Löntagarna och kapitaltillväxten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

_ e..

;L £3.

Statens offentliga utredningar

new 1981:79

E5] Ekonomidepartementet

och

Löntagarna

kapitaltillvâxten

Löntagarfonders finansiering

och incidens

av Anders Kristoffersson

En från utredningen om löntagarna expertrapport och kapitaltillväxten Stockholm 1981

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06556-8 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Förord

Föreliggande rapport har utarbetats på uppdrag av utredningen om

löntagarna och kapitaltillväxten (Fi 1975:03). Rapporten utgör en lätt

reviderad version av den avhandling i nationalekonomi, som framlades vid Uppsala universitet i juni 1981. Utkast till de olika kapitlen har, förutom av utredningen, behandlats vid Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet och dess högre seminarium. En lång rad personer har därvid gett kritiska synpunkter, stöd, uppmuntran och administrativ hjälp, och jag vill först av allt rikta ett samlat tack till alla dessa. Ett särskilt tack går till docenterna Villy Bergström och Jan Södersten, mina båda handledare, som följt mitt arbete från dess början. Deras hjälp och råd med kritiska och konstruktiva synpunkter och deras ständiga uppmuntran, vetenskapligt och personligt, har utgjort ett utomordentligt stöd. Ett varmt tack går också till professor Ragnar Bentzel, som varit min lärare i nationalekonomi under större delen av min studietid. Hans kritiska läsning och uppmuntran av detta arbete har varit av stor betydelse. Jag står i särskild tacksamhetsskuld till universitetslektor Yngve Andersson, som mycket generöst ställt sin tid till förfogande för läsning och för diskussion av såväl stora som små frågor. Jag vill också tacka universitetslektor Olle Mellander, för diskussion kring vissa frågor i kapitel 2, forskarassistent Christian Nilsson, för värdefulla synpunkter i metodfrågor, professor Göran Ohlin, för synpunkter på, framför allt kapitel 5, och Lars Drake, Eva Holst och Karin Höijer-Burell för administrativ hjälp. Vid och efter disputationen framförde fakultetsopponenten, professor Karl G. Jungenfelt, en lång rad värdefulla synpunkter för vilka jag framför ett varmt tack. Mina kolleger i utredningens sekretariat, sekreterare, och experter kanslipersoner, har tillsammans kommit att utgöra en utomordentlig arbetsgemenskap, som det har varit ett privilegium att få tillhöra. Ett särskilt tack går därvid till utredningens huvudsekreterare och siste ordförande,

Berndt Öhman, som, speciellt i slutskedet, gett det nödvändiga arbetsut-

rymmet. Sist men inte minst vill jag varmt tacka Gunn van Tartwijk, som under de fyra år vi arbetat tillsammans, på ett beundransvärt och tålmodigt sätt lyckats översätta mina manuskript till snygga texter, och Solveig Johansson, som också gett värdefull hjälp med utskriften.

Stockholm i oktober 1981

Anders Kristoffersson

Innehåü

1 Lönragarfonders finansiering och incidens - inledning 1.1 Inledning 1.2 Incidensfrågan - inledande synpunkter 10 1.3 Löntagarfonders incidens; positiva aspekter 11 1.3.1 Incidensen på kort sikt . . . . . . . 11 1.3.2 Incidensen på lång sikt vid jämviktstillväxt 12 1.3.3 Anpassningen mot jämvikt på lång sikt 13 1.4 Incidensen vid löntagarfonder; normativa aspekter 14 1.4.1 Värdering av olika gruppers välfärdsutveckling 14 1.4.2 Neutral jämförelse av olika finansieringsalternativ 16

2 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- och lönebaserade avgifter 19 2.1 Inledning . . . 19 2.2 Avgiftsbaserna - en presentation 20 2.3 Företagets beslutskriterium på kort sikt 22 2.4 Förädlingsvärde- och omsättningsbaserade avgifter 23 2.4.1 En diagrammatisk analys . . . . . . . . . . 23 2.4.2 Några avgränsningsfrågor vid en förädlingsvärdebaserad avgift . . . . 27 2.5 Lönebaserad avgift . . . . . . . . . . . . . . . 29 2.6 Förädlingsvärdebaserade och lönebaserade system -en jämförelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2.6.1 Den institutionella ramen vid beslut om löntagarfondsavsättningar . . . . . . . 31

2.6.2 Övervältring i olika konjunkturlägen . 33

2.6.3 Kostnadsneutralitet vid de olika avgiftsbaserna 35

Appendix 2.1 Övervältringen av en förädlingsvärdebaserad avgift 38

3 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 43 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 3.2 Incidensen utan hänsynstagande till företagens bokslutspolitik 3.3 Effekter på företagens skattebetalningar vid olika slag av vinstbaserade avgifter . . . . . . . . . . . . 46 3.3.1 Bokslutspolitik och skattebelastning . . . . 46 3.3.2 Skattebelastning vid olika slag av vinstavsättninga 47

l

6 Löntagarfonders finansiering och incidens - . . .

3.3.3 Sammanfattande . . . . . . . . . 51 synpunkter 3.4 . . . . . . . . . . 52 Ojämvikter på kort och lång sikt

. . . . 53 Appendix 3.1 En modell för företagets skattebelastning

- 4 Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt några . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 principfrågor 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Inledning 4.2 Valet . . . . . . . . . . . . . . 63 av analysmodell 4.2.1 för modellval . . . . . . . . . . . 63 Principer 4.2.2 . . . . . . . . . . . . 65 Harbergermodellen 4.2.3 Tillväxtmodeller . . . . . . . . . . . . . 67

4.2.4 Sammanfattande bedömning . . . . . . . . . 69

4.3 innebörd och relevans . . . . . . 70 Steady-stateanalysens 4.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . 70 Inledning 4.3.2 i den svenska ekonomin? . . . 70 Steady-statetillväxt 4.3.3 relevans och begränsningar . . 73 Steady-stateanalysens 4.4 . . . . . . . . . . . . . 75 Sparbeslutens tolkning . . . 75 4.4.1 Sparfunktionen och valet av problemställning . . . 75 4.4.2 Identifikationen av löntagare och kapitalägare

tillväxt . . . . . . . . . . . 81 5 En modell för ekonomisk 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Inledning ~ . . . . . . . . . . . . 81 5.2 Produktion och teknologi Faktormarknader . . . . . . . . . . . . . . . 82 5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 5.4 Sparande 5.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Investeringar 5.6 Modellens . . . . . . . . . . . . . . 86 lösningar 5.7 Modellens relevans . . . . . . . . . . . 93 empiriska

värden . . . . . . . . 95 Appendix 5.1 Modellparametrarnas karaktär . . . . . . . 96 Appendix 5.2 Anpassningsprocessens

vid steady-statetillväxt . . . . . 99 6 Löntagarfonders verkningar 6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Inledning . . . . . . . . . . . . 101 6.2 Avgift på förädlingsvärdet 6.3 . . . . . . . . . . . . . 103 Avgift på lönesumman 6.4 . . . . . . . . . . . . . . . 105 Avgift på vinsten 6.5 . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Sammanfattning

6.1 Dual med löntagarfonder och regim utan Appendix regim

fondavsättningar

115 7 Incidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ 7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 116 7.2 Bördan på lång sikt Bördorna . . . . . . . . . . 117 7.3 vid olika avgiftsbaser vid fondandelsneutralitet . . . . . . . . . 119 7.4 Incidensen . . . . . . . . 125 7.5 Sammanfattning av långsiktsanalysen

- . . .

Löntagarfonders finansiering och incidens

8 Löntagarfonder och företagens investeringar- en inledning . . 129 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 8.2 Investeringarnas . . . . . . . . 130 bestämningsfaktorer 8.3 Företagets kapitalkostnad och investeringar . . . . . . 132 8.3.1 Kapitalkostnaden . . . . . . . . . . . . . 132 8.3.2 Kapitalkostnad och investeringar . . . . . . . 135

9 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad . . . . . . . 139 9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 9.2 Fondavsättningarikontant form . . . . . . . . . . 140 9.2.1 Vinstavsättningar . . . . . . . . . . . . . 140 9.2.2 Förädlingsvärdebaserade . . . . . . 143 avsättningar 9.3 Vinstavsättningar med obligatoriska aktieemissioner . . . 144 9.3.1 Företagets målsättning och kapitalkostnaden . . . 144 9.3.2 Förräntningsanspråkets konstans . . . . . . . 148 9.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 149

Appendix 9.1 Härledning av fondandelen vid obligatoriska aktieemis-

10Sammanfattning

1 och

Löntagarfonders finansiering

-

incidens inledning

1.1 Inledning

Denna rapport är skriven på uppdrag av utredningen om löntagarna och

kapitaltillväxten (Fi 1975:03). Bakgrunden till utredningens arbete utgörs

bl. a. av olika förslag, som syftar till införandet av vad som med en

sammanfattande beteckning har kommit att kallas löntagarfonder. Enligt

direktiven det utredningen att bl. a. diskutera alternativa beräkåligger ningsgrunder för fondavsättning och former för konvertering av visst belopp

till eget kapitaI”.‘

Vid valet av avgiftsbas och form för överföring av avgifter till löntagar-

fonder aktualiseras en lång rad samhällsekonomiska problem. I detta

inledande avsnitt redogörs för några allmänna begränsningar i rapporten.

Återstoden av kapitlet ägnas därefter åt en diskussion och precisering av de

fördelningspolitiska frågeställningar som kommer att analyseras.

I enlighet med Musgraves (1959) finanspolitiskt orienterade analys brukar

de samhällsekonomiska och de därmed förknippade ekonomiskproblemen delas in i tre huvudgrupper. Till den första politiska frågeställningarna

förs de frågor som rör effektiviteten i resursallokeringen, till den

gruppen och andra de som har att göra med stabiliteten iden ekonomiska utvecklingen

till den tredje och sista gruppen de som behandlar fördelningspolitiska

frågeställningar i vid mening.

I denna rapport kommer de allokerings- och stabiliseringspolitiska

att behandlas endast i förbigående som ett inslag i diskussionen av problemen

de fördelningspolitiska frågorna? Innan innebörden i de senare preciseras i 1 Se protokoll 1:41 vid

regeringssammanträde de följande avsnitten finns det anledning peka på ytterligare några 1975-01-30. begränsningar av allmänt slag som kännetecknar rapporten. 3 är för det första nästan uteslutande baserad på analyser av Frågan om effektivi- Framställningen Endast tetsegenskaperna i en olika slags teoretiska modeller av en ofta ganska generell karaktär. ekonomi. där löntagarna undantagsvis sänkes abstraktionsnivån genom att exempelvis olika slag av äger en del av företagsinstitutionella faktorer förs in i analysen. Genomgående diskuteras emeller- kapitalet, behandlas av

av de olika Rolf Eidem i en korntid den empiriska tillämpbarheten på den svenska ekonomin mande expertrapport teoretiska ansatser som användes. för utredningen. Av naturliga skäl har löntagarfonders fördelningsmässiga verkningar 3 Se dock resultatdiskusdiskuterats litteraturen-f. Däremot finns mycket sparsamt i den vetenskapliga sionen i kapitel 6 och 7 en mycket omfattande litteratur kring olika skatters fördelningsverkningar. för en kortfattade pre- Eftersom det åtminstone a priori förefaller finnas stora likheter mellan sentation av några olika

löntagarfonders verkningar och verkningar av olika skatter. vad gäller ansatser.

10 Löntagarfonders finansiering och incidens - . . .

effekterna av avgiftsuttaget, har det varit naturligt att utgå från denna litteratur i diskussionen (se vidare avsnitt 4.2 för en diskussion kring tillämpbarheten hos olika modeller konstruerade för analys av skatters långsiktiga fördelningsverkningar). Där så är nödvändigt har en komplettering skett vad gäller fondavgifternas användning. Det är emellertid här frågan om mycket grova antaganden - som exempelvis rör fondmedlens fördelning på konsumtion och sparande - och där frågan om fondernas inplacering på kaoitalmarknaden i mycket liten utsträckning behandlas. Med löntagarfonder avses i denna rapport ett fondsystem med tillämpning i hela ekonomin. där fonderna finansieras med uttag på förädlingsvärdet, lönesumman eller vinsten (i vissa fall vinsten över en viss räntabilitetsnivå) och där fondavsättningarna kanaliseras till näringslivet. Fondsystemet antas vidare konstruerat marknadskonformt i den meningen att den grundläggande incitamentsstrukturen i en marknadsekonomi - med marknadsprisbildning som ger signaler åt nyttomaximerande individer och vinstmaximerande — företag ej förändras.

1.2 - inledande

Incidensfrågan synpunkter

Löntagarfonder kan finansieras på olika sätt och det finns skäl att tro att effekterna på realinkomstutvecklingen kommer att bli beroende på valet av finansieringsalternativ. De olikartade effekterna på realinkomstutvecklingen innebär att det är möjligt att också de fördelningsmässiga konsekvenserna blir beroende av vilken finansiering som väljes. Det kan bli olika grupper som reellt ”betalar” fonduppbyggnaden, antingen det sker via höjda priser, sänkta vinster eller sänkta nominella löner. Den s. k. incidensen - dvs. hur bördan av exempelvis en skatt belastar olika grupper i samhället genom att fördelningen av realinkomster för privat bruk förändras (se Musgrave (1959)) - kan alltså bli olikartad för olika finansieringsalternativ. Centralt vid en incidensanalys är det faktum att den som formellt betalar en avgift har möjlighet att på olika sätt vältra över bördan på andra grupper. Denna möjlighet uppstår därför att införandet av en skatt eller avgift så gott

som undantagslöst* förändrar betingelserna för olika gruppers ekonomiska

val, påverkar incitamenten i ekonomin. Detta kan antingen gälla löntagarens val mellan arbete och fritid, konsumentens val mellan konsumtion och sparande, företagets val av produktionsnivå och produktionsteknik eller kapitalägarens val av placering av sina tillgångar. För frågan om löntagarfonder och dessas finansiering är detta faktum centralt och gör att det inte är självklart, allra minst på litet längre sikt, att lönebaserade avgifter drabbar löntagarna. att vinstbaserade avgifter betalas av kapitalägarna eller att avgifter på omsättning eller förädlingsvärde bärs av konsumenterna. Vid en analys av de fördelningsmässiga verkningarna vid olika finansieringsalternativ kan två typer av problem urskiljas. De positiva aspekterna på incidensfrågan - dvs. vad som faktiskt kommer att ske - presenteras i avsnitt 1.3. Vid sidan av de positiva aspekterna finns de värderingsmässiga, de normativa, nämligen hur inträffade förändringar skall värderas för olika 4 grupper i samhället, löntagare, kapitalägare, konsumenter m. fl. Dessa Undantaget är s. k. klumpsummeskatter. aspekter presenteras i avsnitt 1.4.

Löntagarfonders finansiering och incidens - . . . 11

1.3 Löntagarfonders incidens;

positiva aspekter

Ett införande av löntagarfonder kommer på olika sätt att påverka prisstrukturen i ekonomin. Med priser avses här inte endast produktpriser utan även löner och kapitalkostnader priserna på arbetskraft och kapital. Denna påverkan inleds med att de enskilda företagen åläggs att på ett eller annat sätt göra avsättningar till någon form av löntagarfonder. Dessa avsättningar kommer att förändra betingelserna för företagens ekonomiska beslutsfattande, genom att den prisstruktur given av löner, kapitalkostna- der och produktpriser företagen har att reagera på förändras. Företagens reaktioner på detta kommer i sin tur att återverka på prisstrukturen. något som ger signaler till löntagare, konsumenter och sparare att förändra sitt beteende. De förändrade betingelserna för olika gruppers ekonomiska beslutsfattande innebär att ett införande av löntagarfonder representerar en förändring av förutsättningarna för jämvikt i ekonomisk mening. En _sådan tolkning ger en möjlighet att på ett systematiskt sätt diskutera och välja ut de mest väsentliga som inträder vid en introduktion förändringarna, av löntagarfonder. Begreppet jämvikt kommer i den fortsatta diskussionen att tjäna som en analytisk norm. Med jämvikt avses därvid ett tillstånd i ekonomin, där samtliga ekonomiska subjekt befinner sig i optimum samtidigt, givet en uppsättning produktiva resurser i form av arbetskraft och kapital, en uppsättning preferenser hos medborgarna och vissa institutionella förhållanden. Det är uppenbart att ingen ekonomi, varken den svenska eller någon annan, någonsin befinner sig i det tillstånd som nyss beskrivits. Ständigt sker förändringar i exempelvis teknologier och preferenser som gör att jämviktsläget förflyttas. Men poängen med jämviktsanalysen är inte att den ger en realistisk beskrivning av de tillstånd en faktisk ekonomi befinner sig i. Däremot ger jämviktsanalysen en norm, som möjliggör en diskussion av effekterna vid olika ekonomisk-politiska åtgärder, där då inga andra förändringar antas inträffa (se vidare avsnitt 4.1 för en kortfattad behandling av denna fråga).

1.3.1 Incidensen på kort sikt

Mot ovanstående bakgrund kan gången i undersökningen beskrivas på följande sätt. I kapitel 2 och 3 diskuteras företagens anpassning på kort sikt vid ett införande av löntagarfonder, finansierade genom på de avgifter alternativa baserna förädlingsvärde och lönesumma (kapitel 2) samt vinst och övervinst (kapitel 3). Analysen i dessa två kapitel är partiell och koncentreras till det enskilda företagets reaktioner, men därutöver dras vissa slutsatser om vad som händer på olika marknader och i hela ekonomin. Utgångspunkten för diskussionen i kapitel 2 och 3 är att företaget i utgångsläget befinner sig i jämvikt på kort sikt och därefter studeras hur företaget söker finna ett nytt kortsiktigt jämviktsläge. Den ”korta sikten” definieras som den tidsperiod under vilken företagens kapitalutrustning

approximativt är oförändrad. Anpassningen till det nya jämviktsläget sker

genom förändrade beteenden på varu- och arbetsmarknaderna. genom ett

12 Löntagarfonders finansiering och incidens - . . .

förändrat utbud av varor och en förändrad efterfrågan på arbetskraft. Genom denna analys kan man få svar på frågan vem som bär bördan av fondavsättningarna på kort sikt. Den rent teoretiska analysen i kapitel 2 och 3 lämnar flera centrala frågor obesvarade. Dessa gäller framför allt hur snabbt den kortsiktiga anpassningen sker. eller mer korrekt hur lång den korta sikten är. För att i någon mån kunna belysa detta problem förs olika institutionella förhållanden in i diskussionen. I 2, där de lönekapitel och förädlingsvärdebaserade avgifterna behandlas. diskuteras sålunda betydelsen av den institutionella ramen för fondavsättningarna, där dessa antas ske antingen genom riksdagsbeslut eller i anslutning till avtalsförhandlingarna. Vidare diskuteras kortfattati detta kapitel övervältringsmöjligheterna i olika konjunkturlägen. Det bör betonas att såväl denna diskussion som behandlingen av de institutionella formerna för fondavsättningarna är i hög grad tentativa och ej grundade i någon formell modellanalys. I kapitel 3 behandlas en vinstbaserad avgifts kortsiktiga effekter dels i ett fall där företaget inte antas kunna påverka sina skattebetalningar, dels i ett fall där företaget genom sin bokslutspolitik kan göra detta. Även om företagen genom de anpassningar som studeras i kapitel 2 och 3 uppnår nya kortsiktiga jämviktslägen, så innebär inte detta att ekonomin i sin helhet befinner sig i ett långsiktigt jämviktsläge efter dessa anpassningar. Som närmare diskuteras i slutet av kapitel 3 kan man nämligen hävda att introduktionen av löntagarfonder medför att det, ceteris paribus, uppstår en långsiktig ojämvikt i ekonomin.

1.3.2 Incidensen på lång sikt vid jâmviktstillväxt

Analysen av löntagarfonders långsiktiga fördelningsverkningar skiljer sig i två avseenden från diskussionen av den kortsiktiga incidensen. För det första användes här modeller för allmän jämvikt i vilka man söker ta hänsyn till den växelverkan, som finns mellan ekonomins olika delar. För det andra överges här antagandet om ett givet kapitalbestånd i ekonomin. I själva verket är det - - och genom förändringar i kapitalbeståndet investeringar förändringar i sparandet som anpassningen till nya tillväxtbanor sker och genom vilka inkomstomfördelningarna på lång sikt inträder. Behandlingen av de långsiktiga verkningarna aktualiserar en rad principfrågor som tas upp i kapitel 4. Till dessa hör den metodfråga som antyddes inledningsvis, nämligen i vilken utsträckning det är möjligt att använda sig av de modeller, som konstruerats för en diskussion av olika skatters incidensverkningar. Kapitlet inleds med en metodologiskt, ej resultatinriktad, behandling av denna fråga. En andra principfråga i kapitel 4 gäller den s. k. steady-stateanalysens relevans och begränsningar. Det är naturligt att behandla denna fråga eftersom modellanalysen i kapitlen 5-7 baseras på ett antagande om just steady-statetillväxt och eftersom resultaten i dessa kapitel avser verkningarna vid denna typ av tillväxt. Den tredje och sista principfråga som diskuteras i kapitel 4 gäller specifikationen av modellekonomins sparfunktioner. Denna specifikationsfråga visar sig vara intimt med hur man förknippad uppfattar det

och incidens - . . . 13

Löntagarfonders finansiering

fördelningspolitiska problemet på lång sikt och vilka fördelningsverkningar det är av intresse att studera. För en närmare behandling av denna fråga hänvisas till avsnitt 1.4.1 i detta kapitel. som senare kommer till använd- I kapitel 5 specificeras den grundmodell ning vid diskussionen av löntagarfonders långsiktiga verkningar i kapitel 6 och 7. Denna modell är en neoklassisk omformulering - med ursprung hos (1966) - av den tillväxtmodell som i början av Samuelson-Modigliani 1960-talet presenterades av Pasinetti (1961-2) och vars utmärkande drag är i ekonomin och en funktionell uppdelning av spararna på löntagare

kapitalägareK

I kapitel 6 och 7 studeras därefter hur ekonomins långsiktiga jämviktsläge förändras vid olika typer av avsättningar till löntagarfonder. Medan kapitel 6 behandlar de allmänna reallön, räntabilitet verkningarna på produktion, m. m. diskuteras i kapitel 7 fördelningseffekterna. Jämförelsenormen vid diskussionen i kapitel 6 och är en ekonomi med steady-statetillväxt i utgångsläget. Analysen i dessa kapitel begränsas alltså till en karakteristik av jämviktslägen och sålunda bortses från vad som händer mot dessa. Det är uppenbart att värdet av de under anpassningen resultat mot som erhålles i dessa kapitel beror av hur snabbt anpassningen att räkna med jämviktstillväxt sker; det visar sig här att man har anledning anpassningstider på flera årtionden.

1.3.3 mot jämvikt på lång sikt Anpassningen

till löntagarfonders effekter I kapitel 5-7 begränsas behandlingen på modellekonomins långsiktiga jämviktsläge vid steady-statetillväxt. Men frågan är inträtt? En diskussion då vad som händer från det att en långsiktig ojämvikt som inte uppmärksammar denna av löntagarfonders fördelningsverkningar av de anpassningsprocess är naturligtvis begränsad, inte minst mot bakgrund Vad inträffar i tidsintervallet mellan den korta långa anpassningstiderna. siktens fåtal år och den långa siktens flera årtionden? vid en diskussion av anpassningsprocessen blir det i princip nödvändigttill skillnad från vad som gäller vid den jämförande analysen av olika långsiktiga jämviktslägen - att explicit uppmärksamma de faktorer som bestämmer realkapitalbildningen i näringslivet. Det gäller att ge en dynamisk beskrivning av de processer som styr nyinvesteringar och skrotning av gamla och hur dessa processer beror av förändringar i utbudet på anläggningar kapitalmarknaden och av förändringar i relativpriserna för produktionsfaktorer. reaktioner på dessa förändringar kommer att Styrkan i företagens bestämma den snabbhet med vilken Övervältringen av avgifter på olika grupper i samhället sker. Det har inte bedömts som möjligt att på ett stringent sätt företa de dynamiska preciseringar som skisserats ovan. I stället behandlas i kapitel 8 och 9 en mer begränsad frågeställning, nämligen hur förräntningsanspråket på företagens nyinvesteringar. den s. k. kapitalkostnaden. påverkas vid olika Genom en diskussion av effekterna på typer av löntagarfondsavsättningar. kapitalkostnaden kan man ge en partiell belysning av vad som tenderar att efter en introduktion av löntagarfonder och hända med investeringarna därmed får man också en viss uppfattning av vad som karakteriserar

14 Löntagarfonders finansiering och incidens - . . .

anpassningen mot jämvikt på lång sikt. I kapitel 8 specificeras den modell som i kapitel 9 används vid diskussionen av kapitalkostnadseffekterna vid olika fondavsättningar. Därutöver ges i detta kapitel en allmän bakgrund. som tar upp investeringarnas bestämningsfaktorer och kapitalkostnadens roll. Två begränsningar i analysen i kapitel 9 bör framhållas. För det första behandlas enbart vid olika verkningarna former av vinstavsättningar. Vidare tas ej hänsyn till eventuellt uppkommande kortsiktiga effekter på lönebildningen i ekonomin utan endast till de som följer på lång sikt som ett resultat av en förändrad kapitalbildningstakt.

1.4 Incidensen vid normativa

löntagarfonder; aspekter

De normativa frågor som bör beaktas är av två slag. För det första finns de problem, som är förknippade med värderingen av olika gruppers välfärdsutveckling vid alternativa avgiftsbaser och vilka grupper det är relevant att jämföra. För det andra finns problem med själva jämförelsen av dessa alternativ och hur man skall åstadkomma en neutral sådan, dels mellan olika grupper vid ett givet finansieringsalternativ, dels för de enskilda grupperna vid olika finansieringssätt.

1.4.1 Värdering av olika gruppers välfärdsutveckling

Vid värderingen av olika gruppers välfärdsutveckling aktualiseras för det första frågan vad som skall avses med välfärd och hur denna skall mätas. Det finns olika uppfattningar om vilken innebörd som skall ges ett så vagt och mångdimensionellt fenomen och vilket samband som råder mellan välfärd och inkomst. I den fortsatta analysen identifieras helt enkelt välfärd med inkomst5. Den främsta anledningen till detta ligger i att de mått på inkomsteffekter som är mycket Att söka presenteras grova. ta hänsyn till komplikationer i sambandet mellan inkomst och välfärd skulle därför vara att hänge sig åt missriktad precision. Vid inkomstfördelningsstudier är det vanligt att man arbetar med grupper av individer och därvid kan man välja att intressera sig för antingen den vertikala inkomstfördelningen eller den

funktionella fördelningen.

Vid studier av effekterna på den vertikala är det inkomstfördelningen effekterna för individer i olika inkomstklasser på inkomsterna som analyse-

5 En annan tolkning innebär att välfärden kopplas till inkomsten via individernas konsumtion. Inkomsten ses då som ett dåligt mått på välfärd och argumentet är att det är av avgörande betydelse vid vilken ålder en viss individ har en given inkomst. En yngre individ med samma inkomst som en äldre kan sägas ha lägre välfärd än den äldre. eftersom den yngre tvingas spara större andel av sin inkomst - och följaktligen konsumerar en mindre del - för att kunna konsumera vid högre ålder. Styrkan i detta argument har förmodligen försvagats för svenska förhållanden i och med ATPreformen och andra socialförsäkringars införande, som inneburit att ett av motiven för ett privat sparande bortfallit. Dessutom kan det kanske hävdas att individensförmâga att omvandla inkomst till konsumtion och välfärd avtar med stigande ålder.

Löntagarfonders finansiering och incidens ~ . . . 15

ras, där alltså individerna grupperas och rangordnas efter storleken på inkomsterna. Den s. k. funktionella inkomstfördelningen avser fördelningen mellan löne- och kapitalinkomster i ekonomin. Det är alltså fördelningen mellan olika inkomstslag, ej mellan olika individgrupper, som står i centrum för intresset. Det kan emellertid hävdas att den funktionella fördelningen i dag har sitt största intresse vid analyser av konjunkturutvecklingen och av ekonomiska tillväxten och att den är mindre intressant ur fördelningspolitisk synpunkt. Anledningen till detta är att det i dag är svårare - än exempelvis för hundra år sedan - att identifiera den funktionella fördelningen mellan löneoch kapitalinkomster med en personell fördelning mellan löntagare och kapitalägare? Samtidigt kan det hävdas att den funktionella fördelningen fortfarande har ett klart fördelningspolitiskt intresse, även om det fördelningspolitiska problem som aktualiseras har en annan karaktär än tidigare. Från den vertikala fördelningens synpunkt är det fortfarande så att andelen kapitalinkomster- särskilt aktieinkomster- år större i de högre inkomstklasserna än i de lägre. Sålunda kan exempelvis en omfördelning från löneinkomster till kapitalinkomster antas innebära en omfördelning till inkomsttagare i de högre inkomstklasserna. Jämfört med tidigare förhållanden har en förskjutning skett från fysiska personer till institutioner vad gäller den del av kapitalinkomsten som avser inkomster av ägarkapital i företagen. Som framgår av avsnitt 4.4.2 har exempelvis i den svenska ekonomin under den senaste 15-årsperioden pågått en kraftig institutionalisering av aktieägandet, där också i många fall institutioner utgör slutliga ägare typfallen är här stiftelser och försäkringsbolag. Som redovisas i avsnitt 4.4.2 är vidare den del av ägarkapitalet som ägs av fysiska personer (hushåll) extremt snedfördelad med en dominans av stora aktieägare. Sålunda ägde 1975 en knapp procent av det totala antalet hushåll 73 procent av de av hushållen ägda aktierna i de svenska börsföretagen. Hur ser då det relevanta fördelningsproblemet ut mot ovanstående bakgrund? För det första bör då konstateras att aktieinkomster utgör en mycket liten del av de totala kapitalinkomsterna i ekonomin. Detta innebär att fördelningen av aktieinkomster ur den totala inkomstdelningens synpunkt är mindre intressant. Det kan å andra sidan hävdas att aktieinkomsterna —och fördelningen av dessa —ur incitamentssynpunkt är av ett centralt intresse, därför att de är i ekonomin knutna till en särskilt viktig del av förmögenhetsmassan ägarkapitalet i företagen. Nu utgör inte ägarkapitalet någon stor del av den totala förmögenhetsmassan - mot den låga andelen aktieinkomster svarar naturligtvis en liten del av förmögenhetsbeståndet. Intresset för ägarkapitalet och dess fördelning motiveras i stället av att detta förmögenhetsslag kan anses särskilt strategisk från inflytandesynpunkt. Detta gäller i hög grad för den debatt, som förts i anslutning till olika förslag om löntagarfonder. Mot bakgrund av ovanstående är det av ett särskilt intresse att studera 5 En sådan bedömning effekterna på fördelningen mellan olika grupper av ägarkapitalet och de till görs exempelvis av Ragnar detta knutna inkomsterna. Frågan är då vilka grupper det är relevant att Bentzel i förordet till jämföra. Med tanke på den fortgående institutionaliseringen av ägandet. där Jungenfelt (1966).

16 Löntagarfonders finansiering och incidens - . . . SOU l98lz79

de fysiska personernas andel sjunker över tiden, förefaller en indelning i två

grupper motiverad, nämligen en grupp bestående av den överväldigande del av hushållen som har små dels aktieinnehav, en grupp bestående av institutioner och den lilla grupp av fysiska personer med ett mycket stora aktieinnehav. Den förra gruppen ges i kapitel 5-7 beteckningen ”löntagare”. medan den senare gruppen benämnes För en närmare kapitalägarei motivering till denna indelning hänvisas till avsnitt 4.4.2.

Det fördelningsproblem. som därmed kommer att stå i centrum när

löntagarfonder förs in i analysen, är fördelningen av ägarkapitalet - och de till detta knutna inkomsterna på löntagare. kapitalägare och löntagarfonder. Jämförelsenormen är därvid den fördelning mellan och löntagare kapitalägare, som kommer att råda i en ekonomi utan löntagarfonder.

Den förmögenhetsomfördelning, som inträder vid ett införande av

får konsekvenser för fördelningen löntagarfonder, av kapitalinkomster med en omfördelning från i första hand kapitalägargruppen till löntagarfonderna.

Denna omfördelning diskuteras i kapitel 7.

1.4.2 Neutral av olika

jämförelse finansieringsalternativ

Incidensen vid olika kommer att bestämmas avgiftsbaser av fondavsättningarnas dimensionering. deras användning och hur avkastningen på fondmed-

len disponeras. Dessa tre faktorer kan sägas utgöra de olika fondsystemens

parametrar (regler om avkastningens användning kan formaliseras genom att

sparbenägenheten ur avkastningen åsätts ett visst värde).

Frågan är då hur man skall uppnå en neutral jämförelse av fördelnings-

verkningarna vid de olika finansieringsalternativen. Denna fråga är framför allt aktuell vid den långsiktiga analysen7. Det som neutralitetsbegrepp - kan lämpligen används i kapitel 7 - där incidensen på lång sikt diskuteras

kallas ”målneutralitet”. är därvid att det är intressant att Föreställningen knyta jämförelsen av de olika finansieringsalternativen till de olika mål som har anförts 7 Vid den kortsiktiga i diskussionen kring löntagarna och kapitaltillväxten.

analysen antas vid varje Problemställningen kan formuleras pâ följande sätt: Hur kommer olika enskilt finansieringsalter- gruppers bidrag till uppbyggnaden av löntagarfonder att skilja sig åt vid olika nativ fondmedlen bli finansieringsalternativ. givet att man garanterar samma grad av måluppfylanvända så att totalefterfrågan i ekonomin lelse med avseende på ett eller flera mål?” Denna allmänna frågeställning kan ej konkretiseras i anslutning till några olika mål som framförts i debatten. påverkas. Ett av de tidigast framförda målen stärkandet av den solidariska 3 Denna formulering av gäller lönepolitiken. Förutom att detta mål är sammansatt till sin karaktär är det frågeställningen har valts dessutom i den eftersom det primära problematiskt meningen att det avser lönestrukturen i intresset gäller fördel- ekonomin. De modeller som kommer till användning i kapitel 5-7 är ningsverkningarna vid formulerade på en högre abstraktionsnivå än den på vilken målet om den olika finansieringsaltersolidariska lönepolitiken återfinns. Denna abstraktionsnivå är nödhögre nativ. Naturligtvis kan för att man skall kunna erhålla kvantitativa man i princip vända på vändig utsagor kring incidensen, problemet och i stället men detta innebär samtidigt att man uppmärksammar endast en lönevaria-

jämföra graden av mål- bel. en genomsnittlig reallön. Detta omöjliggör att man incidensknyter uppfyllelse. givet att jämförelsen till målet och solidarisk lönepolitik. fördelningsverkningarna I debatten kring har det vidare hävdats att det vore skall vara lika. Valet löntagarfonder bygger på en prioritering önskvärt om dessa stimulerade kapitalbildningen i samhället. Till skillnad av incidensjämförelsen. från målet om den solidariska lönepolitikens stärkande är det betydligt

och incidens - . . . 17

Löntagarfonders finansiering

lättare till incidensjämförelsen. Kravet att knyta kapitalbildningsmâlet på målneutralitet kan i detta fall tolkas så att kapitalbestånden skall vara lika stora vid de olika finansieringsalternativen. Den allmänna problemsom betalar vid ställningen preciseras då till att bli en fråga om vilka grupper utvecklas lika i de olika finansieringsalternativ, givet att kapitalbestånden olika alternativen. avser förmögenhetsfördelningen och Två av de övriga mål som framförts inflytandet över kapitalbildningen i företagssektorn. Vad gäller förmögenhetsfördelningsmålet kan man förvänta sig att löntagarfonder, oavsett hur de konstrueras, kommer att få blygsamma effekter på fördelningen av samhällets totala förmögenhetsmassa. eftersom aktiekapitalet utgör en liten del av denna förmögenhet (jfr avsnitt 1.4.1). Som tidigare hävdats utgör emellertid och det därmed förbundna företagskapitalet en aktiekapitalet strategisk del av samhällskapitalet och därför förtjänar speciell uppmärksamhet. Denna tanke tas till utgångspunkt för incidensjämförelsen. Begrepges sålunda en snäv tolkning och avser endast pet förmögenhetsfördelning fördelningen av företagskapitalet. Med denna tolkning av förmögenhetsfördelningsmålet finns ett starkt samband mellan detta och inflytandemålet. Frågan är nu vilken restriktion på parametervalet som garanterar neutralitet med avseende på fördelnings- och inflytandemålet. Entänkbar restriktion är att avgiftsuttagen skall vara lika i kronor räknat för de olika En sådan regel garanterar emellertid inte lika finansieringsalternativen. inflytande vid de olika alternativen. Graden av inlytande är ju inte fråga om löntagarkapitalets absoluta storlek utan om dess andel av det totala företagskapitalet. Vill man därför att de olika finansieringsalternativen skall ge lika inflytande bör restriktionen väljas så att denna andel blir lika stor vid de olika med olika stora avsättningar i kronor avgiftsbaserna, något som är förenligt räknat. Den jämförande problemställningen vid den långsiktiga analysen i kapitel 7 kommer alltså att bli: Vilka grupper betalar vid de olika finansieringsalternativen, under förutsättning att inflytandet och löntagarkapitalets andel av det totala företagskapitalet skall vara lika vid de olika alternativen?

2 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde-

och lönebaserade

avgifter

2.1 Inledning

I detta kapitel skall studeras hur olika typer av avsättningar till löntagarfonder kommer att påverka företagens beslutsfattande på kort sikt. Det enskilda företaget är den centrala beslutsenheten, den enhet som levererar in avgiften och som därmed kommer att utgöra den ”punkt” i ekonomin, varifrån verkningarna sprider sig till löntagare och kapitalägare. Dock kommer vissa resonemang att föras om de senare gruppernas reaktioner. På kort sikt kan företagens kapitalbestånd betraktas som givna till sin storlek och sammansättning. Begränsningen till ett kortsiktigt perspektiv innebär vidare att endast en typ av fondparametrar kommer att uppmärksammas, nämligen avgiftssatserna. Bestämmelser om avkastningens användning antas inte spela någon roll för beslutsfattandet på kort sikt. I detta kapitel användes en partialanalytisk ansats (appendix 1 utgör dock ett undantag). Detta innebär att effekterna på en marknad i taget studeras arbetsmarknaden och varumarknaden. Det är först med en allmän jämviktsmodell man kan studera de samtidiga verkningarna på alla relevanta marknader. Tillvägagångssättet är försvarbart, då i detta kapitel intresset är koncentrerat på initialeffekterna vid en avsättning till löntagarfonder. I de fall företagen får incitament till ett förändrat beteende kan detta resultera i att avsättningen till löntagarfonder, helt eller delvis, vältras över antingen framåt på konsumenterna genom höjda priser eller bakåt på löntagare och/eller kapitalägarel genom sänkta faktorinkomster. Vid båda dessa typer av övervältringar kommer olika individgruppers realinkomster att påverkas; med incidensen avses just den samlade effekten på fördel-

ningenz av realinkomster i ekonomin. Det blir alltsåi princip genom tvâ typer

av effekter som incidensen kommer att bestämmas?

1Eftersom kapitalbeståndet antas vara givet på kort sikt kommer kapitalägarna -i sin egenskap av faktorinkomsttagare - att drabbas även i det fall företagen inte får något incitament till förändrat beteende. 2 Diskussionen syftar inte till att söka formulera några utsagor om effekten på den vertikala inkomstfördelningen - alltså på fördelningen av inkomster mellan individer i olika inkomstklasser- utan inskränkes till de kvalitativa effekterna på den funktionella inkomstfördelningen fördelningen mellan löntagare och kapitalägare. 3 i effekter Uppdelningen via produktprisförändringar och via faktorinkomstförändringar återfinnes exempelvis hos Musgrave (1959), som gör en indelning i verkningar via individernas inkomstkällor (eng. sources of income’) och verkningar via dessas inkomstanvändning (eng. uses of income’).

20 incidensen kort sikt vid . . .

på förädlingsvärde-

Den nu gjorda analytiska distinktionen blir viktig vid diskussionen av

löntagarfondsavsättningarnas effekter på För realinkomstfördelningen.

löntagare, som ju samtidigt är konsumenter, spelar det visserligen mindre roll på vilket sätt övervältringen sker; i båda fallen blir resultatet en sänkt realinkomst.‘ Men det finns konsumenter som inte är löntagare -och för dem är inte typen av övervältring likgiltig, då de drabbas hårdare vid en övervältring framåt på prisernas* Den fortsatta framställningen i kapitlet har följande disposition. I avsnitt 2.2 ges en översiktlig presentation av olika tänkbara avgiftsbaser i anslutning till några starkt förenklade, bokföringsmässiga samband för ett enskilt företag. Dessa samband kommer sedan att omformuleras till en mâlfunktion för företaget, som antages maximera vinsten (avsnitt 2.3). Med hjälp av den starkt förenklade modellen analyseras så verkningarna av en avgift på förädlingsvärdet och omsättningen (2.4) och lönesumman (2.5). Vid sidan av dessa rent teoretiska analyser behandlas i slutet på en lägre abstraktionsnivå av avsnitt 2.4 några speciella frågor rörande förädlingsvärdet som avgiftsbas. I avsnitt 2.6 jämförs explicit ett förädlingsvärdebaserat system med ett lönebaserat - också detta på en lägre abstraktionsnivå. I avsnitt 2.2 presenteras även vinsten som avgiftsbas. men analysen av incidensen på kort sikt vid vinstavsättningar är förlagd till kapitel 3.“

2.2 Avgiftsbaserna — en presentation

I debatten kring löntagarna och företagens kapitaltillväxt har framförts en lång rad förslag till avgiftsbaser vid uppbyggandet av löntagarfonder. Här skall inte ges en presentation av samtliga dessa förslag utan en begränsning görs till ett representativt urval. Följande avgiftsbaser kommer att behandlas, nämligen förädlingsvärdet, lönesumman. vinsten och omsätt- Gemensamt ningen. för dessa är att de samtliga är av fl0deskaraktéir.7 Förädlingsvärdet, lönesumman och vinsten utgör delar av den löpande

4 Vidare antas att löntagargruppen är homogen i det avseendet att en given lönesänkning drabbar alla löntagare lika och att konsumentgruppen är homogen i den meningen att en given prishöjning inte leder till några omfördelningar via användningssidan. En mer disaggregerad analys baseras lämpligen på litteraturen om den ‘representative’ konsumenten (se Muellbauer (1976)). 5 Detta gäller exempelvis för pensionärerna i ett system utan indexering av pensioner. 5 Ett tänkbart alternativ till denna separation skulle ha varit en framställning, där i ett sammanhang behandlats incidensen vid samtliga avgiftsalternativ i anslutning till de ekvivalenssatser som exempelvis återfinns hos Break (1974, s. 131). Framställningen i avsnitten 2.4.1, 2.5 och 3.2 skulle därigenom möjligen blivit något mer kompakt. Å andra sidan bygger ekvivalenssatserna på ett restriktivt antagande. som ei görs i detta kapitel. nämligen att arbetsutbudet är fixt. 7 Med enflödesstorhet avses en ekonomisk storhet som är definierad endast för en viss tidsperiod. Exempel på en sådan storhet är nationalinkomsten ett visst år. Vid sidan av tlödesstorheter talar man i nationalräkenskapssammanhang om beståndsstorheter. som kan definieras vid en viss tidpunkt, exempelvis olika typer av förmögenhetstillgångar. Mellan bestånds- och flödesstorheter finns ett intimt samband genom att vid en kontinuerlig analys svarar mot en viss beståndsstorhet en flödesstorhet. nämligen tidsderivatan för beståndsstorheten.

Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . 21

pro-duktionen. I dessa fall kommer alltså finanseringen av löntagarfonder att ske genom uttag ur den löpande produktionen. För ett enskilt modellföretag, som producerar endast en vara, kan den löpande produktionen tecknas som

py=W+V (1)

p betecknar priset på företagets produkt (eg. enhetsförädlingsvärde), y produktionen i reala termer, W lönesumman och V kapitalinkomsten. Uttrycket py betecknar företagets förädlingsvärde, dvs. marknadsvärdet av företagets produktion med avdrag för utgifter för olika insatsvaror. Företagets omsättning O kan betecknas som

0=py+ply=(p+p.)y (2)

där p, är priset på insatsvaror per producerad enhet. (1) och (2) ger ett samband mellan samtliga avgiftsbaser, alltså omsättningen, förädlingsvärdet. lönesumman och vinsten. Man erhåller

0-p.y=py= W+ V (3)

Detta innebär att om steget tas från det enskilda företaget till hela ekonomin kommer omsättningen att vara större än nationalprodukten, antingen denna räknas brutto eller netto. En avsättning grundad på företagens omsättning kommer därför att ge upphov till kumulativa effekter (omsättningsskatter brukar därför hänföras till de kumulativa skatterna), vilket innebär att man i flera omgångar kommer att avgiftsbelägga ett och samma produktionstillskott. Detta faktum ger upphov till en del snedvridningseffekter, som brukar betraktas som mindre önskvärda.” I det fall man grundar avsättningen till löntagarfonder på omsättningen bygger man in ett incitament till vertikal integration i företagssektorn, då 3 Se ex. Musgrave och avsättningen till fonder blir mindre ju mer vertikalt integrerad produktionen Musgrave (1976 s. 326). är. I en ekonomi med olika grad av integration kommer alltså företag med 9 Detta faktum utgjorde stark integration att gynnas på de andra företagens bekostnad? Detta gör att ett av skälen till att man är mindre lämplig som avsättningsbas. Fortsättningsvis kom- internationellt och även omsättningen mer därför inte detta alternativ att behandlas utom omedelbart i Sverige (1969) övergav i inledningen omsättningsskatten till till avsnitt 2.4. förmån för en skatt på Innan de övriga avgiftsbaserna behandlas är det lämpligt att utveckla Se förädlingsvärdet. uttrycket (1) något. För det första kan lönesumman W skrivas som en Normann (1977 s. 47) produkt av timlönen w och antalet arbetstimmar L, alltså som för en redovisning av allmänna skatteberedningens argumentering W=wL (4) (SOU 1964:25) mot omsen. Kapitalinkomsten V inkluderar räntor på upplånat kapital (R), avskriv- 1“ Här bortses från alla ningar (A) samt vinst på eget kapital (VE). Vinsten på det egna kapitalet kan i komplikationer som sin tur delas upp på företagssparande (netto. S) och utdelningar (U).“ betingas av skattesyste- Sålunda erhålles met inkl. möjligheter till överavskrivningar och andra värderingsreg- V=R+A+VE=R+A+S+U (5) ler.

22 Incidensen kort sikt vid . . .

på förädlingsvärde-

Om (4) och (5) insättes i sambandet (1) erhålles

py=wL+R+A+VE (6)

Ovanstående samband ger förädlingsvärdet i modellföretaget uppdelat på

sina olika komponenter. i vänsterledet är Förädlingsvärdet företagets

bruttoförädlingsvärde, eftersom avskrivningarna A i sambandets ingår högerled. Korrigeras sambandet (6) genom att avskrivningarna dras bort

erhålles

(py),,,=wL+R+V,.; (7)

vilket ger nettoförädlingsvärdet uppdelat på sina delkomponenter.”

2.3 Företagets beslutskriterium kort sikt på

I kommande avsnitt skall undersökas beteende vid modellföretagets införandet av olika 3 typer av avgifter till löntagarfonder. Härför behövs ett 11 beslutskriterium Speciella frågor röran- för företaget och som sådant skall här antas att företaget på

de omfattningen av för- kort sikt söker maximera vinsten. Sambandet (7) omformulerat ger då” ädlingsvärdebegreppet och dess lämplighet som

avgiftsbas behandlas i V5=py-wL—R (8)

avsnitt 2.4.2.

antas 12Vid den statiska, en- Företaget kunna påverka sin vinst endast genom sitt val av

periodiga analysen i det- produktionsvolym y; priset p är exogent givet då företaget förutsättes arbeta ta kapitel kommer avpå en frikonkurrensmarknad. Det enda sätt på vilket företaget kan påverka

sättningar till löntagarproduktionsvolymen är genom variationer i arbetskraftsefterfrågan, efterfonder att få samma som kapitalbeståndet antas givet på kort sikt innebär att R är effekter som motsvaran- (vilket de beskattning. Detta opåverkad av y).

kommer inte nödvändig- Frågan är nu hur företagets arbetskraftsefterfrågan ( = val av produktions-

tvis att gälla inom ramen kommer volym) att påverkas vid en avsättning till löntagarfonder, givet att för en dynamisk modell, företaget i varje ögonblick söker maximera vinsten VE. En jämförelsenorm där företaget antas maxerhålles om man fastlägger vad som kännetecknar imera företagets värde företagets optimala val i

i aktieägarnas händer frånvaro av avgifter. Företagets kortsiktiga produktionsfunktion y antas vara

och där fondavsättningen beroende av antalet arbetstimmar L och ha sedvanliga egenskaper.” återföres till företaget i kräver

Vinstmaximeringsantagandet då att följande villkor är uppfyllt,

form av aktiekapital (se Atkinson nämligen (1972)).

13 Indexeringen av py

y(L)=W/P

tas här bort; fortsätt- (9)

ningsvis kan py beteckna såväl netto- som brutto- Villkoret bestämmer företagets optimala där efterfrågan på arbetskraft, förädlingsvärdet (vad y(L) vid användande anger produktionstillskottet av ytterligare en enhet som väljes är ointressant arbetskraft

(marginalproduktiviteten). I enlighet med traditionell teori antas

på denna abstraktionsatt y(L) avtar när L ökar (se not 14), vilket innebär att företaget får nivå). incitament att minska sin efterfrågan när den reala arbets- 14Produktionen antas på arbetskraft kraftskostnaden i högerledet, öka med antalet arbets- w/p, stiger. I avsnitten 2.4 och timmar, dock i avtagan- 2.5 införes avgifter på 100t procent på de olika

de takt. Detta avgiftsbaserna. påverkar optimivillkoret (9) och därmed företagets

lncidensen kort sikt vid . . .

på förädlingsvärde-

incitament. Det är emellertid inte möjligt att enbart utifrån ett studium av de förändrade incitamenten avgöra vilken grupp som kommer att betala avgiften på kort sikt. Avgörande blir de förhållanden som råder på arbetsmarknaden och på företagets produktmarknad. Mer precist uttryckt blir det en fråga om elasticiteterna i arbetskraftsutbud och i produktefterfrågan. Vid den fortsatta analysen tas därför i förekommande fall steget från det enskilda företaget till marknaden.

2.4 och

Förädlingsvärde- omsättningsbaserade avgifter

2.4.1 En diagrammatisk analys

Vinstfunktionen (8) kan i fallen med förädlingsvärde- och omsättningsbaserade avgifter skrivas som

V;=(1-t)py-wL-R (10)

och

Vo=(1——t/a)py—wL—R5 ta (11)

I vinstfunktionen (11) i det omsättningsbaserade fallet betecknas den på kort sikt konstanta förädlingsgraden med a, där a=p/(p +p,). Detta uttryck, som är mindre än 1 (ett), kan tolkas så att förädlingsgraden är högre ju högre priset på den färdiga varan, p, är, relativt insatsvarupriset per producerad enhet. p,.Avgiftsuttaget t får förutsättas vara mindre än förädlingsgraden a. Optimivillkoren blir i ovanstående fall

_W_. y (L) = Avgift på förädlingsvärdet (12) p(I-I) ———— ta y’(L) Avgift på omsättningen (13)

—p(1:/a)

Eftersom den reala arbetskraftskostnaden - i sambanden högerleden (12) och (13) -i båda fallen kommer att stiga (ceteris paribus), kommer företaget vid såväl den förädlingsvärdebaserade som den omsättningsbaserade avgiften att få incitament att minska sin efterfrågan på arbetskraft och därmed att minska sin produktion. Av (13) framgår att ju lägre förädlingsgraden i företaget är desto ”större incitament får företaget att minska sin produktion. Detta innebär i sin tur att en omsättningsbaserad avgift, givet att avgiftsuttaget är lika stort för samtliga företag, ger en diskriminerande effekt på företag med låg förädlingsgrad (jfr det tidigare resonemanget i avsnitt 2.2 kring omsättningsavgiftens kumula-

”Uttrycket erhålles genom

V0=py-wl_;-R-t(p+p,)y=

=(1—t[)71)—‘)py—wL-R

24 Incidensen kort sikt vid . . .

på förädlingsvärde-

tiva effekter. I fortsättningen behandlas endast det förädlingsvärdebaserade fallet. Qvan har angetts deomedelbara incitament till förändrat företagsbeteende, som uppstår vid införandet av avgiften. Huruvida företagen genom ett förändrat beteende kan övervältra avgiften, helt eller delvis, kommer att vara beroende av elasticitetsförhållandena på arbetsmarknaden respektive varümarknaden, dvs. hur pass kraftigt löntagarna och konsumenterna reagerar på förändringar i lön respektive produktpris. Diskussionen lämnar alltså nu företagsnivån och i stället behandlas marknadsförhållandena i en ekonomi med en vara och en produktionsfaktor.” Företagen antas arbeta på frikonkurrensmarknader (för betydelsen av detta antagande, se not 18). Generellt gäller då att övervältringen blir större ju mindre löntagare och konsumenter reagerar på prisförändringar genom ett förändrat arbetskraftsutbud (vid övervältring bakåt) och en förändrad

varuefterfrågan (vid övervältring framåt). En övervältring bakåt på kapital-

inkomsterna antas inte påverka kapitalutbudet på kort sikt. För att underlätta framställningen diskuteras förhållanfortsättningsvis

dena och varumarknad

på arbetsmarknad var för sig. Ett sådant tillvägagångssätt innebär att man vid diskussionen av arbetsmarknaden ser bördan från källsidan, medan man vid diskussionen av varumarknaden ser bördan från användningssidan. En sådan separation är analytiskt sett problematisk, eftersom de nya jämviktslägena på de båda delmarknaderna - och därmed blandningen av framåt- och bakåtriktad övervältring - bestäms simultant. Den här valda uppläggningen kan försvaras med att syftet är begränsat till en redovisning av vissa kvalitativa resultat. Som ett alternativ genomförs dock i appendix 1 en algebraisk analys, vars resultat bekräftar de slutsatser, som

erhålles genom den diagrammatiska framställningen. Det bör dock noteras

att i appendix analyseras effekterna av en förändring i en existerande avgift på 1° Den generella avgiften förddlingsvärdet- alltså inte effekterna vid införandet av en ny avgift- vilket på förädlingsvärdet antas gör att resultaten inte i alla detaljer är identiska. användas på ett sådant till Övervältring Möjligheten bakåt på lönerna kommer att vara avhängig sätt att efterfrågan i av utbudsförhållandena på arbetsmarknaden. I diagram 2.1 och 2.2 ekonomin ej förändras illustreras två fall, där i det första (fall A) utbudet av arbetskraft är jämfört med situationen före fondavgiftens infö- oberoende av reallönen w/p - utbudet är helt oelastiskt - medan i det andra rande. fallet (fall B) utbudet är beroende av reallönen.

