Löntagarna och kapitaltillväxten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

ITi vö

/oé å Statens offentliga utredningar 835] §35] 1982:28 3% Ekonomidepartementet

och

Löntagarna

kapitaltillväxten

Ägarstrukturen i börsföretagen

av Ragnar Boman

vid vinstbaserade avgifter Vinstbegrepp till löntagarfonder av Hans E denhammar

Löntagarfonders skattebehandling av Hans Edenhammar

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten Stockholm 1982

Omslag Håkan Lindström Jernslröm Offsellryck AB ISBN 91 -38-06945-8 ISSN 0375-250X Gotab. Kungälv 1982

i

Ägarstrukturen börsföretagen

Av Ragnar Boman

Innehåll

Förord

Råd till snabbläsare och sammanfattning

1 Inledning . . . 11 1.1 Syfte . . . . . 11 1.2 Studiens omfattnin 11 1.3 Definitioner och begrepp . 12 1.4 Metodik . . . . . . 12 1.5 Värdepapperscentralen VPC 13 1.6 Tidigare publicerat material om aktieägande från löntagarfondsutredningen . 13

2 Älgarstrukturen i börs/öretagen 1975-1979 . 15

2.1 Tidigare undersökningar av läget 1975 15 2.2 Reviderad lägesbeskrivning 1975 . 17

2.3 Ägarstrukturen 1979 17

2.3.1 Viktiga ägarkategorier 17 2.3.2 Andra beskrivningsmöjligheter . . . . 19 2.4 1975-1979 - Utvecklingen några tänkbara förklaringar 20 2.4.1 Försök till kvantitativ beskrivning 21 2.5 lnstitutionaliseringen av börsen - några avslutande synpunkter 23 Appendix 2.A Största enskilda aktieägare 31/12 1979 25

3. Hushållens aktieägande 27 3.1 Metodfrågor. . . . . . 27 3.2 Hushållens aktieägande 1975-1979 27 3.3 Utvecklingen 1979-1981 . . . . . . . . 28 3.4 De små aktieinnehavens relativa betydelse . 30 3.A Hushållens - 33 Appendix aktieägande metodfrågor

4 Antalet aktieägare . . . . . 35 4.1 Inledning, tidigare studie 35 4.2 Kompletterande beräkningar 36

5 Familjer med stora aktieinnehav 39

6 Innehåll sou 1982:28

6 Aktie/änder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 6.1 Inledning och definitioner . . . . . . . . . . . . . 41 6.2 Aktiefondernas tillväxt 1970-1981 . . . . . . . . . . 43 6.3 Fondernas betydelse i enskilda Företag . . . . . . . . 46

7 Ut/andsägande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 7.1 Tidigare undersökningar . . . . . . . . . . . . . . 49 7.2 Beräkning av det totala utlandsägandet 1979 . . . . . . 50 7.3 Utvecklingstendenser 1980-1981 . . . . . . . . . . . 55

8 Övriga ägare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

8.1 Börsnoterade bolag . . . . . . . . . . . . . . . . 57 8.1.1 Börsnoterade investmentbolag . . . . . . . . . 57

8.1.2 Övriga börslöretag . . . . . . . . . . . . . . 57

8.2 Övriga (ej börsnoterade) aktiebolag . . . . . . . . . . 59

8.2.1 Bolag med aktieinnehav 10 milj. kr . . . . . . 59 8.2.2 Bolag med aktieinnehav lO milj. kr . . . . . . 59 8.3 Försäkringsbolag . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 8.4 Stiftelser, fonder, övriga juridiska personer . . . . . . . 61 8.4.1 Större placerare . . . . . . . . . . . . . . . 61 8.4.2 Mindre placerare . . . . . . . . . . . . . . 61

9 Slutliga ägare och me/lanhandsägare . . . . . . . . . . . 63

10 Urveck/ingen1980-81 . . . . . . . . . . . . . . . . 69 10.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 10.2 Nettoinvesteringar för olika grupper . . . . . . . . . 69 10.3 Olika ägarkategoriers andelar av börsvärdet . . . . . . 71

Förord

Denna rapport, Ägarstrukturen i börslöretagen, har utarbetats på uppdrag

av Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. Huvuddelen av materialet lör rapporten togs fram under tiden hösten 1979 - oktober 1980 inom ramen lör en halvtidstjänst på utredningens sekretariat. Rapporten har därefter lärdigställts under vintern 1982. En viktig del av underlaget är de bearbetningar av börsbolagens VPCaktieböcker som utförs vid Analysgruppen AFV (ett Företag inom Affärsvärldengruppen), där jag särskilt tackar Ann-Liis Hanslep, Jane Nyström och Gunilla Werding lör ovärderlig hjälp. Välvilligt bistånd har jag i detta sammanhang också lätt av direktör Bengt Hedell, Värdepapperscentralen VPC AB. Viktigt siffermaterial har tagits fram via Handelshögskolans databank Findata, där jag har haft ett stimulerande samarbete med civilekonom Erik Eklund. Kontakterna med kollegerna inom utredningens sekretariat har varit givande, särskilt med Lennart Låñman, Rolf Skog och Roland Spånt. Även Hans Edenhammar. Per Hörnfeldt och Berndt Öhman har hjälpt mig med kritiska synpunkter på manuskriptet. Jag tackar också ekon. dr Bengt Högberg, Stockholm, lör konstruktiv kritik. Sist men inte minst tackar jag min hustru, civilekonom Helve Boman, lör allt stöd. Det finns många fallgropar att ramla i under ett arbete av det här slaget. l den mån jag har trampat snett är det mitt eget fel.

Stockholm i april 1982

Ragnar Boman

Råd till snabbläsare och kort sammanfattning

Jag har Försökt att göra rapporten så lättläst som möjligt och hoppas naturligtvis att läsaren skall ge sig tid att studera den från pärm till pärm. Även För en nybörjare i ämnet tar det troligen inte mer än någon timme. För den som inte anser sig ha tid till detta rekommenderar jag Följande avsnitt: Avsnitten 2.2 och 2.3.1 beskriver ägarstrukturen 1975 resp. 1979. Kapitel 10 skildrar mer översiktligt utvecklingen under 1980 och 1981. Den som är intresserad av närmare uppgifter om de enskilda ägarkategorierna hittar dessa i kapitlen 3-8. Syftet med rapporten är att dels så detaljerat som möjligt beskriva ägarstrukturen i börsföretagen 1979, dels översiktligt redogöra för utvecklingen under 1980-1981. En allmän iakttagelse är att hushållens andel av det totala börsvärdet har minskat successivt medan de institutionella ägarnas andel har ökat i motsvarande grad. Denna utveckling beskrivs För perioden 1975-1981. En mängd data presenteras för olika typer av institutionella ägare och För hushåll med olika stora aktieportföljer. lnstitutionalisering behöver i sig inte nödvändigtvis innebära en ökad koncentration av ägandet. Det visar sig dock att det framför allt är de stora institutionerna, bl. a. investmentbolag, Försäkringsbolag, andra bolag och stiftelser, som har ökat sina innehav, varför ägarkoncentrationen har tilltagit.

SOU 198298

1 Inledning

1.1 Syfte

De svenska börsföretagen utgör en viktig del av det svenska näringslivet och av den svenska kapitalmarknaden. Debatten har tidvis varit livlig om ägande och inflytande i dessa företag, men faktaunderlaget är ofta magert, samtidigt som man på grundval av rapporterna om löpande händelser på aktiemarknaden vet att förhållandena förändras snabbt. innehåller en beskrivning av ägarstrukturen i de svenska börs- Rapporten på förhållandena 1979. företagen från 1975 fram till 1981 med tyngdpunkten Det är min förhoppning att material ur denna rapport skall kunna tjäna som debattunderlag i många frågor. inte bara sådana som hänger ihop med löntagarfondsdiskussionerna. Tillsammans med Roland Spånts båda expertrapporter för utredningen (SOU 1979:9 resp. SOU 1981:105) bör det nu finnas för en hygglig bild av ägandet i de svenska börsföretagen under underlag senare delen av 1970-talet. Aktieägandet är förbluffande sällan föremål för systematiska och opartiska studier. forskare Jag hoppas därför också att denna rapport kan stimulera på olika håll att förfina resultaten mer än som här varit möjligt.

1.2 Studiens omfattning

Börsfdretag alla de företag som vid resp. tidpunkt har varit Jag har i princip studerat börsnoterade, dvs. noterade på Stockholms fondbörs A-lista och fondhandlarlistan (fr. o. m. 1981 A-l- och A-ll-listorn). Eftersom företag kontinuerligt avförs resp. nyintroduceras på börslistorna, innebär detta att jämförelser mellan “börsföretagen” över längre tidsperioder inte helt och hållet omfattar samma företag. I flera fall harjag dock dels försökt korrigera beräkningarna för sådana olikheter i företagsbeståndet, dels gjort särskilda jämförelser av identiska börsföretag.

A krier men ej preferensaktier, som är en mel- Rapporten gäller aktier (stamaktier. lanform mellan aktier och obligationer). Konvertibla skuldebrev ingår alltså

12 Inledning

inte (fram till dess att de har konverterats till aktier är dessa främmande kapital - efter konvertering ingår de givetvis som “vanliga” aktier i underlaget for rapporten).

1.3 Definitioner och begrepp

Börsvärde är ett begrepp som är centralt i hela rapporten. Med det menas marknadsvärdet på ett visst börsbolag eller alla börsbolag enligt börskursen en viss dag. Börsvärdet beräknas som antalet (stam-)aktier gånger kursen på dessa, Om ett företag har flera aktieserier noterade, t. ex. A och B (med olika röstvärde). används kurs och antal aktier för resp. serie. En komplikation bör påpekas. Vissa företag har inte alla aktieserier noterade. Jag har då tvingats använda den aktuella börskursen som värde på alla aktieserier. Detta gällde 1981-01-02 24 bolag, där bara aktier med lägre röstvärde var noterade och där aktieslag med högre röstvärde inte noterades. Eftersom aktier med högre röstvärde torde betinga högre priser än andra med tanke på de potentiella inflytandemöjligheterna, innebär detta en viss underskattning av dessa bolags marknadsvärde och även av marknadsvärdet för de ägare som innehar sådana aktier. (Se även Rolf Skogs expertrapport, SOU 1981:78, s. 93 ff.) Hushåll, privatpersoner, fysiska personer är tre begrepp som oftast används synonymt, normalt som motsats till juridiska personer. Detta betyder bl. a. att aktier som ägs av fåmansbolag hänförs till bolag och inte till fysiska personer. Däremot har aktiesparklubbar, som ibland, men inte alltid, uppträder som självständiga juridiska personer, normalt hänförts till fysiska personer. Distinktionen hushåll - personer är endast viktig när det gäller beräkningar av anta/et aktieägare (se vidare kapitel 3).

1.4 Metodik

Ägandet av börsaktier är alltså ett outforskat område samtidigt som till-

gången på grundmaterial är mycket ojämn. Detta betyder bl. a. att metodiken för mer övergripande studier av ägarstrukturen och förändringar i denna är outvecklad. Jag har försökt närma mig ägarstrukturen från två håll, dels via börsföretagens aktieböcker från VPC, dels via uppgifter om olika ägarkategoriers aktieinnehav, framför allt hämtade från större juridiska personers årsredovisningar. Dessutom har jag också använt mig av tillgänglig statistik om olika viktiga ägarkategoriers nettoplaceringar i börsaktier och försökt länka ihop dessa med uppgifter om ägarstrukturen vid olika tidpunkter. Eftersom ingendera metoden ger en heltäckande bild har jag därefter fått jämka ihop materialet till den sammanfattande beskrivning av ägarstrukturen som återfinns i kapitel 2 (för åren 1975-79) resp. kapitel 10 (för åren 1980-81). I några avseenden har jag kunnat använda totalinventeringar (t. ex. för börsföretagens aktier i andra börsföretag), i andra fall relativt omfattande

Inledning 13

stickprov (och därmed rimligen med god tillförlitlighet) och i ytterligare andra fall uppskattningar med större osäkerhetsmarginal. Resultatet har därmed blivit ett pussel med Förhoppningsvis god, men långtifrån perfekt passning mellan ett stort antal bitar. En stor, tidskrävande och viktig del av arbetet har varit beräkningar och genomgångar på grundval av aktieböckerna för alla de individuella börsbolagen (totalt f. n. 135 st., men av olika skäl ingår i rapportens olika beräkningar ca 100-130). Jag har också valt att presentera en rad tabeller med olika uppgifter om dessa individuella bolag.

1.5 Värdepapperscentralen VPC

En av huvudkällorna är börsföretagens aktieböcker. som upprättas av Värdepapperscentralen VPC. 1 ett appendix till kapitel 3 tar jag upp en del frågor om VPC-systemet och aktieböckernas uppläggning som är viktiga för förståelsen av denna rapport. Här skall jag ge en kort allmän beskrivning av VPC. Sedan slutet av 1970-talet är praktiskt taget alla börsnoterade bolag (och en växande skara icke börsnoterade bolag) anslutna till VPC-systemet. VPC är ett halvstatligt aktiebolag (50 % ägs av staten via ekonomidepartementet, resterande 50 % av alla fondkommissionärer, dvs. banker och börsmäklarfirmor), som tillkom 1971 genom lagen om förenklad aktiehantering (prop. 1970:99). VPC:s uppgift är att vara ett serviceorgan för de anslutna bolagen: föra aktieböcker, utfärda aktiebrev, sända ut aktieutdelningar och årsredovisningar, genomföra aktieemissioner etc. Varje VPC-anslutet bolag måste minst två gånger per år ta fram en komplett aktiebok, dvs. förteckning över alla registrerade aktieägare. Denna aktiebok är uppdelad i två delar, en del som hämtas direkt ur VPC:s dator, och en andra del, som baseras på rapporter från banker och fondkommissionärer om notariatkunders innehav. Enligt lagen omfattar aktieboken bara ägare som innehar 500 aktier. 1 nâgra sammanhang har VPC utfört vissa statistiska studier, bl. a. av utländskt aktieägande i svenska börsbolag, som jag diskuterar i kapitel 7. Några regelbundna statistiska bearbetningar sker dock inte, utan VPC ser som sin viktigaste uppgift att betjäna de enskilda företagen och deras aktieägare med de ovannämnda åtgärderna.

1.6 Tidigare publicerat utredningsmaterial om aktieägande

från löntagarfondsutredningen

I utredningens slutbetänkande, SOU 1981:44, avsnitt 5.5 (Aktieägande och ägarinflytande, s. 134-147), ingår en del uppgifter som har hämtats ur ett mycket preliminärt arbetsmaterial till den nu föreliggande rapporten. På vissa punkter har det fortsatta arbetet på denna expertrapport lett till revideringar av de preliminära beräkningar som låg till grund för utredningens slutbetänkande.

14 Inledning

Även jämfört med det allra forsta publicerade materialet (i SOU 1979:9) innebär den nu framlagda rapporten vissa förändringar. Andra rapporter från löntagarfondsutredningen, som innehåller faktamaterial om olika aspekter på ägarförhållandena i de svenska börsföretagen är: SOU 1979:9: Roland Spånt, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling, Ragnar Boman och Lennart Lâftman, Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion. SOU 1981:78: Per Hörnfeldt, Tillskott av nytt riskkapital från löntagarfonder, Lennart Lâftman, Löntagarfonders ak- tieköp via börsen problem och möjligheter, Rolf Skog, Röstvärdesdifferenser i svenska börsbolag. SOU 1981:105: Roland Spånt, Hushållens aktieägande i Sverige. Sammantaget bör detta material ge en bred belysning av många viktiga frågor om den svenska aktiemarknaden under senare år.

2 Ãgarstrukturen i börstöretagen 1975-1979

2.1 Tidigare undersökningar av läget 1975

Utgångsläget lör denna rapport är ägarstrukturen i börsforetagen 1975. Fyra

olika studier av denna har tidigare publicerats. Gemensamt for de tre först-

nämnda nedan är att de är partiella, dvs. de baseras enbart på ett studium

av ett begränsat antal företag, varefter resultaten ansetts gälla hela börsen.

Dessa tre har också vägt samman olika ägarkategoriers andelar av bolagens

aktiekapital (utan hänsyn till mycket varierande marknadsvärden). De har

också saknat möjlighet att analysera ägandet till poster om 500 aktier

i VPC-materialet.

a. Inför LO-kongressen Kollektiv kapitalbildning 1976 gjordes en studie av ägarförhâllandena 1975 genom löntagarfonder.

i 63 VPC-anslutna börsnoterade bolag av ekonomen Gunnar Fond (ne-

Rapport till LO-kongresdan kallad Fond“). Studien omfattade knappt hälften av alla börsno- sen 1976. Bilaga l. Aktie-

terade företag med ca 55 96 av det totala börsvärdet. ägandets fördelning i b. En annan studie. gjord inom Skandinaviska Enskilda Banken 1975, re- börsnoterade företag

fereras av bankdirektör (Gunnar Fond.) Prisma- Torsten Carlsson i en bilaga till Kapitalmark- LO. Lund 1976. s. nadsutredningen.) Denna studie omfattade 13 börsnoterade bolag (i rap- 137-152. porten namnges dessa ej) med uppskattningsvis 40-45 % av det totala börsvärdet. ?sou 1978:13. Kapital- (Nedan kallad “S-E-Banken“.) marknadsutredningen En sammanfattning och vidareutveckling av dessa båda studiers rebilaga 3. Aktiemarknaden sultat har publicerats i den s. k. Waldenströmrapporten? (Torsten Carlsson), s. 71 f,

c. Statens Industriverks ”uppföljning” av 1960-talets koncentrationsutred- 3

Företagsvinster, Kapitalning innehåller en redogörelse for en genomgång 1976 av 15 VPC-anförsörjning, böntagarfonslutna börsföretag (nedan kallad ”SlND) med ca 17 % av det totala der. Rapport från en ,

börsvärdet. arbetsgrupp inom nä-

d. Roland Spånt5 (”Spånt“) har på grundval av deklarationsmaterial från ringslivet. Sveriges Industriförbund. Svenska 1975 studerat hushållens aktieinnehav med en annan och noggrannare Arbetsgivarelöreningen. metod än de tre ovannämnda undersökningarna haft möjlighet till. Spånts Stockholm 1976, s. 84 ff. undersökning har till skillnad från de övriga utgått från aktiernas mark- 4 Ägandet i det privata nadsvärden. näringslivet, Statens [ndustriverk SlND Resultaten av dessa fyra undersökningar sammanfattas i tabellerna 2.1 och 1980:5, s. 29 ff. 2.2 nedan. 1 dessa tabeller har också lagts in ytterligare en rad, som sammanfattar 5sou 1981:105. Löntaen egen undersökning av sex börsforetag 1975 (Atlas Copco, Electrolux, garna och kapitaltillväx- Gränges, SKF, Handelsbanken och Volvo) med tillsammans ca 1/5 ten 8. Roland Spånt: av det totala börsvärdet (Boman”). Även denna har utgått från aktiernas Hushållens aktieägande i marknadsvärden. Sverige.

16 Ãgarstrukturen i börsföretagen 1 975-1 979 sou 193223

Tabell 2.1 Sammanfattning av tidigare studier Procentuell ägarandel 1975 institutioner Privatpersoner Utl. ägare

Spånt ” Angavs ej.

Begreppet ”institutioner” omfattar alla typer av inhemska juridiska personer: bolag, stiftelser, föreningar etc. Dessa har i de olika studierna delats upp i följande undergrupper:

Tabell 2.2 Tidigare studier av institutionellt ägande 1975

lnv- Rör.- Summa Förs.- Fj. Akt.- Öv. bolag dr.bol. bol. bol. AP-f. fonder inst.

Fond 13,6 8,4 22.0 10,0 0,6 1,0 11.0 S-E-Banken 15,2 11,4 26,6 10,9 0,8 0,3 10,2 11,5 0.3 J 14,7 SIND (1976) 13,9 10.1 24,0 Boman 10.5 -“ 8,7 26,3

“ Angavs ej. b Övriga institutioner, dvs. pensions- och andra stiftelser, ideella föreningar, fackliga organisationer, kommuner m. fi.

Som är samstämmigheten ganska god mellan de tre första unsynes dersökningarna. Däremot avviker alla tre i sina uppskattningar av privatpersonernas aktieägande från Spånts undersökning och redovisar högre andelar för dessa. (Uppgifterna i S1ND:s undersökning avviker som synes från de övriga när det gäller utländska innehav, vilket har lett till en lägre andel privatägande hos SIND än i övriga undersökningar.) Anledningen till att de fyra stickprovsundersökningarna ovan (inkl. min egen) redovisar högre siffror för privatpersonernas aktieinnehav än Spånt är troligen att de förstnämnda systematiskt överskattar de fysiska personernas ägande genom de restriktioner som finns inbyggda i VPC-systemet (se vidare appendix till kapitel 3). Som angavs i kapitel l är inga uppgifter tillgängliga om aktieägare med 500 aktier i de VPC-anslutna bolagen. Därför har de fyra nämnda unfrån 1975 helt enkelt antagit att alla poster om 500 aktier dersökningarna Detta innebär givetvis en överskattning, eftersom ägs av privatpersoner. även många både stora och små institutioner äger poster om 500 aktier i de olika bolagen. i Å andra sidan torde deklarationsmaterialet i Spånts undersökning i någon mån innebära en underskattning av privatpersonernas samlade innehav av i ,/ börsaktier (se vidare kapitel 4 nedan i samband med en genomgång av antalet aktieägare i börsbolagen).

bö-rsföretagen

i 1975-1979 17

Ägarstrukturen

2.2 Reviderad lägesbeskrivning 1975

nu uppskatta privatpersonernas andel Vi kan mot bakgrund av ovanstående av börsvärdet 1975 till intervallet 45-50 %. Den lägre gränsen utgörs av en schablonmässig uppjustering av Spånts uppgift på 42 % trill 45 % med från den underskattning av antalet aktieägare som Spånts utgångspunkt undersökning innehåller jämfört med VPC:s uppgifter. Den övre gränsen nedjustering av medelvärdet för på 50 % är en likaledes schablonmässig de tre stickprovsundersökningarna med hänsyn till att den summa for alla innehav 500 aktier, som dessa utgår ifrån, också innehåller institutionellt ägda aktier. Andelarna för investmentbolag, försäkringsbolag och fjärde AP-fonden kan stämmas av mot statistik från SCB resp. de olika placerarnas egna Vi kan nu ställa samman följande översiktliga bild: årsredovisningar. Tabell 2.3 Viktiga ägarkategorier 1975

Andel Innehav mrdr kr 96 (dagsvärden)

47 21 Privatpersoner 4 2 Utländska ägare

›2.3 Ägarstrukturen 1979

2.3.1 Viktiga ägarkategorier En omfattande kartläggning har genomförts för att ge underlag till en beav läget vid utgången av 1979. Dels har aktieböckerna för alla skrivning de 126 VPC-anslutna börsbolagen (med ca 95 % av börsvärdet) granskats (såväl direktregistrerade som förvaltarregistrerade innehav 500 aktier), dels har årsredovisningar eller andra källor studerats för de större placerarna inom de institutionella grupperna börsnoterade investmentbolag resp. rörelsedrivande bolag, försäkringsbolag, stora stiftelser, stora ej börsnoterade bolag, vissa familjestiftelser och aktiefonder. För grupperna utländska ägare, “förmögna familjer” och ”småsparare” har särskilda undersökningar genomförts (se följande kapitel). Även för övriga kategorier finns kompletterande upp- I appendix till kapitel 2 finns en förteckning över gifter i senare kapitel. de största enskilda placerarna i storleksordning. 1 Statistiska Meddelanden Resultaten av dessa undersökningar sammanfattas i tabell 2.4, som är K 1976:13 Investmentföcentral i denna rapport. retagen 1975.

i

18 Äigarstrukruren i börsföreragen 1975-1979

Tabell 2.4 Ägarstruktur hösten 1979 Innehav

“Ägarandelar hösten 1979, marknadsvärden 28/12 1979. b Exkl. Skandia. (Inkl. Skandia. “småsparare” = summa hushållsägda innehav 500 aktier. Källor: Bearbetningar av VPC:s aktieböcker, årsredovisningar, Findata, SCB, samt egna uppskattningar. Se vidare de kapitel där resp. ägarkategori behandlas.

Tabell 2.5 Antalet stora aktieägare och deras samlade innehav (hösten 1979)

Antal Mrdr 96 av

” Varav 47 rörelsedrivande bolag med nämnvärda börsaktieinnehav och 28 investmentbolag. b = koncerner (så har t. ex. Förs. AB Skandia och Livfors. AB Skandia räknats som ett företag). Länsförsäkringsbolagen, som är en grupp samverkande regionala bolag, har också räknats som ett företag. f Antal familjer eller släkter. Antalet enskilda personer i dessa 55 familjer är ca 450.

Anm.: Till “stora” har hänforts ägare med l0 mkr i börsaktier (marknadsvärde 30/12 1979). “S” = slutliga ägare M = mellanhandsägare

_ Ägarsrrukturen i börsföreragen 1975-1979 19

lnom gruppen institutioner finns flera kategorier, som i sin tur ägs av

andra ägare. Dessa kallar vi “mellanhandsägare“. Ägare utan bakomliggande

ägare kallar vi “slutliga ägare”. l tabell 2.5 finns för olika ägarkategorier angivet om de är mellanhandsägare eller slutliga ägare. Dessa frågor utvecklas ytterligare i kapitel 9. Här skall jag istället studera storleksfördelningen inom alla de olika ägarkategorierna. Vid en bedömning av t. ex. aktiemarknadens funktionssätt eller ägarinflytandet i företagen är det givetvis av stor betydelse om de olika ägarna har stora eller små portföljer. Ju större förmögenhet en ägare har i aktier, desto större är sannolikheten för att han bedriver en “professionell” aktieförvaltning. Potentiellt bör han också ha större möjligheter än andra att påverka Företagens skötsel, även om bl. a. de stora försäkringsbolagen trots mycket stora aktieinnehav både totalt sett och i många enskilda företag sällan deltar i vare sig bolagsstämmor eller bolagsstyrelserna. Storleksfördelningen för ägarna till de övriga 47 % av börsvärdet är betydligt svårare att beskriva. Med utgångspunkt från Roland Spånts material från 1975 och med egna uppskattningar kan man skissera en ungefärlig fördelning på följande sätt:

Tabell 2.6 Antalet små aktieägare och deras samlade innehav (hösten 1979)

Anm.: För hushållen är de värdemässiga gränserna i denna tabell inte jämförbara med gränsen 500 aktier som används i andra sammanhang. Källor: Roland Spånt, SOU 1981:105, s. 21 (Hushåll), egna uppskattningar för övriga.

I Roland Spånts rapport finns en mängd detaljer om hushållens aktieägande 1975. Däremot är kunskaperna mycket bristfälliga när det gäller stiftelser, fonder, icke börsnoterade rörelsedrivande bolag m. fl. “institutioner”. Ett visst material om stiftelser finns publicerat av stiftelseutredningen?

2.3.2 Andra beskrivningsmöjligheter

Hittills har beskrivningen gällt ägarstruktur, dvs. ett förmögenhetsbegrepp, i tre olika dimensioner: institutioner fysiska personer, stora ägare - små l . SOU 198mm ägare (mätt efter det totala börsaktieinnehavets storlek i kronor) och mel- - ZDS JU 197914. Stiftelser. * lanhandsägare slutliga ägare.

Man bör hålla i sär tre viktiga funktioner som ofta men långt ifrån alltid 5, stalislisk “d°_5ö_k

ning utford av statistiska av av rätt till

sköts samma person/instans: ägande _aktierti bemärkelsen centralbyrån på uppdrag

kapital, utdelning och vardestegring/-minskningLjbrva/tnmg av aktier (t. ex. av och i samverkan med beslut om omplaceringar, deltagande i nyemission, nettoforändringar av det stiftelseutredningen.

20 Ãgarstfrukturen i börsföretagen 1975-1979

investerade kapitalet i börsaktier) och inflytande i företagen (via deltagande i bolagsstämmor). En intresserad och kompetent ägare med tillräcklig tid till förfogande kan själv sköta alla tre funktionerna, dvs. vara både ägare till sina aktier, den som ensam förvaltar sin aktieportfölj och dessutom aktiv deltagare i bolagsstämmor. En annan är fortfarande ägare, men har överlåtit de två andra funktionerna på “professionella” instanser, dvs. har uppdragit åt en banks notariatavdelning att förvalta aktierna (med befogenhet att självständigt fatta beslut om omplaceringar) och har lämnat en fullmakt till styrelsen i de olika bolagen att rösta for aktierna. Detta innebär bl. a. att personer och organisationer, som kanske helt saknar egna aktieinnehav, kan förvalta mycket stora värden för andras räkning och att vissa personer kan rösta for stora poster, som tillhör andra, fysiska eller juridiska personer, på bolagsstämmorna. För att man skall få en bild av hur placeringsbesluten fattas på aktiemarknaden och av hur inflytandet på bolagsstämmorna utövas måste andra typer av undrsökningar genomföras. När det gäller inflytandet har de statliga koncentrationsutredningarna tagit fram material som belyser förhållandena i börsbolagen 1963 och 1976. Däremot finns veterligen inga studier av hur de for marknadens funktion viktiga placeringsbesluten fattas, t. ex. inom de organisationer som saknar egna aktieportföljer och som därför inte är allmänt kända som aktörer på aktiemarknaden. Som exempel på företag inom denna kategori kan nämnas Aktiv Placering AB, ett helägt dotterbolag till S-E-Banken. Både Aktiv Placering och moderbanken saknar(enligt banklagens bestämmelser) egna innehav av börsaktier. Aktiv Placering förvaltar dock ett betydande kapital- 1979 dels 200-300 milj. kr i bankens aktiefonder (som ägs av resp. fonds andelsägare, till övervägande delen privatpersoner), dels ca 1,5 miljard kr för andra kunder, både företag, stiftelser och privatpersoner, Huruvida någon utövar rösträtten för dessa aktier på bolagsstämmor (och i så fall vem) är inte känt. Ett annat exempel är Uplandsbankens “Placeringstjänst” som 1979 självständigt förvaltade ett kapital på ca 200 milj. kr. Med detta resonemang är det också naturligt att (som i tabell 2.4 ovan) betrakta aktiefonderna som en särskild ägarkategori, skild från både fysiska personer och “institutioner” (även om aktiefonderna alltså i en mening ägs av sina andelsägare, främst privatpersoner, och därför representerar ett hushållssparande). Se vidare kapitel 6.

2.4 1975-1979 -

Utvecklingen några tänkbara förklaringar

sou 1968:7 Ägande och Förändringarna i ägarstrukturen under de fyra år som skiljer studierna av inflytande inom det privatanäringslivet, SIND läget 1975 resp. 1979 kan kort sammanfattas på detta sätt: 1980:5 Ägandet i det Förändringarna är relativt kraftiga och entydiga. Privatpersonernas andel privata näringslivet med av börsaktiestocken har minskat med drygt 2,5 procentenheter per år under vissa siffror för 1979 i

fyraårsperioden. ”Övriga institutioner” är den kategori som har ökat snab-

löntagarfondsutredningens slutbetänkande SOU bast, bl. a. börsnoterade rörelsedrivande bolag. Även övriga typer av in- 1981:44, s. 141 ff. stitutionella ägare har som synes ökat sina andelar.

i börsföretagen 1 9 75-1 979 21

Ägarstrukturen

Tabell 2.7 Ägarstrukturen 1975-1979

“ Rörelsedrivande bolag, stiftelser etc. samt aktiefonder. Aktiefonder representerar resp. år 1-2 96 (se vidare avsnitt 2.1 och 2.3.1 ovan). De saknar betydelse for en analys av forskjutningarna i ägarandelar under denna period (men behandlas i kapitlen 6 och 10 nedan for åren 1980-1981, då de har blivit en snabbt växande aktieägargrupp genom skattesparandet).

2.4.1 Försök till kvantitativ beskrivning

sett är Förklaringen enkel till dessa andelsforskjutningar. De olika Ytligt aktieägare har nyplacerat kapital i börsaktier medan typerna av institutionella privatpersonerna som grupp betraktat har sålt aktier. Utifrån offentlig statistik kan man nyansera bilden av kapitalllödena något (även om bristen på konsistenta uppgifter även här är påtaglig, särskilt när det gäller de viktiga grupperna rörelsedrivande bolag, stiftelser och fonder samt naturligtvis hushållen). Sådana sammanställningar görs för internt bruk inom Aktiv Placering AB (ett dotterbolag till S-E-Banken) och har tidigare i två sammanhang for åren 1964-76 resp. 1968-79 Siffror för publicerats åren 1964-77 har också återgivits i en tidigare rapport från löntagarfonds-

utredningen? (1 kapitel 10 diskuteras motsvarande siffror for åren 1980-81.)

1 dessa tablåer återges nettoinvesteringarna i börsaktier hos försäkringsbolag, investmentbolag, aktiefonder, utländska ägare (valutautlänningar) och fjärde AP-fonden. Summan av dessa transaktionerjämfors sedan med summan av alla genomförda börsintroduktioner och nyemissioner under året. Därvid en restpost som antas motsvara nettoplaceringarna for uppkommer övriga placerare (privatpersoner, stiftelser, rörelsedrivande bolag m. 11.). Denna restpost behöver analyseras närmare för att kapitalflödena för de 1 Kapitalmarknadsutredolika kategorierna under perioden 1976-79 skall kunna beräknas, men detta ningen, bil. 3. SOU stöter på stora praktiska problem. Ett sådant försök har gjorts for perioden 1978:13, s. 75, och Kapiutifrån årsredovis- talvinstkommitténs 1977-79 i löntagarfondsutredningens slutbetänkande3 delbetänkande “Stimuningar för en rad större placerare inom kategorierna rörelsedrivande bolag lans avaktiesparandet”, och större stiftelser. 1 tabell 2.8 nedan har denna kalkyl utvidgats till åren Ds B 1980:11, s 43. 1976-79 som underlag för analys av förändringarna i ägarstruktur från slutet ?sou 1979:9,s. 147. av 1975 till slutet av 1979. En överslagsberäkning for fyraårsperioden av olika viktiga delar i restposten ingår också i tabellen: 3sou 1981:44, s. 144.

“

22 Älgarstrukturen ibörsfdretagen 1975-1979 , sou 193213

Tabell 2.8 Nettoinvesteringar i börsaktier 1976-79

Källa: Aktiv Placering

Övriga placerare“: Större rörelsedrivande bolag ca +0,5 Större stiftelser o. övr.. instit. ca +0,3 Restpost (hushåll, mindre instit.) ca +0,5 Summa +1,3 Källa: Egna beräkningar på grundval av årsredovisningar från rörelsedrivande bolag, stiftelser m. ll. med större aktieportföljer.

Även efter denna uppdelning av gruppen “Övriga placerare” återstår en

restpost, som till större delen omfattar hushållen, men där mindre rörelsedrivande (ej börsnoterade) bolag och mindre stiftelser ingår. Med ett antagande att hushållen helt och hållet har bidragit med restpostens 0,5 miljard kr, svarar de alltså for ca 15 % av de 3,4 miljarder kr som samtliga placerare nettoinvesterat under perioden. Här finns i så fall Förklaringen till en andelsminskning for hushållen av det totala börsvärdet på 2-3 procentenheter mellan 1975 och 1979. Med hänsyn till att mindre institutioner sannolikt svarar för en betydande del av restpostens nettoinvesteringar och hushållen därmed för en betydligt lägre siffra än 0,5 miljard kr, torde dock andelsminskningen för hushållen enligt detta sätt att räkna ha varit större än 2-3 procentenheter. Nu är det givetvis inte bara de direkta omplaceringarna som har betydelse for forskjutningarna i olika ägarkategoriers andelar. Förändringar i börsens sammansättning kan också spela in genom att företag försvinner genom uppköp eller konkurs resp. nya företag säljs ut på marknaden och börsnoteras. Under åren 1976-79 avfordes 14 bolag från börsen, 12 genom uppköp (Ostasiat, Tibnor, Euroclimate, Jonsered, Kopparfors, Nitro Nobel, Husqvarna, Kilsund, Wirsbo, Bergvik och Ala, Klippan och NK) och 2 genom konkurs (Algots och Skansen Lejonet). De hade ett sammanlagt börsvärde vid utgången av 1975 på 1 718 milj. kr (3,8 % av det totala börsvärdet). Andelen hushållsägande i dessa bolag har inte kunnat undersökas (inte heller hur stora belopp som erlagts kontant resp. med aktier i det köpande bolaget). Då flera av dessa bolag hade ett spritt ägande, har jag antagit att denna andel torde ha legat kring det genomsnitt på 45-50 % som gällde for hela börsen vid utgången av 1975. (Bergvik och Ala hade 5 300 ägare, Husqvarna 7100 och NK 24 400 ägare.)

Äigarsrrtzkruren

i börsföreragen 1975-1979 23

Under samma period introducerades 17 bolag (med ett sammanlagt börsvärde vid utgången av 1979 på 1 604 mkr, ca 3.3 % av totalvärdet). Den värdemässiga andelen för de mindre aktieägarna i dessa bolag uppgick vid den tidpunkten till ca 20 %.

Överslagsmässigt torde dessa förändringar i beståndet av börsbolag ha

inneburit en andelsminskning för hushållen på knappt 1 procentenhet. Resterande 6-7 procentenheter av hushållens andelsminskning har inte kunnat förklaras. Det kan bl. a. röra sig om skillnader i värdeförändringatr mellan olika placerarkategoriers innehav. (Så t. ex. kan den hypotesen uppställas att de privata ägarnas aktieportföljer värdemässigt har utvecklats mindre gynnsamt än andra ägares. Denna hypotes har dock inte granskats närmare.) Effekten av mätfel i olika led kommer också in här. Bl. a. harjag pekat på möjligheten att hushållens nettoköp i tabell 2.8 kan ha överslrattats.

2.5 av börsen - avslutande

Institutionaliseringen några

synpunkter

Hur man än mäter utvecklingen har de privata aktieägarnas andel av börsföretagen minskat successivt under hela efterkrigstiden, om än inte ijämn takt. Under senare hälften av 1970-talet tycks förskjutningen mellan huvudgrupperna privatpersoner och institutioner snarast ha gått snabbare än tidigare. Befintliga institutionella ägare har i stor utsträckning nyplacerat betydande kapital samtidigt som nya ägare inom denna grupp har gjort entré på aktiemarknaden. Fjärde AP-fonden och (inom gruppen Försäkringsbolag) Arbetsmarknadsförsäkringar är några helt nya aktieägare med betydande aktieinvesteringar under senare år. Nyemissionerna tycks också spela en viktig roll i förskjutningen från privatpersoner till institutioner. Den siffra som angivits i tabell 2.8 som mått på privatpersonernas nettoinvesteringar i börsaktier är summan av deras köp och försäljningar samt nyteckningar. Även om det är mycket svårt att i detalj belysa dessa olika komponenter, förefaller det som om många hushåll avstår från att delta i nyemissioner och att andra bara deltar så mycket att de inte behöver tillskjuta ytterligare egna medel (detta kan ske genom försäljning av tillräckligt många teckningsrätter). För denna hypotes talar utbudet av teckningsrätter i mindre poster i samband med nyemissioner i många bolag. lnstitutionalisering behöver i sig inte nödvändigtvis innebära en ökad koncentration av ägandet. Det ökande antalet aktieägande institutioner skulle snarast kunna tyda på en breddning av ägandet. Dessa frågor har studerats av de båda koncentrations-utredningarna för peridoen 1963-76. Några jämförelser mellan dessa båda år med vissa kompletteringar av data för år 1979 har publicerats i löntagarfondsutredningens slutbetänkande (SOU 1981:44 s. 141 ff), där det bl. a. framgår att i allt fler företag har de 20 största ägarna mellan 25 och 50 % av aktiekapitalet. Ökat institutionellt ägande och förstärkt ägarkoncentration tycks alltså ha gått hand i hand.

24 .

Ägarstrukturen i börsföretagen 1975-1979 sou 1982:28

Tendensen stöds av observationer från bearbetningar av VPC:s aktieböcker och andra data: nyplaceringarna och därmed andelsökningarna har varit störst För de redan tidigare stora aktieplacerarna inom bl. a. gruppen försäkringsbolag. I ett annat avseende har också koncentrationstendenserna blivit påtagliga. Det rör sig om ett För svenska Förhållanden delvis nytt fenomen med hittills

Föga diskuterade konsekvenser: ett allt större korsvis ägande mellan olika

börsbolag: bolag A äger en betydande andel av bolag B som i sin tur äger en stor andel i bolag A. (En genomgång av sådant korsvis ägande återfinns i kapitel 9 nedan.)

Konsekvenserna av institutionaliseringen har i viss mån varit Föremål För debatt på Flera punkter: El Avkastningsintresse Många av institutionerna är antingen mellanhandsägare (se vidare kapitel 9), dvs. ägda av andra_ eller sådana slutliga ägare som har en bred krets av intressenter, dvs. svenska Folket (AP-Fonden), Försäkringstagarna (i ett ömsesidigt Försäkringsbolag) eller andra stora grupper Förmånstagare (t. ex. För en ideell stiftelse). l detta avseende kan en liten grupp institutioner representera ett bredare ekonomiskt intresse trots att alltså ägarkoncentrationen har ökat. Å andra sidan kan man peka på att denna breddning av det bakomliggande avkastningsintresset inte automatiskt innebär en breddning av inflytandet över Företagen. Detta beror bl. a. på i vilken mån som institutionerna utnyttjar det potentiella inflytande i börsForetagen som deras aktieposter innebär och hur intressenterna bakom den aktieägande institutionen kan påverka besluten i denna. En klassificering av ägandet i aktiva och passiva ägare skär börsen på en annan ledd (ytterligare ett av de många områden där även elementära data saknas om den svenska aktiemarknaden). Med aktiva ägare menas sådana ägare som deltar i bolagsstämmorna och/eller låter sig representeras i Företagens styrelser. Jag kan här bara rent allmänt peka på de under 1981 snabbt växande aktiefondernzt som exempel på en i detta avseende passiv placerargrupp. El Placeringspolitik och marknadens Funktionssätt Vissa av de nya institutionella aktörerna på aktiemarknaden bedriver en rörlig placeringspolitik med relativt kortsiktiga innehav. Det gäller bl.a. vissa aktiefonder och vissa bolag (både investmentbolag och rörelsedrivande). Samtidigt har många av de gamla institutionerna blivit mer rörliga under andra halvan av l970-talet. Detta kan medFöra att kursbildningen blir mer ryckig, speciellt i mindre papper, och att möjligheterna ökar att relativt snabbt köpa ett kontrollerande intresse i ett börsForetag. Mycket tyder på att den ökade rörligheten bland de institutionella aktieägarna är en viktig Förklaring till den allt livligare aktieomsättningen under de senaste åren på Stockholmsbörsen.

4 ” 25

Älgarstrukruren i börsföretagen 1975-1979

Appendix 2.A

Största enskilda aktieägare 31/12 1979

Denna förteckning är en utvidgning och aktualisering av den tabell över de 15 största institutionella placerarna 1977 som publicerades i SOU 1979:9 s. 138. Här återges här de 17 största ägarna och deras aktieportföljers marknadsvärden vid utgången av 1979. Förteckningen upptar enbart institutionella ägare. lngen familj eller privatperson når nämligen upp till denna nivå.

Ägare Kategori Milj. kr

Skandia F S 1690 TryggHansa F” S 1450 SPP F S 1300 Custos Bl M l 110 Fj. AP-fonden St S 1044 Asea BRM 886 Investor BI M 857 Beijerinvest” Bl M 816 Providentia Bl M 780 Industrivärden BI M 700 K & A Wallenbergs stiftelse St S 584 Sv. Handelsbankens pensionsstiftelse St S 500 Kinnevik Bl M 424 Cardo Bl M 325 Protorp M 310 Folksam F S 300 SAF St S 300

Summa 17 största 13376 (28 % av börsvärdet)

F = Försäkringsbolag B = Börsnoterat l = lnvestmentbolag R = Rörelsedrivande bolag St = Stiftelse (ideell organisation el. motsv.) M = Mellanhandsägare S = Slutlig ägare ”Skandia är formellt två bolag. som här har räknats samman. *lnkl. innehav i börsnoterade dotterbolag.

lnvestmentbolag, börsnoterat fr. o. m. 1981.

3 Hushållens aktieägande

Rapporten hittills har främst handlat om den allmänna utvecklingen av ägandet inom de båda huvudkategorierna “institutioner och hushåll. Här skall jag något redogöra for hur de sammanfattande uppgifterna om hushållens aktieinnehav i kapitel 2 har framkommit och något diskutera hushållens aktieinnehav.

3.1 Metodfrågor

Uppskattningar av hushållens aktieägande är förknippade med mycket stora praktiska svårigheter. Det rör sigju om hundratusentals individer med varierande innehav, alltifrån några få aktier i ett enda bolag till mycket stora formögenheter på upp till ett par hundra miljoner kr. Utgångspunkten for denna rapport har varit Roland Spånts deklarationsstudie med data från slutet av 1975. För följande år harjag byggt på egna, manuella genomgångar av VPC:s aktieböcker for de enskilda bolagen och visst sammanfattande material från VPC. Resultatet av dessa beräkningar har sedan stämts av mot det material om framför allt institutionernas aktieägande som har samlats in från andra källor. För slutsatserna om förändringarna efter 1975 är osäkerheten betydande, speciellt när det gäller hushållens aktieägande. Detta förtjänar att påpekas igen. (I Appendix 3A till detta avsnitt finns en redogörelse för några viktiga metodfrågor.) Gränsen 500 aktier. som är viktig i VPC-materialet, är av de skäl som utvecklas i Appendix svår att översätta i kronor vid en jämförelse med Roland Spånts siffror. Närmast torde denna gräns i Spånts material motsvara hans gräns på innehav om 500 000 kr (med antaganden om en genomsnittlig kurs på 100 kr och ett genomsnittligt innehav per ägare om upp till lO företag).

