Löntagarna och kapitaltillväxten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

firm

g_

och_

kapltultlllvfixten

Slutrapport

En ra från utre port

ä Statens

offentliga utredningar

aa

w 1981:44

L J Ekonomidepartementet

och

Löntagarna

kapitaltillväxten

5 Slutrapport

En rapport från utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten Stockholm 1981

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06318-2 ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1981

SOU 1981 :44

Till statsrådet och chefen för

ekonomidepartementet

Genom beslut den 30 januari 1975 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för dåvarande finansdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att utreda frågor om löntagarfonder. Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom sakkunniga landshövdingen Hjalmar Mehr (ordförande), riksdagsledamoten Maj-Lis Landberg, fil. dr RudolfMeidner, bitr. direktören Karl-Erik Nilsson, riksdagsledamoten Kjell Nilsson, riksdagsledamoten Rolf Rämgård, direktören Erland Waldenström, riksdagsledamoten Rolf Wirtén och disponenten Karl Erik Önnesjö. Wirtén entledigades fr. 0. m. den 9 februari 1976. Samma dag förordnades dåvarande partisekreteraren Carl Tham att vara ledamot i utredningen. Chefen för ekonomidepartementet bemyndigades den 12 maj 1977 att tillkalla ytterligare fyra ledamöteri utredningen. Fr. o. m. den ljuli 1977 förordnades sålunda optikermästaren Stig Stefanson och dåvarande riksdagsledamoten Bertil af Ugglas som sakkunniga i utredningen. Den 7 juli l977 avled af Ugglas och efterträddes av linansborgarrådet Ulf Adelsohn fr. o. m. den 21 september l977. Fr. o. m. den 19 oktober 1977 förordnades professorn Osborne Bartley och utredningschefen Per-Olof Edin som sakkunniga i utredningen. Adelsohn entledigades från utredningen fr. o. m. den 1 juli 1978 och ersattes från samma datum av riksdagsledamoten Anders Wijkman. Tham entledigades från utredningen fr. o. m. den 15 november 1978 och ersattes fr. o. m. den 5 december 1978 av t. f. kanslirådet Hans Bergström. Wijkman entledigades från utredningen fr. o. m. den 13 december 1978 och ersattes från samma datum av riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder. Kjell Nilsson entledigades från utredningen fr. o. m. den 20 januari 1979

och ersattes fr. o. m. den 22 januari 1979 av riksdagsledamoten Kjell-Olof

Feldt. Bartley entledigades från utredningen fr. o. m. den 3 februari 1979 och ersattes av dåvarande direktören Hand Sandebring fr. o. m. den 22 maj 1979. Rudolf Meidner entledigades från utredningen fr. o. m. den l juli 1979 och ersattes av sekreteraren Rune Molin från samma datum. Utredningens ordförande, f. d. landshövdingen Hjalmar Mehr, begärde på grund av sjukdom att bli entledigad som ordförande och ersattes fr. o. m. den 24 augusti 1979 av chefredaktören Allan Larsson. Burenstam Linder entledigades från utredningen fr. o. m. 6 november 1979 och ersattes av riksdagsledamoten Lars Tobisson fr. o. m. den 21 november 1979. Sandebring entledigades likaledes från utredningen fr. o. m. 6 november 1979 och er-

sattes av utredningssekreteraren Monica Ulfhielm fr. 0. m. den 21 november 1979. Stefansson entledigades från utredningen fr. o. m. den 21 november 1979 och ersattes av direktören Robert Alderin från samma datum. Rämgård entledigades från utredningen fr. 0. m. den 5 december 1979 och ersattes av riksdagsledamoten Tage Sundkvist från samma datum. Bergström entledigades från utredningen fr. 0. m. den 11 december 1979 och ersattes av dåvarande statssekreteraren lngemar Eliasson från samma datum. Önnesjö entledigades från utredningen fr. 0. m. den 8 januari 1980 och ersattes av tekn. dr Hans Werthén från samma datum. Eliasson entledigades från utredningen fr. o. m. den 1 juli 1980 och ersattes av statssekreteraren Bert Levin fr. 0. m. den 18 augusti 1980. Ulfhielm entledigades från utredningen fr. o. m. den 9 oktober 1980 och ersattes av direktören Jan Bröms från samma datum. Utredningens ordförande, Allan Larsson, begärde i skrivelse den 4 februari 1981 sitt entledigande. Larsson entledigades därför från sitt uppdrag som ordförande i utredningen fr. 0. m. den 17 februari 1981 och ersattes av utredningens sekreterare, Berndt Öhman, fr. 0. m. den 9 mars 1981. Werthén entledigades från utredningen fr. o. m. den 7 april 1981 och ersattes av Anders Röttorp från samma datum. Som experter har följande personer varit knutna till utredningen: direktören Karl-Axel Linderoth (fr. 0. m. den 17 juni 1975 t. o. m. den 4 mars 1976), sekreteraren Ingemar Magnusson (fr. o. m. den 21 februari 1975). Magnusson avled den 24 september 1975. Som experter har vidare förordnats direktören Lars Marcus (fr. o. m. den 5 mars 1976 t. o. m. den 13juli 1977), Stadsdirektören Ulf Dahlsten (fr. o. m. den 9 mars 1976 t. o. m. den 31 mars 1980), professorn Sven-Erik Johansson (fr. o. m. den 9 mars 1976), dåvarande direktören Sten Westerberg (fr. o. m. den 24 november 1975 t. o. m. den 21 oktober 1976), dåvarande utredningssekreteraren Monica Ulfhielm (fr. 0. m. den 27 oktober 1976 t. o. m. den 18 oktober 1977), pol. mag. Sven Åke Böök (fr. o. m. den 14 juli 1977) och hovrättsassessorn Per Pettersson (fr. o. m. den 1 september 1980). Ytterligare tre experter förordnades fr. o. m. den 9 mars 1981, nämligen planeringschefen Ulf Jakobsson, fil. dr Nils Lundgren och docenten Hans Tson Söderström. Att såsom experter biträda utredningen har vidare förordnats fil. dr Roland Spånt (fr. o. m. den 1 juli 1976, på halvtid, fr. o. m. den 1 november 1976 t. o. m. den 31 augusti 1980, på heltid), civilekonomen Rolf Eidem (fr. o. m. den 1 april 1977), fil. kand. Anders Kristoffersson (fr. 0. m. den 1 april 1977) och civilekonomerna Stefan Saläng (fr. o. m. den 1 september 1977 t. o. m. den 31 augusti 1979), Ragnar Boman (fr. o. m. den 1 september 1977 t. o. m. den 31 oktober 1980, på halvtid), Lennart Låftman (fr. o. m. den 1 december 1977 t. o. m. den 31 augusti 1980, på halvtid). Som experter i utredningen har vidare förordnats civilekonomerna Hans Edenhammar (fr. o. m. den 1 november 1979) och Per Hörnfeldt (fr. o. m. den 1 september t. 0. m. den 30 november 1980, på halvtid) samt avdelningsdirektören Roland Steen (fr. o. m. den 15 september 1980 t. o. m. den 28 februari 1981). Som bitr. sekreterare förordnades dåvarande avdelningsdirektören Olof Nordell (fr. o. m. den l juni 1975 t. o. m. den 8 maj 1979). Utredningens huvudsekreterare har varit universitetslektorn Berndt Öhman (fr. o. m. den 1 december 1975). Som bitr. sekreterare har vidare fungerat civilekonomen Rolf Skog (fr. o. m. den 7 nov 1978).

Särskilda exportuppdrag har lämnats åt agr. dr Halvdan Åstrand, ekon. dr Lars Bertmar, fil. dr Nils Lundgren, ñl. dr Bengt Rydén och fil. kand. Nils-Henrik Schager. En särskild referensgrupp med utredningens sekreterare och representanter för LO, TCO och SAF har Foljt Schagers arbete. Uppdragen redovisas i särskilda rapporter. Utredningen har avgett remissvar över kapitalmarknadsutredningens betänkande Kapitalmarknaden i svensk ekonomi (SOU 1978:11). Vid sammanträde den 17 september 1975 beslöt utredningen att anta namnet “Löntagarna och företagens kapitaltillväxt. I kommittéberättelsen 1976 (och senare) anges emellertid namnet Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. Utredningen har tidigare avlämnat en studierapport (SOU 1979:8) och ett antal expertrapporter (SOU 1979:9-ll). Utredningen får härmed överlämna sin slutrapport. Ytterligare ett antal expertrapporter- som finns lörtecknade i avsnitt 1.4- kommer att publiceras senare. Utredningens arbete är därmed slutfört. Mot utredningens slutrapport har avgetts tre reservatloner och fem särskilda yttranden.

Stockholm ijuli 1981

Berndt Öhman

Robert Alderin Jan Bröms Per-Olof Edin

Kjell-Olof Feldt Maj-Lis Landberg Bert Levin

Rune Molin Karl-Erik Nilsson Anders Röttorp

Tage Sundkvist Lars Tobisson Erland Waldenström

/RolfSkog

Innehåll

Slutrapportens syfte och uppläggning . 11 1.1 Utredningens direktiv . . . . . . 11 1.2 Utredningens hittillsvarande arbete . 12 1.3 Slutrapportens uppläggning 12 1.4 Expertrapporter 13

Idéurveckling och reformjörslag . 15 2.1 Inledning. . . . . . . 15 2.2 Lönepolitik och löntagarfonder 15 2.2.1 Debatten om solidarisk lönepolitik och stabiliseringspo- Iitik 15 2.2.2 Per Edvin Sköld och debatten om inkomstpolitik 17 2.2.3 Debatten om kapitalbildning och branschfonder 18 2.2.4 Från branschfonder till löntagarfonder 20 2.3 Vinstandelstanken 21

2.4 Ägandespridning . . . . . . . . . . 23

2.5 Några rapporter om löntagarfonder 1976 . 25 2.6 Några rapporter efter 1976 30

Internationell översikt . 35 Västtyskland 35 3.1.1 Sparstimulanser . . . . . 36 3.1.2 Löntagarfondsdebatten . . . . . 38 3.1.3 System for medarbetaraktier m. m. 40 3.2 Frankrike . 40 3.2.1 Vinstdelning 41 3.2.2 Medarbetaraktier . . . . . . . 44 3.2.3 Subventionerad emission till de anställda . 44 3.2.4 Aktiesparlagstiftning 45 3.3 Nederländerna . . . . . . 46 3.3.1 Sparplaner och vinstdelning 46 3.3.2 Löntagarfondsdebatten 48 3.4 Danmark . 51 3.4.1 Debatten om löntagarfonder och ekonomisk demokrati 51 3.4.2 Medarbetaraktier 56 3.5 EG . 56 3.6 USA . . . . . 58 3.7 Sammanfattande kommentar 62

8 Innehåll

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder . 65 4.1 Inledning . . . . . . . . 65

4.2 Åtgärder som ökar sparandet 66

4.2.1 AP-fonden . . . . . . . . . 66 4.2.2 Arbetsmarknadsforsäkringarna . . . . . 68 4.2.2.1 Tilläggspension för privattjänstemän 68 4.2.2.2 Särskild tilläggspension för arbetare . 69

4.2.2.3 Övriga arbetsmarknadsförsäkringar . 70

4.2.2.4 Arbetsmarknadsförsäkringarnas organisation och placeringspolitik . 71 4.2.3 Skattestimulerat hushållssparande . . 72

4.3 Åtgärder för att öka tillgången på riskvilligt kapital 73

4.3.1 Aktiesparfonder . . . . . . . 73 4.3.2 Beskattning av aktieutdelningar . 75 4.3.3 Fjärde AP-fonden 76 4.3.4 Företagskapital . . . . . . . . . . . . . . 76

4.4 Åtgärder för att ge de anställda del i företagens vinster 77

4.5 Åtgärder for att ge de anställda inflytande i företagen 79

4.5.1 Arbetsrättsligt inflytande . . . . . . . . . 79 4.5.1.1 Lagstiftning ang. styrelserepresentation 80 4.5.1.2 Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, FML . . . . . . 81 4.5.1.3 Lagen om anställningsskydd, LA 82 4.5.1.4 Arbetsmiljölagen, AML . . . . . . . . 82 4.5.1.5 Lagen om rnedbestämmande i arbetslivet. MBL 83 4.5.2 Inflytande över vinstavsättningar . . . . . . 85 4.5.3 Inflytande via Fjärde AP-fondens aktieinnehav 86 4.6 Slutsatser . 87

Ekonomisk bakgrund 89 5.1 Allmänna utgångspunkter . . 89 5.2 Stabiliseringspolitiska aspekter . . . . . . . . . 91 5.2.1 Allmänt om 1970-talets konjunkturutveckling 91 5.2.2 Priser, vinster och löner . . . . . . . . 93 5.2.3 Den internationella konkurrenskraften och bytesbalansen . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 5.2.4 Den offentliga sektorns expansion och budgetunderskott 103 5.3 Tillväxtpolitiska aspekter . 106 5.3.1 Produktionsutvecklingen 106 5.3.2 Investeringsutvecklingen 110 5.3.3 Sparandeutvecklingen . . 114 5.3.4 Näringslivets kapitalförsörjning 119 5.4 Fördelningspolitiska aspekter 125 5.4.1 Förmögenhetsfordelningen . 125 5.4.2 lnkomstfördelningen . . . . . . . . 130 5.4.2.1 Den funktionella inkomstfördelningen . 131 5.4.2.2 Den personella inkomstfördelningen 132

Innehåll 9 5.5 Aktieägande och ägarinñytande 134 5.5.1 Allmän bakgrund . . . . 134

5.5.2 Ägarstrukturens utveckling under 1960- och 1970-talen 139

5.5.3 lnstitutionaliseringen av aktieägandet 143 Reservationer . 149 Särskilda yttranden 169 Bilaga 1 Utredningens direktiv (1975-01-30) . 223 Bilaga 2 Utredningens tilläggsdirektiv (1981-03-05) . 227

l Slutrapportens syfte och uppläggning

1.1 Utredningens direktiv

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten tillsattes den 30 januari 1975. Överenskommelse om att utreda frågan om hur löntagarna ska få inflytande och del av förmögenhetstillväxten i företagen träffades på våren 1974 i den s. k. Haga-uppgörelsen om den ekonomiska politiken mellan socialdemokraterna och folkpartiet. I direktiven till utredningen konstateras att löntagarna med allt större styrka kräver reellt inflytande på alla nivåer i företagen. För att nå detta mål måste man gå fram på flera olika vägar. En central linje är löntagarnas inflytande i företagen i deras egenskap av arbetstagare. Det framhålls att en genomgripande förnyelse av arbetsrätten är av särskild betydelse. En annan linje är, enligt direktiven, att ge löntagarna del i kapitalbildningen i företagen så att de på så sätt förvärvar det inflytande som i allmänhet följer med ägande eller kreditgivning. Frågan om andel för löntagarna i företagens kapitalbildning har, framhåller

direktiven, med allt större intresse diskuterats av löntagarnas organisationer.

Löntagarfonder kan emellertid tekniskt utformas på många olika sätt. Det är därför, enligt direktiven, angeläget att frågan blir föremål för närmare utredning. Direktiven anger att utredningen har i uppdrag att kartlägga olika system för löntagarfonder här i landet och utomlands och att redovisa erfarenheter som kan vara av intresse. Utredningen har vidare i uppdrag att konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna ska vara så konstruerade att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad företagsdemokrati. Utredningen har därutöver som en del av sitt uppdrag tagit upp frågan om att förbättra näringslivets kapitalförsörjning. Utredningen ska redovisa ett betänkande som beskriver tänkbara modeller. Enligt direktiven får, efter sedvanlig remissbehandling, ståndpunkt tas till principfrågan om löntagarfonder. Vidare konstateras att det först i en andra etapp kan bli aktuellt att närmare utreda vilka lagstiftningsoch andra åtgärder som krävs från samhällets sida. Utredningen erhöll 1981-03-05 tilläggsdirektiv från regeringen. l dessa konstateras, mot bakgrund av dels den långa tid som förllutit sedan utredningen tillsattes, dels de svårigheter utredningen haft att finna samlande lösningar, att det inte längre är meningsfullt att utredningen inriktar sig

12 Slutrapporterzs syfte och uppläggning

på någon andra etapp i arbetet på det sätt som ursprungligen angivits. Tillläggsdirektiven anger att utredningen bör inrikta sitt arbete på att skyndsamt sammanställa framtaget material samt färdigställa betänkandet. Utredningen bör vidare inrikta sig på att avsluta sitt arbete före den l juni år 1981.

1.2 Utredningens hittillsvarande arbete

Utredningen har i enlighet med direktiven företagit en kartläggning av den internationella och inhemska debatten om fonder och av åtgärder som på olika håll vidtagits inom det område som utredningen har att behandla. Utredningen har vidare satt i gång ett stort antal expertstudier av delfrågor, där bakgrunden till fondfrågan belyses och där alternativa utformningar av fonder analyseras. Detta arbete har kompletterats med expertföredragningar inför utredningen. En del av experternas arbete har redovisats i offentliga utredningar, publicerade under år 1979 enligt Följande: l. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling, av fil. dr Roland Spånt (SOU 1979:9) 2. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion, av civilekonomerna Ragnar Boman och Lennart Låftman (SOU 1979:9) 3. Internationella koncerner och löntagarfonder. av ñl. dr Nils Lundgren (SOU 1979:9) 4. Löner, lönsamhet och Soliditet i svenska industriföretag, av ekon. dr Lars Benmar m. ll. (SOU 1979:10) 5. Vinstbegreppet, av civilekonom Stefan Saläng (SOU 1979:10) 6. Den lokala lönebildningen och företagens vinster - en preliminär analys, av fil. kand. Nils-Henrik Schager (SOU 1979:10) - 7. Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet, av agr. dr Halvdan Åstrand (SOU iä/9:11). Utöver dessa expertrapporter - och delvis på grundval av dem - har en med titeln —studierapport publicerats Löntagarfonder bakgrund, problem och möjligheter (SOU 1979:8), av Berndt Öhman. Den innehåller en historisk

och internationell bakgrund, en genomgång av målen för löntagarfonder

samt en analys av principerna för utformningen av löntagarfonder. Ytterligare ett antal expertstudier har genomförts som underlag till föreliggande betänkande. Dessa kommer att publiceras under år 1981, se avsnitt 1.4.

1.3 Slutrapportens uppläggning

Utredningen är väl medveten om att det finns flera olika åtgärder, vid sidan av ett löntagarfondssystem, som kan medverka till att nå de mål, som har angivits i direktiven. Det ska därför understrykas att det inte är utredningens uppgift att utreda alla de åtgärder, som är möjliga eller önskvärda för att uppnå dessa mål. Utredningens uppgift är att visa hur ett system med lön-

, sou 19g1;44 Slutrapportens syfte och uppläggning 13 i l l

l tagarfonder kan utformas, så att det medverkar till att de angivna målen

kan uppnås. Slutrapporten ger i kapitel 2 en beskrivning av de reformsträvanden som ledde fram till beslutet att tillsätta utredningen samt av de Förslag till olika fondsystem som under 1970-talet lagts fram av partier och organisationer och den debatt som följt på dessa förslag. I kapitel 3 ges en internationell översikt över motsvarande reformsträvanden i vissa andra länder. Kapitel 4 behandlar vissa redan vidtagna åtgärder inom den ekonomiska politiken som ansluter till direktivens mål - det gäller kollektivt försäkringssparande, skattestimulerat löntagarsparande, vinstavsättningsåtgärder, m. m. Den ekonomiska bakgrunden till dagens diskussion om olika fondsystem behandlas i kapitel 5. I kapitlet behandlas 1970-talets ekonomiska problem och några av de problem som väntas möta under 1980- och 1990-talen. Utredningen avsåg enligt sin ursprungliga arbetsplan att i ett sjätte kapitel diskutera principerna för olika fondsystem vad avser systemens finansiering, organisation, placeringspolitik och samhällsekonomiska verkningar. Utredningen har på grund av starkt delade meningar om utformningen av detta kapitel beslutat att inte framlägga något sjätte kapitel av slutrapporten. Utredningen presenterar av samma skäl inte heller några modeller för löntagarfonder.

1.4 Expertrapporter

Utredningen avser att under år 1981 publicera Följande expertrapporter i SOU-serien: l. Löntagarfonders finansiering och incidens, av fil. dr Anders Kristoffersson (denna rapport utgör Kristofferssons doktorsavhandling i nationalekonomi). 2. Löntagarfonders aktieköp via börsen - problem och möjligheter, av civilekonom Lennart Låftman. 3. Röstvärdesdifferenser i svenska börsbolag, av civilekonom Rolf Skog. 4. Tillskott av nytt riskkapital från löntagarfonder, av civilekonom Per Hörnfeldt. 5. Aktieägandets struktur i företagen, av fil. dr Roland Spånt och civilekonom Ragnar Boman. 6. Sambandet mellan lokal lönebildning, arbetskraftsrekrytering och lönsamhet i svenska industriföretag, av fil. kand. Nils-Henrik Schager. 7. Vinstbegreppet och skattefrågor i samband med fonder, av civilekonom Hans Edenhammar. 8. Solidarisk lönepolitik och löntagarfonder, av Berndt Öhman. Beräknas publiceras vid årsskifter 1981-1982. 9. Löntagarfonder och kapitalmarknaden, av civilekonom Rolf Eidem. Beräknas publiceras vid årsskiftet 1981-1982.

2 Idéutveckling och reformförslag

2.1 Inledning

Debatten om löntagarna och kapitaltillväxten går tillbaka på flera olika idétraditioner. En av dessa är de liberala idéerna om vinstdelning i det enskilda mellan arbetsgivare och företaget i syfte att skapa ökad intressegemenskap anställda. En annan idétradition är de företagsdemokratiska strävandena, alltifrån utredningen om industriell demokrati i början av 1920-talet; företagsnämndsavtalet i mitten av 1940-talet och 1970-talets arbetsrättsreforär den fackliga debatten om branschfonder, för mer. En tredje idétradition vilka såväl företagsdemokratiska som lönepolitiska och samhällsekonomiska skäl har angivits. Parallellt med denna debatt har en diskussion förts om en spridning av ägandet av aktier och andra former av förmögenheter. En sådan spridning av konservativa och krist-demokratiska partier i har förespråkats särskilt bl. a. Västtyskland, England och Sverige. Detta kapitel inleds med en översikt över den fackliga debatten om solidarisk lönepolitik, kapitalbildning och branschfonder. Det ger också översikter över vinstandelstanken och idéerna om aktiespridning. Sedan utredningen tillsattes år 1975 har en tidvis intensiv debatt om lönoch andra former för sparande och kapitalbildning förts. De tagarfonder viktigaste inläggen i form av program och rapporter kommer att presenteras i det följande.

l Den solidariska lönepolitiken har behandlats i flera

2.2 Lönepolitik och löntagarfonder arbeten. bl. a. J. Ullenhag,

Den solidariska lönepolitiken i Sverige - debatt och 2.2.1 Debatten om solidarisk lönepolitik och stabiliseringspolitik verklighet (1970), R. Meidner, Samordning och Den tidiga fackföreningsrörelsen hade av naturliga skäl inte något mer utsolidarisk lönepolitik vecklat lönepolitiskt program. Tanken på en samordnad, solidarisk löne- (1974), A. Hadenius, väcktes först vid 1936 års LO-kongress i en motion från Metallinpolitik Facklig organisationsutdustriarbetareförbundet. Vid 1941 års LO-kongress skedde genom stadge- veckling. En studie av en förstärkning av LO:s ställning vilket medförde att LO fick Landsorganisationen i ändringar vilket Sverige (1976) och E. större inflytande över de lönepolitiska stridsmedlen,‘ möjliggjorde Åsard, LO och löntagaren sådan samordning. fondsfrågan. En studie i Med en solidarisk avsågs både en allmän löneutjämning och lönepolitik facklig politik och strategi mellan olika företag och branscher. En sådan (1978). s. 51 fl. en utjämning av löneskillnader

16 Idéutveckling och reformförslag

utjämning kunde uppnås genom en strukturomvandling, där skillnaderna mellan olika företags och näringars bärkraft minskade. l debatten framfördes tvivel på lönepolitikens möjligheter att lösa problemet. Man påpekade också svårigheten att överföra ett löneutrymme, som vissa grupper genom återhållsamhet avstod från, till andra löntagargrupper. Under 1940-talet förbättrades sysselsättningslägetjämfört med 1930-talet, vilket möjliggjorde en inte obetydlig löne- och inkomstutjämning. l slutet av 1940-talet drabbades den svenska ekonomin emellertid av besvärande stabiliseringsproblem, internt i form av inflation, externt i form av bytesbalansproblem. Under åren 1949 och 1950 rådde lönestopp och år 1949 genomfördes en devalvering av kronan på närmare 30 procent. Den internationella konjunkturen tog fart ungefär samtidigt genom Koreakriget. Den kombination av ökad efterfrågan och dämpade lönekostnader som därvid uppstod ledde till en mycket stark högkonjunktur i Sverige. Vinsterna steg kraftigt, särskilt inom skogsindustrin. Regeringen försökte som ett led i stabiliseringspolitiken ingripa med vissa tillfälliga åtgärder mot skogsindustrins vinster (insättning på spärrkonto, höjda prisutjämningsavgifter), men så snart lönestoppet upphörde steg såväl löner som priser åter snabbt; enbart under år 1951 steg priserna med drygt 15 procent. Mot bakgrund av de stabiliseringspolitiska problemen fördes i slutet av 1940-talet en intensiv facklig debatt om lönepolitiken. I denna debatt diskuterades både innebörden av en solidarisk lönepolitik och utformningen av en statlig stabiliseringspolitik. Dessa frågor behandlades också ingående i betänkandet Fac/çförenirzgsrörelsen och denfulla sysselsättningen som lades fram till 1951 års LO-kongress. I detta LO-betänkande läggs ansvaret för den samhällsekonomiska balansen på staten. Denna ska föra en hård ekonomisk politik, som håller efterfrågan inom ramen för de tillgängliga resurserna. bönepolitiken ska utformas så att den passar in i detta stabiliseringspolitiska program. l betänkandet sägs uttryckligen att fackföreningsrörelsen är beredd att ta ansvar för att “penninglöneutvecklingen i stort sett överensstämmer med produktivitetsutvecklingen”. En förutsättning for en sådan lönepolitik är, enligt betänkandet, att samhällsekonomin är i balans. En annan förutsättning är att företagens vinster hålls på en låg nivå. Ett högt vinstläge antas driva upp lönerna oavsett avtalens innehåll. Det gäller därför att genom en målmedveten löne-, finansoch penningpolitik undanröja de alltför stora vinstutsikterna för företagen. Den anförda normen för lönepolitiken - i takt med produklönestegringar tivitetsutvecklingen - förespråkas därför bara ”sedan företagsvinsternas andel av nationalinkomsten pressats ned så långt som det är möjligt och över huvud taget förenligt med full sysselsättning“. En tredje förutsättning för en sådan återhållsam lönepolitik är en rättvis lönestruktur. En sådan lönestruktur är enligt betänkandet lika lön för lika eller likartat arbete - oberoende av företagets bärkraft och av den anställdes l Under efterkrigstiden kön - med löneskillnader som motiveras av arbetets art och krav. En metod har löneandelen ökat att åstadkomma en sådan lönestruktur är en systematisk arbetsvärdering. kraftigt. Orsaken till detta Den solidariska lönepolitiken leder till problem i de lågproduktiva föär dock i första hand andra retagen, som får svårigheter att klara lönenivån. Där innebar LO-program met faktorer än lönepolitiken. Se vidare avsnitt 5.4.2. i korthet att företagen måste rationalisera eller dö. För att klara sysselsätt-

Idéutveckling och reformflirslag 17

ningen utvecklades som komplement till lönepolitiken ett program för en aktiv arbetsmarknadspolitik. I de högproduktiva företagen uppstår stora vinster. Detta ansågs dock inte motivera någon ändrad norm för lönepolitiken. I ett läge med en allmänt pressad vinstnivå syntes nämligen vinster över genomsnittet vara ett ringa problem. Vinster behövdes för expansionens skull. Vad som sedermera har kallats för övervinstproblemet togs emellertid upp i en motion till 1951 års LO-kongress från kommunalarbetarnai Västervik. Motionen föreslår, “en industriernas och fackföreningsrörelsens löneutjämningsfond”. Arbetarna bör, enligt motionen, anpassa sina lönekrav efter industrins bärkraft men ta ut en del i form av avsättning till en löneutjämningsfond. Ur denna fond ska bidrag lämnas till mindre bärkraftiga industrier och företag. På så sätt blir en solidarisk lönepolitik möjlig att föra. Förslaget innebär en form av övervinstdelning, men det är inte en vanlig vinstdelning utan en slags “clearing” mellan företagen. Förslaget anknyter till tidigare idéer inom fackföreningsrörelsen beträffande transfereringsproblemet, men för forsta gången föreslås nu att denna clearing sker via någon slags fond.

2.2.2 Per Edvin Sköld och debatten om inkomsrpolirik

Per Edvin Sköld, finansminister 1949-1955, ställde sig ganska kallsinnig till LOzs stabiliseringsprogram. Han misstrodde LO:s förmåga att visa återhållsamhet i löneförhandlingarna. De ökade fackliga lönekraven under den högkonjunktur som utvecklades från början av år 1954 stärkte hans misstro. 1 finansplanen 1955 uppmanades löntagarorganisationerna i bestämda ordalag att ta sin del av ansvaret för samhällsekonomins jämvikt. Axel Strand, LO:s dåvarande ordförande, vände sig i ett uppmärksammat anförande i riksdagens remissdebatt mot Skölds krav på en återhållsam lönepolitik. Sköld återkom då under våren 1955 med ett förslag till obligatoriskt individuellt sparande för att suga upp köpkraft men fick inte gehör för sitt förslag. 1 stället genomfördes under åren 1955 och 1956 en premiering av personligt sparande, en åtgärd som Sköld själv fann föga ändamålsenlig. Sköld återkom 1956 till problemen i en artikelserie och i skriften Sparande och medihflytande, 1957.‘ Han utgår där från att lönekraven tenderar att bli “alltför” stora. Sköld ställde frågan om staten kan dra in den del av löneökningen som bedöms vara alltför stor. I den föregående diskussionen hade man tänkt sig att en sådan reducering skulle ske efter avtalen, genom

konsumtionsbeskattning eller obligatoriskt sparande.

Dessa metoder hade emellertid inte accepterats av regering och riksdag. Sköld kom därför i sin skrift med ett nytt förslag. En viss del av löneökningen skulle kvarstå som företagssparande. Varje anställd skulle bli ägare till sin andel men beloppet skulle bindas för viss tid. På andelarna utgår ränta. Förslaget kallas ”ett de anställdas kollektiva företagssparande” men ägandet är individuellt, det är genomförandet som (genom anknytning till kollek- ‘ En presentation av sker i kollektiva former. Skölds idéer finns i Björn tivavtalen) Detta ägande ger också de anställda von Sydow, Löntagarfoninflytande i företagen. der 1957-1977 och Per Sköld utvecklar bara delvis förslagets praktiska utformning. Han tänker Edvin Sköld, Tiden 1977. sig att löntagarorganisationerna ska skapa organ för medelsförvaltningen nr 9.

18 Idéutveckling och reformförslag

och att medlen ska gå till investeringar, t. ex. genom köp av aktier eller obligationer. Genom att på detta sätt öka sparandet och göra kapitalbildningen mera acceptabel - både vad gäller ägandet och inflytandet — kunde fackföreningsrörelsen förväntas ta sin del av ansvaret för penningvärdet. Arbetsmarknadens frihet kunde bevaras och staten behövde inte ingripa med någon form av inkomstpolitik. Skölds förslag var avsett att lösa ett stabiliseringspolitiskt problem, dvs. att förena en full sysselsättning med ett stabilt penningvärde. Förslaget om ökat sparande utgjorde emellertid också ett program för ökad produktion. Förslaget hade också två viktiga bieffekter - det skulle ge löntagarna inflytande i företagen och trygga framstegstakten. Det bör observeras att Sköld inte föreslog en statlig inkomstpolitik utan ett program i stället för inkomstpolitik. Detta program hade inga likheter med de lösningar på transfereringsproblemet som tidigare berörts. Det hade inget inslag av vinstdelning, inte heller något inslag av ökad tolerans mot vinster. Problemet gällde inte outtagna övervinster utan behovet av en allmän återhållsamhet - en återhållsamhet som Sköld (i syfte att begränsa konsumtionen) förvandlade till att gälla inte det totala löneuttaget utan den kontant uttagna lönen. Det gällde inte en tolerans mot ökade vinster utan en tolerans mot ökade investeringar.

2.2.3 Debatten om kapitalbildning och branschfonder

Inför LO-kongressen 1961 avlämnades en rapport författad av LO:s ekonomer med titeln Samordnad näringspolirik. Rapporten innehåller ett ekonomisk-politiskt program för ökad produktivitet i näringslivet. Programmet bygger på tankar från 1951 års LO-betänkande och utvecklar tidigare tankar på s. k. branschråd. Rapporten föreslår att branschrationaliseringsfonder inrättas. Sådana fonder bör enligt rapporten kunna förena såväl en önskan om kapitalbildning utan förmögenhetstillväxt för enskilda som behovet av en branschvis bedriven aktiv strukturpolitik”. Fondernas finansiering skulle bli en fråga i Den solidariska lönepolitiken försätter löntagarna i löneförhandlingarna. bärkraftiga företag och branscher ofta i det läget, att de tvingas avstå från en annars möjlig lönehöjning.” Hellre än att löntagarna tar ut detta löneutrymme borde företagarna acceptera fonder för att ”bevara vinstmedel åt branschen” samtidigt som löntagarna undgår ”den solidariska lönepolitikens konsekvenser för förmögenhetsutvecklingen”. Finansieringen synes således inte bara drabba lönerna utan åtminstone delvis även vinsterna. Därmed kan branschfonderna också sägas utgöra komplement till den solidariska lönepolitiken. Det väsentliga argumentet för branschfonder är emellertid näringspolitiskt. Fonderna ska användas för rationaliseringar - ”forskning, marknadskonsultverksamhet” m. m. - och investeringar - ”finanundersökningar, siering av expansiva företag, temporärt stöd till företag, som på längre sikt bedöms vara livskraftiga, eller avveckling av icke lönsamma företag”. Rapdärvid uttryckligen till tidigare idéer om branschråd och porten anknyter till Skölds idéer om företagssparande, men inte till tidigare tankar om någon form av överföring av ”övervinstema”.

sou |9s1;44 Idéutveckling och reformfiirslag 19

1 LO-rapporten framhålls att “höga vinster utgör ett starkt oroselement i lönebildningsprocessen. Påfrestningarna på den solidariska lönepolitiken blir övermäktiga, och resultatet blir löneglidningar, kompensationskrav och snedvridningar av lönerelationerna”, skriver författarna till Samordnad naringspolirik och tillägger: ”Tillväxten av nationalförmögenheten tillfaller via denna (självfinansiering) i största utsträckning företagens ägare.” För både Sköld och Samordnad näringspolirik är således grundproblemet att finna fördelningspolitiskt acceptabla former för kapitalbildningen. Förslagen från både Sköld och Samordnad nziringspolirik kan tillämpas både på stabiliserings- och tillväxtpolitiken. För båda förslagen gäller också att varken stabiliseringseller tillväxtaspekten dominerar “till varje pris“; det gäller i stället att förena dessa båda strävanden med en rättvis fördelning. En invändning mot sådana fonder är att de leder till ”en otillbörlig favorisering av branschens särintressen”. Det problemet löses enligt rapporten genom flerpartsrepresentation och genom en central fond med mer allmänna uppgifter än branschfondernas. Samordnad näringspolilik förelades inte LO-kongressen 1961 för något formellt ställningstagande. Den föranledde emellertid ändå en viss debatt, där man gjorde invändningar mot den föreslagna uppläggningen av fonderna. Man ifrågasatte framför allt tanken på att förhandlingsvägen tillföra fonderna de nödvändiga medlen. Ungefär samtidigt med Samordnad näringspolitik publicerades stabiliseringsutredningens slutbetänkande, Mål och medel i stabiliseringspolitiken (SOU 1961:42), vars grundsyn väl överensstämmer med LO-betänkandena från 1951 och 1961. I detta betänkande förespråkas en solidarisk lönepolitik, baserad på en utvecklad arbetsvärdering med lika lön för lika arbete. En sådan lönepolitik ställs i motsats till såväl status quo som en ”enkel strävan efter utjämning av alla olikheter oavsett orsak” och ”bärkraftslinjen”. Skillnader i produktivitetsutveckling skapar emellertid problem genom att vinsterna blir höga i branscher med snabb produktivitetsutveckling (det borde snarare stå med hög produktivitetsnivå). Utredningen anger åtgärder för ökad konkurrens och prisövervakning som en lösning på problemet. En annan lösning är att produktivitetsökningar över genomsnittet måste komma till uttryck i prissänkningar. Stabiliseringsutredningen finner emellertid problemet vid nuvarande förhållanden till viss del vara olösligt”. Den solidariska lönepolitiken analyseras ingående i stabiliseringsutredningens betänkande. Det visar också tydligt på de fördelningspolitiska komplikationerna i de högproduktiva företagen, dock utan att aktualisera tanken på fonder. 1960-talet var en period av snabb ekonomisk tillväxt men också av snabb strukturomvandling och snabb urbanisering. Denna utveckling skapade problem som studerades i en rapport till LO-kongressen 1966, Fack/öreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen. Rapporten anknyter i ett kapitel om inkomst- och förmögenhetsfördelningen till branschfondsidéerna i Samordnad näringspolitik. Problemet är ”dilemmat mellan å ena sidan kravet på stigande kapitalbildning och å andra sidan önskemålet om en jämnare inkomst- och för» mögenhetsstruktur”. Som lösning på dilemmat förordar rapporten ”kollektiv kapitalbildning genom beskattning och fondavgifter”. Man tänker då i första

20 och reformförslag Idéurveckling

hand på AP-fonden. Som komplement kan man emellertid också tänka sig ”metoder att kollektivavtalsvägen öka sparandet och samtidigt ge lön- - dvs. branschfonder, tagarna ett visst ekonomiskt medinflytande Fonderna skulle förvaltas av arbetsmarknadens parter med en icke-partsbunden person som ordförande. Pengarna skulle användas För att underlåta företagens och arbetskraftens anpassning till ändrade tekniska Förhållanden, inlösen av orationella företag i samband med nedläggningar och fusioner, eventuellt också for normala investeringar i näringslivet. De anförda motiven är väsentligen två: att underlätta en ökad kapitalbildning och att finna fordelningspolitiskt acceptabla former for denna kapitalbildning. diskuterades inte på LO-kongressen 1966. Frågan om branschfonder

2.2.4 Från branschfonder till Iönragarfonder

till 1971 års LO-kongress betonas I den lönepolitiska rapporten Lönepolitik starkare än tidigare. Målet För löntagarna är att öka Fordelningsaspekterna löneandelen av produktionsresultatet. Detta kan i enskilda branscher och företag vara svårt att förena med riktpunkten att arbete av visst slag ska betalas lika oberoende av arbetsgivarens Iönebetalningsformåga. Problemet är alltså den splittrade lönsamhetsbilden. Vinstmöjligheterna är i vissa Föden solidariska lönepolitiken - såvida man retag så stora att de försvårar inte vidtar “vinstkorrigerande åtgärder. Sådana åtgärder avser “övervinster” i betydelsen vinster över genomsnittet. En indragning av övervinsterna utgör ett komplement till en solidarisk lönepolitik, som kräver en lönestruktur oberoende av företagens lönsamhet. En sådan indragning får dock, enligt rapporten, inte helt likställa” vinsterna med hänsyn till ”dynamiken i näringslivet”. Vinstreduktionen kan ske i form av progressiv vinstbeskattning, avsättning till investerings- eller branschfonder eller genom att avskrivningsregföreslår en utredning om företagsbeskattning där lerna ändras. Rapporten även frågan om branschfonder behandlas. Till LO-kongressen 1971 framlades också några motioner av speciellt intresse för diskussionen om fonder. Flera motioneflpekar på det Fordelningspolitiska problemet att den solidariska lönepolitiken gynnar ägarna till högproduktiva företag. I motionerna föreslås en progressiv Företagsbeskattning för att ta del av övervinsterna i dessa företag. En motion aktualiserar också branschfondsidén. Bland motiven antyds ökat inflytande för löntagarna och en kapitalförsörjning i Fördelningspolitiskt mer acceptabla former. Metallindustriarbetareförbundet lade fram en egen motionz, i vilken framhålls behovet av ökade industriinvesteringar för att åstadkomma höjda reoch fler arbetstillfällen. Motionen kritiserar den allöner, bättre arbetsmiljöer rådande förmögenhetsbildningen och maktkoncentrationen. “Industrins inhar i hög grad finansierats med hjälp av foretagsvinster. Det vesteringar har inneburit en fortsatt Förmögenhetskoncentration till traditionella ägaregrupper.” Motionen pekar här på AP-fonderna. som borde ha större frihet och olika att placera pengar i aktier. Den pekar också på branschfondsiden fondförslag, som utarbetats i Danmark och Västtyskland. Det måste vara Motion nr 318. 331. 332. ”hur man kan åstadkomma ökade resurser för inangeläget att undersöka 2Motion nr 305. vesteringar, utan att detta får negativa effekter för Förmögenhetsfordelning-

ldéutveckling och reformjörslag 21

en”. Motionen föreslår en utredning ”om — och på vilket sätt - fackföreningsrörelsen skall engagera sig för kollektiv kapitalbildning, som ger löntagarna ökat inflytande över näringslivets utbyggnad. 1 landssekretariatets utlåtande över motionerna sägs att frågan om att inrätta branschfonder av kapitalförsörjningsskäl inte längre är lika angelägen, bla. med hänsyn till AP-fondens tillkomst och oväntat kraftiga tillväxt. Vad gäller inflytandet i företagen bör detta i huvudsak grundas på de anställdas arbetsinsatser som sådana och inte vara beroende av deras eventuella sparande. Ett löntagarinflytande grundat även på kapitalinsatser i företagen behöver dock inte uteslutas. Landssekretariatet anser emellertid att förslaget om att inrätta branschfonder eller fonder i andra former för kapitalbildning genom löntagarnas sparande har så betydande intressen att det bör bli föremål for utredning. I utredningsuppdraget ingick ”frågan om beskattning och avsättning av vinstmedel i investeringssyfte för formögenhets- och konjunkturutjämning”. Kongressen biföll utlåtandet. Som framgått fanns det vid 1971 års LO-kongress ett flertal motiv for reformer av detta slag. Det genomgående motivet kan sägas vara att finna fördelningspolitiskt acceptabla former för kapitalbildningen, vilka skulle

kunna underlätta både tillväxt- och stabiliseringspolitiken. När den soli-

dariska lönepolitiken framförs som motiv är det följderna av en rationell lönestruktur, oberoende av bärkraften, som avses och som motiverar en övervinstdelning. Så uppfattas också problemet i ett par skrifter från Metall år 1973.1 Den fackliga debatten om branschfonder o. dyl. ingår i ett bredare fackligt Metalls handlingsprooch ekonomisk-politiskt program, där arbetsmarknadspolitik och solidarisk gram och Rapport om lönepolitik spelar en central roll. Detta program har kritiserats av flera eko- facklig inkomstpolitik nomer. Erik Lundberg har kritiserat programmets politiska karaktär - det ( 1973). hans uppfattning 2 E. Lundberg. Konjunkgav enligt staten en alltför stark roll. Karl-Olof Faxén, chefsekonom på SAF, och Bent Hansen har bl. a. hävdat att lönedifferenser turer och ekonomisk bör användas for att skapa en flexibel arbetsmarknad. Hansen har också politik (1953). K-O Faxén. framhållit riskerna för att den solidariska Avtalssystemet och lönepolitiken skulle skapa arbetslönebildningen. Skandilöshet, en tanke som senare utvecklats av Anders Östlind? naviska bankens kvartals- Näringslivet har hävdat att den solidariska lönepolitiken inte minskar skrift 1961. nr l. B. löneandelen i ekonomin, men däremot ökar vinstspridningen. Näringslivet Hansen. Löner och priser, Nationalekonomiska menar att den ökade vinstspridning som kan följa av den solidariska löföreningens förhandlingar nepolitiken är en gynnsam och nödvändig effekt inom ramen för det eko- 1961, nr 4. A. Östlind, nomiska system, varav denna lönepolitik utgör en beståndsdel. Den utgör Arbetsmarknadspolitik tillsammans med en rörlig arbetsmarknad en förutsättning för full syssel- och Iöneutjämning åren sättning och ekonomisk tillväxt. Från näringslivets sida hävdar man också 1964-1974 (1975). att höga vinster inte verkar störande på lönebildningen. Man har därför 3 Avsnittet bygger bl. a. på avvisat obligatorisk vinstdelning. Cars H.C., Koncentrations- och fordelningsproblem inom marknadsekonomin (l975),s. 126 2.3 Vinstandelstanken3 11.. Åsard E., LO och löntagarfondsfrågan. En Den liberala vinstandelstanken utvecklades både teoretiskt och praktiskt studie i facklig politik och redan på 1800-talet. Motiven är både fördelningspolitiska - det är skäligt strategi (1978), s. 14 ff. och - Wredén Å.. Kapital till de att löntagarna får en del av vinsten - och foretagspolitiska genom vinstanställda? En studie av delning uppnås ökad gemenskap i företaget och större arbetsmotivation, vinstdelning och löntagarvilket på olika sätt kan bidra till ökad produktivitet. fonder (1976).

22 Idéurveckling och reformförslag

‘= Den teoretiska grunden för vinstdelning utvecklades av nationalekonomer i som J.S. Mill, A. Marshall och von Thünen. Utgångspunkten var att det överskott (vinsten), som återstod sedan arbetarna fått sin lön och kapitalägarna en skälig ränta på sitt kapital, borde delas mellan de anställda och kapitalägarna. Delningen avsåg vad vi kan kalla övervinster - vinster över en viss nivå (som motsvarar den skäliga ersättningen till kapitalägarna). lnom politiken forespråkades sådana idéer av både liberala och konservativa partier. En första vinstdelningsdebatt uppstod i Sverige på 1890-talet, då vinstdelning förespråkades av bl. a. Johan Leffler i en bok om löneformer och vinstandelssystem (1893). Tanken framfördes i riksdagen av friherre Klinchowström år 1892. Efter andra världskriget återupplivades vinstandelsfrågan av främst folkpartiet. l en motion från år 1949 föreslås en utredning av olika system av meddelägarskap och vinstandelssystem” i produktionsstimulerande syfte. l motioner från 1952 och 1956 föreslås en utredning för att bl. a. “stimulera tillämpningen av vinstandelssystem” och ”underlätta tillkomsten av investeringsbolag” för mindre inkomsttagares sparande. Motiven är både att allmänt stimulera företagsamheten och att öka kapitalbildningen i näringslivet. Arbetsmarknadens parter avstyrkte förslagen i sina remisser. De ansåg — i enlighet med Saltsjöbadsavtalets anda - att det gällde en avtalsfråga, där en statlig utredning inte var påkallad. Motionerna avslogs i riksdagen. Inte bara socialdemokraterna utan även högerpartiet och bondeforbundet röstade mot förslagen. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet aktualiserades frågan åter i riksdagen i ett flertal motioner, framför allt från folkpartiet. Partiet begärde en utredning om “metoder att ge löntagarna del i ett långsiktigt företagssparande”. Avsikten var att öka företagssparandet, men i former som gör även de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen, vilket kan ske genom uppskjuten andel i vinst. Vinstandelarna spärras alltså under viss tid, vilket kan betraktas som ett obligatoriskt sparande. De spärrade andelarna kan också få formen av delägande (aktier) och därmed ge underlag för ett inflytande. l ett par folkpartistiska partimotioner aktualiserades också tanken på helt löntagarägda företag. Vid 1974 års riksdag presenterade folkpartiet en motion om lagstadgad rätt för löntagarna till andel i företagens kapitaltillväxt”. Motionen anger två modeller: vinstandelssystem och löntagarsparande. Målen är en jämnare förmögenhetsspridning, förskjutning av makten från traditionella ägarintressen och motverkande av statlig och enskild maktkoncentration inom den svenska ekonomin. Motionen har principiellt intresse framför allt därigenom att den traditionella, foretagsbundna vinstandelslinjen överges. i stället skisseras ”ett decentraliserat system av fonder med betydande frihet för löntagarna att välja mellan olika fonder”. Motionen föreslår en utredning, där systemets omfattning och effekter på bl. a. lönebildning och inflationsutveckling behandlas. Hänsynen till den solidariska lönepolitiken är ett av huvudskälen till att folkpartiet här förespråkar ett övergripande fondsystem. LO avvisade helt motionen med motiveringen att statsmakterna inte bör ingripa i vad som är en naturlig fråga för förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna. Ovriga remissinstanser var mindre avvisande än tidigare och

Idéutveckling och reformförslag 23

uttalade intresse för frågan - TCO för vinstdelningen, SAF, SACO och Sveriges lndustriförbund för lönsparandet. Riksdagen avslog motionen. Folkpartiet tog åter upp frågan i Hagaöverläggningen om den ekonomiska politiken i maj 1974, där socialdemokraterna och folkpartiet enades om att tillsätta en utredning. Direktiven till utredningen om löntagarna och kapitalbildningen utarbetades av regeringen efter samråd med folkpartiet och utredningen tillsattes formellt i januari 1975. Den traditionella vinstandelsmodellen hade tidigare inte mött något större intresse utanför folkpartiet. Centern och moderaterna var dock vid denna tid inte längre lika avvisande till vinstandelstanken. Båda partierna framlade i riksdagen motioner, där man med olika metoder vill skapa en fördjupad foretagsdemokrati och en ökad gemenskap i företagen. Detta kräver, enligt motionerna, att de anställda har ett delägande i företaget, vilket kan uppnås genom ett löntagarsparande. I moderata motioner framförs även tanken på vinstdelning. En arbetsgrupp inom partiet redovisade däremot år 1975 en mera återhållsam inställning till vinstandelssystem. Partistyrelsen ansåg emellertid att frågan borde utredas och partiet begärde i motioner 1975 och 1976 tilläggsdirektiv till den statliga utredningen om löntagarfonder. 1 dessa motioner krävs att utredningen även prövar ”olika former av individuella vinstandelssystem”. Motionerna lämnades utan bifall av riksdagen. De fackliga organisationerna har varit principiellt avvisande till företagsbundna system. SAF har länge varit direkt motståndare till vinstandelssystem. Endast några få sådana system har införts i Sverige, framför allt i en del mindre företag och i flera affársbanker (se avsnitt 4.4.1). Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS) har i ett par skrifter ägnat Redan år 1952 publicerades en skrift av T. Skytt och frågan sitt intresse. S. Åsbrink med titeln Vinsrdelning och vinstandelssystem. Studien var en tek-

nisk genomgång av vinstandelssystemens konstruktion och mål samt en

redovisning av några svenska exempel på vinstdelning. I en skrift från SAF av L. Norén och T. Trollborg, Vinstdelning och vinsIandelssystem (1965, görs en kartläggning av vinstdelningsföretag i Sverige. Enligt undersökningen fanns vid mitten av 1960-talet ett mycket litet antal vinstdelningssystem i Sverige. Det intresse som funnits i början av 1950-talet för frågan hade också minskat. En viktig förklaring var arbetsmarknadsorganisationernas negativa inställning. Skriften rekommenderade dock fortsatta experiment med vinstdelning”. Ett förslag till vinstdelning har också i SNS skriftserie av Ulf Laurin (1975, nr 1). presenterats l Detta avsnitt bygger En mer omfattande studie av vinstdelning och löntagarfonder publicerades bl. a. på Leif Lewin, år 1976 med Åke Wredén som huvudförfattare, Kapital till de anställda? Planhushållningsdebatten av olika vinstandelssystem men inte något (1967). s. 388 ff. och 447 ff. Boken innehöll en kartläggning Frågan om ägandespridforslag. ning behandlas ingående i en samnordisk rapport med titeln Ägandesprid-

2.4 Ägandespridningl ning och egenkapitalför-

sörjning i mindre och och krist- medelstora företag - en Idéerna om aktiespridning har främst förespråkats av konservativa inventering av inställning demokratiska partier i bl. a. Västtyskland och England. De introducerades och intresse i de nordiska i Sverige under beteckningen ”en egendomsägande demokrati” av Jarl Hjal- länderna. NU A 1979:22, marsson, när han 1950 valdes till högerpartiets ledare. Partiet (numera mo- band 4.

24 Idéurveckling och reform/örslag

derata samlingspartiet) har sedan dess hållit fast vid tanken på en spridning av det personliga ägandet, främst av bostäder och aktier. Det har skett i motioner i riksdagen och i politiska broschyrer. Idéerna utvecklades i partiprogrammet 1972. Även centern och folkpartiet arbetar för en ägandespridning. Näringslivet förespråkar likaledes en spridning av ägandet. Att åstadkomma en breddning av aktieägandet är ett av huvudmålen i den Waldenströmska rapporten, som lades fram 1976 av en arbetsgrupp inom SAF och lndustriforbundet (jfr s. 27 l) En spridning av ägandet kan göras på olika sätt. Två viktiga principer är vägledande for dessa idéer om ägandespridning såsom de har framförts av moderata samlingspartiet.

l. Man bör inte ensidigt satsa på kollektiv kapitalbildning utan främst på ett enskilt ägande. 2. Man bör eftersträva en spridning av aktieägandet, dvs. en jämnare ägandefordelning, så att man får en maktspridning och en decentralisering av beslutsfattandet.

Den forsta punkten riktar sig mot statlig kapitalbildning. Den andra punkten riktar sig mot privat ägandekoncentration. Med ett ökar och spritt enskilt ägande menar man också att statens roll i ekonomin över huvud taget kan minska. Om alla människor hade ett sparkapital skulle också trycket på de sociala utgifterna minska. Därav följer att man vill begränsa de sociala utgifterna och den offentliga sektorns expansion för att i stället satsa på ett privat ägande. Synsättet utgör en i denna mening klassiskt liberal ideologi. Den ekonomiska politiken bör således enligt moderata samlingspartiet inriktas på att hålla nere de statliga utgifterna och därmed skattetrycket och stimulera det privata sparandet. Bland olika sparstimulanser foreslåsz

l. Ett allmänt sparstöd. 2. Särskilt sparstöd åt hushåll med låga inkomster och låg förmögenhet. 3. Sparlön - stimulans till individuellt lönsparande. som sker enligt avtal mellan parterna. 4. Underlätta bildandet och utvecklingen av aktiefonder. 5. Stimulans till bostadssparande.

Ett delägande i det egna företaget har samma mål som en foretagsanknuten vinstdelning, nämligen ökad intressegemenskap och förbättrad produktivitet. Partiet betonar dock att ägarspridning och foretagsdemokrati inte är samma sak. Den anställdes inflytande på arbetsplatsen måste grundas på arbetsinsatsen? l Dessa krav återfinns En allmän ägandespridning har också motiverats med att allt fler individer med små variationer i ett därigenom skulle få möjlighet att delta i företagens bolagsstämmor. Kriflertal riksdagsmotioner. tikerna brukar mot detta invända att möjligheterna for små aktieägare att t. ex. l975/76:1979. få ett reellt inflytande ofrånkomligen är obetydliga. I själva verket kan makt- 2 Ägandespridning som vi koncentrationen till några få stora aktieägare öka vid en kraftig spridning ser det. Skrift framlagd av av aktieägandet. Mot detta har invänts att små aktieägare kan organisera en arbetsgrupp inom moderata samlingspartiet sig och därigenom få ett ökat inflytande. Från näringslivet har framhållits 1978. att i den mån det åstadkommits ett breddat aktieägande för de anställda

Idéurvecklirzg och reformförslag 25

genom företagsvisa vinstdelnings- eller sparplaner organiseras som regel aktieägandet från början i fonder eller liknande institutioner som kan ge väsentlig röstvikt vid bolagsstämman.

2.5 Några rapporter om löntagarfonder 1976

Utredningsuppdraget från 1971 års LO-kongress resulterade i skriften Lönragazfonder, författad av Rudolf Meidner tillsammans med Anna Hedborg och Gunnar Fond. I skriften, som publicerades i augusti 1975, föreslås övergripande, kollektiva löntagarfonder, grundade på vinstdelning, som inbetalas till fonderna genom riktade, obligatoriska aktieemissioner. Med denna skrift inleddes en intensiv debatt om löntagarfonder i Sverige, som varade fram till och med valet 1976. Den har därefter regelbundet återkommit, när nya rapporter om och förslag till löntagarfonder har presenterats. Debatten har gällt inte bara löntagarfondernas konstruktion i en mer teknisk mening utan främst mer grundläggande frågor om det politiska och ekonomiska systemet: vem bör ha makten i företagen, hur bör ägande och förmögenheter vara fördelade, i vilka former ska kapitalbildningen ske och hur skapas förutsättningar för ett effektivt fungerande näringsliv. Meidners skrift omarbetades till en rapport med titeln Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder, som framlades till LO-kongressen i juni 1976. Kongressrapporten anger följande mål för löntagarfonder: El att komplettera den solidariska lönepolitiken, El att motverka den förmögenhetskoncentration, som följer med industrins självfrnansiering, El att öka löntagarnas inflytande över den ekonomiska processen.

Rapporten anger också fyra restriktioner eller grundläggande villkor för utformningen av löntagarfonder. De är full sysselsättning, hög kapitalbildning, kostnads-, löne- och prisneutralitet samt inkomstutjämning. Beträffande utformningen av fondsystemet bygger rapporten i allt väsentligt pâ den tidigare skriften. Vinstdelningen preciseras till 20 procent och avser koncernvinsten. Vinstbegreppet och värderingen av aktierna diskuteras utförligt. Man förordar ”något slags substansvärdering av aktierna, där man utgår från företagets faktiska tillgångar - vinsten är då skillnaden mellan företagets egna tillgångar i slutet och i början av året. Avgifterna är avdragsgilla för företagen och förbättrar därmed företagens soliditet (= företagens eget kapital i förhållande till upplånat kapital). Vilka företagsformer som skall ingå i systemet ses som en ideologisk fråga. Den offentliga sektorn bör stå utanför systemet, medan särskilda lösningar måste finnas för konsumentkooperationen och tendensföretagen. Vilken storleksgräns man bör ha ses som en mer öppen och teknisk fråga. 1 studiekampanjen framkom en stark opinion för att även inkludera mindre företag. I rapporten anges samtidigt praktiska skäl för en begränsning till större företag. En storleksgräns föreslås därför vid lägst 50 och högst 100 anställda, men tre påpekanden görs: kapitalets storlek kan också göras till kriterium, frågan om anslutning till fonden kan göras förhandlingsbar, småföretagens anställda kan prioriteras vid fondavkastningens användning.

26 Idéurveckling och reformfiirslag sou 1931;44

Fondernas uppgifter gäller mer “övergripande” frågor medan arbetsrättsreformerna handlar främst om Företagens interna förhållanden. Fondavkastningen bör dock användas bl. a. för stöd åt det lokala löntagarinflytandet. Avkastningen kan också användas till utbildning och forskning, stöd åt arbetarskydd och anpassningsgrupper, näringspolitiska åtgärder, deltagande i nyemissioner m. m. delvis i kongressrapporten. Fondernas aktie- Organisationen preciseras - i ett ägande föreslås till en början upp till 20 procent av aktiekapitalet - för de lokala, fackliga organisationerna, därefter företag ge representation för en övergripande fond, med förslags- och vetorätt för de lokala fackklubbarna. Den övergripande fonden kan ha karaktär av branschfond eller regional fond. Kongressrapporten föredrar branschfonder. Dessa är i början men får så småningom beslutsuppgifter. I rådgivande organ (branschråd) branschfondernas styrelser ingår en eller två samhällsrepresentanter samt lika många representanter för vardera det direkt berörda förbundet och övriga förbund. Utjämningsfondens styrelse utses av fackforbunden. behandlades vid LO-kongressen ijuni 1976. Landssekretariatet Rapporten ansluter sig i sitt utlåtande över rapporten till huvudprinciperna. Man finner samtidigt många problem olösta och hänskjuter dem till den statliga utom löntagarfonder. “Vid nuvarande tidpunkt vill sekretariatet redningen därför inte ta ställning till ett eventuellt löntagarfondssystems konkreta detaljer och underställer inte heller kongressen något förslag till ett sådant heter det i utlåtandet i vilket sekretariatet hemställer ställningstagande”, de allmänna för bildande av Iönatt kongressen godkänner riktlinjerna tagarfonder som uppdragits i rapporten ”Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder” . Landssekretariatet följer således helt rapporten. På en punkt skedde en precisering: storleksgränsen fastställdes till 50 anställda. LO:s ordförande Gunnar Nilsson uppställde i sin föredragning fyra grundläggande principer för Iöntagarfonder:

Löntagarkapitalet måste stå kvar i företaget. Fonderna bör bildas genom anknytning till företagsvinsterna.

PPNZ

Företagsbundna löntagarfonder kan inte accepteras. Konstruktionen måste trygga ett starkt lokalt löntagarinllytande över fondkapitalet. Att ändra på dessa principer vore, enligt Nilsson, att ändra på förslagets karaktär och syfte. Men i övriga delar “är rapporten mera skissartad. .. Det gäller bl. a. takten i fonduppbyggnaden, omfattningen av systemet, sättet att förvalta fonderna. Mycket återstod därför att diskutera. Kongressen biföll landssekretariatets utlåtande med en förändring: frågan om storleksgräns hölls öppen men som huvudprincip uttalades att gränsen skulle vara så låg som möjligt. TCO hade också kongress ijuni 1976. Till den förelåg en kongressrapport med titeln Löntagarkapital, utarbetad av TCO:s samhällsekonomiska arbetsgrupp. Rapporten anges i huvudsak ha “karaktär av delrapport och diskussionsmaterial. inleds med ett kapitel om förmögenhetsfördelningen och TCO-rapporten Den tar där upp det fördelningspolitiska problemet med kapitalbildningen.

Idéutveckling och reformflirslag 27

en snabb kapitalbildning, som leder till en snabb förmögenhetsökning för kapitalägarna. Den pekar på att aktierna utgör en ringa andel - 6-8 procent - av de totala formögenhetstillgångarna, men också på att aktieägandet är ojämnt fördelat och att ”ägarinflytandet är väsentligt mer koncentrerat än det redan i sig kraftigt koncentrerade aktieägandet”. Rapporten ser som en lösning “att med någon typ av löntagarkapital omfördela en del av förmögenhetstillväxten i det enskilda näringslivet från nuvarande relativt snäva ägarkrets”. En annan utgångspunkt är den solidariska lönepolitiken. Principen lika lön för lika arbete oberoende av företagens lönebetalningsförmåga gynnar företag med en god produktivitetsutveckling. De får ett, åtminstone temporärt outnyttjat löneökningsutrymme i form av höga vinster, s. k. “övervinster. Rapporten diskuterar därefter ekonomiska motiv för löntagarkapital. Man anknyter där först till det fördelningspolitiska problemet - “att trygga en god kapitalförsörjning i näringslivet, utan att det får negativa fördelningspolitiska konsekvenser”. Ett annat motiv för löntagarfonder är “det outnyttjade Iöneökningsutrymmet. Genom en vinstdelning, som inriktas på övervinsterna, kan löntagarna få del av detta utrymme. Rapporten tar också upp inflytandemotivet utan att betona det. Löntagarnas inflytande i företagen bör främst grundas på arbete, men genom löntagarkapital erhålls ett ägarinflytande. som “i och för sig (är) positivt och bör utnyttjas där det uppstår”. Målen för löntagarfonder har alltså ”med kapitalförsörjning, förmögenhetsfördelning. lönepolitik och löntagarinflytande att göra”. TCO-rapporten innehåller inte något detaljerat förslag till hur fondsystem ska utformas, men anger tre krav som väsentliga: l. Systemet bör medverka till att en tillfredsställande kapitalbildning upprätthålls, utan att oacceptabla fördelningspolitiska effekter uppstår. 2. Systemet får inte komma i konflikt med principen om lika lön för lika arbete. 3. Systemet får inte rubba de fackliga organisationernas roll som företrädare för löntagarintresset. Mot bakgrund av dessa krav avvisas företagsanknutna system både med och utan individuella andelar. Rapporten diskuterar också kollektiva (här använd i betydelsen övergripande) fonder och redovisar skäl för och emot individuella andelar, utan att ta ställning. Fonderna kan finansieras genom vinstbaserade eller lönesummebaserade - är att föredra avgifter vinstdelning med hänsyn till förmögenhetsfordelningen och det outnyttjade löneökningsutrymmet, lönesummebaserade avgifter med hänsyn till kapitalbildningen. Rapporten tänker sig “ett någorlunda decentraliserat system med ganska många fonder”, som inte är alltför nära knutna till de fackliga organisationerna. Kongressen godkände rapporten som underlag för det fortsatta utredningsarbetet om löntagarfonder inom TCO. Hösten 1974 tillsatte Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) en arbetsgrupp med uppgift att studera frågor som rörde vinstoch kapitaldelning i näringslivet. Gruppen avlämnade våren 1976 en rapport med titeln Företagsvinsrer. Kapitalfbrsörjning. Löntagarfonder. Den benämns

28 Idéutveckling och reformförslag

i fortsättningen “den Waldenströmska rapporten” efter arbetsgruppens ordförande, direktör Erland Waldenström. Rapporten inleds med en översikt över olika motiv som åberopats for vinst- och kapitaldelning. Därefter följer en internationell översikt över olika föreslagna och faktiskt existerande system av vinst- och kapitaldelning. l de tre följande kapitlen görs företagsekonomiska och samhällsekonomiska analyser av sådana system. Man analyserar vinstbegreppet, vinsternas storlek i industrin och deras betydelse for företagssparandet, avkastningen på aktier, olika typer av vinstandelssystem och deras företagsekonomiska konsekvenser. Man studerar vinstens roll for förmögenhetsfordelningen och de samhällsekonomiska konsekvenserna av vinst- och kapitaldelning. Man påpekar att vinsterna har en begränsad omfattning jämfört både med den totala lönesumman och med den sammanlagda avkastningen på andra kapitalplaceringar än aktier samt vidare att aktier utgör en mycket begränsad del av hushållens tillgångar. En vinstdelning skulle därför inte nämnvärt påverka förmögenhetsfördelningen men kunna få starkt negativa konsekvenser för företagens kapitalförsörjning och investeringsbenägenhet och därmed for produktionen och sysselsättningen i samhället. Man gör en starkt kritisk analys av de Meidnerska förslagen. En obligatorisk vinstdelning och fonduppbyggnad enligt Meidners modell skulle enligt rapporten leda till grundläggande förändringar av hela vårt ekonomiska system. I slutkapitlet framförs den Waldenströmska gruppens egna förslag. Rapporten anger tre kriterier som särskilt väsentliga: 1. Systemen skall möjliggöra en effektiv och decentraliserad beslutsprocess i näringslivet och vara förenliga med ett enskilt ägande av företagen. 2. De skall inte försvåra - utan helst underlätta - näringslivets försörjning med riskkapital och bibehållandet av en väl fungerande kapitalmarknad, väsentligen baserad på frivilligt sparande och innebärande en ur samhällsekonomisk synpunkt effektiv allokering av det riskvilliga kapitalet. 3. De skall inte innebära någon konfiskation riktad mot dem som placerat sitt sparande i aktier i näringslivet. I stället bör systemen medverka till en breddning och utjämning av aktieägandet. Gruppen betonar sedan i sin målgenomgång den fördelningspolitiska aspekten. “Den sneda ägarfördelningen till näringslivets aktier betraktar vi som ett från allmänpolitisk och även från näringslivets egen synpunkt allvarligt problem. En jämnare fördelning skulle ge ökad tolerans mot vinster, menar arbetsgruppen, som tillmäter detta motiv för vinst- och kapitaldelning stor betydelse. Ett ökat löntagarägande av aktier skulle också ge inflytande, arbetsmotivation och intresseanknytning till företaget. Rapporten betonar dessutom vikten av att “komma till rätta med den akuta sparandebrist i vår ekonomi som tar sig uttryck i de stora underskotten i bytesbalansen”. Sammanfattningsvis betonar den Waldenströmska rapporten i forsta hand tre mål: l. Att åstadkomma en breddning av aktieägandet och därigenom uppnå en jämnare fördelning av ägarinflytandet och av de vinster och förmögenhetsökningar som hör samman med expansionen i näringslivet. En utveckling i denna riktning kan förväntas öka den allmänna toleransen i samhället i fråga om vinster och sparande i företagen.

- Idéurveckling och reformjörslag 29

2. Att främja de anställdas motivation och tillfredsställelse i arbetet. 3. Att öka sparandet i samhället. Mot bakgrund av dessa mål lägger gruppen fram tre förslag. Det första är företagsspecifika vinstandelssystem. Sådana system bör baseras på frivilliga överenskommelser mellan företaget och de anställda. Man förordar en övervinstdelning, där pengarna samlas i en fond, som förvaltas av de anställda och vars medel placeras i aktier med sikte på hög och säker avkastning. Fonden har individuella andelar, som spärras i 5-10 år. Sådana frivilliga, företagsspecifika system förväntas emellertid inte få någon större spridning. Allt talar för att de kommer att införas blott vid företag där de positiva effekterna kan förväntas motväga de kostnader som åsamkas aktieägarna.” Som rapportens huvudförslag kan därför det andra förslaget om lönebaserade system betraktas. Detta system baseras på ett frivilligt lönsparande och skulle därför kunna ge “ett väsentligt nytillskott av riskkapital till näringslivet. I övrigt gäller samma principer som för vinstdelningssystemet. Sparmedlen bör- huvudsakligen med tanke på maktspridningen - samlas i fonder och av dessa placeras i riskvilligt kapital inom näringslivet. Fonderna bör vara många och oberoende men inte alltför små för att kunna få ett reellt inflytande över aktiemarknaden. Detta frivilliga lönsparande bör stimuleras genom statliga sparstimulanser. Rapporten finner starka skäl för att sådana sparstimulanser görs tillgängliga på lika villkor för samtliga medborgare. Det tredje förslaget är sålunda åtgärder för ett breddat aktieägande utan direkt anknytning till vinstdelning eller sparlön. Den Waldenströmska rapporten har inte officiellt behandlats av lndustriförbundet eller SAF. Vid SAF-kongressen hösten 1977 hänvisade emellertid SAF:s verkställande direktör Curt-Steffan Giesecke till Waldenströmrapporten i sitt inledningsanförande och kongressen antog ett uttalande som i mycket ansluter sig till den Waldenströmska rapporten. Uttalandet fastslog bl. a. följande principer för åtgärder som ska göra löntagarna delaktiga i företagsägandet. l. De skall öka tillgången på riskvilligt kapital till näringslivet. 2. De skall befrämja ett decentraliserat enskilt ägande och löntagarnas personliga förmögenhetsbildning. 3. De skall bidra till att utveckla en effektivt fungerande marknad för riskvilligt kapital. 4. De bör kunna tillämpas över stora sektorer av näringslivet och arbetsmarknaden. 5. De bör underlättas genom ramlagstiftning, som lämnar betydande valfrihet åt arbetsmarknadsorganisationer, företag och enskilda anställda. Det centrala inslaget i den Waldenströmska rapporten är spridningen av aktieägandet. inrättandet av fonder eller andra typer av finansieringsinstitut är i detta sammanhang främst en praktisk fråga med syfte dels att administrera sparandet och aktieplaceringarna, dels att möjliggöra ett reellt ägarinflytande.

30 ldéutveckling och reformförslag sou 193144

2.6 Några rapporter efter 1976

Debatten om löntagarfonder har varit intensiv sedan dessa tre rapporter publicerats. Mängder av förslag, program, rapporter och ideer har publicerats därefter. l februari 1978 publicerade en arbetsgrupp från LO och socialdemokraterna en rapport om Löntagarfonder och kapiralbildning. Rapporten utgår från LO:s 1976. Den har därutöver en utförlig diskussion om behovet kongressrapport av ökade investeringar i näringslivet. De tre mål för löntagarfonder som anges i kongressrapporten utökas därför med ytterligare ett mål: att bidra till kollektivt sparande och kapitalbildning för produktiva investeringar. LO/SAP-rapporten föreslår dels ett vinstdelningssystem och dels utvecklingsfonder för ökat kollektivt sparande. Vinstdelningssystemet bygger på den tidigare LO-rapporten med vissa modifieringar. Storleksgränsen höjs så att systemet omfattar alla börsnoterade företag och i övriga koncerner med minst 500 anställda (dvs. ca 200 koncerner). Motiveringen är att det är särskilt angeläget att få med de stora företagen och att det har särskilda problem att ta med småföretagen. Vidare införs olika former av kompensation för vinstdelningen — vinstdelningen är avdragsgill för företaget, utdelningen på löntagaraktier får dras av från kapitalbildningsavgiften (se nedan) och är, liksom kapitalbildningsavgiften, också avdragsgill - så att fondsystemet inte inkräktar på utrymmet för utdelning till enskilda aktieägare. Dessutom lämnas en laglig garanti för att företaget inte förändrar utdelningspolitiken till nackdel för enskilda minoritetsintressen. Fondsystemet organiseras i form av regionala representantskap (i stället för branschfonder) förvaltas av en särskild som väljs av alla löntagare i länet. Löntagaraktierna nämnd men löntagarnas representanter i företagens styrelser utses lika av löntagarna lokalt och representantskapen upp till 40 % av aktiekapitalet i företaget, därefter av de regionala organen. Företag utanför detta system betalar en särskild avgift till en medbestämmandefond, de har också möjlighet att frivilligt ansluta sig till systemet. Utvecklingsfonderna anknyter till en tidigare partimotion i riksdagen om strukturfonder och kan också sägas ha likheter med AP-fondsystemet. De finansieras en avgift på alla slag av förvärvsinkomster, som efter genom en femårsperiod är 3 %. Därefter bör avgiftens storlek omprövas. Fondbestår av (till en början) två centrala utvecklingsfonder, en med systemet löntagarmajoritet och en med samhällsmajoritet i styrelsen, samt regionala fonder - en i varje län - där styrelserna utses av landstingen. Fonderna placerar pengarna i näringslivet, framför allt i form av lån. Syftet är att förse industrin med kapital för “utbyggnad, teknisk utveckling och förnyelse av produktionen”. De bör utifrån samhällsekonomiska överväganden kunna än vad som är vanligt i ta större risker och ha ett längre tidsperspektiv en företagsekonomisk kalkyl. Avkastningen på kapitalet kan användas för bl. a. utredningsverksamhet och deltagande i nyemissioner. Rapporten antyder också att den kan användas för att skapa en individuell anknytning till fondsystemet. LO/SAP-rapporten behandlades vid socialdemokraternas partikongress hösten 1978. I yttrandet över rapporten ansluter sig partistyrelsen till rapportens fyra mål för löntagarfonder. Den tillstyrker också i princip förslaget

Idéutveckling och reform/brsIag 31

till utvecklingsfonder. Partistyrelsen delar också LO:s principer för löntagarfonder men finner inte arbetsgruppens Förslag till lösning sådant att det nu bör läggas till grund för ett politiskt beslut”. Den anser därför att “kongressen inte bör ta ställning till arbetsgruppens konkreta förslag om löntagarfonder i den del som avser Vinstdelningssystemet. Partistyrelsen föreslår att frågan om löntagarfonder utreds vidare och tas upp till förnyad prövning och avgörande vid 1981 års partikongress. Kongressen följde partistyrelsen. Inom TCO har ett intensivt utredningsarbete pågått efter kongressen 1976. Hösten 1977 publicerades Löntagarfonder ur TC O-perspekriv - ett studiehizfte och i februari 1978 Lönragarfonder ur TCO-perspektiv - en debattskrifr. Dessa skrifter kan betraktas som debatt- och informationsmaterial som underlag för den kongressrapport som lades fram i augusti 1978 med titeln Länragarkapital genom fonder — ett principjörslag, som behandlades vid TCOkongressen ijuni 1979. Denna rapport ger inte lika konkreta förslag som LO/SAP-rapporten men innehåller en ingående diskussion av olika aspekter på löntagarfonder. Den anger inledningsvis de fackliga utgångspunkterna för frågan. Man ansluter sig till de motiv, som framförs i 1976 års kongressrapport, men betonar ytterligare målet att trygga kapitalbildningen. Därefter diskuteras fonder, som baseras på Iönebaserade avgifter resp. vinstdelning, frågan om individuella andelar samt fondsystemets organisation. Enligt TCO-rapporten kommer det framtida kapitalbehovet att vara ”så omfattande att det krävs särskilda åtgärder för att trygga kapitalbildnignen. 1 avvägningen mellan privat sparande (hushålls- eller företagssparande) och kollektivt sparande (skatter, ATP-avgifter, löntagarfonder) förordas ett kollektivt sparande i former som ger löntagarna inflytande, dvs. löntagarfonder. Med en ändrad fördelning av ägandet blir det också lättare att “acceptera en kapitalbildning byggd på en högre lönsamhet inom näringslivet”. Löntagarfonderna skall ha en placeringspolitik som bygger på samhällsekonomiska kriterier. De bör bl. a. användas för investeringar som kräver långfristigt och riskvilligt kapital. lnvesteringarnas effekter på sysselsätt- ningen regionalt på sysselsättningen, branschvis, per yrke osv. - och arbetsförhållandena bör också beaktas i en placeringspolitik som grundas på fackliga värderingar. Arbetsmarknadspolitiska insatser för att upprätthålla produktionen, där en produktionsminskning bedöms nödvändig, anses dock strida mot kapitalbildningsmålet. Pengarna kan placeras i lån eller köp av aktier (främst vid nyemissioner). Vinstdelningssystemet motiveras framför allt av lönepolitiken. Principen om lika lön för lika arbete bidrar till höga vinster i enskilda företag genom att lämna ett ”outnyttjat löneökningsutrymme”. Man föreslår (eller aktualiserar) därför en delning av ”vinster över en viss nivå”. Rapporten finner många tekniska problem med ett vinstdelningssystem - flera av dem diskuteras utförligt i rapporten. Den förordar därför ingen speciell utformning av ett sådant system. Frågan om individuella andelar utvärderas” med hänsyn till hur dessa uppfyller målen för löntagarfonder. Rapporten finner att individuella andelar motverkar samtliga grundläggande motiv (rörande kapitalbildningen, fördelningen, lönepolitiken och inflytandet).

