begränsat antal definitioner på förmögenhet. Detta beror framför allt på pedagogiska hänsyn - överskådligheten försvinner om man parallellt måste operera med ett flertal förmögenhetsdefinitioner med olika vidd. I förmögenhetsstudiens slutrapport kommer dock en bredare ansats att prövas.

1.2 Förmögenhetsbegrepp

Förmögenhet tillhör de begrepp som i den allmänna ekonomisk-politiska debatten används utan klar precisering till omfattning och innehåll. Detta kan eventuellt tolkas så att det finns en unik av alla omfattad definition av begreppet förmögenhet. De regelbundet återkommande pressuppgifterna på kända personers förmögenhet tenderar att göra den taxerade förmögenheten till det operativt använda formögenhetsbegreppet. I den teoretiska litteraturen och debatten används däremot ett flertal olika definitioner av förmögenhetsbegreppet med sinsemellan betydande olikheter. l den teoretiska ekonomiska litteraturen betonas främst sambandet inkomst-förmögenhet. l många andra sammanhang är det å andra sidan formögenheternas maktresurser dvs. möjligheterna att via förmögenhetsägande kontrollera och styra egna och andra individers levnadsvillkor som betonas. Förmögenheternas roll i löntagarfonddebatten torde också i första hand hänföras till denna tradition och tolkning av formögenhetsbegreppet. I den teoretiska ekonomiska litteraturen betonas att inkomst och förmögenhet är nära förenade. inkomsten ses som förmögenhetens avkastning under en viss given tidsperiod. I sin vidaste tolkning innebär detta att alla former av inkomster eller annan avkastning också antas motsvaras av någon form av förmögenhet. Sådana inkomst-förmögenhetspar utgörs av räntorbanktillgångar, räntor-obligationer. utdelningar-aktier, hyror-fastigheter, l För en beskrivning av m. m. I teorin har jordbruksinkomster-jordbruk. rörelseinkomster-företag dessa vidare fordelningsemellertid också alla andra slag av inkomster sin förmögenhetsmotsvatighet; aspekter se Roland Spänt Förmögenhetsfördelning- privata pensioner-privata pensionsfonder, offentliga tjänstepensioner-forden i Sverige. ringar på pensionssystemet, folkpensioner-folkpensionsfordringar etc. Var-

Inledning, syfte, begrepp och definitioner 15

aktiga konsumtionsvaror av typen bilar, båtar och hushållsmaskiner ger på liknande sätt upphov till löpande inkomstströmmar i form av konsumtionstjänster. böner och andra arbetsersättningar kan på motsvarande sätt ses som avkastning på individernas s. k. egentillgångar, ibland kallat humankapital. l den ekonomiska teorin motsvaras därför alla typer av inkomster av någon form av förmögenhetstillgång. Förmögenhetens värde bestäms genom att framtida förväntade inkomstflöden diskonteras till ett nuvärde. Förmögenheten avser en stock vid ett bestämt tillfälle - inkomsten ett flöde under en viss given tidsperiod. För de allra flesta hushåll i Sverige är de traditionella kapitalinkomsterna från banksparandejordbruk, företag etc. i varje fall som de definieras och anges i deklarationer och statistik små i förhållande till inkomsterna från pensioner och anställning. Detta innebär att i regel är pensionsfordringar och egentillgångar (ex. utbildning, arbetskapacitet, nationalitet) viktigare för hushållen är de traditionella förmögenhetsslagen. De uppskattningar som gjorts för alla hushåll sammantagna ger stöd för denna uppfattning* Detta skulle också innebära att man genom att studera inkomstfördelningens utveckling under längre perioder (ex. Iivsinkomstberäkningar) får en approximation till formögenhetsfördelningen i dess allra

vidaste tolkning.

Det finns emellertid så stora skillnader mellan olika förmögenhetstilloch maktresurser och i möjligheterna att transgångar i fråga om likviditet formera om tillgångarna till kontanter eller konsumtionsvaror att det blir ofruktbart att bara använda ett enda förmögenhetsbegrepp. Egentillgångarna kan ex. inte överföras på andra individer via arv eller gåvor och kan inte avyttras eller på annat sätt överföras till kontanter och konpantsättas, sumtion. De ger heller ingen avkastning om de inte kombineras med arbetsinsatser. Deras värde är också svårt att beräkna eftersom man måste uppskatta och diskontera osäkra inkomstströmmar som i många fall ligger långt fram i tiden. Pensionsfordringarna skiljer sig också i viktiga avseenden från andra tillgångar och detta gäller främst de ej fonderade offentliga pensionssystemen. Inte heller dessa kan överföras mellan generationerna, fritt medtas vid emigration eller direkt omvandlas till kontanter. I vissa privata pensionssystem har individen däremot möjlighet att relativt fritt disponera sina tillgångar för eget bruk. Sett ur likviditets- och transformerbarhetssynpunkt finns därför en gradvis övergång från höglikvida och lättransformerbara tillgångar som kontanter och banksparande över aktier, obligationer, fastigheter, företag m. m. till pensionsfordringar och slutligen egentillgångar. Studier av förmögenhetsfördelningen kan bedrivas på tre olika nivåer beträffande tillgångarnas likviditet och transformerbarhet; denørsra nivån omfattar de på kort och medellång sikt till kontanter omvandlingsbara tillgångarna dvs. i princip de som vanligtvis är deklarationspliktiga plus antikviteter, konst tillgångsslag etc. Ibland medtas i detta begrepp också varaktiga konsumtionsvaror av typen hushållsmaskiner. Även många privata pensionsfordringar hör norlsespånt malt till denna grupp av omvandlingsbara tillgångar. På den andra nivån

Förmögeáhels_

medtas förutom de transformerbara tillgångarna också olika former av fon- rördemmgen i Sverige_ derade eller ej fonderade pensionsfordringar medan den tredje nivån också sid. 9.

16 Inledning. syfte, begrepp och definitioner

medtar egentillgångarna. Föreliggande rapport avser förmögenhetsbegrepp inom den ovan benämnda första nivån och avser endast omvandlingsbara, i praktiken deklarationspliktiga tillgångar. Försök har dock gjorts att ersätta tillgångarnas taxeringsvärden med marknadsvärden. l slutrapporten kommer dock även att redovisas beräkningar avseende pensionsfordringar och egentillgångar. Generellt gäller att i Sverige finns ett starkt samband mellan valet av förmögenhetsbegrepp och graden av redovisad ojämnhet i fördelningen, pensionsfordringarna och egentillgångarna är jämnare fördelade än de omvandlingsbara tillgångarna. När man enbart studerar de senares fördelning erhålls därför en högre ojämnhet än om pensionsfordringarna m. m. hade medtagits. Här har tillgångarna grupperats och adderats efter egenskaperna likviditet och transformerbarhet. En indelning efter makt och inflytandeaspekter ger

givetvis en helt annan bild. “Ägandet av varaktiga konsumtionsvaror, små-

hus eller en sparad slant ger främst ett visst oberoende för ägaren men fungerar i allmänhet inte som en viktig maktresurs?” Sett ur renodlad maktsynpunkt torde också värdet av smärre aktieinnehav vara ytterst obetydligt medan aktieposter som medför kontroll över företag och koncerner blir ytterst betydelsefulla. Förmögenheternas makt och inflytandeaspekter är sannolikt av så komplex natur att man inte kan summera tillgångar av olika slag utan måste bedöma område för omrâde - ett ökat villaägande eller ett spritt bilinnehav eller förbättrade pensionsvillkor eller utjämnade arbetsinkomster innebär ju inte att individers inflytande över sin arbetssituation förbättras. Föreliggande undersökning ger alltså primärt underlag för en diskussion av förmögenhetsfordelningens betydelse för Fördelningen av inkomst- och 1 konsumtionsmöjligheter mellan individer. Däremot är det inte möjligt att Korpi W. Arbetarklassen i välfärdskapitalismen, utan ytterligare teoretisk och empirisk bearbetning använda utredningsresid. 35. sultaten för en behandling av frågan om fördelningen av makt och inflytande.

SOU 19799 17

fore utredningen, alternativa Kunskapsläget

undersökningsmetoder

2.1 Taxeringsstatistiken

Den årliga taxeringsstatistiken upptar de hushåll som vid taxeringen registrerats for en nettoformögenhet över en viss minimigrâns - 1975 var denna gräns 200000 kronor. Gränsvärdet beror på förmögenhetsskattens lägsta gräns. Nettoformögenhet avser nettot mellan tillgångar och skulder. För år 1975 innebar detta att i taxeringsstatistiken ingick uppgifter om 207 000 hushålls skattepliktiga förmögenhet. Eftersom det sammanlagda antalet hushåll i landet uppgick till drygt 4 miljoner omfattade statistiken endast vart tjugonde hushåll medan uppgifter om de övriga 95 procenten av hushållen helt saknades. Även for de i statistiken medtagna är uppgifterna om förmögenhet ofullständiga. För det första anges endast nettoformögenheten, således inte bruttotillgångarna eller skuldernas storlek. För det andra är tillgångarna och skulderna upptagna till taxeringsvärden, vilka för vissa tillgångsslag överensstämmer med marknadsvärdena men i andra fall starkt understiger dessa. Till den senare typen hör regelmässigt tillgångar i egnahem, fritidshus, hyreshus och jordbruk där marknadsvärdena genomsnittligt sett ligger kanske 40-50 procent över taxeringsvärdena strax efter fastighetstaxeringen och uppåt 100 procent omedelbart före nästa taxering. Ett tredje problem är att även för de i taxeringsstatistiken medtagna 207 000 hushållen endast skattepliktiga tillgångar behöver upptas. Många tillgångar kan av metodologiska skäl anses böra ingå i formögenhetsbegreppet även om de av lagstiftningen inte betraktas som skattepliktiga tillgångar. Till denna typ av tillgångar hör olika former av livforsäkrings- och pensionstillgångar. Den sammanlagda effekten av taxeringsstatistikens brister som beskrivning av hushållens tillgångar kan illustreras på följande sättz I taxeringsstatistiken for år 1970 upptogs nettotillgångar till ett taxeringsvärde av drygt 60 miljarder. Om de upptagna tillgångarna i stället hade värderats efter marknadspriser, skulle formögenheten vuxit till omkring 90 miljarder. Om man också medtagit de deklarerade tillgångarna (till marknadsvärden) för de 95 procent av hushållen som inte förmögenhetsbeskattats, skulle nettoformögenheten stigit till det dubbla dvs. till ca 180 miljarder. Till detta belopp skall också läggas de odeklarerade tillgångarna på bankräkning, i 1 Se Spånt, Förmögenobligationer och om man så vill i varaktiga konsumtionsvaror, vilket torde hetsfordelningen i Sveriha ökat formögenheten till storleksordningen 250-300 miljarder. innefattar ge, sid. 62 f.

18 Kunskapsläger fore utredningen.. . . SOU 1979-9

man även pensionsfordringar i förmögenhetsbegreppet ökar förmögenheterna ytterligare. Enbart de fonderade tillgångarna i olika privata försäkringsinrättningar uppgick till 30 miljarder och AP-fonden till ca 40 miljarder. lnräknas också de ej fonderade pensionsfordringarna på offentliga arbetsgivare, på AP-systemet och på framtida skattebetalare i form av folkpensionsfordringar måste ytterligare belopp i storleksordningen upp till 300 miljarder adderas till förmögenheten men samtidigt också fördelas som skulder på de framtida avgifts- och skattebetalarna. Den taxerade förmögenheten utgjorde enligt denna beräkning endast ca en femtedel av hushållens nettotillgångar inkl. varaktiga konsumtionsvaror men exkl. pensionsfordringar. Tar man också hänsyn till pensionsfordringarna sjunker de taxerade tillgångarnas andel till under en tiondel. Till detta kommer effekterna av att taxeringsstatistiken helt saknar uppgifter om skulder - deklarerade eller odeklarerade. Taxeringsstatistiken är i sin hittillsvarande utformning därför helt otillförlitlig som källa för förmögenhetsundersökningar. Den går varken att använda som utgångspunkt för en beskrivning av formögenhetsfördelningens utseende ett givet år eller för en analys av om det skett utjamning eller ökad ojämnhet i fördelningen över tiden. Trots detta brukar taxeringsstatistiken ofta i den allmänna debatten användas för sådana utsagor. En sådan användning går ej att försvara. Taxeringsstatistikens brister innebär att förmögenhetsundersökningar i Sverige måste baseras på andra material. l princip finns då fyra vägar öppna nämligen: 1. Surveyundersökning riktad direkt till hushållen. 2. Beräkning av förmögenheterna “baklänges” via registeruppgifter om hushållens kapitalinkomster. 3. Bouppteckningsmaterial. 4. Deklarationsundersökning.

2.2 Surveyundersökning

Förmögenhetsbestämningar via direkta intervjuer med hushållen har tilllämpats i ett antal undersökningar utomlands och vid åtminstone ett tillfälle i Sverige - Konjunkturinstitutets sparundersökning 1958. Erfarenheterna är blandade. Fördelarna med metoden ligger bl. a. i att man kan fånga in tillgångar som inte normalt upptagits i deklarationerna samt att man direkt kan erhålla uppskattningar av ”marknadspriser”. Konjunkturinstitutets sparundersökning fångade på så sätt in tillgångar i pensionsfordringar och ägarnas marknadsvärdering av egnahem, fritidshus och företag. Speciellt i fallet med enskilda företag och ej börsnoterade aktier finns många fördelar eftersom i ägarnas uppskattning också ingår värdet av “good will och andra immateriella tillgångar. Till metodens nackdelar hör den numera i alla intervjuundersökningar låga svarandefrekvensen. Detta bortfall torde bli extra stort i en undersökning som rör så personligt känsliga ting som tillgångar och skulder. Eftersom många hushåll äger ett stort antal olika tillgångar måste också intervjun bli tidskrävande, vilket ytterligare ökar bonfallet i undersökningen och förstärker osäkerheten. Förmögenheternas mycket sneda fördelning medför speciella problem. som gör surveyundersökningar mindre lämpade. I Sverige

SOU 19799 K unskapsläget före utredningen, . . 19

och i andra industriländer äger några få procent av hushållen en mycket stor andel av totalförmögenheten. Surveyundersökningar bygger på att man genom att fråga ett urval hushåll kan få uppgifter om totalbefolkningen. Resultaten blir starkt beroende på vilka hushåll som ingår i urvalet. Ett slumpmässigt urval om 2 000 å 3 000 hushåll kan antas ge en hygglig bild av normalhushållets situation men är alltför litet för att beskriva läget för de allra förmögnaste hushållen. Även de tillgångar som brukar vara extremt koncentrerade till de allra rikaste blir underskattade och osäkert beskrivna. Surveymetoden är därför mindre lämplig för att belysa den svenska förmögenhetsfördelningens aktuella utseende och utvecklingstendenser. Den kan däremot vara användbar för studiet av enskilda delar av fördelningen exempelvis vid uppskattningar av insatslägenheters och enskilda ftrmors värde.

2.3 Inkomstmetoden

Även denna metod har tillämpats i de flesta industriländer men sannolikt aldrig i Sverige. Metoden förutsätter kunskap om de olika förmögenhetsobjektens och skuldernas avkastning resp. räntekostnad. Avkastningen får inte heller variera med tillgångarnas storlek. Inget av dessa villkor är uppfyllt i Sverige; inkomster av kapital registreras i Sverige sammanslagna till en från vilken man inte kan få fram motsvarande bankinnehav, aknettopost tieposter eller skulder. Samma förhållande gäller fastighets, rörelse- och jordbruksinnehaven. Tillgångarnas räntabilitet kan inte heller antas vara oberoende av tillgångarnas storlek (jfr inkomstberäkningen för egnahem där intäktsprocenten växer med taxeringsvärdet). Inkomstmetoden bedömdes därför ge helt otillförlitliga förmögenhetsuppgifter.

2.4 Bouppteckningsmaterial

Uppgifter ur bouppteckningar har flitigt använts utomlands för att beräkna

förmögenhetsfördelningen Metoden går ut på att uppskatta hela befolk-

ningens förmögenhetsställning utifrån uppgifter om tillgångar och skulder för de ett år avlidna. Vid första anblicken kan metoden kanske synas helt otillförlitlig men en halvsekellång utveckling och förfining har medfört att resultaten ofta är av hög kvalitet. Metoden bygger på att de avlidna kan antas vara representativa för eller genom ett vägningsförfarande kan göras representativa för hela befolkningen. Vid denna Vägning brukar man ta hänsyn till att de avlidna har en annan ålders- och könsfördelning än totalbefolkningen. I vissa fall kan också hänsyn tas till skillnader i dödsrisk mellan olika socialgrupper. Ett stort och oftast olöst problem med denna metod är att tillgångar och och fram till bo- 1 I Sverige har metoden skulder ofta förändras mellan tidpunkten för dödsfallet bl. a. använts av Jan Den avlidne kan också under sin livstid ha skänkt eller uppteckningen. Kuuse för att uppskatta på annat sätt överfört tillgångar till sina arvingar. varaktiga konsumtionsva- Bouppteckningsmetoden är i många länder den enda tillgängliga vägen rors spridning 1910-1965.

20 K unskapsläget _före utredningen, . .

till kunskap om formögenhetsfördelningens utseende och framför allt utveckling över längre perioder. Den är däremot mer okänslig för och reagerar först med lång eftersläpning på mindre Förändringar i förmögenhetsfördelningen. Förmögenhetsfördelningens stora ojämnhet kräver att ett stort antal observationer Föreligger i alla åldersklasser och i alla formögenhetsskikt l Sverige torde därför metoden kunna användas for att beskriva förmögenhetsfördelningen bland ex. pensionärer i vanliga förmögenhetslägen men vara ytterst osäker som beskrivning av de yngres situation. Metoden är också synnerligen osäker för de allra rikaste hushållen.

2.5 Deklarationsundersökning

Förmögenhetsundersökningar baserade på hushållens deklarationer är ovanliga utanför de nordiska länderna. l många länder saknas förmögenhetsskatt och därmed saknas incitament för skattemyndigheterna att kontrollera förmögenhetsuppgifterna. I andra länder är deklarationerna generellt sett så otillförlitliga att de inte går att använda, varken vid inkomst- eller förmögenhetsstudier. Det finns också länder där myndigheterna av olika skäl inte velat eller vågat låta forskare eller statistikproducenter få tillgång till deklarationerna. Information om förmögenhetsfordelningen har på så sätt kunnat undertryckas. l Sverige har dock deklarationsmaterial traditionellt varit den bästa och oftast använda metoden för att ta fram kunskap om förmögenhetsfördelningens utseende. Av kapitel 5, Förmögenhetsfördelningens utveckling över tiden, framgår att i princip alla folkräkningar mellan 1920 och 1950 insamlade förmögenhetsuppgifter ur deklarationerna. Denna tidsserie måste betecknas som internationellt sett helt unik. Även de svenska deklarationsundersökningarna har dock sina brister och begränsningar. Undersökningarna måste i regel endast omfatta de tillgångar som finns upptagna i deklarationerna. Betydande förmögenhetstillgångar är av lagstiftningen undantagna från det skatterättsliga förmögenhetsbegreppet och ingår inte i deklarationerna. Andra tillgångar kan genom skattefusk eller annan underdeklaration vara oregistrerade. Tillgångar och skulder är i deklarationerna upptagna till taxeringsvärden och inte till de fordelningsmässigt mer intressanta marknadspriserna. Många av deklarationernas ofullkomligheter går emellertid att korrigera: taxeringsvärden kan t. ex. i många fall räknas upp till marknadsvärden. En deklarationsundersökning har därför i vårt fall bedömts vara den bästa l Metoden är också vanlitillgängliga metoden att beskriva förmögenhetsfördelningens aktuella utgast i Förenta Staterna och seende. Metoden ger också möjlighet till jämförelser med äldre svenska Storbritannien som ju studier. En närmare beskrivning av undersökningen återfinns i följande befolkningsmässigt är avsevärt större än Sverige. avsnitt.

SOU 19799

Undersökningens uppläggning

3.1 Urvalet

En undersökning av förmögenheter via taxeringsmaterial kräver insamling, bearbetning och tolkning av ett avsevärt antal deklarationer. För att alla deklarationer skall behandlas på samma sätt krävs dessutom en central insamling av deklarationerna. För att hålla nere kostnaderna, undvika dubbelarbete och påskynda utredningsarbetet utformades vår undersökning som ett tillägg till Statistiska centralbyråns årliga inkomstfördelningsundersökning. l denna insamlades för år 1975 inkomstuppgifter ur ca 10 000 hushålls deklarationer uppdelat på två likvärdiga paneler om vardera 5000. Dessa hushåll representerar ett stratilierat, slumpmässigt urval bland Sveriges ca 4 miljoner hushåll. Varje hushåll skulle därför i genomsnitt kunna sägas representera 400 hushåll i totalbefolkningen. Urvalet var emellertid gjort så att speciellt företagar- och jordbrukargrupperna var överrepresenterade medan mer “vanliga” löntagarhushåll var underrepresenterade. I praktiken innebar detta att företagarhushållen uppräknades med ca 200 medan löntagar- och pensionärshushållen uppräknades med tal överstigande 400. Av kostnadsskäl begränsades vårt urval till en av SCB:s paneler dvs. till 5 000 hushåll. Denna hushållspanel bedömdes ge tillräckligt tillförlitliga uppskattningar för de 3.8-3,9 miljoner hushåll, som hade en nettoförmögenhet lägre än skattepliktsgränsen dvs. upp till 200000 kronor. Den ojämna förmögenhetsfördelningen krävde dock att antalet hushåll med större förmögenheter måste vara stort i vår undersökning för att man skulle kunna dra slutsatser om spridningens storlek och utveckling. Speciellt viktigt är detta för tillgångsposter som man redan tidigare vet brukar vara ojämnt fördelade, t. ex. aktier. Det krävdes därför förutom de 5000 “vanliga” hushållen i urvalet ett tilläggsurval, som kom att bli 3200 hushåll, varav 300 dödsbon, for att täcka in de 207 000 hushållen med nettoförmögenhet överstigande 200 000 kronor. Urvalet stratifierades därvid efter den skattepliktiga nettoförmögenheten på det sätt som framgår av tabell 3:1. Samtliga hushåll med över 10 miljoner i nettoförmögenhet medtogs, hälften av hushållen i skiktet 5-10 miljoner etc. ned till vart tvåhundrafemtionde mellan 200000 och 300000 kronor. I de medtagna 8000 hushållen fanns sammanlagt 17000 deklarationer antingen avgivna av deklaranten eller i ett fåtal fall konstruerade av skattemyndigheterna (skönstaxering). Från tidigare undersökningar vet man att

22 Undersökningens uppläggning SOU 1979-9

Tabell 3:1 Urvalsram och urval för förmögenhetsundersökningen 1975

Nettoförmögenhet Antal hushåll Uppräkningstail e (befolkn/urval) (1000 kr) befolkn. urvalet

Förklaring: Det fanns 1975 i Sverige sammanlagt 229 hushåll med en taxerad nettoformögenhet större än l0 miljoner kronor. Alla dessa 229 hushåll ingår i vårt urval. Av de 413 hushållen med mellan 5 och 10 miljoner i nettoförmögenhet ingick hälften, 207 stycken, i vårt urval.

halva nettoförmögenheten brukar falla på de skattepliktiga föromkring mögenheterna. Det särskilda urvalet av 2 900 större förmögenhetsägare täcker därför ungefär hushållens halva totalförmögenhet medan de 5 000 vanliga hushållen täcker den andra halvan av totalförmögenheten. Betydelsen av det särskilda urvalet med förmögna hushåll kan illustreras på följande sätt: Enligt tabell 3:1 fanns det 229 hushåll med över 10 miljoner i nettoförmögenhet 1975. Deras genomsnittliga förmögenhet uppgick till nära 20 miljoner och tillsammans ägde de 4,5 miljarder. Vid ett helt slumpsannolikt ingen i denna mässigt urval av 5 000 hushåll (vart 760:e) skulle samlade förmögenhet skulle bara av det skälet te grupp ingå. Hushållens sig 4,5 miljarder lägre och fördelningen vara betydligt jämnare än i verk- Skulle å andra sidan av en slump ett av de 229 hushållen komma ligheten. med i urvalet och bli uppräknat med 760 skulle hushållens uppräknade totala förmögenhet bli ca 15 miljarder för stor och ojämnheten i förmögenhetsfördelningen kraftigt överskattas. Detta exempel har avsett nettoförmögenhetens totala storlek. Än mer drastiska felmarginaler skulle gällt för tillgångar som man vet är ojämnare fördelade än nettoförmögenheten. Till den gruppen hör olika slag av aktietillgångar och hyresfastigheter. Osäkerheten skulle däremot ha varit betydligt mindre för tillgångar som har en bredare spridning som ex. bilar, egnahem och banksparande.

3.2 Deklarationsgranskningen

Undersökningens praktiska utförande är avgörande för resultatens tillförlitlighet. Samtliga familjemedlemmars deklarationer i de 8000 undersökningshushållen insamlades från de lokala skattemyndigheterna till SCB:s filial i Örebro. Deklarationerna behandlades där av SCB:s överförargrupp

Undersökningens uppläggning 23

som i regel har mångårig vana vid deklarationsgranskning. Deras arbete är naturligtvis bundet av sträng tystnadsplikt. De överförda uppgifterna är därför av hög kvalitet. Att arbetet skedde centralt och av van personal talar för att deklarationerna fått likartad behandling. Stansningen av hålkort dubblerades för att fel skulle upptäckas. Datamaterialet genomgick ett antal s. k. logiska kontroller, varigenom många överföringsfel korrigerades En utförlig redovisning av detta arbete kommer senare att publiceras i förmögenhetsundersökningens tekniska rapport. Det Föreligger vissa skillnader mellan överföringsarbetet med de 5000 hushåll som ingick i SCB:s ordinarie urval och de 3 000 tillagda förmögna hushållen. För de förra grupperna överförde SCB för egen räkning ett stort antal inkomstdata ur deklarationerna. För vårt syfte krävdes därför bara komplettering med formögenhetsuppgifter. Ett relativt stort antal av dessa hushåll saknade emellertid helt uppgift om förmögenhet i deklarationerna.

3.3 Insamlade uppgifter

Undersökningen syftar till att täcka in samtliga i deklarationerna förekommande formögenhetsslag. I princip har också detta mål genomförts, men brister i deklarationerna gjorde speciellt jordbrukstillgångarna svåra att identifiera. En uppräkning av de viktigaste tillgångs- och skuldposterna återfinns ocksåi tabell 3:2. En fullständig variabelförteckning kommer att presenteras islutrapporten. Det totala antalet olika tillgångs- och skuldslag m. m. uppgick till ca 100. De börsnoterade bolagen tilldelades dessutom var sin kod, vilket medför att det totala antalet variabler blev ca 250. Samtliga dessa tillgångsposter m. m. kan kombineras med varandra, varför antalet möjliga tabellkombinationer blir oerhört stort. Bara ett mindre antal av dessa presenteras i denna rapport. I vår senare större huvudrapport följer en bredare analys. Tabell 3:2 Viktigare från deklarationerna överförda tillgångs- och skuldposter i förmögenhetsundersökningen 1975

Tillgångar Tillgångar 1. Fastigheter totalt 17. Rörelsefastigheter 2. Villafastighet 18. Varulager 3. Fritidshus l9. Andra yttre inventarier 4. Hyresfastigheter 20. Andelar 5. Bankinlåning totalt 21. Bilar 6. Sparbanksinlåning 22. Båtar 7. Affärsbanksinlåning 23. Smycken 8. Fordringar 24. Barns förmögenhet 9. Premieobligationer 25. Kontanter 10. Andra obligationer 26. Skogskonto Till denna typ av konll. Börsnoterade aktier 27. Inteckningsskulder troll hör att tillgångarna 12. Utländska aktier och obligationer 28. Andra låneskulder har adderats och skulder- 13. Andra aktier 29. Varuskulder na subtraherats varefter 14. Tillgångar i handelsbolag m. m. 30. Skatteskulder nettot jämförts med l5. lnsatslägenhet 31. Andra skulder registrerad nettoförmöl6. Inventarier genhet.

24 Undersökningens uppläggning

För SCB:s ordinarie hushållsurval finns förutom uppgifter ur deklarationer även uppgifter om mottagna skattefria bidrag. Dessa hushåll hade vidare via en enkel enkät tillfrågats om hushållets sammansättning, sysselsättningsnivån under året samt om arbetsplats och arbetsuppgifter. Därigenom var det möjligt att bestämma hushållets verkliga storlek och dess socialgruppstillhörighet s. k. socioekonomisk grupp. l slutrapporten kommer dessa uppgifter att användas för att beskriva sambandet mellan förmögenhet och inkomst, hushållsstorlek och socioekonomisk grupp. Dessa beräkningar baseras följaktligen på de 5 000 hushållen i SCB:s ordinarie urval. Urvalet är väl lämpat för studier av skillnader i förmögenhet exempelvis mellan olika socioekonomiska grupper. l föreliggande rapport knyts huvudintresset till den vertikala förmögenhetsfördelningen. För detta syfte krävs säkra uppgifter om de allra rikaste hushållen, varför denna rapport är baserad på det ordinarie urvalet sammanslaget med tilläggsurvalet.

3.4 Undersökningens tillförlitlighet

3.4.1 I undersökningen redovisade til/gångar - totalt deklarerade

tillgångar

En undersöknings tillförlitlighet är naturligtvis av allra största betydelse för vilken tilltro man skall sätta till dess resultat. I förmögenhetsundersökningens slutrapport kommer också felkällorna att systematiskt analyseras. I föreliggande bilaga är avsikten endast att peka på materialets viktigaste felkällor. Tillförlitlighetsproblemet kan uppdelas på två delproblem: A: Ger undersökningen en korrekt beskrivning av de tillgångar och skulder som hushållen deklarerade för slutet av 1975? B: I vilken utsträckning täcker de deklarerade tillgångarna in hushållens verkliga förmögenhet? Den första frågan måste besvaras jakande - undersökningen ger en tillfredsställande beskrivning av de deklarerade tillgångarna. Enjämförelse mellan undersökningsresultaten och skattestatistikens uppgifter om större förmögenheter (över 200000 i taxerad nettoförmögenhet) anger en mycket god överensstämmelse. Värdet av olika tillgångsslag ligger nära de som framkommit i andra undersökningar främst de som utförts av Riksrevisionsverket. SCB:s egna undersökningar av sin inkomstundersökning 1975 anger att de 10000 där ingående hushållen var representativa för totalbefolkningen både vad gäller olika slag av inkomster och för pensioner och bidrag. Detta bör sannolikt också ha gällt för vår panel om 5 000 hushåll (halva SCB:s). Tilläggsurvalet av förmögna hushåll är så konstruerat att det mycket väl bör täcka in de stora förmögenheterna. Vårt material bör därför kunna tjäna som en god grund för studier av de deklarerade tillgångarna. Detta hindrar givetvis inte att för tillgångsslag som har ett mycket starkt koncentrerat ägande kan resultaten vara starkt beroende av värdet på ett fåtal enskilda observationer och därför mera osäkra än for tillgångar med ett mera spritt ägande.

Undersökningens Lipp/äggning 25

3.4.2 Dek/arerade -

tillgångar skattepliktiga til/gångar

Problemen är emellertid större beträffande vilken roll de deklarerade tillgångarna spelar i hushållens totala förmögenhet. Här Föreligger betydande skillnader mellan olika tillgångsslag beroende på bl. a. skattemyndigheternas reella kontrollmöjligheter. För fastigheter och aktier finns vid taxeringen kontrolluppgifter, vilket bör medföra att uppgifterna i deklarationerna är av hög kvalitet. Det finns dock avvikelser mellan vårt material och den allmänna fastighetstaxeringens. Materialen är dock svåra att exakt jämföra. De verkligt stora problemen finns för banktillgångar, kontanter, obligationer, bilar och insatslägenheter. Enligt vår undersökning deklarerade hushållen banktillgångar om drygt 70 miljarder. Statistiska centralbyråns finansstatistik uppskattade motsvarande post till ca 104 miljarder, dvs. en skillnad på minst 34 miljarder För insatslägenheter saknas nationell statistik och kontroll. l deklarationerna uppgav 272 000 hushåll tillgångar i insatslägenheter till ett totalt värde av 3.4 miljarder. Enligt socialforskningsinstitutets (SOFI) levnadsnivåundersökning 1974 svarade 393000 hushåll “ja” på en direkt fråga om de bodde med bostadsrätt. Överfört till slutet av 1975 innebär detta att kanske - sitt innehav 130 000 hushåll - var tredje bostadsrättsägare ej deklarerade eller i bästa fall upptagit det under fel rubrik i deklarationen. Eftersom det saknas en nationell prisstatistik på omrâdet är också värdet av underdeklarationen obestämt. Obligationerna och speciellt premieobligationerna är en ur skattekontrollsynpunkt omdiskuterad finansiering av statsskulden. Vid slutet av 1975 fanns utelöpande premieobligationer till ett värde av ca 8,2 miljarder. 1 deklarationerna återfanns emellertid endast 3.6 miljarder. Drygt 55 procent av alla premieobligationer deklarerades följaktligen inte av hushållen. Riksbanken. andra banker m. fl. ägde dock en viss del av den totala stocken. Även bilägandet är underskattat. l vårt material uppgav sig 1.9 miljoner hushåll äga bilar värda drygt 16 miljarder. Ett stort antal företagare bokförde sannolikt sina bilar som rörelseinventarier, varför totalt kanske deklarerades 17 miljarder kronor. Detta är sannolikt en underskattning av bilinnehavets värde. En sådan total värdering är för övrigt mycket besvärlig att göra bl. a. är försäljningskostnaderna för begagnade bilar höga och därmed skillnaden stor mellan köp och säljvärden. I SOFI:s levnadsnivåundersökning tillfrågades ett urval individer om de ägde bil och om bilens värde. Uppräknat till totalnivå uppgav sig 2,2 miljoner hushåll äga egen bil. Det totala värdet uppgavs vara nära 21 miljarder vid mitten av 1974. Hushållens egna värderingar vid direkta intervjuer låg därför ca 5 miljarder deklarationsuppgifter. Dessutom fanns8 högre än motsvarande var värt 30 k°l° 50m

Konsumentverket? uppskattade att hela personbilbeståndet Wlüaldelpå

me kmma

a 35 miljarder 1976-1977. Fysiska personer ägde dock bara drygt 80 procent rörde?”

_ _ __ ,_ __ mellan hushåll, företag av antalet bilar och en sannolikt annu lagre andel av beståndets varde (lea- etc_ Av dessa borde singbilar m. m. är starkt överrepresenterade bland de nya och dyra bilarna). kanske minst hamen Hushållens innehav 1975 skulle enligt denna metod uppgå till storleksord- påförts hushållen. ningen 20 a 25 miljarder. vilket ligger i linje med SOFI:s uppgifter. ;Konsumentverket Kontanter sedlar + mynt har i deklarationerna upptagits till ett belopp Rapp0r[1977*4 Buunder. av 1.3 miljarder. Riksbankens utelöpande sedelmängd uppgick vid samma håll m. m.

26 Undersökningens uppläggning SOLJ l9799

tidpunkt till 20 miljarder. varav 19,5 antogs befinna sig utanför affärsbankerna? Riksbanken saknar dock uppgift om hur stora tillgångar som fanns hos hushållen. Företagen, organisationerna etc. Sannolikt fanns mycket betydande tillgångar hos hushållen. Befriad från deklarationsplikt är normal hushållskassa etc. Det verkar dock lite orimligt om hushållen vardera hade hushållskassor om kanske 2 000 å 3 000 kronor. (Bankfack och “madrasser” kan därför gömma stora belopp.) Denna genomgång har visat att man via deklarationer underskattar hushållens tillgångar inom åtminstone de fem angivna områdena. Någon del av de konstaterade skillnaderna kan sannolikt tillskrivas utländska dödsbon, medborgare, utlandssvenskar etc. En annan del kan ha deklarerats av hushållen under ospecificerade poster som barns förmögenhet, tillgångar i handelsbolag m. m. Dessa korrigeringar kan dock maximalt bara förklara en mycket liten del av beloppen. Huvudförklaringen måste vara någon form av legal eller illegal underdeklaration. Till den legala delen hör de ålders- och förtidspensionärer och andra hushåll med låga inkomster som befriats från deklarationsplikt. En annan grupp med sannolikt stor underdeklaration är hushåll utan skuldräntor men med så låga kapitalinkomster att dessa ryms inom kapitalinkomstavdraget (l 600 kronor för gifta). Underdeklarationen påverkar i detta fall inte skattens storlek och myndigheternas incitament till kontroll är därför låg. Kontrollen är säkerligen också sämre for tillgångar utan skattepliktig avkastning - bilar, premieobligationer och insatslägenheter - i synnerhet när nettoförmögenheten ligger klart under gränsen för förmögenhetsskatt (200 000 kronor). En del av underdeklarationen kan givetvis också vara uppenbar falskdeklaration; kapitalinkomstavdraget kan vara fullt utnyttjat eller skuldräntor finnas men banktillgångar uppges ej. Bilar, båtar, obligationer, insatslägenheter kanske inte deklarerats eller till för låga belopp trots att nettoförmögenheten redan överstiger 200000 kronor. Underdeklarationens fördelningseffekter är också starkt beroende av hur stor andel som är klar falskdeklaration och hur stor andel som var “halvlegal” underdeklaration. l princip all underdeklaration i högre förmögenhetsskikt är falskdeklaration eftersom undanhållna tillgångsbelopp i det fallet direkt påverkar storleken på förmögenhetsskatten. I de lägsta förmögenhetsskikten där kapitalinkomstavdraget kanske inte är fullt utnyttjat och förmögenhetsskatt inte aktuell är underdeklarationen i och för sig olaglig men påverkar inte skattebetalningen. För pensionärer med i stort sett enbart folkpensionsinkomster gäller deklarationsbefrielse, varför en viss ”underdeklaration” i dessa fall är helt legal. Man kan lite schematiskt säga att fördelningen mellan legal och “halvlegal” underdeklaration å ena sidan och falskdeklaration å den andra också bestämmer underdeklarationens totala fördelningseffekter. Ju större den legala och “halvlegala” andelen är, dvs. underskattningen i de lägsta förmögenhetsskikten, ju jämnare blir också förmögenhetsfördelningen inklusive underdeklarationen under i övrigt lika förhållanden. Man kan dock inte i dag med någon högre grad av säkerhet fördela un- 3 Riksbankens Årsbok derskattningarna på olika förmögenhetsskikt. I formögenhetsundersökning- 1975, sid. 12 ens slutrapport kommer uppgifter från bankerna och andra register att an-

SOU 1979-9 Undersökningens uppläggning 27

vändas i detta syfte. I kapitel 4 har vi vid beskrivningen av den vertikala formögenhetsfördelningen använt i huvudsak enbart deklarationsuppgifter. Detta kan också tolkas så att vi antagit att underdeklarationen varit direkt proportionell mot nettoformögenheten i resp. skikt. I praktiken kan detta ett maximialternativ för hur stor ojämnheten är i lörsägas representera mögenhetsfordelningen. Iden internationellajämförelsen i kapitel 6 används parallellt också ett minimialternativ - all underdeklaration har påförts de lägre förmögenhetsskikten. Detta senare alternativ påverkade dock bara marginellt de formögnaste gruppernas andel av de totala formögenheterna.

3.4.3 Uppräkningen av taxeringsvärden till marknadspriser Uppräkningen av fastigheternas taxeringsvärden till marknadspriser har mycket stor betydelse för brutto- och nettotillgångarnas storlek och lördelning. Genom denna uppräkning ökade exempelvis hushållens samlade nettoförmögenhet med ca 80 procent. vilket motsvarade omkring l50 miljarder. En utförlig beskrivning av uppräkningsforfarandet och dess problem kommer att senare redovisas i den Tekniska rapporten. Här skall bara några generella anmärkningar göras. Vid uppräkningen skiljer vi mellan fyra olika fastighets-.ag: egnahem, hyreshus. fritidshus ochjordbruk m. m. För dessa fastighetsslag har vi med ledning av officiell prisstatistik över försålda fastigheter sökt bestämma prisnivån den 31 december 1975 som genomsnittet för 1975 och 1976. Prisuppgifterna kommer från SCB:s undersökningar av lagfartsärenden. som i princip är det enda rikstäckande materialet. Det finns flera problem med detta angreppssätt; representerar de ett eller två år sålda fastigheterna hela det bestånd som ägs av hushållen? Finns det systematiska skillnader i “överpriser” mellan fastigheter av olika storlek. typ. ålder och i olika regioner? I deklarationsundersökningen insamlades därför förutom fastigheternas också För hyreshus, egnahem och fritaxeringsvärden regiontillhörighet. tidshus var dock de regionala skillnaderna 1975 så små att vi av kostnadsskäl endast tillämpade en och samma uppräkningsfaktor för varje fastighetsslag för hela landet. Det bör kanske påpekas att detta inte innebär att fastighetspriserna långsiktigt utvecklats likartat i hela landet. Vi kunde i stället dra fördel av att fastighetstaxering skett 1975, vilket medförde att de regionala, åldersbetingade etc. skillnaderna ett år efter taxeringen ännu var relativt små. Samtliga egnahem uppräknades därför med faktorn 0.73, hyreshusen med 0.45 och fritidshusen med 1,01. Problemen beträffande jordbruk var större. I detta fall användes i forsta hand uppräkningsfaktorn 1,0 som baserades på den preliminära prisstatistik som var tillgänglig när huvuddelen av databehandlingen skedde. Den slutliga statistiken avslöjade dock stora brister i den äldre statistiken och uppvisade betydligt högre pristal. Jordbruksfastigheternas priser var dessutom starkt beroende av andelen skog. ekonomibyggnader. åkermark m. m. För enbart skog låg Forsäljningspriserna i genomsnitt på 4 gånger taxeringsvärdet medan åker såldes till dubbla taxeringsvärdet. Variationerna inom grupperna var

28 Undersökningens uppläggning .sou 1979-9

dessutom mycket stora. (1975 års fastighetstaxering ledde därför till helt otillräckliga höjningar av taxeringsvärdena.) l denna rapport har både använts uppräkningsfaktor 1,0 och faktorn 1,5 for jordbruk. Den senare skattningen ger en högre andel jordbruk i totalförmögenheten, en högre totalförmögenhet och en något ojämnare förmögenhetsfördelning. Faktorn 1,5 ligger något under de tal som prisstatistiken anger men har framräknats som närmevärde för hushållens samlade jordbrukstillgångar på basis av andelen jord, skog och byggnader. Även när man använder faktorn 1,5 kvarstår frågetecknen angående den vertikala fördelningen - är andelen skog med extremt låga taxeringsvärden hög i låga eller höga förmögenhetsskikt. Frågor av denna typ kommer att klaras ut i vår slutrapport.

3.4.4 Undersökningens aktualitet Vår undersökning avser situationen vid årsskiftet 1975-1976 och utvecklingen 1920-1975. Även om vi således täcker mycket långa perioder kan stora och viktiga förändringar ha skett i hushållens förmögenhetssammansättning och av formögenhetsfördelningens ojämnhet under den treårsperiod som passerat sedan vår mättidpunkt. Taxeringsstatistiken har under perioden successivt blivit ett allt sämre mått på de marknadsprisvärderade förmögenheterna. Detta beror främst på fastighetsprisernas utveckling. Från och med 1979 års taxering förändrades dessutom taxeringsreglerna så att tillgångar i jordbruk. skogsbruk, rörelse och i ej börsnoterade aktier i princip bara förmögenhetsbeskattas till 30 procent av taxeringsvärdet. Den särskilda lagernedskrivningen bortfaller i stället. Sammanslagna leder de två åtgärderna dock till att företagarnas, jordbrukarnas och aktieägarnas samlade taxerade förmögenheter sannolikt sänks med flera miljarder kronor. Detta ökar ytterligare gapet mellan förmögenheternas marknadsvärden och deras taxeringsvärden. För att mera ingående analysera vilka förändringar som skett av förmögenhetsfördelningen under treårsperioden måste man därför avvakta resultat från nya specialundersökningar baserade på hushållens deklarationer. Här är i stället avsikten att peka på några faktorer som sannolikt bör ha påverkat förmögenhetsfördelningen även under en så kort period som tre år. Att perioden är så kort medför att man sannolikt kan bortse från effekterna av demografiska faktorer som giftermålsfrekvens, emigration, immigration, arvsskiften m.m. De viktiga faktorerna bör i stället ha varit hushållssparandet. prisstegringar på realtillgångar, kursutvecklingen på börsen och eventuella omplaceringar i förmögenhetsportföljen. Redan i dag vet man att både hushållssparandet och prisstegringarna har varit extremt höga under treårsperioden. Börskurserna sjönk mellan 1975 och 1977 med ca 15 procent men steg under 1978 åter till samma nivå som den 31 december 1975 (= vår undersökningstidpunkt). Kursutvecklingen bör i första hand ha påverkat de allra största förmögenheterna. (Antalet hushåll med taxerad nettoformögenhet över 2 miljoner sjönk 1975-1977 från 2507 till 2438 till 1988.) De börsnoterade aktiernas betydelse för totalförmögenheten bör också ha varit lägre 1976-1978 än i vår undersökning.

SOU 19799 Undersökningens uppläggning 29

Hushållssparandet har totalt sett årligen uppgått till ca 9 procent av de disponibla inkomsterna. En tredjedel har dock avsett försäkringssparande och ingår därför inte i det här primärt använda förmögenhetsbegreppet. Av återstoden föll sannolikt hälften på amorteringar av hushållens skulder och hälften på mera frivilligt sparande. Hushållssparandet bör ha påverkat både de taxerade och de marknadsprisvärderade förmögenheterna. Om hela det nya hushållssparandet (utanför försäkringssektorn) blivit deklarerat skulle det ha inneburit en årlig ökning av den taxerade totala nettoförmögenheten med storleksordningen 7 procent och av den marknadsprisvärderade nettoförmögenheten med 3-4 procent. Dess effekter på förmögenhetsfördelningen går ännu inte att bestämma. Avgörande är naturligtvis i vilka förmögenhetsskikt sparandet skett - bland hushåll med mycket stor förmögenhet eller bland övriga hushåll. Fastighetsprisernas förändringar har haft avsevärt större betydelse för den totala förmögenhetens utveckling och eventuellt också för dess fördelning. Prisstatistik för fastigheter för den gångna treårsperioden föreligger av naturliga skäl ännu inte. En antydan om storleksordningen kan fås genom uppgiften att konsumentpriserna ökade med 33 procent. Prisuppgången på egnahem, fritidshus, hyreshus, bostadsrätter och jordbruk har därför sannolikt historiskt sett varit mycket snabb. Konsumentprisernas ökning under 3 år. 33 procentt motsvarar ungefär hela ökningen under femtiotalet från 1951. Förändringar i fastighetspriserna kan därför under treårsperioden både ha ökat fastigheternas totala betydelse för hushållens förmögenhet och förändrat förmögenhetsfördelningen. Fastigheternas taxeringsvärden har dock legat oförändrade (frånsett nybyggnation och större ombyggnader). Effekterna kan därför bara mätas om man studerar de marknadsprisvärderade förmögenheterna. De taxerade förmögenhetema bör däremot ha varit nästan helt okänsliga för prisuppgången på fastigheter. Den extremt snabba prisuppgången på insats; och andelslägenheter har ytterligare förstärkt behovet av en övergripande registrering av sådana tillgångar och av en officiell nationell prisstatistik av överlåtelsevärdena. Förändringar i förmögenhetsstrukturen kan också ha påverkat förmögenhetsfördelningen. Detta gäller i synnerhet de taxerade förmögenheterna och i betydligt mindre utsträckning de marknadsprisvärderade. För ex. de skogsfastigheter som såldes under perioden låg försäljningsvärdena omkring fyra taxeringsvärden. Köparens taxerade förmögånger högre än motsvarande genhet sjunker därför genom köpet med tre fjärdedelar av köpesumman medan säljarens taxerade förmögenhet ökar i motsvarande mån. Bådas markförmögenheter bör dock vara oförändrade av transaknadsprisvärderade tionen. Liknande effekter kan ha uppstått i samband med försäljningar av insatslägenheter och av andra fastigheter. Förändringarna kan ha skett på ett sådant sätt att de systematiskt förändrat den taxerade förmögenhetsfördelningen - av förmögenhetsskatteskäl har de högre förmögenhetsskikten det starkaste incitamentet att reducera sin taxerade förmögenhet.

SOU 19799

Förmögenhetsfördelningen1975

4.1 Antal formögenhetsägare och förmögenheternas storlek

4. l . 1 F örmögenhersbe/opp De svenska hushållen tog i sina deklarationer for slutet av 1975 upp (eller skönstaxerades for) tillgångar om sammanlagt ca 350 miljarder kronor och skulder om ca 150 miljarder. Tillsammans med andra avdragsposter (främst lagerreserver) innebar detta en taxerad nettoformögenhet om ca 195 miljarder. Alla tillgångar och skulder har då upptagits till sina taxeringsvärden. Det är allom bekant att dessa framför allt beträffande olika slag av fastigheter starkt underskattar försäljningsvärdena. Ett försök till marknadsprisvärdering av fastighetsbeståndet ökar motsvarande taxeringsvärden med storleksordningen 150 miljarder kronor.” Bruttoförmögenheten dvs. summa tillgångar utan avdrag för skulder korn därigenom att uppgå till omkring 500 miljarder och nettoformögenheten till omkring 350 miljarder. De här angivna beloppen avser enbart värdet av de i deklarationerna uppgivna eller tillskrivna beloppen. Det finns givetvis ett stort antal individer som antingen befriats från skyldighet att lämna deklaration (främst pensionärer) eller underlåtit att deklarera tillgångar som enligt skattelagstiftningen borde ha medtagits. Tillgängliga uppgifter (se avsnitt 3.3) tyder på att sådan underdeklaration är särskilt betydande beträffande fem slag av tillgångar nämligen: banksparande, kontanter, premieobligationer, bostadsrättslägenheter och inventarier av typen bilar och båtar. Beräkningarna tyder på att de fem angivna tillgångsslagen maximalt underskattas med 50 á 70 miljarder kronor. Detta skulle innebära att de taxerade bruttotillgångarna underskattades med 14-20 procent och de marknadsvärderade med 10-14 procent. Effekterna på nettoförmögenheten blir givetvis relativt sett större, upp till 35 procent av den taxerade och 20 procent av den marknadsprisvärderade. Skulle man dessutom frångå det skattemässiga formögenhetsbegreppet och i förmögenheten också medta samtliga varaktiga konsumtionsvaror,

Den nödvändiga uppräkningens exakta storlek är osäker främst på grund av att taxeringsvärdena for jordbruk låg mycket långt under marknadsvärdena och att de under 1975-1976 försålda fastigheterna i viktiga avseenden skilde sig från normaljordbruken. Antar man exempelvis att marknadspriserna för iordbruk och skogsbruk sammantagna översteg taxeringsvärdena med 150 % blir bruttoformögenheten ca 510 miljarder. En uppräkning med endast 100 % ger däremot totalt ca 495 miljarder.

32 Förmögenhetsfdrdelningen 1975

hushållskassorna, konst m. m. ökar naturligtvis parallellt bruttoförmögenheten och nettoformögenheten. Utvidgar man förmögenhetsb-egreppet ytterligare till att också omfatta fonderade och ej fonderade pensionsfordringar ökar förmögenhetsbeloppen mycket starkt. Om fonderade pensionsfordringar medtas ex. SPP, ITP och privata pensionsförsäkringar, innebär det att netto- och bruttoförmögenheten ökar med samma belopp. Icke fonderade pensioner av typen den allmänna folkpensionen innebär dock en samtidig parallell ökning av bruttotillgångarna och av skulderna, vilket lämnar nettoförmögenheten totalt sett opåverkad. Förmögenhetsfördelningen påverkas dock mycket starkt. En grov beräkning för 1970 angav att olika pensionfordringar då uppgick till samma belopp som alla andra reala och finansiella tillgångar tillsammans

I föreliggande arbete är dock intresset i första hand knutet till de skat-

tepliktiga deklarerade förmögenheterna värderade till taxeringsvärden och efter marknadspriser. Effekterna av underdeklaration kan bara mycket grovt anges. Underdeklarationens storlek kräver dock att man i utredningens fortsatta arbete bl. a. insamlar uppgifter direkt från bankerna om banktillgångarnas storlek i olika förmögenhetsskikt. I förmögenhetsstudiens slutrapport kommer därutöver att presenteras beräkningar över utvidgade förmögenhetsbegrepp. Bland dessa ingår då också sådana som innefattar olika typer av pensionsfordringar.

4.1.2 Ama/ ägare Uppgifterna om antalet ägare avser de hushåll som i deklarationerna uppgivit sig äga någon form av skattepliktig förmögenhetstillgång. Som tidigare beskrivits är det i hög grad sannolikt att många av hushållen som inte deklarerat

tillgångar i verkligheten varit ägare även om förmögenheten i de flesta fall

sannolikt varit obetydlig. De uppgifter som deklarationsmaterialet anger kan därför tolkas som minimisiffror. Av de svenska hushållen uppgav 75 procent (drygt 3 miljoner) någon form av förmögenhetstillgång i deklarationen medan en fjärdedel (drygt l miljon) antingen inte deklarerat eller uppgett sig sakna tillgångar. Positiv taxerad nettoförmögenhet redovisades för 64 procent av hushållen (2,6 miljoner) medan 12 procent redovisade större skulder än tillgångar och därmed hamnade på negativ nettoförmögenhet. Summa tillgångar lika med summa skulder, dvs. nettoförmögenheten noll kronor, redovisade 24 procent av hushållen. Bara ett fåtal i denna grupp deklarerade över huvud taget några tillgångar eller skulder. Om man ersätter taxeringsvärden med marknadspriser förändras framför allt antalet hushåll med negativ nettoförmögenhet. Med den korrigeringsmetod för marknadspriser som vi använt sker en minskning från ca 500 000 till drygt hälften (270 000). Vår metod innebär att ex. samtliga egnahem räknats upp med ett procenttal som skall avse riksgenomsnittet. För hyreshus, fritidshus och jordbruk har använts andra uppräkningstal (se avsnitt 1 Se Spånt, Förmögen- 3.4). Det är sannolikt att för hushåll med negativ förmögenhet är skillnaderna hetsfördelningen i Sveri- mellan fastigheternas marknadspriser och deras taxeringsvärde större än for ge. sid. 64. riksgenomsnittet, vilket medför att vår korrigeringsmetod underskattar vär-

SOU 1979-9 Förmögenhersförde/ningen J 975 33

det av dessa hushålls fastighetstillgångan Det betyder att många hushåll som här registreras med nettoskulder i verkligheten har tillgångar vars marknadsvärden mer än väl täcker skulderna. Det verkliga antalet hushåll med negativ nettoförmögenhet bör därför vara lägre än här redovisade tal. Antalet egendomslösa bör vara långt mindre än den dryga miljon (1 045 000) som inte uppgivit tillgångar i deklarationen. En betydande del av de upp till 50-70 miljarder som finns i odeklarerade banktillgångar, kontanter, bilar. premieobligationer och insatslägenheter kan i verkligheten vara ägd av hushåll som enligt deklarationerna var helt utan tillgångar. Underdeklarationens Fördelning på olika hushåll går dock ej att exakt bestämma. Under det fortsatta arbetet med förmögenhetsfördelningens slutrapport kommer Förhoppningsvis de delar av underdeklarationen som ligger på tillgångar i bank, fordon och fastigheter att kunna preciseras via direkta uppgifter från banker, bil- och fastighetsregister. De här angivna minimivärdena för antalet förmögenhetsägare kan jämföras med motsvarande maximivärden från bouppteckningsmaterial, Enligt detta saknade 14 procent av de avlidna yngre än 50 år helt tillgångar. Motsvarande tal var en halv procent för åldersgruppen 50-66 år och praktiskt taget noll för ålderspensionärerna. Bouppteckningarna använder dock ett vidare förmögenhetsbegrepp än vår undersökning. Det tillgångsslag som hade den bredaste spridningen var banktillgångar. Andelen utan banktillgångar låg på 22 procent för gruppen under 50 år, 3-4 procent för 50-66-åringar och 1,5 procent för ålderspensionärerna. Dessa värden överstiger betydligt uppgifterna i deklarationsmaterialet.

4.2 Ojämnheten i förmögenhetsfördelningen

4.2.1 Antal hushåll i olika jörmögenhersskikr

De fördelningar som här studeras gäller den taxerade bruttoförmögenheten, den taxerade nettoförmögenheten, bruttoförmögenheten värderad till marknadspriser och nettoförmögenheten värderad till marknadspriser. Den sistnämnda fördelningen är den ur fördelningssynpunkt mest intressanta medan de övriga tre fördelningarna främst kan ses som bakgrunds- och förklaringsfaktorer. Förmögenhetsfördelningen är mycket ojämn. Denna slutsats gäller för alla de fyra här studerade fördelningarna. Historiskt sett var däremot ojämnheten i förmögenhetsfördelningen 1975 den lägsta som registrerats i någon svensk förmögenhetsstudie (se kapitel 5). Även internationellt sett tyder det tillgängliga materialet på att den svenska förmögenhetsfördelningen tillhörde de allra jämnaste bland industriländerna. Det är naturligtvis i första hand relevant att jämföra förmögenhetsfördelningen i Sverige 1975 med historiskt svenskt material eller med ojämnheten i andra utvecklade industriländer. Det är mera vanskligt att jämföra En sådan effekt uppstår med andra ur välfärdssynpunkt intressanta för- ex. om det igruppen finns förmögenhetsfördelningen många med nybyggda delningar. Förmögenhetsfördelningen är dock vida ojämnare än exempelvis egnahem med provisorisinkomstfördelningen. konsumtionsfordelningen eller timlönefördelningen. ka taxeringsvärden som Ojämnheten i förmögenhetsfördelningen illustreras av tabell 421-4 och ofta ligger långt under den av diagram 4:1 och diagram 4:2. l tabell 4:1 redovisas hushållens fördelning allmänna taxeringsnivån.

34 F Örmögenhersifdrde/ningen 1975

Tabell 4:1 Antal hushåll 1975 med fördelning efter hushállets taxerade neuøförmögenhet

Netto- Hushåll Nettoförmögen- Nettoför- Bruttoforförmögenhet het mögen- mögen- _ (1 000 kr) het/ het/ Antal 96 Milj. kr % hushåll hushåll

50- 100 567 524 13,8 41324 21,1 73000 108000 10- 50 976 578 23,8 25 997 13,3 27 000 52 000 0- 10 480081 11.7 1989 1,0 4000 17000 0 977 159 23.8 0 0 0

varav över 200 205 844 5.0 86 380 44,1 420 000 580 000

Förklaring: Det fanns 1975 i Sverige 627 hushåll med en taxerad nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder) större än 5 miljoner allt värderat till taxeringsvärden. Dessa 627 hushåll utgjorde 0,015 procent av alla hushåll ilandet och ägde tillsammans 7 278 miljoner kronor i nettoförmögenhet, vilket var 3,7 procent av alla hushålls sammanlagda nettoförmögenhet. De 627 hushållen ägde därför i genomsnitt 11,6 miljoner kronor per hushåll i nettoförmögenhet.

på olika förmögenhetsskikt och deras sammanlagda förmögenhet då basen utgörs av den taxerade nettq/örmögenheren. l princip bör antalet ägarhushåll med över 200000 kronor i nettoförmögenhet överensstämma med uppgifterna i den officiella taxeringsstatistiken. Dessa förmögenheter representerar den varje år synliga delen av förmögenhetsberget medan uppgifterna för övriga 3,9 miljoner hushåll endast kan studeras genom specialundersökningar. Av tabellen framgår att det fanns ca 8000 hushåll med en taxerad nettoformögenhet större än l miljon kronor. Bland dessa miljonärer fanns drygt 600 med förmögenhet över 5 miljoner, varav drygt 200 med över 10 miljoner. De flesta hushåll har dock låg förmögenhet eller har inte alls deklarerat några tillgångar. Nära 1 miljon hushåll registreras därför med noll i förmögenhet och ytterligare nära 1 miljon i skiktet under 25000 kronor. Ett intressant fenomen är det stora antalet hushåll med negativa och i vissa fall starkt negativa taxerade förmögenheter. Över 400000 hushåll hade exempelvis upp till 50000 kronor i nettoskulder och nära 100000 hushåll ännu sämre position. I den senare gruppen översteg skulderna motsvarande tillgångar mcd i genomsnitt över 100 000 kronor. Man kan förmoda att denna grupp inte består av “fattiga” hushåll som måste låna till sin konsumtion utan av hushåll som lånat pengar till placeringar i löpande framför allt fastigheter med relativt sett låga taxeringsvärden. Som tidigare framhållits finns det starka skäl att anta att många av den

FärmögenherJirde/ningen 1975 35 Tabell 4:2 Antal hushåll 1975 med fördelning efter hushållets raxerade brunøförmögenhet

Förklaring Det fanns 1975 i Sverige 1550 hushåll som ägde tillgångar vars sammanlagda taxeringsvärde översteg 5 miljoner. Dessa l 550 hushåll utgjorde 0,038 procent av alla hushåll i landet och ägde i genomsnitt 10,7 miljoner per hushåll och tillsammans 16 612 miljoner kronor, vilket var 4,8 procent av alla hushålls sammanlagda bruttotillgångar.

nära miljonen hushåll utan registrerad nettoförmögenhet i verkligheten haft tillgångar och kanske skulder men av olika skäl inte deklarerat dessa. 977 000 hushåll saknade därför deklarerad nettoförmögenhet men antalet hushåll utan reell förmögenhet måste, tills vi genomfört specialundersökningar, betraktas som okänt (se avsnitt 4.1.2). De raxerade bruttotillgângarna dvs. summa tillgångar (tabell 4:2) skiljer sig från nettoförmögenheten genom att skulderna inte fråndragits. Förmögenhetsbeloppen blir därför större och fördelningen mer koncentrerad till högre förmögenhetsskikt. Deñnitionsmässigt kan inga negativa belopp finnas. Antalet hushåll med miljontillgångar är också avsevärt högre än antalet med över 1 miljon i nettoförmögenhet, över 19000 jämfört med 8000. Gränsen 200000 kronor överskrids av över 412 000 hushåll jämfört med ungefär halva antalet för nettoförmögenheten. Dessa hushåll ägde tillsammans drygt halva totala bruttoförmögenheten. Antalet hushåll utan tillgångar är dock relativt sett mera överensstämmande med antalet utan nettoförmögenhet, l 045 000 jämfört med 977 000. Även här gäller naturligtvis den tidigare givna reservationen att ett stort antal hushåll inte deklarerat tillgångar. l avsnitt 3.4 beskrivs den av oss valda metoden för marknadsprisvärdering och metodens nackdelar. När man ersätter fastigheternas taxeringsvärden med beräknade marknadspriser förskjuts naturligtvis båda de ovan beskrivna fördelningarna mot högre förmögenhetsskikt (se tabell 4:3). Antalet miljonärer räknat på marknadsprisvärderade nettoförmögenheter blir 23 000, vilket är nära tre gånger så många som vid taxeringsvärdering. Över 36 000 hushåll hade på samma sätt tillgångar värda över en miljon kronor mot drygt hälften så många när taxeringsvärden tillämpades. Gränsen för för-

36 Förmögenhers/ördelningen 1975 SOU 19799 Tabell 4:3 Antal hushåll 1975 med fördelning efter hushållets marknadsprisvärderade nettoförmögenhet”

Förklaring: När fastigheterna värderas till marknadspriser (och ej till taxeringsvärden) fanns det 1975 ca 1 100 hushåll med över 5 miljoner kronor i nettoforntögenhet. Dessa 1 100 hushåll utgjorde 0,027 procent av alla hushåll och ägde i genomsnitt 11.6 miljoner kronor per hushåll och tillsammans 12 700 miljoner i nettolörmögenhet (l2,7 miljarder). vilket var 3,6 procent av alla hushålls sammanlagda nettolörntögenhet. “ Denna tabell skiljer sig något från motsvarande tabell i SOU 1978:8 s. 52. Skillnaden består i att jordbruk här värderas högre.

Tabell 4:4 Antal hushåll 1975 med fördelning efter hushållets marknadsprisvärderade bruttoförmögenhet

Bruttolörmögenhet Antal 96 Brutto- % Bruttolörm/ (1 000 kr) hushåll form. hushåll milj. kr

Förklaring: När fastigheterna värderas till marknadspriser (och ej till taxeringsvärden) fanns det 1975 ca 2 200 hushåll med över 5 miljoner i bruttoformögenhet dvs. summa tillgångar utan hänsyn till skulder. Dessa 2200 hushåll utgjorde 0.055 procent av alla hushåll och ägde i genomsnitt 11,3 miljoner kronor per hushåll och tillsammans 25400 miljoner kronor (25,4 miljarder). vilket var 5 procent av alla hushålls sammanlagda bruttolörmögenhet.

SOU 10979-9 1975 37 FörmögenherWrde/ningen

mögenhetsskatt, 200 000 kronor, överskreds av över 500 000 hushåll jämfört med de 207 000 som hade skattepliktig förmögenhet. Bruttotillgångar värda minst samma belopp hade hela 875 000 hushåll mot mindre än hälften vid en taxeringsmässig värdering. Marknadspriser innebär också att antalet hushåll med negativ nettolörmögenhet starkt sjunker eller från 500 000 till omkring 300 000.

4.2.2 Förmögenhetssummans förde/ning De hittills presenterade tabellerna anger att lörmögenhetsskillnaderna mellan olika hushåll är betydande. Den använda tabellformen gör det dock svårt att mera precist dra slutsatser om graden av ojämnhet. För att bli överskådlig brukar ojämnheten i en Fördelning uttryckas med hjälp av ett eller flera sammanfattande mått, som i ett enda tal anger graden av ojämnhet. Förmögenhetslördelningen är dock så ojämn och osäkerheten lör de mindre lörmögenheterna så stor att det är mindre lämpligt att beskriva ojämnheten i ett enda tal. De rikaste hushållens förmögenhetssituation och storleken på hushållens totala förmögenhet är däremot relativt sett betydligt säkrare beskrivna. Här har därför ojämnheten beskrivits genom att hushållen rangordnats efter lörmögenhetens storlek och beräkningar gjorts lör hur stor andel av totallörmögenheten som ägs av de rikaste ex. 0.1 96. 1,0 %. 5 96, 10 %. Resultaten återfinns i tabell 4:5 och illustreras i diagram 4:1 och 4:2.

Tabell 4:5 Förmögenhetsfördelningen 1975. Procentuell andel av totala förmögenheten deklarerad av de 0,l-20,0 procent rikaste hushållen

Andel rikaste Taxerad Taxerad Nettolörm. Bruttolörm. hushållen nettolörm. bruttolörm. markn. pris markn. pris

Förklaring: De rikaste 0.1 procent av hushållen (= rikaste promillen) ägde 8 procent av alla hushålls sammanlagda nettolörmögenhet 1975 om taxeringsvärden används och 6 procent av sammanlagda nettoförmögenheten om marknadspriser används. Bortser man från skulderna ägde samma andel av hushållen 7 procent av bruttotillgångarna om taxeringsvärden används och 6 procent om marknadspriser används.