3.2 Hushållens aktieägande 1975-79

Med den mätmetod, som närmare beskrivs i Appendix, kommer jag fram till följande uppskattningar av det privata aktieägandet vid av

utgången

1979 med jämforelsesiffror ur Spånts material från 1975: sou 1982:105.

“Familjeinnehav 10 milj. kr. ”Aktieinnehav ca 0.540 milj. kr. f Summa innehav 0,5 milj. kr. dSumma innehav 0,5 milj. kr. ” Roland Spånts siffror har av mig justerats upp till 8 resp. 13 miljarder kr, summa 21 miljarder kr, för att korrigera för den underskattning som jag anser mig ha konstaterat (se vidare avsnitt 2.3 ovan). Källor: 1979: Bearbetningar av VPC:s aktieböcker. 1975: Roland Spänts undersökning (SOU 1981:105).

Dessa beräkningar indikerar att värdet av hushållens aktieinnehav minskade med ca 3,5 miljarder kr mellan 1975 och 1979. varav “småspararna” svarade för ca 2 miljarder kr och de två mer förmögna grupperna för ca 1,5 miljard kr. Jfr även avsnitt 2.4.1 ovan.

3.3 Utvecklingen 1979-1981

Utvecklingen av det privata ägandet under de senaste två åren har ett särskilt intresse. Under våren 1980 aviserade regeringen att man ämnade lägga fram ett förslag om skattelättnader för aktiesparande. Även om förslaget inte presenterades offentligt förrän under sommaren och det inte beslutades i riksdagen förrän senare under året, så kan placeringsbeteendet ha påverkats redan tidigt under året. En annan skatteförändring av stor betydelse för marknaden var införandet av skattesparandet hösten 1978 och framför allt den höjning av skatteavdraget för skattefondsparandet (från 20 till 30 %) som trädde i kraft fr. 0. m. 1 januari 1980. Jag har saknat möjligheter att göra detaljerade beräkningar av alla hushålls nettoplaceringar. För att ändå fä en uppfattning om deras beteende har jag studerat utvecklingen av alla innehav 500 aktier. (I enlighet med resonemangen ovan torde privatpersonerna äga 80-85 % av dessa aktier. Det institutionella ägandet av poster på 500 aktier kan antas ha varit relativt stabilt och har ju inte heller direkt påverkats av de nya skattereglerna för privatpersonerna.) l kapitel 10 diskuteras något mindre osäkra siffror för förändringen av alla hushålls innehav under 1980-81. 1 de följande jämförelserna är som tidigare nämndes vårt underlag VPC:s aktieböcker för 114 börsbolag med ca 95 % av börsvärdet. De 114 studerade bolagen är inte helt identiska i båda jämförelserna, då några bortfallit på grund av uppköp resp. tillkommit genom börsintroduktion. 1 tabell 3.2 har jag sammanfattat beräkningar av det sammanlagda värdet på alla innehav 500 aktier vid två tidpunkter och därifrån försökt uppskatta “småspararnas” nettoplaceringar.

sou 1982:28 Hushållens aktieägande 29 Tabell 3.2 De små aktieinnehavens förändring 1979-80 (sammanlagda innehav 50O aktier)

Uppskattad nettominskning av värdet på summa innehav 50O aktier -0,7

“ Efter schablonmässigt uppskattad kursstegring 23 96 enligt Affärsvärldens generalindex. Anm.: Utgångsläget i den första jämförelsen (ovan kallad slutet av 1979) avser aktieböckerna per augusti/september 1979 och börsvärdena december 1979. Detta jämförs med aktieböckerna per februari/mars 1981 och börsvärdena december 1980 (ovan kallat 1980). En schablonmässig korrigering har skett i underlaget för ett 10-tal större bolag som genomfört fondemission e. d. under perioden.

Beräkningen antyder att ägarna till 50O aktier netto har sålt ut aktier under en artonmånadersperiod 1979-1981 till ett värde av ca 700 milj. kr (uttryckt i ett värde som motsvarar den genomsnittliga kursnivån under perioden). Med hänsyn till att ca 80-85 96 av aktierna i denna kategori ägs av fysiska personer torde den huvudsakliga delen av dessa försäljningar komma från hushållen. Ur grundmaterialet till beräkningarna kan man också hämta uppgifter om vilka Företags aktier som de största utförsäljningarna har berört: Tabell 3.3 Största enskilda förändringarna 1979-81 (18 mån.) för summa innehav. 50O aktier

Företag Andel i % av akkap. Nettoinvest. milj. kr 1979-81 Hosten 1979 Vintern 1981

” Avser artonmånadersperioden augusti/september 1979 - februari/mars 1981, be-

loppet mätt enligt genomsnittlig kursnivå 1980. b Uppgifterna är här något mer osäkra än för övriga företag, då konvertering av skul-

debrev till aktier har skett under åren 1979-81.

Hushållens

_30 akrieägande

Av tabell 3.3 framgår att de 14 angivna Företagens småaktieägare tillsammans svarar för drygt hälften av den uppskattade totala nettominskningen för alla småaktieägare i börsföretagen. Dessa 14 bolag tillhör samtidigt den grupp bolag där summan av innehav 500 aktier är störst i milj. kr räknat. 1 nästa tabell, 3.4, presenteras en uppskattning av utvecklingen under en sexmånadersperiod 1981, från februari/mars till augusti/september. Resultatet antyder en fortsatt minskning av de små aktieägarnas innehav. Tabell 3.4 De små aktieinnehavens förändring 1980-SI

Uppskattad nettominskning av värdet på summa innehav 500 aktier -0,3

P. g. a. att några bolag avförts resp. introducerats under 1980/81 är dessa 114 bolag inte helt identiska med de 114 bolagen i tabell 3.3. varför uppgifterna om värdet vid slutet av 1980 skiljer sig något mellan de båda tabellerna. b Efter schablonmässigt uppskattad kursstegring 64 % enligt Affärsvärldens generalindex. Anm.: 1980 förklaras i kommentar till tabell 3.2 ovan. Med hösten 1981 avses aktieböckerna per augusti/september 1981 och börsvärdet vid slutet av oktober 1981.

Beräkningarna tyder alltså på att hushållen fortsatte att vara nettosäljare av aktier ända fram till hösten 1981. Årstakten i försäljningarna tycks vara ungefär konstant, ca 500-700 milj. kr per år. Jag har därför inte kunnat finna något belägg för den på sina håll framförda uppfattningen att hushållen skulle ha övergått till att bli nettoköpare av börsaktier fr. o. m. 1980 eller 1981. (För ytterligare uppgifter om utvecklingen 1980-81, se kapitel 10.) Det bör dock påpekas att siffrorna i tabellerna 3.2, 3.3 och 3.4 utgör nettoeffekten av flera olika slags förändringar, varför de är svåra att använda för mer långtgående tolkningar: D befintliga ägare till 500 aktier i ett visst bolag kan ha minskat sitt innehav delvis ner under 500-gränsen och därmed ökat summan aktier i skiktet 500 D befintliga ägare till 500 aktier i ett visst bolag kan ha sålt ut helt eller delvis, gjort en mindre ökning av sitt innehav (fortfarande under 500gränsen), eller en större ökning (upp över 500-gränsen) D helt nya ägare kan ha gjort entré med små innehav.

3.4 De små aktieinnehavens relativa betydelse

2 Olika ägarkategoriers betydelse kan mätas på olika sätt, även om man be- Lennart Láftman: röstgränsar sig till andelar av aktiekapitalet och bortser från differentierade Löntagarfonders aktieköp värden på olika aktieserier och närvaro vid bolagsstämmor. 1 en tidigare via börsen, SOU 1981:78, s. 42. publicerad expertrapportz från utredningen finns en uppställning över de

sou 1982:28 Hushållens akrieägande

15 börslöretag som hösten 1979 uppvisade den lägsta resp. högsta ägar- x spridningen, mätt som de 20 största ägarnas andel av aktiekapitalet. Ur den tabellen kan man dock inte utan vidare dra slutsatser om de minsta innehavens samlade betydelse. l tabellerna 3.5 och 3.6 återges därför en sammanställning av de börsbolag där just de små innehaven (fortfarande definierat som summan av alla innehav 500 aktier) har stor resp. liten betydelse. mätt som andel av ak-

Tabell 3.5 18 företag med största andel av aktiekapitalet för summa innehav 500 aktier hösten 1979

Tabell 3.6 18 företag med lägsta andel av aktiekapitalet för summa innehav 500 aktier hösten 1979

/ “ 32 Hushållens akrieägande sou 1982:28

tiekapitalet. 1 tabell 3.7 presenteras de 16 börsforetag där de värdemässigt största sammanlagda “småinnehaven” finns. Bland företag med stor andel småinnehav finns 8 av de 10 börsnoterade affarsbankerna (S-E-Banken och Skånska Banken saknas) och flera av våra största industriföretag med många år bakom sig på börsen, t. ex. Boliden, Cardo, Swedish Match, Uddeholm och Volvo. Flera i tabell 3.6 har introducerats relativt nyligen (under 1970bolag talet) och ägs till stor del av den gamla ägargruppen. Detta gäller Barkman, Edstrand, Grafoprint, Opus, Saléninvest och Skrinet. Även de flesta övriga Bahco, Bultenbolag domineras i hög grad av en eller några få ägargrupper: Kanthal, Drott (senare uppköpt av huvudägaren Skånska Cementgjuteriet), Hufvudstaden, Kinnevik, Kockums Jernverk (senare uppköpt av majoritetsägaren Beijerinvest), Ratos, Sonesson, Sydkraft och Transatlantic.

med de värdemâssigt största innehaven 500 aktier Tabell 3.7 20 börsföretag februari/mars 1981

Summa innehav 500 akt. Totalt Företag milj. kr börsvärde 30/ 12 1980 Vinter 198V Höst 1979”

Boliden” Alfa-Laval 368 309 1 437 345 278 1 037 Beijerinvest

Saab-Scania”

“Värden enligt börskurserna 30/12 1980. ”Värden enligt börskurserna 29/12 1979. P. g. a. större emission eller split (aktieuppdelning) är siffrorna inte helt jämförbara mellan 1979 och 1981. ”I Saab-Scania fanns 1981 ett innehav på 305 milj. kr. Företaget var dock inte VPCanslutet 1979 och ingår därför inte i beräkningarna for något av åren.

Hushållens akrieägande 33

-

Appendix 3.A: Hushållens aktieägande metodfrågor

För resonemangen i detta kapitel är alltså VPC:s aktieböcker den huvud- Som tidigare nämnts är alla innehav under 500 aktier i de sakliga källan. olika VPC-anslutna bolagen sekretesskyddade. För studier av hushållens ägande är detta en extra besvärande komplikation, eftersom den övervägande delen av deras aktier faller under denna gräns. Även om VPC-systemet har många Fördelar jämfört med tidigare manuella (alltid svåröverskådliga, ofta foråldrade) aktieböcker, har det på denna punkt inneburit en försämring. l en manuell aktiebok är ju alla uppgifter om ägare offentliga. Förslag har väckts i olika sammanhang bl. a. från VPC, om att denna 500-gräns borde ändras, men inget tyder f. n. på att en sådan reform planeras. aktier kan vara antingen registrerade i VPC:s

Ägare till poster om 50O

datorer (och är då i och för sig tekniskt åtkomliga), eller kunder hos banker eller fondkommissionärsfirmor. l det senare fallet är innehaven och ägarnas identitet dubbelt skyddade genom banksekretessen, och dessutom praktiskt sett mycket svårfångade. Stickprovs- eller totalundersökningar för att klargöra omfattningen av privat resp. institutionellt ägande bland poster 50O aktier torde därför vara ogenomförbara. (För att undvika missförstånd bör dock påpekas att mina siffror givetvis inkluderar summan av de innehav 50O aktier som förvaltas av banker och fondkommissionärer.) därför i beräkningarna inledningsvis behandla summan av Jag tvingas alla innehav 50O aktier som en enhet. Senare inför jag en nyansering genom att försöka uppskatta andelen institutionellt ägande bland dessa innehav. Man vet nämligen från andra källor, främst olikajuridiska personers att inslaget av institutionellt ägda poster 50O aktier egna årsredovisningar, inte är obetydligt. vPCzs 500-gräns medför också två andra komplikationer av vikt i detta sammanhang. Eftersom börskursen i kronor varierar avsevärt mellan olika aktier, kan ett innehav på 500 aktier representera mycket skilda belopp. I t. ex. Skåne-Gripen (kurs 20 kr) är 500 aktier värda 10000 kr, i Tornet (toppkurs hösten 1981 10 000 kr) 5 milj. kr, för att ta börsens båda extremfall. Genom fondemission, split (uppdelning av en aktie i flera på grund av minskning av aktiernas nominella värde) e. d. kan ägare med ca 300-500 aktier komma över gränsen 500 och därmed “befordras” från det anonyma ”småägarkollektivet” till en kategori som senare i kapitlet kallas medelrättvisande över stora” ägare. Därmed försvåras eller omöjliggörs jämförelser tiden av den minsta ägargruppens andel av aktiekapitalet i bolag som genomfört sådana emissioner. Ytterligare ett tekniskt påpekande: Med den beräkningsteknik, som jag tvingats använda i arbetet på rapporten av ovannämnda skäl, framkommer uppskattningen av summa innehav 50O aktier delvis som ett saldo, baserat och fondkommissionärernas rapportering av kundpå de olika bankernas innehav 500 aktier till VPC. (För allmänna uppgifter om VPC hänvisas till kapitel 1.) Denna beräkningsteknik har den nackdelen att felaktigheter i förvaltarnas av alla innehav 50O aktier i rapportering slår igenom just på summan ett sådant bolag. Våra studier av samtliga börsbolags VPC-aktieböcker under flera år antyder att sådana fel “åt båda håll” förekommer i undantagsfall.

34 Hushållens akrieägande sou 193233

Dels kan förvaltaren ha glömt ett större kundinnehav i ett visst bolag totalsumman av alla innehav 50O aktier i det bolaget påverkas då med en felaktig ökning. Dels kan Förvaltaren rapportera samma kunds innehav två gånger - effekten på summa innehav 50O aktier” går då i minskande riktning. Nettoeffekten av sådana fel torde dock vara försumbar när det gäller vårt totalmaterial, bl. a. eftersom de båda feltyperna tar ut varandra. Grundmaterialet (VPC:s aktieböcker) täcker för beräkningarna av läget vid slutet av 1979 126 bolag med ca 95 % av det totala börsvärdet. Bara

några ej VPC-anslutna börsbolag saknas, främst mindre företag med Saab-

Scania som enda mer betydelsefulla brist.) För jämförelserna mellan 1979, 1980 och 1981 saknas i underlaget ett 20-tal bolag, som antingen inte är anslutna till VPC eller blivit uppköpta resp. börsnoterade under perioden. De enda bolag av nämnvärd storlek som här uteslutits är Gränges och Saab- Scania. Jag arbetar med hushållens aktieägande inom tre skikt:

1. privatägda aktieinnehav, som återfinns bland de 20 största i vart och ett av de studerade bolagen 2. Innehav 50O aktier 3. en “medelstor” grupp med innehav som ligger mellan dessa båda skikt.

Gränserna mellan dessa tre skikt är av beräkningsteknisk art och därför på sätt och vis godtyckliga i detta sammanhang. De medför viss osäkerhet i Fördelningen av de privata innehaven mellan de tre hushållskategorierna “förmögna familjer”, “medelstora ägare resp. ”småsparare“, men påverkar inte nämnvärt bedömningarna av hela hushållsgruppens innehav. (För en detaljerad genomgång av aktieinnehav av olika storlekskategorier, i olika förmögenhetsskikt etc. hänvisas till Roland Spånts material.) Aktiesparklubbar har schablonmässigt förts till hushållen, medan aktiefonder behandlats som en separat ägarkategori och fåmansbolag förts till gruppen ”övriga rörelsedrivande företag. För att kunna “gaffla” in hushållens aktieägande totalt och i de tre nämnda skikten vid utgången av 1979 har jag arbetat med matriser som utgår från dels de bearbetade VPC-aktieböckerna, dels insamlat material om olika kategorier institutioners ägande. Dessutom har siffrorna på olika sätt stämts av mot Roland Spånts siffror från 1975. För att undersöka överensstämmelsen mellan Spånts material och VPC har sex större bolag med totalt ca 20 % av börsvärdet studerats för 1975. Jämförelserna mellan Spånt 1975 och VPC 1979 underlättas av att det genomsnittliga kursläget på börsen, mätt enligt Affärsvärldens generalindex, var i stort sett oförändrat vid de båda tidpunkterna.

4 Antalet aktieägare

4.1 Inledning, tidigare studier

Eftersom alla uppskattningar av de fysiska personernas aktieinnehav ofrånkomligen är osäkra, finns det anledning att försöka jämföra dessa med bedömningar av antalet aktieägare vid olika tidpunkter. Även sådana siffror harju tidigare presenterats från olika håll, men med starkt varierande resultat. 1 detta kapitel sätter jag för enkelhetens skull likhetstecken mellan antalet Antalet institutionella aktieägare totalt och antalet privatpersoner. ägare företag, stiftelser, fonder, föreningar etc. - är visserligen också svårt att mäta, men det torde inte röra sig om mer än några tiotal tusen. I relation till det totala antalet ägare, som överstigr en halv miljon, är detta ett relativt litet antal, som jag alltså bortser ifrån. Jag tar inte heller hänsyn till förekomsten av utländska ägare, dödsbon och aktiesparklubbar. Roland Spånt har i två olika rapporter* för löntagarfondsutredningen kritiskt granskat olika uppskattningar av antalet aktieägare 1975. Spånt kommer fram till ett intervall på 510 000-720000 individer. 1 sin senaste rapport jämför Spånt antalet aktieägare i börsföretagen som

de framkommer i deklarationsundersökningen med VPC:s uppgifter? För

de 15 ägarmässigt största börsföretagen uppgår antalet ägare enligt deklarationerna till 83 % av antalet enligt VPC. Efersom VPC också inräknar juridiska personer och utländska aktieägare, anser Spånt att hans siffror underskattar det verkliga antal fysiska personer som äger aktier med i genomsnitt ca 5 procent.

Aktiefrämjandet3 har publicerat en jämförelse mellan två Sifoundersök-

ningar, utförda 1975 (denna har granskats i Spånts rapporter) resp. 1979. Enligt denna källa skulle antalet aktieägare (inkl. indirekt aktiesparande via aktiesparklubbar eller aktiefonder) på fyra år ha ökat från 775 000 till 920000, alltså en uppgång med ca 20 % eller 135000 personer.

sou 1979:95. 53 (T,

VPC har under våren 1981 publicerat en studie* som avser förhållandena sou 1981:105, s. 19 r, i 84 börsbolag åren 1975-1980. Dessa siffror ger inte en korrekt bild av 31-34. det totala antalet aktieägare i landet, utan antyder i forsta hand tendenserna. aktier i mer än ett av de studerade ?sou l981:105,s. 34. Många personer äger nämligen bolagen. En enskild både direktregistrerade hos VPC 3 ägare kan också ha innehav Apropå. Aktiefrämjanoch förvaltarregistrerade hos någon fondkommissionär. På grund av dessa det informerar, nr 5/ 79, s. 2-3. båda typer av dubbelräkningar är det vanskligt att utifrån tabellen dra några slutsatser om det exakta antalet individer annat än 4 som äger börsaktier, VPC årsredovisning att detta totalantal ligger (betydligt) lägre än de totalsiffror som återfinns 1980, s. 10.

36 Antalet aktieägare

i tabellen. Men om andelen dubbelräknade ägare inte har ändrats över tiden, bör siffrorna ge en god bild av utvecklingen av antalet personer som äger börsaktier. Tabell 4.1 Antal aktieägare i 84 företag 1975-SO

Källa: VPC Årsredovisning 1980. Anm.: Uppgifterna avser 84 identiska Företag som enligt VPC inte påverkats av extraordinära ägarförändringar etc. under perioden. Antalet ägare har ej justerats med hänsyn till de personer som äger aktier i flera företag. Efter en uppgång under åren 1976-78 kom alltså en vändpunkt 1979. Nettoökningen mellan 1975 och 1980 begränsades därmed till ca 50 000, vilket tyder på en avsevärt lägre ökning av det verkliga antalet aktieägare än Aktiefrämjandet uppgivit.

4.2 Kompletterande beräkningar

l VPC:s årsredovisningar För åren 1977-80 kan man hitta underlag lör andra försök till mätning av hur antalet aktieägare har utvecklats. Tabell 4.2 Antalet hos VPC registrerade aktieägare”

1977 1978 1979 1980 Antalet aktiva ägare” 390 000 391 000 401 000 402 000 ant. aktieäg. poster” 1073 000 l 102 000 l 115 0()0 l 070 000 Agarposter/ägare 2,75 2,82 2.78 2.66 ” “Aktiva ägare är alla hos VPC:s registrerade ägare exkl. sådana som helt saknar aktieinnehav. ”Antal aktiva ägare x antal aktier per ägare. Antal olika aktier per ägare i genomsnitt. d Exkl. förvaltarregistrerade ägare. Källa: VPC Årsredovisning 1980.

Tabell 4.2 antyder att förändringarna under perioden har varit mycket små, åtminstone bland den del av aktieägarna som är registrerade hos VPC. I tabellen saknas visserligen uppgift om de Förvaltarregistrerade ägarna, men det finns knappast anledning att anta att dessa ägare har betett sig helt annorlunda än de som har sina aktier registrerade direkt hos VPC. För vissa enstaka år kan dock Förändringar i företagsbeståndet Förrycka sifferserien. Så t. ex. blev Gränges (med ca 65000 ägare) föremål För uppköp från Electrolux under 1980. Likviden erlades i form av konvertibla skul-

Antalet aktieägare 37

debrev (som inte ingår i VPC-systemet). 1 den mån aktieägare i Gränges inte äger någon annan aktie, försvann de ur systemet. 1 tabell 4.3 har jag utgått från interna VPC-uppskattningar av det totala antalet aktieägare (direktregistrerade och forvaltarregistrerade) i vart och ett av de vid varje tidpunkt VPC-anslutna börsbolagen. Även denna genomgång stöder de tidigare observationerna, att antalet aktieägare nådde en topp under 1978 och att det därefter har sjunkit till strax över 1975 års nivå. Här är kanske det mest anmärkningsvärda att antalet aktieägare t. o. m. minskade i något snabbare takt under sexmånadersperioden hösten 1980 - våren 1981 trots att stimulansåtgärderna för det direkta aktieägandet i form av skattereduktion for utdelningar och sänkt reavinstskatt då redan var kända. (Skattefondsparandet ligger utanför dessa beräkningar.)

Tabell 4.3 Förändringar av antalet aktieägare i VPC-företag 1975-80

Hösten 1975- Hösten 1978hösten 1978 våren 1980 Antal Antal Bolag Ägare Bolag Ägare

26 - 3 776 64 -16 347 Små minskningar” Summa minskningar 29 - 7 537 83 -65 393 Totalsumma 77 +89 267 114 -49 876 Våren 1980- Hösten 1980-

5 - 9 597 9 -17 181 Stora minskningar” Små minskningar” 82 -14 977 74 -17 262 Summa minskningar 87 -24 574 83 -34 443 3 - 1 - Oför. ägarantal Totalsumma 121 -17 327 126 -22 065

“+1000 resp. -l 000 ägare. +1000 resp. -1000 ägare. Källa: bearbetat material från VPC.

Tyvärr saknas möjligheter att stämma av utvecklingen av antalet aktieägare med mina tidigare uppskattningar av de fysiska personernas värdemässiga aktieinnehav. De ovan angivna minskningarna för åren 1978-1981 motsäger dock inte de tidigare angivna beräkningarna av minskande aktieinnehav för hushållen.

5 Familjer med stora aktieinnehav

Av Roland Spånts undersökning framgår att ca 5 500 hushåll ägde börsaktier för vardera minst 0,5 milj. kr vid utgången av 1975. Tillsammans uppgick deras innehav till ca 7 500 milj. kr, vilket motsvarade ca 16 % av det totala börsvärdet och 39 96 av alla hushålls börsaktieinnehav. Utan en motsvarande omfattande undersökning av antingen deklarationsmaterial eller aktieböcker kan ingen mer exakt uppskattning göras av t. ex. de förmögna aktieägarnas innehav vid andra tidpunkter. Till grund för det material för år 1979 som återges i denna rapport (kapitel 2 och i detta kapitel) ligger en snävare undersökning med följande uppläggning: VPC:s aktieböcker har manuellt granskats med avseende på de 20 största ägarna i resp. bolag, varvid fysiska personer sammanforts till en familj eller en släkt, som räknats som en ägare. Jag har här följt SlND:s och koncentrationsutredningens definition, i korthet sammanfört personer med ett direkt släktsamband? Denna definition av de förmögna aktieägarnas innehav torde på ett rimligt sätt avspegla verkligheten inom de flesta familjerna, där strävan har varit att hålla samman förmögenheterna genom generationerna och också att så långt möjligt uppträda gemensamt vid t. ex. bolagsstämmor eller uppköpserbjudanden. [nom ”första generationens familjer är det vanligt att både man, hustru och barn är stora ägare. På grundval av dessa bolagsvisa forteckningar över de 20 största ägarna har därefter värdet av de olika ägarnas innehav beräknats enligt börskurserna vid utgången av 1979. Så har varje familjs innehav i olika företag adderats och de olika familjeinnehaven summerats (innehav om 1O milj. kr per familj). Metoden innebär en viss underskattning, då familjernas innehav i bolag, där de inte återfinns bland de 20 största ägarna, inte har kunnat identifieras och inräknas. För en stor del av familjerna gäller dock att deras aktieföri ston sett är koncentrerad till ett ”familjeforetag”, vilket har mögenhet konstaterats genom omfattande stickprov i aktieböckerna. Med den nedre gränsen vid 10 milj. kr per familj, fann jag 55 familjer (släkter) med tillsammans ca 2500 milj. kr i personligt ägda börsaktier, alltså _ sou 1981:105. Roland exkl. ev. stiftelser, förvaltningsbolag etc. Detta sammanlagda innehav mot- Spånt: Hushållens aktiesvarar ca 5 % av det totala börsvärdet vid utgången av 1979. ägande i Sverige. En undersökning med annan uppläggning och däremd andra resultat kan 2 Ägandet i det privata refereras som jämförelse. Med utgångspunkt från Gunnar Fonds material näringslivet. Statens har Assar Lindbeck studerat privatpersonernas roll bland de största ägarna Industriverk SlND i Fonds 63 börsbolag. 1980:5, S. 227 l.

40 Familjer med stora aktieinnehav

.. om vi plockar ut exempelvis de 10 största ägarna i vart och ett av 63 stora bolag i Sverige - sammanlagt 330 ägare eller snarare aktieposter. --- Man finner då att privatpersoner endast har hand om 9 procent av det aktiekapital som ägs av dessa 330 ”storplacerarei” “Maktaspekten kan ytterligare klargöras om man rangordnar de största aktieägarna inom denna grupp av 330 stora ägare. Man finner då att de 30 största ägarna innehar ungefär 75 procent av dessa storplacerares samlade aktieinnehav. Bland dessa 30 är inte en enda privatperson; det Förekommer emellertid två familjestiftelser (som nummer 25 och 30 i storlek). Resten är olika slag av institutioner.” De resultat som presenteras i min rapport är inte direkt jämförbara med Lindbecks. Hans metod att enbart mäta varje enskild persons aktieinnehav utan hänsyn till familjesamhörighet underskattar dock systematiskt denna kategoris betydelse. Enligt mina uppskattningar (se vidare kapitel 2) fanns 1979 ca 250 placerare (bolag, stiftelser, privatägda familjeinnehav) som ägde lO milj. kr i börsaktier, varav 55 st. familjer. Värdemässigt svarade dessa 55 familjer för ca lO % av de 250 storplacerarnas innehav och för ca 5 % av det totala börsvärdet. Dessa siffror ger dock inte utan vidare någon uppfattning om de olika familjernas verkliga eller potentiella inflytande i börsföretagen. För att kunna uttala sig i den frågan måste man ha tillgång till uppgifter om de innehav som inte ägs av de enskilda familjemedlemmarna utan t. ex. av närstående stiftelser av familjemedlemmar via och bolag, men som kan representeras fullmakter vid bolagsstämmorna. Följande översikt ger en viss uppfattning om de indirekta innehav som kan finnas:

Antal familjer med stiftelser 9 Antal familjer med större innehav i investmentbolag eller i andra börsbolag med större innehav av börsaktier 15 Antal familjer med enbart innehav i ett producerande företag utan andra börsaktier 31

Till bilden hör också frågan huruvida de familjekontrollerade aktieinnehaven är försedda med ett högre röstvärde än andra innehav. Ett studium av de under senare år nyintroducerade börsbolagen (som i stor utsträckning är familjebolag) visar att förekomsten av röstvärdesdifferentiering är vanlig i denna kategori (se även SOU 1981:78, s. 90 f.). Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att familjer med stora aktieinnehav (marknadsvärde 10 milj. kr per familj 1979) i börsforetag sva- Assar Lindbeck: Fondrade för en liten del, 5 %. av det totala börsvärdet. men att deras inflytande frågan. Alba, Lund 1979, s. 38 f. torde vara betydligt större än denna siffra anger.

6 Aktiefonder

6.1 Inledning och definitioner

l detta kapitel presenteras några ytterligare uppgifter om aktiefondernas ägande av börsaktier under senare år. Med aktiefonder avses de ursprungliga aktiefonderna, allmänna aktiesparfonder (som i dagligt tal ofta kallas skattesparfonder) och de företagsanknutna aktiesparfonderna (nedan kallade företagsfonder). Som framgår av den följande redogörelsen är aktiefonderna en speciell juridisk konstruktion, ett mellanting mellan investmentbolag och direkt personligt ägande. 1 de sammanfattande tabellerna över olika kategoriers aktieägande har jag därför valt att placera aktiefonderna för sig. mellan institutioner och hushåll. Aktie/änder har i Sverige funnits sedan 1930-talet, under flera decennier dock enbart i mycket liten omfattning (ett företag, AB Svenska Aktier, med flera fonder som tillsammans förvaltade någon miljon kr). Från slutet av 1950-talet växte verksamheten i omfattning sedan olika större banker bildat egna aktiefonder. Handelsbanken startade llera fonder med namnet Koncentra fr. o. m. 1958. Sparbankerna startade 1967 Sparinvest (senare kompletterad med Kapitalinvest) och dåvarande Skandinaviska Banken lanserade 1970 det som numera heter Placeringsprogrammets aktiefond (senare utvidgat med Delta resp. Sesam). Senare har provinsbankerna, Götabanken och Föreningsbankernas Bank startat egna aktiefonder, varför alla banktyper nu driver sådan verksamhet. Verksamheten regleras fr. o. m. 1 januari 1975 av aktiefondslagen (prop. 1974:128, SFS 1974:931). Enligt denna är en aktiefond “en huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond, som uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och som äges av dem som tillskjutit kapital (l §). Aktiefond anses dock inte utgöra en egen juridisk person. Aktiefondsverksamheten förvaltas av ett särskilt s. k. fondbolag som måste ha tillstånd till denna verksamhet och stå under bankinspektionens tillsyn. ”Den värdepappersportfölj eller aktiefond, som företaget förvaltar, är en från företagets egen förmögenhet i princip fristående förmögenhetsmassa. Det förvaltande företaget säljer fondandelar till allmänheten. Försäljningen sker i regel genom utfárdande av fondandelsbevis. lnnehavarna av andelsbevisen har en mot dessa svarande rätt till andel i fondens dagsaktuella värde. Fondens förvaltning handhas helt av det förvaltande företaget. . (prop. 1974:128, s. 30).

42 Akriefonder

Fondandelsägarna har rätt att utse en styrelseledamot i fondbolaget för varje påbörjat tretal ledamöter. Andelsägarrepresentanterna i fondbolagets styrelse är de enda som får delta i beslut om fonden skall rösta på bolagsstämma för sitt innehav (sådana beslut måste enligt lagen fattas lör varje särskilt fall och i beslutet skall ”anges noggranna anvisningar för röstningen). I praktiken har detta inneburit att aktiefonderna bara i sällsynta undantagsfall har varit representerade vid stämmorna i börsnoterade företag. Aktiesparfonder infördes fr. o. m. oktober 1978 som en del i skattesparandet (prop. 1977/ 782165, SFS 1978:428). För aktiesparfonderna (skattesparfonderna) gäller de allmänna aktiefondsbestämmelserna med vissa undantag: Aktiesparfond skall förvaltas av ett fondbolag som bildats särskilt för detta ändamål. Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter, varav regeringen utser två och fondandelsägarna minst hälften av de övriga. Dessutom gäller snävare regler för placeringarna (se vidare nedan). Sparandet i aktiesparfonder sker genom månatliga insättningar på 100-600 kr. Årets sparande berättigar fr. 0. m. 1980 till en skattereduktion på 30 % av det sparade beloppet (1978-1979 20 %). Dessutom är andelsägarnas värdestegring på fondandelarna skattefri. Fondens utdelningsintäkter, som stannar i fonden och investeras i nya aktieköp, är också skattefria liksom realisationsvinster på aktieförsäljningar efter två års innehav. 1 gengäld förbinder spararen sig att låta sparandet stå kvar i fem år efter sparåret. Aktiesparfond får bara köpa aktier eller konvertibla skuldebrev i svenska börsföretag, “om det lämpligen kan ske i samband med nyemission (medan de allmänna aktiefonderna också får placera i utländska aktier). Aktiefonder och aktiesparfonder måste iaktta vissa regler om ris/spridning. Ett fondbolag får inte placera mer än 10 % av fondens förmögenhet i samma papper och det får inte heller äga mer än 5 % av röstvärdet i ett börsbolag. Om ett fondbolag förvaltar flera fonder, gäller den sistnämnda regeln det sammanlagda aktieinnehavet i dessa. I praktiken innebär dessa regler att en viss banks sammanlagda aktiefondförvaltning (med ett fondbolag för de allmänna aktiefonder och ett annat fondbolag för aktiesparfonden), sammanlagt kan placera upp till 10 % av röstvärdet i ett och samma börsbolag. (När aktier med olika rösträtt finns, kan detta motsvara en högre andel av aktiekapitalet än 10 %). I tabell 6.7 finns en redogörelse för olika fondförvaltningars (bankanknutna fondbolags) sammanlagda innehav i de bolag där de har störst andelar av aktiekapitalet. Föreragsanknuma aktiesparfonder kunde startas fr. o. m. 1 januari 1981 efter en ändring i 1978 års lag om aktiesparfonder (prop. 1980/81:45). Bakgrunden var en uppvaktning på ekonomidepartementet av LM Ericssonanställdas aktieägarförening som ville få möjlighet att spara i det egna företagets aktier på villkor som motsvarar skattefondsparandet. De viktigaste skillnaderna mot de vanliga skattesparfonderna är följande: ”En företagsanknuten aktiesparfond bildas genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst aktiebolag eller en viss koncern.” (9 §) . . styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem. (10 §, l st.)

Aktiefonder 43 e

“Ett beslut om utövande av rösträtt for aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöter som utsetts for fondens delägare.” (10 2 st.) Ett fondbolag får inte förvärva andra aktier till en företagsanknuten aktiesparfond än aktier i det aktiebolag, i vilket de som tillskjuter kapital ^ till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda. (ll §) Med några små undantag gäller i övrigt samma regler som for skattesparfonder. Längre fram i detta kapitel återges några uppgifter om företagsfondernas omfattning hittills. Det framgår där att det under 1981 i sex fall bildats en hybrid foretagsanknutna aktiesparfonder med riskspridning. Dessa arbetar alltså efter de allmänna aktiesparfondernas (skattesparfondernas) regler, men har av bankinspektionen fått dispens från maximeringen till högst 10 % av fondformögenheten i ett papper. De flesta får placera upp till 25 % av formögenheten i samma aktie, nämligen i det företag som tagit initiativet till fonden och vars anställda är deltagare.

6.2 Aktiefondernas tillväxt 1970-81

Fram till 1980 växte aktiefonderna endast långsamt och deras totala formögenhet var måttlig. Säkra uppgifter om antalet människor som sparade i aktiefonder vid olika tidpunkter föreligger inte men enligt en källa skulle antalet fondsparare vid mitten av 1970-talet ha uppgått till 100-125 000. Med tanke på den låga tillväxten av nysparandet i aktiefonder under senare delen av 1970-talet torde detta antal ha varit i stort sett oförändrat under en följd av år.

Tabell 6.1 Aktiefonderna 1970-1980 31/12 Antal” Markn. D20 Nettoinvest. resp. år fonder värde under året Sv. akt. Utl. akt. Sv. akt. Utl. akt, milj. kr milj. kr milj. kr milj. kr

“ Antalet fondbolag är 7 fr. o. m. mitten av 1970-talet (flera av dessa har flera olika fonder). b Inkl. skattesparfonder. Källa: SCB, Statistiska Meddelanden K 1980:10, K 1981:6.

z

44 A ktiefonder

Med undantag för 1975-76 och 1981 (genom skattesparandet) har alltså ökningen for aktiefonderna varit relativt blygsam. 1 tabell 6.2 återges en sammanställning av preliminära uppgifter från bankinspektionen per 31 december 1981 for de olika fondbolagen. Siffrorna anger den totala fondförmögenheten inkl. likvida medel och (for allmänna aktiefonder) utländska aktier. Vid månadsskiftet november/december 1981 deltog enligt riksgäldskontorets statistik sammanlagt ca 298 000 personer i skattefondsparandet. 1 mars 1982 hade antalet ökat till 475 000. Utanför dessa siffror ligger deltagandet i de foretagsanknutna aktiesparfonderna (med eller utan riskspridning). Omfattande Kartläggningar av dessa

Tabell 6.2 Aktiefondemas förmögenhet 31/12 1981

“Exkl renodlade fonder for utländska aktier och obligationer. Götabanken och Föreningsbankernas Bank. c Provinsbankerna (Skaraborgsbanken, Skånska Banken. Sundsvallsbanken. Uplandsbanken, Wermlandsbanken och Östgötabanken). ”Richard Hägglöf Fondkommission (dotterbolag till & Invest) “Nykterhetsfolkets Aktiefond, Svenska Kyrkans Värdepappersfond.

Källa: Bankinspektionen.

Tabell 6.3 Anställdas aktiefondsparande augusti 1981

Antal Antal Sparare Sparbelopp företag tusen % av per månad sparare anst. milj. kr

Aktiefonder

Källa: Hans Kjellman, Johan Körner: Aktiesparande hos de anställda i börsföretagen. (Sveriges lndustriförbund, stencil oktober 1981.)

Akriefonder 45

(Hans Kjellman, Johan Körner: Akhar gjorts av Sveriges lndustriförbund tiesparande hos de anställda i börsföretagen, lägesrapport augusti 1981). l denna rapport finns också en redogörelse för utformningen av de lån som I skrimånga företag lämnar sina anställda i samband med andelssparandet. vande stund har en “lägesrapport april 1982 anlänt. Industriförbundets rapport deltog i augusti 1981 46000 anställda Enligt i 47 företag i denna typ av skattepremierat aktiesparande. Till detta kommer åtta börsföretag med drygt 6 000 anslutna anställda som aktiesparar i system anknutna till skattesparandet men utan en särskild fond. statistik uppgick fondförmögenheten för de fö- Enligt bankinspektionens retagsanknutna aktiesparfonderna den 31/12 1981 till sammanlagt 204 milj. kr. Av detta fanns ca 140 milj. kr i de 41 fonder som satsar på enbart det egna företagets aktier. Detta motsvarar ca 0,3 96 av börsvärdet för de aktuella företagen. (l vilken utsträckning fonderna hade placerat hela sitt kapital i aktier framgår inte av bankinspektionens siffror. Jag har i beräkningarna antagit att hela fondförmögenheten är placerad i aktier.) Praktiskt taget alla aktier i de företagsanknutna fonderna (resp. aktiesparsystem utan fond) har förvärvats genom köp på marknaden. Undantag är Hexagon, som genomfört en riktad nyemission på 4270 aktier (totalt 854000 kr) till de anställda som deltar i koncernens akemissionsbelopp tiesparsystem. _ De största företagsanknutna fonderna framgår av följande tabell:

Tabel16.4 Största företagsfonderna 31/12 1981 (10 mkr)

Förmögenhet Riskspridning” 31/12 1981 milj. kr Volvo 31,5 Ja SCA 16,8 Ja Asea 14.2 Nej S-E-Banken 13,6 Nej Saab-Scania 1 1.6 Nej Atlas Copco 11,4 Nej

” Nej innebär att hela fondkapitalet satsas på det egna företagets aktier. Volvos och SCA:s fonder placerar upp till 25% av kapitalet i det egna företagets aktier och resten i andra börsaktier. Källa: Bankinspektionen.

Sammanfattningsvis uppgick förmögenheten i de tre olika typerna av aktiefonder (exkl. företagsanknutna system utan fond) vid utgången av 1981 till nära 3,2 miljarder kr (inkl. likvida medel och vissa utländska aktier, vilket totalt dock torde utgöra en försvinnande liten del av förmögenheten, som i övrigt är placerad i svenska börsaktier). Detta motsvarar drygt 3 96 av det totala börsvärdet vid samma tid.

46 Aktiefonder Tabell 6.5 Aktiefondernas förmögenhet 31/12 1981

Källa: Bankinspektionen.

6.3 Fondemas betydelse i enskilda

företag

De företagsanknutna fonderna startade formellt först i början av 1981 reellt successivt under året. De har därför ännu inte hunnit komma upp i några nämnvärda andelar av resp. företags aktiekapital. En genomgång av VPC-aktieböckerna för alla anslutna börsföretag per augusti/september 1981 visade att en företagsanknuten fond bara i fyra bolag fanns med bland de 20 största ägarna (räknat efter andel av aktiekapitalet), och då med mycket blygsamma andelar:

Tabell 6.6 Företagsfonder som ingår bland de 20 största aktieägarna i resp. företag augusti/september 1981

Företag Andel av aktiekap. %

Beckers 0,1 Euroc › 0,7 Hennes 0,3 Pharos 1,2

Källa: bearbetade aktieböcker från VPC.

Genom tillväxten för detta sparande torde betydligt flera företagsfonder återfinnas bland de 20 största ägarna i resp. bolag hösten 1982. Det allmänna har redan medfört skattefondsparandet att några fondförvaltningar har nått ansenliga andelar av aktiekapitalet i vissa börsföretag. Följande tabell bygger på ovannämnda genomgång av aktieböckerna för samtliga VPC-anslutna börsbolag augusti/september 1981, varvid resp. banks samtliga fonders innehav andelar lagts ihop. (Motsvarande av resp. bolags röstvärde har inte kunnat beräknas, men med till bestämhänsyn melserna i aktiefondslagen torde de inte överstiga 10 % för resp. banks fonder.) 1 följande tabell redovisas de bolag där en viss ”fondförvaltning” har nått över 4 % av aktiekapitalet. Som framgår av tabellen uppgick hösten 1981 en enskild fondförvaltnings andel till mer än 4 % av aktiekapitalet i 15 börsnoterade företag. (Det bör dock påpekas att flertalet av dessa bolag är relativt Med tanke små.) på aktiesparfondernas snabba tillväxt drygt 2 miljarder i sparande 1982 ökar deras betydelse snabbt.

Aktiefonder 47

Tabell 6.7 Aktiefonders andelar 4 % i enskilda börsföretag augusti/september 1981

--

” Med “fondforvaltning” avses det sammanlagda innehavet hos de aktiefonder (inkl. aktiesparfonder) som förvaltas av en viss bank (eller bank närstående forvaltningsbolag, t. ex. S-E-Bankens dotterbolag Aktiv Placering AB). I Med “rang” avses resp. fondforvaltnings rangordning bland resp. företags största ägare (efter andel av aktiekapitalet).

Källa: bearbetade aktieböcker från VPC.

Sparbankernas olika aktiefonder tycks ha haft som placeringspolitik att satsa på mindre företag, medan t. ex. S-E-Bankens aktiefonder i regel köpt aktier i betydligt större företag där det fordras innan kraftigare aktieköp man når upp till 4 % eller mer av aktiekapitalet. Med några få undantag deltar aktiefonderna inte i de aktuella börsföretagens bolagsstämmor. l vissa fall rör det sig alltså om betydande ägarintressen som är orepresenterade på bolagsstämmorna. Värt att nämna är också att åtminstone vissa aktiefonder bedriver en mycket rörlig placeringspolitik, vilket har bidragit till den allt livligare aktieomsättningen på Stockholmsbörsen under senare år.

7 Utlandsägande

7.1 Tidigare undersökningar

Inte heller det utländska ägandet av svenska börsaktier har tidigare studerats från 1975 och 1976 (Fond, mer ingående. l de tre stickprovsundersökningar S-E-Banken och SIND), som har refererats i avsnitt 2.1, framkom vissa Dessa skilde sig dock delvis från varandra. uppgifter. Värdepapperscentralen VPC har under 1980 genomfört en stickprovsun- Även denna studie dersökning* på uppdrag av den statliga valutakommittén. är dock behäftad med vissa brister. VPC:s studie avser ägarförhållandena februari-mars 1980 i de 12 bolag som då hade sina aktier noterade vid utländska fondbörser, dvs. Aga, Alfa- Laval, Asea, Atlas Copco, Electrolux, L M Ericsson, Esselte. Gränges, Sandför vik, SKF, Swedish Match och Volvo. VPC gjorde en totalgenomgång hos VPC eller svenska förvaltare registrerade indessa bolag av utländska, aktier. Dessutom en stickprovsundeisökning av nehav på 500 gjordes innehav aktier. Däremot granskades inte hos VPC registrerade på 500 utländska innehav under 500 aktier. i Sverige förvaltarregistrerade De fyra nämnda undersökningarnas resultat sammanfattas i följande tabell: På sista raden i tabellen återges den uppskattning av utlandsägandet i VPC-anslutna börsföretag som VPC utförde i samband med den samtliga nämnda undersökningen för valutakommittén. För de 114 st. börsföretag som inte var noterade vid utländska börser har VPC inte granskat direkteller forvaltarregistrerade utlandsägda innehav på 500 aktier. registrerade

Tabell 7.1 Tidigare undersökningar av utlandsägandet

Undersökning/år Utlandsäg. Antal undersökta

1 Ett sammandrag av ” Avser utländska bolag. resultaten har publicerats i b Avser ”juridiska personer i utlandet. VPC:s Årsredovisning för Alla VPC-anslutna börsföretag, 126 st. 1980. s. 11-12.

