Långtidsutredningen : LU 84 : huvudrapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

LU84

LÄ/VGT/DS

u T/?ED/V//VGE/V

HUVUDRAPPORT

i

i i y V* \ \

\ . i

i \

«› , 4 å

Statens offentliga utredningar

%% 1984:4 %

Finansdepartementet

Långtidsutredningen

LU 84

Huvudrapport

Utarbetad inom

finansdepartementet

Stockholm 1984

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-08133-4 ISSN 0375-250X

SOU? 1984:4

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. Arbetet har utförts vid departementets långsiktsenhet och finanspolitiska enhet

under ledning av departementsråden Svante Öberg och Björn Jonsson.

Utredningsrådet har löpande följt arbetet och bidragit med många konstruktiva synpunkter. Rådets ledamöter bär dock inget ansvar för de bedömningar som redovisas i långtidsutredningen. Till utredningen har också varit knuten en rådgivande grupp bestående av .re professor Börje Kragh vid riksbanken, Överdirektör Lars Lindberger vid konjunkturinstitutet och direktör Krister Wickman vid Allmänna pensions-

häávnüryzøWa

fonden. De har löpande följt och diskuterat arbetet. Långtidsutredningen har haft ett stort utbyte av den erfarenhet som tillförts utredningen genom å denna grupp. .a Vidare har särskilda seminarier hållits kring den internationella framtidsbilden, industrins utveckling och pris- och lönebildningen. Många värdefulla synpunkter har framkommit vid dessa seminarier. å. Ett omfattande underlag till grund för utredningen har utarbetats vid olika myndigheter, utredningsinstitut och organisationer. Huvuddelen av detta material redovisas som bilagor till utredningens huvudrapport. Ansvaret för detta material vilar på de personer och institutioner som har utfört arbetet. Jag vill med detta förord rikta ett varmt tack till alla som i nämnda sammanhang och på andra sätt har bidragit till långtidsutredningens färdigställande.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

f

Innehåü

Inledning, syfte och metod

Inledning 23

Syfte och metod . . . . . . 25 2.1 Tidigare långtidsutredningar . . . . . . . . . 25 2.2 Tidigare långtidsutredningar och utfalle . . . . 27 2.3 Långtidsutredningens ställning i den statliga planeringen 31 2.4 Politiska utgångspunkter 33 2.5 Analysens uppläggning . . . . . . . . 36 2.6 Långtidsutredningens ekonometriska modeller 39 2.6.1 EMMA-modellen 2.6.2 LAMM-modellen 41 2.6.3 AMMA-modellen . . 41 2.7 Statistikunderlag och särskilda projekt 42

II Bakgrund

Huvudtendenser och problem to m 1983 47 3.1 Allmänt om problemen 47 3.2 Arbetsmarknad . . . . . 50 3.2.1 Sysselsättning och arbetslöshet 50 3.2.2 Arbetsmarknadens dynamiska struktur 54 3.3 Inflation och konkurrenskraft 3.4 Utrikesbetalningarna . . .

âiâä

3.5 Tillväxt och strukturförändring 3.5.1 Långsiktig tillväxt . . 3.5.2 Strukturförändringar . . . . . . . . . 3.6 Principiella aspekter på budgetunderskott och skatter 68 3.7 Finansiella obalanser . . . . 73 3.7.1 Finansiell utveckling 1970-1983 73 3.7.2 Inflationsrensat 80 sparande

Internationell bakgrund . . . . . 83 Den internationella utvecklingen på 1970-talet och början av 1980-talet . . 83 4.1.1 Allmän översikt 83 4.1 .2 Industriländerna 85

4.1.3 Övriga länder 93

4.1.4 Globala spänningar 95 4.2 Utvecklingen fram till 1990 97 4.2.1 Villkor för tillväxt 97 4.2.2 Ett gynnsamt scenario 100 4.2.3 Stagnationsscenario . . . . . . . 102 4.2.4 Långtidsutredningens kalkylantaganden 103

Produktionskapacitet 107 5.1 Befolkning 107 5.2 Arbetskraft 110 5.2.1 Arbetskraftsutbudets bestämningsfaktorer 110 5.2.2 Utbudskalkylen i sammandrag 111 5.2.3 Arbetskraftstal och förvärvshinder 112 5.2.4 Sysselsättning och arbetslöshet 116 5.2.5 Arbetstider och frånvaro . . 118 5.3 Produktivitet och total produktionskapacitet 120 5.3.1 Produktivitetens bestämningsgrunder 120 5.3.2 Förutsatt produktivitetsutveckling 121 5.3.3 Total produktionskapacitet 122

III Strukturell utveckling

Alternativa utvecklingsvägar 1980-1990 125 Allmänna utgångspunkter . 125 6.1.1 Ekonomisk-politiska mål . . . 125 6.1.2 Problem på medellång sikt . . . . 126 6.1.3 Krav på en balanserad finansiell utveckling 128 6.1.4 Läsanvisnin gar 133 6.2 Real utveckling . . . . . . . 133 6.2.1 Gemensamma förutsättningar 133 6.2.2 Reala alternativ 134 6.2.3 Produktionskapacitet 135 6.2.4 Försörjnings- och bytesbalans 138 6.3 Finansiell utveckling 144 6.4 Känslighetsanalyser 156 6.4.1 Inledning . . . . . . . 156 6.4.2 Internationell marknadstillväxt 156 6.4.3 Bytesbalansmålets formulering 158 6.4.4 Utlandsupplåningens kostnader 159 6.4.5 Arbetskraft och produktivitet 160

Utvecklingen inom olika områden 163 Sysselsättning . . . . . . 163 7.1.1 Beräkningsmetod . . . . . . . . . . . . . 163 7.1.2 Sysselsättningsutvecklingen inom de olika näringsgrenarna 166 7.2 Priser och löner . . . 168 7.2.1 Relativpriser och reallöner 168 7.2.2 Prisekvationer på sektornivå 170 7.2.3 Prisutveckling på sektornivå 171 7.3 Hushållssektorn och privat konsumtion 174 7.3.1 Inkomster och utgifter 174 7.3.2 Hushållens sparande . . . . . . . . . . . . 176 7.3.3 - Skatter och transfereringar några alternativa beräkningar . . . . . . . . . . . 178 7.3.4 Konsumtionsutrymmets fördelning 182 7.3.5 Fördelning av privat konsumtion på varugrupper 184 7.4 Företagssektorn . . . . . . . . 186 7.4.1 Företagens finansiella utveckling . . . 186 7.4.2 Bostadssektorns finansiella sparande . . . . . 189 7.4.3 Industrins investeringar, lönsamhet och finansiering 190 7.5 Offentlig sektor 196 7.5.1 Reala kalkyler 197 7.5.2 Finansiella kalkyler 202 7.6 Investeringar . . 211 7.6.1 Inledning . . . . . . 21 1 7.6.2 . . . . . . . 212 Bestämningsfaktorer 7.6.3 Investeringarnas storlek och utveckling 215 7.6.4 Investeringarnas struktur 218 7.6.5 Investeringar för vissa ändamål 220 7.6.6 Lagerinvesteringar 222 7.7 Utrikeshandel och bytesbalans 223 7.7.1 Export av varor 224 7.7.2 Import av varor . . . . 229 7.7.3 Export och import av tjänster 231 7.7.4 Transfereringar . . . . 233 7.7.5 Bytesbalansen i sammandrag 235 7.8 Utvecklingen på kreditmarknaden 235 7.8.1 Den historiska utvecklingen 236 7.8.2 Analysmetoden . . . . . 240 7.8.3 Budgetunderskottets finansiering 1990 243 7.8.4 Finansieringsbilden 1990 . . . . . 246 7.9 Välfärd, inkomst- och förmögenhetsfördelning 249 7.9.1 Välfärd . . . . . 250 7.9.2 Ekonomisk utveckling och välfärd 251 7.9.3 Arbetslivet . . . . . . . . . . . 252 7.9.4 Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1975-1981 255 7.9.5 Budgetunderskottets fördelningseffekter 261 7.10 Regional utveckling 264 7.10.1 Inledning

7.10.2 Jämförelse med länsplaneringen på nationell nivå 265 7.10.3 Den regionala balansen . . . . . . 267 7.10.4 Industrins regionala strukturomvandling 271 7.10.5 Byggnadsindustrins regionala problem 273 7.10.6 Tjänstesektom . . . . . 275 7.10.7 Arbetsmarknadskonsekvenser 277 7.10.8 Avslutande kommentarer 278 7.11 Arbetstidsförkortning 279 7.11.1 Inledning . 279 7.11.2 Arbetstidsdebatten . . . . . . . . . . 280 7.11.3 Produktivitets- och sysselsättningseffekter vid arbetstidsförkortningar . . . . . . . . . . . . 281 7.11.4 Förutsättningar och uppläggning av beräkningarna 283 7.11.5 Resultat och kommentar 284 7.12 Utvecklingen under 1990-talet 288 7.12.1 Inledning . . . . . 288 7.12.2 Den internationella utvecklingen 290

7.12.3 Resurstillväxten i den svenska ekonomin .under 1990-

talet 291 7. 12.4 Två scenarion för svensk ekonomi under 1990-talet 294 7.12.5 Avslutning 299

Näringsgrenama . . . . 301 Strukturförändringar . . . . . 301 8.1.1 Produktion och sysselsättning 301 8.1.2 Samband mellan sektorer 302 8.2 Jordbruk och fiske 304 8.2.1 Egentligt jordbruk 304 8.2.2 Trädgårdsodling 307 8.2.3 Fiske . . . . . . 308 8.2.4 Sammanfattning av kalkylerna 308

8.3.1 Virkesutbud och virkesförbrukning 310 8.3.2 Sammanfattning av kalkylerna 314 8.4 Industri 314 8.4.1 Utgångspunkter för bedömningen 314 8.4.2 Modellalternativen 316 8.4.3 De stora industriföretagen 318 8.4.4 Branschbedömningar 319 8.5 Energi 332 8.5.1 Bakgrund 332 8.5.2 Energianvändningen 332 8.5.3 Energitillförseln . . . . 334 8.5.4 Energi i LU-modellen . . . . . 334 8.5.5 Energiförbrukningen under 1980-talet 335 8.5.6 Investeringar och produktivitet 336 8.6 Byggnadsverksamhet och bostäder 337 8.6.1 Byggnadsverksamhet . . . . . . . . 338 8.6.2 Byggnadsverksamhet utanför bostadssektorn 339

E

8.6.3 Bostäder . . . . . 340 8.6.4 Sysselsättning och produktivitet 344 8.6.5 Sammanfattning av kalkylerna 346 Varuhandel . . . . . . . . 347 8.7.1 Produktion, kapacitet och lönsamhet 347 8.7.2 Sysselsättning och produktivitet 348 8.7.3 Investeringar . . . . 350 8.7.4 Sammanfattning av kalkylerna 350 28.8 Samfärdsel . . . . . . 351 8.8.1 Person- och godstransporter 352 8.8.2 Post- och telekommunikationer 353 8.8.3 Sammanfattning av kalkylerna 354 Privata tjänster . . . . . 355 8 .9.1 Produktionsstrukturen . 356 8.9.2 Utvecklingen i skilda branscher 357 8.9.3 Sammanfattning av kalkylerna 360

.IV Utvecklingen de närmaste åren

59 Obalanser och problem i förhållande till målen på längre sikt 363 *9.1 Konjunkturutvecklingen under 1970-talet och början av 1980talet 363 9.2 Anpassningsproblem de närmaste åren 366 9.3 Utformning av analysen 367

10 Referensalternativ för åren 1983-1987 371

10.1 Internationell bakgrund 371 10.2 Priser och löner . . . . . . 374 10.3 Hushållssektorn och privat konsumtion 378 10.4 Offentligsektor . . . . . . . . . . . 379 10.5 Företagssektorn och näringslivets 384 investeringar 10.6 Utrikeshandel . . 387 10.7 Produktion och sysselsättning 391 10.8 Kreditmarknaden 396 L10.9 Avslutning 398

§11 En väg mot balans . . . . . . 401

J11.6 Slutsatser

10 SOU 19842-:4

V Sammanfattning och slutsatser

12 Sammanfattning och slutsatser 12.1 Inledning . . . . . . . . . 12.2 Resursutrymme och resursanvändning 12.3 Andra aspekter på utvecklingen 12.4 Finansiell utveckling 12.5 De närmaste åren

Appendix 1 Tekniska aspekter på bedömningen av industrins lönsamhet och finansiering . . . . . . . 4661

Appendix 2 Sammanfattning i tabellform 4665

Appendix 3 Bilageförteckning 5(D7

S

Tabeller

12.1 Försörjningsbalansens utveckling 1980-1985. Kalkyler i LU 80 och utfall 1980-1983 . . . . . . . . . . . . 29 12.2 Produktion, sysselsättning och produktivitet 1980-1985 enligt LU 80 samt utfall 1980-1983 . . . . . . . . . 31

53.1 Produktion 1960-1980 . . . . . . . . . . . 48 13.2 Förändring i finansiellt sparande mellan genomsnittet för 1970-1974 och 1982 . . . . . . . . . . . . 50 13.3 Förädlingsvärde och antal arbetade timmar 1960-1980 . . 66 l3.4 Strukturomvandlingens betydelse för produktionstillväxten i näringslivet 1963-1981 . . . . . . . . . . . 67 13.5 Sparande och investeringar 1970-1983 . . . . . . . 73 .3.6 Sparbalans i nominella och inflationsrensade termer 1970-1983 . . . . . . . . . . . . . . . 82

«4.1 Bruttonationalprodukten i OECD-området 1963-1983 . . 84 -4.2 Produktion, utrikeshandel och bytesförhållande i olika ländergrupper 1963-1983. . . . . . . . . . . . . 85 ›4.3 Utländsk inlåning och utlåning i banksystemet fördelat på ländergrupper 1973 och 1982 . . . . . . . . . 96 -4.4 Långtidsutredningens kalkylförutsättningar för den internationella utvecklingen fram till 1990 . . . . . . . . 104

5.1 Medelfolkmängden per åldersklass 1970-2000 . . . . 108 5.2 Arbetskraftsresursernas utveckling 1970-2000 med fördelning på förklarande komponenter . . . . . . . . . 112 .5.3 Relativa AK-tal 1970-2000 . . . . .i . . . . . 114 5.4 Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1970-2000 . . 117 5.5 Förändring av hel- och deltidsarbete 1970-2000 . . . . 119 Total produktionskapacitet 1970-1990 .

Konsumtionens utveckling 1980-1990. . . . . 135 16.2 Produktivitetens utveckling inom olika näringsgrenar 1970-1990 . . . . . . . . . . . . . . . 136 6.3 Produktionens utveckling inom olika näringsgrenar 1970-1990 137 6.4 Försörjningsbalans 1970-1990 . . . . . . . . . 138 Resursemas fördelning 1970-1990 .

Sparande i privat och offentlig sektor 1970-1990 146 6.7 Den privata sektorns sparande 1970-1990. . . 147 6.8 Hushållens inkomster och utgifter 1970-1990. . . . . 147 6.9 Några nyckeldata för hushållens skatter och transfereringar 1990. 148 6.10 Den offentliga utgiftstillväxten 1970-1990 i 1980 års priser 151 6.11 Skatterna som procentuell andel av BNP 1970-1990 152 6.12 Förklaringsfaktorer till förstärkningen av den offentliga sektorns sparande 1983-1990 . . . . . . 152 6.13 Den offentliga sektorns sparande 1970-1990 . 154 6.14 Finansiering av budgetunderskottet 1983 och 1990 . 155 6.15 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1980-1990 vid känslighetsanalys av bättre internationell utveckling och ändrat bytesbalansmål. . . . . . . . . . . . .. 157 6.16 Privat konsumtion, import, export, sysselsättning och förädlingsvärde 1980-1990 vid känslighetsanalys av bättre internationell utveckling och ändrat bytesbalansmål . . . . . 158 6.17 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1980-1990 vid känslighetsanalys av arbetskraftsutbud och produktivitet 161

7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970-1990 166 7.2 Näringslivets priser och löner 1970-1990 . 171 7.3 Prisutveckling för försörjningsbalansens komponenter 1970-1990 . . . . . . 172 7.4 Inhemska produktionspriser 1970-1990 . . . 173 7.5 Hushållens inkomster och utgifter 1970-1990. . . . . 174

7.6 Överföringar från offentlig sektor i alternativ 1A 1970-199 175

7.7 Hushållens sparkvot 1970-1990 . . . . . 178 7.8 Bidrag till hushållens reala konsumtionsöknin 179 7.9 Hushållens direkta skatter 1983 och 1990 . . . 180 7.10 Finansiering av skatteomläggning med lägre transfereringar 181 7.11 Transfereringar och skattekrav i alternativ 2 1983 och 1990 182 7.12 Reallöneutrymmet efter skatt 1983-1990 . . . . . . 183 7.13 Privat konsumtion per capita på varugruppsnivå 1970-1990 185 7.14 De finansiella företagens inkomster och utgifter 1970-1990 187 7.15 Icke-finansiella företags inkomster och utgifter 1970-1990 . 189 7.16 Bostadssektorns inkomster och utgifter 1970-1990 . 190 7.17 Beräkning av kalkylmässig räntabilitet på materiellt kapital i industrin i alternativ 1 1970-1990 . . . . 193 7.18 Den offentliga konsumtionen inom olika ändamål 1970-1990 199 7.19 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter i kalkylalternativen 1970-1990 . . . . . . . . . 203 7.20 Statens inkomster och utgifter 1970-1990 . . . . . . 204 7.21 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1970-1990 209 7.22 AP-fondens utveckling 1970-1990 . . . . . 209 7.23 Kommunernas inkomster och utgifter 1970-1990 210 7.24 Investeringar i olika sektorer som andel av BNP 1970-1990 214 7.25 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1990 215 Maskininvesteringarnas andel av totala investeringar 1963,

1970, 1980 och 1990 . . 220 7.27 Totala energiinvesteringar 1984-1989 . 221 7:28 Beräknade investeringar i miljövård 1980-1990 . 222 7.29 Volym- och prisutveckling på marknaden för svensk export av varor samt exportpriser 1970-1990 . 227 7.30 Varuexportens förklaringsfaktorer 1970-1990 228 7.31 Export och varor 1970-1990 . . 229 7.32 Import av varor 1970-1990 . . . . . 23 1 7.33 Export och import av tjänster 1970-1990 . 233 7.34 Bytesbalans 1970-1990 . . . . . . . . 234 7.35 Beräkning av statens upplåning i riksbanken 1990 244 7.36 Finansering av statens budgetunderskott 1980, 1983 och 1990 245 7.37 Statspapper som andel av totala finansiella tillgångar för olika sektorer (alt 1A) . . . . . . . . . . . . . 246 7.38 Finansiell placeringskapacitet för olika sektorer 1982 och 1990

7.39 Placeringen av statsskulden 1980, 1983 och 1990 248 7.40 Fördelningen av företagens finansiella tillgångar 1980, 1983 och 1990 . . . . . . . . . . . . . . 248 7.41 Fördelningen av hushållens finansiella tillgångar 1980, 1983 och 1990 . . . . . . . . . . . . . . 249 7.42 Faktorinkomst och disponibel inkomst per hushåll i olika decilgrupper . . . . . . . . . . . . 257 7.43 inkomst Disponibel per konsumtionsenhet i olika decilgrupper 1981 och real förändring sedan 1975 . . . . 257 7.44 inkomst Disponibel per konsumtionsenhet för olika hushållstyper1981. . . . . . . . . . . . . . .. 258 7.45 Andel av förmögenhetssumman i olika decilgrupper 1978 och 1981 . . . . . . . . . . . . . . 260 7.46 Begränsningar i det framtida konsumtionsutrymmet som en följd av ett bestående offentligt sparandeunderskott på 40 miljarder kr. . . . . . . . . . . . 263 7.47 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970-1990 . 266 7.48 Antal sysselsatta inom olika landsdelar 1970-1990 . 270 7.49 Sysselsättning och befolkning i stödområdet och riket 1970-1990 . . . . . . . . . . . . 271 7.50 Regional strukturomvandling av sysselsättningen inom industrin 1980-1990 . . . . . . . . . . . 272 7.51 Antal sysselsatta i byggnadsverksamhet i H-regioner 1970-1990 . . . . . . . . . . . . 274 7.52 Byggnadsarbetare, andel av folkmängd och yrkesverksamma samt arbetslöshet . . . . . . . . . . . 274 7.53 Antal sysselsatta i privata tjänster i H-regioner 1970-1990. 275 7.54 Antal sysselsatta i förvaltning, försvar, utbildning och vård i H-regioner 1970-1990. . . . . . . . . . . . 276 7.55 Antal sysselsatta män och kvinnor i olika landsdelar 1970-1990 . . . . . . . . . . . 277 7. 56 Produktivitetsförändringar vid reducering av arbetstiden med en procent . 284

7.57 Produktivitetsutvecklingen 1980-1990 . 285 7.58 Försörjningsbalans 1970-1990 . . 286 7.59 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1990 . 287 7.60 Sysselsättning 1970-2000 . . . . . 292 7.61 Näringslivets produktivitet 1963-1981 . 293 7.62 Produktivitet inom olika sektorer 1963-2000 . 293 7.63 Försörjningsbalans 1970-2000 295 7.64 Import 1970-2000 . . 295 7.65 Bruttoinvesteringar 1970-2000 . 296 7.66 Export 1970-2000 . . . . . . 297 7.67 Bruttoproduktionens utveckling 1970-2000 . 298 7.68 sysselsättningen inom olika sektorer 1970-2000 . 298

8.1 Sektorernas andelar av näringslivets förädlingsvärde och antal arbetade timmar 1970, 1980 och 1990 . 302 8.2 Produktionsvärde för egentligt jordbruk . 306 8.3 Sammanfattning av kalkylerna för jordbruket 309 8.4 Försörjningsbalans för rundvirke och flis 1980-1990 313 8.5 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruket . 314 8.6 Sammanfattning av kalkylerna för industrin . . . . . 316 8.7 De största exporterande industriföretagen 1965, 1978 och 1981 . . . . . . . . . . . . . . 318 8.8 Bruttoproduktion inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . 327 8.9 Förädlingsvärde inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ1och2 . . . . . . . . . . . 328 8.10 Antal arbetstimmar inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . 328 8.11 Produktiviteten inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ1och2 . . . . . . . . . . . 329 8.12 Bruttoinvesteringar inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . 329 8.13 Export från olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 330 8.14 Export i procent av bruttoproduktionen i sektorn inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 . 330 8.15 Import av varor och tjänster inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . 331 8.16 Import i procent av. inhemsk efterfrågan på sektorns produkter inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ 1 och 2 331 8.17 Slutlig energianvändning inom landet 1973-1990 335 8.18 Specifik energiförbrukning i näringslivet 1970-1990 . 336 8.19 Sammanfattning av kalkylerna för el-, gas-, värme- och vatten-

8.20 Byggnadsinvesteringar och byggnadsreparationer 1970-1990 338 8.21 Investeringar och byggnadsreparationer avseende bostäder 1970-1990 . . . . . . . . . . . . 344 8.22 Sammanfattning av kalkylerna för sektorerna bostadsförvaltning och byggnadsverksamhet 346

8.23 Sysselsättning per delbransch inom varuhandeln 1970-1982 8.24 Sammanfattning av kalkylerna för varuhandeln . 8.25 Sammanfattning av kalkylerna för samfärdselsektorn 8.26 Sysselsättning i sektorn . . privata tjänster 8.27 av kalkylerna Sammanfattning för privata tjänster .

10.1 Nyckeldata för den internationella 1983-1987 utvecklingen 10.2 för vissa komponenter Prisutveckling i försörjningsbalansen 1970-1987ireferensalternativet. . . . . . . 10.3 Hushållens inkomster och utgifter 1983-1987 i referensalterna-

10.4 Den offentliga sektorns finansiella 1983-1987 i utveckling referensalternativet . . . . . . . . . . 10.5 Statens inkomster och utgifter 1983-1987 i referensalternati-

10.6 inkomster Socialförsäkringens och utgifter 1983-1987 i referensalternativet. . . . . . . . . . . . . 10.7 Kommunernas inkomster och utgifter 1983-1987 i referensalternativet 10.8 Icke-finansiella inkomster företags och utgifter 1983-1987 i referensalternativet . . . . . . . . . . 10.9 Finansiella företags inkomster och utgifter 1983-1987 i referensalternativet. . . . . . . . . . . . . 10.10 Näringslivets investeringar 1983-1987 i referensalternativet 10.11 Exportens förklaringsfaktorer 1983-1987 i referensalternativet 10.12 Importens 1983-1987 förklaringsfaktorer i referensalternativet 10.13 Bytesbalans 1984-1987 i referensalternativet . 10.14 Försörjningsbalans 1983-1987 i referensalternativet . 10.15 Produktion per sektor 1983-1987 i näringslivet i referensalternativet 10.16 Sysselsättning i timmar per sektor 1983-1987 i referensalternativet. 10.17 i antal

Sysselsättningsförändringar personer per sektor

1983-1987 i referensalternativet. . . . . . 10.18 Finansiellt sparande 1983 och 1987 i referensalternativet 10.19 Finansieringen av det statliga budgetunderskottet 1983-1987 i referensalternativet

Relativpriser 1985-1987 i balansalternativet . Priser och löner 1984-1987 . . Prisutveckling m m i industrin 1980-1990 . Försörjningsbalans 1983-1987 i balansalternativet . Bytesbalans 1983-1987 i referens- och balansalternativen . Sysselsättning per sektor 1983-1987 i referens- och balansalternativen Finansiellt sparande 1983-1987 i referens- och balansalternati-

Statens inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternativet Förklaringsfaktorer till förbättringen av statens budgetsaldo

1983-1987 i balansalternativet . . . . . . . 423 11.10 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternativet . . . . . . . . . . . 424 11.11 Kommunernas inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternativet . . . . . . . . . . . . . . 425 11.12 Hushållens inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternati-

11.13 Icke-finansiella företags inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternativet . . . . . . . . . . . 427 11.14 Finansiella företags inkomster och utgifter 1983-1987 i balansalternativet . . . . . . . . . . . . . 428 11.15 Finansieringen av statens budgetunderskott 1983-1987 i balansalternativet . 428

12.1 Försörjningsbalans 1970-1990 . 436 12.2 Produktion och sysselsättning 1970-1990 . 438 12.3 Bytesbalans 1980-1990 440 12.4 Priser och löner 1970-1990 440 12.5 Finansiellt sparande 1970-1990 . 445 12.6 Offentlig sektor 1983 och 1990 . 446 12.7 Realinkomst efter skatt 1983-1990 . 451 12.8 Svensk ekonomi 1983-1987 . 454

2 Sammanfattning i tabellform Appendix

1 Sektorindelning och sektordefinitioner i LU-modellerna 465 Privata konsumtionens varugruppsindelning på huvudgruppsoch delgruppsnivå i EMMA-modellen . . . . . 466 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1970-1980 samt antagna förändringar 1980-1990 467 Prisernas utveckling inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . 468 Försörjningsbalansens utveckling 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . . . . . . 469 Resursernas 1970-1990, alternativ 1 och 2 470 fördelning Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . 471 Privat konsumtion inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . 471 Privat konsumtion totalt och per capita på varugruppsnivå 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . 472 10 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . 472 11 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 473 12 Bruttoinvesteringarnas andel av BNP 1970-1990, alternativ 1 och 2 . 473

13 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1 och2 . . . . . . . . . . 14 Maskininvesteringar m rn inom olika näringsgrenar 1970-1990, altemativ1och2. . . . . . . . . . . 15 Export från olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1 och 2 16 Import av varor och tjänster fördelad efter produktionssektor 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . . . . 17 Bytesbalans 1970-1990, alternativ 1 och 2 . . . . . 18 Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1och2 19 Näringsgrenarnas andel av den totala produktionen 1970-1990, alternativ 1 och2 . . . . . . . . . . 20 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1970-1990, alter-

21 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1och2. 22 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1970-1990, alternativ 1och2. 23 Bruttosparande, bruttoinvesteringar samt finansiellt sparande 1970-1990 24 Statens inkomster och utgifter 1970-1990 . . . . . . 25 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1970-1 26 Kommunernas inkomster och utgifter 1970-1990 . 27 Icke-finansiella företags inkomster och utgifter 1970-1990 . 28 Finansiella företags inkomster och utgifter 1970-1990 . 29 Hushållens inkomster och utgifter 1970-1990. 30 Utlandssektorns inkomster och utgifter 1970-1990 . 31 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1980 32 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1983 33 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1990, alternativ 1A 34 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1990, alternativ 1B 35 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1990, alternativ 2A 36 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1990, alternativ 2B 37 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1990, alterntaiv 2C 38 Finanseringsmatris 1982 och 1990 . . . . . . . . 39 Finansiella flöden som andel av total kreditgivning 1990, samt finansiella ställningsvärden 1990 som andel av finansiella tillgångar exkl aktier . . . . . . . . . . . . Prisutveckling för vissa komponenter i försörjningsbalansen 1970-1987, referens- och balansalternativ. . . . . . Försörjningsbalansens utveckling 1970-1987, referensaltema-

Försörjningsbalansens utveckling 1970-1987, balansaltemativ Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1987, referensalternativ . . . . . . . . . . . Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1987, balansalternativ Bruttoinvesteringamas andel av BNP 1970-1987, referensalternativ .

Bruttoinvesteringarnas andel av BNP, 1970-1987, balansalternativ . . . . . . . . . . . . . . . 500 47 Export och import av varor och tjänster 1970-1987, referensalternativ . . . . . . . . . . . . . . 500 48 Export och import av varor och tjänster 1970-1987, balansalternativ . . . . . . . . . . 501 49 Bytesbalans 1983-1987, referensalternativ . 501 50 Bytesbalans 1983-1987, balansalternativ . . . . . . 502 51 Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1970-1987, referensalternativ . . . . . . . . . . . . . 502 52 Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar, 1970-1987, balansalternativ . . . . . . . . . . . . 502

57 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1970-1987, referensalternativ . . . . . . . . . . . . 504 58 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1970-1987, balansalternativ . . . . . . . . . . . . . . 505 59 Finansiellt sparande 1983-1987, balans- och referensalternativet 505

Diagram

Faktisk bruttonationalprodukt samt prognoser i LU 70, LU 75, LU 78, LU 80 och LU 82 . . . . Bruttonationalprodukt i LU:s tre tidsperspektiv .

Inflation och arbetslöshet 1960-1983 . . . Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen samt förändringen av antalet arbetstimmar resp arbetstimmar per invånare 1963-1982 . . . . . . . . . . . sysselsättningen fördelad på näringsgrupper 1963-1983 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i procent av arbetskraften 1964-1983 . . . . Flyttningar över länsgräns samt brist på yrkesarbetare 1961-1982 . . . . . . . . . . . Producentpris och lönekostnad per timme inom industrin 1970-1983 . . . . . . . . . . . Sveriges relativa arbetskostnad per enhet i gemensam resp nationell valuta samt relativa exportpris för bearbetade varor 1970-1983 . . . . . . . . . Konsumentpriset i OECD och Sverige 1970-1983 Bytesförhållandet med utlandet 1970-1983 T ransfereringsnetto och bytesbalans 1974-1983 . Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans, procent av BNP, 1970-1983 . . . . . . . . Avkastning på materiellt och eget kapital samt långfristig obligationsränta 1970-1983 . . . . . . . . . . Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor, procent av BNP, 1970-1983 . . . . . . . . . . Finansiell utveckling hos icke-finansiella företag, 1970-1983 Totala offentliga utgifter, inkomster och skatter som andel av BNP, 1970-1983

Internationella priser 1961-1983 . . . . . Bruttoinvesteringar i OECD-området 1961-1983 Arbetsproduktivitet i OECD-länderna 1950-1981 Sysselsättning, totalt och i olika näringsgrenar i QECD-ländema 1973-1983 . . . . . . . . . . Inflation och arbetslöshet i industriländerna 1967-1983

Real och nominell eurodollarränta 1970-1982 . 94 4.7 Arbetsproduktivitet och ekonomisk utvecklingsnivå i några industriländer 1960, 1973 och 1979. . . . . . . . 101

5.1 Relativa AK-tal fördelade på heltid, lång och kort deltid

5.2 Antal arbetslösa 1974-1983 . . . . . . . . . . 117 5.3 Relativa AK-tal i åldrarna 16-19 år, 1963-1983 . . . . 118

6.1 Bestämning av bruttovinstandel i industrin 1990. . . . 130 6.2 Produktivitet i total privat tjänsteproduktion 1970-1990 . 137 6.3 Resursförändring och resursanvändning 1970-1990 . . . 143 6.4 De totala offentliga utgifterna och skatterna som andel av BNP, 1970-1990 . . . . . . . . . . . . . . . 150 6.5 Statsskulden och dess placering 1970-1990 . . . . . 155

7.1 Hel- och deltidssysselsatta. Män och kvinnor i olika näringsgrensgrupper 1970, 1980 och 1990 . . . . . . . . 165 7.2 Sysselsättningens fördelning på olika näringsgrensgrupper 1970, 1980 och 1990 . . . . . . . . . . . . . . 167 7.3 Sparkvotens utveckling 1963-1983. Hushållens reala-, finansiel- 1a-, och inflationsrensade sparande . . . . . . . . 177 7.4 Real räntabilitet i industrin 1970-1990. Alternativ 1A . . 192 7.5 Finanskvot och soliditet i industrin 1970-1990 . . . . 195 7.6 Statens inkomster och utgifter 1970-1990 . . . . . . 207 7.7 Investeringskvot för hela ekonomin 1970-1990 . . . . 212 7.8 Produktion, investeringar och kapitalstock i industrin

7.9 Kapitalkvot och investeringskvot i industrin 1960-1990. Alter-

7.10 Investeringar i maskiner och byggnader samt i forskning och utveckling i industrin 1970-1982 . . . . . . . . 217 7.11 Sysselsatta inom industrin i Sverige och i svenskägda industriföretag i utlandet 1965-1981 . . . . . . . . . . 218 7.12 Investeringarnas fördelning 1963, 1970, 1980 och 1990 . . 219 7.13 Lagerförändring 1970-1990 . . . . . . . . . . 223 7.14 Penningmängdens utveckling 1966-1983 . . . . . . 237 7.15 Real ränta på långa statsobligationer i Sverige, Västtyskland och USA, 1967-1983 . . . . . . . . . . . . . 238 7.16 Lântagamas andel på den inhemska kreditmarknaden 1970-1982 . . . . . . . . . . . . . . . 239 7.17 Real likviditetskvot 1965-1983 samt prognos för 1990, som andel av BNP (alt 1A) . . . . . . . . . . . . . 241 7.18 Privata finansiella bruttotillgångar 1970-1983 samt prognos för 1990, som andel av BNP . . . . . . . . . . . 242 7.19 Sparande i offentlig sektor som andel av BNP 1970-1983 . 262 7.20 Bruttosparande totalt, samt i offentlig sektor som andel av BNP, 1970-1983 . . . 263 Sysselsättningsutveckling i Stockholms, Norrbottens och Kop-

parbergs län samt i riket 1963-1990 . . . . . Sysselsättningsutveckling i storstadslän och skogslän 1963-1990

Faktisk och härledd sysselsättning 1970-1982. . . . . Utveckling av antalet brukningsenheter i olika storleksgrupper samt deras andel av den totalt brukade arealen . Bruttoavverkning och virkespriser 1969/70-1983/84 . Import och export av rundvirke och flis 1960-1983 . Byggnadsproduktion 1970-1990 . . . . . Byggnadsproduktion av bostäder 1970-1990 . Detaljhandelns försäljning 1963-1990 .

Industriproduktion i Sverige och OECD 1970-1983.

Timlönen 1970-1987 . Arbetstid per sysselsatt med fördelning på komponenter 1971-1987 .

Korta marknadsräntor internationellt och i Sverige 1980-1987 i balansaltemativet . . . . . . . . . . . Statens budgetsaldo och den offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1990, i balans- och referensaltemativen. Icke-finansiella företags bruttosparande, bruttoinvesteringar, finansiella sparande samt nettoköp av statspapper som andel av BNP, 1980-1987

Resursförändring och resursanvändning 1970-1990 . De totala offentliga utgifterna och skatterna som andel av BNP, 1970-1990 . . . . . . . . Statsskulden som andel av BNP 1970-1990 Hushållens sparkvot 1970-1990 . . . . . . Avkastningen på materiellt kapital och obligationsränta 1970-1990 . . . . . . . . . . . Bruttonationalprodukt 1970-1990 i balans- och referensaltemativen. Statens budgetsaldo och den offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1990, i balans och referensalternativen .

Del I Inledning, syfte och metod

1 Inledning

Långtidsutredningen behandlar denna gång i första hand tiden fram till 1990. Redan inledningsvis måste framhållas att utredningen inte skall betraktas som en prognos över utvecklingen under resten av 1980-talet. Syftet med utredningen är i stället att med utgångspunkt från vissa ekonomisk-politiska mål beskriva vilka krav som ställs på den ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt för att målen skall uppnås. Att göra prognoser för utvecklingen på medellång sikt (ca 5 år) har blivit allt svårare och mindre meningsfullt. Framtiden är allt för beroende av svårförutsedda förändringar av skilda slag som de kraftiga oljeprishöjningarna i mitten och slutet av 1970-talet och politikomläggningar i de dominerande industriländerna. Den svenska ekonomins utveckling kommer också att vara beroende av den svenska ekonomiska politikens utformning och av sådana förändringar i de inhemska ekonomiska sambanden som är att förutse omöjliga enbart mot bakgrund av den historiska utvecklingen. Utredningen har inte funnit det meningsfullt att göra prognoser över den ekonomiska politiken under resten av 1980-talet. Inte heller när det gäller förändringar i de ekonomiska sambanden görs några prognoser. I stället har utredningen valt att utarbeta olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Dessa alternativ har alla det gemensamt att de ekonomisk-politiska målen uppnås 1990. Alternativen skiljer sig emellertid åt bl a när det gäller vilka krav som ställs på dels den ekonomiska politiken, dels ekonomins funktionssätt. Långtidsutredningen kan därmed karakteriseras som en kravanalys snarare än en prognos. En svår fråga i detta sammanhang har varit att avgöra om de krav som framkommeri utredningens analys är möjliga att uppfylla eller om de måste betraktas som helt orimliga. I princip går det alltid att finna en väg till balans. Problemet är emellertid att denna väg kan förutsätta förändringar i den ekonomiska politiken och i ekonomins funktionssätt vilka av olika skäl inte kan uppnås. De krav som framkommer i utredningen har främst att göra med pris- och lönebildningen och förstärkningar av statsbudgeten. Utredningen har bedömt de krav som ställs vara svåra att uppnå men inte orimliga. Denna bedömning får ses mot bakgrund av att tiden fram till 1990 är en relativt lång period. Det bör vara möjligt att under en så pass lång period uppnå de mål som formulerats för den ekonomiska politiken. Avsikten med denna uppläggning är att långtidsutredningen skall kunna vara ett underlag för en diskussion av (1) vilka allmänna krav på den

Inledning

ekonomiska politiken och på ekonomins funktionssätt som följer av att de ekonomisk-politiska målen skall uppnås 1990, (2) vilka valmöjligheter som finns inom denna ram när det gäller hur tillgängliga resurser utnyttjas och (3) vilken ekonomisk-politisk strategi som bör väljas de närmaste åren för att målen skall kunna uppnås. Utredningen är disponerad i fem delar. Del I omfattar kapitel l och 2 och beskriver utredningens syfte och metoder. Del II omfattar kapitel 3-5 och beskriver dels den historiska bakgrunden och de centrala problemen i utgångsläget, dels den internationella bakgrunden och produktionskapacitetens utveckling fram till 1990. Del III omfattar kapitlen 6-8 och behandlar den strukturella utvecklingen. Huvudvikten läggs vid att beskriva tidsperspektivet 1980-1990. Det ingår emellertid även kalkyler avseende utvecklingen 1990-2000. Del IV består av kapitlen 9-11 och beskriver förloppet 1983-1987 i relation till den strukturella utvecklingen. Utredningen avslutas i del V, kapitel 12, med en sammanfattning och utredningens rekommendationer. I appendix redovisas beräkningsresultaten i tabellform.

2 och metod

Syfte

Tidigare långtidsutredningar

Den första långtidsutredningen utfördes redan 1948 i anslutning till arbetet med Marshall-planen för återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget. Utredningen utfördes av en särskilt tillsatt kommitté. Den omvälvande utvecklingen under slutet av 1940-talet föranledde regeringen att redan 1950 tillkalla en ny långtidsutredning. Dess arbete avsåg perioden fram till 1955. Sedan dess har långtidsutredningar utförts vart femte år (1955, 1960, 1965, 1970, 1975 och 1980) och avsett den närmast framförliggande femårsperioden. Detta tidsperspektiv kallas enligt internationell praxis ett medelfristigt perspektiv. Utredningarna har emellertid behållit namnet långtidsutredningar. Redan i 1960 års långtidsutredning redovisades en utblick som gick längre fram än den närmaste femårsperioden. Sådana långsiktiga prognoser har sedan dess blivit ett stående inslag i långtidsutredningarna. Tidshorisonten har varierats mellan 10 och 25 år. Sedan 1965 års långtidsutredning utförs utredningarna inom finansdepartementet. Motivet härför är att det har ansetts vara väsentligt att inom departementet ha en kontinuerlig bevakning och uppföljning av utvecklingen på längre sikt. Detta behov av en regelbunden analys av de långsiktiga frågorna har också medfört att avstämningar av långtidsutredningarna har börjat göras 2 ä 3 år efter det att utredningen har lagts fram. Det skedde första gången 1968 då man gjorde en avstämning av utvecklingen 1965-1970. Vid detta tillfälle förlängdes inte perspektivet utöver den ursprungliga femårsperioden. Det var emellertid fallet 1973 och 1978 då tidsperspektiven utvidgades till 1977 resp 1983. Vid avstämningen 1982 av utvecklingen 1980-1985 förlängdes inte heller tidsperspektivet. En återblick på långtidsutredningarna sedan 1970 visar att de analyserade problemen i stor utsträckning har varit likartade, nämligen att återställa balansen i de utrikes betalningarna, att uppnå en bättre balans i utvecklingen av den offentliga sektorn osv. Ett citat från 1970 års långtidsutredning rörande den offentliga konsumtionens tillväxt är belysande: Enligt våra bedömningar måste detta innebära inte endast ett reformav tidigare fattade beslut och en omprövning av stopp utan även en revidering 1 Svensk ekonomi automatiken. Lösningen av detta problem kompliceras i hög grad av 1971-1975, sid 43. SOU

svårigheterna att påverka kommunernas utgiftsutveckling?” 1970:71.

26 Syfte och metod

I 1970 års långtidsutredning (LU 70) inriktades sålunda analysen på hur balansen i utrikesbetalningarna skulle kunna återställas. I en grundkalkyl förutsattes att balans skulle uppnås 1975. För att det skulle vara möjligt måste både den privata och den offentliga konsumtionens ökningstakt begränsas. I stället måste exporten öka snabbare än exportmarknaderna och investeringarna i industrin öka för att exportkapaciteten skall höjas. I fyra alternativa kalkyler förutsattes att balans skulle uppnås 1973, vilket kunde åstadkommas genom att ytterligare dämpa privat och offentlig konsumtion eller genom att uppskjuta den redan beslutade arbetstidsförkortningen. I 1973 års långtidsutredning (LU 73) gjordes en avstämning av LU 70:5 kalkyler för perioden 1970-1975 och en framskrivning till 1977. Inga alternativ utarbetades. Även i 1975 års långtidsutredning (LU 75) konstaterades att både den privata och den offentliga konsumtionens tillväxt behövde begränsas för att ge utrymme för den export och de investeringar som krävdes för att uppnå balans i utrikesbetalningarna. Därutöver inriktades analysen på att belysa awägningen mellan dels privat och offentlig konsumtion, dels konsumtion och fritid. Fyra alternativ utarbetades innebärande snabbare resp långsammare tillväxti privat konsumtion kombinerat med oförändrad arbetstid resp arbetstidsförkortning. 1978 års långtidsutredning (LU 78) fick en mer självständig ställning än de tidigare avstämningarna. I ett huvudalternativ beskrevs den möjliga produktionstillväxten 1977-1983 och vilken tillväxt och allokering som krävdes för att uppnå fullt kapacitetsutnyttj ande 1983 och extern balans 1985. Även i LU 78 var slutsatsen att exporten måste öka särskilt kraftigt vilketi sin tur krävde sänkta relativpriser på svensk export. I två andra alternativ analyserades vad som skulle bli följden om den kraftiga exporttillväxten i huvudalternativet inte kunde uppnås. I det ena alternativet uppnåddes extern balans genom dämpad inhemsk efterfrågan och ökad arbetslöshet och i det andra uppnåddes full sysselsättning genom ökad inhemsk efterfrågan och kraftiga underskott i bytesbalansen. I 1980 års långtidsutredning (LU 80) var huvudproblemet också den svaga konkurrenskraften och underskotten i bytesbalansen. Två alternativ utarbetades. I det ena dämpades underskottet genom sänkta relativpriser, reducerat underskott i statsbudgeten, stor återhållsamhet i privat och offentlig konsumtion, ökad realkapitalbildning etc. I det andra skrevs trenderna från 1970-talet fram till 1985 vilket medförde ökande underskott i statsbudget och bytesbalans, långsam tillväxt, snabb inflation, ökad arbetslöshet etc. Även i 1982 års långtidsutredning (LU 82) redovisades ett alternativ som innebar en utveckling mot full sysselsättning och extern balans och två sidoalternativ där dessa mål inte uppnåddes. Av- denna återblick kan man konstatera att i alla de sex senaste långtidsutredningarna har åtminstone ett alternativ utarbetats vilket innebär att de övergripande målen för den ekonomiska politiken uppnås. Analysen har varit inriktad på att klarlägga vilka krav som måste uppfyllas för att det skall vara möjligt. Den grundläggande metoden i långtidsutredningar från tidigare decennier - att utifrån en uppskattning av resurstillväxten diskutera allokeringen

Syfte och metod 27

mellan olika användningsområden - har tillämpats i alla sex utredningarna trots att balansbristerna i utgångsläget har blivit allt större och trots att de krav som har ställts för att uppnå balans har blivit allt svårare att uppfylla. När det gäller förutsättningen att resurserna i slutåret skall vara fullt utnyttjade - vilket även innebär full sysselsättning w skiljer sig de svenska långtidsutredningarna från motsvarande utredningar i flera andra länder. I exempelvis Danmark och Finland räknar man även i de mest optimistiska alternativen med en betydande arbetslöshet också på längre sikt. Troligen beror det på att problemen i detta avseende är så mycket större i dessa länder. Slutligen kan man konstatera att i de tre tidigare långtidsutredningarna konstruerades alternativen för att ge underlag för en allokeringsdiskussion rörande takten i återställandet av bytesbalansen, avvägningen mellan ökad konsumtion och förkortad arbetstid och avvägningen mellan privat och offentlig konsumtion. I de tre senare har i stället ett huvudaltemativ konstruerats vilket leder till balans och ett eller flera sidoalternativ vilka visar vilka balansbrister som uppstår om inte kraven enligt huvudaltemativet uppfylls.

2.2 Tidigare långtidsutredningar och utfallet

I en diskussion av långtidsutredningarnas historik fokuseras ofta intresset på deras träffsäkerhet. Det är lätt att i efterhand visa hur olika utredningar, ibland ganska grovt, missat att förutsäga den kommande ekonomiska utvecklingen. Härvid synes man utgå ifrån att långtidsutredningarnas kalkyler avser rena prognoser över den sannolika utvecklingen. Som framgått av föregående avsnitt har dock utredningarna i första hand inriktats på att lyfta fram olika problem och söka framkomliga vägar för att lösa dessa. De presenterade kalkylerna har i regel visat vilka krav man ställer på den ekonomiska politiken för att vissa mål skall kunna uppnås. Alla utredningar har givetvis strävat efter att på olika punkter presentera bästa möjliga förutsägelser om den framförliggande utvecklingen. Detta gäller framför allt de förutsättningar som bildar underlag för kalkylerna. Hit hör t ex den internationella ekonomiska utvecklingen, arbetskraftsutbudet och arbetsproduktivitetens förändringar. Awikelserna mellan kalkylerna och utfallet beror antingen på att man misslyckats med att på ett korrekt sätt fastställa dessa förutsättningar (oftast på grund av avvikande kon junkturer) eller att den ekonomiska politiken fått annan inriktning än vad som förutsätts i kalkylerna. Beträffande det sistnämnda kan sägas att det inte har varit utredningarnas uppgift eller strävan att göra prognoser över ekonomisk-politiska ställningstaganden. Detta understryks också av långtidsutredningarnas ställning som tjänstemannaprodukt; först sedan remissinstanserna har hörts brukar regeringen presentera sin syn på de kommande årens utveckling och politik. Något försök att renodla vad som missats i förutsättningar och i vilken mån awikelserna kan tillskrivas annorlunda resursallokering skall inte göras här. De båda aspekterna är oftast invävda i varandra på ett komplicerat sätt.

Syfte och metod

Index 1970 = 100 LU 78 LU 80 140-

Diagram 2.1 Faktisk bruttonatiønalprodukt samt prognoser i LU 70, LU 75, LU 78, LU 80 och LU 82. 100. Källor: Ldngtidsutredningarna 1970-1982 och T T , , , , , r 1 . T r , . , . 1970 75 80 85 År statistiska centralbyrån.

Konstaterandet att långtidsutredningarnas kalkyler inte är att betrakta som prognoser är emellertid inte avsett att förringa betydelsen av de stora awikelserna mellan kalkyler och utfall. Söker man förklaringar till detta kan det hävdas att den ekonomiska utvecklingen under 1970-talet har varit synnerligen svårbedömbar och bjudit på många oväntade inslag. Som en karakteristik av detta decennium rubricerades i LU 80 ett av de inledande kapitlen 1970-talet - de felslagna förväntningarnas årtionde. Som illustration på detta visas i diagram 2.1 de olika långtidsutredningarnas kalkyler för den ekonomiska tillväxten (BNP:s utveckling) och det faktiska utfallet sedan 1970. Av diagrammet framgår att samtliga utredningar överskattade den kommande BNP-utvecklingen. I kalkylerna förutsågs inte avsaktningen under 1971 och 1972 samt den djupa konjunktursvackan 1975 och 1976. Inte heller LU 80 förutsåg den avsevärt långsammare tillväxt som präglat utvecklingen i början av innevarande decennium. Vid en genomgång av tidigare långtidsutredningar mot bakgrund av det faktiska utfallet konstaterade professor Ragnar Bentzel att dessa betydande prognosfel till stor del var

en följd av de kraftiga trendbrott som skett i den svenska ekonomins

utveckling under det senaste decenniet. De tidigare långtidsutredningarnas kalkyler för den totala produktionstillväxten överensstämde däremot bättre med utfallet* Den följande genomgången begränsas till några kommentarer kring kalkylerna i LU 80 i relation till den faktiska utvecklingen 1980-1983. I LU 80 presenterades två alternativ för utvecklingen 1980-1985. I _ _ alternativ 1 angavs på vilka punkter det måste ske trendbrott i den 1Svensk ekonomi l ett . . .. . . utvecklingen for att kunna na balans. Efter en

3o_årsperspektiv, Rap_ ekonomiska ekonomin skulle_

period av stagnation skulle industnproduktionen behöva öka med ca

pan m1 1931 års energi_ lång

kommitté, Ds I 1983:12. 5 % per år och industriinvesteringama med ca 6 % per år. Industrin måste

och metod 29

Syfte

vinna marknadsandelar hemma och utomlands. sysselsättningen i industrin måste under den närmaste femårsperioden öka med ca 60 000 personer. Privat konsumtion angavs få öka med endast 0,5 % per år 1980-1985. Också tillväxten i statlig och kommunal konsumtion skulle begränsas kraftigt. Utredningen konstaterade vidare att den industriella utveckling som krävs för att nå balans inte kan komma till stånd med mindre än att olika relativpriser i ekonomin ändras. Behovet av relativprisnedgång i exportindustrin uppskattades av utredningen till 6 % 1980-1985. För lönerna krävdes en ännu större förskjutning eftersom vinsterna måste öka. Det var nämligen enligt utredningen av central betydelse att industrins lönsamhet i förhållande till andra sektorer förbättrades. En stabil investeringstillväxt i industrin angavs kräva, förutom lönsamhetshöjning, att avkastningen på olika former av icke produktiva placeringar minskar. Ett sätt att åstadkomma detta angavs vara att minska de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. I alternativ 2 beskrevs en utvecklingsväg för svensk ekonomi där de centrala trögheterna på ekonomins utbudssida kvarstod och där den inhemska konsumtionen fortsatte att expandera enligt samma ungefär mönster som förut. Konsekvenserna härav sades bli en utveckling som i långa stycken påminde om den under 1970-talets senare hälft. I detta fall skulle de rådande obalanserna förvärras och på grund av ett stagnerande näringsliv den fulla sysselsättningen inte kunna upprätthållas. I tabell 2.1 anges de alternativa kalkylerna för försörjningsbalansens olika poster. De i LU 80 angivna förändringstalen för perioden 1980-1985 kan där jämföras med utfallet 1980-1983.

Tabell 2.1 Försörjningsbalansens utveckling 1980-1985. Kalkyler i LU 80 och utfall 1980-1983 Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1980-1985 Utfall enl LU 80 1980-1983

Alt 1 Alt 2

Källor: 1980 års långtidsutrcdning och statistiska centralbyrån.

30 och metod

Syfte

Ser man först på de reala resursernas fördelning kan man konstatera att den totala konsumtionsvolymen som genomsnitt för de tre första åren har ökat ännu långsammare än enligt utredningens alternativ 1. Endast den kommunala konsumtionen översteg den i alternativ 1 medgivna ökningstakten. Däremot har den erforderliga investeringsuppgången helt uteblivit och i stället förbytts i relativt kraftiga minskningar. I särskilt hög grad gäller detta de för tillväxten strategiska industriinvesteringarna. Industrins utveckling avvek under de första åren av 1980-talet högst väsentligt från de krav som ställdes av LU 80. Sålunda sjönk industriproduktionen 1980-1983 med i medeltal 0,7 % per år. Bakom detta genomsnittstal döljer sig tvâ utvecklingsfaser; minskande produktion 1981 och 1982 samt en inte oväsentlig återhämtning 1983. Även om produktionen således vänt uppåt, tar det avsevärd tid innan en motsvarande uppgång kan noteras i industrisysselsättning och investeringar. Det står därför redan nu helt klart att den av LU 80 angivna industriexpansionen inte hinner realiseras fram till 1985. Detsamma gäller BNPzs tillväxt. Trots den svaga utvecklingen av industriproduktionen har den totala exporten hävdat sig väl. Den genomsnittliga ökningen 1980-1983 uppgick till drygt 5 % årligen. Till stor del var detta en effekt av devalveringarna 1981 och 1982, av vilka speciellt den sistnämnda ledde till en kraftig förbättring av Sveriges konkurrenskraft gentemot utlandet. Den svaga ekonomiska aktiviteten inom landet och de ändrade kostnadsrelationerna medförde att importen sjönk något 1980-1983. Detta har också till en förbättring av Sveriges utrikesbalans. Utvecklingen av bidragit Sveriges bytesbalans framgår av nedanstående sammanställning.