Diagram 2.1 lncidensen sedd från källsidan vid ett helt oelastiskt arbetskraftsutbud (fall A).

Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . 25

Ulâ

lw/plb (w/plo (w/pln

Diagram 2.2 Incidensen sedd från kål/sidan »vid ett elastisk! (zrbelskmflsutbud (fall B).

I båda diagrammen har lagts in kurvor för efterfrågan på arbetskraft (U-kurvorna). där den negativa lutningen förklaras av att ett tillskott av arbetskraft. vid givet kapitalbestånd. ger ett positivt. men avtagande. bidrag till produktionen. Införandet av en avgift på förädlingsvärdet kan tolkas som att värdet av arbetskraftens marginella produktionstillskott vid en given arbetskraftsnivå sänkes genom fondavsättningen. sett utifrån företagens horisont. Diagrammatiskt illustreras detta av att efterfrågekurvorna för arbetskraft vrides nedåt (från de heldragna till de streckade kurvorna) i proportion till avgiftens storlek. Av figurerna framgår hur en avvikelse

uppkommer mellan reallönen brutto, (w/p),_ (= arbetskraftens marginalpro-

duktivitet brutto). och reallönen netto,

(w/p).

Fördelningen av avgiftsbördan på kort sikt mellan företagens ägare och löntagarna blir beroende av utbudsförhållandena på arbetsmarknaden. I det fall utbudet är helt oelastiskt kommer bördan av avgiften att fördelas mellan löntagare och kapitalägare i proportion till deras inkomstandelar: Reallönen, liksom räntabiliteten, sänkes med samma procentsats som avgiften på förädlingsvärdet.” I detta fall förändrar inte företagen på kort sikt produktionsvolymen, vilket i sin tur innebär att det inte uppstår några effekter på varumarknaden. Med detta synsätt kommer hela incidenseffekten att göra sig gällande via verkningar på inkomstkällsidan, medan några effekter via användningssidan ej uppstår. I det fall arbetskraftsutbudet är elastiskt kommer incidensverkningarna att bli mer komplicerade. Löntagarna kommer att minska sitt arbetskraftsut- 17 Som framgår av apbud, vilket medför att de i sin egenskap av löntagare undviker en del av den pendix l sker i detta fall ingen övervältring frambörda som faller på dem i fall A. Fall B innebär också att företagen drar ner åt. Lönesumman redusin produktion, vilket minskar utbudet på varumarknaden. ceras med faktorn (1-I). Vid ett elastiskt arbetskraftsutbud uppkommer alltså en effekt via vilket innebär att före- användningssidan. Storleken på denna kommer att vara beroende av tagens överskott kapitalinkomsterna - blir varuefterfrågans priselasticitet. Situationen på varumarknaden illustreras i V=(l—!)py—w(l—I)L= diagram 2.3. (1—t)(p_v-wL). alltså Vid diagramkonstruktionen har antagits att arbetskraftsutbudet är bero- en reduktion med fakende av reallönen, ej nominallönen. Detta förklarar - som visas i appendix 1 torn (l-I).

26 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . sou 1981:79

p

Pt

po

Diagram 2.3 Incidensen yd sedd från användningssidan. Y — varför utbudskurvan på varumarknaden blir vertikal och oberoende av priset. I det fall man i stället arbetat med en förutsättning om s. k. hos arbetskraften - att arbetskraftsutbudet antas beroende penningillusion av nominallönen, ej reallönen - hade i stället varuutbudskurvan varit positivt lutande. Diagramkonstruktionen förutsätter däremot att penningillusion råder på varumarknaden, en förutsättning som åtminstone partiellt kan motiveras med att varuefterfrågan delvis utgörs av utlandets efterfrågan på svenska produkter. Antagandet om penningillusion på varumarknaden utgör en förutsättning för att det skall vara möjligt att separera övervältring framåt från övervältring bakåt. En avgift på förädlingsvärdet kan vid ett elastiskt arbetskraftsutbud - se - tolkas som att varuutbudskurvan Y‘ återigen appendix diagrammatiskt förflyttas åt vänster till Yf. Avgiftens övervältring framåt på konsumenterna blir beroende av hur pass känslig dessas efterfrågan är för prisförändringar. Varuefterfrågans priselasticitet ges av lutningen på efterfrågekurvan, Y“, där

en flackare kurva innebär en högre priselasticitet. Övervältringen framåt blir

större ju mer oelastisk efterfrågan är. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras (a) att möjligheterna till övervältring bakåt på lönerna ökar ju mer oelastiskt arbetskraftsutbudet är och (b) att möjligheterna för övervältring framåt ökar ju mer oelastisk varuefterfrågan är.” 18 Dessa resultat har erhållits under antagande om fri konkurrens på varu- och arbetsmarknader. Ur kvalitativ synpunkt förändras emellertid inte resultaten i de fall det råder monopolistiska förhållanden på någon av marknaderna. Kvantitativt blir givetvis resultaten annorlunda. men eftersom i huvudfallet inte gjorts några kvantitativa preciseringar finns inte heller här någon anledning att göra så. Antag att det råder monopolförhållanden på varumarknaden. Detta innebär att den efterfrågekurva företaget ställs inför är den negativt lutande kurvan för marknadsefterfrågan till skillnad från frikonkurrensföretaget. som ställs inför en helt elastiskt efterfrâgekurva. Monopolföretaget kan till skillnad från frikonkurrensföretaget påverka marknadspriset genom sitt varuutbud och erhåller en monopolvinst. Men ur incitamentssynpunkt och vad gäller möjligheterna till övervältring finns inga principiella skillnader jämfört med frikonkurrensfallet. Liksom i detta fall iir varuefterfrågans priskänslighet och arbetskraftsutbudets lönekänslighet avgörande. Ju mer elastisk - ceteris paribus - varuefterfrågan är. i desto högre grad kommer bördan att falla på företagens ägare och ju mindre elastisk - ceteris paribus arbetskraftsutbudet är, i desto högre grad kommer bördan att falla på löntagarna.

Incidensen kort sikt vid . . . 27

på förädlingsvärde-

Därmed har analysen förts så långt det är möjligt inom ramen för den statiska kortsiktsmodellen. För att kunna komma vidare är det nödvändigt att föra ner diskussionen på en lägre abstraktionsnivå. Flera av de problem, som då aktualiseras, är emellertid gemensamma vid såväl avsättningar på förädlingsvärdet som på lönesumman. Dessa problem behandlas därför i avsnitt 2.6, efter det teoretiska avsnittet om den lönebaserade avgiften.

2.4.2 Några avgränsningsfrågor vid en förädlingsvärdebaserad avgift

I detta avsnitt skall kortfattat diskuteras några tänkbara alternativa utformningar av en förädlingsvärdebaserad avgift. Det kan därvid vara lämpligt att utgå från en karakteristik av den i Sverige existerande momsen. som utgör en tänkbar förebild vid utformningen av en förädlingsvärdebaserad avgift.” Den svenska momsen omfattar i princip endast konsumtionsvaror. vilket innebär att dess bas utgörs av den privata bruttonationalprodukten med avdrag för bruttoinvesteringar. För de enskilda företagen beräknas det skattepliktiga beloppet genom att omsättningssumman reduceras med utgifterna för de varor - inkl. investeringsvaror - som momsbelagts i tidigare led. Denna typ av skatt brukar kallas för en mervärdeskatt av konsumtions-

typ eller K-moms (-proms).2“

Mervärdeskatten beräknas tekniskt genom en avdragsprincip, som innebär att företagen från skatten på försäljningen får dra all skatt som påförts företagens leverantörer. Vidare gäller att exporten är befriad från moms. vilket uppnås genom att exportörerna vid sidan av avdraget för leverantörernas moms befrias från moms på sin försäljning. Detta medför att exportörerna netto får tillbaka den skatt som betalats i tidigare led. Å andra sidan är importen momsbelagd, vilket innebär att i Sverige konsumerade varor beskattas, oavsett om de har producerats inom landet eller ej. Denna karakteristik av momsen aktualiserar två avgränsningsproblem vid en förädlingsvärdebaserad avgift, dels den omfattning den avsättningsgrundande basen skall ha, dels hur exporten och importen skall behandlas. Den nuvarande momsen innebär att det är företagens nettoförädlingsvärde reducerat med utgifter för nettoinvesteringar som skattebelastas. Ett 19 För en utförlig diskusalternativ till detta är att dessa utgifter inkluderas i avgiftsbasen. Ett ännu sion av egenskaperna mer bredbasigt alternativ representeras av bruttoförädlingsvärdet. där även hos olika typer av mervärdeskatter hänvisas avskrivningarna ingår i avgiftsbasen. Gemensamt till Normann (1977). Se för avgifter på brutto- och nettoförädlingsvärdet (BNP- resp. även Bruttoskaltekom- I-moms) är att de i likhet med en avgift på omsättningen (se avsnitt 2.2) ger mitténs betänkande (Ds upphov till vissa kumulativa effekter - under förutsättning att övervältringen B 1979:3). Framställsker framåt (se Normann (1977), avsnitt 4.3). Ur resursallokeringssynpunkt ningen i detta avsnitt har därför dessa båda baser en nackdel jämfört med en konsumtions- bygger i hög grad på dessa arbeten. moms. I det fall utformas som en l-moms skall avskrivningarna 2° De skatter, som har avgiften exkluderas brutto- resp. nettonatiofrån avgiftsunderlaget. Detta innebär att det blir nödvändigt att nalprodukten som baser. precisera vilket avskrivningsbegrepp, som skall ligga till grund för avgifts- kan kallas BNP-moms beräkningen. Därmed blir det i sin tur nödvändigt att ta ställning till flera av (-proms) resp. I-moms de avvägningsproblem som gäller vid nettovinstbeskattningen. Utifrån ett (-proms).

28 Incidensen kort sikt vid

på förädlingsvärde- . . .

krav på enkelhet finns det alltså skäl att inte utforma avgiften som en I-moms. Vad som just konstaterats innebär alltså att i praktiken står valet mellan en avgift på bruttoförådlingsvärdet och en motsvarighet till den nuvarande momsen. Hur förhåller sig då dessa alternativ till varandra vad avser fördelningsverkningarna? I det fall avgiften övervältras framåt kan en moms förväntas ha en regressiv fördelningseffekt genom att låginkomsttagarna på grund av en högre konsumtionsandel drabbas relativt sett hårdare än höginkomsttagarna. Denna regressiva effekt torde i det fall försvagas bruttoförädlingsvärdet väljes som avgiftsbas. En argumentation för denna ståndpunkt återfinns hos Normann (1977. s. 45-46). Denne hävdar att priserna på investeringsvaror höjs på kort sikt. vilket reducerar investeringsprojektens förväntade avkastning: något som i sin tur via en reducerad avkastning på sparande i högre grad drabbar hushåll med höga inkomster än låginkomsthushållen.” Vad gäller av

omfattningen förädlingsvärdebegreppet bör slutligen

noteras ett problem. som har att göra med företagskapitalets uppdelning på eget och upplånat I bruttokapital. och nettoförädlingsvärdet inkluderas såväl till eget kapital som till upplånat kapital. Frågan är ersättningen emellertid om den senare ersättningen skall ingå i basen för fondavsättningarna. Man ställs inför det principiella valet att antingen låta hela förädlings-

värdet - räknat brnutto

eller netto - vara avgiftsgrundande eller att exkludera räntebetalningarna. Det är ofta svårt att veta vilket som avses. när det

förädlingsvärdebegrepp.

i debatten talats om en avgift på förädlingsvärdet. I de fall en avgift på förädlingsvärdet uppfattats som en kombination av vinstdelning och en lönebaserad avgift kan hävdas att man då måste avse förädlingsvärdet exkl. räntebetalningar. eftersom vinstdelningen avser nettovinsten. där räntebetalningarna dragits från bruttovinsten. För att kunna avgöra huruvida räntebetalningarna skall inkluderas eller ej i avgiftsbasen fordras en detaljerad analys av de ekonomiska verkningarna vid de olika alternativen. En sådan analys genomförs inte här och inte helleri diskussionen av de långsiktiga verkningarna - där den sett hör principiellt hemma. Det kan därför vara motiverat att här ett göra kortfattat påpekande. Skillnaderna mellan de olika alternativen blir av större förmodligen intresse först när företaget tilldelas andra målsättningar än den som förutsatts idetta kapitel, maximering av vinsten. En sådan kompletterande målsättning skulle exempelvis kunna vara att företagsledningen har ett intresse av att hålla nere fondavsättningarna. antingen av kontrollskäl och/eller för att undvika en finansiell börda. I det fall avsättningen då grundas på ett 21 Resonemanget i huvudtexten gäller fördelningseffekterna på kort sikt. Huruvida den fördelningspolitiska vinsten vid ett val av ett mer bredbasigt avgiftsalternativ resonemanget ovan är tillämpligt även vid en I-moms- blir bestående på lång sikt beror av kapitalutbudets känslighet för en reduktion i avkastningen. I kapitel 9 ges argument för att kapitalutbudet är i stort sett helt elastiskt, vilket innebär att en reduktion i avkastningen ger kraftiga incitament till ett minskat kapitalutbud. I en växande ekonomi medför detta en dämpning av investeringstillväxten. Därigenom kommer den kortsiktiga bördan på kapitalinkomsterna på lång sikt att vältras över på reallönerna, då tillväxten i de senare kan antas bero positivt av kapitalbildningstakten.

Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . 29

förädlingsvärde definierat exkl. räntebetalningar förefaller det sannolikt att man bygger in incitament för företagsledningen att redovisa låg nettovinst och att finansiera sin expansion med upplånat kapital. Ett sådant beteende undviks i det fall man i avgiftsbasen inkluderar räntebetalningar. Avslutningsvis skall kortfattat beröras behandlingen av exporten och importen i ett system med förädlingsvärdebaserade avgifter. Den centrala frågan gäller om avgifterna skall vara gränskorrigerade eller ej. I det förra fallet undantas exporten medan importen avgiftsbeläggs - den nuvarande momsen är sålunda ett exempel på en gränskorrigerad avgift. I det senare fallet är det inte varornas destination utan deras ursprung som blir avgörande för om de skall avgiftsbeläggas eller ej; vid en icke-gränskorrigerad avgift är det följaktligen produktionen i Sverige (inkl. exporten) som avgiftsbeläggs

medan importen blir avgiftsbefriad.”

Gränskorrigeringen kan förväntas ha betydelse för övervältringens riktning. Sålunda är det rimligt att anta att gränskorrigeringen av den nuvarande momsen i kombination med uppbördstekniken - den tidigare nämnda avdragsprincipen - underlättar en övervältring framåt på priserna i Sverige. Definitionsmässigt gäller också att det inte finns något motstånd hos exportörerna att ta över skatten på insatsvarorna. eftersom de automatiskt kompenseras för denna. Det finns inget skäl att tro att övervältringen skulle bli annorlunda i de fall ett mer bredbasigt avgiftsalternativ skulle väljas. åtminstone inte på kort sikt.” Företas ingen gränskorrigering av avgiften torde en övervältring framåt försvåras. Särskilt i den konkurrensutsatta sektorn kommer ett motstånd att föreligga mot att höja priserna. eftersom detta skulle försätta såväl exportföretagen som de importkonkurrerande företagen i ett sämre konkurrensläge. Detta faktum ökar företagens strävan till övervältring bakåt på faktorinkomsterna. Av detta följer också att i den mån kapitalinkomsterna reduceras kommer en icke-gränskorrigerad avgift att påverka investeringarna negativt -i första hand i jämförelse med en gränskorrigerad motsvarighet till den nuvarande momsen. 23 Bruttoskattekommittén (Bruttoskatter. DS B 1979:3) valde att reservera benämningen 2.5 Lönebaserad ‘moms’ för gränskorri-

avgift

gerade avgifter medan proms utgjorde en sam- Den rent teoretiska analysen av en lönebaserad avgifts kortsiktiga incidenslande beteckning för verkningar kan göras mycket kortfattad. Den diagrammatiskt baserade icke korrigerade avgifavsnitt kan nämligen appliceras även vid en diskussion ter. analysen i föregående av den lönebaserade avgiften. Resultaten blir också i detta fall beroende av 33 Däremot kan som elasticiteterna i arbetskrafts- och varuutbud. berörts i not 20 effekterkan vinstfunktionen skrivas na på längre sikt bli Analytiskt (8) vid en lönebaserad avgift annorlunda genom att som de höjda kapitalvarupriserna via en negativ

V,_=py-w(1+t)L-R (14) effekt på investerings-

projektens avkastning blir i detta fall kan påverka kapitalut- Optimivillkoret budet negativt och därmed reallöneutvecklingy(L)=w(1+I)/p (15) en.

30 Incidensen på kort sikt vid . . . förädlingsvärde-

Ilikhet med situationen vid den förädlingsvärdebaserade avgiften kommer här, ceteris paribus, reala arbetskraftskostnad företagets högerledet i - att stiga. Detta innebär att företaget får ett incitament att sambandet (15) minska sin efterfrågan på arbetskraft och därmed att minska sin produktion. Huruvida de förändrade incitamenten resulterar i minskad verkligen produktion blir nu liksom vid införandet av en förädlingsvärdebaserad avgift beroende på arbetskraftsutbudets och lönekänslighet varuefterfrågans priskänslighet. Ju okänsligare arbetskraftsutbudet är för löneförändringar desto större är möjligheterna till övervältring bakåt på löntagarna. Vid ett helt oelastiskt arbetskraftsutbud kan hela avgiften övervältras. Vidare är möjligheterna till övervältring framåt på konsumenterna större ju mer okänsliga dessa är för prisförändringar. För att erhålla mer definitiva resultat rörande den kortsiktiga incidensen är det nödvändigt att den använda statiska metoden komplettera med dynamiska och institutionella överväganden. Ett sådant förfaringssätt- som i nästa avsnitttillämpas kan tolkas så att man söker ge en icke-formaliserad innebörd åt de olika elasticitetsförhållandena.

2.6 Förädlingsvärdebaserade och lönebaserade

systern - en

jämförelse

I detta avsnitt skall verkningarna på kort sikt vid förädlingsvärde- och lönebaserade system analyseras på en lägre abstraktionsnivå än i tidigare avsnitt. Diskussionerna och slutsatserna blir också mer tentativa till sin karaktär. I ett första avsnitt kommenteras betydelsen av de institutionella former i vilka avsättningar till löntagarfonder kan tänkas ske. Ett av alternativen är därvid att avsättningarna görs i anslutning till de centrala löneförhandlingarna. I detta fall blir det nödvändigt att diskutera i vilken utsträckning detta påverkar lönebidlningen på lägre nivåer i ekonomin. Detta aktualiserar frågan om vilka möjligheter löntagarorganisationerna centralt har att bestämma lönebildningen på dessa lägre nivåer. Den riktning, i vilken övervältringen sker. torde vidare vara beroende av det ekonomiska läge i vilket avsättningen sker. Det är naturligt att anknyta diskussionen av denna fråga till de tidigare påpekandena om lönepolitikens möjligheter. De hittills berörda frågorna är sådana där problemen i stort är oberoende av om man antar att avsättningen grundas eller på förädlingsvärdet lönesumman. Som en sista fråga kommer emellertid att i ett speciellt avseende explicit beröras skillnaderna mellan de olika avgiftsbaserna, nämligen vad gäller deras effekter på företag med olika kapitalintensitet i produktionen. Under förutsättning att den solidariska är lönepolitiken finner man därvid framgångsrik att det finns skäl att tro att en avgift på förädlingsvärdet diskriminerar de kapitalintensiva företagen ur kostnadssynpunkt. Innan de nu presenterade frågorna behandlas kan det emellertid vara

Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . 31

befogat att på ett par punkter anknyta till den nyss förda teoretiska diskussionen. För det första konstaterades där att möjligheterna till övervältring bakåt var beroende av arbetskraftsutbudets lönekänslighet. Man kan då fråga sig hur det förhåller sig med lönekänsligheten vad gäller den svenska arbetsmarknaden. Utan att ha stöd av empiriska undersökningar är det svårt att ha någon definitiv uppfattning om arbetskraftsutbudets elasticitet på kort sikt. Ett skäl till att utbudet kan förmodas vara relativt oelastiskt är att majoriteten löntagare har små möjligheter att variera sin arbetstid på grund av olika institutionella förhållanden. Däremot kan på längre sikt arbetsutbudet för olika grupper komma att förändras genom exempelvis arbetstidsförkortningar. På kort sikt torde alltså utbudet vara relativt okånsligt för löneförändringar. Detta innebär - ceteris paribus - att det föreligger stora möjligheter till övervältring bakåt. Nu är det å andra sidan så - och detta är en andra återkoppling till den tidigare diskussionen — att för löntagarna spelar det mindre roll om övervältringen sker bakåt eller framåt eftersom i båda fallen deras realinkomster påverkas negativt. Däremot är övervältringens riktning intressant för exempelvis pensionärerna —under förutsättning att pensionsutvecklingen inte påverkas av avgiften via indexering. Av vad som just konstaterats följer att det finns skäl att något tona ned betydelsen av i vilken riktning övervältringen sker. För de kortsiktiga verkningarna blir i stället övervältringens snabbhet av relativt sett större betydelse. Principiellt gäller då att ju längre tid övervältringen tar desto större blir effekterna på sysselsättning och investeringar. I själva verket är snabbheten i övervältringen avgörande för om reallöneminskningen kommer att ske omvägen via en neddragning av den allmänna aktivitetsnivån i ekonomin med minskad arbetskraftsefterfrågan eller mer direkt via en reduktion av löneökningarna.

2.6.1 Den institutionella ramen vid beslut om löntagar-

fondsavsättningar

Beslut om avsättningar till löntagarfonder kan i princip ske på två olika sätt. I det ena fallet tar sig avsättningen formen av en lagstadgad avgift, som införes genom riksdagsbeslut. I det andra fallet beslutar arbetsmarknadens parter i anslutning till löneförhandlingarna om avsättningar till Iöntagarfonder. som då alltså är resultatet av ett kollektivavtal. I det fall fondavsättningarna tillkommer genom riksdagsbeslut är det naturligt att fråga sig om effekterna skulle komma att skilja sig från dem som följer av vanliga moms- eller arbetsgivaravgiftshöjningar. Om avgiften utformas som en gränskorrigerad avsättning på förådlingsvärdet finns det ingen anledning att tro att verkningarna skulle skilja sig från dem vid en vanlig momshöjning, alltså en relativt snabb övervältring framåt på priserna. I det fall avgiften grundas på förädlingsvärdet. men utan gränskorrigering. eller på lönesumman ökar sannolikheten för en övervältring bakåt på faktorinkomsterna. I detta avsnitt bortses från den betydelse det ekonomiska läget kan ha för övervältringens snabbhet (denna fråga behandlas i avsnitt 2.6.2) och i stället

32 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . .

skall kommenteras en fråga. som rönt ett stort intresse i anslutning till skatteomläggningarna i den svenska ekonomin under 1970-taIet. nämligen möjligheten för en omedelbar s. k. avräkning i anslutning till avtalsförhand-

lingarna. Motiven och verkningarna av de s. k. Hagauppgörelserna” har diskuterats utförligt av Göran Normann (1977). Skattekomponenten i dessa uppgörelser innebar i korthet att en inkomstskattesänkning kombinerades med en höjning av arbetsgivaravgifterna. Bakgrunden till dessa åtgärder var den under 1970-talet för stora löntagargrupper elasticiteten i inkomst sjunkande efter skatt? som innebar att det gradvis blev allt svårare för löntagarorganisationerna att erhålla ett tillfredsställande utbyte vid avtalsförhandlingarna. Normanns bedömning av Hagauppgörelserna är att inkomstskattesänkningarna med stor sannolikhet ledde till en omedelbar övervältring bakåt av arbetsgivaravgiftshöjningen (Normann (a. a.. s. 61)).3° Bortsett från Normanns diskussion saknas i litteraturen en analys av på vilket sätt avgiftshöjningar påverkar lönebildningsprocessen på olika nivåer. Såväl teoretiskt som empiriskt är kunskapsläget oklart. Den fortsatta diskussionen måste därför i huvudsak uppfattas som en probleminventering. där slutsatserna är osäkra. En grundläggande utgångspunkt kan dock fastläggas. Den avtalsmässiga i den svenska ekonomin 34 Officiella presentatiolönebildningen är resultatet av förhandlingar mellan ner av de olika rege- tvâ parter, där såväl löntagare som arbetsgivare påverkar utfallet. Huruvida ringsförslagen återfinns det sker en avräkning av en avgiftshöjning är därför inte enbart en fråga om i prop. 1974 232. (Haga en intern avvägning inom löntagarkollektivet. En avgiftshöjning påverkar I), prop. 1975:92 (Haga inte bara löntagarsidans lönekrav utan också. och kanske framför allt. II) och prop. 1975/ arbetsgivarsidans lönebud. 761217 (Haga Ill). Erfarenheterna av Hagauppgörelserna under 1970-talet är inte direkt 35 Elasticiteten i inkomst efter skatt anger den tillämpliga, när det gäller att förutsäga övervältringen av en framtida procentuella förändring- löntagarfondsavsättning. Anledningen är naturligtvis att en avgörande en i inkomst efter in- komponent i Hagauppgörelserna var justeringarna av inkomstskatteskalan. I komstskatter och arbets- frånvaro av en sådan justering i anslutning till fondavsättningen kan man givaravgifter vid en enrimligen inte räkna med en omedelbar avräkning. Mot detta kan hävdas att procentig förändring i bruttolönen (kontantlö- till skillnad från en vanlig arbetsgivaravgiftshöjning är med fondavsättningen ner + arbetsgivaravgif- förknippad en förmånssida i och med att löntagarna kan utöva ett inflytande ter). Se Normann över fondmedlens Huruvida denna förmänssida användning. är tillräckligt (1977), ss. 69-70. stark för att motivera är emellertid lägre lönekrav omöjligt att avgöra på 26 av lön- Förbättringen förhand. En faktor, som minskar sannolikheten för en avräkning, är att tagarnas disponibla inavsättningen är i form av en lagstadgad avgift. fastställd på hög nivå i det komster uppnåddes dock ekonomiska och politiska systemet. något som kan försvåra att den till priset av en långsammare utveckling av accepteras på lägre nivåer i systemet. skatteintäkterna än den Vad som just konstaterats gör det naturligt att föra över diskussionen till som skulle skett utan det fall då avsättningarna i stället sker genom kollektivavtal i anslutning till en skatteomläggning. löneförhandlingarna. Vid centrala avtal blir det då frågan om att fördela ett 37 Ett problem som inte givet utrymme för bruttolöneökningar och på på kontantlönehöjningar behandlas här är vilken fondavsättningar. Utrymmet antas därvid definierat ex ante och oberoende betydelse individuellt av fördelningen mellan löneökningar och fondavsättningar. Mer eller mindre ägda andelar kan ha för möjligheten till avräk- definitionsmässigt bör då gälla att sannolikheten för en avräkning är större än ning. i det fall avsättningarna sker genom riksdagsbeslut. helt enkelt därför att

Incidensen kort sikt vid . . . 33

på förädlingsvärde-

ur löntagarnas synpunkt ses som ett substitut för kontantfondavsättningen löneökningar. Nu bör man emellertid skilja mellan en eventuell avräkning i de centrala förhandlingarna och huruvida denna accepteras på lägre nivåer på arbetsmarknaden. Det är svårt att se att det senare problemet i något väsentligt avseende problemet att få centrala Iöneavtal skiljer sig från det allmänna accepterade lokalt. svårigheterna har här för det första att göra med det

faktum att arbetsmarknadsläget - som i olika undersökningar” visat sig vara

den mest betydelsefulla faktorn bakom löneutvecklingen -inte är identiskt över hela arbetsmarknaden. För det andra föreligger en tidseftersläpning från det att centrala avtal omsätts i lokala och under den tid som förflyter kan arbetsmarknadsläget ha hunnit förändras. _7

_‘ii1A1>r(uvidaV det blir svårare att uppnå en lokal acceptans av centralt

beslutade fondavsättningar än vad det är att få centrala löneavtal accepterade torde bl. a. bero på efter vilka allmänna principer lönekraven formuleras. Om lönekraven är baserade på ett strikt utrymmestänkande - där utrymmet är gemensamt definierat av löntagare och arbetsgivare genom exempelvis EFO-modellen - och om fördelningen av utrymmet mellan kontantlöneökningar och övriga förmåner lokalt tillmätes ett mindre intresse kommer inga särskilda problem att uppstå. I detta fall kommer eventuella avvikelser mellan lokala kontantlöneökningar och det centrala avtalet att bero enbart på att man uppfattar det totala utrymmet olika på lokal och central nivå och inte inte lokalt accepterar den centrala fördelningen av på att man utrymmet. Om däremot lönekraven baseras på en viss målsatt utveckling av löntagarnas realinkomst efter skatt kan problem uppstå redan på central nivå. I detta fall kan nämligen det totala utrymmet vara så litet att de nettolöneökningar. som ger den önskade realinkomstutvecklingen. tillsammans med fondavsättningen överstiger utrymmet. som detta definieras av arbetsgivarna enligt exempelvis EFO-modellen. I ett sådant läge är det över huvud taget tveksamt om några fondavsättningar kommer till stånd. I ett annat ekonomiskt läge — med ett större utrymme - uppstår problem med lokal avräkning först när det föreligger avvikelser mellan lokala och centrala krav beträffande realinkomstutvecklingen. Hittills har förutsatts att fondavsättningarna kommer till stånd antingen genom riksdagsbeslut eller genom centrala kollektivavtal. Vid avsättningar aktualiseras inga avräkningsproblem. eftersom genom lokala kollektivavtal man får anta att avtalet avspeglar det lokala löntagarkollektivets relativa av kontantlöneökningar och andra förmåner. Det bör i detta värdering 23 Se exempelvis L. Jasammanhang observeras att ett fondsystem, som enbart bygger på lokala cobsson-A. Lindbeck kollektivavtal, eventuellt förutsätter en annan uppsättning lönepolitiska mål (1969). mellan än de som i dag gäller på den svenska arbetsmarknaden. Sambandet 29 Denna fråga behandlönepolitik och fondsystem ligger emellertid utanför ramen för denna las i en kommande studie av Berndt Öhman diskussion.” för löntagarfondsutredningens räkning, Lönei olika politik och löntagarfon-

2.6.2 Övervältring konjunkfurlägen

der. i Som referensram vid en diskussion av fondavsättningarnas övervältring 3° Se Lönebildning och olika konjunkturlägen väljes lämpligen den s. k. EPC-modellen? I denna samhällsekonomi (1968).

34 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . .

indelas som bekant den svenska ekonomin i en konkurrensutsatt och i en skyddad sektor. Det årliga utrymmet för löneökningar antas vara bestämt som summan av produktivitetstillväxt i K-sektorn samt de internationellt bestämda prisstegringarna på denna sektors produkter. Marknadskrafter och solidarisk lönepolitik bidrar till att löneökningarna i K-sektorn kommer att styra löneökningarna i S-sektorn. Detta innebär i sin tur att priserna på S-sektorns produkter stiger, eftersom produktivitetstillväxten i denna sektor normalt är lägre än i K-sektorn och eftersom lönsamheten inte alltför mycket kan avvika från den i K-sektorn. EFO-modellen har under senare år. mot av 1970-talets bakgrund utveckling, kommit att ifrågasättas vad gäller såväl dess lämplighet som normativ modell som dess förklaringsvärde som positiv modell. En kritisk granskning av EFO-modellen återfinnes i Calmfors (1979) och i en rapport från SNS:s konjunkturråd H (1980).

Kritiken kan sammanfattas i tre punkter. För det första förutsätter en

normativ användning av modellen att K-sektorn är så stor att den ger en produktion vid fullt kapacitetsutnyttjande. som möjliggör jämvikt i bytesbalansen. Detta villkor har under stora delar av l970-talet inte varit uppfyllt. För det andra försvåras användningen av tumregeln i det fall man har stora variationer i den internationella inflationstakten och i det fall företagen i K-sektorn som en föjd av en snabb inhemsk kostnadsutveckling sätter priser på sina produkter, som avviker från världsmarknadspriserna. Båda dessa fenomen har iakttagits under 1970-talet. För det tredje kan en för snabb lönekostnadsutveckling driva fram en av rationaliseringar betingad produktivitetsstegring. som gör att man i efterhand kan konstatera att kostnadsökningarna legat inom EFO-utrymmet. Men detta har då skett till priset av en minskning av K-sektorn (jfr den första kritikpunkten). Ovanstående kritik och reservationer bör hållas i minnet när det i fortsättningen talas om löneökningsutrymme. Vidare förutsätts att antagandet om fasta växelkurser - i EFO-modellen grundläggande -tolkas på så sätt att statsmakterna klart deklarerar att man inte kommer att ändra den svenska kronans värde för att korrigera eventuella verkningar av fondavsättningar och löneökningar. Vid en diskussion av övervältringsmöjligheterna i olika konjunkturlägen är det viktigt att precisera huruvida företagen vid införandet av avgiften befinner sig i jämvikt eller ej. I det senare fallet kan man tänka sig att företagen exempelvis i en högkonjunktur inte hunnit höja priserna till jämviktsnivån. Om man i ett sådant läge inför en avgift på förädlingsvärdet kan man inte tala om en övervältring framåt vid höjda priser. om höjningen bara representerar en anpassning till jämvikt. som ändå skulle ha kommit till stånd. I den fortsatta diskussionen förutsättes med hänsyn till ovanstående att företagen befinner sigi jämvikt. Möjligheterna till övervältring framåt blir då beroende på priselasticiteterna (i jämvikt). När det talas om köpmotstând och små möjligheter till övervältring framåt skall detta tolkas som att dessa priselasticiteter förutsättes vara små. och tvärtom vid stora övervältringsmöjligheter. Storleken på dessa priselasticiteter är en empirisk fråga. som det inte har funnits möjlighet att undersöka: här antas att elasticiteten är mindre i hög- än i lågkonjunkturer.

Incidensen kort sikt vid . . . 35

på förädlingsvärde-

I ett recessionsläge” är efterfrågan på såväl arbetsmarknader som

varumarknader svag. Detta innebär för det första att det totala löneökningsutrymmet är litet. I det fall en fondavsättning görs i ett sådant läge kommer förmodligen beredvilligheten att lokalt acceptera en avräkning av denna att vara ganska liten.” Detta är en bedömning som har gjorts vid en diskussion av en arbetsgivaravgiftshöjnings verkningar i ett recessionsläge. Möjligen kan det faktum att det här är fråga om en avsättning till mer eller mindre löntagarkontrollerade fonder öka sannolikheten för en övervältring bakåt. För det andra har i recessionsläget företagen begränsade möjligheter - och detta gäller även S-sektorn - att ta ut högre priser på grund av ett allmänt köpmotstånd. Sammanfattningsvis talar alltså mycket för att fondavsättningen kommer att bäras av företagen och dess ägare. som så att säga pressas från två håll. Detta kan i sin tur medföra negativa effekter på investeringar och sysselsättning. l ett normalt konjunkturläge är möjligheten till övervältring framåt i S-sektorn stora. Däremot finns vid fasta växelkursnormer små möjligheter till en sådan övervältring i K-sektorn. Å andra sidan är presumtionen för att det i detta konjunkturläge faktiskt sker en avräkning mot löneökningsutrymmet större än i recessionsfallet på grund av ett större totalt löneökningsutrymme. Slutsatsen blir alltså att man vid normalkonjunktur kan få en kombination av övervältring framåt i S-sektorn på priserna och övervältring bakåt på lönerna, så att företagen och dess ägare undgår bördan. Ett Izögkonjunkturläge med inflation kan kännetecknas av stor efterfrågan på såväl varu- som arbetsmarknader. Kombinationen av stor efterfrågan på varumarknaderna och bl. a. därigenom ett stort löneökningsutrymme ökar möjligheten för såväl övervältring framåt — även i K-sektorn - som övervältring bakåt på lönerna. En fondavsättning skulle därvid kunna komma att neutralisera en del av den löneglidning. som annars skulle ha skett. I den mån löneglidningen beror på olika bedömningar av det totala utrymmet på central och lokal nivå - bl. a. beroende på tidseftersläpning verkar det mindre troligt att en neutralisering kan ske genom centralt ingångna avtal om fondavsättning. Därför måste beslutet om fondavsättning

ske, antingen genom avtal mellan arbetsmarknadens parter efter det att

löneavtalet ingåtts eller genom riksdagsbeslut. I det senare fallet kan fondavsättningar uppfattas som en komplettering av den stabiliseringspolitiska medelsuppsättningen; ett problem är därvid att avsättningar borde utgå enbart i de löneglidande sektorerna i ekonomin.

2.6.3 Kostnadsneutralitet vid de olika avgiftsbaserna

3, Fmmstfiunigen i åter_ smde avsnitt

Hittills har hänsyn inte tagits till skillnader mellan olika företag vad gäller a,v d°.“a

bygger till vissa delar deras möjligheter att övervältra avgifter framåt eller bakåt — förutom de (1977, s_ på Norman skillnader som föreligger mellan K- och S-sektorns företag. I detta avsnitt 59). föres analysen ett steg vidare att möjligheter till fullständig genom 32 Därvid förutsätts löne_ övervältring bakåt på lönerna i företag med olika kapitalintensitet vid en avgift kraven vara köpkrans-, dels på förädlingsvärdet. dels på lönesumman, diskuteras. Uppgiften är att ej utrymmesbestämda.

36 Incidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . .

undersöka huruvida av avgifterna diskriminerar någon vissa typer av företag.” Som utgångspunkt för det fortsatta resonemanget antas att löneökningsutrymmet i ekonomin - definierat genom EFO-normen -är tillräckligt stort för att inte en fondavsättning skall ta hela utrymmet i anspråk. Vidare antas att de totala fondavsättningarna i absoluta tal är lika stora vid en avsättning på förädlingsvärdet som vid en avsättning på lönesumman (något som innebär ett högre procentuellt uttag på lönesumman än på förädlingsvärdet). Slutligen antas - och detta är helt centralt - att marknadskrafter och solidarisk lönepolitik försvårar en sådan övervältring bakåt på lönerna. som leder till en olikformig kontantlöneutveckling. En lönebaserad avgift kommer - under förutsättning att den helt övervältras bakåt på lönerna - att lämna företagens relativa kostnadssituation oförändrad; inga skillnader uppstår mellan företag med olika kapitalintensitet. En fullständig övervältring bakåt påverkar inte heller den relativa löneutvecklingen. Frågan är då om det också vid en förådlingsvärdebaserad avgift är möjligt med en övervåltring, som lämnar företagens relativa kostnadssituation oförändrad. Hår skall visas att så inte är fallet. För löntagarna i ett givet företag skulle en avräkning av en förädlingsvärdebaserad avgift innebära att avgiften som andel av lönesumman (samma beteckningar som tidigare: dock betecknar rK kapitalinkomsterna) blir

££).).=L“ . l wL wL w L

Ovanstående formel säger att avgiftens andel av lönesumman blir större i kapitalintensiva än i arbetsintensiva företag. Detta innebär att utrymmet för kontantlöneökningar reduceras kraftigare i företag med hög kapitalintensitet än i företag med låg kapitalintensitet. En fullständig övervältring skulle alltså ge en olikformig löneutveckling. Antag i stället att solidarisk lönepolitik och marknadskrafter gör att lönereduktionen som andel av lönesumman blir likformig och lika med

[;2(%)+I]

d.‘ir(£)

representerar den genomsnittliga kapitalintensiteten i ekonomin. Antagandet innebär att avgiften räknas av mot lönesumman för ekonomin som helhet vid en lönebaserad avgift. Av det ovan gjorda antagandet om lika intäkt vid de olika finansieringsalternativen följer också att det återstående utrymmet för kontantlöneökningar blir lika stort som vid en lönebaserad avgift - för ekonomin som helhet.

33 Det bör noteras att detta problem inte är det. som behandlas i litteraturen om optimal beskattning. nämligen hur den struktur av skattesatser ser ut som minimerar effektivitetsförlusterna i ekonomin (ger minimal ‘excess burden‘) (SC Atkinson-Stiglitz (1980, kap. 12-14). En huvudfråga är där om man skall arbeta med differentierade Skattesatser eller ej. Här gäller i stället frågan effekterna på företagens konkurrenssituation. givet likformiga uttag på lönesumma och föráidlingsváirde under restriktionen att de båda alternativen ger samma intäkter.

lncidensen på kort sikt vid förädlingsvärde- . . . 37

Den fullständiga avräkningen mot lönesumman gäller emellertid inte för varje enskilt företag. Som ett mått på i vilken utsträckning fondavsättningen belastar vinsterna i det enskilda företaget väljes fondavsättningen reducerat med löneavräkningen i förhållande till vinsten. Betecknas måttet med X, för ett givet företag i erhålles

vilket är 0 för

(flelf)

=° för

(M)

Ovanstående innebär att kostnadssituationen försämras för företag med högre kapitalintensitet än genomsnittet. medan en förbättring inträder för arbetsintensiva företag. innebär - Sammanfattningsvis detta att en förädlingsvärdebaserad avgift vid ovan gjorda antaganden - diskriminerar kapitalintensiva företag, något som inte sker vid en lönebaserad avgift. Ett förädlingsvärdebaserat system förefaller alltså inte vara konkurrensneutralt. vilket av olika skäl kan anses vara mindre önskvärt. Kravet på konkurrensneutralitet kan uppfattas som en blandning av ett rent effektivitetskrav - vad gäller företagi en och samma bransch - och mål för näringspolitiken - vad gäller företag i olika branscher. För företag som arbetar i samma bransch skulle en torädlingsvärdebaserad avgift innebära att företag med nya anläggningar diskrimineras i förhållande till företag med gamla anläggningar. Man vet nämligen att produktionsutrustningen i en bransch i allmänhet kännetecknas av en årgångsstruktur. där 34 Ovanstående diskusdet vid sidan av nya. kapitalintensiva anläggningar existerar gamla. mer sion har byggt på förutarbetsintensiva. Branschen genomgår en strukturomvandling genom att de sättningen att det inte äldsta anläggningarna skrotas, när dessa inte längre ger något överskott. sker någon övervältring varvid arbetskraften överförs till nya. kapitalintensivare anläggningar. Det framåt på priserna. En till förmån sådan kan inte uteslutas är knappast önskvärt att dessa senare anläggningar diskrimineras men för att kunna avgöför de äldre anläggningarna. ra om detta systematiskt För företag i olika branscher ter sig kravet på konkurrensneutralitet skulle kunna uppväga annorlunda och innebär att man som norm har att den existerande diskrimineringen av de branschstrukturen är den för samhället önskvärda. alternativ är kapitalintensiva företa-

En tolkning

att branschstrukturen visserligen inte uppfattas som önskvärd, men att gen fordras bl. a. empiriska studier av efterfråfinansieringen av löntagarfonder inte skall ha som bisyfte att påverka denna geförhållandena i utan att detta i stället är en uppgift för näringspolitik och annan ekonomisk branscher med olika politik. kapitalintensitet.

38 Incidensen kort sikt vid . . .

på förädlingsvärde-

Appendix 2.1 Övervältringen av en förädlingsvärdebaserad

avgift

I detta appendix ges med hjälp av en enkel ensektorsmodell en mer precis innebörd åt resonemanget i avsnitt 2.4. l. Det bör dock påpekas att här avser analysen effekterna av förändringar i en existerande avgift, ej av införandet av en ny avgift. Kvalitativt överensstämmer dock resultaten. Modellen har följande utseende, nämligen

Y=g(p) g’ 0 ( 1) Y‘=f(L) f’ 0, f”0 (2) Y=Y‘ (3)

P(1—)f(L)=W (4)

w , (s) h 20

L‘=h(;))

L’=L (6) Ekvationen som en funktion (1) anger varuefterfrågan av priset, ekvation (2) varuutbudet eller produktionen och genom ekvation (3) antas jämvikt råda på varumarknaden. Ekvation (4) definierar optimumvzllkoret på arbetsmarknaden (eller efterfrågan på arbetskraft), ekvation (5) arbetsutbudet som en funktion av reallönen och genom ekvation antas (6) arbetsmarknaden befinna sig i jämvikt. De olika sambanden antas ha de egenskaper, som anges ovan. Differentiering av ekvationerna (4). (5) och (3) ger i nu nämnd ordning följande ekvationssystem, nämligen

p(1—t)f”dL +(I—t)f’dp —dw =pf’dt

dL mi” d p -wld w =0

If p

f’dL -gdp =0

Cramers regel ger följande uttryck för dp och dw. nämligen

dp=D,,/D

dw=D../D

lncidensen kort sikt vid . . . 39

på förädlingsvärde-

där D,,_ D., och D utgörs av determinanterna pf dr -l p(1—t)f”

D,,= 1 0 ~11,’

[J 0 0

f

p(1—r)r (1—:)r pf’dt

Du.: 1 i”, h 0

I J)’ I f *g 0

p(1—r)f (1-t)f’ -1

D = 1 12h . -111’

P I’ , I f -g 0

Efter uträkning erhålles

D,,=—f’3h’dt

D..=—pg’fdr— ’1’f’3h’dr

P

D =g[l—I1’f(1—t)]

Det bör observeras att för entydig lösning krävs att D #= O. Eftersom

uttrycket inom blockparentesen är positivt måste alltså gälla att g ;E 0, vilket

innebär att varuefterfrågan ej får vara helt prisoelastisk (se nedan). Nu gäller att förändringen i reallönen. d(w/p). ges av

__ wdp

d(w)_ä›l

_ p p p:

Ovanstående ger följande uttryck för förändringen i pris, dp, och i reallön. d(w/p), vid en förändring i avgiften t. dt. nämligen

LIE=ÅL =O för h0 ochg’¢— °° (6)

d’ g [1_/1f(1_-[)1 =0 för /1’=0 e11erg=—°o

— ———=-———j (I(w/p) 7 O ()

dr l-lzf(1-f)

hur effekterna beror av Av (6) och (7) framgår på pris och reallön elasticiteten i arbetskraftsutbudet och varuefterfrågans priselasticitet. Dessa elasticiteter ges av nedanstående uttryck

, w E,_p=/7

P74-

p och E,,,,=g go»)

40 Incidensen på kort sikt vid . . .

förädlingsvärde-

Ett helt oelastiskt arbetskraftsutbud (h=0) ger enligt (6) ingen effekt på varupriset, vilket innebär att övervältringen blir helt och hållet bakåtriktad. Däremot - sker alltså delvis påverkas varupriset positivt övervältringen framåt- när arbetskraftsutbudet är elastiskt (h0) (av de gjorda antagandena om de olika funktionerna följer att nämnaren i (6) är negativ). Vidare framgår av (6) att vid en helt elastisk varuefterfrågan =- (g oc) sker ingen övervältring framåt på varupriset. Av (7) framgår att den maximalt negativa effekten på reallönen inträffar vid ett helt oelastiskt arbetskraftsutbud (h =0) (nämnaren i (7) antar då sitt minsta värde). Nu skall preciseras ett uttryck för fördelningen av bördan mellan kapitalägare och löntagare. Ett lämpligt mått kan därvid vara kvoten (p mellan förändringen i vinsten. dV, och förändringen i de totala faktorinkomsterna. d(V+wL). alltså

_ dV

°°d(v+wL)

där V definieras genom

V=p(l -t)f- wL

Till skillnad från i huvudtexten bortses här från förekomsten av lånekapital och därmed från de fasta kostnaderna i form av räntor. Efter en serie differentieringar erhålles följande mycket komplicerade uttryck. nämligen

-(1-t)ff”h -pfg +pfh ’f(1-t)+L(pg’f’ +w/pwh ) 4,:

För h=0 - alltså för fallet med helt oelastiskt arbetskraftsutbud förenklas emellertid uttrycket högst väsentligt. nämligen till

_ f’ _ V

“mi

¢—“7

Detta innebär att bördan i detta fall fördelas i proportion till faktorinkomsternas andelar före förändringen i avgiften. Slutligen skall härledas ett uttryck för varuutbudets förändring, dY‘, vid förändringar i varupriset. dp, och avgiften. dt. Differentiering av ekvationerna (4) och (5) ger

(2),_

dY‘=f’dL

dw=(1—r)f’dp+p(1—t)fdL—pf’dt

dL=h(@+‘—”3,?i) p p-

Incidensen kort sikt vid förâdlingsvärde- . . . 41 på

Eliminering av dw och dL ger

fh l w , ,,

— f -m

l

(1—r)f

‘W: p --Jdp-It p

1-/If(1-I)

I ovanstående uttryck för dY‘ gäller för det första att hakparentesen framför — av ekvation innebär att dp är lika med noll följer (4). Detta prisförändringar inte påverkar varuutbudet - utbudskurvan är alltså vertikal. För det andra kan konstateras att denna vertikala utbudskurva skiftar till vänster - utbudet minskar -i det fall avgiften på förädlingsvärdet ökar under ’ förutsättning att arbetskraftsutbudet är elastiskt (h 0). Vid ett oelastiskt arbetskraftsutbud (h =0) påverkas emellertid inte varuutbudet.

3 Incidenscn kort sikt vid en

på

vinstbaserad

avgift

3.1 Inledning

I detta kapitel skall behandlas incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avsättning till löntagarfonder. I ett första steg diskuteras i avsnitt 3.2 med hjälp av modellen från förra kapitlet huruvida det är företagets ägare. konsumenterna eller löntagarna. som bär bördan av vinstavsättningen. l detta fall kan Vinstfunktionen skrivas som

Vx/=(1—r)(py—wL—R—A) (1)

I denna vinstfunktion har införts avskrivningarna A (vilket innebär att py representerar bruttoförädlingsvårdet). Avskrivningarna antas i detta fall vara opåverkade av fondavsättningen. Det kan nu hävdas att den i föregående kapitel formulerade modellen i flera avseenden är orealistisk och otillräcklig. Den bristande realismen består framför allt i att den enkla modellen inte förmår fånga in de möjligheter företagen har att genom sin s.k. bokslurspolitik påverka den vinst som blir föremål för beskattning. l den mån den beskattningsbara vinsten påverkas vid en vinstavsättning till löntagarfonder har detta en omedelbar relevans för frågan om vem som betalar fondavsättningen på kort sikt. eftersom i detta fall skatteinkomsterna påverkas. Mot bakgrund av ovanstående undersökes därför i avsnitt 3.3 huruvida skattebelastningen på företagen förändras vid en vinstbaserad avsättning. Vinstfunktionen får i detta fall ett annorlunda utseende. därför att avskrivningarna kan antas vara beroende av fondavsåttning och bolagsskatt. Vinstfunktionen kan skrivas som

Vv=(173l(1T)(PY"WL“R"A(E73)] (2) l Det finns flera olika varianter beroende på antas vara en dels om avsättningen är där T står för bolagsskattesatsen och där avskrivningarna avdragsgill vid beskattfunktion av denna skattesats och av fondavsättningsprocenten. ningen eller ej. dels vil- I såväl avsnitt 3.2 som i avsnitt 3.3 antas fondavsättningen ske i kontant ken vinst som är avsättform. ningsgrundande.

44 Incidensen på kort sikt vid en virzstbaserad sou 1981:79 avgift

3.2 Incidensen utan till

hänsynstagande företagens bokslutspolitik

Med vinstfunktionen (l) kan optimivillkoret skrivas som

yL=w/p (3)

Av (3) framgår att fondavsättningen inte gerföretaget några incitament att ändra sitt beteende.: Den produktionsvolym och den arbetskraftsinsats. som ger maximal vinst före fondavsättning. ger också maximal vinst efter fondavsättning. Däremot reduceras den maximala vinsten. vilket innebär att bördan på kort sikt vid en vinstbaserad avsättning faller på företagets ägare. Dessa är tvungna att på kort sikt acceptera sänkt avkastning på de: givna kapitalbeståndet. Det har med olika motiveringar hävdats att företagen ändå skulle ha möjlighet att övervältra en avgift på vinsten och detta redan på kort sikt: i detta sammanhang bortses från det faktum att företagen på lång sikt genom ett förändrat investeringsbeteende kan övervältra avgiften (se kapitel 9). Gemensamt för de flesta motiveringarna* är att de förutsätter att företagen i ett eller annat avseende avviker från ett vinstmaximeringsbeteende. Så har det exempelvis hävdats att ett monopolförerag i stället för att fullt ut exploatera sin monopolställning nöjer sig med en viss minimiavkastning för att myndigheter eller andra grupper i samhället ej skall vidta motåtgärder. Företaget väljer därför att bjuda ut sin produktion till ett lägre pris än vad som är förenligt med vinstmaximering. Om en avgift på vinsten införsi detta fall kan minimiavkastningen komma att underskridas. varför företaget då väljer att närma sig den kombination av produktionsvolym och prisnivå. som maximerar vinsten. Den resulterande prishöjningen leder till att en viss del av avgiften vältras över på konsumenterna. Det har vidare hävdats att en övervältring framåt kan ske i det fall man har ett fåtal säljare på marknaden. alltså en oligopolsituation. l ett sådant fall söker företagen visserligen maximera vinsten men under hänsynstagande till andra företags reaktioner. Ett införande av en vinstavgift kan i detta fall komma att fungera som en signal till samtliga företag på marknaden att en prishöjning är möjlig utan risk för priskrig med andra företag. Detta leder också till att en viss del av avgiften vältras över på konsumenterna. Det har vidare antagits att företagen inte följer det marginalbeteende som förutsätts i traditionell pristeori utan att man i stallet tillämpar enklare tumregler. exempelvis att priset sätts med hänsyn till den genomsnittliga

3 Här förutsättes liksom tidigare att det enskilda företaget inte har nagra möjligheter att påverka lönerna. Vid en alternativ analys. diir man hl. a. söker ta hänsyn till förändrade betingelser för centrala och lokala löneförhandlingar vid vinstavsáittningztr. kan man kanske tänka sig att resultaten skulle bli zinnorlunda. Dc teoretiska och empiriska kunskaperna om samhantlct ntcllttn löner och vittstcr iir emellertid för bristfälliga för att det skall vara möjligt att arbeta med en sadan alternativ ”modell. -‘Féljande resonemang bygger pa Musgrave & Musgrztvc (I976. s, -120-423) och Södersten (1977. avsnitt 3.3).

Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 45

styckkostnaden. där man inkalkylerat vinstavgiften plus ett visst påslag som ger en viss vinstmarginal. Vinstavgiften kommer med detta synsätt att uppfattas som ett kostnadselement. som företagen söker övervåltra på konsumenterna. Huruvida företagen faktiskt beter sig på något av de sätt som ovan beskrivits är en empirisk fråga. Tyvärr har det inte genomförts några empiriska undersökningar av den svenska bolagsskattens incidens. Underavseende andra ekonomier - framför allt Förenta staterna- ger sökningar begränsad vägledning dels därför att de inte har givit några entydiga resultat* men framför allt därför att den svenska ekonomin till skillnad från många andra är extremt utlandsberoende och utsatt för internationell konkurrens. Det år därför endast möjligt att göra vissa överväganden a priori vad gäller den kortsiktiga incidensen i den svenska ekonomin vid en vinstavsättning till löntagarfonder. För företag som arbetar i den konkurrensutsatta sektorn torde monopolföretagsargumentet vara av begränsad relevans. då det är få svenska företag som har en monopolställning på de internationella marknaderna. Däremot skulle det kanske kunna hävdas att vissa företag har en oligopolistisk ställning på dessa marknader. Å andra sidan kommer ju en vinstbaserad fondavsättning endast att drabba de svenska företagen. varför inte heller detta argument är tillämpligt. Samma motargument gäller för de företag som inte tillämpar marginalkostnadsprissättning: också i detta fall är det ju endast de svenska företagen som drabbas. varför möjligheten till övervältring är begränsad. Sammanfattningsvis gäller alltså att företag i K-sektorn har små möjligheter att övervältra en vinstbaserad avsättning framåt på priserna. För S-sektorns företag är situationen annorlunda. Dessa företag har uppenbarligen möjlighet att övervältra en avgift framåt och frågan reduceras här till att gälla huruvida de faktiskt beter sig på något av de sätt som beskrivits ovan. Kunskaperna om detta är begränsade. Det rimligaste förefaller då vara att i likhet med Södersten (1977) anta att företagen i S-sektorn vinstmaximerar. Detta innebär att inom såväl S-sektorn som K-sektorn kommer bördan på kort sikt vid en vinstbaserad avsättning att falla på företagens ägare genom en sänkt kapitalavkastning. Avslutningsvis skall kort beröras frågan om verkningarna vid en avsättning grundad på någon form av övervinsr. Inom ramen för den enkla modellen kommer en avsättning ur övervinsten att ge samma verkningar på kort sikt som en avsättning ur hela vinsten. dvs. inga verkningar alls i den meningen att företagen inte får några incitament till förändrat beteende. På kort sikt får alltså företagens ägare bära bördan. Detta gäller oavsett vilket övervinstbegrepp man arbetar med. antingen det är vinsten med avdrag för ett visst absolut belopp eller med avdrag för en viss acceptabel avkastning. Däremot kommer naturligtvis olika företag att drabbas olika mvcket. helt enkelt av den anledningen att vinsterna varierar _ . .. .. e .. . . . . *Se exempelvis Musgramellan olika foretag. raknat saval l absoluta tal som l avkastning pa kapitalet. ve & Krzyzaniak U963) Men detta är å andra sidan inte något specifikt för en övervinstavsättning och C,agg_Hmbe,ge,utan gäller även vid en avsättning grundad på hela vinsten. Mieszkowski (1967).

46 Incidensen kort sikt vid en vinstbaserad avgift SOU 1981279

på

3.3 Effekter vid olika

på företagens skattebclastning slag av vinstbaserade avgifter

Frågan är hur den enkla modellens resultat kring en vinstbaserad avgifts incidens på kort sikt kommer att stå sig i en analys. där hänsyn tas till existerande beskattningsregler och företagens boksluts- och utdelningspolitik. Mer precist gäller problemet hur företagens skattebetalningar och utdelningar kommer att påverkas vid en vinstdelning. Förändringar i dessa avseenden kommer att ha betydelse för i vilken utsträckning bördan av olika slag av vinstbaserade avgifter redan på kort sikt kommer att vältas över från företagets ägare.

3.3.1 Bokslutspolitik och skattebelasming

Den svenska företagsbeskattningen är en s.k. nettovinstbeskattning. vilket innebär att den vinst som beskattas definieras som bruttovinsten minus summan av finansiella kostnader och vissa avdragsgilla poster bestämda av de regler. som gäller för lagervärdering. avskrivningar och investeringsfonder.5 Dessa regler ger stora möjligheter att räkna ner vinsten. varigenom man inom vida gränser kan bestämma bolagsskattens tidsprofil. På detta sätt kan man bevilja sig själv en högst väsentlig skattekredit. [detta avsnitt skall hänsyn tas till de avskrivningsregler, som finns fastlagda i skattelagstiftningen. Dessa tillåter företaget att skriva ner värdet på maskiner och byggnader snabbare än vad som är (företags-)ekon0miskt motiverat. I de fall företaget företar sådanan s.k. överavskrivningar kommer den nettovinst. som blir föremål för beskattning. att bli mindre än företagets “verkliga” vinst. definierad som bruttovinsten med avdrag för de ekonomiskt motiverade kalkylmässiga avskrivningarna. Företaget kan alltså genom sin bokslurspolitik påverka storleken på den nettovinst. som blir föremål för beskattning. I vissa fall kan dock en konflikt uppstå mellan företagsledningens intresse av att reducera skattcbetalningarna och aktieägarnas intresse av utdelning. Företagen kan nämligen inte redovisa en lägre vinst än vad som svarar mot utdelningen. Detta innebär att ett företag med dåligt resultat inte har möjlighet att fullt utnyttja de avskrivningsmöjligheter. som lagstiftningen medger. Det finns ingen anledning att här närmare diskutera den avvägning företagsledningen gör mellan dessa mål. Dock kan konstateras att det finns empiriska indikationer på att företagen är starkt benägna att hålla utdelningarna oförändrade: sålunda kan man notera att ett fall i bruttovinsterna i en lågkonjunktur inte motsvaras av en neddragning i utdelningarna? På kort sikt kan det alltså hävdas att den redovisade nettovinsten för lågräntabla företag bestäms av kravet på utdelning. Den nettovinst. som på 5 Se exempelvis Saläng från brukar benämnas tröskelvinst. detta sätt bestäms utdelningssidan, (1979) för en redogörel- Skillnaden mellan verklig vinst och tröskelvinst utgör det utrymme. som se för dessa regler. företaget kan använda för sina bokslutspolitiska åtgärder: denna skillnad Södersten (1975. kap. brukar benämnas företagets resultatutrymme. 8). Se även Bertmar- I ett appendix till detta kapitel refereras en modell för företagets Molin (1977. avsnitt 16.5.3). skattebelastning med vars hjälp bokslutspolitikens betydelse för företagets

Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 47

Te

T°=T=0,5

Diagram 3.1. Sambandet mellan effektiv skattesats _r_ T r och företagets räntabililet

skattebetalningar kan illustreras. Som ett mått på skattebelastningen

användes där den s.k. effektiva skattesatsen. som definieras som företagets

skattebetalningar som andel av den verkliga vinsten. Vid ett positivt resultatutrymme kommer den effektiva skattesatsen att vara mindre än den nominella skattesatsen. Detta förhållande illustreras i diagram 3.1. där T betecknar den effektiva skattesatsen. T den nominella skattesatsen och r räntabiliteten efter kalkylmässiga avskrivningar.7 I diagrammet antas den nominella skattesatsen uppgå till 50 procent (övriga numeriska antaganden redovisas i appendix). Av diagrammet framgår att den effektiva skattesatsen understiger den nominella för de företag som har möjlighet att göra överavskrivningar gränsen för överavskrivningar ligger vid 100: procent. För företag som saknar denna möjlighet gäller i stället att den effektiva skattesatsen överstiger den nominella. Noteras kan också att när resultatutrymmet är större än vad som är tillräckligt för maximala överavskrivningar - denna gräns ligger vid 1007 procent - kommer skattebelastningen på företaget att öka. Detta avspeglar det faktum att skattelagstiftningen inte medger att hela resultatutrymmet utnyttjas för överavskrivningar i dessa företag. Den streckade kurvan i diagrammet beskriver skattebelastningen för ett företag som har möjlighet att göra vissa överavskrivningar. men där företaget inte behöver ta hänsyn till ägarnas krav på utdelning. I detta fall sjunker den effektiva skattesatsen ner mot noll. när räntabiliteten sjunker. Gapet mellan den heldragna och den streckade kurvan indikerar alltså den ökning av skattebelastningen på lågräntabla företag. som blir resultatet av att dessa tvingas ta hänsyn till en utdelningsrestriktion.

3.3.2 Skattebelastning vid olika slag av vinstavsättrzingar

I detta avsnitt skall undersökas hur skattebelastningen påverkas av olika typer av vinstavsättningar via effekter på resultatutrymmet och dess disposition för företag med olika räntabilitet. En grundläggande föreställ- 7 Det algebraiska utning är därvid att företaget antingen inom ramen för ett oförändrat trycket för skattesatsresultatutrymme disponerar detta utrymme på ett annat sätt än i en situation funktionen T ges geutan vinstavsättning eller att utrymmet påverkas till sin storlek. I båda dessa nom samband (13) i fall kan skattebelastningen på företaget komma att förändras. appendix.

48 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift

Förändringar i skattebelastningen (den effektiva skattesatsen) är av intresse, därför att de indikerar i vilken utsträckning fondavsättningen finansieras genom sänkta skatteintäkter. Men för att få ett mer direkt mått på detta relateras dessutom skattebortfallet vid de olika typerna av vinstavsättning till hela fondavsättningen. Denna kvot. som utgör ett slags mått på denna typ av övervältring. visar sig kunna anta värden i ett intervall. vars övre gräns är bestämd av den nominella skattesatsen och med en undre gräns på -l. När måttet antar negativa värden kan detta tolkas så att fondavsättningen, vid en given räntabilitet. leder till en ökad skattebelastning på företaget. l detta avsnitt analyseras tre olika fall av vinstavsättningar. I det första antas företagets verkliga vinst vara avsättningsgrundande och dessutom att avsåttningen är avdragsgill vid beskattningen. För att belysa betydelsen av avdragsgillheten diskuteras därefter i ett andra fall en icke-avdragsgill avsättning ur den verkliga vinsten. Slutligen behandlas ett fall med avdragsgill övervinstavsättning. antas i ett kortsiktigt perspektiv hålla utdelningarna i relation Företaget till kapitalet oförändrade. Vidare förutsättes att företagets hela kapital består av eget kapital. Detta kan förefalla vara ett restriktivt antagande men vid en diskussion, som enbart syftar till att klarlägga vissa fundamentala samband, kan företagets soliditetsförhållanden betraktas som en faktor av andra ordningen”. Med samma motivering kan ytterligare ett förenklande antagande försvaras, nämligen att endast effekterna på företagets avskrivningsbeteende studeras. Ett hänsynstagande till möjligheterna till förändrad lagervärdering och till investeringsfondavsättningar adderar inte något kvalitativt nytt till resultaten. De algebraiska kalkylerna bakom analysen av de olika fallen kommer ej att redovisas; dessa återfinns dock i appendix l. I stället förs diskussionen i anslutning till diagram liknande det i föregående avsnitt. Parametervärdena bakom diagrammen är desamma som i det tidigare numeriska exemplet och dessutom antas att avsättningarna sker med 20 procent (dock antas övervinstavsättningen vara 30 procent). För att ett företag vid en avdragsgill avsättning ur den verkliga vinsten maximalt skall kunna utnyttja de utökade avdragsmöjligheterna fordras att den maximalt neddragna beskattningsbara vinsten före fondavsättning. minskad med denna avsättning. överstiger tröskelvinsten. Detta gäller för företag med en räntabilitet överstigande 100? procent. För dessa företag fondavsättningen en extra avdragsmöjlighet upp till en representerar räntabilitet på 1005,. procent. För företag med en räntabilitet understigande 1007pr0cent tränger fondavsättningen undan en del av de överavskrivningar. som annars skulle genomförts. Effekterna på skattebelastningen och avgiftens övervältring -illustrerad genom I-funktionen -framgår av diagram 3.2 I diagrammet ger den heldragna kurvan den nya effektiva skattesatsen: den streckade kurvan beskriver skattesatsen utan vinstavsättning. Skattebei* De algebraiska ut- som före vinstavsättningen hade möjlighet lastningen sjunker för de företag. trycken för T- och Iatt göra maximala avskrivningar: för övriga företag är situationen oförändfunktionerna ges i aprad. För de högräntabla företagen innebär den sänkta skattebelastningen att pendix av sambanden (15) och (I6). en del av fondavsättningen övervältras. l det numeriska exemplet stiger den

SOLJl98h79 lncidensen på kort sikt vid en vinstbaserad 49

avgift

T? I

I T°=T-05 — , ’_:-—-j Te=T(1—t) Te I / Diagram 3.2.Effektiv skattesats och avgiftsövervältritzg vid avdrags- - gill avgift pf: verklig I r av vinst.

del, som váiltras över. från 0 procent vid en rantabilitet på 100Ftill 50 procent vid en räntabilitet på 1002” procent. Till skillnad från det nu genomgångna fallet med en avdragsgill vinstavsättning kan företaget vid en icke-avdragsgill avsättning ur (len verkliga vinsten inte dra av fondavsáittningen vid beräkningen av den beskattningsbara vinsten. För att företaget i detta fall skall kunna - de utnyttja Läförändrade - maximalt avdragsmöjligheterna fordras en räntabilitet. 7,_ som är så stor att den maximalt neddragna vinsten beskattningsbara överstiger tröskelvinsten med ett belopp. som är minst lika stort som det med hänsyn till beskattningen uppblåsta fondavsättningsbeloppet. Att fondavsättningen inte är avdragsgill kan tolkas som att lågräntabla företag - för företag med en räntabilitet understigande 100 7,, procent tvingas ta fram en större vinst till beskattning än vad som är motiverat av åigarnas krav på utdelning. Om tröskelvinsten omdefinieras till att även inkludera fondavsättningen inkl. skatten på denna kan detta i sin tur tolkas som att resultatutrymmet inskränkes för de lågräntablzi företagen. Situationen vid denna typ av vinstavsättning illustreras i diagram 3.3.

T?! T“=T=O,5

Diagram 3.3 Effektiv skattesats och avgiftsövervältring vid icke-avdragsgill avgift på verklig vinst.

50 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift

Av diagrammet framgår att skattebelastningen” ökar för de lågråintziblzi med fallet utan vinstavséittning - illustrerad genom den företagen jämfört streckade kurvan. Den minimala skattebelastningen inträffar vid en högre räntabilitet (100 procent) än tidigare och är dessutom högre. Den ökade

?iv

skattebelastningen vid låga räntabilitetstal innebär alltså att fondavsättningen framkallar ökade skatter. Detta beskrives genom I-funktionen: exempelvis får företag med en räntabilitet under 100 ?procent betala lika mycket i ökad skatt som i fondavsättning. Att analysera effekterna vid en överviizstrzvsättizing blir nagot mer komplicerat än i de fall som hittills behandlats. Svårigheternzi har att göra med hur övervinsten skall definieras. Här diskuteras enbart en relativ övervinstavsättning, som träder i kraft först när räntabiliteten på kapitalet

överstiger en viss kritisk gräns. till skillnad från en avsättning grundad pa

vinster över ett visst absolut belopp. Därvid antas att en övervinstzivsättning blir aktuell först när räntabiliteten efter kalkylmässiga avskrivningar överstiger en gräns på 100v procent.

Skattebelastningen och övervältringen blir beroende pa vilken kombina-

tion av avsättningsprocent och övervinstgräns som väljs. Därvid tilldelas avsättningsprocenten ett fixt värde -i det numeriska exemplet 30 procent medan däremot varieras. 9 De algebraiska uttryckövervinstgränsen en för T”- och I-funktio- Det visar sig nu att en avdragsgill övervinstainsättning i princip får samma nerna ges i appendix av effekter på företagets skattebelastning som avdragsgill avsättning ur den sambanden (18) och sjunker. verkliga vinsten.“Skattebelastningen på de högräntabla företagen (19). en Orsaken till detta är att fondavsättningen liksom tidigare representerar “Förutsättningen är extra avdragsmöjlighet för dessa företag. De lågräntabla företagens situation dock att övervinstgrän- kommer att ersätta en del av påverkas genom att fondavsättningen sen fixeras så att den understiger den räntabi- avskrivningarna. litet som i fallet utan Värdet på övervinstgränsen har betydelse i det att en lägre gräns sänker vinstavsättning möjlig- skattebelastningen för de verkligt högräntabla företagen. Detta faktum gjorde maximala över- förklaras förutsätts vara avdragsgill. Den sänkta också av att avsättningen skrivningar. I praktiken skattebelastningen innebär som tidigare att en del av fondavsättningen torde dock en högre övervältras. Detta och den förändrade skattebelastningen illustreras i gräns än så aldrig bli aktuell. diagram 3.4.

|o,oe o,o4 T9 = T = 0,5

Te =T(1-t)

Diagram 3.4 Effektiv skattesats och avgiftsö- I 1 In vervältring vid avdrags- _ \ gill avgif! på Övervinst. ?öv 0,08 ?öv 0,04

SOU 198l:79 Incidensen kort sikt vid en vinstbaserad 51

på avgift

l diagrammet” har för jämförelsens skull även lagts in en streckad kurva, som visar den effektiva skattesatsen för fallet utan vinstavsättning. Indiceringen på kurvorna avser de numeriska värden. som övervinstgränsen fixerats vid i de olika fallen. I-kurvorna är givetvis bara definierade för de värden på räntabiliteten. som överstiger den övervinstgräns som respektive kurva hänför sig till; respektive kurvas ändpunkt har markerats i diagrammet. Den maximala övervältringen inträffar. när räntabiliteten är minst så stor (i diagrammet vid räntabiliteter över 100 70.008 och 100 7,‘)-04 procent) att de extra avdragsmöjligheter övervinstavsättningen medger. fullt ut kan utnyttjas. Denna räntabilitetsgräns. 7,”. ligger högre ju hårdare övervinstavsättningen är. Under denna räntabilitetsgräns sjunker graden av övervältring ner mot 0 procent.

3.3.3 Sammanfattande synpunkter

I avsnitt 3.3.2 har redovisats de kortsiktiga verkningarna på ett företags skattebelastning vid olika typer av vinstavsättningar. Därvid har använts en modell. där hänsyn tagits till en begränsad aspekt av företagets bokslutspolitik. nämligen dess avskrivningsbeteende. Vidare har antagits att företaget på kort sikt söker hålla utdelningarna oförändrade. Genom att relatera förändringen i skattebetalningar till fondavsättningen har ett mått erhållits på graden av övervältring på skattebetalarna. Det bör än en gång framhållas att analysen varit starkt förenklad. Endast en aspekt på företagets bokslutsbeteende har uppmärksammats och dessutom har antagits att företaget inte har något lånekapital. Koncentrationen skattesatsen på den effektiva given av den begränsade problemställningen i detta avsnitt -innebär vidare att fondavsättningen inte uppfattats som någon belastning på företaget. Vid en analys av verkningarna på lång sikt och på företagets investeringsbeteende är ett sådant förfaringssätt ej försvarbart (se vidare kapitel 9). Analysen har visat att de avdragsgilla varianterna av vinstavsättning, oavsett om denna baseras på verklig vinst eller övervinst. ur skattebelastningssynpunkt gynnar företag med hög räntabilitet. Den effektiva skattesatsen sjunker för dessa företag medan skattebelastningen för lågräntabla företag blir oförändrad. Detta kan tolkas som att dessa företag redan på kort sikt kan vältra över en del av fondavsättningen och att bördan därigenom sprids över hela ekonomin via sänkta skatteintäkter. En avdragsgill avsättning är fördelaktig för de högräntabla företagen genom att dessa företag får ökade möjligheter att använda det tillgängliga resultatutrymmet för vinstreglerande åtgärder. En icke-avdragsgill vinstavsättning ger inte dessa företag några ökade möjligheter till vinstreglering. varför skattebelastningen blir oförändrad. Vid en icke-avdragsgill vinstavsättning kommer dessutom de lågränrabla företagen i en sämre position, eftersom själva resultatutrymmet inskränks för

dessa företa . Fondavsättnin en lä er tterli 11 De algebraiska ut-

are en restriktion, liknande för r‘ I-

aktfeägarnas utdelniigskragvgre;/resenferar

den som ‘ på företagets boksluts- tryck?” och

funktionerna ges l appolitik. Dessa företag tvingas ta fram en större vinst till beskattning än i pendix av sambanden frånvaro av vinstavsättning. (21) och (22).

52 Incidensen kort sikt vid en vinsrbaserad avgift SOL 1981:79

på

Om man antar att de företag som uppvisat den historiskt sett största räntabiliteten också är de som har de bästa framtidsutsikterna.” fnns det alltså med hänsyn till den ekonomiska tillväxten skäl att föredra varje orm av avdragsgill vinstavsättning före någon icke-avdragsgill variant. Diskussionen i föregående avsnitt ger ingen belysning av for- och nackdelar med olika slags avdragsgilla vinstavsättningar. lngen jämförelse har gjorts mellan avsättningar ur verklig vinst och övervinstztvsåittniigar. Ej heller har sambandet mellan olika vinstavsättningar och lönebildningen diskuterats.

3.4 kort och lång sikt

Ojämvikter på

har behandlat olika rörande de Detta och föregående kapitel fragor kortsiktiga fördelningseffekterna vid alternativa former för finansicring av har därvid varit att ett införande av löntagarfonder. Utgångspunkten fondavsättningar ger upphov till ojämvikter av ett kortsiktigt slag vid en på kapitalbeståndet i ekonomin. på arbets- och varunarknagiven storlek derna. till anpassningar. som tenderar att Dessa ojämvikter ger upphov upplösa ojämvikterna via en kombination av pris- och kvantitetsztpassningzir varvid möjligheterna till en omedelbar prisanpasspå de olika marknaderna. ning på arbetsmarknaden särskilt diskuterats. Här skall inte resultaten rekapituleras. Det har varit nödvänjigt att kringgärda dessa med en rad reservationer. Qsäkerheten är stor l-ring de samband och beteenden som i dag styr de olika marknadernas rextktianssätt. Till detta kommer den osäkerhet som är förknippad med olika gruppers specifika reaktioner vid ett införande av löntagarfonder. Flera garger har berörts den osäkerhet som gäller för lönepolitiken och betingelserna lönebildningen. skall kort anknytas till de resonemang som fördes i Avslutningsvis och där bl. a. konstaterades att en introduktion av inledningskapitlet oavsett hur dessa finansieras. kommer att förändra den löntagarfonder. svenska ekonomins långsiktiga jämviktsläge vad gäller storleken pa kapitalbeståndet i näringslivet. Det kan antas att fondavsättningar ger upphov till en avvikelse mellan det i ekonomin och de optimala kapitalbestand. som ar faktiska kapitalbeståndet Dessa bestämda av de nya relativpriserna på varor och produktionsfaktore: optimala kapitalbestånd konstituerar de nya långsiktiga _jämviktslâigem som ekonomin genom förändringar i sparande och investeringar anpassar sig mot. Här skall inte analysen i de följande kapitlen föregripas men det kan ända att något antyda karaktären hos ojämvikterna \id de olika vara lämpligt avgiftsbaserna. Den ojämvikt. som uppstår vid avsättningar grundade pá lönesumman eller förädlingsvärdet. hänför sigi huvudsak till förändringar på

kapitalmarknadens utbudssida (om räntabiliteten pa kapital ej påverkas

negativt). Under förutsättning att sparkvoten höjs uppstår ett utbudsöver- Om skott, som ger upphov till en press nedåt på företagens kapitalkostnader. 13 Denna hypotes får medtör detta stöd hos Bertmar-Molin företagen i utgångsläget befann sig i ett långsiktigt jämviktsläge (1977). att det optimala kapitalbeståndet efter introduktionen av löntagarfonder

SOU 1981279 lncidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 53

kommer att överstiga det faktiska kapitalbeståndet. Anpassningen mot det nya jämviktslåiget sker genom en ökad investeringsverksamhet. En avsättning till löntagarfonder genom vinstavsâttningar kommer att ge upphov till förändringar på såväl utbuds- som efterfrågesidan (det senare på grund av en sänkt räntabilitet på kapital). Under förutsättning att de gamla ägarna inte justerar ned sina förräntningskrav och att de nya ägarna inte har lägre krav på förräntning. kommer kapitalkostnaden att stiga. Då kommer i sin tur det optimala kapitalbeståndet att bli mindre än det faktiska kapitalbeståndet. Anpassningen mot det nya jämviktsläget sker i detta fall genom en neddragning av investeringarna.

Appendix 3.1 En modell för företagets skattebelastning

I detta appendix skall ges precisa formuleringar av sambanden mellan ett företags räntabilitet och skattebelzistningen vid olika slag av vinstbaserade löntagarfondsavsättningar. Därvid används en grundmodell. hämtad från Söderstenà med följande utseende:

Ad=aK Kalkylmässiga (l) avskrivningar + A,,=bC=b K b = (2)

+5,

Skattemåissiga ‘g avskrivningar b S I) B=py-wL Bruttovinst (3)

V,,=B—aK Verklig vinst (4) ’ V,,=B~b K Beskattningsbar vinst (5)

T= T- V,,/V“ Effektiv skattesats (6)

Vl=jK/(1—T) Tröskelvinst (7)

R= V,,— V, Resultatutrymme (8)

I samband (1) antas de kalkylmässiga avskrivningarna An ske i proportion till realkapitalets verkliga värde med avskrivningsandelen a. Kapitalets l Södersten (1975. appendix till kap. 6 och 8). verkliga värde. K. avviker sig från dess bokföringsmässiga värde. C. 3 Realkapitalets bokföringsmässiga värde utgör basen för de skattemässiga Antagandet om jämviktstillväxt innebär i avskrivningarna. som beskrivs genom samband (2). detta fall att man förut-

Om man förutsätter att företaget befinner sigTsteady-state-tillväxt är det

sätter att företagets brutmöjligt att transformera om sambandet (2) på det sätt som skett ovan. så att under toinvesteringar även de skattemässiga avskrivningarna relateras till realkapitalets verkliga en viss tid vuxit i konvärdel. Den skattemässiga avskrivningsandelen b begränsas uppåt av de stant takt. nämligen med maximala 100g procent därav konavskrivningar på 100 b* procent. som anges i skattelagstiftningstanten g i sambandet en. (3). För en utförligare l samband (3) definieras bruttovinsten B och i sambanden (4) och (5) ges presentation. se Söderdels den verkliga vinsten V), som skillnaden mellan denna bruttovinst och de sten. a.a.

54 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift

kalkylmässiga avskrivningarnzt. dels den beskattningsbara vinsten V,, som skillnaden mellan bruttovinsten och de skattemässiga avskrivningarna. I samband (7) relateras företagets skattebetalningzrr. bestämda av den nominella skattesatsen Toch den beskattningsbzira vinsten. till den \erkliga vinsten, vilket definierar den effektiva skatresalsen. Under förutsättning att företaget har ett visst resultatutrymme till sitt förfogande kommer de skattemässiga avskrivningarna att överstiga de kalkylmässiga. vilket i sin tur innebär att den effektiva skattesatsen kommer att vara mindre :in den nominella. Tröskelvinsten V, har genom samband (7) definierats inkl. bolagsskatt. vilket innebär att tröskelvinsten inkluderar såväl utdelningarna jK som skatten på dessa. Storhetenj betecknar ägarnas krav på avkastning i form av utdelning. Slutligen definieras i samband (8) resultatutrymmet som skillnaden mellan verklig vinst och tröskelvinst. Den effektiva skattesatsen T kan nu skrivas som en funktion av räntabiliteten efter kalkylmässiga avskrivningar. Om denna räntabilitet betecknas med r erhålles först följande uttryck för den verkliga vinsten. nämligen

V,,=rK (9)

Tillsammans med sambanden - (4) (6) ger detta ett uttryck för den beskattningsbara vinsten. nämligen

V,,=(r+a-b’)K (10)

vilket i sin tur innebär att den effektiva skattesatsen kan tecknas som

.= _g(b-a)

Til

T (11) r(b+g)

Samband (11) ger ett uttryck för den effektiva skattesatsens beroende av räntabiliteten. Därvid gäller att den skattemässiga avskrivningskoefficienten b är variabel för vissa räntabilitetsintervall. Koefficienten b bestäms nämligen endogent i modellen. när räntabiliteten är sådan att resultatutrymmet inte tillåter maximala avskrivningar. När däremot räntabiliteten är tillräckligt stor kommer resultatutrymmet att räcka till för maximala avskrivningar. Beroende på räntabiliteten kommer därför samband (ll) att ha ett varierande utseende. Man kan då först fråga sig för vilka värden på räntabiliteten det är möjligt att göra maximala avskrivningar. Villkoret för maximal avskrivning är att den beskattningsbara vinsten vid denna avskrivning är minst lika stor som tröskelvinsten, alltså att V,, V, Detta ger

jK

(r+a-b)K2(1_T)

lncidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 55

vilket i sin tur innebär att

j (b“‘ -a) =’

”(T—7)*g b‘+g

För att det skall vara möjligt att göra maximala avskrivningar krävs alltså att räntabiliteten summan av en tröskelräntabilitet, bestämd av överstiger krav på utdelning och den nominella skattesatsen och ett aktieägarnas uttryck beroende av tillväxten i bruttoinvesteringar (se not 2). de kalkylmässiga avskrivningarna och skattelagstiftningens maximiavskrivningar. Ett numeriskt exempel kan illustrera och därvid antas att ägarna kräver en utdelning på 3 procent. att den nominella skattesatsen är 50 procent. att skattelagstiftningen möjliggör avskrivningar med 30 procent. att de kalkylmässiga avskrivningarna ligger på 10 procent och att bruttoinvesteringarna växer med 10 procent. Då erhålles en räntabilitetsgräns på ll procent. över vilken maximala avskrivningar är möjliga. I det fall räntabiliteten understiger den ovan härledda räntabilitetsgränsen kommer att bestämmas Då de skattemässiga avskrivningarna endogent. beskattningsbara vinst bestäms av tröskelvinsten. nämligen företagets vilket ger Följaktligen gäller att V,, skall vara lika med 7,,

(r+a-b)

vilket i sin tur innebär att

b’=———j i 12 ) r. l-T+a

Detta innebär exempelvis att en räntabilitet på 10 procent möjliggör avskrivningar på ca 23 procent. Av uttrycket ovan kan också bestämmas den räntabilitetsgräns under vilken överavskrivningar över huvud taget inte är möjliga. Denna gräns infaller när b = a = b. vilket ger

5 n-n

Vid samma värden på parametrarna som tidigare ligger denna undre räntabilitetsgräns vid 6 procent. Vid en så låg räntabilitet kan företaget under denna endast göra kalkylmässiga avskrivningar. Sjunker räntabiliteten gräns kommer med hänsyn till utdelningskravet de skattemässiga avskrivningarna att bli mindre än de kalkylmässiga. Ovanstående möjliggör tillsammans med samband (ll) och resonemang (12) en mer precis formulering av skattesatsfunktionen. Följande uttryck erhålles. nämligen

g—~——(”j_)]

rs?

T[1— r(b+g)

T= (13) -L L rSF

(l-Ylr

56 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift

Det är vidare intuitivt klart att den effektiva skattesatsen kommeratt anta sitt minsta värde just vid den rêintabilitet. som medger maximala ;ivskrivningar. Vid denna råintahilitet ar den beskattningsbara vinsten den minsta möjliga relativt den verkliga vinsten. I återstoden av detta appendix skall presenteras motsvarigheter till skattesatsfunktionen (13) vid tre slag av vinstbaserade fondavsáittningzir. en avdragsgill avsättning ur den verkliga vinsten. en icke-avdragsgill avsättning ur den verkliga vinsten samt en avdragsgill övervinstzixisåittning.3 Förutom uttryck för den effektiva skattesatsen skall specificeras en funktion I. som definieras som förändringen i företagets skattebetalningar pa grund av fondavsättningen relaterat till fondavsáittningen. dvs.

I: TiVh-Vlvli

t-V

där V; anger skattebetalningarna vid fondavsättningzir. 100 t zivsättningsprocenten och V den avsättningsgrundande basen. Av utrymmesskäl redovisas i fortsättningen sa gott som enhartiresuáltat. medan härledningar i stort sett utelämnats. För att företaget vid en avdragsgill avsättning ur den verkliga vinsten till fullo skall kunna utnyttja de utökade avdragsmöjligheterna fordras att den beskattningsbara vinsten före fondavsättning reducerad med fondavsättningen överstiger tröskelvinsten, alltså att V,, - IV? V,, vilket ger

1 j (b—a) _ _ r——-— ———+g—7— :rm r

(1-t)1-T [ (b+g)

I de fall räntabiliteten ligger under gränsen ovan kommer fondavsättningen att tränga ut” en del av de tidigare överavskrivningarna. De faktiska avskrivningarna bestämmes endogent genom V,,-tVÃ,=V,. vilket ger

finn:

b,,_.=(I-I)r- (14)

Den räntabilitetsgräns vid vilken företagens möjligheter att göra överavskrivningar upphör blir (b = a)

_ i

5”1-r<1—n>5

Den effektiva skattesatsen ges av följande funktion. nämligen

_ _ _ g(b‘“—a) t

T[1

rZr

?büksü

(H) 31 fortsättningen indice- _T__ r; \ ras storheter i de olika 1- T r fallen med fotindex av, ‘iv’ och öv.

lncidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift 57

I-funktioncn definieras genom

’ Z T[(r+u—l) )—(r+u—~hH —Ir)] 1,.. t-r vilket ger T rSTM I,= _ _ A1—— — › \‘\ l(

l[ l( [fi-ul]

T ,r<r,,, ( w)

I r l_7.+sb.5.*g)

(l rSF

Vid en icke urdragsgill arsiitlning ur den verkliga vinsten har företaget inte möjlighet att dra av fondavsáittningen vid beräkningen av den beskattningsbara vinsten. För att företaget i detta fall skall kunna utnyttja avskrivningsmöjligheterna maximalt fordras att den beskattningsbara vinsten före tröskelvinsten med ett belopp, som är minst lika fondavsättning överstiger stort som den uppblåsta fondavsättningen, rV,,/(1-T), alltså att VhZtVu/(l “T)+V.~, vilket ger

l-T j

_ +g(b*-a) =FHF

l-T-t1-7 l)‘+g

I det fall räntabiliteten ligger under denna gräns bestämmas de faktiska avskrivningarna endogent genom V,,=tV‘,/(1—T)+V(.. vilket ger

r—~—;-+a (17)

Den räntabilitetsgräns vid vilken företagets möjlighet att göra överavskrivningar, upphör blir (b=a)

= i 5

1—T—r:

Den effektiva .skattesatsen blir

_ I l›*-a) I/2,, .-.

7-[1 r(l)+g)

Tj_.= (18)

:2:+~)

I-funktionen definieras genom

)-(r+a—b,,.)]

I‘4=T[(r+a—b

t-r

58 Incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift

vilket ger

0 rzfi

= l l-T-I l _ _

iii

I T j g(l›*-tt)

_Flt-W-IF?)

”QS” (19) l-T rs?

--FTT

En Övervirtstattsättnittg innebär att en viss del av vinsten över en viss fixerad övervinstgräns. v_ avsättas till löntagarfonder. I det fall avsiittningen är avdragsgill krävs för ett maximalt utnyttjande av avskrivningsmöjligheternzt att räntabiliteten är så hög att den beskattningsbara vinsten är minst lika stor som summan av fondavsättningen och tröskelvinsten, alltså att V,,2t(r—-v)K+ V,, vilket ger

j g(b“‘—a)_

_l_[ 1:-

r”

21—r1—T+ [)”‘+g

Denna övre räntabilitetsgräns ligger över gränsen vid fallet utan fondavsättning. 7. om och endast om

i

K _+_g(l)J’:E::(1)

l—T [)“‘+g

När företaget inte har möjlighet att göra maximala avskrivningar bestämmes de faktiska avskrivningarna endogent genom V,,=I(r—1)K+ VA, vilket ger

b4’,.=(l—t)r— (20)

1}T+a+rv

Möjligheten till (iveravskrivningar upphör då (b=a)

=——- -————tv I 5 ( › l-t l-T

Denna undre räntabilitetsgräns ligger under gränsen vid falllet utan fondavsättning. i. om och endast om

i l-T

Den effektiva skattesatsen blir

l_g(l›”°-tt)_t(r-r) ,.f

h“+g r T.“ = (21)

lncidensen kort sikt vid en vinsrbaserad avgift 59 på

I-funktionen definieras genom

= T[r+a-b )—(r+a—b —I(r—r))] I !(r—v)

vilketger

T r27,” I

,_ _g(b_‘“-a)

T 1-7 /7“‘+x I,,.= Fsrsj, (22) t(r—v)

SOU l98lz79

4 och incidens

Löntagarfonders verkningar

—

sikt några principfrågor på lång

4.1 Inledning

l kortsiktsanalysen i föregående kapitel begränsades diskussionen till en av löntagarfondsavsiittningarnas fördelningseffekter under ett behandling om oförändrad nationalinkomst. Såtväl zirbetskraftsutbudet som antagande kapitalbeståndet i ekonomin antogs vara givna till sin storlek. I detta och de tre följande kapitlen är i ståillet analysen av ett mer långsiktigt slag. Det blir därvid frågan om att studera fördelningsverkningarna i en ekonomi. där såväl arbetskraftsutbud som kapitalbestånd förändras över tiden. Ett sådant studium aktualiserar en rad principfrågor. som med fördel behandlas i ett särskilt sammanhang. skilt från den mer preciserade modellanalysen. Dessa principfrågor diskuteras i detta kapitel. medan modellanalysen följer i kapitel 5-7. Innan de olika principfrfigorna presenteras finns det anledning att ta upp ett mer fundamentalt metodproblem. Detta aktualiseras i den man ett införande av löntagarfonder pa lang sikt kommer att förändra det ekonomiska systemets funktionssätt i mer väsentliga avseenden. Problemet har tva aspekter. en mer begränsad och en med större räckvidd. Den första - att alla relevanta aspekten gäller möjligheterna givet funktionssamband i ekonomin i kvalitativt avseende är oförändrade - att över huvud taget kunna uttala sig om effekterna av större. ickc-marginella. förändringar i olika policypzirametrar. Detta problem är inte något exklusivt vid en analys av löntagarfonders verkningar utan anmäler sig även vid studium av vanliga skatteförändringztr. Som kommer att framgå av avsnitt 4.2 behandlas i så gott som all långsiktig incidensanalys effekterna av marginella förändringar. Anledningen till denna begränsning är att man vid ickemarginella förändringar inte kan utesluta skift i efterfråge- och utbudsfunktioner. som gör det svårt att erhålla entydiga resultat. Ett studium av effekterna av marginella förändringar - hur restriktivt detta än kan förefalla - verkar kanske kunna ge underlag för en jämförelse mellan skilda utvecklingsbanor i en ekonomi. som i övriga avseenden antas vara Problemet är emellertid - som närmare oförändrad (ceteris paribus). kommer att framgå av avsnitt -1.2.3 — att de resultat som erhålles enbart är giltiga för ekonomier i långsiktiga jämviktslägen. där det nya _jämviktslåiget uppnås först efter det att alla effekter av den initiella störningen värkt ut. l tar den fullständiga anpassningen täändligt lång tid. men än princip allvarligare är att alla teoretiska studier indikerar att det också tar en

62 Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt - . . . SOL 1981:79

avsevärd tid innan en rimlig de! av anpassningen skett. Vad som sagts ovan väcker naturligtvis frågan om det rimliga i det grundläggande ceteris-paribusantagandet. alltså att det år frågan om förändringar i en i övrigt given ekonomi vad avser de grundläggande funktionssambanden. Om dessa samband förändras kvantitativt omöjliggåirs ju incidensanalysen, därför att det inte är möjligt att isolera (le effekter på inkomstfördelningen, som är ett resultat av den initiella jwarameterföriindringen, från de som följer av förändringar i funktionsszimbzinden. Det problem som nu diskuterats är givetvis aktuellt också i det fall man studerar effekter av icke-marginellaförändringar. Härtillkommer emellertid problem som följer av att funktionssambanden dessutom utsätts för störningar som ett direkt resultat av den icke-marginella förändringen. Ovanstående kortfattade resonemang visar alltså att den långsiktiga incidensanalysen är problematisk redan vid vanliga skatteförändringar. antingen de är marginella eller icke-marginella. Till detta kommer de som är specifika för löntagarfonder. Därmed aktualiseras större problem. frågor. som faller utanför ramen för denna studie och som bl. a. gäller det ekonomiska systemets effektivitetsegenskaper och huruvida marknadsekonomin kommer att bestå. I modellanalysen i kapitel 5-7 antas helt enkelt att löntagarfonderna utformas så att de inte förändrar det ekonomiska systemet i så grundläggande avseenden att funktionssambanden i ekonomin helt ändrar karaktär. De metodfrâgor. som nu diskuterats översiktligt. kommer närmare att preciseras på flera ställen i detta kapitel. Kapitlet består av tre huvudavsnitt. l det första diskuteras vilket slag av analysmodell som lämpligen bör användas vid diskussionen av de långsiktiga verkningarna. Med tanke på det restriktiva antagande som gjorts ovan. att löntagarfonderna ges en marknadskonform konstruktion. är det därvid naturligt att ta sin utgångspunkt i den vetenskapliga litteraturen kring olika skatters incidensverkningar. l denna är två huvudtyper dominerande. För det första finns de modeller som utgår från amerikanen Arnold Harbergers (1962) arbete kring bolagsskattens långsiktiga incidens. I dessa modeller antas kapitalbestfmdet vara givet till sin storlek. Detta förefaller att begränsa analysen till ett kortsiktigt perspektiv, men som kommer att framgå i avsnitt 4.2.2 kan även den typen av modeller under vissa förutsättningar sägas ge utsagor om de långsiktiga verkningarna. För det andra finns en rad modeller baserade på neoklassisk tillväxtteori. Sådana har presenterats av bl. a. Martin Feldstein (1974 a-b) och Marian Krzyzaniak (1966, 1972). Skillnaden mellan detta slag av modeller och Harbergermodellerna är att medan de senare likställer produktionsfaktorerna arbetskraft och kapital - båda ses som “primära” faktorer - så ses i de förra kapitalet som en härledd produktionsfaktor. där dess storlek är bestämd av historiska inkomster och sparandet ur dessa. Följaktligen spelar antaganden om sparbeteendet en helt avgörande roll i tillväxtmodellerna. Till den senare typen av modeller ansluter en del arbeten som explicit uppmärksammat frågan om löntagarnas delaktighet i kapitaltillväxten. Dessa behandlar dock inte direkt incidensfrågorna och kommer därför att kommenteras först i kapitel 6 och 7 i anslutning till den egna analysen. I avsnitt 4.2 presenteras de modelltyper som nu kortfattat refererats. Syftet

Löntagarfonders och incidens sikt- . . . 63

verkningar på lång

är att utifrån några olika kriterier pröva lämpligheten hos de olika modelltyperna vid en diskussion av löntagarfonders långsiktiga fördelningsverkningar. Av naturliga skäl koncentreras framställningen på centrala antaganden och egenskaper hos modellerna och ej på resultaten. De modeller som analysen i kapitel 5-7 grundas på är modeller för ekonomisk tillväxt. Ett centralt antagande i modellanalysen är att ekonomin kännetecknas av steady-statetillväxt. Detta antagande innebär att tillväxten förutsätts vara proportionell så att alla centrala variabler i ekonomin växer i en och samma takt. bestämd av den yttre resurstillväxten. dvs. tillväxten i arbetskraft och teknologi. De teknologiska framstegen antas därvid ta sig en speciell form. nämligen sådana som förbättrar arbetskraftens effektivitet. Antagandet om steady-statetillväxt är ingalunda självklart. För att kunna bedöma analysens begränsningar finns det därför anledning att diskutera i vilken utsträckning verklighetens ekonomier approximativt kännetecknas av steady-statetillstånd. En sådan diskussion och bedömning återfinns i avsnitt 4.3. Den tredje och sista principfråga som behandlas i detta kapitel gäller tolkningen av sparbesluten i ekonomin. Mer precist gäller frågan om specificeringen av sparfunktionerna skall utgå från en uppdelning på olika inkomstslag eller om specificeringen skall grundas på en uppdelning i inkomsttagarkategorier. Det centrala problemet är här i vilken utsträckning det är meningsfullt att vid en långsiktig analys arbeta med inkomsttagarkategorierna löntagare och kapitalägare bl. a. med tanke på att dessa grupper delvis år överlappande och att deras sammansättning förändras över tiden. l avsnitt 4.4 diskuteras denna fråga mot bakgrund bl. a. av den fortgående institutionaliseringen av aktieägandet i den svenska ekonomin.

4.2 Valet av analysmodell

4.2.1 Principer för model/val I detta och de följande tre kapitlen gäller problemen de långsiktiga verkningarna på inkomst- och förmögenhetsfördelningen vid ett införande av löntagarfonder. I litteraturen kring skatters incidensverkningar finns en rad alternativa modeller. som a priori förefaller erbjuda en lämplig analytisk ram. I detta avsnitt skall prövas om det verkligen rör sig om alternativa modeller i den meningen att det är samma frågor de besvarar eller om de i stället behandlar olika frågor. En sådan prövning är dock förenad med vissa svårigheter. En första svårighet gäller vad som skall avses med långsiktiga verkningar. Hur lång är den långa sikten? Tre, fem. tio. tjugo, femtio eller etthundra år? Som senare kommer att framgå förefaller definitionen av lång sikt skilja sig åt för de olika ansatser. som skall behandlas. Den andra svårigheten hänger intimt samman med den första. Valet av långsiktigt tidsperspektiv blir betydelsefullt. när det gäller att välja ut de mekanismer. som kan anses vara centrala vid anpassningen till en given störning. antingen det är frågan om en skatteförändring eller ett införande av

64 Löntagarfonders verkningar och incidens på sikt - . . . SOU l98l:79 lång

löntagarfonder. Huvudfrågzin gäller här om anpassningen antas 5:e inom ramen för ett till sin storlek givet kapitalbestámd eller om håinsyt tas till verkningar via förändringar i sparandet och de effekter dessa har för kapitalbeståndets tillväxt. Efter vad som nu sagts kan valet förefalla vara enkelt. M0cL‘ller av - med givet kapitalbestånd - av Harbergertyp våiljes om man år intreserzid ett kortare tidsperspektiv. medan någon form av tillváixtmodell viljes för analysen av de långsiktiga verkningarna. Problemet ar dock :tt även Harbergermodellerna under vissa förutsättningar om sparkvtitsfiirinclringars effekter kan sägas vara tillämpbzirzi på kapitalintensiteten i et. längre tidsperspektiv. Detta innebär att valet av modell maste baseras pi zindra principer utöver den som har att göra med det tidsperspektiv man iir intresserad av. Nedanstående kompletterande principer har bedönts vara intressanta. De tre första anknyter direkt till det faktum att den ortszitta analysen avser löntagarfonders långsiktiga verkningar. medan den sista är av ett mer allmänt slag. Den första principen gäller huruvida de olika modellerna enbar tillåter analys av effekter vid marginella förändringar i skatter och avgifter :ller om också effekterna vid icke-marginel/a förändringar kan analyseras. Ett införande av löntagarfonder representerar - åtminstone sett på ling sikt ~ uppenbarligen ett så stort ingrepp i ekonomin att denna fråga blir a\ central betydelse för valet av analytisk ansats. En andra princip gäller om modellen enbart medger en aralys av effekterna på inkomstfördelningen eller om effekterna på förmögemetsfördelningen också kan behandlas. Det senare förutsätter uppenbarligen att olika grupper av förmögenhetsägare specificeras. Denna fråga behmdlzis förutom i detta huvudavsnitt - även i avsnitt 4.4. En tredje princip rör det kompensatoriska problem, som kan bli aktuellt vid ett införande av löntagarfonder. I de fall det totala sparancet ökar hur detta bortfall uppkommer nämligen frågan i efterfrågan och sysselsättning - antas bli kompenserat. Här kan man tänka sg olika analystekniska lösningar. För det första kan man anta en autamatisk

kompensation via en ökning av investeringarna, exempelvis genom att den

ekonomiska politiken antas utformad så att full sysselsättning garznteras.‘ Det kompensatoriska problemet kan också lösas at: själva genom fondsystemet förutsättes utformat- genom antaganden om fondavgifternas användning - så att den totala efterfrågan lämnas oförändrad. Ovanstående princip har aktualiserats därför att incidensanalysei ställes inför ett svårt problem i det fall man inte kan anta automatisk anpassning till full sysselsättning. Då kommer nämligen löntagarfondernas incidensverkningar inte bara att bli beroende av valet av avgiftsbas och de restriktioner, som lägges på lösningarna, utan också på det offentligas val av ekonomisk politik eller på mer eller mindre restriktiva antaganden om fondavgifternas användning. En fjärde och sista princip gäller den empiriska relevansen hos de olika modellerna. Den svenska ekonomin kännetecknas av ett stort Litlandsberoende. Beroendet visar sig bl. a. i att faktormarknaderna. och da framförallt Se avsnitt 5.5 för en kapitalmarknaden. är starkt internationaliserade. Denna internationaliseutförligare behandling ring bör uppmärksammas i en analys av löntagarfonders incidensvcrkningav denna fråga. ar.

och incidens på lång sikt- . . . 65 Löntagarfonders verkningar

4.2.2 Harbergermodellen

Den första som skall kommenteras är Arnold Harbergers undersökning Detta analys av bolagsskattens incidensverkningar (Harberger (1962)).

för såväl teoretisk vidareutveckling bidrag kom att utgöra utgångspunkten där inte bara bolagsskatten utan även som empiriska undersökningar,

verkningarna av andra skatter har analyserats? Denna generaliserbarhet gör

det naturligt att ta upp den till diskussion.

l Harbergers modell för allmän jämvikt delas ekonomin in i två sektorer,

en sektor bestående av aktiebolag och en andra sektor bestående av övriga

företag. Harberger studerar hur en förändring av bolagsskattesatsen

resursfördelningen mellan de båda sektorerna och hur dessa påverkar

räntabiliteten på kapitalet? Effekten på räntabili-

omallokeringar påverkar

teten uppfattar Harberger som ett mått på incidensen?

I Harbergers modell antas kapitalbeståndet vara givet till sin storlek och

med en komparativt-statisk analysmetod studeras hur detta givna kapitalbe-

stånd omallokeras mellan sektorerna vid en skatteförändring. Frågan är hur

detta antagande är vad gäller modellens lämplighet för en pass restriktivt analys av en växande ekonomi (modellen syftar uttryckligen till en analys av

den långsiktiga incidensen).

Enligt Södersten (1977, s. 135) behöver inte antagandet om konstant

tolkas helt bokstavligt. Positiva nettoinvesteringar är möjlikapitalbestånd 2 Hos McLure (1975)

ga, där emellertid kapitalbeståndets storlek i varje tidpunkt får förutsättas ges en översikt över

av skatteförändringar. Harbergermodellens lämplighet för en dessa vidareutvecklingar opåverkad av Harbergermodellen. analys av incidensen i tillväxtförlopp blir därigenom en fråga om det rimliga i

att anta en oförändrad sparkvot.5 Nu menar Harberger (1962, ss. 235 ff) att 3 Södersten (1977, s.

134-137) redovisar kortäven om man överger detta antagande ändras inte incidensverkningarna. fattat de viktigaste resul- Hans argument är att en förändring i sparkvoten inte nämnvärt påverkar taten. och därmed inte heller reallönen. Detta argument har kapitalintensiteten 4 under- Harberger gör ett m0ifrågasätts av Feldstein (1974 a, s. 511), som menar att Harberger delltekniskt antagande

skattat sparkvotens påverkan på kapitalintensitetenf’ att lönen inte påverkas,

Om nu Feldstein har rätt i sin invändning, så är det ändå möjligt att något som är legitimt bild av incidensen på vad som något därför att det är föränd- Harbergermodellen ger en korrekt kan benämnas sikt. Man kan nämligen anta att ringarna i de relativa oprecist medellång faktorpriserna som insparkvotens förändringar påverkar kapitalintensiteten först på lång sikt. tressanta (ev. verkliga får stöd hos Krzyzaniak one En sådan tolkning (1966, s. 51): Perhaps förändringar i lönen

could call Harbergers flows medium-run as this adjustment may be speedier fångas i modellen in

in the total supply of capital via new capital formation. If genom räntabilitetsförthan the adjustment ändringar). so, the measures of shifting observed would be of a mixed type partly due to 5 Se även diskussionen Harbergers adjustment, partly due to adjustment in new capital formaav Harbergers behandtion. ling av de kompensatoriska problemen, s. 66). antas av analytiska skäl Harbergeranpassningen ske 71 Krzyzaniaks tillväxtmodell 5 Feldstein har inom momentant. Detta aktualiserar problemet med kapitalets formbarhet på kort sikt, ramen för sin modell dvs. vilka möjligheter till omallokeringar av ett givet kapital som finns. I så gott som visat att kapitalintensialla analyser antas kapitalet vara formbart, även ex post. Men i verkligheten gäller att tetens sparkvotselasticikapitalet är bundet i vissa verksamheter. Incidensen i sådana putty-clay-ekonomier tet är lika med invertehar ännu ej behandlats i litteraturen. Avgörande torde här vara hur pass känslig ju rade värdet av löneanskrotningen av existerande anläggningar är för förändrade faktorprisrelationer; är desto större del av bördan borde falla på delen, dvs. betydligt lägre ”skrotningskänsligheten större än ett. kapitalägarna.

66 Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . .

Det kompensatoriskt: problemet aktualiseras i Harbergermodellen genom att en höjning av bolagsskatten, ceteris paribus. sänker totalefterfrågan. Harberger gör här ett speciellt antagande, nämligen att det offentliga använder skatteintäkterna på ett sådant sätt att, vid de ursprungliga priserna, nedgången i den privata konsumtionsefterfrågan kompenseras. Höjningen av bolagsskatten kommer därför inte att påverka den totala efterfrågan. ej heller efterfrågans sammansättning. Följaktligen antas sparkvoten vara oförändrad och vidare förutsättes det privata konsumtionsmönstret vara identiskt med det offentliga. Båda dessa antaganden förefaller restriktiva vid en analys av löntagarfonders verkningar. Antagandet om oförändrad sparkvot kan tolkas som 1) att sparkvoten är oberoende av förändringar i kapitalavkastningen samt 2) att sparbenägenheten ur kapitalinkomster är identisk med sparbenägenheten ur löneinkomster. Vid fallet med fondavsättningar måste vidare antas 3) att sparbenägenheten ur dessa är identisk med de övriga. Av dessa tre antaganden är de två första i princip möjliga att pröva empiriskt och här är det oklart hur det verkligen förhåller sig. Harberger själv menar att antagandena är uppfyllda, medan Feldstein (1974 a) menar att så inte är fallet? Vad gäller det tredje antagandet är detta mera tveksamt (detta är inte någon empirisk fråga); rimligen får sparbenägenheten ur fondavsättningen och -avkastningen antas bli betydande, även om man antar att fondavkastningen till viss del används för konsumtinnsändamål Antagandet om likformigt konsumtionsmönsterg är också tveksamt vid en analys av löntagarfonders verkningar, då man får förutsätta att andelen konsumtionsvaror i den privata konsumtionen är större än motsvarande andel för fondavsättningen, som ju framför allt kommer att användas för 3 Denna fråga kommer att diskuteras i anslut- investeringsändamål. Beträffande möjligheterna att analysera icke-marginella förändringar i ning till behandlingen av Feldsteins modeller skatter och avgifter inom ramen för Harbergers modell har såväl Break i avsnitt 4.2.3. (1974) som McLure (1975) påpekat att den endast är tillämplig för en analys 9 Mieszkovski (1967) av marginella förändringar och strängt taget förutsättes också att det i har dock modifierat detutgångsläget inte finns några skatter. Vid icke-marginella skatteförändringar ta antagande. uppstår problem och det är också oklart i vilken utsträckning de resultat som 1° Problemet har att göra erhållits vid marginalanalysen förändras, kvantitativt eller kvalitativt.” med huruvida det av Effekterna på förmögenhetsfördelningen kan ej analyseras inom ramen Harberger formulerade för en Harbergermodell, eftersom modellen inte arbetar med en uppdelning uttrycket för varuefterfrågans priselasticitet på olika grupper av förmögenhetsägare. har en global giltighet; Harbergermodellens empiriska relevans för en analys av svenska förhålavgörande är om icke- landen kan förefalla begränsad, då bolagsformen. till skillnad från i USA. är marginella förändringar den helt dominerande företagsformen i Sverige. McLure (1969) har ger upphov till inkomstemellertid omformulerat modellen så att den möjliggör effekter på varuefterfrå- en analys av den gan. För en diskussion imerregionala incidensen av olika skatter. I denna modellvariant kan av denna fråga, se Bal- som en liten, öppen ekonomi, bolagssektorn uppfattas medan den övriga lentine och Eris (1975) sektorn kan uppfattas om resten av världen.” Kapitalet antas i denna modell. samt Shoven och Whaltill skillnad från arbetskraften. rörligt mellan sektorerna, ett antagande som ley (1972). förefaller välmotiverat för Sveriges del. 11 Södersten (1977) har Sammanfattningsvis kan konstateras att McLure‘s omformulering av föreslagit denna tolkning av McLure‘s variant av Harbergermodellen ger den en klar empirisk relevans för av analys Harbergermodellen. fördelningsverkningarna av olika skatteförändringar. För en analys av

Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . . 67

löntagarfonders verkningar utgör däremot modellens behandling av den kompensatoriska frågan en svårighet liksom problemet att analysera icke-marginella förändringar i skatter och avgifter och omöjligheten att behandla effekter på förmögenhetsfördelningen. Vidare är antagandet om oförändrad sparkvot problematiskt vid en långsiktig analys.

4.2.3 Tillväxtmodeller I detta avsnitt skall diskuteras den behandling incidensfrågorna fått inom ramen för den neoklassiska tillväxtteorin. len växande ekonomi bestämmes incidensen inte enbart genom en omfördelning av en given totalinkomst utan också av de förändringar i denna totalinkomst över tiden, som blir resultatet av avgifternas effekter på sparande och kapitalbildning. Mer yTCClSt uttryckt kommer ueii framtida inkoriistföroelningen an påverkas av de effekter på kapitalintensitet, räntabilitet och reallön, som uppstår genom avgifternas påverkan på den genomsnittliga sparkvoten. Denna påverkan gör sig gällande via effekter på fördelningen mellan löneoch kapitalinkomster i tidigare perioder. Av betydelse är därvid storleken på sparbenägenheterna ur dessa inkomstslag och dessas beroende av sparandets avkastning (vid given avkastning kan sparbenägenheterna skilja sig åt för de olika inkomstslagen). Nedanstående samband klargör på ett generellt plan sparkvotens (s) beroende av inkomstfördelning och sparbenägenheter.

s=s,,.(r)a+sk(1—a)

s”. och 5,, betecknar sparbenägenheterna ur löneinkomster och kapitalinkomster, r sparandets avkastning (räntabiliteten) och a löneandelen av förädlingsvärdet. Under förutsättning att sparbenägenheten ur löneinkomster är mindre än den ur kapitalinkomster kommer den genomsnittliga sparkvoten i ekonomin att öka vid en minskad löneandel. Vidare kan sparkvoten påverkas av räntabilitetsförändringar via effekter på sparbenägenheterna i de fall dessa är räntekänsliga. Vid ett införande av skatter blir den genomsnittliga sparkvoten därutöver beroende av sparbenägenheten ur skatteintäkterna och dennas storlek i förhållande till sparbenägenheten för det beskattade inkomstslaget. Sådana omfördelningar av sparandet blir av centralt intresse vid ett införande av avsättningar till löntagarfonder. Feldstein (1974 a, b) har med hjälp av olika ensektorsmodeller analyserat 12 55 SÖÖCTSW U977» incidensen av löne- och vinstbaserade i en växande ekonomi. I en

91;71)s°°å17?g$å?fat_

avgifter första artikel (1974 a) jämföres incidensverkningarna av de båda avgifterna i

tade r’ed0g6relSer_

en modell med variabla I en andra artikel (1974 b) . sparbenägenheter. av en lönebaserad denna 13 Även i Harbergmobegränsas analysen till incidensen avgift; tonvikteni , __ _ __ o . , , dellen sker dock en artikel ar i stallet lagd pa en diskussion av de effekter som kan uppkomma via övewäming genom an förändringar i ett arbetskraftsutbud, som antas vara beroende av reallö- faktorutbudet förändras nen, i den meningen att det att redovisa de resultat Feldstein når.” I e förskjumingi

Det finns ingen anledning Sker_

.. o . . . kapitalutbudet mellan iamforelse med Harbergers analys bestar den huvudsakliga skillnaden i att de båda sektorerna; det och kapitalägare genom att förändra sitt faktorutbud kan vältra löntagare tema kapitalmbudet över en viss del av den börda, som faller på dem initiellt genom att en skatt antas dock oförändrat. lägges på deras inkomster.”

68 Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . .

Feldstein (1974 b) genomför en simulering av den anpassning i reallön och räntabilitet mot nya långsiktiga jämviktsvärden (i steady-state), som inträder efter introduktionen av lönebaserad skatt. Simuleringen visar att - oberoende av vilka antaganden som görs om sparbenägenheterna - hälften av anpassningen i dessa variabler tar ca 20 år. Det är alltså frågan om en relativt långsam anpassning och detta är en generell slutsats, som har dragits även av andra författare. Visserligen varierar resultaten kraftigt, beroende på modellspecifikationen, när det gäller hur långsam anpassningen är (se exempelvis R. Sato (1963) och K Sato (1966)). Dock gäller vid samtliga simuleringar inom ramen för neoklassiska tillväxtmodeller att man erhållit realtivt långa anpassningstider; den kortaste tid som angivits i litteraturen (K. Sato (1966)) innebär att två tredjedelar av anpassningen sker inom 15-20 år. Den slutsats som kan dras av ovanstående är att fördelningsverkningarna via en förändrad sparkvot slår igenom först efter en ganska lång tid; här kan

erinras om den tidigare refererade bedömningen hos Krzyzaniak ( 1966) (se s.

65). Det kompensatoriskt: problemet får en automatisk lösning i Feldsteins tillväxtmodeller. Ett ökat läckage i form av ett ökat sparande kommer att medföra en motsvarande kompensation genom ökade investeringar.” I likhet med Harberger studerar Feldstein enbart incidensen av marginella förändringar i olika Skattesatser” och de mått han utvecklar för att mäta incidensen är också beroende av lokala egenskaper hos de i modellerna ingående funktionerna. Krzyzaniak (1966, 1972) har inom ramen för den neoklassiska tillväxtteorin studerat incidensen vid icke-marginella förändringar i olika skatter. Principiellt sett sker detta genom att han i ett första steg tar fram steady-statelösningarna för en rad olika ekonomier, där dessa enbart antas skilja sig åt vad gäller förekomsten av olika skatter. Därefter konstrueras olika mått för bördan på de olika inkomstslagen och för samhället som helhet genom en jämförelse av inkomsterna efter skatt i de olika ekonomierna. Till grund för Krzyzaniaks incidensmått ligger alltså en komparativt-statisk analys av olika steady-statetillstånd. Nu skall man emellertid inte dra för långtgående slutsatser av Krzyzaniaks alternativa uppläggning. För att det skall vara möjligt att tolka Krzyzaniaks incidensresultat som effekterna av en icke-marginell förändring fordras naturligtvis att inga förändringar inträffat i olika funktionssamband som ett direkt resultat av skattens införande. Sålunda tvingas Krzyzaniak anta att de privata sparbenägenheterna ej förändras vid införandet av skatten. Spar-

14Detta är ett centralt antagande i neoklassiska tillväxtmodeller. l keynesianska modeller (se ex. Kaldor (1955-6), Pasinetti (1961-2) antas orsakssambandet vara det omvända; förändringar i investeringarna framkallar förändringar i sparandet. Medan sålunda investeringarna i de neoklassiska modellerna passivt anpassas, spelar de i de keynesianska modellerna en avgörande roll och är bestämda av kapitalägarnas (=företagarnas) investeringsvilja. Incidensen i denna typ av modeller har dock ännu ej undersökts. 15 Feldstein studerar dock inte verkningarna vid en introduktion av en marginellt liten skatt (som Harberger) utan ser på verkningarna av marginella förändringar i redan existerande skatter.

Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . . 69

motiven i den privata delen av ekonomin förutsätts alltså oförändrade. Därigenom kommer Krzyzaniaks analys att bygga på mer restriktiva antaganden än exempelvis Feldsteins, något som är naturligt, eftersom mer långtgående resultat i allmänhet fordrar starkare antaganden. Gemensamt för de modeller som hittills refererats - med undantag för vissa hos Krzyzaniak (1966) - är att de samtliga är ensektorsmodeller. I sådana kan man inte fånga in fördelningsverkningar, som beror av omallokeringar av resurser mellan olika sektorer i ekonomin (jfr Harberger). Det förefaller därför inte heller möjligt att ta hänsyn till sådana effekter som kan uppstå i en öppen ekonomi av svensk typ med bl. a. internationaliserade kapitalmarknader. Hos Krzyzaniak (1966) och Sato-Hoffman (1974) presenteras tvåsektorsmodeller. Den förre gör liksom Harberger en uppdelning på en bolagssektor och en icke-bolagssektor, medan Sato-Hoffman delar in ekonomin i en sektor som producerar investeringsvaror och i en sektor som producerar konsumtionsvaror. Mot den senare indelningsgrunden kan invändas att den inte förefaller vara särskilt relevant för en analys av svenska förhållanden. Däremot år den första uppdelningen mer intressant då den i princip borde möjliggöra en tolkning a la McLure-Södersten för en öppen, växande ekonomi. För samtliga tillväxtmodeller i detta avsnitt gäller att sparfunktionerna specificeras på ett sådant sätt att olika grupper av förmögenhetsägare inte kan identifieras. Olikheter i sparbenägenheter förklaras genomgående med att sparandet sker ur olika inkomstslag och ej med att det är olika slag av ekonomiska subjekt som sparar (innebörden i detta förklaras närmare i avsnitt 4.4).

4.2.4 Sammanfattande bedömning

Modellinventeringen i föregående avsnitt har syftat till att ge ett underlag för val av analytisk ram för den fortsatta diskussionen kring löntagarfonders långsiktiga fördelningsverkningar. Det är inte förvånande - med tanke på att de formulerats för andra ändamål- att samtliga refererade modeller i ett eller annat avseende kan bedömas ha vissa brister, som gör dem mindre lämpliga för denna uppgift. Vad beträffar Harbergermodellerna har redan i slutet av avsnitt 4.2.4 konstaterats att de av flera skäl kan ses som väl restriktiva. De behandlade tillväxtmodellerna är emellertid inte heller oproblematiska. De relativt långa anpassningstiderna och svårigheterna att analysera och tolka effekterna av icke-marginella förändringar utgör problem. Valet av analytisk ram är alltså inte självklart. I samtliga fall tvingas man att göra långtgående abstraktioner. Fyra skäl talar dock för valet av en tillväxtmodell. För det första förefaller det egendomligt att vid en långsiktig analys inte ta hänsyn till effekterna via sparandet i ekonomin. För det andra löses det kompensatoriska problemet på ett smidigt — låt vara ett väl lättvindigt - sätt i tillväxtmodellerna. För det tredje möjliggör en tillväxtmodell en explicit behandling av effekterna på förmögenhetsfördelningen. För det fjärde möjliggör redan en ensektors tillväxtmodell - under förutsättning att sparfunktionerna specificeras på ett särskilt sätt - en tolkning där hänsyn tas till den öppna karaktären hos den svenska ekonomin (se avsnitt 5.7).

70- Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . . SOU 1931:79

Av de ovan refererade undersökningarna ansluter framställningen i kapitel 6 och 7 närmast till Krzyzaniak (1972). En viktig avvikelse består dock i den annorlunda specifikationen av sparfunktionerna. Denna avvikelse motiveras närmare i avsnitt 4.4.

4.3 Steady-stateanalysens innebörd och relevans

4.3.1 Inledning

I de i föregående avsnitt refererade studierna av skatters incidens i olika tillväxtmodeller är intresset koncentrerat till fördelningsverkningarna vid långsiktig _jämviktstillväxt Denna koncentration till studium av s. k. steady-statetillstånd är också något som utmärker den allmänna tillväxtteoretiska litteraturen. En sådan begränsning är i och för sig naturlig och lättförklarlig med tanke på de stora svårigheter som är förknippade med analyser av ojämviktstillstånd. Frågan är emellertid hur pass empiriskt relevant en diskussion av steady-statetillstånd är. Frågan om den empiriska relevansen kan sägas ha två beståndsdelar. För det första: Är det så att verklighetens ekonomier kännetecknas av steady-statetillväxt? Med andra ord, utgör de jämviktslösningar av steadystatekaraktär, som erhålls ur de olika tillväxtmodellerna, rimliga approximationer av den faktiska tillväxt man kan observera? Den andra empiriska frågan avser de dynamiska mekanismer. som garanterar steady-statetillväxt i de olika modellerna, dvs. frågan om de olika lösningarnas stabilitet. Vid en exogen störning - av tillfälligt eller permanent slag - rubbas steadystatetillväxten och en ojämvikt uppstår. Stabilitetsfrågan gäller om det finns dynamiska mekanismer, som garanterar att ekonomin återförs till en (eventuellt ny) steady-statebana. De empiriska frågan gäller här om dessa mekanismer är rimliga approximationer av faktiska processer i ekonomin. Fortsättningsvis skall enbart den första frågan behandlas. alltså den som avser steady-statetillståndens existens i verkligheten. Den andra frågan är avsevärt svårare att diskutera och en sådan diskussion blir också meningsfull först när den förs i anslutning till en specificerad modell. Detta huvudavsnitt är disponerat på följande sätt. I avsnitt 4.3.2 preciseras först ett antal kriterier för steady-statetillväxt, som sedan konfronteras mot ett empiriskt material, som beskriver den ekonomiska tillväxten i Sverige under den senaste hundraårsperioden. Därefter diskuteras i avsnitt 4.3.3 relevansen i en steady-stateanalys av löntagarfonders fördelningsverkningar.

4.3.2 Steady-statetillväxt i den svenska ekonomin?

Utmärkande för steady-statelösningarna till neoklassiska tillväxtmodeller är att produktionen, sparandet, investeringarna och arbetskraften alla växer i samma takt, bestämd av tillväxten i arbetskraft. Detta innebär att en serie kvotvariabler är konstanta över tiden, nämligen kapitalkoefficienten (förhållandet mellan kapitalbestånd och produktion), kapitalintensiteten (kapitalbestånd per sysselsatt eller per arbetstimme) samt arbetsproduktiviteten.

Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . . 71

Vid en empirisk prövning av huruvida en viss ekonomi befunnit sig i

steady-statetillväxt eller ej är det naturligt att studera utvecklingen av de

ovan nämnda kvotvariablerna. I de fall dessa befinnes vara konstanta kan

ekonomin sägas ha befunnit sig i steady-statetillväxt under den studerade

perioden. Att utifrån empiriska data avgöra om en ekonomi har befunnit sig i

steady-statetillväxt eller ej är emellertid utomordentligt besvärligt. Bortsett 16 Begränsningen till

från mätproblem är det oklart hur stora avvikelser från de tidigare angivna dessa två sektorer motikriterierna som skall tillåtas. veras för det första av Ett annat problem gäller hur man skall tolka att det är endast för förekomsten av stora avvikelser. Innebär sådana att idén om steadydessa det föreligger uppstatetillväxt skall överges över huvud taget eller är det möjligt att på något skattningar av effektivisätt tolka utvecklingen som att det har skett en förflyttning mellan olika tetsfaktorns tillväxt. För

det andra motiveras steady-statebanor? i denna begränsning av Det finns inga möjligheter att behandla de nu ställda frågorna utförligt att modellanalysen i de detta sammanhang. Syftet med detta avsnitt är i stället begränsat till en följande kapitlen just redovisning av sådant empiriskt material, som kan ge vissa mycket grova avser dessa sektorer.

indikationer på om den svenska ekonomin under den senaste hundraårspe- 17 Se Hahn-Matthews rioden befunnit sig i steady-statetillväxt eller ej. (1969, s. 50-51) för en

Materialet är hämtat från Ragnar Bentzels undersökning av den ekono- diskussion av denna frå-

miska tillväxten i Sverige under perioden 1879-1975 (Bentzel (1980)). I tabell ga. 4.1 redovisas för olika delperioder den genomsnittliga procentuella tillväxten 18 Av Bentzels simule-

per år för arbetsproduktiviteten, kapitalintensiteten och kapitalkoefficien- ring av den ekonomiska utvecklingen i Sverige ten. Redovisningen är begränsad till näringslivet och industrin.” under perioden Kapitalkoefficienten skall vid steady-statetillväxt vara konstant. Av 1870-1975 framgår att tabellen framgår att så inte varit fallet under den senaste hundraårsperioden, en tillfredsställande

varken för näringslivet som helhet eller för industrin. Den genomsnittliga överensstämmelse med den faktiska utvecklingårliga tillväxten har för industrins del legat på en knapp procent, medan - en erhålles endast i det variationerna i tillväxttakten mellan olika delperioder undantaget 1950fall de tekniska framste- talet som uppvisar en exceptionellt hög tillväxt uppgått till drygt två gen exklusivt antas vara

procentenheter. Utvecklingen i hela näringslivet uppvisar en liknande bild. just icke-investeringsdock med mindre variationer. bundna, arbetskraftsökande. Som Bentzel I tabellen redovisas tillväxten i arbetsproduktivitet och kapitalintensitet själv framhåller aktualisåväl i fysiska enheter som i vad som kallas effektivitetsenheter. Anledningen serar detta resultat vissa

till detta är följande. Vid steady-statetillväxt förutsättes att eventuella tolkningsproblem, då

teknologiska framsteg är av ett speciellt slag, nämligen sådana som förbättrar det uppenbarligen förearbetskraftens kvalitet kommer investeringsutan att vara bundna till investeringsverksamheten, bundna tekniska fram-

s. k. Harrodneutrala tekniska förändringar.” Ur modellteknisk synpunkt får

steg vid sidan av Horndenna typ av förändringar en ekvivalent behandling med arbetskraftens dalseffekter o. d. Sålun-

kvantitativa tillväxt: Tillväxttakten i steady-state ges som summan av da är det vad gäller tekarbetskraftens kvantitativa och kvalitativa tillväxt. nologispridning mellan länder - jfr idén om ett Vid en empirisk prövning av huruvida en viss ekonomi befunnit sig i krympande teknologiskt steady-statetillväxt visar sig just förekomsten av arbetskraftsökande tekniska gap mellan USA och

framsteg bli av betydelse.” Vid sådana tekniska framsteg måste nämligen Västeuropa efter andra

kriterierna om konstant kapitalintensitet och arbetsproduktivitet uttryckasi världskriget - rimligare

att tolka denna som effektivitetsenheter. En positiv tillväxt i kapitalintensitet och arbetsprodukknuten till investeringtivitet, mätt ifysiska termer, är nämligen förenlig med steady-statetillväxt arna än att uppfatta den under att denna positiva tillväxt precis motsvaras av en förutsättning som ett slag av arbetskvalitativ tillväxt i arbetskraften. Under denna förutsättning kommer kraftsförbättring.

72 Läntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt - . . . SOU 1981 :79

N

:avsteg

s

muEEmSon

mm 3 3 m4 mm 3 å md _._

.5u omg_ m8_ ma-

uåxuøâ:

_åziuäo

u

2 ma m... o... E_ .am no o... md S_

_ä_ m8_

mcucmåmöøtm

m=3:o_uEoS___S_._§_

u

Mä 3 3 m; wa _.m No m_ wo

_ä_ m8_ å:

_

a

c2xm_=.

«Eda

3. om. .ä 2 än E md S_

må_ os_ ET än

uucuumå

ç

.._8u._:vm~3__3_o. € u

...ocoüum

mm md 3 We m; 3 md 3 _x_

8a_ må_ ...du

& m u

mEEm8_Bm3_§

:oc mm ...m 3 om mm m._ u_ md u_

omm_ 8a_ 3:

ow:mmw=Eoxmm

._3215 u

s_ om

anamma

Nm a_ 2 N_ 3 md 3

6.55 E. å

omm_ emo_ dm_

i_

m .m

.o _nå_

BE...

u

u:=._uo.=

3 3 zoom_ Sun

S_ m... m_ ...a 3_ _._ S_

_å_ emo_ ET

:oo

NE

- .m

m:33_u=o.:__8_._§_

od 3 m... 3 3 å md we do

_ä_ os_ ST :oo

a__:___...:=.5o

u

Aowoü

m_ m_ md

:u:3_=mo._mmE._o_=E_m

._00 _u_ 3 _._ å 3

_å_ _ä_ m,..- md:

äga.: _oäcum

m:3u=_t_=—x..:_muo._..

:8

cabs:

_ å

_ _

_aâizm

._mwE5_m.om

&

3.02:0 ._o.u;=o

._3u::um.2__t_oto

$:_:_=uoEEon._ §__:_:uo._%.un._ =8=o_u_toov__SEmv_

_åawccmz

$:m:2:__SEmM

_oâmwzcmz _ozumccmz _ozumccmz

$:m:8E_m:mmv_

:Emacs

mn

5.225_ :E265 =_§ € :E265 5

~.v

.mSIE=

Saab

&

S_m_m.c

_oäcom

&

:aaah 22:3_

3 3 _ Am 3 Q 3 Q 3 Q 3

och incidens på lång sikt- . . . 73 Löntagarfonders verkningar

tillväxten i de båda kvotvariablerna, mätt i effektivitetsenheter, att vara noll. Följande samband råder nämligen (visas ej här)

k* k _Z_-Ã k k

LLÃ

y y

där IE‘/k’ och //k representerar tillväxttakterna i kapitalintensitet, mätt i effektivitetsenheter respektive fysiska enheter, och där jr‘/y“ och y/y avser tillväxttakterna i arbetsproduktivitet, mätt på samma sätt. Å utgör tillväxttakten i effektivitetsfaktorn. Arbetskraften förutsättes här växa exponentiellt med 100n procent, mätt i fysiska enheter, och med 100(n+/l) procent, mätt i effektivitetsenheter. Korrigeringen av de fysiska tillväxttakterna i tabell 4.1 har skett enligt ovanstående formler. Mätt i fysiska enheter har såväl arbetsproduktiviteten som kapitalintensiteten, både i hela näringslivet och i industrin, vuxit med i storleksordningen 2-3 procent per år för hela tidsperioden. Tillväxten i kapitalintensitet var särskilt snabb under 1960-talet, vilket även gäller för arbetsproduktivitetens tillväxt. Denna bild gäller för såväl hela näringslivet som för industrin. Mätt i effektivitetsenheter har såväl arbetsproduktiviteten som kapitalintensiteten vuxit betydligt långsammare än vad som gäller för tillväxten i enheter. Särskilt markerat är detta för arbetsproduktivitetens fysiska utveckling. Detta gäller särskilt för industrin, där den genomsnittliga årliga tillväxten ligger mycket nära noll procent. V _

Steady-statetillväxten kräver att tillväxten i effektivitetsenheter för

arbetsproduktivitet och kapitalintensitet inte uppvisar för kraftiga variationer mellan olika tidsperioder. Variationsbredderna för de olika variablerna och för de olika sektorerna ligger i intervallet 2-3 procentenheter. Som inledningsvis påpekades är det oklart, vilken norm som skall gälla, när man skall avgöra vad som är rimliga avvikelser från steady-statetillväxt. Följande högst preliminära slutsatser kan dock dras utifrån ovanstående redovisning. Kapitalkoefficientens utveckling - vad gäller såväl genomsnitti tillväxttakt lig tillväxttakt för hela perioden som variationerna synes svår att förena med ett antagande om steady-statetillväxt. av arbetsproduktivitet och kapitalintensitet - mätt i effekti- Utvecklingen vitetsenheter - en något annorlunda slutsats. är möjliggör Visserligen variationerna i tillväxttakt lika stora som för kapitalkoefficienten, men den genomsnittliga tillväxten för hela perioden. särskilt för industrin, är Utvecklingen av dessa variabler väsentligt lägre än för kapitalkoefficienten. förefaller därför mer förenlig med ett antagande om steady-statetillväxt än vad som gäller för kapitalkoefficienten. Det bör dock återigen framhållas att normen är i hög grad oklar.

4.3.3 Steady-stateanalysens relevans och begränsningar

I föregående avsnitt har redovisats vissa resultat, som indikerar att det är tveksamt om den svenska ekonomin under de senaste hundra åren befunnit

74 Länragarfonders verkningar och incidens på sikt- . . . lång

sig i steady-statetillväxt. Dessa resultat är i och för sig inte förvånande med tanke på att ekonomin ständigt är utsatt för störningar. som framkallar avvikelser från en långsiktigjämviktstillväxt. Dessa störningar är i princip tre slag. För det första kan det vara frågan om tillfälliga störningar. exempelvis en tidsbegränsad förändring i sparbeteendet. Dessa framkallar en tillfällig avvikelse från en långsiktig tillväxtbana. men så småningom återvänder ekonomin till denna tillväxtbana. I diagram 4.1 — där tillväxten i den logaritmerade inkomsten beskrivs -illustreras detta fall med tillväxtkurvan a och tillväxtbanan a. För det andra kan störningarna ha en permanent karaktär. Sådana permanenta störningar kan i sin tur vara av två slag. I det första fallet är störningen sådan att den yttre resurstillväxten. bestämd av arbetskraftens kvantitativa och kvalitativa tillväxt. lämnas oförändrad. Då det är denna som bestämmer den långsiktiga tillväxttakten kommer den permanenta störningen - exempelvis en bestående förändring i sparbeteendet - i detta fall att innebära ett byte av tillväxtbana utan att tillväxttakten på lång sikt påverkas. [diagrammet exemplifieras detta fall med tillväxtkurvan b och tillväxtbanan b’. Vid det andra slaget av permanent störning påverkas den yttre resurstillväxten av exempelvis en ökning av befolkningstillväxten. I detta fall förändras tillväxttakten på lång sikt. En tänkbar sådan utveckling illustreras i diagrammet genom tillväxtkurvan c och tillväxtbanan c. I kapitel 6 kommer det att visa sig att ett införande av löntagarfonder kan uppfattas som en störning av typ b, dvs. en störning som utan att förändra den resurstillväxten medför yttre en förändring av tillväxtbanans läge en parallellförskjutning. Mot bakgrund av ovanstående kan de begränsningar som gäller för analysen i kapitel 6-7 beskrivas på följande sätt. För det första bortses från alla andra störningar än de, som är direkt beroende av införandet av löntagarfonder. Med direkt beroende störningar avses vidare endast sådana, som är bestämda av uttagsprocentens storlek och sparbenägenheten ur fondinkomsterna. Sålunda antas alla andra parametrar i modellen förbli oförändrade. Detta gäller såväl de som bestämmer den yttre resurstillväxten - vilket redan påpekats ovan - som olika sparbenägenheter för löntagare och kapitalägare. Det senare innebär exempelvis att det inte antas ske några förändring av sparmotiven vid ett införande av löntagarfonder. I kapitel 6-7 jämförs vid olika finansieringsalternativ storleken på olika centrala variabler på de nya tillväxtbanorna. Jämförelsenormen är därvid den situation. som råder vid i en ekonomi utan steady-statetillväxt löntagarfonder. Jämförelsen avser alltså endast de bestående nivåförändringar i olika variabler som uppstår; däremot görs inget försök att beskriva utvecklingen under anpassningen mot nya tillväxtbanor. I anslutning till den senast berörda frågan bör ytterligare en begränsning påpekas. till olika Anpassningen exogena störningar sker asymptotiskt, vilket innebär att anpassningen till en ny tillväxtbana i princip aldrig fullt ut fullbordas. Detta innebär att jämförelserna i det följande egentligen avser skilda ekonomier, som alla utmärks av en steady-statetillväxt, som i princip alltid varit oförändrad. Den enda skillnaden mellan dessa ekonomier antas

Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt —— . . . 75

InY

Diagram 4.]. Olika typer av störningar av den ekonomiska tillväxten.

vara förekomsten av löntagarfonder, finansierade på ett eller annat sätt.

De nu redovisade begränsningarna innebär alltså att analysen i de följande

kapitlen utgör en kraftig renodling av frågeställningarna. Dessa avser jämförelser av olika centrala variabler som produktion. reallön och inkomstoch förmögenhetsfördelningar i skilda ekonomier i jämviktstillväxt. I verklighetens ekonomier är det sällsynt att det råder steady-statetillväxt. Under gynnsamma omständigheter är emellertid avvikelserna inte så stora och analysen i det följande får uppfattas som en jämförelse mellan olika tillväxtbanor. som ekonomin tenderar att röra sig emot.

4.4 Sparbeslutens tolkning

4.4.1 sparfunktionen och valet av problemställning

I de olika tillväxtmodeller som refererats i avsnitten 4.2.3-4 spelar specifikationen av sparfunktionen en central roll. Som en bakgrund till modellpresentationen i kapitel 5 skall i detta avsnitt vissa principiella aspekter på detta specifikationsproblem behandlas. Den konkreta formuleringen av sparfunktionerna återfinns i avsnitt 5.4. Sparbesluten i ekonomin sker under skilda betingelser och baseras på olika slag av inkomster. Det är också olika slag av ekonomiska subjekt som sparar. antingen det är frågan om företag, hushåll. löntagare eller kapitalägare. Inkomsterna är av två slag, löne- och kapitalinkomster. medan de ekonomiska subjekten kan grupperas antingen efter sin juridiska status, företag och hushåll, och/eller efter subjektens huvudsakliga inkomstkällor. I det senare fallet erhåller man en indelning i ”löntagare” och kapitalägare”. Vid specifikationen av sparfunktionen/erna erbjuder sig två huvudalternativ. För det första kan man som utgångspunkt välja det förhållandet att sparbenägenheten ur kapitalinkomster är större än sparbenägenheten ur

76 Löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt- . . .

löneinkomster. l det andra alternativet tar man i stället fasta på att subjekt med i huvudsak har en högre sparbenägenhet kapitalinkomster än subjekt med i huvudsak löneinkomster. De båda huvudalternativen skiljer sig alltså på så sätt att i det första alternativet sker en dikotomisering av sparbesluten utifrån inkomstslag, medan dikotomiseringen i det andra avser slag av ekonomiskt subjekt. Vilket alternativ som skall väljas har att göra med om olikheter i sparbenägenheter primärt skall förklaras med att sparandet sker ur olika inkomstslag eller om de skall förklaras med att det är olika slag av ekonomiska subjekt som sparar. Innan man tar ställning till ovanstående fråga är det nödvändigt att erinra om innebörden i det fördelningsproblem. som skall diskuteras i kapitel 6 och 7. Formuleringen av det fördelningspolitiska problemet ställer nämligen vissa krav på den grundmodell som specificeras i kapitel 5. särskilt vad gäller sparfunktionernas utseende. Som närmare har utvecklatsi inledningskapitlet är det rimligt av normativa skäl- med hänsyn till förmögenhetsfördelningsmålets centrala betydelse att uppmärksamma effekterna på fördelningen av förmögenheter mellan löntagare. kapitalägare och löntagarfonder. Den funktionella fördelningen mellan löne- och kapitalinkomster kan däremot anses vara av mindre intresse. Visserligen är det så att denna fördelning röner ett fullt berättigat intresse i dag. men som närmare har dikuterats i kapitel 1 torde detta bero på bl. a. just det förhållandet att kapitalinkomsterna i dag är starkt snedfördelade. I en ekonomi med något slag av löntagarfonder kommer rimligtvis den funktionella inkomstfördelningen att vara mindre intressant urfördelningssynpunkt - däremot kommer den naturligtvis fortfarande att spela en stor roll i tillväxt- och stabiliseringspolitiska avseenden. Effekterna på den funktionella inkomstfördelningen har mindre intresse också av det skälet att dessa kan antas bli ganska blygsamma, såvida inte ekonomins produktionsfunktion har en substitionselasticitet som väsentligt avviker från 1 (ett).“’ Som en följd av förmögenhetsomfördelningen blir i stället den framtida fördelningen av kapitalinkomster av ett större intresse 19 Denna fråga diskute- (se kapitel 7). ras närmare i avsnitt 5.2 I och med valet av frågeställning uppstår ett krav på att man redan i i anslutning till specifigrundmodellen skall kunna dela upp det totala kapitalbeståndet på en kationen av modellens produktionsfunktion. löntagarägd och kapitalägarägd” del? Detta innebär i sin tur att det blir nödvändigt att arbeta med separata sparfunktioner för ”löntagare” och 2° Det bör här noteras ”kapitalägare”. Detta aktualiserar emellertid ett identifikationsproblem. som att detta krav är en följd av att det är förmögen- behandlas i nästa avsnitt. hets- och inkomstfördelningen mellan kapital-

ägare, löntagarfond och 4.4.2 Identzfikationen av löntagare och kapitalägare

löntagare som studeras. I det fall man begränsar En uppdelning på löntagare och kapitalägare - i modern litteratur sig till fördelningen mel- ursprungligen lanserad av Pasinetti (1961-1962) - är problematisk. Sålunda lan fonder och övriga menar Samuelson och Modigliani (1966. s. 297) att en sådan dikotomisering kapitalägare (inklusive kräver att man kan identifiera dessa grupper i verkligheten och att de de löntagare som har kapitalinkomster) krävs dessutom är konstanta - vad avser medlemssammansättningen -— över den tid inte denna uppdelning. som studeras. Det är i praktiken svårt att dra en gräns mellan ”löntagare” -

Löntagarfonders verkningar och incidens på sikt- . . . 77 lång

med såväl löne- som kapitalinkomster - och ‘kapitaléigare’ — med bara kapitalinkomster. Över tiden sker också flöden mellan de båda grupperna. Här finns anledning att anknyta till en tankegång hos Joseph Schumpeter. I ”History of Economic Analysis‘ (1954, s. 550 ff.) diskuterar han användningen av begreppet “klass” hos olika ekonomer. Å ena sidan kan med klass avses faktiskt existerande sociala grupper - redblooded realities‘ med Schumpeters 0rd. Å andra sidan kan begreppet avse ”kategorier” (eller ”funktionella klasser) som ekonomen formar utifrån den problemställning som behandlas. Flertalet ekonomer använder begreppet enbart i den senare meningen, exempelvis när en uppdelning göres i konsumenter och ”producenter”. En funktionell uppdelning i löntagare och ”kapitalägare” förefaller ha samma karaktär som en uppdelning i konsumenter och ”producenter”. Det föreligger dock en viktig skillnad i det att det inte är frågan om rent funktionella kategorier som i fallet med konsumenter och ”producenter”. Detta har sin grund i att löntagare och kapitalägare antas fatta samma typ av beslut- om sparande - men där sparbenägenheterna antas skilja sig för de olika grupperna. I det fall en individ byter grupp kommer därför det långsiktiga jämviktsläget att förändras i en modell. där en sådan funktionell uppdelning göres. Gruppbyten är därför uteslutna och dessutom måste man anta att det inte inträffar sådana förskjutningar i befolkningsstrukturen. som förändrar gruppernas sparbenägenheter.” Den valda frågeställningen förutsätter alltså att flera långtgående antaganden är uppfyllda. För att ge ytterligare perspektiv på det första antagandet - om permanenta grupper - skall resonemanget föras vidare på en väsentligt lägre abstraktionsnivå. Frågan om den empiriska identifikationen tas därvid upp mot bakgrund av en beskrivning av ägandeförhållandena i det privata näringslivet i Sverige. Här gäller alltså intresset den lilla. men stategiskt viktiga. del av förmögenhetsmassan som utgöres av aktier. Av lätt insedda skäl måste varje försök att relatera funktionella klasser till grupper i verkligheten göras med stor försiktighet. 31 Det senare har påpekats av Samuels0n-Mo- Innan de empiriska förhållandena redovisas är det angeläget att framhålla digliani (1966). som hänett faktum av allmän karaktär. l den diskussion som förs kring ägandeförvisar till livscykelhypohållandena i den privata delen av det svenska näringslivet - inte minst i tesen för sparandet (se debatten och opinionsbildningen kring löntagarfonder - är det uppenbart så Modigliani (1966)). En att bakom många inlägg - från olika håll längs hela den politiska skalan - föryngring av någon av grupperna skulle mot finns, explicit eller implicit uttryckt, en föreställning om det rimliga i att tala bakgrund av denna hyom dessa förhållanden i termer av löntagare och kapitalägare. potes höja sparbenägen- Visserligen är det säkert så att det inte föreligger någon enighet om var heten. gränsen mellan dessa kategorier skall dras. men att det upplevs som Vaughan (1979) har i en disaggregerad formeningsfullt att dra den någonstans är uppenbart. Med tanke på detta mulering av Pasinettiförefaller det inte orimligt att ta detta som en av utgångspunkterna för Samuelson-Modiglianianalysen. Begreppen “löntagare” och “kapitalägare” utgör då, för att återigen modellen, där individerreferera till Schumpeter (1954. s. 41), ett par av de pre-analytiska begrepp av nas klasstillhörighet avkognitivt slag i den ”vision” som ligger till grund för analysen. görs av storleken på Under deras förmögenhetsinnesenare år har ett par undersökningar genomförts. som belyser de hav, modifierat antaganägandeförhållandena i det privata näringslivet. I en studie av Spånt (1979) det om permanenta klasredovisas bl. a. hushållens innehav av aktier och i en undersökning gjord ser.

78 och incidens på sikt- . . .

Löntagarfonders verkningar lång

I

‘ff. “r‘f““‘7

I Kapitalagare Lontagare | l

l

Institutioner Privatpersoner

åLGlÅTRLéGA

g

l

I \ -~ Investment- SEKUN DA RA I . I ÄGARE

| ?ååijgáraktle-

| I R

l_.__ ____. ____ _._____ ___l

i IL

FÖRETAG [ J

Direkt ägande Diagram 4.2 Ägarstrukturen i företagen. -—:—:—- Indirekt ägande

inom Statens Industriverk (SIND 1980) kartläggs ägandet i det privata näringslivet. Ur den senare rapporten hämtas, något modifierat. diagram 4.2, som schematiskt beskriver ägarstrukturen i företagen (SIND 1980, s. 13). Figuren anger omfattningen av kategorierna löntagare och kapitalägare

(kommenteras längre fram). Av diagrammet framgår att det slutliga ägandet är fördelat på institutioner och privatpersoner. som antingen direkt eller indirekt via sekundära ägare äger företagen. Ett dominerande drag i de senaste årtiondenas utveckling något som framgår av industriverkets undersökning. där en jämförelse görs mellan 1963 och 1977 — är den institutionalisering av ägandet som skett. Sålunda fanns 1963 bland de 17 största slutliga ägarna 14 familjer och 3 institutioner, medan situationen 1979 visar en kraftig dominans för de . inte mindre än 12 av de 17 största ägargrupperna detta senare, som utgjorde år (SIND 1980, s. 16). Den fortgående institutionaliseringen visar sig också i att de sekundära ägarna — som ju utgörs av institutioner - ökat kraftigt i

betydelse. Beträffande fördelningen mellan fysiska och juridiska personer framgår av Spånts studie att hushållen år 1975 ägde ca 43 procent av samtliga börsaktier i marknadsvärdet (1979, ss. 41-42). Om man (mätt på aktierna)(Spånt för mellanhandsägande institutioner, finner man att hushållens korrigerar en andel som till andel av det slutliga ägandet uppgick till ca 70 procent. utgången av 1979 sjönk till ca 60 procent (SOU 1981:44. s. 147). De aktieägande hushållen utgjorde år 1975 ca 8 procent av det totala antalet hushåll. Det är alltså en relativt ringa del av hushållen som äger aktier. Men därutöver gäller att ägandet bland dessa hushåll är kraftigt koncentrerat. Sålunda ägde en knapp åttondedel -0.96 procent av det totala antalet hushåll - av aktieägarhushållen inte mindre än ca 73 procent av hushållens aktier i börsföretagen. För denna åttondedel av aktieägarhushållen översteg aktieinnehavet 100 000 kronor. En tentativ slutsats utifrån ovanstående beskrivning innebär att man för kan föra dels institutionerna. dels den Sveriges del till gruppen ”kapitalägare” bland hushållen, medan resten av hushållen karakterisehögsta percentilen ras som ”löntagare”. Ett problem med varje sådan indelning är emellertid

Löntagarfonders och incidens

verkningar på lång sikt- . . . 79

som delvis har framgått av den empiriska redovisningen - dess instabilitet över tiden. Uppgifterna om de största ägarnas och fördelning på institutioner familjer antyder att det skett en omfördelning inom vad som kan kallas kapitalägare till förmån för institutionerna. Vidare har antalet aktieägarhushåll ökat, vilket skulle kunna innebära att det inträffat en ägandeomfördelning från kapitalägare till löntagarei Om detta kan man emellertid inte ha någon bestämd uppfattning förrän efter ett ingående studium av aktieinnehavens srorlek för olika kategorier. Frågan om stabiliteten är viktig. därför att i de steady-statetillstånd som analyseras i kapitel 5-7 är förmögenhetsfördelningen konstant. För att försvara den gjorda uppdelningen kan man emellertid resonera på följande sätt. Den nu pågående institutionaliseringen utmärkes av att företag som tidigare ägdes av fysiska personer övergår till att bli institutionellt kontrollerade. Inte minst sker detta i samband med arvsskiften. Denna process kan tänkas få en slutpunkt med mer stabila ägarförhållanden. som utmärkes av att kapitalägarna nästan helt domineras av institutioner - av en permanent karaktär - medan fördelningen av ägandet bland löntagarna är mer jämnt än vad som är fallet i dag. Med detta synsätt kan man säga att analysen i kapitel 6-7 avser en framtid, där jämförelsenormen är en i hög grad institutionaliserad ekonomi utan löntagarfonder.

En modell för ekonomisk tillväxt 81

5 En modell för ekonomisk tillväxt

5.1 Inledning

I detta kapitel presenteras den tillväxtmodell inom vars ram löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt behandlas i kapitel 6 och 7. De principiella aspekterna på valet av analysmodell har tidigare behandlats i avsnitt 4.2. Diskussionen i detta kapitel begränsas för det första därför till att avse den mer precisa specifikationen av olika delsamband. Dessa beskriver betingelserna för produktion (5.2), produktionsfaktorsefterfrågan (5.3), sparande (5.4) och investeringar (5.5). Därefter karakteriseras 1 avsnitt 5.6 modellens och struktur vad lösningar gäller ingående variabler och parametrar. Modellen är starkt förenklad men fångar ändå förhoppningsvis in faktorer av betydelse för utvecklingen av bl. a. produktion, reallön och räntabilitet på lång sikt. Modellens empiriska relevans för en analys av svenska förhållanden behandlas kortfattat i avsnitt 5.7.

5.2 Produktion och

teknologi

I diskussionen av kortsiktseffekterna i kapitel 2 antogs att ett entydigt samband existerade mellan produktion och sysselsättning så att variationer i produktion enbart kunde förklaras med variationer i insatsen av arbetskraft. På lång sikt kommer emellertid produktionen också att påverkas av förändringar i kapitalbeståndet och dessutom av olika typer av teknologiska förändringar. Sambandet mellan produktion, arbetskraft, kapitalbestånd och teknologi kan a priori beskrivas med många olika slag av produktionsfunktioner. Empiriska undersökningar avseende svenska förhållanden har gjorts i

studier av bl. a. Åberg (1969), Bentzel (1980) och Bergström (1981).

Den internationella litteraturen kring produktionsfunktioner är mycket

1 Modellen i detta kapitel ansluter nära till den neoklassiska formulering av Pasinettis tillväxtmodell (Pasinetti (l961-2)), som givits av Samuelson-Modigliani (1966). Dessa arbetar dock med en mer generell formulering av produktionsfunktionen och dessutom specificeras sparfunktionerna annorlunda än i detta kapitel. Vidare begränsas behandlingen här till modellens statiska egenskaper i steady-statetillväxt; dock refereras Samuelson-Modigliani vad gäller de dynamiska förloppen utanför steady-statebanorna.

82 En modell för ekonomisk tillväxt

omfattande och här kan hänvisas till Översikter av Jorgenson (1972) och Nerlove (1967). Det finns emellertid ingen anledning att närmare gå in på olika resultat och tolkningar. En fråga skall emellertid uppmärksammas, eftersom den kan ha en viss betydelse för resultaten i kapitel 6 och 7. Det gäller den s. k. substitutionselasticiteten, dvs. i vilken usträckning valet mellan arbetskraft och kapital i produktionen är känsligt för förändringar i relativpriserna på dessa produktionsfaktorer. En central fråga i diskussionen kring produktionsfunktionen har gällt huruvida substitutionselasticiteten är mindre än eller lika med l (ett)2. I det senare fallet — då man har en s. k. Cobb-Douglasfunktion — kommer en förändring av de relativa faktorpriserna att framkalla just en så stor förändring i proportionen mellan arbetskraft och kapital att totalinkomstens fördelning på löne- och kapitalinkomster förblir oförändrad. I det förra fallet - då man har en s. k. CES-funktion3 - kommer en faktorprisförändring att förändra den funktionella inkomstfördelningen så att den faktor vars pris relativt sett stiger erhåller en större del av totalinkomsten. Mot bakgrund av det just förda resonemanget kan valet mellan Cobb- Douglas- och CES-funktionerna vara av betydelse för de resultat rörande den långsiktiga incidensen av löntagarfonder man erhåller vid en modellanalys - under förutsättning att faktorprisrelationen i Iöntagarfondsekonomin skiljer sig åt från den i en ekonomi utan löntagarfonder. Frågan om substitutionselasticitetens storlek är alltså inte avgjord. Mot bakgrund av ovanstående resonemang skulle det vara motiverat att arbeta med den generellare varianten - alltså med en CES-funktion. Här väljes dock en Cobb-Douglas-funktion; denna fråga skall dock kommenteras i anslutning till de resultat som erhålles i kapitel 7. Cobb-Douglasfunktionen har följande utseende‘,

3 Endast undantagsvis Y.=K7L:-“ har man vid empiriska undersökningar erhållit

diir Y,, K, och L, betecknar produktionen, kapitalbeståndet och antalet

substitutionselasticiteter arbetstimmar i period t. En viktig egenskap hos denna funktion är för det större än 1. 3 första antagandet om konstant skalavkastning. Vidare kan den teknologiska Cobb-Douglasfunktiofunktionsparametern a tolkas som vinstandelen (se avsnitt 5.3) under nen kan ses som ett specialfall av CES-funktio- förutsättning att faktorpriserna antas vara marginalproduktivitetsbestämnen, nämligen som den da. CES-funktion som har “Produ tionelñE1 omformuçnä så 57515551 stället erhåller substitutionselasticiteten produktionen (eller inkomsten) per arbetstimme som en funktion av lika med 1. i kapitalet per arbetstimme (kapitalintensiteten). Då gäller 4 Någon typ av tekniska framsteg införes ej i y.=k7 (1) produktionsfunktionen då sådana kan betraktas som faktorer av andra där alltså y,= Y,/L, och k,=K,/L,. ordningen. Noteras bör dock att modellen implicit tillåter en form av 5.3 Faktormarknader tekniska framsteg, nämligen sådana som förbättrar arbetskraftens I varje period antas jämvikt råda på de perfekta marknaderna för arbetskraft kvalitet (se vidare avsnitt och kapital. Antaganden om jämvikt på delmarknader inom ramen för en 5.5). allmän jämviktsmodell implicerar att respektive faktors marginella bidrag till

En modell för ekonomisk tillväxt 83

skall vara lika med dess pris. Dessa villkor kan formaliseras produktionen som

ak,“=r. (2)

y,-ak:=w. (3)

där (2) avser marknaden för faktorn kapital och (3) arbetsmarknaden. w, betecknar reallönen och r, kan ur företagens synpunkt tolkas som kapitalets utnyttjandepris men kan dessutom ur ägarnas synpunkt ses som räntabiliteten eller avkastningen på kapitalet? Av samband - med k, - att (2) följer genom ledvis multiplikation

ay.=r.k. eller rik! at?? y,

Den teknologiska parametern a kan alltså tolkas som vinstandelen. Vidare följer av (3) att

vilket innebär att l-a utgör löneandelen.

Sparande

I detta avsnitt skall specificeras samband, som beskriver utbudet av sparande i modellekonomin. Principiella anspekter på detta specifikationsproblem har tidigare behandlats i avsnitt 4.4, varför framställningen här kan bli relativt kortfattad. I avsnitt 4.4 konstaterades att den valda problemställningen innebar ett krav på en uppdelning av sparfunktionen med en separering på ”löntagare” och ”kapitalägare”. Innan sparfunktionerna presenteras är det emellertid nödvändigt att återigen ta upp frågan om inkomstslag eller inkomsttagarkategori som indelningsgrund vid specificeringen. Kaldor (1966) har i en kommentar till det tidigare refererade arbetet av Samuelson och Modigliani (1966) föreslagit en separation av sparfunktionen, där uppdelningen sker efter inkomstslag. I indirekt polemik mot Pasinetti (1961-2) menar Kaldor att den högre sparbenägenheten ur kapitalinkomsterna inte beror på egenskaper hos kapitalägarna utan på karaktären av företagsinkomster hos kapitalinkomsterna: It is the enterprise, not the particular body of individuals owning it at any one time, which finds it necessary, in a dynamic world of increasing returns, to plough back a 51 den envaruekonomi proportion of the profits earned as a kind of prior charge on earnings in modellen beskriver antas

order to ensure the survival of the enterprise in the long run. (Kaldor

produktpriset p, vara (1966). s. 310). normaliserat till 1 (ett).

84 En modell för ekonomisk tillväxt

Kaldor föreslår alltså en uppdelning efter inkomstslag, ej efter typ av ekonomiskt subjekt. Nu är det emellertid möjligt att arbeta med en indelning i löntagare och kapitalägare och samtidigt ta hänsyn till Kaldors argument. Detta går ut på att sparbenägenheten i kapitalinkomster är större än sparbenägenheten ur löneinkomster, därför att en stor del av de förra plöjs ned i företagen. Därför bör uppdelningen av sparandet på löntagare och kapitalägare kompletteras med en uppdelning av detsamma på företag och hushåll? En snäv innebörd ges åt begreppet företag i det att endast produktionsföretag avses. Detta medför samtidigt att hushåll ges en vid definition, som innebär att i hushållen inkluderas även - på en lägre abstraktionsnivå försäkringsbolag, stiftelser, investmentbolag, aktiefonder m. m. Dessa överväganden leder fram till följande formulering av sparfunktionerna i modellekonomin, nämligen

Hushållssparande Företagssparande

Su=5:lWz+(1“5/)ñkul +5/7,/(L, Löntagarsparande (4)

sK,=sk(1—s,)r,k,(, +s,r,kK, Kapitalägarsparande (5)

där sL, = löntagarnas sparande per arbetstimme

sK, = kapitalägarnas sparande per arbetstimme

kL, = löntagarnas kapitalbestånd per arbetstimme

kx, = Kapitalägarnas kapitalbestånd per arbetstimme

s, = löntagarnas sparbenägenhet

sk = kapitalägarnas sparbenägenhet = s, företagens sparbenägenhet

och där

kt=kL1+kKI 6 Som påpekas av Atkinson-Stiglitz (1980, s. 90) Såväl löntagarnas som kapitalägarnas sparande sker dels i hushållen, dels i förutsätter en separation företagen, där termerna av hushålls- och före- s,r,kL, och sfr,k,(, representerar företagssparandet tagssparande att hushål- per arbetstimme för respektive grupp. Basen för löntagarnas hushållsspalen inte uppträder ul- rande utgöres av summan av löneinkomster och i företagen icke-sparade trarationellt i den me- Hushållsdelen kapitalinkomster. av kapitalägarnas sparande baseras enbart ningen att de ser företapå ett inkomstslag, nämligen i företagen icke-sparade kapitalinkomster7. gen blott som en utvidgning av dem själva. Ultrarationalitet kräver i 7 Med uppdelningen på hushållssparande och företagssparande undvikes en svårighet sin tur för det första hos Pasinetti som Kaldor (1966, s. 316) påpekat och som innebär att Pasinetti antar att avsaknad av skatter, ex. löntagarna sparar samma andel av inkomsten, oberoende av om den tilldelas dem som bolagsskatt, och för det löne- eller kapitalinkomster. Detta antagande implicerar i en värld med aktiebolag, andra att marknaden där kapitalinkomsterna utgöres av utdelningar, att löntagarna överkonsumerar sina värderar företagen kor- utdelningsinkomster med exakt den andel som fordras för att deras konsumtion ur rekt. dessa skall vara lika med (1-s,)r,k,_,, oberoende av utdelningsprocenten 1-3,.

