Långtidsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

LU84

SÅ RSK /L DA STUD/EH

B/LAGEDEL 2

l ° *› - › ,Ã- -7 : :GQ k Miu Ö” ; g - I , _ 45V , \ \ \

Små

Iof

ä Statens offentliga utredningar E§i§ 1984:6 @ Finansdepartementet

Särskilda studier

LU 84

2 Bilagedel

Utarbetad inom finansdepartementet Stockholm 1984

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-08135-0 ISSN 0375-250X

Bililagor till Långtidsutredningen 1984 (LU84) SOU 1984:4 Bililagedel 1 Sektorstudier, SOU 1984:5 11 skogsbruket Skogsstyrelsen med bidrag från Sveriges Lantbruksuniversitet, Stiftelsen Skogsarbeten och virkesråden 22 Energiinvesteringarna under 1980-talet Industridepartementet 33 Bostäder och byggnadsverksamhet Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, bostadsstyrelsen, statens industriverk 44 Varuhandel och privata Handelns utredningstjänster institut 55 Samfärdsel Kommunikationsdepartementet

Bililagedel 2 Särskilda studier, 66 De handelspolitiska för- Kommerskollegium utsättningarna för svensk export under 1980-talet 77 Sveriges tjänstehandel med Riksbanken utlandet under 1970-talet 88 De utlandsetablerade Industriens företagen och den svenska Utredningsinstitut ekonomin 99 Regional analys Expertgruppen för forskning om regional utveckling 100 Inkomst- och förmögen- Statistiska centralhetsfördelning byrån 111 Budgetunderskott och sam- J Myhrman hällsekonomi

Biiilagedel 3 Långtidsutredningarnas modellsystem och ekonometriska studier, SGOU 1984:7 122 Hushållssparandet Konjunkturinstitutet 133 Näringslivets lönsamhet, Statens industriverk investeringar och finansiering 144 Export och import av varor Konjunkturinstitutet 155 Tjänstehandelns och trans- Riksbanken fereringarnas inkomst- och priskänslighet 166 Prisbildning på sektornivå A Forslund och Y Lindh 177 Långtidsutredningens Finansdepartementet modellsystem

sou 1984:6 Bilaga 6 3

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4). I föreliggande bilaga nr 6 redovisas en studie av den svenska expertens handelspolitiska förutsättningar. Den har under 1983 utförts av ett arbetslag inom Kommerskollegium under ledning av Per Magnus Wijkman och Lennart Lindström, samt efter den senares tj änstledighet, Peter Hagström. I arbetslaget har även ingått Sonja Daltung, Eva Sundkvist samt Lennart Lundin som svarat för en stor del av den statistiska bearbetningen. Dessutom har Gunnela Becker, Jan Bojö, Pontus Braunerhjelm, Margareta Forsselius, Olle Hagberg, Gunilla Karlsson, Marianne Laanatza, Mikael Mitra, Kajsa Olofsgård, Staffan Sohlman och Georg Wergeman bidragit med underlag för arbetet. Bakgrundsmaterial redovisas parallellt i form av kollegiepromemorior samt i Utredningssekretariatets arbetsrapporter nr 2, 4-10. Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på Kommerskollegium. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

. 31,51!? *lg i

Bilaga 6 5

Innehån

1.1 Definition av handelspolitiska,åtgärder

(90044

1.2 Val av ländergrupper 1.3 . . . . . . . . D-d Disposition 1.4 Sammanfattning av huvudresultaten

2 i inkomst och handel under efterkrigstiden 13 Förändringar 2.1 av BNP och varuexport 1950-1980 13 Utveckling 2.1.1 av BNP . . 15 Utveckling 2.1.2 . . . 16 Utveckling av varuexporten 2.2 1965-1980 18 Den svenska exportens marknadsandelar 2.2.1 Marknadsandelarilöpande priser, ländervis . . . 18 2.2.2 Utveckling av Sveriges relativa exportpriser och de svenska marknadsandelarna i volym 21

3 1980-talets handelspolitiska perspektiv 23 3.1 1970-talets klimatförändring 23 handelspolitiska 3.2 Trilaterala relationer 25 3.2.1 EG - USA 26 3.2.2 . . 26 USA-Japan 3.2.3 . . . . . 27

Japan-EG

3.3 Det multilaterala 28 handelssystemet 3.3.1 Tullar . . . 28 3.3.2 Icke-tariffära åtgärder 29 3.3.3 KonfliktämneniGATT 30 3.3.4 Bilaterala tendenser 32 3.4 Sammanfattande 32 perspektiv

4 av tariffära handelshinder 35 Användning 35 4.1Bakgrund 4.2 under 1960- och 1970-talet . . 37 Tullaweckling 4.2.1 Effekter av bearbetade varor . . . . 37 på importen 4.2.2 Förskjutningar i importandelar på EG- och EFTAmarknaden 39 4.2.3 Effekter på Sveriges marknadsandel av bearbetade varor . . . 41 4.3 Utveckling under 1980-talet

6 Bilaga 6

4.3.1 Tullavveckling under 1980-talet 44 4.3.2 Effekter på marknadstillväxten 46 4.3.3 Effekter på Sveriges marknadsandel 47

Användning av icke-tartffära åtgärder . . 51 5.1 Mest betydelsefulla under 1970-talet varugrupper 52 5.2 Ickc-tariffära handelshinders under 1970-talet 54 geografi 5.3 Icke-tariffära åtgärders sikt användning på medellång 56

Svensk export till utvecklingsländer 1970-1990 61 6.1 Utveckling under 1970-talet . . . . . . 61 6.2 Förväntad handelspolitisk under 1980-talet utveckling 64 6.2.1 OPEC-länder 64 6.2.2 NIC-länder . . . 67

6.2.3 Övriga 69

utvecklingsländer 6.3 Effekter på svensk export 1980-1990 73

Statshandelsländer 75

Den svenska exportens handelspolitiska förutsättningar 1980-1990: En sammanfattning 77 8.1 OECD-länder . . . . . . . . 78 8.1.1 Utveckling på tullområdet . . . . . 78 8.1.2 Utveckling på det icke-tariffära området 78 8.2 Utvecklingsländer 79 8.2.1 OPEC-länder 79 8.2.2 NIC-länder . . 80

8.2.3 Övriga utvecklingsländer 81

8.3 Statshandelsländer . 8.4 Handelspolitiska slutsatser 81

1984:6 Bilaga 6 7

sou

1 Inledning

På uppdrag av finansdepartementet har Kommerskollegium bedömt den förväntade handelspolitiska utvecklingen under 1980-talet samt uppskattat hur den beräknas påverka olika ländergruppers importvolym samt Sveriges andel därav fram till 1990. På uppdragsgivarens begäran har bedömningarna kvantifierats. Kvantifieringen är ett sätt att markera den relativa storleksav olika effekter, givet en mängd andra ordningen handelspolitiska faktorer. l-Iandelspolitisk utveckling i en ländergrupp beror på den allmänpolitiska och på den allmänekonomiska utvecklingen. Kollegiets bedömning av den handelspolitiska utvecklingen baseras dels på antagandet att inga förändringar av grundläggande ekonomisk-politiska system inträffar i Sveriges omvärld, dels på finansdepartementets antaganden om den makroekonomiska utvecklingen i olika länderområdenÅ Kollegiets uppdrag är alltså att, inom en given prognosram, förutse den framtida handelspolitiska utvecklingen och dess effekter. Förändringar i ramantagandena får troligen större genomslag på marknadstillväxt och på svenska marknadsandelar än även relativt markanta förändringar av den handelspolitiska bedömningen. är Sveriges exportutveckling mindre känslig för rimliga varia- Följaktligen tioner i handelspolitiska antaganden, än för variationer i prognosramen. Kollegiets bedömning förutsätter oförändrad ekonomisk politik i Sverige. Den anger den utvecklingstendens som förväntas inträffa om inga svenska (t ex handels- eller valutapolitiska) vidtas för att motverka eller åtgärder en förstärka en prognosticerad utveckling. I många fall kommer rimligen förutsedd ogynnsam utveckling att modifieras då den utlöser handelspoliti- Läsaren bör genomgående hålla denna reservation i minska åtgärder. net.

1.1 Definition av handelspolitiska åtgärder

I princip påverkas ett lands utrikeshandel av varje vidtagen ekonomiskpolitisk åtgärd. Förändringar av t ex räntenivå, budgetsaldo och växelkurs påverkar direkt eller indirekt export och import. Om vi skulle välja att studera åtgärd som har skulle vi därför behöva

varje effekt på handeln

effekten av samlade I stallet har valt

utvärdera den ekonomiska politiken.. vi 1 se Långtidsutredning_

att framst behandla atgärder vars primara och identifierbara syfte ar att ens huvudbetänkande, påverka handelsströmmar mellan länder och lokalisering av produktion. Då tabell 4.4.

8 Bilaga 6

det ofta är svårt att bedöma bakom syftet en vidtagen åtgärd ligger oundvikligen ett mått av godtycke i urvalet av åtgärder för studium. Vissa åtgärders handelspåverkande syfte är uppenbart genom att de klart riktas mot utländsk produktion. Hit hör de klassiska gränshindren: olika former av beskattning och subventionering av import och/eller export samt olika slag av kvantitativa restriktioner (importkvoter, frivillig exportbegränsning, etc). Även vissa åtgärder vidtagna innanför gränsen kan ha ett primärt handelspolitiskt syfte: produktionssubventioner som gynnar inhemsk och missgynnar utländsk produktion kan ha betydande handelssnedvridande effekter. Huruvida andra åtgärder innanför gränsen har ett protektionistiskt syfte kan vara svårare att avgöra. Tekniska föreskrifter kan t ex formellt avse såväl inhemska som utländska varor, men i praktiken drabba de senare hårdare. Detsamma mycket kan gälla branschspecifika åtgärder. Som allmän regel gäller att ju mindre generell en åtgärd är - och ju större dess effekt - desto mera på handelsströmmarna sannolikt är det att skyddseffekten är en avsiktlig huvudeffekt och inte en oväntad bieffekt av en ekonomisk-politisk åtgärd. Den valda definitionen av handelspolitiska en bred åtgärder rymmer uppsättning av medel, varav en del traditionellt inte uppfattas som handelspolitiska. Definitionen är särskilt lämplig för analys av länder utanför OECD-området. I statshandelsländerna är ju importkapaciteten ett utfall av den integrerade planekonomin, där särskilda handelspolitiska medel inte meningsfullt kan urskiljas. I många utvecklingsländer är importen från Sverige på ett motsvarande sätt beroende av regeringarnas utvecklingsplaner och av deras inställning till utländska investeringar och företagsetableringar.

1.2 Val av

ländergrupperz

Framställningens syfte är att ge en helhetsbild av handelspolitiska utvecklingstendenser. Generaliseringar är därför inte bara önskvärda utan nödvändiga. I detta syfte har länder förts samman i större grupper. Självfallet finns länder som awiker markant från den bedömning som lämnas för ländergruppen. Generaliseringen gäller sålunda gruppen som helhet och avser nettot av förstärkande och motverkande tendenser. För att kunna identifiera de viktigare avsättningsmarknaderna för svensk export har mottagarländerna granskats enligt kriterier avseende deras andel av svensk och tillväxttakten

export i deras import från Sverige? Det

övervägande antalet länder i OECD-, OPEC- och NIC-området visade sig

3 Ett land betraktas som en viktigare avsättningsmarknad om det uppfyller ett av följande tre kriterier: om svensk export till landet uppgår till minst 1 % av Sveriges varuexport 1980, om ökningen av svensk export till landet uppgår till minst 1 % av ökningen av Sveriges export från 1970 till 1980, samt om svensk export till landet växte minst dubbelt så snabbt som svensk export totalt under 1970-talet (relativ exporttill- 2 För beskrivning av växt). För en presentation av metodikens begränsningar och resultat se Per Magnus använda ländergruppe- Wijkman, Viktigare avsättningsmarknader för svensk export, Arbetsrapport nr 4, ringar, se tabell 1.1. Utredningssekretariatet, Kommerskollegium, 1984.

Bilaga 6 9

uppfylla dessa kriterier. Dessa grupper har, tillsammans med Statshandels-

länder och Övriga u-länder, valts av finansdepartementet som huvudgrup-

per. Finansdepartementets ländergrupper ligger därför till grund för den fortsatta framställningen. Några länder utanför huvudgrupperna uppfyller också kriterierna. Dessa är huvudsakligen arabländer utanför OPEC, vissa asiatiska länder samt mottagarländer för svenskt biståndf* Kollegiet har därför valt att där möjligt särredovisa övriga arabländer och övriga

ASEAN-länder i uppsamlingsgruppen Övriga utvecklingsländer. Länder-

och deras betydelse för svensk exportutveckling under 1960- och grupperna 1970-talen redovisas i tabell 1.1.5 OECD-länderna var 1980 den helt dominerande avsättningsmarknaden för svensk export (ca 80 %). Huvuddelen gick till Västeuropa -i praktiken till de länder som i dag utgör ett frihandelsområde för industriprodukter. Blott 6,5 % gick till Nordamerika och 2,5 % till Australien, Nya Zeeland och Japan tillsammans. Omkring 5 % gick till OPEC-länderna och till Statshandelsländerna vardera, och 2,5 % till NIC-länderna. Återstående 8 % gick till

uppsamlingsgruppen Övriga utvecklingsländer varav 2,5 % till övriga arab-

och ASEAN-länder tillsammans. Ländersammansättningen i Sveriges export genomgick betydelsefulla 4 Biståndsländerna har förskjutningar under 1970-talet. OECD-ländernas andel har fallit under 1960 inte särredovisats som års nivå efter en kraftig uppgång under 1960-talet. Uppgången då kan helt grupp då den höga tillskrivas en ökad andel för EFTA-länderna, huvudsakligen pga den svenska exporttillväxten till dessa mycket små interna tullavvecklingen. marknader förefaller EG/EFT As roll som mottagare av svensk export minskade under bero helt på bistånds- 1970-talet. Den andel av Sveriges exportökning under ett decennium som politiken. EG/EFT A föll från 73 % mellan 1960-1970 till 67 % mellan gick till 5 Inom de fyra huvud- 1970-1980. I stället skedde en stark tillväxt av exporten till vissa länder grupperna har kollegiet utanför OECD, som 1970 emottog en obetydlig andel av svensk export. valt att redovisa delgrup- OPEC-, arabländer och asiatiska NICs/ASEAN-länderna ökade per för att få homogenaövriga re ländergrupper.

kraftigt sin betydelse som avsättningsmarknader för svensk exporté Deras

Statshandelsländer åsyfsammanlagda andel tredubblades under 1970-talet (från 3 % till 9 % tar endast de europeis- 1980). ka. Under 1970-talet gick alltså OECD-länderna och Statshandelsländerna 6 Oljeprishöjningarna tillbaka som avsättningsmarknader för svensk export medan framför allt fick bl a till följd att asiatiska länder ökade i betydelse. Sveriges export växte dominerande roll i mycket snabbt till Europas alltjämt som svensk avsättningsmarknad OPEC-länderna - liksom kombination med tyngdpunktsförskjutningen i världsekonomin har försämockså till flertalet övriga rat den svenska exportens tillväxtförutsättningar. De länder till vilka svensk arabländer. Snabb induexport uppvisar relativt höga tillväxttakter tar små andelar av Sveriges export, strialisering i asiatiska NICs/ASEAN-området under det att svensk export till länder med stora andelar uppvisar låga resulterade i en snabbare tillväxttakter (se figur 1.1). Mot denna bakgrund ter sig de ekonomiska och svensk exporttillväxt till förutsättningarna för svensk exporttillväxt under resten av handelspolitiska dessa länder än genom- 1980-talet särskilt utmanande. snittligt.

10 Bilaga 6

Tabell 1.1 Sveriges export och exportökning till olika Iânderområden 1960-1980. Procent Länderområdena Andel av total export Andel av total exportökning 1960 1970 1980 1960-1970 1970-1980

“ Länderindelningen är gjord enligt följande: OECD - EFTA: Danmark, Finland, Island, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Österrike. EG: Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Luxemburg, Västtyskland. Övriga Europa: Grekland, Irland, Jugoslavien, Spanien, Turkiet. Nordamerika: Kanada, USA. Övriga OECD: Australien, Japan, Nya Zeeland. Statshandelsländer: - Sov- Europeiska: Albanien, Bulgarien, Polen, Rumänien, jetunionen, Tjeckoslovakien, Ungern, Östtyskland. Asiatiska: Folkrepubliken Kina, Mongoliet, Nordkorea, Vietnam. OPEC - Lågabsorberande: Förenade Arabemiraten, Kuwait, Libyen, Qatar, Saudiarabien (samt av statistiska skäl Oman). Högabsorberande: Algeriet, Ecuador, Gabon, Indonesien, Irak, Iran, Nigeria, Venezuela. NICs - Latinamerikanska: Mexiko. Brasilien, Asiatiska: Hongkong, Singapore, Sydkorea, Taiwan. Övriga u-länder: - Övriga arabländer: Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Mauretanien, Nordjemen, Somalia, Sudan, Sydjemen, Syrien, Tunisien. Övriga ASEAN: Filippinerna, Malaysia, Thailand. (Indonesien och Singapore ingår i andra ländergrupper.) Övriga: beräknas residuellt. Källor: FN, OECD, IMF samt nationell statistik.

Bilaga 6 11

Relativ exporttill- Figur 1.1 Samband melväxt 1970-1980 (ggr) lan andelen av Sveriges totala export 1980 och

34-] relativa exporttillväxten

1 1970-1980, för vissa län- 32- det”

30-

28- G1 26-

24- Jo 22-,

20-.

18- 4 16-*

Andel av Sveriges l totala export 1980 14 (%)

“ Med relativ exporttillväxt menas hur mycket snabbare svensk export till respektive land växer relativt till Sveriges export totalt. Anm: I figuren har inprickats de länder till vilka svensk export antingen växt minst dubbelt så snabbt som svensk export totalt under 1970-talet eller utgör minst en procent av svensk export totalt 1980. Endast två länder - Irak och Saudiarabien uppfyller båda dessa kriterier.

12 Bilaga 6

1.3 Disposition

Som bakgrund till de handelspolitiska bedömningarna ges i kapitel 2 en kort översikt dels av de tyngdpunktsförskjutningar i världsekonomin som ägt rum under efterkrigstiden, dels av utvecklingen av svensk exports marknadsandelar. Kapitel 3 beskriver sedan det handelspolitiska läget vid 1980-talets början och anger de internationella utvecklingstendenser som kollegiet bedömer skall prägla återstoden av 1980-talet. I de två följande kapitlen behandlas användningen av olika handelspolitiska medel. Kapitel 4 behandlar användningen av tullar. I kapitlets första avsnitt presenteras skattningar av tullavvecklingens betydelse under 1960och 1970-talen för dels importtillväxten, dels Sveriges marknadsandelar. Resultaten används sedan till att, utifrån uppgifter om förväntade tullförändringar, göra en prognos över utvecklingen under 1980-talet. Beräkningarna av tullarnas effekter begränsas till OECD-området. 5 sammanfattar Kapitel den ökade användningen av icke-tariffära åtgärder som kännetecknat perioden 1973-1983 samt bedömer utvecklingen på detta område under resten av 1980-talet. är i huvudsak kvalitativ. Framställningen De handelspolitiska bedömningarna för områden utanför OECD-länderna redovisas i kapitel 6 och 7. Kapitel 6 inleds med en kort beskrivning av

utvecklingen under 1970-talet i OPEC-, NIC- och Övriga u-länder. Därefter

ges en kvalitativ bedömning av den handelspolitiska utvecklingen i dessa under 1980-talet. regioner Kapitlet avslutas med en kvantifiering av den förväntade tariffära och icke-tariffära effekter utvecklingens sammanlagda på marknadstillväxt och Sveriges andel därav. I kapitel 7 behandlas de handelspolitiska implikationerna av makroekonomiska utvecklingstendenser i Statshandelsländerna. I kapitel 8 sammanfattas slutligen bilagans huvudresultat avseende de kvantitativa effekterna av förväntad inom den handelspolitisk utveckling givna prognosramen.

1.4 av huvudresultaten

Sammanfattning

Den handelspolitiska stimulans av svensk export som präglat 1960- och 1970-talen avtar i och med att de västeuropeiska integrationssträvandena nu fullbordas för svensk del och generell sänkning av industritullar genom GATT avstannar. På det tariffära området blir effekten för svenska exportandelar istället negativ under 1980-talet. Tokyorondens tullavtrappning under 1980-talet urholkar Sveriges preferenser på det västeuropeiska frihandelsområdet, vilket motverkar positiva effekter av Ökad import i hela OECD-området. Den förväntade utvidgningen av EG får en obetydlig negativ effekt på Sveriges marknadsandel i hela EG/EFTA-området. En begränsad positiv effekt uppstår genom EG-ländernas aweckling av särordningen för papper i enlighet med Sveriges frihandelsavtal med EG. Förväntad svag ekonomisk tillväxt gör att förutsättningar saknas för nya, omfattande liberaliseringsinitiativ som ger resultat under 1980-talet. I bästa fall inriktas krafterna på att upprätthålla och återställa regeldisciplinen samt på att förhindra permanentning av gamla undantagsåtgärder och införandet

Bilaga 6 13

av nya. Dessa ansträngningar förväntas dock få begränsad framgång. tillväxt och fortsatt starkt motstånd mot strukturanpassning i Långsam industriländerna fortsätta att använda icke-tariffära gör att dessa förväntas hinder för att lätta trycket på krisdrabbade industribranscher. Den selektiva användningen av icke-tariffära hinder riktas i första hand mot andra länder än Sverige. Svenska andelsvinster väntas därför uppstå på den västeurooch av peiska marknaden där Sverige skyddas av BETA-konventionen EG-avtalet. i Västeuropa tjänstgör alltså som Frihandelsarrangemangen vindskydd för Sverige mot den handelspolitiska Snålblåst som väntas prägla världsekonomin under 1980-talet. Tullavvecklingens negativa effekter för Sveriges marknadsandel uppvägs sålunda i OECD-området av positiva effekter av användningen av icketariffära hinder. för svensk exporttillväxt är mindre De handelspolitiska förutsättningarna utanför OECD-området. Dessa marknader gynnsamma på marknader svarar dock för en mindre del av svensk export och i många av dem förväntas inkomsttillväxten vara stark. Oförändrat realpris på olja, efterverkningarna av det tidiga 1980-talets skuldkriser och fortsatt långsam tillväxt i industriländerna förväntas skärpa flertalet u-länders och skapa incitament för ökade betalningsbalansproblem och/eller ökade importhinder. Den allmänna bilden exportansträngningar av ökade handelspolitiska spänningar med industriländerna. präglas därför blir selektiv och riktas främst mot Utvecklingsländernas protektionism industriländerna. i delar av Sydostasien, Latin- Regionaliseringstendenser amerika och Arabvärlden samt bilateral förmånsbehandling i allmänhet leda till ökad diskriminering av industriläninom tredje världen förväntades och bilateralism i vissa dernas produkter. Det ökade inslaget av selektivitet ländergrupperingar i tredje världen kan drabba Sveriges marknadsandelar hårdare än större industrinationers. Handelspolitiska förutsättningar saknas under 1980-talet av 1970-talets marknadstillväxt samt för en upprepning svenska andelsökningar i OPEC- och asiatiska NICs/ASEAN-området.

ass :§33 ,ááazaavøu

Bilaga 6 15

2 i inkomst och handel

Förändringar

under

efterkrigstiden

Under senare decennier har påtagliga förändringar ägt rum mellan olika länderområdens andelar dels av världens totala BNP, dels av den totala varuexporten. I avsnitt 2.1 ges, som en bakgrund till det handelspolitiska perspektivet inför 1980-talet, en kort översikt av BNP- och exportutveck- 1950-1980. Tyngdpunktsförskjutningar i världsekolingen under perioden nomin påverkar i hög grad svensk export. Som introduktion till de regionvisa bedömningarna i kapitel 4-7, beskrivs i avsnitt 2.2 utvecklingen av den svenska exportens marknadsandelar under 1960- och 1970-talen

2.1 av BNP och 1950-1980

Utveckling varuexport

Framställningen i detta avsnitt är inriktad mot vissa större länderaggregat:

OECD-, OPEC-, NIC-, ASEAN-, Statshandelsländer samt Övriga u-länder,

dvs i huvudsak de områden som valts ut av finansdepartementet.

2.1.1 Utveckling av BNP

I tabell 2.1 visas länderområdenas andelar av marknadsekonomiernas samlade BNP i löpande priser för åren 1950, 1960, 1970 och 1980. OECD-länderna svarade 1950 för drygt 4/5 av världens totala nominella BNP. Under 1950- och 1960-talen ökade andelen med ett par procentenheter för att under 1970-talet falla tillbaka till en nivå strax under 1950 års värde. minskade andel kan i stor utsträckning föras tillbaka till Ländergruppens USA:s relativa tillbakagång under framför allt 1970-talet. Till en del beror 1Detta kapitel bygger detta på USA-dollarns minskade värde gentemot andra valutor; under på Lennart Lundin, För- 1970-talet föll dollarkursen med drygt 20 %. EG-länderna och övriga skjutningar i Världs-BNP Västeuropa ökade trendmässigt sina andelar. Den största ökningen inom och världens varuexport 1950-1980, Arbetsrap- OECD-området svarade dock Japan för som mellan åren 1950-1980 ökade port nr 5, Utredningsseksin andel av Världs-BNP från knappt 2 % till ca 11 %. retariatet, Kommers- För områden utanför OECD-länderna kan noteras att samtliga länder- kollegium, 1984; samt

grupper utom Övriga u-länder ökade sina andelar från 1960 till 1980, framför Lennart Lindström, Den

allt under 1970-talet. För OPEC-ländemas del berodde andelsökningen i svenska expertens marknadsandelar 1965-1980, huvudsak på oljeprishöjningarna. Arbetsraport nr 6, i världens BNP mot länderområden utanför OECD- Förskjutningen Utredningssekretariatet, omrâdet framträder tydligare vid betraktande av tillväxttakten i fasta priser, Kommerskollegium, 1984. se tabell 2.1. Framför allt har NIC- och ASEAN-länderna haft en avsevärd

16 Bilaga 6

Tabell 2.1 Andel av världens totala BNPa och genomsnittlig årlig tillväxt. Procent

t Exklusive statshandelsländerna. Då ASEAN-länderna också ingår i andra ländergrupper (se tabell 1.1) summerar inte andelarna till 100,0. Källor: FN, OECD, IMF samt nationell statistik.

ökning av BNP i reala termer, i synnerhet under 1970-talet. Ländergruppcrna hade då en årlig tillväxttakt på nästan 8 %, vilket kan jämföras med tillväxttakten för OECD-området på drygt 3 %.

2.1.2 Utveckling av varuexporten

Utvecklingen av länderområdenas nominella andelar av världsexporten visas i tabell 2.2. Mellan 1950 och 1970 steg OECD-ländernas nominella andel av världens totala export från ca 60 % till ca 70 %. Under 1970-talet föll sedan andelen tillbaka; 1980 svarade OECD-området för ca 62 % av världsexporten. Andelsminskningen kan till övervägande del hänföras till oljeprishöjningarna. Även för aggregatet bearbetade varor, vilka OECD-länderna 1980 dock fortfarande svarade för ca 80 %, kan en viss andelsminskning noteras. För livsmedel samt råvaror vid sidan om bränsleprodukter ökade andelarna

Tabell 2.2 Andel av världens totala exporta och genomsnittlig årlig tillväxt. Procent

a Då ASEAN-länderna också ingår i andra ländergrupper (se tabell 1.1) summerar inte andelarna till 100,0. Källor: FN, OECD, IMF samt nationell statistik.

Bilaga 6 17

under 1970-talet. Till stor del kan detta förklaras av att industriländernas jordbruksexport ökade kraftigt. Inom OECD har framför allt USA:s andel av världsexporten i löpande vilket till en del beror på dollarns kursfall. Under priser kraftigt reducerats, 1970-talet har även EG:s och övriga Västeuropas andelar trendmässigt fallit, dock i mindre utsträckning än för USA. Japan ökade däremot sin nominella andel av världsexporten från drygt 1 % till mer än 6 % under perioden 1950-1980. har framför allt OPEC- Då det gäller områden utanför OECD-länderna området ökat sin andel av världsexporten i löpande priser, i synnerhet under 1970-talet. Detta är i huvudsak en följd av oljeprishöjningarna. Under 1970-talet ökade dock länderblocken sina andelar också av världens export av bearbetade varor. NIC-länderna har under 1960- och 1970-talen trendmässigt ökat sina kan hänföras till den exportandelar. En stor del av exportframgångarna ökade exporten av bearbetade varor; under 1970-talet steg ländergruppens exportandel av dessa varor från ca 3 % till ca 5 %. u-länder och ASEAN-länder erfor under perioden 1950-1970

Övriga

minskade exportandelar - till viss del beroende på en förhållandevis låg Under 1970-talet steg sedan ASEAN-områdets andel,

prisutvecklingstakt. medan andelen för Övriga u-länder fortsatte att falla?

Statshandelsländernas andel av världens varuexport i nominella värden minskade under både 1960- och 1970-talet. Under 1970-talet sjönk andelarna för alla undersökta - bearbetade varor, bränslen samt övriga varugrupper råvaror. i reala termer uppvisar en något annorlunda utveckling, Exporttillväxten för OECD-området var under 1970-talet en se tabell 2.2. Tillväxttakten för hela världen. Inom OECD är det knapp procentenhet högre än tillväxten under 1970-talet, men även i första hand Japan som ökat sina volymandelar USA visar en ökad andel i reala termer.

OECD-området var det framför allt Övriga u-länder och

Utanför ASEAN-länderna som under perioden 1950-1970 uppvisade en avsevärt än den totala världsexporten. Under 1970-talet har sedan lägre tillväxttakt

Övriga u-länders volymandelar fortsatt att falla, medan ASEAN-ländernas

varit relativt har exporttillväxt hög; drygt 9 % per år. Även NIC-länderna under de två senaste decennierna haft en hög tillväxttakt. Anmärkningsvärt vad gäller OPEC-länderna är att dessa, från att under 1950- och 1960-talen ökat exporten i volym med ca 8-9 % per år, under 1970-talet haft en negativ av världsexporten, i tillväxttakt och därmed kraftigt minskat sin volymandel under andra hälften av decenniet. Den minskade exportvolymen synnerhet beror i hög grad på de kraftiga oljeprisökningarna vilka tvingat fram substitut till oljan och energisnålare tillverkningsprocesser. 2 Tre ASEAN-länder Statshandelsländerna, vilka under perioden 1950-1970 i genomsnitt hade (Malaysia, Filippinerna, en förhållandevis stor exportökning i volym, erfor under 1970-talet en lägre Thailand) ingår i gruptotalt. pen Övriga u-länder. tillväxttakt. Denna var dock större än för världsexporten Vid en jämförelse kom- Sammanfattningsvis kan sägas att regioner som tidigare var av underord- mer därför skillnaden i nad betydelse i världsekonomin numera intar en mer framskjuten position. utvecklingen mellan de Traditionellt dominerande områden har minskat i betydelse. Sålunda har bägge länderområdena centrala roll avtagit medan framför allt NIC-, att utjämnas nagot. USA:s och Västeuropas

18 Bilaga 6

OPEC- och ASEAN-länderna Ökat i betydelse under efterkrigstiden. är sannolikt Förskjutningarna av mer eller mindre permanent natur. De nominella andelsökningar som latinamerikanska NIC-länder och OPECområdet erfarit har i hög grad haft sin grund i exporten av en enda råvara, vilket gör länderna synnerligen sårbara för prisfluktuationer. Andelsökningarna i dessa länder kan därmed vara av mindre bestående karaktär.

Andelsökningarna i ASEAN- och NIC-länder i Stilla Havsområdet torde vara mer permanenta då dessa länders ekonomiska struktur är relativt diversifierad. BNP-utvecklingen i detta område hänger nära samman med exportutvecklingen vilken varit förhållandevis dynamisk och, under senare år, allt mer inriktad på bearbetade varor. Detta talar för en fortsatt hög real tillväxttakt och förstärker tendensen till förskjutning av världsekonomins tyngdpunkt mot Stilla Havsområdet.

2.2 Den svenska

exportens marknadsandelar

1965-1980

De svenska marknadsandelarna har i detta avsnitt beräknats genom att sätta den svenska exporten i relation till exporten från OECD-länderna, vilka svarar för knappt 2/3 av världshandeln.3 Liksom tidigare är framställningen inriktad mot de av finansdepartementet valda länderområdena/

Sveriges marknadsandelar har beräknats både i löpande och i fasta priser. Det som på lång sikt är avgörande för den svenska ekonomin är utvecklingen av värdeandelarna. På kort sikt spelar dock volymutvecklingen stor roll, bl a för industrins produktionstillväxt och för sysselsättningen. Värde- och

volymutvecklingen är därför båda av intresse. I samband med beskrivningen

av svenska volymandelar över perioden visas också utvecklingen av Sveriges relativpris. 3 OECD-ländernas andel

av världens export i lö- 2.2.1 Marknadsandelar i löpande priser, ländervis

pande priser föll under 1970-talet (se föregående Sveriges andel av OECD-ländernas export till olika länderområden illustreavsnitt). Minskningen ras i figur 2.1. Sveriges marknadsandel på världsmarknaden var förhållanberodde huvudsakligen på oljeprishöjningarna devis stabil fram till mitten av 1970-talet. Under perioden 1975-1980 sjönk men även på framväxten vår marknadsandel totalt sett. Minskningen kan till största delen hänföras till av vissa nya exportlän- andelsförluster på marknader där Sverige traditionellt haft förhållandevis der. Genom detta avstora andelar, dvs OECD-området och i viss mån Statshandelsområdet. snitts definition av de Beaktansvärt vad gäller OPEC-länderna svenska marknadsande- och i synnerhet ASEAN-länderna larna behandlas emeller- är att andelarna här har stigit påtagligt under 1970-talet medan de har sjunkit tid endast förskjutningar i övriga länderområden, framför allt i samband med den s k kostnadskrisen i Sveriges situation rela- 1975-1976. Även i de asiatiska NIC-länderna tivt till våra traditionella har den svenska exportens andel ökat markant från första till andra hälften av 1970-talet. konkurrenter OECDländerna. En grov indelning av industrivaruexporten i undergrupper (l-ställig

4 Den svenska exportens SITC-nivå) ger vid handen att den svenska exportens marknadsandelar utvecklats likartat andelsutveckling i EG- tämligen över de olika produktområdena. Råvaruexporoch BETA-området be- ten däremot ett awikande mönster. uppvisar Till skillnad från exporten av handlas i kapitel 4. bearbetade varor har råvaruexportens marknadsandelar sjunkit trendmäs-

Bilaga 6 19

OECD-LÄNDER HELA VÄRLDEN Procent Procent

3,0- 3,0-

2,0- 2,0-

1,O- 1,O-

1965 1970 1975 1980 1965 1970 1975 1980

STATSH AN DE LSLÄNDE R Procent

OPEC-LÄNDER, LÅGABSORBERANDE

Procent

1,0-

1965 1970 1975 1980 1965 1970 1975 1980

OPEC-LÃNDER, HÖGABSORBERANDE NIC-LÄNDER Procent PFOCGH! d d 1,0* 1,O- _ . -r 1965 1970 1975 1980 1965 1970 1975 1980

ÖVRIGA UTVECKLINGSLÄNDER ASEAN-LÄN DE R EXKLUSIVE ASEAN Procent Procent .J 1.0- 1,O-

1965 1970 1975 1980 1965 1970 1975 1980 Figur2.1 Sveriges andel av OECD-ländernas export till olika länderomrdden 1965-1980. Procent, löpande priser Källa: OECD serie C FN serie D

20 Bilaga 6

sigt under hela 1960- och 1970-talen.5 Andelsminskningen i Statshandelsländerna under 1970-talet kan i stor utsträckning föras tillbaka på verkstadsvaruexporten. Från 1970 till 1980 sjönk dock Sveriges andelar för alla undersökta varugrupper i Statshandelsländerna. De förhållandevis stora andelsförlusterna under 1970-talet som helhet beror troligtvis Förutom på många faktorer. att Sveriges relativa kostnader och priser utvecklats framför oförmånligt, allt under perioden 1974-1976, kan den förhållandevis snabbt sjunkande andelen antas vara en följd av att Statshandelsländerna i ökande utsträckning satsat på importarrangemangi större skala. Detta har troligen minskat Sveriges möjligheter att hävda sig gentemot större länder. Vid större importaffärer spelar ofta kreditarrangemangen stor roll för Statshandelsländerna och på detta område synes Sveriges möjligheter ha försämrats relativt sett. Vidare har spannmålsimportens betydelse i Statshandelsländerna ökat, framför allt under 1970talets senare hälft. Den ökade spannmålsimporten är en av orsakerna till att Statshandelsländernas sammanlagda utländska skuldbörda ökat markant under 1970-talets senare del. Detta har minskat utrymmet för import av - som utgör en övervägande andel av sådana varor - av mer bearbetat slag

Sveriges export. I OPEC-området har den svenska exporten hävdat sig förhållandevis väl under 1970-talet. Visserligen har den viktiga exporten av verkstadsprodukter andelar under andra hälften av 1970-talet tappat i de högabsorberande OPEC-länderna, men förlusten skedde från en relativt I de hög nivå. lågabsorberande OPEC-länderna lyckades emellertid den svenska verkstadsexporten behålla den höga andel som etablerats under första hälften av 1970-talet. För övriga industriprodukter, liksom för råvaror, ökade andelen i motsats till vad som var fallet för världsmarknaden totalt från 1975 till 1980. Även exporten till ASEAN-länderna har utvecklats förhållandevis gynnsamt, i synnerhet under 1970-talets andra hälft. Efter att ha varit tämligen stabil från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet steg den svenska andelen påtagligt från 1975 till 1980. Denna utveckling kan sannolikt föras tillbaka på att den svenska produktionsapparatens varuspecialisering passat väl in i dessa länders efterfrågemönster. 5 Till viss del kan Sveri- Vad gäller NIC-länderna kan man notera en skillnad i andelsutvecklingen i ges andelsminskning för råvaror förklaras med de asiatiska NIC-länderna jämfört med de latinamerikanska och

(Mexiko

I de asiatiska NIC-länderna övergången inom svensk Brasilien). ökade de svenska andelarna påtagligt skogsindustri från rå- från 1975 till 1980. I de latinamerikanska NIC-länderna sjönk däremot varuproduktion till produktion av varor av mer andelen under samma period. Detta har troligen till en del sin grund i de stora

betalningsbalanssvårigheter som de latinamerikanska NIC-länderna haft,

förädlat slag. Dessutom framför allt under den senare delen av 1970-talet. torde utvinningen av Importen av sådana och de och insatsvaror Nordsjöoljan investerings- som upptar en relativt stor andel i Sveriges ökade bränslepriserna export har härvid fått hållas tillbaka, vilket sålunda missgynnat den svenska ha påverkat Sveriges exporten. andel av OECD-länder-

Sveriges andel i Övriga u-länder° starkt

nas export av aggregatet steg förhållandevis under råvaror i negativ rikt- 1960-talets senare del. Utvecklingen under 1970-talets senare hälft påminner ning. om andelsutvecklingen globalt. Andelen föll då tillbaka för alla industriva- 5 Exklusive ASEAN- rugruppema - dock mest påtagligt för verkstadsprodukter. Råvaruandelen i länderna. u-länder

Övriga steg emellertid markant från 1975-1980.

Bilaga 6 21

2.2.2 Utveckling av Sveriges relativa exportpriser och de svenska marknadsandelarna i volym

I figur 2.2 visas utvecklingen av Sveriges relativpris, dels för den totala exporten, dels för exporten av bearbetade varor. De svenska exportpriserna följde tämligen väl världsexportprisernas utveckling under 1960- och början av 1970-talet. Under perioden 1974-1976 försämrades den svenska exportens konkurrenskraft avsevärt. De relativa exportpriserna för bearbetade varor steg då med ca 16 %. Kraftiga ökningar registrerades för alla större varukategorier. Mot slutet av 1977 sjönk relativpriserna tillbaka. Härtill bidrog framför allt devalveringarna av den svenska kronan 1977. Relativpriserna visade åter en tendens att stiga något år 1979 och 1980. (I samband med krondelvalveringarna 1981 och 1982 sänktes relativpriserna på nytt.)

I fasta priser (volym) blev -i linje med värde- och prisutvecklingen - den

svenska exportens marknadsandel totalt sett ungefär oförändrad fram till 1973-1974 (se figur 2.3). I samband med den kraftiga relativprisökningen 1974-1976 minskade de svenska marknadsandelarna dramatiskt fram till 1977. Minskningen var påtaglig för alla större varugrupper. Efter devalveringarna 1977 skedde en viss återhämtning av marknadsandelar under perioden 1977-1979, varefter andelarna åter sjönk tillbaka. Marknadsandelsutvecklingen under 1970-talet blev svagare än vad som var att vänta med hänsyn till relativprisutvecklingen och dess skattade samband med marknadsandelsutvecklingen. Orsakerna härtill är svåra att fastställa kvantitativt. Ett flertal faktorer torde ha medverkat. Det bör dock noteras att länder- och varusammansättningen i den svenska exporten missgynnat den svenska exportutvecklingen som helhet, särskilt under andra hälften av 1970-talet. Efterfrågan i de länder och på de varor som Sverige i stor utsträckning haft exporten inriktad på har utvecklats svagt relativt sett. Kraven på anpassning har därigenom blivit större för svensk del än för länder vars export haft gynnsammare länder- och varusammansättning. Den negativa andelsutvecklingen är ett symptom på att anpassningen inte varit

Bearbetade \ varor

Figur 2.2 Sveriges relativpris. Indexserie (1970 = 100)

1965 al; s7 äs s9 70 71 72 73 75: 75 7s 77 73 7? so År Källa: FN, KI.

22 Bilaga 6

Procent 4,0- 3,8-

3,6% 3,4- __ Bearbetade 312_ varor 12 \\ 3,0- 2,8- Figur 2.3 Sveriges andel av OECD-ländernas 2,6- Total export export till hela världerLProcent, fasta priser. 2,4- Källa: OECD serie C llTllllllllTlll FN serie D 1965 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 År

tillräcklig för att upprätthålla konkurrensförmågan gentemot andra länder. Beträffande volymutvecklingen av den svenska exportens marknadsandelar i olika länderområden kan konstateras att de utvecklingstendenser som beskrivits ovan vad avser andelarna i löpande priser i stort sett är desamma för andelsutvecklingen mätt i fasta priser fram till 1970-talets mitt. I samband med de kraftiga relativprisökningarna 1975 noterades på de flesta länder- och varuområden en ökning i de värdemässiga marknadsandelarna. Andelarna i fasta priser sjönk däremot generellt sett. Motsatsen inträffade 1978 då de relativa exportpriserna sjönk - framför allt till följd av krondevalveringarna 1977. Detta förde med sig andelsminskningar i löpande priser medan volymandelarna i allmänhet steg. Liknande tendenser, om än inte lika tydliga, kan skönjas under hela andra hälften av 1970-talet och har sin grund i att volymeffekterna av en relativprisförskjutning normalt mognar ut helt och fullt först efter 2 á 3 år.

6 23

Bilaga

3 1980-talets

handelspolitiska perspektiv

Ett samband kan spåras mellan den allmänna ekonomiska utvecklingen och de handelspolitiska tendenserna. Normala handelspolitiska responser på den ekonomiska utvecklingen tenderar att förstärka de ekonomiska utvecklingstendenserna i onda eller goda cirklar. Vid hög ekonomisk aktivitet och tillväxt underlättas handelsliberalisering, vilken främjar ekonomisk tillväxt, som underlättar ytterligare liberalisering osv.1 De tjugofem åren efter seklets mitt kännetecknades av en sådan god cirkel med hög tillväxt och friare handel. Ett multilateralt handelssystem etablerades genom GATT och valutakonvertibilitet infördes. Industriländernas handelspolitik präglades av avveckling av kvantitativa restriktioner och av omfattande tullreduktioner. I Västeuropa genomfördes olika former av ekonomisk integration. Utvecklingsländerna frigjorde sig från kolonialmakterna. Flertalet av de nya staterna kom dock att stå utanför handelslibera- Världsekonomin kännetecknades liseringen. av ökad internationalisering, dvs av att världshandeln steg snabbare än produktionen.

1 Den onda cirkeln upp» står när protektionistiska

3.1 1970-talets handelspolitiska klimatförändring åtgärder vidtas i sam-

band med att den eko- 1970-talet blev annorlunda. kan anges till 1974, det år som den nomiska aktiviteten för- Vändpunkten internationella recessionen svagas, arbetslösheten började i den första oljeprishöjningens spår. ökar, etc. Det interna- Påföljande år rapporterade Internationella Valutafonden (IMF) att handelstionella varuutbytet restriktionerna för första gången ökat i omfattning, dvs att Ökningen av bromsas upp, effektivihandelshinder översteg motsvarande minskning. tetsvinsten av en internationell arbetsfördel- Sedan dess har också takten i internationaliseringen av världsekonomin och under ning reduceras och den avtagit början av 1980-talet även visat en negativ utveckling. samfällda produktionen Andra hälften av 1970-talet kännetecknades av både inflation och låg tillväxt blir lägre än vad den (stagflation) samt av ökad benägenhet att införa handelssnedvridande skulle ha blivit utan de

ingrepp (den nya protektionismen).2 protektionistiska åtgär-

derna. Den försvagade produktionen och ett därmed försämrat arbetsmarknadsläge etc 2 Klimatförändringen slår igenom med viss eftersläpning p g a de kvardröjande leder i sin tur till krav effekterna av tidigare handelsliberalisering. Inom ramen för den s k Tokyoronden på ytterligare protektio- (1973-1979) slöts överenskommelser dels om en ny successiv, generell tullreduktion nistiska åtgärder, vilka som skall avslutas 1987, dels om en kodifiering av användningen av vissa icke-tariffära får till följd att produkåtgärder (de s k Tokyo-koderna, se avsnitt 3.3.2). Den preferentiella tullavvecklingen tionen försvagas än mer i Europa med anledning av frihandelsavtalen med EG slutfördcs i stort 1977. etc.

24 6

Bilaga

Det nya i nyprotektionismen” är dels att den bryter av mot en liberaliseringstrend, dels att den begagnat sig av implicita, snarare än av explicita handelshinder? Såväl struktur- som konjunkturförändringar i världsekonomin som inträffat under 1970-talet har bidragit till klimatförändringen genom att i första hand påverka efterfrågan på importskydd i industriländerna. Kraven på anpassning har tilltagit under det gångna decenniet på grund av strukturförändringar i världsekonomin samtidigt som motståndet mot anpassning har ökat på grund av den långt utdragna konjunkturnedgången. En viktig anledning till ökade krav på importskydd efter 1974 har varit handelsmönstret som ställt ökade krav på strukturanpassning i förändringari industriländerna. Den snabba utvecklingen av världshandeln efter andra världskriget till och med 1960-talet byggde till stor del på expansion av handeln mellan de industrialiserade länderna och särskilt då av handelsutolika branscher, dvs intra-industry trade”. Anpassningen till bytet inom förändrade konkurrensvillkor kunde därför till stor del ske inom de berörda industribranscherna genom teknisk utveckling, produktionsspecialisering, utnyttjande av skalfördelar m m. En produktionsomställning inom industribranscher är normalt lättare att genomföra än en som innebär att arbetskraft och kapital måste flytta mellan industribranscher. Den från först Japan och sedan snabbt växande nya konkurrensen utvecklingsländer ställde större krav på anpassning mellan branscher. U-länderna har följaktligen varit den mest uppenbara måltavlan för protektionistiska opinioner under 1970-talet. Särskilt de mera avancerade (NICs) har snabbt tillskansat sig en ökad marknadsanutvecklingsländerna del i industriländerna till följd av en komparativ fördel i produktion av vissa varor. producerade traditionella industrivaror som Utvecklingsländerna textil, konfektion och vissa enkla konsumentprodukter först för hemmasedan för tredjelandsmarknader och slutligen för export till de 3 Historiskt sett är promarknaden, tektionism i det interna- industriländer varifrån de tidigare importerade. För några av de nya tionella handelsutbytet produkterna (t ex fartyg och vissa elektroniska produkter) har produktionsregel snarare än undan- kapaciteten direkt byggts upp för export. Gemensamt för dessa varor är att tag. Liberala handelsrede kräver relativt enkel, standardiserad produktionsteknologi och att lägre gimer har egentligen endast funnits under två arbetskraftskostnader är en klar konkurrensfördel? perioder: under andra Den långsiktiga efterfrågeutvecklingen kan också ha en negativ påverkan. hälften av förra och un- De sektorer i de industrialiserade länderna som har den högsta graden av der andra hälften av skydd genom handelsrestriktioner (t ex textil och konfektion samt jordbruk) innevarande århundrade. har under lång tid haft en svag efterfrågetillväxt (låg inkomstelasticitet) och 4 Lönekostnadsfördelen

haft en förhållandevis snabbare produktivitetsökning.5 I dessa

samtidigt har förstärkts av att insektorer har sålunda drivkrafterna att söka stöd kommit från såväl efterfrågehemska löneskillnader har utjämnats mera i som utbudsförhållanden. industriländerna än i Det ökade behovet av strukturanpassning i industriländerna under andra länder. som blev utdragen på 1970-talet sammanföll med en konjunkturnedgång 5 Den empiriskt registre- grund av bl a snabba relativprisförändringar på insatsvaror (främst energirade produktivitetstill- och vikande efterfrågan i de större industriländerna. I vissa tunga varor) växten är delvis en följd sammanindustribranscher med lång bromssträcka (stål och skeppsbyggnad) av genomförd anpassföll en strukturellt betingad efterfrågenedgång med att ny kapacitet togs i ning till ökad importkonkurrens. bruk.

Bilaga 6 25

Oljeprishöjningen omfördelade betydande inkomster från oljeimportörer till oljeexportörer och skapade Ökad medvetenhet om växelkursrisker genom att öka påfrestningarna på det internationella valutasystemet. Bytesbalansunderskotten och växelkursinstabiliteten har ökat den allmänna benägenheten att tillgripa handelsrestriktioner. Protektionism har sin grogrund i motstånd mot anpassning till nya konkurrensförhållanden. Under det tidigare kvartsseklet med stigande inkomster kunde statsmakterna relativt framgångsrikt hävda folkhushållens allmänna intresse av friare handel gentemot särintressenas protektionistiska krav. Detta har i många länder blivit svårare under 1970-talet p g a institutionella skäl och attitydförändringar. De grupper som vinner på att handelshinder införs är ofta bättre organiserade än de grupper som förlorar: inhemska konsumenter och utländska exportörer samt inhemska exportörer vars exportutsikter i utlandet försämras. De grupper som gynnas har därför bättre förutsättningar att argumentera för sin sak och att påverka statsmakternas beslut. Förespråkarna för avveckling av skyddsåtgärder är i denna intressekonflikt den opinionsmässigt svagare parten. I sina strävanden att motstå det protektionistiska trycket framställs statsledningarna ofta som om de saknade insikt om problemens reella innebörd, vilken av individer, grupper och en bred opinion uppfattas i termer av hög och ofta stigande arbetslöshet, branschvisa överlevnadssvårigheter, regional försvagning och därmed följande sociala och ekonomiska problem. Att motstå protektionismen har ett högre politiskt pris än tidigare. Både behovet av anpassning till ändrade internationella konkurrensförhållanden och svårigheterna att genomföra en anpassning har ökat. Genom den framgångsrika sänkningen och bindningen i GATP av flertalet industritullar har statsmakterna funnit tullhöjningar mindre tillgängliga för att tillmötesgå krav på skydd. I stället har olika slag av icke-tariffära hinder använts. Dessa medför - liksom tariffära åtgärder - en prishöjning på den marknad som skyddas och därmed en realinkomstsänkning för folkhushål- 1et.° Protektionism i form av kvantitativa restriktioner och vissa andra icke-tariffära åtgärder medför emellertid högre samhällsekonomiska kostnader än tullar och subventioner och är därför särskilt tillväxtdämpande. En utbredd farhåga är därför att den nya protektionismen” befrämjar en ond cirkel under återstoden av 1980-talet. Huruvida denna risk realiseras berori stor utsträckning på hur de handelspolitiska stormakterna agerar.

3.2 Trilaterala relationer

6 Denna prishöjning Relationerna i triangeln Bryssel-Washington-Tokyo är av särskild betydelse fortplantar sig i ekonoför den handelspolitiska utvecklingen. min (prishöjda insatsva- När GATfzs verksamhet etablerades i slutet av 1940-talet var USA ror gör slutprodukten dominerande i världsekonomi och världshandel och intog en ledande roll i dyrare, ökad konkurrens för USA:s roll är numera änd- om produktionsfaktorer handelsliberaliseringen. Förutsättningarna driver upp produktionsrade. Västeuropa återhämtade sig förhållandevis snabbt (jfr ”det tyska kostnaderna) och ger i och har genom etablerandet av EG fått en ökad ekonomisk och undre?) slutändan i genomsnitt handelsmässig tyngd. Japan har utvecklats till den näst största industrinatio- sänkta realinkomster.

26 Bilaga 6

nen bland marknadsekonomierna. Internationella lösningar på handelspolitiska problem är därför i dag bräckliga om de inte biträdes av USA, EG och Japan.

3.2.1 EG-USA

De handelspolitiska relationerna mellan EG och USA påverkas av den förda ekonomiska politiken. Den höga dollarkursen och den likaledes höga räntenivån i USA har i olika sammanhang under senare år kritiserats av EG liksom av andra västländer och orsakat handelspolitiska motsättningar. EG hävdar vid handelspolitiska konflikter med USA att orsaken till svårigheterna för amerikansk industri och till underskottet i handelsbalansen är den höga dollarkursen.7 Det höga ränteläget motverkar investeringar och försvårar strukturell anpassning. Till följd av dollarns ställning blir ränteläget högt även i andra länder, vilket försvårar deras ekonomiska återhämtning. USA hävdar att EG genom statliga ingripanden och subventioner skapar och upprätthåller överkapacitets samt avsätter överskott på export till 7 osunda priser. Då amerikansk industri, som inte har motsvarande statligt Enligt olika beräkningstöd, inte kan klara sådan konkurrens är USA berättigat att vidta ar var den amerikanska dollarn sommaren 1983 begränsande åtgärder mot en import som ej baseras på komparativa övervärderad med 15-20 fördelar. procent gentemot USA:s Hittills under 1980-talet har motsättningarna EG-USA ökat genom det huvudkonkurrenter; sistnämnda

landets begränsning av stålimporten° och genom ett ömsesidigt

gentemot Tyskland och subventionskrig avseende jordbruksvaror på den egyptiska marknaden.” Japan sannolikt mer. 3 På amerikanskt håll ser man vidare med 3.2.2

USA-Japan

misstänksamhet på det statliga företagandet Handelspolitiska spänningar har präglat relationerna mellan USA och Japan inom EG, tex i stål- under 1970-talet. Dessa har tilltagit under 1980-talet i takt med de ökade och bilindustrierna och amerikanska underskotten i handeln med Japan. anser att det utgör en USA har framhållit att den japanska yenen är undervärderad förtäckt subventionering. på grund av centralbankens att Japans import är onaturligt liten på grund av 9 På stålområdet gäller intervention, begränsningar av tillför- olika slags importhinder samt att Japans export är onaturligt stor på grund av seln från EG till USA. olika subventioner. Samtliga dessa argument anförde USA i en skrivelse till För handelsstål sker bottnar Japan hösten 1981. De handels- och valutapolitiska motsättningarna detta sedan 1982 enligt i skilda uppfattningar om hur den ekonomiska politiken bör bedrivas. ett frivilligt åtagande av EG. I fråga om spe- På grund av en svag finanspolitik - stort budgetunderskott - och stram cialstål införde USA penningpolitik i USA samt en svag penningpolitik och stram finanspolitik i 1983 restriktioner på Japan blir räntan högre i New York än i Tokyo. I förening med hög japansk vissa kvaliteter genom tullhöjning och på vissa genom kvantitativ be- l° Ehuru väsentliga skillnader finns mellan EG:s och USA:s politik ger båda gränsning; allt enligt omfattande offentligt stöd till jordbruket. EG är alltjämt världens största livsmedels- GATfzs artikel XIX. importör men har betydande överskott på vissa produkter som socker, vete och USA har hävdat subven- mejeriprodukter. USA är den största livsmedelsexportören. EG anklagas för att ha tions- och överkapaci- tagit marknadsandelar på vissa produkter i tredje länder. Under 1970-talet sjönk tetsargumenten, EG emellertid EG:s andel av världens jordbruksexport från 17 till 15 procent medan argumenten om hög USA:s ökade från 39 till 45 procent. Den sistnämnda förändringen beror bl a på att dollarkurs och bristande USA:s spannmålsproduktion ökade med i storleksordningen 50 procent, något som anpassning. USA söker motverka genom arealreduktion.

Bilaga 6 27

sparkvot medför detta stor efterfrågan på amerikanska obligationer från japanska aktörer, vilket driver ned yenkursen och skapar ett japanskt bytesbalansöverskott . “ USA:s kritik av Japan för subventionerad export gäller inte främst statliga bidrag utan det för Japan unika samspelet mellan MITI (handels- och industriministeriet), bankerna, handelshusen och industriföretagen vid genomförande av utvecklings- och exportstrategier. Exempel på detta samspel finns inom stålindustrin, varvsindustrin, bilindustrin och för produkter med högt elektronikinnehåll som TV- och videoapparater. Karakteristiskt för dessa har varit att industrigrenen utvecklats som en hemmamarknadsindustri. Därefter har man gått ut i stor skala på världsmarknaden och förvånansvärt snabbt tagit betydande marknadsandelar. USA:s mest uppmärksammade begränsning av japansk export avser personbilar. En serie kontakter, bl a på högsta politiska nivå, slutade med ett japanskt åtagande att 1981 skära ner och hålla bilexporten på en lägre nivå. Detta gäller alltjämt. Beträffande importrestriktioner av konventionellt slag är beskyllningarna mot Japan knappast berättigade. En ömsesidig avveckling av kvantitativa restriktioner skulle sannolikt öka Japans överskott med USA. Den japanska tullnivån hör generellt sett till de lägre, vilket inte hindrar relativt höga tullar på vissa känsliga varor. Vad som avses är i stället byråkratiska hinder som försvårar import, tekniska handelshinder o dyl. Vidare framhålles av USA att den interna handeln i Japan är så uppbyggd och organiserad att stora svårigheter råder att komma in på marknaden med importerade produkter. Vidare åberopas språk, kultur och allmän inställning som hinder för handeln.

3.2.3 Japan-EG

Relationerna Japan-EG skiljer sig inte principiellt från relationerna

11 USA-Japan. Möjligen är den ekonomisk-politiska argumentationen något Enligt ett numera mildare. EG vänder sig med argumenten om yen-undervärderingen mot vanligt synsätt - den s k portföljansatsen - be- Japan och om dollar-övervärderingen mot USA. Invändningarna mot det stäms dollarns kurs på japanska systemet med dess exportstrategier och mot japanska importhinder kort sikt av utlandets sammanfaller i stort med USA:s argumentering. efterfrågan på ameri- EG har liksom USA känt sig drabbat av den japanska personbilsexporten, kanska obligationer och men speciellt också ifråga om vissa verkstads- och elektronikprodukter. andra värdepapper, vilken i sin tur bestäms av Under 1980-talet har detta medfört starka spänningar EG-Japan. Med den amerikanska räntebörjan i flertalet fall under 1970-talet har Belgien, Frankrike, Italien, nivån. En ökning av Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland i olika former uppnått utlandets nettoefterfråbegränsningar för personbilstillförseln från Japan. Begränsningar har också gan kan endast realiseras genom ett underskott i uppnåtts för numeriskt styrda verktygsmaskiner. Nämnda begränsningar har den amerikanska bytesinte tillkommit genom EG utan genom dess medlemsländer. balansen och driver vid Efter flera år av kontakter och förhandlingar mellan EG och Japan flytande valutakurser träffades i februari 1983 en uppgörelse. Japan åtog sig att begränsa exporten upp dollarns värde relatill EG av lätta lastfordon, lätta tivt bla yenen. Undergaffeltruckar, motorcyklar, kvartsur, skottet i den amerikanshi-fi-utrustning, TV-rör, TV-apparater och videobandspelare. De tidigare ka bytesbalansen är alltländervisa begränsningarna bibehölls, i vissa fall med modifieringar. så ett uttryck för spar- Japan har inte varit opåverkat av trycket och kritiken från EG och USA. andebrist i USA.

28 Bilaga 6

Med något undantag är de ovannämnda begränsningarna frivilliga åtaganden från japansk sida att begränsa exporten. Därjämte har Japan under 1983 flera s k liberaliseringspaket. Dessa omfattar tidigareläggning av genomfört tullsänkningar enligt Tokyoronden samt vissa tullavvecklingar därutöver. Vidare ingår internationalisering av tekniska föreskrifter, underlättande av provning och certifiering samt översyn av lagstiftning rörande kemiska medel och tillsatser. Därjämte inrättas ett särskilt importombudsmanskontor, Overseas Trade Ombudsman (OTO), bl a med uppgift att motta klagomål rörande importhinder och tillse att dessa blir behandlade inom en månad. Regeringen har också direkt uppmanat företag och allmänhet att ställa sig välvilliga till köp av utländska produkter.

3.3 Det multilaterala

handelssystemet

GATTzs grundare eftersträvade ett öppet, liberalt och multilateralt handels-

system. Öppenhet skulle främjas genom att skyddssystemen gjordes över-

skådliga och genomskådliga (transparensprincipen). I detta syfte förbjöds i princip andra gränshinder än tullar. Varuutbytet skulle liberaliseras och handelsvillkoren stabiliseras genom att det tillåtna medlet- tullar - sänktes och bands vid förhandlingar där länder beviljade varandra ömsesidiga eftergifter (reciprocitetsprincipen). Ett multilateralt varuutbyte, slutligen, skulle uppnås genom att alla medlemmar likabehandlades (mest-gynnadnationsprincipen). Dessa grundprinciper försågs redan från början med undantagsklausuler. Handelssystemets karaktär i en given period beror därför på om det är GATTzs grundprinciper eller undantagen från dem som är normgivande.

3.3.1 Tullar

Sedan överenskommelsen om GATT träffats har flera tullsänkningsronder genomförts. Genom ett nätverk av par- eller gruppvisa förhandlingar har länderna beviljat varandra ömsesidiga tullättnader enligt reciprocitetsprincipen. Dessa har sedan utsträckts enligt mest-gynnad-nationsprincipen till att gälla samtliga länder. Resultatet har blivit att tullsänkningarna blivit alltmänt

gällande”.

U-länderna har med undantag för vissa NIC-länder, inte gjort nämnvärda åtaganden i de olika tullsänkningsronderna och små anspråk ställdes på dem vid deras GATT-anslutning. De har därför på det hela taget höga tullnivåer. U-landskapitlet utgör bl a GATT-legal grund för positiv särbehandling av u-länder. I-länderna har ensidigt beviljat u-länderna tullförmåner enligt

Generalized System of Preferences (GSP)13.

12 Samtidigt har tullsänk- 13 från 1968 och accepterades av ningar genomförts inom Systemet har sitt ursprung i en UNCTAD-resolution EG/EFTA-området så GATT genom en tidsbegränsad s k waiver i början av 1970-talet. Genom enabling att tullfrihet råder län- clause-beslutet 1979 infogades GSP på ett mer permanent sätt i GATT. derna emellan för indu- De tullförmåner som i-länderna beviljat enligt GSP varierar från i-land till i-land. striprodukter som har Varutäckningen är inte lika, i vissa fall rör det sig inte om tullfrihet utan lägre tull än ursprung i området, normalt, förmånen kan vara begränsad till vissa kvantiteter (kontingenter) för en del inom EG även för jord- varor etc. De förmåner som Sverige beviljat innebär tullfrihet för alla varor utom bruksvaror. beklädnadsvaror och vissa trädgårdsprodukter.

Bilaga 6 29

1980-talets globala bild av tullnivåerna är sålunda splittrad. Industriländerna har genomgående låga tullar på industrivaror, högre på jordbruksvaror. Inom Västeuropa gäller tullfrihet för industrivaror, inom EG även för jordbruksvaror. U-länderna har generellt höga tullar, men har av i-länderna ensidigt beviljats tullpreferenser enligt GSP. Denna bild komplicerar ev framtida tullsänkningar på global nivå.

3.3.2 Icke-tariffära åtgärder

Icke-tariffära åtgärder har uppmärksammats mera under 1970-talet p g a deras ökade relativa betydelse.” Deras handelshindrande effekt är beroende av utformningen och användningen. För att formalisera spelregler på de icke-tariffära åtgärdernas område har en rad koder (Tokyo-koderna) framförhandlats inom ramen för Tokyoronden, bla avseende tekniska handelshinder, subventioner, anti-dumping, statlig upphandling, tullvärdering och importlicenser. Anslutningen till koderna är inte obligatorisk. Sommaren 1983 hade i genomsnitt ett 20-tal länder, främst i-länder, anslutit sig till de nämnda koderna. Otvetydiga belägg saknas för att användningen av kvantitativa restriktioner enligt GATTxs undantagsbestämmelser skulle ha ökat på senare tid. Restriktionerna har i stället genomförts vid sidan av GATT, främst i form av Orderly Marketing Agreements (OMAs) och Voluntary Export Restraints

(VERs).*5

USA har använt VERs och OMAs i betydande omfattning, de sistnämnda i vissa fall efter förfarande enligt GATTzs artiklar XIII och XIX. VERs har tillämpats också av EG mot Japan på senare tid. På tekoområdet tillämpas det s k multifiberavtalet, som är en i GATT träffad ramöverenskommelse. Enligt huvudreglerna kan import- och exportland komma överens om 15 Med OMA avses att exportbegränsningar, således en form av OMA.” två länder kommer öve- Till icke-tariffära rens om att iaktta beåtgärder i vid mening hör även subventioner och diskriminerande Sedan mitten av 1970-talet har gränsning i exporten/ offentlig upphandling. importen av en vara. användningen av subventioner ökat, särskilt i Västeuropa. Krisbranscher Med VER avses att ett såsom stål, varvsindustri och teko har varit vanligast förekommande men i en land frivilligt° åtar sig del länder har även bilindustrin åtnjutit omfattande stöd. Offentlig att begränsa exporten av en vara till ett annat upphandling kan tillämpas så att inhemska tillverkare gynnas och har land. uppmärksammats i ökad omfattning på grund av den offentliga sektorns 16 Den första MFA-övetillväxt, inte minst i industriländerna. Den relativa betydelsen av diskrimirenskommelsen trädde nerande upphandling har således ökat. i kraft 1974. F n gäller Tekniska föreskrifter ökar i omfattning på grund av dels den tekniska MFA III som löper från början av 1982 till mitten av 1986. Sedan 14 Icke-tariffära åtgärder är samlingsbegreppet för olika slags ingrepp, andra än tullar, MFA, som förutsätter som påverkar handeln över gränserna. Ett viktigt slag är de direkt verkande i form av åtminstone symboliska kvantitativa restriktioner, t ex importbegränsning eller importförbud. En annan och årliga ökningar, började svåröverskådlig grupp är interna regleringar, som kan betecknas som indirekt tillämpas har en hela verkande. Hit hör tekniska föreskrifter avseende varors beskaffenhet m m som kan tiden växande andel av utformas så att de missgynnar utländska tillverkare. Även punktskatter, utformade så tekoexporten från uatt de drabbar importerad vara men inte inhemska substitut, bör nämnas. Ytterligare länder till i-länder been grupp utgörs av försvårande procedurregler, tex formalistiska importlicenskrav, gränsats genom ökad tidsödande valutatillstånd, omständliga inspektionsförfaranden, m fl byråkratiska länder- och varutäckhinder. ning.

30 Bilaga 6

utvecklingen nya ämnen, tillsatser och konstruktioner -, dels allmänt ökad medvetenhet om hälso-, miljö- och arbetsrisker. Möjligheterna att utforma föreskrifter så att de tex missgynnar utländska tillverkare har därigenom ökat. Generellt gäller att användningen av icke-tariffära åtgärder förekommer i större utsträckning i u-landsgruppen än i i-landsgruppen, men också att användningen ökat på senare tid bland i-länderna.

3.3.3 Konfliktämnen i GATT

Få internationella institutioner torde ha varit så funktionsdugliga under hela efterkrigstiden som GATT. Inemot 100 sinsemellan mycket olika stater är anslutna till GATT. Dess uppgift att ange och upprätthålla regler för den internationella handeln är utomordentligt komplex. Tolkningstvister, sakmotsättningar och även övertramp är därför ofrånkomliga. GATT har ingen domsrätt. Lösningar får åstadkommas genom förhandlingar och anlitande av tvistelösningsmaskineri och förlikningsprocedurer. Även om motsättningar i GATT kan anses vara i och för sig normala företeelser bör konflikter av mera djupgående natur uppmärksammas. Kännetecknande för dessa är att de har en sådan karaktär att de tenderar att inte kunna lösas genom normalt GATF-förfarande samtidigt som en lösning framstår som nödvändig för att GATT skall kunna fungera som hittills. Till dessa konfliktämnen hör främst skyddsklausulfrågan, jordbruks-livsmedelsfrågan och gradueringsfrågan. Skyddsklausulfrågan stod på dagordningen under Tokyoronden 1973-1979. Den har fortlöpande behandlats därefter och var en huvudfräga vid GATTrs ministermöte hösten 1982. Ett år senare är inte någon lösning i sikte. Motsättningarna avser främst om åtgärder enligt GATTzs skyddsartikel” måste som hittills tillämpas icke-diskriminatoriskt, dvs mot import från alla länder (globalprincipen), eller om de skall få avgränsas till importen från skadevållande land/länder (selektivitetsprincipen). Globalanhängarna hävdar att det ligger ett avhållande moment i att ingripandet skall omfatta all import: motståndet blir starkare ju fler länder som berörs medan selektivitet underlättar för förhandlingsstarka länder att ingripa mot import från enstaka svagare länder. Selektivitetsanhängarna hävdar att om globalprincipen tillämpas kommer ingripanden ändå att ske vid sidan av GATT, såsom sker i form av OMAs och VERs. Det är då bättre 17 Enligt artikel XIX kan ett land - oavsett att söka fånga in sådana företeelser genom selektivitet på vissa villkor än att GATT-bestämmelserna acceptera en oreglerad tillämpning som lämnar svagare länder utan stöd i ett i övrigt - vidta skydds- internationellt regelsystem.” åtgärder i form av kvantitativa restriktioner eller om den 13 tullhöjningar Globalanhängarna hävdar vidare att om den tillåtna importen utformas som en egna industrin skadas global kontingent kommer denna främst att utnyttjas av de effektivaste producentav en ökande import. länderna och att detta sammanfaller med frihandelns grundidé att de komparativa Restriktionerna skall fördelarna skall fälla utslaget i den internationella handeln. Selektivitetsanhängarna avse all berörd import hävdar att eftersom globalkontingenter i så fall kommer att utnyttjas främst för och vara temporära i lågprisimport måste restriktionen göras hårdare än enligt selektivitetsprincipen. De syfte att ge tid för an- hänvisar också till att även om en begränsning tillämpas på all berörd import brukar det passning av den inhems- som regel ske en uppdelning i länderkvoter och framhåller att om begränsningarna ka industrin. avgränsas till den skadevållande importen blir ingreppet i handeln långt mindre.

Bilaga 6 31

Små industriländer med diversifierad produktion har ofta små marknadsandelar och löper liten risk att drabbas av selektiva åtgärder. De ser det också som en fördel vid eventuella egna ingripanden att ha stöd i internationella regler för selektivitet. U-länderna -i praktiken NICs med växande kapacitet, god konkurrenskraft och ibland betydande marknadsandelar inom avgränsade sektorer - ser selektiviteten som ett vapen med udden riktad mot dem. I kan nämnas att EG hävdar selektivitetsprincipen. USA och Japan övrigt föredrar globalprincipen, men torde acceptera selektivitet på vissa villkor. Jordbruks- och livsmedelsfrågan var en huvudfråga vid GATT:s ministermöte 1982. Behandlingen hittills har inte bringat någon lösning i sikte. Frågan gäller inte enbart den faktiska särbehandlingen på jordbruksområdet utan också principiella frågor av stor generell räckviddi GATT. Detta gäller bla definition av subventionsbegreppet, subventionskodens tillämpning, mellan råvaror och bearbetade varor, tillåtligheten av gränsdragning basprissystem och bistånd som konkurrensmedel. Flertalet industriländer har valt att tillförsäkra yrkesutövarna i jordbruket med andra grupper likvärdiga ekonomiska villkor. I USA hävdas lantbrukarnas standard alltsedan 1933 av den sk parity-politiken genom olika

statliga bidrag, produktionsbegränsningsstimulanser, importregleringar m m i olika former.” I EG upprätthålles prisnivån genom rörliga importavgifter, som fyller ut skillnaden gentemot världsmarknadspriset för att höja

och stabilisera det inhemska priset.”

en djup motsättning mellan främst I jordbruks-livsmedelsfrågan föreligger USA och EG. USA och andra jordbruksexporterande länder hävdar att främst emedan det innefattar en otillåten EG:s system är GATT-stridigt, subventionering, bl a genom överkompensation vid export och att det sätter fördelar ur spel vid internationell handel och leder till komparativa överkapacitet och nedpressning av världsmarknadspriserna. Från EG:s sida hävdas att systemet tillämpats i flera decennier och därigenom vunnit att avlyft av införselavgifter inte kan betecknas som GATT-legalitet, subvention, samt att systemet ger större utrymme för internationell handel än vad andra metoder skulle göra. EG hänvisar till USA:s subventioner och 19 USA har en s k waiver hävdar bl a att USA kombinationer av livsmedelsbistånd och i GATT för en stor del genom av sin importpolitik avkommersiella affärer i praktiken bedriver exportsubventionering. seende jordbruksområgäller frågan när handelspolitisk förmånsbehandling av Gradueringsfrågan det. u-länder skall upphöra. Den är inte en särskilt aktuell konflikt utan snarare 20 Avgifterna utgår på uttryck för en underliggande motsättning mellan nord och syd. Den importerade jordbrukssärbehandling som u-länderna åtnjuter enligt GATT-stadgan har beviljats varor och på råvaruandem som utan att det vid vilka utvecklingsnivåer delen i förädlade livsmegrupp preciserats skall ikläda GATT: när skall del. Vid export av jordu-länderna sig ökade förpliktelser enligt bruksvaror och förädlade av u-landskapitlet upphöra, när skall en utfasning ske av tillämpningen produkter sker i princip GSP-förmåner, när skall särställningen inom t ex de olika T okyo-kodema ta motsvarande avlyft slut, när skall u-landsstatus slutligen upphöra och fulla förpliktelser enligt eller utgår motsvarande GATTzs allmänna inträda? sålunda när u-länderna ”stödä .Olika tekniska regler Frågan gäller metoder tillämpas, bl a successivt och reellt skall inträda till förhandlingsbordet. intern och extern utjäm- U-länderna, som utgör ländermajoritet i GATT, uppträder i dessa ning. De huvudsakliga som grupp och ställer sig av förklarliga skäl avvisande till effekterna framgår dock sammanhang Bland i-länderna av det här anförda. förslag om graduering. finns inte någon ensartad uppfatt-

32 Bilaga 6

om och -metoder ning gradueringskriterier av generell räckvidd inom GATTzs ram.”

3.3.4 Bilaterala tendenser

I ett multilateralt handelssystem - med konvertibla valutor - är handelssaldona mellan olika länderpar ovidkommande. För enskilda handelspolitiskt länder är främst det totala handelssaldot av intresse. Tendenser till bilateralism har emellertid ökat i handelspolitiska sammanhang. Länder som har underskott i betalningarna skulden lägger gärna för detta på de länder med vilka de har de största underskotten. Iden amerikanska debatten har argument av detta slag inte varit ovanliga. Rena reciprocitetsresonemang har förts gentemot Japan efter att linjen handelsströmmarna mellan de båda länderna borde vara lika i båda

riktningarna.” Även inom EG har argumentering av detta slag förekommit.

När Frankrike begränsade importen av video-apparater m m från Japan skedde det bl a under till underskottet i handeln hänvisning med Japan. Statshandelsländernas handelspolitik gentemot västländer präglas ofta av bilateralt eller reciprokt tänkande. En form av reciprocitet är motköpskravet, som i stor utsträckning hävdas också av u-länder. Syftet är i princip inte att balansera handeln mellan två länder utan att en viss affär skall ”kompenseras” av varuflöde i andra riktningen. Skuldsituationen i u-länder och i statshandelsländer i öst har medfört att motköpskraven ökat och skärpts under 1980-talet.

3.4 Sammanfattande

perspektiv

Efter en handelspolitisk klimatförändring under 1970-talet har 1980-talet inletts med en djupgående recession med minskning av världshandeln för första gången efter andra världskriget. 21I internationella han- står inför en svår situation Statsledningar med hög inhemsk arbetslöshet delspolitiska fora bildar och starkare krav. Trots protektionistiska att protektionistiska åtgärder är ofta u-länderna block svåra att identifiera och mäta är det obestridligt att det protektionistiska (vanligen i den s k 77trycket har ökat och har resulterat i vidtagna De gruppen). Med hänsyn åtgärder. nya Tokyotill skillnaderna i utveck- koderna förväntas ha en disciplinerande inverkan men kan p g a begränsad lingsgrad och intressein- täckning inte väntas utgöra någon allmän spärr mot protektionistiska riktning är sammanhållåtgärder. ningen påfallande stor. På tullområdet synes Tokyorondens kunna föras till Industriländerna, vars tullsänkningar inbördes skillnader är framgångsrikt slut. De etablerade nivåerna - tullfrihet, partiell tullfrihet, mindre, uppträder vanligen heterogent. - För en utförlig genomgång 22 Det bör noteras att det i den amerikanska kongressen har väckts ett lagförslag vars av graduerlngsfrågan se ursprungliga utformning innebar att mest-gynnad-nationsprincipen skulle sättas ur Jan Bojö, Graduerings- spel. Det innebär att USA skulle kunna behandla en stat som mest-gynnad-nation frågan: Kriterier för han- endast om staten beviljar USA marknadstillträde på villkor som är likvärdiga med dem delspolitisk särbehand- USA erbjuder. Mest-gynnad-nationsprincipen skulle sålunda ersättas av en viss ling av u-Iänder, Arbets- bilateral princip. Under kongressbehandlingen har ett betydelsefullt klarläggande rapport nr 1, Utred- skett. Internationella åtaganden skall respekteras. Detta torde bl a innebära att den av ningssekretariatet, Kom- GATT omfattade varuhandeln inte berörs, men däremot tex tjänstehandel och merskollegium, 1983. investeringsvillkor.

Bilaga 6 33

höga tullnivåer - medför emellertid att många låga tullnivåer respektive industriländer och flertalet u-länder saknar incitament för en ny tullsänkningsrond. Likväl framhålls en ny GATT-rond som en önskvärdhet internationellt. För att bli meningsfull borde en sådan gälla även annat än tullar. Spörsmål som u-ländernas tillträde till i-landsmarknaderna (MFA-aweckling, spärrar mot kvantitativa restriktioner 0 dyl) och deras egna förpliktelser i GATT kommer då in i bilden (inbegripet tullsidan). Frågan är om i-länderna är villiga att erbjuda tillräckligt för att väcka intresse för åtaganden från u-ländernas sida - eller om dessa (ånyo) väntar sig i huvudsak ensidiga åtaganden av industriländerna. Även om en ny förhandlingsrond skulle komma till stånd bör det beaktas att en sådan kräver avsevärd tid. Några handelsutvecklande effekter av en ny rond eller förändringar av det multilaterala systemets utformning och tillämpning bör sålunda inte medtagas i kalkylen för 1980-talet. Spänningar mellan de handelspolitiska stormakterna EG, USA och Japan, är större än tidigare under efterkrigstiden. Motsättningarna gäller inte främst användningen av olika traditionella handelspolitiska medel utan har djupare orsaker. Till en del gäller dessa den ekonomiska eller näringspolitiska strukturen; EG:s och USA:s kritik mot det japanska systemet, USA:s kritik av EG för statligt stöd och i vissa länder stort statligt ägande samt EG:s kritik av USA för tillgripande av skyddsåtgärder utan “att (ha möjlighet att) den anpassning som de tillgripna åtgärderna förutsätter. Till en genomföra annan del ligger orsakerna i skillnader i ekonomisk-politisk uppfattning och i inriktningen av den förda ekonomiska politiken samt dess inverkan på valutakurserna, dvs över- respektive undervärdering. Sådana djupare meningsskiljaktigheter kan knappast underlätta lösningar av handelspolitiska problem. Spänningarna har därjämte utlöst konflikter i frågor som ingår bland konfliktämnena i GATT. Härigenom - och genom de tre ekonomiernas handelspolitiska tyngd - kommer spänningar att prägla det multilaterala handelssystemet. Ekonomisk-politiska förändringar, som för särskilt dollar- och yenkurserna närmare köpkraftsparitet, skulle avsevärt underlätta lösningen av de handelspolitiska problemen. Motsatt utveckling och ökad valutainstabilitet skulle förvärra problemen. Likformiga globala handelspolitiska förändringar är föga sannolika. Benägenheten att tillgripa protektionistiska åtgärder är vidare inte jämnt fördelad. Små länder som Sverige med måttliga marknadsandelar är dock inte särskilt exponerade i det avseendet. Däremot får också små länder räkna med sin del av regionala effekter. I Västeuropa är det sannolikt att utvecklingen kommer att präglas av en fortgående integration inom EG, EG:s (eventuella) utvidgning och i samband därmed en redan iakttagen stramare handelspolitisk attityd utåt. Handelspolitiken är i allt väsentligt gemensam och bygger på consensusprincipen, vilken kännetecknas av minsta gemensamma nämnare och tröghet i I andra avseenden kan utvecklingen medföra ökat beslutsprocesserna. samarbete mellan EG och BETA-länder. Grund finns inte för annat antagande än att frihandelsavtalen med EFTA-länderna kommer att respekteras liksom hittills. EFTA-länderna uppträder inte som ett handelsblock, men det finns en viss samordning EFTA-länderna emellan i politiskt

34 Bilaga 6

frågor som rör ländernas bilaterala (och praktiskt taget identiska) frihandelsavtal med EG (se kapitel 4). Effekterna av olika faktorer inom det europeiska frihandelsområdet, Tokyorondens tullsänkningar, EG:s externa skyddspolitik och eventuella utvidgning beräknas motverka och delvis ta ut varandra. Även vis â vis övriga OECD-länder beräknas den sammanlagda handelspolitiska effekten bli begränsad (se kapitel 4 och 5). Detta blir inte fallet för övriga områden. Jämfört med 1970-talet torde ökade skuldproblem och betalningssvårigheter i de östeuropeiska länderna och i viktiga utvecklingsländer medföra stramare importpolitik, ökade motköpskrav och förstärkta tendenser till bilateralism och regionalism (se kapitel 6 och 7). 1980-talets handelspolitiska perspektiv beräknas sålunda för svensk del sammantaget medföra relativt oförändrade betingelser på huvudmarknaderna och i större utsträckning förändrade betingelser på övriga marknader. Under tidigare decennier har handelspolitiken medfört positiva nettoeffekter för Sverige. Detta kan inte påräknas under 1980-talet.

Bilaga 6 35

4 tariffära handelshinder

Användning

av

I detta kapitel beskrivs och analyseras effekter av tariffära handelshinder,

dels på importen för olika länderområden inom OECD, dels på Sveriges

andel på dessa marknaden* Då tullawecklingen under efterkrigstiden i

första hand berör industrivaruområdet koncentreras intresset till dessa

produkter. I avsnitt 4.2 görs en analys av tullavvecklingens betydelse under

1960- och 1970-talet. Resultaten används sedan i avsnitt 4.3 till att, utifrån

uppgifter om förväntade tullawecklingar, göra en prognos över utvecklingen

under 1980-talet. 1 För en mer utförlig

beskrivning av den metodik och de skattningsresultat som detta kapi-

4.1 Bakgrund

tel baseras på, se Eva Sundkvist, Användning- Det tidiga handelspolitiska samarbetet i Västeuropa syftade till att söka en av tariffära handels-

svetsa samman nationerna till en politisk enhet för att därigenom kunna hinder i OECD-omrâdet

tillväxt och förhindra inbördes konflikter. Redan 1960-1990, Arbetsrapfrämja en snabb ekonomisk att inleda samarbete. port nr 9, Utredningsseår 1944 beslöt Nederländerna, Belgien och Luxemburg kretariatet, Kommers- Resultatet blev inte bara en tullunion utan också början till en ekonomisk kollegium, 1984. union. I början av 1950-talet inledde dessa länder förhandlingar med ?I och med Romfördra- Frankrike, Italien och Västtyskland för att uppnå en plan för samordning av get bildades en tullunion kol- och stålmarknaderna i Västeuropa. Förhandlingarna resulterade 1951 i vilket innebär tullfrihet

undertecknandet kol- och stålgemenskapen, CECA. mellan medlemsländerna av den Europeiska ekonomiskt samtidigt som en gemen- Diskussionerna utvidgades sedan till att gälla ett mer omfattande sam yttre tullsats tillämsamarbete. I mars 1957 undertecknade de sex CECA-länderna dels fördraget pas gentemot länder om den Europeiska atomenergigemenskapen, dels det s k Romfördraget om utanför unionen.

den Europeiska ekonomiska EEC? De tre gemenskaperna gemenskapen, 3 EFTA utgör alltså ingsammanfattas i begreppet EG. De interna tullarna inom EG avvecklades en tullunion utan ett

under perioden 1960-1968. Samtidigt anpassades de enskilda ländernas frihandelsområde; varje medlemsland har kvar tullskydd gentemot utomstående länder till en gemensam yttre tulltariff. med sina tullar gentemot För att skapa ett bättre utgångsläge i de kommande förhandlingarna icke-medlemsländer.

EG och för att åstadkomma ett ekonomiskt samarbete främst på Varuhan- Risken för snedvridning

delns område, började vissa av de västeuropeiska länderna utanför EG att av handeln genom olika

diskutera möjligheten att skapa ett frihandelsområde. Förhandlingarna yttre tullsatser har undvikits genom särskilda ledde 1960 till att Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, s k ursprungsregler för Sverige och Österrike bildade den Europeiska frihandelssammanslutningen, bestämning av vilka va- EFTA? Sedermera anslöt sig också Finland och Island. Sedan den 1 januari ror som skall erhålla

1967 har tullar på handel med industriprodukter mellan EFTA-länderna tullfrihet inom EFTA.