Bytesbalans Faktisk utveckling LU 80

1980 1981 1982 1983 1985

Alt 1 Alt 2

Miljarder kr -18,8 -13,8 -22,5 -6,1 -16,2 -59,0 Andel av BNP (%) - 3,6 - 2,4 - 3,6 -0,9 - 2,0 - 6,5

Den finansiella har präglats av en fortsatt försämring av den utvecklingen sektorns finansiella sparande. Budgetunderskottet har ökat från 54 offentliga kr 1980 till 87 miljarder kr 1983. En viss förbättring av miljarder räntabiliteten i företagssektorn har emellertid skett. har de tre första åren av kalkylperioden 1980-1985 Sammanfattningsvis karakteriserats av en svagare tillväxt än vad som to m angavs i det alternativet 2 i LU 80. Detta ledde dock inte till en motsvarande pessimistiska nedgång i sysselsättningsvolymen. I stället försvagades produktivitetstillväxten. för 1980-1985 och det faktiska utfallet 1980-1983 för Kalkylerna och produktivitet sammanfattas i tabell 2.2. 1 Tillväxt eller stagnation, produktion, sysselsättning SOU 1982:14. En avstämning av LU 80 publicerades i mars 1982.1 Denna har också

sou 1984:4 och metod 31

Syfte

Tabell 2.2 Produktion, sysselsättning och produktivitet 1980-1985 enligt LU 80 samt utfall 1980--1983 Årlig procentuell volymförändring

Produktion Syssel- Produktivitet sättning i timmar

Industri 1980-1985, alt 1 0,5 alt 2 -1,9 1980-1983, utfall -0 -2,8 Övriga privata näringsgrenar

Offentlig sektor

Hela ekonomin

Källor: 1980 års långtidsutredning och statistiska centralbyrån.

remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena lämnades i budgetpropositionen 1983.1

2.3 i den

Långtidsutredningens ställning statliga

planeringen

Den svenska ekonomin kännetecknas av en relativt decentralilångtgående sering av planering och beslutsfattande. Företagen fattar själva beslut om priser, produktionsinriktning och investeringar, givetvis inom de ramar som ges av lagar och förordningar. Förhållandena på arbetsmarknaden regleras till stor del av frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, hushållen beslutar om hur själva de disponibla inkomsterna fördelas på konsumtion och sparande och om konsumtionens och fördelning på varor tjänster. Kommuner och landsting har en betydande självständighet gentemot staten. De har egen beskattningsrätt och har att själva fatta beslut om verksamhetens volym och inriktning.

Några övergripande planer av det slag som förekommeri de östeuropeiska länderna med detaljerade och kvantifierade inom olika produktionsmål delar av ekonomin finns således inte i Sverige. Däremot förekommer naturligtvis i viss utsträckning en statlig planering. Den ekonomiska består övergripande planeringen av dels regelbundna analyser av den ekonomiska utvecklingen, dels från ställningstaganden regeringen till denna och eventuella beslut om ekonomiskutveckling ipmp 1932433300, bila_ politiska åtgärder. ga 1.5.

32 och metod sou 1984:4

Syfte

De regelbundna analyserna består av nationalbudgetar och långtidsutredningar. Nationalbudgetarna, som innehåller en sammanfattande prognosbild för landets ekonomi det närmast framförliggande året, utarbetas av finansdepartementet i samarbete med konjunkturinstitutet och publiceras i januari i anslutning till budgetpropositionen och i april vid överlämnandet av Därutöver utarbetar konjunkturinstitutet en kompletteringspropositionen. egen prognos av jämförlig räckvidd under hösten. Långtidsutredningar och avstämningar av sådana beskriver utvecklingen sikt (ca 5 år) och redovisas vart annat/vart tredje år. De på medellång utarbetas inom med bistånd från ett större antal finansdepartementet och institutioner. Under senare år har även ekonomiska myndigheter analyser på 2 å 3 års sikt utförts varje år i samband med kompletteringspropositionen. Därutöver följer naturligtvis finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksbanken och andra myndigheter löpande den ekonomiska utvecklingen. Regeringen redovisar vanligen sin syn på den närmaste tidens ekonomiska utveckling tre gånger om året. Det skeri anslutning till budgetpropositionen, kompletteringspropositionen och riksdagens öppnande på hösten. Samtidigt föreslår man eventuella ekonomisk-politiska åtgärder. Långtidsutredningarna utförs av tjänstemän och är till sin karaktär De innehåller inte några för regeringen bindande expertutredningar. uttalanden eller uppfattningar. Avsikten är emellertid att långtidsutredningen skall analysera problem som är relevanta för utformningen av den ekonomiska politiken. När långtidsutredningen har publicerats sker en omfattande remissbeoch ges tillfälle till en offentlig diskussion av handling av utredningen resultaten. Därefter brukar regeringen i en proposition till riksdagen ge sin utvecklingen och i görligaste mån ta ställning till syn på den långsiktiga aktuella för 1984 års långtidsutredning är avvägningsfrågor. Tidsplanen i baserad på att regeringen om den så önskar skall kunna lägga en proposition riksdagen hösten 1984. Vid sidan av långtidsutredningarna finns det i vårt land en lång rad andra utrednings- och planeringsformer som beskriver utvecklingen på medellång och lång sikt. Varje år i samband med att regeringen i april lägger fram ett reviderat budgetförslag för det kommande budgetåret redovisas även en långtidsbud- I långtidsbudgeten de get för de fyra följande budgetåren. kartläggs statsfinansiella konsekvenserna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I primärkommuner och landstingskommuner görs årliga kommunala långtidsplaner för de närmaste fyra åren. Inom kommittéväsendet sker en betydande planeringsverksamhet avseende utvecklingen på längre sikt. Ofta gäller det då utvecklingen inom särskilda samhällssektorer. exempel är bostadskommittén vilken skall Några aktuella till bostadspolitiken, 1983 års ge underlag för ett nytt ställningstagande livsmedelskommitté vilken har samma uppgift på jordbrukspolitikens område och oljelagringskommittén vilken mot bakgrund av förväntad framtida oljeförbrukning söker bedöma behovet av oljelagring. Under senare år har flera myndigheter utökat sin verksamhet rörande prognoser och analyser på längre sikt. Industriverket genomför exempelvis

Syfte och metod 33

regelbundna studier av förhållanden som är väsentliga för industrins framtid och av enskilda branschers långsiktiga utveckling. Socialstyrelsen analyserar inom ramen för projektet Hälso- och sjukvård inför 90-talet (HS 90) den framtida utvecklingen på sjukvårdsområdet. De yrkesprognoser som utarbetas av statistiska centralbyråns prognosinstitut bildar underlag för utbildningsdepartementets planering av utbildningssystemets dimensionering. Transportrådet har nyligen redovisat långsiktiga prognoser för person- och godstransporternas utveckling. I samband med de dramatiska förändringarna under 1970-talet i förutsättningarna för energipolitiken har en omfattande utrednings- och planeringsverksamhet på energiområdet vuxit fram. I denna deltar bl a det nyinrättade energiverket, 1981 års energiutredning och delegationen för energiforskning. På regionalpolitikens område finns också en omfattande och institutionaliserad planeringsverksamhet i form av den återkommande länsplaneringen. Vidare kan nämnas den framtidsinriktade grupp som arbetar vid statsrådsberedningen med politikens utformning på längre sikt och sekreta-

riatet för framtidsstudier vilket vanligen har ett långt tidsperspektiv i sina

studier. Det finns betydande beröringspunkter mellan långtidsutredningen och nämnda övriga planerings- och utredningsformer. Långtidsutredningens uppgift är att analysera den makroekonomiska utvecklingen på medellång sikt. Därmed erbjuder den ett centralt och sammanhållet informationsmaterial om den samhällsekonomiska utvecklingen vilket kan användas i andra utredningar som utgångspunkt för analyser och överväganden. Däremot har långtidsutredningen inte någon överordnad roll i förhållande till övriga planeringsformer och utredningar. Långtidsutredningens karaktär av kravanalys gör den dessutom i vissa sammanhang mindre lämpad som startpunkt för annan planering. Vidare finns det en betydande grad av ömsesidighet i informationsutbytet mellan långtidsutredningen och andra planerings- och utredningsformer. Underlag till långtidsutredningen har hämtats från flera av de nämnda myndigheterna och utredningarna.

2.4 Politiska

utgångspunkter

Långtidsutredningen har att utgå från de av statsmakterna uttalade målen för den ekonomiska politiken. Utredningen har valt att undersöka hur dessa mål skall kunna förverkligas till 1990. Valet av slutår betingas av tre faktorer. För det första arbetar långtidsutredningen med ett medelfristigt tidsperspektiv vilket innebär att prognosperioden bör vara ungefär 5 år. För det andra är det med hänsyn till obalanserna i utgångsläget en fördel om tidsperspektivet är relativt långt. Det blir då lättare att förutsätta att de ekonomisk-politiska målen är uppfyllda i slutåret. För det tredje täcks därigenom hela 1980-talet in av långtidsutredningens analys. Valet av 1990 som slutår hindrar emellertid inte att vissa av målen för den ekonomiska politiken kan uppnås redan dessförinnan. De viktigaste målen för den ekonomiska politiken har av regeringen i en

34 och metod

Syfte

rad finansplaner angetts vara full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och balans i utrikesbetalningarnaÅ Den fulla sysselsättningen har vidare framhållits som den ekonomiska politikens viktigaste mål. Riksdagen har också anslutit sig till dessa mål. Dessa mål är naturligt nog relativt allmänt formulerade. I långtidsutredningen måste emellertid vissa av målen preciseras. I detta avsnitt redovisas hur målen behandlas i långtidsutredningens analyser och hur de kvantifieras. Självfallet är utredningens preciseringar av målen i viss mån godtyckliga och kan diskuteras. Preciseringarna har inte kunnat baseras på några uttalanden från regering eller riksdag.

Målet avseende den fulla sysselsättningen får således uppfattas som

primärt. Traditionellt har detta mål varit liktydigt med låg öppen arbetslöshet. Under 1970-talet har full sysselsättning också kommit att innefatta en strävan att öka sysselsättningen genom att öka deltagandet i arbetslivet. Vidare har målet differentierats. Exempelvis uppställs ibland delmål avseende kvinnors och andra gruppers sysselsättning, den ungdomars, regionala fördelningen av sysselsättningen etc. Ett problem i sammanhanget är hur personer som sysselsätts genom arbetsmarknadspolitiska insatser, vissa förtidspensionerade etc skall betraktas vid preciseringen av full sysselsättning. I denna långtidsutredning har full sysselsättning 1990 preciserats som 2 % arbetslöshet. Detta låga värde har bedömts vara förenligt med fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Implicit i denna kvantifiering ligger emellertid att arbetsmarknadsläget skall vara gott 1990 och att behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser skall vara begränsat. Stabilt penningvärde har inte angetts med ett exakt tal för inflationstakten. Med hänsyn till att den internationella inflationen väntas bli låg under resten av 1980-talet - en genomsnittlig Ökningstakt för konsumentpriserna med 5 % per år förutsätts - och med hänsyn till att en fortsatt relativprissänkning tycks vara nödvändig för att balans skall nås i den svenska ekonomin hamnar inflationstakten olika alternativ runt 4%-nivån. Det i långtidsutredningens innebär en kraftig dämpning av inflationstakten från de senaste åren. I detta sammanhang bör påpekas att långtidsutredningen förutsätter att den svenska kronans kurs gentemot ett genomsnitt av utländska valutor är oförändrad under resten av 1980-talet. Det innebär att det inte är själva nivån på den inhemska inflationen som är väsentlig för utredningens kalkyler utan relationen mellan den internationella inflationen och den inhemska mätt i valuta. av den gemensam I princip är det möjligt att genom appreciering svenska kronan uppnå en lägre inhemsk inflation vid samma relativprissänkvaluta. har emellertid inte ning i gemensam Några sådana förutsättningar bör påpekas att den internationella inflationen kan bli både gjorts. Vidare har förutsatt. Även sådana högre och lägre än vad långtidsutredningen variationer vid fasta växelkurser slutsatsen rörande den inhemska påverkar inflationen. Någon precisering av målet hög ekonomisk tillväxt görs inte i långtidsutredningen. Den möjliga tillväxten fram till 1990 är i hög grad bestämd av den arbetskraften och produktivitetstillväxten. Strukturomvandling, 1 Se tex Reviderad fitillgängliga investeringar, teknisk utveckling etc kan bara i mindre grad påverka nansplan, bilaga 1 iprop 1982/83:l50. tillväxteni På längre sikt är däremot valmöjligheterna i detta tidsperspektiv.

och metod 35

Syfte

detta avseende större. I kalkylerna för perioden 1990-2000 analyseras denna fråga. För perioden fram till 1990 förutsätts däremot att den målsatta tillväxten motsvarar den tillväxt som uppnås vid full sysselsättning 1990. Jämn fördelning av levnadsstandarden och regional balans preciseras inte heller. I stället har utredningen valt att analysera fördelningsfrågorna och de regionala balansproblemen i två särskilda avsnitt. Dessa baseras i sin tur på två projekt vilka långtidsutredningen har initierat och vilka redovisas i särskilda bilagor. Balans i utrikesbetalningarna har preciserats som att bytesbalansen skall ha ett överskott i storleksordningen 1 % av BNP 1990. Det innebär att utlandsskulden både nominellt och realt sett minskar 1990. En närmare diskussion av bakgrunden till och innebörden av denna precisering redovisas i kapitel 6. Utöver de i finansplanen två angivna målen införs i långtidsutredningen förutsättningar som har bedömts som centrala för att uppnå en ekonomi i balanserad tillväxt. Det gäller en rimlig grad av balans istatsbudgeten och en god lönsamhet i näringslivet. Balansmålet för statsbudgeten preciseras mot bakgrund av privat sparande och nödvändiga investeringar. Den närmare innebörden av denna precisering redovisas också i kapitel 6. Här skall bara nämnas att den resulterar i att statsbudgeten bör förstärkas med 8 % av BNP. Lönsamheten i näringslivet anges med utgångspunkt från att avkastningen på materiellt kapital före skatt bör överstiga avkastningen på finansiella

placeringar (statsobligationer) med 2 %. Även detta diskuteras mer ingåen-

de i kapitel 6. Den övergripande diskussionen i långtidsutredningen kommer därmed att utgå från följande fem kvantifierade mål och restriktioner för den ekonomiska politiken: full sysselsättning, stabilt penningvärde, balans i utrikesbetalningarna, balans i statsbudgeten och god lönsamhet i näringslivet. I formell är det egentligen mening bara tre av dessa mål som utgör restriktioner i långtidsutredningens modeller i den meningen att de har kvantifierats före beräkningarna. Det gäller full sysselsättning, balans i utrikesbetalningarna och god lönsamhet i näringslivet. Graden av balans i statsbudgeten och intlationstakten är däremot ett resultat av beräkningarna. Det budgetunderskott och den prisökningstakt som räknas fram kan närmast betraktas som krav som måste uppfyllas för att de övriga målen skall uppnås. Det skulle ha varit möjligt att i stället ange ett mål för statsbudgeten och beräkna vilken bytesbalans som är förenlig med detta mål. Utredningen har emellertid valt att inte göra så, se vidare kapitel 6. På motsvarande sätt skulle det ha varit möjligt att ange ett mål för inflationen och beräkna vilken förändring av valutakursen som då måste har uppnås. Utredningen emellertid, som redan nämnts, utgått från att den svenska kronans kurs är fast gentemot ett genomsnitt av utländska valutor och inte sett det som sin uppgift att exempelvis föra en diskussion om appreciering som medel för att uppnå en önskad inflationstakt. Naturligtvis kan det finnas konflikter mellan de mål långtidsutredningen utgår från. En sådan konflikt kan exempelvis på kort sikt råda mellan full sysselsättning och stabilt penningvärde. Å andra sidan tyder det senaste

och metod

36 Syfte

decenniets utveckling i industriländerna på att det på längre sikt snarare råder det omvända förhållandet, nämligen att de länder som har lyckats hålla en lägre inflation också har klarat sysselsättningsproblemen bättre. I utredningens analyser lyfts ett antal möjliga målkonflikter fram. En väsentlig förutsättning för utredningen är emellertid att det inte är omöjligt att till 1990 samtidigt uppnå alla de mål som anges ovan. Däremot kan det naturligtvis vara förenat med stora svårigheter att uppfylla målen. Inom den ram som kraven 1990 ställer på att uppnå balans i ekonomin menar utredningen att det finns vissa möjligheter att prioritera mellan privat och konsumtion, mellan konsumtion och fritid och mellan offentlig genom ökade skatteintäkter resp minskade transferebudgetförstärkningar Därför utarbetas olika alternativ rörande inriktningen i sådana ringsutgifter. avseenden utan att utredningen tar ställning till alternativen. Avsikten är i stället att beskriva de fördelar och problem som är förknippade med de olika alternativen. är att utredningen därigenom skall kunna Förhoppningen ett underlag för en diskussion rörande avvägningen i sådana utgöra avseenden.

2.5 uppläggning Analysens

Långtidsutredningarna bygger på en kombination av två utredningsformer. ett antal sektorstudier vid Dels utförs på uppdrag av långtidsutredningen olika myndigheter och institutioner. De avser både enskilda branscher som jordbruk, skogsbruk, industri, energiproduktion etc och andra frågor som världshandelns inkomst- och förmögenhetsfördelningen etc. utveckling, Dels genomförs på basis av dessa sektorstudier sammanhållna beräkningar vid finansdepartementet med utnyttjande av långtidsutredningens ekonometriska modeller. De senare garanterar en viss grad av konsistens mellan resultaten för olika sektorer i ekonomin. arbetar denna gång med tre tidsperspektiv. Huvud- Långtidsutredningen perspektivet avser 1980-1990. Slutåret 1990 har, som redan nämnts, valts dels för att det ligger tillräckligt långt fram i tiden för att det skall vara möjligt att förutsätta att de ekonomisk-politiska målen skall ha uppnåtts, dels för att täcka in hela 1980-talet. Utgångsåret 1980 har valts dels för att det var en konjunkturtopp i termer av bruttonationalprodukten, dels för att huvudperskall bli tillräckligt långt för att man skall kunna tala om en spektivet strukturell utveckling. Genom att kapacitetsutnyttjandet 1980 var relativt högt och att 1990 förutsätts vara ett motsvarande år så störs inte de tal som beskriver 1980-1990 av skillnader i konjunkturläge mellan start- och utvecklingen slutår. Uppgifter om förändringstakter rn m 1980-1990 avser således den strukturella utvecklingen mellan två högkonjunkturår. I detta perspektiv utnyttjas den ekonometriska modellen EMMA. För de finansiella kalkylerna utnyttjas dock modellen AMMA, se avsnitt 2.6. I förhållande till tidigare långtidsutredningar, vilka vanligen har behandlat har således tidsperspektivet framåt sträckts ut något. femårsperioder, Genom att välja ett basår några år bakåt i tiden blir analysperioden väsentligt längre än i tidigare utredningar.

och metod 37

Syfte

I perspektivet 1980-1990 förutsätts att de ekonomisk-politiska mål som angavs i avsnitt 2.4 är uppfyllda 1990. Det ställer vissa krav på den ekonomiska politiken och på ekonomins funktionssätt. Inom denna ram antas det finnas prioriteringsmöjligheter. Det ger underlag för att konstruera några olika alternativ för utvecklingen på medellång sikt. Vi har valt att utföra detaljerade beräkningar för två reala alternativ: Alternativ 1 med inriktning på privat konsumtion och på näringslivet. I detta alternativ ökar, vilket framgår i avsnitt 6, även investeringar och export relativt snabbt. Alternativ 2 med inriktning på offentlig konsumtion och den offentliga sektorn. I avsnitt 7.11 redovisas dessutom beräkningar för ett alternativ med en arbetstidsförkortning. I detta alternativ förutsätts den lagstadgade veckoarbetstiden förkortas från 40 tim till 37,5 tim. Vissa känslighetsanalyser rörande den reala utvecklingen redovisas i avsnitt 6.4. I perspektivet 1980-1990 utarbetas också ett antal finansiella alternativ med anknytning till de två reala alternativen. Syftet med de finansiella alternativen är att beskriva vilken utveckling av den statliga budgeten som är förenlig med en balanserad ekonomi 1990. Såväl konsumtions- och transfereringsutgifter som skatter och avgifter varieras mellan de finansiella alternativen. Det andra tidsperspektivet är 1983-1987. Avsikten med denna uppdelningi två tidsperspektiv är att renodla den strukturella utvecklingen och konjunkturförloppet. Denna uppdelning görs för att undvika att den utveckling som beskrivs av utredningen blir en oklar blandning av strukturell utveckling och konjunkturåterhämtning. Sådana problem har man haft i exempelvis 1973 och 1978 års långtidsutredningar. De kalkyler som redovisas för 1983-1987 skall ses mot bakgrund av kalkylerna 1980-1990. Avsikten är att åtminstone ett alternativ 1983-1987 skall vara sådant att produktion, sysselsättning m m närmar sig den långsiktiga utvecklingen 1980-1990. I perspektivet 1983-1987 används den ekonometriska modellen AMMA. Sambanden mellan de olika tidsperspektiven illustreras i diagram 2.2. Även i perspektivet 1983-1987 utarbetas således alternativa utvecklingsvägar. Avsikten är att i ett alternativ beskriva utvecklingen de närmaste åren under förutsättning att pris- och lönebildningen följer tidigare mönster och att budgetpolitiken är passiv i den meningen att hänsyn enbart tas till redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Detta görs med hjälp av en ekonometrisk modell där export, import, priser, löner, konsumtion, produktion, sysselsättning etc bestäms med historiskt skattade samband. Det visar sig då att ekonomin inte går mot balans 1990. Mot denna utveckling ställs därför ett annat förlopp som gradvis närmar sig balansläget 1990. Genom att jämföra de båda förloppen framkommer vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skall nås. I första hand avser dessa förändringar pris- och lönebildningen. Det finns emellertid många andra faktorer som är av betydelse i detta sammanhang. Exempelvis måste finanspolitiken ges en inriktning som underlättar återgången till samhällsekonomisk balans. Det tredje tidsperspektivet är 1990-2000. Analysen i detta långa perspektiv

38 Syfte och metod

Miljarder kr., 1980 års priser Logaritmisk skala 900-

Alt 1 // / Alt 2 600_

//-/B a ansa I Iter na rv t

//f/x

//r

//I/ / ;käx . / *- e--Reterensalternatuv

500-

Diagram 2.2 Bruttonatiønalprodukt i LUJS tre 400 tidsperspektiv. Källor: Statistiska cent-

ralbyrdn och finansde- i I I l

partementet. 1970 1980 1990 2000

inriktas på andra frågor än i det medelfristiga perspektivet till 1990. I den långsiktiga analysen spelar frågor om sparkvot, investeringskvot och teknisk utveckling en större roll. Analysen för 1990-talet utförs med den ekonometriska modellen LAMM. Denna uppläggning av analysen med en uppdelningi strukturell utveckling och konjunkturförlopp är en nyhet för denna långtidsutredning. Den innebär en höjning av ambitionsnivån och betingas av att frågorna om hur man skall uppnå det balanserade slutmålet har bedömts vara mycket väsentliga. Därmed kom också strategin för att nå balans och förloppet de närmaste åren att få en mer framträdande plats i denna långtidsutredning. Långtidsutredningen har denna gång vidare försökt att systematiskt föra in utbudssidan i kalkylerna. Det har gjorts på tre olika områden. För det första gäller det utrikeshandeln. Genom att kostnader och vinster har införts i export- och importfunktionerna så är näringslivets produktion för leveranser både till export- och hemmamarknaderna beroende inte bara av efterfrågeförhållanden utan också av utbudsförhållanden. En förbättrad lönsamhet kan i sig öka exporten och produktionen för hemmamarknaden. Därutöver

Syfte och metod 39

påverkar utbudssidan exporten via rena kvantitetsrestriktioner i flera sektorer. Det andra området där utbudssidan explicit har införts i kalkylerna är investeringsområdet. I de investeringsfunktioner som används i förloppsanalysen 1983-1987 ingår den relativa avkastningen mellan reala investeringar och finansiella placeringar som en förklaringsfaktor. Detta är särskilt väsentligt pga att realräntan troligen kommer att vara hög de närmaste åren. Det krävs därför en särskilt hög lönsamhet på reala investeringar de närmaste åren för att uppnå den på längre sikt nödvändiga kraftiga höjningen av investeringsnivån. Det tredje området där utbudsförhållanden explicit har införts i analysen är när det gäller den offentliga sektorns inkomster och utgifter. I de finansiella kalkylerna redovisas och diskuteras de effekter i form av skatternas omfattning och andel av BNP som är förenliga med olika alternativ för de offentliga utgifterna. Skatterna kan förutsättas ha en inverkan på arbetsutbud, lönebildning, ekonomins anpassningsförmåga etc. De samband som råder på detta område är emellertid inte särskilt väl belagda. När det gäller lönebildningen görs ett försök att införa utbudsfaktorer i form av olika skattevariabler och brist på yrkesarbetare. När det däremot gäller arbetskraftsutbudet har det inte varit möjligt att i denna långtidsutredning explicit ta hänsyn till hur förhållanden som realinkomster och marginalskatter påverkar arbetskraftsutbudet. I stället har prognoserna för arbetsutbudet baserats på demografiska förhållanden och en analys och framskrivning av den historiska utvecklingen.

2.6 Längtidsutredningens ekonometriska modeller

Den ekonomiska analys på medellång och lång sikt som traditionellt utförs av långtidsutredningarna har inför LU 84 utvidgats och innefattar även en bedömning av förloppet de närmaste åren. Således presenteras även beräkningar för perioden 1983-1987 förutom analysen av utvecklingen under 1980- och 1990-talen. Analysen av den reala och finansiella utvecklingen har också i LU 84 blivit mer integrerad än tidigare. I beräkningsarbetet har en modellfamilj med tre medlemmar använts: EMMA (ekonometrisk modell för medelfristig analys), AMMA (aggregerad version av EMMA) och LAMM (långsiktig aggregerad makromodell). De beskrivs närmare i bilaga 17 till LU 84. Nedan ges en kortfattad beskrivning av modellerna. Modellerna är uppbyggda kring samma databas som består av sektorvisa försörjningsbalanser. De beskriver leveranser av varor och tjänster inom produktionssystemet till slutlig användning. Härigenom möjliggörs bl a analyser av sambandet mellan å ena sidan efterfrågan -i form av privat och offentlig konsumtion, investeringar, lagerförändringar och export - och å andra sidan produktionen och importen i olika produktionssektorer. Modellerna har använts för att analysera utvecklingen under olika perioder och inom skilda delar av ekonomin. EMMA-modellen har använts för att analysera den reala tillväxten och den strukturella förändringen under perioden 1980-1990.

40 Syfte och metod S()lJ 1984:4

Analysen av den finansiella utvecklingen under 1980-talet har utförts med hjälp av AMMA-systemet inom vilket det finansiella blocket ryms. AMMA-modellen har också använts för att beräkna utvecklingen 1983-1987. De mer långsiktiga tillväxtproblemen har studerats närmare med hjälp av LAMM-modellen. De problem som tas upp i ett längre perspektiv är bl a hur investeringar och teknisk utveckling påverkar förutsättningarna för fortsatt tillväxt.

2.6.1 EMMA-modellen

Som framgår av namnet används EMMA för att beskriva tillväxten på medellång sikt, dvs under en period på 5-10 år. Modellen omfattar 24 produktionssektorer och är statisk, dvs lösningen för ett visst år beror ej av resultaten för tidigare år. EMMA löses normalt för prognosåret, så att full sysselsättning och en viss förutbestämd grad av balans i utrikeshandeln uppnås. Det sker genom att inhemsk konsumtion och nettoexport, dvs export minus import, anpassas. Antingen privat eller offentlig konsumtion kan användas för att styra lösningen mot ansatta mål. Den totala produktionskapaciteten i ekonomin bestäms i huvudsak genom förutsättningar om det förväntade utbudet av arbetskraft (mätt i timmar) samt produktivitetsutvecklingen inom de olika sektorerna. Dessa införs exogent i modellen. Fördelningen av produktionen på olika sektorer bestäms av efterfrågan på olika typer av varor och tjänster. Inför LU 84 har prisekvationer estimerats för de varuproducerande sektorerna av två forskare vid Institutet för internationell ekonomi och nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, se bilaga 16 till LU 84. De har införts i modellberäkningarna. Priset på inhemskt producerade varor beror på sektorns timlön, pris på insatsvaror och utvecklingen av internationella priser. Den totala privata konsumtionen bestäms exogent eller via balanskrav men fördelas på varugrupper med hjälp av konsumtionsfunktioner som har estimerats vid Göteborgs universitet. Konsumtionens varufördelning beror bl a på de endogent beräknade priserna. Även den offentliga konsumtionen bestäms antingen exogent eller via balanskrav. Investeringar införs exogent. Ekvationer för export och import har estimerats av konjunkturinstitutet för varuproducerande sektorer, se bilaga 14 till LU 84, och av riksbanken för tjänstesektorer, se bilaga 15 till LU 84. Exporten i de varuproducerande sektorerna är i allmänhet beroende av världsmarknadsvolym, svenska relativa priser och en vinstvariabel. Importen för de varuproducerande sektorerna beror allmänt på inhemsk efterfrågan, svenska relativa priser och en vinstvariabel. Ekvationerna för tjänsteexport och -import har estimerats med mer pragmatiskt ansatta samband beroende bl a på svårigheter att definiera och separera priser och volymer för tjänstetransaktioner. Estimerade samband har varit svåra att formulera i EMMA-systemets termer, varför beräkningar för tjänstehandeln i huvudsak utförts vid sidan av modellen och sedan införts exogent.

Syfte och metod 41

Då EMMA löses för att nå en förutbestämd balans på arbetsmarknaden och i utrikeshandeln anpassas nettoexporten via det estimerade relativprisberoendet. De svenska relativpriserna gentemot omvärldens ändras successivt tills önskad differens mellan export och import erhålls. Prisanpassningen åstadkoms genom att den allmänna lönenivån ändras.

2.6.2 LAMM-modellen

LAMM används för att beskriva ekonomins förändring på lång sikt, dvs under en 10-20 års period. Modellen arbetar på en mer aggregerad nivå än EMMA och kan karakteriseras som en dynamisk jämviktsmodell. I grova drag kan LAMM:s funktionssätt beskrivas på följande sätt. Via given teknisk utveckling, sysselsättning och sparkvot bestäms konsumtionsutrymmet. Utrikeshandeln bestäms via sektorvisa export- och importfunktioner. Exporten ges av världsmarknadens tillväxt och utvecklingen av inhemska priser relativt omvärlden. Importen bestäms av inhemsk produktion- och den svenska relativa prisutvecklingen. Balans i utrikeshandeln skapas genom en anpassning av löneutvecklingen och därmed den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen. Den strukturella förändringen drivs i LAMM fram genom att varje sektor allokerar sina primära produktionsfaktorer, arbete och kapital, och sitt utbud av varor så att vinsterna maximeras. Produktionsstrukturerna på sektornivå beskrivs med hjälp av Cobb- Douglasfunktioner.

2.6.3 AMMA-modellen

Både LAMM och EMMA används främst för att analysera strukturella problem. De används i första hand för att analysera olika alternativ som präglas av balans i ekonomin. Med de stora obalanser som i dag råder finns det emellertid behov av att studera hur dessa påverkar våra tillväxtmöjligheter både på kortare sikt och i ett något längre perspektiv. Därför har den aggregerade femsektormodellen AMMA utvecklats så att den löses för varje år under den period man avser att studera. De 24 LU-sektorerna hari AMMA aggregerats till fem sektorer; jord- och skogsbruk, industri, el-, gas-, värme- och vattenverk, byggnadsverksamhet samt privata tjänster. På samma sätt som i EMMA utgår modellen från input-output-beskrivning av produktionssambanden i näringslivet. AMMA innehåller därutöver finansiella beräkningsblock för hushållen, staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, finansiella samt icke finansiella företag. Flera av modellens delar innehåller dynamiska samband, dvs resultatet för ett år beror av föregående års lösningar. Priser och volymer bestäms samtidigt, vilket gör det möjligt att direkt koppla exempelvis produktivitets-, löne- och vinstutveckling till inhemsk inflation och beräkna effekten på import och export. Den simultana bestämningen av volym och priser gör det också möjligt att sammanlänka de reala och finansiella kalkylerna. Timlönen kan antingen ansättas exogent eller bestämmas endogent. I hushållsblocket bestäms bl a hushållens inkomster. Dessa beror framför allt på timlöner, sysselsättning och transfereringar. Vid givna Skatteregler

4,2 Syfte och metod

och endogent beräknad sparkvot bestäms sedan hushållens totala konsumberäknas av prismodellen blir tionsutgifter. Då priset på privat konsumtion också konsumtionsvolymen bestämd. De finansiella kalkylerna för den offentliga sektorn samverkar förutom via hushållen och den privata konsumtionen med den övriga modellen framför allt genom att priserna påverkas av indirekta skatter och subventioner. Ytterligare en länk från den finansiella till den reala modellen utgörs av räntabilitetsutvecklingen i företagssektorn som inverkar på industrins investeringar. Nedan en kortfattad beskrivning av de viktigaste estimerade följer ekvationerna. Exporten av priskonkurrerande varor är beroende av världsmarknadsvolym, svenska relativa priser för beräkningsåret och de två föregående åren, kapacitetsutnyttjande, vinstnivån föregående år och en trendkomponent. Importen av varor exkl oljeprodukter beror av inhemsk efterfrågan, svenska relativa priser för beräkningsåret och föregående år, kapacitetsutvinstnivån föregående år och en trendkomponent. Importen av nyttjande, oljeprodukter har estimerats som en funktion av inhemsk efterfrågan, relativa priser och en trendkomponent. Industrins timlöneutveckling har estimerats som en funktion av kapacitetsutnyttj ande (uttryckt som föregående års grad av brist på yrkesarbetare), av industrins producentpris, arbetsgivaravgifter, direkta skatter förändring samt en trendfaktor. av industrins har estimerats som en funktion

Ökningstakten producentpris

i lönekostnad samt en av förändring per timme, världsmarknadspris trendfaktor. Ekvationer för sysselsättningen uttryckt i timmar har estimerats både för industri och privata tjänster som tillsammans sysselsätter merparten av arbetskraft. Antalet arbetstimmar för beräkningsåret beror av näringslivets och föregående års produktionsnivå. Denna konstruktrendkomponenter tion får till följd att en produktionsökning bara delvis medför en sysselsättningsökning. En del av produktionsökningen medför en ökad produktivitet. Dessutom ökar sysselsättningen med en viss eftersläpning i förhållande till produktionen. Hushållens nettosparande bestäms av den disponibla inkomsten men anpassningen sker med viss eftersläpning. Industriinvesteringarna beror i huvudsak av förväntad produktionsökning och befintlig kapitalstock. Till dessa bestämningsfaktorer har fogats räntabilitetsvariabler som antas påverka företagens val mellan materiella och finansiella investeringar. En hög avkastning på finansiella placeringar minskar således företagens benägenhet att investera i fast kapital.

2.7 och särskilda projekt Statistikunderlag

Den statistiska basen för långtidsutredningens analyser utgörs främst av SCB:s nationalräkenskaper och dess historiska statistikserier över utveck- En omräkning av statistikserierna till 1980 lingen i skilda delar av ekonomin. års priser har gjorts inför LU 84. Nationalräkenskaperna täcker perioden

Syfte och metod 43

1970-1982 och har publicerats i Statistiska meddelanden N 1983:2.5 med appendix. Värdena för 1983 bygger på den preliminära nationalbudget för 1984 (PNB 84) som har utarbetats inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. För den finansiella analysen har förutom nationalräkenskaperna använts SCB:s finansräkenskaper. I de sektoriella försörjningsbalanser som upprättats för 1970-1982 och som anpassats till långtidsutredningens ekonometriska modell föreligger vissa differenser gentemot centralbyråns nationalräkenskapsdata såsom de publiceras i Statistiska meddelanden. Så har exempelvis ofördelade banktjänster delats upp på modellens olika sektorer. Vidare har skillnaden mellan BNP beräknad från produktions- resp användningssidan (restposten) utfördelats över de delar i insatsstrukturen som ej kunnat direktbestämmas i statistiken. Som underlag för denna långtidsutrednings bedömningar föreligger dessutom ett omfattande material som utarbetats av olika myndigheter, utredningsinstitut, organisationer och enskilda forskare. Dessa utredningar har initierats och i förekommande fall också finansierats av LU 84. Huvuddelen av dessa projekt publiceras som bilagor till denna LU (SOU 198415-7). I vissa fall har publiceringen skett i andra former. En förteckning av dessa studier ges i slutet av detta avsnitt. Ansvaret för detta material liksom för bedömningarna däri vilar på de personer eller institutioner som anges i materialet. De särskilda projekten behandlar många ämnesområden i samhällsekonomin. Vägledande för valet av projekt har varit att genom mera djupgående studier än vad som har kunnat utföras med LU:s egna utredningsresurser belysa olika för analysen intressanta aspekter i den ekonomiska utvecklingen. En grupp av projekt kan karakteriseras som sektorstudier. Avsikten med dessa har varit att allsidigt belysa olika sektorspecifika problem och ge för LU:s av produktivitetens underlag bedömning och investeringarnas framtida utveckling. Sådana sektorstudier har utarbetats för jordbruk, trädgårdsodling, fiske, skogsbruk, industri, energi, bostäder och byggnadsverksamhet, varuhandel och privata tjänster samt samfärdsel. Industristudien har dock inte publicerats utan föreligger som en underlagspromemoria från statens industriverk. Ett viktigt beräkningsunderlag utgörs också av befolkningsprognosen och beräkningarna av arbetskraftsresursernas utveckling. Även en rad andra förhållanden har specialstuderats. En rad projekt anknyter till långtidsutredningens modellsystem. I bilaga 17 dokumenteras de i LU-arbetet ingående modellerna EMMA, AMMA och LAMM. Vidare har ekonometriska beträffande undersökningar gjorts hushållssparandet, sambanden mellan näringslivets lönsamhet, investeringar och finansiering, export och import av olika typer av varor och tjänster, prisbildningen på sektornivå och produktionsfunktioner på sektornivå. Nedan ges en förteckning av de projekt som redovisas som bilagor till LU 84 och i andra sammanhang. I vissa fall har respektive institution själv publicerat underlag till bilagorna i särskilda rapporter.

44 och metod

Syfte

Bilagor till 1984 års Iångtidsutredning

Nr Namn Författare

Bilagedel 1 Sektorstudier, SOU 1984:5 1 Skogsbruket Skogsstyrelsen med bidrag från Sveriges Lantbruksuniversitet, Stiftelsen Skogsarbeten och virkesråden 2 Energiinvesteringarna under 1980-talet Industridepartementet 3 Bostäder och byggnadsverksamhet Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, bostadsstyrelsen, statens industriverk 4 Varuhandel och privata Handelns utredningstjänster institut 5 Samfärdsel Kommunikationsdcpartementet

Bilagedel 2 Särskilda studier, SOU 198416 6 De handelspolitiska för- Kommerskollegium utsättningarna för svensk export under 1980-talet 7 Sveriges tjänstehandel med Riksbanken utlandet under 1970-talet 8 De utlandsetablerade Industriens företagen och den svenska Utredningsinstitut ekonomin 9 Regional analys Expertgruppen för forskning om regional utveckling 10 Inkomst- och förmögen- Statistiska centralhetsfördelning byrån 11 Budgetunderskott och sam- J Myhrman hällsekonomi

Bilagedel 3 Långtidsutredningarnas modeILsystem och ekonomemlska studier, SOU 1984:7 12 Hushållssparandet Konjunkturinstitutet 13 Näringslivets lönsamhet, Statens industriverk investeringar och finansiering 14 Export och import av varor Konjunkturinstitutet 15 Tjänstehandelns och trans- Riksbanken fereringarnas inkomst- och priskånslighet 16 Prisbildning på sektornivå A Forslund och Y Lindh 17 Långtidsutredningens Finansdepartementet modellsystem

Syfte och metod 45

Projekt som redovisas i andra sammanhang

Namn Författare

Sveriges framtida befolkning Statistiska centralbyrån (IPF 1983:2) Arbetskraftsresurserna 1982-2000 Statistiska centralbyrån (IPF 1984:1) Jordbruk, trädgårdsodling och fiske Jordbruksdepartementet (Ds Jo 1983:13) Investeringar i miljövård 1980-1990 Statens naturvârdsverk (Ds Jo 1984:4) Utvecklingen av produktion Y Åberg och produktivitet i svensk ekonomi 1963-1981 (Ds A 1983:17)

Del H Bakgrund

3 Huvudtendenser och to 1983

problem

m

3.1 Allmänt om

problemen

Utvecklingen i industriländerna kännetecknades under perioden från andra världskriget to m 1973 av en historiskt sett snabb ekonomisk tillväxt med måttliga konjunkturvariationer. Exempelvis ökade BNP i OECD-området med mellan 4 och 6 % varje år 1960-1973. Redan under senare delen av denna period fanns emellertid tecken på begynnande obalanser i industriländernas ekonomier. Stigande valutareserver till följd av stora underskott i Förenta Staternas bytesbalans och vidgade internationella lånemöjligheter gjorde det möjligt att driva en sannolikt alltför expansiv ekonomisk politik i enskilda länder. Inflationen tilltog successivt och det tidigare systemet med fasta växelkurser bröt samman. Lönsamheten i företagssektorn sjönk fortlöpande och anpassningsförmågan för arbete och kapital försämrades. Den andra hälften av 1970-talet och i än högre grad början av 1980-talet har däremot karakteriserats av stagnerande tillväxt, ökande arbetslöshet och hög inflationstakt. svårigheterna har utlösts av de kraftiga oljeprishöjningarna 1973-1974 och 1979-1980 och det efterfrågebortfall de medförde. De tidigare nämnda tendenserna har emellertid bidragit till att problemen har blivit så svårartade och till att anpassningen till de nya förhållandena har fördröjts. Resultatet har blivit en uppbromsad tillväxt av industriproduktionen, en kraftig nedgång i investeringsaktiviteten och en samtidig ökning av inflation och arbetslöshet. Den reala nedgången hari början av 1980-talet förstärkts av en kontraktiv finanspolitik och en penningpolitisk åtstramning i flertalet länder. Via det internationella beroendet har denna politik fortplantat sig och förstärkt nedgången i världsekonomin. Tendenser till protektionism och svåra skuldproblem i vissa länder har ytterligare fördjupat nedgången. Arbetslösheten har stigit till närmare 10 % i genomsnitt för hela OECD-området. Samtidigt har inflationen pressats ner mycket kraftigt. I dominerande länder som Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland var inflationen 1983 nere i årstakter på 2-4 %. Även den svenska ekonomin har under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet utvecklats ogynnsamt. Produktionen har vuxit långsammare än tidigare i alla sektorer. Särskilt svag har utvecklingen variti industrin där produktionen 1982 var ca 10 % lägre än toppåret 1974. Den ofördelaktiga utvecklingen i industrin beror i stor naturligtvis utsträckning på den svaga internationella tillväxten. Det räcker emellertid

48 Huvudtendenser och to m 1983

problem

inte som förklaring eftersom industriproduktionen har utvecklats betydligt sämre i Sverige än i flertalet andra industriländer. Den svenska industrin har tappat marknadsandelar både på export- och hemmamarknaderna. Olika faktorer har bidragit till denna utveckling. Den svenska exporten är i hög grad inriktad mot investeringsvaror och investeringarna på våra huvudmarknader har minskat särskilt kraftigt till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet och den låga tillväxten. Sveriges industri är också mycket energiintensiv och har därför drabbats hårt av energiprishöjningarna. l Relativprisökningen på svensk export 1974-1975 medförde förluster av marknadsandelar som sedan har varit svåra att återta. De kraftiga lönekostnadsökningarna 1975 och 1976 i kombination med den långvariga lågkonjunkturen pressade lönsamheten i industrin mycket hårt. Till detta kommer strukturproblemen i vissa branscher och utbudsrestriktioner, bl a brist på råvara till skogsindustrin. Av tabell 3.1 framgår att produktionsutvecklingen 1960-1974 har varit någorlunda balanserad. Olika delar av ekonomin har vuxit i ungefär samma takt. Utvecklingen 1974-1980 har däremot varit klart obalanserad. Den offentliga sektorn har fortsatt att växa i snabb takt medan industriproduktionen har minskat och övrig varuproduktion och produktionen i den privata tjänstesektorn har ökat betydligt långsammare än tidigare. Utvecklingen i början av 1980-talet är än mer obalanserad. När det gäller inflation och arbetslöshet kan man konstatera att den s k Phillipskurvan har förskjutits allt längre ut sedan 1960-talet, se diagram 3.1. I 1971-1979 diagrammet visas Phillipskurvor för tre tidsperioder: 1960-1970, och 1980-1983 (kurvorna har bestämts med ekonometriska metoder). innebär att en viss arbetslöshet motsvaras Förskjutningen av Phillipskurvan av en allt högre inflation. Mot t ex 2 % arbetslöshet svarar under 1960-talet 3 % inflation, under 1970-talet 9 % inflation och i början av 1980-talet 13 % inflation. Den ekonomiska huvuduppgift är att samtidigt försöka âstadpolitikens komma en låg arbetslöshet och en låg inflation, dvs att förskjuta Phillipskurvan inåt. Någon sådan förskjutning kan inte noteras t o m 1983. Utvecklingen under början av 1980-talet har inneburit en rörelse längs kurvan mot en och en högre arbetslöshet. Det är samma tendens som i lägre inflation OECD-området även om inflationsdämpningen har gått längre och arbetslösheten är högre där.

Tabell 3.1 Produktion 1960-1980 Årlig procentuell volymförändring

Källa: Statistiska centralbyrån.

Huvudtendenser och problem to m 1983

Inflation % per år

Diagram 3.1 Inflation och arbetslöshet 19604983. °/° Källa: Finansdeparte- Arbetslöshet mentet.

De mål som sätts upp i långtidsutredningen (2 % arbetslöshet och ca 4 % inflation) innebär att Phillipskurvan måste förskjutas tillbaka till läget under 1960-talet. Detta underlättas i viss mån av att den internationella inflationen förväntas bli lägre under resten av 1980-talet än under de senste tio åren men kräver ändå en radikal förändring av pris- och lönebildningen. Den svenska ekonomin befinner sig också i finansiell obalans. Mellan början av 1970-talet och 1982 har den offentliga sektorns finansiella sparande försämrats med drygt 10 % av BNP. I dagens prisnivå motsvarar det ca 80 miljarder kr. Till allt väsentligt beror denna försämring på statens ökade budgetunderskott. Försämringen av den offentliga sektorns sparande har sin motsvarighet i dels ett ökat sparande i den privata sektorn, dels ett underskott i bytesbalansen, se tabell 3.2. Bytesbalansens försämring svarar därvid för ungefär 1/3 av försämringen i den offentliga sektorns finansiella sparande. Bakom det ökade privata sparandet ligger en förbättrad lönsamhet i företagen, vilken återspeglas i det ökade bruttosparandet i icke finansiella företag och det ökade finansiella sparandet i finansiella företag. Den

50 Huvudtendenser och to m 1983

problem

Tabell 3.2 Förändring i finansiellt sparande mellan genomsnittet för 1970-1974 och 1982 Procent av BNP Offentlig sektor -10,4 Icke finansiella företag 3,8 j Därav ökat bruttosparande 1,4 i 3

Källa: Finansdepartementet.

förbättrade lönsamheten är ett relativt sent fenomen. Det är än mer påtagligt 1983 och till stor del en följd av devalveringarna 1981 och 1982, vilka återgett de svenska företagen en internationell konkurrenskraft. De icke finansiella ökade finansiella beror också på att investeringarna har företagens sparande ner. Till av en dålig avkastning i förhållande till dragits följd på materiella finansiella har företagen valt att placera i finansiella tillgångar i investeringar stället för att investera i byggnader och maskiner. Den senaste tidens förbättrade lönsamhet har inte ännu kunnat ändra på detta. Kapacitetsutär fortfarande om kostnadsutveckling och nyttjandet lågt och osäkerheten konkurrenskraft på något längre sikt stor. kan man således konstatera att den svenska ekono- Sammanfattningsvis mins utveckling under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet har inneburit att vi avlågsnat oss alltmer från flera av de ekonomisk-politiska mål som nämndes i kapitel 2: Full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, balans i utrikesbetalningarna och balans i statsbudgeten. l Vår industriella bas har blivit allt mindre samtidigt som kraven på den har vuxit när det gäller att åstadkomma intäkter för att betala importen. Det sparandet och investeringarna har minskat drastiskt. produktiva En återhämtning har emellertid inletts den senaste tiden. Produktion och lönsamhet har ökat och den tidigare nedgången i sysselsättningen har brutits. Inflationen har varit låg med hänsyn till vad som kunde förväntas efter den i oktober 1982. Bytesbalansen har förbättrats och kraftiga devalveringen underskottet i statsbudgeten stabiliserats i nominella termer. Den viktiga för den närmaste tiden är under vilka förutsättningar denna frågan återhämtning kan bli stabil och långvarig.

3.2 Arbetsmarknad

3.2.1 och arbetslöshet

Sysselsättning

Under åren 1970-1980 ökade antalet personer som tillhörde arbetskraften med 400 000 personer - från 3,9 till 4,3 miljoner. Den dominerande till denna utveckling är att förvärvsintensiteten ökade, medan förklaringen endast en mindre del är en följd av att antalet personer i de yrkesaktiva åldrarna steg. Antalet sysselsatta ökade under decenniet i stort sett parallellt

Huvudtendenser och to m 1983 51

problem

med arbetskraften och uppgick år 1980 till drygt 4,2 miljoner personer. Antalet personer i arbete ökade däremot under betydligt långsammare perioden och låg under andra hälften av 1970-talet, till skillnad från arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen, på en relativt konstant nivåÅ Det ökade gapet mellan antalet sysselsatta och antal personer i arbete beror på att en allt större andel av de sysselsatta varit frånvarande. Detta är främst en följd av ökade ledighetsförmåner. Kvinnorna svarade för nettoökningen av både arbetskraftsdeltagandet och Mellan sysselsättningen. åren 1970 och 1980 steg den kvinnliga förvärvsfrekvensen från 53 till 65 % medan männens förvärvsfrekvens minskade något. Sysselsättningsökningen har varit särskilt kraftig för kvinnor med barn under 7 år. Samhället har på olika sätt stött denna utveckling. Exempel på åtgärder som direkt bidragit till sysselsättningsökningen är särbeskattningsreformen, olika åtgärder för att undanröja förvärvshinder och ökade möjligheter till ledighet och flexiblare arbetstider. Samtidigt som kvinnornas förvärvsfrekvens steg ökade andelen deltidsarbetande från ca 16 % till ca 25 %. De deltidsarbetandes Ökande andel av den samlade arbetskraften har tillsammans med de under 1970-talet genomförda arbetstidsreformerna

(se vidare avsnitt 5.2.2) resulterati att den genomsnitt- Arbet-?MGY/_fnafiâpoüfik

liga medelarbetstiden per sysselsatt har fortsatt att minska. Reduceringen av

arbetstiderna máeáeøafâñigm

har medfört att antalet arbetade timmar i ekonomin som helhet delegationen för arbets_ minskat trots ökningen av antalet som tillhör arbetskraften. personer marknadspolitisk forsk- Utvecklingen illustreras i diagram 3.2. ning (EFA) 1984-

Index 1963 = 100 116-1

Antal sysselsatta

Total befolkning

Antal arbetstimmar Diagram 3.2 Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen samt förändringen av antalet Arbetstimmar arbetstimmar resp arbetsper invånare timmar per invånare 1963-I 982. 80 I I Källa: Statistiska central- 1953 1965 1980 1982 byrån.

Huvudtendenser och to m 1983

problem

Procent 1OG

Offentliga tjänster

Privata tjänster

50_\

Övr. varuprod,

Diagram 3.3 Sysselsält- |n d u 51 ri ningen fördelad på näringsgrupper 1963-1 983. Källa: Statistiska central- , I I I 1965 1970 1975 1980 1983 byrån.

Parallellt med att arbetskraftsutbudets sammansättning förändrades, både genom att nya kategorier inträdde på arbetsmarknaden och att nya arbetstidsmönster etablerades, genomgick ekonomin stora strukturföränd- Andelen och privat tjänsteproduktion ökade 1 ringar. sysselsatta i offentlig i snabbt medan nedgången i antalet sysselsatta i de varuproducerande

sektorerna fortsatte som framgår av diagram 3.3. i

i En väsentlig förklaring till både kvinnornas och männens sysselsättningsav de olika produktionssektorernas efterfråutveckling ligger i förändringen i sektorstrukturerna har inneburit att gan på arbetskraft. Förändringarna männens traditionella sysselsättningsmöjligheter, dvs i de varuproducerande minskat medan kvinnornas traditionella arbetsmarknad vidgats. näringarna, På grund av att arbetstiderna successivt har förkortats under perioden har nedgången i männens sysselsättningsmöjligheter blivit mindre uttryckt i antal personer än i antal timmar. Av samma orsak har kvinnornas sysselsättningsuttryckt i antal personer ökat kraftigare än i antal arbetstimmöjligheter mar. De första åren på 1980-talet har inneburit ett trendbrott i den tidigare sysselsättningsökningen. Under perioden 1980-1983 har sysselsättningsnivån varit i stort sett oförändrad eller t o m minskat något trots kraftigt ökade arbetsmarknadspolitiska insatser under de senaste två åren. I de varuproducerande sektorerna, särskilt i industrin, har sysselsättningen minskat vilket emellertid har av en sysselsättningsökning i kraftigt uppvägts tjänstesektorerna. Parallellt med en ökning av den totala sysselsättningen under 1970-talet har ett växande antal personer kommit att möta svårigheter på den öppna

Huvudtendenser och problem to m 1983 53

_ Samhalls- Utbildning vid företag permitteringshot Lonebidrag

4-4

Beredskap Diagram 3.4 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgär- Arbetslösa 1»- der, i procent av arbetskraften 1964-1983. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska

s4lesñeele7 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79* ao 31 32 83 centralbyrån.

arbetsmarknaden. Oavsett vilket mått som används på antalet personer som står till arbetsmarknadens utan att finna förfogande en stadig sysselsättning kan en trendmässig ökning av antalet arbetslösa konstateras. Arbetslöshetstiderna har i genomsnitt blivit längre och de arbetstillfällen som erbjuds har blivit färre (jfr diagram 3.4). De första åren på 1980-talet har problemen förvärrats och arbetslösheten har ökat från 2 % 1980 till ca 3 1/2 % 1983. Trots en likhet i utvecklingsmönstret för samtliga grupper av arbetstagare kvarstår stora skillnader mellan olika kategorier av arbetstagare. Problemen är särskilt stora för äldre män i varuproducerande sektorer i regioner med ett odifferentierat som dominerar näringsliv. Ungdomar, bland de nyinträdande på arbetsmarknaden, drabbas väsentligt oftare av arbetslöshet. I gengäld avser denna dock kortare tider. Vid sidan av denna utveckling har bristen på yrkesarbetare samt vakanstiderna inom företagen trendmässigt sjunkit (jfr diagram 3.5). De arbetsmarknadspolitiska insatserna har ökat under de senste åren. Detta illustreras i diagram 3.4. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken har sedan mitten av 1970-talet i allt högre grad syftat till att dels påverka arbetskraftsutbudets egenskaper, bl a genom utbildning för att underlätta anställningar på den öppna arbetsmarknaden, dels skapa eller vidmakthålla en efterfrågan som är anpassad till utbudet. I det senare fallet har politiken ytterst syftat till att söka påverka det enskilda beteende företagets på ett sådant sätt att efterfrågan på särskilda grupper av arbetskraft stimulerats. Strävandena att bevara och att öka arbetstillfällena inom företagen har också förstärkts genom insatser vid sidan om den reguljära arbetsmarknadspolitiken genom bl a ett omfattande industri-, och regionalpolitiskt företagsstöd. I ett internationellt har sysselsättningen perspektiv i Sverige legat på en

54 Huvudtendenser och problem to m 1983

mycket hög nivå. I stort sett har en full sysselsättning upprätthållits under 1970-talet. Under större delen av decenniet var efterfrågan på arbetskraft i tämligen god överensstämmelse med utbudet. Arbetstillfällena ökade i ungefär samma takt som antalet personer i arbetskraften ökade. Även i början av 1980-talet var arbetslösheten avsevärt lägre i Sverige än i OECD-området, oavsett om arbetslösheten mäts som andel av arbetskraften, befolkningen eller sysselsatta på den ordinarie arbetsmarknaden. Bakom detta ligger den i Sverige mycket höga prioriteringen av den fulla sysselsättningen. En betydande del av den offentliga utgiftsexpansionen avspeglar de höga ambitionerna på sysselsättningsområdet.