50 Utlandsägande

SOU 19:82:28 För de 12 utlandsnoterade bolagen har VPC också redovisat utlandsägda innehavs värden per land: Tabell 7.2 Utlandsägda aktieposter per land våren 1980 i 12 börsbolag Värde milj. kr

(4,9 96 av börsvärdet för dessa företag) ” Resultat av en stickprovsundersökning över hos VPC direktregistrerade aktieposter 500 aktier.

Källa: VPC Årsredovisning 1980, s. 11. Resultatet baseras på en genomgång av aktieböckerna med ägare till 500 aktier för 12 utlandsnoterade börsbolag.

7.2 av det totala

Beräkning utlandsägandet 1979

Skillnaderna mellan de tidigare redovisade av det utundersökningarna ländska aktieägandet kan förefalla små. I själva verket är avvikelserna betydande. Varje procent av t. ex. ett börsvärde på 48 miljarder (som det var vid slutet av 1979) motsvarar ju nära 500 milj. kr. Som en hypotes kan framföras tanken att skillnaderna kan sammanhänga dels med stora variationer i utlandsandel mellan de olika börsföretagen, dels med olika mätmetoder i de olika undersökningarna. Behovet av en mer omfattande totalundersökning föreföll därför angeläget. Jag har inte haft möjlighet att genomföra en manuell totalgenomgång av alla utländska ägare i VPC:s aktieböcker, än mindre någon granskning

Utlandsägande 51

av de sekretesskyddade innehaven under 500-gränsen. Därför har jag befrån Riksskatteverkets aktieutdelarbetat uppgifter statistik_ över utbetalda ningar(inom resp. utom landet) under kalenderåret 1979, som ursprungligen om ”Röstvärdesdifferenser i svenska insamlades för Rolf Skogs expertrapport börsbolag” Detta material är tillgängligt för de enskilda bolagen och kan med några få undantag bedömas ha hög kvalitet. Utifrån relationen mellan utdelningsbelopp utbetalda inom resp. utom landet har den utlandsägda andelen av aktiekapitalet uppskattats. Resultatet har stämts av mot den egna genomgången av de stora aktieägarna enligt VPC:s aktieböcker. Några invändningar kan dock riktas mot denna metod och mot de resultat som presenteras i resten av detta kapitel. Bolag som inte gav utdelning Två under under året ingår inte. Av detta skäl har 18 bolag exkluderats. året introducerade bolag har uteslutits av samma skäl. Dessutom har uppgifterna för ytterligare 3 bolag tagits bort, då de bedömts som felaktiga (efter den nämnda jämförelsen med VPC:s aktieböcker). Materialet omfattar därför lll av de vid denna tidpunkt 134 börsnoterade men dessa 111 bolag svarar för 92 % av börsvärdet vid slutet av bolagen, 1979. är inte heller helt konsistenta vad gäller tidpunkt. Utlands- Uppgifterna andelarna baseras alltså på utdelningarna, vilket för merparten av bolagen 1979. Jämförelsematerialet i VPC:s aktieböcker avser aubetyder april-maj gusti-september 1979. Beräkningarna av innehavens värde bygger på börsvärdena vid utgången av 1979 (för att göra siffrornajämförbara med uppgifter om andra ägarkategorier som avser denna tidpunkt). I de två följande tabellerna jämförs det från riksskatteverkets underlag erhållna resultatet med VPC:s båda undersökningar. Knappt ett år skiljer de båda undersökningarna men detta har inte bedömts nämnvärt påverka jämforbarheten.

Tabell 7.3 Utlandsâgande enligt olika undersökningar

Undersökning 12 utl. not. bolag Alla börsnoLbol.” Utlandsägd andel Utlandsägd andel % Milj. kr 96 Milj. kr

VPC 1980“ 4,9 754 2,6 1389 d:o i kursläget 30 december 1979 4,9 7ll 2,6 1310 6,5 973* 3,7 1800” Egen beräkning” (avseende 1979) VPC underskattning* 262 490

”VPC Årsredovisning 1980. b Egna beräkningar på grundval av riksskatteverkets kupongskattestatistik. Då Gränges inte lämnade utdelning under 1979 har utlandsandelen för detta bolag uppskattats. “För de 111 studerade bolagen uppgick utlandsägandet till 1674 milj. kr (3,8 96). För övriga 23 bolag har utlandsägandet antagits uppgå till 3 % av deras börsvärde eller 125 milj. kr. PSiffrorna ger en uppfattning om den maximala sammanlagda storleken av utlandsägda innehav 500 aktier som är förvaltarregistrerade hos svenska banker och fondl kommissionärsñrmor, men innehåller också effekten av olika tänkbara måtfel. sou 1981:78.

52 Urlandsägande

Svenska börsaktier utomlands finns hos många olika ägarkategorier, men kunskap har hittills saknats nästan helt om vilka dessa kategorier är. I denna undersökning har jag därför med utgångspunkt från VPC:s aktieböcker försökt identifiera dessa och sammanföra dem i några huvudgrupper. Mera detaljerade uppgifter ges senare i kapitlet. Här kommer först en sammanfattande tabell om ägarkategoriernas innehav:

Tahell7.4 Utlandsägda börsaktier âgarkategorivis 1979

Milj. kr. ca

”Med större innehav. Varav i Sverige Forvaltarreg. aktier 500 aktier ca 500 milj. kr. Kommentar: En utländsk aktieägare i ett svenskt börsföretag kan ha sitt innehav registrerat på något av följande tre sätt: l. Direktregistrering i VPC. 2. Förvaltarregistrering hos svensk fondkommissionär. (l dessa båda fall noteras han i aktieböckerna på samma sätt som en svensk ägare) eller 3. Förvaltarregistrering via en utländsk förvaltare. vilket VPC accepterar för de (år 1979) 12 bolag som är noterade på utländska börser. I det sistnämnda fallet noteras i VPC:s register bara en totalsumma för den utländska förvaltaren, men denne är inte skyldig att rapportera de enskilda kundernas innehav till VPC eller andra svenska myndigheter. Detta innebär att man för denna kategori av ägare inte kan identifiera dem utan bara deras förvaltare.

U tlandsägande 53

de 20 svenska börsföretag som 1 de två Följande tabellerna presenteras resp. det största utlandsägandet värhar den största andelen utlandsägande demässigr.

Tabell 7.5 20 företag med största andel” utlandsâgande 1979

Utl. äg. Bolag Utl. äg. Kommentar Mkr” %

59,4 Marabou 71,6 Två utländska branschforetag har tot. 62 % 8,9 AEG 30,6 Västtyska AEG har ca 30 96 (fr. o. m. 1981 minskat genom försäljning till ca 17 96) 24,4 lnd. Leasing 22,2 Två utländska Foretag(grundare) äger ca 21 96 (numera ca 64 96) 3,8 Wigral 15,2 (Uppgiften osäker) 34,2 Hennes 13,5 Utflyttad privat svensk ägare (arvinge) ca 13 % 22,1 PLM 13,4 Två utländska branschlöretag 7,5 96 LM Ericsson 11,8 Sex utländska institutioner ca 8 % 262,9 6,1 Borås 1nvest 11,0 Utflyttad privat storägare svarar För huvuddelen SKF 10,7 Fyra utländska institutioner ca 7 96 117,2 Electrolux 10,4 Tre utländska institutioner ca 6 96 221,7 Swed. Match 8,9 Fyra utländska institutioner ca 4 96 57,8

889,2 Summa 20 största

”Procent av aktiekapitalet. b Värdena i mkr gäller utgången av december 1979. Källor: Riksskatteverket kupongskattestatistik. Egna bearbetningar av VPC:s aktieböcker.

54 Urlandsägande

sou 193223 Tabell 7.6 20 företag med störst utländskt ägande i milj. kr 1979:

”“X“ anger att bolaget ingick i VPC:s stickprovsundersökning. ”Se kommentar till Föregående tabell. “VägL * Börsvärde vid utgången av december 1979. Procent av aktiekapitalet. Källor: Se noter till tabell 7.5.

Urlandsägande 55 sou 1982:28

Tabell 7.7 Utlandsägare: största enskilda institutionella ägare 1979

innehav

Placerare Land Ägt bolag mkr 96” Anmärkning

Soc. Gen. Belg. Belgien Electrolux 81 3.8 Sålt 1980-81 Comp. R. Asturienne Belgien Boliden 50 8,3 Sålt 1980 A/S Freia Norge Marabou 37 44,6 Ass. Gen de France Frankrike Skandia 25 2,4 FN:s pens. fond USA LM Ericsson 22 1,0 lFl lnternat. Luxemburg SKF 22 2,0 Jim Walter Corp. USA Beijerinvest 20 2,7 Hershey Food Corp. USA Marabou 14 17,0 Mercantile Cred. England lnd. Leasing 12 10,6 U.S. Leasing USA lnd. Leasing 12 10,6 Strömberg OY Finland Asea 9 0.7 AEG-Telef. lnt. Schweiz AEG-Telef. 9 30,1 Delv. sålt 1981

“ l % av aktiekapitalet. Kommentar: Tabellen innehåller inte de utländska banker och mäklarlirmor som förvaltar kunders innehav eller deras kunder. Dessa kunder har inte kunnat identifieras, men de torde huvudsakligen äga mindre och medelstora innehav i svenska börsforetag.

Till ovanstående tabell kan läggas två större privatägda innehav i “uti ländska” händer: den i Schweiz bosatte svenske affärsmannen Allan Skarne vän ca 70 milj. af- (innehav i Cementgjuteriet, kr) och den saudiarabiske färsmannen Saleh Kamel (aktier i Volvo till ett värde av ca 5 milj. kr). l tabell 7.4 ovan kr (enligt tabell 7.7 ovan) ingår dessa båda plus 333 milj. “Stora enskilda innehav” med avrundat 400 milj. kr. Utsom delkategorin torde ytterligare privata individuella innehav över dessa båda privatpersoner på 5 milj. kr finnas, men de olika ägarna i denna kategori har inte studerats systematiskt.

7.3 Utvecklingstendenser 1980-81

varit nettosäljare varje år Fram t. 0. m. 1980 har de utländska aktieägarna av börsaktier som framgår av tabell 7.8 nedan. År 1981 kan dock ha inneburit ett trendbrott, som beror på dels ökat intresse utomlands lör svenska aktier, dels uppmjukade regler i Sverige. Före av börsaktier från inte tillåten annat än 1980 var export Sverige i undantagsfall och då i samband med introduktion av ett svenskt företag utländsk börs eller i samband med någon enskild företagsaffár. på någon Utlandets intresse för placeringar i svenska börsaktier var också svagt. Som relativt färska exempel på detta kan nämnas de två emissioner av konvertibla

56 Utlaridsägande

skuldebrev på vardera 25 milj. dollar som Aga och Esselte genomförde i utlandet 1978. Efter kort tid hade de utländska placerarna återsålt praktiskt taget hela beloppet till Sverige. Fr. 0. m. 1980 lämnar riksbanken tillstånd till överflyttning av svenska börsaktier till utlandet under förutsättning att detta kan gynna bolagets export eller underlätta dess finansiering utomlands. Under 1980 och första hälften av 1981 gavs tillstånd för 15 börsföretag att föra ut aktier till ett värde av högst ca 1 miljard kr (mätt enligt börskurserna 30/6 1981). Av denna kvot hade under perioden ca hälften utnyttjats. Detta innebär alltså att utländska placerares intresse för svenska aktier steg markant under dessa två år. Men samtidigt tycks återförsäljningarna av aktier också ha ökat, varför nettoinvesteringen fortfarande var negativ 1980 och bara mycket svagt positiv 1981. (Den statistik från bankinspektionen. som ligger till grund för Aktiv Placerings uppgifter enligt tabell 7.8, förefaller dock ha stora brister.)

Tabell 7.8 Utländska ñgares nettoinvesteringar i svenska börsaktier

1976 1977 1978 1979 1980 1981 Utländska nettoköp -l 14 -125 -150 -107 -232 +38 Källa: Aktiv Placering, bankinspektionen.

l huvudsak avser de transaktioner som redovisas i tabell 7.8 ovan köp och försäljningar av redan utestående börsaktier. Fr. o. m. 1981 har dock även ett par större riktade nyemissioner från enskilda till utbörsföretag landsmarknaderna genomförts. Cardo har under hösten 1981 via Hambros Bank i London emitterat 400 000 fria B-aktier till ett värde av 128 milj. kr till den engelska aktiemarknaden. Fortia har i USA givit ut 3 milj. fria B-aktier till ett totalt värde av drygt 250 milj. kr. AGA har emitterat ett konvertibelt obligationslån utomlands på 30 milj. dollar (ca 170 milj. kr). 1 början av 1982 har LM Ericsson beslutat emittera ett konvertibelt lån i utlandet till ett värde av ca 225 milj. kr. Dessa transaktioner ingår troligen inte i den statistik för 1981 som redovisats ovan. (Beträffande emissioner av ännu ej konverterade skuldebrev ingår de inte heller i mina kalkyler.) En överslagsmässig beräkning på basis av Aktiv Placerings uppgifter och ovannämnda riktade emissioner indikerar att den utlandsägda delen av den svenska börsaktiestocken vid utgången av 1981 hade ett värde av 4w5 miljarder kr och en andel på drygt 4 % av börsvärdet. Jämfört med läget två år tidigare, vid utgången av 1979, skulle därmed utlandsandelen ha stigit något.

8 Övriga ägare

8.1 Börsnoterade bolag

8. l . 1 Börsnoterade investmentbolag

faktum att börsnoterade investmentbolag sedan länge Det är ett välkänt dels äger betydande aktieposter i börsnoterade företag av olika slag, dels del av de börsnoterade företagen. Begreppet investsjälva utgör en viktig har i första hand en skattemässig definition, som närmare bementbolaget av börsvärdet med avdrag for det ”melskrivs i kapitel 9. (En uppskattning som investmentbolagen representerar återfinns också i kalanhandsägande” pitel 9.) brukar numera indelas i två huvudgrupper: rena in- Investmentbolagen och blandade. Med rena investmentbolag avses sådana bolag vestmentbolag som huvudsakligen förvaltar börsaktier (så gott som alltid minoritetsposter) medan blandade investmentbolag utöver en börsportfolj också har en värörelsedrivande del i form av hel- eller majoritetsägda dotterbolag. sentlig 13 rena investmentbolag, Car- Vid början av 1982 fanns på börslistorna Hevea, Industrivärden, Innegie, Custos, Export Invest, Företagsñnans, vestor, Kinnevik, Opus, Protorp, Providentia, Rang Invest och Öresund, och 16 blandade, AEG (fr. 0. m. 1982, i rapportens tabeller karakteriserat som rörelsedrivande bolag), Almedahl, Aritmos, Asken, Beijerinvest (nu- Borås Invest, Cardo, Eken, Gorthon Invest, Kuben mera köpt av Volvo), Promotion, Ratos, Saléninvest, Sila, Säfveån och Wigral. (f. d. Kanalen), finns t. v. det under 1981 nystartade blandade invest- (Utanför börslistorna Argentus.) Under senare år har tillväxten i fråga om antal bolag mentbolaget varit starkast for de blandade investmentbolagen. är dock inte knivskarp, eftersom Gränserna mellan de båda kategorierna flera av de “rena” investmentbolagen driver rörelse i dotterbolag (Carnegie, Custos, Industrivärden, Kinnevik och Rang Invest). Ett par andra har haft rörelsedrivande som sedan har sålts (Företagsfmans, Investor). dotterbolag,

8.1.2 Övriga börsfdretag

Som framgår av beräkningarna i kapitel 2 och kapitel 10 har övriga (rörelsedrivande) börsforetag investerat kraftigt i börsaktier och de utgör till- Bakgrunden till och sammans numera en viktig och växande placerargrupp. karaktären av dessa aktieinnehav är mycket skiftande. Här ges en beskriv-

58 Övriga ägare

ning av några olika renodlade typfall (i verkligheten kan dock ofta ett visst börsföretags aktieportfölj vara sammansatt av poster av olika karaktär). Några bolag har låtit börsintroducera dotterbolag och behållit aktier i dessa därefter. Så har t.ex. Aseas innehav i Esab och Fläkt tillkommit. Vissa aktieinnehav har tillkommit i samband med försäljning av bolag eller rörelsegrenar, varvid det säljande bolaget har fått betalning i aktier i det köpande bolaget, bl. a. i följande exempel. Asea sålde dotterbolaget Elektrohelios till Electrolux i mitten av 1960-talet och fick betalt i nya Electroluxaktier (vartill kommer stora poster Electrolux, som Asea har förvärvat på andra sätt). Uddeholm sålde sin skogsrörelse till Billerud och fick delvis betalt i form av nya Billerudsaktier, som senare utökades genom köp från andra ägare. Andra aktieinnehav har karaktär av långsiktiga av samhömarkeringar righet mellan två bolag, ofta tillhörande en viss ägargrupp. Korsnäs äger t. ex. en större post aktier i Sandvik sedan 1950-talet - båda domineras av investmentbolaget Kinnevik. Strategiska aktieposter (långsiktiga innehav där syftet inte enbart är kapitalförvaltning) är också vanliga utan att de berörda bolagen ingår i samma ägargrupp. Dagens Nyheters AB har en större post i Holmen, som är företagets viktigaste leverantör av tidningspapper. Boliden äger sedan något år ca 25 % av röstetalet i Sydkraft. Börsaktier som ett inslag i en aktiv ñnansforvaltning är en gammal företeelse hos försäkringsbolagen Atlantica och Skandia. De har också blivit allt vanligare hos många andra rörelsedrivande bolag under senare år, bl. a. hos Ahlsell, Cementgjuteriet, Esselte, Fabege, Jacobson & Widmark, och Prospector. Slutligen bör också nämnas de aktieinnehav i investmentbolaget Sila, som är spridda bland många börsnoterade industriföretag. Sila äger 50 % av SAS svenska moderbolag ABA och därigenom indirekt 3/ 14 av det skandinaviska flygbolaget. Dessa aktieinnehav i Sila har i de flesta fall tillkommit i samband med tillkomsten av Sila under mitten av 1940-talet som en gemensam manifestation av näringslivet och svenska staten. Vid slutet av 1979 fanns börsaktieinnehav av nämnvärd storlek hos 47 rörelsedrivande börsbolag. Antalet torde vara ungefär oförändrat vid slutet av 1981, men nettoinvesteringarna i börsaktier för denna grupp har uppgått till stora belopp under dessa två år. De 10 största aktieinnehaven 1979 bland de rörelsedrivande börsbolagen (exkl. Skandia, som i rapporten oftast hänförs till försäkringsbolag) ägdes av följande bolag (börsaktiernas dagsvärde i milj. kr 31/12 1979):

Tabell 8.1 10 största aktieportföljerna bland börsnoterade rörelsedrivande bolag 1979

Asea 886 SCA 83 Korsnäs 220 Papyrus 73 Cementgjuteriet 200 Hufvudstaden 61 Uddeholm 144 Euroc 59 Dagens Nyheter 135 Broströms 41

Källa: Resp. bolags årsredovisning, Findata.

Övriga ägare 59

8,2 Övriga (ej börsnoterade) aktiebolag

skäl tvingats arbeta med 1 arbetet på denna rapport har jag av praktiska för att kartlägga det totala börsaktieägandet bland två olika undergrupper Utifrån börsbolagens aktieböcker harjag idenicke börsnoterade aktiebolag. tifierat ett antal större aktieägare i denna kategori. Jag har sedan analyserat dessas årsredovisningar för 1979 och sammanfört bolag med ett portföljvärde på l0 milj. kr i en kategori som jag kallat “Stora rörelsedrivande bolag. För bolag med annan bokslutsdag än 31/ 12 1979 har jag schablonmässigt uppskattat portföljens marknadsvärde denna dag med hjälp av Affärsvärldens generalindex. 1 några undantagsfall harjag slagit samman samförvaltade aktieinnehav för aktiebolag med sammanhängande pensionsstiftelser, ekonomiska Föreningar eller andra juridiska personer än aktiebolag. För övriga bolag (med mindre aktieportföljer, från kanske några tusen kr upp till 10 milj. kr) har det varit praktiskt omöjligt att göra en motsvarande göra uppskattningar av det totala akkartläggning. Jag har därför tvingats i denna kategori utifrån stickprovsundersökningar av aktieböcktieägandet erna.

8.2.1 Bolag med aktieinnehav l0 milj. kr

25 icke börsnoterade företag (koncerner eller motsv.) Jag har totalt identifierat med innehav av börsaktier på l0 milj. kr den 31/12 1979. Det sammanlagda marknadsvärdet för portföljerna hos dessa 25 bolag uppgick till 1,8 miljard kr. De 10 största av dessa portföljer återges i tabell 8.2 drygt nedan.

Ägarstrukturen bakom dessa 25 bolag har inte studerats i detalj. Ett all-

mänt intryck är dock att privatpersoner dominerar medan det institutionella ägandet troligen är relativt litet.

Tabell 8.2 10 största aktieportföljema bland icke börsnoterade rörelsedrivande bolag 1979

310 Johnsonkoncernen 79 Protorp” 293 Hasselfors 58 KF med dotterbol. 263 Graningeverken 51 Praktikerbolagenb 128 L E Lundberg 51 Bonnierföretagen Salénia 83 Pripps Bryggerier 50

” Protorp börsnoterades under 1981. b lnkl. Investment AB Collector, gruppens pensionsstiftelser m. ll.

Källa: Resp. bolags årsredovisning.

10 kr 8.2.2 Bolag med aktieinnehav milj.

Denna grupp är mycket stor, räknat i antal ägare. Jag har därför tvingats av denna ägarkategoris innehav av börsaktier på basis göra en uppskattning av stickprov i 8 börsbolags aktieböcker (som alltid omfattar dessa aktieböcker ägare med 500 aktier var). Möjligheter att göra stickprov bland ägare till 500 aktier föreligger inte och för det ägande som finns i denna kategori har jag tvingats göra försiktiga ”frihandsuppskattningar”.

60 Övriga ägare

1 tabell 8.3 redovisas resultatet av stickprovet, som for ett par av de 8 studerade bolagen utfördes på aktieböcker från två tillfällen. Tabell 8.3 Antal icke börsnoterade rörelsedrivande bolag med mindre aktieinnehav 1975 resp. 1978

“Enligt aktieboken per 25 mars 1977. Källa: Egna bearbetningar av aktieböcker från VPC med uppgifter om ägare till 500 aktier i resp. bolag.

Ett enkelt ovägt genomsnitt for ovanstående 8 bolag antyder att ca 2,3 % av aktiekapitalet skulle ägas av icke rörelsedrivande bolag med 500 aktier. Med tanke på att de 8 studerade tillhör bolagen de mest spridda på börsen torde den andel av samtliga börsaktier som ägs av icke börsnoterade bolag med små aktieportfoljer vara lägre. Å andra sidan har jag här inte fått någon uppfattning om de aktier som ägs av bolag med 500 aktier i de olika bolagen.

Överslagsmässigt torde icke börsnoterade rörelsedrivande bolag med börs-

aktieportföljer 10 milj. kr totalt äga ca 4 % av det totala börsvärdet 1979, motsvarande ca 1,9 miljarder kr.

8.3 Försäkringsbolag

Försäkringsbolagens nyplaceringar och aktuella innehav av börsaktier redovisas kvartalsvis i SCB:s Statistiska Meddelanden (SM), serie K Kreditmarknad. Tyvärr anges dock aktuella innehav i nominella värden utan uppgift om aktuella marknadsvärden (på denna punkt borde det vara mycket enkelt att göra statistiken mera meningsfulll). 1 SCB:s SM K: 1980:10 om Investmentbolagen uppskattas marknadsvärdet av forsäkringsbolagens svenska börsaktier till ca 6,5 miljarder kr. Jag har efter genomgång av 17 forsäkringsbolags årsredovisningar manuellt beräknat dessa bolags samlade svenska börsaktieinnehav enligt börskurserna den 30/12 1979 till 5,2 miljarder kr. Utanför denna ett tiotal beräkning ligger bolag eller grupper, bl. a. de viktiga Länsforsäkringsbolagen. Det förefaller därför rimligt att som SCB gjort uppskatta alla forsäkringsbolags innehav till ca 6,5 miljarder kr (13 % av börsvärdet). 1 detta belopp ingår då även Skandia (som i några andra sammanhang, där detta då angivits, betraktats som rörelsedrivande börsforetag).

Övriga ägare 61

8.4 Stiftelser, fonder, övriga juridiska personer

Denna grupp ägare innehåller en lång rad olika typer av ägare: stiftelser slag), fonder, ideella föreningar, fackliga (som i sin tur kan vara av skiftande kyrkor och religiösa samfund är de viktigaste. organisationer, Metodiken i undersökningen har här varit samma som för icke börsrörelsedrivande 8.2. Större stiftelser etc. med noterade bolag enligt avsnitt större aktieinnehav har granskats för sig medan stiftelser etc. med mindre aktieinnehav har blivit föremål för uppskattningar. Jag har också haft hjälp av den undersökning av förhållandena 1978 som stiftelseutredningen pubav statistiska licerade 1979 (Ds Ju 1979:4. Stiftelser, en statistik undersökning av och i samarbete med stiftelseutredningen). centralbyrån på uppdrag

8.4.1 Större placerare 3,4 miljarder kr Totalt har jag identifierat 50 placerare med tillsammans i börsaktier. Dessa fördelar sig på följande kategorier: Tabell 8.4 Stiftelser etc. med större aktieinnehav 1979

Kategori Antal. ca Sammanlagt markn. värde milj. kr

30 l 300 Familjestiftelser Pensionsstiftelser 6 980 5 650 Fackliga organisationer 6 250 Ideella organisationer Personalstiftelser 4 240 Summa 50 3 420

8.4.2 Mindre placerare Liksom i fråga om rörelsedrivande bolag enligt avsnitt 8.2.2 ovan har jag förekomsten av stiftelser etc. med genom stickprov på 8 bolag undersökt mindre innehav aktier). Resultatet sammanfattas i tabell 8.5. (men 500 Tabell 8.5 Antal stiftelser, fonder etc. med mindre aktieinnehav 1975 resp. 1978

Hösten 1975 Vintern 1978 Bolag Antal äg. 96 av Antal äg. 96 av

Billerud - - Electrolux ? 6.2 - - 248“ l2,2“ Sandvik - - 544 9,4 SKF

Uddeholm - - Volvo 265 7,7

”Enligt aktieboken per 25 mars 1977. Källa: Egna bearbetningar av aktieböcker från VPC med uppgifter om ägare till 500 aktier i resp. bolag.

62 Övriga ägare

Med ett analogt resonemang som i avsnitt 8.2.2 ovan harjag uppskattat aktieägandet i denna kategori på följande sätt: Ett enkelt ovägt genomsnitt lör ovanstående 8 bolag antyder att ca 8,6 % av altiekapitalet skulle ägas av stiftelser etc. med 50O aktier. Med tanke på att de 8 studerade bolagen tillhör de mest spridda på börsen torde den andel av samtliga börsbolag som ägs av denna ägarkategori vara lägre. Å andra sidan har jag här inte fått någon uppfattning om de aktier som ägs av stiftelser etc. med 50O aktier i de olika bolagen.

Överslagsmässigt torde stiftelser, fonder etc. med mindre aktieinnehav

totalt äga ca 9 % av det totala börsvärdet 1979, motsvarande ca 4,3 miljarder kr.

9 och mellanhandsägare

Slutliga ägare

En betydelsefull del av börsföretagen är investmentbolag. vilkas viktigaste uppgift är att äga aktier i andra börsföretag. Förekomsten av dessa investleder bl. a. till en viss dubbelräkning av börsföretagens värde. mentbolag l detta kapitel skall jag därför kortfattat försöka analysera förhållandena med den något abstrakta förutsättningen att investmentbolagen inte existerar. l slutet av kapitlet skall jag också granska den relativt nya, men snabbt växande företeelsen korsvis ägande” bland börsföretagen. investmentbolag är sådana företag som helt eller delvis ägnar sig åt att förvalta aktieinnehav i andra företag, oftast minoritetsinnehav. I de börsnoterade investmentbolagen består aktieportföljerna nästan helt och hållet av innehav i andra börsnoterade företag. Begreppet investmentbolag har också en skattemässig innebörd: under vissa förutsättningar (viss ägarspridning och portlöljsammansättning, vidareutveckling av minst 80 % av utdelningsintäkterna) får investmentbolaget skattefrihet för sina utdelningsintäkter. Sedan mitten av 1970-talet har det blivit brukligt att dela in investmentbolagen i två undergrupper: “rena” investmentbolag, som huvudsakligen förvaltar börsaktier, och blandade, som vid sidan om en börsportfölj också har en väsentlig rörelsedrivande del i hel- eller majoritetsägda dotterbolag. Även inom de flesta ”rena” investmentbolag finns dock rörelse av olika slag.

Tabell 9.1 Slutliga ägares och mellanhandsâgares innehav december 1979 (miljarder kr)

Slutliga Försäkrings- Stiftelser Hushåll Summa

Totalsumma (börsvärde brutto) 48,4

”Exkl Skandia (som ingår i “övriga börsbolag“) b Inkl. fjärde AP-fonden. aktiefonder etc. Varav utländska ägare 1.9.

64 Slutliga ägare och mellanhandsägare

En stor och växande aktieförvaltning finns också som nämnts bland de i huvudsak rörelsedrivande börsföretagen till exempel Asea, Cementgjuteriet och Dagens Nyheter. Med andra ord är gränserna flytande bland de tre huvudkategorier börsföretag som äger börsaktien Mycket schematiskt kan man gruppera de olika ägarkategorierna enligt tabell 9.1. Med mellanhandsägare avses alla ägare som i sin tur ägs av någon bakomliggande ägare (slutlig ägare), dvs. framför allt aktiebolag. Siffrorna anger aktieinnehavens marknadsvärde. Om vi eliminerar allt mellanhandsägande, kan de olika slutliga ägarkategoriernas andelar av det på samma sätt reducerade börsvärdet uppskattas på följande sätt:

Med en alternativ metod att beskriva det slutliga aktieägandet fördelas mellanhandsägandet ut på de olika slutliga ägarkategorierna (belopp i miljarder kr), dvs. vi eliminerar helt det indirekta ägandet:

Tabell 9.2 Slutliga ägares totala aktieägande (miljarder kr)

Anm.: Vid fördelningen av det indirekta ägandet har jag utgått från samma andelar for de slutliga ägarkategorierna i mellanhandsägarna som för alla börsbolag. Detta styrks bl. a. av en genomgång av ägarstrukturen i de sju största investmentbolagen (med tillsammans 70 96 av samtliga investmentbolags börsvärde), där ägarandelarna nära sammanfaller med resp. ägarkategoriers andelar av hela börsen. För övriga (ej börsnoterade) aktiebolag har jag schablonmässigt antagit att aktierna i dessa bolag ägs till 70 96 av hushåll, 20 96 av stiftelser, 5% av försäkringsbolag och 5 96 av utländska ägare.

Tabellerna 9.1 och 9.2 bör snarast ses som kalkylexempel med viss relevans på främst ett område: hur stor del av de rörelsedrivande börsföretagens utdelningar tillfaller ytterst de olika slutliga ägargrupperna. Det är dock av flera skäl omöjligt att direkt använda siffrorna i tabellerna for beräkningar av de slutliga ägarnas formögenhetsökningar på grund av kursstegringar: l Se även kapitel 8 samt El Endast några få mellanhandsägare är enbart aktieförvaltande (se vidare Ragnar Boman: Blandade ovan), varför mellanhandsägarnas förmögenhetsökningar från kurssteginvestmentbolag, uppsats i Beijerinvests årsredovis- ringar på börsportfoljen inte på ett entydigt sätt “fortplantar sig” till ning 1977, s. 50 f. de slutliga ägarna.

“ 65

Slutliga ägare ochvmellanhandsägare

värderar inte aktierna i renodlade investmentbolag till El Aktiemarknaden exakt utan till normalt 65-80 %. 100 % av aktieportföljens dagsvärde, Denna ”rabatt” har historiskt varken varit konstant mellan olika, jämförbara investmentbolag eller konstant över tiden. med större eller mindre rörelsedrivande El 1 alla aktieägande börsforetag verksamhet påverkas kursutvecklingen på de egna aktierna (och därmed de slutliga ägarnas förmögenheter) i större eller mindre grad av helt andra faktorer än aktieportfoljens utveckling.

att beräkna de slutliga Som ett exempel på en annan typ av svårigheter genom värdeforändringar i icke renodlat ägarnas formögenhetsförändringar aktieforvaltande bolags portföljer kan vi beskriva en ägarmässigt samman- Opus. Protorp, Euroc och Skånska Cehängande grupp på fyra börsföretag, mementgjuteriet. De två förstnämnda bolagen är renodlat aktieforvaltande industrikoncern och Cementgjuteriet ett av dan Euroc är en diversiñerad Europas största byggnadsforetag (med stor linans- och fastighetsförvaltning).

6%

guf°c

29% 32% Protorp Opus 31%

9,5% 32%

Cementgj uteriet 28% Figur 9.1 Fyra samman- Anm.: Andelar av aktiekapitalet hängande börsbolag.

Denna grupps sammanlagda ägarandel i resp. företag ser ur på följande sätt:

i Protorp 64 % Sammanlagd andel av aktiekap. andel av aktiekap. i Opus 57 % Sammanlagd i Euroc 46 % Sammanlagd andel av aktiekap. i 25 % Sammanlagd andel av aktiekap. Cementgjut.

Om vi enbart tar hänsyn till det mellanhandsägande i dessa företag som inom denna grupp. motsvarar detta t. ex. 33 % av de fyra är representerat företagens börsvärde enligt nedanstående uppställning:

Börsvärde milj. kr ”Gruppinterna” dzo Företag 31/12 1981 mellanhands- milj. kr ägares andel %

344 57 196 Opus 460 64 294 Protorp 491 46 226 Euroc 3 609 25 902 Cementgj. 4 904 33° l 618 Summa

Vägd andel.

I

66 Slutliga ägare och

mellanliandsägare

Vid sidan om detta mellanhandsägande finns i de fyra bolagen också ett mer konventionellt mellanhandsägande i form av investmentbolag och andra aktiebolag. Dessa, i Förhållande till de fyra studerade Företagen “externa” mellanhandsägare svarar För Följande andelar av aktiekapitalet:

a Vägda siffror. I denna fyrabolagsgrupp svarar Cementgjuteriet För det helt dominerande börsvärdet. i kraft av sin byggnads- och fastighetsrörelse. En kursstegring på Cementgjuteriets aktier med t. ex. 10 % på grund av t. ex. höjd lönsamhet i entreprenadverksamheten eller stigande marknadsvärden på Fastighetsbeståndet fortplantar sig givetvis till stigande portFöljvärden För de rena investmentbolagen Opus och Protorp och därmed stigande aktiekurser För dessa båda bolag. I nästa led kommer en Förmögenhetsökning För ägarna till Opus och Protorp (dvs. bl. a. Euroc och Cementgjuteriet) och därmed teoretiskt en kursstegring på dessa båda sistnämnda Men Företags aktier. För denna kursbildning i andra ledet spelar värdena på aktieportföljerna bara en underordnad roll. Under senare år har dessa komplikationer ökat på den svenska aktiemarknaden. Dels har, som har framgått av kapitlen 2 och 10, rörelsedrivande bolag (både börsnoterade och andra) gjort stora nyplaceringar i börsaktier. Dels har Förekomsten av korsvis ägande ökat. Korsvis ägande av ovanstående typ bland börsFöretagen är en företeelse, som i stort sett har uppstått under 1970-talets andra hälft. I flera fall rör det sig helt enkelt om passiva kapitalplaceringar utan ömsesidiga bindningar eller andra särskilda syften. l några fall kan ägarrelationen tolkas som ett uttryck För samarbete, samhörighet e. d., och även kombinerat med en önskan att försvåra ev. uppköpsFörsök (så t. ex. i fallet med Euroc - Cementgjuteriet - Opus - Protorp, där initiativet till bildandet av de båda sistnämnda

rena investmentbolagen togs av Cementgjuteriet 1974 efter flera års ansatser

till uppköpsFörsök). I ett par andra fall har Företag A köpt en större post i Företag B mot Bzs vilja. För att då kunna hålla “tummen i ögat” på A har B köpt en post aktier i A. Effekten av ett större korsvis ägande kan bli att betydelsen av allt externt ägande mer eller mindre neutraliseras och att därmed Företagsledningarna i de berörda Företagen i praktiken tar över även ägarfunktionen (någon gång kan detta t. o. m. vara syftet). I Följande sammanställning redovisas ett 20-tal börsFöretag med korsvis ägande av betydelse. Siffrorna kan dock inte utan vidare läggas till grund För slutsatser, eftersom inflytandebilden också påverkas av röstandelarna För ev. övriga storägare.

och mellanhandsägare 67

SOU 1982:22; Slutliga ägare

Promotion

4% SCA 20%

. .. 6%

6% 19% Borås Invest

37% Carnegie Asken i 17% 34% ABV _ Företagsfinans 35% 19% 14% Gorthon Invest

3% Volvo Boliden _ 22% 30% _ Kinnevik _ Korsnäs ca 10% ca 1% Saba 4 Hennes 8a Mauritz 9% 41% Tornet Holmia 11% 49% _ Uddeholm Billerud 1% 11% Öresund Camo 1%

3% Custos 3% 7% 13%

Siffrorna avser andelar av röstvärdet. Källor: Årsredovisningar för resp. företag, aktieböcker från VPC. Figur

Anm.: Under våren 1982 har korsvis ägande vuxit fram i ytterligare före- Kgrsvis ägaáde

bars/ämm?” “d

tag. Då exakta uppgifter om röstandelar inte varit tillgängliga, har dessa [i/Md

nya företag inte kunnat tas med. arssklflefl93l/l982.

10 Utvecklingen 1980-81

10.1 Inledning

av denna rapport och de mest omfattande uppgifterna gäller Huvuddelen vid slutet av 1979. För denna tidpunkt harjag så detaljerat ägarförhållandena från två håll, dels börsföretagens aksom möjligt undersökt ägarstrukturen om olika ägarkategoriers aktieinnehav. tieböcker, dels uppgifter Det finns också anledning att beröra även de båda senaste årens utveckling. Förutsättningar för aktiemarknaden Under 1980 och 1981 harju flera viktiga förändrats på ett mer genomgripande sätt än på många år. Syftet har varit

att stimulera hushållens aktiesparande. fr. o. m. Privatpersoners utdelningsintäkter upp till en viss gräns berättigar 1981 till skattereduktion. Beskattningen av realisationsbeskattningsåret vinster har mildrats något. Skattesparandet i aktiesparfonder berättigar på 30 % (tidigare 20 %) av det

fr. o. m. 1980 till en höjd skattereduktion

Jämförbara beslutade förändringar är nog bara sparade beloppet. politiskt 1965 (viket då torde ha lett införandet av realisationsvinstskatt på aktier till minskat privat intresse för aktieplaceringar). nyemissioner och introduktioner av nya Under 1981 har också volymen varit större och kursutvecklingen mer fördelaktig än på länge. börsföretag detta har medfört en spridd uppfattning att den långvariga förskjut- Allt mot allt större institutionellt ägande skulle ha upphört och vänts ningen i en ökande andel hushållsägande. för 1980 och framför allt 1981 har Även om tillgängligt grundmaterial velat försöka skissera några huvarit ganska magert, har jag därför ändå och bl. a. undersöka huruvida institutionaliseringen vuddrag i utvecklingen skulle ha upphört.

10.2 Nettoinvesteringar för olika grupper

under sommaren och De nya skattereglerna blev kända på aktiemarknaden Bl. a. hösten 1980 och torde ha påverkat placerarnas beteende omedelbart. ledde detta till en kraftig kursuppgång under hösten 1980 och denna fortsatte under större delen av 1981. Som framgår av tabell 10.1 tycks paradoxalt nettoforsäljningar ha ökat under 1981. nog hushållens för 1981 är delvis preliminära och därför behäftade med större Siffrorna for tidigare år. De slutgiltiga siffrorna torde dock osäkerhet än uppgifterna inte förändra det allmänna intrycket av utvecklingen.

i i

70 Utvecklingen 1980-SI

sou 193228

Tabell 10.1 Ägarkategoriers

nettoinvesteringar i börsaktier 1980-1981

Nettoinvesteringar milj. kr

“ Varav Skandias köp av alla aktier i fastighetsforetaget Forsen uppgår till ca 340 milj. kr. 10 större investmentbolag (med värdemässigt ca 60 % av alla investmentbolags aktieportfoljer) for vilka uppgifter föreligger om nettoinvesteringarna 1981 samt det under året nybildade Argentus. “Preliminära uppskattningar på basis av tillgängliga årsredovisningar och delårsrapporter. Alla innehav 500 aktier (se vidare avsnitt 3.3). ” Siffror lör IS-månadersperioden augusti/september 1979 - februari/mars 1981, omräknade till 12 månader. v Siffror för é-månadersperioden februari/mars 1981 - augusti/september 1981, omräknade till 12 månader. ”Saldopost med större osäkerhet än övriga uppgifter: omfattar hushåll med 50O aktier, icke börsnoterade bolag, stiftelser, fonder och övriga juridiska personer. Summan av nyemissioner + nyintroduktioner ./. uppköp av börsforetag. allt räknat efter kontantlikvider under resp. år. Källor: Aktiv Placering (internt arbetsmaterial på basis av uppgifter från Statistiska Centralbyrån Statistiska Meddelanden serie K resp. bankinspektionen), egna beräkningar på grundval av årsredovisningar och aktieböcker från VPC.

Kännetecknande for 1980 var fortsatta kraftiga nettoinvesteringar for de traditione1la” grupperna av institutionella

placerare, dvs. försäkringsbolag,

fjärde AP-fonden, samt börsnoterade investment- och rörelsedrivande bolag och fortsatta minskningar for de olika grupperna hushåll. Aktiefondernas och de utländska placerarnas nettoinvesteringar var som synes relativt små. (Utanför tabellen ligger Electrolux köp av Gränges 1980. Därigenom forsvann hushållsägda aktier till ett värde av ytterligare ca 300 milj. kr genom att köpet betalades med konvertibla skuldebrev som inte inräknas i börsvärdet.) Under 1981 fortsatte från de traditionella nyplaceringarna grupperna av institutionella ägare. Framför allt domineras dock bilden av stora nettoköp for rörelsedrivande börsbolag (med Cementgjuteriet som största enskilda köpare) och aktiefonder. Hushållen med större innehav (dvs. 50O aktier, exkl. “småsparare” med 500 aktier)

ingår för båda åren i restposten Övriga tillsammans med

icke börsnoterade bolag, stiftelser, fonder och övrigajuridiska personer. För dessa institutionella ägare föreligger inga närmare men en överuppgifter, slagsberäkning baserad på noggranna genomgångar av VPC:s aktieböcker indikerar nettoköp i storleksordningen 200 milj. kr for 1980-81 totalt. Bland

Utvecklingen 198081 71 sou 1982:28

och vinstandelsstiftelser varit annat har affarsbankernas pensionsstiftelser Därmed skulle hushåll med 500 aktier ha nettosålt stora nettoköpare. aktier for 240+1840+200=2 800 milj. kr, dvs. ca 2,3 miljarder kr, under 1980-81. Om vi därtill lägger de uppskattade värdena från tabell 10.1 for “småspararnas” nettoforsäljningar, blir summan for samtliga hushåll nettoförsäljningar på ca 3,4 miljarder under dessa båda år, varav ca 0,9 miljard kr 1980 och 2,5 miljard kr 1981. Under 1981 torde alltså hushållen ha nettosålt börsaktier till ett belopp, som är ungefär dubbelt så stort som deras nysparande i aktiesparfonderna. (1 vilken män det rör sig om en överflyttning av besparingar från börsaktier till aktiefonder går inte att avgöra från dessa siffror, inte heller om säljarna av aktier och fondspararna är samma personer.)

10.3 Olika andelar av börsvärdet

ägarkategoriers

Beskrivningen i tabell 10.1 över kapitalflödena kan översättas i en grov bild över de olika ägarkategoriernas andelar av det totala börsvärdet (alltså börsvärdet inkl. investmentbolag - samma metodik som i kapitel 2 ovan). andelar Mina beräkningar tyder på att hushållen har lbrtsatt att minska sina med hänsyn till ökningen av aktiefonderna har instii snabb takt. Även tutionaliseringen av aktiemarknaden snarast skett ännu hastigare under de båda senaste åren än under slutet av 1970-talet.

Tabell 10.2 Olika ågarkategoriers andelar av börsvärdet, %

Vid utgången av år 1975 1979 1980 1981

? 13 13 15 Röndriv. bol.