32 Idéurveckling och reformjörslag

Fondsystemet bör från kapitalförmedlingssynpunkt vara en kombination av konkurrerande, riksomfattande fonder och fonder med varierande verksamhetsinriktning. För att stärka löntagarinllytandet på olika nivåer bör man ha dels riksfonder, dels regionala fonder och dels ett till de lokala facklig organisationerna delegerat ägarinllytande. Som övergripande organ bör fondsystemet ha en “fondstämma“, en löntagarfondssystemets kongress. TCO-kongressen beslöt att inte binda sig for lösningar av detaljkaraktär i fondfrågan. Rapporten godkändes som underlag för fortsatt utredningsarbete. TCO planerar där att under kongressperioden publicera tre skrifter om löntagarfonder. Den första, med titeln Kapiralbildning ur fackligt perpublicerades under våren 1980. l februari 1981 publicerades den spektiv, andra skriften med titeln Facklig! perspektiv pâ indvidueI/a andelar i en lön- Iagarfondsystem. SACO/SR utarbetade inför sin kongress 1979 en rapport med titeln Löntagarfønder? Rapporten betecknar kapitalbildningen som “det viktigaste”

i löntagarfondsfrågan men framhåller att den bör ses som ett medel. Övriga

mål tonas ner. Förmögenhetsfördelningen berörs föga av löntagarfonder, den solidariska lönepolitiken utgör (i ett dynamiskt perspektiv) inte något argument för löntagarfonder och löntagarinllytandet i företagen bör grundas på anställningen. Rapportens egen målformulering är att främja en sådan kapitalbildning att den inom samhället önskade konsumtionsutvecklingen och sysselsättningen kommer till stånd. Detta skall ske i sådana former att ägandeinllytandet breddas och med beaktande av effekterna på förmögenhetsfördelningen. Fackets nuvarande roll skall inte ändras. SACO/SR-rapporten anser att frågan om vinstdelning inte skall knytas ihop med frågan om system för kollektiv kapitalbildning. Löntagarnas eventuella delaktighet i vinst från existerande verksamheter kan inte motiveras med beredvillighet att prestera sparande för ny kapitalbildning. Rapporten diskuterar såväl företagsvis frivillig vinstdelning som obligatorisk kollektiv vinstdelning. Företagsvis vinstdelning anses ha såväl fördelar som nackdelar. Den bör emellertid, enligt rapporten, inte stimuleras genom skattefavörer, som kan innebära en belastning även av sådana skattebetalare som själva ej kan dra fördel därav. En obligatorisk kollektiv vinstdelning anses inte ha de lönepolitiska nackdelar som företagsvis vinstdelning har. Å andra sidan finner SACO/SRrapporten den etiska och ideologiska grunden svagare för att just kollektivet av alla löntagare skall vara vinstdelningsberättigat. En obligatorisk vinstdelning med landets alla löntagare uppfattas som en ologisk mellanform mellan företagsvis vinstdelning och en vinstdelning som omfattar alla landets invånare. Ett system för den senare typen av vinstdelning finns redan i den särskilda bolagsskatten. Ännu ett system skulle medföra utomordentligt komplicerade tillämpningsproblem inte minst för internationellt verksamma företag. Rapporten anser mot denna bakgrund att löntagarfonder baserade på obligatorisk vinstdelning ej bör införas. Vad gäller kapitalbildningen framhålls i SACO/SR-rapporten att om erforderliga investeringar skall komma till stånd måste företagens räntabilitet höjas över nuvarande bottennivå. Men en allmän räntabilitetshöjning bör inte gå så långt att den löser näringslivets kapitalbildningsproblem. SACO/SR-rapponen finner därför även skäl for att både stimulera det fri-

SOU l98l:44 och reformfdrslag 33

ldéutveckling

villiga individuella sparandet och skapa former for kollektivt sparande. För det kollektiva sparandet föreslås samhällsfonder, som_ finansieras genom en extra moms eller en löneavgift. De bör placera pengarna efter “marknadsmässiga bedömningar”, med utgångspunkt från ett samhällsekonomiskt effektivitetsbegrepp bör en modifiering av ett företagsekonomiskt synsätt göras på två punkter: risktagande och långsiktighet. Fonderna bör vara fristående och av begränsad storlek. Minst tre fonder bör inrättas från början. Fondernas styrelser bör utses av regeringen och ha en stark minoritetsrepresentation for löntagarna. De bör inte delegera rösträtten i företagen till det lokala facket. Beträffande individuell anknytning anses valet stå mellan individuella andelar eller ingen individuell alls. Valet anknytning beror bl. a. på i vilken utsträckning staten stimulerar det individuella sparandet. Rapporten behandlades vid SACO/SR:s kongress hösten 1979. Kongressen tog inte ställning till några principer for hur löntagarfonder borde utformas men godkände rapporten som underlag for organisationens fortsatta agerande i löntagarfondsfrågan. De politiska partierna har under 1970-talet i allmänhet inte preciserat sin uppfattning i löntagarfondsfrågan. Den socialdemokratiska partikongressen 1978 beslöt som framhållits att åter ta upp frågan vid nästa kongress. Folkpartiet lade våren 1978 fram en debattpromemoria om löntagarfonder. Promemorian anger - mot bakgrund av en diskussion om olika samhällsproblem som kan motivera löntagarfonder fyra grundläggande krav: l. Systemet ska syfta till att säkerställa en tillfredsställande kapitalbildning i näringslivet. 2. Systemet ska befästa och förstärka marknadsekonomin och motverka all slags maktkoncentration. 3. Systemet ska utformas så att det stöder allmänt accepterade löne- och stabiliseringspolitiska strävanden. 4. Systemet ska främja en fortsatt demokratisering av arbetslivet.

Rätt utformade kan löntagarfonder bli “ett instrument for ökad kapitalbildning i fordelningspolitiskt acceptabla former, menar promemorian. Den diskuterar därefter olika modeller for löntagarfonder, utan att precisera något färdigt system. Tre aspekter behandlas ingående: finansiering och betalningsformer, fondsystemets konstruktion samt frågan om individuell anknytning. l den sistnämnda frågan anger promemorian skäl for och emot utan att ta ställning. Promemorian behandlades vid folkpartiets landsmöte hösten 1978. I partistyrelsens yttrande över promemorian och ett antal motioner om löntagarfonder fastslås vissa riktlinjer for ett liberalt fondsystem:

l. Det bör vara övergripande och inte företagsanknutna fonder. 2. Fonderna bör främst finansieras lönebaserade eller mervärdesgenom baserade avgifter for att öka sparandet och kapitalbildningen. 3. En kompletterande övervinstdelning i de större företagen bör övervägas av fördelningspolitiska skäl. Betalningen bör inte ske genom tvångsemitterade aktier. 4. Medlen bör samlas i ett antal konkurrerande fonder nivå på nationell med olika sammansättning ( “medborgarfonder”).

34 Idéutveckling och reformjörslag

5. Fonderna skall ha individuella andelar och eftersträva “bästa möjliga långsiktiga avkastning på sina placeringar”. De skall inte ha några särskilda näringspolitiska uppgifter.

Dessa riktlinjer följer debattpromemorian och preciserar den på en punkt: fonderna ska ha individuella andelar. Centerpartiet har inte utformat något program för löntagarfonder. l en till riksdagen (1978/7921115) diskuteras lämpliga former för de partimotion anställda att bidra till det egna företagets kapitalförsörjning. Det kan ske genom att de anställda bildar ekonomiska föreningar, genom vilka de blir delägare i de företag där de arbetar. Denna formav löntagarkooperation finansieras genom löntagarnas sparande. Medlen spärras i minst fem år. Moderata samlingspartiet har varit starkt kritiskt mot tanken på löntaoch har i stället förordat stimulanser av frivilligt sparande. En garfonder arbetsgrupp inom partiet framlade våren 1978 ett IO-punktsprogram för ökad och ett spritt enskilt ägande. Programmet betonar vikten kapitalbildning av privat ägande, fri konkurrens och en social marknadsekonomi. Det kräver ökad lönsamhet i näringslivet och ett spritt ägande. Det föreslår därför bl. a. premier och sparstöd för privat sparande, särskilt till lägre inkomsttagare. Särskilda sparstiftelser bör inrättas för att förenkla aktiesparandet (som framgår av kapitel 4 är sådana numera inrättade). Vänsterpartiet kommunisterna har i diskussionsplattform inför 1981 års föreslagit ett system med samhälls- och löntagarfonder. Inpartikongress förandet av fondsystemet är kopplat till en skatteomläggning med en övergång från personliga inkomstskatter till en avgift på produktionen, förslagsvis till 10 procent av företagens förädlingsvärde. Huvuddelen av uppgående produktionsavgiften tar sig formen av en vanlig skatt, medan resterande 20 procent till hälften tillföres två typer av samhällsägda fonder, dels en central fond, dels regionala länsvisa fonder. Återstoden av avgiften tillföres löntagarfonder, där i ett första alternativ avgiften utgåri form av obligatoriska aktieemissioner, där aktierna ägs och förvaltas av det lokala löntagarkollektivet genom en personalstämma. l ett andra alternativ ägs de resterande medlen av de regionala samhällsfonderna men förvaltas av löntagarna lokalt. Medlen i samhällsfonderna ska i huvudsak disponeras för industriella nyetableringar, medan de lokalt förvaltade aktierna i löntagarfonderna ska användas för att förstärka löntagarnas demokratiska rättigheter på arbetsplatserna. Näringslivet har varit starkt kritiskt till de fackliga förslagen om löntagarfonderà Kritiken har inte utformats i någon ny rapport om löntagarfonder utan den Waldenströmska rapporten är fortfarande huvuddokumentet från SAF och Industriförbundet. SHIO-Familjeföretagen antog 1978 ett näringspolitiskt program. Detta program pläderar för “ett fritt näringsliv under socialt ansvar och avvisar “alla former av fondsystem uppbyggda l Kritiken mot att den genom tvångsmässig avsättning av företagens vinster. Det ifrågasätter ocksolidariska lönepolitiken så motiven för löntagarfonder. Ur förmögenhetsfördelningssynpunkt är akanvänds som argument av mindre tieägandet intresse. Kapitalbildningen tryggas inte genom vinstför löntagarfonder utdelning utan genom ökad lönsamhet i företagen. Den solidariska lönepovecklas i Hedengren, O., litikens övervinster“ är inget motiv för en allmän vinstdelning Med- Verkstadsindustrin och fonderna, Timbro 1978. inflytandet tillgodoses bättre på andra vägar än genom fondsystem.

3 Internationell översikt

Den internationella översikten begränsas till de fizra västeuropeiska länder - förutom Sverige - där det förts en förhållandevis intensiv debatt om vinstdelning och löntagarfonder och liknande system, nämligen Västtyskland. Frankrike, Nederländerna och Danmark. En kort redogörelse lämnas också för den debatt som förts inom EG-organen. Vidare ges en sammanfattning av de olika företagsanknutna fondsystem som i dag finns i USA.

3.1 Västtyskland

Västtyskland har under senare årtionden intagit en mycket framskjuten plats i debatten om företagsdemokrati. En rad arbetsrättsliga reformer har genomförts, bland vilka särskilt kan nämnas lagstiftning angående s. k. driftsrâd och sryrelserepresenrariøn för de anställda. Också i debatten om löntagarfonder har Västtyskland legat väl framme. Bakgrunden till denna debatt är den ekonomiska situation som förelåg

efter andra världskriget med en sönderslagen produktionsapparat. Återupp-

byggnadsarbetet kom så småningom i gång, bl. a. med hjälp av amerikanskt kapital. Det underlättades av valutareformen i juni 1948, då den gamla riksmarken fick inlösas mot den nya D-marken till en tiondel av värdet. Banksparandet kom därigenom att drabbas mycket hårt, medan sakvärden i stort sett förblev intakta.

Åtgärderna ledde till en snabb ekonomisk tillväxt som gynnades av höga

vinster och en hög självfmansieringsgrad. Löntagarnas realinkomster ökade kraftigt. Samtidigt skedde en betydande förmögenhetskoncentration hos de gamla ägarna. Kraven på en förmögenhetspolitik, som motverkar denna koncentration har sedan dess varit ett ledande tema i den västtyska politiska debatten. Ett mycket stort antal förslag och planer avseende förmögenhetspolitiken har framlagts. Kyrkan, fackliga organisationer, politiska partier och enskilda forskare har presenterat olika förslag rörande dels sparstimulerande åtgärder, dels övergripande fondsystem.

Internationell översikt

3.1.1 Sparstimulanser

har under efterkrigstiden utvecklats i rikt- Det västtyska hushållssparandet såväl nivå som en ökad bland olika inning mot en högre spridning komstskikt. De två första årtiondena karakteriserades framför allt av en

höjning av hushållssparandet, vilket under denna tid var sparprogrammens främsta Tiden efter 1970 har kännetecknats av en ökad bredd i spasyfte. randet. Sparprogrammen har under denna tid också i första hand utformats

i detta syfte. Under hela 1970-talet har hushållssparandet varit mycket omfattande. har under decenniet pendlat kring ca 14 procent. En stor del Sparkvoten av hushållssparandet utgörs av sparande enligt tre statliga subventionerade Sammantaget uppgick under år 1978 sparandet- inkl. de statliga sparsystem. subventionerna om ca 8 miljarder DM -i de tre sparsystemen till 26 miljarder DM. Nettosparandet var således under detta år ca 18 miljarder DM. Sparandet ofta så, att det åtnjuter förmåner också enligt något av systemen placeras enligt något av de båda andra systemen. av de västtyska sparsystemen har under lång tid påverkats Utvecklingen debatt om sparandets och fördelning bland av en mycket livlig omfattning olika Ett uttryck för detta är att under 1950-, 1960- och inkomstgrupper. 1970-talen nya sparformer successivt tillskapats och att reglerna i befintliga ändrats. Förändringarna har gällt anslutningsformerna, de statliga system subventionernas utformning och deras omfattning. Ett annat uttryck är den debatt om utökat sparande och nya sparinriktningar som f. n. pågår. debatten och de erfarenheter som där vunnits av den suc- Den västtyska motiverar att huvuddragen i den västcessiva framväxten av sparsystem, tyska utvecklingen närmare beskrivs. infördes i Västtyskland i slutet av 1940- och början av Sparstimulanser 1950-talet. Dessa stimulanser utformades i ljuset av krigets kapitalförstöring och avsåg framför allt att främja den enskildes boslads- och försäkringssparande. Också andra stimulanser infördes och avsåg att öka sparandet i allmänhet. Mot slutet av 1950-talet fick fördelningsmålen större vikt, vilket i en omfattande debatt om sparsystemets utformning. Detta tog sig uttryck resulterade i tillkomsten av den s. k. allmänna sparpremielagen år 1959. Sparsubventionen förändrades av fördelningspolitiska skäl till en premieform i stället för som tidigare avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Sparandet denna år 1961 till ca 1 miljard DM.‘ enligt lag uppgick Några år efter sparpremielagen infördes den första förmögenhetsbildningstill att ytterligare öka de enskilda löntagarnas spalagen 1961. Den syftade 312 DM per l De studier som genom- rande genom att ge skattebefrielse för ett sparbelopp upp till förts av de faktiska spar- skulle åstadkommas individuella uppgörelser mellan år. Sparandet genom effekterna i de västtyska och den enskilda anställde och pengarna skulle placeras i boarbetsgivaren sparsystemen har gällt fick en mycket ringa städer, aktier eller lån till det egna företaget. Systemet den allmänna sparpremiedenna lag uppgick år 1964 endast till ca 100 anslutning. Sparandet enligt lagen. De daterar sig till slutet av l960-talet och miljoner DM. hävdar att det åstadkomna Samma år lades ett förslag fram till s. k. investeringslön (Leber-planen), nysparandet därvid 1965. Denna kom att vilket ledde till den andra förmögenhetsbildningslagen uppgick till 5-6 procent av kollektiva avtal ersätta den första förmögenhetsbildningslagen. Den främjade det uppnådda bruttospari sådana avtal överenskommet lönbeloppet. och innebar att staten subventionerade

sou 1931;44 Internationell översikt 37

sparande. Fortfarande utgick dock subventionen i den första förmögenhetsbildningslagens form, dvs. såsom skatteavdrag. Därmed behölls således systemet oförändrat på en tidigare omdiskuterad punkt. Tillkomsten av den allmänna sparpremielagen två år tidigare, hade främst motiverats av att äldre på skattesubventioner baserade sparsystem givit en alltför inkomstberoende anslutning. Lagen fick successivt en större omfattning. År 1969 deltog 5,7 miljoner löntagare, varav l miljon genom kollektivavtal. Sparandet detta år utgjorde 1,6 miljarder DM. Debatten om fördelningsaspekterna ledde fram till att man år 1970 införde den tredje jörmögenhetsbildningslagen även kallad 624 DM-lagen. l denna sparform ersattes de tidigare skattelättnaderna med sparpremier på 30-40 procent av sparbeloppet. Sparmöjligheterna gällde för personer med en årsinkomst på högst 24 000 DM (ensamstående) eller 48 000 DM (gifta). Denna sparform gäller ännu i dag och resultaten av lagen är framför allt att man åstadkommit ett omfattande sparande, i vilket majoriteten löntagare deltar. Lagen innebär att löntagarna individuellt eller kollektivt ålägger arbetsgivaren att innehålla en viss del av lönen och sätta in dessa pengar på ett konto i löntagarens namn. Arbetsgivaren är skyldig att erbjuda löntagaren en sparform enligt denna lag. Löntagaren bestämmer själv hur sparandet skall placeras. Det kan placeras som vanligt sparande enligt allmänna sparpremielagen, som bostadssparande i livförsäkringar eller som lån eller aktier i det egna företaget. Pengarna är spärrade, dvs. kan inte tas ut, under sex år och maximalt subventionerat sparbelopp är f. n. 624 DM per år. 624 DM-lagen gäller vid sidan av andra lagar angående sparsubventioner. Premier för sparat belopp kan således utgå också enligt bl. a. den allmänna sparpremielagen och bostadssparandet. Den maximala premien kan därmed komma att bli ca 60 procent, beroende främst på sparform och familjesituation. Löntagaren betalar skatt på hela sin inkomst, oavsett att en del sparats

enligt 624 DM-lagen. Sparandet sker alltså med beskattade medel. Räntan

på sparandet läggs till kapitalet och beskattas vid uttag efter spärrtiden. Lagen möttes till en början med viss skepsis av fackföreningsrörelsen. som menade att förslaget inte hade några positiva effekter på vare sig förmögenhetsfördelningen eller det totala sparandet. Den i jämförelse med tidigare förmögenhetsbildningslagar annorlunda fördelningsprofilen på subventionernas utformning, torde dock ha medverkat till att de fackliga organisationerna likväl kom att ställa sig bakom förslaget. Genom att den på kollektivavtal baserade anslutningen möjliggjorts redan i den andra förmögenhetsbildningslagen - men då ej nämnvärt utnyttjats - kom fackföreningarnas uppslutning att leda till en i det närmaste uteslutande på kollektivavtalsbasis organiserad anslutning av löntagarna. Systemet blev härigenom en stor framgång vad anslutningen beträffar. Sexton miljoner löntagare (ca 80 procent av alla löntagare) deltar i systemet. Återstående löntagare torde till övervägande del vara uteslutna från systemet till följd av det uppsatta inkomsttaket. Sparandet uppgick under 1970-talet till totalt ca 9 miljarder DM årligen. Krav har under senare år rests om en höjning av det maximala sparbeloppet till 936 DM. Det hålls i dag dock för osannolikt att en sådan utvidgning

38 Internationell översikt

kommer till stånd. Däremot diskuteras möjligheten att i större utsträckning än hittills inrikta sparandet på att förse näringslivet med riskvilligt kapital. Sparandet enligt sparlagarna har successivt kommit att breddas till allt fler löntagar- och inkomstgrupper. En effekt av de under åren vidtagna förändringarna i sparsystemen har t. ex. varit att deltagandet bland hushåll med under ca 10 000-12 000 DM i årslön ökat från ca 30 procent vid 1970talets början till i dag ca 65 procent. Effekterna på nysparandet av de olika sparsystemen torde — sett över efterkrigstiden i dess helhet- ha varit betydande. Bortsett från den allmänna återhämtningen omedelbart efter kriget, kom hushållens sparkvot att stiga avsevärt. Möjligheterna att bedöma effekterna på nettosparandet av just 1970-talets åtgärder är små. En indikation på att nysparandet trots allt blivit ringa utgör sparkvotens utveckling. Under tiden fram till omkring år 1970 ökade sparkvoten betydligt. Därefter har den legat relativt stilla eller t. o. m. något minskat. Effekterna av 624 DM-lagen tycks alltså främst ha bestått i att sparandet breddats till låginkomsttagare. Denna effekt torde till stor del ha uppnåtts dels genom sparsystemets fordelningsmässiga profil, dels genom att det såsom ett på kollektivavtal baserat sparande i praktiken gjorts obligatoriskt for löntagarna. Någon avgörande inverkan på hushållens innehav av värdepapper tycks inte 1970-talets sparstimulanser ha haft. Andelen värdepapper i hushållens förmögenhetsinnehav har legat i stort sett oförändrad sedan 1960-talets början. Sparandet enligt den tredje förmögenhetsbildningslagen kan inriktas mot andra premierade sparformer, nämligen sparande enligt den allmänna sparpremielagen, bostadssparpremielagen, försäkringssparandet resp. sparande i s. k. medarbetaraktier. Av det totala sparandet enligt den tredje förmögenhetsbildningslagen kom - enligt en undersökning från år 1975 - ca 2 procent att gå till förvärv av aktier och lån hos arbetsgivaren* Ett av syftena med de vidtagna sparstimulerande åtgärderna har varit att åstadkomma ett långsiktigt högre sparande hos hushållen. Undersökningar gjorda åren 1976-1978 tyder på att en betydande del av det sparande som dessa år f risläpptes omplacerades i fortsatt sparande. Av år 1977 frigjorda sparmedel om ca 30 miljarder DM, placerades två tredjedelar i fortsatt sparande?

3. 1 .2 Löntagarfondsdebatten

En annan linje i den västtyska debatten har gällt olika former for vinst- Der Bundesminister für delning. l Västtyskland finns sedan länge en rad exempel på företagsan- Arbeit und Sozialord- knutna vinstdelningssystem. På 1950-talet väcktes tanken på en kombinung, “Einkommens- nation av vinstdelning och övergripande fondbildning. Det mest kända forund Vermögensvertei- från år 1957. slaget i denna riktning är Gleitze-planen lung 1979. Gleitze-planen hade ett formögenhetspolitiskt motiv som bemöttes po- ZH-G. Guski, HJ. sitivt av det socialdemokratiska partiet (SPD) och fackforeningsrörelsen Schneider, Vermögenspo- i densamma. Den fortsatta (DGB), vilka år 1961 anslöt sig till grundtankarna litik in der Bundesrepudebatten koncentrerades dock kring olika forslag till investeringslön och blik Deutschland, Köln 1980. resulterade i den andra formögenhetsbildningslagen.

Internationell översikt 39

Gleitzes fondidéer blev åter aktuella år 1968, när W. Krelle m. fl. publicerade ett offentligt betänkande om övergripande vinstdelning till löntagarfonder? I detta betänkande spelar förmögenhetsfördelningen en central roll. Betänkandet innehåller en studie av förmögenhetsfördelningen, vilken visar en mycket stark koncentration av ägandet i näringslivet: 1,7 procent av de västtyska hushållen ägde år 1960 77,0 procent av det riskvilliga kapitalet i det privata näringslivet. Betänkandet föreslog ett vinstdelningssystem för företag med över 100 anställda i form av en avgift på högst 20 procent av vinsten, betald i aktier eller kontanter till en eller flera konkurrerande fonder. Andelarna i dessa fonder föreslogs vara individuellt ägda, men spärrade under 5-10 år. Krelles förslag följdes av en mängd olika fondförslag under de närmaste åren. Både DGB och tjänstemannaorganisationen (DAG) föreslog övergripande fonder med individuella andelar, finansierade genom övervinstdelning. Samma krav framfördes år 1971 av det liberala partiet (FDP). Vad man krävde var ett marknadsorienterat fondsystem med “professionell” skötsel av fonderna. Det kristdemokratiska partiet (CDU) presenterade däremot ett förslag till obligatorisk investeringslön, vilket innebar ett skattesubventionerat lönsparande som via de befintliga kreditinstitutionerna skulle placeras i aktier i näringslivet. När SPD kom i regeringsställning tillsammans med FDP år 1969 genomförde man först den tredje förmögenhetsbildningslagen, men aktualiserade snart också löntagarfondsfrågan. Vid SPD:s kongress år 1973 antogs ett förslag, som i allt väsentligt stämde överens med DGB:s linje. [nom DGB var emellertid Metallarbetarförbundet, IG Metall, starkt kritisk mot alla planer på löntagarfonder, vilket försvagade entusiasmen för dessa planer inom både SPD och DGB. 1G Metall hade redan i ett uttalande år 1972 rekommenderat en mer traditionell politik: skattepolitik och sociala reformer, lö-

nepolitik och medbestämmande i företagen? Man betvivlade inom 1G Metall

att övergripande fonder, grundade på vinstdelning (och med individuella andelar), var ett lämpligt och effektivt medel för att uppnå ett ökat löntagarinflytande i företagen. Man befarade att sådana fonder skulle inkräkta på lönepolitiken och medbestämmandet. Ett regeringsförslag till övergripande fondsystem framlades emellertid år 1974. Förslaget, som mer liknade det liberala fondförslaget än DGB:s modeller, baserade sig på en delning av vinster över 400 000 DM. Betalningen skulle ske i form av aktier eller kontanter, men kontant betalning skulle göras dyrare. Medlen skulle samlas upp av en central fond, som sedan fördelade dem, enligt löntagarnas anvisningar, på ett antal konkurrerande fonder med anknytning till existerande kreditinstitut. Fonderna skulle styras av andelsinnehavarna via ombud. Medlen föreslogs bli spärrade i sju år och det skulle göras förmånligt att uppskjuta kontanta uttag i ytterligare ,w Krenem fl Uberbe_

fem år. Till systemet avsåg man att knyta alla yrkesverksamma med högst triesliche Em‘aggbetem_

36 000 DM i årsinkomst. sung de, Arbeimehmer Förslaget kom emellertid inte att genomföras. Orsakerna till detta torde l-Il. Tübingen 1968. i första hand ha varit att man från regeringens sida inte ansåg sig ha ett ;Karl H. PitLDaS Nein tillräckligt politiskt stöd för de lagstiftningsåtgärder som krävdes för för- Zurvermögenspontik slagets genomförande. (1974).

40 Internationell översikt

Såväl inom regeringen som fackföreningsrörelsen har debatten om fonder fortsatt. DGB krävde vid sin kongress 1978 tillskapandet av branschfonder genom kollektivavtal. Regeringen väntas emellertid inte lägga fram något nytt förslag i frågan.

3.1.3 System för medarbetaraktier m. m.

Vid sidan av ovan beskrivna åtgärder och förslag har den västtyska staten på olika sätt försökt stimulera löntagarna till delägande i näringslivet. Ett exempel på det är de system som, genom skattestimulanser till såväl arbetsgivare som arbetstagare, öppnar möjlighet för anställda i västtyska företag med över 20 anställda att förvärva andelar i det egna företagets kapital på förmånliga villkor. År 1975 fanns sådana system i mer än 800 företag och ca 800 000 arbetstagare ägde genom sådana system andelar i det egna företaget. För de större västtyska företag som drivs i aktiebolagsform har genom särskild lagstiftning möjligheter skapats att erbjuda de anställda aktier i det egna företaget till förmånskurs. Företaget har möjlighet att erbjuda sina anställda en rabatt på aktiens pris motsvarande halva börskursen, dock maximalt 500 DM per år. Under förutsättning att den anställde behåller aktierna i fem år behöver denna förmån inte tas upp till beskattning. Mätt i antal företag låg tyngdpunkten i andelssystemen bland de medelstora företagen (mindre än l 000 anställda eller mindre än 100 miljoner DM i omsättning). Omkring två tredjedelar av de företag som detta år hade andelssystem återfanns i denna grupp. Mätt i antal deltagande arbetstagare blir bilden annorlunda. Av de ca 800000 arbetstagare som år 1975 ägde ett andelskapital i dessa system, var ungefär tre fjärdedelar anställda i större företag. aktiebolag. De anställdas andel av det egna kapitalet i de större företagen (aktiebolagen) var som regel mycket liten. I drygt hälften av aktiebolagen låg andelen under 1 procent. Endast i vart 25:te aktiebolag översteg andelen 10 procent. l övriga företag med medarbetaraktier var de anställdas andel av kapitalet i genomsnitt större än i aktiebolagen.

3.2 Frankrike

l motsats till de övriga västeuropeiska länder som här behandlas, uppvisar den franska arbetsmarknaden mycket få likheter med den svenska. Den fackliga organisationsgraden är mycket låg (20-25 %) och den fackliga rörelsen är starkt splittrad. På företagsnivå anses sedan gammalt arbetsgivarens Västtyska aktiebolag är i motpart vara företagsnämnden som väljs av samtliga anställda, medan den allmänhet mycket stora lokala fackliga organisationen normalt inte är förhandlingspart. företag, närmast jämförbara med de svenska De stora franska fackliga organisationerna har inte visat något större inbörsnoterade bolagen. tresse för reformer inom marknadsekonomins ram. Man har ofta intagit Antalet västtyska aktiebo- en “allt-eller-inteV-attityd och framfört förkrav på mycket långtgående lag var år 1975 ca 2 200. ändringar av ägandet i näringslivet och maktfördelningen i företagen. Mindre och medelstora företag har oftast inte I konsekvens med detta har man också varit kritisk mot begränsade föaktiebolagsform. retagsdemokratiska reformer och helt motsatt sig alla tankar på vinstdelning

Internationell översikt 41

i företagen. Någon löntagarfondsdebatt i egentlig mening, har inte förekommit i Frankrike. Trots detta är de franska efterkrigserfarenheterna av intresse för den svenska debatten. Det gäller framför allt den franska lagstiftningen om vinstdelning.

3.2.1 Vinstdelning Efter det andra världskriget var vinstdelning ett av flera förslag från gaullisternas sida i ett program för att få Frankrikes ekonomi på fötter igen. Gaullisterna hade för avsikt att hitta en tredje väg, mellan kapitalism och socialism för att lösa samhällsproblemen. Den vägen skulle förena tre viktiga krav: rättvisa, effektivitet och frihet. Nyckelordet för den tredje vägen blev “participation” (delaktighet). De anställda skulle göras delaktiga i företagens kapitaltillväxt och beslutsfattande och därmed på längre sikt få ett intresse för och inflytande över företagen. Detta tänktes genomföras i tre steg. Det första steget i participationssträvandena gällde kraven på delaktighet för de anställda i företagens vinster. vinstdelning motiverades dels av att lönekraven därigenom skulle kunna hållas tillbaka och investeringarna i motsvarande mån öka. dels av allmänna rättviseskäl - den som bidrog till produktionsresultatet skulle också få del i detta. Det andra steget gäller krav på delaktighet i företagens kapital (delaktighet i självfinansieringen). Genom detta skall de anställda förvärva både en ftnansiell delaktighet och en beslutsdelaktighet i företagen. Tillsammans skall det första och andra steget leda fram till det tredje, delaktighet i ansvaret för företagen. År 1959 utfärdades den första, av gaullisterna initierade,_/ör0rdningen om vinstdelning i franska företag. Syftet var att stärka löntagarnas intresse för det egna företaget. Detta skulle åstadkommas genom att lagstiftaren skapade möjligheter till frivillig vinstdelning på företagsnivå. Förordningen är alltjämt i bruk, men systemet har vunnit mycket ringa utbredning. Endast 363 avtal (omfattande ca 179 000 anställda) hade ingåtts fram till årsskiftet 1978/1979. År 1967 utfärdades en nyjörordning och denna gång gick man betydligt längre än 1959. Man införde nu, som första land i Västeuropa, obligatorisk vinstdelning i samtliga företag verksamma i Frankrike, under förutsättning att de har mer än 100 anställda. Systemet omfattar såväl statliga som privata och såväl inhemska som utlandsägda företag. Totalt berörs närmare fem miljoner anställda av reformen. Vinstdelning träder i kraft när den korrigerade* vinsten efter skatt över- Korrigering skall ske för stiger en viss bestämd nivå (beräknad som fem procents avkastning på det föregående års eventuella egna kapitalet). Det är alltså en form av övervinstdelning. För att ka- avsättningar till investepitalintensiva företag inte skall missgynnas multipliceras “övervinsten” med ringsfonder. lönernas andel av förädlingsvärdet i företaget. Av det belopp som då fram- 2 Löntagarnas vinstandel kommer skall 50 procent gå till löntagarna? kan beräknas enligt Företagen betalar varken bolagsskatt (50 procent) eller sociala avgifter följande formel: 1/2 (Korr.

vinst efter skatt - 5 96 x

för den del av vinsten som tillföres de anställda. Till detta kommer att EK) x Lonesumma företagen t. o. m. år 1973 i bokslutet kunde göra en skattefri avsättning Förädlingsvärde

42 Internationell översikt sou 1931 ;44

till investeringsfond med ett belopp motsvarande löntagarnas vinstandel. På detta sätt var vinstdelningen t. 0. m. år 1973 helt finansierad av skattemedel. Fr. 0. m. år 1974 har möjligheten att göra avsättning till invessuccessivt minskats, så att nu ett belopp motsvarande maximalt teringsfond 50 procent av vinstdelningsbeloppet får sättas av. Den enskilde anställdes vinstandel beräknas i proportion till den lön han/hon erhållit under det gångna räkenskapsåret. I utjämningssyfte föreskrivs dock en övre gräns för storleken på den årliga andelen (1975 max. 16 500 ffr). Skulle den totala vinstandel som tillkommer de anställda i ett visst företag, till följd av ovansagda maximiregler, inte kunna delas ut i sin helhet, reserveras resterande belopp för kommande års vinstdelningar. För placering av vinstandelarna finns fyra alternativ:

1. Aktier i det egna företaget. 2. Fonder som lånar ut pengarna till det egna företaget. 3. Fonder som placerar medlen i aktier eller obligationer utanför det egna företaget. 4. Konto i eget namn som ett led i företagets sparplan. De samlade medlen placeras i aktiefonder utanför det egna företaget.

Oberoende av placeringsform är medlen som huvudregel spärrade i fem år. Undantag görs för vissa viktigare händelser i den enskildes liv, t. ex. giftermål och pensionering. Valet av placeringsform bestäms på företagsnivå i ett participationsavtal mellan arbetsgivaren och de anställda. De anställda företräds vid dessa förhandlingar som regel av sina representanter i företagsnämnden. Skulle parterna inte komma överens, skall medlen placeras i en intern fond i företaget och spärras i åtta i stället för fem år samtidigt som arbetsgivarens möjligheter till skattereduktion minskas till hälften. Nedanstående tabell anger storleken på den totala vinstandelen och valet av placeringsform under åren 1968-1974. (Rubriken Externa fonder utgör en sammanslagning av alternativen 3. och 4.) Som jämförelse kan anges att den beskattningsbara vinsten i franska företag med mer än 100 anställda, dvs. i de företag som omfattas av 1967 års vinstdelningsförordning, i avrundade tal var: år 1971 15 miljarder francs, år 1972 19 miljarder francs, år 1973 20 miljarder francs och år 1974 21 miljarder francs.

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974“

Årligt belopp (milj. francs) 764 1 189 l 373 1 641 1 847 2 176 2 205

Placerade i (%) Aktier i det egna företaget 1,1 2,1 3,9 3,4 1,0 1,3 0,7 interna fonder 42,3 51,0 50,4 57,0 48,3 50,9 55,2 Externa fonder 56,6 46,9 45,7 39,6 50,7 47,8 44,1

P. g. a. betydande statistisk eftersläpning föreligger inte uppgifter avseende tiden efter 1974. Källa: Ministere du Travail: ”Participation”. Supplement av Bulletin mensuel des Statistiques du Travail. Nr. 46-1977, p. 46 och 76-77.

Internationell översikt 43

Av tabellen framgår att vinstandelarna i genomsnitt uppgår till ca 10 procent av den beskattningsbara vinsten i de berörda företagen. l stort sett hälften av vinstandelsbeloppen har lånats tillbaka till det egna Företaget och hälften har genom professionella förvaltare placerats i aktier och 0bligationer på marknaden. Vinstandelarna har i mycket liten utsträckning placerats i aktier i det egna företaget. Från det franska ekonomidepartementets sida anger man flera tänkbara förklaringar till detta: El att det inte finns någon tradition bland den franska allmänheten att spara i aktier El att de stora fackliga organisationerna är negativt inställda till vinstdelningssystemet i allmänhet och till att medlen placeras i aktier i det egna företaget i synnerhet El att arbetsgivarna är negativt inställda till systemet. Av speciellt intresse är konstruktionen av de externa fonderna. Dessa är externa i den meningen att vinstandelarna lämnar företagen och går till fristående, av de anställda inrättade fonder. Som regel har de anställda vid varje företag en egen fond, men ingenting hindrar att man från flera företag går samman om en gemensam fond. För närvarande finns det i Frankrike ca 3000 externa fonder. Förvaltningen av fondernas medel uppdras åt notariatavdelningen på en i participationsavtalet angiven bank. Där utses för varje fond en förvaltningsgrupp, helt bestående av bankens representanter. Förvaltningsgruppen har att ensam fatta beslut om placering av fondens medel. Som rådgivare åt och övervakare av förvaltningsgruppen utser arbetsgivaren och de anställda två representanter vardera. Dessa kan framlägga egna placeringsförslag och yttra sig över gruppens beslut, men har inte någon beslutanderätt. Förvaltningsgruppen skall genom köp på marknaden placera fondens tillgångar i aktier och/eller obligationer i “utomstående” företag. Placeringspolitiken skall vara inriktad på maximering av fondens kapital. De externa fondernas totala tillgångar representerar f. n. ca en procent av totalvärdet på den franska börsaktiestocken. Varje enskild fond får dock inte äga mer än fem procent av aktiekapitalet i ett företag. Rösträtten för fondernas aktier tillkommer förvaltningsgruppen och kan inte överlåtas till de fackliga organisationerna. Från det franska budgetministeriets sida uppger man att inga närmare undersökningar gjorts om effekterna på aktiemarknaden av 1967 års vinstdelningsforordning. Ministeriet har dock uppfattningen att vinstdelningen i stort sett ej påverkat aktiemarknaden. Inte heller har några undersökningar gjorts om effekterna på lönebildningen eller investeringarna i näringslivet. Gaullistpartiet framlade i april 1980 ett förslag för parlamentet om utformningen av det andra steget i participationssträvandena, avsett att ge de anställda delaktighet i företagens kapital och inflytande över företagens verksamhet. Förslaget innehåller två delar. Den ena rör delaktighet för de anställda i företagens självftnansiering och innebär i korthet att företagen, vid självfrnansiering av investeringar, skall tvingas öka sitt aktiekapital och emittera aktier i motsvarande utsträckning. Hälften av dessa aktier skall utan kostnad tillföras de gamla aktieägarna och hälften de anställda. Den

44 Internationell översikt

andra delen av förslaget gäller en ny typ av aktiebolagsorganisation och innebär i korthet att de anställda skall ha rätt att utse en viss andel av ledamöterna i företagens styrelser. Förslaget har under hösten 1980 dragits tillbaka från parlamentet.

3.2.2 M edarbetaraktier

Vid sidan av 1967 års förordning har en rad andra försök gjorts att sprida vinster och aktieägande i de franska företagen. Ett av dessa försök gäller de s. k. medarbetaraktiesystem som år 1973 genom lagstiftning infördes dels i vissa delar av den offentliga sektorn, dels i den privata sektorn. På den offentliga sidan (framför allt i statliga banker och försäkringsbolag) var systemen obligatoriska, medan det på den privata sidan skapades incitament för frivilliga medarbetaraktiesystem. Vi skall nedan något närmare beröra de frivilliga systemen. l lag anges att sådana systern kan inrättas i privata börsföretagl, under att företag under de senaste tre åren redovisat vinst. förutsättning Systemet innebär att företagsledningen erbjuder de anställda att vid nyemission teckna aktier till speciellt förmånlig kurs. Betalning för aktierna sker därefter genom avdrag på lönen. Lagen anger att aktieköpet maximalt får uppgå till 3 000 ffr. per år och anställd. Aktierna får under en femårsperiod inte överlåtas. Såväl för den enskilde anställde som for företaget finns skattemässiga incitament att avtala om ett medarbetaraktiesystem. Den anställde betalar inte inkomstskatt för den del av lönen som utgår i aktier. Företaget betalar

inte sociala avgifter m. m. för denna del av lönesumman.

Trots detta har systemet fått en mycket ringa utbredning. Det tillämpades vid årsskiftet 1979/1980 endast i ca 15 av de l 500 börsnoterade franska företagen och i dessa 15 företag hade endast ca 35 procent av de anställda anslutit sig till systemet.

3.2.3 Subventionerad emission till de anställda

Mot bakgrund av misslyckandet med medarbetaraktiesystem i privata företag, framlade den franska regeringen år 1978 ett förslag till obligatorisk kostnadsfri emission av aktier till anställda i börsföretag. Förslaget innebar i korthet att de börsnoterade franska företag som gått med vinst under två av tre på varandra följande år mellan 1975 och 1985 skulle, som en engångsåtgärd, genomföra en riktad nyemission till de anställda. Emissionsbeloppet skulle motsvara tre procent av företagets aktiekapital. Staten skulle inom loppet av en tioårsperiod betala detta belopp till företaget, medan den enskilde anställde skulle erhålla sina aktier kostnadsfritt. Från arbetsgivarhåll vände man sig starkt mot förslagets obligatoriska karaktär. Förslaget reviderades därför kraftigt och resulterade i oktober 1980 i en lag om frivillig subventionerad nyemission riktad till de anställda. Av ca 80 000 franska aktiebolag, oavsett storlek och oberoende av aktiebolag har ca 1 500 Lagen avser alla franska börsregistrerade aktier. om de är börsnoterade eller ej. Under förutsättning att bolaget delat ut

Internationell översikt 45

vinst under minst två år av de fem senaste åren, ger lagen bolaget möjlighet att genomföra en riktad emission av aktier till de anställda, motsvarande tre procent av bolagets aktiekapital, dock maximalt 5 000 ffr. per anställd. Den anställde skall erhålla aktierna gratis och betalar inte inkomstskatt för denna förmån. Staten skall inom loppet av en tioårsperiod betala motsvarande 65 procent av emissionsbeloppet till företaget. Resterande 35 procent utgör en kostnad för företaget. Emissionskursen bestäms för de börsnoterade Företagen till aktiernas genomsnittliga börskurs under en period av sextio vardagar före den månad då beslut om emissionen fattas. För företag utanför börsen bestäms emissionskursen till substansvärdet. Det åligger enligt lagen börsföretagen att vid första bolagsstämma efter lagens ikraftträdande besluta huruvida en emission av detta slag skall ske eller ej. Motsvarande beslut skall av icke börsnoterade företag fattas inom två år från lagens ikraftträdande. Den anställde skall erhålla aktier i relation till lön och anciennitet i företaget, dock maximalt till ett värde av 5 000 ffr. Det åligger bolagsstämman att besluta om den exakta fördelningen. Ingen anställd får emellertid tilldelas mer än tre gånger så många aktier som någon annan. Aktierna skall ha en spärrtid på mellan tre och fem år. Den exakta tiden bestäms av bolagsstämman. Efter spärrtidens utgång kan aktier i börsnoterade bolag säljas fritt. Aktier i icke börsnoterade bolag måste hembjudas till bolagets övriga ägare om ej annat beslutats vid emissionstillfállet. Det föreligger i maj 1981 inte några uppgifter om i vilken utsträckning företagen genomfört emissioner av detta slag.

3.2.4 Akriesparlagstiftning Ovan beskrivna åtgärder och förslag för att sprida aktieägande och vinster i de franska företagen, har i första hand sökt påverka företagens beteende. Vid sidan av dessa har under senare år en rad åtgärder vidtagits pâ skatteområdet i syfte att öka allmänhetens intresse för sparande i aktier. Den mest omfattande och uppmärksammade av dessa åtgärder är det s. k. Monory-systemet. Systemet innebär en möjlighet för de franska hushållen att köpa aktier för obeskattade pengar. I huvudsak gäller följande regler. Varje hushåll får under perioden 1 juni 1978 - 31 december 1981 köpa aktier för 5000 ffr. per år. Under förutsättning att aktierna deponeras i bank e. d. och inte överlåtes inom fyra år, får detta belopp därefter dras från den beskattningsbara inkomsten i hushållens självdeklaration resp. år. Säljs alla, eller delar av aktierna innan de fyra åren gått till ända, dras försäljningssumman från inköpssumman för året i fråga. skatteavdraget grundar sig således på varje års nettoköp av aktier. För avkastningen på aktierna betalar individen skatt med en procentsats motsvarande den han i genomsnitt erlägger på sin övriga inkomst. Vid utgången av år 1980 uppgick det totala sparandet i Monory-systemet till ca 7 miljarder ffr. Börsomsättningen var 1979 48 miljarder ffr. Under den tid som sparsystemet har varit i kraft har den franska börsen haft en uppåtgående kursutveckling och nyemissionsvolymen varit väsent-

46 Internationell översikt SOU 198l :44

ligt större än under de närmast Föregående åren. Några undersökningar som förklarar om denna utveckling beror på Monory-systemet eller andra faktorer Föreligger inte.

3.3 Nederländerna

Nederländerna erbjuder, liksom Västtyskland, exempel dels på frivilliga vinstdelnings- och sparsystem, dels på förslag till utformning av löntagarfondssystem.

3.3.1 Sparplaner och vinstdelning Regeringen i Nederländerna försökte länge efter kriget styra lönebildningen genom en statlig inkomstpolitik. Denna mjukades upp betydligt under 1960talet men anses ha bidragit till framväxten av olika frivilliga sparplaner och företagsanknutna vinstdelningssystem. Sådana system är i dag förhållandevis vanligt förekommande i Nederländerna. Inom den offentliga sektorn premierar staten i egenskap av arbetsgivare lönsparande bland sina anställda. Under förutsättning att den anställde sparar en del av sin lön i form av kontanter eller livförsäkringspremier under minst fyra år, erhåller han/ hon en skattefri sparpremie på 25 procent av det sparade beloppet. Sparsumman per år och anställd är maximerad till 504 guiden (ca 1000 S. kr). Inom den privata sektorn föreligger tre huvudtyper av sparsystem för de anställda. Den grundläggande lagstiftningen på detta område tillkom år 1962 och har ändrats vid ett flertal tillfällen. Genomgående gäller att staten uppmuntrar tillkomsten av sådana system genom att erbjuda såväl arbetsgivare som arbetstagare skatteförmåner. De tre huvudtyperna av sparsystem inom den privata sektorn skall nedan närmare beskrivas.

Lönsparsystem Lönsparsystem upprättas genom kollektivavtal mellan en eller flera arbetsgivare och en eller flera fackliga organisationer. Avtal kan slutas såväl på företags- som branschnivå. Systemet innebär att en viss del (max. 2 %) av den anställdes lön överförs till en företagsanknuten sparfond som administreras av arbetsgivaren och arbetstagarna gemensamt. Fondens medel placeras i aktier eller obligationer i det egna företaget eller sätts in på bankkonto. Arbetstagaren kan löpande disponera avkastningen på medlen medan kapitalet enligt huvudregeln är bunden i sju år. Vid vissa viktigare händelser i den anställdes liv (köp av fastighet, giftermål etc.) kan även kapitalet frigöras. Den anställde betalar inte inkomstskatt eller socialförsäkringsavgifter för det sparade beloppet. Inte heller arbetsgivaren erlägger några sociala avgifter för den sparade delen av lönen, men har i stället att utge en speciell avgift, motsvarande 15 procent av sparbeloppet, till staten.

Internationell översikt 47

Bonussparsystem

Bonussparsystem baserar sig på individuella sparavtal mellan den enskilde arbetstagaren och dennes arbetsgivare. Systemet innebär att en viss del av lönen insätts på ett särskilt sparkonto som därefter administreras antingen av arbetsgivaren eller av någon för ändamålet anlitad institution, exempelvis en bank. Medlen kan användas för köp av aktier i det egna företaget eller for investeringar på andra områden, där någorlunda säker avkastning kan förväntas. Maximalt sparbelopp är 750 gulden (ca l 500 S. kr) per år och minimal bundenhetstid fyra år. På det sparade beloppet utgår skattefri bonus - större ju längre tid pengarna varit bundna. Binds pengarna i fyra år erhåller arbetstagaren från sin arbetsgivare bonus motsvarande maximalt 50 procent av det sparade beloppet. Binds pengarna i sju år stiger bonusen till maximalt 100 procent och om de binds i tio år till maximalt 200 procent. Arbetsgivaren betalar inte skatt eller sociala avgifter på det sparade beloppet och inte heller på bonusbeloppet.

Vinstdelningssparsystem

De vinstdelningssparsystem som i dag finns i Nederländerna främjas av skatteförmåner, men baserar sig i övrigt på frivilliga överenskommelser på företagsnivå mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Arbetsgivaren avsätter en viss del av räkenskapsårets vinst på individuella sparkonton för de anställda. Pengarna förvaltas av arbetsgivaren eller av någon för ändamålet anlitad institution, men arbetstagaren bestämmer själv huruvida medlen skall placeras i aktier e. d. eller kvarstå på sparkonto. Kapitalet är bundet i sju år, men avkastningen kan disponeras löpande. Maximalt sparbelopp är 750 gulden (ca l 500 S. kr) per år och anställd. Arbetsgivaren betalar inte skatt eller sociala avgifter för de avsatta medlen och arbetstagaren betalar inte skatt på sin vinstandel. Nederländska statistiska centralbyrån har undersökt utbredningen av dessa frivilliga sparsystem Undersökningen omfattar 40000 företag med fler än tio anställda och avser förhållandena i december år 1976. Resultaten visar att i närmare tio procent av dessa företag förekom någon form av sparsystem för de anställda. Absolut vanligast förekommande var bonussparsystem, ca 5 procent. Lönsparsystem återfanns i ca 2 procent av företagen och vinstdelningssparsystem i ca l procent av företagen. Totalt omfattades ca 30 procent (ca 850 000) av de anställda i dessa 40 000 företag av någon form av sparsystem. Beträffande uppslutningen kring systemen visar undersökningsresultaten att 38 procent av de arbetstagare som haft möjlighet att deltaga i vinstdelningssparsystem, har gjort det. Motsvarande siffra för bonussparsystem är 51 procent och för lönsparsystem 100 procent. Att den senare siffran blir 100 procent förklaras av att lönsparandet, som tidigare påpekats, tillkommer genom kollektivavtal och därigenom får en för den enskilde arbetstagaren obligatorisk karaktär. Inget hindrar att en och samma arbets» lgociage Maandsmistgek‘ tagare omfattas av flera olika sparsystem. July 1979. Haag.

48 Internationell översikt SOU 198 l :44

I tabellform kan uppslutningen beskrivas på följande sätt:

Andel möjliga Andel faktiska Andel faktiska deltagare i % deltagare i % deltagare i % av totala an- av totala anta- av antalet möjtalet anställ- let anställda i liga deltagare: da i Företag Företag med med sparsys- sparsystem tem av typ: av typ:

Genomsnittligt sparbelopp per anställd var år 1976 i bonussparsystemet 656 gulden (ca 1 300 S. kr), i vinstdelningssparsystemet 596 gulden (ca 1 200 S. kr) och i lönsparsystemet 252 gulden (ca 500 S. kr).

3.3.2 Löntagarfondsdebatten Det Första förslaget till ett mer sammanhängande fondsystem framlades av de tre fackliga huvudorganisationerna i Nederländerna redan år 1964, men ledde då inte till något resultat. Frågan kom åter upp år 1975 och har sedan diskuterats livligt. Den socialdemokratiska regeringen den Uyl framlade i juni år 1976 ett lagFörsIag angående löntagarfonds- och vinstandelssystem; kallat Vermogensaanwasdeling (VAD, Förmögenhetstillväxtdelning). Förslaget sågs som ett led i regeringens inkomstpolitik och hade, som namnet antyder, en Fördelningspolitisk utgångspunkt. Syftet var att åstadkomma en jämnare FörmögenhetsFördelning och att öka Förutsättningarna För en återhållsam och solidarisk lönepolitik. Förslaget byggde på obligatorisk övervinstdelning i samtliga skattepliktiga aktiebolag med en vinst överstigande 250 000 gulden (ca 500 000 S. kr) Före skatt. Övervinst deñnierades i Förslaget som den del av vinst efter skatt som återstod efter det att egenkapitalet erhållit en avkastning motsvarande den effektiva räntan på ett antal utvalda statspapper plus två procents riskpremie. Av den sålunda framräknade övervinsten skulle 10 procent avsättas till en allmän fond. De till fonden avsatta medlen skulle Förvaltas kollektivt av denna och användas För utbyggnad av det holländska pensionssystemet. En annan, i princip lika stor, vinstandel skulle reserveras För Företagens egna arbetstagare i form av individuella vinstandelar med en spärrtid på sju till tio år. Vinstandelarna skulle utbetalas i form av aktier eller andelsbevis. . VAD-Förslaget var alltså en kombination av ett övergripande, kollektivt system och ett Företagsanknutet, individuellt system. l Förslaget preciserades inte riktlinjerna För fondens placeringspolitik. Det rådde stor oenighet, både bland partier och organisationer på arbetsmarknaden, om VAD-Förslaget. Med hänsyn till den kritik Förslaget mötte lade regeringen den Uyl i januari år 1977 fram ett nytt Förslag, i vilket en del mindre justeringar gjorts. Vinstdelningen preciserades till 15 procent,

Internationell översikt 49

varav lika stora delar skulle tillfalla den kollektiva resp. den individuella delen. De individuella andelarna maximerades dock till två procent av vederbörandes bruttolön och eventuellt överskott skulle gå till den centrala fonden. Spärrtiden bestämdes till sju år. Vinstandelarna kunde - förutom i aktier och andelsbevis - nu även betalas i kontant form. Den centrala fonden skulle styras av arbetstagarorganisationerna samt av representanter (1/4) utsedda av arbetsmarknadsministern. Det nya VAD-förslaget behandlades emellertid aldrig av parlamentet. Regeringen den Uyl föll i mars 1977 och efter långvariga regeringsförhandlingar bildades en borgerlig koalitionsregering i december 1977, under av ledning premiärminister van Agt. Den borgerliga regeringen menade att de kollektiva och individuella inslagen i VAD-förslaget borde särskiljas, eftersom de hade skilda motiv. När regeringen så småningom framlade för VAD-förslaget parlamentet. gjordes detta följaktligen i form av två separata lagförslag, där utgångspunkten alltjämt var regeringen den Uyls förslag, men där kopplingen mellan den kollektiva och den individuella delen bort. tagits Det ena lagförslaget lades fram i april 1978 och avsåg den individuella delen. Dess syfte var att främja samarbetet mellan och “kaarbetstagare pitalanskaffare” (arbetsgivare). Vissa förändringar jämfört med det tidigare regeringsförslaget (januari 1977) kunde noteras. Storleksgränsen för vilka företag systemet tänktes omfatta sänktes från 250 000 till 100000 gulden (ca 200000 S. kr) i vinst före skatt och vinstdelningsprocenten som tidigare bestämts till 15 procent totalt för de individuella och de kollektiva Vinstandelarna föreslogs nu till 12 procent för enbart den individuella vinstandelen. Dessa 12 procent skulle vara avdragsgilla vid beskattning och vidare föreslogs att företagen skulle tillåtas avräkna eventuellt förekommande frivilliga vinstdelningssystem från vad som obligatoriskt skulle tillkomma den enskilde anställde i form av vinstandel. Riskpremien höjdes från två till tre procent. Maximigränsen för de individuella andelarna höjdes från två till tre procent av bruttolönen, överskjutande belopp reserverades under sex år, men skulle därefter tillfalla företaget. Vinstandelarna skulle enligt förslaget, helt eller delvis, kunna användas för något gemensamt nyttigt ändamål efter beslut av företagsnämnden. Det andra lagförslaget lades fram i oktober år 1978 och avsåg den kollektiva delen. Dess syfte var att underlätta en allmän och en bainkomstpolitik lanserad löneutveckling. Även för den kollektiva delen föreslogs en 12procentig vinstdelning. Denna skulle emellertid uttagas i form av en särskild skatt (närmast med tanke på de utländska att vid företagens möjligheter beskattning i hemlandet utnyttja s. k. tax-credit-system). För av uttaget skatten gällde begränsningsregeln att uttaget inte fick överstiga 3 procent av företagets vinst före skatt. Som en konsekvens av att vinstdelningen föreslogs uttagas i form av skatt, kunde betalningen till fonden ske enbart i kontant form. Fonden skulle ha karaktären av offentligrättslig juridisk och föperson reslogs få en styrelse på 20 ledamöter(l2 utsedda av löntagarorganisationerna och 8 av regeringen). Fondens syfte skulle vara att förbättra pensionssystemet och medverka till en av arbetsmarknadspolitiska skäl betingad förtidspensionering. I den mån det uppstod ett ackumulerat kapital i fonden skulle detta kunna placeras i värdepapper. Utformningen av reglerna för place-

50 Internationell översikt

överläts enligt förslaget till fondstyrelsen, som i sin tur ringsverksamheten skulle underställa förslaget social- och arbetsmarknadsministern för god-

kännande. Tillsammans skulle de båda systemen formellt kunna ha inneburit 24 procents delning av “övervinsten“, men vinstdelningen begränsades genom särskilda regler för både den individuella och kollektiva delen och gjordes dessutom för den individuella delen, Vinstdelningen torde därför avdragsgill reellt ha blivit av något mindre omfattning enligt dessa förslag än enligt de ursprungliga förslagen från år 1975 och år 1976. mötte stark kritik från fackföreningsrörelsen och De båda lagförslagen det socialdemokratiska Den individuella delen ansågs klart otillpartiet. fredsställande och kritiken mot denna del riktade sig bl. a. mot en allt för mot att regeringen inte berestriktiv bestämning av begreppet “övervinst, tanken att låta arbetstagarna bli delaktiga i kaaktat den grundläggande (förslaget innebar att betalningen till fonden inte behövde pitalbildningen ske i aktier) och mot att regeringen tagit bort kopplingen mellan den individuella och den kollektiva delen av förslaget. Också den kollektiva delen utsattes för hård kritik. Enligt FNV (den dominerande katolska och socialistiska fackföreningsfederationen) innebar förslag inte mycket mer än tillskapandet av ett administrativt regeringens instrument för hantering av vissa pensionsförmåner. Man var starkt kritisk mot att fondens ändamål på detta sätt var reglerat och att de vinstmedel fonden endast skulle ”slussas som tillfördes i betydande utsträckning fonden för att täcka pensionsåtaganden. Utrymmet för kapitaligenom bildning blev därigenom begränsat. Man var också kritisk mot den föreslagna sammansättningen av fondstyrelsen, där man såg en möjlighet för de av utsedda representanterna att, tillsammans med representanter regeringen för den mindre, kristna och politiskt relativt centruminriktade fackföreningsrörelsen, skaffa sig majoritet mot representanterna för den övriga fackförrymde, enligt FNV, regeringens förslag så eningsrörelsen. Sammantaget brister, att man inte var beredd_ att medverka till genomförandet många av förslagen. Arbetsgivarsidan, i första hand den dominerande arbetsgivarorganisatiovar mera allmänt kritisk mot förslag. Man uttalade nen VNO, regeringens betänkligheter mot att regeringen i rådande allvarliga ekonomiska allvarliga ett vinstandels- och löntagarfondssystem. Man hade läge sökte genomföra med hänsyn till en alltför generös bestämning av övervininvändningar sten, till kapitalets alltför låga riskersättning osv. Mot av ovanstående och med hänsyn till rådande styrkeförbakgrund hållande i parlamentet blev de år 1978 framlagda förslagen vilande i parlamentet under närmare två år. Under dessa år skärptes det ekonomiska läget i Nederländerna, vilket tvingade regeringen att vidta en rad ekonomiskför att söka komma till rätta med problemen. Bland dessa politiska åtgärder åtgärder märks en frysning av lönerna under år 1980 och framläggandet av ett extra besparingspaket på ca 3 miljarder gulden (ca 6 miljarder S. kr) år 1980. För att vinna arbetstagarorganisationernas stöd för dessa åtgärder uttalade sin avsikt att tillmötesgå vissa fackliga krav, såsom att forstärka regeringen att vidga medinflytandet inom de arbetsmarknadspolitiska instrumenten,

i SOU 1981 :44 Internationell översikt 51

näringslivet osv. Man förklarade sig också beredd att i vissa hänseenden ändra de tidigare förslagen avseende vinstandels- och löntagarfondssystem. Förslag till ändring av de tidigare VAD-förslagen framlades för parlamentet i maj år 1980 och innebär i huvudsak följande. Liksom tidigare föreslås systemet omfatta samtliga skattepliktiga aktiebolag dock att vinst före skatt med hänsyn till inflationen skall uppgå till 125 000 gulden (tidigare 100 000 gulden, ca 250 000 resp. 200 000 S. kr). Bestämningen av övervinsten sker på samma sätt som tidigare och alltjämt gäller att 12 procent av denna övervinst skall tillföras vardera den individuella och kollektiva delen av systemet. För att tillmötesgå kraven från de fackliga organisationernas sida föreslås införandet av en koppling mellan den individuella och den kollektiva delen. De individuella vinstandelar, som p. g. a. maximiregler för vad den enskilde anställde kan erhålla, inte kan delas ut skall efter en viss tid överföras till den kollektiva fonden. Samtidigt föreslås att även den individuella vinstandelen maximeras till 3 procent av vinsten före skatt. För att möta kritiken mot möjligheten att utbetala de individuella vinstandelarna i kontant form, föreslås att kontantbetalning av individuella andelar endast skall kunna ske efter företagsnämndens godkännande. Betalningen till den kollektiva delen skulle enligt det tidigare förslaget ha formen av en skatt och således alltid betalas kontant. Denna konstruktion överges i ändringsförslaget. Den kollektiva vinstandelen, liksom den individuella, görs avdragsgill vid företagsbeskattningen och betalning får ske i kontant form endast under förutsättning att fondstyrelsen godkänner detta. För både den individuella och den kollektiva delen gäller sålunda att vinstandelarna i “normalfallef” skall utbetalas i form av aktier eller andelsbevis. Företag som önskar utbetala vinstandelarna i kontant form, men inte får företagsnämndens resp. fondstyrelsens medgivande härtill, har tillförsäkrats viss besvärsrätt.

Ändringsförslaget har ännu inte behandlats av det holländska parlamentet

(1 december 1980).

3.4 Danmark

Den danska ekonomin drabbades under 1970-talet av flera kriser. Det visade sig i betalningsbalansproblem, svag investerings- och tillväxttakt, hög arbetslöshet osv. Problemen ledde bl.a. till krav på en inkomstpolitik för att dämpa lönekraven. Problemen påverkade också den under 1970-talet intensiva debatten om löntagarfonder i Danmark.

3.4.1 Debatten om löntagarfonder och ekonomisk demokrati Det direkta ursprunget till löntagarfondsdebatten står att finna i ett betänkande om demokrati på arbetsplatsen, som behandlades vid LO-kongressen år 1967. I betänkandet aktualiserades tanken på ekonomisk demokrati. LO tillsatte därför senare en kommitté med uppdrag att belysa hela frågan om ”økonomisk demokrati (øD).

52 Internationell översikt

LO-kommittén skulle avlämna en rapport före 1971 års kongress, men dessförinnan hade förre statsministern Viggo Kampmann redan år 1969 publicerat en rapport med titeln økonomisk Demokrati - et forslag til udbyttedeling mellem arbejde og kapital. Det skedde på uppdrag av Dansk Metalarbejderforbund, som antog förslaget vid sin kongress i augusti år 1969. Kampmann föreslog ett vinstdelningssystem för i princip alla vinstgivande företag. Vinstdelningen skulle börja först efter en vinst på 40 000 dkr och berörde därigenom inte en mängd småföretag. Fondernas medel skulle vara kollektivt ägda och förvaltas av löntagarnas organisationer. Rapporten till LO-kongressen år 1971 utarbetades av en kommitté med förutvarande finansministern Henry Grünbaum som ordförande* Rapporten innehöll ett förslag till “Löntagarnas vinst- och investeringsfond”. För detta fondsystem angav rapporten tre principer:

El Systemet skulle omfatta alla löntagare, både privat och offentligt anställda och oavsett om verksamheten drivs i vinstsyfte eller inte. D Systemet skulle bygga på personlig äganderätt för den enskilde. El Systemet skulle innebära att löntagarkapital bildades i de enskilda fö- A retagen i syfte att uppnå “närdemokratfl baserad på medäganderätt.

Av den första principen följer att systemet skulle finansieras i form av en lönebaserad arbetsgivaravgift. I rapporten ansågs dock detta innebära “en slags generel udbyttedeling”, dvs. att summan av avgiften och lönen överstiger en lön utan avgifter - vilket drabbar vinsten. Avgiften skulle första året vara 1 procent av lönesumman för att därefter stiga med en halv procent per år till 5 procent. Av den andra principen följer att systemet skulle innehålla individuella andelar. Löntagarna skulle få personliga certifikat med lika stora andelar for alla löntagare med helårs och heltids anställning. Certifikaten skulle ej kunna säljas, men vara inlösbara efter fem år (och vid invaliditet, pensionering samt dödsfall). Pengarna skulle placeras i en central fond men - med hänsyn till den tredje principen - stanna kvar i företag, som är aktiebolag och där ge de anställda - oavsett medlemskap i fackförening - rätt till styrelserepresentation. I andra företag och verksamheter skulle möjlighet finnas att låta pengarna stanna kvar. I annat fall skulle de av fonden placeras i t. ex. aktier, obligationer och fast egendom. Den centrala fonden skulle, enligt förslaget, äga alla medel kollektivt och i sig vara en självägande institution. Fonden skulle ledas av ett representantskap med företrädare för olika löntagarorganisationer. Inflytande i företagen skulle dock utövas på decentraliserad nivå. Representantskapet skulle i sin tur utse fondens styrelse, där en ledamot skulle utses av staten. [januari år 1973 lade den socialdemokratiska regeringen fram ett lagförslag till øD. Förslaget byggde i hög grad på LO-rapporten. Målsättningen beskrevs i renodlade øD-termer - ”att säkra löntagarna medägande, medbestämmande och medinflytande i näringslivet och i de enskilda företagen och økonomisk Demokrati. samtidigt uppnå en jämnare fördelning av förmögenheter och inkomster. Rapport till LO‘s kongres I lagförslagets egna anmärkningar underströks också “nödvändigheten av 1971 fra udvalget om økonomisk Demokrati. en ökad kapitalbildning”.

Internationell översikt 53

Enligt lagförslaget skulle “Löntagarnas vinst- och investeringsfond” finansieras med arbetsgivaravgifter, i början en halv procent av lönesumman, stigande med en halv procent per år till slutligen fem procent av lönesumman. Avgifterna skulle gå till en central fond. För företag med mer än 50 anställda föreslogs två tredjedelar av avgiften stanna i företaget i form av nyemitterade aktier och resten betalas kontant till fonden. En liknande ordning, skulle kunna gälla för mindre företag, dock med möjlighet for företag med mindre än 20 anställda att i stället för nyemitterade aktier ge ut lånebevis. Kontant inbetalda medel skulle av fonden placeras aktivt i näringslivet som aktier, lån, andelar i kommanditbolag m. m. Den centrala fonden skulle enligt lagförslaget inte få äga mer än 50 procent av aktierna i ett företag. Sparmedlen skulle förvaltas kollektivt av fondstyrelsen. Löntagarna skulle erhålla certifikat som bevis på sin andel i fonden. Certifikaten skulle enligt förslaget inte få säljas, men vara inlösbara efter sju år (med en skattesats på 35 %)eller efter tolv år(med en skattesats på 25 %) samt vid pensionsålder och dödsfall. Fonden föreslogs styras av ett representantskap på 60 ledamöter (36 utsedda av löntagarorganisationerna och 24 av regeringen). Representantskapet skulle i sin tur välja en styrelse på 10 personer (6 representerar löntagarna och 4 regeringen). Fondens inflytande i företagen skulle enligt förslaget utövas av löntagarna i resp. företag. Regeringens lagförslag mötte stark kritik från olika håll och hade inte tillräcklig parlamentarisk förankring för att genomföras. En mängd andra förslag framfördes också, både från fackligt håll och från andra politiska partier. Näringslivet riktade stark kritik mot GD i ett par skrifter med titeln Konsekvenserna av økonomisk Demokrati (januari och mars år 1973). Man menade sig dock kunna dela målen för øD, särskilt ett ökat sparande. I Dansk Arbejdsgiverforeen skrift från arbetsgivareföreningen och Industrirådet år 1972 skisserades nings skitse 28 november “en flersträngad lösning” på frågan om ekonomisk demokrati. Denna lösning 1972 til økonomisk skulle bestå av: Demokrati via en lønmodtageropsparing 1. Folkaktier - för att vidga kretsen aktieägare. och Industrirådets skitse - 2. Investeringsföreningar - för att vidga kretsen aktieägare, men också er- udkast 23 november 1972 bjuda en mindre riskfylld placering för små aktieägare. til udbygning af det industrielle og økonomis- 3. Företagsanknuten vinstdelning - för att skapa större intressegemenskap ke demokrati. och engagemang i det egna företaget. 4. Medarbetaraktier - samma mål som 3. 2Arne I,und, Lønmodtagernes medejendomsret - På hösten år 1972 presenterades två utkast, det ena av arbetsgivareföreningen vurdering fra et liberalt och det andra av Industrirådet, där man skisserade ett alternativ till re- synspunkt, i Lønmodtagernes Medejendomsret, geringens øD-planer. Den danska arbetsgivareföreningen tänkte sig därvid utgiven av Sparkassen bl. a. ett subventionerat löntagarsparande, att placeras i det egna företaget SDS (1978). Arne Lund är eller i investeringsfonder. lndustrirådet föreslog “investeringsklubbar” vid direktör i Dansk Arbejdsföretagen giverforening. Se även Det som präglade dessa förslag var en strävan att dels allmänt popularisera arbetsgivareföreningens skrifter Aktier till medaraktieägande och dels speciellt stimulera medägande i det egna företaget. bejderne (1975) och För att öka den grundläggande intressegemenskapen inom företagen angavs sådan Medarbejderaktiertre principer? gjorde vi (1977).

54 Internationell översikt

l. Medägandet skulle vara knutet till det företag den anställde arbetar i. 2. Medägandet skulle baseras på frivillighet, såväl för löntagaren som för företaget. 3. Medägandet skulle bygga på personligt ägande.

De tre stora borgerliga partierna framförde också egna förslag. Venstre och de Konservative underströk vikten av ett breddat privat ägande och medägande i företagen. De metoder som anvisades låg nära förslagen från näringslivet. Det Radikale Venstre förespråkade också närdemokrati och inflytande på den egna arbetsplatsen, men betonade intressegemenskapen något mindre. Partiet föreslog obligatorisk övervinstdelning på företagsnivå - ett gammalt krav inom Radikale Venstre - med motiveringen att vinster skapas i samverkan mellan kapital, företagsledning och arbete och därför inte ensidigt borde komma ägarna till godo. Socialistiske Folkeparti såg GD som ett led i en mer omfattande förändring av det ekonomiska systemet. Dispositionsrätten borde ligga hos verksamhetens medarbetare men äganderätten i huvudsak hos samhället. Partiet accepterade tanken på en central fond.‘ År 1976 utarbetade en arbetsgrupp inom socialdemokratiska partiet och LO vissa ändringsförslag till det år 1973 framlagda lagförslaget. Det omarbetade förslaget innebar i huvudsak följande: En “Löntagarnas vinst- och investeringsfond tillskapas. Fonden finansieras med arbetsgivaravgifter, i början en halv procent av lönesumman, stigande med en halv procent per år till slutligen fem procent av lönesumman. För att också företag med få anställda skulle bidra med en rimlig andel, föreslogs också en generell vinstdelning i samtliga privata företag. l aktiebolag med minst 50 anställda skulle två tredjedelar av avgiften till fonden stanna i företaget i form av nyemitterade aktier. l aktiebolag med 20-50 anställda skulle två tredjedelar av avgiften stanna i företagen under förutsättning att de anställda erhöll två platser i företagets styrelse. l andra företag med minst 10 anställda skulle två tredjedelar av avgiften till fonden stanna i företaget i form av lånekapitel, under förutsättning att de anställda tillförsäkrats medbestämmandrätt i företagsnämnden i enlighet med gällande avtal därom. Företag med färre än 10 anställda och företag inom den offentliga sektorn skulle enligt förslaget betala hela avgiften till fonden kontant. l Det konservative folke- Den del av fondens medel som inte kvarstår i företagen utan inbetalats parti. Debatoplaeg om kontant till fonden, skulle, efter anvisningar av fondens representantskap økonomisk demokrati og forslag om medinflytelse placeras “aktivt” i näringslivet. Detta borde enligt förslaget huvudsakligen på arbejdspladsen. Ven- ske i form av aktier, men också i lån och fast egendom. stre. Debatoplazg om Förslaget innebär vidare att fondens kapital skulle ägas av samtliga lönøkonomisk demokrati- et tagare för vilka ATP-avgifter inbetalats, dvs. samtliga löntagare mellan 16 liberalt alternativ. Det radikale venstre. Debato- och 67 år. Samtliga heltidsanställda löntagare skulle enligt förslaget erhålla plaeg om økonomisk lika stora ägarandelar i fonden och som bevis på sin andel årligen erhålla

demokrati. Socialistisk ett personligt ägarcertifikat. Ägarandelen föreslogs vara bunden i sju år och

Folkeparti. SF säger: skulle därefter kunna inlösas mot kontant betalning. økonomisk demokrati - Fonden föreslogs styras av ett representantskap, en styrelse och en dimen også industrielt rektion. Representantskapet skulle vara fondens högsta beslutande organ demokrati. Alla finns i ABC 2 om øD. med 120 representanter (40 utsedda av LO, 40 av övriga löntagarorgani-

sou 1981:44 Internationell översikt 55

sationer och 40 av arbetsmarknadsministeriet). Representantskapet skulle i sin tur välja en styrelse på 10 personer och denna slutligen en direktion. Som offentligt tillsynsråd över fondens verksamhet föreslogs den danska riksdagen utse ett råd bestående av 17 medlemmar. lnget av ovanstående förslag kom att genomföras. Den svåra ekonomiska krisen under mitten av sjuttiotalet förde fram krav på inkomstpolitik och LO tvingades acceptera en betydande lönepolitisk återhållsamhet. För LO var denna inkomstpolitik ett argument för øD Tanken var inte främmande i den tidigare øD-debattenz men fick i 1976 års inkomstpolitiska uppgörelse ett klarare uttryck: inkomstpolitik accepterades bara om øD genomfördes. Någon enighet kunde emellertid inte uppnås. Vid årsskiftet 1977/1978 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att, enligt direktiven, överväga förslag som tar sikte på att börja genomföra principerna för löntagarnas medäganderätt och därtill knuten medbestämmanderätt. Utredningen skulle inte vara bunden till någon särskild modell och borde om möjligt avslutas i september år 1978, i god tid för 1979 års avtalsrörelse. Den nya utredningen - som kort kallades LM-udvalget om Lønmodtagernes Medejendomsret - aktualiserades således främst av den ekonomiska krisen och kraven på inkomstpolitik. Den avlämnade sitt betänkande —med titeln Lønmodtagernes Medejendomsret — i november år 1978. Rapporten är utformad som en redogörelse för och analys av olika modeller. Den innehåller bl. a. en internationell översikt över löntagarfonder och speciella expertstudier av förmögenhetsfördelning i Danmark och vinstutvecklingen i danskt näringsliv under åren 1965-1976. Rapporten bemöttes positivt av både arbetsgivar- och arbetstagarsidan, men väckte inte någon större debatt. I december 1979 framlade regeringen en ekonomisk plan, som bl. a. innehöll ett förslag om löntagarfonder, byggda på obligatorisk vinstdelning. Detta inslag i den s. k. helhetsplanen avvisades dock av oppositionen och planen antogs i reviderat skick, där förslaget om löntagarfonder hade tagits bort men där också kraven på lönepolitisk återhållsamhet hade lättats. l den inkomstpolitiska uppgörelsen 1976 ingick också ett beslut om att delvis kontant utbetalda, s. k. dyrtidstillägg. Avfrysa inne vissa, tidigare sättningar gjordes under perioden 1977-1979. Enligt gällande lag finns inte skulle förvaltas av Arbejds- Jørgen Freddy Hansen. utrymme för ytterligare avsättningar. Pengarna med särskilt konto för varje löntagare.

0k‘:i°,‘i5kfI3°m°|:a‘il}

markedets tillaegspension e

féndinme

och förvaltas

:i1::lafir;?lgs:t

Enligt beslut i december 1979 har dessa pengar avskiljts fr. o. m. den 1 april 1980 i en särskild fond, en Lønmodtagernes Dyrtidsfond. danske fagbevaggelses Fondens tillgångar uppgår till ca 10 miljarder dkr, motsvarande ca 5 000 side,iLønm0dtagernes är bundna intill dess M°d°l°“d°m5°dkr per löntagare. De i dyrtidsfonden sparade medlen den anställde pensioneras och utgår därefter i form av ett engångsbelopp. ?se framföramøkonomutbetalas också vid dödsfall samt vid flyttning till utlandet. Upp iSk Demokrati i Sam- Pengarna till 20 procent av fondens medel får placeras i aktier, resten kan placeras

f‘f“d5°k§?°’T!i5k ziys‘

och

E;nf§‘g:g6r‘ad; 2:er:§l?_n

i obligationer, lån till kommuner, handelsbolag kooperativa företag. Fonden får maximalt inneha 20 procent av aktiekapitalet i ett enskilt ak- sam mnepomk men, tiebolag. I fondens styrelse är löntagarrepresentanterna i majoritet. acceptabel.

56 Internationell översikt SOU 1981 :44

3.4.2 M edarbetaraktier

I Danmark, liksom bl. a. i Västtyskland, förekommer system för medarbetaraktier. Systemen innebär att anställda i danska aktiebolag erbjuds förvärva aktier i det egna bolaget till förmånskurs. Tillkomsten av sådana medarbetaraktiesystem uppmuntras av danska staten genom skattestimulanser till såväl den anställde som företaget. För den anställde innebär detta huvudsakligen att han eller hon inte beskattas för den förmån som det rabatterade aktiepriset innebär. Om medarbetaraktier erbjuds de anställda genom en nyemission påverkas inte företagets skattesituation. Är det däremot så att företaget köper upp aktier på marknaden till börskurs och därefter säljer den till förmånskurs, så får skillnaden redovisas som kostnad i företagets bokföring. För att dessa skattestimulanser skall utgå har i lag uppställts vissa krav på systemen. Bl. a. gäller att aktierna inte skall kunna överlåtas under en period av fem år. Den 1 april 1980 fanns medarbetaraktiesystem i 112 danska bolag. Det totala antalet anställda i dessa bolag var vid samma tidpunkt 94 600.

3.5 EG

Den Europeiska gemenskapen (EG) har vid flera tillfällen uppmärksammat frågorna om Iöntagarinflytande och löntagarägande i företagen. 1 arbetet på att harmonisera bolagslagstiftningen mellan EG-länderna lade Europakomission till EG:s ministerråd i september 1972 fram det s. k.femte direktivutkastet, “draft fifth directive, som närmast berör börsbolag. Sådana bolag föreslås ha tre företagsledande organ: bolagsstämma, förvaltningsråd och direktion. För bolag med minst 500 anställda anges två modeller för hur ledamöterna i förvaltningsrådet bör utses. Enligt den ena modellen (med västtysk förebild) utses minst en tredjedel av ledamöterna av löntagarna, övriga utses av bolagsstämman. Enligt den andra modellen (med holländsk förebild) utser Förvaltningsrådet självt sina ledamöter, men löntagarna kan både föreslå och motsätta sig kandidater till rådet. - Parti- Direktivutkastet följdes år 1975 av ett greenpaper Employee cipation and Company Structure - som betonar “det demokratiska imperativet för löntagarinflytande i företagen. I detta dokument upprepas kraven i direktivutkastet, men önskvärdheten av flexibel nationell anpassning av löntagarinflytandets utformning framhålls starkare. EG har också arbetat på utformningen av en helt ny bolagsform, det s. k. Europabolaget. Ett första förslag överlämnades av Europakommissionen till EG:s ministerråd i juni ar 1970. En reviderad version överlämnades i april år 1975. Europabolaget påminner mycket om den västtyska modellen. Ett nytt organ är det Europa-företagsråd” som föreslås inrättas vid alla Commission ofthe företag som omfattar minst två EG-länder. European Communities. år 1975 berörde EG även frågan om kapital- och vinst- I sitt ”greenpaper” Employee participation in i ett measset formation. Memo- delning i företagen. Den frågan tas upp till utförlig behandling randum COM / 79) 190 morandum ang. firmögenhetsbildning från Kommissionen i augusti ar 1979, final, 79-08-28. vars syfte är att få till stånd en bred debatt på detta område.