3.2.2 Arbetsmarknadens dynamiska struktur

Arbetsmarknaden kan ses som ett system med stora flöden av arbetskraft och lediga platser. Såväl hela systemet som dess flöden förändras över tiden allteftersom de bakomliggande faktorerna ändrar inriktning och karaktär. Bruttoströmmarna av arbetssökande och lediga platser har under det senaste decenniet ändrat karaktär efter ekonomins förändrade villkor och arbetskraftsutbudets förändrade sammansättning. Detta har kunnat äga rum genom en relativt väl fungerande matchningsprocess mellan lediga platser och arbetssökande. Det finns emellertid ett antal faktorer som verkar i riktning mot en försvagning av matchningsprocessen mellan arbetssökande och lediga platser sedan 1960-talet. - Den geografiska rörligheten mätt som tex antalet flyttningar över församlingsgräns i förhållande till befolkning -tycks ha haft ungefär samma omfattning under hela 1900-talet. I någon utsträckning har den påverkats av aktivitetsnivån i ekonomin. I slutet av 1960-talet var rörligheten sålunda något högre än under andra perioder vilket visas i diagram 3.5. Sedan slutet

Antal Andel flyttningar *079139 1000-tal procent

220_ Flyttningar -4 100

r

200_ L

J - 70 180-

160- - 50

140- _ - 30 Diagram 3.5 Flyttningar Brist På Yrkesarbetare över länsgräns samt brist på yrkesarbetare _ 10 1961-1982. Källa: Arbetsmarknads- § I I I I I l 1 I I styrelsen. 1970 1975 1980

Huvudtendenser och problem to m 1983 55

av 1960-talet har flyttningar över länsgränser sjunkit mindre än flyttningar över kommungränser. Samtidigt finns det faktorer som torde begränsa den geografiska rörligheten. En är att båda makarna numera vanligen förvärvsarbetar. Svårigheter att samtidigt finna två arbeten på en ny ort torde bidra till en lägre rörlighet. En annan faktor år att det har kommit att ställas större krav på samhället att gripa in vid regionala sysselsättningsproblem och att samhällets insatser i sådana situationer också har ökat avsevärt vilket emellertid även beror på att problemen har ökat i omfattning. Nettoeffekten på flyttningarna av ökade problem och ökade insatser är svårbeståmd. Möjligen har även attityderna till flyttningen ändrats. Ytterligare en faktor som torde ha minskat benägenheten att flytta både geografiskt och mellan arbeten är att de ekonomiska incitamenten för flyttningar har minskat. Löneskillnaderna har utjämnats och marginalskatterna höjts vilket minskar det ekonomiska utbytet av arbetsbyten för individen. En individs flyttning från arbetslöshet till arbete på annan ort medför emellertid stora vinster för samhällsekonomin och den offentliga sektorn. En ökad geografisk rörlighet torde också vara nödvändig om de sysselsättningskalkyler som presenteras i långtidsutredningen skall kunna förverkligas (se vidare avsnitt 7.10). Attitydundersökningar visar att arbetstagarnas vilja att acceptera flyttningar som medför bättre och säkrare ekonomiska villkor på den nya orten inte försvagats påtagligt sedan början av 1970-talet.1 Att den geografiska rörligheten trendmässigt ändå inte har minskat tyder på att de uppräknade faktorerna inte har haft så stor betydelse för det totala antalet flyttningar eller att det finns andra faktorer som har verkat i motsatt riktning. En väsentlig orsak torde vara att tillgången till arbetstillfällen ändå har varit god under 1970-talet som helhet. När det däremot gäller antal arbetsgivarbyten i procent av antalet sysselsatta tycks det finnas en tendens mot minskad rörlighet. Även i detta fall är aktivitetsnivån i ekonomin väsentlig för rörligheten. Nedgången i den externa rörligheten har i viss mån uppvägts av en ökad intern rörlighet. Den lägre aktivitetsnivån under senare år kan vidare ha bidragit till en långsiktigare bindning av arbetskraften till en och samma arbetsgivare. Färre slutar numera sina anställningar och den öppna arbetsmarknaden har alltmer kommit att omfatta dem som nyinträder på arbetsmarknaden och dem som slås ut vid driftsinskränkningar och företagsnedläggningar. Detta har bidragit till en tendens till en ökad sortering av arbetstagarna efter deras konkurrensförmåga och till en minskning av flödena av lediga platser. Anpassningskravet hari allt högre grad fallit på de grupper som har de sämsta förutsättningarna att klara omställningar. Rörligheten på arbetsmarknaden har också motverkats av att en allt större andel av arbetskraften successivt kommit att bli en fast produktionskostnad. Anställningsbesluten har i allt högre grad kommit att jämställas med investeringsbeslut. Rekryterings-, introduktions- och framför allt utbildningskostnadema för företagen har ökat. Många företag har, särskilt i högkonjunkturer, svårt att få sin efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft tillgodosedd varför det också legat i företagens intresse att genom olika 1 A,be,sma,k,,ad,p01in›k förmåner behålla de redan anställda arbetstagarna. Denna tendens får under omprövning, EFA särskilt stora effekter 1984för de nytillträdande på arbetsmarknaden.

56 Huvudtendenser och problem to m 1983

Det är också möjligt att vakansernas art ändrats på ett sådant sätt så att arbetsgivarna med tiden kommit att ställa högre krav på de arbetssökande i fråga om kunskaper, färdigheter etc. Att strukturella obalanser på arbetsmarknaden numera i mindre grad än förr leder till arbetsrörlighet kan alltså delvis bero på att tillfällena till rörlighet minskat också i den meningen att en mindre del av vakanserna är tillgängliga för den enskilde potentielle flyttaren eller arbetsbytarenÄ En faktor som har bidragit till att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden är samhällets ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken såsom arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning, nyrekryteringsstöd, flyttningsbidrag etc. Även om det således är svårt att dra några säkra slutsatser om hur rörligheten på arbetsmarknaden har förändrats på längre sikt kan ändå fastslås att en geografisk och yrkesmässig rörlighet år väsentlig för den nödvändiga omstruktureringen i ekonomin. Delvis torde en ökad rörlighet komma till stånd vid en allmän höjning av aktivitetsnivån i ekonomin. Samhället har därutöver viktiga uppgifter att genom effektiv arbetsförmedling, yrkesutbildning och på andra sätt underlätta denna omställning. Olika former av stöd till expanderande delsektorer av ekonomin och den beslutade sänkningen av marginalskatterna till 50 % för huvuddelen av inkomsttagarna kan också underlätta omstruktureringen.

3.3 Inflation och konkurrenskraft

Tillväxten i den svenska ekonomin blev, som framgått tidigare, avsevärt sämre under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Industriproduktionen stagnerade och 1982 låg den på en lägre nivå än 1974. Orsakerna till denna utveckling har tidigare nämnts. En viktig orsak är de svenska företagens konkurrenskraft och prissättning relativt utländska företag. I detta avsnitt behandlas den svenska pris- och löneutvecklingen i förhållande till den internationella. Efter att i två decennier visat låga och stabila ökningstakter började priserna på de internationella råvarumarknaderna att röra sig snabbt uppåt 1971 och 1972. Prisstegringarna inleddes med att priset på livsmedel ökade kraftigt. Detta var en följd av att Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina efter dåliga skördar till stor del köpte upp det överskott av vete som tidigare funnits som en prisutjämnande faktor på spannmålsmarknaden. Priser på metaller och övriga råvaror började också stiga. Slutligen under hösten 1973 började oljepriserna öka dramatiskt. Under loppet av ett år fyrdubblades det nominella priset på oljeprodukter. Den kraftiga internationella konjunkturuppgången som föregick oljeprisboomen kom under 1974 och 1975 att förbytas i den djupaste nedgången i aktivitetsnivån dittills under efterkrigstiden. Den strama inhemska efterfrågepolitik som fördes 1970 och 1971 avskärmade i stor utsträckning Sverige från de begynnande internationella 1 inflationsimpulserna. I samband med att oljepriserna steg började emellertid Arbetsmarknadspølitik även inflationen inom landet att ta fart och industrins under omprövning, EFA producentpris steg under perioden 1972-1974 med totalt 40 %. Samtidigt steg även produktio-

Huvudtendenser och to m 1983 57

problem

nen vilket gjorde att en lönekostnadsstegring med 17 % 1974 kunde kombineras med en god vinstuppgång. Den kraftiga recessionen internationellt möttes i Sverige med en expansiv politik där den inhemska efterfrågan stimulerades för att upprätthålla en god sysselsättning. Omfattande skatteomläggningar gjordes också för att få låga avtal och därmed undvika fortsatta höga Den snabba prisökningar. vinstuppgången bidrog emellertid till ett relativt högt tvåårsavtal 1975 och 1976. Kombinerat med den höga efterfrågan i ekonomin kom även en snabb löneglidning till stånd. Lönekostnaden för företagen drevs uppåt ytterligare då skatteomläggningen bl a innebar en höjning av arbetsgivaravgifterna. Sammantaget steg lönekostnaden i industrin med drygt 40 % under

avtalsperioden 1974-1976. (Se diagram 3.6.)

De stora kostnadsökningarna medförde att den inhemska inflationen hölls kvar på en hög nivå under en period då de internationella priserna steg måttligt. Förutsättningarna för den konkurrensutsatta sektorn försämrades ytterligare genom att den svenska kronan var knuten till D-marken inom ramen för den s k valutaormen vilket medförde att vår valuta skrevs upp i förhållande till de flesta andra valutor. Den sammanlagda effekten av höga löneavtal, löneglidning, skattehöjning och dyrare krona blev mycket allvarlig för konkurrenskraften i svenskt näringsliv. Den s k överbryggningspolitiken lyckades hålla produktion och sysselsättning uppe under 1975 och 1976 men förutsättningarna för en fortsatt industriell expansion i ett längre perspektiv försämrades Mellan kraftigt. 1974 och 1975 steg våra relativa priser med ca 10 % och kom att fortsätta vara lika höga fram till 1977. Trots relativprishöjningen tvingades vinstmargina-

Årlig procentueil förändring

25-

Producentpris

I \ / Lönekostnad per timme Diagram 3.6 Producentpris och Iönekostnad per timme inom industrin 1970-1983 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

58 Huvudtendenser och to m 1983

problem

lerna i industrin ner till en historiskt mycket låg nivå. Marknadsandelarna för svensk export sjönk kraftigt under perioden 1974-1976. Samtidigt förlorade svensk industri andelar på den inhemska marknaden. Denna utveckling möttes med tre devalveringar av den svenska kronan 1976 och 1977 varvid Sverige lämnade valutasamarbetet med Förbundsrepubliken Tyskland m fl länder. Effekterna av devalveringarna på relativpriserna kom snabbt och vid 1977 års utgång var relativpriserna nere på en historisk låg nivå. Nedskrivningarna av den svenska kronan kombinerat med . en något snabbare produktivitetsuppgång i Sverige gjorde att det relativa kostnadsläget förbättrades 1977 och 1978. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i gemensam valuta i Sverige relativt OECD föll således

under dessa år. (Se diagram 3.7.)

De positiva effekterna av återställda relativa priser gav ett visst återtagande av förlorade marknadsandelar mellan 1977 och 1978. Denna gynnsamma

95 relativa arbetskostnad er enhet i emensam 90 90

fesp nationegll valuta samt

relativa exportpris för 85 _ ,_ 85 bearbetade varor 1970-1983. Sverige jäm-

30 %so

fört med OECD-området!

1970 71 72 75 74 75 7e 77 733 79 ab al §2 ås

Kälhrstatütüka Central_ byrån, enheten för indu- 1 Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. stristatzlstik. För arbetskostnad per enhet är även Luxenburg utlämnat.

SOU 198424 Huvudtendenser och to m 1983

problem 59

utveckling bröts dock i samband med att våra relativa åter exportpriser började höjas. Vår internationella konkurrenskraft började därmed åter att försämras och marknadsandelen för exempelvis bearbetade varor sjönk mellan 1978 och 1981 med totalt 11%. Flera faktorer förklarar denna försämring. Visserligen ökade våra nominella löner från 1976 i takt med för OECD genomsnittet men det gap i kostnadsläget mellan Sverige och omvärlden som uppstod under åren efter oljekrisen på grund av för höga löneökningar kombinerat med en sämre inhemsk produktivitetsutveckling kvarstod. Även efter devalveringarna 1976-1977 förblev kostnadsläget ansträngt. Vidare började företagen att från ett bottenläge 1977 höja sina vinstandelar vilket i kombination med kostnaderna i övrigt förde med sig att de svenska priserna i utrikeshandeln ökade snabbare än våra konkurrenters. Att företagen inte drev en mer expansiv prispolitik torde kunna förklaras av den låga vinstnivån i utgångsläget. Dessutom skapade försämrade och framför allt osäkrare förutsättningar för svenska företag ett behov av stärkt soliditet. Produktionen i flera av de viktigare industriländerna återhämta började sig snabbt efter den djupa nedgången 1975. Men till skillnad från utvecklingen på 1950- och 1960-talen korn resterande del av 1970-talet att präglas av en hög och framför allt ryckig inflationstakt. I samband med att priset på olja åter började stiga 1979 började flera västlânder en åtstramningspolitik i syfte att skapa prisstabilitet med stigande arbetslöshet som följd. Konjunkturnedgången efter 1979 blev den djupaste och längsta i efterkrigstid. Till priset av en hög arbetslöshet och stagnerad tillväxt har inflationen dock bringats ned till historiskt sett låga ökningstal i flera av de stora OECD-länderna. Inflationen var under 1983 nere i en årstakt på ca 5 % för hela OECD-området och ännu lägre i stora länder som Förenta Staterna, Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Det försämrade läget för svensk industri ledde till en devalvering med 10 % hösten 1981. Liksom devalveringarna 1976-1977 syftade den till att i efterhand anpassa kronan till uppkomna kostnadsgap gentemot våra konkurrenter. Den var emellertid otillräcklig, givet utvecklingen i övrigt, för att tillåta att återställa företagen en rimlig vinstnivå utan att höja sina relativpriser. Devalveringen hösten 1982 syftade inte bara till att bibehålla svensk industris förmåga till priskonkurrens utan även till att förbättra den. För att den förbättring som kommit till stånd för svenskt näringsliv efter nedskrivningarna 1981 och 1982 skall bli bestående krävs det att våra priser stiger långsammare än tidigare. Som framgår av diagram 3.8 måste inflationen i Sverige dämpas avsevärt för att kommai paritet med eller under inflationen i OECD-området.

En viktig tendens i den relativa kostnadsutvecklingen under 1970-talet är

värd att poängtera med tanke på de framtida förutsättningarna för svensk ekonomi. Efter den kraftiga höjningen av löneläget och sänkningen av produktiviteten för inhemsk industri jämfört med övriga OECD-länder sjönk den inhemska arbetskostnaden per enhet mätt i nationell valuta endast långsamt jämfört med omvärlden. En anpassning av det relativa lönekostnadsläget skedde således endast till en del genom en mer återhållen löneutveckling eller snabbare produktivitetsökning relativt våra konkurren-

60 Huvudtendenser och to m 1983

problem

Årlig procentuell förändring ll

15-

Diagram 3.8 Konsumentpriseti OECD och Sverige 1970-1983 Källor: Statistiska centralbyrån och utrikeshandelsstatistik från O W

OECD. 1930 1975 19180

ter. Anpassningen åstadkoms i stället i stor utsträckning med sänkningar av växelkursen. Detta illustreras väl av diagram 3.7 där arbetskostnaden per producerad enhet relativt övriga OECD anges dels i nationell valuta, dels i gemensam valuta.

3.4 Utrikesbetalningarna

Alltsedan år uppvisat underskott. Totalt 1974 har bytesbalansen varje to m 1983 till drygt 92 miljarder kronor. De största uppgår underskotten underskotten uppstod 1980 och 1982, då de motsvarade 3,6 % av BNP. De oupphörliga underskotten och den fallande trenden i saldoutvecklingen under 1970-talet innebär att det utöver det cykliska förloppet utvecklats Enskilda år en negativ strukturell komponent i den svenska bytesbalansen. av vilken konjunkturfas den svenska ekonomin påverkas bytesbalanssaldot befinner sig i jämfört med utlandet. Om saldot är positivt eller negativt beror då främst på det relativa efterfrågeläget och relativpriserna i Sverige jämfört med utlandet. Också vinstnivån och andra utbudspåverkande faktorer har När bytesbalansen visar underskott vanligen ett inflytande på bytesbalansen. över hela konjunkturcykler är det emellertid befogat att tala om strukturella underskott.

Huvudtendenser och problem to m 1983 61

Det strukturella underskottet i den svenska bytesbalansen har varit föremål för inträngande behandling i alla långtidsutredningar sedan 1970. En förbättring och på sikt återställd jämvikt i bytesbalansen har i samtliga utredningar angivits som ett viktigt mål och en restriktion på utvecklingen under respektive prognosperiod. Exporten måste öka och importen hållas tillbaka. Förutom att täcka kostnaderna för importen måste exportintäkterna räcka till för att betala ett allt snabbare växande nettoutflöde av räntor och andra transfereringar till utlandet. Av det ackumulerade underskottet i bytesbalansen 1974-1983 har utrikeshandeln med varor givit upphov till ca 31 miljarder kronor medan tjänstehandeln resulterat i ett samlat överskott om ca 13 miljarder. Underskottet i bytesbalansen för varor och tjänster sammantaget beror inte på att importvolymen ökat snabbare än exporten i fasta priser; i själva verket ökade importvolymen blott hälften så snabbt som exporten under perioden. Däremot utvecklades importpriserna i genomsnitt mer oförmånligt än exportpriserna, dvs bytesförhållandet (terms of trade) försvagades såsom framgår av diagram 3.9. I genomsnitt föll bytesförhållandet ca 2 % per år 1973-1983.

Index 1980 = 1

1,20-

1.10-

1,00-

0,90-

f I f Diagram 3. 9 Bytesför-

1970 75 80 hållandet med utlandet 1970-1983. Källa: Statistiska central- Anm. Totalt exportpris genom totalt importpris byrån.

62 Huvudtendenser och problem to m 1983

Oljeprisökningarna spelade naturligtvis stor roll för nedgången i bytesförhållandet. Som följd av fördyringen begränsades emellertid oljeanvändningen inom landet, och räknat i fasta (1980 års) priser minskade oljans andel av importen från 24 % 1973 till ,17 % 1983. Analogt har exporten av t ex skogsindustriprodukter mött en gynnsam prisutveckling på världsmarknaden, men volymmässigt svarar den nu för en mindre andel av exporten. p Den viktigaste orsaken till bytesförhållandets nedgång är emellertid att det har krävts fortlöpande sänkningar av de relativa priserna i den konkurrensutsatta sektorn för att begränsa förlusten av svenska företags marknadsan- i i delar på exportmarknaderna såväl som på hemmamarknaden. På exportsidan kan en del av den svagare tillväxten av den svenska försäljningen förklaras med en ofördelaktig varu- och ländersammansättning jämfört med marknadstillväxten. Detta har ytterligare förstärkt behovet av ökad konkurrensförmåga hos svenska producenter. Svårigheterna att begränsa de inhemska kostnadsökningarna har lett till att utrymme för prissänkningarna måst skapas genom återkommande devalveringar av kronan. Också utrikeshandeln med tjänster påverkas till vissa delar av den relativa prisutvecklingen i Sverige jämfört med utlandet. Bytesförhållandet vad avser tjänster försämrades i genomsnitt något mer än för varorna under den här särskilt studerade perioden 1973-1983. I gengäld var volymutvecklingen mer gynnsam, varför tjänstehandeln ändå kunde bidra med växande överskott i löpande priser under perioden. Utvecklingen skiljer sig dock mellan olika typer av tjänster; en noggrann genomgång av tjänstehandeln görs i bilaga 7 till LU. Oavsett hur utrymme skapas för att åstadkomma sänkta relativpriser på i svenska varor och tjänster måste konstateras att det är en ”dyr metod att i förbättra bytesbalansen. Genom dess neddragande effekt på bytesförhållandet naggas den reala nationalinkomsten i kantenà Erfarenhetsmässigt tar det också viss tid innan en prissänkning ger upphov till volymeffekter på export och import. Trots de stora prissänkningar som skedde under 1970-talets senare del kunde de svenska producenterna inte försvara sina marknadsandelar. emellertid också av andra faktorer än relativ- Utvecklingen påverkades priserna. Ekonometriska skattningar visar (se avsnitt 7.7) bl a att vinstutvecklingen spelar en signifikant roll i vissa betydelsefulla sektorer för att förklara utvecklingen av marknadsandelarna. Vid en alltför låg vinstnivå väljer företagen antingen att inte utnyttja kapaciteten eller att lägga ned den. Detta påverkar både exporten och produktionen för hemmamarknaden negativt. Också andra förhållanden som påverkar utbudets elasticitet kan ha bytesbalansutvecklingen under 1970-talet, t ex spelat in för att förklara bristen på skogsråvara. Omvänt minskar en mer gynnsam utveckling av dessa faktorer sålunda behovet att sänka relativpriserna för att utbudspåverkande få till stånd en förbättring av bytesbalansen. lFör att täcka en given Ytterligare andra faktorer har betydelse för utrikeshandelns utveckling, kvantitet impottetade men är svårare att fånga i ekonometriska studier. Det gäller t ex produktertjänster måste nas kvalitet, och förmåga att svara mot vad som efterfrågas. På

V?” “P utformning

da en

Stoneudel avun- län gre Sl kt k an ors ning, pro u u ec f k d kt tv klin g, mar knadsförin g mm vara väl

sursema avsams for så viktiga som relativpriser för att förstärka konkurrenskraften. En ökad export i Stängt fö; inhemsk användning. konkurrenskraft i sådana avseenden är också en i viss mening ”billigare”

Huvudtendenser och to m 1983 63

problem

metod än relativprissänkningar att förbättra bytesbalansen. Akuta problem av det slag som inträffade under senare delen av 1970-talet och i början av 1980-talet fordrar emellertid även mer snabbverkande insatser. Mätt i kronor svarade transfereringama för en dominerande och växande del av det bytesbalansunderskott som ackumulerades under tioårsperioden fram till 1983. Sammanlagt var nettoutflödet för transfereringsbetalningar närmare 75 miljarder kronor. Därav svarade avkastning på kapital (huvud-

sakligen räntor) för närmare 40 miljarder kronor. Ökningen var synnerligen

snabb under perioden; från 1 miljard kronor 1973 till 15 miljarder kronor tio 1 år senare. Enligt finansräkenskapemas definitioner och Sveriges nettoställning mot utlandet kan vid slutet av 1983 beräknas ha värdering, exkl aktier, uppgått till en skuld om ca 160 miljarder kronor) varav staten svarade för ca andelar och insatser.

Bytesbalans varor o tjänster

Bytesbalans -

Transfersringar

Diagram 3.10 Transfereringsnetto och bytesbalans 1974-1983. Källa: Statistiska centralbyrån.

64 Huvudtendenser och to m 1983

problem

95 miljarder kronor. I slutet av 1973 hade Sverige nettotillgångar i utlandet om uppskattningsvis 15 miljarder kronor. Av nettoställningens försvagning kronor under tioårsperioden kan 92 miljarder hänföras på ca 175 miljarder till den upplåning som erfordrades för att finansiera bytesbalansunderskotten under perioden. Därutöver steg skuldstocken, i svenska kronor räknat, med ca 83 miljarder kronor i samband med de svenska devalveringarna och I förhållande till den ursprungligen erhållna övriga valutaförändringar. lånevalutan har därigenom den effektiva räntesatsen på tex den statliga j i utlandsupplåningen som genomsnitt kommit att överstiga 15 % i början av 1980-talet (se prop. 1982/832150, bilaga 1.3 sid 82). Så länge bytesbalansen visat underskott har nettoupplåningen måst fortsätta, varigenom räntenettot ytterligare försämrats. Det höga internationella ränteläget i början av 1980-talet har ytterligare bidragit till räntenettots snabba försämring. Det har påverkat inte bara kostnaden för nyupplåningen utan också räntebördan på de skulder som löper med rörlig ränta. Eftersom det också förekommer lån med fast ränta, påverkas räntenettot först med en viss eftersläpning i samma utsträckning som räntesatsen förändrats. Även om de internationella räntorna går ned framöver, fortsätter därmed de senaste årens upplåning att ha kostsamma konsekvenser. För t ex den statliga upplåningen beräknas den genomsnittliga nominella räntesatsen falla endast obetydligt de närmaste åren, och realräntan för utlandsupplåningen blir, till följd av att priserna väntas stiga långsammare, över 10 % vid mitten av 1980-talet. Bland övriga transfereringar dominerar u-landsbiståndet. Valutautflödet för detta ändamål uppgick sammanlagt till ca 32 miljarder kronor 1974-1983. Transfereringarnas totala betydelse för det samlade bytesbalanssaldot illustreras i diagram 3.10.

3.5 Tillväxt och strukturförändringar

3.5.1 Långsiktig tillväxt

Den industriella omvandlingen i Sverige anses ha börjat omkring 1870. Den utveckling som då inleddes var till stor del baserad på export av järnvaror, timmer och trävaror. Under de följande 100 åren ökade BNP med i genomsnitt 2-3 % per år. Tillgängliga data tyder på att tillväxten i Sverige var snabbare än i många andra jämförbara länder. Under 1960-talet och de första åren av 1970-talet var tillväxten i Sverige, liksom i de flesta andra västliga industriländer, mycket snabb. Den årliga ökningen av BNP i Västeuropa och Nordamerika var drygt 4 % per år. Därefter har emellertid tillväxten avtagit betydligt. I Sverige har nedgången varit avsevärt mer markerad än för genomsnittet av de västliga industriländerna. Avmattningen i tillväxten har aktualiserat frågan om vad som är normal tillväxt och vad som förklarar nedgången i tillväxt under de senaste 10 åren. Är det 1970-talet som är normalt och 1950- och 1960-talet som är avvikelser från det normala tillväxtmönstret, eller tvärtom? För att förklara den höga tillväxten under 1950- och 1960-talen brukar en rad faktorer nämnas. Efter andra världskriget fanns en skillnad i teknologisk nivå mellan USA

Huvudtendenser och to m 1983 65

problem

och övriga västliga industriländer. Dessa kunde därför till ringa kostnad ta efter amerikansk teknologi. I de flesta länder fanns en väsentlig reserv av

arbetskraft i jordbruket som genom rationaliseringar kunde överföras till

verksamhet med högre produktivitet, främst inom industrin. Liberaliseringarna av kapitalrörelserna och av handeln genom bildandet av EG och EFT A och genom generella tullsänkningar stimulerade världshandeln. Fasta

växelkurser och en fast dollar skapade ekonomisk stabilitet och säkerhet om

den framtida utvecklingen. Priserna på råvaror i allmänhet och olja i synnerhet var stabila. Dessa tillväxtbefrämjande faktorer är välkända och har behandlats utförligt i ett stort antal utredningar, bl a i 1980 års långtidsutredning. Förutom avsaknaden av dessa tillväxtfaktorer under senare delen av 1970-talet brukar också framhållas att flera faktorer som påverkar den ekonomiska tillväxten negativt ökat i omfattning under 1970-talet. Till dessa hör bl a en försämrad effektivitet i många västliga ekonomier, vilket dock är svårt att belägga empiriskt. Ökade satsningar på energibesparing och miljövård, som i sig kan vara samhällsekonomiskt motiverade, anses också ha bidragit till lägre produktionstillväxt. OECD-länderna har dessutom mött ökad konkurrens på export- och hemmamarknaden från nyligen industrialiserade länder. I Sverige tillkommer problem orsakade av den i mitten av 1970-talet försämrade konkurrenskraften gentemot andra industriländer. För Sverige framstår tillväxten under 1950- och 1960-talet som snabb. Den är emellertid inte unik i ett historiskt perspektiv. Exempel på andra perioder med snabb tillväxt är 1920-talet och 1940-talets senare hälft. Sverige hade emellertid då fördelar av att inte ha deltagit i världskrigen. Sammanfattningsvis tyder således mycket på att 1960-talets tillväxt på drygt 4 % per år knappast kommer att uppnås under överskådlig tid. En långsiktigt betydligt lägre tillväxt är mer sannolik, vilket också långtidsutredningens kalkyler för 1980-talet (se kapitel 6-8) och perspektivanalyserna till år 2000 (se avsnitt 7.12) tyder på.

3.5.2 Strukturförändringar

För ekonomin som helhet påverkas produktionstillväxten inte bara av den totala resursinsatsen utan även av resursernas omfördelning mellan sektorer, den s k strukturomvandlingen. Denna kan mätas dels genom förskjutningari produktionen mellan sektorer, dels genom förskjutningari sysselsättningen. Den strukturomvandling som registreras påverkas givetvis av den sektorindelning som används. Under perioden 1960-1965 var tillväxten i varu- och kraftproduktion, samt i privat och offentlig tj änsteproduktion ungefär lika snabb, vilket visas i tabell 3.3. Därefter har det skett en kraftig förskjutning från varuproduktion mot tjänsteproduktion. Denna utveckling var särskilt märkbar under senare hälften av 1970-talet och har fortsatt under de första åren av 1980-talet. När det gäller sysselsättningen, mätt i antalet timmar, är förskjutningen från varuproduktion till offentlig tjänsteproduktion än mer markerad. Statistiskt medför en ökning av den offentliga sektorn en negativ effekt på den totala produktionstillväxten eftersom ingen produktivitetsökning antas förekomma i denna sektor. Detta säger emellertid mer om BNP-måttets

66 Huvudtendenser och to m 1983

problem

Tabell 3.3 Förädlingsvârde (till faktorpris) och antal arbetade timmar 1960-1980 Årlig procentuell förändring 1980 1960- 1965- 1970- 1975- 1960- 1965 1970 1975 l 980 1980

Milj kr 1980 års

113 997 5,3 6,1 3,8 3,4 4,6 Offentlig tjänsteproduktion

Totalt 471 730 5,1 3,9 3,0 1,5 3.4

Milj timmar Sysselsättning

2 316,91 -0,8 -2,9 -2,6 -2,6 «2,2 Varu- och kraftproduktion Privat tjänsteproduktion 2 072,10 0,5 0,3 -0,6 -0,7 -0,1

1 583,81 3,9 6,4 3,7 3,4 4,3 Offentlig tjänsteproduktion

Totalt 5 972,82 0,2 -0,5 -0,7 -0,5 -0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

än om individernas värdering av offentlig konsumtion. begränsning 1J0sefss0n, M & Ör- I ett längre perspektiv har strukturomvandlingen i industrin stadigt tengren, J. Priser och minskat sedan 1930-talet fram till 1970-talet då förskjutningarna mellan olika omvandling i svensk industri, i Industriell i industrin under branscher varit tämligen konstanta* Strukturomvandlingen

Utveckling i Sverige. 1950- och 1960-talen var således inte ovanligt hög, trots att denna period IUI. Stockholm 1980. kännetecknades av en historiskt sett hög tillväxt av industriproduktionen. 2. Fries, H. Structural och sysselsättningens En internationell jämförelse av produktionens Change and Industry Nederlänstrukturförändringar i industrin i Förbundsrepubliken Tyskland, Performance in Four derna, Sverige och Storbritannien 1960-1980 visar att det inte skett någon Western European Countries, i Policy Making in av strukturomvandlingen i dessa länder? Produktiosignifikant förändring a Disorderly World nens strukturförändring har i allmänhet varit betydligt större än sysselsätt-

Economy. IUI. Stock- av 1970-talet strukturningens. Under senare hälften ökade produktionens holm 1983. förändring i förhållande till sysselsättningens. Detta gäller samtliga länder 3 Economic Commission men särskilt vilket skulle kunna tyda på en ökad tröghet i Sverige, for Europe. Structural Changes and Analysis sysselsättningens anpassning till produktionsförändringar.

i hela ekonomin har däremot i de of Labour Productivity När det gäller strukturomvandlingen

in the ECE Market i sysselsättningsstrukturen varit flesta västliga industriländer förändringen Economies and Some av

betydligt större än i produktionsstrukturen? I Sverige var förändringen

implications for Future för Nordproduktionsstrukturen 1960-1979 något mindre än genomsnittet Economic Growth, ECAD. amerika och Västeuropa medan det omvända gäller för sysselsättningen. (XIX) R.2. Under perioden 1973-1979 minskade sysselsättningsstrukturens förändring 4 Ericsson, G, Jakobsrelativt mer i Sverige än i övriga utvecklade son, U & Jansson, L. produktionsstrukturens

Produktionsfunktioner länder. och strukturomvandlings- För svensk industri har under perioden 1950-1974 20-25 % av produk-

analys, i IUIs långtids- av tionstillväxten beräknats bero på strukturomvandlingen, dvs överflyttning bedömning 1976, bilaproduktionsresurser mellan industribranscherf* I huvudsak berodde detta på gor. IUI. Stockholm 1977. en omfördelning från branscher med långsam till branscher med snabb

Huvudtendenser och problem to m 1983 67

teknisk utveckling. Övriga faktorer som påverkade produktionen, dvs

utnyttjat kapital och arbetskraft, hade en negativ effekt genom omfördelning mellan sektorer. För LU 84 har en analys genomförts av strukturomvandlingens betydelse i hela näringslivet? Med utgångspunkt från produktionsfunktionsskattningar för nio sektorer och ett antagande om oförändrade resursandelar erhölls en beräknad produktionstillväxt. Skillnaden mellan den faktiska och den hypotetiska produktionsökningen kan tolkas som en effekt av strukturomvandlingen. Under perioden 1963-1981 förklaras ca 8 % av produktionstillväxten av strukturförändringar, vilket framgår av tabell 3.4. Under perioden 1974-1981 skedde emellertid en väsentlig nedgång av omfördelningseffekten. Omfördelningseffekten kan, liksom för industrin, hänföras till den s k teknikfaktorn. Omfördelningen av övriga faktorer har snarast lett till att produktionen i näringslivet som helhet minskat. Strukturomvandlingen är således en inte obetydlig förklaringsfaktor till produktionstillväxten. Strukturomvandlingens betydelse tycks vidare vara större inom industrin än inom näringslivet totalt. Under 1970-talet har dock strukturomvandlingen planat ut, åtminstone inom industrin, och dess effekt på tillväxten har avtagit. Under senare delen av 1950-talet och större delen av 1960-talet stimulerades strukturomvandlingen av den förda ekonomiska politiken med en stark inriktning på rörlighet på arbetsmarknaden, en aktiv stabiliseringspolitik inom ramen för en långsiktigt sett stram finanspolitik samt stark tillväxt i offentlig sektor och i bostadsbyggande. En avgörande förutsättning för tillväxten och strukturomvandlingen var också den av löntgarorganisationerna förda lönepolitiken

som bidrag till att hålla kostnadsutvecklingen inom de samhällsekonomiska l/Ãberg» Y; Uweckhhge

av produktion och proramama duktivitet i svensk eko- Under 1970-talet försämrades, som tidigare nämnts, tillväxtförutsättning- nom,- 19634981, Ds A arna. Samtidigt dämpades strukturförändringarna bl a av det massiva statliga 1983:17.

Tabell 3.4 Strukturomvandlingens betydelse för produktionstillväxten i näringslivet 1963-1981

1963-1973 1974-1981 1963-1981

Bidrag från:

Anm: F = faktisk förändring; H = hypotetisk förändring; D = F-H = omflyttningseffekt. Källa: Y Åberg, Utvecklingen av produktion och produktivitet i svensk ekonomi 1963-1981, Ds A 1983:17

68 Huvudtendenser och problem to m 1983

stödet till främst varvs-, stål-, skogs- och gruvindustrin. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken under 1980-talet blir därför att återställa förutsättningarna för en flexibel anpassning av strukturen i näringslivet och därmed även positivt förändra förutsättningarna för den ekonomiska tillväxten.

3.6 och

Principiella aspekter på budgetunderskott

skatter

Budgetunderskott

Enligt traditionell ekonomisk teori beror effekterna av förändringar i statens l

budgetunderskott på en rad omständigheter - i första hand på graden av i

resursutnyttjande, finansieringsformerna samt läckaget till utlandet (”öp- j

pen resp sluten ekonomi).1 Här bortses från teorin om skuldneutralitet, f

enligt vilken en ökning av budgetunderskottet leder till att den privata i sektorn ökar sitt sparande i motsvarande mån, varigenom finanspolitiska åtgärder blir helt ineffektiva. Invändningar mot den teorin kan resas på såväl

i

teoretiska som empiriska grunder. i I en situation med betydande underutnyttjande av resurserna kan ökade l offentliga utgifter som finansieras genom ”sedelpressarna”, dvs genom J upplåning i banksystemet i kombination med en ökning av penningmängden, 4 i huvudsak antas leda till ökad produktion och stigande inkomster i

ekonomin. Prisnivån påverkas endast i begränsad utsträckning. Långt innan

gränsen för full kapacitet nåtts kan det dock uppkomma ett tryck uppåt på priserna bl a till följd av olika flaskhalsar i produktionen. I en sluten ekonomi ökar produktionen och inkomsterna i ekonomin till dess den privata sektorns sparande är så stort att det uppväger försämringen i den offentliga sektorns sparande. Det innebär att produktionsökningen blir större ju mindre sparbenägenheten är. Eftersom den privata sektorns sparbenägenhet är olika för olika poster på budgetens inkomst- och utgiftssida följer också att effekten på ekonomin av en viss förändring av 1 budgetsaldot blir olika beroende på vilka inkomst- och utgiftsförändringar

som ligger bakom förändringen av budgetsaldot?

I den mån finansieringen inte sker genom en penningmängdsökande upplåning i banksystemet utan genom upplåning hos allmänheten i form av obligationer blir den totala effekten på ekonomin mer svårbestämd. Enligt traditionell ekonomisk teori tenderar räntenivån då att drivas upp, vilket har negativa effekter på den privata sektorns investeringar och möjligen också på F0 e noggrannare dess konsumtion. I extremfallet blir undantrangmngen av den privata analys av dessa problem, sektorn så stor att aktivitetsnivån i ekonomin förblir oförändrad. En se bilaga 11 ti Utred_ ningen sann public sec- finanspolitisk expansion är då helt ineffektiv när penningutbudet hålls tor Deficits. Problems konstant. Normalt räknar man dock med att ekonomin kan expandera även and Policy Implications, Vld o oran rat penningutbud Det mojliggors av att penningefterfragan OECD1983. minskar när obligationsräntan stiger. Expansionen blir dock mindre än den skulle ha blivit om finansieringen skett i mer likvida former. Eftersom 2 Jfr Bent Hansen investeringarna trängs undan kan dessutom den långsiktiga ekonomiska (1955), Finanspoütikens ekonomiska teori. tillväxten hämnas.

Huvudtendenser och to m 1983

problem 69

Den traditionella ekonomiska teorins slutsats om effekten på investeringarna av en obligationsfinansierad offentlig utgiftsexpansion är inte invändningsfri. Enligt den s k portföljvalsteorinl kan man inte på teoretiska grunder avgöra om en sådan utgiftsexpansion har övervägande positiva eller negativa effekter på investeringarna. För att ett ökat budgetunderskott skall kunna finansieras genom obligationsupplåning måste visserligen avkastningsrelationerna till förskjutas förmån för statsobligationer. En sådan förskjutning kan emellertid tänkas delvis uppkomma genom att avkastningskravet på aktier och fastigheter minskari stället för att obligationsräntan stiger. Därigenom drivs priserna på sådana tillgångar upp, vilket ökar den totala privata förmögenheten och främjar investeringarna (crowding-in). Sannolikheten för en sådan effekt ökar ju bättre substitut för pengar obligationerna är. Det förefaller emellertid osannolikt att avkastningskravet på riskkapital kan sänkas så mycket att det uppväger de negativa effekter på företagens investeringar som ett mycket högt ränteläge innebär. En hög ränta verkar uppdrivande på företagens totala kapitalkostnad och motverkar därigenom den eventuella i företagens kostnader nedgången för riskkapital. Den hämmar också investeringarna genom att alternativavkastningen på de medel som är disponibla bl a för investeringar Den renodlade stiger. finansieringseffekten på näringslivets investeringar av en obligationsfinansierad utgiftsexpansion torde således vara negativ. Investeringarna påverkas emellertid inte bara av de effekter som uppkommer på grund av finansieringen av budgetunderskottet. Om en expansiv finanspolitik får till följd att den ekonomiska aktiviteten stiger får det positiva effekter på investeringarna. Om produktionsresursema i utgångsläget är underutnyttjade kan därför den totala nettoeffekten på investeringarna av en obligationsfinansierad utgiftsexpansion bli positiv. Bilden blir väsentligt annorlunda om ekonomin i utgångsläget befinner sig

nära fullt

kapacitetsumyttjande. Budgetunderskottet måste då avvägas med hänsyn till det sparande som man vid samhällsekonomisk balans kan räkna med framkommer i den privata sektorn. Ett som budgetunderskott överstiger detta sparande måste definitionsmässigt leda till undanträngning av den privata sektorn. Vid ett penningmängdsfinansierat underskott sker det huvudsakligen genom inflation som tillbaka pressar den privata konsumtionen. Ett obligationsfinansierat underskott tenderar istället att genom höga räntor tränga undan de privata investeringarna. Om finansieringseffekten på investeringarna skulle vara positiv (crowding-in), så leder även ett obligationsfinansierat underskott i en situation med fullt kapacitetsutnyttjande till utträngning genom inflation. Diskussionen har hittills i princip rört en sluten ekonomi utan utrikeshandel. Situationen blir annorlunda för en öppen ekonomi med växelkur-

fasta

ser. Om kapitalrörelserna är helt fria kan räntan i princip inte awika från den 1 Se Tobin; A general i omvärlden. Någon utträngning av den privata sektorn genom ränteupp- Equilibrium Approach drivning kan därför inte Eftersom inflationen äga rum. bestäms av to Monetary Theory, omvärldens inflation kan inte heller den privata konsumtionen Journal of Money, Creträngas undan genom att prisnivån kommer dit and Banking (Feb stiger. En expansiv finanspolitik ändå inte att 1969) och Werin; Perhelt slå igenom på den inhemska aktivitetsnivån. För det första kommer en spektiv på budgetunderdel av den expansiva effekten att ”spilla över” till utlandet att genom skottet (Ds Fi 1983:29).

och to m 1983

70 Huvudtendenser problem

leder till en försvagning av ökningen av Sveriges relativa efterfrågeläge bytesbalansen. För det andra kan näringslivets vinstmarginaler pressas ned genom att lönerna stiger samtidigt som priserna är givna från utlandet så Den fallande räntabiliteten kan då leda till länge valutakursen upprätthålls. en undanträngning av näringslivets investeringar trots att ränteläget ej

höjts. en valutapolitik med fasta växelkurser så är Även om Sverige tillämpar emellertid i praktiken varken räntor eller priser helt bestämda från utlandet. Sverige kan bl a genom valutaregleringen föra en begränsat självständig räntepolitik. Hur budgetunderskottet finansieras har därför betydelse bl a för räntenivån och därmed för effekten på näringslivets investeringar. Skulle j det på grund av en expansiv politik eller av andra skäl finnas förväntningar om en framtida devalvering kan man tvingas till att hålla en gentemot omvärlden relativt hög ränta. Ett stort budgetunderskott kombineras då med en stram penningpolitik som tränger undan investeringarna. Det uppkomsom tenderar att motverka den strama mer ändå inte något valutautflöde penningpolitiken och sänka räntenivån. Om ett ökande budgetunderskott i stället finansieras genom likviditetsi banksystemet stiger den ekonomiska aktiviteten skapande upplåning som ränteläget hålls nere. Den expansiva politiken kan emellertid samtidigt p l lätt resultera i ett betydande valutautflöde via såväl bytes- som kapitalbalansen. Försvagningen av bytesbalansen beror då inte bara på att Sveriges j tenderar att i relativa efterfrågetryck ökar utan också på att relativpriserna

stiga. Om inflationstrycket under en längre period är starkare än i omvärlden

kan trycket på valutan bli för starkt och framtvinga en devalvering. Aven i kan tendenser situationer där inflationstrycket inte är större än i omvärlden till valutautflöde Det tänkas uppkomma på grund av budgetunderskott. beror då på att den privata sektorn strävar efter att bibehålla en oförändrad andel utlandstillgångar i sina portföljer. I en öppen ekonomi med fasta växelkurser föreligger således inte någon av budgetunderskottet. Det

fullständig valfrihet när det gäller finansieringen är t ex inte möjligt att utan hänsyn till återverkningarna på kapitalrörelser | och växelkurs att finansiera ett snabbt växande budgetunderskott

välja 1

ökad likviditet i syfte att öka den ekonomiska aktiviteten och genom j samtidigt undgå den investeringshämmande effekten via räntehöj ningar. För j l den öppna svenska ekonomin föreligger här ett betydande problem vid ett snabbt växande budgetunderskott och en stor statsskuld. När det gäller utträngningen av den privata sektorns investeringar kan det finnas anledning att ytterligare något kommentera vinstlägets och räntepolitikens Som tidigare nämnts kan stora löneökningar vid fasta betydelse. växelkurser leda till att näringslivets vinstmarginaler pressas, varigenom hämmas. Om å andra sidan vinstläget förbättras - tex i investeringarna samband med en devalvering - så får man den motsatta effekten. Samtidigt

ökar i varje fall initialt den privata sektorns finansiella sparande eftersom det ökar. Det innebär att budgetunderskottet kan tar tid innan investeringarna effekter. I längden kan emellertid en finansieras utan ränteuppdrivande i syfte att främja investeringarna leda till att lönekostnaderna lågräntepolitik i ekonomin anpassas till ett för lågt avkastningsstiger och att vinstandelen krav. Relationen mellan avkastningen på investeringar och finansiella

Huvudtendenser och problem to m 1983 71

placeringar har då inte förbättrats. Den kommer tvärtom att försämras i det fall att den låga räntan ger upphov till utgående kapitalrörelser. Som skydd för växelkursen kan då en räntehöjning ändå tvingas fram. Särskilt vid stora strukturella budgetunderskott kan också inflationsförväntningarna spela en viktig roll. Enligt teorin om rationella förväntningar kan ett ökat budgetunderskott nämligen leda till en höjning av inflationstakten på ett mer direkt sätt_ Enligt denna teori anpassar de ekonomiska agenterna helt enkelt sina inflationsförväntningar vid växande uppåt

budgetunderskott (i varje fall om penningmängden får öka snabbt). Genom

att inflationsförväntningarna enligt teorin i sin tur har stor betydelse för den faktiska prisstegringstakten kan ett ökat budgetunderskott således direkt driva upp prisstegringstakten även vid outnyttjad kapacitet och utan att aktiviteten i ekonomin först behöver öka. Sammanfattningsvis kan det slås fast att det inte finns något entydigt samband mellan ett budgetunderskott å ena sidan, tillväxt och inflation å den andra. Effekterna beror bl. a. på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, på finansieringssättet och på underskottets storlek och permanens. Klart är emellertid att vid stora strukturella budgetunderskott skapas stora obalanser i ekonomin. Budgetunderskottet tenderar att tränga undan aktivitet i den privata sektorn och leda till underskott i bytesbalansen. Penningpolitiken ställs inför En relativt betydande problem. lätt penningpolitik leder till likvidisering av ekonomin, kapitalutflöde, bytesbalansunderskott och devalveringstryck. En stram penningpolitik tenderar att driva upp räntan till en sådan höjd att den ekonomiska tillväxten och realkapitalbildningen i ekonomin hämmas. Är underskottet tillräckligt stort torde man inte heller vid en stram penningpolitik kunna undvika att bytesbalansen försvagas. Samtidigt ökar budgetunderskottet genom större ränteutgifter och genom att den lägre ekonomiska tillväxten begränsar statens inkomstökning.

Skatter

Även en offentlig utgiftsexpansion som finansieras genom skattehöjningar så att inga budgetunderskott uppstår kan påverka den allmänna ekonomiska utvecklingen. Den kraftiga expansionen av de offentliga utgifterna under 1970-talet, med åtföljande höjning av skattetrycket, har aktualiserat diskussionen om effekten av den offentliga sektorns storlek på tillväxten i ekonomin. En jämförande studie mellan olika OECD-länder som nyligen utförts av OECD-sekretariatet ger inget belägg för att det föreligger något enkelt entydigt samband mellan en stor eller växande offentlig sektor och viktiga variabler som ekonomisk inflation tillväxt, och sysselsättning. Som påpekas i studien kan sådana effekter ändå finnas men vara svåra att fånga upp i den typ av studie som OECD genomfört. Genom att den privata sektorn beskattas och resurser förs över till den offentliga sektorn kan den långsiktiga ekonomiska tillväxten påverkas på olika sätt. I den mån resurserna i ökad utsträckning går till konsumtion i stället för investeringar eller om resurserna slussas till krisdrabbade näringar genom subventioner, s k mjuka lån och statliga garantier av olika slag kan sparkvoten i ekonomin minska och tillväxten I den påverkas negativt.

72 Huvudtendenser och to m 1983

problem

/

utsträckning ett offentligt sparande bidrar till en ökad kapitalbildning kan emellertid tillväxten främjas. Användningen av den offentliga :sektorns inkomster är således central för effekterna på tillväxten. Ett högt skattetryck kan också tänkas negativt påverka effektiviteten i ekonomin på flera sätt. Det gäller faktorer som har att göra med valet mellan arbete och fritid och mellan konsumtion och sparande. Det gäller emellertid också hur effektivt givna produktionsresurser i form av arbetskraft och kapital används. De studier som genomförts avseende skatternas effekter på arbetskrafts- a 4 utbudet svar men generellt tycks resultaten indikera ger inte något entydigt ganska små effekten* Detta skulle tyda på att inkomsteffekten (högre skatter medför lägre inkomster efter skatt och ökar därmed behovet av arbete) och substitutionseffekten (vid högre skattebelastning blir fritid relativt billigare) något så när uppväger varandra. Flera invändningar kan emellertid göras beträffande de empiriska studier som genomförts. Dels är de ofta gjorda för länder och perioder med betydligt lägre marginella skatter och bidragseffekter än vad tex Sverige uppvisade i början av 1980-talet, dels tar de inte hänsyn till att statens ökade utgifter ofta innebär en inkomstökning för hushållen som kan neutralisera inkomsteffekten av ökade skatter. Det är också mycket svårt att fånga de eventuellt negativa effekter som ökade skatter har, då dessa ofta kan äga rum med betydande grad av tidseftersläpning. Det tar ofta lång tid innan individerna ges möjlighet att anpassa sitt l arbetsutbud och då sker det dessutom ofta som ett resultat av kollektiva \ l avtalsförhandlingar snarare än som anpassning av den individuella arbetsti-

den. l

Även om det empiriskt år svårt att få belägg för i vilken utsträckning dagens skatter påverkar arbetskraftsutbudet kan man förmoda att en ökning l

av skatterna från dagens nivåer får kraftigare effekter än tidigare. Det är här l

inte bara en fråga om avvägningen mellan arbete och fritid. Det kan också bli

l

mer lönsamt med självarbete, byteshandel och försök att legalt såväl som l

i illegalt undgå beskattning. Höga skatter kan dessutom negativt påverka rörligheten på arbetsmarknaden, yrkesmässigt såväl som regionalt, och |

l

intresset för lång och kostsam utbildning. När det gäller skatternas effekter på sparandet är det framförallt l kombinationen av ett nominalistiskt skattesystem med avdragsmöjligheter för ränteutgifter, höga marginaleffekter och en hög inflation som under det senaste decenniet har uppmuntrat till upplåning och konsumtion och gjort lsetex Franzén_T_; sparande relativt olönsamt. De begränsningar av marginalskatter och

Skattenyeffekter på avdragsmöjligheter som genomförs 1982-1985 bör därför ha en positiv effekt

arbetsvülan SOU finansiella kan också ha haft på hushållens sparande. skattesystemet Hushållens

älfåal: Ãdütbu_

negativa effekter på kapitalets allokering. sparande kan ha styrts det av arbetskraft_ Eko_ från produktiva till improduktiva investeringar. Samtidigt kan bolagsbenornisk teori och empiri, skattningens betydande inlåsningseffekter ha medfört att vinstmedel plöjts Umeå “niVe-Tsitet 1980ner i företag med dåliga framtidsutsikter istället för att slussas över till företag med räntabla investeringsprojekt men dåliga finansiella resurser. 2 Holmlund B” Paym Beskattnin en kan också åverka kostnadslä to h n c l ets konk ur ge

Taxes and Wage Infla- __ _ p_ , canngs _

renskraft. Tillgängliga studier tyder exempelvis pa att hojntngar av tion »me Swedish Expe_

riences, Industriens ut- arbetsgivaravgifter bara delvis avräknas från löneökningar? Avgiftshöjning-

redningsinstitu! 1982. ar kan mot den bakgrunden visa sig svårförenliga med ekonomisk-politiska

SOIU 1984:4 Huvudtendenser och to m 1983 73

problem

mål som låg inflation och förbättring av bytesbalansen genom expansion av dem konkurrensutsatta sektorn. har i den fortsatta ifrån Utredningen analysen utgått att kraftiga från nuvarande nivå sannolikt skattehöjningar är oförenliga med en återgång till samhällsekonomisk balans. Hur detta påverkat av de utformningen finansiella kalkylerna för 1990 redovisas i kapitel 6.

3.7 Finansiella obalanser

3.7.1 Finansiell utveckling 1970-1983

Den finansiella utvecklingen kan analyseras bl a med hjälp av s k sparbalanser för ekonomins olika sektorer (staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, hushållen, de finansiella och de icke-finansiella samt företagen utlandet). En sektors bruttosparande är vad som återstår när löpande konsumtionsutgifter dragits från den totala disponibla inkomsten (inkl kapitalförslitning). Bruttosparandet kan användas till bruttoinvestering eller till utlåning till andra sektorer.

Det finansiella i en sektor är skillnaden

sparandet mellan bruttosparande och bruttoinvestering (inkl lagerinvestering). Sparbalanser för det finansiella sparandet visar således vilka sektorer som har finansiella överskott som de kan låna ut till andra sektorer resp vilka sektorer som har underskott och måste tillföras kapital från andra sektorer (netto). För en ekonomi i yttre balans är summan av alla inhemska sektorers finansiella med underskott sparande noll. För en ekonomi i bytesbalansen är summan av det finansiella sparandet i de inhemska sektorerna och negativt lika med bytesbalansunderskottet, varvid landet måste tillföras kapital genom upplåning utomlands. Det totala bruttosparandet i ekonomin har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet (tabell motsvaras till en del av 3.5). Sparandeminskningen minskade bruttoinvesteringar. Även det totala finansiella i sparandet ekonomin har emellertid minskat, vilket kommit till som ett uttryck betydande underskott i bytesbalansen.

Tabell 3.5 Sparande och investeringar 1970-1983 Procent av BNP, löpande priser

1970- 1975- 1974 1979

Bruttosparande 23,9 19,7 Bruttoinvesteringar

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

74 Huvudtendenser och problem to m 1983

Om man drar bort kapitalförslitningen från bruttosparandet resp brutto-

investeringarna i tabell 3.5 framkommer det totala nettosparandet och de

totala nettoinvesteringarna. De uppskattningar som kan göras av nettoin-

vesteringarna i ekonomin är relativt osäkra eftersom det är svårt att göra en

korrekt beräkning av kapitalförslitningen. Det råder dock inget tvivel om att

kapitalbildningen i ekonomin, dvs de totala nettoinvesteringarna i maskiner,

byggnader och lager, minskat mycket kraftigt sedan första hälften av

1970-talet .l

Utvecklingen av den privata och offentliga sektorns finansiella sparande

från 1970 och framåt framgår av diagram 3.11. Efter en stram ekonomisk 1 Här bortses från invespolitik i början av 1970-talet var överskottet i bytesbalansen betydande under teringar i produktutveckling, marknadsföring etc 1972 och 1973. Den offentliga sektorns finansiella sparande låg på en relativt som inte räknas som som det finansiella sparandet i den privata sektorn ökade. hög nivå samtidigt investeringar i national- När den internationella och den ekonomiska konjunkturen försvagades räkenskaperna, se vidare politiken i omvärlden stramades åt i samband med den första oljekrisen 1974, kap 7.6 om investeringar. Även om dessa in- framstod det därför som möjligt att genom en expansiv politik, den s k

kluderas i investerings- överbryggningspolitiken, undvika att den internationella konjunkturavmatt-

begreppet så förändras på den ekonomiska aktiviteten och på ningen fick alltför negativa effekter emellertid inte slutsatsen sysselsättningen. Finanspolitiken gavs en expansiv inriktning medan penatt kapitalbildningen i ningpolitiken var omväxlande lätt och åtstramande (jfr avsnitt 7.8). Genom ekonomin har minskat kraftigt. den internationella lågkonjunkturen, kraftigt stigande kostnader 1974-1976,

Procent

Privat sektor

Q Diagram 3.11 Finansiellt Q l I

sparande i offentlig och Bytesbalans privat sektor samt bytesbalans, procent av BNP, 1970-1983. \ Källor: Statistiska cen- \,/ tralbyrån och ñnansde- Offentlig sektor partementet.