Av tabellen och diagrammen framgår att lörmögenhetslördelningen är mycket ojämn. Vid marknadsprisvärdering ägde den rikaste procenten hushåll ca l7 procent av totala förmögenheten. de fem procent rikaste 38 procent av totala förmögenheten och de tio procent rikaste ca 55 procent av totalen. Den rikaste procenten hade således 17 gånger större förmögenhet än vad de skulle haft om lörmögenheterna varit absolut jämnt fördelade mellan

38 FörmögenhetWrde/ningen 1975 SOU 19799

alla hushåll. Koncentrationen är ännu starkare nära toppen på förmögenhetshierarkin - 0,02 procent av hushållen (ca 800 hushåll) ägde 3 procent av totalen dvs. 150 gånger mer än vid en helt jämn fördelning. De fyra här presenterade fördelningarna uppvisar både likheter och olikheter. Till de typiska skillnaderna hör att marknadspriser genomgående ger en jämnare fördelning än taxeringsvärden. Skillnaderna måste dock anses som relativt små med hänsyn till att exempelvis nettoförmögenheten 1975 genom marknadsprisvärderingen ökade med ca 80 procent. En orsak till att marknadspriser ger en jämnare fördelning är strukturen på fastighetsägandet. Egnahem och fritidshus, som har höga marknadspriser i förhållande till sina taxeringsvärden, betyder relativt sett mycket for grupperna utanför den verkliga förmögenhetstoppen där hyresfastigheter med låga relativa marknadspriser i stället är viktiga. En annan förklaring är att bland de verkligt stora förmögenheterna finns stora börsaktieinnehav, som ju redan vid taxeringen åsatts marknadsvärden. Av diagrammen framgår att vid en raxeringsmässig värdering av tillgångarna är bruttotillgångarna klart jämnare fördelade än nettoförmögenheten dvs. efter avdrag för skulder. Detta är sannolikt främst en effekt av att hushåll med negativ taxerad nettoförmögenhet har betydande tillgångar men ännu större skulder. En hög skuldsättning för hushåll med låga tillgångar och en låg skuldsättning hos de med extremt stora taxerade tillgångar ger samma resultat. Det är värt att notera att när man tillämpar marknadsprisvärdering försvinner i princip skillnaden i ojämnhet mellan brutto- och nettoförmögenhetsbegreppen. l det fallet är betydelsen av de negativa förmögenheterna betydligt mindre (ca 2 procent jämfört med ca 8 procent av totala net- Andel förmögenhet % 100-

50-

L411:

------------- -. Taxerad netto - - - - - - - -- Taxerad Brutto Marknadspris netto 10_ - - - - - - - - Marknadspris bruno

l l I x l u I I I I I I I I

505| 11h 21.0 sto 116,0 min I5ö0I H60!)

Andel hushåll % Diagram 4:1 Förmögenhersfördelningen 1975 med avseende pa raxerad nenoförmögenher. taxerad brunq/örmögenhet, marknadsprisvärderad neIIo/örmögenher och marknadsprisvärderad brurroförmögenher - intervaller 0, 5-100 procent av hushållen.

SOU l9799 Färmägenhetsjörde/ningen 1975 39

Andel lormogenhu as 20.0

10,0-

------------- Taxerad neno . _ . _ ._ --› - Taxeiad bvutto Marknadspns neuo _ _ V _ - - - - Marknadsons bmtto | 0A

l l l l l l 0,52 olosl lOll el.: ols Milo 02,05 lllolot Andel hushåll 96 Diagram 4:2 Förmögenhetsfördelningen l 975 med avseende pa Iaxerad nena/örmägenher. raxerad brunQ/örmögenhel. marknadsprisvärderad nenojörmögenhel och marknadsprisvärderad brutløförmögenher - intervaller 0, 005-I,0 procent av hushållen.

toförmögenheten är nettoskulder) men skillnaderna i skuldsättningsgrad mellan olika lörmögenhetsskikt minskar också. Underdeklaration och förmögenhetsbegreppets innebörd påverkar givetvis också ojämnheten i förmögenhetsfördelningen. Tidigare har angivits att underdeklaration och undervärdering av banksparande, kontanter, bilar, obm. m. maximalt synes kunna uppgå till 50-70 miljarder. Med ligationer härav kan man konstruera maximi- och minimialternativ för hur ledning stor ojämnheten skulle ha blivit om alla deklarationspliktiga tillgångar också hade deklarerats. Det teoretiskt möjliga maximialternativet erhålls om man antar att aII underdeklaration i verkligheten föll på de rikaste hushållsgrupperna. (l det verkliga extremfallet skulle allt ha fallit på ett enda hushåll- det allra rikaste.) Det allra jämnaste extremalternativet innebär å andra sidan att all underdeklaration föll på hushåll med negativ förmögenhet, med liten förmögenhet och på den ca miljonen hushåll som saknade registrerad positiv eller negativ förmögenhet. Av dessa två extremalternativ torde maximialternativet vara det mest orealistiska - levnadsnivåundersökningar, bankstabouppteckningsmaterial, tistik och “common sense utvisar att betydande oredovisade tillgångsposter finns bland de bredare befolkningslagren. Här har i stället uppgifterna i tabell 4:5 fått symbolisera ett subjektivt maximialternativ. Tabellen kan nämligen också tolkas som en beskrivning av ojämnheten i förmögenhetsförom underdeklarationen fördelade sig bland hushållen i direkt delningen proportion till de deklarerade beloppen dvs. alla hushåll undanhöll samma andel av totala förmögenheten och hushåll med 1 miljon i förmögenhet undanhöll dubbelt så mycket i kronor räknat som hushåll med en halv miljon etc. Minimialternativet på ojämnheten utgörs av det ovan beskrivna

40 Färmögenhetsfdrdelningen 1975 SOU 19799

dvs. endast hushåll utan eller med låg förmögenhet undanhöll belopp. 1 minimifallet sjunker alla förmögna hushålls andel av totalförmögenheten jämfört med maximialternativet i tabell 4:5. De l procent rikaste hushållens andel av bruttoförmögenheten till marknadspris sjunker från 17 procent till mellan 15 och 16 procent. Deras andel av nettoförmögenheten sjunker från 17 till 14»15 procent. De 10 procent rikaste hushållens andel sjunker på motsvarande sätt från ca 55 procent av nettoförmögenheten till ca 46 procent. Dessa räkneexempel anger lägsta värde för ojämnheten i förmögenhetsfördelningen dvs. vid en maximalt gynnsam fördelning av underdeklarationen. 1 verkligheten finns sannolikt underdeklaration också i högre förmögenhetsskikt (dvs. i praktiken ofta falskdeklaration), vilket medför att den sanna ojämnheten i förmögenhetsfördelningen ligger någonstans mellan de här angivna extremerna. Den rikaste procenten hushåll skulle därför äga mellan 15 och 17 procent av nettoförmögenheten värderad till marknadspriser. Skulle man dessutom tillämpa ett vidare förmögenhetsbegrepp, som också omfattar exempelvis hushållens pensionsfordringar. blir resultatet en fördelning som på sannolika grunder kan antas vara vida jämnare än de här beskrivna* Sådana utvidgade fördelningar kommer att redovisas i förmögenhetsundersökningens slutrapport.

4.3 Förmögenheternas sammansättning

Avsikten med detta avsnitt är att påvisa skillnader i förmögenhetssammansättning mellan olika förmögenhetsskikt. Beskrivningen avser hela tiden enbart deklarerade tillgångar och hushållen har rangordnats efter den taxerade nettoförmögenheten. Grundmaterialet tillåter en långt gående uppdelning pâ olika tillgångsslag men i denna rapport används för överskådlighetens skull endast mer aggregerade uppgifter. De totala tillgångarna uppdelas här på fastigheter, aktier, banktillgångar, fordringar, obligationer, bilar + båtar, andra inventarier och lager inklusive lagerreserver. Tillsammans utgjorde dessa poster nära 97 procent av bruttoförmögenheten varfor det uppstår en restpost som omfattar ca 3 procent. I den senare ingick bl. a. barns förmögenhet, kontanter, andelar och insatslägenheter. Tillgångarnas sammansättning i olika förmögenhetsskikt sammanfattas i tabell 4:6, 4:7 och 4:8. 1 tabell 4:6 anges hur de nio tillgångsslagen fördelar sig mellan olika förmögenhetsskikt och tabell 4:7 motsvarande i procent. En person som 1975 i Tabell 4:8 visar hur stor andel av resp. bruttoförmögenhet som består av avsaknad av folkpension resp. tillgång. Vid studiet av tabellerna bör observeras att det stora flertalet tänkte sig att spara ihop så hushåll återfinns i de lägsta skikten medan exempelvis bara drygt 600 hushåll mycket pengar att han återfinns i skiktet över 5 miljoner, drygt 800 mellan 2-5 miljoner etc. (jfr efter 65 års ålder årligen skulle få ut lika stora tabell 4:1). belopp som folkpensio- Tabellerna visar att de totala tillgångarna var ojämnt fördelade mellan nen, skulle 1975 ha varit sinsemellen nettoförmögenhetsskikten men också att de olika tillgångsslagen tvungen att ha sparat ihop uppvisade starkt olika fördelning. Av de totala tillgångarna föll exempelvis 150 000 kronor. (Spånt, (enligt tabell 4:7) 2,7 procent på hushåll med över 5 miljoner i nettoför- Förmögenhetsfördelningen i Sverige, sid. 84.) mögenhet men denna grupp ägde under 1.5 procent av fastigheterna, bank-

SOU 19799 F rmögenhersj ide/ningen 1975 41

m_m mm_ omm mv_ vmv mvm moo oom mvm mmm m_m om_ omm mvm

mêEsm mm_m:

m m m 9 mm mm mm mm s om om m_

å.: mvm

o

mvm mmm vmm mmo omm oom mmm mmo

movv

.mo

22 vmm_ vmm_ vvm_

§50

_ m

,wzc :

+

.m2 o

mm vm

_m_ av oom omm mmm mom mmm mom moo vmm mmv

.små moom

.m2 _ _ m m

Ahozc.: s vo o

.E0:_

mom mvm mmm mmm omm mmo mom

aåc 92 m3_ _ _mo_ mvm_ m mSv

.åcEEo

+ _m mm mm om

mm_ m_m _mm mmm vmm mm_ ovm ooo ov_

mmm_ :m :mo m m o _ o_om m_ ma_

uoiömmêuomezu:

o mm

;§30

mmm m_m m_m mmm omm omm vmm mm_ mmm om_

5:0: mmmm

_mm

_ vmo_ m

o

.mmccøöu

mm

mmo mm_ omm mom _v_ m_o vmm v_m mm_ oom

0:: m_m_

mmm:

...pågå

_ _ m m m m _ m_

m..

o

vmm mmm mom mmm mv_ omm mmm o: mmm vmm mvm mmo v:

.o_c_

_oom

:oxotåm

m m m v v m m mm _m

:Eu

mom ooo mmm omm vmm moo

omoo

5 v: m_m _mm

m_o_ mmv_

ämm m_mom

m m

m_ o_ : mo

u:_=:mm=aEEam

omm ovm mmm mom omm mmm vvm mvv mmm mvm _o_ mmm mmm omm o_o

-mami

m m m m v m_ o_ mm mm mm v_ Z mv

Sö: mm_

muE22_:emo::om

oom

.moEkaozuz

o

så

om o_

os. ooo ooo ooo ooo oom oom oom oo_ om:

:x m

muooo muooo .asså

no

uom

o

Em>

Toom uoom uoma

ooo

.9

:oom uoo_

:aaah .xmm C :§0 m _ 50:3

42 F rmögenhersf rdelningen 1975 SOU 19799

sEEzm

ñm mm 2 3 md v.m 0 m.m m.v m0_ 0._m 0.2 o.: m.vm .må 0.00_

...mio

_.m 0._ 2 2 2 m.m 0.m m.: 0.0_ 0.: mmm 0 v.0m m.: .mä 0.00_

+

.m2

mm v._ v.v 2 md md 0.» v.0 0 i m.0 m.0m n:

.ams

_.mm _ma_ 0.00_

.Eo:_

5.0 §0 _.m f mm v.m 3 v: 3_ 0.0m m.0_ m.: 0 E?? 0,00_ _,_v

+

_.0 m.0 m0 0,0 m._ 0,v 0 å.. 2 m.: _m0_ _.vm 5.0_ 0.00_ _,__

:m a..

;§90

m5_ 3 2 m.v E E _._ m.m 2..

:E0:

_.m_ mm_ m.vm 0.m_ 0 vdv 0.00_

.wmccnöm

asimâoazøuwiaøm

md md 0.m m.m 0.m 3 m._ 3 m.: _.v_ _,m_ m.v_ 0 mä 0.00_

om 0._

.o_s_

m.m_ m.0 0.m_ 0.m_ 0.0_ 0.m 0 m.0 m._ m.m_ m.0_ 8.:: 0,00_ n:

i_

u=_=_o_=_.:

o_ _._ m._

xcmm

v.v 0,0 v,_ 0 _.m _._ m.__ m.mm 0.vm 3_ ?m 0.00_

u-_oånoocan

-mami

m.. m._ m.m 0.m B 2 v.m m.m vd m.m_ om_ 0 så _22_ _,mm 0.00_

mâusaømuåmåb

00m

.moccogozuz

0 ö0 0m 0_ Ev 000 000 000 00m 00m 00m 00_ 0m|

000m

_b_

_åêsm

10 0

m|000 m|000 700m ...:..>

|0m 40_ 00m 100m 100_ 10m:

:aaah .åh 000: ._30 m _ 525

SOU 19799 Förmögenherfárde/ningen 1975 43

sparandet, bilarna, inventarierna och lagren. Däremot ägde samma grupp 13,5 procent av aktievärdet, 9,5 procent av fordringarna och 4,6 procent av obligationerna, vilket i samtliga tre fall var vida högre än andelen av de totala tillgångarna. På liknande sätt kan man se att skikten upp till 200 000 kronor ägde en högre andel av fastighetsbeståndet än av totaltillgångarna medan motsatsen gällde för hushållen däröver. Relativt-sett stora banktillgångar fanns bland hushåll i skiktet 10 000-500 000 kronor. Aktierna och fordringarna var starkt koncentrerade till hushåll med över 200 000 kronor i nettoförmögenhet. Bilar och båtar hade däremot en helt motsatt fördelningsbild. Bilar m. m. har också den klart jämnaste Fördelningen bland de nio här angivna. Bilarna är dock inte jämnt fördelade i absolut mening de förmögna hushållens andel av bilarnas värde överstiger klart deras andel av antalet hushåll. Tabell 4:8 illustrerar än klarare skillnaderna i förmögenhetssammansätt- Fastigheter utgjorde nära ning mellan hushåll med olika nettoförmögenhet. tre fjärdedelar av bruttotillgångarna för de negativa förmögenheterna och deras andel sjönk i det närmaste kontinuerligt med växande förmögenhet till en fjärdedel för de allra rikaste hushållen. Banktillgångar och bilar + båtar spelade också en betydligt större roll lör de minsta förmögenheterna än för de allra största. Aktier och fordringar var däremot typiska “miljonärstillgångar“. Aktierna utgjorde omkring en tredjedel av miljonärernas totala tillgångarjämfört med 1-4 96 i de lägsta skikten. Obligationer spelade också en större roll bland de större förmögenheterna men skillnaderna var här betydligt mindre. Inventarier och jordbrukartillgångar, varierade och lager. typiska företagartämligen osystematiskt i betydelse över förmögenhetsskalan, dock syntes deras betydelse vara särskilt stor för hushåll med nettoförmögenhet mellan ca 200000 och 1 miljon.

4.4 Fastighetsinnehavets fördelning 1975

4.4.1 Fördelning pâ /örmögenhersskikt

Med fastighetsvärde avses här det taxerade värdet av mark. byggnader, skog m. ml Materialet möjliggör uppdelning av fastigheterna på egnahem. ägda via handelsbolag. insatslägenheter samt fritidshus, hyreshus, fastigheter övriga fastigheter (som till över 90 procent utgörs av jordbruksfastigheter och till mindre än 10 procent av rörelsefastigheter). Dessa sex olika fastighetsslag fördelade sig mellan hushåll i olika förmögenhetsskikt i enlighet med tabell 4:9. De olika fastighetsslagen har sinsemellan helt olika fördelning. Egnahem och deklarerade bostadsrätter spelar en obetydlig roll för de rikaste hushållens

10bservera att vi här inte tar hänsyn till eventuell belåning av fastigheterna utan beloppen avser hela taxeringsvärdet utan avdrag för skulder. För insatslägenheter upptas dock endast av hushållen deklarerade nettobelopp. som uppgick till 3,4 miljarder. Det taxerade totalvärdet av bostadsrättsföreningarnas fastigheter var mångdubbelt större eller ca 22 miljarder 1975.

44 F rmogenhersjide/ningen 1975

...Sesam odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_ odo_

_ME_

§50

od md m.m o.v o.v v.m m,m m.m o.m m.v md

ma_

2 m.m m.m

+ .m2

ömma_

v; 2 md 3 3 m.m m,m m; m._ md 0._ md md m.v .m2

EEE. .E95

md md o; v.m o.v m,v md m._ md vd od v.v md v.m

+

md vd md md o.. od m.m m.m m.v m.m ä_

:m än md_ v.mm od_

©5023

mmd_

-mmzoo _ococ

m,m md od v.m od md vd f _._ dd m.o n_ od m.m

.awccnöw

.v=zmm.2_=ouw=:om§m:

m.m od å md m.. md _._ m,m _.m md

m.: å_ od_ od_

m,

.§32

v.m m.m Qm v.. v.m _._ md

mdm mdm

.m md_ md_ m.m_

SE:

_

xcxm

md om md

vdm mdm

_,m o.m

m.m_ _.vm _.mm .dm m.: md_ m.m_

»Eczmâuiium .mamma .oss m.mm m.mm omm mdv :v mdv m.mm o,mm Qvm mdm vdm mdm o._m m.ov

m:3o:=oum::omo:;â

oom

.MDFEEQGZ

o

._95

om o_

ooo ooo ooo oom oom oom oo_ om:

ooom

muv tv_

muooo muooo ...som

so_ :o o

uomu

ooo _udom »oom :oom noo_ :om :ES

:Bah .åh .§0 :§5

: m _

SOU 19799 F rmögenhersf ide/ningen 1975 45

m._ m._ _.m m.v _.m m.m m.m md m.m o,m En å

m._m v.m_ m.m_ m.mm

oo oo_ 880

.wssmorms

_omEwc Euuoä

_m_

_ozâuccaözmzms_

b_

m_v mmm mmo _mo mom vom mm_ moo mmo m_m m_v vmm vom m__ mmv .öm

mEEZM

m m m o v

m_ 2 _v vm om o_ m_ m..

._O:O._x

mv

.EE oo_ :oE omv

.öâwünaaon

.Emmmo

:ä

_Enuh

.GCOEE

så;

_d md md m._ _.m o.m o.m o.v od

.ozmäusmon

md_ _._m m.mm m.: .m

_m._2s_b_oc

mo oo_

.._o:ob_ mmm _ocob_

.ozmänåmom

b_

:oäzcoaoö

_

m m o

2 _v _m ooo

oo_ mmo mov mo_ ovv omm

cozmsmå_

_mm _mm

.ucoEE

_mo_

mzmuzöE

,.52 m oom

.mazmozcm

å

:a m

:a

50:: ma?

mmxuo

m.m v.m v.m m.m od o o.m v._ 2

.E od_ m.m_ o.o_ v._m md_ m.mm .to

Egna.:

?o oo_

_osob_

.E 9B §50

.niin

.ms _

b_ o _

omo mom omm vom mmm mmo vov mete _8_=

b.3595..

So mod mov

o: mm_ _mm :m o_m

_2o._m:msl_om_u.5.

._3058

_ _ _ så

._O:O.b_

m o m m m

.EZ

ä_ mm om

E3_

m.m._o:m_mo._

m__ou

mv

25.20%

cocaEzxm

.ocoâê

._90

em:

5:0

_axx_

.Eosncmø

_ b_ .om .G

._6595- m_vm

e

.så

_Eon_

__

_man_

om .mmm

.E2 vo_ mm_ m_m omm

-mmånwöm

uc._omco._o._.__ø

_ocob_

»omm

...§5

50:63:: wmacxo_

om m,m m.o m.m m.o m.m _.v od o md

_.__ m.m_ od_ mod måm

_ocob_

m. oo_

.ÖCOEE

.wmcoåmaazâogcomøøzom

2..

.muv

mmo_

_u._:umoE._o,_o:o:

b_ E8

o Eom

mzzmøi:

om

mmm mvm mmm omo mvv mmm

_ucoâê

_om o_m vo_ o$ oo_

_ _ mom_ m vmv_ _ mmv_ m :BS .m..v

.EZ

.oösmcmøm

m_ o_

mmm?

.ä

_zimâossøuiuwm

_ :BS omo

_b_._b_mm_um_comoE_o,_

mmmuo um._ox§

md od :m

vass

m._ m.m m.m o.o m.m md m.m

Eov

m.m

m.o_ md_

_osob_

mo m,mm oo_ o.mm

_

.maöøauncas

.ou

:m:

.Eon

b_

_osob_

.ucomzE

mzsmvzcn_

mm?

.ozwsuccüösmsmwm

mv vm

3=.: omm

md

mom omv mmo omm o_m vmm mmm oom _mm mmm _mo

ämm: .tom Emm_

_ m m m m

a.. .EE m_ __: _

a_

m: :u m_v .to

.ÖEOEE

m

5% .ämm

u=_=_å:.z

md md 0._ m.m m.m m.m

.spin

_d

odm

m.m m.o

525cc:

m m

m.mm o,__ o,__

nmwou

m. _._m oo_

xEEmZmZEO_

_amcmw_

EB

._05

_oösmzmø_

E0:

:BS

b_

oo_ mmm mmm omm omm oov mvv ovm mmv :oE

_mo m_o m_v _oo m_o _mm _

v m m o EEE nu.:

.Emm

om mm vm v_

ma..._o.o__u=ma.._

.EE _m_ vm_

9:5..

:o

_mms_

EES:

5:02

:mås:

oom _

.äm:mm____m_o._m__må

cuzoxcsrzmEoxc_

mmxuo

_xzoccmm

o E_

...än

om o_

onv ooo ooo ooo ooo oom oom oom oo_ omn

.ucoäe

_b_

mchwcñao:

m :E _.23_

asså

.Eömozuz “w:_:.._b_.5n_

mooo

.o o

_noom uoom uomu av...?

:om .e

muooo_

80 :oom oo_

_uâåm

z...

:aaah 595

_om_

.åh C .§0 m e m; mn c s? vo_

46 1975 SOU 1979-9 FörmögenhetW/de/ningen

fastighetsinnehav. Detta beror inre på att de förmögna hushållen saknar egnahem eller insatslägenheter utan på att deras innehav av hyreshus och jordbruk är mycket stora. För de allra största förmögenheterna är hyreshus, jordbruks- och rörelsefastigheter de avgjort viktigaste fastighetstyperna. (Fastigheter ägda via handelsbolag kan antas vara dominerade av hyreshus och jordbruk.) Egnahem, fritidshus och bostadsrätter har för dessa grupper genomsnittligt sett mycket höga värden men det låga antalet hushåll med stor förmögenhet medför att de absoluta beloppen blir förhållandevis små. Egnahemmens, fritidshusens och bostadsrätternas betydelse växer i princip med sjunkande nettoförmögenhet och utgjorde 90 procent av fastighetsinnehavet för hushåll med mellan 0 och 100000 kronor i nettoförmö- 7 procent för hushåll med över 5 miljoner i nettoförgenhet mot knappt mögenhet. I den senare exklusiva gruppen utgjorde i stället hyreshus över halva totala fastighetsinnehavet. Hushåll med starkt negativa taxerade förmögenheter ägde betydande fastighetstillgångar (sannolikt högt belånade). Speciellt innehavet av egnahem och hyreshus är betydande. Tillsammans ägde hushåll med negativ förmögenhet en femtedel av egnahemsvärdet och en sjättedel av hyreshusen. Deras taxerade förmögenhet är därför ett dåligt mått på deras verkliga lörmögenhet. Hyreshusens andel av det totala fastighetsinnehavet är i den “fattigaste” gruppen på den nivå som finns i skiktet över en halv miljon i nettoförmögenhet.

4.4.2 Fördelning pâ storleksklasser

Avsikten är här att beskriva fastighetsägandets horisontella fördelning, dvs. hushåll med fastighetsinnehav av given storlek. Resultaten ange antalet sammanfattas i tabell 4:10 som uppdelat på sju storleksklasser anger antalet För att få en approximation av ägare och deras taxerade fastighetsvärden. marknadsprisnivån bör beloppsgränserna för egnahem multipliceras med med 2,01, för hyreshus med 1,45 och for jordbruk med 1,73, för fritidshus 2-2,5. lntervallet 100 000-300 000 för egnahem motsvarar därför marknadsvärden i storleksordningen 173 000-520 000. För bostadsrätter saknas möjlighet till marknadsprisjustering. Totalt sett deklarerade 40 procent av hushållen någon form av fastighetsinnehav varför 60 procent uppgav sig helt sakna fastighet. De flesta hade innehav av storleksordningen 50 000-300 000 kronor fastighetsägarna och bara drygt 1 procent av hushållen taxerades för annu större innehav. Nära 30 procent av hushållen ägde egnahem, jämfört med 8,7 procent för fritidshus, 7,5 procent för jordbruks- och rörelsefastighet och endast 1.8 procent för hyreshus. Hyreshusens exklusivitet framträder än klarare i toppen - av alla hushåll i Sverige ägde hela på tillgångsskalan drygt 0,1 procent 60 procent av hyreshusbeståndet (5155 hushåll ägde drygt 9,2 miljarder dvs. i genomsnitt 1,7 miljoner kronor per hushåll). Även jordbruken och rörelsefastigheterna är starkt koncentrerade - 0.2 procent av alla hushåll äger 21 procent av tillgångarna, Fritidshus och egnahem är betydligt jämnare fördelade. Fritidshusen är självfallet också van-

F rmögen hets/rdelningen 1975 47

:amma:

coönwcmm_ _umsmmoucs

_

mxacxämmmâuuz:

m,m md md

mvm

m._

m.mm

m.m m.m

ddd_ v.: mm_

:EEmc

m

0.00_

mm mm

__0230_

d

mmv mmm mmm

oooom

d _m_ vv_ md_ å. :m

mmm mmm mmm dddm

22mm

_vm dvv

äga_

comcExmvmvnmmEoxc_

dm m_ md mm __

8:3

m m mm_

a

mcmEEmmzc

mazmnêc

.öözwzmmm

md

vmm

_d m.m vd md m.m dm

mm ddd_ mm mm_ md_ vdm 0.8_

E

mammas_

:u

_mmmmuåmom

_

møammoç

d d v m.

mmm

m_

mmm

azåoh

.§2

md_ mm vm :oo

mmm dmv vdm

.må

_mv md_

m v m v

m:uc:_m_o:w__ma._

ooo så

mcöcosammcüvv

mm

m

_ovan_

_._ md .

md_ ddm mv_ mmm mm

20:93_

_,mm

mm ddd_ mm _._m m.v_ m.: ddd_

_

Eosncmu

:oo Em

d d

_m

__0553_

mm_ dmv _mm mmd mmm mdm dmm mmm d_m

m_mv

_dd

dmdm

_adam_ ..._23

_ozmzEo_

_

_mmiovøm

_utöêøämmm

m m m m m

m_ m_ mm :o

.ämm å.

4.2.2...

m .

_xøzom_

m.d d_ _,m v.m

zoo

.E md md

mä mmm

d.m _,m m .ä

0.8_ ddd_

_oEmB

mm mm

.E

Eom

_SEUM-_uv

wSLmUUCH*

.ozon

_mmcirzmäcç

Eoämmou

md _d

xånvö..

__ .mm m

mvm

dm_ _v_ md_ v_ mm mm

mdm

:mama:

v: md_

_S:

m v _så m v 8:_

:o :m:

_mms_

mm

.özmäêoh

md v.v m._ :oo

mdm

d

m.mm

v.m d.m m.m m_

ddd_ mdm

:mama:

_._m

ddd_

mm mm

uommuiuxøiemm

d _ :o_m_o_

mmm mmm mmm mvm

mmm;

_mm m8 md_ d

mdm mm_ mmm mmd mmm mmm mmm

.sova

_oåzoccñnmcwcmam

m m _

._82

_m mm _ _

...v.29

.öscomcømcoç

_m_ d m m_

ma.

_

.mo

.couâmâusuzmøm

“EE-Dame

vd md m.v am

m.m_ mdm .d _d md md md md

0.8_ xuou

md...

md mm ddd_ Eom .mm

so: w

EOS

. _m_ _mwc_ 8

moimzocc_

_

mzcmoi:

m_ m m

mvm mmm

dm_ dm_ md_ dm m_ d_ dm

:d mmd

_muzxmco

55mm_

md_

_S: m v _så v v uoE

m.o›u__o::_8o._w_.mqm

cmmEEomvaw_ _Bñmmumzmom

man:

ou

mcmummoanmu

_

:m

mms_

.ooo

Små

xotoä

m

xotoä

555cc:

ef..

oomuooo

mämEå

.uccñmoswzmnm

E_ mm

.o::_m_u;m:m_mm

dm

ddm E_ ddm dm mm

ddTdm meedm

ddmddm Små_ ddmddm _veedm

870m

ddmdd_

:__m_o._.:v :mEFSm

.d d

Sd

-mm .d d

ddd -mm

20:3 z så möåc : §0 oc_ _mxm :om:

48 F ärmögenheIsförde/ningen 1975 SOU 1979-9

ligare i de lägre storleksklasserna. Antalet deklarerade bostadsrätter understiger starkt det verkliga antalet och deklarerade tillgångsbelopp är genomgående låga - 95 procent av antalet och tre fjärdedelar av totalvärdet faller på hushåll vars innehav understeg 25 000 kronor.

4.5 Aktier

Aktieinnehavet kan i vår undersökning uppdelas på börsaktier, aktier i utländska bolag, aktier i medelstora Företag, aktier i övriga Företag samt aktier Som börsaktier räknas i detta sammanhang också ägda via handelsbolag. Företag på den s. k. Fondhandlarlistan, aktiefonder och aktiesparklubbar. Bland de utländska aktierna ingår också en obetydlig post utländska obligationer. De ej börsnoterade företagen är vanligtvis svåra att dela upp i klart åtskilda grupper. I denna undersökning har benämningen “medelstora Företag” använts För de ca 15 000 Företag som upptogs i riksskatteverkets nationella aktievärderingslista För 1975. Det Fanns däremot inte någon fixerad storleksgräns För hur små Företag som medtogs på listan, bl. a. saknas ett antal relativt stora Företag med endast en eller ett fåtal ägare. I praktiken finns också regionala skillnader i registreringen. Gruppen “övriga Företag” kommer därigenom att bestå av ett Fåtal större Företag med koncentrerat ägande men FramFör allt av de allra minsta bolagen - “SOOO-kronorsbolagen m. m. De Företag som berörts av de olika löntagarFondFörslagen är börsFöretagen och en mindre del av de s. k. medelstora Företagen. Aktier ägda via handelsbolag avser de tillgångar i personligt ägda handelsbolag, som kunnat identifieras som aktier. Denna post innehåller därför både börsaktier och andra typer av aktier men går däremot inte att Fördela på aktieslag. Gemensamt För de ej börsnoterade aktierna är att aktievärdena inte utgör marknadsvärden utan någon Form av substans- eller avkastningsvärden. Marknadsvärdena kan i många Fall kraftigt överstiga dessa taxeringsvärden. Det finns dock ingen möjlighet att här korrigera För denna skevhet och Försiktighet måste iakttagas vid slutsatser beträffande värdet av de ej börsnoterade aktierna.

4.5.1 Fördelning pâ förmögenhersskikr

Det finns klara skillnader i olika aktieslags Fördelning över Förmögenhetsskalan, vilket Framgår av tabell 4:11. Utländska aktier och aktier ágda via handelsbolag uppvisar den klart starkaste koncentrationen till höga Förmögenhetsskikt. Nära en tredjedel resp. Fyra tiondelar av totalen ägs av de med över 5 miljoner i taxerad nettoFörmögenhet. Över drygt 600 hushållen Faller på de beskattningsbara För- 90 procent av värdet av dessa aktiebolag mögenheterna - de ca 5 procent av hushållen med över 200 000i netto- - 83 procent För aktier Förmögenhet jämFört med 77 procent För börsaktier, i medelstora Företag och 45 procent i övriga aktier. Posten övriga aktier” är även i övrigt jämnare Fördelad över Förmögenhetsskalan. De medelstora Företagen ägs FramFör allt (till nära 80 procent) ax hushåll

SOU 19799 F rmögenhets rdelningen 1975 49

om_

___

_8_=

_ucomzE

ä :oo

summa mmm

så?

m MSEE

.AZEUCE

.EEE

md om md

Emo»

0._ m._

amcâ

å

m m.m_ om_ m,m_ m.v_ _.__ od_ oo_ mdm

.80 _

_

b_ o

23.32_

_ozxaøzcn

vmm mmm mmm mmo mmm mmm vmm mvm mmm

.min

mEEsm

...om

mmmm

oâ m_m m__

couämzê

m m m v v m m

.EZ mm _m

an_ än

m.mv å _ocob_

å:

_ucoêê

mmm

å

m.: m.m_ md_

ox.. oo_

_ocob_

mmv E803 _ucomzE

:m

b_

.ü m

_ucoeE

_ mom

mmm.

m

.E2

om mm 8

å: ___ mom mvm

9:000,... _oEoåu »_9035

mmöñ_

vmm

m

om om .mm

.mü__mmc__on_mo_b_m

:oo md od m.m od md m.m md

md_ md_ m.mv

_ucoäE

m. å_

8_ m:

Emacs.:

mcmEEmmzs

många_

...E32

b_

:ozon

mo o_ vmm _ mom mm_ m.: m_m _om mov mmm mm_ om_ omm vm_ mmm m

.§0 ._52 m

an_

_osxm

.ösxm ämm

m_ob__o›ozab_mmb__m

manad;

_oâsucc_

Eom

3 m.. m.m vd ä

odm

_.v _.m

m.v_ o.: m.v_ m.m_ Qmm mm:

o\o 8_

_uzcømoêmøuczoø

_ocob_

ma._uc__:ou_

b_

m _

mm om

mmm dom vom omo Em omm mmm mv_ mmm

mvmv

o:

...Ez

_ocoêE

..__._åo._=ou..=_=..z

_ m ön

_asså_ mccøtäa

uaöxu_

mom

mask:

_.m o... o_

.ou_m>u_b_a

m.mm _.m_ å_ m.m_ m.m_ m.:

m. 8_ E8 _ Eom

3=.:

.maöøüovcms

b_

_ocob_ magra;

nxmucmzD

maäømocca: .omssgusxmeøn

_a_ _ e o _ m

mm m_

.EE

...m mo _m

mom v__ mmm omm

_oEOEE ouñüzsxou

.zâzouoE

a_

ucuzazm:

m_

m,m m.m m.m od md md m

m.: md_ Qv_ m.m_ md_ m.mm

83m

uuåpâiun

å_

Yo 8_ .ämm

235::

._0©

b_ 08m_ Eom

wm_u_o,_m._om

mm E

mmv omm mom omm mmm av mmm mvo

_amåwä_

_om mo_ m:

_mo_ voE

m.o›a=o==_o_§

m m o. m m m _ än av

maine_

m_ v_

.EZ

.min

_

ä

ou

com

_acmzm mzm .sin

momå

E895 _ocob_

o o

08 So So So com dom com oo_ om o_ om: .så å

:ö _b_ ä

m m:

.Ekcozoz

asså

nmctmbtcn_

m.m_

mxooo

.o

Em>

_ocomzE

E8 78m

odd :om no_

.som :com :om:

:så .v95 E803

_ocob_

å_

.åh C .§0 m _ a ä

50 Förmögenhersjördelningen 1975 SOU 197979

med över 300 000 kr i förmögenhet medan motsvarande tal for börsaktier är 64 procent och för övriga aktier 36 procent. Det är svårt att uttala sig om orsak och verkan: en stor förmögenhet skapar möjlighet till placering i utländska aktier och i medelstora företag men ett lönsamt medelstort företag bildar i sig också grunden för en stor förmögenhet. Den taxeringsmässigt låga värderingen av övriga bolag och medelstora bolag medför också rent matematiskt att den taxerade förmögenheten blir lågt registrerad. En intressant observation i det sammanhanget är att en förhållandevis hög andel av aktier i övriga företag ägs av hushåll med starkt negativa taxerade förmögenheter. Liksom i fallet med egnahem och hyresfastigheter gäller således att hushåll med stark! negarivförmögenher rillgångsmässigr mera liknar hushåll med betydande positiv nerIa/örmögenher än de närmast ovan liggande skikren.

4.5.2 Fördelning pâ stor/eksklasser

Det totala antalet aktieägarhushåll var vid slutet av 1975 enligt tabell 4:12 455 000, vilket motsvarade ll procent av alla hushåll i landet. Bland aktieägarna fanns 334 000 med börsaktier, 13 000 med utländska aktier, 54 000 med aktier i de 15 000 medelstora företagen och 123 000 med övriga aktier. Ett ytterst begränsat antal hushåll ägde aktier via handelsbolag Detta innebär att 8 procent av de svenska hushållen ägde börsaktier, 1,3 procent aktier i de medelstora företagen, 0,3 procent i utländska bolag och 3 procent i övriga svenska aktiebolag. Det totala antalet aktieägare, 455 000 var 69 000 hushåll lägre än det summerade antalet ägare aktieslag for aktieslag, varför många hushåll måste äga minst två olika aktieslag ex. börsaktier + utländska. Många aktieägarhushåll har dock endast begränsade aktietillgångar. Nära en femtedel av ägarna till börsaktier ägde aktier sammanlagt värda mindre än 1 000 kronor och hälften av hushållen (166 000) hade tillgångar i aktier som understeg 10000 kronor. Samma proportioner återfanns också bland ägarna till medelstora företag. För övriga företag gällde att över 60 procent av hushållen deklarerade mindre än 10000 kronor. Här var emellertid de allra minsta beloppen ovanliga och koncentrationen stark kring 5000-kronorsnivån. Mycket stora aktieinnehav var naturligtvis relativt sett ovanliga. Bara 1,6 procent av aktieägarna (0,3 procent av landets alla hushåll) ägde börsaktier

värda över en halv miljon kronor. Ägandet till medelstora bolag var däremot starkare koncentrerat och 3,6 procent av denna ägargrupp innehade över

halvmiljonen i sådana tillgångar. Trots att antalet ägare till stora aktieförmögenheter är så begränsat faller en mycket stor del av de totala aktietillgångarna på denna grupp. För börsaktier gäller att de 5 500 hushållen med aktieportfoljer värda över halvmiljonen ägde sammanlagt 7,5 miljarder i börsaktier, vilket motsvarade 39 procent av hushållens totala börsaktieinnehav. De 11000 största börsaktieägarna (knappt 0,3 procent av alla hushåll) ägde halva börsstocken. Å 1 Enligt våra beräkningar andra sidan ägde den halva av aktieägarna med under 10 000 kr i börsaktier under 2 000 hushåll men bara 2,5 procent av totala börsinnehavet. De utländska aktierna var än mer denna uppgift är högst koncentrerade - 500 hushåll ägde nära 70 procent av stocken - och torde osäker då den baseras på uppräkningar av mycket vara bland de mest ojämnt fördelade tillgångsslagen i hela undersökningen.

små tal. Ägandet till medelstora företag är också mera ojämnt fördelat än for börs-

SOU 19799 FörmögenhetJdrde/ningen 1975 51

md md od m_ m,_ od ...d 0,_ Z o_ m._

å mä _.__

oo_

§58

3 3

:SoH

mm mm om mm om _v E om

_ o: mmo S_ mmv

m v

x _d md md md md od vd i

QS

wmö._o,_ :§08

v_d _d m m n

mmto

2 w 9 m,m a m_

_ 3a S_ mm_

m v

20:95_

mmöñ_

md md _d _d _d md md 2 md

ma 5a

do_

._3055

mkzzovoä

_Sddd

m_ _u_ n m. m m m v

:oc m_ __ vm od_ _ mmd S_

v v

:mami:

9220._

md

_aiøuåd

.x »dm

axmucmzb

m5_ md md md vd vd

_Södd

_.d d._

m_

vad S_

_ v v

.ommainxotøñ

m_d m_d _.d od md od E. md _u_ 0._ ...d 0.5

_J_

x 8_

a..

2:085

mâmosxø. mmö._o,_m._om

_Södo

m.m m.m »m om S mm mm

u=_=_o_.:.._

_m E 3 mm

m: S_ vmm

_ m v

:oo

_Scumsc

_asmzfnww

d do_

&

_uämmoåm

m-uv m _ .så :än

_s_ om mm m_ d_

dom

odTdm

domudom domudd_

__2:

:Eek

um u_

Em>

um_ no_ .d d

:Sak

08 :mm

oEm

ud ä...?

av. c ö©

52 Förmogenhersfrdelningen 1975 SOU 19799

_

öcoEE

__0505_

.80

mmm

.xo

m

bor:

_oåâøöø :§3:

md å 0,_ m._ n_ m.d

w.. o.mv md_ m._m m: 0.3.

:mama:

od_

wa

._ 00m

v_ m

So

os mom mmm

å

mmm sm ms

å:

?Sch

m_m s_ m.m_. m_m m: I

mmwuu

m m m _

summa?

__ ä om

“Eu :u 02a

:mzcmzmzms:

.G

90 n.: od_ mä

COCEEOåEO_ mcmEEmmz;

_OEPÃU

wa

_

am:

ovm ;utv

_mw

ovm

._.__ _

Em

.öcoi

mccczxm

UNCxWÖD

m,_ mm 3 v.m 2

mdm ooo

_.v

_.v_ 0.2 md_ ddm

:ozon

mm 8_ 00m

mask:

._ .to

:_33

v_

;Ein

._0©

._. m dv a

vmm omm

_ 8a S» S_ 8_ mm_ vm_ MG

.§0 ._.__ m _OEOU_

NFÖCEEOx

Eom

áazucc_

080_

Zwzocecosxmäon

§65_

m._ v._ md md md _d

a.: m.m_ m._m m.__ m.mm

maöczcou_

.ä od_ m

muwmEaEEmm

mmC©

_ V_

NCoEE

_zoñovoå

o UU :u å __. s. mm mm

omm

.T

MG 5 8_ v00 mmm

Essä_

._.__ m _ m v m

UUF_

__30_

måsmar_

Eom

2522:_

MCEUEEJm

E205_

vd m.m v._ _._ v._ du

m. v.mv 0.2 m.: 2.8 Qmm

do_

:E m=m

_ m=m

MEBEUUCML

v_ å

uxmucmzD

.Bim

å ._.

EOCUM

2:805

_ o _. o _ mm

ao

om av v_

._.__ vom mm_ mmo em

m? 2.9 E0005

mxmncmz:

:uåfo

._00

vd Z 0._ m._ _._ md ämm omm

m.m_.. md_ m.mm m.m_ 04m»

:mama:

8_

5:03_

Po .R

ä

_mmcmmê

0.:_

_0503_

00m

mmööçäom

b_

mmm

vv

mvm mmm mmm omm

33:3

msmozxc_

. oâ å.. v8 :m ...om vm_ m

_ocoEEv

n m v m _ o_ v_

50.30_

.EZ 0b

mccâ

od_

.aimemn

momâ

:a

S00 _un_

öo.

:on_mu_§

_b_ m _ _

oem

om mm m_ o_

möåomnoe

asså

_osxmwgcn umccmcton_

87%

Em>

83.3 835_

cod u_

amm

:m nd

och; _ocob_

Im_ ud_

ö0 v02:

B S

SOU 19799 Förmögenhersfárde/ningen 1975 53

Företagen - 3 600 hushåll ägde över 60 procent av aktievärdet och den halva av hushållen med de lägsta innehaven endast 1 procent av totala aktievärdet. Även för övriga aktier är innehavet i de lägre klasserna obetydligt - de 60 procent med de lägsta innehaven ägde bara 2 procent av totala aktievärdet. Drygt 40 procent av värdet föll dock på de 28 procent av hushållen med aktier i klassen 10 000-50 000 och 14 procent på den högsta tillgångsgruppen. Den senare bestod dock bara av ca 140 hushåll, varför tillgångarna per hushåll räknat var mycket stora Att aktieägandet har varit och är mycket ojämnt fördelat och starkt koncentrerat till en begränsad krets torde vara allmänt känt. De här presenterade uppgifterna om koncentrationsgraden är dock den första konkreta beskrivning som gjorts på nära tre decennier där basen varit hushållens totala ägande -- inte ägarstrukturen till enskilda företag. Hushållens sammanlagda innehav av börsaktier, 19,3 miljarder, motsvarar mindre än hälften av hela börsstockens värde, som vid slutet av 1975 uppgick till ca 45 miljarder. Denna andel understiger den nivå som i andra undersökningar antagits gälla för 1970.2

4.5.3 Anta/et aktieägare -jämförelser med andra uppskattningar De här framkomna uppgifterna om antalet aktieägare - 455 000 aktieägande hushåll totalt och 334000 för enbart börsaktier skiljer sig starkt från den uppgift på 740 000-750 000 som i pressen vanligtvis brukar anges gälla för enbart börsaktier. Skillnaden mellan den i pressen (hittills?) använda uppgiften och den som här framkommit är så stark att den kräver en kommentar. För det första bör observeras att det finns viktiga principiella skillnader mellan de två uppskattningarna. Vår beräkning avser antalet hushåll som deklarerade aktieinnehav för slutet av 1975. Vår beräkning underskattar det verkliga antalet ägarhushåll eftersom ett antal hushåll inte deklarerat sitt innehav eller varit befriade från deklarationsplikt (t. ex. pensionärer med låga inkomster). Taxeringsmyndigheternas kontrollmöjligheter är dock mycket stora, varför börsaktierna bör vara väl täckta. Ytterligare en möjlighet vid sidan av falskdeklaration är att ägarna till framför allt aktiefonder och medlemmarna i aktiesparklubbar redovisat sina innehav som “andelar i ekonomisk förening”, “övrig tillgång” etc. Våra uppgifter, liksom andra som baseras på deklarationsmaterial, bör därför något underskatta antalet hushåll som är direkta ägare till börsnoterade aktier, aktiefondandelar eller är medlemmar i aktiesparklubbar.

l Det förefaller sannolikt att denna ägargrupp tillsammans med andra med stora innehav av övriga företag rätteligen skulle ha tillhört den s. k. medelstora företagsägargruppen. ZSpånI, Förmögenhetsfördelningen i Sverige, sid. 53. Den här beräknade andelen ca 43 procent kan också jämföras med andra länders. Motsvarande hushållsandel uppgick 1974 till ca 45 % i Frankrike, ca 35 % i Japan och drygt 22 96 i Västtyskland (Commissariat du Plan: Rapport du Comité Financement, Tableau V1).

54 FörmögenhetJirde/ningen 1975 s0u1979-9

Den i pressen använda uppgiften avser ett helt annat ägarbegrepp och är baserat på helt andra undersökningsmetoder än vår undersökning. Uppgiften 740000 aktieägare kommer ursprungligen från Aktiespararnas riksförbund och är deras tolkning av resultaten från två SIFO-undersökningar om aktiesparande och potentiellt aktiesparande i maj-juni och september 1975. Uppgiften baseras på intervjuer med ett representativt urval om sammanlagt ca 2000 personer i åldrarna 18-75 år. Av dessa personer uppgav sig omkring 200 äga aktier. Med aktier avses då börsaktier, aktiefonder

eller aktiesparklubbar

SIFO:s undersökning har haft ett helt annat syfte än vår studie. l vår studie undersökte vi antalet hushåll som juridiskt sett var aktieägare. SIFO undersökte däremot antalet personer som psykologiskt upplevde sig vara akatt direkt till individen ställa av tieägare. Detta gjorde man genom frågor Ni aktier i en

typen: Äger i något börsnoterat bolag? Om en av makarna

är formellt som aktieägare ärjuridiskt sett båda makarna familj registrerad i regel aktieägare. Enligt SIFO:s material har många sådana ej formella ägare ägare och svarat jakande på frågan om upplevt sig som “psykologiska” de ägde börsaktier. Många som svarat nekande på frågan har dock uppgett att maken/ makan I dessa fall upplever tydligen inte individen äger aktier. ägare trots att han eller hon juridiskt sett har del sig som “psykologisk” i aktieinnehavet. Ytterligare ett problem med SIFO:s “psykologiska” ägarbegrepp är att många ägare till fåmansföretag upplever sig som börsaktieägare om deras eget bolag i sin tur äger börsaktier. Både vår och SIFO:s är därför behäftade med mätfel och undersökning osäkerhetsmarginaler. De avser två helt olika definitioner av ägarbegreppet - ett juridiskt hushållsägarbegrepp och ett psykologiskt individägarbegrepp. Våra hushållsresultat kan dock omvandlas till individdata som kan jämföras med SIFO:s Det fanns 334 000 hushåll (och 372 000 enskilda inuppgifter. som klart deklarerat innehav av börsaktier, fondandelar eller akdivider) tiesparklubbar. Räknar man samtliga vuxna personer i dessa aktieägarhushåll blir antalet ca 510000. Till denna som potentiella psykologiska aktieägare siffra som enbart aktier skall läggas ett antal individer äger ej börsnoterade men där dessa fåmansbolag i sin tur kan äga börsaktier. Det totala antalet vuxna individer i hushåll som äger ej börsnoterade aktier men inte direkt till ca 190000. Det totala antalet vuxna personer äger börsaktier uppgick som enligt deklarationsmaterialet tillhörde hushåll som direkt eller indirekt var därför 510000 till 700000. Detta intervall anger det ägde börsaktier maximala antalet skulle ha kunnat personer som enligt deklarationsmaterialet

l Här ñnns flera felkällor; för det första förelåg ett bortfall (vägran m. m.) om 17-19 andra kan procent. som kan ha haft ett annat ägande än svarandegruppen. För det ge exakta resultat utan bara ange storleksordningen och aldrig urvalsundersökningar sannolikhetsintervall for det sökta värdet. I SIFO-undersökningarna skulle det verkliga antalet aktieägare. om bonfallet haft samma ägarstruktur som svarandegruppen och andelen ägare bland personer över 75 år varit 10 96, med 95 96 sannolikhet ha varit lägst 680 000 och högst ca 800 000. Både villkoret beträffande bonfallet och för åldringarna är i högsta grad osäkra. Om aktieägandet i dessa två grupper var lägre än här antagits blir det beräknade totalantalet ägare också lägre och vice versa. SIFO:s felmaruppskattning av antalet aktieägare har därför i likhet med vår undersökning ginaler.

SOU 19799 Förmögenhersförde/ningen 1975 55

svara ja på en direkt fråga om de ägde börsaktier dvs. det psykologiskt upplevda ägarbegreppet. Maximivärdet 700 000 aktieägare förutsätter att alla individer i ett hushåll uppfattar sig som ägare till börsaktier om någon individ i hushållet äger börsaktier direkt eller aktier i andra bolag. l praktiken ligger dock maximialternativet för högt eftersom många ej börsnoterade bolag inte äger börsaktier och andra ej börsnoterade bolag är så stora att ägarna inte betraktar eventuella aktieinnehav som likvärdiga med personligt ägda aktier. Enligt SIFOrs material uppgår, uppräknat till totalbefolkningen, antalet personer som svarat ja på frågan om aktieägande till 740 000, men samtidigt angav ytterligare ca 280000 personer att maken/makan ägde börsaktier. Vår maximiuppskattning 510 000-700 000 individer skall därför närmast jämföras med SIFO:s 1020 000. Här måste därför antingen föreligga en enorm falskdeklaration eller i bästa fall feldeklaration bland aktieägarna (och och av medlemmar i akkanske i synnerhet bland ägare till aktiefonder tiesparklubbar) eller fel i SIFO-undersökningen. I det förra fallet är vår uppskattning för låg därför att flera hundra tusen aktieägare inte deklarerat sitt aktieinnehav eller i bästa fall redovisat det som ”andel i ekonomisk förening”, övrig tillgång etc. En alternativ jämförelsebas finns genom värdepapperscentralens (VPC) uppgifter om antalet ägare till VPC-anslutna bolag. Vid slutet av 1975 var 115 bolag anslutna till systemet. Sammanlagt fanns registrerade 366000 olika ägare Ett stort antal var dock registrerade trots att de vid undersökningstidpunkten helt saknade aktier. Antalet registrerade reella ägare torde därför ha uppgått till totalt drygt 300000. För att få ett mått på det totala antalet svenskar med börsaktier måste dock vissa osäkra tillägg och avdrag göras. Avdrag måste ske för alla ägare som ej var svenska fysiska personer, dvs. för aktiebolag, fonder, stiftelser, dödsbon, aktiesparklubbar, utländska ägare, utlandssvenskar m. m. samt för VPC-anslutna bolag som inte tillhörde börsen. Tillägg måste göras för de aktieägare (som inte samtidigt var VPC-registrerade genom ägande i de 115 bolagen), som ägde aktier i de många börsföretagsom 1975 ännu inte var VPC-anslutna eller andelar i aktiefonder eller andelar i aktiesparklubbar eller hade s. k. förvaltarregistrering i bank av sitt aktieinnehav. Det är i dag omöjligt att med större precision ange storleksordningen på det ägarantal som framkommer om VPC-uppgiften om drygt 300 000 ägare korrigeras på här angivet sätt?

l VPC Årsredovisning 4.6 Skulder 1977. 2Jfr Ramklint L., DN 2

4.6.1 Fördelning pâ förmögenhetsskikt

augusti 1978 och Affärsvärlden nr 30-31. 1978. De deklarerade skuldernas fördelning på olika förmögenhetsskikt sammanfattas av tabell 4:133 Hushållen har där liksom tidigare rangordnats efter 3Taxeringsmyndigheternas hittillsvarande kontaxerad nettoförmögenhet. Skulderna anges dels i absoluta tal, dels i procent troll av skulderna har varit av bruttotillgångarna. Andelen hushåll som deklarerat någon form av skuld bristfällig. Man kan därför anges också. Liksom tidigare bör man observera att antalet hushåll i de inte helt utesluta möjlighögsta förmögenhetsskikten är mycket litet. Den andel av skulderna som heten av att det också kan belastar de allra rikaste hushållen blir därigenom tämligen modest trots att föreligga “luftskulder“.

56 Förmägenhetsfárdelningen 1975 SOU 1979-9 Tabell 4:13 skuldernas fördelning på olika förmögenhetsskikt 1975 (kronor och procent)

Förklaring: Bland hushåll med över 5 miljoner kronor i taxerad nettoformögenhet hade ca 99 96 skulder. Deras sammanlagda skuldbelopp uppgick till 2 523 miljoner kronor, vilket var 4 miljoner kronor utslaget på alla hushåll i klassen. Skulderna uppgick till 26,5 procent av de taxerade bruttotillgångarna.

skulderna utslagna på samtliga hushåll i de två högsta lbrmögenhetsskikten uppgår till över 4 miljoner kronor resp. 1,6 miljoner. Nära 80 procent av alla skulder belastar hushåll med nettolörmögenhet understigande 200 000 kronor. Hushåll med starkt negativa taxerade lörmögenheter avviker också skuldmässigt från den allmänna fördelningsbilden. Medan skulderna per hushåll normalt sjunker med sjunkande positiv nettoförmögenhet uppvisar de starkt negativa lörmögenheterna mycket stora skulder (vilket i och För sig är en förutsättning för att de skall hamna på den negativa sidan). Skulderna per capita i denna grupp är av samma storleksordning som För hushåll med en positiv nettoförmögenhet om en halv miljon. När man sätter skulderna i relation till bruttoförmögenheten brukar traditionellt ett typiskt U-format mönster framträda dvs. skuldernas andel av bruttotillgångarna är höga lör de högsta och de lägsta raxerade förmö-

genheterna medan Förmögenheter omkring skattepliktsgränsen har en re-

lativt sett lägre skuldsättning (och därmed sämre skydd mot inflationen). Även i denna undersökning framträder detta U-mönster och skulderna är lägst i förhållande till bruttotillgångarna i skiktet 100 000-500 000 i taxerad nettoformögenhet. Genom att materialet tillåter uppdelning av de allra högsta formögenhetema i delgrupper avslöjas dock att kurvaturen är mer invecklad än vad tidigare angivits. Skuldsättningsgraden är nämligen lägre för formögenheter över 10 miljoner än för de närmast underliggande skikten vilket ger upphov till den relativt sett låga skuldsättningen i tabell 4:13 för skiktet över 5 miljoner. I vår slutrapport kommer också sambandet skul-

SOU 19799 Förmögenhers/ördelningen 1975 57

der-marknadsprisvärderad förmögenhet att analyseras. Detta samband skiljer sig i viktiga avseenden från det här redovisade.

4.6.2 Fördelning pâ srorleksklasser Uppdelningen av skulderna på förmögenhetsklasser döljer det faktum att skulderna inom varje skikt är ojämnt fördelade mellan hushållen. 1 tabell 4:14 beskrivs i stället skuldernas storleksfördelning oavsett förmögenhetsklass. Även skulderna är dock mycket ojämnt fördelade mellan hushållen; de 55 000 hushåll med de största skulderna svarar för drygt en fjärdedel av alla skulder medan den nära miljonen hushåll med låga skulder (under 15000 tillsammans bara har en trettiondel av alla skulder). Tabell 4:14 Skuldernas fördelning på storleksklasser 1975

4.7 Sammanfattning

Syftet med detta kapitel har varit att ge en översiktlig bild av förmögenhetsfördelningens utseende i Sverige 1975. De deklarerade tillgångarna utgör basen för beskrivningen. Kapitlet innehåller en beskrivning av antalet förmögenhetsägare i olika förmögenhetsskikt, deras totala tillgångar och tillgångarnas fördelning på olika tillgångsslag. Tillgångarna värderas i första hand till taxeringsvärden men försök har gjorts att tillämpa marknadspriskorrigeringar på fastighetsbeståndet. Resultaten anger att för slutet av 1975 uppgav tre fjärdedelar av Sveriges drygt fyra miljoner hushåll någon form av förmögenhetstillgång i sin självdeklaration. Av övriga hushåll har säkerligen många i verkligheten ägt någon form av deklarationspliktig tillgång. Hushållen deklarerade tillsammans till-

gångar taxerade till ca 350 miljarder, vilkas marknadsvärden sannolikt upp-

gick till drygt 500 miljarder. De medtagna skulderna uppgick till 150 miljarder och nettoförmögenheten till taxeringsvärden uppgick till ca 195 miljarder och till marknadspriser till drygt 350 miljarder. Olika former av fastigheter utgjorde det särklassigt viktigaste tillgångsslaget och uppgick till halva den taxerade bruttoförmögenheten och till ca 65 procent om marknadspriser tillämpades. Räknat på de taxerade brut-

58 Förmögenhetsfördelningen 1975 SOU 1979-9

totillgångarna utgjorde banksparande 20 procent, aktier 8 procent, fordringar 5 procent. obligationer 2 procent, bilar m. m. 5 procent och andra inventarier, lager m. m. samt övriga tillgångar vardera 3 procent. Av fastigheterna utgör egnahem ensamma en tredjedel av bruttotillgångarnas taxeringsvärde,jordbruk en tiondel, hyreshus och fritidshus vardera ungefär en tjugofemtedel. Förmögenhetsfördelningen uppvisade inte oväntat stora skillnader 1975. Marknadsprisvärdering gav genomgående en något jämnare fördelning än taxeringsvärdering. Trots det ägde vid en marknadsprisvärdering den rikaste procenten hushåll ca 17 procent av totala nettoförmögenheten, de fem procent rikaste 38 procent och de 10 procent rikaste ca 55 procent. Den rikaste procenten hade således 17 gånger större förmögenhet än vad de skulle haft om förmögenheterna varit absolut jämnt fördelade mellan alla hushåll. Koncentrationen var ännu mer markerad nära den absoluta toppen på förmögenhetshierarkin - 0,02 procent av hushållen (ca 800 hushåll) ägde 3 procent av totalen dvs. 150 gånger mer än vid en helt jämn fördelning. Det bör kanske också påpekas att dessa tal är relativt okänsliga för vilka antaganden som görs beträffande underdeklaration av tillgångar. Om all underdeklaration fallit på de lägre förmögenheterna blir den rikaste procenten hushålls andel av totala nettoförmögenheten inklusive underdeklaration 14-15 procent, jämfört med 17 procent för enbart deklarerade tillgångar. Dessa resultat anger att förmögenhetsfördelningen 1975 var vida ojämnare än andra ekonomiskt intressanta fördelningar. Medan de 10 procent rikaste hushållen ägde ca 55 procent av totalförmögenheten uppbar exempelvis de 10 procent högsta inkomsttagarna bara omkring 20 procent av hushållens sammanlagda disponibla inkomster. Det finns också betydande olikheter i förmögenheternas sammansättning i olika formögenhetsskikt. Fastigheter utgjorde nära tre fjärdedelar av bruttotillgångarna för de negativa förmögenheterna och denna andel sjönk i det närmaste kontinuerligt med växande förmögenhet till en fjärdedel för de allra rikaste hushållen. Banktillgångar och bilar spelade också en betydligt viktigare roll för de mindre förmögenheterna än för de allra största. Aktier och fordringar var däremot typiska “miljonärstillgångafK Aktierna utgjorde ensamma omkring en tredjedel av miljonärernas totalt taxerade tillgångarjämfört med 1-4 procent i de lägsta skikten. Hyreshusen var också betydelsefulla i de högre skikten och utgjorde 15 procent av miljonärernas taxerade bruttotillgångar.

1 Sverige har skuldernas samband med den taxerade nettoförmögenheten

traditionellt haft ett U-format mönster dvs. skuldernas andel av bruttotillgångarna har varit störst för de lägsta och högsta förmögenhetsskikten men lägst i skikten omkring skattepliktsgränsen (ca 200 000 kronor 1975). En låg andel skulder innebär ofta ett dåligt inflationsskydd. Även i denna rapport framträder U-mönstret men den noggranna redovisningen av de allra största förmögenheterna avslöjar att skuldsättningsgraden i genomsnitt är relativt sett låg för de allra största förmögenheterna (över 10 miljoner i tax. netto). Utredningen har framtagit uppgifter om ett stort antal tillgångsslags fördelning på olika förmögenhetsskikt och i absoluta termer. 1 denna rapport redovisas dock bara vissa delresultat avseende fastigheter och aktier. Fastighet medtas därför att det är det ojämförligt viktigaste tillgångsslaget sam-

SOL 1979-9 FörmögenheIsjörde/ningen 1975 59

tidigt som skillnaderna mellan olika fastighetsslag är stora. Aktieägandet har bedömts ha speciellt intresse för löntagarfonddebatten. Diskussionen om aktieägandet har också hittills antingen baserats på föråldrade uppgifter eller på mycket osäkra uppskattningar. Beträffande fastigheter gäller att för de allra största förmögenheterna är hyreshus. jordbruks- och rörelsefastigheter de avgjort viktigaste typerna. Egnahem och fritidshus har för dessa grupper höga genomsnittsvärden men det låga antalet hushåll med stor förmögenhet medför att de absoluta värdena blir förhållandevis låga. Egnahemmens, bostadsrätternas och fritidshusens betydelse växer däremot med sjunkande nettoförmögenhet och utgjorde 90 procent av fastighetsinnehavet för hushåll med mellan 0 och 100 000 i nettoformögenhet mot knappt 7 procent för de med över 5 miljoner. Hyreshusen utgjorde i den senare gruppen i stället över halva fastighetsinnehavet. Aktierna har här uppdelats i svenska börsnoterade, utländska, medelstora bolag och övriga. Aktier ägda via handelsbolag särredovisas. Marknadsvärden föreligger egentligen bara för de utländska och de börsnoterade aktierna medan man för medelstora och mindre företag tvingats använda taxeringsvärden, vilka sannolikt i många fall starkt understiger marknadsvärdena. De olika aktieslagen är koncentrerade till olika förmögenhetsskikt. Utländska aktier och aktier ägda via handelsbolag var till over 90 procent koncentrerade på de ca 5 procent av hushållen med nettoförmögenhet över 200000. jämfört med 77 procent för börsaktier, 83 procent för aktier i medelstora företag och “bara” 45 procent för övriga aktier. Den sistnämnda posten är även i övrigt jämnare fördelad över förmögenhetsskalan. Det totala antalet hushåll som för slutet av 1975 deklarerar någon form av aktieinnehav uppgick till 455 000. I denna grupp ingick 334000 hushåll med börsaktier (innefattar också fondhandlarlistan, aktiefonder och aktiesparklubbar) 13000 med utländska aktier, 54000 med aktier i de 15000 medelstora företagen och 123000 med övriga aktier. Det innebär att ll procent av alla hushåll uppgav sig äga någon form av aktie, 8 procent börsaktier, 1.3 procent aktier i något eller några av de medelstora företagen, 0,3 procent i utländska bolag och 3 procent i övriga bolag. Många hushåll äger mer än ett aktieslag. Aktieägandet är dessutom ytterst ojämnt fördelat mellan olika aktieägare. En femtedel av antalet hushåll med börsaktier äger mindre än totalt l 000 kronor och hälften av ägarna mindre än 10 000 kronor (se tabell 4: 15). Denna halva av ägarna svarade tillsammans bara för 2,5 procent av hushållens totala innehav. De 5 500 största ägarna svarade å andra sidan för fyra tiondelar av totalen. De ll 000 största börsaktieägama, knappt 0,3 procent av landets 4 miljoner hushåll, ägde halva börsstocken* Av de övriga aktieslagen över två tredjedelar av de utländska aktierna och 3 600 ägde 500 hushåll hushåll ägde över 60 procent av det privata aktieinnehavet i de medelstora IMan bruka, iblandi företagen. diskussionen om ägande till Och

Hushållens sammanlagt deklarerade innehav av börsaktier uppgick máfliföfefágen 3313

de H fammema vilket motsvarade mindre än halva det totala börsvärdet

:Am

19,3 miljarder, an kan eventuellt _ , , , , , _ 1975. Denna uppskattning skiljer sig inte påfallande från tidigare uppskatt- beträffande enbart ägan_ ningar (eller från motsvarande andelar utomlands). Det gör däremot upp- det [ala om de 11 000 giften om antalet hushåll som ägde börsaktier vid slutet av 1975. Enligt familjerna.