36 Bilaga 6

varit avskaffade. Vissa andra handelshinder har också helt eller delvis

undanröjts. Den europeiska integrationen fortsatte sedan under 1970-talet. År 1972 beviljades Storbritannien, Danmark och Irland medlemskap i EG. Samtidigt tecknade resterande BETA-länder avtal med EG. Avtalen innebar bla tullavveckling på i princip alla industrivaror under en femårsperiod, där tullreduktionen genomfördes i fem lika stegf* I samma takt avvecklades också tullarna mellan det ursprungliga EG-området och de nya medlemsländerna. Frihandelsavtalet mellan EG och EFTA medförde att det 1977 rådde tullfrihet för industriprodukter inom ett område som svarade för ca 60 % av världshandeln med bearbetade varor. Parallellt med det västeuropeiska integrationsarbetet har handelsliberaliserande åtgärder av mer världsomspännande natur genomförts, i första hand som ett resultat av de förhandlingar som förts inom ramen för GATI, det Allmänna tull- och handelsavtalet. Mellan åren 1947-1962 fördes fem allmänna tullförhandlingsomgångar av vilka Sverige deltog i fyra. Förhandlingarna fördes enligt metoden vara för vara, dvs varje land förhandlade med övriga deltagarländer för att söka erhålla tullsänkningar för varor som var av betydande exportintresse för landet, i utbyte mot egna tullsänkningar av motsvarande värde. De tullsänkningar som ett land genomförde blev sedan, i enlighet med mest-gynnad-nationsprincipen, tillämpliga på handeln med 4 För vissa s k känsliga Övriga deltagarländer. Då förhandlingarna i första hand avsåg produkter för varor infördes särregler vilka en betydande handel redan var etablerad, kom tullsänkningarna att som bl a innebar att fördelas ojämnt mellan olika varor och länder. Små länder fick svårt att EG:s tullaweckling genhävda sina intressen. temot EFTA förlängdes Även inom olika länder uppstod ökade problem att till den 1 januari 1980 kompensera de sektorer av hemmaindustrin som inte gynnades av tullsänk- (specialstål m m) respek- ningarna. tive den 1 januari 1984 lades därför Förslag fram för att söka uppnå en generell och mer (papper). omfattande liberalisering av världshandeln inför den sjätte stora förhand- 5 På jordbrukssidan, där lingskonferensen, den s k Kennedyronden, som hölls 1964-1967. I förhandförhandlingarna fördes lingarna deltog ett femtiotal länder som tillsammans svarade för ca 75 % av på multi- och bilateral basis, genomfördes ock- världshandeln. Fyra nordiska länder deltog med en gemensam delegation så vissa tullsänkningar, vilket avsevärt förstärkte förhandlingsstyrkan. Som mål uppställdes en vilka dock var av mindre 50-procentig tullreduktion som skulle genomföras med den metod som omfattning. Även på det icke-tariffära områ- använts i det europeiska integrationsarbetet, dvs samtidiga och procentuellt det gjordes överenskom- lika stora (s k linjära) tullsänkningar för alla varor. melser, främst genom Kennedyronden resulterade bl a i att industriländerna sänkte sina tullar en s k anti-dumpingkod, för ca 70 % av den tullbelagda importen. De största tullsänkningsmedgivanvilken syftade till att dena gjordes för industriprodukter.5 De genomsnittliga tullsänkningarna förtydliga och harmonisom industriländerna har beräknats sera regler för använd- genomförde till 35-40 % av de ursprungning av antidumpingtul- liga tullsatserna. Enligt huvudregeln genomfördes avtrappningen i fem lar. 1968. årliga, lika stora steg med början 1 januari

Bilaga 6 37

4.2 under 1960- och 1970-talet

Tullavveckling

4.2.1 Effekter på importen av bearbetade varor

Den tullavveckling som genomfördes i Västeuropa under 1960- och 1970-talet på industriprodukter har utan tvekan haft både handelsalstrande och handelsomfördelande effekter. I detta avsnitt koncentreras intresset kring den förra typen av effekter. Syftet är att kvantitativt söka uppskatta vilken betydelse tullreduktionen haft på importtillväxten av bearbetade varor inom OECD-området. Vid sidan av ändrade tullsatser har importtillväxten under perioden påverkats av bl a pris- och efterfrågeutveckling. För att renodla tulleffekten har importfunktioner skattats med hjälp av regressionsanalys där minstakvadrat-metoden använts? Skattningsresultaten presenteras i appendix 4.1. Importfunktioner har estimerats för 11 OECD-länder7 med skattningsperioden 1960-80 för de flesta länder. För de länder där uppgifter saknats för en eller flera variabler under de första åren har en något kortare skattningsperiod använts. Importen avser endast bearbetade varor då det främst är denna varugrupp som varit föremål för tullawecklingen. En förändring i tullsatsen påverkar importen via det pris som importören avyttrar varan till. Den variabel som använts vid skattningarna är definierad utifrån antagandet att en förändring i tullsatsen ger fullt genomslag på priset. Givet detta kan ett tullindex konstrueras som T = 100 + t, därt är tullsatsen

uttryckt som procent av importvärdet? Om antagandet om full priseffekt inte

är uppfyllt kommer tullelasticiteten att underskattas. Importfunktioner har estimerats för varje land. Vid de skattningar där en eller flera variabler saknat statistisk signifikans har dessa variabler exkluderats och en ny ekvation skattats. Då syftet med analysen är att renodla tulleffekten har dock tullvariabeln genomgående behållits i alla funktioner, trots att koefficienten för variabeln i flera fall har låg signifikans. Tullkoefficienterna för vissa länder är därmed behäftade med en förhållandevis stor osäkerhet. Dessutom kan samvariation förekomma mellan olika förklaringsvariabler, vilket i så fall skapar ytterligare osäkerhet vid tolkning av skattningsresultaten. 7 USA, Kanada, Japan, 5 Den grundmodell som använts vid skattning av importfunktionerna har följande Frankrike, Belgien, utseende: Västtyskland, Österrike, Danmark, Storbritanniln M, = a + blln r, + bzln en, Sverige samt

äta

b3ln b4ln K, + b5ln Y, $+ I Schweiz. där a = konstant 3 En tullvariabel konstruerad på detta sätt M! = landets import av bearbetade varor (SITC 5-8 ./. 68 ./. 793) under år t. Variabeln tar hänsyn till att en är beräknad i fasta priser. given procentuell föränd- T, = landets importtull för bearbetade varor ring i tullsatsen ger stör- Pl = landets importpris för bearbetade varor re effekt ju högre nivån Pig = landets hemmamarknadspris är på tullen i utgångslä- K, kapacitetsutnyttjande get. Dessutom blir tull- Y, inkomst, baserad på ett volymindex för BNP. variabeln direkt jämfört = 1960,. . , 1980. bar med prisvariabeln.

38 Bilaga 6

De skattade tullelasticiteterna ligger mellan «1,2 och -7,7.

(De högsta av

dessa värden kan dock betraktas som orimliga). Värdena har vägts samman för olika områden inom OECD. Om värdena viktas med de enskilda ländernas betydelse i ländergruppens totala import av bearbetade varor

erhålls följande uppställning?

Tabell 4.1 Tullelasticiteter för bearbetade varor på olika marknader.

EG EFTA Övriga OECD OECD totalt

-2,3

De elasticiteter som visas i tabellen kan användas till att grovt uppskatta tullavvecklingens betydelse för importtillväxten under 1960- och 1970talet. Genom beaktande av de tullreduceringar som genomförts har förändringen i tullindex, dvs tullsänkningens maximala effekt på importpriserna, kunnat beräknas för olika länderområden inom OECD. Om sedan de skattade elasticiteterna appliceras på tullförändringarna erhålls en uppskattning över tullawecklingens effekter på importen av bearbetade varor. Genom att väga samman importförändringarna med länderområdenas 9 Då de skattade tullbetydelse i OECD:s respektive hela världens import av industriproduker har elasticitetema för Västäven effekterna på OECD- respektive världsmarknaden uppskattats. tyskland och USA har Resultatet av beräkningarna visas i tabell 4.2. bedömts som orimligt höga ingår inte värdena Som framgår av uppgifterna i tabellen ledde den interna tullawecklingen för dessa länder i sam- 1960-1967/68 till en större sänkning av tullindex inom EG än inom EFTA. manvägningen. De er- Detta beror dels på att EG-länderna i utgångsläget i genomsnitt hade en hållna tullelasticiteterna högre tullnivå än EFT A-länderna, dels på att internhandeln var betydligt för dessa länder innehålmer omfattande inom EG än inom EFTA, varför tullsänkningen omfattade ler troligen i förhållandevis stor utsträckning en större andel av områdets import. påverkan från andra Resultatet av Kennedyronden medförde en ökning av importen av faktorer som verkar bearbetade varor i hela OECD-området. Effekterna var störst för OECDuppdragandet på elasticiteterna, tex priseffekter och trendinslag. För jämförelse med tidigare Tabell 4.2 Tullavvecklingseffekter för importen av bearbetade varor 1960-1980. skattningar av tullelasti- Förändring i procent citeter för olika OECDländer, se tex N Gott- Marknad Inom EFTA resp Kennedy-ronden Mellan EFTA och fries och L Lindström, EG EG Swedish Exports, Prospects up to 1983, Occa- tull- import tull- import tull- import sional Paper 12, Kon- index index index junkturinstitutet, 1980, (1960-1967/68) (1968-1972) (1973-1977) L Lundberg, Handels-

1955-1971, National Institute Economic Re- Effekterna av den interna tullawecklingen samt Kennedyronden avser EG (6). view, maj 1975. Effekterna av frihandelsavtalen avser EG (9).

Bilaga 6 39

länder utanför EG-EFTA-blocket då länderna i övriga OECD-området i

utgångsläget låg på en högre tullnivå. Den kraftigare tullsänkningseffekten

jämfört med EG-marknaden kan förklaras med att på EFTA-marknaden importen från länder utanför frihandelsområdet vägde förhållandevis tungt i

EFTAzs totala import.

Även den tullavveckling som genomfördes 1973-1977 till följd av

frihandelsavtalen mellan EG och EFTA kom att ge störst effekt för

EFTA-länderna. Detta beror på att importen från EG upptog en relativt sett

stor andel av EPTAzs totala import av bearbetade varor medan EFTAzs

andel av EG:s import var förhållandevis mindre.

Sammantaget innebär kalkylen att tullavvecklingen 1960-1977 lett till att

OECD-länderna ökat sin import av bearbetade varor med totalt ca 14,2 %,

dvs 3/4 procentenheter av den årliga importtillväxten kan förklaras av

Detta tal kan jämföras med industriländernas faktiska tullsänkningarna. importtillväxt av bearbetade varor vilken uppgick till 7-8 % per år under

1960-1980. 10 % av OECD-ländernas importökning av perioden Omkring industriprodukter under 1960- och 1970-talet kan alltså hänföras till

effekter på världsmarknadens import av tullawecklingen. Avtrappningens bearbetade varor uppgick till ca 12,0 % för hela perioden, dvs ca 0,6 % per

år.

4.2.2 Förskjutningar i importandelar på EG- och EFTA-

marknaden 10 Som EG-länder avses

EFTA bildades har på dessa marknader här de ursprungliga med- Sedan EG respektive påtagliga lemsländerna, dvs Belförändringar ägt rum i olika länders importandelar. Tyngdpunktsförskjut- Frankgien/Luxemberg, ningar har skett dels mellan EG:s och EFTAzs marknadsandelar, dels mellan rike, Västtyskland, Itatullunionens och frihandelsområdets andelar å ena sidan och övriga länders å lien samt Nederländerden andra sidan.” beskriva och na. Storbritannien och Syftet med detta avsnitt är att översiktligt Danmark behandlas i analysera dessa förändringar med speciellt intresse riktat mot tullawecklingdenna kalkyl över hela ens betydelse. perioden som EFTA- Den relevanta förklaringsvariabeln vad avser tulleffekterna är den relativa länder då tullfriheten

tull som ett land/länderområde möter på en marknad. Ett lands relativa tull mellan de bägge ländersatt i na och resterande utgörs av det tullindex som landets exportörer möter på marknaden EFTA-länder i huvudsak relation till det tullindex som övriga världen möter.” bestod även efter 1972. Utvecklingen för perioden 1960-1980 illustreras grafiskt i figur 4.1 Övriga EFTA-länder och 4.2 (EG-marknaden). Marknadsandelar definieras (EFTA-marknaden) utgörs här av Sverige, EG:s import från ett länderområde/land satt i Norge, Österrike, här som EFT Azs respektive relation till marknadens varor Schweiz, Portugal samt import från hela världen och avser bearbetade Finland. Övriga länders (SITC 5-8) utom fartyg. Alla beräkningar baseras på löpande priser. andelar är beräknade Bildandet av EG och EFTA medförde som nämnts att tullarna på residualt och avser alla

bearbetade varor inom unionen och frihandelsområdet avvecklades under länder utanför EG och EFTA. 1960-talet. Detta innebar att respektive länderområdes relativtull på den 100

sänktes samtidigt som relativtullen på den andra markna- 11 Dvs +:,,,100

egna marknaden .. .. + l den (”bortamarknaden”) höjdes. De globala förhandlingar som fördes inom dar ts ar tullsatsen på importvaror från Sverige ramen för GATI ledde bl a fram till en 35 %-ig tullreduktion under perioden och tv är den genom- 1968-1973 som ett resultat av Kennedyronden. Då tullarna inom EG snittliga tullsatsen på EFTA-området vid denna tidpunkt i stort sett redan var respektive importen från övriga awecklade, som tullmuren övriga omvärlden sänktes, länder. samtidigt gentemot

40 Bilaga 6

Index 150 2- EG-länder 1454 -o-n- Övriga länder 140- 135- 130- 125- 120- 115* 110- 105- 100« 95- Figur 4.1 Marknadsun- 90delar på EF TA-markna- 85den. Indexserie (1960 = 100). 801

it.

Källa: OECD serie C, IIIIIIIIITUIIIIIITII FN serie D 60 6162 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 År 6364

medförde detta en höjning av relativtullen på hemmamarknaden, dvs gentemot länderna inom tullunionen respektive frihandelsområdet, och en sänkning på den andra marknaden. Denna trend förstärktes sedan under 1970-talet i samband med frihandelsavtalen mellan EG och EFI A. Utvecklingen under den aktuella perioden överensstämmer väl med antagandet att en förändring i relativtullen i hög grad påverkar marknadsandelarna. Under 1960-talet, då tullawecklingen inom EG och EFTA

Index EFTA-länder 135- :j: EG-länder 130- -o-o- Övriga länder 125- 1201 115- 110- 105- 100- 95- 90- 85- 80-1 Figur 4.2 Marknadsun- 75delar på EG-marknaden. Indexserfe (1960 = 100). 70-1 Källa: OECD serie C, IIIIIlIIIIITIIIIlIlI FN serie D 1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 7172 73 74 75 76 77 78 79 80 År

Bilaga 6 41

genomfördes, stärkte de båda ländergrupperna sina positioner på den egna marknaden. Från slutet av 1960-talet och under 1970-talet har både EG:s marknadsandelar på EFTA-området och ElTAzs andelar på EG-området ökat, samtidigt som ländergruppernas andelar på respektive hemmamarknad minskat. Även om utvecklingen i stort sett är likartad finns likväl vissa skillnader mellan utvecklingen på EG- och EFTA-marknaden som bör framhållas. - Vid betraktande av ländergruppernas andelar på de egna marknaderna framgår att BETA-länderna vunnit mer (ca 35 %-enheter) under 1960-talet än EG (ca 25 %-enheter). Trots detta befinner sig BETA-länderna på en lägre nivå vid periodens slut då andelsförlusten under 1970-talet var betydande; ca 42 %-enheter mot EG-ländernas minskning på ca 18 %enheter. En förklaring till EG-ländernas relativt begränsade andelsförluster på hemmamarknaden kan vara att tullunionen utgör en mer integrerad enhet, med bl a till stor del gemensamma arbets- respektive kapitalmarknader. Dessutom torde medlemsländernas geografiska närhet haft beydelse. - Förutom de förluster som EFTA gjort på den egna marknaden har även en relativ försvagning skett på EG-marknaden. EFTA tappade avsevärt mer på EG-marknaden (ca 30 %) än vad EG-länderna förlorade på EFTAmarknaden (ca 15 %) under 1960-talet. Trots att båda ländergrupperna relativt sett återhämtat lika mycket (ca 14 %) under 1970-talet framstår alltså EFTA som förlorare i förhållande till EG även på ländernas ”bortamarknader”. - Uppgången för ländergruppernas marknadsandelar på ”bortamarknaden inträffade vid olika tidpunkter. EG-ländernas andelar på EFTAmarknaden började stiga redan vid slutet av 1960-talet medan EFTAzs importandelar på EG-marknaden var fallande fram till 1972 och frihandelsavtalen. En förklaring kan vara att internhandeln varit relativt mer omfattande i EG än i EFTA. Detta har medfört att effekten på importtullarna av Kennedyrondens tullreduktioner 1968-1973 blivit större för EFTA-länderna än för EG-länderna. - Vid sidan om de skillnader som föreligger i förskjutningar mellan EG:s och EFTA:s importandelar på de bägge marknaderna finns också avvikelser i hur övriga länders andelar förändrats under perioden. På EG-marknaden följer övriga länders marknadsandelar i stort utvecklingen för EFTAländerna under 1970-talet. På EI-TA-marknaden kan eventuellt övriga länders andelar uppfattas som en motgående variation med EG-ländernas andelar. En trolig förklaring är att EFTA-länderna har haft förhållandevis svårt att substituera import från EG-länderna med import från det egna området. För att bestämma hur produktsammansättningen och substituerbarheten inom ländergrupperna påverkat utvecklingen krävs dock en omfattande studie där analysen av marknadsandelsförskjutningar förs på en mer disaggregerad nivå m a p länder och varugrupper.

4.2.3 Effekter på Sveriges marknadsandel av bearbetade varor

De tullsänkningar som genomfördes under 1960- och l970-talet avsåg i första hand industrivaruområdet. För Sverige, vars export i dag till ca 70 % utgörs

42 Bilaga 6

av industriprodukter, har tullreduktionen haft avgörande betydelse. För att bestämma hur Sveriges andelar på EG- och EFTA-marknaden har påverkats andelsfunktioner för respektive marknad skattats.” Tullavvecklingen under 1960- och 1970-talet har inte nämnvärt påverkat Sveriges andelar utanför EG- och EFTA-området. Observera att Kennedyronden för icke-EG/ EFTA-länder medförde att tullarna sänktes lika mycket gentemot alla länder och att någon förändring i relativtullen därmed inte ägde rum. Syftet med skattningarna har varit att söka särskilja olika faktorers påverkan på Sveriges marknadsandelar och på så sätt erhålla en renodlad tulleffekt. Den tullelasticitet som estimeras kan sedan användas för att uppskatta framtida andelsvinster/-förluster med hänsyn tagen till förväntade tullförändringar. De andelsfunktioner som estimerats för EG- BETA-marknarespektive den avser Sveriges andel av länderområdets import av bearbetade varor.” Den beroende variabeln är beräknad i fasta och har rensats från priser ländersammansättningseffekter.14 Utvecklingen av Sveriges marknadsandelar för bearbetade varor på EG- och BETA-marknaderna 1960-1980 illustreras grafiskt i figur 4.3. tullar illustreras Sveriges relativa på EG- och EFT A-marknaden i figur 4.4. Variabeln baseras av förändringar på uppskattningar i den genomsnittliga tullnivån för de i de två länderområdena länderna. De relativa ingående tullarna på hela EG- och BETA-marknaderna ett vägt snitt av de utgör enskilda ländernas relativtull gentemot Sverige, där lands respektive betydelse i svensk export använts som vikt. Skattningsresultaten av andelsfunktionerna redovisas i appendix 4.1. Koefficienten för relativtullen är enligt ca -2,1 för skattningsresultaten EG-området och -2,3 för EFTA-området, vilket innebär att en förändring i relativtullen med 1 % ger en omvänd effekt på Sveriges marknadsandel med 2,1 % respektive 2,3 %. Den skattade priselasticiteten uppgår totalt till ca

13Den modell som använts vid skattning av andelsfunktionerna har följande utseende:

Mf_ T5 P5 ln a + 1L__1_ trend b; ln b3ln

W- b1lnñl+ P-§+ PL1+

där 12Som EG-länder avses 3 = konstant här Belgien/Luxemberg, Frankrike, Västtyskland, M? = EG:s respektive EFTA:s import av bearbetade varor (SITC 5-8 ./.68./.793) från Italien och Nederländer- Sverige under år t. Variabeln är beräknad i fasta priser. na. Storbritannien och 1 = länderområdets import av bearbetade varor från hela världen. Variabeln är Danmark betraktas över beräknad i fasta priser och korrigerad för ländersammansättningseffekter. hela perioden som EFTA-länder tillsam- T? det tullindex som representerar den tull som svenska exportörer möter på mans med Norge, Öster- marknaden. rike, Schweiz, Portugal n = marknadens tullindex gentemot hela världen. samt Finland. Pi = Sveriges exportpris (hybridindex). 14Ländersammansätt- Pi = länderområdets importpris. ningseffekter uppstår trend = en faktor som avser fånga upp de trendmässiga andelsförändringar som inte normalt om de i området förklaras av övriga oberoende variabler. ingående länderna har olika importtillväxt. t= 1960, . . , 1980

Bilaga 6 43

Index

120-

110-4

100-

90- \ “ \ \

\\,øs§ø\\

\ s_ /s Figur 4.3 Sveriges marks__/^\ nadsandel för bearbetade EFTA-marknaden \ø\ l-\ S §I varor, fasta priser. -- - EG-marknaden Indexserie (1960 = 100). Källa: OECD serie C, TIIIIIIIIIIIIILIIIIII _ 196061 62 6364656667 686970 71 72 7374 75 7677 7879 80 År FNserleD

-0,6 för EG-marknaden och -1,5 för EFTA-marknaden. Orsaken till att tull- och priselasticiteterna är högre på EFTA-marknaden än på EG-marknaden kan troligen främst hänföras till skillnader i produktsammansättningen i Sveriges export till de bägge länderområdena. Vår export till EG innehåller i relativt större utsträckning prisokänsliga varor, som t ex investeringsvaror, jämfört med exporten till EFTA-länderna. Givet ett visst prisgenomslag kommer då en tullförändring att ge mindre effekt på EG-marknaden än på EFT A-marknaden. Dessutom kan antas att en tullförändring får ett förhållandevis litet

Index

110- 108- 106- 104- v “-. 102- z *s_ 1004 N 98- 9s- 94-1 Figur 4.4 Sveriges relativtull för bearbetade 92-1 varor. 904 0-- Indexserie (1960 = 100). EFTA-marknaden

88-1 ___ EG-marknaden Källa: Tariffs in a

World Trade Model”,

CT

l l l I I 1 I I l l I Rapporter 80/23, SSB,

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 712713714715716 77 718719810 År Oslo.

44 Bilaga 6

prisgenomslag på prisokänsliga produkter. Om tullen sänks kan importören, istället för att sänka priset, antas välja att öka sin vinstmarginal då en prisreducering ger relativt små effekter på försäljningsintäkterna. Som tidigare nämnts kommer tullelasticiteten att underskattas om antagandet om fullt prisgenomslag vid en tullförändring inte är uppfyllt, vilket alltså kan vara fallet för en relativt stor del av Sveriges export till EG-marknaden. Produktsammansättningen skulle också kunna förklara varför de skattade tullelasticiteterna är högre i importfunktionerna än i andelsfunktionerna. Jämfört med exporten av bearbetade varor från övriga världen innehåller svensk export relativt sett en större del prisokänsliga produkter, av typ investeringsvaror. Att tullelasticiteterna överstiger priselasticiteterna beror i stor utsträckning på att en ändrad tullsats blir mer uppmärksammad och förmodligen upplevs som en mer bestående förändring i affärsvillkoren än en prisförändring. Dessutom avser en ändrad tullsats alltid en lika stor tullsänkning för alla varor medan relativprisets konstruktion för olika ger ett genomsnitt prisförändringar. Då prisförändringarna troligen är större för prisokänsliga varor kommer prisvariabeln i högre grad att innehålla förändringar för produkter med låg priselasticitet. Detta medför att den skattade elasticiteten blir lägre för relativpriset än för relativtullen.

4.3 under 1980-talet

Utveckling

Perioden från andra världskrigets slut fram till 1970-talets sista år präglades av en betydande handelsliberalisering. Omfattande tullsänkningar genomfördes dels i samband med den västeuropeiska integrationen, dels som ett resultat av de mer globala förhandlingar som förts inom ramen för GATT. Perioden kan i viss mån betraktas som ett avslutat handelspolitiskt kapitel då någon motsvarande tullavveckling inte är att vänta under 1980- och 1990-talet. Likväl kommer ändrade handelsvillkor att via tulleffekter påverka handelns tillväxt och Sveriges marknadsandelar, bl a som en följd av Tokyoronden och EG:s utvidgning. Även awecklingen av kvarvarande tullar för pappersprodukter som EG, i enlighet med frihandelsavtalet, ska genomföra fram till 1984 kommer att påverka utvecklingen, främst för Sveriges marknadsandel.

4.3.1 Tullavveckling under 1980-talet

Tokyorondens resultat

Även efter det att Kennedyronden hade avslutats 1967 fanns utrymme för ytterligare liberalisering av världshandeln, bl a genom tullsänkningar. Det skulle emellertid dröja ända fram till slutet av 1970-talet innan en ny tullsänkningsöverenskommelse inom GATT (Tokyoronden) kunde nås. Vissa överenskommelser slöts också på det icke-tariffära området. Liksom tidigare gjordes tullmedgivanden i huvudsak av industriländerna. Import-

Bilaga 6 45

värdet av de varor som berörs av medgivanden i tullförhandlingarna uppgår till närmare 60 % av den totala importen. Även jordbruksområdet berörs av tullmedgivanden. De tullsänkningar man kommit överens om skall enligt huvudregeln genomföras i åtta lika steg. Den första sänkningen ägde rum den 1 januari 1980. Sluttullarna kommer således att träda i kraft den 1 januari 1987.15 Grovt räknat innebär förhandlingsresultaten en genomsnittlig tullsänkning för de viktigare industriländerna sammantagna på ca 33 % för indust rivaruområdet. (För Sveriges del innebär medgivandena i förhandlingarna en sänkning av tullskyddet med i genomsnitt 28 %.) Tullsänkningarna är i genomsnitt större för helfabrikat än för halvfabrikat. Råvaror är i allmänhet redan tullfria eller belagda med mycket låga tullar. De mest långtgående tullsänkningarna gäller maskiner, trävaror, kemiska produkter och transportutrustning medan mindre sänkningar än genomsnittligt har gjorts för varor inom textil-, läder- och gummisektorerna. Den 33-procentiga tullsänkningen innebär att industriländerna i genomsnitt sänker sina tullsatser på industrivaror från ca 8,6 % 1980 till ca 5,8 % 1987. Sänkningen på importen från u-länderna beräknas bli något mindre än sänkningen på i-landsimporten beroende på skillnader i varusammansättningen i importen från u-länder respektive i-länder.

EG:s utvidgning

Grekland blev medlem av EG 1981 med en övergångstid på fem år. Förhandlingar bedrivs med Spanien och Portugal med sikte på att dessa två

länder ska bli medlemmar. Med största sannolikhet kan medlemskap inte bli

aktuellt förrän tidigast i januari 1986, vilket medför att de huvudsakliga 15 De länder som så önseffekterna av utvidgningen kommer att inträffa under 1980-talets sista år. kar kan göra vissa awi- Vid de förhandlingar som bedrivs med Spanien har EG:s förhandlings- kelser från huvudregeln. kommission lagt fram ett förslag som innebär tullaweckling under en Japan har redan genommed en sänkning av bastullen under de första två åren med fört sin tullavtrappning. sexårsperiod vardera För övriga länder är det 20 % och under de följande fyra åren med 15 % per år. i dag svårt att säga om Avvecklingsplanen avser dels tullavtrappningen mellan Spanien och EG avtrappningen kommer respektive EFT A, dels anpassningen av Spaniens tull mot tredje land till gå snabbare. I det föl- EG:s yttre tullmur. Tidsplanen kan antas vara giltig även för Portugals jande antas att tullsänkeventuella ningarna genomförs i

medlemsskap.”

den takt som ursprungligen bestämts.

Tullavveckling på pappersprodukter

15 Nedanstående resone- Frihandelsavtalen som 1972 slöts mellan EG och EFTA medförde i princip mang täcker därmed för alla industriprodukter med en övergångstid om fem år. För formellt sett perioden tullavveckling fram to m 1991. Hela vissa s k känsliga varor infördes dock särregler som bl a innebar att effekten har dock till- Övergångstiden för specialstål och pappersprodukter för EG:s avveckling skrivits planeringsperio-

mot EFTA-länder förlängdes.” Tullarna på specialstål var helt avvecklade 1 den, dvs fram till 1990.

1980. För bestämdes att EG:s tullar skulle januari pappersprodukter 17 Observera att förlängavvecklas under en elvaårsperiod i en accelererande avtrappningstakt. För ningen av övergångstiimporten av de särbehandlade varorna (med undantag av bly) förbehöll sig den endast gäller för EG-länderna importen till EG-områrätten att under tullavvecklingsperioden tillämpa s k indikativa det. EPTA-ländemas kvantitetsramar (plafonder). Dessa innebär att importerad kvantitet som importtullar gentemot överskrider ramarna kan beläggas med den tull som EG tillämpar gentemot EG var helt avvecklade tredje land. 1977.

46 Bilaga 6

Den 1 januari 1984 kommer importen av pappersprodukter från EFTAländerna att behandlas tullfritt på EG-marknaden. Samtidigt kommer också plafonderna att avskaffas. Då papper svarar för en betydande andel av Sveriges export av industriprodukter till EG ger tullavvecklingen även effekter på vår marknadsandel för aggregatet bearbetade varor.

4.3.2 Effekter på marknadstillväxten

Resultatet av Tokyoronden medför i genomsnitt att industriländerna sänker tullsatsen på den tullbelagda importen av industriprodukter från ca 8,6 % till 5,8 %. Detta innebär då en minskning av tullindex från 108,6 till 105,8, dvs med ca 2,6 %. Då en stor del av EG:s och EFTAzs handel sker inom och mellan områdena och denna i stort sett redan behandlas tullfritt, reduceras den genomsnittliga tullsänkningen för dessa områden. Minskningen i tullindex är beräknad till ca 0,8 % för EG-marknaden och 0,6 % för EFTA-marknaden under perioden. Utifrån de tullelasticiteter som presenterats i tabell 4.1 kan en uppskattning göras av Tokyorondens effekter på importen. Givet en elasticitet på -2,4 för EG- och BETA-länderna medför tullavtrappningen en importökning för EG och EFT A med 1,9 % respektive 1,5 %. För övriga OECD-länder blir effekten större; vid en tullelasticitet kring -2,1 kommer sänkningen av tullindex med 2,6 % att öka importen med ca 5,6 % under hela perioden 1980-1987. Vid sidan av de handelsalstrande effekter som Tokyoronden väntas ge upphov till, kan importen till OECD-området komma att öka något till följd av EG:s utvidgning. För de nya medlemsländerna Spaniens och Greklands del innebär anslutningen dels att de resterande tullarna på industriprodukter mellan länderna och det europeiska frihandelsområdet avvecklas, dels att Spaniens och Greklands tullar gentemot tredje land justeras ned till nivån för EG:s yttre tullmur. Den senare typen av anpassning kommer också att genomföras av Portugal. Då EG och EFT A i utgångsläget redan tillämpar låga tullar gentemot de nya medlemsländerna samtidigt som dessa svarar för en relativt obetydlig del av industriländerområdets import, får emellertid de tullsänkningar som genomförs i samband med EG:s utvidgning tämligen små effekter på importtillväxten i OECD-området. Importökningen till följd av tullavtrappningen är uppskattad till 0,2 % för EG (12)-marknaden och 0,1 % för för hela perioden 1981-1990.

BETA-marknaden

Dessutom kan en viss importökning förväntas på EG-marknaden till följd av tullawecklingen på papper. EG:s tull på importen av dessa varor från BETA-länderna låg 1980 kring 6 %. Den 1 januari 1984 ska tullarna vara helt awecklade. Med hänsyn tagen till ländersammansättningen i EG:s pappersimport har sänkningen av tullindex beräknats till ca 1,9 %. Givet en tullelasticitet om -2,4 kommer EG:s import av papper att öka med knappt 5 %. Av EG-marknadens totala import av bearbetade varor svarade papper och pappersprodukter 1980 för ca 3 %. För aggregatet bearbetade varor kommer tullawecklingen på papper således att innebära en importökning med ca 0,1 % på EG-marknaden. De importökningar som beräknats uppstå till följd av tullavvecklingen sammanfattas i tabell 4.3. Genom att väga samman effekterna på EG-,

sou 1984:6 Bilaga 6 47

Tabell 4.3 Tullavvecklingselfekter för importen av bearbetade varor 19804990. Förändring i procent

EG (12) EFTA Övriga OECD OECD totalt

2,2 1,6 5,6 3,3

EFTA- och övriga OECD-marknaden med respektive länderområdes betydelse i hela OECD:s import, har även importökningen på totala OECD-marknaden kunnat uppskattas. Då det famför allt är resultaten av Tokyoronden som i tullhänseende kommer påverka utvecklingen, kan den övervägande delen av effekterna förväntas inträffa under mitten och slutet av 1980-talet.

4.3.3 Effekter på Sveriges marknadsandel

Tullavvecklingen under 1980-talet kommer att påverka Sveriges relativtull för bearbetade varor på olika marknader. Utifrån de skattningsresultat som presenterats i avsnitt 4.2.3 görs nedan en uppskattning över hur våra andelar av olika länders/länderområdens import av industriprodukter kommer att 13 förändras. sänkningen av tullindex till följd av Tokyoronden är på EG- och BETA-marknaden beräknad till ca -0,8 % respektive -0,6 %. Då tullarna gentemot Sverige redan är awecklade kommer svensk export att mötas av en ökning i relativtullen i motsvarande grad. Tullelasticiteten är på EG-området uppskattad till ca -2,1. En ökning av relativtullen med 0,8 % innebär då marknadsandelsförluster om ca 1,7 % förutsatt oförändrad konkurrenskraft i övrigt. På EFT A-marknaden, där den skattade tullelasticiteten uppgår till -2,3, skulle den beräknade relativhöjningen om 0,6 % leda till en minskning av våra marknadsandelar med ca 1,4 %. Då den tullreducering som Tokyoronden resulterat i kommer att genomföras i en konstant avtrappningstakt kan effekterna väntas bli tämligen jämnt utspridda under perioden 1980-1987. I områden utanför EG och EFTA kommer Sveriges marknadsandel inte att påverkas då tullsänkningarna blir lika stora gentemot alla länder. Vår konkurrenskraft i tullhänseende blir därmed oförändrad i

enlighet med principen om mest-gynnad-nationsbehandling.19

19 resultat Tokyorondens kan dock innebära att 15Vid beräkningarna av tullförändringarnas effekter på marknadsandelarna under de tullpreferenser som 1980-talet har EG:s och EFTAzs länderdefinition formulerats om till att gälla EG (9) vissa utvecklingsländer (Belgien/Luxemberg, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna i dag åtnjuter (GSP-syssamt Storbritannien) respektive EFTA (7) (Osterrike, Finland, Island, Norge, temet) kommer att ur- Portugal, Sverige samt Schweiz). Omfonnuleringen innebär givetvis en risk att de holkas, vilket i så fall tullelasticiteter som skattats inte längre är representativa för de i områdena ingående leder till en rela-

svensk

länderna. Då förändringen i Sveriges relativtullar på olika marknader under 1980-talet tivtullsänkning på övriga ger motvcrkande effekter och totalt sett är förhållandevis små, kan dock tullelastici- OECD-länder. Då sänkteten för EG- respektive EFTA-omrâdet varieras inom vissa gränser utan att det ningen kan antas bli sammantagna resultatet för Sveriges marknadsandel påverkas nämnvärt. (För Spanien tämligen obetydlig har och Grekland antas här en tullelasticitet på -2,2, dvs ett genomsnitt för EG- och ingen hänsyn tagits till EFTA-länderna.) denna effekt.

48 Bilaga 6

Då det gäller EG:s utvidgning kommer Sveriges marknadsandel av bearbetade varor via tulleffekter att påverkas på två sätt: (i) Konkurrensen för svenska produkter på nuvarande EG- respektive EFT A-marknaden kommer att öka då de nya medlemsländerna får tullfritt tillträde till dessa områden. (ii) Konkurrensen för svenska varor på de nya medlemsländernas marknader kommer att förändras.

Då varusammansättningen i Greklands export kraftigt avviker från sammansättningen i svensk export samtidigt som Grekland svarar för en obetydlig del av EFTAzs respektive EG:s import av bearbetade varor, kommer detta lands medlemsskap inte innebära några nämnvärda effekter av den typ som beskrivits under (i). Inte heller ett portugisiskt medlemskap kommer att påverka vår konkurrenssituation på de ursprungliga EG- och EFTAmarknaderna då dessa länderområden redan har avvecklat sina tullar gentemot Portugal. Däremot kan Spaniens inträde i EG leda till vissa marknadsandelsförluster på de existerande EG- och EFFA-ländernas marknader. Effekterna på Sveriges andel torde dock bli tämligen ringa då Spaniens andel av EG- och BETA-ländernas import är liten samtidigt som EG och EFTA, genom det handelsavtal som råder mellan Spanien och de två ländergrupperna, redan i utgångsläget tillämpar låga tullsatser på spanska produkter. . Som en följd av Sveriges frihandelsavtal med EG medför Spaniens och Greklands medlemskap att dessa båda länder avvecklar sina tullar även på svenska industriprodukter. Då länderna sänker sina tullar mer gentemot Sverige än gentemot tredje land, kommer Sverige få en förbättrad konkurrenskraft i tullhänseende på de bägge ländernas marknader. Dessutom medför det associationsavtal som Grekland 1972 ingick med EGländerna att tullnivån gentemot EG i utgångsläget 1981 ligger betydligt under tullsatsen gentemot EFTA-området. Tullavvecklingens effekter på Grekland-marknaden för Sveriges och Övriga EFTA-ländernas del kan därför bli relativt omfattande. På Portugal-marknaden, där svenska industrivaror i princip redan åtnjuter tullfrihet?” kommer anpassningen till EG:s yttre tullmur att leda till en höjd relativtull för svenskt vidkommande. 20 P g a Portugals relativt Med hänsyn tagen till ländersammansättning och de tullsatser som råder i sett låga produktionsnivå utgångsläget har förändringen i Sveriges relativtull uppskattats på de olika har EG- och EFTAmarknaderna. Utifrån detta har sedan effekterna på svenska marknadsanländerna gjort medgi- delar beräknats.” Resultaten sammanfattas i tabell 4.4. vanden som innebär att vissa produkter fortfarande är belagda med tullar. Troligtvis är dessa tullar inte awecklade Tabell 4.4 Tullavvecklingseffekter av EG:s utvidgning på Sveriges marknadsandelar för bearbetade varor. förrän omkring 1990. Förändring i procent Vid beräkning av effekter på Sveriges andel Grekland Spanien Portugal EG (9) EFTA har hänsyn tagits till denna aweckling. 1981-1986 1986-1990 1986-1990 1986-1990 1986-1990 21 I egenskap av EPTAland har Portugals tulle- 16,0 2,6 -8,0 -O,2 -O.1 lasticitet satts till -2,3.

Bilaga 6 49

med Om andelsförändringarna på de olika marknaderna vägs samman ländernas betydelse i Sveriges export av bearbetade varor till EG (12) kan en sammanlagd effekt för hela området beräknas. De positiva effekterna på Grekland- och Spanien-marknaden uppväger precis de negativa effekterna och EG (9)-marknaden. Sammanfattningsvis medför EG:s på Portugalutvidgning totalt sett en obetydlig svensk andelsförlust på hela EG- och BETA-området. Vid sidan av Tokyoronden och EG:s utvidgning kommer Sveriges marknadsandel på EG-marknaden att påverkas av tullavvecklingen på

De särbestämmelser för papper, papp och pappersprodukter” som

papper. infördes vid frihandelsavtalen mellan EG och EFPA, innebär tullfrihet från 1 januari 1984. Samtidigt kommer de kvantitetsramar som råder att avvecklas. EG:s tullnivå för importen av pappersprodukter från EFT A låg 1980 kring 6 %. Tullsatsen gentemot länder utanför EG- och EFTA-området uppgick till ca 11 %. Med hänsyn tagen till ländersammansättningen i EG:s import av papper medför tullavvecklingen en sänkning av vår relativa tull för dessa varor med ca 4,4 % från 1980 fram till 1984. Givet en tullelasticitet på -2,1 skulle vår marknadsandel av EG:s pappersimport öka med drygt 9 % under samma en av Sveriges viktigaste till

period.” Papper utgör exportvaror

EG-marknaden; ca 14 % av vår totala export av industrivaror består av pappersprodukter. En andelsvinst med ca 9 % av EG:s pappersimport medför en ökning med ca 1,3 % av vår andel av EG:s import av aggregatet bearbetade varor. De totala effekterna för bearbetade varor till på Sveriges marknadsandel följd av Tokyoronden, EG:s utvidgning samt särbestämmelserna för papper, sammanfattas i tabell 4.5. Genom att väga samman andelsförändringarna på de olika marknaderna med respektive länderområdes betydelse i svensk har även effekten på hela OECD-området kunnat beräknas. export, Prognosen förutsätter att konkurrenskraften i Övrigt och exportens ländersammansättning är oförändrad över hela perioden. Tullawecklingen kan dock ge indirekta effekter på konkurrenskraften vilket i sin tur påverkar 22 Undantag utgörs av marknadsandelarna. effekter har tidningspapper vilket Någon hänsyn till denna typ av indirekta redan vid tidpunkten inte tagits. för avtalet behandlades Som framgår av uppgifterna i tabellen är de sammanlagda effekterna på tullfritt inom ramen för Sveriges marknadsandel relativt obetydliga. Tullawecklingen kan dock ge nolltullkontingenter. avsevärda effekter ländermarknader och för enskilda produktpå enskilda 23Eventuellt kan ytterslag. ligare andelsvinster uppstå genom avskaffandet av plafonderna om dessa inneburit att den svenska exporten hittills hållits tillbaka. Någon hänsyn till detta har inte tagits. Tabell 4.5 Tullavvecklingseffekter på Sveriges marknadsandelar för bearbetade varor 1980-1990. Liksom de tidigare skatt- , ningarna av tullavveck- Förändring i procent lingens effekter baseras beräkningarna på anta- EG (12) EFTA Övriga OECD OECD totalt gandet att några utbudsrestriktioner inte före- -0,4 -1,5 0,0 -O,6 ligger.

50 Bilaga 6

Appendix 4.1

Tabell 4.6 Skattningsresultat för importfunktioner. Land Skatt- Tull Summa Inkomst R2 D. W. Pris, Prism Kapaci-

Frankrike 1961-80 -1,35 -0,36 -0,52 -0,88 0,92 2,38 0,99 1,74 (-0,82) (-1,56) (-1,43) (1,41) (16,83) Belgien 1960-80 -1,80 -0,47 -0,47 0,66 2,16 0,99 2,11 (4159) (-2,49) (2112) ( 9,34) Västtyskland 1960-80 -6,56 -0,84 -0,84 2,04 0,99 1,58 V

Koefficienternas t-värden anges inom parentes. Anm: Då ingen koefficient anges i tabellen ingår variabeln ej i den skattade ekvationen.

Tabell 4.7 Skattningsresultat för andelsmnktloner.

Marknad Relativ- Summa Skattnings- Pris, PrisH Trend R2 D.W. period tull priselasticitet

EG-marknaden 1960-1980 -2,07 -0,42 -0,20 -0,62 -0,03 0,99 2,07 (-3,34) (-2,24) (-1,10) (-8,29) BETA-marknaden 1960-1980 -2,30 -0,85 -0,65 -1,50 0,00 0,99 1,85 (_1›64) (-2v09) (

Koefficientemas t-värden anges inom parentes

Bilaga 6 51

5 av icke-tariffära åtgärder Användning

Det är i princip omöjligt att identifiera alla icke-tariffära handelshinder dels

därför att de är svårdefinierade, dels därför att de ofta hålls hemligaÃ

Effekterna av icke-tariffära handelshinder kan således inte heller mätas med någon större säkerhet. Vi rör oss därför med nästan helt okända storheter kan vi inte uttala oss om nivån kan vi inte kvantifiera förändringen. Inom GATT diskuteras en rad åtgärder (subventioner, administrativa rutiner, tekniska regler, avgifter m m) som inte nödvändigtvis har ett primärt motiv. I det fortsatta begränsas diskussionen till sådana protektionistiskt åtgärder som kan eller antas ha ett klart syfte att skydda inhemsk produktion. Tekniska handelshinder behandlas dock ej. Det bör emellertid framhållas att tekniska handelshinder alltmer upplevs som besvärande, och sannolikt ibland också utnyttjas i protektionistiskt syfte. Genom en ökande internationell bevakning av olika slags handelshindrande har allt fler nationellt och åtgärder av dessa uppmärksammats internationellt. Det är ett ytterligare skäl till varför det är svårt att avgöra om användningen av icke-tariffära handelshinder förändrats mer markant.

Trots dessa svårigheter redovisar ett antal undersökningar: och bedöm-

att användningen av icke-tariffära handelshinder har ningar samstämmigt ökat i omfattning under det senaste årtiondet. De visar vidare att icke-tariffära handelshinder är relativt sett vanligare

2 Se t ex Commonwealth Secretariat, Protectionism - Threat to International Order: The Impact on Developing Countries, Report by a Group of Experts, London, 1982; Greenaway, David, International Trade Policy: From Tariffs to the New Protectionism, The Macmillan Press Ltd, London, 1983; Hindley, Brian & Nicolaides, Eri, Taking the New Protectionism Seriously, Trade Policy Research Centre, London, 1983; Malmgren, Harald, Trade and Protectionism i Economic Warfare: The Global Economy through 2000, Chase Econometrics, Bala Cynwyd, Pennsylvania, 1983; Nelson, Douglas, The Political Structure of the New Protectionism, World Bank Staff Working Paper No 471, The World Bank, Washington, DC, 1981; Nowzad, Bahram, 1 För en utförligare be- The Rise in Protectionism, International Monetary Fund, Washington, DC, 1978; handling av ämnet i det- Page, Sheila, The Management of International Trade” i Major, R (red), Britains ta avsnitt se Peter Hag- Trade and Exchange Rate Policy, Heinemann, London, 1979; Page, Sheila, ”The ström, Nyprotektionism? Revival of Protectionism and Its Consequences for Europe, Journal of Common - om icke-tarijâfära han- Market Studies, Vol XX, No l, 1981; och Trade policy Research Centre, Spectators of delshinder, Arbetsrap- Their Own Actions: An Interim Report on Protectionism for the GATT Ministerial port nr 7, Utrednings- Meeting, by a Study Group under the Chairmanship of Kenneth Durham, London, sekretariatet, Kommers- 1982. kollegium, 1984.

52 Bilaga 6

och mer restriktiva där utvecklingsländerna på varuområden har komparativa fördelar. Icke-tariffära handelshinder uppvisar sålunda ett mönster med högre grad av reglering ju lägre förädlingsgrad. Skyddet är i högst traditionella sektorer, men Ökar mest för de industrivaror där de komparativa fördelarna håller på att förskjutas. Ett nytt inslag är den under senare år tilltagande användningen av icke-tariffära handelsrestriktioner mellan industriländer. Användningen av handelsrestriktioner, både tariffära och icke-tariffära, enligt GATTzs undantagsklausuler förefaller inte ha ökat mycket, om ens något, under 1970-talet.3 Tendensen är i stället att de protektionistiska strömningarna funnit nya vägar i handelspolitikens utmarker.

5.1 Mest under 1970-talet

betydelsefulla varugrupper

Det finns en tendens att kombinera icke-tariffära handelshinder med olika typer av tullar och avgifter samt att använda flera slag av icke-tariffära handelshinder för samma vara. Denna tendens framträder särskilt tydligt inom jordbrukssektorn. Jordbruksvaror (och livsmedel) har i stor utsträckning kommit att undantas från mer omfattande liberaliseringar. Tropiska jordbruksprodukter som saknar nära substitut möter numer emellertid knappast några handelshinder från de industrialiserade importländerna. I övrigt - särskilt i fråga om produkter som konkurrerar med produktion i de zonerna - används de flesta handelsrestriktioner

tempererade flitigtf*

Skyddsnivån för denna sektor har traditionellt varit mycket hög och har inte undergått några större förändringar under 1960- och 1970-talen. Restriktionerna på det internationella handelsutbytet med textil- och konfektionsvaror har däremot vuxit fram och formaliserats under de senaste två årtiondena. Från och med det s k kortfristiga bomullsavtalet år 1961 har ett system med bilaterala, kvantitativa exportbegränsningar successivt byggts 4 Alkoholhaltiga drycker, ut. Både omfattningen och graden av restriktivitet har tilltagit kontinuerligt. tobak och salt är tradi- Den innevarande ramöverenskommelsen, multifiberavtalet, med sin tionella statliga mono- löper pol, varför de intar nå- andra förlängning (det s k MFA III) fram till och med juli 1986 (fr o m jan got av en särställning. 1982). Med 43 länder5 anslutna till multifiberavtalet hösten 1983 (komplet- Här är det svårt att skil- terat med vissa importkvoteringar mot exporterande och av importerande ja på rena konsumtionsicke medlemmar) är den helt dominerande delen av den internationella skatter och handelspolitiska åtgärder. textilvaruhandeln underkastad icke-tariffära handelshinder (som för övrigt 5 kombineras med de högsta kvarvarande tullarna för industrivaror). Den Folkrepubliken Kina har redan slutit exportbegränsningsavtal (med USA och Europeiska 3 Bilden är emellertid inte entydig, vilket kan illustreras med att Nowzad (1978) tycker Gemenskapen) och kom- sig se en viss ökning särskilt vad avser utjämningstullar, IMF drar slutsatsen att med mer sannolikt att ansluta den Europeiska Gemenskapen som möjligt undantag har selektiva skyddsåtgärder i sig till multifiberavtalet enlighet med GAIT avtagit (OCleireacain, Seamus, Some Notes on Recent inom kort. Att en så Changes in Commercial Policy of Developed Market Economics i Supplement to stor och viktig producent World Economic Survey 1981-1982, United Nations, New York, 1982) och Gard & av textilvaror inlemmas Riedel (Safeguard Protection of Industry in Developed Countries: Assessment of the i regleringssystemet Implications for Developing Countries, Weltwirtschaftliches Archiv, Bd CXVI, 1980) kommer givetvis att finner att exklusive textilvaruområdet så har förändringar i det legala importskyddet i ytterligare stärka multi- alla fall inte haft någon påtaglig effekt på utvecklingsländernas export av industrivafiberavtalet. ror.

Bilaga 6 53

fria textilhandeln, exklusive regionala preferensarrangemang, kan sägas vara indirekt begränsad genom det akuta hotet om att utsättas för handelsrestriktioner. Textil- och konfektionsvaror utgjorde nära fem procent av världshandeln år 1980. Utvecklingen vad gäller skodon liknar i allt väsentligt den för textilvaror. De allra flesta industriländer reglerar handeln med utvecklingsländer och statshandelsländer. Också här har användningen av icke-tariffära handelshinder tilltagit mot slutet av perioden. Restriktionerna mot skodon har tenderat att dra med sig motsvarande restriktioner för lädervaror och väskor. Nästa sektor med betydande regleringar är järn- och stålindustrin. Även här har de icke-tariffära restriktionerna ökat och framför allt under 1970-talet. USA har haft olika system för att begränsa andra länders tillträde till sin hemmamarknad. De medel som främst kommit till användning är selektiva tullhöjningar, olika slags begränsningar av importen, informella överenskommelser samt hot om att vidta sådana åtgärder. I praktiken är all stålexport från Japan till USA underkastad informella begränsningar. Gentemot Europa och vissa konkurrenskraftiga utvecklingsländer (som Sydkorea och Brasilien) har begränsningar också framförhandlats. De nuvarande, skärpta restriktionerna härstammar från år 1982 för handelsstål (främst begränsningar av exporten till USA) och år 1983 för specialstål (här tillkommer importkvoteringar och hot). I förhållande till länder utanför frihandelsområdet upprätthåller den Europeiska Gemenskapen de facto importbegränsningar. Inom EG och det vidare europeiska frihandelsområdet hanteras stålfrågorna primärt genom branschkontakter; myndigheter involveras dock vid påtagliga ändringar i traditionellt handelsmönster”. 6 Handelsrestriktioner Handeln med järn- och stålvaror uppgick år 1980 till nära fyra procent av (som ju i princip alltid världshandeln. innebär prishöjningar Sedan slutet av 1970-talet har handelsbegränsningar blivit allt vanligare på den marknad där utbudet begränsas) har inom transportmedelsindustrin. Detta har kopplats samman med att sektorn en stark tendens att spriär en av de största stålanvändarna? Begränsningarna av handeln med da sig genom ekonomin personbilar har oftast tagit formen av påtvingade exportbegränsningar och och detta blir särskilt riktats mot Japan, även om en del länder (exempelvis Spanien, Australien, uppenbart då insatsvaror Brasilien och drabbas. Ett bra exem- Mexiko, och Indien) begränsar all personbilsimport. Italien pel på detta är hur man Storbritannien har också på senare tid drivit fram kvantitativa begränsningar inom USA:s bilindustri

i handeln med motorcyklar.7 Motorfordons andel av världshandeln var

har klagat på de relativt omkring sex och en halv procent år 1980. Handelsrestriktioner har även högre inhemska stålprisedan länge gällt flygplan, genom de inköp som nationaliserade flygbolag gör serna och pekat på detta som en av faktorerna (samt genom subventioner och motköp), och fartyg, genom direkt statlig bakom branschens svåinblandning i handel och produktion (flaggdiskriminering, krav på inhemskt righeter att möta den byggda fartyg, varvssubventioner etc). japanska konkurrensen. Icke-tariffära handelshinder har i ökad utsträckning kommit att användas 7 USA valde att i stället mot flera mindre kategorier av industrivaror. Hit hör i första hand elektriska använda tullvapnet enligt och elektroniska konsumentvaror, men också metallvaror som bestick, GATTzs skyddsklausul skruvar, muttrar m m samt sport- och gummivaror. Liksom på andra för att begränsa importen. En tull om 45 proområden har restriktionerna främst riktats mot export från Japan och från cent infördes under år snabbt växande utvecklingsländer. De vanligaste handelspolitiska åtgärder- 1983 för japanska motorär kvantitativa restriktioner na på dessa områden antingen importkvote- cyklar. Denna tull skall eller påtvingade - men också administrativa trappas av under tre år. ringar exportbegränsningar

54 Bilaga 6

regleringar för att försvåra importen har använts. Numeriskt styrda verktygsmaskiner började möta icke-tariffära handelshinder år 1983 då den Europeiska Gemenskapen lyckades få Japan att gå med på en frivillig exportbegränsning. USA lär ha åstadkommit en begränsning av importen från Japan genom att hota med handelspolitiska åtgärder. Varukategorin är förhållandevis liten i världshandeln, men av strategisk betydelse för produktionen, främst inom verkstadsindustrin. Prishöjningar på skyddade inhemska marknader har därför goda förutsättningar att snabbt sprida sig inom tillverkningsindustrin, särskilt som den tekniska utvecklingen av numeriskt styrda verktygsmaskiner är ingalunda långsam. Trots ovan omtalade svårigheter är vissa sammanfattande, tentativa slutsatser möjliga: - av icke-tariffära användningen handelshinder har ökat allmänt under 1970-talet och en icke oväsentlig del av utrikeshandeln för viktiga varugrupper regleras av icke-tariffära handelshinder; regleringarna har - sedan länge - störst omfattning för varor som har sitt ursprung i jordbrukssektorn, och har ökat mest för bearbetade varor; samt - av icke-tariffära användningen handelshinder har ökat mest för de varor där de komparativa fördelarna i produktionen har förskjutits eller håller på att förskjutas till de gamla industriländernas nackdel.

5.2 Icke-tariffära handelshinders under

geografi

1970-talet

Generellt reglerar såväl industri- som utvecklingsländer handeln med råvaror i stor utsträckning. Handelsutbytet mellan industri- och utvecklingsländerna har alltid varit mer reglerat än handeln mellan industriländer, eftersom utvecklingsländerna ofta reglerar all sin import. De icke-tariffära handelshinder som möter utvecklingsländernas export av industrivaror till de utvecklade länderna har ökat under 1970-talet, varför utvecklingsländerna fått svårare att undvika handelsrestriktioner genom att diversifiera sin export till industriländerna. Som regel har utvecklingsländerna en hög och stabil nivå vad avser själva användningen av icke-tariffära handelshinder, medan industriländema har

svarat för ökningen under 1970-talet. Ökningen avser främst bearbetade

varor. De flesta utvecklingsländer reglerar åtminstone handeln med jordbruksvaror. De något mer utvecklade har även restriktioner för textilvaror, ofta för stål och kemikalier och ibland för maskiner och motorfordon. Ett stort antal utvecklingsländer (liksom alla statshandelsländer) kontrollerar all import. Deras antal förefaller ej ha stigit, men restriktionerna har sannolikt blivit striktare. En del av de oljeexporterande länderna de (främst lågabsorberande OPEC-länderna vid Arabiska viken) har ingen eller obetydlig reglering av sin import. Tagna som grupp är utvecklingsländernas

Bilaga 6 55

icke-tariffära regleringar mer restriktiva än industriländernas åtgärder på området. Generellt sett utnyttjar också utvecklingsländer informella restriktioner (främst genom sina importbyråkratier) mer effektivt än andra länder. Den Europeiska Gemenskapen använder sig av de flesta typer av icke-tariffära handelshinder. En nyhet är att medlemsländerna även formellt börjat uppträda gemensamt gentemot Japan. De första exportbegränsningarna tillkom i februari 1983 (se avsnitt 3.2.2). Bland enskilda medlemmar av den Europeiska Gemenskapen förefaller särskilt Frankrike och Italien att vara benägna att tillgripa egna icke-tariffära handelshinder. För industrivaror rör det sig främst om ospecificerade kvoteringar och (för Frankrike) om diskretionär licensiering. Frankrike har vidare på senare tid kraftigt skärpt olika administrativa procedurer för att bromsa importen av flera industrivaror. Troligen är också graden av restriktivitet högst för dessa båda länder. De icke-tariffära handelshindren i USA och Canada är både mer restriktiva och mer selektiva än vad som är vanligt i Europag (Page , 1979). Ett nytt inslag är att USA söker vitalisera CoCom (med NATO-länder samt Frankrike och Japan som medlemmar) för att begränsa exporten av känsliga industrivaror till de socialistiska länderna. Japan har traditionellt använt sig av icke-tariffära handelshinder, av vilka många undandrar sig mätning. För industrivaror är diskretionär licensiering och ospecificerade kvoteringar de vanligaste kända restriktionerna. Vissa kontroller som testning och inspektion av importerade varor har förenklats efter påtryckningar från Japans handelspartners. Offentlig upphandling och statliga monopol diskriminerar troligen förhållandevis mer mot import än i andra industriländer. Den japanska marknadens speciella egenskaper och särskilt det inhemska distributionssystemet utnämns ofta till de mest betydelsefulla importhindren. I så måtto som det rör sig om statligt sanktionerade restriktiva affärsmetoder kan man tala om dessa fenomen som icke-tariffära handelshinder (se även avsnitt 3.2). 3 Särskilt USA använder Tendensen mot en tilltagande användning av offentlig upphandling som också selektiva tullhöjhandelspolitiskt medel är gemensam för industriländerna. Detta är en - och därmed ningar naturlig följd av att medlet kommit att bli allt mer effektivt i takt med den också hot därom - mer offentliga sektorns absoluta och relativa tillväxt i industriländerna. flitigt än vad som är Industriländernas vanligt i andra industrisubventionering uppvisar också en enhetlig, men något länder. Handelspolitiken annorlunda bild. De sektorer inom vilka man i störst utsträckning reglerat i USA styrs samtidigt i utrikeshandeln med internationella avtal och nationella kontroller (jord- större utsträckning av bruk, textil och konfektion, järn och stål samt transportmedel) har också lagstiftning, vilket minskar utrymmet att varit de största mottagarna av subventioner. Under perioden 1970-1980 steg vidta inhemska informelsubventionerna som andel av bruttonationalprodukten generellt i industrila/byråkratiska handelsländerna. Den största ökningen inföll under de första recessionsåren hindrande åtgärder och (1974/ 1975). De parallellt kraftigt tilltagande statsfinansiella kostnaderna för samtidigt medför att subventioner förefaller ha inneburit att subventioneringen har börjat avta USA gärna utnyttjar sin förhandlingsstyrka att under innevarande årtionde. (Anjaria et al., Developments in International förmå andra länder att Trade Policy, International Monetary Fund, Washington, DC, 1982). vidta åtgärder av typen Subventionernas inverkan på handelsströmmarna är svår att fastställa. frivilliga exportbegräns- Exportkredit- och exportsubventioner har en uppenbart handelspåverkande ningar.

56 Bilaga 6

effekt? Särskilda regler har också etablerats för exportkreditsubv entioner inom OECD. Men även subventioner som utgår per producerad enhet eller per använd produktionsfaktor kan påverka handelsströmmarna genom att hålla företag som annars skulle lagts ned under armarna. Därmed blir importen mindre och exporten större än vad annars skulle ha varit fallet. Subventioner som tar formen av omställningsstöd har motsatt effekt. Sammanfattande, kvantitativa undersökningar om förändringen i användningen av icke-tariffära handelshinder (inkl inhemska regleringar) saknas. Ingen av de använda källorna talar dock om en minskad - eller ens oförändrad - under 1970-talet. användning En rimlig bedömning är att de realiserade och framförhandlade handelsliberaliseringarna (inkl tullreduktioner) under föregående årtionde till betydande del har uppvägts av den tilltagande restriktivitet för utrikeshandeln som icke-tariffära handelshinder har fört med sig - och detta har troligen gått i än mer restriktiv riktning under de allra senaste åren (jfr Bergsten & Cline, 198210* Commonwealth Secretariat, 1982; Page, 1981).

5.3 Icke-tariffära

åtgärders användning på medellång

sikt

10 Since (the mid- kommer att Ingenting tyder på att de protektionistiska strömningarna 19705), creeping protecförsvagas och att ett av deras uttryck, icke-tariffära handelshinder, därmed tionism in new forms, kommer att minska i omfattning. Detta torde gälla på medellång sikt such as voluntary export restraints and or- bortom år 1990 finns större utrymme för systemförändringar. derly, marketing agree- På kort sikt kommer troligen inte en konjunkturuppgång att innebära ments, has countered någon omsvängning. De grupper som vunnit ett skydd mot utländsk (and probably more than konkurrens släpper detta knappast även om den ekonomiska tillväxten skulle offset) the further liberalization achieved, in- ta ny fart. Uppgången måste vara förhållandevis långvarig för att någon cluding the results to större inskränkning i användningen av icke-tariffära handelshinder blir date (1982) on tariff and sannolik. nontariff agreements Fortsatt svag ekonomisk aktivitet i industriländerna under innevarande reached in the 1974-1979 årtionde och de starka tendenserna i riktning mot sektoriella och bilaterala Tokyo Round of trade negotiations. (Bergsten, åtgärder talar för att selektiviteten i handelspolitiken ökar. Detta, tillsam- CF & Cline, W R, mans med den spridda strävan att i merkantilistisk anda samtidigt gynna Trade Policy in the exporten och begränsa importen, ökar staters benägenhet att ingripa mot 1980:, Institute for Interotillbörlig konkurrens. Större restriktivitet och svag efterfrågeutveckling i national Economics, Washington, DC, 1982, s 11.) ”On balance the trend in the past five years 9 Ett notabelt exempel är det generella systemet för exportsubventioner i USA som går has been at best ambi- under benämningen *DISC* (Domestic International Sales Corporations) Systemet guous and, more proba- ger skattelättnader för export från skrivbordsföretag som upprättats sedan början av bly, toward a net increa- 1970-talet enkom för att komma i åtnjutande av dessa förmåner. Nära hälften av se in protection - espe- USA:s varuexport om US$ 229 miljarder gick år 1981 genom sådana företag. Enligt cially when defined bro- officiella amerikanska uppskattningar avstod man därigenom från att driva in US$ 1,7 adly to include trade- miljarder i skatter, vilket också höjde USA:s export samma år med omkring US$ 9 distorting subsidies and miljarder. Systemet har formellt utdömts som stridande mot GATT och den sittande government aids. administrationen har därför föreslagit vissa kosmetiska förändringar som blott innebär (Bergsten & Cline, 1982, att skrivbordsföretagen flyttar utomlands (Foreign Sales Corporations - FSCs). s 17.) (The Economist, 1983-08-27.)

Bilaga 6 57

industriländerna kan tvinga utvecklingsländerna att sent omsider skärpa sina

importregler och kan dessutom beskära statshandelsländernas importkapacitet. _ Samtidigt är det troligt att diversifieringen av utvecklingsländernas export kommer att fortsätta som ett resultat av förskjutningen av komparativa fördelar. Motståndet mot strukturella förändringar tenderar att öka ju större förändringar som krävs och behoven av förändringar tenderar att öka ju större skydd handelsrestriktioner har givit en skyddad bransch. Slutsatsen är att behoven av strukturell anpassning i industriländerna sannolikt kommer att fortsätta att öka under 1980-talet, medan viljan att efterkomma dessa behov snarast kommer att minska. Industriländernas traditionella skydd (särskilt för varor som har sitt ursprung i jordbrukssektorn) kommer med all säkerhet att bestå under hela l980-talet. De grupper av bearbetade varor, för vilka användningen av icke-tariffära handelshinder ökade framför allt under slutet av 1970-talet, väntas följa det allmänna mönstret från textilvaruområdet: skyddssystemen får ökad produkttäckning, ländertäckning, restriktivitet och varaktighet. De sektorer som kan väntas tillkomma under 1980-talet är främst petrokemisk-, kemisk- och nonferrometallindustri i nu nämnd ordning. Här liknar förhållandena på ett påfallande sätt de som gällde för järn- och stålindustrin under andra hälften av 1970-talet med överkapacitet, otidsenlig struktur och hårdnande konkurrens. En utveckling med recessionskartelleri Europa och med handelsrestriktioner mellan de stora handelsblocken bland

industriländerna är därför inte osannolik för dessa nya sektorer. På längre

sikt kan även vissa grenar av verkstadsindustrin samt pappers- och massaindustrin komma i farozonen.” Utsikterna för några effekter av nya multilaterala handelsliberaliseringar 11 När det gäller verk-

under 1980-talet är i det närmaste obefintligaÅzl stället väntas förhandlings- stadsindustrin kan man

styrkan få allt större spelrum och främja en tilltagande regionalisering och vänta sig en fortsatt uppav handelsförbindelserna. Stora nationer, alternativt länder gradering av utvecklingsbilateralisering ländernas export från som sluter sig samman, har större möjligheter att tillförsäkra sig fördelar på ”skruvar och bestick till andras bekostnad, framför allt genom att de kan påverka sitt bytesförhål- ”verktyg och elektriska lande. Icke-tariffära handelshinder är särskilt lämpade som medel för en maskiner”. Mellan industriländerna kommer sådan handelspolitik, varför sådana åtgärder kan väntas öka i antal. sannolikt de ovan omta- Sammanfattningsvis kan man vänta sig en fortsatt smygande protektiolade restriktionerna gentnism under resten av 1980-talet utan att det får någon dramatisk inverkan på emot numeriskt styrda världshandelsutvecklingen. Den ökade användningen av icke-tariffära verktygsmaskiner att ge handelshinder kommer dock sannolikt att åtminstone de redan följdeffekter för använuppväga framförhandlade som helhet. Den darna på de skyddade tullsänkningarna på industrivaruområdet marknaderna. starkt selektiva inriktningen på de förväntade åtgärderna gör att vissa 12 Erfarenheterna visar varugrupper drabbas av handelsrestriktioner medan andra går helt fria. att multilaterala förhand- Bilateraliseringstendenserna innebär samtidigt att enskilda länder kommer lingar tar minst fem år att drabbas i olika utsträckning. att genomföra och någon Risken för att motsättningarna trappas upp så att ett allmänt handelskrig början på sådana är inte måste däremot betecknas omedelbart förestående. utbryter som liten. Samtidigt är den handelspoli- I bästa fall skulle m a o tiska beredskapen hög och den handelspolitiska arsenalen vältrimmad, multilateralt förhandlade varför man parallellt med den ”smygande” protektionismen kan vänta sig handelsliberaliseringar begränsade skärmytslingar inom enskilda sektorer åtminstone mellan de kunna få någon effekt stora industriländerna. först på 1990-talet.

58 Bilaga 6

Vid fortsatt handelspolitiskt ställningskrig under 1980-talet kan små utrikeshandelsberoende länder som Sverige väntas få det svårare att få gehör för sina speciella intressen. Bilaterala avtal och ensidiga åtgärder utanför det multilaterala regelverket är i första hand ett problem för länder med liten handelspolitisk förhandlingsstyrka. Litenheten kan dock samtidigt vara en fördel i och med att selektiva handelspolitiska åtgärder mer sällan riktar sig mot små leverantörsländer.” Den kvalitativa bedömningen av de icke-tariffära åtgärdernas effekter fram till år 1990 har i enlighet med uppdragsgivarens önskemål också kvantifierats. Detta har skett genom en iterativ process där olika varugrupper och länder så långt möjligt bedömts separat. Det sammanvägda resultatet redovisas i tabell 5.1 nedan. Tabellen måste givetvis omgärdas med alla de reservationer som följer av diskussionen ovan om den heterogena samling åtgärder som icke-tariffära handelshinder utgör. Tabellvärdena bör sålunda snarast tolkas som en angivelse av riktningen på den förväntade förändringen och blott som en indikation på storleksordningen av densamma. Svensk export kan få ett förbättrat konkurrensläge inom det europeiska 13 frihandelsområdet om icke-tariffära handelshinder används för att stänga ute Sverige har hittills drabbats av icke-tariffära andra konkurrenter. Högre externa handelsbarriärer ger upphov till handelshinder i mycket handelsomfördelningar som gynnar de relativt mest effektiva producenterna begränsad utsträckning. inom frihandelsområdet.” De sektorer som är aktuella för utvidgade och På stål- och råvaruindunytillkommande handelsrestriktioner är sådana där Sverige har ett starkt strins områden har euroexportintresse på den europeiska marknaden. Paradoxalt nog kan Sverige peiska strukturproblem otvetydigt påverkat de alltså vinna på den förväntade, ökade användningen av icke-tariffära handelspolitiska förut- hinder. sättningarna. Franska Den positiva effekten blir olika stark beroende på hur snabbt och långt importåtgärder liksom harmonisering av EG:s regler för typgodkännande, remissförfaranden vid USA:s begränsningar av specialstålimporten nya tekniska föreskrifter, förenklade förtullningsprocedurer och momsupphar likaledes märkts i börd m m vid import bedrivs. Två scenarios kan tänkas för detta harmoni- Sverige. I huvudsak får EG:s utvidgning med medelhavsseringsarbete. Enligt en hypotes kommer vårt land dock anses ha länder att skapa absorptionssvårigheter och öka de nordeuropeiska EGlyckats undgå mer geländernas intresse av att inkludera Sverige i harmoniseringsarbetet (alt 1 i nomgripande restriktioner. tabell 5.1). Enligt detta scenario skulle Sverige kunna dra full fördel av 14 En förutsättning är enhetlighet med EG:s regler. dock att Sverige inte Enligt den andra hypotesen kommer svårigheterna att absorbera nya behandlas som tredje- medlemsstater att förmå EG att hålla fast vid principen att gemenskapens land av EG. Sverige skulle med andra ord gynnas på samma sätt som textil- och konfek- Tabell 5.1 De uppskattade effekterna av icke-tariffära åtgärder för importvolymen och tionsvaruproducenter svenska marknadsandelar under hela perioden 1980-1990. inom frihandelsområdet Bearbetade varor, förändring i procent gynnas av de svenska icke-tariffära handels- Ländergrupper Importvolym Sveriges marknadsandel hindren för dessa varor.

nellt konkurrenskraftig (ju lägre egna handels- Anm: De båda alternativen avseende den Europeiska Gemenskapen redovisas i hinder) ett land är (har). texten.

Bilaga 6 59

fördelar skall förbehållas gemenskapens medlemmar. Enligt detta mindre gynnsamma scenario (alt 2 i tabell 5.1) kan Sverige möta något ökade icke-tariffära hinder relativt EG-länderna allt efter som harmoniseringsarbetet fortskrider. Samtidigt kommer harmoniseringsarbetet att fördröjas enligt detta scenario, varför negativa effekter för Sverige i så fall kommer främst på 1990-talet. Harmoniseringen av regler inom EG kan därför bli en broms på svensk export först i ett längre tidsperspektiv. Detta motiverar den måttliga positiva effekten i det andra alternativet. På övriga industriländers marknader gäller samma principiella förhållanden för Sveriges del, dvs att svensk export gynnas om konkurrenter utestängs men missgynnas om man själv blir utestängd. Icke-tariffära handelshinder lär även här först drabba nya konkurrenter innan gamla konkurrenter som Sverige också får en släng av sleven.” En sammanfattande bedömning av icke-tariffära handelshinders inverkan på förutsättningarna för den svenska exporten under 1980-talet blir på grund av åtgärdernas natur mycket osäker. Sverige kan väntas få en något förbättrad konkurrenskraft på marknader inom det europeiska frihandelsområdet. På andra industriländers marknader förväntas Sverige sammanlagt 15Ett exempel på detta förlora marknadsandelar tendenser är Japans begränsning något till följd av motgående m a p både av bilexporten till USA varor och länder. En viss försämring i den övriga världen förväntas bli följden något som (åtminstone av främst mer informella åtgärder (se kapitel 6). på kort sikt) gynnar En allmänt ökad användning av icke-tariffära handelshinder får samtidigt svensk bilexport till indirekta Handelshinder hindrar USA. Se vidare Jan negativa återverkningar på svensk export. handeln och hämmar den ekonomiska Bojö och Margareta tillväxten, vilket begränsar importka- Forsselius, Den svenska paciteten. Denna generella broms på den ekonomiska utvecklingen i världen motorfordonsindustrins har varit- och kommer att så förblisäkerligen en viktigare negativ faktor exportutsikter under för svensk utrikeshandel än de sektoriella åtgärderna. 1980-taIet: marknadsmäs- Effekterna av icke-tariffära handelshinder utgör en spegelbild av tullre- sig och handelspolitisk duktionernas effekter utveckling, Arbetsrapför svensk export (jfr kapitel 4) - de kan förväntas ge port nr 2, Utredningsett något stärkt relativt konkurrensläge för Sverige, men kan samtidigt sekretariatet, Komförväntas vara en återhållande faktor för världshandelsutvecklingen. merskollegium, 1983.

sou 1984:6 Bilaga 6 61

6 Svensk till

export utvecklingsländer

1970-1990

Marknadsekonomierna utanför OECD-området svarar för en mindre del av svensk export (ca 16 % år 1980), men en del som växer mycket snabbt. Oljeprishöjningarna fick bl a till följd att svensk export till OPECmarknaden växte fyra gånger (13 gånger för lågabsorberande länder) så snabbt som totalexporten under 1970-talet. Snabb industrialisering i Sydostasien resulterade i att exporten växte sju gånger snabbare till vissa NIC-länder jämfört med Sveriges totala export och minst dubbelt så snabbt till ASEAN-länderna. Dessa marknader har därför kraftigt ökat sina andelar av svensk export under 1970-talet, dels i förhållande till 1960-talet, dels i förhållande till Västeuropa under 1970-talet.* Det är därför viktigt att analysera utvecklingen i u-länderna under 1980-talet och bedöma hur deras import kommer att påverkas av förväntade handelspolitiska åtgärder. I avsnitt 6.1 redovisas utvecklingen av svensk export till OPEC-, NIC- och

Övriga utvecklingsländer under l970-talet. Därefter ges i avsnitt 6.2 en

bedömning av den troligaste handelspolitiska utvecklingen i dessa regioner under 1980-talet. Till sist redovisas effekten på svensk export 1980-1990 i avsnitt 6.3. Mycket stora svårigheter präglar givetvis varje försök att fastställa en mest sannolik handelspolitisk utveckling och att kvantifiera dess effekter. Detta gäller i synnerhet för utvecklingsländerna med deras - jämfört med industriländerna - mer instabila och svårverifierbara förhållanden. De resultat som redovisas i detta kapitel bör uppfattas som en prognos i enlighet med de i kapitel 1 angivna förutsättningarna, men med en större osäkerhetsmarginal jämfört med bedömningen för OECD-området. Även om de kvantifierade bedömningarna endast är indikativa, är tendensen dock entydig. 1 Övriga u-länder som _ ( kl ASE-

åräpifänâärnlââlvuetgör

6.1 Utveckling under 1970-talet

däremot inte en växande Detta avsnitt redovisar inkomst- och marknadstillväxt i OPEC-, NIC- och marknad för Svenska Va- °m enstaka

Övriga u-länder, förändringar i regionernas genomsnittliga importbenägen- ”F äv?” __

mindre landet gor det hetz samt förändringar i Sveriges marknadsandelar, 1970-1980. Dessa

faktorer beskriver utvecklingen av svensk export till regionerna under ?Den g°“9m5“ili3a

. importbenagenheten har peno d en approximerats med kvo- Låg- och högabsorberande OPEC-länder samt latinamerikanska och ten menanimpørtoch asiatiska NIC-länder särredovisas för att få mer homogena delgrupper. inkomst.

62 Bilaga 6

De högabsorberande OPEC-länderna kännetecknas av en stor befolkning relativt landets inkomster samt stora De har därför investeringsbehov. relativt lätt att absorbera kraftigt ökade oljeinkomster i inhemska investeringsprojekt, vilket leder till att deras efterfrågan på importerade produker ökar, om än med en viss eftersläpning. Lågabsorberande länder har liten befolkning relativt sina inkomster och tenderar därför att investera en större del av sina ökade oljeinkomster i utländska finansiella tillgångarà Gränsen mellan hög- och lågabsorberande länder förväntas emellertid bli mindre klar under 1980-talet. De latinamerikanska länderna har, sedan tid tillbaka, fört en lång importsubstitutionspolitik. medan de asiatiska NIC-länderna har fört en exportorienterad politik från och med 1960-talets slut.

ASEAN-länderna* har brutits ur gruppen Övriga u-länder, då de till

skillnad från de flesta andra u-länder utgör en expansiv marknad. Figur 6.1 illustrerar utvecklingen i u-länderna under 1970-talet. Samtliga

regioner, utom gruppen Övriga u-länder, utmärks av en mycket snabb

inkomsttillväxt under perioden. Snabbast har den varit i de asiatiska NIC-länderna, 9 % per år i genomsnitt. Detta kan jämföras med tillväxten i OECD-området, som var ca 3,3 % i genomsnitt per år under 1970-talet. Förändringarna i regionernas genomsnittliga importbenägenhet kan till en del förklaras av inkomsttillväxten. Denna är emellertid inte den enda

förklaringsvariabeln, vilket framgår vid en jämförelse av lågabsorberade OPEC- och latinamerikanska NIC-marknaden. Dessa har haft regioner ungefär samma inkomsttillväxt under 1970-talet, men medan OPECländernas importbenâgenhet har ökat kraftigt, har NIC-ländernas minskat. Det finns således andra faktorer som påverkar den genomsnittliga importbenägenheten, varav en är generella handelspolitiska åtgärder av vidtagna länderna i regionen. De lågabsorberande OPEC-staterna förde, till följd av stora oljeinkomster, en mycket öppen handelspolitik under 1970-talet. 3 Dessa länder hade Den kraftiga ökningen i svensk export till OPEC-länderna beror dock inte emellertid vid 1970-talets endast på marknadstillväxten, utan även andelarna av på att de svenska början en mycket låg OPEC-marknaden ökade under 1970-talet. har även vunnit Sverige markimportnivå, varför även nadsandelar på asiatiska NIC- och ASEAN-marknaden. Däremot minskade en liten ökning i importen innebär en stor rela- andelarna på den latinamerikanska NIC-marknaden. Flera faktorer påvertiv förändring. kar svenska marknadsandelar, varav den viktigaste är Sveriges konkurrens- 4 förmåga gentemot andra exportländer. Förändringen i svensk konkurrens- Singapore har exkluderats ur ASEAN-grup- kraft kan approximeras med förändringen i Sveriges relativpris. Enligt det pen, då det ingår i asia- skattade sambandet mellan relativpris- och marknadsandelsutvecklingen tiska NICs. För länderborde Sveriges marknadsandelar ha ökat på samtliga regioner från 1970 till indelning se tabell 1.1. 1980.5 Att så inte är fallet på exempelvis den latinamerikanska NIC- 5 har Sveriges relativpris marknaden måste således bero på andra faktorer. sjunkit i samtliga regio- Sveriges andel av en regions import påverkas av hur importen är ner från 1970 till 1980. Se vidare Sonja Daltung, sammansatt med avseende på länder och varor. Svensk export till mark- Sveriges andel kommer att falla (öka) vid given importvolym om importen nadsekonomier utanför omfördelas till OECD-området 1970-1990, Arbetsrapa) länder inom gruppen för vilka Sverige har en mindre andel av (större) port nr 10, Utrednings- Kommers- importen än för marknaden i genomsnitt (ländersammansättningseffeksekretariatet, kollegium, 1984. ter).

Bilaga 6 63

Procent ä BNP i V°|Vm Figur 6.1 Utveckling i Genomsnittlig u-länderna 1970-1980. 15-4 E importbenägenhet Bearbetade varor, förän- D Svensk marknadsandel dring i procent per år

I1 Marknadsandel rensad för q a) Hänsyn har tagits till sammansättningseffekter trendbrottet som upp-

stod i Iran 1979 i sam-

band med regimskiftet. Förändringen 1970-1980

är en sammanvägning

av den genomsnittliga Högabsor- a) Latinårliga förändringen före berande amerikanska och efter regimskiftet. OEC NICs (Se vidare referensen i fotnot 5.)

Källa: FN, OECD, IMF

samt nationell statistik 5- ä: å

. å ä .--. s I ä . 5 I å s I i. .. E 5 l

å E - E. E F”. -=- å | I = - l r c I

i

I I Asiatiska ASEAN exklu- Övriga Lågabsor- -1 I I berande NICs sive Signapore u-länder exklu- | OPEC | sive ASEAN

l

” 2 1

| LJ J _3..

-4 .

svensk export svensk export svensk export svensk export svensk export svensk export 16,4°/o/år 32,5%/år 1 ,6%/år 19,3%/år 1 1,8%/ år 4,1 %/år

b) varor för vilka Sverige har en mindre (större) andel än för regionens

varuimport i genomsnitt (varusammansättningseffekter).6 5 Varusammansättnings-

effekterna har skattats

Dessa sammansättningseffekter, som kan förstärka eller motverka varandra, med förskjutningar av

importen mellan varuhar varit positiva för svensk marknadsandel på OPEC- och asiatiska grupperna SITC 0-4 och NIC-marknaden, men negativa för andelsutvecklingen i latinamerikanska 9, SITC 5, SITC 6 och

NIC-, ASEAN- och Övriga u-länder. De har genomgående varit kraftiga; 8 samt SITC 7. Detta

beror hela andelsökningen på den högabsorberande OPEC- är en relativt grov skattexempelvis marknaden på sammansättningseffekter. ning, då det även förekommer förskjutningar Efter det att andelsförändringen har rensats för sammansättningseffekter, inom varje varugrupp. återstår en förändring som beror på andra faktorer som påverkar Sveriges För en redogörelse av konkurrenskraft. En av dessa är handelspolitiska åtgärder som innebär en metoden se referensen

av Sverige. i fotnot 5. särbehandling

64 Bilaga 6

6.2 Förväntad under

handelspolitisk utveckling 1980-

talet

Detta avsnitt redovisar förväntad handelspolitisk mellan 1980 och utveckling

1990 i OPEC-, NIC- och Övriga u-länder.7 För varje region har de

handelspolitiska åtgärderna indelats i generella och länderdiskriminerande. De förra påverkar landets genomsnittliga importbenägenhet (marknadsef-

fekt). De senare är åtgärder som innebär en särbehandling av länder och har endast beaktats om de förväntas påverka Sveriges marknadsandel väsentligt (andelseffekt). Utgångspunkten i det senare fallet är sålunda Sveriges relativa position med avseende på förändringar i handelspolitiken i

respektive region. Utvecklingsländerna har i allmänhet fört en mer restriktiv handelspolitik än industriländerna. Under 1980-talet förväntas de använda vissa medel, typ

7 offentlig upphandling, subventioner, motköp, samordning av nationella Bedömningen av den troligaste handelspolitis- utvecklingsplaner etc, i större utsträckning än tidigare. ka utvecklingen har gjorts inom den i kapitel 6.2.1 OPEC-länder 1 givna prognosramen. Underlag för bedömningen har lämnats av OPEC-IänderB

Lågabsorberande

Gunilla Karlsson, Marianne Laanatza Från att ha fört en liberal handelspolitik under 1970-talet, inte minst och Mikael Mitra. beroende på stora bytesbalansöverskott, förväntas de lågabsorberande 5 Kuwait, Libyen, Qatar, länderna bli betydligt mer protektionistiska under 1980-talet. Den främsta Saudi-Arabien och Förenade Arabemiraten. anledningen till detta är att Gulf Co-operation Council (GCC), som bildades 1981, bedöms bli operationell under perioden. Om samarbetet sker enligt 9 Diskussionen kan genetidtabellen, inträffar icke försumbara effekter redan före 1990. I GCC ingår raliseras till att gälla hela lågabsorberande samtliga lågabsorberande länder utom Libyen samt Bahrein och Oman? OPEC. Libyen kommer GCC ska verka för en ekonomisk integration på alla områden på sikt. troligen att omfattas av Målet är bl a att åstadkomma en fungerande tullunion. w Den yttre tullmuren integrationssträvanden planeras uppgå till 20 % år 1988. Samtliga medlemsstater utom Qatar har, inom Maghreb, vilket torde förstärka de här som en första åtgärd, infört en tullsats på minst 4 % på flertalet varor

angivna effekterna. gentemot tredje land. Vissa industriprodukter, som konkurrerar med lokal Även om Libyen ej tillverkning, är undantagna detta riktmärke. Tullarna på dessa produkter kommer att ingå i detta kan vara betydligt högre. Detta gäller också vissa läkemedel och jordbruksfrihandelsområde, påverkas inte resultatet nämn- produkter som produceras på den inhemska marknaden. Däremot förväntas värt, dâ Libyen utgör tullsatsen bli lägre än 20 % på nödvändighetsvaror, exempelvis baslivsmeen mindre del av den del, för vilka inhemsk saknas. produktion lågabsorberande marknaden.

Marknadseffekter

1° Det bör observeras att bland GCC-staterna För att uppnå den planerade tullsatsen på 20 % kommer GCC-länderna att är endast Kuwait behöva höja tullen på flertalet varor. Endast för ett fåtal produkter krävs en GATT-medlem. Kuwait tullsänkning. Detta medför således en höjning av tullmuren för de flesta av har förklarat sig obundet GCC:s medlemsstater, vilket innebär att de lågabsorberande OPECav GATTzs regler för länderna kommer att minska sin import från omvärlden. Dessutom är det regional tullunion. att internhandeln att växa nämnvärt, då 11 Däremot förväntas föga troligt på kort sikt kommer öka produktion inom regionen endast till en del kan ersätta importen från entrepöt-handeln (se fotnot 13). icke-medlemsstater.” På kort sikt krymper därför sannolikt även marknaden

Bilaga 6 65

inklusive internhandeln. På lång sikt - 1990-talet - förväntas dock denna

handel öka. med andra GCC avser att föra en gemensam importsubstitutionspolitik medel än tullar. Exempelvis söker GCC-regeringarna, genom krav på joint ventures, öka den lokala tillverkningen. Utländska företag, som tidigare svarat för exporten av vissa produkter till regionen, avkrävs samarbete med lokala intressenter som villkor för fortsatt export. Vidare planerar GCCländerna att införa i hela området för vissa produkter som importförbud produceras i något medlemsland.” Dessa åtgärder får som effekt- om de genomförs - att importmarknaden kommer att krympa. Denna vikande tendens blir än mer sannolik vid om ett oförändrat realpris på råolja. Dessutom förväntas antagandet bli mindre gynnsam för prisutvecklingen på petrokemiska produkter producenterna, än vad OPEC-staterna förväntade sig då investeringsbesluten fattades. Följaktligen blir exportintäkterna från den petrokemiska industrin, och därmed landets importförmåga, mindre.

Andelseffekter

Tullunionen innebär en diskriminering av alla icke-medlemsstater. Dessutom avser GCC-länderna att föra en gemensam importpolitik även i andra avseenden. De har redan börjat förmånsbehandla handelspartners enligt följande rangordning:

1. Övriga arabländer (t ex Jordanien och Marocko).

2. Islamiska länder (t ex Turkiet och Pakistan). 3. Länder i tredje världen (t ex Indien och Brasilien). 4. De stora olje- och gaskunderna (t ex Japan).

Denna bedöms få större effekter på kort sikt än förmånsbehandling tullunionen. Den gemensamma importpolitiken omfattar också centrala och läkemedel.” Stora leverantörer av dessa varor inköp av bl a spannmål kommer att gynnas. Effekterna av den gemensamma importpolitiken börjar redan märkas och förväntas förstärkas under 1980-talet. Även tekniska föreskrifter förväntas användas, för att skydda lokal tillverkning. Standardiseringskrav som utformas för att passa existerande inhemska utländska Olika normer som varor, missgynnar producenter. införts inom innebär bla att användningen av exempelvis byggsektorn inhemskt byggmaterial gynnas. Libyen har under 1970-talet i stor utsträckning reglerat sin handel genom 12 Saudi-Arabien har motköp och förväntas fortsätta att göra det under 1980-talet. Även Qatar har redan, som första land, nyligen börjat kräva motköp. Alla större projekt som inte ryms inom infört detta förbud för att finansieras med motköp. Detta får en negativ statliga projekt i flera budgetramen planeras då ett litet land har sämre förutsättning- sektorer, exempelvis i effekt på svenska marknadsandelar, av byggsektorn. ar att uppfylla motköpskrav. Ur denna synvinkel kan omläggningen för svensk export till 13 Vid centrala inköp svenska oljeinköp till nordsjöolja få konsekvenser sker importen till områområdet. det via ett land, med Tillsammans förväntas ovanstående faktorer - vid oförändrat svenskt ökad transito- och/eller - få en icke försumbar negativ effekt på svenska marknadsande- som agerande entrepöt-handel lar. följd.

66 Bilaga 6

Högabsorberande OPEC-länder”

Högabsorberande OPEC utgör en heterogen grupp av länder, men uppvisar ändå vissa gemensamma drag. Oljeprisutvecklingen påverkar i hög grad ländernas handelspolitik. Bytesbalansrestriktionen har blivit alltmer kännbar för flera av länderna, varför ett oförändrat realpris på råolja väntas leda till en mer protektionistisk politik än under 1970-talet.

M arknadseffekter

De högabsorberande arabländerna har, till skillnad från de lågabsorberande, begränsat sin import genom regleringar, tullar, kvoteringar, listor över förbjudna produkter, etc. Efter det att en viss liberalisering har skett under 1970-talet i samband med förväntas oljeprishöjningarna, en återgång till ökad protektionism ske under 1980-talet (givet ett oförändrat realpris på olja). Den extrema situation som rådde i Iran vid decennieskiftet förväntas inte bestå under 1980-talet. Ett uppdämt importbehov finns sedan den strama importpolitiken vid regimskiftet. Dessutom har återuppbyggnadsbehoven i samband med kriget med Irak redan börjat göra sig gällande. Därför förväntas den redan inledda liberaliseringen av den iranska importpolitiken, som är markant med 1979-80, bestå under 1980-talet. jämfört En återgång till det tidiga 1970-talets liberalare importpolitik är dock mindre sannolik. Nigeria och Venezuela kommer, till följd av bytesbalansproblem och stora utlandslån, att föra en restriktiv importpolitik under 1980-talet. Exempelvis planerade den nigerianska regeringen skära ner importen under 1983 till 2/3 av 1982 års nivå.