Huvudtendenser och problem to m 1983 75

stigande valutakurs till följd av den dåvarande anknytningen till D-marken i den s k valutaormen och den lageruppbyggnad som var ett led i överbryggningspolitiken försämrades de icke-finansiella företagens finansiella sparande mycket kraftigt från ett underskott på drygt 2% av BNP 1973 till ett underskott på drygt 7% av BNP 1976. Minskningen av sparandet i företagssektorn motsvarades i huvudsak av en försämring av bytesbalansen, medan sparandet i den offentliga sektorn låg kvar på ungefär oförändrad nivå. Denna nedgång i sparandet i företagssektorn visade sig komma att undergräva expansionsmöjligheterna de följande åren. Den kalkylmässiga räntabiliteten på materiellt kapital i industrinl minskade från 13% i genomsnitt under första hälften av 1970-talet till 7% 1977 samtidigt som obligationsräntan steg från 7% till 10% (diagram 3.12). 1 Se avsnitt 7.4 för redo- Räntabiliteten på eget kapital minskade från 23% till 12%. Företagens visning av hur den kalbokföringsmässiga soliditet - som försämrats kraftigt redan under 1960-talet kylmässiga materiella - minskade mellan 1970 och 1977 från ca 34% till ca 26%. Minskningen i den räntabiliteten beräknats.

Procent ----- Avkastning pa eget kapital

Avkastning på materiellt 40

A

kapital

i | obligationsranta 3=- u | U | l l

,i

30 g || l l l 25- l i I

2C- / I I I 15-

1C-

Diagram 3.12 Avkast-

710 7i 72 73 74 715 76 77 7s 79 áo är §2 äs ning på materiellt och

eget kapital samt långfristig obligationsrünta 1 970-1 983. Arm. Avkastning pa materiellt kapital mats som den Källor: Statens industrigenomsnittliga iörrantningen pa befintligt materiellt kapital medan obligationsrantan avser verk och finansdeparteen marginell placering. mentet.

76 Huvudtendenser och problem to m 1983

kalkylmässiga Soliditeten var mindre, men ändå betydande. Genom soliditetsförsämringen ökade företagens finansiella risk. Den vikande Soliditeten och den svaga räntabiliteten i industriell verksamhet i förhållande till avkastningen på finansiella placeringar medförde att företagen i ökad utsträckning kom att inrikta sig på finansiell konsolidering i stället för industriell expansion. Mot bakgrund av företagens bristande konkurrenskraft och svaga finansiella ställning samt det växande underskottet i bytesbalansen devalverades den svenska kronan tre gånger under 1976-1977 med sammanlagt ca 20%. Sverige lämnade den s k valutaormen och övergick till att styra växelkursen gentemot en sammanvägd korg av valutor. Devalveringarna i kombination med låga löneavtal, sjunkande reala oljepriser och en svag inhemsk efterfrågan ledde till en kraftig förbättring av bytesbalansen under 1978. En betydande lageravveckling och en minskning av investeringarnai byggnader och anläggningar bidrog till denna utveckling. Förbättringen blev emellertid endast temporär. Den expansiva finans- och penningpolitiken under 1978 och 1979 ledde tillsammans med en omsvängning i lagercykeln och den andra oljeprischocken 1979-1980 till att bytesbalansunderskottet åter växte snabbt. Ett avsevärt valutautflöde uppstod. För att skapa förutsättningar för en återgång till balans i utrikeshandeln devalverades den svenska kronan ytterligare två gånger, 1981 resp 1982.

Procent

-v-5-

+4- Finansiella företag +3-

+2- . Hushåll _ T1- ...i g. 0 f -

0 :l

vä/I

fr, l | l l l

.din-.l I__.-s. 71 \ 72 74 76 Ö 78 *. 79. 710 75, 80 81 82 83 O 9 l -1- s u s l \*..

-2- I Å 4 / / -s- / \

\ / l

\ / \ I

_4- I] \ /

\ l

\ I _5_ Icke finansiella företag

\__\ l

Diagram 3.13 Finansiellt -e- I l \ sparande i offentlig och

,I \ I

privat sektor, procent av -7d \ I BNP, 1970-1983. Källor: Statistiska centralbyrdn och finansdepartementet.

Huvudtendenser och to m 1983 77

problem

Till skillnad från utvecklingen under mitten av 1970-talet, motsvarades försämringen av bytesbalansen efter 1978 inte av något minskat sparande i den privata sektorn. Tvärtom har sektorns finansiella sparande svängt om från ett betydande underskott vid mitten av 1970-talet till ett mycket stort överskott i början av 1980-talet. Denna utveckling beror till en del på den

ökning som skett i de finansiella företagens sparande och på en viss ökning av det finansiella sparandet i hushållssektorn. Huvuddelen av ökningen kan dock hänföras till de icke-finansiella företagen (diagram 3.13). Genom devalveringarna 1981 och 1982 har företagens konkurrenskraft stärkts och vinsterna återgått till en mer normal nivå. har Därigenom företagens bruttosparande stigit till ungefär samma nivå som under första hälften av 1970-talet.

Ökningen av bruttosparandet sammanhänger också

med ett förbättrat räntenetto och med växande subventions- och transfereringsinkomster från den offentliga sektorn (diagram 3.14). Genom att såväl de fasta investeringarna i byggnader och anläggningar som lagerinvesteringarna ligger på en lägre nivå än tidigare har återhämtningen i bruttosparandet lett till en kraftig ökning av sektorns finansiella sparande. Soliditeten i industrin har därigenom upphört att minska. Samtidigt har räntabiliteten på materiellt i industrin kapital ökat från ca 7 % 1977 till ca 10 % i början av 1980-talet och uppskattningsvis ca 14 % under 1983. Fram till 1983 har

avkastningen på finansiella placeringar legat högre än avkastningen på materiellt Marknadsräntorna kapital. steg mellan 1977 och början av

Procent av BNP Procent av BNP

15- 15- 1 4- 1 4- . .. . i Driitsoverskott. brutto 13_ B 4 ruttotnvesteringar 13. inkl. lager 12- 12- 11- 11- 10- 10- 9- 9- . .. / 8_

Eriftsoversrottá

I 8_ l:

,-\ _rutto_ exk su ven- , _,.

7.\\ / \ , \_/ 7_ tioner l_ , \_ _/___

v \ I Brutto- \ 5 \ l d 6 0x z, \ l sparan e 5* \_ x/

s_ __7

4- 4y, ,/ ..- 3- 3- / 2* 2_ ___4__/ 1 Transfereringar från offentliga 1 sektorn. inkl subventioner I V F I I I i I i I I 1 I I I | I I I I r I l I l ä” 70 7172 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83År 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 1 _2I Diagram 3.14 Finansiell utveckling hos icke-finan- “3” siella företag, 1970-1983. _4- Övriga inkomster, netto Källor: Statistiska cen- _5_ -.,_ _.- °-._ _,.---..__ tralbyrán och finansde- ° --n ---------

partementet.

Huvudtendenser och to m 1983

78 problem

1980-talet från ca 10 % till 13-14 %. Under slutet av 1983 och början av 1984 har ränteläget åter sjunkit något. sektorns finansiella situation förbättrats påtagligt Medan den privata av 1970-talet har den offentliga sektorns jämfört med läget vid mitten försämrats alltmer och utvecklats till det dominerande finansiella finanser Mellan 1970 och 1983 ökade de totala offentliga utgifterna med i problemet. samtidigt som BNP genomsnitt 5,5 % per år i fasta priser (BNP-deflatorn) endast ökade med drygt 1,5 % per år. Den snabba utgiftsexpansionen till en del med att ränteutgifterna ökade snabbt. Även om sammanhängde man räknar bort ränteutgifterna ökade emellertid de offentliga utgifterna väsentligt snabbare än såväl den faktiska som den potentiellt möjliga

ekonomiska tillväxten. Ökningen uppgick till knappt 5 % per år. Öknings-

takten för konsumtion och investeringar uppgick till 3 % per år och för transfereringar exkl räntor till 8 % per år. Den snabba offentliga utgiftsextillväxten resulterade i pansionen i kombination med den svaga ekonomiska de offentliga andel av BNP från 44 % 1970 till ett kraftigt nivålyfti utgifternas 68 % 1983 (diagram 3.15).

Procent av BNP

r?.

0/

65- Utgifter .

0 J

60-

lnkomster

55-

/5 “Na” 50 / \.._// Skatter

0/

;O

/- \_/ 1

45- I

l,

/*N ,// \,/

,I

Diagram 3.15 Totala 40ojfentliga utgifter, inkomster och skatter som andel av BNP, 1970-1983. ? l I I I l I V I I Källa: Finansdeparte- l I l | I 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 mentet. 70

Huvudtendenser och to m 1983 79

problem

De offentliga utgifterna, som ökat relativt långsamt under åtstramningen i början a» 1970-talet, ökade kraftigt under överbryggningspolitikens år vid mitten av 1970-talet. Fram till 1977 uppvägdes detta av en kraftig ökning av den offentliga sektorns inkomster. Inkomstökningen var en följd av den höga reallöne- och konsumtionstillväxten under denna period samt av höjda skattesatser. Efter 1977 har de offentliga inkomsterna Skattesatstagnerat. serna har i genomsnitt hållits på ungefär oförändrad nivå samtidigt som skattebaserna utvecklats mycket långsamt till följd av den svaga ekonomiska tillväxten. De offentliga utgifterna fortsatte emellertid att öka snabbt fram till 1980. En viss dämpning av den offentliga utgiftsexpansionen skedde under början av 1980-talet, men genom att den ekonomiska tillväxten var mycket svag fortsatte de offentliga utgifternas andel av BNP att öka. Ett mycket stort underskott har därigenom uppkommit i den offentliga sektorns finansiella sparande. Det växande har resulterat offentliga sparandeunderskottet i en mycket kraftig ökning av den utestående statsskulden i förhållande till BNP. Statsskulden har ökat från 21 % av BNP 1970 till 65 % av BNP 1983. Den del därav som är placerad hos hushåll och företag har ökat från 2 % av BNP 1970 till 18 % av BNP 1983. Den helt dominerande delen av statsskulden har dock fram till början av 1980-talet placerats i banker och kapitalmarknadsinstitut. Den expansiva finanspolitiken sedan mitten av 1970-talet har under större delen av perioden kombinerats med en relativt lätt penningpolitik. Penningmängden har ökat i snabbare takt än i omvärlden. Realräntan har trots det stora budgetunderskottet inte drivits upp till samma höga nivå som i en del andra länder. Enligt den ekonomiska teorin borde budgetunderskottet således ha haft en i huvudsak expansiv effekt på den svenska ekonomin. Budgetunderskottet har med detta synsätt fyllt ut den annars alltför låga efterfrågan och har därigenom bidragit till att hålla uppe aktiviteten såväl i ekonomin totalt som i den privata sektorn. Orsaken till den dåliga ekonomiska utvecklingen skulle då framförallt vara att näringslivet samtidigt har drabbats av en svag internationell utveckling, bristande konkurrenskraft (som inte till någon del beror på budgetunderskottet) och strukturproblem. Det kan emellertid ifrågasättas om den kontinuerliga finanspolitiska som vi bevittnat expansion under en följd av år långsiktigt har haft någon större expansiv effekt på den reala aktiviteten i ekonomin. Även om en expansiv utformning av finanspolitiken under ett enskilt år säkerligen har haft positiva effekter på den ekonomiska aktiviteten under tiden närmast därefter, kan den huvudsakliga långsiktiga effekten av den finanspolitiska expansionen ändå ha blivit att aktivitet i den privata sektorn har trängts undan. Enligt utredningens mening är det troligt att den expansiva ekonomiska medverkat politiken till att hålla uppe pris- och lönestegringarna trots att konkurrenskraften i utgångsläget varit otillräcklig. Så länge växelkursen upprätthållits har inflationen inneburit en undanträngning av såväl näringslivets produktion som dess investeringar. Sedan 1975 har inflationen varje år utom ett varit högre än i omvärlden. Den svenska kronan har devalverats vid ett flertal tillfällen. Därigenom har näringslivet återfått sin konkurrenskraft

80 Huvudtendenser och to m 1983

problem

sin konkurrenskraft och vinstläget återställts till en rimlig nivå. Devalveringarna har emellertid samtidigt inneburit reallönesänkningar som trängt undan den privata sektorns konsumtion.

3.7.2 Inflationsrensat sparande

Metodfrågor

I detta avsnitt redovisas utvecklingen av det inflationsrensade finansiella

i olika sektorer. Eftersom det är första gången en sådan sparandet lämnas i långtidsutredningarna inleds den med en diskussion av l redovisning inflationsrensat finansiellt och vad det visar. l begreppet sparande l I nationalräkenskapssystemet hålls alla förmögenhetsförändringar som

av tillgångar och skulder utanför l

beror på en förändrad marknadsvärdering begreppet löpande inkomst. I konsekvens därmed kommer statistiken att visa hur sparandet bidrar till den nominella förmögenhetsutvecklingen i olika sektorer. Den totala förändringen i den nominella förmögenheten framkom- l mer om man till nationalräkenskapernas uppgifter om sparandet lägger förändringar i den nominella marknadsvärderingen av tillgångar och

skulder. l

I en inflationsekonomi utgör de nominella räntebetalningar som enligt nationalräkenskaperna klassificeras som löpande inkomst i stor utsträckning endast en ersättning för den urholkning av det finansiella kapitalet som

l

inflationen medför. Vill man studera hur sparandet vid inflation bidrar till den reala förmögenhetsutvecklingen kan det vara illustrativt att korrigera sparandet för inflationens urholkning av det finansiella kapitalet. Det sker genom att de finansiella nettoförmögenheterna för varje sektor multipliceras med den genomsnittliga inflationstakten för året. Denna korrigeringspost dras sedan från (vid nettoförmögenhet) resp adderas till (vid nettoskuld) det finansiella sparandet i sektorn. Det sparande som därvid erhålls kallas här

inflationsrensat finansiellt sparande.

Detta mått tar således hänsyn till hur den reala förmögenhetsställningen påverkas av den allmänna prisutvecklingen. Däremot tas inte någon hänsyn till de förändringar som nämndes inledningsvis och som uppkommer när marknadsvärdet på tillgångar och skulder förändras på ett sätt som avviker från den allmänna prisutvecklingen. Vilket sparandemått som har störst relevans från analyssynpunkt beror på vilket problem man vill studera. Fokuseras intresset på olika sektorers förmögenhetsutveckling, den framtida räntebördan till följd av stats- och utlandsupplåningen eller budgetunderskottets betydelse för den reala konsumtionens fördelning mellan generationer är det lämpligt att framför allt studera utvecklingen av det inflationsrensade finansiella sparandet. Vill man i stället studera utvecklingen på kreditmarknaden är det nominella underskottet mest relevant. När det gäller budgetunderskottets effekter på den allmänna ekonomiska utvecklingen är det mera tveksamt vilket mått som har störst relevans. En viktig fråga är därvid hur förmögenhetseffekter påverkar företagens och hushållens agerande. Det kan förmodas att återverkningarna i det korta perspektivet blir mindre påtagliga och omedelbara än de som utgår från

Huvudtendenser och problem to m 1983 81

ordinärt löpande inkomster. Om företag och hushåll blir alltmera medvetna om den faktiska prisutvecklingen och anpassar sin verklighetsbild därefter, förefaller det dock troligt att av inflationen föranledda reala förmögenhetseffekter i tilltagande grad uppfattas som likvärdiga med löpande inkomstkomponenter. Ett realt betraktelsesätt kan då underlätta analysen av exempelvis hushållssparandets långsiktiga utveckling. Det kan i så fall också ge en bättre uppfattning om budgetunderskottets expansiva effekter på ekonomin. Om man förutsätter att hushåll och företag har en fullständig kännedom om prisutvecklingen och anpassar sitt beteende därefter har den del av statsskuldsräntorna som motsvaras av inflationen inte någon direkt expansiv effekt på den reala aktiviteten i ekonomin. När det gäller budgetunderskottets effekter på inflationen finns det dock

en påtaglig risk med det reala synsättet. En hög inflationstakt kan tänkas

bero bl a på tidigare stora inflationsrensade underskott. Det aktuella underskottet kan samtidigt vara liteti inflationsrensade men storti nominella tenner. Även om underskottet därmed inte har några ytterligare expansiva I 5 effekter på den reala aktiviteten i ekonomin kan det ändå underhålla den

l rådande inflationstakten. Denna kan också via förväntningsbilden direkt

r påverkas av det nominella underskottet.

Det kan också finnas en risk att man vid ett realt betraktelsesätt underskattar svårigheterna att komma ur en situation med hög inflation och ett underskott som är stort i nominella, men litet i inflationsrensade termer. För det första är det tänkbart att man även vid små inflationsrensade underskott initialt kan tvingas tillgripa en betydande finanspolitisk åtstramning för att få ned prisstegringstakten. För det andra kan underskottet öka kraftigt i inflationsrensade termer under inbromsningsfasen på grund av att räntorna inte anpassas nedåt lika snabbt som prisstegringstakten.

Utveckling 1970-1983

l Det inflationsrensade finansiella bild av sparandet ger en något annorlunda 1970-1983. Den konsoliderade sektorns finansiella

l utvecklingen offentliga

blir trots det nästan lika dramatisk om man studerar den

l sparandeförsämring

3 inflationsrensade utvecklingen. Detta förklaras av att socialförsäkringssektorn har och att sektorns

i

betydande finansiella tillgångar

nominella

i allt högre grad enbart varit ersättning för inflationen. Aven

l sparöverskott i den reala försämringen av statsbudgeten har varit mycket kraftig sedan

mitten av 1970-talet.

i

* Såsom framgår av tabell 3.6 har försämringen av det inflationsrensade offentliga sparandet gått hand i hand med en ökning av sparandet såväl i den privata sektorn som i utlandet. Uppgången i sparandet i den privata sektorn är koncentrerad till de icke-finansiella företagen. Samtidigt som investeringarna fallit har den reala” lönsamheten såsom den framkommer i en sådan här kalkyl ökat snabbare än den nominella. Detta sammanhänger med den avsevärda inflationsvinst som företagen med sin betydande finansiella skuld n gör i tider av snabba prisstegringar.

De finansiella företagen uppvisar en betydligt stabilare utveckling med ett

fortlöpande positivt inflationsrensat sparande, dock betydligt mindre än det nominella. Orsaken är givetvis att den största delen av det nominella

82 Huvudtendenser och to m 1983

problem

Tabell 3.6 Sparbalans i nominella och lnflationsrensade termer 1970-1983 Procentuell andel av BNP

Sparbalans i nominella Sparbalans i inflationstermer rensade termer

1970- 1975- 1980- 1970- 1975- 1980- 1974 1979 1983 1974 1979 1983 Bytesbalans 0,7 - 1,5 - 2,7 0,3 - 1,5 - 2,2 Offentlig sektor 4,0 1,1 - 5,2 2,5 -1,0 - 6,0 Därav

Därav Icke-finansiella företag - 4,8 - 5,0 - 2,1 - 0,4 - 0,1 3,1 Finansiella företag 1,8 3,1 4,2 0,6 1,5 1,2 Hushåll - 0,4 - 0,7 0,5 - 2,3 - 1,9 - 0,5

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

sparöverskottet enbart är inflationsersättning för sektorns betydande finansiella nettoförmögenhet. Även när det gäller hushållen kännetecknas utvecklingen av det inflationsrensade sparandet i relativt hög grad av stabilitet även om en viss ökning ägt rum de senaste åren. Genomgående har det inflationsrensade sparandet varit Hushållens finansiella har som en följd därav

negativt. nettoförmögenhet

successivt urholkats. Hushållens nominella finansiella sparande har således inte varit tillräckligt för att bevara de finansiella tillgångarnas realvärde. Trots uppgången i den privata sektorns, huvudsakligen företagssektoms, inflationsrensade sparande har den kraftiga försämringen i den offentliga sektorns inte kunnat ske utan ett betydande underskott i sparande bytesbalansen. Det innebär att utlandet svarat för ett sparande som ställts till Sveriges förfogande. skulle kunna sägas att, trots viss omfördelning av det Sammanfattningsvis finansiella mellan sektorerna, blir huvuddragen i den finansiella sparandet utvecklingen under det senaste decenniet desamma oavsett om man anlägger ett nominellt eller realt betraktelsesätt.

SOvU 1984:4

4 Internationell

bakgrund

Den svenska ekonomins beroende av den internationella utvecklingen härrör först och främst från vår omfattande utrikeshandel med varor och tjänster. Tillgången till utländska marknader - både för export och importg har varit en avgörande förutsättning för den svenska ekonomins industria-

i lisering och tillväxt. Det internationella beroendet är emellertid omfattande

i i även på andra sätt. Svenska företag utnyttjar sedan länge möjligheterna att låna i utländska banker och på internationella Sedan 1974 kapitalmarknader. j har Sverige varje år haft underskott i bytesbalansen och sålunda haft en l från utlandet. nettoupplåning Dessa kapitalflöden över gränserna fördjupar det internationella beroendet och betyder bla att utvecklingen på den svenska kreditmarknaden i hög grad blir avhängig kredit- och ränteförhållandena i andra länder. I långtidsutredningen fyller den internationella analysen tre syften: - att ge underlag för beräkningar om utrikeshandelns utveckling - att förutsäga impulser utifrån som påverkar den svenska ekonomin - att tjäna som jämförelsenorm vid värdering av den inhemska utvecklingen. l

4.1 Den internationella 1970-talet

utvecklingen på

och av

början 1980-talet

4.1.1 Allmän översikt

Den ekonomiska utvecklingen i världen under 1970-talet kom att få ett dramatiskt förlopp genom de abrupta prisstegringarna på olja, de snabba förändringarna på valutaområdet och de stora förändringarna i bytesförhållandet (terms of trade) mellan skilda delar av världen. Dessa händelser var en viktig förklaring till att den ekonomiska tillväxten blev avsevärt långsammare än under 1950- och 1960-talen. Men till denna förändring bidrog även en långsiktig utveckling av såväl ekonomiska som andra faktorer, vilket sammantaget lett till nya reaktionsmönster och förändrad förmåga till anpassning vid kriser i världsekonomin. Bland de ekonomiska faktorerna kan nämnas tex den tilltagande inflationen, den snabba expansionen av den internationella likviditeten och den ökade betydelse som tjänsteproduktionen fått i industriländema.

84 Internationell

bakgrund

I den internationella i LU tillämpas en indelning baserad på analysen ländernas ekonomiska struktur och utvecklingsnivå. Med industriländer avses länderna i OECD-området, vilka baseras på marknadsekonomiska förhållanden. I övrigt definieras statshandelsländer som planekonomier med som medlemmar av organisationen för reglerad Utrikeshandel, Opec-länder petroleumexporterande länder och nyindustrialiserade länder (NIC-länder)

som Sydkorea, Hongkong, Taiwan, Singapore, Brasilien och Mexiko.

Övriga utvecklingsländer utgör en restgrupp som består av länder på något

olika utvecklingsnivå. N

utrikeshandel och priser från mitten av

i

Utvecklingen av produktion, 1960-talet till de första åren på 1980-talet sammanfattas i tabellerna 4.1 och

i

4.2 samt i diagram 4.1. Fram till 1973 ökade produktionen snabbt, och en

fortgående internationell specialisering gav upphov till ännu högre tillväxttakti handeln mellan de olika länderna. Utvecklingen skedde i stort sett efter

och rubbades l

ett stabilt mönster inte på något avgörande sätt av förhållan-

dena i enskilda ländergrupper. Till följd av denna stabilitet i utvecklingen i

förändrades även priserna i en jämn och mestadels låg takt. Förskjutningarna \ i bytesförhållandet mellan olika delar av världen blev därmed också l

Under de tio år som gått sedan 1973 har utvecklingen däremot l

begränsade.

awikit från detta stabila mönster. Prisstegringstakten har mer än fördubblats i

trendbrott i l

samtidigt som produktionstillväxten mer än halverats. Detta

l

produktionen har varit olika starkt i skilda ländergrupper, men i samtliga fall har det blivit fråga om lägre tillväxttakter. Bytesförhållandet har utvecklats och reducerat köpkraften från exportintäkterna för alla länderoförmånligt länderna. Världshandelns tillväxt har grupper utom de oljeproducerande

Tabell 4.1 Bruttonationalprodukten i OECD-området 1963-1983 Årlig procentuell förändring

Volym Pris

1963-1973 1973-1983 1963-1973 1973-1983

Förenta staterna 4,0 1,9 4,1 7,4 9,6 3,5 5,0 5,5 l Japan

Belgien 3

Sverige

Källa: OECD.

Internationell 85

bakgrund

Tabell4.2 Produktion, utrikeshandel och bytesförhållande i olika Iändergrupper 1963-1983

Årlig procentuell förändring

1963-1973 1973-1983 Produktion (BNP resp NMP)

Export

i Bytesförhållande i Industriländer

a 1960-1973. b 1968-1973. C1970-1983. Källor: UN World Economic Survey, UN Economic Survey of Europe, UN Economic Bulletin for Europe, Unctad Trade and Development Report, IMF International Financial Statistics, IMF Annual Report, Gatt International Trade. i

i i i bromsats upp ännu mer än produktionens ökning; endast de nyindustrialii serade utvecklingsländerna har lyckats öka sin export mer 1973-1983 än i under den tidigare tioårsperioden.

i

j 4.1.2 Industriländerna i i Att trendbrottet i industriländernas tillväxt inträffade just 1973/74 ledde till att man sökte förklara det med oljekrisen och en serie olyckliga tillfälligheter. Senare analyser har visat att man måste söka också andra faktorer. En sådan analys av 1970-talets utveckling gjordes i 1980 års långtidsutredning. I detta avsnitt ges en sammanfattning av utgångspunkterna för bedömningarna i LU 84. Det efterfrågebortfall som uppstod i samband med oljekrisen drog ned kapacitetsutnyttjandet och ledde till att totalproduktionen sjönk för första gången sedan depressionen på 1930-talet (undantagandes vissa krigsår). När sedan tillväxten åter kom igång andra halvåret 1975 blev den inte bara lägre än den tidigare trenden utan ändrade också karaktär. Investeringarnas andel av BNP föll tillbaka, särskilt när det gäller industriinvesteringama.

86 Internationell

bakgrund

Prisindex* (1961 = 100) Halvlogaritmisk skala 1 500-

I

0 l

--- - 800 Olla?

.l

700 ?- 700

Råvaror utom oIja3 ;I

600- . l - 600 l oun- lnduslrilandernas exp0rt4 I

l

500- - 500

- 400 l

400 - 350 350- 300 e 300 250- - 250

l

› 200 200l

l

150- - 150 l O! 0 . goauoo°° I _wê 100

100 ...2000000000 AJ

-s..__..------ø I I I I Y I I I I I I T 1 I I I I I T I I I l I 1961 65 70 75 80

1 Priserna är uttryckta i US dollar 1961-1970 och i SDR 1971-1983. 2 Prisindex för olja och oljeprodukter enligt HWWA i Hamburg, 1980-1983 endast råolja Diagram 4.1 Internatio- 3 Economists index. nella priser 1961-1983. 4 Enhetsvärdeindex för industriländernas export enligt IMF.

i (Investeringsutvecklingen illustreras i diagram 4.2.) Lägre investeringsnivå betyder en långsammare påfyllning av kapitalstocken med nya anläggningar som baseras på modern teknik. Fallet i produktivitetstillväxten i samband l kom därmed verkande l med Oljekrisen att påverkas av mera långsiktigt förhållanden utöver den kortsiktiga (cykliska) effekten av det låga kapaci-

tetsutnyttjandet. Det är många faktorer som ligger bakom nedgången i kapitalbildningen. En grundläggande orsak är den fallande lönsamhetstrenden i industrin, som reducerat riskersättningen vid nya satsningar. Sedan slutet av 1960-talet, dvs redan före den första Oljekrisen, hade också inflationstakten stigit och ökat osäkerheten om den framtida avkastningen på investerade medel. Till detta bidrog även de rörliga växelkurserna, som gav upphov till mycket större än vad som allmänt väntades när det tidigare systemet med fasta l förändringar växelkurser i början av 1970-talet. Oljekrisen 1973-1974 förorövergavs sakade i sig en betydande osäkerhet, men det därpå följande kraftiga

Internationell bakgrund 87

0 s e

g

Diagram 4.2 Bruttoinf I I I I l I I I I l I I l l I l V 0 vexteringar & _ __2 området 1961-1983. Källor: 1961-1978.- A I l 1 l l u v v u u u u r r | u v | | I T *r LindbeC/Q The recent sløwdøwn of productivity growth, The Economic i 11 OECD- 1983

March

Anm. av privata bruttoinvesteringar exkl bostäder

fzggfal

Ovägt genomsnitt Frankrike, Förenta staterna, ltaiien,Japan, 1983- OECD Na länder(Finland, Förbundsrep.Tyskland, _ Kanada, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sverige. Exkl petroleum- och tlonalAccounts och gasutvinning i Norge och Storbritannien.) Economic Outlook 34.

konjunkturbakslaget hade kanske ännu större inverkan på investeringsklimatet. Det innebar nämligen att utsikterna till en fortsatt allmän ekonomisk tillväxt kom att omges med större tvivel än tidigare. Inflationen fortsatte på en hög nivå som en följd av att tillväxten i reallönerna inte anpassades till den lägre produktivitetstillväxten och till effekterna på den reala nationalinkomstens utveckling av det försvagade bytesförhållandet i utrikeshandeln. Inflationen berodde delvis också på förändringar i företagens prissättningsbeteende, men detta medförde inte att den genomsnittliga lönsamheten kunde återställas till tidigare nivåer. Under 1950- och 1960-talen kunde betydande effekter på produktivitetstillväxten härledas till omallokeringar av produktionsresurser från näringsgrenar och branscher med genomsnittligt låg produktivitet till andra delar av

ekonomin där de kunde generera en större produktion. Överföringen av

arbetskraft från jordbruket till industrin är ett klassiskt exempel härpå. Ju längre detta pågick, desto mindre blev produktivitetsskillnadema mellan j näringsgrenarna och desto färre personer kom att stå till buds för en fortsatt sådan omallokering. Produktivitetsvinsterna till följd av strukturomvandlingen avtog sålunda. Den förändring som den ekonomiska strukturen i l industriländerna undergått genom tjänstesektorns expansion minskar ytterligare underlaget för snabb produktivitetstillväxt genom överföringsvinster. Dessutom har en ökande del av kapitalbildningen i industrin avsatts för ändamål som inte direkt påverkar de gängse produktivitetsmåtten (miljövård etc), varigenom den uppmätta produktivitetseffekten av varje investeringsenhet minskat. Lindbeck uppskattar att omallokeringseffekterna tillsammans med den lägre tillväxten av kapitalintensiteten kan förklara 1/2-2/3 av nedgången i produktivitetsökningstakten efter 1973.1 Produktivitetsutvecklingen i olika delar av OECD-området redovisas i diagram 4.3. Förklaringarna till den avtagande ekonomiska tillväxten efter 1973 får emellertid sökas även på andra håll. Under 1970-talet kom i ökad , .. . .. . . 1 A Lindbeck, The recent utstrackmng att betonas en okad stelhet 1 utbudet av produktlonsfaktorerna. slowdown of productivity Arbetskraftens rörlighet minskade, delvis som en följd av det låga gmwm_ The Economic kapacitetsutnyttjandet, och försvagade ytterligare tillväxtförutsättningarna. Journal, March 1983.

88 Internationell bakgrund

Västeuropa Sverige __ 8 Total

?WWWWÄ

?iii i??? ?iii i???

50-60 60-65 65-73 73-81

00mm 00mm 00mm 00mm Lncocorx nncocotx :ncocorx lncowrx

Anm. BNP per arbetad timme, ovägt genomsnitt av 12 länder i OECD Total och 9 länder i Västeuropa.

Diagram 4.3 Arbetsproduktivitet i OECD-län- Nya former av arbetsmarknadslagstiftning påverkade beteendet hos såväl derna 1950-1981. arbetstagare som företag. Vidare blev lönestrukturen, som en följd av Källor: A Maddison: närmare följsamhet i löneutvecklingen mellan olika delar av arbetsmarkna- Phases of Capitalist Development, Oxford 1982. den, svårare att anpassa till behovet av strukturomvandling etc. Även -: Long Run Dynamics kapitalets anpassning till förändrade marknadsförhållanden påverkades of Productivity Growth, av olika med selektiva stöd till krisdrabbade negativt offentliga ingripanden I Banca Nazionale del branscher och företag. Skärpta föreskrifter på miljöskyddsområdet påver- Lavorø, mars 1979. beräk- kade - och kommer fortsatt att påverka - kapitalkostnaderna och resursal- Kompletterande ningar baserade på lokeringen. Det kan vidare inte uteslutas att den tilltagande inflationen OECD-material. hämmat att av enskilda strukturanpassningen genom dölja utvecklingen relativpriser bakom snabba allmänna prisstegringar. Fluktuerande prisstegringstakt ökar dessutom osäkerheten om den kommande prisutvecklingen. Den snabba uppgången i oljepriserna (som spritt sig även till andra energislag) har givit upphov till omvälvande effekter på relativpriserna för olika varor. Under perioden mellan de båda oljekriserna skedde relativt måttliga minskningar av energiintensiteten i industriländerna, innebärande att förbrukningen av energi och av varor som kräver mycket energi för sin framställning var relativt oelastisk med avseende på energipriset. Efter den andra oljekrisen har energiintensiteten emellertid minskat mycket mer. Eftersom samtidigt kapitalbildningen varit låg, har produktionsapparaten i industrin inte fullt ut anpassats till de nya förutsättningarna. Ett betydande behov av att höja kapitalbildningsnivån finns sålunda ackumulerat om strukturomvandlingen av industrin inte skall ske enbart genom en krympning av de obsoleta delarna. Den deflationistiska ekonomiska politik som allmänt började föras i samband med den andra oljekrisen 1979-1980 ledde till ett produktionsbort-

Internationell 89

bakgrund

fall som p g a recessionens längd var större än vid den abrupta men kortvariga vid 1970-talets lågkonjunkturen mitt. Det låga kapacitetsutnyttjande som blivit följden har starkt bidragit till att vinstandelen inom industrin fortfarande är långt under nivån i början av 1970-talet. Trots detta låga kapacitetsutnytt j andei industriländerna sammantagna har länderna inte helt kunnat underskottet i bytesbalansen undanröja efter den andra oljekrisen, även om underskottet numera är koncentrerat till ett fåtal industriländer och många andra redovisar överskott. Den hittills tecknade bilden är inte lika typisk för alla industriländer. Det finns få undantag från den allmänna av tillväxten i uppbromsningen industriproduktionen efter 1973, men tillväxten bromsades upp i olika utsträckning. Med bibehållande av en hög grad av generalisering kan problemen med låg tillväxt sägas vara mest utpräglade i de europeiska länderna inom OECD. I så gott som samtliga europeiska länder har industrisysselsättningen minskat efter 1973. Även den japanska industrisysselsättningen minskade i samband med en omfattande av omstrukturering produktionen efter oljeprisökningarna. I Förenta staterna kunde däremot industrisysselsättningen efter ett kortare avbrott fortsätta att öka även efter den första trots att produktionen också oljekrisen där började växa långsammare än tidigare. Sysselsättningen i tjänstesektorerna påverkades inte i samma utsträckning av den första oljekrisen utan fortsatte att öka i jämn takt. Den totala sysselsättningen kunde därigenom upprätthållas i de flesta länderna. Det var dock främst utanför som sysselsättningen Europa ökade mera påtagligt. Också i de mera expansiva delarna framkallade emellertid den utdragna recessionen efter den andra oljekrisen ett brott i denna sysselsättningsutveckling. För OECD-området totalt har sysselsättningen stagnerat efter 1980, och i Europa har den fram till 1983 fallit ungefär 5 %. Under tioårsperioden 1973-1983 föll sysselsättningen i Europa med sammanlagt 3 miljoner personer medan den steg med 15 miljoner i Förenta staterna. I diagram 4.4 visas utvecklingen för olika länder av den totala sysselsättningen och sysselsättningen inom några näringsgrenar. Tillväxten av tjänstesektorerna och den svaga eller vikande industrisysselsättningen har lett till att mer än varannan sysselsatt nu är verksam i tjänstenäringar i Europa och Japan; i Förenta staterna gäller detta för två sysselsatta av tre. I Japan sker ungefär sju åttondedelar av tjänsteproduktionen i privat regi och i Förenta staterna tre fjärdedelar. För de västeuropeiska staterna är andelen privata tjänster något mindre, eller ungefär två tredjedelar. Arbetskraftsutbudet har sedan slutet av 1960-talet ökat i förhållandevis konstant takt som en återspegling av den relativt jämna befolkningstillväxten och det stadigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet. Det har dock även i detta avseende varit fråga om betydande skillnader mellan olika OECD-länder, och i Nordamerika ökade arbetskraftsutbudet ungefär dubbelt så snabbt som i övriga delar i genomsnitt. Trots att det var möjligt att öka sysselsättningen mycket mer än i Europa, steg därför arbetslösheten i Nordamerika. Mätti antal personer hade arbetslösheten för OECD-området sammantaget mer än tredubblats från 1973 till 1983 då den uppgick till närmare 33 miljoner personer eller ca 9 % av arbetskraften. IVästeuropa var arbetslösheten 10,5 % 1983.

90 Internationell

bakgrund

index TOTAL SYSSELSÄTTNING 1975 = 100

120-

4 a _,\\.-._ ..__. k. 115_ _11 5

110- OECD Total -110 j /.-\... J , MW/ v\_\\/ -105 105- ,/

/z-xw” /

,\

Ja*pan

/NN- / / 100

1OO.§§»6°

\ OECD Europa _ 95 95_

I I

3954 1955 3936 3677 3938 3939 39230 1981 39232 .19Y83I

FÖRDELNING PÅ NÄRINGSGRENAR

Förändring 1973-1981

Förenta staterna Japan

Off Sekio Privata / tjänster Privata Industri tjänster Off

l

+ + j - JJ \ industri / Övrigt

Västeuropa Skala (åriig förändring

§1

°/o

Privata Off . 1 sektor i tjänster 250 000 1 + personer

industri Övr

Diagram 4.4 Sysselsätt- N

ning, totalt och i olika näringsgrenar i OECD- i länderna 1973-1983. á

Källa: OECD.

Internationell 91

bakgrund

De europeiska länderna har som framgått ovan i större utsträckning än Förenta staterna och Japan satsat på offentlig framför privat tjänsteproduktion. Detta återspeglas i att den offentliga konsumtionen steg mer än den

privata i de västeuropeiska länderna. Ökningen har varit snabbare i löpande

än i fasta priser. I flertalet länder har de offentliga inkomsterna inte ökat i samma takt som konsumtionen. Genom att därtill de offentliga transfereringsutgifterna stigit ännu snabbare har den offentliga sektorns samlade sparande försämrats markant. De stora budgetunderskotten innebär likväl övervägande en åtstramande finanspolitisk inriktning i OECD-länderna. För det första är underskotten i ökad nämligen utsträckning en följd av det låga aktivitetsläget, som inneburit

I

låga skatteinkomster och höga utgifter för sociala ändamål, tex arbetslöshetsunderstöd. Det strukturella budgetsaldot har däremot som

i

genomsnitt mestadels förstärkts alltsedan mitten av 1970-talet. (I Förenta staterna har dock en omsvängning i expansiv riktning skett från 1981.) För det andra har en växande del av de offentliga utgifterna gått till räntebetalvilka först under 1982 och 1983 inneburit ningar, full kompensation för . inflationen till innehavarna av statspapper. Även när realräntan sålunda blivit positiv har räntebetalningarna dock haft begränsat expansiva verkning-

i

ar. I l Den i huvudsak kontraktiva finanspolitiken har dessutom kompletterats med en stram penningpolitik med höga räntor i syfte att hålla tillbaka budgetunderskottens likvidiserande effekter. Denna utveckling har de senaste åren varit mest utpräglad i Förenta staterna, och fått till följd att även utländskt finansiellt i amerikanska dollar. Den kapital sökt sig till placeringar åtföljande dollarapprecieringen har varit vida större än vad som motiveras av utvecklingen av amerikanska företags internationella konkurrenskraft. länder

Övriga har med vissa undantag sökt begränsa fallet i den egna

växelkursen visavi dollarn genom att anpassa sig till den amerikanska räntenivån. l l Även sedan den åtstramande politiken lett till att inflationstakten blivit l lägre, har särskilt de långa räntorna legat kvar på en hög nivå och inneburit

l starka

ökningar av realräntorna, såsom dessa beräknas med rådande prisstegringstakt som deflator. Med reservation för att denna inflationstakt inte motsvarar om framtida inflation innebär förväntningarna de höga realräntorna skärpta krav på avkastningsnivån hos kommande nyinvesteringar. Räntabilitetskravet skärps ytterligare av de riskpremier som erford-

l

l ras för att täcka den ökade osäkerheten till följd av de mer föränderliga l förhållandena l på valutamarknadema. Bland de mera slående exemplen på l sådan föränderlighet sedan det fasta växelkurssystemet övergavs kan nämnas l l den amerikanska dollams som från 1970 till 1979 innebar en mer utveckling, än 20-procentig effektiv depreciering, varefter dollarkursen åter stigit snabbt och också i effektiva termer kommit att överstiga nivån vid 1970-talets början.

Åtstramningen inom industriländerna har förstärkts via det internationella

beroendet mellan länderna. En dämpning av efterfrågan i ett land har medfört ökande underskott i bytesbalans och statsbudget i andra länder, vilket i sin tur föranlett en mer restriktiv i dessa länder. Världsekopolitik nomin har därmed kommit in i en nedåtgående spiral av sänkt kapacitets-

92 Internationell

bakgrund

utnyttjande och ökande underskott. Många små öppna ekonomier har drabbats hårt av detta. De har svårt att genom nationella insatser frigöra sig från den ekonomiska utvecklingen och politikutformningen i de tongivande länderna. Tendenserna till protektionism har ökat och ytterligare försvårat återhämtningen. Den prioritet som givits inflationsbekämpningen i den ekonomiska politiken i de flesta industriländerna är ett uttryck för uppfattningen att hög inflation inte är långsiktigt förenlig med en resursallokering som kan möjliggöra en större tillväxt. Som framgår av diagram 4.5 har utvecklingen under 1970-talet just inneburit att både arbetslöshet och inflationstakt stigit. En viss förbättring kunde förmärkas under åren mellan oljekriserna, men efter den andra oljekrisen har framgångarna i kampen mot inflationen hittills skett till priset av en ytterligare stigande arbetslöshet. Omvänt uppfattas utrymmet att öka efterfrågan som begränsat av hänsyn till risken för åter uppblossande inflation. Till den del arbetslösheten beror på en ofördelaktig relation mellan löneoch kapitalkostnader (s k klassisk arbetslöshet) har en expansion av efterfrågan inte någon effekt på arbetslösheten utan leder bara via flaskhalsar o dyl till ökad inflation - som i sin tur ytterligare förvärrar arbetslösheten. På motsvarande sätt kan arbetslösheten till den del den är en följd av otillräcklig efterfrågan (s k keynesiansk arbetslöshet) inte nedbringas med hjälp av åtgärder som inriktas på att påverka de relativa faktorpriserna. Det är emellertid svårt att fastställa i vilken mån den rådande arbetslösheten faktiskt är en följd av felaktiga faktorpriser eller av en otillräcklig efterfrågan. Troligen är det fråga om en självförstärkande kombination av de båda orsakerna. Tyngdpunkten kan dessutom ha

14 14

12- P12

10- -10 °/o

- 8

Inflationstakt,

3-

6- - 6

4- - 4 Diagram 4.5 Inflation och arbetslöshet i industriländerna 1967-1983. 2 _ I l 2 _ i I I Källa: Internationella 2 4 6 8 10 regleringsbanken, årsbok 1982/83. Arbetslöshet. °/o

Internationell 93

bakgrund

förändrats över tiden; så t ex kan det inte uteslutas att den svaga investeringsutvecklingen, som till stor del är en följd av den långsammare efterfrågetillväxten, lett till att de relativa faktorpriserna fått en ökad betydelse som orsak till arbetslösheten. Vilkendera av orsakerna till den höga arbetslösheten som än dominerar, ställs det stora krav på att den förda politiken så att görs trovärdig inflationsförväntningarna dämpas. Hur lång tid en sådan uttröttningspolitik tar är mycket osäkert och beror inte bara på ekonomiska faktorer utan också på hur det komplicerade samspelet mellan utbud och efterfrågan ser uti olika länder. Där inverkar även sociala och politiska faktorer. har Uppenbarligen normerna förändrats kraftigt under 1970-talet; den rådande arbetslösheten vore politiskt helt otänkbar för tio år sedan. I Förenta staterna har en uppgång inletts när detta skrivs, men den har hittills givit begränsade utslag på utbyggnaden av kapitalstocken, varför det ännu är osäkert hur varaktig förbättringen kan bli.

4.1.3 Övriga länder

Som grupp betraktad ökade utvecklingsländerna sin produktion snabbare än industriländerna under varje år på 1970-talet. De kunde också upprätthålla tillväxten mycket bättre efter den första oljekrisen när industriländernas produktion föll. Avsaktningen i industriländerna begränsade marknadstillväxten för utvecklingsländernas export, men undantagandes bränsle steg exporten från dessa länder snabbare än världshandeln totalt. Allra snabbast steg exporten av bearbetade varor. av särskilt Många de fattigaste utvecklingsländerna är likväl fortfarande starkt beroende av att exportera råvaror. Handeln mellan olika utvecklingsländer har vuxit i snabbare takt än den mellan i- och u-världen. Trots var det dominerande exporttillväxten problemet i många av de oljeimporterande utvecklingsländerna under 1970-talet likväl bytesbalansunderskotten. Bytesförhållandet försämrades nämligen för dessa länder med hela 40 % 1970-1982 till följd av en ofördelaktig realprisutveckling på råvaruexporten och svårigheter att reducera den dyrare oljeimporten. År 1982 uppgick det samlade underskottet i samtliga utvecklingsländers bytesbalanser till ca 120 miljarder dollar - en tiodubbling i löpande priser sedan 1970. Finansieringen i form av erhållet u-landsbistånd och utländska direktinvesteringar inom länderna ökade visserligen, men inte alls lika snabbt, varför en stigande andel måst finansieras med upplåning på de internationella kreditmarknadema. Skuldstocken för utvecklingsländerna sammantagna beräknas till ca 425 miljarder dollar 1980. När upplåningsbehovet efter den andra tilltog oljekrisen i början av 1980-talet och räntevillkoren samtidigt försämrades, blev externbalanssituationen - i - akut för många utvecklingsländer. frånvaron av tillväxt i industriländerna Skuldstocken Ökade på två år (1980-1982) med ca 30 % till ca 550 miljarder dollar och skuldtjänstkvoten med ca 50 % till över 20 % av exporten. Deflaterad med utvecklingsländernas hade den reala eurodollarexportpris räntan stigit till 20 % 1981 som framgår av diagram 4.6. Receptet mot dessa ohållbara förhållanden blev att reducera den inhemska efterfrågan eller att på annat sätt begränsa importen. Tillväxten avbröts därmed abrupt 1981 och

Internationell SOIU 1984:4

bakgrund

°/o 20

Nominell eurodollarräntal

10 l

4A n

x/ L]

.--- \

l l

äS-_-_,ø.s§

,A---u-

\› \ \« j

Réalräntap

._10 I ,I

. l USAIS BN deflator

\\ i

l

-20 \ !

l,

\ [ Healränta. alla u-länders l _30 exportpris-deflator I

7 i

Diagram 4.6 Real och 80 l 1970 72 74 76 78 82 1 nominell euradollarränta l 1

gâåáfláfárldsbanke

n Genomsnitt av dagsnoteringar på S-månaders räkning och [ME l

har sedan dess i utvecklingsländerna som helhet varit lägre än i industriländerna. Extembalansen har haft olika stor betydelse som begränsning av tillväxten i skilda kategorier av utvecklingsländer. Värst utsatta är de fattigaste utvecklingsländerna i den meningen att deras underskott i bytesbalansen kommit att uppgå till ca 50 % av exporten mot ca 20 % i genomsnitt för alla utvecklingsländer. Även de oljeexporterande länderna sammantagna har drabbats av underskott, redan två år efter ett rekordöverskott på mer än 100 miljarder dollar 1980. Huvudorsaken till det raset är att exportvolymen föll med en tredjedel samtidigt som priserna också sjönk. Intäktsbortfallet var länderna med liten folkmängd och begränsad l störst i de lågabsorberande potential att efterfråga varor från andra länder. De lågabsorberande har emellertid stora reserver att möta underskotten med. Efter l

oljeländerna

en snabb importtillväxt i de oljeproducerande länderna under 1970-talet har p en uppbromsning skett den senaste tiden, främst i de tidigare högabsorbe- i rande länderna där importvolymen to m fallit efter 1981. Begränsningar av importtillväxten har också skett i statshandelsländerna i

Östeuropa. Liksom de oljeimporterande utvecklingsländerna drabbades

även de östeuropeiska statshandelsländerna av exportsvårigheter till de långsamt växande industriländerna i väst och av ökade räntebördor på

utlandsupplåningen. Läget blev akut i ett par länder (Polen och Rumänien),

men även övriga östländer fick känna av försämrade upplåningsmöjligheter från banksystemet i väst. Statshandelsländerna ökade sin produktion något snabbare än de västliga industriländerna under 1970-talet, men liksom i väst

Internationell 95

bakgrund

var investeringsaktiviteten svag och hämmade produktivitetstillväxten. Utvecklingen av Sovjetunionens bytesbalans visavi västländerna är nära förknippad med landets export av olja. De länder som bäst klarade sig ur 1970-talets var de påfrestningar utvecklingsländer som hunnit längst i uppbyggnaden av en produktions- och exportkapacitet för bearbetade varor. Begreppet nya industriländer (NIC) kan avgränsas på olika sätt i och med att det är fråga om en kontinuerlig utvecklingsprocess. Även med den relativt snäva klassificering som tillämpas här (Sydkorea, Hongkong, Taiwan, Singapore, Brasilien och Mexiko) finns det en bestämd skillnad mellan länderna inom NIC-gruppen, nämligen vad avser externbalansen som restriktion. Brasilien och Mexiko har länge haft en hög inflation och i frånvaron av (tillräckligt successivt stora) deprecieringar förlorat i konkurrenskraft och fått vidkännas en snabb ökning av importen. I de asiatiska länderna, däremot, har växelkursen genomsnittligt sett legat på en fördelaktigare nivå, industristrukturen på det hela taget varit mer diversifierad och varuexporten med produktion kompletterats av tjänster för internationellt bruk, tex bank- och försäkringsverksamhet. De asiatiska NIC-länderna har därför haft väsentligt mindre svårigheter att finansiera sina bytesbalansunderskott. År 1980 svarade NIC-länderna för omkring 5 % av de gamla” industriländerna av bearbetade varor. Handelspo-

i

förbrukning l litiska ingrepp med syfte att begränsa denna andel har kommit till ökad

l användning.

l r l

4.1.4 Globala spänningar

l

l Redan denna snabba genomgång av 1970-talets kännetecken i skilda delar av

l

världen avslöjar två problem och potentiella riskfaktorer av global art för

l

l framtiden: skuldsättningen i vissa länder och protektionismen. De oljeimporterande utvecklingsländernas upplåningsbehov under 1970talet vari hög grad en följd av deras svårigheter att snabbt anpassa sig till de nya relativprisförhållandena. Oljeberoendet förblev sålunda högt, och investeringarna inom - - var resp land undantagandes NIC-länderna otillräckliga för att öka exponkapaciteten i tillräcklig omfattning. Finansieringen av bytesbalansunderskotten kan därmed i alltför hög grad sägas ha inneburit lånefinansierad konsumtion. Liksom i industriländerna drabbades många av de gjorda investeringarna av otillräcklig lönsamhet i samband med den internationella recessionen. Lånemedel för

bytesbalansfinansieringen har det för det mesta funnits gott

om i de internationella bankerna: Utlåningen från banker som omfattas av Internationella regleringsbankens (BIS) statistik - i huvudsak banker i industriländema samt vissa amerikanska s k offshore-banker - till andra länder ökade med 24 % per år 1973-1982. Som framgår av tabell 4.3 gick mer än hälften av dessa bankers låneexpansion under denna till period oljeimporterande utvecklingsländer, vilkas skuldstock därmed blev mer och mer kortfristig och ställde ökade krav på likviditet för att räntor och amorteringar skulle kunna betalas. När så både bytesbalansunderskotten och räntorna steg kraftigt i början av 1980-talet ökade likviditetskraven I tre länder - Brasilien ytterligare. Mexiko, och Argentina steg räntebetalningama netto till ca 50 % av exportintäktema, och de många

Internationell

96 bakgrund

Tabell 4.3 Utländsk inlåning och utlåning i banksystemet fördelat på ländergrupper 1973 och 1982 Miljarder dollar vid utgången av åren resp årlig procentuell förändring

1973 1982 1973-1982 % per år

Opec-länder

Icke øljeproducerande

l utvecklingsländer l 27,5 101,0 15,6 l inlåning 1 utlåning 32,0 246,9 25,5 l netto -4,5 -145,9 47,2 l

Industriländer

inlåning 27,0 49,3 6,9 l l 23,0 112,0 19,2 l utlåning l netto 4,0 - 62,7 . . l

Östeuropa

° Banker som omfattas av rapporteringen till Internationella regleringsbanken, BIS, l

dvs i huvudsak banker i industriländerna samt vissa amerikanska offshore-banker. l Källa: Bank for International Settlements Annual Report 1982/83.

banker som hade lånat ut pengar dit blev mycket restriktiva med fortsatt De tre länderna svarade 1982 för mer än hälften av bankernas totala utlåning. till oljeimporterande utvecklingsländer. De akuta krisema har nettoutlåning hittills lösts genom omförhandlingar av lånevillkoren hos bankerna samt överbryggningskrediter från olika centralbanker och Internationella Valutafonden, IMF. Även andra länder har omförhandlat sina lånevillkor så att kreditemas löptid förlängts. Den snabba kreditexpansionen under 1970-talet har medfört att bankernas l egna kapital kommit att utgöra en allt mindre del av samtliga åtaganden så att deras sårbarhet vid betalningsinställelser hos kunderna ökat. Systemet med l lån mellan bankerna bidrar vidare till att sårbarheten 4 omfattande spritts till l stora delar av banksystemet även om endast ett mindre antal banker drabbas l direkt. Fallissemang hos någon enskild bank kan medföra att också och solventa låntagare drabbas. För att långsiktigt bärkraftiga projekt förtroendet för bankernas bestånd inte skall äventyras, fordras grundläggande förändringar i låntagarländerna så att deras upplåningsbehov nedbringas och kreditvärdigheten ökas. I praktiken är detta inte möjligt utan att importen från omvärlden berörs under den rätt avsevärda tid det kan ta att förstärka exportkapaciteten. Ofta ställer IMF åtgärder med sådan verkan som villkor för att ett medlemsland skall få fondens stöd för en finansiell rekonstruktion. En högre tillväxt i industriländema skulle bredda exportoch därmed i viss mån mildra situationen för de skuldsatta möjligheterna utvecklingsländerna och statshandelsländema.