Internationell översikt 57

l promemorian framhåller Kommissionen bl. a. att det är uppenbart att frågan om förmögenhetsbildning har spelat en viktig roll i medlemsstaterna inom ramen för den allmänna målsättningen att minska ojämlikheter som anses orättvisa. Samtidigt konstateras att fördelningen av den samlade förmögenhetsmassan och särskilt av företagens produktiva kapital inte har påverkats på något markant sätt, vilket erkänns av flertalet regeringar. Nästan alla medlemsstater fortsätter att lägga stor vikt vid en politik för förmögenhetsbildning. Det sker dels genom stöd till individuellt sparande inom stora grupper av befolkningen, dels i form av möjligheter for löntagarna att delta i företagens kapitalbildning. Den politik EG bör följa, säger Kommissionen, bör få impulser från båda dessa huvudinriktningar, men framför allt från den senare med hänsyn till det intresse som denna lösning väckt från både ekonomiska och sociala utgångspunkter. Promemorian innehåller inga formella förslag men Kommissionen anger vissa önskvärda riktlinjer för utvecklingen som bör kunna tjäna som utgångspunkt för debatten. En första grupp av sådana riktlinjer tar sikte på att förstärka de fördelningspolitiska inslagen i stödet för individuellt sparande medan den andra gruppen tar sikte på utvecklingen av system för löntagarnas medverkan i företagens kapitalbildning. l fråga om den första gruppen av åtgärder, avseende individuellt sparande, anger Kommissionen ett antal möjligheter som man menar bör bli föremål för diskussion. Bland dessa märks följande: sparstöd kan begränsas genom ett inkomsttak så att stödet i huvudsak kommer att gynna andra än höginkomsttagare och formögenhetsägare, premier bör föredragas framför skattelättnader, medel som avsatts för förmögenhetsbildning bör frysas en relativt lång period - omkring fem år, sparandet bör inflationsskyddas. Vidare bör det vara möjligt att välja mellan olika typer av investeringar, men betoningen bör ligga på bostadsägande. Kommissionen understryker för sin del betydelsen av en politik som främjar förmögenhetsbildning genom löntagarmedverkan i företagens kapitalbildning. En sådan politik kan enligt Kommissionen genomföras i form av ett system där arbetsgivarna inom den privata och offentliga sektorn betalar en extra summa till de anställda ovanpå lönen, varefter detta belopp fryses under en viss period. Ett sådant system bör enligt Kommissionen vara frivilligt i den meningen att arbetsmarknadens parter förhandlar fram det konkreta innehållet inom ramen för i lag fastställda regler. Ett annat och mer avancerat system skulle kunna utformas så att de anställda fick del i vinsten, kapitaltillväxten eller i själva grundkapitalet. Ett sådant system skulle antingen kunna göras obligatoriskt genom lagstiftning eller lämnas öppet för fria förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden inom vissa ramar som fastlagts genom lagstiftning. De anställdas andelar i företagens kapitalbildning bör enligt Kommissionen huvudsakligen ta sig uttryck i att de anställda erhåller delägarbevis i företagen. Dessa kan begränsas till att utgå till de anställda i det egna företaget eller också komma alla anställda i en viss industri eller alla anställda i allmänhet till godo. I det första fallet är syftet snarast att påverka klimatet på arbetsplatsen, medan det i det senare fallet snarast är att undvika skillnader mellan anställda i olönsamma resp. vinstgivande företag, mellan företag med arbetskraftsintensiv resp. kapitalintensiv produktion osv. En kompro-

58 Internationell översikt sou 1981:44

miss kan enligt Kommissionen vara att avsätta en del av medlen för de anställda i det egna företaget medan återstående del betalas till en gemensam fond, till förmån inte bara for de anställda i den privata sektorn utan även for statsanställda eller till och med för varje person med en inkomst eller förmögenhet som understiger ett visst belopp. Så länge det är viktigt med en omstrukturering av näringslivet och nyfor att suga upp arbetslösheten är det önskvärt att man ger investeringar företräde åt den lösning som stimulerar rörlighet på arbetsmarknaden och företagens investeringsförmåga, konstaterar Kommissionen. Skapandet av ett fördelningssystem behöver enligt Kommissionen inte automatiskt betyda en centraliserad förvaltning av de innestående medlen. Skulle fördelningsuppgiften anfönros åt en fond skulle denna kunna utge till de anställda eller andra förmånstagare. Det vore föräganderättsbevis delaktigast om de summor som disponeras kom företagen till godo för att hjälpa dem att skapa arbetstillfällen, men under förutsättning att vanliga bedömningar görs av investeringsplanerna. Pengarna skulle emellertid också kunna användas på annat sätt t. ex. för att förbättra de lägsta pensionerna eller för att i vissa fall delvis finansiera en lägre pensionsålder. Administrationen av de fonder som eventuellt tillskapas kan ske på olika sätt. Kommissionen nämner som exempel trepartiskt sammansatta organ med representanter för myndigheter, fackföreningar och företag eller tvåpartiskt sammansatta organ med representanter för myndigheter och fackföreningar. Det är Kommissionens uppfattning att de anställdas medverkan i företagens kapitalbildning är ett effektivt medel för att nå ett av de grundläggande målen - en rättvisare förmögenhetsspridning. På medellång sikt är en icke inflationsdrivande finansiering av investeringarna nödvändig för en ekonomisk återhämtning och för att en tillfredsställande investeringsnivå åter skall nås. Begär man av arbetstagarna att de skall relativt måttliga lönehöjningar så att företagen får acceptera utrymme att rekonstruera sitt kapital, borde detta åtföljas av en löntagarmedverkan i denna kapitalbildning, slutar Kommissionen. Kommissionen understryker att skapandet av fonder av detta slag inte får prejudicera resultaten av de diskussioner som Kommissionen tagit initiativ till rörande det allmänna problemet att ge de anställda medinflytade i företagen. Promemorian från EG-kommissionen har från fackligt håll bemötts positivt och från arbetsgivarsidan negativt. Den är f. n. (1 december 1980) föremål för debatt inom olika EG-organ. Huruvida den kommer att bli föremål för ytterligare åtgärder går i dag inte att förutsäga.

3.6 USA

Det sociala trygghetssystemet år mindre utvecklat i USA än i många länder i Västeuropa. Fackföreningsrörelsen är inte särskilt stark och har som regel inte ställt krav på ett långtgående inflytande utan satsat på att genom avtal få allt bättre löner och allmänna anställningsvillkor. Ett speciellt undantag

SOU I98 l :44 Internationell översikt 59

utgör bilarbetarförbundets år 1980 vunna styrelserepresentation i bilföretaget Chrysler. l USA finns en mycket stor mängd vinstdelnings- och pensionssystem på företagsnivå. Det återspeglar både vinstdelningstankens starka förankring i näringslivet i USA och avsaknaden av ett allmänt pensionssystem. Vinstdelningssystem kan utformas som omedelbar, kontant utdelning, utan någon fondbildning. Det finns f. n. ca 120 000 sådana s. k. “cash profit sharing plans” i USA. Den amerikanska skattelagstiftningen gynnar emellertid system med uppskjuten utdelning, dvs. system med spärrar. Skatteförmånerna för sådana system innebär bl. a. att arbetsgivarens bidrag till fonden är avdragsgillt, att fonden inte betalar skatt på fondkapitalet eller dess avkastning och att löntagarna inte betalar skatt på sina andelar i fonden förrän de utbetalas kontant till dem. Det finns olika slags företagsanknutna system, som uppfyller dessa villkor. De skiljer sig åt framför allt med avseende på fmansieringsform och regler för placeringsverksamhet. Gemensamt för dessa system är att arbetsgivarens bidrag till fonden är bestämt på förhand, antingen till en viss procentandel av Företagets vinst eller till en viss summa pengar, och att löntagarnas förmåner är beroende av fondens utveckling. De viktigaste av dessa system ar:

Vinstdelningsplaner

Vinstdelningsplaner, “deferred profit sharing plans”, har som namnet antyder just vinstdelning som syfte. Vanligen bygger systemet på någon form av övervinstdelning. Pengarna är bundna för viss tid och placeras i övervägande grad i aktier i det egna företaget, men även i andra företag. Det finns f. n. ca 230000 sådana vinstdelningsplaner i USA, omfattande ca 14 milj. löntagare. De totala tillgångarna i dessa planer uppgår till ca 50 miljarder dollar.

Aktiesparplaner Syftet med aktiesparplaner, “stock bonus plans”, är att göra de anställda till meddelägare i det egna företaget. Företagets avgifter till fonden är som regel baserade på vinsten, och fondens medel investeras huvudsakligen i aktier i det egna företaget. Inlösen av andelar kan ske före pensionsåldern. Antalet aktiesparplaner är f. n. endast ca 1900.

Sparplaner

Sparplaner, thrift plans, har till syfte att främja löntagarnas sparande. Sparandet kanaliseras till en företagsanknuten fond. Företaget bidrar med medel till fonden, men bidraget beror inte på vinsten utan står i proportion till löntagarnas bidrag. Fonden får placera pengarna såväl i det egna som i andra företag. Inlösen av andelar kan ske före pensionsåldern. Antalet sparplaner var år 1972 endast 212, men de omfattade 2,4 milj. anställda. De var alltså starkt koncentrerade till stora företag.

60 Internationell översikt SOU l98lt44

Löntagaraktiefonder (ESOP) Löntagaraktiefonder, “Employee StockOwnership Plans” (ESOP) tillkom i slutet av 1960-talet och har — liksom aktiesparplaner - till syfte att göra de anställda till meddelägare i företagen, men syftar också till att öka företagens tillgång på riskkapital. Systemet ar komplicerat. Företaget emitterar aktier till ESOP, som mot företagens borgen lånar upp pengar på kapitalmarknaden och ställer dessa till Företagens förfogande. Företaget svarar sedan för lånets amortering och räntekostnader - båda är avdragsgilla för företaget. Företaget får alltså “billiga” pengar - men också nya ägare. År 1975 fanns i USA ca 300 ESOPS.‘

Pensionsfonder

Det privata pensionsfondssystemet i USA är mycket omfattande, men inte obligatoriskt. De första pensionsfonderna tillkom redan under slutet av förra seklet. Under 1950-talet började systemet växa på allvar och har sedan dess fått en mycket stor utbredning. I huvudsak innehåller systemet fyra typer av fonder: fonder för offentligt anställda på federal nivå, fonder för offentligt anställda på delstatlig och lokal nivå, företagsanknutna fonder för privatanställda som helt administreras av arbetsgivaren och slutligen fonder för privatanställda som ofta flera företag och som administreras gemensamt av arbetsgivarna och

täcker_

fackliga organisationer. De federala fonderna har i dag tillgångar motsvarande ca 500 miljarder kr. Dessa är uteslutande placerade i federala obligationer, vilket innebär att de svarar för närmare 12 procent av den totala kreditgivningen till staten. Dessa fonder administreras av offentligt utsedda förvaltare. Fonderna på delstatlig och lokal nivå har i dag tillgångar motsvarande närmare 900 miljarder kr, vilka huvudsakligen är placerade i aktier och i lån till företag. Placeringspolitikens huvudinriktning anges för dessa fonder av myndigheterna. Administrationen varierar från stat till stat, men ofta är de fackliga organisationerna inom den offentliga sektorn representerade i fondstyrelsen. De största pensionstillgångarna finns i dag inom de företagsanknutna privata pensionsfonderna. Dessa har i dag tillgångar motsvarande närmare 1 S00 miljarder kr, som huvudsakligen är investerade i aktier och i lån till företag, men också i fastigheter, guld m. m. Omkring hälften av de företagsanknutna fonderna är tillkomna som ett resultat av förhandlingar mel- Ian organisationer och företaget, men fonderna administreras ute-

fackliga

slutande av företaget. En mindre del av de privata pensionsfonderna administreras gemensamt av representanter för fackliga organisationer och, vanligen, flera företag. Till följd av tvingande lagstiftning på federal nivå kan emellertid de fackliga organisationerna aldrig erhålla mer än en 50-procentig representation i dessa Se vidare L. Kelso - P. Totalt motsvarande ca 300 fondstyrelser. äger dessa fonder i dag tillgångar Hetter, i Two Factor miljarder kr. Theory: The Economics Oberoende av fondstyrelsens sammansättning är det emellertid praxis att of Reality, New York 1967. förvaltningen av pensionsfondernas tillgångar överlämnas till professionella

Internationell översikt 61

placerare. Sedan år 1974 är de privata pensionsfondernas placeringsverksamhet också reglerad i en särskild lag, Employee Retirement Income Security Act (ERISA), vilken bl.a. stadgar:

1. Pensionsfonderna ska förvaltas som investeringsfonder av professionella oberoende styrelser. 2. Inga eller minimala placeringar ska göras i det företag i vilket de av pensionsfonden berörda anställda är sysselsatta. 3. Ingen placering som överstiger 5 procent av företagets samlade kapital får göras i något företag. 4. Inte i något företag får placeringar göras som överstiger 10 procent av de totala tillgångarna i pensionsfonden.

Det totala antalet privata pensionsfonder i USA uppgår i dag till över 500 000, omfattande närmare 40 miljoner löntagare. De privata pensionsfonderna omfattar därmed närmare hälften av alla löntagare i USA. Det totala värdet av de amerikanska pensionsfondernas tillgångar motsvarar mer än 3000

miljarder kr och fondernas tillväxttakt är ca 10 procentuper år. Totalt äger

fonderna 20-25 procent av aktiestocken i landet och fonderna är tillsammans de största aktieköparna i landet.‘ Tillgångarna i de fonder som här omtalats - särskilt pensionsfonderna - har ett betydande intresse for förmögenhetsfordelningen i USA. En jämnare formögenhetsfordelning har också varit ett av syftena bakom fondsystemen. De har däremot inte motiverats av möjligheterna till ett ökat löntagarinflytande grundat på ägande. Löntagarna har f. n. inget inflytande över fonderna. Effekten kan ändå så småningom bli att pensionsfonderna - av sin storlek - att mera aktivt utöva på grund tvingas sin ägarroll i företagen. Då kan även löntagarna (fackföreningama) tvingas - eller finna sig föranlåtna - att utöva ett starkare inflytande över pensionsfonderna. Under de senaste åren har en debatt uppkommit i dessa frågor, där man från fackligt håll, bl. a. inom amerikanska LO, börjat intressera sig for möjligheten att utnyttja just den potentiella makt som ligger i fondernas till-

gångar, för ett ökat inflytande i näringslivet?

Som pensionssystem har dessa fonder föga intresse for Sverige. Som fondsystem är de av större intresse: de visar hur ett system av många, kollektiva fonder med avkastningsinrikrad placeringspolirik och stark individuell anknytning (pensioner) kan fungera.

J. Rilkin och R. Barber. The North will rise again, Beacon Press. Boston 1978. 23e bl. a. AFL-CIO Pension Fund Investment Study, August 1980. Rapporten är, på uppdrag av AFL-CIO‘s kongress 1979, utarbetad av AFL-CIO Executive Council Committee on Investment of Union Pension Funds. Rapporten ska tjäna som underlag för fortsatt diskussion av dessa frågor inom fackföreningsrörelsen. I huvuddrag anger rapporten fyra mål for ett ökat fackligt inflytande över fondernas placeringsverksamhet: l. Placeringar bör göras i syfte att öka sysselsättningen inom industrisektorn. 2. Placeringar bör göras i syfte att förbättra den sociala standarden för löntagarna i fråga om bl. a. bostäder och medicinsk service. 3. Löntagarna bör ges större möjligheter att samordnat utöva den rösträtt som följer med fondernas aktieinnehav. 4. Placeringar bör inte göras i företag som för en fientlig politik gentemot fackföreningar.

62 Internationell översikt sou 19g1;44

3.7 Sammanfattande kommentar

I detta kapitel har en översikt lämnats av debatten om löntagarna och kai de fyra västeuropeiska länder - förutom Sverige - där det pitaltillväxten förts en förhållandevis intensiv debatt om vinstdelning och löntagarfonder och liknande system. Översikten har också avsett USA. Dessutom har debatten inom EG-organen belysts. Debatten i dessa länder ger en rik prov karta del i kapitaltillväxten. Debatten på motiv och åtgärder för att ge löntagarna och reformarbetet har haft olika inriktning och styrka i olika länder. Det finns emellertid vissa karakteristiska drag i dessa reformsträvanden, som det finns anledning att särskilt framhålla. För det första kan konstateras, att flera länder har vidtagit åtgärder för att stimulera sparandet. I första hand har man därvid utnyttjat olika typer av skatteavdrag för att öka sparandet och styra det till angelägna investeringsområden. l syfte att nå en annorlunda fördelningsprofil på sparandet har också sparsystem baserade på bidrag introducerats. I vissa länder har dessa sparstimulanser kompletterats med åtgärder som särskilt främjat sparande baserat på kollektivavtal, i syfte att nå en ,bredare anslutning till sparsystemen. Exempel på sådana åtgärder finns framför allt i Västtyskland, men också i Frankrike och Nederländerna. Erfarenheterna visar att man kan uppnå en betydande volym på sparandet i de subventionerade sparsystemen. Men samtidigt har i vissa fall en stor del av det åstadkomna sparandet utgjorts av omdisponeringar av befintligt sparande. Av det sparade beloppet har i en del fall också ända upp till 60 procent utgjort subventioner. En mer inkomstoberoende fördelning av sparandet har kunnat uppnås vid premier och bidrag i stället för skatteavdrag som subventionsform. En annan erfarenhet är, att - om inga särskilda åtgärder vidtas för att påverka sparandets - endast en ringa del av sparandet placeras som riskkapital i inriktning näringslivet. Huvuddelen av sparandet har varit inriktat på andra ändamål, t. ex. bostäder. Ett särskilt omfattande sparande med deltagande av flertalet inkomsttagare, har kunnat uppnås i sparsystem där subventionsformen gjorts inkomstoberoende (premier) och sparandet baserats på kollektivavtal. För det andra kan konstateras att man på flera håll har infört frivilliga, system för vinstdelning för att ge de anställda del i föföretagsanknutna Sådana företagsanknutna system har förekommit unretagets kapitaltillväxt. der lång tid och har numera en betydande utbredning. Det finns exempel som tillfaller de anställda i form av omedelbara konbåde på vinstdelning, tanta utbetalningar och vinstdelning med individuella andelar som efter en viss spärrtid tillfaller de anställda. Företagsanknutna vinstandelssystem har vanligen tillkommit på initiativ från företagsledningarna, ibland efter samråd med de fackliga organisationerna. Men det förekommer också vinstdelningssystem som grundas på lokala kollektivavtal. Av de länder, som har studerat, har ett land, Frankrike, genom lagstiftning infört utredningen vinstdelning i de större företagen och en skyldighet for företagen att fondera vinstandelarna. För det tredje kan konstateras att det såväl i Västtyskland som i Nederländerna och Danmark har förts en debatt om löntagarfonder, som uttryck för mera långtgående ambitioner att garantera löntagarna del i kapitaltill-

sou 19:31:44 Internationell översikt 63

växten än vad som varit möjligt att uppnå med sparstimulerande åtgärder och företagsanknutna vinstdelningssystem. I debatten i dessa länder har olika Förslag förts fram till fondsystem finansierade genom vinstdelning eller lönebaserade avgifter. I inget av dessa länder har ännu några beslut fattats om införande av sådana fondsystem.

4 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

4.1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen kartlägga olika system for löntagarfonder här i landet och utomlands och redovisa erfarenheter, som kan vara av intresse. Utredningen har vidare i uppdrag att konstruera en eller ett par modeller for löntagarfonder. Modellerna ska vara så konstruerade att de är ägnade att förebygga risken for vidgade förmögenhetsklyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utvecklingen mot ökad foretagsdemokrati. l kapitel l har framhållits att det finns flera olika åtgärder, som kan användas vid sidan av ett löntagarfondssystem för att medverka till att nå de mål, som angivits i direktiven. Iden offentliga debatten har många sådana åtgärder diskuterats som alternativ eller komplement till löntagarfonder; i många fall rör det sig om åtgärder, som i större eller mindre skala redan har introducerats genom avtal eller lagstiftning. Det är emellertid inte utredningens uppgift att behandla alla de åtgärder, som är möjliga eller önskvärda för att nå målen. Däremot finns det erfarenheter att hämta från en del av de redan vidtagna åtgärderna när det gäller att utforma ett fondsystem. Utredningen har därför valt att i detta kapitel sammanställa uppgifter om vissa principiellt intressanta åtgärder. Det rör sig om åtgärder inom fyra for utredningsuppdraget viktiga områden: D åtgärder som ökar sparandet (AP-fonden, arbetsmarknadsförsäkringarna och det skattestimulerade lönsparandet) El åtgärder for att öka til/gången pâ riskvilligt kapital (det skattestimulerade aktiesparandet, lindring av aktiebeskattningen, fjärde AP-fonden samt Företagskapital AB) El åtgärder för att ge de anställda del i företagens vinster (foretagsanknutna vinstandelssystem) D åtgärder för att ge de anställda inflytande ifiiretagen (lagstiftning angående styrelserepresentation, facklig fortroendeman, anställningsskydd, medbestämmande i arbetslivet, arbetsmiljö samt inflytande över vinstavsättningar och via fjärde AP-fondens aktieinnehav).

66 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

4.2 Åtgärder som ökar sparandet

I detta avsnitt behandlas den kollektiva kapitalbildning som sker i AP-fonden och arbetsmarknadsförsäkringarna samt de skattestimulanser som under hösten år 1978 infördes för att öka hushållssparandet. Speciella åtgärder för att öka tillgången på riskvilligt kapital diskuteras i avsnitt 4.3.

4.2.1 AP-fonden fastställde ATP-systemet år 1959 (SFS 1959:293). AP-fonden för- Riksdagen valtas enligt bestämmelserna i fondreglementet som finns i samma forordning. ATP-systemet bygger på en fördelningsprincip, dvs. pensionsutbetalningarna ska finansieras med löpande pensionsavgifter. Motiven för denna prindärigenom kunde påbörjas relativt cip var bl. a. att pensionsutbetalningarna snabbt samt att pensionerna skulle kunna värdesäkras. Avgifterna fastställdes emellertid i början på en nivå betydligt över de löpande pensionsutbetalningarna. Den därigenom uppkomna fondbildningen hade ett samhällsekonomiskt syfte. Den skulle uppväga ett förväntat bortfall av församt möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället. Konsäkringssparande struktionen skulle också medföra en effektiv resursfördelning genom att sparandet via fonden kanaliserades ut på kapitalmarknaden. Fondkapitalet uppgår år 1980 till ca 158 miljarder kr och AP-fonden har blivit en mycket betydelsefull långivare. Den svarade under senare delen av 1960-talet för ca 30 procent av utlåningen på kreditmarknaden och de första åren av 1970-talet för över 40 procent. Därefter har andelen sjunkit under åren 1972-1977 och till ca 20 procent efter år 1977. till ca 30 procent AP-fondens andel av utlåningen på kapitalmarknaden var under senare delen av 1960-talet och första hälften av 1970-talet över 50 procent. Motsvarande andel var år 1980 40 procent. _ AP-fonden finansieras med en för alla arbetsgivare obligatorisk avgift i procent av lönesumman. 1 lönesumman inräknas dock bara den andel av varje anställds lön som ligger mellan 1 och 7,5 basbelopp, dvs. för år 1980 inräknas den andel av lönen som ligger mellan ca 14 000 och 105 000 kronor. Avgiften inkasseras av Riksförsäkringsverket. Avgiftsuttagen startade år 1960 med 3 procent och höjdes med en procentenhet per år under åren 1960-1964 och har därefter successivt höjts i lägre takt till 12 procent år 1980. 12 procent på avgiftsunderlaget motsvarar 9,2 procent på totala lönekostnaden. Fr. o. m. år 1982 utgår ATP-avgiften på totala lönesumman. Procenttalet har fastställts till 9,4 procent för år 1982, 9,6 för år 1983 och 9,8 procent för år 1984. 0,2 procentenheter betyder med 1980 års avgiftsunderlag ca 0,5 miljarder kronor. Pensionsutbetalningarna började år 1963. Utbetalningarna har under 1970talet ökat kraftigt och uppgick år 1980 till 53 procent av fondens totala intäkter. Placeringskapaciteten ökar därför inte längre lika snabbt som i början

l En redogörelse för l reala mått successivt framöver om

av 1970-talet. sjunker den troligen AP-fondens utveckling inte ytterligare avgiftshöjningar sker utöver de beslutade höjningarna år ges i kapitalmarknads- 1982-84.‘ Med dessa avgifter och utbetalningar har AP-fonden utvecklats utredningens betänkande, SOU 1978:11. enligt tabell 4.1.

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 67

Tabell 4.1 AP-fondens intäkter, kostnad och fondkapital kr) (miljarder 1960 1965 1970 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Pensionutbet. och adm.

-0,1 -0,6 -0,6 -0,6 -0,6 -0,6 -0,7 = “Placeringskapacitet Okning av fondkap. 0,5 3,2 7,0 10.8 13,0 14,1 14,5 14.8 15,9 __Fondkapital totalt 0,5 10,4 38,3 86,2 99,2 113,3 127,8 142,6 158,5 Okning fondkap. (procent) +14 +15 +14 +13 +12 +11 Pensionsutbet. och adm. kostn. (procent av totala intäkter) 0 6 15 31 35 40 46 50 54 Avgift (procent av avgiftsunderlagl 3 7,5 10 10.75 11 11,75 11,75 11,75 12

Av det totala fondkapitalet vid utgången av år 1980 (158 miljarder kr) har 22 procent utlånats till staten, 7 procent till kommuner, 37 procent till bostadsfinansiering och 34 procent till näringslivet. Under 1970-talet har statens andel av utlåningen ökat och utlåningen for bostäder minskat. Näringslivets låneandel har varit relativt konstant. Av kapitalet var 73 procent placerat i obligationslån, 1 procent i forlagslån, 19 procent i reverslån samt 7 procent i refinansieringslån (âterlän). Av utlâningen till näringslivet (54 miljarder kr) gick 41 miljarder kr till industrin, 8 miljarder kr till kraftverk samt 4 miljarder kr till lantbruk. Av de 54 miljarder kronorna har 20 miljarder kr (varav 17 miljarder kr i reverslån) lånats ut till de företagsfinansierande mellanhandsinstituten (Industrikredit, Företagskredit, Lantbrukskredit, Investeringsbanken, Svensk Exportkredit, Skeppshypotekskassan m. 11.). Av resterande 34 miljarder kr placerades 11 miljarder kr i statliga och kommunala Företag, 22 miljarder kr i privata företag och 2 miljarder kr i banker. Av placeringarna i privatforetagen var 11 miljarder kr återlân och resten obligations-, forlags- eller partiallån. Näringslivets (exkl. bankerna) totala långfristiga upplåning uppgick vid slutet av år 1980 till ca 300 miljarder kr. AP-fonden hade alltså direkt eller indirekt medverkat med ca 18 procent härav. AP-fondens andel i näringslivets nyupplåning har under senare år legat på ungefär oförändrad nivå. AP-fonden är organiserad i fyra fondstyrelser. Första fondstyrelsen förvaltar avgifter från stat och kommun inkl. av dessa ägda bolag. I styrelsen sitter representanter for regeringen, löntagarna samt kommun- och landstingsforbunden. Andra fondstyrelsen förvaltar avgifter från privata arbetsgivare med minst 50 anställda. Styrelsen representerar regeringen, löntagarna, SAF och KF. Tredje fondstyrelsen förvaltar avgifter från små privatforetag. 1 styrelsen är regeringen, SAF, SHIO-Familjeforetagen, LRF,

68 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

samt LO och TCO representerade. År 1974 till- Sveriges Köpmannaforbund kom en fjärde fondstyrelse med uppgift att öka tillgången på riskvilligt kapital genom att placera fondmedel i aktier (se avsnitt 4.3). 1—3:e fondstyrelserna har ett litet kansli, f. n. 10 personer. Större delen av de administrativa kostnaderna är kostnadsersättning till Riksförsäkringsverket.

4.2.2 Arbetsmarknadwrsiikringarna

Arbetsmarknadsförsäkringarna medför ett omfattande försäkringssparande i kollektiv form mellan arbetsmarknadsparterna. Totalt grundat på avtal innebar dessa försäkringar vid utgången av år 1980 en ackumulerad fondkr varav 12 miljarder kr har tillkommit under bildning på ca 82 miljarder år 1979 (ökning 17 procent). Motsvarande siffror för AP-fonden var 158 miljarder kr respektive 16 miljarder kr (ökning 11 procent). bland arbetsmarknadsförsäkringarna är tilläggspension för pri- Viktigast allt ITP) som svarar för 64 miljarder kr eller 78 vattjänstemän (framför procent av det totala fondbeloppet. Därnäst kommer STP (tilläggspension för arbetare) som svarar för 9 miljarder kr eller ca 11 procent. Därutöver räknas till arbetsmarknadsförsäkringarna ett antal beloppsmästjänstegruppliv, avgångsbidrag, avsigt mindre betydelsefulla försäkringar; trygghet vid arbetsskada m. fl., som totalt svarar talsgruppsjukförsäkring, för fonder på ca 9 miljarder kr. Av pensionsmedlen - det gäller både ITP och STP - stannar ca 40 procent kvar i företagen. De redovisas i balansräkningen som skuld under rubriken ”avsatt till Dessa pensionsskulder är en betydelsefull finanpensioner”. sieringskälla för företagen. Totalt uppgår de till belopp i storleksordningen 25 miljarder kr, vilket motsvarar 8 procent av den totala långfristiga upplåningen i näringslivet. Förvaltningen av övriga pensionsmedel (år 1980 cirka 37 miljarder kr) av framför allt SPP (Svenska Personalpensionskassan) och AMF ombesörjs (Arbetsmarknadsförsäkringar). 1 enlighet med gällande regler (274§ försäkringsrörelselagen 1948:433) placeras huvuddelen i obligationer och fastighetslån mot botteninteckningar. Cirka 2 procent av fondkapitalet är placerat i aktier.

4.2.2.1 Tilläggspension för privattjänstemän

Samma år som ATP började fungera slöts avtal om tilläggspension (ITP) mellan SIF, SALF och SAF. Dessa avtal täcker praktiskt taget alla pri- Bank- och försäkringsanställda har motsvarande förmåner vattjänstemän. enligt speciella avtal. dvs. medel reserveras år- Finansiering sker enligt premiereservmetoden, ligen under tjänstemannens aktiva tid för täckande av pensionsbetalningarna under hela pensionstiden. Det blir därför fråga om betydande fondbildningar. Företagen kan välja att fondera medlen själva, dvs. skuldföra beloppet i balansräkningen under rubriken avsatt till pensioner, göra avsättning till foretagsanknuten pensionsstiftelse eller betala premie till SPP eller pen-

SOU 1981 :44 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 69

sionskassa. En förutsättning för egen fondering är att FPG (Försäkringsbolaget Pensionsgaranti) accepterar att lämna kreditförsäkring för pensionsförpliktelserna. Registrering och pensionsutbetalning sköts av Pensionsregistreringsinstitutet (PRI) som förvaltas av SPP. I FPG försäkrade åtaganden har uppgått till följande belopp (miljarder kr vid slutet av respektive år):

Häri ingår utfästelser utanför ITP-planen med smärre belopp. En stor del av ITP-åtagandena försäkras i SPP (Svenska Personalpensionskassan). Fondutvecklingen inom SPP har varit (miljarder kr vid slutet av respektive år):

Medel för ITP finns fonderade förutom i företagen och SPP även i Kooperationens Pensionsanstalt. Denna pensionsanstalt hade vid slutet av år 1980 fonder på totalt 5,1 miljarder kronor avseende kooperationens motsvarighet till ITP. Vissa banker och försäkringsbolag har också egna pensionsstiftelser. Totala fonderingar i dessa uppgår till ca 5 miljarder kr. Totala fonderingar för ITP och motsvarande tilläggspensioner för kooperationen och bank- och försäkringsanställda uppgår således till ca 64 miljarder kr vid utgången av år 1980, med en ökning under år 1980 på ca 8 miljarder kr eller 14 procent. Denna ökningstakt kommer troligen att bestå de närmaste åren.

4.2.2.2 Särskild tilläggspension för arbetare År 1971 överenskoms inom LO/SAF-området om särskild tilläggspension, STP. Systemet trädde i funktion år 1973 och innebär fullt utbyggt en pensionsförstärkning med 10 procent av lönen. STP administreras av AMF (Arbetsmarknadsförsäkringar). Inom konsumentkooperationen administreras dock STP-pensionerna av Kooperationens Pensionsanstalt. Finansiering sker enligt kapitaltäckningsmetoden. Arbetsgivarna betalar kollektivt de premier som behövs för full kapitaltäckning av pensionsrätten

70 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

för dem som pensioneras under året. Någon reservering sker alltså ej under arbetarnas aktiva tid utan först vid pensioneringen och då med ett engångsbelopp. Fondbildningen blir därför betydligt mindre än inom ITP-systemet. Inbetalning av medel kan ske antingen kontant till AMF-p (Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag) eller genom reverser. Reverserna ska kreditförsäkras i AMF-k (Arbetsmarknadsförsäkringar ömsesidigt kreditförsäkringsbolag). Detta företag administreras av FPG. I AMF-k försäkrade reverser har uppgått till följande belopp (miljarder kr vid slutet av respektive år):

l AMF-p fonderade medel (exkl. reverser enligt föregående stycke) har uppgått till följande belopp (miljarder kr vid slutet av respektive år):

Inom Kooperationens Pensionsanstalt har för STP fonderats ca 0,5 miljarder kr vid utgången av år 1980. Vid utgången av år 1980 uppgick för STP fonderade medel totalt till 9 miljarder kr. Den årliga ökningen har senare år varit ca 1,5-2 miljarder kr (30-35 procent).

4.2.2.3 Övriga arbetsmarknadsförsäkringar

Häri ingår följande:

AGS Avtalsgruppsjukförsäkring inom LO/SAF-området. Tilläggssjukförsäkring som vid mer än 30 dagars sjukdom kompletterar den vanliga sjukpenningen upp till 95 procent av lönen. TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Gäller för skador som orsakats av olycksfall i arbetet, vid fárd till och från arbetet samt yrkessjukdom som varar mer än 90 dagar. Gäller praktiskt taget alla löntagare. TGL Tjänstegrupplivförsäkring för samtliga löntagare. AGB Avgångsbidragsförsäkring inom LO/SAF-området. AGE Avgångsersättning för tjänstemän.

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 71

För de beloppsmässigt dominerande AGS och TFA gäller Följande (miljarder kr): 1980 års Fonder Fondökning Dito i premie- 1980-12-31 år 1980 procent intäkter

och placeringspolitik Arbetsmarknadsförsäkringarna visar upp en komplicerad bild vad gäller organisationen. Ett flertal försäkringsbolag är inblandade, vilka sinsemellan samarbetar på olika sätt. I tabell 4.2 visas vilka försäkringsbolag som förvaltar arbetsmarknadsförsäkringarnas fonder.

Tabell 4.2 Arbetsmarknadsfiirsikringsbolagens fonder (miljarder kr)

Försäkring Fonder Fondökning Dito i 1980-12-31 år 1980 procent

Dessa försäkringsbolags placeringar regleras huvudsakligen av 274§ försäkringsrörelselagen. För huvuddelen av kapitalet (försäkringsfonden) gäller att med undantag för den fria sektorn, som utgör 10 procent av försäkringsfonden, får kapitalet endast placeras i obligationer, fordringsbevis utfärdade av stat eller kommun samt lån (dock ej topplån) i fastigheter. För den fria sektorn och det kapital som finns utöver försäkringsfonden (Overskottsfonder) gäller friare regler. Överskottsfondernas medel får till skillnad från den fria sektorns placeras i aktier. Vid utgången av år 1979 var dessa försäkringsbolags fonder placerade enligt tabell 4.3. Det kan nämnas att dessa bolag svarar för ca 45 procent av den totala fondbildningen i de svenska försäkringsbolagen. De övriga försäkringsbolagen (framför allt sak- och återförsäkringsbolag) hade vid utgången av år 1979 fonder i storleksordningen 50 miljarder kr, vilka för närvarande ökar med ca 6-7 miljarder kr per år.

72 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

Tabell 4.3 Arbetsmarknadsffirsikringsbolagens placeringar vid utgången av år 1979 (miljarder kr) SPP AMF” AFA Totalt Procent 17,7 8,5 - 26,2 66 Obligationer, förlagsbevis

“ Häri inräknas AMF-p (STP), AMF-s (AGS) samt AMF-trygghetsforsäkring (TFA) som är ett konsortium med Folksam 50 procent, Skandia 34 procent, Trygg-Hansa 12 procent och Länsförsäkringsbolagen 4 procent. De förvaltade medlen redovisas i resp. bolags balansräkningar.

4.2.3 Skattestimulerat hushâllssparande

Staten har länge på olika sätt försökt stimulera det frivilliga sparandet med olika typer av åtgärder. Ett exempel på detta är det extra avdrag på 800 kr (1 600 kr gemensamt för makar) som fysisk person får göra från inkomst av kapital vid självdeklaration. Ett annat exempel är premieobligationer. Dessa har betydande skattemässiga fördelar genom att utfallande vinster schablonbeskattas med 20 procent av beloppet. Fördelarna är speciellt betydande vid hög marginalskatt. Olika typer av stimulanser till regelbundet Iönsparande har förekommit. I det följande beskrivs det s. k. Skattesparandet enligt lagen om skattelättnader för vissa sparformer (1978:432). Skattesparandet infördes den 1 oktober år 1978. Sparandet sker genom insättning av lön eller annan A-inkomst till lönsparkonto eller aktiesparkonto. Aktiesparkonto beskrivs närmare i avsnitt 4.3 nedan. Sparandet på lönsparkonto skall uppgå till minst 75 och högst 400 kr per månad. Sparandet måste avse minst sex av årets månader. Räntan på sparkontomedel är skattefri under sparåret och fem år därefter. Dessutom erhålls en sparskattereduktion, dvs. minskning av statsskatten, under sparandeåret med 20 procent av det sparade beloppet. Tas sparbeloppet ut i förtid ska 25 procent av beloppet inklusive ränta återföras till staten. Skatteförmånerna i sparsystemet är betydande. Sparskattereduktionen motsvarar en årsränta över fem år på 5 procent. Eftersom denna plus bankräntan är skattefri blir den årliga avkastningen efter skatt med nuvarande 12 procents bankränta ca 17 procent. Det kan också uttryckas så att det allmänna - förutom att avkastningen är skattefri — tillskjuter en fjärdedel av sparandet på lönsparkonto. Av fördelningsskäl har subventionen utformats som ett avdrag på skatten i stället för ett avdrag från den beskattningsbara inkomsten. Skattefriheten för räntan gynnar dock bara den som kan utnyttja det extra avdraget på 800 respektive 1 600 kr för andra kapitalinkomster. Inkomsttagare med låg

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 73

marginalskatt och personer som inte till fullo utnyttjar det extra avdraget har mindre nytta av att räntan är skattefri. Efter fem år kan sparmedlen lyftas utan att någon del återförs till staten. Om medlen därefter står kvar på sparkontot beskattas löntagarens ränteinkomst på vanligt sätt. Några åtgärder för att stimulera till att låta pengarna stå kvar på kontona är för närvarande inte planerade. Skattesparandet har utvecklats enligt följande (milj. kr):

Insättningarna inkluderar ej ränta på sparbeloppen. Eftersom exakt statistik saknas har schablonmässiga beräkningar gjorts. Antalet konton har ökat och är i maj år 1981 ca 600 000, motsvarande ca 12 procent av det totala antalet personer som är berättigade att delta i denna form av sparande. Nedgången i insättningarna per konto och månad år 1981 torde sammanhänga med att ett ganska betydande antal sparare övergått till att spara på de förmånligare aktiesparkontona (se nästa avsnitt).

4.3 Åtgärder för att öka tillgången på riskvilligt kapital

Utvecklingen av Företagens lönsamhet och soliditet under 1970-talet har skapat ett starkt behov av tillskott av riskvilligt kapital till företagen. En rad olika åtgärder har vidtagits. För att stimulera aktiesparandet ingår i skattesparandet en möjlighet att placera pengarna i aktier. Vidare har den s. k. dubbelbeskattningen, dvs. principen att vinsten först beskattas i aktiebolagen och att utdelningen sedan beskattas som inkomst för aktieägaren, successivt mildrats genom den s. k. Annell-lagen enligt vilken bolagen får göra avdrag för viss vinstutdelning. Under år 1980 har riksdagen också beslutat att aktieägare som erhåller utdelning skall få en särskild skattreduktion. Fjärde AP-fonden har inrättats med uppgift att placera en mindre del av AP-fondens kapital i börsaktier. Vidare har ett mellanhandsinstitut, Företagskapital, skapats med speciellt syfte att tillföra de mindre företagen riskvilligt kapital.

4.3.1 Aktiesparfonder I reglerna för skattesparandet (se avsnitt 4.2.3) ingår att de sparade medlen kan placeras inte bara på bankräkning utan även i aktier. Aktiesparandet ska ske i den formen att medlen inbetalas till aktiesparfonder. Regler om aktiesparfonder finns i lag om aktiesparfonder (1978:428).

74 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

Aktiesparfonderna förvaltas av fondbolag bildade särskilt för detta ändamål. Medlen får endast placeras i av svenskt aktiebolag utfärdade börsnoterade aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. I aktiesparfond får ej ingå mer än 5 procent av röstvärdet i visst företag. Ej heller får mer än 10 procent av fondkapitalet placeras i ett och samma företag. Från och med år 1981 har särskilda företagsanknutna aktiesparfonder bildats, det vill säga fonder som förvaltar sparmedel för anställda i visst företag eller koncern. Dessa företagsknutna fonder skall uteslutande placera sina medel i aktier, konvertibla skuldebrev etc. i det egna Företaget eller i företag i den egna koncernen. Den företagsanknutna fondens andel i röstvärdet i företaget får dock inte överstiga 5 procent. Liksom gäller för de vanliga aktiesparfonderna får placering endast ske i börsnoterade värdepapper, varfor aktiefonder av denna typ enbart kan bildas i företag eller koncerner med börsnoterade aktier. För sparande i aktiesparfond gällde från början samma regler som for skattesparande i bank, dvs. sparandet skulle ske med mellan 75 och 400 kr minst sex månader per år, skattereduktion utgick med 20 procent och avkastningen (utdelning och värdestegring) var skattefri under fem år. Intresset for aktiesparandet har varit lågt. Vid utgången av år 1979 hade endast ca en procent av inkomsttagarna eller 47 000 personer utnyttjat möjligheten att spara i aktiesparfonder. Detta utgjorde endast 8 procent av skattesparandet eller 157 milj. kr. Skattereduktionen för aktiesparandet har från den 1 januari 1980 höjts till 30 procent. I december år 1980 har vidare maximigränsen för skattesparandet höjts på så sätt att den nu utgör 600 kr per månad varav högst 400 kr får avse banksparande. Vid utgången av år 1980 hade antalet konton ökat till ca 65 000 och totala fondkapitalet till 291 milj. kr.

Ökningen av fondkapitalet var alltså 1980 134 milj. kr vilket motsvarar

11 milj. kr per månad. Kapitalet i aktiesparfonderna utgjorde dock fortfarande 8 procent av det totala skattesparandet. _ Under år 1981 har dock intresset for sparande i aktiesparfonder ökat kraftigt. Under de första tre månaderna år 1981 har antalet konton i de icke företagsanknutna aktiesparfonderna ökat från 65000 till 254000 konton. Insättningarna har uppgått till 37 milj. kr i januari, 77 milj. kr i februari och nästan 100 milj. kr i mars (ca 400 kronor per konto). Under mars månad gick ca en tredjedel av det totala skattesparandet till aktiesparfonder. Därutöver har ett antal företagsanknutna aktiesparfonder bildats. Vid utgången av mars år 1981 fanns tio företagsanknutna aktiesparfonder med tillsammans 18 500 konton och ett totalt sparbelopp under det första kvartalet år 1981 på 24 milj. kr. Under mars år 1981 sparades på dessa konton totalt 7 milj. kr (ca 380 kr per konto). För att stimulera de anställda att delta i företagens aktiefonder, har företagen erbjudit de anställda lån på i allmänhet ca 75 procent av sparbeloppen. Lånen löper i de flesta fall utan ränta. Lånen skall amorteras på ca 2-3 år. Härigenom blir den omedelbara likviditetseffekten av sparandet obetydlig, den kommer då lånen skall amorteras. Av de anställda i de 10 företagen deltar ca 14 procent i aktiesparandet. Andelen är bland tjänstemännen ca 30 procent och bland arbetarna ca 5 procent. Ytterligare ett antal börsföretag är på väg att starta företagsanknutna aktiesparfonder.

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 75

Till stor del torde det ökade skattesparandet i aktier ha skett på bekostnad av motsvarande banksparande. Som tidigare påpekats sjönk det månatliga banksparandet från 150 milj. kr år 1980 till 125 milj. kr de tre första månaderna år 1981. Detta skedde trots att antalet konton ökade med nästan 75 000. Om det genomsnittliga sparandet per individ var lika ston har cirka 200 000 banksparare övergått till att spara i aktier. En Förklaring till denna övergång är höjningen av skattereduktionen från 20 till 30 procent. En skattereduktion på 30 procent innebär ett tillskott till den årliga avkastningen på skattefondsparandet med 7 procentenheter. Höjningen av det månatliga maximibeloppet från 400 till 600 kr torde också ha haft betydelse. En annan väsentlig förklaring är den höga avkastningen i aktiesparfonderna under år 1980. l genomsnitt steg fondandelarna i värde under detta år med cirka 25 procent. Inklusive skattereduktionen blev därför totalavkastningen under detta år 32 procent. Denna avkastning är skattefri. Under år 1980 hade alltså skattesparande i aktier ungefär dubbelt så hög avkastning som motsvarande banksparande.

Efter fem år kan spararna begära inlösen av sina fondandelar. l den om-

fattning detta sker avtar tillväxten i aktiesparfonderna. Några planer på att motverka sådana uttag föreligger inte.

4.3.2 Beskattning av aktieutdelningar I Sverige liksom i de flesta industriländer har aktiebolagsvinsterna sedan länge varit utsatta för s. k. dubbelbeskattning. I aktiebolagen sker en vinstbeskattning med ca 55 procent. Då vinstmedel utdelas till aktieägaren beskattas de ännu en gång med dennes inkomstskatt. Speciellt mot bakgrund av företagens sjunkande lönsamhet, inflationen och den genomsnittliga aktieägarens ökade marginalskatt har denna dubbelbeskattning kommit att betraktas som ett problem. I alla EG-länder utom Nederländerna och Luxemburg har lättnader i dubbelbeskattningen genomförts. Syftet med omläggningarna anges vara att få ner bolagens kostnad för eget kapital och skapa större neutralitet i fråga om skattebelastningen på aktieinnehav och andra finansiella placeringar. Lättnaderna i EG-länderna har lagts på aktieägarnivå, dvs. bolagsskatten räknas av från aktieägarens skatt. Direkta jämförelser mellan den totala beskattningen av aktieutdelningen försvåras av skillnader mellan olika länder vad gäller t. ex. om socialavgifter utgår på utdelningar. l Sverige infördes år 1967 regler om viss avdragsrätt for aktieutdelningar, den s. k. Annell-lagen (lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, 1967:94). Aktiebolag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk fick göra avdrag för utdelning med högst 5 procent av inbetalt belopp på nyemitterade aktier. Avdrag fick åtnjutas under en begränsad tid. För nyemissioner efter utgången av år 1978 har reglerna gjorts mer generösa. Avdrag får ske under en 20-årsperiod från emissionen. Totalt får avdrag dock inte ske med mer än inbetalt belopp för aktierna. Vidare får avdraget inte något år överstiga 10 procent av emissionsbeloppet.

76 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

För närvarande pågår inom kapitalvinstkommittén (B 1979:05) en översyn av aktier och dubbelbeskattning av reglerna för realisationsvinstbeskattning av utdelningar. Kommittén har i enlighet med tilläggsdirektiv (Dir. 1980:10) förslag om provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet framlagt (Ds B 1980:11). Kommittén föreslog att fysiska personer bosatta i Sverige som erhåller aktieutdelning ska få en särskild skattereduktion. Riksdagen har nyligen beslutat att skattereduktionen ska uppgå till 30 procent av mottill den del denna inte överstiger 10 000 kr för ensamstående tagen utdelning och 20000 kr för makar gemensamt. Skattereduktionen beräknas på utbörsnoterade aktier och andelar i svenska aktiefonder delning på svenska som till minst två tredjedelar består av sådana aktier. I detta bör också nämnas att vid beskattning av realisasammanhang tionsvinster får schablonavdrag göras med 3000 kr. Schablonpå aktier infördes år 1966 och höjdes år 1980 från 1000 kr till 3000 kr avdraget med tillämpning från beskattningsåret 1981.

4.3.3 Fjiirde AP-fonden

AP-fonden inrättades den 1 januari år 1974 i syfte att genom ak- Fjärde tieplaceringar öka näringslivets tillgång på riskkapital. Regeringen anger rambelopp för aktieförvärven. Vid starten fastställdes rambeloppet till 500 milj. kr. Under år 1974 och år 1975 förvärvades vardera året aktier för ca 200 kr. Under våren år 1976 höjdes ramen till 1000 milj. kr. År 1976 milj. förvärvades aktier för 300 milj. kr, under år 1977 för drygt 200 knappt kr, under år 1978 för 100 milj. kr (efter ramökning med 250 milj. milj. kr) och under år 1979 för nästan lika mycket (alla belopp netto). De låga huvudsakligen skulle placera beloppen åren 1978 och 1979 beror på att fonden erhållet i nyemissioner av aktier och konvertibla skuldebrev och rambelopp att utbudet av sådana var lågt. Nyemissionskravet upphävdes i december år 1979. Under år 1980 har förvärven netto uppgått till 126 milj. kr. Enligt riksdagsbeslut i slutet av år 1980 skall fonden tillföras ytterligare 600 milj. kr. Vid slutet av år 1980 hade fjärde AP-fonden ett fondkapital på 1372 kr (inkl. ackumulerat överskott på ca 120 milj. kr). Härav var 1 200 milj. skuldebrev och 0bmilj. kr placerade i aktier och 65 milj. kr i konvertibla och resten i likvida medel. Aktieinnehavet motsvarade ca 2 procent ligationer av det totala börsvärdet i alla börsnoterade företag. Under våren år 1979 bestämde riksdagen att fondens aktieinnehav i enskilda företag inte får överstiga 10 procent.

4.3.4 F öretagskapital

År 1973 inrättades enligt riksdagsbeslut Företagskapital AB som ska bistå mindre med riskkapital. Verksamheten har till helt nyligen admiföretag nistrerats av Industrikredit, ett annat mellanhandsinstitut med uppgift att lämna långfristiga lån till mindre och medelstora företag. Företagskapital kan tillskjuta riskkapital dels genom förvärv av aktier, andelar eller liknande rättigheter, dels i form av kreditgivning eller genom

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 77

att institutet utfärdar garantiförbindelser som sedan kan läggas till grund för upplåning hos andra finansiärer. l propositionen framhålls att institutets kapitaltillskott genom aktieteckning i princip endast ska avse minoritetsposter och att engagemangen ska avvecklas så snart det är möjligt med hänsyn till kundföretagets och institutets eget intresse. Utvecklingen av Företagskapitals engagemang vid respektive års slut framgår av tabell 4.4. Det har hittills varit fråga om relativt få engagemang och måttliga belopp. För att effektivare kunna bistå de mindre företagen med riskkapital erhöll Företagskapital från den 1 april år 1978 egen administration och verkställande ledning.

Tabell 4.4 Företagskapitals engagemang

4.4 Åtgärder för att ge de anställda del i företagens vinster

Det är endast i ett fåtal företag i Sverige som de anställda har rätt till andel i företagets vinst. Bland de större företagen finns vinstandelssystem i affärsbankerna och i ett verkstadsföretag (Åkermans). Vinstdelning är betydligt vanligare förekommande utomlands, framför allt i USA men även i Västtyskland, Frankrike och England. År 1973 inrättade Svenska Handelsbanken ett vinstandelssystem. En viss andel av bankens vinst avsätts till en stiftelse, Oktogonen. Det ackumulerade värdet, inkl. avkastning, av vinstandelarna utbetalas vid pensioneringen. Pantsättning, överlåtelse eller belåning av andelarna får ej ske. Liknande vinstandelssystem har senare införts i Skandinaviska Enskilda Banken, Götabanken, Uplandsbanken, Skånska Banken, Sundsvallsbanken och Skaraborgsbanken. Motiven för bankernas vinstandelssystem uttrycks ganska likartat. Syftet är att stimulera personalens intresse för företagets långsiktiga resultatutveckling och stärka samhörighetskänslan. Ett väsentligt motiv för Handelsbanken var också att banken hade gått igenom en period med dålig lönsamhet och genomgripande omorganisation. Det ansågs skäligt att personalen fick andel i de vinster som uppkom efter de besvärliga åren. I Svenska Handelsbanken beräknas vinstandelen på så sätt att ett merresultat i förhållande till övriga aflärsbanker fastställs. 33 procent härav tillfaller de anställda. Totalt har drygt 200 milj. kr ackumulerats sedan starten

78 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

år 1973. Detta motsvarar ca 50000 kr för en anställd som varit fulltidsarbetande under hela denna period. I SE-Banken beräknas de anställdas vinstandel som 10 procent av vinsten efter avdrag för utdelning och på denna belöpande skatt och för det belopp som behöver avsättas till bankens värderegleringskonton för att dessa ska kunna upprätthållas i Förhållande till verksamhetsvolymen. Dock får vinstandelen ej överstiga 20 procent av utdelningen. Under systemets tre forsta år (1977-1979) har Vinstandelen utgjort ca 2000 kr per anställd och år. De övriga bankernas vinstdelningsregler ansluter sig i stort till antingen Svenska Handelsbankens (Uplandsbanken, Skånska Banken, Sundsvallsbanken och Skaraborgsbanken) eller SE-Bankens modell (Götabanken, dock med vinstandel 20 procent i stället för 10 procent). Vinstandelarna ska i SE-Bankens system placeras i aktier i banken. 1 de andra bankerna anges att placering i första hand ska ske i bankens aktier men att placering också kan ske i andra värdepapper. I tre banker (Handelsbanken, Uplandsbanken och Sundsvallsbanken) har de anställdas ägarandel i banken (via stiftelsen) maximerats till 5 procent och i Skånska Banken till 10 procent. Stiftelsen Oktogonen har vid utgången av år 1980 32 procent av sina tillgångar placerade i aktier i Svenska Handelsbanken. Dessa aktier motsvarar cirka 4 procent av aktiekapitalet och röstvärdet. Oktogonen utgör därigenom den tredje största aktieägaren i Svenska Handelsbanken. Orsaken till att stiftelsen inte placerat större andel av kapitalet i Handelsbanken är framförallt att utbudet till rådande kurser inte varit tillräckligt. Vinstandelarna utbetalas i Svenska Handelsbankens system när den anställde avlider eller pensioneras. I Uplandsbanken och Skånska Banken sker utbetalning under fem år efter pensioneringen. 1 Uplandsbanken kan den anställde få ut hela beloppet vid pensioneringen. 1 SE-Banken, Sundsvallsbanken och Götabanken kan den anställde få ut sin andel efter fem år men kan i SE-Banken låta andelen ligga kvar till pensioneringen och i de två andra bankerna i ytterligare en eller flera femårsperioder. Åkermans Verkstäder i Eslöv är det enda större industriföretag i Sverige som har ett vinstandelssystem. Detta infördes år 1945. Vinstandelen är ca 17-18 procent av vinsten (efter avskrivningar, reducerad med beräknad skatt). Den fördelas bland de anställda i förhållande till lönen, med 20 eller 10 procents avdrag för dem som varit anställda i mindre än ett respektive två år. T. o. m. år 1977 utbetalades vinstandelarna kontant. På initiativ av de anställda ändrades reglerna fr. o. m. år 1978 så att hälften av vinstandelarna nu utbetalas kontant medan den andra hälften avsätts till en personalstiftelse. Stiftelsen köper i sin tur aktier i Åkermans Verkstäder på börsen. Efter två vinstavsättningar (år 1978 och år 1979) innehar stiftelsen i dag aktier i bolaget till ett börsvärde av ca 10 milj. kr. Härutöver finns vinstandelssystem av varierande utformning i ett antal mindre företag. Det är inte ovanligt med någon typ av vinstdelning i tjänsteproducerande företag - t. ex; reklamföretag och revisionsföretag. Men det förekommer även i tillverknings- och handelsföretag.

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 79

4.5 Åtgärder för att ge de anställda inflytande i företagen

De anställdas inflytande i företagen har ökats genom en lång rad olika åtgärder. Här behandlas det arbetsrättsligt grundade inflytandet, det inflytande över investeringarna som de anställda har tillerkänts i de speciella investeringsfondsavsättningarna som skedde år 1974 och år 1980, samt det inflytande som Fjärde AP-fonden delegerat till de anställda.

4.5.1 Arbetsrättsligt inflytande Kraven på löntagarinflytande i företagen har en lång historisk bakgrund. Kraven gällde i början rätten för löntagarna att organisera sig och rätten att genom organisationerna föra löneförhandlingar och sluta kollektivavtal med arbetsgivaren. Genom den s. k. decemberkompromissen år 1906 tillvann sig de fackliga organisationerna rätten att utan inblandning organisera arbetarna. Arbetsgivarna förbehöll sig rätten att leda och fördela arbetet och att anställa och avskeda arbetare. Under 1920- och 1930-talen kom en stor del av dessa arbetsrättsliga regler att överföras till lagar. Med företagsdemokrati har man emellertid avsett något mer än ett inflytande över lönefrågorna - den har gällt de anställdas inflytande över sin arbetsplats och sitt företag. y Det första praktiska uttrycket för de foretagsdemokratiska strävandena kan sägas vara företagsnämndsavtalen år 1946 mellan SAF och LO respektive TCO. Avtalet skapade organisatoriska former för information och samråd i företagen. Under 1960-talet blev debatten om företagsdemokrati livlig. Centern och folkpartiet framlade år 1967 förslag om styrelserepresentation för de anställda. TCO framlade år 1970 och LO år 1971 program för företagsdemokrati där man krävde att de anställda skulle tillförsäkras reellt inflytande på alla nivåer i företagen och att regering och riksdag genom lagstiftning skulle bana vägen för en sådan utveckling. Den första delen av 1970-talet innebar i många avseenden ett genombrott för den arbetsrättsliga lagstiftningen i Sverige. En rad lagar som gav löntagarna och deras organisationer en förstärkt ställning tillkom under denna period. Som exempel kan nämnas lagen om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (FML), lagen om anställningsskydd (LAS) samt arbetsmiljölagen (AML). Genom tillkomsten av dessa lagar preciserades dels området för löntagarnas inflytande, dels graden av inflytande (t. ex. antalet styrelserepresentanter). Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) har en annan inriktning. Den gäller inte ett speciellt avsnitt utan omfattar alla frågor i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den anger inte heller en viss grad av löntagarinflytande utan ger en allmän förstärkning av löntagarnas ställ- ‘ Avsnittet bygger huvudning gentemot arbetsgivaren. Syftet med lagen är att parterna på egen hand sakligen på Schmidt, F., ska träffa avtal om ett längre gående inflytande och att de genom förhand- Facklig arbetsrätt, Lund, lingar ska lösa de problem som uppstår på arbetsplatserna. 1979.

80 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

4.5.1.1 Lagstiftning ang. styrelserepresentation

Genom tillkomsten av 1972 års lag om styrelserepresentation för de anställda (som hade giltighet t. 0. m. juni 1976) fick anställda i företag med minst 100 anställda rätt till representation i Företagets styrelse. Den nuvarande styrelserepresentationslagen (Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, 1976:351) gäller utan tidsbegränsning och är tillämplig på företag som i Sverige sysselsätter i genomsnitt minst 25 arbetstagare. Undantagna är bl.a. bankoch Försäkringsbolag för vilka gäller särskild lagstiftning. Ytterligare en forutsättning för lagens tillämpning är att det finns en eller flera lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till bolaget och som företräder mer än hälften av de anställda vid bolaget. Det förutsättes slutligen att en organisation, som har denna omfattning, eller flera organisationer som tillsammans har denna omfattning, beslutar att arbetstagarrepresentation skall inrättas. - De anställda har enligt lagen rätt att utse två ledamöter av styrelsen arbetstagarledamöter - och en suppleant för varje sådan ledamot. Består företagets styrelse av endast en ledamot, har de anställda rätt att utse en arbetstagarledamot och en suppleant. Det ankommer i första hand på samtliga de lokala arbetstagarorganisationer, som är bundna av kollektivavtal i förhållande till bolaget, att i samförstånd utse arbetstagarrepresentanter eller att komma överens om en gemensam valprocedur. Kan sådan enighet inte vinnas, skall arbetstagarrepresentanterna utses på i lagen angivet sätt. Arbetstagarrepresentant enligt lagen utses bland de anställda hos En begränsning i valfriheten görs dock genom regeln att till arbolaget. i ett företags styrelse inte utan särskilt tillstånd får betstagarrepresentant utses den som är arbetstagarrepresentant i ett annat företags styrelse. Arbetstagarledamöter har i princip samma ställning i styrelsen som övriga styrelseledamöter och samma ansvar som dessa. En särskild jävsbestämmelse finns dock: arbetstagarrepresentant får inte deltaga i behandling av med arbetstagarorganisation, uppsägning av kolfråga som rör förhandling lektivavtal eller stridsåtgärd. För att säkerställa att även arbetstagarrepresentanter får tillräckligt informationsmaterial till grund för sitt deltagande i styrelsearbetet har ett tillägg gjorts till aktiebolagslagen (1975:1385) 8 kap. 9§. Innebörden är att styrelsebeslut inte får fattas såvida inte samtliga styrelseledamöter, om möjligt, haft tillfälle att delta i ärendets behandling. Beslut får inte heller fattas om inte, såvitt möjligt, samtliga styrelseledamöter erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om styrelserepresentation för de anställda enligt huvudregeln skulle medföra väsentlig olägenhet för ett aktiebolag på grund av att styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhållanden eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet, kan undantag medges, om olägenheterna inte kan undanröjas på annat sätt. Undantag kan också medges om olägenheterna beror på att bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstmajoritet vid fattande av styrelsens beslut, eller om en jämvikts-

Översikt över vissa hittills vidtagna 81 åtgärder

rubbning har uppstått därigenom att staten har utsett offentlig styrelseledamot. Om undantag medges, skall det enligt uttrycklig bestämmelse i lagen förenas med villkor om åtgärder, som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. Frågor om undantag prövas av den av regeringen utsedda “nämnden for representationsfrågor”, vilken består av en opartisk ordförande, två ledamöter foreträdande arbetsgivarintressen och två ledamöter företrädande arbetstagarintressen. Antalet dispensansökningar har hittills varit mycket litet. . I detta sammanhang bör också nämnas lagstiftningen om styrelserepresentation för samhället, även om denna inte har till syfte att öka inflytandet for företagets egna anställda. Redan enligt en provisorisk lagstiftning från 1972 hade staten rätt att utse offentliga styrelseledamöter i investmentbolag och i allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande fem miljoner kronor. Genom 1976 års lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser (1976:350) utvidgades lagens tillämpningsområde väsentligt, i det att staten nu fick rätt att utse offentlig styrelseledamot också i foretag inom handel och industri. Denna utvidgade möjlighet kom aldrig till användning. Lagen ändrades 1979 (1979:520) samtidigt som den förlängdes till utgången av juni 1980. Lagändringen innebär huvudsakligen att området for offentlig styrelserepresentation inskränkes till att avse dels aktiebolag vilkas verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom, dels allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande fem miljoner kronor. Enligt ett nyligen framlagt forslag från utredningen om offentlig styrelserepresentation i investmentbolag och stiftelser föreslås den offentliga styrelserepresentationen i aktiebolag att upphöra från juni 1982.

4.5.1.2 Lagen om facklig förtroendemans ställning på

arbetsplatsen, FML Det har sedan länge varit praxis, framför allt inom storföretagen, att tillerkänna den fackliga klubbordföranden viss rätt till betald ledighet för fackligt arbete. I februari år 1970 träffade SAF och LO en uppgörelse om klubbordförandens rättsliga ställning som bekräftade denna praxis. Klubbordföranden tillerkändes lön när han till följd av fackligt arbete var frånvarande från sitt vanliga arbete. Han fick också rätt till tillträde till olika avdelningar och arbetsplatser i den utsträckning som fordrades for att han skulle kunna fullgöra sina fackliga uppdrag inom företaget. Fr. o. m. år 1974 är dessa förhållanden reglerade i lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (FML, 1974:358). I propositionen (1974:88) till lagen framhåller föredragande statsrådet att fackföreningarna - utöver sin grundläggande uppgift att ta till vara medlemmarnas intresse att få en rättvis del av de uppnådda produktionsresultaten medverkar till en successiv förändring av förhållandena i arbetslivet och i samhället i stort och att det är ett viktigt samhällsintresse att säkerställa att de fackliga förtroendemännen får möjlighet att fullgöra de uppgifter som läggs på dem.

82 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

FML har den dubbla funktionen att vara en ledighetslag och en lag som föreskriver att visst fackligt arbete ska anses som arbete för företagets räkning och betalas av företaget. Den innebär också att en facklig förtroendeman inte kan få Försämrade anställnings- och arbetsvillkor på grund av sitt fackliga arbete, samt att facket tillerkänns tolkningsföreträde vid tillämpning av flertalet av lagens regler. Fackets beslut gäller till dess tvisten slutligt prövats genom avgörande av AD eller skiljenämnd. Nya arbetsrättskommittén framlade i oktober 1977 förslag till ny förtroendemannalag (DsA 1977:4). Kommittéförslaget har ännu inte föranlett lagstiftning.

4.5.1.3 Lagen om anställningsskydd, LAS

(LAS, 1974:12) trädde i kraft den 1 juli 1974. Lagen om anställningsskydd Syftet med lagen är att öka anställningstryggheten för den enskilde arbetstagaren. Lagen inskränker arbetsgivarens möjligheter att använda sig av anställningar. Den upphäver också arbetsgivarens rätt att tidsbegränsade fritt uppsäga och avskeda arbetstagare samt begränsar möjligheten att permittera arbetstagare utan lön. För uppsägning och permittering på grund av arbetsbrist uppställs turordningsregler som arbetsgivaren har att iaktta. Liknande regler gäller angående företrädesrätt till nyanställning. Lagen syftar också till att tillförsäkra de fackliga organisationerna insyn i frågor om avveckling och återintagning av arbetskraft. Beoch inflytande träffande de ovan nämnda åtgärderna från arbetsgivarens sida, uppsägning, avsked, permittering etc., ska arbetsgivaren varsla den lokala arbets- Rätt till varsel innebär också rätt till överläggning om tagarorganisationen. den tilltänkta åtgärden och arbetsgivaren får inte vidta åtgärder förrän tillfälle till överläggning lämnats.

4.5.1.4 Arbetsmiljölagen, AML

Frågan om arbetarskyddet och arbetsmiljöns beskaffenhet har under 1900talet utvecklats från att ha varit arbetsgivarens ensak till att bli en gemensam angelägenhet för arbetsgivare och arbetstagare. 1912 års arbetarskyddslag förutsatte att arbetarna på ett arbetsställe kunde inom sig utse ombud att till inspektionsförrättare framföra arbetarnas önskemål beträffande arbetets säkerhet och sundhet. Genom en lagändring 1931 angavs, att arbetsgivaren borde söka samråd med skyddsombuden. Vid tillkomsten av 1949 års arbetarskyddslag gjordes en sådan samverkan till ett åliggande. År 1973 genomfördes vissa ändringar i arbetarskyddslagen, vilka markerade en ny syn på arbetarskyddet och arbetsmiljön. Verksamheten skulle i fortsättningen skötas gemensamt av arbetsgivare och arbetstagare. Den nu gällande arbetsmiljölagen (1977:1160) trädde i kraft den 1 juli 1978. I lagen slås fast att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö och att de ska bedriva en på lämpligt sätt organiserad skyddsverksamhet. Arbetsmiljölagen uppställer ett antal grundläggande krav på arbetsmiljöns beskaffenhet, arbetstidens förläggning osv. Den ålägger också såväl arbetsgivare som arbetstagare vissa allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.

SOU 1981 :44 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 83

Arbetstagarna ska i frågor som rör arbetarskyddet företrädas av skyddsombud som utses av den kollektivavtalsbärande fackliga organisationen. Skyddsombudets ställning är i flera avseenden likartad den fackliga förtroendemannens. På arbetsplatser med minst femtio arbetstagare ska också finnas en skyddskommitté med uppgift att planera och övervaka skyddsarbetet. Arbetstagarrepresentanterna utses av den lokala fackliga organisationen och är i majoritet i kommittén.

4.5.1.5 Lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL År 1971 påbörjades inom arbetsrättskommittén arbetet med en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen med sikte på att utreda förutsättningarna for ett mera omfattande arbetstagarinllytande på områden som berör den enskilde arbetstagaren nära och dagligen. Resultatet av arbetsrättskommitténs arbete redovisades i början av år 1975 i betänkandet Demokrati på arbetsplatsen (SOU 1975:1). Betänkandet lades till grund for ett regeringsförslag till lag om medbestämmande i arbetslivet, (MBL, 1976:580). Förslaget antogs av riksdagen år 1976 och lagen trädde i kraft den 1 januari 1977. MBL ersätter lagen om kollektivavtal av år 1928, lagen om föreningsoch forhandlingsrätt av år 1936 och lagen om medling i arbetstvister av år 1920 samt lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister. Lagen innehåller en rad bestämmelser som med smärre eller inga ändringar alls är hämtade ur dessa lagar. Huvudsyftet med lagen är emellertid att ge arbetstagarsidan ett ökat inflytande såväl i arbetslednings- som foretagsledningsfrâgor och lagen innehåller därför bestämmelser som ska främja tillkomsten av medbestämmandeavtal samt regler som ska ge arbetstagarna rätt till information och förhandlingar, oavsett om sådant kollektivavtal har kommit till stånd eller ej. Lagen äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, både inom den privata och den offentliga sektorn. På den offentliga sektorn kompletteras lagen av lag om offentlig anställning (LOA, 1976:600). Vissa områden är emellertid undantagna. När det gäller verksamheter av “religiös vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur” eller verksamheter som har kooperativt, fackligt, politiskt eller annat opinionsbildande ändamål görs undantag för verksamhetens “mål och inriktning”. MBL är en allmän lag och i den mån annan lag eller författning innehåller föreskrifter som avviker från MBL har sådan specialbestämmelse företräde framför MBL. Lagen utgör enligt huvudregeln tvingande rätt, men är delvis dispositiv och kan ersättas av bestämmelser i kollektivavtal. Huvudsyftet med lagen, att öka arbetstagarnas inflytande, kommer till uttryck i bestämmelsen att parter som normalt träffar kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor också bör träffa kollektivavtal om medbestämmande, om arbetstagarna begär det (§32). Denna ”målsättningsparagraf” ges stöd genom stadgandet om s. k. kvardröjande stridsrätt, som innebär att arbetstagarnas organisationer ska kunna tillgripa stridsmedel för att få till stånd kollektivavtal om medbestämmande, även om organisationerna är bundna av fredsplikt i kollektivavtal om löner. Oavsett om parterna träffar kollektivavtal om medbestämmande eller ej, ger MBL de lokala fackliga organisationerna en förstärkt ställning i form av lagfást rätt till information och samråd i sådana frågor där arbetsgivaren

84 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

ensam har bestämmanderätten. Det är framför allt följande bestämmelser

som ger en sådan förstärkt ställning för arbetstagarna:

fackliga organisationen rätt att Förhandlingsrätten. Lagen ger den lokala påkalla förhandling med arbetsgivaren i alla frågor som över huvud taget

kan bli föremål för avtalsreglering mellan parterna. Lagen stadgar också

att i vissa fall ta initiativ till förhandlingar innan skyldighet för arbetsgivaren

han fattar beslut, s. k. primär forhandlingsskyldighet. Rätt till information. Lagen syftar till att ge de anställda samma möjligheter

till och överblick över företagets verksamhet som arbetsgivaren. insyn Den lokala organisationen tillerkänns tolk- Tolkningsföreträde. fackliga vid tvister i vissa frågor (arbetstagares skyldighet att stå till ningsföreträde för visst arbete samt medbestämmanderegler i kollektivavtal). förfogande l samband med att medbestämmandelagen antogs av riksdagen tillsattes

inom regeringskansliet en arbetsgrupp med uppgift att närmare granska vissa

mellan den nya lagen och redan befintlig lagstiftning frågor kring förhållandet på andra områden, främst det associationsrättsliga. Det som arbetsgruppen hade att behandla var grundläggande problem huruvida den associationsrättsliga lagstiftningen lade hinder i vägen för träf-

fande med giltig verkan av medbestämmandeavtal enligt lagens 32 §. Grupredovisades i januari 1977 i en promemoria från arbetsmarkpens resultat DsA 1977:2. l promemorian konstateras att “det inte nadsdepartementet, finns rättsliga hinder mot sådana avtal vare sig i det associationsnågra regelsystemet eller på andra håll. rättsliga Mot bakgrund av gruppens arbete genomfördes år 1977 ett antal ändringar

Bl. a. tillades ett andra till 32§ av innehåll att parterna i i MBL. stycke ett medbestämmandeavtal kan ”med beaktande av vad som föreskrives

som annars skulle fattas av arbetsgivaren, skall i 3 § bestämma att beslut, fattas av företrädare för arbetstagarna eller av särskilt inrättat partssam-

mansatt organ. ‘ För en utförligare dis- Under år 1976 tillsattes också en kommitté for fortsatt utredningsarbete

kussion av innebörden i anområde (reg. prot. 1976-06-10). Kommittén detta tillägg samt förhål- på medbestämmanderättens Kommitténs uppgift är att allmänt landet i övrigt mellan tog namnet nya arbetsrättskommittén. av den nya lagstiftningen samt att MBL och den associa- följa introduktionen och tillämpningen tionsrättsliga lagstiftning- under En överväga vissa frågor som uppmärksammats lagstiftningsarbetet. en hänvisas till Förhållan- i andra former och med sådan fråga gäller krav på arbetstagarinflytande det mellan medbestämbefogenheter än vad MBL anger, en annan fråga gäller den mandelagen och viss längre gående och föreningsrättsskyddet för arbetssökande. annan lagstiftning, s. k. negativa föreningsrätten Promemoria av en expen- Nya arbetsrättskommittén hade också att med förtur behandla vissa frågor

grupp inom regeringskan- rörande rörande arbetslivsforskning och rörande förtroendemannalagen, sliet, Ds A 1977:2, samt kommittén facklig information på betald arbetstid. l dessa frågor framlade Prop. 1976/771137 om ett betänkande i oktober 1977.2 ändring i lagen om medunder 1970-talet har på olika områden ökat arbestämmande i arbetsli- Arbetsrättslagstiftningen vet. Se även Knut Rodhe i av ägarinilytandet. Detta arbete är betstagarnas inflytande på bekostnad SvJT 1977 s. 295 ff. till uppgift inte avslutat. Nya arbetsrättskommittén har enligt sina direktiv 2 den arbetsrättsliga Fackliga förtroendemän, att överväga möjligheterna att ytterligare vidga lagstift-

möten på betald arbetstid ningen. Medbestämmandelagen erbjuder också möjlighet för arbetsmarkoch arbetslivsforskning. kollektivavtal om medbestämmande. Sådana avtal nadens parter att sluta Delbetänkande av nya Inom den har slutits på den offentliga sektorn och inom kooperationen. arbetsrättskommittén. sektorn har ännu (1 december 1980) inte något avtal träffats. Ds A 1977:4. privata

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 85

4.5.2 Inflytande över vinstavsättningar 1 stabiliseringspolitiskt syfte bestämde riksdagen år 1974 att företagen av 1974 års vinst skulle avsätta 20 procent till en arbetsmiljöfond och 15 procent till en särskild investeringsfond. Avsättningarna skulle inbetalas till ett räntelöst konto i Riksbanken och avsättningarna var avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Medlen kunde sedan disponeras för vissa investeringar. Syftet med reglerna angavs vara att se till att vinsterna skulle stanna kvar i företagen och ej delas ut till aktieägarna eller ge underlag för höjda löner. Underlaget för beräkningen av avsättningen utgjordes av årsvinsten före skatt och avsättning till investeringsfond, dvs. samma underlag som för de vanliga investeringsfondsavsättningarna. Årsvinsten fick alltså reduceras med avsättning till lagerreserv och med avskrivningar utöver plan på maskiner och inventarier. Till arbetsmiljöfond skulle alltså avsättas 20 procent av den sålunda beräknade årsvinsten. Dock behövde avsättningen ej överstiga 70 milj. kr. Vid årsvinst understigande l milj. kr förelåg ingen skyldighet men däremot rättighet att göra avsättning. Medlen fick användas för investeringar i arbetsmiljö eller på annat sätt “ägnat att förbättra förhållandena för de anställda i företaget”. Tillstånd lämnades av arbetsmarknadsstyrelsen efter ansökan från företaget. För tillstånd krävdes tillstyrkan från “flertalet av arbetstagarsidans ledamöter i det sökande företagets skyddskommitté eller företagsnämnd. Den särskilda investeringsfonden skulle tillföras 15 procent av den på samma sätt beräknade årsvinsten. Dock endast om årsvinsten översteg 1 milj. kr. Särskilda investeringsfonden fick användas för i stort sett samma ändamål som de vanliga investeringsfonderna - dvs. huvudsakligen för investeringar i rörelsebyggnader, maskiner och inventarier. Dessutom fick den särskilda investeringsfonden användas för investeringar i lager. Arbetsmarknadsstyrelsen lämnade tillstånd efter ansökan från företaget. Löntagarna skulle yttra sig över ansökan. Någon tillstyrkan krävdes dock ej. Gemensamt för avsättningarna var att om fonderna inte användes för investeringar fick medlen efter fem år tas ut från Riksbanken. Beloppet skulle samtidigt tas upp till beskattning i deklarationen. Något tvång att återföra fonderna till beskattning efter fem år föreligger dock inte. Fonderna har uppgått till följande belopp (milj. kr vid utgången av respektive år):

År Arbetsmiljöfonder Särskilda investeringsfonder Antal Belopp, För- Antal Belopp, Förföretag mkr ändring företag mkr ändring

1977 - 400 260 90 - 160 1978 1900 300 1979 200 - 100 60 - 30

90 - 110 30 - 30 1980 (sept.)

86 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

Huvuddelen av avsättningarna skedde år 1974. För vissa företag med brutet räkenskapsår redovisas avsättningarna först år 1975. Detta års förändring är därför ett netto mellan avsättningar och utnyttjanden. Att antalet företag är så mycket större för arbetsmiljöfonderna sammanhänger med att minimivinsten for obligatorisk avsättning endast var 100 000 kr mot l milj. kr for de särskilda investeringsfonderna. Den lägre gränsen betydde att antalet företag ungefär fyrdubblades. Vid utgången av september år 1980 kvarstod endast en obetydlig del av fonderna. Huvuddelen av fonderna utnyttjades under åren 1975-1977. Av meddelade tillstånd att utnyttja fonderna under åren 1975-1978 på 2,35 miljarder kr for arbetsmiljöfonderna och 1,75 miljarder för de särskilda investeringsfonderna avsåg 1,25 miljarder kr (drygt 50 procent) respektive 1,2 miljarder kr (nästan 70 procent) byggnadsinvesteringar. Under år 1980 har beslut fattats att företagen skall avsätta 25 procent av 1980 års vinst på “tillfälligt vinstkonto. Om vinsten är under l milj. kr behöver avsättning dock ej ske. Likvida medel motsvarande avsättningen skall inbetalas till räntelöst konto på Riksbanken. Avsättningen är avdragsgill. Årsvinsten bestäms som redovisad vinst fore skatt och avsättning till investeringsfond. Medlen får användas for vissa ändamål efter ansökan till AMS. Löntagarna skall yttra sig över ansökan. Någon tillstyrkan från de anställda är dock inte erforderlig för AMS tillstånd. Efter fem år får företaget fritt ta ut pengarna från Riksbanken mot att motsvarande belopp tas upp som intäkt vid beskattningen. Reglerna är alltså identiska med de regler som gällde för 1974 års särskilda investeringsfonder med undantag för procentsatsen. Det “tillfälliga vinstkontot får användas for samma ändamål som allmän investeringsfond. Utöver vad som gällde for de särskilda investeringsfonderna har forsknings- och utvecklingsarbete samt exportfrämjande åtgärder tillkommit. Vad gäller löntagarinflytandet hade löntagarna ett starkt sådant över användningen av arbetsmiljöfonderna eftersom deras tillstyrkan krävdes för att AMS skulle få lämna tillstånd. För de särskilda investeringsfonderna krävdes ingen sådan tillstyrkan men löntagarna skulle yttra sig över ansökan. AMS har enligt uppgift inte lämnat tillstånd att utnyttja den särskilda investeringsfonden i något fall där löntagarna yttrat sig negativt om investeringen.

4.5.3 Inflytande via Fjärde AP-fondens aktieinnehav

Fjärde AP-fonden erhöll år 1974 genom en ändring av aktiebolagslagen (9 kap. 2§ 3 st.) möjlighet att delegera fondens rösträtt till de anställda i de företag där fonden äger aktier. Fasta regler för hur rösträtten for fondens aktieinnehav skall utnyttjas föreligger inte. Det har emellertid utvecklats en praxis att då aktieinnehavet är tillräckligt stort - ca 5 procent av det totala aktiekapitalet - har fonden en egen representant på bolagsstämman som röstar for 40 procent av aktierna medan två representanter för de anställda - en från LO- och en från TCO-sidan - röstar för vardera 30 procent av fondens aktier. De anställdas representanter har att beakta fondstyrelsens intressen.

Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder 87

Vid slutet av år 1980 hade Fjärde AP-fonden aktier i 38 företag. Av dessa översteg innehaven 5 procent av aktiekapitalet i 24 företag. Andelen av röstetalet var emellertid över 5 procent i endast 17 företag. Den genomsnittliga röstandelen i dessa 17 företag var 9,2 procent. Löntagarrepresentanterna skulle alltså i genomsnitt disponera 5,5 procent av rösterna i dessa 17 företag via Fjärde AP-fonden. Eftersom Fjärde AP-fonden inte får äga mer än 10 procent av det totala röstetalet i ett och samma aktiebolag kan löntagarrepresentanterna via fonden rösta för maximalt 6 procent av det totala röstetalet.