60 Förmögenhers/örde/ningen 1975 SOU l979°9

våra uppgifter uppgav sig 372 000 individer i 334000 hushåll äga börsnoterade aktier, aktiefonder eller vara medlemmar i aktiesparklubbar. I pressen brukar uppgiften 750000 ägare användas. Uppgiften härrör från en SIFOundersökning och avser en tidpunkt något tidigare under 1975. De två unavser två helt skilda definitioner dersökningarna av aktieägarbegreppet vår undersökning avser hushåll och ett juridiskt ägarbegrepp. SIFO avser individer och ett subjektivt ägarbegrepp. Detta kan dock förklara bara en del av skillnaden. Det finns därför egentligen bara två möjliga förklaringar till den stora skillnaden; antingen föreligger det en enorm falsk- eller i bästa fall feldeklaration bland aktieägarna eller finns det fel i SIFO-undersökningen. I det förra fallet är vår uppskattning för låg därför att flera hundra tusen aktieägare inte deklarerat sitt aktieinnehav eller i bästa fall redovisat det som andel i ekonomisk förening, “övrig tillgång etc.

SOU 19799 61

5 Förmögenheternas och

förmögenhetsfördelningens utveckling

över tiden

Förmögenhetsfördelningen brukar traditionellt antas vara stabil och därför trögrörlig på kort och medellång sikt medan förändringar först visar sig efter relativt lång tid. På samma sätt som ett eller några få års investeringar inte i grunden kan förändra ett lands kapitalstock brukar inte heller några års hushållssparande antas kunna väsentligt förändra hushållens placeringsmönster eller förmögenhetsfördelningens ojämnhet. Förmögenhetsfordelningen bör också i forsta hand ses utifrån ett betydligt längre tidsperspektiv än exempelvis inkomstfördelningen. Det innebär bl. a. att man bör bortse från mer tillfälliga fluktuationer i exempelvis aktiekurser och fastighetspriser. Förmögenhetsfördelningen har i Sverige bl. a. av dessa skäl bara studerats med relativt långa tidsintervall, med fem. tio eller femton års mellanrum. Detta kunde vetenskapligt motiveras under perioder med långsamma prisförändringar på reala och finansiella tillgångar och skulder. Nu på sjuttiotalet är situationen en annan: snabba allmänna höjningar av konsumentpriserna och ännu snabbare prisstegringar på egnahem. fritidshus, insatslägenheter och på jord- och skogsbruk. l kombination med den höga skuldsättningsgraden har inflationen medfört att mycket stora resurser foplanerat?) överförts från finansiella sparare och pensionsfonder till skuldsatta hushåll. Den svenska förmögenhetsfördelningen är därför inne i ett känsligt läge med stora bruttostörningar och med uppenbar risk för att gamla förmögenhetsklyftor ersätts med nya, av typen mellan hyresgäster å ena sidan och ägare till egnahem och insatslägenheter å den andra. Den kraftiga bruttopåverkan som förmögenhetsfördelningen för närvarande är utsatt för medför att fördelningen måste beskrivas och analyseras betydligt oftare än tidigare. Den officiella taxeringsstatistikens gamla brister har dock ytterligare markerats - bara marknadspriserna ligger ofta högt över taxeringsvärdena. ca 5 procent av hushållen och mindre än hälften av de taxerade tillgångarna ingår. Nya skatteregler medför dessutom att den taxerade förmögenheten fått ändrad omfattning* Förmögenhetsfördelningen kräver därför numera troligen årliga specialundersökningar i stället för tidigare femårs- eller tioårs- eller femtonårsintervall.

l Fr. o. m. 1979 års taxering har avskrivningsmöjligheterna på lager begränsats men ersatts med en i princip generell nedskrivning av alla tillgångar i jordbruk och rörelse till 30 % av det nominella taxeringsvärdet. Jordbrukares och rörelseidkares taxerade förmögenhet kommer härigenom att totalt sänkas med mångmiljardbelopp. Sannolikt müte också det taxerade aktievärdet av ej börsnoterade aktiebolag justeras ned. vilket

62 Förmögenherernas och . . .

1 detta kapitel beskrivs hur hushållens förmögenhetsplaceringar förändrades under en trettio-fyrtioårsperiod fram till 1975 och hur ojämnheten i förmögenhetsfördelningen förändrades under SS-årsperioden 1920-1975. De ovan skisserade förändringarna av förmögenhetsfördelningen som sker for närvarande medför dock att mycket stor försiktighet måste iakttas om den historiska utvecklingen används för utsagor om framtiden. Vad som här beskrivs är således den specifika utvecklingen i Sverige fram till 1975 vilken var beroende av ekonomiska, demografiska och andra faktorer verksamma under denna period - inte en över tid och rum lagbunden process. Den svenska förmögenhetsstatistiken är som tidigare angivits bristfällig ijämförelse med annan ekonomisk statistik. Den enda officiella fortlöpande redovisning som sker av förmögenhetsfördelningen mellan hushåll är den årliga taxeringsstatistiken. Denna källa är behäftad med så stora svagheter att den inte ensam kan ligga till grund för slutsatser om förmögenhetsfördelningens utseende och utveckling i Sverige (jfr kapitel 2.1). För att kunna följa förmögenheten bakåt i tiden är man i stället hänvisad till olika specialutredningar. Den viktigaste och bästa specialundersökningen utgörs av kapitalskatteberedningens material för år 1966. En liknande men avsevärt mindre undersökning gjordes av tre forskare vid Stockholms universitet avseende 1970. Under 1950-talet insamlades förmögenhetsdata i samband med 1950 års folkräkning och vid 1958 års sparundersökning. Detaljerade formögenhetsdata insamlades också i 1945 års folkräkning. För tidigare perioder finns vissa förmögenhetsuppgifter i folkräkningarna 1935, 1930 och 1920. I appendix 5 B till detta kapitel beskrivs fördelarna och nackdelarna med de olika materialen samt på vilket sätt de använts i denna undersökning. Generellt gäller att 1958 års sparundersökning är osäkrare än de övriga materialen, vilket medför att det årets uppgifter måste tolkas med försiktighet. De är dessutom insamlade med användande av enkätmetod, vilket ytterligare försvårar jämförelser med övriga års deklarationsuppgifter. Undersökningarna 1945-1975 har kunnat användas för att beskriva förändringarna både i hushållens tillgångsstruktur och i förmögenhetsfördelningens ojämnhet. De tre äldsta undersökningarna från 1920. 1930 och 1935 har däremot bara kunnat användas vid ojämnhetsberäkningen. 1 appendix 5 A finns samlat tabellunderlaget för avsnittet om tillgångarnas utveckling. I appendix 5C diskuteras underdeklarationens betydelse.

5.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar 1945-1975

1 detta avsnitt beskrivs de viktigaste dragen i hushållens förmögenhetsstruktur i första hand under perioden 1945-1975. 1 vissa fall medtas också äldre uppgifter. Det bör observeras att materialet för 1958 skiljer sig i vä-

sänker ägarnas taxerade förmögenhet. Genom lagändringen har företagare och jordbrukare fått starka incitament att bokföra så mycket tillgångar som möjligt på företaget (bilar, aktier, banktillgângar m. m.) i stället för som personliga tillgångar. Detta försvårar tidsstudier. En annan störning uppstår genom det nya s. k. skattesparandet. Om ett hushåll enbart överför tidigare ej deklarerade tillgångar till nya deklarerade konton redovisar taxeringsmaterial en falsk förändring av tillgångarnas storlek.

SOU 1979-9 Förmögenheternas och . . . 63

sentliga avseenden från de övriga. De här presenterade uppgifterna baseras på tabellmaterialet i appendix 5 B.

5.1.1 Annan fastighet (bostäder utanför jordbruket) Med annan fastighet avses i forsta hand egnahem, fritidshus och hyresfastigheter. De olika fastighetsslagens andelar av hushållens bruttotillgångar 1935-1975 sammanfattas i tabell 5:1. Beräkningarna avser dels taxeringsvärden dels marknadspriser. Fastigheternas andel av formögenheten värderad till marknadspriser var samtliga år klart högre än andelen räknat efter taxeringsvärden.

Tabell 5:1 Bostädernas (annan fastighets) procentuellt: andel av hushållens bruttotlllgångar 1935-1975. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser

1975 32,8 3.7 4,1 40,6 39,2 5,1 4.1 48,5

Källa: Appendix 5 B. Förklaring: Egnahem utgjorde 1945 tillsammans med fritidshus 14,5 procent av hushållens totalt deklarerade tillgångar när dessa värderats efter taxeringsvärden och 17,5 procent vid marknadsprisvärdering. År 1975 utgjorde egnahem ensamma 32,8 procent av de taxerade bruttotillgångarna och 39,2 procent vid marknadsprisvärdering.

Den totala andelen annan fastighet har ökat dramatiskt mellan 1935 och 1975 eller från omkring en tredjedel av bruttotillgångarna till omkring hälften (marknadsvärdeberäknat, M). Detta är samtidigt också den klart viktigaste ,T förändringen i hushållens formögenhetsstruktur under denna period och kanske också hittills under 1900-talet.

_ Ökningen var relativt sett ännu snabbare för egnahem och fritidshus än

för totalen fastighet. Egnahem + fritidshus ökade sin andel av totaltillgångarna (M) från 17,5 procent 1945 till omkring 45 procent 1975. Hyreshusens andel sjönk däremot än mer drastiskt eller från drygt 17 procent 1945 till bara drygt 4 procent 1975 dvs. med tre fjärdedelar. Hyreshusen ,j kom därigenom vid slutet av perioden att spela en mindre roll for total- 1 formögenheten än vad fritidshusen gjorde. Egnahem + fritidshus ökade sin andel under 40-, 50- och 60-talen fram till 1966 med ungefär tre procentenheter per femårsperiod. Efter 1966 synes a., ökningstakten ha accelererat. (1970 års värde ligger dock sannolikt i överkant.) Det kan vara värt att notera att fastigheternas snabbt växande betydelse for hushållens formögenheter saknar motsvarighet på inkomstsidan. Fas-

i

64 och . . . SOU 19799 Förmögenherernas

tighetsinkomsterna utgjorde 1945 ca 2 procent av hushållens taxerade förvärvsinkomster, medan andelen 1975 sannolikt var klart negativ (vilket beror på den skattemässigt gynnsamma behandlingen av inkomst av egnahem och fritidshus och de stora avdragsmöjligheterna för hyreshus). Orsakerna till fastigheternas så snabbt växande betydelse för hushållens förmögenheter kommer att närmare analyseras i utredningens slutrapport. Här skall bara några mer allmänna reflektioner göras. Den minskade andelen kan sannolikt förklaras av den snabba expansionen av de komhyreshus munala och stiftelseägda bestånden liksom av insatslägenheterna. Det är också möjligt att de mycket stora samhällsinvesteringarna under efterkrigstiden (i huvudsak finansierade via skatter) i gator, vägar. broar, kollektiva trafiksystem m. m. resulterat i förmögenhetsökningar i det privata fastighetsbeståndet. En teknisk förklaring till ökningen av bostadsfastigheterna är att samhällsexpansionen lett till att en del tidigare jordbruksfastigheter numera registreras som egnahem eller fritidshus.

5.1.2 Jordbruk och rörelse Med tillgångar och rörelse avses här jordbruks- och rörelsefasijordbruk samt inventarier och varulager i jordbruk och rörelse. I 1975 års tigheter material ingår lagerreserven i lagerposten. Uppgifterna om lager och inventarier är genomgående mer osäkra än för enbart fastigheter. Resultaten av den historiska jämförelsen sammanfattas i tabell 5:2. Taxeringsvärdena på jordbruksfastigheter har under hela perioden starkt motsvarande marknadspriser. J ordbrukssektorns andel av de taxunderstigit erade förmögenheterna har därför hela tiden underskattat dess betydelse för den marknadsprisvärderade förmögenheten. som är ett mer relevant begrepp* Den totala andelen och rörelsetillgångar har dock placerad i jordbrukssjunkit starkt från ca 26-28 procent 1935-1945 till omkring 21 procent 1975. Den förändring som skedde av enbart jordbruksfastigheternas andel meltill sannolikt mellan 15 och 18 lan 1945 och 1975, från ca 18,5 procent procent är blygsam i förhållande till den samtidiga nedgången av jordbruksinkomsternas betydelse från över 8 procent av hushållens totala förvärvsinkomster 1945 till under 3 procent 1975. Jordbruket genererar därför inte längre skattepliktiga inkomster i förhållande till sin betydelse som förmögenhetstillgång. Orsakerna till den här angivna utvecklingen kommer att närmare analyseras i utredningens slutrapport. Det kan dock redan sägas att den relativa minskningen av hushållens jordbrukstillgångar inte beror på att stat, kom-

* På grund av den alltför låga höjningen av taxeringsvärdena på jordbruksfastighet vid 1975 års allmänna fastighetstaxering är uppräkningen till marknadspriser extra osäker för 1975. Här har antagits att marknadspriserna 1975-1976 låg 2.5 ggr över taxeringsnivån. Det finns också utredningstekniska problem som medför att 1975 års uppgift är osäker (se kommande Teknisk rapport).

.itä

Färmögenherernas och . . . 65

8:_ ._00

.§00 08_

å: :E:

_eutnwuuziaê

.Em E0

Emo: E0005

:m

nEêsm

0.2 0.2 0.0_ »om må_

_Sum_

Z :a ?N mm

0.230 E? S :00 ._00

:a__0E

S_

E058

mm å

+

50 å _

.02961 E805

00mm_ mmm:

=o_.._m›mu=:oxa_

.C_ Z m... 0._

_uucm

ä

.ocaâs

.mån :m

0m

m.m Nm E_

_§30_ _oucm

+ må

m..8_:..0E0_.

:z

80:20.90

_omm_ om.: 08500:

må

.:_ 0.m 0,0 md

009.2...?

mmm_

.E222

mac._o_u_._w__mm._mv_z._nu._o.m

60:3

.uumzåäoucz

comc_cm_onu_s_mv

020.00_ ;_0080

å

a=..au:0u_=._. .mseaeoucs

0._

..00.0.:_E

m_ _m_ 0.0 90

md

0,2

_nämt_

_0m_._0m0m:0:a_2

E803

E0 md

_oEEox

...snön .swsmê

.mnånmma-

n

5050200305_

z D: md_ 0.0_ m.: ma_

:Eoccam

E_ E_

.E805

av

._0m_.am0m:0__mE

.m _mmm_

_0309_

om

?Scam

.au=au__=0:=.=_

0.00.0080_

035.5:

00m 0.2 to_ m.: 0.0_

0a un_

_

_0_0e_m__mm._om_80m

._00

00 :0E o??

2:02? 508.0:

+

.§o_._m__mw._$_:50._0.m

».00

05:20::

6223_

0005:83

_omm_ .:_ 2 ä 2 ...m

050._

.mw_._©

:ä

.ä 3 50 000_ mä

_ozwzøcwxånøöm

E805

+

30:a

E00 00:..

E300

mmm_

L005..

0u._wmw=_::mm0_=0_m

_omm_ .E 50 0.m 0.m _mo_

å E00

:omm:

âmnögEmm

a=0:_=ou0.:_

0a

.mäaêêc

m3_

n

00.08.: 220cc_

._00

:m .a

cmzoE

029.nu_ :mama

m._ N_ m._ 250_

0020:.:

covñåwccøxm_

:0000090

053025 0:23:03:

:opaämnmcfmn:

amd_

conñämccoxmh

223205:

._00

cønümmwcEzmmnxsxm

.m

mmm?

...spam .swzmâ

m _

4:05:00

00:88

om _å_ 0.2 q: m.0_ & _

E0

mä .m :me:

00000004.

_

.:0ö::0w0E._0,_0_

uum

m3_

020005 .§32 :_0003

290.02:

:aaah

._0._0_._m

E

J_ mmo_ må_ _m0_ wmo_ 000_ 03_ m8_ u m0 H25_ Em S

66 Förmögenherernas och . . . SOU 19799

mun, kyrkan, företagen m. m. kraftigt ökat sina jordbruksinnehav. Hushållens andel av de totala jordbrukstillgångarna förefaller att ha legat på i stort sett oförändrad nivå under hela perioden.

5.1.3 Bankmedel Med bankmedel avses här tillgångar innestående hos Sparbank, affärsbank, föreningsbank eller annat kreditinstitut. Alla undersökta år har bankmedlen dominerats av inlåningen hos sparbanker (inkl. föreningsbanker) och affársbanker medan övrig inlåning varit obetydlig. lnlåningen i sparbanker resp. affärsbanker finns särredovisade i 1945, 1951 och 1975 års undersökningar. För övriga år redovisas endast totalbeloppet bankmedel. 1 tabell 5:3 redovisas de uppgivna banktillgångarnas andel av bruttotillgångarna till taxeringsvärden och marknadspriser. Räknat på taxeringsvärden har andelen varierat från ca 16,5 procent upp till nära 22 procent. Andelen har givetvis varit lägre vid marknadsprisvärdering eller mellan ca 12.5 procent och 17 procent. Anmärkningsvärt är dock att bankmedlen både 1975 och 1945 utgjorde ca 14 procent av bruttotillgångarna till marknadspris.

Tabell 5:3 Bankmedlens procentuellt: andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Deklarerade belopp. Brultotillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser

Källa: Appendix 5 B.

Begreppet bankmedel torde ha haft i stort sett samma betydelse under hela den här angivna perioden. Till skillnad från fastighetstillgångar måste man dock räkna med att de registrerade banktillgångarna på grund av falskeller underdeklaration starkt kan avvika från de verkliga tillgångsbeloppen. Detta kan allvarligt påverka tolkningen såväl av förmögenhetsstrukturens utveckling som av formögenhetsfördelningens utveckling. Felen blir speciellt allvarliga om det skett förändringar i bortfallets relativa storlek över tiden eller i bortfallets lokalisering i förmögenhetshierarkin. Av appendix 5 C framgår dock att underdeklarationen av tillgångar på sparbanker synes ha varit av i stort sett samma relativa storlek hela 30-årsperioden. För affärsbankerna var uppgifterna mera osäkra. Bankinlåningens totala betydelse har Följaktligen hela perioden överstigit de tal som anges i tabell 5:3. År 1975 uppgick hushållens totala banktillgångar dvs. deklarerade + ej deklarerade till ca 26 procent av totalförmögenheten värderad till taxeringsvärden och till ca 20 procent när marknadsprisvärdering tillämpas. Underdeklaration m. m. sänker följaktligen andelen med 5-6 procentenheter.

SOU 19799 Förmögenheternas och . . .

5.1.4 Obligationer m. m.

1 posten obligationer m. m. skall ingå hushållens innehav av premieobligationer, spar-, försvars- och andra obligationer samt Forlagsbevis. Även för detta tillgângsslag gäller att en högst betydande underdeklaration föreligger. Premieobligationer är det tillgångsslag som hushållen sannolikt deklarerar allra sämst. Av 1975 års utelöpande stock av premieobligationer om nominellt 8,175 miljarder deklarerades exempelvis 3,555 dvs. endast 43 procent (vi bortser från skillnaden mellan nominellt värde och kursvärde och riksbankens eller andra bankers och Företags innehav). Underdeklarationen har emellertid varit betydande även tidigare, varför den bild som tabell 5:4 ger av obligationernas utveckling över tiden kan vara giltig.

Tabell 5:4 Obligationernas procentuella andel av hushållens bruttotillgñngar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade tlll taxeringsvärden och marknadspriser

1970 1975 2,1 1,0 1,4 0,7

Källa: Appendix 5 B. Hushållen ägde vid krigsslutet betydande tillgångar i form av bl. a. Försvarsobligationer. 1945 års obligationsandel ligger också klart över senare års. Andelen obligationer har som synes sedan 1951 legat stabilt kring nivån 1,0-1,4 procent av bruttoformögenheten till marknadspris. De deklarerade premieobligationerna utgjorde både vid början och slutet av perioden omkring halva det totalt deklarerade innehavet.

5.1.5 Fordringar Begreppet fordringar har haft samma innebörd hela perioden. Man kan dock inte for något år jämföra de deklarerade tillgångarna med något kontrollmaterial. Tabell 5:5 Fordringarnas procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1935-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser

Källa: Appendix 5 B.

68 Förmägenheternas och . . . SOU 19799

Tabell 5:5 anger att 1975 års andel på 3,5 procent var den lägsta som noterats i någon undersökning. Fordringarna synes framför allt ha minskat i betydelse efter 1951, då deras andel var nästan dubbelt så hög som 1975. Fordringarnas relativt sett minskade betydelse är måhända förvånande med tanke på att flera av de faktorer som brukar ge upphov till fordringar ofta antas ha vuxit snabbt under senare år; refinansieringen av äldre villor och fritidshus där säljaren tvingas träda in som långivare, lån mellan privatpersoner för inköp av villor, lägenheter m. m.

5.1.6 Barns _förmägenher Med barns förmögenhet avses här endast de tillgångar som av föräldrarna upptagits i den egna deklarationen. I praktiken innebär det att barn med egen betydande förmögenhet eller egen viss minimiinkomst avger egen deklaration och då upptas deras tillgångar inte heller i posten “barns förmögenhet”. Förmögenheten kommer i det fallet att specificeras på olika tillgångs- och skuldslag.

Tabell 5:6 Posten barns förmögenhets procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser

Källa: Appendix 5 B.

Denna tillgångspost har hela tiden varit relativt sett obetydlig och uppvisat små variationer. Denna stabilitet kan kanske synas förvånande med tanke på den skattemässigt gynnsamma behandling som gäller för avkastningen på mindre finansiella tillgångar ägda av barn.

5.1.7 Aktier

Aktier redovisas som en enskild post 1945, 1951 och 1975. Mellan dessa tidpunkter kan därför aktieägandets betydelse studeras med hög noggrannhet. Problemen föreligger i stället för åren 1958, 1966 och 1970. Sparun- 1 dersökningen 1958 angav aktierna isolerade från andra tillgångsslag men Sparundersökningen redovisade en mycket låg är å andra sidan alltför osäker för att här användas

andel för aktieinnehavet 1 undersökningarna 1966 och 1970 sammanslogs aktieinnehaven med an-

1958. Detta värde 8 96 har delar resp. obligationer. För dessa år är det därför inte möjligt att bestämma här ansetts orimligt lågt enbart aktiernas betydelse. De antaganden som måste göras for att sortera med tanke på den mycket snabba kursstegringen på ut andelar resp. obligationer måste bli ytterligt osäkra varför vi här i stället börsen 1951-1958. redovisar bruttoposterna aktier + andelar och aktier + obligationer.

70 och . . . SOU 1979-9 Förmögenheremas

derskattat samt att gränsdragningen mellan bilar för personligt bruk och bilar använda i rörelse och jordbruk inte är klar. Dessa invändningar hindrar dock inte slutsatsen att det ökade bilinnehavet m. m. fått starkt ökad betydelse for hushållens formögenhetstillgångar.

Tabell 5:8 Bilar, båtar och andra yttre inventariers procentuella andel av hushållens bruttotillgångar 1945-1975. Deklarerade belopp. Tillgångarna värderade till taxeringsvärden och marknadspriser”

“ 1945 och 1951 ingår i posten också kontanter och andelar. Med denna gruppering skulle andelarna 1966, 1970 och 1975 vara 5.7 och 4.4 resp. 5.7 och 4,7 resp. 7,8 och 5.5. Källa: Appendix 5 B.

5.1.9 Skulder

De svenska hushållen uppvisade 1975 en internationellt sett mycket hög skuldsättning. Skulderna utgjorde ca 30 procent av bruttoformögenheten Tabell 5:9 anger att hushållen haft en internationellt sett till marknadspris. varit hög skuldsättning under mycket lång tid och att skuldsättningsgraden stabil. Variationerna över tiden i skuldsättningsgraden ter sig påfallande värderats till taxeringsvärden än vid den mer större när bruttotillgångarna relevanta marknadsprisvärderingen. tabellen skulle skuldkvoten mellan 1945 och 1951 ha ökat svagt Enligt från ca 28 till ca 30 procent men därefter under perioden fram till 1966 fallit tillbaka till drygt 25 procent. Under slutet av sextiotalet eller början av sjuttiotalet ökade skuldsättningen ånyo till 30 procent. Det finns också vissa möjligheter att studera hur olika skuldformer utvecklats över tiden. Inteckningsskulderna har därvid hela tiden dominerat och dominansen har forstärkts, vilket illustreras av uppgifterna i tabell 5:10.

Tabell 5:9 Skuldemas andel av bruttotillgångarna 1935-1975. Dekla-

procentuella

värderade till taxeringsvärden och marknadspriser rerade belopp. Tillgångama

Källa: Appendix 5 B.

SOU 19799 Förmögenheternas och . . . 71

lnteckningsskulderna har följaktligen ökat snabbare än skulderna totalt. Varuskulderna (i Sverige en typisk företagarskuld) och skatteskulderna har däremot minskat i betydelse. För skatteskulderna har denna utveckling skett under den senaste tioårsperioden (sannolikt under sjuttiotalet) och kan bero på de skärpta räntekostnaderna just för dessa skulder. De deklarerade varuskulderna har minskat drastiskt. Eventuellt kan detta bero på den ökade bolagsbildningen som medfört att även mindre foretagsverksamhet numera drivs i bolagsform. Beträffande “andra lâneskulder” och andra skulder gäller att gränsdragningen är oklar och numera i praktiken meningslös Den sammanslagna posten låneskulder + andra skulder har i stort sett varit stabil under perioden (26,5 resp. 26,1 procent).

Tabell 5: 10 Olika skuldformers procentuella andel av de totala skulderna 1951-1975. Deklarerade belopp

Källa: Appendix 5 B.

5.2 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975

Vi studerar här den vertikala förmögenhetsfördelningen dvs. hur tillgångarna, skulderna och därmed nettoförmögenheten varit fördelade mellan olika hushåll. Det vanliga sättet att beskriva sådana fördelningar är att först rangordna hushållen efter storleken på deras förmögenheter och därefter ange hur stor andel av totalförmögenheten som ägs av de rikaste en procent hushållen, de två procent rikaste etc. Alternativt kan man studera situationen för de allra fattigaste hushållen. Cfta söker man, av bl. a. pedagogiska skäl och för att ge översiktlighet, beskriva ojämnheten i en fördelning med hjälp av ett övergripande ojämnhetsmått, som i ett enda tal sammanfattar och anger hur ojämn fördelningen är. Det finns ett mycket stort antal sådana mått att välja bland. En del av dem fäster särskilt stor vikt vid de fattigaste hushållens situation medan andra framför allt är känsliga for de mycket 1 I självdeklarationen för 1976 kunde låneskulder stora förmögenheterna. bara redovisas av dem Redan i kapitel 4 konstaterades att de säkraste uppgifterna for 1975 gällde som uppgav sin förmöde allra största förmögenheterna medan underdeklarationen relativt sett bör genhet med hjälp av ha varit starkast för hushåll som inte alls deklarerat tillgångar eller endast bilagor till deklarationen uppgivit blygsamma belopp. Eftersom en mycket stor del av den totala medan alla de som endast tillföll de rikare hushållen bör också uppgifterna om total- använt huvudblanketten formögenheten vara relativt fick använda posten förmögenheten tillförlitlig eller kunna anges inom givna fel- “andra skulder” som marginaler. samlingsbeteckning för Mot denna bakgrund antogs de rikaste hushållens andel av totalförmö- låneskulder, konsumgenheten vara det säkraste tillgängliga måttet på hela fördelningens ojämn- tionskrediter m. m.

72 Förmögenheternas och . . . sou 1979-9

het. Ojämnhetsmått som fäste stor vikt vid situationen för de fattigaste hushållens situation eller de olika sammanfattande måtten var däremot alltför känsliga for underdeklarationen. En genomgång av det historiska materialet anger att osäkerheten också där framför allt var koncentrerad till de lägre förmögenhetsskikten medan de rikaste hushållens situation och hushållens totala förmögenhet bör vara bättre beskrivna. För att avgöra om förmögenhetsfördelningen utvecklats mot ökad ojämnhet eller jämnhet under perioden 1920-1975 har därför i första hand studerats hur stora andelar av totalförmögenheten som resp. år ägdes av de rikaste en, två, fem, tio etc. procenten hushåll. Man bör därför vara medveten om att vi därigenom bara fångar in vissa de rikaste hushållens position i föraspekter av förmögenhetsfördelningen, hållande till övriga hushålls och förskjutningen inom den rikaste femtedelen hushåll. Metoden är däremot i högsta grad osäker när det gäller situationen för de egendomslösa och for hushåll med obetydliga tillgångar, som ju är intressant främst ur social synpunkt. Det finns också stora statistiska problem vid fördelningsstudier som sträcker sig över en så lång period som 55 år. Ett problem gäller definitionen Denna enhet bör kunna tillämpas men av ägarenheten. på långa tidsserier mätenhet för förmögenhetsfordelningen. Dessa också utgöra en relevant krav medför att hushållet måste utgöra basenhet. Som fristående ekonomiska hushåll har därvid betraktats samtliga gifta par samt alla ensamstående individer över 18 år. Denna definition har sökt tillämpas på samtliga undersökningsår. Vi tar därför inte hänsyn till att bl. a. barnens ekonomiska frigörelse från föräldrahushållet har förändrats över tiden. Denna störning bör dock vara relativt sett obetydlig. Betydligt allvarligare är emellertid att hushållsstrukturen och förmögenhetsfördelningen sannolikt är ömsesidigt beroende av varandra eller i varje fall tidigare har varit det. I de äldre undersökningarna hade gifta kvinnor och yngre ensamstående män och kvinnor regelmässigt inga eller mycket låga registrerade tillgångar. Förmögenhetsfördelningen ter sig därför ojämnare när gifta par räknas som två enskilda enheter eller då mycket unga personer antas utgöra självständiga subjekt. En sänkning av den allmänna giftermålsåldern, som ju leder till att andelen gifta ökar i lägre åldrar (och minskar andelen ensamstående), tenderar därför att minska andelen egendomslösa i befolkningen och därmed utjämna förmögenhetsfördelningen. Skulle å andra sidan de ensamståendes ekonomiska situation ha förbättrats kanske detta möjliggjorde för många att gifta sig, vilket i sin tur utjämnade fördelningen. l avsnitt 5.2.1 anges därför utvecklingen av antalet hushåll totalt och fördelningen på civilstånd 1920-1975. Där anges också andelen hushåll som uppgivit förmögenhet i deklarationerna resp. år. Detta senare mått har dock sannolikt med tiden blivit ett allt sämre mått på hur stor andel av hushållen som i verkligheten har deklarationspliktiga tillgångar.

5.2.1 A mal hushåll totalt och antal hushåll med registrerad förmögenhet

I tabell 5:11 redovisas hur antalet hushåll i Sverige utvecklats 1920-1975. antalet och andelen gifta samt antalet och andelen hushåll som registrerats med taxerad nettoförmögenhet.

fwvqgwzvrørw

SOU 19799 Förmögenheternas och . . . 73

,om _

Det totala antalet hushåll i landet ökade kontinuerligt från drygt 2,8 mil-

joner 1920 till 4,1 miljoner 1975. Ökningen av de gifta hushållen var ännu

starkare, vilket medförde att deras andel av det totala antalet hushåll steg från drygt en tredjedel under mellankrigstiden till praktiskt taget 50 procent

1975. Ökningen var framför allt koncentrerad till perioderna 1935 till 1945

och 1945 till 1951 medan Förändringarna efter 1951 varit obetydliga. Ogifta vuxna män och kvinnor har genomgående uppvisat en högre andel

hushåll utan registrerad förmögenhet. Ökningen av andelen gifta hushåll

tenderar därför att, ceteris paribus, minska den totala andelen hushåll utan eller med låg förmögenhet och utjämna den totala formögenhetsfördelningen. Enligt tabellen har såväl antalet som andelen hushåll med registrerad förmögenhet ökat starkt och kontinuerligt sedan 1920, från drygt 600000 till drygt 2,6 miljoner 1975. Andelen registrerade ägare steg därigenom från drygt en femtedel av hushållen 1920 till nära två tredjedelar 1975. Alla de här angivna talen och andelarna avser hushåll som uppgivit någon form av tillgångar i självdeklarationen. Det verkliga antalet hushåll med tillgångar har sannolikt hela perioden legat på högre nivå. Denna verkliga nivå går ej att bestämma, men det är troligt att nivån låg mycket högt 1975. Bouppteckningsmaterial for 1973 anger att endast ca 1 procent av de avlidna ålderspensionärerna och ca 14 procent av de avlidna yngre än 50 år helt saknade tillgångar. 1 bouppteckningarna medtas dock även tillgångar av typen personligt lösöre som oftast inte ingår i förmögenhetsundersökningar. Slutsatsen blir därför att andelen hushåll med nettoförmögenhet ökat dramatiskt under den studerade 55-årsperioden. Använder man i stället för taxerad nettoförmögenhet ett mera vitt förmögenhetsbegrepp som också innefattar pensionsfordringar m. m. blir ökningen av antalet ägare än mer dramatisk. 1 det fallet blir andelen förmögenhetsägare nära 100 procent 1975.

Tabell 5:11 Antal hushåll i Sverige 1920-1975 fördelat på civilstånd. Antal och andel med deklarerad positiv resp. negativ nettoförmögenhet (tusental och procent)

Hushållskategori 1920 1930 1935 1945 1951 1966 1970 1975

5. Antal hushåll med positiv nettoförm. 626 852 1 138 1 299 l 774 2281 2 387 2 632 6. Andel hushåll, %, med positiv nettoförm. 22 27 34 38 50 57 58 64 7. Med negativ nettoförm., % 4 8 12

Källa: Appendix 5 A, respektive undersökning och Statistisk Årsbok. Med ensamstående avses ej gifta individer 18 år och äldre. 1975 ingår bland de gifta även 190000 samboende ej gifta par. Andelen juridiskt gifta var 43 procent. 1970 års uppgifter om antalet ägare med förmögenhet är osäkrare än övriga års varför utvecklingen 1966-1970 och 1970-1975 därför är osäkrare än ex. utvecklingen 1966-1975. Förändringen 1945-1951 ter sig också förvånansvärt stor och beror eventuellt delvis på skillnaden i metodik.

74 Förmögenheternas och . . . SOU 19799

5.2.2 Ojämnheten 1920-1975 Ojämnhetens utveckling kan illustreras på olika sätt. Här har valts att i tabellform redovisa hur stor andel av den totala nettolörmögenheten som under 55-årsperioden ägdes av den rikaste procenten hushåll, rikaste två procenten hushåll etc. Detta har gjorts i tabell 5:12-5:15. Samma fördelningar illustreras också grafiskt i diagram 5:1 och 5:2. Föri mögenhetsfördelningens stora ojämnhet medför att det inte går att med traditionella diagram uppfatta skillnaderna visuellt. Därför har här i stället valts så kallade log-normala diagram. Dessa är så konstruerade att på den horisontella axeln återfinns en logaritmisk skala, vilket möjliggör att man samtidigt noggrant kan redovisa formögenhetsandelen för de l, 2. 3, 5 procent allra rikaste hushållen och de 10, 20, 30, 40 procent rikaste hushållen. Av tabell 5:12 och 5:13 kan exempelvis utläsas att 1920 ägde den rikaste procenten hushåll 50 procent av den totala taxerade nettoformögenheten, den näst rikaste procenten hushåll ägde 10 procent av totalen medan 80 procent av hushållen helt saknade registrerad förmögenhet.

Tabell 5:12 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975. Andel i 96 av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de rikaste l, 2, 5, 10 och 20 procent hushållen

Förmög. gräns 1975 för tax. nettolörmög. (1000 kronor) 450 320 200 130 80 Antal hushåll 1975 41000 82000 205000 410000 820000

Förklaring: År 1920 ägde den rikaste procenten hushåll 50 procent av alla hushålls deklarerade nettoförmögenhet. De rikaste 10 procenten av hushållen ägde då 91 procent av hushållens totalt deklarerade nettolörmögenhet. För år 1975 gällde att de 41 000 hushåll (= 1 procent av alla hushåll) som hade över 450 000 kronor i taxerad nettolörmögenhet ägde 21 procent av alla hushålls sammanlagt deklarerade förmögenhet.

Diagrammen och tabellerna anger att en dramatisk förändring skett i lörmögenhetslördelningen i Sverige sedan 1920. Den rikaste procenten hushåll ägde 1920 halva totala nettoñrmögenheten jämfört med 33 procent 195 l och 21 procent 1975. Den rikaste tiondelen hushåll ägde över 90 procent av förmögenheten I 920 mot 76 procent 1951 och 60 procent 1975. Detta innebär dock inte att de rikastes förmögenhet minskat räknat i absoluta tal eftersom hushållens samlade taxerade förmögenhet 1975 var 14 gånger större än 1920 och mätt i marknadspriser 23 gånger större.

Förmögenheternas och . . . 75

Tabell 5:13 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975. Andel i 96 av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de rikaste 0,01, 0,03, 0,1, 0.2, 0,5 och 1,0 procent hushållen

Förmög. gräns 1975 för tax. nettoförmög. (l 000 kronor) 6 500 3 200 1 500 1000 600 450 Antal hushåll 1975 410 1230 4100 8200 20500 41000

Förklaring: År 1920 ägde den rikaste tiotusendedelen av alla hushåll (0,01 96) 9 procent av alla hushålls sammanlagt deklarerade nettoförmögenhet. År 1975 ägde de 410 hushåll (0,01 % av alla hushåll), som hade över 6,5 miljoneri taxeradi ttoförmögenhet 3.0 procent av hushållens totalt deklarerade nettoförmögenhet.

I tabellen 5:13 anges hur andelarna förändrats för de allra förmögnaste hushållen. Av tabellen framgår att minskningarna varit relativt sett starkast för de superrika. Den rikaste tusendelen (0,1 96) av hushållen ägde 1920 nära en fjärdedel av totalförmögenheten mot bara“ 8 procent 1975. Den rikaste tiotusendelen (0,01 96) av hushållen ägde 1920 omkring 9 procent av totalen jämfört med 3 procent 1975. Tabell 5:14 och 5:15 anger vilka grupper som fått minskad eller ökad andel av totalförmögenheten. Av tabellerna kan utläsas att minskad andel främst har drabbat de tva° procent rikaste hushållen. Deras andel sjönk från sammanlagt 60 procent 1920 till 28 procent 1975. Ökad andel av den totala nettoformögenheten fick de 95 procent “fattigaste” hushållen - från 23 procent 1920 till 56 procent 1975. Mellan dessa två grupper låg en grupp omfattande ca 3 procent av hushållen som ägde ungefär samma andel (16-17 procent) av totalen under hela perioden? Även minskningen för de två procent rikaste hushållen var ojämnt fördelad inom denna grupp. Minskningen var relativt sett snabbare for alla grupper tillhörande den 0,2 procent rikaste gruppen än för de 1,8 procent med lägre förmögenhet. Relativt sett sjönk den forsta gruppens andel med två tredjedelar, från 31 till 10 procent, jämfört med en minskning med en dryg tredjedel, från 29 procent 1920 till 21 procent 1975.

l Vid en fullständigt jämn fördelning av förmögenheterna mellan olika hushåll 1975 skulle de rikaste 0,1 procenten också äga 0,1 procent av förmögenheten. 1verkligheten ägde de nu 8 96 dvs. 80 gånger så mycket jämfört med 240 gånger 1920. 2 Det bör kanske påpekas att vi här studerar en mycket lång tidsperiod. Det har därför skett stora förändringar i hushållsstrukturen mellan varje undersökning. Giftermål, dödsfall, skilsmässor, emigration, immigration m. m. ändrar kontinuerligt hushållshierarkin liksom sparande, kapitalvinster m. m.

76 Förmögenheremas och . . . sou 1979-9 Tabell 5:14 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975. Andel i 96 av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de 1-20 procent rikaste hushållen

Tabell 5:15 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975. Andel i 96 av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de 0,01-l,0 procent rikaste hushållen

Marknadsvärden 1975 2,2 1.5 2.3 2 4.5 4.5 Antal hushåll 1975 410 820 2 870 4100 12 300 20 500

SOU 1979-9 Förmögenherernas och . . . 77

Andel förmögenhet%

- 100«

---------------- -- 1935 ------ -- 1945 1951

-------- 1970 1975

I T I I I l 50,0 100,0 Andel hushåll %

Diagram 5:1 FörmögenheIs/ördelningens utveckling 1920-1975. Taxerad förmögenher - intervaller 0.005-1,0 procent av hushållen.

Andelförmögenhet%

- ------------- -- 1930 ----------------- -. 1935 ------ -- 1945 1951 1955 ,- - -------- 1970

O lill] I II'lllIlI I TVII'IIII 0,305 0,01 0,I02 0,05 0,1 0,2 0,5 1l,0 Andel hushåll%

Diagram 5:2 Färmägenhers/ördelningens utveckling 1920-1975. Taxerad ,förmögenhet - interval/el 0,5-100 procent av hushållen.

78 och . . . SOU l9799 Förmögenherernas

5.2.3 Urjämningens orsaker

En undersökning av utjämningens orsaker kräver analys av ett mycket stort antal möjliga förklaringsfaktorer. Många av dessa storheter är dessutom statistiskt svåra att mäta. Bland faktorer som kan ha påverkat förmögeni spridande eller i utjämnande riktning finns dels renodlat hetsfordelningen såsom hushållssparandet, kapitalvinsterna på realtillgångar och ekonomiska finansiella skulder, på finansiella tillgångar, dels demokapitalförlusterna av typen; antalet barn per familj. medellivslängden. andelen gifta grafiska eller samboende i befolkningen, emigration och immigration. Alla dessa faktorer har otvivelaktigt påverkat formögenhetsfördelningen men för att bedöma effekterna krävs både en komplicerad analysapparat och tillgång på relevant statistik. Hushållssparandets aktuella exakta storlek är exempelvis okänt. Problemen blir och fördelning på förmögenhetsskikt än större vid historiska analyser. En så relativt oskyldig faktor som giftermålsfrekvensens utveckling rymmer i sig stor osäkerhet; har ökningen skett bland grupper som tidigare saknade förmögenhet? Vilka samband finns mellan makarnas förmögenheter? l vilken utsträckning gifter sig personer “inom sin egen förmögenhetsklass“? Ett antal av dessa faktorer kommer att genomgås i samband med arbetet med förmögenhetsstudiens slutrapport. utveckling bör ha spelat en viktig roll för förmö- Inkomstfördelningens Fördelningen av hushållens disponibla ingenhetsfördelningens utveckling. komster var i stort sett stabil 1920 till 1930 men kom därefter att utjämnas mycket snabbt fram till omkring 1950. Under 1950- och 1960-talen fortsatte sannolikt fastän i långsam takt. Under perioden 1967-1973 utjämningen skedde på nytt en snabb utjämning varefter inkomstfördelningen synes ha varit stabil som skett under 55-årsperioden har främst ka- Den utjämning haft långsammare inkomstutveckrakteriserats av att toppinkomsttagarna ling än övriga grupper. Urjämningen av inkomstfördelningen bör ha starkt påverkar sparandembjligsänkta andel av toheterna i olika förmögenhersskikr. Höginkomsrgruppernas har sannolikt minskat de mycket rika hushållens andel av talinkomsterna ledde det totala hushållssparandet. Den jämnare formögenhetsfördelningen i sin tur via omfördelade kapitalinkomster till jämnare inkomstfördelning osv.

5.3 Sammanfattning

har varit att undersöka vilka förändringar som Syftet med detta kapitel och av ojämnheten i förmöskett av hushållens förmögenhetsplaceringar genhetsfördelningen i Sverige 1920-1975.

5.3.1 Hushållens förmögenhetsplaceringar

Se Spånt. inkomstfördelförändringar i hushållens förmögenhetsstruk- I detta kapitel har undersökts ningens utveckling 1920-1976. tur i ett långsiktigt perspektiv - 30-40 år. Därigenom undviks att mer till-

SOU 19799 Förmögenheremas och . . . 79

falliga förändringar av förmögenhetsinnehavet får för stor vikt. Genomgången har visat att det skett betydelsefulla förändringar i hushållens förmögenhetsinnehav över tiden men också att vissa tillgångsslag haft ungefär samma vikt under en mycket lång tid. Man kan lite schematiskt indela tillgångarna i tre grupper, där den första gruppen utgörs av tillgångsslag som fått minskad vikt, den andra gruppen av de med i stort oförändrad vikt och den tredje gruppen av de som fått ökad betydelse. Till den första gruppen. de med minskad vikt hör tillgångar i jordbruk och rörelse, hyresfastighet, fordringar och aktier. Tillgångar med i stort sett oförändrad vikt var bankmedel, obligationer och barns förmögenhet. De snabbt växande tillgångarna var villor, fritidshus och deklarationspliktiga varaktiga konsumtionsvaror som bilar och båtar.

a) Tillgångar med minskad relativ betydelse Jordbruks- och rörelsetillgångarna minskade mellan 1945 och 1975 från sammanlagt 28-29 procent av bruttotillgångarna med ca 10 procentenheter till 18-20 procent. Jordbruksfastigheternas andel sjönk sannolikt snabbt under femtio- och sextiotalen. Under sjuttiotalet har dock prisutvecklingen påjordbruk och speciellt på skogsmark varit så snabb att jordbrukets andel av totalförmögenheten stabiliserats och t. o. m. kan ha ökat. Lager och inventarier minskade mycket snabbt över 30-årsperioden från 8 till 3 procent, men värderingsproblemen är stora för sådana tillgångar. Minskningen kan också ha varit påverkad av att tidigare personliga företag överförts i bolagsform. Hyresfastigheter är det tillgångsslag som relativt sett sjunkit starkast. Deras andel av bruttotillgångarna uppgick till ca 17 procent 1945 jämfört med bara 4,5 procent trettio år senare dvs. en minskning med tre fjärdedelar. Även minskningen för fordringar var stark, från omkring 6 procent åren 1945-1951 till 3,5 procent 1975. Aktiernas andel av totalförmögenheten har också sjunkit mycket starkt. År 1945 utgjorde olika former av aktier ca 12 procent av de deklarerade bruttotillgångarna jämfört med 5,5 procent 1975. Minskningen var långsammare för börsnoterade än for övriga aktier. De börsnoterade sjönk från 6 till 4 procent medan övriga aktier sjönk från ca 6 till ca 1,5. Taxeringsvärdena på ej börsnoterade aktier brukar dock ofta starkt understiga marknadsvärdena. Utvecklingen över tiden för den kategorin är därför betydligt osäkrare än beträffande börsaktier.

b) Tillgångar med oförändrad vikt Deklarerade banktillgångar utgjorde såväl 1975 som 1945 ca 14 procent av samtliga tillgångar. Under mellanperioden skedde vissa svängningar uppåt och nedåt av andelen. Dessa förändringar måste dock anses som små i förhållande till bankmedlens storlek och till de stora förändringar i totalförmögenheten som skedde via fastighetsprisernas förändringar. De här givna uppgifterna har gällt deklarerade banktillgångar. En betydande del av hushållens banktillgångar upptas ej i deklarationerna. Gjorda beräkningar pekar dock mot att underdeklarationen torde ha varit av i stort sett likartad omfattning under hela perioden, vilket talar för att även hushållens totala

80 och . . . sou 1979:9 Förmögenheternas

banktillgångar utgjort en konstant andel av bruttoförmögenheten. Obligationerna har också förts till den stabila gruppen eftersom de. frånsett 1945 då speciella förhållanden rådde, utgjort mellan 1 och 1.5 procent av de deklarerade tillgångarna. Underdeklarationen av obligationer har varit mycket stor hela perioden. V De tillgångar som deklarerats under rubriken barns förmögenhet har konstant legat på omkring en halv procent av bruttot. Stabiliteten i de finansiella fordringarna i form av bankmedel och 0bligationer har sin motsvarighet i de finansiella skulderna som både 1945 och 1975 utgjorde ca 30 procent av bruttotillgångarna, vilket internationellt sett är en mycket hög siffra.

c) Tillgångar med ökad relativ betydelse

Andelen egnahem och fritidshus har vuxit mycket snabbt under trettioårsperioden eller från sammanlagt 17 procent 1945 till ca 45 procent 1975 dvs. nära en tredubbling. Denna förändring är sannolikt den viktigaste under under 1900-talet. Egnahemmens m. m. extremt perioden och kanske hittills snabba ökning på hushållens tillgångssida motsvaras på skuldsidan av att inteckningsskulderna ökat sin tidigare dominans från 63 procent till 69 procent av de totala skulderna. De varaktiga konsumtionsvaror som deklareras har också relativt sett snabbt - från under 2 procent av totaltillgångarna till över ökat mycket 4 procent.

5.3.2 Förmögenhetsfdrdelningens utveckling

Det tillgängliga statistiska materialet anger att det skedde en mycket kraftig av de taxerade nettoförmögenheterna under 55-årsperioden. Förutjämning delningen har kontinuerligt utjämnats så att vid varje undersökningstillfálle en jämnare än vid tidigare tillfällen. har registrerats fördelning Utjämningen har framför allt skett genom att de 2 procent rikaste hushållens förmögenheter har vuxit i betydligt långsammare takt än övriga hushålls. Detta har fått till följd att deras andel av den deklarerade totala nettoförmögenheten sjunkit mycket starkt, från ca 60 procent till 28 procent. Ökad andel av totalförmögenheten noterar framför allt de 95 procent “fathushållen. Deras andel av den registrerade nettoförmögenheten har tigaste” ökat från 23 procent 1920 till 56 procent 1975. har avsett förmögenheter värderade till De här presenterade uppgifterna taxeringsvärden. Gjorda beräkningar anger att samma utvecklingstendenser också torde ha gällt för de marknadsprisvärderade förmögenheterna. Olika former av underdeklaration kan i och för sig påverka dessa slutsatser. Den totala underdeklarationen av framför allt bankmedel och obligationer synes dock relativt sett ha varit stabil i alla fall sedan 1945. Underskattpå olika förmögenhetsskikt kan däremot ha förändrats. ningens fördelning vilket skulle kunna påverka slutsatserna om de minskade förmögenhetsklyftorna. Det finns dock inga statistiska indikatorer på att sådana förändringar skett av bl. a. falskdeklarationen. Det krävs också synnerligen kraftiga störningar på vårt material för att

Förmögenheternas och . . .

neutralisera förmögenhetsfördelningens utjämningstrend. För att exempelvis lyfta den rikaste procentens andel 1975 från 21 procent upp till 1966 års historiskt sett jämna nivå på 24 procent skulle ha krävts extra tillgångar av storleksordningen 15 miljarder. Detta tal är så stort att odeklarerade tillgångar som konst, frimärken. diamanter, mattor etc. inte på ett avgörande sätt kan ha påverkat förmögenhetsfördelningens utveckling. Förmögenhetsfördelningen är trots den starka utjämningen under den gångna 55-årsperioden extremt ojämn jämfört med andra ekonomiska välfárdskomponenter. De rikaste 10 procenten av hushållen ägde 1975 över halva den marknadsprisvärderade nettoförmögenheten. Detta kan närmast jämföras med att de 10 procent av hushållen med de högsta inkomsterna numera har omkring 20 procent av inkomsierna efter skatt och inklusive bidrag. Även konsumtionen och timlönerna är vida jämnare fördelade än formögenheterna. Vad vi här historiskt främst kunnat konstatera är den kraftiga minskningen i de allra rikaste hushållens andel av totalförmögenheten. Denna utveckling bör vara statistiskt säkerställd. Trenden till jämnare förmögenhetsfördelning har sannolikt inte inneburit en så generell utjämning att alla samhällsgrupper omfattats. Försämringen av de allra största förmögenhetsägarnas relativa position har främst åstadkommits genom att stora grupper i ett mellanskikt fått ökad andel av totalförmögenheten. Situationen för de sämst ställda hushållen är däremot oklar. Till en del beror detta på vår - hushåll som har smärre deklarerar undersökningsmetod många tillgångar inte dessa. Det är därför nödvändigt att här komplettera våra deklarationsuppgifter med direkta uppgifter från bankerna. Vårt material anger att andelen hushåll som över huvud deklarerat några tillgångar ökat mycket starkt 1920-1975. Vid början av perioden uppgav sig en femtedel av hushållen äga skattepliktiga tillgångar jämfört med tre fjärdedelar 1975. Den verkliga andelen ägare torde dock numera överstiga 90 procent och i högre åldersskikt ligga mycket nära 100 96. Vi har här studerat fördelningen av de deklarerade Det är tillgångarna. sannolikt att utjämningstrenden skulle tett sig än starkare om vi använt ett vidare förmögenhetsbegrepp. I undersökningens slutrapport kommer bl. a. AP-systemets formögenhetseffekter över tiden att analyseras. Redan befintliga uppgifter tyder dock på att de framtida och de nuvarande pensionärernas fordringar på fondsystemet är klart jämnare fördelade än de taxerade tillgångarna. Förmögenhetsfordelningen inklusive pensionsfordringar är därför jämnare än exklusive.

82 Förmögenherernas och . . . sou 1979-9

Appendix

5 A Äldre undersökningar, metod och kvalitet

5 A 1 Budgetundersökningen 1970

och beskriva samtliga skatters och Undersökningens syfte var att analysera offentliga utgifters effekter på inkomstfördelningen 1970. Förmögenhetsfördelningen var därför endast en liten del i den totalbild som presenterades. baserades på ett 1 885 individer stort urval. Eftersom syftet Undersökningen inte var att beskriva förmögenhetsfördelningen var inte heller urvalet primärt påverkat av förmögenhetsställningen. Urvalet ett delurval av Riksrevisionsverkets 16 000 individer stoutgjorde ra “minisverige”. RRV:s större urval utgör underlag for prognoser om hushållens samt används för att mäta effekterna av olika inkomstutveckling omläggningar. Höginkomsttagarna är därför överrepresenskattepolitiska terade. hushåll har emellertid låga inkomster eller starkt Många förmögna inkomster. De grupperna har sannolikt också en annorlunda förnegativa än andra förmögna hushåll. mögenhetssammansättning RRV:s stora urval kan därför ha vissa svagheter i förmögenhetshänseende. Dessa svagheter borde i budgetundersökningen ha kraftigt accentuerats eftersom delurvalet endast utgjorde en tiondel av RRV:s ursprungliga urval. Dessutom överrepresenterades i det lilla urvalet vissa ur formögenhetssynpunkt mindre intressanta grupper. Ensamstående med barn upptog exemöver en fjärdedel av urvalet trots att de totalt sett bara utgör ca pelvis 2 procent av alla vuxna individer. Antalet stora i urvalet kan därför sannolikt inte verkligt förmögenheter ha överstigit tiotal. Osäkerheten i budgetundersökningens material några kan också lätt påvisas via en jämförelse med den årliga taxeringsstatistiken. finns sammanfattad i tabell 5:A:1. Av naturliga skäl omfattar Jämförelsen endast nettoförmögenheter över skattepliktsgränsen som taxeringsstatistiken 1970 var 150000 kronor.

Tabell 5:A:l Antal hushåll och nettotillgångar efter förmögenhetsklasser 1970 enligt Budgetundersökningen respektive taxeringsstatistiken (SOS)

Förmögenhetsklass Antal hushåll Summa nettoförmögenhet

SOS Budget- Budg./ SOS Budget- Budg./

Summa över 150 173 915 202 381 116 56 792 62 844 111 Under 150 3 787 000 74 242

Källa: SOS; Inkomst och förmögenhet 1970. Budgetundersökningen; Företagsvinster. Kapitalförsörjning. Löntagarfonder, tabell lVz5, sid. 88. Förklaring: År 1970 fanns det i Sverige 4 697 hushåll som registrerats för en taxerad nettoförmögenhet överstigande en miljon kronor och tillsammans ägde de 11 438 miljoner kronor. Budgetundersökningen har för få miljonärer i sitt urval. vilket medför att där anges 4141 miljonärer i landet med 9 367 miljoner i nettoförmögenhet. en underskattning av det verkliga antalet med 12 % och förmögenheten med 18 %.

SOU 19799 F örmägenheternas och . . .

Vid tolkningen av tabellen bör observeras att taxeringsstatistiken här anger den sanna fördelningen av det begrepp som studeras. Budgetundersökningens resultat avviker därför kraftigt från den verklighet den avsåg att beskriva. De extremt stora förmögenheterna är starkt underskattade medan de mindre skattepliktiga lörmögenheterna dvs. de strax över kontrollgränsen är mycket grovt överskattade. Eftersom inget kontrollmaterial finns för fömögenheter under skattepliktsgränsen 150 000 kronor vet man inte om budgetundersökningen är representativ i detta skikt. Slutsatsen måste därför bli att budgetundersökningen är föga lämpad att användas som beskrivning av förmögenhetsfordelningens ojämnhet. Däremot kan fördelningen av de tillgångar och skulder som vanligtvis återfinns i de bredare befolkningslagren vara bättre täckta och därför kunna ge information om förmögenhetsstrukturens förändringar. I de beräkningar som ligger till grund för kapitel 5 har budgetundersökningens uppgifter om hushållens olika tillgångar och skulder direkt använts. Vid beräkningen av ojämnheten i förmögenhetsfördelningen har budgetundersökningens uppgifter använts för hushåll med under 100000 i nettoförmögenhet. Antalet hushåll med större förmögenhet och deras sammanlagda förmögenhetssumma har däremot tagits ur taxeringsstatistiken för 1970.

5 A 2 Kapitalskatteberedningen 1966

Kapitalskatteberedningen lät undersöka hushållens förmögenhetsinnehav vid slutet av år 1966. Studien sökte överbrygga bristerna i den årliga taxeringsstatistiken genom att medta dels förmögenheter under skattepliktsgränsen (då 100 000 kronor), dels registrerades förutom nettoförmögenheten även förmögenheternas sammansättning och hushållens skulder. Utredningens material möjliggör också beräkningar av sambanden mellan förmögenhet och faktorer som ålder, civilstånd och inkomst. Undersökningen baserades på uppgifter ur 1967 års självdeklarationer. Urvalet av hushåll var ett så kallat stratifierat urval dvs. i likhet med 1975 års undersökning bestämdes urvalsfraktionen av nettoförmögenhetens storlek. Samtliga taxeringsenheter med mycket stor nettoförmögenhet medtogs. Urvalets fördelning i övrigt framgår av tabell 5:A:2. Tabell 5:A:2 Kapitalskatteberedningens hushållsurval 1966

Förklaring: 1966 fanns det 285 hushåll med över 5 miljoner kronor i taxerad nettoförmögenhet. Alla dessa 285 ingår i urvalet.

84 och . . . Förmögenheternas

Tabellen anger att var femte taxeringsenhet med nettoformögenhet mellan 1 milj. och 5 milj. ingick i urvalet, var tjugonde mellan 300 000 och 1 milj. osv. Urvalet för ej skattepliktiga förmögenheter (under 100000) skedde genom urvalsdragning bland de individer som deklarerat eller skönstaxerats och varit födda den 15 maj. Sammanlagt ingick i urvalet 13 000 taxeringsenheter. Eftersom gifta makars förmögenhet blev samtaxerad blev antalet personer i undersökningen vida högre (18000). Den kraftiga överrepresentationen av de högsta förmögenhetsskikten medförde att undersökningen väl täckte in den deklarerade förmögenhetsmassan. En jämförelse mellan urvalet och taxeringsstatistiken for taxeringsenheter över skattepliktsgränsen, då 100000 kronor, anger att överensstämmelsen är mycket god beträffande såväl förmögenhetsfördelning, inkomstfördelning, åldersfördelning och regional fördelning. För de lägre förmögenhetsskikten finns inget lika bra kontrollmaterial. Jämförelsen måste då ske indirekt via urvalets representativitet med avseende på inkomstfördelningen. Urvalet uppvisade därvid något högre andelar hushåll med mycket låga och med mycket höga inkomster. Inkomststatistiken var dock under denna period behäftad med underskattningar just i dessa skikt. Kapitalskatteberedningens material måste därför bedömas vara en utmärkt källa till beskrivning av förmögenhetsfördelningens utseende vid mitten av sextiotalet. Dess svagheter ligger främst i att förmögenheterna rangordnades endast efter taxeringsvärden och inte efter marknadspriser och att många tillgångsslag sammanslogs till alltför stora aggregat. Det exakta antalet aktieägare eller aktiernas fördelning går således inte att beräkna. 1 beräkningarna i kapitel 5 har kapitalskatteberedningens material accepterats utan direkta ändringar. Till gruppen med nollförmögenhet har dock också förts de hushåll som ej deklarerat dvs. skillnaden mellan antalet hushåll i beredningens material och det totala antalet hushåll i Sverige 1966.

5 A 3 1958

Sparundersökningen

genomförde 1957 och 1958 intervjuundersökningar rö- Konjunkturinstitutet rande hushållens tillgångar och skulder. l hela urvalet sparande, inkomster, ingick 1 954 inkomstenheter men bortfall (vägran m. m.) gjorde att endast 1 708 enheter bildade bas för undersökningen. Bortfallet var dessutom speciellt högt för företagare utanför jordbruket och bland alla höginkomsttagare. Man kan därför befara att undersökningens osäkerhet är stor for grupper med mer betydande förmögenhetstillgångar. För de förmögna torde också intervjuerna ha varit tidsödande och riskerna för fel stora. syftade till uppskattningar av hushållssektorns till- Sparundersökningen gångar och skulder vid början och slutet av 1958. Genom intervjumetoden sökte man direkt fånga in tillgångarnas marknadsvärden utan den omväg via taxeringsvärden som används i deklarationsundersökningar. är unik i Sverige i så motto att den hämtat för- Sparundersökningen från intervjuer och ej från taxeringsmaterial. Detta mögenhetsuppgifterna är en orsak till att dess tillförlitlighet är svårbestämd. Till de uppenbara nackdelarna hör det lilla hushållsurvalet (1 700) som speciellt kan antas medföra osäkerhet för tillgångsslag som är starkt koncentrerade till exklusiva förmögenhetsskikt. Kvaliteten bör däremot vara betydligt bättre for de “bre-

SOU 1979-9 Förmögenherernas och . . . 85

da lagrens” tillgångar. Till den typen hörde egnahem, banksparande och sommarstugor. Sparundersökningens annorlunda karaktär och stora osäkerhet speciellt beträffande de stora förmögenheterna har medfört att den inte använts för att beskriva förmögenhetsfördelningens ojämnhet. Däremot har de olika tillgångsslagens belopp redovisats vid den historiska jämförelsen. Dessa belopp är dock inte helt jämförbara med övriga års och bör tolkas med stor försiktighet.

5 A 4 F olkräkningen 195 I

1 1950 års folkräkning fullföljdes en lång svensk tradition att även medta förmögenhetsuppgifter vid folkräkningen. Uppgifterna avsåg situationen vid 1951 års slut och baserades på ett urval individer. l urvalet avsågs ingå samtliga individer med över 50000 kronor i inkomst, var trettionde med mellan 10 000 och 50000 kronor, var nittionde med under 10000 kronor. Urvalet blev därigenom mycket stort. Om totalräkningen lyckats borde de förmögenhetsägare som samtidigt hade höga inkomster vara väl täckta i undersökningen. Bland höga inkomsttagare förelåg dock ett bortfall, vars konsekvenser på totalresultatet är svåra att bestämma. Stor osäkerhet gällde också individer som samtidigt hade låga inkomster och ägde större förmögenheter. Undersökningen var dessutom individinriktad, vilket medförde att i ca 140000 hushåll registrerades förmögenhet på båda makarna. De uppgifter som överfördes från deklarationerna var relativt detaljerade: aktier var exempelvis uppdelade på börsnoterade resp. övriga aktier, skulderna kunde uppdelas på inteckningsskulder, andra låneskulder, varuskulder, skatteskulder och andra skulder. En uppenbar nackdel med materialet vid jämförelser med senare studier är att förmögenheterna registrerades per person - inte per hushåll. Ett speciellt problem beträffande tillgångar i fastigheter var att taxeringsvärdena 1951 i de flesta fall gick tillbaka till 1945 års fastighetstaxering. Prisutveckligen var dessutom snabb under Koreaboomen, vilket medförde att fastigheternas taxeringsvärden vida understeg motsvarande marknadsvärden. Den i kapitel 5 redovisade ojämnheten i fördelningen för de taxerade nettoförmögenheterna kan därför starkt skilja sig från motsvarande vid marknadsprisvärdering. Folkräkningens uppgifter har direkt använts vid beskrivningen av hushållens förmögenhetsplaceringar 1951. Folkräkningens osäkerhet i högre förmögenhetsskikt medförde dock att vid ojämnhetsbestämningen har i stället använts uppgifter ur taxeringsstatistiken. Förmögenhetsuppgifterna för de ca 240000 hushåll (ca 7 procent av alla hushåll) med nettoförmögenhet överstigande 30000 är därför direkt tagna ur taxeringsstatistiken medan uppgifterna för de lägre förmögenheterna härrör från folkräkningen. I den senare gruppen har gifta mäns och gifta kvinnors förmögenhet “gifts ihop” med varandra med hjälp av korstabeller i folkräkningen.

86 och . . . SOU 19799 Förmögenhetemas

5 A 5 Folkräkningen 1945

Folkräkningen var baserad på två delurval med olika funktioner. I syfte att beskriva individernas olika tillgångs- och skuldposter via självdeklarationerna sammanlagt 130 000 (den s. k. uttogs 2 procent av alla individer bottensamplingen). För nettoförmögenhetens vertikala Fördelning uttogs var tolfte individ (tolftedelssamplingen). Individen var i båda fallen urvalsenhet. Det mycket stora urvalet borde ha medfört att tillgångarna och skulderna blev väl täckta och att den individuella förmögenhetsfördelningen också kan beräknas med hög precision. En viss osäkerhet finns dock för de allra största Även i dessa skikt skulle enbart var femtionde alternativt förmögenheterna. var tolfte individ ha ingått i undersökningen. har också andra svagheter - bl. a. underskattas Folkräkningsmaterialet inkomst av jordbruk, rörelse och annan fastighet. Detta kan tyda på att det kan finnas motsvarande underskattningar i förmögenhetsdelen. I beräkningarna i kapitel 5 har bottensamplingens uppgifter om tillgångar och skulder använts Bottensamplingens uppgifter om antalet ograverade. individer kronor i nettoförmögenhet har med negativ eller med 0-1000 också använts. För att beskriva förmögenhetsfördelningen i högre skikt har tolftedelsurvalet använts i intervallet 1 000-20 000 kronor och taxeringsstatistik för de ca 280000 hushåll som hade ännu högre förmögenhet. Folkräkningens individuppgifter har därigenom bara behövts “giftas ihop” i skiktet under 20000 kronor.

5 A 6 Folkräkningen 1935 för första gången en urvalsmetod - en I 1935 års folkräkning tillämpades femtedel av hushållen ingick i urvalet. Hustrur och barn under 15 år påfördes eller skuldi förekommande fall egen förmögenhet. Inga enskilda tillgångs- Huvudintresset på förmögenhetssidan var i stället den belopp registrerades. sammanräknade med fördelning på storleksklasser, ålnettoförmögenheten der. yrkesgrupper m. m. Uppgifter om hushållens olika tillgångsposter måste för 1935 därför hämtas ur andra material än folkräkningen eller via tillbakaskrivningar av 1945 års uppgifter. Ojämnheter i 1935 års hushållsfördelning blir också något osäkrare än 1920 och 1930 års estimat att relativt många gifta kvinnor 1935 genom registrerades med egen förmögenhet.