Andelseffekter

Intemhandeln bedöms främjas av handelspolitiska åtgärder i samtliga områden där högabsorberande länder är belägna: - berörs

Algeriet av integrationssträvanden inom Maghreb.” Detta kan få

stor effekt, då Algeriets gränser tidigare varit stängda gentemot dess grannländer. - Irak kan påverkas - sannolikt obetydligt- av planerna på en revitalisering 14 av The Arab Common Market. Denna kan dock verka som Algeriet, Ecuador, organisation Gabon, Indonesien, ett paraply för bilaterala överenskommelser arabländerna emellan. Iran, Irak, Nigeria och - De sydamerikanska länderna, Ecuador och Venezuela, är med i LAIA Venezuela. Utvecklingen i Indonesien diskuteras (se avsnitt 6.2.3). - Indonesien är med i ASEAN tillsammans med övriga (se avsnitt 6.2.3). ASEAN-länder. - och Gabon är med i The West African Nigeria Economic Community, 15Med Maghreb avses som bildades 1974. Samarbetet har emellertid haft liten betydelse för Algeriet, Marocko, handelsutbytet mellan länderna. Tunisien, Mauretanien och Libyen. Integra- Ovanstående regionaliseringstendenser innebär att länder utanför högabsortionsplanerna avser i berande OPEC, som inte deltar i dessa preferensarrangemang, kommer att första hand de tre förstdiskrimineras i ökad utsträckning under 1980-talet. nämnda länderna. Mauretaniens och Libyens Vissa högabsorberande länder har tillämpat motköpsavtal. Vid regimskifställning är något oklar. tet i Iran reglerades all handel med motköp. Allt efter som situationen har

Bilaga 6 67

har kraven minskat. Jämfört med 1970-talet, då stabiliserats, på motköp fortfarande en stor del av motköp i princip inte förekom, berörs emellertid handeln. Irak har tillämpat motköpsavtal i samband med regleringar av sina skulder. Algeriets gasavtal med Frankrike innebär att Frankrikes ställning som projektleverantör påverkas av inköpsvillkoren för algerisk gas. Ökade

motköpskrav får, av skäl som tidigare nämnts, en negativ effekt på svenska marknadsandelar.

6.2.2 N IC-länder

Asiatiska NIC-länder”

De asiatiska NIC-länderna satsade på en exportledd tillväxt.” tidigt Hongkong och Singapore började redan vid 1960-talets slut avveckla sitt, relativt de andra, begränsade importskydd. Till en början skedde avveckselektivt, men mot slutet av 1970-talet generellt. Motsvarande lingen inleddes i Sydkorea och Taiwan under 1970-talet, dock med avveckling utgångspunkt från en högre skyddsnivå.

Marknadseffekter

Den långsiktiga tendensen för gruppen i sin helhet bedöms bli i liberaliserande riktning. Skillnaderna mellan länderna är dock stora. I Hongkong och *8 Singapore finns begränsat utrymme för ytterligare liberalisering. Sydkorea och Taiwan förväntas påskynda den inledda liberaliseringen. Färdiga program finns sedan flera år för avveckling av formella handelshinder, på 15 Hongkong, Singapore, såväl det tariffära som det icke-tariffära området, och har börjat genomföras. Sydkorea och Taiwan. Tullavvecklingen genomförs generellt (för alla varor) med kraftiga sänkning- 17 Exportorienteringen ar, men i olika takt. Huvuddelen av tullsänkningarna beräknas vara omfattar selektiva subgenomförda före 1990. Sydkoreas slutmål är att nedbringa tullskyddet på ventioner och skatteförindustrivaror till den nivå som nu råder i flertalet industriländer, inför måner för exportindustri i OECD.” bl a i form av frizoner ansökan om medlemskap samt avveckling av tullar och andra hinder på

Andelseffekter insats-

exportindustrins kommer att och kapitalvaror. Det är troligt att de asiatiska NIC-länderna i ökad utsträckning orientera sig mot andra marknadsekonomier i Stilla Havsasien. En 13 Tullarna är i princip ekonomiska struktur awecklade och endast underliggande anledning till detta är att deras enstaka handelshinder ekonomiers i regionen. NIC-länderna har behov av kompletterar övriga återstår på ett fåtal områvaror, halvfabrikat och arbetskraftsintensiva produkter som bl a ASEAN- råden. länderna kan tillgodose. I gengäld kan de erbjuda teknologi och kapitalva- 19Se Business Asia 83ror. Det finns således förutsättningar för ett ökat handelsutbyte mellan 04-01. länderna i regionen. Internhandelns andel av totalhandeln väntas därför öka 2°I dag domineras asiamed 2-4 procentenheter under decenniet.” Samtliga fyra länder förväntas tiska NICs/ASEANstimulera handelsutbytet med handelspolitiska åtgärder, i form av avveckling områdets handel av av både tullar och kvantitativa restriktioner. Framför allt gynnas utbytet USA, Japan och Västemellertid av bilaterala samarbetsavtal och multinationella europa. Intemhandeln företags regionautgör endast ca 16 % är Sydkoreas relationer med la planeringshorisont. Exempel på detta av totalhandeln, varför och Indonesien. Denna och bilateralisering av Malaysia regionalisering den förväntade ökningen handelsströmmama förstärker och förstärks av ökat ekonomiskt och är kraftig.

68 Bilaga 6

politiskt samarbete samt kulturellt utbyte och utveckling av gemensamma

kommunikationssystem. Det ökade ekonomiska samarbetet mellan NIC- och ASEAN-länderna

utgör en del av tendensen till ökad ekonomisk i Stilla integration Havsområdet. USA:s ekonomiska och strategiska intressen i området och

Japans omfattande nätverk av olika typer av bilaterala avtal med dessa

länder, utgör viktiga drivkrafter för integrationen. USA:s och Japans dominerande roll i regionens handel väntas bestå. Samtidigt försvagas de europeiska f d kolonialmakternas band med ländernai området. Australien

och Nya Zeeland vidtar handelspolitiska åtgärder med syftet att omorientera

sin handel mot Stilla Havsregionen.” Andra stater i regionen söker genom

ökat ekonomiskt samarbete sinsemellan skapa en ekonomisk och förhand-

lingsmässig motvikt till den forna eller kolonialmakten ockupations- Japan. Samtliga dessa faktorer pekar på ökad förekomst av olika slag av

preferensarrangemang, dvs ökad regionalisering, i Stilla Havsområdet.”

Länder utanför regionen kommer därför att diskrimineras i ökad utsträck-

ning under 1980-talet.

Sveriges andel av den asiatiska NIC-marknaden även av de påverkas villkor som länderna i regionen tillämpar för utländska direktinvesteringar.

Betydande handelsflöden med området är förknippade med sådana investe-

ringar. Handelspolitiska incitament för utländsk etablering och värdlandets normer för att bevilja etableringstillstånd, har därför stora effekter på handelsflödena. Inom NIC-gruppen - i den mån den torde liberaliseringen omfattar insatsvaror - snarast öka dessa länders dragningskraft på utländska Australien och Nya etableringar som producerar för export. Svenska företag kan därvid ha Zeeland avser att ha upprättat frihandel i svårare att hävda sig gentemot amerikanska, västtyska och japanska genom

såväl industri- och jord- att den svenska hemmamarknaden är mindre och genom att den svenska brukssektorn senast inte besitter regeringen samma förhandlingsstyrka som stormakterna. Det 1995. Australien har f n senare blir särskilt viktigt eftersom NIC-länderna förväntas i stigande preferensavtal med Mautsträckning kräva handelsrelaterade laysia och förhandlar motprestationer för att bevilja etable-

om liknande avtal med ringstillstånd. bl a Sydkorea.

22Också motgående Latinamerikanska NIC-länder”

tendenser finns emellertid. Motstånd mot struk- Brasilien och Mexiko har sedan lång tid tillbaka fört en importsubstitutionsturförändringar har bl a och karaktären politik. Restriktivitetsgraden har emellertid dels ändrats över medfört att Sydkorea tiden, dels varierat mellan länderna. Oljeprishöjningarna under 1970-talet, har infört importrestrikframför allt de under 1979, förvärrade Brasiliens tioner för vissa rå- och betalningsproblem och tekovaror, för att skydda framtvingade därmed en åtstramning av importpolitiken. Importskyddet sig från ökad konkurrens höjdes på såväl insats- och kapitalvaror som på konsumtionsvaror. Mexiko, från ASEAN-länderna. för vilket prishöjningarna på råolja innebar ett likviditetstillskott, förde Dessa tendenser förvändäremot en selektivt expansiv importpolitik under hela 1970-talet. Övervärtas dock bli svagare än de ovan nämnda. av valutan dering gjorde importen av insats- och kapitalvaror billigare, 23Brasilien och Mexiko. samtidigt som olika typer av importrestriktioner begränsade importen på

konsumtionsvaror. Först i början på 1980-talet, då även Mexikos utlandslån 24Både för Mexiko och Ökade drastiskt, blev handelspolitiken mer generellt importbegränsande.” Brasilien är emellertid Ländernas bestående betalningsproblem och stora utlandslån skyddsnivån långt under begränsar 1950- och 1960-talens. deras handelspolitiska handlingsfrihet.

Bilaga 6 69

Marknadseffekter

Bägge länderna förväntas skärpa sin importsubstitutionspolitik ytterligare för att få bukt med betalningsproblemen. Skärpningen blir särskilt påtaglig

för Mexiko vid ett oförändrat realpris på råolja. Brasilien har redan under de

första åren av 1980-talet ökat restriktiviteten i sin importpolitik. Samtliga

importörer måste sedan 1981 få sina importprogram godkända. Dessutom

har det annonserats att importtaket för den offentliga sektorn kommer att

sänkas ytterligare under 1984. Dessa faktorer bedöms medföra att de

latinamerikanska NIC-länderna kraftigt minskar sin import under 1980-talet.

Andelseffekter

Tendensen till regionalisering och bilateralisering av handelsflödena ökar 25 Denna ländergrupp även i Latinamerika. Försök att bilda en latinamerikansk gemensam har uppdelats i övriga marknad har dock varit tämligen resultatlösa. Latin American Free Trade ASEAN och övriga län- Association (LAFTA) bildades 1961 i syfte att öka internhandeln. Över- der. Anledningen till varor som var irrelevanta för att ASEAN-länderna enskommelsen gällde emellertid främst särredovisas är att de handelsutbytet länderna emellan. LAFFA ersattes 1981 av Latin American utgör en snabbt växande Integration Association (LAIA), vars mål- på kort sikt - är att upprätta ett marknad och därigenom

ekonomiskt preferensområde. LAIA:s medlemmar är inte skyldiga att ge blir av intresse för varandra utan kan sluta bilaterala avtal. svensk export. mest-gynnad-nations-behandling, talar för att formella och informella bilaterala avtal kommer 26 Association of South- Många faktorer ekonomiska East Asian Nations att öka i betydelse, bl a de latinamerikanska ländernas LAIA kan i ”bästa” fall omfattar Filippinerna, balansproblem och olikartade kostnadsutveckling. Thailand, Malaysia, verka som ett paraply för olika slags bilaterala avtal (se vidare avsnitt Singapore och Indone- 6.2.3). sien. Endast de tre först- Brasiliens och Mexikos importrestriktioner stimulerar direktinvestering- nämnda ingår i övriga ASEAN* eftersom ar. Den svenska exporten till dessa länder är nära förbunden med svenska Singapore och Indoneinvesteringari området. Detta innebär att Brasiliens och Mexikos normer för sien tillhör även andra utländska investerare blir av stor betydelse för svenska marknadsandelar. Brunei ländergrupper. Mexiko tillåter inte att utländska intressen äger mer än 49 % av en tillkom som ny medlem Brasilien har höga krav på lokal tillverkning. Import från först i januari 1984i investering. samband med självstänmoderlandet tillåts i någon större utsträckning endast under uppbyggnadsdigheten och har därför fasen av en investering. Därför är kontinuerliga nyinvesteringar i regionen ej inkluderats i gruppen. för att uppehålla och utöka export till området. Detta kan i nödvändiga 27 Utvecklingen i Singalängden vara svårt för ett högt specialiserat land som Sverige. pore diskuteras i samband med asiatiska NIC. Däremot diskuteras In- 6.2.3 donesien tillsammans

Övriga utvecklingsländer”

med de övriga ASEANländerna, då deras han-

Övriga ASEAN-länder” delspolitiska utveckling

förväntas bli tämligen ASEAN-länderna hade vid 1970-talets början en väletablerad importsubstilikartad. Effekten på tutionspolitik med hög skyddsnivå. Filippinerna började redan på 1960-talet svensk export av förvänatt samtidigt med importsubstitutionspolitiken föra en exportledd tillväxt- tad handelspolitisk ut-

och Thailands däremot veckling i Indonesien politik. Malaysias exportorienterade politik började redovisas emellertid tillfå effekt först på 1970-talet. Alltjämt kvarstår emellertid selektiva importsammans med övriga restriktioneri samtliga länder.” Detta gäller framför allt Indonesien, där en högabsorberande OPECsvag liberalisering nyligen inletts. länder.

70 Bilaga 6

Marknadseffekter

Den troligaste handelspolitiska utvecklingen under 1980-talet är en fortsatt svag liberaliseringstrend för gruppen som helhet. Thailand förväntas genomföra viss liberalisering under påtryckningar från Internationella Valutafonden och Världsbanken. Detta gäller även Filippinerna, men först mot slutet av 1980-talet. På kort sikt tvingas den filippinska regeringen att föra en stram importpolitik, i brist på utländsk valuta. Samtliga länder förväntas fortsätta att skydda vissa branscher, som de vill utveckla under 1980-talet, exempelvis den tunga industrin. De kommer emellertid samtidigt liberalisera andra branscher, tex konsumtionsvaruindustrin. I Indonesien kommer troligtvis höga tullar kvarstå på petrokemisk industri och vissa energiintensiva industrier som huvudsakligen är inriktade på den inhemska marknaden. För Malaysia förväntas den selektiva restriktiviteten bli något starkare än för de andra länderna, varför nettot - Malaysias genomsnittliga skyddsnivå - förväntas vara oförändrad under 1980-talet.

Andelseffekter

Stilla Havsområdet präglas, som tidigare nämnts, av en ökad tendens till regionalisering och bilateralisering. Framför allt väntas samarbetet mellan ASEAN- och NIC-länderna öka (se avsnitt 6.2.2). Dessutom tenderar vissa ASEAN-länder att favorisera japansk export, till skillnad från Sydkorea och Taiwan, som öppet diskriminerar Japan. Detta gäller speciellt Malaysia, som har Japan som förebild i samhällsbygget. Dessa tendenser förstärks av att Japan har ett nätverk av bilaterala avtal med ASEAN-länderna. Även EG har avtal med ASEAN. Samarbetet befinner sig i uppbyggnadsskedet och förväntas öka under 1980-talet. Internhandeln inom ASEAN-marknaden förväntas öka under 1980-talet. De europeiska OECD-ländernas stora andel (ca 1/5) av ASEAN-ländernas import väntas därför avta. ASEAN-länderna har undertecknat ett avtal om införande av preferenstullar, Preferential Trade Agreement (PTA). Detta bedöms emellertid få marginella effekter, då tullsänkningarna endast genomförs på mindre betydelsefulla varor. Dessutom finns inget genomgripande program för avveckling av tullskyddet, som i stället sker på ad hoc-basis efter förhandlingar mellan ASEAN-länderna. Andra former av samarbete, såsom regeringarnas samordning av investerings- och utvecklingsplaner och företagens samarbetsprojekt är och förblir sannolikt viktigare än PTA. Offentlig och privat samproduktion är vanlig och många företag är halvstatliga. Regeringarna har därför stort inflytande över företagens investerings- och produktionsbeslut och kan via dessa stimulera internhandeln. Den ökade regionaliseringen och bilateraliseringen missgynnar länder utanför Stilla Havsasien. En stor del av handeln i ASEAN-länderna är förknippad med utländska direktinvesteringar. Dessa investeringar kommer, i större utsträckning än i NIC-länderna, även i fortsättningen avse produktion för den lokala marknaden. En förklaring till detta är att skyddsnivån är högre i ASEANländema än i de asiatiska NIC-länderna. Dragkraften för lokaliseringei

Bilaga 6 71

ASEAN-området ökar om PTA medför interna tullsatser som är låga i förhållande till den yttre tullmuren. Det ad hoc-artade sättet som tullpreferenserna genomförs på medför stora möjligheter för ekonomiska stormakter att förhandla sig till intern tullfrihet i ASEAN-området på ett flertal varor, mot utfästelser att etablera varuproduktion i de olika medlemsländerna. USA och EG kan erbjuda ett bättre investeringspaket än små länder med en smalare industristruktur. Den selektiva, ad hoc-artade liberaliseringen inom ASEAN inbjuder således till bilaterala uppgörelser och försvårar för små industriländer att hävda sig.

Övriga länder”

Som framhållits rymmer de olika ländergrupperna länder som är sinsemellan mycket olika. Detta gäller särskilt denna uppsamlingsgrupp. Trots heterogeniteten finns vissa gemensamma tendenser, vilka främst betingas av faktoreri ländergruppens omvärld, bl a oljeprisutvecklingen. Betalningsbalansrestriktioner främjar en mer restriktiv handelspolitik och stimulerar såväl importsubstitution som regionalisering av handelsflöden. Det senare ger också möjligheter att spara knapp konvertibel valuta. Sammantaget talar detta för att ländergruppens handelspolitik under 1980-talet sannolikt kommer att innebära såväl en kontraktiv tendens för marknadstillväxten som en relativ diskriminering av industriländer, typ Sverige. 23 Detta är en restgrupp bestående av de länder

Marknadseffekter som ej behandlats tidi-

gare i framställningen, tillväxt och en dvs de länder som inte Inom restgruppen finns få kandidater för en exportinriktad faller under kategorierna liberal handelspolitik. Exempel på framgång (i första hand de asiatiska OECD-länder, Statshan- NIC-länderna) möter mer förståelse än tidigare, men den förväntade delsländer, OPEC-, långsamma tillväxten i världsekonomin ger mycket litet utrymme för att NIC- och ASEAN-län- Valutafonden der. inleda en sådan politik. Världsbanken och den Internationella försöker visserligen i samband med långivning att uppmuntra en uppmjuk- 29Den sydafrikanska ning av handelspolitiken, men bytesbalansrestriktionen tenderar att fram- Republiken ingår inte i bl a en stramare denna grupp eftersom tvinga mer kortsiktiga åtgärder, handelspolitik. landet oftast räknas som Handelspolitiken kommer sålunda snarast att bromsa marknadstillväxten i industriland och dess- Latinamerika och Afrika söder om Sahara” under överskådlig framtid. Det utom går sin egen väg finns en antydan till liberaliseringssträvanden i Sydasien, men detta kan inte i regionen. Givet det förväntas årtionde.3° nuvarande politiska sysfå någon större effekt under innevarande Egypten, temet förväntas inga Sudan och Jordanien har inlett en liberalisering av handelspolitiken, men i förändringar i handels-

mycket långsam takt. Övriga länder bryter ej signifikant mot förväntning-

politiken, som påverkar arna om ett kontraktivt inflytande av handelspolitiken på marknadstillväx- vare sig marknadstillväxten. ten eller Sveriges marknadsandelar nämnvärt.

Andelseffekter 3° Sri Lanka hade inlett

en liberaliseringspolitik Restgruppen utgör inget undantag från den svaga, men signifikanta trenden som dock avbröts i och mot handelspolitisk regionalism, bilateralism och selektivitet som präglar med de politiska oroligheterna under år 1983. både OPEC- och NIC-länderna. Informellt samarbete väntas dock få Även om man åter skulbetydligt större betydelse än det formella under 1980-talet. Ett exempel på le slå in på den vägen detta är Sydamerika, där LAIA i bästa fall kan fungera som paraply för mer får det liten betydelse substantiellt samarbete mellan länderna. Ett uttryck för den mer pragmatis- för aggregatet.

72 Bilaga 6

ka inställningen är tex att den nya argentinska regimen avser att i ökad utsträckning orientera sig mot regionen ekonomiskt och politiskt. Den tilltagande selektiviteten yttrar sig bl a i strävanden att vidga hemmamarknaden”, för att kunna utnyttja skalfördelar i produktionen. Detta skulle innebära att länderna överenskommer att fördela produktionen av vissa varor sinsemellan och sedan stimulerar utbytet genom preferentiell behandling. Den nationella importsubstitutionspolitiken från 1950- och 1960-talen har sålunda börjat återuppstå i begränsad omfattning, men nu är den selektiv och har regional/bilateral bas. Trenden är likartad, men svagare, inom de flesta övriga områden inom restgruppen. I Afrika söder om Sahara finns dels ett västafrikanskt samarbete (se avsnitt 6.2), dels embryot till ett pan-afrikanskt samarbete (bildat av fjorton stater år 1983). I Sydasien pågår försök att etablera ett preferensområde. Erfarenheterna från den avsomnade Östafrikanska Gemenskapen och de tidvis våldsamma politiska motsättningarna i Främre Indien gör samtidigt att regionaliseringssträvandena förväntas ha små förutsättningar att krönas med snabb framgång. Bland de mindre regionala grupperingarna finns redan ett utvecklat samarbete mellan de karibiska ö-staterna och mellan ö-staterna i södra Stilla Havet. I det förra fallet förstärks sannolikt utvecklingen av att USA ger länderna preferenser och i det senare av att Australien och Nya Zeeland kompletterar den redan givna, ensidiga tullfriheten med en utvidgning av biståndet till investeringar i infrastruktur. I Centralamerika är den politiska situationen oklar. Tendenserna mot blockbildning påbörjades redan före de nuvarande oroligheterna och har sedan dess förstärkts, genom bl a Caribbean Basin Recovery Act. Israel pressas till en restriktiv politik både av statsfinansiella skäl och av bytesbalansskäl. Dessutom är det troligt att den ömsesidiga preferensbehandlingen mellan USA och Israel kommer att utvidgas, framför allt till kunskapsintensiva industriprodukter. I Israels fall är det uppenbart omöjligt att tala om regionalism. Den relativa diskrimineringen av svensk export är i stället ett resultat av bilateralism, där Israels speciella band med Sydafrika och USA är de mest betydelsefulla. Syrien kommer sannolikt att fortsätta på den inslagna vägen av speciella relationer med Sovjetunionen. De länder som står utanför OPEC men är med i Maghreb-samarbetet (Marocko, Mauretanien och Tunisien) eller i

GCC (Bahrein och Oman) kommer, enligt vad som framförts ovan, att föra

en handelspolitik som står i samklang med dessa regionala strävanden.

Övriga arabländer ger högsta prioritet till det arabiska samarbetet när

förutsättningar för detta finns. På kort sikt kommer troligen den svaga, generella liberaliseringen av handelspolitiken att fortsätta. För hela perioden fram till år 1990 finns emellertid inte fog att vänta sig någon dramatisk förändring i handelspolitiken för denna senare grupp, jämfört med år 1980. Kort sagt kommer troligen syd-syd-preferenser (både formella och informella sådana) samt, i vissa fall, starkare ekonomiska band med särskilda länder att andelsmässigt missgynna svensk export på marknaderna i restgruppen.

Bilaga 6 73

6.3 Effekter på svensk export 1980-1990

Detta avsnitt söker kvantifiera effekterna för svensk export av de ovan redovisade handelspolitiska utvecklingstendenserna. svårigheterna att kvantifiera den tariffära utvecklingen är större för u-länderna än för OECD-området, där redan beslutade eller planerade tullåtgärder är kända. Uppskattningar av användningen av icke-tariffära åtgärder är också mer osäkra för u-länder än för industriländer. Bristfällig statistik medför vidare sämre kännedom om de ekonomiska sambanden i området utanför OECD. Kvantifieringen är - givet dessa reservationer - en uppskattning av den troligaste effekten på marknaden och svensk marknadsandel 1980-1990 av förväntad handelspolitisk utveckling. Kvantifieringen gäller bearbetade varor, då Sveriges export av övriga varor inte förväntas påverkas av handelspolitiska förändringar i nämnvärd utsträckning. Bearbetade varor utgör 80-90 % av Sveriges totala export till dessa områden.” Tillvägagångssättet har varit att uttrycka de handelspolitiska åtgärder som redovisades i föregående avsnitt i form av prisekvivalenser. På dessa har

sedan priselasticiteter applicerats” för att få fram den procentuella föränd-

ringen 1980-1990 dels på marknaden, dels på svensk marknadsandel. De sålunda härledda effekterna är ej tidsfördelade, utan avser hela 1980-talet. Till skillnad från tidigare avsnitt samredovisas effekten av tariffära och icke-tariffära medel. Varje region har behandlats som ett land med avseende på inkomsttillväxt, dvs de ingående länderna i respektive region antas ha samma inkomsttilläxt. Marknadsandelarna är rensade för ländersamman-

sättningseffekter som uppstår till följd av handelspolitik.” Resultaten

redovisas i tabell 6.1. Effekterna på marknaden och på svensk marknadsandel av förväntad 31För en redovisning av effekten på svensk exhandelspolitisk utveckling är betydligt större i utvecklingsländerna än i port av alla varor, se OECD-länderna. Detta är en följd av att mer omfattande handelspolitiska referensen i fotnot 5. åtgärder (både formella och informella) förväntas vidtas av utvecklingslän- 32 Priselasticiteterna är - 1,5 för OPEC, - 2,2 för NICs och - 2,6 för Övriga u-länder. Tabell 6.1 ElTekter på marknad och svensk marknadsandel av handelspolitisk 33 av utveckling 1980-1990. Utvecklingen Bearbetade varor, förändring i procent svensk export påverkas emellertid av samman-

der, 2,7 % för övriga Anm: De handelspolitiska effekterna har uppskattats givet antagandena i kapitel 1 om ASEAN samt 4,9 % för importtillväxt. övriga länder per år.

74 Bilaga 6

derna. Den andel av svensk export som går till länder utanför OECDområdet är emellertid fortfarande liten, varför effekten på Sveriges totala export blir begränsad. Vidare bygger bedömningen på att inga svenska motåtgärder vidtas under perioden. Vissa marknader utanför OECD växer, som tidigare nämnts, mycket snabbt p g a stark inkomsttillväxt. Om svenska exportörer inte anpassar sig till den förskjutning av världsinkomsterna som har skett under efterkrigstiden (se avsnitt 2.1), kan ovanstående effekter, på längre sikt, få en icke försumbar betydelse för svensk export.

sou 1984:6 6 75

Bilaga

7 Statshandelsländer

Statshandelsländernas utrikeshandel är helt reglerad. Det är därför inte meningsfullt att särskilja något som kan kallas handelspolitik för dessa länder. Motsvarigheten till marknadsekonomiernas handelspolitik är i stället

snarast att betrakta som ”importpolitikL vilket främst

går tillbaka på importkapacitet och den realekonomiska utvecklingen. - Här ges blott en översikt i allmänna av de för svensk utrikeshandel ordalag viktigaste marknaderna bland statshandelsländerna, dvs de europeiska statshandelsländerna, inklusive Sovjetunionen?

Marknadseffekter

Ökningen i statshandelsländernas externhandel under 1960- och 1970-talen

berodde i första hand på att tillväxtstrategin efterhand blev alltmer importbaserad, att finansieringsmöjligheterna för import från väst var mycket goda samt att den världspolitiska utvecklingen möjliggjorde en positiv växelverkan mellan avspänningstendenser och ökad handel. Samtliga dessa faktorer har emellertid under senare år förlorat sin tidigare betydelse som pådrivande krafter bakom statshandelsländernas externhandel. För perioden fram till år 1990 pekar i stället det mesta mot en matt utveckling för omvärldens export till statshandelsländerna. Förutsättningarna för att kunna låta externimporten överstiga motsvarande export har försvunnit. Statshandelsländernas samlade utlandsskulder är numer avsevärda (omkring 70-75 miljarder dollar), utbudet på västvärldens kapitalmarknader har stramats åt. tilltron till de europeiska statshandelsländerna som stabila låntagare har försvagats avsevärt (framför allt som resultat av Polens och Rumäniens betalningsinställelser år 1981) och de västliga industriländerna har intagit en restriktivare hållning till statlig subventionering och garantigivning för affärer med statshandelsländer. Sammantaget innebär detta att samtliga europeiska statshandelsländer numer nödgas etablera betydande exportöverskott i handeln med väst, vilket är möjligt genom att importen starkt hålls tillbaka eller rent av minskas. Skuld- och ,Jfr även O Hagberg finansieringsproblemen kommer av allt att döma att utgöra en hämsko på och G wergcman, statshandelsländernas importförmåga åtminstone under resten av innevaran- Sutatshandelsländerna de decennium_ i Osteuropa - ekonomisk och m

Parallellt ter sig inte utsikterna för statshandelsländernas externexport lianáelspolitisk

veckling , Kommerskolsom särskilt ljusa. Exportförmågan vad gäller bearbetade varor belastas legium, PM, Dm LÅ alltjämt av statshandelsländernas långvariga svårigheter med produktut- 2-22-84.

76 Bilaga 6

formning, marknadsanpassning, säljskicklighet etc. Marknadsutsikterna för råvaruexporten är i allmänhet dåliga eller osäkra. Detta gäller särskilt energivaror, vilka är av stor betydelse för de europeiska statshandelsländerna - i synnerhet för Sovjetunionen. De sovjetiska exportintäkterna i konvertibel valuta härrör för närvarande till nära 3/4 från energiexport och den därnäst viktigaste posten är vapenexport, som till övervägande del är inriktad på oljeproducerande utvecklingsländer. - För åtminstone de allra närmaste åren förefaller dock Sovjetunionen ha större importpotential än de mindre statshandelsländerna. Det allmänpolitiska förhållandet mellan öst och väst har varit - och kommer med all sannolikhet att så förbli - fundamentalt för motsvarande utrikeshandels utveckling. Trots att detta faller utanför prognosramen kan det konstateras att försämringen i de politiska relationerna (som har accentuerats av sanktionsåtgärder mot de europeiska statshandelsländerna) torde vara långt allvarligare för det framtida handelsutbytet än den begränsade importkapaciteten. En markant omsvängning har också inträffat i synen på externhandelns betydelse för den egna ekonomiska utvecklingen. De gångna decenniernas (främst då 1970-talets) erfarenheter förefaller ha lett till att man numer värderar västimportens positiva inverkan försiktigare än tidigare samtidigt som de svårigheter den är förknippad med uppmärksammas mer. Absorptionssvårigheterna framstår således som väsentligt större och -- något tillspetsat - insikten sprider sig att västimport inte är ett substitut för, utan snarare ett komplement till, interna ekonomiska reformer. Den förväntade svaga (möjligen också negativa) utvecklingen för omvärldens export till de europeiska statshandelsländerna hindrar inte att denna handel kan nå väsentligt större omfattning på längre sikt, framför allt därför att handelsutbytet fortfarande så uppenbart understiger sin optimala storlek.

Andelseffekter

Utöver de omtalade allmänna tendenserna finns det faktorer som relativt andra industriländer gynnar respektive missgynnar Sveriges ställning på marknaderna i de europeiska statshandelsländerna. Bland de för Sverige positiva faktorerna märks att Sverige inte deltar i NATO- och CoCom-samarbetet samt att mycket stora leveranser och nybyggnadsprojekt i statshandelsländernas externimport tenderar att sjunka. Sverige missgynnas däremot av att statshandelsländernas externimport också tenderar att förskjutas i riktning från investeringsvaror mot olika slags insatsvaror. Sverige är också relativt sett mer framgångsrikt på de mindre statshandelsländernas marknader, vilka har något ogynnsammare framtidsutsikter. Slutligen torde Sverige ha svårare än större västländer att åta sig exportaffärer som är förbundna med mer omfattande krav på motköp och liknande. Ländernas alltmer kännbara betalningsbalansrestriktion talar för att sådana krav blir vanliga under flera år framöver.

Bilaga 6 77

8 Den svenska exportens handelspolitiska

1980-1990:

förutsättningar

En

sammanfattning

Detta kapitel sammanfattar den bedömning som tidigare kapitel presenterat av hur den förväntade handelspolitiska utvecklingen under 1980-talet påverkar vissa ländergruppers importvolym samt Sveriges andel därav.1 Den sammanlagda effekten av förväntade tariffära och icke-tariffära åtgärder på

Sveriges export av bearbetade varor till de valda ländergruppernaz presen-

teras i tabell 8.1. I varje avsnitt redovisas andels- och marknadseffekterna? Bedömningen har på uppdragsgivarens begäran kvantifierats. Numeriska värdens exakthet bör emellertid inte dölja att bedömningar av framtiden 1För bedömningens alltid är osäkra. prognosram se kapitel 1. 2 De tariffära medlen har traditionellt varit särskilt viktiga för den handelspolitiska utvecklingen i industriländerna och är betydligt lättare att identifiera och kvantifiera än de icke-tariffâ- Tabell 8.1 Handelspolitikens effekter på marknaden och svenska marknadsandelar ra medlen. Kvantifiering av de tariffära medlens under hela perioden 1980-1990. Bearbetade varor, förändring i procent effekt behäftas därför med långt mindre osä- Sveriges marknadsandel kerhet än för andra me-

EG (12)b

b För den Europeiska Gemenskapen återges endast det mest troliga - och för Sverige derdiskriminerande åtmest gynnsamma - alternativet, jfr avsnitt 5.3, tabell 5.1. gärder påverkar bl a Anm: Observera att de olika regionernas import växer under perioden p g a andra Sveriges marknadsandefaktorer. lar (andelseffekt).

78 Bilaga 6

8.1 OECD-länder

1980-talets händelser

dominerande förväntas bli nedtrappningen av tullar

enligt Tokyorondens beslut, avskaffandet av särbestämmelserna i Sveriges avtal med EG, samt EG:s utvidgning.

8.1.1 Utveckling på tullområdet

Andelseffekter. Som framgår av tabell 4.5 förväntas tullsänkningarna under

1980-talet totalt sett innebära en minskning av Sveriges marknadsandel.

kan i huvudsak hänföras Andelsminskningen till urholkningen av Sveriges existerande i frihandelsområdet tullpreferenser till följd av Tokyorondens

tullavtrappning. Denna negativa effekt uppvägs dock i viss mån av

4 EG-ländernas avveckling av tullar på papper. eventuella

Tokyorondens tullför- EGzs utvidgning ger

motverkande effekter, vilka sammantaget i stort sett tar ut varandra? ändringar inträffar 1983-1987 och EG-ut- Sveriges marknadsandelar i övriga OECD (Nordamerika, Japan, Australien

vidgningen tidigast 1986. och Nya Zeeland) påverkas inte av Tokyorondens tullavtrappning p g a Effekterna kan emellermest-gynnad-nationsprincipen (MGN).5 tid vara utspridda under Marknadsefjfekter. Tabell 4.3 visar hur mycket större respektive områdes större delen av 1980talet. importvolym kommer att vara 1990 än 1980 till följd av den tariffära

5 utvecklingen. Tullavvecklingen ger en positiv totaleffekt på industriländer- Urholkningen av GSPpreferenser genom nas import. Denna marknadseffekt blir särskilt stor för icke-europeiska

Tokyoavtrappningen OECD-länder. Anledningen är att dessa länder tillämpar MGN-tullar på en bedöms vara obetydlig mycket större andel av sin import än vad Västeuropa gör. och ej ge Sverige ökade marknadsandelar i OECD-området på u- 8.1.2 det icke-tariffära området

Utveckling på

ländernas bekostnad. Planer på ett frihandels- Sedan ca 1977 har industriländernas av icke-tariffära användning hinder område mellan Austraungefär uppvägt de handelsliberaliserande effekternaav tullsänkningar på lien och Nya Zeeland industrivaruområdet. Denna förväntas och USA:s preferenser utveckling gälla även under planeför de karibiska länderna ringsperioden. Icke-tariffära hinder förväntas införas i minst samma takt som har bedömts få försum- under de senaste fem årenf bara effekter för Sveri- Tokyo-koderna kan få en svagt återhållande effekt på införandet av vissa ge. icke-tariffära medel, men troligen otillräcklig för att kunna förhindra en 6 LU:s mittenalternativ negativ totaleffekt. Omfattningen av denna påverkas under för industriländernas knappast 1980-talet av en eventuell överenskommelse i

inkomsttillväxt innebär skyddsklausulfrågan.7 Propåer

nämligen ingen påtaglig om en ny GATT-rond har förekommit internationellt. En sådan förhandling

förbättring av sysselsätt- kräver erfarenhetsmässigt så lång tid att några återhållande effekter inte kan

ningsläget och förväntas påräknas under Nationella perioden. systern av administered protection inte lätta nämnvärt på förväntas få allt större vikt och främja ökad användning av icke-tariffära det politiska trycket i hinder. många industristater för ökat icke-tariffärt hinder skydd. Andelseffekter. Många icke-tariffära riktas mot vissa geografiska områden 7 Då en verkningsfull och varor. Denna selektivitet utgör en fördel för Sverige under sådan överenskommelse planeringsperioden. Inom det europeiska frihandelsområdet kommer icke-

uppenbarligen inte kan tariffära handelshinder att i första hand riktas mot icke-europeiska konkurträffas före 1985 och då renter.

Ökningen av dessa handelshinder ger upphov till handelsomfördel-

därjämte tid erfordras ningar inom frihandelsområdet som gynnar de relativt mest effektiva för ikraftträdandet har någon effekt därav inte producenterna. De sektorer som är aktuella för utvidgade och nytillkom-

inräknats. mande handelsrestriktioner är sådana där Sverige har ett starkt exportin-

Bilaga 6 79

tresse marknaden. Detta ger upphov till positiva på den europeiska för Vidareutvecklingen av den andelseffekter Sverige (se tabell 5.1). marknaden efter EG:s utvidgning bedöms gynna svensk gem ensamma export till det europeiska frihandelsområdet - även om den positiva effekten

vid det mindre gynnsamma utvecklingsalternativet kan bli obetydlig. De icke-tariffära handelshindren förväntas få en Marknadseffekter. effekt (se tabell 5.1). Denna återhållande på industriländernas import i världen har varit- och generella broms på den ekonomiska utvecklingen än kommer säkerligen att förbli- en viktigare faktor för svensk utrikeshandel de icke-tariffära, sektoriella åtgärderna. Genom selektiviteten (både m a p drabbar denna återhållande länder och varor) i dessa medels användning effekt främst NIC-länderna och Japan medan Sverige får ett något stärkt konkurrensläge i Västeuropa och Nordamerika. En sammanfattande av icke-tariffära handelshinders inverkan bedömning till OECD-området under 1980-talet blir på grund på den svenska exporten konkurrenskraft på av åtgärdernas natur osäker. Sverige väntas få förbättrad marknaderna inom det europeiska frihandelsområdet, men möjligen endast

svaga förbättringar om Sverige lämnas utanför EG:s harmoniseringsarbete. inträffar marknader. En svag relativ försämring på andra industrilånders De icke-tariffära handelshindrens sammanlagda effekt är alltså en av tullreduktionernas effekt såväl för marknadseffekten som för spegelbild Sveriges andelseffekt. Urholkningen av Sveriges tullpreferenser på Västmotverkas av att vi i viss utsträckning skonas från icke-tariffära europa handelshinder selektiviteten. Samtidigt dämpar icke-tariffära hangenom delshinder marknadstillväxten och mer än suddar ut tullavtrappningens effekter. effekten av tariffära och icke-tariffära positiva Den sammanlagda åtgärder presenteras i tabell 8.1.

8.2 Utvecklingsländer

och andelseffekterna av såväl tariffära som icke-tariffära medel Marknadsutanför OECD sammanfattas i tabell 8.1. Utvecklingsländerpå områdena förväntas bli stramare än under 1970-talet och de nas handelspolitik medelsarsenalen mer förväntas komma att utnyttja den handelspolitiska aktivt (t ex ökad användning av offentlig upphandling, motköp, samordning av nationella mm). Kännetecknande för de flesta av dessa utvecklingsplaner förmånsbehandländer är vidare ett ökat inslag av regional och bilateral

ling.

8.2.1 OPEC-länder

Gemensamt för både högabsorberande och lågabsorberande OPEC-länder av är att realpriset på olja har ett avgörande inflytande på utformningen Ett oförändrat råoljepris förväntas medföra en mer handelspolitiken. protektionistisk politik än under 1970-talet. Lågabsorberande länder. Från att under 1970-talet kraftigt ha liberaliserat sin import, bedöms de lågabsorberande länderna vidta påtagliga generellt under 1980-talet. Samtidigt kommer inslaget av importhämmande åtgärder

80 Bilaga 6

länderdiskriminerande åtgärder att öka, i motsats till utvecklingen under 1970-talet. Den främsta anledningen härtill är bildandet av Gulf Cooperation Council (GCC) omfattande samtliga lågabsorberande länder utom Libyen. Tullunionen planeras bli operationell i viktiga avseenden mot slutet av decenniet och kommer i så fall att medföra dels höjda externa tullar, dels intern tullfrihet. Förverkligas planerna förväntas tullunionen få icke försumbar effekt på svensk export. GCC-länderna förväntas också införa olika slag av icke-tariffära preferensarrangemang i avsikt att gynna i första hand övriga arabiska länder, i andra hand islamiska länder samt slutligen länder i tredje världen. Förmånsbehandlingen beräknas få negativa effekter för Sverige redan under planeringsperioden. Dessa effekter förväntas på kort sikt vara viktigare än tullunionens effekter. Handelspolitiska faktorer talar alltså mot att 1970-talets andelsökningar för svensk exportindustri fortsätter under 1980-talet. Högabsorberande länder. Det onormala handelspolitiska läget i Iran förväntas inte bestå under resten av 1980-talet. 1980 var ett Utgångsåret extremt år på grund av det politiska år 1979, varför en systembytet normalisering innebär en kraftig förändring i förhållande till 1980.

Återuppbyggnadsbehoven beräknas göra sig gällande dels i samband med

kriget, dels efter en återgång till mer normala förhållanden i övrigt. Under resten av 1980-talet förväntas Iran föra en mer liberal importpolitik fastän inte lika liberal som vid 1970-talets mitt.” I Indonesiens fall bedöms den måttliga generella liberaliseringen under 1970-talet fortsätta under 1980talet, samtidigt som användningen av diskriminerande åtgärder ökar något och förväntas i viss mån drabba Sverige. länder

Övriga högabsorberande

uppvisar en mer enhetlig handelspolitisk bild. Den generella handelspolitiska liberalisering som kännetecknat 1970-talet förbyts i ökad protektionism. De länderdiskriminerande effekterna på svensk export väntas bli kraftigare än tidigare. (I denna grupp ingår viktiga importländer som Venezuela, Nigeria, Algeriet och Irak.)

8.2.2 NIC-länder

På NICs som grupp förlorar Sverige marknadsandelar till följd av att den under 1970-talet positiva NICs vänder under utvecklingen på asiatiska 1980-talet samtidigt som en allt mer protektionistisk utveckling sker i latinamerikanska NICs (se tabell 8.1). Asiatiska NICs. Taiwan och Sydkorea väntas påskynda en under 1970-talet inledd liberalisering. Utrymmet för ytterligare liberalisering i de frihandelsinriktade stadsstaterna Hongkong och Singapore är emellertid mycket litet. 8 Det bör noteras att Alla i gruppen förväntas fyra länderna i ökad utsträckning orientera sig Irans stora vikt för mot andra länder i regionen, varvid handelspolitiskt svensk export kan svensk export gör att komma att diskrimineras. bedömningen för högab- Latinamerikanska NICs. De stora låntagarna Mexiko och Brasilien sorberande OPEC är kommer känslig för de antagan- att i viss mån skärpa sin importsubstitutionspolitik under trycket av den som görs om utveck- bestående betalningsbalansproblem och de förväntas öka det länderdisklingen i Iran. riminerande inslaget i sin handelspolitik.

Bilaga 6 81

8.2.3 Övriga utvecklingsländer

Övriga ASEAN (Thailand, Filippinerna och Malaysia) fortsätter en svag

generell liberaliseringstrend från 1970-talet. Sverige drabbas dock av länderdiskrimineringseffekter av det utvidgade informella samarbetet inom regionen (inklusive en starkare handelspolitisk orientering mot Japan och Australien). Den handelspolitiska bedömningen för övriga länder baseras på antagandet att flertalet av dessa länder kommer att bedriva en allmänt mer protektionistisk politik främst under trycket av skuld- och betalningsbalansproblem. Samtidigt kommer de i viss mån att utnyttja möjligheterna att införa länderdiskriminerande åtgärder för att på så sätt stimulera handeln med varandra. Detta utesluter inte att enstaka länder (t ex Sri Lanka) kan komma att föra en mer liberal politik. Preferensarrangemang (även informella sådana) väntas bli särskilt viktiga i Latinamerika och Nordafrika.

8.3 Statshandelsländer

Statshandelsländerna har behandlats översiktligt, eftersom det inte är särskilt fruktbart att bedöma dessa länder utifrån ett handelspolitiskt perspektiv. Utrikeshandelns förväntade utveckling ges i stället snarast av prognosramen. Rent allmänt kan det dock konstateras att (vad gäller de europeiska statshandelsländerna) de politiska förutsättningarna - både externt och internt-, i likhet med den antagna realekonomiska utvecklingen, sannolikt får en återhållande effekt på marknadstillväxten för importvaror under innevarande decennium. Varu- och ländersammansättningseffekter samt tilltagande motköpskrav tenderar samtidigt att missgynna svensk export. Avtagande skalfördelar och Sveriges förhållandevis oberoende ställning mellan Öst och Väst kan däremot komma att stärka Sveriges marknadsposition relativt andra industriländer. Nettoeffekten för Sveriges marknadsandel torde dock bli negativ.

8.4 slutsatser

Handelspolitiska

De handelspolitiska åtgärdernas nettoeffekt blir obetydlig på Sveriges huvudmarknad i industriländerna, medan negativa effekter inträffar på avsättningsmarknader med liten vikt i Sveriges export. Denna totalbild bör icke föranleda slutsatsen att handelspolitiken blir betydelselös under 1980-talet - tvärtom. Kraven på det handelspolitiska agerandet ökar genom de icke-tariffära hindrens ökade betydelse och de Ökade påfrestningarna på det internationella regelsystemet. Allt fler länder tvingas välja mellan långsiktig trohet mot systemets regler och kortsiktiga fördelar av bilaterala uppgörelser vid sidan om dessa regler. Vidare baseras den för Sverige negativa utvecklingen i området utanför

82 Bilaga 6 sou 1984:6

OECD på antagandet att Sveriges handelspolitik förblir oförändrad. Här finns alltså utrymme för svenska handelspolitiska initiativ för att bryta en väntad ogynnsam utveckling.

_ Q* M? ?Åfy-Å v Öáâg, xxáyá g så? ”

á 52%, ; _

w

sou 1984:6 Bilaga 7 3

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4). I föreliggande bilaga nr 7 redovisas en studie av Sveriges tjänstehandel med utlandet under 1970-talet. Den har utförts inom riksbankens ekonomiska avdelning av byrådirektör Nils Eric Persson och byråsekreterare Kerstin Joelsson. Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på författarna. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten. Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

Bilaga 7 5

Innehåll

Inledning och sammanfattning

1 Statistiska förutsättningar och avgränsningsproblem 1.1. Den tjänsteproducerande sektorn i Sverige 1.2 Varor och tjänster i Sveriges bytesbalans . . . . 1.3 Är avgränsningen mellan vara och tjänst nödvändig? 1.4 Bestämningsfaktorer

2 Internationell jämförelse av tjänstestatistik 15 2.1 Global och restposter i statistiken 15 bytesbalans 2.2 Den internationella tjänstehandeln under 1970-talet 17 2.2.1 hos olika tjänsteslag . . . . . 18 Utvecklingen 2.2.2 Utvecklingen för några betydande ländergrupper 21

3 under 1970-talet 27 Sveriges tjänstehandel 3.1 i tjänstebalansen 28 Korrigeringsposten 3.2 för olika tjänsteslag 31 Utvecklingen 3.2.1 32 Avkastning på kapital 3.2.2 35 Transporttjänster 3.2.3 Resevaluta 36 3.2.4 40

Övriga tjänster

Litteratur 50

sou 1984:6 7 7

Bilaga

och

Inledning sammanfattning

Bytesbalansen omfattar alla löpande transaktioner som avser export och import av varor och tjänster samt transfereringar till och från utlandet. Tjänstebalansens saldo har sedan mitten av 1970-talet varit negativt, vilket till stor del har sin orsak i kraftigt ökade räntebetalningar till utlandet som följd av en omfattande utlandsupplåning. Tjänstehandeln svarade under 1970-talet för ca 1/4 av den totala handeln av varor och tjänster. Syftet med studien har varit att ge en historisk beskrivning av tjänstehandelns utveckling under 1970-talet.l Tjänstebegreppet kan i vid mening avgränsas på olika sätt. Inom landet betraktas vissa sektorer som tjänsteproducerande. I utrikeshandeln knyts vissa tjänster till varor, medan andra registreras i tjänstebalansen. Ur analyssynpunkt är det ett problem att tjänster av olika slag och omfattning är mer eller mindre integrerade i det slutliga produktvärdet. För att belysa den statistiska problematiken har vi i det inledande kapitlet valt att diskutera de tjänstebegrepp som används i olika sammanhang samt peka på gränsdragningsproblemet mellan vara och tjänst. Det andra kapitlet innehåller en beskrivning av den internationella tjänstehandeln under 1970-talet. Utvecklingen för olika tjänsteslag samt några i sammanhanget betydande ländergruppers utveckling behandlas. Diskussionen kan kort sammanfattas i följande slutsatser: D Den internationella statistiken över tjänstehandel är bristfällig på grund av bortfall och brister vid registreringen av framför allt tjänsteexport. E! Världshandeln med tjänster har under hela 1970-talet svarat för ca 1/4 av den totala handeln med varor och tjänster. EJ Transporternas andel av de totala tjänsterna har minskat, delvis beroende på en svag världshandel. EI Avkastning på kapital har Ökat sin andel av de totala tjänsterna under slutet av 1970-talet, vilket är en följd av ökad skuldsättning hos många länder och en stigande internationell räntenivå. D internationella påföljande

Oljeprishöjningen.197.3 ochtden låhgkonjunk- [En ekonomemsk ana_

turen innebar forandrmgar I varldshandeln med varor och tjanster. jys av ljänste_ och trans_ - OPEC-ländernas bytesbalansöverskott ledde till kraftigt ökade räntefereringsbalansens poster intäkter för dessa länder. finns i A Markowski, - OPEC-ländernas

efterfrågan på både varor och tjänster från industri- T/ä”5“h“f'd“'l5 ”Åh

.. .. landema Okade transferermgarnas m- - komst- och priskänslighet Tjänstebalansens saldo för industriländerna som grupp visar en klar som pubnceras som bila. uppgång efter 1975. ga till LU84.

8 7

Bilaga

D har haft en mera gynnsam utveckling i de större Tjänstebalansen industriländerna än i de mindre. D Vissa mindre industriländer har haftbetydande tjänsteinkomster av turism, transporter och kapital.

l det tredje kapitlet diskuteras utvecklingen i den svenska tjänstehandeln under 1970-talet. En allmän bakgrund ges även avseende de brister och överväganden som resultat i den s k korrigeringsposten i tjänstebalansen. i Sveriges tjänstehandel med utlandet kan kort sammanfattas i Utvecklingen följande slutsatser: D Den svenska tjänsteexportens andel av den totala exporten av varor och tjänster har ökat från knappt 20 % 1970 till ca 24 % 1982. Tjänsteimportandelen ökade under motsvarande tid från 19 % till knappt 27 %. dvs räntor och utdelningar. exkluderas ur Om avkastning på kapital, tjänstebegreppet förblir andelen för såväl tjänsteexport som tjänsteimport i det närmaste oförändrad mellan 1970 och 1982, ca 1/5 av den totala handeln med varor och tjänster. på kapital har ökat sin andel, främst på utgiftssidan. En Avkastning omfattande utlandsupplåning under andra hälften av 1970-talet har medfört kraftigt stigande ränteutgifter. såväl export som import, har minskat under 1970- Transportandelen, talet. Sveriges andel av världshandelsflottan har successivt minskat sedan mitten av 1970-talet. Resevalutautgifterna har under hela 1970-talet haft en högre ökningstakt än inkomsterna. Från och med 1982 har dock ett brott skett i trenden av ökande underskott i resevalutanettot.

Övriga tjänster, som är mycket heterogent sammansatta, utgör en relativt

stor andel av vår totala tjänstehandel (exkl avkastning på kapital). Exportandelen har ökat från knappt 25 % 1970 till ca 45 % 1982, dvs nära nog en fördubbling. Även importandelen har ökat, men i långsammare takt, från ca 30 % till 40 % under samma period. andel av svenska byggnadsentreprenadföretags totala Utlandsbyggandets produktionsvärde har ökat från 1,5 % 1970 till 15 % 1982. Den svenska kan emellertid förväntas avta i takt med att exportandelsökningen inhemsk produktion och kunskap ökar i regioner med pågående och nya projekt. Den svenska exporten av s k systemleveranser, som ofta är en kombination av hårdvara och mjukvara, har mellan 1973 och 1978 mer än fördubblat sin andel av den totala svenska exporten. Den motsvarade 1978 ett årligt exportvärde på ca 7 miljarder kr eller ca 8 % av den totala registrerade varuexporten.

sou 1984:6 7 9

Bilaga

1 Statistiska och

förutsättningar avgränsningsproblem

Vid internationell handel kan en tjänst normalt inte mätas på samma enkla sätt som en fysisk varuström vid gränspassage. Tjänster, som i internationell statistik ofta benämns invisibles, kan till skillnad från varor därför sägas vara osynliga. En tjänst kan tex vara yrkeskunnande, en rättighet att utnyttja en uppfinning eller kunskap av något slag. transport, installationsoch monteringsarbete, turism m m. Någon enhetlig och tydlig definition av begreppet tjänst är svår att finna. Statistiska och andra praktiska skäl har därför fått stor betydelse när det gäller att avgöra vad som skall betraktas som tjänster i en ekonomi. Avgränsningen mellan varor och tjänster har i takt med den ekonomiska och industriella utvecklingen i världen blivit alltmer otydlig. Integrationen dem emellan har ökat.

Produktion av tjänster sker både för inhemsk förbrukning och export.

Tjänsteproducerande företag har under framför allt det senaste årtiondet ökat sin andel av den svenska bruttonationalprodukten, BNP, medan industrins andel av produktionsvärdet minskat. De offentliga tjänsternas andel av BNP har ökat, medan de privata tjänsternas andel varit i stort sett oförändrad under hela 1970-talet. Om man ser till andelen sysselsatta av arbetskraften inom de olika sektorerna så gäller på samma sätt att andelen sysselsatta inom industrin minskat under 1970-talet, medan andelen sysselsatta inom tjänstesektorn

ökat. Ökningen har huvudsakligen skett inom den offentliga sektorn. Under

perioden 1960 till 1980 har andelen sysselsatta inom tjänstesektorn ökat från 40 % till 60 % av arbetskraften. Dessa siffror inkluderar då både den privata och den offentliga sektorn. Som andel av BNP har tjänsteexporten (inkl avkastning på kapital och korrigeringspost) successivt blivit större under 1970-talet. Andelen ökade från 5,1 % 1970 till 8,8 % 1982. Motsvarande andel för varuexporten har

ökat från 20,4 % 1970 till 27,0 % 1982. Ökningstakten för exportandelen i

BNP har alltså varit betydligt högre för tjänster än för varor under 1970-talet.

1.1 Den sektorn i

tjänsteproducerande Sverige

En beskrivning av hur nationalräkenskapssystemet delar in ekonomin i en varu- och en tjänsteproducerande sektor kan ge en bakgrund till vår fortsatta

10 7

Bilaga

diskussion av den statistiska problematiken. Det svenska nationalräkenskapssystemet är i stort sett uppbyggt i enlighet med den klassificering som Förenta Nationerna (FN) fastställt i System of National Accounts (SNA). Detta system utgör en grund för internationell jämförbarhet av utvecklingen i olika länder. SNA delar in ekonomin i olika produktionssektorer. Indelningen har fastställts för att tillgodose behov vid tex analys av de ekonomiska enheternas roll i produktionen samt för att kunna mäta utvecklingen i produktion av varor och tjänster. Produktionssektorerna delas i sin tur upp på näringsgrenar, som kan fördelas efter varu- respektive tjänsteproduktion. Genom detta sätt att klassificera produktionssektorerna kommer en hel näringsgren att betraktas som producent av antingen varor eller tjänster trots att de flesta näringsgrenar idag inte har renodlad tjänste- eller varuproduktion. Till de privata tjänsteproducerande sektorerna räknas näringarna 6-9 näringsgrensindelningen ISIC. Hit klassificeras enligt den internationella alltså varuhandeln, hotell- och restaurangverksamhet, samfärdsel, post- och telekommunikation, bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet och andra tjänster. Dessa sektorers andel av BNP från produktionssidan uppgick 1970 till knappt 31 %. Andelen hade 1982 ökat till drygt 33 %.

1.2 Varor och tjänster i Sveriges bytesbalans

Export och import från de näringsgrenar inom landet som klassificerats som tjänstesektorer överensstämmer inte med den export och import av tjänster som registreras i tjänstebalansen. Tjänsteproduktion av varierande omfattning förekommer nämligen även inom övriga näringsgrenar. Byggnadsindustrin är ett exempel på en verksamhet som ligger inom den varuproducerande sektorn men som bidrar med en relativt stor andel av svensk tjänsteexport. En principiell skillnad mellan nationalräkenskapernas utlandssektor, och betalningsbalansen enligt Internationella Valenligt SNAs definition, utafonden, IMF, gäller vid klassificering av tjänster respektive transfereringar. Avkastning dvs räntor och utdelningar, samt licenser, löner på kapital, och försäkringar, betraktas i SNA som transferering utan motprestation. IMF innefattar däremot dessa transaktioner i tjänstebegreppet och betraktar dem som ersättning för en tjänst. Denna gränsdragning påverkar ej bytesbalansens saldo, men måste beaktas vid en jämförande analys av enbart tjänster. Långtidsutredningen använder sig av nationalräkenskapsbegrepdvs ovannämnda transaktionsslag klassas som transfereringar. Vi pet, kommer i denna bilaga att beröra utvecklingen för avkastning på kapital eftersom räntebetalningar fått en ökande betydelse under 1970-talet. Dessa betalningar kan även i viss mån ses som ett mått på bankernas tjänsteproduktion, eftersom denna övervägande finansieras med bankernas räntenetto. Utvecklingen i tjänstebalansen kommer därför att diskuteras både inklusive och exklusive avkastning på kapital. Tonvikten kommer emellertid att ligga på de tjänster som ingår i nationalräkenskapsbegreppet.

Bilaga 7 11

I bytesbalansen redovisas utrikeshandeln med varor utifrån de uppgifter som Tullverket insamlar i samband med varornas införsel och utförsel.

Övriga löpande transaktioner, dvs i huvudsak tjänster, bygger i allt väsentligt

på statistiska uppgifter som sammanställs av Riksbanken. Vid varuhandel mellan olika länder sker registrering av de fysiska varuströmmarna vid gränspassage i samband med tullhanteringen. Internationella bestämmelser om beräkning av tullvärdet grundar sig på överenskommelser inom GATTl. En huvudregel är att tullvärdet skall motsvara varans transaktionsvärde, vilket baseras på det pris som betalas för varan. Utöver transaktionsvärdet på den produkt som passerar gränsen skall normalt även vissa tjänster som är nära knutna till varans tillverkning, försäljning och leverans inkluderas i varuvärdet, t ex vissa provisioner, royalties, konstruktionskostnader, form-

givning m m. Eftersom varorna värderas vid det registrerande landets gränsz

skall även transporter och försäkringskostnader fram till det importerande landets gräns ingå i importvärdet. Detta innebär att svenska transportutgifter i samband med svensk varuimport i sin helhet är registrerad som varuimport. Den registrerade importen av transporter är därför undervärderad och innehåller förutom andra transportkostnader även svenska redares utgifter för bunkring m m i utlandet. Dessa tullvärderingsprinciper innebär att det till varuvärdet läggs vissa fristående tjänster, vilka inte direkt ingått i produktionsprocessen för en vara men ändå varit en förutsättning för dess tillverkning. Vad man dessutom bör fästa uppmärksamhet på är att en tilltagande del av själva produktvärdet utgörs av tjänster. Sådana tjänster är t ex know-how, utveckling och forskning m m. Denna typ av tjänster finns antingen tillgängliga inom landet eller kan importeras. Oavsett var tjänsterna köps kommer de att användas vid varuproduktionen och därmed också utgöra en del av det totala varuvärdet. Om en tjänst används inom landet för att producera en vara för export denna vara i landets utrikeshandelsstatistik som varuexport. En registreras vanlig slutsats är då också att exporten härrör från den varuproducerande sektorn inom landet. Om däremot vara respektive tjänst exporteras var för eller förädlar sig och den svenska säljaren med egen personal sammansätter varan i någon form i utlandet, så blir den statistiska registreringen annorlunda. De exporterade fysiska insatsvarorna registreras i utrikeshandelsstatistiken som varuexport, medan arbetskraft, kunskap m m bokförs vid betalningstillfället såsom en tjänsteexport.

Sammanfattningsvis kan sägas att den registrerade tjänsteexportens storlek

och utvecklingi huvudsak blir beroende av var insatsen av tjänst används. En analys av tjänsteexportens marknadsandelar kan bli vilseledande om detta ej beaktas. Effekten blir följaktligen en mindre registrerad tjänsteexport alltefter som en större andel tjänster kan ingå i eller på annat sätt vara nära anknutna till varuexporten och varuexportvärdet. För analys av det 1 General Agreement innehållet är det av intresse att särbehandla on Tariffs and Trade. ekonomiska varor och tjänster. och 2 Det föreligger därför ett behov av att åtminstone översiktligt kartlägga Export fob resp import cif. avgränsa tjänsteinnehållet i den totala exporten.

12 Bilaga 7

1.3 Är avgränsningen mellan vara och nödtjänst vändig?

Bortsett från rent statistiska datainsamlingsmetoder och -problem så är en uppdelning mellan varor och tjänster i sig inte nödvändig för att belysa utvecklingen generellt i bytesbalansen. De stora nivåskillnader som kan utläsas mellan varor och tjänster i statistiken kan vara missledande. Andelsförändringar kan till stora delar ha sin förklaring i ökad eller minskad integration mellan vara och tjänst i den slutliga produkten. Det är vid analys ibland tillräckligt med ett totalvärde för export av varor och tjänster tillsammans. Från ekonomisk analyssynpunkt finns dock ofta ett speciellt intresse att studera enbart tjänsternas utveckling för exempelvis överväganden av ekonomisk-politiska åtgärder och dess inriktning. Ett accentuerat mål i den svenska ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen är att minska det bytesbalansunderskott som Sverige haft sedan 1973. Olika åtgärder, finansiella och andra, har vidtagits för att främja den svenska varu- och tjänsteexporten. Ur många synvinklar är det naturligtvis viktigt att känna till exportens sammansättning och fånga upp och lägga märke till förändringar, inte minst inför val av selektiva åtgärder för att söka uppnå förbättringar. Frågan är dock hur viktigt det är att göra en distinkt avgränsning mellan vara och tjänst, särskilt som integrationen dem emellan ökar. Exportföretagen har t ex ingen naturlig uppdelning mellan sin varuoch tjänsteproduktion. En statistisk redovisning blir ofta under dessa förhållanden en produkt byggd på schablonantaganden. Inom bl a OECD och GATT pågår diskussioner om hur tjänster skall definieras och avgränsas. Dessa diskussioner förs dock främst i perspektiv av pågående arbete med liberalisering av den internationella tjänstehandeln. Tullvärderingen av varuhandeln skedde före 1981 enligt den s k Brysselnomenklaturen. Från och med 1981 sker värdering i enlighet med det s k GATT-avtalet* Ur värderingssynpunkt har därmed en i tjänstesammanhang betydelsefull förändring inträffat efter 1980. För vissa varor med ett stort innehåll av ”know-how eller software, t ex inom databranschen, avsåg det i tullen registrerade varuvärdet tidigare endast den fysiska varans värde. Programvara och liknande betraktades som tjänst och ingick ej i varuvärdet. Enligt de senaste rekommendationerna från 1981 skall dessa varor numera värderas i tullen till sitt fulla värde, dvs inklusive även programvaran.

Bestämningsfaktorer

Efterfrågan på tjänster beror främst på ett lands inkomster (BNP) samt prisförhållandet mellan export- och importland. Relativpriset styr då valet mellan importerade tjänster och deras inhemska motsvarighet. under förutsättning att inga större kvalitetsskillnader föreligger. Kvalitet är dock ett minst lika viktigt konkurrensmedel som priset vid internationell handel med tjänster, främst bland de industrialiserade länderna. Import av tjänster i u-länder innebär ofta köp av kunnande och teknologi som normalt inte finns att tillgå i dessa länder. Förutom kvalitet och pris är därför även 1 Prop 1979/80:24. produktionsförutsättningar en avgörande faktor för handeln med tjänster.

Bilaga 7 13

Även andra faktorer påverkar ett lands tjänstehandel. Exempelvis påverkas turistinkomster och -utgifter förutom av vad som ovan angivits, av ett lands klimat och/eller kulturella egenart som gör att landet blir mer eller mindre eftertraktat. Exportföretagens kreditfinansiering är en annan väsentlig förutsättning för att kunna konkurrera på internationella marknader. Bytesaffärer eller s k mothandel har blivit ytterligare ett sätt att konkurrera på marknaden. Exportörer av anläggningar eller högteknologiska industriprodukter kan, för att avtal skall komma till stånd, nödsakas göra motköp från det importerande landet på en del eller hela exportbeloppet. I de flesta sådana situationer söker exportören få avsättning för dessa ”påtvingade” varor i tredje land innan avtalet slutgiltigt fastställes. Den internationella utvecklingen i varuhandeln påverkar direkt omfattningen av godstransporter mellan länder. Prisutvecklingen på främst sjöfraktmarknaden har medfört att s k utflaggningsländer markant ökat sina andelar av de internationella transporterna på bl a svensk bekostnad.

sou 1984:6 Bilaga 7 15

2 Internationell av

jämförelse tjänstestatistik

Vid analys av olika länders bytesbalansstatistik, och därmed statistik över tjänsteutbytet med utlandet, uppenbarar sig stora problem. Den internationella statistiken över tjänster är ofta bristfällig och redovisar vanligtvis endast nettoflöden. Inhemsk statistik utformas ofta efter olika nationella behov, även om tas till internationella rekommendationer, och påverkar därvid hänsyn underlaget för jämförelse och analys. Generellt kan också antas att de nationella statistiska rapporteringssystemen är mer tillförlitliga på kostnadssidan än på intäktssidan. Syftet med den statistik som sammanställs och bearbetas inom internationella organisationer, som OECD och IMF, är dock att skapa konsistens och jämförbarhet även om detaljeringsgraden minskar. För att analysera och jämföra utvecklingen i olika länders tjänstehandel har IMFs löpande statistik över medlemsländernas bytesbalansutveckling använts. Denna grundar sig på internationella rekommendationer, definierade i organisationens 4:e Manual och är för de 146 medlemsländerna inbördes jämförbar. Detta innebär att den statistik över internationella tjänster, som använts i detta avsnitt, även inkluderar avkastning på kapital, licenser, löner och försäkringar. För de länder eller ländergrupper som ej omfattas av IMF-statistik har andra statistiska källor använts, tex OECD-skattningar eller nationell statistik där så varit möjligt.

2.1 Global och i statistiken

bytesbalans restposter

Ett tydligt exempel på brister i nationell statistik är den diskrepans eller restpost som uppstår vid en sammanställning av hela världens aggregerade Denna totala bytesbalans erhålles genom att summera överbytesbalans. skott respektive underskott för alla ingående länders utrikeshandel med varor och tjänster samt privata transfereringar. Eftersom världsekonomin är sluten skall definitionsmässigt totalen summera till noll (O) för varje period. Detta förutsätter emellertid att de ingående ländernas nationella statistik sinsemellan skall vara fullt jämförbar och konsistent 1 Balance of Payments Som framgår av tabell 2.1 ger en summering av ingående länders statistik manad, Fourth Edition en positiv eller negativ total diskrepans. Denna diskrepans, som är i 1977,lMF.

16- Bilaga 7

Tabell 2.1 Global bytesbalans” 1973-1983. Miljarder USD

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 lndustriländer 20 - 11 20 1 - 2 33 - 6 - 40 1 - 1 16 Utvecklingsländer länder 7 68 35 40 30 2 69 114 65 - 2 - 27 Qljeexporterande Ovriga utvecklingsländer - 11 - 37 - 46 - 31 - 29 - 41 - 61 - 89 - 108 - 87 - 68

tjänster och privata - 1 - 5 - 13 - 16 - 20 - 21 - 27 - 45 - 67 - 81 - 75 transfereringar

Källa: World Economic Outlook, IMF, 1983

storleksordningen 1-2 % av den totala varu- och tjänsteimporten, tenderar att öka. Skillnaderna förvärras kraftigt 1981 och 1982. Orsakerna kan till stor del förklaras av brister i den nationella statistiken och är i huvudsak koncentrerade till registrering av tjänster och privata transfereringar. Olikheter vid periodisering, klassificering och värdering samt bristande täckning och varierande grad av bortfall försvårar en analys av den statistiska informationen. Effekterna blir betydelsefulla särskilt för industriländer och 01 jeexporterande länder där tjänstetransaktioner och privata transfereringar är relativt omfattande och dessutom har ökat kraftigt under senare tid. Denna totala diskrepans kan fördelas efter sitt ursprung på varor respektive tjänster och transfereringar och man ser då att dessa båda komponenter visar helt skilda utvecklingar.

Varor

Diskrepanserna i den totala handelsbalansen har under 1970-talet varit positiva och dessutom varierat cykliskt över tiden. Denna diskrepans förklaras i huvudsak av skillnader i tidsregistreringen av export och import* Exportregistreringen sker betydligt tidigare än motsvarande importregistering i mottagarlandet, dels på grund av transporter och mellanlagring av olika slag, dels beroende av inkonsistenta administrativa rutiner för tullregistrering i olika länder. Denna s k world trade float, som är i storleksordningen 1 % av den totala exporten, visar en positiv utveckling över tiden vid en värdemässig ökning i världshandeln.

Tjänster och privata transfereringar

Diskrepanserna för totala tjänster och privata transfereringar utvecklas 1 World Economic Outdäremot trendmässigt i allt större negativ riktning och utgör storleksordninglook, IMF, 1982 och en 5 % av totala utgifterna för tjänster och privata transfereringar. Andelen Veil, E., The World

Current Account Dis- ökar och det finns vissa resultat från internationellt gjorda analyser? som

crepancy, Occasional visar att industriländernas kapitalkostnader till framförallt oljeexporterande Studies, OECD, 1982. länder inte i samma som intäkter i de mottagande omfattning registreras 2 Veil, E., a.a. :ländemas ekonomier. På samma sätt kan man finna bristande täckning i

Bilaga 7 17

industriländernas statistik avseende en stor del av deras intäkter från export av övriga tjänster till bl a de oljeexporterande länderna. Återinvesterade vinstmedel och privata transfereringar är också påverkade av brister och ensidighet i registreringen. Intäktsströmmarna tycks dock här bättre täckas av statistik än motsvarande kostnadsflöden. Ett relativt stort bidrag till den negativa diskrepansen ger kostnader för och försäkringar i den globala sammanställningen. Detta antas transporter till stor del bero på att en betydande del av de internationella transporterna sker under s k bekvämlighetsflagg. Kostnaderna för dessa på fartyg normalt i respektive lands betalningsbalans. Motsvatransporter registreras rande intäkter redovisas dock till stor del ej på något lands intäktssida i betalningsbalanssammanhang. De länder under vars beteckning dessa fartyg vanligtvis dessa arrangemang som extraordinära aktiviteter seglar betraktar utanför deras egna ekonomier.

2.2 Den internationella under

tjänstehandeln

1970-talet

Under hela 1970-talet har den internationella tjänstehandeln utgjort omkring 25 % av den totala handeln med varor och tjänster. (Diagram 2.1.) Andelen tjänster har tillfälligt minskat åren efter de kraftiga oljeprishöjningarna beroende på att oljebetalningarna ökat kraftigt i löpande priser.

EXPORT

Diagram 2.1 Utvecklingen i världshandeln med tjänster 1970-1980 som 23.0- 2340 andel av total tjänsteoch varuhandel. Procent Källa: World Invisible Trade, Committee on 22.0 22.0 Invisible Exports, Lon-

70 73 72 fa 74 7% *He 7: 7B 7b ao don.

18 Bilaga 7

2.2.1 Utvecklingen hos olika tjänsteslag

En fördelning av den totala tjänstehandeln på några större huvudgrupper visar att utvecklingen inte varit enhetlig under l970-talet. Avkastning på kapital, som huvudsakligen utgörs av räntor och utdelningar, har ökat sin andel av tjänsterna, medan transporter och resevaluta minskat sina andelar. Utvecklingen i övriga tjänster har varierat relativt kraftigt under loppet av 1970-talet men andelen var i stort densamma 1980 som 1970. (Diagram 2.2.)

Avkastning på kapital

Ivärldshandeln med tjänster utgör avkastning på kapital ca 35 % av de totala tjänsterna. Andelen har ökat med några procentenheter under l970-talet. Avkastning på kapital omfattar räntor på lån samt vinster och utdelningar som följd av utländska ägarinnehav. 1 Algeriet, Indonesien, Under 1970-talet har en omfördelning av kapital huvudsakligen skett Iran, Irak, Kuwait, Liby- länder och industriländer. mellan oljeproducerande De oljeproducerande en, Nigeria, Oman, Qa-

ländernas (OPEC),1 inkomster av export ökade kraftigt efter de första

tar, Saudi Arabien, Förenade Arabemiraten oljeprishöjningarna 1973-1974. OPECs samlade bytesbalansöverskott steg

| . i i 60.0 4 60.0 AVKASTNING PÅKAPlTAL j- . Diagram 2.2 Summan av alla länders tjänsteex- 50.0 50.0

*ll j*

port 1970-1980 fördelad pd transaktionslag. Anm. Kumulativ fördelning i procent. Transak- 30.0 30.0

*j Il-

tionsslagens andelar av 1 RESEVALUTA 5 den totala tjänsteimporten motsvaras av utrymmet mellan kurvorna. j r Källa: World Invisible 100 -l UVRIGA TJÄNSTER 10D Trade, Committee on Invisible Exports, Lon- 0.0 _L_ -7:_:T_ ›_ñ_ _° T.4;lÅ 77T_A 17- _ TV*V__ *AL 0.0 don. 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80

Bilaga- 7 19

För perioden 1974-1982 beräknas det kumulerade överskottet hos OPEC-länderna ha uppgått till 470 miljarder USDÅ Huvuddelen av dessa tillgångar placerades i västvärldens banker, främst i USA och Västtyskland och medförde snabbt ökade inkomster för OPEC-länderna i form av avkastning på kapital. I samband med den kraftiga konjunkturnedgången efter oljeprishöjningarna 1973 drabbades många industrilânder av underskott i sina bytesbalanser. En upplåning för att finansiera underskotten kom att ske i betydande omfattning på den internationella lånemarknaden. Upplåningen medförde stora och växande ränteutgifter för de låntagande länderna. Under senare delen av 1970-talet höjdes oljepriserna ytterligare och det internationella ränteläget steg. Den ekonomiska tillväxten i industriländerna förblev svag.

Transporter

Transporternas andel av den totala världshandeln med tjänster visade en svag minskning under 1970-talet. Av de internationella transporterna kan en stor del hänföras till sjöfarten. Världshandelsflottans storlek har stadigt ökat under 1970-talet. Dess bruttotonnage var 1981 nästan dubbelt så stort som 1970. En förskjutning har dock skett i världshandelstonnagets ländertillhörighet som resulterat i en kraftig ökning i de s k bekvämlighetsländerna? En anledning till transporternas minskade inkomst- och utgiftsandelar av de totala tjänsterna kan vara att transporterna blivit mer effektiva. Utvecklingen går i den riktningen att olika transportsystem kombineras både på land och sjö, med internationellt standardiserade containers för styckegods, som minimerar hanteringen vid omlastning mellan olika transportmedel. Ytterligare en faktor som påverkat de internationella transportinkomsterna/-utgifterna är att oljeproducenter och de s k NIC-länderna i ökad

utsträckning använder egna fartyg för transporter? Detta innebär inte att

den totala efterfrågan på transporter i världen skulle ha minskat men däremot att importerande länder i ökad utsträckning utför sina transporter själva. Vissa tecken på en utveckling mot en ökad protektionism har kunnat mot slutet 1 World Economic Outskönjas av 1970-talet, vilket påverkar marknaden för främst Från främst u-länder har framförts önskemål om ökad andel i look, IMF, 1983. sjötransporter. den internationella vid främst varuhandel mellan u- och i-länder. 2 Beståndet av officielsjöfarten Efter internationella diskussioner inom UNCT AD har rekommendationer la bekvämlighetsländer har varierat något över kommit till stånd som fördelar vissa transporter enligt fastställda proportio- tiden. De senaste åren ner mellan u- och i-länder. har det omfattat Baha- USA och Storbritannien har de största transportinkomsterna i världen. mas, Cypern, Libanon, inkomsterna Liberia, Oman, Panama Sammanlagt uppgick för dessa länder till drygt 28 miljarder och Singapore. (Svensk USD 1980, vilket utgjorde ca 22 % av de totala transportinkomsterna i Sjöfartspolitik SOU

världen. Övriga stora inkomstländer är Japan, Frankrike, Nederländerna

1979:67.) och Västtyskland. 3 World Invisible Irade, Japan hade de största utgifterna för transporter 1980, vilka utgjorde ca Committee on Invisible 11 % av världshandelns tjänsteutgifter. USA och Storbritannien svarade Exports 1980.

20 Bilaga 7

tillsammans för ca 17 %. Generellt gäller att de länder som ibörjan av 1970-talet hade ett överskott i sina transporttjänster har ökat dessa överskott, medan underskottsländer ökade sina underskott under 1970-talet.

Resevaluta

Utvecklingen i OECD-ländernas resevalutainkomster och -utgifter har under 1970-talet till stor del följt konjunkturutvecklingen. Det allmänna konjunkturläget efter oljeprishöjningen 1973 med svag efterfrågan, svag BNP-tillväxt samt hög inflationstakt och för många länder försämrad bytesbalanssituation, medförde att turismen minskade kraftigt. Enligt OECD visade den internationella turisttrafiken 1974 en nedgång i nästan alla länder, vilket inte hade inträffat sedan andra världskriget. Oljeprishöjningarna medförde avsevärt högre kostnader för transporter, vilket bl a innebar att utlandsresor blev betydligt dyrare, samtidigt som inkomsterna stagnerade eller visade mycket svag tillväxt. Under 1976-1977 ökade åter resevalutainkomsterna bland OECDländerna, som en följd av den internationella konjunkturuppgången och tillväxten i BNP. Resevalutainkomsterna ökade särskilt kraftigt i Italien, Portugal och Spanien. För OECD-länderna i Europa noterades en real uppgång på drygt 17 %. Mot slutet av 1978 och under 1979 kom ånyo stora oljeprishöjningar som resulteradei en dämpningi den ekonomiska tillväxten. Oljeprisstegringarna medförde att OECD-ländernas bytesbalansunderskott ökade kraftigt 1980. En viss stegring i framförallt US-dollarräntorna noterades samtidigt som US-dollarkursen visade en uppåtgående tendens. Ett genomgående mönster hos alla OECD-länderna under 1970-talet har varit att turistutgifternas andel av den privata konsumtionen ökat, dock med högre takt för de europeiska OECD-länderna än för totala OECD.

Övriga tjänster

Efter den första oljeprishöjningen 1973-1974 uppstod stora finansiella överskott i främst OPEC-länderna. En ökad inriktning mot samhällsinvesteringar av olika slag i dessa länder skapade en internationell efterfrågan på främst tekniskt kunnande. För att snabbt kunna använda sina finansiella resurser till att förbättra infrastruktur och industri importerades olika tjänster, främst entreprenadtjänster och tekniskt konsultkunnande, från industriländerna. En annan expansiv marknad för internationella tjänster under 1970-talet har varit de s k NIC-länderna i Sydostasien. Dessa länder svarar för ett nytt mönster i världshandelns utveckling med färdigvaruexport som den dominerande faktorn. Karakteristiskt för dessa länder är att exportindustrin utgör 1 Tourism Policy and International en väsentlig tillväxtgenerator för ekonomin som helhet och att exportexpan- Tourism”, OECD. sionen medför en snabb ökning även på importsidan för såväl varor som

tjänster?

2 M Radetzki; Sverige och den tredje världen, Efter 1974 ökade handeln med övriga tjänster sin andel av den totala SNS 1980. tjänstehandeln. Redan mot slutet av 1970-talet, när den internationella

Bilaga 7 21

konjunkturnedgången även givit effekter i de tidigare överskottsländerna, sjönk dock andelen åter ner till den nivå som gällde före 1974.

2.2.2 Utvecklingen för några betydande ländergrupper

Även om den totala t jänstehandeln sammantaget visar en relativt odramatisk utveckling under 1970-talet, så har olika ländergrupper, och särskilt enskilda länder, utvecklat sin tjänstehandel på helt olika sätt. Högt utvecklade och ekonomiskt stabila länder har i många fall kortsiktigt påverkats av oljeprishöjningarna och en försämrad konjunktur men för de flesta har återhämtningen påbörjats relativt snabbt. Mindre utvecklade länder med bytesbalansunderskott redan i början av 1970-talet har ofta drabbats hårt av den minskade internationella tillväxten. Flertalet av dessa länder har ökat sina underskott och tvingats till stor utlandsupplåning med försämrade tjänstebalanser som följd.

Större industriländerl 1 Kanada, USA, Japan, Den samlade bytesbalansen för de större industriländerna reagerade med Frankrike, Västtyskland, kraftiga svängningar från överskott till underskott både 1974 och 1979-80 Italien och Storbritanniefter de omfattande oljeprishöjningarna. (Diagram 2.3) en.

-10.0 en i de större industriländernas bytesbalans och tjänstebalans 1973-1982. Miljarder USD --200 . t . T . . e --200 Källa: World Economic

73 74 75 76 77 78 79.80 81 82 Outlook, IMF.

22 7

Bilaga

Tjänstebalansen för de större industriländerna, som under hela 1970-talet varit positiv, visar en klar uppgång efter 1975 när främst OPEC-ländernas finansiella överskott började skapa efterfrågan på tjänster. Från 1979 vände dock utvecklingen efter att den försämrade konjunkturen börjat göra sig även hos de oljeexporterande länderna. gällande Storbritannien och USA är några av de få länder som fortfarande har ett överskott i tjänstebalansen. Båda länderna har stora intäkter av kapital, vilket bl a är en följd av att banker, försäkringsbolag och andra finansiella institutioner i dessa länder har en stor internationell andel av finansiella transaktioner.

Mindre industriländer

Den samlade bytesbalansen för de mindre industriländerna har efter 1973 En markant försämring inträffade efter den andra löpande visat underskott. 1 Australien, Österrike, oljeprishöjningen 1979. (Diagram 2.4) med egna stora naturresurser på tex energiområdet har Belgien, Danmark, Fin- Några länder land, Island, Irland, kunnat dra viss nytta av stigande oljepriser. Nederländerna med stora Luxemburg, Nederlän- har redovisat överskott i naturgasresurser och Norge med egen oljeutvinning derna, Nya Zeeland, sina bytesbalanser under större delen av 1970-talet. Några andra länder med Norge, Spanien, Sverige och Schweiz. högt utvecklade tj änstesektorer, t ex Schweiz och Österrike, har genom ökad

e EYIESBALANS ------------------- --TJANSTEBALANS 20.0 20.0

. . -- 10.0 x . _ . . . .. . - 10.0

0.0 \ 0.0

-10.0 -l r 40.0

Diagram 2.4 Utveckling- »ZOO r e 20.0 en i de mindre industriländernas bytesbalans och tjänstebalans 1973-1982. Miljarder USD. Källa: World Economic -30.0 . . . . 1 u -30.0

Outlook, IMF. 73 74 75 76 77 78 79 8b 81 az

7 23

Bilaga

tjänsteexportandel erhållit positiva bidrag till sin bytesbalansutveckling. Internationell turism och den finansiella sektorns stora betydelse har bidragit till dessa länders ökade exportintäkter. . Tjänstebalansen har varit positiv under hela 1970-talet. Den kraftiga uppgång som kunde märkas bland de större industriländerna efter 1975 finns dock ej bland de mindre. I stället avtar utvecklingen i löpande priser redan 1976 och denna nedgång markeras ytterligare efter 1978. För många mindre industriländer har utvecklingen under 1970-talet lett till en omfattande utländsk skuldsättning. Räntebetalningarna på dessa skulder har tagit en ökande del av valutaintäkterna och därigenom bidragit till den ansträngda bytesbalanssituationen.

Sovjetunionen och

Östeuropa

Statistiska data över de s k statshandelsländernas utveckling i handel med tjänster med utlandet är i det närmaste helt obefintliga. IMF och OECD har gjort försök att konstruera översiktliga för bytesbalanssammanställningar gruppen som helhet, men uppgifterna är mycket osäkra och bygger ofta på uppskattningar. Statistik över tjänstehandeln utgörs huvudsakligen av de uppgifter som redovisas i andra länders bilaterala bytesbalanser och där länderfördelningar anger att handel förekommit med något östland. Endast Ungern och Rumänien publicerar någon form av betalningsbalansstatistik. Statistik över varuhandeln är de enda officiella data som finns för de flesta av länderna. En kraftig ökning har skett under 1970-talet av utländska skulder till banker i väst. Man kan uppskatta ökningen från ca 10 miljarder USD 1973 till ca 85 miljarder USD i slutet av 1981. Räntebetalningarna till utlandet har uppskattats till 10 miljarder USD 1981. Nettot av östländernas tjänste- och transfereringsbalans har för 1981 beräknats till -5,9 miljarder USD, vilket innebär att räntebetalningarna till viss del kompenserats av intäkter från tjänsteexport och privata transfereringar.

OPEC-Iänderna

De oljeproducerande ländernas inkomster ökade kraftigt mot slutet av 1973 som direkt följd av höjda oljepriser. Överskottet i handelsbalansen förändrades kraftigt mellan 1973 och 1974, från knappt 20 miljarder USD till drygt 80 miljarder USD. De ökade exportinkomsterna medförde en tilltagande ekonomisk tillväxt och stora ansträngningar har gjorts för att utveckla en effektiv samhällssektor med modern infrastruktur. Efterfrågan på utländska varor och tjänster ökade därmed i betydande grad. Under 1976-1978 förde de flesta OPEC-länder perioden en efterfrågedämpande politik. Denna utveckling var en följd av den kraftiga tillväxt som skett efter 1973, vilken medfört en snabb inflation och en försämrad bytesbalanssituation. Vissa OPEC-länder fick under denna period underskotti sina bytesbalanser, vilket tvingade dem till statlig nettoupplåning både 1 från andra OPEC-länder Bulgarien, Tjeckoslooch på den internationella marknaden. vakien, Östtyskland, Den andra stora oljeprishöjningen kom 1979 och innebar en direkt ökning Ungern, Polen och i OPEC-ländernas med drygt 50 %. Ländernas han- Rumänien. varuexportinkomster

24 7

Bilaga

delsbalans förbättrades kraftigt både 1979 och 1980. Bytesbalansöverskottet uppgick till ca 115 miljarder USD 1980. OPEC-ländernas samlade tjänste- och transfereringsbalans har under hela 1970-talet varit negativ med växande underskott. Tjänsteutgifterna har ökat snabbare än tjänsteinkomsterna. (Diagram 2.5.) OPEC-länderna har under början av 1980-talet haft krympande bytesbalansöverskott. Detta har bl a inneburit att marknaden i OPEC-länderna för utländska bygg- och konsultföretag minskat avsevärt.

----- BYjrEsBALANs - TJANSPEBALANS

_____________________________ __ Diagram 2.5 Utvecklingen i OPEC-ländernas -75.0 - - 475.0 bytesbalans och tjänstebalans 1973-1982. Mil-

jarder USD. Källa: World Economic -100.0 u . T . -1000

Outlook, IMF. 73 73. 7% 76 75 75 79 ao 81 82

NI C-länderna

Bland utvecklingsländerna är det främst de s k NIC-länderna* (Newly

Industrialized Countries) som under 1970-talet haft en kraftig ekonomisk

tillväxt.

Av dessa länder är det framför allt de fyra i Sydostasien som under 1970-talet och därmed vunnit marknadsandelar av ökat sin industriproduktion kraftigt 1 Enligt OECD: Brasilibetydande omfattning. en, Hongkong, Singapo- Gruppen av NIC-länder tenderar att utvidgas. De länder som betraktas re, Sydkorea och Tai- Indonesien och Thailand. Tillsammans wan. som nya är Malaysia, Filippinerna,

Bilaga 25

med Singapore utgör dessa de fem ASEAN-länderna (Association of South

East Asian Nations). NIC-länderna, som i många avseenden är en mycket heterogen grupp länder, har dock vissa gemensamma kännetecken. De har främst under 1970-talet satsat på en snabbt växande andel av världens industriproduktion och export av varor. I takt med att NIC-ländernas industriella utveckling fortsätter och deras levnadsstandard höjs, reses krav på investeringari fysisk 1 och social infrastruktur. Statligt kunnande till NIC-länderna blir därför en allt viktigare exportsalu. Konsultexportutmarknad för nya och komplexa varor och tjänsterÅ redningen SOU 1980:23.