Internationell 97

bakgrund

De tendenser till ökad protektionism som gjort sig gällande under senare år bryter den handelspolitiska liberalisering som kännetecknat större delen av efterkrigstiden och som bidragit till en stark tillväxt och effektiv resursanvändning. Fortfarande återstår att genomföra några steg i liberaliserande riktning, bl a ytterligare tullsänkningar inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet och utvidgningen (Gatt) av den gemensamma marknaden (EG). De beräkningar och överväganden som kommerskollegium gjort inför LU 841 tyder ändå på att nettoeffekten av förändringarna på det handelspolitiska området blir att världshandelns tillväxt begränsas. Tendensema till förstärkt protektionism har starkt samband med arbetslöshetens tillväxt i industriländerna. Liksom arbetslösheten är de ett symtom på de grundläggande balansproblem som lett till en låg produktionstillväxt. Tendensema har sålunda accentuerats efter den andra oljekrisen. Även bland utvecklingsländerna har åtgärder vidtagits som begränsar den internationella konkurrensen i utbytet av varor och tjänster. Det är främst på det icke-tariffära området som begränsningarna inträtt. De är ofta starkt selektiva (riktade mot enskilda produktgrupper) och deras verkningar svåra att genomskåda. De syftar inte bara till att begränsa importen utan också till att stimulera exporten genom olika subventioner eller annat stöd. De importbegränsande åtgärderna har hittills haft en tyngdpunkti handeln med teko-produkter, stål, bilar och elektronikvaror för hushållen. Även vissa delar av handeln med jordbruksprodukter har berörts. Alla åtgärder har inte varit ensidiga utan ibland skett t ex genom frivilliga

överenskommelser. Åtgärderna har lett till minskad handel mellan industri-

ländema och begränsat deras import från utvecklingsländerna och statshandelsländerna. Även för vissa tjänster har åtgärder beslutats som begränsar den fria tex den s k Unctad-koden konkurrensen, för fördelning av linjetransporter i tredje världen. Det är en delikat politisk uppgift att få till stånd konkreta åtgärder som återställer det fria utbytet av varor och tjänster som de flesta företrädare för nationella intressen bekänner sig till inom Gatt och andra internationella sammankomster på detta område. De arrangemang som etableras i ett kritiskt läge kan visa sig svåra att upphäva och sålunda få mycket långsiktiga protektionistiska effekter. En vitaliserad världshandel förutsätter större stimulanser än de förhållandevis blygsamma återstående tullreduktionerna inom ramen för den s k Tokyo-rundan.

4.2 fram till

Utvecklingen 1990

4.2.1 Villkor för tillväxt

Tillgången på arbetskraft kan generellt sett inte bedömas bli någon restriktion för tillväxten i industriländema under resten av 1980-talet. Befolkningstillväxten förutses visserligen sakta av något, men befolkningen i de förvärvsaktiva åldrarna beräknas stiga snabbare än tidigare. Detta gäller 1 Se De handeLrpolitiska förutsättningarna för särskilt Europa. Med en relativ arbetslöshet på över 10 % i utgångsläget finns svensk export under också outnyttjade resurser i en utsträckning som med bred marginal måste 1980-taIet, bilaga 6 till anses tillräcklig för den produktionsökning som kan bli aktuell. Eventuella LU 84.

98 Internationell

bakgrund

restriktioner kan möjligen vara arbetskraftens anpassning till efterfrågan vad avser utbildning, lokalisering, rörlighet etc. Utvecklingsländerna har i de flesta fall en långt större arbetskraftspotential. Undersysselsättningen i utvecklingsländerna har hittills motverkats något av emigration till industriländerna men långt ifrån föranlett någon brist på arbetskraft i utvandrarländerna. Utbildningen är allmänt sett ett större problem än i industriländerna. En grupp länder som tidigare däremot saknat tillräckliga egna arbetskraftsresurser är de oljeexporterande länderna under den period då deras inkomstutveckling medgivit en snabb uppbyggnad av infrastrukturen och produktionskapaciteten inom landet. Råvarutillgången är avsevärt mer osäker. Liksom under 1970-talet är oljan av central betydelse härvidlag. Den kommande tillväxten i industriländerna kan förväntas ha en mer industriintensiv inriktning än de senaste åren då energiförbrukningen fallit i relation till BNP. Med hänsyn till prioriteringen av energisparande i förbrukarländerna och till storleken av den f n outnyttjade utvinningskapaciteten i producentländerna kommer den rent fysiska tillgången på olja med all sannolikhet att vara tillräcklig under prognosperioden. Osäkerheten i denna bedömning måste emellertid särskilt understrykas; det politiska läget i Mellersta Östern, som fortfarande svarar för en betydande del av industriländernas oljeförsörjning, är eller kan snabbt bli utomordentligt labilt. För övriga råvaror är det främst osäkert hur stor den tillgängliga produktionskapaciteten i utvinningen är efter flera år i början av 1980-talet med synnerligen låga världsmarknadspriser. Den tekniska utvecklingen beräknas ha givit ett något mindre bidrag till tillväxten under senare år. Det finns dock inte något som tyder på att forsknings- och utvecklingsverksamheten avtagit. Tvärtom torde utvecklingen på flera vitala områden ha accelererat, t ex inom elektroniksektorn. För att kunna utnyttja resultaten av denna verksamhet i produktionen erfordras i många fall en förnyelse av kapitalstocken. Det är sannolikt att det finns en outnyttjad pool av kunnande och ny teknik som kan omsättas till praktisk produktion och ge snabba produktivitetsvinster när kapitalbildningen förstärks. Nyckeln till ekonomisk tillväxt i ett medelfristigt perspektiv ligger främst i att öka investeringarna, såväl i industriländerna som i möjligheterna utvecklingsländerna. Kapitalstocken i industrin behöver både förnyas och utvidgas för att medge en balanserad tillväxt. Ökade investeringar förutsätter en minskad osäkerhet om den framtida efterfrågan och om lönsamheten. Investeringsbehoven ställer stora krav på sparandenivån ivärlden och på en effektiv allokering av sparanderesurserna. En allmän förutsättning i detta sammanhang är att relativpriserna utvecklas så, att de bättre än under senare år avspeglar resursförbrukning och knapphetsförhållanden. Detta förutsätter en Stabilisering av inflationstakten för att minska osäkerheten om hur bestående inträffade relativprisförskjutningar är. Dessa blir också lättare att observera om inflationstakten är låg. Hur investeringsbetingelserna i industriländerna utvecklas beror i hög grad vidare på den ekonomiska politik som kommer att förasi de tongivande länderna. I ett medelfristigt perspektiv är detta högst ovisst. Den övervägande åtstramande politiken sedan 1980 understryker den vikt som hittills

bakgrund 99

p, Internationell

under 1980-talet fästs vid inflationsbekämpningen. En återhämtad tillväxt förutsätter att denna politik antingen lyckas i att kontrollera inflationen eller mjukas upp något dessförinnan för att hindra att alltför mycket av produktionskapaciteten slås ut. Det förefaller troligt att realräntenivån kommer att förbli hög under ett antal år innan den offentliga sektorns sparande förbättrats. Under sådana förhållanden kan endast mycket räntabla investeringar komma till utförande. För att inte den totala investeringsvolymen skall bli alltför låg måste lönsamheten generellt förbättras eller realräntan falla. En utbyggnad av produktionskapaciteten är nödvändig för att möta en långsiktigt snabbare efterfrågeexpansion. Vidare behöver strukturomvandlingen i industriländema fortsätta för att minska oljeberoendet och förbättra anpassningen till nya konsumtionsmönster och ny teknologi. En samordning av den ekonomiska politiken mellan industriländerna kan underlätta denna process genom att göra utvecklingen på valutamarknadema stabilare och därmed minska osäkerheten vid investeringsbesluten. Utvecklingsländemas dominerande problem får generellt sett sägas vara undersysselsättningen av befolkningen. Men det ställs också där krav på kapitalbildningen. Den goda tillgången på arbetskraft gör den potentiella avkastningen på investeringssatsningar hög, i vart fall om stora försämringar i bytesförhållandet i utrikeshandeln kan undvikas. I en industrialiseringsprocess i utvecklingsländerna kan energiförbrukningen komma att förbli hög,

l

z vilket ytterligare understryker behovet av en effektiv kapitalallokering. För

i

kapitalbildningen gäller det att mobilisera inhemskt sparande, men de flesta länder kommer att vara fortsatt beroende av resursöverföringar från

l

industriländema. En svårighet är att dessa själva måste öka sina investering-

l

l ar och därför har begränsade reala sparanderesurser att bidra med. Sett från

industriländemas är investeringsbehoven även i utvecklingsländer-

1 synpunkt

na ytterligare ett skäl att söka upprätthålla ett högt sparande. Kan detta komma också utvecklingsländerna till godo, ökar nämligen dessas möjligheter att importera från industriländema, vilket i sin tur minskar trycket inom industriländema på att införa begränsningar i importen. Utvecklingsländerna är som nämnts särskilt utsatta för protektionistiska åtgärder och har således ett starkt intresse att värna om frihandeln. För de oljeexporterande länderna kommer förhållandena under 1980-talet -i frånvaron av nya starka oljeprisökningar - att innebära en övergång till långsammare tillväxt. Det finns skäl som talar för att även en förhållandevis kraftig efterfrågeökning i industriländema kommer att mötas med en försiktigare prissättningspolitik med en lugnare oljeprisutveckling som följd. Vidare har staterna inom Gulf Cooperation Council, som i huvudsak består av lågabsorberande oljeländeri arabvärlden, långt framskridna planer på att bilda en tullunion med en yttre tullmur på 20 % 1988. Sannolikt kommer de oljeexporterande länderna under 1980-talet att svara för mindre reala sparandeöverskott än tidigare. I de s k nya industriländema har utvecklingen nu gått så långt att tillväxten väl kan upprätthållas också utan en expansion i de traditionella industriländema. Inom de asiatiska delarna finns tydliga tecken på ett ökat samarbete och utbyte mellan länderna. De latinamerikanska NIC-ländema måste under ett antal år framöver genomgå en finansiell sanering, varefter tillväxtförut-

100 Internationell

bakgrund

sättningama åter måste bedömas som goda; dessa är dock relativt starkt beroende av utvecklingen i de traditionella industriländerna. Att de protektionistiska tendenserna avklingar är vidare ett vitalt intresse för dessa NIC-länder. Bedömningama av tillväxtförutsättningarna för statshandelsländema går starkt isär. De offentliggjorda planerna för den medelfristiga utvecklingen innebär att det vore möjligt att nära nog upprätthålla 1970-talets tillväxttakteri produktionen. Det hittillsvarande utfallet tyder på betydande svårigheter att förverkliga Särskilt har detta drabbat utrikeshandeln med planerna. l västländerna. Förutom vissa östeuropeiska länders finansiella problem visavi banker i väst finns fundamentala strukturproblem som sannolikt huvudsakatt lösas genom interna anpassningar och innebära ett ligen kommer i blir oljeprisutveck- l begränsat handelsutbyte med väst. För Sovjetunionen lingen liksom möjligheterna att frigöra de omfattande produktivitetsreserverna avgörande för det framtida handelsutbytet med väst.

4.2.2 Ett gynnsamt scenario i

Det finns en oändlig mängd kombinationer av de tillväxtförutsättningar som j i världsekonomin olika sådana

berörts här. Dynamiken gör att flera l

kombinationer En sådan kombination i på förhand kan te sig lika sannolika. l som möjliggör en förnyad tillväxt under återstoden av decenniet skisseras

en utveckling med svagare tillväxt, l

här. I nästföljande avsnitt illustreras

varefter långtidsutredningens kalkylantaganden preciseras i avsnitt 4.2.4. 1

Med från att arbetskraftsreservema i industriländerna utgångspunkt kommer att vara stora under resten av 1980-talet (och förutsatt att förekommande stelheter på arbetsmarknaden kan mjukas upp) sätts gränsen för den möjliga produktionstillväxten av hur snabb produktivitetsökning som kan påräknas. Detta beror i sin tur i hög grad på hur framgångsrik den ekonomiska politiken är i att stimulera kapitalbildningen genom att skapa förväntningar om en hög efterfrågan och en god lönsamhet. En sådan politik underlättas i hög grad av om inflationsförväntningama kan brytas.

I detta scenario kan den inledda amerikanska konjunkturuppgången l

tänkas fortsätta så att den högre tillväxten genererar större skatteinkomster i

och underlättar nedskärningar av statliga utgifter, varigenom det strukturella

budgetunderskottet minskar. Därmed undanröjs en orsak till de bestående l

inflationsförväntningama så som dessa framträder i form av höga långa j l realräntor. Räntorna kan då sänkas och dollarkursen falla så att trycket lättar ländernas monetära åtstramning. Realräntan bör inte falla på de europeiska hur mycket som helst utan hållas på en nivå som garanterar en effektiv kapitalallokering och ett högt sparande. Vilken realräntenivå som ger detta resultat kan vara svårt att bedöma i förväg; detta skiljer sig historiskt mellan olika länder. En riktpunkt kan vara att realräntan på lång sikt skall vara lika hög som tillväxttakten i produktionen (den s k gyllene regeln). Innan tillväxt i långsiktigt balanserade former etablerats kan realräntan dock behöva vara högre. Som av diagram 4.7 finns det ett nära samband mellan framgår och ekonomisk utvecklingsnivå som innebär att produktivitetstillväxt växer långsammare ju högre utvecklingsnivå ett land har. produktiviteten

Internationell 101

bakgrund

Produktivitet, $ A 3000

p . 500 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 0000 °3Pa- $

Anm. Växelkurserna beräknade enligt en modell för köpkraftsparitet Diagram 4.7 Arbetspromellan länderna. duktivitet och ekonomisk urvecklingsnivâ i några industriländer 1960, 1973 l och 1979. l Detta kan bero på avtagande avkastning, ökande servicesektor etc. När X5M? ECEl

l överföringsvinsterna mellan jordbruk och industri uttömts, försvinner också

en källa till ökad produktivitet i ekonomin. En slutsats som kan dras härav är att det även i det gynnsamma scenariet blir fråga om en lägre tillväxttakt i produktiviteten framöver än den som rådde på l960-talet. Investeringsaktiviteten gynnas av om stabila förhållanden på råvarumarkl naderna och valutamarknadema kan upprätthållas. l Skulle nämligen stora i eller ske abrupt, prisökningar växelkursförändringar är det troligt att l skulle störas markant i l anpassningen och leda till nya konjunkturbakslag l liksom lägre tillväxt på sikt. Mycket talar för att den pågående konjunkturförstärkningen i industriländema kan få ett relativt och lugnt förlopp, dramatiska av råvaruprisema ökningar är i det perspektivet mindre troliga. På sikt finns det knappast anledning att den långsiktiga trenden med ungefär oförändrade realpriser på råvaror exkl olja skulle brytas. Energiefterfrågan torde stiga något vid förnyad industriell aktivitet i industriländema. Även om beroendet av importerad råolja från Opecländerna minskat de senaste åren, kan behov på marginalen i hög grad behöva tillgodoses från dessa länder. Å andra sidan kan kapacitetsreserven i deras råoljeutvinning beräknas medge nära nog en fördubbling av den

102 Internationell

bakgrund

nuvarande produktionen - under fredliga förhållanden i området. Prissätthar därtill blivit mindre aggressiv efter två oljekriser med ningspolitiken starka negativa globala återverkningar. Prisprognoser på detta område är notoriskt svåra att göra. I ett lugnt scenario, av det slag som det här är fråga om om, kan man likväl räkna med en begränsad ökning av det reala oljepriset någon procent per år på medellång sikt. För de råvaruproducerande länderna kan alltså utvecklingen av bytesförhållandet bli någorlunda stabil. Detta mildrar något betalningsbalansrestrik- En förstärkt tillväxt i tionen och medger en mer hävdad importutveckling. industriländerna bidrar ytterligare härtill genom ökade exportmöjligheter för utvecklingsländerna. Risken för akuta kriser i det internationella kreditsystemet minskar likaså. Å andra sidan kan redan vidtagna protektionistiska åtgärder i industriländerna visa sig svåra att avveckla så länge som den höga arbetslösheten i utgångsläget består. Full sysselsättning torde nämligen inte ens med den produktionsutveckling som ligger i detta gynnsamma scenario vara möjlig att återställa fram till 1990. BNP i industriländerna kan under de angivna förutsättningarna förväntas öka med 3 % per år räknat från 1983 till 1990. Detta motsvarar som genomsnitt för hela 1980-talet en BNP-tillväxt om 2,4 % per år. Trots av tillväxten, är tillväxttakten i industriländerna fram till återhämtningen 1990 i detta gynnsamma scenario inte högre än den som rådde under 1970-talet i genomsnitt. Det beror främst på att återhämtningeni Västeuropa kan förväntas samt att den japanska ekonomin nu måste gå långsamt bedömas vara inne i en annan tillväxtfas än tidigare. I Förenta staterna kan BNP dock stiga något snabbare, men för 1980-talet som helhet beräknas Också i tillväxten ändå inte heller där bli högre än föregående decennium. andra länderområden kan förutses lägre tillväxttakt till följd av de olika

anpassningsproblem som beskrivits tidigare. Återhämtningen från den svaga

tillväxten i början av 1980-talet kan dock medföra att världshandeln med

bearbetade varor i detta scenario inte blir nämnvärt ytterligare begränsad av

protektionistiska störningar; den kan i så fall öka med ca 5 % per år i volym som genomsnitt för resten av 1980-talet, eller knappt 2 procentenheter än den genomsnittliga ökningstakten under 1970-talet. Prislångsammare kan dämpas kraftigt jämfört med 1970-talets dramatiska stegringstakten förhållanden, och för världshandeln med bearbetade varor beräknas det därmed kunna bli möjligt att reducera prisökningama från 9 % per år till 5 % per år fram till 1990. Oljepriset kan i genomsnitt för perioden 1983-1990 antas stiga med 1 % per år realt, dvs med 6 % per år i nominella termer. Realräntan år 1990 kan i detta scenario förutsättas uppgå till 3 %, motsvararande den reala tillväxten i industriländerna.

4.2.3 Stagnationsscenario

Det gynnsamma scenariet förutsätter en lugn och försiktig utveckling som på mot 1970-talets turbulenta förhållanden i världsmånga sätt kontrasterar ekonomin. Strukturanpassningen går i det gynnsamma scenariet inte så fort helt kan återställas, men den förutsätts i att tidigare långsiktiga tillväxttakter alla fall ske avsevärt snabbare än under de senaste åren.

Internationell 103

bakgrund

Situationen i utgångsläget är emellertid i fundamentala avseenden så osäker att utvecklingen kan ta andra - och mindre gynnsamma - banor. En möjlighet som inte kan uteslutas är att anpassningsförmågan i industriländema ännu inte återställts så, att en förstärkt tillväxt kan ske utan att inflationen fart skjuter på nytt. Om det visar sig att framgångarna i inflationsbekämpningen endast blir kortvariga, kommer sannolikt någon investeringsexpansion aldrig till stånd. I vetskap om detta kan regeringama i de tongivande länderna väntas vara särskilt vaksamma mot uppblossande inflation och i ett tidigt skede möta den med förnyad monetär åtstramning, l även om orsaken till inflationen i hög grad beror på andra delar av den ekonomiska politiken. Så t ex kan det statliga budgetunderskottet i Förenta i l r staterna komma att tillväxa så, att det allmänt befaras leda till ökad inflation, 7 vare sig underskottet på sikt skall slutas genom ökade skattesatser eller i finansieras Detta genom upplåning. kan knappast undgå att få realt i l åtstramande effekter. i I frånvaron av ett gynnsamt investeringsklimat kan flaskhalsar |l uppstå l återkommande, eftersom en hel del av kapitalstocken kan komma att slås ut och anpassningsförmågan vid förändringar i efterfrågan och relativpriser fortlöpande försämras. Möjligen kan den genomsnittliga inflationstakten vid ett sådant stop-go-förlopp bli relativt låg. Den låga tillväxten i industriländerna leder till en sämre utveckling i så gott som alla de avseenden som är kritiska under resten av 1980-talet. Sysselsättningsmöjlighetema försämras kraftigt med risk för omvälvande politiska och sociala konsekvenser. att vidta Trycket protektionistiska åtgärder tilltar till förfång för utvecklingsländernas avsättningsmöjligheter. Svag efterfrågan i industriländema minskar vidare råvaruexportörernas möjligheter att få ut oförändrade realpriser. En ofördelaktig av utveckling bytesförhållandet för utvecklingsländerna och en fortsatt hög realräntenivå förvärrar betalningsbalansproblemen ytterligare, och risken för finansiell kollaps hos skuldsatta länder ökar. En utveckling med dessa kännetecken kan leda till att tillväxten i flera länderområden uteblir helt i genomsnitt för resten av 1980-talet. Det kan inte uteslutas att utvecklingen i detta scenario i själva verket kan bli ännu sämre och leda till successivt krympande produktion under överskådlig tid.

4.2.4 Långtidsutredningens kalkylantaganden

De scenarier som skisserats i de två föregående avsnitten är självfallet inte en uttömmande beskrivning av samtliga tänkbara utvecklingsvägar. De representerar knappast heller några absoluta extremalternativ, men det är svårt att tillskriva det ena större sannolikhet än det andra. I de senaste långtidsutredningarna har - så långt detta ännu kan bedömas - den internationella tillväxten under respektive prognosperiod genomgående överskattats (liksom inflationen underskattats). Av detta kan inte dras slutsatsen att risken för felbedömning är av samma slag i denna långtidsutredning, men försiktigheten bjuder att lägga som bas för de vidare kalkylerna en internationell tillväxttakt som ligger mellan de två skisserade scenariema. Dessa kalkylförutsättningar är av mera illustrerande slag och representerar

104 Internationell bakgrund

inte något utarbetat scenario med högre sannolikhet än de andra. I avsnitt 6.4 redovisas en känslighetsanalys av effekterna av förändrade internationella antaganden. Den mer detaljerade kvantifiering som görs för enskilda länder och ländergrupper tjänar som förklaringsvariabler i långtidsutredningens exportfunktioner. En sammanställning av dessa antaganden visas i tabell 4.4, och ytterligare förutsättningar redovisas i avsnitt 7.7 angående utrikeshandelsberäkningarna.

Utgångspunkten för kalkylantagandena har varit år 1983. Övriga delar av

långtidsutredningens strukturella analys redovisas främst för perioden 1980-1990, varför även de internationella antagandena här räknats om för denna period. För 14 industriländer har gjorts förutsättningar om den reala förändringen i BNP och vissa komponenter därav. BNP-tillväxten i OECD-området beräknas i genomsnitt uppgå till 2 % per år 1983-1990. Tillväxten i Europa antas bli lägre än detta genomsnitt. Investeringarna

Tabell 4.4 Långtidsutredningens kalkylförutsättningar för den internationella utvecklingen fram till 1990

Årlig procentuell förändring

1980-1990 1983-1990

Volym Pris Volym Pris

PRODUKTION”

ÖVRIGT Världshandel med bearbetade varor 2,2 4,3” 2,8 4,05 Oljepris, realt 0,0 0,0 Lång ränta, realt i slutåret 3,0 f* BNP eller motsvarande. b Mätt i SDR.

Internationell 105

bakgrund

förutsätts växa något snabbare än den privata konsumtionen. Inflationen under perioden 1983-1990 förutsätts bli 5 % per år. Utvecklingen i konsumentprisindex och BNP-deflatorn förutsätts sammanfalla, och prisutvecklingen för bearbetade varor i internationell handel beräknas till ca 4 % per år, mätt i SDR. Jämfört med utvecklingen under 1970-talet innebär detta, som framgått ovan, mer än en halvering av prisstegringstakten. De hittills vunna framgångarna i inflationsbekämpningen förutsätts sålunda bli bestående, särskilt vid den förhållandevis måttliga produktionstillväxt som här antas. Realpriset på olja antas vara oförändrat 1990 jämfört med 1983. Under de första åren på 1980-talet har realpriset på olja först stigit och sedan fallit, varför realpriset för hela 1980-talet likaså beräknas bli oförändrat. Växelkurserna antas förändras så, att köpkraftsparitet i stort sett bibehålls mellan alla länder efter de antaganden som gjorts om nationella inflationstakter. Beträffande den amerikanska dollarn förutsätts dock en genomsnittlig depreciering mot SDR om 2 % per år, räknat från genomsnittsnivån 1983, med tanke på den appreciering som skett de senaste åren utan täckning i en lägre inhemsk pris- och kostnadsutveckling. Antagandet om oförändrat realt innebär oljepris i så fall en ökning av det nominella priset i dollar från 1983 med drygt 6 % per år till ca 44 dollar per fat år 1990. Värdet av den svenska valutakorgen förutsätts ligga fast under perioden. om olika Antagandena växelkursutvecklingar är av mera teknisk natur och skall inte tolkas som renodlade prognoser. Realräntan för långa placeringar på internationella kapitalmarknader antas kunna ligga på 3 % 1990, och den nominella räntan således på 8 %. Realräntan är här högre än BNP-tillväxttakten i industriländerna mot bakgrund av att denna produktions- och inkomsttillväxttakt troligen är otillräcklig för att helt undanröja de finansiella obalanser som kännetecknar utgångsläget 1983, tex det stora och växande federala budgetunderskottet i Förenta staterna. En hög realränta krävs då för att upprätthålla ett högt sparande.

Kalkylförutsättningarna innebär bl a att BNP i industriländerna växer en

procentenhet per år långsammare än i det gynnsamma scenariot som beskrevs i avsnitt 4.2.2 ovan. Eftersom inte heller detta scenario antas möjliggöra full sysselsättning 1990, leder den här förutsätta produktionstillväxten till en större arbetslöshet än det gynnsamma scenariet. Förutsatt att inga åtgärder som riktas mot att begränsa arbetskraftsutbudet eller den genomsnittliga arbetstiden e dyl sätts in, måste arbetslösheten befaras stiga efter 1983, särskilt i flertalet ytterligare av de västeuropeiska staterna. Beräkningar för EG-länderna tyder på att BNP där behöver stiga med 3,2 %

per år för att medge en ökad sysselsättningl.

För fyra ländergrupper utanför OECD-området har gjorts antaganden om dels BNP, dels total import. I Opec-ländema och NIC-länderna förutsätts därvid en ekonomisk tillväxt fram till 1990 som något överstiger ökningstakten under tioårsperioden fram till 1983, medan de oljeimporterande utvecklingsländerna inte fullt når denna nivå. För statshandelsländerna förutsätts en klart lägre tillväxt än tidigare. Importelasticiteten under 1980-talet har för de olika länderområdena i 1 M Albert, Un pari pour antagits avvika från 1970-talet proportion till skillnaderna i bytesförhållandets utveckling FEurope, Paris 1983.

5 Produktionskapacitet

5 . 1

Befolkning

Den framtida arbetskraften är beroende av befolkningsutvecklingen. Med relativt stor säkerhet kan befolkningsprognoser fastställas på medellång sikt. På längre sikt är säkerheten i prognosen mer begränsad eftersom den bygger på antaganden om i första hand nettoinvandring och födelsetal. Invandring- ) en påverkar direkt arbetskraftens storlek medan födelsetalen ger utslag först l på lång sikt. Indirekt påverkar även födelsetalen arbetskraftsutbudet på kort i sikt genom småbarnsföräldrarnas frånvaro från arbete.

l Den naturliga

folkökningen, dvs antalet födslar som överstiger antalet l döda, har under en längre period varit svag. Sedan slutet av 1960-talet har fruktsamheten legat betydligt under den nivå som krävs för reproduktion. Fruktsamheten under ett år kan sägas uttrycka det genomsnittliga antalet födda barn per kvinna i åldern 15-49 år. Ett summerat fruktsamhetstal kan något förenklat tolkas som antal födda barn per kvinna. Ses fruktsamheten ur

l

detta perspektiv framgår att ingen generation kvinnor som fötts efter l sekelskiftet har fött det antal barn som krävs för full reproduktion. Att denna l utveckling hitintills inte motsvarats av en folkminskning beror på den

fördröjningseffekt som karakteriserar den demografiska utvecklingen, den

omfattande invandringen och nedgången i dödlighetstalen. Befolkningens åldersstruktur har till följd av utvecklingen av födelse- och dödstalen under en längre tid förskjutits mot en allt större andel äldre och en allt mindre andel * barn och ungdomar.

i

Den befolkningsprognos som används i LU 84 har utarbetats av

prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån* I tabell 5.1 sammanfattas

;i i befolkningsutvecklingen 1970-1982 och den del av prognosen som avser perioden 1982-2000. V F olkmängden ökade under 1970-talet med i genomsnitt ca 27 000 personer per år medan den årliga befolkningsökningen under 1980-talet endast beräknas uppgå till 3 000 personer. Av särskilt intresse från arbetsmarknadssynpunkt är att åldersgruppen 16-19 år ökar fram till mitten av decenniet. Under 1990-talets första hälft förväntas befolkningen uppgå till 8,35 miljoner och därefter sakta minska fram till år 2000. Under prognosperioden beräknas befolkningens ålderssammansättning framtida

förskjutas ytterligare genom att ande- *Svefiges 1:e-

føummg Pmgnos fo len barn och ungdomar upp till 15 år fortsätter att minska, den yrkesaktiva _ __ __ __ _ åren 1983-2025, Inforbefolkmngen vaxer och antalet personer over 80 år okar kraftigt. mation i prognosfrågor Migration: Med några få undantag har Sverige sedan andra världskriget 19832_

108 Produktionskapacitet

Tabell 5.1 Medelfolkmängden per åldersklass 1970-2000 1 000-tal personer och procent Ålder 1970 1980 1982 1985 1990 2000 Förändring under perioderna 1970- 1980- 1980 1990 2000

Procentuell fördelning

i

Källa: Statistiska centralbyrån.

I

haft ett årligt invandringsöverskott. Fiyktinginvandringen under andra världskriget övergick under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet till en invandring av arbetskraft. Variationernamellan enskilda år har varit stora, men i genomsnitt för perioden 1950-1980 har nettoinvandringen uppgått till närmare 9 000 per år. Under 1960-talets andra hälft var arbetskraftsinvandringen som störst och motsvarade ett årligt invandringsöverskott på ca 28 000 individer. Invandringen från de nordiska länderna och då främst Finland har dominerat men även invandringen till Sverige från länder som Jugoslavien och Turkiet har varit stor. Parallellt med en ökad invandring har även utvandringen ökat. Av dem som utvandrar är merparten tidigare invandrare. Den genomsnittliga vistelsetiden i Sverige har också i sjunkit. Endast en tredjedel av de som återutvandrade 1981 hade vistats i Sverige i mer än två år. Bland dem som återutvandrade till de nordiska länderna var denna andel avsevärt högre. Sedan invandringen till Sverige reglerades i slutet av 1960-talet har den också förändrats. Arbetskraftsinvandringen från länder utanför Norden har praktiskt taget upphört. Huvuddelen av den utomnordiska invandringen p Detta i består numera av nära anhöriga till tidigare invandrare samt flyktingar. invandringsmönster beräknas bestå under prognosperioden. Vidare antas att en balans i befolkningsutbytet mellan Sverige och de övriga nordiska länderna uppnås redan i början av prognosperioden. Dessa antaganden medför att invandringen jämfört med 1981 och 1982 förväntas öka under 1980-talet medan utvandringen minskar. Sammantaget beräknas nettoinvandringen successivt öka från drygt 2 000 personer 1983 till 7 500 år 1988 för

Produktionskapacitet

att därefter stabiliseras kring denna nivå fram till år 2000. De antaganden som gjorts om in- och utvandringen är naturligt nog mycket osäkra. Statistiska centralbyrån har också utarbetat ett alternativ som saknar in- och utvandring. I detta alternativ börjar befolkningen minska redan år 1983. Befolkningsminskningen leder, enligt detta antagande, till att år 1990 resp år 2000 är befolkningen 50 000 resp 150 000 färre än i huvudalternativet. Fruktsamhet: Antalet födda har successivt minskat och fruktsamheten har fortsatt att sjunka. Fruksamheten var särskilt låg 1983 och uppgick till endast 1,6 barn per kvinna. Den nedgångsperiod som inleddesi mitten av 1960-talet är inte unik för Sverige. Nästan samtliga länder i Västeuropa har haft en likartad utveckling. Med något enstaka undantag ligger fruktsamheten långt under den nivå som krävs för full reproduktion, dvs 2,1 barn per kvinna. Danmark och Västtyskland som uppvisar de lägsta födelsetalen hade år 1982 en fruktsamhet på endast 1 ,4 barn per kvinna. Orsakerna till den mycket låga fruktsamheten är svåra att klarlägga. De undersökningar som genomförts ger inte heller någon samlad förklaring till denna utveckling. Den summerade fruktsamheten varierar mellan olika år. I prognosen antas den gradvis sjunka - från ett genomsnitt på 1,8 under 1970-talet till 1,7i slutet av l980-talet. Detta antagande innebär att 15 % av kvinnorna förblir barnlösa, att 20 % föder ett barn, att 45 % föder två barn och att 20 % föder fler än två barn. Antagandet bygger på den nuvarande fruktsamhetsutvecklingen för olika generationer. Den hittillsvarande utvecklingen tyder på en ökning av andelen barnlösa kvinnor. Andelen kvinnor som föder ett andra barn är förhållandevis stabilt medan antalet som föder ett tredje barn fortsätter att sjunka. En statistisk sammanställning över hur stor andel män som är barnlösa eller som har ett resp flera barn saknas fn. Vid sidan av huvudprognosen har statistiska centralbyrån utarbetat två prognosalternativ. I det första alternativet antas fruktsamheten motsvara full reproduktion, dvs 2,1 barn per kvinna, och i det andra alternativet har fruktsamheten beräknats till 1,4 barn per kvinna. Det senare antagandet motsvarar den lägsta observerade fruktsamheten i Västeuropa. I det låga fruktsamhetsalternativet minskar befolkningen under både 1980- och 1990talet. Antal personer är åren 1990 och 2000 ca 80 000 resp 250 000 färre än i huvudalternativet. Ett prognosalternativ med ett antagande om full reproduktion visar, till skillnad från huvudprognosen, att befolkningen fortsätter att öka även under 1990-talet. I detta alternativ finns ca 115 000 resp 335 000 fler individer än i huvudalternativet år 1990 resp år 2000. Dödlighet: Den långsiktiga nedgången i dödligheten under detta sekel har med några få undantag fortsatt under 1970-talet och senare år. Antalet döda i åldrarna under 50 år är nu, om vi bortser från spädbarnen, så lågt att en ytterligare reduktion spelar en mycket liten roll för prognosen. Medellivslängden som 1981 var 73 år för män och 79 år för kvinnor beräknas öka obetydligt under prognosperioden.

110 Produktionskapacitet

5.2 Arbetskraft

5.2.1 Arbetskraftsutbudets bestämningsfaktorer

om utvecklingen av de totala arbetskraftsresursema är av Antaganden Dessa central betydelse för de resultat som presenteras i LU-alternativen. utgör tillsammans med produktivitetsantagandena ramen för produktionsbakom de relativa arbetskapacitetens utveckling. Bestämningsfaktorerna kraftstalen och arbetskraftsutbudets sammansättning är mångfacetterade.

En individ kan ägna sin tid dels till marknadsproduktion och dels till olika

former av icke-marknadsaktiviteter, såsom barnomsorg, hushållsarbete, J fritidsaktiviteter, utbildning m m. Vilken kombination individen ytterst

i

väljer vid en given tidpunkt beror på preferenser i avseende på bl a inkomster med arbetsutbudet, i som är förknippade övriga inkomster, produktivitet icke-marknadsaktiviteter, situation och arbetstiövriga familjemedlemmars till förvärvsarbete, arbetsmarknadens regelsystem, förvärvsder, attityder nära

hinder etc. Arbetskraftsutbudet är också, särskilt på kort sikt, I

med tillgången Samhället kan vidare genom

förknippat på arbetstillfällen. 1

olika former av sysselsättningspolitiska åtgärder stimulera utbudet av j arbetskraft. En samlad kunskap om hur dessa faktorer påverkar arbetskrafts- 1 l utbudet och hur de samvarierar saknas idag varför dessa faktorer inte till fullo

i

kunnat Vid utformningen av den arbetsbeaktas i arbetskraftskalkylerna. som ligger till grund for långtidsutredningen har bl a de kraftskalkyl

som framkommer i EFA:s tredje betänkande* beaktats. I forskningsresultat konstateras bl a att män i åldersgruppen 25-54 år har ett stabilt i rapporten mönster av att tillhöra arbetskraften och att kvinnorna efter hand alltmer

kommit att överta detta beteende. När det gäller arbetstidsutbudet pekar

tillgänglig forskning på att männens ändrade arbetstider främst är en följd av

kollektiva beslut medan kvinnorna i större utsträckning pâverkas av

individuella beslut. Antal barn samt ekonomiska incitament är vidare viktiga

förklaringar till den arbetstid kvinnorna väljer. Forskningsresultaten pekar

också på att kvinnornas ökade reallöner efter skatt inte endast lett till ökad

förvärvsfrekvens utan också till längre arbetstider samt att reallönesänkningar för män under senare år kan ha lett till att kvinnorna ökat sitt

i *

arbetsutbud. De tidsserieanalyser som ligger till grund för beräkningarna av arbets-

kraftsresursema har utarbetats av prognosinstitutet vid statistiska centralby- 1

för olika l

rån.: Beräkningarna baseras på antaganden om arbetskraftsutbudet i delgrupper av den yrkesaktiva befolkningen. Dessa antaganden bygger på av andelen arbetstidsstatus, frånvaro tidsserieanalyser yrkesverksamma, m m för resp delgrupp under en följd av år. 1 En väsentlig förutsättning för hållbarheten i prognosen är att de generella Arbetmarknadspolitik unde Omprövning, EPA för arbetskraftens utveckling under prognosperioden yttre betingelserna 1984- överensstämmer med de som rått under den period som bildar bas för

2 Detsamma beteende. Nya beteendegäller för arbetskraftens

AfiwtskfêftskfälkYlefna beräkningen.

1 Sen” mm under kan ge ett

pubPceäas mönster resp attityder några år för vissa delgrupper

. .. . mation 1 prognosfrågor, .. d en bl a eroen b d å v1 en .Ik förhållandevis stort genomslag for prognospeno ep under titeln sveriges som används i metodkalkylerna. Detta illustreras av att det är en ,Hbmknm 1990 och basperiod 2000. IPF 1984:1. viss skillnad mellan resultaten av arbetskraftskalkylema för 1990 som utförts

Produktionskapacitet

för LU 80 och för LU 84. I LU 84 beräknas arbetskraftsresurserna under 1980-talet öka med knappt en procentenhet medan kalkylen i LU 80 pekade på en minskning med några procentenheter. Statistiska centralbyråns arbetskraftskalkyl omfattar närmare två decennier. Generellt gäller att ju längre tidsperiod en prognos avser ju svårare är det också att med utgångspunkt från tidsserieanalyser bedöma den framtida utvecklingen. Som tidigare diskuterats förändras arbetskraftsutbudets bestämningsfaktorer över tiden och svårigheterna att bedöma dessa faktorer är därmed I likhet betydande. med arbetskraftsprognosen inför LU 78 har därför statistiska centralbyrån valt att till arbetskraftsprognosen också utarbeta l känslighetsanalyser. Dessa känslighetsanalyser är inte endast avsedda att l beakta osäkerheten l i de bestämningsfaktorer som diskuterades i inlednings- I l l avsnittet, utan även att ta hänsyn till olika former av restriktioner som direkt t › påverkar arbetskraftsutbudet. En sådan restriktion är samspelet mellan

i utbud av och efterfrågan på arbetskraft såsom den bl a kommer till uttryck i

2 ett stort - tex geografiska och yrkesmässiga antal delarbetsmarknader l delarbetsmarknader. Vid en och samma tidpunkt kan vissa delarbetsmarknader präglas av utbudsöverskott, vissa av efterfrågeöverskott medan andra åter visar en balans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Anpassningsprocessen mellan olika delarbetsmarknader kan av en rad faktorer vara ofullkomlig och långsam vilket både direkt och indirekt påverkar arbetskraftsutbudet. Dessutom förekommer olika former av förvärvshinder både vad gäller förvärvsfrekvens och veckoarbetstid. Eftersom dessa faktorer inte explicit kunnat medtagas i statistiska har centralbyråns tidsserieanalyser

långtidsutredningen genom att välja ett arbetskraftsutbud som ligger något

lägre 1990 än statistiska centralbyråns utbudskalkyl implicit försökt att beakta dessa faktorer. En annan analytisk implikation är att eventuella effekter av efterfrågan på arbetskraft inte kunnat beaktas till fullo vid bestämningen av arbetskraftsutbudet. I LU-modellerna är arbetskraftsutbudet exogent bestämt vilket innebär att sambanden mellan såväl nivån på utbudet och efterfrågan som utbudets sammansättning och struktur inte beaktas. efterfrågans De förändringar som skulle kunna påverka arbetskraftsutbudet LUgenom altemativens har således inte beaktats utformning vid utformningen av förutsättningarna för de båda alternativen.

5.2.2 i

Utbudskalkylen sammandrag

I tabell 5.2 redovisas arbetskraftsresursernas under utveckling 1970-talet samt en prognos för perioden 1982-2000. Mätt i antal personer ökade

sysselsättningen under 1970-talet med ca 400 000 personer medan motsvarande ökningar för 1980- och 1990-talen beräknas uppgå till 270 000 resp 190 000 personer. Den ökade sysselsättningen under 1970-talet kan nästan helt tillskrivas en ökad kvinnlig förvärvsfrekvens medan utvecklingen under 1980-talet beror på

befolkningsutvecklingen och en fortsatt Ökning av

kvinnornas förvärvsfrekvens. Under seklets sista decennium hänförs befolk-

ningsminskningen främst till åldersgrupperna 16-74 år vilket medför att arbetskraftsutbudet beräknas emellertid dämpas. sysselsättningen fortsätta att öka genom att förvärvsfrekvensen ökar.

Produktionskapacitet

Tabell 5.2 Arbetskraftsresursemas utveckling 1970-2000 med fördelning på förklarande komponenter Total förändring under IO-årsperioderna i procent av det totala antalet arbetstimmar

Förklarande komponenter

Anm. Diskrepansen mellan statistikkälloma beror på skillnader i deñnitioner och mätteknik i arbetskraftsundersökningarna och nationalräkenskaperna. Källa: Statistiska centralbyrån.

Utbudet av arbetstimmar som sjunkit under både 1960- och 1970-talen beräknas öka under såväl 1980- som 1990-talen. Merparten av denna

förändring förklaras av att medelarbetstiden per sysselsatt minskar i betydligt långsammare takt än under tidigare decennier. Den lagstadgade arbetstiden om 40-timmars arbetsvecka, de nu gällande arbetstidsavtalen, arbetstidslaför särskilda på arbetsmarknaden samt semesterlagen garna grupper förutsätts vara oförändrade. Andelen deltidsi de båda prognosalternativen förändras observerad arbetande antas för varje åldersgrupp enligt tidigare utveckling. I avsnitt 7.11 diskuteras effekterna av en generell arbetstidsför-

kortning.

5.2.3 Arbetskraftstal och förvärvshinder

Männens relativa AK-tall har under 1960- och 1970-talen legat på en hög men 1Det relativa AK-talet nivå. Kvinnornas AK-tal har däremot ökat snabbt under för en viss grupp defi- något sjunkande nieras som den procen- 1970-ta1et. Förändringarna i arbetskraftstalen varierar mellan olika ålderstuella andelen av befolk- Den historiska utvecklingen av AK-talen samt en prognos för 1990 grupper. ningen i gruppen som och 2000 sammanfattas i tabell 5.3. I diagram 5.1 redovisas både AK-tal och befinner sig i arbetskrafarbetstidsstatus för den period som redovisas i tabell 5.3. Det bör påpekas att ten, dvs antingen är sysredovisas i diagrammet och att prognoserna har selsatta eller arbetslösa. inte samtliga åldersgrupper

Produktionskapacitet

96 96 100- Män 16-74 år 100- Kvinnor 16-74 år

V

1970 19.80 1990 2000 1970 19230

Q6 96 100 Kvinnor 25-34 år 100 Kvinnor 35-44 år

I ___._:-*1 ,_ __,____ø s.. 40- ø-n/ /

20 20-

1970 1 9130 1990 2000 1970 19230 1990 zoboi

96 100- Kvinnor 45-54 år

80-

= kon deltid -------- -- = lång deltid 40- _ ----- -- = heltid

20*

I

1970 1980 1590 20507

Anm: I diagrammet år hei-, Iång- och kortiidsarbetskraften summerade så att de motsvarar AK-talen för resp grupp. Diagram 5.1 Relativa AK-tal fördelade på heltid, lång och kort deltid 1970-2000. Källa: Statistiska centralbyrån.

114 Produktionskapacitet

utförts på en mer detaljerad nivå. AK-talen för ungdomar mellan 16-19 år sjönk under 1960-talet för att sedan öka fram till mitten av 1970-talet. Fr 0 m andra hälften av 1970-talet sjönk åter AK-talen. Nedgången har varit störst under de senaste åren (se vidare avsnitt 5.2.4). För både 1980- och 1990-talen förutses, på grund av längre utbildning, ett något sjunkande arbetskraftsdeltagande för ungdomsgrupperna i jämförelse med 1970-talet. Arbetskraftstalen sjönk även för män mellan 20 och 24 år under 1960-talet vilket kan härledas till ökat deltagande i olika utbildningsformer. Under första hälften av 1970-talet steg åter arbetskraftstalen kraftigt och har därefter legat på en stabil nivå. Delvis torde denna förändring kunna ses som en följd av ett minskat intresse för högre studier och av att arbetslivserfarenhet före studier fått ökad betydelse. Arbetskraftsdeltagandet under både 1980- och 1990-talen förväntas ligga på samma nivå som under 1970-talets andra hälft. För kvinnor mellan 20 och 24 år låg arbetskraftstalen relativt konstanta under 1960-talet. Mellan 1970 och 1982 ökade AK-talen från 65 till 82 procent vilket innebär att skillnaden mellan mäns och kvinnors förvärvsintensitet är obetydlig. Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor med barn under 7 år har ökat mycket kraftigt. I dag förvärvsarbetar närmare 80 procent av alla kvinnor mellan 20-24 år som har barn under 7 år. För prognosperioden beräknas AK-talen för hela åldersgruppen stabiliseras på 1980 års nivå. För män i åldrarna mellan 25 och 54 år har arbetskraftstalen förändrats

Tabell 5.3 Relativa AK-tal 1970-2000 Procent Ålder 1970 1975 1980 1982 1990 2000

Män

Kvinnor

Båda könen 66,7 69,6 71,4 71,7 75,0 78,5 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Produktionskapacitet 115

måttligt, endast med någon procent sedan 1963, då arbetskraftsundersökningarna påbörjades. Denna trend beräknas bestå fram t o m år 2000. Kvinnornas arbetskraftstal har däremot ökat Bakom denna kraftigt. ökning finns en rad faktorer som samspelat, bl a ökningen av den offentliga sysselsättningen, möjlighet till deltidsarbete, strukturförändringar på arbetsmarknaden, utbyggd barnomsorg, förändrade attityder i könsrollsfrågor, särbeskattningsreformen m m. Även för kvinnor i åldersgrupperna 25-54 år ligger den största ökningen av AK-talen för kvinnor med barn under 7 år. För prognosperioden beräknas kvinnornas AK-tal i dessa åldersgrupper fortsätta att öka, men i en långsammare takt än under 1970-talet, för att 1990 och 2000 i princip motsvara männens AK-tal. Om AK-talen skulle fortsätta att öka enligt 1970-talets trender så skulle de passera männens AK-tal 1986-1987 och uppgå till 100 procent omkring 1990. Arbetskraftstalen för män mellan 55-64 år har sjunkit relativt kraftigt. Denna utveckling har varit särskilt under andra hälften av skönjbar 1970-talet. En del av förklaringen därtill liggeri en ökad förtidspensionering. I arbetskraftskalkylerna har antagits att denna trend bryts och att AK-talen under prognosperioden kommer att ligga kring 1982-års nivå. För kvinnorna i samma åldrar har arbetskraftstalen ökat, dock ej i samma takt som för kvinnor i de närmast yngre åldrarna. AK-talen för kvinnorna beräknas öka särskilt kraftigt under både 1980- och 1990-talen. I åldersgruppen 55-59 år väntas kvinnornas förvärvsfrekvens under ligga betydligt männens i slutet av 1990-talet. Skillnaden mellan männens och kvinnornas AK-tal antas 1990 ha reducerats till ca 7 procentenheter och endast kvinnor över 60 år beräknas ha ett betydligt lägre arbetskraftsdeltagande än männen i samma åldersgrupp år 2000. Förändringarna av de kvinnliga AK-talen har beräknats utifrån ett om att skillnader i AK-talen antagande mellan könen i princip utjämnas så att AK-talen, förutom åldersgrupperna över 60 år, ligger på samma nivå för män och kvinnor. Förekomsten av förvärvshinder av olika slag är svåra att bedöma på sikt. Vid av AK-talen framskrivningen har inga restriktioner i avseende på arbetskraftens förvärvshinder eller regionala skillnader i sysselsättningsnivåer explicit beaktats. Däremot kan den dämpning av den trendmässiga ökningstakten av kvinnornas AK-tal som antas under prognosperioden betraktas som ett hänsynstagande till såväl regionala skillnader i AK-tal som svårigheter att ytterligare öka förvärvsfrekvensen i orter där AK-talen redan uppnått höga nivåer. De regionala variationerna i förvärvsfrekvens och sysselsättning diskuteras vidare i avsnitt 7.10. Undersökningar som genomförts av bl a sysselsättningsutredningen1 och de attitydundersökningar som redovisas i arbetskraftsundersökningama (AKU) visar emellertid att många människor som vill ha ett förvärvsarbete står, genom olika former av förvärvshinder, utanför arbetskraften. Enligt AKU-undersökningarna hade år 1982 drygt 80 000 personer av dem som ej tillhörde arbetskraften önskemål om förvärvsarbete. En tredjedel av dem 1 Kvinnors arbete och uppgav att de p g a barntillsyn, sjukdom eller studier varit förhindrade att färvärvshinder. En unarbeta. De som ej varit förhindrade att arbeta menade att brist på lämpligt dersökning i Borås och arbete på orten samt begränsade möjligheter att få ett arbete var orsaken till Sundbyberg, SOU att de stod utanför arbetsmarknaden. Bristande och 1978:28. hälsa, yrkeserfarenhet

Produktionskapacitet

utbildning utgör vidare förvärvshinder för stora grupper. Svårigheter att ordna barnomsorg har länge varit en orsak till att kvinnor inte förvärvsarbetar. Under prognosperioden beräknas barnomsorgen förbättras varför prognosen om småbarnsföräldrarnas arbetskraftsdeltagande kan anses vara förenlig med den förväntade utbyggnaden av barntillsynen (se vidare avsnitt 7.5.2). Mot en trendmässig ökning av de kvinnliga AK-talen talar den idag redan höga kvinnliga sysselsättningsnivån, som kan innebära att behoven av en förbättrad samhällsservice inom ett flertal områden kan tänkas öka snabbare än andelen förvärvsarbetande kvinnor. Enligt detta synsätt skulle ett ökat arbetskraftsdeltagande förutsätta att förvärvshindren minskar. Detta skulle i sin tur kräva ökade insatser på sysselsättningspolitikens olika områden. Arbetstiderna kan också vara ett förvärvshinder. Många av dem som idag står utanför arbetsmarknaden kan av särskilda skäl inte ha förvärvsarbete

med skiftgång, oregelbundna arbetstider eller full arbetsvecka, medan

utbudet av lediga platser till stor del består av arbetstillfällen som kräver heltid eller oregelbunden arbetstidsförläggning.

5.2.4 Sysselsättning och arbetslöshet

Antalet sysselsatta i ekonomin utgörs definitionsmässigt av skillnaden mellan antalet personer i arbetskraften och antalet arbetslösa. LU:s prognoser är uppbyggda kring ett antagande om fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin vilket också innebär att befolkningens vilja och förmåga till arbete tas tillvara. Arbetslösheten har därför förutsätts vara låg med hänsyn tagen till arbetsmarknadens förmåga att sammankoppla lediga platser med de arbetssökande. I LU 84 görs ett antagande om att full sysselsättning motsvarar en arbetslöshetsnivå på 2 procent år 1990. De låga arbetslöshetstalen innebär ett antagande om att endast en sk friktionsarbetslöshet förekommer. Den relativa arbetslösheten har i ett historiskt perspektiv varierat mellan olika grupper på arbetsmarknaden och i skilda delar av landet. Denna relativa fördelning på åldersgrupper återfinns också för En sammanfattning av arbetskraftsutbud, arbetslöshet och kalkylperioden. sysselsättning för åren 1970-1982 samt bedömningen för kalkylperioden redovisas i tabell 5.4. Under de två senaste decennierna har såväl den absoluta som den relativa arbetslösheten trendmässigt ökat. Som framgår av diagram 5.2 återspeglas denna utveckling även under högkonjunkturår. Särskilt under de senaste åren har arbetslöshetstalen stigit trots omfattande insatser av arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. De direkta utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som administreras av arbetsmarknadsverket ökade mellan budgetåren 1975/76 och 1982/83 från ca 5 till ca 12 miljarder kronori löpande ett omfattande industri- och priser. Till dessa åtgärder skall även medräknas företagsstöd. Även om nivån på den relativa arbetslösheten ökat för samtliga åldersgrupper är det speciellt ungdomar och äldre arbetskraft som genom bl a strukturella förändringar i ekonomin fått en allt svårare arbetsmarknadssituation. Antalet ungdomar i åldersgruppen 16-19 år har ökat under senare år vilket i kombination med gruppens vikande arbetsmarknad krävt

sou 1984:4 117

Produktionskapacitet

Tabell 5.4 Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1970-2000 Tusental personer och procent

1970 1980 1982 1990 2000

Antal personer i arbetskraften 3 911 4 306 4 353 4 585 4 785 därav: män 2 365 2 359 2 339 2 400 2 450 kvinnor 1 546 1 947 2 014 2 185 2 335 Arbetslöshet i

Antal sysselsatta enl. AKU 3 853 4 221 4 216 4 495 4 685 därav: män 2 335 2 319 2 270 2 360 2 405 kvinnor 1 518 1 902 1 946 2 135 2 280 Antal sysselsatta (exkl värnpliktiga) enl NR 3 864 4 196 4 190 4 470 4 660

Anm: Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) skiljer sig något från antalet sysselsatta enligt nationalräkenskaperna (NR). Det är det senare sysselsättningsbegreppet, omräknat till arbetstimmar, som tillämpas i LU:s modellberäkningar. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

200000 190000 ------ Ursprungliga värden 180000

Säsongrensade ooh meg 3 månaders n

170000 glndande genomsmtt utJamnade varden

I

P

i

i

Diagram 5.2 Antal arbetslösa 1974-1983. Källor: Statistiska centralbyrån och arbetsmarknadsstyreben.

Produktionskapacitet

°/o

_ 19 år 75 : 1a år

*må-Jr

Diagram 5.3 Relativa \-i\ 50

AK-tal i åldrarna 16-19 50

LX

år 1963-1983. Källa: Arbetskraftsun- 16 år \ 25 (AK U), 25 dersökningarna ärsmedeltal. Uppgifterna för 1983 är skattade uttfrån utvecklingen under O 0 1963 1965 1970 1975 1980 1983 årets första åtta månader.

stora anpassningsåtgärder från både ungdomarna själva och samhället. Trots speciellt riktade arbets- och utbildningsinsatser har arbetslösheten legat på en för svenska förhållanden hög nivå. AK-talen för ungdomar har sjunkit trendmässigt de senaste två decennierna. Som framgår av diagram 5.3 har hela nedgången fallit på 16- och 17-åringar. Gymnasieskolans utbyggnad samt arbetsmarknadens allt högre krav på yrkesutbildad arbetskraft har successivt förlängt utbildningstidema. Numera fortsätter hela 85 procent i varje årskull i gymnasieskolan. Många Skolungdomar kombinerar utbildning med någon form av deltidsarbete varför de i statistiken registreras som både i förvärvsarbete och i utbildning.