5 A 7 Folkräkningarna 1920 och 1930

Båda undersökningarna avsåg totalräkningar av befolkningen med i stort sett likartade metoder. Ingen redovisning skedde av olika tillgångsslag endast nettoförmögenheten redovisades. Negativa belopp redovisades ej. Eftersom räkningarna hade total karaktär bör även de allra största förmöha varit väl beskrivna. Antalet gifta kvinnor som deklarerade genheterna egen förmögenhet var lågt - 1920 endast 4 000 av totalt 626 000 individer om förmögenhet har med förmögenhet. Folkräkningarnas individuppgifter därför utan korrigeringar accepterats som mått på hushållsförmögenheten. Antalet hushåll har beräknats på grundval av befolkningsuppgifter i Statistisk Årsbok.

SOU 19799 Förmägenherernas och . . . 87 Appendix 5 B Hushållens tillgångar och skulder i förmögenhersundersäkningar 1935, 1945, 1951, 1958, 1966, 1970 och 1975 Tabell 5:B:1 Antal hushåll som 1975 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser. Ensamstående 18 år och äldre utgör eget hushåll

ll Andelar (HB, bostadsrätt, kooperation) 6,49 1,9 6,5 1.3 12. Bilar, båtar, inventarier 1972 48,0 21,35 6,1 21,4 4,3 13. Övriga tillgångar 1,42 0,4 1,4 0,3 14. Hushåll med positiv nettoform. Taxv. 2633 64,1 211,04 15. Hushåll med negativ netto-

olika fastighetsslagen _IUSICFZIIS ned så att totalen fastighet blir lika med summan av delposterna. b Med avses här att fastigheternas taxerade belopp uppräknats med ledning av försäljningsstatistik.

marknadspriser

Detta innebär uppräkning med 73 96 för egnahem, 45 96 för hyreshus och 101 % för fritidshus och 150 96 for jordbruk m. m. Marknadsprisberäkningen är här något annorlunda än ex. i tabell 4:3 och 4:4 varför totala bruttotillgångarna här uppgår till 505 miljarder jämfört med 513 i kapitel 4.

88 Förmögenheternas och . . .

Tabell 5:B:2 Antal hushåll som år 1970 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser. Ensamstående 17 år och äldre utgör eget hushåll

Med tillgångar placerade i 4. Jordbruksfastighet 22,64 10,3 33.7 12,5 5. Rörelsefastighet 1,23 0,6 1,6 0,6 6. Inventarier och lager i jordbruk

Källa: Franzén - Lövgren - Rosenberg och egna bearbetningar. “ Marknadspriser innebär uppräkning av fastigheternas taxeringsvärden med enbart 1970 års köpeskillingskoefñcienter dvs. med 49 96 För jordbruk, 29 96 för hyres- och aflärsfastigheter och 44 % för villor m. m.

SOU 1979-9 Förmögenherernas och . . . 89 Tabell 5:823 Antal hushåll som år 1966 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser

Med tillgångar placerade i

Källa: Kapitalbeskattningen i Sverige SOU 1969:54 och egna bearbetningar.

90 Förmögenherernas och . . . SOU 19799

Tabell 5:324 Antal hushåll som år 1958 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till marknadspriser. Ensamstående 17 år och äldre utgör eget hushåll

Antal Marknads- 1 000 hushåll 96 priser %

1. Samtliga hushåll 3 757 100 101,69 100 2. Utan tillgångar 3. Med tillgångar exkl. förs. fond. 101,69 lOO Med tillgångar placerade i 4. Jordbruksfastighet m. m. 424 11,3 25,07 24,7 5. Rörelse m. m. 207 5,5 9,35 9,2 6. Annan fastighet

Källa: Hushållens sparande år 1958. “Större än 500 kronor.

SOU 19799 Förmögenheremas och . . . 91 Tabell 5:825 Antal individer över l7 år som år 1951 hade tillgångar eller skulder av visst slag samt det sammanlagda beloppet av dessa (miljarder kronor). Tillgångar till taxeringsvärden och marknadspriser

Med tillgångar placerade i

Källa: Folkräkningen 1950 del Vlll, och egna bearbetningar.

92 Förmägenherernas och . . . SOU 19799 Tabell 5:826 Antal individer över 15 år som år 1945 hade tillgång eller skuld av visst slag samt det sammanlagda beloppet av denna (miljarder kronor). Tillgångar till taxerlngsvärden och marknadspriser

Med tillgångar placerade i

Källa: Folkräkningen 1945 del 11112och del Vll:2, och egna bearbetningar. * Av denna post ägde sannolikt drygt 50000 bostadsrättsinnehavare sammanlagt 0,76 miljarder.

Förmögenheternas och . . . 93

Tabell 5:B:7 Hushållens tillgångar och skulder av visst slag 1935. Tillgångar till laxeringsvirden och marknadspriser. I huvudsak härledda från 1945 års uppgifter Antal Tax. Marknadsl 000 indiv. 95 värden % priser 96 l. Samtliga individer över

4. Inventarier + lager i

94 Förmögenherernas och . . . sou 1979-9

Appendix

5 C Underdeklararionen av banktillgängar och premieobligarioner

1945-1975 Att betydande tillgångar i obligationer och i banksparande inte deklareras är i och för sig ett allvarligt problem både ur fiskal synpunkt och i förmögenhetsstudier. Bortfallets storlek kan dessutom ha förändrats över tiden eller fördela sig annorlunda i förmögenhetspyramiden i dag än det gjorde för exempelvis 10, 20 eller 30 år sedan. Om detta har skett skulle deklarationsmaterial ge en missvisande bild av utvecklingen av hushållens förmögenhetsstruktur och av förmögenhetsfördelningen. Deklarationsuppgifterna har därför i detta appendix jämförts med befintlig kreditmarknadsstatistik 1945-1975. Denna statistik har dock först under sjuttiotalet utvecklats så att den möjliggör jämförelser på disaggregerad nivå. I de övriga fallen kan jämförelser främst göras för totalsiffror som förutom hushållen även innefattar företag m. m. I de flesta fallen kan vi därför inte ange hur stor den sanna underdeklarationen varit utan bara ange huruvida det kan ha skett betydande förändringar av underdeklarationen över tiden. Beträffande premieobligationer kan direktajämförelser göras mellan 1975 och 1951. Enligt vår undersökning deklarerade hushållen 1975 i premieobligationer sammanlagt 3,55 miljarder kronor, vilket motsvarade 43 procent av hela premiestockvärdet (vi bortser från eventuella skillnader mellan de nominella beloppen och deklarationskurserna. År 1951 deklarerades 0,58 miljarder som premie- eller sparobligationer medan enbart premieobligationer totalt i landet utgjorde 1.6 miljarder dvs. högst 37 procent deklarerades av hushållen. I 1945 års folkräkning sammanslogs hushållens premieobligationer med de sannolikt mycket stora försvarsobligationerna. Sammanlagt deklarerades 0,78 miljarder, vilket torde ha utgjort omkring en fjärdedel av totalen premie- + försvarsobligationer i samhället. Vid övriga förmögenhetsundersökningar behandlades premieobligationerna tillsammans med andra tillgångar varför inga jämförelser kan göras. För bankinlåningen finns också främst uppgifter för åren 1945, 1951 och 1975. De jämförelser vi kunnat göra sammanfattas i tabell 5:C:1. Den första kolumnen anger att hushållens deklarerade banktillgångar uppgått till mellan ca 42 procent (1951) och ca 49 procent (1970) av den :orala inlåningen i banksystemet. Andelen låg på i stort sett samma nivå både 1975, 1945 och 1951 men var högre övriga år. Här bör observeras att i kolumnerna jämförs de deklarerade beloppen med all inlåning i banksystemet dvs. i nämnaren ingår också inlåningen från företag, stat, kommun, pensionsfonder m. m. Hushållens underdeklaration kan därför totalt sett ha ökat över tiden om övriga sektorer samtidigt minskat sin inlåning i bankerna och vice versa. I kolumn 2 jämförs deklarerade sparbankstillgångar med den totala sparbanksinlåningen. Även här gäller att samma nivå förelåg både 1945, 1951 och 1975. För den senare tidpunkten gällde att ca 15 % av den totala inlåningen föll på andra sektorer än hushåll, vilket omräknat innebar att ca 66 procent av hushållens totala Hushållen inlåning i sparbankerna också redovisades öppet i deklarationerna. har sannolikt också helt dominerat sparbankernas inlåning under tidigare

SOU 19799 Förmögenherernas och . . . 95

perioder. Hushållens deklarerade sparbankstillgångar bör därför ha utgjort i stort sett samma andel av hushållens verkliga inlåning både 1945, 1951 och 1975. För affársbankerna är statistiken sämre. Det vore därför önskvärt om resultaten beträffande sparbankerna kunde överföras till att gälla all bankinlåning. Underdeklarationen var dock 1975 klart högre för affársbanksinlåning än för sparbanksinlåning - ca 61 procent av hushållens totala tillgångar deklarerades jämfört med 66 procent för sparbankerna. Orsakerna till denna skillnad är svåra att klarlägga och det går ännu inte att särskilja om differensen ligger i ren falskdeklaration eller i legal eller halvlegal underdeklaration. Hushållens andel av affärsbankernas totala inlåning är relativt sett låg medan företagens m. fl. betydelse är stor. Deklarerad affársbanksinlåning uppgick till 22-25 procent av den totala inlåningen 1945-1951 och till 33

procent 1975. Ökningen kan bero på en minskad underdeklaration eller

på att hushållens betydelse som inlånare ökat. Hushållens betydelse har sannolikt också ökat i Förhållande till andra inlånarkategorier. Däremot vet man inte om detta kan förklara hela ökningen. Underdeklarationen av sparbankstillgångar synes därför ha varit av i stort oförändrad omfattning mellan 1945 och 1975. För affársbankerna är statistiken så dålig att inga direkta slutsatser kan dras. Om sparbanksinlåningen kan antas vara representativ för all inlåning bör underdeklarationen totalt sett inte ha förändrats 1945-1975 på ett påtagligt sätt.

Tabell 5:C:l Deklarerade banktillgångar jämfört med totala banktillgångar 1945-1975. Hushållens totalt deklarerade bankinlâning i procent av a/I bankinlåning (kolumn l). Hushållens deklarerade sparbanksinlåning i procent av all sparbanksinlåning (kolumn 2) och i procent av enbart hushållens inlåning (kolumn 3). Hushållens deklarerade affärsbanksinlåning i procent av all affärsbanksinlåning (kolumn 4) och i procent av enbart hushållens inlánlng (kolumn 5)

Kolumn

Anm.: 1 kolumnerna 3 och 5 ingår endast den inlåning som tillskrivits hushållen. vilket innebär att den inlåning som funnits på s. k. onumrerade konton inte medtagits. Om ex. hälften av de onumrerade kontona fallit på hushållen sjunker hushållens deklarerade andelar från ovanstående 66 resp. 61 procent med ca 2 procentenheter. Källa Folkräkningarna resp. år. Statistisk årsbok och SCBs ñnansräkenskaper.

6 En internationell

jämförelse

Syftet med detta kapitel är att undersöka likheter och olikheter mellan förmögenhetsfördelningen i Sverige och i ett antal andra utvecklade industriländer Jämförelsen avser hur hushållen placerat sina tillgångar, förmögenhetens totala storlek och ojämnheten i förmögenhetsfördelningen. Sådana jämförelser kan anses ge ökad kunskap om i vilka avseenden den svenska blandekonomin“ skiljer sig från andra länders. Det finns mycket få studier som behandlar förmögenhetsfordelningen i ett internationellt perspektiv och sannolikt ingen som jämför Sverige med andra länder. A priori vet man därför inte vilka länder som har en jämn Fördelning eller om Sverige tillhör denna grupp. Sverige anses dock tillsammans med Norge, Storbritannien, Japan och Australien jämfört med andra länder ha jämn fördelning av inkomsterna före skatt medan Frankrike, Västtyskland och Förenta staterna uppvisar stora klyftor. Sverige anses också tillhöra de länder som har den minsta ojämnheten i de disponibla inkomsterna dvs. inkomsterna efter hänsyn till skatter och bidrag. Det starka sambandet mellan inkomst och förmögenhet (jfr kapitel l) och mellan inkomstfördelningen och förmögenhetsfordelningen i ett land talar för att sambandet även bör finnas i det internationella perspektivet. En rimlig hypotes är därför att länder med relativt sett jämn inkomstfördelning också bör ha jämn formögenhetsfördelning. Sambanden är dock så komplicerade och skillnaderna mellan länderna i väsentliga avseenden så stora att ett land med en internationellt sett jämn inkomstfördelning mycket väl kan ha en extremt ojämn förmögenhetsfördelning. På analogt sätt kan länder där förmögenhetsfördelningen kan antas vara extremt jämn

(ex. i Östeuropa) ändock uppvisa betydande inkomstklyftor. I de länderna

kan toleransen mot förmögenhetsskillnader vara mindre än toleransen mot inkomstskillnader. I regel är emellertid förmögenhetsfördelningen vida ojämnare än inkomstfördelningen. Detta beror främst på att det finns en nedre gräns för ett hushålls inkomster, vilket betingas av att hushållet för att överleva kräver inkomster av viss storlek. Detta sätter en övre gräns för ojämnheten i inkomstfördelningen. För privata förmögenheter finns ingen nedre förmögenhetsgräns. Detta gäller om man med förmögenhet menar reala och finansiella tillgångar, dvs. vad man i Sverige i stort sett kan kalla 1 Detta kapitel bygger i man däremot huvudsak på Roland skattepliktig förmögenhet. Utvidgar förmögenhetsbegreppet Spånt, The Distribution of till att också omfatta pensionsfordringar och värdet av de tillgångar som Household Wealth in stat och kommun helt gratis eller till subventionerade priser ställer till medsome Developed Countriborgarnas förfogande blir läget ett annat. Folkpensionssystemet innebär t. ex. es. Paris, July 1978.

98 En internationell jämförelse sou 1979-9

att alla medborgare garanteras en inkomstström, dvs. äger förmögenhet i form av pensionsfordringar. De jämförelser som genomförs i detta kapitel avser i stort sett vad vi i Sverige kallar skattepliktig förmögenhet. Marknadspriser och justering för underdeklaration har dock gjorts när så varit möjligt. Studien avser därför de till kontanter transformerbara tillgångarna, och de skillnader mellan länderna som presenteras avser detta begrepp Dessa skillnader förstärks eller försvagas om man också tar hänsyn till ländernas olika pensionssystem. sociala trygghetssystem m. m. Inom detta område krävs dock ytterligare forskning. De privata förmögenheterna (och inkomsterna) kan ha olika innebörd och räckvidd i olika länder. Ett exempel på detta erbjuder den svenska allemansrätten som ger rätt åt alla individer att utan avgift beträda annans mark. l länder utan allemansrätt kan markägaren antingen hindra tillträde eller genom avgiftsbeläggning få inkomster därav. Allemansrätten innebär och därmed mycket jämnt fördelad därför ett slags inkomst förmögenhet över befolkningen. l länder utan denna rätt borde i stället dessa inkomster och motsvarande förmögenheter tillfalla den betydligt mindre gruppen markägare. I det senare fallet registreras värdet hos ägaren som en sannolikt skattepliktig tillgång medan man i det “svenska” fallet inte registrerar tillgången trots att värdet av den sannolikt är minst lika stort? Man kan därför hävda att hushållens disponibla inkomster och förmömening anger hur stora resurser hushållen har till sitt genhet i traditionell förfogande för att antingen köpa konsumtionsvaror och tjänster på den öppna marknaden eller till sparande. Inkomst- och förmögenhetsskillnztder inom ett land anger därför att hushållen har olika möjligheter att göra sig gällande som konsumenter på marknaden. Det är sådana skillnader som kan fångas in i studier av vår karaktär. Däremot kan vi inte ännu ta hänsyn till att den privata konsumtionen kan spela helt olika roll i olika länder på grund av fenomen som den offentliga subventioneringen av sjukvård. åldringsvård. kultur och andra fritidsaktiviteter, kommunikationer. bostäder utbildning, och speciella regler av typen allemansrätten och strandlagen i Sverige. Förmögenheternas roll kan därför vara starkt olika i skilda länder. l vissa länder

Korrigering för underdeklaration har gjorts i tabellerna för hushållens förmögenhetsplaceringar, dvs. 6:1, 6:3. 6:5, 6:6 och 6:8. l dessa fall har uppräkning skett av tillgångar i banksparande. obligationer och insatslägenheter. Kontanterna har däremot inte räknats upp. l tabellerna för ojämnheten i förmögenhetsfördelningen. 6:4, 6:7 och 6:9 (men ej i 6:2), har hänsyn till underdeklarationen tagits genom intervallangivelser.

zDet finns många paralleller till allemansrätten. De är alla svåra att metodologiskt definiera och statistiskt värdera och mäta. Kooperationens expansion inom ex. detaljhandeln kan ha betytt lägre priser för alla konsumenter och lägre vinster for privat detaljhandel. Resultatet skulle då bli lägre skattepliktig förmögenhet hos företagarna och motsvarande högre reala inkomster dvs. Oregistrerad förmögenhet hos konsumenterna. l samma riktning verkar expansionen av det allmännyttiga bostadsbeståndet. Skogsägarnas expansion av den egna skogsindustrin kanske är ett exempel på en motsatt effekL som drivit upp efterfrågan på virke och därmed ökat Skogsägarnas förmögenhet.

SOU l9799 En internationell jämförelse 99

kan det “goda livet” kräva ägande av förmögenhet medan man i andra kan leva på en hög välfárdsnivå utan tillgång till förmögenhet Detta medför problem när man skall tolka givna skillnader i ojämnhet mellan olika länder. I ett land kan förmögen- . i förmögenhetsfördelningen hetsfordelningens ojämnhet i och för sig vara mycket stor men förmögenheternas generella betydelse för hushållens levnadsvillkor vara begränsad. l ett annat land kan formögenhetsfordelningen relativt sett vara jämnare fördelad men å andra sidan förmögenheternas betydelse för levnadsvillkoren vara mycket stor. Sådana mera övergripande jämförelser är mycket krävande att genomföra och har inte rymts inom ramen för detta kapitel.

6.1 Uppläggning

De länder som förutom Sverige ingår i denna studie är Danmark, Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Förenta staterna. Länderurvalet har baserats på tillgången på jämförbar statistik men även i de här medtagna länderna finns stora luckor i det statistiska materialet. Jämförelsen genomförs parvis dvs. Sverige gentemot vart och ett av de övriga länderna. Det svenska materialet anpassas for varje jämförelse så att så stor jämförbarhet som möjligt uppnås tillgångarna sammanläggs på olika sätt och förmögenhetsbegreppet varieras. Man kan därför inte från materialet utan vidare jämföra ex. Storbritannien och Danmark. För varje land ges en kortfattad beskrivning av källmaterialets ursprung och kvalitet. Därefterjämförs hushållens förmögenhetsplaceringar och skulder i Sverige och i landet i fråga. Försök görs också att jämföra ojämnheterna i förmögenhetsfordelningarna. Vid tolkningen av skillnader i placeringsformer bör observeras att dessa kan bero antingen på utbuds- eller efterfrågefaktorer. En hög andel exempelvis obligationer kan därför bero på att hushållen prioriterat denna placeringsform eller på att låntagarna (obligationsutgivarna) gjort prioriteringen och hushållen tvingats anpassa sig. Det kan naturligtvis också vara resultatet av rent institutionella förhållanden eller av politiska beslut. Man bör slutligen observera att förutom Sverige och möjligen Danmark, ingår i jämförelsen inga av de länder som har rykte om sig att vara egalitära stater. Det är därför fullt möjligt att ett land som Norge kanske har en En speciell aspekt av kan denna skillnad är att jämnare förmögenhetsfördelning än alla här medtagna. Förhoppningsvis invandrare från länder sådana utvidgade jämförelser genomföras i framtiden. med låg inkomstnivå torde ha betydligt lättare att nå en med övriga 6.2 Danmark medborgare jämförbar levnadsstandard om förmögenheten spelar Den danska motsvarigheten till den svenska statistiska centralbyrån pub- liten roll för levnadsstansom en darden än om bostadsvilllicerar årligen uppgifter om förmögenheter och deras fördelning kor, sjukvård, barns biprodukt till inkomstundersökningarna. De tillgångs- och skuldslag som utbildningsmöjligheter ingår överensstämmer i stort med vår urvalsstudie. Problemen med falskm. m. är beroende av deklaration och underdeklaration bör vara av samma storlek som i Sverige. privatförmögenhetens Fastigheternas taxeringsvärden skiljer sig från marknadsvärdena i likhet med storlek. fallet i Sverige.

100 En internationell jämförelse SOU 1979-9

Ett specifikt danskt problem gäller taxeringsvärdena på obligationer. Skattelagarna tillåter att obligationer som skuld tas upp till sina nominella värden men som tillgång till sina marknadsvärden som ligger ca 25% lägre. I Sverige påverkar detta inte direkt hushållens förmögenhet eftersom det är företag. kreditinstitut, stat och kommun som har skulder i form av obligationer. I Danmark är däremot inteckningsskulderna i regel i form av obligationer. För att i Danmark beräkna förmögenheten till marknadspriser måste man följaktligen både justera upp fastighetsvärdena och justera ned värdet av inteckningsskulderna. Sådana förändringar är relativt lätta att göra för alla hushåll sammantagna. Man vet däremot inte exakt hur olika förmögenhetsskikt påverkas. Man kan därför inte heller bestämma den danska förmögenhetsfördelningen när tillgångarna värderats efter marknadspriser utan bara efter taxeringsvärden. För Sverige har tidigare visats att marknadspriserna ger något lägre ojämnhet än taxeringsvärderingen.

6.2. 1 Hushållens _lörmögenhersplaceringar Det finns vissa klara likheter och olikheter mellan förmögenhetsplaceringen i Danmark och i Sverige, vilket framgår av tabell 6:1. Bland likheterna kan nämnas att marknadsvärdet av egnahem, sommarstugor och insatslägenheter tillsammans utgör drygt hälften av förmögenhetsmassan både i Sverige och Danmark. I båda länderna uppgår de totala skulderna till omkring 30 procent av de totala tillgångarna. Skillnaderna finns framför allt på den finansiella sidan. Banktillgångarna

är relativt sett mer än dubbelt så betydelsefulla i Sverige som i Danmark

- 20 % mot 9 %. Förmögenhet placerad i aktiebolag är i Sverige tre gånger högre än i Danmark - 6 % jämfört med 2 %. I Danmark är i stället obligationsplacering betydligt viktigare än i Sverige - 11 % mot 6 %. De låga danska aktietillgångarna kompenseras av en hög andel för hyresfastigheter och för enskild företagsverksamhet - 10 % jämfört med 6 % i Sverige. Jordbruk m. m. är däremot av ungefär likvärdig betydelse i de två länderna. (Här har använts en låg marknadspriskorrigering för Sverige.) Bland skuldposterna spelar inteckningsskulder en större roll i Danmark än i Sverige. En måhända oväntad slutsats av jämförelsen är att den danska hushållsformögenheten är relativt sett mer betydande än den svenska. Räknat per individ och uttryckt i svenska kronor var den danska förmögenheten 59 000 och den svenska 43 000. Den svenska inkomstnivån och den ekonomiska levnadsnivån brukar däremot med de flesta mätmetoder vara klart högre i Sverige. Pensionsfordringar, egentillgångar. offentlig förmögenhet m. m. är därför sannolikt högre i Sverige. Den “svenska” metoden att i stor utsträckning driva företag i aktiebolagsform leder också till att förmögenheten ter sig lägre under i övrigt lika förhållanden.

6.2.2 FärmögenheIs/ördelningen En jämförelse mellan den vertikala förmögenhetsfördelningen i Danmark och Sverige kan enbart göras för tillgångar och skulder värderade efter taxeringsvärden. således ej efter marknadspriser. Det förefaller rimligt att anta att skattemoralen i de två länderna är så pass lika att i stort sett lika stor

En internationell 101 jämförelse Tabell 6:1 Hushållens förmögenhetsplacerlngar 1 Danmark och Sverige 1975. Taxerlngsvârden och marknadspriser. Miliarder Dkr och Skr. Danmark Sverige Taxv. % Marknp. 96 Taxv. % Marknp. 96 Finansiella tillgångar

Rea/a lillgângrar Hyresfast. och rörelsetillg. exkl. jordbruk 53 13 58 10 20 6 28 6 Jord- och skogsbruk 46 11.5 86 15 29 9 73 14 Egnahem. insatslägenheter, ”sommarstugor 208 52 312 53 146 46 250 49 Ovrigt (bilar, båtar etc.)

Summa reala tillgångar 307 77 456 78 195 61 350 69 Tora/a til/gångar 400 100 585 100 320 100 510 100

Skulder

Sku/dkvor Totala skulder/totala tillgångar 0,53 0,29 0,47 0,29 Källa: Spånt R. The Distribution 01 Household Wealth in some Developed Countries. Paris, July 1978, table 2.

andel av de verkliga tillgångarna har deklarerats. Jämförelsen mellan de två länderna (se tabell 6:2) anger att förmögenhetsfördelningen i Sverige genomgående ter sig mindre ojämn. 1Sverige innehade den rikaste procenten hushåll 20% av totala nettoförmögenhetenjämfört med ca 25% i Danmark. De tvâ procent rikaste i Sverige 28% mot 33% i Danmark. På likartat sätt ägde de 5% rikaste i Sverige 44% mot 48% i Danmark, de 10 procent rikaste 60% mot 65% i Danmark. Skillnaden mellan Sverige och Danmark beror därför främst på de allra förmögnaste hushållen. Skulle de danska miljonärerna haft samma andel av totalformögenheten som de svenska skulle förmögenhetsfördelningarna i de två länderna ha varit i det närmaste identiska. Vi har här tvingats jämföra taxerade förmögenheter. Det är i varje fall teoretiskt möjligt att en värdering efter marknadspriser skulle medfört att den danska förmögenhetsfördelningen skulle varit jämnare än den svenska. För Sverige gällde som bekant att marknadspriser gav upphov till en nära dubbelt så stor total förmögenhet och en något jämnare fördelning än taxe-

102 En internationell jämförelse

Tabell 6:2 Förmögenhetslördelningen mellan hushåll i Danmark och Sverige 1975. Nettoförmögenhet till taxeringsvârde

Procent Procent av totala nettoförmögenheten rikaste

Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris, July 1978, table 3. ringsvärderingen. Enligt tabell 6:1 låg den danska marknadsprisvärderade förmögenheten på en mer än dubbelt så hög total nivå som den taxeringsvärderade. Ojämnheten i Fördelningen av den marknadsprissatta förmögenheten kan därför starkt 6:2 angivna. Viktigt i det samskilja sig från den i tabell manhanget är bl. a de allra rikaste danska hushållens skuldsättningsgrad dvs. till sin taxerade nettoföroch tillgångsstruktur äger de i Förhållande stora fastighetstillgångar med låga taxeringsvärden och stora obmögenhet ligationsskulder med höga taxeringsvärden.

6.3 Storbritannien

De brittiska förmögenhetsstudierna är baserade på uppgifter om tillgångar och skulder för under året avlidna. Detta kan synas vara en otillforlitlig metod men genom förfinade metoder, som bland annat tar hänsyn till skillnader i dödsrisk mellan olika ålders- och socialgrupper har relativt säkra uppgifter framtagits för alla år sedan 1911. Liksom i Sverige finns dock problem förknippade med att fördela de odeklarerade tillgångarna mellan de lägsta förmögenheterna (som ofta är undantagna från skyldighet att deklarera) och de större förmögenheterna.

6.3.1 Hushållens för-mögenhersplaceringar

I tabell 6:3 har undantagits varaktiga konsumtionsvaror, livförsäkringstillgångar etc. och sedelinnehavet. I både Sverige och Storbritannien utgör olika former av bostäder den klart viktigaste tillgångsposten. Summan av egnahem, privatägda hyreshus, bostadsrätter, sommarstugor och jordbrukets boningshus uppgick i Sverige till 53% av totaltillgångarnajämfört med 46% i Storbritannien. En skillnad mellan länderna, som förefaller rimlig, ärjordbruks- och skogsmarkens större betydelse i Sverige, ca 10% av totalen jämfört med ca 5%. De finansiella tillgångarna spelar en större roll i Storbritannien än i Sverige - 41% av totaltillgångarna jämfört med 31%. Svenskarna har relativt sett lägre tillgångar både i obligationer, börsnoterade aktier och i olika former av fordringar och skuldbevis. Särskilt markant är skillnaden i fråga om andelen obligationer, som i Sverige bara är tredjedelen så stor som i Storbritannien. De börsnoterade aktiernas andel av de totala tillgångarna är starkt

SOU 1979-9 En internationell jämförelse 103

beroende av vilket år jämförelsen avser. (1974 som var ett utomordentligt dåligt år for Londonbörsen uppgick hushållens börsnoterade aktier bara till 4% av de totala tillgångarna jämfört med 7% för här medtagna 1975.) Skuldsättningen är avsevärt högre i Sverige än i Storbritannien - 29% mot 19%. Här är det inteckningsskulderna som svarar for skillnaden. Den brittiska hushållsformögenheten slutligen motsvarade 38 000 kronor per individ medan den svenska uppgick till 43 000.

Tabell 6:3 Hushållens förmögenhetsplaceringar i Storbritannien och Sverige. Marknadspriser 1975. Miljarder S och Skr

Storbritannien Sverige 96 96

Finansiellt: rillgârlgar

Rea/a tillgångar Bostads och fritidsfastigheter 110 46 275 52 Mark och skog inom

Skulder

.Skuld/nior Totala skulder/totala tillg. 0,19 0,28 Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries, Paris, July 1978, table 4.

6.3.2 F örmögenhersförde/ningen Huvudintresset i de brittiska fördelningsstudierna har varit knutet till fördelningen mellan fysiska individer. Statistiker har dock utarbetat metoder som möjliggör uppskattningar av hushållsfordelningen på grundval av uppgifter från den individuella fördelningen. Uppgifterna blir dock osäkrare. l tabell 6:4 presenteras resultat under olika förutsättningar beträffande ej deklarerade tillgångar och för sambandet mellan individens och hushâllets förmögenhet. Den brittiska fördelningen går dock inte att exakt bestämma.

104 En internationell jämförelse

l stället anges högsta och lägsta värden. Skillnaden mellan individberäkning l och ll är att i ll inte ingår de ej deklarerade tillgångarna medan dessa i I har antagits tillhöra enbart de lägsta förmögenhetsskikten. Hushållsfördelningarna Ill och IV är beräknade utifrån ll men i extremfallet (IV) har den rikaste mannen antagits vara gift med den rikaste kvinnan, den näst rikaste gifta mannen vara gift med den näst rikaste gifta kvinnan osv. Fördelningen III har å andra sidan erhållits när den rikaste mannen varit gift med den fattigaste kvinnan osv. Det förefaller a priori sannolikt att den sanna fördelningen ligger betydligt närmare IV än Ill. Ojämnheten i hushållens förmögenhetsfördelning skulle då bli mycket lik ojämnheten i den individuella fördelningen. Diskussionen ovan pekar mot att den bästa jämförelsen mellan Sverige och Storbritannien får man genom att använda kolumn l och V i tabell 6:4. Den svenska fördelningen ter sig då klart jämnare än den brittiska. Denna slutsats kvarstår även med hänsyn till den utjämning som skedde i Storbritannien mellan 1972 och 1975.

Tabell 6:4 Förmögenhetsfördelningen mellan individer och hushåll i Storbritannien 1972 och mellan hushåll i Sverige 1975. Nettoförmögenhet till marknadspriser

Procent Procent av totala nettoförmögenheten rikaste hushållen Storbritannien Sverige

Individ Hushåll Hushåll l ll lll IV V

Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris. July 1978, table 5.

6.4 Frankrike

Även i Frankrike finns ett växande intresse och en livlig debatt om frågor kring förmögenhetsfördelningen. Intresset och forskningen har främst knutits till fördelningen mellan olika socialgrupper. Först under senare år har debatten kunnat baseras på statistiskt någorlunda tillförlitlig grund. De undersökningar som hittills gjorts har dock varit för små för att möjliggöra tillförlitliga beskrivningar av de rikaste hushållens situation. Vi vet därför ännu inte hur stor andel av de totala tillgångarna som ägs av de en procent rikaste hushållen, de fem procent rikaste etc. Undersökningarna beskriver däremot sannolikt bättre fördelningen mellan olika socialgrupper och i vilka tillgångar de franska hushållen har placerat sin förmögenhet. De franska *Jfrz Konjunkturinstitutets sparundersökningar uppgifterna skiljer sig från de flesta andraländers genom att de framtagits 1957-1958 i Sverige. via intervjuer med hushållen - inte via offentliga register

En internationell jämjörelse 105

Tabell 6:5 Hushållens förmögenhetsplaceringar i Sverige och Frankrike 1975. Miljarder francs och Skr Frankrike Sverige % % Finansiella rillgârtgai

Rea/a Iillgârzgai

Skuld/nio! Skulder/totala tillgångar 0,09 0,30 Nettoförm/Disp. ink. 2,9 2,1

Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries, Paris, July 1978, table 6.

6.4. 1 H ushâl/ens förmögen/iersplaceringal*

I tabell 6:5 jämförs hushållens förmögenhetsplaceringari Sverige och i Frankrike 1975. Jämförelsen kan inte göras lika ingående som ex. i fråga om Danmark men vissa klara strukturella likheter och olikheter framträder ändock. I båda länderna utgör de finansiella tillgångarna omkring en fjärdedel av de totala tillgångarna och Följaktligen de reala tillgångarna tre fjärdedelar. Olika former av banktillgångar dominerar i båda länderna de finansiella tillgångarna. Summan av aktier och obligationer är dock lägre i Frankrike. 1 den franska studien kan man inte direkt ange aktiernas resp. obligationernas andelar. Andra studier anger dock att obligationerna utgör ca 2,5% av totaltillgångarna i Frankrikejämfort med 2% i Sverige* Detta skulle innebära att aktierna utgör omkring 3% i Frankrike mot 6% i Sverige. På den reala sidan finns stora likheter beträffande andelen för jordbruk m. m. och fritidshus. Egnahem m. m. spelar dock en relativt sett mer betydelsefull roll i Sverige, 46 % jämfört med 41 %. Frankrike har å andra sidan avsevärt högre andel placerad i enskilda firmor, 9 %, jämfört med 1 Nära en tredjedel av bara 3 % i Sverige samt högre andel i hyreshus, 6 % mot 4 %. aktietillgångarna avser aktier i utländska företag, Företagstillgångar är av naturliga skäl svårare att åsätta marknadspriser vilket är mångdubbelt mer än ex. börsnoterade obligationer eller aktier. Skillnaden mellan de enskilda än motsvarande svenska firmornas betydelse i de två länderna kan delvis vara ett resultat av att andel som var endast en man av skatteskäl i Sverige driver även mindre företag som aktiebolag. fyrtiondel.

106 En internationell jämförelse

Det finns en klar skillnad beträffande skuldsättningen. l Sverige uppgår skulderna till 30% av tillgångarna mot under 10% i Frankrike. Detta får till följd att medan hushållens finansiella tillgångar exklusive aktier i Sverige bara uppgår till tre fjärdedelar av de totala skulderna är de finansiella tillgångarna i Frankrike drygt två och en halv gånger större än skulderna. En jämförelse mellan förmögenhet och disponibel inkomst utvisar att förmögenheterna är ca 2,9 gånger större än inkomsterna i Frankrike mot 2,1 gånger i Sverige. Nettoförmögenheten utslagen per invånare blir också högre i Frankrike, 59 000 francs jämfört med ca 42000 kronor i Sverige.

6.5 Västtyskland

Västtyskland är kanske det land där förmögenhetsfördelningen diskuterats mest intensivt. Detta kan vara orsakat av de förmögenhetsutraderingar och omfördelningar som skedde under de två världskrigen, under Weimartidens hyperinflation och genom 40-talets myntreform. Även för Västtyskland saknas dock ännu heltäckande säkra förmögenhetsundersökningar. För många tillgångsslag måste man använda uppskattningar som framkommit som biprodukter till inkomst- eller konsumtionsundersökningar.

6.5. 1 Hushållens .förmögenhersplaceringar

För att få en komplett uppskattning av den tyska formögenhetsstrukturen tvingas man använda uppgifter från 1969. Utvecklingen 1969-1975 kan därför ha medfört förändringar som påverkar våra slutsatser. Enligt tabell 6:6 fanns det vissa klara likheter mellan Tyskland 1969 och Sverige 1975. l båda länderna utgjorde summan av egnahem, lägenheter, fritidshus och jordbruk omkring två tredjedelar av de totala tillgångarna. Banktillgångarna uppgick i Sverige till en femtedel av totalen mot en sjättedel i Tyskland. Aktiernas betydelse var också ungefär densamma i de två länderna, 5% av totalen i Västtyskland och 6% i Sverige. Obligationstillgångarna var relativt sett obetydliga och uppgick i båda länderna till ca 2%. Den största skillnaden mellan länderna fanns beträffande tillgångar i enskilda firmor dvs. företag utanför bolagssektorn. Den tyska andelen låg här på 13% jämfört med 4% i Sverige. Det bör emellertid poängteras att värderingen av enskilda firmor tillhör de allra osäkraste momenten i förmögenhetsstatistiken både i Tyskland och i Sverige. l Tyskland liksom i Sverige är inteckningsskulder den klart viktigaste skuldformen men de totala skulderna uppgår bara till en sjundedel av de totala tillgångarna mot en dubbelt så hög andel i Sverige. 1 Nya data avseende Västtyskland har kommit 6.5.2 F ärmögenheIs/ördelningen oss tillhanda sedan detta avsnitt fárdigställts. Av De uppgifter som föreligger om ojämnheten i den tyska förmögenhetsfortidsskäl har dessa dock delningen är så gamla som från 1966. Trots detta synes de fortfarande vara inte kunnat inarbetas i den grund som den tyska fördelningsdebatten vilar på och ingen har hittills detta kapitel. De kommer i stället att analyseras i vår kunnat ange att de är oriktiga. Dock bör påpekas att de bl. a. baseras på slutrapport. en mycket hög värdering av s. k. Produktivvermögen. dvs. av förmögen-

En internationell jämförelse 107

Tabell 6:6 Hushållens förmögenhetsplaceringar i Västtyskland 1969 och Sverige 1975. Miljarder D-mark och Skr

Västtyskland Sverige % %

Finansiella Ill/gångar 244 17 l00 21 Banktillgångar

Rea/a tillgångar Egnahem. lägenheter, fritidshus,

Skull/el

Skuld/wo! Totala skulder/totala tillg. 0,14 0.31 Källa: Spänt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris. July 1978, table 7.

heten i privata Företag. En lägre (ex. en “svensk” värdering) skulle ge lägre tillgångsvärden framför allt För de allra rikaste grupperna. Tabell 6:7 anger att vid givna förutsättningar var ojämnheten i Tyskland 1966 vida högre än i Sverige 1975 (och Följaktligen också högre än i Sverige 1966).

Tabell 6:7 Förmögenhetsfördelningen mellan hushåll i Västtyskland 1966 och Sverige 1975. Nettoförmögenhet till marknadspriser

Procent Procent av totala nettoförmögenheten rikaste

Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris, July 1978, table 8.

108 En internationell jämförelse sou 1979-9

6.6 Förenta staterna

Problemet beträffande Förenta staterna är inte att det finns för få eller för gamla undersökningar utan att det finns för många konkurrerande uppskattningar med skiljaktiga resultat. Den i USA vanligaste metoden utgår från bouppteckningsmaterial och med hjälp av Vägning mot dödsrisker i olika åldersgrupper och uppräkning till marknadsvärden erhåller man en uppskattning av formögenhetsfördelningen för den levande befolkningen. Beräkningarna avser i regel individer och måste om räknas för att avse hushåll. Sådana bouppteckningsresultat har använts i tabell 6:9 avseende den vertikala förmögenhetsfordelningen. Där används också resultat från en alternativ mer komplicerad metod. Förmögenhetstillgångarna har där tillskrivits de olika hushållen på basis av uppgifter om tillgångarnas avkastning och om tillgångarnas totala storlek i USA. Man får uppgifter om tillgångarna och skulderna så att säga bakvägen“ via uppgifter om avkastningen och skuldräntorna. Metodens tillförlitlighet beror på hur väl man lyckas uppskatta de olika tillgångarnas totala storlek i ekonomin, om det finns skillnader i tillgångarnas räntabilitet och skuldräntornas höjd mellan olika förmögenhetsskikt.

6.6. 1 Hushållens _förmögen/zeIsp/aceringai 1 tabell 6:8 jämförs de svenska och de amerikanska hushållens förmögenhetsplaceringar 1975. Skillnaderna mellan de två länderna är betydligt klarare än mellan Sverige och de västeuropeiska länderna. Mest slående är kanske att egnahem, fritidshus och bostadsrätter utgör 40% av de svenska tillgångarna mot mindre än en fjärdedel i USA. Privatföretag utanförjordbruksoch bolagssektorn utgör å andra sidan en tiondel av de amerikanska tillgångarna mot bara en hundradel i Sverige. (Värderingsproblemen är dock stora för dessa tillgångar.) Aktieinnehavets betydelse är också starkt olika. I USA utgjorde olika aktietyper 13% av de totala tillgångarna mot 5% i Sverige. För finansiella tillgångar totalt sett ñnns dock stor likhet - de utgör omkring halva totaltillgångarna i båda länderna. Bankinlåning m. m. uppgår i USA till 19% och i Sverige till 15 96, och obligationer till 6 % resp. 5 %. Det amerikanska materialet innehåller uppgifter om hushållens försäkrings- och pensionsreserver. Jämförelsen med de fonderade tillgångarna i AP-fonden, SPP etc. visar dock att medan de amerikanska hushållens tillgångar till 12 % fanns i denna form var motsvarande tal i Sverige 23 %. Skuldsättning spelar en relativt sett liten roll i USA. Skulderna uppgår till mindre än en tiondel av tillgångarna jämfört med det dubbla i Sverige.

6.6.2 F ärmögenhersförde/ningen Tabell 6:9 anger att de rikaste 0,3%. 1%. 2% och 10% av hushållen ägde betydligt högre andel av den totala nettoförmögenheten i Förenta staterna än i Sverige. Uttryckt på detta sätt skulle förmögenheterna vara vida ojämnare fördelade i Förenta staterna 1969 och 1972 än de var i Sverige 1975.

En internationell jämförelse 109

Tabell 6:8 Hushållens förmögenhetsplaceringar i USA och Sverige 1975. Miljarder US S och Skr USA Sverige % % Finansiella tillgångar

Livförsäkrings- och pensions-

Rea/a iii/gångar

Skulder

Skilldkvor Totala skulder/totala tillgångar 0.09 0,21

Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris. July 1978. table 9.

De amerikanska uppgifterna För 1975 är ännu inte analyserade men all tillgänglig information pekar mot att även dessa skulle utvisat en vida större ojämnhet än de svenska uppgifterna. Den högsta procentens andel av nettoformögenheten i USA, 35-39 procennmotsvarar ungefär den nivå som rådde i Sverige 1945-1951. Skillnaderna i ojämnhet mellan länderna år därför mycket stora. Den rikaste procenten hushåll i Sverige ägde 15-17 procent av den totala nettoförmögenheten jämfört med en mer än dubbelt så hög andel i Förenta staterna. De rikaste 0,3 procenten av hushållen - i de amerikanska unbenämnda - av dersökningarna ”superrich” ägde i Sverige 9-10 procent totalen jämfört med ca 15 procent i Förenta staterna. Det bör observeras att till skillnad från tabell 6:6 ingår i tabell 6:9 inga tillgångar i form av livförsäkring eller pensionsfonder. (Dessa tillgångsslag var relativt sett mer betydelsefulla i Sverige.) l de amerikanska beräkningarna (ej för 0.3 procent) ingår relativt sett stora tillgångar i form av varaktiga konsumtionsvaror dvs. bilar. båtar, hushållsapparater m. m. l de svenska värdena ingår endast större delen av bil- och båtbeståndet men praktiskt

1 10 En internationell jämförelse sou 1979:9

taget inga andra konsumtionsvaror. Från andra studier vet man att de varaktiga konsumtionsvarorna är avsevärt jämnare fördelade mellan hushållen än andra förmögenhetsobjekt. Skillnaderna i ojämnhet i formögenhetsfordelningen mellan de två länderna skulle därför ha varit än mer accentuerad om exakt samma förmögenhetsdefinition kunnat tillämpas.

Tabell 6:9 Förmögenhetsfördelnlngen mellan hushåll i USA 1969 och 1972 och Sverige 1975. Nettoförmögenhet till marknadspriser

Procent Procent av totala nettoformögenheten rikaste

” 15 96 resp. 39 % hänför sig till 1972 och är baserat ursprungligen på bouppteckningsmaterial. Övriga amerikanska värden gäller 1969 och är inkomstbaserade. Källa: Spånt R. The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries. Paris. July 1978, table l0.

6.7 Sammanfattning

l detta kapitel har hushållens förmögenhetsplaceringar i Sverige jämförts med den i fem andra industriländer - Danmark, Storbritannien. Västtyskland. Frankrike och Förenta staterna. På samma sätt har också ojämnheten i den svenska formögenhetsfördelningen jämförts med ojämnheten i fyra av de fem länderna. Man bör här observera att länder som Norge, Nederländerna. Österrike, Israel osv. som i den allmänna debatten brukar anses ha jämna förmögenhetsfördelningar ej kunnat medtas på grund av brister i statistiken. De problem som finns i förmögenhetsundersökningar på den nationella nivån förstärks och det uppkommer även nya när man studerar mer än ett land. Undersökningsmetoderna skiljer sig exempelvis åt land för land. Alla internationellajämförelser är därför förenade med betydande osäkerhet och ett flertal reservationer måste göras.

6.7. 1 H ushâllens _förmögenhersplaceringar De svenska hushållen har en för Västeuropa typisk fördelning av sin förmellan och skulder. Karaktäristiskt för mögenhet olika slag av tillgångar de undersökta västeuropeiska länderna är att olika slag av bostäder, egnahem, bostadsrätter. hyreshus etc. tillsammans uppgår till omkring halva bruttoformögenheten. l Förenta staterna är bostädernas andel mycket lägre. Kanske något förvånande spelar aktier en större roll i Sverige än i både Danmark, Västtyskland och Frankrike. Den svenska andelen aktier var dock lägre än den brittiska och vida lägre än den i Förenta staterna. Den internationellt sett trots allt höga svenska andelen kan delvis bero på att man här bedriver även mindre företagsamhet i aktiebolagsform och inte som

SOU 1979-9 En internationell jämförelse 1 1 l

personligt ägda företag. De svenska registrerade tillgångarna i personligt ägda Företag utanför jordbruket är enligt beräkningarna också vida lägre än sina utländska motsvarigheter. Detta kan emellertid också bero på att taxeringsmaterial inte förmår fånga in immateriella tillgångar exempelvis i form av good will. (Hänsyn har dock kunnat tas till lagernedskrivningar.) En annan Förklaring kan vara kooperationens starka ställning i Sverige speciellt inom detaljhandeln. De svenska hushållen har tillsammans med de danska väsentligt större redovisade skulder i Förhållande till tillgångarna än övriga här medtagna länder. Detta Förhållande gäller trots att institutionella faktorer drar ner den svenska skuldkvoten. Systemet med bostadsrätter och Företagsamhet i form av mindre aktiebolag i stället för personliga Företag medför att stora skuldbelopp bokföringsmässigt redovisas hos bostadsrättsföreningar och aktiebolag i stället för hos hushållen. Tar man hänsyn till dessa två faktorer ökar sannolikt skillnaden i skuldsättning mellan länderna. Orsakerna till den relativt sett höga skuldsättningen i Sverige och Danmark går inte att här klarlägga. De höga svenska skulderna var dessutom inte ett sjuttiotalsfenomen utan har funnits i alla fall hela efterkrigstiden (jfr avsnitt 5.1.9 Skulder). Alla skulder har av naturliga skäl en direkt motsvarighet i form av finansiella fordringar För hushåll, stat, kommun. Företag, fonder etc. Den stora skandinaviska skuldsättningen motsvaras emellertid ej av speciellt stora finansiella tillgångar hos hushållen. En reservation måste dock göras för pensionsfordringar som här i regel ej kunnat medtas. Det är möjligt att om pensionsfordringar ingått skulle skillnaderna minskat i skuldsättningsgrad mellan Sverige och de ej skandinaviska länderna. I Sverige är också ex. AP-fonden indirekt en viktig finansiär till de skuldsatta hushållen. Ett intressant fenomen är att nettoFormögenheten per capita räknat är lägre i Sverige än i de övriga länderna frånsett Storbritannien. Utslaget per invånare blev genomsnittet 40 å 45 000 i Sverige jämfört med ca 100000 i Förenta staterna, 60000 i Frankrike och Danmark och drygt 30000 i Storbritannien. Vid jämförelser av levnadsstandard, nationalprodukt och produktionskapacitet brukar däremot Sverige inta en internationell tätposition. Den privata hushållsförmögenheten. som vi här definierat den, torde därför spela mindre roll för den privata levnadsstandarden i Sverige än i USA, Frankrike eller Danmark I stället torde pensionsfordringar, s. k. egentillgångar eller kollektivt ägd Formögenhet vara i motsvarande mån mer betydelsefulla. I flera av de medtagna länderna är dock det statliga och kommunala ägandet sannolikt väl så högt som i Sverige. Vinster och annan kapitalersättning skulle i så fall vara lägre i Sverige medan löner. pensioner eller annan ersättning till arbetskraften i motsvarande mån högre. Inom detta område krävs dock ytterligare studier.

1 Man bör observera att bostäder. fritidshus m. m. som numera utgör över hälften av bruttotillgångar och närmare 80 procent av nettoFormögenheten bok-

hushållens

Föringsmässigt ger ett obetydligt årligt bidrag till bruttonationalprodukten. Även jordbruket ger uttryckt i internationella priser mycket låga inkomstbelopp. Tillgångarna är därför koncentrerade till objekt med låg direktavkastning. Det behöver därför inte finnas några internationella samband mellan hög hushållsförmögenhet och höga hushållsinkomster.

112 En internationell jämförelse

En annan möjlig förklaring till den låga svenska förmögenhetsnivån kan vara den kombinerade effekten av hyresreglering och högt bostadsbyggande, som kan ha hållit nere fastighetsägarnas hyresinkomster och därmed deras förmögenheter. Förmögenheterna har i stället tillfallit hyresgästerna i form av lägre boendekostnader. Allemansrätten och liknande rättigheter kanske också förklarar en del av den låga svenska registrerade förmögenheten. Allemansrätten medför i alla fall teoretiskt sett att markägarnas tillgångar blir lägre än eljest. Med vår undersökningsmetod kan bara denna negativa effekt registreras medan den positiva förmögenhetseffekten av allemansrätten för alla som inte är markägare inte medtas. En förklaring av teknisk natur är bolagssektorns relativt sett stora betydelse i Sverige. Aktiebolagens substansvärden (tillgångar minus skulder) kan vara vida högre än marknadsvärdet på företagets aktien* Den höga skuldsättningen i Sverige och den i förhållande till inkomstnivån låga hushållsförmögenheten torde medföra att hushållens förmögenhetsfördelning är mera känslig för inflation och hushållssparande och skillnader i värdeutveckling mellan olika tillgångsslag än i länder med låg skuldsättning och med relativt sett stora förmögenheter. Om denna hypotes är riktig torde den svenska förmögenhetsfördelningen vara mindre stabil och därmed lättare att påverka i önskad (jämnare eller ojämnare) riktning av statsmakterna.

6.7.2 F örmögenhets/ördelningen

Resultaten pekar mot att Sverige tillsammans med Danmark har den klart jämnaste förmögenhetsfördelningen. Jämförelsen avser då de allra rikastes andel av totala nettoförmögenheten dvs. relationen mellan de rikastes position inte hur relationen är mellan meloch övrigas. Man vet däremot 1 För Storbritannien langrupperna och de allra sämst ställda. Här kan gapet vara större i Sverige befanns 20% av national- men det statistiska materialet både här i landet och i andra länder är alltför förmögenheten “försvin- bräckligt för att tåla en jämförelse. Rangordningen mellan Sverige och Danna på detta sätt. (Royal som mark är oklar. när jämförelsen avser förmögenhet till marknadspris. Commission on the Distribution of lncome är det mest intressanta begreppet. När jämförelsen görs på basis av enbart and Wealth.) taxerad förmögenhet har dock Sverige en jämnare fördelning.

7 Sammanfattning

*

7.1 Syfte

Denna rapport har syftat till att ge läsaren en första inblick i den svenska formögenhetsfördelningens natur. Det är de grova yttre dragen, som vi försökt faststålla, redan detta är ett stort problem. Detaljuppgifterna har i första hand sparats till senare rapporter. Studien har som sin främsta bas årsskiftet 1975-1976. De förändringar som skett sedan dess kommer att beskrivas i vår slutrapport. Studien har koncentrerats till hushållens direkt ägda tillgångar medan sådana tillgångar som ägdes indirekt via stat, kommun, företag etc. inte behandlas Det finns inte någon av alla omfattad definition av begreppet förmögenhet som förmår täcka in alla ekonomisk-politiskt intressanta förmögenhetsaspekter. Forskare och statistikproducenter tvingas också ta hänsyn till att tillgången på relevanta uppgifter begränsar valmöjligheterna. Det finns också ett starkt samband mellan valet av förmögenhetsbegrepp och graden av redovisad ojämnhet i fördelningen. Denna rapport är i princip begränsad till tillgångar som kan överföras till kontant form (ex. via försäljning) och omfattar därför i praktiken de deklarationspliktiga tillgångarna medan pensionsfordringar och s. k. egentillgångar utelämnas. 1 senare rapporter kommer dock även att redovisas beräkningar avseende pensionsfordringar och egentillgångar. Här betonas tillgångarnas likviditets- och transformerbarhetsaspekter medan ingen värdering sker efter makt eller inflytandeaspekter.

7.2 Källmaterial och metodik

Den löpande officiella förmögenhetsstatistiken är helt otillförlitlig som källa för förmögenhetsundersökningar. Den går varken att använda som utgångspunkt för en beskrivning av förmögenhetsfördelningens utseende ett givet I Spånt, Förmögenhetsår eller för en analys av om det skett utjämning eller ökad ojämnhet i fördelningen i Sverige över tiden. återfinns en bredare fördelningen ansats som förutom Vi har därför tvingats samla in nytt primärmaterial för ett urval hushåll. hushållen också behand- Detta urval består dels av ca 5000 slumpmässigt utvalda hushåll som får lar andra sektorers förmörepresentera vanliga hushålls förmögenhetssituation, dels ca 3000 hus- genhetssituation.

1 14 Sammanfattning

håll med taxerad förmögenhet överstigande 200 000. I den senare gruppen medtogs samtliga hushåll med över 10 miljoner kronor i nettoförmögenhet, hälften av hushållen med mellan 5 och 10 miljoner, vart femte med mellan 2 och 5 miljoner osv. 1 dessa sammanlagt 8000 hushåll fanns ca 17000 självdeklarationer, ur vilka i princip samtliga förmögenhetsuppgifter insamlades och databehandlades. Detta material som avspeglar förmögenhetssituationen vid årsskiftet 1975-1976 utgör vårt primära basmaterlal. Deklarationsuppgifterna har dock korrigerats med hänsyn till befintlig statistik över förhållandet mellan fastigheternas marknadspriser och deras taxeringsvärden. Vissa kalkyler har också gjorts för effekterna av falskdeklaration och andra former av underdeklaration. Vårt basmaterial medför att vi både kan beskriva vilka olika tillgångar hushållen ägde vid slutet av 1975 och ojämnheten i förmögenhetsfördelningen. Dessa kalkyler genomförs både avseende taxeringsvärden och efter uppräkning av fastigheterna till marknadspriser. Våra resultat för 1975 jämförs i kapitel 5 med tillgängliga resultat från tidigare svenska undersökningar avseende åren 1970, 1966, 1958, 1951, 1945, 1935, 1930 och 1920. Vi kan därigenom ange hur hushållens tillgångsstruktur förändrats 1945-1975 och hur ojämnheten i förmögenhetsfördelningen utvecklats 1920-1975. vilket internationellt sett är unikt. I kapitel 6 jämförs för första gången förmögenhetsfördelningen i Sverige och i ett antal andra utvecklade industriländer. Jämförelsen avser hur hushållen placerat sina tillgångar, förmögenhetens totala storlek och ojämnheten i förmögenhetsfördelningen. Det är givet att resultaten av varje sådan jämförelse är starkt påverkade av nationella skillnader i förmögenhetsstatistikens omfattning och kvalitet samt av länderurvalet dvs. om det ingår länder som a priori kan antas ha särskilt ojämn ellerjämn förmögenhetsfördelning. Här ingår de fem länder för vilka förmögenhetsuppgifter funnits tillgängliga. Det är möjligt att förmögenhetsstudier främst sker i länder där fördelningen upplevs som alltför skev och där klyftorna kanske också är extremt stora. Länder med jämn förmögenhetsfördelning skulle därför i regel sakna förmögenhetsstatistik och därför inte kunna medtas vid internationella jämförelser.

7.3 Resultat

7.3. 1 Tillgângsstrukruren

De svenska hushållen deklarerade för slutet av 1975 tillgångar till ett taxeringsvärde om sammanlagt ca 350 miljarder kronor och skulder om ca 150 miljarder. Den taxerade nettoförmögenheten uppgick därför till strax under 200 miljarder kronor. Om man i stället för deklarationernas taxeringsvärden på fastigheter försöker tillämpa marknadspriser ökar bruttoförmögenheten till drygt 500 miljarder och nettoförmögenheten till omkring 350 miljarder. Samtliga hittills angivna belopp avser i deklarationerna uppgivna tillgångar. Det finns ett stort antal individer som antingen befriats från skyldighet att deklarera eller underlåtit att deklarera olika tillgångar främst kontanter, banksparande, bostadsrättslägenheter, premieobligationer och bilar etc. Innefattas också dessa slag av underdeklaration blir bruttotillgångarna av stor-

Sammanfattning 115

leksordningen 570 miljarder kronor och nettoförmögenheten 420 miljarder. Osäkerhetsmarginalerna uppgår dock här till plus-minus tiotals miljarder. De totala tillgångarna domineras av ett fåtal tillgångsslag nämligen; fastigheter, banktillgångar, aktier, bilar + båtar, fordringar, lager + lagerreserv, obligationer och s. k. andra inventarier. Tillsammans utgjorde dessa poster nära 97 procent av totalförmögenheten. Olika former av fastigheter egnahem, jordbruk, fritidshus och hyreshus - utgjorde det särklassigt viktigaste tillgångsslaget och uppgick till halva den taxerade bruttoförmögenheten och till ca två tredjedelar om marknadspriser användes. Räknat på de marknadsprisvärderade bruttotillgångarna utgjorde banktillgångar (exkl. underdeklaration) ca 14 procent, aktier 5-6 procent, fordringar 3 procent, obligationer 1-2 procent, bilar etc. 3 procent och andra inventarier, lager m. m. samt övriga tillgångar vardera ca 2 procent. Enbart egnahem utgjorde omkring 40 % av bruttotillgångarna. I avsnitt 5.1 visas att dessa andelar i vissa fall genomgått dramatiska förändringar sedan 1945. Bland de tillgångsslag som starkast minskat i betydelse märks hyresfastigheter, jordbruk m. m., fordringar och aktier. Hyresfastigheternas andel av bruttotillgångarna värderade till marknadspriser har minskat med tre fjärdedelar eller från 17 procent vid krigsslutet till bara 4,5 procent trettio år senare. Jordbruks- och rörelsetillgångarna minskade sammantagna från närmare 30 procent av samtliga tillgångar 1945 till omkring 20 procent. Denna minskning kan dock delvis vara en effekt av att ökad bolagsbildning lett till att många personliga företag övergått till att vara fåmansbolag. De deklarerade aktietillgångarna minskade dock också sin andel av totalförmögenheten eller från ca 12 procent ned till ca 5,5 procent. De ej börsnoterade företagens marknadsvärdenär dock kraftigt underskattade, vilket kan ha påverkat utvecklingstendensen. Enbart de börsnoterade aktiernas andel sjönk från 6 till 4 procent under trettioårsperioden. Andelen egnahem och fritidshus har däremot ökat ytterst snabbt under perioden, från sammanlagt ca 17 procent till ca 45 procent dvs. nära en tredubbling. Denna förändring är sannolikt den viktigaste under perioden och kanske också hittills under detta sekel. Det finns också tillgångsslag vars betydelse varit i stort sett oförändrade under perioden trots de stora förändringar som skett av bruttoförmögenheten och av de ovan angivna tillgångsslagen. Till denna grupp hör banktillgångar, obligationer och tillgångar deklarerade under rubriken barns förmögenhet. Skuldernas andel av bruttotillgångarna har också varit påfallande stabil. Av den internationella jämförelsen i kapitel 6 framkommer att de svenska hushållen 1975 hade en för Västeuropa ganska typisk fördelning av tillgångarna mellan olika objekt. I alla de undersökta västeuropeiska länderna utgjorde olika former av bostäder tillsammans omkring halva bruttoförmögenheten. 1 USA var bostådernas andel däremot mycket lägre. Aktier spelar en något större roll i Sverige än i Danmark, Västtyskland och Frankrike. Den svenska andelen var dock lägre än den brittiska och klart lägre än den amerikanska. Värdet av personligt ägda företag utanför jordbruket var relativt sett klart högre utomlands än i Sverige. Detta kan bl. a. bero på att andelen fåmansaktiebolag är hög i Sverige och att taxeringsmaterial inte förmår fånga in de personliga företagens s. k. immateriella tillgångar.

116 S ammanfarming SOU 19799

Ett intressant fenomen är att de svenska och danska hushållen uppvisade i genomsnitt betydligt högre skuldsättningsgrad än hushåll i övriga länder.

7.3.2 Ojämnheten

Förmögenhetsfordelningen uppvisade inte oväntat stora skillnader mellan hushållen 1975. Marknadsprisvärdering gav genomgående en något jämnare Fördelning än taxeringsvärdering. Den internationella jämförelsen blir av naturliga skäl osäker men pekar mot att Sverige och Danmark hade jämnare förmögenhetsfordelning än Västtyskland. Storbritannien och Förenta staterna. Jämförelsen avser då de allra rikaste hushållens andel av totala nettoformögenheten dvs. förhållandet mellan situationen for de allra rikaste hushållen och de övrigas. Vi har däremot inte kunnat jämföra situationen for mellangrupperna och for de allra sämst ställda. Även om formögenhetsfordelningen 1975 kunde betecknas som mycket ojämn exempelvisjämfört med inkomst- eller konsumtionsfördelningen anger vår historiska analys att det skedde en mycket kraftig utjämning av de taxerade nettoförmögenheterna under perioden 1920-1975. Fördelningen har kontinuerligt utjämnats så att vid varje undersökningstillfálle (1920, 1930, 1935, 1945, 1951, 1966, 1970 och 1975) har registrerats en jämnare fördelning än vid tidigare tillfällen. Utjämningen har framför allt skett genom att de 2 procent rikaste hushållens formögenheter vuxit i betydligt långsammare takt än övriga hushålls. De rikaste 2 procenten hushålls andel av den deklarerade totala nettoförmögenheten har därigenom sjunkit mycket starkt, från ca 60 procent 1920 till 28 procent 1975. Ökad andel av totalformögenheten noterar framför allt de 95 procent “fattigaste” hushållen. Deras andel av den registrerade nettoförmögenheten ökade från ca 23 procent 1920 till 56 procent 1975. Dessa uppgifter avser förmögenheter värderade till taxeringsvärden. Samma utvecklingstendens torde dock också ha gällt för förmögenheterna värderade till marknadspriser eller om hänsyn kunnat tas till underdeklaration. Utjämningstrenden hade sannolikt tett sig än starkare om vi använt ett vidare förmögenhetsmått som också innefattat fordringar på privata och offentliga pensionsfonder etc. Ett annat typiskt drag i utvecklingen har varit den starka ökning av an-

delen hushåll som i deklarationerna uppgett sig vara förmögenhetsägare.

År 1920 uppgav sig en femtedel av hushållen äga tillgångar jämfört med tre fjärdedelar 1975. Det verkliga antalet ägare torde dock numera ligga mellan 90 och 100 procent. Vi har redan tidigare hävdat att formögenhetsfordelningen var mycket ojämn 1975. Dct är naturligtvis av särskilt intresse att beskriva denna ojämnhet. Enligt kapitel 4 ägde den rikaste procenten hushåll ca 17 procent av den totala nettoformögenheten, de fem procent rikaste 38 procent och de 10 procent rikaste ca 55 procent. Den rikaste procenten hade följaktligen 17 gånger större förmögenhet än vad de skulle haft om formögenheterna varit absolut jämnt fördelade mellan samtliga hushåll. Koncentrationen var

ännu mer markerad nära den absoluta toppen på förmögenhetshierarkin,

800 hushåll ägde ca 3 procent av totalen, vilket var 150 gånger mer än vid en helt jämn fördelning. Fördelningen blir sannolikt något jämnare än

SOU 19799 117

Sammanfattning

vad de här angivna talen anger om hänsyn tas till underdeklaration. Förmögenhetsfordelningen är trots det ojämnare än andra ekonomiskt intressanta fördelningar - medan de 10 procent rikaste hushållen ägde i storleksordningen 55 procent av totalförmögenheten uppbar de 10 procent högsta inkomsttagarna bara omkring 20 procent av hushållens sammanlagda disponibla inkomster. Det finns också enskilda tillgångsslag som är vida ojämnare fördelade än den totala nettoförmögenheten. Till denna grupp hör framför allt hyresfastigheter och olika former av aktier. Endast 72 000 hushåll (1,8 procent av alla hushåll i landet) hade uppgivit att de ägde hyreshus och av dessa ägde 5 000 hushåll (1 promille av landets hushåll 60 procent av hyreshusbeståndet). Enligt deklarationerna uppgav sig 455000 hushåll äga någon form av aktie. I denna grupp ingick 334 000 hushåll med börsnoterade aktier, aktiefondandelar m. m., 13000 med utländska aktier, 54000 med aktier i 15000 medelstora företag och 123000 med övriga aktier. Det innebär att 11 procent av alla hushåll uppgav sig äga någon form av aktie, 8 procent börsaktier, 1,3 procent aktier i något eller några av de medelstora företagen, 0,3 procent i utländska bolag och 3 procent i övriga bolag. Många hushåll äger mer än ett aktieslag. Aktieägandet är dessutom ytterst ojämnt fördelat mellan olika aktieägare. En femtedel av antalet hushåll med börsaktier äger mindre än totalt 1000 kronor och hälften av ägarna mindre än 10000 kronor. Denna halva av ägarna svarade tillsammans bara för 2,5 procent av hushållens totala innehav. De 5 500 största ägarna svarade å andra sidan för fyra tiondelar av totalen. De 11 000 största börsaktieägarna, knappt 0,3 procent av landets 4 miljoner hushåll, ägde halva börsstocken. Hushållens sammanlagt deklarerade innehav av börsaktier uppgick till 19,3 miljarder, vilket motsvarade mindre än halva det totala börsvärdet 1975.