4.6 Slutsatser

I detta kapitel har en redovisning lämnats för vissa åtgärder, vilkas syften delvis sammanfaller med de mål, som angivits för utredningsuppdraget. Det gäller åtgärder för att öka sparandet och tillgången på riskkapital, ge de anställda del i företagens vinster samt ge de anställda inflytande i foretagen. När det gäller åtgärder för att öka sparandet har framför allt tre olika typer av åtgärder belysts. Det kan först konstateras att det på lagstiftning grundade sparandet i ATP-systemet spelar en utomordentligt viktig roll för kapitalförsörjningen i den svenska ekonomin. Nettosparandet har senare år legat i storleksordningen 15 miljarder kr. Räknat i konstant penningvärde har nettosparandet sjunkit. Trots planerade avgiftshöjningar kommer det reala nettosparandet att sjunka ytterligare framöver. Det kan vidare konstateras att det på kollektivavtal grundade sparandet i arbetsmarknadsförsäkringar, framför allt ITP-systemet, under 1970-talet byggts upp till en omfattning, som närmar sig ATP-systemet vad gäller årligt nettosparande. Detta sparande uppgår f. n. till ca 12 miljarder kr per år. Det kan slutligen konstateras att hushållssparandet sedan ett par år tillbaka stimuleras genom skattesubventioner. På dessa sparkonton har under 1980 insatts 1,8 miljarder kr på drygt 600000 konton. När det gäller att kanalisera sparandet till riskkapital i näringslivet kan konstateras att det skattesubventionerade aktiesparandet hittills fått en successivt ökad omfattning. Under de tre första månaderna år 1981 har drygt 0,2 miljarder kr placerats i aktiesparfonder. På årsbasis motsvarar detta 0,8 miljarder kr. Förklaringarna till denna uppgång torde framförallt få sökas i den höga avkastningen i aktiesparfonderna - cirka 30 procent efter skatt - under år 1980. I de nämnda siffrorna för aktiesparfonder ingår också de för år 1980 nya företagsanknutna aktiesparfonderna. Sådana fonder har startats i en rad börsnoterade företag. De anställda erbjuds lån på i allmänhet ca 75 procent av sparbeloppen, varigenom sparandet inte innebär någon omedelbar likviditetsbelastning för individen. I de tio företag som haft fonder av detta slag under första kvartalet år 1981 har ca 14 procent av de anställda deltagit - 5 procent av arbetarna. 30 procent av tjänstemännen och Av stor betydelse för aktiemarknaden har också tillkomsten av den fjärde AP-fonden varit. Den har hittills placerat 1,4 miljarder kr i aktier. Ramen för fondens placeringsverksamhet har nyligen vidgats till 1,85 miljarder kr.

88 Översikt över vissa hittills vidtagna åtgärder

När det gäller åtgärder för att ge de anställda del i/äretagens vinster är erfarenheterna i Sverige av begränsad omfattning. Det är framför allt inom bankerna som en vinstdelning förekommer. De anställdas del i vinsterna avsätts till stiftelser som placerar huvuddelen av medlen i aktier i den egna banken. Under 1970-talet genomfördes flera reformer i syfte att tillforsäkra de anställda ett ökat inflytande iföretagen. Man kan därvid skilja på två typer av arbetsrättsreformer. Den ena typen avser olika slag av speciallagstiftning - t. ex. lagen om styrelserepresentation, lagen om anställningsskydd och lagen om arbetsmiljö - som inneburit betydelsefulla förändringar genom att på vissa områden ange en viss grad av inflytande för de anställdas organisationer. Den andra typen av lagstiftning utgörs av lagen om medbestämmande i arbetslivet. vilken - förutom regler för information och samråd - ger en allmän ram inom vilken parterna förväntas träffa kollektivavtal om medbestämmande. Lagen har lett till medbestämmandeavtal på den offentliga sektorn, i de statliga och kooperativt ägda företagen samt i bankoch forsäkringsföretagen. Däremot har ännu inget kollektivavtal slutits på den övriga delen av den privata sektorn. De anställda har också fått inflytande över användningen av de särskilda vinstavsättningar som skedde år 1974 och år 1980. De anställda skall yttra sig över företagens ansökningar om att få ta dessa vinstavsättningar i anspråk. Genom ändring av aktiebolagslagen har fjärde AP-fonden beretts tillfälle att delegera rösträtten for fondens aktier till de anställda i respektive företag. Härigenom har hittills de anställda i 17 företag fått möjlighet att rösta för ca 5 procent av det totala röstetalet i dessa företag.

5 Ekonomisk

bakgrund

5.1 Allmänna utgångspunkter

Den ekonomiska utvecklingen under 1970-talet har for Sveriges del i flera avseenden skiljt sig från utvecklingen under 1950- och det tidiga 1960-talet. Den genomsnittliga tillväxten i såväl BNP som industriproduktion har varit markant lägre än under tidigare decennier, samtidigt som inflationstakten legat på en väsentligt högre nivå. Under 1970-talets senare hälft har lönsamheten i näringslivet försämrats kraftigt och industriinvesteringarna utvecklats mycket ogynnsamt; under bottenåret 1978 låg sålunda investeringarna på 1969 års nivå. 1979-1980 skedde dock en viss återhämtning av lönsamhet och investeringar. . Den allmänt sett lägre prestanda som kännetecknat den svenska ekonomin under 1970-talet har åtföljts av besvärande balansbrister, särskilt under decenniets senare hälft. Detta gäller såväl förhållandet till utlandet med underskott i bytesbalansen, som situationen inom landet med fallande investeringskvot samt stora och växande underskott i statsbudgeten. I tabell 5.1 illustreras balansbristerna i den svenska ekonomin för några år under 1970-talet med approximativt fullt kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. Tabell 5.1 Indikationer på balansbrister i svensk ekonomi för åren 1970, 1975 och 1980

1970 1975 1980

Konsoliderade offentliga sektorns

Börsforetagens nettovinst i procent av totalt kapital 7 7 7” Registrerad arbetslöshet, procent 1,5 1,6 2,0

”Avser 1979. Källor: SCB, konjunkturinstitutet och riksgäldskontoret samt FINDATA.

90 Ekonomisk bakgrund SOU 1931344

Den ogynnsamma utvecklingen under 1970-talet berodde på ett komi den internationella plicerat sätt på en lång rad faktorer, bl. a. på förändringar liksom i den inhemska miljön. Dessa förändringar har varit och är av såväl ett mer kortsiktigt, konjunkturellt slag som av en mer långsiktig, strukturell karaktär där emellertid de senare Förändringarna kommit att få en allt större Att göra ett bokslut över 1970-talets ekonomiska utveckling med tyngd. en sammanvägning av alla dessa, sinsemellan beroende, faktorer är självfallet förenat med utomordentligt stora svårigheter. Inför den fortsatta framställningen i detta och nästföljande avsnitt är det angeläget att hålla i minnet de ovan antydda problemen vad gäller utvärderingen av det senaste decenniets utveckling. Framställningen syftar inte till att ge någon heltäckande beskrivning eller förklaring, ej heller till att ge någon konsistent bedömning av de närmast framförliggande årens ekonomiska av det slag som är långtidsutredningarnas uppgift. Amutveckling bitionen är begränsad till att göra en bedömning av 1970-talets utveckling med utblickar mot l980-talet. Tonvikten läggs därvid på de problem, som är av särskild betydelse för utredningens uppdrag. I den forsta delen av kapitlet behandlas vissa av de stabiliseringspolitiska under 1970-talet. Efter en inledande karakteristik av det konproblemen junkturpolitiska förloppet under decenniet följer en diskussion av utveckdär särskilt lönebildningen och dess belingen av priser, löner och vinster, stämningsfaktorer uppmärksammas. Därefter behandlas den svenska ekonomins internationella konkurrenskraft och i samband därmed den ogynnsamma utvecklingen av bytesbalansen. I ett avslutande avsnitt diskuteras försämringen av det statliga budgetsaldot och den offentliga sektorns expansion under 1970-talet och några av de problem detta aktualiserar vad gäller inllationsrisk, kapitalmarknad och arbetsmarknad. I den andra delen behandlas vissa tillväxtpolitiska aspekter, varvid tonvikten och kapitalbildningsproblemet. l ett inledande läggs på sparandeavsnitt redogörs för produktions- och produktivitetsutvecklingen under 1970-talet och därvid diskuteras särskilt vissa förändringar av mer långsiktigt för den ekonomiska tillväxten under det kommande deslag av betydelse cenniet. Mot bakgrund av en karakteristik av investeringsutvecklingen under l970-talet diskuteras därefter det framtida investeringsbehovet, särskilt behovet av industriell utbyggnad under 1980-talet. De finansiella förutsättningarna för denna investeringsexpansion behandlas i de två följande avsnitten. Efter en mer översiktlig redogörelse för sparandeutvecklingen koncentreras intresset i ett sista avsnitt kring problem vad gäller näringslivets kapitalförsörjning, särskilt behovet av tillskott i form av riskvilligt kapital. främst för- I den tredje delen behandlas fördelningspolitiska aspekter, och inkomstfördelningen. Det inledande avsnittet mögenhetsfördelningen innehåller för det första en karakteristik av om förmögenhetsfördelningen den allmänna förmögenhetsfördelningens utseende. Därutöver ges en särskild belysning av fördelningen på hushåll av aktieförmögenheter, ett förav särskilt intresse för utredningen. I avsnittet om inmögenhetsslag komstfördelningen redogörs inledningsvis för dels fördelningen mellan arbets- och kapitalinkomster, dels fördelningen mellan olika individer. Därefter uppmärksammas särskilt lönestrukturens utveckling och den löneutjämning som skett under l970-talet.

Ekonomisk bakgrund 91

I den fjärde delen behandlas frågan om ägande och inflytande i näringslivet. Det är därvid utvecklingen och situationen vad gäller de börsnoterade Företagen på vilka intresset koncentreras. Utvecklingen under 1960- och 1970-talen karakteriseras med utgångspunkt i dels koncentrationsutredningens betänkande, dels en nyligen avgiven rapport från Statens industriverk. Avslutningsvis diskuteras den institutionalisering av aktieägande och inflytande som skett under 1970-talet.

5.2 Stabiliseringspolitiska aspekter

5.2.1 Allmänt om 1970-talets konjunkturutveckling Under de två första decennierna efter andra världskriget kännetecknades, med undantag för åren före och under Koreakrisen, den ekonomiska utvecklingen i Sverige av en betydande stabilitet. Konjunktursvängningarna var relativt blygsamma och inga större problem kunde noteras vad gäller vare sig den interna balansen - mätt i termer av arbetslöshet eller inflationstakt — eller den externa balansen - mätt som över- eller underskott i bytesbalansen. 1970-talets utveckling har varit betydligt mer instabil, manifesterat genom tidvis kraftiga inflationstendenser, lågt kapacitetsutnyttjande och underskott i bytesbalansen. Dessa ökande balansproblem har uppstått mot bakgrund av en betydligt ojämnare utveckling av världsekonomin under 1970-talet än under tidigare årtionden. Den stigande integrationen av västvärldens marknadsekonomier har tidvis inneburit starkare synkroniserade och snabbare konjunktursvängningar än tidigare. Under årtiondet har också priserna på de internationella råvarumarknaderna fluktuerat kraftigare än tidigare - framför allt de betydande språngvisa höjningarna av oljepriserna. Detta har tillsammans med en kraftig likvidisering av världsekonomin med sitt ursprung i USA:s växande betalningsbalansunderskott mot slutet av 1960-talet- förstärkt den internationella inflationen. Vidare har de ekonomisk-politiska reaktionerna -framför allt efter den första oljekrisen åren 1973-1974 -i vissa fall förstärkt kristendenserna. Slutligen har strukturproblem gjort sig gällande bl. a. mot bakgrund av dels ändrad efterfrågeinriktning i omvärlden, dels växande konkurrens från de s. k. nya industriländerna. Vid ingången av 1970-talet var den svenska konjunkturen överhettad med en prisstegringstakt under år 1970 på 7 procent och ett för den tiden stort underskott i bytesbalansen. Detta föranledde en omläggning av den ekonomiska politiken i restriktiv riktning. I kombination med ett 3-årigt löneavtal på förhållandevis låg nivå ledde detta till en dämpning av den inhemska konsumtionsefterfrågan. Resultatet blev en långsam tillväxt under åren 1971-1972. Under dessa år vändes ett tidigare underskott i bytesbalansen i ett överskott. Oljeprisstegringarna i slutet av år 1973 framkallade ett kraftigt efterfrågebortfall i världsekonomin, förstärkt av en restriktiv ekonomisk politik i de stora OECD-länderna. I Sverige inriktades emellertid politiken på att kompensera bortfallet i utländsk efterfrågan genom inhemska stimulanser under förväntningar att den internationella konjunkturen snabbt skulle vända uppåt igen.

92 Ekonomisk sou 19g1;44 bakgrund

Den internationella konjunkturen vände uppåt under år 1975 i hela OECDandra halvåret 1976 inträffade en avmattning i USA och området. Under återigen fart i dessa länder. För Japan men under år 1977 tog uppgången Västeuropas del bröts uppgången i början av år 1977 och därefter följde ett par år av markant lägre tillväxt än i USA och Japan. minskade möjligheterna till en Denna instabila och splittrade utveckling tillväxt i den svenska ekonomin. Sålunda avbröts tidigt normal exportledd den uppgång i den svenska industriproduktionen som inleddes under första av industriinvesteringarna i omhalvåret 1976. Den svaga utvecklingen faktor som för den svenska exporten med världen var här en bidragande hade en negativ effekt. Dessutom kom dess stora andel investeringsvaror i de svenska basindustrierna under åren den kraftiga investeringsboomen 1974-1975 förstärka obalansen i förhållande till den interatt ytterligare nationella som denna kom till uttryck under senare efterfrågeutvecklingen, delen av 1970-talet. som i kombination med en kraftig lö- Under år 1975 ingicks löneavtal ledde till en ökning av neglidning och höjningar av arbetsgivareavgiften försämrade den svenska industrins konkurlönekostnaderna som kraftigt i stora förluster av marknadsandelar och en långrensläge. Detta resulterade sam produktivitetstillväxt. Till den ogynnsamma bytesbalansutvecklingen bidrog vidare den svenska kronans koppling till den stigande D-marken. 1 sysselsättningsfrämjande syfte stimulerades med början under år 1975 industriproduktionen genom olika former av lagerstöd. framkallade under år 1977 Den ogynnsamma bytesbalansutvecklingen med en åtstramning av konsumtionen genom en omläggning av politiken momshöjning och med successiva nedskrivningar av den svenska kronan. under 1977-1978 till en Samtidigt bidrog den kraftiga lageravvecklingen av konjunkturen. År 1978 lades finanspolitiken om i expansiv dämpning av den allmänna arbetsgivareavgiften dämriktning. Genom ett borttagande inpades kostnadsutvecklingen i företagen i syfte att stärka näringslivets ternationella konkurrenskraft. Genom en sänkning av inkomstskatterna inkomster höjas. Samtidigt fullföljdes det statskulle hushållens disponibla liga utgiftsprogrammet och beslut fattades om nya åtaganden. av finanspolitiken fortsatte även sedan kon- Den expansiva inrikningen junkturen vände uppåt under åren 1978 med en övergång i en expansion under åren 1979 och 1980. Härigenom växte underskottet i statsbudgeten kr år 1976 till ca 55 miljarder kr år 1980. Under dessa från 7,3 miljarder allt större stabiliseringspolitiska uppgifter med effekter år fick kreditpolitiken

på kapitalmarknaden. Denna kortfattade karakteristik av den ekonomiska utvecklingen under 1970-talet ska i det följande kompletteras med en något fylligare beskrivning av de dominerande stabiliseringspolitiska problemen. 1 första hand ska löne-, diskuteras. Därefter ska utvecklingen av näringspris och vinstutvecklingen och bytesbalansen behandlas. Slutligen ska innebörlivets konkurrenskraft den av det växande statliga budgetunderskottet belysas och dess effekter för näringslivet diskuteras.

Ekonomisk bakgrund 93

5.2.2 Priser, vinster och löner

Det finns ett intimt och ömsesidigt samband mellan utvecklingen av priser, vinster och löner. Den inhemska lönekostnadsutvecklingen kan driva upp priserna på den konkurrensutsatta sektorns produkter, vilket genom marknadsförluster minskar vinsterna. Den internationella prisstegringen ger vid fasta växelkurser ett direkt genomslag på den svenska prisnivån. Den påverkar också - i enlighet med EFO-modellens antaganden - löneutvecklingen i den konkurrensutsatta sektorn i Sverige och har därmed ett indirekt genomslag via lönerna i den icke-konkurrensutsatta sektorn på de svenska priserna Även vinstutvecklingen - som till en del är ett utslag av företagens prissättningsbeteende - kan påverka lönebildningen och därmed även pris-

utvecklingen. Medan prisurvecklingen under 1950- och l960-talen varjämförelsevis långsam - inflationen låg omkring 3-4 procent per år - steg priserna allt snabbare 1 Se EFO-rapporten, under 1970-talet, som framgår av tabellen. De internationella priserna steg Lönebildning och sammycket kraftigt särskilt åren 1972-1974 - framför allt på råvaror - och ledde hällsekonomi (1970).

Tabell 5.2 Utvecklingen av priser, löner och vinster 1970-1979

1970- 1971- 1972- 1973- 1974- 1975- 1976- 1977- 1978- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Exportpriser, årlig procentuell förändring 4,7 2,5 10,5 26,0 14,6 6,3 5,5 6,2 11,0 lmportpriser, årlig procentuell förändring 5,1 1,9 35,7 5,0 6,4 11,2 10,1 14,4 Terms-of-trade, årlig procentuell förändring - 0,4 0,6 - 7,2 9,1 — 0,1 - 5,2 — 3,6 - 3,0 Lönekostnader per arbetstimme i industrin, årlig procentuell förändring 11,4 15,2 8,9 17,1 19,3 20,0 9,6 12,0 8,7 Konsumentpriser, årlig procentuell förändring 8,1 6,5 7,4 9,9 10,8 11,0 10,6 11,2 7,3 Vinstandel i industrin, beräknad som procentandelen driftöverskott, netto av förädlingsvärdet (genomsnitt lör de två angivna åren) 14,5 12,0 13,6 19,6 18,9 11,4 5,8 4,7 9,1 Avkastning på totalt kap. före skatt i industrin” (genomsnitt för de två angivna åren) 5,7 5,5 6,8 9,0 8,8 6,8 5,5 5,0 6,4 Avkastning på eget kapital före skatt i industrin” (genomsnitt för de två angivna åren) 11,4 11,2 15,9 24,0 23,1 15,4 9,4 5,9 10,1

Uppgifterna avser hela industrin. 1 slutet av perioden bidrar de kraftiga subventionerna till varven till en viss överskattning av vinstandelen; sålunda var vinstandelen 1978-1979 för industrin exkl. varv 7,7 procent. ” Uppgifterna avser privata industriföretag med minst 20 anställda (1970-1976) och med minst 50 anställda (1977-1979). Uppgifter för 1979 har erhållits genom framskrivning av utvecklingen i s. k. identiska företag. Källa: Statistiska centralbyrån.

94 Ekonomisk bakgrund

till ett ökat utrymme for inhemska vinst- och löneökningar. Lönekostnaderna steg åren 1974-1976 mycket kraftigt, med drygt 40 procent. Prisimpulserna från omvärlden och lönekostnadsökningarnas genomslag på priserna var också de viktigaste faktorerna bakom den allt snabbare inflationen i Sverige under l970-talet. Man får en viss uppfattning om dynamiken i skeendet genom diagram 5.1, där utvecklingen av exp0rt-, importoch konsumentpriser samt industrins lönekostnader per arbetstimme beskrivs. Av speciellt intresse är utvecklingen under åren 1973-1976, då forst de internationella råvaruprisstegringarna slår igenom i Sverige och hur därefter lönekostnaderna stiger kraftigt. Vinstutvecklingen är alltid starkt konjunkturberoende men visade under 1950- och 1960-talen en trendmässigt ganska stabil utveckling (med viss tendens till försvagning). Under 1970-talet har vinsterna inom näringslivet fluktuerat betydligt kraftigare än tidigare under efterkrigstiden (sedan Koreakrisen 1950-1951). Dessa svängningar framgår tydligt i diagram 5.2, som återger bruttomarginalen - definierad som bruttoöverskottet (fore kapitalforslitning) i procent av produktionsvärdet - och vinstandelen — definierad som driftöverskottet, nett0,_i procent av forädlingsvärdet - i tillverkningsindustrin för åren 1970-1979. Från ett relativt lågt utgångsläge vid 1970-talets början steg såväl bruttomarginalen som vinstandelen mycket kraftigt under åren 1973-1974, särskilt i basindustrierna. Därefter foll de till en mycket låg nivå år 1977, varefter de under 1978-1979 förbättrades men endast till

Procent 40-

Diagram 5.1 Export-, import- och konsumentpriser samt industrins löne- v I kostnader per arbetad 1970 timme under I 970-talet. Procentuelia förändringar. m Exportpriser Källa: Statistiska central- m Importpriser — Konsumentpriser byrån. ----- Lönekostnad per arbetad timme

Ekonomisk bakgrund 95

en nivå som motsvarade lågkonjunkturåren 1971-1972. Som framgår av

diagrammet påverkas nivån 1979 av om varven inkluderas eller ej.

Vinstutvecklingen i industrin mätt genom Förändringarna i räntabilitet — på totalt kapital före skatt och eget kapital efter skatt — uppvisar samma

mönster som vad som redovisats i diagram 5.2.‘

1970-talets vinstutveckling karakteriseras således av kraftiga lluktuationer

över tiden med tendenser till försvagad lönsamhet. Dessutom har vinst-

spridningen mellan olika företag ökat under l970-talet?

Procent _ Diagram 5.2 Bmrrøöver- _ I 22 skottet (före avskrivningar)i förhållande till produkl l ‘ Iionsvärdel och drifiäver- I \ skottet, netto, i fiirhdllande 20- 1 | till/Eiriidlingsviirder, för I l Iillverkningsindustrin 4 I | I 970-I 979.” Procent.

8” I ‘I Källa: Nationalräkenska-

I I perna. I I

l I |

167 f ||

\ f . | ’ ‘ I 14- , \| Driftsöverskott

‘I

_ | I Förädlingsvärde, netto. 12-I lnkl. varv “ - | | | Exkl. varv 10- | | Bruttoöverskott

T | Produktionsvärde.

| Inkl. varv 8_ | Exkl. varv \ 1 Det bör noteras att det

\ inte är möjligt att erhålla rättvisande reala räntabili- 6... tetsmått genom att reducera tabellens nominella räntabilitetstal med inflationstakten. Real 4.. räntabilitetsmätning fordrar omfattande beräkl ningar baserade på aktuel- 2... la priser på företagens

anläggningar och lager. Jfr avsnitt 5.3.4

2Se Lars Bertmars exper-

I I I I I trapport för utredningen i 1970 1972 1974 1976 1978 SOU 1979:10. Bertmars

“Med undersökningar avser anledning av de stora subventionerna till varven 1979 redovisas för detta år I diagrammet uppgifterna exkl. och inkl. varv. perioden 1966-1976.

96 Ekonomisk bakgrund Tabell 5.3 löneutveckling 1969-1980 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare. Årlig procentuell förändnng

“Timförtjänsten och de sociala kostnaderna i indexform multiplicerade med varandra. ”Enligt lönesummeberäkningarna. Förtjänststatistiken visar 4,9 for 1971 och 4,3 för 1972. f Inkl. kostnad for femte semesterveckan. Anm. Kol. 1-3 baserar sig på lönesummestatistik medan uppgifterna for industriarbetare (kol. 4-8) grundar sig på förtjänststatistik utom för 1971 och 1972. Anm. Ang. alt. l och alt. 11 se tabell 6:1.

Källa: Reviderade nationalbudgeten 1980, s. 110.

Löneutvecklingen under 1970-talet, uppdelad på avtal och löneglidning, redovisas närmare l tabell 5.3, där löneökningarna totalt och för industriarsedan betare återges. Åren 1975 och 1976 gav de klart högsta löneökningarna Koreakrisen. Löneglidningen for industriarbetare har under lågkonjunkturåren legat klart under de avtalsmässiga löneökningarna. 1 konjunkturuppgångarna har det typiska mönstret varit en kombination av låga avtalsmässiga löneökningar och kraftig löneglidning som fått genomslag på löneökningstakten totalt men med ca ett års eftersläpning. Detta gäller för 1969-1970 men ännu mer markerat for konjunkturuppgângen 1973-1974. En liknande tendens visade sig under år 1979. Noteras bör också det remarkabla utfallet för år 1975 som gav årtiondets kraftigaste löneökningar för industriarbetare vad gäller såväl det avtalsmässiga resultatet som i form av löneglidning. Utredningen har genom fil. kand. Nils-Henrik Schager låtit utföra en vinster och löner Sambandet studie av sambandet mellan vinster och löner. att särskilt studera Det finns med hänsyn till utredningsuppdraget anledning En referensgrupp beståensambandet mellan vinster och löner, dvs. vinstens betydelse för lönebildde av utredningens huvudsekreterare och ningsprocessen.‘ För att belysa frågan bör lönebildningens bestämningsfakrepresentanter for LO, torer i sin helhet diskuteras. Intresset är dock i forsta hand inriktat på vinstens TCO och SAF har följt roll i sammanhanget. I det följande diskuteras först de viktigaste av dessa

arbetet. En preliminär sambandet mellan centrala avtal och lokal lö-

faktorer. Därefter behandlas rapport avlämnades 1979, nebildning. Slutligen diskuteras hur löneökningar i enskilda företag sprids en slutrapport kommer att publiceras hösten 1981. till andra företag.

Ekonomisk bakgrund 97

Löneutvecklingen - olika förklaringsvariabler

Den långsiktiga reala löneutvecklingen bestäms väsentligen av den allmänna produktivitetsutvecklingen. Den nominella löneutvecklingen bestäms på lång sikt av pris- och produktivitetsutvecklingen. Enligt EFO-modellen bestäms utrymmet för löneökningar i ett land med stor utrikeshandel - som Sverige - av produktivitetsutvecklingen i den konkurrensutsatta sektorn och den internationella prisutvecklingen. Denna löneutveckling sprids till den från utlandskonkurrens skyddade sektorn, med konsekvenser för priserna på den skyddade sektorns varor och tjänster. Den nominella löneutvecklingen år från år kan av olika skäl avvika från den långsiktiga trenden. Den rör sig, för att använda EFO-rapportens uttryckssätt, inom en korridor eller huvudkurs. Om löneutvecklingen blir “alltför hög” eller “alltför låg” utlöses enligt EFO-modellen krafter som återför löneutvecklingen till huvudkursen. Därvid antas arbetsmarknadsläget spela en central roll. Flera ekonometriska studier under 1960-talet visade ett starkt samband mellan _arbetsmarknadsläge och löneutveckling, både i Sverige och utom- lands. Detta till synes stabila samband - det s. k. Phillipssambandet tycks ha brutits i slutet av 1960-talet, vilket utlöste en intensiv diskussion om inllationens orsaker Man har i den ekonomiska debatten framfört olika förklaringar till “sammanbrottet“ för detta samband. Man har pekat på svårigheterna att finna ett bra mått på arbetsmarknadsläget. Man har vidare ifrågasatt om det på lång sikt alls föreligger ett Phillipssamband. 1970-talets studier visar emellertid att ett samband i varje fall på kort sikt föreligger mellan arbetsmarknadsläge och löneutveckling. Inflationen har dock under 1970-talet varit högre än tidigare, samtidigt som arbetslöshetsnivån också legat högre. För att förklara denna utveckling har ekonomerna betonat jörväntningarnas roll för pris- och löneutvecklingen. Om löntagarna förväntar sig att priserna kommer att stiga ökar deras nominella lönekrav. Det kan bero på att köpkraften urholkas av prisstegringar. En annan orsak torde vara att en prisökning kan anses öka utrymmet för löneökningar. En prisökning, som inte är en direkt följd av ökade kostnader, skulle innebära ökad vinst. En förväntad prisökning utgör då också en förväntan om ökad vinst. Det kan också finnas andra skäl till en förväntad vinstökning,

t. ex. en ökning i produktiviteten. Sådana vinstförvänrningar är utomordentligt se t. ex. J. A. Trevithick-

svåra att observera. Det är också svårt att observera effekterna av dem /C. Mulvey, The Econi studier av sambandet mellan (faktiska) vinster och löner. Vinstförvänt- omics of Inflation (1975) och L. Calmfors/E. ningar kan påverka lönerna med resultat att man efteråt kan konstatera Lundberg, Inflation och att de realiserade vinsterna blev små helt enkelt av det skälet att lönearbetslöshet (1974). höjningarna blev så stora“.2 Man får då, påpekar Calmfors/ Lundberg, ”för- 2T. Backelin, lnkomstsöka fånga in de förväntade vinsternas betydelse genom att studera sambildning och ekonomisk bandet mellan pris- och produktivitetsutvecklingen och Iöneförändringarpolitik, i E. Lundberg na”.3 m. fl., Svensk finanspoli- Den faktiska vinstutvecklingen varierar starkt, både över tiden och mellan tik i teori och praktik olika företag. Denna realiserade vinstnivå kan antas påverka lönebildningen (1971), s. 231. 3 Calmfors/ Lundberg. både via arbetsmarknadens efterfrågesida (arbetskraftsefterfrågan och betalningsvillighet) och via dess utbudssida (lönekrav). a. a., s. 96.

98 Ekonomisk bakgrund sou 1981:44

En ökad vinst kan vara uttryck för en Förbättrad efterfrågan på företagets produkter. Den kan mätas genom ett ökat kapacitetsutnyttjande inom företaget och/eller en prishöjning på dess produkter. Det förbättrade läget kan också leda till att Företaget vill expandera och därför nyrekrytera arbetskraft. Det är dock först i ett senare skede av konjunkturuppgången som företagen kan förväntas möta verkliga rekryteringsproblem och därför ha anledning att höja lönenivån. Man kan vidare anta att löntagarna höjer sina lönekrav både i de centrala och de lokala löneförhandlingarna, när företagens resp. det enskilda företagets vinstsituation och betalningsformåga är goda. Medan företagens betalningsvillighet i första hand gäller nyrekryteringslönerna avser dock lönekraven de redan anställdas löner. Hur snabbt en lönsamhetsuppgång påverkar nyrekryteringslönerna och det allmänna löneläget i företaget torde variera starkt mellan olika företag. Företagens förbättrade läge visar sig således både i vinster och arbetskraftsefterfrågan. Det är därför svårt att skilja på arbetsmarknadsläge och vinst som förklarande faktorer - de är båda uttryck for företagets situation. Nils-Henrik Schager skiljer här på “en rekryteringsbehovsinriktad, arbetsgivarinitierad lönebildning” och “en bärkraftsorienterad lönebildning, huvudsakligen initierad av det lokala arbetstagarkollektivet”.l Vinstens roll för lönebildning är således komplex. Många menar att praktiska erfarenheter ger vid handen att vinsten spelar en viktig roll for lönebildningsprocessen, men att det är svårt att fånga dess betydelse i ekonometriska studier, som baseras på slutresultatet av denna lönebildningsprocess. För att få inblick i orsakssammanhangen krävs ingående studier av den lokala lönebildningen i enskilda företag. De studier av lönebildningen som har gjorts i Sverige och utomlands visar entydigt att arbetsmarknadsläget på kort sikt är den viktigaste förklarande faktorn vad avser den nominella löneutvecklingen. Andra faktorer som prisutveckling, vinster och produktivitetsutveckling har visat sig ha mindre betydelse for löneutvecklingen. När det gäller vinsten har man i en del internationella studier funnit ett visst stöd för att det finns ett samband

mellan vinster och löneökningar? Svenska undersökningar har däremot i

allmänhet funnit ett ringa eller obefintligt stöd för ett sådant samband?

N. H. Schager, Den lokala lönebildningen och företagens vinster- en preliminär analys, i SOU 1979:10. s. 263. Vissa ekonomer hävdar ”att phillipssambanden mellan löneökningar och arbetslöshet endast är ett uttryck för att vinster och arbetslöshet samvarierar över konjunkturcykeln och att det egentliga orsakssambandet är mellan vinster och löneökningar”. Citerat efter Calmfors/Lundberg a. a. s. 95. ?Se L. Jacobsson/A. Lindbeck, Labor Market Conditiond. Wages and Inflation - Swedish Experiences 1955-67, The Swedish Journal of Economics 1969, nr 2. 3 Undersökningar på svenskt material har gjorts av bl. a. Hansen/ Rehn (1965) och Jacobsson/ Lindbeck (1969 och 1971)- se NI-H. Schager, a. a. (1979) samt densammes The Duration of Vacancies as a Measure of the State of Demand in the Labour Market. The Swedish Wage Drift Equation Reconsidered, i Eliasson-HolmIund—Stafjord, (editors): Studies on Labour Market Behaviour: Sweden and United States. IUI (Industrial Institute for Economic and Social Research) Conference Reports 1980. Se även T. Backelin, a. a., L. Calmfors/E. Lundberg. Inflation och arbetslöshet (1974) och B. Holmlund, Arbetslöshet och lönebildning (1976).

sou 1981:44 Ekonomisk bakgrund 99

De flesta ekonometriska studier av lönebildningens bestämningsfaktorer är tidsserieanalyser, som “koncemerar sig på att analysera tidsförlopp på r en högt aggregerad nivå”. Orsaken är bl. a. bristen på data avseende lokal nivå. Man jämför således olika år och studerar om variationer i t. ex. arbetsmarknadsläge och vinstnivå ger utslag i lönebildningen (avtalsmässig löneökning och löneglidning, ibland studeras enbart löneglidning). l en sådan studie har Schager funnit att arbetsmarknadsläget (mätt genom vakanstidens längd) även for 1970-talet har ett betydande förklaringsvärde. Därutöver har han också funnit att löneglidningen påverkas av vinsten. En uppgång i lönsamheten med en procentenhet skulle enligt hans studie leda till nära en halv procents ytterligare löneglidning, med andra ord en uppgång i lönsamheten från lågkonjunkturnivån 1971-1972 till 1973-1974 års ovanligt höga nivå skulle leda till ca 1,5 procent extra löneglidning under vart och ett av de sistnämnda åren, när effekterna av förändringarna i arbetsmarknadsläget neutraliserats? I följande tabell återges de data över lönsamhet, arbetsmarknadsläge och löneglidning, som Schager använt i sin studie. Tabell5.4 Lönsamhet, arbetsmarknadsläge och Iöneglidning

Källa: Siffrorna är hämtade från Schagers undersökningsmaterial. Schager har för lönsamheten använt siffror från Aktiv Placering AB, för arbetsmarknadsläget siffror från AMS och för löneglidningen siffror från SAF. Laönsamhetssiffrorna avser resultat efter skatt i procent av justerat eget kapital för de rörelsedrivande börsbolagen (exkl. banker). Arbetsmarknadsläget avser vakanstidens längd (mätt i delar av månader). Löneglidningssiffrorna avser löneglidningen lSChageraa.(19-,9). för arbetare inom SAF (tidlön + ackord) och utgår från andrakvartalsstatistiken (dvs. s 213 löneglidningen från andra kvartalet 1965 till andra kvartalet 1966 osv.). Det är således en viss tidsförskjutning mellan lönsamhet och löneglidning. 2Schager a. a.(1980).

100 Ekonomisk bakgrund SOU 1981144

Vinstens betydelse kan för lönebildningen bero på att svängningarna i lönsamhet under 1970-talet har varit mycket stora. Det är under de ur lönsamhetssynpunkt bästa resp. sämsta åren (1973/74 resp. 1976/77 och 1977/78) som lönsamhetsläget bidrar med en förklaring till en av arbetsmarknadsläget oförklarat hög resp. låg löneglidning. Slutsatsen är att lönsamheten får en självständig betydelse för löneglidningen främst när lönsamheten inom näringslivet är speciellt hög eller låg. Aggregerade tidsserieanalyser fångar emellertid inte den lokala lönebild- Schager har därför i sitt arbete för utredningen använt en ningsprocessen. tvdrsnittsanalys, där han studerar hur löneutvecklingen vid ett antal enskilda företag påverkas av skillnader i rekryteringssituation och lönsamhetsläge. Även en sådan uppläggning möter svårigheter när det gäller att finna relevanta och jämförbara mått på de enskilda företagens arbetsmarknadsläge och lönsamhet. Schager har avlämnat en preliminär rapport 1979, publicerad i SOU 1979:10. Denna studie baseras på ett begränsat antal företag (ca 60) och avser perioden 1970/ 7l—1975/ 76. Schager finner där att varken arbetsmarknadsläget eller lönsamheten utövar ett signifikant inflytande på löneglidningen. Ett undantag gäller för år 1975/76, då vinsten har ett visst förklaringsvärdel Schagers slutrapport bygger på ett större material. Den omfattar 226 arbetsplatser, alla ingående i industriföretag med minst 200 anställda. Den avser perioden 1969-1975. Studien beräknas kunna publiceras hösten 1981. För en ingående analys av lönebildningen hänvisas till denna studie.

Centrala avtal - lokal löneglidning

En solidarisk lönepolitik, som följer principen lika lön för lika arbete, ger enhetliga villkor för alla arbetsgivare. En sådan lönepolitik står i strid med en bärkraftsinriktad lokal löneglidning, som medför att lönerna (för motsvarande arbete) är högre i företag med höga vinster än i företag med låga. Den solidariska lönepolitiken kan således anses sträva efter en lönebildning, där vinstläget i det enskilda företaget inte påverkar lönebildningen. Det är emellertid inte självklart att centrala avtal i alla delar accepteras bestämd lönepolitik kan skapa spänningar, som på lokal nivå. En centralt föranleder en lokal löneglidning. Dessa spänningar kan avse lönestrukturen, de enskilda företagens rekryteringssituation och outnyttjade lokala möjligheter till löneökningar. Den lokala löneglidningen kan därför i viss mån ses som en direkt reaktion pä det centrala avtalet. Samtidigt påverkas både centrala och lokala löneuppgörelser av den allmänna ekonomiska situationen: konjunkturutveckling, arbetsmarknadsläge, prisutveckling, vinstutveckling m. m. Dessa både mot- och samverkande faktorer har gjort att det är svårt att finna något systematiskt samband mellan centrala avtal och lokal löneglidning.

Spridning av löneökningar Det enskilda företaget är i sin lönesättning beroende av andra företags lönenivå. Om ett företag höjer sina löner mer än andra företag, får de andra Schager, a. a. (1979). företagen svårare både att rekrytera och att behålla arbetskraft. Lokalt ini-

Ekonomisk bakgrund 101

tierade löneökningar tenderar därför att spridas i hela ekonomien. Att marknadskrafterna och den solidariska lönepolitiken sprider löneutvecklingen mellan K- och S-sektorerna är också en central tanke i EFO-modellen. Förtjänstutvecklingsgarantierna, som vuxit fram sedan 1970-talet, har institutionaliserat en sådan spridning av löneökningar. Genom detta samspel mellan olika delar av arbetsmarknaden påverkas lönerna och det allmänna läget i hela ekonomin. Ekonomerna har här diskuterat en hypotes om ”löneledarskap” för vissa företag, branscher och regioner, där lönerna höjs initialt, varefter övriga företag, branscher och regioner tvingas följa efter. Om denna spridning sker mycket snabbt är den givetvis svår att fånga i empiriska studier - det är också svårt att välja ut de företag som ska betraktas som löneledande. l llera studier har man dock funnit belägg för att löneledande företag (branscher, regioner) har spridningseffekter, kanske främst inom industrisektorerna 1 detta sammanhang är frågan inte direkt kopplad till hypotesen om löneledande företag utan gäller mera allmänt om en löneglidning var den än förekommer- får effekter på andra företags löner. Löneglidningen ses alltså som ett uttryck for företagens konkurrens om arbetskraften, där den relativa lönenivån spelar en central roll. Därutöver kan en ”demonstrationseffekt” på lönekraven i andra företag föreligga, dvs. löneökningar i ett företag sprids genom kompensationskrav i andra företag. Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsmarknadsläget genomgående befunnits vara den viktigaste förklarande variabeln när det gäller lönebildningen. När det gäller vinsten har ekonomerna diskuterat både vinstförväntningar och faktisk vinst. En del utländska studier har funnit ett visst stöd för att det finns ett samband mellan (faktiska) vinster och löneökningar. Tidigare svenska studier har funnit ett ringa eller obefintligt stöd för ett sådant samband. Schagers studier ger en delvis annan bild och indikerar att vinsten, vid sidan om arbetsmarknadsläget, kan ha ett självständigt forklaringsvärde, åtminstone under perioder med speciellt hög eller låg vinstnivå.

5.2.3 Den internationella konkurrenskraften och bytesbalansen

Den svenska ekonomin hade inga allvarliga problem med bytesbalansen under större delen av efterkrigstiden fram till slutet av l960-talet. Från slutet av 1960-talet och under 1970-talet har däremot bytesbalansproblem av en strukturell karaktär gradvis aktualiserats. Underskott i bytesbalansen innebär att det sker en upplåning för inhemsk Se här framför allt användning (i form av konsumtion eller investeringar) och kan tolkas som Jacobsson/ Lindbeck, a. a. att konsumtionen (1971) där man behandlar är för hög vid en given investeringskvot. De kan också interaktionen mellan olika sägas vara uttryck för en oförmåga att genom export betala för importen, sektorer av ekonomin. dvs. för en otillfredsställande internationell konkurrenskraft. Regionala demonstra- Konkurrenskraften försämrades avsevärt åren 1975-1976 som ett kom- tionseffekter” behandlas i binerat resultat av snabb ökning av arbetskraftskostnader, Holmlund, a. a. Nationellångsam produkla och internationella tivitetstillväxt och en ogynnsam struktur på den svenska industriprodukdemonstrationseffekter tionen i förhållande till omvärlden. Under dessa år ökade de svenska arbehandlas i Calmbetskraftskostnaderna per producerad enhet kraftigt. I tabell 5.5 återges ut- fors/ Lundberg, a. a.

102 Ekonomisk bakgrund sou 1981:44

under 1970-talet av arbetskraftskostnaden per producerad enhet vecklingen for svensk industri i relation till utvecklingen inom OECD-området. Eftersom valet av viktsystem påverkar resultaten vid denna typ av beräkningar två alternativa sifferserier (för förklaringar, se tabellen). presenteras Av tabellen framgår den kraftiga försämring av den svenska industrins internationella konkurrenskraft - här tolkad som den relativa arbetskraftskostnaden per producerad enhet - som inträffade under åren 1975-1977. En återhämtning skedde under åren 1978-1979; de olika viktsystemen ger något olika resultat vad gäller storleken på denna återhämtning. Utvecklingen av arbetskraftskostnaden per producerad enhet - förhållandet mellan lönekostnads- och produktivitetsutveckling - för olika länder är på kort och medellång sikt den viktigaste faktorn bakom förändringarna för respektive land. Dessa relativprisförändringar får i relativa exportpriser effekter på ländernas andelar av världsexporten. Mellan år 1975 och år 1978 förlorade den svenska varuexporten marknadsandelar i löpande priser - ett mått som är relevant för effekterna på bytesbalansen på kort sikt - i storleksordningen 18 procent. Även volymandelarna - vilka är avgörande för sysselsättning och på lång sikt även för - Bytesbalansen bytesbalansen sjönk under dessa år med ca 15 procent. försämrades därutöver genom de andelsförluster på den svenska marknaden som den importkonkurrerande industrin gjorde under dessa år. Marknadsandelsförlusten för exporten blev bestående under 1970-talets sista år trots den förbättring som den relativa arbetskraftskostnaden då genomgick. Ovannämnda marknadsandelsförluster avser exporten av varor. För saknas motsvarande beräkningar vilka i princip borde betjänsteexporten aktas vid en samlad bedömning av den svenska konkurrenskraften. De stora bytesbalansunderskotten under 1970-talets senare hälft har medutlandet vänts till en stor fört att tidigare positiv nettofordran gentemot nettoskuld. centralbyråns finansräkenskaper uppgick Sve- Enligt Statistiska riges nettofordran på utlandet för åren 1970 och 1975 till i runda tal 7 respektive 9 miljarder kronor. För år 1980 (31.12) kan den svenska nettoskulden till utlandet uppskattas till ca 50 miljarder kronor.

Tabe1l5.5 Utveckling av relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet för svensk industri i förhållande till OECD-länderna för perioden 1970-1979 (1973=l00) vid olika viktsystem

Vikt- 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 system

(1) 97,9 97,5 103,0 100,0 96,6 104,2 117,5 117,0 105,1 104,3 (2) 100,2 99,2 104,3 100,0 96,4 103,1 118,2 116,8 102,8 100,6

Källa: Beräkningar gjorda inom LOzs utredningsavdelning: Grunddata är hämtade från US Department of Labour och från SCB:s nationalräkenskaper. Kostnaderna är uttryckta i enhetlig valuta (USA-dollar). Relationstalet för basåret 1973 överensstämmer approximativt för genomsnittet för åren 1970-1974. Vid viktsystemet (1) har världsexporten korrigerats för svensk varusammansättning. (Viktsystemet är utformat av Anders Röttorp; SAF, en jämförande diskussion av detta och andra viktsystem återfinns i lndustrikonjunkturen våren 1978, Sveriges Industriförbund, 1978.) Viktsystem (2) är hämtat från IMF (IMF 1978).

sou 1981:44 Ekonomisk bakgrund 103

1980 års långtidsutredning har i anslutning till redovisningen av utredningens alternativ 2 presenterat ett räkneexempel som beskriver den framtida utvecklingen av utlandsskulden och räntebetalningarna i det fall 1980 års underskott i bytesbalansen på ca 4 procent av BNP fram till år 1985 ökar till 6,5 procent. Som andel av BNP kommer utlandsskulden att växa från ca 10 procent år 1980 till ca 28 procent år 1985. En sådan utveckling kommer att innebära kraftigt ökade räntebetalningar till utlandet; dessa ökar sin andel av BNP från ca 1 procent år 1980 till 3 procent år 1985. Detta innebär i sin tur att nära 40 procent av den BNP-tillväxt på 1,1 procent per år som LU 1980 arbetar med i alternativ 2 skulle komma att tas i anspråk av ökade räntebetalningar. Fortsatta underskott i bytesbalansen kommer alltså att inskränka det framtida utrymmet för inhemsk resursanvändning i en helt annan utsträckning än vad dagens situation kräver.

5.2.4 Den offentliga sektorns expansion och budgetunderskott 1970-talet har kännetecknats av en snabb expansion av den offentliga sektorn, särskilt under årtiondets senare hälft. Parallellt med denna utveckling har statsbudgeten mot slutet av årtiondet kommit att uppvisa allt större underskott. Den offentliga sektorn - mätt som summan av statlig och kommunal konsumtion och investeringar men exklusive transfereringar - ökade i reala termer med 2,9 procent per år under perioden 1975-1980. Detta kan jämföras med utvecklingen under 1970-1975 med en tillväxt på 2,1 procent per år. l tabell 5.6 redovisas tillväxten i de olika delposterna och i BNP for de båda perioderna. Tabell 5.6 Tillväxten i konsumtion och investeringar för stat och kommun samt BNP-tillväxten under perioderna 1970-1975 och 1975-1980. Årlig procentuell förändring 1970-1975 1975-1980

socialförsäkringar och transfereringar) BNP 2,7 1,3 Källa: Nationalbudgeter och nationalräkenskaper för 1970-talet samt preliminär nationalbudget for år 1981.

I absoluta tal domineras den offentliga sektorns tillväxt under 1970-talet av den kommunala konsumtionen, som delvis finansierats av en ökning av de statliga transfereringarna (se nedan). Den offentliga sektorns expansion under 1970-talet kan ges en ytterligare belysning genom att hänsyn tas även till utvecklingen av transfereringarna och socialforsäkringssektorn. I diagram 5.3 beskrivs inkomst- och utgiftsutvecklingen för den totala offentliga sektorn, där inkomster och utgifter relaterats till BNP for olika år under l970-talet.

104 Ekonomisk bakgrund

Av diagram 5.3 framgår att de totala offentliga utgifterna under årtiondet ökat sin andel av BNP från drygt 43 procent år 1970 till ca 63 procent år 1980. Under samma period ökade inkomsterna som andel av BNP från 47 procent år 1970 till 58 procent år 1980. Resultatet av den snabbare utgiftsexpansionen har blivit att ett överskott i den totala offentliga sektorns finansiella sparande på 4 procent av BNP år 1970 vänts i ett lika stort underskott år 1980. Av diagrammet framgår att den kraftiga utgiftsexpansionen framför allt kan hänföras till en snabb tillväxt i transfereringarna. Denna tillväxt i transfereringarna förklaras delvis av de engångshöjningar som skedde i mitten av 1970-talet då vissa av transfereringarna till hushållen gjordes beskattningsbara. Det senare innebär att den offentliga sektorns inkomster kan förväntas ha ökat i motsvarande grad, vilket gör att omläggningen som helhet torde ha haft blygsamma effekter på utvecklingen av det finansiella sparandet. Utgifterna exkl. transfereringar ökade som andel av BNP med ca 5 procentenheter, vilket ska jämföras med den totala utgiftsandelens ökning med ca 20 procentenheter.

Procent 70-*

60-1

i

50-

40-

30-

20-

------ Utgifter ti_ Inkomster Diagram 5.3 Totala °°°'"° Utgifter exkl. transfereringar 10_ oflenrliga sektorns inkomster och ulgifreri % av BNP 1970-1980. 4 Källa: Nationalbudgeter och nationalräkenskaper l I l l l l för 1970-1980. 1970 1972 1974 1976 1978 1980

Ekonomisk bakgrund 105

Försämringen av den totala offentliga sektorns finansiella sparande under 1970-talet är framför allt förknippad med ett under den senare delen av årtiondet växande underskott i statsbudgeten. Detta underskott förklaras dels av en kraftig dämpning av ökningstakten i statsinkomsterna och dels av en fortsatt och påskyndad tillväxt av statsutgifterna framför allt av de statliga transfereringarna. Budgetunderskottet och den offentliga sektorns utveckling har effekter för näringslivet i flera avseenden. I det här sammanhanget ska tre aspekter beröras, nämligen effekterna på inflationsutvecklingen, kapitalmarknaden och arbetsmarknaden. De stora budgetunderskotten medför en motsvarande ökning av likviditeten i samhällsekonomin om statsmakterna inte företar särskilda “absorberande” åtgärder. Ökande likviditet verkar pris- och kostnadsuppdrivande och ökar betalningsbalansens underskott både via bytesbalansen och - genom ökat utflöde - via kapitalbalansen. Staten kan dämpa den allt snabbare likviditetstillväxten från de växande budgetunderskotten genom att i ökad utsträckning låna på kapitalmarknaden. En stigande statlig upplåning kan antas ge upphov till en volymmässig utträngningseffekt på andra låntagare och den vägen försämra industrins kapitalförsörjning. Den statliga upplåningen driver också upp ränteläget genom den ökade mängden statsobligationer som ska placeras. Denna effekt förstärks av de relativt förmånliga villkor som varit förenade med placeringar i framför allt sparobligationer och belåningsbara premieobligationer. I kombination med fördelaktiga Skatteregler för ränteavdrag leder detta till en stark press uppåt på det allmänna ränteläget, inte minst på den grå marknaden. Till denna ränteuppressning bidrar även ett högt internationellt ränteläge. Incitamenten för finansiella placeringar blir därmed starka också för näringslivet. Den höjda räntenivån till följd av den statliga upplåningen innebär stigande kapitalkostnader för reala investeringar som medför att ett ökat antal projekt faller för lönsamhetsstrecket. Industrins investeringsefterfrågan sjunker. sysselsättningen i den offentliga sektorn har ökat starkt under senare delen av 1970›talet. Det gäller i synnerhet den kommunala sektorn. I tabell 5.7 anges förändringar i sysselsättning m. m. mellan åren 1975 och 1979 för näringslivet, industrin och den offentliga sektorn. sysselsättningen i den sistnämnda sektorn ökade sålunda med 200000 personer, medan sysselsättningen i näringslivet, särskilt i industrin, sjönk under denna period. Den offentliga sektorn har alltså kommit att ta i anspråk en större del av det samlade arbetskraftsutbudet i ekonomin. Det är emellertid viktigt att notera att även om sysselsättningen i näringslivet och industrin hade varit oförändrad mellan åren 1975 och 1979 skulle ändå offentlig sektor behövt öka sin sysselsättning med ca 100000 personer för att hela ökningen i arbetskraftsutbudet skulle ha absorberats. - Den grova beräkningen av förändringen i antalet heltidsarbetande definierat - att delpå det sätt som anges i tabellen avspeglar det faktum tidsarbetet ökat i ekonomin under senare år. Sålunda sjönk antalet heltidsarbetande med nära 100000 personer trots ökningen i sysselsättning. Uppgifterna för den offentliga sektorn visar att hela nettotillskottet på 200 000

106 Ekonomisk bakgrund

Tabell 5.7 Antalet sysselsatta, arbetade timmar och heltidsarbetande i det privata näringslivet, industrin (inkl. gruvor) och den offentliga sektorn åren 1975 och 1979

Antalet sysselsatta Antalet arbetstimmar “Heltidsarbetande” (l 000-tal) (miljoner) (1 000-tal) 1975 1979 Förändr. 1975 1979 Förändr. 1975 1979 Förändr. 75-79 75-79 75-79 3 006 2 908 - 98 4 798,65 4 432,84 —365,81 2 552 2 358 -194 Näringslivet därav industri 1049 973 - 76 900 791 -109 (inkl. gruvor) l691,49 1487.81 -203,68 Offentlig sektor 1057 1 257 +200 1402,10 1 587,43 +l85,33 746 844 + 98 Totalt 4 063 4 165 +102 6 200,75 6 020.27 -180,48 3 298 3 202 - 96

Källa: Statistiska centralbyrån. Antalet heltidsarbetande har beräknats med ett antagande om en årsarbetstid för heltidsarbetande på l 880 timmar. Hänsyn har ej tagits till införandet av en femte semestervecka under perioden i fråga.

sysselsatta i princip svarar mot en ökning av lika många halvtidsarbetande. För näringslivet som helhet är utvecklingsbilden i stort sett densamma, däremot ej för industrin. Det är alltså framför allt i näringslivssektorer utan/ör industrin som deltidsarbetet ökat. Den slutsats man kan dra av detta är att utbudet av arbetskraft bl. a. är beroende av arbetstidsförhållandena på arbetsmarknadens efterfrågesida.

5.3 Tillväxtpolitiska aspekter

5.3.1 Produktionsutvecklingen Jämfört med det föregående decenniet framstår 1970-talet som ett dåligt årtionde från tillväxtsynpunkt. Såväl totalproduktionen - bruttonationalprodukten - som industriproduktionen växte långsammare än under 1960-talet. De låga tillväxttakterna är emellertid framför allt något som utmärker årtiondets senare hälft. Sålunda framgår av tabell 5.8 att tillväxten i BNP mer än halverades efter år 1974 och att industriproduktionen sjönk under årtiondets senare år. Tabell 5.8 Tillväxt i BNP och lndustriproduktlon för olika perioder under 1970-talet. Årlig procentuell förändring 1969-1974” 1974-1979 1969-1979“

BNP 3,2 1.4 2,3 Industriproduktion 4,0 —0,7 1,7

”Som basår för beräkningarna används år 1969. Då revideringarna av nationalräkenskaperna vad avser industriproduktionen endast avser 1970-talet har uppgiften för år 1969 korrigerats med den genomsnittliga procentuella avvikelsen mellan gamla och nya beräkningar för perioden 1970-1974. Källa: Nationalräkenskaperna.

Ekonomisk bakgrund 107

Den avtagande produktionstillväxten hänger samman med en rad faktorer, vilka delvis redovisats i det föregående avsnittet om stabiliseringspolitiken: den förändrade internationella efterfrågesituationen, den svenska industrins struktur och den genom kostnadsutvecklingen i mitten av 1970-talet försämrade internationella konkurrenskraften. Som framgår av tabell 5.9 sjönk antalet arbetade timmar både i ekonomin som helhet och, framför allt, i industrin. Nedgången kan till en del förklaras med genomförda förlängningar av semesterledigheten och med förkortningar i arbetstiden. Av tabell 5.9 framgår också att produktivitetstillväxten var lägre under senare delen av årtiondet. Den lägre tillväxttakten i produktivitetsökningen kan ses som ett resultat av både mer långsiktigt verkande faktorer och faktorer av mer konjunkturellt slag. Av diagram 5.4 som beskriver arbetsproduktivitetens utveckling under hela perioden 1965-1979 för hela ekonomin, framgår klart att det från år 1974 inträffade en klar trendavvikelse. Under åren 1975-1977 var produktiviteten i stort sett oförändrad. Under de två sista åren på 1970-talet skedde dock en klar återhämtning. En fundamental fråga är nu huruvida de inträffade förändringarna är att betrakta som i huvudsak övergående fenomen eller om de ska ses som uttryck för mer strukturella förskjutningar i betingelserna för den ekonomiska tillväxten. Är med andra 0rd avvikelsen vid 1970-talets mitt ”bara” ett resultat av kortsiktigt verkande faktorer eller är det också motiverat att tala om mer långsiktiga förändringar i tillväxtens förutsättningar, dvs. är den i diagram 5.4 inlagda tidstrenden giltig även för 1980-talet? Den bild som den svenska utvecklingen under 1970-talet uppvisar liknar i vissa avseenden den som har gällt för hela OECD-området. I den internationella debatten om den försvagade tillväxten förekommer skilda tolkningar av 1970-talets utveckling. Idén om ett trendbrott avvisas sålunda - såvida man inte avser långsiktiga, politiskt betingade förändringar i olika delmarknaders funktionssätt - av den expertgrupp inom OECD som utformade den s. k. McCracken-rapporten. Enligt denna är det i första hand en serie misstag i den ekonomiska politiken som förorsakar den ogynnsamma

Tabell 5.9 Produktivitetstillväxt och förändringar i antalet arbetstimmar i hela ekonomin och i industrin för olika perioder under 1979-talet. Årliga procentuella förändringar

1969-1974” 1974-1979 1969-1979” Produktivitetstillväxt Hela ekonomin 3,8 1,9 2,9 Industrin 5,2 2,1 3,7

Förändringar i antalet arbetstimmar Hela ekonomin -0,6 -O,5 -0,6 Industrin -1,2 -2,8 -2,0 ” Se kommentar till tabell 5.8. Källa: Nationalräkenskaperna.

108 Ekonomisk bakgrund

utvecklingen under 1970-talet. Exempelvis kan nämnas rapportens betoning av betydelsen av den starkt restriktiva politik som fördes i västvärlden efter den första oljekrisen åren 1973-1974. 1970-talets utveckling ses alltså i McCracken-rapporten som ett resultat av en serie händelser av engångskaraktär - och i huvudsak av ekonomisktunder 1980-talet kan mycket väl återvända till politiskt slag. Utvecklingen

Kr/tim /

50-

48-

46-‘

44-

42-

40-

38-

Diagram 5.4 Arbetsproduktiviiet (förädlingsvärde per arbetad timme) 1965-1979 samt en tidstrend skattad pá perioden 1965-1 974jör hela ekonomin. 1975 ârs priser. Källa: Beräkningar på basis av nationalräkenska- I | | l v i I I T I pema. 1970 1972 1974 1976 1978

sou 1981:44 Ekonomisk 109 bakgrund

det mönster som gällde för 1950- och 1960-talen — under förutsättning att den ekonomiska politiken ges en mer långsiktig inriktning som resulterar i bättre fungerande marknader för arbetskraft, kapital, varor och tjänster. Utan något anspråk på fullständighet kan man redovisa en rad indikationer på att utvecklingen under 1970-talets senare hälft också kan ses som ett resultat av mer långsiktigt verkande försämringar av tillväxtbetingelserna. Dessa försämringar kan förväntas bestå under 1980-talet. Först ska nämnas fyra faktorer av internationell karaktär och utbredning. Efter andra världskriget förelåg ett produktivitetsgap mellan USA:s ekonomi och de europeiska ekonomierna, däribland den svenska. Utvecklingen under 1950- och l960-talen har inneburit att detta gap hämtades in och den processen uppfattas av många som en väsentlig faktor bakom den snabba tillväxten i Västeuropa. Större delen av detta gap förefaller nu ha slutits och därmed har en viktig tillväxtfaktor bortfallit. Under 1960-talet skedde en liberalisering av den internationella handeln och över tiden sjönk fraktpriserna. Detta framkallade en expansion av handeln med kraftiga tillväxteffekter. Även denna process har emellertid avstannat; i stället kan man kanske förvänta sig en viss återgång i protektionistisk riktning. För det tredje sjönk under 1950- och 1960-talen realpriset på olja, något som rimligen hade en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten. 1970-talet innebar en kraftig omsvängning i detta avseende och inför l980-talet är åtminstone riskerna stora för fortsatta energiprishöjningar. För det fjärde innebar 1970-talet en kraftig höjning av inflationstakten. En ökad inflationsbenägenhet i ekonomierna utgör en svårighet när det gäller att få i gång den ekonomiska tillväxten, särskilt vad gäller industriinvesteringarna. En tillväxt i de senare fordrar att kapacitetsutnyttjandet i industrin är så högt att tillräckliga investeringsincitament skapas. En generellt efterfrågestimulerande politik hotar emellertid att bli så kraftig att inflationsförväntningarna hålls uppe med de effekter detta får på lönebildning och konkurrenskraft. En hög inflation är problematisk också i den meningen att företagens investeringsverksamhet försvåras genom den osäkerhet som inflationen ger upphov till. En generellt restriktiv politik är emellertid också den förenad med problem då den hotar investeringsexpansionen genom att kapacitetsutnyttjandet blir alltför lågt. Den ekonomiska politiken har alltså under 1970-talet ställts inför ökade problem att finna den “smala väg” som ger en tillväxtbefrämjande investeringsexpansion utan att prisstabilitet och konkurrenskraft hotas. Dessa problem kvarstår inför 1980-talet. Bland övriga förändringar som kan förväntas innebära försämrade tillväxtbetingelser för den svenska ekonomins del kan för det första nämnas befolkningsutvecklingen. Befolkningstillväxten har bromsats upp och vidare kan man inte förutsätta en lika stor ökning som tidigare i antalet arbetstimmar genom en ökad förvärvsfrekvens. Vidare har en del av förutsättningarna för en fortsatt snabb utveckling av produktiviteten försämrats. Sålunda kan man anta att möjligheten att

göra s. k. överföringsvinster blir mindre i framtiden. Överföringsvinsterna

under tidigare decennier gjordes ju framför allt genom att människor flyttade från jordbruket till bl. a. industrin. Expansionen av offentlig sektor (som

110 Ekonomisk bakgrund SOU 1931:44

andel av BNP) har vidare inneburit att produktivitetstillväxten i ekonomin sjunkit- åtminstone i statistisk bemärkelse. Å andra sidan kan man förvänta utvecklingen - framförallt en fortsatt insig att vissa drag i den tekniska troduktion av robotar och datorsystem - kommer att leda till en kraftig produktivitetsökning under de kommande decennierna. Betydelsefullt för produktivitetsutvecklingen är också att människor i dag värderar tryggheten och stabiliteten i positionen på arbetsmarknaden högre än vad de tidigare gjorde. Här spelar även den förändrade familjesituationen en roll. I ett ökande antal familjer arbetar båda makarna, vilket minskar möjligheten till geografisk rörlighet (däremot ökar förmodligen den yrkesmässiga rörligheten). Det bör noteras att ovannämnda faktorer i första hand kan förväntas påverka tillväxten i produktionskapacitet negativt. Men de innebär därutöver att förändringar i kapacitetsutnyttjandet i högre grad än tidigare visar sig i produktivitetsförändringar och mindre i sysselsättningsvariationer. Den slutsats man kan dra av ovanstående kortfattade genomgång är följande. Förändringar i den internationella utvecklingen, i befolkningsutvecklingen, i möjligheten att göra s. k. överföringsvinster och i rörlighetsmönstret på arbetsmarknaden har inneburit och kan förväntas innebära en försämring för den ekonomiska tillväxten. Denna försämring kan delvis av betingelserna komma att motverkas av den tekniska utvecklingen. Den slutsats man ändå att hålla uppe tillväxttakten i framtiden i högre vågar dra är att möjligheten blir beroende på vad som händer med den återstående grad än tidigare tillväxtfaktorn, nämligen investeringarna. Denna faktor kommer att väga betydligt tyngre än vad den gjort under tidigare decennier.

5.3.2 Investeringsutvecklingen

Under 1970-talet utvecklades de totala investeringarna i den svenska ekonomin långsammare än totalproduktionen. Den volymmässiga tillväxten under perioden 1969-1974 uppgick till 2,9 procent per år medan investeringarna sjönk 1974-1979 med 2,6 procent per år. Detta innebar att investeringarna under hela årtiondet endast ökade med ett par tiondels procent per år. Denna ogynnsamma utveckling framgår också av diagram 5.5, där - andel av BNP -— under förändringarna i investeringskvoten investeringarnas 1970-talet beskrivs. Från en genomsnittlig nivå på 23,1 procent för åren 1970-1974 föll investeringskvoten till 21,2 procent för åren 1975-1979. Detta trendmässiga fall framgår klart i diagrammet av kurvan för investeringskvoten exkl. lagerinvesteringar (noteras kan den kraftiga lageruppbyggnaden under åren 1974-1976). Som en jämförelse har i diagrammet även sparkvotens utveckling lagts in och man kan konstatera att även sparkvoten föll under årtiondet från 23,8 procent under åren 1970-1974 till 19,5 procent under åren 1975-1979. Sparandeutvecklingen ska närmare behandlas i följande avsnitt. Särskilt industriinvesteringarna har under 1970-talet utvecklats mycket ogynnsamt, vilket framgår av tabell 5.10. Framför allt var det den kraftiga år 1977 och år 1978, som gav detta dåliga resultat. Även om nedgången industriinvesteringarna ökade med 17 procent år 1980 låg de detta år endast omkring 1971-1972 års nivå.

SOU 1981244 Ekonomisk bakgrund 111

24-

20*

u ooonooouoco lnvesteringskvot (exkI_ Iagerir“/_) — Investeringskvot (inkl. Iagerinv.) Diagram 5. 5 Investe- -r---I- Sparkvot ringskvotens (inkl. och exkl. 18_ \ lagerin vesteringar) och sparkvotens utveckling 1970-1 979. Källa: Beräkningar på 1 v 1 T i 1 l I I basis av nationalräkenska- 1970 1972 1974 1976 1978 perna.

Tabell 5.10 Förändringar i industrins bruttoinvesteringar 1970-1980. Årliga procentuella förändringar

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 4,0 0,4 2,6 10,7 11,9 1,5 -0,2 -l8,5 -19,8 3,4 17 Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

De aggregerade siffrorna i tabell 5.10 döljer en del intressanta drag i investeringsutvecklingen under 1970-talet. Bakom siffrorna ligger svängningar i investeringsmönstret vad gäller fördelningen mellan å ena sidan byggnadsoch anläggningsinvesteringar, å andra sidan maskininvesteringar. Utbyggnad i form av byggnader och anläggningar brukar uppfattas som en, visserligen grov, indikator på en verklig kapacitetsutbyggnad, medan en expansion av maskininvesteringarna med viss reservation kan tolkas som en strävan att rationalisera produktionen. Mot bakgrund av denna grova kategorisering framgår av tabell 5.11 att det inte är orimligt att dela upp 1970-talet i åtminstone tre perioder med distinkt olikartat investeringsmönster. Under åren fram till 1974 skedde investeringstillväxten framför allt i form av maskininvesteringar, medan investeringarnai byggnader och anläggningar låg på så gott som oförändrad nivå. Under åren 1974 och 1975 skedde en kraftig expansion av byggnadsinvesteringarna, medan maskininvesteringarna utvecklades långsamt. Under dessa år skedde en kraftig utbyggnad

l 12 Ekonomisk bakgrund

av massa- och pappersindustri, järn- och stålverken och av Verkstadsindustrin. Det stora investeringsraset under de därpå följande åren inleddes med en kraftig minskning av byggnadsinvesteringarna, som med något års eftersläpning följdes av ett fall i maskininvesteringarna. Först under år 1979 vända och år 1980 ökade såväl byggnads- som började denna utveckling maskininvesteringarna kraftigt, dock från en mycket låg nivå. Tabell 5.11 Förändringar i industrins bruttoinvesteringar 1970-1980. Uppdelning på byggnader/anläggningar och maskiner. Årliga procentuella förändringar

1970 1971 1972 1973 1974 1975

Byggnader o. anläggningar 1,5 - 2,0 - 2,0 2,3 24,1 10,3 Maskiner 5,0 1,3 4,4 13,8 8,0

1976 1977 1978 1979 1980

Byggnader o. anläggningar -7,8 -17,1 -26,4 -7,3 21 ,7 Maskiner 3,0 -l9,0 -17.3 7,2 15,5

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Att beräkna den framtida investeringsutvecklingen liksom ett enligt en viss norm definierat investeringsbehov är förenat med utomordentligt stora En sådan beräkning skall inte heller genomföras här utan i svårigheter. av i huvudsak kvalitativ karaktär. stället görs några kortfattade bedömningar En första central fråga gäller vilken grad av kapacitetsutnyttjande den svensoch då speciellt har vid 1980-talets början. Vid ka ekonomin, industrin, en stor kapacitetsreserv blir investeringsbehovet mindre, givet en viss mål- Vidare kan i detta fall förväntas en sättning rörande produktionstillväxten. långsam investeringsutveckling med hänsyn till att incitamenten rimligen är ganska svaga när det föreligger ledig kapacitet. Bedömningarna av kapacitetsgapets storlek för år 1980 är i dag något motstridande. Sålunda visar en undersökning avseende näringslivet att det som förelåg år 1977 i stort sett slutits under 1979, medan kapacitetsgap 1980 års långtidsutredning för industrins del förutsatte ett kapacitetsutnyttjande på ca 92-93 procent 1979 (dock torde kapacitetsutnyttjandet ligga betydligt högre om hänsyn tas till tillgången på arbetskraft). En svaghet vid bedömningen av kapacitetsgapets storlek bör här påpekas, i vilken utsträckning den outnyttjade kapaciteten är nämligen problemet användbar vid en uppgång i efterfrågan. Det är emellertid svårt att fastställa storleken på den oanvändbara kapaciteten, varför inget försök till bedömning görs. Sammanfattningsvis kan antas att den svenska industrin under år 1980 har arbetat med i stort sett fullt kapacitetsutnyttjande. Detta innebär att en fortsatt produktionstillväxt inte är möjlig utan expansion av investeringarna. Innan den kvalitativa diskussionen kring det framtida investeringsbehovet 1 Ragnar Bentzel: Svensk förs något vidare ska här ges ett enkelt räkneexempel som belyser behovet ekonomisk tillväxt 1870 av inav industriutbyggnad under 1980-talet. Därvid definieras behovet till 1975 i Industriell dustriutbyggnad mekaniskt utifrån ett krav på externbalans. Som närmare utveckling i Sverige. lUI (1980). utvecklas i avsnitt 5.3.3 kan man för år 1980 räkna med ett underskott

Ekonomisk bakgrund 113

i bytesbalansen på ca 22 miljarder kronor. En strategi för att upphäva detta underskott innebär att produktionskapaciteten i industrin byggs ut och att oljeberoendet minskar. Om man enbart genom en exportökning ska eliminera ett bytesbalansunderskott på 22 miljarder fordras en ökning av exportens saluvärde med ca 30 miljarder. Mot ett exportsaluvärde på 30 miljarder svarar en import på ca 8 miljarder och ett förädlingsvärde på ca 17 miljarder i industrin (SNI 3).‘ Industrins förädlingsvärde kan under år 1980 beräknas till ca 125 miljarder vid fullt kapacitetsutnyttjandez och sålunda kan den svenska industrin beräknas behöva öka med ca 14 procent för att detta år ge jämvikt i bytesbalansen vid fullt kapacitetsutnyttjande? Ovanstående kalkyl har bl. a. gjorts med ett antagande om att expansionen sker likformigt i alla branscher. 1 det fall expansionen i stället tänkes koncentrerad till verkstadsindustrin - med ett importinnehåll över genomsnittet för industrin - blir det framräknade behovet av exportökning större. l detta fall kommer även kravet på expansion i denna del av industrin att bli högre än det som indikeras av det totala industriella gapet på 14 procent. För att eliminera underskottet i bytesbalansen under 1980-talet fordras att industriinvesteringarna växer i en takt som är högre än den som krävs för att en “normal” jämviktstillväxt i industriproduktionen ska kunna realiseras. Avgörande för vilken investeringstillväxt som fordras för att generera den nödvändiga produktionstillväxten är utvecklingen av kapitalkoefñcienten - enhet. kapitalvolymen per producerad Från 1930-talet fram till mitten av 1960-talet steg kapitalkoefficienten kraftigt (annorlunda uttryckt sjönk kapitalets produktivitet); därefter är bilden mer splittrad. En faktor inför 1980-talet som gör en fortsatt ökning av kapitalbehovet per producerad enhet mindre sannolik är en tänkbar omstrukturering av den svenska industrin, där kapitaltunga branscher som massa- och pappersindustri och järn- och stålverk inte nämnvärt byggt ut och där expansionen i stället sker i den lättare verkstadsindustrin? Även om kapitalkoefficienten kan förväntas bli i stort sett oförändrad under 1980-talet finns det ett annat skäl - utöver det som har att göra

l Terms-of-trade förutsätts vara oförändrad, vilket innebär en underskattning av det framräknade gapet. Uppgifterna om behovet av export- och importökning samt ökning av industrins förädlingsvärde är hämtade från en kalkyl med hjälp av SCB:s inputoutputtabeller från 1975. Av uppgifter hämtade från Statistiska meddelanden N 1980:3, Appendix och ekonomidepartementet framgår att det föreligger mycket stora varia- - tioner mellan imponandelarna för olika slags produktion, från 15 procent ijärnmalmsproduktion till 45 procent i icke-järnmetallindustri. Av detta följer att resultatet av kalkylen - vad gäller behovet av exportökning, ej ökning i industrins förädlingsvärde — beror på var man tänker sig att expansionen ska ske.

zDärvid har antagits att förädlingsvärdet i industrin, som år 1979 uppgick till ca 104 miljarder kr i löpande priser, under år 1980 växt med 0,4 procent i volym (preliminära nationalräkenskaper för 1980) och prisuppgángen varit 13 procent (preliminär nationalbudget 1981). Vidare antas att kapacitetsutnyttjandet 1980 uppgick till 95 procent. 3Ett industriellt gap av samma storlek erhölls av SNS konjunkturråd i Stabiliseringspolitik för 80-talet, SNS 1980. 45e Industriutvecklingen i Sverige(S1ND 1980:12) for en sådan bedömning.

1 14 Ekonomisk bakgrund

med det industriella gapet - till varför investeringstillväxten måste bli väsentligt högre än under 1970-talet. Sålunda är investeringskvoten i utgångsläget för låg för att ge en acceptabeljämviktstillväxt: Investeringskvoten i industrin kan för år 1980 beräknas till ca 15 procent, vilket torde vara minst 5 procentenheter för litet för att ge en bestående industriproduktionstillväxt på 5-6 procent per år. 1 detta sammanhang bör vidare nämnas att det idag krävs en högre investeringskvot än tidigare för att ge en viss tillväxt i industriproduktionen. Bl. a. genom den tekniska utvecklingen har kapitalföremålens ekonomiska livslängd förkortats och detta har inneburit att reinvesteringarnas andel av bruttoinvesteringarna har ökat. Under 1970-talet kan denna andel beräknas ha uppgått till uppemot 60 procent av de totala bruttoinvesteringarna i industrin? Om framtiden kommer att innebära en lika snabb teknisk utveckling som den som konstaterats för de närmast föregående decennierna kommer denna tendens att bli bestående. En annan faktor, Förmodligen av mindre kvantitativ betydelse än den just nämnda, som kan bidra till att höja investeringskvoten, utgörs av kraven på ökade miljöinvesteringar. Ovanstående överväganden avser investeringsbehovet i industrin. En bedömning av huruvida investeringskvoten i hela ekonomin behöver höjas under 1980-talet ligger utanför utredningens uppdrag. Det bör dock nämnas att 1980 års långtidsutredning i sitt huvudalternativ vid en relativt försiktig bedömning av investeringsbehovet i den svenska ekonomin erhöll en höjning av investeringskvoten till närmare 23 procent år 1985. l Se Villy Bergström, Lönepolitik, ekonomisk tillväxt och strukturförändring i Lönepolitik och 5.3.3 Sparandeurvecklingen solidaritet, LO, 1980. 1 Föregående avsnitt konstaterades att samtidigt som investeringskvoten i 2Se Ragnar Bentzel, den svenska ekonomin 1970-talet skedde en ännu snabbare sjönk under Svensk ekonomisk tillnedgång av sparkvoten. Sålunda föll sparkvoten ner till en genomsnittlig växt 1870 till l975,i Industriell utveckling i nivå på ca 20 procent för åren 1975-1979 från att under 1970-talets första Sverige, 1U1 (1980). år ha uppgått till ca 24 procent av BNP. Av bedömningarna i föregående

Tabell 5.12 Finansiellt sparande för åren 1970-1979. Andelar i procent av BNP för olika sektorer samt för hela ekonomin

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Konsoliderad offentlig

Totalt (= bytesbalansens saldo) -0,8 1,0 1,3 2,8 -1,0 -0,5 -2,1 -2,6 0,0 -2,5 Källa: Beräkningar på basis av nationalräkenskaperna.

Ekonomisk bakgrund 1 15

avsnitt framgick att investeringskvoten under 1980-talet måste höjas väsentligt. För att då inte bytesbalansen ska försämras måste sparkvoten stiga i samma utsträckning. l tabell 5.12 redovisas fördelningen av det s. k. finansiella sparandet i den svenska ekonomin under 1970-talet. Det finansiella sparandet För varje sektor i ekonomin är ett mått på i vilken utsträckning sektorns inkomster förmår täcka sektorns resursanvändning i form av konsumtion och investeringar. För diskussionen av sparandeutvecklingen under 1970-talet kan det vara lämpligt att föra samman vissa sektorer. Så har gjorts i diagram 5.6, där för det första de sektorer som traditionellt ger ett sparöverskott, nämligen

Procent

6_

5..

1...

/\

-14

_2_

_3-

Diagram 5.6 Finansiellt sparande som andelar av BNP för överskortssektorer (socialfiirsiikringssekrorn och hushållen), underskotlssekrører (bostäder och företag), stat-kommun samt för hela ekonomin. Procent. N------N + hushåll Socialförsäkringssektorn Källa: Beräkningar på ba- -—-— — Stat + kommun -------o sis av nationalräkenska- Bostäder + företag -:—— Hela ekonomin perna.