5.2.5 Arbetstider och frånvaro

Kännetecknande för 1970-talets arbetsmarknad är kvinnornas stigande förvärvsfrekvens och deltidsarbetets snabba utveckling. Hela nettoökningen av arbetskraften på ca 400 000 personer utgjordes av kvinnor. Kvinnornas andel av arbetskraften ökade från 40 till 45 procent. Deltidsarbetets medförde bl a att deltidsarbetskraften ökade snabbare än den utveckling totala arbetskraften och att ca 25 procent av arbetskraften eller drygt 1 milj kom att tillhöra deltidsarbetsmarknaden. De deltidsarbetande är personer emellertid inte en homogen grupp och byte av arbetstidsstatus har under gått i båda riktningarna, dvs från heltid till deltid och från deltid till perioden heltid. Medan antalet kvinnor i både hel- och deltidsarbetskraften ökade sjönk antalet heltidsarbetande män. Andelen deltidsarbetande män är emellertid ca 7 procent av den manliga sysselsättningen, vilket låg och motsvarar framgår av diagram 5.1. Under prognosperioden beräknas ökningen av andelen deltidsarbetande män vara begränsad. Merparten av de deltidsarbetande männen tillhör dessutom de äldsta och de yngsta åldersgruppema på arbetsmarknaden. Denna relativa fördelning beräknas bestå även under prognosperioden. Drygt 45 procent av alla kvinnor på arbetsmarknaden är sysselsatta på deltid och dessa utgör ca 85 procent av hela deltidsarbetskraften. Den kvinnliga deltidsarbetskraften är också i jämförelse med den

Produktionskapacitet 119

manliga jämnare fördelad mellan olika åldersgrupper, även om kvinnor med barn under 7 år i större utsträckning än övriga kvinnor arbetar deltid. Förvärvsfrekvensen har under 1970-talet stigit särskilt starkt i de yrkesgrupper där andelen deltidsarbetande av de yrkesverksamma var högre än genomsnittet redan 1970.1 Huruvida de expanderande sektorerna genom den ökade efterfrågan på arbetskraft styrt deltidsarbetets utveckling eller anpassats till ett utbud av deltidsarbetare är emellertid oklart. Förändringen i deltidsarbetskraften kan därutöver delvis härledas till en ökad förvärvsfrekvens bland studerande och personer med någon form av deltidspension. Under både 1980 och 1990-talen antas en fortsatt men dämpad ökning av deltidsarbetet. I diagram 5.1 och tabell 5.5 illustreras denna utveckling. Den korta deltiden beräknas under prognosperioden för både män och kvinnor utvecklas i en betydligt svagare takt än under tidigare år, samt främst omfatta de yngsta och de äldsta åldersgrupperna på arbetsmarknaden. Detta antagande baseras på den överenskommelse om att begränsa den korta deltiden, som träffats av parterna på arbetsmarknaden. Kvinnorna beräknas även under prognosperioden svara för ökningen av den långa deltiden. Denna utveckling antas bli relativt jämnt fördelad mellan olika åldersgrupper. För män och kvinnor innebär detta att medelarbetstiden fortsätter att sjunka men i betydligt lugnare takt än under 1970-talet. Den genomsnittliga veckoarbetstiden exkl semester för både män och kvinnor sammantaget som 1980 var ca 36 timmar beräknas sjunka till ca 35 timmar 1990 och till drygt 34 timmar år 2000. Deltidsarbetets förändring under 1970-talet har tillsammans med en generell arbetstidsförkortning, en förlängning av semestern till 5 veckor, nya regelsystem för arbetstider för vissa grupper på arbetsmarknaden, ändrade arbetstidsavtal för vissa yrkeskategorier, vidgade rättigheter för ledighet och ökad frånvaro medfört att medelarbetstiden per sysselsatt sjunkit betydligt. Från 1970 till 1980 minskade den genomsnittliga veckoarbetstiden för män med 3,5 timmar och för kvinnor med drygt 1,5 timme. För att beräkna det totala arbetskraftsutbudet i timmar per år måste förutom de faktorer som behandlas ovan såsom befolkning, relativa AK-tal, arbetslöshet och medelarbetstid per vecka även hänsyn tas till olika former av 1 Deltidsarbetet i Sverige. frånvaro. I frånvaron, såsom den definieras exkl Deltidsökningens orsahär, ingår all frånvaro ker. Deltidsanställdas semester som varar minst en vecka. Den kortare frånvaron medtages inte levnadsförhållanden. utan påverkar den faktiskt arbetade tiden. Semesterfrånvaron beaktas i Marianne Pettersson beräkningen av antalet arbetade veckor per år. 1981.

Tabell 5.5 Förändring av hel- och deltidsarbete 1970-2000 Tusental personer

1970-1980 1980-1990 1990-2000

Heltid Deltid Summa Heltid Deltid Summa Heltid Deltid Summa

Män -81 81 0 0 40 40 10 35 45 Kvinnor 64 341 405 90 140 230 50 95 145 Summa -17 422 405 90 180 270 60 130 190

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Produktionskapacitet

Under 1970-talet ökade den relativa frånvaron trendmässigt föri stort sett samtliga åldersgrupper. Sjukfrånvaron steg tämligen långsamt medan värnpliktsfrånvaron i stort sett var oförändrad. Den största ökningen föll på s k övrig frånvaro där uppgången var mest uttalad för kvinnor med barn under 7 år. Den betalda föräldraledigheten utvidgades 1978 till nio månader vilket också medförde att denna frånvaro under en övergångsperiod ökade kraftigt för kvinnorna medan männens frånvaro inte påverkades nämnvärt av reformen. För prognosperioden antas en fortsatt trendmässig ökning av både sjukfrånvaron och annan frånvaro medan värnpliktsfrånvaron antas bli oförändrad. Sammantaget för prognosperioden beräknas frånvaron exkl semester och helgdagar stiga från i genomsnitt 4,6 veckor per år 1980 till 5,4 veckor 1990 och 5,8 år 2000. Årsarbetstiden per sysselsatt beräknas till följd av bl a ändrad frånvaro, befolkningsutveckling och en fortsatt ökning av antalet deltidssysselsatta sjunka med ca 5 % mellan 1980 och 1990 och ytterligare ca 2,5 % till år 2000. Den prognostiserade lägre nedgången i årsarbetstiden per sysselsatt under 1990-talet i jämförelse med 1980-talet är en följd av en mindre ökning av antalet deltidsarbetande och en fortsatt dämpning av ökningstakten i frånvaron.

5.3 Produktivitet och total produktionskapacitet

5.3.1 Produktivitetens bestämningsgrunder

Enligt arbetskraftskalkylen förutses den totala sysselsättningsvolymen i Sverige, mätt i antal arbetstimmar, vara praktiskt taget oförändrad under perioden 1980-1990. Möjligheterna att öka landets totalproduktion blir då helt avhängiga av hur snabbt produktionen per arbetstimme, dvs produktiviteten, kommer att öka. För produktivitetsutvecklingen är förändringar i realkapitalinsatsen och den tekniska utvecklingen i vid mening av avgörande betydelse. Utnyttjandet av ny teknik i produktionsprocesserna kräver i regel nyinvesteringar. Investeringsutvecklingen utgör således en betydelsefull förklaringsfaktor till produktivitetens förändringar. En annan sådan faktor är hur väl den existerande kapitalstocken används. Ytterligare förklaringsfaktorer är arbetskraftens ålders- och utbildningsstruktur samt andra förhållanden på arbetsmarknaden. Utbildningsnivån är i många fall en-förutsättning för att nya och tekniskt mer komplicerade produktionsprocesser skall kunna i införas. För produktivitetstillväxten i ekonomin som helhet är även förskjutningar i produktionsstrukturen av stor betydelse. Sålunda har den totala produktivitetstillväxten sedan länge dragits ner genom att en allt större andel av den totala efterfrågan har riktat sig mot tjänstesektorema, vilka jämfört med de varuproducerande sektorerna som regel har en låg produktivitetsstegringstakt. Tjänstesektorns andel av den totala arbetsvolymen ökade exempelvis från ca 52 % 1970 till ca 61 % 1980. Med den skillnad i produktivitetsut-

Produktionskapacitet 121

veckling mellan de varuproducerande och tjänsteproducerande sektorerna och med den fortsatta av tjänstesektorns ökning andel som långtidsutredningen räknar med för 1980-talet medför detta att den totala produktivitetsökningen dämpas med 0,2 % per år. Av beräkningstekniska skäl tillgodoräknas inte den offentliga sektorn någon produktivitetsstegring i nationalräkenskaperna. En stigande offentlig sysselsättningsandel får därför effekten av en avsaktande produktivitetsstegför ekonomin som helhet. Det bidrar ring till att långtidsutredningens alternativ 2 med inriktning konsumtion på offentlig uppvisar en lägre total produktivitetstillväxt än alternativ 1. Det är svårt att kvantifiera sådana statistiskt svårbedömbara faktorer som teknisk utveckling och beräkna deras effekter på produktivitetstillväxten. En

studie på detta område har på uppdrag av bl a långtidsutredningen nyligen

utförts av Yngve

Åberg* I denna har produktionsutvecklingen delats upp i

bidragen dels från kapital och arbetskraft, dels från övriga produktionspåverkande faktorer, i studien benämnd kallad totalproduktivitet (vanligen teknikfaktor). Detta produktivitetsmått har i sin tur uppdelats så att bl a kapacitetsutnyttjandet utgör en särskild faktor vid sidan av den tekniska utvecklingen. Ett försök har därmed gjorts att särskilja de konjunkturella

inslagen i produktivitetsutvecklingen från de mera långsiktiga.

Dessutom har den tekniska utvecklingen delats upp i investeringsbunden och övrig teknisk utveckling. Den tekniska utvecklingen tänkes nämligen påverka produktionen på två olika sätt. Till en del antas verkningarna ske via nyinvesteringar. I detta fall är den tekniska utvecklingen investeringsbunden, innebärande att varje ny kapitalårgång är mera tekniskt avancerad än närmast föregående årgång. Dessutom tänkes verkningarna komma till stånd genom olika slag av organisatoriska i vilket fall de redan förbättringar, existerande kapitalårgångarna över tiden ökar i effektivitet.

Av Åbergs studie framgår att produktivitetstillväxten har varit avsevärt

lägre under 1974-1981 än under 1963-1973. Nedgången synes ha varit mest utpräglad i konkurrensutsatta sektorer som industri och minst i skyddade sektorer som privata tjänster. Till en del kan den långsammare efter 1973 produktivitetsökningen tillskrivas bidraget från minskade investeringar och minskad investeringsbunden teknisk utveckling. Den främsta till den minskade anledningen produktivitetstillvâxten är emellertid enligt studien att söka i den icke investeringsbundna delen i teknikfaktorn. Troligen har även den låga aktivitetsnivån haft en avsevärd inverkan på den registrerade produktiviteten. Vid en relativt snabb tillväxt under resten av 1980-talet borde man därför kunna förvänta sig relativt särskilt i induhöga produktivitetsökningstal, strin.

5.3.2 Förutsatt

produktivitetsutveckling

För att kunna bestämma den framtida produktionskapaciteten genomförs i ett antal sektorstudier långtidsutredningen avseende olika delar av närings-

för sektorstudiema II_YSV° Åbezskl/_Wevk-

livet, se avsnitt 2.7. En av de främsta uppgifterna är att ge

av den framtida Olgâzrgâlfáçfyifertzüzømk

underlag för bedömningar investerings- och produktivitets- ekonom,- 1963_1981, DS utvecklingen. Dessa bedömningar redovisas sektor för sektor i kapitel 8. Här A 1983:17.

Produktionskapacitet

nedan följer en Översiktlig beskrivning av den i långtidsutredningen förutsätta produktivitetsutvecklingen. Som närmare utvecklas i kapitel 6 utgår de båda alternativa kalkylerna i denna långtidsutredning från förutsättningen att den svenska ekonomin befinner sig i balans 1990. Detta innebär bl a att det råder fullt kapacitetssamt balans i utrikesbetalningarna. En utnyttjande och full sysselsättning sådan utveckling erfordrar att den svenska industrin får en bestående och avsevärt starkare tillväxt än under de senare åren. För att uppnå detta bör industriinvesteringarna öka och strukturomvandlingen underlättas. Den ökande kapitalbildningen och högre aktivitetsnivån bör i sin tur leda till höjd produktivitetstillväxt. De bedömningar om den framtida produktisom i LU 84 gjorts för de olika industribranscherna har i vitetsutvecklingen första hand utgått från dessa samband. Vidare har tidigare års utveckling och för branscherna specifika förhållanden beaktats. För dessa bedömningar närmare i avsnitt 8.4. För industrin sammantaget innebär gjorda redogörs bedömningar att produktivitetstillväxten förutsatts bli 3,4-3,8 % årligen 1980-1990, beroende på alternativvalet. Under 1970-talet steg industrins produktivitet med 3,3 % per år. I de övriga varuproducerande sektorerna beräknas däremot produktiviteten öka långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. Inom skogsbruk och byggnadsverksamhet är detta delvis en följd av en ändrad inriktning av och av de mycket låga produktivitetsstegringarna under de produktionen första åren av innevarande decennium. sektorerna beräknas Också i de privata tjänsteproducerande produktivitetstillväxten bli långsammare under 1970-talet än tidigare. Även på detta område av utvecklingen 1980-1983. Under påverkas produktivitetstalen i samfärdsel, och denna period minskade produktiviteten bostadsförvaltning medan den inom varuhandel ökade endast obetydligt. Även privata tjänster, vid en relativt under resten av 1980-talet blir hygglig produktivitetstillväxt därför genomsnittsökningen 1970-1980 relativt låg. Enligt dessa bedömningar förutsätts produktiviteten i näringslivet som helhet öka något långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. Detta är som förutses i flera en följd av den relativt svaga investeringsutveckling sektorer utanför industrin. Vidare har också den trendmässiga nedgången i produktivitetstillväxten beaktats.

5.3.3 Total produktionskapacitet

I tabell 5.6 sammanställs kalkylerna över arbetsvolymens och produktivitetill en beräkning av den totala produktionskapaciteten. Som tens utveckling mått används i tabellen sysselsättningen i timmar. på arbetsvolymen Villkoret för att detta mått skall kunna användas för att beräkna produktionskapaciteten är att det råder full sysselsättning, dvs att det inte föreligger outnyttjat arbetskraftsutbud. I stort sett var så också fallet både 1970 och 1980 och samma förhållande förutsätts i denna långtidsutredning gälla 1990. uppgick nämligen arbetslösheten 1970 Enligt arbetskraftsundersökningama till 1,5 % och 1980 till 2 % av den totala arbetsstyrkan. För 1990 har arbetslösheten förutsätts till 2 %. Variationerna mellan dessa år är tämligen små och nivåerna inte än vad som kan betraktas som normal högre

Produktionskapacitet

Tabell 5.6 Total produktionskapacitet 1970-1990 Årlig procentuell förändring

Totalproduktion (förädlingsvärde till faktorpris) 2,2 1,7 - 2,0 BNP till mottagarpris 2,0 1,6 - 1,9

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I

friktionsarbetslöshet. Den realiserade resp förutsedda produktionstillväxten i tabell 5.6 kan därför sägas sammanfalla med produktionskapacitetens ökning. Som tidigare framgått har produktivitetens framtida utveckling bedömts | separat i alla i kalkylen ingående näringslivssektorer. Det har också framgått

E att produktivitetstillväxten bedömts variera något mellan de båda altemati-

ven. En sammanvägning till total produktivitetsökning är dessutom beroende på sektorsammansättningen, vilken i sin tur åter varierar mellan ! alternativen. mått Något entydigt på produktionskapacitetens framtida utveckling kan således inte ges förrän sektorsammansättningen är känd. En viss redovisning lämnas dock redan här för att ge en bakgrund till den svenska ekonomins tillväxtmöjligheter under 1980-talet. Som visats har BNP-ökningen 1980-1990 beräknats till 1,6 å 1,9 % per år. Under 1970-talet ökade BNP med i genomsnitt 2,0 % per år. Ser man till produktionsfaktoremas bidrag till produktionsökningen finner man emellertid större skillnader. En bättre sysselsättnings- och en sämre produktivitetsutveckling under 1980-talet tar dock i stort sett ut varandra och samma ger ungefär BNP-tillväxt under 1980-talet som under 1970-talet.

D61 HI Strukturell

utveckling

6 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

6.1 Allmänna

utgångspunkter

6.1.1 Ekonomisk-politiska mål

Långtidsutredningen utgår, som redan nämnts, från att de övergripande ekonomisk-politiska målen skall vara uppfyllda 1990. Mot denna bakgrund är det utredningens uppgift att söka precisera vilka krav som ställs på den ekonomiska politiken och ekonomins funktionssätt för att målen skall nås. Utredningen skall vidare försöka beskriva de problem och möjligheter som framtiden innefattar och vilka allokeringsmöjligheter som finns. De mål och

t

restriktioner som skall vara uppfyllda är följande: full sysselsättning (2 % arbetslöshet 1990) - stabilt penningvärde (inflationstakter runt 4 %-nivån under resten av 1980-talet) balans i utrikesbetalningarna (bytesbalansens saldo = 10 miljarder kr 1990) i balans i statsbudgeten (budgetunderskottet minskas till 40-50 miljarder

l

kr 1990) - ; god lönsamhet i näringslivet (avkastningen på materiellt kapital före skatt

l i industrin skall överstiga avkastningen på statsobligationer med 2 %).

l l av målen Precise- Utredningens preciseringar anges inom parentes.

l

l ringarna är naturligtvis i viss mån godtyckliga och kan diskuteras. De har inte › kunnat baseras på några uttalanden från regering eller riksdag. Utredningen l måste emellertid arbeta med kvantifierade förutsättningar varför dessa anges

l

här. En mer utförlig diskussion av målen och deras behandling redovisas i l avsnitten 2.4 och 6.1.3. l l Inom den ram som ges av att dessa mål och restriktioner skall vara uppfyllda 1990 utarbetar långtidsutredningen ett antal alternativ för utvecklingen 1980-1990. I och med att målen och restriktionerna är uppfyllda 1990 kan ekonomin då sägas befinna sig i ett långsiktigt balanserat läge. Alla alternativ är därmed balanserade. De skiljer sig emellertid åt när det gäller vilka och hur stora problem som är förknippade med att nå balans 1990. Med avseende på alternativens konstruktion ansluter sig 1984 års långtidsutredning mer till utredningarna i början av 1970-talet än till de senare utredningarna. LU 70 och LU 75 arbetade också med flera balanse-

126 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

rade alternativ medan LU 78, LU 80 och LU 82 bara hade ett balanserat alternativ och ett antal obalanserade. I tidsperspektivet 1983-1987 utarbetas emellertid även i 1984 års långtidsutredning ett alternativ som leder mot balans och ett som inte gör det, se vidare kapitel 9-11. Det kan i detta sammanhang påpekas att långsiktig balans är ett relativt begrepp. Vissa av de förutsättningar som utredningen gör för 1990 kan inte betraktas som förenliga med balans på mycket lång sikt. Det gäller den internationella situationen där mycket stor arbetslöshet exempelvis antas råda även 1990. Det gäller även vissa inhemska förhållanden som att beräknas ligga på en lägre nivå 1990 än de kan energiinvesteringarna förväntas år 2000. Sådana förhållanden kommenteras göra exempelvis i samband med kalkylerna för 1990-2000. ytterligare

6.1.2 Problem medellång sikt

på

Långtidsutredningens reala kalkyler, vilka redovisas i avsnitt 6.2, avser att bestämma hur stort det reala resursutrymmet är på medellång sikt, hur stora delar av detta utrymme som måste avsättas för investeringar och nettoexport och hur resterande utrymme för konsumtion kan fördelas på privat resp offentlig konsumtion. Utredningens beräkningar tyder, vilket redan visats i avsnitt 5.3, på att det finns ett relativt stort resursutrymme fram till 1990. Delvis beror det på att ekonomin för närvarande befinner sig i en konjunktursvacka med outnyttjad kapacitet. Möjligheterna att ta i anspråk detta resursutrymme begränsas emellertid avfinansiella restriktioner och av hur pris- och lönebildningen olika delar av fungerar. En genomgång av hur dessa begränsningar påverkar efterfrågan ger följande bild: U Den privata konsumtionens ökningstakt begränsas bl a av vilken reallö- .neutveckling som är möjlig att uppnå. Å ena sidan tyder uppskattningar av produktivitetsutvecklingen till 1990 på att det skulle kunna finnas ett inte obetydligt utrymme för reallöneökningar. Å andra sidan tyder de historiska sambanden såsom de kommer till uttryck i Phillipskurvan, se diagram 3.1, på att en snabb real efterfrågeökning (och en därav förorsakad dämpning av arbetslösheten) på kort sikt bara har uppstått i

kombination med en ökning av inflationstakten. Enligt långtidsutred-

är det nödvändigt med en dämpad inflationstakt de ningens kalkyler närmaste åren vilket kan sätta gränser för hur snabbt reallönerna och den A privata konsumtionen kan växa. svårigheterna att uppnå en snabb ökning av den reala efterfrågan utan ökad inflation gäller även andra delar av efterfrågan än den privata konsumtionen. Vidare medför den offentliga sektorns besvärliga finansiella läge att något större bidrag till den privata konsumtionens ökning knappast kan komma från den offentliga sektorns transfereringar. I stället torde man få räkna med att behovet av att stärka sektorns finanser kommer att medföra minskade nettoden offentliga till hushållen, dvs minskade transfereringar och/eller transfereringar ökade skatter och avgifter. D Den offentliga konsumtionens tillväxt begränsas främst av den offentliga sektorns ansträngda finanser. I den statliga budgeteringen tillämpas sedan några år en mycket stram linje när det gäller myndigheternas

Alternativa

utvecklingsvägar 1980-1990 127

administrations- och personalkostnader. Ett krav finns på att myndigheterna genom rationaliseringar skall kunna minska sina anslagsbehov med 2 % per år i reala termer. Det medför att den statliga konsumtionen minskar år för år. Kommunernas planer tyder på att den tidigare kraftiga expansionstakten i den kommunala konsumtionen nu har dämpats väsentligt. Med nuvarande finansiella läge och inriktning av utgiftspolitiken torde därmed varken staten eller kommunerna nämnvärt Öka sina konsumtionsutgifter de närmaste åren. D Investeringarna hålls f n nere av ett lågt kapacitetsutnyttjande. De senaste 1 å 2 årens ökning av orderingång, leveranser och produktion kan emellertid leda till en viss ökning av investeringarna i delar av näringslivet under j 1984. För att uppnå de betydande höjningar av investeringsnivåj erna i näringslivet - särskilt i industrin - som krävs för att balans i ekonomin skall uppnås 1990 måste produktionen I expandera kraftigt

g under resten av 1980-talet och lönsamheten vid reala investeringar vara

l god. Sannolikt kräver det höga vinstandelar i industrin de närmaste åren, i vilket i sin tur förutsätter att lönerna trots det goda vinstläget ökar

E betydligt långsammare än under 1970-talet. I takt med att realräntan

j faller mot slutet av 1980-talet lättar emellertid kraven på lönsamheten

i något.

: CI Exporten ökar f n i relativt snabb takt till följd av devalveringama 1981 och 1982 och av den internationella konjunkturuppgången. Devalveringarna dämpar också importens Utrikeshandeln bidrar ökningstakt. därmed fn positivt till efterfrågans och produktionens reala utveckling. Ser man emellertid till sikt kommer den utvecklingen på längre internationella situationen att vara avgörande för exportens utveckling. Vid den måttliga internationella tillväxt som ligger till grund för

långtidsutredningens beräkningar torde det krävas fortsatta relativpris-

l sänkningar för svensk export för att utrikeshandeln även fortsättningsvis

l skall bidra till efterfrågans och produktionens reala ökning och för att

l balans i utrikeshandeln skall bibehållas. Sådana relativprissänkningar l ställer ytterligare krav på pris- och lönebildningen.

l

l Sammanfattningsvis kan man således konstatera att det kommer att krävas l l en relativt snabb ökning av den reala efterfrågan och produktionen under

l

resten av 1980-talet för att balans skall uppnås 1990. Särskilt gäller det för att

l ett fullt utnyttjande

av produktionskapaciteten och full sysselsättning skall l realiseras. I denna

l långtidsutredning står vi således inför problemet att det

l finns ett realt resursutrymme men att det med hänsyn till finansiella l restriktioner l och till pris- och lönebildningen är svårt att utnyttja detta l fullt ut. I

l resursutrymme långtidsutredningarna fram till mitten av 1970-talet

j var problemet det omvända, nämligen att resursanspråken var större än l resursutrymmet. l Trots dessa problem torde det inte vara omöjligt att uppnå full

sysselsättning 1990. Huvudsyftet med långtidsutredningen är i själva verket

att visa hur det skall bli möjligt. De lösningar som redovisas har att göra med en förändrad pris- och lönebildning och förstärkningar av statsbudgeten. Dessa frågor behandlas i kapitlen 9-11 rörande utvecklingen 1983-1987. Det bör också framhållas att utvecklingen i flera avseenden kan bli mer

1980-1990

128 Alternativa utvecklingsvägar

förutsätter. En bättre internationell utveckling gynnsam än vad utredningen än vad utredningen räknar med underlättar möjligheterna att uppnå balans i ekonomin. Den konkurrensförbättring som har följt av devalveringarna 1981 och 1982 kan visa ge mer positiva effekter än vad som framgår av utredningens utrikeshandelsanalys. Resursutrymmet kan bli ännu större än vad som förutsätts i den mån arbetsutbudet eller produktivitetsökningen har underskattats.

finansiella kalkyler avser att beskriva vilken finan-

Långtidsutredningens siell utveckling som kan vara förenlig med att de ekonomisk-politiska målen skall vara uppfyllda 1990. En väsentlig uppgift är därvid att söka precisera vilket underskott i statsbudgeten som kan vara förenligt med en ekonomi i långsiktig balans. Vidare redovisas olika alternativ för hur denna budgetförstärkning skall uppnås. I avsnitt 6.1.3 diskuteras de krav som kan ställas på den finansiella utvecklingen i en balanserad ekonomi och i avsnitt 6.3 redovisas de finansiella kalkylerna.

6.1.3 Krav en balanserad finansiell utveckling

på

vilka I inledningen till kapitel 6 angavs fem mål för den ekonomiska politiken 1990 i långtidsutredningens Tre av målen avser skall vara uppfyllda kalkyler. den finansiella utvecklingen, nämligen målen rörande bytesbalansen, statsbudgeten och näringslivets lönsamhet. I detta avsnitt utvecklas tankarna

bakom hur målen har preeiserats.

Balans i utrikesbetalningarna

har satts till ett överskott på 10 miljarder kr 1990 Bytesbalansmålet motsvarande ca 1 % av BNP. Det innebär att det år 1990 sker en ganska av utlandsskulden. Detta mål är naturligtvis inte betydande real amortering självklart. Det kan från både norrnativa och teoretiska utgångspunkter diskuteras om och i så fall hur snabbt utlandsskulden behöver avvecklas. Om konsumtion högre än konsumtion i framtiden skulle idag värderas väsentligt 1990 kunna Det rent av ett betydande bytesbalansunderskott accepteras. innebär dock att dagens generation höjer sin standard på framtida generationers bekostnad. Utredningen har inte funnit det rimligt att förutsätta en sådan övervältring av dagens anpassningsbörda på kommande generationer. Ett annat skäl för underskott i bytesbalansen skulle kunna vara att räntabiliteten på investeringar i ett balansläge är så mycket större i Sverige än i omvärlden att det därför är motiverat att låna utomlands för att finansiera investeringarna. Det finns dock knappast något som talar för att det skulle vara fallet. Snarare skulle kunna resas som stöd för att argument i utvecklingsländer borde vara större än i avkastningen på investeringar industriländer och att Sverige därför borde vara ett kapitalexporterande land med överskott i bytesbalansen. Det finns också enligt utredningens mening några mer näraliggande skäl varför Sverige bör eftersträva ett överskott i bytesbalansen. För det första har det visat sig att realräntekostnadema för utlandslånen blivit mycket stora. För det andra innebär en stor utlandsskuld att den ekonomisk-politiska

Alternativa 1980-1990 129

utvecklingsvägar

handlingsfriheten begränsas. För det tredje finns det en risk att den snabbt växande statsskulden via effekterna på likviditeten i den privata sektorn kan resultera i en tendens till privat kapitalutflöde, som kan behöva uppvägas av ett bytesbalansöverskott. För det fjärde utgör ett bytesbalansöverskott en viktig ingrediens i en långsiktig politik som syftar till att få ned inflationen. Det påverkar positivt förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen och skapar på sikt utrymme för en revalveringspolitik i syfte att avskärma Sverige från internationella inflationsimpulser. För det femte blir det genom ett bytesbalansöverskott möjligt att finansiera den uppbyggnad av valutareserven och en del av den handelskreditgivning som är ett nödvändigt komplement till en växande utrikeshandel utan att varken staten eller den privata sektorn behöver uppträda som låntagare på de internationella kapitalmarknaderna.

God lönsamhet i näringslivet

Analysen av sparandeutvecklingen i den privata sektorn tar sin utgångspunkt i den som bedöms vara för investeringsvolym nödvändig att uppnå samhällsekonomisk balans. För att de nödvändiga skall investeringarna komma till stånd måste företagen ha en tillräckligt god räntabilitets- och soliditetsutveckling. Utredningen har räknat med att avkastningen på materiellt före skatt kapital måste vara ca 2 procentenheter högre än

i

avkastningen på finansiellt kapital.

i Det är naturligtvis svårt att exakt ange vilken skillnad det bör vara mellan

l avkastningen på materiellt och finansiellt kapital för att en viss investeringsl

l nivå skall uppnås. Lönsamhetskraven kan variera mellan branscher och

l företag. Investeringarna styrs av många andra faktorer än enbart räntabilitet l på materiellt kapital, exempelvis kapacitetsutnyttjande och produktionsförväntningar. De mått på lönsamhet som utredningen använder avser dessutom genomsnittlig räntabilitet medan det i praktiken är lönsamheten på marginella utökningar av realkapitalet som ställs mot finansiella placeringar. Vidare inverkar m m på de avkastningsrelationer Skatteregler som styr investeringarna. Å andra sidan har många studier visat att lönsamheten har en positiv effekt

på investeringsutvecklingen och på företagens framtidssatsningar i form av

forskning och produktutveckling. Det är också från allmänna teoretiska och praktiskt ekonomiska utgångspunkter rimligt att räkna med att en expansiv utveckling i den producerande delen av ekonomin förutsätter att det är mer lönsamt att investera i materiellt medel i kapital än att placera tillgängliga finansiella tillgångar. Att utredningen stannat för en skillnad på 2 % före skatt har sin grund i tre omständigheter. För det första stämmer det relativt väl överens med den differens mellan avkastningen på materiellt och finansiellt kapital som rådde under början av 1970-talet, då investeringsutvecklingen var god. För det andra den tidigare nämnda studien tyder av investeringsutvecklingen i industrin 1 Statens industriverk, på att avkastningen på materiellt kapital bör överstiga avkastningen Näringslivets lönsamhet, på finansiellt kapital med några procentenheterÅ Studiens karaktär är investering och ñnansieemellertid sådan att några säkra slutsatser rörande skillnadens storlek inte ring, bilaga 13 till LU kan dras. För det tredje tycks en skillnad på 2 % mellan avkastningen på 84. SOU 1984:7

130 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

Kort internationell ränta (7 °/o) Fast växelkurs

i

sm Siatsskmd

Kort svensk ränta men litet budget- (7 0/0) underskott, yttre balans och låg inflation

+

Lång marknadsbestämd svensk ränta (8 °/o) Nödvändiga investeringar

i

Räntabilitet på materiellt kapital (10 %)

i

Bruttovinstandel Diagram 6.1 Bestämning (29 °/o) av bruttovinstandel i industrin 1990.

materiellt kapital före skatt och finansiella placeringar vara förenligt med en rimlig riskpremie vid industriella investeringsprojekt även när hänsyn tas till det svenska skattesystemet, se appendix 1. Som tidigare påpekats är avkastningen på finansiellt kapital i en öppen ekonomi som den svenska med fasta växelkurser i mycket stor utsträckning bestämd från utlandet. Av kapitel 4 framgår att utredningen räknat med att det internationella ränteläget gradvis skall sjunka mot 7 a 8 %. Det svenska har 1990 bedömts kunna ligga på ungefär samma nivå som i ränteläget omvärlden. på materiellt kapital före skatt skulle således Avkastningen behöva uppgå till ca 10 %. Enligt utredningens beräkningar motsvarar det en vinstandel i industrin 1990 på knappt 30 % (driftsöverskott brutto/

förädlingsvärde till faktorpris). Det är ungefär samma vinstnivå som 1983.

Den principiella av den nödvändiga vinstandelen gången vid bestämningen 1990 illustreras i diagram 6.1.

Statens budgetsaldo

Det finns flera olika möjligheter att precisera hur stort statens budgetunderbefinner balans. En skott bör vara i ett läge när ekonomin sig i långsiktig

Alternativa 1980-1990 131

utvecklingsvägar

möjlighet är att utgå från ett mål för bytesbalansen och prognoser rörande investeringar och sparande i resten av ekonomin och härleda ett statligt budgetsaldo som är förenligt med detta mål och dessa prognoser. En annan möjlighet är att inrikta sig på räntebördan och precisera vilket budgetsaldo som är förenligt med att statens räntebörda inte ökar alls eller inte ökar mer än BNPÅ En tredje möjlighet är att utifrån normativa utgångspunkter fastställa att statens finansiella förmögenhet bör utvecklas på ett visst sätt t ex att statens nettoförmögenhet bör öka? En fjärde möjlighet är att utgå från budgetunderskottets finansiering och försöka precisera vilket underskott som är möjligt att finansiera utan att det leder till inflation, valutautflöde, minskade etc. En femte möjlighet investeringar är att starta med att ange vilken stock av statsobligationer som är möjlig att ha placerad i resten av den svenska ekonomin utan att det leder till valutautflöde och att därur härleda ett budgetsaldo. Samtliga dessa varianter har tillämpats i skilda sammanhang när budgetunderskottets betydelse för samhällsekonomin har diskuterats. De olika metoderna att fastställa vilket budgetunderskott som är förenligt med långsiktig ekonomisk balans är inte oberoende av varandra. Exempelvis hänger räntebördans utveckling nära samman med förändringen i statens finansiella Metoderna nettoförmögenhet. är heller inte likvärdiga i meningen att det är betydelselöst vilken av dem som tillämpas. Exempelvis torde metoderna kunna resultera i stora skillnader vad gäller bytesbalansen.

Långtidsutredningen har valt att bestämma budgetunderskottet med den

första metoden, dvs med utgångspunkt från en målsatt bytesbalans och beräkningar av sparande och investeringar i resten av ekonomin. Enligt utredningens mening är det den mest lämpliga metoden i en medelfristig analys. Dessutom illustreras i viss utsträckning vad det erhållna budgetunderskottet innebär ur de andra synvinklarna. Som framgår senare beräknas budgetunderskottet behöva minska till 4(P50 miljarder kr 1990. Vid ett sådant budgetsaldo bör ränteutgiftemas och statsskuldens utveckling, budgetunderskottets finansiering och stocken av statsobligationer enligt utredningens uppfattning inte vara något oöverstigligt problem. Däremot är vägen till detta balansläge mer problemfylld. Den metod att bestämma budgetsaldot som har valts innebär att den förbättring som krävs i statens finanser sammanhänger med vilken investesom kan förväntas 1Jfr Skuldfällan. Ekorings- och sparandeutveckling i den privata sektorn, kommunerna nomiska rådets rapport och socialförsäkringen. Ju större sparandet i resten av 1983-84, Studieförbunekonomin är desto mindre behöver förstärkas statsbudgeten vid ett givet det Näringsliv och Sambytesbalansmål. hälle 1983.

Långtidsutredningens finansiella

kalkyler utgår således från bytesbalans- 2 Se t ex G Myrdal, PM målet. Som framgått ovan har det angivits till ett överskott på 10 miljarder kr angående verkningarna 1990. Investeringarna i de icke-finansiella företagen bestäms med utgångs- på den ekonomiska konjunkturutvecklingen i punkt från de produktionsnivåer som måste uppnås 1990 vid full sysselsätt- Sverige av olika åtgärder ning. Räntabilitetens bestämning har diskuterats ovan. Sedan räntabiliteten inom den offentliga husoch investeringarna bestämts är det finansiella sparandet i sektorn icke- hdllningens omrâde, ñnansiella företag också i princip entydigt bestämt. Tillsammans med mer Bihang till riksdagens renodlade prognoser för hushållens och de finansiella protokoll 1933, 1. saml. företagens sparande kan därefter ett krav sektorns Bilaga III; och G Myrpå den offentliga finansiella sparande dal, Finanspolitikens residualbestämmas. Slutligen kan ett budgetsaldokrav härledas genom ekonomiska verkningar, antaganden om hur statens utlåning samt kommunernas och AP-fondens SOU 1934:1.

132 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

finansiella sparande skall utvecklas. Utredningen har valt att utgå från att kommunernas finansiella sparande skall vara något negativt. En viss del av bör normalt kunna lånefinansieras. Dessutom har kommuninvesteringarna erna i utgångsläget en inte obetydlig överlikviditet. AP-fonden har antagits ha ett finansiellt för att fondens realvärde skall sparande som är tillräckligt bibehållas. Det är emellertid inte enbart budgetsaldot som är av betydelse när det sektorns ekonomi. En alltför snabb tillväxt av de gäller den offentliga offentliga utgifterna och en kraftig höjning av skattetrycket kan på olika sätt ha negativa effekter på den ekonomiska utvecklingen. Ekonomins anpassningsfönnåga kan hämmas, inflationsbekämpningen försvåras och reallöneutrymmet begränsas. Visserligen är kunskaperna om dessa effekter relativt små. Utredningen har emellertid ändå funnit det rimligt att utgå från att en återgång till samhällsekonomisk balans förutsätter en väsentligt offentlig utgiftstillväxt än under 1970-talet. De alternativ för långsammare den finansiella utvecklingen fram till 1990 som presenteras i det följande innebär därför ett klart trendbrott vad gäller utvecklingen av de totala offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten. Det ohållbara i en utveckling där de skattefinansierade offentliga utgifterna fortsätter att öka som under 1970-talet kan illustreras genom enkla räkneexempel. Antag att de offentliga utgifterna mellan 1983 följande och 1990 ökar ungefär i samma takt som under 1970-talet eller med 6 % per år i volym. Om den ekonomiska tillväxten trots det skulle bli så god som 2,5 % per år skulle den offentliga utgiftsandelen fortsätta att växa från 68 % 1983 till 86 % 1990. Bara för att undvika en fortsatt försämring av den sektorns till BNP skulle då skattekvoten offentliga sparande i förhållande behöva höjas med 18 procentenheter. I 1983 års prisnivå motsvarar det ca 125 miljarder kr vilket kan jämföras med de totala momsintäkterna på knappt 50 miljarder kr och hushållens inkomstskatter på ca 140 miljarder kr. Penningpolitiken antas bli utformad så att den valda valutakursen upprätthålls. Det innebär i princip att penningutbudet anpassas till den penningefterfrågan som uppkommer vid den givna produktionsutvecklingen i kombination med en prisutveckling som gör valutakursen långsiktigt hållbar. Som tidigare påpekats torde det i praktiken vara möjligt för Sverige att ha ett ränteläge som något avviker från omvärldens. Det skulle således vara tänkbart att i ett balansläge tillåta ett något större budgetunderskott och det genom en åtstramning av penningpolitiken. Genom att kompensera ränteläget då skulle drivas upp skulle det finansiella sparandet i den privata sektorn kunna ökas och den yttre balansen ändå upprätthållas. En sådan politik skulle dock kunna få mycket negativa effekter på investeringarna. Med den analysmetod som utredningen valt skulle det komma till uttrycki ett orealistiskt högt räntabilitetskrav på materiellt kapital för att de nödvändiga investeringarna skall komma till stånd. Mot denna bakgrund har utredningen utgått från att den yttre balansen i ett balansläge i huvudsak måste åstadkommas genom en anpassning av finanspolitiken och inte genom en stram penningpolitik.

S()lJ 1984:4 Alternativa 1980-1990 133

urvecklingsvägar

6.1.4 Läsanvisningar

Långtidsutredningen arbetar denna gång, som redan har nämnts i avsnitt 2.5, med tre tidsperspektiv. Huvudperspektivet avser 1980-1990. Utgångsåret har valts dels för att det var en konjunkturtopp i termer av bruttonationalprodukten, dels för att tidsperspektivet skall bli så långt att man kan beskriva en strukturell Slutåret utveckling. har valts dels för att det ligger tillräckligt fram i tiden långt för att det skall vara möjligt att förutsätta att de ekonomisk-politiska målen skall ha uppnåtts, dels för att täcka in hela 1980-talet. Emellertid har många förutsättningar 1983. Det tagit sin utgångspunkt gäller t ex den internationella och de flesta finansiella utvecklingen förhållanden. Vidare har de reala alternativen konstruerats med utgångspunkt från konsumtionsutvecklingen 1983-1990. Det finns också ett allmänt intresse av att ha ett relativt sent basår vid beskrivning av framtiden. Av dessa skäl redovisas i kapitel 6 både utvecklingen 1980-1990 och 1983-1990. Perioden 1980-1990 belyser därvid vanligen bättre den strukturella utvecklingen.

6.2 Real

utveckling

6.2.1 Gemensamma

förutsättningar

I detta avsnitt presenteras två alternativa scenarier över den reala utvecklingen i Sveriges ekonomi 1980-1990. De illustrerar två möjliga inriktningar av den ekonomiska politiken avseende resursernas allokering på medellång sikt. Varje alternativ har sina fördelar och är förknippat med sina problem.

Långtidsutredningen förordar inte något av dem som en bättre fördelning av

resurserna. Som framgått i avsnitt 4.3 utgår de båda alternativen från gemensamma förutsättningar om den internationella ekonomiska utvecklingen fram till 1990. Till grund för kalkylerna har lagts en utvecklingsbild som ligger mitt emellan ett gynnsamt scenario och ett stagnationsscenario. De för kalkylerna viktigaste förutsättningarna är att BNP-tillväxten i OECD-området antagits vara 2 % per år 1983-1990 och att den internationella inflationen förutsatts vara 5 % per år. Denna långtidsutredning är således relativt försiktig i bedömningen av den internationella utvecklingen till skillnad från tidigare utredningar i vilka den internationella tillväxten vanligen har överskattats. Vidare förutsätter utredningen att den handelspolitiska utvecklingen - vilken tidigare genom handelsliberaliseringen bidragit till en snabbare tillväxt av världshandeln under 1980-talet snarast kommer att dämpa handelstillväxten. Skulle produktionsökningarna i omvärlden bli större än vad utredningen har förutsatt så lättar de inhemska problemen och ökar utrymmet för konsumtion vilket i avsnitt 6.4. framgår av känslighetsanalyserna Det bör vidare framhållas att den tillväxt som förutsätts för OECDområdet (2 % per år 1983-1990) är väsentligt sämre från sysselsättningssynpunkt än den tillväxt som beräknas för Sverige (2-2,5 % per år 1983-1990).

134 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

För OECD-området innebär denna tillväxt sannolikt ökande arbetslöshet medan den för Sverige skulle kunna ge full sysselsättning 1990. En annan för alternativen avser våra arbetskraftsgemensam förutsättning resursers framtida utveckling. Denna har behandlats i avsnitt 5.2. Utifrån och framskrivningen av AK-talen för den senaste befolkningsprognosen olika köns- och åldersgrupper har antalet i arbetskraften ingående personer beräknats. Arbetslösheten har kalkylmässigt satts till 2 % 1990. Under dessa förutsättningar beräknas den totala sysselsättningen öka med sammanlagt 270 000 personer 1980-1990, vilket motsvarar en årlig ökningstakt på 0,6 %. Räknati antal arbetade timmar blir ökningen i arbetsvolymen mindre, 0,1 % beror på förutsättningar om frånvarons och medelarper år. Diskrepansen betstidens Enligt dessa kalkyler beräknas således den totala förändringar. i timmar vara praktiskt taget oförändrad mellan 1980-1990. arbetsvolymen Eftersom den totala arbetsvolymen minskade 1980-1983 med 0,1 % per år, innebär detta att den under resten av 1980-talet förutses öka med knappt 0,2 % årligen. Jämfört med 1970-talet ger det en mer förmånlig sysselsättningsutveckling. Under 1970-talet minskade sysselsättningen i timmar med i genomsnitt 0,6 % per år. Arbetstidsförkortningen i början av 1970-talet, en femte semestervecka och utökad rätt till bamledighet m m bidrog till denna minskning. reformer har inte inlagts i kalkylema för 1980-talet (se Några motsvarande dock det alternativ med arbetstidsförkortning som redovisas i avsnitt

7.11).

6.2.2 Reala alternativ

En utgångspunkt för utredningen har varit att de reala kalkylema 1980-1990 som kan bli aktuella när det skall belysa de avvägningsfrågor standardökning kan tas ut. Utredningen har valt att i gäller hur en framtida mellan och offentlig konsumtion. första hand belysa avvägningen privat Denna avvägning sker inom ramen av den tillgängliga produktionskapaciteten och med hänsyn till att vissa resurser måste avsättas för ökad nettoexport och ökade investeringar. Långtidsutredningen arbetar, som redan nämnts, i detta syfte med två reala alternativ:

- Alternativ en inriktning på privat konsumtion och på 1 innebär näringslivet - Alternativ 2 innebär en inriktning på offentlig konsumtion och på den offentliga sektorn.

Dessutom som innehåller en arbetstidsbelyses i avsnitt 7.11 ett alternativ förkortning och görs i avsnitt 6.4 vissa känslighetsanalyser. Alla alternativen är konstruerade så att nödvändiga resurser avsätts för dvs för bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och nettoexkapitalbildning, innebär det att dessa måste stå i ett port. När det gäller bruttoinvesteringar rimligt förhållande till produktionsnivån 1990. Vidare ställer investeringsmvecklingen krav på den finansiella utvecklingen bl a när det gäller lönsamhet i 1990 är naturligtvis svår att bedöma. Vi företagssektorn. Lagerförändringen har förutsatt 1990 har ungefär samma omfattning som att lageruppbyggnaden 1980 i relation till produktionsnivån.

Alternativa 1980-1990 135

utvecklingsvägar

Tabell 6.1 Konsumtionens utveckling 1980-1990

Årlig procentuell volymförändring

När det gäller nettoexporten blir resurskraven relativt stora p g a dels obalansen i utrikeshandeln i utgångsläget, dels det förhållandet att full sysselsättning i Sverige skall uppnås i en omvärld med betydande arbetslös» het. För att den nödvändiga nettoexporten skall komma till stånd krävs i sin , tur att relativpriserna anpassas så att balans uppnås. I de två alternativen fördelas det totala konsumtionsutrymmet på privat 1 och offentlig konsumtion i enlighet med tabell 6.1. Av tabellen framgår att

i

den privata konsumtionen ökar ungefär en snabbare procentenhet

l 1983-1990 än den offentliga i alternativ 1 medan det omvända gäller i

l

alternativ 2. Det är således inga drastiska skillnader mellan alternativen. De i är ändå väsentliga med tanke på att tidsperioden är 7 år. Tidigare framhölls att det kan finnas gränser för hur snabbt reallönerna och den reala konsumtionen kan växa med hänsyn till att inflationen tenderar l att drivas upp av en snabb efterfrågetillväxt. Samtidigt kan det emellertid l hävdas att reallöneutrymmet inte heller får vara för litet. Det kan nämligen resultera i hårdnande motsättningar mellan olika delar av arbetsmarknaden vilket också kan driva upp de nominella löneökningarna och därmed intlationemAlternativen 1 och 2 bör därför kunna ange det intervall för långsiktig reallöneutveckling som kan vara förenligt med en låg inflation. Några säkra slutsatser i dessa avseenden kan emellertid inte dras. Den snabbare ökningen av privat konsumtion i alternativ 1* är mer importkrävande och ställer därmed större krav på exporten som skall betala denna import. Industriproduktionen måste i det fallet öka snabbare än i alternativ 2 och det krävs också en något större sänkning av våra relativpriser för att exporten skall kunna avsättas. I dagsläget är kapacitetsutnyttjandet relativt lågt. Det är alltså möjligt att i viss utsträckning öka produktionen utan att utöka produktionskapaciteten. På längre sikt måste emellertid investeringarna öka. De olika produktionsstrukturerna i alternativ 1 och 2 leder till olika investeringsbehov. Genom skillnaderna i produktions- och investeringsutveckling kommer också produktiviteten att variera mellan alternativen.

6.2.3 Produktionskapacitet

Produktivitetens bestämningsgrunder har tidigare diskuterats i avsnitt 5.3. Det visades där att det råder ett klart samband mellan produktionen,

136 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

Tabell 6.2 Produktivitetens utveckling inom olika näringsgrenar 1970-1990 Årlig procentuell förändring

Anm. Sektorindelningen 1983 bygger på preliminära uppskattningar. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

investeringarna och produktivitetens förändringstakter. För att höja produkkrävs nyinvesteringar. Dessa påverkar produktiviteten dels tionsvolymen genom höjd kapitalinsats per arbetstimme, dels genom att nyare teknik kan

införas. Det finns dessutom tecken på att en högre produktionsnivå också på

annat sätt tenderar att höja produktiviteten. Detta kan tex ske genom att man under en period med högre aktivitet satsar mer på vardagsrationaliseringar och organisatoriska förbättringar. Med hänsyn till att produktionskraven på olika näringssektorer blir större i alternativ 1 än i alternativ 2 har också produktivitetsbedömningama varierats därefter. Dessa sammanfattas i tabell 6.2. Sammanvägningen till totala produktivitetstillväxter, 1,9 % per år i alternativ 1 och 1,6 % per år i varierande produktions-

alternativ 2, har gjorts med de mellan alternativen

strukturerna. av tabell 6.2 har _produktivitetstillväxten inom industrin Som framgår beräknats bli obetydligt högre under 1980-talet än under 1970-talet. I andra produktionssektorer tyder bedömningarna däremot på svagare privata produktivitetsökningar. Särskilt markant är nedgången i de privata tjänstesektorerna för varuhandeln). Detta sammanproducerande (med undantag till stor del med att produktivitetstillväxten i dessa sektorer hänger stagnerade helt under de första åren av 1980-talet, se diagram 6.2. Under perioden 1983-1990 har produktiviteten i total privat tjänsteproduktion förutsatts 1 och 2,1 % i alternativ 2. växa med 2,3 % per år i alternativ Den produktionsutveckling som resulterar av de två olika efterfrågebildema sammanfattas i tabell 6.3. Variationsvidden mellan de alternativa

Alternativa 1980-1990 137

utvecklingsvägar

Index 1970=100

160-

Diagram 6.2. Produkti- 120 vitet i total privat tjänste- _ produktion 1970-1990 i Källor: Statistiska cen- 10e tralbyrd och finansde-

i

i r i | 1 l r r I l I T 1 I 1 l I l I I 1 1970 1975 1980 1985 1990 partementet. 1 1

i

Tabell 6.3 Produktionens utveckling inom olika näringsgrenar 1970-1990 i Förädlingsvärde till faktorpris, 1980 års priser

l

Miljarder Årlig procentuell förändring

1 kr 1980 L 1970- 1980-1990 1980- 1983-1990 1980 å?? 1983 ç--w-á

i

Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2 1 Jordbruk och fiske 9,4 1,2 1,4 1,1 4,2 0,3 -0,2 1 Skogsbruk 6,8 -2,3 2,2 1,9 3,6 1,6 1,2

1 Industri

ä 107,9 1,0 2,8 2,1 -0,7 4,3 3,3 1 E1-, gas-, värme- och vattenverk 12,8 6,1 4,8 4,5 6,9 3,9 3,4 “

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

tillväxttalen är störst inom industrin samt inom den privata och offentliga tjänsteproduktionen. Det sistnämnda är en naturlig följd av altemativens konstruktion. I fråga om industriproduktionen samverkar flera faktorer: varierande produktivitetsutveckling, annorlunda efterfrågan beroende på förskjutningar mellan privat och offentlig konsumtion samt befintligt sysselsättningsutrymme. Samma faktorer påverkar också andra näringsgrenar, även om effekterna i regel är mindre.

138 Alternativa utvecklingsvâgar 1980-1990

För landets totalproduktion innebär kalkylerna en årlig ökningstakt om 2,0 % i alternativ 1 och 1,7 % i alternativ 2. Jämfört med 1970-talet innebär detta en något lägre tillväxttakt. Skillnaden är emellertid obetydlig. Den rimligaste beskrivningen torde vara att tillväxten under både 1970- och 1980-talen är ungefär 2 % per år. Den produktionsökning som förutses för 1980-talet är emellertid betydligt högre än under andra hälften av 1970-talet men når å andra sidan inte upp till tillväxten under 1960-talet och första hälften av 1970-talet. Ser man till produktionsfaktorernas bidrag till produktionsökningen finner man vidare att sysselsättningen under 1970-talet minskade med 0,6 % per år medan produktiviteten i den totala ekonomin ökade med 2,9 % per år. Under 1980-talet däremot beräknas sysselsättningen öka med 0,1 % per år medan produktiviteten bara ökar med 1,6-1,9 % per år. En förmånligare sysselsättningsutveckling motvägs således av en lägre produktivitetsökning.

6.2.4 Försörjnings- och bytesbalans

1 En försörjningsbalans ger en sammanfattande redovisning av ett lands reala resurser och deras användning. I tabell 6.4 har de i försörjningsbalansen ingående posterna grupperats efter tillgång och användning. Tillförseln av varor och tjänster bestäms av den inhemska produktionen och av den totala

Tabell 6.4 Försörjningsbalans 1970-1990 1980 års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring

kr 1980

5,9 . . . . . . Lagerförändring Export av varor och tjänster 156,5 3,8 4,2 3,8 5,4 3,7 3,2 Summa användning 691,6 2,1 1,7 1,4 0,3 2,3 1,9 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Alternativa urvecklingsvägar 1980-1990 139

importvolymen. Därefter visas hur dessa resurser används. Av den tillgängliga produktionsökningen måste en del avsättas för kapitalbildning, dvs för nettoexport, bruttoinvesteringar och lagerförändring. Den del av produktionsökningen som måste avsättas för nettoexport bestäms av dels underskottet i bytesbalansen i utgångsläget, dels kraven på att Öka kapacitetsutnyttjandet i förhållande till utlandet. Detta ställer vissa krav på relativprissänkningar.