Bilaga 7 27

3 under 1970-talet

Sveriges tjänstehandel

Den svenska tjänsteexportens (inkl korrigeringsposten) andel av den totala exporten av varor och tjänster har ökat från knappt 20 % 1970 till ca 24 % 1982. En likartad utveckling har skett för tjänsteimportandelen, från 19 % 1970 till knappt 27 % 1982. Andelen tjänsteimport har dock helt naturligt svängt relativt kraftigt vid perioder av stora värdeökningar i varuimportvärdet, främst i anslutning till de internationella oljeprishöjningarna 1973 och 1979. En drastisk uppgång i oljepriset 1973 resulterade i en minskad andel tjänsteimport de närmast påföljande åren, medan en svagare ökning av varuimporten 1977-1978 gav en ökad andel tjänsteimport. (Diagram 3.1).

------------------- rsztns-rrzxxrom/roru EXPORT -- TJANSTEIIPORT/TOTAL mmm 30.0 30.0

25.0 - - 25.0

- 20.0 Diagram 3.1 Utvecklingen i Sveriges tjänstehandel med utlandet 1970-1982. Procent. Anm. Tjänsteexport inkl avkastning på kapital och korrigeringspost 15.0 7 l l I 17 Y I I I I I Källa: Sveriges Riks- 70 72 74 76 78 80 82 bank.

28 7

Bilaga

Om avkastning på kapital, dvs räntor och utdelningar, exkluderas ur tjänstebegreppet erhålles en något förändrad andelsutveckling. Tjänsteexporten exklusive avkastning på kapital som andel av den totala exporten av varor och tjänster ökade från knappt 19 % 1970 till drygt 20 % 1982. Motsvarande tjänsteimportandel var dock i stort sett densamma 1982 som 1970, ca 18 %. Andelen har varierat relativt kraftigt under 1970-talet men denna variation beror som tidigare nämnts i huvudsak på svängningar i det totala varuimportvärdet. Utvecklingen i tjänsteimportandel efter 1976 visar på den relativa tyngd som skuldräntorna på den svenska utlandsskulden har fått i vår tjänstebalans. (Diagram 3.2).

TJÄNSTEEXPORT/ TOTALEXPORT """"""""" TJANSTEIIPORT/NTAL IMPORT

- 24.0 24.0 -

en i Sveriges tjänstehandel med utlandet 1970-1982. Exkl avkast- 14.0 - - 14.0 ning på kapital. Procent. Anm. Exkl avkastning på kapital och den del av korrigeringsposten 12.0 - - 12.0 som kan hänföras till avkastning på kapital enl Tabell 3.1. 10.0 . . . . . . . . r . w 10.0 Källa: Sveriges Riksbank 70 72 74 76 78 80 82

3.1 i tjänstebalansen Korrigeringsposten

Det har sedan länge funnits ett systematiskt bortfall i den svenska statistiken över tjänsteexporten. Denna statistik baseras i betydande omfattning på När att lämna valutaanmälan avseende valutaanmälningar. skyldigheten avskaffades 1961 medförde detta en påtaglig nedgång varuexportlikvider av tjänsteexporten trots att anmälningsplikten där även i rapporteringen kvarstod. På importsidan finns inte motsvarande problem.

7 29

Bilaga

För att korrigera för denna underrapportering infördes en korrigeringspost i bytesbalansen. Det bestämdes att den skulle växa med 100 mkr per år fr o m 1962 t 0 m 1969 då den uppgick till 800 mkr. Denna schablonmässiga uppjustering av bytesbalanssaldot grundade sig på antagandet att resposten, bortsett från underrapporteringen av tjänster, i allt väsentligt bestod av handelskrediter och att det inte fanns anledning förmoda att dessa krediter över längre perioder gav upphov till vare sig ett nettoinflöde eller nettoutflöde av valutor. Korrigeringsposten fastställdes med utgångspunkt härifrån så att restposten efter justering i stort sett summerade till noll över en tioårsperiod. År 1970 kunde man konstatera en förbättring i rapporteringen av tjänstebetalningar. Den successiva uppjusteringen av korrigeringsposten upphörde därför. Troligen var den förbättrade endast rapporteringen tillfällig. Korrigeringsposten kompenserade därför sannolikt inte helt underrapporteringen av tjänsteexporten efter 1970. På grund av de stora restposter som uppkom 1975-1977, blev det efter hand alltmer uppenbart att en övervägande del inte berodde på handelskrediter. Varje ändring av korrigeringsposten utan att ytterligare information inhämtades hade emellertid varit godtycklig. Då en omfattande utlandsupplåning samtidigt inletts var det också troligt att restposten till viss del bestod av oregistrerade kapitaltransaktioner. Korrigeringsposten hölls därför oförändrad tillsvidare. På begäran av Betalningsbalansdelegationen1 utförde Statistiska Centralbyrån under 1978 en enkätundersökning avseende företagens tjänsteexport 1977. En jämförelse mellan resultatet av denna undersökning och betalningsbalansstatistikens valutaanmälningsmaterial visade att skillnaden mellan de båda materialens totalvärden uppgick till 3,3 miljarder kr. Inkomsterna för entreprenadarbeten och tekniska tjänster underskattades med 2 miljarder kr och ränteinkomster och utdelningar med 1 miljard. Någon exakt jämförbarhet mellan de båda materialen förelåg emellertid inte. Det kan nämnas att enkätmaterialen baseras på bokförda (i vissa fall fakturerade värden) medan valutaanmälningsmaterialet skildrar faktiska betalningar. I betalningsbalansstatistiken beaktades resultatet av enkätundersökningen genom att korrigeringsposten i bytesbalansen för 1977 justerades upp från 0,8 till 3,3 miljarder kr. Då det inte fanns någon direkt information om storleken på bortfallet i tjänsteexporten för åren före och efter 1977 användes en linjär framskrivningsmetod för att konstruera korrigeringsposter för de övriga åren. En ny enkätundersökning avseende 1978 års tjänsteutbyte, som även avsåg att täcka företagens tjänsteimport, visade att underskattningen av tjänsteexporten i själva verket var större än vad 1977 års undersökning givit vid handen. Enkätmaterialet visade dock för importen ett värde som understeg riksbankens valutamaterial. 1 Betalningsbalansdele- Betalningsbalansdelegationen uttryckte viss tveksamhet till enkätresultagationcn är ett samrådstet främst vad gäller importsidan. Det finns nämligen ingen större anledning organ bestående av reatt tro att betalningsanmälningarna skulle överskatta utflödet i en sådan presentanter för Finansdepartementet, Statistisomfattning som antyds av enkäten. Den kvalitetsgranskning av enkätunderka Centralbyrån, Konsökningen och anmälningsmaterialet som genomförts har heller inte kunnat och junkturinstitutet visa varför betalningsanmälningarna skulle överskatta tjänsteimporten. Sveriges Riksbank.

30 Bilaga

Årliga enkätundersökningar över företagens export och import av tjänster

har därefter genomförts för att ge delegationen ett underlag för att göra en av bytesbalansens saldo. Delegationen har i samarbete rimlig nivåskattning med SCB bedrivit ett omfattande arbete för att förbättra enkätundersökkvalitet. att öka säkerheten i ningarnas Detta arbete har gjort det möjligt vad gäller mätfelen. Ett tecken på förbättrad kvalitet kan undersökningarna vara att nivåerna på importsidan i enkäten respektive i valutaanmälningsmaterialet närmat sig varandra. Från och med 1980 har SCBs tjänsteenkät direkt använts för att uppskatta nivån på tjänstebalansens saldo. Undersökningens karaktär av stickprovsstatistisk osäkerhet i uppskattningen av undersökning ger dock en betydande kan vara ett par miljarder i vardera tjänstebalansen. storleksordningen riktningen för saldot. Summan och kapitalbalansens saldon skall idealt av bytesbalansens motsvara i valutareserven. I praktiken uppkommer dock en förändringen Till en skillnad, den s k restposten, som beror på statistiska ofullkomligheter. del beror restposten på att förskjutningar i handelskrediter mellan företag inte registreras i statistiken. Under perioden 1970-1982 har restposten varit övervägande negativ och summerar till -12 miljarder kr. Detta kan tyda på saldo. att statistiken numera ger en för positiv bild av bytesbalansens i betal- Undersökningsresultaten ger inte någon säker bild av mätfelet För de enskilda balansposterna är ningsbalansstatistikens tjänstebalans. osäkerheten så stor att det av Betalningsbalansdelegationen inte bedömts som meningsfullt att fördela korrigeringsposten på olika tjänsteslag.

En fördelning av korrigeringsposten på Avkastning på kapital och Övriga

från SCBs enkäter för

tjänster* kan göras för 1980-1982 med utgångspunkt

motsvarande år? Utifrån fördelningen 1980 har i tabell 3.1 korrigeringsposten dessutom fördelats från och med proportionellt på båda tjänstegrupperna 1970.

Tabell 3.1 Korrigeringsposten för underskattning av tjänsteexport. Proportionell fördelning enligt 1980. Mkr

År Övriga tjänster Totalt Avkastning på kapital

1 En del av denna kor- 1975 500 3 900 4 400 rigeringspost kompense- 5 300 1976 600 4 700 rar för ett bortfall av 1977 700 5 500 6 200 transfereringar. Under- 1978 900 6 7 100

lag saknas emellertid 2\0O

1979 1 000 7 600 8 600 för denna fördelning.

ges Riksbank.

Bilaga 7 31

3.2 för olika tjänsteslag Utvecklingen

En översiktlig fördelning av den totala svenska tjänstehandeln visar på en utveckling under 1970-talet som för vissa tjänsteslag avviker från den samlade internationella utvecklingen. Vissa tjänster har markant minskat sina andelar. Export av transporttjänster har till exempel nästan halverat sin andel av den svenska tjänsteexporten under 1970-talet, från drygt 60 % 1970 till knappt 40 % 1980 och andelen visar fortsatt nedgång. Kraftigt ökande andelar av tjänsteimporten har avkastning på kapital, som huvudsakligen består av ränteutgifter för den svenska utlandsupplåningen. Resevalutan visar ökande andelar av tjänsteexporten under 70-talet, och denna tendens förstärks under 1981 och 1982, samtidigt som dess andel av tjänsteimporten minskar.

Övriga tjänster, som är mycket heterogent sammansatta, har kraftigt ökat

sin andel av tjänsteexporten under början av 70-talet men tycks vara relativt stabil efter 1977.

100.0 100.0

90.0- “ 90.0

TRANSPORTER 80.0 80.0

70.0- r 70.0

I """"" 60.0- P 60.0 Diagram 3.3 Sveriges PÅ KAPITAL totala export av tjänster

x AVKASTNING

transaktionsslag. Kumulativ fördelning i 400 “K” RESEVALUTA 40-0 procent. Anm. Korrigeringspos- 30.0 30.0 ten har fördelats på Avkastning på kapital och Övriga tjänster 20.0* 20.0 enl Tabell 3.1. Transak- UVRIGA TJÄNSTER tionsslagens andelar av den totala tjänsteexpor- 10.0* *- 10.0 ten motsvaras av utrymmet mellan kurvorna. I | | l T I l l | 7 T 0.0 Källa: Sveriges Riksbank.

32 Bilaga 7

100.0 100.0

90.0* r 90.0 TRANSPORTER 80.0* 80,0 ,.-

70,o-« g ____ __ __.x...___ L_700

. NF ÅVKASTNING PÅKAPITAL

500- - 50.0

m-“xxm

Diagram 3.4 Sveriges totala import av tjänster l\\ho. RESEVALUTA 1970-1982 fördelad på 40.0_ L_40.0 transaktionsslag. Kumulativ fördelning i procent. Anm. Transaktionsslagens andelar av den 20.0- - 20.0 _ totala tjänsteimporten UVRIGA TJÄNSTER motsvaras av utrymmet 10.0- - 10.0 mellan kurvorna. Källa: Sveriges Riks- 0.0 r v v . v . r v . . . 0.0 bank. 70 72 74 76 78 80 82

3.2.1 Avkastning på kapital

Avkastning på kapital består huvudsakligen av räntor på lån och värdepapper men omfattar även utdelningar på direkta investeringar och aktier. Eftersom Långtidsutredningen tillämpar defininationalräkenskapernas tioner, där avkastning på kapital inte betraktas som tjänst utan som transferering, kommer utvecklingen här endast att beröras översiktligt. Statistiken visar på en mycket svag utveckling för utdelningar på direkta investeringar (exkl koncerninterna krediter) i utlandet under 1970-talet. Utdelningsintäkterna har ökat från ca 1/2 miljard kr 1970 till knappt 1 miljard kr 1982. Utflödet i kapitalbalansen för motsvarande svenska direkta investeringari utlandet ökade under samma period från 1,0 miljarder kr 1970 till 3,8 miljarder kr 1982. En bidragande orsak till den svaga utvecklingen är att i huvudsak hemtagen utdelning ingår i de redovisade intäkterna. En betydande del av avkastningen på direkta investeringar i utlandet återinvesteras och ökar därmed tillgångarna i utlandet. Statistiken tyder ändock på att är underskattade. Dessa är påverkade utdelningsintäkterna av rapporteringsbortfallet och justeras därför genom att en del av korrigeringsposten kompenserar för detta bortfall. Svenska låntagare på den internationella kapitalmarknaden är i huvudsak staten. valutabanker och privata företag. Omfattningen av utlandsupplåningen beror av bytesbalansunderskottets storlek och dess finansiering är beroende av finans- och kreditpolitikens utformning. Under perioden efter första oljekrisen och fram to m 1976 fördes en expansiv finanspolitik samtidigt som den inhemska kreditmarknaden hölls

Bilaga 7 33

stram. Företagen ökade sin upplåning i utlandet och finansierade därmed det bytesbalansunderskott som börjat bli allt större. Efter 1976 ökade det statliga budgetunderskottet kraftigt, vilket medförde en ökad likviditet på kreditmarknaden. Näringslivet har härigenom till stor del kunnat finansiera sig inom landet, varför staten blivit tvungen att finansiera en stor del av genom utlandsupplåning. Räntekostnaderna till bytesbalansunderskottet utlandet har därmed ökat i takt med den växande utlandsupplåningen.

Tabell 3.2 Räntekostnadernas fördelning 1973-1982 på sektorer. Miljarder kr

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Staten och riksbanken 0,0 0,0 0,0 0,1 0,2 1,0 1,2 3,0 6,5 8,7 Kommuner - - 0,0 0,0 0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,3 0,8 1,0 1,3 2,3 3,1 5,0 5,3 7,2 12,1 15,0 Övriga Totalt 0,0 1,0 1,3 2,4 3,4 6,2 6,7 10,4 18,8 24,0

Källa: Sveriges Riksbank.

Även ränteintäkterna har successivt ökat under 1970-talet, dock ej i samma som utgifterna. Intäkterna för staten och riksbanken kan till omfattning

största delen hänföras till avkastning på valutareserven. Övriga mottagare av

ränteintäkter är valutabanker, Svensk Exportkredit (SEK) och andra företag som lämnar lån till utlandet. Kreditgivningen till utlandet ökade kraftigt under senare delen av 1970-talet. Det är främst SEK:s krediter som varit omfattande. (Diagram 3.5.)

Diagram 3.5 Utvecklingen i avkastning på kapi- 15.0- 15.0 tal 1970-1982 som andel av totala tjänster. Procent. 10.0a 10.0 Anm. Korrigeringsposten har fördelats enl 50- - 50 Tabell 3.1.

Källa: Sveriges Riks- 0.0 . . . . . . . . . r . 0.0 bank.

34 Bilaga 7 sou 1984:6

Det kan i sammanhanget vara intressant att jämföra intäkter och kostnader av kapital med Sveriges samlade finansiella tillgångar och skulder i utlandet. Det bör dock observeras att statistiska uppgifter om den finansiella ställningen utlandet innehåller stor osäkerhet främst gentemot vad gäller företagssektorns tillgångar och skulder. Tabell 3.3 Avkastning på kapital i relation till Sveriges finansiella ställning gentemot utlandet Miljarder kr

l Kredit- och Valutaöversikt 1983:2, Sveriges Riksbank 2 Inkl Korrigeringspost enl tidigare beskriven fördelning i avsnitt 3.1. Källa: Sveriges Riksbank.

Den låga avkastningsandelen kan förklaras av att en del av våra utländska tillgångar och skulder, t ex vissa handelskrediter, inte är räntebärande. Handelskrediter svarade 1982 totalt för ca 30 % av tillgångarna och ca 10 % av skulderna. Om samtliga handelskrediterl exkluderas från ställningsuppgifterna erhålles en mer nivå på andelen av avkastningen.

rimlig

Tabell 3.4 Avkastning på kapital i relation till Sveriges finansiella ställning exklusive handelskrediter gentemot utlandet Miljarder kr

1 Enligt SCB:s finansräkenskaper Källa: Sveriges Riksbank

Bilaga 7 35

3.2.2 Transporttjänster

Bland transporter i tjänstebalansen redovisas både passagerartransporter i Sverige för bunkring och och godsfrakter samt utländska fartygs utgifter skeppsfurnering, avgifter till svenska myndigheter samt utgifter för fartygs reparationer. De transportslag som i huvudsak förekommer är lastbils-, flyg-, Av de totala transportintäkterna härrör ca 80 % från tåg- och sjötransporter. sjöfarten. På utgiftssidan kan ca 75 % hänföras till sjöfarten. avser i huvudsak med Statistiken över passagerartransporter transporter av och resultatet från dessa fartyg, järnväg och flyg. Omfattningen är starkt beroende av bl a turismens utveckling till och från transporter Sverige. Den allmänna utvecklingen i den internavärldskonjunkturen påverkar tionella varuhandeln och därmed de svenska transporttjänsterna. Sjöfarten, som svarar för den helt dominerande delen av vårt positiva transportnetto. har fått vidkännas kraftiga nedskärningar under 1970-talet. ca 65 % av I början av 1970-talet utgjorde de svenska transportintäkterna Andelen hade 1982 den totala tjänsteexporten (exkl avkastning på kapital). gått ner till drygt 40 %. (Diagram 3.6.)

-,_

...fw

“M ”m ,,,..o m 30.0_ 30.0

Diagram 3.6 Utvecklingen i transporter 20.0- - 20.0 1970-1982 som andel av totala tjänster exkl. avkastning på kapital. Procent. 10.0 l I I l I l I I I I I Källa: Sveriges Riks- 70 72 74 76 78 80 82 bank.

36 Bilaga 7

Sjöfart

Den svenska handelsflottan är till övervägande del sysselsatt i internationell trafik. Handelsflottan uppgick 1970 till 4,6 milj bruttoregisterton, vilket utgjorde ca 2,2 % av världshandelsflottan. Under perioden fram till och med 1975 ökade bruttotonnaget samtidigt som antalet fartyg minskade. År 1975 var bruttotonnaget 7,4 milj ton och Sveriges andel av världshandelsflottan ca 2,3 %, den största under 1970-talet. Efter 1975 minskade såväl bruttotonnaget som antalet fartyg. Världshandelsflottan fortsatte att öka om än med en lägre takt än före 1975. Det var bl a de kraftiga prisökningarna på råolja och den därefter minskade oljeförbrukningen i världen som orsakade en nedgång för sjötransporterna under mitten av 1970-talet. Den internationella konjunkturnedgången som följde efter oljeprishöjningarna 1973 innebar minskad internationell handel och därmed också minskade godsmängder. Den svenska handelsflottan har under 1970-talet genomgått en snabb strukturförändring* Den kraftiga nedskärningen efter 1975 av både fartyg och bruttotonnage har i huvudsak berört s k masslastfartyg med en bruttodräktighet av minst 6 000 ton. Denna typ av fartyg har svarat för en betydligt större andel i den svenska handelsflottan än i världshandelsflottan. Av de svenska rederiernas totala bruttointäkter märks en kraftig nedgång under 1970-talet för intäkter av linjefart, vilka 1970 utgjorde 36 % av de totala intäkterna. Denna andel hade 1981 gått ner till 19 %. De svenska linjerederierna har i snabb takt ersatt sina äldre konventionella styckegodsfartyg med större fartyg avsedda för rullande eller containeriserad last, s k Ett sådant kan i regel utföra ro-ro-fartyg. fartyg ett betydligt större transportarbete än de äldre fartygen. Det internationella tonnageöverskottet har bidragit till ett Ökat utbud på fraktmarknaden med relativt förmånliga villkor. En Ökande andel av rederiernas intäkter under 1970-talet har intjänats med inhyrda utländska fartyg. Efter den internationella konjunkturnedgång som inträffade i mitten på 1970-talet såldes en stor del av den svenska handelsflottan till utlandet, i många fall till verkliga realisationspriser. En återhyrning av dessa fartyg, nu till bättre villkor än om fartyget skulle varit kvar under svensk flagg, bidrar till denna ökade andel. Andelen intäkter från förhyrda fartyg var 1970 ca 26 %. Denna andel hade 1981 ökat till drygt 39 %, vilket är den högsta nivån någonsin. De senaste åren har svenska rederier funnit en ny nisch för sin verksamhet. Stora investeringar görs för närvarande i oljeborriggar, hotellplattformar och servicefartyg. Denna utveckling sker i nära samarbete med svenska varv som bygger internationellt sett mycket avancerade anläggningar inom detta område.

3.2.3 Resevaluta

Statistiken 1 Svensk Sjöfartspolitik Resevalutan har en speciell ställning i tjänstestatistiken beroende på sitt SOU 1979:67. heterogena innehåll och tjänsternas art. De renodlade resevalutatjänsterna,

Bilaga 7 37

tex turism, konsumeras vanligtvis av importörerna redan i det exporterande landet. Resevalutastatistiken omfattar alla överföringar mellan Sverige och utlandet i samband med privata resor och affärsresor. Statistiken innehåller alltså inte enbart betalningar avseende turism. Utöver egentliga resekostnader återfinns här en del privata transfereringar i form av sedlar i samband med utländska medborgares överföring till hemlandet. Illegal kapitalutförsel av svenska kronor, som sedan inväxlasi mottagarlandet, ingår dessutom med sina återströmmar i resevalutastatistiken. Istatistiken ingår även de valutaströmmar som avser varuinköp under resa i utlandet. En betydelsefull del är här den s k gränshandeln mellan de nordiska länderna som varit relativt omfattande under senare år. Statistiken finns fördelad på valutaslag. Registrerade betalningar i olika länders valutor speglar dock inte nödvändigtvis reseutbyte och turism med motsvarande länder. Vissa större nationella valutor som fungerar som internationella betalningsmedel påverkar fördelningen. Svenska resevalutautgifter till exempelvis Spanien och Grekland är dock relativt väl korrelerade med resandet till dessa länder. Under hela 1970-talet var dessa länder de främsta resmålen för den svenska charterturismen. I detta sammanhang bör nämnas att mindre än hälften av de svenska resevalutautgifterna består av charterresenärers utgifteri utlandet. Biljettkostnader till utländska flygbolag registreras inte som resevaluta utan ingår bland transporttjänster. (Diagram 3.7).

EXPORT

40.0 40.0

MMWM\

en i resevaluta 1970-1982 som andel av totala tjänster exkl. avkastning på kapital. Procent. Källa: Sveriges Riksbank. 0-0 F 5 I | T I I I | I 7 0.0

38 Bilaga 7

Bestämningsfaktorer och utveckling

Resevalutans heterogena innehåll medför att dess bestämningsfaktorer varierar kraftigt mellan länder och är starkt beroende av den konjunkturella utvecklingen. Ett lands inkomstnivå och relativa prisnivå samt yttre faktorer som t ex drastiska oljeprisförändringar påverkar utvecklingen. Utöver detta bidrar klimat och kulturella tillgångar till att vissa länder har större turism än andra. Utvecklingen i Sveriges resevalutatjänster var före 1973 relativt jämn. Under hösten 1973 inträffade de kraftiga oljeprishöjningarna som åtföljdes av en allmän nedgång i världskonjunkturen. Resandet med framförallt flyg blev betydligt dyrare än tidigare, samtidigt som inflationen ökade i de flesta oljeimporterande länder. Detta medförde högre kostnader även för turismen. Antalet charterresenärer från Sverige till utlandet minskade t ex med ca 10 % mellan 1973 och 1974. OECD-ländernas inkomster minskade med 3,5 % i volym. Mellan 1976 och 1977 ökade resevalutainkomsterna i de flesta OECDländerna. Turismen ökade speciellt från Västtyskland och Frankrike men även från USA. De svenska resevalutainkomsterna ökade markant. Volym-

ökningen under 1977 var ca 17 %. Ökningen i de svenska inkomsterna

berodde dels på den internationella konjunkturuppgången men även på de svenska valutakursjusteringarna, inom den s k ormen” 1976 och devalveringen i augusti 1977. Efter 1977 sjönk åter den reala ökningstakten i resevalutainkomsterna både i Sverige och i Europa. Antalet svenska charterresenärer till utlandet minskade under slutet av 1978 efter den kraftiga uppgången under de närmast åren. föregående Minskningen fortsatte 1979 och 1980 med 7 % respektive 21 % i antalet förmedlade resenärer. Nedgången i charterresandet förklaras av bl a prishöjningar på charterresor till följd av dels den reseskatt som infördes i maj 1978, dels av bränsletillägg och allmänna prishöjningar till följd av oljeprisets uppgång 1979 och den därefter stigande inflationstakten. En samtidig uppgång i US-dollarkursen förstärkte denna utveckling. Under början av 1980-talet har resevalutainkomsterna ökat realt både i Sverige och övriga OECD-länder. För Sveriges del blev ökningen särskilt kraftig 1982. Denna ökning kan till en del vara effekter från den svenska devalveringen 1981 och i viss mån devalveringen i oktober 1982. Även andra faktorer har bidragit till uppgången, tex ökad gränshandel från Norge på grund av en norsk arbetskonflikt. Sveriges relativa prisnivå gentemot utlandet sänktes som en följd av En omedelbar effekt har blivit att Sverige fått ökade 1Fro m 1 maj 1978 ut- devalveringarna. går skatt på charterresor resevalutainkomster från både turism och s k gränshandel. med flyg till utlandet Resevalutanettot har successivt försämrats under hela 1970-talet. Utgifför passagerare som fyllt ternas ökningstakt har varit högre än inkomsternas. Det var först under 1982 12 år. Skatten höjdes den 1 oktober 1980 från som en förbättring i resevalutanettot kunde skönjas. Förbättringen beror på 100 kr till 150 kr per kraftigt ökade inkomster, medan utgifterna endast ökat i liten omfattpassagerare. ning.

l

Bilaga 7 39

Gränshandelns betydelse

kortare resor Med gränshandel avses vanligen inköp som sker i samband med över gränsen, där resans syfte är att köpa varor. Inkomsterna av gränshandel har under andra hälften av 1970-talet varit betydligt större än utgifterna. Den norska gränshandeln i Sverige har under senare år fått en betydande omfattning. ländernas har De nordiska andel av Sveriges totala resevalutainkomster ökat markant under 1970-talet, medan andelen av utgifterna varit oförändkom 1982 från de nordiska rad. Drygt 50 % av Sveriges resevalutainkomster länderna. (Diagram 3.8.)

DANMARK

---«------w---- -- 125.0 125.0--.---- -T

120.0- - 120.0 j [Å n

251:.”

till Å

- 95.0 95.0- Diagram 3.8 Utvecklingen i Sveriges relativpriser gentemot de nordiska länderna 1970-1982. 90.0 90,0 Index 1975 = 100.

1972 197-1 1976 1978 1980 Källa: OECD och SCB.

40 Bilaga 7

Tabell 3.5 De nordiska ländernas andel av Sveriges totala resevalutainkomszter och -utgiften Procent

1970 1975 1980 1982

Inkomster 32 51 47 52 Utgifter 32 38 31 32

Inom Sveriges Riksbank har studier för att några gjorts uppskatta gränshandelns omfattning, dels genom att mäta av våra inväxlingen grannländers valutor hos svenska banker nära gränsen, dels genom enkäter till köpmän i närheten av gränsen. Uppskattningen är dock förenad med viss osäkerhet, vilken förstärks av att turistdelen kan i dessa ej urskiljas skattningar. Från dessa studier, som avsåg åren 1979 och 1982, har framkommit att gränshandeln 1979 kunde uppskattas till maximalt 300 mkr, vilket motsvarade 16 % av resevalutainkomsterna från de nordiska länderna. Vid den andra undersökningen, som gjordes hösten 1982, kunde man redan på förhand anta att inkomsterna från Norge skulle öka kraftigt. Orsaken till detta var dels en långvarig och då ännu arbetskonflikt vid det pågående norska vinmonopolet och dels den då svenska nyligen genomförda Båda dessa faktorer till devalveringen. bidrog en kraftig ström av norska resenärer över gränsen till Sverige. lnkomsterna av den totala gränshandeln, definierad på ovannämnda sätt, uppgick till ca 650 mkr 1981 och ca 950 mkr 1982. Detta innebär att ca 1/3 av de totala resevalutainkomsterna från de nordiska länderna 1981 och 1982 härrörde från gränshandeln.

3.2.4 Övriga tjänster

Övriga tjänster är mycket heterogent sammansatta och utgör en relativt stor

andel av vår totala tjänstehandel (exkl avkastning på kapital). Exportandelen har ökat från 25 % 1970 till knappt ca 45 % 1982, dvs nära nog en fördubbling. Även importandelen har ökat, men i långsammare takt, från ca 30 % till 40 % under samma period. (Diagram 3.9) Entreprenader, konsulttjänster och övriga tekniska tjänster har varit av stor betydelse för utvecklingen i vår tjänsteexport under 1970-talet. Svenska företag med ett stort internationellt kunnande har medverkat vid leveranser av hela system för drift och av fabriker och övervakning anläggningar. Försäljning av licenser och patent samt royaltyinkomster har ökat i takt med den industriella i omvärlden. utvecklingen Bland övriga tjänster av betydelse i vår internationella handel kan nämnas reklam försäkringar, provisioner, och PR-tjänster samt administrationstjänster och övriga centrala tjänster inom våra internationellt verksamma svenska koncerner. Som tidigare nämnts är tjänsteexporten underskattad i den kraftigt svenska betalningsbalansstatistiken. Effekterna av detta bortfall i rapporteringen har man sökt eliminera den korrigeringspost genom som vi redogjort för i Kapitel 3.1. I detta kapitel framgår att en stor del av korrigeringsposten kompenserar ett bortfall av övriga tjänster.

sou 1984:6 Bilaga 7 41 j? Expopy

Diagram 3.9 Utvecklingen i övriga tjänster 25.0 e 25.0 1970-1982 som andel av totala tjänster exkl avkastning på kapital. Procent. 2013 , , , , F , , , , , . 2040 Källa: Sveriges Riks- 70 72 74 76 7B 60 82 bank.

Byggnadsentreprenader i utlandet

Under 1960-talet ökade den inhemska byggproduktionen mycket kraftigt och svenska entreprenadföretag byggde upp sina produktionsresurser till en för Sverige mycket hög nivå. I början av 1970-talet inträffade en stagnation i den inhemska efterfrågan, främst av flerbostadshus, som snabbt medförde en stor överkapacitet hos de svenska byggföretagen. För att inte drastiskt behöva skära ned sin verksamhet gav sig de svenska entreprenadföretagen ut på den internationella marknaden. Företagens handlande är här mycket belysande för hur det inhemska efterfrågeläget påverkar exporten och även initierar ny export. Den utländska efterfrågan på projekt av lämpligt slag ökade samtidigt,

främst från Öst-Europa och något senare, efter oljekrisen 1973-74, från

Mellanöstern. Detta medförde en kraftig uppgång i det svenska utlandsbyg-

gandet med en speciell koncentration till dessa områden. I Öst-Europa var

projekten i huvudsak inriktade på hotellbyggen eller bostads- och affärshus, medan projekt i Mellanöstern ofta fick en mer infrastrukturell inriktning. Från att i början av 1970-talet ha motsvarat ca 1,5 % av hemmamarknadens produktionsvärde växte utlandsbyggandet till omkring 10 % år 1979.

42 Bilaga 7 sou 1984:6

Ytterligare något år senare, 1981, var utlandsandelen i genomsnitt ca 15 % för de 15-20 byggföretag som fortfarande är verksamma i utlandet. För enskilda företag kan utlandsandelen uppgå till mer än 50 0/0. Den svenska byggexporten svarade 1981 för ca 15 % av den totala exporten av varor och tjänster. Byggmaterialindustrin stod för tre fjärdedelar (15 miljarder kr) av denna export, entreprenörer och konsulter tillsammans för en fjärdedel (5 miljarder). statistik Tillgänglig ger inga om det svenska uppgifter exportvärdet av utlandsbyggnadet. Utifrån bedömningar och särskilda beräkningarz kan dock exportvärdet uppskattas till i genomsnitt 50 % av produktionsvärdet, dvs för 1982 omkring 2 800 mkr.

För vissa projekt i tex Öst-Europa har exportvärdet uppgått till närmare

100 %, medan andra projekt i andra regioner har haft lägre andel export från Sverige.

Tabell 3.6 Byggnadsentreprenadföretagens utlandsbyggande 1971-1982. Ärligt produktionsvärde i mkr, löpande priser

1971 1972 1973 1974 1975 197621977 1978 1979 1980 1981 l982p

Nord- o Mellanamerika - 1 1 1 - 89 97 104 86 38 134 400 9 - 1 20 94 Sydamerika 152 51 78 76 201 314 250 Afrika 20 38 38 31 32 108 75 144 317 626 1321 1800 Totalt 312 383 522 969 1050 1867 2500 2970 3737 4153 4349 5600

1 Exkl Libyen och Egypten, som ingår i Afrika. u 2 Före 1976 medger ej statistiken särredovisning av Ost-Europa resp Mellanöstern. p = preliminära data. Källa: Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, SBEF, 1983.

Det samlade exportvärdet från entreprenadföretagens produktion utgörs av både varu- och tjänsteexport. Tjänsteproduktion är numera nära sammanlänkad med ett företags varuproduktion. I synnerhet för entreprenadföretag där tjänsteexporten utgör en del i ett helt projekt. Karakteristiskt för utlandsmarknaden är att det ofta rör sig om mycket stora projekt, där i många fall företag är engagerade i s k konsortier. Ofta har ett byggkonsortium totalentreprenad på ett projekt, där slutleveranserna till beställaren är en ”nyckelfärdig” produkt. Enligt beräkningar, gjorda med ledning av resultat från SCBs byggenkäter, bestod exportvärdet 1979 till ca 20 % av material medan resten, ca 80 %, utgjorde tjänsteexport. För 1980 och 1981 märks en tendens till

1B sektorn och den minskad

andel material i exportvärdet,

ekoyngåmiska medan tjänsteandelen

ökar. Det sta11st1ska utveckling_ materialet är osäkert men kan ge ett visst stöd för den utveckling som faktiskt en, BFR, R 13431982_ sker internationellt. särskilt i Mellanöstern, kräver numera 2 Enl SBCS enkät över Många länder, att en större andel inhemskt material används vid pågående projekt i dessa byggnads_ och byggkonsultverksamhet. länder.

Bilaga 7 43

I betalningsbalansstatistiska sammanhang, där man vill skilja på export av

varor respektive tjänster, är problemen uppenbara. Varuexportvärdet, som

i varierande även det registreras i tullen, innehåller förmodligen omfattning Såväl amerikanska som svenska undersökbelopp som avser tjänsteexport. tjänsteexport troligtvis redovisas som ningar* har visat att en betydande Olika tjänster som montage, intrimning och underhåll ingår varuexport. i den fakturerade kapitalvaruleveransen, det värde som tullen vanligtvis och redovisas därigenom ofta som varuexport. Däremot kan utgår ifrån, dessa tjänster särskiljas och redovisas som tjänsteimport i det importerande

landet. I så fall får vi ett bidrag till den internationella diskrepansen i den

som tidigare diskuterats i avsnitt 2.1. globala bytesbalansen Om en del av tjänsteexporten ingår i varuvärdet kan detta ge fel nivå i

tjänstebalansen, men den totala bytesbalansens saldo påverkas ej. Endast

mellan varor och tjänster blir missvisande. Om man däremot fördelningen söker kompensera för felet i tjänstebalansen med t ex fristående enkätun- 1 Economic Consulting

mc Im

över tjänster kan man riskera att få en dubbelregistrering av S°Wi°°5 T?”

dersökningar

Endast i den qperanonspf:

vissa tjänster, eftersom de till en del redan ingår i varuvärdet. _ _ _ j _ ggg?” . . ervzce Industries.

mån tjänsterna ar ett rent bortfall 1 statistiken kan en sådan komplettering Cumm, Dam Collection

kan man dock ej med säkerhet ange vilken omfattning denna and Analysis Washington göras. Tyvärr D-C- June 1931- ”felregistrering har, eftersom några direkta mätningar i varuexporten ej har Svensk kapitalvaruexport gjons . h k d f - .. . . . .

åidâzpgâoiäggzinåildu_

I tabell 3.7 jamfors de 1 betalningsbalansstatistiken registrerade exportbeför entreprenadverksamhet i utlandet med det här uppskattade stridepanemenget, talningarna Stockholm 1982. exportvärdet.

Tabell 3.7 Byggnadsentreprenadföretagens exportbetalningar i relation till exportvärdet av den totala produktionen 1971-1982 Mkr, löpande priser

Produktionsvärde Exportvärde därav uppskattat Entreprenadbetalningar, 50 % av - - - - - - - - - - - tjänster mkr Material 44-4 (a) (a) Tjänster 20 % 80 % l betalnings- Enligt SCB:s balansstati- tjänsteenkätl stiken

-

1 Intäkter exkl köp av varor och tjänster i tredje land. 2 Fr o m 1982 har vissa rapporteringsrutiner förbättrats.

44 Bilaga 7

Som framgår av tabellen är andelen tjänsteexport, så som den finns registrerad exklusive korrigering i betalningsbalansstatistiken, låg jämfört med det skattade exportvärdet. Det finns dock flera skäl till denna tydliga differens. Förutom det tidigare diskuterade bortfallsproblemet i valutaanmälningsstatistiken, så innefattar ju det samlade exportvärdet både varu- och tjänsteexport från Sverige. svårigheterna med att avgränsa varu- och tjänsteinnehåll vid sammansatt projektexport kan bidra till att förklara en del av skillnaden. Utifrån de enkätundersökningar som SCB genomfört avseende företagens export och import av tjänster 1977-1980 kan en viss uppfattning om storleken av byggnadsföretagens tjänsteintäkter från utlandsverksamhet erhållas. Dessa resultat tyder på att tjänsteexporten skulle vara underskattad i betalningsbalansstatistiken med ca 1 miljard kr per år 1977-1982.

De största beställarländerna 1982

Svenska byggentreprenörer var i juni 1982 verksamma inom pågående projekt i mer än 23 länder De 11 största svenska var byggföretagen engagerade i pågående arbeten, förutom svenska biståndsprojekt, till ett värde av mer än 16 miljarder kr.

Tabell 3.8 Svenska entreprenörer i utlandet 1982

plats i det svenska utlandsbyggandet. Saudi-Arabien, som länge varit det största beställarlandet med pågående projekt för ca 3 miljarder kr, avslutades huvuddelen under 1982. Irak. som är det andra stora beställarlandet i denna region. har pågående arbeten fram till och med 1985 för ca 2,7 miljarder kr. - [Nordafrika är Libyen ett beställarland i särklass med stora projekt flera år framåt till ett värde av 2,6 miljarder kr. I övriga Afrika förekommer enstaka projekt i några få länder, men någon direkt kontinuitet kan här inte 1 Enl en sammanställning märkas. av BYGGDOK, Instiförväntas tutet för byggdokumen- Sydostasien bli en ny stor marknad för svenska byggföretag. l tation, 1982. Indonesien har ett stort projekt påbörjats till ett värde av 2,0 miljarder kr.

Bilaga 7 45

Två stora biståndsprojekt förekommer dessutom i Vietnam och Sri Lanka. Dessa omfattar en beställningssumma på totalt 3,0 miljarder kr. Inom Europa pågår projekt i sammanlagt nio länder med en beställningssumma om 2,5 miljarder kr. Ett av de intressanta länderna är Norge som fått ökad uppmärksamhet som marknad för svenska företag.

Byggnadsprojektens inriktning

De svenska entreprenadföretagens utlandsverksamet har under 1970-talet till stor del varit koncenterad till anläggningsprojekt av infrastrukturell karaktär. Hamnanläggningar, vägar, kraftverksbyggen och kraftöverföring är områden inom vilka svenska företag av tradition haft ett stort kunnande även på den internationella marknaden. I som givit konkurrensfördelar mitten på 1970-talet anlitades svenska entreprenörer för omfattande hotell-

och bostadsbyggen i ett flertal länder i Östeuropa.

Denna inriktning har i stort behållits under hela på samhällsinvesteringar 1970-talet. Den stora marknad som uppstod i Mellanöstern till följd av de oljeproducerande ländernas stora exportöverskott har vidgat de svenska engagemang. Stora bevattnings- och regleringsprojekt i dessa företagens länder har svenska entreprenörer knutna till sig. Hela städer, innefattande såväl gator som sjukhus, kontor och bostäder, byggs under svenska företags ledning. som på senare tid inträffat i de oljeexporterande ländernas Den försämring ekonomier, som en följd av bl a allmänt energisparande och lägre kapacitetsutnyttjande i industriländerna, har dock resulterat i att många utbygguppskjutits eller rent av inställts. Därutöver kan märkas en nadsplaner växande våg av nationalism i länder i tredje världen. Saudi-Arabien har t ex beslutat att 30 % av alla byggnadsentreprenader i landet måste utföras av Saudi-ägda företag. Liknande beslut kan troligen förväntas från flera länderi takt med att inhemsk kunskap och produktion ökar.

Tekniska konsultföretag i utlandet.

och en låg investeringsvilja i industrin under Den vikande byggkonjunkturen 1970-talet ledde till att hemmamarknaden krympte kraftigt för företag, verksamma inom den tekniska konsultbranschen i Sverige. För att i möjligaste mån mildra verkningarna av denna utveckling sökte sig många konsultföretag till den växande utlandsmarknaden. Svenska konsultföretag finns i dag representerade i ett 50-tal olika länder. De största marknaderna finns i rika oljeländer, i utvecklingsländer där och andra internationella organ är finansiärer samt i sk biståndsorgan NIC-länder Industrialized Mellanöstern svarar sedan

(New Countries).

delen av beställningarna. Intresset är dock länge för den klart dominerande växande för de nya oljeländerna i Afrika och Sydostasien, främst Indonesien. Kontakterna i med USA och Norge ökar likaså men här har konsulterna första hand valt att etablera sig genom köp av lokala företag. De svenska konsultföretagen har genom sina intensiva exportsatsningar Under 1970-talet har uppnått en betydande position på världsmarknaden. företagen mer än fördubblat sin exportproduktion och utlandsuppdragen

46 Bilaga 7

uppgick 1982 till ca 16 % av omsättningen. Den totala tjänsteexporten har för 1982 uppskattats till ca 1 miljard kr för de svenska konsultföretagen.

Tabell 3.9 Konsultbranschens omsättning 1982 fördelad efter uppdragsgivare Procent

Källa: Konsultföreningen 1983.

De internationella konsultuppdragen ger inte bara direkta exportinkomster för konsultbranschen utan även indirekta fördelar att konsulterna genom jämnar vägen för övrig exportindustri. lnom t ex vattenkraften, där Sverige traditionellt varit mycket stora både på konsult- och entreprenörsidan, genereras ofta mycket stora order. Den internationella marknaden för denna typ av anläggningsprojekt är mindre konkurrensutsatt och prisnivån är inte lika hårt pressad av lokala och andra internationella konsulter.

Tabell 3.10 Byggkonsultföretagens produktionsvärde av verksamhet utomlands Mkr

Tjänsteexporten har uppskattats till ca 90% av produktionsviirdct (Svenska Konsultföreningen) Källa: SCB.

Det finns dock tecken som tyder på att marknaden i den industrialiserade delen av världen börjar mättas. De inhemska konsulterna dominerar där uppdragen, varför det är mycket svårt för utländska konsulter utan en mycket specifik kompetens att komma in på marknaden. Även på den stora tillväxtmarknaden under senare delen av l970-talet har konkurrensen blivit hårdare. Lågprisländer, som Japan. Korea och Filippinerna, erbjuder numera konsulttjänster. som prismässigt ligger lägre än vad de svenska kan offerera. En annan orsak företagen är att många länder. däribland Saudi-Arabien, själva börjar ta över den mer rutinmässiga

Bilaga 7 47

och köper endast den specialistkompetens som projekteringsverksamheten saknas. Det blir också allt vanligare att beställarländerna ställer krav på samarbete med lokala konsulter som ett villkor för uppdragen.

Olika typer av uppdrag

Svenska exportkonsulter har i dag ett omfattande engagemang på den internationella marknaden. Bland olika typer av uppdrag kan några mer betydande huvudområden urskiljas.

Traditionella konsultuppdrag

På uppdrag av tex ländernas regeringar gör konsulterna utredningar, studier, projekteringar och förberedelser för projekt av olika slag och liksom efterkontroller att uppdragen blivit ordentligt utföromfattning, da.

Turn-key projekt

Beställaren lägger här ut hela projekteringen och bygger på totalentreprenad. Konsulten, som oftast initierat projektet och svarar för förberedelser och projektering, arbetar här normalt tillsammans med en entreprenör. Detta är en vanlig uppdragsform för svenska entreprenadföretag tillsammans med olika konsulter.

Engineeringuppdrag”

Konsulten och entreprenören arbetar tillsammans med en operativ partner och svarar inte bara för projektering och byggande utan även igångsättning och drift av det färdiga projektet. Denna form av uppdrag är vanlig vid kraftverksprojekt men även sjukhus och fabriksanläggningar byggs under dessa former. En stor del av den framtida tillväxten inom branschen bedöms ligga hos denna typ av uppdrag.

”Construction Management

Detta entreprenadsystem är utvecklat främst för husbyggnadsprojekt och utgår från att ett projekt kontinuerligt måste styras, samtidigt som det från beställarens sida blir så flexibelt som möjligt. Entreprenören/konsulten har, inom ramen för en budgeterad kostnad, totalansvar för projektets genomförande och tillhandahåller en fullständig entreprenadorganisation med sina system och rutiner under hela projekttiden. Ett successivt beslutsfattande i nära samarbete med beställaren medger att upphandling av delentreprenader kan ske i den takt projektet kräver. Denna projektorganisationsform har ökat kraftigt på senare tid, främst bland amerikanska entreprenörer/konsulter, men tillämpas även hos en del svenska projekt i utlandet, t ex i Norge och USA.

48 Bilaga 7

Licenser, patent och royalties

Förutom entreprenader och konsulttjänster, som svarar för en relativt stor del av tjånsteexporten, förekommer även en förhållandevis stor export av licenser och patent till utlandet samt royalintäkter från utlandet. Licensinkomster härrör från avtal där licensgivaren mot exempelvis en fastställd avgift upplåter sitt tekniska kunnande till sin avtalspart i utlandet. Denna upplåtelse grundar sig ofta på ett patent eller ett skyddat mönster eller varumärke. Den dominerande betalningsformen för tekniskt kunnande är en omsättningsbaserad royalty som kan variera mellan 2 och 15 %. Utgifter för licenser har successivt ökat under 1970-talet, från 0,3 miljarder kr 1973 till ca 1,4 miljarder kr 1982. Motsvarande inkomster var ca 0,2 respektive 0,5 miljarder kr. För inkomsterna föreligger ett visst bortfall i rapporteringen, som tidigare diskuterats. En omfattande licenshandel sker mellan företag. Denna handel ger dock ej alltid upphov till betalningstransaktioner utan en del regleras genom olika typer av utbytesavtal eller avräkning mot varu- eller annan tjänstehandel. Härtill kommer alltså att företag underlåter att rapportera betalningar. Detta bortfall förekommer

främst på inkomstsidan. Enligt SCBs tjänsteenkätz balanseras en export av

royalties, licenser och patent på ca 1,1 miljarder kr 1982 av en lika stor import.

En betydande del av licensinkomstema hänför sig till svenska företag med koncernföretag i utlandet. På motsvarande sätt redovisar utlandsägda företag i Sverige betydande licensutgifter till sina utländska moderföretag. Dessa koncenterintema betalningar uppgick 1978 till 33 respektive 60 % av de totala inkomsterna och utgifterna av licenser? Huruvida dessa uppgifter är representativa för licenshandeln är svårt att avgöra. Enligt vissa studier3 av den amerikanska marknaden grundas koncerninterna avtal inte sällan på skatte- och vinstfördelningsmotiv.

Systemleveranser till industri- och

anläggningsprojekt

Svenska tillverkningsföretag är engagerade i omfattande exportaktiviteter som avser systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt i utlandet. 1 Dessa projekt innefattar både hårdvara som företagen traditionellt levererar Ny teknik till mindre företag, STU 21921981. och mjukvara i form av utbildning, underhåll, systemutformning, managementansvar m m. Kännetecknande för systemprojekt 2 är vanligtvis att de i Export och import av tjänster 1982, SCB, PM högre utsträckning är en lösning av kundens problem än en leverans av ett 1983:3. antal separata komponenter och utrustningsdelar. I konkurrensen mellan 3 olika leverantörer kommer Kopits, C.F.: Intra-firm inte i första hand priset utan snarare förmågan att Royalties Crossing Fron- presentera en god systemlösning enligt kundens önskemål att vara avgörantiers and Transferpricing de. Behaviour. The Economic Journal 1976. Omfattningen av den svenska exporten av systemleveranser har uppskat- 4 tats till ca 3 % av den totala svenska exporten för 1973.4 Utvecklingen har Systemleveranser till därefter gått i riktning mot en ökande andel systemleveranser. Fram till 1978 industri- och anlägg- Industri- hade andelen mer än fördubblats och motsvarade ett årligt exportvärde på ca ningsprojekt, departementet, DsI 7 miljarder kr eller ca 8 % av den totala registrerade varuexporten. 1978:39. Tjänsteandelen i dessa systemleveranser kan variera högst avsevärt mellan

sou 1984:6 Bilaga 7 49

olika System av hög teknologisk karaktär, tex elektroniska projekt. telefonväxlar och flygövervakningssystem, har normalt en lägre andel tjänsteexport i leveransvärdet än mer traditionella projekt som industrianläggningar, mejerier m m, där svenskt systemkunnande är betydande.

50 Bilaga 7

Litteratur

Andersson Å, Anderstig C, Johansson B, Byggsektorn och den ekonomiska utvecklingen, BFR, R 13421982. Balance of Payments Manual, Fourth Edition 1977, IMF. Charterstatistik, Luftfartsverket (per). Economic Consulting Services Inc. The International Operations of US Service Industries: Current Data Collection and Analysis, Washington D.C., June 1981. Export och import av tjänster, Rapporter 1977-82, SCB (per). Kopits, C.F. , Intra-firm Royalties Crossing Frontiers and Transferpricing Behaviour. The Economic Journal 1976. Kredit- och Valutaöversikt 2, 1983, Sveriges Riksbank. Ny teknik till mindre företag, STU information nr 219-1981. Pressmeddelande från Betalningsbalansdelegationen 1979-12-14. Proposition 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) m m. Proposition 1983/84:17 om lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser. Radetzki M, Sverige och den tredje världen, SNS 1980. Sapir A., Lutz E., Trade in Non-Factor Services: Past Trends and Current Issues, World Bank Staff Working Paper No. 410,.August 1980, Washington D.C. Svensk kapitalvaruexport och exportkreditfinansiering 1980-1982, Industridepartementet, Stockholm 1982. Svensk Sjöfartspolitik, SOU 1979:67. Statligt kunnande till salu, Konsultexportutredningen, SOU 1980:23. Systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt, Industridepartementet, DsI 1978:39. Tourism Policy and International Tourism in OECD Member Countries, OECD. 1982. Transporter i Sverige. En sammanfattning, Transportrådet, 1983. Veil E., The World Current Account Discrepancy, Occasional Studies, OECD, 1982. World Economic Outlook, 1982, IMF. World Economic Outlook, 1983, IMF. World Invisible Trade, Committee on Invisible Exports, London (div.årg).

i

sou 1984:6 Bilaga 8 3

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4) I föreliggande bilaga nr 8 redovisas en studie av De utlandsetablerade och den svenska ekonomin. Den har utförts inom Industriens företagen där arbetet har letts av Gunnar Eliasson. I arbetet har Utredningsinstitut även deltagit Fredrik Bergholm, Eva Christina Horwitz, Lars Jagrén och Thomas Denna rapport sammanfattar resultatet av ett bredare Lindberg. som under våren kommer att publiceras av upplagt forskningsprojekt, Industriens Utredningsinstitut. Ansvaret för studien och bedömningama däri vilar på författaren. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

Bilaga 8 5

Innehåll

Inledning

1. Svenska utlandsföretag 13 1.1 Hur ser de ut? . 13 1.2 Vilka talar vi om? . . 16 företag 1.3 Hur stor är utlandsverksamheten? . . . 19 1.4 hos de utlandsinvesterande företagen 24 Expansionsmönstren 1.5 på svensk ekonomi . . . . 26 Drageffekter 1.6 Svenskt internationellt ekonomiskt beroende 36 1.7 Framtiden 38

storlek och inriktning 41 2. Utlandskapitalets 2.1 Lokala krav . . . . . 42 2.2 och kunnande 44 Köp av marknader 2.3 bredd 45 Kompetensens

3. Företagets tillväxtbeslut 47 3.1 Beslutsproblemet - en skiss 47 3.2 En enkel modell . . 47 3.3 Vad vet vi? - En sammanfattning 49

53 4. lndustripolitikens möjligheter

Teknisk bilaga: _ De utlandsetablerade företagens multiplikatoreffekter på svensk ekonomi - av Fredrik 59 några simuleringar Bergholm

65 Appendix

sou 1984:6 Bilaga 8 7

Författarens förord

Denna studie av de utlandsinvesterande svenska företagens drageffekter på svensk ekonomi har genomförts på uppdrag av den statliga långtidsutredningen. Föreliggande rapport sammanfattar resultaten från ett antal studier, som under våren 1984 kommer att publiceras i samlad form. De är alla refererade i texten och återfinns i litteraturförteckningen. Projektet har organiserats som ett lagarbete under ledning av undertecknad men kommer i sin slutliga form att bestå av ett antal självständigt författade En sådan om utlandsinvesteringarnas storlek av specialstudier. Fredrik Bergholm har redan publicerats i institutets forskningsrapportserie

(Nr 19, 1983). Vid institutet har framför allt Fredrik Bergholm, Eva Christina

,› Horwitz, Lars J agrén och Thomas Lindberg deltagit i analysen. En särskild i USA och investeringar av amerikanska

i

jämförelse av svenska investeringar i Sverige har utförts av Robert vid National Bureau of

i företag Lipsey

Economic Research i New York. Han har därvid haft hjälp av Lisa Rutström. Fredrik har författat den tekniska bilaga som bifogas denna Bergholm rapport.

Stockholm i november 1983

Gunnar Eliasson

sou 1984:6 Bilaga 8 9

Inledning

Svensk industri har länge haft en betydande del av sin verksamhet förlagd utanför Sveriges gränser. Denna situation tycks vara karakteristisk för små men industriellt väl utvecklade ekonomier. Schweiz och Holland utgör andra exempel. Utlandsengagemanget hos svensk industri har ökat successivt under mätt som andel av svenskbaserad produktion och efterkrigstiden sysselsättning. Detta har föranlett debatt. Tidigare diskuterades svensk industris utlandsverksamhet i första hand som ett inslag i Sveriges internationella ekonomiska beroende. Det omfattande utlandsengagemanget jämfördes då med ett internationellt sett mycket lågt engagemang av utländska investerare i Sverige (Samuelsson, 1977). Debatten har under senare år speciellt gällt konsekvenserna för sysselsättningen i Sverige. Från början handlade svensk ekonomis internationella beroende i första hand om och importberoende. Utlandsverksamheten har tillfört ett direkt exportproduktionsberoende som i takt med tillväxten av en effektiv, internationell

kreditmarknad också fått en finansiell dimension.

Statsmakten har traditionellt i Sverige försökt påverka utlandsinvesteringarnas omfattning och inriktning med hjälp av finansiell tillståndsgivning (valutaregleringen). Detta projekt handlar om internationellt företagande och svensk ekonomi. Det syftar till att klarlägga följande tre frågor: (1) Vad betyder utlandsinvesteringar och utlandsproduktion för ett företags totala expansionsmöjligheter? \ (2) Vad betyder utlandsinvesteringarnas omfattning för svensk ekonomisk tillväxt, den s k drageffekten? (3) Vilka möjligheter finns att med ekonomisk politik påverka den mikroekonomiska situationen i syfte att uppnå olika makroekonomiska mål?

Resultaten bygger vad beträffar den första punkten om det enskilda företaget för i hög grad på analysen i Bergholm-Jagrén (1984a och b).1 Underlaget ”drageffektmätningen” under punkt (2) vad beträffar indirekta effekter kommer från Bergholms bilaga till denna studie. Det empiriska materialet utgöres främst av bearbetningar från den mikrodatabas över de stora koncernerna, deras divisioner och produktionsställen som byggts upp för institutets mikro-till-makro modell, samt institutets stora enkäter om svensk

industris utlandsverksamhet täckande åren 1965, 1970, 1974 och 1978. (Vad

womättningsws be_ beträffar de senare, se Swedenborg, 1973, 1979, 1982 samt Bergholm, nämnda 13.1 (1984a och 1983a.) Till detta kommer intervjuer redovisade i B-J (1984b). Resultaten b).

10 Bilaga 8

till för denna studie ligger grund och sätts in i ett industripolitiskt sammanhang. Den avslutande diskussionen om industripolitikens möjligheter att påverka ländervalet vid investeringsbeslutet av en rad utgör en samlad bedömning studier som ingåri detta projekt samt av resultaten från ett flertal IUI-studier som slutförts under de senaste tio årenÅ Studien inleds med en statistisk beskrivning av utlandsengagemangets och karaktär omfattning hos svenska företag. En betydande ansträngning har gjorts att även kartlägga den verksamhet som inte utgörs av direkta investeringar eller tillverkning. Vi finner att den utlandsbaserade delen av svensk industri är betydande i förhållande till svensk industri totalt, men att utlandsverksamheten till sin karaktär på ett väsentligt sätt skiljer sig från den inhemska produktionen. B-J (1984a, avsnitt 2:2.3 och 2.4) har bl a funnit att utlandsengagemanget huvudsakligen handlar om marknadsföringsaktiviteter eller marknadsmotiverade produktionsinvesteringar. Svensk industri domineras i hög grad av den grupp på ca 40 storföretag som svarar för nästan hela utlandsengagemanget, för större delen av forskningsoch utvecklingsverksamheten (FoU) i svensk industri samt för drygt 40 procent av exporten från Sverige. Flera av dessa företag kan schematiskt karakteriseras som stora, internationella De utvecklar marknadsföringsorganisationer. sina produkter i Sverige men produktion i traditionell mening (tillverkning) spelar en betydligt mindre roll för dem än man kanske skulle ha förväntat sig. Framför allt verkar den utländska marknadsföringsorganisationen och den inhemska organisationen för produktutveckling (investeringar i forskning och utveckling, FoU) vara avgörande för lönsamheten i den inhemska produktionen. Även om utlandsengagemanget sträcker sig till mycket små företag, dominerar de stora företagen när det gäller deras relativa betydelse i förhållande till svensk industri totalt. Utlandsföretagen skiljer sig dock på väsentliga punkter från de inhemskt baserade företagen. Deras produkter är komplicerade och har ett betydande kunskapsinnehåll. De säljs på specialistmarknader. Kvalitet, ej pris, är det viktigaste konkurrensmedlet - därav behovet av en stor internationell Andelen marknadsföringsorganisation. direkt hårdvaruproduktion är lägre, och FoU-intensiteten högre än industrimedelvärdet. Utvecklingen av företagets internationella verksamhet får i väsentliga avseenden samma effekter på den svenska ekonomin som teknisk utveckling iföretag. På kort sikt kan sysselsättningen påverkas lokalt. På längre sikt är det framför allt produktionens tillväxt som påverkas. Storföretagens marknadsföring ger påtagliga direkta och indirekta effekter på den svenska industrin och ekonomin via utrikeshandeln. Det är dessa effekter som ofta framhålls som den positiva sidan av utlandsverksamheten och de är förvisso stora och dessutom, som det synes, konjunkturstabiliserande. Men man missar förmodligen den viktigaste drageffekten på svensk ekonomi om man enbart ser till dessa direkta effekter. Den viktiga effekten *Se litteraturförteck- är den dynamiska. Utlandsengagemangets marknadsföring har gjort det ningen, titlar med not- möjligt för många svenska företag att bli internationellt stora inom hånvisningl. synnerligen avancerade marknadssegment genom att storleken gör det

Bilaga 8 11

möjligt att underhålla en tung FoU-verksamhet, vars kostnader kan slås ut över en världsmarknad. Ju större FoU-innehåll i produktionen, desto mer benägna synes företagen ha varit att producera för export från svensk botten jämfört med att sprida produktionen utomlands. Marknadsföringskompetensen gör det möjligt att sälja med god lönsamhet, och vinsterna finansierar fortsatt expansion. Vi finner att möjligheterna att direkt påverka valet mellan att investera i Sverige och i utlandet utan negativa produktionseffekter är små och att den internationella balanseringen av storföretagets olika aktiviteter är en mycket delikat struktur, som ändras snabbt och ständigt. Framför allt blir en påverkan som riktar sig mot en liten del i denna struktur (t ex produktionsinvesteringarna utomlands) lätt antingen effektlös eller störande för effektiviteten. Företag med betydande utlandsengagemang, i första hand i form av marknadsinvesteringar, dominerar sedan början av 70-talet helt svensk export. De tidigare dominerande företagen i basindustrin har i exporthänseende starkt minskat i relativ betydelse. Den nu dominerande tioi-topp-gruppen bland exportörerna utgöres huvudsakligen av verkstadsföretag och svarar för över 35 procent av svensk export. De hade aldrig kunnat nå denna storlek utan omfattande investeringar i utlandet under många år. Svaret på den industripolitiska frågan (3) illustreras av frågan, hur hade situationen varit om dessa företag inte hade fått möjlighet att investera i utlandet i stort sett efter sina egna bedömningar och intressen? Om önskemålet är att upprätthålla en hög sysselsättning och en god tillväxt i svensk industri i Sverige, pekar resultaten ganska klart mot hur en effektiv industripolitik bör se ut. Den måste inrikta sig på att bidra till att en så stor andel som möjligt av svensk industri blir av F oU-tung typ med huvuddelen av FoU-investeringarna ägnade åt produktutveckling. Denna typ av industri har idag en konkurrensfördel av att producera i Sverige för direkt export. Men utlandsförsäljning med den volym som krävs kan bara ske genom en omfattande, utlandsbaserad marknadsorganisation. Det viktigaste inslageti industripolitiken ligger därmed i att bidra till att utbildningen i samhället

fungerar så att tillgången på utbildad arbetskraft, som svarar för forsknings-

och utvecklingsarbetet i företagen, inte håller tillbaka företagens fortsatta möjligheter att behålla de tätpositioner vad gäller teknologi och industriell kompetens som i dag kännetecknar ett internationellt sett mycket brettl register av svenska industriföretag (Pavitt-Soete, 1981).

sou 1984:6 Bilaga 8 13

1 Svenska

utlandsföretag

1.1 Hur ser de ut?

Det svenska internationella företaget är inte nödvändigtvis ett storföretag. Många företag med ett- å tvåhundra anställda har betydande egen

produktion och distribution utomlands (Tabell 1). Ännu fler företag i denna

storleksklass exporterar större delen av sin produktion. Utlandsengagemang har historiskt sett normalt börjat som en växande exportförsäljning via agenter. Den internationaliserade gruppen svenska småföretag har vuxit under senare år. Denna utveckling ligger i linje dels med den ökade specialiseringen i världshandeln, dels med den ökande sofistikeringsgraden i svensk industri, dels med produktionsteknikens utveckling mot ett minskat hårdvaruinnehåll i produktens totala värde. I en studie av 80 nyetablerade, högteknologiska företag som MIT gjort på uppdrag av STU (Utterback-Reitberger, 1982) visar det sig att det typiska, nyetablerade företaget i Sverige efter 10 år från starten uppnått en storlek på ca 20 Mkr i omsättning, säljer 80 procent av sin produktion utomlands samt att 5 procent av de anställda arbetar utomlands. Efter 14 år arbetar 30 procent av de anställda utomlands och det typiska företaget omsätter nu 80 Mkr. Större delen av den svenska utlandsverksamheten ligger dock koncentrerad hos ett litet antal (ca 25) storföretag; de största av dem (Volvo, Electrolux etc) är mycket stora även med internationella mått. Dessa stora företag kan som vi skall visa - karakteriseras som väldiga marknadsföringsorganisationer som utvecklar och producerar specialiserade produkter. Det teknologiska och produktionstekniska kunnandet ligger i allt väsentligt i Sverige, liksom kompetensen att koordinera företagets alla verksamheter (management). Det marknadstekniska kunnandet är spritt över världen. Det senare dominerar svensk industris utlandsverksamhet. Företagens fyra kompetenspoler (management, produktteknologi, produktion och marknad) kompletterar varandra. Företagets totala lönsamhet och därmed storlek, och i synnerhet hårdvaruproduktionens lönsamhet, är beroende av att både tillverkningsdelen, teknologidelen och marknadsföringskunnandet finns och arbetar i tandem. Det moderna, svenska storföretagets beroende av teknologi och marknadsföring har förstärkts under senare tid. Varje ny produktgeneration tar längre tid att ta fram på utvecklingsavdelningarna men har en kortare livscykel på marknaden. Det finansiella risktagandet ökar (Eliasson, 1976, s 243 f). Ett misslyckande kan innebära att företaget går

14 Bilaga 8

Tabell 1 Antal utlandsetablerade företag 1978 fördelat på storleksklasser. Exportandel, andel utlandsanställda och andel av industrins förädlingvärde 1978 Företagets Antal Export- Utlands- Förädlings-

Källa: IUI.

under, om man inte har flera, stadiga ben att stå på. Vi kan också konstatera (se Tabell 4 samt B-J, 1984a, avsnitt 3) att förädlingsvärdeandelen i direkt produktion i Sverige har sjunkit medan förädlingsvärdeandelen i marknadsföring, främst i utlandet, ökat. Samtidigt har forsknings- och utvecklingsandelen i Sverige förhållit sig stabil (se Tabell 3). Detta stöder tesen att svensk industri har en konkurrensfördel i FoU-intensiv verksamhet. De utlandsetablerade storföretag vi talar om fungerar som en drivkraftpå ett sätt som vi nedan skall kvantifiera - för en betydande del av den svenska ekonomin. Man kan med en lätt överdrift säga att den svenska ekonomins utveckling under den närmaste fem- ä tioårsperioden står och faller med kommersiell framgång hos denna grupp utlandsetablerade företag. Man kan också konstatera att den hemmabaserade teknologiska kompetensen är en organisatoriskt mycket lättrörlig del. Den handlar företrädesvis om rätt kombinationer av människor. Den är inte särskilt kapitalkrävande i traditionell mening. De flesta svenska storföretag arbetar med specialprodukter på små internationella marknader, där produktkunnande, kvalitet och marknadskunnande är avgörande. Flertalet företag konkurrerar på producentvarusidan med komplicerade produkter och system”. Produktionen handlari hög grad om sammansättning av produkter. Man konkurrerar med bra eller speciella produkter, ej med priset, och företrädesvis på marknader i industrivärlden, däri sin tur Västeuropa dominerar (se Jagrén, 1981). Detta innebär i sin tur att direktkontakt med kunder blir avgörande för framgång. Sådan direktkontakt kräver investeringar och tar lång tid att bygga upp. När marknadsföringsorganisationen en gång byggts upp, blir en stabil beläggning av hela tillverknings-, distributions- och marknadsföringsapparaten viktigare för företagets totala lönsamhet än kortsiktiga pris- eller kostnadsfördelar i produktionen. Likaså blir producent-kundrelationer av en långsiktig natur. Dessa företag anpassar därför endast långsamt sitt pris till marknadsutvecklingen och reagerar med volym till exempel endast på långsiktiga förbättringar av en växelkursförändring (se Horwitz, 1984). Man får inte sälja mer ändå. Storföretagen har dessutom stor flexibilitet när det gäller val av underleverantörer (hemma eller utomlands) eller produktionens lokalisering (se lagren-Horwitz, 1984).

Bilaga 8 15

De svenska dotterföretagen utomlands ägnar sig i första hand åt distribution och marknadsföring samt lokalt marknadsanpassad slutproduktion. Vi vet att en betydande del av produktens slutliga värde på marknaden tillkommer efter leverans från fabriksporten (se nedan). Vi har dock ytterst begränsade data om investeringarna i denna värdeskapande verksamhet. Däremot har vi bättre data över vad vi kallar marknadsföringsaktiviteter, som även innefattar försäljningsansträngningar av mer kortsiktigt slag. Tillverkning i större skala utomlands i traditionell bemärkelse beror sällan på skillnader i lönenivåer utan är vanligtvis förknippad med lokala politiska krav (t ex Ericssons telefonväxlar i Brasilien och Frankrike), tullhinder (flera EG-satsningar), höga transportkostnader (AGA Gas) eller ett outtalat krav från marknaden att man måste visa prov på att man kommit för att stanna. Det senare visar man bäst med en betydande kapitalinvestering på platsen, och ”trovärdighet” av detta slag betyder mest för avancerade produkter, där kunden blir beroende av säkra leveranser och sin leverantörs teknologi. Det är svårt att hitta företag där direkta produktionskostnadsfördelar varit en betydelsefull orsak till utlandssatsningarna. Swedenborg (1979, 1982) visar att relativt låga arbetslöner har spelat en statistiskt påvisbar roll endast i textilindustrin där enkelt manuellt arbete dominerar och där produkterna är enkla. Svensk utlandsproduktion är i huvudsak lokaliserad till höglöneländer (Swedenborg, 1982, s 197). I dessa länder ligger svenska företag på en högre lönenivå i sina respektive sektorer än de inhemska företagen, se Lipseys (1984) studie på amerikanska data. Vissa mycket stora företag har under 70-talet organiserat om sin tillverkning mot ett internationellt, strömlinjeformat produktionssystem (IBM, SKF etc) och på ett sådant sätt att man vid fritt val, utan andra än ekonomiska hänsyn, skulle välja samma internationella produktionsstruktur i dag. Lönekostnadsnivån är dock inte en bra indikator på företagens konkurrenssituation därför att relativt höga lönekostnader nästan alltid motsvaras av hög arbetsproduktivitet. De två storhetema anpassar sig hela tiden till varandra. Framför allt sker inom de internationella företagen alltid en anpassning av arbetsfördelning och teknik så att produktiviteten matchar landets lönekostnadsnivå (Grufman, 1982). Swedenborg (1979, 1982) visar också att för produkter med ett stort teknologiinnehâll har produktionen tidigare tenderat att förläggas till Sverige, eller mer exakt uttryckt, ju högre FoU-intensitet i produktionen (allt annat lika), desto större andel av produktionen har varit export direkt från Sverige, sett i motsats till leveranser från utländska dotterbolag. Skälet är självfallet att F oU-intensiva produkter kan säljas till höga priser och därför klarar det svenska

kostnadsläget. Motsatsen gäller för enkla eller mogna produkter som

framställs med känd teknik i hård konkurrens med många producenter. Produkterna kan då ofta inte skiljas från varandra och priset är den förnämsta konkurrensfaktorn. Det bör dock observeras att tendensen i nyinvesteringarna synes vara att även FoU-intensiv industri tenderar att ha en hög utlandsproduktion (Swedenborg, 1982, tabellerna 7:1, 2, 6, 7). De marknader där flertalet av de svenska utlandsetableringama ägt rum ligger inom området kapitalvaror för industriellt bruk och för hushåll. Dessa marknader kännetecknas av en mycket hård internationell konkurrens. Produkterna är ofta för avancerade för att passa de ekonomiskt mindre

16 Bilaga 8

utvecklade länderna, där driftsäkerhet och kvalitet är mindre efterfrågade egenskaper bl a på grund av lägre arbetskraftskostnader. Med denna typ av egenskaper hos produkten kommer å ena sidan produktutveckling och å den andra marknadsföring att växa i betydelse på bekostnad av själva produktionsdelen. Det svenska utlandsföretaget illustrerar mer än något annat det moderna företaget där serviceproduktion, förknippad med att ständigt anpassa företaget till specialiserade och föränderliga marknadskrav, kräver en mycket stor del av den totala faktorkostnadsinsatsen i företaget. Informationskostnader förknippade med att hitta på och utveckla bra produkter samt att leta rätt på de kunder som kan och vill betala bra är viktigare än själva tillverkningen. Forsknings- och utvecklingsarbetet i de svenska företagen handlar nästan helt om produktutveckling (se Figur 2 i B-J, 1984a, avsnitt 3. 1). Att marknadsföringen är den stora kapital- och kostnadsposten illustreras av att USA-marknaden, världens största och mest avancerade för de produkter svenska företag tillverkar, ännu inte exploaterats av svenska företag annat än i undantagsfall. De svenska produkterna är ofta tekniskt och konstruktionsmässigt fullt i klass med denna marknads krav, men därefter är steget mycket långt till att uppnå marknadskännedom, volym och kassaflöden på USA-marknaden.

Några företag har lyckats (Volvo Personvagnar). Flera satsar på att lyckas (Volvo Lastvagnar, Ericsson Information Systems osv).

1.2 Vilka talar vi om?

företag

De största svenska export- och utlandsföretagen utgörs av en grupp vitala åldringar. Av de 10 största i Tabell 2 grundades fem före sekelskiftet. Hela listan på de 30 största exportörema befolkas till två tredjedelar av företag som är över 70 år gamla. Ålder illustrerar i första hand att det tar lång tid att bli ett internationellt storföretag. Flertalet kandidater från tiden före första världskriget har dock gallrats ut i konkurrensen. De överlevande storföretagen uppvisar samtliga en historia av många kriser och rekonstruktioner. Dominansi dag innebär inte alls någon garanti för dominans i morgon. De 10 största exportörema 1965 var delvis en annan grupp företag med en tung förankring i teknologiskt enkel basproduktion. 1965 betydde inte ett omfattande utlandsengagemang lika mycket för framgång (se Tabell 2). Tio-i-topp-listan bland exportörema dominerades 1978 av sju i hög grad utlandsbaserade och teknologitunga företag, alla i verkstadsindustrin (även Sandvik). 1981 hade koncentrationen på denna typ av företag och verkstadsindustrin ökat ytterligare. 1965 var bilden mycket annorlunda. Fyra företagi basindustrin (däribland LKAB) samt ett varv (Götaverken) svarade för hälften av exporten från tio-i-topp-listan. 1981 finns endast SCA kvar. Inte ens Svenska Varv, dvs de fem största varven sammanslagna, finns med. Sedan 1965 kan alltså en klar förskjutning bort från basindustrierna mot de utlandsbaserade företagen observeras bland de stora exportföretagen. De få historiska företagsstudier som gjorts ger en bild av satsningar, rnisslyckanden och nya satsningar, ett ständigt sökande efter nya kombinationer, hos de företag som först efter en mycket lång tid lyckats nå rangen framgångsrikt storföretag. Endast några få av dem som försöker lyckas bli

Bilaga 8 17

sou 1984:6 Tabell 2 De största exportörerna (industriföretag) från Sverige 1965, 1978 och 1981

berg Svenska Varv 13 7 - - 2,1 1,5 (1977)

Södra Skogs- 14 16 - 0,6 1,5 1,5 1943 ägarna

Papyrus

gruppenc Uddeholm 25 9 11 1,7 1,9 1,0 1668

26 23 - 0,7 1,1 0,9 1685 Iggesund

Aga

“ Inkluderar 1978 stora delar av Facit samt 1981 även Gränges. b Orsaken till Bolidens snabba frammarsch i exportrankningen är dels råvaruprisernas ökning 1978 till 1981, dels en inte obetydlig expansion inom området handel. CKarlstads Mekaniska Werkstad och Avesta Jernverk. Anm (1): Endast industriföretag omfattas av tabellen. Handelsbolag, rederier etc saknas. Inte heller byggnadsentreprenörer finns med. Dessa har en obetydlig export men en stor utlandsfakturering. Skånska Cementgjuteriet, tex, hade 1978 en utlandsfakturering på 2 050 Mkr och 1981 på 2 460 Mkr. Anm (2): Av sekretesskäl anges utlandssysselsättningen endast för grupper av företag. Anm (3): Startår i allmänhet enligt Svensk Industrikalender. Källor: IUI och Årsredovisningar.

18 Bilaga 8

Tabell 3 Forsknings- och utvecklingsinvesteringar (FoU) i Sverige i procent av de totala FoU-investeringarna i koncernen. Företagen är rangordnade efter utlandssysselsättningens storlek 1978

Svensk FoU-andel (procent) Andel av industrins totala 1974 1978 FoU-investeringar 1978 (procent)

Anm: Observera att kvoten definierats olika i Tabell 4. Här återges i täljaren koncernens totala FoU-investeringar, medan Tabell 4 anger FoU-investeringarna i Sverige. Källor: IUl och SCBs forskningsstatistik.

stora. Det är de f n framgångsrika storföretagen som Sverige lever på just nu. Men detta tillstånd är, som Tabell 2 visar, inte permanent. Många, kanske flertalet företag, tappar så småningom internationell konkurrenskraft och stagnerar (lämnar Tabell 2), eller till och med lägger ner eller går upp i andra, växande företag. Facit fanns med bland de 10 största exportörerna 1965, Gränges 1978. Bägge gick sedan upp i Electrolux. De företag som inte lyckas förnya sig möter i allmänhet samma Öde som sin ursprungliga så marknad, småningom mognad, stagnation och blir eventuellt utslagna av de bästa konkurrenterna. Tabell 2 ger en antydan om takten i denna utveckling under en så kort period som 15 år vad gäller de företag som en gång lyckas bli stora. Den pekar också mot karaktären hos den industriella kompetensutvecklingen. Omedelbart efter kriget levde Sverige bokstavligt talat på sina råvaruräntor. Dessa omvandlades gradvis i en effektiv i basinduproduktionsapparat strierna. De resurser som skapades plöjdes tillbaka i en växande verkstadsvars konkurrenskraft industri, till en början byggdes (se Ohlsson, 1980) på en bred bas av yrkesarbetare, men som så småningom kom att bli allt mer beroende av tillgången Att på skickliga ingenjörer. omställningen till en ny typ av industri överhuvudtaget kunde äga rum förutsatte existensen inte bara av den erforderliga, utbildade arbetskraften utan även av en innovativ företagsledarkompetens. Under denna period - andra hälften av 60-talet och framåt började produkterna (konstruktion, design) att växa i betydelse i förhållande till tillverkningens effektivitet. och marknadskun- Specialisering nande blev allt viktigare och ökade. utlandsengagemangen Samtidigt började enkel produktion i basindustrierna att svikta i en allt hårdare utlandskonkurrens. Den kompetens som förutsattes för och förnyelse blev alltmer krävande. expansion Svenska företag kunde inte längre imitera det tekniska försprång USA-företagen hade, utan måste föra den själva tekniska fronten framåt. Samtidigt började det ekonomisk-politiska värderingsklimatet ändra karaktär. En svällande utbildningsapparat och många välbetalda jobb utanför industrin lockade studenter in begåvade på

Bilaga 8 19

yrkeskarriärer utanför industrin. Sjunkande tillväxt i industri baserad på enkla produkter och effektivitet i tillverkningen kompenserades inte helt av en snabbare tillväxt i verkstadsindustrin. Från mitten på 60-talet kan vi se en nedbrytning av den tidigare snabba tillväxten i industrin. begynnande Under 70-talet igenom med full kraft. slog de nya marknadstrenderna Stora delar av den enkla industriproduktionen slogs ut. Den nya kompetensbilden, som fortfarande gäller, trädde fram; högt teknologi- och produktutvecklingskunnande, i första hand baserat i Sverige och på högutbildade ingenjörer, i kombination med en avancerad marknadstekno- Svensk industri har en unik prestationsbas i dessa logi, baserad i utlandet. avseenden (se nedan). Denna har dock inte skapats över en natt, när situationen så krävde. De företag som nu dominerar industrilandskapet i Sverige har samtliga behövt en period av minst 50 år för att utveckla sin nuvarande struktur och kompetens. Samtidigt observerar vi att en faktorstruktur enbart baserad på produktionskunnande och hårdvarukapital i produktionen alldeles oavsett graden och utbildning hos arbetskraften i allmänhet är en av yrkesskicklighet konkurrensnackdel i ett höglöneland som Sverige. Som vi kommer att visa nedan, dominerar de största utlandsföretagen Sveriges utrikeshandel via sin internationella marknadsorganisation och sin hemmabaserade, teknologiska och produktorienterade kompetens. I det medellånga perspektiv som en statlig långtidsutredning arbetar med blir därför denna begränsade grupp företag helt avgörande för export- och utseende. De mindre företagen spelar volymmässigt en tillvåxtprognosernas mindre roll i sammanhanget. Några av dem kan komma att betydelsefull dominera i det längre perspektivet bortom år 2000, men vi har i dag inga möjligheter att säga vilka. Listan i Tabell 2 innehåller endast ett företag som

grundats och startat produktion efter krigsslutet (Tetra Pak).

I en diskussion av de industripolitiska möjligheterna att påverka industriinvesteringarnas sammansättning och länderfördelning blir dock perspektivet det längre, eftersom en påtaglig förändring av den existerande strukturen kan åstadkommas under pågående LUs tidshorisont. Om en sådan knappast

förändring kan åstadkommas, kommer nya grupper av företag att i kraft av

sin kompetens och marknadsutvecklingen styra den makroekonomiska utvecklingen. Vi skall återkomma till denna fråga i ett avslutande kapitel.

1.3 Hur stor är utlandsverksamheten?

Den svenska industrins utlandsverksamhet illustreras bra av det förhållandet att medan svensk industri sysselsatte (enligt industristatistiken) 874 000

eller 34 procentl, i

personer i Sverige 1978, sysselsatte den 310 000 personer, majoritetsägda dotterbolag utomlands. Denna siffra var 18 % 1965, 24 % 1970 och 31 % 1978. Större delen, eller 83 %, av dessa personer sysselsattes av de 20 största företagen, som i runda tal sysselsatte lika många i Sverige (33 % av industrin i 1 Gäller bara de företag Sverige) som utomlands. som hade producerande En närmare av Tabell 4 understryker den karakteristik vi granskning dotterbolag. Se Swedenav svensk industris utlandsverksamhet. De fem största borg (1982, s 42 och 52). tidigare givit

20 Bilaga 8

- u - -

S.: 32

to

mä nå m.: 3a mmm

Nä E: - - n n

ma_ Nå 3:

va_ mmm

o.: v.: 3:

å

0.2 nä

- u

n:

...ü I -

E2

nom

E 3 m;

å

m: n:

S; - u - -

müuoü

Om

3 ca Na md

mo.:

3 5

.än m.: Sa

- u

m.:

0D 1 u

i 3

se 32 ...B n.:

å?

ma_ S. 0.2 mä o.: u.: d: ox man 3: mä i .l å. m.:

...w

G-:UEOU-_Ow_

E2

3 3. ...m 3

ns

...ü u: ma_ ma_ nu. m.: I:

3 9a än 3 5 me

E.: nä o.: 3 n: n.: .ä m... Q2

aäzøzêoaå

aüuøxm

w

md 2 o;

nå_

...N 2

.lm

E. E.

o.:

s u

5a

0D - -

.axmää

Engman

E

O?

Aowcoä

mz so:

omcuâ

:UG Sv:

-muøazø

20:

.ouias

:s .en å

a o .E _

gniüxäå

Ab_ å..

å

.Om

smb

:mås aøouoå E805 :oas ?ocoå

55:a_ 2.820_

..

:_0005

:oceaxo =Em=u=_

uouumEEV

.m

ss

Emåamwmágu

»mzoâ

.näsans Aaoxwwsøs_

_

0G

margnmconxsu

.2E§mm=__u_cou

_ _

.ananas annas.:

homcmucå_

»minä .omcea

wmönmuaaz:

W Awv

asså ?nä

gamztänåå

mz

:ebazvagk

CV

äs..

?v

så

.ovuaEEV

.essä .Jaså 55:e...

_ _ å.. _ _

225.

M28

Ammv aa Xmoü

:oo

Amb

.E

S G 5 a; 5 GV Q :å ê av s;

m m Bilaga 8 21

S nUu

8a S... som

.E u -

-

_ä_ SN .å n wä

So SN Sw

oc...

m; ...o 3 o:

nä 0.2 :N E 3: §2 08

8_ 8a som SN wo m2 mä m8 ms

wav

m.. G ...a

E2

.å _

8a So os som

E m: o: m8

...d 3 mä

E2

3 -

n.: H

.Näää Sw oem 2: S»

c_

w: ms

mo...

E E.

to ...d m.:

u

0D :om _

8_ 8_ Sn “am u - u än

_ä_ 03 E u ä...

o.: 8_ 08 8a

nu

m; md o... o;

EN

ä.: om_ s_ o: emo

08 SN Sv SN

o... m... m... om_ om_ E_ ms 3.2

.å E_ Nä _

som com 8a Sn

3 m: .å NS

_ä_ E. S. nä u _ d:

32a;

Sw 8a 8_ 85

w om om

o.: E.

md mo - 3

må_

å...

om_ må _

_sämsta_

owtum

så

mztnâaåâs

gunga

ä _ m

552.:

_

...coca

bok

E803

..

_häva_

_

..

:E265 Cmcmäm

_

også

_

:E9

E

.uuäss

§§...=«v.

»musa _ucåza omcuå

:s

xm=uw

GS _

mååâäuaøaø.

_z_

xawizua§za

22_ mz

:E262 :Emsni

_mzovuEv

_ m _

.ooa_=sv

_ _

._22

;mms es cc Ammü

.ä

:c a: a: a.: G: Q3

22 Bilaga 8

_ä_

.än

nom

3 Em

m

QR mä E.. mä mä mä

möi

ma_ QS o..

s 8

nu

§3 man nom nov

Q2 .m9 mäw

- u 1

SN QS. .LR mä_

to .Mm

os_

0.0 0.0

34 o.: m5 .m2 m.:

- - u

E_ m.:

.spöa

cv mä 3 o; 3

nå_ Nam

o.”

?m mä

0D I: ...ä - a I |

_ä_

mmm Nam

mä mä må En

- - | a

S_ ma..

22 3:

3.3 www

5.

...om nä_ 0.5.

- - | n

nä 3a WS Nä då

dm

men

3 .k

o.:

- u n |

QS Q3 98 å_ m.:

nämt»

om

mo.:

E. mä 3 3 0._ ...w

...Hm 3a Eva

- - n |

0C mä

32.0% 51:05

maseucâ:

F_

.xsuoum

masâvaaz:

§90

az Bun

umiow

_22_ _22_

.genes

z: å

Eu m

guEåéE

w :s _ Tv_

:z

saraaa.

så

:_0095 E255 E805 Cocoö_

Ebmaui

:oaxu

E0005 mzmnoå_

houäEEv

anxasøs*

äcäm

c _

.omcågeq

.u_åmm==um.oHv

_ _

_uucês .ouâza

.oâsås

095% umzoâ

xamxêmmäzu

kümämkwuhwxøiN

A8

gêäm xêoâ

?v

wasgäoz

20:

22%

AS 2 2

E5255 :ocomxo :E265

:OCMBEDÅN uouäazåv

_ _ så _ _

Ammv :såå Ammv Amoü

Eu Eu

CV GV A9 S GV GV CV AMD :å ê 5 8G

SOU 1984 :6 Bilaga 8 23

_ä_ ozmâxxu A

A3

+ 8_ dom dom dom

om md de

m5_ .amd md_ mdm Sv

?m mmm m_m mmm

mc._ovm._v

000 dom 8_ dom

mmm m, Em mmm dom ms

mmm

m_ md _å_ E. _d_ _

mmmziommuä_

dom Sd 8.. dom

omm am d: mmd

dä_ md

_a_

mdm

Q_ u _mm _ :m

595% utav

08 dom odd dom

cv

mmm d: m:

_orden_

mod

§5

0D må_ md md m3 u _ mdm

_mo_

de. 8.. ddm

?dm _ä_ mmm mmm - mmm

.maxmmmumyxü

dom 8.. 8_ 03

mmm

m.m md 3. m.: m8_ ?m mmm mmm mmm mm_ m

S... dom _dm dom 23m

mm ...mm mmm mm_ ms

.moncmzz

mmm

mmm

Ed_ m_ md od

mmm _

8C

:oo

dom odm 8_ dom woE

mmm mdm _m_ mmd

omtom

dä_ mmm

md md _a_ u 0.3 _

SEtEEw_

48mm_

m_m._0_m

mm

8_ So odd dom

.Anmwaü

CN Mmm

mmm mm_ om_ :o:

mod

üö

mmm

md

m___=_o_x_._=

0h_ må_ md m.mm u _

.w

EFEE

.a

E_o__w_om

:o A8 m

:Emsvi

95m :oo mm

ocoüiøzw

22_

umiom

:m A8

umcüsm

...E2093

-åaâras

ä m _ _o_

...mmcimäovoäbm

5202:_ mEovm_

_

E?