116 Ekonomisk bakgrund

hushållen och socialförsäkringssektorn, lagts samman. Vidare har de traditionella underskottssektorerna bostäder och företag slagits ihop och slutligen bildar stat och kommun - som historiskt sett över en konjunkturcykel brukar ge ett finansiellt nollsparande - en tredje sektor. Av diagrammet framgår för det första att överskottssektorerna trendmässigt minskat sitt spartillskott under l970-talet. Denna utveckling förklaras av en nedgång i socialförsäkringssektorns finansiella sparande, vilket i hög grad beror på den svaga ekonomiska tillväxten under andra hälften av 1970talet och det faktum att AP-fondsystemet nu närmar sig fullpensionsstadiet med ökande pensionsutbetalningar. Däremot har hushållens finansiella sparande som andel av BNP inte förändrats trendmässigt under årtiondet. De tidigare föreställningarna om en kraftig ökning av hushållssparandet under 1970-talet visar sig efter de senaste nationalräkenskapsrevideringarna inte vara korrekta. I diagram 5.7 beskrivs utvecklingen av hushållens sparkvot under 1970-talet enligt de äldre och de reviderade nationalräkenska- Denna och övriga perna. Den tidigare registrerade trendmässiga uppgången försvinner genom uppgifter avseende juste- statistikomläggningen. Orsakerna till detta är flera. För det första har sparingen av sparkvoten är randet i form av kollektiva arbetsmarknadsförsäkringar - som vuxit kraftigt hämtade från Lennart av 1970-talet - överförts till finansiella Arbetsmarksedan mitten företag. Berg: Hushållssparandet nadsförsäkringarna utgjorde i slutet av 1970-talet ca 3 procentenheter av under 1970-talet, Ekonomisk Debatt, nr 6/80. det ”gamla” hushållssparandet* Nedjusteringen av sparkvoten förklaras vidare av att en omräkning av 2 Sektorn “icke-finansiella hushållens räntenetto företagits. Detta räntenetto har - som andel av den företag omfattar de disponibla inkomsten - blivit allt mer negativt under 1970-talet och denna företag som arbetar på andra områden än de revidering justerar ner sparkvoten med ytterligare 2-3 procentenheter. Slutbank- och försäkrings- ligen har en uppvärdering av bostadskonsumtionen i egna hem företagits mässiga. Företag som och detta har lett till en nedjustering av sparkvoten med ca l procentenhet. arbetar på de sistnämnda Utvecklingen i den aggregerade underskottssektorn uppvisar kraftiga flukområdena inkluderas i sektorn Finansiella tuationer, som framför allt avspeglar de stora variationerna i vinster och företag”. investeringar i de icke-finansiella företagen2 under årtiondet. Underskotten

Procent 10‘

8 ‘\ I I

Diagram 5. 7 Hushållens sparkvor 1970-1979 enlig! äldre samt reviderade J l T l 1 1 beräkningar. 1970 1972 19 4 L] 1976 1978 Källa: Nationalräkenska- ----—- Gamla sparkvoten perna. j: Nya sparkvoten

Ekonomisk 1 17 bakgrund

i bostadssektorn har varierat mindre; det karakteristiska har i stället varit en trendmässig minskning i underskotten, som avspeglar nedgången i bostadsbyggandet jämfört med 1970-talets första år, då det s. k. “miljonprogrammet” avslutades. Mest utmärkande för företagssektorns sparande är de kraftigt negativa utfallen för de icke-finansiella företagen under åren 1974-1977; därefter har en uppgång skett, vilken avspeglar dels vinstuppgången, dels den långsamma investeringsutvecklingen, under dessa år. De finansiella företagens finansiella sparande har utan några större fluktuationer trendmässigt förbättrats under 1970-talet. Statens och kommunernas finansiella sparande har- visserligen med kraftiga variationer - försämrats från ett överskott trendmässigt i början av årtiondet till ett kraftigt underskott vid 1970-talet slut. Detta reflekterar framför allt de ökande underskotten i statsbudgeten under senare år, medan kommunernas finansiella sparande svagt förbättrats. Sammantaget har utvecklingen under 1970-talet inneburit en försämring av det totala inhemska sparandet, vilket resulterat i underskott i bytesbalansen sedan 1974 - med undantag för år 1978. Det ackumulerade sparandeunderskottet i den svenska ekonomin uppgick under årtiondet till drygt 22 miljarder kronor i löpande priser.‘ För utredningens del är näringslivets framtida kapitalförsörjning, särskilt behovet av extern tillförsel av riskkapital, av ett centralt intresse. Denna fråga behandlas i följande avsnitt. Som en bakgrund skall emellertid avslutningsvis i detta avsnitt redovisas de bedömningar som gjorts inom 1980 års långtidsutredning? vad gäller den totala sparbalansens utveckling fram till och med år 1985. Som en del i dessa bedömningar ges i långtidsutredningen en bild av den finansiella utvecklingen i företagssektorn. En totalbedömning är dock av intresse, därför att en sådan indikerar de krav på finansiella överföringar som föreligger mellan olika sektorer i ekonomin. Det är också därför som redovisningen i det följande - liksom tidigare - Detta innebär - som koncentreras på utvecklingen av det finansiella sparandet i olika sektorer, redan påpekats i avsnitt trots att detta i sig utgör en saldopost som fångar in resultatet av en viss 5.2.3 - att Sveriges nettounderliggande real utveckling. För en presentation av denna reala utveckling fordringar på utlandet i de olika kalkylalternativen under 1970-talet svängt hänvisas till långtidsutredningens betänkande. om till ett underskott, Innan långtidsutredningens bedömningar redovisas är det nödvändigt att som vid 1979 års utgång göra några påpekanden av allmänt slag. Det bör då för det första konstateras kan beräknas ha uppgått att långtidsutredningens överväganden inte utgör några prognoser kring vad till ca 24 miljarder kronor. som kan betraktas som den mest sannolika utvecklingen. I stället syftar Avvikelsen mellan uppde sammantaget gifterna om det ackumutill att ge en konsistent bild av den ekonomiska utvecklerade underskottssparanlingen, givet vissa målsättningar och antaganden av ekonomiskt och politiskt det och förändringarna i slag. I 1980 års utredning målsätts sålunda i huvudalternativet en reduktion nettofordringarna förklaav det nu existerande bytesbalansunderskottet, medan man i ett referen- ras av kvarstående diffesalternativ renser mellan realräkenbeskriver en utveckling som i huvudsak innebär trendframskrivskaperna (utifrån vilka ning av 1970-talets utveckling. Andra centrala målsättningar gäller bl. a. underskottssparandet är fördelningen i privat och offentlig konsumtion fram till 1985. beräknat) och finansrä- 1 detta sammanhang bör det framhållas att denna utredning inte har tagit kenskaperna. ställning till vare sig de målsättningar eller de antaganden som har legat

zLångtidsutredningen LU

till grund för långtidsutredningens olika alternativ. 80, SOU 1980:52.

118 Ekonomisk bakgrund

Tabell 5.13 Finansiellt sparande 1970-1985 för olika sektorer samt för ekonomin totalt. Procent av BNP, löpande priser 1970-1979 1979 1985 Alt. 1 Alt. 2

Konsoliderad offentlig

Totalt (= bytesbalansens saldo) 0,3 -2.5 —2,0 -6.4

Källa: 1980 års långtidsutredning. SOU 1980:52. tabell 11.1.

I tabell 5.13 beskrivs utvecklingen av det finansiella sparandet för olika sektorer i samhällsekonomin mellan åren 1970 och 1985, där alternativ 1, som tidigare nämnts, bl. a. förutsätter en reduktion av bytesbalansunderskottet som andel av BNP, och där alternativ 2 förutsätter en utveckling liknande den på 1970-talet. För utredningens del är utvecklingen av det finansiella sparandet i de icke-finansiella företagen av ett särskilt intresse. För denna sektor - som omfattar företag utanför bank- och försäkringsområdet - förutses en försämring av det finansiella sparandet. Detta gäller för båda kalkylalternativen. Visserligen antas bruttoinvesteringarna komma att ligga på en väsentligt lägre nivå i alternativ 2 än alternativ 1, men samtidigt antas bruttosparandet bli lägre i alternativ 2. För de icke-finansiella företagens del ställs alltså stora krav på kapitaltillskott från andra sektorer i samhällsekonomin. l långtidsutredningen redovisas några kalkyler kring det teoretiska behovet av riskkapitaltillskott vad avser de privata industriföretagen. Dessa kalkyler resulterar i årliga nyemissionsbehov på mellan 2 och 4,5 mdr kr, beroende på vilka antaganden som görs om soliditetsutvecklingen. Detta gäller för alternativ 1; i alternativ 2 är nyemissionsbehoven mindre och ligger på ca 1,5 miljarder kr per år. Dessa bedömningar överensstämmer med de som presenteras i nästföljande avsnitt 5.3.4. Sammantaget ger långtidsutredningens alternativ 1 en reduktion av sparandeunderskottet i den svenska ekonomin som andel av BNP med hälften jämfört med situationen 1980. l alternativ 2 förutses tvärtom en ytterligare försämring jämfört med dagsläget. Det bör återigen framhållas att denna utredning inte tagit ställning till de målsättningar och antaganden som ligger till grund för långtidsutredningens överväganden. Avslutningsvis bör clock erinras om att långtidsutredningen understrukit de ekonomisk-politiska svårigheter som är förknippade med att få till stånd den dämpade pris- och löneutveckling som är förutsättningen för att alternativ 1 ska bli verklighet.

Ekonomisk bakgrund 119

1 5.3.4 Näringslivets kapitalfors0’rjning Regeringen hartillsatt en särskild utredning För att Betingelserna För näringslivets kapitalFörsörjning skiljer sig starkt mellan utreda de små och medel-

olika typer av Företag. De små och medelstora Företagen är i praktiken främst stora Företagens finansiella situation (E 1980:05). hänvisade till självfinansiering och upplåning, medan de stora företagen, 2 Lars Bertmar m. Fl., särskilt börsFöretagen, dessutom kan erhålla externa kapitaltillskott i form

av nyemissionskapital. I detta avsnitt begränsas framställningen till att avse Löner. lönsamhet och soliditet i svenska induden senare typen av Företag striFöretag, SOU 1979:10. Vinstutvecklingen har av tre olika skäl en central betydelse För Företagens Studien avser i princip kapitalForsörjning och investeringsvilja. För det Första gäller att vinsterna samtliga Företag med fler som sådana utgör en betydelsefull finansieringskälla För Företagen. För det än 200 anställda och/eller

andra är vinsternas storlek - eller snarare den Förväntade räntabilitetsnivån mer än 20 milj. kr. (1970 - som aktiemarknaden är beredd att års prisnivå) i totalt kapital avgörande För den nyemissionsvolym inom SNI-branscherna Förse Företagen med. Slutligen spelar vinstutvecklingen en roll För Företagens “Gruvor och mineralmöjligheter och villighet att attrahera lånekapital, då en god vinstutveckling brott” och “Tillverk-

minskar risken För såväl Företagen som dess långivare. ningsindustri.

I en studie För utredningens undersökte Lars Bertmar m. fl. ränräkning 3 Skatten beräknas hos tabilitets- och vinstutvecklingen För svenska industriFöretag under perioden Bertmar utgå på oreali-

1966-1976.? serade värdestegringar Det ur kapitalFörsörjningssynpunkt mest intressanta måttet är den reala och på bokslutsdispositioner. Detta innebär att det räntabiliteten på eget kapital efter skatt och utvecklingen av denna återges framräknade räntabilitetsi diagram 5.8.3 Man kan där konstatera att räntabiliteten steg från en negativ talet påverkas, ej enbart av

nivå i början av 1970-talet mot en toppnivå år 1973, varefter den återigen faktiskt betald skatt utan Föll fram till åren 1975-1976. Bakom denna utveckling ligger betydligt blyg- även av en fiktiv skatt. i Bertmar visar (ss. sammare variationer i räntabiliteten på totalt kapital, men dessa Fick - 199-200, op. cit.) att i det kombination med variationer i de reala skuldräntorna - ett kraftigt genomfall den fiktiva skatten ej på eget kapital via den s. k. hävstångseffekten. Denna slag på räntabiliteten tillåtes påverka räntabilivar speciellt kraftig under åren 1973-1974, varefter den avtog i styrka, vilket teten efter skatt kommer Detta variationerna mellan är det som i huvudsak Förklarar det därefter Följande räntabilitetsfallet. enskilda år att bli större fall fortsatte år 1977. En studie som avser enbart börsFöretagen visar att och räntabilitetsnivån att dessa under detta år i stort sett hade nollresultatf* Därefter steg vinsterna ligga högre. åter; av 1979 års nationalräkenskaper framgår att den totala industrins re- “Tiito Uutmaa. Bolagens sultat - mätt som bruttomarginalen - detta år låg på samma nivå som bokslut För 1978 - en under lågkonjunkturåret 1971 (se diagram 5.2). jämförelse med tidigare år,

Skandinaviska Enskilda Procent Bankens Kvanalstidskrift 1979, nr 3-4. l j Median --——-n _ Aggregat

Diagram 5.8 Real räntabilirer pa eget kapital efter skatt. Median- och aggre-

garvärden. Procent.

Källa: Lars Bertmar m. fl. böner. lönsamhet och soliditet i svenska industriFöretag, SOU 1979:10, 1966 1968 1970 1972 1974 1976 s. 7l.

120 Ekonomisk bakgrund

Den kraftiga resultatförsämringen under 1970-talets mitt återspeglas också i en nedgång i självfinansieringsgraden, mätt som medel från löpande verksamhet i förhållande till den totala kapitaltillförseln. Enligt uppgifter från Aktiv Placering AB sjönk sålunda självñnansieringsgraden från 75 procent år 1974 till 34 procent år 1977. Därefter har en viss återhämtning skett. För 1970-talet sett som en helhet gäller emellertid att Soliditeten - bal- ansräkningens motsvarighet till resultaträkningens självlinansieringsgrad sjunkit så att den vid årtiondets slut låg på en så låg nivå som 27 procent (se tabell 5.1). Av en undersökning avseende sambandet mellan industriforetagens tillväxt, räntabilitet och Soliditet? framgår att för företag, vilkas soliditet försämrats, har andelen räntebärande skulder av de totala skulderna ökat. Därigenom har den s. k. finansiella risken för dessa företag ökat. Sammanfattningsvis kan därför konstateras att företagen inför 1980-talet är mer sårbara ur finansiell synpunkt än vad de var vid början av 1970-talet. Slutsatsen av detta är att Soliditeten måste förbättras för att den önskvärda investeringsexpansionen ska komma till stånd. En förbättring av soliditeten kommer till stånd genom att det egna kapitalet i företagen fås att växa snabbare än upplåningen. Tillväxten i det egna kapitalet kan i huvudsak ske på två olika sätt, dels genom en nedplöjning av vinstmedel, dels genom tillskott från aktiemarknaden genom nyemissioner. 1 tabell 5.14 återges nyemissionsbeloppen, i absoluta tal och

Tabell 5.14 Börsbolagens aktieemissioner 1960-1978. M11]. kr., kontant inbetalda belopp

Tiito Uutmaa, op. cit. 1979 626 1,3 2 L. Bertmar och G. 1980 108 0,2 Molin, Kapitaltillväxt, Kapitalstruktur och Källa: R. Boman och L. Låftman, böntagarfonder och aktiemarknaden - en intro- Räntabilitet, EFI, 1977. duktion, SOU 1979:9, s. 145.

Ekonomisk bakgrund 121

i procent av börsvärdet för perioden 1960-1978. Mätt på det senare sättet har nyemissionerna utgjort - med vissa enstaka undantag ~ i runda tal en procent av börsvärdet. Slutligen kan tillväxteni det egna kapitalet ske genom värdestegringar på anläggningstillgångar. Dessa är emellertid av mindre intresse då de inte nödvändigtvis leder till något finansiellt tillskott.

Det ovan sagda innebär att följande samband gäller, nämligen

Ökning av eget kapital = Nedplöjda vinstmedel + nyemissioner + vär-

destegring på anläggningstillgångar. Detta samband gäller defmitionsmässigt men ger dessutom utrymme för en mångfald kausala tolkningar. Rent statistiskt kan en höjd räntabilitet och en höjning av andelen nyemissioner uppfattas som alternativ när det gäller tillväxten av det egna kapitalet. Men i ekonomiskt avseende är det snarare rimligt att se de båda finansieringskällorna som komplement. Företag med hög räntabilitet på eget kapital med stora möjligheter att internfinansiera en expansion har också i princip större möjligheter än de lågräntabla företagen att attrahera nyemissionskapital.‘ Vid sidan av ett positivt samband mellan räntabilitet och nyemissionsandel kan man förvänta sig ett likaledes positivt samband mellan räntabiliteten och tillväxttakten? Nu är det emellertid svårt att ge tillförlitliga kvantitativa samband, bl. a. därför att det gäller att fånga in ett komplicerat dynamiskt samspel mellan de olika variablerna, där det föreligger olika eftersläpningar och där förväntningarna om framtiden spelar en central roll. För att ge ett underlag för ett enkelt räkneexempel över nyemissionsbehovet på 1980-talet kan man emellertid, utan att företa några kvalificerade ekonometriska kalkyler. utgå från den bild som historiskt har gällt för börsföretagen vad gäller de variabler som återfinns i det tidigare presenterade bokslutssambandet. Med utgångspunkt från historiska data över justerat eget kapital. utdelningar och nyemissioner samt över prisstegringstaktenå kan man beräkna räntabiliteten på eget kapital efter skatt med hjälp av det tidigare angivna sambandetf*

För resultat som styrker detta antagande se L. Bertmar och G. Molin, op. cit. 25e not l. 3 Med prisstegringstakt avses här ökningen av konsumentprisindex. Denna antas här överensstämma med värdestegringen, ett visserligen inte invändningsfritt men ändå vanligt antagande i den här typen av kalkyler. Denna schablonmetod ger jämfört med t. ex. den metod som används av Bertmar m. fl. op.cit., andra resultat vad gäller den reala räntabiliteten efter skatt. Uppgifterna om den reala räntabiliteten efter skatt i tabell 5,15 bör därför tolkas med försiktighet vad avser enskilda år; däremot blir inte avvikelserna så stora för längre tidsperioder. 4 Det egna kapitalet for de olika åren har beräknats med utgångspunkt i ingångsvärdet för 1971. Tillskotten för varje år har deñnierats som vinst _före bokslutsdispositioner och skatt med avdrag for ökning i latent skatteskuld, faktiskt betald skatt och utdelningar till vilket lagts nyemissioner. Nyemissionerna har definierats inkl. apportemissioner och konveneringar av konvenibla skuldebrev. (Forts sid 122)

122 Ekonomisk bakgrund

För åren 1971-1979 presenteras i tabell 5.15 uppgifter över real räntabilitet m. m. i procent av eget kapital samt procentuell förändring i konsumentprisindex. Av tabellen framgår att av den nominella tillväxten i eget kapital under de aktuella åren utgjorde bidraget från nedplöjda vinstmedel (nominell räntabilitet med avdrag för utdelningar) den dominerande delen, medan nyemissionerna endast gav ett marginellt bidrag. Sålunda svarade för perioden som helhet nedplöjda vinstmedel for nära 90 procent av den nominella tillväxten i eget kapital. Vad däremot gäller bidragen till den reala tillväxten torde bilden vara annorlunda, där i stället nyemissionerna särskilt vid en låg real tillväxt i eget kapital definitionsmässigt kommer att spela en avsevärt större roll. Den ogynnsamma vinstutvecklingen under senare år torde i många fall ha inneburit att nedplöjda vinstmedel varit otillräckliga för att bibehålla det egna kapitalets köpkraft. Den använda metodiken (jfr not 3, s. 121) medger dock inga säkra kvantitativa slutsatser vad avser de relativa bidragen till den reala tillväxten i eget kapital. Räntabilitetsuppgifterna i tabell 5.15 avviker något från de i andra redovisningar, vilket förklaras av skillnader i definitioner Uppgifternai tabellen har ett begränsat informationsvärde sett isolerade (jfr not 3, s. 121), men tjänar dock syftet att ge en bakgrund för diskussion av rimlighet och konsistens i det nu följande räkneexemplet. Uppgiften är att beräkna nyemissionsbehovet för år 1980 och för hela 1980-talet och därvid används nedanstående formel - som tillämpas på aggregatet av de 59 börsföretagen (för betydelsen av detta förfaringssätt se not 1) - nämligen

b=vE—z—RE+u

där den sökta nyemissionsandelen definieras som den reala tillväxten i eget

kapital med avdrag för den reala räntabiliteten och med tillägg for utdelningsandelen.

Det bör också observeras att räntabilitetstalen har beräknats på grundval av uppgifter avseende eget kapital m. m. för aggregatet av de 59 börsföretagen. Disaggregerade beräkningar visar att det föreligger avsevärda skillnader i räntabilitetsnivåer mellan olika företag. Bakom de aggregerade siffrorna i tabell 5.15 döljer sig också stora skillnader i bl. a. tillväxttakt och soliditet mellan olika företag. Detta innebär att utgångsläget for olika företag inför 1980-talet är i hög grad varierande, vilket får betydelse för den innebörd man ska ge åt nyemissionskalkylen. Vissa företag har i utgångsläget en så hög räntabilitet och soliditet att bristande möjligheter till nyemissioner inte är för handen - tillväxthindren har i dessa företag en annan karaktär. För andra företag är däremot räntabilitet och soliditet så låga i utgångsläget att den förbättring av räntabiliteten och Soliditeten som förutsätts i kalkylen knappast är tillräcklig för att nyemissionsverksamheten ska komma igång. Sammanfattningsvis innebär detta att en förbättring av nyemissionerna är något som är aktuellt för en mellangrupp av företag i aggregatet; i kalkylen förutsätts dock förbättringen ske likformigt.

Den nominella räntabiliteten på eget kapital efter skatt har beräknats som vinsten fore bokslutsdispositioner, med avdrag för faktisk skatt och latent skatt, beräknad som 50 % av bokslutsdispositionerna i förhållande till eget kapital enligt ovan. Den reala räntabiliteten på eget kapital efter skatt har erhållits genom avdrag för prisstegringstakten (se not 2 föregående sida).

Ekonomisk bakgrund 123

Tabell 5.15 Nominell och real räntabilitet på eget kapital efter skatt, nominell tillväxt i eget kapital, utdelningar och nyemissioner i förhållande till eget kapital för 59 börsföretag samt prisstegringstakt för åren 1971-1979. Procent

RE = nominell räntabilitet på eget kapital efter skatt VE = nominell tillväxt i eget kapital Z = prisstegringstakt _ _ U = utdelningar l förhållande till_ eget kapital b* = nyemissioner i Förhållande till eget ka ital RE = real räntabilitet på eget kapital efter s att

Källa: Beräkningar gjorda på uppgifter hämtade från EFlzs databank, FINDATA. Dessa uppgifter avser de 59 börsföretag som återfinns i statistiken för samtliga år under perioden 1971-1979.

För att kunna genomföra beräkningen är det följaktligen nödvändigt att känna den reala tillväxten i eget kapital VE - z, den reala räntabiliteten och utdelningar i procent av det egna kapitalet. Vad gäller den sista variabeln antas att utdelningsbeteendet inte förändras jämfört med 1970-talet. Utdelningarna i procent av det egna kapitalet antas vara stabila och överensstämma med genomsnittet för åren 1971-1979, nämligen 3,2 procent. l avsnitt 5.3.2 gjordes en grov kalkyl som gav som resultat att den svenska industrin vid 1980-talets ingång är ca lO procent för liten för att vid fullt kapacitetsutnyttjande ge bytesbalansjämvikt. Om man antar att detta gap skall slutas under 1980-talet ger detta ett krav på tillväxt i totalt kapital på ca 1 procent per år utöver den tillväxt som fordras for den normala expansionen. Denna normala expansion kan beräknas till 5 procent per ån För att sluta gapet och möjliggöra normal expansion under l980-talet fordras alltså en tillväxt i totalt kapital på 6 procent per år. Om man fastlägger en målsättning för soliditetens utveckling kan tillväxttakten för totalt kapital översättas till en tillväxt i eget kapital. I kalkylalternativ l antas att soliditeten förblir oförändrad, vilket innebär att även den behövliga tillväxten i eget kapital blir 6 procent per år. l kalkylalternativ Il målsättes en förbättring av soliditeten under 1980- 1 Därvid har förutsatts att en hypotetisk BNP-tilltalet. En beräkning utifrån FlNDATA:s uppgifter ger en soliditet på 27 växt på 3 procent per år procent år 1979. Om man antar att soliditeten vid 1980-talets slut ska ha fordrar en årlig tillväxt i återvänt till 1970 års nivå, 35 procent, ger detta ett krav på ytterligare tillväxt industriproduktionen på 5 i eget kapital med 2,6 procentenheter, alltså en total årlig tillväxt på 8,6 procent - ett samband Detta kommer att ställa större krav som har konstaterats procent. väsentligt på nyemissioner historiskt- och dessutom än i fallet med oförändrad soliditet. har antagits att capitaloutl räkneexemplet används tre alternativa värden för den reala räntabiliteten, putkvoten kan förbli nämligen 4, 5 och 6 procent, som samtliga ligger över det genomsnitt som oförändrad under 1980-tagällde för åren 1971-1973. let och inte behöver höjas.

124 Ekonomisk bakgrund

I tabell 5.16 presenteras kalkyler över nyemissionerna i procent av eget kapital, samt för emissionsbeloppen, för år 1980 och ackumulerat under 1980-talet (i 1979 års priser). De i tabellen redovisade beräkningarna resulterar i stora krav på tillskott från aktiemarknaden under 1980-talet. 1 det fall Soliditeten antas oförändrad uppgår exempelvis det erforderliga nyemissionstillskottet år 1980 till nära 3 miljarder kronor vid en räntabilitet på 4 procent. Vid en räntabilitet på 6 procent sjunker nyemissionsbehovet ner till den mer ”rimliga” nivån av 1,7 miljarder kronor. I det fall man målsätter en soliditetsförbättring till 1970 års nivå skärps kravet på nyemissioner. Vid en räntabilitet på 4 procent blir den erforderliga nyemissionsvolymen år 1980 drygt 4 miljarder kronor; motsvarande värde vid en räntabilitet på 6 procent är drygt 3 miljarder kronor. storleksordningen på det ackumulerade nyemissionsbehovet under 1980talet framgår om man jämför med nyemissionerna under 1970-talet. Dessa kan i 1979 års priser beräknas till ca 5 miljarder kronor. En variant av ovanstående kalkyler innebär att man i stället frågar sig vilken real räntabilitet som erfordras för att den målsatta reala tillväxten skulle kunna finansieras enbart genom tillskott av internt genererade vinstmedel - med hänsyn tagen till utdelningarna. Man finner då att i kalkylalternativ 1 med oförändrad soliditet fordras en räntabilitet på 9,2 procent, medan en förbättring av soliditeten till 1970 års nivå kräver en räntabilitet på inte mindre än 11,8 procent. Dessa värden - som krävs för hela 1980-talet - kan jämföras med den genomsnittliga räntabiliteten under åren 1971-1979, som uppgick till knappt 2 procent. Alternativa beräkningar av nyemissionsbehovet har nyligen presenterats av kapitalvinstkommittén* och av 1980 års långtidsutredning. Metodik, företagspopulation m. m. bakom dessa beräkningar skiljer sig emellertid åt från den som använts ovan, varför resultaten inte är direkt jämförbara. 1 Stimulans av aktiespa- Dock kan konstateras att såväl kapitalvinstkommittén som långtidsutredrandet, delbetänkande av ningen förutser behov av nyemissioner under 1980-talet i samma storlekskapitalvinstkommittén, Ds B 1980:11. ordning som redovisats här.

Tabell 5.16 Kalkyler över nyemissionsbehovet 1980 och för hela 1980-talet vid olika räntabilitets- och soliditetsantaganden för svenska börsföretag.” Andelar av eget kapital” samt i absoluta tal (1979 års priser)

Alternativ 1 Alternativ 11 (1979 års soliditet = 27 %) (1970 års soliditet = 35 %) Räntabilitet på eget

Ackumulerade nyemissioner under 1980-talet (miljarder kr) 34 28 21 51 45 38

Avser de 59 företag som återfinns i statistiken för samtliga år under perioden 1971-1979. b Eget kapital uppgick vid utgången av 1979 till ca 54 miljarder kr. Källa: Beräkningar på uppgifter från FlNDATA.

sou 1981:44 125 Ekonomisk bakgrund

Med ovan gjorda bedömning är förknippad en viss överskattning, då de svenska koncernernas utländska dotterbolag finns med i populationen. Det kan diskuteras huruvida dessas behov av nyemissionskapital ska påverka bedömningen av tillskott från den svenska aktiemarknaden. Osäkerheten i denna fråga motiverar varför ingen korrigering skett. Å andra sidan bör det noteras att de framräknade behoven av nytt aktiekapital enbart avser börsbolagen, medan övriga aktiebolag ligger utanför prognosen, vilket ger en underskattning. De presenterade kalkylerna är i hög grad betingade i den meningen att de ger en uppfattning av de nyemissionsandelar som är nödvändiga ur fnansie/l synpunkt, givet ett visst externbalanskrav och en viss soliditetsmålsättning. Man bör emellertid också ställa frågan hur pass rimliga de är ur incitamentssynpunkt. Hur pass sannolika är de olika kombinationerna av räntabilitet och nyemissionsandelar med tanke på de förräntningsanspråk som finns på aktiemarknadens utbudssida? Med all reservation för det tveksamma i att dra slutsatser på grundval av det historiska mönster, som redovisas i tabell 5.15, förefaller det ändå mindre sannolikt att man vid en räntabilitet på 4 procent skulle kunna få en nyemissionsandel på drygt 5 procent (i alternativet med oförändrad Soliditet), när andelen vid en liknande räntabilitetsnivå i början av 1970-talet låg på en halv procent. Frågan är alltså hur pass långt till höger i tabellen man måste vandra innan man finner en ur incitamentssynpunkt konsistent lösning. Det problem som därvid anmäler sig är vad de räntabilitetstal som då kan bli aktuella kommer att betyda för förmögenhetstillväxten hos de hushåll som äger aktier. Frågan är om dessa räntabilitetstal av fordelningspolitiska skäl accepteras av statsmakter, arbetsmarknadsorganisationer och arbetsmarknad.

5.4 Fördelningspolitiska aspekter

5.4.1 Förmögenhetsfárdelningen

Förmögenhetsfördelningen har varit ett centralt inslag i den politiska debatten i många länder. Debatten har gällt både den existerande förmögenhetslördelningen och den förmögenhetstillväxt, som skett framför allt i näringslivet. Trots det stora intresset i Sverige för fördelningsfrågorna har kunskaperna om fördelningen av formögenheter i allmänhet varit ganska dåliga. Man har utgått ifrån att fördelningen varit mycket ojämn och att sådana tillväxtstimulerande åtgärder, som medfört ökad lönsamhet i företagen, tenderat att öka förmögenheternas koncentration. Fördelningens mer exakta utseende har varit okänt. Bristerna i den officiella statistiken är stora och även jämförelser mellan olika länder är ofta mycket svåra att göra. Det fanns därför starka skäl för utredningen att göra en ingående utredning av

förmögenhetsfördelningen. En del av detta utredningsarbete har publi-

cerats i en expertrapport av fil. dr Roland Spånt, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling (i SOU 1979:9). Denna undersökning är främst inriktad på den allmänna formögenhetsfördelningen. Spånt har sedan inriktat

126 Ekonomisk bakgrund sou 193144

allmänt och i företagen. Detta arbete sitt arbete på aktieägandets struktur, sker i samarbete med Ragnar Boman. Resultaten redovisas dels i en speciell expertrapport, dels i avsnitt 5.5 Aktieägande och ägarinflytande. från ca 8000 hushåll (med totalt Spånts studie bygger på deklarationer ca 17000 deklarationer). Studien avser situationen vid årsskiftet 1975/76. och internationella jämförelser. Genom un- Spånt gör också vissa historiska har de rikaste hushållens tillgångar och deras andelar dersökningsmetoden kunnat bestämmas med förhållandevis stor av den totala förmögenheten är precisionen inte lika säkerhet, När det gäller de mindre förmögenheterna stor. Spånt anlägger genomgående i sin undersökning två perspektiv på förtillgångsstrukturen och fördelningen. Med förmögenheter mögenheterna: avses då “de på kort och medellång sikt till kontanter omvandlingsbara tillgångarna”, vilket torde motsvara vad man i dagligt tal menar med förmögenheter. Där ingår inte pensionsfordringar av olika slag, inte heller s. k. egentillgångar (utbildning, arbetskapacitet o. dyl.). De svenska hushållens deklarerade förmögenheter 1975 var ca 350 miljarder kr. Skulderna utgjorde ca 150 miljarder kr och nettoförmögenheten nära 200 miljarder (taxeringsvärden). Räknat i marknadspriser stiger förtill ca 500 miljarder kr (brutto) och ca 350 miljarder kr (netto). mögenheterna Om hänsyn tas till underdeklaration av olika slag blir bruttotillgångarna 570 miljarder kr och nettoförmögenheterna 420 milav storleksordningen av detta förmögenhetsbegrepp till att omfatta bl. a. jarder kr. En vidgning pensionsfordringar och egentillgångar skulle starkt påverka både förmögenheternas storlek och deras fördelning. domineras av ett fåtal tillgångsslag: fastigheter, bank- Dessa tillgångar tillgångar, aktier, bilar och båtar, fordringar, lager och lagerreserv, obligationer och s. k. andra inventarier. Tillsammans utgjorde dessa poster —som framgår av tabell 5.17 - nära 97 procent av totalförmögenheten. Den övertillgångar är fastigheter, enbart egnahemlägset största posten i hushållens men utgör ca 40 procent av bruttotillgångarna. Siffran stiger till nära 50 procent om också fritidshus och hyreshus medtas, och om också jordbruksinkluderas (värderade till marknadspriser) nära fastigheter utgör fastigheter

två tredjedelar av hushållens bruttotillgångar. Övriga poster är i jämförelse

härmed av mindre Bankmedel, obligationer och fordringar: ca betydelse. 19 procent, bilar, båtar m. m.: ca 4 procent, aktier: 5,5 procent, inventarier och lager: ca 2 procent.

1975 Tabell 5.17 Tillgångar (i marknadspriser) i % av hushållens bruttotillgângar

Fritids- .lord- Lager Bankm., Aktier Bilar, Egna- Hyreshem hus hus bruks- + inv. oblig., båtar fast. fordr. m. m.

39,2 5,1 4,1 17,6 3,2 ca 19 5,4 4,1

Källa: SOU 1979:9. Sammanställning av uppgifter från kap. 5. Bruttotillgångarna uppgick till 500 miljarder, vilket innebär att ej deklarerade banktillgångar m. m. ej ingår.

Ekonomisk bakgrund 127

Förmögenhetslördelningen är mycket ojämn, betydligt ojämnare än lördelningen av t. ex. inkomster eller konsumtion. Ojämnheten illustreras av tabell 5.18. Tabell 5.18 Antal hushåll 1975 med fördelning efter hushållets marknadsprisvärderade nettoförmögenhet

varav över 200 501 000 12,2 217 000 63,7 430 000

Källa: SOU 1979:9. s. 36.

Tabellen visar att drygt ett tusen hushåll äger tillsammans mer än en trettiondel av de totala nettoförmögenheterna i Sverige. De rikaste drygt fem tusen hushållen äger ca en fjortondel av Fdrmbgenheterna. De flesta hushåll har däremot en obetydlig nettoförmögenhet. Ca 60 procent av befolkningen har en förmögenhet under 50 000. Ett annat sätt att illustrera ojämnheten i förmögenhetsfördelningen är att ange hur stor andel av förmögenheten som ägs av olika andelar av befolkningen. Detta sker i tabell 5.17.

Tabell 5.19 Förmögenhetsfördelningen I975. Procentuéll andel av totala förmögenheten deklarerad av de 0,1-20,0 procent rikaste hushållen

Källa: SOU 1979:9, s. 37.

128 Ekonomisk bakgrund

Av tabellen att den rikaste procenten hushåll äger 17 procent framgår av förmögenheterna, de fem rikaste procenten 38 procent och de tio procent rikaste ca 55 procent av de totala förmögenheterna (marknadspriser). Trots att förmögenhetsfördelningen i Sverige således är ytterst ojämn visar har en jämnare fördelning än många andra länder. Spånt att Sverige sannolikt en ”dramatisk förändring” Spånt visar också att det sedan 1920 skett i Sverige. De allra rikaste hushållens andel av i förmögenhetsfördelningen som framgår av följande tabell. förmögenheterna har sjunkit drastiskt,

Tabell 5.20 Förmögenhetsfördelningens utveckling 1920-1975. Andel i % av den totalt taxerade nettoförmögenheten ägd av de rikaste 1, 2, 5, 10 och 20 procent hushållen

Källa: SOU 1979:9, s. 74.

Den rikaste procenten hushåll ägde 1975 drygt en femtedel av hushållens totala raxerade nettoförmögenhet jämfört med en två och en halv gång så hög andel 55 år tidigare. Tillgångsposterna har en mycket olika fördelning över förmögenhetsskalan, vilket framgår av tabell 5.21. Av tabellen framgår att vissa typer av Det tillgångar spelar en särskilt stor roll i hushåll med små förmögenheter. gäller t. ex. fastigheter, bilar och båtar. För de rikaste hushållen spelar aktier och fordringar en mycket stor roll. Aktier Aktieägandet är extremt ägs i första hand av de rikaste hushållen. ojämnt fördelat, vilket kan belysas med ytterligare en tabell från Spånts rapport avseende hushållens aktieägande. Tabell 5:22 visar att aktieägandet är starkt koncentrerat till en liten grupp människor. Det totala antalet aktieägande hushåll är ca 455 000, vilket motsvarar 11 % av alla hushåll i landet. Bland dessa hushåll är en liten grupp starkt dominerande. De 0,2 % största aktieägarna bland hushållen äger 42 % av värdet av hushållens alla aktier, 1,3 % äger 74 % och 2,6 % av hushållen för hushållens alla aktier. äger 86,7 % av det totala värdet Aktier spelar således en större roll för ojämnheten i förmögenhetsförän vad som motsvarar dess andel i förmögenheterna. Den spelar delningen en väsentlig roll för toppskiktets andel av förmögenheterna. Medan aktier l Tillgångarna har då totalt sett utgjorde ca 8 procent av samtliga hushålls tillgångar, utgjorde värderats till taxeringsvärden, ej marknadspriser. de 40 procent av de allra rikaste hushållens tillgångan*

Ekonomisk bakgrund

mEEsm ode ode ode ode

mz: 0.00_ 0.00_ 0.00_ 0,00_ 0.00_ 0.00_ 0.00_ ode o,8_ 0.00_

§50 .mzc å Z m.m 3 3 ...m m.m Na om m... _.m 3 m.m Z

+

an:

Swag .w2 v_ 3 Z 2 3 m.m m.m m_ m._ md 0._ md Z 3

Eu: .EoE

:o_:mmu=_._83._.

md md m_ mm o... 3 Z ä_ Z I. Qm E. m.m ...m

+

md ...o m.0 md 0._ 0.m 2 m.m 3 mm _._

:m :B m.m_ ...n 0.0_

.3-009.25

.%_3o Eco: mm Z 2 ...m ä m.m ...m m._ _,_ 0.0 md m._ o.~ m.m

aw=E:£

:_fl_mm.u__:uu_..E._m._e=o:

_k_ 0..._ om_ 0.0_ E 0.0 om m.m _u_ .md _._ S i md

.o_c_

m.

ma

...m m.m 3 E mm _._ m.m

m.0m md_ m:

_m S

E_

85e

xcam

2 om md

in

E 0.m

m,m_ m.mm ?m Em _.mm m.: md_ m.:

m=_==mm:u:==dm

.mami Sö: m.mm an mmm we. E.. nå ?m 0.mm fm m.mm m2 mä 0._m mdv

m:o.o::ommE..Ee=.:m

.3.

.m

00m

.§5

.wo.Eo,.o:oZ

0_ 0 as

os

00_ 0m

000 000 00m 00m 00m

_b_ 000m om- :om

m.a>

Tea :SoH

|0 o

m|000

10_

loom

|0m

m|000_

000 |00m |00_ now:

.åh .§0 50.5 äs_

C m

130 Ekonomisk SOU 1981 :44 bakgrund

Tabell 5.22 Aktieinnehavets fördelning på storleksklasser l975 Värde Antal hushåll Summa aktieinnehav l000-taI % milj. kr 96 (1000 kr)

varav över 0 (= aktieägare) 455 11,1 varav över 100 50 1,2 20 473 74,0

Källa: SOU 1979:9, s. 51 och 52.

En allt större del av aktiekapitalet ägs av institutioner av olika slag, inte direkt av hushållen. Hushållens direkta ägande av aktier utgjorde 1975 nära 28 miljarder kronor varav drygt 19 miljarder avsåg börsnoterade aktier, 0,6 utländska aktier och knappt 8 miljarder ej börsnoterade svenska miljarder aktier. Hela börsstockens totala marknadsvärde uppgick vid samma tidpunkt till drygt 45 miljarder(ink1. fondhandlarlistan). Hushållen skulle därför direkt ha ägt ca 43 procent av alla börsnoterade aktier. Den övriga delen av börsaktierna ägs av institutioner, som kan vara mellanled - dvs. aktiebolag, typ Custos, som äger andra aktier - eller slutliga ägare, typ de ömsesidiga försäkringsbolagen eller fjärde AP-fonden. Av det slutliga ägandet hade hushållen 1975 ca 70 procent och institutioner (stiftelser, försäkringsbolag m. m.) ca 30 procent (jfr nedan s. 147). Hushållens andel har efter 1975 minskat till ca 60 procent och institutionernas andel har ökat till uppemot 40 procent. Hushållens andel av de ej börsnoterade aktierna är mera svårbestämd. Substansvärdet av alla sådana aktier uppgick till ca 45 miljarder. Detta värde kan dock inte utan vidare jämföras med de taxeringsvärden som redovisats i ägarnas självdeklarationer (8 miljarder).

5.4.2 Inkomstfördelningen

När man talar om inkomstfördelningen brukar man skilja mellan den funktionella fördelningen som avser mellan arbete och kapital

fördelningen

(lönandel och kapitalandel) och den personella som avser inkomsternas fördelning mellan olika individer eller hushåll.

Ekonomisk bakgrund 131

5.4.2.1 Den funktionella inkomstfördelningen

Den funktionella Fördelningen uppvisar traditionellt sett mycket starka konjunkturvariationer. Vinsterna varierar starkt år från år och följaktligen såväl löneandel som kapitalandel. Bortsett från dessa kortsiktiga förändringar 1870-1950 - till fanns dock under en lång tid - perioden ingen tendens långsiktig förändring. Under efterkrigstiden har emellertid löneandelen i hela ekonomin stigit kraftigt, främst beroende på strukturella förändringar i ekonomin - antalet bönder (som är företagare) har t. ex. minskat medan antalet offentligt anställda har ökat kraftigt. Utvecklingen av faktorinkomsternas fördelning i Sverige 1950-1979 framgår av diagram 5.9. Lars Bertmar har för utredningens räkning närmare studerat den funktionella inkomstfordelningen inom industrin under perioden 1966-1976. Han har därvid studerat mervärdets fördelning på följande komponenter: löneandel (direkt lön + lönebikostnader) och kapitalandel (räntor och resultat efter skatt) samt bolagsskatt och skattekrediter (som närmast hänförs till kapi-

talandelenlz

Karl G. Jungenfelt, Enligt en nominell mätning har Iöneandelen legat på omkring 77 procent under perioden, men med stora (och ökande) variationer över tiden. Den Löneandelen och den direkta lönen har minskat sin andel, men lönebikostnadernas andel av mer- ekonomiska utvecklingen värdet har ökat i motsvarande (1966). grad. Enligt Bertmar kan detta tolkas som att Iönebikostnaderna (lönebaserade avgifter) på sikt avräknats från löneök- 2 Lars Bertmar m. fl.. ningsutrymmet. Kapitalandelen har legat omkring 23 procent. Räntekost- Löner, lönsamhet och soliditet i svenska indusnaderna var i genomsnitt 6,5 procent, med en tendens till ökning. l stället triföretag. i SOU 1979: 10. minskade något andelen för bolagsskatt och for resultat efter skatt (liksom s. ll9 ff. utdelningarna). Med mervärde avser Enligt den reala mätning som Bertmar företagit har löneandelen under Bertmar förädlingsvärde. perioden ökat från 85 procent till 93 procent, medan kapitalandelen sjunkit netto. i industrin.

Procent 100*

50- _

500.nu.. u n..

Diagram 5. 9 inhemska faklorinkomster 1950-1979/‘or hela ekonomin. I i i I i I Källa: SCB. För perioden 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1979 1950-63 SmN 1975:98. Löneandel (Löner inkl. kollektiva avgifter) 1963-70 SmN 1979:7,4, KapitalandeI-°° (Driftöverskott, nettol 1970-79 SmN 1980:4.4.

Ekonomisk 132 bakgrund

från 15 till 7 procent. Räntekostnaderna sjönk i reala termer under hela perioden - for perioden 1970-76 var realräntan negativ. Bolagsskattens andel av mervärdet medan skattekrediterna ökade. Föresjönk under perioden tagens resultat efter skatt minskade under perioden från 6,3 till 2,4 procent, vilket innebär att utdelningarna under periodens senare del var större än resultatet efter skatt och att således företagens eget kapital minskade. (1970) visade att löneökningarna under 1960-talet i stort EFO-rapporten sett hade hållits inom ramen for löneökningsutrymmet. Under 1970-talet däremot varit stora. Utrymmet för vinst- och löneökhar svängningarna underskattades 1973/74 och överskattades 1975/76. ningar Bland kapitalinkomsterna har särskilt avkastningen på aktier intresse för utredningen. Företagens utdelningar under perioden 1975-1979 framgår av tabell 5.23, där både totala utdelningar och totala utdelningsinkomster inom landet redovisas.

Tabell 5.23 Aktiebolagens utdelningar och totala utdelningsinkomster i Sverige (milj. kr)

1975 1976 1977 1978 1979

Totala utdelningar från 3 083 3 585 3 987 3 829 4 427 bolag i Sverige - 348 707 471 497 varav till utlandet Totala utdelningsink. 3 995 4 419 4 994 5 149 5 786 varav från utlandet” 912 1 182 1 714 l 791 l 856 Hushållens utdelningsinkomster 1 715 1 992 2 258 2 165 2 156

En stor del av dessa utdelningsinkomster avser dotterbolags utdelningar till moderbo-

lag i Sverige. Källa: Sm N 1980:44.

Hushållens inkomster från aktieutdelningar kan jämföras med deras löneinkomster. Lönesumman (exkl. kollektiva avgifter) var 1975 omkring 148 miljarder kr och steg till omkring 219 miljarder kr 1979. Utdelningsinkomsterna utgjorde under de i tabellen redovisade åren i genomsnitt drygt en procent av lönesumman. 1 denna jämförelse har inte värdestegringen Detta avsnitt bygger i på aktier har emellertid varit så svag på aktier beaktats. Kursutvecklingen första hand på Roland under 1970vad gäller de börsnoterade aktierna att den reala avkastningen Spånt, Den svenska talet varit negativ, som tidigare påpekats. Det bör emellertid också påpekas inkomstfördelningens utveckling 1920-1976, att kapitalägarna i många företag (småföretag) kan få ersättning på andra DsE 1979:4, och Spånt, sätt än genom aktieutdelning, t. ex. via lön. Den svenska inkomstfördelningens utveckling. Uppsala 1976.

2De totaIa/örvärvsinkoms- 5.4.2.2 Den personella inkomstfordelningen

terna består av lön samt Vad beträffar fördelningen av inkomster mellan grupper och individer har inkomster från kapital.

jordbruk och rörelse. Den den långsiktiga trenden under 1900-talet varit en utjämning Den har varit

disponibla inkomsten olika klan markerad under olika perioder. Under perioden 1935-1948 skedde består av förvärvsinkomsen kraftig utjämning av forvärvsinkomstema2 (för både män och hushåll). ter minus skatt plus Tack vare skatte- och socialpolitiken skedde en ännu starkare utjämning sociala transfereringar. av av hushållens disponibla inkomster. Mellan 1948 och 1967 var förändringarna typ barnbidrag. pensioner.

sou 1931;44 Ekonomisk bakgrund 133

+16,7% +-16,8% +153% +15’5% +136% +11,2% +8,3% +14% +6.6% +6,0% +5-5% Industriarbetargenomsnittet = 100 +29,6% l l l l l g g 1 1 ,L 12,4%

-6.5% -6.7% —5.9% de _7 9% _73% —9,6% —8,8% 429% _124% —11,4% —10.6% 1959 1961 1963 1965 1968 1970 1973 1974 1976 1978 1979

Förklaring: Den övre linjen visar avståndet i procent från industrigenomsnittet Diagram 5. 9 Löneutvecktill genomsnittet för de avtalsområden, som ligger ovanför detta industrigenomlingen inom LO/ SAF -amsnitt, den undre linjen motsvarande avstånd för de avtalsområden, som ligger råde! 1959-1979. under industrigenomsnittet. Källa: Ingvar Ohlsson. Den solidariska lönepolitikens resultat. bilaga till av förvärvsinkomsterna för Lönepolitik och solidaritet ganska små. Det skedde en svag utjämning (1980). individer, men ojämnheten var oförändrad för hushållen. Däremot skedde en viss utjämning av hushållens disponibla inkomster. Under den följande sexårsperioden, 1967-1973, var utjämningen starkt markerad. Förvärvsinkomsterna utjämnades för både hushåll och individer och ännu starkare var utjämningen beträffande de disponibla inkomsterna. Efter 1973 har utjämningen av förvärvsinkomsterna fortsatt, men den synes inte ha resulterat i någon ytterligare utjämning av de disponibla inkomstema(för hushåll). Beträffande lönestrukturen kan man á priori anta att den visar en utveckling, som nära sammanfaller med förvärvsinkomsternas utveckling eftersom lönen utgör den viktigaste förvärvsinkomsten. En stark löneutjämning tycks också ha skett under 1940-talet. Efter 1950 tycks utjämningen ha avstannat och fördelningen var 1960 ungefär densamma som 1950.2 Under 1960-talet börjar åter en löneutjämning som fortsatt in på 1970-talet. För perioden efter 1959 kan detta illustreras av det material för löneutvecklingen inom olika avtalsområden inom LO-SAF som framtagits av L025 utredningsavdelning. Utjämningen tar diagrammatiskt formen av en strut: Av diagram 5.9 framgår att det, särskilt under perioden 1968-1974, skett en betydande löneutjämning bland arbetare inom LO/SAF-omrâdet. Ett resultat av den allmänna löneutjämningen är minskad klyfta också mellan kvinno- och manslöner. Kvinnornas löner i procent av männens var inom industrin under 1950-talet ca 70. Sedan dess har kvinnornas löner stigit snabbare än männens. Denna utveckling är framför allt beroende av de generella låglönesatsningarna, men också ett resultat av att LO och SAF i en uppgörelse 1960 slopade de speciella kvinnolönerna. I Se t. ex. Fackförenings- Tabell 5.24 Kvinnornas timlöner i förhållande till männens rörelsen och den fulla sysselsättningen. 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1979 s. 105-127.

70,2 71.7 75.3 78,8 80,7 82.9 85.8 86,4 88.8 90,6 91.5 2R. Meidner. Samordning och solidarisk lönepolitik, Källa: Ingvar Ohlsson. a. a. Stockholm 1974. S. 55.

134 Ekonomisk

bakgrund

Den återstående skillnaden i mäns och kvinnors löner torde främst bero på att män och kvinnor har olika arbeten. Den här beskrivna utvecklingen avser LO/SAF-området. Andra källor tyder på att utjämningen mellan män och kvinnor och mellan lågt och högt betalda har inträffat också på andra avtalsområden Den solidariska lönepolitiken syftar enligt LO och TCO i princip dels till lika lön för lika arbete oberoende av bärkraften i företaget eller branschen, dels till att löneskillnader i första hand ska vara beroende av skillnader i arbetet. Den redovisade löneutvecklingen har inneburit att de från början stora skillnaderna i löner har krympts och att frågan om en arbetsvärdering, som anger kriterier för vad som är rimliga löneskillnader, därmed aktualiserats? Lönestatistiken visar däremot inte i vilken utsträckning lönestrukturen är rationell, dvs. i vilken utsträckning arbetstagare erhåller lika lön för lika arbete oberoende av Företagets bärkraft.

5.5 Aktieägande och ägarintlytande3

5.5.1 Allmän bakgrund

Aktieägandet och ägarinflytandet i svenskt näringsliv, främst storföretagen, har länge stått under debatt. I detta avsnitt presenteras några data om förändringar i ägarstrukturen i det privata näringslivet. Med hänsyn till hur sammansatt hela frågan om ägarinflytandet är skall inledningsvis vissa grundläggande aspekter på aktieägande och ägarinflytande redovisas.

Ramar för företagets verksamhet

Ett företag kan karakteriseras som en uppsättning avtal mellan ett antal medagerande i samproduktion. I detta avsnitt är det främst aktieägarnas och arbetstagarnas roller som diskuteras. Andra medagerande är företagets leverantörer och kunder (konsumenter), distributörer och kreditgivare (banker). En uttömmande beskrivning av förutsättningarna för ägarinflytande i företaget skulle också behöva innefatta massmedia, arbetsmarknadens organisationer, vissa statliga myndigheter samt hemkommunen. 1 Se inkomstpolitiska Företagets handlingsfrihet när det gäller att besluta om verksamheten med fakta och riktlinjer. hänsyn till vad som skall produceras, hur produktionen skall ske, vilka SACO/SR 1970, och som skall göras etc. begränsas och bestäms i princip av två investeringar lnkomstpolitiskt profaktorer. Den ena är alla de lagar och förordningar i fråga om t. ex. miljövård gram. SACO/SR 1979. och arbetarskydd, konkurrensbegränsning och likvidationstvång, som med- ?se Lönepolitik, LO 1971. borgarna via politiken ställt upp som ramar för besluten inom företaget. 3 En ingående analys av Den andra begränsade faktorn utgörs av de förändringar i relativpriser ägarinllytandets teori och på produkter, olika typer av arbetskraft och kapital som framkallas av föränpraktik görs i en kom- dringar i konsumenternas preferenser och i produktionsteknologier samt mande expertrapport, genom introduktion av nya produkter. För att kunna överleva måste före- Löntagarfonder och Om tagen kunna sälja sina produkter till priser som täcker kostnaderna. kapitalmarknaden, av Rolf Eidem. å andra sidan företagen tar ut för höga priser uppstår en risk att konsu-

sou 19g1;44 Ekonomisk bakgrund 135

menterna övergår till andra varor och producenter och att företagen därigenom drabbas av ett efterfrågebortfall. Konkurrensen tvingar Företagen att hela tiden ge akt på priserna.

/fgarinflytandet i företaget

I det följande skall frågan om ägarnas möjligheter att inom de givna beslursramama påverka företagets mål och verksamhet behandlas (t. ex. produktions- och investeringsplaner). Framställningen begränsas till att gälla förhållandena i aktiebolagen, eftersom detta är den viktigaste företagsformen i den svenska ekonomin. Aktiebolaget är också den företagsform som diskuterats mest vad gäller ägarinflytandets omfattning och fördelning på per-

soner. Ägarnas inflytandemöjligheter bestäms formellt av vilka rättigheter

som enligt aktiebolagslagen tillkommer aktieägare. Men deras reella inflytandemöjligheter påverkas också av vilka rättigheter som tillkommer andra medagerande i företaget, särskilt arbetstagarna. Av betydelse är också den påverkan utifrån som kan komma via t. ex. massmedia och från andra intressenter av olika slag.

Aktiebolagets specifika förutsättningar

Aktiebolagssystemets stora roll i de flesta av dagens marknadsekonomier kan med all säkerhet återföras på aktiebolagets specifika förutsättningar som kapitalassociation: för det första begränsningen av riskkapitaltillskjutarnas ansvarighet till enbart sin kapitalinsats (vilket kan antas ha påverkat riskkapitalvolymen positivt); för det andra konstmktionen med överlåtbara kapitalandelar (aktier), vilkas marknadsvärde i hög grad bestäms av potentiella köpares och säljares förväntningar om företagens framtida utdelningsförmåga (vilket kan antas ha påverkat riskkapitalalløkeringen positivt). De formella reglerna för riskkapitaltillskjutarnas/aktieägarnas rättigheter (inkl. den begränsade ansvarigheten, rätt till utdelning och aktiens överlåtbarhet) återfinns i aktiebolagslagen. Enligt denna har aktieägarna rätt att genom bolagsstämma utse styrelse i företaget. Det inflytande över företagets mål och verksamhet (produktionsplan) denna rätt ger ska ses mot bakgrund av det risktagande aktieägarna svarar för genom att ställa långsiktigt kapital till företagets förfogande utan att i förväg vara garanterad utdelning. Innebörden härav är bl. a. att i den mån denna rätt till inflytande för aktieägarna begränsades, skulle deras krav på riskersättning stiga.

Arbetstagarinflytandet inom företaget

Mot det inflytande som aktieägarna via marknaden och bolagsstämman kan utöva över företagets mål och verksamhet står ett inflytande från många andra intressenter, främst de anställda, konsumenter, kreditgivare etc. Förutsättningarna för arbetstagarnas inflytande anges bl. a. i arbetsrättslagstift- Arbetsrätten ger i företag med minst 25 anställda de anställda rätt

ningen;

till minoritetsrepresentation i företagets styrelse. Vidare kan de anställda genom medbestämmandeavtal - inom ramen för MBL - beredas möjlighet att påverka företagets mål och verksamhet.

136 Ekonomisk bakgrund

l den mån de önskemål som framförts av arbetstagarna står i strid med dem som framförs av aktieägarna kan vi tala om en konflikt mellan arbetstagarinflytandet och aktieägarinflytandet. Ju oftare och starkare denna konflikt kommer till uttryck, desto större blir osäkerheten hos aktieägarna beträffande deras verkliga möjligheter att bestämma Företagets mål och verksamhet, vilket i sin tur kan förväntas höja kraven på riskersättning från aktieägarna. En sådan höjning skulle försvåra företagets anskaffning av nytt riskkapital. Utöver det direkta inflytande som arbetstagarna på arbetsrättslig grund - kan utöva vad gäller företagets mål och verksamhet, genom lag och avtalhar de naturligtvis alltid möjligheter som motpart till arbetsgivaren/företaget att utöva ett indirekt inflytande vid förhandlingar om t. ex. lönen och arbetsvillkoren. Enskilda arbetstagare eller grupper av arbetstagare påverkar också företaget genom att byta arbetsgivare. Detta indirekta arbetstagarinflytande ändrar visserligen ramarna för besluten inom företagen, men ökar inte osäkerheten hos aktieägarna på samma sätt som ett direkt, och till sin omfattning obestämt, medinflytande skulle göra.

Ägarin/Iytandets utveckling över tiden

Frågan om vilken avvägning mellan ägarinflytande och arbetstagarinflytande i företaget som är mest lämplig utifrån effektivitetshänsyn resp. rättvisehänsyn är i hög grad en fråga om verklighetsuppfattning och värderingar hos människor. Eftersom dessa uppfattningar och värderingar ofta går starkt isär, är det omöjligt att här ens sammanfatta detta svåra avvägningsproblem. företeelser i ägarinflytandets över tiden Men några karakteristiska utveckling får ändå illustrera vissa grundläggande egenskaper hos ägarfunktioner och ägarstrukturen.

Ägarfunktionen

-

Ägarfunktionen betecknar aktieägarnas verksamhet på aktiemarknaden

där företag väljs ut - och via bolagsstämma och styrelse - där företag övervakas. Hur ägarfunktionen gestaltar sig bestäms bl. a. av ramarna för företagens verksamhet, av aktieägarnas faktiska möjligheter att utöva ett inflytande och av vilket inflytande som tillkommer företagets övriga medagerande, i första hand företagsledningen i vid bemärkelse samt övriga arbetstagare. a. Vad först gäller ramarna för företagens verksamhet är huvudfrågan i vilken utsträckning lagstiftningen på olika områden kringskär företagens handlingsfrihet. I Sverige har företagets beslutsramar snävats in avsevärt under efterkrigstiden. Koncentrationsprocessen (med företagssammans- Iagningar m. m.) under efterkrigstiden har emellertid samtidigt ökar företagsledningens - och därmed i viss utsträckning ägarnas —handlingsfrihet inom de större företagen, exempelvis genom ökade möjligheter till omplaceringar i stället för uppsägningar i samband med företagsnedläggelser. Det faktum att många företag vuxit sig mycket stora har också ökat den ekonomiska och sociala räckvidden hos de beslut som fattas, vilket

Ekonomisk bakgrund 137

tenderat att ge ägarna större påverkansmöjligheter gentemot bl. a. stat och kommun. b. En annan faktor av betydelse är aktieägarnas möjligheter, i första hand via den av ägarna tillsatta styrelsen, att aktivt påverka företagets val av produktions- och investeringsplan. Dessa möjligheter påverkas i hög grad av komplexiteten i företagens beslutsfattande. I Sverige har svårigheterna av att övervaka och aktivt påverka företagsledningens agerande sannolikt ökat avsevärt över tiden på grund av att tekniken blivit mer komplicerad, produktionen alltmer internationaliserad och marknadsbilden därför snabbare föränderlig, strömmen av nya lagregler allt stridare osv. Allt detta har medverkat till att göra företagens - eller företagsledningens - beslutsfattande till mer och mer av en ren specialistfunktion. Denna utveckling torde ha gjort ägarfunktionen svårare i den meningen att den verksamhet som skall övervakas blivit alltmer ogenomskinlig och svårbedömd. Parallellt med denna utveckling har en påtaglig förbättring skett av särskilt de börsnoterade företagens information utåt, till såväl anställda och aktieägare som till allmänheten. Bokslut och årsberättelser, liksom emissionsprospekt till aktieägare och långivare, har successivt blivit alltmer upplysande ifråga om företagets ekonomiska läge, resultatutveckling och framtidsplaner. Under efterkrigstiden har vidare en revolutionerande förändring skett i det sätt på vilket företag och företagsledningar bevakas av massmedia (dagspress, fackpress, radio/TV). Detta har inneburit en betydande aktivering av ägarfunktionen. Den ökade komplexiteten i företagens beslutsfattande har likväl fått vissa andra konsekvenser för aktieägarna. En sådan länge observerbar tendens har varit att en växande del av de beslut som tidigare var ägarbeslut har delegerats till företagsledningen. varvid styrelsen alltmer fått karaktären av kontrollorgan för ägarna. Aktieägarna har dock hela tiden kunnat välja vilka beslut som skall delegeras och vilka som ska förbli på styrelseeller bolagsstämmonivå. Till de senare hör fortfarande alla större beslut om t. ex. investeringar.

c. Ägarfunktionen påverkas också av att andra intressenter i företaget, fram-

för allt arbetstagarna, ser sina möjligheter att påverka företagens mål och verksamheten förändras. I Sverige har löntagarnas möjligheter genom lagar och avtal att påverka företagens produktions- och investeringsbeslut ökat under efterkrigstiden. Därmed har nâgra företeelser tagits upp av betydelse för ägarfunktionen. Det är fundamentalt att man här skiljer mellan å ena sidan förändringar iföretagets beslutsramar och å den andra förändringar av betydelse för aktieägarnas möjligheter att verkligen utöva ett aktivt inflytande över de beslut som fattas i företaget (inom dessa ramar). När man diskuterar aktieägarinflytande är det vanligen det sistnämnda inflytandet (inom företaget) som åsyftas. Men den aspekten på inflytandet kan inte ses isolerad från frågan om företagets beslutsramar.

138 Ekonomisk bakgrund

Ãgarstrukturen

Ägarstrukturen är aktieägandets fördelning på olika ägare. Mellan ägarfunk-

tionen och ägarstrukturen i företagen finns viktiga samband. Det förefaller t. ex. rimligt att tänka sig att ju mer komplicerad och svårskådlig företagets verksamhet blir desto mer blir utövandet av ett aktivt inflytande i bolagsstämma och styrelse ett ”specialistjobb” för vissa storinnehavare av aktier med professionell kompetens. Omvänt gäller, att om ägarstrukturen utgörs av många små aktiesparare och/eller större placerare utan profesionell kompetens eller inflytandeambitioner i fråga om verksamheten i de företag där placeringar görs, så kommer detta uppenbarligen att försvaga ägarfunktionen, vad gäller övervakning av och initiativ i företagets verksamhet. I den mån flera små aktieinnehavare samordnar sina intressen kan dock denna försvagning motverkas. Utvecklingen under senare år ger flera exempel på att en sådan samordning kunnat genomföras, varigenom också de mindre aktieägarnas ägarinflytande kunnat hävdas.

a. Vi ska inte här föregripa de resultat vad gäller ägarstrukturens förändringar i Sverige som redovisas senare i avsnittet, men kan ändå konstatera att en ökning av det totala antalet aktieägare i ett land inte nödvändigtvis behöver innebära en ökad spridning - dvs. minskad koncentration - i aktieägandet. Hur det förhåller sig med det beror på hur aktierna fördelar sig på stora och små ägare. I Sverige har flera nya storägare på senare år uppenbarat sig på aktiemarknaden, bl. a. de s. k. institutionella ägarna (försäkringsbolag m. fl.), vilket tenderat att öka koncentrationen i aktieägandet, trots att det totala antalet aktieägare samtidigt kraftigt ökat. Frågan är emellertid om det ur inflytandesynpunkt är rimligt att betrakta en storägare i det enskilda företaget som en ägare om denne inte är en fysisk person utan en juridisk person, som själv ägs av ett stort antal ägare. En viktig aspekt är därvid hur stora grupper olika sådana institutionella ägare representerar. I den mån de representerar breda grupper av konsumenter (försäkringsbolagen, kooperationen), medborgare (fjärde AP-fonden), löntagare (löntagarorganisationerna) eller aktiesparare (aktiefonder, investmentbolag) måste detta naturligtvis modifiera bedömningen av den konstaterade koncentrationen i det direkta ägandet. En annan komplikation när det gäller ägarstrukturen är att personer kan ha ett inflytande i ett företag både genom aktieinnehav i detta företag (direkt ägande) och genom aktieinnehav i ett annat företag, t. ex. ett investmentbolag, som i sin tur äger aktier i detta företag (indirekt ägande). För att få en fullständig bild av vissa personers ägarintressen i ett företag måste därför det direkta, personliga aktieinnehavet ofta kompletteras med uppgifter om deras indirekta ägande i företaget. b. En intressant aspekt på förändringarna i ägarstrukturen är hur typerna av aktieägare förändrats. Av den totala aktiestocken i de rörelsedrivande börsnoterade företagen ägs alltså en allt större del av s. k. institutionella ägare. Till dem hör, förutom försäkringsbolagen, investmentbolagen och fjärde AP-fonden, ägare som stiftelser, aktiefonder, kooperationen samt löntagarorganisationerna. Det förhållandet att dessa juridiska personer i vissa fall ägas kollektivt, i andra enskilt, är av väsentlig betydelse när ägarstrukturen i svenskt

SOU 1981 :44 Ekonomisk bakgrund 139

näringsliv skall beskrivas. Men lika viktigt är vilket inflytande i företagen dessa olika typer av ägare eftersträvar. Frågan är om de tänker sig en roII med aktivt ägarinflytande över företagens mål och verksamhet eller en roll som aktieförvaltare, där inflytandet huvudsakligen utövas genom köp och försäljning på marknaden. Även om vi visste vilken sorts inflytande olika s. k. institutionella ägare önskar och huruvida de är uppbyggda på enskilt eller kollektivt ägande så behövs ändå kompletterande information vad gällerformerna för inflytande mom dessa ägarorganisationer för att ägandestrukturen ska kunna tolkas i inflytandetermer. Frågan är vilka möjligheter ägarna/ uppdragsgivarna i försäkringsbolagen, fjärde AP-fonden, kooperationen och löntagarorganisationerna har att påverka organisationens placeringsbeslut och agerande på bolagsstämman. Av intresse är också vilka motsvarande möjligheter är för ägare/uppdragsgivare i investmentbolagen, aktiefonderna och stiftelserna. Det finns inga enkla, entydiga svar på dessa frågor. Att översätta ägandestrukturen till en inflytandestruktur är svårt, inte minst därför att det är omöjligt att på något allmängiltigt sätt avgöra hur stora aktieinnehav som ger ett dominerande inflytande i ett företag - 2, 5, 10, 15 eller 25 procent eller mer. Variationerna kan vara avsevärda från företag till företag. Man kan inte heller entydigt besvara frågan vilket inflytande som, vid sidan av aktieinnehavets storlek, kan tillkomma vissa ägare till följd av deras personliga auktoritet och kompentens, deras affarsmässiga relationer med företagets ledning och styrelse etc.

Huvudaspekterna på aktieägande och ägarinflytande torde kunna sammanfattas i tre punkter:

1. Ägarinflytandet begränsas ytterst av de beslutsramar som gäller för fö-

retaget. Möjligheterna att utöva detta ägarinflytande påverkas därutöver dels av vilket inflytande som tillkommer andra intressenter i företaget, dels av vilka praktiska svårigheter som - till följd av bl. a. komplexiteten i pro- 1 Hur olika marknader i duktions- och investeringsbesluten - är förbundna med ett aktivt ut- Sverige faktiskt fungerar övande av detta potentiella inflytande. har studerats av bl. a. Sambandet mellan ägarstrukturen och inflytandestrukturen i företagen koncentrationsutredningär komplicerat. En fråga är t. ex. vilket ägarinflytande man skall tillskriva en i dess rapporter, Industrins struktur och kondem som indirekt, via s. k. institutionella ägare, har ägarintressen i ett kurrensförhållanden företag. (SOU 1968:5) och Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU

5.5.2 Ägarstrukturens utveckling under 1960- och 1970-talen 1968:3), av byggkoncen-

trationsutredningen i dess Den första översiktliga beskrivningen av ägarstrukturen och olika ägargrup- rapport Koncentrationspers inflytande i svenskt näringsliv gjordes av koncentrationsutredningen tendenser inom bygg-

i dess rapport Ägande och inflytande i det privata näringslivet (SOU 1968:7) nadsmaterialindustrin

(SOU 1977:43) och av och avsåg förhållandena år 1963. Förändringarna under 1960- och 1970-talen konkurrensutredningen i och förhållandena vid mitten och slutet av 1970-talet har redovisats i statens rapporten Ny konkurrens-

industriverks utredning Ägandet i det privata näringslivet (SIND 198025).‘

begränsningslag (SOU Dessa båda utredningar sammanfattas i detta avsnitt. För att ytterligare 1978:9).

140 Ekonomisk bakgrund

belysa dessa frågor och föra fram beskrivningen till nuläget på vissa punkter har utredningen uppdragit åt experterna Ragnar Boman och Roland Spånt att studera ägarstrukturen i de börsnoterade företagen under åren 1975-1979. Deras rapporter publiceras separat (i SOU-serien) och deras preliminära arbetsmaterial har legat till grund för vissa delar av detta avsnitt. Redogörelsen bygger också på uppgifter som redovisats i expertrapporten Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion (SOU 1979:9). Det föreliggande utredningsmaterialet avser i huvudsak förhållandena inom de börsnoterade företagen och vissa andra storföretag (företag eller koncerner med mer än 500 anställda). Dessa drygt 200 företag svarade år 1977 lör ca en tredjedel av sysselsättningen i den privata sektorn i Sverige. Ytterligare ca 10 procent av de privatanställda återfinns inom kooperativa eller fackligt ägda företag och ca 5 procent inom utlandsägda företag medan återstoden arbetar i ett mycket stort antal små och medelstora företag. Värdemässigt dominerar de börsnoterade företagen i ännu högre grad. Vid utgången av år 1979 var marknadsvärdet för dessa totalt ca 48 miljarder kr och substansvärdet (justerat eget kapital inkl. dolda reserver) ca 110 miljarder kr. Det sammanlagda substansvärdet för alla övriga företag kan uppskattas till omkring 75 miljarder kr. Även med hänsyn till ägarförhållandena finns det anledning att begränsa

intresset till börsföretagen. Ägandet i de utlandskontrollerade resp. famil-

jeägda företagen är helt naturligt mycket koncentrerat - till en eller några få ägare. Förhållandena inom börsföretagen är betydligt mer svåröverskådliga och är föremål för ständiga förändringar. I detta avsnitt behandlas därför förhållandena inom börsbolagen (med detta avses företag vilkas aktier noteras på fondbörsens AI- resp. AII-lista).

Koncentrationsutredningens betänkande Ägande och inflytande inom det

privata näringslivet konstaterar, att koncentrationsgraden inom det svenska näringslivet var betydande och hade ökat under efterkrigstiden fram till undersökningsáret 1963. Ett allt mindre antal företag svarade för en allt större andel av näringslivets sysselsättning och förädlingsvärde. Det framkom också att ägandet och inflytandet över de större svenska företagen var koncentrerat till ett fåtal ägare eller ägargrupper. Möjligheterna att finna rättvisande mått på koncentrationsgraden är mycket små. Ofta får enkla statistiska mått och procenttal tjäna som beskrivningsvariabler. Koncentrationsutredningen valde att föra till varje studerad ägargrupps inflytandeområde de företag där gruppens intressen översteg 5 % av rösträtten i syfte att erhålla ett sådant statistiskt mått. l den uppföljning av koncentrationsutredningen som har utförts inom statens industriverk har man behållit denna definition för att få jämförbara värden över en längre period. Valet av 5-procentsgränsen motiverades i koncentrationsutredningen med att ett röstinnehav på 5 procent i flertalet fall representerade ett betydande kapital både absolut sett och i förhållande till övriga aktieägare, särskilt för de börsnoterade företagen. För den verkställande företagsledningen i dessa företag kan knappast en aktieägare med mer än 5 % negligeras om denna företräder en bestämd linje. Mot varje val av sådana enkla statistiska mått på koncentrationsutvecklingen kan invändningar göras. Sådana gränser kan inte ta hänsyn till de

Ekonomisk bakgrund 141

komplicerade och varierande relationerna mellan olika ägarkategorier, styrelse och företagsledning. Också mot valet av en speciell gräns påjust 5 % av röstetalet kan invändningar riktas, bl. a. därför att i vissa fall inte ens 5 % av röstetalet är nödvändigt för att nå ett starkt inflytande, liksom att i många fall åtskilligt större röstandel är nödvändig för att nå ett kontrollerande inflytande. Dessutom innebär t. ex. aktiebolagslagens bestämmelser att inte 5 %, utan 10 % av aktiekapitalet utgör en viktig gräns för ägarnas möjliga inflytande i vissa situationer. En sådan ägare (eller ägargrupp) kan t. ex. förhindra att företaget köps upp av någon annan och genom tvångsinlösen blir helägt av en ny ägare. Den som förfogar över minst 10 % av aktiekapitalet har rätt att begära att minoritetsrevisor skall utses.‘ Femton familjer och två investmentbolag hade år 1963 inflytande i ovan angiven mening över svenska företag med sammanlagt över 400000 anställda, motsvarande omkring 20 procent av den totala sysselsättningen i den privata sektorn. Av dessa företag var 61 noterade på fondbörsens A-lista, vilket motsvarade omkring två tredjedelar av samtliga där noterade företag år 1963. Industriverkets utredning (SIND 1980:5) konstaterar att koncentrationen, mätt på detta sätt, ökat ytterligare under perioden fram till år 1977. De 17 största ägargrupperna hade 1977 30 procent större sysselsättning i de företag där de hade inflytande (dvs. mer än 5 % av rösterna) - det bör då observeras att det inte rör sig om exakt samma ägargrupper och inte heller samma företag? Som jämförelse kan nämnas att sysselsättningen inom industrin totalt under samma tid minskade med omkring 5 procent. Industriverket har studerat 32 ägargrupper (varav tre kooperativa, en facklig samt fjärde AP-fonden). Dessa hade år 1977 inflytande över totalt ca 813 000 anställda, dvs. 38 procent av sysselsättningen i den privata sektorn och För en utförligare be- 97 procent av antalet anställda i de privata storföretagen. Tillväxten har skrivning av vissa kvalitaframför allt skett genom köp av företag. tiva aspekter på det Under 1960- och l970-talen har antalet aktieägare i börsföretagen ökat inflytande som olika ägargrupper utövar eller relativt kraftigt genom tillströmning av privatpersoner. År 1975 torde antalet kan utöva, hänvisas till aktieägare i landet ha uppgått till drygt en halv miljon, medan antalet vid bl. a. Lars Lidéns bok mitten av 1960-talet torde ha varit ca 300 000. Privatpersonernas individuella ”Makten över företaget innehav av aktier är dock i regel mycket litet. Bland de största ägarna i (1974) och skriften “Ägarresp. bolag har de juridiska personerna(aktiebolag, försäkringsbolag, stiftelser makt på avskrivning” (SNS, 1978). m. m.) blivit allt vanligare och i flertalet bolag helt dominerande. De största aktieägarnas andel av resp. bolags aktiekapital har också vuxit, vilket lett ?Vissa ägargrupper har till en ökad koncentration försvunnit och andra av ägandet. tillkommit mellan 1963 Siffrorna i tabellerna 5.25 och 5.26 bör tolkas med viss försiktighet, då och 1977, varför endast

beräkningsmetoderna för de tre tidpunkterna skiljer sig något åt. Öknings- nio ägargrupper ingår vid

takten i ägarkoncentrationen mellan 1976 och 1979 skulle ha varit något båda tillfällena. lägre, om samma metod kunnat användas för båda åren. 31 Lennart Låftmans Genom att ett stort antal företag tillkommit resp. avförts mellan 1963 expertrapport Löntagaroch 1976 måste jämförelser mellan dessa år göras med viss försiktighet. fonders aktieköp via Mellan 1976 och 1979 har ett tiotal företag tillkommit resp. avförts, vilket börsen - problem och möjligheter, presenteras också, om än i mindre utsträckning, påverkat utvecklingen i riktning mot ytterligare data om äganökad koncentration. Även för identiska företag har dock en påtaglig kondespridningen i börsbolacentration ägt rum.3 gen.

142 Ekonomisk bakgrund

Tabell 5.25 Den störste aktieägarens andel av aktiekapitalet 1963, 1976 och 1979, procent

Andel Antal undersökta Företag i procent där den störste aktieägaren har andelar större än Foretagf

5 % 10 % 25 %

1963 1976 1979 196391976 1979 1963 1976 1979 1963 1976 1979

Börsnoterade Företag och Företag noterade 82 86 95 54 62 72 23 20 34 141 123 123 på fondhandlarlistan Källa: SIND 1980:5, VPC-material bearbetat inom utredningen.

Tabell 5.26 De 20 största aktieägarnas andel av aktiekapitalet 1963, 1976 och 1979, procent

Andel Företag i procent där de 20 största Antal undersökta aktieägarna har andelar större än _ Företag” 25 % 50 % 1963 .1976 1979 1963 1976 1979 1963 1976 1979

Börsnoterade Företag och Företag på fondhandlarlistan 79 92 98 43 47 71 141 123 123

mellan de olika ”Företagen är inte helt identiska, då vissa Företag avförts från börslistan och andra tillkommit åren. Se vidare i texten. Källa: SIND 1980:5_ VPC-material bearbetat inom utredningen. Anmärkning: Ökningen mellan 1976 och 1979 är något överskattad på grund av olika mätmetoder.

Aktieägarnas inflytande på bolagsstämman är baserat på det antal aktier Företräder och det antal röster som varje aktie berättigar till. För ägaren av bolagsstämmans funktion är det nödvändigt att veta omen granskning fattningen av differentierad rösträtt i börsbolagen. Hösten 1979 hade 48 procent (59 bolag) av de börsnoterade Företagen differentierad rösträtt på olika aktieserier. Motsvarande siffror 1963 enligt koncentrationsutredningen var 24 procent (34 bolag). Andelen bolag med olika röstvärden har alltså fördubblats under drygt 15 år. härrör inte från införande av differentierad rösträtt i redan börs-

Ökningen

noterade samman med reglerna inom nytillkomna börsbolag utan hänger bolag, där t. ex. en dominerande ägarfamilj har velat tillförsäkra sig ett kontrollerande inflytande trots att stora aktieposter, kanske majoriteten av aksuccessivt övergått till andra ägare. Under perioden 1963-1979 tiekapitalet, 28 bolag med differentierad rösträtt, varav 17 st. med nyintroducerades rösträtt en familj som dominerande ägare. (Antalet bolag med differentierad som avfördes från börslistorna var däremot mycket 1itet.) Industriverket har studerat närvaron vid de börsnoterade

bolagens

[Se vidare Rolfskogs med resultaten från stämmor 1976 och gjort Jämförelser

expemappon Röswärdes_ koncentrations-

motsvarande undersökning 1963. Antalet närvarande aktiedifferenser i svenska utredningens börsbolag. ägare vid de börsnoterade Företagens bolagsstämmor har nära nog tredubblats

SOU 1981 :44 Ekonomisk 143 bakgrund

Tabell5.27 Antal stämmodeltagare som tillsammans förfogar över hälften av rösterna på stämman, procent

Andel företag i procent där minst 50 96 av de representerade rösterna förfogas av högst 1 pers 2 pers 3 pers 4 pers 5 pers 6 pers 1963 1976 1963 1976 1963 1976 1963 1976 1963 1976 1963 1976

Börsnoterade företag 28 36 56 66 76 81 86 89 90 92 100 l0O“ De 16 mest omsatta - 13 - 40 - - - - 73 86 93 100 Företag på fondhandlarlistan 27 33 63 66 75 75 84 95 93 95 100 100 ”l tre av de nio börsnoterade affarsbankerna krävdes det dock fler än 6 personer. Källa: SlND.

TabeIl5.28 Andelen fullmaktsröster hos de dominerande personerna på bolagsstämmorna I976

Andel företag i procent där de dominerande Andel fullmaktsröster personernas röster utgörs av fullmäktsröster till i genomsnitt 0-25 25-50 51-75 76-95 96-100 100

Börsnoterade företag 1 3 5 11 80 63 95 “De 16 mest omsatta 0 0 7 7 86 65 97 Företag på fondhandlarlistan 10 0 10 10 70 40 80

Källa: SlND.

från i genomsnitt 30 personer 1963 till i genomsnitt 90 personer 1976. Fonfarande är en mycket liten andel av aktieägarna närvarande personligen, men genom ombud företräds i regel en stor de1 av det totala röstetalet. Vid flertalet bolagsstämmor förfogar ett fåtal personer över röstmajoriteten. På samtliga undersökta bolagsstämmor 1976 hade högst sex personer tillsammans röstmajoritet (frånsett nâgra banker). På ca 80 procent av de studerade stämmorna behövde högst tre personer gå samman för att bilda majoritet. Av dessa dominerande personers röstinnehav utgjordes större delen av fullmakter. De juridiska personerna svarade 1976 för ca 80 procent av rösterna på bolagsstämmorna mot ca 60 procent 1963. Förhållandena på bolagsstämman är givetvis bara en mycket grov indikation på hur ägarinflytandet utövas. l de flesta börsforetag kan ägarna påverka företagets skötsel främst genom valet av styrelseledamöter. Styrelsens inflytande över den verkställande ledningen varierar i sin tur starkt . 1 mellan olika Avsnmet bygger på företag. preliminärt arbetsmaterial från en expertrapport om 5.5.3 aktieägandets struktur

Institutionaliseringen av aktieägandet

1975-1979 i börsforetagen Den av

av koncentrationsutredningen och industriverket beskrivna koncen- R“3‘B°"‘a_f‘

For Hama

trationsprocessen av aktieägandet har fortsatt under slutet av 1970-talet Rolandspånt

__ . _ __ __ _ _ __ redetaljenmetodfrâgor Utover vad som tidigare namnts kan följande beskrivning ges av agarform, m_ hänvisas tmdenna ändringarna och deras bakgrund. rapport.