7.3.3 (Djämnheren som en förmögenhetsparad

Vi har hittills i denna rapport använt den traditionella metoden att presentera ojämnheten i fördelningen med hjälp av uppgifter om hur stor andel av totalförmögenheten som ägdes av olika andelar av befolkningen. Den holländske ekonomen Jan Pen har för inkomstfördelningen använt en helt annorlunda, mycket okonventionell men för lekmannen kanske visuellt mera klargörande metod. Metoden går ut på att man tänker sig en parad där alla vuxna medborgare deltar. Med hjälp av den gamle greken Prokrustes antas man kunna dra ut eller krympa individerna tills deras längd direkt motsvarar deras registrerade förmögenhet Personer med låg förmögenhet låter vi därför krympa ihop medan de med stor förmögenhet dras ut? Normal kroppslängd låter 1 Prokrustes var i grekiska sagor en rövare, som lade vägfarande i en säng och därpå tänjde ut de alltför små och stympade de alltför långa. Härav uttrycket prokrustesbädd om form i vilken man vill inpassa något med våld. Fokus, Uppsala 1959. 2 Med förmögenhet avses här bruttoförmögenheten värderad till marknadspriser. Vi låter också en individ i varje hushåll symbolisera hela hushållet.

I 18 Sammanfattning SOU 197979

vi bara de behålla vars registrerade förmögenhet är exakt lika stor som genomsnittsformögenheten i samhället. För år 1975 innebar detta ca 120 000 i bruttotillgångar. Problemet med underdeklaration osv. löser vi på så sätt att varje individs skugga blir direkt proportionell mot den verkliga förmögenheten dvs. deklarerade + odeklarerade tillgångar. Vi ordnar sedan alla dessa nu olika långa individer i en lång rad med de allra kortaste (= fattigaste) först och de längsta (= rikaste) bakerst. Denna långa rad får i jämn takt passera forbi med sådan hastighet att alla passerat efter exakt en timme. Vad ser man då? Under den forsta kvarten passerar bara individer som är helt osynliga eftersom Man kan bara upptäcka dem de saknar registrerade tillgångar. att de trots sin osynlighet har en skugga av odeklarerade bankgenom Dessa skuggor visar smärre banktillgångar, en del bilar och båtar, tillgångar. och kontanter. Däremot innehåller insatslägenheter, premieobligationer praktiskt taget inga fastigheter, aktier eller företagstillgångar. skuggan Det är svårt att se hur lång skuggan är men den verkar understiga tjugo centimeter. Under den första kvarten passerar därför endast osynliga personer med skuggor av lilleputtformat. Efter ungefär en kvart börjar vi för första gången skönja några individer. Till nästan helt osynliga men växer alltmer så en början är individerna att efter ytterligare 20 minuter är personerna ungefär lika stora som mycket korta dvärgar (ca 70 cm). Orsaken till att vi kan se denna grupp beror främst bilar etc. Skuggorna är fortfarande väpå att de deklarerat banktillgångar, sentligt längre än personerna själva och skillnaden utgörs liksom tidigare insatslägenheter m. m. av odeklarerade banktillgångar, premieobligationer, Nu börjar personerna växa i storlek. Men vi får ändå vänta länge, eller tills sammanlagt över 40 minuter, innan vi får syn på personer med normal kroppslängd (= genomsnittsformögenheten). Det innebär att mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar av samtliga individer har tillgångar understigande genomsnittet i befolkningen. Vi kan nu också se att bilarna, banksparandet m. m. inte längre ensamma bestämmer individernas längd utan nu är också fastigheter. främst egnahem och fritidshus viktiga. Det börjar också dyka upp foretagstillgångar och lite aktier. Skuggorna är hela tiden längre än personerna själva men i förhållande till längden ser skillnaden liten ut. Under den följande kvarten växer personerna i fortsatt snabb takt så att vid slutet av denna period ser vi sjumetersjättar passera. Under denna period ser vi allt större tillgångar ijordbruk och rörelse. Egnahemmen, fritidshusen, banktillgångarna osv. blir större och dyrbarare och aktieinnehavet spritt över flera företag och värdet allt högre. Det återstår nu bara ca 2 minuter innan alla individer passerat forbi. Personerna blir for var sekund längre och längre. Under den sista minuten beror längden främst på mycket stora aktie-, jordbruks- och hyresfastighetsinnehav. När det är ungefär 40 sekunder kvar kommer det fjorton meter höga jättar vandrande. De ter sig dock små jämfört med de fyrtorn som följer därefter. När bara 12 sekunder återstår passerar nämligen individer i 30-metersklassen.

SOU 1979^9 Sammanfatming 119

Under paradens sista två sekunder passerar enbart individer i domkyrkoklassen, över 70 meter höga. Under den sista halva sekunden kommer bara personer längre än ca 150 meter. De allra sista personerna är så långa att vi inte nerifrån marken bestämt kan säga hur långa de är. Deras huvuden Försvinner upp i det blå som Åreskutans topp. Deras längd rör sig om l-2 kilometer.

Källförteckning

Affärsvärlden. nr 30-31, 1978. Aktievärderingslista 1976: Riksskatteverket. Andersen Uwe, Einfürung in die Vermögenspolitik, München 1976. Ansmann H., Vom Produktiv Eigentum besitzen 1.7 % der Bürger ca 22 % (nicht 74 96) und nur ca 13 % vom eingesetzten Produktiv-Kapital, Handelsblatt nr 142, Düsseldorf 1972. Atkinson A.B., The Economics of lnequality_ Oxford, 1977. Bilunderhåll: 1977. Konsumentverket rapport 1977:4, Stockholm. Campion Nicole. Nouvelle évalution de la fortune des ménages, Revue Consommation, nr 1, 1971, Paris. Commissariat General du Plan Rapport du Comité du Financement. Préparation du 7éme Plan, La Documentation Française, Paris, 1976. Danmarks Ökonomi, Maj 1977, Det økonomiske råd. Deutschen Bundesbank: Zahlen übersichten und methodische Erlauterungen zur gesamtwirtschaftlichen Finanzierungsrechnung der Deutschen Bundesbank. 1950 bis 1974, Frankfurt am Main. Drucker Peter 1977. Socialism genom pensionfonder, Stockholm. Euvrard F.. Les inégalités de revenus en France, unpublished, Commissariat Général du Plan, Paris 30 aprii 1974. Fastighetsprisstatistik 1976. Statistiskt meddelande P 1978:9.3. Fastighetstaxering: SOU 1973:4 Stockholm 1973. Folkräkningarna 1920, 1930, 1935, 1945. 1951. Franzén T. - Lövgren K. - Rosenberg 1. 1976. Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfordelningen, Stockholm. Goldsmith Raymond, 1973 Institutional lnvestors and Corporate Stocks New York och London. Harbury, Study of the Level, Structure and Distribution of Wealth in the United Kingdom, unpublished, Nov. 1976, The City University of London. Hushållens sparande är 1958, Meddelanden från Konjunkturinstitutet serie 8:33. Stockholm 1966. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi, SOU 1978:11, 12, 13. Korpi Walter 1978. Arbetarklassen i välfárdskapitalismen, Kristianstad. Kuuse. Jan. 1969. Varaktiga konsumtionsvarors spridning 1910-1965. Stockholm. Le Nouvel Economiste, nr 110, 1977, Paris. Le Nouvel Observateur, nr 623-625, 1976, Paris L”Hardy Ph., bes disparités de patrimoine, Economie et Statistique nr 42, febr. 1973, Paris. L”Hardy Ph., La dispersion des patrimoines des salariés et inactifs, INSEE. L”Hardy Ph. & TURC A., Patrimoine des ménages: Permanences et transformations. INSEE. Paris. Masson A. & Strauss-Kahn D., Croissance et inégalité des fortunes de 1949 á 1975, Economic et Statistique, nr 98, mars 1978. Paris. National Ökonomisk Tidskrift, nr 2 och 3, 1975, Köpenhamn 1975. Priserna på bostads- och affárslägenheter, Statistiskt meddelande P 1976:11. Priserna på jordbruksfastigheter, Statistiskt meddelande P 1976:12. Ramklint. L. DN 2 augusti 1978.

SOU 19799 122 Källförteckning

Riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökning taxeringsâret 1976. statistiskt meddelande N 1977:13. Royal Commission on the Distribution of Income and Wealth: Report nr 1, 1975; nr 4, 1976; nr 5, 1977, London. Ruggles R, Statement for the Task Force on Distributive Impacts of Budget and Economic Policies of the House Committee on the Budget, Sept. 1977, mimeo. Schäfer C., Bestandsaufnahme der verfugbaren Angaben über Höhe und Struktur der Vermögen-Notvendige Arbeiten um diese Angaben zu verbessern, Wirtschafts- und Sozialwissensschaftlichen Institut des Deutschen Gewerksschaftsbundes GMBH, mimeo, nov. 1966. Sifo: Aktiesparande och potentiellt aktiesparande bland allmänheten 1975. Smith J: Franklin, The Distribution of Wealth among Families and lndividuals, 1972, unpublished, presented to the IARIW Meeting, Aulanko, Finland, Aug. 1975. Spånt, Roland, 1975. Förmögenhetsfördelningen i Sverige, Stockholm - 1976, Den svenska inkomstfordelningens utveckling, Uppsala. - 1978, The Distribution of Household Wealth in some Developed Countries, C.R.E.P. - I.N.S.E.E. International Meeting, Paris 6.5.7. July 1978. - 1979, Inkomstfordelningens utveckling 1920-1976. Bakgrundrapport till Långtidsutredningen 1978, DsE 1979:4, Ekonomidepartementet, Stockholm Statistiska Efterretningar, 1974 82, 1977 51, 1976 48, 1977 13, 1976^ 9, Danmarks Statistik, Köpenhamn. Statistisk Tabelverk 1977: VI Inkomster och Formue i 1975, Danmarks Statistik, Köpenhamn 1977. Sveriges Riksbank. Årsbok 1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974, 1975. Sörensen Christen, Study ofthe Level, Structure and Distribution of Wealth in Denmark, Memo nr 64, 1978, Institute of Economics, Köpenhamns universitet. VPC. Årsredovisning 1977. Wolff Ed. Nov. 77: Estimates ofthe 1969 Size Distribution of Wealth among Families and lndividuals in the US from a Synthetic Database, Nov. 1977, unpublished, Presented at the 1977 Income and Wealth Conference at Williamsburg, Virginia. - Aug. 78 The Distributional Effects of the 1969-1975 Inflation on Holdings of Household Wealth in the United States. - June 78 Estimates of the 1969 Size Distribution of Household Wealth in the US from a Synthetic Database (revised version).

SOU 19799 123

Löntagarfonder och

-

aktiemarknaden en introduktion

av civilekonom Ragnar Boman

och civilekonom Lennart Lâfiman

SOU l9799 125

Författarnas förord

Denna rapport. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion, har utarbetats på uppdrag av Utredningen om löntagarna och kapitaltillvåixten.

Rapportens olika avsnitt har hämtats från vårt pågående arbete för utredningen. Ett mer fullständigt material om löntagarfonder och aktiemarknaden kommer att presenteras i anslutning till utredningens betänkande l98l. Stockholm i februari 1979 Ragnar Boman Lennart Låftman

3 395 sáagnu. I; wffzfivn

SOU 197959 127

InnehåH

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 1.1 Aktiemarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 1.2 Begränsade ztnalysntöjligheter . . . . . . . . . . . . 130 1.3 Löntzigztrfonder och aktiemarknaden . . . . . . . . . 131

2 Bakgrund i siffror . . . . . . . . . . . . . . . . 133 2.1 Börsföretagens roll . . . . . . . . . . . . . . . . 133 2.2 De tolv största aktierna efter börsvärde . . . . . . . . 135 2.3 Vem äger börsaktierna? . . . . . . . . , . . . . . 136 2.3.1 De viktigaste placerarktttegoriertttt . . . . . . . . 136

2.3.2 Övriga institutionella ägare . . . . . . . . . . 137

2.3.3 lnstitutionerntt och börshandeln . . . . . . . . 138 2.4 De 15 största institutionella placerarnzt . . . . . . . . 138 2.5 Börsföretagens linansieringsanztlyser 1969-1977 . . . . . 142 2.6 Nyemissioner i börsbolagen 1960-1978 . . . . . . . . 144 2.7 Olika placerares utbud av riskvilligt kapital . . . . . . 145 2.8 Skattespzirandet . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 2.9 Lönsamheten av aktieplztcerittgztr . . . . . . . . . . . 149

3 Akrievärdering - en allmän bakgrund . . . . . . . . . 151 3.1 Teorins grunder . . . . . . . . . . . . . 151 3.1.1 Bankrâittttt. obligationsavkastning . . . . . . . . 151 3.1.2 Aktien: en utdelningsströnt . . . . . . . . . . 152 3.1.3 Utdelningsprognoser . . . . . . . . . . . . . 152 3.1.4 Prognossvårigheter . . . . . . . . . . . . . . 152 3.2 Marknadens betydelse . . . . . . . , _ _ _ , . . . 153 3.3 Speciallall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 3.4 Företagsledningarntts perspektiv . . . . . . . . . . . 155

4 Analys av tvâ vinsrdelningssystem . . . . . . . . . . . 157 4.1 LO/SAP-förslttget . . . . . . . . . . . . . . . . 158 4.2 Handelsbankssystemet . . . . . . . . . . . . . . . 159 4.3 SE-bzinkssysteittet . . . . . . . . . . . . . . . . 159

5 LO/ SAP-förslagets inverkan på aktievärder - en preliminär 161 analys 5.1 Förutsättningar . . . ,. . . . . . . . . . . . . . 161 5.2 Föreställningsrttnt . . . . . . . . . . . . . . . . 162

128 Innehåll sou 1979:9

5.2.1 Fyra typfall . . . . . . . . . 163 5.3 Kommentarer och preliminära slutsatser . 163 5.3.1 Förlustbolag . . . . . . . . 163 5.3.2 Bolag som delar ut hela vinsten . . . . . . 163 5.3.3 Bolag med avsåittning till obeskattade reserver . 164 5.3.4 Fullt konsoliderade bolag 164 5.3.5 Företag med växlande resultat . . . . , 164 5.4 Kortfattad genomgång av några använda Förutsättningar 164 5.5 Utvikning om utdelning och kapital 165 5.6 Några zinvåinda definitioner . . . . . 166 Appendix: Beräkningar och antaganden 167

6 Lömagarjfonder i af/ärsbankerna - har det påverkat börskurserna ? 177 6.1 Resultat . . . . . . . . . . . 178 Appendix: Undersökningens genomförande . 181

Bilaga I Bilaga 2 Bilaga 3 7 Sammanfattning . 195

SOU 19799 129

l

Inledning

l . l Aktiemarknaden

Flertalet storföretag i Sverige är aktiebolag. Grunden för ägande till dessa är aktiekapitalet, som är uppdelat på ett antal aktier. Dessa kan ägas av fysiska eller juridiska personer. Genom att ägandet år förknippat med aktiekapitalet innebär innehav av aktier också bl. a. rätt att tillsätta styrelse

och besluta om hur uppkommen vinst skall disponeras (utbetalas som ut-

delning till aktieägarna eller behållas som sparande i företaget). Styrelsen tillsätter i sin tur verkställande ledning och fattar beslut om större eller principiella investeringar och strukturförändringar. Genom att äga så många aktier att en ägare eller koalition av ägare får majoritet på bolagsstämman uppnås den makten. Att vinna del av denna ägarmakt är ett av syftena i flertalet förslag om löntagarfonder. De aktiebolag som är noterade på aktiebörsen sammanfaller i stort med de bolag som har många aktieägare. För dessa fastställs varje börsdag noteringar till vilka priser som någon vill köpa respektive vill sälja aktier i varje noterat bolag. Börsen fungerar här som en offentlig auktion. Noteringarna avser i och för sig endast mycket små andelar av bolagens aktiekapital. men noteringar på börsen blir ofta vägledande även för sådana storaffärer som sker vid sidan av börsen eller vid större företagsfusioner. De används också i statistiska sammanhang och i taxeringssammanhang för att fastställa förmögenheten. Genom att aktier som noteras på börsen kan säljas snabbt och med litet inslag av arbete och kostnader utgör aktieplaceringar ett bekvämt sätt att placera kapital även i mindre kvantiteter. Detta har medfört att också ett stort antal småsparares tillskott kan tillföras storföretagen. Detta har varit av stor betydelse för tillförseln av riskvilligt kapital till snabbt växande företag. Totalt utgör emellertid fastigheter en väsentligt större förmögenhetsmassa än totala värdet av de börsnoterade företagens aktien För personer med kapital att placera erbjuder aktiemarknaden med i dag ca 130 företag noterade ett stort urval av placeringsmöjligheter med olika kombinationer av risktagande och förväntad avkastning. För företagen erbjuder den smidiga möjligheter att hitta finansiärer även till stora kapitalbehov. (Att aktiemarknaden enligt många utsagor inte orkar ställa upp med tillräckliga kapitalmängder beror förmodligen mer på att de erbjudna projekten inte visar tillräcklig lönsamhet för att en placering skall bli lönsam i jämförelse med andra alternativ för placerarna än på att placeringsvilligt kapital l Se vidare Roland Spånts inte skulle finnas tillgängligt.) redogörelse i detta häfte.

130 Inledning SOU 19799

Möjligheten för placerarnzi att snabbt och utan stora kostnader kunna avyttra aktier har i själva verket blivit en förutsättning för att företagen skall kunna emittera aktier på marknaden. Detta är ziktierttzirknarlcits kapitalförsörjningsfunktion. Men aktiemarknaden fyller annu en funktion, nämligen som värdcringsinstrument av företagens ledningar. Företag som uppvisar (fåflgtl resultat noteras till fallande kurser på aktiemarknaden varvid de interna förhållandena vinner uppmärksamhet och behovet av förändringar inses tidigare än och där som ofta är fallet i företag som befinner sig mer i skymundan ofta kan innebära restriktioner på sådana itödväitdigzt åtpersonkoalitioner gärder som t. ex. byte av företagsledning. När kursen fallit tillräckligt långt kan företaget. dcss organisation och tillgångar förvärvas till ett så lågt pris att det blir zittraktivt för något annat företag att köpa företagets aktier och därmed få möjligheter att vidta åtgärder för att vrida utvecklingen rätt igen. l icke noterade företag finns denna korrigeringsmekanism inte på samma sätt utan allt hänger på de befintliga enskilda ägarnas intresse för sitt företag.

1.2 Begränsade analysmöjligheter

l debatten om löntagarfonder har från en del håll framförts att börskurserna skulle komma att sjunka dramatiskt om löntagarfonder införs och att därmed dels aktieägarna skulle drabbas av betydande förmögenhetsmiitskning och dels aktiemarknadens funktioner totalt allvarligt skulle försämras. Andra debattörer har menat att börskurserna inte alls behöver störas om ett lönbara utformas på ett “tekniskf” lämpligt sätt. tagarföndssystem Vi vill redan inledningsvis understryka att frågorna om olika löntagarfondssystems effekter på aktiemarknaden och dess funktioner endast ofullständigt kan besvaras av bl.a. följande skäl:

D Mycket tyder på att ett löntagarfondssystem i någon form kan börja

fungera först långt in på 1980-talet. Nästan oavsett vilket löntagarfondsväljs kommer de zillmännzi villkoren för svenskt system som eventuellt näringsliv att i detta tidsperspektiv vara mer styrande på ziktiemttrknadens än fondsystemets direkta inverkniitgar på räntabiliteten för utveckling de nuvarande aktieägarnas placeringar. D Det är inte otroligt att löntagarfonder blir en så genomgripande reform att funktionen hos större eller mindre delar av samhiillsekonomin lörändras på ett sätt som än så länge är omöjligt att förutse. Detta kan för företagen och börsen innebära såväl positiva som negativa konsekvenser. En någorlunda fullständig analys av dessa låter sig inte göras med nuvarande analysinstrument och befintlig ekonomisk teori. l] Härtill kommer som en mer praktisk invåindning att ltittillsvarzinde förslag till uppläggning av löntagarfondssystem varit så ofullständiga att en precis analys av deras verkningar för de gamla ägarna inte låter sig göras. Osäkerheten är i skrivande stund stor om vilken inriktning framtida lönkan få. Utredningens studierapport (SOU l)7<):8) visar tagarfondssystem att ett fondsystem kan konstrueras på en mångfald olika sätt. där både

SOU 1979-9 Inledning 131

valct av metod och detaljutformning påverkar zikticmarkntttlcns reaktioner.

l.3 Löntagarfonder och aktiemarknaden

Målen med införande av löntagarandel i Företagens vinster är relativt cntydiga mellan olika intressentgrupper även om den relativa belöningen läggs något olika. Bakom samtliga förslag hittills har legat en betoning av kapitalbildningens betydelse för den framtida välståndsutvecklingen. Kapitalbildningen kräver antingen ett ökat skatteuttag eller en ijämförelse med l976-78 väsentligt höjd vinstnivå i företagen. För att den högre vinstnivån skall kunna accepteras från löntagarhåll (dvs. inte medföra negativa fördelningseffekter) skall den genom vinsterna åstadkomna kapitalbildningen genom löntagarfonder till en del tillföras löntagarna. Ett annat mål som går som en röd tråd genom flertalet förslag är behovet av att minska den nuvarande maktkoncentrationen i näringslivet (eller åtminstone i den del av det som står utanför demokratisk kontroll). Från fackligt håll har också betonats att systemen med löntagarfonder skall bilda ett stöd för den solidariska lönepolitiken. Slutligen framhålls på en del håll vikten att öka de anställdas inflytande i de frågor som traditionellt varit förbehållna kapitalägarna, t. ex. frågor angående strukturrationaliseringar och investeringar. Målen är alltså någorlunda klara och endast delvis kontroversiella. Däremot är restriktionerna vad gäller de system som föreslås eller skall föreslås så mycket mer svårhanterliga. Inget av de hittills framlagda förslagen har gått så långt att det t. ex. föreslagit att aktiemarknaden och rätten att handla med aktier (andelar i ägarkapital) skulle försvinna. Att marknadsekonomin (ehuru odelinierad) skall bestå är också ett gemensamt tema i de framlagda förslagen. Men tänkbart är t. ex. att maktkoncentration och monopolisering ger störst möjligheter till kapitalbildning. l så fall har vi ett praktexempel på målkonflikt. l mindre utpräglad form finner vi en sådan målkonllikt när det gäller aktiemarknadens framtida roll: Å ena sidan behövs aktiemarknaden som en källa för extern tillförsel av eget kapital till näringslivet. även om löntagarfonder införs (om man inte vill koncentrera denna tillförsel till enbart finansiering från offentliga myndigheter och organ). Å andra sidan är det troligt att flertalet system för löntagarfonder som innebär att förmögenhetsfördelningen i samhället minskar (även om snedbalansen här inte i första hand beror på aktieinnehav) också innebär att aktiemarknadens betydelse vad gäller att tillföra kapital till näringslivet minskar. Detta av den enkla anledningen att den historiska avkastningen på aktier totalt sett för aktiemarknaden inte är tillräcklig för att konkurrera med andra alternativa placeringsmöjligheter för privatpersoners kapital varvid inte minst kan nämnas skattesubventionerade placeringar i premieoch sparobligationer samt egnahem. Vid vinstdelning utan full kompen! sation till de gamla aktieägarna försämras dessas avkastning om inte lönsamheten i företagen samtidigt förbättras så mycket att de anställdas

132 SOU l9799 Inledning

vinstandel kan tas enbart av vinstökningen. Sammanfattningsvis kan man våga påståendet att ett löntagarfondssystem som mer allmänt skall kunna accepteras måste vara LIlfDrlHáll att det inte på kort sikt negativt påverkar ztktiemarknatlcns förmåga att tillföra niiringslivet nytt riskkapital. Det är mot den bakgrunden vi har ägnat två avsnitt i denna rapport åt att analysera verkningarna av dels LO/SAP-gruppcns förslag. dels de vinstandelssystem som införts i Handelsbanken resp. SE-banken. Avsikten är att försöka visa hur konkret utformade förslag till Vll1Slill1(|C|SS_\SlCl11 kan etablerad ttktieviirderingsteori och analyseras med hjälp av i LO/SAP-fallet i bankfallet mer marknadsinriktzttl ztnttlyts. Oåtkomliga för ekonomisk analys och därför ej behandlade i detta samär de psykologiska effekter, ofta av politisk karaktär, som också manhang påverkar kurssättningen på aktiebörsen. De två fallen kan också ses som två olika principfall. l LO/SAP-fallet inga aktier på ett sätt som påverkar marknaden. köper eller säljer fonderna och de gamla aktieägarna får kompensation för de vinstandelar som systemet överför Det är inte förmögenhetsöverföringar mellan till löntagarfondernzt. och anställda inom Företagets ram som här åstadkommes utan aktieägare en successiv av ägarmztkten. (Däremot kan minskat skatteunöverföring vinster tänkas medföra höjningar av skattesatserna derlag från företagens vilket kan innebära inkomstomfördelningar.) l för privatpersoner. ytterst ett mer radikalt alternativ kan ersättningen till de gamla ziktieägztrnzi minskas eller helt elimineras. l bankfallet erhåller de gamla aktieägarna ingen ersättning för den del av vinsterna som utgårtill dc anställda men aktierna förvärvas på marknaden vilket innebär att marknadsvärdet av aktierna blir högre än annars vore fallet. Båda dessa fall är statiska i den bemärkelsen att de inte beaktar alla de andra förändringar som sker vad gäller företagens finansiering. aktiemarknadens funktioner och som kan förutsättas fortsätta och ägandets fördelning bli kraftiga under tiden fram till dess en lagstiftning om löntagarföndcr kan träda i kraft. Det privata ägandet av företagen har i ökad grad kanaliserats och andra juridiska Pâ sevia investmentbolag. försäkringsbolag personer. nare år har även det direkt offentliga ägandet starkt ökat genom dels statliga av krisföretag. dels fjärde AP-fondens köp på marknaden och övertaganden genom riktade emissioner till AP-fonden. Som redan nämnts har också aktier rent generellt blivit ett allt sämre placeringsalternzitiv för privatpersoner. Denna tendens kan endast brytas antingen genom höjd lönsamhet i företagen eller genom ändrade Skatteregler, Det tillgängliga placeringskapitztlet minskas samtidigt genom skatteavbrâinningar i samband med främst ztrvsskiften. Även om VPC-systemets införande l97l ökat möjligheterna att följa olika ägarkategoriers vikt och förändringar har ytterst få statistiska bearbetningar näringsliv ägs och än viktigare. varifrån nödvändiga gjorts av hur svenskt tillskott av riskkapital tillförs. Mer preciserade analyser av detta bör av rei övrigt kunnat medföra mer sursskäl anstå tills dess att utredningsarbetet preciserade frågeställningar.

2 Bakgrund i siffror

2.1 Börsforetagens roll

De börsnoterade företagen väger tungt i svensk ekonomi. Som grupp betraktat sysselsatte de i Sverige under 1975 mer än en halv miljon människor (545 000), vilket motsvarar ca 15 96 av det totala antalet yrkesverksamma i landet. Börsföretagen svarar också for en betydande del av svensk export, av industrins investeringar osv. Även i andra avseenden spelar börsföretagen en viktig roll. Värdet av alla aktier i börsföretagen utgjorde vid årsskiftet 1978/79 ca 47 miljarder kr. Enligt uppskattningar av Roland Spånt (vars undersökning presenteras längre fram i detta häfte) svarade börsaktier 1975 för ca 3 96 av hushållens samlade bruttoformögenhet. På börsens båda listor (A-listan och fondhandlarlistan) noteras f. n. drygt 130 företag. Av dessa är ett 40-tal antingen investmentbolag med några få anställda eller relativt små rorelsedrivande företag (med mindre än 500 anställda). Med undantag för de stora investmentbolagen är dessa börsföretags sysselsättning resp. börsvärde totalt sett relativt obetydligt. De resterande drygt 90 börsföretagen skulle väga tungt i varje typ av övergripande löntagarfondssystem. Som illustration återger vi i tabellform antalet anställda 1975 ide kategorier företag som obligatoriskt skulle omfattas av löntagarfonder enligt det förslag som framlades i början av 1978 från en gemensam arbetsgrupp från LO och socialdemokratiska partiet (LO/ SAP): privatägda företag med över 500 anställda* och samtliga börsnoterade företag. Enligt förslaget skulle omkring 228 företag med nära 800000 anställda i Sverige ha berörts av löntagarfonder. De 92 börsforetag som har minst 500 anställda svarar for nära 70 % av den totala sysselsättningen eller nära 545 000 anställda i “löntagarfondsföretagen”. De 15 sysselsättningsmässigt 1 Däremot skulle systemet största börsforetagen svarar för ca 35 96 av antalet anställda i företag som inte omfatta statligt och enligt LO/SAP-förslaget skulle ha ingått i ett löntagarfondssystem. Dessa kommunalt ägda företag, konsumentkooperatiobörsföretag är till stor del också de som dominerar aktiestockens värde på nen, affársbankerna och börsen, som har den helt övervägande delen av antalet aktieägande pris. k. tendensforetag, t. ex. vatpersoner och vars aktier är de mest omsatta vid Stockholms fondbörs. tidningsforetag.

134 Bakgrund i siffror SOU 19799

ö..

.ÖCJEEOx

52901_

mcmänztäou

_

woman

güonmâcmE

Eom

mxmcmzfm

.onöccm

:oo

.Qzzüøaooxäoøczmcox

.En

com omm :mc

“Emacs

:a :m s: 08 m8

f?

ou

:SoH

E. mm mv

8_ 5 omm

öco

å

mmzzxm .ocaaas

âsuoxz aEEzm maööç

m

mmm_

å.

_§= mm mm mm mm mm mmm .23

.a

.mEmE

_aâcåm

.Eousuâm

»minä

.Es n u

ä. m: Em m3 ?m E8

uuåücu

_ ma

uuåaca

280...

S ä om ,ü

_om mmv

.mår

§03

muêümcmøz»

|

xözzmzuø_

mm

953mm .måutåom

8a ä;

EE mamma;

m .. _ | m o_ 2 mm

com

.ucozxmimåo

mcBSm

.Bao

.accøx

:m

.oäcozwEucåü

.En ö.: aa omm mmm

muäacu

mo» S... _mo 8.. 8:_

ovåoEmu

auâxmca

EoE

Evan

v

§28.

2 mm e. å

_mm o?

.mümwEEoocox

.F

mmm

.mmmCn

.oxcanüêm

:oo

cmsñmm:

.mhm- main

E328 amiga.

m m .E

_åc

2 2 _ 8 mm

_ :l

_ams_ :oo

._5205

.mwzzzmca

UOS_ .E

.mczwcm

comciuzöq

_

.En .E

.amcEnzom

muö._o,_m:ou:o.

vmm

uuäxmca

v: mmm sm vmm mmm emo com

:Sch

2552:. “näsan

m _ v

.CEEEOx

Z Z mm mo _

:o=on§

:m

maönmmcrszwwxm_

_

axmzcocoxo

.as .öE :om

mmmISm um..8:n:m

:m

månen_

._o=o

_a:._

m m m

nu.:

moon_

:m 2 2 ä mm

._05 .m mask...

mczmvcm_

:oå

wmäñømøco

:oo

.oEoucox

mm_

va.: Enea

:såsom

mmönoaxm

522m

comEcxuozom

.öwöcsm

.må

_oEooEJ_ .Hoxcütmmm

å

:mc

.äxcmnümmmm

mocowoaxawm

.mzâEo

.ämm

mEcxoocmm

mêeäâgzâcsmcox

.ämm msüâ

.äzsäoovzcuøsêm

a-.ñm

.öcoüoazåim

.m::mu:m_

goueeoceâ

.mm_ono:x

_awemxawm mowmwocas: goêmøämupo.

asså

:nåonmh 0232:_

:aaah _weçøco “M50 mcuââm

a :oo a 9 a “mzmz

SOU 19799 Bakgrund i smor 135

Tabell 2.1.2 Sveriges 20 största arbetsgivare inom näringslivet 1975

Antal anställda i Sverige

Volvo AB 43 649 Börsnoterat Statsföretag AB 41 939 Statligt ASEA AB 31 500 Börsnoterat Telefon AB LM Ericsson 28 366 Börsnoterat Kooperativa förb. (KF) Ekon. för. 27 878 Konsumentkooperation Gränges AB 26 301 Börsnoterat Electrolux AB 23 693 Börsnoterat Svenska Varv“ ca 23 500 Statligt“ NK/ Åhléns 22 500 Börsnoterat Johnsonkoncernen 19 380 Familjeägt Skånska Cementgjuteriet AB 17 282 Börsnoterat BPA Byggproduktion AB 16 665 Fackligt ägt Stora Kopparbergs Bergslags AB 16 195 Börsnoterat SKF 13 411 Börsnoterat Sandvik AB 13 303 Börsnoterat Bofors AB 12 103 Börsnoterat Uddeholms AB 11 314 Börsnoterat Svenska Cellulosa AB, SCA 10 853 Börsnoterat Byggnads AB Balken 10 461 Börsnoterat Svenska Tändsticks AB 10 310 Börsnoterat

“ Avser det 1975/76 privatägda Götaverken samt statliga Eriksberg, Karlskronavarvet och Uddevallavarvet som från 1977 ingår i den helstatliga företagsgruppen Svenska Varv.

2.2 De tolv största aktierna efter börsvärdet

De stora bolagens dominans framträder åter. De tolv största börsföretagen (mätt efter börsvärdet) svarar för:

1. ca 45 % av det totala börsvärdet vid årsskiftet 1977/78 - ca 120 övriga börsföretag svarar för resterande 55 % 2. ca 25 % av det totala antal sysselsatta som enligt tabell 2.1.1 skulle ha omfattats av LO/SAP:s löntagarfondssystem 3. en dominerande andel av småspararnas placeringar i börsaktier

30138 Börsvärde Antal ägare Antal anst. i 31/12 1977 1977 ca Sverige 1975/76 Mkr

136 Bakgrund i siffror

Bolag Börsvärde Antal ägare Antal anst. i 31/12 1977 1977 ca Sverige 1975/76 Mkr

“ Det bör påpekas att antalet aktieägare i de olika företagen inte kan adderas, eftersom många äger aktier i fler än ett företag. Det verkliga antalet personer som är ägare i ovanstående tolv Företag är sannolikt 400-500 000. Som jämförelse kan nämnas att det totala antalet aktieägare med aktieinnehav registrerade hos Värdepapperscentralen VPC vid slutet av 1977 uppgick till ca 470000.

2.3 Vem äger börsaktierna?

2.3.1 De viktigaste placerarkategorierna

Om vi nu i stället analyserar börskapitalet efter ägare framträder åter en bild av stark koncentration på ett fåtal händer och även en klar dominans for “opers0nliga, institutionella ägare med i vissa fall “kollektiv” prägel. Följande tio största enskilda aktieägare svarade vid årsskiftet 1977/78 för ca 20 % av hela aktiestockens dagsvärde: fem investmentbolag (Beijerinvest, Custos, Industrivärden, Investor och Providentia), tre försäkringsbolag (Skandia, SPP, Trygg-Hansa), fjärde AP-fonden och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. I nästa avsnitt ges närmare data om de största placerarna. Här sammanfattas tillgängliga uppgifter om börsägandet för varje placerarkategori.

Placerargrupp Antal Portföljens börsplacerare värde 31/ 12 1977 Mkr

investmentbolag (börsnoterade) 26 ca 5 800 Försäkringsbolag 4b ca 4 600 Fjärde AP-fonden 1 750 Stora familjestiftelser ca 30° ca 750 Två bankanknutna pensionsstiftelser (SE-banken, Handelsbanken) 2 ca 700 Aktiefonder 7d ca 650

Summa ca 70 ca 13200 (ca 1/3 av börsvärdet, ca 40000 mkr 31/12 1977)

“ De fem största (Beijerinvest, Custos, Industrivärden, Investor, Providentia) svarar for ca 60 96 av gruppens värde. b Antalet försäkringsbolag med placeringar i börsaktier är egentligen betydligt större. De fyra största, Skandia, SPP, Trygg-Hansa och Folksam svarar dock för ca 95 96 av branschens aktieportfölj. “Härav svarar K & A Wallenbergs stiftelse för 450 mkr eller ca 60 96. d Antalet aktiefonder är något större. Här anges antalet fondbolag, varav ett par svarar for flera aktiefonder var.

SOU l9799 Bakgrund i 137

siffror

2.3.2 Övriga institutionella ägare

De största ägarna av börsaktier och de viktigaste ägartyperna är alla s. k. institutioner, dvs. företag och organisationer av olika slag, och inte privatpersoner. Ovan har nämnts investmentbolag, försäkringsbolag, pensionsoch övriga stiftelser, aktiefonder samt fjärde AP-fonden som har en särskild rättslig ställning. Till institutionella ägare kan också föras intresseorganisationer (t. ex. arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer), ideella föreningar (idrottsklubbar etc.) samt industri- och andra företag. Fördelningen mellan institutionella ägare och privatpersoner har tilldragit sig stort intresse under senare år. Dessa båda huvudgruppers ägarandelar har betydelse av flera skäl:

1. Fördelningspolitiskt Inkomst- och förmögenhetsfördelningen i samhället påverkas bl. a. av företagens lönsamhet, värdeutvecklingen på företagens tillgångar, börskurser och utdelningar. För den politiska och ideologiska analysen av olika åtgärders effekter är det därför viktigt att känna till vilka ägare som finns bakom t. ex. de börsnoterade företagen. Det mâste rimligen ha betydelse om ägarna är ”små-sparare”. fjärde AP-fonden, mycket förmögna privatpersoner eller en ideell förening.

2. Maktpolitiskt Frågan om vem som utövar det avgörande inflytandet över de beslut som fattas i näringslivet är ett annat viktigt inslag i bl. a löntagarfondsdebatten.

3. Ägaransvar

i/Ied fråga 2. sammanhänger frågan om nuvarande ägare i tillräcklig utsträckning utövar det ansvar som i vårt ekonomiska system åvilar ägare till företag.

4. Tillförseln av riskvilligt kapital De flesta bedömare (bl. a. i Kapitalmarknadsutredningen och den senaste Långtidsutredningen) är överens om att svenska företag har stora behov av riskvilligt kapital. För en närmare undesökning av frågan om nuvarande

ägare har möjligheteNoch vilja) att ställa detta kapital till förfogande* behövs

också kunskaper om vilka dessa ägare är.

Dessa fyra frågor skall inte närmare diskuteras här - de studeras i andra sammanhang inom löntagarfondsutredningens ram. Bristen på aktuell statistik om olika ägargruppers andelar av det svenska börskapitalet är besvärande. Några tidigare undersökningar har gjort försök att uppskatta olika ägarkategoriers andelar av antalet aktier i ett urval börsföretag, men dessa resultat är inte utan vidare jämförbara med det material som presenteras i detta där tyngdpunkten avsnitt, har lagts på värdet av l En historisk tillbakablick börsaktierna. Gunnar Fond undersökte 1975 ägandet i 63 börsnoterade fö- ges i avsnitt 2.7. retag. I dessa ägde privatpersoner 47,2 % av antalet aktier medan “insti- 2 tutioner” svarade för Torsten Carlsson: 52,8 %. Aktiemarknadens roll Skandinaviska Enskilda Banken? har 1975 undersökt ägandets fördelning (Aktiespararnas skriftserie i 13 börsbolag och kommit fram till att ca 50,2 % av antalet aktier ägs nr 7, Stockholm 1979).

138 Bakgrund i siffror sou 1979:9

av privatpersoner, 49,8 96 av olika institutioner. Roland Spånt uppskattar hushållens innehav av börskatier 1975 till ca 19,4 miljarder kr, vilket motsvarar knappt 45 96 av det totala börsvärdet. Spånts undersökningar omfattar dock inte övriga ägarkategorier.

2.3.3 institutionerna och börshandeln Olika ägargruppers andel av omsättningen av aktier på Stockholmsbörsen är ett annat outforskat område. En preliminär slutsats är även här att ett litet antal placerare dominerar. Åtta investmentbolag som vi har studerat svarade 1977 för ca 20 96 av den totala omsättningen i aktier (enligt Bankinspektionens uppgifter. som avser både registrerad omsättning via Stockholms fondbörs och aktiehandel direkt mellan två parter utan Förmedling av fondbörsen). Dessa åtta bolag svarar För ca 10 96 av aktiestockens totala värde, vilket innebär att de omsätter sin aktieportfölj betydligt oftare än t. ex. det stora flertalet aktieägande privatpersoner.

2.4 De 15 största institutionella placerarna

Tabell 2.4.1 De 15 största institutionella placerarna

Börsportlöljens värde 31/12 1977 Mkr

Skandia l 483 Svenska Personal-Pensions Kassan (SPP) 1 113 1 071 Trygg-Hansa

750 Fjärde AP-fonden Industrivärden 617 Beijerinvest 499 Knut och Alice Wallenbergs stiftelse ca 450 Kinnevik 379 Svenska Handelsbankens pensionsstiftelse ca 350 Skandinaviska Ensk. Bankens pensionsstiftelse ca 350 Cardo ca 275 Asken 235

Summa För de 15 största ca 9950

Bland de 15 största institutionella placerarna återfinns alltså tre försäk- (varav ett börsnoterat, Skandia, och två ömsesidiga), åtta börsringsbolag noterade investmentbolag, en familjestiftelse, två bankanknutna pensionsstiftelser samt AP-fonden.

lRoland Spånlv Den fjärde _ .

Dessa 15 ägde tillsammansca 25 % av samtliga börsaktier mätt efter svenska förmögenhetsför_ den 31/12 1977. Hur stor är då deras betydelse i de enskilda demingens utveckling_ dagsvärdet . börsföretagen?

SOU 19799 Bakgrund i 139

siffror

För de drygt 130 bolag, som är noterade på börsens stora lista och fondhandlarlistan, har vi undersökt de 15 stora institutionella placerarnas förekomst bland börsbolagens fem största ägare Som framgår av tabell 2.4.2 nedan framstår Skandias och Trygg-Hansas stora betydelse som aktieägare i svenska börsföretag ännu tydligare än tidigare redovisade siffror har antytt. Trygg-Hansa och Skandia tillhör de fem största ägarna i 52 resp. 51 av de 121 företag som studerats, alltså i nära vartannat börsbolag och i så gott som varje bolag av mer nämnvärd storlek. SPP:s dominans är något mindre markerad med en plats bland de fem största ägarna i 29 av de 121 bolagen. De tre stora försäkringsföretagen är dock mycket sällan representerade i börsbolagens styrelser. Med den här valda definitionen på styrelserepresentation (via ägarföretagets VD eller styrelseordförande) är SPP representerad i två företag och Skandia i inget. Trygg-Hansa intar en något oklar ställning: dess förutvarande VD tillhör styrelsen för ett bolag och dess tidigare ordförande styrelsen för ett annat. Dessa båda personer har under början av 1978 helt lämnat sina uppdrag för Trygg-Hansa men kvarstår i de båda börsbolagens styrelser (februari 1979). Trygg-Hansas finanschef ingår i styrelsen för Industrivärden. Det bör understrykas att den schablonmässiga principen för identifiering av stora ägarintressen (en plats bland de fem största ägarna i resp. börsföretag) i åtskilliga fall överskattar det verkliga eller potentiella inflytandet. I ett företag kan t. ex. den femte största placeraren ha ett mycket stort inflytande. i ett annat ha en röstmässigt mycket underordnad roll, beroende på de allra största ägarnas vikt. För de börsnoterade investmentbolag, som är knutna till en viss “intressegrupp” inom näringslivet bekräftas tidigare kända förhållanden. Sambandet mellan stora ägarposter och styrelserepresentation är mycket starkt for Investor-Providentia-Wallenbergstiftelsen (kretsen kring familjen Wallenberg och f. d. Stockholms Enskilda Bank), Custos-Skandinaviska Bankens pensionsstiftelse (f. d. Skandinaviska Banken), Industrivärden-Handelsbankens pensionsstiftelse (Handelsbanken) osv. Fjärde AP-fonden är en ny företeelse på den svenska aktiemarknaden och i svenska bolagsstyrelser. Den låter sig i flera företag representeras på bolagsstämmor av flera personer. Så kan t. ex. dess VD rösta för 40 96 av fondens röster i ett visst företag, en representant för ett LO-förbund för 30 % och en representant för ett TCO-förbund för 30 %. Fondens styrelserepresentanter har i några fall hämtats från fackligt håll. Det har därför varit av intresse att i tabell 2.4.3 förteckna fondens styrelserepresentanter fram till februari 1979. Däremot saknas ännu styrelserepresentanter i de börsbolag av familjekaraktär, där fonden har stora aktieposter, bl. a. Alcro, 1Kä]]a;Banki|-ñrman Perstorp och Ratos. Öhman, Börssüide 73-

140 Bakgrund i siffror

Tabell 2.4.2 De 15 största institutionella placerarnas position bland de fem största ägarna i börsnoterade företag och styrelserepresentation i dessa företag 1977

Placerare Bland de fem största ägarna i Styrelserepresentant i“

Skandia Alfa-Laval Fortia Saab-Scania - (51 företag) Asea Företagsñnans Sandvik Asken Gränges SE-banken Atlas Copco Götabanken Skaraborgsbanken Billerud Hexagon SKF Borås Holmen Stora Kopparberg Cardo Hufvudstaden Sundsvallsbanken Cellulosa Höganäs Sv. Handelsbanken Custos Iggesund Säfveån Dagens Nyheter Incentive Transatlantic Diligentia Industrivärden Tändsticksbolaget Electrolux Investor Uddeholm Elverk KemaNobel Uplandsbanken Esab Korsnäs Wermlandsbanken Esselte PLM Volvo Fagersta Providentia Åkerman Fläkt Ratos Öresund

Trygg-Hansa AEG Fagersta Perstorp (-) (52 företag) Alfa-Laval Fläkt Promotion Almedahl Fortia Rang Invest Asea Företagsfmans SE-banken Billerud Garphyttan Skansen Lejonet Boliden Gränges Skaraborgsbanken Cardo Gunnebo Sonesson Cellulosa Hexagon Stora Kopparberg Cementgjuteriet Holmen Sundsvallsbanken Custos Hufvudstaden Sv. Handelsbanken Dagens Nyheter Höganäs Säfveån Edstrand Iggesu nd Tändsticksbolaget Elverk Industrivärden Uddeholm Esab Jonsered Uplandsbanken Esselte KemaNobel Wermlandsbanken Euroc Korsnäs Åkerman Export-Invest MoDo Östgötabanken

SPP (29 företag) Alfa- Laval Fläkt SKF (Diligentia), Asea Gränges Stora Kopparberg (Uddeholm) Atlas Copco Götabanken Sundsval lsban ken Billerud Iro Sv. Handelsbanken Bofors Nymölla Tändsticksbolaget Cardo Opus Uddeholm Dil igentia Saab-Scania Uplandsbanken Electrolux Sandvik Wermlandsbanken Ericsson. LM SE-banken Östgötaban ken Esselte Skaraborgsbanken

SOU 1979-9 Bakgrund i siffror 141

Placerare Bland de fem största ägarna i Styrelserepresentant i”

Custos AEG Edstrand SE-banken AEG, Bille- (28 Företag) Ahlsell Fagerhult Skaraborgsbanken rud, Boliden, Alfa-Laval Götabanken Sonesson Cellulosa, Beckers Hufvudstaden Tändsticksbolaget Gränges, Billerud Höganäs Uplandsbanken Hufvudstaden, Boliden Jacobson & Upsala-Ekeby Höganäs, Cardo Widmark Volvo Sandblom, Cellulosa Kockums Wigral Tändsticksbolaget Diligentia NiFeJungner Öresund Sandblom Östgötabanken Providentia Astra KemaNobel Saab-Scania b (12 Företag) Atlas Copco Munksjö Skandia Ericsson, LM Nymölla SKF Garphyttan Papyrus Kopparberg Investor Alfa-Laval SKF b Garphyttan (17 Företag) Asea lncentive Stora Kopparberg Astra KemaNobel Tändsticksbolaget Broströms Papyrus Electrolux Saab-Scania Ericsson. LM Skandia F Fjärde AP-fonden Aga Fagersta NiFeJungner (20 Företag) Alcro Fläkt Perstorp Astra Fortia Promotion Atlas Copco Höganäs Ratos Bahco lncentive Trelleborg Billerud Iro Volvo Ericsson. LM MoDo Industrivärden Aga Borås NK-Åhlén Aga, Ahlsell. (14 Företag) Ahlsell Cellulosa PLM Cellulosa, Almedahl Fagersta Promotion Ericsson, LM, Beijerinvest Gunnebo Handelsbanken Fagersta, Boliden Kilsund Gunnebo, Handelsbanken, PLM Beijerinvest Alcro Götabanken Rang Invest Beckers, (13 Företag) Beckers Husqvarna Skandia Husqvarna. Cardo Iggesund Sonesson Skandia, Cementgjuteriet Promotion Sundsvallsbanken Sonesson, Öresund Investor Saab-Scania b Wallenbergstift. Diligentia (6 Företag) Export-Invest Providentia SE-banken Kinnevik Bulten Korsnäs Sandvik Korsnäs, (3 Företag) Sandvik, Svenska Handels- NK-Åhlén d Aga Carnegie bankens pensions- Almedahl Cellulosa Rang Invest stiftelse Asken Husqvarna Sandblom (16 Företag) Bahco Industrivärden Sandvik Broströms Kilsund Volvo Wirsbo d SE-bankens pen- AEG Företagsñnans Nymölla sionsstiftelser Custos Investor Saab-Scania F (8 Företag) Elverk Munksjö

142 Bakgrund i siffror SOU 1979-9

Placerare Bland de fem största. ägarna i Styrelserepresentant i”

Cardo AEG Höganäs Weibull Höganäs,

(9 företag) Esselte Independent Akerman Oresund,

Export-Invest Korsnäs Oresund Asken Atlantica Carnegie Independent Bofors, (10 företag) Bofors Eldon Jonsered Carnegie, Broströms Fagerhult SKF Fagerhult, Transatlantic Jonsered, SKF, Transatlantic,

“ Företag där resp. placerare är representerad i styrelsen genom sin VD eller styrelseordförande. inflytandet kan givetvis ske i andra former och genom andra representanter. b För de släkten Wallenberg närstående placerarna, Investor, Providentia och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kan nämnas att dessa (enligt vårt kriterium) är representerade i samtliga angivna företags styrelser utom Alfa-Laval. Astra och Munksjö. Se tab. 2.4.3 ”För pensionsstiftelserna kan VD och styrelseordförande inte definieras. e Inom Skandinaviska Enskilda Banken finns flera pensionsstiftelser med ursprung inom den sammanslagna bankens båda föregångare. Stockholms Enskilda Bank resp. Skandinaviska Banken.

Tabell 2.4.3 Fjärde AP-fondens styrelserepresentanter februari 1979

Aga Krister Wickman, f.d. riksbankschef Astra Tony Hagström, numera gen. dir. i Televerket Bahco Carl-Olof Ek, f. d. VD BPA Balken Hans Gustafsson. riksdagsman (s) Fagersta Tony Hagström, numera gen. dir. i Televerket Fläkt Agda Rössel, f. d. ambassadör, nu vid Exportrådet Fortia Kurt Lannerberg, ekonomichef, TCO Höganäs Folke Nilsson, f. d. kommunalråd, Höganäs lncentive Karl-Axel Linderoth, nu VD i SPP, invald under sin tid som ekonomidirektör i KF Iro Fondens VD Lennart Dahlström LM Ericsson Fondens VD Lennart Dahlström Rotor Hans Almryd, TCO Trelleborg Jan Odhnoff, ekonom, Fabriksarbetareförbundet Volvo Sven Hulterström, kommunalråd, Göteborg

2.5 finansieringsanalyser 1969-1977

Börsföretagens

med kapital, speciellt riskkapital (ägarkapital) är ett Företagens försörjning centralt inslag i debatten om löntagarfonder. Som en bakgrund presenterar vi i detta och följande avsnitt några basfakta för börsbolagen under senare år. Tabell 5.1 utvisar varifrån företagen har tillförts kapital och hur dessa medel har använts (investerats). Tabellen omfattar börsbolagens (utom affársbankerna) samtliga rörelsegrenar inkl. dotterbolag i utlandet. Det har inte varit möjligt att särskilja börsföretagens verksamhet i Sverige. En allmän slutsats är att en stor och växande andel av börsföretagens kapital har måst skaffas genom upplåning. Andelen skulder av det totala kapitalet har därför successivt vuxit, vilket innebär att andelen riskkapital

SOU l9799 Bakgrund i siffror 143

_ _ v v d u | n - 1

da mm d_ av md E 2

8_ od_

b_

| u

md a._ md od md md E_ _._

Ra_ md_ m.m_ _.v_ 3+ md_ EE m.v+ f- _.v+

m v m n m m u 1 n - u

da vv am nd 2 n

8_ 8_

b_

u n u

md v._ 3 dm v._ 0._ md

md_ _.m_ d.v_ m.a_

dä_ EE m._.+ å- md+ 3+

_. o m o m _ v n n - n

om cv vm dd ä

dm 8_ 8_

b_ u

v._ od E_ E. _d _._ md ad

m8_ od_ mdm o.: m.: 2+ d,... m._+ 3+ mdm

EE

v o m _ m _ m m 1 - u 2 a_ vm md R

da 8_ 8_

b_

md od d,m vd md ad md md vd

d.m_ dd_ od_ m.: m,a+ od: dd_ _å_ 2- wd+

EE

d o _ m m m _ m u - | md mm od md a

da 8_ 8_

b_

3 md od Z _d vd i_ vd md _d md _.a

v.: _.m+ n? 2+ 3+ v.m_

nä_ EE

d o m m m _ u m | - c mm mm dd S ä

da 8_ 8_ .å

b_

n .amma

m8_ dd od md md md md md md

m.m _.m v.a _d v.a

EE vd+ o.o+ 2+ 3+

Ebüzazåâ_

m m _ | v m | | | - 1

av mv ad 2 2 8_ da 8_

_SER_

b_

a | |

d.v md md o... _d md vd md md S v.a

_E_ EE v.m+ ...T 3+ v.m+

E3:

.mêoøå Eoxcådmü_

n _ u d m _ n | - a am m_ R d» mm m_

da 8_ 8_

uazâuân

b_

| u |

md

_b_

mcuxcøm

a.v _._ m.m _d vd vd md vd _d E

dä_ EE _.v+ .än dd.. o._+

|

12:53

u m I m v _ u u - | md o_ om vd v_. dm

da 8_ 8_

:Esa

I

måSåEvEåxm

b_

u 0 |

S. E. m._ md m._. d.v vd md _d m.m S

ada_ EE _.m+ än od+ 3+

_auiämd

_

mm_«=amw:_..o_m:u:_m

_oøoE _ouoE _uvuE

oucäø_

o_ å

-_33 .må .§2

uvmhözdza

.u_

coEo_

wccvcmö_

._mu:_

.En

m=otoäE

.ananas _âcmêa

o

åEnE: åncmâå

mäsmsucåm

sin

89a

_mzasxomxgd_

wccocm._o._

.rön

...E22 sea :ma: 0:2.

å

._v

923mm..

_mzamxuwwxd_

_E_

;E8 ;_55

å

_.m.m :m:

å _ _ .o

_odsmecns

å .EE å å

...EEsm åEEzm mEESW wEEDW

mcöcaaa:

...munen

m=c§ .oma_:.a

_ugim

:oo

.S352

å

:aaah _ovoå .E22 .mio 482: 482._ _MEO .czox .sax §3_

.od

...§0 .§0 .55

å: .._____

144 Bakgrund i siffror SOU 1979-9

(eget kapital) har gått ned. Utvecklingen har inneburit att bolagens lönsamhet har varit för låg för att expansionen skulle ha kunnat ske med oförändrad andel skulder. Detta kan också uttryckas så att expansionen har varit för kraftig med den givna lönsamheten. En ökad andel skulder har därför blivit följden (i vissa företag och särskilt under periodens början kan dock en ökad andel skulder ha varit en medveten strävan i syfte att höja lönsamheten på det egna kapitalet genom den s. k. håvstångseffekten). Medel från årets löpande verksamhet (tabellens första rad) innefattar årets vinst, minus faktiskt betald skatt, minus betald utdelning och plus av Aktiv Placering beräknat avskrivningsbehov, baserat på anläggningarnas återanskaffningsvärde. Begreppet kan förenklat sägas motsvara uttrycket “självñnansieringi

2.6 Nyemissioner i börsbolagen 1960-1978

I föregående avsnitt konstaterades att en stor och växande andel av börsföretagens kapital har måst skaffas genom upplåning. Effekten har blivit en försämrad Soliditet, dvs. en allt lägre andel eget kapital (riskkapital). Det egna kapitalet kan fyllas på via olika kanaler: vinster (självñnansiering), avyttring av tillgångar och nyemissioner. Mellan dessa former finns givetvis inbördes samband, bl. a. detta: ju högre lönsamhet, desto lättare är det för ett företag att dra till sig nytt kapital från aktieägarna. Emissionsvolymen under åren 1960-1978 framgår av nedanstående tabell. Under 1977 och 1978 har tillkommit emissioner av ett nytt placeringsobjekt. s. k. konvertibla skuldebrev, som intar en mellanställning mellan lån och aktiekapital. Aktieägarna erbjuds att teckna skuldebreven, som löper med fast ränta, och har sedan rätt att på vissa villkor omvandla (konvertera) dessa till aktier. Under 1977 tecknades nya konvertibla skuldebrev till ett värde av ca 302 mkr, eller ca 85 96 av nyemissionerna i aktier. Det totala emissionsbeloppet detta år kan alltså sägas ha utgjort 652 mkr, vilket fortfarande är en betydande minskning från toppåret 1976. Under 1978 minskade emissionerna av konvertibla skuldebrev till ca 210 mkr samtidigt som också de konventionella aktieemissionerna sjönk ytterligare. Totalt nytecknades 1978 ca 382 mkr, vilket är en nedgång med över 40 % från året innan. En uppgång är dock på väg under 1979. När detta skrivs (mars 1978) pekar hittills kända nyemissionsbesked på att volymen stiger till drygt 600 mkr, varav tre stora verkstadsföretag (Atlas Copco, Saab-Scania och Volvo) svarar för ca 75 %.

SOU 19799 Bakgrund i siffror 145

Tabell 2.6.1 Börsbolagens aktieemissioner 1960-1978. Mkr, kontant inbetalda belopp

Källa: Affärsvärlden.

2.7 Olika placerares utbud av riskvilligt kapital

Olika aktieägarekategoriers vilja och förmåga att delta i nyemissioner samt deras köp och försäljningar av aktier (foranledda av omplaceringar till/ från andra förmögenhetsobjekt, egen konsumtion etc.) påverkar långsiktigt ägarstrukturen i börsbolagen. Som har framgått av tidigare avsnitt kännetecknas den svenska börsen (liksom f. ö. aktiemarknaderna i de flesta andra industriländer) av ett relativt omfattande institutionellt aktieägande. Bakgrunden till detta är förenklat att aktieägande privatpersoner långsiktigt inte har kunnat/ velat delta i börsföretagens nyemissioner i den utsträckning som deras aktieinnehav i utgångsläget hade motiverat. l gengäld har institutionella aktieägare av olika slag bidragit med en större andel av nyemissionskapitalet och därmed successivt ökat sina ägarandelar. I nedanstående tabell redovisas år för år 1964-1976 de viktigaste ägarkategoriernas aktietransaktioner. Som en kommentar redovisas ett avsnitt ur Kapitalmarknadsutredningen.1 l Kapitalmarknadsutred- “Av intresse for vår studie är inte blott aktiestockens fördelning på olika ägare utan ningen, bilaga 3, sid. även det flöde av investeringar och desinvesteringar som förändrar de olika ägar- 74-76 (Torsten Carlsson, Aktiemarknaden). Bilakategoriernas innehav. Det finns ingen löpande statistik som belyser detta. gan har också publicerats i Aktiv Placering AB har med material från olika källor gjort en beräkning lör åren reviderad form som 1964-77 som redovisas i tabellen. År 1977 redovisas även placeringarna i konvertibla Torsten Carlsson: Aktieobligationer. Statistiken tillåter emellertid inte någon redovisning av konvertiblerna marknadens roll, Aktiepå de olika placerarkategorierna. Det som mest faller i ögonen vid läsningen av denna spararnas skriftserie nr 7. tabell är Följande: Stockholm 1979.

146 Bakgrund i siffror

Försäkringsbolagens och investmentbolagens ökade betydelse som placerare.

DD Aktiefondernas blygsamma tal fram till 1974, remarkabla uppsving 1975 och 1976

samt nedgång. absolut och relativt, 1977. Valutautlänningar har under de redovisade åren permanent varit nettosäljare.

DD Fjärde AP-fondens entre som tung placerare fr. o, m. 1974 - av samma klass

som försäkringsbolagen. D Hushållen har under flera av de redovisade åren varit nettosäljare, Hade det varit möjligt att separera hushållen från privata pensionsfonder och stiftelser, vilka också ingår i denna grupp, skulle sannolikt nettominskningen visat sig ännu större. Det exceptionellt stora positiva beloppet för 1976 talar dock för att även hushållen detta år bidragit med stora belopp. 1 1977 års siffror ingår i obekant utsträckning konvertibla obligationer.

Den negativa utvecklingen för hushållens aktieinnehav torde till väsentlig del kunna förklaras av upplösning av gamla förmögenheter i samband med dödsfall, skifte av dödsbon och den arvsbeskattning som utgår i samband därmed. Effekten härav har inte kunnat motvägas av den starka ökning av anta/er aktieägare som noterats för de senaste tio åren. Det rör sig här om var för sig små poster. Den starka ökningen av aktiefonderna under de allra senaste åren bör emellertid observeras. Den har sannolikt burits upp av småsparare. Starkt progressiv beskattning i förening med inflation har kraftigt reducerat kapaciteten för aktiesparande ur löpande inkomster hos de höglönegrupper som tidigare svarade för en stor del av detta sparande. Sannolikt har här en stor kvantitet sparande, som var mer riskvilligt än hushållssparandet i genomsnitt, fallit bort. Detta bortfall har inte kompenserats av den ökning av det privata sparande som ägt rum under det senaste decenniet. Vad hushållen kunnat spara och låna upp har de i stället placerat i annat än i aktier - framför allt i fastigheter. Serien för valutautlänningars transaktioner är nettot av export och import av svenska aktier. Att nettot för alla de redovisade åren varit negativt torde ha flera orsaker. Stockholmsbörsen har under perioden ofta legat över de internationella börserna. vilket lockat till vinsthemtagning. Lägen där nedgång på Stockholmsbörsen eller försämring av kronkursen förväntas. kan också ha lockat till försäljningar. Under senare år har säkerligen också förväntade och inträffade vinstförsämringar för svenska företag spelat en roll. Stocken av utländska innehav av svenska aktier uppskattas till 1,5 mdr kr.

2.8 Skattesparandet

I föregående avsnitt antyddes att privatpersonerna som grupp betraktat regelmässigt har nettosålt börsaktier - bortsett från enstaka år. Som alternativa förklaringar har nämnts bl. a. utförsäljningar av skatteskäl vid arvsskiften, den progressiva beskattningens effekter på de mer förmögna befolkningsskikten - de som traditionellt har placerat kapital i aktier -, minskad lönsamhet för aktieplaceringar jämfört med alternativa möjligheter m. m. Det kan därför vara av intresse att kort ta upp några preliminära slutsatser av det nya skattesparande som infördes den 1 oktober 1978. Har man vad gäller aktieplaceringar lyckats nå syftet att stimulera allmänhetens långsiktiga sparande? Har tillgången på riskvilligt kapital ökat? Genom skatteförmåner ville regering och riksdag med beslutet åstadkomma att spararna skall uppnå en reell avkastning efter skatt och inflation.

i 147

Bakgrund siffror

mm mo

_mm se mmm _mm vm_ mom

mmm_ v mm_|

E vm v_

s_ omv mmm mo_ mmm mom

omm_ o _ _| omv_

ocoâmcxm

vvm _om m_m mmm om_ mm| mm_ 2_ _om mmm_ m

m om om

om_ mmm om_ mmm mmm

âFzzammucx/m_

vmm_ m mm_|

v_ o_

mmm mm_ mmm _ mo: mm_

mmm_ v v__x

:3m__..u=..==__.=o__

:E

m_ mm om _m

mv_ o_m mm_ _ o_m

mmm_ v _:

mcovmcfaEozxav

...n om

mmo mm_ å_ øm_ mv: mm_

_mm_ m _o_|

.Ein u

mv m_ m_

mvm

mv

:u: _ m_| mmn mm:

omm_ _

:ommtuo

.§33 __

mom mmv mo_ mv_ mm.. mmm mmv mom_ m

=o.m._o._.

oua..o_e=m.:::_

m 8 mm

omm

E_ 8

mm:

mom_ _ mm_| .Emm

.mm

.ma_on=_oE_mu:_

mmo

_m_ S

m__ _m_

52.:_

må_ _ .Em

.m

mmm com mo_ _mm Sn .za

mmm-Ivem_

82 _ :m

Amtmmm_

muönozxa

m_m mmm mm_ cvm mmm mom_

.§33

_

.å Dow_

Svea

mm

m_m mmm vmm mmm

vom_ _

...så

.angenäma

_Eouâxc_

.s

mo.=:ooa_n .obcic

:om=_=no.:=m_ua5:mE_mzmmv_

.Em

a.:

_ozoñmêømc nêcnäcov_

:nå

:få

.ösømsmmcoücäv

.E

,ams

.meoesa

:oo

SEO

=ou=oZ

_ocoisuøsc_

Eom

m._0._m:O_wm_EEoxU:On_

å

;ages

u

wasâmccxmeø; mm_onEoE_moc_ _mm=_==m:=s2m

_.m.m

_ucoeaaêa

_ocemaEomz

.IE

.EaEEmm _occeosxm

mEEsm

_ocozxso

aoxozoz

»Ewe ;moaüoz

+

_BE_ mmm_

:aaah §50 u c _§3_ .m

148 Bakgrund i siffror SOU 19799

Månatliga avdrag sker från lönen - beslutet gäller bara löntagare - på mellan 75 och 400 kronor. Spararna kan välja mellan insättningar på bankkonton - s. k. skattesparkonton - och aktiesparkonton som används for placering i aktiefondsandelar - s. k. skattefondsparande. som tillfaller aktiesparfond är skattefri. Utdelning till andels- Utdelning på fondandelarnas värägarna skall inte ske, men dessa har skattefrihet destegring och rätt till skattereduktion enligt samma regler som for banksparandet - den slutliga skatten minskas med 20 96 av årets insättningar. Lönsparutredningen ville att aktiesparfonder uteslutande skulle placera sina medel i nyemitterade aktier och konvertibla skuldebrev. så att detta sparande helt tog formen av ny!! riskkapital till näringslivet. Efter invändningar från flera remissinstanser föreslog regeringen att medlen skulle få placeras fritt på börsen men att de skall användas for nyteckningar “när så lämpligen kan ske”. Aktiesparfonderna får inte placera mer än 10 % av sina medel i ett företag, och andelen av resp. bolags aktiekapital får inte överstiga 5 %. Samtliga affärsbanker samt sparbanksväsendet och föreningsbankerna har ställt sig bakom egna aktiesparfonder. Dessutom har en fondkommissionärsfirma, Richard Hägglöf, startat en från bankerna fristående aktiesparfond med inriktning uteslutande på konvertibla skuldebrev. En av de affársbanksledda fonderna har några månader efter starten bestämt sig for att placera alla medel i investmentbolagsaktier. Skattefondsparandet är i två avseenden unikt i aktiesparsammanhang. Rätten till 20 % skatteavdrag på sparat belopp ger for första gången i aktiesparandets historia en fast avkastning, som motsvarar drygt 4 % per år de 5 år som medlen är bundna. Dessutom kan värdet av att utunder blir skattefria i aktiesparfonden med relativt stor säkerhet anges delningarna med nuvarande fonder, där utdelningar beskattas till 2 96 per år jämfört till 55 %. har också dragit fördel av den allmänna marknadsskattefondsparandet foringen av hela skattesparandet under hösten 1978. Systemet är dessutom administrativt mycket enkelt för spararen. och Allt tycktes alltså vara upplagt for en stor volym skattefondsparande inom förväntningarna var ganska högt ställda. Enligt förhandsbedömningar ekonomidepartementet skulle upp till 400 mkr per år placeras i skattefondsparandet. Preliminära siffror från de tre forsta månaderna, oktober-december 1978, hittills har blivit föga framgångsrikt. tyder dock på att skattefondsparandet utfallet oktober-december 1978. Skattesparandet på årsbasis enligt

totalt har under de forsta två månaderna attraherat mindre Skattesparandet kapital än väntat. Dessutom har fondalternativet fått en lägre andel av det

50U19799 i 149

Bakgrund siffror

totala skattesparandet än man räknade med från början. Därmed tyder ovanstående siffror på att endast 100 mkr per år skulle komma att nyplaceras på börsen via denna kanal. Det är givetvis för tidigt att dra några bestämda slutsatser av detta preliminära utfall. Som tänkbara Förklaringar till allmänhetens ljumma intresse för fondsparandet har bl.a. anförts följande faktorer: D dålig marknadsinformation - bankerna föredrar bankinsättningar D dålig kursutveckling på börsen de senaste åren medför att folk uppfattar aktier som alltför riskfyllda D osäkerhet om fondernas placeringspolitik D för litet antal fonder med för snäv handlingsfrihet D skatteavdraget på 20 % är för lågt - fondalternativet skulle behöva en större skattesubvention än banksparandet.