__20_

E0005

mwrnmucz

bok

588._

..

:§65

_

:E32: ?mcmäm

:m ._09

omcem

_ _ _s_

_ouâä

mocosaiømøküaøm»

_ouâzz _umeå_

aaaêåx

...måga umcâm

.F

xmcom

:s Am: _

.Zamågämâêu wrtâmaummaw

az

moxmmmxüâ

22_

.oEsszcv

_

5522._

_ _ _ _ ä:

_NSDUOEÖ

:se

:mm: Mata ämm:

:s _ s: Am: Am: a.: Am: G: p: SS a m

24 Bilaga 8

utlandsinvesterarna svarar för ca 15 procent av det inhemska produktionsvärdet i svensk industri samt för ca 20 procent av svensk export De har en något större produktion i utlandet. Såväl utlandsproduktionens relativa andel av de fem företagens totalproduktion som deras inhemska produktionsandel har ökat sedan 1965. Att utlandsproduktionens andel ökat beror dock, som vi skall påvisa nedan, i hög grad av att marknadsföringsproduktion och distribution ökat sin andel av det totala produktionsvärdet. Den dominerande delen av företagens marknadsföring ligger nämligen av naturliga skäl utomlands (se B-J 1984a, avsnitt 3). Dessa mönster gäller även när vi ökar på gruppen upp till de 37 största utlandsföretagen? De 20 största företagens inhemska produktion utgjorde 1978 nästan 30 procent av svensk industris totala förädlingsvärde. De 37 största svarade för nära 40 procent. Den motsvarande exportsiffran var 31 och 42 procent. Över hälften av exporten i de 20 största företagen utgörs av leveranser till de utländska dotterbolagen, men andelen avtar allteftersom vi adderar fler företag. Den statistiska bild som framträder är att svensk export domineras av en grupp på ca 40 stora företag med betydande investeringar i marknadsföring, distribution och produktion utomlands. Denna grupp har vuxit sig stark under de senaste 10 â 15 åren, samtidigt som de traditionella företagen i basindustrierna, som helt dominerade exportbilden under 60-talet, snabbt tappat mark. LKAB , Gränges, SCA, MoDo och Götaverken svarade för 15 procent av den svenska exporten 1965 (se Tabell 2) eller en lika stor andel som de 40 (i dag) största utlandsföretagen 1970 (se Tabell 4). De senare svarade dock för nästan 40 procent av exporten 1981, varav Volvo, ASEA, Saab-Scania, Electrolux och Sandvik (de största exportörerna 1981) tog hand om mer än 26 procent. Men även i den gruppen har några företag under senare år tillfälligt tappat mark, eller följt en svagt nedåtgående trend. Detta gör det viktigt att studera hur dessa företag vuxit i förhållande till andra företag och vilka faktorer som legat bakom en högre eller lägre tillväxt.

1.4 Expansionsmönstren hos de utlandsinvesterande

företagen

De utlandsetablerade företagen är en klart expansiv grupp. Såväl produktion och sysselsättning som svensk export från dessa företag har vuxit betydligt snabbare än i övrig svensk industri. För de utlandsetablerade företagen gäller detta såväl den svenskbaserade delen som - och i synnerhet - den 1 Avvikelserna mot Tautlandsbaserade delen (se Tabell 5). bell 2 beror på att exporten där endast gäller Det är dock viktigt att komma ihåg att en del av den på koncernnivå varuexport, medan Ta- registrerade tillväxten är institutionellt företagets definition betingad; bell 4 ger exporten enligt ändras. I dessa fall handlar det företrädesvis om expansion genom NR, dvs inklusive tjänster. företagsköp såväl i Sverige som i utlandet. Tack vare att data över ”divisioner” från IUIs och Industriförbundets gemensamma planenkät” Z Observera att uppgifter (samma företagsbegrepp och databas som kommer till användning i saknas för tre små företag bland de 40 företa- modellsimuleringarna i nästa avsnitt; se också specialstudie av Bergholm, gen. 1984) kunnat kombineras med data över koncernernas totala utveckling och

Bilaga 8 25

Tabell 5 Tlllvâxtmönster hos de utlandsetablerade löretagen 1965-198]

(Index 100 = utgångsåret)

De 5 största De 10 största

1970/ 1974/ 1978/ 1981/ 1970/ 1974/ 1978/ 1981/

1965 1970 1974 1978 1965 1970 1974 1978

Produktion (förädlingsvärde)

i löpande priser 173 194 161 162 162 194 158 160 (1) hela koncernen - 169 171 151 - 154 176 148 (2) i Sverige

(3) i utlandet inkl distribution och 180 225 172 - 173 219 170 marknadsföring _ - - 138 - - 136 (147) (148) (4) intern tillväxt (137) (133) (i Sverige)

(5) hela svenska industrin 141 163 126 136 141 163 126 136 (i Sverige)

Export i löpande priser - 210 200 157 195 201 157 (6) från Sverige - 217 142 - 209 209 149 (7) därav leveranser till dotterbolag 225 - 168 187 173 - 173 182 186 (8) leveranser från utlandsbolag 168 199 141 149 168 199 141 149 (9) total svensk export

Sysselsättning 127 114 93 122 113 112 93 117 (10) i Sverige - - - - 99 - - 98 (IOB) internt i Sverige” 125 128 102 109 123 122 97 113 (11) i utlandet 98 99 94 97 98 99 94 97 (12) svensk industri i Sverige

De 20 största De 40 största

1970/ 1974/ 1978/ 1981/ 1970/ 1974/ 1978/ 1981/

1965 1970 1974 1978 1965 1970 1974 1978

Produktion (förädlingsvärde)

i löpande priser - 194 155 - 158 199 146 (1) hela koncernen 158 - 148 186 131 - 147 181 141 (2) i Sverige

(3) i utlandet inkl distribution och 185 218 177 189 227 175 marknadsföring - - 138 - - 138 (138) (132) (4) intern tillväxta (136) (134) i Sverige

(5) hela svenska industrin 141 163 126 136 141 163 126 136 (i Sverige)

175 194 183 - 181 198 187 (8) leveranser från utlandsbolag 168 199 149 168 199 141 149 (9) total svensk export 141

Sysselsättning - 110 110 92 106 108 108 92 (10) i Sverige - - - - - 101 - 101 (1013) internt i Sverige” - 127 126 101 110 128 126 103 (11) i utlandet 98 99 94 97 98 99 94 97 (12) svensk industri i Sverige

ü Intern tillväxt definieras som tillväxt i de flesta divisioner (arbetsställen) koncernen hade 1974 enligt IUIs och förädlingsvärdeberäkningar för 1974. Vi Industriförbundets planenkät. Planenkäten tillåter tyvärr inte tillförlitliga 1978-81 finns data på både har därför i stället angivit förändringar i faktureringen inom parentes. För perioden fakturering och förädlingsvärde. Uppenbarligen tycks förädlingsvärdet öka aningen fortare än faktureringen.

Källa: IUI.

1l

26 Bilaga 8

institutets databas över de utlandsetablerade företagen har det varit möjligt att grovt uppskatta den interna tillväxten i de utlandsetablerade företagen. Även då finner vi (se Tabell 5) att dessa företag vuxit snabbare i Sverige än industrin totalt, såväl när det gäller produktion och export som sysselsättning. Vi finner att just under krisåren l974w78 var den interna tillväxten i de svenska bolagen relativt sett betydligt snabbare än svensk export i Övrigt, jämfört med motsvarande relation 1978/81 (se Tabell 5). En viktig förklaring till detta kan ligga i just leveranser från svenska fabriker till de egna, utländska dotterbolagen. De utlandsetablerade i bolagen lyckades tydligen högre grad än vad som gäller för svensk industri i medeltal hålla uppe sin totala utlandsförsäljning under de besvärliga åren 1974-1978. Detta verkade direkt på Sverige genom att även exportleveranser från de egna fabrikerna hölls uppe. Denna tolkning stämmer även med resultaten i Jagrén-Horwitz (1984), som visar att svenska utlandsetablerade inte företag tappade marknadsandelar i världshandeln i samma utsträckning som industrin i medeltal. Mycket tyder tex på att (se längre fram) de utlandsetablerade företagen möter försämrade efterfrågeförhållanden med att satsa mer på vad utlandsengagemanget väsentligen handlar om, nämligen marknadsföring, för att hålla uppe volymerna och lönsamheten. Man är beredd att ta minskningar i marginalerna på detta sätt snarare än genom prissänkningar. Av tabell 5 att döma stämmer denna tolkning i högre grad ju fler utlandsbaserade företag som adderas till gruppen (allteftersom man går till höger i tabellen). Man kan försöka sig på flera förklaringar till detta. Något enstaka stort företag i den första gruppen kan förklara hela avvikelsen och

några av dem hör till gruppen företag med mogna produkter, som

upplevde svårigheter under andra hälften av 70-talet. Man kan också peka på att många av de mindre, utlandsetablerade företag, som tillkommer allteftersom gruppen görs större, hör till de teknik- och FoU-intensiva företag som växer snabbast överhuvudtaget.

1.5 svensk ekonomi

Drageffekter på

Den hittillsvarande diskussionen har till stor del handlat om de utlandsetablerade svenska industriföretagen, deras sammanlagda storlek, tillväxtmönster och strukturella karakteristika, allt sett i relation till svensk industri i övrigt. Vi har antytt en teori om varför och hur dessa företag växer och vad deras specifika konkurrensfördelar består av, men den djupare diskussionen av denna fråga har skjutits till nästa avsnitt. I detta avsnitt följer en systematisk och kvantifierad analys av hur denna företagsgrupp integrerar sig dynamiskt med svensk industri och svensk ekonomi. Vid denna analys tar vi fortfarande det utlandsetablerade beslut att investera företagets och växa som givet (till investeringsbeslutet kommer vi i nästa avsnitt). Självfallet spelar lönsamhetsöverväganden för koncernen som helhet in vid detta beslut. Den interna (i företaget) avvägningen mellan leveranser från de svenska delarna till de utländska delarna av koncernen och direkt export från Sverige är egentligen

Bilaga 8 27

bestämd (se Swedenborgs, 1979, utförliga diskussion av dessa endogent problem). Vi har av praktiska skäl i vår dragkalkyl valt att exogenisera av förändringar i utlandsengagemanget. Konsekvenserna av exporteffekten en given utlandsinvestering i produktion eller marknadsföring följs i en på olika sätt avgränsad företagsgrupp, via produktionen utomlands (inklusive av marknadsföringstjänster, distribution osv), via exporten från produktion samt via indirekta effekter på andra företag i Sverige i samma företagsgrupp svensk industri. Vi diskuterar också kortfattat inverkan på den totala svenska produktionen (BNP), även om vi är försiktiga med kvantifieringarna på denna punkt. Det har befunnits praktiskt att i denna analys dela upp de dynamiska drageffekterna på svensk ekonomi på tre olika typer.

1. Direkta effekter på

(a) de utlandsetablerade företagens svenska enheter (b)underleverantörer i Sverige till samma svenska enheter.

2. Indirekta makroeffekter på

(a) kort sikt via inkomstbildningen (b)lång sikt via kapacitetstillväxten.

3. Dynamiska tillväxteffekter (lång sikt) (a)i mikro på det utlandsetablerade företagets lönsamhet och tillväxtpoten-

z, tial ekonomin. (b)i makro på hela den hemmabaserade

Denna uppdelning motsvarar på ett naturligt sätt olika steg i ett företags och en ekonomis tillväxtprocess, steg som också finns specificerade i den mikro-till-makro modell som skall komma till användning som analysredskap. För att åstadkomma en ökad exportleverans från Sverige krävs en ökad i Sverige direkt i de exporterande företagen och hos deras produktion underleverantörer. Dessa direkta ”effekter” hos de utlandsinvesterande företagen och deras underleverantörer i Sverige ger upphov till två slag av indirekta makroeffekter. Inkomsterna Ökar (vinster och löner) i de direkt berörda företagen och därmed den efterfrågan som riktas mot andra företag i den svenska

1 Det är egentligen inte helt korrekt att använda ordet ”effekten” på det sätt vi gör i denna skrift. Sett över tiden är utlandsinvesteringarna lika mycket en konsekvens av som en orsak till utvecklingen av de ekonomiska storheter vi diskuterar. Man kan inte tala om effekter av endogena variabler i en modell. Vad som är endogent beror på vilken modell man använder sig av och den modell vi resonerar översiktligt i termer av är betydligt bredare än den modell vi använt till “effektkalkylema. För att kunna av utnyttja ett någorlunda ledigt och varierande språkbruk har vi valt att använda oss ordet effekt i den löpande texten i sammanhang där det inte kan missförstås. I de Institutets kalkyler som skall presenteras nedan är ordets användning korrekt. mikro-till-makro modell har, vad gäller denna studie, förenklats så att variationer i utlandsinvesteringarna, eller exporten i de utlandsinvesterande företagen, ger effekter på svensk ekonomi.

28 Bilaga 8

ekonomin. att producera Kapaciteten i det exporterande företaget eller i andra företag som påverkas räcker kanske inte till. Investeringarna ökar och en ny runda av efterfrågestimulans skapas osv. De direkta och indirekta efterfrågeeffekterna påverkar så småningom priserna (produktpriser, löner, lönsamhet, produktivitet, ränta osv) i den svenska ekonomin totalt. Det exporterande får en förbättrad företaget vinstsituation, som påverkar dess förmåga och benägenhet att satsa på fortsatt, snabbare tillväxt. De indirekta efterfrågeeffekterna ger liknande priseffekter på resten av ekonomin. Till en del uppstår en ökad konkurrens om produktionsfaktorer, som kan försämra situationen för vissa företag. Alla dessa interaktioner finns i den representerade på mikronivån simuleringsmodell som används. De dynamiska priseffekterna inom ett individuellt företag är därvid mycket grovt modellerade, varför en mer utförlig diskussion av dessa, grundad på material som tagits fram inom ramen för detta projekt, återfinns i avsnitt 3. Vi genomför inte vår drageffektanalys under ett antagande om fullt utnyttjande av alla resurser i modellekonominl Fullt resursutnyttjande är inte ett väldefinierat begrepp i en mikrobaserad makromodell, där alla

samband skattats på data som kommit till under icke-jämviktsförhållandeh.

Vi väljer att starta kalkylen vid en given tidpunkt (1976), då vi känner resursutnyttjandeläget från en väl specificerad databas. Man skulle kunna säga att så länge tillräcklig produktionskapacitet finns installerad så fungerar mikro-till-makro modellen Detta keynesianskt. innebär emellertid inte att förändringar i vissa företag lämnar övriga företag opåverkade. Andra företag samt priserna på produkter och faktorer börjar genast påverkas, men påverkan förstärks allteftersom utnyttjandegraden i medeltal i ekonomin eller lokalt höjs.

(Se vidare Bergholms tekniska bilaga).

Utnyttjandegraden höjs genom den ökade exportefterfrågan via de direkta effekterna (la och 1b) och indirekt via multiplikatoreffekterna (2a). När kapacitetsutnyttjandet höjts tillräckligt kopplas en acceleratormekanism på (2b) via de individuella företagens investeringsfunktioner. Den senares prispåverkan blir speciellt stor om inte kapacitetstillväxten håller jämn takt med den ökade efterfrågan och en balans mellan utbud och efterfrågan inte etableras fortlöpande på mikroplanet i simuleringen. Det är direkta effekter av typen (la) och möjligen även (lb) ovan som i första hand diskuterats i den ekonomisk-politiska debatten och beaktats i den ekonomiska politiken. Vi illustrerar storleken av de indirekta effekterna (2) med hjälp av en mikro-till-makro Vi kommer simuleringsanalys. att göra troligt l nästa även om vi inte klart avsnitt, kan visa det, att det är de dynamiska mikroeffekterna under (3a) som är de avgjort mest betydelsefulla när det gäller att förklara varför och hur de utlandsetablerade vuxit företagen snabbare än svensk industri i övrigt under de senaste 10 å 15 åren. Det handlar här om att uppnå den optimala skalan på den totala verksamheten så att de vanligtvis givna produktutvecklingskostnaderna (FoU) kan slås ut över en tillräckligt stor volym. Dessa företag fungerar i dag som flytbojar för l Våra kalkyler är alltså den svenska ekonomin totalt och har sedan 60-talets mitt ersatt basinduinte av den typ som strierna i detta avseende. redan i den Swedenborg (1982) ge- Samtidigt pekar beskrivningen nomfört. riktningen att denna grupp kommer att vara annorlunda sammansatt på ett

Bilaga 8 29

sätt som vi inte kan förutse om ytterligare 10 å 15 år, men att den kommer att dominera svensk exportutveckling under den nuvarande långtidsutredningens tidshorisont. Vi har redan konstaterat att de 10 största utlandsetablerade företagen 1978 svarade för 21 procent av industriproduktionen i Sverige och direkt sysselsatte nästan 19 procent av de totalt sysselsatta i svensk industri i Sverige. Tar vi de 40 största utlandsetablerade företagen, blir motsvarande siffror 41 resp 36 procent. Alla utlandsetablerade svenska företag sysselsatte direkt i egna fabriker i Sverige drygt 400 000 anställda eller nästan 45 procent av alla industrisysselsatta i Sverige 1978 (se Tabell 7). Dessa tal ger storleksordningen på första gradens (la) direkta effekter på den svenska ekonomin. Eftersom ca 50 procent av dessa företags export från Sverige utgörs av leveranser till de utländska dotterbolagen, och eftersom dessa dotterbolag väsentligen ägnar sig åt slutbearbetning, marknadsföring och distribution, svänger en tung del av svensk, inhemsk industriproduktion och sysselsättning direkt med framgångar och motgångar i de internationella storföretagens utländska delar. Det andra ledet i den direkta drageffekten på den svenska ekonomin (lb) gäller direkta underleveranser från övrig industri till de svenska produktionsenheterna, som sedan förädlar och transporterar varorna vidare till utlandsenheten. Värdet av dessa underleveranser ingår redan i det exportvärde vi ovan redovisat (det räknas brutto). En grov kalkyl (på den databas som mikro-till-makro modellen byggts upp på) visar att om en exportökning ökar sysselsättningen direkt i de exporterande företagen med 100 personer, tillkommer hos underleverantören (direkt effekt 1b ovan) i medeltal 35 till 40 personer (se Tabell 7). Skattningen har bara kunnat göras för de 10 största

företagen*

På detta stadium börjar komplikationer att tolka statistiken att uppstå. Vi har konstaterat att den tunga delen av företagsengagemanget utomlands handlar om marknadsföringsinvesteringar, varav endast en viss del registreras i statistiken och/eller är föremål för t ex valutatillstånd. Marknadsföringssatsningar påverkar självfallet exporten från Sverige. Som visas i B-J (1984a, avsnitt 2) finns ett signifikant samband mellan marknadsföringssatsningarna och utlandsförsäljningsandelens ökning. Produktionsinvesteringar utomlands ger upphov till två typer av effekter på svensk export; en driveffekt (komplementär export) i form av underleveranser från Sverige till den utländska produktionsanläggningen och en bortfallseffekt (substitutionseffekt) därför att tidigare produktion i Sverige nu äger rum utomlands. Swedenborg har i två studier (1979 och 1982, s 192-193) på ett statistiskt material från samtliga svenska dotterbolag i utlandet, insamlat i tre stora enkäter, visat att nettoeffekten är positiv. I medeltal gäller härvidlag att om utlandsproduktionen ökar med 100 kronor minskar exporten från de svenska med 2 kronor därför att produktion utomlands. företagsenheterna flyttar 1 Detta beror på att de Samtidigt ökar å andra sidan leveransen från den svenska delen till de inbördes leveranserna producerande dotterbolagen med 12 kronor. Den positiva exporteffekten är mellan gruppens företag ökar snabbt med antalet klart signifikant, däremot inte den negativa. Detta innebär alltså en företag. För dessa inbörstatistiskt säkerställd positiv exporteffekt från utlandsproduktionens des (företag till företag) Ökning. leveranser har vi inga Vi skall dock samtidigt komma ihåg att denna omfördelningseffekt har data.

30 Bilaga 8

konstaterats med från tillväxttal utgångspunkt givna i exportens två komponenter och i produktionen utomlands och hemma. Om utlandsinvesteringarna långsiktigt höjer alla tillväxttal och inte bara åstadkommer en omfördelning, dvs den dynamiska mikroeffekten (3a), kan den positiva nettoeffekten bli betydligt större. Kalkylen är med andra ord statisk och gäller den optimala fördelningen av en given, total produktion inom koncernen. Ytterligare ett problem är förknippat med denna kalkyl. Siffrorna gäller produktionsinvesteringar utomlands. Den bakomliggande modellen är i huvudsak av produktions- /allokeringstyp. Utlandsengagemangen utgöres dock till väsentlig del av marknadsinvesteringan Det fullständiga svaret på frågan om utlandsinvesteringarnas drageffekter på svensk ekonomi kräver därför även en analys av utlandssatsningarnas inverkan på företagets totala tillväxt. Därefter kan vi beräkna nettoeffekten på t ex exporten från Sverige genom att använda oss av Swedenborgs (1982) resultat. För de rena marknadsföringsinvesteringarna gäller att utan dem hade exporten bara blivit en mindre del av vad den nu är. Om även en stor del av 1 Det är en annan sak produktionsinvesteringarna är nödvändiga för att export överhuvudtaget att en tung del av pro- skall komma ifråga, kan exporteffekterna bli betydligt större än vad duktionsinvesteringarna ovanstående ekonometriska studier ger vid handen. dessutom är av mark- För att komma åt den andra gradens drageffekt behöver vi som nämnts en nadsföringstyp i så måtmodell som beskriver hur ett företag, eller en grupp företag, interagerar med to att utan dem hade det i praktiken inte blivit alla företag i den svenska ekonomin och hur de tillsammans påverkar hela någon försäljning alls makroekonomin. Dagens ekonometriska teknik medger tyvärr ej mer än på landets marknad (loöverslagsberäkningar på denna punkt. Vi skall presentera några enkla kala krav etc). Detta är

beräkningarz på den mikro-till-makro modell3 som IUI utvecklat.

en fråga om handelshinder, som delvis tas upp Den andra typen av drageffekter sker över tiden och förutsätter till att explicit i Swedenborgs börja med att tillräcklig produktionskapacitet finns tillgänglig. Det handlar (1979) skattningar. om de efterfrågeåtermatningar via lönebildning och andra inkomstskapande 2 De bygger på Berg- (s k multiplikator-) effekter, som utlandsföretagen åstadkommer. Enligt holms bilaga till denna dessa beräkningar (se Tabell 6, rad 9) tillkommer ytterligare, efter två år, en studie. volymmässig produktionseffekt som är ca 20 procent av den sammanlagda, 3 Se Eliasson (1978) samt direkta ursprungliga drageffekten på exporten. Denna multiplikatoreffekt Bergholm (1983b). minskar dock därefter

på det femte året till 15 procent?

4 Det är viktigt att se Hur mycket krävs nu i form av investeringar och utlandsengagemang för att siffrorna blir något att åstadkomma en viss exporteffekt? På denna punkt har vi bara möjlighet olika om vi jämför produktions- och sysselsätt- att göra enkla överslagsberäkningar på den företagsdatabas som har samlats

ningseffekter. Exportök- in. Det visar sig då (raderna 1 t o m 5 i Tabell 6.) att en ökning av koncernens

ningen innehåller näm- förädlingsvärde med 1 krona i medeltal inneburit en produktionsökning ligen värdet av underle- (förädlingsvärde) i Sverige på mellan 50 och 60 öre (rad 5). Exportvärdet från veranserna från svenska Sverige ökar däremot med mellan 70 och 75 öre, därför att även fabriker och de senare underleveranser tillkommer (rad 5b). För att vidmakthålla denna totala uppgår i sysselsättningstermer till 35 å 40 pro- produktionseffekt måste koncernen långsiktigt varje år investera mellan 7 cent av den direkta efoch 8 öre i Sverige och ca 5 öre i utlandet i maskiner och anläggningar. På fekten i det utlandsin- FoU måste årligen satsas mellan 5 och 6 öre (rad 4) och på marknadsfövesterande företaget ringsaktiviteter i utlandet mellan 15 och 20 öre (rad 3). enligt grov kalkyl för de 10 största företagen Så långt har några grova överslagsberäkningar av utlandsinvesteringamas (se Tabell 7). drageffekter på svensk ekonomi i medeltal presenterats. För att ge den

Bilaga 8 31

Tabell 6 Dragelfekter på svensk ekonomi av produktionsinvesteringar utomlands

I de 10 största I de 40 största

En långsiktig ökning av koncernens totala förädlingsvärde med 1 krona tenderar att kräva en årlig investering” i maskiner och anläggningar i Sverige på ca 0,07 kr ca 0,08 kr (2) i utlandet på: ca 0,05 kr ca 0,05 kr (3) kräva en satsning i marknadsföringsaktiviteter i utlandev* på totalt: ca 0,20 kr ca 0,15 kr (4) i FoU totalt på: ca 0,06 kr ca 0,05 kr (5) vara förenad med en direkt ökning av koncernens förädlingsvärde i Sverige på: ca 0,50 kr ca 0,60 kr (5b) en exportökning på: ca 0,7 kr ca 0,75 kr

(6) varav leverans från Sverige till egna utländska dotterbolag ca 55 procent ca 45 procent

(7) en ökning av indirekta leveranser från annat svenskt företag till de inhemska med produktionsanläggningarna 0,07 kr (8) efter ca 2 år ha ökat total produktion i svensk ekonomi (oförändrad offentlig pro- duktion) med 0,85 kr (9) eller i procent av ursprungliga exportökningen (rad 5) ca 20 procent (10) efter ca 5 år ha ökat total produktion i landet med 0,80 kr -

(11) eller i procent av den ursprungliga exportökningen (rad 5) ca 15 procent

I Observera att begreppen på raderna 1, 2, 3 och 4 inte är helt jämförbara. På rad 1 och 2 talar vi om investeringskvoten, dvs investeringarna i procent av förädlingsvärdet. Beräkningsmässigt approximerar detta åtgångstal avskrivningarnas andel av förädlingsvärdet. För att få den marginella kapitalkvoten måste detta tal multipliceras med drygt 10. Se det kalkylmaterial som presenterats i Bergholm (1983a, s 14 och s 82). Observera också att marknadsföringsaktiviteter på rad (3) endast delvis handlar om investeringar. Anm: Uppskattningen i rad (7) och framåt bygger på simuleringsexperiment på institutets mikro-till-makro modell. Begynnelseåret är 1976, ett år med betydande, underutnyttjad kapacitet. Uppskattningarna på rad 1 till 6 är genomsnittliga relationer från Tabell 4. Källa: IUI.

ett mer nyanserat innehåll redogör vi därför kortfattat för resultaten kalkylen av två modellexperiment. En utförlig redovisning återfinns i Bergholms (1984) bilaga.

Den långsiktiga effekten av ökade exportleveranser från svenska företag är svår att fånga i kvantitativa termer. Efter tillräckligt lång tid hinner även den totala produktionskapaciteten att påverkas. Det konjunkturella utgångsläget är därför

32 Bilaga 8

Tabell 7 Sysselsättning i de största utlandsetablerade företagen (MNF), inklusive underleverantörer i Sverige 1978

I de 5 I de 10 l de 20 Alla största största största MNF MNF MNF MNF

(l) totalt (antal årsanställda, 282 396 529 717“ tusen) (2) varav i Sverige (tusen årsan- 120 180 267 416 ställda) (3) eller i procent av industrisys- 12,5 18,8 27,9 43 ,5 selsâttningen i Sverige (4) tillkommer indirekt syssel- 45 70 - sättning hos underleverantörer (tusental årsanställda)b (5) eller i procent av inhemsk ca 5 ca 7 - industrisysselsättning 1 Källa Swedenborg (1982). b Siffran är en grov approximation som bygger på input/output koefficienter för de enskilda företagen samt hänsyn till uppskattade importandelar. Svårigheten består i att uppskatta internleveranser inom gruppen de fem största osv. Därför har vi valt att icke ange siffror för mer än 5 och 10 företag. Källa: IUI.

betydelsefullt för effekternas storlek. Kapacitetsutbyggnadsbeslutet i Sverige beror inte enbart på det direkta ”exportsugef” från dotterbolag och utlandsmarknader. En god lönsamhet på existerande produktion och ett stort kassaflöde kan även bilda underlag för satsningar på nya produkter och marknader. Helt nya överväganden kommer då in. Den kalkyl vi gjort bortser från dessa dynamiska mikroeffekter som höjer hela koncernens lönsamhet och tillväxttal. Vid bestämmandet av den kortsiktiga drageffekten av typ 2 ovan fungerade den använda mikro-till-makro modellen som ett mikrobaserat input/output system baserat på 150 företagsenheter med egna input/ output koefficienten För beräkningen av den långsiktiga (S-åriga) makroeffekten hinner även de till varje företag hörande investeringsfunktionema påverka företagets kapacitetstillväxt. Varje efterfrågestimulans från utlandet, via utlandsföretagens verksamhet, ger förr eller senare upphov till en indirekt kapacitetstillväxt via vinster och investeringar utöver de direkta efterfrågeeffekterna. Här spelar naturligtvis utgångsläget i form av kapacitetsutnyttjande och efterfrågans sammansättning en stor roll - resultaten blir beroende av när man börjar. Men även investeringarnas inriktning får på lång sikt stor betydelse för produktionsresultatet. Experimenten startar 1976, ett år med lågt kapacitetsutnyttjande och en konjunktur i utförsbacke och slutar efter fem år (1981, ett lågkonjunkturâr).

Tekniskt har kalkylerna genomförts på följande sätt (se Bergholm, 1984). Exporten har varierats individuellt i olika grupper av utlandsinvesterande företag jämfört med exporten i ett referensfall. Vi mäter upp makroeffekten med hjälp av modellen. Givet de relationer som gällt i medeltal åren 1974 och 1978 (se Tabell 6) skulle en permanent av svensk export från 1976 utöver 1 Hur dessa beräknas 10-procentig ökning den faktiska ha uppnåtts framgår av Bergholm 1981 med en ökning av utlandsinvesteringen för (1983b och 1984). produktionsändamål med ca 0,8 miljarder kronor per år (jfr fotnot a, Tabell

Bilaga 8 33

6)* och fördelad proportionellt på företag med utlandsproduktion.

Man skulle kunna beskriva experimentens resultat så här. Om den 10 procent högre exportnivån blir bestående framöver, uppnås en positiv extra i industrin 1981.2 Produktionsvärdet i sysselsättning på 34 000 personer industrin 3 procent över referensnivån 1981. ligger totalt Effekten är inte helt symmetrisk. Om vi hade kapat 10 procent av de totala utlandsinvesteringarna 1976-1981 i svensk industri i stället för att höja dem hade exporten från Sverige visserligen sjunkit till 10 procent under den faktiska och produktionseffekterna av denna nivån 1981. Sysselsättningsstörre. Orsaken är bl a sänkning av exporten hade dock blivit betydligt i ekonomin vilket i modellen graden av kapacitetsutnyttjande totalt, påverkar makroekonomins reaktioner. Tabell 8 sammanfattar de direkta och indirekta drageffekterna på svensk ekonomi från två simuleringsexperiment på institutets mikro-till-makro modell. I dessa experiment ökar vi exogent exporten i de 10 största utlandsföretagen (experiment 1 och 2) relativt ett referensfall. I experiment 1 antar vi att utlandsinvesteringen har ägt rum i sådan utsträckning att exporten från de 10 största utlandsinvesterande företagen höjs 10 procent första året och sedan fortlöpande ligger kvar på en 10 procent högre nivå i förhållande till ett referensfall. I experiment 2 antar vi att utlandsinvesteringarna görs i sådan omfattning att exporten i de 10 största utlandsföretagen permanent lägger sig på en 10 Simuleringen körs fem procent snabbare ökning (i volym) än i referensfallet. år, dvs mellan 1976 och 1981. Den indirekta effekten av exportleveransen på den svenska ekonomin i experiment 1 är 2 procent av den direkta effekten det första året. Den stiger till drygt 40 procent det andra året men avtar sedan snabbt för att i medeltal ligga på noll de två sista åren. 2 handlar om en betydligt starkare direkt produktionseffekt i Experiment 1. Vi konstaterar för de direkt berörda produktionsföretagen än experiment första året innebär en höjning av hela den det första att denna höjning med ca 3 procent. Exporteffekten innebär en direkt svenska varuexporten i Sverige i de berörda utlandsföretagen. Produkökning av produktionen tionseffekten kan vara något mindre än exporteffekten om de direkt berörda företagen inte har tillräcklig kapacitet att verkställa ursprungliga (referensför hemmamarknaden. För det andra kan vi fallet) produktionsplaner

1Det bör observeras att länken mellan utlandsinvestering och svensk export av praktiska skäl förenklats. Utlandsinvesteringen kräver i vår kalkyl inga resurser från resurs Sverige. Den antas vara IOO-procentigt finansierad i utlandet, varför ingen behöver tas ur den svenska ekonomin (i modellsimuleringen). Detta antagande överensstämmer endast deMs med verkligheten vad gäller utlandsinvesteringamas är dock finansiering (se J agrén, 1984). Nettoflödet av investeringsresurser till utlandet mycket litet i förhållande till den svenska ekonomin och de finansiella återmatningarna som försumbara. på grund av den reella, omedelbara resursförlusten kan betraktas Skall hänsyn till dessa tas, måste även hänsyn tas till det större finansiella vinståterflödet till Sverige från investeringarna, som så småningom följer (se Swedenborg, 1980). ?Denna beskrivning av referensfallet är något förenklad. Se vidare den tekniska bilagan av Bergholm.

34 Bilaga 8

Tabell 8 Direkta och indirekta drageffekter på svensk industriproduktion 1976-1981 Simuleringsresultat från en exogen höjning av exporten hos de 10 största utlandsinvesterande företagen

Tillskottet av indirekt utöver exportproduktion produktionsvolym i procent av exportproduktionen 1977 1978 1979 1980/81

Experiment I höjning av exportnivån med 10 procent 1977 2 20 45 0

Experiment 2 permanent höjning av exportvolymens ökningstakt med 10 procent 2 18 28 13

observera att den indirekta effekten i procent räknat de första åren blir mindre än i det första experimentet. Första året tillkommer en indirekt drageffekt på övriga företag på ytterligare 2 procent av den direkta produktionseffekten. Den indirekta effekten växer till 28 av procent initialeffekten det tredje året därför att nya inkomster skapas i ekonomin och matas efter korrektion för läckage i form av ökad import tillbaka i form av efterfrågan. Detta är den viktigaste effekten, men den är delvis temporär. Det är först de två sista åren som företagen börjar höja sina investeringar. Detta höjer ytterligare produktionen. Den indirekta effektens storlek i procent av den direkta, ansatta exporteffekten avtar något de sista två åren. Som tidigare måste vi noggrant understryka att denna indirekta effekt i hög

grad beror av kapacitetsutnyttjandeläget under simuleringen och hur snabbt

investeringarna kommer igång. Den omedelbara reala efterfrågehöjningens konsekvenser kommer snabbast, och blir störst, under lågkonjunkturförhållanden med outnyttjad kapacitet. Under högkonjunkturförhållanden kan till och med produktion för inhemsk förbrukning, ofta i andra företag, drivas tillbaka. Totaleffekten blir då mindre och växer fram i den takt som kapaciteten hinner byggas ut. Om inhemsk konsumtion inte hålls tillbaka kan kapaciteten bli överbelagd och inhemska inflationstendenser uppstå. Experiment 2 är tillräckligt för att tendenser kraftigt av detta slag i någon mån skall börja göra sig gällande mot slutet av simuleringsexperimentet. Den tredje typen av dynamiska drageffekter, som vi i dag inte kan kvantifiera, är den på lång sikt kanske allra viktigaste. Vi har delat upp den på mikro- och makroeffekter. Det är vad gäller mikroeffekten välkänt från både teori och verklighet att produktionens lönsamhet till en viss gräns tenderar att växa med skalan. S k skalekonomier kan man möta på alla nivåer. De är klart betydelsefulla även när det gäller forsknings- och produktutvecklingsarbete samt marknadsföring. Enhetskostnaden för FoU sjunker ju större produktion den kan slås ut över. I B-J (1984a, avsnitt 3.2) ges exempel från storföretag där bortfall av försäljningen från ett dotterföretag höjer FoU-kostnaden per producerad

Bilaga 8 35

enhet med 20 procent. Detta illustrerar hur lönsamheten påverkas, om FoU-kostnaden kan slås ut över en världsmarknad snarare än enbart den svenska. Dessa effekter är i större delen av storföretagens verksamhet så stora att det handlar om antingen/eller-frågor. Likaså tenderar marknadsföinte att bli lönsam förrän en viss minimigenomströmning av ringsapparaten uppnåtts. Varje företag strävar efter att uppnå en optimal produkter kombination av skalor i olika led av sin verksamhet i förhållande till den marknad man arbetar på, ochi förhållande till existerande konkurrenter. För företag i ett litet industriland som Sverige uppnås dessa kombinationer normalt genom internationalisering av marknadföringen, och för de företag som lyckas också ofta genom uppnående av dominans på de internationella marknaderna. Vi avser nu inte en jämn expansion hos en existerande grupp av redan etablerade internationella företag utan hur snabbt och hur ofta vissa företag lyckas etablera sig på internationella marknader. I denna dynamiska dimension ger utlandsverksamheten upphov till exakt samma effekter på svensk ekonomi som teknisk utveckling i inhemska företag. Exempel härpå är Volvos genombrott på USA-marknaden för personbilar under 60-talet, Volvos nuvarande försök att etablera sig på den amerikanska tunga lastvagnsmarknaden eller Ericssons ansträngningar att bryta sig in på USA-marknaden för informationssystem. I alla tre fallen ligger tyngdpunkten vad gäller såväl ansträngningar som kapitalbehov på marknadssidan. I alla tre fallen finansierades eller finansieras dessa inbrytningar på nya områden från den existerande produktionen. Överhugenom kassaflödet finansierades uppbyggnaden av svensk Verkstadsindustri under vudtaget efterkrigstiden med vinster från svenska basindustrier. Att denna process genom hela 70-talet illustrerar Tabell 2. fortgick Den ultimativa drageffekten av dynamisk typ gäller hela den svenska ekonomin och är ännu mer långsiktig. Den handlar om basen för den svenska välfärden. Industrin är motorn i den svenska ekonomin. Dess tillväxt avgör tex storleken av den offentliga sektorns möjliga resursutnyttjande. Därför handlar denna effekt även om den framtida avkastningen på gjorda utlandsinvesteringar, dvs om betalningsbalanseffekter eller när kassaflödet netto blir positivt. Detta påverkar också svensk ekonomis kreditvärdighet på utomlands på industrisidan lång sikt. En växande svensk nettoförmögenhet påverkar på sikt vår internationella likviditet, även om denna förmögenhet inte just nu åstadkommer ett stort positivt kassaflöde till Sverige. Sammanfattningsvis konstaterar vi att ca 30 procent av den totala i Sverige påverkas av förändringar i de 10 största industrisysselsättningen utlandsföretagens tillväxt. För alla utlandsföretag rör det sig om en betydligt större direkt total påverkan av svensk industrisysselsättning. På kort sikt, dvs ett å två år, blir dessa tal intressanta endast under en period med underutnyttjade resurser, som står redo att användas. Såväl sysselsättning som produktion och lönsamhet kan då höjas med relativt kort eftersläpning. Samma sak gäller inte generellt på lång sikt för sysselsättningen, eftersom tillgången på arbetskraft normalt har någon form av fysisk övre gräns. Stora framgångar på utlandsmarknaden för svensk industri kan skapa en långsiki hela ekonomin, vilket skedde under 60-talet, tigt stark produktionstillväxt men allteftersom brist på arbetskraft uppstår reduceras självfallet möjlighe-

36 Bilaga 8

terna att åstadkomma positiva sysselsättningseffekter. Konsekvenserna blir produktivitetstillväxt. Vad vi därmed visat är att den långsiktiga nettoeffekten av utlandsengagemang hos svenska företag i allt väsentligt blir densamma som vid inhemsk, teknisk utveckling; produktionen stiger genom ökad produktivitetstillväxt och realinkomsten i ekonomin ökar. På kort sikt finns, som vid teknisk utveckling, vissa lokala, negativa sysselsättningseffekter. Våra beräkningar pekar dock på att de indirekta leveranseffekterna i medeltal är så stora att även sysselsättningseffekterna på kort sikt vid ett tillstånd av outnyttjande resurser bör bli positiva. Vid ett tillstånd av fullt utnyttjade resurser är positiva sysselsättningseffekter snarast att betrakta som ett inflationsproblem.

1.6 Svenskt internationellt ekonomiskt beroende

Sveriges internationella, ekonomiska beroende har utvecklats i framför allt tre dimensioner

- handel (varumarknaderna) produktion (faktormarknaderna) finansiering (kreditmarknaderna)

Sverige har sedan urminnes tider varit beroende av viss tillförsel av varor utifrån. Likaså har andra länder länge varit beroende av våra råvaror (järn, skogsprodukter). Det var dock först genom Sveriges industrialisering och tillväxten av en specialiserad produktionsapparat som ekonomin knöts till det internationella produktionssystemet via en växande varuhandel, som direkt och indirekt sysselsatte en allt större andel av vår befolkning. Detta beroende utvecklas fortfarande. Vår ekonomis förmåga att ta sig ur samma beroende illustreras kanske bäst av den politisk-ekonomiskt omöjliga situation som uppstod när marknaden för 15 å 20 procent av vår produktion (malm, standardstål, skeppsvarv och delar av massaindustrin) plötsligt försvann efter 1975. Den andra beroendedimensionen för svenskt vidkommande är också mycket gammal. Svenska internationella företag etablerades i stor skala redan i slutet av 1800-talet (se Tabell 2). Också då handlade det om specialiserade produkter på hög teknisk nivå, för vilka den svenska marknaden var för liten, och som inte effektivt eller till nöjaktiga priser kunde säljas i bulk eller genom agent (kullager är standardexemplet). Flera av de då etablerade företagen utgör i dag den teknologiska basen för vår industri (ASEA, Ericsson, Sandvik osv). I princip är detta ingenting annat än att den lokale smeden, som uppfunnit en ny, efterfrågad produkt, när han väljer att expandera inte nödvändigtvis bygger ut sin existerande smedja utan väljer att expandera i en annan stad. I praktiken gäller denna beslutssituation för allt fler företag ju rikare en ekonomi blir, eftersom industriell välmåga i det långa loppet bara kan grundas på produkt-, produktions- och marknadskunnande. Att en rik men liten ekonomi som den svenska, med en ytterst kompetent

Bilaga 8 37

industri, också är en av världens produktionsmässigt mest internationaliserade ekonomier, är därför någonting ganska självklart. På denna punkt skall vi jämföra oss med Schweiz och Nederländerna, där ungefär samma förhållande gäller. Inom USA finner man samma omfattande integrering i produktionshänseende mellan delstaterna. Det produktionsmässiga beroendet regleras av den internationella marknadsekonomins lagar. Är faktorrörelserna någorlunda fria, som de är inom ett land, söker företagen i den takt det är möjligt minimera sina totala produktionskostnader. Mellan länderna spelar andra faktorer in. Prisnivåerna kan skilja sig på grund av tullar, gränsskydd eller monopolavtal. Etablering på marknader kan vara ett krav för att överhuvudtaget få sälja. Inte desto mindre lyckas de internationella företagen av studier att döma (se tex Grufman, 1982) internt ganska väl uppnå den faktorkostnadsutjämning som motsvarar en minimering av totalkostnaden. Det hör dock till saken att denna utjämning förmodligen till stor del beror av en faktorprisutjämning, särskilt på lönesidan. Skyddade eller reglerade ekonomier har ofta en mindre effektiv produktion och en i internationell valuta i motsvarande grad lägre real lönenivå, som också motsvaras av en lägre materiell levnadsstandard på det sätt denna brukar mätas (BNP per capita). Medan drastiska förändringar till det sämre i det varuhandelsbaserade beroendet ger svåra, direkta, sociala anpassningsproblem inom landet exportberoende jobb faller bort- är det via utlandsinvesteringar etablerade produktionsberoendet i första omgången ett anpassningsproblem för företaget. Det har t ex ofta inträffat under senare år att problem i utlandsföretagen föranlett företagen att koncentrera sin produktion till ett land. För svenska företag har det då ofta blivit Sverige. När så sker, har det dock nästan alltid handlat om problem för företaget som helhet och inledningen till en omorganisations- och krympningsprocess. Exempel på detta är Swedish Match, som minskat sin utlandsysselsättning drastiskt, men även sin sysselsättning i Sverige, samtidigt som man i stort sett bibehållit sin andel av total svensk export. Den tredje formen av internationellt beroende gäller den finansiella dimensionen. Ett stort internationellt företag har alltid ett betydande finansiellt engagemang över sitt lands gränser. Företaget fungerar internt som en affärsbank, och balansräkningens poster omsätts i många fall flera gånger under året. Detta gäller särskilt in- och utgående (öppna) fordringar i samband med varuhandelns finansiering. Företagets bankverksamhet kan naturligtvis vålla problem för ett lands penningpolitiska myndigheter, om dessa försöker upprätthålla interna priser i landet (särskilt räntan) som stämmer dåligt med omvärldens priser. Men detta beroendeproblem har ingenting speciellt med de internationella företagen att göra. Beroendet ligger i finansieringen av den totala varuhandeln i kombination med den sedan 60-talet etablerade, snabbt växande och i marknadstermer mycket effektiva internationella kreditmarknaden. För ett land i god finansiell makrobalans vis ä vis omvärlden (inga underskott i bytesbalans och offentlig sektor) utgör detta inget speciellt problem. Om landet å andra sidan befinner sig i finansiell obalans vis ä vis omvärlden, som den svenska, torde framgångsrika, utlandsetablerade

38 Bilaga 8

företag vara en fördel. Framgång för företagen betyder värdetillväxt och därmed en växande nettofordran på omvärlden, som balanserar en nettoskuld i andra sektorer. Framgångsrika, internationella företag åtnjuter en betydande internationell kreditvärdighet, som dels ofta gör dem självförsörjande finansiellt utanför landets gränser, dels utgör ett viktigt kriterium bankers på utländska benägenhet att långsiktigt ställa upp med krediter till landets övriga sektorer.

1.7 Framtiden

Den snabba förändring som kännetecknat företagen under de senaste 10 åren gör det naturligt att ställa frågan, hur det framtida, svenska utlandsföretaget kommer att se ut. Det kan naturligtvis aldrig bli tal om annat än spekulationer. Viktigt är dock att svaret beror på en kombination av vad vi tror om den framtida ekonomiska utvecklingen i vårt land och om den tekniska utvecklingen i världen. Vi konstaterar för det första en klar tendens mot en allt starkare korrelation mellan framgång och avancerad teknologi i produktionen i bred bemärkelse. Framgång för svensk industri (och ekonomi) kommer därmed att innebära att en Ökad andel av industrin består av sådana högteknologiska företag. Teknologin handlar dock endast delvis om teknik i vanlig bemärkelse. Det finns en teknologi förknippad med att sälja och marknadsföra, en med att utveckla produkter, en med att producera, en med att organisera företaget (särskilt det stora företaget) osv. De mest avancerade industrierna tar fram komplicerade produkter eller system som är designade

för speciella uppgifter. Mjukvaruinnehållet är betydande. Till produkten

kopplas underhålls- och servicekontrakt, som kräver en organisation på platsen. En utveckling mot ett högre mänskligt kunnande i industriell verksamhet kommer naturligtvis att påverka organisationsformerna i svensk industri (se närmare B-J, 1984a) framför allt i riktning mot lösare former. När det mänskliga kapitalet tar över på det fysiska kapitalets bekostnad betyder inte skalan på verksamheten längre lika mycket. Företagen består i växande grad av stora produktutvecklingsavdelningar (grupper av högutbildade människor, för närvarande huvudsakligen i Sverige), jättelika marknadsföringsorganisationer nära marknaderna (huvudsakligen utomlands), produktionsanläggningar (fabriker, huvudsakligen i Sverige), som i ökande grad sysslar med montering av komponenter som produceras över hela världen, samt små administrativa management-enheter. Den relativa betydelsen av hårdvaruproduktion fortsätter att minska. Leveransernas värdeandel i totalproduktion minskar och därmed betydelsen av den traditionella varuhandeln mellan Sverige och utlandet. Den ökade importen i produktionen av kvalificerat mänskligt arbete tenderar dels att lösa upp hela organisationens beroende av vissa historiska, geografiska lokaliseringsorter, dels att ge den indirekta, dynamiska effekten på lönsamhet en snabbt växande betydelse för organisationens framgång, på bekostnad av produktionseffektiviteten. En annan omständighet som klart framkommit i de intervjuer som genomförts (se B-J, 1984a och b) är den starka vridningen av de svenska

Bilaga 8 39

storföretagens intresse mot de stora industriländernas marknader, särskilt USA. Detta speglar delvis en uppfattning om var den framtida ekonomiska tillväxten kommer att äga rum. Men denna tendens speglar också en positiv sida hos de företag som gått upp i täten i svenska exportaffärer, nämligen en förmåga att på egen teknologi i bred bemärkelse (humankapital) klara konkurrensen på världens mest sofistikerade och konkurrensutsatta marknad. Av detta följer vår slutsats att en växande andel av vår varuexport och våra utlandsinvesteringar kommer att koncentreras just på industriländerna. De företag vi talar om konkurrerar med specialprodukter där FoU, marknadsföring (särskilt i utlandet) väger betydligt tyngre än i industrin i övrigt. Vi kan därför, på grundval av det som observerats tidigare, räkna med att expansion i denna riktning kommer att följas av en ökad andel utlandsverksamhet.

sou 1984:6 Bilaga 8 41

2 storlek och inriktning Utlandskapitalets

Vi har konstaterat att svensk ekonomi i betydande utsträckning dras av en mindre grupp svenska storföretag. Flera av dessa företag är som finansiella organisationer betraktade stora även internationellt sett (Volvo, Electrolux etc). De kan dock i första hand betraktas som stora, internationella marknadsföringsorganisationer med ett specialiserat sortiment produkter, som de själva utvecklar, designar och i huvudsak också producerar. Ett stort antal av dessa företag (9 av de 10 största utlandsföretagen) är vad den innovativa förmågan beträffar mycket vitala åldringar i 70-årsåldern och uppåt. De 10 största svarar för ca 40 procent av den totala i statistiken registrerade industriforskningen (FoU) i Sverige (se Tabell 3), som i sin tur år 1975 uppgick till 25 procent av industrins totala investeringar i maskiner och anläggningar. För de 10 största utlandsföretagens del utgjorde FoUinvesteringarna 1978 ca 60 procent av investeringarna i maskiner och anläggningar. Dessa företag har också vuxit i en betydligt snabbare takt än industrigenomsnittet. Vi skall naturligtvis inte underskatta tillverkningens betydelse. De företag vi talar om är genomgripande dominanta på minst en av sina marknader och har uppnått de skalfördelar i produktionen, jämfört med konkurrenterna, som det är möjligt att uppnå. De svenska storföretagen, även om de i en grov statistisk klassificering verkar internationellt små, var ofta störst på sin marknad och hade i allmänhet t ex större produktionsanläggningar än sina engelska konkurrenter (Pratten, 1976). Det är självklart att såväl investeringsflödena som kapitalstockarna hos dessa företag ser mycket annorlunda ut än man vanligtvis föreställer sig. Problemet är att det nästan enbart är produktionskapitalet som vi har statistiska data på. Detta faktum förvränger därför vår bild av företagens kapitalstruktur. Tabellerna 9A-B utgör ett försök att skatta utlandskapitalets storlek och sammansättning samt att jämföra med den motsvarande bilden av företagens hemmaverksamhet på grundval av de beräkningar som utförts av B-J (1984a). Resultaten har redan kommit till användning vid schablonberäkningarna i föregående kapitel av hur mycket utlandsinvesteringar som behövs för att åstadkomma en viss ökning i exporten från Sverige. Det visar sig att marknadsföringsdelen genomgående är högre i utlandsverksamheten än vad som gäller hela koncernen. De 5 största företagen har dessutom en högre andel av investeringarna satsade på både FoU och marknadsföring än den större gruppen som innefattar praktiskt taget alla

42 Bilaga 8

Tabell 9A Investeringar i de 5 och de 37 största koncernerna 1978. Företagen rankade efter antal utlandsanställda (Procent) De 5 största De 37 största Hela Utlands- Hela Utlandskoncernen verksamheten koncernen verksamheten FoU 25 10 21 6 Maskiner och

i Marknadsföringsinvesteringar och FoU-investeringar är mätta från kostnadssidan.

Tabell 9B Nedlagda lönekostnader i olika aktiviteter i de 5 och de 20 största koncernerna under 1978 (Procent)

De 5 största De 20 största

Hela Utlands- Hela Utlandskoncernen verksamheten koncernen verksamheten

FoU-aktiviteter 7 3 7 2 Produktion och övrigt 63 52 70 58 Marknadsföring och distribution 30 45 23 40 Totalt 100 100 100 100

Anm: Observera dels att vi inte kunnat särskilja kostnader nedlagda i administration och annat övrigt från produktionskostnader, dels att kostnaden för marknadsföring och distribution sannolikt underskattats. Övrigposten torde, från en pågående IUI-studie av Harald Fries att döma, vara av storleksordningen 15 procent av totala lönekostnaden. Källa: Bergholm-Jagrén (1984a).

företag med utlandsengagemang. Tabell 9B visar andelen nedlagda lönekostnader på olika aktiviteter för samma företagsgrupp. Tyvärr har där produktions- och administrationskostnaderna inte kunnat särskiljas. En uppskattning ger dock vid handen att administrationskostnaden tar ca 15 procent av den totala lönekostnaden. Med en sådan korrigering stämmer tabellerna 9A och B ganska väl överens.

2.1 Lokala kravl

Det stora problemet vid beräkningarna av investeringarnas storlek är som nämnts att avgränsa marknadsföringskapitalets storlek. Tabellerna ovan ger konservativa dvs eller som klart kan 1 Detta avsnitt bygger skattningar, investeringar kapital direkt på B-Js (1984a hänföras till en bestämd kategori. Men i ett bredare beslutsperspektiv kan och b) specialstudier. bilden bli annorlunda. Som framgår av intervjuerna i B-J (1984a, avsnitt 2.4)

Bilaga 8 43

har stora delar av produktionsanläggningarna utomlands en typisk marknadsföringsinriktning. Det enklaste fallet gäller lokala, politiska krav på produktionsetablering för att överhuvudtaget få verka och sälja i ett land. Detta är ett krav i många utvecklingsländer och verkar vara huvudanledningen till att minst 20 % av det i Tabell 9A som produktionskapital klassade kapitalet överhuvudtaget investerades. Flera av dessa utlandsanläggningar är klart lönsamma men företagen skulle ändå i flertalet fall ha föredragit att produktionen kunnat koncentreras till en plats (vanligtvis i Sverige) för att storskalig ekonomi i produktionen skulle kunna uppnås. Ett mera svårdefinierat krav på lokal produktionsetablering, som framkommit bland intervjuerna, särskilt de stora industrivarumarknaderna (USA, Västtyskland, m fl) gäller graden av långsiktiga åtaganden. Avancerade industriprodukter är ofta hårt specialiserade med höga prestanda. Användaren kan inte hux flux hoppa över till en ny produkt, om ett billigare och bättre alternativ dyker upp på marknaden, eller - värre - om en tillverkare helt enkelt drar sig ur marknaden. Företag med avancerade specialprodukter (t ex Atlas Copco, ASEA och Ericsson) måste därför dokumentera sin framtida uthållighet på marknaden genom en betydande kapitalsatsning, som kommer att förlora kraftigt i värde om företaget ifråga drar bort sin produkt. För detta åtagande och denna uthållighet kan man å andra sidan betinga sig ett betydande påslag i priset, om man i övrigt har en konkurrenskraftig produkt. Det är därför inte en tillfällighet att inbrytningar på nya (stora) marknader är både kostnads- och tidskrävande samt riskfyllda. Utlandsleveransema blir då inte särskilt priskänsliga på kort sikt (se Horwitz, 1984). Tar vi detta i beaktande blir ungefär 10 procent ytterligare av produktionskapitalet i Tabell 9A av marknadsföringskaraktär. Beteckningen blir ännu mer besvärlig när vi ser till det stora antal utlandsetableringar som motiverats av tullhinder eller höga transportkostnader. Dessa har av B-J (1984a, avsnitt 2.4) uppskattats till att vara minst 10 procent av det totala produktionskapitalet i utlandet. Dels har vi frågan om tullar och transporter skall betraktas som “produktionskostnadef” eller som marknadshinder, som skall investeras bort. Om vi väljer att kalla dessa produktionsinvesteringar marknadsbetingade, uppstår frågan hur de skall klassificeras i dag, efter kanske 15 års produktion i utlandet.

Återigen måste kriteriet vara vad företagsledningen skulle ha beslutat i dag

på enbart produktionskostnadsmässiga grunder. Med denna definition ger en överslagsberäkning enligt ovan att minst 40 procent av utlandsproduktionen i själva verket tillkommit som ett krav från marknaden och att vid investeringsbeslutet företaget skulle ha föredragit att förlägga produktionen i Sverige.

Med detta nya synsätt återstår egentligen bara en typ av produktions-

etableringar utomlands som klart motiverats av rena och raka produktionskostnadsöverväganden av den typ ekonomisk teori lär ut. Det gäller för det första okvalificerad manuell produktion av enkla produkter där arbetskostnaderna i produktionen helt dominerar och ingen teknisk utveckling (inom företaget) äger rum. Swedenborg (1982) har funnit stöd för att (en viss del av) utlandsetableringen av textilproduktion kan vara av den typen. För det andra kan vi peka på utvecklingen inom det mycket stora internationella företaget, som under senare år specialiserat sin produktion

44 Bilaga 8 sou 1984:6

internationellt för att uppnå högsta möjliga lönsamhetsbidrag från produktionssidan. De stora oljebolagen hör hit liksom företagen av typen IBM. Bland svenska företag kan vi peka på SKF och möjligen Electrolux och Atlas Copco. Men det är svårt att i övrigt finna klara fall där utlandsproduktionens struktur enbart motiverats av produktionskostnadsskäl.1 Med denna utgångspunkt kan det kapital som vid ett nytt investeringsbeslut, där inga skäl utöver de rent produktionsekonomiska fick spela in, skulle ha investerats i produktionsansläggningen utomlands till och med sättas så lågt som 40 procent av det som redovisas som produktionsinvesteringar i Tabell 9A, om vi utgår från endast de företag vi känner till.

2.2 Köp av marknader och kunnande

Ett företag med en bra produkt och stora utvecklingskostnader (FoU) i bakgrunden kan vanligtvis höja förräntningen väsentligt på sitt FoU-kapital, om man kan öka produktionen och försäljningen till måttliga prissänkningar. Om man dessutom med en ökad marknadssatsning kan höja försäljning och produktion ytterligare samt dessutom kanske inte heller behöver sänka priset nämnvärt, kan en hel sekvens av vinstmarginalförbättringar i tidigare led uppnås utan större investeringar i dessa led. Utomordentligt stora lönsamhetsförbättringar på koncernens totala kapitalbas kan med andra 0rd erhållas genom marginella höjningar av kapitalinsatsen i det senaste distributionsoch marknadsföringsledet. Vi har redan konstaterat att större delen av produktionsinvesteringarna i utlandet är av just denna typ. Konsekvensen av en dylik höjning av totalkapitalets förräntning genom en

snabbare genomströmning av varor i alla led lyfter så småningom hela

tillväxten, och därmed investeringen i alla led, i koncernen. Det är naturligtvis svårt att kvantifiera dessa effekter. Vad vi kan göra är att kort föregripa resultaten i nästa avsnitt och i B-J (1984a); hög FoU- och marknadsföringsintensitet i produktionen i kombination med hög utlandsproduktion och/eller en hög utlandsfakturering tenderar att samvariera med hög lönsamhet och hög produktionstillväxt. En hög marknadsandel tenderar att kombineras med en hög lönsamhet. l Med denna hierarki hos lönsamhetsbidragen till det totala förräntningsresultatet blir det naturligt att man ofta får höra att “företagen köper marknadsandelar. En ny marknad eller en högre andel på en existerande marknad ger ett volymmässigt lyft i hela verksamheten. Det finns två sätt att öka sina marknadsandelar:

(1) genom att bygga upp sin egen marknadsföringsorganisation och sitt

eget varumärke, (2) genom att köpa ett i marknaden etablerat företag med marknadsfö- 1 Även SKP-S uuands_ ringsorganisation och varumärke. verksamhet kom ur- Det första alternativet tar, tid och kan lätt misslyckas. Det dröjer innan i betydande kommer kommer har bety-

sprungligen volymexpansionen igång, och innan vinsterna

dande satsningar i marknadsföringsapparaten Ericssons

“tâstrfuckgmf Sllêmg_

gjorts. satsning på

F:

kontors- och som just nu pågår, är av denna typ.

gvaipgnüâkazkâñsår informationssystem,

Det andra alternativet ger omedelbart en färdig marknadsapparat. men Meyemon (1976) samt B-J (1984a). man får också vanligtvis ett antal fabriker på köpet. Det tar nu i stället tid att

Bilaga 8 45

om produktions- och leveranssystem så att kostnaderna i organisera produktionen sänks till konkurrenskraftig nivå. Därför dröjer det i detta fall längre innan leveranser från koncernens stora, effektiva anläggningar (vanligtvis belägna i Sverige) till den nya marknaden kommer igång (se B-J, 1984a och b). I gengäld får man - om ackvisitionen sköts skickligt - upp förräntningen på kapitalet snabbare, vilket ger en bättre finansiell bas för tillväxt i hela företagsorganisationen. Denna tillväxt är i sin tur beroende av vilken kompetens företaget har att växa snabbare än sin marknad eller att konkurrera sig in på en ny marknad. Detta kapitel bör därför logiskt avslutas med en diskussion av kompetensens bredd hos de svenska företagen samt den finansiella basens betydelse för expansion. Därefter är vi mogna för den principiella diskussionen av tillväxtbeslutet i ett storföretag som vi behöver för att avslutningsvis kunna diskutera industripolitikens möjligheter att på ett positivt sätt påverka det beslut som föregår en utlandsetablering.

2.3 Kompetensens bredd

Vi har systematiskt kunnat konstatera hur innehållet i det moderna industriföretagets kompetens breddats utöver det traditionella produktionskunnandet. Slutsatsen är att hos de företag som specialstuderats ligger kompetensen i första hand i produkter (produktutveckling) och i marknadsföringskunnande. I de flesta fall är kompetensen på dessa två områden avgörande för lönsamhet i produktionen. Detta är viktigt att komma ihåg när vi nu tittar närmare på frågan om var företagens unika kompetens ligger och vilka komparativa fördelar lokalisering av produktionen på ett visst ställe erbjuder. De studier som gjorts behandlar företrädesvis den senare frågan, och ser man inte produktionen som en (ofta mindre) del av företagets totala verksamhet, får man lätt en förvrängd bild av den beslutssituation vad gäller lokalisering av produktionen som en företagsledning befinner sig i. Svensk industri uppvisar ett brett kompetensregister inom den metallarbetande industrin. Pavitt-Soete (1981) placerar Sverige i en klass för sig bland industrigiganterna USA, Japan och Västtyskland. Vi finner också stöd för liknande slutsatser i ett flertal IUI-studier under senare år (Ohlsson, 1980, Samuelsson, 1977, Carlsson, m fl, 1981, m fl) även om tendensen tycks vara klar att exportframgångarna under senare år i ökande grad gått från med en hög yrkesarbetarintensitet mot ingenjörstät och

verkstadsproduktion

FoU-intensiv produktion. Lipsey (1984) observerar att svenska industrietableringari USA har en extrem koncentration i ”the machinery industry, där Sverige också anses ha en komparativ fördel, även om Lipsey noterar flera tecken på att denna fördel håller på att minska. Inte desto mindre noterar vi att s k ”high technology i ökande utsträckning produceras och products exporteras från svensk botten inom ett flertal områden, med en tyngdpunkt inom farmaceutisk industri, industriell utrustning, elektronisk utrustning, telekommunikationsutrustning, elektriska maskiner, professionella mätinstrument, vägfordon osv. De företag vi talar om dominerar sedan mitten av 70-talet tio-i-topp-listan i Tabell 2. Samtidigt kan vi konstatera att några som är synnerligen FoU-intensiva inom finkemi och farmaceutisk företag

46 Bilaga 8 sou 1984:6

industri

(Astra och Pharmacia) ännu inte kommit med på listan.

Vi kan således observera att Sverige har klara konkurrensfördelar i FoU-intensiv produktion (läs produkter). I vilken utsträckning detta beror på ett överskott på skickliga industriingenjörer eller på att de är lägre betalda än sina utländska kolleger, eller som på någon slags marknadsnärhet uppnåtts genom skicklighet i marknadsföringen är svårt att uttala sig om (se Lipsey, 1984).

sou 1984:6 Bilaga 8 47

3 tillväxtbeslut

Företagets

3.1 - en skiss

Beslutsproblemet

En förklaring av företagets beslut att etablera utlandsproduktion måste grunda sig på en teori om företagets totala beslut att investera och växa. Teorin måste även ta hänsyn till produktionens olika karaktär i storföretagen, dvs bl a till att i många företag mer än hälften av produktionsvärdet adderas efter det att varan lämnat fabriksporten. Teorin måste dessutom vara dynamisk, dvs förklara ett utvecklingsförlopp över tiden. För att placera företaget i dess rätta makrosammanhang krävs dessutom någon form av ordnad tankestruktur som förenar mikro och makro. Varje realistisk beskrivning av ett företag måste ta sin utgångspunkt i ett överordnat vinst- eller förmögenhetsmotiv. Ett företags långsiktiga existens beror helt på dess förmåga att förränta sina resurser internt bättre än de kan förräntas utanför företaget. Denna förmåga reglerar företagets storlek som en finansiellt definierad institution och därmed dess tillväxt mätt i termer av kapitalets värde (se Eliasson, 1976). Vi skall härvid noggrant observera att ett företags värde kan växa utan att därmed produktionen eller sysselsättningen växer. Denna situation inträffar ofta när betingelsema för lönsam produktion försämras, samtidigt som goda förräntningsmöjligheter uppstår utanför företaget eller utanför industrin. Detta gäller ofta i en inflationistisk ekonomi eller i en ekonomi där prismekanismen kommit i olag. I vad som följer utgår vi ifrån att företagen anpassar sig i eget vinstintresse till existerande marknadsförhållanden. Vi skisserar en modell över tillväxtbeslutet i ett storföretag, som går utöver de i avsnitt 2. företagsmodeller som figurerat i simuleringsexperimenten Modellerna har delvis testats på det insamlade datamaterialet (se B-J , 1984a, avsnitt 2 och 3). 1De två besluten sammanfaller om vi använder en bred definition av investeringarna. Det

3.2 En enkel modell som är viktigt är att

undvika att betrakta

Det första ledet i företagsledningens tillväxt- eller investeringsbeslutl är att inVesle-fingsbeslutet 50m

identifiera den unika kompetens man besitter och som ger s k konkurrens-

fånöåâågciâéttâgvâfåá

att förränta bättre än

resurserna marknaden. Att hjälgp avpinvesteñngar

i

kraft, .dvs förmåga

identifiera den unika hör till det svåraste som finns i kompetensen maskiner och amägg. affärsvärlden. Många företag klarar inte av den uppgiften. Det händer ofta ningar.

48 Bilaga 8

att ledningen i framgångsrika företag inte själv kan förklara vari dess kompetens består. Högnivåbesluten i ett företag handlar nästan alltid om så komplexa ting att förståelse kräver en gemensam erfarenhetsbakgrund av det slag som en väl sammansvetsad ledningsgrupp i ett företag besitter (se Eliasson, 1983b). I en sådan ledningsgrupp kan man förmedla information med hjälp av specialspråk. Det finns inget behov av föreläsningar eller skriftlig dokumentation. För den utomstående analytikern blir dock problemet att förstå och förklara, och än mer mäta, i det närmaste oöverstigligt. Sålunda vimlar litteraturen av grova schablonklassificeringar av kompetens, som i bästa fall ger den helt oinvigde någon form av fingervisning, men som inte ger en operationell förståelse i den bemärkelsen att den talar om t ex för en industripolitisk myndighet vad och hur man bör göra. Vi har redan använt oss av dessa schablonklassificeringar ovan. Vi har t ex funnit att hög hårdvarukapitalintensitet i dag är en konkurrensnackdel. Hög yrkesarbetarintensitet i produktionen utgör inte längre ensam någon konkurrensfördel på världsmarknaden. Hög FoU-intensitet i kombination med ett omfattande marknadsföringskapital definierar framgång. Vi kan också peka på företag som besitter dessa karaktärsdrag i olika kombinationer. Denna typ av beskrivning anger tendensen i utvecklingen. Den uppmärksammar också personer som lever i en gammal föreställningsvärld (företaget är en fabrik) på att det moderna företaget har ändrat karaktär, och att en viss typ av insatser, åtgärder etc inte längre ger de effekter man tidigare tror sig ha observerat. Utöver detta har distansbetraktaren, analytikern, inga möjligheter att förstå på ett sådant sätt att han kan fatta bra affärsbeslut. Den kompetensen finns inne i företaget på en djupare nivå. Framför allt verkar besluten i företagen på alla nivåer bäst kunna beskrivas som en ständigt fortgående sökprocess som korrigeras över tiden av vinstutvecklingen.

,När företaget har funnit sin form, dvs vad man är bra på och vad man skall

ägna sig åt- och om detta har man hela tiden en föränderlig uppfattning utkristalliserar sig en enklare beslutsstruktur. Framtiden ligger i utveckling, produktion och marknadsföring av produkterna X, Y och Z. Man kan göra en grov bedömning av hur mycket man kan sälja till tillfredsställande lönsamhet på världens marknader och hur marknadsföringen ser ut. Existerande produktionsstruktur och tekniska och marknadsmässiga förhållanden lägger restriktioner på hur produktutveckling, produktion och marknadsföring skall organiseras. Viss produktion måste kanske ligga nära marknaden. Produktutvecklingen bör ligga nära fabriken osv. Utöver detta dominerar de ekonomiska övervägandena av typen var produktionen på sikt bör förläggas för att man skall kunna uppnå lägsta möjliga kostnader i produktionen av en viss volym. Den förenklade modell som vi här har i åtanke och som också kommit till användning i den ovan redovisade dragkalkylen har ungefär följande struktur.

Bilaga 8 49

Steg 1: Tillväxtbeslutet

Detta sker på hög nivå i koncernledningen. I första hand görs en långsiktig försäljningsplan upp för de olika produkt- och affärsområdena. För denna plan uppskattas den totala resursåtgången. Med hjälp av intensiva diskussioner och kalkyler passas försäljningstillväxt och resursåtgång ihop så att en lönsamhet beräknas kunna uppnås i förhållande till ställda acceptabel krav.

2: Fördelning av försäljning på olika marknader Steg

Dessa beslut fattas normalt ett steg ned från högsta ledningsgruppen i företaget. (Självfallet har överväganden om de olika marknadernas potential redan kommit med i steg 1). Beslut under steg 2 har en kontinuerlig tidsdimension. En långsiktig grovskiss ligger till grund för uppbyggnaden av den lokala marknadsföringsapparaten. Genomgående utgör det långsiktiga vinstbidraget till företaget som helhet det avgörande kriteriet. Kontinuiteten sträcker sig ned till det faktiska leveransbeslutet där en kortsiktig avvägning mellan långsiktig marknadstrohet och kortsiktiga vinstmöjligheter spelar in. Vi har redan konstaterat att ju större marknadskapitalet utomlands år, desto mindre roll spelar de senare i fördelningsbeslutet.

Steg 3: Fördelning av produktionen över existerande produk-

tionsapparat Detta är ett typiskt kortsiktsbeslut som i stora företag kan variera en hel del beroende på var ledig kapacitet finns tillgänglig. Det handlar i allt väsentligt om en ”kostnadsminimerande” reducering av resursåtgången i hela verksamheten. Besluten tas på en lägre nivå än i steg 2.

Steg 4: Investeringsbeslut. Fördelning av investeringar

Det föregående beslutet (steg 3) var kortsiktigt. Det gällde den internationella organisationen av företagets produktion givet en existerande kapacitet (FoU, produktion och marknadsföringskapital). Om tillväxt äger rum nu, så småningom problemet att öka på kapaciteten i alla uppkommer nödvändiga dimensioner, så att den tillväxtplan som gjordes upp i steg 1 kan verkställas på effektivast möjliga sätt. På detta stadium måste ställning tas till den internationella fördelningen av investeringarna och den bindning dessa genom sin existens pålägger alla nya investeringsbeslut.

3.3 Vad vet vi? - En

sammanfattning

Vi har konstaterat att det naturliga är att se det internationella företaget som en finansiellt definierad koncern, vars huvudmål är att långsiktigt förränta sitt kapital. Vanligtvis kommer man då (se Lindberg, 1984 samt B-J , 1984a, avsnitt 2 och 3) att finna en god korrelation (över en längre period) mellan den reala kapitalförräntningen och produktionstillväxten. Så behöver dock

50 Bilaga 8

inte alltid vara fallet. Det mycket välskötta företaget, som inte kan förränta sina resurser tillfredsställande eller i industrin på sina gamla marknader överhuvudtaget, kan välja att dela ut sina vinster till aktieägarna och/eller att byta sektor och låna ut sina pengar och/eller att bli ett investmentbolag, samtidigt som man effektivt och till hög lönsamhet krymper sin existerande produktion. I sådana fall bryts den ovan nämnda korrelationen. Tyvärr är den utvecklingen inte så vanlig. Företag tenderar att lyckas och förgås i takt med sina marknader och i den senare fasen förstörs ofta betydande kapitalvärden, som kunde ha kommit till bättre ekonomisk användning på annat håll. Vi kan som sagt för perioden 1974-78 konstatera ett samband mellan realkapitalförräntning och produktionstillväxt. Det stora problemet ligger dock i att förklara varför förräntningen kunnat bibehållas hög eller varför den sjunkit. På denna punkt erbjuder vårt statistiska material över utlandsföretagen vissa möjligheter till schablonklassificeringar av faktorer bakom framgång och mindre god lycka. Isvensk industri visar sig de stora utlandsetablerade företagen i allmänhet, och klart som grupp, vara mer lönsamma och mer snabbväxande (i produktionen) än industrigenomsnittet. Detta gäller förmodligen även om man ur industrin sorterar bort de kända, högsubventionerade krisföretagen, som på ett betydande sätt tynger ner alla industrimedelvärden. En väsentlig del av de utlandsetablerade företagens produktionstillväxt har skett via köp av andra företag. En grov rensning från köp visar dock att gruppen med de 40 största företagen fortfarande internt vuxit snabbare än industrigenomsnittet under perioden 1974-81. Ett karakteristiskt drag hos de höglönsamma och snabbväxande företagen är en hög FoU- och rnarknadsföringsintensitet i produktionen i kombination med en hög utlandsproduktion och/eller en hög andel utlandsfakturering. FoU-intensiteten är skiljande i det sistnämnda avseendet. Ju högre den är (allt annat lika), ju större andel av koncernens totala utlandsfakturering har tenderat att bli tillgodosedd i form av leveranser från svenska fabriker även om tendenserna under 70-talet pekat mot en ökande andel utlandsproduktion (se Swedenborg, 1979 och 1982). Steg 2 i föregående avsnitt gäller fördelningen av leveranser på hemmaoch bortamarknader. Svaret är delvis redan givet. Ett stort och växande svenskt företag säljer från början det mesta i utlandet. Detta motsvaras, förutom vad gäller bulkvaror, nästan alltid (om verksamheten varit lönsam under 70-talet) av ett stort i utlandet marknadsföringskapital och hög FoU-intensitet. Steg 3 gäller valet av produktionsland. Vi bör dock innan vi går vidare återigen konstatera att stora delar av lönekostnaden (minst 30 procent i vår handlar om FoU-verksamhet grupp) och marknadsföring samt att ca 40 procent av produktionen-utomlands egentligen har tillkommit av marknadsskäl (se Tabell 9B). Produktionsfördelningen i övrigt gäller produktion av hårdvaror, som är förknippad med investeringar i maskiner och anläggningskapital. I princip kan man tänka sig att denna är fördelad oberoende av produktion försäljningens fördelning på länder och enbart beror av den relativa produktionskostnaden efter hänsyn till trögheten i anpassningen.

Bilaga 8 51

Nu hör produktionskostnaden till de mest besvärliga storheterna att mäta statistiskt. Trögheten är betydande och fler faktorer är tvingande när det tex typ av produktion eller politiska och gäller val av produktionsland, protektionistiska beslut i respektive land. Den statistiska verkligheten är sådan att för större geografiska länderområden finns relativt klara bindningar mellan fakturerings- och produktionsandelen (Swedenborg, 1982). Vi finner således klart signifikanta samband mellan produktionsandelen utomlands och faktureringsandelen utomlands, varvid stapelvaruproduktionen (t ex skog och stål) är undantag. Flexibilitet tycks förekomma på kort sikt (se J agrén-Horwitz, 1984) i så måtto att kostnadskrisen 1974-78 åstadkom en förskjutning mellan produktions- och exportandelar. Vi har endast funnit ett svagt negativt samband mellan produktionsandel i utlandet och FoU-intensiteten i den totala investeringsverksamheten. Swedenborg fann ett signifikant sådant samband när hon studerade produktionsandelen på ländernivå (se Swedenborg, 1982, s 191). Swedenborgs resultat stämmer med vad man a priori bör förvänta sig, nämligen att hög FoU-intensitet normalt innebär sofistikerade produkter, som antingen innebär hög lönsamhet (högre marginaler) även i ett höglöneland, eller också kräver högt utbildad arbetskraft för produktionen. Den kan därför med vinst förläggas i hemlandet (eller i ett avancerat industriland), där den utbildade arbetskraften finns. Samtidigt kan vi konstatera att FoU-verksamheten tenderar att koncentreras där produktionen finns, vilket ytterligare markerar vår slutsats att hög FoU-intensitet tenderar att vara förknippad med hög export från Sverige. Swedenborgs resultat stöds även av den tidigare marknadsandelsanalysen. Sveriges andelar på utlandsmarknaden har i högre grad än för annan produktion upprätthållits med export från Sverige i företag (branscher) där FoU-investeringarna är relativt höga (livsmedel, finkemi, elektronik).

Bilaga 8 53

sou 1984:6

4 Industripolitikens möjligheter

Tekniska förändringar och utlandsetablerade företag har i alla industriländer varit föremål för en känsloladdad debatt. Det är främst sysselsättningseffekterna totalt i landet eller lokalt i ett företag som varit föremål för diskussion. Vi har konstaterat att utlandsetableringen, vad gäller konsekvenserna på makronivå, har stora likheter med tekniska förändringar. Bägge består till betydande del av organisatoriska förändringar inne i företagen och bägge har att uppnå en förbättring i företagens lönsamhet eller som huvudsyfte konkurrenskraft. Lönsamheten utgör i sig basen för företagets fortsatta existens och tillväxt och därmed för både produktionens och sysselsättningens storlek på sikt. Produktionens och sysselsättningens fördelning regionalt eller på länder kan däremot ha ett särskilt politiskt värde. Vi har dock konstaterat att en lyckad utlandsetablering ger starka, positiva, långsiktiga tillväxteffekter för företaget och praktiskt taget alltid ökad tillväxt i såväl inhemsk produktion och sysselsättning som export från svenska fabriker. Den effekten är dock mer svårfångad i dynamiska kvantitativa termer och är ofta av antingen/eller-typ. Utan utlandsetablering hade förmodligen de storföretag som i dag dominerar svensk export (se Tabell 2) inte varit storföretag. På denna är alltså slutsatsen ganska klar. Man bör generellt punkt underlätta för de företag som vill etablera sig utomlands att göra det på det sätt som de finner bäst. Utlandsproduktion bidrar i allmänhet till produktionstillväxt och sysselsättning i Sverige. I undantagsfall kan man peka på partiella negativa effekter. Det är då viktigt att komma ihåg, som påpekats i Swedenborg (1982, s 210 ff) att det i allmänhet är omöjligt atti förväg peka ut dessa fall, och att risken med en selektiv styrning i syfte att undvika partiella effekter är att den blir så trubbig att totalt negativa effekter negativa åstadkommes. Kunskapen att utvärdera dessa effekter finns endast inne i det investerande men även där är underlaget ofullständigt och företaget otillförlitligt, någonting som varje person som tvingats ta ställning till stora väl känner till. Kriterier som knyter an till partiella och investeringsbeslut eller sysselsättningseffekter är därför inte ändamålsenlikortsiktiga exportga, om syftet är att bidra till den makroekonomiska tillväxten i landet på lång sikt. De stora, långsiktiga investeringarna i samband med utlandsverksamhet liggeri marknadsföring. Om man jämför totalt investerade belopp med de

54 Bilaga 8

långsiktiga konsekvenserna av att ha stora och konkurrenskraftiga företag, så framstår varje under efterkrigstiden utomregistrerat investeringsbelopp lands som en obetydlig kostnad i förhållande till vad ekonomin tillförts. Till detta kommer att investeringar som lyckas innebär svensk förmögenhetstillväxt, som så småningom ger upphov till ett ökat nettoflöde av vinster till Sverige. Eftersom investeringarna till stora delar finansieras med lån utomlands, eller indirekt bidrar till Sveriges allmänna kreditvärdighet i ett internationellt blir investeringarna sammanhang, inte betungande för den svenska ekonomin. Vi har därmed genom att sammanfatta resultaten från denna studies första del utrett (1)vilka effekter utlandsinvesteringarna får på den svenska ekonomin. Dessa effekter synes i allt väsentligt vara positiva. Trots detta är det knappast aktuellt att därför av företagen kräva en snabbare och mer omfattande utlandsetablering än de själva önskar, eftersom de positiva effekterna då inte längre blir lika självklara. Om man ändå vill påverka företagen i deras val mellan att investera i Sverige och i utlandet måste detta ske på andra grunder än de långsiktiga tillväxteffekterna för den svenska ekonomin. Man kan då fråga sig: (2) Om det teknisk-ekonomiskt existerar alternativa lösningar som eliminerar en tillfällig, lokal negativ effekt av utlandsetableringen som ej ingår i företagens naturliga mål att ta hänsyn till, men som inte kostar samhället något i form av förlorad produktion och/eller en högre resursåtgång sett över ett medellångt perspektiv (se tex Eliasson-Ysander, 1981). (3) Vilka möjligheter att påverka utvecklingen som i så fall står industripolitiken till buds.

Den alternativa lösning som skall diskuteras måste då handla om att undvika eller fördröja ett lokalt omställningsproblem. Kan det ske utan kostnad i form av produktionsförlust, eller ställs vi inför problemet att välja mellan ett problem nu och ett annat i framtiden? Svaret kräver att tre faktorer läggs på plats i diskussionen. Den ena är tidsfaktorn, som representerar dynamiken i den industriella utvecklingen, den andra handlar om vad man egentligen önskar påverka, den tredje och

viktigaste gäller vad slags effekter man vill uppnå. Tidsfaktarn är den viktigaste. Större delen av utlandskapitalet finns samlat

i gamla storföretag som dessutom svarar både för större delen av den industriella kompetensen i Sverige i dag och för en mycket tung dragkraft i den svenska industritillväxten. Dessa företag har under 70-talet delvis ersatt en annan i denna grupp storföretag egenskap, dvs de företag som dominerade i slutet av 50-talet. En ny generation företag, som står beredda att ta över en dominant position, kan skymtas i kulisserna, och vissa av de 10 i dag dominerande företagen uppvisar stagnationstendenser. Den nya grup-

pen är dock redan i hög grad utlandsetablerad. Överhuvudtaget verkar stort

utlandsengagemang vara ett kännetecken över hela storleksregistret på företag som går bra. Att med industripolitik påverka denna grupp företag i mot mindre riktning utlandsengagemang och större produktion för export från svensk botten och samtidigt undvika en kostsam erfarenhet för landet i form av lägre produktion och lägre värderad produktion på utlandsmarkna-

Bilaga 8 55

derna är i det närmaste omöjligt. Att påverka en annan grupp tar dels mycket lång tid, dels måste man identifiera kännetecken hos de företag som är lönsamma, expansiva, och ändå har sin huvudverksamhet i Sverige. Vi återkommer strax till denna fråga. Frågan om vad som skall prioriteras blir i realiteten en fråga om val av medel. Vi har konstaterat att kompetens och kapital i realiteten endast till en viss och minskande del ligger i den traditionella Vidare varuproduktionen. tycks de internationella företagen ofta välja att koncentrera produktionen till Sverige, om man inte på ett tidigt stadium på grund av lokala krav eller dylikt lagt tunga produktionsenheter utomlands, men de förhindras av flera skäl: marknadskrav, existerande produktionsstruktur (gamla investeringar) eller lokala myndigheters krav. Till detta kommer att allteftersom den tekniska utvecklingen gått framåt, har de framgångsrika företagen tenderat att liggai verkstadsindustrin, där sammansättningsproduktionen spelar en stor roll. Komponenter kan köpas in från underleverantörer och i sammansättningsproduktionen spelar skalan ofta inte lika stor roll som den gör vid produktion av komponenter. Försök att påverka produktionsdelen i företagens totala verksamhet via restriktioner i kapitaltilldelningen (valutatillstånd) för utlandsetablering kan därför till och med påskynda en omorganisering av företagens totala verksamhet mot minskad produktion i egen regi, som kan vara till fördel för företagets totala verksamhet, men som samtidigt gör hela ambitionen att styra verkningslös. Den enda på lång sikt rationella inriktningen av en industripolitik måste därför vara att utforma den så att de i svensk industri tillgängliga resurserna växer snabbast, vilket är samma sak som att politiken bör utformas i enlighet med företagens egen målformulering. Detta avgränsat även de för politikerna tillgängliga medlen, nämligen de som bidrar till en ekonomiskt rationell av resurserna i industrin kriterier. allokering enligt traditionella Det visar sig då att om man ser de totala resursernas användning i ett perspektiv som gäller hela ekonomin, framträder ett intressant industripolitiskt perspektiv. Utvecklingen i världshandeln går mot ökad konkurrens vad gäller enkla produkter som med känd teknik kan produceras i allt fler länder. Höglöneländer måste hela tiden släppa denna produktion, om man inte kan kompensera konkurrensen med bättre teknik i tillverkningen. Teknikutvecklingen - har vi konstaterat - har dock främst legat i produkter och marknadsföring. Stora ökningar i produktiviteten i tillverkningen äger i allmänhet rum i samband med produktbyten (se Eliasson, 1980). Förbättrad produktteknologi åstadkommes främst genom hög kvalitet hos arbetskraften, som i sin tur tillgodoses genom olika former av utbildning. Vi har konstaterat att en ökning av FoU-intensiteten, allt annat lika, tycks innebära en tendens hos företagen att växa snabbt och att samtidigt i ökad grad producera i Sverige för export. Marknadsföringskunnandet är avgörande oavsett i vilket land produktionen äger rum. En politik som stimulerar både snabb, uthållig tillväxt i industrin och ökad produktion för export från Sverige måste därmed vara inriktad på att hjälpa fram en förskjutning av svensk industristruktur mot denna typ av produktion. Svaret på hur man skall gå tillväga är då att stimulera en ökad tillgång i landet på de faktorer som samtidigt höjer konkurrenskraften och den svenska produktionsandelen. Det handlar då om faktorer som ökar

56 8

Bilaga

kunskapstillförseln i industrin, främst de som bidragit till en lönsam höjning av FoU-intensiteten i allt flera företag. På lång sikt handlar det om att hålla uppe och höja kvalitet och volym på utbildning och forskning inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena. Den senare uppgiften hör intimt samman med en lyckad industripolitik.

Bilaga 8 57

Litteratur

(Bibliografin anger endast den litteratur som direkt kommit till användning som källa för empirisk information.)