En modell ekonomisk tillväxt 85

för

- - antas vara konstanta. Det Samtliga sparbenägenheter 5,, sk och s, förefaller kanske intuitivt rimligare att i stället arbeta med variabla sparbenägenheter (som exempelvis Feldstein (1974 a))*‘. Det visar sig emellertid - se not 12 - att ett antagande om variabla sparbenägenheter inte skulle tillföra analysen av steady-statetillväxten nagot kvalitativt nytt, varför det enklare alternativet föredras. Sambanden (4) och (5) representerar sammantagna sparbeteendet i modellekonomin. Ett påpekande bör göras vad gäller tolkningen av sparbenägenheten i företagen, sf. Denna får förutsättas vara bestämd av företagsledningarna genom en sammanvägning av samtliga sparares intressen. Genom den valda specifikationen av sparfunktionerna har på en hög abstraktionsnivå beskrivits en tredelning av sparandet som fångar in några väsentliga drag, som är för handen i utvecklade, industriella ekonomier med ett koncentrerat ägande. För det första existerar ett tillväxtorienterat sparande i företagen. För det andra finnes en stor grupp löntagare för vilka lönen är den dominerande inkomstkällan. För det tredje finnes en mindre grupp stora kapitalägare (inkl. institutioner) med huvudsakligen kapitalinkomster.

Investeringar

- Förändringarna i det av löntagarna och kapitalägarna ägda kapitalet investeringarna för dessa grupper - antas på lång sikt vara bestämda av de olika gruppernas sparande. Betecknas investeringarna för de båda grupperna i period t med I,_, och IK, erhålles

11.:: KL.I+l Kl.r=Sl.1

_ Im: KKJH KKI=SK:

Förändringarna i kapitalbestånden per arbetstimme kan skrivas som

x=L, K

Vidare antas arbetskraften växa med 100n procent per period så att

L,=L(,(1+n)

där L” betecknar arbetskraften i period 0. Med utnyttjande av de tre senaste sambanden erhålls då modellens två sista ekvationer, nämligen sExempelvis har Boskin (1978) i en undersökning avseende den amerikanska sLI=AkLI+nkl_.I+l ekonomin visat att spar kvoten är klart positivt SK!=AkKI+kK.!+l beroende av rantabiliteten.

86 En modell för ekonomisk tillväxt

Dessa samband kan tolkas som att sparandet en viss period används dels till kapitalutvidgning kapitaltillskott i proportion till arbetskraftstillväxten representerat av termen dels till nKNH, kapitalfördjupning kapitalintensiteten i produktionen ökar med Ak,,. Kapitalet antas ha oändlig - finns i modellen”. livslängd inga avskrivningar Ovan har antagits att sparandet bestämmer investeringarna. Om man för tillfället lämnar modellvärlden kan man fråga sig om inte sådana faktorer som investerarnas förväntningar och tillgången på lönsamma projekt också spelar en roll? Är det vidare självklart att transformationen av sparande till realkapital sker utan några problem? Sen (1970, ss. 23-24) har i kommentar till avsaknaden av investeringsfunktion i de neoklassiska tillväxtmodellerna föreslagit ett par alternativa tolkningar av detta. Han säger: One way of interpreting the neoclassical models is to assume that through judicious government intervention and ex ante investment planning, and ex ante savings are brought in line with each other. Another way of interpreting them is to take them as descriptions of the consequences over time of maintaining full employment, rather than as a causal model of what would actually happen. On the last interpretation the Solow-Swan model would aim to trace the fullemployment path rather than describe what would in fact happen in a capitalist society, with or without control. This is less heroic but also less objectionable.” I anslutning till Sen tolkas här antagandet om jämvikt mellan sparande och investeringar enbart som en beskrivning av vad som händer i en ekonomi med full sysselsättning.

5.6 Modellens

lösningar

De i de tidigare avsnitten presenterade sambanden (1)-(8) bildar sammantaget den totalmodell som skall användas i den fortsatta analysen. I denna modell ingår storheter av olika - av modellen slag, dels 10 endogena bestämda - variabler, dels 5 exogena - utanför modellen bestämda variabler, nämligen

Endogena variabler: y,, k,, w,, r” ku» km”,

kKn kK,1+l s SL1 och SK:

9 Detta antagande kan Exogena variabler: n, sk, sf, s, och a försvaras med att existensen av avskrivningar I detta avsnitt anges och karakteriseras modellens lösning i de endogena inte har någon kvalitativ variablerna. Därvid behandlas betydelse för resultaten enbart lösningen under en förutsättning om steady-statetillväxt. Denna utmärkes av att de endogena variablerna alla vid steady-statetillväxt. Däremot påverkas an- växer i samma takt. Detta innebär bl. a. att såväl löntagarnas som passningstidens längd kapitalägarnas kapitalbestånd växer i samma takt som arbetskraften. Ett vid övergången från en nödvändigt och tillräckligt villkor för detta är att AkL,=AkK,=0. steady-statebana till en Ovanstående innebär att sambanden (7) och (8) förenklas till sL=nk,_, och annan om avskrivningar införes (se Furuno sK=nkK,. Modellen får då följande utseende (för enkelhets skull har (1970)). tidsindiceringen tagits bort).

En modell för ekonomisk tillväxt 87

y=’ (1)

ak=r (2)

(1 —a)k”= w (3)

sL:5I[w+(1_sF)rkL1+sfrkL 4)

5K=5k(1-Sf)rkK+s/‘rkK (5)

k=kL+kK (6) 10 En precis innebörd sL=nkL (7) åt begreppens interdependens och rekursivitet

5K=kK (8) ges i Hansen (1955).

Talet om samtidighet och flera steg” i huvud- Denna modell är entydigt lösbari de återstående åtta endogena variablerna. texten får inte tolkas i Modellen är emellertid inte interdependent i den meningen att alla termer av historisk tid variablerna bestäms samtidigt. Modellen har nämligen en speciell rekursiv utan refererar endast

struktur, som gör att variabelvärdena bestäms i flera steg”. Först bestäms till modellens struktur.

räntabiliteten med hjälp av sambanden (5) och (8) till” 11 Ett streck över variabelbeteckningen, ex. 7, __ n anger här, liksom i fort- (9)

r_sk(1—s,)+s,

sättningen, variabelns värde vid steady-statetillväxt i en ekonomi Räntabiliteten i steady-statetillväxt bestämmes sålunda av kapitalägamas utan löntagarfonder,

sparbenägenhet, arbetskraftstillväxten och sparbenägenheten i företagen”.

uttryckt i termer av de

Givet räntabiliteten bestäms kapitalintensiteten” genom (2) till exogena variablerna.

12 Här framgår att anta-

n gandet om konstanta —

}a/(a-1)

F ( ) { sparbenägenheter inte

a[sk(1—s,)+s,]

är så restriktivt som det kan förefalla. Om dessa produktionen - inkomsten - per arbetstimme genom (1) i stället antagits vara beroende av räntabiliten a/(n-l) ten skulle denna ha be- __

y_{a[sk(1—s,)+sf]}

(n) stämts av följande uttryck, nämligen

och reallönen genom (3) ,_—.______

sk(r)(1—s,)+s,

- W2 -a Ett antagande om va-

;MPH

(1 (12 ) ){

a[s,((1-s,)+s,] riabla sparbenägenheter

skulle alltså inte föränd- Förutom av de exogena variablerna sk, n och s, påverkas alltså kapitalinten- ra modellens kausala siteten, produktionen och reallönen av fördelningsparametern a. Slutligen struktur - vid steadystatetillväxt. bestäms genom de återstående sambanden löntagarnas och kapitalägamas 13 På kort sikt är i stället kapitalbestånd - och därigenom förmögenhetsfördelningen - samt dessa kausaliteten den omvängruppers sparande till da. Se Samuelson-M0digliani (1966, s. 290) för en diskussion av denna

FL=s,(1-a){

(13) sk(1-s,) +5, fråga.

88 En modell ekonomisk tillväxt SOU 1981179

för

n l/(a-l). s]

z

{I

FK

{a[sk(1—s,)+s,]} (sk—s,)(1—s,)}

(14) a

zL=s,1-a›{$:(-1-_-Sf)-+ñ)“""” { )=nz,

(15)

l/(u-l) _ _ — (1_ ) I _

‘{1‘ aa

‘*{mr—7Tsfi}

‘16’

Samuelson—Modigliani (a. a., s. 281) har visat att lösningen (9)-(l6) är lokalt stabil, dvs. att vid små awikelser från jämviktsläget kommer systemet att återvända till detta asymptotiskt. Däremot kan inte uteslutas s. k. begrän-

sade cykler i de fall avvikelserna är större. Betecknas nu löntagarnas andel av kapitalstocken med 2,_ erhålles

EL=E,_/F: . . . . . .

Förmögenhetsfördelningen påverkas alltså av samtliga exogena variabler (med undantag för arbetskraftstillväxten). Detta gäller även för fördelningen av inkomster mellan och kapitalägare, vilken står i en bestämd löntagare Betecknas inkomstandel relation till förmögenhetsfördelningen. löntagarnas med aL erhålles nämligen

s,

=(1-a)[1+

aL= ___ = . . . . . (1—a)+a§L (18)

(sk -Sz)(15r) J:

Den första termen i högerledet anger löneandelen och den andra termen

löntagarnas andel av kapitalinkomsterna. Med hjälp av uttrycket för löntagarandelen EL kan nu anges ett nödvändigt och tillräckligt villkor för att löntagare och kapitalägare skall existera “Ibland brukar man

samtidigt”. Så är nämligen fallet om och endast om EL är mindre än 1, alltså

tala om villkor för att om inte löntagarna skall spara ut kapitalägarna. Eftersom analysen (1a) 5:

(sk—s,)(1—s,)1

begränsas till steady- a statelägen talas i stället om samexlstens: Aneller tingen existerar båda grupperna vid steady-

statetillväxt eller annars (1 -a)s, a(s,,-s,)(1-s,)

gör de det inte. 15 Detta framgår om Detta villkor kan tolkas som att löntagare och kapitalägare samexisterar olikheten multipliceras under förutsättning att sparandet ur löneinkomsterna understiger kapitalmed y; (1—a)y anger

ur de (utdelade) kapitalinkomsterna”. Genom att

löneinkomster och ay ägamas mersparande formulera om villkoret kan man klart se att det definierar en övre, kritisk kapitalinkomsterna.

sou 1981:79 En modell för ekonomisk tillväxt 89

gräns för löntagarnas sparbenägenhet, givet bestämda värden på kapitalägamas sparbenägenhet, sparbenägenheten i företagen och fördelningsparametern. Man erhåller nämligen

5 cLü-SH_

(1—a)+a(1—s,~)

Ovanstående villkor är ekvivalenta med följande, nämligen

§,_nI?

En ytterligare tolkning blir då: Genom kapitalägarnas och företagens sparbenägenheter och arbetskraftstillväxten bestämmes räntabilitet, kapitalintensitet, produktion och reallön (uttrycken (9)-(12)). Men dessa storheter bestämmer också efterfrågan på sparande i steady-statetillväxt - alltså investeringarna - som ges av rik. Förutsättningen för att kapitalägarna skall existera vid sidan av löntagarna är att de senare inte ensamma kan möta denna efterfrågan på sparande; villkoret innebär ju att löntagarnas sparande understiger det totala sparandet i ekonomin. Det bör påpekas att ovanstående tolkning inte innebär att kapitalägarna exklusivt bestämmer investeringarna, eftersom företagssparandet också spelar en roll. Tidigare har antagits att företagsledningarna väger samman de olika spararnas intressen. En rimlig hypotes ~ som dock ej tagits hänsyn till vid modellspecifikationen - är att sparbenägenheten i företagen beror positivt av löntagarnas andel av kapitalbeståndet, eftersom ett ökat företagssparande leder till en högre kapitalintensitet och reallön i steadystatetillväxt. I det fall löntagarnas sparbenägenhet överstiger det ovan angivna kritiska värdet beskrives modellekonomin - i steady-state - genom en reducerad variant av modellen (1)—(8), där sK=kK=0 och med k,_=k. “’ I denna ekonomi är räntabiliteten bestämd genom

an r_ s,+as,(1—s,)

där alltså räntabiliteten påverkas av löntagarnas sparbeteende. En utförlig diskussion av denna ”duala” steady-statelösning finnes hos Samuelson- Modigliani (a. a., s. 276-280). Vilken steady-statelösning som är för handen beror alltså på den relativa storleken på sparbenägenheterna och kapitalandelen. Av särskilt intresse är den inbördes storleken på löntagarnas och kapitalägarnas sparbenägenheter. I diagram 5.1 illustreras denna för ett par olika antaganden om sparbenägenheten i företagen. Kapitalandelen har antagits uppgå till 25 procent. De i diagrammet inritade linjerna beskriver sambandet mellan löntagarnas 1°

och kapitalägarnas sparbenägenheter på den kritiska gränsen mellan de olika 3amU¢1S°nM_°dig“afli

Ytan under de kombinationer av

§(aa(‘)if]'te27|(7a)nVt')5eS't;“é

steady-statelösningarna. linjerna utgör

sparbenägenheter som ger samexistens vid steady-state, medan ytan över Sm: låg sikt i det fa”

(inklusive linjerna) representerar de kombinationer som ger den duala är existensvjllkoretej steady-statelösningen. uppfyllt.

90 En modell för ekonomisk tillväxt SOU 1931:79

‘I

0,4-

Diagram 5.1 Den inbör- 0,2-‘ des relationen mellan Sf = 0,5 löntagarnas och kapitalt ägarnas sparbenägenheter Sf = 0,7 på den kritiska gränsen mellan olika steady- I I I Y statelösningar. 0,2 0,4 0,6 0.8 5k

Som framgår av diagrammet är utrymmet för samexistens relativt begränsat, men fortsättningsvis antas parametrarna uppfylla det nödvändiga villkoret är den avslutande diskussionen (undantaget kring den optimala sparkvoten). Skälen till detta är två. För det första redovisas kortfattat i appendix 5.1 vissa mycket grova indikationer på att de aktuella sparbenägenheterna för den svenska ekonomin har en sådan storlek att samexistens i modellen. garanteras För det andra är den duala lösningen svår att förena med den diskussion av modellens empiriska relevans, som förs i avsnitt 5.7, och där bl. a. ett internationellt givet förräntningskrav på nyinvesteringar spelar en central roll. Man kan nu fråga sig om det inte existerar en övre kritisk gräns även för kapitalägarnas sparbenägenhet. Så är emellertid inte fallet då ett större värde på denna innebär dels en större efterfrågan på sparande i steady-statetillväxt, dels ett större att reallönen löntagarsparande genom är högre. Man kan alltså - vid samexistens - konstatera en klar asymmetri vad gäller verkningarna av de olika gruppernas sparbeslut (inklusive företagsledningarnas). Denna asymmetri i steady-statetillväxt kan illustreras nedanståengenom de tablå, där pilarna anger orsakssamband.

Endogena variabler y kL

r —- k —kk

w sL

SK

Exogena variabler n a s,

5k

5/

En modell för ekonomisk tillväxt 91

Det måste påpekas att denna speciella kausala struktur är för handen endast i steady-statetillväxt. Vid avvikelser från steady-statebanan på grund av en tillfällig eller bestående förändring i någon av modellens exogena variabler får modellen en rent interdependent struktur. Men hur skall man då förstå de resultat som redovisats ovan, nämligen att löntagarnas sparbeslut - här bortses från det tidigare påpekade förhållandet att löntagarna har ett visst inflytande över företagssparandet - inte på lång sikt har någon betydelse för storleken på räntabilitet, produktion, kapitalintensitet och reallön?” Uppenbarligen får man här föreställa sig att någon typ av anpassningsmekanism träder i funktion vid en permanent förändring i löntagarnas sparbenägenhet, som gör att dessa variabler återföres till sina ursprungliga nivåer. För att få en bild av anpassningsprocessen fordras att man kan finna lösningar till de icke-linjära differensekvationerna (7) och (8) i avsnitt 5.5. Dessa ekvationer saknar emellertid analytiska lösningar, vilket gör det nödvändigt att använda någon approximativ metod. En sådan undersökning genomförs ej här. Av Samuelson-Modigliani (a. a., s. 276) framgår dock att anpassningen kan ske antingen monotont eller genom en avtagande oscillatorisk utveckling. I appendix 5.2 skisseras en tänkbar typ av anpassning, där även frågan om anpassningstidens längd kommenteras. Den skisserade anpassningen innebär att en höjning av löntagarnas sparbenägenheter visserligen till att börja med påverkar det totala sparandet positivt. Därmed stiger kapitalintensitet, produktion och reallön. Men detta leder i sin tur till att räntabiliteten påverkas negativt, något som verkar neddragande på det sparande som baseras på kapitalinkomster. Denna negativa effekt förutsättes vara så kraftig att ekonomin återvänder till den asymptotiskt ursprungliga tillväxtbanan. En väsentlig reservation måste dock göras. Tillväxtbanan är ursprunglig i den meningen att produktion, kapitalintensitet, räntabilitet och reallön är oförändrade (per arbetstimme). Däremot har förmögenhetsfördelningen förändrats på så sätt att löntagarnas andel av kapitalbeståndet ökat som en följd av att löntagarandelen av det totala sparandet i ekonomin ökat genom höjningen av sparbenägenheten. Avslutningsvis skall kortfattat diskuteras hur avvägningen mellan konsumtion och sparande ter sig dels i samexistensregimen, dels i den duala regimen. I litteraturen kring den optimala sparkvoten har härletts under vilka villkor per-capitakonsumtionen maximeras vid steady-statetillväxt. Robinson (1962) har visat att detta sker under förutsättning att räntabiliteten är lika med tillväxttakten. K. Sato (1966 a) har vidare visat att nödvändigt villkor för detta är att sparbenågenheten ur kapitalinkomster är lika med ett (1). Detta resultat gäller med en viss modifiering även för modellen i detta kapitel. Konsumtionen per arbetstimme kan tecknas på följande sätt, nämligen

U 17Model/tekniskt förkla- =

(iZi-n) (g —n)G)W_

E=7-§=nE=Ã ras asymmetrin av två antaganden. (a) att kapitalägarna antas enbart Ett nödvändigt villkor för konsumtionsmaximering är att erhålla kapitalinkomster, och (b) antagandet om d? steady-state.

77:”

92 En modell för ekonomisk tillväxt

vilket är ekvivalent med att 7=n‘. I samexistensregimen är detta villkor uppfyllt om och endast om

s,,(1-s,)+s,=1 (a)

vilket kräver antingen att kapitalägarna allt av sina utdelade sparar kapitalinkomster (sk=1) eller att hela kapitalinkomsten sparas i företagen

(s,=1). I den duala regimen fordras för konsumtionsmaximering i stället att

följande villkor är uppfyllt (jfr s. 00), nämligen

s,+as,(1-s,)=a

vilket också kan skrivas som

(1-a)s,+a[s,(1-s,)+s,]=a (b)

Ovanstående innebär att det vägda genomsnittet uttryck av sparbenägenheterna ur löne- och kapitalinkomster - med inkomstandelarna som vikter skall vara lika med kapitalandelen. När antingen villkor (a) i samexistensregimen eller villkor (b) i den duala regimen är uppfyllt kommer sparkvoten i ekonomin att vara lika med kapitalandelen (den s. k. gyllene regeln)9. Då gäller nämligen

_ lim-l) u/(a-l)

/[3]

-a

W=~W=[%}

Man kan nu visa att medan sparkvoten i samexistensregimen antar sitt största värde - lika med kapitalandelen - när konsumtionen maximeras kan sparkvoten i den duala regimen mycket väl överstiga detta värde. I samexistensregimen ges sparkvoten av

s=E/y=nk/y= . . . . . =a[sk(1-s,)+s,]

där hakparentesen är mindre än eller lika med 1. I den duala regimen däremot av villkoret ges sparkvoten för steady-statetillväxt, nämligen

nF=s=s,[W+ (1 —s,)fl_] +s,7l_=

=s,[(1—a)7 € “+(1—s,)aP‘]+sfaF“=

3 För 7 gäller att

={(1‘a)5:+“[5r(1‘5j)+5/]}y=5,?

dc -—, 0 är större d? Sparkvoten än kapitalandelen om sparbenâgenheten ur löneinkomster uppfyller följande villkor, nämligen vilket är ett tillräckligt villkor för konsumtionsmaximering.

sla(1-s[)

19 För detta resultat i l-as, en neoklassisk modell, se Swan (1963).

sou 1981:79 En modell ekonomisk tillväxt 93

för

(sv)a (SY)A Diagram 5.2 Förhållande mellan steady-statejämvikt i samexistensregim och dual regim och det optimala kapitalbe-

EdA k* k ståndet.

För en kapitalandel på 25 procent och en sparbenägenhet i företagen på 70 procent ligger det kritiska värdet för sparbenägenheten ur Iöneinkomster på ca 9 procent. Ovanstående förhållande kan även beskrivas diagrammatiskt. l diagram 5.2 representerar y-kurvan produktionsfunktionen och .Vy-kurvorna två olika sparfunktioner i den duala regimen. För samexistensregimen gäller att steady-statevärdet för kapitalintensiteten (Z) ges av tangeringspunkten mellan produktionsfunktionen och en med Iinje lutningen n/s; (s,§=sk(1—s,)+s,). Kapitalintensiteten antar sitt största värde k*, när linjens lutning är den minimala och lika med n(=r). För den duala regimen, däremot, ges steady-statevärdet av skärningspukten mellan en linje utgående från origo med lutning n och ekonomins sparfunktion. I diagrammet illustreras två fall, ett där sparbenägenheterna inte uppfyller den ovan härledda olikheten och där följaktligen kapitalintensiteten är lägre än den

som ger maximal konsumtion (km.) och ett där kapitalintensiteten är högre (7545).

5.7 Modellens relevans

empiriska

I avsnitt 4.2 diskuterades de principiella aspekterna på valet av analysmodell. Här skall denna diskussion föras vidare i ett avseende, nämligen genom att den empiriska relevansen hos grundmodellen skall kommenteras. Därvid tas två frågor upp, dels hur modellen skall tolkas mot bakgrund av den svenska ekonomins internationella beroende, dels vilka sektorer av ekonomin modellen beskriver. Den svenska ekonomin kännetecknas av ett stort utlandsberoende som bl. a. tar sig uttryck i en starkt internationaliserad kapitalmarknad. Förekomsten av, framför allt svenska, multinationella företag med möjligheter att investera såväl i Sverige som i utlandet kan antas innebära att

94 En modell för ekonomisk tillväxt

åtgärder, som negativt påverkar räntabiliteten i Sverige, på lång sikt utlöser anpassningar, som resulterar i en långsammare tillväxt av kapitalbeståndet l Sverige. Företagen kan nämligen förväntas sträva efter att uppnå en räntabilitet på investeringarna i Sverige, som inte avviker från avkastningen på utlandsinvesteringar. I Södersten (1977) kommenteras denna anpassning i en diskussion av bolagsskattens incidensverkningar. Författaren använder sig därvid av en modell, som på flera punkter avviker från modellen i detta kapitel. Han tolkar en regional variant av Harbergers två-sektorsmodell (se McLure (1969)) på så sätt att den ena sektorn i modellen uppfattas som den svenska ekonomin medan den andra sektorn ses som övriga världen. Med denna tolkning av modellen tas explicit hänsyn till den öppna karaktären hos den svenska ekonomin. Södersten diskuterar så hur allokeringen av kapital mellan och utlandet Sverige påverkas vid en förändring av den svenska bolagsskatten. En hypotetisk sänkning av bolagsskatten höjer initiellt nettoräntabiliteten i Sverige, men på sikt tenderar denna att sjunka till sin ursprungliga nivå som ett resultat av en omallokering av kapital från utlandet till Sverige. Trots att man i modellen formellt antar att det totala kapitalbeståndet är givet till sin storlek, kan ändå under vissa förutsättningar anpassningsprocessen tolkas som att omallokeringen sker via en förskjutning av nyinvesteringar från utlandet till Sverige. Av olika skäl har Harbergermodellen bedömts som mindre lämplig vid en analys av löntagarfonders incidensverkningar (se 4.2.2). I stället har alltså valts en en-sektors tillväxtmodell. Formellt beskriver modellen en sluten ekonomi. Problemet är då om detta på ett avgörande sätt inskränker dess tillämpbarhet på svenska förhållanden. Det är därvid två frågor som är av intresse. Den första gäller karaktären hos de anpassningar som inträder vid en störning - en introduktion av löntagarfonder kan uppfattas som just en störning. Den andra frågan gäller om modellen kan tolkas på ett sådant sätt att existensen av ett internationellt bestämt åtminstone avkastningskrav underförstått kan inkorporeras i analysen. I avsnitt 5.6 konstaterades att räntabilitetsförändringar spelar en roll för modellekonomins anpassning till nya jämviktslägen (se också appendix 5.2 till detta kapitel). I detta avseende finns alltså en likhet med Harbergeranalysen. Dock följer räntabilitetsförändringarna i tillväxtmodellen som ett resultat av sparandeförändringar, medan de i Harbergermodellen inte kan tolkas på samma sätt. Den här använda tillväxtmodellen beskriver endast en av Harbergermodellens sektorer. Det ligger dock nära till hands att tolka tillväxtmodellen som en del av en större, som beskriver inte bara Sverige utan även övriga världen. En sådan tolkning blir emellertid meningsfull först när man på något sätt preciserar det samband som kan tänkas råda mellan delmodellen och den större modellen. Här skall antydas en sådan möjlig precisering. I föregående avsnitt konstaterades - under förutsättning att modellekonomin befinner sig i samexistensregimen - en asymmetri som innebär att kapitalägarnas och företagens sparbenägenheter - tillsammans med tillväxten i arbetskraft- ensamma bestämmer bl. a. räntabiliteten i ekonomin. Det framstår då som ganska naturligt att kopplingen till den större modellen -till världsekonomin - antas ske just via dessa sparbenågenheter.

En modell ekonomisk tillväxt 95

för

En av de faktorer utanför modellen som bestämmer de nämnda sparbenågenheterna kan tänkas vara ett internationellt bestämt avkastningskrav från vilket räntabiliteten i Sverige på lång sikt inte kan avvika. Det bör framhållas att för analysen av steady-statesituationer behöver man inte explicit föra in avkastningskraven. Här har bara antytts ett sätt att göra detta som ett led i en argumentering för modellens och samexistensregimens empiriska relevans. Förutom att utlandet ligger utanför modellen är den begränsad också i ett annat avseende, nämligen i det att någon offentlig sektor inte förekommer. Detta kan förefalla förvånande med tanke på denna sektors storlek och betydelse i den svenska ekonomin. Att den offentliga sektorn abstraheras bort är dock ett vanligt förfaringssätt vid den här typan av analyser. Det kan också försvaras med att intresset primärt gäller den privata delen av ekonomin - och hushållen. företagen I princip skulle det dock vara möjligt att lägga in en offentlig sektor och därmed olika typer av skatter. Detta skulle emellertid komplicera modellen utan att steady-stateresultaten tillförs något kvalitativt nytt. Ett problem med att låta modellen avse endast den privata delen av ekonomin måste dock kommenteras. Det gäller det antagande som gjorts beträffande investeringarna, nämligen att dessa antas vara bestämda av sparandet. Finns det skäl att tro att likhet mellan sparande och investeringar gäller för den privata delen av ekonomin? En grov indikator på att det gjorda antagandet- åtminstone på lång sikt - inte är alltför orimligt erhålls om man

studerar det finansiella sparandet för sektorernas hushåll (exkl. bostäder),

icke-finansiella företag och finansiella företag (allt enligt nationalräkenskapsdefinitionerna) i den svenska ekonomin. Man finner då att för dessa sektorer utgjorde under 1970-talet det aggregerade finansiella i sparandet genomsnitt ca en fjärdedels procent av bruttonationalproduktenz”. Detta

innebär att för perioden i frågavvar dessa sektorer sammantagna varken

någon stor nettoutlånare eller någon stor nettoupplånare, varför antagandet om identitet mellan sparande och investeringar för dessa sektorer inte förefaller alltför restriktivt.

Appendix 5.1 värden Modellparametrarnas

I detta appendix skall kortfattat diskuteras- mot en empirisk bakgrund när så är möjligt - de vården det kan vara rimligt att tilldela de olika modellparametrarna. Det bör påpekas att det är frågan om utomordentligt tentativa 2° Se SCB, SM N överväganden. 1980:44. Aggregeringen har gått till så att för varje år har adderats

Företagens sparbenägenhet s, det finansiella sparandet

i procent av BNP för I Södersten (1977, s. 147-148) redovisas för perioden 1953-1975 uppgifter de olika sektorerna. om bruttovinstens respektive bruttosparandets andelar av förädlingsvärdet i Mellan olika år varierar industrin. av naturliga skäl det Med hjälp av dessa uppgifter kan beräknas bruttosparandets andel aggregerade finansiella av bruttovinsten, som är motsvarigheten till modellparametern 5,. Den sparandet. men genomgenomsnittliga andelen för hela perioden var 70 procent; sålunda åsättes snittet för perioden ligparametern sf värdet 0.7. ger relativt nära 0.

96 En modell för ekonomisk tillväxt SOU«l981:79

Löntagarnas sparbenägenhet s,

För löntagarhushållen - som dessa har definierats i modellen - finns inga empiriska uppgifter. Men för hushållssektorn totalt utgjorde sparandet under 1970-talet i genomsnitt ca 4 procent av de disponibla inkomsterna (se SCB, SM N 1980:44). Det finns flera anledningar till varför den i modellen definierade sparbenägenheten kan anses ligga väsentligt lägre. För det första ingår företagarhushåll med en sparbenägenhet högre än genomsnittet för hushållssektorn. För det andra består hushållens sparande framför allt av bostadssparande. För löntagarhushållens del måste sparbenägenheten definieras exkl. detta sparande. Den stora osäkerheten gör det emellertid nödvändigt att vid de empiriska illustrationerna arbeta med alternativa värden för löntagarnas sparbenägenhet, nämligen 0,01, 0.02 och 0,03.

Kapitalägarnas sparbenägenhet s,

Kapitalägarnas sparbenägenhet kan förväntas ligga väsentligt högre än löntagarnas. Ett skäl till detta är att de i allmänhet har högre inkomster, vilket innebär att sparbenägenheten är högre. Ett annat skäl har att göra med att den empiriska motsvarigheten till kapitalägarna i modellen inte bara utgörs av fysiska personer utan till en dominerande del av investmentbolag, stiftelser m. m. Eftersom skattereglerna generellt sett gynnar nedplöjning före utdelning i varje led talar institutionella skäl för att kapitalägarnas ackumulerade sparande blir stort. Hur stor sparbenägenheten kan vara är svårt att säga, men i räkneexemplen antas två alternativ, 0,5 och 0,7.

Kapitalandelen a

Kapitalandelen i näringslivet uppvisar stora branschvisa variationer och därutöver varitaioner mellan hög- och lågkonjunkturår. Under 1970-talet har sålunda andelen av förädlingsvärdet till faktorpris i tillverkningsindustrin varierat mellan ca 15 och 30 procent (SCB, SM N 1980:44). I de numeriska exemplen antas ett värde på 25 procent.

Appendix 5.2 Anpassningsprocessens karaktär

I huvudtexten s. 00 har konstaterats att ett studium av de anpassningsmekanismer, som träderi funktion vid en exogen störningi modellen, fordrar att man kan lösa ett system av icke-linjära differensekvationer. Dessa differensekvationer har följande utseende, nämligen

k:_./+n‘k:..:+k1..:=51[(1‘a)k7+5/akfk1..:]+5rak;Hk:..:

kK.HI_kK.I+nkK.r=sk(1_s[)aknAlkK.r+Sfak7‘lkK.I

där k,=k,__,+ kK_,

En modell för ekonomisk tillväxt 97

Detta system av ekvationer saknar analytisk lösning och inget försök har gjorts att med hjälp av någon numerisk metod finna en lösning. Här skall i stället ett mer intuitivt resonemang föras kring de effekter en permanent höjning av löntagarnas sparbenägenhet ger upphov till. Resonemanget är baserat på en diskussion i Samuelson-Modigliani (a. a.. s. 275). Höjningen antas ske inom ramen för samexistensvillkoret. Det bör också påpekas att anpassningen kan ha ett annat utseende än den här skisserade, exempelvis någon form av oscillationer kring den tillväxtbana mot vilken anpassningen sker. I diagram 5.3 beskrives den kausala strukturen i modellen under anpassningen. Pilarna anger den kausala riktningen och tecknen vid dessa huruvida effekten på den påverkade variabeln är positiv eller negativ.

W + I k ++\* VS .———:- L | L——————- L I . T) 2 fl

- _I - - Ä kK kK kK

l

l

9 I | +

9\\w

+

XW

p

Diagram 5.3 Modellens -

+\—|kL

kausala struktur vid en Ä + L ka. bestående höjning av 1 löntagarnas sparbenägen-

T-1 [T4-1 het.

En höjning av löntagarnas sparbenägenhet kommer till en början att påverka löntagarnas sparande och kapitalbestånd positivt. Detta resulterar i en höjning av kapitalintensiteten, som ger upphov till två varandra motverkande effekter. För det första höjs reallönen, som positivt något påverkar löntagarnas sparande. Men för det andra faller räntabiliteten, vilket påverkar såväl kapitalägarnas som löntagarnas sparande negativt. Till att börja med dominerar den positiva effekten och den samlade effekten på kapitalintensiteten i följande period är positiv. Men tillskottet till kapitalintensiteten blir allt mindre och denna når ett maximum i början av period T. Här når också reallönen ett maximum och räntabiliteten ett minimum. Efter T perioder har alltså höjningen av löntagarnas sparbenägenhet resulterat i en ökning av totalt sparande, kapitalintensitet, produktion och reallön. Denna ökning är emellertid endast temporär. I period T kommer

98 En modell för ekonomisk tillväxt

nämligen det totala sparandet att börja sjunka som ett uttryck för att den negativa räntabilitetseffekten nu dominerar.Detta leder till att ekonomin asymptotiskt återvänder till den ursprungliga tillväxtbanan. Anpassningen mot denna bromsas upp mer och mer, då den sjunkande kapitalintensiteten är förenad med en stigande räntabilitet, som dämpar i såväl nedgången löntagarnas som kapitalägarnas sparande. I ett avseende är dock jämviktsläget förändrat. Den höjda sparbenägenheten för löntagarna har lett till att dessa äger en större del av kapitalbeståndet än i utgångsläget. Utvecklingen av kapitalbestånden (per arbetstimme), reallönen och räntabiliteten beskrivs i diagram 5.4. där k, kk”, km, W n och 70 anger variabelvärdena när störningen inträder.

Diagram 5.4 Utvecklingen av kapitalbestånden (per arbetstimme), reallönen och räntabiliteten efter en bestående höjning av löntagarnas sparbenägenhet.

Den anpassning som skisserats ovan kan förväntas ta en avsevärd tid. I avsaknad av studier av ovanstående anpassning kan refereras till undersökningar av anpassningen inom samma modell. Två simuleringar av Samuelson-Modiglianimodellen kan här nämnas. Mückl (1972, se avsnitt 6.5 för en kortfattad presentation) fann att 99 procent av anpassningen inträder efter 30-50 år beroende på vilken variabel som studeras. Furuno (1970) studerade hur lång tid det tar innan 90 procent av anpassningen mot steady-statetillväxt uppnåtts från ett där utgångsläge modellekonomin befinner sig pá ett visst givet avstånd från en jämviktsbana. En slutsats, som kan dras av denna studie, är att även om modellen göres mer realistisk genom att bl. a. avskrivningar och tekniska framsteg (investeringsbundna eller Hicks- (ej Harrod-) neutrala) införes, tar denna i anpassning bästa fall 20-40 år (se Furuno (a. a., tabell III, s. 228). Eftersom de anpassningsprocesser som behandlats i ovanstående studier inte är av samma slag som den som skisserats ovan, kan ingen annan slutsats dras än att anpassningarna i allmänhet kan förväntas ta en avsevärd tid.

6 vid

Löntagarfonders verkningar steady-statetillväxt

6.1 Inledning

I föregående kapitel karakteriserades en ekonomi utan löntagarfonder vid steady-statetillväxt. Frågan är nu på vilket sätt ekonomins långsiktiga jämviktsläge förändras vid ett införande av Iöntagarfonder. I detta kapitel behandlas mer allmänt effekterna på centrala ekonomiska variabler som produktion, reallön osv., medan diskussionen av incidencen återfinns i nästa kapitel. Här bör inledningsvis erinras om diskussionen kring steady-stateanalysens begränsningar i avsnitt 4.3.3. De jämförelser mellan olika steady-statelägen, som kommer att göras i detta kapitel, avser i princip skilda ekonomier och man kan inte utan vidare identifiera de skillnader man registrerar med verkningar av löntagarfonder: En jämförelse mellan två skilda ekonomier vid samma tidpunkt är inte detsamma som studiet av en ekonomi över tiden. När det i fortsättningen talas om verkningar bör detta hållas i minnet. Ett införande av löntagarfonder i ekonomin representerar i och för sig ett systembyte. Men detta systembyte antas ha begränsade verkningar i den meningen att samtliga parametrar i grundmodellen antas opåverkade. Ingen hänsyn tas sålunda till att ett införande av löntagarfonder exempelvis kan påverka sparmotiven i ekonomin på ett sådant sätt att de olika gruppernas sparbenägenheter förändras. På den höga abstraktionsnivå grundmodellen är formulerad görs ingen åtskillnad mellan eget och främmande kapital i ekonomin och därför ej heller mellan utdelningar och ränteinkomster. Så är fallet även i detta och det följande kapitlet. Sålunda preciseras ej vilket slag av finanseilla tillgångar fonderna äger - aktier eller obligationer. Det är i två avseenden som en introduktion av löntagarfonder kommer att påverka modellekonomin. Beroende på avgiftsbasen kan för det första valet av teknologi vad avser kapitalintensiteten komma att påverkas. Därutöver kommer utbudet - av kapital sparandet att påverkas genom att de fonderade medlen används för investeringar och därmed ersätter eller kompletterar tidigare sparande. Långsiktseffekterna beror alltså såväl av fondernas finansiering som av deras användning. Genom att modifiera jämviktsvillkoren (2) och (3) för faktormarknaderna i kapitel 5 tas hänsyn till effekterna via förändrade faktorproportioner i produktionen. Vad gäller förändringarna av sparfunktionerna finns det två principiellt sett olika sätt att gå till väga. Avgörande är därvid hur man väljer

100 Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt

att specificera relationen mellan fonderna och löntagarna. Det första innebär att man till löntagarnas sparfunktion adderar den årliga fondavsättningen t,X, där t, betecknar den andel av en viss avgiftsbas X, som avsätts till löntagarfonder. Sparfunktionen får då följande utseende

sL =s,[w+ (1 -s,)rkL ] +s,rk,_+t\.X

Denna principiella formulering har valts av Mückl (1972) och Ramser (1972) och innebär att fondavsättningen antas bli sparad av löntagarna och därigenom bidrar till en hos dessa‘. Denna är

förmögenhetsuppbyggnad

följaktligen tillämplig vid en diskussion av effekterna på förmögenhetsfördelningen mellan löntagare och kapitalägare vid införandet av ett obligatoriskt fondsystem, där fondkapitalet äges individuellt av löntagarna. l de avslutande avsnitten till detta och det följande kapitlet skall kortfattat behandlas några studier av denna fråga. Formuleringen medger av naturliga skäl ingen separation av fondkapitalet och det kapital, som är resultatet av löntagarnas övriga sparande. För att kunna göra en sådan separation är det nödvändigt att arbeta med en separat sparfunktion för fonderna och denna kan formuleras sätt, på följande nämligen

s,,,=s,(1—s,)rk,+s,rk,+t,X (9)

där s, betecknar sparbenägenheten ur till fonderna utdelade kapitalinkomster och där k, betecknar fondkapitalet. Fondernas sparande i varje period kommer att bestå av dels sparandet ur inkomsterna på fondkapitalet (de två första termerna), dels den årliga avsättningen till fonderna. Genom den valda formuleringen kommer modellen att innehålla två funktionella klasser av kapitalägare dels de gamla ägarna, dels fonderna. Med den specifikation som gjorts av fondernas sparfunktion antas att fondkapitalet aldrig upplöses för konsumtion? Däremot innebär formule- - -

ringen att i varje period en del av avkastningen nämligen (1-s,-)(l-s,)

konsumeras i fonderna eller av löntagarna, alltså i form av ett slags kollektiv konsumtion eller som privat konsumtion. I det fall en viss fraktion delas ut till

l Det bör betonas att formuleringen avspeglar Mückls och Ramsers formuleringar principiellt. Sålunda arbetar ingen av dem med en uppdelning på hushålls- och företagssparande. Mückl anger exempelvis en sparbenägenhet ur kapitalinkomster, s. som med ovanstående beteckningar ges av s,§=s,(1—s,)+s,=s,+s,(1-5,). Ramsers formulering avviker på en annan punkt- även från Mückls- från den ovanstående i det han antar att fondavsättningen (XX inte sparas i sin helhet. Mückls och Ramsers modeller och resultat kommenteras i sammanfattningen till detta kapitel, avsnitt 6.4. Z I detta avseende avviker analysen här från den som görs av Brems (1975 a, b), där i stället fondavsättningarna inklusive utdelningar och kapitalvinster efter en viss spärrtid delas ut till löntagarna. De resultat Brems erhåller avviker också från de i detta kapitel. Brems modell och resultat kommenteras avslutningsvis i avsnitt 6.5. Se vidare Krelle (1980), som ocksa arbetar med en uppdelning på tre funktionella klasser av sparare, löntagare, kapitalägare och fond. En viktig skillnad består dock i att fondinkomsterna i sin helhet antas utdelade till löntagarna vilka delvis sparar dessa.

Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt 101

löntagarna antas att denna i sin helhet konsumeras. Det är i princip möjligt att behandla ett fall, där de utdelade fondinkomsterna blir föremål för men detta nödvändiggör i så fall att dessas löntagarnas sparbeslut, formuleras på ett annat sätt än vad som skett i detta sparfunktion kapitel. I tur och ordnng skall nu behandlas effekterna vid avsättningar grundade på förädlingsvärdet, lönesumman och vinsten (i likhet med Feldstein (1975 b) talas i fortsättningen om ”vinstZ trots att ”kapitalinkomst” vore mer adekvat). Med hänsyn till den empiriska tolkningen (se avsnitt 5.7) begränsas därvid till det fall, där fondavsättningarna är så dimensionerade att framställningen samexistens mellan löntagare, kapitalägare och fonder garanteras (se dock appendix 6.1 för en diskussion av den duala regimen).

6.2 Avgift på förädlingsvärdet

Vid avsättningar med 100t, procent ur förädlingsvärdet kommer grundmodellens faktormarknadssamband att förändras till

ak“=r/(1-t,) (T)

(1-a)k“=w/(1-t,) (3’)

Sambandens högerled beskriver bruttoräntabiliteten och bruttoreallönen, medan r och w betecknar faktorersättningarna netto. Till grundmodellen adderas vidare dels en sparfunktion för fonderna, dels ytterligare ett villkor för steady-statetillväxt,

s;(,=s,(1-sf)rk,+s,rk,+!Fy (9’)

s,,,=nk, (10‘)

där sm betecknar fondsparandet per arbetstimme och k, fondkapitalet per arbetstimme. Modellen, som alltså består av 10 ekvationer och innehåller 10 endogena variabler, har en likartad kausal sturktur som grundmodellen och de endogena variablerna löses ut på samma sätt som i denna. Modellens oförändrade struktur innebär då bl. a. att räntabiliteten såsom tidigare blir bestämd av arbetskraftstillväxten, kapitalägarnas sparbenägenhet och sparbenägenheten i företagen. Alltså erhålles3

r”=———-—n =7

sk(1—s,)+s,-

Avsâttningen till löntagarfonder kommer alltså inte att påverka nettoräntabiliteten i ekonomin. Däremot 3 Indicerade endogena driver fondavsättningen på förädlingsvärdet variabler anger jämviktsin en kil mellan netto- och bruttoräntabiliteten. Den därigenom höjda lösningarna. uttryckta i bruttoräntabiliteten är endast förenlig med en lägre kapitalintensitet. Den termer av de exogena lägre kapitalintensiteten leder till att produktionen per arbetstimme kommer variablerna.

102 Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt

att ligga på en lägre nivå än i fallet utan fonder. Detta framgår av följande uttryck

n l(u~l) _ _ - kk

l

“=““””“““ =(1-z,..)**

n (l/(tl^l)

1*}

yr=(1_tF)—a/(a—1) =1—r F )‘“-,V,v ,{

a[sk(1—s,)+s,]

Av ovanstående resultat följer att ekonomins sparkvot kommer att vara lägre i en ekonomi med förädlingsvärdebaserade löntagarfonder. Följande samband gäller nämligen

där s” betecknar sparandet per arbetstimme. På lång sikt faller alltså sparkvoten i direkt proportion till fondavsättningens procentuella storlek. Den lägre kapitalintensiteten vid steady-statejämvikt innebär att arbetskraftens marginalproduktivitet blir lägre, vilket i sin tur innebär att bruttoreallönen w/(1-t,) blir lägre än i fallet utan fonder. Den lägre reallönen netto vid förädlingsvärdebasen innebär att avsättningen till en del

l

vältras över på löntagarna. Reallönen netto kan skrivas som

n axrrpn . = 1_ v|(u/|) _ — “ ww

(1_a){

wF=(1_tF)—]/(a—l)

“[5/((1-5/)+5r]}

( h)

Löntagarfonder finansierade genom avsättningar på förädlingsvärdet tenderar alltså att på lång sikt sänka nivån på kapitalintensitet, produktion och reallön. Däremot påverkas inte den långsiktiga tillväxttakten i kapital, produktion och reallön, som i modellen blir bestämd av arbetskraftstillväxten. Vad händer då med fördelningen av förmögenheter, kapitalets fördelning på löntagare, fonder och kapitalägare? Löntagarnas och fondernas kapitalbestånd (per arbetstimme) ges av nedanstående uttryck

WW” r_ _ _ lla=l ( J , n

I1 (5k‘5I)(1‘5{)

k1_‘5l(1 tr)

{a[Sk(1\Sf)+sf]} Sk(1_s’)+sf

n “un”

F_ _ —a/‘a—l ( ) _ (sk-Srxl-Sg)

{a[s,(1-s,)+s,]}

k’_tF(1 t”) / n sk(1-s,)+s,

Om löntagarnas och fondernas ägarandelar betecknas med zf och zfa

erhålles 1- _ . . .

=Lai) =Z,_

tr 1 Zn) F=kF/kF= F . . . =————-—————-——— 1-tr a(5k_5F)(1_5/)

vid 103

Löntagarfonders verkningar steady-statetillväxt

kommer alltså att vara oförändrad. Detta innebär att Löntagarnas ägarandel i kapitalågandet, som introduktionen av fonder den inbrytning representerar, visar sig i en omfördelning enbart från kapitalägarna till fonderna. Förutsättningen för att kapitalägarna skall finnas kvar på den nya tillväxtbanan är att fondernas sparbenägenhet s, och avsättningsandelen t, inte vissa kritiska värden. Villkoret för samexistens kan skrivas som överstiger

zfj+zfül

alltså att summan av löntagarnas och fondernas ägarandelar skall vara mindre än l. Detta innebär i sin tur att följande villkor skall vara uppfyllt, nämligen

(5k5r)i“(5k°5:)(1“5/)“(1_“)5/]

I r (5L“5r)[a(5k_5I)(15f)—(1 a)51]+(5k—5I)

Detta villkor definierar en övre kritisk gräns för avsättningsandelen tr, givet vissa värden variablerna inklusive fondernas sparbenägenpå de exogena het. I avsnitt 7.4 visas i anslutning till ett räkneexempel att den kritiska gränsen kan förväntas Direkt av ligga mycket lågt, kring ett fåtal procentenheter. villkoret ovan framgår att ett högt värde på fondernas sparbenägenhet ger en övertagandegräns för tr. Det råder alltså en trade-off mellan de båda låg fondparametrarna i detta avseende. Ett nödvändigt villkor för ett positivt t, med samexistens är att kapitalägarnas sparbenägenhet sk överstiger fondernas sparbenägenhet 5,. Detta inses på följande sätt. För det första är blockparentesen i uttryckets och nämnare positiv, eftersom man får förutsätta samexistens i en täljare ekonomi utan fonder (jfr kapitel 5, s. 88). Om sk s, blir täljaren negativ och då måste även nämnaren vara negativ för att olikhetens högerled skall vara positiv. Nämnaren antar sitt minsta värde för s,,=1 och har då följande utseende

(Sk-soil-a(1-Sk)(1-sy)]+(1-a)s:(1-sk)

Men ovanstående uttryck är positivt, vilket innebär att nämnaren är positiv Därmed har för alla s,-värden. Sålunda blir gränsuttrycket negativt för sks,. visats att sksF är ett nödvändigt villkor för positivt t, med samexistens. Vad som gäller när skss, kommenteras i appendix 6.1, där denna fråga behandlas i ett sammanhang för samtliga finansieringsalternativ.

6.3 Avgift på lönesumman

Om reallönen w definieras netto, alltså exklusive fondavsättningen, kommer villkor för jämvikt på arbetsmarknaden att förändras till grundmodellens

(1—a)k=w(1+t,,) (3)

Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt

där t”, utgör uttaget på lönesumman. Fondernas sparfunktion och det kompletterande jämviktsvillkoret blir

s,o=sF(1—s,)rkF +s,rk,+t,,.w (9)

5ro=”kr (low)

Den nya modellen löses enligt samma principer som tidigare och räntabiliteten blir alltså

w_ n __ ’

sk(1—sf)+sf

Eftersom fondavsättningen i detta fall inte marknaden för påverkar produktionsfaktorn kapital kommer kapitalintensiteten inte att påverkas vilket också innebär att produktionen är opâverkad. Men en oförändrad kapitalintensitet förutsätter en oförändrad faktorprisrelation. Detta innebär i sin tur att den årliga fondavsättningen helt och hållet kommer att bäras av löntagarna genom en sänkt reallön (netto). Kapitalintensitet, produktion och reallön ges av följande uttryck

yW={a[sk(1—ns,)+s,]}

WU‘?

w n W _ w = ;j- = ———w

(1+tw) a[s,((1—-s,)+s,] }a/(0-1) 1+r,,,

Ibland har framförts åsikten att löntagarfonder finansierade genom avsättningar på lönesumman på lång sikt skulle leda till en höjd reallön i ekonomin. Denna åsikt baseras på en föreställning att den kortsiktiga övervältringen på löntagarna på längre sikt mer än väl kompenseras av en uppgång i bruttoreallönerna genom ett ökat totalt sparande. Denna tanke får inze stöd i modellanalysens resultat. Valet av tidsperspektiv är emellertid här betydelsefullt. I ett mer medelfristigt perspektiv under anpassningen mot det nya steady-stateläget som ju kan avse en ganska lång tidsperiod - kan man nämligen förvänta sig att det totala sparandet (per arbetstimme) Men denna påverkas positivt. sparandeökning och en därav följande ökning av kapitalintensiteten leder till ett fall i räntabiliteten. Detta räntabilitetsfall ger en negativ inkomsteffekt på sparandet (per arbetstimme), vilket återför ekonomin till den ursprungliga nivån för kapitalintensitet, produktion och sparande. Det bör observeras att ovanstående tolkning av vad som händer under anpassningen på det nya steady-stateläget bygger på en analogi med det högst tentativa resonemanget i appendix 5.2 till kapitel 5. Tolkningen måste därför göras med viss försiktighet.

verkningar vid steady-statetillväxt 105 Löntagarfonders

Vad bli då effekterna Löntagarnas och på förmögenhetsfördelningen? fondernas kapitalinnehav ges av följande uttryck

n

(SA-s,)(1—s,)

k,,.___s,(1—a){ }“"

I’ 1-1,, a[sk(1—s,)+s,] sA.(1-s,)+s,

n

n(sk—sF)(1—s,)

k,,=t,‘.(l—a){ }“"

F 1+t,, a[sk(1—s,»)+s,] sk.(1—s,)+s,

vilket ger följande ägarandelar

1 S ° -0“) z,“_=k,{/k“=...=

1+r,_ a (sk-s,)(1-s,)z

=_L_.(,11).__1_,_

ZI“__(y=kF/k= . . _ 1+t,, a (sk-s,)(1—s,-)

Löntagamas ägarandel sjunker alltså i detta fall. Detta kan ses som en följd inom ramen för ett oförändrat totalt av att löntagarnas sparande sjunker i reallön. Som ett resultat av att sparande på grund av nivåsänkningen är större än bortfallet i löntagarsparande kommer emellertid fondsparandet även kapitalägarnas ägarandel att sjunka. skall finnas kvar på den nya tillväxtbanan fordras att För att kapitalägarna som andel av lönesumman uppfyller nedanstående fondavsättningarna villkor

(SA-“5r)[a(5k_5I)(15/)’(1_a)5I]

t w

(St-SJKI-ü)-ü(Sk-Sr)(1S,/)l

Liksom i det förädlingsvärdebaserade fallet är ett nödvändigt villkor för positivt tu. med samexistens att kapitalägarnas sparbenägenhet överstiger fondernas. Detta inses på följande sätt. Om sksF är täljaren negativ, eftersom man får förutsätta samexistens i ekonomin utan fonder. Men det senare innebär också att sks,, vilket gör att nämnaren är positiv. ett negativt värde för s,,s,, vilket innebär att Följaktligen har högerledet sksF är ett nödvändigt villkor för postitivt tw med samexistens.