Nettoexport

I båda alternativen har de svenska priserna beräknats behöva öka ca 1 % långsammare per år 1983-1990 än den genomsnittliga prisutvecklingen i omvärlden. I alternativ 1 krävs dock en något större relativprissänkning än i alternativ 2. Det medger i båda alternativen enligt utredningens beräkningar att det uppsatta bytesbalansmålet nås. När det gäller att bedöma rimligheten i den förutsatta relativprissänkningen så bör hänsyn tas till ett antal olika förhållanden: - För det första har de inledande åren på 1980-talet genom devalveringama 1981 och 1982 inneburit en relativprissänkning på i storleksordningen 10 %. Ytterligare relativprissänkningar kan därmed bli svåra att uppnå -i synnerhet som de måste nås genom en långsammare pris- och löneökningstakt än i omvärlden och inte genom ytterligare devalveringar. Det senare skulle göra det omöjligt att uppnå de låga inflationstakter som eftersträvas och sannolikt även flera av de övriga målen för den ekonomiska politiken. Relativprissänkningama måste dessutom uppnås i ett läge där arbetslösheten i Sverige minskar medan den i omvärlden troligen fortsätter att öka. - För det andra innefattar den genomsnittliga prisutvecklingen i omvärlden en lägre inflation för vissa länder och en högre inflation för andra länder. I det genomsnitt för konsumentprisernas stegringstakt på 5 % per år 1983-1990 som förutsätts räknar utredningen exempelvis med 3,5 % inflation i Förbundsrepubliken Tyskland och prisstegringstakter över 5 % för vissa andra OECD-länder. Den förutsatta svenska inflationen ligger därmed mellan den som förutsätts för Förbundsrepubliken Tyskland och genomsnittet för omvärlden. En kärnfråga i detta sammanhang är om den svenska ekonomin fungerar så att vi kan komma ner i så låga inflationstakter. I avsnitt 3.3 framgick att inflationstakten i Sverige under första delen av 1970-talet var lägre än i OECD-området, se diagram 3.6 och 3.7, medan den under perioden 1976-1983 bara ett år varit lägre i Sverige. Det tyder på att det inte är omöjligt att uppnå inflationstakter under genomsnittet för omvärlden. - För det tredje är den måttliga tillväxt som förutsätts för omvärlden inte tillräcklig för att reducera den mycket höga arbetslösheten i dagsläget. Tvärtom torde arbetslösheten vara ännu större 1990. I en sådan omvärld skall Sverige uppnå full sysselsättning. För att denna skall uppnås med bibehållen extern balans är det nödvändigt att prisutvecklingen i Sverige är långsammare än i omvärlden. Skulle tillväxten i omvärlden bli snabbare än utredningen har förutsatt så lättar kraven på relativprissänkning. Å andra sidan skärps kraven om tillväxten i omvärlden blir sämre än förutsatt.

140 Alternativa utvecklingsvägar 1980-1990

Mot denna bakgrund har utredningen ansett det rimligt att förutsätta en fortsatt relativprissänkning med ca 1 % per år 1983-1990. Denna relativprissänkning torde bli svår men inte omöjlig att uppnå, men framför allt är den med givna internationella förutsättningar nödvändig för att uppnå balans 1990. Relativprissänkningen medför att en betydande del av BNP-ökningen måste avsättas för nettoexport. Som framgår av avsnitt 7.7 är relativprissänkningar en resurskrävande väg att åstadkomma balans i utrikeshandeln. På kort sikt kan det vara den enda väg som står till buds. Ju längre tidsperspektivet sträcks ut desto större betydelse får emellertid andra faktorer som forskning, produktutveckling och marknadsföring. Väsentligt Ökade insatser på sådana områden kan således minska kraven på relativprissänkningar. Den nödvändiga relativprissänkningen innebär också att konsumentpriserna måste stiga långsammare i Sverige än i andra länder. För perioden 1983-1990 beräknas konsumentpriserna öka med ca 4 % per år. Inflationstakten behöver således dämpas kraftigt i förhållande till tidigare perioder. Möjligheterna att uppnå detta underlättas av att inflationstakten i omvärlden l beräknas bli betydligt lägre under resten av 1980-talet än tidigare. l l l Inom ramen för den nödvändiga ökningen av nettoexporten beräknas l 4 l exporten öka med ca 4 % per år och importen med ca 1 % per år 1980-1990. i Den exportökning som krävs är något större i alternativ 1 än i alternativ 2, 4,2 % per år resp 3,8 % per år. Det beror på att den snabbare ökningen av privat konsumtion i alternativ 1 drar med sig ökad import vilken måste täckas med ökade exportintäkter. Exportökningen under 1980-talet är i stort sett densamma som den som Härvid kan noteras att världshandeln utveckuppnåddes under 1970-talet. lades betydligt snabbare under 1970-talet än vad som förutses för 1980-talet, ca 5 % resp 2 å 3 % per år. Å andra sidan steg relativpriserna på svensk export med ca 1 % per år under 1970-talet vilket dämpade exporttillväxten medan de förutsätts falla under 1980-talet med 1 â 2 % per år. Importökningen är betydligt långsammare under 1980-talet än under 1970-talet, ca 1 % per år resp 2,4 % per år. Den långsammare importutvecklingen beror huvudsakligen dels på att efterfrågeutvecklingen förutses bli svagare under 1980-talet, dels på att importen stiger i pris i förhållande till svenska produkter. Det förhållandet att importen ökar långsammare än produktionen, se tabell 6.4, medför att importens andel av BNP beräknas sjunka från 31,7 % 1980 till knappt 30 % 1990. Importandelen 1990 blir ungefär densamma i båda alternativen 1990 trots en snabbare privat konsumtionsökning i alternativ 1. Det beror främst på att den högre efterfrågan i detta fall motverkas av en något större relativprissänkning på svenska produkter.

Investeringar

Investeringamas ökningstakt bestäms i stor utsträckning av produktionsutveckling och lönsamhet. Särskilt gäller det för industriinvesteringar och delar av tjänstesektorns investeringar. För energiinvesteringar, bostadsinvesteringar och offentliga investeringar är bestämningsfaktorerna av annat slag.

Alternativa 1980-1990 141

utvecklingsvâgar

Tabell 6.5 Resursemas fördelning 1970-1990 Procent av BNP, 1980 års priser 1970 1980 1983 1990 Alt l Alt 2

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

r I utredningens kalkyler har förutsätts att skall näringslivet uppnå investeringsnivåer och kapitalstockar som är förenliga med de produktionsnivåer som gäller 1990. För att detta skall vara krävs möjligt en kraftig höjning av kapacitetsutnyttjandet och en god lönsamhet i näringslivet. Det senare innebär att vinstnivâerna 1990 beräknas behöva ligga på dagens vinstnivåer och väsentligt över de nivåer som registrerades under senare hälften av 1970-talet. Detta ställer i sin tur krav på pris- och lönebildningen. I båda alternativen krävs en väsentlig ökning av investeringsnivån mellan 1983 och 1990. De totala investeringarna beräknas behöva öka med 2 å 3 % per år och industrins investeringar med 9 â 10 % per år. För industrins del innebär det att investeringarna åter kommer upp i nivå med vad som gällde i mitten av 1970-talet. dvs andel av Kapitalintensiteten, kapitalstockens

produktionen, kommer trots detta att falla väsentligt under resten av

1980-talet vilket beror på att den nya produktionen är mindre kapitalkrävande, att immateriella investeringar har fått en ökande etc, se betydelse vidare avsnitt 7.6. Investeringskvoten, dvs investeringarnas andel av BNP, kommer att vara lägre 1990 än 1980, se tabell 6.5. Denna nedgång beror främst på att bostadsinvesteringarna och de offentliga investeringarna minskar som andel av BNP. När de resurskrav som följer av dessa förutsättningar rörande kapitalbildningen (dvs nettoexport och investeringar inkl lagerförändring) har avräk- , nats från de totala resurserna återstår ett konsumtionsutrymme. Det är detta konsumtionsutrymme som i långtidsutredningens alternativ 1 och 2 har fördelats och offentlig konsumtion. på privat I praktiken påverkas både det totala och resurskraven resursutrymmet för kapitalbildning av hur konsumtionsutrymmet fördelas. För att uppnå en konsistent bild bestäms därför alla dessa faktorer simultant (på samma gång) i långtidsutredningens modellsystem.

Konsumtion, alternativ 1

Den privata konsumtionen; 1983-1990 har i alternativ 1 ökningstakt beräknats till 1,5 % per år inom ramen för en total konsumtionsökning på drygt 1 % per år och med hänsyn till den förutsätta ökningen av offentlig

142 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

konsumtion i detta alternativ, se nedan. För att en sådan tillväxt av den privata konsumtionen 1983-1990 skall öka minst lika mycket. Den offentliga sektorns uppnås måste reallönerna finansiella att något nämnvärt bidrag till den privata konsumläge medför tionens ökning inte torde kunna komma från den offentliga sektorns nettotransfereringar till hushållen. En reallöneökning på i storleksordningen 2 % per år i genomsnitt 1983-1990 ställer mycket bestämda krav på pris- och lönebildningen. Den generella inflationstakten på både pris- och lönesidan måste vara stärks och produktion och så låg att konkurrenskraften produktivitet ökar tillräckligt mycket för att ge utrymme för reallöneökningar. Dessutom måste inom denna ram priserna öka väsentligt långsammare än lönerna. Den offentliga konsumtionen förutsätts i alternativ 1 öka med 0,5 % per år 1983-1990. Den offentliga konsumtionens ökningstakt har fördelats på -1% För statens del motsvarar per år för staten och + 1 % per år för kommunerna. konsumtionsminskningen de förutsättningar som ligger i långtidsbudgeten konsekvenser på 5 års sikt (den kalkyl som varje år görs över statsfinansiella av redan fattade För kommunernas del är beslut och gjorda åtaganden). ökningstakten väsentligt lägre än under 1970-talet men i linje med nuvarande underliggande volymökning (dvs volymökning exkl huvudmannaskapsför-

och beredskapsarbetenyl Kommunernas egna planer tyder också

ändringar på en väsentlig dämpning av tillväxttakten.

Konsumtion, alternativ 2

I alternativ konsumtion krävs en något mindre 2 med inriktning på offentlig relativprissänkning och något mindre investeringar i näringslivet. Samtidigt blir den totala resursramen i termer av BNP i 1980 års priser (dock inte i termer av antalet arbetade timmar) mindre i detta alternativ till följd av dels att en större andel av produktionen sker i offentlig sektor där produktiviteten såsom den mäts i dessa sammanhang är lägre än i näringslivet, dels att produktiviteten i näringslivet i detta alternativ är lägre till följd av lägre och lägre investeringar. Sammantaget innebär den lägre

produktionsnivå

totala resursramen och de dämpade kraven på kapitalbildning att utrymmet totalt sett är något mindre i alternativ 2. för konsumtionsökning Inom ramen för en total konsumtionstillväxt på 1 % per år 1983-1990 har i alternativ 2 förutsatts att den offentliga konsumtionen växer med 1,5 % per år 1983-1990. del har förutsatts nolltillväxt För den statliga konsumtionens medan för den kommunala konsumtionen har förutsatts en ökning med 2 % per år 1983-1990. I förhållande till alternativ 1 ligger den offentliga konsumtionens ökningstakt således 1 % per år högre i alternativ 2. Det gäller konsumtion. Samma skillnad har schablonmäsbåde statlig och kommunal sigt förutsatts när det gäller statens och kommunernas investeringar. Den snabbare tillväxten av offentlig konsumtion i alternativ 2 ligger över nuvarande Med hänsyn till att även alternativ 2 innebär en relativt planer. i näringslivet och av skatteunderlagen är det 1 . . .. . snabb ökning av produktionen . . Prelzmmar nanonalbud- . . . .. .. . .. dock inga orealistiskt hoga okningstal. I forhållande till den offentliga get 1984, pmp_ 1983, konsumtionens tillväxttakt under 1970-talet innebär emellertid både alter- 34400, bilaga 1,1, sid 162. nativ 1 och 2 väsentligt lägre ökningstakter.

Alternativa 1980-1990 143

utvecklingsvägar

Utrymmet för ökning av den privata konsumtionen blir 0,6 % per år 1983-1990 i alternativ 2. Det är en lägre tillväxt än under 1970-talet men ändå högre än de senaste åren.

Resursanvändning

Den totala konsumtionsvolymen ökar lika snabbt i de båda ungefär alternativen sett över hela 1980-talet, eller med mellan 0,5 och 1 % per år. Denna ökning skiljer sig markant från den under 1970-talet, 2,1 % per år. För den privata konsumtionens del är ökningen 0,9 % per år i alternativ 1 och g i 0,3 % per år i alternativ 2 att jämföra med 1,6 % per år för 1970-talet. Dämpningen av den offentliga konsumtionens ökningstakt är ännu starkare: från 3,2 %_ per år under 1970-talet till 0,7 resp 1,4 % per år under 1980-talet. I diagram 6.3 illustreras resurstillväxten och resursanvändningen under 1970- och 1980-talen. och de Staplarnas höjd anger den totala BNP-ökningen olika fälten resursanvändningen. Under perioden 1970-1980 användes hela 88 % av den totala produktionsökningen till höjd konsumtion. Nettoexporten tog i anspråk 14 % medan minskade i volym motsvarande investeringarna 2 % av BNP-ökningen. Under perioden 1980-1990 behöver en väsentligt större del av resursökningen avsättas för kapitalbildning. Huvuddelen av den ökade kapitalbildningen går åt för att genom en ökad nettoexport förstärka bytesbalansen. Det kan vidare nämnas att eftersom våra exportpriser förutsätts stiga långsammare än importpriserna så ökar också den andel av exporten som krävs för att

Miljarder kr 1980 års priser

100-

75 -

u

° 1 Alt 2 v . Alt 1 Alt 2 19704980 1980-1990 1983-1990 -25-

D Konsumtion 1980_1983 Diagram 6.3 Resursför-

ändring och resursan-

g Nenoexpon vändning 1970-1990.

Kapitalbildning Källor: Statistiska cen- . Investering inkl. lager tralbyrån och finansdepartementet.

1980-1990

144 Alternativa utvecklingsvägar

betala en given importvolym. Av de angivna ökningama av nettoexporten 1980-1990 kr i alternativ 1 och 55 miljarder kr i alternativ 2 i (61 miljarder 1980 års priser) hänförs mer än hälften till det försämrade bytesförhållandet. Under 1970-talet var effekten av det oförmånliga bytesförhållandet to m större än hela nettoexportökningen med effekten att den reala bytesbalansen försämrades. Ungefär hälften av ökningen av nettoexporten har emellertid redan ägt rum 1980-1983 vilket medför att ca 1/3 av resursökningen 1983-1990 behöver avsättas för Investeringarna, vilka minskade 1980-1983, nettoexport. behöver under resten av 1980-talet öka i samma omfattning som nettoex- Lagerinvesteringarna svarar för en porten, dvs med ca 1/3 av BNP-ökningen. Därmed kvarstår för konsumtionsökväsentlig del av detta resursanspråk. ning under resten av 1980-talet ca 1/3 av BNP-ökningen.

6.3 Finansiell utveckling

De finansiella tar sin utgångspunkt i de alternativ för den reala kalkylema utvecklingen som redovisats i avsnitt 6.2 och de krav som enligt avsnitt 6.1.3 måste ställas på den finansiella utvecklingen om en återgång till samhällsekonomisk balans skall vara möjlig. Kalkylema har i övrigt grundats på följande allmänna förutsättningar. För staten och socialförsäkringssektom avser kalkylema i princip enbart konsekvenserna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden (s k långtidsbudgetteknik). Följande modifieringar har dock gjorts: (1) inkomstskatteskalan efter 1985 har för att undvika en successiv ökning av skatteuttag inkomst) och marginalskatter förutsatts sänkas så att (skatt/sammanräknad skatteuttaget 1990 är detsamma som 1985 (sänkningen förutsätts finansieras av arbetsgivaravgifterna), (2) punktskatter och inleverangenom en höjning ser av vinstmedel från riksbanken har antagits höjas i takt med prisutveckling till kommuner och hushåll resp BNP i löpande pris, (3) vissa transfereringar som är norninellt fastställda, t ex barnbidrag och studiebidrag, har skrivits upp med pris- och löneutvecklingen, (4) statlig konsumtion och investering följer antagandena i de reala kalkylema och (5) krav på budgetförstärkningar har lagts in på inkomst- och/eller utgiftssidan, se nedan. Kommunernas konsumtions- och investeringsutgifter antas också följa de reala kalkylema. Därutöver förutsätts att grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen skrivs upp i takt med priserna och att den kommunala finansiella sparande visar ett utdebiteringen höjs så mycket att kommunernas underskott 1990 på 3 â 4 miljarder kr. De ñnansiella resulterar i vissa krav på förstärkningar av kalkylema i enlighet med diskussionen i avsnitt 6.1.3. I detta avseende statsbudgeten räknar utredningen med olika alternativ: 1A och 1B vilka baseras på det reala alternativet 1 och 2A, 2B och 2C vilka baseras på alternativ 2. I alternativ 1A förutsätts att budgetförstärkningen genomförs via en höjning av inkomstskatten. I alternativ 1B förutsätts i stället en neddragning av transfereringama till hushåll. har gjorts så stor att även de höjningar av Neddragningen som nämndes under (1) kan undvikas. I arbetsgivaravgiftema punkt

Alternativa 1980-1990 145

utvecklingsvâgar

alternativ 2A sker budgetförstärkningen liksom i alternativ 1A genom en höjning av inkomstskatten och i alternativ 2B genom en neddragning av transfereringarna till hushållen. Slutligen studeras i alternativ 2C vilka skattehöjningar som krävs om transfereringsutgifterna till hushållen ökar snabbare än vad som förutsätts i alternativ 2A. Den finansiella utvecklingen är i många avseenden likartad i de fem alternativen. Det beror på att samtliga alternativ i princip utformas så att kraven på en balanserad finansiell utveckling skall vara uppfyllda. Alternativen markant skiljer sig samtidigt från utvecklingen under 1970-talet. Inflationen minskar dramatiskt. Den yttre balansen återställs. Sparandet och kapitalbildningen i ekonomin ökar. Statens budgetunderskott minskar och näringslivets lönsamhet är god. Bytesbalansunderskottet uppgick under 1980-1982 till i genomsnitt 3 % av BNP. Under 1983 minskade underskottet till 1 % av BNP. Det strukturella underskottet är emellertid större beroende på lagerinvesteringama, som beräknas slå om från en lageravveckling motsvarande 1 % av BNP till en lageruppbyggnad av ungefär samma storlek. Bruttoinvesteringarna exkl lager har däremot inte bedömts behöva öka nämnvärt i förhållande till BNP mellan 1983 och 1990. Det förklaras bl a av att behovet av bostads- och energiinvesteringar är begränsat under resten av 1980-talet. Om det förutsätta överskottet i bytesbalansen på 1 % av BNP skall uppnås 1990 krävs en sparandeökning i ekonomin. Det finansiella sparandet i förhållande till BNP behöver öka med ca 2 procentenheter. Enligt utredningens kalkyler kommer det finansiella sparandet i den privata sektorn att försvagas bl a till följd av att lageravvecklingen 1983 slår om till lageruppbyggnad (tabell 6.6). I förhållande till BNP minskar sparandet med 3 å 4 procentenheter. Det innebär att den offentliga sektorns sparande måste öka med drygt 5 procentenheter. Kravet på sparandeförbättring i den offentliga sektorn är ungefär lika stort i inflationsrensade som i nominella termer. Förbättringen av bytesbalansen mellan 1983 och 1990 blir dock väsentligt mindre när hänsyn tas till inflationens effekt på utlandsskulden. Det beror dels på att inflationen minskar, dels på att utlandsskulden i förhållande till BNP är mindre 1990 än 1983. Sett i ett längre perspektiv innebär den sparandebalans som enligt utredningens kalkyler framkommer 1990 i viss utsträckning en återgång till den situation som rådde under första hälften av 1970-talet. Det finansiella sparandet ökar i den offentliga sektorn och minskar i den privata. Det finns emellertid också vissa väsentliga skillnader. Jämfört med situationen i början av 1970-talet beräknas det finansiella sparandet i den privata sektorn bli relativt stort. Därigenom kan den offentliga sektorns finansiella sparande varai motsvarande mån mindre. Som framgår bedöms såväl hushållens som de finansiella och icke-finansiella företagens sparande komma att ligga på en högre nivå än tidigare. En annan viktig skillnad är att bytesbalansöverskottet i inflationsrensade termer är större. Därigenom sker en real amortering av utlandsskulden. Nettoskuldsättningen till utlandet uppgår 1990 till ca 13 % av BNP. Om det bytesbalansöverskott som förutsätts för 1990 blir bestående bör det således vara möjligt att aweckla landets nettoskuld till utlandet under 1990-talet.

146 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

Tabell 6.6 Sparande i privat och offentlig sektor 1970-1990 Procentuell andel av BNP

1970- 1975- 1980- 1974 1979 1983 Alt 2A

Nominellt finansiellt sparande Bytesbalans 0,7 - 1,5 - 2,7 - 3,6 - 0,9 0,9 0,8 Privat sektor - 3,4 - 2,6 2,6 0,2 5,0 1,7 1,3 därav bruttosparande 14,2 14,2 17,0 17,2 17,9 17,9 16,6 bruttoinvesteringar exkl lager 16,5 16,2 15,1 16,1 14,2 15,2 14,3 lager 1,1 0,6 - 0,6 0,9 - 1,2 1,0 1,0 Offentlig sektor

Inflationsrensat finansiellt sparande

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

av den privata sektorns finansiella sparande mellan 1983 Försvagningen och 1990 kan hänföras till sektorn icke-finansiella företag (tabell 6.7). Sektorns finansiella minskar som andel av BNP med inemot 4 sparande procentenheter. Det förklaras framför allt av ökade investeringar i byggnader, maskiner och lager. Bruttosparandet ligger kvar på ungefär samma nivå som 1983. Jämfört med situationen i början av 1970-talet är det finansiella sparandet Det gäller även om man rensar för företagens bostadsinvestenågot större. I inflationsrensade termer är företagens finansiella sparande däremot ringar. något mindre 1990 än i början av 1970-talet. Skillnaden är dock liten och motsvaras dessutom av att bruttoinvesteringarna är i ungefär motsvarande

grad större. Räntabiliteten kapital i industrin är i alternativ 1 A ca 2 på materiellt på finansiellt kapital. Det innebär att l procentenheter högre än räntabiliteten räntabiliteten uppgår till 10 % nominellt och 6 % realt. I alternativ 2 A är råntabiliteten i såväl nominella som reala termer. Soliditeten något lägre stiger kraftigt i båda alternativen och når i stort sett upp till samma nivå som i början av 1970-talet. Den finansiella utvecklingen i företagssektorn torde mot denna bakgrund inte utgöra något hinder för den investeringsutveckling som enligt de reala kalkylerna måste komma till stånd i resp alternativ. Det finansiella i sektorn finansiella företag minskar som en sparandet andel av BNP. Det beror till stor del på att det nominella ränteläget faller, varigenom sektorns finansiella förmögenhet får en lägre nominell förränthar den tidigare snabba fonduppbyggnaden inom ramen för ning. Dessutom olika av kollektiva försäkringar antagits upphöra. I typer avtalsenliga inflationsrensade termer är sektorns sparande ungefär oförändrat mellan

Alternativa utvecklingsvägar 1980-1990 147

Tabell 6.7 Den privata sektorns sparande 1970-1990 Procentuell andel av BNP

1970- 1975- 1974 1979 1983 Alt 2A

Nominell! finansiellt sparande Privat sektor - 3,4 - 2,6 2,6 0,2 5,0 1,7 1,3 g Icke-finansiella företag - 4,8 - 5,0 - 2,1 - 4,5 0,3 - 3,2 - 3,4 därav bruttosparande 7,5 6,2 8,3 7,6 10,1 10,2 9,4

F

» Hushåll - 0,4 - 0,7 0,5 0,7 0,5 1,4 1,5 Icke-finansiella företag exkl bostäder - 3,4 - 4,6 - 0,9 - 3,6 1,9 - 1,7 - 2,2

Inflationsrensat finansiellt sparande ”g Privat sektor - 2,1 - 0,5 3,8 2,6 5,7 1,2 0,7 i l Icke-finansiella företag - 0,4 - 0,1 3,1 2,2 4,3 - 1,6 - 1,6 l Finansiella företag 0,6 1,5 1,2 1,0 1,5 1,8 1,4 Hushåll - 2,3 - 1,9 - 0,5 - 0,6 - 0,1 1,0 1,0

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

l

l 1 r l l 1983 och 1990. Jämfört med situationen i början av 1970-talet är det en l l relativt hög nivå som förklaras av att realräntan antas vara hög samtidigt som sektorns finansiella nettoförmögenhet i förhållande till BNP ökat. 3 Den goda ekonomiska tillväxten möjliggör reala lönekostnadsökningar i (inkl arbetsgivaravgifter) under perioden 1983-1990 på drygt 2,5 % per år (tabell 6.8). Samtidigt är utrymmet för privat konsumtionsökning begränsat till 1,5 % per år i alternativ 1 och 0,5 % per år i alternativ 2. Även om

Tabell 6.8 Hushållens inkomster och utgifter 1970-1990

Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1970- 1980- 1983-1990 1980 1983 Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B Alt 2C

Lönekostnader 2,7 - 2,6 2,7 2,7 2,7 2,7 2,7 Utbetald lön 0,9 - 3,0 2,3 2,7 2,3 2,3 2,2 . Överföringar från

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

148 Alternativa utvecklingsvägar 1980-1990

hushållens transfereringsinkomster till skillnad från under 1970-talet utvecklas långsamt innebär det att skattetrycket måste skärpas i förhållande till gällande regler i fyra av de fem alternativen. I alla alternativ utom alternativ 1 B begränsas den utbetalda lönesumman av den arbetsgivaravgiftshöjning som lagts in i kalkylen. För att uppnå samhällsekonomisk balans vid den antagna sparkvoten krävs i alternativ 1 A dessutom 1990 höjningar av hushållens direkta skatter i förhållande till förutsatta regler med 5 miljarder kr (1983 års priser). I detta belopp ingår inte den redan beslutade kommunalskattehöjningen för 1984 (tabell 6.9). I alternativ 1 B har detta finansieringsbehov på knappt 5 miljarder kr i stället tagits ut genom nedskärning av de offentliga transfereringsutgifterna till hushållen. Några arbetsgivaravgiftshöjningar har inte heller lagts in i kalkylen efter 1984. Därigenom uppkommer ett ytterligare finansieringsbehov på ca 7 miljarder kr. Även detta har tagits ut på motsvarande sätt. Den offentliga sektorns transfereringar till hushållen behöver således skäras ned med ca 12 miljarder kr, netto. Huvuddelen av transfereringarna är beskattningsbara. Nedskärningsbehovet, brutto, uppgår till ca 17 miljarder

kr i reala termer. Ökningen av den totala direktskattekvoten (skatt/

sammanräknad inkomst) begränsas därigenom till 0,7 procentenheter i alternativ 1B jämfört med 1,7 procentenheter i alternativ 1A. Om man till hushållens direkta skatter lägger också de kollektiva avgifterna och ställer detta belopp i relation till de totala löneinkomsterna framkommer ett mått på hur den totala skattebelastningen på faktorinkomsten lön utvecklas. Denna totala skattekvot för skattebasen löner ökar i

Tabell 6.9 Några nyckeldata för hushållens skatter och transfereringar 1990

1A 1B 2A 2B 2C

Miljarder kr, 1983 års priser 1 Förändring av direkta skatter i förhållande till förutsatta reglera + 5 0 + 28 + 14 + 44 därav kommunalskattehöjning 0 0 + 10 + 14 + LII 2 Förändring av offentliga transfereringar i förhållande till grundkalkyl för 1990 - netto 0 - 12 0 - 15 + 17 - brutto 0 - 17 0 - 21 + 24 Procentenheter 3 Förändring av total direktskattekvot 1983-1990 (skatt/sammanräknad inkomst) + 1,7 + 0,7” + 6,6 + 3,6 + 9,7

“Förutsatta regler definieras i avsnitt 6.3.1. Den kommunala utdebiteringen har förutsätts ligga på 1984 års nivå och den statliga direktskattekvoten på 1985 års nivå. ”Den totala direktskattekvoten stiger något bla på grund av den beslutade kommunalskattehöjningen för 1984 och att den kommunalt beskattningsbara inkomsten stiger snabbare än den sammanräknade inkomsten. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Alternativa 1980-1990 149

utvecklingsvägar

alternativ 1A med ca 2 procentenheter. Genom att arbetsgivaravgifterna i alternativ 1B inte höjs kommer den istället att vara ungefär oförändrad (jfr tabell 7.10). I de finansiella alternativ som är knutna till alternativ 2 i den reala kalkylen blir kravet på skattehöjningar och/eller utgiftsnedskärningar väsentligt större. Trots att överföringarna från offentlig sektor är lika återhållsamma somi alternativ 1 A framkommeri alternativ 2 A ett skattekrav i förhållande till gällande regler 1990 på 28 miljarder kr. Därav faller 10 miljarder kr på kommunalskatten och 18 miljarder kr på den statliga inkomstskatten. Det innebär att hushållens direkta skatter måste öka väsentligt snabbare än skatteunderlaget. Den totala direktskattekvoten beräknas behöva öka med ca 7 procentenheter. Marginalskattesatserna stiger därigenom kraftigt. I alternativ 2 B hålls den statliga inkomstskattekvoten på samma nivå som 1985. I stället får de offentliga transfereringsutgifterna skäras ned med ca 21 miljarder kr 1990. Då har emellertid den kommunala inkomstskatten fått höjas så att den totala direktskattekvoten ändå stiger med knappt 4 procentenheter mellan 1983 och 1990. I alternativ 2 C slutligen får de totala överföringarna från offentlig sektor öka 2,2 % per år snabbare än enligt alternativ 2 A. Det innebär att de 1990 ligger ca 24 miljarder kr högre än 1983. För att samhällsekonornisk balans skall kunna uppnås måste då den totala direktskattekvoten stiga med inemot 10 procentenheter. Skattekravet i förhållande till förutsatta regler uppgår till ca 44 miljarder kr, varav ca 5 miljarder kr kan hänföras till kommunalskatten och drygt 38 miljarder kr till den statliga inkomstskatten. De antagna förändringarna av skatter och transfereringar i förhållande till förutsatta regler resp grundkalkyl sammanfattas för samtliga alternativ i tabell 6.9. Som redovisas i tabell 7.12 innebär de fem alternativen stora skillnader vad gäller reallöneutrymmet efter skatt för de heltidsarbetande. Utrymmet uppgåri alternativ 1 A till 1,8 % per år och i alternativ 2 A till 0,7 % per år. Genom nedskärningar av transfereringsutgifterna i kombination med skattesänkningar kan utrymmet i alternativ 1 B höjas till 2,4 % per år och i alternativ 2 B till I alternativ 1,3 % per år. 2 C slutligen resulterar skattehöjningarna i att det knappast föreligger något som helst utrymme för reallöneökningar. Hushållens sparande som pressats ned kraftigt genom den svaga disponibelinkomstutvecklingen i början av 1980-talet beräknas åter öka. Sparkvoten stiger från 1 % 1983 till 3 % i alternativ 1 A och 1 B och ca 2,5 % i alternativ 2 A, 2 B och 2 C. Skillnaden förklaras av att inkomstökningen är långsammare i alternativ 2 än 1. Därigenom kommer en större del av inkomstökningen i det alternativet att uppfattas som permanent, vilket drar ned sparkvoten. Hushållens reala sparande i form av investeringar i bl a småhus fortsätter att minska. Minskningen är särskilt kraftigi alternativ 2. Genom att såväl den totala som den reala sparkvoten är större i alternativ 1 än 2 kommer det finansiella sparandet att bli ungefär lika stort i båda alternativen. Jämfört med 1970-talet väntas det finansiella öka relativt Det sparandet kraftigt. sammanhänger bl a med minskad upplåning till följd av lägre småhusbyggande, avdragsbegränsningen och de höga realräntorna. Den offentliga sektorns finansiella utveckling präglas i samtliga alternativ av en kraftig inbromsning i den offentliga utgiftsexpansionen och av ett

150 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

Procent

70 Alternativ:

Diagram 6.4 De totala offentliga utgifterna och skatterna (inkl avgifter) som andel av BNP, 197041990. Källa: Finansdepartementet.

minskat sparandeunderskott. Utvecklingen för den totala offentliga utgiftsandelen och skattekvoten redovisas i diagram 6.4. Av skillnaden mellan alternativen förklaras ca 3 procentenheter av att den offentliga konsumtionen och investeringarna en större andel av BNP i alternativ 2 än i utgör alternativ 1. Den förutsatta för de offentliga utgifterna innebär ett ökningstakten trendbrott jämfört med den historiska utvecklingen. De mycket kraftigt totala offentliga utgifterna, som ökat med i genomsnitt ca 5 % per år under perioden 1970-1983 förutsätts öka med endast 1 â 2 % per år. Trendbrottet är kraftigast för transfereringsutgifterna. Efter en ökning på ca 8 % per år under 1970-talet är de totala transfereringarna exkl räntor ungefär oförändrade under perioden 1983-1990. Företagssubventionema kostnaderna för arbetslösheten minskar och tillväxten i dras ned kraftigt, avtar. Även ökningstakten för den offentliga pensionsutbetalningarna konsumtionen och investeringarna avtar. När utgifterna fastprisberäknas

Alternativa utvecklingsvâgar 1980-1990 151

Tabell 6.10 Den offentliga utgiftstillvâxten 1970-1990 i 1980 års priser Procentuell årlig ökning

1970- 1980- 1983-1990 1980 1983 Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

i med BNP-deflatorn som i tabell 6.10 blir ökningstakten dock fortfarande relativt hög. I alternativ 2 kommer expansionen av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar att för sin finansiering ställa krav på en ökande andel av de totala resurserna i ekonomin. Ränteutgifterna ökar genom att statsskulden växer i snabb takt speciellt i början av perioden samtidigt . som realräntorna är höga. Det fallande ränteläget mot slutet av perioden innebär att ränteutgifterna i slutåret dras ned. Genom att räntorna på statens obligationslån är bundna under lång tid kommer ändå staten att 1990 betala en ränta på statsskulden som i genomsnitt uppgår till ca 8,5 %. Trots den mycket återhållsamma offentliga utgiftsutvecklingen och den goda ekonomiska tillväxten måste skatterna höjas i fyra av de fem alternativen. Kommunalskatten är efter 1984 oförändrad i alternativ 1 A och 1 B, men måste under perioden 1984-1990 höjas med sammanlagt 2.40 kr i alternativ 2 A, 3.50 kr i alternativ 2 B och 1.30 kr i alternativ 2 C. Avvikelserna i kommunal utdebitering mellan alternativ 2 A å den ena sidan och alternativ 2 B resp 2 C å den andra sidan illustrerar hur förändringar i statens och socialförsäkringssektoms transfereringsutgifter påverkar den kommunala ekonomin. Som tidigare nämnts i samband med redovisningen av hushållens ekonomi bestäms den statliga direkta skatten så att hushållens ? disponibelinkomster står i överensstämmelse med det tillgängliga konsumtionsutrymmet. Det statliga inkomstskatteuttaget varierar kraftigt mellan alternativen. Skatternas utveckling i förhållande till BNP framgår av tabell 6.11. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan 1983 och 1990 är ungefär lika stor i samtliga alternativ. Förbättringen har dock förutsätts komma till stånd på olika sätt i de fem alternativen. Hur förbättringen sker i termer av de totala offentliga utgifternas och skatternas andel av BNP har redovisats i diagram 6.4. I tabell 6.12 redovisas vilka faktorer som bidrar till sparandeförbättringen. De totala offentliga utgifterna exkl räntor Ökar i samtliga alternativ. Även realränteutgifterna ökar. Det beror dels på att den realränta som den

152 Alternativa utvecklingsvägar 1980-1990

Tabell 6.11 Skatterna som procentuell andel av BNP 1970-1990 1970 1980 1983 1990 Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B Alt 2C

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Tabell 6.12 Förklaringsfaktorer till förstârkningen av den offentliga sektorns sparande 1983-1990 Miljarder kr 1983 års priser 1983 Förändring 1983-1990 Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B Alt 2C

4 Inflationsrensat finansiellt sparande (4 = 1-2-3) - 31 + 34 + 33 + 38 + 38 + 38

a Häri ingår också den förändring som sammanhänger med skillnaden mellan förutsätta regler enligt avsnitt 6.3.1 och 1983 års skattesystem (dock ej uppräkningen av punktskatter). b Definieras i avsnitt 6.3.1. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

offentliga sektorn får betala på sin nettoskuld är väsentligt högre 1990 än 1983, dels på att den offentliga sektorns nettoskuld ökar kraftigt. Den höga realräntenivån på den befintliga skulden sammanhänger i sin tur dels med 1 den realränta som vid dels med de i höga antagits gälla nyplaceringar, räntebindningstider som gäller för utelöpande obligationslån. i I alternativ 1 A stiger de totala utgifterna inkl realränteutgifterna med 47 miljarder kr (1983 års priser). Om den nödvändiga förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande skall komma till stånd kräver det en inkomstförstärkning med ca 82 miljarder kr. Inkomsterna beräknas öka kraftigt främst till följd av den ekonomiska tillväxten. Även de offentliga transfereringsutgifternas utveckling spelar roll för skatteunderlaget. Som tidigare nämnts är dessa utgifter dock i stort sett oförändrade mellan 1983 och 1990. Genom tillväxten i skatteunderlaget ökar skatteinkomsterna med 60 miljarder kr mellan 1983 och 1990. Räknar man även in de uppräkningar av punktskatter och energiskatter i takt med inflationen som förutsätts i dessa kalkyler uppgår den automatiska skatte-

Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar 153

ökningen till 70 miljarder kr. Inkomsterna exkl skatterberäknas öka med 7 miljarder kr, varför det återstår ett skattehöjningsbehov på 5 miljarder kr. I alternativ 1 B har de offentliga transfereringsutgifterna dragits ned med 17 miljarder kr i förhållande till alternativ 1 A. Därigenom begränsas skatteunderlagets tillväxt så att skatteinkomsterna minskar med 5 miljarder kr. Det uppkommer ändå ett utrymme för skattesänkningar på 12 miljarder kr i förhållande till alternativ 1 A. Det är tillräckligt för att undvika en

arbetsgivaravgiftshöjning efter 1984 och samtidigt hålla den statliga inkomst-

skattekvoten på samma nivå som 1985. De totala offentliga utgifterna inkl räntor ökar i alternativ 2 A med 58 miljarder kr jämfört med 47 miljarder kr i alternativ 1 A. Behovet av inkomstförstärkning är 14 miljarder kr större än i alternativ 1 A, samtidigt som den automatiska av skatteinkomsterna ökningen är 10 miljarder kr mindre. Behovet av skattehöjningar är 28 miljarder kr jämfört med 5 miljarder kr i alternativ 1 A. I alternativ 2 B har de offentliga transfereringsutgifterna dragits ned med 21 miljarder kr jämfört med alternativ 2 A. Därigenom minskar skatteinkomsterna med 7 miljarder kr. genom att skatteunderlaget växer långsami l mare. Skattehöjningama kan ändå begränsas till 14 miljarder kr jämfört med 28 miljarder kr i alternativ 2 A.

i

› Den snabba offentliga utgiftsexpansionen i alternativ 2 C resulterar i att i l inkomsterna måste förstärkas med 119 miljarder kr jämfört med 96 miljarder l kri alternativ 2 A. Av skillnaden på 23 miljarder kr täcks 7 miljarder kr av att växer snabbare skatteunderlaget till följd av att transfereringsutgifterna ökar. Behovet av skattehöjningar ökar ändå från 28 miljarder kr i alternativ 2 A till 44 miljarder kr i alternativ 2 C. Vid utgången av 1983 hade den offentliga sektorn en negativ finansiell förmögenhet på ca 120 miljarder kr, vilket motsvarar ca 17 % av BNP. Trots förstärkningen av den offentliga sektorns finansiella sparande kommer i samtliga alternativ den offentliga sektorns finansiella nettoställning att 1990 ha försämrats till 26 å 27 % av BNP. Förstärkningen av den offentliga sektorns finansiella sparande faller till större delen på staten. Statens budgetunderskott förbättras från 87 miljarder kr* 1983 till 46 miljarder kr i alternativ 1 A och 40 miljarder kr i alternativ 2 A. Underskottets andel av BNP minskar därigenom från 12,5 % till ca 4 % i båda alternativen. Det inflationsrensade sparandet är 1990 positivt och av ungefär samma storlek som i början av 1970-talet. Det sker således 1990 en real amortering av statsskulden. Genom anpassning av kommunalskatten hålls kommunernas finansiella sparande kring ett underskott på 3 â 4 miljarder kr. Även för kommunerna ligger det inflationsrensade finansiella sparandet på ungefär samma nivå som i början av 1970-talet. Socialförsäkringssektorns finansiella sparande minskar som en andel av BNP mellan 1983 och 1990. Det beror på att det nominella ränteläget faller. Det inflationsrensade 1 sparandet ligger kring noll såväl 1983 som 1990. Trots Enligt uppskattning i att ATP-avgiften den preliminära natiointe höjs efter 1984 är avgifts- och ränteinkomsterna således nalbudgeten. Utfallet enligt LU:s kalkyler tillräckliga för att dels finansiera pensionsutbetalningblev bättre, ca 83 milarna, dels bibehålla AP-fondens realvärde. AP-fondens realränteinkomster jarder kr.

154 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

Tabell 6.13 Den offentliga sektorns sparande 1970-1990 Procentuell andel av BNP

1970- 1975- 1980- 1980 1983 1990 1974 1979 1983

Nominell: finansiellt sparande

Inflationsrensat finansiellt sparande

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

motsvarar 1990 i alternativ 1 A 30 % av pensionsutbetalningarna. Kalkylerna över socialförsäkringssektoms inkomster och utgifter visar vidare att såväl vid oförändrat avgiftsuttag och oförändsjuk- som arbetslöshetsförsäkringen J; rade i förhållande till utgifterna går med överskott. Detta statsbidrag överskott gottskrivs statsbudgeten. I alternativ 2 C erfordras dock en höjning av sjukförsåkringsavgiften med 0,4 procentenheter. är sparandet i socialförsäkringssektorn relativt Sett i ett längre perspektiv lågt 1990. Sektorn svarar för hela minskningen av den offentliga sektorns intlationsrensade sparande mellan början av 1970-talet och 1990. Även om statens förbättras mellan 1983 och 1990 budgetunderskott kommer den utestående statsskulden att fortsätta att växa i snabb takt. Statsskuldens andel av BNP, som ökat kraftigt sedan mitten av 1970-talet, å når en toppnivå omkring 1987 och börjar därefter att sjunka något (diagram ; * 6.5). Spegelbilden av denna utveckling är att den privata sektorns finansiella i 1990 måste innehålla ett väsentligt större inslag av statspapper än portföljer såsom vi traditionellt mäter den i termer av 1983. Om penningmängden, skall till vad som är förenligt med en inflation i bankinlåning, begränsas 4 % kan en mycket liten del av dessa statspapper placeras i storleksordningen banksektorn. Kraven på övriga privata sektorer att öka sina statspappersinnehav blir då För hushållssektorn gäller detta under hela betydande. medan den i företagssektorn är relativt perioden statliga upplåningen begränsad mot slutet av perioden. skall vara beredda att öka andelen i Om de privata sektorerna statspapper kan det tendera att driva sina portföljer på det sätt som förutsätts upp realräntan. Pressen uppåt på realräntan begränsas dock av att det löpande ñnansieringsbehovet minskar väsentligt mot slutet av 1980-talet samtidigt som statsskuldens andel av BNP minskar något. I balansläget 1990 är vidare inflationen är lägre än i omvärlden och de den yttre balansen återställd, finanserna har sanerats. I en sådan situation är det enligt offentliga rimligt att trots den stora statsskulden räkna med att utredningens mening

Alternativa 1980-1990 155

utvecklingsvägar

Procent Procent

20- I \\ Andel statspapper i I 90- / företagens finansiella

l

tillgångar 80l

15J 1

70- I I 50- Statsskulden I Andel statspapper i 50-1 10a hushållens finansiella tillgångar 40* I

30- I

5-

20 f

l 10-

I

I I I I | I | | I I I l Y T I I I I I Th I l I I I l l l I I I I ! I I Y7 l I I I 1970 1975 1980 1985 1990 År 1970 1975 1980 1985 1990 År

Diagram 6.5 Statsskulden .. .. . .. . ., . .. och dess Placering det allmanna räntelaget ligger på ungefar samma niva som i omvarlden. Det 19704990_ bör också observeras att realräntan till av kopplingen till den följd Statsskulden som procenintemationella räntenivån i kombination med den låga inflationen har BNP

mf” “ndelfw

antagits uppgå till 3 â 4 %. Det får anses vara en hög nivå i en situation där

gvmma

i _ dwgmmmet.)

__ _ o _, _ . . tatsskuldens placering l den samhallsekonomiska balansen l huvudsak har aterstallts. Finansieringen l (högra diagramma) , av budgetunderskottet 1990 redovisas i grova drag i tabell 6.14. En närmare Källa: Finansdeparte- 1 analys av finansieringsproblemen återfinns i avsnitt 7.8.3. mentet.

Tabell 6.14 Finansiering av budgetunderskottet 1983 och 1990

Absoluta tal, miljarder kr. Procentuell andel av BNP

1983 1990 1983 1990

Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A

Budgetunderskott 87 46 40 12,5 4,1 3,6 Finansiering: Banksektorn 0 9 9 0,0 0,8 0,8 Kapitalmarknadsinstituten 22 17 16 3,2 1,5 1,4

Övriga inhemska

sektorer 40 20 15 5,7 1,8 1,3 Utlandet 25 O 0 3,6 0,0 0,0

Statsskuld 488 926 895 70,0 83,5 79,8 Placering: Banksektorn 140 201 201 20,1 18,1 17,9 Kapitalmarknadsinstituten 109 245 240 15,6 22,1 21,4 Övriga inhemska sektorer 113 354 328 16,2 31,9 29,3 Utlandet 126 126 126 18,1 11,4 11,2

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

156 Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar

6.4 Känslighetsanalyser

6.4.1 Inledning

De resultat som erhålls vid långtidsutredningens beräkningar är naturligtvis beroende av de förutsättningar som görs. Särskilt väsentliga är förutsättningarna rörande den internationella utvecklingen, arbetskraftsutbudet och produktiviteten. De bestämmer i hög grad resurstillväxten i ekonomin och konsumtionsutrymmet. De har också betydelse för hur produktion och sysselsättning fördelas på olika sektorer. I detta avsnitt redovisas några kalkyler som visar hur känsliga resultaten är för variationer i dessa förutsättningar. I avsnitt 6.4.2 belyses effekten av en bättre internationell tillväxt. Vid en sådan ställs mindre krav på relativprissänkningar för att uppnå bytesbalansmålet. Det ger i sin tur ett ökat utrymme för inhemsk konsumtion i och med att lika mycket resurser inte måste avsättas för att nå bytesbalansmålet. I avsnitt 6.4.3 belyses betydelsen av en i förhållande till huvudalternativen mindre förstärkning av bytesbalansen och i avsnitt 6.4.4 betydelsen av en högre internationell räntenivå. I avsnitt 6.4.5 redovisas känslighetskalkyler avseende andra förutsättningar rörande arbetskraftsutbud och produktivitet. Vid högre arbetskraftsutbud l och högre produktivitet blir också produktionskapaciteten större. Det ger ett större konsumtionsutrymme men ökar samtidigt kraven på relativprissänkningar för att uppnå bytesbalansmålet. Motsatsen gäller naturligtvis vid lägre arbetskraftsutbud och lägre produktivitet. I avsnittet belyses också vilken i omfördelning i sysselsättning som följer av motverkande variationer produktiviteten i olika sektorer. Känslighetsanalyserna är partiella och tar inte hänsyn till alla tänkbara konsekvenser av de förutsatta variationerna. De avser vidare bara den reala utvecklingen, inte finansiella förhållanden. Utgångspunkten för känslighetskalkylerna är alternativ 1. Utvecklingen av offentlig förbrukning har inte varierats i detta avsnitt och är därför densamma som i alternativ 1.

6.4.2 Internationell marknadstillväxt

Den internationella utvecklingen är av mycket stor betydelse för den svenska ekonomins utveckling. En bättre eller sämre utveckling internationellt än i vad som antagits i långtidsutredningen förändrar påtagligt betingelserna för den inhemska ekonomiska utvecklingen. För att belysa detta har en i förutsätts än känslighetsanalys gjorts varvid en högre världsmarknadstillväxt i huvudalternativet. Effekterna av en långsammare världsmarknadstillväxt är i huvudsak symmetriska. Som framgick av kapitel 4 förutsätts BNP-tillväxten i OECD-området uppgå till i genomsnitt 2 % per år 1983-1990 och för världen som helhet till 2,3 % per år i huvudalternativen 1 och 2. Tillväxten av de svenska exportmarknaderna bedömdes därmed bli ca 2,5 % per år räknat för hela 1980-talet i genomsnitt. I känslighetsanalysen studeras effekterna av om BNP-tillväxten i omvärlden blir 1 procentenhet högre 1983-1990. Utslaget på hela 1980-talet motsvarar det 0,7 % per år.

Alternativa 1980-1990

utvecklingsvägar 157

Tabell 6.15 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1980-1990 vid känslighetsanalys av bättre internationell utveckling och ändrat bytesbalansmål

Milj kr Årlig procentuell 1980-1990

förändring 1980 Alt l Fall 1 Fall 2 Fall 3

i Sysselsättning (milj tim) 5 974,28 0,1 0,4 0,1 0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Vid oförändrade effekter jämfört med huvudalternativet av den handelspolitiska utvecklingen beräknas detta medge en tillväxt av de svenska exportmarknaderna med 3,7 % per år 1980-1990. Vid beräkningen av denna tillväxt har beaktats att marknaden för exporten från vissa sektorer främst bestäms av produktionsmöjligheterna inom landet snarare än av förhållanden i omvärlden. I dessa sektorer antas därför inte någon förändring av de potentiella avsättningsmöjligheterna för svensk export jämfört med alternativ 1. Vid oförändrad den snabbare

relativprisutveckling (fall 1) skulle mark-

nadstillväxten som framgår av tabell 6.15 kunna leda till att den svenska exporten ökar med 5,6 % per år 1980-1990 i stället för 4,2 % i alternativ 1. Överskottet i bytesbalansen för varor och skulle öka från tjänster 33,3 miljarder kr 1990 till 71,6 miljarder kr. En sådan skulle exporttillväxt förutsätta att den totala sysselsättningen kunde öka från 6 023 milj tim 1990 till 6 236 milj tim - ökningstakten per år 1980-1990 skulle bli 0,4 % i stället för 0,1 %. Eftersom full sysselsättning råder i alternativ 1 och 2 räcker arbetskraften alltså, om arbetskraftsutbudet betraktas som givet, inte till för en så snabb tillväxt av exporten till 1990. Ett så stort överskott i bytesbalansen skulle för övrigt också vara ett orimligt mål. Den förbättrade internationella utvecklingen ger underlag (fall 2) för att hålla högre svenska än i alternativ 1 och relativpriser ändå nå samma exportvolym 1990. De större exportintäktema en ökad medger privat konsumtion och en Ökad import. Om relativpriserna antas vara oförändrade 1983»1990 kan den privata konsumtionen öka med 1,5 % per år 1980-19901 stället för 0,9 % i alternativ 1. Importen ökar då med 2,0 % per år 1980-1990 jämfört med 1,6 % i alternativ 1. Vid dessa beräkningar antas att exportens och importens relativpriselasticiteter på marginalen uppgår till -1,7 resp -1,0. Effekterna på produktionsstrukturen av en bättre internationell utveckling framgår av tabell 6.16. Under av oförändrad förutsättning målformulering vad avser sysselsättning och bytesbalans innebär en bättre internationell en av produktion

utveckling förskjutning och sysselsättning från industrin till

varu- och kraftproduktion övrig och till tjänstesektom.

1980-1990

158 Alternativa utvecklingsvägar

Tabell 6.16 Privat konsumtion, import, export, sysselsättning och förädlingsvârde 1980-1990 vid känslighetsanalys av bättre internationell utveckling och ändrat bytesbalansmål

Årlig procentuell förändring 1980-1990 Milj kr 1980 Alt 1 Fall 1 Fall 2 Fall 3

Privat konsumtion 146 650 0,4 0,4 1,2 0,6

Industrin

Ovrig varu- och

Import 138 312 0,9 1,3 1,8 1,0

Industrin

Ovrig varu- och

Export 129 776 4,2 5,7 4,1 4,0

Industrin

Ovrig varu- och

Sysselsättning (milj tim) 1 472,62 -1,0 -0,1 -1,3 -1,l

Industrin

Ovrig varu- och

Förädlingsvärde 107 937 2,8 3,7 2,4 2,7

Industrin

Övrig varu- och

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

6.4.3 Bytesbalansmålets fonnulering

Bytesbalansmålet har i långtidsutredningen formulerats så att bytesbalanssaldot 1990 skall till 10 miljarder kr (se avsnitt 6.2.3) i de båda uppgå huvudalternativen 1 och 2. För att belysa effekterna av en alternativ målformulering har en känslighetsanalys gjorts (fall 3) där bytesbalanssaldot

Alternativa

utvecklingsvâgar 1980-1990 159

satts att vara noll 1990. Övriga mål bibehålls oförändrade

i känslighetsanalysen jämfört med alternativ 1. Effekten av det ändrade målet för bytesbalansen är analog med en högre internationell marknadstillväxt. Externbalanskravet är mildare jämfört med alternativ 1, vilket ger utrymme för ökad inhemsk Privat efterfrågan. konsumtion och import kan öka mer än i alternativ 1 och exporten öka något mindre (se tabell 6.15 som förutsätter lika stora relativprissänkningar fram till 1990 som i alternativ 1). Detta medför en viss förskjutning av produktion och sysselsättning från industrin till övrig varu- och kraftproduktion och till tjänstesektom (se tabell 6.16). Hela skillnaden i bytesbalanssaldo i slutâret kan dock inte disponeras för inhemsk resursförbrukning. Under förutsättning att utvecklingen mot lägre bytesbalanssaldo fördelar sig över samtliga år fram till 1990 ökar upplåningsbehovet i utlandet kraftigt. Det ackumulerade skulle bytesbalanssaldot nämligen minska från -6,3 miljarder kri alternativ 1 och 2 till -36,3 miljarder kr, dvs en ökning av underskottet i bytesbalansen med 30 miljarder kr. Räntenettot skulle försämras med 2,6 miljarder kr 1990 jämfört med alternativ 1 och 2.

6.4.4 kostnader

Utlandsupplåningens

En av förutsättningarna för beräkningen av räntebetalningamas utveckling i transfereringsbalansen mot utlandet är i huvudalternativen att den långa realräntan på internationella kapitalmarknader 1990 antagits ligga på 3 %. I den internationella analysen argumenterades för att detta under normala omständigheter vore att betrakta som en relativt hög realränta vid den förutsätta ganska måttliga tillväxten av produktionen. Valet av realräntenivå motiverades främst med de krav som ställs på en effektiv och

kapitalbildning

ett högt sparande under en längre period framöver. Jämfört med utgångsläget 1983 innebär den gjorda bedömningen likväl en betydande nedgång i realräntenivån. Den process mot avvecklande av de finansiella obalanserna i utgångsläget

och nedtrappning av inflationsförväntningarna som antas i långtidsutred-

ningens kalkylförutsättningar kan emellertid

visa sig gå betydligt långsammare. En hög realränta i nivå med de ca 6 % som kännetecknat de ledande kapitalmarknadema år 1983 kan då inte uteslutas. För att illustrera i vilken

grad detta påverkar långtidsutredningens kalkyler har gjorts en alternativ

simulering (fall 4) med den räntemodell som använts i huvudalternativen för att beräkna utlandsupplåning och räntebetalningar. Därvid har antagits att de nominella räntesatsema i stället för att successivt falla efter 1985 ligger kvar på ungefär oförändrad nivå. Om inflationstakten inte påverkas av en utveckling som leder till ett sådant förlopp för räntan, blir realräntan i slutåret dubbelt så hög, eller ca 6 %§ Räntenettot kan beräknas bli nära 4 kronor miljarder sämre till följd av detta i jämförelse med huvudantagandena. Effekterna av en ökad räntebörda är analoga med dem som beskrivs i de övriga känslighetsanalyserna - om än de går i motsatt riktning. För att inte

göra avkall på bytesbalansmålet måste exporten öka och importen hållas tillbaka, vilket ställer krav på en återhållen inhemsk och efterfrågetillväxt

1980-1990

160 Alternativa utvecklingsvâgar

större relativprissänkningar än eljest för att bibehålla den fulla sysselsättav dessa effekter är emellertid och påverkart ex

ningen. Storleken begränsad

den privata konsumtionens ökningstakt under 1980-talet med mindre än en

tiondels procentenhet per år. Slutsatsen av denna partiella analys blir därför att även radikalt ändrade förutsättningar för utlandsupplåningens kostnader har näst intill obefintliga effekter på den makroekonomiska utvecklingen. En realränta som består på en hög nivå så länge torde dock ha andra effekter som är mycket mer men som inte beaktats här. Dels torde det bli omöjligt att långtgående den internationella produktionstillväxt som förutsätts, dels upprätthålla kommer sannolikt kapitalbildningen inom landet att hämmas av de höga avkastningskrav på produktiva investeringar som en hög realränta på finansiella marknader för med sig, åtminstone på sikt.