Bergholm, F., 1983a, Svenska företags investeringar i maskiner och byggnader i utlandet 1974-1978, Forskningsrapport nr 19, IUI, Stockholm* Bergholm, F., 1983b, The Initialization Process (The MOSES Manual), Mimeo, IUI Stockholm. Bergholm, F., 1984, De utlandsetablerade företagens multiplikatoreffekter på svensk ekonomi - några simuleringar, lUI working paper.1 - en empirisk Bergholm, F. Jagrén, L., 1984a, Det utlandsinvesterande företagetstudie, IUI working paperJ Bergholm, F., - J agrén, L., 1984b, Utlandsinvesteringar och konkurrensfaktorer - en intervjuundersökning, IUI working paperJ Carlsson, B. m fl, 1981, Industrin inför 80-talet, IUI Stockholm. Eliasson, G., 1972, Capital Transfer, Taxes and International Corporate Operations, Sveriges Industriförbund, Stockholm. Eliasson, G., 1976, Business Economic Planning - Theory, Practice and Comparison, John Wiley & Sons. Eliasson, G. (ed.), 1978, A Micro-to-Macro Model of the Swedish Economy, IUI Conference Reports 1978: 1. Eliasson, G., 1979, Technical Change, Employment and Economic Growth, IUI Research Report No 7. Eliasson, G., 1980, Elektronik, teknisk förändring och ekonomisk utveckling, IUI småtryck nr 110, Stockholm. Eliasson, G. , 1983a, The Micro (Firm) Foundations of Industrial Policy, IUI working paper No. 86. Eliasson, G., 1983b, Det moderna företaget- styrsystem i stora företagsorganisationer, IUI, mimeo. Eliasson, G. - Ysander, B.-C. , 1981, Picking Winners or Bailing out Losers -a Study of the Swedish State Holding Company and its Role in the New Swedish Industrial Policy, IUI working paper nr 37. Grufman, A., 1982, Relative Competitiveness of Foreign Subsidiary Operations of a Multinational Company, IUI working paper nr 69.1 Horwitz, E.C., 1984, Svensk exports priskänslighet - en studie av företagsdata, IUI

working paper.1 Jagrén, L., 1981, ”Verkstadsindustrins produktionsförutsättningar och konkurrenskraft- en intervjuundersökning, i Carlsson, B., m fl. Industrin inför 80-talet, IUI 1 Stockholm. Ingår i IUIs projekt i de utländska dotterbolagen, IUI ÖVCI det internationella Jagrén, L., 1984, Lönsamhet och finansiering företagandet. working paper)

58 Bilaga 8

Jagrén, L. - Horwitz, E.C., 1984, Svenska marknadsandelar, IUI working paper. Lindberg, T., 1984, Koncerntillväxt och lönsamhet, IUI working paper. Lipsey, R.E. - Swedenborg, B., 1981, Foreign Takeovers of Swedish Firms, NBER Working Paper, No 641. Lipsey, R.E., 1984, Sweden and the United States as Sources and Hosts to Direct Investment, IUI working paper.1 Lipsey, R.E. - Kravis, I.B. - Roldan, R.A., 1983, Do Multinational Firms Adapt Factor Proportions to Relative Factor Prices, from Trade and Development in Developing Countries, Part 2, The University of Chicago Press. Lund, H., 1967, Svenska företags investeringar i utlandet, Sveriges Industriförbund, Stockholm. Lundgren, N., 1975, Internationella koncerner i industriländer, SOU 1975:50. Lundgren, N., 1975b, De internationella koncernerna och samhällsekonomin, Stockholm. Meyerson, P.-M., 1976, Företagens utländska direktinvesteringar - motiv och sysselsättningseffekter, Stockholm (Sveriges Industriförbund). Ohlsson, L., 1980, Engineering Trade Specialization of Sweden and Other Industrial Countries, IUI and North HollandÅ Pavitt, K. - Soete, L., 1981, International Differences in Economic Growth and the International Location of Innovation, Science Policy Researchers Unit,Univcrsity of Sussex, May 1981 (mimeo). Pratten, C., 1976, A Comparison of the Performance of Swedish and UK Companies, Industrikonjunkturen, hösten 1976. Pratten, C., 1976b, A Comparison of the Performance of Swedish and UK Companies, Cambridge University, UK. Samuelsson, H.-F., 1977, Utländska direkta investeringar i Sverige, IUI, Stockholm. Swedenborg, B., 1973, Den svenska industrins investeringar i utlandet, IUI, Stockh0lm.1 Swedenborg, B., 1975, Svenska, amerikanska och engelska utlandsinvesteringar; några jämförelser, i Lundgren (1975b). Swedenborg, B., 1979, The Multinational Operations of Swedish Firms, IUI, StockholmÅ Swedenborg, B., 1980, Valutaregleringar och direkta investeringar, IUI småtryck nr 114.1 Swedenborg, B., 1982, Svensk industri i utlandet, IUI, Stockholml Swedenborg, B. - Lindörn, B., 1976, Den svenska industrins investeringar i utlandet 1970-74, IUI Forskningsrapport nr 5, Stockholml Utterback, J.M. - Reitberger, G., 1982 Technology and Industrial Innovation in Sweden - a Study of New Technology-Based Firms, MIT, CPA-82, OG-A, May 31 (mimeo).

sou 1984:6 Bilaga 8 59

Teknisk

bilaga

De utlandsetablerade

företagens multiplikatoreffekter

svensk industri -

på några simuleringar

av Fredrik Bergholm

Om exporten av något skäl ökar inom industrin kommer denna ökning med tiden, normalt, att förstoras genom den inkomstökning och den högre efterfrågan som skapas inom hushållssektorn. Denna s k inkomstmultiplikatoreffekt brukar ofta beräknas med hjälp av en enkel, keynesiansk makromodell. Man antar att konsumtionen är en funktion av de löpande inkomsterna, och att produktionen anpassar sig till den aggregerade efterfrågan. Komponenterna i den aggregerade efterfrågan, med undantag av hushållsefterfrågan, bestäms i allmänhet utanför modellen. Det problem vi har i denna uppsats är att exportökningarna kommer från en viss grupp företag (de utlandsetablerade, vars exportökning delvis bestäms av investeringar i utlandet) och att denna grupp företags agerande i Sverige kan påverka övriga företag via lönsamhetseffekter och därmed indirekt påverka investeringsvaruefterfrågan. Vi har därför valt ett något annorlunda angreppssätt för att ge grova uppskattningar av de multiplikatoreffekter som exportökningar i svenska utlandsetablerade företag ger upphov till. Institutets mikro-till-makro modell (ofta förkortad MOSES) har utnyttjats för skattningarna. MOSES är, enkelt uttryckt, en makromodell med industrin uppdelad i ett input-output system och med en hushållssektor som, delvis, fungerar keynesianskt. Industrin är uppdelad i fyra sektorer som är befolkade med ca 150 enskilda företag, som interagerar dynamiskt på arbets- och produktmarknaderna och köper in varor enligt individuella input-output koefficienter. Här har vi mikro-delen av modellen. Av utrymmesskäl beskriver vi inte modellen i detalj här utan hänvisar till (Eliasson rn fl, 1978,) i litteraturförteckningen. De drag av modellen som krävs för att kunna tolka simuleringsresultaten tas upp löpande i texten. Det kan vara på sin plats att redogöra för fördelarna och nackdelarna med simuleringsansatsen, vilket vi gör efter en kortfattad beskrivning av metoden.

60 Bilaga 8

Metoden

Metoden består i att jämföra två fall, som endast skiljer sig åt beträffande

exportantagandena. Exporten är exogenÅ I det ena fallet blir den årliga

exporten 10 % lägre för en utvald grupp industriföretag. jämfört med det

1 I standardversionen andra fallet.

av modellen är exporten Jämfört med det låga exportalternativet får man alltså en viss exportökbestämd från utbudssi- Skillnaderna mellan de båda fallen ning. kallar vi en exp0rteffekt3. De dan. I alla simuleringar indirekta effekter som denna exogena exportökning skapar framkommer vid gjorda här har emellertid en variant av modellen en jämförelse mellan hemmaefterfrågan riktad mot hemmamarknaden i

körts där exporten hos de de båda simuleringarna. Hushållens ökade efterfrågan via inkomsteffek-

individuella företag sätts ten kommer att ingå i hemmaefterfrågan riktad mot hemmamarknaden”. som en exogen tidsserie. Skillnaderna mellan utbud och efterfrågan tar sig i modellen, kvartalsvis, Detta är utomordentligt uttryck som lagerminskningar eller extraordinär import, för att tillfredsställa viktigt att hålla i minnet, för att förstå simule- efterfrågan. Företagens önskade utbud i modellen påverkar huvudsakligen

ringsresultaten. prisbildningen, eftersom skillnader mellan utbud och efterfrågan påverkar

2 Vi bortser i detta sam- prisökningstakten, på inhemska varor. Företagen fattar egna anställnings-

manhang från hur stora beslut, baserade på lönsamhetsmål och arbetskraftsbehov. På några års sikt investeringar som måste tillkommer kapacitetstillväxt genom företagens investeringsbeslut, som är göras under tidsperioden endogena. för att uppnå denna exporteffekt. Dessa in-

vesteringar diskuteras i Varför simulering?

Eliasson (1983a). Dessa investeringar görs delvis I simuleringen jämförs två utvecklingar av efterfrågan utan att man behöver

i svenska dotterbolag i definiera jämviktslägen. Båda simuleringarna startar från samma initialläutlandet. I modellen Man studerar hur ökade

ge3. inkomster från den nya exporten dynamiskt

ingår enbart företagens återmatas i ökad efterfrågan genom att jämföra två alternativ som bara svenska koncerndelar. skiljer sig åt beträffande det exogena exportantagandet. 3 Modellens mikro-till- En fördel med simuleringsmetoden är att man inte behöver makro databas för start- göra lika året 1976 finns beskriven begränsade antaganden om det ekonomiska systemet som i en traditionell

i Albrecht-Lindberg efterfrågestyrd makromodell. I modellen påverkas makrostorheter som

(1982) och Bergholm investeringar, importandel och priser och löner av vad som händer över tiden (1983). under I traditionella på företagsnivån simuleringen. multiplikator-resone- 4 De enskilda företagen mang är de flesta makrovariabler, utom hushållens efterfrågan, oberoende

inom industrin har indiav vad som händer över tiden. viduella input-output En annan fördel är att modellen är ett kmsistent koefficienter, utifrån uppbyggd kring vilka de gör sina (kvar- input-output system4 för startåret 1976. Detta input-output system har talsvisa) inköp. Detaljer betydelse för bl a (a) hur mycket extra hushållsefterfrågan som åtematas till beträffande input-output just själva industrin5, (b) hur kraftigt ändringar i investeringsaktivileten slår systemet finns beskrivet igenom i systemet. I det sistnämnda sammanhanget har växelverkan mellan i Bergholm (1983) Ahlström (1978), samt i företag (sektorer) också betydelse för multiplikatorn när simuleringsmeto-

appendix. den utnyttjas. Modellen bygger på en detaljerad mikro-till-makrt databas

5 beräknas som lämpar sig väl för simuleringar av denna typ. En tredje fördel är att man Vanligtvis inkomstmultiplikatorn får en rikhaltig flora av följdeffekter (till den exogena exportökningen) som med avseende på hela såväl kan motverka som förstärka den rena inkomstmultfplikatorekonomin, medan vi här effekten. beräknar den med avse- Ipraktiken är det sistnämnda även en nackdel. Simuleringsresultztet beror ende på de branscher i ekonomin som ägnar på en mängd dynamiska faktorer som slår åt båda håll. Det är givetvis svårt sig åt industriell tillverk- att dels följa alla dessa, dels veta graden av realism i en lång rad ticsmässiga

ning.

orsakskedjor. (Är de för kraftiga? Tar de för lång tid? Är de realistiska?)

Bilaga 8 61

Estimationsproblem är formidabla och än återstår mycket att göra på denna punkt. Företag kan gå i konkurs i modellen. Detta är en egenskap som ibland vållar problem. Om ett stort företag går i konkurs i modellen kan exportefterfrågan, hemmaefterfrågan och arbetsmarknadssituationen ändras åtskilligt under en simulering och bli en väsentlig orsak till skillnader mellan två experiment. Det sistnämnda har inte utgjort något problem i just de simuleringar som genomförts här. Företag som går i konkurs gör det praktiskt taget vid samma tillfällen i de båda simuleringarna (med smärre variationer mot slutet av körningarna) och det är samma företag (med något obetydligt undantag). Däremot är det givetvis alltid knepigt att avgöra hur rimliga de dynamiska effekter är som motverkar eller förstärker inkomstmultiplikatoreffekten. Detta gör att multiplikatorkalkylen måste betraktas som en grov överslagsberäkning, även om man som här genomfört denna med en detaljerad mikro-till-makro modell.

Experimentens uppläggning

De stora multinationella företagen utgör en viktig del av svensk industri. Exportframgångar och exportbakslag för exempelvis de 15 största svenska multinationella företagen får återverkningar på hela den svenska ekonomin. I mikro-till-makro modellen ingår ca 100 verkliga företag med data för 1976, utöver de 50 syntetiska företag som gör att alla mikrodata konsolideras till NR-nivå för hela svenska ekonomin. Dessa företag eller divisioner startas alltså upp med verkliga värden för sina mikrovariabler (anställda, balans- och resultaträkningsdata samt kapacitetsutnyttjandegrad) initialt. Den fortsatta utvecklingen av företaget simuleras fram endogent, med undantag -i dessa experiment - för exportutvecklingen. Simuleringen löper kvartalsvis. I huvudexperimentet har 46 företag tillhörande de 15 största multinationella koncernerna (rangordnade efter antal anställda i den utländska delen) försetts med två alternativa exportutvecklingar. Den sammanlagda sysselsättningen i dessa är 154 000 personer. I modellen återfinns tyvärr inte alla företag tillhörande de 15 koncernerna, eftersom data f n inte finns tillgängliga. Sysselsättningsmässigt motsvarar denna delmängd av företag ungefär sysselsättningen i Sverige, i industriproduktion, i de 10 största MNF. I det låga exportalternativet får de ovannämnda 46 företagen i modellen (fortsättningsvis kallade ”de största MNF) en 10 % lägre årlig exporttillväxt än övriga företag, som har en årlig exportvolymtillväxt på 5 % per år. Detta motsvarar industrigenomsnittet 1976-81. I det höga exportalternativet får de största MNF samma exportvolymtillväxt som de övriga företagen, dvs 5 % per år. Det enda endogena som kan inträffa med exporten är då ett företag går i konkurs. Då faller denna export bort. I modellen har industrin delats upp i 4 sektorer (marknader), nämligen råvaror, insatsvaror, investeringsvaror plus varaktiga konsumtionsvaror samt slutligen (icke varaktiga) konsumtionsvaror. De största MNF tillhör företrädesvis sektorn för ”investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror”. Simuleringarna har gjorts 20 kvartal under perioden 1977-81.

62 Bilaga 8

De gjorda simuleringarna innehåller tre dynamiska led. (1) Först påverkas total efterfrågan via inkomstbildningen i hushållen (den keynesianska multiplikatorn). (2) Sedan påverkas investeringar och kapacitetstillväxten via lönsamhet och så småningom kapacitetsutnyttjandet (acceleratorn). (3) För det tredje påverkas de inhemska priserna (löner och produktpriser) av kvantitetsanpassningen i tidigare led. Graden av kapacitetsutnyttjande vid början av simuleringen har betydelse för simuleringen.

M ultiplikatoreffekterna

Under första året i simuleringen inträffar rätt små förändringar i det höga exportalternativet jämfört med det låga. Den tioprocentiga exportökningen för de största MNF leder till en ökning på ca 3 % av totalexporten av industrivaror. I tabellerna 1, 2 och 3 i appendix ser vi att hemmaefterfrågan riktad mot hemmamarknaden, som vi fortsättningsvis förkortar EH, växer ganska obetydligt i alla 4 branscherna. EH har i tabellerna delats upp på de 4 branscherna. Man bör komma ihåg att denna efterfrågan svarar mot bruttoproduktion, eftersom branschernas egen efterfrågan på sig själva ingår i EHi, i = 1,2,3,4. I EH ingår alltså en hel del dubbelräkningar. Under simuleringen kommer EHi, exempelvis i sektor 3 (investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror) att växa av detta skäl. Denna uppblåsning av bruttoproduktionssiffror har ingen ekonomisk betydelse för multiplikatornl. i Man bör alltså studera förändringen i EH, minus förändringen i ”företagens insatsvaruefterfrågan. Det första årets förändring av EH (i det höga relativt det låga alternativet), beror nästan helt och hållet på dylika uppblåsningar av bruttoproduktions-siffror. Någon multiplikatoreffekt hin- 1 Ett enkelt exempel ner inte uppträda. Investeringarna är i stort sett oförändrade och detsamma belyser denna uppblåsning: . gäller hushållsefterfrågan (tabellerna 2 och 3). Vad beror detta på? Sektor 3 köper 0,2q från Hushållens inkomster. Dessa inkomsinköp beror på löpande disponibla sig själva och har ett ter ökar visserligen (tabell 4) under det första simulerade året men motverkas förädlingsvärde på 0,8 - av variationer i sparkvoten (tabell 4) mellan de båda experimenten. q 0,2q +y= qdäry

= slutlig efterfrågan och Konsumtionsfunktioneni modellen är keynesiansk med en variabel sparkvot

q = bruttoproduktion. beroende på bl a konjunkturutvecklingen. Sparkvoten har ett medelvärde på Om y ökar 1 krona så ca 3 % i de här gjorda experimenten. Investeringarna i modellen bestäms i måste q öka 1,25 kroföretagen med hänsyn till vinstutvecklingen. Ju mer vinstrikt ett företag är nor. Förädlingsvärdet ökar med 0,8 - 1,25 = desto mer investerar det. Emellertid begränsas investeringsviljan i dessa 1 krona. Detta gäller experiment om företaget har alltför lågt kapacitetsutnyttjande, vilket delvis även i det allmänna fal- Det andra året inträffar gäller i början av simuleringen. inkomstmultiplikalet med ett stort input/ i konsumtionsvarusektorn toreffekter framförallt (se tabell 3). Multiplikatooutputsystem A. Proreffekten kan mätas som: duktionen ä ökar mer än en krona och föräd-

lingsvärdet ökar med (AEH) minus (förändringar i företagens insatsvaruefterfrågan)

precis l krona på grund av den exogena ändring- A

exportvolymen

en i slutlig efterfrågan på 1 krona, när jämvikt Med A avses skillnaden mellan det höga och det låga exportalternativet, inställt sig och ekvations- - summerat över de 4 branscherna. 1977 blir detta approximativt lika med 0. systemet A Zj+y= ä satisfieras. 1978 blir denna kvot ca 0,2. Det innebär att (den trunkerade) multiplikatorn

Bilaga 8 63

detta år alltså är lika med 1,2. Motsvarande värden för de övriga tre åren är 0,28, 0,12 resp 0,14. Företagens investeringsefterfrågan riktar sig definitionsmässigt mot investeringsvarusektorn (huvudsakligen). I tabell 2 kan vi följa den totala investeringsvaruefterfrågan. Den finns inte med i övriga tabeller eftersom den, som sagt, huvudsakligen riktar sig mot denna sektor. Man kan notera att det är först de båda sista åren i simuleringen som effekter på investeringarna syns. Anledningen till att det tar så lång tid för denna typ av inkomsteffekter att träda fram i simuleringen är:

(a) En löneglidning i modellens arbetsmarknadsblock i början av simuleringen i det höga exportalternativet motverkade en positivare vinstutveckling bland företagen i genomsnitt (b) simuleringen börjar med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande 1976 (c) det finns i modellen åtskilliga kvartals tidseftersläpning mellan planerade och verkställda investeringar.

Hushållens efterfrågan på varor från sektor 3 (tabell 2) blir svag i det höga exportalternativet trots den kraftiga ökningen av de disponibla inkomsterna. Detta beror på en olika utveckling av sparkvoten i de båda simuleringarna. Dessa variationer i sparkvoten (tabell 4) samvarierar enligt modellantagandena bla med efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror. I de simuleringar som genomförts är det huvudsakligen effekter via hushållsefterfrågan som verkar under den studerade perioden 1977-81. Kapacitetstillväxten och prisskillnader mellan experimenten börjar visa sig först de båda sista åren. Modellen fungerar med andra ord i dessa experiment i huvudsak keynesianskt vilket bl a beror på att experimentet startas ett år (1976) med ett betydande underutnyttjande av kapaciteten. En variant av det höga experimentet har körts där den 10-procentiga ökningen av exporten bara gällt det första simulerade året. Expertens nivå i de berörda företagen höjdes 10 % över referensfallet i hela simuleringen, inte ökningstakten som i det tidigare experimentet.

Multiplikatorn blev i detta fall ca 10 % högre* Dvs ovannämnda kvot blev

1978-79 omkring 0,3 istället för 0,2. Sysselsättningsutvecklingen i huvudexperimentet innebär att 24 000 fler personer 1979, resp 34 000 fler personer 1981 ingick i industrisysselsättningen, i en jämförelse mellan det höga och det låga exportalternativet.

Sammanfattning

Med hjälp av simuleringsmetoden har vi skattat inkomstmultiplikatorn för industrisektorn - 10 % 1 Observera att multii Sverige, i samband med en exogen exportökning högre tillväxttakt - i de 10 till 15 största multinationella företagen i Sverige. plikatorn trunkeras olika i de båda experimenten. Detta ökar totala industriexporten med 2 till 3 % per år. Simuleringen I det förstnämnda expeutfördes för perioden 1977 till 1981. rimentet får man ett Resultaten pekar på att den indirekta effekten på ekonomin är av vägt genomsnitt av trun-

20 % av den direkta exporteffekten. kerade multiplikatorer,

storleksordningen eftersom nya exogena Effekten beror huvudsakligen på ökad hushållskonsumtion, och mot slutet tillkomexporttillskott av simuleringen (1980-81) i viss utsträckning på svagt ökande investerings- mer varje år (jfr tabell efterfrågan. Det bör observeras att modellen startas 1976, ett år med 1 till 3).

64 Bilaga 8

betydande underutnyttjande av kapaciteten. Simuleringen antyder även vissa kvalitativa aspekter som man bör ha i åtanke vid multiplikatorexperiment. I de genomförda experimenten hade sparkvoten vid flera tillfällen en inverkan på resultaten att den genom utvecklades olika i de båda simuleringarna. Rent dynamiskt kan multiplikatoreffekten i simuleringarna beskrivas på följande sätt. Exporten ökar exogent framförallt i sektorn för investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror (där de stora MNF är belägna). Detta ger ökad konsumtion i en annan sektor, nämligen sektorn för icke varaktiga konsumtionsvaror. Däremot ökar inte hushållsefterfrågan i den förstnämnda sektorn (investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror) och i övriga sektorer där resursutnyttjandet fortfarande är lågt. Denna konsumtion påverkas bl a av konjunkturutvecklingen m m (som skiljer sig åt i de båda simuleringarna). Investeringsvaruefterfrågan ökar först efter tre år, dvs med en viss eftersläpning i förhållande till förbättrade vinster.

Bilaga 8 65

Appendix

Data från simuleringarna

I detta appendix görs en partiell genomgång av data från simuleringarna. Variablerna anknyter till nationalräkenskaperna och förkortningarna fram-

går av nedanstående variabelförteckning.

Variabelförteckning:

EH = riktad mot hemmamarknaden Hemmaefterfrågan =

C+I+G+Dm+D2-M

C = Hushållens efterfrågan I = Industriföretagens investeringsefterfrågan G = konsumtion och investeringar Offentlig = D, Industriföretagens efterfrågan på sig själva D2 = sektorers el, jordbruk

Övriga (= service, byggsektorn,

etc) efterfrågan på industrisektorn M = av varor och tjänster Import X = Export = IMP Importandel = M/(C+I+G+Din+D2) H = Det höga exportalternativet i simuleringarna

(se huvudtexten) L = Det låga exportalternativet

Nedan presenterar vi siffror för de 4 industribranscherna. Ovannämnda variabler avser efterfrågan på branschens varor. Eftersom den statliga 1 definiesektorns investeringar är lika i de båda simuleringarna (exogen tidsserie) Experimenten utelämnas ras fullständigt av spedenna bit av efterfrågan i tabellerna nedan. De flesta variabler ciella startmoduler (se nedan är uttryckta i fasta priser, dvs 1976 års priser. Ett undantag är Bergholm (1982)), och hushållens efterfrågan som anges både i löpande och fasta priser. Skälet till kan återupprepas. Detta detta är att hushållsefterfrågan beror på disponibla inkomsterna vilka är i gäller oavsett vilka molöpande priser. Fasta priser markeras med en *, exempelvis C* kontra C. difieringar som görs i mikro-till-makro model- Delta-tecknet i tabellerna avser skillnaden mellan H-fallet och L-fallet. lens databas i framtiden. Man kan notera att den kraftiga exportutvecklingen främst äger rum i De gjorda experimenten bransch 3, vid en jämförelse mellan X* i de båda alternativen. Detta beror på har beteckningarna att de stora multinationella företagen är koncentrerade till denna bransch. S10V19 och S11V19.

66 Bilaga 8 sou 1984:6

Emellertid syns inte nämnvärda från konsumtionsåtermatningseffekter efterfrågan (jämförelse mellan H- och L-fallen). Detta beror dels på att efterfrågan är på ganska låg nivå (i förhållande till de totala disponibla inkomsterna), dels på att konsumtionsbeteendet för just varaktiga konsumtionsvaror i modellen (och förmodligen även i verkligheten) bestäms av fler faktorer än enbart de löpande inkomsterna. I dessa simuleringar motverkar de faktorerna övriga inkomstmultiplikatoreffekten. Man kan jämföra konsumtionskolumnerna C med värdena på de disponibla inkomsterna i tabell 4. Investeringarna I riktar sig definitionsmässigt (huvudsakligen) mot denna bransch och har här för enkelhets skull i sin helhet bokförts som efterfrågan riktad mot denna bransch. Investeringarna går upp först de sista två åren under simuleringen. i bransch 3 i de båda Prisutvecklingen simuleringarna blir lika.

Tabell l Råvaru- och insatsvarubranschema (branscherna l+2) (miljarder kronor)

Anm: Importandelen IMP blir lika i de båda simuleringarna i dessa branscher och är (årsvis): 0.35, 0.34, 0.33, 0.30 resp 0.28. Priserna utvecklas i stort sett lika de tre första åren. Emellertid är det något högre inflation i H-fallet de sista två åren (jfr C och C*).

Tabell 2 Investeringsvaror och varaktiga konsumtionsvaror (bransch 3) (miljarder kronor)

H=L

Återmatningseffekterna via inkomstmultiplikatorn syns framförallt i

konsumtionsvarubranschen för icke varaktiga konsumtionsvaror som presenteras här nedan.

Bilaga 8 67

Tabell 3 Konsumtionsvaror (icke varaktiga) bransch 4 (miljarder kronor) H=L

Skillnaderna mellan EH* i de båda fallen i bransch 4 beror huvudsakligen på utvecklingen av hushållens efterfrågan, som i sin tur sammanhänger med utvecklingen av de disponibla inkomsterna, vilket framgår av tabell 4. Prisutvecklingen är i stort sett likadan i de båda fallen de första tre åren. Därefter är inflationen litet snabbare i det höga exportalternativet. Prisernai modellen bestäms på hemmamarknaden av skillnaden mellan utbud och

efterfrågan och exportpriserna är exogent ansatta. (Litet olika deflaterings-

metoder har använts för att å ena sidan bilda EH* och å andra sidan C* , D1. Detta medför att siffrorna i tabell 3 på en del ställen förskjutits en smula mellan två intilliggande år, tex 1979 och 1980.)

Tabell 4 Disponibla inkomster och Sparkvoten DI = disponibla inkomster hos hushållen i miljarder kr; sparkvot = sparande/DI; total konsumtion = DI-sparkvot - DI

Sparkvoten var i genomsnitt 3 % i H-alternativet. De disponibla inkomsterna påverkas av diverse Skattesatser, av vilka bl a kan nämnas inkomstskatten lika med 39 % av lön exkl lönebikostnader. Löneskatter (lönebikostnader) är 25 % av bruttolönen. Sparkvoten är endogen i modellen och

beror bl a på konjunkturutvecklingen. (Se Eliasson, 1978, s 76-79.)

Multiplikatoreffekten har beräknats genom att summera tabellerna 1 till 3 och beräkna kvoten:

- AEH* (1-IMP) - A D;

AX*

68 Bilaga 8

Delta-tecknet betyder skillnaden mellan det höga och det låga exportalternativet. Kvoten har beräknats årsvis.

Mikro-till-makro modellens

input-output system

Från offentlig statistik har en 10 x 10 koefficientmatris konstruerats. Denna matris innehåller de 4 industribranscherna samt ett antal ytterligare sektorer såsom byggsektorn, service, elektricitet, jordbruk m m. Betydande arbete har lagts ned på att aggregera den offentliga statistikens input-output tabeller

för 1976 till denna sektorindelning. (Se Ahlström, 1978.) Matrisen består av

koefficienter A(ij) som anger hur stor andel av bruttoproduktionen i sektor j som köps in från sektor i”. De enskilda företagen har input-output koefficienter som är konsistenta 1976 med makrokoefficienterna A(ij). Detta har åstadkommits sätt. Vi har information på följande om varje enskilt företags inköpsandel från planenkäten. Kalla kvoten mellan den individuella inköpsandelen och sektorns (enligt makrokoefficienterna) inköps-andel för ›

Ck. Det enskilda företaget k får då input-output koefficienten a(ij) = Ck

A(ij). Det är en förhållandevis ovanlig egenskap hos en simuleringsmodell att ha individualiserade input-output koefficienter. Under simuleringen gör det faktum att företag växer med olika hastighet att makrokoefficienterna A(ij) varierar i de 4 industribranscherna över tiden.

sou 1984:6 Bilaga 8 69

Litteratur

Ahlström, L, The Market Oriented Inter-industry Stock and Flow Data Aggregation Scheme Used in the Swedish Model, kapitel i A Micro-to-Macro Model of the Swedish Economy, IUI Conference Reports, Stockholm 1978. Albrecht, J, Lindberg, T, The Micro Initialization of MOSES, IUI, 1982, Working Paper No. 72. Bergholm, F, The MOSES Manual, Part l How to Run the MOSES Model, IUI 1982, Working Paper No. 75 Bergholm, F, The MOSES Manual, Part 2, The Initialization Process, IUI 1983, Working Paper No. 118. Eliasson, G, A Micro-to-Macro Model of the Swedish Economy, IUI Conference Reports, Stockholm 1978. Eliasson, G, Experiments with Fiscal Policy Parameters on a Micro-to-Macro Model of the Swedish Economy, Reprint from Robert H. Haveman and Kevin Hollenbeck, eds., Microeconomic Simulation Models for Public Policy Analysis, Vol. 2, pp. 49-93, 1980. Eliasson, G, 1983a, Utlandsföretagen och den svenska ekonomin - en specialstudie av IUI för Långtidsutredningen 1984. Eliasson, G, Sharefkin, M, Ysander, B-C, Policy Making in a Disorderly World Economy, IUI Conference Reports 1983:1. Eliasson, G, Competition and Market Processes in a Simulation Model of the Swedish Economy, Forskningsrapport B 14, Industriförbundet, Stockholm 1976.

Bilaga 9 3

Förord

har utarbetats inom I 1984 års långtidsutredning finansdepartementet. har ett antal specialstudier Huvudsamband med utredningen genomförts. delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4). I föreliggande bilaga nr 9 redovisas en studie av den regionala utvecklingen till LU:s nationella Studien har utarbetats av i anslutning kalkyler. om regional utveckling vid industrideexpertgruppen för forskning (ERU) partementet. Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på ERU. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

Bilaga 9 5

Innehåll

ER Us förord

1 Utgångspunkter för konsekvensanalys en

2 Nationella utvecklingsalternativ 13

3 Den regionala balansen 21 3.1 Begreppet regional balans 21 3.2 Befolkningsutvecklingen 24 3.3 sysselsättningen 26

4 Storstäderna . . . . . . . . 31 4.1 Hittillsvarande sysselsättningsförändringar 31 4.2 Produktivitet inom storstädemas industrisektorer 32 4.3 Sysselsättningen under 1980-talet 33

5 Stödområde och glesbygd 37 5.1 Befolkning och sysselsättning 37 5.2 Statligt stöd . 39 5.3 1980-talets utveckling 5.4 Fyra framtidsbilder 41

6 Industristrukturen 43 6.1 Länens industristruktur .43 6.2 1980-talets strukturomvandling 6.3 Industridominerade kommuner 49

7 Byggnadssektorn 53

8 Uänstesektorn 57 8.1 Privata tjänster 57 8.2 Offentliga tjänster 59

9 Arbetsmarknad och rörlighet 65 9.1 Beräkningsförutsättningar . . . 65 9.2 Kvinnornas och männens arbetsmark nad 9.3 Arbetskraftsutbudet 67

6 Bilaga 9 9.4 Arbetslösheten . 69 9.5 Geografisk omtlyttning 69 10 Sammanfattande slutsatxer 73

Bilaga 9 7

sou 19345

ERUs förord

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) fick 1983-02-09 i uppdrag av finansdepartementet att utarbeta en bilaga till 1984 års konsekvenserna av

långtidsutredning. Bilagan skulle analysera de regionala långtidsutredningens nationella utvecklingsalternativ. I föreliggande bilaga

redovisas uppdraget. ERU har bedrivit arbetet i samarbete med industridepartementet, statens industriverk och statistiska centralbyrån. Huvudansvarig för projektet har Varit Folke Snickars. ERU-kommittén har fortlöpande följt arbetet och angett dess inriktning. Ett stort antal personer har medverkat i arbetet. Inom ERU har specialstudier genomförts av Anna-Lena Ericsson, Tora Friberg, Einar Holm, Göran Lundin, Lars-Olof Olander, Lars Olof Persson, Roland Thord och Ulf Wiberg. Industridepartementet har ställt resurser till förfogande så att länsplaneringens prognossystem har kunnat användas. Ett särskilt tack riktas till Anders Byström, Umeå högskoleregions datorcentral, som utfört det centrala beräkningsarbetet. Statens industriverk har medverkat genom Nils Holmgren, Lennart Sundberg och konsulten Torbjörn Bergman. Vid statistiska centralbyrån har Monica Lindstedt, Håkan Lindström och Allan Nordin arbetat med studien. Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet har medverkat genom Anders Malmberg och Mats Lundmark. Margit Alderin och Ewa Sjögren har utfört ett effektivt sekreterararbete.

Arbetet har samordnats av en ledningsgrupp bestående av Sture Öberg,

ERU, Lennart Stålberg och Hans-O1ofHagén, statens industriverk, Margit Strandberg, statistiska centralbyrån samt Ann Charlott Hagberg och Tomas POusette, finansdepartementet.

Bertil Löfberg

Göran Aldskogius Åke E. Andersson Pär-Erik Back

Ulf Bergendahl Ulf Brangenfeldt Anders Bäckström

Erik Bylund Åke Dahlberg Robert Erikson Carl Fredriksson Karsten Lundeqvist Bengt Jobin

Karl J ungenfelt Leif Magnusson Lars Nordström

Dick Sandelin Sten Söderman Gunnar Törnqvist

Svante Öberg Sture Öberg

Bilaga 9 9

för

1 Utgångspunkter konsekvensanalysen

ERU har fått i uppdrag av finansdepartementet att utarbeta en regional bilaga till 1984 års långtidsutredning (LU84). Syftet är främst att analysera huruvida de regionala konsekvenserna av LU84 är rimliga i bemärkelsen att de inte förutsätter osannolika resursöverföringar mellan regioner. ERU har till detta lagt ambitionen att beskriva de sannolika regionala konsekvenserna av LU84 för att ge ett underlag till framtida politik som kan påverka den regionala utvecklingen. ekonomiska - LU84 preciserar några mål för den allmänna utvecklingen full sysselsättning, stabilt penningvärde, balans i utrikesbetalningarna, rimlig grad av balans i statsbudgeten och att reala investeringar skall ge större än finansiella. Alla dessa mål ges en kvantitativ tolkning i LUs avkastning scenarier för 1980-talet. Dessutom eftersträvas en hög ekonomisk tillväxt. Den blir en följd av de övriga kraven och behöver inte preciseras närmare. Slutligen anger LU84 två mål som är svåra att ge en kvantitativ tolkning. Dessa är en jämn fördelning av levnadsstandarden och en balanserad regional utveckling. Det är ERUs uppgift att bedöma huruvida en nationell utveckling enligt LU84 är förenlig med en balanserad regional utveckling. Begreppet regional balans diskuteras närmare i kapitel 3. Nationell ekonomisk politik och politik för industriell och regional utveckling har av tradition utvecklat olika teorier och synsätt. Enligt ERUs uppfattning bör det finnas möjligheter att utveckla modellsystem som gör det möjligt att bättre samordna planeringssystemen. Föreliggande bilaga kan ses som ett led i ett sådant utvecklingsarbete. I flera europeiska länder, som Holland, Belgien och Frankrike, finns det förebilder för utvecklingsarbetet. På sikt torde det to m vara möjligt att ge den geografiska dimensionen samma uppmärksamhet som tidsdimensionen i de ekonomiska analyserna. Den regionala analysen har drivits olika långt i de svenska långtidsutredningarna sedan 1970-talets början. I LU70 behandlades den regionala i en särskild bilaga utarbetad inom ERU. De följande utvecklingen långtidsutredningarna hade inte samma ambition vad gäller de regionala I stället sågs bedömningar av den regionala utvecklingen som en frågorna. angelägenhet för länsplaneringens prognosarbete. I samband med LU75, I se Sik-skilt

LU78 och LU80 gjordes dock nedbrytningar av framför allt sysselsättnings- SPiCkaW

. . . . . . 1 .. . . F. (1981) Regional anautvecklingen till en indelning av landet 1 åtta regioner. Harvid utnyttjades I” LU80_ Underlagspm_ bl a de prognossystem för befolkning och arbetskraftutbud som fanns memoña, Ekonomgdetillgängliga vid statistiska centralbyråns (SCB) prognosinstitut. Under slutet partementet.

10 Bilaga 9

av 1970-talet startades vid statens industriverk (SIND) ett utvecklingsarbete för att fördjupa analyserna av industrins regionala strukturomvandling I LU84 drivs analyserna längre än i tidigare Bl a långtidsutredningar. sammanför ERU information från ovan nämnda myndigheter till en studie av möjliga regionala konsekvenser av alternativ nationell ekonomisk politik. Länsplaneringens prognossystem spelar en central roll i ERUs beräkningar. Särskilda kalkyler för industrins regionala strukturomvandling har utförts av SIND. vid SCB har gjort bedömningar Prognosinstitutet av utvecklingen av utbudet av arbetskraft som är samstämmiga med de nationella utbudsbedömningar som redovisats i huvudtexten i LU84. Inom ERU har ett omfattande analysarbete genomförts i en rad arbetsgrupper. Resultaten av vissa av dessa studier kommer att dokumenteras i ERUs rapportserie. Arbetet med analyserna av de regionala konsekvenserna har bedrivits enligt schemat i figur 1.1. Detta schema utgör samtidigt en redovisning av de olika beräkningssteg som utförts för att ge underlag för konsekvensbedöm-

ningarna. Den regionala analysen i LU84 omfattar perioden 1981-90. Enligt förutsättningarna skall samhällsekonomisk balans vara uppnådd 1990. Detta innebär att ERUs analyser avser de regionala konsekvenserna av den ekonomiska struktur som dessa balanssituationer innebär. I LU84 diskuteras 1 I detta sammanhang flera alternativa scenarier. De regionala nedbrytningarna har genomförts på hänvisas bl a till utredningen Var kømmer kri- två av dessa, nämligen alternativ 1 och alternativ 2. En viktig skillnad mellan sen? SIND-rapport alternativen är att de anger olika tonvikt vid fördelningen mellan privat 1982:3. respektive offentlig tjänsteproduktion.

Nationella ekono- nationella miska utvecklings- scenarier alternativ

Befolknings- och Regionala analyser förvärvsgradsprog- av industrins utnoser för länen veckling

Samordnade kalkyler i regionen, med länsplaneringprognose, ens prognossystem

F

. regionala Stödområde Industrins konsekvens. och strukturom- Plodukanawse, glesbygd vandling tionen

Arbets- Stor- Bvgg- marknad och städerna sektorn rörlighet Figur 1.1 Den regionala nedbrytningen av LU84

Bilaga 9 11

Inom länsplaneringen görs årligen bedömningar av sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i länen. Sedan ett antal år har dessa prognoser avsett förhållandena år 1990. Nedbrytningen av LU84 har skett i anslutning till den översyn av länsplaneringens prognoser som gjordes 1983. De kalkyler som genomförts har i stora drag inneburit att LUs nationella scenarier fördelats regionalt med länsplaneringens prognoser som fördelningsnycklar. Skillnaden mellan länsplaneringens prognossystem och det som ERU utnyttjat för regionala kalkyler illustreras i figur 2. I länsplaneringen byggs

Sverige

Stockholms _______ __ Norrbottens |än Ian

/ l / / I

x i

----. Arvidsjaur ›---- Kiruna

gâfiands

Nynäshamn Y

Länsplaneringens prognossystem

Sverige

/ \ / \ / \ / \

Stockholms __________ __ Norrbottens län län

4 l \

/ \ | / \

/ i I \ Figur 1.2 Länsplaner-

ingen.: prognossystem Uppmlds --- N näshamn --- Kir una V Arvidsiaur och ER Us metodik för Väsby nedbrytningsanalys med hjälp av samma prognos- ERUs metodik för nedbrytning av LU 84 system

12 Bilaga 9

prognoserna upp från kommun till län. På kommunnivå görs ofta prognoser för arbetskraftsefterfrågan inom några få näringsgrenar, medan de på länsnivå är uppdelade på ett antal delbranscher. ERU har därför i vissa fall gjort egna bearbetningar för att få kommunprognoserna fördelade på de olika delbranscherna. Som figuren för anger awiker prognosmetodiken Stockholms län i länsplaneringen från den i övri ga län. Den stora pendlingen gör att en särskild länsbedömning där får styra de kommunala prognoserna. ERUs metodik för de regionala kalkylerna utgör en smärre modifiering av länsplaneringens prognoser. Nedbrytningen har gjorts stegvis. Först har länsplaneringens kommunala prognoser summerats till riksnivå, både vad gäller arbetskraftsefterfrågan, arbetskraftsutbud och befolkning. Därefter har den branschvisa arbetskraftsefterfrågan i LU84 jämförts med länsplaneringens nationella resultat. Länsplaneringens kommunala har prognoser sedan korrigerats med hänsyn till denna awikelse. överensstämmelse mellan länsplaneringens arbetskraftsutbud och LU84s nationella scenarier har åstadkommits genom en anpassning av förvärvsgraderna för varje och kön. Vid ERUs åldersgrupp beräkningar har SCBs prognoser för förvärvsgrad och befolkning använts. Samma balansmekanism som finns inbyggd i länsplaneringens prognossystem har utnyttjats för bestämning av omflyttningen mellan kommuner.

Bilaga 9 13

2 Nationella

utvecklingsalternativ

Sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet och 1980-talets utveckling enligt LU84 och LP83 redovisas i tabell 2.1. Sysselsättningsbegreppet är väsentligt för de utsagor man gör om sysselsättningens nivå. Mellan Nationalräkenskaperna (NR) och Folk- och Bostadsräkningen (FoB) skiljer nästan 250 000 sysselsatta 1980. FoB anger antalet sysselsatta minst en timme medan NR anger det totala antalet sysselsatta i genomsnitt under âret. Skillnaden är minst inom tillverkningsindustrin. Här kommer i fortsättningen uppgifterna från FoB att utnyttjas. Enligt dessa har 440 000 nya arbetstillfällen tillskapats i det svenska näringslivet under 1970-talet. Länsplaneringen och lângtidsutredningen använder olika indelningar av *Underlaget för dessa näringslivet och offentliga sektorn. Så t ex görs i LU en konsekvent tabeller har utarbetats genomförd uppdelning i privat och offentlig verksamhet. I de prognos- och av Allan Nordin vid analyssystem som finns tillgängliga vid statens industriverk utnyttjas en SCB. tredje variant av branschindelning. I ERUs nedbrytningar har genomgående *Jord- och skogsbruk länsplaneringens branschdefinitioner använts. Relationerna mellan de olika (1-2), tillverkningsinduindelningarna framgår av tabell 2.2 och 2.3.1 Av tabellerna framgår bl a att stri (3-19), byggnadsav den offentliga verksamheten i verksamhet (20), varu- ERU inte har arbetat med en uppdelning handel (21-22), samfärdstatlig och kommunal. sel (23-24), privata tjän- Näringsgrenarna i tabell 2.1 är bildade som delsummor av branscherna i ster (25-30), offentliga

länsplaneringens indelning? tjänster (31-35).

Tabell 2.1 sysselsatta i sju näringsgrenar 1980 i riket och förändringar mellan angränsande tioårsperioder

Näringsgren Årlig procentuell Sysselsatta 1980 Årlig procentuell förändring förändring (tusental) 1981-1990 1971-1980 NR FoB LU84 alt 1 LU84 alt 2 LP83

i 14 9 SOU 1I841:6

Bilaga

Tabell 2.2 Branschindelningar i länsplaneringen och långtidsutredningen samtt i statens industriverks modellsystem Namn FoB-kod Branschnummer LP SIND LU

3119, 3121-2 Textil- och beklädnadsindustri 32 6 7 7 Trävaruindustri 33 7 8 8 Massa-, pappers- och pappersvaruindu-

Offentlig väg- och gatuhållning del av 7116 23 26 21

minus 8220 Uppdragsverksamhet, maskinuthyrning 832, 27 285 235 833 Reparationsverksamhet 951 28 28 23 Rekreations-, kultur- och ideell verk- 935, 29 285 235 samhet 939, 94 Bostadsförvaltning 30 27 22

g

5 Tung industri omfattar SIND-branscherna 3, 9, 11 (del), 12, 14 och 15, lätt industri branscherna 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11 (del), 13 och 22 samt Verkstadsindustri branscherna 16, 17, 18, 19, 20 och 21. b SINDs och ERUs industrikalkyler i denna bilaga omfattar endast banscherna 3-22 i SINDs modellsystem med livsmedelsindustrins båda delar sammanslagna. 5 Endast den privata delen av dessa branscher ingåri SINDs och LUs sektorer. Resten redovisas i offentliga sektorn liksom de onumrerade branscherna.

16 Bilaga 9 S w W :6

.Soto

:DEEOM

.HuHwHHmU

H H H

.H36 mm: HSm

H H H H H H H H

ucivøåvø: :DEF-Oz

:oo H H

mDMmH :ommizwm

.mm :än H H

v?

EHHEEOv_

H H

män???

Ewznüom

HNHm H H H E8

:SEEOM

:oo

H

w=_=_uv=_:um=a.5

-omHwHH v.53?? :Sw .maka

H H H

81 EZEEOv_

:av

.MHHHHHmHEoHHHHD

H H ._00

MHHHHUHPHOH

mauvaaøuwmäiøvam

vw :am H H

Da

HMHEo

ESEEOJ

HHommåHuäHonH

-FHw

å.

umzäñ

comicvPHHzmvHHwHHw_

HSHEaSZoHH

3.8 Hua H H H Hâov 350

CJEEOv_

-om

HHomwHHvHHuHn

måga..

H H :oo

:ämm

ösomøaäñmoh

-mHH .En H

...ü

amøümäiwucøx

novHLmonH

.á

._38

vumoHm

?H8

.uUSENwu-.Hyø

eHH

naEumEEavHHm

å ä

mmm .mma .omm

88 Sa Sa nä?

.å

RE How S:

:HH

...PH

-HHHExmmE

Homan

MZHCDUO

-xHuZHuZHHm

:oo

=a=oE

nommåcmHn

-..wnzäm

:oo

-fgoxwc

HIF» .Hm

aoHHonå

.wmHHEnwHm

2.8 ?E228 .S25

Haga??

:oo

Hzäeium

:oo H.

wHHEzaåâ

.HocEmmfoåmaHuaaD

HonEmmxHo

:ocomcuå

:oo

.§2 a? nä»

oHunHmWmHHHHHHHmHH

,.32

mHHHbHmmHHåmHuom

Eon

.wHHHHHmHEoHHHHD

nä .to

:owmâääüom rmcozmüxom

:m

.foäwciom

a

.HssEoH wHHHHHoäO mEEåO Eåsaom

HosEmw HosEmw »EEE asså

:umzåm rmzwm

zooE

_Honan_ ...HESH .omHwI

me.. _UQ

..E= u

9 17

Bilaga

Båda alternativen i LU84 innebär att 270 000 nya arbetstillfällen krävs fram till 1990 för att samhällsekonomisk balans ska kunna uppnås. Länsplaneringens beräkningar leder till en ökning av arbetskraftsefterfrågan med 30 000 personer fram till 1990. I jämförelse med utvecklingen under 1970-talet innebär länsplaneringens prognoser en stagnation i sysselsättningstillväxten. LU84 anger också ett trendbrott i sysselsättningsutvecklingen i förhållande till 1970-talet, även om en avsevärd expansion ändå förutsättes. Länsplaneringens prognoser bygger på en genomgång av utvecklingstendenser i varje enskild kommun. Kortsiktiga konjunkturförlopp påverkar de medelsiktiga bedömningarna inom länsplaneringen medan full sysselsättning är ett mål som är inbyggt i LU84s kalkyl. Skillnaderna mellan de olika beräkningsmetoderna blir störst för näringsgrenarna tillverkningsindustri, byggnadsverksamhet och offentlig sektor. Skillnaderna i beräkningarna av verkstadsindustrins sysselsättningsutveckling mellan och länsplaneringen LU84 är 70 000 arbetstillfällen. Skillnaden i beräkningarna av byggandets utveckling beror bl a på att investeringsvolymen i ekonomin till vissa delar är större i kalkylerna i LU84. Skillnaderna i beräkningarna för den offentliga sektorn är över 100 000 mellan LP83 och LU84s huvudalternativ. Den är knappt 200 000 i förhållande till alternativ 2 som innebär en betoning av den offentliga konsumtionen. I grova drag innebär skillnaden mellan alternativen vad gäller sysselsättningen en överföring av arbetskraft från privat till offentlig sektor. Inom respektive sektor antas inga större förskjutningar ske. ERU har genomfört analyser av de regionala konsekvenserna av båda alternativen. Med den metodik som utnyttjats kan inte några markanta skillnader urskiljas för de olika regionala indelningar analysen avsett. Däremot kan konsekvenserna självfallet bli olika i orter som är ensidigt beroende av vissa branscher. Även om konsekvenserna vad gäller sysselsättningsoch befolkningsutveckling i stora drag är likartade kan man ändå göra vissa genomgående observationer. Den första är att de län, länsgrupper och regioner som vi här arbetat med syns vara i relativt lika grad beroende av privat och offentlig sektor. Annars skulle ju de båda LU-scenarierna inte givit så likartat utfall. En andra observation är att östligaste Sverige och övre Norrland tenderar att gynnas något sysselsättningsmässigt om LU84s alternativ 2 skulle realiseras. Endast fem län skulle få sysselsättningstillskott i förhållande till alternativ 1, nämligen Stockholms, Uppsala och Gotlands län i östra Sverige och Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län i norra Sverige. Tillskotten är 5 000 respektive 2 000 arbetstillfällen. Av storstadsområdena skulle Stockholmsregionen växa med 4 000 arbetstillfällen medan

utvecklingen i malmöregionen skulle vara svagt positiv och i göteborgsre-

gionen svagt negativ. Mot bakgrund av de små nettoeffekterna på sysselsättningen analyseras i fortsättningen i huvudsak alternativ 1. I anslutning till LU84 har det gjorts ett stort antal bakgrundsstudier om t ex olika branschers utveckling. Planmaterial från inom den myndigheter offentliga sektorn har sammanställts. I vissa, men säkert inte alla, fall har härvid regionalt fördelat underlagsmaterial utgjort utgångspunkten. Ibland publiceras även sådant material. Idealt skulle en avstämning göras mellan de regionala konsekvensanalyserna och dessa underlagsstudier. Detta har dock

18 9

Bilaga

inte kunnat genomföras i nämnvärd utsträckning i ERUs här aktuella analysarbete. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang göra en noggrann genomgång av förutsättningarna för LU84s arbete. l stället diskuteras här några väsentliga principiella resonemang i LU84. Ett antal scenarier har konstruerats av LU84 för alternativa ekonomiska balanssituationer 1990. Det rör sig om fyra huvudalternativ. Alternativ 1 och 2 torde vara de mest genomarbetade av dessa. De skiljer sig speciellt åt vad gäller fördelningen mellan privat och offentlig konsumtion. Alternativ 1 förutsätter en BNP-tillväxt 1981-90 på 1,9 procent per år. För privat respektive offentlig konsumtion är tillväxten 0,9 respektive 0,7 procent per år. Alternativ 2 ger en årlig BNP-ökning under 1980-talet på 1,6 procent per år vid en privat respektive offentlig konsumtionstillväxt på 0,3 respektive 1,4 år. Som synes är alternativen varandras spegelbilder i procent per konsumtionshänseende. Vi ska här peka på några drag i de olika alternativen som kan ge upphov till regionala spänningar eller trendbrott i den regionala utvecklingen. Detta görs utan att vi refererar till något särskilt utpekat alternativ. LU84 betonar att en ökning av exporten som är snabbare än BNPtillväxten måste åstadkommas i alla alternativ. Tjänsteexporten skulle växa något snabbare än varuexporten. Detta betyder att utvecklingen borde bli mera positiv i sådana delar av landet där det finns en koncentration av industriföretag vars produktion till större del exporteras direkt eller säljs som underleveranser till exportföretag. Det borde också medföra att transportsektorn fick en kraftigare tillväxt än BNP och då särskilt i de delar av landet som har många exportförmedlande företag. En annan observation rörande produktionen är att exporten främst förutses växa genom en expansion av verkstadsindustrin. Detta har varit en nämnare under ett antal år i olika långtidsutredningar. Ur gemensam regional synpunkt innebär detta att expansion förutses eller måste komma till stånd i ofta högteknologiskt inriktad maskin-, instrument- och metallvaruindustri. Denna typ av företag har kanske annorlunda krav på lokalisering än den övriga verkstadsindustrin. Det blir befogat att observera de växande branschernas regionala fördelning. De här utpekade branscherna har emellertid inte haft någon stark tillväxt under 1980-talets början. Snarare står de inför stora omställnings- och förnyelseproblem, vilket även framgår av ERUs och SINDs specialstudie av industrins regionala utveckling. Strikt tolkat innebär långtidsutredningens utpekande av verkstadsindustrin som tillväxtbransch en uppfordran att inrikta industripolitiken så att den potentiella tillväxten verkligen kan realiseras. LU84 sätter investeringsprocessen i centrum. I olika alternativ visas hur investeringarna driver fram en förnyelse som leder till en för balansen nödvändig produktivitetstillväxt. Investeringarna i LU84 år olika stora för alternativ 1 och alternativ 2. Investeringarnas regionala fördelning påverkar sysselsättning och befolkning på sikt. För 1980-talet blir dess samband svårare att följa bl a mot bakgrund av den växande andelen immateriella investeringar. Gränslinjen mellan fasta och rörliga investeringar, t ex i form av leasing, blir alltmera flytande. En knapp femtedel av bruttoinvesteringarna sker i bostäder. Den vikande

Bilaga 9 19

tillväxten av hushållens reala inkomster och den svagare tillväxten av antalet hushåll utveckling. Även spelar en stor roll för bostadsinvesteringarnas tendenser till minskad påverkar bostadsefterfrågan. Detta är en rörlighet väsentlig komponent i den återföring som bör ske av de regionala analysernas resultat till den nationella nivån. Det gäller inte bara att förutsäga den balansen utan även utvecklingen i städernas och storstädermellanregionala nas förorter. I alternativ 2 i LU84 antas bostadsinvesteringarna avta under 1980-talet. I alternativ 1 sker en svag tillväxt. ett karaktäristiskt drag i LU84s scenarier, jämfört med Ytterligare utvecklingen under 1970-talet förtjänar regional uppmärksamhet. Det gäller den svagare tillväxten i den offentliga sektorn och den starkare inom den Den offentliga sektorn har ju åtminstone tre privata tjänsteproduktionen. produktiva roller i regionerna. Den ena är att erbjuda service och skapa arbete inom förvaltning, utbildning och vård. Den andra är att efterfråga varor och tjänster hos det lokala näringslivet och därmed stimulera den lokala ekonomin. Den tredje rollen är att svara för betydande delar av den infrastruktur som är nödvändig för att åstadkomma goda produktionsmiljöer tillväxt av offentliga sektorn kan för det privata näringslivet. En avmattad lokalt och regionalt. En växande alltså ge negativa multiplikatoreffekter privat tjänsteproduktion behöver varken ha samma sysselsättningseffekter eller samma efterfrågeprofil det lokala näringslivet. Även här finns gentemot att följa de expansiva näringsgrenarnas regionala tillväxtmönanledning ster. Det har inte varit möjligt att ta upp alla dessa drag i den av LU84 utpekade nationella utvecklingen till behandling i ERUs arbete med konsekvensbeskrivningar. Detta skulle krävt en bredare ansats. Framställningen koncentreras till sysselsättnings- och befolkningsfrågor och olika regionala balansproblem behandlas. Endast för industrins utveckling görs en noggrannare analys. Man kan säga att en av avsikterna med denna är att visa på regionala förutsättningar i ett nationellt ekonomiskt sammanhang. Det är viktigt att låta ett dylikt synsätt brytas mot en mera passivt registrerande konsekvensanalys.

sou 1984:6 Bilaga 9 21

3 Den balansen

regionala

3.1 balans

Begreppet regional

Begreppet regional balans är väsentligt för ERUs konsekvensanalyser. Det är först när man preciserat dess innebörd som man egentligen kan analysera företeelser som regionala obalanser, spänningar eller anpassningsförlopp. Begreppet har diskuterats av ERU i en rad sammanhang, bl a i betänkandet ”Orter i regional samverkan, SOU 1974:1. Det har också konkretiserats politiskt i samband med behandlingen av de så kallade planeringstalen inom ramen för länsplaneringen och i en rad propositioner. Det skulle föra för långt att här göra en detaljerad teoretisk genomgång av balansbegreppets olika aspekter. Istället görs några principiella anmärkningar i anslutning till de samhällsekonomiska analyserna i långtidsutredningen. En balanserad ekonomisk utveckling innebär på kort sikt att utbud och efterfrågan på olika varor och tjänster bringas att harmoniera med varandra. En sådan flödesjämvikt uppstår genom att det ekonomiska systemets signaler ger snabba reaktioner så att obalanser eller spänningar avlägsnas. En långsiktig stockjåmvikt uppnås när produktionskapacitetens och samhällskapitalets faktiska storlek vid olika tidpunkter motsvarar den önskvärda storleken, betraktat ur en teknisk och ekonomisk synvinkel. olika i Stockjämvikten förändras när den tekniska utvecklingen förskjuter ekonomiska verksamheters komparativa fördelar. Regionala balansproblem uppstår bl a på grund av att efterfrågan på de olika varor och tjänster som produceras inom ett område förändras i mycket snabbare takt än det är möjligt att förändra dess realkapital och befolkning. Man kan kanske tala om lokala, regionala och nationella jämvikter parallellt med flödes- respektive stockbalanserna. På samma sätt som den långsiktiga samhällsekonomiska balansen är den regionala balansen betingad av den tekniska utvecklingen. Sett ur detta ekonomiska perspektiv finns ingen anledning att se t ex förskjutningar i befolkningens fördelning mellan orter eller regioner som något tecken på obalans. De kan vara ett utslag av ekonomins strävan mot långsiktig stockjämvikt. Så t ex har i tidigare forskning inom ERU hävdats att den långsiktiga befolkningsutvecklingen innebär en konvergens av de reala inkomsterna per capita i olika regioner. Fördelningsmålen i LU84 motiveras av att den samhällsekonomiska balans eller jämvikt vi ovan diskuterat inte garanterar att en rättvis inkomst- eller

22 Bilaga 9

välfärdsfördelning uppnås. Den garanteras varken för individer eller regioner, inte ens om den samhällsekonomiska analysen skulle ha genomförts regionalt. I själva verket är en av orsakerna till expansionen av den offentliga sektorn att de politiska kraven på en rättvis fördelning av välfärden i samhället vuxit. De ibland motstridiga politiska ambitionerna i samhället har lett till att målkonflikter En av de klassiska målkonflikterna uppstått. i regionalpolitiken gäller ekonomisk tillväxt kontra regional inkomst- eller välfärdsutjäm- Det har på senare tid hävdats allt starkare från ning. den regionala forskningen att denna målkonflikt inte behöver I stället kan föreligga. regional utjämning ge förutsättningar för accelererad ekonomisk tillväxt Obalanser eller spänningar gäller nedan i huvudsak graden av avvikelse från politiskt uppsatta mål för den regionala utvecklingen. Dessa mål har reviderats och anpassats under 1970-talets gång men avser även i 1980-talets början främst förvärvsmöjligheter och servicestandard för individer och hushåll i landets olika delar. Det skulle föra för långt att här granska de regionalpolitiska målen. När vi nedan pekar på regionala konsekvenser av olika nationella scenarier är det främst hos vedertagna måluppfyllelsen balansmål som avses. Begreppet regional balans kan ges något olika innebörd beroende på vilken regionindelning som utnyttjas. De två regionala dimensioner ERU brukar använda är dels skalan glesbygd-storstad, dels olika landsdelar. Den första dimensionen brukar praktiskt omsåttas i form av en klassificering av enskilda kommuner efter deras lokala och regionala befolkningsunderlag, s k H-regioner. Varje grupp av H-regioner består av kommuner med likartade förutsättningar, mätt som antal invånare inom 30 km och 100 km avstånd från kommuncentrum. En enskild grupp av H-regioner, t ex de större städerna, motsvarar inte något geografiskt sammanhängande område, se figur 3.1. Den andra regionala dimensionen avser geografiskt sammanhängande områden, t ex riksområden, län, kommuner eller församlingar. En balanserad regional utveckling i den ena av dessa dimensioner kan naturligtvis inrymma spänningar i den andra. På samma sätt kan obalanser på en mera detaljerad regional nivå inrymmas i ERUs nedan redovisade nedbrytningar. Obalansen i fördelningshänseende kan som tidigare framhållits uppfattas som graden av avvikelse från politiskt uppställda mål. En möjlighet att bedöma det regionala utfallet vad gäller befolkningsutvecklingen av LU84s olika alternativ hade därför varit att jämföra med de planeringstal för 1990 som riksdagen godkände våren 1982. ERU har emellertid i stället i huvudsak valt att redovisa förändringar i respektive läns andel av landets totala befolkning och sysselsättning. Detta innebär dock inte att en utveckling som resulterar i oförändrade andelar nödvändigtvisskall som balanseuppfattas rad. Om ett läns andelar av landets befolkning och sysselsättning är konstant säger detta inget om de bruttoförändringar som sker inom ramen för ett Se tex Friedman, J oförändrat netto. och Weaver, C (1979). Inom varje län kan exempelvis befolkningsfördelningen Territory and function. förändras utan att detta uppfattas som en obalans. Oförändrade befolknings- London tal får inte heller uppfattas som att välfärdsutvecklingen blir gynnsam. Man

SO)U 1984:6 Bilaga 9 23

H-»region omfattning H1 Stockholm/Södertälje A-region H12 Göteborgs A-region samt Malmö/Lund/Trelleborg A-region H13 Kommuner med mer än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum H44 Kommuner med mer än 27 000 och mindre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mer än 300000 invånare inom 100 kilometers radie från samma punkt H55 Kommuner med mer än 27000 och mindre än 90000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mindre än 300000 invånare inom 100 kilometers radie från samma punkt H66 Kommuner med mindre än 27000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum

Stockholm

Göteborg och Malmö

Större kommuner

Södra mellanbygden

Norra tätbygden

Norra glesbygden

O 50 100 km a;

Figur 3.1 Indelning av Sverige i H-regioner

24 Bilaga 9

kan exempelvis påvisa att en politik för oförändrade befolkningstal i en att fler människor region kan innebära måste flytta än om befolkningstulet fick förändras. För att göra det möjligt att värdera de förskjutningar i befolknings- och sysselsättningsandelar som redovisas görs jämförelser med motsvarande förändringar under 1970-talet. Balanser på ortsnivå kan dölj as i statistiken på länsnivå. Sannolikt kommer ett antal orter med ensidigt näringsliv att drabbas av sysselsättningsproblem det närmaste decenniet. i detta avsnitt kommer därför att Länsindelningen kompletteras i senare avsnitt med ytterligare några regionala indelningar både geografiskt sammanhängande områden och indelningar som inte är geografiskt sammanhängande.

Befolkningsutvecklingen

Befolkningstalet inom en nation eller ett län förändras med födelseöverskottet och nettoinflyttningen. Födelseöverskottet, som kan vara positivt eller negativt, är numera försumbart i Sverige. Antalet barn blir allt färre men det har hittills kompenserats av en ökad livslängd. På lång sikt kan en kraftig

befolkningsminskning förväntas både i landet som helhet och i nästan alla

län. Mellan år 1980 och år 1990 kommer dock att öka med befolkningen 25 000 personer enligt SCBs nationella prognoser. Länsplaneringens regionala bedömningar summeras till endast 4000 personer för samma period. Inom ramen för en i stort sett konstant nationell kommer de befolkning regionala befolkningstalen att förändras med de regionala variationerna i födelseöverskottet och med nettoomflyttningen. Andelen invånare i olika åldersgrupper skiljer sig påtagligt mellan länen och förväntas göra det även framgent. År 1975 var andelen i personer åldersklassen 57 år och äldre 40 procent fler i Jämtlands län än i Stockholms län. Andelen i åldrarna 0-17 år var samtidigt 17 procent fler i Norrbottens län än i Jämtlands län. Även på en så grov regional nivå som länsnivån får de nuvarande skillnaderna i befolkningsstrukturen effekter på den förväntade framtida utvecklingen. Den viktigaste förändringen av befolkningstalen sker dock via omflyttningen. Normalt brukar flyttningsströmmarna till och från ett län balansera varandra. obalanser -i storleksordningen Kraftiga 1 ä 2 procent nettoflyttare i relation till befolkningen - är dock tänkbara. Arbetsmarknadsförhållanden i regionerna har inget entydigt samband med bruttoflyttningarna men de brukar anses ligga bakom nettoflyttningarna. Enligt ERUs bearbetningar av LU84 för länsgrupper, se tabell 3.1, kommer östsverige att få den största befolkningstillväxten medan mellansverige och sydöstsverige får den största kontraktionen. Förändringarna är dock inte särskilt stora. Mellansverige - som inkluderar Bergslagen - skulle enligt konsekvenskalkylerna fortsätta minska sin befolkning med samma takt som under 1970-talet. I sydöstsverige skulle 1970-talets stagnation förbytas mot en svag befolkningsminskning. Merparten av tillväxten i östsverige skulle ske i Stockholm om LUs scenario blev verklighet. I de enskilda länen är det endast Stockholms län som skulle öka sin andel av rikets med mer befolkning än 0,1 procentenhet under 1980-talet.

sou 1984:6 Bilaga 9 25 Tabell 3.1 Befolkningsandelar i län och landsdelar 1970-90. ERUs bearbetning av LU84 och LP83

Södermanland

Värmland

Göteborg- och Bohus län, Orebro län och Västmanlands län skulle enligt konsekvensanalysen minska befolkningsandelen med mer än 0,1 procentenhet. Med den tidigare preciserade definitionen på regional balans är ERUs slutsats att en rationell utveckling enligt LU84 kan få effekter på men att effekterna är begränsade. Trots en befolkningsfördelningen till Stockholms län skulle de sammanlagda omförtyngdpunktsförskjutning delningseffekterna under 1980-talet bli mindre än de var under 1970talet. En jämförelse mellan ERUs bearbetningar av LU84 och LP83 visar att det

26 Bilaga 9

i stort sett endast är i Stockholms

befolkningsutvecklingen län som skiljer de

två alternativen. En utveckling alternativ 2 i LU84 skulle enligt ytterligare förstärka Stockholms läns tillväxt något.

Sysselsättningen

Sysselsättningsutvecklingen i tre län och i riket under en tjugoårsperiod

redovisas i figur 3.2. Nivån är beroende av vilket år på utvecklingen indexserien startar och variationerna beror i de på antalet sysselsatta redovisade områdena. Ändå kan vissa konstateranden göras. Förändringarna i Stockholms län rikets medan följer konjunktursvängningar det nationella mönstret är svårare att känna igen i Norrbottens län. Utvecklingen i ett bergslagslän kan rymma lika stora förändringar som ett norrlandslän. Iden regionalpolitiska diskussionen sammanförs ofta storstadslänen till en grupp och Skogslänen till en annan. i dessa

Sysselsättningsutvecklingen

därför i figur 3.3. Skogslänen ökade sin sysselsättning år regiontyper jämförs 1964/65, 67/69 och 79/80. Under åren 1964/65, 67/68, 75/77 och 78/79 ökade sysselsättningen starkare än i storstadslänen. Under de senaste decennierna har dock den normala bilden varit att näringslivets mot ökad omstrukturering serviceproduktion gynnat storstädernas sysselsättning. Undantaget är 1970talets mitt då Malmöhus och och Bohus län av Göteborgs drabbades varvsnedläggningar.

Sysselsättningsutvecklingen under 1980-talet enligt LU84s scenario och

enligt LP83s prognoser framgår av tabell 3.2. ERUs regionala nedbrytningar Figur 3.2 Sysselsättnings- avser liksom och enskilda tidigare länsgrupper län. Regioner som avviker utveckling i Stockholms, från riksutvecklingen förändrar årligen sin andel av rikets sysselsättning med Norrbottens och Kopparlika många procentenheter som avvikelsen anger. bergs län samt i riket Konsekvenserna av LU84 för enskilda åren 1963-1982. Utveck- län skulle vara andelsförskjutningar ling enligt LU84 och LP83 åren 1981-1990

lndexvärde Z, . z. l Ö //. øøø ./ a 130- ?§7

.é? 1201 Stockholms län

110 Norrbottens åt.. -_ C- -u :z län ? 4.0* “r

90- Kopparbergs län

80-

Bilaga 9 27

Storstadslänen MODO-tal sysselsatta)

1800 x LU84

LP83 1 700 ›

1 600*

1 500-

1400-

Figur 3.3 Sysselsättningsutveckling t storstadslän och skogslän i ett trettioårsperspektiv. Streckad pil anger likformig tillväxt utifrån 1967 års 1 300läge. Utveckling nu 1990 A enligt ER Us bearbetning- T l I 750 800 850 900 Skogslänen ar av LU84 alternativ 1 MODO-tal sysselsatta) och LP83.

till främst Stockholms, Västerbottens och Kronobergs län. Relativt sett skulle i första hand Västmanlands, Kalmar, Örebro och Norrbottens län minska sina andelar av rikets totala sysselsättning. EndastiVästmanlands län .. .. _ __ , __ __ 1 S torstadslanen ar skulle dock antalet sysselsatta minska. I de ovriga namnda lanen skulle Stockholms, Göteborg antalet sysselsatta öka men mindre än den riksgenomsnittliga ökningen. och Bohus och Malmömellan olika län var större under huslän medan SkOESIä Andelsförskjutningarna perioden en ar K°p

1976-80 än de skulle bli under 1980-talet enligt LU84s huvudscenario. Värmlands

° ° parbergs Gavleborgs Västmanlands län är här ett undanta g Ä Ven un er d d e Orsta f aren pa _ Västernorrlands, Jämt- 1980-talet var olikheterna mellan länens sysselsättningsutveckling större än och [andst Västerbottens de skulle bli enligt LU84. Mot denna bakgrund kan ERU konstatera att Norrbottens län.

28 9

Bilaga

Tabell 3.2 Antal sysselsatta i län och landsdelar 1980 och årlig procentuell förändring mellan angränsande tloårsperioder. ERUs bearbetningar av LU84 och LU83

Uppsala 0,6 0,3 113 0,0 0,4 -0,4

Shödermanland

1,1 0,8 185 -0,7 0,4 -0,4 Östergötland

1,3 1,0 1 208 0,6 0,9 0,4

Östsverige

1,1 0,9 148 -0,5 0,5 -0,2 Jönköping 1,3 1,5 83 0,1 1,0 0,3 Kronoberg

Blekinge 1,0 1,0 439 -0,7 0,5 -0,1 Sydöstsverige Kristianstad 0,8 0,8 123 -1,4 0,8 0,3 Malmöhus 0,9 0,6 359 -1,0 0,7 0,2 0,9 0,7 482 -1,1 0,7 0,2 Sydsverige Halland 1,8 1,1 100 0,2 0,7 0,4 och Bohus 1,1 0,6 364 0,1 0,5 0,0

çöteborgs

Alvsborg 0,6 0,4 184 -0,4 0,6 -O, 1 1,4 1,1 124 0,3 0,7 0,1 Skaraborg

Kopparberg 1,1 0,7 133 -0,9 0,6 -0,1 Gävleborg

1,1 0,6 639 -0,6 0,3 -O,4 Mellansverige

Nördsverige

Riket 1,2 0,9 3 953 -0,2 0,7 0,1

I under 1980-talet enligt Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Utvecklingen - definition konsekvenserna för den regionala balansen enligt ovan angiven kan bli mindre än vad vi är vana vid från 1970-talet. över sysselsättningsutvecklingen i olika Länsplaneringens prognoser har en genomgående mer pessimistisk bedömning än LU84s regioner scenario. LP83 dock ett likartat utfall i bemärkelsen att ger regionalt mellan länen blir likartade. ERUs nedbrytningar av ardelsförskjutningarna Utfallet av LU84 och LP83 när LU84 bygger på länsplaneringens prognoser. den regionala blir därför en direkt det gäller sysselsättningsutvecklingen konsekvens av skillnader i branschbedömningar för riket. Det kan vara av beröra hur de förväntade i intresse att ytterligare andelsförskjutningarna

9 29

Bilaga

sysselsättningen skiljer sig från 1970-talets förskjutningar. Västmanlands län förändrade sin position avsevärt från början av 1970-talet, då sysselsättningsökningen var riksgenomsnittlig, till slutet av 1970-talet då länet tillsammans med Södermanlands län och

Älvsborgs län hade rikets svagaste utveckling.

Enligt både LP83 och LU84 skulle trenden för Västmanlands län bestå. Statistiken för åren 1980-82 visar dock inte på överensstämmelse med dessa bedömningar. Flertalet län hade kortsiktigt en svagare utveckling än Västmanland.

De kraftigaste trendbrotten i den relativa sysselsättningsutvecklingen

mellan 1970-talet och 1980-talet kan enligt kalkylerna förväntas i Uppsala län och Västernorrlands län. Uppsala län, som tillsammans med Västerbottens län var landets mest expansiva beräknas få en riksgenomsnittlig utveckling enligt ERUs bearbetning av LP83 och LU84. Västernorrlands län kommer enligt kalkylerna att få en annorlunda utveckling under 1980-talet jämfört med 1970-talet. Från att ha tillhört de sju länen med den snabbaste tillväxten i beräknas länet tillhöra sysselsättningen de fem med den långsammaste. Uttalanden om enskilda län måste tolkas med försiktighet. Kalkylerna

bygger på en blandning av ett scenario för en riksutveckling och en regionalt

uppbyggd prognos. De utgör därför en prövning av känsligheten i det totala regionala prognosutfallet av alternativa scenarier för riket. Det är endast för industrin som ERU gjort speciella analyser av sysselsättningens fördelning mellan regioner. Dessa kalkyler redovisas i ett senare avsnitt. ERUs kommer Enligt bedömning andelsförskjutningar i regional sysselsättning och befolkning att bli ett faktum under 1980-talet. Förändringarna kan sannolikt bli större för sysselsättningen än för befolkningstalen. Antalet sysselsatta och antalet invånare i Stockholms län kommer att växa både enligt LP83 och LU84. I Västerbotten förväntas en kraftig sysselsättningsexpansion men endast en måttlig befolkningsökning. De kalkylerade förskjutningama mellan länen är mindre än de vi upplevt föregående decennium. En skillnad är att Stockholms län som enda län beräknas svara för den framtida befolkningsökningen.

Bilaga 9 31

4 storstäderna

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i storstadslänen har berörts i föregående kapitel. Här skall analysen av storstädernas sysselsättning fördjupas. ERU har valt att presentera data för storstadsregioner som inte är identiska med länen. Ett undantag görs för data om förädlingsvärden per sysselsatt i olika industrianläggningar. Dessa data är endast tillgängliga för länen.

4.1 Hittillsvarande sysselsättningsförändringar

Storstadsregionerna har en större andel sysselsatta i varuhandel och privata tjänster än riksgenomsnittet, se tabell 4.1. Andelen sysselsatta i tillverkningsindustrin är lägre än i riket. Andelen sysselsatta i byggnadsindustri, samfärdsel samt offentlig förvaltning och tjänster var ungefär riksgenomsnittlig år 1980. Göteborgsregionen och malmöregionen har större andelar tillverkningsindustri Stockholmsregionen jämfört med stockholmsregionen. Den senare har dock en avsevärt består av följande komstörre andel sysselsatta inom privata tjänster jämfört med de bägge andra muner: Upplands-Väsby, storstadsregionerna. Vallentuna, Värmdö, I grova drag innebar utvecklingen under 1970-talet en nedgång för Järfälla, Ekerö, Huddinge, Botkyrka, Hasysselsättningen inom industrin, medan tjänstesektorn expanderade. Bilden ninge, Tyresö, Uppär entydig för alla tre storstadsregionerna vad gäller detta. lands-Bro, Täby, Danderyd, Sollentuna, Stockholm, Nacka, Tabell 4.1 Tusental sysselsatta inom skilda näringsgrenar samt procentuell fördelning. Sundbyberg, Solna, Li- Storstadsregionerna och riket 1980 dingö, Vaxholm och Sigtuna. Näringsgren Stockholm Göteborg Malmö Riket Göteborgsregionen består av följande kom- Antal % Antal % Antal % muner: Härryda, Partille, Öckerö, Stenung- Jord- och skogsbruk 5 0,7 5 1,6 5 2,2 5,6 sund, Tjörn, Göteborg, Tillverkningsindustri 111 15,0 79 23,4 46 21,8 25,7 Mölndal, Kungälv, Byggnadsverksamhet 47 6,0 23 6,7 13 6,3 6,8 Kungsbacka, Ale och Varuhandel 114 15,3 49 14,4 31 14,7 12,3 Lerum. samfärdsel 68 9,1 33 9,7 16 7,4 6,9 Malmöregionen består Privata tjänster 174 23.6 55 16,2 35 16,3 13,9 av följande kommuner: Offentliga tjänster 225 30,3 95 28,0 66 31,3 28,8 Staffanstorp, Burlöv, Vellinge, Kävlinge, Totalt 744 100,0 339 100,0 212 100,0 100,0 Lomma, Svedala, Malmö och Lund.

32 Bilaga 9

För tillverkningsindustrin kan konstateras en tilltagande nedgång under 1970-talets fem sista år. Byggnadsindustrin har haft ett något annorlunda utvecklingsförlopp vad gäller sysselsättningen. Här innebar 1970-talets fem första år en kraftig tillbakagång, varefter en uppbromsning i sysselsättningsminskningen skett. De ur sysselsättningssynvinkel främsta tillväxtbranscherna under 1970talet var privata tjänster och offentlig förvaltning och tjänster. Den offentliga tjänstesektorn var som mest expansiv under 1970-talets fem första år. Sysselsättningsutvecklingen för de privata tjänsterna innebar i stället en tilltagande ökning under 1970-talets fem sista år. I absoluta tal innebar den ovan beskrivna utvecklingen exempelvis att såväl tillverkningsindustrin som byggnadsindustrin under hela 1970-talet förlorade omkring 26 000 sysselsatta. För de privata tjänsterna innebar 1970-talet att antalet sysselsatta ökade med drygt 54 000. Motsvarande siffra för offentlig förvaltning och tjänster var en ökning med 129 000.

4.2 Produktivitet inom storstädernas industrisektorer

I den specialstudie av industrins strukturomvandling som redogörs för i kapitel 6 ingår också storstadslänen. Nedan presenteras som ett resultat av denna studie tre diagram (figur 4.1) över förädlingsvärdet per sysselsatt i skilda delar av industrin i de tre storstadslänen. Redovisningen avser år 1980 och omfattar tung industri, lätt industri och Verkstadsindustri, se tabell 2.2. Det bör observeras att det endast är produktionssidan av industrin som är föremålet för denna analys. Även om bilden är komplex och därför svårtolkad bör följande slutsatser om respektive storstadslän kunna dras. Stockholms län har, av de tre storstadslänen, genomgående den bästa sammansättningen pâ sin industristruktur. Där finns en jämförelsevis stor andel anläggningar med högt förädlingsvärde per sysselsatt. Inom såväl verkstadsindustrin som tung industri arbetar över hälften av de anställda i företag med en lönsamhetsnivå inom den övre kvartilen i landet. Malmöhus län har med detta mått en sämre sammansättning på sin industri än de övriga två storstadslänen. Där finns framför allt inom verkstadsindustrin ett stort antal arbetsställen med låg produktivitet. Omkring hälften av de sysselsatta inom verkstadsindustrin arbetar i anläggningar där förädlingsvärdet per sysselsatt är lägre än lönenivån. Många industrisysselsatta i Malmöhus län arbetar också i anläggningar som har ett förädlingsvärde per sysselsatt som nätt och jämt ligger över den nuvarande lönenivån. Göteborg och Bohus län har en låg andel anläggningar som starkt avviker från riksgenomsnittet, med avseende på förädlingsvärde/sysselsatt. För de enskilda industrigrupperna kan dock konstateras att den tunga industrin har en i förhållande till riksgenomsnittet stor andel med ett högt förädlingsvärde per sysselsatt. Den lätta industrin har en i förhållande till riksgenomsnittet stor andel med ett lågt förädlingsvärde per sysselsatt. Verkstadsindustrin har stor omfattning och har genomgående ett förädlingsvärde per sysselsatt som med god marginal överskrider den genomsnittliga lönenivån. Variationerna i förädlingsvärde per sysselsatt för hela industrin i de skilda

Bilaga 9 33

Förädl ingsvärde/sysselsatt S mc kh l o m5 an I (1000 kr/personl Göteborgs o. 800- Bohus Ian -.-.-. .. .. . .. ---- --

700- FassL2i;:â;::ᔓ°“

\ Lätt industri 600_ 1300_ |

I

500-| 1200-

400- 1100- . l 300- z 1000- Genomsnittlig Tung 200l lön/sysselsatt 900 industri | 100« 800-

Kumulativt antal l

, sysselsatta 700- ! 10 20 30 (1000-tall |

600-H

Förädlingsvärde/sysselsatt

(1000 kr/person) ti

500- «

4001 Verkstadsindustri 400

300-

200-

100-

w-j

, I , åKumulativt 10 20 30 40 Kumulativt antal antal sysselsatta sysselsatta (1000-tal) (1000-tal)

Källa: Bearbetning av SINDs industridatabas

storstadslänen förklaras delvis av de skillnader som finns i branschsamman- Figur 4.1 Storstadslänens sättningen. Samtidigt bör noteras att dessa värden, om man ser till industrisammansättning.

inte varierar Anläggningar rangordriksgenomsnittet, särskilt mycket inom de redovisade industrinade med hänsyn till grupperna. En ytterligare faktor som har stort förklaringsvärde är branschförädlingsvärde per sysernas modernitet och läget i investeringscykeln. Förmågan att ta till vara ny selsatt avseende år 1980.

teknik och genomföra nyinvesteringar är avgörande för den nivå på

förädlingsvärde per sysselsatt ett företag befinner sig på och därmed dess överskott i förhållande till rådande lönenivå.

4.3 under

sysselsättningen 1980-talet

Beträffande sysselsättningsutvecklingen fram till 1990 kan liksom tidigare konstateras att LU84s huvudalternativ ligger på en högre nivå än länsstyrelsernas prognoser (LP83) för de tre storstadsregionerna. Detta återspeglas i

samtliga branschgrupper utom varuhandel där LU84 har en lägre nivå än LP83. Summerat för alla tre storstadsområdena ligger LU84s alternativ cirka 70 000 över den sysselsättningsnivå LP83 kommit fram till i sina prognoser

för sysselsättningen 1990.

Av figur 4.2 framgår den årliga procentuella förändringen av sysselsätt-

ningen under perioden 1981-1990.

34 9

Bilaga

3%-

2%- å E*

s s g

1%- ° 93 - 2 :o m :n 0 5

-1%-

_go/o_ LU84 LP83 _30/0_

-4%-

Jord o. Tillv. Byggn. Varu- Samt. Priv. Off. tj. skogsbr. ind. verk. handel tj.

Figur 4.2 Årlig procen-

tuell tillväxt i sysseLsätt- Det utvecklingsförlopp, med nedgång i industribranscherna och expansion ningen perioden kvarstår i tjänstesektorerna, som var fallet under 1970-talet, i grova drag för 1981-1990 enligt LU84 och LP83 alla tre storstadsregionerna under 1980-talet. Särskilt notabelt för sysselsättningsutvecklingen i storstadsregionerna fram till år 1990 är dock det trendbrott som kalkylerna medför för den privata tjänstesektorn. Tillväxttakten i såväl LU84s alternativ som i LP83 har passerat sin kulmen och blir under 1980-talet lägre än för 1970-talets fem sista år. Detta samtidigt som offentlig förvaltning och tjänster, enligt mönster från 1970-talet, fortsätter att minska sin tillväxt. Fortfarande är dock den absoluta nivån på Ökningen av antalet sysselsättningstillfällen inom tjänstesektorerna som helhet hög. Dessa totalbilder av utvecklingsförloppet fram till år 1990 innehåller dock en del variationer vad beträffar utvecklingen för de enskilda storstadsregionerna. Vidare finns stora differenser för enstaka branschgrupper mellan de bägge framtidsversionerna, LU84 respektive LP83. Enligt ERUs beräkningar skulle konsekvenserna av LU84 för de tre storstadsregionernas sysselsättning bli följande: EJ Stockholmsregionen kommer att ha en fortsatt kraftig tillbakagång beträffande tillverkningsindustrin samtidigt som tillväxttakten för den privata tjänstesektorn och samfärdseln kommer att ligga på en hög nivå. Offentliga tjänster och förvaltning minskar sin tillväxttakt jämfört med 1970-talet men ökar ändå sin andel av totala antalet sysselsatta. Både göteborgs- och malmöregionen kommer att ha en omfattande tillbakagång för varuhandeln samtidigt som privata tjänster och offentlig förvaltning och tjänster kommer att ha omfattande sysselsättningsökningar. Det senare dock i något lägre takt i jämförelse med 1970-talet. Industrin stabiliseras i absoluta tal medan den relativa andelen sjunker.

Sysselsättningsutvecklingen för de enskilda branschgrupperna i storstadsregionerna fram till år 1990 speglar i grova drag utvecklingen för riket, se figur 4.3. För såväl tillverkningsindustri, byggnadsindustri som varuhandel

Bilaga 9 35

Stockholmsregionen Göteborgsregionen 30% 30% 2°% 20% °% 10%

mllfnmili

?L

Malmöregionen Rike:

30% 30% 20% 20% 10% 10%

___=-L _[1]_

skogsbruk

Byggnadsverksamhet

TiIIverkn.industri

tjänster tjänster

Varuhandel

o.

Samfärdsel

Jord- Priv. Off.

Skulle andelarna sysselsatta minska om LU84 Skulle förverkligas. Särskilt Figur 4.3 Branschgrupomfattande är denna tillbakagång för tillverkningsindustrin i Stockholmsre- pens andel av totala sysselsättningen 1990 enligt gionen, där sysselsättningsandelen 1990 väntas bli cirka 10 procent jämfört LP83 och jämförelser med den dubbla för de bägge andra storstadsregionerna. med den faktiska andelen Trots denna relativa tillbakagång, för ovan nämnda branschgrupper, är år 1980 dock konsekvensen av LU84 att några av dessa Skulle få en absolut tillväxt. Det gäller delS varuhandeln, som i Stockholmsregionen väntas få ett ökat antal sysselsatta år 1990 i såväl LUs alternativ som länsstyrelsens prognos, dels tillverknings- och byggnadsindustrin i malmöregionen där dessa enligt LU84 Skulle få en mindre Sysselsättningsökning fram till år 1990. För tjänstebranschgruppema samfärdsel, privata tjänster och offentlig förvaltning och tjänster innebär LU84 en tillväxande Sysselsättningsutveckav antalet ling fram till år 1990. Detta gäller såväl den relativa fördelningen sysselsatta år 1990 som det absoluta antalet personer som då väntas vara sysselsatta inom dessa branschgrupper, se tabell 4.2. Sammanfattningsvis väntas sysselsättningsutvecklingen i storstadsregionema fram till år 1990 i Stort följa utvecklingen i riket, med nedgång inom industrin och uppgång i tjänstesektorerna. För Stockholmsregionen väntas dessutom detta utvecklingsförlopp bli särskilt accentuerat. Takten i tillbakagången för tillverkningsindustrin väntas här bli avsevärt Större än för riket som helhet samtidigt som tillväxten för den privata tjänstesektom liksom under 1970-talet väntas ligga över riksgenomsnittet. Sysselsättningsutvecklingen i Stockholmsregionen liknar således mer och mer den utveckling som flertalet storstäder i västvärlden genomgått under de Senaste decennierna.

36 Bilaga 9

Tabell 4.2 Antalet sysselsatta inom skilda branschgrupper i storstadsregionerna 1990 enligt LU84 och LP83 (tusental)

En jämförelse mellan tabell 4.1 och 4.2 ger vid handen att skillnaden i sysselsättning 1990 mellan LP83 och LU84 för göteborgs- och malmöregionen ligger högre än den av länsplaneringen förutsagda utvecklingen under 1980-talet. Även för är skillnaden mellan - eller Stockholmsregionen osäkerheten - alternativen avsevärd.