6.4 Avgift på vinsten

Vid en avsättning på vinsten kommer jämviktsvillkoret för grundad marknaden för produktionsfaktorn att förändras till

kapital

ak=r(1+t,) (2‘“)

där räntabiliteten är definierad netto. Fondernas sparfunktion och det nya jämviktsvillkoret blir

106 Löntagarforzders verkningar vid steady-statetillväxt

sF,,=s,.(1-s,)rkF+s,rkF+r_.rk (9‘)

sñ=nkF no”)

Räntabiliteten i det nya jämviktsläget är som tidigare oförändrad och ges av

r“=--n_--=7 sk(1-s,)+s,

Avsättningar grundade på alternativen vinst och förädlingsvärde har det gemensamt att de driver in en kil mellan netto- och bruttoräntabiliteten i ekonomin. Då den förra är oförändrad i det nya jämviktsläget kommer kapitalintensitet, produktion och reallön att ligga lägre än i en ekonomi utan löntagarfonder. Vid vinstavsättningar erhålles

n

}””=u+gyw*»z;

k‘”"‘“”"‘

m(a—l) }=(1+f..)/(”—” =(1+t.-)/(H) y 7

uJ(u—|) w=(1—a)(1+t_.)‘““" =(1+t,.)““’ ~ ww -{

Att produktion och reallön tenderar att sjunka vid vinstavsâttningar beror på att det totala sparandet sjunker på lång sikt. Visserligen ökar kanske sparandet och investeringarna på kort sikt genom att hela fondavsättningen sparas, men detta framkallar i så fall på lång sikt ett fall i nettoräntabiliteten, som leder till ett bortfall i sparande (per arbetstimme). Denna typ av anpassning - med en temporärt positiv effekt på sparande, produktion och reallön -förefaller dock ej särskilt sannolik med tanke på en vinstavsättnings negativa incitamentseffekter i det enskilda företaget (jfr kapitel 9). Löntagarnas och fondernas förmögenhetsinnehav ges av

I‘_.: _ i n (k_I)(1_ › k S(1 a)(1+t)

{a[sk(1-s,)+s,]i /,1

”

k;‘=z..1+r‘.““>~{

1}

/ (Sk‘5F)(1—sf) a[s,..(1—s,)+s,

och ägarandelarna blir

. . 1— _

(—-Z-al

Z;_=/(‘,1/k‘: . . . =(1+t,.) k I i

t, ZF o=k/k= F . . . =—j—-1 (5Lv_5F)(1_5/)

vid steady-statetillväxt 107 Löntagarfonders verkningar

—vid Löntagarnas andel stiger alltså -låt vara med den blygsamma faktorn I, vinstavsättningar. Detta kan tolkas som att löntagarnas sparande i absoluta termer —liksom fondsparandet —under anpassningen mot det nya jämviktsläget ökar i snabbare takt än kapitalägarnas sparande, vilket innebär att såväl som fonderna ägarandel. Villkoret för löntagarna bryter in i kapitalägarnas att kapitalägarna skall finnas kvar år att

t | (Sk_s[){a(Sk_5l)(1—5f)_Sl(1—a)]

a(st°°sz)+sl(l°a)(5k_sr)

Liksom behandlade fordras för för de tidigare finansieringsalternativen positivt I, med samexistens att kapitalägarnas sparbenägenhet överstiger fondernas. Följande resonemang visar detta. Om sksF är täljaren negativ. eftersom är positiv, då man får förutsätta samexistens i blockparentesen ekonomin utan fonder. skall vara positivt fordras att också nämnaren är Men för att högerledet negativ. Nämnaren antar sitt minsta värde då s,=1 och får då följande utseende

sk[a+(1—a)s,]—s,

Villkoret för samexistens i en ekonomi utan fonder implicerar bl. a. att asks,. Men detta innebär att ovanstående nämnaruttryck är positivt för s,=1 och därmed för alla värden på sr. Följaktligen är gränsuttrycket negativt för s,_.s,, vilket innebär att sks, år ett nödvändigt villkor för positivt t,. med samexistens.

6.5 Sammanfattning

Här skall kort sammanfattas resultaten i detta kapitel. I nedanstående tabell redovisas de nivåförändringar, som inträder för några centrala variabler vid Med - , 0 och + har angetts förändringarna i relation de olika avgiftsbaserna. till fallet utan löntagarfonder.

Effekt på Avgiftsbas y s k r w zL 2k

- - - O - 0 — Förädlingsvärdet 0 0 0 0 - - - Lönesumman - 0 - + - Vinsten

Av tabellen framgår att undersökningen i detta kapitel inte har gett något klart utslag till förmån för något speciellt finansieringsalternativ, då entydigt inget av alternativen dominerar över de övriga för alla variabler i tabellen. Ett lönebaserat system har dock ett försteg före de andra då i detta fall inga långsiktigt negativa effekter på sparande och produktion uppstår. Vid samtliga finansieringsalternativ består den väsentliga långsiktiga effekten i en förmögenhetsomfördelning från kapitalågarna till primärt

Löntagarfønders verkningar vid steady-statetillväxt SOU l98lz79

fonderna, medan löntagarna ur förmögenhetssynpunkt beröres endast marginellt. I nästa kapitel diskuteras vad denna omfördelning av förmögenheter betyder för fördelningen av inkomster. Det bör betonas att ovanstående resultat endast avser förändringarna vid steady-statetillväxt; jämförelsen gäller alltså långsiktiga jämviktslägen. där det dröjer avsevärd tid från det att löntagarfonder införes till dess att de nya

jämviktslägena approximativt uppnås. Det har inte heller mer än antytts vad som kan tänkas hända under de olika anpassningsprocesserna. Vidare bör erinras om att sparmotiven hos löntagare och kapitalägare har antagits förbli oförändrade. Detta kapitel har behandlat de allmänna makroekonomiska verkningarna på lång sikt vid ett införande av löntagarfonder. Bidrag kring denna fråga har tidigare givits av andra författare — vilket antytts i inledningen till detta kapitel- och det är av intresse att göra en kortfattad jämförelse. En sådan är särskilt intressant, då samtliga dessa bidrag analyserat system som på en väsentlig punkt avviker från det som diskuterats här, att nämligen fondkapitalet uppfattas som en del av individens förmögenhet. [detta kapitel har i stället fonderna även om en del av antagits äga fondkapitalet, avkastningen kan tänkas bli utdelad till löntagarna för konsumtion. I detta avsnitt redovisas enbart de allmänna verkningarna, medan fördelningsverkningarna behandlas i anslutning till resultatdiskussionen i nästa kapitel - i avsnitt 7.4.

I anslutning till den kontinentala diskussionen om löntagarnas kapital-

delaktighet har bidrag givits av bl. a. Mückl (1972) och Ramser (1972). De modeller dessa arbetar med överensstämmer med den i detta kapitel i det de år av

Pasinetti-Samuelson-Modiglianityp. En viktig skillnad består dock i att

de enbart arbetar med två funktionella klasser, nämligen löntagare och kapitalägare. Mückl analyserar verkningarna av en inkomstöverföring från kapitalägare till löntagare som år så utformad att varje år en del av kapitalägarnas sparande överföres till löntagarna, där denna sparas i sin helhet. I modellen antas kapitalägare och löntagare ha konstanta sparbenägenheter. Den s. k. kapitaldelningskoefficienten - den andel av som kapitalägarnas sparande överföres - kommer liksom vid en vinstbaserad avgift att driva i en kil mellan 4 Ramsers modell är brutto- och nettoräntabiliteten i ekonomin. De kvalitativa resultaten för dock mer generell än kapitalintensitet, produktion, sparande och reallön kommer därför att Mückls i det att han överensstämma med resultaten för en vinstbaserad arbetar med alternativa avgift i detta kapitel. Ramser har erhållit resultat som i huvudsak överensstämmer med antaganden om sparbeteendet hos de olika Mückls? Hans modell är dock av mindre då den förutsätter en intresse, grupperna. Förutom speciell omfördelningsmekanism. Denna innebär att såväl löneinkomster Mückls fall med konsom kapitalinkomster avgiftsbelägges och att avgifterna därefter fördelas på stanta sparbenägenheter löntagare och kapitalägare i proportion till respektive grupps storlek. analyserar han dels en Brems situation där sparbenä- (1975 b, not 2) har i en kommentar till Mückls och Ramsers modeller genheterna antas bero hävdat att den negativa effekt på ekonomins sparkvot som erhållesi av gruppernas respektive dessa beror på att de transfererade medlen inte spärras. Vad gäller Ramser är per-capitainkomster. det korrekt att medlen inte spärras eftersom de antas öka individernas dels en där en variant disponibla inkomster och bli föremål för ett sparande-konsumtionsbeslut. av livscykelhypotesen I för sparande tillämpas Mückls fall förefaller dock inte tolkningen vara korrekt, eftersom denne för de båda grupperna. antar att de överförda medlen sparas i sin helhet av löntagaran. Förklaringen

Löntagarfonders verkningar vid sready-staterillväxt 109

till den sänkta sparkvoten skall i stället sökas i den asymmetriska karaktären hos den studerade lösningen i Pasinetti-Samuelson-Modiglianimodellen, där nettoräntabiliteten är fastlåst och där en sänkt sparkvot uppstår i det fall man inför en avgift. som leder till en avvikelse mellan netto- och bruttoräntabiliteten. där den senare - i steady-state- bestämmer kapitalintensitet och sparkvot. Brems (1975 a-b) har själv analyserat verkningarna av vad han kallar en löntagarnas investeringsfond på bl. a. fördelningen av disponibla inkomster. sparkvoten och reallönen. I en neoklassisk modell för tillväxt och inflation utan funktionella klasser - och med gemensam sparbenägenhet ur löner (inklusive utdelade fondinkomster) och vinster införes en fond. som finansieras med en avgift på vinsten eller på lönesumman. antas Avgiften spärrad i form av fondcertifikat ett visst antal år, men individen antas efter spärrtidens slut lösa ut sin andel samt utdelningar och kapitalvinster på denna andeL Brems analyserar egenskaperna hos de långsiktiga jämviktslägena i en ekonomi med fonder och belyser hur jämviktsläget förändras när uttagsprocenten och spärrtiden varierar. Det visar sig att sparkvoten, reallönen och fondens andel av kapitalstocken alla varierar med såväl uttagsprocent positivt som spärrtidens längd. Dessa resultat såväl vid en vinstdelning gäller som vid en avgift på lönesumman. Brems (1975 b, s. 111) framhåller också i en avslutande kommentar, att valet av avgiftsbas inte spelar någon stärre roll för effekterna på det långsiktiga jämviktsläget-S. Den avgörande skillnaden mellan Brems resultat och de i detta kapitel ligger i att Brems finner att sparkvot, kapitalintensitet och reallön kommer att öka. Detta förklaras av modellernas olikartade kausala strukturer i steady-statetillväxt: Vid en vinstbaserad avgift i Pasinetti-Samuelsonmed en oförändrad nettoräntabilitet Modiglianimodellen sker en anpassning mot en lägre kapitalintensitet, sparkvot och reallön som ett resultat av en höjd bruttoräntabilitet. Däremot sker i Brems modell - vid såväl en vinst- - en simultan bestämning av den fysiska kapitalsom en lönebaserad avgift produktiviteten (som sjunker), sparkvot, kapitalintensitet och reallön, som samtliga ligger på en högre nivå än utan fondavsättningar. En partiell förklaring till den höjda sparkvoten utgörs av det faktum att fonden sänker de totala disponibla inkomsterna som andel av nationalinkomsten (det Brems kallar ’pay-out-ratio‘), vilket vid oförändrad konsumtionsbenägenhet höjer sparkvoten i ekonomin.

5 Noteras bör dock de reservationer Brems (1975 b. s. 112) förser denna slutsats med. För det första: I modellen antas kapitalbeståndet ha oändlig livslängd. l det fall avskrivningar införes får företagen vid ett vinstbaserat system - till skillnad från ett lönebaserat - incitament att öka avskrivningarna. För det andra: l modellen antas kapitalägarna vara aktieägare. I en modell med lånefinansiering uppstår vid ett vinstbaserat system incitament att öka skuldkvoten. För det tredje: De kortsiktiga verkningarna kan skilja sig åt, eftersom vinsterna fluktuerar mer än lönesumman över konjunkturcykeln.

110 Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt

Appendix 6.1 Dual med och regim löntagarfonder regim utan fondavsättningar

I detta appendix behandlas kortfattat två situationer, som avviker från den som behandlats i huvudtexten och där introduktionen av löntagarforder med positiva fondavsättningar antagits vara förenlig med samexistens mellan löntagare, kapitalägare och fonder. De olika finansieringsalternativen behandlas därvid i ett sammanhang. [avsnitten 6.2.1~3 har visats att ett nödvändigt villkor för samexistens vid positiva fondavsättningar (t,0) är att kapitalägarnas sparbenägenhet. sk, överstiger fondernas, sr. Den första fråga, som tas upp, är vad som karakteriserar en ekonomi, där detta villkor inte är uppfyllt. Avsluzningsvis diskuteras därefter ett fall, där fondavsättningarna efter ett antal år antas upphöra. I det fall sks, förändras modellen genom att kapitalägarna på lång sikt försvinner (asymptotiskt). I denna duala regim med löntagarfonder har modellen en rent interdependent struktur så att räntabilitet. kapitalintensitet, produktion och reallön bestäms av såväl löntagarnas som fondernas sparbeslut. Som här skall visas innebär detta -till skillnad från vad som var fallet i samexistensregimen - dels att höjda fondavsättningar, 1,, leder till en högre kapitalintensitet, dels att fondernas sparbenägenhet s; likaledes påverkar kapitalintensiteten positivt. Fondintroduktionen kan alltså på lång sikt påverka och reallön - inom kapitalintensitet, produktion positivt modellen, där man bortser från hur detta skall tolkas empiriskt för en liten öppen ekonomi som den svenska. För att förkorta framställningen begränsas diskussionen till enbart det förädlingsvärdebaserade fallet (samma resultat kan dock erhållas för de andra finansieringsalternativen). De olika kapitalbeståndens storlek kommer att bestämmas av följande tre ekvationer (härledningen ur den fullständiga modellen är enkel och redovisas ej här), nämligen

nkL=s,[(1—tF)(1—a)k+(1—s,)(l—t,)ak"k,_]+_$,(1-tF)ak”"k,‘ (1)

nkF=s,(1—s,)a(1—t,)k“k,-+s,a(1—tF)k"kF+tFk" (2)

k=kL+k, (3)

Insättning av k,_=k—k,i (1) och (2) och ledvis division med k(k0) ger

(1Zr)=(1_tir)[5i(1_a)ka_l+siaka_l(lzr)i

nz,=s}(1—t,)ak““zF+t,k““ (2’) l Beteckningen löntagare’ behålles, trots att där z,=k,/k (fondernas andel av kapitalbeståndet) och där s,’ =s,(1—s,)+s, detta i viss mening är och

sF=s,(1—s,)+s.

inadekvat - snarare borde man tala om den delen av eko- Uppgiften är nu att undersöka hur kapitalintensitet och fondernas ägarandel privata nomin. förändras vid förändringar i avgiftsuttaget t; och fondernas sparbenägenhet.

Löntagarfonders verkningar vid steadv-staterillväxt lll

5;. Efter totaldifferentiering av (1’) och (2) och med användande av Cramers regel erhålles följande derivat- och detcrminantuttryck nämligen

üzå E52;

dr, D dr, D

& & ds; D ds’, D

där

(1—tF)(1—a)[s,(1—a)+s[a(1-z,)]k‘3 -—n+s,’ (1—t,)ak D.-: ‘ (1—a)[s,L(1—t,)az,+tF]k“’2 n—s’F(1—r,)ak

—[s,(1—a)+s,a(1—2,)]k” —n+s,’ (1-t,)ak“‘ D: l [1—s,LazF]k“ n—s’F(1—t,)ak

0 —n+s,(1—r,)ak“ D3= (1-tF)ak“z, n—s}(1—r,)ak“

(1—!r)(1—a)[Sz(1—a)+ —[S:(1—0)+ +s,’a(1—zF)]k“‘2 +s[a(1—z,)]k“ DJ: (1—a)[s}(1—t,)az,+t,,]k3 (1-s’,a2,)k”

(1_tF)(1a)[sI(,1‘a)+

+s,a(1-z,)]k“ D.= (1-—a)[s’F(1-t,)az,+t,]k (1-t,)ak‘z,

För att bestämma tecknen på de olika derivatorna skall nu de olika determinanterna undersökas. Beräkning av determinanten i nämnaren, D, ger följande uttryck /

D=(1—a)k‘3{(1—-tF)[s,(1—a)+s/a(1—z,)][n—s}(1—r,)ak"]+

+[s,’,(1~t,)azF+t,][n—s,’ (1-—tF)ak”] }

Då den första blockparentesen i respektive term är positiv kommer tecknet för D att bero på tecknen på de senare blockparenteserna. Om man antar att s; är större än s,’ kommer båda blockparenteserna att vara positiva om

n ak“——— 5}(1‘tr)

112 Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillvâxt

Uttrycket i vänsterledet definierar ekonomins bruttoräntabilitet och villkoret anger alltså en övre gräns för denna. Vidare gäller i ”golden-rule” (jfr avsnitt 5.6) att bruttoräntabiliteten sammanfaller med ekonomins tillväxttakt, n. Detta innebär i sin tur att villkoret ovan definierar ett intervall för kapitalintensiteten, som är öppet uppåt och som har sin nedre gräns under kapitalintensiteten i ”golden-rule”. I detta intervall är alltså determinanten D positiv och följaktligen är nämnaren i samtliga derivatuttryck positiv. Fortsättningsvis skall också visas att samtliga täljare är positiva. Under förutsättning at s; är större än s, (jfr ovan) och om man sätter s’F=s,’+e, e0, kan determinanten D, efter omarrangemang av termerna skrivas

D,=[n—-3,’ (1—t,)ak][1—-(s,’ +e)az,—5,(1-a)-5,’ a(1—z,)]+ i l l +e(1-tF)ak”[s,(1—a)+s, a(1—z,)]

Den sista termen är positiv liksom den första blockparentesen i den första. Den andra blockparentesen uppfyller följande villkor, nämligen

1-eaz,.--s,(1-a)-s, a1—a—[s,(1-a)+s,’ a] 0

Villkoret är satisfierat under den mycket svaga förutsättningen att det vägda genomsnittet av löntagarnas sparbenägenheter ur löne- och kapitalinkomster - med inkomstandelarna i hela ekonomin som vikter - är mindre än löneandelen i ekonomin. Genom ovanstående har visats att i den duala regimen leder en höjning av fondavsättningarna till att ekonomins kapitalintensitet stiger - i motsats till vad som gäller för samexistensregimen. Determinanten D, ges av uttrycket

D2=(1—t,)akz,[n-s,’ (1—t,)ak]0

Följaktligen leder en höjd sparbenägenhet för fonderna att ekonomins kapitalintensitet stiger i den duala regimen; i samexistensregimen påverkas inte kapitalintensiteten av fondernas sparbenägenhet. Efter inspektion av termerna i determinanterna D, och D, inses att båda dessa är entydigt positiva. Följaktligen leder såväl en höjd fondavsättning som en ökad sparbenägenhet för fonderna att dessa andel av det totala kapitalbeståndet stiger - alltså samma resultat som för samexistensregimen. Avslutningsvis skall kortfattat beröras ett fall där fondavsättningarna efter ett antal år antas upphöra. Fondernas sparfunktion får i detta fall följande utseende

s,0=sF(1-sf)rk,+s,rk,

Även i detta fall kommer den inbördes storleken på kapitalägarnas och fondernas sparbenägenheter att spela en stor roll. I det fall sk avviker från s, kan hänvisas till ett resultat från Samuelson-Modigliani (1966, s. 283 ff.): Vid

Löntagarfonders verkningar vid steady-statetillväxt 113

förekomsten av flera kapitalägargrupper med skilda sparbenägenheter kommer räntabiliteten att bli bestämd av den grupp som har den största sparbenägenheten och dessutom kommer övriga grupper att försvinna på lång sikt. Ovanstående innebär att vid oförändrade sparbenägenheter, vilket bl. a. innebär sks, kommer fonderna efter det att fondavsättningarna upphört så småningom att försvinna. Om i stället av någon anledning en omkastning sker så att s,sk kommer de gamla ägarna att försvinna på lång sikt. I detta fall blir det fonderna som genom sina sparbeslut bestämmer räntabilitet, produktion och reallön, medan löntagarna kommer att påverka förmögenhetsfördelningen genom sina sparbeslut.

7 Incidensen vid vid

steady-statetillväxt

olika

finansieringsalternativ

7.1 Inledning

I föregående kapitel konstaterades att en introduktion av löntagarfonder kommer att omfördela förmögenheterna i ekonomin via en omfördelning av sparandet mellan löntagare, kapitalägare och fonder. I detta kapitel skall analyseras vad detta betyder för nationalinkomstens fördelning på de olika grupperna. I avsnitt 7.2 diskuteras vad som skall avses med den långsiktiga bördan vid löntagarfonder på den totala ekonomin, löntagarna och kapitalägarna. Denna diskussion utmynnar i en specifikation av olika bördemått. De olika måtten på inkomstbortfall för de olika grupperna preciseras därefter i de två följande avsnitten. I avsnitt 7.3 studeras fördelningseffek-

terna vid de olika finansieringsalternativen var för sig utan något försök till

kvantitativ jämförelse mellan effekterna vid de olika alternativen. I avsnitt 7.4 presenteras avslutningsvis bördefördelningen under ett antagande att fondavsättningarna är så dimensionerade att fonderna vid de olika finansieringsalternativen äger en lika stor del av kapitalbeståndet. I kapitel 1 har argumenterats för det rimliga i att använda denna jämförelsenorm. Genomgående antas i detta kapitel - liksom i huvudtexten i föregående kapitel- att introduktionen av löntagarfonder i modellekonomin inte leder till något regimbyte utan att samexistens råder mellan löntagare, kapitalägare och fonder. Motivet till denna begränsning är liksom tidigare att den empiriska tolkningen av modellen - vid existensen av ett internationellt bestämt förräntningskrav (jfr avsnitt 5.7) blir problematisk i det fall ekonomin befinner sig i den duala regimen‘.

1 Vid sidan av de empiriska tolkningsproblemen uppstår speciella komplikationer vid en analys av incidensen i den duala regimen. För det första måste bördemåtten definieras på ett annat sätt än som sker i detta kapitel. För det andra måste man särskilja två fall, ett där introduktionen av fonder bryter samexistensen och ett där ekonomin redan i utgångsläget befinner sig i den duala regimen. Det bör påpekas att det senare fallet svarar mot den situation som analyserats av Feldstein (1974a), då han diskuterar skatters incidensverkningar (se vidare avsnitt 7.4).

116 Incidensen vid sIeady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ

7.2 Bördan på lång sikt

Löntagarfondernas totala börda på hela ekonomin ett visst år består i det bortfall i nationalinkomst, som är resultatet av fondavsättningarna under året och under tidigare år. Med Krzyzaniak (1972) kallas bortfallet beroende på årets avsättning för den direkta bördan, medan den förlust i nationalinkomst, som beror av de tidigare avsättningarna, benämnes den indirekta bördan. Den direkta bördan kan då tolkas som den kortsiktiga effekten under året, medan den indirekta bördan kan ses som den långsiktiga effekten av tidigare inträffade förändringar i sparandet. Den totala börda som omtalas ovan avser hela ekonomin. Denna utgör emellertid bara en del av det inkomstbortfall. som “fördelas” på löntagare och kapitalägare. l detta kapitel antas att fondinkomsterna inte till någon del delas för privat bruk hos löntagarna. Fondinkomsterna kan visserligen - även om de inte delas ut- indirekt sägas representera en komponent i löntagarnas välfärd. Ovanstående synsätt kan tolkas som att man enbart intresserar sig för verkningarna på löntagarnas individuella välfärd. En alternativ uppläggning skulle ha varit att anta att en viss fraktion av de av fonderna icke-sparade inkomsterna delades ut för konsumtion hos löntagarna. I diskussionen av resultaten i avsnitt 7.4 presenteras ett räkneexempel. som belyser betydelsen av ett sådant alternativt antagande. Fondinkomsterna utgör alltså en del av nationalinkomsten som undandras löntagare och kapitalägare. Betecknas den totala bördan vid avgiftsbasen X med B* och fondinkomsten med I;,, erhålles följande samband, nämligen

B’+ 1;o=B;+ B;

I ovanstående uttryck representerar vänsterledet det bortfall i nationalinkomst för privat bruk, som blir resultatet på lång sikt vid en introduktion av löntagarfonder. Högerledet anger detta bortfalls fördelning på löntagare och kapitalägare. Man kan nu ge en första formulering av de olika bördemått. som skall användas i fortsättningen av detta kapitel. I nedanstående tablå jämföres två situationer vid steady-statetillväxt, en utan löntagarfonder och en med löntagarfonder, där avsättningarna antas ske årligen med 1001, procent ur en avgiftsbas X.

Nationalinkomst Löntagarinkomster Kapitalägarför privat bruk inkomster Utan fonder y w+rkL rkK Med fonder y—t,X— 12,, w‘+r’kL ?kk Skillnad vid B+[‘,,,=y—y‘+ L=w+rkL— B)(=rkK—r‘k7( steady-statetill- +tXX+FFO -(w‘+r‘k‘L) vaxt

För respektive grupp har inkomsterna definierats inklusive de kapitalinkomster, som sparas i företagen. Uttrycken i tablån avser inkomster per arbetstimme. I den sista radens första kolumn anges den totala bördan med tillägg av fondinkomsterna, där den totala bördan består av dels den indirekta bördan, y—y‘, dels den direkta bördan, t,X. De två följande

Incidensen 1I7

vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ

kolumnerna anger bördan för löntagarna (BD och för kapitalägarna (B;)som inkomstbortfallet för dessa grupper. till steady-statesituationer innebär att det är effekterna på Begränsningen inkomstnivåema för de olika grupperna som studeras. Tillväxten är ju i bestämd av tillväxten i arbetskraft. Incidensanalysen i steady-state exogent detta kapitel kan därför sägas vara av ett komparativt-statiskt slag. Ett studium av incidensen under anpassningen skulle nödvändiggöra ett mer betraktelsesätt. där effekterna på tillväxten i inkomst eller dynamiskt

konsumtion uppmärksammas (se Dosser (1962))2.

De mått som preciserats i tablån kan tolkas som olika mått på incidensen i absoluta termer. Ett studium av dessa innebär att man intresserar sig för effekten inkomst, oberoende av effekterna på hela på en viss grupps samhällets eller på den andra gruppens inkomst. Mot detta”atomistiska” ställas ett annat, där man i stället ser på fördelningen av synsätt kan i princip den totala bördan mellan löntagare och kapitalägare. Det är inte självklart att en analys utifrån de olika synsätten ger samma av de olika finansieringsalternativen för en resultat vad gäller rangordningen viss grupp. Numeriska kalkyler —här ej redovisade - visar emellertid att för den här använda modellen kommer rangordningarna under ett antagande om fondandelsneutralitet Därför ej att skilja sig åt vid de olika synsätten. redovisas ej i fortsättningen några uttryck för de relativa bördorna, ej heller några numeriska uppskattningar. konstaterades att den indirekta bördan. y-y. kan tolkas som den Tidigare långsiktiga effekten ett givet år, medan den direkta bördan, t,X, kan ses som den kortsiktiga effekten samma år. För att illustrera den relativa betydelsen av lång- och kortsiktiga effekter vid olika avgiftsbaser kan därför ytterligare ett mått definieras. nämligen kvoten BVD, där D* =t,X. Ju större denna kvot är. desto den långsiktiga effekten i förhållande till den tyngre väger kortsiktiga.

7.3 Bördorna vid olika avgiftsbaser

på resultaten i avsnitten 6.2-4, resulterar i nedan- Beräkningar, grundade stående uttryck för bördemåtten vid de olika avgiftsbaserna. Genomgående relateras de absoluta bördorna till nationalinkomsten per arbetstimme vid steady-statetillväxt utan löntagarfonder.

3 l inledningskapitlet kommenterades huruvida inkomst eller konsumtion utgjorde det bästa måttet på de olika gruppernas välfärd. För en analys av steady-statesituationer spelar emellertid valet mellan inkomst och konsumtion ingen roll. då inkomst och konsumtion har förändrats i samma proportion efter ett byte av tillväxtbana. Läget skulle vara annorlunda om man i stället intresserade sig för bördan under anpassningen mot de nya tillvâxtbanorna. Under anpassningstiden växer nämligen inkomst och konsumtion i olika takt och då är det problematiskt att använda inkomster som ett mått på välfärden för olika grupper.

118 lncidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ

Avgift på förädlingsvärdet

B’=[1—(1—rr)--‘1 -y

r =tr(ltr)_al(a_n ,

‘° y

(sk--9F)(1_sf)

B{=[1-(1-t,)“(“”J(1-a)[1+Gám].y

,

+z;(1-zF›-“°-)

y

(5k-5r)(151)

1-zF›=“<*_1 BF/D’=1+ tr

Avgift på lönesumman

t” . B”= y

Hua-a)

i.. (1‘“) Fo_ .y J*

1+t,, (sk—sF)(1—s,)

w_ tw 51 1 å

w=_tw_ k(1- 1) ;(1- F) _ B”

(*;:_Sl)Esk_iF)(1s_sf)](1

”y 1+tw

B/D=1

Avgift på vinsten

B={1_(1+;,›*“-*[1+zv(1-a›])

-y

v t (1+t )‘“” v - a Fo y

(sk “5r)(15r)

B{=[1-(1+tV)“““”H1+ ](1_a)y

_ 31

B;={1_(1+tv)l/(a-l)_(1—a)

+

[1_(1+tv)a/(u—l)

tv(1+tv)l/(a-l) dy (sk }

5r)(1“5r)

1+:V

l

B”/D”= 1+ (1 +:,,)-W-“-1 at, [

Incidensen vid steady-statetillväxt vid olika 119 finansieringsaltemativ

Det är inte meningsfullt att, algebraiskt eller numeriskt, jämföra bördornas storlek vid de olika avgiftsbaserna, eftersom en sådan jämförelse blir beroende av vilka värden på de olika avsåttningsparametrarna som väljs. Detta får i stället anstå till nästa avsnitt, där en restriktion lågges på valet av parametrar. Däremot har det ett visst intresse att se på de kvalitativa resultaten vid de olika finansieringsalternativen. Vad gäller de absoluta bördorna kan konstateras att resultaten är identiska: Vid samtliga alternativ erhålles ett inkomstbortfall för samhället som helhet, liksom för löntagare och kapitalägare (dessa resultat följer av ett teckenstudium av de olika bördeuttrycken). Det enda avseende i vilket resultaten kvalitativt skiljer sig åt gäller förhållandet mellan bördorna på kort och lång sikt. För det lönebaserade systemet gäller att den totala bördan i långsiktig jämviktstillväxt endast utgörs av den direkta bördan, den årliga fondavsättningen, till skillnad från de andra systemen, som också ger indirekta bördor via negativa effekter på sparandet. De resultat som erhållits i detta avsnitt kan betraktas som delresultat inför den fortsatta analysen. Isolerat betraktade ger de ingen rangordning av finansieringsalternativen för något av de bördemått som räknats fram.

7.4 Incidensen vid fondandelsneutralitet

I såväl avsnitt 6.5 som i avsnitt 7.3 har konstaterats att ett studium av finansieringsalternativen var för sig inte möjliggör ett val mellan dessa. I detta avsnitt skall läggas restriktioner på avgiftsprocentsatserna, så att en netural jämförelse mellan de olika alternativen garanteras. Tidigare, i kapitel l, har diskuterats vad som skall avses med begreppet neutralitet. Den principiella utgångspunkten var därvid att det fanns skäl att låta neturaliteten avse ett eller flera av de mål eller restriktioner, som har framförts i löntagarfondsdebatten. En koppling till förmögenhetsfördelningsmålet befanns då vara naturlig. Innan det närmare preciseras på vilket sätt neutralitet med avseende på fördelningsmålet skall uppnås skall framställningen i kapitel 1 kompletteras på en speciell punkt. Där berördes inte möjligheten att låta neutraliteten avse det tillvåxtmål, som för många i diskussionen kring löntagarfonder har karaktären av en bindande. restriktion - ett införande av löntagarfonder får inte negativt påverka den ekonomiska tillväxten. Tillväxtmålet kan inom ramen för den använda modellen tolkas som ett krav på att kapitalbeståndet skall ha en viss storlek i jämviktstillväxt. Ett krav på att kapitalbeståndet skall vara lika stort de olika finansieringsalter-

vid

nativen innebär då, under antagandet om en exogent given arbetskraftstillväxt, att kapitalintensiteten skall vara oberoende av vilket finansieringsalternativ som väljes. Eftersom det har visats i avsnitt 6.3 - under förutsättning att inget regimbyte sker - att kapitalintensiteten vid det lönebaserade systemet är lika stor som i ekonomin utan löntagarfonder, oberoende av fondavsättningens

120 Incidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ

procentulla storlek, följer att kapitalintensiteten skall vara oförändrad även

vid de förädlingsvärde- och vinstbaserade systemen. Men resultaten i avsnitt 6.2 och 6.4 för dessa fall visar att detta är möjligt endast under förutsättning att avsättningsprocenten är - 0! Detta innebär att valet av finansieringsalternativ blir starkt förenklat, då endast det lönebaserade systemet uppfyller kravet på tillväxtneutralitet som detta har tolkats inom modellens ram. En koppling till fördelningsmålet ger inte en fullt lika enkel valsituation. Med förmögenhetsfördelningsneutralitet avses fortsättningsvis att fondernas andel av det totala kapitalbeståndet skall vara oberoende av finansieringsalternativ. Den procedur som ger neutralitet åt jämförelsen kan formaliserat beskrivas på nedanstående sätt. Givet fondandelarna z;0(t,) och z);,,(zf,.) vid de två avgiftsbaserna X och Y. sättes först Detta att lösa ut den ena

z;,,(t,)=z-;o(t_,). gör det möjligt

som en funktion avgiftsprocentsatsen av den andra. t, = f (ry ). Därefter bildas differenserna

B‘(t,)-B’(ty)

BZ(t,)-B’L(ty)

B7(t.)*B¥<(ty)

Slutligen insättes uttrycket t,=f(t_,.) i dessa differenser, varefter tecknet eller

det numeriska värdet beräknas3. 3 Här liksom tidigare Enligt proceduren ovan erhålles samband mellan de olika följande förutsättes att fondernas procentsatserna, nämligen sparbenägenhet s, är lika stor vid de olika t finansieringsalternativen. (1)

tw=f(r)=

I det fall man låter denna parameter variera är det i princip möjligt att

rt-gøwwffä

(2) lösa ut ett samband av typen s‘,—-=f(s’;) om man

:,=h(r;=(—1fi

3) lägger ytterligare en mâlrestriktion på incidensjämförelsen. I princip är det möjligt att algebraiskt beräkna tecknet på ovan angivna 4 Den procedur som bördedifferenser. Detta låter sig göras utan problem för differenserna mellan använts innebär att i de olika totalbödorna. Uttrycken för differenserna mellan de olika grupperuttrycken för bördediffenas bördor är emellertid mer komplicerade och det är svårt att i en del fall renserna har substituebestämma det definitiva tecknet‘. Därför i stället rats något av sambanden presenteras direkta numeriska för bördemåtten (1)-(3), varefter försök beräkningar vid olika finansieringsalternativ, gjorts att bestämma varefter dessa iämföres. tecknet genom derive- Nedanstaenae beräkningar skall i första hand ses som illustrationer till den ring m. a. p. den kvaranvända metoden. I vilken de värden som erhålles för varande parametern. utsträckning svårigheterna att fast- bördornas storlek är empiriskt rimliga beror givetvis på hur pass empiriskt ställa tecknen är lätta rimliga de tilldelade värden för de olika sparbenägenheterna och fördelningsatt förstå mot bakgrund kan anses vara. parametern av resultaten i tabell Mot bakgrund av diskussionen i appendix 5.1 till 5 åsättes 7.2, där det framgår att kapitel differenserna i flera fall parametrarna följande värden. Kapitalandelen a antas utgöra en fjärdedel av är mycket små. förädlingsvärdet - alltså a=0,25. Sparbenägenheten i företagen s, sättes lika

lncidensen vid steady-statetillvéixt vid olika fimmsieringsaltemativ 121

med 0,7. Den stora osäkerheten om storleken på kapitalägarnas och löntagarnas sparbenägenheter motiverar att man arbetar med alternativa väden. Sålunda antas kapitalägarnas sparbenägenhet sk uppgå till antingen 0,5 eller 0,7, medan löntagarnas sparbenägenhet åsätts värdena 0,01. 0,02 samexistens — ~ måste fondernas och 0,03. För att garantera s,s, sparbenägenhet åsättas ett relativt lågt värde och i räkneexemplet antas sF=0,25. Innan de numeriska resultaten för de olika bördemåtten presenteras är det nödvändigt att uppmärksamma den restriktion, som det innebär att värdena på avsättningsparametrarna måste väljas så att samexistens garanteras. Tidigare härleddes villkor för att kapitalägarna skulle existera på de nya tillväxtbanorna (se s. 103, 105 och 107 i kapitel 6). I tabell 7.1 nedan har angivits de kritiska gränser för de olika avsättningsparametrarna, över vilka fonderna kommer att ”spara ut” kapitalägarna, under ovan angivna alternativa värden på löntagarnas och kapitalägarnas sparbenägenheter. Generellt visar tabell 7.1 att de kritiska gränserna ligger relativt lågt. Vidare framgår att de kritiska övertagandevärdena varierar negativt med löntagarnas sparbenägenhet och positivt med kapitalägarnas. Detta innebär att ju lägre löntagarnas sparbenägenhet och ju högre kapitalägarnas är, desto större utrymme finns det för löntagarfondsavsättningar utan att dessa leder till att fonderna asymptatiskt övertar kapitalägarnas hela kapitalbestånd.

Övertagandevärdena är känsliga för de antaganden, som gjorts om

storleken på kapitalandelen a och fondernas sparbenägenhet sF. Om man arbetar med ett högre värde på kapitalandelen kommer värdena att justeras upp, medan en nedjustering sker i det fall ett högre värde på fondernas sparbenägenhet väljes. Vid sk=0,5 och s,=0,01 ger sålunda en kapitalandel på 40 procent ett kritiskt värde på 2,6 procent vid en avsättning på förädlingsvärdet, vilket skall jämföras med 1,5 procent vid en kapitalandel på 25 procent. Det kritiska värdet vid samma avsättningsbas vid en sparbenägenhet för fonderna på 45 procent ligger så lågt som vid 0,3 procent. I tabell 7.2 redovisas resultaten av de numeriska kalkylerna för de olika absoluta bördemåtten. I kalkylerna förutsätts en årlig avsättning med 1 procent på förädlingsvärdet och procentsatserna för avsättningarna på lönesumman och vinsten har valts så att fondernas ägarandel blir lika stor vid de olika finansieringsalternativen5.

Tabell 7.1 Kritiska övertagandevärden vid avsättningar grundade på förädlingsvärdet, lönesumman och vinsten. Procent

100:; 1001,, 100r,.

5k 0.5 0,7 0,5 0.7 0.5 0.7

5/

!,,.=0,0137 och t,.—=0.0404.

122 Incidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternariv SOU 19S1:79

Tabell 7.2 De absoluta bördorna i procent av nationalinkomst och egeninkomst i jämviktstillväxt utan Iöntagarfonder vid olika finansieringsalternativ under antagande om lika ägarandel för fonderna. a=0,2S, s,=0,7, sF=0,25, !;=0,0l, t,_.=0,0l37 och t,,=0,0404

börda s,,=0,7 s,=0,0l 1.35 1.32 1,30

sk=0,7 s,=0,02 1,35 1,33 1.30

Kapitalägarnas s,,=O,5 s,=0.01 67,58 68,09 70.30 börda sk=0,7 s,=0,01 34,89 35,87 38,96

sk=0,7 s,=0,02 41 ,75 42,92 46.65

De totala och direkta bördorna uttryckes i procent av nationalinkomsten i steady-statetillväxt utan löntagarfonder, medan gruppbördorna uttryckes i procent av gruppens egen inkomst i fallet utan löntagarfonder. Det bör påpekas att de procentuella förändringar som anges i tabellen avser nivå-förändringar vid den nya Om man rent jämviktstillväxten. hypotetiskt antar att anpassningen är approximativt fullbordad efter 30 år så kommer exempelvis en 40-procentig nivåsänkning att betyda en genomsnittlig årlig förlust i tillväxttakt under anpassningstiden på 1,7 procentenheter. Denna genomsnittliga förlust per år blir lägre ju längre tid anpassningen tar och högre ju större nivåsänkningen är. Vad gäller den totala bördan kan konstateras att den är relativt blygsam vid

samtliga finansieringsalternativ. Rangordningen mellan alternativen är entydig ~ även om det är frågan om mycket små differenser -till förmån för

det lönebaserade systemet. Det vinstbaserade är ur hela samhällets systemet synpunkt det minst fördelaktiga. Resultaten vad avser den direkta bördan fordrar kommeninga närmare tarer; det föreligger inga större skillnader mellan de olika alternativen. Däremot bör noteras skillnaderna i förhållandet mellan total och direkt börda, där de vinst- och lönebaserade systemen representerar två extremfall: För det lönebaserade systemet börda som föreligger ingen på samhället helhet utöver den direkta, medan det vinstbaserade tvärtom en ger ytterligare börda, något som indikerar de negativt verkande effekterna via sparandet i detta fall. Bakom det blygsamma bortfallet i nationalinkomst döljer sig en avsevärt kraftigare omfördelning från framför allt kapitalägarna till fonderna (fondernas inkomster redovisas ej i tabellen). Reduktionen av löntagarnas inkomster visar sig generellt sett bli mycket blygsam vid samtliga tre finansieringsalternativ. Dessa inkomstbortfall är

lncidensen vid vid olika 123

steady-statetillväxt finansieringsalternativ

framför allt en följd av en minskning av löneinkomsterna, medan förändringarnai kapitalinkomster är mindre (jfr avsnitten 6.2—4). Skillnaderna mellan

de olika alternativen är också mycket små (några hundradels procent). Dock

kan konstateras en klar rangordning, där det vinstbaserade systemet är att föredra framför det förädlingsvärdebaserade, som i sin tur är fördelaktigare än det lönebaserade. Resultaten visar sig vara okänsliga för de antaganden som görs om sparbenägenheterna. Här bör noteras att i det fall man - till skillnad från vad som gjorts i detta kapitel- antar att en del av de i fonderna icke-sparade inkomsterna delas ut till löntagarna kan dessa tvärtom få en inkomstförbättring. Ett sätt att illustrera detta är att fråga sig vilken andel a av de icke-sparade fondinkomsterna som skall delas ut för att löntagarnas inkomster skall vara oförändrade. Detta innebär att BL—a(1—sF)(1—s_,)I}0 skall vara lika med noll, vilket möjliggör en bestämning av a. Med samma parametervärden som i räkneexemplet visar det sig att a varierar mellan 0,35 (för sk=0,5, s,=0,0l) och 0,65 (för sk=0,7, s,=0,02), oberoende av finansieringsalternativ. Det bör observeras att de utdelade inkomsterna förutsatts konsumerade i sin helhet av löntagarna (i annat fall gäller inte den bakomliggande specifikationen i kapitel 6 av löntagarnas sparfunktioner). Effekterna blir väsentligt kraftigare för kapitalägarna. Det är här frågan om reduktioner av dessas framtida inkomster, som varierar mellan 40 och 70 procent. Det bör observeras att inkomstbortfallen för kapitalägarna i de nya jämviktslägena inte har att göra med något fall i räntabiliteten - denna är ju oförändrad - utan uteslutande beror på en omfördelning av kapital till fonderna. I tabell 7.3 redovisas kapitalets fördelning på löntagare, kapitalägare och fonder i det förädlingsvärdebaserade fallet. För jämförelsens skull har inom parentes angetts kapitalägarnas andel i fallet utan fonder (av avsnitt 6.2 har framgått att löntagarnas andel ej förändras vid en förädlingsvärdebaserad avsättning). Bakomliggande parametervärden är desamma som tidigare i räkneexemplet. Av tabell 7.2 framgår att resultaten för kapitalägarna är starkt känsliga för de antaganden, som görs om sparbenägenheterna; denna skillnad jämfört med resultaten för löntagarnas del förklaras av att inkomstomfördelningen ju avser en omfördelning av kapitalinkomster och inte en omfördelning mellan dessa och löneinkomsterna. Ju lägre sparbenägenhet för kapitalägarna och ju högre sparbenägenhet för löntagarna som antas, desto större blir reduktio-

Tabell 7.3 Kapitalets fördelning i procent på löntagare, kapitalägare och fonder vid avsättningar grundade på förädlingsvärdet If zf ZF..

s,,=0,5 s,=0,01 20.4 25,7 (79,6) 53.9 sk=0,7 s,=0.01 14,5 55,6 (85.5) 29.9 sk=0,7 s,=0.02 29.4 40,7 (70.6) 29.9

zf=löntagarnas kapitalandel

zf= kapitalägarnas kapitalandel

z‘;9=fondernas kapitalandel

124 lncidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ

nen av kapitalägarnas inkomster. Detta beror på att inkomstbortfallet i procent av nationalinkomsten är oberoende av sparbenägenheternas storlek, medan kapitalägarnas inkomster i utgångsläget är lägre ju lägre den egna sparbenägenheten är och ju högre löntagarnas är. Resultatens känslighet för sparbenägenhetsantagandena visar sig emellertid inte betyda något för rangordningen mellan de olika finansieringsalternativen: Ur kapitalägarnas synpunkt är det lönebaserade systemet att föredra framför det förädlingsvärdebaserade, som i sin tur är överlägset det vinstbaserade. Skillnaderna mellan de olika alternativen är små - dock större än skillnaderna för löntagarna. Sammanfattningsvis kan konstateras att för samhället och kapitalägarna sammanfaller rangordningen av finansieringsalternativen, medan rangordningen för löntagarna är den rakt motsatta. Med tanke på att differenserna mellan de olika alternativen är så små är detta ingen särskilt viktig slutsats. Det väsentliga är i stället att det egentligen inte spelar någon roll- vad gäller sikt - vilket sått fördelningseffekterna på lång på löntagarfonderna finansieras. Här bör dock erinras om den diskussion, som fördes i avsnitt 5.2 kring valet av produktionsfunktion. Genom valet av en Cobb-Douglasfunktion har uteslutits tänkbara omfördelningar mellan löner och definitionsmässigt vinster vid förändringar i faktorprisrelationerna. I princip skulle alltså rangordningen mellan de olika alternativen kunna kastas om -jämfört med Cobb-Douglasfallet — om i stället en CES-funktion med en substitutionselasticitet skild från ett valts. Ett försök att algebraiskt studera rangordningen mellan de olika finansieringsalternativen vid en CES-funktion har emellertid inte givit några entydiga resultat. En tentativ slutsats kan ändå dras: Med tanke fondavsättningar som samexistensvillkoren på de små procentuella tillåter blir för det första förändringarna i faktorprisrelationerna så små att det kräves för att en omkastning skall mycket låga substitutionselasticiteter ske. Av samma skäl bör bördedifferenserna mellan de olika finansieringsalternativen bli små - även vid en omkastning. Den huvudslutsats som erhållits i detta kapitel - att valet av finansieringsalternativ på lång sikt inte spelar någon större roll - bör alltså vara giltig även i en CES-ekonomi. Det är av intresse att jämföra resultaten beträffande rangordningen mellan de olika finansieringsalternativen med de som erhållits för inciderseni av olika skatter hos Feldstein (1974 a) och Krzyzaniak (1972) inom ramen för andra modeller än den här använda. Först bör erinras om att varlken Feldstein eller Krzyzaniak arbetar med funktionella klasser utan studerar fördelningen mellan löner och vinster. Dessutom är jämförelserormen annorlunda hos dem i det att de antar lika intäkt vid de olika skatterna. Krzyzaniak finner att en vinstskatt ger en extra börda jämfört med en skatt på alla faktorinkomster (alltså hela förädlingsvärdet ) för såväl samhället saom helhet som för vinster och löner (allt efter skatt). Dessa resultat överensstämmer med de här erhållna med undantag för effekterna på lönernam.

ÖEffekterna på lönerna har inte redovisats i detta kapitel. men det går att visat att w‘wF<w under restriktionen om lika fondandel. Här skall visas att rangorlnimgen mellan det löne- och det vinstbaserade systemet kastas om i det fall man i stiället

lncidensen vid steady-statetillväxt vid olika finansieringsalternativ 125

Feldstein finner att en vinstskatt ger en högre börda än en löneskatt, såväl totalt som vad gäller effekterna på vinster och löner. Även här föreligger alltså en skillnad beträffande effekterna på lönerna (jfr not 6). Som emellertid visas i not 6 kommer emellertid rangordningen mellan det löneoch det vinstbaserade systemet i detta avseende att kastas om i modellen med funktionella klasser i det fall man i stället använder samma jämförelsenorm som Feldstein. I avsnitt 6.5 redovisades kortfattat nägra modellanalyser av system, där fondkapitalet antogs vara individuellt ägt av löntagarna. I sådana system blir naturligtvis fördelningsverkningarna annorlunda än i det fall med fondägt kapital, som analyserats i detta kapitel. Framför allt gäller detta effekterna på löntagarnas inkomster, eftersom kapitalinkomsterna för dessa ökar genom förmögenhetsöverföringen7. , Brems (1975 a,b) fann inom sin modell att en lönebaserad avgift leder till en svagare inkomstfördelning till förmån för löntagarna än en vinstdelning. Detta gäller även om löneavgiften i absoluta tal överstiger de avsatta vinstmedlen, vilket leder till att fonden äger en större del av kapitalbeståndet i det lönebaserade systemet. Rangordningen mellan de två systemen - vad gäller effekterna på löntagarnas inkomster (dock bör återigen erinras om att Brems inte arbetar med funktionella klasser) - överensstämmer alltså med resultatet i detta kapitel. Anledningen till den svagare omfördelningseffekten hos Brems liggeri att den lönebaserade avgiften -till skillnad från den vinstbaserade - antas övervältrad framåt på priserna.

7.5 av

Sammanfattning långsiktsanalysen

I detta och det föregående kapitlet har diskuterats löntagarfonders verkningar och incidens på lång sikt. Därvid har undersökts effekterna vid tre finansieringsalternativ, där fondavsättningarna antagits ske genom uttag på förädlingsvärdet. lönesumman och vinsten. Studiet har begränsats till en

använder restriktionen lika intäkt. Från kapitel 6 gäller att

wic_wi-=w{l lt” _(l+tr)al(a-HJ

Restriktionen lika intäkt innebär att

!“=at\ (1+r_.)“““ / [1—-a—at,(1+r,.) “”]

Insättning av uttrycket för t”. i reallönedifferensen och derivering med avseende på t, ger w”w. Det har inte varit möjligt att visa att det också sker en omkastning mellan w och wF, så att w’w (jfr kommentaren till Krzyzaniak). 7 Effekterna på löntagarnas per-capitainkomst behöver dock inte bli entydigt positiva. Sålunda har Mückl (1972. se också avsnitt 6.5 i detta arbete) visat att två motverkande tendenser gör sig gällande: Kapitaldelningsmekanismen hos Mückl sänker å ena sidan kapitalintensiteten och därmed reallönen men å andra sidan höjes kapitalinkomsterna genom att löntagarnas per-capitaförmögenhet ökar. Mückl visar också att det existerar en optimal kapitaldelningskoefficient - inom ramen för samexistens mellan löntagare och kapitalägare - som maximerar per-capitainkomsten.

126 Incidensen vid steady-staretillväxt vid olika finansieringsalternativ

karakteristik av de långsiktiga jämviktslägen, som ekonomin efter fondintroduktionen förutsätts anpassa sig mot. Eftersom anpassningen mot dessa nya jämviktslägen kan antas ta relativt lång tid är det alltså ett långt tidsperspektiv, som anlagts i dessa kapitel. Vid en bedömning av slutsatsernas relevans för valet av finansieringsalternativ måste detta hållas i minnet. Den fundamentala skillnaden mellan kort- och långsiktsanalysen består i att man vid den långsiktiga analysen har att ta hänsyn till anpassningsprocesser i ekonomin, som inte gör sig gällande på kort sikt. Det är därvid verkningarna via förändringar i sparandet, som blir av ett speciellt intresse. I kapitel 6 analyserades verkningarna på produktion, reallön m. m. vid de olika finansieringsalternativen, där jämförelsenormen utgjordes av dessa variablers storlek vid steady-statetillväxt utan löntagarfonder. Därvid visade det sig att verkningarna på produktion, reallön och räntabilitet blir små. Av speciellt intresse är att nettoräntabiliteten i samtliga fall är oförändrad, ett faktum som är förenligt med existensen av ett utifrån bestämt förräntningskrav i modellekonomin. De blygsamma verkningarna förklaras av att på lång sikt inträder anpassningsprocesser, som tenderar att föra ekonomin mot i stort sett samma jämviktsläge som i en ekonomi utan fonder. Generellt sett gäller att det totala sparandet inte påverkas nämnvärt på lång sikt. Vad som sker vid ett införande av löntagarfonder är huvudsakligen att det framtida realkapitalbeståndet i ekonomin omfördelas från framför allt kapitalägarna till fonderna som ett resultat av en omfördelnig av det framtida sparandet. I kapitel 7 behandlades löntagarfondernas incidens, dvs. effekterna på inkomstfördelningen. Dessa effekter är ett resultat av omfördelningen av förmögenheter och därmed av kapitalinkomster i ekonomin. Efter en diskussion i avsnitt 7.2 kring innebörden i incidensen eller bördan på lång sikt presenterades i avsnitt 7.3 några olika bördemått, där bördorna definierades som inkomstbortfallen i förhållande till en utveckling utan löntagarfonder. Därefter behandlades i avsnitt 7.4 incidensen under ett antagande att fondavsättningarna vid de olika finansieringsalternativen är så avpassade att fondernas ägarandel blir densamma oberoende av vilket alternativ som väljes. På så sätt garanterades neutralitet åt jämförelsen. Resultaten av analysen i avsnitt 7.4 visar att skillnaderna i incidens mellan de olika finansieringsalternativen är mycket blygsamma. Dessutom gäller oberoende av avgiftsbas - att bördorna på samhället som helhet och på löntagarna i absoluta termer är små. Däremot kommer kapitalägarnas framtida inkomster att sjunka kraftigt - jämfört med en utveckling utan löntagarfonder. Detta är ett resultat av förmögenhetsomfördelningen från kapitalägare till löntagarfonder. Även om skillnaderna i incidensverkningar mellan de olika finansieringsalternativen på lång sikt blir små, var det ändå möjligt att fastställa en klar rangordning mellan dem: För hela samhället och liksom för kapitalägarna är det lönebaserade systemet att föredra framför det förädlingsvärdebaserade, som i sin tur är överlägset det vinstbaserade. För löntagarnas del är däremot rangordningen den rakt motsatta med det vinstbaserade systemet som det

Incidensen vid vid olika

steady-statetillväxt finansieringsalternativ 127

system som ger den minsta bördan. Det bör dock återigen framhållas att de bördedifferenser som erhålls i det numeriska exemplet är mycket små. allmänna Följande slutsats kan dras av analysen i dessa två kapitel. Med hänsyn till de små skillnaderna i långsiktiga verkningar och incidens mellan de olika finansieringsalternativen är det inte möjligt att förorda något alternativ som speciellt fördelaktigt (eller att avvisa något som ofördelaktigt). Valet mellan finansieringsalternativ måste därför grundas på överväganden utöver dem som har gjorts i dessa kapitel. Denna slutsats bör emellertid förses med några reservationer av allmän karaktär. Det har för det första varit nödvändigt att genomföra diskussionen på en relativt hög abstraktionsnivå. I och med detta föreligger naturligtvis alltid en risk att man bortser från betydelsefulla faktorer. Dock har - framför allt i kapitel 4 angetts skäl för de valda begränsningarna. Det är för det andra möjligt att diskutera den empiriska relevansen hos den modell. som har legat till grund för analysen. I avsnitt 5.7 har emellertid anförts argument för att modellen. trots att den formellt beskriver en sluten ekonomi, ändå möjliggör slutsatser om den öppna svenska ekonomin. Nyss konstaterades att analysen i detta kapitel inte ger något klart utslag till förmån för något särskilt Det finns därför finansieringsalternativ. anledning att fortsätta diskussionen och därvid betrakta ett något kortare tidsperspektiv än det mycket långa som här förutsatts. Detta blir uppgiften i de följande två kapitlen, där analysen blir av partiell natur, och där intresset koncentreras på investeringsutvecklingen och hur den påverkas vid en fondintroduktion.