144 Ekonomisk bakgrund

i börsföretagen varit Som har framgått av avsnitt 5.3 har nyemissionerna av relativt ringa omfattning under 1970-talet. Trots detta intar nyemissionerna en nyckelroll i varje försök att analysera olika ägarkategoriers placeringspolitik och ägarstrukturens förändring. under åren 1977-1979 inkl. värdet av Nyemissionerna i börsföretagen placerade aktieposter i nyintroducerade bolag uppgår till totalt ca 1 930 mkr. De s. k. institutionella (främst försäkringsbolag, investmentaktieägarna bolag, aktiefonder, pensionsstiftelser och andra fonbolag, rörelsedrivande i en utsträckning som betydligt överder) har medverkat i nyemissioner skrider vad som motsvarar deras andel av aktieägandet. De har dessutom köpt mer aktier än de sålt. Omvänt gäller att de aktieägande privatapernetto sonerna under praktiskt taget varje år under det senaste decenniet har minskat sina innehav av börsaktier (trots en viss ökning av antalet

aktieägare). Förenklat kan utvecklingen beskrivas så här: privatpersonerna har som dels i mycket liten utsträckning eller inte alls deltagit i grupp betraktat dels sålt ut delar av sina befintliga aktieinnehav. nyemissionerna, Det finns många förklaringar till denna desinvestering: utförsäljningar av skatteskäl vid arvsskiften, dubbelbeskattning av aktieutdelningar, den progressiva beskattningens effekter på de mer förmögna befolkningsskikten - de som traditionellt har placerat kapital i aktier - försämrad lönsamhet med alternativa möjligheter och osäkerhet hos för aktieplaceringar jämfört kapitalplacerare om börsföretagens framtidsutsikter. har i stället tillskjutits av institutionerna, för Kapital till nyemissionerna vilka skattereglerna i många fall varit gynnsammare (se s. 109), som ocksâ (inkl. valutautlänningarna) sålda börsaktierna. köpt de av privatpersonerna Tendensen har i huvudsak varit likartad under hela efterkrigstiden, men allt mer markerad under l970-talets senare del. den tycks ha blivit Skillnaderna i placeringspolitik mellan institutionerna och privatpersonerna påverkar också successivt de kategoriernas andelar av den sam-

båda

Tabell 5.29 Nettoinvesteringar i börsaktier 1977-1979

Milj. kr

Fjärde AP-fonden + 400 Försäkringsbolag + 320 + 440 investmentbolag

- 100 Svenska privatpersoner

Summad 1930

Pensions- och övriga stiftelser, övriga aktiebolag. ” Med valutautlänningar menas fysisk eller juridisk person, som är bosatt och skriven utomlands. med högre osäkerhet än för övriga.

;Restpost

= Summan av nyemissioner och nyintroduktioner. Källa: Aktiv Placering AB, internt bearbetat material (årsredovisningar m. m.).

Ekonomisk 145 bakgrund

lade börsformögenheten. Institutionernas andelar har ökat, privatpersonernas har minskat. I enlighet med beskrivningen tidigare tycks denna forskjutning ha gått något snabbare under slutet av 1970-talet än tidigare. Vid slutet av 1979 svarade institutionerna for omkring 60 procent av det totala börsvärdet mot ca 40 procent for privatpersonerna. Vid mitten av l970-talet var relationen ca 55 procent - 45 procent. l tabell 5.30 sammanfattas andelarna 1979 for några stora kategorier av aktieägare. Endast ett 100-tal av institutionerna har börsaktier av större betydelse. De 15 största institutionerna äger tillsammans ca 30 procent av börsvärdet. Den nämnda utvecklingen innebär därför också att ägandet har koncentrerats till allt farre och allt större ägare. Mycket tyder på att nyemissionerna spelar en viktig roll for utvecklingen i riktning mot en större andel institutionellt (och en mindre andel privat) ägande. Förklaringen är helt enkelt den att privatpersonerna inte har haft råd eller intresse att satsa nytt kapital i full utsträckning i nyemissionerna. De har sålt outnyttjade teckningsrätter och dessa har senare övertagits av de institutionella placerarna som har haft tillräckligt kapital och intresse att satsa mer än sin andel av nyemissionen. Dessa skillnader i beteende mellan privatpersoner och institutioner hänger bl. a. samman med olika skatteregler. Under 1981 har beskattningen av privatpersoners utdelningsinkomster lindrats och skattefondsparandet har utvidgats. Det är ännu for tidigt att avgöra effekterna av dessa åtgärder, men det är troligt att de kommer att bidra till en ökning av det privata aktiesparandet. Ett av Sveriges största företag, Volvo, som samtidigt är landets mest spridda aktie, kan tjäna som illustration till utvecklingen under slutet av l970-taIet. Antalet aktieägare har på fem år stigit med 10 000, som kan antas ha totalt placerat ca 100 mkr i Volvoaktier. Aktieägarna har i tre nyemissioner skjutit till sammanlagt 532 mkr i nytt kapital. Privatpersonerna har deltagit med endast ca 180 mkr eller ca hälften av det belopp som motsvarar deras andel av aktiekapitalet 1975. De ins-

Tabell 5.30 Andel av ägandet av börsaktier för olika grupper

Ca 96

Exkl. utländska ägare. blnkl. börsnoterade försäkringsbolag (Skandia) ‘Exkl. Skandia som är börsnoterat. d Fjärde AP-fonden, pensions- och andra stiftelser, aktiefonder, intresseorganisationer, kommuner, myndigheter, utländska ägare m. ll.

146 Ekonomisk bakgrund

titutionella placerarna har tecknat sin del av nyemissionema, ca 125 mkr, och dessutom tagit privatpersonernas resterande del, ca 160 mkr. Inkl den del institutionella placerare som finns bland ägarna till l0 000 aktier har denna kategoris andel av Volvos ökat från ca 30 96 till ca 40 % under perioden medan en motsvarande minskning från ca 70 % till ca 60 % skett for privatpersonerna. Volvo är ett av de börsbolag där den aktieägande allmänheten har en

ovanligt stor andel av aktiekapitalet. Ökningen av antalet aktieägare under perioden har också varit ovanligt stor liksom frekvensen nyemissioner.

Aktieägarna i ett företag kan bestå av både hushåll och institutioner.

Tabell 5.31 A_garstrukturen i Volvo 1975 och 1979

Början av 1975 Slutet av 1979 Ant. äg. 96 av ak.kap. Ant. äg. 96 av ak.kap. Alla aktieägare med 1-10000 aktier” 116 900 77 127 700 65 Alla ägare med 10000 aktier” 49 23 94 35 därav de 14 största aktieägarna” 14 18 14 24

”Huvudsakligen privatpersoner. b Endast institutionella ägare.

Tabell 5.32 Volvos 10 största ägare (i storleksordningen efter andel av aktiekapitalet)

I975

Ekonomisk bakgrund 147

En del av de institutionella ägarna, t. ex. aktiebolag och aktiefonder, utgör mellanhandsägare som i sin tur ägs av andra grupper, som kan kallas de slutliga ägarna. Ur både inflytande- och förmögenhetsmässig synvinkel kan det vara värdefullt att fördela hela aktieägandet på de olika kategorierna av slutliga ägare, dvs. huvudsakligen privatpersoner, stiftelser av olika slag, ömsisidiga försäkringsbolag och fjärde AP-fonden. Börsstocken består således både av aktier i producerande företag och av aktier i investmentbolag, som i sin tur äger aktier i producerande företag. En ökning i investmentbolagens antal och storlek innebär därför att börsstockens värde “blåses upp utan att därför värdet av de producerande företagen har ökat. Sistnämnda ägande representeras av det slutliga ägandet och detta ökar inte av att mellanhandsägandet ökar. Bedömningen av det slutliga ägandets storlek kompliceras av att många företag är blandade, dvs. är både producerande företag och ägare av aktier i andra företag. Några slutliga ägarkategoriers andelar av börsvärdet (med avdrag för mellanhandsägarnas innehav) kan mycket ungefärligt anges till: hushåll 60 %, försäkringsbolag 15-20 %, övriga slutliga ägare 20-25 %. Hushållens ägarandel har minskat och det institutionella ägandet har ökat under 1970-talet även med detta sätt att mäta Till de kategorier som vunnit terräng på senare år hör de börsnoterade bolagen. Gruppen investmentbolag växer kontinuerligt och omfattar nu 28 företag. Samtidigt är detta en av de grupper som nyinvesterar mest i köp av börsaktier. Genom skattelagstiftningens konstruktion erhåller investmentbolagen skattefrihet för mottagna utdelningar om dessa utdelas vidare till aktieägarna till minst 80 %. Resterande 20 % kan stanna kvar i företaget och placeras i aktier. För de s. k. blandade investmentbolag som också driver industriell verksamhet överförs ibland kapital från rörelsen till aktieportföljen. Upplåning på kreditmarknaden för aktieköp förekommer också. Vid utgången av 1979 ägde de börsnoterade investmentbolagen börsaktier

för ca 6,9 miljarder kr(nära 15 % av det totala börsvärdet). Övriga börsforetag svarade för ca 4,3 miljarder kr (ca 10 % av det totala börsvärdet). Under

treårsperioden 1977-79 uppgick de båda gruppernas nyplaceringar i börsaktier till ungefär lika stora belopp, ca 400-500 mkr. Av särskilt intresse med hänsyn till inflytandestrukturen i börsforetagen är de fall där företag köper ”strategiska” (10 % av aktiekapital eller röster) aktieposter i t. ex. konkurrerande företag. Syftet kan där vara att skapa en plattform för framtida Övertagande eller att hindra andra från motsvarande. Under 1970-talet har ett for svenska förhållanden nytt fenomen uppstått, ”självkontrollerande” börsnoterade företagsgrupper, t. ex. Ahlsell-Euroc- ‘Fawn närmare diskas_

Cementgjuteriet och Företagsfinans-ABV-Gorthon Invest. Genom att de

Sim av dessa frågor se olika bolagen i en sådan grupp till stor del äger varandra blir utomstående Ragnar Bomans expertägares möjligheter till inflytande begränsade. rapport.

sou 1981:44 149

Reservationer

l Av ledamöterna Robert Alderin, Bert Levin, Anders

Röttorp, Tage Sundkvist och Erland Waldenström mot att beskrivningen av den principiella debatten om löntagarfonder efter 1975 utelämnats i utredningens kapitel 2

Vid en omröstning under utredningens sista sammanträde bestämdes att det avsnitt i sekretariatets slutliga förslag till utredningens kapitel 2 som redovisade huvuddragen i debatten om löntagarfonder efter 1975 skulle i sin helhet uteslutas. Vid omröstningen var den ledamot som särskilt begärt detta avsnitt förhindrad att närvara. I denne ledamots frånvaro utföll omröstningen vid ordförandens rösträkning med 6 röster för att avsnittet skulle bibehållas mot 5, angivna av representantema för socialdemokraterna, LO och TCO, som yrkade på uteslutning. Ordföranden förklarade därefter att han lade sin röst för uteslutning av avsnittet. Med ordförandens utslagsröst blev detta också utredningens beslut. Vi reserverar oss mot detta beslut, såväl mot dess sakliga innehåll som mot sättet för dess tillkomst. Vi finner det oacceptabelt att i ett kapitel, som avser att ge en historisk översikt över fonddebatten i Sverige, utesluta det avsnitt som behandlar den intensivaste och politiskt mest betydelsefulla delen av denna debatt och detta genom en omrösting som uppenbart ej avspeglade opinionsläget inom kommittén i dess helhet utan dikterades av en minoritet inom denna. Den debatt som tog sin efter publiceringen av den första Meid-

början

nerrapporten i augusti 1975 har i fråga om sin bredd och uthållighet få motsvarigheter under efterkrigstiden. I debatten har deltagit inte bara representanter för samtliga politiska partier utan den har också i unik grad engagerat företrädare för näringslivet och de fackliga organisationerna liksom en lång rad framstående ekonomer, sociologer och statsvetare. Den har i väsentliga avseenden präglat det politiska och ekonomiska klimatet i vårt land under denna tid och haft en in-

djupgående

verkan på 1976 och 1979 års valresultat. Genom att inte redovisa de olika ståndpunkter som framkommit i denna debatt har en betydande obalans uppstått i kapitel 2. Utgångspunkter och argumentation för löntagarfondsförslagen har utförligt redovisats för tiden före 1975 med stark dominans för synpunkter och uttalanden härrörande från LO och socialdemokratiska partiet. Vi har

godtagit dessa delar av kapitlet under den självklara förutsättningen att

de skulle och balanseras kompletteras av någorlunda likvärdig redovis-

150 Reservationer

ning av debatten efter 1975, där den principiella kritiken av löntagarfondsförslagens innebörd och konsekvenser skulle komma till uttryck. Genom att i sista stund och utan någon sakdiskussion stryka detta avsnitt har man brutit mot den praxis som tidigare tillämpats under ut- Man har också enligt vår mening awikit från de krav redningsarbetet. allsidighet och som bör kunna ställas när det gäller ut-

på objektivetet

avsnitten i bakgrundstexten till en offenformningen av de principiella tig utredning av detta slag. Som bilaga till vår reservation bifogar vi några av de väsentligare syn-

från den svenska ”löntagarfondsdebatten efter 1975 som

punkterna borde medtagits i kap. 2, men nu genom omröstning uteslutits. Det är en något förkortad version av ett av sekretariatet framlagt utkast till kap. 2.7.

Bilaga

2.7 Debatten efter 1975

Debatten kring näringslivets kapitalförsörjning och löntagarfondsfrågan

låter sig endast delvis fångas i den genomgång av rapporter och andra

officiella dokument som gjorts tidigare i detta kapitel. Kring dessa vilje-

har under 70-talets senare hälft förts en livlig diskussion melyttringar företrädare för näringslivet och dess organisationer, facklan politiker, ekonomer, sociologer, statsvetare och andra deltagaliga representanter, re i den offentliga debatten. Det kan to m hävdas att knappast någon annan enskild fråga under dessa år tilldragit sig så stort intresse. Som nämnts har argumenten för löntagarfonder varit många och delvis ändrat karaktär över tiden. Ett primärt motiv från

genomgående

LO/SAPs sida har varit kritiken mot i storföre-

ägarkoncentrationen

av både förmögenheter och intagen och dess betydelse för fördelningen

flytande (”makt”). Kollektiva löntagarfonder, uppbyggda helt eller delvis genom obligatorisk vinstdelning, skulle lösa dessa båda problem

samtidigt. Ekonomisk demokrati skulle skapas. Kritiken mot dessa argument har varit hård från både näringslivet, de borgerliga partierna och andra. Det kan inte vara rimligt att ersätta privat maktkoncentration med facklig, har man hävdat. Genom att lösa ett skulle man skapa ett annat, minst lika allvarligt. Dessutom har problem visat sig vara ekonomiskt vilden privata maktkoncentrationen effektiv, ket vore mycket osäkert vad gäller ett till det centrala facket koncentrerat ägande. _

Kritiken av den sneda förmögenhetsfördelningen har bemötts med

för hushållens totala förhänvisning till aktieägandets ringa betydelse

mögenhet. Reformer på t. ex. fastighetsområdet, i syfte att möjliggöra

ett starkt ökat bostadsägande för den enskilde, har sagts vara ett betydligt effektivare instrument att skapa en jämnare förmögenhetsfördeloch andra reformer i syfte att stimulera till ett ökat ning. Skattepolitiska aktieinnehav bland har också angivits som ett alternativ till löntagarrna LOs modeller.

Reservationer l5l

Näringslivet och de borgeliga partierna har i ägarfrågan framfört det önskvärda i en ökad spridning av såväl förmögenheter (även aktier) som makt. Detta måste dock ske i former som inte äventyrar effektiviteten, och varje tanke att löntagarägda fonder skulle fatta investeringsbeslut på fackliga, regionalpolitiska eller samhällsekonomiska grunder har kategoriskt awisats. Sådana tankar har framförts av både TCO och LO (se t. ex. Edin/ Hedborg, Det nya uppdraget, Stockholm 1980). Nödvändigheten att återställa de samhällsekonomiska balansbristerna, framför allt genom en kraftig industriell expansion, har som nämnts, framhållits som ett andra viktigt argument för löntagarfonder. Särskilt

de senaste årens debatt har förts i ljuset av Sveriges svåra ekonomiska

problem, med bl. a. bytesbalansunderskott, låga industriinvesteringar och låg lönsamhet i näringslivet. En relativt stor åsiktsgemenskap har funnits i synen på dessa problem. Presenterade förslag och argument har ofta sagts syfta till att lösa dem. Men gentemot LO/SAPs fondförslag om lösning hävdas dels att den nödvändiga sparandeökningen kan och bör ske i andra former, dels att lösningar med mycket långsiktiga och vittgående konsekvenser för hela samhällsutvecklingen rimligen inte får baseras på problem som i det långa perspektivet kan ses som tillfälliga. Det har också framhållits att

en vinstuppgång till en nivå som möjliggör real avkastning på ägarkapi-

talet i företagen, och som därmed gör aktieägandet till ett konkurrenskraftigt alternativ till andra sparformer, under alla förhållanden förr eller senare måste åstadkommas och att denna i så fall skulle skapa en betydande del av - kanske hela - den nödvändiga sparandeökningen. Med utgångspunkt från de förslag som presentarats av framför allt LO/ SAP har fonddebatten kommit att gälla tekniska frågor kring fondemas finasiering, konstruktion, styrning, placeringspolitik etc., i kanske lika hög grad som den i föregående avsnitt beskrivna problembakgrunden. Denna inriktning på teknikaliteter har inte bara komplicerat

debatten och gjort den svårtillgänglig även för en välinformerad publik

utan också föranlett kritik mot det sätt på vilket den offentliga debatten lagts upp - reformens tekniska konstruktion snarare än behovet av en reform. Kritikerna har ibland hävdat att det varit fråga om en reform som sökt problem i stället för tvärtom. Debatten i finansierings- och fondkonstruktionsfrågan är omfattande och komplicerad och kan här redovisas endast översiktligt. Som nämnts kretsar diskussionen i hög grad kring teknikaliteter, men förslagen till tekniska lösningar utgår oftast från en inte alltid explicit formulerad politisk ideologi, liksom också kritiken av förslagen. En del av

självfallet kritiken har inriktats just på hela denna koppling och söka leda den i be-

vis. Denna del av fonddebatten kan beskrivas som ett slags socialiseringsdebatt. Vinstdelning. Fonddebattens kanske mest kontroversiella fråga har gällt

vinstdelningen och huruvida en sådan skulle göras obligatorisk eller ej,

samt dess former och omfattning. LO har konsekvent drivit kravet på obligatorisk vinstdelning i åtminstone de större privatägda svenska företagen, medan näringslivet och de borgerliga partierna i stort sett lika konsekvent awisat detta krav. Vissa kritiker har hävdat att obligatorisk

152 Reservationer

vinstdelning i form av riktade nyemissioner till facklikga fonder är kon-

fiskation och kan jämföras med socialisering; termen ”fondsocialism” har förts fram. Denna juridiska kritik bygger på att obligatoriska avgif-

ter, som går till fonder, dvs. till enskilda organisationer, anses strida mot

grundlagen; på den punkten råder dock olika uppfattningar bland juris-

terna. LOs vinstdelningsförslag har också kritiserats med hänsyn till försla-

gets ekonomiska konsekvenser. En obligatorisk vinstdelning skulle höja

kapitalkostnaden och därmed minska företagens investeringsbenägenhet. Kritikerna har även pekat på det internationella förtagandets problem; det vore både moraliskt orimligt, och i längden förmodligen praktiskt att tvångsdela vinster som svenska företag skapat i utomöjligt, ländska dotterföretag, samtidigt som vinstdelning i utlandsägda företag i Sverige skulle föranleda dessa att flytta sin verksamhet från Sverige. Slutligen har hävdats att obligatorisk vinstdelning skulle drastiskt kunna minska i landet; vem vill starta och driva ett

familjeföretagandet

som tas över av facket i en takt som dessutom bestäms av föreföretag - större vinster, desto snabbare Denna

tagets framgång ju Övertagande?

konstruktion har för övrigt kritiserats på den generella grunden att den bestraffar framgång och därför skulle verka effektivitetssänkande. Den vinstdelning näringslivet kan tänka sig måste vara frivillig och syfta till produktivitetsförbättring, baseras på lokalt avtal och vinstandelen måste avsättas till lokal fond eller direkt till enskilda anställda. SAF har dock motsatt sig också en sådan vinstdelning. Fondkonstruktion. LO/SAPs förslag till konstruktion av de tänkta fonderna har i viss utsträckning varierat men har nästan genomgående mött

hård kritik. De centrala fackliga fonderna har kritiserats just för sin cen-

tralism samt för risken för godtycke och för ineffektivitet i placeringspolitiken. Det skulle inte bli fråga om ett lokalt löntagarinflytande utan om en central facklig dirigism. Regionala fonder skulle driva bypolitik, och branschfonder slulle av andra skäl lätt tvingas hålla svaga företag under armarna. Näringspolitik ska inte bedrivas av facket utan av rehar kritikerna framhållit. De har också hävdat behovet av geringen, många från varandra fristående konkurrerande fonder med varierande placeringspolitik och sammansättning i stället för ett fåtal fackligt styrda. Som framgått är placeüngspolitiken en högst kontroversiell fråga. Kritikerna har hävdat att de fackliga förslagen rymmer betydande risker för ineffektivitet konstruktion och

och godtycke genom fondernas själva

målinriktning. Särskilt kritisk har man varit mot de ibland explicit uttalade målen för fonderna att verka för samhälleliga eller fackliga intressen. Dessa har beskrivits som hot mot marknadsekonomin. En sista kontroversiell fråga vad avser fondkonstruktionen har gällt kollektiva fonder eller fonder med individuella andelar. LO/ SAP men också TCO har hårt drivit att fonderna måste ågas kollektivt och i

linjen

viss utsträckning styras av löntagarna genom dessas fackliga organisationer. Inom ramen för denna konstruktion skulle någon form av s. k. individuell anknytning kunna tänkas, innebärande att fondernas avkastning används till pensioner, studier etc. eller delas ut kontant.

Reservationer 153

Gentemot en sådan konstruktion har framför allt näringslivet men i huvudsak också de borgerliga partierna och en rad fristående debattörer lika hårt drivit kravet på individuellt ägda fonder. Argumenten för detta har varit önskan om garantier för krav på hög avkastning samt den ideologiskt grundade uppfattningen att enskilt löntagarinflytande är att föredra framför kollektivt och fackligt inflytande.

Effekter på det ekonomiska och politiska systemet

Som framgått av redovisningen ovan har en rad inslag i de presenterade

fondförslagen kritisterats på grunder som hänger samman med konsekvenserna på längre sikt för det svenska marknadsekonomiska systemet. Det gäller främst den obligatoriska vinstutdelningen genom riktade nyemissioner, det ringa antalet centrala fackföreningsägda fonder samt en placeringspolitik som inte baseras på privatekonomiska avkastningskrav. Analysen av LO/SAP-förslagens systemkonsekvenser har varit ett centralt stor del av kritiken inslag i en mycket av förslagen. Den har med särskild konsekvens drivits av fristående forskare och debattörer, bl. a.

Assar Lindbeck, Nils Lundgren och Nils Elvander (se t. ex. ”Sju social-

demokrater om löntagarfonder, Stockholm 1979) men också varit ett centralt tema i den politiska debatten sedan mitten på 70-talet, i vilken näringslivets intresseorganisationer spelat en växande roll. Vid SAFkongressen i november 1977 ett uttalande som belyser denna

gjordes

kritik. detta uttalande Enligt skulle det förslag som antagits av 1976 års LO-kongress få ödesdigra ekonomiska och politiska konsekvenser för det svenska samhället. Förslagets effekter ansågs inte ha någonting med spridande av ägande och inflytande i vedertagen mening att göra utan syfta till en socialisering av näringslivet. Samtidigt uttalade kongressen att SAF såg positivt på frågan om löntagarnas deltagande i företagens kapitalbildning. Kritikerna har alltså hävdat att ett införande av fackföreningsägda löntagarfonder enligt LO/SAP-modellen skulle rasera det marknadsekonomiska sysemet och vara likvärdigt med en socialisering med en sådans risker även för den politiska demokratin. Ett centraliserat korporativt samhälle skulle uppstå i vilket den starka mel-

intressegemenskapen

lan SAP och LO, i många fall ytterligare befäst genom personalunioner, vore ett direkt hot mot den politiska demokratins åsiktsyttrandefrihet, bredd och pluralism. Kritikerna har också pekat på riskerna med den dubbla fackliga rollen av representant för både ägar- och löntagarintresset i förtagen. En sådan utveckling skulle kunna leda till en mycket allvarligare maktkoncentration än den rådande eftersom den skulle förena privata, både politisk, facklig och ägarmakt, har man hävdat. Därmed kan man säga att löntagarfondfrågan i grunden varit, och är, en ideologisk fråga om val av sarnhällssystem. Den har på så sätt haft en naturlig plats i den tid efter annan uppblossande politiska socialiserings-

debatten. Den skiljelinje som präglat denna debatt har i stort sett gällt

också i fondfrågan.

154 Reservationer

2 Av ledamöterna Robert Alderin, Anders Röttorp och Erland Waldenström mot att en beräkning av fördelningseffekterna hos

av en förbättrad lönsamhetsnivå uteslutits i kapitel 5

aktieägarna

Vid en omröstning under utredningens sista sammanträde uteslöts ett avsnitt som skulle redovisa de fördelningspolitiska konsekvenserna av en lönsamhetsåterhämtning i näringslivet i riktning mot den långsiktiga lönsamhetsnivå som illustreras i de hypotetiska exemplen om nyemisvar 2 ledamöter, vilka båda sionsbehov i kapitel 5.3. Vid omröstningen krävt en sådan redovisning, frånvarande. I deras frånvaro utföll omröstvid ordförandens rösträkning med siffrorna 5 mot 5, varvid ordningen föranden att redovisningen av de fördelningspolitiska effekter-

avgjorde

na i sin helhet skulle utelutas ur utredningens slutrapport. Vi reserverar oss mot detta beslut såväl vad avser dess sakliga innehåll som sättet för dess tillkomst. Det är uppenbart att omröstningsbeslutet inte avspeglar uppfattningen inom kommittén i dess helhet utan har dikterats av en minoritet bestående av representantema för LO, socialdemokratiska partiet och TCO. Beslutet strider också mot den praxis som inom utredningen och som inneburit att samtliga

eljest tillämpats

textutkast blivit föremål för ingående diskussion med syfte att åstad-

komma en sammanjämkning av skiljaktiga synpunkter.

Under hela löntagarfondsdebatten sedan 1975 har med stor styrka att ett grundsyfte med löntagarfonder skulle vara att gjorts gällande åstadkomma en lösning av det fördelningspolitiska problem som anses därest de svenska industriföretagen skulle återvinna den uppkomma lönsamhetsnivå som numera allmänt inses vara nödvändig för att råda bot på de grundläggande balansbristerna i vår ekonomi. I utredningens 5 - liksom också i den allmänna fonddebatten - har denna nivå kapitel angivits till ungefärligen 5 å 6 % real avkastning på företagens eget kapital. I kapitel 5.3 ställs vidare företagens kapitalavkastning i direkt relation till behovet av nyemissioner - också detta ett ofta åberopat motiv för löntagarfonder — och man ställer frågan huruvida en räntabilitetsnivä av storleksordningen 5 å 6 % skall komma att accepteras av fördelskäl. Det synes oss därför oacceptabelt att man i utredningspolitiska inte ens gör ett försök att närmare analysera och konkretisera inningen nebörden av detta fördelningspolitiska problem utan tvärtom direkt förhindrat att det tas upp till behandling.

Med det uppbåd av experter som stått till utredningens förfogande

hade det inte varit svårighet att genom beräkningar under alternågon nativa Redan de antaganden ge dessa frågor en ungefärlig belysning.

som framlagts i kapitalvinstkommitténs betänkande (Ds 1980:

kalkyler 11) kan bidra till att ge en uppfattning om de mer omedelbara fördelav en förbättrad lönsamhet, till den del denna tar ningskonsekvensema i aktiekurser. Enligt kapitalvinstkommitténs beräk-

sig uttryck höjda

ningar har under 1970-talet de börsnoterade aktierna i fast penningvärde med 45 % pä tioårsperioden 1970-79. Det in-

sjunkit sammanlagt

nebär att 1979 års kursnivå skulle behöva med 82 % enbart för att

höjas

hos aktieägaren återställa realvärdet från 1970. När av en ökad räntadet gäller den långsiktiga förmögenhetseffekten bilitetsnivå i de börsnoterade företagen anger de beräkningar som ut-

Reservationer 155

Real avkastning på aktieplaceringar efter inkomstskatt, realisationsvinstbeskattning och fönnögenhetsskatt för olika typ aktieägare vid 4 och 6 procents real rintabilitet pá eget kapital efter skatt i företagen. Procent

Real råntabilitet på eget kapital efter skatt 4 6 miljoni Inflation = 5 ‘X: —2,2 —0,9

Storaktied£are(l aktier, 85 imarginalskatt) Inflation = l0 % —3,9 —2,6

Liten aktieägare ( 10 000 i Inflation = 5 % + 2,3 + 4,3 aktier, 60 % i marginalskatt) Inflation = l0 % + 2,3 + 4,3

Kalkylen är baserad på att den reala avkastningen efter skatt i företagen på lång sikt antas bestämma den reala avkastningen före skatt för hushållen. Hushållen tillgodogör sig denna reala avkastning genom dels utdelningar, som blir föremål för inkomstbeskattning, dels en värdestegring som beskattas når den realiseras. I kalkylen antas direktavkastningen i form av utdelning up gå till 4 procent.

Vad gäller värdestegringen har i kalkylen antagits att åenna löpande realiseras

efter två års aktieinnehav, vilket innebär att 40 procent av värdestregringen beskattas med marginalskatten efter ett avdrag på 3 0()0 kronor. Utdelningama antas beskattade med marginalskatten efter ett 30- rocentigt avdrag för utdelningar upp till 7 500 kronor. Dessutom utgår för tabe lens storaktieägare förmögenhetsskatt på aktiemas värde vid årets slut enligt gällande regler. Därvid har antagits att dessa hushåll saknar andra skattepliktiga förmögenheter.

redningens sekretariat gjort (se bifogade tabell) att vid nuvarande infla-

tionstakt och nu gällande Skatteregler får de stora aktieägarna (med in-

nehav l/ 2 å l kr) en negativ aktieinnehav även

milj. avkastning på sitt

vid en real räntabilitet i företagen av 6 %. Det är endast aktieägare med relativt små aktieinnehav (några 10-tusentals kronor) och måttliga inkomster (marginalskatt 60 %) som vid nuvarande skatteregler och inflationstakt får någon nämnvärd real avkastning på sina aktieinnehav vid den eftersträvade realavkastningen om 6 % på företagens eget kapital. Det är synnerligen beklagligt att utredningen inte ansett sig böra ta upp dessa spörsmål till en mer ingående analys och därigenom avhänt

sig möjligheten att korrigera de missuppfattningar och sakligt ogrunda-

de påståenden som i så hög grad kommit att prägla debatten.

3 Av ledamoten Lars Tobisson l till 5

angående kapitel

Utredningsarbetet (kap 1)

Den verksamhet som bedrivits inom ramen för Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har varit tidskrävande (sex och ett halvt år),

dyr (ca 7,5 milj. kr) och i stort sett resultatlös (ett antal rapporter men

inga principöverväganden och förslag). Den enda tidigare motsvarigheten i svenskt kommittéväsen är den s. k. socialiseringsnämnden, som under åren 1920-1936 drev ett vidlyftigt utredningsarbete men i stort sett endast avkastade bakgrundsbeskrivningar. Det nu aktuella misslyckan-

156 Reservationer

det bekräftar, att frågan om byte av ekonomiskt system inte låter sig lösas genom utredningsarbete utan måste avgöras på politisk väg. Löntagarfondsutredningen tillkom som en del av den första Hagauppgörelsen 1974 mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Utgångspunkter var dels en av riksdagen redan avslagen folkpartimotion, dels en pågående löne- och maktpolitisk diskussion inom fackföreningsrörelsen. Detta kluvna medförde att direktiven på flera punkter blev ursprung oklara och svåra att tillämpa. Upphovet i en förhandlingsuppgörelse

över blockgränsen blockerade möjligheterna att i efterhand ändra direk-

tiven en mera Det är

och ge utredningsarbetet konstruktiv inriktning.

betecknande, att den frågeställning som utredningen ägnat mest tid och med riskkapital, inte

utrymme åt, nämligen näringslivets försörjning

finns omnämnd i direktiven. Omständighetema kring utredningens tillkomst förklarar också varför Moderata Samlingspartiet inte fick tillfälle att utse någon kommittéledamot förrän efter regeringsskiftet 1976. Direktivens hårda knytning till de ställningstaganden har sedan medfört att mofackliga organisationernas

inte be-

derata förslag i syfte att bredda det personliga ägandet av aktier retts något utrymme i utredningsarbetet.

Utredningens dåvarande ordförande avkrävde i juni 1980 ledamöter-

na skriftliga i utredningsarbetet. Det besked angående vissa huvudfrågor framkom då att olika fanns företrädda i kom-

sju principståndpunkter

mittén. medgav direktiven att mer än ett förslag kunde Ovanligt nog

presenteras, men utredningens majoritet ansåg det likväl nödvändigt

med en gallring bland fondmodellerna. Urvalet grundades inte på en bedömning av huruvida de olika förslagen var bra eller dåliga. Man utgick inte heller från att exempelvis samtliga partiers eller samtliga organisa-

tioners skulle vara företrädda. Utredningens majoritet be-

uppfattningar slöt 1980-09-17 i en formell votering med 7 röster mot 2 att förslagsavsnittet skulle innehålla de modeller som bakom sig hade fler än en ledaoch att i det fort-

mot. Jag anmälde awikande mening klargjorde, jag

satta utredningsarbetet skulle inrikta mig på att förbereda min kommande reservation till betänkandet. Fastän enats om att i förslagsavsnittet presentera ett antal

majoriteten

minoritetsståndpunkter, misslyckades den - trots byte av ordförande med uppgiften att skriva sig samman om ett principavsnitt. Därmed

återstår för publicering endast de fem första mera bakgrundsbetonade

kapitlen. Jag har emellertid åtskilliga invändningar beträffande uppläggäven i dessa övervägande deskriptiva avsnitt. ning och innehåll

I det redovisar jag närmast på vilka väsentliga punkter jag följande

anser framställningen i slutrapporten vara snedvriden eller rentav felaktig. Därefter presenterar de principiella överväganden som sedan

jag

leder fram till den moderata i fondfrågan: stimulans till ett frivil-

linjen

ligt, individuellt sparande, främst inom ramen för de av den borgerliga trepartiregeringen inrättade aktiesparfonderna.

SOU 198 l :44 Reservationer 157

Bakgrunden (kap 2-5)

Den moderata idéutvecklingen

Betänkandets kap. 2 utger sig för att beskriva den svenska idédebatten om fonder, vinstdelning och ägandespridning. Perspektivet är emellertid klart kollektivistiskt och tar sin utgångspunkt i diskussionen inom fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet. En i ut-

majoritet

redningen begärde in i det sista ett kompletterande avsnitt 2.7, som skulle balansera den föregående

framställningen genom att spegla debatten

om löntagarfonder efter 1975 och därvid återge även kritiska synpunkter. Den kollektivistiskt inriktade delen av utredningen dock

utnyttjade

en näringslivsföreträdares frånvaro p. g. a. utlandsresa från slutsammanträdet 1981-06-05 till att med 6 röster mot 6 och ordförandens utslagsröst utesluta det tilltänkta avsnittet 2.7 ur slutrapporten. Trots upprepade påpekanden från min sida envisas med

majoriteten

att beteckna vinstdelning i det enskilda som en liberal idé och företaget som en konservativ tanke. ägandespridning För mitt parti, vars grundsyn hämtar inslag från båda dessa ideologiska strömningar, spelar etiketterna inte någon större roll. Men det är uppenbart missvisande och godtyckligt att spåra vinstdelningstanken enbart i folkpartiets idéutveckling och framställa som en moderat sär-

förmögenhetsspridning

mening. Kravet på åtgärder mot enskild maktkoncentration har drivits även av folkpartiet, och förslag om vinstandelssystem har tidigt lagts fram från moderat håll, bl. a. i en partimotion l969:II:3l2. Den moderata

idéutvecklingen på detta område under efterkrigstiden

kan kortfattat beskrivas på sätt. På 1950-talet formulerades ett

följande sammanhängande program under beteckningen ”egendomsägande de-

mokrati, vilket vidamtvecklades och antogs av 1962 års partistämma. Problemet angavs där vara att produktionsmedlen ägs dels av ett alltför tunt skikt av enskilda dels av det allmänna. Pro-

förmögenhetsägare,

grammets syfte var att de enskilda medborgarna på frivillig väg skulle få svara för en större del av i första hand inom bostads-

kapitalbildningen,

sektorn och i näringslivet. Som ett alternativ till den av socialdemokraterna i slutet av 1960-talet lanserade s. k. aktiva vilken siktade näringspolitiken, till ökat statligt inflytande och ägande inom företagssektom, vidareutvecklade Moderata Samlingspartiet sina förslag till ett spritt personligt ägande under begreppet ägardemokrati”. Dessa strävanden fick först genomslag i ett breddat bostadsägande. Så mycket som hälften av hushållens samlade

tillgångar utgörs idag av egna bostäder. Lägger man till detta innehavet

av och till två

jordbruks- hyresfastigheter, stiger andelen tredjedelar.

Däremot har anstrångningama att vidga aktieägandet till nya grupper länge motverkats av den dåliga reala avkastningen på aktieplaceringar. Denna är i sin tur en

följd av bl. a. den låga lönsamhetsnivån i näringslivet och den ogynnsamma skattebehandlingen av aktier under 1970-ta-

let. De börsnoterade aktiernas andel av hushållens totala bruttotillgångar stannar därför ännu så länge vid ca 3 procent. På senare tid har det dock framträtt tecken på en utveckling i den av Moderata Samlingspartiet eftersträvade riktningen, t. ex. den framväxande aktiespararrörelsen,

I 158 Reservationer SOU 198 l :44

vid vissa företag, tillkomsten av det värinförandet av vinstandelssystem desäkra (särskilt de gynnsamma villkoren för skatteskattesparandet i aktiebeskattfondkonton) samt genomförda och planerade lättnader ningen.

Sparstimulanser i Västtyskland

Den internationella översikten i kap. 3 överbetonar debatten om kollek- Det är ändå ett ofrånkomligt faktum tiva löntagarfonder i andra länder. har ett system motsvarande det som lanserats från sociaatt ingenstans

listiskt håll i Sverige ens kommit i närheten av genomförande. Samtidigt nedvärderas de erfarenheter som gjorts utomlands med system, som har

till syfte att stimulera ett breddat, frivilligt hushållssparande. Som exempel kan nämnas beskrivningen av förhållandena i Västtyskatt man under efterkrigstiden med av

land. Det medges visserligen, hjälp stimulansåtgäder lyckats både öka och bredda det personliga sparandet.

Men invändningarna är många: trots stor osäkerhet bedöms andelen ny-

sparande som liten, större anslutning vanns först när sparandet gjordes

obligatoriskt genom kollektivavtal, sparandet är i endast ringa utsträckning inriktat på riskkapital åt näringslivet osv.

Att exakt beräkna vilket nysparande som sparstimulansema har fram-

kallat att ökningen av låter sig inte göra. Men redan det förhållandet

hushållens totala årliga sparande och tillväxten av det årliga premierade

till sparandet har skett parallellt säger åtskilligt. Sparandets breddning

grupper, som tidigare uppvisat lågt eller inget sparande, tyder också på

ett betydande inslag av nysparande. Påståendet i

att sparandet fick volym och bredd först sedan det gjorts

obligatoriskt via kollektivavtal dementeras av att bara ca 7 praktiken D-mark av de 26 som sparsystemen totalt gav 1978

miljader miljarder var kollektivavtalsbundet, medan återstoden, dvs. ca 19 miljarder, ut-

gjordes av frivilligt, individuellt sparande.

hittills huvudsak-

Det är riktigt, att det premierade hushållssparandet

av bank-, bostads- och försäkringssparande. Men det ligen haft formen förklaras helt enkelt av att man inte eftersträvat någon inriktning på aktier. Till de förändringar i systemet som nu diskuteras hör dock att särskilt stimulera till risksparande i näringslivet. Från Västtyskland kan vi svenskar hämta erfarenheten att man kan

nå långt på frivillig väg inom sparområdet med hjälp av väl awägda sti-

mulansåtgärder. Deras sparkvot på 14 procent är ungefär tre gånger så hög som den svenska. Förutom den stora volymen är bredden impone-

rande. Genom att stimulansema gjorts mer förmånliga för lägre in-

även bland komsttagare har personligt sparande blivit vanligt tidigare

Och man har visat, att sparandet med hjälp av stimu-

sparsvaga gmpper.

lansåtgärdemas utformning kan styras till prioriterade områden.

Den - ett ord som betecknande

västtyska förmögenhetspolitiken

— kan man med fördel nog praktiskt taget saknas i det svenska språket

som förebild för strävandena att stimulera det enskilda sparandet i tjäna

vårt land.

Reservationer 159

Aktiesparfondema

Under utredningsarbetet har det alltsedan den borgerliga trepartiregeringen införde skattefondsparandet 1978 funnits en tendens att förringa dettas omfattning och betydelse för samhällsekonomin. Efterhand som antalet skattefondkonton och de samlade sparbeloppen har vuxit, har visserligen de statistiska uppgifterna i slutrapporten fått revideras uppåt. Men fortfarande kvarstår en i huvudsak negativ bedömning av

möjlighe-

terna att på denna väg tillgodose näringslivets behov av riskvilligt kapital.

Majoriteten gör i avsnitt 4.3.1 ett stort nummer av att intresset för

skattefondsparandet har varit lågt. Det redovisas noggrant att anslutningen till aktiesparfonder under 1979 och 1980 motsvarade ca l procent av inkomsttagarna och att medlen i aktiesparfonder då endast ut-

gjorde ca 8 procent av det samlade skattesparandet.

Men det intressanta är den explosiva utvecklingen av skattefond-

ju

sparandet under 1981. utveck-

Majoriteten nöjer sig med att redovisa

lingen t. 0. m. mars och anför då delvis felaktiga siffror. Bara sedan utgången av l980 ökade antalet aktiefondkonton från 65 000 till 254 000.

Insättningama steg från 12 milj. kr i genomsnitt per månad 1980 till 50

kr i kr i februari

milj. januari 1981, 67 milj. och 99 kr i mars. Dessa siffror föranleder i slutavsnittet 4.6 följande kommentar: Under de tre

första månaderna 1981 har drygt 0,2 kronor i aktie-

miljarder placerats

sparfonder. På årsbasis motsvarar detta 0,8 kronor.

miljarder Denna fullkomligt fantastiska slutsats kan endast förklaras av att man

vill nedvärdera skattefondsparandets betydelse. Även om man

nöjt sig

med att anta att det månatliga sparbeloppet i fortsättningen kunde stanna på mars månads nivå, skulle resultatet ändå ha blivit en bra bit över 1

miljard på årsbasis.

Men framgången för aktiesparfondema har fortsatt även efter mars. I april var antalet konton 264000 och i 271000, dvs. mer än fyra

maj

gånger så många som fem månader tidigare. En försiktig kalkyl ger vid handen att enbart det bankanknutna skattefondsparandet kan väntas

uppgå till ca 1,2 miljarder under 1981.

Till detta kommer så de företagsanknutna aktiesparfondema. Dessa har funnits endast sedan årsskiftet 1980/ 81, så

majoritetens upplysning

att det i mars 1981 fanns 10 fonder med tillsammans 18 500 konton om 24

sammanlagt milj. kr är föga upplysande - för att uttrycka det milt.

Redan i mars förelåg det uppgifter om att ytterligare ca 25 företag räknade med att hinna starta egna aktiesparfonder före halvårsskiftet. Av dessa hade 12 redan fattat beslut.

I juni 1981 har nära 50 börsföretag fått bankinspektionens tillstånd

att utöva aktiesparfondsverksamhet. Det betyder, att så snabbt som ett

halvår efter lagändringen har en tredjedel av de börsnoterade aktiebolagen bestämt sig för att utnyttja de nya möjligheterna att stimulera till

aktiesparande bland de anställda. Till detta kommer ett tiotal företag, som satsar på individuellt ägda aktier. Helårseffekten av de företagsanknutna aktiesparfondema blir inte —

som i slutsatsavsnitt — Redan under majoritetens felräkningspengar.

1981 blir sparbeloppet drygt 200 milj. kr. Sammantaget tillför således

160 Reservationer

detta år aktiemarknaden närmare 1,5 kr i

skattefondsparandet miljarder

Eftersom de företagsanknutna aktiesparfondema näsriskvilligt kapital. att utvecklingen fort-

ta år kan väntas ge ca en halv miljard kr, förutsatt

sätter som hittills, blir då skattefondsparandets samlade omfattning

uppskattningsvis 1,5 - 2 miljarder k1.

Sambandet vinst/ lön

Majoriteten ägnar i avsnitt 5.2 åtskilliga sidor åt att försöka påvisa ett

samband mellan vinsternas storlek och lönebildningen. Vad som där

ha uttryckts mycket kort på följande sätt. Det finns ett på-

sägs kunde tagligt samband mellan den löneutveckling som ligger vid sidan av avtalen - löneglidningen - och arbetsmarknadsläget. Däremot är det svårt att konstatera ett samband mellan löneökningar och vinster. I Sverige ett visst inflytande från lönsamheten under

kan man visserligen skönja

vinster varierade i de ekonomiskt oroliga åren 1974-78, då näringslivets en tidigare okänd utsträckning. Men detta förhållande bör inte åberopas som motiv för kollektiva utan för en mera effektiv stabilöntagarfonder liseringspolitik. Den långa utläggningen på denna punkt i slutrapporten kan endast förklaras av en strävan att försöka bevisa att vinstdelning vid ett enskilt skulle kunna dämpa dess löneglidning och därmed på olika väföretag gar den totala löneutvecklingen i ekonomin. Denna tanke flyter på ett Det förvirrande sätt omkring i texten utan att någonsin klart formuleras. är inte svårt att förstå orsaken till framställningens vacklan och tvetydighet, när utredningens egen lönebildningsexpert slagit fast, att det inte mellan ett enskilt företags lönsamhet och går att spåra något samband dess löneglidning. Experten har t. o. m. känt sig föranlåten att offentligt ta avstånd från försök att tolka hans resultat som ett stöd för behovet av vinstdelning. borde i stället för att gå som katten kring en

Majoriteten

av sambandet mellan löner het gröt ha låtit denna auktoritativa tolkning och vinster föranleda håller inte den uppenbara slutsatsen: vinstdelning tillbaka lönebildningen. mer skulle kunna sätt att teck-

Mycket sägas beträffande majoritetens na den ekonomiska bakgrunden till fondfrågan. Jag skall nöja mig med

att anföra ett exempel. I sammanfattande be-

ytterligare majoritetens

i avsnitt 5.5.4 frarnhävs två tendömningar till aktieägandets utveckling denser: koncentration till färre ägare och institutionalisering. Inte med ett 0rd berörs den mest aktuella förändringen, nämligen det nyväckta in-

tresset för aktiesparande bland privatpersoner till följd av skattefond-

sparandet och lindringen av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar företeelsen att valutautlånfr. o. m. 1981. Ej heller nämns den aktuella av svenska ningar för första gången på länge uppträder som nettoköpare aktier.

SOU l98lz44 Reservationer l6l

Överväganden

Konsekvenser för det ekonomiska systemet

Debatten om kollektiva löntagarfonder har utan tvivel redan åstadkommit stor skada. De många förslagen om överföring av företagen till facklig kontroll har skapat ovisshet inför framtiden och hållit tillbaka

investeringsbenägenheten i näringslivet. Ett rättssamhälle och en funge-

rande marknadsekonomi bygger på förutsättningen av stabila regler och en rimlig grad av förutsebarhet. Förespråkama för kollektiva löntagarfonder har genom att aktualisera ett snabbt byte av det ekonomiska sy-

stemet fördjupat och förlängt denn svenska krisen.

Mot denna bakgrund är det angeläget att fondfrågan får ett snabbt och definitivt avgörande. Valet står i realiteten mellan ett bevarande av marknadssystemet, där besluten fattas decentraliserat och samordnas genom prisbildningen, och en övergång till planhushållning, där besluten fattas genom central ordergivning till lägre enheter. För den som slår vakt om demokratin är detta va] enkelt. Det finns inget exempel på ett demokratiskt styrt land, som inte bygger på en decentraliserad marknadshushållning med privat ägande av produktionsmedlen som grundläggande princip. Det finns dessutom diktaturer med

marknadshushållning, men de har i allmänhet visat sig mindre långliva-

de än diktaturer som bygger på centralplanerade ekonomiska system.

Den erfarenhetsmässigt konstaterade omöjligheten att förena demo-

krati med planekonomi kan härledas till att demokratin för sin överlevnad är beroende av att det i samhället finns ett stort antal - inbördes -

och från den offentliga makten självständiga maktcentra, som förfogar

över icke oväsentliga ekonomiska resurser. Ett fondsystems förenlighet med demokratin förutsätter således att det är förenligt med marknadsekonomin.

Koncentration eller spridning av ägandet Ett fondsystem stärker marknadsekonomin i den mån det medför tillkomsten av fler och nya beslutsfattare utan att slå ut lika många eller fler bland de redan existerande. Framlagda förslag om kollektiva löntagarfonder tillför i och för sig marknaden fler aktörer. Men problemet är att de snabbt skulle få en dominerande position Efter på marknaden. förhållandevis kort tid skulle de få faktisk kontroll över åtminstone de flesta börsnoterade företagen och inte alltför många år därefter också

formell ägarmajoritet. Även om fonderna är flera, t. ex. en i län, varje

blir de inte inbördes oberoende, eftersom de tänks bli sammansatta på enahanda sätt och lätt kan samordnas från fackliga och politiska ut-

gångspunkter. Därmed blir det ingen effektivitetshöjande konkurrens om sparkapital och placeringsobjekt.

Ett med alternativ till kollektiva lönta-

marknadsprincipen förenligt

garfonder måste syfta till att bredda det personliga ägandet- direkt eller indirekt - av andelar i näringslivet. Avgörande blir då att fondmedlen ägs individuellt och inte kollektivt.

162 Reservationer

Sparandebristen och näringslivets kapitalbehov

Det talas för närvarande om bristen Det mycket på sparande i Sverige.

är riktigt, att vi dras med ett svårartat sparandeunderskott, som tar sig

Vad som emellertid ofuttryck i stora årliga underskott i bytesbalansen. ta förbises är att dessa underskott helt är att hänföra till den offentliga

sektorn. Traditionellt har hushållen och den offentliga sektorn (tack vare so-

till sparandebalansen, medan

cialförsäkringama) gett positiva bidrag har gett underskott. Men under bostadsbyggandet och företagssektom

1970-talet inträffade två anmärkningsvärda förskjutningar. Företagen

sparar nu mer än vad de investerar. Likviditeten är högre än någonsin i näringslivet. Den offentliga sektorn hamnar däremot på mitidigare främst beror i socialförsäkringama inte nus, vilket på att överskottet längre förmår uppväga de stora underskotten i statens budget. Det kan knappast vara hushållens och företagens sak att öka sitt spasektorn. I stället måsrande för att uppväga bristen inom den offentliga att återställa te det rimligen i första hand ankomma på stat och kommun

jämvikten i sina affärer. Och då duger det inte med fortsatta skattehöjningar, som förkväver arbetsvilja och initiativkraft när det gäller annat

Det blir nödvändigt att i stället beän skatteundandragande åtgärder. gränsa de offentliga utgifterna.

Ändå finns det naturligtvis ett samband mellan sparandeunderskottet

i vår ekonomi, förlagt till den offentliga sektorn, och den låga investeringstakten i industrin. Som tidigare framgått beror det inte på att före- Inte heller saknar de nya idéer och Men

tagen saknar kapital. projekt.

för att det finansiella skall användas till reala kapital de har tillgängligt måste den tilltänkta satsningen bedömas bli räntabel. investeringar, i företagen - som Kraven på denna punkt blir extra höga, när Soliditeten fallet är för närvarande - befinner sig på låg nivå. Men med nuvarande inflationstakt, räntenivå och skatteförhållanden blir alltför få I stället lönar det sig bättre

investeringskalkyler positiva.

med finansiella vilket de villkor som de stora

operationer, återspeglar statliga budgetunderskotten skapar på kapitalmarkanden. Den viktigas-

är därför att

te åtgärden för att återställa investeringsviljan i näringslivet

skära Därmed miskas behovet av statlig ned de offentliga utgifterna. inflationen Inupplåning, vilket dämpar och medger en lägre räntenivå. blir då aktuella för

vesteringsprojekt, som tidigare bedömts olönsamma,

genomförande.

Tvång eller frivillighet

Vid ett uppsving i investeringsaktiviteten stiger företagens efterfrågan varpå riskkapital. Två frågor inställer sig då: Hur mycket behövs? Och ifrån skall det komma? över behovet av nytt riskkapital måste Kalkyler Dessutom finns det ett samband melmed nödvändighet bli ungefärliga.

lan lönsamhetsnivå och erforderlig nyemissionsvolym. En hög räntabili-

tet underlättar och minskar därmed behovet av ny-

självfinansieringen

samtidigt förutemissioner, och vice versa. Men en hygglig räntabilitetär skall tecknas. Såväl kalkyler i föresättningen för att nytt aktiekapital

Reservationer 163

liggande slutrapport som beräkningar utförda av kapitalvinstkommittén och 1980 års långtidsutredning tyder i alla fall på att behovet av nyemissioner vid normal räntabilitet skulle ligga vid ca 3 kr om

miljarder

året under 1980-talet. Är då detta mycket eller litet? Det kan naturligtvis förefalla mycket i av att detta motsvarar

ljuset den högsta årliga emissionsvolymen hittills,

vilken uppnåddes 1976. Men det är obetydligt sett i relation till hushållens samlade tillgångar. Dessa uppgick 1978, vilket är det senaste år från vilket uppgifter finns tillgängliga, till drygt 900 och har natur-

miljarder

ligtvis stigit sedan dess. Nyemissionsbehovets begränsade omfattning

framgår även om man inskränker jämförelsen till hushållens finansiella

tillgångar, vilka samma år uppgick till drygt 300 Det skulle

miljarder.

alltså räcka, om mindre än l procent av hushållens finansiella tillgångar,

dvs. 3 promille av de totala tillgångarna, varje år fördes över till aktie-

marknaden. Jag har redan i avsnittet om aktiesparfondema påvisat, att dessa under 1981 ger ett belopp som motsvarar ungefär hälften av vad som behövs. Detta överensstämmer för övrigt med den högsta årliga emissonssom hittills Men utöver volym uppnåtts. deltagarna i skattefondsparandet finns det andra individuella aktiesparare, som är villiga att ställa nytt kapital till förfogande, i synnerhet om aktiesparfondemas expansion fortsätter att ge en kursstimulerande effekt. Till detta kommer slutligen de institutioner som är verksamma på börsen och som under senare år svarat för huvuddelen av nytillskottet av riskkapital. En invändning kan då vara att allt detta kapital inte motsvaras av nysparande. Men den kritiken bredvid målet.

skjuter Som tidigare påvisats

ankommer det i första hand på den offentliga sektorn att svara för ny-

sparandet. Det är naturligtvis bra, om även hushållssparandet kan ökas.

Men med utgångspunkt från näringslivets behov av riskkapital är i och för sig tillräckligt mycket vunnet, om andra former av tillgångar omvandlas till riskvilligt sparande. I valet mellan frivillighet och tvång måste också beaktas, att ett alternativ med tvångssparande får antas i stor utsträckning reducera övrigt frivilligt sparande. Det ligger något stötande i att påtvinga individen risker med sina sparmedel. Det är inte heller nödvändigt. Slutsatsen av exempelvis erfarenheterna från Västtyskland och framgången med aktiesparfondema i Sverige visar, att det är -

möjligt att på frivillig väg med hjälp av stimulanser - åstadkomma den nödvändiga ökningen av

det produktiva sparandet och samtidigt bredda aktieägandet till nya grupper.

Utrymmet för avgiftsfinansiering

De förslag till tvångsfonder som förekommer i debatten avses helt eller

delvis byggas upp med hjälp av avsättningar ur löneutrymmet. Det för-

utsätts därvid att de uttagna avgifterna avräknas från avtalsramen. Nå-

gon ökad kostnadsbelastning på företagen skulle därmed inte behöva

uppkomma. På lång sikt torde lönebaserade avgifter övervältras på arbetstagarna.

Reservationer

sker inte omedelbart. Processen blir särskilt ut- Men denna anpassning för redan från är obe-

dragen, när utrymmet köpkraftsökningar början

vilket måste förutses bli fallet under åtskilliga år tydligt eller obefintligt, framåt. Att löntagarna i det läget godvilligt skulle påtaga sig ytterligare

till förmån för anonyma tvångsfonder är inte san-

en reallönesänkning

nolikt, i synnerhet om de själva inte skulle få någon personlig andel eller

fördel Situationen blir än mera tillannan i utbyte mot uppoffringen. mellan centern, folkspetsad, om man betänker att skatteuppgörelsen

och socialdemokraterna förutsätter en höjning av arbetsgivarav-

partiet med 6 under de närmaste åren.

giftema procentenheter

skulle direkt motverka fon- En ökad kostnadsbelastning på företagen

dernas uppgivna syfte: att främja näringslivets utbyggnad. Ty antingen

avräknas verkligen pålagan, och då utvecklas konsumtionskapaciteten ännu sämre än vad som annars skulle hos de yrkesverksamma grupperna —— avräknas den inte, och då ha blivit fallet. Eller också - och troligare

tvingas arbetsgivaren att antingen höja sina priser med ökad inflation

med ökad arbetslöshet som

som följd eller att dra ned på verksamheten

resultat.

Effekter av vinstdelning på investeringsviljan

En alternativ eller finansieringsmetod för tvångsfonder kompletterande

till utredningen av Anders är vinstdelning. Som visas i en expertrapport

Kristoffersson måste emellertid ett system för vinstdelning verka höjan-

och därmed minska deras investe-

de på företagens kapitalkostnader ringsbenägenhet, dvs. raka motsatsen till det uppgivna syftet. Alla för-

sök att hävda att åtminstone övervinstdelning kan verka återhållande på lönebildningen och därmed på företagens kostnadssituation är inget annat än obekräftade hypoteser. Slutsatsen är ofrånkomlig att ett system för vinstdelning skulle ytterligare försvaga det svenska nä-

övergripande

ringslivets konkurrenskraft.

Internationella koncemers ställning

Ett införande av tvångsfonder är förenat med många hart när olösliga

principiella och praktiska problem. När utredningen stött på dessa, har den regelmässigt vikt undan. Ett exempel är frågan om internationella koncemers i ett fondsystem. En förstudie av

behandling obligatoriskt

i SOU 1979:9. Av-

problemet presenterades av experten Nils Lundgren

beträffande av utländska företag i Sverivägningsfrågorna behandlingen utomlands bedömdes dock som så svåra att ge och svenska dotterbolag utredningen aldrig återvände till dem.

Skatteeffekter

Gentemot skattefondsparandet har anförts, att inslaget av stimulansåtett bortfall av skatteintäkter. Det bör emellertid då notegärder medför utform-

ras, att de förslag till tvångsfonder som givits en mera detaljerad

- vinst- eller lönebaserade - vilka ning bygger på avsättningar antingen i företagen. Skatteförutsätts bli behandlade som avdragsgilla kostnader

_,

Reservationer 165

bortfallet blir därmed ännu större än det som är förenat med det nuvarande skattefondsparandet.

Placeringspolitik Marknadsekonomin förutsätter rörlighet och konkurrens på kapitalmarknaden. Ett fondsystem, som föreskriver att medel måste tillföras en viss fond på branschmässig eller regional grund, ansluter inte till denna

förutsättning. Om sedan individuell dispositionsrätt över medlen sak-

nas, blir placeringspolitiken än mindre avkastningsinriktad. Stora kapi-

talanhopningar kommer att förvaltas av fonder, som genom sin kon-

struktion kan väntas göra sina placeringar utifrån andra bedömningsgrunder än ekonomisk effektivitet. Från en marknadsekonomisk utgångspunkt kan något som är företagsekonomiskt fel inte på längre sikt vara samhällsekonomiskt rätt. Bl. a. därför bör fonder vara inriktade på renodlad såvinstmaximering som fallet är med de nuvarande aktiesparfondem.. Syften av t. ex. sysselsättnings- eller regionalpolitisk natur får tillgodoses i annan ordning genom politiska beslut.

Den moderata frivilliglinjen

Mål

Ett viktigt mål för moderat politik är att åstadkomma en jämnare förmögenhetsfördelning i samhället. Denna är visserligen mindre i ojämn

Sverige än i andra länder, och tendensen går dessutom mot ökad ut-

jämning. Men innehavet av aktier är fortfarande mycket fördelat ojämnt

mellan olika medborgare. Ett fondsystem bör således sikta till en ökad spridning av aktieägandet bland de enskilda medborgarna. Med ägande av andelar i närings-

livet följer också ett inflytande över företagens beslut. Även små in-

nehav kan därvid få betydelse, bl. a. genom många småsparares samverkan i kollektiva former som vid ställningstagandet till Volvos Norgeavtal.

Ett annat viktigt mål är att trygga näringslivets försörjning med risk-

kapital. Det räcker dock inte att ställa kapital till förfogande. Förutsättningarna för produktiv verksamhet måste också bli sådana att företagen finner det lönsamt att investera i nya anläggningar och maskiner. Det finns ett samband mellan målet att sprida aktieägandet och målet

att trygga kapitalförsörjningen, såtillvida att en jämnare förmögenhets-

och inflytandefördelning kan sägas vara en fördelningspolitisk förutsättning för den ökning av lönsamheten i näringslivet som krävs både för att

höja investeringstakten och för att locka fram det kapital som erfordras.

Finansiering och organisation

De båda angivna huvudmålen kan naturligtvis uppnås på olika vägar. Den nödvändiga ökningen av näringslivets investeringar skulle utan tvivel främjas av lättnader i den existerande aktie- och företagsbeskatt-

166 Reservationer

De nuvarande för beskattning av aktievinster är - särningen. reglerna - vilket motverkar en breddskilt vid längre innehav mycket krångliga, ning av aktieägandet. Denna fråga handläggs f. n. av kapitalvinstkomsom också skall utforma ett slutligt förslag beträffande dubbelmitten, Dessa frågor diskuteras därför inte beskattningen av aktieutdelningar. här, liksom inte heller att förbättra expansions-

ytterligare möjligheten

kraften i näringslivet genom att sänka bolagsskatten och/ eller de lag-

stadgade arbetsgivaravgiftema. Det främsta instrumentet för att uppnå en ökad ägandespridning och en tryggad är emellertid ett bevarat och förstärkt

riskkapitalförsörjning

En stor fördel med aktiesparfondema är att deltaskattefondsparande. gandet bygger på frivilliga, individuella beslut. Nu gällande regler får bedömas som förmånliga. En ökad anslutning till systemet torde mindre vara beroende än av intensifierade informaav ytterligare förbättringar tionsinsatser. Det redan med nuvarande be-

förtjänar påpekas, att aktiesparfonder

stämmelser kan startas av vem som helst. Det står således öppet för att inleda sådan verksamhet. De t. ex. fackliga och ideella organisationer i sin

kan naturligtvis lägga tyngdpunkten placeringspolitik på annat sätt

än de hittillsvarande avkastningsinriktade aktiesparfondema. Tillkomsten av nya fonder skulle öka konkurrensen om sparmedlen. I verkar en förbättring av spararnas att under

samma riktning möjligheter

en annan. den femåriga spärrtiden flytta sina sparmedel från en fond till

Redan idag är det möjligt att när som helst byta aktiesparfond för nytill-

skott till - däremot kan man inte flytta behåll-

skattefondsparandet

utan att skattereduktionen återförs ningen mellan olika aktiesparfonder Det kan visserligen hävdas, att (35 procent av det uttagna beloppet). kravet är tillgodosett genom att fonden hela tiden förändrar på rörlighet sin i syfte att maximera avkastningen. Men kravet på rörlig-

börsportfölj

het skulle bli än bättre tillgodosett, om den medgavs även mellan fonderna med oförändrade skattefavörer. En sådan förändring i syfte att

öka konkurrensen och förbättra kapitalallokeringen måste dock vägas

mot det administrativa merarbete och de kontrollproblem som sannolikt

skulle bli följden.

Det finns vidare skäl att överväga åtgärder för att stimulera till fort-

satt sparande efter den femåriga spärrtidens utgång. Visserligen dröjer det till slutet av 1984, innan sparmedel för första gången blir tillgängliga

för uttag. Och visserligen visar utländska erfarenheter att den största destår kvar även efter det att de blir disponibla. Men len av sparbeloppen skattefavör skulle det bör ändå i god tid prövas, om inte någon mindre kunna medverka till att hålla uttagen på en låg nivå. Man skulle exempelvis kunna tänka sig fortsatt skattebefrielse för utdelning och/eller

under förutsättning att sparmedel binds t. ex. ytterligare

värdestegring tre år. av skattefondsparandet till icke-börsnotera- Frågan om en utvidgning föremål för utredning i särskild ordning. de företag är för närvarande att inrätta

Detta problem sammanhänger i hög grad med möjligheten

småföretagsbörser på nationell eller regional nivå. Enligt min mening

bör det under alla omständigheter vara möjligt att ändra aktiesparfon-

Reservationer 167

dernas placeringsregler så att en viss del av kapitalet kan placeras i ickebörsnoterade företag. Den sedan av 1981 öppnade att starta förtagsan-

början möjligheten

knutna aktiesparfonder har ännu inte hunnit ge så många praktiska erfarenheter. För dessa fall gäller inte regeln att högst l0 procent av fondkapitalet får placeras i ett och samma företags aktier. Tvärtom föreskrivs att sådana fonder uteslutande skall placera sina medel i aktier eller konvertibla skuldebrev i det egna företaget eller i företag i den egna koncernen - dock får inte andelen i företagets röstvärde överstiga 5 procent. I några fall har emellertid företagsanknutna aktiesparfonder erhållit dispens för placeringar även i andra företags aktier. Med hänsyn till angelägenheten av att man inte skall behöva gå dispensvägen för att uppnå en ökad riskspidning finns det skäl att överväga att sänka kravet på placeringi det egna företaget från 100 till 50 procent. Införandet av företagsanknutna aktiesparfonder kan väntas stimulera intresset för att introducera system med medarbetaraktier. Sådana har i begränsad utsträckning funnits sedan länge, men tillkomsten av nya system har motverkats av svårigheter att utan skattekonsekvenser medge de anställda förmåner vid förvärv av aktier i det egna företaget. Skatte-

fondsparandet öppnar här en möjlighet. Flera företagsanknutna fonder

löser efter femårsperiodens slut automatiskt in andelama i aktier i det egna företaget. Eftersom medarbetaraktier är ett effektivt sätt att öka samhörigheten inom företaget och att stimulera de anställdas intresse för resultatutvecklingen, är det angeläget, att kvarstående hinder av skattemässig natur

undanröjs.

Även företagsbundna förekommer i viss utsträckvinstandelssystem ning i Sverige. Under senare tid har sådana inrättats framför allt inom affärsbankema. Också här är syftet att stimulera personalens intresse för företagets långsiktiga resultatutveckling och att stärka samhörigheten. Dessa fördelar förutsätts då väga tyngre än det tidigare påtalade

förhållandet att vinstdelning måste verka höjande på företagets kapital-

kostnader. Företagen bör även fortsättningsvis vara fria att inrätta före- För detta krävs tagsbundna vinstandelssystem. ingen lagreglering tvärtom kan det ses som en fördel om sådana system kan ges en skiftan-

de utformning efter förutsättningarna i varje särskilt fall. statsmakterna

bör i stället inrikta sig på att förekommande hinder bl. a. på

undanröja

skatteområdet. Skattefavörer bör däremot inte komma ifråga i detta fall, eftersom dessa inte blir åtkomliga för andra medborgare än anställda i företag som drivs i vinstsyfte. Med en vidareutveckling och förstärkning av aktiesparfondema och genom åtgärder för att underlätta medarbetaraktie- och vinstandelssy-

stem i företagen är det möjligt att uppnå ett spritt frivilligt och individuellt ägande av det svenska näringslivet, att trygga dess försörjning med

riskvilligt kapital samt att förbättra marknadsekonomins funktionssätt, vilket i sin tur stärker vårt demokratiska samhällssystem.

sou 1981:44 169

Särskilda

yttranden

l Av ledamöterna

Per-Olof Edin, Kjell-Olof Feldt, Maj-Lis

Landberg och Rune Molin

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har haft till uppdrag att ta fram en eller ett par modeller till löntagarfonder. Dessa modeller skulle vara så konstruerade att de av fyra mål:

främjade förverkligandet

l) De skulle stödja den solidariska lönepolitiken.

2) De skulle ge löntagarna delaktighet i kapitaltillväxten i näringslivet. 3) De skulle stärka löntagarnas inflytande i företagen. 4) De skulle förstärka kapitalbildningen med särskild inriktning på industrins riskkapital.

Utredningen har inte kunnat fullfölja sitt uppdrag. Majoriteten av ut-

redningens ledamöter har inte varit beredda att ställa sig bakom någon modell till löntagarfonder som tillgodoser samtliga dessa mål. Det förslag till ett fondsystem som vi framfört inom utredningen har sin utgångspunkt i dessa fyra mål.

Förslag

Detta är en kortfattad beskrivning av hur löntagarfondema enligt vår mening bör byggas upp och hur de ska fungera. Den är indelad i tre avsnitt: D Finansieringen (hur fondema får sina pengar) El Kapitalplaceringen (hur fonderna använder sina pengar) EI Organisation, inflytande (fondemas ledning och styrelse).

l.l Finansieringen av fonderna

Fonderna får sina pengar på två sätt: dels genom en höjning av ATP-avgiften, dels genom att fonderna får del i företagens vinster. ATP-avgiften föreslås för detta ändamål med l procentenhet.

höjas

(ATP-avgiften är f. n. 12 procent. Den tas ut på alla löne- och företagarinkomster mellan 14 000 kronor och 105 000 kronor, enligt piisläget år 1980.) Löntagarfonderna finansieras alltså delvis via ATP-avgifter. Förhål-

170 Särskilda yttranden sou 1981:44

landet mellan löntagarfonder och pensionsfonder fungerar emellertid också i den andra riktningen. Löntagarfondema får kravet på sig att in-

leverera en viss avkastning varje år till ATP-systemet.

Löntagarfonderna finansieras också genom vinstandel i företagen. Vi föreslår en övervinstdelning som innebär att fonderna får del i vinst över en viss nivå. Vid dagens inflationstakt och räntenivå bedömer vi att avkastningens nivå får vara mellan 15 och 20 procent av det investerade, riskbärande kapitalet, innan någon del av vinsten skall betalas som vinstdelningsavgift. Är vinsten högre än så utgår en vinstdelningsavgift

på 20 procent av den överskjutande delen av vinsten. Vinstdelningsav-

giften betalas kontant till ATP-systemet för vidare befordran till löntagarfondema.

Ett exempel: Ett företags egna kapital uppgår till 100 miljoner kronor.

Om nivån för en normal och nödvändig kapitalavkastning bestämts att vara 15 procent kan företaget redovisa en vinst på 15 utan

miljoner att någon vinstdelningsavgift utgår. Skulle vinsten stiga till 25 miljoner utgår vinstdelningsavgiften med 20 procent på 25 minus 15 miljoner,

Det belopp som inbetalas till

dvs. på de 10 överskjutande miljonerna.

fondsystemet blir då 2 miljoner kronor. Vinstdelningen ska gälla alla aktiebolag, oberoende av deras storlek, verksamhet och ägarbakgrund. I koncerner räknas vinsten på hela koncernens överskott.

1.2 Fondernas kapitalplaceringar

Fondernas pengar ska enligt förslaget sättas in som ägarkapital i näringslivet. Fonderna ska således i huvudsak satsa sina pengar i aktier.

De får tillsammans 2-3 miljarder kronor att placera varje år. Aktieinnehavet genom fonderna ger löntagarna möjlighet att med-

verka i finansieringen av företagens utveckling och i besluten om förhållandena vid det egna företaget. Fonderna är fria att köpa aktier i alla slags bolag. De är alltså inte enbart hänvisade till aktiebörsen utan kan sätta in ägarkapital i vilka företag som helst. Deras placeringsrätt är inte heller begränsad till vissa sektorer av näringslivet eller till vissa regioner. Den hittillsvarande rätten att utge aktier med olika rösträtt bör upphävas. I framtiden ska alla nytillkommande aktier ha samma röstvärde som genomsnittet för de tidigare aktierna.

Om ett storföretag inte gör en nyemission (dvs. inte ger ut och säljer

nya aktier), trots att ekonomiska skäl talar för att det behöver nytt ägarkapital, ska de anställa i företaget via sina fackliga organisationer kunna ta initiativ till förhandlingar i frågan. Om man inte kommer överens i förhandlingar får en frågan. Denna fackliga initia-

skiljenämnd avgöra

tivrätt ska finnas i alla börsnoterade företag och i flertalet aktiebolag med mer än 500 anställda. Undantagna är företag med mindre än 500 anställda samt s. k. tendensföretag (tidningsföretag m. m.), samhällsägda aktiebolag, utlandsägda aktiebolag och banker.

Särskilda yttranden 171

1.3 Organisation och inflytande

Vi föreslår att en löntagarfond inrättas i län. Löntagama får ge-

varje

nom fondsystemet två slags inflytande. Dels utövas inflytande genom fondens att satsa pengar, dels medför ägandet ett ägarinfly-

möjligheter

tande som utövas i företaget. Förslaget innebär att den rösträtt som ak-

tieinnehavet ger ska fördelas på följande sätt:

Rösträtten för en aktiepost som fonden skaffar sig tillfaller med 50 procent den fond som har förvärvat aktierna, och med 50 procent de anställda i det företag där aktierna har förvärvats. Denna fördelning av rösträtten pågår tills de anställda och fonderna har 20 procent vardera av den totala rösträtten i företaget. Därefter tillfaller rösträtten vid ytterligare aktieköp den köpande fonden.

När det gäller fondemas ledning och styrelse, och hur de ska väljas

lägger vi fram två alternativ.

Enligt det ena förslaget ska i varje län väljas en fullmäktigeförsamling

som styr fonden i länet. I valet till fullmäktige ska alla löntagare ha rösträtt. Erhållna ATP-poäng fungerar som bevis för att man deltagit i produktionen och därmed bidragit till löntagarfonderna. Enligt detta alternativ ska alla som förvärvat minst en ATP-poäng sedan systemet genomförts har rösträtt vid valet av fullmäktigeförsamling. Då man pensioneras eller av andra skäl upphör med förvärvsarbete, får man behålla sin rösträtt. Enligt det andra alternativet utses löntagarnas företrädare av regeringen efter förslag från de fackliga organisationerna. Löntagarrepresen-

tantema som utsetts på detta sätt bör utgöra en klar majoritet i fondsty-

relsema. Dessa bör också innehålla för landstinget och representanter för kommunerna i länet. Hur man i detta alternativ ska gå till väga då

man väljer löntagarnas företrädare i fondstyrelsema blir en fråga som

löntagarna får avgöra genom beslut i de fackliga organisationerna. Vi menar att starka principiella skäl talar för det första alternativet. Praktiska skäl talar dock för att man bör kunna tillämpa alternativ två i ett inledningsskede.

2 Motiveringar

Den svenska ekonomin befinner sig i kris. Det mest allvarliga symptomet på denna kris yttrar sig i underskott i bytesbalansen. Som framgår av kapitel 5 i betänkandet har Sverige ett strukturellt underskott i affärerna med omvärlden som uppgår till ca 4 procent av bruttonationalprodukten. Krisen kan också avläsas i en extremt hög inflationstakt, ett mycket stort budgetunderskott samt närapå obefintlig tillväxt i vår samlade produktion sedan mitten av 70-talet. I likhet med betänkandet och en i detta avseende helt enig utredning bedömer vi det som absolut nödvändigt att få till stånd en snabb industriell tillväxt under 80-talet om krisen skall kunna lösas. Den svenska ekonomins kris är alltså i mycket stor utsträckning en industriell kris. Den svenska industrin befann sig - mätt i antalet sysselsatta - fram

172 Särskilda

yttranden

till mitten av 60-talet i tillväxt. Under 60-talet planade utvecklingen ut och mot slutet av årtiondet-vände den. Industrin minska sin sys-

började

selsättning. Det var inom vård-, utbildnings- och vissa andra som

tjänstesektorer

de stora ökningama av sysselsättning nu kom till stånd. De mest påtagliga välfärdsbristema fanns också inom dessa områden. Många ekonomiska, politiska och sociala faktorer verkade också hämmande för den industriella utvecklingen: - Lönsamheten i industrin hade sedan 50-talet varit på väg nedåt, vilket dämpade expansionskraften. - i kombination med ar- Löneutvecklingen för olika grupper i samhället

och en förändrad gjorde att allt färbetsmiljöförhållanden utbildning

re sökte sig till industrin - Allt oftare hördes ifrågasättande av det industriella produktionsmönstret- ibland övergick det till direkt antiindustiiella stämningar. Inställningen till den tekniska utvecklingen blev alltmer kritisk. In-

dustrisamhällets negativa återvekningar på natur och miljö blev en ny

stor politisk stridsfråga.

- Den befolkningomflyttning som följde i strukturomvandlingens spår

orsakade med tiden en stark motreaktion. De stora bristerna i indu-

strins uppmärksammades alltmer. Koncenarbetsmiljöförhållanden

trationen av ekonomisk makt och förmögenheter framstod allt klarare

som det stora hindret för en fortsatt utjåmningspolitik.

En snabbt växande industriproduktion hade lagt grunden för att avskaffa fattig-Sverige. Men i takt med att fler människor fick en hygglig materiell standard framstod industrisamhällets avigsidor som alltmer angelägna att ta itu med. Under 70-talet inträffade två allvarliga försämringar av Sveriges ekonomiska förutsättningar. Först kom den kraftiga 1973. Den innebar att vår

oljeprishöjningen

industrisektor långsiktigt måste bli 5-l0 procent större med

jämfört ett läge utan de extrema prishöjningarna.

Den andra störningen hör samman med den ekonomiska politik som de stora västekonomierna satte in för att bekämpa inflationen

och effekterna av oljeprishöjningama. Politiken ledde till ett drama-

tiskt omslag i efterfrågesituationen på världsmarknaden. Därigenom kom en del av den svenska exportnäringen att slås ut. I ett läge när vi borde ha ökat industrin med

egentligen p. g. a. de höjda oljeprisema,

vi av en utslagning av industriell verksamhet. 5-10 procent drabbades I dagsläget kan därmed industrin bedömas vara 10-20 procent för liten.

Utöver dessa två störningar av djupgående och långsiktig karaktär

förstärktes sedan problemen av den svenska kostnadsutvecklingen framför allt under åren 1975-76.

Den ekonomiska krisen blev akut under lågkonjunkturen 1977-78

då obalanserna och de strukturella problemen medförde svåra politiska, sociala och ekonomiska problem. De åtgärder som sattes in har inte varit verkningsfulla. I vissa avseenden har obalansen tvärtom föroch strukturproblemen ytterligare accentuerats.

djupats

Särskilda yttranden 173

Enligt vår bedömning kan löntagarfonder spela en väsentlig roll för att skapa förutsättningar att komma ur den ekonomiska krisen. Det kräver dock att ett löntagarfondssystem är uppbyggt utifrån två hu-

vudmotiv. Det ena består i att fortsätta och fördjupa utvecklingen

mot ökat löntagarinflytande och ekonomisk demokrati. Det andra är att de ska medverka till att skapa fördelningspolitiska förutsättningar för en ekonomisk tillväxtpolitik och full sysselsättning. l frågan om den industriella kapitalbildningens former och omfattning löper dessa frågor samman. Vi ser det sålunda som fundamentalt att lösningen av den industriella kapitalbildningens problem måste kunna förena det ekonomiskt nödvändiga med det som är godtagbart från rättvise-, social och politisk synpunkt. Därför måste förmögenhetstillvâxten i näringslivet fördelas rättvisare. Inflytandet över de avgörande besluten måste spridas och löntagarna måste göras delaktiga i dessa beslut. Slutligen bör löntagarorangisationemas strävanden att fördela produktionsresultatet rättvist ges allt tänkbart stöd. Detta är också målen för löntagarfonderna.

2.1 J ämnare förmögenhetsfördelning

En ojämn förmögenhetsfördelning är något som kännetecknar alla väs-

terländska ekonomier. I betänkadets 5:e kapitel ges också en utförlig redovisning av den svenska förmögenhetsstrukturen. Det moderna industriella produktionssystemet kräver mycket realkapital, och det är dessutom starkt koncentrerat. Två mekanismer ver-

kar obönhörligt för att detta kapital ska bli ojämt fördelade.