2.9 Lönsamheten av aktieplaceringar

Avkastningen av en aktieplacering består dels av utdelningar, dels av kapitaltillväxt (eller kapitalförlust). Kapitalets värdeförändringar kan mätas först när ett aktieinnehav avyttras. För aktieägarna totalt sett är de korta och ofta stora svängningarna mellan åren av litet intresse eftersom de ej totalt sett kan inkasseras i kontanter (såvida ej ett företag blir uppköpt med betalning i annat än det köpande företagets aktier). Sett i tjugofemårsperspektiv - en tidsperiod så lång att huvuddelen av de korta svängningarna elimineras - har den sammanlagda avkastningen före aktieägarnas skatt för de av Stockholmsbörsens aktier som varit noterade hela tidsperioden varit följande: (vi ger några alternativa tidsperioder för att eliminera effekterna av eventuellt olyckligt valda begynnelse- eller slutår):

96 per år Samtliga Verkstäder” Skoga Generalindex (enbart kurstillv.)

” Medeltal baserade på börsvärde (Affärsvärldens index) och Handelsbankens beräk-

ningar av direkta avkastningen. b Ovägt medeltal. “Jämförbara värden saknas.

Konsumentprisindex ökade med 5,1 % per år under perioden 1953-1977

och 4,8 % under perioden 1952-1976. Elimineras detta från indexsiffrorna 19313 hämtade

från.

ovan Handelsbamwns åmga får vi ett begrepp om realavkastningen före skatt. . . Il Ett annat betraktelsesätt är att konstatera

ñâü/Tâfsçâtiâgügjåg

avkastningen på alternativa

placeringar. På industriobligationer har den 1977-1978 legat på omkring noterade aktier,

150 i SOU 19799

Bakgrund siffror

10 % och de statliga sparobligationer som erbjuds privatpersoner har gett 10 % om de behålls till sparperiodens utgång (dessutom har avkastningen delvis varit skattefri). Båda dessa placeringsformer kan betraktas som säkrare än aküen

sou 1979-9 151

3 - allmän

Aktievärdering

en

bakgrund

3.1 Teorins grunder

För att Forstå olika löntagarfondssystems inverkan på aktiemarknaden behöver vi en inblick i grunderna För hur aktiekurserna och därmed värdena på de noterade Företagen sätts.

3. l . l Bankränra, obligarionsavkasrning

Sätter man in pengar i en bank får man ränta. Räntan är rörlig och pengarna kan tas ut när man så önskar. Köper man en statsobligation får man också ränta men pengarna kan inte krävas tillbaka från låntagaren förrän löptiden på obligationen har gått ut. Under mellantiden, innan löptidens utgång, är den enda Fördelen med innehavet av obligationen att innehavaren får ett antal räntebetalningar som med säkerhet låter sig prognosticeras. Är räntan oförändrad på nya statsobligationer kan den som önskar sälja sin obligation Före löptidens utgång till någon annan För samma pris som han själv betalt, eftersom köparen likaväl kan betala detta pris till säljaren För en “gammal” obligation som till staten För en ny obligation. Men om räntan på nya statsobligationer höjts vill ingen betala samma pris För den gamla obligationen (och den ström av räntebetalningar och slutlig återbetalning som Följer av den), eftersom motsvarande ränte- och återbetalningar från en ny statsobligation är större. Alltså sjunker priset på den gamla obligationen så mycket att den årliga avkastningen i Förhållande till det nya priset blir lika hög som För nya obligationen

l Exempelvis: Ett år emitterades obligationer till ca 3 % ränta. Den årliga avkastningen blev 3 % eller 30 kr på en satsning av 1000 kr. Några år senare emitterades obligationer till ca 6 % ränta. Den årliga avkastningen blev 6 % eller 60 kr på en satsning av l 000 kr. Förutsatt att obligationerna är långfristiga vill ingen nu köpa den gamla obligationen För 1000 kr. eftersom man då skulle få lägre avkastning på de pengar man satsar än om man köper en ny obligation. Är den gamla obligationen mycket långfristig krävs att dess kurs faller till ca 500 kr innan en placerare tycker att det kan vara lika intressant att köpa den gamla obligationen som en ny - 30 kr i avkastning på 500 kr ger just 6 % i avkastning eller lika mycket som För den nya obligationen (genom att den gamla obligationen t. ex. om 20 eller 30 år återbetalas med l 000 kr blir dock värdet i exemplet något högre än 500 kr. Ju närmare i tiden återbetalningen kommer desto högre blir dagsvärdet i Förhållande till den årliga räntan. Huvudregeln att avkastningen på gamla och nya obligationer är lika gäller dock alltid).

152 - en allmän Akrievärdering bakgrund

3.1.2 Aktien: en utdelningsström

Vid ett långsiktigt innehav ger en aktie placeraren en ström av utdelningsfrån bolaget som kan jämföras med räntebetalningarna i obbetalningar ligationsfallet (till fallet med kortsiktiga innehav återkommer vi senare). I motsats till obligationsfallet är dock den årliga utdelningen inte på förhand bestämd. Den kan komma att öka, minska eller helt försvinna beroende på bl. a. faktorer som företagets lönsamhet, investeringar, skattesituation, styrelsens uppfattningar och annat. Om vi med säkerhet kände utvecklingen för alla dessa faktorer i framtiden och visste hur och i vilken utsträckning de påverkade aktieutdelningen skulle vi i princip vara tillbaka vid obligationsexemplet. För att veta vad kursen skall bli på aktien krävs därtill att vi vet vilken avkastning alternativa, likvärdiga placeringar kommer att ge. Om företaget och dess framtida utdelningar bedöms som helt säkra kanske placeraren kräver samma avkastning som på statsobligationer. Med den räntan känd kan vi räkna om hur alla framtida utdelningar är värda i dag. Summan av mycket företagets detta nuvärde blir aktiens värde. Under innehavstiden kan aktievärdet sedan förändras utan att prognoserna för utdelningarna förändras. Höjs alternativräntan faller aktievärdet och vice versa.

3. l .3 U rdelningsprognoser Nu skall vi närma oss verkligheten och släppa förutsättningen att storleken på alla framtida utdelningar är känd. Aktiekursen kan förändras om aktiemarknadens prognoser för de framtida utdelningarna förändras samtidigt som alternativräntan är oförändrad. Detta är troligen den vanligaste förklaringen till att ett enskilt företags aktiekursutveckling avviker från den allmänna kursutvecklingen. För den långsiktiga aktieplaceraren blir därför det första problemet att för olika företags utdelningstillväxt och göra så goda prognoser som möjligt löpande revidera dem. För den placerare som inte gör sina placeringar på lång sikt förändras bilden sålunda att han dels behöver prognosticera några års utdelning och sedan vilken kurs han får när aktien om några år skall avyttras. Dessa belopp räknas om till vad de är värda i dag vid en given alternativränta. Den framtida kursen beror i sin tur på prognosen för hur utdelningarna blir därefter, varför själva tankegången i sättet att göra aktievärderingar inte förändras i fallet med den medelfristige placeraren.

3. l .4 Prognossvârigheter

Exemplen på både dramatiska, tragiska och uppseendeväckande misstag när det gäller aktieaffärer är legio. Det är därför i en diskussion om hur aktier värderas viktigt att skilja på sådana ”värderingsmissar” som uppstått genom att fel prognoser gjorts för de variabler som enligt teorin antages styra aktiekurserna, och sådana missar som uppstått genom attfe/ faktorer beaktats eller att sambanden mellan _fakrorerna felbedömts.

Akrievärdering - en allmän bakgrund 153

För att exempliliera: Om en aktieplacering i ett skogsföretag misslyckas, där huvudtanken bakom placeringen var att lönekostnaden skulle stiga långsammare i Sverige än i Kanada, är det viktigt för framtida placeringar att veta om misslyckandet berodde på att prognosen om Förbättrad lönekostnadsrelation mellan Sverige/ Kanada inte uppbz/Ides eller om det är så att den relationen inte är relevant för värdering av skogsbolagsaktier (t. ex. för att lönekostnaden är så liten i Förhållande till t. ex. råvarukostnaden + kapitalkostnaden).

3.2 Marknadens betydelse

Hittills har vi i huvudsak behandlat hur värderingen går till på ett teoretiskt plan. l verkligheten tillkommer en mängd störningsfaktorer, vilka märks mest vid kortsiktiga aktieplaceringar. Vi skall här beröra de faktorer som påverkar de kortsiktiga placerarna och konsekvenserna för de långfristiga placerarna av att aktieaffärer görs på en marknad. Skillnaden mellan priset på marknaden och det teoretiska värdet utgör en av grunderna för de verkligt stora kursvinsterna. I ett kortsiktigt perspektiv är antalet aktieägare konstant liksom antalet aktier. Med reservation for helt oväntade, stora förändringar av aktieägandets villkor kan vi också utgå från att antalet potentiella köpare av aktier är konstant. (Antalet potentiella köpare för aktier i ett visst bestämt bolag fluktuerar däremot naturligtvis.) Köparna och säljarna möts på marknaden, på börsen”. Kursen där hålls konstant bara när lika många aktier i varje företag efterfrågas som bjuds ut vid inledningskursen. Vi får vanligen alltid avvikelser uppåt och nedåt från den ”teoretiskt riktiga aktiekursen”. Det betyder att både köpar- och säljargrupper påverkas av andra inflytanden än ändrade prognoser för framtida utdelningar och/eller förändrad alternativränta. Vanliga generella förklaringar till avvikelserna är t. ex. lluktuationeri penningtillgång, t. ex. knapphet på krediter, inbetalningar av kvarstående skatter respektive fyllnadsbetalningar i mars och maj samt slutet av april. Genom att behovet av likvida medel ökar och detta på en del håll tillfredsställs genom försäljning av aktier, eller genom att någon avstår från att köpa aktier, rubbas balansen på marknaden och en kurspress inträder. Politiska faktorer brukar också tillgripas som förklaring till de kortsiktiga svängningarna. En världspolitisk kris, ett svenskt riksdagsval och liknande kan påverka aktiemarknaden genom att den ökade osäkerheten gör att köparna väljer att avvakta med köp. En något annan påverkan av politisk natur är att risken för att löntagarfonder i framtiden skulle pressa ned börskurserna blir ett motiv för att sälja aktier redan i dag. I motsatt riktning skulle tron på en förändring av näringspolitiken i “industrivänlig riktning kunna verka. En sådan skulle kunna antagas öka utdelningsmöjligheterna i framtiden. Med den tron kombinerad med insikten att aktieutdelningarna tycks styra aktiekurserna kan placeraren välja att köpa redan i dag för att förekomma marknadsutvecklingen. Eftersom dessa typer av psykologiska förklaringar ligger på individ- eller åtminstone gruppnivå, och den totala köpar- resp. säljarmängden består av

154 Aktievärdering - en allmän bakgrund sou 19799

många sådana grupper, är det praktiskt omöjligt att analysera hur de kortsiktiga kurssvängningarna styrs av dem. Mellan de långfristiga placeringarna och de kortsiktiga kurssvängningarna finns också det viktiga sambandet, att en långsiktigt mycket attraktiv placering kan uppskjutas av placeraren därför att han bedömer att den allmänna kursnivån på kort sikt kan gå ned på grund av t. ex. en likviditetsåtstramning på marknaden. Genom att han och andra liktänkande placerare skjuter upp sina köp påverkas den allmänna kursnivån negativt. Kort uttryckt: En placering som är bra vid 150 kr i kurs på aktien blir naturligtvis ännu mycket bättre om kursen Först sjunker till 100 kr innan placeraren köper. Av den kortsiktiga kursutvecklingen kan vi därför inte dra några slutsatser om hur “bra” eller välskött ett Företag är. Inget företag är så bra att inte aktiekursen kan vara för hög, och få företag är så dåliga att inte aktiekursen kan vara för låg (undantaget utgörs av de rena konkursfallen). Från den långsiktiga kursutvecklingen mätt t. ex. som ett visst Företags aktiekurs i Förhållande till generalindex kan något mer vittgående slutsatser dras om hur “bra” Företaget är, men viktigt ar att komma ihåg att kursen främst avspeglar det historiska skeendet med en viss utblick framåt. Längden för denna utblick beror på hur stabila Förhållanden ett Företag arbetar under -jämför fastighetsbolaget där framförhållningen kan vara åtskilliga år med en basindustri vars villkor bestäms av världsmarknadens svängningar från kvartal till kvartal. Marknaden som helhet förmår alltså inte se särskilt långt in i framtiden vad gäller de kurspåverkande faktorerna För flertalet bolag. Det innebär inte att enstaka skickliga placerare med fantasi, god utblick och kombinations- Förmåga skulle vara oförmögna att blicka längre framåt och inse hur företagets resurser kan komma att utnyttjas och öka eller sänka ett företags framtida utdelningspotential. Men det är först när den insikten sprider sig till resten av marknaden, och börsens värdering närmar sig den förutseende placerarens bedömning som vinsterna görs. För aktiemarknaden relevanta fakta finns i och för sig tillgängliga För alla. Men det är inte alla som förmår dra slutsatser av dem. Resurserna att göra sådana prognoser och viljan att handla efter dem är det som framför allt skiljer den institutionella placeraren från den kortsiktige aktiespekulanten. Den sistnämnde kan i sin extrema form i stället ha följande politik: Har en aktie stigit märkbart en dag är det mer sannolikt att den stiger nästa dag också än att den faller. Anledningen är att den första dagens kursstegring kan tolkas som att balansen mellan köpare och säljare Förskjutits. Vad detta beror på behöver man inte veta För att fatta rätt beslut -jämför väderprognoser. Mitt agerande styrs av vad jag ser på marknaden, och resonerar många på samma sätt får vi en kedjereaktion som regelmässigt illustreras vid de tidpunkter då börsen vänder uppåt eller nedåt.

Akrievärdering - en allmän bakgrund 155

3.3 Specialfall

Vi har här följt en huvudlinje i tänkandet bakom kurssättningen på aktier. Det kan finnas skäl att också peka på ett av de vanligaste specialfallen, där antingen köparen eller säljaren kan påverka en av byggstenarna i kalkylen, nämligen den framtida utdelningen, och eventuellt erhålla den i annan form än utdelning. Vi har talat om att betalningarna i form av utdelning och eventuellt en framtida Försäljning är viktiga för aktievärderingen. Men en köpare som förvärvar ett helt företag (eller åtminstone så mycket av det att han kan göra sin vilja mer gällande i utformningen av företagets verksamhet än säljarna och aktiemarknaden kunnat, eller vad en köpare av en mindre post aktier skulle kunna), får möjlighet att påverka den framtida utdelningsströmmen och därmed aktievärdet. Den praktiska betydelsen av detta uppkommer när ett företag köper ett annat, inte som portföljinvestering utan med strategiska avsikter. Ett annat exempel är när ett företag förvärvar ett strategiskt intresse i en konkurrent för att därmed höja prisnivån i branschen. Avkastningen, “betalningarna”, består inte i utdelning på aktierna i det köpta bolaget utan av större vinster i det egna företaget genom att prisnivån på marknaden kan höjas genom samarbetet. Andra exempel kan vara när företag köper upp konkurrenter av strukturrationaliseringsskäl. Genom att enheterna blir större vinns skaldriftsfördelar, vilka utgör det egentliga motivet till samgåendet och därvid kan motivera ett högre pris på aktierna i det köpta företaget

3.4 Företagsledningarnas perspektiv

Vi har hittills sett hur aktievärderingen ser ut från köparnas och säljarnas utgångspunkter. Vi kan också se den från Företagens och företagsledningarnas utgångspunkt. En hög och stigande aktiekurs kan vara av betydelse för företaget när det vill skaffa ökat eget kapital genom nyteckning (och som specialfall när det vill köpa företag genom att emittera egna aktier som betalning, varvid den egna likviden värderas högre ju högre aktiekurs företagets aktier noteras i). För ledningen är en hög kurs ett synligt tecken på att de skött sitt arbete bra. En hög aktiekurs kan också tjäna som ett skyddsnät mot uppköp från andra bolag (det blir för köparen dyrare att köpa ett företag vars aktier noteras högt). En mer traditionell förvaltarfilosofi utgick från att företagsledningama var förtroendemän åt aktieägarna. Att förvalta företaget så att dess behållna egna kapital och därmed, underförstått, dess värde för ägarna ökade var För att exemplet skall bli huvudmålet. Därmed entydigt behöver flera blev utdelningen något som man fäste relativt litet andra, lör ovanstående intresse vid. De i företaget sparade vinsterna och den gynnsamma inverkan resonemang inte nödvände hade på vinsttillväxten och därmed på förmögenhetstillväxten inne i diga förutsättningar

bolaget var det centrala. Ägarna var i liten grad intresserade av och beroende tillfogas.

156 Akrievärdering - en allmän bakgrund SOU 19799

av utdelningen och dess tillväxt. Alternativräntan var under långa perioder lägre än i dag. Sambandet mellan ägare och Företagsledning var stort. Behovet av ägartillskott utöver de vinster som plöjdes ned var obetydligt. Med växande Företag och ökad autonomitet i Företagsledningarna övergavs denna Filosofi. Men ledningarna stötte på svårigheter när de ville skaffa mer kapital. Argumentet att värdetillväxten var viktigare än utdelningen

blev mindre övertygande när strukturella svårigheter tillstötte i allt Fler bran-

scher (aktieägarna frågade sig om de vinster de lät stå kvar i företaget någonsin skulle komma dem till godo). En allt större andel av de aktieägare som kunde ställa upp med kapitaltillskott var av institutionell karaktär, För vilka skattereglerna inte missgynnade utdelningarna i förhållande till värdetillväxten på samma sätt som För privatpersoner. (investmentbolag har skattefria utdelningsintäkter men betalar skatt på värdestegringsvinster. För privatpersoner är värdestegring lägre beskattad än utdelning.) Därifrån har den paradoxen uppkommit att ju mer kapital ett Företag behöver För sin tillväxt desto mer måste det betala ut till aktieägarna i form av utdelning. Ekvationen går bara ihop För lönsamma Företag. Vad styr vilken utdelning ett Företag kan ge Förutom ekonomiska realiteter? Delvis rent legala aspekter som att det existerar disponibla vinstmedel. Delvis är det tillgången i vidsträckt bemärkelse av likvida medel (inklusive upplåningspotential) som i sin tur beror på Företagets lönsamhet och dess soliditet. Med en given soliditetsmålsättning som inte får underskridas (och en sådan Forutsättning blir allt mer realistisk och nödvändig i allt ller Företag där upplåningen har tagit oroande proportioner) måste då det egna kapitalet växa i takt med ökningen av det totala kapitalbehovet, med nyteckningar eller med att av dvs. vid expansion fyllas på antingen vinsterna så mycket bibehållas att Soliditeten hålls oFörändrad. Det är alltså helt rimligt att påstå att ett lönsamt Företag kan sakna utdelningspotential trots att det redovisar vinst. Expansionstakt, kapitalbindning, soliditetskrav och räntabilitet blir därför nyckelfaktorerna när det gäller att fastställa ett Företags möjligheter att åstadkomma en lämplig utdelningstillväxt. Det är via de faktorerna en Företagsledning kan påverka börskursen. Det är viktigt att inse att det Först är vid en hög räntabilitetsnivå som det blir attraktivt För ägarna och på lång sikt möjligt att hålla en hög expansionstakt.

SOU l9799

4 tvâ

Analys av vinstdelningssystem

I olika förslag om löntagarfonder har dessa föreslagits byggas upp - finansieras - genom

D vinstdelning D övervinstdelning

D utdelningsdelning

I dessa tre fall kan man tänka sig varianter där gamla aktieägare antingen kompenseras (genom att t. ex. deras utdelningar inte beskärs) eller lämnas utan kompensation samt mellanformer.

En annan grupp finansieringsformer är följande: D avgifter beräknade på lönesumma D avgifter beräknade på förädlingsvärdet

Vi kommer i det följande att genomföra en analys dels av LO/SAP-gruppens förslag, som är ett exempel på vinstdelning med kompensation till de gamla aktieägarna, och dels av de vinstdelningssystem som tillämpas i Handelsbanken och SE-banken, vilka är exempel på vinstdelning utan kompensation

till de gamla aktieägarna?

Vi har på nuvarande stadium inte kunnat genomföra motsvarande analyser på övervinst- och utdelningsdelning eftersom preciserade förslag inte föreligger. TCO har visserligen antytt önskvärdheten av övervinstdelning i en arbetsgruppsrapport om löntagarfonder men uppbyggnaden i övrigt av löntagarfonderna är där så ofullständigt beskriven att någon analys av hur aktiemarknaden skulle påverkas inte låter sig göras. Börsens reaktion beror nämligen inte enbart på vilken principlösning som väljs utan också på ett flertal andra faktorer i utformningen av system. Något förslag på denna Vad gäller aktiemarknadens reaktion punkt föreligger ännu inte på förslag om avgifter baserade på trots att utdelningsdellöner eller förädlingsvärde beror reaktionen - när vi nu begränsar perspektivet ning skulle lösa ett flertal till finansieringssidan - enbart på incidensen, dvs. vilken grupp som ytterst av de svåra tekniska får bära bördan av dess avgifter. Dessa frågor utreds av en annan av ut- problem som är förknipredningens experter. Anders Kristoffersson. pade med vinstdelning. I samtliga fall finns det emellertid också aktiemarknadsaspekter som inte ?Uplandsbankens styrelse härrör från finansieringssidan utan från hur de regler utformas som avgör har ijanuari 1979 meddelat att den föreslår att ett hur medlen placeras. Om de anställdas vinstandel i varje företag utan undanvinstdelningssystem skall tag omformas till nya aktier i det egna företaget kommer detta av aktieinföras även i Uplandsmarknaden att bedömas som mer negativt - allt annat oförändrat - än banken.

158 sou 1979-9 Analys av tvâ vinsrdelningssystem

om de avsatta medlen används till att köpa aktier på marknaden eller deltaga

i vanliga eller riktade nyteckningar. använda som kan ses som Vi kan här som jämförelse fjärde AP-fonden finansierad med avgifter på lönesumman. Fondens köp en löntagarfond har en stödjande effekt på marknaden samtidigt som den agerat efter samma som övriga placerare. Aktieägarna har därför lönsamhetsmässiga principer fonden skulle föranledas ej ansett sig behöva befara att deras företag genom och utdelningspolitik. Deatt göra avsteg från vanligt lönsamhetstänkande och AP-fondens ställningstagande där kan batten kring Volvos Norgeaffár dock komma att ändra värderingarna härvidlag.

4.1 LO/ SAP-förslaget

I februari 1978 lade en gemensam arbetsgrupp från LO och SAP fram ett i fortsättningen kallat förslag till riktlinjer för ett löntagarfondssystem, LO/SAP-gruppens förslag. Gruppen anger att den haft två utgångspunkter för sitt förslag nämligen att löntagarfonder skall vara ett led i utvecklingen mot ekonomisk demokrati och att de skall medverka till att skapa ett starkt och utvecklingsdugligt näringsliv. Vår analys gjordes visserligen under Förslaget har sedan dragits tillbaka. var en realitet men är fortfarande relevant, våren 1978 medan det fortfarande sett från två infallsvinklar, nämligen:

från finansieringssidan som D som en allmängiltig analys av de effekter ett system med vinstdelning med kompensation till de gamla aktieägarna tenderar att ge och El som ett exempel på hur ett någorlunda konkret utformat förslag med aktievärdevinstdelning kan analyseras genom att använda etablerad ringsteori.

föreslår att i börsföretag och andra storföretag obli- LO/SAP-gruppen 20 % av vinsterna överförs till ägarkapital och att motsvarande gatoriskt aktier förvaltas av löntagarfonder. Rösträtten fördelas inledningsvis lika mellan de fackliga organisationerna vid företaget och ett regionalt organ. Vidare föreslås att en kapitalbildningsavgift utgår på efter fyra år 3 % av lönesumman. De medel som här uppsamlas skall användas för att ftnansiera sådana projekt som på grund av sin storleksordning eller risk annars inte skulle komma till stånd. Den normala formen bör vara lån men även aktieköp kan tänkas. När det gäller de aktier som tillkommer löntagarna genom vinstdelningssystemet skall utdelningen på dessa dels vara skattemässigt avdragsgill, dels få avräknas mot kapitalbildningsavgiften. ska normalt inte De aktier som tillkommer genom vinstdelningssystemet kunna säljas och ingår följaktligen inte i ”aktiemarknaden”.

av tvâ

Analys vinsrdelningssysrem 159

4.2 Handelsbankssystemet

Handelsbankens system administreras av stiftelsen Oktogonen. Denna fick utan speciella regler en första avsättning på 10 mkr 1973. Därefter har medel avsatts baserat på resultaten fr. 0. m. 1973 och utbetalats året därpå. Huvudprincipen för Handelsbankens system är att vinstandel skall utgå när Handelsbankens resultat är bättre än genomsnittet för övriga affärsbanker. Till dessa räknas dock ej PK-banken, Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas bank. Handelsbankens merresultat utöver andra affärsbankers fördelas med i princip en tredjedel till de anställda, en tredjedel i skatt och en tredjedel till aktieägarna. Som en restriktion har införts att om Handelsbankens reserver är lägre än andra bankers skall en tredjedel av det felande beloppet dras från merresultatet. Handelsbankens vinst- och kapitalbegrepp i vinstandelssystemet ansluter sig till de normer och definitioner bankinspektionen kräver att bankerna skall rapportera efter. I rörelseöverskottet inräknas ej extraordinära poster. 1 det egna kapitalet medräknas hela beloppet av värderegleringskonton. Rörelseöverskottet i procent av eget kapital i hela bankgruppen exklusive Handelsbanken appliceras på Handelsbankens egna kapital. Blir beloppet mindre än Handelsbankens rörelseresultat utgör skillnaden merresultat i Handelsbanken. Vinstandelen uträknas för de anställda individuellt men hela förmögenheten förvaltas av Oktogonen. Andelen kan lyftas först när den anställde går i pension, alternativt skulle ha gått i pension om han kvarstått i bankens tjänst eller avlidit. Beslut om avsättning till vinstandelssystemet fattas varje år men styrelsen har fastlagt principerna på sådant sätt “att det krävs mycket starka skäl för att styrelsen skall frångå de principer som fastslagits. Vinstandelarna baserade på resultatet för räkenskapsåren 1973 t. o. m. 1977 har varierat mellan ca 3.1 % och 4.7 % av respektive års vinst. Sammanlagt har avsatts 109,7 mkr fram till och med 1978 och i början av november 1978 ägde stiftelsen 145 401 stamaktieri Handelsbanken (motsvarande 2,8 % av bankens stamaktier) värda ca 55 mkr (ca hälften av stiftelsens tillgångar). Stiftelsen äger rätt placera medel även i andra värdepapper.

4.3 SE-bankssystemet

Detta utgör än så länge endast ett försökssystem att tillämpas för vinsterna under de tre räkenskapsåren 1977, 1978 och 1979. SE-bankens bas för avsättningarna utgörs av ett ordinarie rörelseresultat där extraordinära poster exkluderats samt med vissa som avdrag främst synes syfta till att bankens egna kapital skall kunna förstärkas. Sålunda dras från rörelseresultatet utdelningen till aktieägarna och den skatt som beräknas falla på den del av vinsten som utdelas. Både utdelning och innebar ju att det egna kapitalet minskas.

skatt h ;Handelsbankens Pergo_

Vidare frândras också ett belopp så stort att relationen mellan bankens namdning Remissan värderegleringskonton och balansomslutning kan bibehållas. En icke uttalad 1975-12-31.

160 av tvâ vinsrdelningssysrem SOU 1979-9 Analys

tanke synes vara att ett företag som inte orkar med en (normal) expansionstakt utan försvagning av Soliditeten måste konsolideras varvid utrymme för belastning av vinstandelar inte finns Av det som därefter återstår utgör 20 % de anställdas vinstandel. Systemet innebär å ena sidan att höjda utdelningar till aktieägarna och snabb expansion av balansomslutningen inkräktar på utrymmet för de anställdas vinstandel, men eftersom samtidigt en spärregel införts, att vinstandelen inte får överstiga 20 % av utdelningen, är höjd utdelning samtidigt en förutsättning for en på sikt stigande vinstandel. Vinstandelen fördelas på de anställda individuellt men förvaltas av en stiftelse. Denna använder medlen för att köpa aktier i banken på aktiemarknaden men inte nödvändigtvis över börsen. Efter fem år äger den anställde rätt att få ut sin andel av de aktier stiftelsen förvaltar. Om riksdagsbeslut eller kollektivavtal tvingar banken till någon form av obligatoriskt vinstandelssystem kan bankens styrelse säga upp utfástelserna om nuvarande vinstandelssystem. Vinstandelen baserad på 1977 års koncernresultat uppgick till ca 3.3 % av vinsten.

10m det bristande utrymmet inte kan fyllas med vinstmedel (intern finansiering) måste det fyllas med nysatsat kapital från ägarna. Just i bankerna sätter dessutom banklagstiftningen mer preciserade minimigränser för hur lågt det egna kapitalet (i vilket enligt ett nytt forslag hälften av värderegleringskontona få: inräknas) med tillägg för vissa forlagslån får vara i relation till balansomslutningen.

SOL l9799 161

5 --

LO/SAP-Forslagets inverkan på aktievärdet

en

preliminär analys

5.1 Förutsättningar

Som visats i avsnitt 3 beror aktiekurserna på ett flertal faktorer. bl. a. utdelningskapacitet hos det enskilda Företaget. l detta avsnitt skall vi försöka analysera hur LO/SAP-gruppens Förslag påverkar ett Företags utdelningskapacitet och tillväxten i denna under förutsättning att alla andra faktorer hålls oFörändrade. Perspektivet är de nuvarande aktieägarnas. Vårt angreppssätt innebär

t] För det Forsta at! alla psykologiska faktorer som påverkar kursutvecklingen på aktiemarknaden lämnas utan avseende. inte For att de är oviktiga utan För att de inte låter sig analyseras med traditionella ekonomiska metoder El och an alla effekter som påverkar Företagen via Förändrad personsammansättning i deras ledningar eller genom att ledningarna fås att agera på andra kriterier än i dag lämnas utan avseende El För det andra an effekter som sker via samhällsekonomin, t. ex. ändrat relativt kostnadsläge gentemot utlandet med åtföljande marknadsandels- Förskjutningar. eller ändrad kostnadsstruktur. eller ändrad relation mellan insatsen av arbete och kapital, lämnas utan avseende El For det tredje an avvikelser mellan verklig utdelning och utdelningskapacitet lämnas utan avseende. Vidare har vi Förutsatt v- i enlighet med LO/SAP-gruppens Förslag - att kapitalbildningsavgiften till ingen del belastar kapitalersättningen utan i sin helhet avräknas mot löneutrymmet (som antas bestå av lön och Iönebikostnader. vilket innebär att löntagarna avstår från drygt 2 *43 av annars möjlig lön samt från därmed sammanhängande socialFörsäkringsavgifter etc. på ytterligare knappt l 96 av lönesumman). Vi har inte antagit att någon del av de nya utvecklingsfondernas kapital kommer de exempliñerade Företagen till godo i form av subventionerade krediter. Eventuella lån från utvecklingsfonderna Förutsätts lämnade på marknadsmässiga villkor. Analysen läggs upp så att ett Företag med given resultat- och balansräkning men med olika disposition av vinsten räknas om med avseende på vinstdelningsbiten i LO/SAP-Förslaget. Vi har antagit att företagets rörelse och kostnader/intäkter är identiska För samtliga analyserade år med undantag För de poster som Forändras som en Följd av vinstdelningssystemet.

162 inverkan. . . LO/SAP-förslagets

5.2 Föreställningsratn

Grundtanken i våra exempel är att vi studerar. dels hur utdelningen i utlörändrzts. dels hur lörutsåittxiittgztrtuzt lör den långsiktiga utdelgångsläget löränrlrzts. Den senare har vi låtit indikeras av hur de ränningstillväxtctt tedragande skulderna påverkas. Siunkcr skulderna. lallerju de lrarntidzt räntekostnaderna varvid utdelningsmoiligheternzt förbättras. Stiger skulderna. inkräktar räntekostnarlernzt på framtida utdelningsntöjligheter*jämfört med Finns inga räntedrztgantle skulder i utgångsläget Forutgångsalternzttivct. utsätts i stället placeringar ske i råintegivantle liitansielltt tillgångar. Vår grundtanke illustreras av löljantle ligurer.

Fall 1 Fall 2

Utdel- Utdel-

i [i

nings- ningsa” A alt D k›apa-

citet CI e ketpf-

. - ... Utgångs- (I kr) (t kr) Utgång* läge a” B läge o. alt. l a” F alt C

tid

LönIagaIj/bndel* kan I. ex. utformas så, an uldelningv lv/al/ l bonfaller en femtedel av utdelningen i läget utan löntagarfonder en till aktieägarna drabbas när dessa införes (beroende t.ex. vinst i sin helhet har på att redovisad av en omedelbar engângsutdelats av lörctztgetl. Men beroende på löretagets finansiella situation kan sänkning (fall 1), eller air utdelningsril/räxvwi därefter bli högre. olöriittdrztd eller lägre. utde/ningensframtida tillväxt pâverkas (fa/l 2). l alt. B (med oförändrad utdelningstillvâixt från en lägre utgångsnivå) gör de gamla aktieägatrnzt en engångsforlust som i detta teoretiska exempel skulle motsvara 20 n. Därefter skulle aktiens sålunda reducerade värde utvecklas i samma takt som annars. l alt. A (med snabbare utdelningstillväxt än utan löntagarlontler) kan man inte göra någon generell utsaga om hur aktievärdet komnter att lörändras. Mot en nedgång i den omedelbart utgående utdelningen står en högre utdelningstillvâixt. Beroende på bl. a. kalkylränttttt kan detta innebära värdenedgâng. olöräntlrat värde eller värdeökning. l alt. C (lägre utdelningstillväxt an utan löntagarfonder) leder införandet av löntagarfonder till en otvetydig värdenedgång. Både den omedelbart utgående utdelningen och den framtida utdelningstillväxten sjunker. [ja/l 2 sker ingen minskning av den omedelbart utgående utdelningen (beroende t. ex. på att företagets redovisade vinst varit större än Utdelningskapztciteten. Här kan LO/SAP-lörslaget leda till våirtleökning eltersom löretagets kapitalbtts vidgas med billigt kapital - i realiteten en ny skat-

SOU 19799 LO/SAP-jörslagets inverkan. . . 163

tekredit utöver de tidigare förefintliga möjligheterna). Hur aktievärdet påverkas beror på hur den framtida utdelningsIi//räxrøn påverkas. l alt. D stiger tillvåixttttkten, vilket leder till ökat akticvärde. i alt. E är den oförändrad med oförändrat ztktieváirde som följd och i alt. F minskar den med värdenedgång som konsekvens.

5.2.1 Fyra typfall

Vi har för en fyraårsperiod beräknat hur fyra företag med olika resultatsituation, utdelningspolitik och möjlighet att göra ;avsättningar till obeskattade reserver skulle ha utvecklats utan resp. med löntagarfonder enligt det system LO/SAP-gruppcn föreslagit. Analysen galler för aktiebolag utan dotterbolag med störrc egna vinster Förvaltningen av företagets tillgångar har hållits oförändrad. Vi kan alltså tänka oss att företagens “fysiska” utseende. antal anställda och produktionsvolym är identiska i de fyra fallen. För att kunna hålla åsyftade variabler konstanta får man tänka sig att företaget i exempel l får mindre betalt för samma försäljningsvolym (t. ex. genom att det inriktat sig på exportmarknaden). Det är endast förändringar på företagens finansieringssidzi som studeras i exemplen. (Detaljberäkningarna framgår av appendix till detta kapitel.)

5.3 Kommentarer och preliminära slutsatser

5.3. l F ör/z nemo/ag För ett bolag som visar nollresultat eller går med förlust - exempel l i efterföljande appendix - innebär vinstdelningssystemet uppenbarligen ingen omedelbar nackdel eftersom ingen vinstandel utgår. För en placerare som vill satsa kapital är det dock en negativ faktor att bolaget när det blir vinstgivande skall avsätta 20% av vinsten till löntagarfond. Se exempel 2.

5.3.2 Bolag .so/n (le/ar ut hela vinsten För ett bolag som delar ut hela vinsten - exempel 2 - betyder införandet av vinstdelningssystemet en omedelbar sänkning av möjligheterna att ge utdelning. l andra riktningen verkar att en minskning av de räntedragande skulderna ger en snabbare framtida utdelningstillväxt än i fallet utan lön-

Om avsättningen till löntagarfond skall baseras på koncernvinsten men i bokföringen avsättas i moderbolaget uppstår betydande komplikationer. Dels räcker inte det redovisade vinstutrymmet i moderbolagen i större svenska koncerner som t. ex SKF, Asea och Atlas Copco för de vinstandelar som skulle utgå ur koncemvinstema. Detta skulle tvinga fram antingen upplösningar av obeskattade reserver i moderbolagen eller större utdelningar från dotterbolagen. Detta senare skulle i sin tur kunna medföra stöne skatter i utlandet. Dels finns också betydande redovisningstekniska problem vid uppgörande av koncernbokslut. Här har enhetligheten i redovisningen inte nått alls lika långt som när det gäller bokslut i bolag utan dotterbolag. Detta problemkomplex behandlas av andra expener inom utredningen, främst Nils Lundgren och Stefan Saläng.

164 LO/SAP-förslagets inverkan. . . SOU 19799

tagarfontler. Det tar dock ca l5 år innan den ursprungliga utdelningen åter uppnåtts. Förutsatt att inte kalkylråintzin För placerarert är extremt låg hör detta leda till en värdenetlgång. Rent praktiskt skulle börsreaktionen med stor sannolikhet bli negativ. även om det teoretiskt är omöjligt att uppskatta hur stort kursfallct skulle bli. Skulle detta Företag försöka kompensera vinstdelitiitgett med upplösning av obeskattade reserver kan utdelningen hållas konstant tills dess att de obeskattade reserverna i sin helhet upplösts. Denna utväg står dock endast till buds För Företag med reserver avsatta. Rent tvraktiskl skulle börsreaktionen även då med stor sannolikhet bli negativ.

5.3.3 Bolag med avsättning till obeskattade rese/ver

stor vinst För att kunna disponera en För ett Företag som har tillräckligt del av vinsten För avsättning till obeskattade reserver - exempel 3 - innebär vinstdelningen inte någon belastning på utdelningen (och troligen inte heller vilket dock exemplet ej illustrerar). Summan av avpå utdelningstillväxten reserver och löntagarfond hålles i stort sett konstant. sättning till obeskattade det vill säga bolagets kapitalbas hålls intakt i form av obeskattade, ej räntedragande reserver och löntagarfond vars utdelning ej drabbar bolaget eller och det offentligas de gamla ägarna (utan i stället kapitalbildningsfonden skatteintäkter). Det kan tilläggas att detta fall över en hel konjunkturcykel troligen är det som bäst illustrerar situationen lör en majoritet av svenska företag under den senaste tioårsperioden.

5.3.4 Ful/I k0/1.s(›/ido/auc bolag

För fullt konsoliderade Företag innebär vinstdelningssystemet en ökad möjlighet att erhålla skattekreditcr. Detta sänker upplåningsbchovet. och skapar

möjligheter till högre utdelningstillväxL*

5.3.5 Företag: med väv/ande resultat

resultatnivå (ena året vinst. andra Förlust) har För Företag med växlande LO/SAP-Förslaget behandlar inte heller detta ingen undersökning gjorts. fall. Rent tekniskt skulle lösningar liknande Förlustutjâimningssystemet vid behöva finnas när det gäller beräkningen av basen För vinsttaxeringen delning. Förutsatt att utan löntagarfonder marginalen

mellan nettovinst och 5.4 Kortfattad av några använda Förutsättningar

genomgång

utdelning inte skulle ha Från i inskränkt bemärkelse ekonomisk/finansiell synpunkt har vi sett att disponerats För att höja utdelningen, något som LO/SAP-Förslaget inte skulle innebära någon värdesänkztntle effekt på Fömed vår förutsättning om har vi inte beaktat inretag liknande dem i exempel l. 3 och 4. Härvid identitet mellan utdelning får andra intressenter än de jlytandeaspekten. Genom löntagarfondsaktierna och utdelningskapacitet så småningom inflytande över Förvaltningen som vi förskulle vara ett mycket gamla aktieägarna udda specialfall. utsatt vara oförändrad även sedan löntagarfonder införts och vuxit sig stora.

SOU 19799

LO/SAP-_fözslagets inverkan. . . 165

Förvaltas tillgångarna så att avkastningen llllnSkilf, lörsåimrzis också utdelningsmöjligheternzi. Detta är något som aktiemarknaden befarar och där exeniplilieras larhågornzt med t. ex. de reaktioner som skett vid företagsontståillningztr. (Vamligt uttalande: Vi riskerar våra jobb. aktieägarna bara utdelningen på sitt kapital.” Aktiemarknadens tolkning: “Företagen skall merän hittills förvaltas så, att arbetsplatserna försvaras än så att aktieägarnas avkastning försvaras.l Med småningom majoritet för löntagarrepresentanter i styrelserna befarar aktiemarknaden vidare att vid en given utdelningskapztcitet skulle en liigre utdelning resp. utdelningstillviixt realiseras än i nuvarande system. Tanken belägges med de reservationer de zinstiilldas representanter gjort i flera börslöretztgs styrelser vad gäller utdelningslörslztg under l977 och l978, t. ex. Bulten-Kanthztl, Cellulosabolaget och Volvo. Kupan/bikini:lysanur/im: har i enlighet med LO/SAP-förslaget i våra exempel i sin helhet zivräknzits mot “löneutrymmefi Aktiemarknaden har befarat att någon del snarare kommer att belasta resultatet. Varje sådan belastning innebär en försämring av de omedelbara utdelningsmöjligheterna eller den långsiktiga utdelningstillväxten i samtliga de illustrerade fallen. Detta är tre punkter som legat bakom den negativa reaktionen på aktiemarknaden på LO/SAP-förslaget. En teknisk förutsättning av betydelse är slutligen att utdelningen på ltfaktierna skall få dras från kapitalbildningsavgiften. Våra slutsatser förutsätter att det avdraget kan göras även när kapitalbildningsavgiften inte räcker till (t. ex. i mycket kapitalintensiva företag eller efter ett visst antal år i företag med vinster. löntagarfonder men utan tillväxt i personalkostnadssumman). Med andra 0rd skulle vi här få ett “kapitalbildningsbidrag (jiân utvecklingsfonden till företaget). LO/SAP-rapporten har inte berört denna konsekvens.

5.5 Utvikning om och utdelning kapital

Som vi har sett i kapitel 3 i detta PM är värdet av aktieägarnas insats i ett företag knutet till de utdelningar som denna ger och väntas ge i framtiden. LO/SAP-lörslzigets vinstdelningsinslag innebär att utdelningen på löntagarfondsaktierna i sin helhet skulle avräknas från skatteutbetalningar som annars skulle belastat för utdelning utrymmet till de gamla aktieägarna. Om avkastningen på löntagairfondernzts kapital till ingen del tas i anspråk för utdelning på löntagarfondsttktierna utan fritt kan disponeras för andra ändamål. t. ex. utdelning till de gamla ztktieáigarna, blir löntagarfonderna från de gamla åigarnas utgångspunkter och för företagets kassa närmast att jämställa med en obeskattad reserv, dvs. ett kapital som disponeras utan krav på ersättning, men vars ägare har samma handlingsmöjligheter på bolagsstämman som ex. de gamla aktieägarnzi

Genom att vinster bokförs som avsättningar till obeskattade reserver eller löntagarfond påverkas skattebetalningarna och den redovisade vinsten (jämfört med om avsättningen inte gjorts och inget annat gjorts i stället). Den avkastning löntagarfondsaktierna får rätt till tas till ingen del från företaget utan från kapitalbildningsavgifterna. Löntagaraktierna kan jämställas med aktier utan utdelningsrätt/ krav men med full rösträtt. Från dagens system känner vi till aktier med mycket liten rösträtt och full eller begränsad utdelningsrätt som andra aktier.

166 inverkan. . . SOU 197979 LO/SAP-förslagers

Den negativa aspekt som framkommer i exempel 2 härrör från aktiesnarare än i inskränkt bemärkelse ekonomisk - finansiella bolagsrättsliga vinstmedel och aspekter. Utdelning skall i princip endast ske av disponibla i princip endast från redovisade nettovinster. Om själva sådana uppkommer avsättningen till löntagarfonder(somju inte n10lSVdri1SzlV någon utbetalning) bokföres så att nettovinsten ntinskas (vilket torde vara LO/SAP-förslagets intention) kan utdelningen komma att beskäras.

5.6 Några använda definitioner

vinst före avsättningar till obeskattade revinst Verklig server. löntagarfond och skatt redovisad vinst Nettovinst (efter avsättningar och skatt) Faktiskt utgående utdelning for ett visst år utdelning som kan utgå sedan en “rimlig” del utdelningskapacitet Den utdelning av den verkliga vinsten kvarhållits i Företaget för konsolidering (=bidrag till att täcka det egna kapitalets andel av finansieringen av ökat kapitalbehov). Hur stor denna skall vara beror bl. a. på expan-

del

sionstakt, inflationstakt. räntabilitet och soliditetskrav. Är räntabiliteten “låg” och Soliditeten lagom“ är utdelningskapaciteten lika med räntabiliteten på minskad med den erforderliga tillväxteget kapital takten i eget kapital till den del denna inte täcks av sådana värdestegringsvinster som inte ingår i vinsten.

Årlig genomsnittlig. procentuell (förväntad) ökning

utdelningstillväxt av utdelning på ett givet aktieinnehav (där vid nyatt teckning teckningsrätter säljs i sådan utsträckning nettot av erhållen likvid och inbetalning till bolaget blir noll. dvs. placeraren håller sin placering oförändrad i fmansiella termer) Ett värde baserat på teoretiska föreställningar om vad (aktie)värde en aktie “borde” vara värd Av marknaden utvisat “värde” på aktien (aktie)kurs

inverkan. . . 167

LO/SAPfirs/agers

Appendix

Beräkningar och antaganden De variabler som är intressanta i löntagarfondsammanhang har markerats med asterisker. Ränta har belastats på skuld vid årets början. lcke räntedragande skulder kan anses ha kvittats mot fordringar på tillgångssidan. Personalkostnaden på 400 består av kontantlöner. ca 300. (inkl. semesterersättningar, övertid etc.) och lönebikostnader. ca 100 (ca 33 %). Kapitalbildningsavgiften har beräknats till 3 % på kontantlönerna. Med givna Förutsättningar påverkas resultatet av analysen inte av om kapitalbildningsavgiften i stället sätts till ett något avvikande belopp. Avsättningen till löntagarfonder baserad på vinsten år l antas konverterad till aktier l januari år 2. Utdelning erhålls för Forsta gången baserat på konverteringsårets (år 2) resultat, dvs. med utbetalning år 3. Den skattemässiga avdragsrätten antas kunna tillgodoräknas i skatteberäkningen på resultatet för året efter konverteringsåret (år 3). Vid beräkning av substansvärde har obeskattade reserver antagits innehålla en latent skatteskuld på 50 %. Detta är inkonsistent med den skattesats om 55 % som använts i resultaträkningarna. slutsatserna påverkas inte i nämnvärd grad av detta (den praktiska konsekvensen är däremot att löntagarfondens andel av det totala aktiekapitalet växer något långsammare än om den latenta skatteskulden antas vara 55 %). Vid konverteringen kan man tänka sig att konverteringskursen justeras så att vinstdelningsårets resultat tillgodoräknas de gamla aktieägarna vid beräkningen av substansvärdet. De Följande räkneexemplen utgår från företag i en viss lönsamhets- och linansieringssituation som är oförändrad under perioden. Undersökningen visar konsekvenserna av att iinansieringssidan ändras genom tillkomsten av löntagarfonder. Beräkningarna har gjorts enligt följande: a. räntekostnaderna är 10% av skulder l januari b. skattesatsen är 55 % av vinst före skatt c. i beräkningen av andelen eget kapital av obeskattade reserver har schablonen 50 % använts d. vid konverteringen till löntagarfondsaktier av avsättningarna till löntagarfonder har överkursen forts till beskattat övrigt eget kapital e. räntedragande skulder är saldot vid en balansomslutning av 850 f. vid beräkningen av substansvärde har årets avsättning till löntagarfond ej ansetts ingå i det egna kapitalet. Löntagarfonder har i exemplen lörkortats med ltf.

168 LO/SAP-förslagers inverkan. . .

Exempel 1 - företag med nollresultat eller förlust Företag som efter avskrivningar och räntor (”verkligt resultat) visar nollresultat eller förlust

- kapbildnavgift

*Vinst före avs. till

Utdelning

“dito ltf Ovr. eget kapital 100 100 850 850

170 LO/SAP-jörslagers inverkan. . . SOU l9799

.uiizåzücrø

t_ om,

o?

3% 5.0_ 2.2 00.2

E..

»WS

o om ä.:

89 am omv _m_ v22

o

...øu=_:_ov=_

b_

v n o u

om om om WR WR WR

oov omv om_

:c :w :m5 89

3:3.:

E

03 om..

?Rv 09mm mWo_ 03: 00.2

vWom_

o

om :ä

2.9 am omv v22

o

3,?

u:==mw_ono=azm

.E

m I o |

om om om WR WR WR

oov omv om_

...m :§3 ooo_

Sao

E8 t_

02: v90

så s.:

o o

om mv _m ä_

am omv om_

v02 89

22:8..

:o

t_

=ou=_=_o_:=

m o

hä?

1 c u

om om om WR WR WR

oov omv om_ :N :SD os_

Aååämø..

._0422 t_

m o n om om om o_ R m_ m:

53.:_

am omv om_ nu: ooo_

...Em .uzxuofp

t_

.Eco 5.5.:

_ | n o |

om om om WR WR WR

oov omv om_

å :m5 82

:Em :oo

uiäuzcmiu_

3=?

aau=_=›_.:_m›a

va.: .m2

:så

0:55 uammøêa

ehuäboz»

20._

_mEäsuc

.o

»SSE .vis .xmøno

_uêxá_

Eco

.E e_

.smo§_.›..o.

...um

än...?

| ._ ..

_0508_

b_ E_

snasmoxoem_

N

:uni

_uuzczoxøaa

E8

zoxeäaønuxyz.

.mâwcoznenmx .mmc_:_:_m>a oxmsouom

mcEávämzsmuz

...za

.Eaâa ...ånga

,mssooñ

.vasa

mcâzagam

.Eamzw

_ooEoxm 32:5,... .»=_c_uu_:

.xmøno

»sååå

.än

.S25

.\.

u I | | u I* I.. J. n a

LO/SAP-förslagers inverkan. . . 171

E m.

m.

ovmmv ooomm

m3

mmo_ 2,:

oo.om_ mmd:

o

m:

v22 8_ mmm

v

a

.E

å. mm

u u n

:m5

om

ä oom _ oo_ 8_ omm mmm

.E x

om

mmo_ mm.m sa

:då mmm:

o

om _d_

v22 _ 8_ omm mmm

m

å

t_

.öv om

n | r

:m5

om

z oom _ 8_ 8_ omm mmm

t_ .m x

mm

ones

m.o_ ...ä o _m.m 3

v02 mdmv

m :oo om

_ oo_ omm mmm

a

t_

55:02...

.uov .om

n s n

:m5

om

a oom _ oo_ 8_ omm mmm

mmEEmm

t_ ä

ä

o_ | o än 2

_as_

_ _

omv om_ 8_ 8_ omm mmm

a

.E

_a._v:m._v,_O

.uøv ä

| 1

.m :m5 oom om_ 8_ 8_ omm mmm

.så

_

.mwâm5

_ x

u n |

cum_

om

a oo_ oom omm omm oom _ 8_ 8_ omm mmm

.namngav

22m -com

_uv å

.også

.Bim

å

.amiga

.om

Ȋn

_otumø_ _ånga_

:av

maBvS

_

go.

5:9_

wsczmwvzrt_

.::mmu.

.E .mm

.vvs

:s N

mcexmacmam

_mmu

uucawevuanm*

:så öcu

_mm=_=mmm_: »Ewäcmuasm

E

.xmccvvom ovsäxmoøo ésaêxv

022.2, came,...

_m_._›o.. _mEâå _ovcsoi

Sms..

E8 .ai

20:a & E05.

172 LO/SAP-förslagers inverkan. . . SOU l9799

å..

a»

t_

mmm

Som

mo_

._83 om s.: ma va.: :á vm.m_ ä.: o_

ooo_ _om omv _

.øiømä

o

2.?

t_

oeuzaxmoao

sam ”men nä_

v

_oov

om om u o_ o_

ooo_ oov omv _

tm :m5

:z

.E

mNvv

müo

:om 8.3 o_.m_ m3_

:å

omom_

om ä.: o_

omv

_auiczwmâw

_om

nu: ooo_

532.02:

o

så? and.

E. t_

momm

m

_._.vv så

|

NNN_

_måå_

om om o_ o_

oov omv ooo_

_

:m5

:iom:

._

E3

E005 t_

emo

32:8..

Ed om.o_ 3.2 emo_

o

om No_ o_

omv

ä.:

am om_

E8 v02 ooo_

:o

MGTOBZOmEOø_ .m=_›o:o=

.Emäcvå

.:_

mmm 2,:

m

2.5 ...mom

u a o_ o_ om

ooo_ oov omv om_

mm? :o å §5

Azzáämø..

:u:

_snäva_

b_

o |

»Eiuåz

m2_

om om om o_ ä.: o_ o_

ooo_ _om omv om_ v22

.u=xä›:o .ozohme

_mus_ :u: t_

2:5.:

_

»EN

u

a.: om om om om 1 NNN_ o_ o_

oov omv _

:w :m5 ooo_

:Sw :ao

Auzhømzwhwzzzxui

3:?

._Nw=_=›_._v_m›a

v2: .m2

:im

.mcäosoc uammeza

0:95

20._ .o

932m_ ._88

_minut_

.sig

.E

3:a

uuäwmøözaxm

..:_

.smo_om_o.o_

.._m:_

| ._ ._

_0380_

.mm

t_ z:

.o_=..=;ov_2:m.

m

.o_=..:;ov_.eua .mzücoâeasx

uamsoue_

E8

zoxeoâoømzznm*

:Nmczäcxåm

w:_cv_m:x__:mom

.Eaåm .samzw

.En

.asså

wccuäsäu_ minä,... ,mEEoED .massan

.czmmäü

_ooioxm

o..

.§30

uåuhmm

.\. .än

E_ n | x u u J. I... u.. u..

SOU 19799 inverkan. . . 173

LO/SAP-/örslagets

t_ x

å

8a: 2.5 8.8_

ä.: _ä_ Z_

v02 8_ om_ :m

v

å

t_

.än 8

8.5 8.8:

- -

2 :SD 8_ 8_ om_ am

t_ .a

x

modem

m.:

:d:

E

3.:_

E å

v02 8_ om_ m8

m

a

.E

.än x.

W888 8,.:

- -

_m :SD 8_ 8_ om_ 5

t_ .Fm s..

m.

8.8_

8.3 88.8_

3 3 å

v02 0.8_

m :U0 8_ om_ ?m

s

t_

_.m_.:u__n

det x.

00.3% v28

- -

a :SD 8_ 8_ om_ å

xmEEä

t_ x.

ä

ma: _nå_

o 3 2

v02

_ o_

8_ 8_ om_ å

a

.E

_a_ncm._o,_o

8.. w..

ma: 8.:_

a -

2 :SD 8_ 8_ om_ 8a

.så å

_ - -

8_ om om_ 8m 8_ 8_ 8_ om_ m:

owmämcmäb .anxosxu

_

å

ä _oc

_onäxm

.cox

5:9_

mm

_0330_ 9205:_

08mm

_mzaü_

:un _

mata.:

ä_

.czmmå

m:_::mms.t_

t_

Sw öco

.czmmåçz

.Exo

____ å.

.owe

oucmwåuoämm*

:im

onzmåcaänzm...

mcêztmcsmm _mmc_cwwm_c oumzaxmupo*

29m

_wwccäom_ ..m_u_o_c_ ..nav_o_c_..

cüoco .asxozxm _w__o.. ;Såå _mccain_

Eom

Sms.. 29:a 805_

å

174 inverkan. . . LO/SAP-förslagers

_m_

maäzøto

t_

omm 8.9

få 3.2

S..

m3.. 2.2

:d:

om ä:

am o?

8: 08_ o

E8

md.

:m l

25%

E -

mo? 3.2 3a om.:

v o_ om

8.. om_

§5 08_

å. 2

.u_=:omm›

.E -

En

må :d

nä. “oem så_ 3.2 8,9

2.8_

.m=_›o=o:

om

am a..

82 os_ o

:u ad.

.satir

z - - -

3,: ena så 3.2

m o_ om

o? os. o:

2 :s: 82

52m..

-

E3. .s

m3

o om S: m.: 2.2 02m 3,.: 8.0_

:u: ;m om.. o:

82 80_

:aâxaê

a_ - u -.

§3 ma.: a.: 8.2

N - 9 om

8.. o: o:

J. §5 os_

uiäozm:

a_

o m_ a o_ o om om om o_ 2

am o? a_

.82 89

_.e=.wu:_._o_.__cm:cx

u_

uuøoaå

1 -

_

nu

- o

om om om EN o_ 8.. o? a_

å :s: 89

.whovzemácz auvømêozaxm

u..

oämmosxm :RCSZSE .mcäozoc

0.6._

mama??

.=wu:_=_o_:=

_essä_

.ess

ä_

o:=.n.wa.:v__n.aax

:axm.o.._o._82a_muno

.moexmonneeczmåm

I Nm

sä...?

.Emoxow_o.o._.._©

E.

_ovmåmoxoêuw_

V

.ouacüoveüoa

E8

mEcxmbmzswom

.wmEczbñåw

:oxeoâoâpswz

_zéczmmâw

Ed.:

vääovøz

33m.

mccååxan_ .massan .mEcönzs

:§86

_onEuxm

.Eaâa

uaähmu_ m_§._o:

.\.

:a | | u I u | u

inverkan. . . 175

LO/SAP-förslagers

b_

of: §02

.md 09m

m??

R.:

v02 om_ oo_ :m: omm csâm

v

a

t_

8..

ansv.. oo.om_

a x

_nä_ ,ämm

å.:

z :SD oo_ omm

.E

m.: Emm sa .äs om.o_

32 amd; om_ oo_ mmdm_ omm så”

m

a

t_

.å

me.:

3.08. än_

| u

:S: omm ?En

.m om_ oo_

n

.E å

ma omm m2 .kod

03_

v02 vamns. 5.3_ omm maa

m :oo om_ oo_

a

.E

zäcözm

8..

34.5. omá:

| a

cäom

å.:

.m :SD om_ oo_ omm

. .

mmEEum

t_

o_ u m m? .åk

v02 .ämm

_

_ ma. om_ oo_ oo_ omm

a

t_

_uåcmömo

8..

| › md_

.m :S: nä. om_ oo_ oo_ omm .ämm

.så

_ | u

-mmcwmå

omm oom

_

oo_ omm oom om_ oo_ oo_ | omm ä:

omm_ å

.mammas

L353_

_un å.

.ovän

x å.

-o_s__3o_

»så

_§58_

:ou _

_sas_ §09:

...wxuzxa

m=§ammu§

...Hm t_ 5:9_

.Exo

.czmmâwoz

å

.Eñmå

.emo

ousáeuøäwz

:så

mscxemsgå ousäcmunsm

.E

.mmc_cmmm_c

öco

.uwccwzom 2.2.9220 ...§o_s. ..a§o_§ 5.384. _näsans_

use

§50

E8 22a

_omm_ E24. 205.

nå_

ig. J §92 a 52

im

-

6 Löntagarfonder i affärsbankerna har det

påverkat börskurserna?

I föregående avsnitt har vi skisserat hur man kan analysera effekterna av ett vinstdelningssystem där de gamla aktieägarna i huvudsak kompenseras (LO/SAP-gruppens förslag). Utgångspunkten var en allmänt accepterad teori för aktievärdering. I detta avsnitt skall vi studera utvecklingen under senare år för två börsnoterade företag som infört vinstdelningssystem utan kompensationsmekanismer, nämligen Handelsbanken och Skandinaviska Enskilda Banken. Utgångspunkten är här i stället de direkta effekterna sådana de kan utläsas av kursen på bankernas aktier. En sådan analys underlättas när företagen är relativt likartade till sin verksamhet som affärsbankerna är. Även värderingen av bankaktierna på aktiemarknaden är relativt likformig. Den påverkan som ett vinstandelssystem har på det berörda företagets aktier kan åtminstone teoretiskt analyseras utifrån den numera allmänt accepterade teorin att aktievärdet på lång sikt bestäms av utdelningarna över en lång period framåt i tiden diskonterade till nuvärde. Denna teori har i korthet refererats i avsnitt 3 och vi har sedan tillämpat den på LO/SAPförslaget i avsnitt 5. Eftersom otvetydigt en del av bankernas vinster överförs från bankerna till de anställda skulle teorin, om den tillämpas på Handelsbanken och SE-banken, innebära att dessa bankers aktier nu har ett lägre värde än de skulle ha haft utan vinstdelningssystem. Härvid förutsätts att alla andra faktorer är oförändrade. Det är dock tänkbart att vinstdelningssystemen medför att de anställda gör en bättre arbetsprestation, och att de fonder som byggs upp påverkar själva balansen på aktiemarknaden genom att de köper aktier i sina ”moderföretag” på börsen. Den mer preciserade fråga vi vill försöka besvara i detta avsnitt är: Värderas Handelsbankens och SE-bankens aktier lägre i dag på aktiebörsen än före det löntagarandelar i deras vinster infördes? Vi har då i enlighet med vad som är vanligt hos börsanalytiker förutsatt att aktiekursen sätts med hänsyn till utdelning per aktie, väntad utdelningstillväxt - som i undersökningen fått ersättas med faktiskt realiserad utdelningstillväxt under den senaste femårsperioden - vad samt, utöver vi tidigare behandlat i avsnittet om aktievärdering, vinst per aktie, ett mått som i praktiken utnyttjas av många placerare. Därutöver inverkar även utdelningen i relation till eget kapital samt räntabiliteten i respektive bank på kursutvecklingen på börsen. Rangordningen av bankerna enligt dessa variabler förändras dessutom ganska långsamt - hela bankgruppens räntabilitet varierar däremot i takt med konjunkturer och kreditmarknadspolitik.

. . 178 Lömagarfonder i afjärsbankerna.

För de år vi studerar har dock Handelsbankens lönsamhet ökat i Förhållande till hela bankgruppen. Vi har för att förenkla analysen gjort det enligt vår realistiska antagandet, att räntabilitet och utdelning i relation uppfattning till eget kapital generellt sett i bankerna samvarierar med utdelningstillväxt.