8 och

Löntagarfonder företagens

-

investeringar

en

inledning

8.1 Inledning

I såväl kortsiktsanalysen i kapitel 2-3 som i långsiktsanalysen i kapitel 5-7 uppmärksammades inte explicit investeringarnas roll för övervältringen av fondavgifterna. Vid analysen på kort sikt var det rimligt att anta att kapitalbeständet är konstant och att fördelningsverkningarna sker inom ramen för en oförändrad nationalinkomst. Vid långsiktsanalysen var det vidare naturligt att förutsätta att investeringarna automatiskt anpassas till förändringar i sparandet. Ovanstående begränsning är emellertid mindre lämplig vid en diskussion av verkningarna på medellång sikt, alltså det mycket breda tidsintervall som löper från den korta siktens fåtal år till den långa siktens flera årtionden. I detta tidsperspektiv är det nödvändigt att tilldela investeringarna en mer central roll. Investeringsprocessen kan uppfattas som den motor som styr anpassningarna mot de nya långsiktiga jämviktslägen, som beskrevsi kapitel 6 och 7. I detta och det följande kapitlet sänkes abstraktionsnivån och intresset fokuseras på investeringarna och hur löntagarfondsavsättningarna kan tänkas påverka dessa. För att lösa den uppgift som nyss antytts skulle i princip fordras en ojämviktsanalys av investeringarna under anpassningen mellan olika långsiktiga jämviktsbanor. Som påpekades i inledningen - avsnitt 1.3.3 - är emellertid den ekonomiska teorin outvecklad för denna typ av analys. Detta innebär att analysen även i detta och det följande kapitleti huvudsak är en jämviktsanalys. Men på vilket sätt skiljer sig då diskussionen från den i de föregående kapitlen? Analysenheten i detta kapitel utgörs av ett enskilt företag. Till skillnad från analysen av allmän jämvikt i kapitel 5-7 är det alltså frågan om en partialanalys, men i jämförelse med kapitel 2 och 3 studeras denna gång ett företag i tillväxt* Steget från allmän jämviktsanalys till partialanalys tillåter en mer detaljerad beskrivning av företagets reaktioner på löntagarfondsavsättningarna. Uppläggningen av detta och det följande kapitlet är den följande. I avsnitt 8.2 diskuteras på ett allmänt plan olika bestämningsfaktorer för näringslivets 1 De; bör dock påpekas fasta investeringar. Denna diskussion - låt vara att den är kortfattad - är att i analysen av den förämrade 5ka°b°a5t nödvändig, då det råder en stor osäkerhet om vilka faktorer som är de mest .. .. .. . nin en å företageni betydelsefulla. Denna osakerhet maste beaktas, nar analysresultaten 1

kapgitelå

förutsattes an kapitel 9 bedömesdessa företag befann sig I avsnitt 8.3 presenteras den modell, som kommer att ligga till grund för i steady-statetillväxt.

130 Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning

analysen. Den centrala variabeln i denna modell är kapitalkostnaden, som kan uppfattas som den räntabilitet företaget måste kräva på sina nyinvesteringar för att kunna ge en marknadsmässig ersättning till sina ägare och till sina långivare. Kapitalkostnaden uppfattas alltså som ett räntabilitetskrav och avsikten med detta avsnitt är att fastlägga en analytisk norm för detta räntabilitetskrav, med vilken kapitalkostnaden vid olika typer av fondavsättningar kan jämföras. Med detta konstaterande kan huvudfrågeställningen för dessa två kapitel formuleras på följande sätt: Hur kommer företagets kapitalkostnad att påverkas vid olika typer av löntagarfondsavsättningar? Eftersom kapitalkostnaden inom ramen för den teoretiska ansats som valts är en väsentlig bestämningsfaktor för företagens val av kapitalbestånd, möjliggöres därigenom en partiell belysning av vad som händer med investeringsutvecklingen efter ett införande av löntagarfonder. Sambanden mellan kapitalkostnad, kapitalbestånd och investeringar beskrives kortfattat i avsnitt 8.3.2. där även likviditetens betydelse för investeringarna beröres.

Investeringarnas bestämningsfaktorer

Grundläggande för en diskussion av olika löntagarfondsavsättningars effekter på näringslivets investeringar i realkapital är att man har en uppfattning om vilka faktorer, som bäst förklarar dessa investeringars utveckling på kort och lång sikt. Inom detta område av den nationalekonomiska vetenskapen har diskussionen varit intensiv och oenigheten stor? Här är inte uppgiften att söka värdera denna debatt och att ta någon mer definitiv ställning till de många frågor som aktualiserats. är i stället att Syftet ge läsaren en möjlighet att bedöma rimligheten i såväl den valda analytiska ramen som resultaten i kapitel 9. Inledningsvis är det lämpligt att framhålla en nödvändig distinktion, nämligen mellan de faktorer som styr företagens val av kapitalbestånd -mot bakgrund av en antingen explicit eller implicit formulerad målsättning för företagen - och de faktorer som förklarar hur ett visst målsatt kapitalbestånd bygges upp. Idet senare fallet gäller frågan bl. a. hur snabbt anpassningen till ett i någon mening optimalt kapitalbestånd sker och hur de framkallade 3 Den amerikanska denyinvesteringarna fördelar sig i tiden, med andra ord hur eftersläpningsbatten illustreras i strukturen” ser ut. Fromm (1971). En översikt ges även av Break Den viktigaste principiella skiljelinjen går mellan dem som menar att (1974) och Greenberg variationer i investeringarna primärt kan förklaras med variationer i (1976). För empiriska produktion eller försäljning och dem som i stället vill förklara investeringsutvärderingar avseende förändringar med variationer i relativpriserna på produktion. arbetskraft och amerikanska förhållanden kan hänvisas till kapital. Den första gruppen kan förslagsvis kallas acceleratorteoretisk, Jorgenson-Hunter-Na- medan den andra lämpligen benämnes neoklassisk. diri (1970), Bishoff Utgångspunkten för acceleratormodellen är att det vid varje tidpunkt (1971) och Clark (1979). önskvärda en konstant kapitalbeståndet utgör multipel av produktionen. Brechling (1975) ger en Efterfrågebestämda variationer i produktionen förändrar det kritisk granskning av optimala den neoklassiska ansat- kapitalbeståndet och ger upphov till en ström av nettoinvesteringar som sen. sluter gapet mellan optimalt och faktiskt har man kapialbestånd. Empiriskt

Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning 131

kunnat konstatera att produktionsförändringarna inte får ett omedelbart genomslag på kapitalbeståndet utan att detta sker med en viss eftersläpning. Den strikta acceleratormodellen har därför gjorts flexibel (se ex. Koyck (1954)). Teoretiskt har förekomsten av eftersläpning i anpassningen motiverats med att det är förknippat med vissa kostnader att företa anpassningen (se ex. Eisner-Strotz(1963)). Den neoklassiska teorin utgår också från att det optimala kapitalbeståndet beror av produktionsvolymen, men att valet också påverkas av förhållandet mellan produktpris och kapitalpris (se Jorgenson (1963, 1967, 1971)). Detta kan tolkas som att kapitalkoefficienten — förhållandet mellan kapitalbestånd och produktionsvolym - som i acceleratorteorin antogs vara konstant i stället göres beroende av relativpriserna. Dessa olika synsätt förklaras av skilda bedömningar av flexibiliteten i teknologin, där acceleratorteorin förutsätter fixa faktorproportioner, medan den neoklassiska teorin i stället antar att det föreligger möjligheter till substitution mellan arbetskraft och kapital. Även i den neoklassiska teorin antas förändringar i produktion och relativpriser slå igenom först successivt med viss eftersläpning. Denna eftersläpning har även här teoretiskt motiverats med förekomsten av anpassningskostnader (se exempelvis Gould(1968)). Vid sidan av ovanstående två skolor bör nämnas ytterligare två, delvis sammanfallande, tanketraditioner representerade av dels Duesenberry

(1958) och Meyer-Glauber (1964), dels Meyer-Kuh (1957). Karakteristiskt

för de senare är den betydelse de tillmäter tillgången på likvida medel, medan de förra å sin sida ser internt genererade medel som billigare än externt tillfört kapital genom upplåning eller nyemissioner. Likviditetsvariabler har infogats — mer eller mindre ad-hoc-mässigt - i såväl acceleratormodeller som i neoklassiska investeringsfunktioner. För acceleratormodellerna har detta motiverats med antingen det nyss nämnda självfinansieringsargumentet eller med behovet av att komplettera med en variabel som fångar in företagens vinstförväntningar (se Eisner (1964)). Coen (1971) har fört in likviditetsöverväganden i den neoklassiska teorin och formulerat en syntes, som innebär att relativpriserna har betydelse för bestämningen av det optimala kapitalbeståndet, medan likviditeten lägger en finansiell restriktion på anpassningen mot optimum. Empiriska utvärderingar avseende amerikanska förhållanden har gjorts av

bl. a. Jorgenson-Hunter-Nadiri (1970), Bishoff (1971) och Clark (1979).

Dessa utvärderingar har givit motstridiga resultat beträffande de olika ansatsernas möjligheter att förklara en viss historisk utveckling. Jorgenson- Hunter-Nadiri finner att den neoklassiska ansatsen fungerar bättre än såväl acceleratormodellen som en variant av likviditetsmodellen. Bishoff placerar likviditetsmodellen före acceleratormodellen och den neoklassiska. I den senare utvärderingen av Clark talar resultaten allmänt sett till förmån för acceleratorvarianterna. För Sveriges del har under 1970-talet empiriska undersökningar gjorts av bl. a. Praski (1975), Kanis (1979) och Bergström (1980). Hos Praski erhålles ett visst stöd för den neoklassiska ansatsen. Kanis, å sin sida, finner att produktionen visserligen inte var den ensamt bestämmande faktorn men väl den dominerande. Betydelsen av relativa faktorpriser bedömdes vara sekundär men icke negligerbar. Även Bergström finner ett visst stöd för den

132 Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning

neoklassiska ansatsen. - utan att m0de.lspe- Vid en sådan här allmän och kortfattad redovisning cifikationer, variabeldefinitioner, estimationstekniker, databasernas kvalité och tidsperioderna för de olika undersökningarna angivits - måste med nödvändighet de motstridiga resultaten framstå som svårtolkade. Med hänsyn till det begränsade syftet med genomgången har emellertid en detaljerad granskning inte bedömts som nödvändig. Med alla nödvändiga reservationer torde ändå en försiktig sammanfattning av kunskapsläget kunna formuleras på följande sätt i anslutning till Clark och (1979) Bergström (1981): Produktionen förefaller vara den viktigaste bestámningsfaktorn på kort sikt, medan relativpriserna först på längre sikt har betydelse. Av de undersökningar avseende svenska förhållanden som kommenterats av Bergström (a. a.) framgår speciellt att effekterna på investeringarna av produktionsökningar dels är kraftigare, totalt sett, dels slår igenom snabbare än effekterna via förändrade kapitalkostnaderà Av det som nyss har sagts framgår att det ingalunda är självklart vilken analytisk ram som skall väljas vid diskussionen av löntagarfondsavsättningars verkningar på investeringarna. När ändå en neoklassisk kapitalkostnadsmodell diskussionen har emellertid väljes för den fortsatta det tidsperspektiv som anlagts fått vara avgörande. Intresset gäller inte här effekterna i ett konjunkturellt perspektiv utan de mer långsiktiga verkningarna.

8.3 och

Företagets kapitalkostnad investeringar

8.3.1 Kapitalkostnaden

I detta avsnitt presenteras den grundmodell, som i nästa skall kapizel användas för en analys av effekterna på företagens och kapitalkostnzder investeringar vid ett införande av kintagarfonder.‘ Mer precis* består uppgiften i att härleda ett uttryck för företagets kapialkostnad och hur denna beror av den finansiella strukturen (tolkad som skuldkvoten. förhållandet mellan upplånat och totalt samt 3 Den genomsnittliga kapital), skattesystemet ägarnas förränteffekten - tolkad som ningsanspråk. Liksom i kapitel 5 består uppgiften i att fastlägga en analytisk 50 procent av den totala norm för den fnrrcøtta diskussionen effekten - via produk- Företaget antas arbeta på frikonkurrensmarknader och antas eftersträva tionsökningar inträffar målet att maximera företagets värde i ägarnas händer. Dem värde efter 0,5—2 år medan bestämmes genom en diskontering och summering av de i varje tidpunkt motsvarande genomslag via kapitalkostnaderna uppkomna överskott som tillfaller ägarna i form av utdelning Dessa tar mellan 4 och 10 år. överskott (Ö) bestämmes genom att från förädlingsvärdet dra; löner, 4 Modellen är delvis investeringsutgifter, amorteringar och räntor på lån samt skatter. Överskothämtad från Bergström ten kan skrivas som (1976 a); dock sker här en uppdelning på eget

O=pY(K,L)—wL—(1—h)p,J—(A+R)—T (1)

och främmande kapital samt ett - schablonmäs- — där pY(K,L) representerar wL lönesumman, sigt hänsynstagande förädlingsvärdet, pk priset på till skattekrediter. 1-h andelen I bruttoininvesteringsvaror, självfinansierade investeringar,

Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning 133

vesteringsvolymen, A och R amorteringar och räntor på lån samt T skattebetalningarna. Investeringsutgifterna pk] kan delas upp i två komponenter svarande mot dels nettoinvesteringar, dels avskrivningar. Betecknas nettoförändringen i kapitalstocken med K och avskrivningsandelen5 med ö erhålles

PkI=PkK+ÖPkK (2)

Ovan har antagits att en andel h av företagets investeringar finansieras genom upplåning. En över tiden konstant skuldkvot implicerar då att lånen kommer att amorteras i den takt som avskrivningarna sker. Antar man vidare att lånen löper med en ränta på 100i procent erhålles följande uttryck för amorteringar och räntor, nämligen

A+R=öhpkK+ihpkK=(Ö+i)hpkK (3)

Företagets skattebetalningar baseras på en nettovinst, som bestäms genom att förädlingsvärdet reduceras med vissa avdragsgilla kostnader. Dessa avdragsgilla kostnader är dels löner och låneräntor, dels schablonmässigt beräknade värdeförändringar på realkapital och lager. Vad beträffar de senare bortses från omvärderingar av lager och för ögonblicket även från möjligheter till överavskrivningar på realkapital. Detta innebär att den beskattningsbara vinsten utgörs av förädlingsvärdet med avdrag för löner, räntor och z . skrivningar ÖpkK. Om skatten utgår med 1001 procent, erhålles följande skattefunktion

T=r[pY(K,L)-wL-ihpkK-ÖpkK] (4)

Insättes uttrycken (2)-(4) i uttrycket för överskottet erhålles efter förenkling

Ö=(1-r)[pY(K,L)-wL-ihpkK-ÖpkK]-(1-h)pkK (5)

Med ovanstående formulering har hänsyn ej tagits till företagets möjligheter att genom bokslutsdispositioner ta upp s. k. skattekrediter? Då skattekrediterna kan uppfattas som ett slags räntefria lån till företaget inses intuitivt att möjligheten att ta upp skattekrediter ~ vid en given andel för övriga lån h ~ minskar företagets behov av eget kapital vid finansieringen av investeringar.

5 Här och i fortsättningen bortses från prisförändringar på investeringsvaror, varför ingen närmare precisering av avskrivningsbegreppet är nödvändig. 5 Se Södersten (1975, kap. 10) för en diskussion av skattekrediternas betydelse för kapitalkostnaden.

134 Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning

För att fånga in skattekrediteffekten antas7 att en viss andel s av företagets nettoinvesteringar finansieras genom skattekrediter. Andelen s kan uppfattas som nuvärdet av skattekrediterna vid en nettoinvestering på 1 krona. Då erhålles följande uttryck för andelen självfinansierade nettoinvesteringar, nämligen

(1—h—s)pkK

vilket ersätter den sista termen i uttryck (5). Av uttryck (5) framgår att överskottet i varje tidpunkt” är beroende av ett antal exogena och endogena storheter. I denna partialanalys är produktpriset, lönen, låneräntan och investeringsvarupriset att betrakta som exogena och ej möjliga att påverka för företaget. För att förenkla kalkylerna antas vidare dessa storheter vara konstanta över tiden. Skuldkvoten h antas dessutom vara exogent bestämd. något som kan tolkas som att företaget alltid väljer den skuldkvot som minimerar kapitalkostnaden. Det optimeringsproblem företaget står inför består i att, givet värden på de exogena variablerna och på kapitalbeståndet i utgångsläget, för varje framtida tidpunkt välja arbetskraft och kapitalbestånd så att summan av de diskonterade överskotten - värde - maximeras. företagets Här ges enbart en partiell behandling av problemet, där ett villkor för det optimala kapitalbeståndet i varje tidpunkt sökes. Det villkor som sökes kan tolkas som ett räntabilitetskrav för den marginella investeringen. Detta räntabilitetskrav definierar företagets kapitalkostnad. Företagets värde Vi ägarnas händer kan tecknas genom nedanstående integral

V=f0TÖ(K,K)e“dt (6)

I uttrycket (6) ”summeras” de diskonterade överskotten från tidpunkten 0 till tidpunkten T. Storheten k representerar diskonteringsräntan, ägarnas förräntningsanspråk. 7 är starkt förenklat och hämtat från Södersten-Eriksson Förfaringssättet (1979).. En mer fullständig behandling skulle innebära att man i stället modifierade skattefumktionen på så sätt att de skattemässiga avskrivningarna relaterades till realkapitarlets bokförda värde vid varje tidpunkt. Man kan med utgångspunkt från Södersten (1975), kap. 10) och Bergström (1976 b) visa att skattekreditandelen s beror av - om man begränsar sig till överavskrivningar på realkapital avskrivningsreglerna och ägairnas förräntningsanspråk, så att

S: r(d-Ö) k+d där d utgör de skattemässiga avskrivningarnas andel av bokfört värde oclh k förräntningsanspråket. Här har avståtts från denna mer komplicerade behandling av skattekrediterna, då syftet inte är att beräkna kapitalkostnaderna empiriskt unan i stället att precisera en jämförelsenorm för den fortsatta diskussionen. Det visar sig: för övrigt att resultaten av de kommande numeriska beräkningarna - vad gäiller procentuella förändringar i kapitalkostnaden -inte påverkas nämnvärt av om hämsyn tas till skattekrediter eller ej. 8 För enkelhets skull har tidsindiceringen tagits bort.

Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning 135

Företagsledningens uppgift är att välja den utveckling av kapitalbeståndet som maximerar företagets värde V. Om integranden i (6) - uttrycket Ö(K, K)e— betecknas med p(K, KJ) kräver maximering av företagets värde att Eulers ekvation° är uppfylld, dvs.

¢k=%¢I{

(7)

För att kunna tolka ovanstående samband är det först lämpligt att vänsteroch högerleden beräknas genom derivering av Ö(K, K, t)e”. Efter insättning i (7) erhålles

(1*IXPYx-ihPi-ÖPkF/dl-h-Sm (3)

Sambandet (8) ger en beslutsregel för företaget i varje tidpunkt med avseende på kapitalbeståndets storlek. För att kunna tolka denna bör observeras att ett beslut om att utöka kapitalbeståndet påverkar företagets överskott på två sätt. För det första ökar överskottet genom att produktionen ökar. Men för det andra påverkas överskottet negativt då investeringen ger ökade kostnader för företaget genom att ägare och långivare kräver en viss avkastning. Innebörden i beslutsregeln blir då att kapitalbeståndet i varje tidpunkt skall väljas så att de två effekterna tar ut varandra. Vänsterledet representerar nettovinsten efter skatt på den sist investerade kronan medan högerledet representerar den del av kostnaden, som utgöres av ägarnas förräntningskrav. Så länge Vänsterledet år större än högerledet ges en signal

till positiva investeringar.”

För att kunna ge en innebörd åt kapitalkostnadsbegreppet omformuleras sambandet (8) till

_ -

å: _ _k_

(1 h (9)

pk s)l_r+hz+ö

som bruttointäkten 9 Här används Variations- Vänsterledet i uttryck (9) kan tolkas på den sist investerade kronan. kalkyl (se ex. Allen Denna intäkt skall i optimum vara lika med summan av (1938)) för optimeringkostnaderna i högerledet. Högerledet definierar företagets kapitalkostnad, en. En alternativ ansats vilket utgör den bruttokalkylränta företaget tillämpar vid sina investerings- ges av den s. k. kontrollbeslut. Fortsättningsvis betecknas denna kapitalkostnad med c. teorin (se Bergström i två första termer utgör ett vägt genomsnitt av kostnaderna för (1976 b) för en sådan Högerledets uppläggning). eget och främmande kapital. Det kan noteras att vinstbeskattningen blåser Däremot 10 upp kostnaden för eget kapital jämfört med ett fall utan skatt. Anpassningen till det optimala kapitalbestånpåverkas inte kostnaden för det upplånade kapitalet av skatten. Detta beror det sker oändligt snabbt, på att låneräntor, till skillnad från utdelningar, är avdragsgilla vid beskattsåvida inte en restriktion ningen. lägges på denna, exempelvis genom att man antar att kapitalvarupri-

8.3.2 Kapitalkostnad och investeringar set pk beror positivt av

investeringsvolymen (se Frågan är nu hur den i föregående avsnitt härledda kapitalkostnaden Gould (1968) för en kommer in i bestämningen av företagets investeringar. En möjlig tolkning (se sådan behandling).

136 Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning

Coen (1971, s. 137 ff.) innebär att man delar upp bestämningen av investeringarna i två steg. I det första bestäms det optimala kapitalbeståndet, medan man i det andra söker precisera hur ett uppkommet gap mellan faktiskt och optimalt kapitalbestånd slutes med hänsyn till de olika typer av restriktioner, som kan gälla för anpassningen. Med detta synsätt är det först i det andra steget, som investeringarna explicit introduceras. Diskussionen i detta avsnitt blir mer allmän till sin karaktär än härledningen av kapitalkostnaden i föregående avsnitt. Anledningen till detta är att man här kommer in på ojämviktsproblem, där det är mycket svårt att komma fram till mer precisa resultat exempelvis vad gäller hur anpassningarna sker över tiden. Syftet är begränsat till att ge intuitiv förståelse av vad en förändring av kapitalkostnaden kan betyda för företagets investeringar och skall ses som en komplettering och precisering av resonemangen i avsnitt 8.2. För att kunna bestämma det optimala kapitalbeståndet är det nödvändigt att precisera företagets produktionsfunktion. Om man för enkelhets skull antar att produktionsfunktionen är av s. k. Cobb-Douglas-typ erhålles med användande av (9) följande uttryck

pan-(OKWLQ-c eller p(1_a)Y=c

Pk PkK

vilket ger

K*= (11)

Pic

Det optimala kapitalbeståndet beror alltså av priset på företagets produkt p, kapitalexponenten l-a, produktionsvolymen Y, investeringsvaruprisetpk samt kapitalkostnaden c. En tolkningsfråga bör nämnas i detta sammanhang. Som Coen (1971 s. 144) har påpekat är det optimala kapitalbeståndet endast bestämt för en given produktionsvolym. Problemet är emellertid att för företag som arbetar på frikonkurrensmarknader bestäms produktionsvolymen och kapitalbeståndet simultant av företagen. Detta innebär att man inte kan säga att kapitalkostnaden - tillsammans med de övriga exogena storheterna bestämmer det optimala kapitalbeståndet. Vad som i stället bestäms av samband (11) är den optimala kapitalkoefficienten - förhållandet mellan kapitalbestånd och produktionsvolym. Med ovanstående tolkning innebär en förändrad kapitalkostnad att den optimala kapitalkoefficienten förändras. För ett företag som i utgångsläget befann sig i balanserad tillväxt kommer den balanserade tillväxten att störas. 11Här och i fortsättning- Företaget byter tillväxtbana och under anpassningen växer kapitalbestånd en talas för en helhets skull om optimalt kap- och produktionsvolym i olika takt. Sålunda leder exempelvis en sänkt tialbestånd - inte kapi- kapitalkostnad till en uppjustering av kapitalkoefficienten genom att talkoefficient - trots att kapitalbeståndet under anpassningen växer snabbare än produktionsvolydetta enligt vad som just men. sagts är problematiskt vad gäller det enskilda Bytet av tillväxtbana, anpassningen till det nya optimala kapitalbestånföretaget. det” kan inte förväntas ske momentant. Det finns nämligen anledning att tro

Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning 137

att ett uppkommet gap mellan faktiskt och optimalt kapitalbestånd inte kan slutas omedelbart eftersom det tar tid att bygga upp ett nytt kapitalbestånd. Exempelvis kan förlängda leveranstider för investeringsvaror och administrativa flaskhalsar i företaget försvåra en expansion. Dessa reala restriktioner kan analytiskt uppfattas som ett slags kostnader för anpassningen till det nya kapitalbeståndet (se exempelvis Gould (1968), där i anslutning till Eisner- Strotz (1963) antas att priserna på investeringsvaror ökar med investeringsvolymen). Om man nu antar att det inträffar en kapitalkostnadssänkning ger detta upphov till ett positivt gap mellan det optimala och det faktiska kapitalbeståndet. Förekomsten av restriktioner innebär att förändringen i det optimala kapitalbeståndet först med viss eftersläpning påverkar investeringarna. Ekvation (12) representerar ett- bland många - sätt att beskriva detta förhållande.

I,=b(K,*-KM) (12)

Ovanstående samband innebär att nettoinvesteringarna 1, i en viss period alltid är en fraktion b (b är positiv men mindre än eller lika med 1) - kallad anpassningshastigheten - av det aktuella gapet mellan optimalt och faktiskt kapitalbestånd. I det fall det faktiska och det optimala kapitalbeståndet sammanfaller är nettoinvesteringarna lika med noll för ett stationärt, alltså icke-växande företag. Formeln (12) är emellertid tillämplig även för ett företag i tillväxt. Speciellt gäller att företaget befinner sig i jämviktstillväxt om och endast om b är lika med 1, vilket kan tolkas så att det genom tillväxten uppkomna gapet slutes omedelbart. Vid jämviktstillväxt med 100n procent

sammanfaller optimalt och faktiskt kapitalbestånd och då gäller att

!I=b(KI~KI—l)=bnKI—l vilket dividerat med K,_, ger

AK j. :b n

KM!

13I debatten om löntagarfonder har ibland Kapitalbeståndet växer med 100n procent om och endast om b är lika med likviditetsöverväganden 1 (ett). förekommit, när exem-

Avslutningsvis skall kort beröras en finansiell storhet, som kan utgöra en pelvis vikten av att

tänkbar restriktion på investeringarna, nämligen tillgången på likvida medel i ”pengarna skall stanna i företagen” betonats. företagen.” Likviditetens betydelse för investeringarna har motiverats på olika sätt, 13 Här bör det betonas men ett huvudargument går ut på att företagsledningarna av kostnadsskäl att dessa resonemang föredrar bygger på ett annat synintern finansiering framför en finansiering genom upplåning eller sätt och en annan grundaktieemissioner (se Duesenberry (1958)).3 Ett skäl till detta skulle vara att modell. som inte är förur företagets synvinkel är utlåningsräntan lägre än upplåningsräntan på enliga med det grundgrund av imperfektioner på kapitalmarknaden. Coen (1971, s. 150) har läggande antagande som emellertid _ gjorts i avsnitt 8.3.1. påpekat att det är svårt att föreställa sig att en sådan räntedifferens nämligen att skuldkvoten skulle kunna vara bestående på längre sikt, eftersom företagen sist och h alltid väljes så att kaslutligen har möjlighet att låna av varandra på den icke-reguljära (gråa) pitalkostnaden minimekreditmarknaden. Detta innebär att tillgången på finansiella medel endast ras.

138 Löntagarfonder och företagens investeringar - en inledning

kan vara en begränsande faktor på kort sikt. Av ovanstående skäl kommer inte likviditetsverkningarna att beröras i diskussionen av fondavsättningamas långsiktiga effekter på investeringarna i — kapitel 9. [enlighet med ovanstående synsätt torde för övrigt likviditeten på kort sikt - vara av betydelse endast i de fall det optimala kapitalbeståndet justeras upp som ett resultat av en sänkt kapitalkostnad. Som kommer att framgå av kapital 9 leder emellertid fondavsâttningarna så gott som genomgående till att kapitalkostnaden drives upp, vilket ger incitament till en dämpning av investeringarna. I detta fall kommer inte likviditeten i företagen att utgöra någon begränsande faktor för investeringarna.

sou 1981:79 139

9 och

Löntagarfonder företagets

kapitalkostnad

9.1 Inledning

I detta kapitel skall analyseras effekterna på modellföretagets kapitalkostnad vid olika typer av avsättningar till löntagarfonder. Det är därvid nödvändigt att beakta fem olika frågor. De tre första har att göra med själva utformningen av fondavsåttningarna, medan de två återstående berör de indirekta verkningarna av fondintroduktionen vad gäller dels företagets målfunktion. dels en rad faktorer som betraktats som exogena i analysen i föregående avsnitt. Inledningsvis presenteras dessa olika frågor. Den första frågan gäller avgiftsbasen. Genomgående begränsas analysen i detta kapitel till att avse effekter vid olika typer av vinstavsättningar. Ett undantag görs dock i avsnittet om kontant avsättning, där dessutom en avgift på förädlingsvärdet behandlas. Sålunda behandlas inte effekterna vid lönebaserade avsättningar av den enkla anledningen att dessa inte inom den valda analysramen ger upphov till några kapitalkostnadseffekter. Avsättningar grundade på lönesumman kommer enbart att påverka det villkor - som ej redovisats i föregående avsnitt - som bestämmer företagets optimala arbetskraftsefterfrågan. Här kan en parallell dras till det resultat som erhålls vid långsiktsanalysen i kapitel 6 av ett lönebaserat Där fann man att varken bruttosystems verkningar. eller nettoräntabiliteten i ekonomin och ej heller kapitalbeståndet påverkades. Den andra frågan gäller valet av betalningsform. Kontanter och aktier representerar de två extremvarianterna av betalningsform. Kontantbetalning innebär att avsättningarna lämnar företaget, medan betalning i form av aktier innebär en automatisk bindning av avsättningarna i företaget. Mellan dessa två extremfall finns en rad mellanformer som innebär att medlen binds i men på ett “lösare” sätt än i aktiefallet, bl. a. i form av lån till företaget företaget. Dessa mellanformer kommer dock ej att behandlas i detta kapitel. Ytterligare en central fråga gäller skattebehandlingen av fondavsättningarna. Möjligheter för företagen att dra av fondavsättningen vid beskattningen får betydelse för effekten på kapitalkostnaden. I föregående kapitel antogs att företaget sökte maximera företagets värde i ägarnas händer. Hur pass rimligt är det att bibehålla det antagandet när introduceras i ekonomin? Detta problem aktualiseras främst löntagarfonder i det fall, där fondavsättningen utformas så att det sker en automatisk

140 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad

inbrytning av nya ägare i företaget, alltså i aktiefallet. Detta problem hanteras på så sätt att det tidigare antagandet om värdemaximering behålles, dock med en viss modifiering. Som tidigare har påpekats är analysen i detta kapitel partiell och koncentrerad på det enskilda företagets reaktioner. Samtidigt kommer givetvis en introduktion av löntagarfonder att påverka flera av de storheter, som är exogent bestämda visavi det enskilda företaget. Av särskilt intresse är därvid eventuella effekter på de ursprungliga ägarnas förräntningsanspråk. Hur pass rimligt är det att anta att de nuvarande ägarnas förräntningsanspråk kommer att vara oförändrade vid ett införande av löntagarfonder? Partialanalysen har sin givna begränsning i att man inte på något systematiskt sätt kan ta hänsyn till fondintroduktionens återverkningar via olika exogena faktorer. Vad gäller förräntningsanspråket antas detta genomgående vara oförändrat i detta kapitel; en närmare motivering för detta antagande ges i avsnitt 9.3.2. Mot bakgrund av ovanstående blir dispositionen den följande: I tur och ordning behandlas fall med vinstavsättningar i form av kontanter och aktier, och i vartdera fallet uppmärksammas betydelsen av skattebehandlingen.

9.2 i kontant form

Fondavsättningar

9.2.1 Vinstavsättningar

I detta avsnitt behandlas några fall där fondavsättningarna görs genom kontanta utbetalningar från företaget och där de baseras på företagets nettovinst. En sådan kontant vinstavsättning kan vara avdragsgill vid beskattningen eller ej. Inledningsvis behandlas det fall. då avsättningen ej är avdragsgill. I princip är detta ekvivalent med en skärpning av bolagsskatten. Om man antar att avsättningen utgår med en fraktion a av nettovinsten kan överskottet tecknas som

Ö= pY-wL—pk(1—h—s)K—(6+ih)pkK—

I verkligheten torde dock fondavsättningarna -a(pY—wL—6p,(K—ihp,(K) i vissa fall komma att begränsa företagets möj- —a(pY—wL—6p,,K—ihpkK) ligheter att ta upp skattekrediter. Jämför diskussionen i kapitel Det bör påpekas att skattekreditandelen s här och i fortsättningen antas 3, avsnitt 3.3.2. där ef- vara oförändrad fekterna på skattebelast- Med användande av Eulers ekvation - se kap. 8 formel 7 - erhålles följande ningen via förändrade uttryck för kapitalkostnaden, nämligen bokslutsdispositioner behandlas. k 2 Här och i fortsättning- +hi+a (l)

en bortses från att detta c=(1—h—s)1_T_a

ger företaget ett incitament att öka skuldkvo- Jämföres (1) med kapitalkostnadsuttrycket före fondavsättning - formel ten h genom att relativpriserna för olika finan- (9) i kap. 8 -framgår att kostnaden för eget kapital (den första termen) stiger. . sieringsslag förändras. Fondavsättningen blåser alltså upp kostnaden för eget kapital? Detta

och företagets kapitalkostnad 141 Löntagarfonder

innebär att en icke avdragsgill kontant vinsavsättning resulterar i en höjning av den totala kapitalkostnaden. i stället är avdragsgill vid I det fall den kontanta vinstavsättningen beskattningen blir överskottet

Ö= pY-wL-p,,(1-h-s)K-(Ö+ih)pkK-

-r [(pY-wL—-6pkK—ihpkK)-

-a(pY-wL—6p,K-ihpkK)]-

—a(pY—wL—6pkK—ihpkK)

vilket ger nedanstående uttryck för kapitalkostnaden

__k__ +hi+ö (2)

c=(1-h-s) (1—r)(1—a)

Liksom i det icke-avdragsgilla fallet stiger kostnaden för eget kapital. vilket innebär att kapitalkostnaden även i detta fall kommer att höjas. Däremot medför avdragsgillheten att höjningen blir mindre i detta fall (algebraiskt framgår detta av att nämnaren i uttrycket för kostnaden för eget kapital är större än i det icke-avdragsgilla fallet). H—ur stor blir då kapitalkostnaden vid kontanta vinstavsättningar jämfört med situationen före fondavsättning? Ett räkneexempel får illustrera.

Därvid antas att ägarnas förräntningsanspråk är 12 procentà andelen lånat

kapital 60 procent, skattesatsen 50 procent, låneräntan l0 procent. andelen skattekrediter 10 avskrivningarna 5 procent och avsättningen till

procentå*

20 procent av nettovinsten. Kapitalkostnaderna med och löntagarfonderna utan fondavsättningar framgår av tabell 9.1.

Tabell 9.1 Kapitalkostnader vid avdragsgill/icke-avdragsgill kontant vinstavsättning

Kapitalkostnad Förändringi kapitalkostnad i procent l procent Procentuellt enheter

Utan fondavsättning 18,2 Icke avdragsgill fondavsättning 23.0 +4.8 +261) Avdragsgill fondavsättning 20.0 + 1.8 +9.9

3 Här antas en riskpremie på 2 procent. 4 Av not 7, kap. 8. följer att skattekreditandelen - dvs. den del som har att göra med överavskrivningar på realkapital - varierar mellan 0 och ca 20 procent. Den högre siffran erhålles om man antar att maskinkapitalet utgör hälften av det totala anläggningskapitalet, att den s. k. 30-procentsregeln (se exempelvis Södersten (1975. kap. 2)) - vilken tillåter företagen att exponentiellt skriva ned det bokförda värdet med 30 procent per år - tillämpas. och att byggnadskapitalet skrives av med 3 procent per ar.

142 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad

Jämfört med en kapitalkostnad på ungefär 18 procent- avkastningskravet brutto på nyinvesteringar - utan löntagarfonder, ger ett införande av löntagarfonder finanserade genom kontanta vinstavsättningar en höjning av kapitalkostnaden i storleksordningen 10-25 procent. Det är alltså frågan om

relativt betydande kostnadshöjningar.5

Avslutningsvis skall behandlas ett fall, där en det av nettovisten undantas vid beräkningen av fondavsättningen. dvs. en övervinstavsättning. Denna antas utformad så att en fraktion a tas ut på den del av nettovinsten som överstiger en vinst på eget kapital före skatt på 100v procent. Detta innebär att det belopp som undantas ges av följande uttryck. nämligen

v(1-h-s)pkK

Om avsättningen antas vara avdragsgill vid beskattningen ges överskottet i detta fall av

0=p Y- wL- (1 -h-s)p,,K- (Ö +ih)p,K

- T[(pY- wL-ÖpkK-ihpkIO-

-a (pY—wL—(5pkK—ihpkK-v(1—h—s)pkK]—

-a [pY- wL—6pkK—ihpkK- v(1 -h —s)pkK]

vilket med användande av Eulers ekvation ger följande kapitalkostnadsuttryck. nämligen

_i_ (IV

(fö: (1hS) +hi+ö-(1-h-s) (3) (1-r)(1-a) U:)-

Av ovanstående uttryck framgår att kapitalkostnaden blir lägre vid en övervinstavsättning än vid en avsättning, som grundas på hela nettovinsten (här har då förutsätts att avgiftsuttaget procentuellt sett är lika stort i de olika fallen). Man finner exempelvis - med samma värden på parametrarna som tidigare och med en övervinstgräns som antas sammanfalla med förräntningskravet k - att kapitalkostnaden blir 19,1 procent. Jämfört med kapitalkostnaden före fondavsättning representerar detta en ökning med ca 5 procent.

5I ovanstående partiella kalkyl har förutsätts att såväl förräntningsanspråk som låneränta förblir oförändrade och frågan är hur pass restriktiva dessa antaganden skall anses vara. Vad beträffar förräntningsanspråket hänvisas till diskussionen i avsnitt 9.3.2. Vad gäller låneräntan kan man i princip tänka sig en viss press nedåt på denna i det fall fondmedlen bjuds ut på kapitalmarknaden. Enkla överslagskalkyler över de förändringar. som är nödvändiga för att kapitalkostnaden skulle förbli oförändrad. visar dock att det är uteslutet med kompenserande sänkningar i någon större omfattning. I det avdragsgilla fallet skulle låneräntan behöva falla till 7 procent medan en nedgång till 2 procent skulle fordras i det icke-avdragsgilla fallet. Förändringar av dessa storleksordningar kan uteslutas, varför det är rimligt att tänka sig att kapitalkostnadshöjningarna är av den storleksordning ovanstående kalkyl visar. Dock bör återigen erinras om antagandet om oförändrad skuldkvot. Kombinationen av fördyrat egenkapital och en tendens till räntesänkning kan ge företaget incitament att höja skuldkvoten, vilket kan dämpa kapitalkostnadshöjningen.

och kapitalkostnad 143 Löntagarfonder företagets

9.2.2 Förädlingsvärdebaserade avsättningar

behandlas ett fall där den kontanta avsättningen baseras på I detta avsnitt Det är därvid att specificera hur företagets förädlingsvärde. nödvändigt

av avgiften tänkes ske. Övervältringseffekten kan fångas in

övervältringen inkl. tecknas som genom att förädlingsvärdet fondavsättningen

(1 +[3a)pY

där a liksom tidigare anger avsättningsandelen. medan B är en övervältringsfaktor, som varierar mellan 0 och 1. där ,8=0 innebär att det inte antas ske någon som helst övervältring - inte heller bakåt på lönerna - och där [3=l innebär att övervältringen framåt på priserna tänkes vara fullständig. Liksom tidigare kan man tänka sig två fall. ett där fondavsättningen ej är är avdragsgill. För avdragsgill vid beskattningen och ett där avsättningen dessa hålles nedanstående uttryck för överskotten. där Ö., och Öl, betecknar det icke-avdragsgilla resp. det avdragsgilla facket. nämligen

Ö,= (1+Ba)pY-wL-p,_.(1-h-s)K-(Ö+ih)pkK-

——r[(1+fla)pY— wL -ÖpkK-ihpkK] -apY

och

Ön: (1+-Ba)pY—wL—pk(1—h—S)K—(6+ih)pkK—

-r[(l +[3a)pY— wL-6pkK—ihp,(K-apy]—

-apY

Kapitalkostnaden i dessa fall ges av

\ k (1—t)(hi+6) = _ _ h (4) C (1

s(1-r)(1+fla)-a+(1~—r)(1+/3a)-a

och k hi+ö ca=(1_h) (5)

(1-r)[1-a(1-/3)]+1-a(1-£3)

Effekterna på kapitalkostnaden kan beräknas om man från (4) och (5) drar före fondavsättning. Då erhålles kapitalkostnaden

l1-/3(1-)l -

_ _ _ h _k_

De_(1a—1)(1+,BaT)—a[(1 s)l-r+hl+öl

och

_ 010-5) _ _ -

h _k_

Dn- [(1 S)1_T+hI+ÖJ

144 och

Löntagarfonder företagets kapitalkostnad

Differenserna ovan anger

kapitalkostnadsförändringarna som kapitalkost-

naden före fondavsättning multiplicerad med uttryck bestående av vissa parametrar. Då dessa uttryck kan konstateras vara större än eller lika med 0 kommer kontantavsättningar baserade på förädlingsvärdet att ge upphov till

kapitalkostnadshöjningar - utom i ett speciellt fall. Detta infaller då

avsättningen dels är avdragsgill vid beskattningen, dels fullständigt (,6=l) övervältras framåt. I alla andra fall kommer kapitalkostnaden att höjas, där effekterna liksom tidigare är större i det fall avsättningen ej är avdragsgill.

9.3 med

Vinstavsättningar obligatoriska aktieemissioner

9.3.1 Företagets målsättning och kapitalkostnaden

I detta avsnitt antas att den årliga fondavsättningen automatiskt transformeras till eget kapital i företaget. Detta kommer att medföra - under förutsättning att företaget inte genomför några riktade emissioner till de gamla ägarna - att ägandet av företaget successivt överförs till löntagarfonden. Effekterna på kapitalkostnaden och investeringarna° kommer i detta fall att vara starkt avhängiga den föreställning man har om företagets målsättning efter fondintroduktionen. Det är inte uteslutet att den ägarorienterade målsättning företaget tidigare haft kommer att överges. Men här antas helt enkelt att företaget även efter fondintroduktionen söker maximera företagets värde. Inom ramen för det just gjorda antagandet finns emellertid utrymme för olika formuleringar av målfunktionen. Eftersom en ny ägargrupp kommer in i företaget uppstår naturligen frågan om i vilken grupps intresse företagsledningen agerar. Ett första alternativ är därvid att denna utformar sin investeringspolitik så att företagets värde i samtliga ägares händer maximeras. Nu är det förmodligen ganska orealistiskt att anta att företagsledningen maximerar företagets värde i hela ägargruppens händer. Tvärtom finns det anledning tro att man i stället under en överskådlig tid kommer att begränsa 6 Då intresset i detta maximeringen till att avse värdet i de gamla ägarnas händer helt enkelt därför avsnitt är koncentrerat att det är dessa som kontrollerar företaget och därför att man är beroende av på kapitalkostnadseffekterna behandlas ej den dessas kapitaltillskott. omdiskuterade frågan Bergström (1976 a) har analyserat en situation. där företagsledningen om effekterna på börs- antas agera i enlighet med ovanstående och den fortsatta målsättning. kurserna (se Axell framställningen bygger på och fördjupar detta arbete. Liksom tidigare antas (1976) och Axell m. fl. att den årliga fondavsättningen utgör 100 a procent av nettovinsten. Om (1976)). Dock inses att fondens den kapitalkostnadshöj- över tiden växande ägarandel betecknas med f(t). kan de gamla ning som redovisas läng- ägarnas del av företagets överskott tecknas på följande sätt i det icke re fram i detta avsnitt

avdragsgilla (Ö,) och det avdragsgilla fallet (Ön). nämligen

är förenad med en börskurssänkning, vars stor-

lek och tidsprofil emel- Öe=l1-f()llPYWL-Pt (1 *fi-SW-

lertid inte är intuitivt -(Ö+ih)pkK-r(pY- wL-ÖpkK-ihpkK)självklara.

-a(pY-wL-ÖpÃ.K-ihpkK)]

och företagets kapitalkostnad 145 Löntagarfonder

och

0,,=[l—f(t)] {pY—wL-pk(l—l1—s)K-((§+ih)pkK—

—r[pY—wL-¢3p‘K—ilzpkK—

——a(pY— wL-r)pkK—-ihp‘K)]— -a(p Y- M/L-ÖpjK-i/z/JÃK) }

överskott Av uttrycken framgår att det är i tre avseenden de gamla ägarnas i form av aktier. Det första har att göra med påverkas av en fondavsättning effekterna på skattebetalningarna. men detta är inget specifikt för betalning i aktier. Men därutöver reduceras överskottet i en viss tidpunkt för det första som ett resultat av tidigare gjorda fondavsättningar. en effekt som fångas in den första Slutligen reduceras också överskottet genom hakparentesen. minskar genom genom att de gamla ägarnas andel av :aktiekapitalet avsättningen vid den aktuella tidpunkten. en effekt som beskrives genom det sista uttrycket inom den stora parentesen. av företagets optimeringsproblem antas Genom den valda formuleringen implicit att löntagarfonden inte spelar någon aktiv roll i företaget utan den Fonden deltar i finansieringen av fungerar som en passiv kapitalförvaltare. investeringar på samma villkor som de gamla ägarna. vilket innebär att den antas ha samma krav på förräntning som dessa. Vidare förutsättes att företaget inte följer någon strategi som går ut på att övertagandetiden; fondandelen f(t) uppfattas alltså som exogent förlänga bestämd. Denna är rimlig för ett företag som arbetar på förutsättning frikonkurrensmarknader och där man abstraherar bort förekomsten av mellan olika koncerndelar och där fondavsättexempelvis vinstöverföringar vinsten. Valet av den verkliga vinsten ningen grundas på den verkliga inte finns några möjligheter att som avgiftsbas innebär att det exempelvis avsättningens storlek. genom förändrade bokslutsdispositioner påverka Med hjälp av Eulers ekvationer hålles följande uttryck för kapitalkostnzifallet fallet (CU). den i dels det icke-avdragsgilla (q). dels det avdragsgilltt nämligen

(6)

c(.=(1-h-s)1_:_a+hz+a+

och

k . f(t)(1-h-s) = _ _ (7) ‘ (1 h

”u-rm-a›“+Ö+t1-fr›1<1-r›<1-a›

Av uttrycken (6) och (7) framgår att kapitalkostnaden blir högre än vid motsvarande fall med kontanta avsättningar. Detta har att göra med den Denna sista. positiva. termen. som fångar in effekten av ägarinbrytningen. effekt består i att företaget tvingas skärpa förräntningskravet på investeringar. eftersom den framtida avkastningen på dessa minskar de gamla ägarnas andel av aktiekapitalet genom att en del avsätts till löntagarfonder. samtidigt som de gamla ägarna antas ha ett oförändrat krav på avkastning. k. Uttrycket f’(t)/[1—f(r)] representerar den relativa förändringen i de gamla ägarnas

14-6 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad

andel av aktiekapitalet. Den extra höjning av kostnaden för eget kapital som är förknippad med betalningen i aktier framgår om ex. (7) skrives som

f(r) ,H c,,=(1-h-s) +hi+ö

För att kunna göra en numerisk uppskattning av kapitalkostnadseffekten i detta fall är det nödvändigt att härleda ett explicit uttryck för fondandelen f(!). Detta kräver att man lägger en restriktion på den företagsvärderingsmodell. som använts i detta och föregående Denna restriktion kapitel. innebär att man antar att företaget befinner där sig i steady-statetillväxt. tillväxttakten förutsättes vara exogent bestämd av efterfrågan på företagets produktion. Med detta synsätt kommer företaget på steady-statebanan att välja den kapitalkoefficient som maximerar värde och där företagets kapitalkostnaden blir avgörande för kapitalkoefficientens storlek. Under ovanstående restriktion härledes i appendix 9.1 följande uttryck för fondandelen f(t), nämligen

a(r-hi-Ö) f(r)=1—e‘*“f där g.: (8) 1_ ,H

Fondandelens storlek vid en given tidpunkt beror alltså av avsättningsprocenten, a, och räntabiliteten på eget kapital, där r re-

uttrycket

presenterar bruttoräntabiliteten på totalkapitalet. Den sisvta termen i

kapitalkostnadsuttrycken kan nu beräknas till

f’(t)(1—h—s) = ___a(r-hi-Ö)

l1-f(r)](1-r)(1-a) (1—r)(1—a)

i det avdragsgilla fallet och till

f (t)(1-h-s) = =a(r-hi-ö)

[1-f(t)](l-r-a) I-r-a

i det icke avdragsgilla fallet. Med ett antagande om perfekt konkurrens - med möjlighet till inträde av nya företag - kan det på lång sikt inte föreligga någon bestående avvikelse g mellan avkastningen på marginalen och den genomsnittliga avkastningen i i företagen (se Henderson-Quandt (1958. avsnitt 8.5)). Identifikation mellan kapitalkostnad och bruttoräntabilitet och insättning av de härledda uttrycken för kapitalkostnadsuttryckens sista term i (6) och (7) ger efter förenkling

c,=(1-h-s)i_+hi+0

l-r-Za och

k ca=(1—h—s)

+hi+ö

och kapitalkostnad 147 Löntagarfonder företagets

av kapitalkostnadseffekterna i Man kan nu ge en numerisk uppskattning aktiefallet. Med samma antaganden som i kontantfallet - se s. 141- erhålles

resultaten i tabell 9.2.

Tabell 9.2 Kapitalkostnader vid avdragsgill och icke-avdragsgill vinstavsättning i form av aktier

Kapitalkostnad Förändringar i kapitalkostnzid i procent l procent- Procentuellt enheter

Utan fondavsättning 18.2 Icke avdragsgill 47.0 +288 +158 fondavsättning Avdragsgill 29.0 + 10.8 +59 fondavsättning

Av tabell 9.2 framgår att det är frågan om mycket betydande kapitalkosti storleksordningen 60-160 procent. Även i jämförelse med nadshöjningar. kontantfallet är de procentuella höjningarna betydande -för det avdragsgilla fallet ca en sexdubbling - vilket illustrerar den betydelse ägarinbrytningen har på kapitalkostnaden. Hittills har antagits att företaget efter fondintroduktionen maximerar Detta kan vara företagets värde i de gamla ägarnas händer. antagande motiverat under en inledande period men med en ökande fondandel blir det alltmer orealistiskt. Det är i stället naturligare att anta att företaget “byten” målfunktion, då fondandelen ett visst kritiskt värde. Var detta uppnått kritiska värde ligger kan givetvis inte avgöras a priori. men det torde bl. a. bero på ägarkoncentrationen i modellföretaget. Här antas helt enkelt att ett

byte av målfunktion sker vid en viss fondandel p* efter en viss tid T(p*).7

Vidare antas att fonden och de gamla ägarna byter roller så att företagets blir att maximera företagets värde i fondens händer. nya målsättning medan de gamla ägarna intar fondens tidigare passiva roll. De gamla ägarna och fonden antas ha samma förräntningsanspråk även efter målbytet. vilket innebär att fonden kommer att ha samma förräntningsanspråk som de nuvarande ägarna har i dag något som i och för sig kan diskuteras.” ___

Med ovanstående kan överskotten i det icke-avdragsgilla fallet

antaganden (Og) och det avdragsgilla fallet (OH) skrivas som

7 I verkligheten kommer bytet av målfunktionen snarare att ske successivt och inte vid en bestämd tidpunkt. Men för att kunna behandla omslaget analytiskt görs detta restriktiva antagande. 3 hos fonden liksom antagandet om en Antagandet om samma förräntningsanspråk som innebär värdemaximering i fondens händer. framtida företagsmålsättning. förutsätter en viss organisation hos fondsystemet som helhet. Ett eventuellt utökat lokalt löntagarinflytztnde måste rimligen balanseras med att fonderna ges incitament att fungera efter avkastningskriterier. som inte zilltför mycket skiljer sig från de som har nuvarande aktörer på kapitalmarknaden följer. Fondsystemets organisation förmodligen också viss betydelse för de nuvarande ägarnas bedömning av vilken målsättning företagen kommer att följa i framtiden.