11 15 16 16 Förs.bol.. AP-fonden “lnstitutioner” -Delsumma 49 58 60 63 Aktiefondei ? 2 2 3 4 4 4 4 Utländska ägare Hushåll 47 36 34 30

“Börsnoterade (exkl. Skandia) 1981 ca 7 % och icke börsnoterade 1981 ca 8 96. ”1975 inkl. aktiefonder som då hade obetydligt innehav. f aktiefonder, skatlngick 1975 bland stiftelser. Siffran for 1981 inkluderar vanliga tesparfonder och foretagsanknutna aktiefonder (se vidare kapitel 6).

vid vinstbaserade Vinstbegrepp

till löntagarfonder avgifter

Av Hans Edenhammar

\

Innehåll

2.1 Huvudalternativ . . . . . 81 2.2 Statistiska data for vinsternas storlek 83 2.3 Vinstdelningens syfte och valet av vinstbegrepp . 86 2.4 Vinstmått och styreffekter 87 2.5 Mätproblem . . . . . 88 2.5.1 Utdelningsdelning 88 2.5.2 Taxerad vinst 88 2.5.3 Vinst fore dispositioner . 89 2.5.4 Redovisat årsresultat . 99 2.5.5 Nukostnadsbaserat resultat 99 2.5.6 Sammanfattning och slutsatser 101 2.6 Administrativa aspekter . 101 2.7 Vinstöverforingar mellan företag . 104 2.8 Resultatutjämning . . . . 109 2.9 Speciella problem vid vinstdelning baserad på taxerad vinst 110 2.10 Sammanfattning och slutsatser 113

3Öve/vinstdelning . . . . . . . . . . . . . .. 117

3.1 Statistiska data för eget kapital i svenska företag 118 3.2 Problem vid beräkning av eget kapital 119 3.3 Val av övervinstbegrepp ur andra synvinklar . 122 3.4 Övervinstdelning och bolagsskatt 124 3.5 Genomsnittligt eget kapital under året 127 3.6 Delning av real vinst 127 3.7 Beaktande av soliditet . 129 3.8 Sammanfattning och slutsatser 130

4 Vinst- och Övervinstdelning baserad på koncernredovisning . 133 4.1 Något om koncernredovisningens teknik . 134 4.2 Fördelar med koncernredovisning for vinstdelning . 135 4.3 Nackdelar med koncernredovisning för vinstdelning 137 4.4 Sammanfattning och slutsatser 138

76 Innehåll

5 Empirisk undersökning av vinsternas storlek 1974-1979 . 139 5.1 Undersökningens uppläggning . 139 5.2 Resultat totalt . . . . . 141 5.3 Vinster i företag av olika storlek 143 5.4 Vinster i olika branscher . 143 5.5 Vinster i olika ägarkategorier 144 5.6 Koncerndata . . . . . . . . . 145 5.7 Sammanfattning och avslutande synpunkter 147

1 Inledning

om löntagarna och Denna rapport är skriven på uppdrag av utredningen (Fi 1975:03). Bakgrunden till utredningens arbete utgörs kapitaltillväxten bland annat av olika forslag som syftar till införande av vad som med en sammanfattande beteckning har kommit att kallas löntagarfonder. Enligt att bland annat diskutera ”alutredningsdirektiven åligger det utredningen ternativa beräkningsgrunder för fondavsättning”. En väsentlig komponent är att dessa bl. a. skall finansieras med i vissa forslag till Iöntagarfonder en vinstbaserad avgift, s. k. vinstdelning. Syftet med denna rapport är att diskutera olika vinstbegrepp for sådan vinstdelning. Syftet med vinstdelning har angetts vara att dels stödja den solidariska dels dämpa löneutvecklingen. Den solidariska lönepolitiken lönepolitiken, leder enligt dem som föreslår vinstdelning till att löneutrymmet i de hög»

produktiva företagen inte tas helt i anspråk med följd att det blir högre vinster i dessa företag än vad som annars hade blivit fallet. Dessa vinster blir ett incitament till löneglidning som via kompensationskrav höjer upp den totala lönenivån med inflationstendenser som följd. (Se Arbetarrörelsen s. 54 ff.) På motsvarande sätt kan en allmän löneoch löntagarfonderna, återhållsamhet blir ineffektiv om de högre vinsterna i företagen politisk som fortplantar sig i ekonomin. Genom vinstleder till en löneglidning skulle enligt dessa förslag löntagarnas incitament och företagens delning att låta vinstökningar leda till löneglidning minska. förmåga Vinstbaserade avgifter till löntagarfonder innebär i princip samma problem som en vinstbeskattning. Det krävs regler för vinstberäkning, någon form kontroll av att denna är riktig samt beräkning och in-j av självdeklaration, kassering av avgifterna. Om löntagarfonderna själva skall sköta inkassekrävs en relativt omfattande admiringen av de vinstbaserade avgifterna nistration. Hur stor beror på utformningen av vinstbegreppet och hur många

företag som omfattas av vinstdelningen. om- Avsevärda samordningsvinster kan göras om skattemyndigheterna och uppbörd av även vinstbaserade avgifter. Detta gäller besörjer debitering speciellt om vinstberäkningen kan anknytas till den vinst som ligger till for företagsbeskattningen. En förutsättning för att detta skall vara underlag möjligt är att löntagarfonderna är någon form av offentligrättsliga organ. Vinstbaserade avgifter kan avse andel i hela vinsten eller andel i vinsten över en viss nivå - övervinstdelning. Vid övervinstdelning beräknas översom ligger över en viss förräntning av vinsten som den del av vinsten det egna kapitalet.

78 Inledning

Vinstdelning och övervinstdelning kan ske med olika definitioner av vinst och övervinst. I rapporten diskuteras olika definitioner med utgångspunkt från vinstdelningens syfte - dvs. stödja solidariska lönepolitiken och dämpa löneutvecklingen -, deras styreffekter - dvs. om de påverkar en typ av företag kraftigare än en annan -, administrativa aspekter - vilka administrativa problem som uppstår vid de olika definitionerna - och sist men inte minst vilka mätprob/em de innebär i företagen. 1 rapporten behandlas däremot inte en vinstdelnings allmänna effekter på företagens eller samhällets ekonomi. Dessa problem har behandlats av Anders Kristofferson i SOU 1981:79 “Löntagarfonders och infinansiering cidens. Där studeras framförallt hur olika finansieringsfornter för lönta-

garfonder på sikt påverkar kapitalbildning_ och reallöner.

I avsnitt 2 behandlas olika vinstbegrepp vid vinstdelning i enskilda företag. Huvudalternativen är redovisad vinst före bokslutsdispositioner och skatt. redovisad nettovinst, den skattemässiga vinsten, ett vinstbegrepp baserat på aktuella värden på tillgångarna (nukostnadsbaserad vinst) samt utdelning. 1 det sista fallet sker alltså vinstdelning först då vinsten delas ut till aktieägarna. I avsnitt 3 behandlas övervinstdelning. Utöver ett vinstbegrepp kräver övervinstdelning en norm för vad som är “normal” vinst. En sådan norm skulle t. ex. kunna uttryckas som statslåneräntan plus ett antal procentenheter för att täcka den högre risken i investeringar i eget kapital i företag. För- och nackdelar med olika sådana normer faller utanför ramen för denna rapport. Eftersom normen uttrycks i procent av det egna kapitalet krävs också ett mått på detta. Huvuddelen av avsnitt 3 behandlar olika mått på eget kapital för övervinstdelning. Avsnitt 4 undersöker för- och nackdelar som är förenade

vilka med att

basera vinstdelning eller övervinstdelning på koncernredovisningar i stället för på enskilda företags redovisning. Vi har också med hjälp av Statistiska Centralbyrån gjort en empirisk undersökning över storleken av vinster och övervinster under 1974-1979 i företag med mer än 50 anställda. Denna undersökning presenteras i avsnitt 5.

I avsnittá presenteras slutligen en sammanfattning av rapportens slutsatser.

l. l Vissa avgränsningar

Företagsamhet kan bedrivas i olika företagsformer. Den i särklass vanligaste i Sverige är aktiebolag. Rapporten behandlar i första hand aktiebolagens problem. Men den är också tillämplig på andra företagsformer. Någon allmän diskussion om lämpligheten av att inkludera andra Företagsformer än aktiebolag i vinstdelning förs dock inte i rapporten. Inledningsvis skall vi dock peka på vissa specialproblem för dessa företagsformer. Vår utgångspunkt är att vinsten skall mäta ökningen av det egna kapitalet under året sedan utbetalningar till och inbetalningar från ägarna har eliminerats, dvs. avkastningen på det egna kapitalet under året. I enskilda firmor beräknas en skattemässig ”vinst” - dvs. nettointäkt av rörelse - som utgör summan av rörelseidkarens lön och kapitalavkastning.

Inledning 79

Det är knappast praktiskt möjligt att särskilja vad som är lön och vad som är kapitalavkastning annat än med användande av grova schabloner for vad som är marknadsmässig lön for företagaren. Vi bedömer det därför praktiskt uteslutet att belasta enskilda firmor med vinstbaserade avgifter. Handelsbolag och kommanditbolag utgör inte skattesubjekt utan delägarna inkomstbeskattas for sina respektive andelar i bolagets vinst. Någon vinstbeskattning är således inte aktuell i bolaget. Men en vinstberäkning sker i och for sig. Denna kan läggas till underlag for vinstdelning. Bokforingslagen ställer samma krav på redovisning i handels- och kommanditbolag som i aktiebolag. De har alltså samma möjligheter att lämna information till underlag for vinstdelning som aktiebolagen. Delägarna kan visserligen styra storleken av vinsten genom att de själva bestämmer sin lön, vilken blir kostnad i bolaget. Detta är emellertid inget avgörande hinder mot vinstdelning i handelsbolag. Detsamma gäller nämligen fåmansägda aktiebolag. l ekonomiska föreningar är återbäringar och efterlikvider ett speciellt problem. Dessa utgår till föreningens medlemmar i proportion till gjorda inköp eller leveranser. Frågan är om dessa återbäringar och efterlikvider skall ingå i underlaget för vinstdelning. I den mån de jämställs med utdelning till aktieägarna i ett aktiebolag borde de ingå i vinsten. Ofta ses de emellertid som en i efterhand gjord justering av priset på medlemmarnas inköp eller Ieverenser. Vid vinstbeskattningen ses de normalt som kostnader. Frågan om återbäringar och efterlikvider skall ingå i underlaget for vinstdelning faller utanför ramen för denna rapport. l vissa ekonomiska föreningar förekommer att ränta utgår på medlemmarnas insatskapital. Denna ränta redovisas ibland som kostnad trots att den till sin karaktär har avgjorda likheter med utdelning i aktiebolag. Vi tar heller inte upp frågan om ränta på insatskapital bör inkluderas i underlaget för vinstdelning. Ännu väsentligare än dessa vinstberäkningsproblem är naturligtvis den allmänna frågan om handels- och kommanditbolag och ekonomiska föreningar överhuvudtaget skall inkluderas i vinstdelningssystemet. Inte heller den frågan tas upp.

-

2 Vinstbegrepp för

vinstdelning enskilda företag

Vinst kan mätas på en rad olika sätt. Inledningsvis diskuteras tänkbara huvudalternativ. Därefter redogörs översiktligt för befintlig statistik över storleksordningen av vinsterna i näringslivet med de olika vinstmåtten. Sedan diskuteras valet av vinstmått med utgångspunkt från syftet med vinstdelning. Speciell uppmärksamhet riktas mot mätproblem i Företagen, effekter på olika typer av företag och de administrativa problemen i samband med inkassering av vinstandelar.

2.1 Huvudalternativ

Med vinst avses allmänt ökningen av det egna kapitalet under året med tillägg för utdelningar till ägarna och med avdrag för tillskott från ägarna (nyemissioner och liknande). Vid beräkningen av det egna kapitalet kan tillgångarna värderas efter olika principer. De olika principerna avser framför allt värderingen av realtillgångar, dvs. varulager och anläggningar. Vanligtvis värderas realtillgångar med utgångspunkt från anskaffningskostnaden. Under inflationstider blir emellertid anskaffningsvärdena missvisande. Detta gäller speciellt för anläggningar med lång livslängd. Det har därför utvecklats metoder för vinstberäkning som är baserade på aktuella priser för realtillgångarna, s. k. “nukostnader“. En nukostnadsbaserad vinstberäkning ger samma vinstsumma som en anskaffningsbaserad vinstberäkning sett över företagets hela livslängd. Men fördelningen på enskilda perioder - - blir annorlunda. vinstperiodiseringen Vid anskaffningskostnadsbaserad beräkning redovisas värdeökning på lager och anläggningar som vinst först då den realiserats i form av försålda varor eller tjänster eller i samband med försäljning av anläggningen. Vid nukostnadsredovisning ingår värdeökningar i resultatet så snart de uppkommer. I inflationstider innebär detta normalt en snabbare vinstredovisning, med högre vinster i början av anläggningars livslängd men lägre senare. Hur det slår på det enskilda fö- För en ingående redogöretaget är det svårt att ha någon allmän uppfattning om. Det beror på för- relse för nukostnadsbasehållandena i det enskilda fallet.” rad vinstberäkning se Löner, lönsamhet och Vinst kan även mätas i reala termer. Med detta menas att vinsten ger soliditet i svenska induuttryck för hur mycket det egna kapitalet ökat utöver årets inflation. Vinsten av Lars striföretag mäts då som skillnaden mellan utgående eget kapital och ingående eget Bertmar m. fl., SOU kapital uppräknat med årets förändring i det allmänna penningvärdet 1979:10.

82 Vinstbegreppför vinstdelning - enskilda företag

plus/minus betalningar till/från ägarna. Denna typ av vinstmått förekom mer is. k. inflationsredovisning och är i allmänhet kombinerad med en värdering av realtillgångar till nukostnad. Vi betraktar vinstdelning baserad på denna typ av vinstmått som en form av övervinstdelning. Delning av real vinst diskuteras i avsnitt 3 nedan.

Årsredovisningarna i svenska företag är med vissa undantag anskaffnings-

kostnadsbaserade. De är emellertid också i hög grad påverkade av skattereglerna. Som kostnader redovisas bl. a. en rad skattemässiga dispositioner som inte minskar företagets förmögenhet och därför egentligen inte borde minska dess egna kapital. Hit hör avsättningar till lagerreserv, resultatutjämningsfond, investeringsfonder av olika slag, vinstkonto m. m. Enligt bokföringslagen skall dessa skattemässiga dispositioner redovisas separat i resultatberäkningen under rubriken bokslutsdispositioner. Enligt bokföringslagen skall nämligen resultaträkningen normalt se ut på följande sätt: Rörelsens intäkter Försäljningssumman

Övriga rörelseintäkter

- Rörelsens kostnader Rörelseresultat före avskrivningar - Avskrivningar Rörelseresultat efter avskrivningar

+ Finansiella intäkter Utdelning på aktier och andelar Ränteintäkter - Finansiella kostnader Räntekostnader Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

+ Extraørdinära intäkter - Extraordinära kostnader Resultat före bokslutsdispositioner och skatt

i Bokslutsdispositioner

Förändringar i lagerreserv

Förändringar i investeringsfonder och liknande fonder. var för sig

Övriga bokslutsdispositioner, var för sig

Resultat före skatt - Skatt Redovisat årsresultat

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt är alltså ej påverkat av de skattemässiga dispositionerna. Redovisat årsresultat, vilket motsvarar förändringen av eget kapital justerat for uttag eller insättningar av ägarna, har däremot påverkats. Bokföringslagen kräver att alla bokföringsskyldiga företag upprättar en resultaträkning enligt lagens schema. Företagen har alltså tillgång till de olika resultatmått som skall redovisas i resultaträkningen enligt ovan.

Vinsrbegreppför vinstdelning - enskilda _förerag 83

Beskattningen av inkomst av rörelse bygger också på vinstmått. l princip är det nettovinsten, dvs. redovisat årsresultat” enligt bokföringslagens resultaträkning som utgör underlag för beskattningen. Vid beräkningen av taxerad inkomst görs emellertid en rad olika tillägg och avdrag av varierande karaktär. Tillägg sker för vissa kostnader som inte accepteras skattemässigt (gåvor, föreningsavgifter, viss representation, ej avdragsgilla avskrivningar, kapitalförluster m. m.) och avdrag for intäkter som inte är beskattningsbara (kapitalvinster, vissa aktieutdelningar m. m.). Vidare får vissa avdrag göras som inte motsvaras av redovisade kostnader, såsom investeringsavdrag, Annellavdrag, forskningsavdrag m. fl. l debatten om löntagarfonder har också framförts förslag om att vinst- delning inte skulle ske förrän vinsten delas ut till ägarna utdelningsdelning. Så länge vinsterna stannar kvar i företagen utgår alltså ingen vinstandel till löntagarfonderna. Mot denna bakgrund har vi valt att basera diskussionen om vinstbegreppet på Följande huvudalternativ: Nukostnadsbaserat resultat Resultat fore bokslutsdispositioner och skatt enligt årsbokslutet Redovisat årsresultat enligt årsbokslut

MPS-NN?”

Taxerad vinst, dvs. företagets till statlig inkomstskatt taxerade inkomst . Utdelning

Det är också möjligt att använda mellanformer mellan dessa, t. ex. taxerad inkomst med justering för vissa skattemässiga dispositioner och avdrag eller resultat före dispositioner men efter skatt. Sådana mellanformer kommer också att tas upp. Dessa olika vinstmåtts lämplighet som underlag för vinstdelning diskuteras nedan ur olika aspekter. Vinstbegreppen innebär framför allt olika periodisering av vinsterna. En fråga är då vilken periodisering som är lämpligast med utgångspunkt från syfte! med vinstdelning. En annan aspekt är vilka mätprøblem de olika Vinstbegreppen innebär. Allmänt sett gäller att ju svårare mätproblenten är ju mindre tillförlitligt blir vinstmåttet. En tredje är om och i vilken omfattning vinstdelning baserad på ett visst vinstmått gynnar vissa typer av företag framför andra, dvs. inrefungerar neutralt. En fjärde aspekt av intresse är de administrativa problemen med att inkassera vinstandelar beräknade med utgångspunkt från de olika vinstbegreppen. Först presenteras emellertid som bakgrund några statistiska uppgifter om storleken på vinsterna beräknade på olika sätt.

2.2 Statistiska data för vinsternas storlek

Statistiska Centralbyrån insamlar i sin finansstatistik resultatdata för alla_ svenska företag. I tabell 2.1 visas summa vinster och utdelningar i svenskt näringsliv 1974-1979. Summorna avser aggregerade data, dvs. summa vinster och förluster med de senare som avdragsposter. Statistiken innehåller också föreslagna utdelningar, dvs. de utdelningar som styrelsen föreslår bo- Siffrorna är baserade på data för enskilda företag. Vi har eli- \ lagsstämman.

84 Vinstbegreppfär vinstdelning - enskilda företag

Tabell 2.1 Vinster och utdelningar 1974-1979. Miliarder kronor

1974 1975 1976 1977 1978 1979 Resultat Före bokslutsdisp. 0. skatt 19,7 15,8 16,4 7,8 13,8 23.6 (dito i 1979 års penningvärde) (31,3) (22,9) (21,5) (9,2) (14.8) (23,6) Förändring lagerreserv -8,5 -5,3 -4,0 +0,6 +1,0 -8,4 Avsättning tilI/återFöring

Dito i procent av resultat Före bokslutsdisp. 0. skatt (29 96) (51 96) (59 96) (79 96) ((90 96) (51 96) Skatt -2,7 -4,l -4,3 -3,8 -4,4 -4,6 Årsresultat 3,0 4,0 5,3 2,4 8,0 7,4 (Dito i procent av resultat Före bokslutsdisp. o. skatt) (15 96) (25 96) (32 %) (31 %) (58 96) (31 %) Föreslagen utdelning 1,1 1,5 1,6 1,7 1,3 2,7 (Dito i procent av resultat Före bokslutsdisp. o. skatt) (6 96) (9 %) (10 96) (22 96) (9 %) (12 96)

Källa: Statistiska Centralbyråns linansstatistik. Statistiken avser alla ickelinansiella Företag, dvs. alla Företag som i egenskap av juridiska personer drivit verksamhet under året exklusive banker, FörsäkringsFöretag och andra Finansiella Företag. Redovisningen omfattar 84000 Företag med l8000()0 anställda.

minerat erhållna utdelningar från dotterföretag För att Förhindra dubbelräkning. Dessa utdelningar redovisas som intäkt i moderbolagen men inte som kostnad i dotterbolagen. Vi har också eliminerat dessa utdelningar från Föreslagna utdelningar. Detta har skett genom att erhållna utdelningar från d0tterFöretag ett år har eliminerats från Föreslagna utdelningar året innan. Under 1974-79 uppgick resultaten Före skatt till i genomsnitt 64 procent av resultaten Före dispositioner och skatt. 36 procent av resultaten användes således För skattemässiga dispositioner, framFörallt avsättningar till lagerreserv (25 procent). Det Framgår också klart att bokslutsdispositioner används För attjämna ut resultaten. Resultaten Före skatt stigerjämnt - med undantag För det dåliga året 1977 - medan resultaten Före dispositioner varierar betydligt kraftigare. Dispositionerna minskar successivt från högvinståret 1974 till 1978 För att därefter öka igen. Skattekostnaden ökar också relativt stadigt - med undantag För 1977. 1974 var den endast 14 procent av resultatet Före dispositioner till stor del beroende på de avsättningar till arbetsmiljöfond och särskild investeringsfond som gjordes detta år (totalt ca 3,3 mdr kr enligt ñnansstatistiken). 1977 blev skattekostnaden 49 procent av resultatet Före dispositioner medan procentsiffran övriga år låg kring 26 procent. Även har ökat - också med För 1977 utdelningarna stadigt undantag då en viss nedgång skedde. Andelen av resultatet Före dispositioner steg från lägst 6 procent 1974. Med undantag För 1977 låg andelen kring 10 procent. I tabell 2.2 presenteras motsvarande siffror För 1979 uppdelade på Företag av olika storlekar. Om man bortser från storleksklassen 200-499 anställda

SOU 1982.28 Vinstbegrepp för vinsrde/ning - enskilda .företag 85

Tabell 2.2 Vinster och utdelningar 1979 i företag av olika storlek. Miljoner kronor

Antal anställda 20-49 50-99 100-199 200-499 500-999 1000- Resultat Före bokslutsdisp. o. skatt 2094 l 807 l 190 3 237 2 652 8 581 Förändring lagerreserv - 819 - 785 - 358 - 56l -1 260 -3 585 Avsättning till/återforing från investeringsfond - 347 - 269 - 213 - 328 - 383 -l 585 - 13 - 4 - 27 - 3 - l + 307 Övriga dispositioner Resultat Före skatt 915 749 592 2 345 1 008 3 718 Dito i procent av resultat Före

(Dito i procent av resultat Före bokslutsdisp. 0. skatt) (22 96) (22 96) (24 96) (58 %) (20 96) (23 96)

Källa: SCB:s linansstatistik.

- vars siffror har påverkats av tillfálligheter - är andelen disponerad vinst något större i de små än i de stora Företagen. Det finns ingen motsvarande vinststatistik För ett nukostnadsbaserat vinstbegrepp. Totalt sett torde det emellertid inte vara så stor skillnad mellan anskaffningskostnadsbaserade och nukostnadsbaserade resultatet förutsatt att vinsterna i det senare fallet inkluderar värdestegringsvinster på lager och anläggningar och är beräknade i nominella termer, dvs. inte belastats med någon “kostnad” För att bibehålla det egna kapitalet köpkraft. Inte heller har vi tillgång till någon parallell statistik över taxerade vinster i samma företag. Rimligen borde dessa ligga lägre än resultaten Före skatt eftersom skattelagstiftningen tillåter en rad olika avdrag som inte redovisas som kostnad. Eftersom den statliga bolagsskatten har varit 40 procent under perioden och kommunalskatten sett som ett genomsnitt ökat från cirka 25 till 30 procent och denna är avdragsgill vid den statliga beskattningen har den totala skattesatsen ökat från 55 till 58 procent. De taxerade vinsterna borde därför under senare år legat kring 7-8 miljarder kronor. 1978 och 1979 har alltså de taxerade vinsterna inte varit mycket mer än hälften av de tot_ala redovisade vinsterna Före skatt men efter bokslutsdispositioner (cirka 12 miljarder kronor). Att de taxerade vinsterna understiger redovisade vinster Före skatt är i och för sig inte så konstigt. Det sammanhänger med att det finns en rad skattemässiga avdrag som inte redovisas som kostnader i redovisningen (Förlustavdrag, investeringsavdrag, forskningsavdrag, Annellavdrag, kommunalskatteavdrag etc.) och att erhållna utdelningar och vissa kapitalvinster inte beskattas. Men skillnaden är förvånansvärt stor speciellt om man tar hänsyn till att de aggregerade vinsterna har reducerats med förluster som ju inte medför någon skatteintäkt.

86 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag

2.3 Vinstdelningens syfte och valet av vinstbegrepp

Syftet med vinstdelning har angetts vara att dels stödja den solidariska lönepolitiken, dels dämpa löneutvecklingen. Den solidariska lönepolitiken leder enligt dem som föreslår vinstdelning till högre vinster i de högproduktiva företagen än vad som annars hade blivit fallet. Dessa vinster blir ett incitament till löneglidning som via kompensationskrav höjer upp den totala lönenivån med inllationstendenser som följd. På motsvarande sätt kan en allmän lönepolitisk återhållsamhet bli ineffektiv om de högre vinsterna i företagen leder till löneglidning som fortplantar sig i ekonomin. Genom vinstdelning minskar löntagarnas och Företagens incitament att låta vinstökningar leda till löneglidning. För att vinstdelning skall få dessa effekter måste den avse ett vinstbegrepp som nära överensstämmer med vad man i allmänhet menar med verklig vinst. Löntagarnas uppfattningar av vad vinsten år styr deras och deras organisationers bedömningar av löneutrymmet. Arbetsgivarnas bedömning av den verkliga vinsten styr vilka löner de anser sig ha råd att betala. Resultatet före dispositioner är idag det vanligaste måttet på företagets verkliga resultat. Detta vinstmått skulle därför enligt vår bedömning bäst tjäna de angivna syftena. En användning av redovisat årsresultat eller taxerad vinst skulle innebära att en vinstökning ett visst år kanske inte skulle leda till ökad vinstandel förrän många år senare. Detta gäller om vinstökningen avsätts till t.ex. Iagerreserven eller investeringsfond. Så längde det finns utrymme för sådana avsättningar och så länge aktieägarnas utdelningskrav inte kräver ökad vinstframtagning blir det alltså inte några ökade vinstandelar till löntagarfonderna. Det framgick av den tidigare presenterade företagsstatistiken att bokslutsdispositionerna i stor utsträckning används for resultatutjämning och att resultaten efter dispositioner steg betydligt långsammare och jämnare än resultaten före dispositioner. Detta gäller i än högre grad för utdelningsdelning. Utdelningarna - i de företag som lämnar utdelningar följer inte slaviskt resultatutvecklingen utan företagen försöker hålla en jämnt stigande utdelningsutveckling. En ökning av vinstnivån innebär alltså först så småningom ökade utdelningar och därmed ökade vlnstandelar. Vid ett nukostnadsbaserat vinstbegrepp skulle vinstdelning beträffande värdeökningar på anläggningar och lager ske då dessa inträffar i stället för - som vid vinst före dispositioner - då dessa realiseras i form av försålda varor eller tjänster. Eftersom nukostnadsbaserade resultat är relativt sällsynta så är det knappast troligt att vinstdelning baserad på nukostnadsbaserade resultat för närvarande skulle bättre uppfylla vinstdelningens syften. Det är möjligt att synen på vad som är verklig vinst kommer att ändras om den nuvarande höga inflationen håller i sig. Det skulle då antagligen bli mer allmänt med nukostnadsbaserade resultat. Så länge så inte är fallet har knappast nukostnadsbaserat resultat några fördelar framför den redovisade vinsten före dispositioner med utgångspunkt från vinstdelningens syfte. För att tjäna vinstdelningens syfte så bra som möjligt bör alltså vinstmåttet t inkludera vinsterna så snart de är intjänade, dvs. innan några reserveringar

Vinsrbegrepp/ör vinstdelning - enskilda _förerag 87

sker. Av de huvudalternativ vi arbetar med torde av konsolideringskaraktär vinst Före bokslutsdispositioner ur denna synvinkel passa bäst För vinst-

delning. Vid långvarig och hög inflation torde orealiserade värdeFörändringar behöva ingå i resultatet. Det är dock fortfarande ovanligt på realtillgångar sådana nukostnadsbaserade vinstmått. att de svenska Företagen använder

2.4 Vinstmått och styreffekter

Helst skall Vinstmåttet vara Vinstdelningen kan Få oavsedda styreFFekter. neutralt i den meningen att vinstdelningen som sådan inte leder till andra Vinstmåttet borde innebära effekter än de avsedda, t. ex. lägre löneglidning. vinsten blev utsatt För vinstdelning obeatt lika stor andel av den verkliga eller ej, handelsroende av om Företaget är privat eller statsägt, kapitaltungt stort eller litet etc. Vinstmåttet bör alltså vara neutralt eller industriföretag, i Förhållande till ägandeformer, bransch, kapitalstruktur, tillgångsstruktur,

etc. Vad gäller urdelningsdelning är det klart att denna bara drabbar de Företag

som lämnar utdelning. Av de totalt ca 80 000 Företagen är det bara en bråkdel Fösom lämnar utdelning. Detta gäller FramFör allt de stora börsnoterade av utdelretagen. Det är i Första hand dessa Företag som skulle drabbas

ningsdelning. skulle Mindre aktiebolag, ekonomiska Föreningar och andra Företagsformer om den baseras på utdelningar. En utdelningsalltså slippa vinstdelning Även om delning skulle i stort sett endast drabba de största aktiebolagen. sysselsättning så skulle detta dessa svarar För en stor del av näringslivets innebära en olycklig styreffekt. användas som underlag För vinstdelning upp- Om taxerad vinsr skulle kommer också styreFFekter. Skattereglerna innehåller nämligen ett antal reg-

ler För vinstberäkningen som är avsedda att ha en styrande effekt. Tydligast som bara är av betydelse För Företag som gäller detta investeringsavdrag Detsamma liksom överavskrivgör investeringar. gäller investeringsfonder Avsättning till lagerreserv kan bara ningar på maskiner och inventarier.

utnyttjas av de Företag som har lager. På senare tid har resultatutjämnings- Fond tillkommit - avsättning Får ske upp till 20 procent av årets lönesumma

skall ha vissa - För att också Företag som inte har lager och anläggningar Även med hänsyn härtill torde skattemässiga konsolideringsmöjligheter. Få sägas premiera lager och anläggningstunga Företag. bolagsbeskattningen vissa konjunkturpolitiska uppgifter- FramFör Vidare har bolagsbeskattningen allt används investeringsfonder och investeringsavdrag i konjunkturpolitiskt

medel. Att använda taxerad syfte. De används också som regionalpolitiska vinst som underlag För vinstdelning skulle alltså innebära en Förstärkning effekter. Därtill kommer att i beskattav bolagsbeskattningens styrande dvs. ett års Förlust Får dras av mot de ningen accepteras Förlustutjämning, Det Finns anledning överväga om detta är kommande sex årens vinster. För vinstdelning. Detta diskuteras närmare längre Fram. en rimlig princip innebär att vissa av bolagsbeskattningens boksluts- Redovisat ârsresultat redispositioner påverkar vinsten. Det gäller de som i resultaträkningen dovisas som bokslutsdispositioner, framFör allt Förändring av lagerreserv,

Vinstbegreppför vinstdelning - enskilda företag

resultatutjämningsfond och investeringsfond. Däremot har resultatet inte påverkats av stimulansavdragen och de andra skattemässiga korrigeringarna av det redovisade resultatet. Självklart har resultatet också belastats av överavskrivningar på maskiner och inventarier. Även redovisat årsresultat skulle innebära ett gynnande av Företag med stora anläggningar och lager. Vidare skulle redovisat årsresultat som underlag För vinstdelning betyda att Företag som har utnyttjat sina dispositionsmöjligheter är i ett sämre läge än de som inte gjort det. Högvinstföretag med outnyttjade möjligheter till lagerreservavsättningar eller överavskrivningar slipper vinstdelning i stor om« fattning till skillnad från dem som utnyttjat sina dispositionsmöjligheter. Vid användningen av resultatet/öre dispositioner och skatt undviks till stor del de nämnda styreffekterna. Det är emellertid praktiskt svårt att basera vinstdelningen på ett resultat som exkluderar överavskrivningar på maskiner och inventarier något som vi strax skall återkomma till. Resultatet Före bokslutsdispositioner belastat med skattemässiga avskrivningar kommer att som underlag För vinstdelning att innebära en Fördelaktig behandling av Företag med relativt mycket maskiner och inventarier. Det resultatmått som har minsta styreffekterna är nukosmadsbaserar resultat. l inllationstider kan nämligen en anskaffningskostnadsbaserad redovisning sägas innebära en underskattning av vinsten i vissa typer av Företag. Detta gäller i anläggningstunga Företag och speciellt i Företag med relativt nya anläggningar med lång livslängd. I andra typer av Företag kan motsatt effekt uppkomma (se vidare avsnitt 3.6 nedan). Vid kraftig inflation skulle en nukostnadsbaserad vinstberäkning vara att föredra om man ser till styreffekterna.

2.5 Mätproblem

De olika vinstbegreppen innebär olika stora problem För Företagen. Ju större mätproblemen är. ju större blir kostnaderna För företagen. Risken För manipulationer ökar också liksom kostnaderna För kontroll av företagens beräkningar.

2.5. 1 U tdelningsde/ning

Utdelningsdelning innebär relativt små ntätproblent. Siffran För lämnad utdelning är lätt tillgänglig i företagen. Uppgiften från Företagen är lätt att kontrollera eftersom lämnad utdelning skall specificeras i årsredovisningen.

2.5.2 Taxerad vinst

Om taxerad vinst används som underlag För vinstdelning innebär vinstdelningen inga mätproblem För företagen. Beräkningen av vinstandelen kan ske med användning av de uppgifter som används vid Företagsbeskattningen och kräver ingen medverkan av Företagen. Detta gäller emellertid bara under förutsättning att det är tekniskt och juridiskt möjligt att låta Skattemyndigheterna sköta beräkningen och inkasseringen av Om så

vinstandelen..

Vinsrbegreppför vinstdelning - enskilda företag 89

inte är fallet - vilket betyder att löntagarfonderna skall sköta vinstandelsberäkningen på basis av en ”löntagarfondsdeklaration - kan denna deklaration i princip vara identisk med skattedeklarationen. Självfallet måste detta i så fall kontrolleras.

2.5.3 Vinst före dispositioner Beräkningen av anskaffningskostnadsbaserad vinst är alltid förenad med problem. Detta gäller i och för sig oberoende av om det är fråga om vinst fore eller efter dispositioner. Vi skall nedan diskutera de väsentligaste ntätproblemen. Bokföringen regleras av 1976 års bokföringslag. Enligt denna skall allmänt bokföringsskyldigheten “fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed” (2 §). 1 11-21 §§ regleras mer i detalj hur värderingen av tillgångar får ske och hur resultat- och balansräkning skall uppställas. I samband med införandet av denna bokföringslag skapades också ett statligt organ med uppgift att lämna anvisningar om vad som skall menas med god redovisningssed i olika frågor som inte uttryckligen är reglerade i lagstiftningen. Denna Bokföringsnämnd har sedan sin tillkomst utfärdat en rad olika anvisningar. Därutöver har Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR sedan länge publicerat rekommendationer i redovisningsfrågor. Den nya bokföringslagen och dessa anvisningar och rekommendationer har inneburit en väsentlig höjning av redovisningsstandarden och väsentligt minskat mätproblemen i företagen. Skattemyndigheterna har också utvecklat ett regelsystem för beräkning av beskattningsbar vinst som är av viss betydelse för redovisningen. Som tidigare nämnts baseras beräkningen av beskattningsbar vinst på resultatet före skatt enligt årsbokslutet. Självfallet kommer då också årsbokslutet att bli påverkat av skattemässiga bedömningar. lbland redovisas kostnader till högre belopp än vad som är företagsekonomiskt motiverat om en sådan redovisning accepteras skattemässigt. De viktigaste av de sålunda skapade reserverna skall - som tidigare nämnts - enligt bokföringslagen redovisas öppet i årsbokslutet. Detta gäller lagerreserver och investeringsfonder av olika slag. Bokföringsnämnden har uttalat att de nyligen tillskapade resultatutjäntningsfonderna också skall redovisas öppet. Bokföringslagens bestämmelser beträffande årsbokslutet gäller den resultat- och balansräkning som skall införas i årsboken. För den offentliga årsredovisningen i t. ex. aktiebolag - bestämmelser om denna finns i aktiebolagslagens 11:e kapitel - gäller dock att lagerreserven och dess förändring inte behöver redovisas öppet om bolaget är av sådan storlek att det inte behöver ha auktoriserad revisor, dvs. har en balansomslutning understigande 1000 basbelopp eller har mindre än 200 anställda. Men även dessa bolag måste alltså redovisa lagerreserven öppet i det “interna” årsbokslutet och har därför inga svårigheter att lämna uppgift om lagerreservens storlek och dess förändring. På några andra områden påverkar emellertid skattereglerna redovisningen på ett sätt son1 inte direkt framgår av bokslutet. Viktigast är reglerna för avskrivningar på maskiner och inventarier där skattelagstiftningen tillåter avskrivningar enligt schablonregler som ofta medger betydligt högre av-

90 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag

skrivningar än vad som är företagsekonomiskt motiverat. Detta och några andra redovisningsproblem som kan sägas ha samband med skattelagstiftningen diskuteras nedan. Huvuddelen av de nedan diskuterade mätproblemen är gemensamma för de olika vinstbegreppen, dvs. de föreligger vare sig vinst före eller efter dispositioner eller taxerad vinst används för vinstdelningen. Dessa mätproblem och deras effekt på tillforlitligheten av det vinstmått som används för vinstdelning kan bara undvikas om vinstdelning i stället baseras på utdelningen.

Avskrivningar på maskiner och inventarier

Skattereglerna tillåter att maskiner och inventarier avskrivs enligt schablon-

regler, s. k. räkenskapsenlig avskrivning. Enligtdessa regler kan avskrivning

ske med maximalt 30 procent av summan av ingående bokfört värde och årets inköp med avdrag för försäljningsintäkter för försålda tillgångar. Dock behöver det bokförda värdet inte överstiga det belopp som skulle erhållits om tillgångarna avskrivits med årligen 20 procent av anskaffningskostnaden. Alla maskiner och inventarier får alltså skrivas av på maximalt fem år oberoende av den verkliga livslängden. Härigenom finns möjlighet att skapa ansenliga dolda reserver i företagen. Det har blivit alltmer vanligt att dessa dolda reserver redovisas öppet i resultat- och balansräkningarna i de större företagen. Detta sker på så sätt att företagsekonomiskt motiverade avskrivningar - s. k. avskrivningar enligt plan - redovisas som avskrivningar i resultaträkningen och att av- skrivningar därutöver avskrivningar över plan - redovisas bland bokslutsdispositioner. l balansräkningen tas tillgångarna upp till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt plan medan det ackumulerade värdet av avskrivningar över plan tas upp under rubriken obeskattade reserver. FAR har nyligen utgivit en rekommendation av denna innebörd som avser större företag, dvs. företag med balansomslutning större än 1000 basbelopp eller 200 anställda. Huvuddelen av börsbolagen redovisar avskrivningar över plan öppet i årsredovisningen. Storleken av de ackumulerade överavskrivningarna - dvs. skillnaden mellan planenligt värde och bokfört värde - har under de senaste åren uppgått till cirka hälften av summa obeskattade reserver i dessa företag. De har således ungefär motsvarat summan av lagerreserver och investe-

ringsfonder. Överavskrivningarna har motsvarat cirka 9 procent av balans-

omslutningen i dessa företag. Det är således fråga om en ytterst väsentlig bokslutsdisposition. Av ökningen i obeskattade reserver i börsbolagen (exkl. banker och försäkringsbolag) på 6,4 mdr kr 1980 svarade avskrivningar över plan för 2,5 mdr kr. Summa ackumulerade överavskrivningar uppgick vid utgången av 1980 till 24 mdr kr i dessa företag. Det finns ingen anledning tro att överavskrivningarna skulle uppgå till väsentligt annorlunda belopp när det gäller de icke börsnoterade bolagen. Totala ackumulerade överavskrivningar på maskiner och inventarier i näringslivet torde därför ligga i storleksordningen 65 mdr kronor vid utgången av 1980. Det är av denna anledning naturligtvis önskvärt att vinstdelningen baseras på avskrivningar enligt plan.

SOU l982:28 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag 91

En vinstdelning baserad på avskrivningar enligt plan är emellertid problematisk av flera skäl. En anledning är att det fortfarande är många företag som inte har avskrivningar enligt plan i sin redovisning. De skulle antingen tvingas införa detta eller göra speciella beräkningar för vinstdelningen. I det senare fallet uppkommer speciella kontrollproblem och löntagarfonderna skulle antagligen bli tvingade att acceptera grova schablonberäkningar. Att använda avskrivningar enligt plan bara i de företag som redovisar sådana och tillåta övriga att använda de skattemässiga avskrivningarna skulle leda till orättvisor och risk för manipulationer. Införande och avskaffande av avskrivningar enligt plan skulle kanske göras beroende på vad som för tillfället är fördelaktigt för företaget. De företag som funderar på att övergå till avskrivningar enligt plan skulle bli mer tveksamma. Därigenom riskerar vinstdelning att motverka en sund utveckling av redovisningspraxis. Ett större problem är kanske att det inte finns någon etablerad praxis beträffande hur avskrivningar enligt plan skall beräknas. Grundprincipen är att en maskins anskaffningskostnad skall fördelas över dess livslängd på något systematiskt sätt. Det är emellertid alltid svårt att bedöma livslängden på en maskin, dvs. hur många år det är lönsamt att använda maskinen i företagets verksamhet. l länder där det är regel med avskrivningar enligt plan har det oftast etablerats en praxis för vad som är normala avskrivningstider för olika typer av maskiner och inventarier. l Sverige är emellertid avskrivningar enligt plan relativt nytt och sådana regler saknas. Vidare kan anskaffningskostnaden fördelas över livslängden efter olika principer. Vanligen sker det med lika stort belopp per år w lineära avskrivningar - men även andra principer förekommer, t. ex. lägre avskrivningar i början och högre i slutet av livslängden (progressiva avskrivningar) och det motsatta (degressiva avskrivningar). Vid vinstdelning baserad på avskrivningar enligt plan får företagen ett incitament att göra så stora avskrivningar som möjligt. Följden kan bli en rad diskussioner mellan företagen och löntagarfonderna om vad som är acceptabla avskrivningstider och -principer för olika typer av tillgångar. Vinstdelning baserad på avskrivningar enligt plan innebär alltså mätproblem i de företag som inte har avskrivningar enligt plan i sin redovisning. l de företag som har avskrivningar enligt plan i redovisningen finns det risk för att företagen försöker maximera avskrivningarna för att minska vinstandelen. Eftersom det inte finns någon etablerad praxis för vare sig avskrivningstider eller -principer kan det uppkomma en rad tvister mellan företag och löntagarfonder om vad som är rimliga avskrivningar.

Avskrivningar på byggnader

Avskrivningar på byggnader är förenade med andra problem ur vinstdelningssynvinkel. Avskrivningar får enligt skattereglerna ske på basis av anskaffningskostnaden och med procentsatser som är någorlunda realistiska. Möjligen kan i en del fall de schablonsatser som får användas kritiseras för att vara för låga. Det är emellertid - till skillnad från vad som gäller för maskiner och inventarier - att i bokföringen än i dekmöjligt göra andra avskrivningar larationen. Vanligtvis överensstämmer emellertid de bokförda och skatte-

i - enskilda företag

Vinslbegrepp för vinstdelning

mässiga avskrivningarna. Men det förekommer speciellt i bolag som äger fastigheter för uthyrning - att avskrivningar endast görs i deklarationen och inte i redovisningen. Det är också möjligt att göra högre avskrivningar i redovisningen än i deklarationen. Om vinstandelen beräknas på basis av redovisat resultat finns det därför risk för att Företagen för att minska vinstandelen gör större avskrivningar i redovisningen än vad som är skattemässigt tillåtet.

Kalkylmässiga avskrivningar

Det förekommer att resultatet före dispositioner belastas med s. k. “kalkylmässiga avskrivningar”, dvs. avskrivningar baserade på anläggningarnas nukostnad Skillnaden (återanskaffningskostnad). mellan kalkylmässiga och bokföringsmässiga avskrivningar redovisas sedan som bokslutsdisposition i resultaträkningen. En sådan avskrivningsmetod strider mot anskaffningskostnadsprincipen, dvs. att avskrivningarna skall innebära en fördelning av anläggningarnas anskaffningskostnad över deras användningstid. Vid successivt stigande nukostnader kommer summa avskrivkalkylmässiga ningar att överstiga anläggningarnas anskaffningskostnad. FAR har i sin rekommendation om redovisning av materiella anläggningstillgångar rekommenderat att kalkylmässiga avskrivningar skall tas upp i not om de presenteras. Kalkylmässiga avskrivningar kan knappast accepteras vid vinstdelning såvida de inte tillämpas av alla företag. De företag som - i strid mot FARs rekommendation - använder kalkylmässiga avskrivningar i resultaträkningen får då ersätta dessa med antingen skattemässiga avskrivningar eller avskrivningar enligt plan.