Bilaga 9 37

5 Stödområde och

glesbygd

5.1 Befolkning och sysselsättning

I anslutning till ERUs bearbetning av LU84 har en studie gjorts av utvecklingen både i stödområde och glesbygd. Områdena är inte identiska. Här redovisas endast utvecklingen i stödområde A och B (sammanlagda kallade inlandet). Det finns skäl att inledningsvis karaktärisera aktuella problem i dessa områden. Trots en ökning av antalet arbetstillfällen under 1970-talet minskade befolkningen, särskilt markant i stödområde A. Förskjutningen av ålderssammansättningen hari stödområdet gått längre än i övriga delar av riket. I stödområde B ökade andelen äldre än 65 år från 17 till 20 procent under åren 1971-80. Motsvarande andel steg i riket från 14 till 16 procent. I den perifera glesbygden ökade andelen pensionärer med hela 5 procentenheter under 1970-talet. Den perifera glesbygden omfattar här åtta

kommuner: Pajala, Övertorneå, Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Storuman,

Vilhelmina och Dorotea. Förvärvsfrekvensen i stödområdet är väsentligt lägre än i övriga delar av landet. För kvinnor var skillnaden 1980 hela 8 procentenheter, för män drygt 5. Den öppna arbetslösheten ökade kraftigt i hela landet under 1980-talets början. Arbetslösheten i det högst prioriterade stödområdet har under de senaste fem åren legat på en dubbelt så hög nivå som riket. Det innebär en ökning från knappt 9 procent 1979 till 11,5 procent 1983 (inkl personer i beredskapsarbete). I stödområde B är nivån ca 3 procentenheter lägre än i område A. Arbetslösheten i riket låg 1983 på en nivå som är nära den som noterades i stödområde B tre år tidigare. ERUs undersökning av delområden visar att utvecklingen av befolkning och arbetsplatser skiljer sig åt i olika delar av ortssystemet i inlandet. Kommunernas centralorter samt tätorter inom en tremilsradie från dessa hade en befolkningstillväxt under senare delen av 1970-talet, medan övriga tätorter och glesbygd behöll respektive minskade sin befolkning relativt kraftigt. Befolkningsutvecklingen är i viss mån - men således inte enbart- en återspegling av koncentrationen av arbetsplatser. Det har skett en tydlig utveckling mot ”sovorter” i centralorternas omland, men också en inte obetydlig ökning av antalet arbetstillfällen i tätorter utan pendling till kommuncentrum. Nytillskottet av arbetstillfällen under senare delen av 1970-talet gällde främst kvinnodominerade yrken, huvudsakligen i offentlig sektor.

?

38 Bilaga 9 sou 1984:6

Stödområde A

StödomrâdeB

% l F beslutades av riksdagen 1981-82 Anm: I ERUs bearbetningar har stödområdet O 50 100km antagits enbart omfatta 411..: hela kommunçr.

Bilaga 9 39

5.2 stöd

Statligt

Av tidigare utredningar, utförda av Statskontoret* och industridepartementet, framgår att det statliga stödet till skogslänen domineras av arbetsmarknadspolitiska insatser och mellankommunala överföringar som skatteutjämningsbidrag. Den del av det statliga stödet som betecknas som regionalpolitiskt motiverad är förhållandevis liten. Under det senaste årtiondet har det skett vissa förskjutningar i resursömellan olika ändamål, vilket exemplifieras i tabell verföringens fördelning 5.1. Samtidigt har vissa former av statligt stöd alltmera riktats mot områden utanför det klassiska stödområdet. Här har valts att redovisa några aspekter av utvecklingen i stödområde A och B enligt den nu gällande indelningen. Lokaliseringsstödet är huvudsakligen ett startstöd, ibland knutet till expansion av befintlig verksamhet, ibland t o m utbetalt till kommuner för byggande av t ex industrilokaler. Uppgifterna i tabellen avser beslutat stöd. Beredskapsarbete utgör ett arbetsmarknadspolitiskt instrument för utjämning av sysselsättningsvariationer på lokala arbetsmarknader. Det kommunala skatteutjämningsbidraget syftar till att utjämna olikheter i skattekraft olika kommuner genom att förstärka budgeten för kommuner med t ex liten andel yrkesverksam eller högavlönad befolkning. De båda senare transfereringssystemen belastar genomsnittet av befolkningen med ungefär lika stora belopp med någon real övervikt för beredskapsarbetena i början av 1970-talet och någon övervikt för skatteutjämningsbidraget i början av 1980-talet. Riksutvecklingen pekar på en anmärkningsvärt stark ökning av skatteutjämningsbidraget i reala termer i början av 1980-talet. Utvecklingen i stödområde A och B är inte lika stark. Det innebär således att skattekraften utvecklats relativt gynnsamt där. Den stabila utvecklingen av beslutat lokaliseringsstöd förstärker bilden av en viss vitalisering av stödområdena under 1970-talets gång. Beträffande beredskapsarbetena gäller att den svaga ökningen i riket motsvaras av en kraftigt real nedgång i stödområdena.

Tabell 5.1 Några transfereringar till stödområde A och B perioden 1972-82. Stödbe-

lopp i 1972 års priser (kronor per person). Även riksgenomsnitt

statsbidrag till bered- 722 2,0 799 -7,4 543 skapsarbete Dzo i riket 190 0,3 193 1,2 205

Kommunalt skatteutjämnings-

Källor: Bearbetningar av statistik om Sveriges kommuner, primära bidragsdata från främst till näringslivet. och länsplaneringens databas. Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen

40 Bilaga 9

En annan tolkning av dessa uppgifter är att stödet till traditionella problemregioner tenderar att ryckas undan när andra regioner med akuta problem framträder. Inre Norrland har dock sannolikt behållit sin andel av andra för glesbygden väsentliga transfereringar som tex glesbygdsstödet. Det bör också noteras i sammanhanget att olika delar av stödområdet uppvisar olika förlopp. Exempelvis har under senare år, relativt stödområdet i övrigt, en större andel av statliga resurser gått till malmfälten. Det kan konstateras att utvecklingen inom stödområdet varit positiv under senare delen av 1970-talet i flera avseenden. Industrin har moderniserats och vuxit sysselsättningsmässigt. Inkomsterna har stigit och tillgängligheten för samhällsservice har i stort bibehållits. Observationerna är inte generellt giltiga men ändå i stort hållbara. Det kan knappast ifrågasättas att det sammanlagda statliga stödet här har haft ett betydande inflytande.

5.3 1980-talets

utveckling

I stödområde A skulle både abetskraftsefterfrågan och befolkning minska om scenariet i LU84 blev verklighet. Utvecklingen skulle bli gynnsammare i stödområde B, där sysselsättningen enligt LU84 ökar mer än riksgenomsnittligt, se tabell 5.2. ERUs konsekvenskalkyl bygger på att utflyttning och

Tabell 5.2 Sysselsättning l tillverkningsindustri och totalt samt befolkning i stödområdet och riket 1980. Årlig förändring under angränsande tioårsperloder enligt ERUs bearbetningar av LU84 och LP83

Årlig procen- Befolkning Årlig procentuell förändring

tuell föränd- eller antal 1981-1990 ring arbetstill- 1971-1980 fällen 1980 LU84 alt 1 LP83 (tusental) Stödområde A tillverkningsindustri 2,1 (4,5) 17 (9) -0,5 (0,2) -1,6 (-0,7) total sysselsättning 1,3 (1,4) 74 (49) -0,1 (0,2) -0,9 (-0,6) befolkning -0,5 (-0,6) 178 (124) -0,6 (-0,3) -0,9 (-0,6) Stödområde B

Hela stödområdet (A+B+C)

Riket

° Inom parentes: uppgifter exkl malmfälten (Kiruna och Gällivare).

Stödområde A: Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Dorotea, Överkalix, l

. Haparanda, Kalix, Storuman, Vilhelmina, Åsele, Strömsund, Berg. i

Stödområde B: Arvidsjaur, Älvsbyn, Norsjö, Lycksele, Vindeln, Sollefteå, Åre, Bräcke, Härjedalen, Ånge,

ä Ljusdal, Alvdalen, Malung, Vansbro, Torsby. l .

l

Bilaga. 9 41

fortsätter att vara anpassningsmekanismer för stödområde A utpendling medan stödområde B kan komma att behöva en nettoinflyttning av personer i arbetsför ålder. Det bör noteras att helhetsbilden för stödområde A belastas av den förväntat mycket svaga utvecklingen i malmfälten. Andelsmässigt innebär LU-nedbrytningens scenario för 1980-talet i övrigt inte att stödområdet kommer att på något avgörande sätt förändra sin position vad gäller och sysselsättningstillfällen. Detta hindrar inte att utvecklingen i befolkning några näringsgrenar skulle innebära en viss förskjutning. Sålunda väntas inlandets andel av sysselsättningen i skogsbruket minska med ett par procentenheter, medan jordbruket inom ramen för en nationell krympning väntas väl försvara sin andel. Det sistnämnda gäller även flertalet industribranscher. Avslutningsvis finns det anledning att peka ut några speciella problem som är förknippade med den regionala utveckling som skulle bli en konsekvens av LU84. För stödområdets och glesbygdens del tyder beräkningarna på att den förhållandevis låga förvärvsintensiteten kommer att bestå, särskilt vad gäller kvinnorna. Vidare accentueras problemet med en åldrande befolkning, främst i perifera kommuner. Enligt ERUs kalkyler skulle andelen pensionärer öka från 18,7 procent 1980 till 21,4 procent 1990 i åtta perifera kommuner. Förändringar i näringsstrukturen leder sannolikt till en koncentration av arbetsplatser vilket i sin tur kan kräva fortsatt pendling från glesbygden. Utvecklingen i glesbygden är inte bara förknippad med problem. Det finns samtidigt möjligheter som av beräkningsskäl inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i LU-nedbrytningen. Den arbetar med antaganden som inte för en diskussion om det framtida behovet av arbetskrafti areell ger utrymme produktion som t ex skogsenergi och torv. Inte heller är det möjligt att väga in konsekvenser av ny kommunikationsteknik för det framtida glesbygdsboendet.

5.4 framtidsbilder

Fyra

ERUs analyser av utvecklingen i glesbygden under 1980- och 1990-talen

redovisas i en separat rapport. Där skisseras fyra framtidsbilder för svenska

glesbygder. De är i korthet: I Konsolidering av befolkning och näringsliv samt integration med övriga landet. II Balanserad kontraktion av arbetsmarknad och befolkning. III Okontrollerad kontraktion. IV Utveckling av särdrag i fråga om ekonomi och organisation.

Vilka indikationer ger LU-nedbrytningen för att någon av dessa bilder kommer att förverkligas? LU ger utan tvekan förutsättningar för den första framtidsbilden i stora delar av de glesbygdsregioner vi här talar om. Det gälleri första hand kommuner i eller snarare centralorter inom stora delar av stödområde B. Nedbrytningen innebär att den industriella produktionen där gott och väl kan utvecklas i samma takt som i övriga regioner. Utvecklingen

42 Bilaga 9

av tjänsteproduktionen, både offentlig och privat, tillgodoser samtidigt en standard som är likvärdig den i andra regioner. Inflyttning av arbetskraft innebär en konsolidering av åldersstrukturen. Arbetsmarknaderna är visserligen små men kännetecknas av relativt god differentiering. I de kommuner som har goda förutsättningar härför, bedöms turismen ge betydande tillskott av arbetstillfällen. Inom andra delar av detta stora område kan dock den andra bilden innebärande balanserad kontraktion vara sannolikare. Det gäller dels de mera perifera delarna av några ytstora kommuner, dels enstaka mindre välbelägna kommuner. I dessa kommuner och kommundelar kan möjligen svårigheter uppstå att konkurrera framgångsrikt om den arbetskraft som behövs. En fortsatt långpendling både till och från dessa områden kan förväntas. Med omfattande utpendling kan kanske befolkningstalen ändå upprätthållas i dessa lägen. En långsam kontraktion kan bli en realitet i stora delar av stödområde A. Länsplaneringen och långtidsutredningen ger här sinsemellan likartade bedömningar. Jämfört med 1970-talet är det frågan om ett trendbrott. Någon helt dramatisk krympning av arbetsmarknaden och minskning av befolkningen är det dock inte frågan om, även om givetvis i flera småorter så många tröskeltal underskrids att en mer okontrollerad kontraktion kan bli följden. I kommuner med svag utveckling under tidigare decennier och där 1980-talet innebär en fortsatt kontraktion kan kraven på nya åtgärder bli starka. I ERUs underlagsrapport ges exempel på sådana förslag, som bl a rör den kommunala organisationen. De lokala särdragen accentueras (bild IV). I diskuteras när en integration rapporten med omgivande ekonomiska system syns svåruppnåelig och när transfereringsbehovet kan behöva öka. Vidare analyseras områden där en långvarig nettoutflyttning kan skapa nya befolkningsglesa områden.

Bilaga 9 43

sou 1984:6

6 Industristrukturen

6.1 Länens industristruktur

Industrins strukturomvandling har analyserats av SIND i anslutning till ERUs av LU84. Den strukturomvandling som kan bli konsebearbetning kvensen av LU84s nationella industriutvecklingsalternativ beräknas för alternativ som utvecklats vid 1 med hjälp av de modeller för industrianalys SIND. I detta kapitel redogörs för denna analys. Dessutom jämförs dessa kalkyler med beräkningarna med länsplaneringens prognossystem. information om olika anläggningsgruppers lönsam- I kalkylerna utnyttjas het i olika landsdelar. Med hänsyn till bl a kapitalbildningsprocessens långsamma förlopp kommer det samtidigt att finnas moderna högproduktiva och omoderna lågproduktiva i varje bransch och region. De senare kanske för att täcka kostnaderna för inte ens skapar ett tillräckligt förädlingsvärde den utnyttjade arbetskraften. En region med stor andel anläggningar bland de 25 procent med högsta produktiviteten i landet och en låg andel som inte kan täcka sina lönekostnader vid nationellt genomanläggningar löner kan i ett dylikt perspektiv sägas ha en förmånlig industristruksnittliga tur. Länens industri klassificerad i en produktivitetsskala 1980 framgår av figur för tung industri, lätt industri 6.1. Data avser produktivitetsförhållandena och Verkstadsindustri i länen. I figuren redovisas dock inte de olika delarna av industrin Även om en viss omfördelning sker över tiden visar separat. SINDs att de redovisade utbudsförhållandena är uttalat stabila. analyser ändrar sällan sin lönsamhet kraftigt mellan näraliggande år. Anläggningar I vissa län är andelen sysselsatta i anläggningar med bästa teknik väsentligt större än riksgenomsnittet. De sex länen med den högsta över- respektive finns angiven i figurens vänstra del. Delar av underrepresentationen är överrepresenterad i den övre kvartilen 1980. Däremot östsveriges industri sett få verkligt högproduktiva anläggningar i industrin i inre ingår relativt Götaland. Figurens högra del utvisar de sex län som hade den minsta industri 1980. Liten respektive högsta andelen sysselsatta i förlustbringande andel hotade arbetstillfällen med detta synsätt finns i delar av Norrland och östsverige. Län som har en förmånlig industristruktur mätt med detta mått skulle vara detta kriterium. mörkt fyllda i båda delarna av figuren. Inget län uppfyller Län som har ett relativt sett oförmånligt läge skulle vara ljust fyllda i båda

44 Bilaga 9

Övre kvartil. Övre kvartii. l dessa län är l dessa län är förhållandevis förhållandevis många industri- många industrianställda syssel- anställda sysselsatta i anlägg- satta i anläggningar med hög ningar med låg produktivitet produktivitet

Undre kvartil. Undre kvartil. I dessa län är I dessa län är *vx , .

:grhållandevis industri- \\ __ fgrhållandevis f industri-

anställda anställda \*-«.\ “

sysselsatta l an agg- sysslelsatta I an agg-

ningar ningar med hög med låg produk- produk- JK_ _,.\ tivitet s x tivitet

(a) Fördelning av högproduktiva anläggningar (b) Fördelning av olönsamma anläggningar relativt riksgenomsnittet relativt riksgenomsnittet

Källa: Bearbetning av SINDs industridatabas.

Figur 6.1 Industrins produktivitetsfördelning 1980. (a) länen klassificerade efter andelen sysselsatta i anläggningar med bästa teknik i förhållande till riksgenomsnittet 25 procent. (b) länen klassificerade efter andelen sysselsatta i förlustbringande anläggningar i förhållande till riksgenomsnittet 11 procent.

Bilaga 9 45

figurdelarna. Bara två län hamnar i denna kategori, Älvsborgs och

Kopparbergs län. Norrlands industristruktur avviker inte från övriga landet i produktivitetshänseende. För att komplettera den genomsnittsbild som har en mera fullständig bild av Norrbottens industristruktur, se givits presenteras figur 6.2. Länet har som bekant fått särskild uppmärksamhet i regionalpolitiken de senaste åren.

Förädlingsvärde/sysselsatt (1000 kr/person)

700-1

l

I Norrbottens län 1980

1 I:a%:.z::::: ____

600-. Verkstadsind. _ ____ --

l

I

500-

I

I

400-

300-

200-

100- Genomsnittlig -==L lön/sysselsatt

Figur 6.2 Sysselsättningen i Norrbottens tunga, Kumulativt antal lätta och verkstadsindusysselsatta (1000-tal) stri fördelad över anläggningsgrupper med fallan- Källa: Bearbetning av SINDs industridatabas de produktivitet 1980

46 Bilaga 9

Inom den lätta industrin i Norrbotten arbetade 1980 en mindre andel sysselsatt i förlustbringande enheter. I tung industri och verkstadsindustri är en lägre andel än riksgenomsnittet sysselsatta i anläggningar med bästa teknik. Industrin investerar för kapacitetshöjning antingen eller för förnyelse, vilket betyder att investeringarna per sysselsatt i flertalet industribranscher tenderar att ge upphov till anläggningar med hög produktivitet eller företas i anläggningar med låg lönsamhet I en lönsamhetsskala av den typ vi diskuterat ovan skulle investeringarna per sysselsatt uppvisa ett U-format utseende. Investeringsmönstret kan skilja sig mellan branscher och över tiden.

6.2 1980-talets

strukturomvandling

Den kalkylmodell som utnyttjats bygger på den redovisade investeringsteorin och pekar ut både nyetablering och nedläggning samtidigt. Ny teknik införs i en bransch utifrån två signaler. Den ena gäller den av LU84 kalkylerade nationellt definierade efterfrågan på branschens produkter. Den andra gäller konkurrensen mellan nya anläggningar i bästa teknik och befintliga anläggningar som kan utnyttjas upp till sina kapacitetsgränser. I kalkylerna har produktion, investeringar, sysselsättning och prisutveckling hämtats från LU84. Däremot beräknas en genomsnittlig produktivitetstillväxt som resultat av den genererade strukturomvandlingen. Som princip för val av strukturomvandlingsförlopp har det maximala bidraget till industrins totala förädlingsvärde i riket använts. Resultaten av grundkalkylen visas i tabell 6.1 och jämförs med nedbrytningen med hjälp av länsplaneringens prognossystem. I grundkalkylen har LUs branschvisa industriinvesteringar antagits inte kunna överskridas medan produktion och sysselsättning hämtats direkt från LU84s alternativ 1. Ny tekniks egenskaper bestäms i kalkylerna utifrån nationella genomsnitt. Den totala utvecklingen för tillverkningsindustrin är i god överensstämmelse med den nedbrytning som tidigare diskuterats. Så tex visar även nedbrytningen med hjälp av länsplaneringens prognossystem att sysselsättningen i östsveriges industri skulle minska betydligt snabbare än i övriga landsdelar. Strukturomvandlingskalkylen förutspår en något gynnsammare utveckling i mellansverige än nedbrytningen med hjälp av länsplaneringens prognossystem. Det bör dock framhållas att ett antal alternativa kalkyler har visat att utvecklingen i vissa landsdelar och län framstår som mera osäker än i andra. Under förutsättning att mera bruttoproduktion kunde avsättas än vad 1 Se tex Lönsamhets- LU84 anger skulle tex industrin i östsverige expandera av struktur och investerings- på bekostnad framför allt industrin i sydöst- och Västsverige. SIND-kalkylen mänster. SIND Rapport ger också 1983:1. större kast i utvecklingen på länsnivå än övriga kalkyler.

Bilaga 9 47

TabelI6.1 Sysselsättning i tillverkningsindustri i län och Iandsdelar 1980 och förändringar under angränsande tioårsperioder Län/landsdel Årlig procentuell Antal Årlig procentuell förändring 1981-90 förändring sysselsatta (tusental)

Södermanland

çöteborgs och Bohus Alvsborgs -1,3 -2,4 64 0,7 -0,7 -0,3 Skaraborg 0,6 -0,8 38 0,9 1,0 -0,2 Västsverige -0,5 -1,9 215 0,2 0,3 -0,5 -0,7 -1,8 38 -0,4 0,2 -1,3 Värmland

En noggrannare redovisning av sysselsättningen inom egentlig tillverkningsindustri i olika landsdelar enligt analysen med SINDs kalkylmetoder framgår av tabell 6.2.

48 Bilaga 9

Tabell 6.2 Regional strukturomvandling inom industrin under 1980-talet. ERUs och SINDs bearbetningar av LU84 avseende den egentliga tillverkningsindustrin

Region Årlig pro- Syssel- Årlig pro- Andel Andel ned- Andel i Andel nycentuell sättning centuell olön- lagda av bästa etablerade förändring (tusental) förändring samma antalet teknik av antalet 1971-1980 1980 1981-1990 (%) 1980 (%) (%) 1990 (%)

Anm: sysselsättningen 1980 är angiven i FoB-definition.

År 1980 arbetade 11 procent av de industrisysselsatta i riket i förlustbringande industri. Andelen var markant högre i mellansverige och lägre i nordsverige. Till 1990 skulle enligt kalkylen 46 procent av dessa arbetsplatser ha lagts ned. I väst- och nordsverige skulle mer än varannan anläggningsgrupp ha försvunnit. Detta motsvarar en årlig nedläggning av arbetsplatser på knappt 4 procent per år. . Bästa teknik är definierad som den övre kvartilen anläggningsgrupperi en lönsamhetsskala.

Östsveriges och nordsveriges industrier är överrepresente-

rade i denna kategori. Detta betyder dock inte att andelen nya eller förnyade arbetsställen behöver bli högst där. Detta skulle möjligen vara fallet om alla investeringar vore kapacitetshöjande. Av tabell 6.2 framgår att 37 procent av de sysselsatta 1990 skulle komma att arbeta vid nya eller förnyade arbetsställen. Motsvarande siffra i SINDs tidigare utredningar om den regionala strukturomvandlingen* varierar mellan 21 och 32 procent. Slutsatsen blir att LU84s nationella industriinvesteringar är större relativt produktion och sysselsättning än i samtliga tidigare kalkyler. Detta betyder att en regionalt differentierad kalkyl över industrins strukturomvandling skulle kunna leda till lägre totala industriinvesteringar med bibehållen regional balans. Detta beror på att den regionala analysen ger möjlighet att ta hänsyn till regionalt varierande förutsättingar för industriell förnyelse. Slutsatsen är dock avhängig av den bedömning som gjorts av produktiviteten i bästa teknik. Här bygger kalkylen på specialstudier med tidsseriematerial för 1970-talet inom SIND. Som nämnts den regionala medger industrianalysen att arbetsproduktivitetens utveckling bedöms som ett utfall av introduktionen av ny teknik och avgången av äldre. Slutsatsen av ERUs och SINDs i detta avseende kalkyler är att bedömningen av den nationella produktionsutvecklingen i stort är konsistent med LU84s antaganden om genomsnittstillväxten. Beräkningarna *Var kommer krisen? verifierar därför i detta avseende den förutsätta samhällsekonomiska SIND Rapport 1982:3. balansen i LU84s alternativ 1.

Bilaga 9 49

6.3 Industridominerade kommuner

Bedömningarna är samstämmiga mellan ERUs olika industrikalkyler rörande den relativt svaga utvecklingen i östsverige och mellansverige. Som nämnts ger SINDs kalkyler en indikation om en något mer positiv utveckling i mellansverige än ERUs nedbrytning av LU84 med konventionella metoder. I en särskild studie har SINDs industrianalys förts ned till en geografisk nivå som gör det möjligt att studera utvecklingen i grupper av ensidiga industrikommuner. Ovan redovisade industrikalkyler har först brutits ned till län varefter denna arbetskraftsefterfrågan introducerats i länsplaneringens prognossystem. Tabell 6.3 visar utvecklingen av efterfrågan på industriarbetskraft i vissa kommungrupper med ensidigt sammansatt näringsliv.

Tabell 6.3 Antal arbetstillfällen i tillverkningsindustrin i ensidiga industrikommuner

Yerkstadsindustri

Anm. Tusental arbetstillfällen i PoE-definition enligt ERUs och SINDs bearbetningar av LU 84 och LP 83.

Bergslagen består av 26 utvalda kommuner i Uppsala, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleorgs län. Hälften av dessa kan karaktäriseras som stålkommuner. Utvecklingen under 1970-talet har varit negativ för vissa branschensidiga kommuners industri men positiv för andra. Särskilt gäller problemen kommuner, vilka är ensidigai branscher som hör till skogsindustrin, järn- och stålsektorn eller verkstadsindustrin. Som framgår av tabell 6.3 har utvecklingen under 1970-talet ur sysselsättningssynvinkel varit minst gynnsam för Bergslagens stålkommuner. Ensidighet definieras i sammanhanget så att industrin ska ha lägst 30 procent av den totala sysselsättningen i kommunen och den dominerande branschen lägst 40 procent av industrisysselsättningen. Figur 6.3 visar vilka kommuner som ingår i respektive grupp. Enligt LU84 skulle utvecklingen i de kommuner som är ensidiga i verkstadsindustrin vara oförändrad i förhållande till 1970-talet. Den starka tillväxten i verkstadsindustrin skulle uppenbarligen inte inträffa i dessa kommuner. Sysselsättningen i de kommuner som är ensidiga i pappers- och massaindustri minskar mest enligt kalkylerna. Minskningen är dock mindre än för sysselsättningsutvecklingen i deras dominerande bransch i riket.

50 Bilaga 9

[j Pappers och massaind. (341) Järn och stålind. (371)

Verkstadsind. (381-385)

Figur 6.3 74 branschensidiga kommuner inom tillverkningsindustrin

Källa: Lundmark, M och Malmberg, A (1980) Företagsberoende och branschensidighet i Sveriges kommuner. Forskningsrapport 63 från Kulturgeograñska inst, Uppsala universitet.

Bilaga 9 51

Utvecklingen i Bergslagen som helhet blir enligt modellberäkningama lika som i dess stålkommuner. Även här blir dessa kommuners totala utveckling mindre negativ än sysselsättningsutvecklingen i landets stålsektor som helhet. Länsplaneringens prognoser förutser en betydligt svagare utveckling för stålsektorn i riket än LU84. Därav följer den kraftiga minskningen i prognoser. Resultaten av SINDs industrikal- Bergslagen i länsplaneringens kyl ger en mindre negativ bild av utvecklingen i Bergslagen som helhet och i kommuner med ensidig industristruktur utanför de tre här särskilt utpekade. Det har bl a att göra med LU84s mera positiva bedömning för gruvindustrins sysselsättning under 1980-talet än länsplaneringen. Slutsatsen av dessa olika beräkningar blir att risken ökar för nettoutflyttning från Bergslagen med sin koncentration av ensidiga industrikommuner. Delar av ortssystemet i mellansverige kan då vara i farozonen.

sou 1984:6 9 53

Bilaga

7 Byggnadssektorn

Byggnadssektorn som helhet sysselsatte vid 1980-talets början närmare en femtedel av den svenska arbetskraften. sysselsättningen i den egentliga byggnadsverksamheten var 270 000 vilket motsvarar knappt 7 procent av totalsysselsâttningen. Inom denna del av byggsektorn sker förnyelsen av byggnadskapitalet för produktion, samhällsservice, infrastruktur och boende. Kon junkturförändringar inom stora delar av denna investeringsverksamhet fortplantar sig snabbt till andra delar av ekonomin. Näringslivets investeringskvot har varit i sjunkande i Sverige liksom i flera andra europeiska länder under en längre tid. Dessutom har byggnadsinvesteringarnas andel av näringslivets totala minskat. Under investeringar 1980-talet kan en förlängd användning förväntas av existerande byggnadskapital i näringslivet. Samtidigt tenderar åtminstone vissa delar av de nya infrastrukturerna att vara mindre direkt personalkrävande att bygga. Investeringar i nya komponenter i energisystemet kan vara ett undantag. Dessa investeringar är också spridda över landet. Bostadsbeståndets utbyggnad bestäms av förnyelsebehov, standardökningar samt utvecklingen av antalet bostadshushåll i landets olika delar. Hushållsbildningens beroende av ekonomiska faktorer som inkomster, bidrag och priser är föga utredd. De nya hushållen består ofta av en eller två Därför är inkomstutvecklingen ungdomar. för de yngre åldersgrupperna viktig i sammanhanget. Den framtida efterfrågan på bostäder beror således bl a på realinkomsternas utveckling. Enligt de två huvudalternativen i LU84 växer den privata konsumtionen med 0,5 respektive 0,2 procent per år under 1980-talet. Då befolkningstillväxten är mycket ringa visar dessa tal också utvecklingen per capita. Under 1970-talets senare del har hushållens realinkomster visat en svag utveckling. Samtidigt har det relativa priset på bostäder ökat. Sysselsättningen i byggnadsverksamhet i olika delar av ortssystemet under 1970-talet samt bedömningarna enligt LP83 och LU84s alternativ 1 visas i tabell 7.1. Det bör noteras att skillnaden mellan de båda framtidsbedömningarna endast gäller nivån på den nationella utvecklingen. Som påpekats har byggandet något olika karaktär i olika delar av landet. I expansionsområden byggs bostäder och servicelokaler. Sysselsättningsproblemen i byggnadssektorn har varit mindre uttalade i storstadsområdena där nyproduktion av markbostäder lett till flyttningar från kärnområde till förort. I industrikommuner byggs lokaler och produktionsmiljö för näringslivet. I andra kommuner inom landet byggs infrastrukturer i form av vägar

54 Bilaga 9 sou 1984:6

Tabell 7.1 Sysselsättning i byggnadsverksamhet i H-regioner 1980 samt förändring under angränsande tioårsperioder. ERUs bearbetningar av LU84 och LP83

Region Årlig procentuell för- Antal syssel- Årlig procentuell

ändring satta förändring i -----; (tusental) 1971-1980 1976-1980 ?- LU84 alt l LP83 1980

H1 Stockholm -2,9 0,1 38 0,2 -1,4 Göteborg -3,0 -1,0 24 0,0 -1,5 H2

därav Bergslagen -1,6 -2,3 12 -0,5 -2,1 Norrlands kust 1,2 -1,6 27 -0,2 -1,8

och energisystem eller lokaler för näringslivet. Denna heterogenitet gör regionala framtidsbedömningar av byggsektorns utveckling svåra. Effekterna av den kraftiga minskningen av sysselsättningen under 1970-talet var starkast i storstäderna och svagast i glesbygden. Skiljer man ut den senare delen av 1970-talet blir bilden något annorlunda. Byggandet i tätbygderna har då ökat i förhållande till glesbygden. En intensifierad satsning på förnyelse av byggnadskapitalet under 1980-talet kan göra att de större tätorterna behåller sin position i förhållande till de mindre orterna och glesbygden. Som framgår ovan är länsstyrelsernas bedömningar av byggandets regionala utveckling styrande för ERUs kalkyler baserade på både LU84 och LP83. De visar en pessimistisk bedömning för norra glesbygden och en optimistisk för malmöregionen. För övriga ortstyper är framtidsbedömningama tämligen likartade på denna översiktliga nivå. Byggnadsverksamhetens relativa betydelse i olika län framgår av figur 7.1. Länen är på sedvanligt sätt ordnade längs en linje som börjar i Stockholm, passerar grannlänen och de sydöstliga länen, rundar Skåne, går norrut via Västsverige och Bergslagen samt slutar i Norrbottens län. En viss stabilitet i de länsvisa avvikelserna från riksgenomsnittet noteras för 1970-talet. En nedgång i riket med 2,6 procentenheter skedde 1971-1980, vilket motsvarar drygt 60 000 arbetstillfällen. Under hela årtiondet behöll Uppsala, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län sin starka specialisering i byggande. Samtidigt som byggandet gått ned har dock awikelserna från riksgenomsnittet reducerats. Konsekvenserna av LU84 skulle vara att de nuvarande olikheterna mellan länen skulle bestå år 1990. Som framgår av tabell 7.1 skulle byggsysselsättningen enligt scenariet i LU84s alternativ 1 växa något under 1980-talet. Denna bedömning skiljer sig från länsplaneringens med 40000 arbetstillfällen. Arbetsmarknaden för byggnadsarbetare skiljer sig markant mellan dessa alternativ.

Bilaga 9 55

Den bedömning som gjorts inom länplaneringen är att byggsysselsättningen skulle minska mest i glesbygd. Efterfrågan skulle finnas i andra regioner än där utbudet av arbetskraft är koncentrerat. En illustration till detta är att arbetslösheten bland byggnadsarbetare 1983 var tre gånger så stor i skogslänen som i storstadslänen och ungefär dubbelt så stor som i övriga landet. I skogslänen finns också färre för den sysselsättningsalternativ

ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD

/vv/\/\/\_/\VA\/

G 1990

ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD 2.0-

=6.8) /\ ./\ /\

3 -

(Riket

k/\/\/

/\/ -1t0

-ZOJ

ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYACBD 2.0-

1.0-

7.5)

= 0 Ä ^ 1975

Riket

_Lo_- n/vvw

\/\/

_ggi

ABCDEFGHIKLMNOP RSTUWXYAACBD 20 Figur 7.1 Byggnadssektorns andel av sysselsätt- \/ ningen i olika län i fär- 7-0

9.4) hållande till dess andel

= ^ av sysselsättningen i ri- G v 1970 ket. Utveckling 1970-80

(Riket och bedömning av för-

-1.0- V delningen 1990 enligt

ER Us bearbetningar av _m_ LU84 och LP83.

56 9

Bilaga

relativt sett rörliga byggarbetskraften. Det bör dock noteras att utvecklingen kan vara olika för olika skogsläns glesbygder. Byggande av fritidsanläggningar för turistnäringen kan fortfarande vara aktuell för vissa bygder. Den utvecklingen enligt LU84 är annorlunda än den som regionala förutspås i LP83. Näringslivet skulle enligt ovan redovisade industrikalkyler behöva förnyas mest i mellansverige. Om realinkomsterna skulle stiga enligt LU84 skulle bostadsefterfrågan åter kunna öka. Under 1980-talets senare del når dessutom barnen till 1940-talets stora barnkullar hushållsbildningsålder. Som framgåri kapitel 9 skulle LU84 också innebära att antalet flyttare mellan olika kommuner ökade. En fortsatt befolkningsexpansion kan komma att äga rum i Stockholmsregionen. På sikt kan dessa faktorer tillsammans leda till ökade byggnadsbehov i olika delar av landet och inte bara i storstäderna.

sou 1984:6 9 57

Bilaga

8 änstesektorn

Tj

8.1 Privata

tjänster

sysselsättningen i den svenska ekonomin kommer under 1980-talet alltmera att koncentreras till tjänstesektorn. Produktion och sysselsättning expanderar stadigt inom den privata delen av denna verksamhet, både vad gäller företagsorienterad service och hushållsinriktad. Sektorns verksamhet har alltmer internationaliserats så att en inte obetydlig andel tjänster nu ingår i svensk export. Samtidigt växer importkonkurrensen inom olika slag av informations- och konsultverksamhet. Den regionala utvecklingen inom den privata t jänstesektorn innebär en expansion av sysselsättningen i motsats till förhållandet i industrin. Inom varuhandeln, samfärdseln och näringsgrenen privata tjänster väntas enligt LU84 mellan 95 000-125 000 nya arbetstillfällen skapas 1981-90. Omkring 100 000 tillkommer i både alternativ l och 2 i sektorn privata tjänster. I länsplaneringen är bedömningen omkring 80 000 nya arbetstillfällen inom den privata tjänsteproduktionen. Tabell 8.1 utgör en sammanställning av resultaten av nedbrytningama för sektorn privata tjänster. Tillväxttakten för antalet sysselsatta i denna näringsgren har fördubblats i riket under loppet av 1970-talet. Genomsnittet för årtiondet är 2,2 procent per år vilket betyder att både LU84 och LP83 anger en reduktion i takten i sysselsättningens ökning. Delbranscherna rekreations- och kulturverksamhet samt uppdragsverksamhet och maskinuthyrning är de snabbast växande sysselsättningsmässigt. Takten är jämförbar med sjukvårdssektorns och socialvårdens. Särskilt för uppdragsverksamheten har tillväxttakten ökat under 1970-talet. En tredjedel av sysselsättningen i näringsgrenen privata tjänster var 1980 koncentrerad till Stockholm. Inom Stockholm fanns 85 procent i regionens kämkommuner, Stockholm, Solna och Sundbyberg. För uppdragsverksamheten var motsvarande andelar 40 procent respektive 85 procent. Tabell 8.1 utnyttjar en indelning av landet i H-regioner, vilka avspeglar olika tätortsgrad. Regionernas utbredning framgår av figur 3.1. Den privata tjänstesektom har vuxit snabbast i Norrlands städer under 1970-talet. Mot slutet av 1970-talet var tillväxten mera jämnt fördelad än under periodens början. Under 1980-talet bedöms branschens snabbaste tillväxt i stället ske i Stockholm och dess förorter. LU84 anger en ännu starkare förskjutning till Stockholms fördel än LP83. En av förklaringarna till denna omfördelning är den starka tillväxten i delbranscher som uppdragsverksamhet. LU84 innehåller ingen regional

58 Bilaga 9 Tabell 8.l Antal sysselsatta i privat tjånsteproduktion och uppdragsverksamhet i H-regioner

Anm. Tusental sysselsatta i FoB-definition enligt ERUs bearbetningar av LU84 och LP83.

analys av denna bransch. Som framgår av tabell 8.1 anger LP83 Stockholms kärna som tillväxtcentrum för branschen i fråga under 1980-talet.

Ökningen

där har varit mycket snabb mot 1970-talet slut. Även de glesare delarna av ortssystemet har dock haft en stark tillväxt. Dessa förhållanden skulle kunna ses som en första indikation på det accelererande datoriseringens regionala konsekvenser. Tendenserna inom många företag inom den privata tjänstesektom är att polarisera sin regionala organisation bl a med hjälp av datorer. Detta skulle på sikt kunna innebära en mindre expansiv utveckling i vissa medelstora städer. Åtminstone tyder resultat i pågående ERU-forskning på att detta kan vara fallet. En bransch som har uppvisat en stark teknikutveckling under 1970-talet är bank- och försäkringsverksamheten. Den har en marknad både bland företag och hushåll. Dess regionala sysselsättningsutveckling borde därför ge en ytterligare indikation på hur långt den tekniska utvecklingen fortskridit. Tabell 8.2 visar att mer än en tredjedel av branschens sysselsättning fanns i Stockholm 1980. Nära hälften fanns i storstäderna. under Utvecklingen 1970-talet pekar entydigt på en långsam utveckling i storstäderna och en expansion i medelstora och mindre orter, särskilt i Norrland. Storstadsområdenas awikelse från riksgenomsnittet ökade 1976-80 medan utvecklingen snabbades upp anmärkningsvärt kraftigt i norra tätbygden. Som framgår av figur 3.1 gäller det här i huvudsak Norrlands kuststâder. ERU har inte gjort några egna bedömningar av utvecklingen av sysselsättningen i bank- och försäkñngsverksamhet. Däremot ingår bransch-

Bilaga 9 59

Tabell 8.2 Antal sysselsatta i bank- och försäkringsverksamhet i H-regioner 1980 samt förändringar under angränsande tioårsperiod. Årlig procentuell förändring i förhållande till riksgenomsnittet. ERUs bearbetningar av LP83

Årlig procentuell för- Antal Årlig procenändring relativt riks- sysselsatta tuell förändring genomsnittet (tusental) relativt riksgenomsnittet 1971-1975 1976-1980 1980 1981-1990

en som en oberoende näringsgren vid själva efterfrågenedbrytningen. Den ingår som en del av sektorns privata tjänster. Som framgår av tabell 8.2 anser LP83 att sysselsättningen kan komma att utvecklas mycket långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. Länsplaneringens bedömning av den regionala utvecklingen innehåller drag som överensstämmer med ERUs l flera fall förutses trendbrott gentemot 1970-talet. forskningsrön.

8.2 Offentliga tjänster

Utvecklingen av den offentliga sektorn har i LU84 beräknats utifrån planmaterial från stat, kommuner och landsting med en viss ambitionshöjning vad gäller den totala offentliga konsumtionen. Tillväxttakten i den offentliga resursförbrukningen ligger emellertid högre i LUs båda alternativ än vad planerna anger. Särskilt gäller detta alternativ 2 med sin inriktning på offentlig sektor. ILU84s ekonomiska scenarier omräknas den resursförbrukav slutlig efterfrågan fördelad på ning som dessa antaganden ger till tillväxt offentlig konsumtion och investeringar. Härigenom blir tillväxten av den i timvolym direkt bestämd. I statistiska centraloffentliga sysselsättningen bedöms sedan hur stor sysselsättningen blir i byråns arbetsmarknadskalkyler antal personer och hur den fördelas mellan män och kvinnor. Länsplanerbygger upp sina prognoser av sysselsättningsutvecklingen i den ingen offentliga sektorn från planmaterial levererat av statliga och kommunala organ i länet. Den offentliga sektorn har flera roller i samhällsekonomin. Via utbyggnad och underhåll av infrastruktur påverkas näringslivets produktionsförhållanden. Stöd och transfereringar kanaliseras till behovsgrupper både inom och bland hushållen. Dylika behov varierar regionalt, bla näringslivet beroende på näringslivets struktur och befolkningens ålder- och sociala sammansättning. Även politiskt betingade skillnader i ambitionsnivå avspeg-

60 Bilaga 9

Tabell 8.3 sysselsättningsutvecklingen inom den offentliga tjänstesektorns olika delsektorer Delsektor

Anm. Uppgifterna avser länsplaneringens indelning av den offentliga sektorn i delbranscher snarare än ändamålsgrupper.

las inom de ramar som den nationella politiken ger. Ansvarsfördelningen mellan kommuner, landsting och stat lämnar ett spelrum för regionalt varierande lösningar för t ex finansiering av arbetslöshets- och andra arbetsmarknadsâtgärder. ERUs bearbetningar av utvecklingen inom den offentliga tjänstesektom avser främst dess roll som sysselsättningsskapare. Den kraftiga utbyggnaden med ca 5 procent per år har varit en starkt bidragande orsak till den balans i utvecklingen regionalt som kunnat iakttas under 1970-talet. Expansionen inom den offentliga sektorn har haft en stabiliserande effekt på de regionala arbetsmarknaderna. Under senare delen av 1970-talet har den offentliga sektorns sysselsättningsexpansion bromsats något samtidigt som ökningen accelererat i den privata tjänsteproduktionen. En ytterligare dämpning förutses under 1980talet. Mellan 200 000 och 300 000 arbetstillfällen förväntas dock bli tillskapade enligt LU84. Det är väsentligt högre än vad en summering av länsplaneringens kommunala och regionala prognoser ger vid handen. Frågan är om sparandet inom den offentliga sektorn ger ett likformigt utslagi olika delar av landet. Det har bl a att göra med hur expansionen fördelas mellan statlig och kommunal verksamhet. Det har också att göra med hur kommuner och landsting i olika delar av landet väljer att fördela besparingar mellan åtgärder som berör sysselsättningen respektive övriga delar av den kommunala verksamheten. Besparingar inom den kommunala sektorn som inte återverkar på sysselsättningen kan bli marginella. Varje mera påtaglig besparingsverksamhet ger så gott som omedelbart sysselsättningseffekter. Tabell 8.3 ovan visar sysselsättningsutvecklingen inom olika delsektorer, dels enligt länsplaneringens prognoser, dels enligt LUs båda alternativ. Samtliga utvecklingsaltemativ innebär en kraftig minskning av tillväxttakten under 1980-talet jämfört med föregående decennium.

Överlag ligger LUs

kalkyler för sysselsättningsutvecklingen högre än länsplaneringens. Skillnaden mellan LUs huvudalternativ och länsplaneringen är ca 100 000 arbetstillfällen. Av de sysselsatta inom den offentliga sektorn är 22 procent statligt

Bilaga 9 61

anställda och 78 procent har kommunal anställning. I båda LU-alternativen minskar antalet statligt sysselsatta. Störst är minskningen inom delsektorerna hälso- och sjukvård, drygt 50 procent och socialvård, 30 procent. Antalet sysselsatta inom högre utbildning och forskning samt rättsväsendet ökar i båda alternativen. Det större utrymmet för offentlig konsumtion som alternativ 2 medger, innebär för den statliga verksamheten framför allt ett sysselsättningstillskott i dessa delsektorer. Sammantaget innebär beräkningarna enligt LUs huvudalternativ en minskning av antalet statligt sysselsatta med ca 25 000 personer. Denna minskning kan vara ett uttryck för en fortsatt decentralisering från staten till landstingskommuner och kommuner som påbörjats under 1970-talet. Tillväxten inom den offentliga sektorn kommer således främst att ske i den kommunala verksamheten. Den snabbaste tillväxten kommer enligt kalkylerna att ske inom delsektorema hälso- och sjukvård och socialvård. Tillsammans beräknas sysselsättningen inom dessa delsektorer öka med ca 100 000 personer fram till 1990. Kalkylema för sysselsättningsutvecklingen inom grund- och gymnasieskolan pekar mot en stagnation under 1980talet. Tabell 8.4 redovisar sysselsättningsutvecklingen inom som regioner typindelats med avseende på befolkningsunderlagets storlek. Som tidigare nämnts innebär kalkylerna för den offentliga sektorns utveckling en markant minskning av tillväxttakten jämfört med 1970-talet. Beräkningarna tyder också på att expansionen under 1980-talet kommer att ha en jämnare fördelning på olika regiontyper. Under 1970-talet var tillväxttakten lägst i Stockholmsregionen och snabbast i norra glesbygden. Skillnaden i tillväxttakt uppgick till ca 1,5 procentenheter. Beräkningarna för 1980-talet pekar mot att denna skillnad kommer att minska till ca 0,5 procentenheter. Att differenserna mellan olika regiontyper minskar under 1980-talet förklaras till största delen av att expansionen inom sektorn beräknas ske inom den kommunala verksamheten. Inom den statliga verksamheten, där offentlig förvaltning och försvar är de största delsektorema, är skillnaderna mellan olika regiontyper större. Den sysselsättningsminskning som beräknas ske inom försvarssektorn under Tabell 8.4 Sysselsättningsutvecklingen inom offentlig sektor i olika typer av regioner

Typ av region Årlig procentuell förändring Antal sysselsatta i 1 000-tal

1971-1980 1981-1990 1980 Förändring 1981-1990

62 9

Bilaga

1980-talet drabbar i första hand Stockholmsregionen medan en svag Ökning beräknas ske i de medelstora orterna i södra och mellersta Sverige. Tillväxttakten inom den offentliga förvaltningen, som till ca 50 procent är statlig verksamhet, var under 1970-talet ca 2 procent per år. Tillväxttakten var störst i de större städerna (H3), där den uppgick till drygt 3 procent per år. Under 1970-talet genomfördes en omlokalisering av ca 10 000 arbetsplatser inom central statlig verksamhet från Stockholm till andra orter i landet. i central statlig verksamhet i Stockholm blev ca 5 000 Nettominskningen arbetstillfällen under 1970-talet. Av de omlokaliserade arbetsplatserna var inom statlig förvaltning som lokaliserades till orter som ca 6 000 arbetsplatser ingåri H3-regionen. Omlokaliseringsmyndigheterna svarade härigenom för av sysselsättningstillväxten inom offentlig förvaltning i denna drygt hälften regiontyp. Kalkylerna för sysselsättningsutvecklingen inom den offentliga förvaltningen pekar mot en sysselsättningstillväxt på ca 0,5 procent per år under 1980-talet. utveckling i olika Kalkylerna tyder också på en mer likartad regiontyper. Tillväxten beräknas bli snabbasti norra glesbygden och svagast i de medelstora städerna. Sammanfattningsvis innebär kalkylerna för den offentliga sektorns utveckling under 1980-talet en fortsatt sysselsättningsexpansion, om än i långsammare takt, där tillväxten blir ungefär densamma i olika typer av regioner. antyder emellertid också att sektorn inom sig kommer att Kalkylerna genomgå en omstrukturering som förutsätter såväl yrkesmässig som geografisk rörlighet hos de anställda. Bakom denna omstrukturering ligger bland annat förändringar i befolkningsstrukturen som påverkar behovet av olika en fortsatt från stat till kommun och typer av tjänster, decentralisering införandet av ny teknik inom till exempel kontorsadministration och informationshantering. Den offentliga sektorn påverkar med sin verksamhet inkomstfördelningen mellan olika delar av landet både direkt och indirekt. En stor andel sysselsatta i offentlig tjänsteproduktion innebär både att servicestandarden kan hållas hög och att hushållens inkomster säkerställs på ett sätt som är stabilt över tiden. Vidare påverkar den offentliga sektorn indirekt inkomstfördelningen genom olika slags transfereringar. Utvecklingen av skattekraften är dels ett mått på inkomstutvecklingen, dels ett mått på det bidrag till finansieringen av sektorns tillväxt som kommunen kan ge. Inom ERU har en särskild studie ägnats den offentliga sektorns ambitionsnivå och finansiering i olika län. I nuläget föreligger skillnader som inte enbart beror av behovsgruppernas storlek och sammansättning. Den kommunala skatteutjämningen har ändrat profil under 1970-talets gång. Kommuner i mellansverige har i allt högre grad blivit nettomottagare. Figur 8.1 visar hur skattekraften mellan län 1980. Förutom de per invånare varierar tre storstadslänen befinner sig tre län i öst- och mellansverige samt norrbottens län i den övre kvartilen. Vissa jordbruksdominerade län samt länen i sydöstsverige och Jämtlands län ligger i den undre. Den kalkyl som redovisas i högra delen av Figur 8.1 bygger på en ekonometriskt uppskattad relation mellan skattekraft och tätortsgrad, *Analysen har gjorts av förvärvsfrekvens och andel sysselsatta i tjänsteproduktion. Dessa Olle Ohlsson, Göteborgs kvinnlig universitet tre faktorer har vid en tvärsnittsanalys visat sig förklara över 90 procent av

Bilaga 9 63

Figur 8.1 Medelskattekraft per person t länen 1980 relativt riksgenomsnitt samt kalkylerad Övre kvartil

i Ökning förändring 1981-90 om

LU84s alternativ 1 blev Kring medianen gällande

i | Undre kvartil

(a) Skattekraft per person (b) Förändring av skattekraft 1980 relativt riksgenom- per person 1981-90 relativt snitt. riksgenomsnitt.

64 Bilaga 9

variansen i skattekraften mellan länen 1980. Höga värden på dessa tre faktorer tenderar att öka skattekraften. Som figuren visar tyder kalkylen på en mindre i skattekraft spridning mellan länen 1990 än 1980. Detta hänger samman med den ökande kvinnliga förvärvsfrekvensen i län där den tidigare varit relativt sett lägre. Även den i detta avsnitt påtalade regionala utspridningen av privat och offentlig tjänsteproduktion ligger bakom denna utjämning.

sou 1984:6 Bilaga 9 65

9 Arbetsmarknad och

rörlighet

Beräkningsförutsättningar

Som framgår av huvudrapporten till LU84 är kravet på full sysselsätning liktydigt med att ett prognoserat utbud av arbetskraft skall beredas arbete. Utbudsprognosen är härledd utifrån en bedömning av befolkningsutvecklingen. I ett särskilt moment i de nationella kalkylerna beräknas hur efterfrågan på arbetskraft från privat näringsliv och offentlig sektor ska matcha det givna utbudet fördelat på män respektive kvinnor. I sammanhanget inkluderas endast friktionsarbetslöshet. I LU84 förutsätts att arbetslösheten för män och kvinnor i genomsnitt ska vara 1,6 procent år 1990. Ytterligare två moment i LU84s nationella arbetsmarknads- och befolkningsanalyser måste noteras i detta sammanhang. Nettoinvandringen antas i LU84 växa från 2 000 personer per åri början av 1980-talet till 7 500 personer per år mot slutet av årtiondet. En växande del av invandringen under senare delen av 1970-talet orsakades inte av arbetsmarknadsförhållanden utan var humanitärt betingad. Bakom en förutsatt ökning under 1980-talet ligger dock ett antagande om att den arbetsmarknadsmotiverade invandringen skall öka. Invandringen har regionala konsekvenser då den är starkt koncentrerad till Stockholms län. I ERUs arbete med nedbrytningen av LU84 behandlas invandringen i samband med en särskild studie av rörlighetskonsekvenserna av de regionalt nedbrutna scenarierna. l utvecklingen av arbetskraftsutbudet i LU84 inräknas en successiv förkortning av den genomsnittliga arbetstiden som har att göra med övergången till alltmera deltidsarbete. Utvecklingen är svårbedömd då anpassningsmekanismer såsom förlängning av arbetstiden för redan sysselsatta personer kan påverka arbetsmarknadsinträdet för personer utanför arbetskraften, tex ungdomar. Utfallet av denna anpassning varierar regionalt bl a på grund av skillnaderi förvärvshinder och i arbetskraftsefterfrågans inriktning. I LU84 görs en särskild studie av effekterna av en arbetstidsförkortning riktad mot personer som arbetar heltid. ERUs bedömningar av arbetsmarknadskonsekvenserna av olika nationella utvecklingsalternativ är huvudsakligen baserade på kalkyler med länsplaneringens prognossystem som grund. I detta beräkningssystem förutsätts att arbetsmarknadsbalans tillskapas genom inflyttning av arbetskraft till regioner med efterfrågeöverskott vid prognoserade förvärvsgrader för i kommunerna kvarboende befolkning.

66 Bilaga 9

Härvid kalkyleras först en effektiv efterfrågan med hänsyn till nettot av inpendling och utpendling. Befolkningsutvecklingen i kommunerna härleds som en konsekvens av resulterande sysselsättningsutveckling och en förutbestämd utveckling av förvärvsgraden för kvinnor och män i olika åldrar. Man kan därför säga att prognossystemet överbetonar arbetsmarknadens betydelse för förflyttningsströmmarnas inriktning. Vidare beaktas inte i den vedertagna prognosmodellen utvecklingen av efterfrågan på kvinnor och män i arbetskraften separat. ERU analyserar därför konsekvenserna av LU84 för utvecklingen inom kvinnornas respektive männens arbetsmarknad i olika regioner i en separat studie. ERUs kalkyler över den framtida geografiska omflyttningen bygger på bruttoflyttningsdata för män och kvinnor i femårsgrupper i olika kommuner. Till dessa data har även bruttoflyttningarna till och från Sverige fogats. Data avser genomsnitt för perioden 1981-82. Ur länsplaneringens prognossystem har hämtats utflyttning från samtliga kommuner till andra kommuner och utlandet och inflyttning på motsvarande sätt. Även dessa totalsiffror är uppdelade på kön och ålder. Den konsekvensberäkning som sedan har genomförts innebär att 1981-82 års bruttoflyttning anpassats till de för varje alternativ giltiga kommunvisa totalerna för utflyttning respektive inflyttning. Metoden innebär att den regionala rörligheten kan analyseras i ett stort antal dimensioner. En mer omfattande redovisning av LU84s konsekvenser för den geografiska rörligheten redovisas i en separat rapport från ERU.

9.2 Kvinnornas och männens arbetsmarknad

ERU genomför inte här någon egen analys av dynamiken på den delvis könsuppdelade arbetsmarknaden. Syftet är endast att bryta ned efterfrågan på arbetskraft till regional nivå för män och kvinnor separat. Analysen skall i första hand ses som ett räkneexempel. I beräkningarna tas hänsyn till att det i de nationella arbetsmarknadsanalyserna i LU84 studeras hur konkurrensen mellan kvinnor och män om arbetstillfällen inom olika branscher beror av den totala efterfrågeinriktningen. Frågan är hur det regionala utfallet kan förväntas bli, givet att andelen kvinnor som sysselsätts i en bransch följer LU84s kalkyler i riket. Vid nedbrytningen utnyttjas data från 1980 för att regionalt fördela den branschvisa arbetskraftsefterfrågan på kvinnor och män. Den använda tekniken ger därvid en något statisk bild av männens och kvinnornas yrkesfördelning. I en särskild beräkning görs även prognoserna i LP83 till föremål för en dylik uppdelning. Härvid förutsätts att arbetsmarknaden är i balans för män och kvinnor i riket totalt samt att fördelningen mellan män och kvinnor i varje bransch nationellt följer LU84s alternativ 1. Tabell 9.1 innehåller några av de resultat en sådan konsekvensberäkning ger. Där anges i absoluta tal förändringar av efterfrågan på manlig och kvinnlig arbetskraft i sex landsdelar. De siffror som redovisas är talande för dynamiken på 1970-talets arbetsmarknad. Mer än 450 000 nya arbetstillfällen tillskapades för kvinnor medan männens arbetsmarknad krympte med 17 000. Enligt LU84 skulle, av den tidigare omnämnda ökningen av

Bilaga 9 67

under Tabell 9.1 Antal arbetstillfällen som upptas av kvinnor och män i olika landsdelar 1980 samt förändringar angränsande tioårsperioder. Tusental arbetstillfällen enligt ERUs bearbetning av LU84 och LP83

Landsdel Antal arbets- Förändring 1981-1990 Förändring 1971-1980 tillfällen 1980 LU84 alt 1 LP83 kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män

129 14 567 640 89 27 47 -3 Östsverige 50 -8 192 247 22 3 7 -11 Sydöstsveri ge 48 -6 222 261 28 8 13 -2 Sydsverige 88 -6 347 425 40 9 15 -11 Västsverige 81 -17 282 357 26 -7 5 -27 Mellansverige 60 6 183 230 25 0 11 -16 Nordsverige

456 -17 1 793 2 160 230 40 98 -70 Riket

270 000 arbetstillfällen, 230 000 rikta sig till kvinnor och efterfrågan på totalt 40000 till män. En utveckling enligt LP83 skulle medföra en efterfrågeminskning på männens arbetsmarknad och en, i antal jobb räknat, något större av efterfrågan på kvinnornas arbetsmarknad. ökning Utvecklingen på männens arbetsmarknad kommer enligt LU84 att variera mellan olika delar av landet. För kvinnorna däremot sker en mera likformig ökning av efterfrågan oberoende av landsdel. En möjlig väg att nå balans är att männen flyttar till de regioner där det råder brist på manlig arbetskraft. Ett alternativ till kan vara att stanna kvar i hemregionen och flyttning konkurrera inom yrken som under senare tid etablerats som kvinnornas arbetsmarknad. Detta torde knappast vara någon utväg för äldre manlig

arbetskraft i ensidiga industriorter. För yngre män kan valet bli mer aktuellt.

Den höga rörligheten för denna åldersgrupp kan dock innebära att även en från till Stockholms arbetsmarknad är ett flyttning exempelvis Bergslagen lockande alternativ.

9.3 Arbetskraftsutbudet

av utfallet av obalanser mellan utbud och efterfrågan måste En bedömning utveckling. Tabell 9.2 visar den bedömning av bygga på en studie av utbudets utvecklingen av yrkesverksamhetsgraderna som ligger till grund för ERUs bearbetning av LU84 och LP83. Tabell 9.2 speglar den starka utvecklingen på kvinnornas arbetsmarknad under 1970-talet. Medan andelen män i åldern 15-64 år yrkesverksamma i riket med minskade med 3 procentenheter på 10 år ökade den för kvinnorna Trots att utvecklingen var starkast i norra Sverige drygt 15 procentenheter. för såväl kvinnor som män hade man där den lägsta yrkesverksamhetsgraden även 1980. Bedömningarna vad gäller yrkesverksamhetsgradens utveckling går kraf- LU84 och LP83. Skillnaden är drygt 6 procentenheter för tigt isär mellan kvinnor och bortåt 2 procentenheter för män. Bedömningen enligt statistiska till LU84 innebär en betydligt mera likformig tillväxt i centralbyråns underlag

68 Bilaga 9 sou 1984:6

Tabell 9.2 Yrkesverksamhetsgrad för kvinnor och män i sex landsdelar 1980 samt förändringar i procentenheter mellan angränsande tioårsperioder. Procentandelen sysselsatta i PoE-definition i relation till befolkningen i åldern 15-64 år

Landsdel Förändring Yrkesverksam- Förändring 1981-1990 1971-1980 hetsgrad 1980 LU84 alt 1 LP83 kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män

olika delar av landet än den i LP83. Som tabellen visar var utvecklingen av andelen yrkesverksamma utveckling tämligen varierande mellan olika landsdelar under 1970-talet. I länsplaneringens prognossystem som utnyttjas även vid LU-nedbrytningen förutsätts det totala utbudet av arbetskraft anpassa sig till efterfrågan. En obalans kan kvarstå för män respektive kvinnor. Tabell 9.3 visar en uppskattning av skillnaderna mellan utbud och efterfrågan byggd på information från ERUs specialstudie om arbetsmarknad och rörlighet. I beräkningen som redovisas i tabell 9.3 görs antaganden rörande bl a pendlingsbenägenheten för män respektive kvinnor. Därför kan inga säkra slutsatser dras om kvarstående obalanser inom delarbetsmarknaderna för män respektive kvinnor. Endast för några landsdelar är gapen så stora att de kan antyda att anpassningar kan krävas. Gapen är dock snarare en effekt av bedömningarna av förvärvsgradernas utveckling. Dessa skulle alltså kunna vara för optimistiska för östsverige i LU84-alternativet och för Västsverige i LP83.

Tabell 9.3 Kalkylerade gap mellan utbud och efterfrågan för män respektive kvinnor i sex landsdelar 1990. Tusental sysselsatta enligt ERUs bearbetning av LU84 och LP83

LU84 alt 1 Total efter- LP83 Total efter- Efterfråge- frågan Efterfråge- frågan överskott (tusental) överskott (tusental)

Bilaga 9 69

9.4 Arbetslösheten

Den öppna arbetslösheten är inte något entydigt mått på obalanser inom arbetsmarknaden. Den påverkas av en rad utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder och är också ett mått på marknadens dynamik och fluktuationer. Även om just ökad arbetslöshet är det yttersta utslaget av obalanser på arbetsmarknaden måste måttet kompletteras med andra. I en regional konsekvensanalys är även arbetskraftsdeltagande, pendling och flyttning viktiga indikatorer. Inom länsplaneringens prognossystem behandlas inte arbetslösheten. Det utbud av arbetskraft som avses är den del av arbetskraften som verkligen sysselsätts. SCB har på ERUs uppdrag gjort en bedömning av arbetslöshetens regionala fördelning vid samhällsekonomisk balans 1990. Prognosen baseras på en analys av arbetslöshetens variationer över en serie av år för män respektive kvinnor i olika åldrar. En sammanfattning av resultaten ses i figur 9.1. Den målsatta arbetslösheten i riket 1990 uppgår enligt LU84 till 1,6 Den faktiska nivån var 1980 2,0 och 1982 3,1 procent. Arbetslösprocent. heten förväntas enligt dessa bedömningar minska mera för kvinnor än för män. Enligt bedömningarna skulle de nu etablerade regionala mönstren bestå. Det kan noteras att de expansiva arbetsmarknaderna i Stockholms och Uppsala län omges av län med mera ogynnsam arbetsmarknadssituation både åren 1980 och 1990. En jämförelse mellan länsprognoserna och LU84 kan ge en fingervisning om storleksordningen på den arbetslöshet som kan tänkas uppstå om LUs scenarier inte kan uppfyllas. Som tidigare nämnts är skillnaden mellan bedömningarna ungefär 240 000 arbetstillfällen år 1990, fördelade regionalt på ett sätt som är till nackdel för vissa utsatta bygder bl a i Bergslagen, sydöstsverige och delar av Norrland. Tillsammans med en friktionsarbetslöshet på 1,6 procent, eller ungefär 70 000 personer, innebär bedömningarna av efterfrågan på arbetskraft i LP83 att Sverige skulle få en total arbetslöshet på över 5 procent av LU84s arbetskraftsutbud.

9.5 Geografisk omflyttning

Inom ERUs forskning analyseras bl a den geografiska rörligheten och dess orsaker. En viktig orsak till omflyttningen mellan lokala arbetsmarknader är obalanser mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft. Även om många - kanske de flesta - flyttar av andra skäl än direkta arbetsmarknadsförhållanden har ERU i en studie försökt beräkna den totala omflyttningen som skulle bli en konsekvens av LU84. I beräkningarna tas hänsyn till de sammanlagda orsakerna till mer långväga omflyttning även om kalkylmetoden överbetonar flyttningseffekten av nettoförändringar i olika regioners efterfrågan på arbetskraft. Som framgårav kapitel 3 skulle de länsvisa konsekvenserna av LU84 kunna bli att Stockholms län får ett befolkningstillskott. Här redovisas i stället de nettoströmmar som skulle ske i ortssystemet, dvs mellan olika H-regioner. Syftet är att belysa vilken urbanisering LU84 skulle kunna leda till.

70 Bilaga 9

Figur 9.1 Arbetslöshetens regionala fördelning 1990 enligt LU84s kalkyl för rikets ekonomiska utveckling. Arbetslösa i procent av arbetskraften i åldern 16-64 år enligt SCBs underlagsstudie. Skrafferade län har en arbetslöshetsgrad under eller lika med riksgenomsnittet både 1980 och 1990.

Bilaga 9 71

Utfallet av kalkylema längs skalan glesbygd-storstad är inte entydigt. Den sammanlagda flyttningsvinsten under decenniet skulle i huvudsak gå till Stockholm (H1). En viss del skulle också tillfalla kommuner utanför de större städerna i syd- och mellansverige (H4) och de nordliga glesbygdskommunerna (H6), se tabell 9.4.

Tabell 9.4 Nettoflyttningen till Sveriges H-regioner under åren 1980-1990 enligt LU84 alt l

H1 H2 H3 H4 H5 H6 Stockholm _-9- Större Södra Norra Norra Göteborg Malmö kommu- mellan- tät- glesner bygden bygden bygden

+44 900 -17 900 +100 -7100 +5 300 -900 +6 700

Anm. Enligt kalkylen förutsätts 31000 fler immigranter än emigranter under l980-talet.

Göteborgs H-region och de större kommunerna (H3) svarar för de inrikes flyttningsförlusterna. Göteborg kommer enligt kalkylema att få ett negativt flyttningsutbyte med både andra svenska regioner och i ännu större utsträckning med utlandet. De större städerna får också ett negativt utbyte med andra länder men det vägs delvis upp av ett inrikes flyttningsöverskott. Flyttningsströmmama till och från Malmö H-region beräknas väga jämnt. Liksom de större städerna blir dock utbytet med utlandet negativt och med de svenska regionerna positivt. Södra mellanbygden (H4) skulle kunna redovisa ett betydligt större inflyttningsnetto om områdets bergslagskommuner exkluderades. Den del av området som utgör Bergslagen beräknas få ett utflyttningsnetto. Enligt prognosen i LP83 skulle detta netto utgöra 6900 personer under tioårsperioden. Ett liknande förhållande gäller i norra glesbygden (H6). Inflyttningen skulle bli betydligt större om Malmfälten exkluderades. Där kan den sammanlagda nettoutflyttningen enligt länsplaneringen uppskattas till 8000 personer under de tio åren. En inte oväsentlig del av utflyttningen från Malmfälten beräknas gå till utlandet. De inrikes flyttningsförlusterna balanseras ungefär av födelseöverskottet i området. En nationell expansiv ekonomisk politik förutsätter rörlighet mellan olika yrken och mellan olika lokala arbetsmarknader. Det kan komma att innebära problem för den nationella politiken om den förutsätter stor bruttoomflyttning ,eftersom det hittills visat sig svårt att påverka omflyttningens omfattning med de statliga åtgärder som tillämpats. Nivån på den geografiska bruttoomflyttningen kan enligt LU84 komma att öka något jämfört med åren omkring 1980. Omflyttningen mellan kommunerna åren 1970-1982 framgår av figur 9.2. Den omflyttning som blir en konsekvens av LU84 återfinns också i figuren. Nivån är hög men inte osannolik. Åren 1970-1976 var den faktiska omflyttningen större. Under slutet av 1980-talet kommer också de stora bamkullarna från åren omkring 1965 att befinna sig i de åldrar som flyttar mest.

72 Bilaga 9 sou 1984:6

index (1980: 100)

A

124-

120*

116-

112_ Genomsnitt 1981-90 Lpgs Genomsnm 108- 198Y«9O LU84

104-

1 r r | | I I 1 l I I I I 70 71 72 73 74 75 76 78 79 80 81 82 77 96-

92-

88-

Figur 9.2 Flyttningar över kommungränser åren 1970-82 samt ge-

Wmimiâ *Wie Omflyá- Rörlighetsnivån skulle bli något högre i LP83 än i LU84-alternativet. De

27,1%

regionala arbetsmarknaderna skulle alltså i LU-alternativet bli något lättare

LU84 och Lp83_ glndex: att bringa i balans lokalt eftersom den totala efterfrågan på arbetskraft skulle

1980=100 bli högre än enligt länsplaneringens kalkyler.

sou 1984:6 Bilaga 9 73

10 Sammanfattande slutsatser

ERU har analyserat de regionala konsekvenserna av den ekonomiska utveckling som beskrivs i LU84. Analysen har haft två syften. Det första är att utröna om långtidsutredningens scenarier kan vara rimliga i bemärkelsen att de inte förutsätter osannolika resursöverföringar mellan regioner. Det andra syftet är att beskriva de regionala konsekvenserna för att få ett underlag för den framtida utformningen av politik av betydelse för den regionala utvecklingen. Innan de regionala konsekvenserna av LU84 sammanfattas är det på plats med några läsanvisningar. ERUs analyser av de regionala konsekvenserna är genomförda med till buds stående metoder. Invändningar kan alltid riktas mot dessa metoder. slutsatserna om hur en konsekvent genomförd nationell politik skulle påverka enskilda regioner bygger också på en rad antaganden gjorda inom ramen för LUs kalkylmodeller. Rimligheten i dessa kan också diskuteras men det ligger utanför ERUs uppgift. ERUs regionala nedbrytningar utnyttjar delvis prognosmetoder som utvecklats inom ramen för länsplaneringen. Dessa prognoser för enskilda län kan ibland vara svåra att jämföra. Därför vill ERU betona att avsikten med kalkylema enbart är att peka ut möjliga och sannolika regionala konsekvenser. Det alternativ i LU84 (alternativ 1) som ERU främst undersökt kan få regionala konsekvenser för bl a sysselsättningsutvecklingen och befolkningsutvecklingen. Den kalkylerade takten i strukturomvandlingen blir dock inte mer omfattande än under 1970-talet. I avsnittet om regional balans konstaterar ERU att förskjutningarna mellan länen to m är mindre än tidigare. De resursöverföringar mellan länen som skulle bli en konsekvens av LU84 är därför inte osannolika om en jämförelse görs med den historiska utvecklingen. Utvecklingen de senaste decennierna har inneburit avsevärda omställningar för enskilda orter. Även framgent kommer enskilda kommuner och orter att drabbas av strukturomvandlingens negativa sidor. De lokala konsekvenserna av en nationell ekonomisk politik enligt LU84 kan bli betydligt mer omfattande än de regionala. Den nationella politik som anges i LU84 innebär en kraftig tillväxt av utrikeshandeln och exporten. De regionala effekterna av en sådan strategi borde leda till att vissa från exportsynpunkt välbelägna regioner kan komma att gynnas. ERUs kalkyler visar dock att det inte blir de traditionella exportoch importregionerna som skulle expandera sin sysselsättning om utrikeshandeln ökar. Dels beror detta på att en högproduktiv exportindustri

74 Bilaga 9

fortfarande är kapitalintensiv och inte genererar så mycket sysselsättning. Datorisering och robotisering ersätter delvis mänsklig arbetskraft inom industrisektorn. Dels beror det på att kostnaderna för varutransporter och informationsöverföring avtagit i betydelse vilket minskar industriinvesteringarnas geografiska bundenhet. Den nationella politiken förutsätter också enligt LU84 att den nuvarande investeringsnivån höjs. Det behövs större investeringsvolym i näringslivet -i materiella resurser som byggnader och maskiner samt i immateriella resurser som marknadskunskap och ökad yrkeskompetens - för att åstadkomma den konkurrenskraftiga produktionskapacitet som är nödvändig för 1980- och 1990-talens hårdnande högteknologiska konkurrens. I vissa regioner förväntas särskilt kraftiga förändringar inom näringslivet. En förnyelse av den mellansvenska industrin borde på sikt kunna leda till betydligt gynnsammare framtidsförutsättningar för denna landsdel. Omvandlingen kan dock leda till en viss koncentration inom det mellansvenska ortssystemet. När det gäller industriinvesteringarna visar ERUs kalkyler att de i och för sig skulle kunna genomföras till mindre kostnader än de LU84 räknar med. Trots detta skulle den framtida produktionsvolymen kunna bli lika stor. Detta resultat har delvis kalkylmässiga orsaker. Den kalkylmodell ERU använder tar större hänsyn till produktionskapaciteten och mindre hänsyn till efterfrågeutvecklingen än vad LU gör. Framför allt förutsätter ERUs kalkylmodell också en effektiv styrning av vilka produktionsanläggningar som skall förnyas och vilka som skall läggas ner. Det andra huvudsyftet med den regionala analysen i LU84 är att peka på regionala konsekvenser av vikt för utfromningen av framtida politik som påverkar den regionala utvecklingen. ERUs resultat härvidlag kan sammanfattas i form av ett antal slutsatser: D Befolkningstillväxten beräknas nästan avstanna i Sverige. Befolkningsförskjutningarna mellan länen blir små enligt kalkylerna. Stockholms län blir det enda länet med synlig befolkningstillväxt. Tillväxten i Stockholm beror på inflyttning - både från utlandet och från övriga Sverige - men också på ett födelseöverskott. D Befolkningsförskjutningarna mellan olika ortstyper gynnar således Stockholm. Områden med eventuell stor framtida utflyttning är Göteborg, Bergslagen och Malmfälten. D Sysselsättningstillväxten blir betydligt kraftigare enligt LU84s scenario än enligt LP83s prognoser. LU84 anger en kraftigare utveckling inom bl a industrisektorn och den offentliga sektorn. Omfördelningen av sysselsättning mellan olika län blir enligt ERUs kalkyler kraftigare än befolkningsomfördelningen. De stora förändringarna, tex en kraftig strukturomvandling inom vissa ensidiga industriorter, sker dock inom ramen för små nettoförändringar på länsnivå. Nettotillväxten är störst i Stockholms län och minst i Västmanlands län. D Industrins strukturomvandling kan förväntas gå snabbast i mellansverige där ett betydande behov av kapitalförnyelse nu föreligger. Analyserna visar att förnyelsen kan ge ett gynnsamt slutresultat till priset av viss koncentration och befolkningsminskning. D Utvecklingen av sysselsättning och befolkning inom stödområdet beräknas bli relativt gynnsam. Särskilt gäller detta inom stödområde B, som

Bilaga 9 75

främst omfattar kommuner mellan kustregionen och fjällregionen. I den senare visar kalkylerna på en fortsatt befolkningsminskning. D Utvecklingen inom den expansiva privata tjänstesektorn kan leda till en regional koncentration till större städer under 1980-talet. EI Inom den offentliga sektorn förväntas starka strukturförändringar. Enligt LU84 kommer detta dock inte att påverka den regionala fördelningen mellan lånen. D Den geografiska rörligheten kommer enligt kalkylerna att öka något 1980. Bruttoflyttningarna under l980-talet blir jämfört med åren omkring LU84 minst lika omfattande som genomsnittligt under 1970enligt talet.

Sammanfattningsvis vill ERU framhålla att konsekvensen av långtidsutredär att det inte blir några uttalade förskjutningar av ningens huvudscenarier och sysselsättning mellan länen. Stockholms län blir det enda befolkning länet med märkbar befolkningstillväxt. Enligt kalkylerna får alla län vidkännas en kraftig omvandling av sysselsättningen inom ramen för måttliga andelsförskjutningar. I enskilda kommuner och orter torde dock strukturförändringarna kunna bli avsevärda. Enligt ERUs uppfattning bör denna bilaga kunna utgöra ett underlag för en diskussion om vilka behov av regionalpolitiska insatser som föreligger om ambitionen är att påskynda strukturomvandlingen och samtidigt mildra dess negativa konsekvenser för utsatta orter.

sou 1984:6 Bilaga 10 3

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I har ett antal specialstudier Huvudsamband med utredningen genomförts. delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4). l föreliggande bilaga nr 10 redovisas en studie av inkomst- och förmögenhetsfördelningen i Sverige. Den har utförts av statistikchef Staffan Wahlström, statistiska centralbyrån. Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på författaren. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

SOL 1984:6 Bilaga 10 5

Innehåll

1 Inledning

2 Välfärd och ekonomiska resurser

3 lnkomstfördelningen i stort . . . . . 11 3.1 Utvecklingen av hushållens disponibla inkomster 11 3.2 lnkomstbegrepp 12 3.3 Inkomstfördelningen . . . . . 15 3.3.1 Den vertikala inkomstfördelningen 16 3.3.2 Den horisontella inkomstfördelningen 18 3.4 Inkomststrukturen 20

4 Inkomster bland hushåll i yrkesaktiva åldrar 23 4.1 Antal och andel hushåll i yrkesaktiva åldrar . . . 23 4.2 Förvärvsintensitet och disponibel inkomst per konsumtionsenhet 24 4.3 Socio-ekonomisk grupp och disponibel inkomst per konsumtionsenhet . . . . 28 4.4 Hushåll med svag ekonomi 30 4.5 Inkomststrukturen 34

5 Ålderspensionärernas inkomster . . . . . . . . . . 37

5.1 Hushâllstyp och disponibel inkomst per konsumtionsenhet 37

5.2 Ålderspensionärshushåll med svag ekonomi 39

5.3 Inkomststrukturen 40

6 Ungdomarnas inkomster . . . . . . . . . . . 43 6.1 Hushâllstyp, förvärvsintensitet och disponibel inkomst 43 6.2 Ungdomshushåll med svag ekonomi 47 6.3 lnkomststruktur 48

7 Förmögenhetsfördelningen i stort 51 7.1 Förmögenhetsbegrepp . . . . . . 51 7.2 Den vertikala förmögenhetsfördelningen 52 7.3 Den horisontella förmögenhetsfördelningen 54 7.4 Förmögenhetsstrukturen 56

6 Bilaga 10 8 Fördelningseñekter av inflation m m 63 8.1 Inflationens omfördelningseffekter . . . . . . . 63 8.2 Effekter av inflation och prisförändringar på i nkomstbildningen 66 9 Referenser 69

sou 1984:6 Bilaga 10 7

1 Inledning

Intresset för hur välfärden fördelas i befolkningen har inte minskat utan snarare fördjupats under den ekonomiska stagnation som Sverige upplevt sedan mitten av 1970-talet. I samband med att landets ekonomiska svårigheter accentuerats har frågor ställts angående utvecklingens följder för fördelningsmålsättningarnai samhället. Iden här rapporten ska belysas hur de ekonomiska resurserna fördelar sig i befolkningen. Framställningen bygger i huvudsak på specialbearbetningar av statistiska centralbyråns (SCBs) inkomststatistik m rn som gjorts för långtidsutredningens räkning, men också på statistik och utredningsmaterial som ej primärt framtagits för denna rapports räkning. Långtidsutredningen har givit SCB i uppdrag att belysa inkomst- och förmögenhetsfördelningen i Sverige i början av 1980-talet samt att redovisa utvecklingen under 1970-talet. Vad beträffar inkomster studeras och jämförs i första hand åren 1975 och 1981 och när det gäller förmögenheter åren 1978 och 1981. Det hade varit önskvärt att närmare studera även övriga år under 1970-talet och början av 1980-talet men tillgången på statistik har tillsammans med vald ambitionsnivå varit styrande för att just de nämnda åren studeras. År 1975 kan dessutom ses som en startpunkt för den långvariga ekonomiska stagnationen i Sverige mätt med den ekonomiska statistikens ögon. E1 I kapitel 2 redovisas välfärdsbegreppet såsom det kommit till uttryck i 1970-talets diskussion. Dessutom motiveras fokuseringen på ekonomiska resurser i denna rapport. U I kapitel 3 redovisas inkomstfördelningen i Sverige samt hur denna utvecklats under 1970-talet. Som en inledning till denna redovisning behandlas vilka inkomstbegrepp och fördelningsperspektiv som används i rapporten. D I kapitel 4, 5 och 6 behandlas i tur och ordning inkomstfördelningen bland yrkesaktiva, pensionärer och ungdomar. D I kapitel 7 behandlas förmögenhetsfördelningen i Sverige och dess utveckling de senaste åren. U I kapitel 8 redovisas några utredningsresulat avseende fördelningseffekter av inflation m m.

Tekniska beskrivningar och resonemang har i görligaste mån förts till ett appendix som finns tillgängligt i form av en fristående promemoria. Genomgående har procenttal avrundats till halva eller hela procenttal i tabellerna. -” i en tabellcell betyder att uppgift saknas.

sou 1984:6 Bilaga 10 9

2 Välfärd och ekonomiska resurser

Välfärdsbegreppet är sammansatt och komplext. Det finns ingen allmänt definition på välfärd som kan beskrivas med ett eller ett fåtal accepterad statistiska mått. Traditionellt har man jämställt välfärd med konsumtion och materiell standard. Under 1960-talet och 1970-talet har detta synsätt alltmer och det har hävdats att en alltför materiell välfärdsdefiifrågasätts nition skulle kunna leda till en felaktig inriktning av samhällsverksamheten. ”livskvalitet har tillkommit för att beteckna mer immateriella Begreppet aspekter på välfärden. Utvidgningen av välfärdsbegreppet har inneburit att man vid beskrivning av välfärden och dess fördelning inte velat se till enbart ekonomiska resurser och materiell standard utan även till resurser såsom hälsa, kunskap, arbete, familj, sociala och medborgerliga rättigheter, miljö m m och till behov som låter sig tillfredsställas marknaden såsom knappast på den kommersiella samhörighet, aktivitet, trygghet m m (1). Att välfärdsbegreppet har vidgats har såväl på det individuella på det politiska planet inneburit en planet som ökad medvetenhet om behovet att väga de ekonomiska och materiella aspekterna på tillvaron mot andra värden. Mot den här bakgrunden behandlades i motsvarigheten till denna rapport i 1980 års långtidsutredning (LU 80) inte enbart ekonomiska resurser och materiell standard utan även fördelningen av välfärdskomponenterna arbetsförhållanden, utbildning och hälsa (2). Den här sysselsättning, är koncentrerad till hushållens privata ekonomiska resurser. rapporten Intresset för de ekonomiska resursernas fördelning har relativt sett ökat under den ekonomiska stagnationen. Effekterna av den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken på fördelningen av de privata ekonomiska resurserna i samhället är därför viktiga att få relativt utförligt därvid fram en prioritering som innebär att belysta. Utrymmesskäl tvingar i stort sett lämnas utanför framställningen. Den övriga välfärdskomponenter läsare som vill ha en bredare välfärdsbeskrivning och behandling av välfärdsutvecklingen i Sverige hänvisas till annan litteratur bl a SOS Levnadsförhållanden främst rapport nr 33 Perspektiv på välfärden 1982 (3).

sou 1984:6 Bilaga 10 11

3 i stort

Inkomstfördelningen

3.1 av hushållens totala

Utvecklingen disponibla

inkomster

Hushållens totala reala disponibla inkomster Ökade i allmänhet år från år under hela 1970-talet. Ännu 1980 ägde en ökning av hushållens köpkraft rum. Fr 0 m 1981 har dock hushållssektorn fått vidkännas stagnerande eller minskad köpkraft. Detta framgår av tabell 3.1 där utvecklingen av hushållens disponibla inkomster enligt nationalräkenskaperna (NR) och SCBs inkomstfördelningsundersökningar (HINK) redovisas. Detta innebär att även efter det att den ekonomiska stagnationen blev uppenbar i mitten av 70-talet så ökade hushållens disponibla inkomster i reala termer fram t 0 m 1980. Bruttonationalinkomsten var under åren 1976 till 1980 endast det sistnämnda året klart högre än 1975 och under åren 1977 och 1978 klart lägre än 1975. I tabell 3.1 redovisas utvecklingen av hushållens totala disponibla inkomster dels enligt NR och dels enligt HINK. Det finns väsentliga

Tabell 3.1 Real utveckling av bruttonationalinkomsten och hushållssektorns disponibla inkomster. Årlig real förändring. Procent 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 _82

Bruttonationalinkomsten 1 2,5 4 0,5 4,5 1 -3,5 0,5 3,5 0,5 -1,5 -1 Disponibla inkomster enligt ordinarie NRdefinition. Fastprisberäkning enligt IPIb 0 1,5 4 5 2,5 1,5 0,5 0 0,5 1,5 -0,5 -2 Disponibla inkomster enligt modifierad NR-definition. Fastprisberäkning enligt KPIb -0,52 4,5 6 3,5 3 1 1 2 2,5 0 -2

Disponibla inkomster enligt modifierad HINK-definitionc. Fastprisberäkning enligt KPIb - - - - - 1 1 - 4,5 2,5 2,5 -2,5 i exkl samtliga ränteutgifter samt driftsöverskott av eget hem b IPI = implicitprisindex. KPI = konsumentprisindex. CSCBs inkomstfördelningsundersökning (HINK) startade 1973. Uppgift saknas för åren 71-74 resp 82. Källa: Nationalräkenskaperna och SCBs inkomstfördelningsundersökning.

12 Bilaga 10

definitionsskillnader m m mellan NR och HINK varför NR-utvecklingen redovisas i två versioner där den senare i några viktiga avseenden anpassats till den definition på disponibel inkomst som tillämpas i den här rapporten. Även efter denna anpassning kvarstår dock väsentliga definitionsskillnader mellan NR och HINK (avsnitt 3.2). En jämförelse av de två sista raderna i tabell 3.1 där fastprisberäkningen i bägge fallen skett med konsumentprisindex (KPI) visar på en mycket likartad utveckling i NR och HINK av hushållens disponibla inkomster. För hela perioden 1975-81 redovisar NR en real Ökning av hushållssektorns disponibla inkomster på ca 10 procent medan HINK redovisar ca 9 procent. Även år för år är utvecklingen likartad med undantag för åren 1976 och 1981. År 1981 redovisar HINK en klar minskning av hushållens disponibla inkomster medan NR redovisar i stort sett oförändrad köpkraft jämfört med 1980.

3.2 Inkomstbegrepp

Det mest relevanta inkomstbegreppet sett ur ett välfärdsperspektiv är den disponibla inkomsten, som brukar definieras som konsumtionsmöjligheter- - na eller köpkraften under den aktuella perioden vanligen ett kalenderår vid oförändrad förmögenhetsställning. En översiktlig definition av den disponibla inkomsten ges i nedanstående figur.