6.1 Resultat Oavsett vilka mått vi studerar måste resultatet av undersökningen betecknas som överraskande mot bakgrund av de slutsatser man skulle förvänta sig utifrån en allmän aktievärderingsteori. Även om vårt material är för litet för att observationerna skall vara statistiskt signifikanta, tyder det på att aktiekurserna för Handelsbanken och SE-banken inte skulle ha påverkats negativt av att en del av vinsterna överförs till de anställda mer än möjligen rent tillfälligt i Handelsbankens fall. I Handelsbanken finns kursrörelser som kan tyda på en lägre värdering av aktien under vinstandelssystemets första år än vad som skulle ha varit fallet utan vinstandelssystemet. Denna nedvärdering har sedan avtagit och troligen helt upphört. För SE-banken tyder materialet inte på att aktien skulle värderas lägre, med andra banker, sedan vinstandelssystemet införs. l båda fallen jämfört förutser en lägre tillväxt av utfinns svaga tecken på att aktiemarknaden relativt andra banker än under den senaste femårsperioden. Bakom delningen detta förhållande finns dock flera andra faktorer som av allt att döma väger väsentligt tyngre än effekterna av vinstandelssystemen. Undersökningens uppläggning och resultat i detalj redovisas i ett appendix till detta avsnitt. Varför skiljer sig då utfallet av vår studie från de resultat som en teoretisk analys utifrån allmänna aktievärderingsprinciper skulle ge? En akties kurs fastställs på marknaden i skärningspunkten mellan antalet och antalet aktier. För marknaden som helhet vet efterfrågade utbjudna vi att förändringar i kreditmarknadsläget, som påverkar placerarnas förmåga att hålla aktier, även påverkar det allmänna kursläget på aktiemarknaden. Vi kan fråga oss om några sådana marknadsfaktorer påverkat värderingen av Handelsbankens och SE-bankens aktier efter införandet av vinstandelssystemen. En utomordentligt viktig faktor visar sig vara att de avsatta vinstmedlen helt (SE-bankens eller delvis (Handelsbankens system) används system) för att köpa respektive bankers aktier på marknaden. Handelsbankens förvaltande stiftelse Oktogonen har sålunda fram till den 7 november 1978 förvärvat 145 401 aktier i Handelsbanken motsvarande ca 13 % av den totala registrerade börsomsättningen i Handelsbanksaktier under tiden 1973 fram till den 7 november 1978.1 Att dessa köp haft en kursstödjande effekt står helt klart? Det bör också beaktas att vinstandelarna i Handelsbanken varierat mellan 2.7 % och 4,4 % och i SE-banken 1977 utgjorde 3,3 % av respektive bankers vinster före skatt, dvs. väsentligt mindre än i de förslag till löntagarfonder som allmänt diskuterats i debatten. Det behövs följaktligen en relativt liten av balansen mellan utbud och efterfrågan för att den förmodade förändring

SOU 1979-9 Lönragarfonder i a/Järsbankerna. . . 1.79

negativa effekten av vinstandelssystemen skall kompenseras av den kursstödjande effekten av de förvaltande fondernas köp. Med den här valda analysmetoden fångas sådana kurssvängningar in som beror på uppnådda vinster och tillkännagivna utdelningar. Därutöver kan emellertid ñnnas av marknaden förutsedda framtida förändringar som redan hunnit påverka börskurserna - det enda intressanta är framtiden som det brukar heta med en vanlig schablon. Skulle t. ex. mot bakgrund av Handelsbankens goda resultat de senaste åren förväntningarna på Han-

Den totala registrerade börsomsättningen av Handelsbanksaktier under tiden 1973 t. 0. m. den 7 november 1978 utgjorde 1 026 874 men härav utgör en okänd del korttidsaffarer som antas ej påverka den långsiktiga marknadsutvecklingen. Åt andra hållet verkar att ett antal affärer - ofta större - ej registreras på Stockholms Fondbörs. Uppdelat på år framgår den totala registrerade börsomsättningen i Handelsbanksaktier, Oktogonens köp och dess andel av totalomsättningen av tabellen:

Totalt för perioden 1 027 134 13 % gm fondemission 1977 12

20ktogonens marknadsstödjande effekt (och den som SE-bankens vinstandelsavsättningar kommer att få) kan illustreras med ett teoretiskt fall där enda placeringsmöjligheten är köp av Handelsbanksaktier eller placering på bankräkning. Med ett genomsnittligt börsvärde på ca 1 025 mkr under perioden 1974 t. o. m. 1977 och köp av Oktogonen för ca 29 mkr (teoretiskt) har börskursen blivit 198:50 justerat för fondemission 1977. Utan köpen skulle den blivit 193 kronor, dvs. 2,8 % lägre. I realiteten blir effekten mindre därför att vid stigande kurs på Handelsbankens aktier en del ägare väljer andra tillgängliga alternativ, som, relativt den stigande Handelsbankskursen, blivit billigare. Med ett något annorlunda synsätt kan aktieägarna sägas ha förlorat ca 2 kr per aktie och år vid en total avsättning på 99,7 mkr för åren 1973-1977 eller knappt 50 mkr efter skatt (detta kan tolkas som att beloppet efter skatt avhänts banken och därmed ej kan bilda underlag för vinster som skulle ha förbättrat bankens möjligheter att i framtiden höja utdelningarna mer än som nu sker. Nuvärdet av dessa “extra utdelningshöjningar” skulle - vid ett antal, här ej specificerade förutsättningar - vara 2 kr per aktie och år). De två kronorna per år ackumuleras emellertid, och vid en fungerande marknad för alternativa placeringar kan Oktogonens köp i längden ej kompensera för utspädningseffekten på framtida vinster och utdelningar. Båda exemplen illustrerar att med den låga vinstandelen kan marknadseffekterna under den gångna femårsperioden mycket väl tänkas vara kraftigare än vinstandelssystemens utspädningseffekter för aktieägarna. 1 de vinstandelsförslag som socialdemokraterna/ LO, Folkpartiet och TCO skisserat emitteras aktierna däremot direkt till fondförvaltningarna och påverkar därmed aktiemarknaden varken på efterfråge- eller utbudssidan.

180 i ajfärsbankerna. . .

Löntagarfonder

delsbanken ha höjts i Förhållande till dem på andra banker skulle detta kunna kompensera för den sänkta värdering som annars skulle ha blivit följden vid införande av vinstandelssystemet. Vi håller en sådan kompenserande effekt för trolig. Med tanke på att det är de två största börsnoterade bankerna som infört skulle det också kunna tänkas att en försämrad bedömvinstandelssystem ning av provinsbankernas och Götabankens framtid lett till en lägre värdering av hela referensgruppen och att denna nedjustering gått parallellt med den som storbankernas aktier noterat till följd av vinstandelssystemen. inte heller detta förefaller osannolikt. Ännu mer sannolikt är att marknaden räknar med att vinstandelssystem måste införas även i övriga banker och att kursredan anpassats till denna förutsättning. När Uplandsbanken i sättningen januari 1979 aviserade ett vinstdelningssystem reagerade börsen kortsiktigt inte alls.

sou 1979:9

Appendix

Undersökningens genomförande

a) utdelning i förhållande lill börsvärde (direktavkastning)

För varje bank och år beräknas utdelningen i procent av börsvärdet Värdena finns angivna i bilaga I. Med undantag för Sundsvallsbanken ser vi att medelvärdet för de åtta åren för de nio bankerna inom ett intervall ligger av 6,6 96 till 7.2 %. Medelvärdet för vart och ett av de åtta åren för de sju bankerna utan vinstandelssystem har varierat mellan 5,8 % och 7,4 96. Nivån för varje år bestäms troligen främst av läget på kreditmarknaden, det allmänna ränteläget (alternativavkastningen) och förväntningar om bankernas möjligheter att öka sina vinster och utdelningar i framtiden. Det höga värdet för 1970 skulle då förklaras av det extremt kärva kreditläget detta år. Nedgången i direktavkastning året därpå skulle förklaras av lättare kreditläge och av att bankernas vinster åter ökade. Ett kärvare kreditläge 1975 och höjt diskonto ger en ny uppgång av direktavkastningen från och med 1975. Att denna inte fortsatt beror främst på att optimismen och tilltron till höjda

utdelningar i affársbankerna tilltagit de senaste åren.

Det finns ett flertal andra faktorer än löntagarandel i vinsterna som påverkat bankaktiernas värdering. Eftersom vi vill isolera just denna enda faktor och inte har någon möjlighet att analysera effekten av de övriga tvingas vi förutsätta att andra, bankaktierna emellan särskiljande faktorer, förhåller sig konstanta. Vi använder. medeldirektavkastningen hos banker utan vinstandelssystem som referenspunkt och får från bilaga l:

l En låg procentsats innebär att börsen är optimistisk, ”värderar aktien högt och vice versa. En aktieägares (långsiktiga) avkastning av ett aktieinnehav är summan av utdelningsintäkter och värdestegring. Värdestegringen beror på hur utdelningen förändras och på förväntningar om framtida förändringar av utdelningen. Antag att en bank ger 7 % i direktavkastning och 5 96 i förväntad, årlig utdelningstillväxt och därmed samma kurshöjningstakt. Om aktiemarknaden vid införande av ett vinstandelssystem tror att en procentenhet av den tidigare förväntade takten i utdelningstillväxten bonfaller. svarar den med att sänka kursen så mycket att direktavkastningen blir 8 % (dvs. ett kursfall med 12,5 96). Med tillägg för den nu förväntade värdetillväxten av 4 % blir totala avkastningen på det sänkta värdet fortfarande l2 96. För våra ändamål är det tillräckligt att undersöka om aktiemarknaden efter införande av ett vinstandelssystem värderar utdelningen lägre än tidigare.

SOU 19799

182 Appendix

Genomsnittlig direktavkastning i banker utan vinstandelssystem

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1970

5,8 96 6,1 96 6,6 96 6,3 % 6,8 96 6,8 % 6,9 96 7,4 96

i Handelsbanken (1970-72 utan vinstandelssystem) Direktavkastning

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1970

6,1 96 6,9 96 7,8 % 7,5 % 7,2 96 6,6 96 6.1 % 8,0 96

Direktavkastning i SE-banken (1970-76 utan vinstandelssystem)

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1970

6,4 96 6,9 96 7,3 % 7,6 96 7,5 96 6,8 96 6,4 % 7,7 96

Genom att sätta en specifik banks direktavkastning i relation till medelvärdet för de övriga bankerna får vi ett index. Index under 100 visar på en lägre ett över 100 på en högre kursvärdering av utdelningen än kursvärdering, av banker. Vi undersöker Handelsbankens respektive SEi genomsnittet bankens direktavkastning i förhållande till medelvärdet för banker utan vin-

standelssystem.

För Handelsbanken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Genomsnittlig direktavkastning 93 95 89 84 84 95 103 112 Handelsbankens direktavkastning

Kommentar: Året före det vinstandelssystem infördes - men då planerna var kända - och två år efter införandet låg Handelsbankens kurs lägre än och andra bankers nivå. vad som var normalt med tanke på utdelningen Avvikelsen är dock inte statistiskt signifikant. Därefter har bankens aktier värderats upp så att de nu ligger högre än vad man med utgångspunkt från utdelningen och andra banker skulle ha anledning förmoda. Den högre värderingen förklaras av att bankens lönsamhet stigit och under de senaste samt av ett antal utsagor åren legat bland de högsta bland affärsbankerna sa vs 1 VD Jan Wallander har om att bankens ledning är ”vinstmedveten , kapitalistisk”, “månar om t. ex. uttalat sig om utdelningstillväxten” etcÅ bankens ambitioner vad kan i förstone tänkas ha på- Slutsats: Införandet av vinstandelssystem gäller utdelningstillväxt i att den relativa nedverkat kursen negativt men inte i sådan utsträckning sitt bolagsstämmotal beläggas. Den tänkbara negativa effekten har sedervåren 1976. gången kan statistiskt

SOU 19799 Appendix 183

mera förklingat eller överflyglats av andra faktorer som påverkat värderingen av bankens aktier positivt i större grad än vinstandelssystemet påverkat värderingen negativt.

För SE-banken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Genomsnittlig direktavkastning 96 91 89 90 83 91 100 107 SE-bankens direktavkastning

Kommentar: Året fore det vinstandelssystem infördes och året därefter har SE-bankens aktiekurs legat högre i Förhållande till utdelningen än vad en jämförelse med övriga banker skulle ha gett anledning förmoda och därutöver högre än tidigare under 70-talet. Förklaringen kan vara ökad tilltro till storbankers slagkraft och en förmodan att SE-bankens utdelningspolitik måste följa Handelsbankens i spåren. Under nedgången för ett antal stora industriföretags aktier har placerarnas intresse därutöver förskjutits mot bankaktier. På grund av materialbrist har detta intresse främst riktats mot SE-banksaktien, vilken för de större placerarna är den enda bankaktien med tillräcklig omsättningsvolym. Slutsats: Materialet visar ej att SE-bankens aktiekurs skulle ha påverkats negativt genom införandet av ett (provisoriskt) vinstandelssystem for de anställda eller åtminstone att andra faktorer påverkat kursen positivt i så hög grad att effekten av vinstandelssystemet undanskymts.

b) direktavkastning + utdelningstillväxt i relation till börsvärde

För varje bank och år läggs till den direktavkastning vi undersökt under a) den faktiskt realiserade utdelningstillväxten i procent under den senaste femårsperioden. På sikt och med alla andra faktorer oförändrade stiger kursen i samma takt som utdelningen. Placerarens totalavkastning blir då summan av utdelningstillväxt och direktavkastning.

1 På samma sätt som i fall a) betyder en låg procentsats att börsen är ”optimistisk”. “värderar aktien högt” etc. Måttet är sammansatt dels av den aktuella direktavkastningen (vilket är det mått som studerats under a), dels av ett mått som försöker fånga marknadens förväntningar på bankens framtida utdelningstillväxt. Denna har approximerats till den tillväxt som de facto inträffat under den senaste femårsperioden. Naturligtvis kan inte plötsliga förändringar av framtidsförväntningarna fångas in den vägen men för bankerna, vars verksamhet styrs av yttre förhållanden som påverkar dem likartat på kort sikt, torde måttet kunna användas som en approximation. Definitionsmässigt och med bortseende från olika aktiers risknivå samt skatteförhållandena för placerarna (för placerare som är skattskyldiga för utdelningar är förmögenhetstillväxt mer attraktivt än utdelningar, eftersom den vid realisation beskattas lägre än den löpande avkastningen i form av utdelning) är summa direktavkastning och förväntad utdelningstillväxt lika for alla aktier. Marknadsimperfektioner och de nämnda faktorernas risknivå och skattesits gör dock att så inte är fallet i praktiken. Framtidsförväntningarna tenderar också att bortse från extremerna - såväl neråt som uppåt.

Appendix

Värdena finns angivna i bilaga 2. Medelvärdet under åtta år för de nio bankerna varierar mellan 9,8 % och 11,9 %. Medelvärdet för vart och ett av de åtta åren för de sju bankerna varierar mellan 6,9 % 1971 till 14,6 % 1976. Förändringar i bankernas utdelningspolitik innebärande ambitioner att höja utdelningarna har medfört en successivt snabbare takt i utdelningstillväxten - delvis står den dock i samband med de nyteckningar flera banker varit tvungna att genomföra under perioden. Vi förutsätter i fortsättningen att andra, bankerna emellan särskiljande, faktorer än införandet av vinstandelssystem förhåller sig konstanta. Vi använder den genomsnittliga summan av direktavkastning och utdelningstillväxt i förhållande till börsvärdet i banker utan vinstandelssystem som referenspunkt och tar från bilaga 2: Genomsnittlig summa av direktavkastning och utdelningstillväxt i banker utan vinstandelssystem

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

8,9 96 6,9 96 9,0 96 9,2 96 9,6 96 12,4 96 14,6 96 13,7 96

Summa direktavkastning och utdelningstillväxt i Handelsbanken (1970-1972 utan vinstandelssystem)

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 8,0 96 6,1 % 8,7 96 12,8 96 12,6 96 15,0 96 16,3 96 15,4 %

Summa direktavkastning och utdelningstillväxt i SE-banken (1970-1976 utan vinstandelssystem)

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 7,7 96 6,4 96 (6,9 96) (7,3 %) (7,6 %) 13,1 % 14,8 96 14,4 %

Genom att sätta värdet för en specifik bank i relation till medelvärdet för de övriga bankerna får vi ett index. Index under 100 visar på en lägre kursvärdering, ett över 100 på en högre Kursvärdering av summa utdelning än i genomsnittet av banker. Vi undersöker Hanoch utdelningstillväxt delsbankens respektive SE-bankens värden i förhållande till medelvärdet för banker utan vinstandelssystem.

För Handelsbanken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Genomsnittlig summa dir. avkastn. 0. utdeln. tillv. ?_44 111 113 103 72 76 83 90 89 Handelsbankens summa dir. avkastn. o. utdeln. tillv.

Appendix 185

Kommentar: Året före det vinstandelssystemet infördes - men då planerna redan var kända - och ännu mer markant året därefter försämrades börsens värdering av Handelsbanksaktien väsentligt ijämförelse med andra banker. Därefter har en viss återhämtning skett men värderingen är fortfarande lägre än i övriga banker. Försämringen 1973 kan stå i samband med att banken då höjde utdelningen och att aktiemarknaden uppfattade det som en engångsåtgärd snarare än som ett utslag av en ny utdelningspolitik. Slutsats: Införandet av vinstandelssystem förefaller ha påverkat kursen negativt, främst under systemets första tid. Även därefter värderar aktiemarknaden enligt det nu studerade måttet Handelsbanken lägre än övriga banker, vilket innebär att den inte förutsätter att Handelsbankens utdelningstillväxt under de senaste åren relativt övriga banker skall kunna bibehållas.

För SE-banken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Genomsnittlig summa dir, avkastn. 0. utdeln. tillv. 116 108 (131) (126) (127) 95 98 95 SE-bankens summa dir. avkastn. o. utdeln. tillv.

Kommentar: Efter att aktiemarknaden tidigare värderat summa direktavkastning och utdelningstillväxt i SE-banken högre än i andra banker har värderingen sänkts från och med 1975. Sänkningen kan stå i samband med att banken genomförde två stora nyteckningar 1975 och 1976 och att aktiemarknaden insett att förutsättningarna för utdelningstillväxten i fortsättningen är mindre goda än i t. ex. Handelsbanken. Detta beror på SE-bankens högre utdelning i förhållande till både vinst och eget kapital. Effekten härav blir, under nästan vilka förutsättningar som än väljs, större än av vinstandelssystemet. Slutsats: Någon slutsats kan inte dras. En omvärdering i negativ riktning av SE-bankens aktier skedde visserligen två år fore det vinstandelssystemet infördes. Denna synes dock vara mer beroende av andra faktorer än av vinstandelssystemet.

c) vinst iförhål/ande rill börsvärde För varje bank och år beräknas vinsten i procent av börsvärdet. Värdena finns angivna i bilaga 3. Med undantag för SE-banken ser vi att medelvärdet för de åtta åren och de nio bankerna ligger inom intervallet 39 % till 46 96. l Vinstbegreppet är före skatt och följer nära resultatdefinitionerna hos Aktiv Placerings analyser. Verkliga kreditförluster och realiserade vinster och förluster på obligationer ingår liksom poster som av bankerna redovisats som mer eller mindre extraordinära. Allt annat oförändrat räknar marknaden med att ju större del av den verkliga vinsten som plöjts ned i rörelsen (i stället för att betalas i skatt och utdelning) desto bättre förutsättningar finns för framtida utdelningstillväxt. Begreppet är definierat analogt med de tvâ föregående, dvs. så att ett lågt värde avspeglar en optimistiskt satt aktiekurs och vice versa.

Appendix

Medelvärdet för vart och ett av de åtta åren och sju banker utan vinstandelssystem har stigit från 31,5 % 1970 till 47,5 % 1977 efter att ha nått en topp på nästan 49 % 1976. Det låga värdet 1970 förklaras troligen av bankernas pressade vinstläge det året, som av aktiemarknaden bedömdes vara av övergående karaktär. De därefter successivt stigande värdena beror troligen på en stigande inflationstakt, där marknaden gör bedömningen att i inflationstider en allt mindre andel av bankvinsterna kan betraktas som utdelningsbar om de skall kunna bibehålla sin reella kreditkapacitet. Liksom i föregående fall finns det här ett flertal andra faktorer vid sidan av vinstandelssystemen som påverkar aktiemarknadens värdering av bankaktierna. Eftersom vi vill isolera just denna sistnämnda faktor tvingas vi förutsätta att andra, bankerna emellan särskiljande faktorer, förhåller sig konstanta. Vi använder det genomsnittliga procenttalet för vinst i förhållande till börsvärde i banker utan vinstandelssystem som referenspunkt och tar från bilaga 3: Genomsnittlig vinstprocent i banker utan vinstandelssystem

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

31,5 % 35,1 96 36,9 % 42,9 96 46,6 % 47,8 % 48,8 96 47,5 96

Vinstprocent i Handelsbanken (1970-1972 utan vinstandelssystem)

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

12,9 96 26,7 % 40,1 96 45,7 % 48,2 % 51,6 96 49.8 % 45,6 96

Vinstprocent i SE-banken (1970-1976 utan vinstandelssystem)

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

17,296 25,6 96 36,5 96 34,5 96 44,0 % 37,9 96 34,8 96 33,6 96

Genom att sätta Handelsbankens respektive SE-bankens vinstprocent i relation till medelvärdet för banker utan vinstdelning kan vi se om aktieägarna i dessa banker får en lägre kurs i förhållande till vinsterna än i andra banker. Ett index under 100 visar på en lägre Kursvärdering, ett över 100 på en än i andra banker i förhållande till vinsterna högre kursvärdering

För Handelsbanken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 l Med lägre värdering” avses att ett givet antal Genomsnittlig vinstkronor i den studevinstprocent rade banken medför ett 244 131 92 94 97 93 98 104 lägre börsvärde än samma Handelsbankens antal vinstkronor ger i en vinstprocent annan bank.

Appendix 187

Kommentar: Som synes värderades Handelsbankens aktier ned året innan vinstandelssystemet infördes. Därefter har bankens aktier värderats upp igen i förhållande till andra banker så att kursen nu ligger något över medeltalet för övriga banker i Förhållande till vinsten. Slutsats: Införandet av vinstandelssystem i Handelsbanken synes först ha påverkat Handelsbankens aktiekurs negativt men effekten har sedan avklingat respektive överflyglats av andra faktorer som påverkat värderingen av bankens aktier positivt i högre grad än vinstandelssystemet påverkat den negativt.

För SE-banken 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Genomsnittlig vinstprocent 183 137 101 124 106 126 140 141 SE-bankens vinstprocent

Kommentar: För hela den undersökta perioden värderas vinstkronor i SEbanken av aktiemarknaden högre än i övriga banker (undantag Handels-

banken 1970, fyra banker 1972, Skånska Banken 1973 och Östgötabanken

1974). Detta förhållande har snarast lörstärkts under 1976 och 1977. Slutsats: Materialet visar ej att SE-bankens aktiekurs påverkats negativt efter införandet av bankens (provisoriska) vinstandelssystem eller, alternativt, att andra faktorer påverkat den positivt i så hög grad att den eventuellt negativa effekten mer än kompenserats. Sammanfattningsvis kan sägas att i Handelsbanken finns kursrörelser som kan tyda på en lägre värdering av aktien de första åren med vinstandelssystem men att nedvärderingen sedan avtagit eller möjligen helt upphört. För SE-banken tyder materialet inte på att aktien skulle värderas lägre relativt andra banker sedan vinstandelssystemet införts. I båda fallen finns svaga tecken på att aktiemarknaden förutser en lägre tillväxt av utdelningen relativt andra banker än under den senaste femårsperioden. I båda fallen finns dock andra faktorer bakom detta förhållande som av allt att döma väger väsentligt tyngre än effekten av vinstandelssystemen.

sou 1979:9 139

Bilaga l

Utdelning i % av börsvärde 30 december intjinandeåret

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Medel värde

Banker utan vinstdelning Götabanken 7,2 6,0 6,8 7,4 7,5 8,2 7,3 7,2 7,20 Skaraborgsbanken 8,2 5,4 5,9 6,9 5,7 7,3 6,5 6,8 6,59 Skånska Banken 7,9 6,4 7.3 6,5 6,9 7,8 7,7 6,9 7,18 Sundsvallsbanken 7,0 5,1 4,3 6.0 5,7 4,4 4,4 5,0 5.24 Uplandsbanken 6,3 6,0 6,0 6.3 6,5 7,2 7,6 6,6 6,56 Wermlandsbanken 7,5 5,9 6,0 6,7 5,8 6,5 7,1 8,6 6,76 Östgötabanken 7,7 5,9 6,7 6,1 6,2 6,5 6,8 6,9 6,60

Medelvärde 7,40 5,81 6,14 6,56 6.33 6.84 6.77 6,86 6,59

Banker med vinsrdelning SE-banken 7,7 6,4 6,9 7,3 7,6 7,5 6,8 6,4 7,08 Handelsbanken 8,0 6,1 6,9 7,8 7,5 7,2 6,6 6,1 7,03

sou 1979:9 191

Bilaga 2

Direktavkastning i % av börsvärde + genomsnittlig utdelningstillväxt under fem år

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Medelvärde

Banker utan vinsIde/ning Götabanken (7,2) (6,0) 7,8 8,9 9,0 12,5 13.0 14,4 9,85 Skaraborgsbanken 8.2 5,4 7,4 10,6 9,4 13,0 13,5 12,4 9,99 SkånskaBanken12,5 8,5 11,4 8,4 10,3 13,4 15,3 12,5 11,54 Sundsvallsbanken 10,7 8,5 9,2 11,0 10,7 11.1 14,6 15,2 11,38 Uplandsbanken 6,3 6,0 9.9 8,4 8,6 12,8 15,1 12,5 9,95 Wermlandsbanken 9,9 8,3 8,4 8,8 8,6 11,4 15,4 16,2 10,88 Östgötabanken 7,7 5,9 9,1 8,5 10,8 12,7 15,1 12,6 10,30

Medelvärde 8,93 6,94 9,03 9,23 9,63 12,41 14,57 13,69 10,55

Banker med vinsrdelning SE-banken 7,7 6,4 (6,9) (7,3) (7,6) 13,1 14,8 14,4 9,78 Handelsbanken 8,0 6,1 8,7 12,8 12,6 15,0 16,3 15,4 11,86

›

sou 19799 193

3 Bilaga

Vinst i% av börsvärde 30 december intjänandeåret

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Medelvärde

Banker uran vinstdelning Götabanken 23,2 32,5 35,8 37,6 50,1 47,9 56,5 41,8 40,68 Skaraborgsbanken 28,2 34,8 34,5 48,8 45,5 54,7 43,2 51,7 42,68 SkånskaBanken 34,3 32,5 39,2 33,8 47,5 51,3 52,9 58,5 43,75 Sundsvallsbanken 39,1 33,7 34,4 38,2 46,0 44,9 35,4 45,5 39,65 Uplandsbanken 32,5 37,5 30,0 35,6 47,6 41,8 54,5 52,7 41,53 Wermlandsbanken 25,4 42,1 45,7 55,2 55,7 51,2 52,0 37,0 45,54 Östgölabanken 38,0 32,9 38,6 51,4 34,0 42,8 46,9 45,2 41.23

Medelvärde 31,53 35,14 36,89 42,94 46,63 47,80 48,77 47,49 42,15

Banker med vinsrdelning SE-banken 17,2 25,6 36,5 34.5 44,0 37,9 34,8 33,6 33,01 Handelsbanken 12,9 26,7 40,1 45,7 48,2 51,6 49,8 45,6 40,08

sou 1979.-9 195

7 Sammanfattning

Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion

Storföretagen i Sverige är aktiebolag och ägs i flertalet fall av ett stort antal aktieägare. Dessa har tillskjutit kapital och tillsätter styrelse, genom vilken de utövar sitt ägarinflytande. På aktiebörsen kan andelar i företag (aktier) köpas och säljas. Därmed stimuleras intresset för olika kapitalplacerare att tillskjuta kapital till företagen. Kurserna på aktier utgör inte bara ett mått på aktiernas värden utan också ett, om än ibland otillräckligt, instrument for värdering av foretagsledningarnas arbete. Genom att låta någon typ av löntagarfonder bli delägare i företagen, avser man att minska “maktkoncentrationen” och öka de anställdas inflytande på sådana frågor som traditionellt har varit förbehållna kapitalägarna. I en del förslag anses att löntagarna skall kunna tillgodogöra sig avkastning på kapital. En vilja att öka möjligheterna att finansiera nya investeringar finns också bakom många forslag. l kapitel två presenteras några bakgrundsuppgifter om den svenska aktiemarknaden och de börsnoterade bolagen. Dessa svarar for en betydande del av antalet sysselsatta i näringslivet och väger tungt även i andra avseenden. Bland aktieägarna dominerar en liten grupp s. k. institutioner, som tillsammans står for omkring hälften av börsvärdet. I kapitel tre behandlas värdering av aktier, där teorin säger, att ett aktievärde bestäms av det till nuvärde diskonterade värdet av alla framtida utdelningar jämte försäljningsvärdet vid periodens slut. Aktievärdet kan sedan förändras genom att prognoserna for utdelningarna förändras eller genom att avkastningen från alternativa, konkurrerande placeringar förändras. l praktiken sker också kortsiktiga svängningar som beror på att själva utbudet eller efterfrågan av aktier påverkas av t. ex. politiska eller ekonomiska händelser eller genom svängningar i tillgången på likvida medel. Slutligen konstateras att även ett lönsamt företag under vissa förutsättningar kan sakna utdelningskapacitet. Löntagarfonder kan byggas upp genom vinstdelning, övervinstdelning, avgifter baserade på lönesumma eller förädlingsvärde eller ev. genom utdelningsdelning. I kapitel fyra presenteras dels den del av LO/SAP-gruppens förslag som utgörs av vinstdelning med inbyggd ”kompensation” till tidigare aktieägare, dels de vinstdelningssystem som införts i Handelsbanken och SE-banken (vinstdelning utan kompensation till de gamla aktieägarna). I kapitel fem analyseras LO/SAP-gruppens förslag under ganska strikta

196 Sammanfattning

förutsättningar och med hjälp av den aktievärderingsteori som presenterades i kapitel tre. Analysen bortser från alla psykologiska aspekter och från möjligheten att företagen med de föreslagna löntagarfonderna som ägare skulle agera på ett annat sätt. Studien genomförs på ett renodlat finansiellt plan där huvudintresset knyts till frågan hur det föreslagna fondsystemet skulle påverka utdelningen till de tidigare aktieägarna och utdelningens framtida förändringar. Analysen visar att förlustbolag inte påverkas av det föreslagna systemet förrän de börjar gå med vinst. Vidare påverkas negativt de företag. vars vinster tidigare helt och hållet delats ut till aktieägarna, och en sänkt aktiekurs kan förväntas. För företag, som gör avsättningar till obeskattade reserver med belopp som är mindre än vad skattelagstiftningen maximalt medger, betyder de föreslagna fonderna troligen ingenting för aktievärderingen. Däremot kan ett höjt aktievärde förväntas för de företag som redan tidigare har gjort maximala avsättningar. I kapitel sex görs ett försök att finna om de vinstdelningssystem, som införts i Handelsbanken och SE-banken. har medfört lägre kurser för aktieägarna än vad som skulle ha blivit fallet utan vinstdelningssystemen. På ett teoretiskt plan borde den aktievärderingsmodell som presenterades i kapitel tre ha lett till en nedvärdering av aktierna, eftersom kapital överförs från bankerna till de vinstandelsförvaltande “löntagarfondema” i de två bankerna. Denna del av studien utgår från de faktiska, på aktiemarknaden registrerade kurserna. De variabler som normalt antas påverka aktiekurserna är utdelning. utdelningstillväxt och vinst per aktie. Dessa sätts i relation till aktiekurserna dels i de två vinstdelande bankerna, dels i övriga banker. Därefter undersöks om relationen mellan de båda bankkategorierna har förändrats. Det studerade materialet ger inte underlag för några statistiskt signifikanta slutsatser, men flera faktorer pekar på att aktieägarna i Handelsbanken och SE-banken inte har fått vidkännas några kurssänkningar i förhållande till de affärsbanker som inte infört vinstandelssystem. Som tänkbara förklaringar till resultaten framförs att den andel av vinsten som överförts till de anställda är mycket liten, att framtidsutsikterna för storbankerna har förbättrats så mycket i förhållande till övriga banker, att vinstdelningssystemens negativa effekter har neutraliserats samt att vinstandelarna helt eller delvis har använts till att köpa aktier i resp. bank på aktiemarknaden, vilket har inneburit ett stöd för kursen.

SOU 19799

Internationella koncerner och

löntagarfonder

av fil. dr Nils Lundgren

sou 1979-9 199

Författarens förord

Denna rapport, Internationella koncerner och löntagarfonder, har utarbetats på uppdrag av Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. Rapporten utgör en förstudie av vissa centrala aspekter av problemet och kommer att följas av en utvidgad och Fördjupad rapport under 1981. Stockholm i februari 1979 Nils Lundgren

V;sanna?!

Innehåll

5 Problemanalysen . . . . . . . . 221 5.1 Fondbildning genom kontanta avgifter . . 221 5.2 Fondbildning genom riktade aktieemissioner . . . . . . 224 5.2.1 Svenskägda internationella koncerner i en fondbildning med riktade aktieemissioner . . . . . . . 225 5.2.2 Utlandsägda företag i Sverige vid fondbildning grundad på riktade aktieemissioner. . . . . . . . . . . 226 5.2.3 Utlandsägda lörsäljningsbolag och andra Företag i tjänstesektorn 229 5.2.4 Utländska staters eller andra icke-privata intresseters

5.2.5 De utländska koncernernas reaktioner 231 5.2.6 Begränsningar av fondsystemet . . . . . . . 234 5.2.7 Följderna För utländska nyetableringar i Sverige 236 5.2.8 Omvärldens reaktion på ett fondsystem med obligatoriska riktade aktieemissioner . 237

6 Sammanfattning . 241

SOU 19799 203

Tabeller

._. Antal anställda vid svenska dotterbolag i utlandet den 31 december 1974 fördelade på näringsgrenar . . . . 209 Antal anställda vid svenska industrikoncerners dotterbolag utomlands 1974 fördelade på regioner 210 Antal anställda vid producerande utländska dotterbolag till svenska industrikoncerner fördelade på branscher år 1974 . 211 Antal anställda vid utlandsägda företag i Sverige år 1975 212 Svenska aktiebolag med över 10 miljoner kr i aktiekapital år 1970 där utländskt företag hade minoritetspost på 20-50 procent . 212 Företag med utländskt moderbolag, antal företag. antal anställda och andel av samtliga rörelsedrivandejuridiska personer 1975. Fördelning på branscher . 213 De utländska koncerner som har det största antalet anställda i Sverige . 214 Antal anställda i den utlandsägda företagssektorn i Sverige år 1974 fördelade efter det utländska moderbolagets nationalitet 215 Direktinvesteringar i Sverige från utlandet per år i miljoner kronor 216

SOU 19799

1 Inledning

l de senaste årens debatter om löntagarfonder har det varit vanligt att peka på de särskilda problem som förekomsten av s. k. multinationella företag kan tänkas skapa. Syftet med föreliggande studie är att göra en forsta principiell systematisering av detta problemområde. Ansatsen är i denna omgång blygsam. Avsikten är att göra en mera omfattande och mera empiriskt inriktad uppföljning under 1979, där de synpunkter som framkommer på den här presenterade studien kan beaktas. Analysen har här hållits på ett helt principiellt plan i den meningen att inga explicita referenser görs till de olika löntagarfondsförslagen i svensk debatt. Den metod som använts är att välja ut några karaktäristiska egenskaper hos olika möjliga fondsystem som kan tänkas vara av särskild vikt för analysen av de multinationella företagens betydelse. Det empiriska materialet i framställningen är helt och hållet ägnat åt att belysa den utländska foretagssektorns omfattning och struktur i den svenska ekonomin och används alltså inte för att försöka kvantifiera de effekter som härleds genom en principanalys. Principanalysen bygger på den internationella forskningen kring frågor om internationell koncernbildning, företagsstruktur och kontraktsteori. Den teoribildning som utnyttjas är i huvudsak välkänd och väletablerad, men det bör understrykas att vår kunskap om drivkrafter för och välfärdseffekter av internationell koncernbildning än så länge är blygsam. De slutsatser som dras måste alltså behandlas med Försiktighet av tre olika skäl. För det första gäller de inte de konkreta fondförslag som framlagts i svensk debatt utan aspekter av de principkonstruktioner som analyseras i denna uppsats. För det andra leder en ren principanalys naturligtvis inte till några slutsatser om effekternas styrka utan anger (i bästa fall) riktningen på olika förändringar. För det tredje är således delar av den teoribildning som utnyttjas inte än så länge lika genomarbetad och testad som t. ex. den grundläggande penningteorin eller konsumtionsteorin. Trots de reservationer som därmed framförts torde åtskilliga slutsatser som presenteras nedan vara av värde för den fortsatta debatten antingen för att avföra från dagordningen vad som tidigare tett sig som problem eller för att identifiera problem eller for att klarlägga vilken typ av data vi behöver för att dra en slutsats. Det bör slutligen observeras att inga systematiska försök har gjorts i denna omgång att finna lösningar på de principiella problem som identifieras. Frånvaron av sådana ansträngningar skall inte tolkas som att det nödvändigtvis skulle vara svårt eller omöjligt att utveckla sådana lösningar.

SOU 19799 207

2 Definitionen av multinationella

företag

Multinationella företag definieras (och benämnes) på många olika sätt i litteraturen] Gemensamt för de Företag som åsyftas är att deras ägare, åtminstone delvis, finns utomlands. Det är två dimensioner av sådant utländskt ägande som framstår som intressanta. För det första kan ägandet vara olika omfattande, t. ex. helägande, majoritetsägande och minoritetsägande och det är oftast väsentligt att veta om ett minoritetsägande innebär faktisk kontroll eller om det finns andra ägare, jämte den betraktade, som utövar denna kontroll. Ibland delar dessutom två eller flera parter på ägandet och reglerar inflytandet över företaget i ett särskilt avtal, s. k. joint ventures. För det andra kan ägaren vara juridisk eller fysisk person och om juridisk person kan denna vara t. ex. aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening. Ett handelsbolag kan dessutom innehålla utländska bolagsmän, vilket naturligtvis är en form av utländskt ägande. Dessutom kan rörelse utomlands bedrivas av ett företag i filialens form, varvid filialen inte är någon egen juridisk person. Alla dessa former och kombinationer förekommer i den svenska ekonomin. Den helt dominerande varianten är emellertid den internationella koncernen. dvs. koncernen med koncernbolag i mer än ett land. Begreppet koncern finns definierat i aktiebolagslagen. Koncernrelationer bygger visserligen i helt övervägande grad på att moderbolaget äger aktiemajoritet i dotterbolagen, men koncernrelation anses i och for sig föreligga även då ett aktiebolag har ett minoritetsinnehav i ett annat bolag, om detta, eventuellt med hjälp av särskilt avtal, ger ett bestämmande inflytande över det andra bolaget och är förbundet med ett väsentligt intresse i det senares ställning och resultatet av dess verksamhet. Den följande analysen kommer att ägnas nästan helt åt de multinationella företag som är internationella koncerner. Vi kommer dock att beröra den relativt betydande gruppen av företag där utländska ägare har minoritetslntressen och särskilt då de företag som kan betraktas somjoint ventures”. Analysen av internationella koncerner torde i ganska stor utsträckning vara relevant för de fall, då aktiebolag i ett land ägs av t. ex. en ekonomisk förening i ett annat land (jfr. KFzs utländska dotterbolag). Företag ägda 1 För en närmare redogös av utländska fysiska personer förekommer. som vi skall se. i relativt ringa relse för beteckningar och definitioner se SOU omfattning. men företeelsen kan naturligtvis krävasärsklld uppmärksamhet 1975:50, Internationella vid konstruktionen av olika fondsystem, trots att den samhällsekonomiska koncerner i industrilänbetydelsen är obetydlig. der. s. 40-46.

av multinationella

208 Definitionen företag

l litteraturen är det vanligare att indela multinationella företag enligt ekonomiska än enligt juridiska. Man brukar skilja mellan internatiokategorier nella koncerner efter huruvida de har producerande eller Forsäljande dotutomlands. Man definierar ofta begreppet snävare genom att stiterbolag en minimistorlek (t. ex. minst 1 miljard kronor i omsättning, minst pulera 50 000 anställda) eller en minsta internationaliseringsgrad (t. ex. minst 50 % av faktureringen utomlands eller dotterbolag i minst 6 länder). Bilden av de internationella koncernernas betydelse i världsekonomin är känslig för sådana skiftningar i definitionerna. Med definitionen mycket på minst l miljard dollar och producerande dotterbolag i årlig omsättning minst tre länder hade Sverige bara en handfull internationella koncerner Volvo och ett par till) vid mitten av 70-talet, medan ett stort (SKF, LM, antal amerikanska med kanske 95 % av sin produktion i Förenta företag men med enstaka i t. ex. Kanada och Mexiko, kvastaterna, anläggningar lificerade För titeln. Om man i stället för storleken betonade internatioatt stipulera att 50 % av manufaktureringen skall naliseringsgraden genom så fick man fram 44 svenskägda internationella koncerner ligga utomlands, i början på 70-talet men bara 7 amerikanskägda (Vahlne 1974). För måste den juridiska, vida devår principiella analys uppenbarligen finitionen vara vägledande. Vad vi vill veta är ju hur just denna juridiska konstruktion med koncernbildning över Sveriges gränser påverkas av olika En fördjupad empirisk analys måste naturligtvis beakta branschfondsystem. vertikal och horisontell integration, förestruktur, geografisk fördelning, tagsstorlek m. m., men vi har alltså inte skäl att genom en snäv ekonomisk definition utesluta vissa typer av företag som faller under den allmänna

juridiska definitionen.

sou 1979-9

3 Internationella

koncerner i den svenska ekonomin

Sverige är ett utpräglat ursprungsland For internationella koncerner. Omkring 400 svenska koncerner sysselsatte 318 000 personer vid dotterbolag i utlandet den 31/12 1974 (SCB Internationella företag). Ställt i relation till landets storlek är detta en utlandssektor som troligen överträlTas endast av Schweiz och Förenta staterna. Samtidigt är den utlandsägda sektorn i den svenska ekonomin internationellt sett ganska liten. l 200 företag i Sverige med sammanlagt 100 000 anställda var vid samma tidpunkt ägda av utländska moderbolag.

3.1 Svenskägda företag utomlands

Som framgår av tabell I svarar varuproduktionen i utlandet för det allra mesta av de Svenskägda internationella koncernernas verksamhet utomlands. I själva verket dominerar industrin fullständigt genom att flertalet av de 50000 som redovisas under varuhandel etc. arbetar i den svenska industrins utländska

försäljningsbolag. Även de som här hänförs till övriga

är i själva verket i stor utsträckning näringar anställda i städbolag, telefondriftsbolag och dylikt som ägs av svenska industrikoncerner (Electrolux, LM Ericsson, m. ll).

Tabell l Antal anställda vid svenska dotterbolag i utlandet den 31 december 1974 fördelade på näringsgrenar

Källa: SCB, Internationella Företag.

Antalet svenskägda internationella koncerner inom industrin med producerande utomlands dotterbolag var år 1974 109 stycken. Dessa hade 481 producerade och därtill dotterbolag l 227 lörsäljande. Dessa 109 koncerner producerade 71 % av sin totala produktion i Sverige och 21 % i utlandet. Deras försäljning hade en långt större utlandsandel. De sålde 37 % av sin produktion i Sverige och 63 % utomlands. Härav framgår också att 34 96 av deras totala produktion gick på export från Sverige (Swedenborg 1974).

. . 210 Internationella koncerner.

Genom att det är industrikoncerner som helt dominerar i de svenska del av den svenska inutlandsinvesteringarna utgör dessa en betydande dustrisektorn. De anställda i svenskägda producerande industriföretag utomlands alltså 240 000, vilket kan jämföras med 924 000 induutgjorde alltså strianställda i Sverige samma år (1974). Svensk industri sysselsatte 1/5 av sina anställda i utlandet. Andelen blir ännu något högre om man räknar bort de anställda i Sverige som arbetade i utlandsägda företag. An- År 1960 var den t. ex. delen har också stigit snabbt under efterkrigstiden. 12 %. Då arbetsproduktiviteten i de utländska dotterbolagen är lägre än i svensk industri blir andelen mätt i lörädlingsvärde å andra sidan något

lägre. är hög bland de svenskägda internationella kon- Koncentrationsgraden cernerna, liksom i den svenska industrin i övrigt. De tjugo största utlandsindustrikoncernerna hade 262 000 anställda utomlands år 1974 verksamma De tio största och svarade alltså för 83 % av hela utlandssysselsättningen. 75 %. Trots att det finns omkring 400 svenskägda hade en andel på omkring internationella koncerner totalt och omkring 100 sådana med producerande utomlands, är det alltså de stora llaggskeppen i svensk industri dotterbolag (SKF, LM Ericsson, Electrolux, osv.) som svarar för nästan hela den svenska Dessa företag är också mycket starkt internationaliutlandsetableringen. av sina anställda i utländska serade. De 20 största hade 1974 precis hälften Dessa 20 industrikoncerner svarar också lör 1/ 3 av Sveriges dotterbolag. totala export.

Tabell 2 Antal anställda vid svenska industrikoncerners dotterbolag utomlands 1974 fördelade på regioner

Antal Procentuell andel

154 011 53 EG 31 555 11 EFTA 19 087 7 Nordamerika . 43 461 . 15 Latinamerika 41 411 14 Övriga världen

Totalt 289 525 100

Källa: SCB, SM F 1977:10.

3/4 av industrins utlandsetableringar mätt efter anställda finns Omkring industriländer och näst-an 2/3 finns som framgår av tabell 2 i utvecklade De viktigaste enskilda värdländerna for svenska etableringar i Västeuropa. Frankrike, Förenta staterna, Italien, Brasilien och Storär Västtyskland, britannien. De nordiska länderna tillsammans hade ungefär samma andel som Brasilien eller Italien, dvs. omkring 1/ 10. Branschmässigt dominerar verkstadsindustrin stort i de svenska utlandsnaturligtvis det etableringarna som framgår av tabell 3. Detta återspeglar att verkstadsindustrin är ledande både storleksmässigt och kanske faktum i svensk industri. Det är emellertid också så att andra också teknologiskt i svensk ekonomi, som skogslöretag, varv och hittills ledande branscher stålverk, inte är särskilt internationaliserade i något land. Dessa branscher

SOU 19799 Internationella koncerner. . . 211

Tabell 3 Antal anställda vid producerande utländska dotterbolag till svenska industrikoncerner procentuellt fördelade på branscher år 1974

Källa: Swedenborg, B., Den svenska industrins investeringar i utlandet 1970-1974_ Stockholm 1976.

har inte i samma utsträckning de ekonomiska karaktäristika som gör utlandsetablering lönsam och ofta nödvändig for överlevnad. (SOU 1975:50, kap. 7-8). De av svenska koncerner minoritetsägda utomlands företagen sysselsatte 86 700 personer den 31 december 1974. Minoritetsägande är då definierat som 10-50 % av aktiekapitalet och den svenska andelen var i genomsnitt 30 %. Företagen kan normalt inte betraktas som kontrollerade av de svenska ägarna. Branschmässigt har skogs- och gruvindustrin högre andelar av de minoritetsägda företagen än av dotterbolagen utomlands genom att s. k. joint ventures är vanliga i utnyttjandet av naturtillgângar. l övrigt är det påtagligt att de minoritetsägda företagen i större utsträckning än de utländska dotterbolagen är koncentrerade till Norden, som svarade for 29 % av de förra men bara for 10 % av de senare. Beträffande svenska fysiska personers direkta ägande av företag utomlands är foga känt. Företeelsen torde vara samhällsekonomiskt oviktig och har som skall framgå nedan, knappast någon relevans for den här aktuella frågan om internationella företag i ett system med löntagarfonder. De producerande dotterbolagen utomlands är förhållandevis små i genomsnitt, 450 anställda år 1974 (Swedenborg 1976). Endast 25-30 dotterbolag hade över 1000 anställda, men dessa svarade å andra sidan för ungefär hälften av de totalt 220000 anställda enligt Swedenborgs undersökning. Försäljningsbolagen var naturligtvis mycket mindre mätt i antal anställda, i genomsnitt 45 personer per företag.

3.2 Utlandsägda företag i

Sverige

Den utlandsägda sektorn i den svenska ekonomin framstår som liten vid en internationell jämförelse. År 1975 var 100000 anställda vid personer svenska dotterbolag till utländska Av det totala antalet förmoderbolag. värvsarbetande i Sverige på ungefär 4 miljoner personer var alltså endast 2,5 %. s. a. s. sysselsatta av utländska arbetsgivare i denna mening. Härtill kommer att ytterligare 46 000 personer var anställda i företag där utländska bolag hade minoritetsintressen uppgående till minst 20 %.

Källa: SCB. SM F 1978:8.

Koncentrationsutredningen undersökte de 13 största (= med aktiekapital i vilka utländska hade miöver 10 miljoner kronor) av de företag bolag noritetsinnehav år 1970. Det visade sig att det i samtliga fall fanns en svensk ägare med en större aktiepost, vanligen en majoritetspost. Det är alltså troligt att flertalet sådana svenska företag i vilka utländska företag äger minoritetsposter kan betraktas som svenskkontrollerade. 1 flera fall är det fråga om s. k. joint ventures, där svenska staten, KF eller andra icke-privata företag är betydande aktieägare. Tabell 5 ger en bild av läget 1970. Som synes var det framför ventures för produktion av viktiga insatsvaror. särskilt allt joint området, som låg bakom de större minoritetsinnehaven. på det kemiska De svenska företag som ägs av fysiska personer utomlands till mer än 20 % utgör 6-7 % av den utlandsägda sektorn. Det är inte känt hur stor del som är faktiskt utlandskontrollerade genom majoritetsinnehav. Denna är således relativt liten. Drygt hälften mätt i anställda utgörs företagssektor då i den grafiska medan resten i huav industriföretag, särskilt industrin, vudsak består av företag inom partihandel och samfárdsel, sannolikt partsrederier.

Tabell 5 Svenska aktiebolag med över 10 milioner kr i aktiekapital år 1970 där utländskt företag hade minoritetspost på 20-S0 procent. Aktie- Utländsk aktiepost Största j?? svenska kapital mk.- Procen- Hemland aktiepost tuell procent andel

12 32.7 Storbritannien 51 Celloplast Great Lakes Carbon 22 50 USA 50 18 25 Storbritannien 75 Gyproc

Svenska Rayon

Källa: SOU 1975:50.

Internationella koncerner. . . 213

De svenska företagen med utländska moderbolag, i fortsättningen kallade de utlandsägda företagen, fördelar sig på näringsgrenar (mätt efter antal anställda) såsom framgår av tabell 6.

Tabell 6 Företag med utländskt moderbolag, antal företag, antal anställda och andel av samtliga rörelsedrivande juridiska personer 1975, fördelning på branscher

Bransch SNl Antal Procent avAntal Procent av Företag samtliga anställda samtliga

Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske 1

i

3 OJ 430 m Gruvor och mineralbrott 2 Tillverkningsindustri 3 297 1,5 53 311 5,7 Livsmedels-, dryckesvaruoch tobaksindustri 31 22 1,2 7461 10,1 Textil-, beklädnads-, läderoch lädervaruindustri 32 18 1,0 2077 3,8 Trävaruindustri 33 6 0,2 342 0,5 Massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri 34 27 1,1 2845 2,2 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast-

El-, gas-, värme- och vattenverk 20 01

4?

” 1389 0 7 Byggnadsindustri 5

Varuhandel, restaurang- och

1,3 Bank- och forsäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet 8 103 0,4 3 524 2,0 Fastighetsförvaltning ochförmedling, uppdragsverksamhet 83 96 0,4 3 369 3,1 Offentlig Förvaltning och andra tjänster 9 31 0,1 3 282 2,3 Total 1 312 1,0 99 534 4,9 Källa: SCB, SM F 1978:8.

Som synes är det industriföretagen som dominerar mätt i antal anställda. Drygt hälften av dem som är anställda vid utlandsägda företag arbetar i industrin vid ca 300 företag. Av dessa är flertalet mycket små. 132 hade färre än 50 anställda och 103 hade mellan 50 och 200. Endast 29 företag hade över 500 anställda, men dessa svarade för ungefär 30 000 av det totala antalet industrianställda vid utlandsägda företag. Den utlandsägda andelen av svensk industri är internationellt sett låg, 5,7 96. Endast Japan torde ha en klart lägre siffra bland de industrialiserade marknadsekonomierna. Norge och Finland ligger dock på ungefär samma nivå som Sverige.

Övriga

västeuropeiska länder torde ha andelar på 10-30 96 och Kanada beräknas ha en utlandsägd andel på över 50 %.

214 Internationella koncerner. . . SOU 1979-9

De högsta utländska andelarna i svensk industri nås i kemisk etc. industri (SNI 35) med 14,5 %, där de utländska oljebolagens oljebaserade industri är ett viktigt i en bransch som historiskt sett och gummiindustrin inslag har varit underrepresenterad i Sverige. Även i livsmedelsindustrin etc. (SNI 31) når utlandsandelarna över 10 % efter de betydande utländska uppköpen av svenska livsmedelsföretag vilka började med Nestlés köp av Findus redan 1962 och fick en betydande omfattning under 70-talet (Gevalia, Slotts, Felix m. fl.). I övrigt återfinns större delen av de utländska Företagen i Verkstadsindustrin och särskilt då i elektrisk och elektronisk industri. Som framgår av tabell 7 hör ITT, Philips, IBM och Siemens till de fem största utländska internationella koncernerna i Sverige. Mer än en tredjedel av antalet anställda och över hälften av alla företag i den utlandsägda sektorn faller dock på där utlandsandelen mätt efter anställda når 20 % . Der är således partihandeln, de utländska företagens marknadsföring i parrihandelsledet (försäljningsbolagen) som helt dominerar industrin. För övrigt torde även en betydande del utanför av de utlandsägda indusrriföretagen ha etablerats i Sverige i marknadsförande syfte. (SOU 1975:50, s. 185.) Ungefär 40 96 av de utlandsägda företagen i Sverige hade Förenta staterna som moderland, fortfarande mätt efter antalet anställda. Detta är något lägre än detta lands andel av världens totala utlandsägda företagssektor. En handfull västeuropeiska länder med Storbritannien och Västtyskland i spetsen svarar för hälften av alla utlandsägda företag i landet (tabell 8).

Tabell 7 De utländska koncerner som har det största antalet anställda i Sverige

Antal anställda

1977 1973 Företag Ägare ITT. USA 5 000 3 250 ITT-gruppen Sv AB Philips Philips. Holland 4600 4000 IBM Svenska AB IBM. USA 3800 3300 Svenska Esso AB Exxon. USA 3400 3300 Siemens, V-tyskl 3 200 3 000 Siemens-gruppen AB Findus Nestlé. Schweiz 2 300 2 300 Sv Unilever Unilever, Hoi/Eng 2000 1800 GKN-Stenman Guest, Keen & Nettlefolds, England 2 000 2 S00 AB Felix Intern Cavenham, England 1900 1600 Euroclimate Landis & Gyr, Sch 1900 1200 Svenska Shell Royal Dutch/Shell, England /Holland l 400 1 600 Bayer. Kanada l 300 I 100 Bayer-gruppen British Petroleum England I 200 l 300 Bayer-gruppen Rank Xerox Rank Xerox. USA 1 100 900 Noack AB Varta Batterie AG, 1 100 950 Västtyskland

Källa: Veckans Affärer 14 dec. 1978

SOU 19799 Internationella koncerner. . . Tabell 8 Antal anställda i den utlandsägda företagssektorn i Sverige år 1974 fördelade efter det utländska moderbolagets nationalitet

Källa: SCB. Internationella Företag.

SOU l9799 217

4 Den internationella

koncernbildningens

drivkrafter

Som vi skall se är det en central fråga, vilka följderna blir av att ett fondsystem genom sin konstruktion skär av koncernbanden mellan företag i Sverige och företag i omvärlden. För att få en bakgrund till analysen av denna företeelse, skall vi i detta avsnitt ytterst kortfattat (och därmed förenklat) sammanfatta den syn på drivkrafterna till internationell koncernbildning som vuxit fram under det senaste årtiondet. Uppkomsten av stora koncerner innebär att transaktioner på marknaden mellan av varandra oberoende företag eller andra aktörer ersätts av en intern företagsplanering. Att så sker, kan normalt antas bero på att den privatekonomiska lönsamheten blir högre vid ett sådant arragemang. Vi har emel- Iertid skäl att tro att även den samhällsekonomiska lönsamheten är högre i de fall då det inte är fråga om koncernbildning i syfte att minska konkurrensen på en marknad. En mycket stor del av den internationella koncernbildningen torde hänga samman med den interna företagsplaneringens överlägsenhet över marknadsmekanismen för vissa typer av ekonomisk sam-

ordning (SOU 1975:50, kap. 6, Buckley-Casson 1976). Några exempel kan

kanske kasta ljus över dessa tankegångar. Det skulle t. ex. i princip vara möjligt att starta ett företag för forskning och produktutveckling inom området stora datorer. Detta FoU-företag skulle kunna utveckla nya tekniska lösningar, patentera dem och sälja patent eller licenser till elektronikföretag i verkstadsindustrin. Dessa elektronikföretag skulle kunna tillverka själva produkterna och sedan sälja dessa vidare till lokala partihandelsföretag på olika exportmarknader. I bland går det till på det sättet. Var och en med praktisk insikt i hur näringslivet fungerar, ser dock omedelbart problemen. Det är svårt att finansiera en FoU-verksamhet med osäkra resultat under många år. Finansiärerna måste ha mycket speciell kompetens för att kunna bedöma sådana projekt. Den kompetensen finns bara i ett mycket smalt segment av branschen, i praktiken i ett fåtal elektronikföretag. Det är svårt att patentera alla FoU-resultat och därmed svårt att sälja dem till ett fristående företag, som först måste få veta exakt vad det köper och alltså i praktiken måste få ta del av informationen innan det kan göra upp om priset. Det blir vidare mycket stora fördröjningar om inte det producerande elektronikföretaget följer FoU-verksamheten i detalj. Det krävs ett intimt växelspel under FoU-arbetet för att verktyg skall kunna tas fram, personal

218 Den inrernarione/la. . . sou 1979:9

utbildas och marknadsföringen förberedas. I annat fall kan FoU-företaget inte anpassa de tekniska lösningarna till produktionsförutsättningarna och marknadsläget. När produktion och marknadsföring väl är igång krävs information på olika språk, anpassning av produkten till nationell lagstiftning m. m. Ehuru alla sådana olika samordningsuppgifter ibland kan lösas genom transaktioner mellan fristående företag (FoU-företag, produktionsföretag, partihandelsföretag, banker osv.) visar det sig ofta att integration av verksamheten inom en företagsorganisation, dvs. inom en koncern, är en överlägsen lösning. Denna slutsats gäller inte bara vertikal integration av på varandra följande förädlingsled som i ovanstående exempel. Ofta kan marknads-, produktions- och transportbetingelserna vara sådana att det är billigast att tillverka en produkt vid flera olika anläggningar (lokaliserade i olika regioner eller länder). Samordning av marknadsföring, FoU och finansiering kan fortfarande vara av den typen att horisontell integration av dessa olika produktionsanläggningar är överlägsen en samordning via marknaden av fristående företag. Det följer av denna typ av förklaring till uppkomsten av mycket stora företag med många aktiviteter att vi bör vänta oss att stora koncerner framför allt är vanliga inom branscher där den tekniska utvecklingen är snabb, där produkterna är starkt differentierade och där marknaden växer eller ändras snabbt. Det är nämligen under dessa förhållanden som marknadstransaktioner mellan fristående företag är svårast att göra och intern företagsplanering är mest överlägsen marknadsmekanismen. Forskningen kring inrernarionella koncerner, som visserligen ännu är i sin linda, pekar på att internationell koncernbildning i huvudsak har samma drivkrafter som övrig koncernbildning, dvs. den interna företagsplaneringens överlägsenhet över marknadsmekanismen på många områden även då det gäller att samordna ekonomisk aktivitet över nationsgränserna. De internationella koncernerna återfinns just inom verkstadsindustrin och inom de differentierade produktområdena av livsmedel, läkemedel och vissa andra kemikalier. Däremot är internationella koncerner inte framträdande på områden som metaller (t. ex. stål). massa och papper, bastextilier och dylikt, där produkterna är standardiserade. När vi finner goda exempel på internationell koncernbildning inom sådana områden, t. ex. oljebolagen och gruvföretagen, är det normalt fråga om vertikal integration, som syftar till att säkra råvarutillgångar eller avsättningsmarknader för produkter där varans homogenitet i förening med extrema stordriftsfördelar skapar hög risk om företagen i kedjan är fristående från varandra. Den som bygger ett oljeraffinaderi tar en stor risk om inte råoljetillgången och avsättningen är säkrade. Ett nytt raffinaderi måste av tekniska skäl (odelbarheter) göras stort. Det måste finnas garantier för att råoljetillgângen också byggs ut och säljs till raffinaderiet på rimliga villkor och det måste finnas ett distributionsnät som klarar avsättningen av den nya stora kvantiteten ganska omedelbart. Här är det samordningen av mycket stora investeringar, som klaras bättre genom intern företagsplanering än genom marknadsmekanismen. Så långt har vi endast pekat på svårigheterna att planera verksamheten i olika företag som gör transaktioner med varandra vertikalt och horisontellt när den tekniska utvecklingen är snabb, när produkterna är starkt diffe-

SOU l9799 Den internationella. . . 219

rentierade och skall anpassas successivt till nya köpargrupper och användningsområden samt när stordriftsfördelarna är betydande för homogena produkter. Man kan också se på problemet från prisbildningssidan. Ett fristående produktionsföretag vet inte vad en nyutvecklad produkt är värd utan att få så grundlig information att det har fått kunskapen gratis. Vid patenterbara nyheter gör detta inget eftersom det då finns en lagligt skyddad rätt för patentinnehavaren, men en mycket stor del av den produktutveckling som sker har inte alls denna karaktär. Genom att de företag som skall samordnas inte bara kontrolleras genom koncernbildning av ett styrande organ som har överblick och information utan också ägs av samme ägare, blir prisbildningsproblemet mindre väsentligt. Många drastiska exempel på prisbildningsproblemet kan hämtas från läkemedelsindustrin. Moderbolaget står ofta för FoU-verksamheten och denna svarar för en stor del av koncernernas totala kostnader. För varje preparat som lyckas kan det finnas flera hundra eller flera tusen som aldrig kan marknadsföras. FoU-kostnaderna för de misslyckade plus FoU-kostnaderna for det lyckade preparatet måste bakas in i priset på det senare, medan de rörliga kostnaderna är obetydliga för det lyckade preparatet. Det är uppenbarligen mycket svårt att skriva kontrakt mellan ett sådant FoU-arbetande företag i ett land och ett producerande företag i ett annat land. Vid koncernbildning bortfaller i princip detta problem. Sätts ersättningen för att utnyttja moderbolagets FoU-resultat för lågt blir dotterbolagets vinst för hög och omvänt, men från ägarnas synpunkt spelar detta ingen roll så länge inte skattelagstiftningen medför några komplikationer. Det gör den visserligen ofta, men det torde vara en företeelse som vi inte behöver beakta just i detta sammanhang. Det finns naturligtvis många reservationer mot denna framställning. För det första har vi ett spektrum av lösningar mellan rena marknadstransaktioner mellan fristående företag å den ena sidan och koncerner å den andra. Dessa omfattar bl. a. institutionella arrangemang som långa kontrakt (t. ex. med underleverantörer), samarbetsavtal och minoritetsposter i andra företag. För det andra är en del koncernbildning naturligtvis ett led i en strävan efter höjda marknadsandelar inte bara för att sänka marknadsföringskostnaderna utan för att skörda monopolräntor och vinna större trygghet för företagets ledning. För det tredje har internationella koncerner möjligheter att utnyttja skillnader i skattelagstiftning mellan länder till att uppnå fördelar som inte står öppna för nationella företag. Dessa möjligheter utgör en ytterligare drivkraft till internationell koncernbildning. Forskningen på området har inte kommit så långt att vi på något väl kvantifierat sätt kan skilja mellan dessa olika drivkrafter. I dagsläget torde det emellertid vara rimligt att utgå från den interna företagsplaneringens överlägsenhet över marknaden som den dominerande förklaringen. Slutligen bör det observeras att olika former av protektionism driver fram internationell koncernbildning. De nuvarande internationella koncernerna har ofta genom sin överlägsna organisation (samordning av FoU, finansiering, produktion och marknadsföring) ett övertag i konkurrensen. Vid fullständig frihandel skulle dessa företag bedriva en väsentligt större del av sin produktion i hemlandet än de gör i dag. När olika regeringar med hjälp av importrestriktioner och produktionssubventioner lyckas åstad-

220 Den internationella. . . sou 1979-9

komma att produktionen bedrivs i deras egna länder visar det sig emellertid att de ledande storkoncernerna i andra länder har ett sådant konkurrensövertag att det blir de som etablerar sig i dessa protektionistiska länder. Ofta är protektionismen så subtil, att utländska koncerner vill ha lokal produktion i ett land för att betraktas med större välvilja av regeringen och protektionistiska påtryckningsgrupper. I många fall för ju också regeringen en politik som klart syftar till att stimulera utländsk företagsetablering i landet. LM Ericsson är t. ex. normalt tvunget att producera i de länder där de får stora statliga order. Något liknande gäller IBM. Över huvud taget förefaller företag som är beroende av offentlig upphandling vara särskilt påtagligt underkastade ett tryck att etablera sig i de främmande länder som de säljer till. Det följer av ovanstående genomgång att ägande och kontroll av dotterbolagen ofta är grundläggande i en internationell koncern. Många dotterbolag är inordnade på ett mycket sofistikerat sätt i hela koncernens strategi. De får uppgifter att utbilda personal, att utveckla nya produkter, att bygga upp marknadsföringskapacitet, att informera koncernledning om den allmänna utvecklingen ekonomiskt och politiskt och om den speciella utvecklingen för koncernens produktområden i sin region eller sitt land. Kon-

trollen är väsentlig för att sådana styrsystem skall fungera. Ägandet, och

vanligen då helägande, är vidare inte bara en förutsättning för kontroll utan också något som underlättar en internalisering av avkastningen på koncernens strategi. FoU, marknadsföringsinsatser osv. förbättrar resultatet i många koncernbolag på vägar som skulle försvåra debitering om koncernens delar vore från varandra fristående företag med olika ägare. Som redan framhållits finns det dock ett helt spektrum från dotterbolag som är så integrerade i sina koncerner att de inte kan tänkas fungera som självständiga företag till sådana som är så fristående att moderbolaget närmast är att betrakta som en kontrollerande aktieägare med avkastningskrav. I det senare fallet kan ett dotterbolag säljas till ett annat bolag eller till ett flertal mindre aktieägare utan att dotterbolagets förutsättningar påverkas nämnvärt. Ett exempel på den första typen av dotterbolag är IBM Svenska AB som bedriver FoU och tillverkar framför allt skrivare till IBM-datorer på uppdrag av IBM-koncernen. Detta företag kan inte fungera annat än som en kugge i IBM-koncernen. Ett exempel på den andra typen är Gevalia, i varje fall det första året eller två efter att det övertagits av General Foods. Gevalia stod ju på egna ben med egna produkter, egen marknadsföring och egen finansiering. Det skulle i princip ha kunnat säljas till andra intressenter och ha fungerat ungefär på samma sätt som tidigare. Mellan extremerna finns sannolikt en skala utan några trappsteg. Många forsäljningsbolag som säljer starkt differentierade produkter ligger troligen nära IBM Svenska AB, medan flera av de svenska livsmedelsföretag som uppköpts av utländska koncerner under senare år kanske ligger närmare Gevaliafallet (Slotts, Felix, kanske också Findus).

sou 1979:9

5 Problemanalysen

Ett flertal olika typer av fondsystem med syftet att bredda kapitalägandet i näringslivet har föreslagits och många har också prövats utomlands och i någon mån i Sverige. Fondsystem kan vila på privata uppgörelser mellan ett företags ägare och dess anställda, på kollektivavtal och på lagstiftning. De kan avse hela den privata och offentliga sektorn eller delar därav. De kan finansieras på olika sätt (genom vinstdelning eller avgifter på lönesumman och genom riktade aktieemissioner eller kontant erlagda avgifter). Fonderna kan styras av olika grupper (löntagarrepresentanter, politiker osv.) och kan vara uppdelade efter regioner eller branscher på många eller få fonder. Målen för fondförvaltningen kan vara mycket olika (maximering av fondtillgångarnas marknadsmässiga nuvärde, maximal tillväxt i en region, sysselsättningstrygghet i en bransch osv.). Medlen i fondförvaltningen kan variera alltifrån att bara utnyttja det inflytande som fonder får genom aktieinnehav som uppkommit genom lagstadgade riktade emissioner till att aktivt köpa och sälja värdepapper och placera folk i de styrelser där man tror att fondens styrelse har särskilda insikter att bidra med eller särskilda intressen att bevaka. Fondsystemen kan dessutom skilja sig åt i flera andra dimensioner. För att studera följderna av att det finns internationella koncerner i den svenska ekonomin behöver vi inte, åtminstone inte på detta principiella plan, specificera fondkonstruktionerna detaljerat i alla de nämnda avseendena. Flera viktiga frågor om vilka grupper som har makten i fonderna eller hur stora avgifter och på vad de läggs skapar knappast några särskilda problem beträffande de internationella koncernerna. Som vi skall se är det en särskild form av finansiering av fonderna, nämligen riktade aktieemissioner som är huvudproblemet. Eventuella problem förknippade med mål och medel i fondförvaltningen kommer att behandlas i den planerade utvidgningen av analysen i en senare rapport.