Nedskrivningar av anläggningstillgångar

Om en anläggningstillgångs värde varaktigt har minskat skall nedskrivning ske enligt bokföringslagens 15 §. Sådana nedskrivningar kan avse både aktier och anläggningar. Att sådana erforderliga nedskrivningar skall belasta resultatet för vinstdelning är i och för sig naturligt så länge de kan anses som en kostnad för att bedriva rörelsen. Bokföringslagen förbjuder emellertid inte att nedskrivning sker med ett högre belopp än vad som är företagsekonomiskt motiverat, s. k. konsolideringsnedskrivningar. Sådana är inte ovanliga speciellt när det gäller aktier. Vanligen redovisas de då som bokslutsdisposition men vare sig bokförings- eller aktiebolagslagen hindrar att konsolideringsnedskrivningar belastar resultatet före dispositioner. Det finns därför en risk att resultatet belastats med sådana nedskrivningar för att undvika vinstdelning. Skattereglerna skulle kunna tänkas vara ett hinder. Men eftersom nedskrivningar på aktier normalt inte är avdragsgilla och nedskrivning av t. ex. fastigheter kan göras i redovisningen men återföras i deklarationen så är skattereglerna inget direkt hinder. Visserligen tar nedskrivningen beskattade vinstmedel i anspråk vilket naturligtvis är en nackdel i företag som är i den situationen att de inte behöver högre vinst till beskattning än som krävs lör t. ex. utdelning. Men i de företag som har beskattade vinstmedel kan det bli frestande att använda dessa för konsolideringsnedskrivningar

Vinstbegreppför* vinstdelning - enskilda företag 93

på t.ex. aktier i dotterbolag för att därigenom minska löntagarfondernas vinstandel. Risken för sådana manipulationer kan undvikas genom att sådana nedskrivningar bara accepteras i den mån de är skattemässigt avdragsgilla.

Uppskrivningar av anläggningstillgångar

Bok föringslagen tillåter under vissa förutsättningar att anläggningstillgångar uppskrivs, dvs. upptas till ett högre värde än i Föregående balansräkning utan att detta har samband med utgifter för “värdehöjande förbättring. En förutsättning är dock att uppskrivningsbeloppet används för erforderlig nedskrivning på annan anläggningstillgång och särskilda skäl Föreligger för en sådan utjämning. l aktiebolag får uppskrivningsbeloppet också användas för ökning av aktiekapitalet eller avsättning till uppskrivningsfond. Uppskrivningsbeloppet får alltså inte inräknas i utdelningsbara medel. (För en närmare redogörelse för dessa regler se FARs rekommendation om redovisning av materiella anläggningstillgångar.) Uppskrivningar är vanligast beträffande aktier och fastigheter. De senare får inte uppskrivas över taxeupp anläggningstillgångar finns inte. ringsvärdet. Något tvång att skriva Uppskrivningar av anläggningstillgångar bryter anskaffningskostnadsprincipen. Om uppskrivningsbeloppet används för erforderlig nedskrivning på annan anläggningstillgång förbättras resultatet med uppskrivningsbeloppet. Hade uppskrivning ej gjorts skulle ändå nedskrivningen ha fått göras den skall ju vara “erforderlig” - och hade då belastat resultatet. Om uppskrivningen avser en anläggningstillgång med begränsad återstående livsbyggnad) måste uppskrivningsbeloppet avskrivas under längd (vanligast byggnadens återstående livslängd. Dessa avskrivningar skall enligt FARs anläggningsrekommendation belasta rörelseresultatet om uppskrivningsbeför nedskrivning. Upp- och nedskrivningen innebär då en loppet använts

resultatförbättring lika med uppskrivningsbeloppet under uppskrivningsåret

och en lika stor total resultatförsämring under den uppskrivna anläggningens återstående livslängd. Om däremot uppskrivningsbeloppet används för ökning av aktiekapitalet eller avsättning till uppskrivningsfond kan avskrivningarna belasta resultatet före dispositioner. I så fall leder uppskrivningen till en minskning av resultatet före dispositioner. Det är emellertid enligt rekommendationen möjavskrivningar på uppskrivningsbelopp bland bokslutsdisligt att redovisa positioner. I så fall påverkas inte resultatet före dispositioner av uppskrivningen. till relativt små belopp. Eftersom de bara Uppskrivningar uppgår totalt får avse anläggningstillgångar med bestående värde väsentligt överstigande” det bokförda värdet är uppskrivningar bara aktuella för anläggningar med relativt lång återstående livslängd (fastigheter och aktier i andra företag). Eftersom uppskrivning inte får ske över taxeringsvärden blir det inte fråga om så stora belopp. skall enligt aktiebolagslagen i not till balansräkningen lämna Aktiebolag upplysning om oavskrivet belopp av uppskrivningar på maskiner, byggnader och liknande anläggningstillgångar. Uppskrivningarna och avskrivningarna på dessa är därför lätt tillgängliga

- enskilda företag

94 Vinstbegrepp för vinstdelning

i Företagen och lätt kontrollerbara mot årsredovisningen. Det är alltså praktiskt möjligt att exkludera avskrivningar på uppskrivningsbelopp från vinsten för vinstdelning.

Investeringsfonder och liknande fonder

Avsättning till investeringsfonder och liknande fonder skall enligt bokföri ngslagen redovisas som bokslutsdisposition. Fondanvändningen kan emellertid redovisas på olika sätt. Om fonden används för nedskrivning av anläggningstillgång kan denna nedskrivning antingen belasta resultatet före dispositioner eller redovisas som bokslutsdisposition. Enligt FARs redovisningsrekommendation nr 3 skall sådan “initialnedskrivning” av anläggningstillgång redovisas som bokslutsdisposition i resultaträkningen. De företag som redovisar avskrivningar över plan bland obeskattade reserver för fondnedskrivningen dit. I övriga fall belastar fondnedskrivningen tillgângsvärdet. De framtida avskrivningarna på denna anläggningstillgång blir beroende på hur nedskrivningen mot fonden redovisas. Redovisas den bland överavskrivningarna i de obeskattade reserverna kommer resultatet före dispositioner att belastas med avskrivningar enligt plan på anläggningen (eller den del av anläggningens anskaffningskostnad som nedskrivits mot fonden). I övriga fall kommer emellertid inte resultatet före dispositioner att belastas med någon avskrivning på denna anläggning (eller den aktuella delen därav). Att basera vinstdelningen på vinst före avsättningar till investeringsfonder och liknande fonder innebär alltså inga mätproblem i företagen eftersom avsättningarna redovisas separat bland bokslutsdispositionerna i resultaträkningen. Om avdrag ej får ske för avsättningarna borde inte heller motsvarande intäkt som uppkommer då fonden tas i anspråk ingå i vinsten. Detta innebär inte heller några mätproblent eftersom denna intäkt redovisas separat bland dispositionerna. Den väsentliga frågan är när avdrag skall få ske för avskrivning på den anläggning för vilken fonden utnyttjats. Ett alternativ är att tillåta avdrag för hela fondavskrivningen under utnyttjandeåret. Det andra alternativet är att avdrag endast får ske med avskrivningar enligt plan - dvs. företagsekonomiskt motiverade avskrivningar - för den aktuella anläggningen. I det senare alternativet får de företag som belastar tillgångsvärdet med fondavskrivningen problem. I den mån de inte övergår till att redovisa avskrivningar enligt plan får speciella avskrivningsberäkningar göras för de aktuella anläggningarna. Detta innebär risker för manipulationer och behov av kontroll från löntagarfondernas sida. Enligt vår bedömning borde valet av metod för fondavskrivningar styras av om vinstdelning baseras på bokförda avskrivningar eller på avskrivningar enligt plan. Får avdrag ske för bokförda avskrivningar på maskiner och inventarier borde avdrag för fondavskrivningar få åtnjutas då fondavskrivningen sker. Vid avskrivningar enligt plan borde sådana göras även för anläggningar för vilka fonderna utnyttjats.

Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag 95

Fordringar och skulder i utländsk valuta om hur och skulder i utländsk valuta skall värderas i Frågan fordringar bokslutet är för närvarande livligt diskuterad både i Sverige och utomlands. Praxis varierar både här och internationellt. Ur resultatsynpunkt gäller frågan när en kursvinst eller -forlust skall redovisas. Ibland tillämpas en försiktighetsprincip med innebörd att kursforluster redovisas så snart kursändring inträffat medan kursvinster inte redovisas förrän fordran eller skulden är betald. I andra fall redovisas kursvinster på fordringar och skulder i den omfattning det föreligger kursförluster medan eventuell överskjutande kursvinst reserveras. FAR har utgivit ett forslag till rekommendation av denna innebörd. har föreslagit en ändring av bokfor- Bokforingsnämnden som skulle innebära att alla fordringar och skulder skall värderas ingslagen till balansdagskurs, dvs. alla kursvinster och -förluster redovisas så snart de inträffat. En del företag fördelar uppkomna kursförluster på långfristiga lån över lånens återstående löptid. Troligen kommer enhetliga principer för redovisning av fordringar och skulder i utländsk valuta att utvecklas under de närmaste åren. Det finns for närvarande ingen anledning att överväga speciella regler for vinstdelning.

Statliga stöd För närvarande är redovisningspraxis beträffande statliga och kommunala och lån varierande. Bokföringsnämnden har dock nyligen utkommit bidrag med en anvisning beträffande redovisningen av statliga stöd (anvisning nr ll, 20 nov. 1979). Huvudprincipen är att bidrag skall redovisas som intäkt under samma som drabbas av de kostnader bidraget är avsett att period täcka. Bidrag för investeringar kan användas for omedelbar nedskrivning av investeringen i fråga. Avskrivningar sker därefter på det sålunda nedskrivna Alternativt kan bidraget reserveras (dvs. redovisas som beloppet. skuld) och upplösas i takt med att investeringen avskrivs. Denna upplösning skall inräknas i resultatet före dispositioner. Resultatet fore dispositioner blir detsamma oberoende av vilken redovisningsmetod som används för Bokforingsnämndens anvisning kommer troligen att investeringsbidragen. få stor genomslagskraft på redovisningen av både statliga och kommunala stöd och leda till en mer enhetlig redovisningspraxis.

Utdelningar pâ aktier och andelar i andra företag

En central fråga vid beräkning av underlaget for vinstdelning är om vinstfrån andra företag skall ingå i underlaget. Att inkludera sådana överforingar i vinsten kan leda till kedjeeffekter, dvs. att samma vinst vinstöverföringar blir föremål for vinstdelning flera gånger. Om t. ex. ett företag äger aktier i ett annat och erhåller utdelning på dessa aktier kommer denna företag att redovisas som intäkt i det mottagande företaget men inte utdelning som kostnad i det lämnande företaget. Den skulle alltså bli föremål for vinstdelning i båda företagen. Detta problem uppkommer emellertid oberoende av vilket vinstmått som används. Även vid utdelningsdelning måste kedjeeffekterna beaktas. Ur

96 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag

mätssynpunkt är det inte något större problem att exkludera vinstöverföringar från andra företag. Den intressanta frågan är om vinstdelning skall ske på basis av vinst inklusive eller exklusive vinstöverföringar från andra företag. Denna fråga diskuteras närmare i avsnitt 2.7 nedan.

Pågående arbeten i hantverks- och konsultföretag I hantverks- och konsultföretag är värderingen av pågående arbeten ett besvärligt problem med oklara Skatteregler och varierande redovisningspraxis. Nyligen har emellertid klarare Skatteregler utarbetats som inom några år antagligen kommer att leda till mer enhetlig redovisning. Det finns för närvarande ingen anledning överväga specialregler för vinstdelning_

Utdelning i form av lön ifâmansfáretag

l mindre företag där ägarna arbetar i företaget sker utdelning normalt i form av lön och andra förmåner till ägarna. Det är ofta omöjligt att avgöra vad som är lön och vad som är kapitalavkastning och rätteligen borde ingå i vinsten. För att kunna göra en sådan åtskillnad skulle det krävas regler som bestämde vad som är “normal” marknadslön för fåmansföretagare. Sådana regler blir med nödvändighet grova schabloner. I skattelagstiftningen har man inte gjort några försök att skilja på lön och kapitalavkastning. Vi tror inte det är realistiskt att försöka göra det i samband med vinstdelning utan gjorda löneuttag torde få accepteras som kostnad.

Bolagsskatt Vinsten i aktiebolag och ekonomiska föreningar belastad med en speciell vinstskatt. Utgångspunkten för vinstbeskattningen är som tidigare nämnts den redovisade nettovinsten. I företagets deklaration korrigeras denna vinstsiffra med olika tillägg och avdrag. Vid beräkningen av den statliga skatten är kommunalskatten avdragsgill. Vid en kommunalskatt på 25 eller 30 procent blir totalskatten för ett aktiebolag 40 + 0,6 x 25 respektive 30 vilket blir 55 respektive 58 procent. Det finns ett ömsesidigt samband mellan bolagsbeskattning och vinstdelning. Ur bolagsbeskattningens synvinkel uppkommer frågan om vinstandelen skall vara en avdragsgill kostnad. Denna fråga behandlas i vår rapport om skatterättsliga synpunkter på löntagarfonder (se s. i denna volym). Vår slutsats där är att om avgifter till löntagarfonder ej görs avdragsgilla vid bolagsbeskattningen skulle dessa avgifter för många företag leda till högre bolagsskatt än de skulle ha haft med samma vinst men utan löntagarfondsavgifter. Vi tror därför att det med nuvarande bolagsbeskattning är oundvikligt att löntagarfondsavgifter är avdragsgilla vid bolagsbeskattningen. Så är också fallet för de företagsspeciftka löntagarfonder som finns idag, t. ex. Svenska Handelsbankens Oktogonen. Om vinstandelen är avdragsgill vid bolagsbeskattningen finns det enligt vår mening ingen anledning att belasta underlaget for vinstdelning med bolagsskatt. Bolagsskatten blir helt hänförlig till aktieägarnas andel av

SOU l982:28 Vinstbegreppför vinstdelning - enskilda företag 97

vinsten. Att belasta underlaget för vinstdelning med bolagsskatt skulle också

vara beräkningstekniskt besvärligt eftersom vinstandelen och skatten måste bestämmas simultant.

Bokslutsdisposirioner Om vinstandelen skall beräknas på basis av resultatet före bokslutsdispositioner är det väsentligt att det föreligger en entydig praxis beträffande vad som skall redovisas som bokslutsdispositioner. Intäkter som rätteligen borde tillgodoföras resultatet före dispositioner får således inte redovisas bland bokslutsdispositioner. Kostnader som är bokslutsdispositioner får inte belasta resultatet före dispositioner. Enligt bokföringslagen skall alla bokslutsdispositioner redovisas var för sig i resultaträkningen. Det är därför lätt att kontrollera att inte obehöriga poster kommit in bland dispositionerna. Däremot kräver lagen endast öppen redovisning av Iagerreserv och investeringsfonder i årsbokslutets resultaträkning. I praktiken gäller detta också de nyligen införda resultatutjämningsfonderna. Som tidigare nämnts kräver lagen inte öppen redovisning av överavskrivningar. Sett som dispositioner är överavskrivningar väl så betydelsefulla som lagerreservförändringar. Reglerna för vad som skall redovisas som bokslutsdispositioner är emellertid inte entydiga varfor det finns risk för manipulationer. En vinstdelning baserad på redovisad vinst före bokslutsdispositioner behöver därför kompletteras med regler om vad som vid vinstdelningen får och skall redovisas som bokslutsdispositioner. Eftersom de dominerande bokslutsdispositionerna vid sidan av överavskrivningar på maskiner och inventarier är lagerreserv, resultatutjämningsfond och investeringsfond och liknande fonder kan vinsten defmieras som redovisat årsresultat fore skatt med tillägg eller avdrag för årets förändringar i dessa reserver. Skäl för och emot att inkludera avskrivning över plan på maskiner och inventarier bland bokslutsdispositioner har diskuterats tidigare.

Sammanfattning Redovisat resultat före dispositioner och skatt är det vinstmått som vanligen används som företagets verkliga resultat både internt och externt. Att beräkna denna vinst är förenat med en rad mätproblem. Den nya bokföringslagen, anvisningar från bokföringsnämnden, rekommendationer från FAR, skatteregler för bolagsbeskattning m. m. har medfört att detta vinstmått i dag år relativt tillförlitligt i den meningen att det mäts enligt i stort sett enhetliga principer. Det finns dock ett antal områden där redovisningspraxis fortfarande är vacklande. En vinstdelning baserad på redovisat resultat före dispositioner skulle på dessa områden kunna leda till att företagen valde den redovisning som ger lägst vinstandel till löntagarfonderna. De områden vi har berört är följande: El Skattereglerna tillåter ofta att maskiner och inventarier avskrivs snabbare än den verkliga ekonomiska livslängden. En del företag redovisar överavskrivningarna som bokslutsdisposition, andra inte. Överavskrivningarna är beloppsmässigt en mycket betydande bokslutsdisposition. Tro-

98 -

Vinstbegrepp för vinstdelning enskilda företag

ligen ungefär lika betydande som lagerreserv. Att basera vinstdelningen på vinst före överavskrivningar skulle tvinga de företag som idag inte redovisar överavskrivningar öppet att göra detta eller att göra speciella avskrivningsberäkningar för vinstdelningen. Det finns vidare ingen fast etablerad praxis för vad som är rimliga företagsekonomiskt motiverade avskrivningar. Risken är därför stor att det blir ett stort antal tvister mellan löntagarfonderna och företagen om vad som är rimliga avskrivningar. D Avskrivningar på byggnader kan ske med olika belopp i deklaration och redovisning. Det finns därför en risk att företagen gör redovisningsmässiga överavskrivningar för att minska vinstandelen. D Det förekommer att företag belastar resultatet före dispositioner med kalkylmässiga avskrivningar. Dessa borde ersättas med anskaffningskostnadsbaserade avskrivningar vid vinstdelning. D Det finns också en risk för att konsolideringsnedskrivningar på anläggningstillgångar görs för att minska vinstandelen. Dessa skulle vid vinstdelning kunna t. ex. accepteras bara i den omfattning de är skattemässigt avdragsgilla. D Uppskrivning av anläggningstillgångar i samband med avsättning till uppskrivningsfond eller fondemission kan användas för att nedbringa vinsten före dispositioner. Det uppskrivna värdet på anläggningen måste nämligen avskrivas och dessa avskrivningar kan komma att belasta resultatet före dispositioner. Det är emellertid praktiskt möjligt att vid vinstdelning exkludera sådana avskrivningar från resultatet. D Vid utnyttjande av investeringsfond och liknande fonder för nedskrivning på anläggningar skall normalt upplösningen av fonden (intäkt) och motsvarande kostnad (nedskrivning av anläggning eller överföring till överavskrivningsreserv) redovisas bland bokslutsdispositioner. För att fondutnyttjandet inte skall få någon effekt på resultatet före dispositioner borde resultatet vid vinstdelning belastas med normala avskrivningar på anläggningen i fråga. Detta medför emellertid motsvarande problem som vid vinstdelning på basis av vinst efter avskrivningar enligt plan. D Fordringar och skulder i utländsk valuta redovisas i dag på varierande sätt. Den internationella diskussion som pågår kommer troligen att medföra mer enhetliga redovisningsregler inom några år. D Statliga stöd för investeringar och kostnader redovisas på lite olika sätt. Bokföringsnämnden har emellertid kommit med en anvisning som troligen kommer att leda till mer enhetlig redovisning. D Om vinstöverföringar från andra företag skall inkluderas i vinsten är en central fråga. Den tas upp separat i avsnitt 2.7 nedan eftersom den är aktuell för alla vinstmått. D Värdering av pågående arbeten i hantverks- och konsultföretag sker i dag efter ytterst varierande principer med olika resultatsiffror som följd. Nya Skatteregler är emellertid under införande som kommer att medföra en mer enhetlig redovisning. D I fâmansföretag sker vinstuttag oftast i form av lön. Det är knappast realistiskt att försöka särskilja vad som är lön och vad som är vinstutdelning. D Det finns ett ömsesidigt samband mellan bolagsbeskattningen och vinst-

Vinsrbegrepp för vinstdelning - enskilda _löretag 99

Vi tror att det är oundvikligt att avgifter till löntagarfonder delning. blir avdragsgilla vid bolagsbeskattningen. l så fall finns det enligt vår beakta bolagsskatt vid vinstberäkning i samband mening ingen anledning med vinstdelning. El Vad som är bokslutsdispositioner är inte entydigt reglerat i lagstiftning, anvisningareller rekommendationer. Det finns därför viss risk för att frestar företagen att vinstdelning baserad på resultat före dispositioner bland dispositionerna redovisa kostnader eller intäkter som rätteligen borde tillföras eller belasta resultatet före dispositioner. En väg att undvika sådana risker är att bestämma vilka poster som skall redovisas som disresultatutjämningsfond och positioner, t. ex. Förändringar av lagerreserv, investeringsfond och liknande fonder.

2.5.4 Redovisat ârsresultat

Vårt tredje huvudalternativ (jfr s. ) som vinstbegrepp för vinstdelning är redovisat årsresultat, dvs. nettoresultat efter dispositioner och skatt enligt är detta vinstmått förenat resultaträkningen. Som underlag för vinstdelning med samma mätproblent som resultatet före dispositioner med undantag dels bolagsskatt. Eftersom dessa senare mätför dels bokslutsdispositioner, är relativt enkla att komma till rätta med - bokslutsdispositioner problem kan begränsas till vissa klart definierade poster och avdrag för bolagsskatt endast marginella bör ej ske - innebär redovisat årsresultat ur mätsynpunkt fördelar framför resultatet före dispositioner.

2.5.5 Nukostnadsbaserat resultat

effekter I redovisningen har man försökt att på olika sätt beakta inflationens I den interna redovisningen beräknas ofta avskrivpå resultat och ställning. nukostnad. Likaså försöker man ofta ningar på basis av anläggningarnas eliminera effekten av prisändringar i varulagret. Bokforingslagens regler om är tillskapade för att möjliggöra en uppskrivning av anläggningstillgångar successiv anpassning av anläggningsvärdena till prisnivån. Så länge inflamed sådana tionen höll sig på nivåer kring 5-6 procent var det tillräckligt anpassningar. Den höjda inflationsnivån under senare delen av partiella 1970-talet har medfört en livlig diskussion - inte bara i Sverige - om rebehöver beakta inflationen mer konsekvent och hur detta i dovisningen så fall bör ske. FARs publicerade hösten 1980 ett utkast till reredovisningskommitté kommendation om nukostnadsredovisning. Innebörden av detta är att de största företagen - företag eller koncerner med mer än 1 000 anställda eller omsättning eller balansomslutning större än 10000 basbelopp - skall presentera en nukostnadsbaserad resultat- och balansräkning som ett komtill den konventionella redovisningen. Resultaträkningen kan utplement tre olika varianter. I detta sammanhang är det variant nr formas enligt l där det nukostnadsbaserade resultatet är uttryckt i nominella termer som

är av intresse. Om och när detta rekommendationsutkast blir en definitiv rekommenatt säga. Det är fortfarande ovanligt att börsdation är i dag inte möjligt

- enskilda företag

100 Vinstbegrepp för vinsrdelning

Företagen presenterar nukostnadsbaserade mått på resultatet och kapitalet. Om och i vilken omfattning de största Företagen kommer att följa rekommendationsutkastet beror troligen framför allt på utvecklingen av inflationstakten. Kommer den nuvarande höga inflationstakten att hålla i sig blir troligen någon form av nukostnadsredovisning nödvändig. Går inflationen ner under lO-procentnivån igen kommer antagligen intresset för nukostnadsredovisning att vara svalt. Det är alltså relativt få av börsföretagen som i dag presenterar nukostnadsbaserade resultatmått i sin externa redovisning. Bland övriga Företag är det naturligtvis ännu ovanligare. Det finns alltså för närvarande inga möjligheter att basera en vinstdelning på befintliga nukostnadsbaserade resultatsiffror i årsredovisningen. Det är däremot inte ovanligt att Företagen har vissa nukostnadsbaserade resultatkomponenter i sin externa redovisning. Framför allt är det vanligt att börsföretagen presenterar nukostnadsbaserade avskrivningar (kalkylmässiga avskrivningar) i årsredovisningarna. Det är inte heller ovanligt att de presenterar s. k. prisändringar i lagret, dvs. den prisändring som under året har ägt rum i varulagret. Dessa siffror finns emellertid inte i alla företag. Mätmetoderna tycks också vara skiftande framför allt när det gäller prisändringar på lagret. Vidare år information i dessa avseenden inte tillräcklig för beräkning av nukostnadsbaserat resultat. Komplettering behöver ske med den prisändring som skett under året på anläggningar och lager. Den externa redovisningen är alltså inte tillräcklig för att beräkna nukostnadsbaserat resultat i de allra flesta företag. Däremot är det vanligare att företagen i sin interna redovisning har tillgång till den information som behövs. Det finns inga tillförlitliga empiriska undersökningar på hur vanligt detta är. Vår erfarenhet är att det är ganska vanligt att Företagen i sin interna resultatrapportering använder nukostnadsavskrivningar medan det däremot är betydligt mer ovanligt med nukostnadsbaserade anläggningsvärden. Nu» kostnadsbaserade lagervärden är inte ovanliga medan det är mindre vanligt med nukostnadsbaserade kostnader för sålda varor. Vår slutsats är därför att ett krav på Företagen att presentera den information som krävs för att beräkna ett nukostnadsbaserat resultat För vinstdelning skulle medföra en omläggning av redovisningen och besvärliga beräkningsproblem i många företag. Risken blir också stor att de lämnade siffrorna manipuleras eftersom nukostnaderna är svåruppskattade och svårkontrollerade. Vi bedömer det därför som helt uteslutet att för närvarande basera en vinstdelning på nukostnadsbaserade resultat enligt variant l i FARs rekommendationsutkast. Däremot skulle det kunna vara något mera realistiskt att basera vinstdelning på ett nukostnadsbaserat resultat som beräknats enligt enkla schablonmetoder. l Bertmars studie(SOU 1979: 10) har en schablonmetod använts som innebär att anskaffningskostnaderna för realtillgångarna räknas upp med allmänt tillgängliga index. Sådana beräkningar skulle t. ex. kunna göras av löntagarfonderna på basis av Företagens lämnade uppgifter om anskaffningsår och anskaffningskostnad for anläggningarna. Dessa uppgifter har Företagen normalt i sin redovisning och de skulle t. ex. kunna verifieras av företagets revisor. Avskrivningstiderna kan fastställas schablonmässigt - t. ex. 10 år för maskiner och 30 år för byggnader.

Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag 101

En sådan schablonmässig beräkning av nukostnadsbaserat resultat är fullt Den innebär emellertid möjlig att göra och borde kunna bli relativt tillförlitlig. relativt stora kostnader både för företagen och fonderna. Hur stora beror av vinstdelningen och hur kompå hur många företag som skall omfattas är. Schablonerna medför emellertid att resultatet plicerad schablonmetoden kan bli missvisande för vissa företag.

2.5.6 Sammanfattning och slutsatser

De olika vinstbegreppen innebär alltså högst olika mätproblem. Utdelning och taxerad vinst innebär obetydliga mätproblem. l det senare fallet under förutsättning att beräkningen av vinstandelen görs av skattemyndigheterna som har tillgång till företagens deklarationer. Extremfallet åt andra hållet är nukostnadsbaserad vinst som innebär stora om föproblem for företagen och därmed stora manipulationsmöjligheter efter t. ex. de principer som FARs redovisretagen skall göra beräkningar föreslagit i ett rekommendationsutkast. En schablonmässig ningskontntitté på basis av grunduppgifter lämnade beräkning gjord av löntagarfonderna skulle vinstmått. Men detta skulle å av företagen ge ett mer tillförlitligt andra sidan innebära en omfattande databearbetning förenad med relativt stora kostnader. före dispositioner innebär vissa Att basera vinstdelningen på resultatet Alla bokforingsskyldiga skall upprätta ett årsbokslut innehålmätproblem. lande resultat- och balansräkning. I denna resultaträkning finns resultatet före dispositioner och skatt angivet. Det finns emellertid ett visst spelrum för företagen beträffande värderingen av tillgångar och skulder och därmed framför av vissa kostnader. På vissa områden finns det allt beräkningen anledning vänta sig att redovisningspraxis blir mer enhetlig under de närmaste åren (redovisning av statliga stöd, fordringar och skulder i utländsk och konsultföretag). I valuta, värdering av pågående arbeten i hantverksandra fall finns det anledning överväga att för vinstdelning inte acceptera vissa kostnader (avskrivningar på uppskrivna anläggningar, ej avdragsgilla I ytterligare andra fall kan den nedskrivningar på anläggningstillgångar). redovisade vinsten före bokslutsdispositioner och skatt behöva justeras (avutöver skattemässigt tillåtet på byggnader, kalkylmässiga avskrivningar avskrivningar på anläggningar för vilka investeringsfonder eller skrivningar, liknande fonder tagits i anspråk, vissa bokslutsdispositioner). Redovisat årsresultat, dvs. nettovinsten efter dispositioner och skatt enligt är förenad med samma mätproblem som resultatet före resultaträkningen, och skatt med undantag för dispositioner och skatter. Dessa dispositioner båda poster innebär emellertid inga större praktiska mätproblem.

2.6 Administrativa aspekter

och inkassering av vinstandelar kan antingen ske via skatte- Beräkning - dvs. i samband med företagsbeskattningen - eller direkt adsystemet ministreras av löntagarfonderna. För att inkassering via skattemyndighe-

Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag SOU 1982:23

terna skall kunna ske torde krävas att avsättning till fonderna är obligatoriska - föreskrivna i lag - och att fonderna är någon typ av offentligrättsliga organ. Inkassering direkt av löntagarfonderna kan ske på olika sätt. Det finns ingen anledning att här närmare diskutera organisationen av ett sådant inkasseringssystem. Det måste emellertid bestå av samma komponenter som företagsbeskattningen dvs. fastställande av den vinst som skall ligga till underlag för beräkningen av vinstandelen (taxering), beräkning av vinstandelen (debitering) och inkassering (uppbörd). I systemet måste ingå register över vilka företag som omfattas av vinstdelningen, antagligen någon typ av deklarationer från företagen samt beräknings- och inkasseringsrutiner. En samordning med inkomstbeskattningen ger naturligtvis stora samordningsvinster. Att utöka de nuvarande skatterutinerna med beräkning och inkassering av en vinstandel innebär troligen relativt marginella merkostnader jämfört med att bygga upp ett helt nytt system. För att utnyttja den befintliga inkomstbeskattningens system är det inte nödvändigt att använda taxerad vinst som underlag för vinstdelningen. Det är fullt möjligt att t. ex. göra vissa justeringar av den taxerade vinsten för att komma fram till en vinstsiffra som ungefär motsvarar vinst före bokslutspositioner även om sådana justeringar naturligtvis medför vissa merkostnader. Bruttoskattekommittén har i sitt betänkande Allmän produktionsfaktorskatt” (Ds B 1981 : 15) föreslagit att den allmänna produktionsfaktorskatten (promsen) delas upp i två delar, en skatt på arbetsersättning och en skatt på kapitalersättning. Den förra utgår som andel av utbetalda löner och inkasseras tillsammans med andra lönebaserade arbetsgivaravgifter. Skatt på kapitalersättning uttas i samband med skatt på inkomst av rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet. Underlaget för skatt på kapitalersättning är räntekostnader och vinst. Vinsten beräknas genom att nettointäkten vid taxering till statlig inkomstskatt - när det gäller rörelse alltså det vi tidigare

kallat taxerad vinst - korrigeras med följande poster:

förändring lagerreserv förändring resultatutjämningsfond investeringsavdrag

DDEIDDUEI

forskningsavdrag exportkreditavdrag avdrag för utdelning på egna aktier (Annellavdrag“) utdelning på aktier och andelar som redovisats som intäkt i förvärvskällan.

Det är naturligtvis möjligt att göra fler eller andra korrigeringar vid beräkningen av vinstandelen. Merkostnaderna ökar dock ju större avvikelser som görs. Samordningsvinsterna ligger dels i att man kan utnyttja material som redan finns hos skattemyndigheterna. För företagen skulle en vinstdelning inte behöva betyda annat än att deklarationen eventuellt behövde kompletteras med några enstaka uppgifter. För de uppgifter som lämnas i deklarationen finns ett omfattande regelsystem och rättssystem - skattelagstiftning, taxeringsnämnder, prövningsnämnder, kammarrätt och regeringsrätt - som direkt kan utnyttjas även för vinstdelning. Vidare finns

Vinstbegreppför vinstdelning - enskilda företag 103

av vinsten och kontroll av att organisation och personal for beräkning

deklarationerna är riktiga (taxeringsrevision). oberoende av vilket vinstbegrepp som Denna organisation kan utnyttjas blir emellertid större ju kraftigare avvikelsen är används. Merkostnaderna och den taxerade vinsten. En utdelningsmellan det valda vinstbegreppet av skattemyndigheterna men innebär delning kan i och for sig administreras den befintliga organisationen for taxering, debitering att man inte använder i särskilt stor grad. Deklarationen kompletteras med uppgift och revision och denna siffra kan sedan kontrolleras mot styom erlagda utdelningar i årsredovisningen och eventuellt också i efterhand relsens utdelningsforslag for nästkommande mot verkligt utbetald utdelning enligt årsredovisningen

år. vinst. Detta vinstbegrepp Den kan också användas vid nukostnadsbaserad relativt omfattande avvikelser från den taxerade vinsten innebär emellertid till relativt stora merkostnader. och ger alltså upphov vinstandelarna krävs en Om fonderna själva skall beräkna och inkassera omfattande administrativ apparat. Hur omfattande beror dels på hur många

av vinstdelningen, dels vilket vinstbegrepp som företag som skall omfattas år naturligtvis enklast. Taxerad vinst är också enkel väljs. Utdelningsdelning denna vinstsiffra är offentligt tillgänglig. Resulatt administrera eftersom (fore eller efter dispositioner) kräver tillgång taträkningens resultatbegrepp måste dessa kompletteras med till årsbokslut eller årsredovisningar. Troligen vari företagen beräknar underlaget för vinstdelning. en särskild deklaration Detta innebär en omfattande apparat eftersom det är fråga om cirka 85 000

företag. Antalet företag i olika storleksklasser är enligt SCBs ñnansstatistik:

500-999

minskning av En begränsning till större företag innebär alltså betydande det administrativa arbetet. Skall löntagarfonderna själva sköta inkasseringen torde en sådan begränsning bli nödvändig. Sådana storav vinstandelarna leksbegränsningar riskerar naturligtvis att få styrande effekter, t. ex. genom under den fastställda att företag styckas upp i flera så att varje företag ligger eller att nya produkter eller verksamhetsgrenar läggs i sestorleksgränsen

parata företag. kan alltså beräkningen och inkasseringen av vinst- Sammanfattningsvis andelar skötas antingen av skattemyndigheterna eller av löntagarfonderna. I det förra fallet utnyttjas i stor utsträckning befintliga rutiner for taxering,

Merkostnaderna for hantering av vinstandebitering, uppbörd och kontroll. inte/alltför delar torde bli ganska marginell så länge det valda vinstbegreppet från taxerad vinst. Det torde vara fullt möjligt att basera mycket avviker vinstdelningen på ett vinstbegrepp som ligger relativt nära resultat före dis-

- enskilda företag

104 Vinstbegreppjör vinstdelning

positioner och skatt. Däremot torde nukostnadsbaserad vinst innebära relativt stora merkostnader. Utdelningsdelning är i och for sig enkel men innebär knappast några nämnvärda administrativa lördelarjämfort med taxerad vinst eller resultat före dispositioner. Om löntagarfonderna själva skall ombesörja administrationen av vinstandelarna måste de bygga upp en relativt omfattande administrativ apparat. Hur omfattande beror på hur många företag som skall omfattas av vinstdelning och vilket vinstbegrepp som används. Utdelning och taxerad vinst är enklast. Att basera vinstdelning på redovisat årsresultat eller resultat före dispositioner och skatt kräver en mer betydande kontrollapparat och troligen också någon typ av deklarationer från företagens sida.

2.7 mellan

Vinstöverföringar företag

Vinstöverföringar mellan företag kan förekomma i olika former. Ett aktiebolag kan lämna utdelning till sina ägare vilka kan vara andra företag. Det mottagande företaget redovisar då utdelningen som intäkt i resultaträkningen medan det lämnande bolaget inte belastar resultatet med beloppet eftersom lämnad utdelning inte är en kostnad utan en s. k. vinstdisposition. Att inkludera den erhållna i vinsten innebär därför dubbelutdelningen räkning. Utdelningen blir föremål för .vinstdelning i båda företagen. Vinstöverföringar mellan koncernbolag sker oftast i form av s. k. koncernbidrag. Skattelagstiftningen tillåter nämligen under vissa förutsättningar avdrag for bidrag till andra koncernbolag under förutsättning att beloppet tas upp till beskattning i det mottagande bolaget. I redovisningen tas i allmänhet koncernbidrag upp som kostnad i det avlämnande bolaget och som intäkt i det mottagande. Vanligtvis tas både intäkten och kostnaden in bland de extraordinära intäkterna och kostnaderna. Men det förekommer även andra placeringar av koncernbidrag, t. ex. bland bokslutsdispositioner. vinstöverföringar i olika former är mycket vanliga. Enligt SCBs finansstatistik uppgick mottagna utdelningar på aktier och andelar i andra företag totalt till 2,4 mdr kr 1979. Detta motsvarade cirka 10 procent av resultatet före dispositioner och skatt. Ur vinstdelningssynpunkt innebär vinstöverföring två typer av frågor. Den ena gäller om dubbelräkning, eller kanske t. o. m. kedjeeffekter, skall undvikas. Detta kan ske genom att den överförda vinsten ingår i antingen det lämnade företaget eller i det mottagande - men inte i bägge. Den andra frågan är om vinstöverföringar skall accepteras, dvs. om vinstdelning skall ske på basis av vinst före eller efter vinstöverföring.

Skall kedjeejfekter undvikas?

Att låta vinstöverföringen ingå i både det lämnande och det överförande företaget är svårt att motivera. Det skulle leda till anpassningar i företagen. sammanslagningar mellan företag. t. ex. företag med bra och dåliga resultat, skulle gynnas. Det skulle också kunna leda till dolda vinstöverföringar mellan koncernbolag med en osund utveckling av redovisningen som följd. Det blir också fördelaktigare att starta nya verksamheter i företag med be-

Vinstbegrepp för vinsrdelning - enskilda företag 105

fintlig verksamhet än i nya separata företag. skattelagstiftningen skall vinstöverföringar normalt inte dubbel- Enligt beskattas. Erhållna aktieutdelningar behöver inte tas upp till beskattning om aktierna innehas som ett led i rörelsen, dvs. inte innehas i kapitalplaceringssyfte. Kapitalplaceringssyfte anses föreligga om innehavet underatt aktierna stiger 25 procent av röstetalet såvida det inte kan göras sannolikt innehas för rörelsen. För kapitalplaceringsaktier Föreligger således kedjebeskattning. Dock blir förvaltningsföretag och investmentforetag inte beskattade for utdelningar som - något förenklat - vidarebefordras som utdelning till förvaltnings- eller investmentföretagets ägare. Utdelningar från utländska dotterbolag är i allmänhet skattefria på grund av dubbelbeskattningsavtal. Obeskattade vinstöverföringar mellan koncernbolag i form av koncernbidrag beskattas som intäkt hos mottagaren och får dras av hos det lämnande företaget. Det finns dock vissa begränsningar för att koncernbidrag skall accepteras skattemässigt. Dotterbolaget skall t. ex. vara ägt till mer än 90 procent och ha ägts under hela beskattningsåret. Vidare är det inte säkert att koncernbidraget accepteras vid den kommunala beskattningen även om Det finns emellertid inte andet accepteras vid den statliga beskattningen. ledning att här redogöra för dessa komplicerade regler. Inkomstbeskattningen kan alltså sägas bygga på principen att kedjeeffekter skall undvikas om man undantar kapitalplaceringsaktier. Men vissa vinstöverföringar accepteras som ingående i vinsten hos det mottagande företaget och som avdrag hos det lämnande (framför allt koncernbidrag) medan aktieutdelningar inte tas upp till beskattning hos mottagaren och inte heller får dras av hos lämnande företag. Visserligen tillåter de s. k. Annellreglerna avdrag för aktieutdelning i viss omfattning men denna avdragsrätt gäller inte for rörelseaktier. Bruttoskattekommittén har i sitt tidigare nämnda betänkande också behandlat frågan om utdelningar på andra aktier och andelar. Deras slutsats var att för beräkning av underlaget för produktionsfaktorskatten bör inga utdelningar på aktier och andelar i andra företag ingå i vinsten. l övrigt följer deras förslag skattereglerna.

Skall vinstöverföringar accepteras?

Vinstdelningens syfte ger inget självklart svar på frågan om vinstöverföringar skall accepteras. Om vinsten beräknas utan möjlighet till avdrag för förluster kan vinstdelning undvikas genom överföring av vinst från vinstföretag till förlustföretag. Sådana överföringar förekommer framför allt inom koncerner och i form av koncernbidrag. De kan emellertid också avse beskattad vinst, från dotterbolag till moderbolag eller aktieägartillskott i dvs. utdelningar motsatt riktning. Att inte medge avdrag för vinstöverföringar riskerar att leda till dolda vinstöverföringar, företagssammanslagningar eller andra liknande anpasseller en annan ningar från företagens sida. Följden kan bli sämre redovisning koncernstruktur än vad som ur andra synpunkter är mest praktiskt. Vi tror därför att det vore olyckligt att inte acceptera vinstöverföringar. Slutsatsen blir då att erhållna utdelningar, koncernbidrag och aktieägartillskott, borde ingå i mottagarens vinst medan det Iämnande företaget får göra avdrag for samma poster.

1Ö6 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag

En sådan lösning ställer emellertid till med vissa problem beträffande aktieutdelningar. Det företag som lämnar utdelning borde bara få göra avdrag för den utdelning som går till företag som är föremål för vinstdelning. Det kan vara administrativt besvärligt för en del storföretag att hålla reda på hur mycket av utdelningen som går till sådana aktieägare. Det är därför möjligt att det av praktiska skäl vore bättre att inte acceptera vinstöverföringar i form av utdelning, dvs. att avdrag ej får göras av det lämnande företaget medan det mottagande i gengäld ej behöver inkludera utdelningar i vinsten. Nackdelen med en sådan lösning är att den leder till att företagen kommer att föredra vinstöverföringar i andra former även om utdelning kanske vore det ur andra synpunkter mest praktiska. I skattelagstiftningen har utdelningar på kapitalplaceringsaktier inte undantagits från skatteplikten. Tanken bakom detta undantag är att beskattningen skall vara neutral i förhållande till olika kapitalplaceringsalternativ. Eftersom kapitalinkomster från andra placeringsalternativ (inlåningsränta, obligationsränta etc.) är beskattningsbar inkomst borde också utdelningsintäkter vara beskattade. I gengäld är utdelningar på denna typ av aktier genom de s. k. Annellreglerna i viss utsträckning avdragsgilla i det lämnande företaget. När det gäller kapitalplaceringsaktier finns det inga större risker för dolda vinstöverföringar. Detta argument för att exkludera aktieutdelningar från vinsten i samband med vinstdelning bortfaller. Kvar står däremot att vinstdelning på aktieutdelningar generellt tenderar att ge företagen incitament att placera kapital i den egna verksamheten eller i organisationsaktier framför att göra placeringar i t. ex. börsaktier. Vår slutsats är att det ligger närmast till hands att för vinstdelning acceptera skattereglerna för behandling av vinstöverföringar. Det skulle innebära att vinstöverföringar i form av koncernbidrag accepteras medan aktieutdelning inte accepteras. Erhållen aktieutdelning på rörelseaktier skall inte ingå i vinsten i det mottagande bolaget men får å andra sidan heller ej dras av i det lämnande bolaget. Utdelning på kapitalplaceringsaktier skall ingå i vinsten i det mottagande bolaget men får inte dras av i det lämnande bolaget.

Vinstöverföringar till eller från utlandet

Vinstöverföringar till eller från utlandet avviker från de vinstöverföringar vi har diskuterat ovan genom att det utländska företaget inte blir utsatt för vinstdelning i Sverige. Vinstöverföringar över landets gränser sker huvudsakligen genom utdelningar från utländska dotterbolag till svenska m0derbolag eller utdelning från svenska dotterbolag till utländska moderbolag. - Frågan är då om vinstdelning skall ske i Sverige eller utlandet i den omfattning det nu förekommer vinstdelning i utlandet. Denna fråga har behandlats av Nils Lundgren i en tidigare expertrapport (”Internati0nella koncerner och löntagarfonder”, SOU 1979:9). Enligt Lundgren skulle fondavgifter på svenska företags vinster i utlandet fungera som ”en diskriminerande beskattning av utlandsinvesteringar (s. 223). De skulle kunna leda till lägre investeringsvolym utomlands. Hur stark effekten kan bli beror på avgifternas storlek. Det är mycket möjligt att måttliga avgifter inte har någon märkbar effekt. Den naturliga uppläggningen är enligt

i Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag 107

Lundgren att fondavgifter endast läggs på vinster som är genererade i Sverige. från utländska dotterbolag och andra För att uppnå detta borde utdelningar innehav av andelar i utländska bolag inte ingå i vinsten. 1 gengäld borde

utdelningar från svenska företag till utländska ägare inte vara avdragsgilla. En effekt blir att de svenska Kan en sådan lösning få olyckliga styreffekter? blir mer benägna att låta investeringar i utländska dotterbolag moderbolagen än lån eftersom låneräntor blir utsatta for vinstfå formen av aktiekapital inte blir det. Detta motverkas dock av att akdelning medan utdelningar vid bolagsbeskattningen i de flesta länder. tieutdelningar inte är avdragsgilla Att exkludera utdelningar från utländska dotterbolag ställer knappast till admed några mätproblem i företagen och inte heller några nämnvärda Detta gäller i synnerhet om motsvarande behandling ministrativa problem. mellan svenska företag. Alla erhållna utdelningar skulle sker av utdelningar då exkluderas oberoende av om de kommer från svenska eller utländska utdelningar oberoende företag. Likaså accepteras inte avdrag för lämnade företag. Det kan däremot finnas av om de går till svenska eller utländska inkludera från kapitalplaceringar i utländska bolag. anledning utdelningar i svenska Detta gäller om motsvarande utdelningar på kapitalplaceringsaktier i vinsten. Annars skulle placeringar i utländska företag skall inkluderas framför placeringar i svenska företag. företag bli gynnade anser vi således att vinstöverföringar över gränsen Sammanfattningsvis Detta innebär inga större praktiska inte skall accepteras vid vinstberäkningen. från svenska företag skall exkluderas från vinsten problem. Om utdelningar enklast att även exkludera utdelningar från de utländska är det tvärtom avdragsrätten för lämnade utdelningbolagen. Detsamma gäller beträffande

ar.