148 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad SOU 198l:79

0L.=f(t) { pY—wL—pk(1—h—s)K—(a+ih)p,,1—

—r(pY— wL—6pkK—ihp,,K)+

+a(pY—wL—pA.K—i/zpA.K)}

O,,=f(r)

{pY—-wL-pk(l—/1-s)K—((3+i/1)p‘K—

-r[pY— wL-pjK-ihpjK- -a(_pY- wL-pjK-ihpjK)/+ +a(p Y-

wL—p‘K-iI1p‘K)}

Av uttrycken framgår för det första att överskottens storlek påverkas av tidigare gjorda fondavsättningar. en effekt som representeras av fakt0rnf(t). Men därutöver stiger överskottet i varje tidpunkt genom att fondens andel av aktiekapitalet stiger genom avsättningen. en effekt som fångas in av den sista termen inom den stora parentesen. Med användande av Eulers ekvation erhålles för följande uttryck kapitalkostnaden efter bytet av målfunktion. nämligen

_ _ _ k - _f(f)(1—h—5) c,—(1

/zs)]_T+a+h1+é

(8) fmu_r+a) _ _ _ k . cpu h _ f(t)(l—/I-S)

s)l-r(l-rz)+rt+hl+ö

(9)

f(t)[l-r(l-a)+a]

Jämföres ovanstående uttryck med motsvarande (6) och (7) finner uttryck man att kapitalkostnaden ligger lägre än under introduktionsperioden (nämnaren i uttryckens första term är större och dessutom är den sista termen negativ). Omedelbart efter målbytet kommer emellertid kapitalkostnaden att börja stiga, då uttrycket (se appendix 9.1)

f ()_ 1

1‘(—r)_g’e*r—1

minskar då t ökar (och går mot (). då r växer mot oändligheten). Kostnaden för eget kapital stiger över tiden. En tolkning av detta är att efter målbytet representerar den vid varje tidpunkt återstående ägarinbrytningen en fördel för företagsledningen. Denna kan ställa ett lägre förräntningskrav pä nyinvesteringar genom att en sjunkande andel av avkastningen på dessa tillfaller de gamla ägarna i form av utdelning. Men värdet av denna fördel sjunker över tiden allteftersom ägarinbrytningen fortgår.

9.3.2 Förränmingsarzsprâkets konsmns

l detta avsnitt diskuteras kortfattat vad som kan hända med de gamla ägarnas förräntningsanspråk vid en introduktion av löntagarfonder. är av Frågan .. betydelse. då förräntningsanspråket är en av de viktigaste faktorerna bakom ... kapitalkostnaden. Genomgående har antagits att fiårräittningsanspraket ej ändras och frågan är hur pass rimligt detta iir. Det är därvid nödvändigt att ha en uppfattning om hur förräntningsanspräken bestäms i en ekonomi av svensk typ (denna fråga har tidigare berörts i avsnitt 5.7).

øtñbvwvxnwmuu

och kapitalkostnad 149 Löntagarfonder företagets

för aktieplaceringar bestäms av I princip gäller att förräntningsanspråket den förväntade avkastningen på alternativa placeringar, med hänsyn tagen till de skillnader i risk som föreligger mellan olika placeringar. I enlighet med detta kan antas att förräntningsanspråket för aktieplaceringar synsätt bestäms av den långa obligationsräntan med tillägg för en riskpremie. Vinstavsättningar kan uppfattas som en partiell skatt på ett visst slag av Eftersom på alternativa placeringar inte kapitalinkomster. avkastningen kommer att påverkas får man förutsätta att införandet av denna partiella skatt framkallar en förändring av ägarnas val av placeringar. Hur pass snabbt och i vilken omfattning förändringen sker har att göra med i vilken utsträckning det finns alternativa placeringsmöjligheter. Hår förefaller det rimligt att utgå från det särdrag vad gäller aktieägandets struktur. som mer utförligt behandlats i avsnitt 4.4.2. Företagen äges dels av ett antal stora ägare, företrädesvis institutioner. dels av ett antal mindre ägare. framför allt hushåll. Institutionerna utgöres av bl. a. investmentbolag, stiftelser och försäkringsbolag. Man kan fråga sig om dessa kommer att hushållen vid en introduktion av reagera på ett annat sätt än de enskilda löntagarfonder. Ett skäl till skilda reaktioner kan bestå i att institutionerna i allmänhet är större ägare än de enskilda hushållen och att de dessutom möjligen i vissa fall har andra intressen än det rena avkastningsintresset. Detta talar för att de har svårare att dra sig ur marknaden och att de därigenom tvingas acceptera ett fall i avkastningen. Det kan å andra sidan hävdas att de större ägarna just genom sin storlek har möjlighet att utöva ett inflytande på företagens investeringsbeteende. kan på sikt svenskägda internationella koncerner komma att Exempelvis förlägga sin expansion till utlandet i högre grad än vad som är fallet i dag. Denna möjlighet innebär att förräntningsanspråket för de stora ägarna åtminstone till viss del är internationellt givet av avkastningen på nyinvesteringar i utlandet. ?för “de *enskilda hushållen torde - då gälla att förräntningsanspråket möjligheterna till internationella placeringar är begränsat genom valutalagstiftningen — är bestämt av avkastningen på alternativa placeringar inom landet, det är frågan om statspapper, fastigheter eller konst. antingen Det förefaller alltså som om varken institutioner eller enskilda hushåll behöver acceptera ett fall i avkastningen på aktier eller med andra ord att förräntningsanspråken ej förändras. Tvärtom kommer dessa kanske att justeras upp som ett resultat av en osäkerhet om de nya ägargruppernas agerande i företagen. Mot bakgrund av ovanstående finns det alltså inget skäl att tro att de kapitalkostnadseffekter som erhållits skulle innebära en överskattning; snarast kan man se dem som minimialternativ.

9.4 Sammanfattning

I denna först innehållet i detta och det sammanfattning rekapituleras föregående kapitlet. Därefter ges några synpunkter på analysens begränsrelevansen av de resultat som erhållits. ningar i syfte att klargöra

150 Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad

I detta kapitel har diskuterats de effekter ett införande av löntagarfonder kan förväntas få på ett enskilt företags kapitalkostnad. Dessa effekter är av central betydelse för möjligheten på lång sikt att uppråitthâillzi en hög kapitalbildningstakt i näringslivet, då kapitalkostnaden anger det förräntningsanspråk som gäller för nyinvesteringar. I huvudsak är det effekterna vid olika former av vinstavsättningar som behandlats. För att motivera valet av analysmodell av gavs i avsnitt 8.2 en kort översikt kunskapsläget beträffande investeringarnas bestämningsfaktorer. I denna noterades den stora osäkerheten men också att det finns skäl att tro att kapitalkostnaden är av betydelse för investeringsutvecklingen på längre sikt. I avsnitt 8.3 härleddes ett uttryck för företagets kapitalkostnad utifrån ett antagande om att företagsledningen så att anpassar kapitalbestândet företagets värde i ägarnas händer maximeras. Kapitalkostnaden sågs som ett vägt genomsnitt av kostnaden för eget kapital och kostnaden för upplånat kapital. I avsnitt 8.4 diskuterades kapitalkostnadens betydelse för investeringsutvecklingen och där kommenterades kortfattat även likviditetens betydelse för investeringarna. I kapitel 9 introducerades löntagarfonder och två former för vinstavsättning analyserades, ett fall där avsättningen sker genom kontant betalning till fonden, och ett där avsättningen omvandlas till aktier i företaget. I samtliga fall behandlades dels en situation där avsättningen är avdragsgill vid beskattningen, dels en situation där avdrag ej medges. I fallet med kontant till fonden erhölls avsättning höjningar av kapitalkostnaden med ca 10 procent i det avdragsgilla fallet och med ca 25 procent i det icke-avdragsgilla fallet. När betalningen i stället sker i aktier adderas till dessa höjningar effekten av ägarinbrytningen, som innebär att företaget måste kräva en större räntabilitet på investeringar för att kunna tillfredsställa de ökade anspråken på utdelningar. Den samlade effekten på kapitalkostnaden blir därför höjningari storleksordningen 60 procent i det avdragsgilla fallet och storleksordningen 160 procent i det icke-avdragsgilla fallet. Man kan då fråga sig vilken betydelse man skall tillmäta de erhållna resultaten. För det första är givetvis de numeriska uppskattningarna beroende av de värden som åsatts de olika parametrarna i modellen. Sålunda leder ett högre värde på skuldkvoten till att kapitalkostnadshöjningarna reduceras. Å andra sidan förefaller den skuldkvot som antagits i de - 60 procent - vara rimlig. numeriska exemplen För det andra har hänsyn ej tagits till möjligheten av att bokslutsdispositionerna i företagen förändras som ett resultat av fondavsättningarna. Här kan det emellertid hävdas att i den mån det inträffar något med skattekrediterna på lång sikt, 9 så är det snarast att deras andel för flertalet företag sjunker. Detta innebär att andelen eget kapital ökar och att därmed kapitalkostnadseffekterna blir större. 9Jämför med diskussio- Analysen i detta kapitel har varit partiell. Detta innebär bl. a. att nen i kapitel 3, där det fondintroduktionens effekter beaktas. I ett på löneutvecklingen ej kunnat konstaterades att fondkortsiktigt tidsperspektiv har det ibland antagits att någon form av avsättningarna i vissa .. skulle . vinstdelning kunna ha en återhållande effekt fall kan ersätta skatte- på löneutvecklingen. sänkande bokslutsdispo- Denna typ av effekt är inte möjlig att ta hänsyn till i det modellresonemang sitioner. som genomförts här. Man kan naturligtvis inte utesluta att ett fondsystem

Ma.v.r»«_\:.:._v...u

Löntagarfonder och företagets kapitalkostnad 151

skulle kunna ha en lönedämpande effekt, men detta påverkar inte räntabilitetskravet utan företagets möjligheter att uppfylla detta. Genomgående har i kapitel 9 antagits att företagets målsättning inte förändras vid fondintroduktionen utan att man fortfar att maximera företagets värde i ägarnas händer. Detta antagande liksom antagandet att fondens förräntningsanspråk i fallet med aktieemittering sammanfaller med de nuvarande ägarnas kan naturligtvis diskuteras. Som också påpekades i avsnitt 9.3.1 kommer företagsmålsättningen i ett system med löntagarfonder rimligen att bero på fondsystemets organisation och målsättningar. Detta samspel mellan företagens och fondsystemets målsättningar återstår att analysera. De kapitalkostnadshöjningar som fondavsättningarna, särskilt i aktiefallet. resulterar i är av en sådan storleksordning att de knappast kan anses samhällsekonomiskt önskvärda. Mot bakgrund av detta aktualiseras frågan om kompenserande förändringar i syfte att hålla ner kapitalkostnaden. I praktiken kan sådana ske genom att skattebehandlingen av företagen i något avseende förändras. Ett tänkbart alternativ är en sänkning av bolagsskatten för de företag som omfattas av fondsystemet. En annan tänkbar kompensation består i att utdelningarna på fondkapitalet - i fallet med obligatoriska aktieemissioner göres avdragsgilla vid beskattningen. Kompenserande förändringar innebär att kostnaden för fondintroduktionen sprids snabbare över hela ekonomin än vad som annars skulle bli fallet. Valet står alltså mellan en anpassning, där investeringarna påverkas negativt med på lång sikt en dämpande effekt på reallöneutvecklingen, och en anpassning, där mer omedelbart utvecklingen av reala disponibla inkomster för olika grupper dämpas.

Appendix 9.1 Härledning av fondandelen vid obligatoriska

aktieemissioner

I detta appendix skall härledas ett explicit uttryck för fondandelen f(t). Detta möjliggör en numerisk uppskattning av kapitalkostnadseffekten vid vinstbaserade avsättningar i form av obligatoriska aktieemissioner. Som påpekats i huvudtexten blir det därvid nödvändigt att lägga en restriktion på den företagsvärderingsmodell, som använts för att härleda kapitalkostnaden. Denna restriktion innebär att företaget antas befinna sig i steady-statetillväxt med 100g procent per år, där tillväxten antas vara exogent bestämd av efterfrågan på företagets produktion. I denna omformulering av modellen består företagets optimeringsproblem i att välja den kapitalkoefficient och kapitalintensitet som maximerar företagets värde. För att finna ett uttryck för fondandelenf(t) behöver härledas uttryck, dels för tillväxten i företagets totala kapital K(t), dels för tillväxten i fondens kapital Kf(y), 1 I det icke-avdragsgilla Tillväxten i företagets egenkapital bestämmes av nettosparandet. Netto-

fine‘ k1“m3_‘d“t?',:k°‘

dels av den del av vinsten efter

fmr3]((en(:)dxm:

sparandet utgöres dels av fondavsättningen,

:];p:n_

räntor, fondavsättning och skatt som ej delas ut till ägarna. Fondavsättningen dix att ersättas med antas vara avdragsgill vid beskattningen* och dessutom antas soliditeten (l-t-a).

152 och

Löntagarfonder företagets kapitalkostnad

oförändrad över tiden. Det senare innebär att upplåningen - såväl i form av vanliga lån som i form av skattekrediter anpassas efter ökningen i det egna kapitalet. Med dessa antaganden erhålles följande uttryck för förändringen av totalt kapital från tidpunkten ttill tidpunkten t+Ar.

1 [(1—t)(1—a)(1—u)+a] ~At

K(t+At)=K(t)+1_h_S

-(r—hi—6)K(t) (1) där K(t+AI) och K(t) betecknar det totala kapitalet vid tidpunkterna I+A! och t, u utdelningsandelen av vinsten efter räntor, fondavsättning och skatt och r bruttoräntabiliteten på totalt kapital. Efter omflyttningar och gränsövergång, därAt går mot O, erhålles följande uttryck för förändringen i totalt kapital

K=1_]11_5[(1—t)(1—a)(1—u)+a]-(r—hi—6)K

(2)

Denna differentialekvation har följande lösning. nämligen

1 där -

K(t)=k(0)e3’ [(1—t)(1—a)(1-u)+a] (r-hi-Ö) (3)

g=1_h_s

där K(O) utgör kapitalbeståndets storlek vid t=0. Funktionen (3) skall alltså vara uppfylld på steady-statebanan. Det bör därvid observeras att g antas - som tidigare påpekats - exogenr bestämd. Detta får tolkas som att det vid förändringar i skattesatsen r och avsättningsandelen a sker en anpassning i utdelningsprocent och räntabilitet. Som ett nästa steg skall härledas ett uttryck för tillväxten i fondkapitalet K(t). Detta bygges upp dels genom den del av vinsten efter räntor. fondavsättning och skatt. som inte delas ut och som utgör fondens del av denna outdelade vinst. dels av själva fondavsättningen. av Förändringen fondkapitalet ges dä av uttrycket

K(r+At)=K(t)+[f(t)(1—r)(1—a)(1—u)+a]~(r—hi—6)K(r)At (4)

vilket ger differentialekvationen

K=[f(f)(1-T)(1-a)(1-u)+a](r~/1i-¢5)K (5)

Fondens andel f(t) av företagets eget kapital definieras av

_mr_ mo

fm* “’

m

Detta uttryck för fondandelen insättes i (5), vilket efter förenkling ger

K/-AK/=a(r-hi-Ö)K(O)e“ (7)

och 153

Löntagarfonder företagets kapitalkostnad

där A=(1-r)(l-a)(l-u)(r-hi-Ö)

l-h-s att fondkapitalet är lika med noll för r=0 erhålles Med begynnelsevillkoret följande lösning till differentialekvationen (7). nämligen

Kfe(t)= K(0)[e(gwn:_Hem

(8) Detta innebär att fondandelen kan skrivas som

= . . . . . . ___ a(r-hi-Ö) 1_ _(g_,,,, e ] ( ) 9 f(t)

_-_--(1_h_S)(g_A)[

Men nu gäller att

_ A z . . . . . . =a(r-hi-ö)

g

————1_h_S

vilket insatt i (9) ger

f(r)=l_e“gfl 1-h-s Fondens andel vid en given tidpunkt beror alltså av avsättningsprocenten Tillväxttakten i fondandelen ges av och räntabiliteten på eget kapital.

f (f)_ 1

;W—g’eK/-1

Tillväxten sker oändligt snabbt rör r=0 men avtar därefter mot O, när fondens andel närmar sig 100 procent.

10 Sammanfattning

om löntagarna och Denna rapport har skrivits på uppdrag av utredningen Den innehåller en principiell och huvudsakli-

kapitaltillväxten (Fi 1975:03).

gen teoretisk analys av verkningarna på inkomstfördelningen (incidensen) vid olika finansieringsmetoder för löntagarfonder. Analysen är generell till sin karaktär och har som en viktig utgångspunkt litteraturen kring olika skatters incidensverkningar. Med löntagarfonder avses ett system av fonder, som finansieras genom obligatoriska avsättningar, baserade på tre alternativa inkomstbaser, nämligen förädlingsvärdet, vinsten och lönesumman i ekonomin. Avsättningarna används för finansiering av kapitalbildning i näringslivet. antas utformat på ett sätt som är förenligt med den Fondsystemet grundläggande incitamentsstrukturen i en marknadsekonomi, dvs. explicit eller implicit förutsätts prisbildning på konkurrensmarknader, som ger till nyttomaximerande individer och vinstmaximerande företag. signaler i två avsnitt. I I kapitel I presenteras rapportens principiella uppläggning det första behandlas de positiva aspekterna på fördelningsproblemet, dvs. vad som kommer att hända, medan det andra avsnittet diskuterar några normativa frågor, nämligen hur fördelningseffekterna skall värderas och på vilket sätt en neutral mellan olika finansieringsalternativ skall jämförelse åstadkommas. tre tidsperspektiv, som vart och Vad gäller den positiva frågan identifieras ett behandlas Beträffande den normativa i efterföljande kapitel (se nedan). frågan argumenteras för det meningsfulla i att göra en horisontell jämförelse mellan två brett definierade grupper, nämligen löntagare och kapitalägare

(se kapitel 4 nedan). incidensen av löne- och I kapitel 2 diskuteras och jämföres den kortsiktiga Med kort sikt avses en tidsperiod, där förädlingsvärdebaserade avgifter. inte kan förändra sin kapitalutrustning. Kapitlet inleds med en kort företagen presentation av förhållandet mellan de olika avgiftsbaserna med hjälp av en enkel för ett enskilt företag. Vid denna genomgång bokföringsidentitet redovisas det traditionella argumentet mot en skatt - och en avgift - på dess diskriminerande effekt mot produkter som framställs i omsättningen, flera led. Som ett inslag i diskussionen kring den förädlingsvärdebaserade avgiften behandlas två principfrågor, som rör avgiftsbasens avgränsning. Skall för det första basen inkludera investeringar (brutto eller netto) eller skall den Fördelningsskäl, åtminstone i det kortsiktiga begränsas till konsumtionen?

156 Sammanfattning

perspektivet, talar till förmån för en bredbasig avgift. Den andra principfrågan gäller behandlingen av export och import - ett problem av särskilt intresse för den svenska ekonomin med dess starka utrikeshandelsberoende. Slutsatsen är här att en avgift som exkluderar exporten men inkluderar importen - i likhet med den nu existerande mervärdeskatten —kommer att övervältras framåt på priserna. I motsats till detta kommer en avgift på förädlingsvärdet, som inte korrigeras för utrikeshandeln på ovanstående sätt, sannolikt att övervältras bakåt och därigenom att reducera faktorinkomsterna. På ett principiellt plan behandlas övervältringen av en förädlingsvärdeavgift med hjälp av en kombinerad diagrammatisk och algebraisk analys, där arbetskraftsutbudet antas bero på reallönen (dvs. det föreligger ingen penningillusion). Här dras slutsatsen att man erhåller en fullständig övervältring bakåt på faktorinkomsterna, i proportion till inkomstfördelningen före avgiftens införande. i det fall arbetskraftsutbudet är totalt oelastiskt (dvs. okänsligt för förändringar i reallönen). Däremot kommer avgiften delvis att övervältras framåt i det fall utbudet är elastiskt. Efter den relativt detaljerade behandlingen av förädlingsvärdeavgiftens incidens följer en mycket kortfattad teoretisk diskussion kring övervältringen av en lönebaserad avgift. Även för detta alternativ är elasticiteten i arbetskraftsutbudet en central faktor. Den traditionella komparativt-statiska analysen tillåter inga slutsatser om den tid övervältringen kommer att ta. Därför kompletteras den formella behandlingen med en mer ad-hocmässig, kvalitativ diskussion i vilken två frågor tas upp. För det första, hur sannolikt är det att en lönebaserad avgifteller ”lönedelen” av en förädlingsvärdeavgift - omedelbart kommer att övervältras på lönerna? Denna fråga har diskuterats intensivt i Sverige mot bakgrund av den successiva förändringen av skattesystemet under 1970-talet, där -i anslutning till de centrala avtalsförhandlingarna - en reduktion av de direkta inkomstskatterna kombinerats med en höjning av arbetsgivaravgifterna. En omedelbar övervältring bakåt ~ en s. k. avräkning - förefaller inte särskilt sannolik, såvida inte fackföreningarna betraktar fondavsättningen som ett likvärdigt substitut för en kontantlöneökning. Ett centralt problem i detta sammanhang är hur de lokala förhandlingarna kommer att påverkas, särskilt i tider där löneökningsutrymmet är begränsat. Den andra mer ad-hocmässiga diskussionen gäller övervältringen i olika konjunkturlägen. Den institutionella ramen för denna diskussion ges av EFO-modellen, i vilken den svenska ekonomin delas in i två sektorer, en utsatt för internationell konkurrens och en skyddad. De mycket tentativa slutsatserna är att i en högkonjunktur är sannolikheten för såväl en övervältring framåt på priserna som en övervältring bakåt på lönerna större än i en lågkonjunktur, där bördan på kort sikt faller på kapitalägarna. Ett sista avsnitt i kapitel 2 ägnas åt en jämförelse mellan de två alternativen vad gäller deras effektivitetseffekter. Den förädlingsvärdebaserade avgiften diskriminerar de kapitalintensiva företagen, medan en lönebaserad avgift är neutral mellan olika företag. Kapitel 3 behandlar incidensen på kort sikt vid en vinstbaserad avgift. Av ett första avsnitt följer den traditionella slutsatsen, känd från skattelitteraturen, nämligen att bördan faller på kapitalägarna. I ett andra avsnitt ligger

Sammanfattning 157

och här modifieras delvis denna analysen på en lägre abstraktionsnivå slutsats. Den centrala frågan gäller här hur företagens skattebetalningar påverkas. Om avgiften är avdragsgill vid beskattningen något som ofta föreslagits i olika modeller för vinstdelning i Sverige - kan skattebetalning- — arna sjunka, något som delvis övervältrar bördan på resten av ekonomin redan på kort sikt. Centralt för detta argument är emellertid att företagen har en lönsamhet, som är tillräcklig för att möjliggöra det extra avdraget. Här krav på utdelningar som till de måste hänsyn tas till såväl aktieägarnas att företa snabbare avskrivmöjligheter skattelagstiftningen ger företagen motiverade. Om utrymmet för bokslutsningar än de som är ekonomiskt stort kommer inte politiska åtgärder inte är tillräckligt skattebetalningarna Vidare skattebetalatt påverkas. kan i det fall avgiften inte är avdragsgill ningarna komma att öka. av relevans för behandlingen av den I kapitel 4 analyseras tre metodfrågor incidensen. Den första tar sin utgångspunkt i en karakteristik av långsiktiga för skatters långsiktiga incidensverkningar och gäller några olika modeller dessas tillämplighet vid en diskussion av löntagarfonders verkningar. Harbergermodellen (1962) befinns vara för restriktiv med hänsyn till de till det faktum att speciella antaganden, som görs om skattens användning, effekterna av sparandeförändringar ej analyseras och till den begränsning, där en marginellt liten som ligger i att modellen endast behandlar situationer skatt introduceras. Därefter diskuteras olika modeller, baserade på neoklassisk några tillväxtteori. Här framhålles ett allmänt problem med dessa, nämligen den mellan olika steady-statelägen tar‘. Slutsatsen är långa tid som anpassningen emellertid att någon form av tillväxtmodell ändå utgör en lämplig ram för diskussionen Huvudskälen för detta är att av de långsiktiga verkningarna. man inte kan negligera de effekter, som beror på en förändrad kapitalbildning, och att en tillväxtmodell krävs för att det skall vara möjligt att analysera förändringar i förmögenhetsfördelningen mellan löntagare”, ”kapitalägare” och löntagarfonder. Metodiskt ansluter den ansats som väljs för analysen i kapitel 5-7 till Krzyzaniak (1972) - med ett viktigt undantag, nämligen vad

gäller specificeringen av sparfunktionerna (se nedan). Den andra metodfråga som diskuteras i kapitel 4 avser steady-stateanalytillväxten i sens relevans. I ljuset av den empiriska analys av den ekonomiska Sverige under det senaste århundradet, som gjorts av Bentzel (1980), kan vissa tvivel anföras beträffande relevansen. även om tillväxten i kapitalinmätt i effektivitetsenheter, varit relativt låg tensitet och arbetsproduktivitet, är att dessa variabler är konstanta över (ett villkor för steady-statetillväxt

tiden). I sista delen av kapitel 4 behandlas specifikationen av sparfunktionerna. eller den Mer precist gäller frågan om man skall välja Kaldors (1955-6) ansats formulering, som presenterats av Pasinetti (1961-2). Den senare väljes för att och inkomstfördelningar 1 En ekonomi befinner det skall vara möjligt att analysera förmögenhetsmellan olika funktionella klasser av löntagare”, kapitalägare” och löntagar- sig i steady-statetillväxt om alla centrala variabfonder. Valet har gjorts mot bakgrund av två särdrag, som gäller för ler växer i en och samma i den svenska ekonomin, dels en fördelningen av aktieägandet nämligen takt, bestämd av tillväxbland dels en tendens mot ten i arbetskraft och mycket sned fördelning fysiska personer, institutionaliserat ägande under de senaste årtiondena. teknologi.

Sammanfattning

Ikapite15 presenteras den använda tillväxtmodellen. Den utgör en variant av den modell, som återfinns hos Samuelson-Modigliani (1966) och som är en neoklassisk omformulering av Pasinettis modell. Den valda modellen skiljer i två avseenden sig emellertid från Samuelson-Modiglianimodellen. För det första är den mer begränsad i den meningen att den innehåller en produktionsfunktion av Cobb-Douglastyp. För det andra är sparfunktionerna formulerade på ett sådant sätt att hänsyn tagits till den kritik av Pasinettis formulering, som framförts av Kaldor kritiken mot (1966), nämligen antagandet att löntagarna sparar samma andel av sina inkomster, oberoende av om de utgörs av löne- eller kapitalinkomster. I stället antas att en del av kapitalinkomsterna - såväl för löntagare som kapitalägare sparas i företagen och att den återstående delen blir föremål för ett sparbeslut i hushållen, där för löntagarna samma sparbenägenhet antas gälla för såväl löneinkomster som utdelade kapitalinkomster. Efter modellspecifikationen modellens analyseras lösningar vid steadystatetillväxt. Med hänsyn till den empiriska tolkningen koncentreras därvid framställningen till den ena av modellens lösningar, den i vilken nämligen samexistens mellan löntagare och kapitalägare garanteras (genom villkor på de olika gruppernas sparbenägenheter). I ett appendix presenteras vissa grova indikationer på att modellparametrarnas empiriska motsvarigheter när sådana finns - i den svenska ekonomin har en sådan storlek att modellekonomin antar denna lösning på lång sikt. I denna är lösning räntabiliteten bestämd av kapitalägarnas sparbenägenhet, tillväxten i arbetsutbudet och, vilket är specifikt för denna modellformulering, sparbenägenheten i företagen. Räntabiliteten bestämmer i sin tur ~ vid steadystatetillväxt - ekonomins reallön kapitalintensitet, och per capitainkomst.

Förmögenhetsfördelningen mellan löntagare och kapitalägare bestämmes av

den relativa storleken på de olika sparbenägenheterna. I ett avslutande avsnitt förs en tentativ diskussion modellens kring empiriska relevans. Även om modellen endast innehåller en sektor är det möjligt att uppfatta den som en del av en större modell, som beskriver världsekonomin och där kapitalägarnas och företagens sparbenägenheter utgör förbindelselänkar mellan de båda modellerna: Det är rimligt att anta att avkastningskravet på investeringar i Sverige är internationellt bestämt genom avkastningen på utlandsinvesteringar, ett krav som bl. a. verkar via de multinationella företagens investeringsbeteende. I kapitel 6 analyseras löntagarfondernas långsiktiga verkningar på produktion, reallön m. m. Analysen begränsas i huvudsak till en redovisning och tolkning av resultaten vid steady-statetillväxt, även om en viss diskussion förs kring karaktären på anpassningsprocessen. Introduktionen av löntagarfonder påverkar modellekonomin i två avseenden. För det första förändras jämvikten på faktormarknaderna. För det andra införes en särskild sparfunktion för löntagarfonderna. Detta synsätt liknar det hos Krelle skillnaden att den del av (1980), med den viktiga fondernas inkomster, som inte sparas i företagen eller av fonderna, antas konsumerad i sin helhet, antingen kollektivt eller av löntagarna. Fondkapitalet, liksom avkastningen på detta, antas aldrig bli upplöst för konsumtions- , ändamål.

-..m

Vid steady-statetillväxt påverkar inte introduktionen av löntagarfonder

Sammanfattning 159

SOU l9Sl:79

i ekonomins funktionssätt. För att så skall den tidigare påpekade asymmetrin vara fallet fordras emellertid — vilket visas i kapitel 7 - att ”samexistens”

råder mellan löntagare, kapitalägare och fonder i den meningen att de senare ut Detta förutsätter i sin tur att ej på lång sikt ”sparar kapitalägarna. fondavsättningarna inte uppgår mer än till ett fåtal procentenheter. kommer nettoråntabiliteten i Under den just nämnda förutsättningen oförändrad. Denna är som tidigare bestämd av ekonomin att vara i arbetskapitalägarnas och företagens sparbenägenheter (och tillväxten finansieras eller kraft). I de fall fonderna genom avgifter på förädlingsvärdet vinsterna kommer emellertid ekonomins kapitalintensitet att sjunka på lång awikelse mellan brutto- och sikt som en följd av en uppkommen är förknippat med nettoräntabiliteten i ekonomin. Fallet i kapitalintensitet en reduktion av reallön, produktion och totalt sparande. Denna tendens till reallön, och totalt sparande sänkning av kapitalintensitet, produktion finansieras genom avsättningar på lönesumuppstår inte i det fall fonderna man. Effekterna förmögenheter blir negligerbara vid samtliga på löntagarnas finansieringssätt (observera här det antagandet som gjorts att fondkapitalet individuella Å andra sidan inte utgör en del av löntagarnas kapital). andel av den totala förmögenheten drastiskt. reduceras kapitalägarnas Introduktionen av löntagarfonder leder alltså på lång sikt till en förmögenfrån kapitalägare till fonder. hetsomfördelning vad som kommer att hända I ett appendix till kapitel 6 diskuteras kortfattat för samexistens inte är uppfyllda och (b) i det fall (a) i det fall villkoren fondavsåttningarna efter ett antal år upphör. I kapitel 7 diskuteras bördan på lång sikt vid de olika finansieringsalternativen. Med bördorna avses här de inkomstförluster på lång sikt för helhet och för de olika som följer efter samhället som grupperna, Inkomstförlusterna definieras som skillintroduktionen av löntagarfonder. som ekonomin tenderar att naden mellan inkomsterna på den tillväxtbana, och inkomsterna på en oförändrad röra sig mot efter fondintroduktionen, tillväxtbana. Den totala börda som fördelas på löntagare och kapitalägare börda och fondernas inkomster. Det definieras som summan av samhällets är koncentrerat på den privata välfärden för senare innebär att intresset löntagare och kapitalägare. En neutral mellan de olika finansieringsalternativen uppnås jämförelse andel av det totala kapitalbeståndet antas vara genom att fondernas oberoende av valet av avgiftsbas. Med hjälp av ett numeriskt exempel För det första är skillnaderna i bördor mycket erhålles följande slutsatser: ett små, vilket innebär att valet av avgiftsbas inte är av så stor betydelse i Å andra sidan erhålles en definitiv rangodning långsiktigt tidsperspektiv. mellan de olika alternativen. För samhället som helhet och för kapitalägarna att föredra framför en förädlingsvärdebaär en avsättning på lönesumman än en vinstavsättning. För serad avgift, vilken i sin tur år förmånligare den rakt motsatta. För de senare gäller vidare löntagarna är rangordningen är relativt små och att de kan kompenserasi det fall en viss del av att bördorna fondinkomsterna tilldelas dem för konsumtion -i motsats till det antagande i det numeriska Å andra sidan är bördan på som gjorts exemplet. vilket förmögenhetsomfördelningen från kapitalägarna stora, avspeglar

160 Sammanfattning

kapitalägare till fonder - inte en förändring i nettoavkastning på kapital. Resultaten i detta kapitel måste bedömas mot bakgrund av de relativt långa anpassningsperioder, som följer efter en fondintroduktion (i modellekonomin). I ett appendix till kapitel 5 finner man i anslutning till studier av Mückl (1972) och Furuno (1970) att man måste räkna med att 90 procent av anpassningen i bästa fall har inträtt efter 20-50 år. Ovanstående slutsats motiverar en diskussion av vad som händer i det breda tidsintervallet mellan den korta siktens fåtal år och den långa siktens flera decennier. l de avslutande kapitlen sker detta genom en analys av effekterna på det enskilda företagets kapitalkostnad. Dessa effekter utgör en indikation på vad som kommer att hända med investeringarna efter en introduktion av löntagarfonder. Kapital 8 inleds med en kort redogörelse för forskningsläget vad gäller näringslivsinvesteringarnas bestämningsfaktorer. Även om det finns skäl att tro att en acceleratormodell - med förväntad produktion eller försäljning — som förklaringsvariabel ger den bästa förklaringen till variationer i investeringarna över konjunkturcykeln, visar empiriska undersökningar att kapitalkostnaden är av betydelse i ett medelfristigt tidsperspektiv - 4~l0 år. I ett andra avsnitt härleds ett uttryck för det enskilda företagets kapitalkostnad. Företagsledningen antas därvid på lång sikt maximera företagets värde i aktieägarnas händer. Kapitalkostnaden representerar för företaget det avkastningskrav på den marginella investeringen som möjliggör för detta att tillfredsställa aktieägarnas avkastningskrav och betala skuldräntor och ses som ett vägt genomsnitt av kostnaden för eget kapital -justerat för skatter och skattekrediter — och lånekostnaden. Skuldkvoten antas vara konstant med en överensstämmelse mellan marginell och genomsnittlig skuldkvot. I ett kort avslutande avsnitt diskuteras hur kapitalkostnaden påverkar investeringarna via bestämningen av en optimal kapitalkoefficient - förhål› landet mellan kapitalbestånd och produktion - för företaget. l kapitel 9 behandlas effekterna på kapitalkostnaden vid olika former av vinstdelning. Inom den valda analytiska ramen är det inte möjligt att behandla effekterna vid de andra finansieringsalternativen. I ett första avsnitt diskuteras effekterna vid kontant vinstdelning. Fondavsättningarna antas uppgå till 20 procent av företagets nettovinster. Bruttokapitalkostnaden kommer i detta fall att öka med mellan 10 och 25 procent, där den lägre siffran gäller för det fall, där avsättningen är avdragsgill vid beskattningen, medan den högre siffran avser en situation med icke-avdragsgilla avsättningar. Den kontanta vinstdelningen får samma effekt som en skärpning av bolagsskatten och leder till en högre kostnad för eget kapital. I ett andra avsnitt antas fondavsättningarna ske i form av riktade aktieemissioner till löntagarfonderna. Såvida inte företaget samtidigt emitterar aktier till de gamla ägarna kommer detta att medföra att fonderna efter en viss tid vinner kontroll över företaget. Under en övergångsperiod antas emellertid detta maximera värdet i de gamla ägarnas händer. Detta innebär att under övergångsperioden kommer vid varje tidpunkt utdelningarna till de gamla ägarna att reduceras av två skäl. För det första minskas de gamla ,

umau.-mu,-..m._...i..a.

Sammanfattning 161

som ett resultat av tidigare gjorda ägarnas andel av de totala utdelningarna fondavsättningar. För det andra reduceras de gamla ägarnas andel av de Detta leder sammantotala aktiekapitalet genom den löpande avsättningen. utöver den som inträder vid kontant taget till en kapitalkostnadseffekt Sålunda i det fall avsättningen är vinstdelning. stiger kapitalkostnaden avdragsgill vid beskattningen med ca 60 procent, vilket kan jämföras med 10 procent i fallet med kontant vinstdelning. Analysen i detta avslutande kapitel är partiell i den meningen att de olika antas vara oförändrade parametrar, som ingår i kapitalkostnadsuttrycket, Emellertid resonemang att efter fondintroduktionen. följer av vissa tentativa de slutsatser som erhållits om storleksordningen på kapitalkostnadseffekteratt det inte är särskilt sannolkt att na är rimliga. Det bör särskilt framhållas aktieägarnas avkastningskrav kommer att justeras ned. Å andra sidan bör av en det också påpekas att det inte varit möjligt att analysera möjligheten effekt som ett resultat av direkt, dämpande på nominallöneutvecklingen vinstdelningen.

sou 1981:79 163

Referenser

Allen, R. G. D., 1938, Mathematical Analysis for Economists, London. Atkinson, A. B., 1972, Capital—Growth—Sharing Schemes and the Behaviour of the Firm, Economica, vol. XXXIX, no. 155, Aug. Atkinson, A. B.-Stiglitz, J. E., 1980, Lectures on public economics, McGraw—Hill, London. Axell, B., 1976, Innebär Meidners förslag börskrasch och omedelbar socialisering?, Ekonomisk Debatt, nr l. Axell. B. m. fl., 1976b, Leder löntagarfonder till börskrasch? Fyra debattinlägg, Ekonomisk Debatt, nr 4. Ballentine, J. G.-Eris, I., 1975, On the General Equilibrium Analysis of Tax Incidence, Journal of Political Economy. Bentzel, R., 1980, Svensk ekonomisk tillväxt 1870 till 1975 i Industriell utvecklingi Sverige, IUI, Stockholm V., l976a, Förmögenhetsutjämning och maktspridning, Ekonomisk Bergström, Debatt, nr 1. Journal Bergström, V.. 1976b, Approaches to the theory of capital cost, Scandinavian of Economics, nr 3, 1976. Bergström, V., 1980, Studies in post-war Swedish industrial investments, stencil, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala. Bergström, V., 1981, lnvesteringspolitiken under efterkrigstiden, arbetsrapport, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala. Bertmar, L.-Molin. G., 1977, Kapitaltillväxt. kapitalstruktur och räntabilitet, EFI, Stockholm. Bishoff, C. W., 1971, Business Investments in the 19705: A Comparison of Models, Brooking Papers of Economic Activity, l (1971). Boskin, M., 1978, Taxation, Saving, and the Rate of Interest, Journal of Political Economy, vol. 86, no. 2, April 1978. Break. G., 1974, The Incidence and Economic Effects of Taxation i The Economics of Public Finance, The Brookings Institution, Studies in Government Finance, Washington. Brechling, F., 1975, Investment and employment decisions, Manchester. Brems. H., 1975a, An Investment Wage and A Wage Earners” Investment Fund under Steady-State Growth, Swedish Journal of Economics, vol. 77, March 1975. Brems, H., 1975b, Profit Sharing and a Wage Earners” Investment Fund under Steady-State Growth, Kyklos, vol. 28, 1975. Bruttoskatter, 1979, preliminär redovisning från Bruttoskattekommittén, Ds B 1979:3, Stockholm. Calmfors, L., 1979, Lönebildning, internationell konkurrenskraft och ekonomisk i Vägar till ökad välfärd, betänkande av särskilda näringspolitiska politik delegationen, Ds Ju 1979:1. Stockholm.

164 Referenser

Clark, P. K., 1979, Investment in the 1970s: Theory. Performance and Prediction. Brookings Papers on Economic Activity, 1 (1979). Coen, R. M., 1971 . The effect ofcash flow on the speed ofadjustment i Fromm G. (ed) Tax incenlive and Capital Spending, The Brookings Institution. Studies in Government Finance, Washington. Cragg, J. G.-Harberger, A. C.-Mieszkowski. P.. 1967. Empirical Evidence on the Incidence of the Corporation Income Tax. Journal of Political Economy, 6 (1967). Dosser. D., 1961, Tax Incidence and Growth, Economic Journal. sept. 1961. Duesenberry, J., 1958, Business Cycles and Economic Growth, New York. Furuno, Y., 1970, Convergence Time in the Samuelson-Modigliani Model. Review of Economic Studies, 37 (1970). Eisner. R.-Strotz. R.. 1963. Determinants of Business Investment i Impacts of Monetary Policy, Commission on Money and Credit. Prentice-Hall. Eisner. R., 1964, Capital Expenditure. Profits. and the Acceleration Principle i Models oflncome Determination, Conference on Research in Income and Wealth. vol. 21, Princeton University Press. New Jersey. Eriksson, G.-Sodersten. J.. 1979, Industrins finansiering och tillgångsstruktur i Kalkyler för 80-talet, specialstudier for IUI:s långtidsbedömning 1979, del 2, IUI. Stockholm. Feldstein. M., 1974a, Incidence of a Capital Income Tax in a Growing Economy with Variable Savings Rates. Review of Economic Studies, Oct. 1974. Feldstein, M.. 1974b, Tax Incidence in a Growing Economy with Variable Factor Supply, Quarterly Journal of Economics, 88 (1974). Fromm, G.. 1968. Tax Incentives and CapitalSpending, Brookings Institution, Studies in Government Finance. Gould, J. P., 1968, Adjustment Costs in the Theory of Investment ofthe Firm. Review of Economic Studies, 35 (1968). Greenberg, E., 1976, Fixed Investment i Heathfield D. (ed) Tropics in Applied Macroeconomics, London. Hahn. F. H.-Matthews, R. C. 0.. 1969, The Theory of Economic Growth: A Surveyi Surveys of Economic Theory, New York. Hansen, B., 1955, Finanspolitikens ekonomiska teori. SOU 1955:25. Stockholm. I-Iarberger, A. C.. 1962, The Incidence of the Corporation Income Tax, Journal of Political Economy, vol. 70. June 1962. no. 3. Henderson, J. M.-Quandt, R. E.. 1958, Microeconomic Theory, New York. Jacobson, L.-Lindbeck. A., 1969, Labor Market Conditions and Inflation —Swedish Journal of Economics, 1969. Jorgenson, D. W., 1963, Capital Theory and Investment Behavior. American Economic Review, vol. 53, May 1963. no. 2. Papers and Proceedings. Jorgenson. D. W., 1967. The Theory of Investment Behavior i Ferber R. (ed) Determinants oflnvestmenl Behavior, National Bureau of Economic Research. New York. Jorgenson. D. W.-Hunter, J.-Nadiri. M. I.. 1970, A comparison of alternative econometric models ofquaterly investment behavior: Econometrica. vol. 38. March 1970. no. 2. Jorgenson, D. W., 1971, Econometric Studies of Investment Behavior: A Survey. Journal of Economic Literature, vol. IX, 1971. Jorgenson, D. W.. 1972, Investment Behavior and the Production Function. The Bell Journal of Economics and Management Science, vol. 3. no. 1. Spring 1972. Jungenfelt, K. G.. 1966, Löneandelen och den ekonomiska utvecklingen. Almqvist & Wiksell, Uppsala. Kaldor. N., 1955-6, Alternative theories of distribution. Review ofEconomic Studies, 23 (1955-6).

Referenser 165

SOU 1981 :79

Kaldor, N.. 1966. Marginal Productivity and Macroeconomic Theories of Distribution. Review of Economic Studies. 33 (1966). Kanis, A., 1979, Demands for factors ofproduclion, Stockholm Amsterdam. Koyck. L. M., 1954. Distributed Lugs and Investment Analysis. Krelle. W., 1980. The Distribution of Wealth, paper presented at a Conference on and Economic Democracy sept. 1980, Arbetarrörelsens internationella Capital centrum, Stockholm. M.-Musgrave, R.. 1963. The Shifting of the Corporation Income Tax, Krzyzaniak, Baltimore. Growth Krzyzaniak. M.. 1966, Effects on Profits Taxes Deducted from Neoclassical Models i Krzyzaniak (ed) Effects of Corporation Income Tax, Detroit. Krzyzaniak. M.. 1972, The Differential Incidence of Taxes on Profits and on Factor Incomes. Finanzarchiv, Band 30. Heft 3. 1972. Lönebildning och samhällsekonomi. 1968, rapport från en expertgrupp tillsatt av SAF, LO och TCO. stencil. Stockholm. McLure, C. E., 1969, The Interregional lncidence of General Regional Taxes. Public Finance, vol. XXIV, 1969. McLure. C. E.. 1975, General Equilibrium lncidence Analysis. Journal of Public Economics, 4 (1975). Massachusets. Meyer. J. R.-Kuh. E., 1957, The Investment Decision. Cambridge. Meyer, J. R.-Glauber. R. R., 1964. Investment decisions, economic forecasting and public policy. Boston. Mieszkowski. P. . 1967, On the Theory ofTax lncidence.Journal ofPolitical Economy, June 1967. Modigliani, F., 1966, The Life Cycle Hypothesis of Saving. the Demand for Wealth, and the Supply of Capital. Social Research. 33 (1966). Muellbauer, J., 1976, Community preferences and the representative consumer, Econometrica, vol. 44, no. 5. Sept. Musgrave, R., 1959. The Theory of public finance, New York. 2nd edition, Musgrave, R.—Musgrave, P.. 1976. Public Finance in Theory and Practice, New York. Mückl, W. J., 1972, Kapitalbeteiligung der Arbeitnehmer in einem neoklassischen Wachtumsmodell, Jahrbücher für Nationalökonomie und Statistik, Band 186, 1972. Nerlove, M., 1967, Recent empirical studies of the CES and related production functions i Murray Brown (ed) The Theory and Empirical Analysis of Production, National Bureau of Economic Research, Studies in Income and Wealth. no. 31. New York. Normann, G., 1977, Bruttobeskattning och skatter på produktionsfaktorer i Beskattslutbetänkande, SOU ning av företag, bilaga 1 till Företagsskatteberedningens 1977:87. Pasinetti, L., 1961-2, Rate of profit and income distribution in relation to the rate of economic growth, Review of Economic Studies, 29 (1961-2). Praski, S., 1975, Econometric Investment Functions and an Attempt to Evaluate the Investment Policy in Sweden 1960-73, stencil, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala. Proposition 1974:132. Proposition 1975:92. Proposition 1975/76:217. Protokoll 1:41 vid regeringssammanträde 1975-01-30. Zeitschriftfür Gesaamte Ramser, H. J., 1972, Sparverhalten und Vermögenspolitik, Staatswissenschaft, Band 128. 1972. Robinson, J., 1962, Symposium on Production Functions and Economic Growth, Review of Economic Studies. 29 (1962).

166 Referenser

*UU 1981:79

Saläng, S., 1979, Vinstbegreppet i Lontagarna och kapitaltillväxten, 3, SOU 1979:10. Samuelson, P.-Modigliani, F., 1966, The Pasinetti Paradox in Neoclassical and More General Models, Review of Economic Studies, 33 ( 1966). Sato, K., 1966, On the Adjustment Time in Neo—classical Growth Models. Review of Economic Studies, 33 (1966). Sato, K., 1966a, The Neo-classical Theorem and the Distribution of Income and Wealth, Review of Economic Studies, 33 (1966). Sato, R., 1963, Fiscal Policy in a Neo-classical Growth Model: An Analysis of Time Required for Equilibrating Adjustment, Review of Economic Studies, 30 (1963). Sato, R.-H0ffman, R. F., 1974, Tax Incidence in a Growing Economy i Smith W.-Culbertson J. M. (eds) Public Finance and Stabilization Policy: Essays in Honour of R. A. Musgrave, Amsterdam. SOU 1981:44, Löntagarna och kapitaltillväxten, slutrapport, Kungälv. Statistiska Centralbyrån, Nationalräkenskaper, SM N 1980:44. Schumpeter, J. A., 1954, History of Economic Analysis, London. Sen, A. K., 1970, Interest, Investment and Growth i Sen A. K. (ed) Growth Economics, Penguin Books, Bungay. Shoven, J. B.-Whalley, J., 1972, A General Equilibrium Calculation of the Effects of Differential Taxation of Income from Capital in the U. S., Journal of Public Economics, 1 (nov. 1972). Spånt, R., 1979, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling i Löntagarna och kapitaltillväxten, 2, SOU 1979:9. Stabiliseringspolitik inför 80-talet, rapport från SNS konjunkturråd, SNS. Stockholm. Swan, T. W., 1963, Growth models of golden ages and production functions i Berill K. E. (ed) Economic Development with Special Reference to East Asia, London. Södersten, J ., 1975, Profit taxes and resource allocation, stencil. Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala. Södersten, J., 1977, Bolagsbeskattningens verkningari Beskattning avföretag, bilaga 2 till Företagsskatteberedningens slutbetänkande, SOU 1977:87. Vaughan, R. N., 1979, Class Behavior and the Distribution of Wealth, Review of Economic Studies, 49 (1979).

Åberg, Y., 1969, Produktion och produktivitet i Sverige 1861-1965, Uppsala.

Ägandet i det privata näringslivet, 1980, utredning från Statens Industriverk, SIND 1980:5, Stockholm.

. , \_

1982 U1 2 U

_STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. 60. Kooperationen i samhället. I. . HS 90: Ohälsa och vårdutnyttiande. S. 61. Familjepensionen. S. . HS 90: Hälso- och siukvård i internationellt perspektiv. S. 62. Familiepensionen. Sammanfattning. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta 63. Samhället och samlingslokalerna. Bo. arbetet. S. . Våldtäkt. Ju. . lfly arbetstidslag. A. 65. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. Oversyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Kn. . Lag om vård av missbrukare ivissa fall. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. . Översyn av sjölagen l. Ju. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - aktuella . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. . Datateknik i processindustrin. l. Aktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utecklingslinjer. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. Kn. . Nârradio. U. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Döendet. döden och begravningsgudstiänsten. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju 69. Pris på energi, l. . Film och TV i barnens värld. U. 70. Äldre arbetskraft. A. . Industrins datorisering. A. . Prostitutionen i Sverige. S. . Minskat tobaksbruk. S. 72. Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. l. . Översyn av radiolagen. U. 73. Landskapsinlormation under 1980-talet. Bo. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. 74. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. . Internationellt patentsamarbete III. H. 75. Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. . Sjukersättningsfrågor. S. Kn. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. 76. Företagshypotek. Ju. . Socialförsäkringens datorer. S. 77. Hyresrätt 3. Ju. . Bra daghem för små barn. S. 78. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. . Omsorger om vissa handikappade. S. 79. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. 34. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd ll. B. 38. Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexpon. H. 40. Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 43. De internationella investeringarnas effekter. l. . Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. 45. ljlya medier - text-TV, teledata. U. . Andringar i förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. 49. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. I. 55. Video. U. 56. Bibeln. Nya testamentet. U. 57. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. 58. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. 59. Datateknik i industriproduktionen. I.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Översyn av siölagen 1. [8] Internationellt patentsamarbete III. [21] Grundlagsfrågor. [15] Svensk krigsmaterielexpon. [39] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40]2. Ändringar i förvaltningslagen. [46] Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. [41]3. Prisreglering mot Telubaffären. [48] inflation? Bilagor 7-12. [42] Våldtäkt. [64] Företagshypotak. [76] Hyresrätt 3. [77] Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Socialdepartementet Om hets mot folkgrupp. [38] Hälso› och sjukvård inför 90-talet. 1.Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och Äldre arbetskraft. [70] vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Bostadsdepartementet Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Minskat tobaksbruk. [18] Samhället och samlingslokalerna. [63] [22] Landskapsinformation under 1980-talet. [73] Sjukersättningsfrågor. Socialförsäkringens datorer. [24] Från hyresrätt till bostadsrätt. [74] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] Industridepartementet 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsinduslag, specialmotiveringar. [27] strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] industriproduktionen. [59] Sjukresor. [35] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekter av investeringar utom- Pensionskommittén. 1.Familjepensionen. [61]2. Fami|jepensio~ lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] nen. Sammanfattning. [62] Kooperationsutredningen. 1.Kooperativa företag. [54]2. Koope- Prostitutionen i Sverige. [71] rationen i samhället. [60] Pris på energi. [69] Kommunikationsdepartementet Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. [72] lnrikesflyget under 1980-talet. [12] Kommundepartementet Ekonomidepartementet Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltill- Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] växten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. Omprövning av samvatsklausulen. [20] [78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79] Bagravningsverksamheten. [36] 1969års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska Budgetdepartementet psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. Företags obestånd ll. [37] [52] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968års kyrkohandbokskommitté. 1.Svenska kyrkans handbok. Utbildningsdepartementet Band 5. Kyrkliga handlingar. [65]2. Svenska kyrkans gudstjänst. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- Närradio. [13] tion, kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Film och TV i barnens värld. [16] Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äkten- Översyn av radiolagen. [19] skap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Tekniska hiälpmedel för handikappade. [23] Svenska kyrkans gudstiänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- Döendet, döden och bagravningsgudstjänsten. [68] tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens Lånsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. [75] meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier - text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hâlso- och sjukvård. [57]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

; .\_); .1..’..‘.-..L . .r

1982 *U1* 2 0 gunman. nn