5.1 Fondbildning genom kontanta avgifter

En huvudvariant är att avgifter läggs på företagens vinster eller lönesumma eller omsättning osv. eller på kombinationer av dessa. Så länge dessa avgifter inbetalas i form av pengar till fonden eller fonderna och fondförvaltarnas uppgift är att placera dessa på kapitalmarknaden enligt några allmänna principer, som inte uttryckligen diskriminerar mellan in-

222 Problemanalysen

ternationella koncerner och andra företag, uppstår inget särskilt problem med den förra företagstypen. Inget företag tvingas av systemet att emittera aktier och därmed släppa in fonderna som ägare. Inget företag behöver ta lån i fonderna på villkor (t. ex. styrelserepresentation for den långivande fonden) som det finner oacceptabla. Följderna for lönsamheten av de avgifter som finansierar fonduppbyggnaden är inte heller relevanta for vårt problem. Avgifterna fungerar som vilken beskattning som helst och liksom andra skatter torde de övervältras på löntagarna i form av lägre löner eller på konsumenterna i form av högre priser. Avvägningen däremellan bestäms av regeringens ekonomiska politik. Någon vinstdelning i ekonomisk mening uppstår knappast på längre sikt ens om finansieringen juridiskt sett är så utformad att en viss procentandel av vinsten skall inbetalas till fonden varje år. Den sänkta räntabiliteten efter skatt minskar investeringsviljan och driver fram en anpassning av löner och priser som i huvudsak återställer det ursprungliga läget beträffande

avkastning på eget kapital. Övervältringen kan också delvis ske genom att

fonderna tvingas låna ut sina medel till näringslivet på extra förmånliga

villkor för att hindra investeringsviljan från att sjunka

På kort sikt kan däremot räntabiliteten gå ner genom att övervältringen tar tid. Slutligen kan det tänkas att räntabiliteten faller även på lång sikt genom att sparandet Ökar genom fondbildningen. Det är en fråga om vilken kvarstår vi inte kan säga något a priori. Oavsett hur det går med räntabiliteten emellertid slutsatsen att det knappast är något i denna typ av fondfinansiering som gör de internationella koncernerna till ett särskilt problem. Lönsamheten har fluktuerat ganska kraftigt i Sverige under det senaste årtiondet och vid Vid ett fall i lönsamheten i Sverige investeras det mindre och omvänt. lägre räntabilitet i Sverige investerar både svenskägda och utländska koncerner mindre i Sverige än de eljest skulle ha gjort. Några svenska företag blir internationella koncerner genom att etablera sig utomlands för första gången i ett sådant läge. Dessa reaktioner skiljer sig knappast till sina följder for svensk ekonomi från vad som händer i svenska företag utan koncernband till omvärlden. Den senare typen av företag minskar sina investeringar och möter hårdnande konkurrens från konkurrenter i andra länder som expanderar i stället. Från makrosynpunkt blir effekten i alla dessa fall minskad tillväxt i den privata sektorn i Sverige och ökad utomlands. En skillnad är dock att en dylik omflyttning från Sverige till omvärlden kan antas gå snabbare när den sker inom en internationell koncern som har god information och en organisation uppbyggd för investeringar i olika länder. Rent ”inhemska” företag kan tänkas vara segare i sina försök att upprätthålla investeringsverksamheten i Sverige av fruktan för följderna for marknadsandelarna och därmed för den långsiktiga överlevnaden. Det bör observeras att om man lägger fondavgifter med ungefär samma så kommer man mycket nära en procentsats på både löner och vinster, moms eller en produktionsskatt, vad gäller de långsiktiga effekterna. Det räcker ju då med att utvidga fondavgiftsbasen till att inbegripa även rän- 1 En ingående analys av i princip. tebetalningar, hyror o. d. för att denna likhet skall bli fullständig dessa s. k. incidenspro- Det skulle visserligen uppstå vissa skillnader i praktiken. För det första blem görs för utredningblir ju uppbördstekniken annorlunda. För det andra läggs den nuvarande ens räkning av fil. kand. Anders Kristoffersson. momsen inte på alla varor och tjänster, dvs. skattebasen skiljer sig. För

Problemanalysen

det tredje lyfts den nuvarande momsen av från exporten och läggs på importen, vilket kanske inte lika lätt kan göras med en fondavgift på förädlingsvärdet. En sådan fondavgift skulle i så fall kräva en viss anpassning av kostnadsnivån relativt utlandet. Bortsett från dessa för vår problemställning mindre väsentliga skillnader kan alltså vår nuvarande moms betraktas som analog med en sådan fondavgift. Ingen har kommit på tanken att det element av vinstskatt som momsen innehåller skulle ha några särskilda effekter på grund av förekomsten av internationella koncerner i systemet. Vad som händer i detta tänkta alternativ är således att staten skapar fonder för näringslivets finansiering över budgeten, bestämmer hur fondernas styrelser skall rekryteras, skriver direktiv för fondernas förvaltning och finansierar fonderna (för att hindra en icke önskvärd efterfrågeexpansion) med att höja en slags moms. Den första och viktigaste slutsatsen blir då uppenbarligen att några större problem förknippade med internationella koncerner inte uppkommer. Det finns dock ett problem som kan aktualiseras om bestämmelserna för fondavgifterna inte utformas för att beakta de krav som måste ställas på ett internationellt ekonomiskt system med frihandel som ledande princip. Utlandsägda koncerner med dotterbolag i Sverige har visserligen inte anledning att uppfatta dylika avgifter som annorlunda än den bolagsskatt, de socialavgifter och den moms som de redan betalar. Det intressanta för dem är den avkastning som uppnås på deras investeringar i Sverige och denna torde. såsom vi redan framhållit, på sikt inte påverkas så mycket. I alla händelser är skillnaden mot nuläget med alla dess olika avgifter liten. Svenskägda koncerner med dotterbolag utomlands redovisar emellertid den vinst som gjorts i de senare i sin koncernvinst och denna blir då eventuellt avgiftsbelagd liksom inhemskt genererade vinster. I och för sig behöver detta inte väcka någon uppmärksamhet utomlands eftersom dessa vinster redan har beskurits i önskad omfattning genom avgifter och bolagsskatter i dessa länder. För de svenskägda internationella koncernerna blir emellertid då de utländska investeringarna mindre lönsamma jämfört med de inhemska, eftersom en viss anpassning av kostnadsläget kommer att äga rum i Sverige så att avgifter på de inhemskt genererade vinsterna kompenseras medan någon sådan kompensation inte uppkommer vad gäller de utländskt genererade. Detta innebär att fondavgifter på svenska företags vinster i utlandet skulle fungera som en diskriminerande beskattning av utlandsinvesteringar. Anpassningsprocessen skulle gå i riktning mot en lägre investeringsvolym utomlands (under i övrigt lika förhållanden) i syfte att återställa en högre avkastning på det marginella investeringskapitalet där. Dessa samband torde dock vara svåra att belägga och vid procentuellt låga fondavgifter på vinster genererade utomlands förefaller det därför sannolikt att både de samhällsekonomiska effekterna och den politiska uppmärksamheten utomlands skulle bli ringa. Däremot kan det nog vara tekniskt svårt att definiera de vinster utomlands som skall avgiftsbeläggas med nuvarande principer för koncernredovisning. Man kan givetvis också i princip tänka sig att lägga fondavgifter på andra delar av förädlingsvärdet i de svenskägda dotterbolagen utomlands. Närmast till hands ligger kanske då att begrunda effekterna av en avgift på löne-

224 Problemanalysen SOU l9799

summan. En sådan ordning ter sig emellertid knappast som förenlig med normala ekonomiska Förbindelser mellan länderna och synes inte heller ha föreslagits. Den naturliga uppläggningen torde vara att man lägger fondavgifter endast på löner, räntor, hyror och vinster som genererats genom ekonomisk verksamhet i Sverige. När det gäller fondavgifter på vinst som betalas in kontant till fonderna ter det sig kanske också mest nära till hands liggande att låta detta fungera som en bolagsskatt, dvs. att lägga den på de olika i Sverige registrerade och verksamma bolagens vinst och inte på utdelningarna från dotterbolag till moderbolag. Därigenom skulle dotterbolagen utomlands inte beröras, liksom naturligtvis inte heller filialer och delägda företag utomlands. En fondfinansiering i form av avgifter på vinst och/eller lönesumma att inbetalas i pengar är således inte ett system som kompliceras nämnvärt av de internationella koncernernas förekomst förutsatt att man inte försöker avgiftsbelägga andra delar av förädlingsvärdet än vinsten i de utländska dotterbolagen. Man kan dock ställa frågan om inte ett sådant system kan ges så stor omfattning att det på ett genomgripande sätt förändrar strukturen på den svenska kapitalmarknaden och därigenom kan få särskilda effekter på internationella koncerner. Det är möjligt att vi skulle få ett läge med låg räntabilitet och finansiering av de expanderande företagen med aktieemissioner som i huvudsak måste placeras i de nya fonderna. Sparande skulle alltså flyttas från företagen till fondsystemet i betydande omfattning. Detta innebär att aktieemissioner kan ske till så fördelaktiga villkor att det kompenserar för den låga förväntade avkastningen och upprätthåller önskad investeringstakt i alla fall. För svenskägda företag blir det en fråga om i hur stor utsträckning de vill släppa in nya aktieägare, men koncernstrukturen begamla aktieägarna höver ej påverkas. Moderbolagen kan stå för emissionerna och ha full kontroll över sina dotterbolag. De utlandsägda företagen kan inte emittera aktier i Sverige och dra nytta av de fördelaktiga villkoren utan att koncernstrukturen ändras genom att nya ägare kommer in i de svenska dotterbolagen och rubbar styrnings- och avkastningssystemet. Moderbolagen kan visserligen sätta in kapital utifrån men då framstår räntabiliteten som för låg. De utlandsägda företagen skulle enligt en sådan analys då trängas undan. Analysen förutsätter emellertid att en klart lägre kapitalavkastning före skatt i Sverige jämfört med omvärlden faktiskt kan upprätthållas genom att valutaregleringen kan hindra kapitalexport. Den förutsättningen torde vara tvivelaktig.

5.2 Fondbildning genom riktade aktieemissioner

Fondavgifterna kan, oavsett på vilket sätt de beräknas, erläggas i form av riktade aktieemissioner till fonderna. Därmed blir de avsatta medlen automatiskt investerade i de avgiftsbetalande företagen. Denna metod har väckt stor uppmärksamhet i Sverige därför att det politiskt tyngsta förslaget till fondsystem (SAP/LO-förslaget och dess föregångare från LO) bygger på en sådan linansieringsform.

SOU 19799 225

Problemana/ysen

Med riktade aktieemissioner som finansieringsform övergår kontrollen över aktiebolaget efter hand till fondernas styrelser på ett automatiskt sätt. Hur snabbt och i hur stor omfattning beror på avgifternas nivå och vad de läggs på, på den ekonomiska utvecklingen och på avgifternas eventuella inbyggda spärrar mot majoritetskontroll från fondernas sida. Som vi har framhållit är själva syftet med koncernbildning att uppnå kontroll över ledning och avkastning. Grundproblemet med obligatoriska riktade aktieemissioner är att de kan medföra en uppbrytning av existerande koncerner och därmed en sämre resursallokering inte bara från företagsekonomisk utan även från samhällsekonomisk synpunkt. LO-förslagen och LO/SAP-förslaget syftar just till att undvika denna följd genom att låta de obligatoriska emissionerna till fondsystemet ske på koncernnivå. Detta kan dock givetvis bara genomföras beträffande svenskägda koncerner, dvs. koncerner där moderbolaget finns i Sverige. Dotterbolag i Sverige till utländska koncerner blir däremot successivt lösgjorda från sina moderbolag och detta är huvudproblemet vid fondbildning genom obligatoriska riktade aktieemissioner. Likartade svårigheter uppkommer dock också vid joint ventures i Sverige oavsett om det finns någon utländsk delägare eller ej, eftersom fonderna i detta fall skulle komma in och successivt tränga undan de ursprungliga parterna från kontrollen av företaget. En helt annorlunda aspekt är att utländska ägare till svenska företag kan ha invändningar mot att berövas kontrollen över dessa, oavsett om någon förlust av positiva koncerneffekter uppkommer. Både svenska och utländska medborgare kan tänkas vilja hävda att obligatoriska, riktade aktieemissioner till fonder av vilket slag som helst innebär ett brott mot gällande rätt och internationella avtal. Den frågan är inte i strikt mening något som gäller just internationella koncerner som sådana. men eftersom dessa förutsätter utländskt ägande skall de något beröras nedan. )

5.2.1 Svenskägda internationella koncerner i en fondbildning med riktade aktieemissioner De svenskägda internationella koncernerna skulle inte påverkas på något särskilt sätt av sin ställning som internationella koncerner vid en fonduppbyggnad med riktade aktieemissioner baserade på vinst, lönesumma eller dylikt. Koncernen skulle efter hand övergå till fondernas ägo, men dotterbolagen utomlands påverkas inte av detta. Sett från statens, de anställdas eller konkurrenternas synpunkt i t. ex. Västtyskland skulle SKF:s västtyska dotterbolag fortfarande vara ägt av moderbolaget i Sverige. Riksdagen kan naturligtvis inte lagstifta om att dotterbolagen utomlands skall emittera aktier, eftersom dessa är juridiska personer underkastade ett annat lands lagstiftning. Den svenska riksdagen har ju inga befogenheter att beordra en utländsk juridisk person att emittera aktier och överlämna dessa till fonder

i Sverigel

Riksdagen kan dock lagstifta om att ägarna i Sverige skall fatta beslut om nyemissioner i de utländska dotterbolagen. Det är emellertid svårt att se att något skulle stå att vinna med en sådan ordning. De förslag som har presenterats i Sverige har tvärtom eftersträvat att inte bryta upp existerande koncerner. Fonderna fårju kontroll över de utländska dotterbolagen indirekt via de svenska moderbolagen.

226 Problemanalysen SOU 19799

Om fonder av ett eller annat slag blir majoritetsägare i de svenskägda internationella koncernerna är detta inte märkvärdigare än om en inhemsk fmansgrupp eller staten skaffar sig ett kontrollerande aktieinnehav i dessa företag. BP:s dotterbolag i Sverige kontrolleras indirekt av den brittiska staten utan att detta väcker någon uppmärksamhet i Sverige. Fondernas överav svenskägda koncerner är en process som flyttar över ägande tagande och kontroll inom Sverige utan att bryta upp koncernstrukturer. Inte heller vid minoritetsägande och joint ventures av olika slag utomlands torde fondbildningen skapa några omedelbara svårigheter. Utländska företag (eller fysiska personer) har fortfarande en svensk koncern som partner även om denna koncern ägs av nya ägare i Sverige. De nya ägarna är givetvis skyldiga att följa de eventuella avtal som finns med utländska partner. Det finns dock utländska aktieägare i SKF, LM Ericsson, Electrolux osv. som skulle kunna känna sig lurade, när ett fondsystem på detta sätt börjar erövra kontrollen och ändra innebörden i det aktiekontrakt man ansåg sig ha. Det som nedan sägs om utländska ägares reaktioner i allmänhet torde då vara giltigt även för denna fråga, som dock ter sig åtminstone kvantitativt mindre betydelsefull än de problem som där berörs. De problem som kan uppkomma med svenskägda internationella koncerner torde därför avse de ändringar som de nya ägarförhållandena kan skapa i dessa koncerners strategier och metoder och följderna härav på olika intressegrupper utomlands. Dessa ytterst svåråtkomliga frågor uppstår emellertid även vid andra typer av fondbildning och behandlas därför först i nästa, utvidgade rapport. Huvudslutsatsen i detta sammanhang är att inte heller en fondbildning grundad på riktade aktieemissioner torde få någon omedelbar effekt på de svenskägda internationella koncernernas möjligheter att fungera.

5.2.2 Utlandsägda företag i Sverige vid fondbildning grundad på riktade

aktieemissioner När det gäller utlandsägda företag i Sverige blir en fondbildning baserad på riktade aktieemissioner i princip relativt dramatisk till sina följder. l själva verket torde detta vara huvudproblemet i frågan om internationella koncerner i olika fondsystem. Ett heltäckande sådant system utan spärrar innebär med nödvändighet att fonderna efter hand tar över ägande och kontroll av alla aktiebolag. Härav följer givetvis då att den utlandsägda företagssektorn i Sveriges näringsliv försvinner såsom utlandskontrollerad. Vad vi här skall undersöka är alltså inte om detta sker, utan vilka de principiella näringspolitiska följderna blir, när detta sker. Detta beror dels på vilken typ av företag dotterbolagen i Sverige är och hur de är inordnade i sina respektive koncerners internationella verksamhet, dels på vilken strategi de utländska ägarna då väljer. Ett fondsystem av nu betraktad typ kan emellertid begränsas på olika sätt som måste analyseras. Man kan välja att sätta en gräns för fondernas röstetal eller aktieinnehav som garanterar de utländska ägarnas majoritetskontroll, man kan utesluta mindre företag, företag med speciella funktioner som service och/ eller försäljning m. m. I sådana fall kan de utländska ägarnas

Problemanalysen

strategi bli ganska annorlunda än vid ett obegränsat fondbildningssystem med riktade emissioner. Vidare skall vi något beröra de särskilda problem som uppkommer när utländskt delägande i form av joint ventures i Sverige föreligger. Vid ett ospärrat system med riktade emissioner är det bara en tidsfråga när det utländska moderbolagets kontroll av det svenska dotterbolaget har brutits. Samtidigt minskar den andel av avkastningen som går till moderbolaget obönhörligt. Som vi har framhållit Försvinner alltså efter hand de två sannolikt viktigaste inslagen i den inte-nationella koncernbildningen. Koncernens ägare och koncernledningen måste i stor utsträckning se det som att skälet att driva ett företag i Sverige bortfaller om detta inte längre kan styras i enlighet med koncernens strategi och avkastningen på den företagsspecifika kompetensen inte längre kan skördas med ensamrätt utan måste delas med fonderna i allt oförmånligare proportioner. Som vi konstaterat kommer moderbolaget inte heller att kunna kontrollera och äga foretaget. Frågan är därför hur koncernledningen väljer att handla när fondsystemet införs och hotar att bryta sönder koncernstrukturen (förutsatt att man väntar sig att det kommer att fullfoljas). Ett företag är en organisation med ett styrsystem som sysselsätter produktionsfaktorer och har ett uppbyggt nät av kontrakt och kontakter. En lösning är då att försöka skriva långtidskontrakt eller ingå långsiktiga samarbetsavtal om leveranser, ersättning för konsulttjänster, royalties m. m. Som vi tidigare framhållit förekommer ju alla dessa alternativ till koncernbildning redan nu. De får antas vara s. k. nästbästa lösningar i detta läge, eftersom de inte hade valts redan tidigare. Frågan är då om dessa alternativ är så goda substitut att det inte skulle bli några dramatiska effekter eller om de är så dåliga substitut att försäljning eller nedläggning skulle bli den normala utvägen. Den frågan kan inte besvaras utan omfattande empiriska studier, om ens då. Vi kan dock något närmare begrunda sannolikheterna för olika företagstyper. Om vi först ser på produktionsforetag, så finner vi en skala från företag som arbetar inom ramen för en koncernorganisation med en ytterst sofistikerad arbetsfördelning mellan koncernenheterna i olika länder till företag som är mycket självständiga och bara har någon enda bindning till koncernen, ofta då finansieringsfunktionen. Vi har redan som exempel på den forsta typen tagit IBM Svenska AB. Detta företag producerar skrivare till IBM-datorer och bedriver viss produktutveckling åt koncernen vid ett laboratorium i Sverige. Här gäller i hög grad att Svenska IBM inte kan tänkas stå på egna ben. Utan kunskap, personalutbildning och styrning från koncernen (som köper hela produktionen) är Svenska IBM bara ett skal. Om företaget successivt skulle övertagas av ett fondsystem måste det antingen fortsätta som en fullständigt underordnad underleverantör till IBM eller läggas ned. Det torde vara meningslöst att säga att det skulle kunna ta upp alternativ tillverkning. För det skulle krävas en annan organisation, stora personalforändringar och annan maskinuppsättning, en marknadsföringsorganisation osv., vilket är det samma som ett nytt företag. Det är tvivelaktigt om IBM skulle vilja eller ens kunna inordna det svenska företaget i sin verksamhet på ungefär samma sätt som nu utan att längre äga och kontrollera det. Om detta är möjligt måste det bero på att de nya

228 Problemanalysen

ägarna, fonderna, är beredda att avstå från att påverka Företagets allmänna på kapitalet som blir resultatet sedan strategi och accepterar den avkastning IBM fått betalt För tjänster och knowhow som det tillfört det amerikanska priset på skrivarna. Det bör observeras Företaget och sedan IBM bestämt och ingen att Företaget ju inte skulle ha någon marknadsföringsorganisation som kan marknadsföras. Detta är ett ytterlighetsexempel på svåprodukt (vilka i detta fall dramatiseras av att just IBM har som global righeterna strategi att bara acceptera helägande). I andra änden av skalan kan vi hitta Företag som Gevalia som köptes av General Foods För några år sedan. Gevalia tillverkar en produkt anpassad För svenska Förhållanden och har inte någon snabb teknisk utveckling inom sin bransch att hantera. Marknadsandelen är hög i Sverige och exporten ringa. Försäljningen till General Foods skedde knappast for att få kapital till expansion, För att få tillgång till FoU-resultat eller marknadsföringsutan hade troligen som Förklaring att ägarfamiljen av personliga expertis skäl ville sälja Företaget. Även om Gevalia nu får tillgång till FoU-resultat etc. från andra koncernbolag inom General Foods torde det utan alltför med stora kostnader återigen kunna stå på egna ben. Vid en fondbildning aktieemissioner skulle det då vara någorlunda jämställt med riktade svenskägda Företag. Frågan hur de utlandsägda industriföretagen i Sverige Fördelar sig längs en dylik skala är som sagt omöjlig att besvara utan ingående empiriska Faktorer som talar För IBM-fallet är tekniskt avancerad undersökningar. av den produktion, att Företaget i Sverige är startat snarare än uppköpt ägo under en utländska koncernen och att Företaget har varit i utländsk alla tre egenskaperna hör Svenska lång period. Till de Företag som uppvisar AB startades AB Philips, Siemens AB, AEG och Bosch. Svenska Unilever av Unilever strax efter andra världskriget (ehuru Unilever hade varit verksamt i Sverige redan under mellankrigstiden) och torde vara starkt beroende GKN-Stenman inordnat av sin koncern. köptes redan 1930 och är sannolikt sätt liksom Standard Radio i i GKN-koncernen på ett ganska beroende AEG är å andra sidan noterat på fondhandlarlistan vilket ITT-koncernen. här. Det visar att AEG kan arbeta med svenska delägare i sitt dotterbolag samma gäller Fords svenska Försäljningsbolag. Att få in en kontrollerande aktieägare genom fondbildning är dock något annat. I andra änden har vi de livsmedelsföretag som har köpts upp av utländska koncerner under 70-talet (Felix, Slotts, Gevalia) och verkstadsföretagen Stenberg-Flygt. IKO Kabelfabrik (båda ITT) och Siemens Elema som alla köptes 1968. En intressant fråga är hur Findus skulle reda sig i dag utan att vara inordnat i den stora schweiziska Nestlékoncernen. Airco Alloys tillverkar viktiga insatsvaror För specialstålverken och säljer dessa både till hemmamarknaden och på export. Företaget får viktig information om den tekniska utvecklingen och om marknadens Förändringar genom den internationella koncern det ingår i. Dess Förmåga att stå på egna ben kan tänkas vara hygglig i början, men möjligheterna till överlevnad på sikt är naturligtvis beroende av Företagets möjligheter att utveckla en egen kapacitet när det och vetenskaplig kompetens på ett brett metallurgiskt Fält gäller teknisk och att få tillgång till krom vilket kan bli besvärligt i framtiden. Float Glass AB i Halmstad är ett helägt dotterbolag till Pil- Pilkington

Problemanalysen

kingtonkoncernen vilket står för större delen av planglastillverkningen i Norden. Den moderna tekniken på området vilar på ett patent som innehas av moderbolaget och tidigare var det vanliga att fristående företag i olika länder tillverkade planglas enligt denna metod på licens från Pilkington. Även i dagsläget är det formellt så ordnat att det svenska dotterbolaget i Halmstad tillverkar på licens från sitt moderbolag. Ett sådant läge gör givetvis Förutsättningarna bättre för ett frigörande av dotterbolaget än ett läge där en kontinuerlig svårpatenterad produktutveckling och, eventuellt, processutveckling pågår i koncernen. Även i Pilkingtonfallet pågår en teknisk vidareutveckling av floatmetoden men denna synes i stor utsträckning vara patenterbar och leda till nya delpatent. Som framhållits är flertalet av de utlandsägda industriföretagen i Sverige små företag. Om vi räknar bort de 30 största av de ca 300 företagen i gruppen får vi ett genomsnittligt antal anställda i de kvarvarande på ungefär 85 personer. De 132 minsta företagen hade bara 22 anställda i genomsnitt. Vi vet ganska litet om dessa små företag, men det finns skäl att anta att många av dem, kanske flertalet är ganska osjälvständiga kuggar i sina respektive koncerner och att de alltså skulle ha små möjligheter att fortsätta på egen hand. Ofta är det förmodligen fråga om industriell verksamhet som är nära förknippad med koncernens marknadsföring i Sverige. Å andra sidan är det inte så många arbetsplatser det rör sig om i relation till den totala industrisysselsättningen. Knappt 24 000 arbetade i de 235 utlandsägda industriföretag i Sverige som hade färre än 200 anställda år 1975. De företag i vilka utländska ägare har stora minoritetsposter är som redan visats ofta kontrollerade av inhemska ägare. De utgör alltså i stor utsträckning gemensamma satsningar (joint ventures) där ett svenskt och ett utländskt företag båda bidrar med någon speciell kompetens. Det är då ofta fråga om kemiska eller kemisk-tekniska insatsvaror (Unifos Kemi, Nordisk Philblack, Svenska Rayon) där det utländska företaget bidrar med tekniskt kunnande och den inhemska delägaren är avnämare och/eller har marknadskunnandet i landet. I detta fall finns sannolikt ofta möjligheten att denna inhemska partner kan ta över och ingå ett avtal med den utländska som inte bygger på delägande. På något längre sikt kan dock problemen med att följa den tekniska utvecklingen komma att bli betydande på grund av svårigheten att reglera villkoren for teknologiöverföring och dylikt i kontrakt mellan fristående foretag. Mera om detta nedan. Man bör observera att joint venture av typen samarbete genom gemensamt ägande av ett aktiebolag över huvud taget inte kan fungera vid den nu behandlade typen av fondfinansiering. Fonderna kommer ju obevekligen in och tar över kontrollen. Eftersom fonderna också kommer att bli ägare till de samarbetande ägarföretagen, när dessa är svenska kan detta dock lösas genom ett avtal om fondpassivitet.

5.2.3 Utlandsägda försäljningsbolag

och andra jöretag i yänsresektorn Som framgår av tabell 6 är hälften av den utlandsägda företagssektorn mätt efter antal anställda verksamma i tjänstesektorn. Dessa ca 1000 företag är mycket små i genomsnitt (45 anställda) och domineras helt av försäljningsbolag (de 740 företagen med 33000 anställda under rubriken parti-

Problemanalysen

handel). Försäljningsbolagen är svåra att tänka sig fristående för de flesta differentierade produkter. Den typ av kompetens som försäljningsbolagen har förutsätter oftast en grundlig inblick i koncernens produktutveckling och planer, vilket kräver täta personkontakter, intern personalutbildning och möjligheter till styrning från moderbolaget. Ofta är det ju också fråga om service efter försäljningen med den organisation och expertis detta förutsätter. Det är dessa faktorer som har fått de utländska koncernerna att gå förbi alternativet med bara en agent i landet. Det finns därför skäl att se något pessimistiskt på möjligheterna till en mera kostnadsfri övergång till fondägda försäljningsbolag specialiserade på att sälja var sin utländsk koncerns i Sverige. Utländska koncerner som konkurrerar med produkter varandra på den svenska marknaden drabbas dock lika, så att konkurrensen mellan dem inte förrycks. Å andra sidan riskerar de att få sälja genom som har samma ägare, nämligen fondsystemet, vilket är försäljningsbolag

ett problem

är så olika varandra De övriga utlandsägda företagen inom servicesektorn att det knappast går att föra ens ett principresonemang kring dem. Kan ett dotterbolag till en internationell revisionsbyrå eller en resebyrå frigöras från sin koncern och fungera ändå? Sådana frågor kan inte besvaras principiellt över huvud taget.

5.2.4 Urländska staters eller andra icke-privata intressenrers delägande

I vissa företag där det finns utländska ägarintressen har fördelningen skett efter förhandlingar mellan stater och en successiv övergång till fondägande genom riktade aktieemissioner kan då vara oförenligt med de ingångna avtalen. SAS och Volvo är exempel på denna företeelse. SAS är trots sin storlek inte självt ett aktiebolag utan ett kon- Företaget sortium med tre delägare, nämligen tre aktiebolag med hemort i respektive Sverige, Norge och Danmark. Om fondsystemet skulle vara så uppbyggt att SAS skulle få emittera aktier i Sverige att överlämna till fonderna, så skulle uppenbarligen ett avtal mellan de tre länderna undermineras. Eftersom SAS inte är ett aktiebolag skulle dock fondsystemet bara ta över den svenska delägaren. dvs. ABA. Detta aktiebolag är hälftenägt av staten respektive privata intressen. Att ett fondsystem får aktier i ABA innebär inte något omedelbart problem, men det bör observeras att hela SAS-konstruktionen är symmetrisk med halvstatliga ägare även i Norge och Danmark. En omkonstruktion eller ett undantag för ABA erbjuder dock knappast några större SAS är ett så unikt fall att en speciallagstiftning framstår som svårigheter. väl befogad. Värre hade varit med Volvo enligt det föreslagna avtalet med Norge. Om Volvo enligt avtal skall ägas av norska intressen till 40 % så kan inte företaget nyemittera aktier och överlämna till svenska fonder. Eftersom Volvo är landets största industriföretag kan det inte undantagas från fond-

*Det är också ett allmänt problem med fondägda företag att importföretagen kan komma att kontrolleras av samma ägare som de inhemska företag som producerar i konkurrens med denna import. Den risk för protektionism via fondsystemet som här lurar, faller dock utanför ämnet för föreliggande framställning.

SOU l979r9 Problemanalysen 231

systemet utan en lösning skulle ha fått sökas längs andra vägar. Man kan tänka sig att Volvo hade fått emittera aktier på den norska marknaden till ett belopp motsvarande 2/3 av vad som överförs till fondsystemet, så att den norska ägarandelen kunde ha behållits oförändrad. Problemet att vinstmedel som eljest skulle ha tillfallit norska aktieägare i stället hade tillförts svenska fonder kvarstår dock i så fall. Detta skulle i princip ha kunnat klaras genom att fondavgifter på vinst endast beräknats på 2/ 3 av vinsten, dvs. exklusive den norska andelen. Detta skulle å andra sidan ha inneburit att norska aktieägare ijust detta svenska företag hade särbehandlats jämfört med andra utländska ägare till företag i Sverige, vilket inte så lätt kan accepteras. Konstruktioner av SAS- och Volvotyp torde inte vara så många, men olika slag av speciallagstiftning kan ändå resa betydande problem med tanke just på kravet på likabehandling från andra utländska företag och andra stater. I framtida avtal skulle man från början få räkna med att fondsystemet med den nu diskuterade finansieringen alltid kommer in och tar över ägandet. Avtalen skulle alltså få ingås utan delägande.

5.2.5 De utländska koncernernas reaktioner Så långt har vi i huvudsak beaktat de problem som kan uppstå med utlandsägda företag vid ett obegränsat fonduppbyggnadssystem baserat på riktade aktieemissioner och något övervägt de möjligheter som finns att driva företagen i fråga som fristående när ägande och kontroll övergår till fonderna. Det är naturligtvis väsentligt att försöka förutse hur de utländska koncerner som äger företagen faktiskt reagerar. Man kan tänka sig att de i viss utsträckning skulle kunna utnyttja sin ställning som internationell koncern till att uppskjuta fondernas Övertagande. Inom internationella koncerner sker ju ett stort antal prissatta transaktioner som är interna för koncernen, men externa sett från enskilda länders synpunkt. Dessa koncerner skulle kunna låta sina koncernbolag i andra länder belasta dotterbolaget i Sverige med avgifter för konsulttjänster, höja priserna på leveranser till det och hålla nere priserna för de varor och tjänster det levererar till koncernbolag utomlands. Därigenom skulle man kunna hålla nere vinsterna i det svenska dotterbolaget och uppskjuta tidpunkten för fondernas Övertagande av kontroll och avkastning. Denna reaktion torde dock vara ganska oväsentlig. Möjligheterna till mera drastiska förändringar i internprissättningen är enligt olika studier små. De svenska skattemyndigheterna kan med stöd av kommunallagens §43, 1 mom. beräkna vad inkomsterna i företag som på detta sätt manipulerar sin internprissättning skulle ha blivit vid den prissättning som skulle ha uppkommit om företaget hade genomfört transaktionerna över marknaden med fristående företag och lägga denna beräkning till grund för taxering. En liknande paragraf torde kunna införas i lagen om fondbildning. Det är visserligen ofta svårt att göra en korrekt bedömning av hur prissättningen då skulle ha blivit, men detta lagrum gör det närmast omöjligt för företag att göra drastiska förändringar i sina principer för internprissättning. De möjligheter till överföringar av vinstmedel mellan länder som ger någon större ekonomisk effekt torde vara att genom systematisk över- eller underfakturering under långa perioder låta en större del av vinsterna i en in-

Problemanalysen

ternationell koncern tas fram till beskattning i ett lämpligt land. I sådana fall kan det vara svårt för skattemyndigheterna att hävda en annorlunda Fördelning av koncernens samkostnader. Vid plötsliga förändringar har man däremot att ta hänsyn till reaktioner från tullverket, skattemyndigheterna, (i två länder), revisorerna och den egna personalen. De möjligheter som står öppna för de utländska internationella koncernerna är därför i huvudsak att lägga ner sin verksamhet i Sverige i någon mening eller att försöka att efter hand finna andra former än ägande och kontroll för samordning av det svenska företagets verksamhet med resten av koncernen. Man säger ofta att ett företag lämnar landet men innebörden härav kan skifta. Det är ju mycket litet av företagets tillgångar som kan flyttas ut ur landet i fysisk mening. Vissa varulager och maskiner hör dit, men detta är ju oftast den minst intressanta delen av företaget. Personalen som kan det interna signalsystemet och rutinerna och har rätt sammanoch erfarenhet, är ofta det viktigaste. Men sättning vad gäller utbildning personalen är svensk och flyttar normalt inte från landet. (Endast några hundratal personer av de 100000 anställda vid de utlandsägda företagen är utlänningar som koncernledningen har sänt till Sverige Vissa svenskar i nyckelbefattningar kan kanske förmås att flytta till ett annat, nytt eller existerande, koncernföretag i ett annat land, men större delen av personalen inklusive flyttar med största sannolikhet inte. Därmed innyckelpersoner nebär en utflyttning att en stor del av företagets organisation slås sönder. Byggnader, avsättning- och underleverantörssystem m. m. kan inte heller flyttas ut ur landet och det som kan säljas har ofta lågt värde om företaget dvs. organisationen, svarar normalt för en stor del läggs ned. Helheten, av företagets värde. intakt till Detta innebär att det ligger en stor fördel i att sälja företaget inhemska intressen. Problemet är då att företaget också till någon (kanske stor) del fick sitt värde av att det var inordnat i en internationell mycket koncern och därmed hade tillgång till koncernens unika kompetens och fungerade inom dess organisatoriska ram. Det är ju detta faktum som ger oss anledning att tro att den internationella koncernen inte längre kommer att vilja driva företaget i fråga. Härtill kommer att det kan vara svårt att hitta av en period under vilken kontroll och köpare till företag i början ägande ändå kommer att övergå till fondsystemet. En möjlig köpare är naturligtvis fondsystemet, om detta är konstruerat för att operera på ett sådant aktivt sätt. Detta faktum gör emellertid fondparten ännu starkare i förhandlingarna om en lösning. Det kan då visa sig att den bästa utvägen att driva dotterbolaget och låta det successivt övertas av är att fortsätta fondsystemet.*

Däremot arbetar naturligtvis många utlänningar, som på eget bevåg invandrat till Sverige. vid dessa företag. 2 Ett företag som IBM skule enligt sin nuvarande strategi avveckla sin produktion och sitt utvecklingsarbete i Sverige. Goodwill-förlusten skulle dock störa möjligheterna att sälja IBM-produkter på den svenska marknaden. Detta kan vara en betydelsefull faktor, när den potentiella marknaden utgörs av den offentliga sektorn i ganska hög successivt kongrad och när ägandet av de privata företagen genom fondsystemet centreras så att samordnande motåtgärder från stora delar av svenskt näringsliv kan befaras.

Problemanalysen 233

Som vi redan framhållit finns det åtskilliga alternativ till koncernbildning. Det skulle ligga nära till hands att åstadkomma ett samägande av det forna dotterbolaget i Sverige med fondsystemet och det forna moderbolaget som partner. Problemet är att den typ av fondsystem vi nu diskuterar faktiskt inte tillåter detta. Fonderna skulle ju fortsätta att obevekligt öka sin andel i företaget. Om man är beredd att göra undantag skulle man naturligtvis också kunna utesluta utlandsägda företag redan från början från hela systemet. Sådana lösningar förefaller å andra sidan egendomliga, om fondsystemet har det uttalade syftet att demokratisera ägandet av näringslivet, eftersom det ofta är just de utländska företagens existens som har drivit fram kraven på sådana fonder. Undantag för utlandsägda företag skulle vidare kunna driva fram en snabb utförsäljning av svenska företag till utländska koncerner. Detta kan kanske i sin tur klaras med bestämmelser om att undantagen inte gäller företag som blivit utlandsägda efter ett visst datum. Kvar står då ändå frågan hur man skall göra med utländska företag som vill nyetablera eller expandera sina existerande företag i Sverige under förutsättning att de undantas från systemet med obligatoriska riktade aktieemissioner. De utländska koncernernas reaktioner skulle i hög grad benaturligtvis stämmas av hur fondsystemets införande uppfattas politiskt. Om det sker under sådana former (med bred politisk majoritet, med en allmänt professionell och teknokratisk attityd till de tekniska frågorna, med syfte att skapa en slagkraftig industri i en mot omvärlden öppen ekonomi med marknadshushâllning osv.) att dessa koncerner räknar med en stabil utveckling med plats för den typ av verksamhet de bedriver i Sverige, blir naturligtvis beredskapen att söka nya institutionella lösningar större än om reformen uppfattas som en systemändring där protektionism, diskriminering mot utländska intressen i Sverige och regleringshushållning blir följden. l det andra fallet skulle Sverige kunna te sig som likartat de u-länder och kommunistländer där internationella koncerner verkar under villkor som begränsar eller helt avskär deras möjligheter att äga och kontrollera de företag de etablerat där. En viss utländsk företagsetablering får man uppenbarligen även då. Om procentsatserna i finansieringen har satts mycket lågt, så att tidpunkten för fondernas inflytande och (mera betydande) andel i avkastningen är mycket avlägsen, kan det tänkas att någon mera aktiv anpassning inte påbörjas på många år. Detta är detsamma som att säga att om man beslutar om en reform som i praktiken inte träder i kraft förrän långt senare, så kan dess effekter antas komma långt senare. Detta är dock korrekt endast om förväntningarna är av ett speciellt slag. Antingen måste framtiden diskonteras högt därför att den betraktas som allmänt osäker eller också är förväntningarna att reformen inte kommer att förverkligas. En analys av följderna måste dock rimligen gälla följderna av att en reform faktiskt genomförs och genomförs i en framtid som de berörda är intresserade av. Det ter sig sannolikt att även det för de internationella koncernerna gynnsammaste fallet skulle medföra en strävan att dra ner verksamheten i Sverige. Landet synes redan nu betraktas som mindre attraktivt för utländska etableringar och de utländska direktinvesteringarna har stagnerat eller sjunkit under de senaste tio åren. (Se vidare nedan). Flera nordeuropeiska grann-

SOU 197979 234 Problemanalysen

länder kan antas vara tillräckligt goda alternativ för att etableringar i regionen

i stället skulle förläggas dit. Många av de största utlandsägda industriföretagen i Sverige är, som framav den karaktären att ägande och kontroll framstår som nödvändig hållits, tillhör dessa företag överlag världens största för moderbolagen. Samtidigt koncerner varför tillgångarna i Sverige i flertalet fall bara utgör ett par tre av koncernernas totala tillgångar. Det är alltså inte så stora påprocent skulle frestningar det är frågan om för företagen utifall att nedläggningarna med förluster. Det är också möjligt att ett svenskt fondvara förknippade bildningssystem av den typ vi nu analyserar, skulle framstå som ett mycket för de internationella koncernerna, så att de skulle vara farligt prejudikat ytterst obenägna att vika sig. Detta skulle då kunna medföra en relativt dramatisk utveckling. exportmarknad, och en stor Å andra sidan är Sverige en ganska viktig i Sverige är direkt eller indirekt avsedda del av de utländska etableringarna att befordra försäljningen i Sverige. Detta kan synas minska de interna- Den svenska marknaden är dock tionella koncernernas förhandlingsstyrka. starkt beroende av tillförsel av dessa produkter från IBM, Siemens, samtidigt Bosch, oljebolagen osv. och man kan inte lett sådant läge som vi nu betraktar med varandra, eftersom de alla känner sig utgå från att de konkurrerar hotade på samma sätt. om att en fond- Ovanstående överväganden görs inte under antaganden med riktade aktieemissioner sannolikt skulle medföra sådana drabildning matiska kraftmätningar. De är att jämföra med den typ av analys av militär styrka man gör mellan stormakter i syfte att klarlägga det diplomatiska spelets utgångspunkter. Man behöver inte räkna med krig bara för att man jämför mängden robotar eller den strategiska rörligheten. Det måste understrykas att vi inte utan stora empiriska insatser, jämförelser med erfarenheter från andra länder m. m. kan väga ihop dessa olika faktorer. för att nå säkra slutsatser. I denna förstudie kan vi bara systematisera vissa ordinala aspekter. Kanske kan faktorerna och, i bästa fall, diskutera vi sammanfatta analysen på följande sätt. Ett Övertagande av de utlandsägda riktade aktieemissioner till ett fondsystem företagen genom obligatoriska bryter sönder koncerner. Om de utländska ägarna är med på det, kan en detta medför motverkas genom de alternativa inhel del av de kostnader marknadsekonomin och alltstitutionella lösningar som redan förekommeri men så är beprövade. Nettot blir sannolikt negativt vad gäller effektiviteten, det kanske kan minskas till något blygsamt, som mer än uppvägs av de fördelar av fondñnansiering kan ha i andra avseenden. just denna form Vi kan dock inte förutsätta att de utländska ägarna är beredda till sådana lösningar. Det finns faktorer som talar både för och emot en sådan sam-

arbetsvilja.

5.2.6 Begränsningar av fondsystemet

Hittills har vi talat om ett fondsystem där alla slag av aktiebolag övergår i fondernas ägo. Det finns skäl att betrakta följderna av olika slags beoch särskilt då sådana med avseende på storlek. Dels kan det gränsningar av systemets omfattning kan undvika tänkas att man genom begränsningar

Problemanalysen

en del av de svårigheter som berörts ovan, dels harju det politiskt tyngsta Förslaget (LO/SAP-Förslaget) liksom TCO:s kongressrapport föreslagit en begränsning till en minsta storlek För de Företag som skall vara med. LO/SAP-Förslaget menar att endast Företag (koncerner) med mer än 500 anställda skulle vara med i vinstdelningen med riktade aktieemissioner. Som vi har sett skulle då endast 29 utlandsägda industriföretag i Sverige ha berörts av de riktade aktieemissionerna år 1975. Härtill kommer ytterligare 12 Företag utanför industrisektorn. Ytterligare 24 Företag med över 500 anställda varav l6 i industrisektorn ägs dessutom av utländska intressen till 20-50 %. Totalt fanns det alltså 65 Företag med mer än 500 anställda, där det utländska ägarintresset var så pass stort att det skulle kunna medFöra internationella reaktioner om de övertogs av fonderna. Detta innebär dock inte att lika många internationella koncerner berörs, eftersom flera av dessa utlandsägda Företag tillhör samma koncern På denna punkt uppstår en teknisk komplikation. Rimligen bör utlandsägda Företag som tillhör samma (utländska) koncern räknas ihop För att se om de kommer över storleksgränsen. Utlandsägda Företag i Sverige är emellertid inte alltid så lätta att hänföra till en bestämd utländsk koncern. Flera bolag i Sverige kan ha samma slutliga ägare någonstans i vår omvärld utan att det kan klarläggas i Sverige. Problemet kompliceras ytterligare av att koncernbegreppet inte är detsamma och ofta inte heller lika väldefinierat i andra länder. Man kan visserligen tänka sig att lösa detta problem genom att ignorera koncernrelationer mellan utlandsägda Företag i Sverige (utom då moderbolag dotterbolagrelation Föreligger). En sådan lösning minskar antalet utlandsägda Företag som berörs av fondsystemet. Samtidigt öppnar den möjligheter För utländska koncerner att dela upp sin verksamhet i Sverige på Företag som alla har Färre än 500 anställda (eller än den annorlunda gräns som fastställs). Detta talar För att sådana Företag slås ihop För fondavgiftsändamål närhelst myndigheterna kan visa att Företagen tillhör samma koncern, dvs. har gemensam ägare. Andra möjligheter att utnyttja en storleksgräns är naturligtvis att organisera om de Företag som överskrider gränsen, så att en tillräckligt stor del av verksamheten kan överlåtas på fristående underleverantörer, arrendatorer, kommissionärer och dylikt. I de flesta fall torde det ligga en kostnad i detta För Företagen (och sannolikt också För samhället) genom lägre effektivitet. Den privatekonomiska Förlusten av sådana omorganisationer kan dock ofta vara lägre än den privatekonomiska Förlusten av att övertas av fonden. Hur det ter sig från samhällsekonomisk synvinkel kan vi inte säga något allmänt om, men det är ju osannolikt att det i detta avseende skulle råda god överensstämmelse mellan resultaten av privat- och samhällsekonomiska kalkyler. Det är också svårt att utan ingående empiriska studier säga något om vilka typer av Företag eller branscher som lättast skulle kunna klara av en sådan anpassning till en storleksgräns. Oljebolagen har redan erfarenhet 1 standard Radio Sten_ av utarrendering och andra former För att driva sina bensinstationer. IBM

bergnygl och nio

har ett stort antal inhemska underleverantörer. Det är möjligt att t. ex. dis- Kabeifabnk mmm t_ ex, tribution i detaljhandelsledet lätt kan arrenderas ut utan att möjligheterna alla ITT.

Problemanalysen

att styra verksamheten och skörda avkastningen på den företagsspecifika tillgången går förlorade. Det är också möjligt att det inte ter sig så intressant att föra över de företag som är rena försäljningsbolag till fonderna. Där fattas utlandsägda ju mera sällan beslut som är av strategiskt intresse för samhället och lönär det kanske stora samhällsekonomiska nackdelar med tagarna. Samtidigt att lösgöra dem ur moderföretagens styrsystem. Om det dessutom framstår som angeläget att sänka storleksgränsen för att få med även mindre Företag i rillverkningsindusrrin, så finns det i princip en möjlighet att ha en gräns vid 200 eller bara 50 anställda, men samtidigt utesluta rena försäljningsbolag och kanske också andra företag i tjänstesektorn såsom revisionsföretag, rederier och konsultföretag. Ju lägre storleksgränsen sätts desto flera försäljningsbolag och andra födrar man annars på sig. En sådan uppdelning efter retag i tjänstesektorn branscher är emellertid svår att klara på grund av de flytande gränserna i verksamheten. Försäljningsbolagen måste ofta kunna svara inte bara för reservdelar utan också för service och reparationer. Den normala processen vid ett företags internationalisering ärjust att sådan verksamhet expanderas av produkten till lokala i riktning mot sammansättning lokalt, anpassning marknadskrav och utnyttjande av fördelaktiga lokala produktionsförhållanden. Det skulle således uppstå betydande problem med att avgöra verksamhetens karaktär och man skulle lägga en hämsko på en vanlig och sannolikt oftast samhällsekonomiskt fordelaktig industriell expansion.

5.2.7 Följderna fdr utländska nyetableringar i Sverige

Den sista synpunkten för oss naturligen över på frågan om vilka följder ett fondbildningssystem med riktade aktieemissioner skulle få på etableringen av nya och på tillväxten av redan befintliga utlandsägda företag i landet. De statistiska uppgifter vi har för utvecklingen av utländska direktinvesteringar i Sverige är delvis motstridiga och därför svårtolkade. Riksbankens statistik över direktinvesteringar visar en successiv ökning under 60-talet mätt i löpande priser brutto till en topp 1969. Som framgår av tabell 9 har de därefter stagnerat på en något lägre nivå. Då de s. k. desinvesteringarna, dvs. hemtagningarna av tidigare investerat kapital, har ökat be-

Tabell 9 Direktinvesteringar i Sverige från utlandet per år i miljoner kronor

Källa: Riksbankens årsbok och Statistisk årsbok.

Problemanalysen 237

tydligt, har nettosiffrorna i löpande priser emellertid sjunkit ganska kraftigt. Går vi sedan till beräkningar i fasta priser för att rensa bort inllationseffekten får vi ett direkt dramatiskt fall, från ett genomsnitt en halv på omkring miljard kronor i 1963 års priser under andra halvan av 60-talet till nära noll 1976. Samtidigt framgår det av SCB:s ñnansstatistik att antalet anställda vid industriföretag som var utlandsägda till minst 20 % var ca 74 000 år 1971 och 84 000 år 1975, vilket ju inte är någon obetydlig ökning. Å andra sidan har den utlandsägda andelen av hela det svenska näringslivet (mätt i andel anställda) varit oförändrad eller t. o. m. svagt fallande under 70-talet enligt samma SCB-statistik. Hur man än vrider och vänder på data torde man dock kunnakonstatera att det inte pågår någon dynamisk utländsk etablering i Sverige som eventuellt skulle avbrytas och vålla avbräck redan på kort sikt. Den helt övervägande delen av den utländska etableringen har också varit uppköp av existerande företag under hela efterkrigstiden, vilket förhållande ytterligare minskar de kortsiktiga effekterna. Som vi redan har framhållit beror möjligheterna att få till stånd ett fortsatt samarbete med utländska företag i Sverige vid ett fondsystem med 0bligatoriska riktade aktieemissioner sannolikt på hur utvecklingen av hela det politiska och ekonomiska systemet uppfattas av de utländska moderbolagen. Det är givetvis svårt att tänka sig utländska investeringar i existerande eller nya företag under ett sådant system. Däremot kan man tänka sig kontrakt av den typ som flera internationella koncerner har ingått med kommunistiska länder (eller företag där) och som syftar till att sälja tekniskt och organisatoriskt kunnande utan ägande. Våra möjligheter att bedöma utsikterna till sådana lösningar under de närmaste årtiondena är minst sagt små. De utlandsägda företagens bidrag till Sveriges tekniska framåtskridande har knappast varit genomgripande. Den tekniska utvecklingen tycks i huvudsak ha nått oss på andra vägar. Å andra sidan pekar undersökningar som gjorts (Samuelsson 1977) att många av de utlandsägda företagen i Sverige är tekniskt avancerade och bedriver FoU och kvalificerad personalutbildning i landet. Det är lätt att peka på exempel på industriell produktion i Sverige som sannolikt inte skulle bedrivas om inte utländsk etablering hade ägt rum, men det är svårt att bilda sig en uppfattning om den kvantitativa betydelsen. Dessutom är det ju här fråga om framtiden. Man kan tänka sig att vi kommer att vara långt mera beroende av utländska etableringar och utländska partner i joint ventures i Sverige i framtiden. Detta bör undersökas närmare, om ett fondsystem av obligatoriska riktade aktieemissioner blir aktuellt.

5.2.8 Omvärldens reaktion pâ ett fondsystem

med obligatoriska riktade aktieemissioner

Frågan har rests i svensk debatt, huruvida en lag om fondbildning genom obligatoriska riktade aktieemissioner skulle vara grundlagsstridig. Klarhet på denna punkt har ännu inte vunnits, men uppenbart är att svenska folket vid ett jakande svar är oförhindrat att ändra grundlagen. En liknande fråga

Problemanalysen

uppstår på den internationella sidan. Strider en sådan fondbildning mot internationell rätt, mot internationella avtal som Sverige har undertecknat eller mot svenska deklarationer i internationella organisationer? Enligt en genomgång som gjorts av utredningen om utländska övertaganden av svenska företag har Sverige gjort internationella åtaganden som berör denna fråga i följande former (SOU 1978:73). l. FN.s generalforsamling resolution av är 1962 om permanent suveränitet över naturtil/gângar. sig. Beträffande “nationalisering expropriering eller Sverige har anslutit rekvisition” av utländsk egendom sägs att lämplig ersättning skall utgå enligt gällande regler i den stat som vidtagit åtgärden samt i överensstämmelse med internationell rätt. Tvister skall i sista hand avgöras genom skiljedom eller av internationell domstol. 2. FN :s stadga om staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter av är 1974. I denna sägs att stater har “rätt att nationalisera, expropriera eller överföra äganderätten till utländsk egendom. Lämplig kompensation skall lämnas enligt statens egna lagar. Intressant är att Sverige röstade mot att den nationella lagstiftningen skulle slutgiltigt slita tvister i sådana frågor. I sin röstförklaring hävdade Sverige att tvisten i sista hand borde gå till internationell skiljedom eller till internationell domstol. och rättigheterna; till- 3. Den europeiska konventionen om de mänskligafri- Iäggsprotokol/ från 1952. Sverige har anslutit sig. Artikel l säger: ”Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas allmänna till folkrätten i lag och av folkrättens grundsatser.” Hänvisningen torde avse utländska rättssubjekts rätt till ersättning vid egendomsberövande. 4. Washingtonkonventionen av âr 1966 om biläggande av investeringstvister mel/an stat och medborgare i annan stat. Sverige har ratificerat. Innebörden är att rubricerade tvister skall hänskjutas till en skiljedomstol (ICSID) vid Världsbanken. Lagstiftningen i den stat där investeringen skett samt internationella rättsregler skall tillämpas. 5. Model/avtal för ömsesidigt investeringsskydd. Ett modellavtal har utarbetats på utrikesdepartementet i enlighet med ett konventionsförslag från OECD. Avsikten är att avtal enligt denna modell skall ingås mellan Sverige och annan stat. Enligt artikel 3 får en avtalsstat inte, direkt eller indirekt, beröva en medborgare eller ett förtag från en annan avtalsstat en investering såvida inte “åtgärden är förenad med anstalter for skyndsam, adekvat och effektiv ersättning, som fritt skall kunna överföras mellan de båda länderna”. Tvister skall hänskjutas till ICSID. Som synes är alltså Sverige genom ett flertal åtaganden förbundet att lämna kompensation vid nationalisering, expropriering och annat egendomsberövande som drabbar utländsk fysisk eller juridisk person. I sista hand avgör internationella rättsregler. Det finns ett självklart svenskt intresse av att svenska investeringar utomlands är skyddade på detta sätt och det är också självklart för en rättstat att vilja ge samma skydd åt utländska rättssubjekt beträffande deras egendom i Sverige. Problemet är att avgöra huruvida en fonduppbyggnad genom obligatoriska riktade aktieemissioner

Problemanalysen

kan betraktas som ett sådant egendomsberövande som Sverige förbundit sig att kompensera. Den juridiska frågan synes vara, huruvida obligatoriska riktade aktieemissioner från utlandsägda företag till ett fondsystem kan ses som analoga till t. ex. en höjd bolagsskatt som tar i anspråk en del av avkastningen. En sådan åtgärd räknas ju inte som egendomsberövande, trots att den väl kan minska ett Företags värde, vilket ju i princip utgör värdet av den förväntade framtida avkastningen diskonterad till nutid. Analogin blir inte helt övertygande genom att fondsystemet skall få avgifterna i form av nyemitterade aktier i en ändlös process som efter hand oundvikligen gör fonderna till kontrollerande ägare. Det förefaller således vara detta element som eventuellt kan hävdas vara egendomsberövande. Det är i så fall förlusten av själva det kontrollerande inflytandet som utgör förlust av egendom. Man kan jämföra med två andra åtgärder. För det första, antag att Sverige i stället inför en lagstiftning med innebörden att aktieägarna förlorar kontrollen till förmån för de anställda, kommunerna och staten. Aktieägarna får behålla aktierna och rätten till avkastningen ograverad. Skulle detta framstå som ett egendomsberövande? För det andra, antag att staten av energipolitiska skäl skulle besluta att sammanföra alla raffinaderier i landet i ett bolag och därvid genom lagstiftning infogade BP:s raffmaderi i det nya förslaget och lät BP:s moderbolag få aktier i detta till en andel som motsvarade det ursprungliga BP-raffmaderiets värde enligt opartisk bedömning. Skulle det faktum att BP:s moderbolag nu bara har en minoritetspost och saknar kontrollerande inflytande kunna betraktas som ett egendomsberövande? Oavsett vad svensk domstol finner är Sverige således enligt sina internationella åtaganden skyldigt att låta denna fråga avgöras genom internationell skiljedom eller av internationell domstol om de utländska ägarna eller deras regeringar kräver detta. Om frågan skulle medföra svårlösta tvister med de utländska ägarna och/eller deras regeringar kan mera maktpolitiska aspekter bli väsentliga. De svenskägda företagen utomlands representerar ett värde som är ungefär tre gånger så stort som de utlandsägdas i Sverige. Förenta staterna, Västtyskland och Storbritannien är tillsammans ursprungsländer för omkring 75 % av de utlandsägda företagen i Sverige. Dessa länder är ledande ekonomiska stormakter, de tillhör våra viktigaste handelspartner och de är värdländer för omkring en fjärdedel av de svenska dotterbolagen utomlands mätt efter sysselsättning. Vi kan i nuläget inte annat än spekulera om hur de internationella rättsreglerna skulle tolkas av en internationell domstol eller om reaktionerna i andra länder. Den första frågan kan dock göras till föremål för studier av juridisk expertis. Den andra frågan kan dels belysas av erfarenheter från liknande reformer i andra länder, dels studeras med utgångspunkt från kontakter med utländska koncerner, regeringar i viktiga ursprungsländer, Internationella handelskammaren m. fl. Beträffande denna andra fråga är svårigheterna dock betydande. Liknande reformer i jämförbara länder finns knappast, även om de holländska erfarenheterna kan ge något. Information från berörda parter utomlands om deras hållning måste antas bli starkt präglad av den potentiella förhandlingssituation dessa ser framför sig.

sou 1979:9

6 Sammanfattning

Denna rapport utgör en förstudie som enligt planerna skall följas av en utvidgad, Fördjupad och mera empiriskt inriktad analys. På detta stadium inskränker sig redovisningen i huvudsak till en översiktlig presentation av de internationella koncernernas roll i den svenska ekonomin och en genomgång av de principiella problem som förekomsten av sådana företag kan skapa för olika typer av löntagarfondssystem. Analysen avser alltså inte i debatten framförda fondförslag utan endast valda aspekter av olika principlösningar. Inga försök att kvantiliera olika effekter görs. Inte heller diskuteras lösningar på de problem som konstateras. vilket inte skall tolkas som att sådana är omöjliga att finna. Studien bygger på den internationella forskningen kring frågor som rör internationell koncernbildning, företagsstruktur och kontraktsteori. Denna forskning är ganska ung och dess resultat får därför betraktas som mera provisoriska än resultaten från nationalekonomins mera välplöjda forskningsfalt. De internationella koncernerna i den svenska ekonomin utgörs av dels svenska företag med dotterbolag utomlands, dels företag i Sverige som ägs av utländska intressen. Den förra gruppen är långt större än den senare oavsett vilket mått man väljer. De utlandsägda företagen i Sverige sysselsatte år 1975 100 000 personer. Antalet anställda vid svenska dotterbolag utomlands var samtidigt drygt 300000 och de svenskägda internationella industrikoncernernas företag i Sverige sysselsatte närmare en halv miljon personer. Den utlandsägda sektorn i Sverige består i huvudsak av ganska små företag. Ungefär hälften av dem, mätt i sysselsättning, utgörs av försäljningsoch serviceföretag och även de producerande företagen synes i huvudsak vara inriktade på marknadsstödjande produktion. Den utlandsägda andelen av svensk industri är internationellt sett mycket liten, knappt sex procent, och har under senare år varit föga expansiv. De utländska direktinvesteringarna har enligt statistiken fallit dramatiskt under 70-talet. De svenskägda internationella koncernerna utgörs i övervägande grad av de storleksmässigt och tekniskt ledande svenska industriföretagen. särskilt inom verkstadsindustrin. Deras expansion utomlands har varit och är snabb och i förhållande till den egna ekonomins storlek är de svenska direktinvesteringarna större än nästan alla andra industriländers. Den principiella analysen leder till slutsatsen att det är två huvudproblem som aktualiseras genom förekomsten av internationella företag vid införandet av olika löntagarfondssystem. För det första kan det visa sig omöjligt

242 Sammanfattning

att undvika att bryta upp koncernbildningar, när dessa omfattar företag

i flera länder. Koncernbildning kan i stor utsträckning ses som ett samhällsekonomiskt effektivare sätt att lösa vissa allokeringsproblem i en marknadshushållning än genom vanliga transaktioner mellan från varandra fristående företag. Att upplösa det slaget av koncernbildningar kan medföra försämringar av möjligheterna att fortsätta verksamheten i föbetydande retagen. För det andra kan vissa typer av löntagarfondssystem framstå som egendomsberövande enligt internationella åtaganden som Sverige gjort i olika sammanhang. Om finansieringen av fondsystemet utgörs av avgifter (på vinster. löner, forädlingsvärde osv.) som erläggs kontant, så synes ingetdera problemet skärs inte av och avgifterna torde vara uppkomma. Några koncernband att betrakta som analoga med vanliga skatte- och avgiftshöjningar, vilka normalt inte uppfattas som egendomsberövande. Om däremot av fonderna sker genom obligatoriska riktade finansieringen aktieemissioner uppkommer problemet att de utlandsägda företagen i Sverige efter hand frigörs från sina moderbolag utomlands och blir fondkontrollerade. Detta ändrar deras möjligheter att fungera och kan medföra sänkt effektivitet. Härtill kommer att de utländska ägarna kan hävda att en sådan fondfmansiering är oförenlig med internationell rätt och åtaganden som Sverige gjort. Den senare, juridiska, frågan har inte kunnat besvaras ens tentativt i denna förstudie. För de svenskägda internationella koncernerna uppkommer inte dessa De obligatoriska aktieemissionerna behöver bara göras i moderproblem. varför blir oförändrade. De utländska dotbolagen, koncernbildningarna terbolagens ställning ändras inte. Om fondfinansieringen skulle visa sig egendomsberövande enligt svensk lagstiftning kan den senare ändras Det tentativa huvudresultatet av förstudien synes alltså vara att problemen med de internationella koncernerna i löntagarfondssystem inskränker sig riktade till de utlandsägda företagen i Sverige under system med obligatoriska aktieemissioner. Om man utesluter företag med färre än 500 anställda sjunker den berörda företagssektorn till ca 40 företag. Beträffande dessa företag är problemet emellertid betydande såvitt nu kan bedömas. Deras möjligheter att fortsätta från de utländska moderbolagen beatt fungera utan kontroll höver studeras ingående. liksom de utländska ägarnas reaktioner och rättsliga position.

1979 -oa- 25

STOCKHOLM

Sammanfattning

Statens offentliga 1979 utredningar

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skydd mot höga vård- och Iäkemedelskostnader. S, . Naturmedel för injektion. S. , Regional laboratorieverksamhet. Jo.

m\l!191_åUN-A

Avskiidhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflvtande genom insyn? H. . Polisen. Ju. . Tandvården i början av 80-talet. S. . Lömagarfonder-bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaitiilväxten 1, GD . Löntagarna och kapitaltiilväxten 2. Den svenska förmögenhets» fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknadenen introduktion. lnternationeua koncerner och Iöntagarfonder, E.

Sammanfattning

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Avskildhetochgemenskapinomkriminalvården, [4] Polisen,[6]

Socialdepartementet Utbyggtskyddmot högavärd-och läkemedelskostnader. [1] Naturmedelför injektion.[2] Tandvårdeni börjanav 80-talet][7]

Ekonomidepartementet Utredningen omlöntagarnaochkapitaltillväxten. l, Löntagarnaoch kapitaltillväxten 1.Löntagarfonder-bakgrund ochproblemanalys.l8l 2. Löntagarnaochkapitaltillväxten2. Densvenskaförmögenhetsfördelningens utveckling.Löntagarfonder ochaktiemarknaden- en introduktion.Internationellakoncerneroch Iöntagarfonder.[9]

Jordbruksdepa rtementet Regionallaboratorieverksamhet. [3]

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genominsyn?[5]

...z .m.. u...usa

B att.:

KUNGL.

1979-08- 25

STOCKHOLM” _

Anm.Siffrornainomklammerbetecknarutredningarnas nummeri denkronologiskaförteckningen.

J :san somna-oas:

LiberFörlag .ISSN 0375- 250)

Allmänna Förlaget