Avdrag för ränta pa° placeringar i andra företag

från andra svenska företag inte skall ingå i vinsten finns Om utdelningar for detta aktieinnehav som det anledning att överväga om de kostnader belastat resultatet verkligen skall vara avdragsgilla. Detta gäller framför allt

räntekostnader för lån som använts för att finansiera aktieinvesteringen.

Om avkastningen på placeringen inte skall ingå i vinsten förefaller det logiskt räntekostnader. att avdrag inte heller skall få göras för motsvarande Antag att ett moderbolag lånar upp 10 milj. kr till 12 procent ränta och till ett nybildat dotterbolag. Detta tillskjuter dessa medel som aktiekapital avkastning och delar ut hela dotterbolag placerar pengarna till 12 procent till moderbolaget. I dotterbolaget kommer vinstdelning denna avkastning behöver inte inräkna utdelningen i att ske på 1,2 milj. kr. Moderbolaget 1,2 milj. kr. Totalt sett vinsten men får göra avdrag för räntekostnaden men detta är också logiskt eftersom affären utgår alltså ingen vinstandel Avdrag för ränta borde alltså få inte innebär någon vinst for koncernen. ske även på de lån som kan anses ha använts för investeringar i eget kapital

i andra svenska företag och detta även om utdelning på dessa investeringar motsvarande vinst blir inte skall ingå i vinsten. Detta är logiskt eftersom

utsatt för vinstdelning i det andra företaget. Motsvarande resonemang kan användas för att motivera avdrag for rän-

tekostnader även för investeringar i eget kapital i utländska bolag. Vinsten

- enskilda företag

108 Vinstbegrepp för vinstdelning

i det utländska företaget blir utsatt för den beskattning, vinstdelning etc. som gäller i det aktuella landet och det finns ingen anledning att i Sverige * lägga på ytterligare vinstbaserade avgifter. Att inte medge avdrag för räntekostnader for investeringar i t. ex. utländska dotterbolag är dessutom förenat med stora problem. Det är bara undantagsvis möjligt att säga vilka lån som har använts för vilka investeringar. Företagets finansiering sker gemensamt för det kapitalbehov som Föreligger vid en viss tidpunkt och oftast med användning av flera finansieringsformer. Schablonmetoder skulle få tillgripas, t. ex. ett antagande om att investeringen i dotterbolaget finansierats med samma proportioner av eget kapital och olika typer av lånat kapital som gäller för hela balansräkningen. Sådana beräkningar kräver ett sofistikerat regelsystem och en viss kontroll.

I ntressebolag

Innehav av aktier motsvarande mellan 20 och 50 procent av det totala aktiekapitalet brukar kallas intressebolagsinnehav. Sådana aktieinnehav redovisas i svensk redovisningspraxis som andra aktieinnehav. Aktierna tas upp till anskaffningsvärde i balansräkningen och i resultaträkningen redovisas erhållna utdelningar som intäkt. l USA och även på en del andra håll

i världen

har det på senare år blivit vanligt att i resultaträkningen redovisa det ägande företagets andel i intressebolagets vinst som intäkt i resultaträkningen och i balansräkningen ta upp intressebolagsaktierna till motsvarande andel i intressebolagets egna kapital. Denna redovisningsmetod brukar gå under namnet “equity accounting”. Equity accounting är inte förenligt med den svenska bokföringslagen eftersom denna säger att anläggningstillgångar - och dit hör intressebolagsaktier - inte får uppskrivas annat än under vissa förutsättningar. Uppskrivningsbeloppet får bl. a. inte ingå i vinsten. FARs redovisningskontmitté har presenterat ett utkast till rekommendation angående redovisning av intressebolagsaktier. Enligt detta utkast skall intressebolagsinnehav redovisas på traditionellt sätt men inom linjen i resultaträkningen och balansräkningen skall anges storleken av intressebolagets icke utdelade vinster. I koncerner räcker det dock med att dessa uppgifter presenteras i koncernredovisningen. Det är emellertid möjligt att equity accounting kommer även i Sverige, troligen efter en förändring av bokföringslagen. Om så blir fallet uppstår problemet hur vinstandelarna skall behandlas i samband med vinstdelning. Att inkludera dem i vinsten utan att medge avdrag i intresseföretaget skulle leda till -dubbelräkningseffekten Den principiella frågan är i vilket företag som vinstdelning skall ske, i intresseföretaget eller i ägarföretaget. Vi har tidigare sagt att i princip borde vinstdelning ske med utgångspunkt från respektive företags vinst men att det förefaller rimligt att av praktiska skäl acceptera vinstöverföringar i viss omfattning. Dessa praktiska skäl - risken för dolda vinstöverföringar och styrningseffekter på koncernstruktur - är inte lika aktuella beträffande vinstandelar i intresseföretag. Så länge det är fråga om ett intresseföretag har ägarföretaget inte möjlighet att styra

Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag 109

internpriser och inte heller fusioneringsmöjlighet. Det finns därför knappast eventuella vinstandelar i intresseföretag i den några skäl till att inkludera vinst som skall ligga till underlag för vinstdelning.

Sammanfattning

Vår allmänna slutsats är att det ligger närmast till hands att acceptera skatregler för vinstöverföringar även i samband med vinsttelagstiftningens delning. Dessa innebär att vinstöverföringar i princip accepteras, dvs. den överförda vinsten skall ingå i det mottagande Företagets vinst och får dras av i det lämnande Utdelningar från aktiebolag skall dock - med företaget. - i mottagande Företaget men vissa undantag ej tas upp till beskattning är då -fortfarande med vissa undantag -i gengäld ej avdragsgilla i lämnande företag. Dessa regler torde av praktiska skäl vara lämpliga även i samband och andra vinstöverföringar från utländska med vinstdelning. Utdelningar dotterbolag borde ej inkluderas i vinsten. l gengäld borde inte heller uttill sina utländska landsägda företag i Sverige få avdrag för vinstöverföringar ägare. Skulle equity accounting beträffande intressebolag bli aktuell i Sverige - vilket i dag inte är fallet - bör vinstandelar i intressebolag ej inkluderas i vinsten.

2.8 Resultatutjämning

Det finns skäl för att tillåta resultatutjämning vid beräkningen av den vinst som skall ligga till underlag för vinstdelningen. Detta kan t. ex. ske så att ett års förlust är avdragsgill mot kommande års vinster. Att inte tillåta en sådan resultatutjämning innebär en viss diskriminering av företag med varierande resultat i förhållande till företag med jämnare resultat. kraftigt Skattelagstiftningen innehåller flera regler som har till syfte att medge resultatutjämning. Detta gäller reglerna om lagerreserv, resultatutjämnings- - på maskiner fond och - om än i mindre grad reglerna om avskrivningar och inventarier. Genom dessa bokslutsdispositioner kan det skattemässiga resultatet mellan olika år. Dessa regler används emellertid inte utjämnas bara för resultatutjämning utan också för konsolideringsändamål, dvs. skjuta på beskattningen av vinstmedel som stannar kvar i företaget. Skattelagatt ett års förlust är avdragsgill mot kommande stiftningen medger därutöver s. k. förlustutjämning. I t. ex. aktiebolag och ekonomiska förårs vinster, får förluster dras av mot de kommande tio årens vinster. För att eningar undvika handel med s. k. “förlustbolag” har för fåmansbolag införts vissa med innebörd att en förutsättning för att förlustavdrag skall begränsningar få göras är att det är i stort sett samma ägare som det år då förlusten uppkom. Om vinstandelsberäkningen baseras på ett annat vinstbegrepp än taxerad vinst kan motsvarande regler införas, dvs. ett års förlust enligt det använda är avdragsgill mot t.ex. de kommande tio årens vinster. vinstbegreppet För att resultatutjämningen skall bli effektiv är det viktigt att förlusten beräknas enligt samma princip som vinsterna. Vi har svårt att se att förlustutjämning strider mot vinstdelningens syfte. Löntagarna torde anse det rimligt att vinstandel utgår först sedan tidigare

110 Vinstbegreppför - enskilda

vinstdelning företag

\ års Förluster har täckts in. Att inte medge förlustavdrag kan få ogynnsamma styreffekter genom att företag med kraftigt varierande resultat diskrimineras. Ur mätsynpunkt föreligger inga problem. Den enda nackdel med förlustutjämning som vi kan se är att den naturligtvis komplicerar beräkningen av vinstandelarna något. Det finns naturligtvis också viss risk för att motsvarande problem som vid vinstbeskattningen uppkommer, dvs. handel med förlustbolag.

2.9 Speciella problem vid vinstdelning baserad taxerad vinst på

Som tidigare nämnts Föreligger avsevärda fördelar i att låta Skattemyndigheterna ombesörja beräkning och inkassering av vinstandelar. Vi har också nämnt att bruttoskattekommitten för promsen föreslagit bl. a. en skatt på kapitalersättning baserad på räntekostnader och vinst. Enligt förslaget skulle taxerad vinst korrigeras med förändring lagerreserv, resultatutjämningsfond, investeringsavdrag, exportkreditavdrag, avdrag för utdelning på egna aktier (Annellavdrag) och reduceras med i vinsten ingående utdelningar på aktier och andelar i andra företag. Den vinst som skall läggas till underlag för vinstdelning kan på motsvarande sätt beräknas med utgångspunkt från den taxerade vinsten. Det är naturligtvis möjligt att därvid göra andra korrigeringar än vad som föreslagits för promsen. Syftet borde enligt vår mening i så fall vara att komma nära den redovisade vinsten före dispositioner och skatt med de justeringar som diskuterades i avsnitt 2.5.3. En stor del av de mätproblem som diskuterades där har man vid beräkningen av taxerad vinst tagit ställning till och löst på ett sätt som är tillfredsställande även ur vinstdelningssynpunkt. Skattemässiga avskrivningar på byggnader kan accepteras även för vinstdelning. Skattereglerna medger inte avdrag för konsolideringsavskrivningar på anläggningstillgångar utöver vad reglerna för räkenskapsenlig avskrivning på maskiner och inventarier medger. Om fastigheter skrivs upp tillåter skattereglerna inte avdrag för avskrivning på uppskrivningsbeloppet. Även redovisning av statliga stöd sker skattemässigt på ett sätt som är acceptabelt för vinstdelning. Vinstuttag i form av lön till huvudaktieägare accepteras skattemässigt. Som tidigare nämnts är det knappast möjligt att göra något annat i samband med vinstdelning. Bolagsskatt har ej belastat den taxerade vinsten. Bruttoskattekommittén föreslog att ingen justering skulle göras för avsättningar till investeringsfonder och liknande fonder med följande motivering (Ds B 1981:15, s. 93-94): Det föreligger ytterligare dispositioner av beskaffenhet att förskjuta beskattningen mellan olika år än de två (lagerreserv och resultatutjämninngsfond), som har tagits upp i vårt förslag. Vi skall här ange varför vi inte har ansett justeringen böra avse ytterligare sådana. Avdragsrätten är i flera fall knuten till en skyldighet att sätta in beloppet på bankkonto. Så är fallet t. ex. med skogskonto enligt skogskontolagen (1954:142), allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv och upphovsmannakonto enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. Detta talar mot att låta beloppen ingå i underlaget för produktionsfaktorskatten, särskilt som det inte

enskilda

- 111 Vinstbegrepp för vinsrdelning företag

innebar skulle vara försvarbart från administrativ synpunkt att införa en ordning som skulle undantas från insättningsatt det belopp som åtgick i produktionsfaktorskatt

skyldigheten. kort tidsrymd, i allmänhet l andra fall gäller att fonden skall återföras inom en fonder är fartygsfond enligt tre år (eller efter dispens sex år). Exempel på sådana för avyttrat fartyg m. m. och Förordningen (l954:40) om särskild investeringsfond Med hänsyn till den beeldsvådefond enligt lagen (1981:296) om eldsvådefonder. dessa fonder och att de i allmänhet avser speciella gränsade tiden för avsättning till Förhållanden anser vi det rimligt att avstå från det merarbete som en återföring av

avsättningen skulle innebära.

l fråga om allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investe-

in 50 % av det avsatta beloppet på räntelöst ringsfond föreligger skyldighet att sätta föreligger inte men utnyttjande av konto hos riksbanken. Någon tidsbegränsning fonden kräver normalt tillstånd från regeringen. De allmänna Avsättning kan göras bara av aktiebolag eller ekonomisk förening. har således en något friare ställning än de reserveringar där investeringsfonderna snäv tidsgräns gäller. Å andra hela beloppet skall sättas in på bankkonto eller där en för vilka sidan skiljer de sig från avsättning till lagerreserv och resultatjämningsfond

inga andra regler än en viss maximering gäller. Vidare är att märka att en justering av en allmän inav resultatet med hänsyn till avsättning till eller ianspråktagande leder till samma beskattningsresultat som vesteringsfond endast vid avsättningen används om avsättningen inte hade gjorts. Detta beror på att fonden vid återföring lnkomstbeskattningen påverkas således för avskrivning på fastighet eller inventarier. att avskrivningarna då blir inte vid själva återföringen utan först senare år genom som om mindre. För att uppnå samma resultat vid produktionsfaktorbeskattningen att återföra också den tidigarelagda avsättningen inte hade skett skulle man bli tvungen för de följande avskrivningen och sedan göra en motsvarande minskning av underlaget åren. något som är uteslutet av praktiska skäl. Mot bakgrnd härav föreslår vi att

inte skall föranleda justering av inkomsten. avsättning till allmän investeringsfond

skäl som kommittén förordar att av- Det är alltså framförallt av praktiska och liknande fonder inte skall återföras vid sättningar till investeringsfond

beräkningen av underlaget för promsen.

föreslagna lösningen i sam- Nackdelen med den av bruttoskattekommittén kan undvika vinstandel genom att band med vinstdelning är att företagen

till investeringsfond. Vi har tidigare förordat att avsättningar göra avsättning och liknande fonder ej skall belasta vinsten. l gengäld till investeringsfond då fonden tas i anspråk ej ingå i vinsten. Eftersom skall motsvarande intäkt

och upplösningar redovisas separat bland bokslutsdispobåde avsättningar innebära några nämnvärda sitioner i resultaträkningen kan det knappast

administrativa problem. blir då om vinsten skall få belastas med den direktned- Huvudfrågan eller den avsättning till överavskrivningsreserven skrivning av anläggningen innebär eller om denna kostnad skall fördelas över som fondutnyttjandet Den förra lösningen är administrativt enkel - nedanläggningens livslängd. eller avsättningen till överavskrivningsreserven redovisas öppet skrivningen Den senare lösningen innebär motsvarande problem i resultaträkningen.

som vid avskrivningar enligt plan. har vi tidigare kommit fram till att skat- Vad gäller vinstöverföringar även för vinstdelningsändamål. Bruttoskattekommittereglerna är lämpliga

tén föreslår att de utdelningar på aktier och andelar som ingår i den taxerade

vinsten skall elimineras, dvs. huvudsakligen utdelningar på kapitalplace-

1 12 Vinstbegrepp för vinstdelning - enskilda företag

ringsaktier. Vi har tidigare anfört skäl för att det i samband med vinstdelning kan vara lämpligt att låta utdelningar på kapitelplaceringsaktier ingå i vinsten. Bruttoskattekommitténs förslag avser förvärvskällorna rörelse, annan fastighet och jordbruksfastighet. Ett företag kan också ha intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Hit förs framförallt vinster och förluster på Försäljning av fastigheter och aktier eller andelar i andra företag. Sådana realisationsvinster eller -förluster ingår i den redovisade vinsten före dispositioner, i allmänhet bland extraordinära intäkter och kostnader. Vid beskattningen skall, förenklat uttryckt, bara den del av

realisationsvinsten på fastigheter

som överstiger anskaffningskostnaden uppräknad med inflationen tas upp till beskattning. För aktier och andelar gäller att om aktierna innehafts längre tid än två år skall 40 procent av realisationsvinsten tas upp till beskattning. Om hela beloppet av realisationsvinster och -förluster skall ingå i underlaget för vinstdelning måste alltså den taxerade vinsten justeras härför. Vi har svårt att se varför inte hela realisationsvinsten respektive -förlusten på Försäljning av fastigheter skall ingå i underlaget för vinstdelning. För

t. ex. maskiner och inventarier ingår realisationsvinster och -förluster i sin

helhet i den taxerade vinsten. Beräkningen av realisationsvinsten bör baseras på anskaffningskostnaden uppräknad med aktiverade utgifter for förbättringar och med avdrag för skattemässigt gjorda värdeminskningsavdrag. Eventuella uppskrivningar bör alltså inte påverka realisationsvinstens storlek. Vad gäller realisationsvinster och -förluster på aktier och andelar finns det anledning överväga om dessa skall ingå i underlaget för vinstdelning. Vi har tidigare konstaterat att utdelningar på aktier i andra företag som innehas som ett led i ägarföretagets rörelse inte borde ingå eftersom motsvarande vinst blir föremål för vinstdelning i det utdelande Värföretaget. destegring på aktier i sådana företag sammanhänger i allmänhet med att det egna kapitalet har ökat genom intjänade ej utdelade vinstmedel. För att undvika kedjeeffekter borde därför ej heller realisationsvinster på rörelseaktier ingå i underlaget för vinstdelning. I övrigt finns vissa avvikelser mellan redovisad och taxerad vinst som sammanhänger med att vissa kostnader inte är avdragsgilla. Det gäller framförallt vissa representationskostnader, medlemsavgifter i föreningar, vissa gåvor, böter etc. Dessa kostnader är emellertid knappast av den storleksordningen att någon justering behöver övervägas. Företagets till statlig inkomstskatt taxerade inkomst - taxerad vinst består av summan av nettointäkterna från de olika förvärvskällorna kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, rörelse jordbruksfastighet, som reduceras med framförallt föregående års kommunalskatt och förlustavdrag. Vid beräkning av underlaget för vinstdelning skall de senare avdragen läggas tillbaka. Om vinstdelningsavgiften är avdragsgill bör den naturligtvis läggas till. Sammanfattningsvis skulle alltså underlaget för vinstdelning kunna beräknas genom en justering av den taxerade vinsten enligt följande: till statligt inkomstskatt taxerad inkomst +/ökning/minskning lagerreserv +/- ökning/minskning resultatutjämningsfond + stimulansavdrag (investeringsavdrag, forskningsavdrag, exportkreditavdrag)

vinstdelning - enskilda företag 113

Vinstbegrepp/ör

+ avdrag för utdelning på egna aktier (“Annellavdrag“) -/+ skattemässig realisationsvinst/-förlust på försålda fastigheter och aktier +/- redovisad realisationsvinst/-förlust på försålda fastigheter (justerad för eventuella uppskrivningar) - förlust under år som ej kunnat kvittas mot därefter upptidigare kommande vinster förlustavdrag kommunalskatteavdrag

l|+++

vinstdelningsztvgift underlag för vinstdelning

Som nämndes i avsnitt 2.8 finns det goda skäl för att vid vinstandelsberäkningen tillåta avdrag för tidigare års förluster. Detta avdrag bör då motsvara tidigare års negativa “underlag för vinstdelning”.

2.10 Sammanfattning och slutsatser

l detta avsnitt har vi diskuterat vinstdelning i enskilda företag. Löntagarfonderna erhåller alltså andel i den totala vinsten i företaget. l avsnitt 3 diskuteras övervinstdelning, dvs. delning av vinst över en viss avkastning I avsnitt 4 diskuteras möjligheten att basera vinstpå det egna kapitalet. delning på koncernvinst. Vi har diskuterat följande alternativa vinstbegrepp: D Nukosmadsbaserar resultat - baserat på en värdering av realtillgångar till aktuella priser D Resultat/öre bokslutsdispositioner och skatt enligt årsbokslut D Redovisa! årsresulrar enligt årsbokslut - dvs. resultat efter bokslutsdispositioner och skatt D Taxerad vinst - dvs. företagsbeskattningens vinstbegrepp D Utdelning - egentligen inget vinstbegrepp men föreslaget som underlag för vinstdelning. Det vinstbegrepp som bäst uppfyller vinsrdelningens syfte förefaller vara resultatet före bokslutsdispositioner och skatt. Vid ihållande och kraftig inflation kan nukostnadsbaserad vinst komma att bli aktuell för vinstdelning. De olika vinstbegreppen kan ge oavsedda styreffekter. Ur denna synvinkel är nukostnadsbaserad vinst bäst om den nuvarande kraftiga inflationen håller i sig. Resultat före bokslutsdispositioner och skatt torde ge relativt obetydliga styreffekter medan de övriga vinstbegreppen ger olika typer av styreffekter. De minsta märproblemen får vi med utdelning och taxerad vinst. Resultatet och skatt innebär dock överkomliga mätproblem medan före dispositioner nukostnadsbaserat resultat torde ge så stora mätproblem att det knappast är realistiskt att för närvarande basera en vinstdelning på detta vinstbegrepp. Ur administrativ vore det till stor fördel om vinstandelsbesynvinkel kunde samordnas med bolagsbeskattningen. Den skulle i så fall räkningen kunna baseras på taxerad vinst som justeras för vissa poster som inte bör påverka vinstandelsberäkningen, t. ex. förändring lagerreserv, resultatutjämdiverse skattemässiga s. k. stimulansavdrag etc. ningsfond,

- enskilda företag

114 Vinstbegrepp/ör

vinstdelning

Om en samordning med bolagsbeskattningen av juridiska eller andra skål inte är möjlig måste en separat organisation byggas upp för beräkning och kontroll av vinstandelsberäkningen. Detta innebär mer arbete för Företagen och högre kostnader för löntagarfonderna. Även i detta fall torde det emellertid vara praktiskt möjligt att basera vinstandelsberäkningen på resultat före dispositioner och skatt. Den vinst som läggs till underlag för vinstdelning kan beräknas med utgångspunkt från den taxerade vinsten genom att denna justeras för förändringar i Iagerreserv, resultatutjämningsfond och investeringsfond och liknande fonder. De s. k. stimulansavdragen (investeringsavdrag, forskningsavdrag, exportkreditavdrag) och Annellavdragen bör inte heller påverka vinsten. Vidare måste de skattemässiga förlustavdragen liksom kommunalskatteavdraget elimineras. Denna vinst är inte belastad med bolagsskatt. Löntagarfondsavgiften kommer troligen att bli avdragsgill vid bolagsbeskattningen. l så fall är det naturligt att underlaget för vinstdelning inte belastas med bolagsskatt eftersom denna blir helt hänförlig till aktieägarnas andel av vinsten. Vinsten är också belastad med bokföringsmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar. Detta är diskutabelt beträffande maskiner och inventarier där skattereglerna är mycket generösa. Reserver i form av överavskrivningar på maskiner och inventarier torde uppgå till ungefär samma belopp som lagerreserverna. Det är därför önskvärt att de skattemässiga avskrivningarna vid vinstandelsberäkningen byts ut mot s. k. avskrivningar enligt plan. Detta är emellertid förenat med vissa problem. Många företag har inte avskrivningar enligt plan i sin redovisning och skulle då tvingas göra speciella beräkningar för vinstandelsberäkningen. Men även om avskrivningar enligt plan finns i redovisningen är beräkningsprinciperna för dessa inte så starkt etablerade i praxis än. Det är därför stor risk för att ett föreskrivande av att vinstberäkningen för vinstdelning skall baseras på avskrivningar enligt plan skulle leda till en lång rad tvister mellan löntagarfonderna och företagen om vad som är rimliga avskrivningar på f. a. maskiner och inventarier. Vi tror därför inte att det för närvarande är realistiskt att basera vinstberäkningen på avskrivningar enligt plan. Om mindre företag skall inkluderas i systemet uppstår frågan om man vid vinstandelsberäkningen skall försöka särskilja hur mycket av ägarlönen som är verklig lön och hur mycket som är vinstutdelning och som alltså inte borde fådras av vid vinstberäkningen. En sådan uppdelning är emellertid svår att göra på ett praktiskt sätt. I skattelagstiftningen har inte gjorts något försök. l den taxerade vinsten ingår realisationsvinster och -förluster på försäljning av fastigheter och aktier med av skattereglerna föreskrivna belopp. Det kan finnas anledning överväga en justering av dessa, t. ex. så att sådana vinster/förluster som avser fastigheter inkluderas i sin helhet medan sådana som avser aktier och andelar helt elimineras. Om löntagarfonderna skall ombesörja beräkning och inkassering av vinstandelar utan medverkan av skattemyndigheterna kan vinstandelsberäkningen baseras på vinst före bokslutsdispositioner enligt årsbokslutet. Detta resultat borde dock korrigeras i vissa avseenden. Avskrivningar på uppskrivningsbelopp borde t. ex. inte accepteras som avdrag. Detsamma gäller ned-

Vinstbegreppför vinstdelning - enskilda företag 115

som inte skattemässigt accepteras som skrivningar på anläggningstillgångar avdrag. Vad som accepteras som bokslutsdispositioner bör också regleras i detalj. är i vilken omfattning som En annan viktig fråga För vinstberäkningen mellan Företag skall accepteras. Vi kom till den slutsatsen vinstöverföringar att de nuvarande skattereglerna borde lämpa sig väl även För vinstandels- Dessa innebär att vinstöverföringar inom koncerner i stort beräkningen. sett accepteras. Det betyder att koncernbidrag får dras av i länmande Företag men skall i det mottagande Företaget. Aktieatt bidraget ingå i vinsten från andra skall inte ingå i vinsten men utdelningar Företag (rörelseaktier) Företaget. Vinstöverföringar från får i gengäld ej dras av i det lämnande utländska dotterbolag skall ej ingå i vinsten. I gengäld skall ej heller vinstöverföringar till utländska Företag vara avdragsgilla. För att inte diskriminera kraftigt varierande resultat borde Företag med Förluster få dras av från kommande vinster. Förlusterna enligt vår mening måste då beräknas efter samma principer som vinsterna. För vinstdelning skulle alltså kunna beräknas med utgångs- Underlaget punkt från den taxerade vinsten enligt Följande:

till statlig inkomstskatt taxerad inkomst +/- ökning/minskning lagerreserv +/- ökning/minskning resultatutjämningsfond + stimulansavdrag (investeringsavdrag, forskningsavdrag, exportkreditavdrag) + avdrag För utdelning på egna aktier (Annellavdrag) -/+ realisationsvinst/ -Förlust på Försålda fastigheter och akskattemässig tier +/- redovisad realisationsvinstl -Förlust på Försålda fastigheterüusterad För

eventuella uppskrivningar) Förlust under tidigare år som ej kunnat kvittas mot därefter uppkommande vinster Förlustavdrag kommunalskatteavdrag

ll+++

vinstdelningsavgift underlag För vinstdelning.

sou 1982:28

3 Övervinstdelning

Med övervinstdelning avses delning av vinsten över en viss förräntning höga vinster skall av det egna kapitalet. Syftet är att endast “onormalt” bli föremål för vinstdelning. skulle också kunna avse delning av vinsten över ett övervinstdelning visst belopp. En sådan övervinstdelning syftar till att begränsa antalet berörda Denna typ av övervinstdelning diskuteras ej i detta avsnitt. företag. Övervinsten kan definieras på olika sätt. Den kan avse den del av vinsten avkastning på eget kapital i branschen eller som ligger över genomsnittlig Gränsen kan bestämmas med utgångspunkt från totalt i hela näringslivet. eller den genomsnittliga avkastningen över det senaste årets avkastning Hera år eller t. ex. en konjunkturcykel. En annan möjlighet är att utgå från som uppnås på alternativa placeringar (t. ex. diskonto eller den avkastning för att beakta den större risken någon form av låneränta) och göra ett tillägg för “nori företags egna kapital. För- och nackdelar med dessa olika normer mal” vinst faller utanför ramen för denna promemoria. Det har också föreslagits att Övervinsten skulle avse vinsten utöver vad som krävs för att bibehålla det egna kapitalets köpkraft, s. k. real vinst. Denna typ av vinstdelning, som i allmänhet kombineras med någon form av nukostnadsredovisning, behandlas i ett särskilt avsnitt längre fram. Tills vidare utgår vi från att övervinstdelning avser delning av vinsten över en viss förräntning av det egna kapitalet. som används vid övervinstdelning bör allmänt vara de- Det kapitalmått finierat i konsekvens med det använda vinstmåttet. Om resultat före bokanvänds som vinstmått bör kapitalet inkludera obeskatslutsdispositioner tade reserver. Används nettovinsten eller taxerad vinst bör de obeskattade reserverna ej inkluderas i kapitalet. Värdeförändringar bör alltså ej inkluderas förrän de ingått i det använda vinstmåttet. i kapitalet Diskussionen begränsas fortfarande till att avse enskilda företag. Möjdiskuteras längre ligheten att basera vinstdelning på koncernredovisningen fram. Först diskuteras Därefter diskuteras övervinstdelning mot mätproblemen. av vinstdelningens syfte samt styreffekter och administrativa bakgrund aspekter. Framställningen syftar till att framhålla de ytterligare problem som är förenade med övervinstdelning jämfört med vinstdelning. _ Däremot behandlas inte det allmänna valet mellan vinstdelning och över- Det faller utanför ramen för denna promemoria. Hänsyn till vinstdelning. vid övervinstdelning behandlas i ett särskilt avsnitt. Eftersom bolagsskatt

1 18 Övervinstde/ning

det egna kapitalet bestäms vid en viss tidpunkt och resultatet for en viss period måste bestämmas om resultatet skall relateras till kapitalet vid periodens början, dess slut eller någon form av genomsnitt. Vidare finns det anledning ta upp frågan om Soliditeten skall påverka gränsen for vad som är övervinst. Vad som är normal avkastning på det egna kapitalet i ett företag är nämligen beroende inte bara av företagets affarsrisker utan även av i vilken omfattning verksamheten har finansierats med eget kapital respektive skulder. Inledningsvis kan det finnas anledning att presentera en del data från Statistiska Centralbyråns finansstatistik rörande det egna kapitalets och de obeskattade reservernas storlek.

3.1 Statistiska data för eget kapital i svenska

företag

Som tidigare nämnts samlar Statistiska Centralbyrån (SCB) in årsredovisningar från de svenska företagen. Det aggregerade värdet av skulder, obeskattade reserver och eget kapital vid utgången av 1979 framgår av tabell 3:1. Siffrorna finns också fördelade på företag i olika storleksgrupper. Det egna kapitalet utgör i de minsta företagen endast 11 procent av balansomslutningen men stiger successivt till 20 procent i de största företagen. Totalt är andelen 17 procent. De obeskattade reserverna är mycket betydande. För de mindre företagen ligger de i samma storleksordning som det egna kapitalet. Deras andel av balansomslutningen är cirka 12 procent utom i de största företagen där den är 9 procent. Tillsammans utgör eget kapital och obeskattade reserver 28 procent av balansomslutningen. Denna andel stiger med ökande företagsstorlek.

Tabell 3.1 Statistiska data för eget kapital 1979, mluuder kronor

Totalt Varav företag med 50 anst. 50-199 anst. 200-999 anst. 1000 anst.

Dito i % av summa eget kapital och

Källa: Statistiska Centralbyråns finansstatistik 1979.

Övervinstdelning 119

att de obeskattade reserverna inte inkluderar över- Det bör observeras avskrivningar på maskiner och inventarier. Dessa uppgår till väsentliga beligger de ungefäri nivå med lagerreserverna. 1 så fall uppgår lopp. Troligen Om de skulle inkluderas de till cirka 10 procent av balansomslutningen. i de obeskattade reserverna skulle summan av eget kapital och obeskattade reserver öka till cirka 34 procent av balansomslutningen. fore bokslutsdispositioner och skatt utgjorde 1979 totalt 15 Resultatet procent av summan av eget kapital och obeskattade reserver. Förräntningen Årsresultat (efter dispositioner och skatt) är högst i de mindre företagen. i de olika företagsutgjorde 7 procent av det egna kapitalet. Variationerna storlekarna är stora. för summa Detta är aggregerade siffror, dvs. summa vinster med avdrag För att beräkna vilka belopp en övervinstdelning med viss konförluster. struktion totalt skulle kunna innebära måste beräkning ske företag för fö-

retag. En sådan undersökning har gjorts. Den presenteras i avsnitt 5 nedan.

3.2 Problem vid beräkning av eget kapital

respektive exklusive Vi diskuterar alltså två mått på eget kapital, inklusive obeskattade reserver. Latent skatteskuld i obeskattade reserver diskuteras

i avsnitt 3.4. De siffror for eget kapital och obeskattade reserver som används vid överhämtas från företagens balansräkningar. Enligt vinstdelning får rimligen skall varje bokföringsskyldig upprätta en balansräkning. bokföringslagen skall den inskrivas Även om denna i vissa fall inte behöver offentliggöras i företagens årsbok och finns alltså tillgänglig inom företaget fört. ex. kontroll lämnade Balansav till skattemyndigheter eller löntagarfonder uppgifter. om räkningen skall granskas av företagets revisorer och de skall uttala sig den i revisionsberättelsen. 1 bokföringslagen finns regler för hur tillgångar Till ledning för företagen presenterar Bokföoch skulder skall värderas. Auktoriserade Revisorer FAR anvisningar ringsnämnden och Föreningen 1 stort sett är principerna för upprättande av baoch rekommendationer. väl etablerade och de svenska balansräkningarna får belansräkningarna traktas som relativt tillförlitliga. av mätproblemen beträf- Som påpekades i samband med diskussionen att beakta vid vinstdelning. Ur fande vinsten finns dock vissa problem hade det varit önskvärt att överavskrivningar på vinstberäkningssynpunkt hade redovisats som bokslutsdisposition. Det maskiner och inventarier värdet av dessa överavskrivningar borde då redovisas som ackumulerade Att få inkludera överavskrivningar i obeskattad reserv i balansräkningen. innebär naturligtvis en fördel för de företag som har sådana. Kakapitalet för vad som är övervinst. pitalet blir högre och därmed gränsen (i kronor) Å andra sidan blir emellertid resultatet ofta högre genom att avskrivningarna i det enskilda föblir lägre. Vad nettoeffekten blir beror på förhållandena

retaget. mot att inkludera överavskrivningar i kapitalet är detsamma Argumentet som vid vinstberäkningen, nämligen att flertalet företag idag inte särre-

120 Övervinstdelning

dovisar överavskrivningarna i sin redovisning. Om dessa skall ingå i kapitalet vid vinstandelsberäkningar skulle företagen få göra speciella beräkningar. Sådana speciella beräkningar är förenade med kostnader för företagen. De är också svårkontrollerade och det föreligger risk för manipulationer. Att begränsa användningen av överavskrivningar till de företag som redovisar sådana skulle leda till orättvisor och riskerar också att motverka en sund utveckling av redovisningspraxis. I de företag som redovisar avskrivningar enligt plan har vi också det problemet att det inte finns fast etablerade principer för beräkning av avskrivningar enligt plan. Det är därför stor risk att det blir många tvister mellan Företagen och löntagarfonderna över vad som är rimliga avskrivningar på företagets maskiner och inventarier. Vår slutsats var att vinstberäkningen åtminstone tills vidare bör baseras på skattemässiga avskrivningar. Självfallet skall då inte heller avskrivningar över plan inkluderas i det egna kapitalet. Som tidigare nämnts har aktiebolag under vissa förutsättningar rätt att skriva upp anläggningstillgångar och öka det egna kapitalet med uppskrivningsbeloppet. Fastigheter får dock inte skrivas upp över taxeringsvärdet. En förutsättning för att denna typ av uppskrivningar skall få ske är att uppskrivningsbeloppet redovisas i en uppskrivningsfond eller tillförs aktiekapitalet. Beloppet får alltså inte ingå i vinsten. Vid övervinstdelning får företagen ett starkt incitament att på detta sätt öka det egna kapitalet. För att hindra att övervinstdelning undviks genom uppskrivningar kan uppskrivningsbeloppen exkluderas från det egna kapitalet vid beräkningen av övervinstenÅ Som tidigare nämnts är detta relativt enkelt när det gäller byggnader. I årsredovisningen skall nämligen oavskrivet belopp av gjorda uppskrivningar särredovisas, vanligen i not till balansräkningen. Uppskrivningar av mark och aktier skall omnämnas under uppskrivningsåret men behöver ej presenteras i kommande årsredovisningar. Avskrivning mot Investeringsfond redovisas i balansräkningen antingen som överavskrivning bland obeskattade reserver eller som en direktavskrivning på tillgången ifråga. Hanteringen vid kapitalberäkningen bör följa behandlingen vid vinstberäkningen. Accepteras direktnedskrivningen som kostnad vid fondutnyttjandet när vinsten beräknas bör inte heller beloppet till någon del ingå i kapitalet. Om däremot fondavskrivningen fördelas över anläggningens livslängd vid vinstberäkningen bör den ofördelade fondavskrivningen medräknas i kapitalet. och sku/der i utländsk valuta redovisas som tidigare nämnts på Fordringar olika sätt i olika företag. På detta område torde dock redovisningspraxis bli mer enhetlig under de närmaste åren. Några särskilda regler för övervinstdelning torde knappast vara erforderliga. Redovisning av statliga stöd till investeringar kan medföra problem. En del företag skriver direkt av investeringarna med erhållet stöd. Andra redovisar det erhållna stödet - efter avdrag för den andel därav som avser den förbrukade delen av anläggningen - på passivsidan av balansräkningen. Detta kan t. ex. ske under särskild rubrik mellan skulder och eget kapital (se t. ex. Statsföretags årsredovisning). Bokföringsnämnden har utfärdat en anvisning om redovisning av statliga stöd som inte tar ställning till var i balansräkningen sådana investeringsstöd skall redovisas. De borde inte inräknas i det egna kapitalet i samband med vinstdelning. Motivet är att

Övervinstdelning 121

de intäktsredovisas i takt med att anläggningen förbrukas. Aktier och andelar i andra _företag bör vid kapitalberäkningen behandlas på ett sätt som är konsekvent med vinstberäkningen. Om utdelningar på aktier i andra företag inte inräknas i vinsten bör inte heller motsvarande kapital ingå i det egna kapitalet. En sådan korrigering av det egna kapitalet innebär inga större problem eftersom aktier och andelar i andra företag skall särredovisas i balansräkningen. Om utdelningar på t. ex. kapitalplaceringsaktier inkluderas i vinsten bör dock dessa aktier ingå i det egna kapitalet. Detta kan innebära problem eftersom det inte framgår av balansräkningen om det är fråga om kapitalplaceringsaktier eller ej. Aktier och andelar i dotterföretag bör i princip exkluderas från det egna Att inkludera dem medför dubbelräkningar genom att kapitalet kapitalet. kommer med både i moderbolaget och i dotterbolaget. Om de ej exkluderas uppkommer ett incitament till att splittra upp koncerner på flera företag för att därigenom öka det sammanlagda egna kapitalet. Aktier och andelar bör alltså exkluderas oberoende av om vinstöverföringar meli dotterföretag lan koncernföretag accepteras eller ej. arbeten i hantverks- och konsultföretag värderas idag på ett va- Pågående rierande sätt. Nya Skatteregler är emellertid under införande och kommer att medföra en Stabilisering av redovisningspraxis inom några år. troligen

Några särskilda regler för övervinstdelning är därför knappast erforderliga.

kräver inte att pensionsâtaganden skall redovisas som Bokföringslagen skuld i balansräkningen. Om så ej skett skall enligt 19§ de “pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har täckning i pensionsstiftelses tas upp under särskild rubrik bland ansvarsförbinförmögenhet delser. FAR har i sin redovisningsrekommendation nr 4 uttryckt att det är “synnerligen angeläget att alla pensionsåtaganden, som inte har täckning i realstiftelses eller i tecknad pensionsförsäkring, redovisas förmögenhet, som skuld”. Vid baserad på redovisat eget kapital får föövervinstdelning ett incitament att öka det egna kapitalet genom att avstå från att retagen skuldföra Detta har dock den nackdelen för företagen pensionsåtaganden. att motsvarande kostnad ej belastar resultatet vilket dels ökar bolagsskatten, dels den vinst som läggs till underlag för övervinstdelning. Det är därför knappast någon fördel för företagen att avstå från att skuldföra pensionsåtaganden för att undvika övervinstdelning. Bolagsskatten är ett svårt problem vid kapitalberäkningen. Frågan gäller här om en del av de obeskattade reserverna kan anses utgöra en latent skatteskuld och i så fall hur stor del. Somliga anser att cirka hälften av de obeskattade reserverna är latent skatt. Detta motiveras på olika sätt, av de obeskattade reserverna leder till en bet. ex. med att en upplösning vinst och en skattekostnad med cirka hälften härav. skattningsbar Andra anser att det inte föreligger någon latent skatteskuld därför att kommer att fortsätta sin verksamhet och således inte behöver uppföretaget lösa reserverna. Detta är en omdiskuterad och komplicerad fråga. Vid övervinstdelning den också med vinstmätningen och hur normen för översammanhänger vinst fastställs. Vi tar upp dessa frågor i avsnitt 3.4 nedan. Obeskattade reserver bör inkludera de poster som accepteras som bokslutsdispositioner vid vinstberäkningen. Som tidigare nämnts ligger det nära

122 Övervinstdelning

till hands att begränsa dessa till förändring av lagerreserv, resultatutjämningsfond, investeringsfond och liknande fonder. De obeskattade reserverna bör alltså bestå av motsvarande poster. Bland obeskattade reserver bör också inkluderas de reserver i pågående arbeten i byggnadsföretag och hantverks- och konsultföretag som redovisas i balansräkningen. Sammanfattningsvis bör alltså det redovisade egna kapitalet enligt balansräkningen vid övervinstdelning korrigeras enligt följande:

Redovisat eget kapital + Lagerreserv + Resultatutjämningsfond + Investeringsfond och liknande fonder + Redovisad reserv i pågående arbeten - Uppskrivningar av anläggningstillgångar (kvarstående belopp) - Aktier och andelar i dotterföretag - Aktier och andelar i andra företag, eventuellt exklusive kapitalplaceringsaktier

Om man exkluderar obeskattade reserver från det egna kapitalet undviks tilläggsposterna ovan. Eftersom dessa redovisas med sina belopp i balansräkningen ärgdet knappast någon väsentlig förenkling.

3.3 Val av övervinstbegrepp ur andra synvinklar

Diskussionen avser tills vidare delning av vinst över en på något sätt bestämd normal avkastning på eget kapital. l förra avsnittet diskuterades mätproblemen och det konstaterades att skillnaden i mätproblem mellan alternativen eget kapital inklusive respektive exklusive obeskattade reserver är relativt obetydlig. Vid vinstdelning konstaterade vi att vinst före bokslutsdispositioner bäst uppfyller syftet med vinstdelningen om nukostnadsredovisning exkluderas. Detsamma gäller rimligen vid övervinstdelning. Det egna kapitalet borde därför inkludera obeskattade reserver om man ser till syftet med övervinstdelningen. Styrejfektema av en övervinstdelning är mer svåröverskådliga än vid vinstdelning. Detta sammanhänger med det samband som finns mellan vinst- och kapitalmätning. Om vinsten reduceras med bokslutsdispositioner bör också det egna kapitalet exkludera de obeskattade reserverna. Den lägre vinsten leder också till ett lägre kapital. Den mildrande effekten av kapitalminskningen blir emellertid begränsad eftersom övervinstgränsen troligen inte utgör mer än 10-20 % av kapitalet.

Övervinstdelning riskerar att få starkare styreffekter än vinstdelning

genom att vinstandelen blir högre. Detta gäller oberoende av vilket övervinstbegrepp som används. De olika övervinstbegreppen ger emellertid olika stora övervinster varför denna aspekt inte är ointressant för valet av övervinstbegrepp. Taxerad vinst och redovisad vinst efter dispositioner är oftast betydligt lägre än vinst före dispositioner varför de med given total vinstdelningssumma kräver högre vinstandel. Eventuella styreffekter borde alltså

Övervinstdelning 123

bli mindre om man använder vinst före dispositioner. liksom vid vinst- Att basera övervinstdelning på taxerad vinst innebär att de skattepolitiska styreffekterna förstärks. Denna förstärkning delning än vid vinstdelning. Vid användningen av vinst blir emellertid kraftigare efter bokslutspositioner gäller motsvarande även om effekterna begränsas

till att gälla de redovisade bokslutsdispositionerna. Att basera övervinstdelning på taxerad vinst eller redovisat årsresultat

har vidare den nackdelen att företaget kan styra vinstens storlek via bok-

slutsdispositionerna. Företagen får ett intresse av att hålla vinsten efter dis- (respektive taxerad vinst) nära övervinstgränsen och kanske spara positioner för att undvika framtida övervinstdelning. Det på dispositionsmöjligheter bli lönsamt Iakan t.ex. för ett företag att avstå från att göra maximal i år och betala högre bolagsskatt och därigenom spara disgernedskrivning till nästa år om då övervinstdelning undviks. Överpositionsmöjligheten baserad på vinst efter dispositioner kommer därför troligen vinstdelning att starkt påverka bokslutspolitiken i företagen. övervinstdelning till med stör- Ur adminisrrariv synvinkel ställer naturligtvis Om administrationen av övervinstdelningen re problem än vinstdelning. av skattemyndigheterna kan vinstberäkningen anknytas till den ombesörjs taxerade vinsten med eventuella tillägg och avdrag i enlighet med vad som i samband med vinstdelning. Slutsatsen var där att om avdiskuterades vikelserna preciseras och avser poster som är tillgängliga i företagen utan extra arbete och som är lättkontrollerade är merarbetet med vinst före disi förhållande till redovisat årsresultat eller taxerad vinst inte avpositioner skräckande. Vid övervinstdelning måste deklarationen kompletteras med uppgifter storlek eventuellt inklusive obeskattade reserver. om det egna kapitalets Om uppgifter från årsbokslutet används är dessa uppgifter lätt kontrollerade. merarbetet med att inkludera obeskattade reserver är Det administrativa - förutsatt att man begränsar sig till de poster som redovisas i årsbokslutet är också överkomliga obe- - begränsat. De beräkningstekniska problemen roende av om obeskattade reserver inkluderas eller ej. Om övervinstdelning skall administreras av löntagarfonderna gäller i stort sett motsvarande. Övervinstdelning är mer komplicerad än vinstdelning. de obeskattade reserverna i det egna kapitalet innebär na- Att inkludera visst merarbete jämfört med att enbart ta med eget kapital. Detta turligtvis merarbete är emellertid relativt begränsat. är alltså övervinstdelning allmänt mer komplicerad Sammanfattningsvis att administrera än vinstdelning. Vid valet mellan olika övervinstbegrepp talar syftet med övervinstdelning och styreffekterna för en övervinstdelning och eget kapitel inklusive obebaserad på vinst före bokslutsdispositioner och de administrativa merkostskattade reserver. De större mätproblemen naderna i förhållande till övriga övervinstbegrepp torde väl uppvägas av

fördelarna i de andra avseendena.