Lön _Företagarinkomst

Förvärvsinkomst

Inkomst av kaplta Inkomst av eget hem

Faktorinkomst

Utbetalda ErhåHna transfere- tralisfefe ringar N95

Disponibel Figur 3.1 Samband mel- inkomst lan olika inkomstbegrepp

Bilaga 10 13

inkomsten alltså genom summering av olika Den disponibla uppkommer inkomstslag och genom tillägg och fråndragande av erhållna resp betalda De betalda transfereringarna utgörs i huvudsak av inkomsttransfereringar. skatter. I synnerhet de erhållna transfereringarna som utgörs av olika direkta penningutbetalningar i form av bidrag m m knyts ofta till hushållet snarare än till enskilda individer. Från socialpolitisk synpunkt utgör kärnfamiljen - den dominerande ekonomiska enheten. Detta gör

tvågenerationshushållet

att även begreppet disponibel inkomst mest naturligt knyts till detta hushåll. När man skall behandla i samhället i termer av inkomstfördelningen disponibel inkomst bör därför kärnfamiljen vara undersökningsenheten. Detta kommer också att vara fallet i den här rapporten varvid följande hushållsdefinition kommer att tillämpas: Ett hushåll definieras som två vuxna samboende (gifta eller antingen vuxen med eller utan barn ogifta) med eller utan barn under 18 år eller som en under 18 år. Med vuxen avses en person som fyllt 18 år dvs uppnått myndighetsåldern. Som hushållsföreståndare räknas den i hushållet som har den högsta arbetsinkomsten. Vid lika arbetsinkomst blir den äldsta hushållsföreståndare. Hushållet klassificeringsvariabler tex ålder ges hushållsföreståndarens och socio-ekonomisk grupp. Det är naturligtvis i en fördelningsstudie inte oväsentligt hur hushållen och hushållssektorn avgränsas. I den här rapporten är det de ekonomiska resursernas fördelning mellan privathushållen definierade enligt ovan som som tillhör s k institutionshushåll - i studeras. Den del av befolkningen Sverige mellan 50 - 100 000 personer - ingår i allmänhet ej i analysen. I det att inräkna olika s k ideella här sammanhanget är det inte heller lämpligt organisationer i hushållssektorn såsom är fallet i nationalräkenskapema. Förutom disponibel inkomst anges i diagram 3.1 andra inkomstbegrepp såsom förvärvsinkomst och faktorinkomst. Faktorinkomsten anger vilka arbete och konsumtionsmöjligheter som skapas av produktionsfaktorerna kapital, varvid en uppdelning sker på anställning, rörelse, kapital och eget hem (inkl fritidshus). Olika åtgärder av samhället omfördelar dessa konsumtionsmöjligheter. Resultatet vad beträffar för privat konsumtion beskrivs av den utrymmet disponibla inkomsten. Man måste dock vara medveten om att inkomststatistiken innehåller olika brister och tvetydigheter när det gäller att mäta hushållens disponibla inkomster. som är den SCBs inkomstfördelningsundersökningar (HINK), till variabelinnehållet mest fullständiga källan när det gäller statistik om och inkomster och förmögenheter, bygger i huvudsak på taxeringsmaterial andra administrativa register. Detta leder i många fall till en underskattning inkomsterna av gällande och av de disponibla på grund Skatteregler underdeklaration. Nationalräkenskaperna försöker fånga upp den här i sin s k restpost till hushållssektorns disponibla inkomster. undertäckningen Denna post var 1981 ca 24 miljarder eller ca 7,5 procent av hushållssektorns disponibla inkomster. Olika försök att justera för de här påtalade bristerna görs också i inkomststatistiken. Sålunda beräknas inte företagarinkomsten efter skatteför inkomst av rörelse utan i stället beräknas ett s k mässiga regler

14 Bilaga 10

driftsöverskott. Detta ligger i allmänhet över den taxerade inkomsten men man måste ändå räkna med att företagarinkomsterna är kraftigt underskattade i inkomststatistiken. Inkomst av kapital definieras i inkomststatistiken i nominella termer även om det utifrån definitionen på disponibel inkomst kan förefalla att riktigare ta hänsyn till den allmänna prisutvecklingen under inkomståret - konsumtionsmöjligheter vid oförändrad förmögenhetsställning”. Även vid ett nominellt betraktelsesått kan inkomst av kapital och inkomst av eget hem beräknas på olika sätt. I denna rapport räknas ränteutgifter utan anknytning till företagsverksamhet som ”konsumtionsutgiftef” och ingår därför inte som en negativ post i hushållens disponibla inkomster. Dessutom tillräknas inte hushållen några schabloninkomster av eget hem eller fritidshus. Detta skiljer sig från ordinarie definitioner i NR och HINK. Den definition på disponibel inkomst som tillämpas i den här rapporten syftar till att mäta det kontanta belopp som hushållen har till sitt förfogande ett givet år för att betala sin konsumtion, sina ränteutgifter och sitt sparande utan att tära på den nominella Det bör därvid observeras förmögenheten. att i tider av stigande tenderar detta att påverka den disponibla inkomsten räntelâge i stigande riktning samtidigt som ränteutgifterna tenderar att öka. Inkomster av kapital är kraftigt underdeklarerade i inkomstdeklarationerna och underskattas därför i inkomststatistiken. Allmänt skall den reservationen göras att principiella definitionsfrågor, olika definitioner på disponibel inkomst i olika källor liksom tekniska brister

ide bakomliggande datakällorna gör att man inte bör hårddra resultaten i

denna rapport ”på kronan när utan mer se till de stora linjerna. Särskilt försiktig bör man vara vid tolkningen av de förändringar i inkomst- och förmögenhetsfördelningen mellan 1975 resp 1978 och 1981 som redovisas i rapporten. Orsakerna till detta är flera. Dels sker ofta en förbättring i statistikunderlagen under årens lopp vilket paradoxalt nog kan försvåra en förändringsanalys. Man har svårt att urskilja i vilken utsträckning redovisade förändringari tiden speglar verkligheten eller endast beror på förändringar i statistikunderlaget. I görligaste mån har försök gjorts att ta hänsyn till sådana felkällor i den följande analysen men det har inte varit möjligt att nå ända fram i detta avseende.

alltid

Dels måste man vara medveten om att förändringsanalys kan göras på flera sätt. Man kant ex genomföra s k longitudinella studier och följa inkomst- och

förmögenhetsutvecklingen för utvalda hushåll. Detta innebär att man också

måste beakta att vissa hushåll splittras eller att två hushåll kan slå sig samman till ett hushåll, att hushållen förändrar förvärvsintensitet och yrkesstatus m m. Den vanligaste formen för förändringsanalys är så kallade tvärsnittsjämförelser vilket innebär att man jämför utvalda och hushållstyper utvecklingen i tiden för dessa vad beträffar de ekonomiska resurserna. Det är denna form av förändringsanalys som redovisas i den här rapporten. Man måste därvid vara medveten om att redovisade förändringar kan bero på såväl att det skett ett utbyte av hushåll i den fördefinierade hushållstypen några har lämnat hushållstypen och andra har kommit till - som på förändrade ekonomiska resurser för enskilda hushåll. Det är ju så att ingen individ tillhör samma hushållstyp under hela livet utan en typisk livscykel kan innebära att efter en ungdomsperiod med studier och ensamboende följer

Bilaga 10 15

den yrkesaktiva perioden kombinerad med familjebildning och därefter följer pensionsperioden där ofta ensamboende återigen blir aktuellt. Under denna vandring mellan olika hushållstyper påverkas de ekonomiska resurserna kraftigt av den varierande förvärvsintensiteten, försörjningsbördans omfattning och det offentliga transfereringssystemet.

3.3 Inkomstfördelningen

Inkomstfördelningen ska i den här rapporten studeras såväl utifrån ett s k vertikalt som ett s k horisontellt perspektiv. Med vertikalt perspektiv menas att inkomst inte enbart utgör undersökningsvariabeln utan också den variabel efter vilken hushållen grupperas när jämförelsegrupper bildas. Vanligt är därvid att man bildar s k decilgrupper, vilket innebär att hushållen delas upp i tio lika stora grupper där den första gruppen omfattar de 10 procent av hushållen som har lägst inkomster osv till den tionde gruppen som omfattar de 10 procent av hushållen som har högst inkomster. I det horisontella fördelningsperspektivet definieras jämförelsegrupperna efter andra variabler än inkomsten. I den här rapporten kommer hushållen att grupperas efter ålder, hushållssammansättning, förvärvsintensitet, socio-ekonomisk grupp m m. Vid jämförelse av disponibla inkomster mellan hushåll måste man komma ihåg att en given disponibel inkomst kan innebära olika ekonomiska resurser beroende på olikheter vad beträffar storlek och sammansättning *på hushållen. Därför bör hushållens disponibla inkomster vid välfärdsanalys justeras för dessa olikheter innan jämförelser görs av inkomsterna. Detta görs i den här rapporten med hjälp av begreppet konsumtionsenhet enligt de schabloner som bl a används vid beräkning av existensminimum för beskattning. Innebörden härav framgår nedan:

Resultaten i rapporten blir naturligtvis beroende av de konsumtionsenhetsmått som tillämpas. I allmänhet torde dock resultaten vara tämligen robusta för måttliga avvikelser från de använda schablonerna.

16 Bilaga 10

3.3.1 Den vertikala inkomstfördelningen

Ska man belysa den vertikala inkomstfördelningen ur ett köpkraftsperspektiv bör man utgå från den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet såväl vid bildande av decilgrupper som vid beräkningen av jämförelseinkomsten. Denna inkomstfördelning redovisas i tabell 3.2 dels för samtliga hushåll och dels för hushåll i yrkesaktiva åldrar. Med hushåll i yrkesaktiva åldrar avses samtliga barnhushåll samt hushåll utan barn i åldrarna 25 år och upp till pensionsåldern. Om vi först ser till samtliga hushåll kan vi observera att de 10 procent av hushållen som har högst disponibel inkomst per konsumtionsenhet har ungefär fem gånger så hög inkomst per konsumtionsenhet som de 10 procent av hushållen som har lägst disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Skillnaden blir mindre dramatisk men därför inte obetydlig om man i stället jämför 2:a och 9:e decilen. Den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är knappt dubbel så stor i den 9:e som i den 2:a decilen. Av tabell 3.2 kan man se att den vertikala inkomstfördelningen avseende disponibel inkomst per konsumtionsenhet var ojämnare år 1975 än år 1981. Det framgår av att den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet har ökat procentuellt kraftigare för de inkomstmässigt svagare decilgrupperna. Vid tolkningen av dessa förändringar måste man komma ihåg att förändringsanalysen i den här rapporten genomgående görs med utgångspunkt från tvärsnittsresultat. Det innebär att förändringarna kan bero på såväl utbyte av hushåll och ändrad hushållssammansättning som ändrade inkomster för enskilda hushåll i de aktuella decilgrupperna. Icke desto mindre kan man dra slutsatsen att en utjämning i den vertikala inkomstfördelningen ägt rum under perioden 1975-81. Den bild av den vertikala inkomstfördelningen som här givits för samtliga

Tabell 3.2 Genomsnittlig disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika decilgrupper 1981. Real förändring sedan 1975. Samtliga hushåll resp hushåll i yrkesaktiva åldrar

Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet

1:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e Totalt

Genomsnittlig disp ink per kons enhet 1981. Samtliga hushåll 1 OOO-tals kronor 16 30 34 38 41 45 49 54 61 79 45 Procent 100 189 217 240 263 287 315 345 387 500 Real förändring 1975-81. Procent 15,516,516 12 8 4 1 0,5 0 -O,5 5

Genomsnittlig disp ink per kons enhet 1981. Hushåll i yrkesaktiva åldrar 1 OOO-tals kronor. 20 34 39 43 47 50 54 59 65 84 49 Procent 100 169 194 215 234 253 272 297 326 421 Real förändring 1975-8l.Pr0cent 13 13,511,5 8 5,5 3 2,5 2 1 O 4,5

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

sou 1984:6 Bilaga 10 17

hushåll ändras inte påtagligt om man i stället begränsar sig till att studera

hushåll i yrkesaktiva åldrar. Inkomstspridningen mellan de deciler som har lägst resp högst disponibel inkomst per konsumtionsenhet blir dock något mindre. Även för den här kategorin synes en utjämning av inkomsterna ha ägt rum sedan 1975. .Av tabell 3.3 framgår att faktorinkomsterna är betydligt ojämnare fördelade än de disponibla inkomsterna. Decilgrupperna i tabell 3.3 bestäms utifrån faktorinkomsterna per hushåll. Genom att jämföra fördelningen av de genomsnittliga faktorinkomsterna i dessa decilgrupper med fördelningen av de genomsnittliga disponibla inkomsterna per hushåll i samma decilgrupper får man en god illustration av den kraftiga omfördelning av köpkraft som det offentliga transfereringssystemet innebär. Den genomsnittliga disponibla \ inkomsten per hushåll är ungefär lika stor som den genomsnittliga faktorinkomsten för samtliga hushåll men fördelningen på de olika decilema år helt annorlunda. Medan faktorinkomsten är ca 100 gånger större i den jämfört med den lägsta så är de disponibla inkomsterna högsta decilklassen drygt 4 gånger större. De lägsta decilgruppema med per hushåll ”endasf” låga faktorinkomster domineras av pensionärer och studerande ungdomar. Jämför man i stället 4:de decilen med den 10:de decilen så är faktorinkomsten ca 8 gånger större i den senare decilen medan den disponibla inomsten är ca 3 gånger större. Bilden är likartad för hushållen i yrkesaktiva åldrar även om faktorinkomsterna här är jämnare fördelade eftersom ålderspensionärer och ungdomshushåll inte ingår. Genomsnittsvärdet av faktorinkomsterna i den första decilen är dock i storleksordningen 0 kronor vilket dels förklaras av förekomsten av förtidspensionärer och andra grupper med låg förvärvsintensitet i yrkesaktiva åldrar dels av företagare med låga eller t 0 m negativa företagarinkomster.

Tabell 3.3 Genomsnittlig faktorinkomst och disponibel inkomst per hushåll samt disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika decilgrupper. Samtliga hushåll resp hushåll i yrkesaktiva åldrar. Decilgrupper efter faktorinkomst per hushåll. 1981. l 000-tals kronor

Deciler efter faktorinkomst per hushåll

1:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e Totalt

Samtliga hushåll Genomsnittlig faktorinkomst per hushåll 2 3 9 24 46 65 81 103 134 199 66 disp ink per hushåll 33 41 39 42 50 56 67 85 101 134 65 Genomsnittlig Genomsnittlig disp ink per konsumtionsenhet 30 36 32 35 41 47 51 50 54 69 45 Hushåll i yrkesaktiva åldrar Genomsnittlig faktorinkomst per hushåll 0 27 50 67 79 92 111 131 153 222 93 37 46 57 60 66 77 88 101 112 145 79 Genomsnittlig disp ink per hushåll Genomsnittlig disp ink per konsumtionsenhet 32 36 43 47 50 51 50 54 58 74 49

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

18 Bilaga 10

I tabell 3.3 redovisas även den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet för resp decilgrupp. Den fördelningen är ännu jämnare än den disponibla inkomsten per hushåll. Detta beror på att hushållsstorlek och hushållssammansättning varierari de olika decilgrupperna. Den sistnämnda utjämningen av de disponibla inkomsterna har alltså inte något direkt samband med fördelningspolitiken. Det ska understrykas att den vertikala inkomstfördelning som är mest relevant ur köpkraftssynpunkt är den som redovisas i tabell 3.2 där decilgrupperna definierats efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den senare fördelningen är klart ojämnare än motsvarande fördelning i tabell 3.3 där decilgrupperna definierats efter faktorinkomst per hushåll. Detta beror på att faktorinkomsten per hushåll ej beskriver köpkraften lika bra som den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet. På grund av de offentliga transfereringarna är hushåll med låga faktorinkomster ej nödvändigtvis de hushåll som har den minsta köpkraften.

3.3.2 Den horisontella

inkomstfördelningen

I tabell 3.4 beskrivs mellan olika inkomstfördelningen hushållsgrupper definierade efter hushållens storlek och sammansättning. Den högsta disponibla inkomsten per konsumtionsenhet har samboende utan barn i åldrarna 25-64 år med ca 55 000 kr. På nivån 50 000 kr ligger också ensamstående i åldrarna 25-64 år utan barn. 47 000 kr redovisas för dels ensamstående med ett barn och samboende i åldrarna 18-24 år utan barn. Värden under 40 000 kr redovisas för hushåll över 65 år såväl ensamstående som samboende dvs för ålderspensionärshushållen samt även för hushåll med många barn. Det framgår att köpkraften minskar med antalet barn. En viktig orsak till flerbarnsfamiljernas relativt låga köpkraft är att reglerna för inkomstbeskattning knappast alls tar hänsyn till försörjningsbördans omfattning. Låg disponibel inkomst per konsumtionsenhet redovisas också för gruppen ensamstående utan barn i åldrarna 18-24 år där inkomsten endast är 33 000 kr. Detta är en grov bild av den horisontella inkomstfördelningen år 1981 om hushållen indelas efter hushållstyp och de barnlösa hushållen dessutom delas upp i tre åldersklasser. Det framgår av tabell 3.4 att storleken på de olika grupperna som jämförs i denna inkomstfördelning är mycket varierande. Av totalt drygt 4 miljoner hushåll är drygt 3 miljoner utan barn. Av de barnlösa hushållen är cirka hälften i åldrarna 25-64 år, 1 miljon är över 65 år och drygt en halv miljon är under 24 år. Bland de senare hushållen utgör gruppen samboende endast 45 000 hushåll. Även bland övriga barnlösa hushåll är gruppen ensamstående betydligt större än gruppen samboende även om fördelningen mellan ensamstående och samboende där är betydligt jämnare än i den yngsta åldersgruppen. Barnhushållens antal är alltså cirka 1 miljon. Av dessa är knappt 200 000 ensamstående med barn. De klart vanligaste barnhushållen är samboende med ett eller två barn. Dessa hushållskategorier utgör knappt 70 procent av samtliga barnhushåll. Hushåll med tre eller flera barn är ovanliga. Sammanlagt finns det endast ca 150 000 sådana hushåll. Här är det dock plats för en reservation med hänsyn till den hushållsdefinition som används. Som

sou 1984:6 Bilaga 10 19

Tabell 3.4 Antal och andel hushåll i olika hushållstyper. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1981. Genomsnittlig procentuell årlig real förändring sedan 1975 Hushållstyp Antal och andel Disponibel inkomst per Genomsnittlig real förhushåll 1981 konsumtionsenhet, ändring per år 1975-1981,

25-64 05-66) 957 22 50 0,5 65-

25-64 (25-66) 692 15,5 55 1 65-

“Åldersintervallet inom parentes anger jämförelsegruppens avgränsning 1975. Källa: Specialbearbetning för LU84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

barn räknas endast personer under 18 år. Det betyder att personer som är över 18 år och bor kvar i föräldrahemmet räknas som egna hushåll och återfinns i kategorin ensamstående utan barn. I följande kapitel 4, 5 och 6 ska den horisontella inkomstfördelningen studeras mera i detalj inom grupperna ”hushåll i yrkesaktiva åldrar”, ”pensionärshushåll” och ”ungdomshushåll. Dessa tre grupper definieras med utgångspunkt från hushållstyperna i tabell 3.4 så att åldrar = barnhushåll samt hushålli åldrarna a) hushåll i yrkesaktiva samtliga 25-64 (25-66) år utan barn b) pensionärshushåll = hushåll i åldrarna 65 (67) år och äldre c) ungdomshushåll = hushåll i åldrarna 18-24 år utan barn. Med pensionärshushåll menas alltså ålderspensionärer om inte annat

skrivs. Åldersgränserna inom parentes tillämpas före 1 juli 1976 då den

allmänna pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år. Detta innebär att då jämförelser görs mellan år 1981 och 1975 så tillämpas åldersgränsen 65 år 1981 och åldersgränsen 67 år 1975 vid avgränsning av jämförelsegrupperna hushåll i yrkesaktiva åldrar och pensionärshushåll. l tabell 3.4 kan vi också se utvecklingen av köpkraften sedan 1975 för de redovisade hushållstyperna. För samtliga hushåll har den genomsnittliga årliga reala förändringen av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet varit ca 1 procent. Den bästa utvecklingen av köpkraften visar pensionärs-

20 Bilaga

hushållen med en årlig real förändring på 2.5-3.5 procent. Det är de under perioden successivt förbättrade pensionsförmånerna i form av pensionstillskott och tilläggspension tillsammans med indexregleringen av pensionerna som i hög grad bidragit till denna gynnsamma utveckling för pensionärerna. haft en relativt Bland övriga hushåll utan barn har ungdomshushållen svag under perioden. Deras köpkraft är i stort sett densamma inkomstutveckling och slut. Den lilla gruppen samboende utan barn i vid periodens början åldrarna Hushåll 18-24 år tycks t o m ha haft en negativ köpkraftsutveckling. utan barn i yrkesaktiva åldrar har haft en köpkraftsutveckling som ungefär motsvarar genomsnittet för samtliga hushåll. Barnfamiljerna har i allmänhet haft en köpkraftsutveckling som ligger under genomsnittet. Ensamstående med två eller flera barn och den lilla gruppen samboende med minst fyra barn har t 0 m haft en negativ

köpkraftsutveckling. i tabell 3.4 kan konstateras att den När man väger samman resultaten horisontella inkomstfördelningen efter hushållstyp inte genomgått några större förändringar under perioden 1975-1981. Fortfarande utgör pensionärer, ungdomar och flerbarnsfamiljer inkomstmässigt svaga grupper. Anmärkningsvärt är dock den relativt gynnsamma utvecklingen av pensionäremas köpkraft.

3 .4 Inkomststrukturen

inkomsten som summan av I avsnitt 3.2 definierades den disponibla förvärvsinkomster, och positiva transfereringar direkt till kapitalinkomster hushållen minus negativa transfereringar vilka främst utgörs av inkomstskatter. I tabell 3.5 redovisas den genomsnittliga inkomststrukturen per hushåll såsom den i stora drag såg ut 1981. Dessutom redovisas de olika posternas relativa storlek såväl 1975 och 1981 satta i relation till den disponibla inkomsten resp år. Den dominerande disponibla inkomster är lönerna som posten i hushållens 1981 hade en storlek som motsvarade ca 90 procent av de disponibla inkomsterna. Som väntat är denna andel ännu större för hushåll i yrkesaktiva åldrar och bland medan löneinkomster spelar en mer ungdomshushåll inkomster. Jämfört underordnad roll för ålderspensionärernas disponibla med 1975 har bruttolönernas andel av de disponibla inkomsterna minskat. som för de tre kategorier som Detta gäller såväl för samtliga hushåll särredovisas i tabell 3.5. - -

Övriga faktorinkomster företagar- och kapitalinkomster utgör 1981 ca

inkomster. För ungdomshushållen har 10 procent av hushållens disponibla dessa inkomster en mer underordnad betydelse. Någon mer påtaglig relativ sedan 1975 för de i tabell 3.5 förändring har ej skett av dessa inkomster redovisade grupperna. Av de positiva posterna i hushållens disponibla inkomster är pensionerna den som är mest betydelsefull efter lönerna. För samtliga hushåll utgjorde av de disponibla inkomsterna. För 1981 pensionerna ca 25 procent ålderspensionärerna är pensionerna av naturliga skäl den helt dominerande

10 21

Bilaga

._00

o

ma_ ma_

__ n_ m_ vv

å. 8_ 8_

2.0.3... __ mm v_ cv o

_mm_

EES..

v. _o_

ä.:

28-80

s_

mmeeå _mo_

n o o _ b_ om o_ 8 8

23-03_

m _ o o

ma_

om

§ mm_ 8_

...ansa

m m o m_

_mo_

R

43:52

å E_ oo_

_asäzwsonwcs

:säg

._00

_ _ v 0 _ b_ _ä_ _v m_ vn

_agâgmsoøäs

w o o

m5_

v_ ä mm

§ 8_

v N. o

_wa_

n_ om ä av. _o_

.â._w.=_:m=o_m=ä _agmssemaoaaøm

22-25

.wcixoüov::mm=_=_ov.6tm_:ou_=_

_wo_

m m m o

_ b_ cv m_ mv

...aus

Ena

w _ m_

ma_

v_ s.

å. v__ 8_

aâzäüz» .åiamuvâ

__ o_ o

_ m_ mv

å. _ä_ S_ 8_

_ m

:§22

vw

22-08 :...325

a w o

mun

_wa_ Du_

å _ b_ 2+ + + 2+ vml I

_Ow

.ä

.utnämna -oöñcwb

mcwzonumoozxoomw

_mEoxE

uoüEoxctoim_ 2535592_

ma mzzmon_ mêawo:

_onEoamH_

_små_ :§25

:essä

.nuet

:Så 5.5 “M50 §50 322m §50 32:3_

_ä_

22 10

Bilaga

inkomstposten men även bland hushåll i yrkesaktiva åldrar utgör pensioner av de disponibla inkomsterna. Pensionernas för 10 procent betydelse hushållens disponibla inkomster har ökat sedan 1975. Detta är mest påtagligt för pensionärshushållen men gäller också för hushåll i yrkesaktiva åldrar. - studiestöd,

Övriga positiva transfereringar sjukpenning, familjestöd,

arbetsmarknadsstöd m m - är 1981 i storleksordningen 15 procent av hushållens disponibla inkomster. Någon större förändring gentemot 1975 har Mest påtaglig är en ökning av den här postens betydelse för ej skett. ungdomshushållen. Ovanstående positiva poster i den disponibla inkomsten redovisas i tabell 3.5 brutto såväl vad beträffar absoluta tal som procenttal. Detta är viktigt att komma ihåg vid tolkningen av siffrorna. Innan den disponibla inkomsten erhålls måste de negativa transfereringarna dras ifrån. Som framgår av tabell 3.5 utgörs dessa till allra största delen av inkomstskatter. Inkomstskatternas storlek har minskat under perioden 1975-81. Minskningen faller helt på hushåll i yrkesaktiva åldrar. Det finns naturligtvis ett påtagligt samband mellan flera av de poster som bildar den disponibla inkomsten såväl inom ett givet inkomstår som mellan olika år. Mest uppenbart är kanske att högre beskattningsbara inkomster också leder till högre inkomstskatt. Genom de olika tilläggspensionssystemen bestäms pensionerna i växande utsträckning av förvärvsinkomsternas storlek under tidigare år. Den förändring av de olika posternas relativa för den disponibla inkomsten per hushåll som redovisas mellan betydelse 1975 och 1981 bestäms av en rad faktorer. Vi har fått en ändrad hushållsstruktur med allt fler och mindre hushåll. Andelen äldre ökar i befolkningen. Skatteregler och m rn har ändrats under bidragsregler av inkomstskatter har stagnerat under perioden. Även perioden. Uttaget reallöneutvecklingen har stagnerat. Pensionerna har däremot varit skyddade från inflationen genom indexreglering. Dessutom har pensionsålderna sänkts och delpension införts. Vidare har ATP-reformen börjat slå igenom under perioden.

sou 1984:6 10 23

Bilaga

4 Inkomster bland hushåll i

yrkesaktiva

åldrar

4.1 Antal och andel hushåll i åldrar

yrkesaktiva

I avsnitt 3.3.2 definierades hushåll hushållskategorierna i yrkesaktiva åldrar, pensionärshushåll och ”ungdomshushåll”. Något schablonmässigt avgränsades den första kategorin hushåll till att omfatta samtliga hushåll med barn samt hushåll utan barn i åldrarna år. Den övre 25-64(66) åldersgränsen varierar beroende på sänkningen av pensionsåldern 1976. I absoluta tal har andelen hushåll i yrkesaktiv ålder inte minskat särskilt mycket mellan åren 1975 och 1981. Av tabell 4.1 framgår att antalet hushåll i denna kategori var ca 2,7 miljoner såväl 1975 som 1981. Sänkningen av pensionsåldern 1976 har alltså uppvägts av att fler hushåll tillkommit genom befolkningsökningen och den ökande hushållssplittringen. Relativt sett har dock andelen hushåll i yrkesaktiva åldrar minskat från ca 67 procent 1975 till ca 63 procent 1981. Detta beror helt på det växande antalet pensionärshushåll som i sin tur beror på den sänkta pensionsåldern och den ökande livslängden i befolkningen. Antalet och andelen ungdomshushåll är som framgår av tabell 4.1 i stort sett oförändrat mellan år 1975 och 1981. sammansättningen på hushållen i de yrkesaktiva åldrarna framgår av tabell 4.2. Antalet och andelen ensamstående har ökat mellan 1975 och 1981. Andelen ensamstående är 1981 ca 42 procent mot 38 procent 1975. Den här tendensen till fler ensamståendehushåll gäller också ensamstående med barn som ökat från knappt 6 procent till ca 7 procent. Däremot har den totala andelen barnfamiljer minskat något och utgör ca 40 procent av hushållen i yrkesaktiva åldrar 1981.

Tabell 4.1 Antal och andel hushåll i yrkesaktiva åldrar, pensionärshushåll och ungdomshushåll. l 000-tal och procent. 1975 och 1981

1975 1981

1 OOO-tal % 1 OOO-tal %

Källa: SCBs inkomstfördelningsundersökning. 20

24 Bilaga

Tabell 4.2 Hushåll i yrkesaktiva åldrar efter hushållstyp. l 000-tal och procent. 1975 och 1981 1975 1981 Hushållstyp 1 OOO-tal % 1 OOO-tal %

Samtliga ensamstående

Samtliga samboende Samtliga hushåll i yrkesaktiva åldrar 2 743 100 2 728 100

Källa: SCBs inkomstfördelningsundersökning.

Förvärvsintensitet och inkomst

4.2 disponibel per

konsumtionsenhet

I avsnitt 3.3 behandlades inkomstfördelningen i stora drag för hushåll i av den vertikala yrkesaktiva åldrar. Av tabell 3.2 framgår att en utjämning 1975-1981. Tabell 3.4 visar att inkomstfördelningen ägt rum under perioden åldrar utan barn tillsammans med samboende med ett hushåll i yrkesaktiva barn utgör de hushållstyper som har bäst ekonomiska resurser genomsnittligt om man som måttenhet använder disponibel sett av samtliga hushållstyper inkomst minskar kraftigt med växande per konsumtionsenhet. Köpkraften antal barn. Genomsnittligt sett har dock hela gruppen hushåll i yrkesaktiva åldrar klart inkomst per konsumtionsenhet än både högre disponibel pensionärshushållen och ungdomshushållen. I stort har gruppen hushåll i yrkesaktiva åldrar haft samma genomsnittliga reala utveckling av köpkraften som samtliga hushåll, dvs ca 1 procent per år under perioden 1975-1981, med de variationer för olika delgrupper som framgår av avsnitt 3.3.2 och tabell 3.4. Förvärvsfrekvensen i befolkningen ökade under 1970-talet. Enligt arbetskraftsundersökningarna var arbetskraftstalet åren 1970, 1975 och 1981 för 16-74 år 66.5, 69.5 resp 71.5 procent. Denna trend är åldersgruppen nettoresultatet av två motverkande utvecklingstendenser innebärande att arbetskraftstalet har gått ner för männen och ökat kraftigt för kvinnor. Arbetskraftstalet för män var åren 1970, 1975 och 1981 80.5, 80 resp 77.5. Motsvarande sifferserie för kvinnor var 53, 59 och 65.5. För delgruppen småbarnsmödrar är ökningen i arbetskraftstalet ännu större. Arbetskraftsutvecklingen under 1970-talet har påverkats av att pensionsåldern sänkts, av arbetstidsförkortningar och införande av den femte semesterveckan, av ökade möjlighet till tjänstledighet för vård av barn och

Bilaga 10 25

studier, ökade möjligheter till deltidsarbete m m. Huvudparten av ökningen av de förvärvsarbetande utgörs av deltidsarbetande kvinnor. Den här ökningen av antalet och andelen i befolkningen i förvärvsarbete har kommit till stånd trots att totalantalet timmar i förvärvsarbete har minskat i befolkningen. Industrisysselsättningen har gått ner. I gengäld har sysselsättningen i den offentliga sektorn Ökat kraftigt. Hur den här utvecklingen av förvärvsarbetet påverkat förvärvsintensiteten inom olika hushållstyperi yrkesaktiva åldrar illustreras i tabell 4.3. Av tabell 4.3 A framgår att andelen med deltidsarbete har ökat bland de ensamstående medan andelen ej förvärvsarbetande minskat. Detta gäller också för den

stora delgruppen utan barn. Ökningen av andelen deltidsarbetande i

gruppen ensamstående med ett barn motsvaras både av en minskning av andelen heltidsarbetande och en minskning av andelen ej förvärvsarbetande. Bland de samboende (tabell 4.3 B) har kombinationen heltidsarbetande ej förvärvsarbetande minskat kraftigt under perioden 1975-1981 till förmån för en Ökning av i första hand kombinationen heltid-deltid men också heltid-heltid och deltid-deltid. Den här trenden gäller såväl samboende med som utan barn. Den relativa storleken på gruppen som övriga omfattar samboendehushåll där ingen av de samboende vuxna förvärvsar-

Tabell 4.3 Förvärvsintensitet 1975 och 1981. Hushåll i yrkesaktiva åldrar efter hushållstyp. Procent

Tabell 4.3 A Ensamstående

Hushållstyp Förvärvsintensitet

Heltid Deltid Ej förv Samtliga arbete

Ensamstående utan bam 1975 56 18,5 25,5 100 = Heltid förvärvsarbete 1981 57r5 23 195 100 mer än 90 % av normal Ensamstående med ett barn årsarbetstid_

23,5 12,5

Samtliga ensamstående 1975 55 20,5 24,5 100 förvärvsarbete

Dçltid f

1981 55 26 19 100 mindre an 90 % av normal årsarbetstid.

Tabell 4.3 B Samboende

Hushållstyp Förvärvsintensitet

Heltid- Heltid- Deltid- Heltid- Övriga Samtliga Heltid Deltid Deltid Ej förv arbete

Källa: SCBs inkomstfördelningsundersökning.

26 10

Bilaga

betar eller där den ena endast har ett deltidsarbete har inte förändrats nämnvärt under perioden. Den vanligaste förvärvsintensiteten hos ensamstående är heltidsarbete. Detta gäller dock inte för gruppen ensamstående med minst två barn där deltidsarbete är vanligare. 45-50 procent av hushållen i den hushållstypen deltidsarbetar medan ca 35 procent heltidsarbetar. Bland samboende är den vanligaste förvärvsintensiteten kombinationen heltid-deltid. 40-45 procent av de samboende har den förvärvsintensiteten. Särskilt vanlig är kombinationen heltid-deltid” bland samboende med ett och två barn. Den näst vanligaste förvärvsintensiteten bland de samboende är heltid-heltid. Knappt 25 procent har den kombinationen som är särskilt vanlig bland samboende utan barn och med ett barn. Den traditionella förvärvskombinationen ”heltid-ej förvärvsarbetande har knappt 20 procent av samboendehushållen. Denna kombination är särskilt vanlig bland flerbarnsfamiljerna. Även bland hushåll i yrkesaktiva åldrar finns det ett tämligen stort antal hushåll som inte förvärvsarbetar eller förvärvsarbetar i mycket begränsad utsträckning. Ca 20 procent av de ensamstående och ca 10 procent av de samboende kan räknas till den kategorin. Orsakerna till den låga förvärvsintensiteten kan vara bristande hälsa, arbetsmarknadsskäl, studier, omsorg om barn och släktingar m m. Bland samboendehushållen är den här kategorin klart vanligast bland samboende utan barn. Det ska påpekas att en person kan klassas som ej förvärvsarbetande även om viss arbetsinkomst föreligger. För anställda gäller att gränsen mellan deltidsarbete och ej förvärvsarbete satts vid en arbetsinkomst motsvarande basbeloppet (ca 17 000 kronor 1981). I tabell 4.4 redovisas hur köpkraften samvarierar med förvärvsintensiteten. Det framgår att det finns ett starkt positivt samband mellan köpkraften och förvärvsarbetets omfattning. Detta gäller såväl om man ser till samtliga ensamstående resp samboende som om man studerar enskilda hushållstyper

inom dessa kategorier. Att kategorierna ”heltid-ej förvärvsarbete och

övriga bland samboendehushållen har samma disponibla inkomst per konsumtionsenhet beror på stora olikheter i sammansättningen efter övriga omfattar betydligt färre barnhushåll än hushållstyp. Kategorin kategorin ”heltid-ej förvärvsarbetande. Det har ibland hävdats att de offentliga transfereringarna till och från hushållen gjort det olönsamt att förvärvsarbeta. Ett sådant påstående kan bygga på olika infallsvinklar t ex ett studium av marginaleffekter på inkomsten vid utökat förvärvsarbete (4). Om man som i tabell 4.4 studerar det genomsnittliga sambandet mellan förvärvsintensitet och disponibel inkomst per konsumtionsenhet så framstår det dock som klart ”lönsamt” med förvärvsarbete. Samtidigt framgår det dock av samma tabell att det positiva sambandet mellan förvärvsintensitet och köpkraft var ännu större 1975 än 1981. Den reala förändringen mellan 1975 och 1981 visari allmänhet ett negativt samband med förvärvsintensiteten. Särskilt anmärkningsvärd är den mycket kraftiga realökningen i köpkraft för gruppen ej förvärvsarbete” bland de ensamstående och gruppen övriga bland de samboendehushållen. Dessa grupper består till övervägande delen av hushåll utan barn och den

SOU 1984 :6 10 27

Bilaga

_mzcoc .anton

sugäâmzø_ Buenmñwåâ

4o._m:o.=_m›..m›.5._

amesâ

ä ›m

ek. o v 2 mm 2 om

om. oo

u om n

:m

.n_§on=§m .vzmönäwzm

:w

:ae

v20: _gasa_ 055:_

mwEo

._05

m. nå ä 2- 3 nom

näêmswi_

ameså

hån to_

4.20: oäfm

3 _ .m m N

om S. 3 _m_ o.. mm n? ...m

:råa

to_

azåäoxä

050.5 .§09 :än

n

n: man

m_ mm Ä å m_ mv 31 m.. mo.

_

:anmäl uêon _.22_ _aan_

_

3. E- 3 2 ma- om m- a. m- E S-

.mån

_ozmunøcaåmtøm _Bucoucwøwxmñøm

.även

§0: :§0:

o

n? _EE_

o

S mm R T S n? om S 3-

?...255

.mini0m._uu==mw=_=_ov._âuw=_ox:_

.som

.San

u_ b_ n_ u_ u_ b_

E83_ Eouoi E0005 388._ 288._ 388._

28.08 :gråa

22-83 23-5: 2258_ såå_

.o:=om:o_===m=cx

H

.sáp .mg

_

;än än? änn.

o o o o u o å?? v_ u_ u_ v_ _ ._

a_ m ._ a a ._

m

_a_ _äüo_ ä: v.55_ å_ vite_ å_ _ams_ _a_ E3_ ä_ v.55. ,vw

_i_

.EQ _nå_ 35 _nå_ man_ _nå_ .En _Sv_ .En _m3_ .EQ _Sy_ Dum

.Rum

amEåi_

2.590;

ouåawsäzm o_._.8._Eam

miâosuuonzüoomw

_oaienmå 05:e.:- 4. n

uucomaeaam

...v v...

ouaoåamâm oucowaeuâo

...v

aäâzmcmzm måâmzmøm ouaoopså oucoopsum

ouâogswm

:Bah “asså amêsâ

EB

:aaah _Ef_

EB EB

__23_

m _ o N

28 Bilaga 10

viktigaste orsaken till köpkraftsförbättringen är kraftigt höjda pensionsinkomster. Det negativa sambandet mellan köpkraftsförändring och förvärvsintensitet gäller dock inte entydigt. För tex gruppen samboende med två barn redovisas närmast ett positivt samband mellan köpkraftsförändring och förvärvsintensitet. Bland samboende med två barn tycks gruppen heltidheltid vara den grupp som bäst har klarat sin köpkraft under perioden 1975-81 genom att visa oförändrad köpkraft medan för övriga delgrupper redovisas en negativ köpkraftsutveckling. Denna bild kan förklaras av minskade reala inkomstskatter under perioden vilket i första hand kommit heltidsarbetande till del. Samtidigt är köpkraftsutvecklingen positiv för hela gruppen samboende med två bam. Detta senare resultat får sin förklaring om man beaktar de förskjutningar i förvärvsintensiteten som ägt rum i gruppen samboende med två barn mellan 1975 och 1981. Förvärvsintensiteten har som påpekats ökat bland samboende med två barn.

4.3 Socio-ekonomisk och inkomst

grupp disponibel

per konsumtionsenhet

I det här avsnittet studeras sambandet mellan den socio-ekonomiska anknytningen till arbetslivet och disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Hushållens socio-ekonomiska tillhörighet bestäms av hushållsföreståndarens socio-ekonomiska tillhörighet (avsnitt 3.2). Endast hushåll där förvärvsarbete i viss omfattning förekommer ingår i analysen. Operationellt innebär detta att det åtminstone ska finnas en deltidsarbetande vuxen i hushållet. Av tabell 4.5 framgår att antalet sådan hushålli yrkesaktiva åldrar var knappt 2.5 miljoner år 1981. En jämförelse med tabell 4.1 i avsnitt 4.1 visar att antalet hushåll i yrkesaktiva åldrar som klassats som ej förvärvsarbetande år 1981 är drygt 250 000 eller knappt 10 procent. Indelningen i socio-ekonomiska grupper som tillämpas i denna rapport

Tabell 4.5 Hushåll i yrkesaktiva åldrar med minst en förvärvsarbetande fördelade efter socio-ekonomisk grupp. 1981

Tjänstemän

Källa: SCBs ink0mstfördelningsundersökning.

Bilaga 10 29

följer den standard för sådan indelning som utvecklats inom statistiska centralbyrån (5). Indelningen syftar i första hand till att indela den yrkesverksamma befolkningen med ledning av yrke och anställningsförhållanden. Indelningen baseras dels på yrkets normala organisationstillhörighet, dels på yrkes normala utbildningskrav. Till huvudkategorin ”Arbetare” förs yrken som normalt är organiserade inom LO medan övriga anställda förs till Tjänstemän. Undergrupperna har sedan klassificerats efter yrkets utbildningskrav. Egen företagare med aktiebolag klassificeras som anställd.

Övriga egenföretagare är uppdelade i lantbrukare och övriga företaga-

re. Huvuddelen av de förvärvsarbetande hushållen i yrkesaktiva åldrar är löntagare. Andelen arbetarhushåll och tjänstemannahushåll är ungefär lika många med någon övervikt för arbetarhushållen. Ca 100 000 av löntagarhushållen har ej kunnat klassificerats efter indelningen arbetare/tjänstemän. Företagarhushållen utgör endast ca 10 procent av de förvärvsarbetande hushållen i yrkesaktiva åldrar. Ca 80 000 hushåll har klassats som lantbrukarhushåll, dvs är hushåll där den vuxna person i hushållet som har högst arbetsinkomst klassats som lantbrukare (idkar jordbruk, skogsbruk, djurskötsel m m). För att klassas som företagare och ej löntagare måste man ha företagarinkomst och ha längre förvärvsarbetstid som företagare än som anställd. Någon större förändring i antal och andel hushåll i yrkesaktiva åldrar som tillhör olika socio-ekonomiska grupper har ej ägt rum mellan 1975 och 1981. I tabell 4.6 redovisas den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet år 1981 i olika socio-ekonomiska grupper dels för samtliga hushåll dels för samboende utan barn i åldrarna 35-59 år och samboende med två barn. Ser man till företagargruppernas inkomster ligger de klart lägre än löntagargruppemas inkomster. Särskilt låga disponibla inkomster redovisas för lantbrukarna. Dessa resultat måste tas med en stor nypa salt eftersom företagarinkomster underskattas kraftigt i inkomststatistiken. Detta beror dels på användningen av ett nominellt inkomstbegrepp som ej tar hänsyn till realvärdesförändringar i företagarnas tillgångar och skulder dels på deklarationsmaterialets otillräcklighet för att fastställa företagarnas nominella disponibla inkomster.

Bland löntagarhushållen gäller att tjänstemännens köpkraft ligger över

arbetargruppemas och att köpkraften växer med yrkets utbildningsnivå. Ser man till skillnaden i köpkraft mellan 1975 och 1981 för de olika socio-ekonomiska grupperna så har köpkraftsförändringen bland löntagarna i allmänhet varit mycket måttlig. För samtliga hushåll registreras den högsta tillväxten för högre tjänstemän med 3-4 procent och för icke facklärda arbetare med ca 2 procent. Bilden är dock inte enhetlig om man ser till de redovisade hushållstyperna. Bland samboende med två barn redovisas en högre köpkraftstillväxt för facklärda arbetare än för icke facklärda och bland samboende utan barn 35-59 år har gruppen lägre tjänstemän haft en starkare köpkraftstillväxt än gruppen högre tjänstemän. Det mest anmärkningsvärda i tabell 4.6 är den kraftiga köpkraftstillväxten som redovisas för företagargruppema och då i synnerhet för lantbrukargruppen. För lantbrukargruppen redovisas en köpkraftstillväxt på i storleksord-

30 Bilaga 10

Tabell 4.6 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet för hushåll i yrkesaktiva åldrar med minst en förvärvsarbetande efter hushållstyp och socio-ekonomisk grupp. 1981. Real förändring 1975-sl. 1 000-tals kr. Procent

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

ningen 30 procent mellan 1975 och 1981. Motsvarande siffra för övriga företagare är 15-20 procent. Det finns anledning att vara försiktig vid tolkningen av dessa siffror av de skäl som redovisats ovan. Finns det svagheter i nivåredovisningen av företagarnas inkomster riskerar man också en mycket osäker förändringsanalys. Om man ändå utgår från de registrerade inkomsterna för företagarhushållen så finner man att värdet i fasta priser av företagar- och kapitalinkomsterna i den disponibla inkomsten har minskat kraftigt under perioden 1975-81. Däremot har löneinkomstema stigit kraftigt i fasta priser. Detta tillsammans med kraftigt minskade skatter för företagarhushållen - bl a beroende på gynnsammare Skatteregler för småföretagare - har medfört ökad disponibel inkomst. Undantaget från detta i tabell 4.6 är samboende lantbrukare med två barn. För den gruppen är minskningen i de registrerade företagar- och kapitalinkomsterna så kraftig att den inte uppvâgs av ökade löneinkomster och lägre skatter.

4.4 Hushåll med ekonomi svag

I föregående avsnitt har den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet studerats för olika hushållsgrupper definierade efter hushållssammansättning, förvärvsintensitet och socio-ekonomisk grupp. Det föreligger naturligtvis en betydande spridning av köpkraften inom de olika hushållsgrupperna som genomsnittstal inte ger någon upplysning om. Det skulle föra för långt att i den här rapporten mera i detalj studera denna spridning. Dock ska i det här avsnittet visas på två andra indikatorer på hushållens köpkraft som har nära anknytning till inkomsten och som syftar

10 31

Bilaga

till att belysa förekomsten av hushåll med svag ekonomi i de olika hushållsgrupperna. Den första avser andelen hushåll i resp grupp som har en disponibel inkomst som ligger under existensminimum i enligt reglerna skattelagstiftningen. Den andra avser andelen hushåll som har uppburit socialhjälp. Det ska understrykas att det inte finns någon entydig koppling mellan att ett hushåll har en disponibel inkomst under existensminimum och att ett hushåll uppbär socialhjälp. Ett stort antal hushåll som uppbär socialhjälp har en disponibel inkomst över existensminimum. kan därvid ha Socialhjälpen uppburits för att komma över tämligen tillfälliga ekonomiska i svårigheter hushållet. Den erhållna socialhjälpen bidrar också till att lyfta många hushåll över existensminimigränsen. Omvänt finns det många hushåll med en disponibel inkomst under existensminimum som ej uppbär socialhjälp. till detta kan vara att de av principiella skäla ej vill söka socialhjälp Orsaker eller att de ej är berättigade till av innehav av socialhjälp på grund ekonomiska resurser som ej kommer fram i de registrerade inkomsterna t ex

olika förmögenhetstillgångar. var

Enligt den särskilda socialhjälpsstatistiken det totala antalet hushåll som erhöll socialhjälp ca 214 000 år 1975 och ca 183 000 1981. År 1982 då den nya socialtjänstlagen trädde i kraft och ersatte bl a den gamla socialhjälpslagen steg antalet bidragshushåll kraftigt till ca 228 500. En viktig orsak till detta torde vara -förutom en höjd ambitionsnivå i den nya lagstiftningen - de ökande svårigheterna att få förvärvsarbete. Det framgår av tabell 4.7 och 4.8 som avser 1981 att de två indikatorema disponibel inkomst under existensminimum och socialhjälp samvarierar med hushållstyp och förvärvsintensitet på ett likartat sätt. För hushåll utan barn är andelarna med disponibel inkomst under existensminimum respektive socialhjälp högre för ensamstående än för samboende. Låg förvärvsintensitet liksom många barn tenderar att ge höga andelar med disponibel inkomst under existensminimum resp socialhjälp. Särskilt höga värden på de två indikatorema finner man bland ensamstående med barn som ej har förvärvsarbete och bland samboende med två eller flera barn som tillhör kategorin ”övriga” dvs förvärvsarbetet begränsar sig till högst en vuxen som är deltidsarbetande. Även i hushållsgruppen ”heltid med många barn finns en stor andel med svag ej förvärvsarbetande

Tabell 4.7 Andel hushåll med disponibel inkomst under existensminimum. Hushåll i yrkesaktiva åldrar efter

hushållstyp och förvärvsintensitet. Procent. 1981

Tabell 4.7 A Ensamstående

Hushållstyp Förvärvsintensitet

Heltid Deltid Ej förv Samtliga arbete Heltid = förvärvsarbete

årsarbetstid.

sou 1984:6

32 Bilaga 10

Tabell 4.7 B ,Samboende

Hushållstyp Förvärvsintensitet * Heltid- Heltid- Deltid- Heltid- Övriga Samtliga Heltid Deltid Deltid Ej förv arbete

1,5 0,5 1 3 7 2,5 Samboende utan barn Samboende med ett barn 1 2 4,5 8,5 17,5 3,5 4 1,5 1 6 21 3,5 Samboende med två barn 3 6 1,5 16 32 9 Samboende med minst tre barn 2 1,5 1,5 6,5 10,5 3,5 Samtliga samboende Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

ekonomi. Detta visar tydligt förvärvsarbetets stora betydelse för hushållens ekonomi liksom hur köpkraften försvagas när antalet barn växer. I tabell 4.9 redovisas andelen hushåll med socialhjälp respektive disponibel inkomst under existensminimum i olika socio-ekonomiska grupper. För båda indikatorema redovisas något högre procentandelar för arbetare än för i tabell 4.9 är den stora skillnaden i tjänstemän. Det mest anmärkningsvärda

Tabell 4.8 Andel hushåll med socialhjälp. Hushåll l yrkesaktiva åldrar efter hushållstyp och förvärvsintensitet. Procent. 1981

Tabell 4.8 A Ensamstående

Samtliga ensamstående årsarbetstid.

Tabell 4.8 B Samboende Förvärvsintensitet Hushållstyp Heltid- Heltid- Deltid- Heltid- Övriga Samtliga

Samboende med ett barn

Samtliga samboende Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

10 33

Bilaga

uuüo

.Ecom

avasåätmtn.

ma... 3 m m n. N _ N 3 o 2 m

:§25

.min

:o

.mEE

mmesâ ...095

n_

se

N N H _ 3 _ m;

nmN

m z

E.:

.äkta

END

-Ecom år...

sååå»

m.: m... m... m... m.. v _ c m o m... m

_ va.:

min

.Gamia

OUGUODENW

.B25

N N m; o o 3 o _ m

5=_ m.: m2

.Eøiâimnøåuo

.m

E53 428m nä.. n_ _ m; o m... o o _ o o _

.anna

.maixømbuvøsmw:_EoEENmEOxE

:S:

ä...? .mio

geni.: OUGDODENW .E95

no

se

_ _ o o c o c N n_

_Sigma_

m.

San

4:000.:-

ana..

mmow

å

vw

Du_

Nzååoa

.za h.:

aminonømYâoen

äns: ana»

N..

smseêw.: nmsoaäm.:

wczzonumonzwüomm

7.2.4 scanna.

causes_

åeeaaw.:

:u:

Bamsaøw

:§22

Nuâzøs 0.3._

xmwnnåoxoöüom

a... se_ 2%_

...än-Gami- 2825* 5.2.5255 oäxagäa.. “Husum

“asså

22%

åEo

22%

:så “ämm

34 10

Bilaga

andelen med disponibel inkomst under existensminimum och andelen med socialhjälp i företagargrupperna. Köpkraften såsom den mäts med den inkomsten ligger i 10-30 procent av hushållen under registrerade disponibla existensminimum men socialhjälp förekommer knappast alls. Detta förhållande kan förklaras med bristerna i de redovisade företagarinkomsterna och företagarnas innehav av förmögenhetstillgångar (kapitel 7 och 8). Till sist ska påpekas att socialhjälpsandelarna i tabell 4.8 och 4.9 troligen är då det föreligger viss undertäckning vad beträffar något underskattade i SCBs inkomstfördelningsundersökningar. Detta socialhjälpsredovisningen torde dock inte påverka bilden av hur socialhjälpen fördelar sig på olika hushållsgrupper.

4.5 Inkomststrukturen

I avsnitt 3.3 behandlades inkomststrukturen för de tre huvudgrupperna av hushåll som studeras i den här rapporten dvs hushåll i yrkesaktiva åldrar, pensionärshushåll och ungdomshushåll. I tabell 3.5 ges en sammanfattande bild av inkomststrukturen för hela gruppen hushåll i yrkesaktiva åldrar. I tabell 4.10 A och B redovisas inkomststrukturen för några delgrupper av åldrar definierade efter hushållssammansâttning och hushåll i yrkesaktiva förvärvsintensitet. Förvärvsintensitet och hushållstyp definieras på samma sätt som i föregående avsnitt vilket bl a innebär att förvärvsintensiteten i tabell 4.10. B avser samboendehushåll där de samboende vuxna övriga antingen inte förvärvsarbetar eller där den ena endast har ett deltidsarbete medan den andre inte förvärvsarbetar. I tabell 4.10 särredovisas familjestöd, bostadstillägg och delposterna arbetsmarknadsstöd i posten övriga positiva transfereringar. Här ska påpekas att bostadstillägget utgör en del av familjestödet och att detta i övrigt omfattar bl a barnbidrag, föräldrapenning, underhållsbidrag inkl bidragsförskott och socialhjälp. Arbetsmarknadsstödet omfattar dagpenning vid arbetslöshet, arbetsmarknadsutbildningsbidrag och kontakt arbetsmarknadsstöd. Det framgår av tabell 4.10 att inkomststrukturen varierar kraftigt såväl med hushållssammansättningen och förvärvsintensiteten. Hushåll utan barn som arbetar full tid har varken pension, familjestöd eller arbetsmarknadsstöd i nämnvärd omfattning. Däremot är posten övriga positiva transfereinte obetydlig, vilket beror på att sjukpenning ingår där. För ringar” hushållen utan barn med inget eller endast begränsat förvärvsarbete, dvs i tabellen 4.10 och gruppen övriga i tabell gruppen ”ej förvärvsarbetande 4.10 B spelar pensionsinkomster en dominerande roll. De här hushållsgrupperna består till stor del av förtidspensionärer. Bland barnfamiljerna spelar naturligtvis familjestödet en stor roll för köpkraften och den relativa betydelsen av detta stöd stiger med antalet barn. Det framgår att även för gruppen ensamstående utan barn och ej förvärvsarbetande spelar familjestöd i form av bostadstillägg en inte obetydlig roll för köpkraften.

SOU 1984 :6 10 35

Bilaga

.

å.. N o H o

mSH

om m.. HH. HH HH

HoH

ma_

voE

:_0005 :såå

m N m N o

HwmH

S Hm E. »H

HoH

:än

uvsumumEmmcm

må

.se se

ENHAHOO

HmEE Esa

a_ N m H. H o w b_ Hv R Nm NH Q.

25.02:

o m o o o

m5

ä mN oN Nm

:o ooH

_UUE

:_0005

o m m H H wH

Hm.:

mN mm

NoH ooH

.§ae§am=m

uucuwHmEmmcm

ZHSAVOO

s.:

Enn 2:e:

v N m H H m ä_ E mH mH eN NH.

m m w m c

:än

mm HH

5.2 E. 2

HoH

:S:

Hzuooi

o o m o

HwoH

Nm oN NH 2 oN

ooH

å..

ovcomHmEamcm

...santa ENHAVOO

E.:

nämâgå:

N N m v m N e o .Hm m b_ NN mm

se...

m H. H o o N

:än

.»Eøxcwuovcsømc_HzovbwtmEoxc_

m5

HH

om

ä

ocH

ans...

:E:

:_0005

N w c c o H NH Nm

:å NmH HoH

azâaüt»

oozomäiamcm

22-08

se

o H v o c o H Nu oN ä

En:

_ m b_ + + + + .. I u

mmUm

.§22

w

vw

å

D4

...222

.H8

:§=E§Ea._=H

.awciâämzmb .HNmHHHHoHoHHHmHH

u? .om

mEEonHmoDHmEomw

.smseääzgmH mwwaswsmon

359::

.Samoa 098.555 cfasaugs

S... mzämo:

:sämsoxs _uecoaaa

._23 mwHäo :canon §30 §50.

ZWHHHH.

_ä_ :HJ “mig

36 10

Bilaga

N n o H _ä_

mSH

z mN oN 9.

s_ HoH

._00 en

E0005

mä_

o e o m o

UOE ta

se

3 en HN en

ooH

END _m_

0.5 ›

ovaooøäuw

o v o m o

0a mN oN mm å _ä_

HmEE nå.: H b_

.så

b_ H. o a N o o

mH mv 8

ma_ NNH

wu

H

:...605

o o H 0 o

UOE vH oH wm

52 m: 8_

2:00

.zäåsâ

I o H o o

DUGDODENW

23-900

oH 2 HH N..

s.: oNH o:

Enn oss: H b_

N N N H

mSH

R vH wo e än

.Ãâszwtate

8_

Enn

H H

HGDUOHQ

N c

:S: mm NH mm HH Nv

;a HoH

:oo

w w H H H o

OUGOODENM

om

HwoH

mN s H›

“M50

.âaagâg

m b_

o H u H o o H

mSH

R

»EaxoâovusømiEouuøtmäoxø_

om_ 8_

nå»

Enn

.-955

Euuoum,

H n o o o o

:S: HH Hm

NmH 8_

E20!

_ä_

I

55438.; oncoonêam

H o o

mHuHöOc

n o o 2 om

_ä_ m: o:

2:05

+ + + + I | u H b_ H

_Egna_

a

Vw

.gå

:§25

.HOW

.nw=_._o._oHm=«.= .uwcrâhümcwn

._==_E§2..s_=_

hå

miåonuaonzwöoam

v03

.oa=§_=cos_m_

389::

ucauêeå »mêåuwaog måHawoz

n

958g

Ezaeaoatu

eHé

:mxmäEoxE _uâzoamå

uwEo :oñcom aMrSO

22%

:Bas EJ .ägo

10 37

Bilaga

Ålderspensionärernas

5 inkomster

5.1 Hushållstyp och inkomst disponibel per

konsumtionsenhet

Som tidigare redovisats definieras ålderspensionärshushåll i den här rapporten som hushåll utan barn där hushållsföreståndaren uppnått pensionsåldern. Pensionsåldern var före 1 juli 1976 67 år och är därefter 65 år.

Ålderspensionärskollektivet har därför ökat med två årsklasser mellan 1975

och 1981. Antalet ålderspensionärshushåll var 1975 ca 800 000 och 1981 ca 1 050 000. I tidigare avsnitt har redovisats två väsentliga aspekter på pensionärernas disponibla inkomster. Av avsnitt 3.3.2 och tabell 3.4 framgår att ålderspensionärerna har en genomsnittligt sett låg köpkraft såsom den kommer till uttryck i den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet. I det sammanhanget bör man dock komma ihåg att pensionärshushåll i vissa avseenden har lägre konsumtionsutgifter än hushåll i yrkesaktiva åldrar och ungdomshushåll. Kostnaderna för boende och olika kapitalvaror t ex bil är ofta betydligt lägre än för de senare hushållsgrupperna. Det framgår också av tabell 3.4 att ålderspensionärerna har haft den klart bästa köpkraftsutvecklingen mellan 1975 och 1981 bland de hushållstyper som där redovisas. I det här avsnittet ska den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet för några delgrupper av pensionärshushållen studeras. Delgrupperna definieras efter hushållssammansättning, ålder och pensionsinkomstens storlek. Vad beträffar hushållssammansättning sker en uppdelning på ensamstående pensionärer och pensionärspar. Pensionärshushållen delas dessutom upp i

unga pensionärshushåll 65-74 (67-74) år och äldre pensionärshushåll 75

och äldre. För det tredje delas pensionärshushållen upp efter om de i stort sett enbart har grundpension eller om de dessutom har en inte obetydlig tilläggspension. Denna uppdelning har skett schablonmässigt så att pensionärshushållen delats upp efter om de har en pensionsinkomst som understiger eller överstiger 110 procent av summan av folkpension och pensionstillskott år 1981. För ensamstående folkpensionärer innebär detta en pensionsinkomst på drygt 26 600 kronor och för pensionärspar en pensionsinkomst på drygt 46 600 kronor. Hushåll med en pensionsinkomst under dessa gränser klassas som hushåll utan tilläggspension (utan TP”). Denna inkomstgräns har tillämpats på såväl 1975 års inkomster som 1981 års inkomster. 1975 års inkomster har därvid liksom i tidigare kapitel omräknats till 1981 års penningvärde.

38 10

Bilaga

Av tabell 5.1 framgår att antalet ensamstående pensionärshushåll är ungefär dubbelt så stort som antalet pensionärspar 1981. Det är framför allt

kategorin ensamstående pensionärer som ökat sedan 1975. Ökningen är ca

200 000 hushåll. Antalet samboendehushåll har ökat med ca 50 000. Såväl antalet pensionärshushåll under 74 år som 75 år och äldre har ökat. Mest anmärkningsvärt är att antalet pensionärshushåll över 74 år har ökat med drygt 100 000. Att de yngre pensionärshushållen växt i antal med ca 140 000 beror naturligtvis huvudsakligen på den sänkta pensionsåldern. Tidigare har konstaterats att pensionärshushållen har haft en jämfört med andra hushållstyper gynnsam köpkraftsutveckling sedan 1975. Av tabell 5.1 framgår att detta gäller i första hand för pensionärsgrupper med låg pensionsinkomst dvs en pensioninkomst som enligt 1981 års förhållanden inte ligger över 110 procent av folkpension inklusive pensionstillskott. Gruppen ensamstående ”utan TP har under perioden 1975-81 haft en genomsnittlig årlig köpkraftsförbättring på 3,5 procent. Motsvarande tal för samboende utan TP” är 1 procent. Den här köpkraftsförbättringen beror i hög grad på den kraftiga reala höjningen av pensionstillskotten som genomförts under perioden 1975-81 för att minska skillnaderna i pension mellan pensionärer med och utan tilläggspension. För en ensamstående

Tabell 5.1 Antal och andel ålderspensionärshushåll efter hushållssammansâttning, ålder och pensionsinkomst 1975 och 1981. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet 1981. Genomsnittlig procentuell årlig real förändring sedan 1975 Hushållstyp Antal och andel Antal och andel Disponibel inkomst Genomsnittlig realförhushåll 1975 hushåll 1981 per konsumtionsenhet ändring per år 1975-81 1981 1 0()0-tal % 1 000-tal % 1 000-tals kr %

Ensamstående utan TP 367 46 348 33 34 3,5 därav 65-74 år

därav 65-74 år

därav 65-74 år

därav 65-74 år

Samtliga ålderspensionärshushåll 800 100 1 053 100 38 3

Utan TP: pension S 1.1 (folkpension + pensionstillskott 1981) Med TP: pension 1.1 (folkpension + pensionstillskott 1981) Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

Bilaga 10 39

pensionär var folkpensionen inkl pensionstillskottet 1 juli 1975 10 170 kronor eller ca 18 700 kronori 1981 års penningvärde. Motsvarande belopp var 1 juli 1981 24 220 kronor, dvs en realökning på ca 30 procent. Det ska också observeras att andelen lågpensionshushåll har minskat kraftigt mellan 1975 och 1981. Andelen pensionärshushåll utan TP var 1975 ca 68 procent medan samma andel år 1981 var ca 43 procent. Eftersom avgränsningen i utan TP och med TP såväl 1975 som 1981 sker med utgångspunkt från de nivåer på folkpension och pensionstillskott som gällde 1981 så är minskningen av andelen hushåll utan TP ett uttryck för att den allmänna tilläggspensioneringen slagit igenom på allvar under perioden 1975-81. Detta är naturligtvis också en väsentlig förklaring till pensionärskollektivets goda inkomstutveckling mellan 1975 och 1981. Jämför man däremot pensionärshushåll med en pension som ligger över 110 procent av folkpension inkl pensionstillskott enligt 1981 års förhållanden - ”med TP - får man inte samma gynnsamma köpkraftsutveckling. Den genomsnittliga årliga köpkraftsförbättringen är mindre än en halv procentför vissa delgrupper ännu lägre. Detta beror på att denna grupp pensionärer redan 1975 hade en förhållandevis hög köpkraft på grund av de avtalsreglerade pensionerna och därför i mindre utsträckning påverkats av ATPreformens genomförande och de förbättrade pensionstillskotten. Gruppen äldre ensamstående pensionärer med TP” har dock haft en köpkraftsutveckling som är i paritet med grupperna ”utan TP. Man ser i tabell 5.1 att äldre pensionärshushåll är överrepresenterade i ”utan TP och yngre pensionärshushåll kategorin är överrepresenterade i kategorin med TP. Detta är naturligtvis en effekt av att äldre pensionäreri mindre utsträckning är berättigade till tilläggspension än yngre pensionärer. Av tabell 5.1 framgår också att skillnaden i köpkraft mellan hushåll med och utan tilläggspension är ganska betydande trots de höjda pensionstillskotten. År 1981 är den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet omkring 10 000 kronor högre bland pensionshushåll med TP än bland pensionshushåll utan TP”.

Ålderspensionärshushåll

5.2 med svag ekonomi

I detta avsnitt studeras hur många ålderspensionärshushåll som har en disponibel inkomst under den inkomstnivå som bestäms av skattelagstiftningens existensminimigränser resp uppbär socialhjälp. Liksom i avsnitt 4.3 tillämpas 1981 års existensminimigränser såväl på 1981 års inkomster som på 1975 års inkomster, varvid de senare först omräknats till 1981 års prisnivå. Av tabell 5.2 framgår att andelen pensionärshushåll under existensminimum minskat kraftigt mellan åren 1975 och 1981 vilket återigen är ett uttryck för att denna period inneburit en kraftigt förbättrad inkomstsituation för pensionärshushåll med låga inkomster. I absoluta tal fanns det 1975 ca 130 000 ålderspensionärshushåll med en disponibel inkomst under existensminimum. Detta antal hade 1981 minskat till ca 20 000 trots att antalet ålderspensionärshushåll var ca 250 000 högre 1981 än 1975. Inkomster under existensminimum förekommer i stort sett endast bland pensionärs-

40 10 sou 1984:6

Bilaga

Tabell 5.2 Andel hushåll med socialhiälp resp disponibel inkomst under existensminimum. Ålderspensionärshushåll efter hushållssammansättning, ålder och pensionens storlek. Procent 1975 och 1981

Samtliga samboende 15,5 0,5 2 0 Samtliga ålderspensionärshushåll Utan TP: Pension S 1.1 (folkpension + pensionstillskott 1981) Med TP: pension 1.1 (folkpension + pensionstillskott 1981) Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

hushåll utan TP. Det är faktiskt något förvånande att det ens för den kategorin pensionärer finns hushåll som 1981 ligger under existensminimum. Vid en ytlig betraktelse bör gällande pensions- och beskattningsregler samt lyfta pensionärshushållens inkomster över existensminimibostadstillägg Skäl till att inkomster under existensminimum kan gränsen. disponibla även bland pensionärshushåll kan vara förtida uttag av uppkomma dagens pension, uppskjuten pension, negativ företagsinkomst och förmögenhetsinnehav. kan påverka såväl skattens storlek som det Förmögenhetsinnehav kommunala bostadstillägget. Ser man i stället till förekomst av socialhjälp bland pensionärshushållen så är det mycket ovanligt såväl 1975 som 1981. Socialhjälp är betydligt vanligare bland hushåll i yrkesaktiva åldrar.

5.3 Inkomststrukturen

I avsnitt 3.4 och tabell 3.5 redovisades inkomststrukturen för samtliga Där framgår att för pensionärshushållen har löneandelen pensionärshushåll. minskat i storlek relativt den disponibla inkomsten per hushåll mellan 1975 och 1981. Av tabell 5.3 där inkomststrukturen för delgrupper av ensamstående pensionärshushåll redovisas framgår att det omvända förhållandet gäller för yngre pensionärshushåll med ingen eller låg tilläggspension (”utan TP”). Bilden är densamma för pensionärsparen. Detta kan tyda på att yngre pensionärshushåll med låg pension kompenserar detta förhållande i någon mån genom att förvärvsarbeta även efter uppnådd pensionsålder.

Bilaga 10 41

o v - - .. u v N c m 8

mh ma_ ___

voE

E0095

_ N v v c

8 vv mm vw vm

_ä_ 8_ 8_

oocumuwêumcm

ÅNuuOOO

:m o w _ N N c _ä_ vv o_ v_ c_ v_ _v

.m .n s_ E00

mhâ_ o - - | - m _ c

w_ mv

ma_

S_ 8

amp.

aCOUOhA_

00:.. .m

E305

v _ v o c

m_ om mv sm om 8

_ä_ S_

?Tec

Åman

occomcmEmmcw

hu_

âåccc

_ä_ N o _ m m c

av o_ o_ 3 o_ _v

v78 _ a_

33.80 u

m n - | u m c o_ E o_ m_

AC. ma_ 8_

Ez:

amEoziuizäon

o v H o m c m_ R s m_ v_ 8 _ä_

ovzumüämmcw

286cc

å o o _ c o m v m c

:u: _ä_ 8 m ä »mv _ s_

53m

_ - n I u w c

.-030

v_ 2 o_ o_

.ma_5520vazmwiiuuuâumioxcm

hä.. ma_ _o_

:S: a

:_0095

v H _ c

8 8 vw __ v_ m_ N_

8_

uuum:o_m=onm..uv_m

_ä_

?E8

oøcomääamam

_ m v c o o m v c _ä_ mm m_ m...

v78

_ s_ .+ + + + - | u

3552:20

N

Vw

_sea_

...ü

.Rum

:canon

_amêozøâs_ _awciurrocmcmb

.ä

wcwzopumonzxoomw

:essä :så:

.oasoäcos_v_ aoaaumáo_ umhzwouâasøm »vwaauvaon

&

M.m .Ev mus _åzmoa måäwo:

_oenoazn

_aäaaoua_

vmEo :såå

22% :än

-UQGF _s_ §30 §50

42 10

Bilaga

Övriga faktorinkomster, dvs företagar- och kapitalinkomster, spelar en

relativt stor roll för pensionärernas disponibla inkomster. För de olika delgrupperna som redovisas i tabell 5.3 har deras betydelse antingen ökat eller är oförändrad sedan 1975. Detta gäller även för samboendehushållen. [absoluta tal har pensionerna ökat kraftigt i reala termer sedan 1975. Av tabell 3.5 framgår att pensionernas relativa betydelse också har ökat för hela pensionärskollektivet. Av tabell 5.3 framgår att detta inte gäller för alla delgrupper av pensionärer. För de delgrupper som där redovisas synes snarast pensionernas relativa betydelse vara oförändrad eller ha minskat något. Det gäller inte heller generellt att pensionernas absoluta värde har ökat realt sett mellan 1975 och 1981. Tidigare har konstaterats att det i första hand är hushåll med låg köpkraft som har fått denna förbättrad. Bland pensionärer ”med TP finns delgrupper som har lägre genomsnittlig pensionsinkomst realt sett 1981 än 1975. Av tabell 5.3 framgår också hur den totala pensionen fördelar sig på olika slag av pensionsinkomster år 1981. Att folkpensionen är högre för hushåll ”utan TP” än för hushåll med TP beror på att pensionstillskottet inräknas i folkpensionen och detta avtar med växande tilläggspension. Av redovisningen framgår att de avtalsreglerade pensionerna spelar stor roll för hushåll med TP medan övriga pensioner som omfattar frivilliga och privata pensioner spelar en underordnad roll. Bland övriga transfereringar till pensionärerna är de kommunala bostadstilläggen helt dominerande. Förutsättningarna för att få sådana bostadstilllägg har förbättrats under perioden 1975-81. Detta beror i huvudsak på de för till de kommunala bostadstilläggen (KBT) för regler statsbidrag pensionärer som infördes 1980. Dessa kräver att KBT ska stå i viss minsta relation till den månatliga bostadskostnaden för att statsbidrag ska utgå. Tvärtemot vad som gäller för bostadsbidragen till barnfamiljerna så har realvärdet av de totala beloppen som utbetalas i bostadstillägg till pensionärer ökat under perioden 1975-81. Mest anmärkningsvärt är kanske att bostadstillägget har ökat för pensionärshushåll ”med TP såväl i genomsnittliga absoluta belopp som i relation till den disponibla inkomsten. Dessa hushåll hart o m haft den största procentuella reala ökningen av bostadstilllåggen under perioden 1975-81.

Bilaga 10 43

6 inkomster

Ungdomarnas

6.1 förvärvsintensitet och

Hushållstyp, disponibel

inkomst

Med ungdomshushåll avses i den här rapporten hushåll utan barn där hushållsföreståndaren är i åldern 18-24 år. Samtliga barnhushåll har schablonmåssigt förts till hushåll i yrkesaktiva åldrar”. Motivet för detta är att kunna studera den ekonomiska situationen för unga hushåll innan försörjningsansvaret för barn kommer in i bilden. Av tabell 4.1 i avsnitt 4.1 framgår att ungdomshushållen utgör ca 13 procent av samtliga hushåll eller år 1981 583 000. Av tabell 6.1 A framgår att huvudparten är ensamstående. Mindre än 10 procent är samboende. Ungefär lika många av de ensamstående är i åldern 18-20 år som i åldern 21-24 ar. Ungdomshushållen har en svag ekonomisk standard mätt i termer av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Här utgör dock samboendehushållen ett undantag. Deras genomsnittliga disponibla inkomst per konsumtionsenhet ligger ca 15 000 kronor över de ensamståendes inkomst. Den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet bland ensamstående ungdomar ligger på samma nivå som bland tlerbarnsfamiljer och pensionärer. Här måste dock en analog reservation som för ålderspensionä-

Tabell 6.1 A Antal och andel ungdomshushåll efter hushållstyp. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1981. Genomsnittlig procentuell real förändring 1975-81. Återbetalningspllktiga studiemedel per konsumtionsenhet 1981.

Hushållstyp Antal och andel Disponibel in- Genomsnittlig real Återbetalningsplikti-

hushåll 1981 komst per kon- förändring 1975-81, ga studiemedel per T;

Källa: Specialbearbctning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

44 Bilaga 10

Tabell 6.1 B. Andel kvarboende hos föräldrar bland ensamstående ungdomshushåll. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland kvarboende. 1981

Samtliga ensamstående ungdomshushåll 60 28

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs levnadsnivåundersökning.

rerna göras (avsnitt 5.1). Många ungdomar kan utnyttja föräldrarnas ekonomiska resurser, vilket innebär att den disponibla inkomsten underskattar deras ekonomiska standard. Ett stort antal av särskilt de yngre ungdomarna bor också kvar hemma hos föräldrarna. Av tabell 6.1 B framgår att denna andel är ca 80 procent bland ungdomar i åldern 18-20 år och ca 40 procent bland ungdomar i åldern 21-24 år. Ungdomarnas disponibla inkomster ger därför snarare en bild av deras förutsättningar att försörja sig med egna inkomster än en bild av deras faktiska köpkraft. Av tabell 6.1 B framgår att ungdomar som kvarbor hos föräldrarna har klart lägre disponibla inkomster än genomsnittet för samtliga ungdomar. Detta beror bl a på att ungdomar i åldern 18-20 år dominerar bland de kvarboende. Ungdomar i åldern 18-20 år har lägre förvärvsinkomster än ungdomar i åldern 21-24 år. Konstanthåller man åldersklassen har dessutom hos föräldrarna kvarboende ungdomari åldersklassen 18-20 år ca 10 000 kronor lägre disponibel inkomst än ungdomar som lämnat föräldrahemmet. Motsvarande siffra i åldersklassen 21-24 år är ca 3 000 kronor. Ungdomshushållens reala disponibla inkomster per konsumtionsenhet har minskat något under perioden 1975-81. Ett undantag från detta äri tabell 6.1 A IS-ZO-åringama som fått något högre realinkomster. När man behandlar ungdomarnas ekonomiska resurser bör även de återbetalningspliktiga studiemedlen beaktas även om dessa ej utgör inkomst utan lån. Dessa spelar en viktig roll särskilt för äldre ungdomshushåll. Genomsnittsvärden för de återbetalningspliktiga studiemedlen redovisas i tabell 6.1 A. I tabell 6.2 särredovisas ungdomshushållen efter förvärvsintensitet. Heltid”, deltid och ej förvärvsarbete” definieras på samma sätt som i avsnitt 4.2. För samboendehushållen har dock den förenklingen gjorts att med heltid avses ett hushåll där minst en arbetar heltid, med deltid att ingen arbetar heltid och minst en arbetar deltid och med ”ej förvärvsarbete att ingen förvärvsarbetar heltid eller deltid. Som omnämnts i avsnitt 4.2 så innebär inte ”ej förvärvsarbete att någon förvärvsinkomst ej alls kan förekomma utan att den eventuella arbetsinkomsten är lägre än basbeloppet (ca 17 000 kr 1981). Av tabell 6.2 framgår att för ensamstående ungdomar är fördelningen på heltid, ”deltid” och ej förvärvsarbetande” nästan jämn. Föga förvånande är förvärvsintensiteten högre bland de äldre ungdomarna. Bland

Bilaga 10 45

Tabell 6.2 Ungdomshushåll efter hushållstyp och förvärvsintensitet. 1975 och 1981. Procent

Heltid = förvärvsarbete mer än 90 % av normal årsarbetstid Deltid = förvärvsarbete mindre än 90 % av normal årsarbetstid Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

samboendehushållen finns det minst en heltidsarbetande i ca 80 procent av hushållen 1981. Liksom för hushåll i yrkesaktiva åldrar samvarierar den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet med förvärvsintensiteten. Detta framgår av tabell 6.3. Ensamstående heltidsarbetande ungdomar har en disponibel inkomst per konsumtionsenhet som ligger klart över den genomsnittliga nivån för pensionärer och flerbarnsfamiljer (tabell 3.4). Den är dock ca 10 000 kronor lägre än för heltidsarbetande ensamstående utan barn i yrkesaktiva åldrar (tabell 4.4 A). Ungdomshushåll som tillhör kategorin ”ej förvärvsarbetande har en mycket låg egen” köpkraft. Förutom genom hjälp från föräldrahemmet förstärks dock denna köpkraft genom studielånen. Dessa har för kategorin ensamstående 21-24 år ett genomsnittligt värde på ca 14 000 kronor år 1981. Även om dessa studielån inräknas i den disponibla inkomsten blir dock den egna” köpkraften mycket låg. För ej förvärvsarbetande ungdomar i åldern 21-24 år ligger den klart lägre än för pensionärer och flerbarnsfamiljer. l tabell 6.2 redovisas förvärvsintensiteten för ungdomshushållen såväl 1975 som 1981. Den bild som ges är att förvärvsintensiteten bland ungdomar avtar kraftigt. Detta gäller framför allt ensamstående ungdomar. Siffrorna speglar en verklighet där dels den genomsnittliga studietiden blir längre dels ungdomar möter ökade svårigheter att få förvärvsarbete i önskad omfattning. Trots offentliga insatser i form av arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten m m så fortsätter den öppna ungdomsarbetslösheten att stiga. Andelen öppet arbetslösa ungdomar i åldern 16-24 år var enligt arbetskraftsundersökningarna åren 1975, 1981 och 1982 3.8, 6.3 resp 7.6 procent (årsmedeltal). I tabell 6.3 redovisas också förändringen av disponibel inkomst i fast penningvärde mellan 1975 och 1981. Konstanthåller man förvärvsintensiteten är mönstret att den disponibla inkomsten ökat något för de heltidssys-

46 10

Bilaga

Tabell 6.3 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet 1981. Genomsnittlig real förändring 1975-Bl. Återbetalningspliktiga studiemedel per konsumtionsenhet 1981. Ungdomshushåll efter hushållstyp och förvärvsintensitet

Hushållstyp Förvärvsintensitet

Heltid Deltid Ej förv Samtliga arbete

Ensamstående 18-20 år Disp ink per k e 1 OOO-talskr 45 30 13 27 Real förändr 1975-81, % 9,5 -1 58,5 2 Återbet plikt studiemedel per k e IOOO-tals kr 0 1 3 l Ensamstående 21-24 år Disp ink per k e 1 OOO-talskr 50 35 15 38 Real förändr 1975-81, % 0,5 -9 46,5 -4 Återbet plikt studiemedel per k e IOOO-tals kr 0 5 14 5

Samtliga ensamstående Disp ink per k e 1 OOO-talskr 48 32 14 33 Real förändr 1975-81, % 4 -5 55 -0,5 Återbet plikt studiemedel per k e IOOO-tals kr 0 3 7 3 samboende Disp ink per k e 1 OOO-talskr 51 . . . . 47 Real förändr 1975-81, % -2,5 . . . . -3,5 Återbet plikt studiemedel per k e IOOO-tals kr 0 . . . . 3

Samtliga ungdomshushåll Disp ink per k e 1 OOO-talskr 49 32 14 34 Real förändr 1975-81, % 3 -5 55,5 -1,5 Återbet plikt studiemedel per k e IOOO-tals kr 0 3 7 3

Heltid = förvärvsarbete mer än 90 % av normal årsarbetstid Deltid = förvärvsarbete mindre än 90 % av normal årsarbetstid . . = statistikunderlaget otillräckligt Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

selsatta, minskat för de deltidssysselsatta och ökat kraftigt för ”ej förvärvsarbetande”. Den lilla gruppen samboende tycks avvika från detta mönster vilket kan bero speciella sätt de tre förvärvsintensitetsklasserna på det definierats för den gruppen. En viktig förklaring till inkomstförändringen är den minskande förvärvsintensiteten bland ungdomar som redovisats ovan. Den innebär inte lägre förvärvsinkomster för heltidsarbetande 1981 än 1975 även om dessa är relativt sett färre till antalet. Inom den heterogena gruppen deltidsarbetande sker förskjutningar från lång deltid till kortare deltid som medför lägre förvärvsinkomster. Och man kan vänta sig att den genomsnitt- Ökat i gruppen ej förvärvsarbetande genom att liga förvärvsintensiteten dess relativa storlek bland ungdomshushållen ökat. En annan orsak till den förbättrade inkomstsituationen för ej förvärvsarbetande” ungdomar som sammanhänger med de ökande svårigheterna att

10 47

Bilaga

få förvärvsarbete är det kraftigt utbyggda arbetsmarknadsstödet under perioden 1975-1981.

6.2 med

Ungdomshushåll svag ekonomi

Av föregående avsnitt framgår att en stor del av ungdomshushållen har relativt låga inkomster. Studielånen hjälper upp köpkraften en del men även

om dessa inräknas förblir den egna köpkraften ofta låg. Av tabell 6.4 A

framgår att även om de återbetalningspliktiga studiemedlen inräknas i den disponibla inkomsten så har en stor andel av ungdomshushållen inkomster som ligger under existensminimum. Särskilt de yngre ungdomshushållen kan dock som tidigare påpekats ofta utnyttja föräldrarnas ekonomiska resurser. Av tabell 6.4 B framgår dock att detta skyddsnät inte alltid är tillräckligt. Det framgår där att ett inte obetydligt antal ungdomshushåll har uppburit under 1981. Särskilt är det att deltidsarbetande socialhjälp vanligt och ej förvärvsarbetande ungdomar uppbär socialhjälp. Socialhjälp är lika vanligt bland ensamstående ungdomar som bland ensamstående utan barn i yrkesaktiva åldrar (tabell 4.8 A).

Tabell 6.4 Andel hushåll med socialliiälp och disponibel inkomst under existensminimum. Ungdomshushåll efter hushållstyp och förvärvsintensitet. Procent 1981.

Tabell 6.4 A Disponibel inkomst under existensminimum. Återbetalningspliktiga

studiemedel inräknade i den disponibla inkomsten

Hushållstyp Förvärvsintensitet

Heltid Deltid Ej förv Samtliga arbete

Samboende 3,5 . . . . 3 Samtliga ungdomshushåll 0,5 18 62 23,5 Tabell 6.4 B Socialhjälp Hushållstyp Förvärvsintensitet Heltid Deltid Ej förv Samtliga arbete

Samboende 1 . . . . 2,5 Samtliga ungdomshushåll 1,5 6 5,5 4 Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

48 10

Bilaga

6.3 Inkomststruktur

I avsnitt 3.4 tabell 3.5 redovisas inkomststrukturen för samtliga ungdomshushåll. I tabell 6.5 illustreras hur inkomststrukturen varierar kraftigt inom ungdomshushåll efter förvärvsintensitetens omfattning. Där redogruppen visas inkomststrukturen för ensamstående ungdomshushåll i åldern 21-24 år dels för heltidsarbetande, dels för ej förvärvsarbetande. Den helt dominerande inkomstkällan för heltidsarbetande är lönen. Av är också positiva transfereringar” som är i betydelse posten ”övriga 4 000 kronor. Denna post torde i huvudsak omfatta storleksordningen utbetald sjukpenning. Någon större förändring i inkomststrukturen mellan 1975 och 1981 synes ej föreligga. För ej förvärvsarbetande ser inkomststrukturen helt annorlunda ut. Lönen har visserligen även här stor betydelse eftersom definitionen på ”ej förvärvsarbetande tillåter en arbetsinkomst på upp till ca 17 000 kronor tal har den genomsnittliga lönen ökat i fast (basbeloppet 1981). I absoluta mellan 1975 och 1981. Den relativa betydelsen av lönen är penningvärde dock klart mindre än för heltidsarbetande. I stället är den relativa betydelsen av ”övriga positiva transfereringar” betydligt större även om dessa i absoluta tal inte är större än för heltidsarbetande. För ej förvärvsarbetande har dock posten ”övriga positiva transfereringar en annan sammansättning. Den omfattar i huvudsak bostadstillägg, arbetsmarknadsstöd och ersättningar vid värnplikts- och annan militärtjänstgöring. Denna posts betydelse har ökat kraftigt sedan 1975 såväl i absoluta som i relativa tal, vilket till stor del beror på ökat arbetsmarknadsstöd till ungdomar. Däremot har betydelsen av studiebidraget minskat kraftigt sedan 1975 såväl i absoluta som relativa tal, vilket beror på den värdeminskning av studiemedlens bidragsdel som ägt rum sedan 1975.

l 000-tals Tabell 6.5 lnkomststruktur för ensamstående ungdomshushåll i åldern 21-24 år efter förvärvsintensitet. kronor 1981. Procent 1975 och 1981

Ensamstående

Heltid Ej förvärvsarbetande

1000-tals Procent 10()0-tals Procent kr kr 1981 1981 1975 1981 1981 1975

+ 65 137 135 9 60 66 Lu/ön + 1 1 5 2 11 7 Ovriga faktorinkomster + 0 0 O 1 10 24 Studiebidrag + 4 8 5 4 31 8 Övriga positiva transfereringar

Övriga negativa transfereringar

= 47 100 100 14 101 101 Disponiel inkomst per hushåll - - 13 - - Studielån 0

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCBs inkomstfördelningsundersökning.

sou 1984:6 10 49

Bilaga

I tabell 6.5 redovisas även den genomsnittliga storleken på studielånen. Gruppen heltidsarbetande har inga studielån medan studielånen för de ej förvärvsarbetande” är av samma storleksordning som de disponibla inkomsterna.

sou 1984:6 10 51

Bilaga

7 i

Förmögenhetsfördelningen

stort

Förmögenhetsbegrepp

För att få en allsidig bild av ett hushålls ekonomiska resurser räcker det inte att enbart se till inkomsterna utan även förmögenhetssituationen måste beaktas. Innehav av positiv förmögenhet geri allmänhet konsumtionsmöjvid sidan ligheter av de konsumtionsmöjligheter som beskrivs av den disponibla inkomsten. Omvänt kan innehav av skulder kraftigt begränsa valfriheten i de konsumtionsmöjligheter som den disponibla inkomsten är ett uttryck för. Exempelvis är egnahemsägares inkomster ofta disponibla kraftigt uppbundna i bostadskonsumtionen bl a i form av räntor på inteckningsskulder. Positiva förmögenheter är naturligtvis ofta inte heller tillgängliga för konsumtion utan kan vara uppbundna tex i bostad och rörelse. Innehav av en positiv förmögenhet ger dock en ekonomisk trygghet och handlingsfrihet. I den teoretiska ekonomiska litteraturen betonas att inkomst och förmögenhet är nära förenade. Inkomsten ses som förmögenhetens avkastning under en given tidsperiod. I sin vidaste tolkning innebär detta att alla former av inkomster motsvaras av någon form av förmögenhet (6). Detta innebär attt ex löneinkomster betraktas som avkastning på s k egentillgångar i form av arbetskapacitet, utbildning m m. I dagligt tal brukar man dock knappast ge förmögenheten en så vid definition utan begränsa sig till att beakta olika finansiella och reala tillgångar i form av bankmedel, aktier, fastigheter, kapitalvaror, penningskulder m m. Ska man konkret mäta förmögenheter och är man i allmänhet

förmögenhetsfördelningen hänvisad

till att utgå från denna mera begränsade förmögenhetsdefinition, eftersom egentillgångar såsom arbetskapacitet och utbildning kräver speciella metoder och antaganden för att låta sig kvantifieras i monetära termer. Framställningen i detta kapitel bygger på några specialbearbetningar av HINK som genomförts sedan 1975. Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten studerade förmögenhetsstruktur och förmögenhetsfördelning per den 31 december 1975 med hjälp av HINK (6). Dessutom har SCB genomfört vissa studier med utgångspunkt från HINK av förmögenhetsfördelningen per den 31 december 1978 och 1981 bl a som en specialbearbetning för LU 84. Förmögenhetsstatistiken från HINK har motsvarande brister som inkomststatistiken dvs samtliga deklareras inte vid

förmögenhetstillgångar den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen (avsnitt 3.2).

52 10

Bilaga

7.2 Den vertikala förmögenhetsfördelningen

Med den vertikala förmögenhetsfördelningen menas i analogi med den vertikala inkomstfördelningen att förmögenheten inte enbart utgör undersökningsvariabel utan också den variabel efter vilken hushållen grupperas när jämförelsegrupper bildas (avsnitt 3.3). I tabell 7.1 redovisas den vertikala förmögenhetsfördelningen per den 31 december 1975. I tabellen redovisas hur stor andel av förmögenheterna som tillfaller de förmögnaste hushållen. Hushållen har dels ordnats efter taxerade nettoförmögenheter och dels efter förmögenheternas storlek då fastigheterna värderats till marknadspris. Marknadsprisvärdering ger en något jämnare förmögenhetsfördelning än taxeringsvärderingen. Detta beror på att egnahem och fritidshus är vanligt förekommande förmögenhetstillgångar för vilka marknadspriserna är höga i förhållande till taxeringsvärdena. Man kan konstatera att förmögenhetsfördelningen är betydligt mer ojämn än inkomstfördelningen - även vid marknadsvärdering av fastigheterna. Den rikaste procenten ägde ca 17 procent av den totala nettoförmögenheten, de fem Den senare procent rikaste 38 procent och de tio procent rikast ca 54 procent. siffran kan jämföras med den vertikala inkomstfördelningen. I tabell 7.2 redovisas denna dels för faktorinkomsterna dels för disponibelinkomsterna. I det senare fallet har hushållen grupperats såväl efter disponibel inkomst per

Tabell 7.1 Förmögenhetsfördelningen 1975. Procentuell andel av totala förmögenheten deklarerad av de 0,1-20,0 procent rikaste hushållen