- I den kapitalistiska ekonomin måste man betala de människor som sparar. Det sker i form av ränta, utdelning, vinst m m. Detta innebär

att alla som har en förmögenhet får en extra inkomst jämfört med den

som ingen har. Ju större förmögenheten är, desto större blir extrainkomsten. - Förmågan att spara är olika hos olika grupper. Sparbenägenheten är nära nog obefintlig hos den mycket fattige, men 100 procent hos den mycket rike. Om den fattige får mera pengar ökar konsumtionen. Om den rike får mera pengar ökar sparandet.

Den som vill förlita sig på att de ca 100 miljarder som den svenska ekonomin varje år behöver till investeringar, ska komma fram genom sparande hos privatpersoner och hos privata företag är ohjälpligt fast i

dessa mekanismer. Det måste alltså finnas stora skillnader i inkomster

och förmögenheter, och de som har förmögenheter måste erbjudas en

god avkastning på dessa. Vill vi däremot ha en fortgående av inkomster och för-

utjämning

mögenheter måste vi öka vår förmåga till kollektivt sparande och kollektiv kapitalbildning. Utan en sådan plattform kommer alla rättvisesträvanden i Sverige att stupa på det faktum att vi behöver rika personer som sköter sparandet och investeringarna här i landet.

Ett system med löntagarfonder kan sägas bidra till en jämnare för-

mögenhetsfördelning på tre olika sätt:

174 Särskilda yttranden sou 1981:44

- Den kollektiva fonduppbyggnaden flyttar över förmögenhetstillvâxt från privatpersoner till gemensamma fonder och lägger därmed grun-

den för en fortgående utjämning av inkomster och förmögenheter.

- del i de vinster som måste finnas för Vinstdelningen ger löntagarna att näringslivet ska fungera och investera för sysselsättning och tillväxt. - Ett ökat aktiägande via löntagarfondema ger löntagarna en successivt ökad andel i de aktieutdelningar som betalas ut från företagen.

Individuell anknytning och individuella andelar

När det gäller avkastningen på fondernas kapital kan den disponeras till vilket ändamål som helst utan att man äventyrar några fundamentala funktioner i systemet. Att på det ena eller andra sättet återföra avkastningen till de enskilda löntagarna för privat användning brukar benämnas individuell anknytning. Den metod för individuell anknytning som vi valt att föreslå har samma ekonomiska innebörd som om man skulle göra en årlig individuell fördelning av avkastningen. Vi föreslår att den årliga avkastningen på löntagarfondernas aktieinnehav betalas in till AP-fondsystemet. Pengarna kan då användas för finansiering av pensionerna. Därigenom minskar AP-fondernas behov

av att ta in pengar via den lönebaserade avgiften. Om framtida höjning-

ar av AP-avgifterna kan hållas nere ökar löneutrymmet. Därmed får löntagarna på en indirekt väg ut sin avkastning. Att omedelbart eller efter en viss spärrtid upplösa inte bara avkastningen utan också det fonderade kapitalet och fördela det för individuell användning brukar benämnas system med individuella andelar. Att dela ut andelar till enskilda anställda skulle emellertid ta bort med det kollektiva sparandet. Aktierna motsvaras av för-

själva poängen

mögenheter som är bundna i form av fabriker, råvamlager, datamaski-

ner osv. Om man delar ut en aktiepost till varje löntagare skulle sannolikt många välja att sälja sina aktier. Främst skulle de som har den

sämsta ekonomin kunna resonera så. Antagligen finns då ingen som är villig att köpa aktierna till normalt pris. Priserna på aktier Sluteffekten blir att företagens eko-

sjunker.

nomiska förutsättningar urholkas. Eller också finns det personer som för hyggligt pris är beredda att köpa upp löntagarnas aktier. Detta förut-

och förmögenhetsfördelning, dvs. just den

Vsätter dock en sned inkomstsituation som löntagarfonder var avsedda att motverka. Löntagama får i verket med ett sådant alternativ avstå till de traditionenella

själva

kapitalägama i stället för till löntagarfondema.

I båda alternativen försvinner alltså själva poängen med det kollekti-

va sparandet och den kollektiva resursuppbyggnaden. I första fallet sker det genom att det inte blir några ökade investeringar. I andra fallet kan det bli investeringar men i så fall till priset av ökade klyftor.

sou 1981 :44 Särskilda yttranden 175

2.2 Ldntagarinflytande

I utredningsbetänkandet konstateras att besluten i våra företag ofta fattas av en liten grupp rika människor och med utgångspunkt från deras intressen. finns det värde i att luckra upp och sprida ut en

Självfallet

makt som blivit så ensidig och koncentrerad. Men frågan gäller också beslutats innehåll. Vilken sorts skillnad i besluten kan man vänta sig, om man överför ekonomisk makt från ett fåtal rika till alla löntagare? I det privatkapitalistiska företaget är vinsten det styrande intresset. Vinsten är måttet på företagets framgång. I sin ständiga strävan efter vinst och effektivitet kan företaget också bli framgångsrikt, när det gäl-

ler att höja produktionen och därmed lägga grunden till en förbättrad

materiell standard i det samhälle där företaget verkar. Den styrka som ligger i den ensidiga inriktningen är samtidigt också företages stora svaghet. Det är inte inställt på att ta andra hänsyn. Arbetet och sättet att organisera produktionen har en avgörande inverkan på oss människor i livets alla skeden. Det bestämmer grunddra-

gen i vår samhällskultur, var vi bor, hur vi ser på andra och oss själva,

den tekniska utvecklingen och de politiska motsättningarna. Den enskilda människans ekonomiska situation bestäms i stort av rollen i produktionssystemet. Vem som blir utslagen, förgiftad eller hörselskadad avgörs också oftast i arbetslivet. Ett företags ensidiga strävan efter vinst och effektivitet kan alltså materiellt berikadet sätter ocksåandra omgivande sarnhället,men spår kräver offer. Under 70-talet tillkom en rad lagar och avtal som tog sikte på att vidga företagens perspektiv och tvinga dem till en ökad känslighet

för sådant som inte syns i bokslutet: omsorgen om arbetsmiljön, mänsk-

ligt och samhälleligt ansvar, ökad demokrati. Problemet är emellertid att de inneboende krafterna i företaget fortfarande är desamma som tidigare. Samhället kan sätta upp en mängd restriktioner som förhindrar företaget att göra precis som det vill. Men samhället som omger företaget kan aldrig ”utifré.n” engagera den enorma utvecklingskraften hos företaget till att sträva efter något annat än vinst och effektivitet. Ett välskött företag har kraft och utvecklingsförmågan som det är angeläget att ta vara på. Ett producerande idérikt och framåtblickande företag är en ekonomisk, social och kulturell tillgång för den ort där det finns och för samhället i stort. Vi behöver kraften, utvecklingsförmågan och framgångssträvandena hos företagen för att vidmakthålla och vidareutveckla vår produktionskapacitet. Vi behöver konkurrenskraftiga företag som kan in våra exportinkomster - vi behöver dem för vår

tjäna

sysselsättning och för vår välfärd. Men målet måste vara att komplettera företagen och deras inriktning så att de, med sin strävan efter

jämsides

effektivitet, har en kraft som är riktad mot andra välfärdsmål. För att åstadkomma en omdaning av arbetslivet räcker det således inte att ställa upp regler i form av gränsvärden, rekommendationer och minimistandardkrav. Vi måste ge företagen nya impulser så att deras kraft och utvecklingsförmåga kan lösa fler problem än enbart de som gäller lönsamhet.

Nära en miljon löntagare är idag uttröttade när de kommer hem från

176 Särskilda yttranden sou 19g1;44

En och en halv har psykiskt ansträngande arbeten. En

jobbet. miljon

halv människor arbetar dagligen i ett ständigt öronbedövande

miljon

buller. En kommer i kontakt med giftiga ämnen. Till detta kan

miljon

alla avklippta fingrar, alla värkande huvuläggas alla förstörda ryggar, som arbetsförhållanden bär ansvaret för. den och alla onödiga cancerfall Ändå kanske de problem i arbetslivet som inte kan mätas är än värre.

All mänsklig nedklassning, all kuvad glädje, alla raserade självförtroen-

och all förlamad initiativkraft som föreden, alla grusade förhoppningar kommit i arbetslivet under generationers lopp - de kan göra bilden mörk inne-

och förväntningarna låga när det gäller det dagliga jobbets

håll.

Det kommer att ta årtionden att i grunden förändra produktionsför-

till stimulans, en hållandena, så att det dagliga arbetet kan bli ett tillfälle En så-

möjlighet till utveckling och mänskligt utbyte, en källa till glädje.

kan inte ske med dagens maktförhållanden oförändrade dan förändring ute i företagen.

Självfallet måste också ett företag där löntagarna har ett påtagligt för-

stärkt inflytande ha en stor förmåga att utveckla och nå goda ekonomiska resultat. Grundkonstruktionen i vårt förslag till löntagarfonder är också sådan att vinsten och effektiviteteten även fortsättningsvis får en central ställning i företaget. Jämsides med dessa mål kommer dock nya löntagarnas intressen, att mål, som i första hand är ägnade att tillgodose beredas plats.

2.3 Solidarisk lönepolitik och företagens vinster

Ett av motiven är behovet att motverka att en löneför löntagarfonder återhållsamhet i högvinstföretagen enbart leder till ökade vinspolitisk Dessa som rör kopplingen mellan vinster

ter för aktieägarna. problem

och lönebildning behandlas dels i betänkandet, dels i en av utredningens expertrapporter.

I företag som går bra är det ofta möjligt att ta ut högre löner än vad

som är normalt på arbetsmarknaden för övrigt. Dels har dessa företag avkastning. Dels är de ofta pengar över sedan de betalt löner och normal i en situation där de faktiskt — de också är villiga att betala högre löner behöver dra till sig mer folk för att klara en expansion. Lönerna i högvinstföretagen stiger därmed kraftigare än på andra håll, men man ser ändå till att den solidariska lönepolitiken upprätthålls. Motsvarande löneökningar sprids nämligen till andra delar av lönemarknaden. och bidrar nu-

Löneglidningsklausuler följsamhetsavtal

mera till att den solidariska lönepolitiken upprätthålls i efterhand. Övervinsterna kan undvikas, men systemet har den stora nackdelen att som för tllfället har den största förlöneläget anpassas till de företag driver lönenivån och därmågan att betala bra. Detta upp den allmänna med inflationen. Alltför många företag riskerar att råka i bekymmer, därför att kostnadsnivån är anpassad till de mest lönsamma företagen. och leder till ökad inflation. Det skadar sysselsättning och tillväxt I och med att och blivit så

löneglidningsgarantier följsamhetsavtal

vanliga kan nu nästan alla grupper av löntagare snabbt anpassa det egna till vad de mest lönsamma industriföretagen förmått betala. löneläget

Särskilda 177 yttranden

Hela det här problemet har under 70-talet blivit mer spänningsladdat än det var under 60-talet. Anledningen till detta är att vinstspridningen mellan företagen i Sve-

rige har ökat. (Denna utveckling är kartlagd i en av utredningens expert-

rapporter.) Att vinstspridningen har ökat innebär att skillnaden har blivit större mellan de företag som har den bästa lönebetalningsförmågan.

och de företag som har den sämsta lönebetalningsförmågan. Ofta gäller . .

dettaiäven inom en och samma bransch. En ökad vinstspridning gör att risken för löneglidning ökar, samtidigt som andra företag går dåligt och inte ens kan bära genomsnittligt godtagbara lönekostnader. Det blir allt svårare

att med lönepolitikens hjälp klara fördelningsproblemen och

samtidigt åstadkomma så återhållsamma lönekostnadsökningar att exoch tillväxt pansion blir tillräcklig.

I tidigare utredningar och rapporter i löntagarfondsfrågan har fram-

för allt problemet med den solidariska lönepolitikens koppling till övervinster betonats. Att det idag, mot bakgrund av 70-talets utveckling, tycks finnas en koppling också till inflation och dålig tillväxt gör ju inte problemet mindre akut. Utvecklingen under 70-talet har alltså inte bara bekräftat det befogade i att förankra ett system med löntagarfonder i lönepolitiska överväganden. Den har ytterligare förstärkt motiven härför.

2.4 och industriell tillväxt

Kapitalbildning

Att medverka till en fungerande kapitalbildning inom näringslivet är ett av löntagarfondemas huvudmål. Det handlar i första hand om att bidra till att lösa industrins av riskvilligt Den svenska eko-

försörjning kapital.

nomins i detta avseende problem och vilka krav det ställer på ett fondsystem behandlas utförligt i betänkandet. Industrins måste under 80-talet investeringar öka med i genomsnitt åtminstone 6-7 procent år. Detta blir inte om Soliditeten i

varje möjligt

företagen fortsätter att sjunka. Tvärtom måste den Under 80-talet

höjas.

krävs därför avsevärt mera riskvilligt kapital än vad som behövdes under t ex 60- och 70-talen. Om detta riskvilliga kapital ska komma fram den sedvanliga vägen - genom kvarhällna vinster i företagen - krävs mycket stora vinster. Vinsterna i företagen under hela 80-talet skulle i genomsnitt behöva vara en bra bit högre än vad de blev under de två högvinståren I973- 1974.

Självfallet är så höga vinster inte acceptabla ur fördelningspolitisk

synpunkt. De är dessutom i praktiken

omöjliga att räkna med. Långt in-

nan man når upp till sådana vinstnivåer uppstår en kostnads- och pris-

utveckling som snabbt bryter nacken av högvinstkonjunkturen.

Det blir alltså nödvändigt- som en första förutsättning - att i en helt annan utsträckning än hittills till det riskbärande ut-

skjuta kaptitalet

ifrån, det vill säga genom nyemissioner. Det blir också nödvändigt att dessa aktier finner Det är därför köpare. nödvändigt att nya penningstarka in på aktiemarknaden. Vi bedömer ägare kommer att löntagarfonderna till en 2-3 i risk-

början årligen ska kunna tillskjuta miljarder

bärande kapital till produktionen. Att klara

försöijningen med riskvilligt kapital är ändå inte tillräckligt.

sou 1931:44

178 Särskilda yttranden

Det är lika nödvändigt att höja industrins vilja till produktiva investe-

ringar. Många faktorer har betydelse för nivån på industriinvesteringarna. Världsmarknadens och industrins branschvisa sammansättefterfrågan viktiga faktorer. Landets sociala, kulturella, geograning är två mycket ekofiska och politiska förhållanden spelar också sin roll. Den allmänna nomiska politiken liksom närings- och arbetsmarknadspolitiken påverkar i hög grad hur det blir med investeringsbesluten i industriföretagen. När alla dessa och liknande faktorer spelat sin roll är det dock till slut de ekonomiska förutsättningarna för investeringen som avgör om den blir av eller ej. Det handlar då om hur den tilltänkta investeringen påverkar företagets vinstutsikter. Och det handlar om hur hög vinstnivå för att ska genomföras. Om det nu finns en ut-

ägarna kräver projektet

bredd tveksamhet att göra investeringar kan det motivera två slags åtatt lönsamheten i de indugärder. Dels kan man vidta sådana åtgärder striella satsningama blir högre, dels kan man vidta sådana åtgärder som och aktiemarknaden en lägre lönsamhet för gör att kapital- accepterar

Man sänker alltså kapitalmarknadens avkastningskrav.

investeringarna. lönsamhet kan åstadkommas genom sänkt kost-

Höjd på projekten

nadsnivå. I praktiken handlar det huvudsakligen om en långsammare kommer en överökning av lönekostnaderna. Som vi tidigare beskrivit

att beskära lönsamheten hos de mest lönsamma projekten

vinstdelning kräver) och därför kan de ha en (som ändå ligger över vad marknaden

inverkan Övervinstdelning kan därmed

dämpande på lönekostnaderna. bidra till att fler med mindre god lönsamhet klarar av kostnader-

projekt

na och marknadens krav på avkastning. Skall man kunna minska kravet från placeringar som på avkastning att minska ingörs i industri och produktion, så är det bl. a. nödvändigt

flationen. Ett system med löntagarfonder, och särskilt då dess vinstdel-

ning, kan verksamt bidra till att skapa förutsättningar för en lönepolitik som dämpar inflationen. Ett sådant inslag är en absolut nödvändighet

om inflationsbekämpningen ska bli framgångsrik.

En sänkt inflationstakt verkar sänkande Dels

på avkastningskravet.

blir det en direkt återverkan som sänker avkastningskravet i samma ut-

sträckning som inflationen hejdats. Dels är det så att grunden för den

- det vill höga avkastningen hos många av de alternativa placeringarna än aktier - av inflationen. Fastighetsaffärer och

säga annat utgörs just

den grå lånemarknaden kommmer t. ex. att mista mycket av sin at-

traktionskraft om vi återfår en så pass låg prisstegringstakt som exem-

pelvis på 60-talet. kommer dessutom in- Löntagarfondemas egna alternativa placeringar marknaden eller Alternativet till

te att vara den grå konstspekulation.

aktieplacering för fonderna blir enlig vårt förslag att överlämna placeringsansvaret till AP-systemet. Där är bostadsobligationer och statliga krediter normgivande för avkastningskraven. Om man via löntagarfonder kan engagera de stora löntagargrupperna inte bara i aktieförvaltning, utan också så att de bidrar med sina kunskaförvaltning, bör detta rimligtvis leda till att riskmomenper i företagens blir mindre. Under alla förhållanden torde löntet i aktieplaceringama

sou 1981:44 Särskilda yttranden 179

tagama själva, såsom ett aktieägande kollektiv, kunna arbeta med lägre

riskersättning än dagens kapitalägare.

Om löntagarfondema tillkommer som en ny stor köpare av aktier, och

årligen tillförs ett belopp i storleksordningen 2-3 miljarder kronor för si-

na köp, kommer naturligtvis det nuvarande förhållandet mellan utbud och efterfrågan av aktier att förändras i en riktning som verkar sänkande på avkastningskravet. Av alla de skäl som här har räknats upp kan man vänta sig att löntagarfonderna bidrar till att hålla nere kraven Under ett på avkastning. första skede kommer aktiekurserna i Sverige därför att gå upp, som ett resultat av att löntagarfondema inträder i bilden. Det är i och för sig, av fördelningspolitiska skäl inte önskvärt. Avsikten med fonderna är ju inte att berika de nuvarande aktieägarna. Men det enda alternativet, om man helt vill undvika uppgång i kurserna, är sannolikt att avstå från den industriella tillväxten. Och det alternativet får med säkerhet utomordentligt effekter. dåliga fördelningspolitiska l mycket kort sammanfattning kan löntagarfondernas inverkan på tillväxtoch kapitalbildningsproblem se ut så här:

D Löntagarfonderna skapar, genom vinstdelning, förutsättningar för en

återhållsam lönekostnadsutveckling. Därmed blir fler investeringsprojekt lönsamma. Företagens villighet att investera förbättras där-

med. D Löntagarfondernas inträde på aktiemarknaden innebär att avkastningskraven på investeringar sänks och fler blir

investeringsprojekt

genomförda. D Löntagarfonder innebär därmed att grundläggande ekonomiska för-

utsättningar skapas för att företagen dels ska vilja genomföra den in-

vesteringsökning som den svenska ekonomin behöver, dels ska kunna gå ut på aktiemarknaden och via nyemissioner skaffa det behövliga nya riskvilliga kapitalet. D Om kollektivt sparade pengar sugs upp av företagen som eget kapital behövs inte vinstnivåer som är fördelningspolitiskt inoacceptabla, flationsdrivande och obalansskapande. D Löntagama får del i framtida vinster och ett successivt ökat inflytande.

2 Av ledamoten Karl-Erik Nilsson

Den svenska ekonomin befinner sig i sin svåraste kris sedan 30-talet. Antalet anställda i industrin har minskat under 70-talet, samtidigt som

industriinvesteringama sjunkit. Några av våra viktigaste exportindustri-

er har drabbats av svårartade Vår industri är för liten i strukturproblem. förhållande till den mängd varor vi förbrukar. Vi har ett stort underskott i våra affärer mot utlandet. Strukturproblemen leder till att vinsterna varierar mellan olika branscher kraftigt och företag. De vinstrika företagen kan betala högre löner, vilket gör det svårt att upprätthålla den solidariska lönepolitiken. Sparandet som ska ge underlag för våra framtida

investeringar har minskat.

sou 1981:44

180 Särskilda yttranden

Denna måste vändas. Underskottet i våra utrikesaffärer utveckling industri växa, nya måste vi på sikt bli av med. Ska vi klara det måste vår kan lösas industrier måste växa upp vid sidan av de gamla. Problemen

vilket man väljer blir löntagarna de som ytterst be-

på olika sätt. Oavsett

talar. Löntagarna har behov av att kapitalbildningen vid varje tidpunkt

en betryggande nivå. Löntagarnas behov av en tryggad kapitaluppnår samt det förhållandet, att löntagarna ytterst kommer att bä-

försörjning

ra kostnaderna, utgör motiv för att ge löntagarna delaktighet i kapital-

bildningen. inflytandet på bolagsstämmoma i näringslivet utövas av allt färre peroch fondhandlamoterade stämmor hade soner. I de börs- företagens tillsammans Om man bortser

1976 i genomsnitt 2 personer majoritet.

ifrån affärsbakema behövdes i intet fall mer än 6 personer för att kon- Dessa förhållanden är

trollera majoriteten vid respektive bolagsstämma.

oacceptabla för de fackliga organisationerna. motiveras dock främst utifrån arbetets rätt. Kraven på mer inflytande De som arbetar i företaget, de som satsar sin arbetskraft och sin vardag

där bör få ett ökat inflytande. Arbetsrättsreformema har utgått från det-

ta motiv. Men medbestämmandelagen och de övriga arbetsrättslagama

ett förstärkt inflytande inom

har i första hand avsett att ge löntagarna över de mer frå-

företagen. Fortfarande saknas inflytande övergripande

gorna, som beslut om investeringar, om att köpa in eller lägga ned företag, om vilken ny teknik man skall satsa på etc. över dessa övergripande frågor är i dag kopplat till ägan- Inflytandet

det. Ska löntagarna kunna påverka också dessa, för dem så avgörande,

beslut räcker det inte med det inflytande som arbetsrätten i dag ger

grund för. Aktierna förutgör i dag en till sin volym blygsam del av den totala i ekonomin. Aktieinnehavet har dock en strategisk roll efmögenheten Aktietersom det ger inflytande över företagens långsiktiga utveckling. fördelat. 89 procent av hushållen äger

ägandet är i dag mycket ojämnt av hushållen fjärdedelar av de

inte några aktier alls. En procent äger tre aktier Tio procent av hushållen äger den återståsom ägs av hushållen.

ende fjärdedelen.

Den solidariska innebär att likvärdigt arbete skall erlönepolitiken sättas med lika lön oavsett om man arbetar i företag med goda vinster inom den eller i företag med sämre resultat och oavsett om man arbetar

i ekonomin har gjort

offentliga eller privata sektorn. Strukturproblemen av varierande vinster, att den solida-

det svårare, till följd upprätthålla

riska lönepolitiken. berörts och som utförligt behandlats i De problem som här kortfattat har alltid varit centrala intressefrågor för olika avsnitt av betänkandet de fackliga organisationerna. är en metod att söka komma till rätta Ett system för löntagarfonder näringslivets behov med dessa problem på ett sätt som både tillgodoser

av riskvilligt kapital och möjligheterna att realisera viktiga målsättning-

ar för landets I syfte att tillgodose medlemmarnas intressen löntagare. en rad centrala mål.

uppställer de fackliga organisationerna eftersträvas att- under hänsynstagande

Inom ramen för lönepolitiken

SOU l98lz44 Särskilda yttranden 181

till kravet på samhällsekonomisk balans — nå en så hög löneandel av produktionsvärdet som Målsättningar om sysselsättningstrygg-

möjligt.

het och arbete åt alla utgör utgångspunkten för krav på dels en tillräcklig nivå på kapitalbildningen, dels ett inflytande över hur sparade resurser används och fördelas mellan sektorer, branscher och företag. Målsättningar om ett meningsfullt arbete och ett rikt arbetsinnehåll grundar krav på ett stärkt löntagarinflytande på alla nivåer inom företag och förvaltning och målsättningar avseende fördelningen av produktionsresultatet leder till krav på solidarisk lönepolitik. Insatser som görs för att öka kapitalbildningen i samhället kommer, vid oförändrade ägarförhållanden, att leda till en ökad förmögenhet för de nuvarande kapitalägarna. Löntagarfonder skulle därför få bl. a. den viktiga funktionen att omfördela en del av den kapitaluppbyggnad som löntagarna bidrar till genom den förda lönepolitiken. Ett från min synpunkt grundläggande krav är därför att ett system för löntagarfonder utformas utifrån utgångspunkterna om en tryggad kapitalbildning, ett stärkt löntagarinflytande i övergripande företagsledningsfrågor, en mer framgångsrik solidarisk lönepolitik samt uppnående av en kaptitaltillväxt i företagen i fördelningsmässigt acceptabla former. Dessa utgångspunkter förutsätter att ett löntagarfondsystem omfattar hela arbetsmarknaden och att systemet bli obligatoriskt och grundat på lagstiftning. Ett annat förhållande av fundamental betydelse vad avser konstruktionen av ett system för löntagarfonder år det nära samband som föreligger mellan ett sådant system och organisationemas lönepolitik. Detta nära samband är _också stark markerat i regeringens direktiv till utred-

ningen. Där står bl. a.: Självfallet är det löntagarna själva som genom

sina organisationer har att ta ställning till frågan om de vill använda sig av löntagarfonder som medel för att med bibehållande av den solidari-

ska lönepolitiken nå en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning

samt en ökad medbestämmanderätt”. Vid den tidpunkt då direktiven för den föreliggande utredningen utfärdades var kapitalbildningsmålet för ett löntagarfondsystem inte speciellt framträdande. Under de år som gått har emellertid detta mål - att genom löntagarfonder trygga den för näringslivets framtida expansion nödvändiga kapitalbildningen - kom-

mit att spela en alltmer framträdande roll. Det finns ett självklart samband mellan möjligheten att uppnå detta syftemål och den lönepolitik,

arbetsmarknadsorganisationerna bestämmer sig för att föra.

Mot den här skisserade bakgrunden föreslår jag ett system för lönta-

garfonder enligt följande.

Finansiering

Fonderna finansieras dels genom en avgift baserad på den årliga lönesumman, dels genom övervinstdelning. Den lönesummebaserade avgiften betalas av samtliga företag, förvaltningar och organisationer som har anställda, till vilka löner betalas ut. . Såväl privat som offentlig verksamhet omfattas sålunda. Beträffande dennaavgifts storlek inte skäl att härsöka

finnerjag ange

Särskilda SOU 198 1 :44

182 yttranden

någon precisering, men vill dock hänvisa till att lönesumman i Sverige till 219 mdr kronor. Denna siffra kan med siff-

1979 uppgick jämföras

rorna i tabell för nyemissionsbehovet under 5.16 med vissa prognoser 1980-talet. Vid en sådan att redan en l-procentig av-

jämförelse framgår

lönesumman i stor utsträckning täcker nygift baserad på den totala emissionsbehovet så som det här har prognostiserats. I utredningsdirektiven sägs uttryckligen att de modeller för löntagarfonder, utredningen har att konstruera bör vara ägnade att stärka den solidariska lönepolitiken. Av detta skäl bör också en vinstbaserad avgift utgå. Denna bör utformas som en övervinstdelning på så sätt, att den del av vinsten en räntabilitet blir föremål som överstiger på 20 procent vinst avses här vinst före bokslutsdispositioner och

för delning. (Med

Siffran ska ses mot bakgrund av nuvarande ränteläge skatt). 20 procent och den inflationstakt som f. n. råder. Vid ändrade förhållanden ska sålunda 20 procents räntabilitet kunna ändras. Den del av den sågränsen lunda definierade övervinsten som ska utgöra avgiften till fondsystemet bör kunna begränsas till 25 procent. Av praktiska skäl synes det lämptill de större aktiebolagen. I koncerner ligt att begränsa vinstdelningen bör vinstdelningen kunna baseras på koncemresultatet enligt koncemredovisningen. Den lönesummebaserade skall betalas i form av kontanter, avgiften

den vinstbaserade kan betalas i form av kontanter, men möjlig-

avgiften het bör ges till företagen att betala i form av aktier (i det egna företaget).

Placeringspolitik

bör utformas på ett sådant sätt att

Löntagarfondernas placeringspolitik

i vid bemärkelse tillgodoser löntagarnas intres-

placeringsverksamheten

sen. Detta krav kan endast tillgodoses genom att fondsystemets organisation får en sådan utformning, att löntagarnas intressen vid varje tid- Här kan endast de sannolika huvuddragen i

punkt kan göra sig gällande. en sådan placeringspolitik antydas.

Fondmedlen bör i första hand användas för att anskaffa aktier, dels för att trygga näringslivets behov av riskvilligt kapital, dels för att bygga

upp ett löntagarinflytande.

bedömas utifrån den för- De satsningar som görs måste naturligtvis väntade Avkastningskravet blir sålunda centralt men det avkastningen.

blir också naturligt att ta hänsyn till effekter på sysselsättningen och på

löntagarnas arbetsförhållanden. Endast genom att förvärva aktier i samband med nyemission kan man via aktiemarknaden tillföra företagen nytt riskvilligt kapital. stora är allmänt kända. Om löntagar-

Företagens nyemissionsbehov

fondssystemet i sin verksamhet skulle hindras att tillgodose dessa behov av t. ex. vidtagas för att

bör erforderliga åtgärder lagstiftningskaraktär

dessa hinder.

undanröja

Särskilda yttranden 183

Fondsystemets organisation

Det måste finnas ett naturligt samband mellan den placeringspolitik, fondsystemet skall föra, dess organisation och de intressen det skall företräda. Systemet bör organiseras i form av Iäntagarfonder, vilket bl. a. innebär att löntagarna skall ha inom systemets beslutande or-

majoritet

gan och med ett minoritetsinflytande för samhällsrepresentanter. För att löntagarinflytandet inom systemet skall vara inte bara dominerande utan också effektivt bör representantema i fondsystemets beslutande organ utses inom ramen för de fackliga organisationerna. Dessas uppgift som bevakare av löntagarintresset gör det naturligt att de utnyttjas för detta ändamål. Systemet bör omfatta ett antal (i ett inledningsskede exempelvis tre) sinsemellan arbetande fonder. De bör vara övergripande

självständigt

beträffande placeringspolitik och på kapitalmarknaden i övrigt. Beträffande frågan om fonderna bör vara — vad avser finansieringsunderlag och förvaltningsorganisation - lokala/ regionala eller rikstäckande bör detta avgöras av huruvida lokala/ regionala fonder kan bedömas leda till en låsning av resurserna till de enskilda regionerna. Bedöms den risken som ringa finns skäl som talar för - i här avsedd bemärkelse -lokala eller regionala fonder. Om den motsatta bedömningen görs talar detta för att fonderna även vad avser finsieringsunderlag och förvaltningsorganisationer bör vara rikstäckande. De två typer av fonder det här är fråga om kan emellertid kombineras om man utöver ett antal rikstäckande fonder inrättar ett antal regionala fonder, dit en viss mindre del av avsättningama kanaliseras. Därigenom kan en bredare grupp löntagare aktivt medverka i beslutsprocessen än om systemet helt byggs upp kring riksfonder. Jag vill sålunda föreslå regionala fonder (en per län) som komplettering till riksfondema. Proportionerna mellan de avsättningar som görs till riksfonderna resp. till de länsvisa fonderna bör övervägas senare. Vad som då bör beaktas är att det kan antas att de länsvisa fonderna i första hand kommer att tillgodose kapitalbehov inom den egna regionen och att deras kapitalförmedling av naturliga skäl kommer att koncentreras till mindre och medelstora företag. Styrelserna för de olika fonderna bör vara sammansatta så att de har

en majoritet av löntagarrepresentanter och en minoritet utsedd av poli-

tiska organ. Det är också viktigt att ansvarighetsförhållandena inom fondsystemet är helt klara. Detta innebär bl. a. att styrelserna i de olika fonderna skall vara ansvariga inför respektive fonds huvudmän.

Mot bakgrund härav föreslår jag ett system för utseende av fondsty-

relser enligt av de länsvisa fondernas styrelser utses tillsam-

följande:

mans exempelvis nio ledamöter av distriktsstyrelserna (el. motsv.) i de regionala organen av löntagarnas centralorganisationer under det att sex ledamöter utses av kommuner och landsting. På motsvarande sätt utses de rikstäckande fondernas styrelser så att regeringen utser, likaså exempelvis, sex och centralorganisationemas resp. styrelser tilsammans nio ledamöter. Det måste härvid förutsättas att organisationerna bygger upp ett nomineringssystem på ett sådant sätt att betryggande garantier kan

184 Särskilda ytrrarzdwz

gcs ät att synpunkter och förslag från de olika lokala fackliga organen blir beaktade.

Individuella andelar En silrskild fråga som delvis sammanhänger med frågan om ett fondsysskall på något sätt inrymma in- [ems organisation är huruvida systemet dividuella andelar. Det kan anföras skäl som talar för att i vart fall en del av dc medel som binds i fonderna bör utgöras av innestående fordtill de enskilda Om man emellertid söker utforma ett ringar löntagarna. andelar på ett sätt som i allt väsentligt efterliknar system för individuella dagens privata sparande har detta uppenbara brister ur både kapitalbildnings- och inflytandesynpunkt. Det finns enligt min mening att tillmötesgå en opinion som

möjlighet

hävdar att ett inslag av individuella andelar ska rymmas i ett system för Iöntagarftwnder utan att detta inverkar negativt på de grundläggande

malen. Detta innebär bl. a. att andelarna inte får vara köp- och säljbara.

Vidare skall alla löntagare erhålla andelar av samma värde. Andelarna skall vara spärrade under ett visst antal år (t. ex. 5 år), varefter de betalas tillsammans med sin avkastning i den ordning de avsatts.

Delegering av ägarinflytande

nivå inom fondsystemet bestäms dels av Löntagarinflytandet på lokal hur löntagarrepresentanter inom systemet utses, dels av i vilken omfattlokala beslutsmedverkan i rening fackliga organisationer garanteras gionala fondcr och riksfonder och dels av i vilken utsträckning det ägasom är förenat med fondernas aktieinnehav delegeras till de rinflytande lokala fackliga organisationerna. Utövandct vissa bestämda ramar, deleav ägarinflytandet bör, inom geras till de lokala fackliga organisationerna. Detta kan ske så att för varje aktieförvärv från en fonds sida, dessa ges rätt att utöva ägarinflytandct för viss del av aktieinnehavet (t. ex. hälften). Delegeringen bör dock begränsas så att de anställda vid respektive företag inte kan företräda mer än 20 procent av det samlade röstvärdet i bolaget. Det bör betonas att det lokala inflytandet i formell mening inte innebär ett ägarinflytande. Den formella äganderätten åvilar de olika fonderna på länsrespektive riksnivå.

3 Av ledamoten Jan Bröms

Med anledning av att utredningen inte lyckats fullgöra sitt uppdrag avlämnar som i december 1980 jag som särskilt yttrande en promemoria överlämnades till utredningen. Promemorian innehåller i huvudsak vissa överväganden och slutsatser

som enligt min mening borde ha fått ingå i det principkapitel utred-

skisseras ett moningen inte lyckats nå enighet kring. Som avslutning

sou 1981 :44 Särskilda yttranden 185

dellförslag som på väsentliga punkter skiljer sig från övriga förslag som

förekommit i debatten. Förslaget kan inledningsvis behöva motiveras och förtydligas i vissa avseenden. Den grundläggande tanken bakom förslaget är att det skall ge förutsättningar för en kraftig breddning av ägande och ägaxinflytande över näringlivets fortsatta utbyggnad. Systemet skall kunna etablera makt och ägaransvar i marknadsmässiga former hos nya grupper. Men detta måste ske på ett sätt som inte radikalt förändrar de fackliga organisationernas hittillsvarande partsroll på arbetsmarknaden eller som kan befaras leda till att grunderna för vårt nuvarande ekonomiska system förändras. Det innebär att förslaget syftar till att skapa ett marknadsmässigt komplement till hittillsvarande ägarformer och att detta måste ske på så lika villkor som möjligt i förhållande till annan kapitalförvaltning. Vidare är förslaget utformat med tanke på att det så verkningsfullt som möjligt skall kunna ge ett bidrag till mindre och medelstora företags fortsatta På den punkten

utveckling. skiljer sig förslaget så långt jag för-

står från de övriga förslag som lämnats till utredningen, vilka har sin tyngdpunkt på traditionella aktieplaceringar över börsen. Det finns anledning att i den fortsatta diskussionen närmare pröva förutsättningarna för fondbildningar som kan bidra till ett decentraliserat företagande i marknadsmässigt effektiva former. Två aspekter förefaller mig här speciellt viktiga:

l. För att fondkapitalet i praktiken skall komma att spela någon mer betydelsefull roll krävs ett samförstånd och ett ömsesidigt intresse mellan de fonder som kommer att bildas och andra kapitalägare. Det talar bl. a. för att det system som föreslås skall ge ett stort mått av flexibilitet när det gäller de enskilda fondernas uppbyggnad och utformning för att

möjliggöra lösningar som är anpasssade för de enskilda fallen och de

mångskiftande syften som kan bli aktuella. Det kan gälla enskilda företag som vill involvera sina anställda i någon viss utsträckning som ägare för att klara av ett expansionsprogram eller i samband med arvskiften. Initiativen kan också komma från de anställda som vill ha ett tillräckligt inflytande för att få en viss kontroll över besluten i samband med för-

säljningar och fusioner. I praktiken kommer sannolikt bankerna att spe-

la en viktig roll som mäklare mellan fondkapitalet och etablerade företag. I samband med större investeringar kan det vara naturligt att ställa

krav på att företagen förbättrar sin soliditet. Kan man då erbjuda lämp-

liga nya ägare kommer sådana krav att vara lättare att få accepterade och genomförda. Fondkapitalet bör också kunna användas för bildande av rent löntagarägda företag. Målsättningen med förslaget är att forma ett kapital som företag och andra institutioner på olika sätt kommer att anstränga sig för att hitta lämpliga samarbetsformer med. Fonderna måste således kunna bildas för att fylla många olikartade syften från traditionell aktieplacering till en hög grad av industriellt risktagande. 2. Ju större de enskilda andelama kan göras inom systemets ram, desto större är sannolikheten att de kommer att användas för ett decentraliserat företagande. Större individuella andelar innebär att ett mindre antal personer behöver enas kring ett eller en affärsidé

projekt för att någon

form av fondbildning skall framstå som motiverad. Det innebär också

186 Särskilda yttranden sou 1981:44

för ett mer direkt engagemang i medlens användning. förutsättningar Det mellanled mellan individen och den slutliga industriella verksarnheten som en aktiefond utgör kan då formas mer på grundval av lokala och fackliga initiativ och med ett större mått av individuellt risktagande. Med mindre fondandelar kommer sannolikt beroendet av de redan etablerade som fondbildare att öka. Avstån-

kapitalmarknadsinstitutionema

det mellan de enskilda individernas placeringsbeslut och den slutliga industriella verksamheten minskar medan mellanledens betydelse ökar. I det förslag lämnat kan fondandelarna göras betydligt större än i

jag

framförallt genom två egenskaper. Den första något annat fondförslag är att systemet initieras i form av statlig upplåning till marknadsmässig ränta. Eftersom en rimlig prognos är att en stor andel av det svenska folket kommer att att låta sina fondandelar stå kvar och förräntas

välja

till en sådan säker avkastning, kan de medel som tillförs systemet tillåtas skall tillföras den bli betydligt större än om alla andelar obligatoriskt förhållandevis begränsade svenska aktiemarknaden. Kopplingen till en obligationsmarkand innebär också — som utvecklas närmare i min skrivelse - en inbyggd garanti mot att fondsystemet mer allvarligt skall störa marknadsbilden på kapitalmarknaden. Det andra förhållandet som gör att systemet kan tillåtas omspänna stora kapitalbelopp är att det föreslagna medborgarkapitalet beskattas om medlen efter spärrtidens utgång tas ut för konsumtion. Det innebär att andelarna till viss del består av en skattekredit. På så sätt renodlas syfte att förstärka marknadsekonomin genom att i större utsystemets sträckning göra medborgarna till kapitalförvaltare, vilket bör leda till en effektivare och snabbare utveckling inom näringslivet. I min skrivelse sägs att systemet skall tåla en beskattning upp till 75 procent utan att allvarliga bieffekter skulle uppkomma vad gäller resursanvändningen. Denna skattesats skall naturligtvis inte tolkas som ett förslag, utan främst som en illustration till den inbyggda marknadsmässiga styrka som menar ligger i modellen. Skattebelastningen markerar också att

jag

syftet med förslaget inte i första hand är att ge underlag för ökad privat

konsumtion utan att sprida ansvaret för den totala kapitalförvaltningen

i samhället. Effekterna av ett kapitalbildningssystem av det föreslagna Under ett -

slaget ger sig till känna först successivt. uppbyggnadsskede

medan de individuella andelarna fortfarande är relativt sett små -finns det skäl att tro att individerna kommer att disponera sina medel på ett förhållandevis passivt sätt. Huvuddelen av det svenska folket kommer att att låta sina andelar stå kvar som statsupplåning i

säkerligen välja

riksgäldskontoret. De fondbildningar som sker kommer antagligen att i första hand gälla traditionella aktiefonder, initierade och administrerade genom banker med huvudsaklig inriktning mot fondbörsen. En sådan

utveckling behöver inte ses som en nackdel så länge som möjligheterna till alternativa användningar finns kvar i de fall olika fonner av projekt

aktualiseras. Av denna är det viktigt att fondbildningarna i anledning

största möjliga utsträckning tvingas ske i form av s k öppna aktiefonder,

vilka kan fungera som temporära Sparbössor för individerna. Därmed

uppnås att fonderna i så begränsad utsträckning som möjligt leder till en

inlåsning av sparmedlen som kan hindra individerna från engagemang i sådana initiativ som kan uppkomma vid senare tillfällen.

Särskilda yttranden 187

Promemoria (1980-12-03)

Några preliminära ställningstaganden i löntagarfondsfrâgan

Debatten om löntagarfonder har handlat om förslag som på ett ganska genomgripande sätt kan komma att förändra grunderna för vårt ekonomiska system. Innan ett samhällsexperiment av sådan omfattning påär det viktigt att klargöra vad man vill uppnå med reformen. Be-

börjas

hovet av fonder får sedan prövas med hänsyn till vad det kan finnas för alternativa vägar att nå samma önskade effekter.

Fondemas roll i samhällsekonomin

Ett eventuellt framtida fondsystem bör ses som ett instrument för att tillväxten inom industrin. Ju mera aktiv denna roll kan göras des-

främja

to bättre. Fonderna bör också kunna verka som ett medel för att sprida förmögenhetsägandet och makten över samhållsbyggande och investeringar på flera händer. I många framställningar beskrivs denna roll för fonderna som en passiv prioritering i mellan aktier i

placeringspolitiken olika företag och mellan investeringsprojekt som på något sätt förutsätts

komma att växa fram autonomt på marknaden. Men fonderna skulle också kunna fylla en mer dynamisk roll om de dessutom ses som en resurs för sammnanslutningar av individer att förverkliga initiativ i

själva

form av industriellt företagande. Maktaspekten behöver inte inskränkas till att enbart gälla de förtroenden och misstroenden som kan visas föreöver att utöva en formell

tagen en kapitalmarknad och möjligheterna rösträtt på bolagsstämmor med åtföljande styrelserepresentationer.

För att den samhällsekonomiska balansen skall återställas krävs en utveckling som ger ett ökat finansiellt sparande totalt sett i samhället för att finansiera bostadsbyggande, offentlig sektor och industriell utbyggnad. Inom ramen för detta sparande krävs att en ökad andel kanaliseras som riskkapital till industrin. Därom torde de flesta bedömare vara ense. Men det räcker inte med att det svenska folket lägger mera pengar i kollekten för industriell utveckling. Det krävs också ökat individuellt engagemang och risktagagnde i form av företagande. Löntagarfonder kan i bästa fall vara ett instrument att sprida ekonomiska maktresurser till bredare grupper inom samhället inte bara när det gäller ett förvaltande av de totala kapitaltillgångarna utan också för att genom investeringsverksamhet påverka samhällsutvecklingen. Innan man olika ideella syften med ett fondsystem måste accepterar idéerna prövas med utgångspunkt från traditionella ekonomiska effektivitetskriterier. En helt central målsättning i fondsystem måste vara

varje

att det skall leda fram till investeringar som uppfyller högt ställda mark-

nadsmässiga effektivitetskrav. På den punkten har vi anledning att jam-

föra tänkbara fondmodeller med den investerings- och produktionsstruktur som skulle växa fra.rn under andra ägarförhållanden. Bedömningarna av vad som är nödvändigt för att skapa garantier mot att fonderna skall resultera i kapitalslösen och uppbindningar i mindre rationell produktion varierar kraftigt mellan olika personer. I hög grad har dessa skiljaktiga bedömningar sin grund i olika verklighetsuppfatt-

188 Särskilda yttranden sou 19g1;44

ningar om vad som krävs för att uppnå en effektiv produktion. Enligt min mening är det helt nödvändigt att de industriella initiativ som tas görs med utgångspunkt från föresatsen att verksamheterna skall ha en god lönsamhet. Endast på så sätt kan man räkna med att investeringarna skall ge en trygg sysselsättning. Nästan alltid krävs ett betydande engagemang för lönsamheten för att verksamheten skall behålla sin eko-

nomiska livskraft. Som jag ser det går den mest grundläggande skiljelin-

i debatten nu mellan dem som tror att en industriell utveckling i

jen just

det svenska folkets långsiktiga intresse kan åstadkommas via att vinstintresset omdefinieras till en mer eller mindre viktig restriktion på verk-

samheterna medan i stället andra intressen skjuts i förgrunden och dem

som menar att målsättningen med att tjäna mycket pengar i konkurrens andra företag är en helt omistlig drivkraft för att vi skall få ett väl fungerande näringsliv. Intresset för aktieägande hos den breda allmänheten har hittills varit begränsat. Den roll som ett begränsat antal rika människor spelat i den hittillsvarande utvecklingen kan genom den ökade inkomst- och för-

mögenhetsutjämningen inte upprätthållas för att motsvara de krav på

förmögnhetsförvaltning som nu ställs. För att möta behovet av utökade ägarinsatser diskuteras å ena sidan skattestimulanser för frivilligt sparande i aktier och å den andra olika former av kollektiv kapitalbildning. Jag är av olika skäl skeptisk till alla former av speciella skattefavörer

riktade till de individer som väljer att spara just i aktier. Aktiemarknaden bör rimligtvis långsiktigt kunna erbjuda en kapitalavkastning som

skall vara konkurrenskraftig i förhållande till andra sparformer. Skatte-

favörer innebär enligt min mening enbart en teknik att dölja det mer

grundläggande lönsamhetsproblemet inom näringslivet. På lång sikt sker enligt traditionell ekonomisk teori en anpassning av den faktiska räntabilitet som kommer att registreras till de förräntningsanspråk som finns hos investerarna. Genom skattefavörer kan förräntningsanspråken på de industriella aktiviteterna sättas lägre än vad som annars skulle bli fallet. För den förmögenhetsförvaltning som sker utan skattefavörer kommer därigenom aktieinnehav att förlora i konkurrenskraft i förhållande till andra förmögenhetsformer. Bakom kravet på skattestimulanser ligger bl. a. en önskan att bredda förmögenhetsägandet och att till större grupper sprida ett engagemang och intresse för näringslivets arbetsvillkor. Det är en värdering det finns all anledning att instämma med. Samma önskan finns - även om det kanske annorlunda - såvitt förstår också bakom de flesta

uttrycks jag

förslag till kollektiv kapitalbildning. Till denna målsättning bör också läggas intresset av att så långt det är praktiskt och ekonomiskt rimligt

sprida för de enskilda att själva genom sitt agemöjligheter personerna

rande i decentraliserade former påverka och styra näringslivets fortsatta utveckling.

Särskilda yttranden 189

Kapitalbehoven inom industrin

Ett huvudskäl för alla former av fondsystem är att de skall bidra till finansieringen av en snabbare industritillväxt. Problembeskrivningen går då vanligtvis till så att man först beräknar en nödvändig investerings-, produktions- och sysselsättningstillväxt för att vissa grundläggande samhällsekonomiska balansproblem skall lösas. De totala finansieringsbehoven kommer då fram som en likaså nödvändig förutsättning för att denna tillväxt skall komma till stånd. Däremot säger kalkyler av detta slag inget om att dessa villkor också är tillräckliga för att den kalkylerade utvecklingen skall kunna realiseras. Det senare är ett analytiskt betydligt svårare problem. För att åstadkomma en viss industxitillväxt kan det krävas en rad förutsättningar. Det kan gälla de ekonomisk-politiska förutsättningarna att bedriva en tillräckligt expansiv efterfrågepolitik för att stimulera produktionsutbyggnader, skatteincitament, vinst- och kostnadsläge, tillgången på yrkesarbetare, kvalificerade tekniker, villigheten att satsa riskkapital från allmänheten och mycket annat. Mekaniska kalkyler över vad en viss önskad industritillväxt kan komma att kräva i form av investeringsmedel är i det sammanhanget endast en pusselbit i ett större sammanhang. Räkneövningar kring de finansieringskrav som ställs vid en viss industritillväxt är av värde främst genom att man i dessa kan få en uppfattning om storleksordningen av olika målkonflikter och för en rimlighetsbedömning av mer övergripande prognoser. Men för att de kapitalbehov som framkommer ur kalkylema skall tolkas som ett behov av åtgärder för att ställa kapital till förfogande krävs också att det skapas förutsättningar för att kapitalet skall efterfrågas och leda till investering-

ar. Fondsparande i sig självt leder inte till någon industritillvåxt.

Från de finansiella kalkyler som kan göras för industrin emel-

följer

lertid en uppsättning ganska uppenbara kvalitativa slutsatser:

l. Tillväxten i företagens egna kapital måste öka väsentligt i förhållande till tidigare. Under 1970-talet har Soliditeten inom industrin minskat med ca 0,7 procent per år trots att investeringstakten är lägre vid peri-

odens slut än vid dess början. Mycket talar för att den låga konsolide-

ringsgraden nu utgör en viktig restriktion på företagens tillväxtkraft. 2. Den snabbare tillväxten i eget kapital måste bl. a. åstadkommas via en förbättrad räntabilitet på de medel som investeras i produktionsanläggningar. Det är en förutsättning för att man över huvud taget skall kunna räkna med någon mer omfattande nyemissionsverksamhet. För närvarande värderar börsen aktier till mindre än 40 procent av det egna kapitalet värderat till återanskaffningspris. Det innebär att företag för att motivera nyemissioner i genomsnitt måste kunna göra troligt att de förmår att på marginalen efter skatt förränta nytillskott av friskt riskkapital 2,5 gånger så snabbt som man gör på det egna kapital man redan

disponerar över. Det förefaller inte sannolikt att nyemissionsverksamhe-

ten kan få någon större omfattning så länge inte företagen räntabilitetsmässigt förmår åstadkomma en bättre parallellitet mellan börskurs och företagssubstans. Man gör ett fundamentalt misstag om man tror att detta är problem som kan lösas enbart genom att mer pengar måste stäl-

190 Särskilda yttranden

las till aktiemarknadens förfogande. En väl så viktig fråga måste vara att analysera betingelsema för att företagen skall efterfråga en större nye-

missionsvolym. Detta är det s. k. åtkomstproblemet.

Man kan då ställa frågan om det inte skulle vara en fördel att fonderna via en stark efterfrågan pressade upp börskursema och på så sätt åstadkom en bättre sådan parallellitet. Enligt min uppfattning måste den frågan besvaras nekande. Redan nuvarande relation mellan börskurser och förväntad räntabilitet tycks enligt utredningens kalkyler le-

da till från allmäheten av deras aktieinnehav. Höjda nettoförsäljningar

börskurser utan täckning i en förbättrad avkastning skulle ytterligare förstärka denna olyckliga utveckling. Placeringar i form av riskkapital inom näringslivet måste på något sätt göras konkurrenskraftiga i relation till andra placeringsaltemativ på kapitalmarknaden. 3. Kapitalbehoven vid en önskad real utveckling inom näringslivet är å andra sidan så stora att det är helt uteslutet att tänka sig att den nödvändiga tillförseln av riskkapital (redan vid ett antagande om oförän-

drad Soliditet) skall kunna tillgodoses via självfinansiering. En förenklad

kalkyl kan utmynna i behov av en real egenkapitaltillväxt på åtminstone av det egna kapitalet. Det 5 procent samt utdelningar på ca 4 procent skulle innebära krav på en real förräntning efter skatt på i storleksordningen 9 procent. En sådan förräntning skulle vida överstiga vad som kan betraktas som rimliga förräntningsanspråk. De förmögenhetseffek-

ter en sådan generell vinsthöjning skulle resultera i på den befintliga ak-

tiestocken skulle också vara svår att motivera. Jag tror att man lugnt kan

konstatera att en sådan räntabilitetshöjning marknadsmässigt inte kan

uppkomma under nonnala marknadsmässiga villkor. En betydande del av riskkapitaltillförseln måste således - om de långsiktiga tillväxtmålen skall infrias tillgodoses genom kapitaltillskott från sparande utanför företagssektorn.

Fondemas inpassning på kapitalmarknaden

Vad som i ett första led kan påverkas genom olika fondsystem är naturkapital. att åstadkomma till-

ligtvis främst tillgången på Möjligheterna

växt inom industrin bestäms emellertid endast delvis genom det utbud av kapital som i olika former kan organiseras. Problemen gäller mera utbildning, arbetsmarknad, skatter, incitament, kostnadsläge och annat.

Det finns snarast skäl att tona ned just sparandets och den totala kapi-

taltillgångens betydelse. Vore det så att det i dagsläget funnes en starkare investerings- och inom näringslivet skulle motsvarande

tillväxtvilja sparande kunna inom den offentliga sektorn via skattehöjmöjliggöras ningar eller utgiftsntinskningar som begränsar statens upplåningsbehov

Indirekt frigörs därmed finansiella resurser för på kapitalmarknaderna. näringslivet. Den främsta anledningen till att vi nu har stora budgetun-

derskott är just avsaknaden av tillräcklig expansion inom näringslivet

för att med en rimligt stram ekonomisk politik kunna upprätthålla en full sysselsättning. Det är enligt min mening tveksamt att utredningen tagit upp vad som

kommit att kallas kapitalbildningsmåleW som en central bedömnings-

Särskilda yttranden 191

grund för olika modellförslag. Så som detta mål formulerats år det likvärdigt med att utredningen via någon form av tvångssparande vill er-

sätta annars nödvändiga skattehöjningar. Detta kan i och för sig vara en

tilltalande lösning på de samhällsekonomiska balansproblemen och behovet av en stramare finanspolitik. I huvudsak innebär det att man ersätter sparande och förmögenhetsuppbyggnad inom den offentliga sektorn med motsvarande förmögenhetsbildning inom ramen för någon form av fondsystem. Sparandemålet måste emellertid i denna utredning underordnas de ”kva1itetsaspekter” som kan läggas på det kapital som hopsamlas genom fondsystemet. Kan man göra sannolikt att fonderna leder till en effektiv

produktionsstruktur är det möjligt att ge dem betydande resurser. Är däremot risken stor att de kan leda till kapitalslöseri bör de självfallet

inte bildas eller åtminstone inte ges några större summor pengar att disponera över. Frågan om den roll fondkapitalet kan förväntas spela i investeringsverksamheten och för företagandets utveckling måste därför

diskuteras innan det är möjligt att ha en uppfattning om vilken ornfatt-

ning som skall kunna ges åt systemet.

För att målsättningen om en så hög avkastning som möjligt skall vin-

na trovärdighet är det nödvändigt att eventuella kapitalförluster påtagligt drabba dem som svarar för placeringen på samma sätt som en skicklig kapitalförvaltning premieras. En anonymisering av kapitalförvalt- i ning premieras. En anonymisering av investeringsresultatetär enligt min mening mycket olycklig om fonderna skall framväxten av ett

befrämja

effektivt näringsliv med en hög lönebetalningsförmåga. I denna fråga

tror jag inte det finns någon annan praktiskt fungerande lösning än att

eventuella fonder baseras på individuella andelar och ett direkt individuellt avkastningsintresse. Påståenden om att effektivitetskravet skulle kunna upprätthållas enbart genom instruktioner om en avkastningsorienterad placeringspolitik behöver utmönstras som önsketänkande

och verklighetsflykt. Under alla omständigheter skulle det innebära ett

enormt risktagande att förlita sig på att enbart uttalade målsättningar för verksamheten skulle vara tillräckliga för att garantera en effektiv resursanvändning. Mot denna bakgrund kan naturligtvis inte acceptera den typ av

jag lösning som föreslagits av LO/ SAP. Det är helt möjligt att förutse de be-

vekelsegrundersom kommer attvara vägledande för placeringarna från politiskt valda regionala organ utan något som helst individuellt ekonomiskt intresse av den avkastning som kan uppnås. Det förhållandet att avkastningen tillförs AP-fondemaär enbart illusionsskapande.Tilläggspensionema är redan formellt tryggade. Reellt kan de endast tryggas genom ett effektivt produktionsliv totalt sett i samhället. Den eventuella framtida aktieavkastningen är här helt ointressant. En kapitalförvalting som stöd för det industriella företagandet bör kunna fås att inneböra mer än enbart en passiv kapitalplaceringsverksamhet och en prioritering mellan olika investeringsaltemativ. De eventuella fonder som bildas måste också bedömas som en resurs när det gäl-

ler att initiera och stimulera fram goda investeringsprojekt. Kapitalför-

valtare kan var mer eller mindre aktiva i det avseendet från enbart ren

192 Särskilda yttranden

börshandel till ett medvetet venture capital. Det finns ingen anledning att i detta sammanhang blunda för att kapitalet kan komma att fylla en egen dynamisk roll i samhällsutvecklingen. Ju längre man vill gå i att

öppna möjligheter för ett aktivt risktagande i fondförvaltningen desto

viktigare blir det att det skapas en viss inbyggd motståndskraft mot dåliga risker” genom individuella andelar. Skall de kapitalförvaltande institutionerna förväntas spela en mer aktiv roll i det industriella företagandet blir också behovet av decentralisering. konkurrens och maktspridning mer uttalat. Detta gäller då främst antalet fonder och att bilda sådana. Däremot ser jag till

möjligheterna

skillnad från det förslag som lämnats från centerpartiet och folkpartiet inte någon anledning att laborera med formella begränsningar i den andel av ett visst företags aktiestock som en enskild fond skall ha rätt att äga. I de enskilda företagen torde det tvärtom i många fall vara naturligt

och till fördel för verksamheten med koncentrerade ägaransvar och där-

med i företagets utveckling och finansiering. Det

följande engagemang

och skadligt att behandla dessa är enligt min mening både missvisande frågor som om fonderna skulle agera som avkastningsorienterade börsspekulanter. Utgångspunkten måste vara att de fonder som kan komma att byggas upp skall kunna agera under ett uttalat ägaransvar med allt vad därtill hör av långsiktighet. kontinuitet och professionalism i engagemangen. Ytterligare en fråga om fondemas inpassning i marknadssystemet behöver diskuteras. Det är enligt min mening olämpligt att bygga upp ett f ondsystem som i sin placeringsverksamhet är hänvisat enbart till ett begränsat segment av kapitalmarknaden. Vi behöver långsiktigt en marknadslösning där också övriga kapitalplacerare, i valet mellan aktieköp

och alternativa placeringar i tillräcklig omfattning, väljer just aktier. För

att garantera en rimlig sådan är det nödvändigt att också de som

jämvikt

förvaltar fondkapitalet ställs inför valet mellan åtminstone obligationsplacering och aktieköp. Däremot finns det naturligtvis anledning att begränsa fondemas att likvidisera penningmarknaden via

möjligheter

bankplaceringar. Jag är således inte beredd att medverka till en lösning som innebär att stora summor pengar hopsamlas i det allt annat än uteslutande syftet att sådant skulle enbart leda förse näringlivet med riskvilligt kapital. Något till att börskurserna pressas upp och att avkastningen på nya aktieköp sänks vid en given lönsamhet inom näringslivet. Den nuvarande flykten från aktier hos privatpersoner skulle förstärkas och fonderna skulle därmed pressa ut de gamla aktieägarna från marknaden.

Sammanfattning

En inpassning av ett fondsystem på den svenska kapitalmarknaden förutsätter klara garantier för att dessa fonder agerar marknadsmässigt på likartade villkor som andra kapitalplacerare. Det förutsätter bl. a individuella andelar. Ju tillförlitligare dessa garantier är desto större frihet bör kunna ges fonderna i deras placeringsverksamhet vad gäller risktagandet. Det måste på den punkten bedömas som önskvärt att eventuella

sou 1981:44 Särskilda 193 yttranden

fonder att initiera och stimulera

ges möjlighet en dynamisk industriut-

veckling. Ju effektivare fondkapitalet visar sig vara i det avseendet desto

större möjligheter för-

skapas för staten att via finanspolitiska åtgärder stärka den samhällsekonomiska balansen. Fonderna bör däremot

själva

inte primärt bedömas som ett finanspolitiskt (dvs. skattepolitiskt) instrument. Storleken på det tvångssparande som fondförslag innebör är ett

varje

underordnat problem. Det viktiga är att de skall kunna en ef-

befrämja

fektiv resursanvändning i samhället.

Ett eventuellt fondsystem

Vad som ovan anförts är ett antal generella synpunkter på ett framtida fondsystem. Kan dessa tillgodoses är beredd

jag att positivt pröva ett

tvångsmässigt sparande inom ramen för någon form av fondsystem. I sådant fall blir det i realiteten Det

varje fråga om ett tvångsparande.

gäller helt oberoende av finansieringsform från vinstdelning och därmed

följande krav på högre vinster och lägre löneandel i produktionen till en

ren

inkomstbeskattning enligt det förslag som lämnats av mittenpartier-

na. Att som i utredningstexten kalla det hela för att göra löntagarna delaktiga i den framtida förmögenhetstillväxten är enbart en förskönande omskrivning för att de skall tvingas bidra till denna förmögenhetsökmng. I och med att det är fråga om ett tvångssystem förfaller det mig orimligt att inskränka sparandet enbart till SACO/SR

löntagarkollektivet.

har av den anledningen ansett att det måste bli fråga om medborgarfonder och inte inskränkta löntagarfonder. För att det skall var någon mening med individuella andelar är det nödvändigt att tvångssparandet efter någon tid frigörs. En lämplig förefaller spärrtid ligga mellan 5 och lO år. Det bör ge ett tillräckligt incitament och därmed ansvar för en långsiktigt effektiv placeringspolitik. Flertalet medborgare torde i ett system med individuellt tvångsparande och i placeringen föredra

valmöjligheter en säker förräntning av det slag obligationsmarknaden erbjuder framför osäkra och till synes speku-

lativa placeringar i aktier. Detta bör i och för sig inte betraktas om någon nackdel. Vi bör eftersträva som via förränt-

marknadslösningar

ningen på lämpligt sätt balanserar utbud och efterfrågan på kapital i olika former till de reala behov som finns i samhället. Om det kan undvikas är det också en fördel att inte medborgarna tvingas disponera de sparade medlen på sätt som inte förefaller naturliga och motiverade för dem

själva.

Också i framtiden kommer det att finnas större behov mångdubbelt av ett sparande som kanaliseras via den traditionella obligationsmarknaden än via marknaden för nyemission av aktier. Det gäller främst den

offentliga upplåningen och bostadsbyggandet. Sannolikheten för att hu-

vudparten av ett individuellt förvaltat kapital kommer att placeras i räntebärande papper kan snarast sägas innebära att det blir marknadsmäs-

sigt möjligt att låta bygga upp ett fondsystem av större volym än annars.

194 Särskilda yttranden

fondsparandet kan tillåtas er- Dvs. att, även om det inte är huvudsyftet, sätta en större andel annars nödvändig beskattning. är riskerna med ett snarare

Ur effektivitetssynpunkt tvångssparande

kan leda till

de motsatta, nämligen att en påtvingad kapitalförvaltning

mindre Så blir fallet om den in-

väl genomtänkta kapitalanvändningar.

dividuella fondandelen betraktas som någon form av gratis spelpolett resom kan disponeras på mer eller mindre ideella grunder, exempelvis för att rädda lokal sysselsättning och liknande. Låter gionalpolitiskt,

man över tiden bygga upp tvångssparandet till några större volymer,

t. ex. 15 000 till 20 000 kronor per skattebetalare, är det fråga om ganska ekonomiska maktresurser som sätts i händerna på medborbetydande garna.

Den individuella andelen och en inte alltför lång spärrtid bör emeller-

tid kunna leda till att den större riskvillighet som många individer kan vara benägna att ge ett kapital av detta slag lika väl kan bli en konstruksom en konserverande och effektivitetstiv kraft i samhällsutvecklingen hämmande faktor. I de individuella fallen blir det naturligtvis fråga om

än det ena än det andra. Sett som en defensiv arbetsplatsräddande re-

surs finns att med förtroende tro att de individuellt fördet anledning valtade medlen kommer att användas med större eftertanke än om motsvarande bedömningar skulle göras centralt med skattemedel. Med i botten kan detsnarast finnas anden garanti dettainnebär som kan komma ledning att se positvt på det ekonomiska risktagande att ske med också i de fall de kommer att användas för re-

sparmedlen konstruktion av nedläggningshotade företag, bildande av löntagarägda och liknande. på så sätt en betydande maktre-

företag Medborgarna ges surs som till väsentlig del bör kunna ersätta behovet av statliga näringsinsatser såväl vad gäller mer offensiva som defensiva åtgärder. politiska Den kritiska faktorn i denna fråga gäller på samma sätt som tidigare

om man kan göra sannolikt att en starkt decentraliserad kapitalförvaltning av detta slag kommer att leda till en effektivare näringslivsstruktur

än om motsvande sker över statsbudgeten eller i starkt

kapitalbildning

centraliserade fonder av typ 4:e AP-fonden. Vad gäller storleken på det sparande som kan åstadkommas inom sys-

temet menar jag att vi står inför ett val mellan ett mycket begränsat sys-

tem som enbart är inriktat förse näringslivet med på att i någon form att leda till riskkapital eller ett större system som i första hand kommer

att resurser kanaliseras till obligationsmarknaden men också ger möjlig-

het till satsningar inom näringslivet. Ett system av det förra slaget måste skäl sannolikt är möav marknadsmässiga göras så litet att det knappast

dan värt att laborera med personliga andelar och avkastningsanspråk. Man måste här dessutom ta i beaktande att majoriteten av medborgare

av form av individuellt och

år skäligen ointresserade varje aktieägande

aktieförvaltning. att i ett

Väljer man att gå på en mer storslagen lösning är det naturligt

första led se som en tvångsmässig upplåning till statskassan

sparandet

för att lösa de samhällsekonomiska balansproblemen. Med de stora staten under överskådlig tid kommer att ha kan de me-

upplåningsbehov

del som hopsparas naturligt gå in som en upplåning från riksgäldskonto-

Särskilda yttranden 195

ret till någon marknadsmässigt lämplig räntenivå. Startpunkten för ett fondsystem skulle därför lämpligen kunna vara att konton i riksgäldskontoret för de medborgare som kommer att omfattas öppnas av syste-

met. Först i ett andra led öppnas möjligheten för den enskilde individen

att om han så vill överföra sina tillgångar till institutioner (fonder) som på olika sätt agerar på marknaden. Genom att de fonder som önskar dra till sig kapital tvingas att konkurrera med en säker statsränta erhålls en stark inbyggd stabilitet mot alltför vidlyftig kapitalanvändning. Balansen mellan och aktieplacering kapitalmarknaden i övrigt vad gäller förräntningsanspråk kommer inte att störas. Genom det direkta individuella avkastningsintresset bör det också vara möjligt att från statens sida tillåta ett mycket högt individuellt risktagande med det egna ”fondkapita1et” utan att det skall behöva riskera leda till alltför oövertänkta investeringar. Jag kommer således fram till den något paradoxala slutsatsen att en lösning av detta slag

öppnar möjligheter till såväl ett större risktagande i kapitalanvänd-

som en större ningen kapacitet i systemet när det gäller att svara för

köpkraftsindragning (dvs. att tillgodose det som i utredningen kallats kapitalbildningsmålet) än om man gör en fonduppbyggnad som enbart

syftar till att förse näringslivet med riskkapital. Det finns inte anledning att här gå närmare in på vilka restriktioner

som bör läggas på möjligheterna att bilda fonder, dessas placeringspoli-

tik och behovet av kontroll och revision. bör ändå vara Målsättningen

att så långt möjligt överlåta åt den enskilde att fatta sina egna investe-

ringsbeslut ända fram till det läge där en viktig bevekelsegrund för en viss

kapitalanvändning kan vara att han tror sig kunna påverka sin egen

arbetssituation eller näringslivets utveckling Sannopå den egna orten. likheten för kapitalförluster kan vara ett billigt pris för den makt att påverka

samhällsutbyggnaden som på detta sätt ges till medborgarna.

Vissa storlekskrav bör dock ställas på fonderna bl. a. därför att de fonder som bildas bör åläggas att inom viss tid kunna återköpa sina fondandelar till en på något sätt bestämd marknadskurs. Det förutsätter kapacitet att möta den efterfrågan på omplaceringar som kan uppkomma

med endera nya andelsköpare eller försäljning på marknaden av

fondens tillgångar. Finansiering och beskattning kan naturligtvis arrangeras på många alternativa sätt. En, enligt min mening, lämplig ordning skulle kunna vara

att tvångssparandet sker via höjd moms och de årliga andelarna görs li-

ka stora per skattebetalae eller liknande. Vid inlösen efter spärrtiden bör hela det uppkomna kaptitalbeløppet beskattas. Skattesatsen bör då göras proportionell. Hur högt denna proportionella skatt bör sättas bestäms bl. a. av i vilken grad man vill eller vågar i med-

befrämja oansvarighet lens användning. Spontant tror jag att systemet tål en beskattning upp

till ca 75 procent utan att allvarliga bieffekter skulle uppkomma vad gäl-

ler resursanvändningen. Möjlighet kan också öppnas för viss konjunktu-

ranpassning av skattesatsen. En hög skattesats kan illustrera syftet med systemet, nämligen tron att t. o. m. en påtvingad individuell kapitalförvaltning kan vara bättre lämpad för dagens ekonomiska problem än om motsvarande medel skulle tas in över statsbudgeten.

196 Särskilda sou 1981:44

yttranden

Fondsparandet och finanspolitiken

Ett fondsystem av det skisserade slaget kan alltså också vara tänkt som dvs. man kan se det som ett medel att en pusselbit i finanspolitiken, det som i utredningen kallats Men det är

uppnå kapitalbildningsmålet.

en slutsats som måste förses med åtskilliga reservationer: Antag att vi nästa år skulle införa ett tvångssparande av något slag. Om vi då påstår att detta sparande också innebär en nettoökning av sparandet i samhället har vi därmed också påstått att en annan ekonomisk politik skulle ha bedrivits vad gäller bytesbalans, privat konsumtion och sysselsättning. Det är enligt min mening inget rimligt antagande. Tvärtom bör man se

tvångsparandet som en ersättning för en annars nödvändig skattehöj-

Det finns anledning att tro att graden av ekonomisk åtning. ingen skulle bli kraftigare bara för att ett tvångssparande införs. stramning Det enda som sker är att i stället för ett ökat statligt sparande (minskat enskilt Medlen för att underskott) så sker ett tvångsmässigt sparande. åstadkomma kan i bägge fallen vara exakt desamma - t. ex. sparande Vad som är bara att man byter ut en offentlig för-

momshöjning. skiljer

mögenhetsförstärkning mot en motsvarande privat förmögenhetsuppbyggnad (inkl. latent skatteskuld). I en viss mening kan man därmed säga att ett tvångssparande kan introduceras helt utan kostnad för den enskilde. Det är bara en fråga om vem som skall förvalta vid en under alla det sparande som uppkommer omständigheter nödvändig indragning av köpkraft. I ett första led händer därmed samhällsekonomiskt ingenting. Först i nästa led kan man tala om effekter. Ökade traditionella skattei förhållande till om staten intäkter kan leda till ökade offentliga utgifter tvingas att låna motsvarande medel från tvångssparandet. kan i sin tur leda till att pengar tas ut från kontona i Tvångssparandet

riksgäldskontoret och förstärker investeringsverksamheten inom nä-

ringslivet. Först då blir det anledning för skattebetalarna att i någon form betala för den resurs som tvångsmässigt satts i deras händer.

Staten måste då vid samma sysselsättningsgrad, underskott i bytesbalan-

sen (eller hur man vill formulera de ekonomisk-politiska målen) strama

åt ekonomin via skattehöjningar eller minska utgifter. Detta gör att jag i dagens läge kan tänka mig ett tvångssparande (som

sikt inte behöver betalas) som ett ganska lämpligt ekonomiskpå kort politiskt instrument. Om vi nämligen samtidigt har behov av finanspolitisk åtstramning (men tvekar inför att genomföra nödvändiga traditionella av kan

skattehöjningar) och expansion företagsinvesteringama,

detta ses som ett medel att försöka åstadkomma den nödvändiga vridningen.

Med den verkan det kan ha är det också möjligt att den andel i sam-

hällets totala som man tvingar medborganrna att ta kapitalbildning emot kan göra det lättare för löntagarorganisationerna att förlika sig med en under alla omständigheter nödvändig neddragning i den privata

köpkraften under de närmaste åren. Visst plåster på såren bör kapital-

andelama ändå kunna ge samtidigt som, i den mån systemet har några effekter, det hela leder till att denna åtstram-

investeringsbefrämjande

ning inte i samma grad behöver gå ut över sysselsättningen.

sou 1981:44 Särskilda yttranden 197

4 Av ledamöterna Tage Sundquist och Bert Levin

Sammanfattning

Centern och folkpartiet säger till kollektivt

nej ägda löntagarfonder.

Partierna är inte beredda att medverka till ett system som skulle leda till att Sveriges storföretag kommer att ha samma ägare. Det är oförenligt med marknadsekonomin. Maktkoncentrationen i näringslivet ska brytas, inte bytas mot en ny. Det är viktigt att söka åstadkomma ett mer spritt ägande av näringslivet. Ett spritt ägande minskar risken för maktkoncentration. I dagens ekonomiska läge är en ägandespridning också viktig därför att den ökar toleransen för en högre lönsamhetsnivå i näringslivet, vilket är nödvändigt om Sverige ska kunna ta sig ur sina ekonomiska problem. Ett samhälle, där alla större företag ägs av samma grupp och -i praktiken - kontrolleras av ett ganska litet antal människor, kommer på avgörande punkter att vara ett dåligt samhälle. Riskerna är uppenbara att konkurrensen sätts ur spel, att ett effektivt försvåras

resursutnyttjande

och att mångfalden i olika avseenden minskar. En viktig aspekt är också att ett sådant samhälle kraftigt minskar att

arbetstagarnas möjligheter

byta arbetsgivare. Utredningen redovisar räkneexempel om den nyemissionstakt som är nödvändig för att Sverige ska kunna nå ekonomisk balans. De visar att

det behövs en höjning avlönsamhetsnivån inäringslivet som kommer att

vara svår att uppnå därför att nuvarande ägandekoncentration i kombination med ökad lönsamhet ger mycket sneda fördelningspolitiska effekter. En del av lösningen ligger i att sprida insikten om vikten av en be-

tydande höjning av lönsamhetsnivån. På denna punkt synes betydande framsteg ha gjorts. Alla ledamöter i utredningen delar uppfattningen att en höjning av lönsamheten i näringingslivet behövs för att få fart på in-

vesteringarna. Under den tid utredningen arbetat har behovet av en drastisk ökning av kapitalbildningen också hela tiden accentuerats genom den ekonomiska utvecklingen. Om vi inte uppnår en radikal ökning av kommer

industriinvesteringama de balansproblem som präglar

svensk ekonomi att kvarstå och förvärras. En annan del av lösningen ligger i att åstadkomma en större spridning av ägandet, som i sin tur gör det lättare att uppnå betydligt högre och

varaktiga vinster. Ett allmänt medborgarsparande skulle leda till en av-

sevärd ägandespridning. Att låta behovet av ökad kapitalbildning leda in på vägen mot ett mer centraliserat och byråkratiskt ekonomiskt system vore ödesdigert. Problemet med den otillräckliga ska lösas i former som

kapitalbildningen

stärker - inte avskaffar - marknadsekonomin. Det allmänna medbor-

garsparandet bygger på att den enskilde själv äger sitt sparande under

spartiden och den avkastning som kan uppstå. Det är också den enskilde som avgör hur sparandet ska förvaltas. Det måste ske i ett stort antal institutioner, som konkurrerar med varandra och arbetar enligt marknadsekonomiska principer.

l9i8 Särskilda yttranden

Samhällsekonomisk bakgrund

De olika förslag som förts fram i utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten har haft flera — och med tiden växlande - motiv. Det har gällt maktfrågor, fördelningspolitiska frågor och kapitalbildningsfrågor samt ytterligare några av mindre dignitet. För närvarande står kapitalbildningsmotivet i förgrunden. Diskussionen bör då utgå från den bild av landets ekonomiska svårigheter som utredningen givit i kapitel 5. Det som där sägs överenstämmer i stort med den beskrivning av problemen som har gjorts av t. ex. den senaste långtidsutredningen.

Otillräcklig kapitalbildning

Kapitalbildningen i samhället är och har en följd av år varit otillräcklig.

Detta har inte minst investeringar som för 70-talet som gällt industrins helhet legat på en allför låg nivå och fortfarande är för låga. Produktiv verksamhet inom näringslivet har haft en för svag lönsambli bred anslutning till uppfattningen att

het, så låg att det till sist börjar

lönsamheten måste öka kraftigt om ekonomisk balans skall kunna återvinnas.

Med början redan under tidigare årtionden har det skett en fortgåen-

de urholkning av det svenska näringslivets Soliditet, dvs. förhållandet mellan det egna och det upplånade kapitalet. Detta är utomordentligt allvarligt. I ett läge när starkt ökade industriär nödvändiga, innebär den otillräckliga Soliditeten att näinvesteringar till av ett svagt finansi-

ringslivets investeringsförmåga undergrävs, följd

ellt underlag.

Det räkneexempel utredningen gjort i kapitel 5 när det gäller behovet

av lönsamhet och nyemmissioner ger likartade resultat som beräkningar utfördai andra utredningar. kan ökad lönsamhet. Men också

Nyemissionstakten höjas genom kraftiga lönsamhetsökningar synes ge en otillräcklig höjning av nyemis-

sionstakten. som skulle medge en tillräckligt stor En lönsamhetsökning för den önskvärda investeringsutvecklingen är fördelnyemissionstakt

ningspolitiskt oacceptabel med den nuvarande aktieägarkoncentratio-

nen. Om däremot denna koncentration bryts och aktieägandet får en över flertalet mycket bred spridning medborgare på det sätt som vi beskriver nedan - kan de tidigare nämnda huvudproblemen med fördel lösas inom ramen för- marknadsekonomin.

Det går naturligtvis att genom att välja andra och mer optimistiska

utgångspunkter för beräkningarna få till stånd en kalkyl som leder till mindre av iiskvilligt kapital till företagen. I det ekoanspråk på tillskott nomiska läge vårt land nu befinner sig måste man ändå starkt varna för att bygga den ekonomiska politiken på de mer optimistiska av de kalky-

ler som är möjliga.

De kalkyler som utförts av utredningen bygger inte på några överdrivna krav på samtidig förnyelse och utbyggnad av den svenska industrins Ju snabbare de ekonomiska förändringarna i vår produktionsapparat. omvärld går, desto mer ökar kraven på att näringslivet genom ny pro-

sou 1981:44 Särskilda yttranden 199

duktionsinriktning och nya produktionsmetoder upprätthåller vårt lands internationella konkurrenskraft. Tillkomsten av ett stort antal s. k. nya industriländer, vilka arbetar inom för Sverige traditionella exportbranscher, ställer stora och ökade krav på en sådan förnyelse av näringslivet. Det sista årtiondets förändringar av förutsättningarna när det gäller energiförsömingen ökar också investeringsbehovet, dels genom direkta

insatser för energisparande och tryggare energiförsörjning, dels genom att höjda energipriser i sig reser krav på andra produktionsmetoder i nä-

ringslivet, dels genom att marknader uppstår för nya produkter och att dessa marknader kan om svenska företag bygger ut sin för-

utnyttjas

måga att tillgodose de uppkomna behoven.

Vad här sagts om energiförsörjningens konsekvenser för investeringsbehovet gäller i stort också många nytillkommande miljökrav.

Man måste komma ihåg att även företag som i dag inte är börsnoterade kommer att behöva göra anspråk på tillskott från kapitalmarknaden. Det är inte heller att den stora statliga delen av industrin, som

självklart

nu får eventuella ägartillskott direkt av skattemedel i fortsättningen enbart skall rekrytera riskkapital över statsbudgeten.