Övervfnsrdelning

3.4 Övervinstdelning och bolagsskatt

l samband med diskussionen av vinstdelning och bolagsskatt i avsnitt 2.5.3 påpekade vi att det finns ett ömsesidigt samband mellan vinstdelning och bolagsskatt. Vår slutsats var att eftersom vinstdelning rimligen blir avdragsgill vid bolagsbeskattningen finns det ingen anledning belasta underlaget för vinstdelning med bolagsskatt. Denna slutsats gäller i princip också för vinstberäkningen i samband med övervinstdelning. Skall övervinstdelning ske på basis av vinst före skatt bör övervinstgränsen också avse vinst före skatt. Om t. ex. övervinstgränsen fastställs till den genomsnittliga avkastningen på eget kapital i näringslivet bör denna avkastning avse avkastningen före skatt. Om den bestäms med utgångspunkt från låneräntor eller liknande bör tillägg ske för att täcka bolagsskatt. Det är emellertid inte självklart hur bolagsskatten skall beräknas. Den svenska bolagsbeskattningen är mycket komplicerad och svåröverskådlig. Detta sammanhänger framförallt med möjligheterna till skattemässiga dis- Som tidigare nämnts har företagen rätt att göra avdrag för avpositioner. sättningar till lagerreserv upp till 60 procent av lagrets värde. Avsättningar till resultatutjämningsfond kan ske upp till 20 procent av utbetalda löner varvid dock möjligheten att sätta av till lagerreserv begränsas till 45 procent av lagrets värde. Avsevärda skattemässiga dispositioner kan ske i form av överavskrivningar på maskiner och inventarier och via investeringsfonder även på byggnader. Om dessa möjligheter inte utnyttjas kan de - med vissa begränsningar utnyttjas något kommande år. Dessa möjligheter till avsättningar är internationellt sett generösa. Ett problem med denna konstruktion av bolagsbeskattningen är dock att det är svårt att förutsäga de framtida bolagsskattekostnaderna. De beror inte bara på vinsterna utan också på i vilken omfattning företaget har outnyttjade dispositionsmöjligheter, hur underlaget för dispositioner utvecklas framöver- dvs. utvecklingen av lager, maskininvesteringar, löner etc. Vidare påverkas skattekostnaderna av utdelningarna eftersom dessa enligt aktiebolagslagen måste ske av beskattade vinstmedel. Företag som lämnar utdelning måste därför normalt redovisa en nettovinst (efter dispositioner och skatt) som är tillräcklig för att täcka utdelningen. Även företag som inte redovisar någon vinst måste betala kommunalskatt på fastigheternas garantibelopp (2 procent av taxeringsvärdet). Bolagsskatten kan förenklat sägas bestå av tre delar, en kommunal garantiskatt på fastigheterna som utgår oberoende av resultatet, en skattekostnad som är ofrånkomlig för att redovisa en nettovinst som täcker utdelningen samt därutöver en mera renodlad vinstskatt som utgår då företagets dispositionsmöjligheter är uttömda. Det förekommer emellertid att företagen redovisar större vinst till beskattning än vad som är erforderlig med hänsyn till utdelning trots att outnyttjade dispositionsmöjligheter finns. Idag har de flesta företag gott om outnyttjade dispositionsmöjligheter. Detta sammanhänger med de senaste årens relativt dåliga vinster. Vid utgången av 1979 uppgick t. ex. de outnyttjade lagernedskrivningsmöjligheterna i näringslivet till cirka 30 miljarder kronor. 1979 års avsättningar till lagerreserv uppgick till 8 miljarder. På grund av enbart inflationen torde nedskrivningsmöjligheterna öka med cirka 9 miljarder kronor per år. De outnyttjade 30 miljarderna tillkommer därutöver.

Övervinstdelning 125

i samband med redovisning och kalkylering varierar. Synen på bolagsskatt den ena extremuppfattningen anses alla vinster komma att beskattas Enligt med nominell skattesats - 55-60 procent. Möjligheterna att göra avsättningar etc. ses som till lagerreserv, resultatutjämningsfond, göra överavskrivningar en uppskjutning av vinstbeskattningen. När dessa reserver en gång upplöses blir de föremål för beskattning. Konsekvensen av detta synsätt är att de obeskattade reserverna anses innehålla en latent skatteskuld på 55-60 procent ses alltså som en temporär kredit av deras belopp. Den latenta skatteskulden men trots det skall ses som en skuld. Skulden som visserligen är räntefri brukar mätas som den merskatt företaget undvikit genom att göra avsättberäknas som redovisad skattekostnad plus eller ningen. Årets skattekostnad till respektive upplösningar av obeminus 55-60 procent av avsättningar skattade reserver. Den andra extremuppfattningen är att det inte föreligger någon latent skatteskuld i de obeskattade reserverna. Detta motiveras av att så länge företaget fortsätter sin verksamhet behöver dessa inte upplösas. Med detta justera den redovisade skattekostsynsätt finns det heller ingen anledning finns mellanformer som det skulle naden. Mellan dessa båda extremformer föra för långt att diskutera i detta sammanhang. har man undvikit att ta ställning till problemet. De obe- I redovisningen under särskild rubrik i balansräkningen så skattade reserverna redovisas den skattesats han finner lämplig. På motsvarande att läsaren kan tillämpa sätt redovisas förändringen av de obeskattade reserverna under särskild rubrik i resultaträkningen - bokslutsdispositioner. Den i resultaträkningen uppavser alltså bara den bolagsskatt som betalas för det tagna skattekostnaden aktuella året. kan i princip tillämpas vid Båda dessa synsätt beträffande bolagsskatten De kan illustreras med följande sifferexempel. Antag att övervinstdelning. ett företag redovisar följande resultat- och kapitaldata:

Vinst före dispositioner och skatt 130 - 70 Bokslutsdispositioner

Vinst före skatt 60 - 25 Bolagsskatt

Nettovinst 35

Obeskattade reserver 200

300 Eget kapital

skall bestämmas med utgångspunkt från Antag vidare att övervinstgränsen att aktieägarna skall tillgodoräknas 15 procent avkastning på eget kapital efter bolagsskan innan vinstdelning sker.

126 Övervinstdelning

Vid sehablonskatt på för enkelhets skull 50 procent kan övervinsten beräknas enligt följande: Vinst före dispositioner och skatt 130

Övervinstgräns:

Vid användning av redovisad skatt blir beräkningen: före dispositioner och skatt 130

Yinst

Overvinstgräns Eget kapital 300 Obeskattade reserver 200

500 15 % härav 75 Redovisad bolagsskatt 25 -100

Övervinst 30

Det är inte möjligt att säga vilken lösning som är den teoretiskt riktiga. Företagens effektiva skattekostnad ligger emellertid i storleksordningen 15-20 procent av vinst före dispositioner och skatt. Det är således inte mer än ungefär en tredjedel av den ”nominella” skattesatsen som utgår. Mot denna bakgrund förefaller det oss orimligt att vid övervinstberäkningen tillgodoräkna aktieägarna en schablonmässigt beräknad skatt på 55-60 procent. Att vid beräkningen av övervinstandelen göra tillägg för företagets redovisade skattekostnad är emellertid förenat med de praktiska beräkningsproblem, som vi tidigare berört. Beräkningen av bolagsskatt och övervinstandel blir beroende av varandra och måste ske simultant i en gemensam beräkning. Denna blir alltför komplicerad. Det är därför av praktiska skäl nödvändigt att beakta bolagsskatten genom ett schablonmässigt tillägg i övervinstprocenten. Detta tillägg skulle kunna göras med utgångspunkt från

rådande effektiva Skattesatser i näringslivet.

Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att vinsten inte skall belastas med

någon bolagsskatt. Övervinstgränsen bör bestämmas som en viss procent

av eget kapital inklusive obeskattade reserver (utan avdrag för latent skatt),

Övervinstgränsen bör bestämmas med utgångspunkt från “normaf” avkast.-

ning ;öre skatt. Tillägg för skatt kan t. ex. ske med utgångspunkt från rådande effektiva Skattesatser på 15-20 procent.

Övervinstdelning 1 2 7

3.5 Genomsnittligt eget kapital under året

Eget kapital enligt balansräkningen avser läget vid en viss tidpunkt. Resultatet avser en viss period. Vid beräkning av kapitalavkastning (räntabilitet) relateras resultatet i allmänhet till kapitalet vid periodens början. Motsvarande lösning kan användas vid bestämningen av övervinstgränsen, dvs. den bestäms som en viss procent av det ingående egna kapitalet. Problemet med denna lösning är att i företag kan det egna kapitalet ändras kraftigt under året genom att ägarna tillskjuter eller tar ut eget kapital. Sådana förändringar kan beaktas genom att det ingående egna kapitalet justeras med dessa förändringar med hänsyn till när under perioden de skedde. Sådana beräkningar blir emellertid ganska komplicerade. Att använda kapitalet vid utgången av året innebär motsvarande problem. En möjlig kompromiss är att använda genomsnittet av in- och utgående eget kapital. Då utgår man ifrån att alla insättningar och uttag har skett mitt under året. En sådan lösning har dock den nackdelen att årets vinst delvis kommer att ingå i kapitalet. För att undvika detta kan det utgående egna kapitalet reduceras med årets vinst innan genomsnittet beräknas. Om förändringar i det egna kapitalet under året skall beaktas vid kapitalberäkningen anser vi alltså att det bör ske genom att kapitalet beräknas som genomsnittet av ingående och utgående eget kapital (eventuellt inklusive obeskattade reserver) varvid det utgående exkluderar årets vinst. Om övervinsten beräknas på basis av vinst före dispositioner bör det utgående egna kapitalet reduceras med denna vinstsiffra med avdrag för verklig skattekostnad. Används redovisat årsresultat eller taxerad vinst bör det utgående vid genomsnittsberäkningen reduceras med redovisat årsegna kapitalet resultat. Om en genomsnittsberäkning anses alltför komplicerad tror vi att den lämpligaste lösningen är att basera övervinstdelningen på utgående eget kapital exklusive årets vinst enligt föregående stycke.

3.6 Delning av real vinst

En speciell form av övervinstdelning är delning av real vinst. Med real vinst avses den del av vinsten som överstiger vad som krävs för att bibehålla det egna kapitalets köpkraft. För en meningsfull real vinstberäkning i företag som äger realtillgångar (anläggningar och lager) måste dessa tillgångar värderas till aktuella priser. En real vinstberäkning kräver därför i princip nukostnadsredovisning. Som vi tidigare konstaterat förefaller det orealistiskt att basera vinstdelning på nukostnadsbaserade vinst- och kapitalberäk_ningar. De flesta företag har inte denna typ av data i sin redovisning. Speciella beräkningar skulle behöva göras för vinstdelningen med stora risker för manipulationer och stora kontrollproblem. Sådana beräkningar skulle också medföra relativt stora problem för företagen. I Lars Bertmars studie (SOU 1979:10) gjordes beräkningar av real vinst baserad på schablonantaganden. Beräkningarna avser alla tillverkande företag med mer än 200 anställda. De är baserade på uppgifter tillgängliga i Statistiska Centralbyråns finansstatistik. Med hjälp av uppgifter för an-

128 Övervinstdelning

SOU l982z28

läggningstillgångarnas anskaffningsvärde fördelat på år och prisindex för olika typer av anläggningstillgångar har schablonberäkningar av anläggningarnas nukostnad kunnat göras. Det är möjligt att göra motsvarande schablonberäkningar av real nukostnadsbaserad vinst för vinstdelning. Om dessa beräkningar kan göras med rimlig exakthet och säkerhet torde en vinstdelning på basis av en sådan vinstberäkning vara överlägsen andra vinstbegrepp vad avser att ge minimala styreffekter. Det är också möjligt att en real vinst skulle upplevas som ett rättvist och rimligt underlag för vinstdelningen och därmed skulle väl uppfylla syftet med vinstdelning. Detta skulle troligen bli fallet om den nuvarande höga inflationen (över 10 procent) håller i sig. Mot detta står emellertid att beräkningar av denna typ är relativt kostsamma. Speciellt de mindre företagen har ofta inte heller i sin redovisning uppgifter om anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde fördelat på år varför inhämtade uppgifter kan bli osäkra och svårkontrollerade. En schablonmässig uppräkning av anskaffningskostnader kan också leda till alltför höga värden och därigenom för högt resultat. Beräkningarna skulle bli relativt kostsamma jämfört med de ur denna synpunkt enklare vinst- och övervinstbegrepp vi diskuterat tidigare. Detta gäller oberoende av om vinstdelningen administreras av skattemyndigheterna eller av löntagarfonderna. Inom den s. k. realbeskattningsutredningen har utarbetats ett förslag till modell för beräkning av real vinst för beskattningsändamål. När detta skrivs är förslaget ännu ej publicerat. Förslaget innebär en ännu mer förenklad schablonberäkning. I den mån detta förslag - eller något annat liknande - införs som underlag för beskattning av inkomst av rörelse är det klart intressant även för vinstdelningsändamål. Med nuvarande vinstbeskattning bedömer vi emellertid att en schablonmässig beräkning av real vinst skulle innebära så stora kostnader och kontrollproblem att dess nackdelar klart överväger fördelarna ur andra synvinklar. Det kan finnas anledning att något beröra vilka typer av företag som skulle tjäna respektive förlora på en övervinstdelning baserad på nukostnadsbaserad real vinst jämfört med den konventionella reredovisningens sultat före dispositioner. En nukostnadsbaserad redovisning innebär att realtillgångar löpande uppvärderas till aktuella priser. Dessa uppvärderingar ingår i vinsten varför denna ökar. Å andra sidan belastas resultatet med nukostnadsbaserade avskrivningar. Nettot av dessa båda effekter kan vara positiv eller negativ beroende på företagets anläggningsstruktur. För företag med relativt nya anläggningar blir skillnaden positiv, dvs. värdeökningarna överstiger ökningen av avskrivningarna. För företag med äldre anläggningar blir förhållandet det motsatta. Hänsyn måste emellertid också tas till att det egna kapitalet i allmänhet blir högre vid aktuella priser på anläggningarna. Kapitalökningen blir större i företag med äldre anläggningar än i företag med nya anläggningar. Totalt sett torde en nukostnadsbaserad vara till fördel övervinstdelning för företag med realtillgångar. Fördelen är störst för företag med äldre anläggningar. För expanderande och anläggningstunga företag kan den vara till nackdel. Sett från andra hållet tenderar en övervinstdelning baserad på den konventionella redovisningen att gynna företag utan realtillgångar och företag med stora och relativt nya anläggningar.

Övervinsrdelning 129

3.7 Beaktande av Soliditet

Vad som kan betraktas som normal avkastning på eget kapital i ett Företag

beror dels på affársriskerna i den aktuella verksamheten, dels på de finansiella riskerna. Med affärsrisker avses då de risker som ligger i själva affärsverksamheten. Ju högre affärsriskerna är, ju högre kapitalavkastning måste krävas för att kompensera den högre risken. En viss affärsrisk kan emellertid innebära olika stor risk för det egna kapitalet beroende på i vilken omfattning verksamheten har finansierats med skulder respektive eget kapital. Ju högre

skuldandelen änju högre blir risken i det egna kapitalet. Ägarna i ett företag

med hög skuldandel låg soliditet - borde kräva högre avkastning på det egna kapitalet än ägarna i ett företag med samma affärsrisk men lägre skuldandel. Om övervinstgränsen skall bestämmas med utgångspunkt från vad som är “rimlig” avkastning på det egna kapitalet borde detta egentligen ske mot bakgrund av företagets totala risk, både affärsrisk och finansiell risk. Skillnaderna i affarsrisk skulle t. ex. kunna beaktas genom att som norm använda den genomsnittliga avkastningen i branschen. Utgångspunkten är då att affärsriskerna är ungefär lika stora för företagen i en viss bransch. En närmare diskussion av detta problem faller emellertid utanför ramen för denna promemoria. Däremot finns det anledning att här beröra möjligheterna att vid bestämningen av övervinstgränsen beakta det individuella företagets Soliditet, eller skuldsättningsgrad. Detta skulle kunna ske på så sätt att övervinstgränsen utformas som en funktion av soliditeten. En möjlig utgångspunkt är den formel för sambandet mellan avkastning på eget och totalt kapital som brukar formuleras enligt följande:

där RE = Avkastning på eget kapital RT = Avkastning på totalt kapital R5 = Skuldränta S = Skulder E = Eget kapital

skulle kunna bestämmas med utgångspunkt från denna

Övervinstgränsen

= formel plus en norm för RT. Vid t. ex. RT 13 procent och RS = 10, ll respektive 12 procent blir RE vid olika värden på S/E:

RE varierar

och Vid Rs = l0 % är skillnaden tre procentenheter och RE varierar

Rs.

mellan 16 och 28 procent. Vid 12 % varierar 14 och 18

Rs: RE mellan

procent. Som norm för vad som är normal avkastning måste rimligen RT

överstiga behöver emellertid inte vara särskilt stor för att RS. Skillnaden

130 Övewinstdelning

RE skall bli väsentligt större än RS. Vid en skillnad på en procentenhet (RS = 12 %) och en ganska normal skuldsättningsgrad på S/E = 2 blir RE 15 procent. Vid RS: ll % - skillnad två procentenheter - blir RE vid samma soliditet 17 procent. Vid normal skuldsättningsgrad torde det vara

tillräckligt att RE överstiger Rs med två till fyra procentenheter.

Inom “normala” värden på skuldsättningsgraden - dvs. S/E mellan 2 och 3 - är alltså variationerna i RE inte särskilt stora - mellan 17 och 19 procent. Det är framförallt för företag med extremt hög eller låg skuldsättningsgrad som det är av intresse att beakta skuldsättningsgraden vid beräkningen av Övervinstgränsen. Det är alltså möjligt att utforma Övervinstgränsen som en funktion av företagets skuldsättningsgrad men det innebär naturligtvis att vinstandelsberäkningen blir mer komplicerad. Att inte beakta soliditeten innebär en nackdel för företag med relativt hög skuldsättningsgrad - dvs. nystartade och expansiva företag - och en fördel för företag med relativt låg skuldsättningsgrad eller god soliditet.

3.8 Sammanfattning och slutsatser

Med övervinstdelning avses delning av vinsten över en viss “normal” av-

kastning på det egna kapitalet. Övervinstdelning kräver därför också beräkning av det egna kapitalet. Övervinstdelning är därför mer komplicerad

än en vinstdelning. Det egna kapitalet kan beräknas inklusive eller exklusive de obeskattade reserverna. Avgörande för valet är vilket vinstbegrepp som väljs. Vid användningen av vinst före bokslutsdispositioner bör kapitalet inkludera de obeskattade reserverna. Om däremot något vinstmått efter dispositioner används (taxerad vinst eller redovisat årsresultat) skall de obeskattade reserverna inte ingå i kapitalet. Att inkludera de obeskattade reserverna i kapitalet är inte förenat med särskilt stora mätproblem så länge dessa begränsas till dem som vanligen redovisas i företagens balansräkningar. Merarbetet med att inkludera obeskattade reserver torde därför väl uppvägas av de fördelar en övervinstdelning baserad på vinst före dispositioner har ur andra synvinklar. Det egna kapitalet och de obeskattade reserverna kan hämtas från företagens balansräkningar i årsbokslutet. De obeskattade reserverna bör dock begränsas till vissa definierade poster. Eftersom endast vissa företag redovisar avskrivningar över plan bland obeskattade reserver bör dessa ej inkluderas. För att övervinstdelning inte skall stimulera till uppskrivningar av anläggningstillgångar bör dessa elimineras. Om vinsten inte skall inkludera utdelningar på aktier och andelar i andra företag bör dessa ej heller inkluderas i det egna kapitalet. För att förhindra dubbelräkning av kapitaletbör det

egna kapitalet också reduceras med bokfört värde av aktier och andelar

dotterföretag. Behandlingen av bolagsskatt är en omdiskuterad fråga. Vi förordar att de obeskattade reserverna inte anses behäftade med någon latent skatteskuld

vid övervinstberäkningen. Övervinstgränsen bör sättas så att den täcker

bolagsskatten. Detta görs lämpligen så att Övervinstgränsen bestäms så att

Övervinsrdelning 131

den täcker effektiva skattebelastning, f. n. 15-20 procent av företagens vinsten före dispositioner. En annan viktig fråga är om övervinstgränsen skall baseras på kapitalet av dessa. Enklast är att vid periodens början, slut eller något genomsnitt ta kapitalet vid årets slut eventuellt reducerad med årets vinst enligt använt minus redovisad skatt. En mer exakt beräkning kan baseras vinstbegrepp på genomsnittet av detta och kapitalet vid årets början. En speciell form av övervinstdelning är delning av real vinst, dvs. den del av vinsten som överstiger inflationstakten gånger ingående eget kapital. av real vinst förutsätter att realtillgångar värderas till En riktig beräkning aktuella priser, s. k. nukostnader. De flesta företag har dock inte denna utan skulle få göra speciella beräkningar för typ av data i sin redovisning övervinstdelningen. Vi tror därför att en övervinstdelning baserad på real vinst för närvarande inte är praktiskt genomförbar. Frågan kan komma i ett annat läge om bolagsbeskattningen reformeras och baseras på någon form av schablonberäkning av real vinst. Ett sådant förslag har framförts av den s. k. realbeskattningsutredningen. Det finns skäl att överväga om inte den “normala” avkastning på eget skulle utformas som en funktion av kapital som sätts som övervinstgräns företagets skuldsättningsgrad eller soliditet. Om normen skall ge uttryck för den riskersättning som det är “rimligt” att aktieägarna får tillgodoräkna sker borde normen beakta att aktieägarnas risker sig innan övervinstdelning är beroende av företagets skuldsättningsgrad. Det är inte omöjligt att konstruera en rimlig sådan funktion. Fördelen med en sådan är att man skulle undvika att speciellt nystartade och expansiva företag drabbades orättvist hårt av övervinstdelningen. Beräkningarna av övervinstandelen blir emellertid mer komplicerade.

sou 1982:28 133

4 Vinst- och övervinstdelning baserad på

koncernredovisning

Om ett Företag äger så många aktier och andelar i ett annat Företag att det har ett bestämmande inflytande över detta är det Förra Företaget moderföretag och det senare dotterFöretag. Tillsammans utgör de en koncern. För bestämmande inflytande krävs i allmänhet majoritet av röstetalet på eller motsvarande. Om dotterForetaget i sin tur har “dotbolagsstämman terdotterFöretag” ingår också dessa i koncernen. En koncern kan alltså bestå av en stor mängd Företag i en komplicerad hierarki. De största koncernerna i Sverige innehåller hundra eller ller koncernFöretag. Enligt aktiebolagslagen skall moderbolag i sin årsredovisning också presentera en koncernredovisning, dvs. en resultat- och balansräkning För hela koncernen. Motsvarande gäller För ekonomiska Föreningar och andra Fö- Koncernredovisningen skall visa koncernens resultat och ställretagsformer. ning som den skulle ha sett ut om koncernen varit en Företagsenhet. Lagen ger inga mer precisa regler För hur koncernredovisningen skall göras utan hänvisar huvudsakligen till “god redovisningssed. Föreningen auktoriserade revisorer FAR har i sin redovisningsrekommendation nr ll ”Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning” behandlat dessa problem. l princip görs koncernresultat- och balansräkningar genom att de enskilda resultat» och balansräkningar summeras. l samband därkoncernFöretagens vissa korrigeringar göras. BokFört värde på aktier i med måste emellertid elimineras komplicerad teknik. Vinster på dotterFöretag enligt en relativt Förvärvade från andra koncernbolag och som Fortfarande Finns tillgångar kvar i koncernen skall elimineras. Detsamma gäller interna utdelningar, koncernbidrag, interna Fordningar och skulder m. m. Utländska dotterbolags balans- och resultaträkningar skall omräknas till svenska kronor vilket också är en relativt teknisk Fråga. Minoritetsintressen - dvs. utomkomplicerad och resultat stående minoritetsägares andel i dotterbolags egna kapital skall särredovisas. Att upprätta en koncernredovisning i större koncerner är alltså ofta komplicerat. Reglerna är inte heller lika etablerade och entydiga som de regler som gäller För enskilda Företags redovisning. Vinst- och övervinstdelning kan baseras på koncernredovisningen i stället För de enskilda koncernFöretagens redovisning. Fördelarna med detta är bl. a. att beräkningarna kommer att avse Färre Företagsenheter och att en fullresultatutjämning i koncernen äger rum. Nackdelar är att tillFörständig litligheten blir lägre och de administrativa problemen blir större. Dessa Frågor berörs mer i detalj nedan.

134 Vinstdelning på koncernredovisning

4.1 Något om koncernredovisningens teknik

Syftet med koncernredovisningen är att visa koncernens resultat och ställning som den skulle ha varit om koncernen hade varit en Företagsenhet. Koncernbalansräkningen erhålls genom att den i moderbolagets balansräkning upptagna tillgångsposten “aktier i dotterbolag utbyts mot dotterbolagens tillgångar och skulder. Det kan också uttryckas så att moder- och dotterbolagens balansräkningar summeras varvid posten aktier i dotterbolag elimineras. Om dotterbolaget har startats av moderbolaget u vilket ofta är Fallet - elimineras det bokFörda värdet av dotterbolagsaktierna mot dotterbolagets aktiekapital vilket normalt överensstämmer med det av moderbolaget inbetalda aktiekapitalet och också med bokFört värde av dotterbolagsaktierna. Har däremot dotterbolaget Förvärvats uppgår ofta köpeskillingen till ett belopp som avviker från dotterbolagets egna kapital (inklusive obeskatiade reserver med avdrag För eventuell latent skatt). Frågan uppkommer hur detta skillnadsbelopp - ofta kallat koncermässigt över- eller undervärde skall behandlas i koncernredovisningen. Enligt FARs rekommendation skall mellanskillnaden i Första hand tolkas så att koncernens anskaffningskostnad För dotterbolagets anläggningstillgångar över- eller understiger deras bokförda värde i dotterbolaget. Dessa anläggningstillgångar tas då upp till ett högre eller lägre värde i koncernbalansräkningen än i dotterbolagets balansräkning. I koncernresultaträkningen korrigeras dotterbolagets avskrivningar på dessa anläggningar i motsvarande mån. I vissa fall kan det koncernmässiga övervärdet helt eller delvis ses som koncernens anskaffningskostnad För goodwill. Denna tillgång tas då upp som en särskild tillgång i koncernbalansräkningen och avskrivs över ett lämpligt antal år - högst tio år enligt FARs rekommendation. Ett koncernmässigt undervärde an under vissa Förutsättningar tas upp som en s. k. badwill i koncernbalansräkningen. Detta kan ske om det koncernmässiga undervärdet motiveras av att dotterbolaget t. ex. har beräknats få Förluster under det eller de närmaste åren och köpeskillingen har satts lågt mot bakgrund av detta. De1na badwill upplöses i takt med de Förväntade förlusterna. l vissa fall får enligt FARs rekommendation en annan koncernredo/isningsmetod användas. Detta gäller i sådana fall där det är svårt att ned säkerhet säga vilket Företag som köper vilket. Sådana transaktioner sker genom s. k. apportemissioner, dvs. det formellt Förvärvande Företaget betilar aktierna i det andra Företaget med egna aktier. Några kontanter är nornalt inte inblandade. - I denna typ av fall- samgåenden eller pooling uppräitas koncernbalansräkningen genom att de båda Företagens balansräkningar helt enkelt summeras med eliminering av interna aktier mot eget kapital. Någon omvärdering av det ena eller andra Företagets tillgångar blir det alltså inte tal om. Denna typ av koncernbildningar är ytterst ovanliga. Vid upprättande av koncernredovisning skall alla s. k. internvinster elimineras. Med internvinst avses den vinst som uppkommer på Försäljring av en tillgång - vanligen varor - från ett koncernFöretag till ett annat. Om den aktuella varan inte sålts vidare utanFör koncernen utan ligger kVlI i det köpande koncernbolagets varulager på balansdagen skall internvinsten på denna försäljning elimineras. Den är inte realiserad ur koncernens sm-

Vinstdelning pâ koncernredovisning 135

vinkel. Varan nedvärderas i koncernbalansräkningen till koncernens anskaffningskostnad och koncernens vinst eller lagerreserv minskas med samma belopp. Det är ofta administrativt besvärligt att hålla reda på internvinsterna i komplicerade koncerner. Schablonmetoder får ofta tillgripas. Det finns också ytterligare en rad interna transaktioner som måste elimineras i koncernredovisningen. Detta gäller olika typer av vinstöverföringar mellan koncernföretagen, koncernbidrag, utdelningar eller aktieägartillskott. l koncernbalansräkningen måste också interna fordringar och skulder elimineras, vilket i allmänhet inte innebär några större praktiska problem. Det kan finnas utomstående ägarintressen i dotterbolag, s. k. minoritetsintressen. l koncernbalansräkningen visas i särskild post den andel av koncernens egna kapital som är hänforlig till minoriteten. Normalt anges emellertid endast andelen i det beskattade egna kapitalet, ej andelen i obeskattade reserver. l koncernresultaträkningen delas vinsten upp i två delar, majoritetens och minoritetens. Denna uppdelning brukar emellertid bara ske av resultatet efter dispositioner och skatt. För resultatet före dispositioner finns ofta inte majoritets- och minoritetsandelar. Utländska dotterbolags resultat- och balansräkningar måste omräknas till svenska kronor innan de kan intas i koncernredovisningen. Denna omräkning kan ske enligt olika metoder. Två metoder dominerar idag. FAR har i en ännu inte fastställd rekommendation tagit ställning for den s. k. monetary-nonmonetary-metoden (monetära metoden). Denna innebär att realtillgångar omräknas med anskaffningsdagens kurser medan fordringar och skulder omräknas med balansdagens kurs. Den omräkningsdifferens som uppkommer vid kursändring motsvarar årets kursändring på fordringar och skulder. Denna skall i princip ingå i koncernens årsresultat. Vid en teoretiskt riktig tillämpning av monetära metoden skall lager omräknas til! anskaffningskurs vilket administrativt är mycket besvärligt. De flesta svenska koncerner räknar därför om varulager till balansdagskurs. Den andra metod som används är den s. k. balansdagsmetoden. Enligt denna metod omräknas alla tillgångar och skulder till balansdagskurs. Uppkommande omräkningsdifferens - vilken motsvarar kursändringen gånger det egna kapitalet - brukar inte inräknas i vinsten utan förs direkt till eget kapital. Vid kraftiga kursändringar kan dessa metoder ge högst olika resultat. Det pågår en livlig internationell diskussion om vilken av dessa metoder som är att föredra. I USA har nyligen Financial Accounting Standards Board - den amerikanska bokforingsnämnden - fastställt en ny rekommendation (FAS 52) som säger att balansdagsmetoden skall användas för de utländska dotterbolag som kan ses som från moderbolaget självständiga enheter. I övriga fall skall monetära metoden användas. Det kommer antagligen att dröja några år innan redovisningspraxis stabiliserat sig på detta område.

4.2 Fördelar med koncernredovisning för vinstdelning

Som underlag for vinstdelning och övervinstdelning har koncernredovisningen vissa fördelar framför de enskilda koncernföretagens redovisningar. Först och främst kommer vinstandelsberäkningen att avse ett mindre antal

l36 Vinstdelning pa koncernredovisning

företagsenheter om beräkningen avser koncerner. Enligt den undersökning som refereras i nästa avsnitt och som avser företag med mer än 50 anställda ingick 900 av de 3 500 företagen i 200 koncerner. Om vinstdelning sker på koncernnivå minskar alltså antalet företagsenheter med 700 eller 20 procent för dessa företag. Vi har inga uppgifter på i vilken omfattning mindre företag ingår i koncerner. Antagligen är andelen betydligt lägre om man bortser från s. k. vilande bolag, dvs. bolag som inte bedriver någon verksamhet. Om man håller sig till rörelsedrivande företag är alltså minskningen av antalet företagsenheter vid vinstdelning på koncernnivå mindre än 20 procent. En annan fördel med vinstdelning på koncernnivå är att det blir en fullständig resultatutjämning inom koncernen. Vinstöverföringar förekommer mellan koncernföretag i form av koncernbidrag eller utdelningar. Vi har tidigare påpekat att det finns starka skäl att vid vinstdelning acceptera sådana vinstöverföringar. Annars är det risk för att företagen försöker undvika vinstdelning genom dolda koncernbidrag, vinstöverföringar genom kommissionärsavtal eller regelrätta fusioner. Vinstöverföringar mellan koncernlöretag är emellertid inte utan problem. Under vissa förutsättningar accepteras l. ex. koncernbidrag inte vid den kommunala beskattningen, vilket kan van ett hinder för resultatutjäntning. [andra fall kan civilrättsliga regler lägga hinder ivägen för resultatutjämning. Dessa hinder är troligen inte särskilt oftt förekommande men en fördel med att använda koncernredovisningen som underlag för vinstdelning är att resultatutjämning sker även då dessa hinder föreligger. Vidare påverkar vinstdelningen inte koncernföretagens boksutspolitik. Vid vinstdelning på de enskilda koncernföretagens vinster få fö- - - ett starkt incitament retagen speciellt vid övervinstdelning att geiom vinstöverföringar nedbringa vinsten till en sådan nivå att vinstdelning -Jndviks. Detta kan leda till vinstöverföringar som idag inte är erforderliga av skattemässiga skäl. Troligen blir det en markant ökning av antalet vnstöverföringar mellan koncernföretag. Detta undviks om vinstdelning sker på koncernnivå. Om vinstdelning sker på basis av koncernvinsten erhålls alltså avjrag för avskrivningar på koncernmässiga övervärden. Å andra sidan konmer upplösningar av koncernmässiga undervärden att tillföras resultatet. Detta är i och för sig önskvärt. Därigenom blir vinstandelen oberoende av om en rörelse förvärvas genom köp av aktier eller genom köp av tillgåtgar och skulder. En förutsättning för att avskrivningar på koncernmässiga övervärden skall få dras av vid vinstdelning är dock att den vinst som den säljande koncernen gör på försäljningen av dotterbolaget ingår i underlaget för vinstdelning. Vid företagsbeskattningen accepteras inte avskrivningar på koncernnässiga övervärden eftersom beskattningen är baserad på de enskilda koncernföretagens redovisning. Å andra sidan är inte heller vinsten på en försäljning av dotterbolagsaktier beskattningsbar inkomst hos det säljande företaget annat än enligt reglerna om realisationsvinstbeskattning. Ett ytterligare argument för vinstdelning på koncernnivå föreligger om det är ett önskemål att utländska dotterbolags vinster skall inkluderas i vinstdelningsunderlaget. Det finns ingen anledning att här diskutera skäl för och emot att vinstdelningen skall inkludera utländska dotterbolag. Denna

SOU l982:28 Vinstdelning på koncernredovisning 137

fråga har som tidigare nämnts utretts av Nils Lundgren (se “Internationella

koncerner och löntagarfonder”, SOU 1979:9, s. 197 ff.). Skall de utländska dotterbolagens vinster ingå är det troligen enklast att göra det genom att basera vinstdelningen på koncernvinsterna. Annars måste speciella uppgifter om dotterbolagsvinsterna infordras från de svenska moderbolagen. Dessa speciella uppgifter skulle fordra kontroller.

speciella

4.3 Nackdelar med koncernredovisning för vinstdelning

Att basera vinstdelning på koncernredovisningen har emellertid en rad nackdelar. En är att koncernvinsten inte används för vinstbeskattningen. Det går alltså inte att använda de siffror som redan idag infordras och kontrolleras av skattemyndighetema. Man får delvis en helt ny grupp av företag - koncernerna - som måste upprätta speciella deklarationer för löntagarfondsändamål. En speciell kontrollapparat måste byggas upp for att kontrollera att alla företag kommer med och att koncernredovisningen har upprättats enligt föreskrivna normer. Om skattemyndigheterna ombesörjer beräkningen av vinstandelarna kan naturligtvis denna apparat samordnas med bolagsbeskattningens nuvarande uppgifter. Men deras merarbete blir troligen betydligt större än vid vinst- eller övervinstdelning baserad på taxerad vinst med vissa tillägg och avdrag enligt tidigare föreslagen modell. Om löntagarfonderna ombesörjer vinstandelsberäkningen måste en ny kontrollapparat byggas upp oberoende av om vinstdelning sker på företags- eller koncernnivå. Det lägre antalet foretagsenheter att granska får vägas mot att koncemredovisningarna är mer komplicerade och av denna anledning troligen kräver en större tidsinsats. En annan nackdel med koncernvinsten som underlag är att redovisningsprinciperna inte är lika fast etablerade som för enskilda företag. De civilrättsliga reglerna är allmänna och hänvisar till god redovisningssed. Vägledande för denna är FARs rekommendation. Hanteringen av koncernmässiga övervärden och undervärden är inte helt enhetlig. Detsamma gäller internvinster. Omräkning av utländska dotterföretag sker som nämnts efter olika principer. Det finns en risk att införande av vinst- eller övervinstdelning baserad på koncernredovisning skulle motverka utvecklingen mot en sund koncernredovisningspraxis. Det är också risk för ett relativt stort antal kontroverser mellan företagen och kontrollerande organ om vad som är god redovisningssed på olika områden. Vinstandelen blir om den baseras på koncernvinsten en koncerngemensam kostnad. Den bör rimligen fördelas på något sätt mellan koncernföretagen. Detta gäller speciellt om den skall vara avdragsgill vid bolagsbeskattningen. Detta fordelningsproblem undviks vid vinstdelning på foretagsnivå. Det nämndes att om utländska dotterbolags vinster skall ingå i underlaget för vinstdelning är detta ett starkt argument för vinstdelning på koncernnivå. Men skall utländska dotterbolags vinster exkluderas är det ett mycket starkt argument mot vinstdelning på koncernnivå. Det är nämligen svårt att eliminera de utländska företagen ur koncernredovisningen. En koncernredovisning som bara omfattar den svenska koncerndelen görs normalt inte.

Den kan inte upprättas på basis av den offentliga koncernredovisningen

138 Vinstdelning på koncernredovisning

utan måste göras av företagen speciellt för löntagarfonderna. Detta skulle innebära en merkostnad för företagen. Denna koncernredovisning kan endast kontrolleras genom granskning mot de svenska koncernföretagens årsredovisningar. En koncernredovisning för enbart den svenska koncerndelen kräver också ställningstagande till hur internvinster mellan den svenska och utländska koncerndelen skall behandlas liksom vinstöverföringar mellan koncerndelarna. Vid övervinstdelning tillkom mer problemet att fördela koncernens egna kapital på de båda koncerndelarna. Det är inte möjligt att särskilja hur mycket av moderbolagets investeringar i utländska dotterbolag som finansierats med lån och hur mycket som finansierats med eget kapital. Schablonlösningar måste tillgripas.

4.4 Sammanfattning och slutsatser

Det är praktiskt möjligt att basera vinstdelning eller övervinstdelning på koncernredovisningen. Härigenom uppnås en viss minskning av antalet företagsenheter som blir föremål för vinstdelning. Uppskattningsvis skulle antalet foretagsenheter minska med cirka 20 procent, kanske mindre. En annan fördel är att det blir en fullständig resultatutjämning inom koncernen. Även om vinstöverföringar mellan enskilda koncernföretag i stor utsträckning accepteras vid bolagsbeskattningen finns det dock hinder i vissa fall. Att använda koncernvinsten innebär också att avskrivningar på koncernmässiga övervärden belastar resultatet vilket kan ses som en fördel. Vinstdelning på koncernnivå har emellertid också en rad nackdelar. Den kan ej samordnas - vad gäller koncernerna - med bolagsbeskattningen. Den är mer komplicerad och upprättas inte enligt lika fasta och etablerade principer som de enskilda företagens redovisningar. En väsentlig fråga för valet mellan vinstdelning på koncernnivå eller foretagsnivå är om utländska dotterbolags vinster skall inkluderas i underlaget for vinstdelning. Om så skall vara fallet är det ett starkt argument för att använda koncernredovisningen som underlag. Om så inte är fallet är det ett starkt argument för att basera vinstdelningen på de enskilda koncernföretagens redovisningar. Det är nämligen mycket besvärligt att exkludera de utländska dotterföretagen ur koncernredovisningen, speciellt om det är fråga om övervinstdelning. Enligt vår bedömning är valet helt avhängigt av om de utländska dotterbolagens vinster skall inkluderas eller ej. Om deras vinster ej skall vara med ser vi inte att fördelarna med att använda koncernredovisningen kan överstiga nackdelarna. Är det ett viktigt mål att de skall inkluderas är det möjligt att det är praktiskt att använda koncernvinsten för vinstdelning men det kan hända att det vore enklare att insamla särskilda uppgifter beträffande de utländska dotterbolagen från moderbolagen. Om vinstdelning skall ske på koncernnivå måste den avse hela koncernen, dvs. inkludera även eventuella minoritetsintressen. Annars kommer minoritetens andel av vinsten att undgå vinstdelning eftersom den inte ingår i den ägande koncernens vinst. Där intäktsredovisas nämligen bara erhållna utdelningar. Vid övervinstdelning skall också minoritetens andel av koncernens egna kapitalet ingå i koncernens egna kapital.

sou 1982:28

av vinsternas

5 Empirisk undersökning

storlek 1974-1979

av olika former av vinstdelning och över- För att kunna bedöma effekten

krävs empiriska data över vinsternas storlek. Den publicerade vinstdelning - linansstatistiken - visar statistiken över företagens resultat och ställning

före dispositioner och emellertid bara aggregerade data för t. ex. resultat

av vinsterna efter avdrag för förlusterna. För vinstskatt, dvs. summan är det summan av vinsterna utan avdrag för förluster som är indelning av övervinst krävs dessutom uppgifter över hur tressant. För beräkning vinster av det stor del av företagens som ligger över en viss förräntning

Utredningen har därför givit Statistiska Centralbyrån (SCB) egna kapitalet. av denna typ. 1 detta avsnitt redogörs i uppdrag att beräkna vinstsummor

för denna undersökning.

5.1 Undersökningens uppläggning

finansstatistik omfattar alla rörelsedrivande företag. För företag med

_SCB:s

Siffrorna för de mindre företagen mer än 50 anställda görs totalundersökning.

infordras direkt från de större företagen. är baserade på stickprov. Uppgifter mot företagens årsredovisningar. Siffer- Dessa kontrolleras så långt möjligt

underlaget får bedömas vara av god kvalitet. inkluderar inte finansiella företag - t. ex. banker och försäk- Statistiken eller ringsföretag - och inte heller affärsdrivande verk - t. ex. Vattenfall

omfattar den 84000 företag med 1800000 an- Statens Järnvägar. Totalt

1979 till 116 miljarder kronor. ställda. Totalt utbetalda löner uppgick

Undersökningen har begränsats till företag med mer än 50 anställda. För

Detta 1979 omfattar undersökningen 3 440 företag med l 251 000 anställda

anställda. motsvarar 5 procent av antalet företag och 70 procent av antalet resultat före Dessa företag har också cirka 60 procent av totalpopulationens 1 . . dispositioner och skatt.

grslfåâfåäaáätállnålimi_

finns företagen fördelade på dels branscher, dels ägar- I linansstatistiken fördelar sig på branscher enligt ta- när version av nnansstakategorier. Undersökningspopulationen tistiken. Vid den slutgiltiben 5_1_

presenteras i tabell 5.2. I gruppen börs- g*_*_P“b“°°i“3°i50_5

Fördelningen på ägarkategorier 1979

Foremgei .Llppgwk

företag dvs. alla dotter- * antalet företag till 3 900 företag ingår alla företag som ägs av börsregistrerade _ _ __ _ _ _ __ och dotterdotterforetag till de borsregistrerade företagen. I undersoknmgs- och anwa anständañ

i börsföretag, 1 287 500. populationen arbetar alltså cirka 40 procent av alla anställda

140 Empirisk

undersökning

Tabell 5.1 Undersökningspopulationens fördelning på branscher

Antal Antal Summa resultat företag anställda 1979, mkr tusental

Tillverkningsindustri (inkl.

Tabell 5.2 Undersökningspopulationens fördelning på âgarkategorier

7 procent i utlandsägda företag, 30 procent i övriga privata företag och 12 procent vardera i statliga och kommunala respektive kooperativa företag. l undersökningen har som vinstmâtt använts redovisad vinst före bokslutsdispositioner och skatt. Bland bokslutsdispositioner ingår huvudsakligen Förändringar av Iagerreserv och investeringsfond och liknande fonder. l statistiken finns ytterligare några dispositioner men de uppgår till relativt obetydliga belopp. Resultaten har i undersökningen belastats med bokföringsmässiga avskrivningar på anläggningstillgångar. Avskrivningar över plan ingår således ej bland bokslutsdispositionerna. Det bör nämnas att avskrivningar mot investeringsfond och liknande fonder inte ingår i de bokföringsmässiga avskrivningarna utan redovisas som bokslutsdisposition. Vinsterna har således ej belastats med några avskrivningar för anläggningar som avskrivits mot investeringsfond vilket inte är korrekt eftersom vinsterna inte heller har belastats med fondavsättningarna. har en viss Härigenom överskattning av vinsterna skett. Utdelningar från svenska har dotterbolag eliminerats för att undvika dubbelräkning. Däremot har vinsten påverkats av lämnade och erhållna koncernbidrag. Det egna kapitalet har mätts som summan av eget kapital och obeskattade reserver vid utgången av året. Bland obeskattade reserver inte ingår dock avskrivningar över plan. De består huvudsakligen av lagerreserver och investeringsfonder och liknande fonder. Det har tyvärr inte varit att möjligt

Empirisk undersökning 141

eliminera uppskrivningar på anläggningstillgångar. 1 kapitalet ingår också

aktier i dotterföretag vilka borde ha eliminerats eftersom utdelningar på dessa aktier inte ingår i resultatet. Av dessa skäl har det egna kapitalet blivit något överskattat. Även det förhållandet att vi använt det egna kapitalet vid slutet av året innebär en viss överskattning eftersom årets vinst därigenom blir inkluderat i kapitalet. Vinsterna i företagen har därefter summerats utan avdrag för förluster i förlustföretag. Vidare har de delar av vinsterna som ligger över 15, 17, 20, 25 och 30 procent av det egna kapitalet summerats företag för företag.

5.2 Resultat totalt

1 tabell 5.3 anges summa vinster och övervinster för totalpopulationen för åren 1974-1979. Antalet företag och antalet anställda är ganska konstant över åren. Summa resultat -gdvs. vinster minus förluster - sjönk 1975 från toppåret 1974. Ytterligare en kraftig minskning kom bottenåret 1977. 1978 blev bättre och 1979 är tillbaka på 1974 års nivå. Beaktas penningvärdeförsämringen ligger 1979 års resultatsumma i nivå med 1975. Summa vinster (O % av eget kapital) överstiger resultatsumman. Skillnaden är förlusterna. Summa förluster uppgick till 0,5 miljarder kr 1974 och cirka 2 miljarder kr 1975 och 1976. 1977 steg förlusterna kraftigt till 7 miljarder för att 1978 bli 5 och 1979 2,3 miljarder kr. Förlusterna står alltså för en stor del av variationerna i de aggregerade resultaten. Summa vinster har inte varierat så kraftigt. I fast penningvärde sjönk vinstsumman mellan 1976 och 1977 med cirka 30 procent för att stiga lika mycket 1978 igen. 1979 års vinstsumma ligger (i fast penningvärde) 7 procent under 1975 års nivå. Det var emellertid ett stort antal företag som gick med förlust

1977 och 1978 - cirka 30 procent. Övriga år gick cirka 20 procent av antalet

företag med förlust. Vinstspridningen är förvånansvärt stor. l genomsnitt ligger 37 procent av vinsterna över 15 procents förräntning av det egna kapitalet, 25 procent över 20 procents avkastning, 20 över 25 och 15 över 30. Förskjutningarna mellan åren i dessa andelar är relativt obetydliga.

Tabell 5.3 Summa vinster totalt, miljarder kronor

1974 1975 1976 1977 1978 1979

Summa vinster 0 96 av eget kapital 17,0 13,8 13,6 10,2 14,2 18,7 -“- 15 % 6,9 4,4 4,5 2,9 6,2 7,4 ,-“- -”- l7 96 -- 6,0 3,9 2,5 5,7 6,6 3,6 -“- 20 96 -- 4,9 2,8 3,2 2,0 5,1 5,5 -“- 25 96 -- 3,5 1,8 2,4 1,4 4,3 4.1

-- 30% -“- 2,4 1,2 1,9 1,1 3,7 3.1

142 E mpirisk undersökning

Summa vinster över en viss förräntning varierar kraftigare än den totala vinstsumman. Högvinstforetagen drabbades tydligen kraftigare av konjunkturnedgången 1977 än de övriga. En snabb återgång skedde under 1978. Vi har räknat om vinsterna till 1979 års penningvärde, summerat dem, dividerat med sex och erhållit följande penningvärdejusterade genomsnittsvinster (i miljarder kronor): Summa vinster 0 % av eget kapital 19 Summa vinster l5 % av eget kapital Summa vinster l7 % av eget kapital

Ln-åLhchxl

Summa vinster 20 % av eget kapital Summa vinster 25 % av eget kapital Summa vinster 30 % av eget kapital En vinstdelning på t. ex. 10 procent skulle således ha givit i genomsnitt 1,9 miljarder kronor i 1979 års penningvärde. En övervinstdelning på t. ex. 20 procent av vinster överstigande 20 procent av eget kapital skulle ha

givit l miljard kronor i genomsnitt. Det bör observeras att de penning-

värdejusterade genomsnittsvinsterna och övervinsterna är ganska exakt lika med 1979 års siffror. Detta år är alltså mycket representativt for perioden. De undersökta företagen betalade i genomsnitt 3,2 miljarder kronor per år i bolagsskatt (1979 års penningvärde). Variationerna var ganska små mellan åren. Lägst var bolagsskatten 1977 med 2,6 miljarder och högst 1975 med 4,1 miljarder. Den genomsnittliga bolagsskatten motsvarar cirka 17 procent av summa vinster. Detta procenttal är emellertid inte helt rättvisande eftersom även lörlustlöretagen betalar bolagsskatt på t. ex. fastigheternas garantibelopp och dessa skattekostnader ingår i summan ovan. I verkligheten torde alltså vinstforetagens skatteprocent understiga 17. Om genomsnittsvinsterna 1974-1979 enligt ovan belastas med redovisad skattekostnad skulle alltså den genomsnittliga vinstsumman sjunka med cirka 3 miljarder till 16 miljarder kronor. Av skattekostnaden faller cirka 2 miljarder på de företag som har vinster överstigande 17 procent av eget kapital. Av deras övervinster på 6 miljarder skulle alltså 4 kvarstå efter skatt. Av övervinsterna utöver 25 procent av eget kapital skulle efter skatt kvarstå cirka 2,5 miljarder. V Det är vanligt vid företagsanalyser att resultatet belastas med en schablonskatt motsvarande redovisad skattekostnad ökad med hälften av avsättningar till obeskattade reserver och minskad med hälften av motsvarande upplösningar. Detta resultat relateras till ett eget kapital som består av summan av redovisat eget kapital och hälften av obeskattade reserver. Med en schablonskatt av denna typ skulle vinsterna enligt ovan minska avsevärt. Summa vinster skulle sjunka från 19 till cirka 11 miljarder kronor. Hur användningen av schablonskatt skulle påverka övervinsterna är svårare att bedöma med det sifferunderlag vi har. Vinsterna sjunker kraftigare än det egna kapitalet varfor övervinstsummorna naturligtvis blir betydligt lägre. Undersökningspopulationen avser företag med mer än 50 anställda. Om vinstdelning skall avse även mindre företag ökar vinstsummorna ovan. Enligt SCBs linansstatistik hade cirka 6 000 företag mellan 20 och 49 anställda 1979. I dessa företag arbetade 183 000 personer. Företagen hade ett totalt

E mpirisk undersökning 143

resultat Före dispositioner och skatt på 2,1 miljarder kronor. Detta motsvarar cirka 20 procent av det egna kapitalet (inklusive obeskattade reserver) vilket är något högre än den totala avkastningen i näringslivet. Om man utgår från att det är ungefär samma vinstpridning i dessa Företag som i vår undersökningspopulation torde totala vinster 1979 uppgå till cirka 2,5 miljarder varav cirka 1 miljard ligger över 15 procent av eget kapital. 74 000 Företag hade 1979 mindre än 20 anställda. Totalt sysselsatte dessa 344 000 anställda. Summa resultat Före dispositioner och skatt var i dessa Företag cirka 4,2 miljarder vilket motsvarar drygt 20 procent av det egna kapitalet. Med samma antagande som ovan skulle summa vinster i dessa Företag uppgå till cirka 5 miljarder varav cirka 2 miljarder ligger över 15 procent av eget kapital. l vår undersökningspopulation motsvarade 1979 års vinster och övervinster ganska exakt penningvärdejusterat genomsnitt For åren 1974-1979. Om man antar att detta också gäller de mindre Företagen skulle alltså dessa i genomsnitt ha haft vinster på 7,5 miljarder varav 3 miljarder låg över 15 procent av eget kapital. Sammanfattningsvis kan summa vinster Före dispositioner och skatt i näringslivet i genomsnitt under åren 1974-1979 och uttryckt i 1979 års penningvärde uppskattas till cirka 27 miljarder. Av dessa vinster låg cirka 10 miljarder över 15 procent av eget kapital. Som tidigare nämnts inkluderar dessa siffror ej finansiella Företag, dvs. banker, Försäkringsbolag och liknande Företag.

5.3 Vinster i Företag av olika storlek

1 tabell 5.4 visas summa vinster och övervinsteri undersökningspopulationen Fördelade på Företag med 50-199, 200-999 samt 21 000 anställda. Av den totala vinsten faller i genomsnitt under åren 17 procent på den minsta gruppen, 26 procent på mellangruppen och 57 procent på storFöretagen. Detta motsvarar också ungefär respektive grupps andel av antalet anställda. Däremot står storFöretagen För en något större andel av det egna kapitalet (cirka 64 procent) vilket tyder på en något lägre kapitalavkastning. Vi konstaterade tidigare att totalt låg cirka 40 procent av vinsterna över 15 procents avkastning på det egna kapitalet. För de minsta Företagen är denna andel 50 procent, För de mellanstora 44 procent och För de största 32 procent. Vinstspridningen synes således avta med ökande Företagsstorlek. Det är naturligt att så är fallet. I storForetagen blir det en resultatutjämning mellan verksamhetsgrenar med varierande lönsamhet.

5.4 Vinster i olika branscher

Grundmaterialet medger en bearbetning branschvis och en sådan har också nämnts svarar tillverkningsindustrin (inkl. gruvor) För gjorts. Som tidigare knappt 60 procent av antalet anställda. Andelen i det egna kapitalet är dock Den genomsnittliga andelen i vinsterna ligger på större, cirka 70 procent.

144 Empirisk undersökning

Tabell 5.4 Summa vinster och övervinster i företag av olika storleksklasser. Miljarder kronor Företag med 50-199 anställda 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Antal företag 2 663 2 700 2 669 2 614 2 608 2 507

Företag med 200-999 anställda

Företag med 21000 anställda

-“- - 15 % 3,8 2,1 2,0 1,0 4,0 2,8

0,3 0,8 0,3

knappt 65 procent varfor avkastningen på det egna kapitalet är något lägre itillverkningsindustrin än i övriga branscher. Vinstspridningen är dock ungefär densamma. 1 stort sett är det alltså inte så stor skillnad mellan branschema.

5.5 Vinster i olika ägarkategorier

Grundmaterialet finns också klassiñcerat efter ägarkategorier. Vi har sorterat vinsterna i kategorierna börslöretag (sådana företag som är börsregistrerade eller ägs av börsregistrerat företag), utlandsägda företag, övriga privata roretag, statliga och kommunala företag samt kooperativa företag. I tabell 5.5 presenteras data för de olika ägarkategorierna. Summa vinster 1974-1979 har beräknats genom att vinstsummorna för de olika åren helt enkelt har adderats. Någon omräkning till gemensamt penningvärde har således ej skett. Av tabellen framgår att 44 procent av vinsterna ligger i börsföretagen,

SOU |982:28 Empirisk undersökning 145

Tabell5.5 Vinster i företag med olika typer av ägare, miljarder kr Börs- Utlands- Övriga Statliga Koope- Före- ägda privata 0. komm. rativa tag Företag Företag Företag Företag

Genotnsnill 1974-/ 979.

12 procent i de utlandsägda Företagen och 22 procent i övriga privata Företag. De utlandsägda företagen har större andel i vinsten än deras andel i kapital och antal anställda (cirka 8 procent). De statliga Företagen har 15 procent av vinsterna vilket ungefär motsvarar deras andel i kapitalet. l dessa vinster ingår emellertid statliga och kommunala bidrag med relativt stora belopp. Vad gäller vinstpridningen är den lägst i börsFöretagen. 24 procent av vinsterna ligger över 15 procent och 14 procent över 20 procent. För t. ex. övriga privatägda Företag är motsvarande andelar 44 respektive 31 procent och För de utlandsägda 50 respektive 39 procent. Förklaringen till att börs- Företagen visar upp relativt låg vinstspridning är troligen densamma som till att storföretagen visar lägre vinstspridning än de mindre Företagen, nämligen utjämningseffekter mellan olika delar i Företagen.

5.6 Koncerndata

lnom SCB Ftnns ett koncernregister. Genom att samköra detta med de enskilda Företagens data har det varit möjligt att summera vinsterna koncernvis. Härigenom har erhållits uppgift om dels hur många Företag som ingår i hur många koncerner, dels om vinster och vinstspridning på basis av approximativt beräknade koncernvinster och eget kapital i koncernerna. Beräkningarna har gjorts på 1979 års siFFror. Eftersom emellertid dessa överensstämmer ganska bra med genomsnittet För hela perioden är detta inte någon väsentlig begränsning. Av undersökningspopulationens 3440 Företag ingick 1979 939 Företag i 193 koncerner. Dessa koncerner sysselsatte totalt 730 000 anställda eller 58 procent av det totala antalet anställda i undersökningspopulationen. De svarade också För lika stor andel av summa vinster. Koncernvinsterna har beräknats genom att summera koncernFöretagens vinster. Utdelningar från dotterFöretag har eliminerats. Detta gjordes dock även vid beräkningen av de enskilda Företagens vinster. För att Få en korrekt koncernvinst skulle internvinster (vinster på interna Försäljningar av varor och anläggningar som inte sålts utanFör koncernen per balansdagen) ha eliminerats. Detta har inte varit möjligt. Vi tror dock inte det har någon nämn-

146 Empirisk undersökning

värd betydelse för siffrorna. Vidare skulle resultaten ha belastats med avskrivningar på koncernmässiga övervärden. Detta har naturligtvis inte heller varit möjligt men vi tror inte heller detta har nämnvärd betydelse för siffrorna. Det egna kapitalet i koncernerna har beräknats genom summering av koncernföretagens egna kapital och obeskattade reserver med avdrag för bokfört värde av aktier i svenska dotterbolag. Vinstsummorna för koncernerna presenteras tillsammans med motsvarande vinstsiffror för de enskilda koncernföretagen i tabell 5.6. Summa vinster sjunker med cirka 1,2 miljarder om koncernsiffrorna används. Denna summa borde motsvara förlusterna i koncernföretagen. Denna belastar ju koncernvinsterna men ingår ej ide enskilda koncernföretagens vinstsumma. Det verkar rimligt att de totala förlusterna ligger i denna storleksordning eftersom motsvarande siffra för den totala undersökningspopulationen uppgår till cirka 2,3 miljarder kronor. De vinster som ligger över t. ex. 15 procent av eget kapital sjunker naturligtvis också. Detta sammanhänger delvis med att förluster belastar koncernresultaten men också med att övervinster från koncernföretag kvittas ut mot motsvarande “undervinster“i andra koncernföretag. Vinstspridningen minskar alltså då koncernsiffror används vilket är naturligt. Möjligen är det förvånande att det inte sker i större utsträckning än vad som är fallet. Det bör i sammanhanget nämnas att om övervinstdelning införs får företagen ett incitament att genom vinstöverföringar mellan koncernföretag se till att övervinster i största utsträckning försvinner. Med nuvarande skatteregler har koncernerna bara intresse av att skattemässiga förluster undviks. Det kan alltså hända att om övervinstdelning baseras på enskilda företags vinster kommer dessa genom vinstöverföringar att bli lägre än de i denna undersökning framkomna siffrorna. Skillnaden mellan övervinster beräknade på basis av koncernresultat och enskilda företags resultat blir då i motsvarande grad mindre. Koncernbildningar är vanligast bland börsföretagen och bland de statliga och kommunala företagen. De drygt 500 företag som tillhör kategorin börs-

Tabell 5.6 Vinster i koncerner

Koncernföretag Koncerner Koncerner ___._ _D_ . 0

Lofcem_

Mdr. kr % Mdr. kr % företag

vinster O % av eget

10,6 100 9,4 100 89 z kap. -- 3,5 33 2,3 24 65 z vinster 15 96 -- 2,5 24 1,4 15 56 2 vinster 2O 96 % -”- 1,8 17 0,8 9 44 Z vinster 25 E vinster 3O 96 «- 1,4 13 0,6 6 33

Empirisk undersökning 147

Företag ingår i cirka 100 koncerner. Av de totalt 150 statliga och kommunala Företagen ingår 117 stycken i 16 koncerner. Flertalet ligger i statsföretagskoncernen. Av övriga Företag är andelen koncernföretag betydligt mindre. Ungefär 450 av dessa 2 700 företag ingår i 120 koncerner. Genom att basera vinstdelning på koncernredovisningar i stället För enskilda Företags redovisningar skulle antalet Företagsenheter alltså minska med cirka 750 eller cirka 20 procent. Detta gäller undersökningspopulationen som bara avser Företag med mer än S0 anställda. De Företag som har mindre än 50 anställda torde relativt sällan ingå i koncerner. Eftersom dessa Företag utgör ett stort antal- cirka 80 000 Företag - skulle andelen koncernföretag minska betydligt om dessa beaktades.

5.7 Sammanfattning och avslutande synpunkter

I syfte att erhålla underlag För bedömning av hur mycket medel en vinstbaserad avgift skulle kunna ge på basis av olika definitioner av vinst och övervinst har utredningen låtit göra en undersökning med användande av de data som finns i SCB:s Finansstatistik. Undersökningen avser alla rörelsedrivande Företag med mer än 50 anställda. 1 materialet ingår inte finansiella Företag och affärsdrivande verk. Undersökningen omfattar 3 440 Företag med totalt 1,3 miljoner anställda. Som vinstbegrepp har använts resultat Före bokslutsdispositioner och skatt exklusive utdelningar på aktier i dotterbolag. Vid beräkningen av vinst överstigande en viss avkastning på eget kapital har eget kapital definierats som summan av redovisat eget kapital och obeskattade reserver. Avdrag För latent skatteskuld i obeskattade reserver har således ej skett. Resultatet har relaterats till det egna kapitalet vid utgången av året. Summa vinster utgjorde För perioden 1974 till 1979 - med respektive års vinstsumma omräknad till 1979 års penningvärde - i genomsnitt 19 miljarder kronor per år. Av dessa vinster låg 7 miljarder över 15 procent och 4 miljarder över 25 procent av eget kapital. 1979 års siffror överensstämmer ganska exakt med de nämnda genomsnittstalen. I undersökningen ingick endast Företag med mer än 50 anställda. De mindre företagen är inte betydelselösa. Det finns cirka 6 000 Företag som har mellan 20 och 49 anställda. Totalt sysselsätter dessa Företag 0,2 miljoner personer och hade 1979 cirka 2,5 miljarder i summa vinster varav uppskattningsvis l-l ,5 miljarder låg över 15 procent av det egna kapitalet. Mindre än 20 anställda hade 74 000 Företag med vinster på totalt cirka 5 miljarder kronor varav uppskattningsvis 2-3 miljarder låg över 15 procent av det egna kapitalet. Om även de mindre beaktas torde således summa vinster - Företagen uttryckt i 1979 års penningvärde - För perioden 1974-1979 ha uppgått till 27 miljarder kronor varav 10 miljarder över 15 procent av eget kapital. 1 undersökningen har också vinsterna och vinstspridningenjämförts mellan Företag i olika storleksklasser, branscher och ägarkategorier. Vinsterna och vinstspridningen är något lägre i storföretagen än i de mindre, något lägre i tillverkningsindustri än i övriga branscher liksom bland börsföretag

148 Empirisk undersökning

jämfört bland övriga privatägda företag. Utlandsägda företag visar högre vinster och vinstspridning än övriga företag. l undersökningen har också gjorts ett försök att beräkna vinsterna på koncernnivå. Vinster och eget kapital har summerats koncernvis genom samkörning mellan linansstatistiken och ett koncemregister. De på detta sätt framkomna vinsterna och det egna kapitalet är en approximativ beräkning av de vinster och det egna kapital som skulle framkommit i en koncernredovisning avseende de svenska koncernföretagen. Syftet med denna bearbetning var att utröna dels hur många av Företagen som ingår i koncerner, dels vad det skulle betyda för vinsterna och övervinsterna om dessa beräknas på basis av koncernredovisningen i stället för de enskilda koncernföretagens redovisning. Undersökningen visar att av det totala antalet företag i undersökningspopulationen - 3 440 företag -ingick 939 företag i 193 koncerner. De administrativa fördelarna med att basera vinstdelning på koncernredovisning är alltså relativt måttliga. Koncernundersökningen visade också att vinsterna och övervinsterna blir lägre om de baseras på koncerndata i stället för företagsdata. Skillnaden är emellertid inte särskilt stor. Summa vinster i dessa koncerner sjönk med 11 procent. dvs. 1,2 miljarder kronor. Vinstspridningen blev också lägre. 24 procent av vinsterna låg över 15 procent av eget kapital i ställetcför 33 procent vid användningen av Företagsdata. Att skillnaderna blir relativt små förklaras troligen till stor del av att det sker vinstöverföringar i form koncernbidrag mellan koncernföretagen som utjämnar resultaten. Koncernbidrag har nämligen påverkat företagsvinsterna i undersökningen. Vid användningen av dessa data som underlag för bedömning av vilka belopp en vinstdelning eller övervinstdelning skulle kunna inbringa finns det anledning till viss försiktighet. Det är troligt att ett införande av vinstbaserade avgifter kan påverka bokslutspolitiken i företagen. För att t. ex. undvika övervinstdelning kan det bli vanligare med vinstöverföringar mellan koncernföretag än vad det var 1974-1979. Företagen får ett incitament till en mera fullständig utjämning av vinsterna än vad skattereglerna innebär. l företag som inte ingår i koncerner får Företagen ett incitament att så långt möjligt hålla vinsterna under övervinstgränsen. Det ligger antagligen nära till hands att använda överavskrivningar på maskiner och inventarier som ett regleringsinstrument för detta. Det bör också påpekas att en vinstdelning - och speciellt en övervinstdelning - tenderar att gynna företagssammanslagningar eller koncernbildningar för att via utjämningseffekter eliminera övervinster. Härigenom kan en övervinstdelning förstärka tendenserna till en koncentration av näringslivet. I den mån en sådan utveckling kommer till stånd minskar naturligtvis underlaget för speciellt övervinstdelning.

Löntagarfonders skattebehandling Av Hans Edenhammar

Innehåll

sou 1982:28 153

1 Inledning

Denna rapport är skriven på uppdrag av utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten (Fi 1975:03). Rapportens syfte är att ge en översiktlig bild av de alternativ som står till buds när det gäller skattebehandlingen av löntagarfonder. Eftersom det finns en rad olika förslag till konstruktioner av löntagarfondssystem ger rapporten inget förslag till hur löntagarfonder skall behandlas skattemässigt. De fondsystem som har diskuterats är av två principiellt olika typer, kollektivt och individuellt ägda fonder. Vid kollektivt ägda fonder betalar i allmänhet arbetsgivarna in löne- och/eller vinstbaserade till fonavgifter derna. Fonderna förvaltar dessa medel. Eventuellt skall en viss avkastning gå till visst ändamål, t. ex. AP-fonden enligt LO/SAPs förslag. Det har också förekommit i debatten att det skulle vara en viss individuell anknytning genom att avkastningen eller en del av den skulle utgå till löntagarna. Vid individuellt ägda fonder äger individerna fonderna antingen genom att direkt äga en andel av fondens förmögenhet eller genom att äga en andel i ett bolag eller en förening som i sin tur äger fondförmögenheten. Fonderna kan finansieras med ett skattestimulerat frivilligt sparande eller genom någon form av obligatoriskt sparande. Individens möjligheter att disponera sina andelar kan utformas på olika sätt. Individen kan ha olika stora möjligheter att bestämma var pengarna skall placeras och hon/han kan ha olika stora möjligheter att få ut pengarna. Ofta är individens möjligheter att disponera pengarna begränsat genom en viss spärrtid, dvs. kapitalet och avkastningen får disponeras efter ett visst antal år eller efter uppnådd pensionsålder e. d. Generellt uppkommer frågor om hur löntagarfonder skall behandlas skattemässigt i tre led:

El Företaget. Skall till fonderna inbetalda avgifter vara avdragsgilla vid bolagsbeskattningen? El Fonden. Eftersom fonden är en separatjuridisk person uppkommer frågan om och hur den skall beskattas. l] Löntagaren. Om löntagaren betalar in medel till fonden - direkt eller via löneavdrag - skall avsättningen vara avdragsgill för löntagaren? Vidare uppkommer frågan om och hur löntagaren skall beskattas vid utbetalning av avkastning och kapital från fonden samt om löntagaren skall förmögenhetsbeskattas för sin andel i fondförmögenheten.

154 Inledning SOU l982z28

Lagstadgade socialförsäkringsavgifter (ATP, sjukförsäkring, folkpension m. fl.) betraktas i denna rapport som skattebetalningar. Totalt uppgår de lagstadgade socialförsäkringsavgifterna till 33 procent av bruttolönen (1982). De kollektivavtalsbundna avgifterna till arbetsmarknadsförsäkringarna, som uppgår till cirka ll procent av bruttolönen lör tjänstemän och 6 procent för arbetare, betraktas däremot inte som någon skattebetalning, eftersom det ankommer på arbetsmarknadens parter att bestämma hur löntagarfonderna skall behandlas i det sammanhanget. Nedan ges inledningsvis en översikt över de Skatteregler som gäller för jämförbara sparsystem. Mot denna bakgrund visas på olika alternativ för beskattning av Företag, fonder och löntagare.

2 Aktuella svenska

Skatteregler

Som bakgrund till diskussionen om beskattningen av fondsystem skall här redogöras for de Skatteregler som gäller for jämförbara sparformer och institutioner. Vad gäller kollektivt ägda fonder ligger det nära till hands att dra paralleller med AP-fondens skattebehandling eller med behandlingen av arbetsmarknadsforsäkringsforetagen (SPP, AMF m. fl.), där ägandet formellt är kollektivt men där det finns en stark individuell anknytning genom pensioner och arbetsmarknadsforsäkringar. Vid individuellt ägda fonder är skattebehandlingen av vanligt sparande en naturlig utgångspunkt. Reglerna för skattesparandet kan också vara av intresse liksom skattereglerna for individuella pensionsforsäkringar. Vidare är naturligtvis reglerna for befintliga vinstandelssystem (Oktogonen m. fl.) av stort intresse.

2.1 Kollektiva fonder

Vid kollektivt ägda fonder är det endast principerna för beskattning av löretaget och fonden som är aktuella. Avgifterna till befintliga jämförbara institutioner, dvs. AP-fonden och arbetsmarknadsforsäkringsforetagen, är avdragsgilla för företagen. Inga lagstadgade socialforsäkringsavgifter utgår på dessa avgifter. Vad gäller beskattningen av dessa institutioner så gäller att AP-fonden är helt befriad från skatt. I stort sett gäller detsamma för arbetsmarknadsforsäkringsföretagen. Erhållna premier betraktas inte som skattemässig intäkt liksom inte heller inkomster från kapital eller fastighet. Däremot utgår kommunal garantiskatt på innehavda fastigheter.

2.2 Individuellt ägda fonder

Vid individuellt ägda fonder tillkommer problemet hur utbetalningar från fonden till löntagarna skall beskattas. Fonderna får då viktiga gemensamma drag med de olika typer av individuellt sparande som förekommer. Det finns två principiellt olika system for skattebehandling av sparande. Det vanligaste systemet är att sparandet sker av individens beskattade inkomst. Detta gäller för det vanliga sparandet liksom for skattesparandet. Individen

156 Aktuella svenska Skatteregler

kan också få spara av sin øbeskatrade inkomst, dvs. slippa beskattning av den sparade inkomsten vid intjäningstillfállet och i stället betala skatt på inkomsten då den tas ut. Detta gäller för individuella pensionsförsäkringar. Premier för sådana är nämligen inom vissa gränser avdragsgilla för individen. För nuvarande löntagarfonder gäller också att individen inte beskattas för inkomsten förrän han erhåller pengar från fonden. För vanligt sparande av beskattad inkomst gäller att all avkastning på sparmedlen i form av ränta eller utdelning beskattas som inkomst av kapital. Dock får ett belopp på högst 800 kr (för makar tillsammans l 600 kr) undantas. Värdestegring på aktier beskattas först vid försäljning med en särskild realisationsvinstskatt. Om aktierna innehafts i två år skall 40 % av realisationsvinsten tas upp som beskattningsbar inkomst. Har de innehafts i kortare tid skall hela vinsten beskattas. Avdrag får dock göras med 3 000 kr. För skattesparandet gäller att dels utgår en särskild “premie” vid spartillfället, dels är avkastningen på sparmedlen skattefri. Premien utgår i form av en skattereduktion som uppgår till 20 % av det sparade beloppet om pengarna placeras på bank och 30 % om de placeras på aktiesparkonto. Denna skattereduktion kompenserar individen för en del av den inkomstskatt han får betala på den sparade inkomsten. Vid uttag efter den 5-åriga sparperioden utgår alltså ingen skatt vare sig på kapitalet eller dess avkastning. Det bör observeras att skattefriheten för avkastningen bara är en fördel för dem som utnyttjat avdraget på 800 kr(l 600 för makar) för andra kapitalinkomster. Pensions/örsäkringar är den viktigaste typen av individuellt sparande av obeskattad inkomst. En vanlig löntagare får göra avdrag för premier avseende pensionsförsäkringar upp till ett belopp som motsvarar 10 % av inkomsten upp till 20 basbelopp (1980 ca 290000 kr). Avdraget kan alltså 1980 för en inkomsttagare med en inkomst av tjänst på 70000 uppgå till 7 000 kr. Maximalt avdrag är ca 29000 kr vid inkomst av tjänst. För rörelseidkare medges större avdrag. Försäkringsföretaget beskattas ej vare sig för erhållna premier eller för den avkastning som erhålls på pensionsmedlen. Vid utbetalning av pension blir individen beskattad för utfallande belopp såsom inkomst av tjänst. lnkomstbeskattningen drabbar alltså både inbetalt belopp och avkastning på detta men det sker först vid utbetalningen. Som beskrivning av nuvarande skattepraxis för vinstande/ssysrem kan Svenska Handelsbankens Oktogonen användas. Enligt Riksskatteverkets förhandsbesked (serie Dt 1977:16) är avsättning till Oktogonen (som är en stiftelse) avdragsgill för Svenska Handelsbanken under förutsättning av att Oktogonen utgör ett från Svenska Handelsbanken fristående rättssubjekt och att avgiften är att anse som personalkostnad i bankens rörelse. Båda villkoren har ansetts vara uppfyllda. Oktogonen beskattas inte för från banken erhållna medel men däremot för avkastning på dessa. För stiftelser är den statliga skattesatsen 15 % medan kommunalskatt utgår i vanlig ordning. Eftersom kommunalskatten år avdragsgill vid den statliga beskattningen blir den sammanlagda skattesatsen ca 40 %. Vidare utgår för stiftelser förmögenhetsskatt med 1,5 % av stiftelsens förmögenhet. För löntagarna utgår ingen skatt på andelarna i fonden förrän dessa utbetalas till honom. Då beskattas hela det erhållna beloppet som inkomst av tjänst. Vad gäller lagstadgade socialjbrsäkringsavgifter utgår dessa på vanligt sätt

Aktuella svenska 157 Skatteregler

i de fall sparandet sker av beskattad inkomst. Även inkomst som används för avdragsgilla pensionsförsäkringspremier blir belastad med socialförsäkringsavgifter. När det gäller avsättningar till löntagarfonder typ Oktogonen utgåremellertid inga lagstadgade socialavgifter vare sig då betalning sker

från företaget till fonden eller då fonden betalar till löntagaren. Motivet

är att betalningen till fonden inte betraktas som anställningsinkomst. lnte heller betalning från fonden till löntagaren betraktas som anställningsinkomst eftersom löntagaren inte är anställd hos fonden. Inkomsten blir då naturligtvis ej heller förmånsgrundande. För att konkretisera innebörden av dessa olika system för individuellt sparande skall ett räkneexempel presenteras, som visar löntagarens avkastning efter skatt vid alternativ placering i de ovan nämnda placeringsformerna: vanlig placering i aktier, placering i aktiesparfond enligt reglerna för aktiesparande, placering i pensionsförsäkring samt “placering” i vinstandelssystem modell Oktogonen. I det sista fallet är det visserligen inte fråga om ett ur individens synpunkt frivilligt beslut att avsättning sker till stiftelsen. Det är dock fråga om ett individuellt sparande och det kan vara av intresse att jämföra skattereglernas konsekvenser för avkastningen på vinstandelssystem med de övriga placeringsalternativen. Räkneexemplet bygger på förutsättningen att medlen placeras i aktier som ger en årlig utdelning på 5 % och en årlig värdestegring också på 5 %. Placeringen ger alltså totalt en avkastning före skatt på 10 %. Löntagaren antas ha 60 96 marginalskatt. Vid vanligt aktiesparande och full realisationsvinstskatt blir aktieägarens avkastning efter skatt naturligtvis 4 %. Om aktierna innehafts i mer än två år blir det reducerad realisationsvinstskatt och avkastningen efter skatt stiger till ca 5.8 %. Om utdelningsinkomsten håller sig inom det skattefria beloppet stiger avkastningen efter skatt ytterligare till 8,8 %. Håller sig också realisationsvinsten inom det skattefria beloppet på 3 000 kr blir avkastningen efter skatt naturligtvis 10 %. Vid insättning på aktiesparkonto enligt reglerna för aktiesparandet tillkommer skattereduktionen på 30 %, vilken ökar den årliga avkastningen efter skatt med ca 8 procentenheter. Vidare är avkastningen skattefri. Totalavkastningen efter skatt blir därför ca l0+8 = 18 %. Vid avsättning till pensionsförsäkring blir avkastningen efter skatt beroende av relationen mellan marginalskatten vid inbetalningen av premien och vid utbetalningen av pensionen. Om marginalskatten vid dessa båda tillfällen är lika blir avkastningen efter skatt lika med 10 %. Fördelen av att sparandet får ske med obeskattad inkomst uppvägs av att kapitalavkastningen, som ingår i den utbetalda pensionen, blir inkomstbeskattad i sin helhet. Avkastningen efter skatt blir alltså densamma som om sparandet sker med beskattad inkomst men avkastningen ej beskattas. Det bör observeras att avkastningen efter skatt i % överensstämmer med placeringens avkastning före skatt oberoende av marginalskattens höjd så länge bara denna är oförändrad över tiden. Om däremot marginalskatten är lägre vid utbetalningen än vid premiebetalningen ökar avkastningen på pensionsförsäkringar. Hur mycket beror på skillnaden i marginalskatt samt tidslängden mellan insättning och uttag. Avsättning till fonder typ Oktogonen kan ur skattesynpunkt närmast jämföras med pensionsförsäkringar. Dock föreligger den skillnaden att fonden

158 Aktuella svenska skatteregler

beskattas lör kapitalinkomster och lörmögenheter. För en aktieplacering av den typ som använts som exempel blir inkomst- och lörmögenhetsbeskattningen tillsammans ca 30 % av avkastningen. Fondens årliga avkastning efter skatt på aktieplaceringen blir alltså 7 %. Denna nackdel motvägs av att inga lagstadgade socialavgifter utgår, vilket innebär en besparing på ca 35 % av bruttolönen eller 88 % av nettolönen. Effekten av denna besparing på löntagarens avkastning efter skatt beror på hur lång tiden är mellan avsättningen till fonden och utbetalningen till löntagaren. Vid 5 år mellan avsättning och uttag blir löntagarens avkastning efter skatt 13,5 % i exemplet. Vid 10 år blir avkastningen 10,5 % och vid 20 år 8,5 %. Då har dock inte beaktats att löntagaren förlorar motsvarande socialförsäkrings- Förmåner.

sou 1982:28

3 Företagen

Ur företagens synvinkel är frågan dels om fondavgifter skall vara avdragsgilla vid vinstbeskattningen, dels om lagstadgade socialavgifter skall utgå på avmervärde eller vinster. gifterna. Detta gäller vare sig avgiften baseras på löner, för fondavgifter påverkar fö- Om och i vilken omfattning avdragsgillhet beror dels på incidensen, dels på omfattningen retagens skattebetalningar Om avgiften avräknas mot lönen är av outnyttjade bokslutsdispositioner. det naturligt, att den också blir avdragsgill. Om så ej sker skulle avgiften leda till ökade skattebetalningar eftersom Iönekostnaderna är avdragsgilla. Om avgiften i stället tas från företagets vinst blir skattekonsekvenserna beroende av företagets skattemässiga dispositionsmöjligheter. För företag ändå måste redovisa större som pågrund av bristande dispositionsmöjligheter vinst till beskattning än som behövs för utdelning etc. innebär avdragsgilla avgifter att företaget slipper en skattekostnad som man eljest fått betala. dispositionsmöjligheter - och det gäller För de företag som har outnyttjade f. n. majoriteten av företagen - skulle däremot avdragsgilla Iöntagarfondsavsättningar icke medföra lägre skattebetalningar så länge företaget är i denna situation. Görs avgifterna icke-avdragsgilla blir det i denna typ av företag ofta fråga om en ökning av skattekostnaderna. Att inkludera i underlaget för socialförsäkringsavgifter infondavgifterna för företagen om avgifterna avräknas mot lönerna. nebär ingen merkostnad Om de däremot belastar företagens vinst skulle det bli en merkostnad.

sou 1982:28 161

4 Fonden

Hur fonden skall behandlas ur skattesynpunkt är en besvärlig fråga. Om det är fråga om kollektiva fonder kan jämförelse göras med befintliga liknande institutioner. De väsentliga alternativen torde vara full skattefrihet (AP-fonden), reducerad skatt på kapitalavkastning, realisationsvinster och förmögenhet (som t. ex. stiftelser) eller full skatt på kapitalinkomster och realisationsvinster (som vanliga aktiebolag). Vid fonder med individuella andelar kan jämförelse ske med en rad olika former av sparande med olika skatteregler. Om sparandet avser beskattad inkomst är framför allt investmentbolag, aktiefonder och aktiesparfonder av intresse. Investmentbolag beskattas som vanliga aktiebolag med undantag för att de ej behöver ta upp erhållna utdelningsinkomster till beskattning upp till ett belopp som motsvarar 125 procent av egen lämnad utdelning. Aktiefonder beskattas med samma skattesats som vanliga aktiebolag. De beskattas för erhållna utdelningsinkomster men får i gengäld göra avdrag för lämnad utdelning. De är befriade från realisationsvinstskatt. Aktiesparfonder (enligt reglerna för skattesparandet) beskattas inte alls för erhållna utdelningar. Ingen av dessa Företagsformer beskattas för förmögenhet. Förmögenhetsbeskattning sker hos ägarna. Vid sparande med obeskattad inkomst ligger det närmast till hands att jämföra med Oktogonen som är en stiftelse och beskattas med reducerad skattesats (ca 30 %). Utdelningar och realisationsvinster ingår i den beskattningsbara vinsten på vanligt sätt. Dessutom sker förmögenhetsbeskattning. I gengäld inräknas stiftelsekapitalet inte i löntagarnas förmögenhet. Man kan också jämföra med pensionsförsäkringar där försäkringsbolagen inte beskattas för vare sig kapitalavkastning eller förmögenhet.

sou 1982:28 163

5 Löntagaren

Beskattning av löntagaren blir bara aktuell vid individuellt ägda fonder. Löntagaren kan beskattas lör sin andel av kapitalet antingen vid inbetalning till fonden eller då kapitalet utbetalas till honom. Avkastningen på kapitalet kan beskattas på olika sätt. Om det är fråga om beskattad inkomst är det i konsekvens med nuvarande Skatteregler att avkastningen - både utdelningen och värdestegringen - beskattas som inkomst av kapital när den blir tillgänglig för lyftning. Detta gäller för utdelning från investmentbolag och aktiefonder. För aktiesparfonder enligt skattesparandet gäller dock att ingen skatt utgår på vare sig utdelning eller värdestegring. Detta är en del av skattestimulansen. Dessutom utgår som tidigare nämnts en särskild skattereduktion på 30 % av det sparade beloppet. Om det är fråga om obeskattad inkomst innebär nuvarande jämförbara Skatteregler (Oktogonon, pensionsförsäkringar) att avkastningen tillsammans med kapitalet beskattas som inkomst av tjänst då medlen utbetalas till löntagaren. Om förmögenhetsskatt skall utgå på kapitalet kan denna betalas antingen \ av löntagaren eller av fonden. Administrativa skäl talar för förmögenhetsbeskattning av fonden, lördelningspolitiska För att löntagaren ska stå för förmögenhetsskatten.

sou 1982:28

6 Sammanfattning

Vid Företagets vinstbeskattning ligger det närmast till hands att fondavgifter blir avdragsgilla. Om de inte är avdragsgilla kommer avgifterna att innebära ökning av skattekostnaden För många Företag. Detta gäller Företag som har och i den situationen är outnyttjade skattemässiga dispositionsmöjligheter en majoritet av företagen i dag. Hur fonden skall behandlas ur skattesynpunkt är mera svårbedöntbart. vore att ge fonden en sådan skattebehandling att En rimlig utgångspunkt den inte vare sig gynnas eller missgynnas i Förhållande till konkurrerande Skattebehandlingen av dessa är emellertid så kapitalmarknadsinstitutioner. olikartad att det inte går att från denna utgångspunkt dra några slutsatser om hur Fonder bör beskattas. av individen - vilket bara är aktuellt vid in- Vad gäller beskattningen dividuellt ägda fonder - finns det två huvudprinciper. Inkomstbaserade avgifter kan vara icke avdragsgilla - dvs. avgifter tas ur individens beskattade inte inkomst - och då skall i gengäld kapitalutbetalningen till individen beskattas. Avkastningen på fondmedlen bör beskattas som andra kapitalinkomster. Den andra principen är att individen inte beskattas För inkomsten då den betalas in till fonden utan Först då medlen betalas ut till honom från fonden. Vid en sådan uppskjutning av inkomstbeskattning är det i enlighet med motsvarande beskattas befintliga regler att även kapitalavkastningen som inkomst av tjänst då den erhålls. Vid frivilliga fondsystem får skattestimulanser införas. Detta kan ske på har man valt en kombination av olika sätt. För det s. k. skattesparandet skattefri avkastning och en skattereduktion på 20 alternativt 30 procent av sparbeloppet.

Statens offentliga 1982 utredningar

Kronologisk förteckning

. Realbeskattning.B. . Realbeskattning.Bilaga1-3. B.

Urhun-

. Realbeskattning.Bilaga4-6. B. . Tandvårdenunder 80-talet.S. . Deförtroendevaldai kommuneroch landstingskouuuruuuner. Kn. Sockernäringen.Jo. . Talböcker-utgivningoch spridning.U. . Videoreklamfrågan.Ju.

-ogocoxign

Ny plan- och bygglag.Remissammanstâllning. Bo. . Saneringefter dustrinedläggniuga..Bo.

4-: . Den långsiktigatillgången och efterfråganpå läkararbets-

kraft. S. 12. Statligfondförvaltningm. m. E. 13. Kommunalföretaget.Kn. 14. Tillväxt eller stagnation.E. 15. Internationellaföretag i svenskindustri.l. 16. Skattpå energi.B. 17. Skattpå energi.Bilagor. B. 18. Förvärvsarbeteoch föräldraskap.A. 19. Handikappadeeleveri det allmännaskolväsendet.U. 20. Kommunernaoch näringslivet.Kn. 21. Ett effektivarevite. Ju. 22. Svenskamatörboxningoch skadeverkningarna.Jo. 23. Fritidsboende.Bo. 24. Vidgadlänsdemokrati.Kn. 25. Översynav rättegångsbalken1.ñocessenitingsrätt. DelA. Lagtextoch sammanfattning.Ju. 26. Översynavrättegångsba u1.Puocessenitingsrátt.DelB. Motiv m. m. Ju. 27. Svenskindustrii utlandet.l 28. Löntagarnaoch kapitaltillvåxten9. E.

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Videoreklamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångs* u1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. [26]

Socialdepartementet Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på lâkararbetskraft. [11]

Ekonomidepartementet Statlig fondförvaltning m. m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28]

Budgetdepartementet Pealbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real i skattniung. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1.Skatt på energi. [1G]2.Skatt på energi. Bilagor. [17]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19]

Jordbruksdepartementet Sockernäringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet Förvärvsarbete och föräldraskap. [18]

Bostadsdepartementet Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. (23)

Industridepartementet Direktinvesteringskommittén. 1.Internationella företag isvensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]

Kommundepartementet De förtroendevalda i kommuner och landstingskouuuuuuner. [5] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad länsdemokrati. [24]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologisk:) förteckningen.

L b

E M I ISBN| 91-38-06945-8 Allmänna nssw 0375 -25ox Förlaget