Stark koncentration av aktieägandet

Den helt otillräckliga spridningen av aktieägandet i vårt land försvårar

en höjd lönsamhet och en politik som i övrigt är inriktad på ekonomiska

framsteg. Detta beror dels på verkliga fördelningspolitiska svårigheter vid en

stark höjning av lönsamheten, dels på rent politiska läsningar.

Aktieägandet har breddats avsevärt på senare år. Inte minst har olika stimulanser till aktiesparandet medverkat till denna breddning. Skattefondsparandet harvarit mest betydelsefulltför denna utveckling. Detta rubbar dock inte bilden av en mycket stark ägarkoncentration. De upp-

gifter utredningen fått fram visar att l procent av hushållen äger tre fjär-

dedelar av alla aktier som ägs av hushållen. 10 procent av hushållen äger

den återstående fjärdedelen av dessa aktier. De resterande 89 procenten

saknar egna aktier.

l en promemoria den l0 juni 1980 till utredningen av näringslivets fö-

reträdare i utredningen Robert Alderin, Erland Waldenström, Hans Werthén anfördes ”. . . Vi anser det. . . vara av grundläggande vikt att åstadkomma en bred spridning av ägandet i vårt nåringliv. En sådan breddning av ägandet och av det personliga engagemanget kan förväntas (Ska allmänhetens, och därmed inte minst löntagarnas, intresse och förståelse för långsiktig lönsamhet och expansionsförmåga hos våra företag. Samtidigt uppnås ökad delaktighet från löntagares och andra medborgares sida i näringslivets vinster, vare sig dessa tar sig uttryck i utdelningar eller förmögenhetstillväxt. Vi instämmer helt i den bedömningen. Om det skall vara att

möjligt

långsiktigt trygga förståelsen för ekonomins krav på lönsamhet i nå-

ringslivet krävs inte bara en ökning av aktieägandet, utan just en mycket

bred spridning av detta ägande.

200 Särskilda yttranden

Avgörande är enligt vår mening personligt delägande i riskkapitalet. Mer anonyma former av delägarskap, t. ex. AP-fonder eller andra statliga organ, kollektivt ägda löntagarfonder m. m. får enligt vår bedömning inte alls samma effekter när det gäller att skapa förståelse för näringslivets arbetsvillkor.

Heltäckande ekonomisk politik nödvändig

att tillräckligt snabbt bygga ut och förnya den svenska

Möjligheterna

produktionsapparaten blir beroende av flera typer av ek0nomisk-politiska åtgärder. Den allmänna ekonomiska politiken måste ge förutsättningar för en ökad lönsamhet. Skatteregler kan ändras. Exempel på detta är de lind-

ringar som företagits i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Möjlig-

heterna för aktier till små och medelstora föatt vidga skattelättnaderna retag utreds av den s. k. Nordenfalkska utredningen. Kooperationsutredningens arbete bör också nämnas i detta sammanhang. kan också vidtas för att direkt ställa riskvilligt kapital till nä-

Åtgärder

ringslivets förfogande. Exempel på sådana åtgärder som redan vidtagits är nya kapitaltillskott till den AP-fonden

på förslag av regeringen fjärde

samt införandet av det s. k. skattefondsparandet.

Det allmänna medborgarsparande som vi förordar är en åtgärd med delvis samma syfte som skattefondsparandet och tillskotten till fjärde

AP-fonden. Ett annat exempel som inte strider mot medborgarsparandet utan kan kombineras med detta, är den tanke på kollektivavtal om individuellt ägt konvertibla skuldebrev m. m. som unsparande i aktier, arbete förts fram från näringslivets Ett der utredningens representanter. sådant löntagarens sida ett individusparande är sett från den enskilde ellt tvångssparande. med sparandebristen inom vår sam- När det gäller att komma tillrätta

hällsekonomi i stort, kan naturligtvis ett allmänt medborgarsparande

endast som ökar produktionen och

vara ett begränsat bidrag. Åtgärder

åtgärder som minskar det statliga budgetunderskottet genom besparingkonsumtionen är andra sammanar på den offentliga och, i det större hanget, ännu viktigare åtgärder. Det allmänna medborgarsparandets syfte är att underlätta att vi återvinner ekonomisk balans, genom att bidra till ökade industriinvesteringsom bättre regional balans, till-

ar, en industriell utveckling möjliggör

i en tryggare m. m. Detta moti-

räckliga investeringar energiförsörjning

verar att det allmänna tillförs näringslivet främst medborgarsparandet som riskvilligt kapital, men i huvudsak inte skall tillföras den övriga kapitalmarknaden, dvs. användande för köp av statsobligationer, bostadsobligationer m. m. Lika väl som marknadsekonomins fortbestånd kan hotas av kollektivt ägda fonder kan dess fortbestånd hotas genom otillräckliga investeringar, otillräcklig soliditet och bristande förståelse hos allmänheten för en

varaktigt lönsamhet till av alltför stor ägarkoncentration. höjd följd

Inte minst finns risken att den Soliditeten försvagar mark-

sjunkande

nadsekonomin. eller ökande internationell konkurrens

Lågkonjunkturer

sou 1981244 Särskilda yttranden 201

medför då inte alltid omstrukturering och nysatsningar i ordnade former, utan snarare konkurssituationer och krav på statligt Övertagande av ägandet. Bristande handlingskraft inom den ekonomiska politiken kan således ge oss en successiv utveckling mot statssocialism i förening med ekonomisk stagnation. Den utvecklingen är lika oönskad som en fondsocialistisk utveckling. Klaras inte näringslivets kapitalförsörning på annat sätt kommer

skattehöjningar och i stället att framtvingas arbetsgivaravgiftshöjningar

för att finansiera statliga ägartillskott till olika företag.

Några skäl mot kollektivt ägda fonder

Eftersom utredningen inte kunnat slutföras finns inte_ något eller några i

detalj redovisade socialistiska alternativ till lösningar. Hade sådana lagts

fram inom ramen för utredningen hade de kunnat utsättas för en ingående granskning punkt för punkt. Vi anser inte att ett särskilt uttalande i detta betänkande är den rätta platsen för en mot förslag som framförts i den allmänna

detaljpolemik debatten. Vi nöjer oss därför med att redovisa några av de mer vägande

principiella invändningarna mot kollektivt ägda fonder.

l. Flera av dessa förslag till kollektivt ägda fonder har varit så långtgå-

ende att de i själva verket syftat till att genomföra en genomgripande so-

cialisering.

Ãgandet till en dominerande del av de större och medelstora före-

tagen skulle mer eller mindre snabbt samlas hos en enda ägargrupp, alternativt hos denna enda ägargrupp tillsammans med staten. Detta skulle ersätta privat maktkoncentration med en annan, ännu mer långtgående maktkoncentration. Det skulle slå sönder marknadsekonomin och därigenom förstöra ett av de främsta redskap som vi har för att nå ekonomiska framsteg. 2. På socialistiskt håll har man för det mesta motsatt sig att människor personligen skulle vara delägare i kapital som förvaltas av ett fondsystem. Vi delar inte den ideologiskt betingade misstänksamheten mot enskilt aktieägande. Vi menar att ett personligt delägarskap är en nödvändighet om ett fondsystem skall kunna fungera så att maktkoncentration och ineffektiv kapitalförvaltning undviks. Skall fonder ta hänsyn till avkastningskrav räcker det inte med allmänt hållna direktiv från statsmakternas sida eller lösa anknytningr till ATP eller någon annan del av det allmänna socialförsäkringssystemet. (ATP-pensionerna är exempelvis enligt lag opåverkade av den avkastning som AP-fonderna kan uppnå. Att knyta fonderna till pensionssystemet innebär därför inte att pensionärerna får det minsta personliga intresse av hur kapitalet förvaltas.) 3. Förslagen om kollektivt ägda fonder innebär i praktiken att man av-

skaffar en fungerande aktiemarknad. Därmed upphör företagsekonomisk

effektivitet och konkurrens att vara det främsta kriteriet för användningen av de produktiva resurserna. Även om fondförslagen med kollektivt ägande inte uttryckligen är avsedda att avskaffa aktiemarknaden, är de utformade som alternativ till en annan näringspolitik, inte som

202 Särskilda yttranden sou 1981:44

komplement. Näringspolitiken i en marknadsekonomi måste skapa sådana allmänna villkor för ägande av riskvilligt kapital som in-

främjar

vesteringar i produktiv verksamhet. Man kan vänta sig att kollektivt ägda fonder i praktiken skulle innebära en näringspolitik som fick en stagnerande eller förtvinande aktie-

marknad till följd. Fondernas Övertagande av dominerande ägarinflytande skulle då också gå avsevärt snabbare än vad rent mekaniska jinn-

förelser mellan de årliga avsättningama och det nuvarande värdet på börsaktiema utvisar.

Att förslagen om kollektivt ägda fonder brukar åtföljas av förslag om

tvångsmässiga nyemissioner av aktier skall ses mot denna bakgrund. Tvångsemissionema är ett inslag i fondförslagen som enbart går att förklara med att förslagen är tänkta som socialiseringsåtgärder på en stagnerande eller förtvinade aktiemarknad. Det är därför man förutsätter att många företag kommer att vara ovilliga att ha fonder som aktieägare. Vore fondförslagen inriktade på bidra till en expanderande aktiemarknad, skulle emissionema helt och hållet kunna ske marknadsmässigt och förslag om tvångsemissioner vara ointressanta och obehövliga. Vi motsätter oss alla förslag om tvångsmässiga aktieemissioner redan av de skäl vi här nämnt. Men vi vill också understryka att det återstår att bevisa att sådana tvångemissioner skulle vara förenliga med grundlagens krav och andra viktiga principer i vårt samhälles rättsordning. 4. Marknadsekonomin hotas i och för sig inte alls av att fackliga sammanslutningar äger riskvilligt kapital och även är ägare till en del företag. Det förekommer, och har länge förkommit i Sverige, i kooperativa och andra former. Det är också fullt rimligt att fackliga sammanslutningar vid sidan om och på samma villkor som andra grupperingar, kan förvalta riskvilligt kapital inom ramen för ett fondsystem. Men vi kan inte godta att fackliga sammanslutningar, eller någon annan särskild grupp i samhället, skulle ges ett monopol på makten över fondsystemet. Ett sådant monopol innebär att maktutövningen skulle vara oberoende av enskilda människors ställningstaganden och till stor del av med vilken framgång det ka-

pital som anförtrotts fondsystemet i själva verket förvaltas. Om ett

fondsystem har mer än obetydlig storlek kan ett sådant monopol, t. ex. för fackliga organisationer, lätt medföra maktkoncentration och ett otillräckligt hänsynstagande till effektivitetskravet i kapitalförvaltningen. 5. Förslag om kollektiva fonder brukar regelmässigt vara utformade så att de skulle medföra en överj7yttning av näringspolitiska arbetsuppgifter från statsmakterna till andra organ. Enligt vår uppfattning är det statens uppgift att svara för de avvikelser från lönsamhetskraven som av olika skäl kan bli aktuella. Man bör vara restriktiv när det gäller att använda skattemedel för att utöva en företags investe-

detaljpåverkan på olika

ringar. Konkurrensen på kapitalmarknaden är en långt effektivare mekanism för att styra investeringsmedel till olika företag. 6. Det har också föreslagits fonder som skulle verka på t. ex. regional nivå, men vara inordnade i vårt politiska system. En sorts Iänssocialism” tonar fram.

Särskilda yttranden 203

Dessa förslag brukar vara inriktade på regionala fonder med stor näringspolitisk rörelsefrihet och en medelstilldelning knuten till regionens befolkning, dess inkomster och dyl. En sådan konstruktion skulle göra näringslivets i olika delar av landet beroende, inte

utvecklingmöjligheter

bara av rent politiska faktorer, utan också av de redan inträffade för-

skjutningama i befolkningen mellan olika landsdelar.

Regioner som är svaga när-det gäller befolkning och inkomstnivå skulle då ha svårt att göra sig gällande, även i de fall där företag inom

regionen hade utmärkta utvecklingsmöjligheter. 50-, 60- och 70-talens

befolkningsomflyttningar skulle förstärkas. En sådan tendens att stärka de reda resurskraftiga regionerna på de svagas bekostnad skulle förenas med en allmän tendens till att investeringar skulle bedömas mer efter geografiska än efter affärsmässiga grunder. Det skulle enligt vår mening vara, inte bara principiellt, utan

även ekonomiskt tvivelaktigt att förskjuta huvudansvaret för regional-

politiken från riksdagen till regionala särintressen. 7. De regionalpolitiska konsekvenser vi här påtalat är uttryck för att förslagen om kollektivt ägda fonder genomgående är så utformade att deras verkställande ledningar skall vara så oberoende av Iönsamhetskraven att det blir ett större eller mindre utrymme för rent näringspolitiskt agerande. Det är främst av detta skäl som de kollektiva förslagen awisar ett personligt delägarskap och enskilda människors mel-

valmöjligheter

lan konkurrerande fonder. De kollektivt ägda fonderna skulle därför innebära att riskvilligt kapital, ännu mer än vad som redan blivit fallet, skulle förmedlas till företagen ef ter andra än att använda det-

bedömningsgrunder möjligheterna

ta kapital på ett ekonomiskt framgångsrikt sätt. Detta är inte något att eftersträva, tvärtom. Kapital i allmänhet, och riskvilligt kapital i synnerhet, är inget vi har i överflöd. Det är en knapp resurs. På denna liksom andra knappa resurser måste krav på en effektiv hushållning ställas. Marknadsekonomin att sådana krav ställs. Fondsystem som

befrämjar

är ägnade att allmänt försvaga lönsamhetetskraven riskerar däremot att blir då ett mindre konkurrens-

främja dålig resurshushållning. Följdema

dugligt näringsliv, vilket i sin tur kan hota både sysselsättning och social välfärd. 8. Förslag om obligatorisk vinstdelning till kollektivt ägda fonder har ofta använts i syfte att direkt underlätta en socialisering. En vinstdelning använd i det syftet motsätter vi oss av samma skäl som vi är anhängare av marknadsekonomi och motståndare till socialism. När det gäller obligatorisk vinstdelning till kollektivt ägda fonder använd i mer försiktiga former och i andra syften, så har en sådan främst motiverats med att den skulle hålla tillbaka lönekraven i vissa situationer och ökad lönsamhet och ökade investeringar. Om [fine-

möjliggöra

kraven verkligen minskar genom vinstdelning kan starkt ifrågasättas. Under utredningens arbete har en stor energi använts för att klarlägga om vinstdelning i praktiken kunde väntas få dessa verkningar. Det material som har redovisats för utredningen har snarast pekat i motsatt riktning. Det innebär då att vinstdelning sannolikt skulle minska lön-

samheten i stället för att öka den. De näringspolitiska följderna skulle

därför bli de motsatta mot vad som avsågs.

2071 Särskilda yttranden

Vinstdelning med individuella andelar och i det egna företaget bör däremot kunna ske efter lokalt avtal. 9. Redan genom sin förekomst i debatten försämrar förslag om socialistiska löntagarfonder och tvångsemissioner förutsättningar för att landet skall återvinna ekonomisk balans. Det är nödvändigt att understryka att förslag om kollektivt ägda fonder, syftande till en övergång från marknadsekonomi till socialism, är ett av de inslag i samhällsdebatten som långt mer än andra minskar förutsättningarna för det samförstånd i politiken och på arbetsmarknaden som Sverige skulle behöva. 10. Förslagen skulle kraftigt belasta statskassan. Arbetsgivaravgifter som avräknas vid avtalen ger lägre inkomster - och därmed ett bortfall av skatteintäkter till stat och kommun. Med nuvarande budgetunder-

skott måste det givetvis kompenseras med höjda skatter.

Jämfört med skattefondsparandet är subventionerna till löntagarfondema väsentligt större. Löntagamas egna direkta bidrag till de kollektivt ägda löntagarfondema torde begränsa sig till 25-30 procent. Till övervägande delen betalas resten av avsättningarna till löntagarfondema av skattebetalarna genom att avgifterna och de därmed förenade inkomstminskningama är avdragsgilla samt därutöver - via vinstdelningen - av de börsnoterade företagens aktieägare.

Några riktlinjer för ett allmänt medborgarsparande

Det finns starka skäl för att ett allmänt medborgarsparande kan behövas i den ekonomiska politiken under 80-talet. Det innebär inte att vi i första hand önskar använda lagstiftningsvägen för att lösa 80-talets problem. Tvärtom vill vi i första hand förlita oss till den allmänna näringspoli-

tiken och på en skattelagstiftning som främjar produktivt utnyttjande av

kapital. Därtill vill vi använda oss av stimulanser till aktiesparande. I

linje med den grundsynen har våra partier också medverkat till införandet av skattefondsparandet och till de vidgade möjligheterna att an-

vända sig av den förvaltnings- och sparandeformen. Vid sidan av dessa åtgärder är ett allmänt medborgarsparande ett värdefullt komplement. När kapital ställs till näringslivets förfogande, som ett led i den ekonomiska politiken, kan det mobiliseras på några olika sätt. Man kan använda sig av riksdagsbeslut och av kollektivavtal. Riksdagen kan använda sig av lagstiftning eller av subventioner till nysparande och omplacering av sparande. De avgörande i debatten om hur näringslivets kapital-

skiljelinjerna försörjning skall förbättras gäller inte dessa olika finansieringsmetoder.

Däremot finns här flera viktiga, och ibland svåra, frågor av mer praktisk karaktär.

Direkt missvisande är det att här tala om frivilliglinjer i motsats till

När man använder sig av skattestimulanser använder man

tvångslinjer.

sig nämligen av en blandning av obligatorium och av beslut som fattas av enskilda individer eller genom kollektivavtal. Exempelvis kommer de medel som tillförs till skattefondsparandet knutna fondsystem delvis från statsbudgeten genom skattereduktionen (ett i lag reglerat obligato-

rium) och delvis från enskilda individer som har möjligheter och vilja att

sou 1981:44 Särskilda yttranden 205

utnyttja sparstimulansen. Obligatorieinslaget förstärks också. av att det delvis är andra individer som äger det sparade kapitalet än de som finansierat avsättningarna till fondsystemet. De avgörande åsiktsskillnadema i fondfrågan gäller i stället om en ägarkategori skall bli den enda eller den helt dominerande ägaren i näringslivet och konkurrensen och valfriheten därigenom sättas ur spel. Dessa frågor avgör om det ekonoiska systemet skall förändras i socialistisk riktning eller om marknadsekonomin tvärtom skall förstärkas. Försöker man göra finansieringsmetodema till en avgörande ideologisk fråga gör man det endast lättare för de rent socialistiska krafterna genom att flytta diskussionen bort från huvudfrågoma. Eftersom utredningen inte kunnat slutföras har inte heller ett allmänt medborgarsparande kunnat bli föremål för de ingående överväganden och den sakliga prövning som alla förslag borde ha genomgått.

Vi får därför begränsa oss till att ange de pricipiella riktlinjer efter vil-

ka vi menar att ett allmänt medborgarsparande bör utformas. Det är angeläget att visa att de verkliga ekonomiska problem, som ofta i debatten får motivera införandet av kollektivt ägda fonder, bättre

kan angripas efter andra och radikalt annorlunda riktlinjer. Detta är möjligt, även när man kraftigt vill öka tillförseln till näringslivet av

riskvilligt kapital, även när man satsar på att förstärka marknadsekonomin i stället för att underminera den och även när man satsar på att sprida ägandet i stället för att samla det hos nya maktgrupper. Det skall nämnas att ett annat förslag vi fört fram under utredningsarbetet, s. k. trygghetsfonder, efter regeringsbeslut håller på att utredas i ett annat sammanhang. Vi kommenterar därför inte detta andra förslag.

Allmänt medborgarsparande

Ett allmänt medborgarsparande innebär i sammanfattning att riksdagen år för år beslutar om obligatoriskt sparande ur inkomsterna efter skatt (över en viss miniminivä), att detta sparande helt och hållet förblir i re-

spektive individs ägo, att individen kan välja mellan ett stort antal kon-

kurrerande förvaltare hos vilka sparkapitalet kan placeras, att dessa förvaltare i första hand skall placera kapitalet som riskvilliga insatser i nä-

ringslivet med syfte att nå bästa möjliga avkastning, samt att individen

efter ett antal års spärrtid åter kan disponera sparandet och hela tiden kan disponera avkastningen.

Individuella andelar Individuella andelar har en verklig innebörd bara om människor kan disponera det sparande de har medverkat till. Sparandet måste visserligen vara spärrat så många år att det får den ekonomisk-politiska verkan som är avsikten. Men spärrtiden får inte uppgå till ett eller flera årtionden. Då riskerar man att det personliga delägandet suddas ut och att vi får ännu en form av anonym och opersonlig delaktighet i det riskvilliga kapitalet. Det är också naturligt att avkastningen kan disponeras av individen hela tiden.

206 Särskilda yttranden sou 1981:44

Ett direkt sparinflytande på de förvaltande institutionernas verksamhet måste säkerställas. Dessa institutioners organisation är dock inte lika

viktig som när det gäller fonder som har näringspolitiska handlingsmöj-

ligheter. En vidsträckt etableringsfrihet för förvaltande institutioner innebär också att det kan finnas sådana av mycket olika karaktär. De som är knutna till folkrörelser kommer kanske att ha en annan uppbyggnad än de som är knutna till kreditinstititut. Vissa institutioner kommer att vara uppbyggda enligt den ekonomiska föreningens principer, medan andra kommer att vara uppbyggda i princip enligt den nuvarande aktiefondslagen. Det finns inget behov av några speciella regler för hur de förvaltande institutionerna skall utöva sin rösträtt i de företag där de äger aktier. Deras äganderätt skall vara densamma som för annat aktieägande. Önskar vissa institutioner delegera rösträtt till löntagarorganisationer bör

detta kunna ske och den enskilde ha möjlighet att sådana förvaltavälja

re som delegerar rösträtten. Ett allmänt medborgarsparande ger utrymme även för denna typ av inflytande, men dess omfattning avgörs ytterst av hur enskilda individer mellan de konkurrerande förval-

väljer

tande institutionerna.

Konkurrens och etableringsfrihet

Valfrihet för individen mellan olika förvaltande institutioner är av avgörande betydelse för att upprätthålla avkastningskravet. Det måste därför finnas en etableringsfrihet för sådana. Den enskilde skall kunna

välja mellan dem och dessutom flytta sina tillgodohavanden från den

ena förvaltaren till den andra. Skulle mot förmodan antalet förvaltare vara otillräckligt för att upprätthålla en tillräcklig konkurrens kan staten initiera tillkomsten av ytterligare några förvaltande institutioner. Organisationer och kreditinstitut skall kunna bilda aktiefonder som verkar utan geografiska begränsningar. En sådan fond får inte få alltför stor omslutning. Ett tak bör sättas för hur mycket kapital den vid ett och samma tillfälle får förvalta. Härigenom kan förvaltningen spridas på flera händer. Även en geografisk decentralisering underlättas. Ekonomiska föreningar för förvaltning av sparade medel är en förvaltningsform anpassad till den mindre och medelstora företagsamhetens villkor, liksom till konsument- och producentkooperationen. Den

ger också en möjlighet för särskilt intresserade människor att i demokra-

tiska former aktivt engagera sig i förvaltningen. Den här arbetsformen kan också gälla centralt bildade aktiefonder. Dessa och andra organisationers medverkan i systemet bygger emellertid på konkurrens på lika villkor, till skillnad från i förslagen om kollektivt ägda fonder. Aktiefonderna och de ekonomiska föreningarna bör stå under Bankinspektionens tillsyn. För att skydda de enskilda spararna måste krav finnas på riskspridning. Vad vi här föreslår är, något förenklat uttryckt, en radikal vidareutveckling av det fondsystem som redan existerar i anslutning till skattefondsparandet och som numera innehåller både centralt bildade fonder och fonder i anslutning till enskilda företag. Inga av dem förändrar det

Särskilda yttranden 207

ekonomiska systemet som helhet. Däremot gynnas det av den förbättrade tillgången på riskkapital och av den ökade konkurrensen på kapitalmarknaden. I båda fallen stärks marknadsekonomin.

Placerin gspoli tik Fonderna skall eftersträva långsiktigt god avkastning. Det är uteslutande företagsekonomiska bedömningar som skall ligga till grund för beslutsfattande om placeringar. De individuella andelama och konkurrensen garanterar detta. Man måste observera risken att de företag som kan rekrytera kapital från börsen kan komma att gynnas på övriga företags bekostnad. Det måste betonas att ett allmänt medborgarsparande skall ses i sitt sammanhang med en allmänt positiv näringspolitik. Andra pågående utredningar, vid sidan om utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten, är här av stor betydelse. Det gäller bl. a. utredningar om de mindre företagens finansiella situation och skatteproblem, kooperationens arbetsvillkor m. m. Det är alltså helheten som skall ekonomiska framsteg och

befrämja

långtifrån alla problem kan lösas eller ens påverkas genom ett allmänt medborgarsparande.

Men även inom ett sådant system är det möjligt att i viss utsträckning

underlätta kapitalrekryteringen för andra företag än de storföretag som bedrivs i aktiebolagsform. Förvaltning i ekonomiska föreningar, dvs. i

kooperativa former och efter lokala initiativ, är en möjlighet som är an-

passad även till företag av begränsad storlek och till sammanslutningar

av sådana företag. Men det bör också vara möjligt att kapital även i and-

ra former skall kunna förmedlas till mindre och medelstora, kooperativa m. fl. företag, främst i form av lån. Det bör t. ex. kunna övervägas om regler kan införas enligt vilka vissa delar av de förvaltade medlen skall placeras t. ex. i olika s. k. mellanhandsinstitut. Även här bör dock de förvaltande institutionerna ha mellan olika alternativ, så

valmöjlighet

att de kan placera sina anförtrodda medel med hänsyn till avkastningskraven.

Finansiering När det gäller hur sparandet skall beräknas vill vi för det första avvisa arbetsgivaravgifter som beräkningsbas med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft. Vi vill också avvisa finansiering som delvis sker med

hjälp av statsbudgeten. Det stora budgetunderskottet utesluter sådan fi-

nansiering. Dessa krav innebär att de flesta finansieringsformer som har diskuterats för ett fondsystem blir inaktuella när det gäller ett allmänt medborgarsparande. Detta innbär i sin tur att den i debatten mycket vanliga frågan om vilka företag som skall omfattas av en avgiftsplikt blir inaktuell i vårt förslag. Den möjlighet som återstår, och av flera skäl är lämpligast, är att

2Ö8 Särskilda yttranden SOU 1981 :44

det allmänna medborgarsparandet omfattar individer, och inte företag eller andra arbetsgivare. Sparandet bör ske ur inkomsterna, och för att statsbudgeten inte skall belastas, ur inkomsterna efter skatt. Eftersom sparandets omfattning rimligen bör variera med sparförmågan bör man undanta inkomster under en viss miniminivå. Utgångspunkten är att vi måste hålla igen på offentlig och privat konsumtion till förmån för utvidgade produktiva investeringar i näringsliv

och energiförsörjning. Detta motiverar också att dessa tillskott till näringslivets kapitalförsörjning tillkommer direkt genom att vi avstår från konsumtionsmöjligheter. Även detta talar för ett sparande direkt ur de

personliga inkomsterna efter skatt. Ökade industriinvesteringar och energünvesteringar år inte bara en löntagarfråga. Det är något som ligger i alla medborgares intresse. Detta talar för att alla inkomsttagare, oavsett om de är anställda eller inte och oavsett om de är fackligt anslutna eller inte, likabehandlas. De deltar i sparandet och blir delägare i det riskvilliga kapital som uppstår. Därigenom blir det fråga om ett medborgarsparande snarare än ett löntagarsparande. Det skulle också vara orättvist om kapital-, fastighetsinkomster m. m. skulle lämnas åt sidan och löntagarna ensamma stå för dessa bidrag till den nödvändiga kapitalbildningen i näringslivet. Även detta talar för att man ett sparande ur de personliga inkomsterna i

väljer

stället för ökade avgifter på företag och andra arbetsgivare.

Denna enkla lösning visar för varje medborgare exakt vad det är fråga

om, nämligen att vi alla avstår från konsumtion för att främja den ekonomiska utveckling vi alla är beroende av. Ett allmänt medborgarsparande

skiljer sig från så gott som alla andra förslag i fonddebatten genom att

man avstår från sådan konstruktioner som ger upphov till föreställningar om att det egentligen är någon annan som betalar.

Ett allmänt medborgarsparande, med individuellt ägande är omöjligt

att i efterhand ge en socialistisk inriktning. En förändring i socialistisk riktning kommer nämligen att kräva att man totalt river upp systemet och det enskilda ägandet.

undanröjer

Organisation Vår uppfattning är att man för förvaltningen inte bör använda sig av några helt nya och oprövade konstruktioner. Tvärtom bör man bygga vidare på sådana former av kapitalförvaltning och företagande som har en tradition i Sverige och redan har visat sig kunna fungera. Inom ramen för en vidsträckt etableringsfrihet bör därför förvaltande institutioner kunna bildas dels uppifrån, i former som nära anknyter till de nuvarande aktiefondema, dels ”nerifrån i former som nära anknyter till ar-

betsformema inom kooperationen (dvs. med utnyttjande av den ekono-

miska föreningens huvudprinciper). För att minska hanteringskostnaderna bör det allmänna medborgarsparandet ske i anslutning till inbetalandet av inkomstskatt. Men det förblir ändå ett sparande som stannar i den enskilda människans ägo. När det gäller förvaltningen av de medel som sparas tänker vi oss när-

Särskilda yttranden 209

mast en utvidgning av det fondstystem som redan inrättats för att klara av förvaltningen i samband med skattefondsparandet. Liksom i det sammanhanget bör alltså det allmänna medborgarsparandet lämpligen kanaliseras genom särskilda institutioner. Det innebär att det starkt spridda ägandet kan försenas med en förvaltning och ett utövande av ägandeansvaret som å ena sidan är så decentraliserad att konkurrensen och mångfalden på kapitalmarknaden ökar, men å andra sidan är så pass samordnad att förvaltarna kan ha erforderlig kompentens för att sköta aktieförvaltningen. Rent praktiskt kan den enskildes val mellan olika aktiefonder och ekonomiska föreningar lämpligen ske i anslutning till

självdeklaratio-

nen. Att aktiefondernas och de ekonomiska föreningarnas förvaltning av anförtrodda medel sker enligt avkastningskriterier, tryggas av att individen kan undandra sitt sparkapital från den som inte förvaltar det på ett tillräckligt bra sätt. Det kan antas att massmedia här kommer att svara för viktiga informationsinsatser.

Aktiefonder och medborgarsparande

På grund av de stora likheterna när det gäller själva förvaltningen och

fondorganisationen, innebär en lagstiftning om sparande i princip en kraftig utvidgning av det nuvarande skattefondsparandet. När man skall ta ställning till en sådan utvidgning måste man utgå från den ekonomiska bakgrundsbeskrivning som vi refererade ovan. Man måste särskilt

se till möjligheten att tillräckligt snabbt öka det riskvilliga kapitalet, så

att Soliditeten och industriinvesteringarna samtidigt kan öka i förhållandevis snabb takt under några år framöver.

Ändringar i reglerna för skattefondsparandet har inneburit att dess

omfattning kunnat öka väsentligt jämfört med den mycket låga nivå som uppnåddes i början. Det är emellertid oundvikligt att det skulle vål-

la flera problem om man försökte att genom enbart skattestimulanser

öka insättningarna till detta fondsystem med ytterligare miljardbelopp.

Detta skulle sannolikt kräva att de statliga bidragens andel av insättningarna skulle behöva ökas ännu mer. Detta blir problematiskt i ett läge när det är angeläget att minska budgetunderskottet. De rent fördelningspolitiska problemen skulle också öka. Medan de hittills varit gan-

ska små skulle de raskt kunna bli större, om man ännu mer höjde det högsta sparbeloppet per månad och samtidigt höjde statsbidragets andel

av insättningarna. På några års sikt blir det också ett problem att den som deltagit i sparandet under fem år därefter kan få fortsatta bidrag från statsbudgeten utan att göra några fortsatta nettoinbetalningar till fondsystemet.

själv

Detta resultat uppnås genom att de pengar som efter spärrtidens utgång får tas ut ur fondsystemet åter inbetalas till detsamma och en andra gång ger skattestimulanser. Detta förhållande kommer sannolikt, oberoende av de partipolitiska motsättningarna i frågan, att efter en femårsperiod nödvändiggöra en översyn av skattesparandet. En sådan kan göra det svårt att samtidigt kraftigt öka nettoinbetalningarna till fondsystemet.

210 Särskilda sou 1981:44

yttranden

Vidare ingår det i förutsättningarna för en stimulans till aktiesparandet att man stimulerar såväl nysparande som omplaceringar av sparkakan utan tvekan försvaras eftersom sparande i form av akpital. Detta tier fyller en viktig funktion i samhället. Men samtidigt innebär det att man också tvingas premiera omflyttningar inom aktiesparares innehav

av riskvilligt kapital. Bidragen från statsbudgeten kan ju erhållas genom

att den enskilde aktier och vanliga aktiefondandelar och i stället

säljer

förvärvar andelar i det skattefondsanknutna sparandet. sprider visserligen ett stimulerat aktiesparande ägandet av Slutligen aktier. Men spridningen är inte tillräckligt snabb och bred. Vi uppnår inte skyndsamt målet att aktieägandet skall vara så spritt att förståelsen för nödvändigheten av lönsamhet på allvar underlättas.

höjd

Dessa synpunkter innebär inte att skattefondsparandet är i princip Hade felaktigt eller att det inte fyller sina ekonomisk-politiska syften. till dess införande. Skattedet varit på det sättet hade vi inte medverkat fondsparandet bör uppskattas efter utan att man överdriver

förtjänst

dess obestridliga positiva effekter. Vi bör därför inte avstå från andra åt- Soliditet i nä-

gärder av olika slag som kan behövas för att säkra en höjd

ringslivet och därigenom stärka marknadsekonomins ställning. Ett allmänt medborgarsparande kan endast motiveras så länge dess syften, en kraftig breddning av aktieägandet, förbättrad tillgång på riskoch lönsamhet, ännu inte är uppnådda. Ett allmänt med-

kapital höjd

borgarsparande bör därför inte ses som ett permanent system, vilket

skiljer det från många andra av de förslag som förts fram i den s. k.

fonddebatten. Framgång för ett allmänt medborgarsparande innebär att det kan avskaffas. Eftersom det är ett inslag i den ekonomiska politiken måste dess utforming också fortlöpande prövas utifrån de krav denna

politik vid varje tillfälle ställer.

5 Av ledamöterna Robert Alderin, Anders Röttorp och

Erland Waldenström

Enligt den för utredningen gällande arbetsplanen skulle dess slutrapport ha omfattat förutom ka-

de nu publicerade fem kapitlen också ett sjätte

pitel, vari skulle ha diskuterats principerna för olika fondsystems finan-

siering, organisation och placeringsverksamhet. Därutöver planerades

ett skulle innehållit kon-

sjunde kapitel, som i enlighet med direktiven

kreta förslag till fondkonstruktioner. Begränsningen av utredningens slutrapport till enbart de fem första innebär att praktiskt principfrågor rökapitlen taget alla grundläggande rande löntagarfonder uteslutits ur rapporten. Denna begränsning av rapportens innehåll har än mer markerats genom utredningens beslut att genom omröstning i sista stund utesluta en redogörelse för den principiella debatten och kritiken av tidigare löntagarfondsförslag liksom en anfrågeställningarna kring lönsamhet och alys av de fördelningspolitiska kapitalbehov i näringslivet. Vi hänvisar i dessa frågor till våra särskilda reservationer. Eftersom utredningen inte presenterar några egna överväganden eller

sou 1931;44 Särskilda yttranden 211

förslag saknar vi anledning att i detta yttrande ingå på någon detaljerad

analys eller kritik av de nu aktuella löntagarfondsförslagen. Vi oss

nöjer

med att kortfattat ange vår syn på några av de viktigaste principiella frågeställningarna sådana dessa framkommit dels i utredningens direktiv, dels i den omfattande fonddebatten. Termen löntagarfonder har i detta yttrande reserverats för fonder utan individuellt delägande, uppbyggda genom avgifter på företagens vinster och/eller arbetskraftskostnad, av den typ som LO/ SAP presenterat 1975/76, 1978 och 1981 och även TCO:s ledamot i utredningen

lagt fram offentligt i januari 1981. Vi sätter ordet inom citationstecken

för att markera dels att det rör sig om en mycket speciell typ av fonder, dels att beteckningen såtillvida är oegentlig som dessa fonder endast till mindre del finansieras med löntagarnas medel - det rör sig i huvudsak - samt att löntagarna inte har någon andel i om skattebetalarnas pengar vare sig fondernas kapital eller avkastning.

Några marknadsekonomiska förutsättningar

Den svenska ekonomin är en marknadsekonomi. Denna utmårks av ett decentraliserat beslutsfattande i ekonomiska frågor med många oberoende beslutsfattare som representeras av både hushåll och företag, både konsumenter och producenter, kapitalförvaltare m. fl. En effektiv

marknadshushållning förutsätter också en fri företagsamhet, dvs. att det

kan komma in nya producenter på lika villkor delmarknad.

på varje

Detta kräver i sin tur förekomsten av både stora och små företag med många olika ägargrupper samt goda betingelser för nyetablering av företag. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter vidare att de många besluten i ekonomin baseras på god information om de samhällsekonomiska kostnaderna. Konsekvenserna för individer och företag av deras beslut måste avspegla de faktiska kostnaderna. Företag och kapitalförvaltare som fattar beslut med betydande konsekvenser för andra, måste ha klara och entydiga beslutskriterier. I vilken grad dessa uppfylls måste kunna observeras och föranleda konsekvenser för beslutsfattarna. Det bör finnas mekanismer som automatiskt ger sanktioner mot företag och kapitalförvaltare med låg måluppfyllelse. Dessa regler gäller också för fondsystem om dessa ska vara förenliga med marknadsekonomin. Sådana måste bestå system av många oberoende fonder som konkurrerar om sparkapital och

placeringsobjekt

med andra fonder och kapitalförvaltare på lika villkor. Det krävs entydiga kriterier i fonder och företag som ger information om effektiviteten i fondernas medelsförvaltning. Det krävs också

självreglerande styrmeka-

msmer. -

Det ekonomiska utgångsläget

Som framgår av kapitel 5 i slutrapporten har vi idag allvarliga balansbrister i den svenska ekonomin. Vår internationella konkurrenskraft har

försvagats kraftigt, med fallande marknadsandelar som följd. Produktio-

212 Särskilda yttranden sou 1981:44

nen i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet har sjunkit, lön-

samheten har allvarligt försvagats. Investeringarna ligger på en mycket låg nivå. Trots den svaga produktionsutvecklingen har både offentlig och privat konsumtion fortsatt att växa. Det gör att konsumtionsnivån idag är avsevärt tillåter på lång sikt. Samtidigt som vi högre än vår produktion har ett stort underskott i bytesbalansen är investeringarna för små för att vi i framtiden ska kunna bära upp den nuvarande konsumtionsnivån. Den offentliga sektorn uppvisar ett stort och snabbt växande sparandeunderskott. För närvarande är detta underskott lika stort som underskottet i bytesbalansen. Eftersom den privata sektorn totalt sett inte sparandeunderskott, betyder detta att det samlade fiuppvisar något nansiella sparandeunderskottet i Sverige är av samma storlek som underskottet i den offentliga sektorn. För att komma tillrätta med obalansen finns det i princip två vägar att välja. Antingen kan den utlandskonkurrerande sektorns produktion eller måste konsumtionen, såväl privat som offentlig, sänkas. Det

höjas

råder stor enighet i Sverige om att läget kräver att båda dessa vägar utbalansen genom ökad nyttjas men att vi i första hand bör söka återställa produktion. Det avgörande för i vilken utsträckning detta kan ske är hur Sveriges internationella konkurrenskraft och lönsamheten i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet utvecklas. En industriell expansion kräver också en väl fungerande arbetsmarknad, så att de expansiva, konkurrenskraftiga och lönsamma företagen kan rekrytera personal. Den förutsätter vidare goda tillväxtbetingelser för de mindre företagen, såväl redan existerande som nyetablerade. Det är i stor utsträckning där som nya idéer och produkter utvecklas. Därför tar sikte på att förbättra för är åtgärder som företrädesvis betingelsema utan att företagsklimatet i vid omfattning förändras, otillstorföretagen, räckliga. Ett allmänt i ekonomin, väsentligen koncentrerat sparandeunderskott till den offentliga sektorn, innebär inte - i motsats till vad som gjorts av förespråkare för löntagarfonder - att det behöver föregällande ligga någon brist i tillgången på externt riskkapital i näringslivet eller att en sådan brist kan befaras bli något avgörande hinder för en industriell expansion. Det rör sig i samhällsekonimin om mycket små belopp. Det årliga behovet av tillskott på riskkapital vid en snabb industriell expansion under 80-talet beräknas inte uppgå till mer än t. ex. en femtedel av vad vi i Sverige lägger ut på vin och sprit. Det är mindre än en procent av den privata konsumtionen. Det är bara några promille av de privata hushållens samlade förmögenheter. Det är en helt dominerande uppfattning hos företrädare för industriföretag och kreditmarknad att behovet av externt riskkapital i våra företag ska kunna fyllas på normala, marknadsekonorniska vägar vid en förbättrad konkurrenskraft och återställd lönsamhet för svenskt näringsliv. Något sakligt belägg för att så inte är fallet eller för att här skulle föreligga ett problem som kunde motivera ”löntagarfondef” har oss veterligt inte presenterats på något håll. I vart fall har något sådant belägg inte av utredningen, vare sig i dess nu publicerade rapport eller i framlagts den övriga delen av dess arbetsmaterial.

sou 1981 :44 Särskilda yttranden 213

Mål och medel I löntagarfondsdebatten har angivits ett stort antal delvis motstridiga mål som faller inom ett mycket brett område av allmänpolitiska och ekonomisk-politiska frågeställningar. I utredningens rapport liksom också hittills i den allmänna debatten saknas praktiskt taget helt en grundläggande målsättningsdiskussion som klart anger vad eventuella fondkonstruktioner egentligen ska för syften. Inte heller har man,

tjäna

vare sig i utredningsrapporten eller i den allmänna debatten gått in på någon mål/ medel-analys som skulle kunna besvara frågan i vad mån inrättandet av fonder är den bästa vägen för att nå angivna mål. Från våra utgångspunkter finner vi det angeläget att i dessa sammanhang prioritera följande två målområden: l. Att en kraftig och uthållig tillväxt i produktion,

främja investeringar

och sysselsättning inom näringslivet, särskilt i den utlandskonkurrerande delen, samt att på bred front förbättra betingelserna i vår marknadsekonomi för produktiv verksamhet, med särskilt inriktning

på att underlätta strukturanpassning och främja innovationer och

nyetableringar inom såväl stora som små företag. 2. Att åstadkomma en väsentlig spridning av aktieägandet i näringslivet och därigenom också en spridning av det på ägandet grundade inflytandet samt att därigenom åstadkomma ökad delaktighet hos löntagare liksom hos alla medborgare i företagens kapitalbildning.

Tillväxt och flexibilitet

Det första målområdet- tillväxtmålet - måste väsentligen bygga på förbättrad lönsamhet och förstärkt internationell konkurrenskraft i vårt nä-

ringsliv. Utrymmet medger inte någon detaljerad diskussion, men vi vill

dock understryka att ett uppfyllande av dessa mål ställer väsentliga krav både på den ekonomiska politiken och på lönebildningsprocessen. De angivna målen innesluter också viktiga restriktioner på hur eventuella fondsystem kan utformas så att de inte riskerar att ytterligare förvärra

de problem som man avser att avhjälpa. De aktuella förslagen till lön-

tagarfonder leder genom avgifter på företagen till sämre lönsamhet och försämrad internationell konkurrenskraft. Särskilt hårt drabbas de utlandskonkurrerande företagen i det fall man skulle genomföra en permanent och övergripnde vinstdelning. En sådan leder alltidtill ökade kapitalkostnader och därmed lägre investeringsnivå och produktionstillväxt- alltså en utveckling rakt motsatt den som bör eftersträvas.

Den djupgående krisen i vår ekonomi är emellertid inte avhjälpt en-

bart genom att man skapar bättre tillväxtbetingelser för befintliga företag. Utvecklingen i vår omvärld ställer obönhörliga krav på en omfattande strukturförändring inom vårt näringsliv, som förutsätter anpassningsförmåga, flexibilitet och nyföretagande. Vi behöver starkt förbättrade incitament för produktiv verksamhet i vid omfattning. Detta gäller också förhållandena på kapitalmarknaden. Låg lönsamhet, hög inflation och oförmånliga Skatteregler har bidragit till att göra

det allt mindre förmånligt för företag och individer att spara och särskilt

att spara i produktiva former, bl. a. i aktier. Samtidigt har ur samhälls-

214 Särskilda yttranden sou 1981:44

ekonomisk synpunkt ogynnsamma sparbeteenden, som att leva på lån och placera pengar för icke produktiva ändamål, blivit alltmer förmånliga. Vissa av de ekonomiskt-politiska åtgärder som krävs för att skapa bättre betingelser för samhällsnyttigt sparande i produktiv verksamhet berörs nedan i samband med våra förslag om ägarspridning. Det är beklagligt inte inatt den nu publicerade utredningsrapporten nehåller några som helst försök till en analys av olika fondkonstruktioners ekonomiska, och allmänt samhälleliga konsekvenser. Vi politiska vill i detta sammanhang endast understryka att ingen av de grundlägför en effektiv marknadsekonomi, som ovan regande förutsättningar dovisats, synes oss uppfyllas av de aktuella förslagen till ”löntagarfonder”. Tvärtom innebär dessa en utveckling som i väsentliga avseenden leder bort från marknadsekonomins grundförutsättningar. Genom den radikala omstruktureringen och kollektiviseringen av ägandet i svenskt näringsliv samt genom påfrestningar, som systemet via avgifter utsätter och skattebetalare för, riskerar de dessutom att hos löntagare, företag

såväl stora som små företag försvaga viljan till investeringar, risktagan-

de och nyetableringar.

Ägarspridning och ägarmakt

Det andra prioriterade målområdet omfattar en rad delmål som varit starkt framträdande i fonddebatten och som ankutits till begrepp som

ägarspridning, maktkoncentration, löntagarinflytande och fördelnings-

politik. Utrymmet tillåter oss endast att kort kommentera dessa spörsoch den aktuella debatten. Vi mål i anslutning till utredningsrapporten hänvisar i övrigt till den 1976 framlagda utredningen Företagsvinster,

löntagarfonder som på Arbetsgivareföreningens och kapitalförsörjning,

Industriförbundets utfördes av en grupp företrädare för uppdrag svenskt näringsliv och ekonomisk vetenskap och där hithörande frågor ingående behandlas.

A ktieägandets struktur

Att åstadkomma en fördelning samt allmän breddning av aktie-

jämnare

en målsättning som tillmätts stor vikt

ägandet har i fonddebatten utgjort

föoch om vars önskvärdhet en betydande enighet tycks råda. Däremot

religger djupgående skiljaktigheter både när det gäller konsekvenserna av en sådan reform och om sättet för dess genomförande.

I vår skrivelse av den 10 1980 betecknade vi en

till utredningen juni

av ägandet som en fråga av vikt för vårt

bred spridning grundläggande

näringsliv. En sådan breddning av ägandet och av det personliga engakan förväntas öka allmänhetens och därmed inte minst löntagemanet intresse och förståelse för långsiktig lönsamhet och expansionsgamas hos våra företag. Detta skulle kunna bli ett betydelsefullt biförmåga och samförstånd som numera drag till den anda av intressegemenskap så allmänt inses vara nödvändig för att vi ska kunna lösa våra krisproblem. En breddning av det individuella aktieägandet skulle vidare medföra

sou 1981:44 Särskilda yttranden 215

att löntagare och övriga medborgare i motsvarande mån blir direkt delaktiga i näringslivets vinster, vare sig dessa tar sig uttryck i utdelningar eller i förmögenhetstillväxt. Även detta är ett i fonddebatten starkt uttalat önskemål som också kommer till uttryck i utredningens direktiv. Det har särskilt åberopats i stabiliseringspolitiska sammanhang, som ett medel att vinna löntagarnas acceptans av den nödvändiga lönsamhetsförbättringen i våra företag. Vi vill understryka att inget av de nu angivna syftemålen med ett breddat aktieägande kan uppnås med de aktuella förslagen till löntagarfonder”. Ett system med kollektiva lånsfonder ger ingen anställd nå-

got personligt engagemang eller intresseanknytning till sitt företag, ej

heller någon delaktighet i företagets förmögenhetstillväxt. ”Löntagarfonder” skulle i själva verket leda till att den breddning av det individuella aktieägandet som dock skett under hela efterkrigstiden och nu sker i ökad takt, skulle ersättas av en på sikt helt dominerande kollektivisering av aktieägandet i våra företag.

Aktiespridning och inflytande

Som en effekt av ett breddat aktieägande skulle man, som också

tredje

understrukits i vår nyss nämnda skrivelse till utredningen, uppnå en vidgad delaktighet från löntagares och medborgares sida i det på ägandet grundade inflytandet, alltså en reell maktspridning. Att, som skett i utredningens kap 5, söka mäta maktkoncentrationen i näringslivet genom att ange det antal personer som tillsammans bildar

majoritet på de börsnoterade företagens bolagsstämmor ger knappast

någon relevant upplysning om de faktiska problemen. Det finns större anledning att fästa vikt vid de aktieägande institutionemas (investmentbolag, försäkringsbolag, 4:e AP-fonden m. m.) alltmer dominerande

ställning. De svarar i flertalet börsföretag för majoriteten av röstetalen

på bolagstämmorna. I vårt land liksom i övriga länder med fri marknadsekonomi måste man räkna med att det aktiva ägarinflytandet i det enskilda företaget i regel utövas av ett relativt begränsat antal ägargrupper, som har inte bara de erforderliga resurserna utan också det uthålliga intresse och den professionella kompetens som krävs för att ta ett aktivt ågaransvar. Det ur maktspridningssynpunkt väsentliga är att dessa kontrollaktieägare inte är för få eller växer sig för stora, att de inbördes är oberoende och

konkurrerar med varandra samt att de representerar bredast möjliga

skikt av individuella aktieägare. Det är genom förmedling av dylika aktieägande institutioner - de må har karaktären av investmentbolag, aktiefonder, företagsanknutna sparfonder etc. - som en genomgripande breddning av det individuella aktieägandet kan leda till att stora grupper av löntagare och medborgare i allmänhet får ett reellt ägarinflytande. Därmed erhålles också en verklig maktspridning samtidigt som aktiemarknadens funktion förstärks.

Det har i debatten med orätt gjorts gällande att näringlivet skulle vara

fientligt till form av löntagarnas och att man kate-

varje ägarinflytande goriskt ”säger nej till fonder. Vad näringslivet enligt vår uppfattning

216 Särskilda

yttranden

kategoriskt måste säga nej till är ”löntagarfondef”. Däremot motsätter ingalunda de många slag av aktieägande institutioner sig näringslivet som så framgångsrikt utvecklats inom ramen för vår marknadsekonomi. Som vi nyss påpekat betraktar vi dem som naturliga instrument för att kanalisera ett breddat aktieägande i former som ett reellt

möjliggör

En viktig förutsättning är ägarinflytande och maktspridning. hävidlag att sådana institutioner fritt och på lika villkor ska kunna bildas av individer, företag och organisationer och att aktiespararna i sin egenskap av delägare ytterst ska ha det avgörande inflytandet över placeringspolitiken. att spararna fritt kan den fond till

Det är också väsentligt välja

vilken de vill anförtro sina medel samt att de ska kunna ge uttryck för sin uppfattning om fondens förvaltning genom att fritt kunna byta fond. Ett sådant sig i grundläggande avseenden från de aktu-

system skiljer

ella förslagen till löntagarfonder. Dessa har inga individuella delägare som, med utgångspunkt i omsorgen om egna sparmedel, kan utöva styröver medelsförvaltningen. Löntagarfondema” har i ning och kontroll verket karaktären av och stiftelser. Den

själva självägande självstyrande

individuelle löntagarens ägarinflytande är här helt eliminerat. I föreligför dessa fonders storlek eller makt - i gande förslag finns inga spärrar motstats till vad som enligt lagstiftning gäller för aktiefonder. De är

tvärtom tillförsäkrade resurser som gör det möjligt för löntagarfonder-

i flertalet av våra börsnotena” att på få är bli dominerande aktieägare rade företag. Vi finner det närmast utmanande när man i detta sammanhang hävdar att man vill råda bot på maktkoncentrationen i näringslivet.

Fördelningwlitiska frågor

I fonddebatten har det, särskilt på senare tid, varit ett centralt argument att löntagarfonder är nödvändiga för att en ökad lönsamhet i närings- 1 har särskilt a vara ”fördelningspolitiskt acceptabel. Argumentet Kontant till användning för att motivera att en avsevärd del av fondernas medel enligt föreliggande förslag ska erhållas genom tvångsvis beav de mest framgångsrika företagens vinster. Varken i debatten skärning eller i utredningens har man emellertid något försök att

rapport gjort

konkretisera innebörden av detta fördelningspolitiska problem. Vi hänvisar i denna fråga till vår reservation till utredningens kap. 5. av reservationen skulle för en höginkomsttagare med Som framgår stort aktieinnehav - den kategori som i allmänhet pekas ut i debatten den reala avkastningen med nuvarande Skatteregler och inflationstakt

vara negtiv även vid en så pass rejäl lönsarnhetsförbättring i företagen

som till 6 % real avkastning på eget kapital efter skatt. För löntagarhushåll i normala inkomstlägen med ett litet aktieinnehav - de hushåll som får den högsta procentuella avkastningen - kan vid en dylik lönsamhetsnivå realräntan bli uppåt 4 %. Det betyder att dessa småspararhushåll får ett antal hundalappar för sitt samhällsnyttiga sparande. Det är svårt att inse att detta skulle kunna betecknas som fördelningspolitiskt oacceptabelt”. Känslan av att det skulle innebära ett fördelningspolitiskt problem”

Särskilda yttranden 2 l 7

att återge vårt näringsliv den lönsamhetsnivå som är nödvändig för att

möjliggöra balans i ekonomin förefaller oss mera vara en reflex av aktieägandets ojämna fördelning än av någon föreställning om att avkast-

ningen på sparandet i aktier sakligt sett skulle bli för hög. Den omständigheten att en så pass stor del av aktieägandet varit koncentrerat till en

liten grupp av förmögna hushåll har utnyttjats för att skapa en känsla av att det, oavsett avkastningsnivå, är något ojämlikt i att tjäna pengar på

aktier”. Även ur denna synpunkt är en breddning av det personliga aktieägandet angelägen. Den ökade spridning som skett de senaste åren, särskilt genom tillkomsten av det nya skattefondsparandet (se nedan), har av allt att döma redan bidragit itll en mera balanserad syn på denna fråga.

Särskilda åtgärder för ägandespridning

Skattereglema

70-talets Skatteregler för aktier har i kombination med hög inflation starkt försämrat villkoren för enskilt aktiesparande. Dubbelbeskattningen av utdelningarna betyder att huvudparten av utdelnihgsbeloppet går bort i skatt, om aktieägaren har en vanlig löntagarinkomst. Detta har gjort det allt mindre förmånligt för de enskilda hushållen att spara i aktier. Även beskattningen av realisationsvinster för aktier medför kapitalförluster för spararen under inflation, eftersom nominella värdeökningar betraktas som reella. Detta gäller t. ex. inte för egnahem. På en rad andra områden som konkurrerar om spararnas medel är beskatt-

ningen obefintlig, t. ex. konst, antikviteter, medaljer m. m.

Genom att skatten är särskilt hög på aktier

väljer spararna givetvis i

ökad utsträckning andra och mindre produktiva placeringar. Skattesystemet uppmuntrar således till improduktivt sparande istället för till produktivt. För att få hushållen att i ökad grad avdela sina potentiella sparresurser för produktiva och samhällsnyttiga ändamål krävs alltså en grundläggande förändring av aktiebeskattningen både vad gäller utdelningar och realisationsvinster.

Skattefondsparandet

De nuvarande reglerna för skattefondsparandet utgör ett betydelsefullt steg i riktning mot att rätta till den ovan berörda skattemässiga diskrimineringen av sparandet i aktier. Den obestridliga framgången visar också vilka stora resurser i form av frivilligt sparande som kan frigöras genom gynnsammare skatteregler. Samma erfarenhet har i andra

gjorts

länder, särskilt i Västtyskland, där liknande system har existerat i över 20 år. Redan under den korta tid systemet varit i funktion i vårt land har det avsevärt ökat tillströmningen av riskkapital till börsen, något som i sin tur en kraftig av företagens nyemissioner. Den på

möjliggjort ökning

sikt viktigaste effekten torde dock vara den väsentliga breddning av aktieägandet som fondsparandet av allt att döma inneburit. Enbart under

218 Särskilda yttranden sou 19s1;44

de 4 första månaderna detta år öppnades över 200 000 nya aktiekonton. Med den vikt vi ur näringslivets synpunkt tillmäter en spridning av aktieägandet finner vi denna utveckling synnerligen betydelsefull. Den överensstämmer också i stora drag med de önskemål och förslag som framfördes av näringslivsgruppen 1976. Det framstår som i hög grad önskvärt att bygga ut detta system både för att ytterligare stärka det produktiva sparandet och bana väg för en fortsatt, långsiktig breddning av det personliga aktieägandet. Vid en sådan utveckling av systemet framstår det enligt vår mening som särskilt att få till stånd dels ett rikhaltigare sortiment såväl av allangeläget männa aktiesparfonder som av företagsanknutna system, dels och framför allt bättre för ett frivilligt riskkapitalsparande i mindre

möjligheter

företag. Det synes oss också önskvärt att man ser över skattestimulansernas konstruktion i syfte att göra sparandet särskilt attraktivt för lägre inkomsttagare ävensom att stimulera ett uthålligt sparande (utöver spärrtiden). för en framgångsrik av det frivilliga risk- En förutsättning utveckling kapitalsparandet år att centrala instanser inom arbetarrörelsen upphör att bekämpa systemet. Vi finner det svårt att förstå att man sätter in så

stora krafter för att förhindra ett system som möjliggör för alla löntaga-

re att på fördelaktiga villkor spara i aktier - om de så önskar i det egna - och därigenom bli delaktiga i ägarinflytandet aktier samt i företagets företagets resultat och eventuella förmögenhetsökning. Särskilt svårförpå aktiefondema som grundas på argumentet att ståeliga är de angrepp de via stimulanserna minskar det allmännas skatteintäkter. Aktiefondsparandet tar i anspråk allmänna medel i väsentligt mindre grad än de

av LO/ SAP och TCO föreslagna löntagarfonderna. Det är ur denna

att beklaga att enighet i utredningen inte kunde uppnås om synpunkt färdigställande av kapitel 6 där dessa frågor var avsedda att ingående belysas.

Frivillighet eller tvång

Att göra breda grupper av svenska folket till aktieägare genom att tvinga dem till aktiesparande inger betänkligheter även om ett sådant obligatoriskt sparande kan förenas med ett fondsystem som är marknadsanpas-

sat på samma sätt som de nuvarande aktiesparfonderna. Ett obligatori-

utifrån beum kan enligt vår uppfattning inte motiveras börsföretagens hov externt riskkapital utan endast som en av statsfinansiella skäl påkallad åtgärd för att begränsa hushållens köpkraft, alltså som ett alternativ till regelrätt beskattning. Men även under sådana omständigheter ligger det enligt vår uppfattning något stötande i att påtvinga medbormed deras sparmedel. Vi understryker därför vår ovan angarna risker givna uppfattning att det sparande och den ägarspridning som redan så framgångsrikt har inletts, bör utbyggas på frivillighetens väg med särinte skild inriktning på att nå de grupper som idag i stor utsträckning deltar i riskkapitalägandet.

sou 1981 :44 Särskilda yttranden 219

Speciella synpunkter beträffande mindre företag

Mindre företag skiljer sig såväl beträffande ägarstruktur och inflytandefrågor som former för kapitalförsörjning väsentligt från de stora före-

tagen. Spridningen av ägandet i näringslivet måste för de mindre företagens del i första hand åstadkommas genom att fler personer engagerar sig i företagande och inte genom fler ägare i nuvarande företag. En sådan ägarspridning kan inte åstadkommas genom löntagarfonder eller frivilligt aktiesparande utan endast genom ändringar i det näringspolitiska klimatet och de ekonomiska förutsättningarna i stort för de mindre företagen, som gör företagandet attraktivare och stimulerar nyetablering av företag. Frarnförda löntagarfondsförslag resulterar inte i någon spridning av ägandet utan till en ägarkoncentration som även påverkar familjeföretagen, såväl direkt som indirekt.

Inflytandefrågan har i familjeföretagen, bl. a. genom ägarens direkta ekonomiska och personliga engagemang, en annan och djupare dimen-

sion än i storföretagen där ägandet och ledandet av företagen i regel är från varandra. Ett medinflytande, arbets-

skiljt grundat på de anställdas insats, uppnås bäst genom de naturliga och nära kontaktmöjligheter som sedan länge finns just inom de mindre företagen. Det kan naturligt-

vis också utvecklas genom frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. De senaste årens arbetsrättsliga lagstiftning har också tillförsäkrat löntagarna betydande grad av medinflytande. Ett reellt

medinflytande för de enskilda medarbetarna i familjeföretagen utveck-

las bättre

på andra vägar än genom löntagarfondssystem, som inte syf-

tar till att sprida inflytandet utan till en koncentration av inflytandet till fackliga organisationer.

Beträffande kapitalförsörjningen har de mindre företagen — i motsats

till börsföretagen - i princip inte tillgång till aktie- eller obligations-

marknaden. De är för sin kapitalförsöxjning beroende av självfinansie-

ring, i första hand genom lönsamhet men också genom olika skattereglers utformning. De mindre företagen är också beroende av extern lånefinansiering. Trots att allt fler på senare år insett småföretagens betydelse för produktion och sysselsättning - och vissa positiva åtgärder också vidtagits missgynnas småföretagen fortfarande när det gäller den avgörande frå-

gan om kapitalförsörjningen och då särskilt försörjningen med riskkapi-

tal. Detta gäller bl. a. arbetsgivaravgifterna, som särskilt missgynnar de ofta löneintensiva småföretagen och genom vilken småföretagen, t. ex. beträffande avgiften till delvis finansierar den högre

sjukförsäkringen sjukfrånvaron i de större företagen. Det gäller vidare kapitalskatternas fortsatta dränering av det arbetande kapitalet i familjeföretagen, som framtvingar försäljning till investmentbolag och större koncerner. Det gäller även det senaste årets stimulanser för att främja tillgången på

riskkapital till näringslivet, som enbart inriktats på börsföretagen, som t. ex. lindrad beskattning av utdelning av börsaktier, skattefondsparnde i börsföretag m. m. Våra förslag om spridning av aktieägandet på frivillig väg avser i första hand placeringar i börsnoterade aktier. Men om dubbelbeskattningen

220 Särskilda yttranden

avskaffas helt andra för de medelstora och större fa-

öppnas möjligheter

att kunna attrahera riskkapital utifrån. Det skulle också

miljeföretagen

vara värdefullt om någon form av småföretagsbörs kunde inrättas för handel med aktier i icke börsnoterade företag. Starkt expansiva och innovativa skulle därmed kunna locka riskkapital utifrån

familjeföretag

och lättare finansiera sin expansion. Det är genom förbättringar på bl. a. ovanstående områden som de mindre måste tillgodoses. Framförda lön-

företagens kapitalförsörjning

tagarfondsförslag skulle medföra en försämring av de mindre företagens De mindre företagen skulle enligt dessa

kapitalförsörjningsmöjligheter.

förslag på samma sätt som de stora företagen bidra till finansieringen av Men med den väsentliga skillnaden uppbyggnaden av ”löntagarfonder. att det kapital som kommer från de mindre företagen inte i någon form kommer dessa företag till godo.

till löntagarfonder Några speciella frågor beträffande förslagen

Vinstdelning som medel för lönestabilisering

Ett huvudmotiv i förslaget att finansiera löntagarfonder med vinst-

efdelningsavgifter är att sådana avgifter skulle ha en lönestabiliserande fekt. Om man utgår från att de centrala avtalen ligger inom ramen för den allmänt önskade lönsamhetsutvecklingen i vårt näringsliv, innebär frågan närmare bestämt om den lokala lönebildningen skulle kunna omintetgöra försöken att lönsamheten till den avsedda nivån. Ut-

höja redningens expertstudier visar att den genomsnittliga löneglidningen en-

i den genomsnittliga löndast mycket svagt påverkas av förändringar samheten. Det avgörande när det gäller effekterna av en vinstdelning är då vad som händer med den lokala löneglidningen i förhållande till den lokala lönsamhetsnivån. Expertstudierna har inte lyckats finna något samband mellan den lokala löneglidningen och lokala vinstsignifikant

nivån. Utan ett sådant samband saknas den grundläggande förutsätt-

ningen för att vinstdelningen skulle ge en lönestabiliserande effekt. Både från företagens och löntagarnas synpunkt är en avsättning av en del av vinsten kollektiva fonder att med en

till övergripande jämföra

ökad statlig bolagsskatt. De som hävdar argumentet om lönestabilisering måste därför också hävda att en ökad bolagsskatt skulle ha en lönestabiliserande effekt. För att inte löntagarfonder med vinstdelning skall vara negativa när det gäller företagens incitament för investeringar och expansion, krävs i verket en högre lönsamhetsnivå före vinstdelning än utan ”lönta-

själva

garfonder. Även ur denna synpunkt framstår det som föga rimligt att tilldela löntagarfonder någon lönestabiliserande effekt. Expertstudien visar att lönsamheten över huvud taget inte tycks vara det centrala stabiliseringsproblemet i lönebildningen. Däremot förefaller den minskade rörligheten på arbetsmarknaden ge upphov till en betydande trendmässig stegring av löneglidningen. Stelheten i lönebildningen, bl. a. genom den solidariska lönepolitiken, leder också till löneglidning.

Särskilda yttranden 221

Den solidariska lönepolitiken

Ett annat mål som tidvis starkt betonats under fonddebatten är att fonderna ska en solidarisk lönepolitik. Den solidariska lönepoliti-

stödja

ken anges skapa övervinster” genom att i de mest effektiva och lönsamma företagen lämna kvar ett outtaget löneutrymme. Detta förhållande skulle, åtminstone till någon del, kunna rättas till genom den föreslagna övervinstdelningen. Något medel att på motsvarande sätt kompensera de ”undervinster” som skulle uppstå i mindre lönsamma företag anges inte i förslagen. Fördelningen av produktionsresultatet mellan arbete och kapital har under lång tid varit mycket stabilt i den svenska ekonomin i stort sett t. o. m. första hälften av 70-talet. Under 70-talets andra hälft har kapitalets andel, främst i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet kraftigt minskat och nått en nivå som är lägre än någonsin tidigare och även internationellt sett torde var exceptionellt låg. Det finns inget som helst underlag att hävda att den solidariska lönepolitiken skulle ha minskat arbetets ersättning till förmån för kapitalets. Den solidariska lönepolitiken syftar i första hand till lika betalning för samma arbete oavsett företagets bärkraft. Den har dock främst inneburit att löneskillnaderna mellan arbetstagare med olika arbetsuppgif-

ter utjämnats och har i det avseendet inneburit en större utjämning i

Sverige än i andra länder. Detta har gynnat svenska företag i intemationella höglönebranscher och missgynnat svenska företag i internationella låglönebranscher. Det är däremot tveksamt om den solidariska lönepolitiken inneburit en ökad vinstspridning totalt sett. Vinstspridningen i Sverige förefaller knappast vara större än i länder med svag fackföreningsrörelse eller med fackliga organisationer utan solidarisk lönepolitik. En mindre solidarisk lönepolitik skulle troligen leda till en annan fördelning av kapitalersättningen mellan företagen, men inte nödvändigtvis till mindre vinstspridmng. Idéen att kapa övervinsterna innebär att de fackliga organisationer-

na vid sidan av den solidariska lönepolitikens utjämning mellan olika

arbetstagare, vill införa en solidarisk kapitalersättningspolitik” för att utjämna kapitalinkomstema mellan olika kapitalägare. En sådan ut-

jämning mellan kapitalägarna av avkastningen på riskkapitalet sätter

viktiga element i marknadsekonomin ur spel. Den har heller aldrig begärts av vårt lands företagare eller kapitalägare. Dessa är starkt medvetna om att skillnaderna i lönsamhet mellan de olika företagen är en nödvändig faktor för att upprätthålla dynamik och effektivitet i näringslivet. Det är inte vinstdifferenser som ger upphov till spänningarna i den solidariska lönepolitiken. Arbetsmarknadsläget är den dominerande faktorn för lönesättning på marknaden. Det är i första hand bristen på anpassning av lönebildningen till arbetsmarknadsläget som skapar spänningar mellan den solidariska lönepolitiken och marknadskraven. Dessa spänningar tar sig uttryck i en löneglidning, som inte till någon del skulle kunna dämpas med löntagarfonder.

sou 1981:44 223

1 direktiv

Bilaga Utredningen (1975-01-30)

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 30 januari 1975.

Under efterkrigstiden har det svenska näringslivet utvecklats kraftigt. Betydande investeringar har skett i företagen. Stora delar av investering-

arna har finansierats av företagen själva, vilket bl. a. har underlättats ge-

nom företagsbeskattningens utformning. Genom de snabba investeringsökningarna har det svenska näringslivet kunnat väl hävda sin position på den internationella marknaden bl. a. tack vare en internationellt sett anmärkningsvärt stark produktivitetsökning. sysselsättningen har också kunnat hållas på en internationellt sett mycket hög nivå.

Emellertid skall man ha klart för sig att en hög självfinansieringsgrad

inom näringslivet är förenad med vissa problem. Ett av dem är risken för vidgade förmögenhetsklyf tor. Den fackliga rörelsen i vårt land driver sedan lång tid tillbaka en solidarisk lönepolitik i syfte att ge låglönebranschernas anställda lönelyft minst i takt med genomsnittet för löntagarna. Denna lönepolitik medför att hela utrymmet vid löneförhandlingarna ofta inte kan tas i anspråk inom högvinstföretag. Den avtalsmässiga lönestegringstakten kan därför inom vissa delar av näringslivet bli lägre än vad den skulle kunna vara, om marknadskrafterna fick ge sitt fulla utslag i enskild bransch

varje

resp. företag. Skillnaden mellan det löneuttag som skulle vara i

möjligt

de mest vinstrika företagen och det uttag som svarar mot en solidarisk lönepolitik tillfaller nu företagen i form av vinst eller löntagarna inom dessa förtag i form av löneglidning. När vinstutvecklingen är speciellt god inom vissa branscher eller föetag är det naturligt att löntagarna inte kan acceptera en lönepolitisk återhållsamhet om den ensidigt gynnar kapitalägama. Om löntagarna får andel i företagens kapitalbildning kan detta underlätta genomförandet av den solidariska lönepolitiken på samma sätt som det naturligtvis också kan motverka risken för vidgade förmögenhetsklyftor. Löntagama kräver nu med allt större styrka reellt inflytande på alla nivåer i företagen. För att nå detta mål måste man gå fram på flera olika

vägar. En central linje är löntagarnas inflytande i företagen i deras egen-

skap av arbetstagare. Av särskild betydelse är i detta sammanhang förslaget till en genomgripande förnyelse av arbetsrätten, som nyligen har presenterats av en offentlig utredning och sänts ut på remiss. Regeringens förslag till förändringar i arbetsrätten i syfte att ersätta arbetsgivarnas ensidiga bestämmanderätt med en förhandlingsskyldighet kommer att presenteras till hösten.

224 Bilaga 1

Samtidigt är det i olika sammanhang aktuellt att ge löntagarna del i kapitalbildningen i företagen. Under senare år har i ökad utsträckning det för näringslivet och samhällets utbyggnad nödvändiga sparandet skett i kollektiva former, framför allt i de allmänna pensionsfondema. Får löntagarna del i kapitalbildningen i företagen kan de förvärva det

inflytande som i allmänhet följer med ägande eller kreditgivning.

Mot bakgrund av de förhållanden som nu har berörts är det naturligt att löntagarnas organisationer under senare år med allt större intresse har diskuterat frågan om andel för löntagarna i företagens kapitalbildning. Frågan utreds f. n. inom Landsorganisationen i Sverige på uppdrag av l97l års kongress. Utredningsförslaget skall behandlas på LOkongressen i 1976. Även Tjänstemännens Centralorganisation har

juni

intresserat sig för frågan om löntagarfonder och organisationens arbetsgrupp för skattefrågor menar att man i stället för att diskutera en skärpning av företagsbeskattningen bör diskutera inträttandet av löntagarfonder i syfte att säkerställa en fortsatt hög produktionstillväxt, rättvisare fördelning och ökat löntagarinflytande. En grundläggande fråga när det gäller utformningen av ett system med löntagarfonder är den ordning i vilken fondavsättningarna skall bestämmas. Detta kan tänkas ske antingen genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden eller genom lagstiftning. Även om fondbildning sker på grundval av resultatet av förhandlingar kan det emellertid i enlighet med vad som skett på andra områden bli nödvändigt att stärka löntagarorganisationernas ställning vid sådana förhandlingar genom lagstiftning. är det löntagarna som genom sina organisationer har

Självfallet själva

att ta ställning till frågan om de vill använda sig av löntagarfonder som medel för att med bibehållande av den solidariska lönepolitiken nå en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning samt en ökad medbestämmanderätt. Löntagarfonder kan emellertid tekniskt utformas på

många olika sätt och det är angeläget att de olika möjligheter som i detta

hänseende står löntagarna till buds blir föremål för närmare utredning. Debatten om löntagarfonder av olika konstruktion har förts i många länder och under lång tid. En lång rad synpunkter har förts fram. Förslag rörande fondsystem - med eller utan inslag av indidividuellt löntagarägande - har skisserats både hos oss och i andra länder. Det är i detta läge svårt att ta ställning till alla de argument, motargument och motiv som har redovisats i olika sammanhang. Jag förordar därför att sakkunniga tillkallas för att utreda frågor rörande löntagarfonder. De sakkunniga bör inleda utredningsarbetet med en kartläggning av olika system för löntagarfonder, som har diskuterats här i landet och utomlands, och - i mån av material - erfarenheter av befintliga systern som kan vara av intresse. I de sakkunnigas arbete bör ingå att konstruera en eller ett par modeller för löntagarfonder. Modellerna bör konstrueras så att de är ägnade att förebygga risken för vidgade förmögenhets-

klyftor, stärka den solidariska lönepolitiken och främja utveckling mot

ökad företagsdemokrati. Vid utformandet av modellerna bör de sakkunniga diskutera inte bara principfrågor utan också sådana tekniska frågeställningar som grunderna för vinstberäkning, alternativa beräknings-

Bilaga 1 225

grunder för fondavsättning och former för konvertering av visst belopp till eget kapital. Till de frågor som bör uppmärksammas hör också principerna vid eventuell avgränsning av vilka företag som bör omfattas av fondsystemet samt grunderna för vinstberäkning i koncemföretag. Som framgår av det föregående blir införandet av löntagarfonder beroende av löntagarorganisationernas inställning. Mot bakgrund av organisationemas ställningstaganden bör utredningen redovisa ett betänkande som beskriver tänkbara modeller. Efter sedvanlig remissbehandling får ståndpunkt tas till pricipfrågan om löntagarfonder. Det torde därför först i andra etapp bli aktuellt att närmare utreda vilka lagstiftningsoch andra åtgärder som krävs från samhällets sida. För en sådan andra etapp av utredningsarbetet fordras tilläggsdirektiv.

sou 1981:44 227

2 Bilaga Utredningens tilläggsdirektiv

(1981-03-05)

Efter bemyndigande av regeringen den 30 januari 1975 tillkallade dåva-

rande chefen för finansdepartementet nio sakkunniga med uppdrag att utreda frågor om löntagarfonder. De sakkunniga antog namnet utred-

ningen om löntagarna och kapitaltillväxten (Fi 1975:03). Efter bemyndi-

gande av regeringen den 12 1977 tillkallade ytterligare fyra sak-

maj jag

kunniga till utredningen. Utredningens verksamhet har sträckt sig över en lång tidsperiod och

tidsplanen för dess arbete har successivt förskjutits.

Utredningens ordförande Allan Larsson har på egen begäran entledigats från sitt uppdrag. I direktiven till utredningen anfördes, att den efter ett principbetänkande borde fortsätta sitt arbete i enlighet med nya direktiv från regeringen. Mot bakgrund av den långa tid som förflutit sedan utredningen tillsattes, och de svårigheter att finna samlande lösningar som utredatt utredningen in-

ningen mött, finner jag det icke längre meningsfullt

riktar sig på ett fortsatt arbete på det sätt som angavs i direktiven. Inom ramen för utredningen har ett omfattande material framtagits. Det är angeläget att detta redovisas i syfte att belysa de aktuella frågeställningarna och berika den fortsatta debatten. Mot denna bakgrund bör utredningens arbete nu inriktas på att skyndsamt sammanställa hitintills behandlat material samt att färdigställa betänkandet i ämnet. Utredningen bör inrikta sig på att ha avslu-

tat sitt arbete före den l juni 1981.

De samhällsekonomiska förutsättningarna har i viktiga avseenden förändrats sedan utredningen tillsattes år 1975. Vår ekonomi har utsatts för betydande påfrestningar, och det kommer att ta åtskillig tid att övervinna de delvis balansrubbningar som kännetecknar den

djupgående svenska ekonomin. Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att ut-

fäster stor vikt vid den inverkan på sarnhällsekonomins funkredningen tionsförmåga som de olika förslag som diskuteras inom ramen för utredningens arbete kan få. Jag avser att tillkalla ytterligare experter till utredningen för att få dessa frågor belysta.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. . HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. . HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. . Ny arbetstidslag. A. . Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. . Lag om vard av missbrukare i vissa fall. S. . Översyn av sjölagan 1. Ju. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. . Datateknik i processindustrin. l. . Inrikesflygat under 1980-talet. K. . Närradio. U. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A. . Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd Il. B. 38. Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. . Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-10. H. . De internationella investeringarnas effekter. l. . Löntagarna och kapitaltillvåxten. Slutrapport. E.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommundepartementet Översynav sjölagenl. [8] Översynav lagenom försemlingsstyrelse.[6] Grundlagsfrågor.[15] Reformeratkyrkomöte,kyrklig lagstiftningm. m. [14] Avtalsvillkormellan näringsidkare.[31] Omprövningav samvetsklausulen.[20] Begrevningsverksemheten. [36] Socialdepartementet Hälso-ochsiukvårdinför90-ta|et.1.Hälsorisker.[1]2.Ohälsaoch vårdutnyttiande.[2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv.[3] 4. utgångspunkteroch riktlinjer för det fortsatta arbetet.[4] Lagom vård av missbrukarei vissafall. [7] Minskattobaksbruk.[18] Sjukersättningsfrågor.[22] Socialförsäkringensdatorer.[24] Bradaghemför småbarn. [25] Omsorgskommittén.1.Omsorgerom vissahandikappade.[26] 2. Omsorgerom vissa handikappade.Sammanfattning,lagförslag,specialmotiveringar.[27] Fluori kariesförebyggandesyfte.[32] Sjukresor.[35]

Kommunikationsdepartementet lnrikesflygetunder 1980-talet.[12]

Ekonomidepartementet Löntagarnaoch kapitaltillväxten.Slutrapport.[44]

Budgetdepartementet Företagsobeståndll. [37]

Utbildningsdepartementet Enhetligthuvudmannaskapför högskolan.[9] Närradio.[13] Film och TV i barnensvärld. [16] Översynav radiolagen.[19] Tekniskahjälpmedelför handikappade.[23] Utredningenom forskningensoch forskerutbildningenssituation. 1. Forskningensframtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärda.[30] Friståendeskolor för skolpliktigaelever.[34]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Detcentralamyndighetsansvaret.[28]

Handelsdepartementet internationelltpatentsamarbetelll. [21] Svenskkrigsmaterielexport.[39] Prisregleringskommittén.1. Prisregleringmot inflation? [40] 2. Prisregleringmot inflation?Bilagor1-6. [41]3. Prisregleringmot inflation?Bilagor7-10. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag.[5] Industrinsdatorisering.[17] Om hetsmot folkgrupp.[38]

lndustridepartementet Data-och elektronikkommittén.1. Datatekniki Verkstadsindustrin. [10]2. Datatekniki pu-cessindustrin.[11] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekterav investeringarutomlands.[33] 2. De internationellainvesteringarnaseffekter.[43]

Anm. Siffrorna inom klammarbetecknarutredningarnasnummeri denkronologiskaförteckningen.

MP2*

ISBN 91-38-06318-6

LiberFörlag

ISSN 0375 -25OX Allmänna Förlaget