6.4.5 Arbetskraft och produktivitet

i huvudalternativen är arbetskrafts- Två väsentliga faktorer för utvecklingen Tillsammans bestämmer dessa faktorer den utbudet och produktiviteten. totala i landet. Alternativ 1 och 2 bygger på ett

produktionskapaciteten

utveckling under 1980-talet. gemensamt antagande om arbetskraftsutbudets Utbudet i timmar har bedömts öka med ca 1 % 1980-1990. Den förutsedda ökningen baseras på flera underliggande antaganden bl a om förvärvsgraför män och kvinnor och medelarbetstidenà För att ta demas utveckling hänsyn till osäkerheten i bedömningen har känslighetsanalyser gjorts där utbudet 1990 minskats respektive ökats med 1 procent. Det lägre antagandet med 1980, ungefär oförändrat utbud. ger således ett, jämfört Produktivitetens påverkas av ett stort antal faktorer, som utveckling införande av ny teknik, kapacitetsutnyttjande, utbildning och organisationsförändringar. På aggregerad nivå, t ex för en bransch eller för näringslivet totalt, påverkas den även av strukturförändringar. Bedömningen av produktivitetens är därför förenad med betydande osäkerhet. För utveckling aggregat av branscher är dock antagandena säkrare än för enskilda branscher beroende överskattningar för olika branscher i viss på att under- respektive utsträckning kan förutsättas ta ut varandra. Produktiviteten har varierats mellan alternativ 1 och 2 i näringslivet beroende av produktion, investeringar och lönsamhet. på olika utveckling Under 1980-1990 har produktiviteten bedömts öka med 2,5 perioden 1 medan ökningstakten i alternativ 2 är 0,2 procent per år i alternativ procentenheter lägre. För att belysa hur en förändring av produktiviteten påverkar kalkylerna har i samtliga sektorer den årliga produktivitetsökningen 1980-1990 höjts respektive sänkts med 0,3 procentenheter. Utgångspunkten har varit alternativ således i 1, vilket ger en produktivitetsökning näringslivet på 2,8 respektive 2,2 procent per år. kommer den fortgående under 1980- Inom tjänstesektorn datoriseringen talet att vara en betydelsefull bestämningsfaktor för produktivitetens utveckling. Potentialen för en snabbare produktivitetsökning bör, åtminsto- 1 Arbetkraftsutbudets ne inom vissa delar av tjänstesektorn, vara större än inom de redan relativt bestämningsfaktorer har automatiserade varuproducerande sektorerna. I känslighetsanalysen behandlas utförligt i därför studerats hur en totalt oförändrad produktivitet i näringslivet men avsnitt 5.2.1.

Alternativa 1980-1990 161

utvecklingsvägar

med ändrad fördelning mellan branscher slår på resultaten. Inom ramen för en oförändrad produktivitet i näringslivet som helhet har den årliga produktivitetsutvecklingen för samtliga sektoreri industrin sänkts med 0,4 procentenheter medan den höjts för de tjänsteproducerande sektorerna med 0,3 procentenheter. I vissa sektorer där produktiviteten bestäms på ett delvis annorlunda sätt än för näringslivet som helhet har den antagna utvecklingen i alternativ 1 behållits. Detta gäller jordbruk och fiske, skogsbruk, el-, gas-, värme- och vattenverk, byggnadsverksamhet samt bostadsförvaltning. För att klargöra den största möjliga effekten på kalkylerna av de ändrade förutsättningarna har antagandet om ett högre arbetskraftsutbud kombinerats med antagandet om en snabbare produktivitetsökning medan antagandet om ett lägre arbetskraftsutbud kombinerats med antagandet om en långsammare ökning av produktiviteten. I känslighetsanalysen med en förändrad fördelning av produktivitetsökningen mellan branscher har arbetskraftsutbudet behållits oförändrat jämfört med alternativ 1. I samtliga fall förutsätts att full sysselsättning och samma bytesbalansmål uppnås 1990. I den utsträckning de förändrade antagandena om arbetskraftsutbud och produktivitet påverkar produktion, lönsamhet m m får de föl jdverkningar på bl a investeringar, vilka i sin tur påverkar produktionen osv. I känslighetsanalyserna har dessa samband förenklats och det som studeras är endast den initiala effekten medan följdverkningarna bortses ifrån. De resultat som presenteras underskattar således något de totala effekterna av de ändrade antagandena. Resultaten av känslighetsanalysen sammanfattas i tabell 6.17. Kombinationen av högre arbetskraftsutbud och högre produktivitetstillväxt (fall 5) skapar en högre produktionstillväxt i näringslivet. Vid en given offentlig konsumtion medger detta ett ökat utrymme för privat konsumtion. Därmed ökar även importen jämfört med alternativ 1. För att kravet på förstärkning av bytesbalansen skall upprätthâllas måste därför exporten öka snabbare äni alternativ 1, vilket ställer krav på större relativprissänkningar. I fallet med högre arbetskraftsutbud och högre produktivitet blir BNP:s årliga ökningstakt 0,3 procentenheter högre än i alternativ 1. Kombinationen av lägre arbetskraftsutbud och lägre produktlvitetsökning (fall 6) ger i stort sett omvända effekter jämfört med föregående fall, vilket I

Tabell 6.17 Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1980-1990 vid känslighetsana- Iys av arbetskraftsutbud och produktivitet

Milj kr Årlig procentuell förändring 1980-1990

1980 Alt 1 Fall 5 Fall 6 Fall 7

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

162 Alternativa 1980-1990 SOJ 1984:4

utvecklingsvägar

framgår av tabell 6.17. Tillväxten i ekonomin, mätt med BNP, blir 1,5 procent per år 1980-1990. Fall 7 med oförändrat arbetskraftsutbud och oförändrad total produktivit_et, men förändrad produktivitetsfördelning mellan branscher, ger en total tillväxt som i stort är densamma som i alternativ 1. Produktionens fördelning mellan industrin och tjänstesektorn är också oförändrad. Detta beror dock till stor del på förenklande antaganden i känslighetsanalysen. Effekten på och därmed på produktionen av produktivitetens ändrade produktionspriser fördelning mellan industrin och tjänstesektorn har nämligen inte tagits med. Sysselsättningens fördelning mellan sektorer påverkas dock till följd av den ändrade produktiviteten. Jämfört med alternativ 1 ökar industms andel av sysselsättningen, mätt i antal timmar, med 1 procentenhet medan andel visar _motsvarande minskning. I antal sysselsatta tjänstesektorns motsvarar detta en omfördelning från tjänstesektorn till industnn av ca 40 000 personer. I fall 7 skulle därmed antalet sysselsatta i industrir. komma att öka något under 1980-talet. Sammanfattningsvis är antagandena om arbetskraftsutbudet och arbetsproduktiviteten av vital betydelse för kalkylresultaten. I de två första fallen visar känslighetsanalysen att effekten på BNP, privat konsumtion och utrikeshandel av ändrade förutsättningar är av samma storleksordning som skillnaden mellan alternativ 1 och 2. Fallet med ändrad fördelning av produktiviteten mellan sektorer visar att sysselsättningens fördelning påverkas i relativt hög grad.

7 Utvecklingen inom olika områden

Sysselsättning

Det senaste decenniets sysselsättningsutveckling inom olika näringsgrenar är en spegling av de omfattande strukturförändringar som ägt rum i ekonomin

(jfr avsnitt 3.2 och 3.5). Medan antalet sysselsatta inom de varu- och

kraftproducerande sektorerna minskade med ca 240 000 personer ökade sysselsättningen i de tjänsteproducerande sektorerna med ca 565 000.

Nettoökningen av antalet sysselsatta i tjänstesektorerna motsvarades

både av de nytillträdande på arbetsmarknaden och av de avgående inom de varuproducerande sektorerna. Bruttoströmmama på arbetsmarknaden har emellertid gått i båda riktningama. Omfattningen av strukturomvandlingen såsom den framkommer genom sysselsättningsutvecklingen dämpas något vid en analys av utvecklingen av antalet arbetade timmar per sektor. Vid sidan av sysselsättningens sektoriella anpassning har även en regional anpassning till ändrade produktionsförhållande ägt rum. De sysselsättningskalkyler som här redovisas är avstämda utifrån tre åtskilda beräkningsresultat för år 1990; dels det prognoserade arbetskraftsutbudets dels de sektoriella sammansättning, efterfrågekrav som genereras av

långtidsutredningens_ modellberäkningar och dels trendanalyser av

näringsgrenssektorernas sysselsättningsstrukturer med avseende på könsför-

delning, medelarbetstid etc. Resultatet av denna avstämning utgör också underlag för den regionala analys som redovisas i avsnitt 7.10. Det bör

framhållas att differensen i avseende på sysselsättning och förvärvsfrekvens mellan länsplaneringen, som den regionala analysen grundar sig på och den bild som presenteras i långtidsutredningen är relativt stor.

7.1.1 Beräkningsmetod

Den bestäms

kalkylerade sysselsättningsutvecklingen av efterfrågan på

arbetskraft uttryckt i antal timmar i resp LU-sektor. för alternativ Kalkylema 1 och alternativ 2 visar olika utvecklingstakter för såväl produktion som

produktivitet i de olika sektorerna, vilket också påverkar efterfrågan på

arbetskraft. Eftersom den totala av

antalet

efterfrågan arbetstimmar i LU-modellen inte påverkas av de båda alternativens de inriktning genererar båda alternativen samma totala efterfrågan av antal arbetade timmar i ekonomin som helhet. Efterfrågeutvecklingen på sektornivå skiljer sig däremot åt mellan alternativen. Beräkningen från antalet arbetstimmar till

olika områden

164 Utveckling inom

sysselsatta personer per LU-sektor genomförs av statistiska centralbyrån. Dessa beräkningar sker i två etapper. Arbetskraftsutbudets sammansättning av arbetskraftsundersökningarna och prognoseras genom tidsserieanalyser motsvarar den kalkyl som redovisas i avsnitt 5.2. Efterfrågan på antal personer i resp LU-sektor beräknas utifrån modellresultaten avseende arbetade timmar och detaljerade studier på sektornivå av medelarbetstider m m. Dessa uppgifter beräknas separat för män och kvinnor. Den ökade kvinnliga l970-talet har medverkat till

sysselsättningen under

att kvinnornas andel av sysselsättningen inom flertalet sektorer ökat och att sysselsättningen ökat betydligt snabbare än timutvecklingen. År 1980 svarade kvinnorna för 80 % av den medan

kommunala sysselsättningen

andelen sysselsatta män och kvinnor låg på samma nivå inom varuhandeln, de privata tjänsterna och den statliga sektorn. Även inom industrinäringarna och samfärdselsektorn har andelen kvinnor ökat och uppgick år 1980 till ca 25 %. Kvinnorna har en betydligt lägre meddelarbetstid än männen och år I 1980 uppgick den endast till ca 70 % av männens genomsnittsarbetstider. sektorer med en hög kvinnlig sysselsättning är därmed också den genomårsarbetstiden lägre än i manligt dominerade näringsgrenar. Detta snittliga medför att en förändring av timvolymen ger en mindre effekt på sysselsättsektorerna än de i kvinnligt dominerade. Att ningen i de manligt dominerade skillnaden i medelarbetstiden är så stor är främst en följd av att deltidsarbetskraften kunnat sysselsättas i de traditionellt kvinnliga yrkesområdena men också av att frånvaron bland kvinnor med minderåriga barn är högre än genomsnittet för alla sysselsatta. Medelarbetstiden varierar även mellan de enskilda sektorerna beroende övertid och säsongsvariationer i produktionen. I vissa på bl a arbetstidsavtal, sektorer där den s k korta deltiden (1-19 timmar/vecka) är vanlig påverkas också medelarbetstiden betydligt. För prognosperioden antas en fortsatt av fördelningen inom de sektorer som förskjutning på män och kvinnor under senare år uppvisar ett signifikant trendbrott l utvecklingen. Som tidigare diskuterats har andelen sysselsatta kvinnor ökat inom flera sektorer. Endast inom textil- och beklädnadsindustri samt socialvården kan signifikanta minskningar av andelen kvinnor observeras. Vidare antas att den förändring av veckoarbetstiden och frånvaron som framkommer i arbetskraftskalkylerna får samma genomslag för varje LU-sektor. Ovanstående om förändringar från efterfrågesidan ger vid en summering över antaganden alla sektorer för alternativ 1 en mycket god överensstämmelse med I alternativ 2 där utbudkalkylens fördelning på sysselsatta män och kvinnor. blir svagare i de traditionellt manliga sektorerna efterfrågan på arbetskraft visar samma beräkningsteknik att männen i större utsträckning än hitintills måste finna sysselsättning inom den offentliga sektorn eller att kvinnornas sysselsättning inom industrin inte kommer att öka i samma takt som under 1970-talet. Resultatet av dessa kalkyler redovisas i tabell 7.1. I diagram 7.1 illustreras den manliga och den kvinnliga sysselsättningen fördelad på heloch deltidssysselsatta inom olika näringssektorer.

Utveckling inom olika områden 165

1 000- tal 1000 Män deltid % 900 800 heltid 700 - 600 - 500 - 400 - 300 - 200 100- 0 . 3-17 18-19 20-23 Stat Kommun

1000-tal 1000- Kvinnor 900 800 - 700 600 - 500 4 400 300 - 200 -

o*- 20-23 Stat Kommun D 7.1 H l- h 1-2 Jord- och skogsbruk

delZfZfs;,,eka,,:_ ;sin

3-17 Industri . . .. 18-19 Kraftverk h k ”mm” O [k a a och byggnadsverksamhet OF 20-23 Privata tjänster 3s3"”8“PPe' 19m 1980 och 1990. Källa: Statistiska centralbyrån.

inom olika områden

166 Utveckling

7.1.2 inom de olika näringsgre-

Sysselsättningsutvecklingen

narna

Under 1970-1980 steg den totala sysselsättningen med ca 35 000 perioden per år. Som redovisas i tabell 7.1 ökade den kommunala personer sysselsättningen snabbt eller med i genomsnitt 40 000 per år. Även inom den ökade Utvecklingen inom den privata tjänstesektorn sysselsättningen. var emellertid inte tillräcklig för att motverka privata tjänstesektorn nedgången i industrisysselsättningen. I alternativ 1 beräknas nedgången i industrisysselsättningen halveras i

jämförelse med 1970-talets utveckling medan industrins sysselsättning enligt

alternativ 2 reduceras i samma takt som under den senaste 10-årsperioden. att. uppnå den industrisysselsättning som antas i de båda Möjligheten alternativen diskuteras iavsnitt 8.4. En fortsatt sysselsättningsnedgång registrerades under 1970-talet inom jordbruks-, fiskeri-loch skogsbruksnäringarna och år 1980 uppgick antalet sysselsatta i dessa sektorer sammantaget till 70 % av 1970 års nivå.

w inom jordbruks- och fiskerinäringarna väntas fortsätta under

Tillbakagången

medan sysselsättningen inom skogsbruket stabiliseras. I prognosperioden

Tabell 7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970-1990

1970 1980 1983 1990 prognos

Alt 1 Alt 2

Jordbruk och fiske 245 400 177 400 160 000 135 100 131 700 82 200 53 900 54 000 60 800 59 700 Skogsbruk Industri 1 054 900 981 100 890 000 945 300 907 800 E1-, gas-, värme- och vattenverk 27 900 32 500 33 000 37 900 37 400 369 600 301 700 285 000 302 400 292 900 Byggnadsvcrksamhet

Privata tjänster (inkl bostadsförvaltning) 559 400 569 700 625 000 699 900 671 800 V - Summa privat tjänste- . 1 535 800 1 481 600 r produktion 1 327600 1 390 100 1 427 000

756 200 1 259 100 1 324 000 1 451 700 I 557 900

Offentlig sektor

Totalt 3 863 4 195 800 4 173 000 4 469 000 4 469 000

därav: 3 107 600 2 936 700 2 849 000 3 017 300 2 911 100 Näringslivet Staten 195 900 278 400 276 000 253 200 275 000 Kommunerna 560 300 980 700 1 048 000 _ 1 198 500 1 282 900

Anm: Offentliga sektorn omfattar endast offentliga myndigheter. Offentligt ägda bolag och affärsverk ingår i näringslivet. Källa: Statistiska centralbyrån.

inom olika områden 167

Utveckling

tabell 74.1 sammanfattas sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet och de två prognosalternativen för perioden 1980-1990. I industriländerna har under det senaste decenniet skett en förskjutning av sysselsättningen från de varuproducerande till de tjänsteproducerande sektorerna. Såväl tjänstesektorns andel som den offentliga sektorns storlek varierar emellertid mellan olika länder. I Sverige svarade 1965 den privata och den offentliga tj änstesektorn sammantagna för 48 % av sysselsättningen, 1970 för 53 %, 1975 för 58 % och 1980 för 63 %. En fortsatt förskjutning av både sysselsättningen och antalet arbetade timmar till de tjänsteproducerande sektorerna förväntas även för prognosperioden. Som illustreras i diagram 7.2 beräknas dock förändringstakten bli svagare än under 1970-talet. Den offentliga sektorns andel av den totala sysselsättningen ökade Diagram 7.2 Sysselsätt-

markant mellan 1970-1980, från 20 till 30 %. I den kommunala sektorn iågen-Füfêrdelning på

ökade med ca 400 000 personer eller i genomsnitt med ca

sgfçgq/flørüâfááeønâffluáb

sysselsättningen

7 % per år. Aven den statliga sysselsättningsökningen var kraftig och

Källor: åjatümka Gen_

motsvarade drygt 8 000 personer per år i genomsnitt. För

prognosperioden ”ajbyngn och fznansde-

beräknas den offentliga sektorns ökningstakt avta. Den offentliga sektorns partementet.

sysselsatta personer Antal arbetade timmar . procent procent 100 100

Industri Industri

j--1$11

1:111

l

Övr. varuprod. Övr. varuprod.

t t u J\I\J

50- 50-

Privata tjänster Privata tjänster q z 2 4 .i -- - 1 __ ___ 2 L Z. .._ Z 1

Offentliga tjänster _ Offentliga tjänster

O 171 I I l I I l I I 1 I I I l I I I l I l O I I I I I I I I I I I I I I I | I I I I I 1970 75 80 85 90 1970 75 80 85 90 alt. alt_ 102

168 inom olika områden

Utveckling

sysselsättning beräknas i alternativ 1 uppgå till 32 % och i alternativ 2 till 35 % av samtliga sysselsatta. Ca 34 % av de sysselsatta var 1970 anställda inom de privata tjänstesektorerna. Medan sysselsättningen under 1970-talet ökade i dessa sektorer med 60 000 personer sjönk deras andel av den totala sysselsättningen till 33 %. Trots den svaga ekonomiska aktivitet som präglat utvecklingen under de senaste åren har emellertid sysselsättningen inom dessa sektorer fortsatt att öka kraftigt. Under prognosperioden beräknas antalet sysselsatta i de privata tjänsteproducerande sektorerna fortsätta att öka och den sammantagna andelen beräknas 1990 enligt alternativ 1 uppgå till 1970 års nivå och enligt alternativ 2 till 1980 års nivå. De sysselsatta inom tjänsteproduktionen beräknas därmed vara relativt jämnt fördelade på privat och offentlig produktion 1990. Sysselsättningsökningen inom de tjänsteproducerande privata sektorerna beräknas för prognosperioden i första hand äga rum i delsektorn privata tjänster men även till viss del inom samfärdsel medan varuhandelns sysselsättning beräknas minska i båda alternativen. Fördelningen av sysselsättningen inom de offentliga verksamhetsområdena diskuteras i avsnitt 7.5.

7.2 Priser och löner

De olika alternativen i LU 84 för perioden 1980-1990 anger krav på anpassning i den inhemska utvecklingen för att ekonomin skall kunna föras mot balans. Med balans avses full sysselsättning, låg inflationstakt, balans i utrikesbetalningarna, balans i statsbudgeten och god lönsamhet i näringslivet. Analysen genomförs mot bakgrund av en bedömd utveckling av världsmarknaden vad avser pris- och volymförändringar. I detta avsnitt behandlas de krav som ställs på den inhemska prisbildningen för att de uppsatta målen skall kunna nås framför allt beträffande arbetsmarknaden och utrikeshandeln. Vidare behandlas de framskrivningar av prisutvecklingen på sektornivå som har gjorts.

7.2.1 Relativpriser och reallöner

Utgångspunkten för kalkylerna avseende den inhemska pris- och löneutvecklingen är den antagna internationella inflationen på 5 % per år 1983-1990, vilket motsvarar en ökning av priserna på världsmarknaden i svenska kronor (devalveringarna 1981 och 1982 höjer den internationella inflationen i när den mäts i svenska kronor) med ca 7,5 % per år mellan 1980 l och 1990. l l l För att nå full sysselsättning och tillgodose bytesbalanskravet 1990 l anpassas inhemsk konsumtion och inhemska priser relativt omvärlden. Krav på priserna uppkommer genom att den svenska exporten och importen är l beroende bl a av relativpriserna. En relativprissänkning ökar exporten och I minskar importen varvid bytesbalansen förbättras. Som framgår i avsnitt 7.7 l l om utrikeshandeln är export- och importströmmama även beroende av l andra faktorer som efterfrågeutveckling, lönsamhet i svenska företag och kapacitetsutnyttjande.

inom olika områden

Utveckling 169

Prisutvecklingen för inhemska producenter på hemma- och världsmarknaden antas vara densamma för perioden 1980-1990. Samma antagande görs för de utländska konkurrenterna. De förutsätts hålla samma pris, i det egna landets valuta, såväl på världsmarknaden som på den svenska marknaden. Visserligen förekommer kortsiktigt avvikelser mellan exempelvis exportoch hemmamarknadspriser för likartade produkter på grund av olika konkurrensförhållanden. I ett längre perspektiv är det emellertid svårare att ange skäl för att en diskriminering i prissättningen mellan olika marknader skall bestå vid ett relativt fritt internationellt handelsutbyte. Den antagna internationella inflationen och de inhemska målsättningarna om full sysselsättning och balans i utrikesbetalningarna resulterar således i ett krav på de svenska relativa priserna. Därmed är även den totala inhemska inflationen given. Eftersom relativpriserna bestäms av de sektorer som konkurrerar på Världs- och hemmamarknaderna så är det huvudsakligen via den konkurrensutsatta sektorn som omvärldens överförs till den priser svenska ekonomin. Det är emellertid inte alla delsektorer som antas kunna använda priserna som konkurrensvapen. För trä, massa och papper samt petroleumprodukter antas priserna bestämmas på världsmarknaden och svenska producenter agerar som s k pristagare. I dessa branscher slår den internationella prisutvecklingen direkt igenom på den inhemska prisutvecklingen. Den snabba investeringsuppgången i industrin med en ökningstakt på närmare 10 % per år 1983-1990 ställer krav på en hög bruttovinstandel i industrin. Med bruttovinstandel avses kvoten mellan driftsöverskott brutto (dvs innan kapitalförslitning är frånräknad) och förädlingsvärde till faktorpris. Även utvecklingen i den privata tjänstesektorn bedöms kräva höga bruttovinstandelar. För en redovisning av gjorda antaganden och en analys av vinstutvecklingen hänvisas till de finansiella avsnitten. Med inhemsk inflation given via internationell prisökning och relativprissänkning blir utrymmet för nominella löneökningar bestämt av antagen

produktivitetsutveckling och förändring i vinstandelen.

BNP-deflatorn beräknas i alternativ 1 öka med

långtidsutredningens

5,8 % per år 1980-1990. Löneandelen minskar med 0,4 % per år och produktiviteten ökar med 1,8 % per år i genomsnitt för hela ekonomin. Lönekostnaden per timme ökar således med (5,8 + 1,8 - 0,4) 7,2 % per år. Den totala lönekostnaden ökar med 7,3 % per år eftersom antalet arbetade timmar ökar med 0,1 % per år. Deflateras lönesumman med KPI-utvecklingen som i alternativ 1 uppgår till 6,3 % per år (att den är något högre än BNP-deflatorns utveckling beror på relativprissänkningen gentemot utlandet) blir det reala konsumtionsutrymmet 0,9 % per år för perioden 1980-1990. Denna enkla metod att beräkna det reala konsumtionsutrymmet ger ej automatiskt konsumtionsutvecklingen, eftersom den faktiska konsumtionen inte beror enbart på den reala löneutvecklingen utan även på förändringar i framför allt pensionsutbetalningar, skatter och transfereringar samt ändringar i sparkvoten. För 1980-1990 emellertid perioden kompenserar dessa förändringar varandra, vilket medför att även den privata konsumtionens ökningstakt är 0,9 % per år. Detta illustrerar problemen när det gäller pris- och lönebildningen i

170 inom olika områden SOL 1984:4

Utveckling

För att uppnå det uppställda bytesbalansmålet måste långtidsutredningen. relativpriserna gentemot utlandet sänkas under l980-talet. En stor del av den har emellertid redan inträffat 1980-1983. För att nödvändiga sänkningen uppnå den investeringsnivå som krävs 1990 behöver vinstandelen vara hög. Den höjning som bedömts vara förenlig med investeringsuppgången har också uppnåtts 1980-1983. För att den privata konsumtionen skall öka och därigenom skapa även en inhemsk marknad för företagen måste reallönema öka under 1980-talet. Eftersom reallönerna har minskat relativt kraftigt 1980-1983 blir ökningen 1983-1990 ungefär 1 procentenhet snabbar: per år än för hela 1980-talet.

7.2.2 Prisekvationer på sektornivå

För den strukturella analysen i långtidsutredningen är efterfrågeutveckling- I EMMAen och produktionsutvecklingen per delbransch avgörande. modellen, med vilken den strukturella utvecklingen analyseras, har estimeinförts för flertalet sektorerl Därrade prisekvationer varuproducerande med bestäms volymer och priser samtidigt i modellen. De prisekvationer, som grundar sig på den empiriska studien, beror generellt på timlönekostnader, priser på insatsvaror och importpriser. Priset på insatsvaror beräknas för varje sektor i modellen som det sammanvägda produktionspriseti övriga sektorer, varvid insatsvaruandelarna utgör vikter. Timlönekostnaden antas stiga lika mycket i alla sektorer. För tjänstesektorerna bestäms priserna i princip så att kostnadsökningar vältras framåt på priserna. För skogsbruk, trä-, massa-, pappers- och petroleumindustri följer priset på irhemskt producerade varor världsmarknadspriserna. De krav som målen för den ekonomiska politiken ställer på fördelning mellan vinster och löner överensstämmer inte generellt med vad de estimerade implicerar för näringslivets sektorer. Prisekvaprisekvationerna tionerna tyder på att om en inhemsk inflationstakt på ca 4 % per år under resten av 1980-talet skall uppnås så skulle löneökningstakten behövadämpas mycket kraftigt. Detta beror på att världsmarknadspriserna i prisekvationerna har ett kraftigt genomslag på de inhemska priserna varför lönekostnaderna måste öka mycket långsamt om en relativprissänkning skall uppnås. Därför har de skattade dissaggregerade sambanden mellan priser och löner endast använts för att beräkna den relativa prisspridningen mellan sektorerna, medan löneutvecklingen i långtidsutredningens övriga beräkningar -bestämts så att den överensstämmer med det krav på fördelning mellan vinster och löner som framkommer ur de finansiella kalkylerna. En utveckling som för den svenska ekonomin tillbaka mot full sysselsättning, balans i utrikeshandeln etc innebär en mer återhållsam löneökning relativt omvärlden under 1980-talet än under 1970-talet. Den förutsätter även att svenska företag blir mer benägna att expandera genom den möjlighet till priskonkurrens som en fördelaktig inhemsk kostnadsutøeckling i ger. 1 Se A Forslund och Y Den aggregerade pris- och lönebilden framkommer således enligt de Lindh, Prisbildning på som angavs ovan och prisekvationerna används för att beskriva sektørnivå, bilaga 16 till principer LU 84, SOU 1984:7. av de relativa mellan sektorerna. Tre kompcnenter i utvecklingen priserna

inom olika områden 171

Utveckling

försörj ningsbalansen, privat konsumtion, export och import, påverkas direkt i beräkningsmodellen av den relativprisspridning som prisekvationerna ger upphov till. Därmed blir tillväxten på sektornivå direkt avhängig av prisbildningen på dissaggregerad nivå.

7.2.3 Prisutveckling på sektornivå

I tabell 7.2 anges förändringen av de olika kostnadskomponenterna i det aggregerade produktionspriset för det privata näringslivet. Vidare anges exportpriset, dess förändring relativt världsmarknaden och det aggregerade världsmarknadspriset. Prisökningen på näringslivets produktion motsvaras av summan av ökningstaktema för lönekostnad per timme, produktivitet med negativt tecken, vinstandel samt pris på insatsvaror, marginaler, indirekta skatter och subventioner. Av tabellen framgår att relativpriset på total svensk export av varor och tjänster ökade med ca 1 % per år under 1970-talet. För 1980-talet förutsätts en sänkning med ca 1,5 % per år. Under 1970-talet sjönk vinstandelen för hela näringslivet något, vilket dämpade produktionspriserna. Å andra sidan ökade de till följd av höjda indirekta skatter. För 1980-talet förutses en motsatt Indirekta utveckling. skatter m m bidrar till en obetydlig ökning av produktionspriset, medan utrymme måste skapas för en ökad vinstandel. Lönekostnadema beräknas behöva öka betydligt långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. - › Det lägre kravet på sänkt relativprisi alternativ 2 leder till att de inhemska prisökningarna överlag blir ca 0,3 % lägre per år jämfört med alternativ 1. Den lägre produktionstillväxten i alternativ 2 antas vidare medföra att produktiviteten för delsektorerna stiger långsammare. Dessutom har den

Tabell 7.2 Näringslivets priser och löner 1970-1990 Årlig procentuell förändring

Bidrag till produktionspriset

Insatskostnader, marginaler, indirekta skatter och subventioner 1,9 0,1 0,1 -0,7 0,3 0,4

Anm. Världsmarknadspris per sektor är mätt i svenska kronor och sammanvägt med andelar av svensk export i utgångsåret. Produktionsprzls för 1980-talet avser mottagarpris på bruttoproduktion och inkluderar således bl a indirekta skatter. Vinstandel avser kvoten mellan driftsöverskott och förädlingsvärde till faktorpris i näringslivet.

olika områden

172 Utveckling inom

mer tjänsteintensiva och lågproduktiva sammansättningen av verksamheten i alternativ 2 en sänkande effekt på den totala arbetsproduktiviteten. Den lägre produktivitetstillväxten i alternativ 2 sänker det nominella lönekostnadsutrymmet med 0,2 % per år medan den högre inflationen höjer det med 0,3 % per år. Lönekostnaden per timme stiger således i alternativ 2 0,1 % snabbare än i alternativ 1. I tabell 7.3 anges prisutvecklingen för försörjningsbalansens delposter för 1970- och 1980-talen. Som tidigare berörts ökar priserna ca 0,3 % snabbare per år i alternativ 2 än i alternativ 1 mellan 1980 och 1990 på grund av det lägre kravet på relativprissänkning. Som framgår av tabellen är inflationen under hela 1980-talet i genomsnitt ca 6 % per år enligt långtidsutredningens beräkningar. Importprisstegringarna är betydligt större vilket som tidigare nämnts till största delen är en följd av devalveringarna 1981 och 1982. Även den offentliga konsumtionens prisökning ligger över genomsnittet beroende på löneandelens storlek och på inte tillgodoräknas den att någon produktivitetsökning definitionsmässigt offentliga sektorn. Priset på offentlig konsumtion ökar dock långsammare än BNP-deflatom under perioden 1980-1983 på grund av den relativt låga lönekostnadsstegringen under denna period. Det medför att prisökningen på den offentliga konsumtionen blir lägre i relation till den genomsnittliga inflationen under 1980-talet än under 1970-talet. Priserna konsumtion ökar med 6,3 % per år 1980-1990 i på privat alternativ 1. Med hänsyn till att de första åren på 1980-talet har uppvisat en högre inflationstakt blir prisökningen mellan 4,5 % och 5 % per år 1983-1990. Därvid kan noteras att konsumentprisernas ökningstakt .i dominerande industriländer som Förenta» staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland under 1983 uppgick till mellan 2 och 4 %. I tabell 7.4 anges de svenska produktionsprisernas utveckling per LU-sektor under 1970- och 1980-talen. I de tre första kolumnerna anges de årliga procentuella förändringarna. I de tre sista kolumnerna genomsnittliga relativt medelvärdet av förändanges prisförändringarna per LU-bransch ringstalen för näringslivet.

Tabell 7.3 Prisutveckling för försörjningsbalansens komponenter 1970-1990

Miljarder kr Årlig procentuell förändring löpande priser 1980 1970- 1980-1990 1980- 1983-1990 1980 _-4- 1983 _4- Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2

Privat konsumtion 270,0 9,6 6,2 6,5 10,7 4,3 4,8 10,9 6,4 6,7 8,2 5,6 6,0

i

Lagerförändring

l

Export 156,5 10,0 5,7 6,0 11,0 3,5 3,9

166,5 11,9 7,4 7,4 13,1 5,0 5,0 Import

5,8 6,2 9,2 4,3 4,9 l

BNP (till marknadspris) 525,1 9,6

l

l

inom olika områden 173

Utveckling

Tabell 7.4. inhemska produktionspriser 1970-1990 Procentuell förändring

För perioden 1980-1990 följer svenska produktionspriser världsmarknadens priser i sektorerna skogsbruk, trä-, massa- och pappersindustri, petroleum- och kolindustri samt jord- och stenindustri. För tjänstesektorerna har samband mellan priser och löner specificerats så att produktionspriset för den aggregerade tjänstesektorn blir kostnadsbestämt. För övriga sektorer bestäms priserna enligt estimerade samband mellan löner och priser, internationella priser i enlighet med vad som tidigare sagts. Den relativa prisutvecklingen mellan sektorerna är likartad i alternativ 1 och alternativ 2. Fördelningen av prisökningarna för 1970-talet jämfört med 1980-talet avviker mest markant för petroleum- och kolindustrin, där oljeprisboomen under 1970-talet gjorde att sektorns pris steg mer än två gånger så snabbt som näringslivets aggregerade pris. Prisspridningen var för flertalet branscher större under 1970-talet än den prognostiserade för 1980-talet, vilket delvis förklaras av den bedömda lugnare prisutvecklingen på oljeprodukter. Även den antagna likartade mellan löneutvecklingen sektorerna bidrar till att ge en dämpad spridningsbild.

174 inom olika områden

Utveckling

7.3 Hushållssektorn och konsumtion

privat

7.3.1 Inkomster och utgifter

Hushållens inkomster kan delas upp i faktorinkomster och transfereringar. Faktorinkomsterna domineras av löner. Därutöver ingår driftöverskott som till ungefär hälften består av egenföretagares inkomster. Återstoden utgörs dels av tillskrivna inkomster av egna hem, dels av en restpost i nationalräkenskapernas beräkningar av hushållsinkomsterna. Bruttolönernas utveckling bestäms av produktions-, produktivitets- och vinstutvecklingen i näringslivet. Med den relativt goda tillväxt i ekonomin som förutsätts under perioden 1983-1990 kan bruttolönerna växa nästan lika snabbt som under 1970-talet samtidigt som vinstmarginalerna bibehålls på en hög nivå (tabell 7.5).

Övriga hushållsinkomster består av dels ränteinkomster, försäkringsutfall

och liknande, dels direkta inkomstöverföringar från offentlig sektor. Kalkylerna för alternativen 1 A och 2 A har när det gäller de offentliga inkomstöverföringarna gjorts på följande sätt. De lagstadgade pensionema bygger på prognoser från riksförsäkringsverket som tar hänsyn till dels och andra faktorer som påverkar antalet pensionärer, dels demografiska förändringar av pensionernas reala värde per pensionär. Sjukförsäkringsför-

Tabell 7.5 Hushållens inkomster och utgifter 1970-1990

Miljarder kr, Årlig procentuell volymförlöpande pris ändring“

1980 1983 1990 1970- 1980- 1983-1990 1980 -1983 Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A

Inkomster Faktorinkomster 393,9 497,2 801,5 822,4 2,2 -2,4 2,6 2,5 därav lön” 337,3 423,2 685,2 705,2 2,7 -2,6 2,7 2,7 Transfereringsinkomster 98,2 137,4 198,1 203,6 7,2 1,0 1,0 0,9 _från offentlig sektor Övriga inkomster 35,7 49,9 63,5 62,5 3,6 2,0 -0,6 -1,3 Totalt 527,9 684,5 1 063,1 1 088,5 3,0 -1,5 2,1 2,0 Utgifter Direkta skatter och socialförsäkringsavgifter 182,2 235,4 396,0 439,7 4,8 -1,6 3,3 4,3 __ Ovriga transfererings-

“ Deñaterat med implicitprisindex för privat konsumtion. b Inkl kollektiva avgifter. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

inom olika områden

Utveckling 175

månernas utveckling bestäms bl a av löneutvecklingen. Överföringar som

direkt sammanhänger med läget på arbetsmarknaden har skrivits fram realt med antalet arbetslösa personer. För övriga transfereringar till hushållen har antagits realt oförändrade belopp totalt sett eller per capita. Långtidsutredningens kalkyler förutsätter således att vissa nya utgiftsbeslut fattas, t ex vad gäller barnbidrag, studiebidrag och statliga bostadsbidrag. Kalkylerna skiljer sig därmed vad gäller statliga transfereringar på vissa punkter från den metodik som tillämpas i långtidsbudgeten (jfr avsnitt 7.5.2). Sammantaget innebär kalkylerna en väsentlig av de uppbromsning offentliga inkomstöverföringarna till hushållen jämfört med 1970-talet. Från en real ökning med ca 7 % per år medger kalkylerna endast en mycket svag ökning från 1983 års nivå under resten av 1980-talet. I tabell 7.6 särredovisas vissa komponenter i överföringarna från offentlig sektor till hushållen. Det framgår att pensionsinkomsternas tillväxt dämpas kraftigt jämfört med 1970-talet. Bakom denna skillnad ligger två faktorer. Den första är att antalet pensionärer inte ökar lika snabbt som tidigare bl a som en följd av en dämpad ökning av förtidspensioneringen och av att pensionsåldern inte sänks som under 1970-talet. Den andra faktorn är att pensionerna per pensionär ökar väsentligt långsammare än tidigare, vilket beror på att pensionstillskott och kommunala bostadstillägg avtrappas och att den genomsnittliga ATP-pensionen inte stiger lika snabbt längre eftersom allt fler personer har full pension från ATP. Den genomsnittliga ATPi pensionen växer realt med endast 2,8 % per år mellan 1983 och 1990. Utfallet från socialförsäkringen i övrigt domineras av dels sjuk- och föräldrapenning, dels olika bidrag förknippade med läget på arbetsmarknaden. Den reala neddragningen sammanhänger med att arbetsmarknadsläget förbättras.

Övriga transfereringsinkomster från offentlig sektor har skrivits fram med

realt oförändrade belopp från 1983. Den sjunkande nivån beror bl a på att antalet barn i åldern 0-16 år minskar.

Tabell 7 .6 Överföringar från offentlig sektor i alternativ 1A 1970-1990

Miljarder kr, Årlig procentuell

löpande pris volymförändring 1983 ______ 1970- 1980- 1983- 1980 1983 1990

Övriga överföringar från offentlig sektor 30,4 3,0 -0,3 -0,4 Summa 136,9 7,3 1,1 1,0 “ Inkl pensionstillskott och bostadstillägg. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

inom områden

176 Utveckling olika

av skatter och socialförsäkringsavgifter redovisas i avsnitt Utvecklingen 7.3.3. Posten transfereringsutgifter i tabell 7.5 består bl a av övriga arbetsgivaravgifter till privata pensionsförsäkringar, skadeförsäkringspremioch ränteutgifter. Sammantaget innebär de framer, kommunala avgifter skrivningar som gjorts en oförändrad real nivå på dessa utgifter bl a på grund av sjunkande låneräntor. Hushållens reala disponibla inkomster ökar med 1,8 % per år i alternativ 1A och med 0,8 % per år i alternativ 2A. Med en stigande sparkvot (jfr avsnitt av den privata konsumtionsvolymen med 7.3.2) erhålls en tillväxt 1,5 % resp 0,6 % per år i de båda alternativen.

7.3.2 Hushållens sparande

Hushållens sparande kan delas upp i en finansiell och en real del. Det finansiella består av bankinlåning, placeringar i aktier och sparandet m m. I det reala sparandet ingår hushållens investeringar, i obligationer huvudsak i små- och fritidshus. Hushållens sparkvot, dvs nettosparandet i förhållande till den disponibla inkomsten, var lägre under 1970-talet än under 1960-talet. Denna långsiktiga sannolikt främst av att ATP-systemet till förändring av sparandet förklaras stor del har ersatt det privata pensionssparandet. Därigenom har behovet av att spara för pensionsåldern minskat väsentligt. Som framgår av diagram 7.3 i hushållens i slutet av upphörde den trendmässiga nedgången sparkvot 1960-talet. Troligen hade hushållssparandet då anpassats till de nya förutsättningar som ATP-systemet medförde och den successiva utbyggnaden av pensionssystemet har därefter inte haft någon ytterligare neddragande effekt på sparandet. varit stabil runt Av diagram 7.3 framgår vidare att den reala sparkvoten 5 % under större delen av 1970-talet medan det finansiella sparandet varit förklaras negativt under större delen av perioden. Den höga reala sparkvoten bl a av att småhusinvesteringar varit gynnsamma från skattemässig synpunkt och inneburit på längre sikt. Genom att de reala låga boendekostnader i småhus varit lånefinansierade har det finansiella sparandet investeringarna De kortsiktiga parallella variationerna i den totala och påverkats negativt. finansiella sparkvoten förklaras i huvudsak av förändringar i disponibelinkomsten, kreditmarknadsläget etc. Under början av 1980-talet har hushållens sparkvot sjunkit mycket kraftigt från ca 4 % till ca 1 %. Denna utveckling torde främst bero på den minskning av hushållens reala disponibla inkomster med 2 % per år som skett mellan 1980 och 1983. Under början av 1980-talet har det också skett en förskjutning Den reala sparkvoten har minskat och den finansiella i sparandets inriktning. ökat. Det beror sannolikt bl a på att den reala avkastningen på småhusinminskat till följd av stigande realräntor och inkomstskattereforvesteringar men samtidigt som avkastningen på finansiellt sparande ökat. Hushållens har sannolikt också bidragit till nedgången i svaga inkomstutveckling småhusinvesteringarna. Som framgår av diagram 7.3 låg den inflationsrensade sparkvoten kring noll i början av 1970-talet samtidigt som den nominella sparkvoten uppgick till 4 %. Hushållen behövde således upprätthålla ett betydande nominellt

inom. olika områden

Utveckling 177

Procent

Nettosparkvot

Real sparkvot

4-

3_

2_ 0

lnflationsrensámj

1_

sparkvox/e

i -\ / l

x

:O I XI l

x :

kt

V

I

1 /,-\\ /°\ / \ \ / \I -2- l

v \/ . .V

_3- v Fnnansrellsparkvot

Jr

I I l l | I l I | I l | I l l I I l I I l 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83

sparande för att hålla sin förmögenhet oförändrad i reala termer. Under Diagram 7.3 Sparkvotens 1970-talet anpassade hushållen sina tillgångar och skulder så att deras “WeCk1m81963493-3inflationsförluster begränsades. Trots att den nominella sparkvoten var

gâffigâzsigjäf;

ungefär oförändrad mellan 1970 och 1981 steg därigenom den inflationsrensade spamnde_ sade sparkvoten trendmässigt. Under 1982 och 1983 minskade såväl den Källor: Statistiska cennominella som den inflationsrensade Den inflationsrensade tralbyrån 00h finansdesparkvoten. p“°e"'°" sparkvoten kom därigenom att ligga kring noll såväl 1970 som 1983 samtidigt som den nominella sparkvoten minskade från 4 % till 1 %. Hushållens sparande kan i princip ses som en strävan att hålla en jämn konsumtionsnivå över tiden. Sparandets bestäms av en rad omfattning faktorer. Av dessa är hushållens inkomstutveckling den viktigaste. Även faktorer som ökad arbetslöshet, stora obalanser i ekonomin etc kan spela roll för hushållens Genom att osäkerheten om den framtida sparbenägenhet. inkomstutvecklingen ökar kan hushållens buffertsparande komma att öka. Inflationen påverkar sannolikt sparkvoten positivt trots att realräntan efter skatt tenderar att bli negativ vid hög inflation. Detta beror främst på att hushållen strävar efter att bibehålla de finansiella tillgångarnas realvärde, den s k realbalanseffekten. I ett mer kortsiktigt perspektiv påverkas hushållssparandet också av tillgången på krediter. Under perioden fram till 1990 kommer hushållens reala disponibla inkomster att stiga, vilket talar för en uppgång i sparandet. I samma riktning verkar inkomstskattereformen och de höga realräntor som förutsätts råda under perioden. Å andra sidan kan den kraftiga sänkningen av prisstegringstakten verka dämpande på sparandet i nominella termer. Det minskade

områden

178 Utveckling inom olika

Tabell 7.7 Hushållens sparkvot 1970-1990 Procentuell andel av disponibelinkomsten

1970 1980 1983 1990

Alt 1A Alt 2A

3,9 5,0 1.2 3,0 2,5 Nettosparkvot 3,5 3,7 0,2 0,2 #0,6 Real sparkvot

Inflationsrensad -0,l 2,6 -0,l 2,2 1,5 sparkvot

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

småhusbyggandet kan också tendera att dra ned sparkvoten. Därigenom bortfaller ett väsentligt sparmål för hushållen samtidigt som tvångssparandet” av villalån så småningom minskar i betydelse. genom amortering har vid en sammanvägning av de olika effekterna stannat för att Utredningen i förhållande till vad som skulle framkomma om något dra ned sparkvoten disponibelinkomsten utgjorde den enda förklaringsvariabeln till hushållssparandets Den nominella har satts till 3 % i alternativ 1 utveckling. sparkvoten och 2,5 % i alternativ 2. Jämfört med 1983 innebär det en kraftig ökning. Skillnaden mellan alternativen förklaras av den lägre inkomsttillväxten i

alternativ 2. Hushållens reala väntas fortsätta att vara låg på grund av sparkvot l alternativ 2 kommer nedgången i småhusinvesteringarna (se avsnitt 8.6). det reala sparandet to m att minska, vilket innebär att kapitalförslitningen enligt utredningens schablonmässiga kalkyler är större än investeringarna (se tabell Ett realt sparande medför att hushållens skuldökning 7.7). lågt kommer det finansiella att stimuleras av att begränsas. Samtidigt sparandet ligger på en historiskt sett relativt hög nivå. avkastningen på sådant sparande finansiella har därför fortsätta att stiga. Det Den sparkvoten antagits kommer i att hushållens ökar och att deras skulder ökar till uttryck tillgångar i förhållande till de disponibla inkomsmycket långsammare än tidigare terna. Den inflationsrensade stiger mellan 1983 och 1990 från sparkvoten 1A och ca 1,5 % i alternativ 2A. Det är 0mkring0 % till drygt2 % i alternativ än 1980. Det inflationsrensade beräknas å andra en lägre sparkvot sparandet av 1970-talet då hushållens inflationsförluster sidan vara större än i början var betydande.

- alternativa beräk-

7.3.3 Skatter och transfereringar några

ningar

Som redovisats i avsnitt 7.3.1 växer hushållens faktorinkomster (löner inkl

kollektiva avgifter och företagarinkomster) realt med ca 2,5 % per år under 1983-1990. Det som är förenligt med de perioden konsumtionsutrymme

inom olika områden 179

Utveckling

övergripande balansmålen växer långsammare. Även om transfereringsinkomste rna ökar relativt svagt måste därför skatter och avgifter växa snabbare än inkomsterna. Detta är särskilt markant i alternativ 2 som endast tillåter en konsumtionsökning på 0,6 % per år. Av tabell 7.8 framgår, att konsumtionsutgifterna i alternativ 1A får Öka med 39 miljarder kri 1983 års priser mellan 1983 och 1990. Samtidigt ökar de totala inkomsterna före skatt med 106 miljarder kr. Även om ökningen av sparkvoten innebär att sparandet ökar med 8 miljarder kr måste skatter och avgifter öka med nära 60 miljarder kr och således ta i anspråk mer än hälften av den totala inkomstökningen. I alternativ 2A stiger skatte- och avgiftsuttaget till drygt 80 % av den totala inkomstökningen. Till stor del uppkommer den nödvändiga ökningen av skattebeloppen automatiskt genom att löner och inkomster ökar. Detta särskilt gäller alternativ 1A, där höjda skatte- och avgiftssatser utöver det förutsatta skattesystemet (se nedan) bara behöver bidra med 5 miljarder kri 1983 års priser för att uppnå det nödvändiga skatteuttaget. I alternativ 2A svarar höjda statliga och kommunala skattesatser för 28 miljarder kr i ökade skatter. Hur stor andel av den nödvändiga skatte- och som avgiftsökningen uppkommer utan speciella åtgärder vad gäller skatte- och avgiftssatser beror i hög grad på skattereglernas utformning. I ett inkomstskattesystem med hög marginalskatt och nominellt oförändrade inkomstgränser ger hög inflation upphov till en stor automatisk skatteökning (s k fiscal drag) eftersom såväl den nominella som den reala inkomstökningen Även vid marginalbeskattas. en intlationsjusterad skatteskala kan stigande realinkomster leda till stigande statlig skattekvot och höjda marginalskatter. Utformningen av avdragsreglerna har också stor betydelse för skattekvotens förändring. Det skattesystem till vilket skattehöjningskraven i långtidsutredningen relateras innebär bl a att den statliga skattekvoten (skatt/sammanräknad

Tabell 7.8 Bidrag till hushållens reala konsumtionsökning

Förändring 1983-1990, miljarder kr, 1983 års priser

Alt 1A Alt 2A

Inkomster

Utgifter

Källa: Finansdepartementet.

180 inom olika områden

Utveckling

inkomstl) har antagits vara oförändrad efter 1985 samt att den kommunala utdebiteringen ligger kvar på 1984 års nivå. Prognoser för avdragens utveckling 1984 och 1985 har inhämtats från riksrevisionsverket. För perioden efter 1985 har underskottsavdragen skrivits fram med hushållens ränteutgifter. Det kommunala grundavdraget samt pensionärernas extra avdrag antas efter 1985 öka i takt med priserna. Resultaten av skatteberäkningarna i alternativ 1A och 2A sammanfattas i tabell 7.9. I alternativ 1A stiger skattekvoten enligt förutsatta regler med 0,8 procentenheter från 1983 års nivå. Den kommunala skattekvoten stiger med drygt 1 procentenhet. Det sker automatiskt genom att den kommunalt beskattningsbara inkomsten växer snabbare än den sammanräknade inkomsten på grund av att avdragen ökar långsammare. Den statliga skattekvoten minskar till följd av skattereformen med 1 procentenhet till

1985 och hålls därefter oförändrad. Ökningen av posten övrigt i tabellen

avspeglar bl a ett antagande om minskat gap mellan slutskatt och inbetald skatt jämfört med 1983. För att uppnå samhällsekonomisk balans måste emellertid den statliga inkomstskatten höjas i förhållande till förutsatta regler med ca 1 procentenhet. Inklusive skattekravet kommer därigenom den statliga direktskattekvoten att vara oförändrad och den totala direktskattekvoten att öka med nära 2 procentenheter. I alternativ 2A är utrymmet för privat konsumtion betydligt lägre än i alternativ 1A. Eftersom realinkomsten före skatt inte skiljer sig nämnvärt måste skattekvoten höjas kraftigt i detta alternativ. Den nödvändiga skattehöjningen jämfört med förutsatta regler har beräknats till ca 6 % av den sammanräknade inkomsten. Av denna skattehöjning svarar kommunerna för 2 procentenheter genom att utdebiteringen höjs mellan 1984 och 1990 med 2,40 kr. Den statliga skattehöjningen uppgår till nära 4 procentenheter av sammanräknad inkomst. De finansiella kalkylvariationer som genomförts (alternativen 1 B, 2 B och 2C) bl a till att belysa skattehöjningskravets storlek under olika syftar förutsättningar. Som framgår av tabell 7.9 uppgår skattekravet i alternativ

Tabell 7.9 Hushållens direkta skatter 1983 och 1990 Skatter i procent av sammanräknad inkomst resp i miljarder kr

1983 1990 1 Sammanräknad in- Alt 1A Alt 2A komst är ett taxeringstekniskt inkomstbegrepp

pensioner, beskattade förmåner och räntor. Källa: Finansdepartementet.

inom olika områden 181

Utveckling

1 A till ca 5 miljarder kr i 1983 års priser. Skatteomläggningarna för att uppnå en oförändrad skattekvot har finansierats statlig med en höjning av arbetsgivaravgifterna med totalt 4 procentenheter, se vidare avsnitt 6.3. Avgiften förutsätts helt vältras bakåt och belasta den utbetalda lönen. Utan denna finansiering skulle skattekravet i alternativ 1 A uppgå till drygt 12 miljarder kr i 1983 års priser. I alternativ 1 B har beräknats hur stor nedskärning av transfereringarna till hushållen med grundkalkylen, jämfört som är nödvändig för att en höjning av arbetsgivaravgifterna skall kunna undvikas samtidigt som den statliga inkomstskattekvoten bibehålls på 1985 års nivå till 1990. Samtliga transfereringar från stat och socialförsäkring till hushållen har därvid skurits ned likformigt fr 0 m 1985, medan överföringar från övriga sektorer (inkl kommunerna) lämnats oförändrade. Den bas från vilken nedskärningarna genomförts uppgår 1990 till ca 135 miljarder kr i 1983 års priser. För att helt eliminera det statliga skattehöjningskravet kr på 12 miljarder krävs en nedskärning av transfereringarna med nära 17 miljarder kr i 1983 års priser. Skälet till att den nödvändiga nedskärningen blir större än skattesänkningen är att transfereringarna till stor del är skattepliktiga. Jämfört med framskrivningen enligt grundkalkylen måste transfereringarna således minskas med nära 13 % i fasta priser 1990 för att finansiera skatteförändi alternativ se tabell 7.10. Därmed ringarna 1B, blir den reala nivån på överföringarna to m lägre än 1983. Alternativ 1 B innebär att den totala skattebelastningen på löneinkomster hålls nere. Inkomstskattens och arbetsgivaravgifternas andel av bruttolönen (lön inkl avgifter) är oförändrad jämfört med 1983. I alternativ 2 A uppgår skattehöjningskravet till 28 miljarder kri 1983 års priser. Därav svarar den kommunala utdebiteringshöjningen utöver 1984 års nivå för nära 10 miljarder kr. I alternativ 2 B beräknas hur stor minskning av transfereringarna till hushållen som fordras för att reducera det statliga skattehöjningskravet till noll, dvs bibehålla den statliga skattekvoten på 1985 års nivå. Förutsättningarna är, liksom att hushållens totala tidigare, transfereringsinkomster från stat och socialförsäkring påverkas likformigt samt att den kommunala sektorns finanser kompenseras för bortfallet av

Tabell 7.10 Finansiering av skatteomläggrling med lägre transfereringar

1983 1990

Alt 1A Alt 1B

Total skatt på löneinkomster, procent av lön inkl avgifter 53,7 55,7 54,0 Transfereringanb miljarder kr, 1983 års priser 124,2 134,1 117,2 “ Arbetsgivaravgifter omfattar även avtalade avgifter. b Från stat och socialförsäkring till hushåll. Källa: Finansdepartementet.

182 inom olika områden

Utveckling

Tabell 7.11 Transfereringar och skattekrav i alternativ 2 1983 och 1990

1983 1990

Alt 2A Alt 2B Alt 2C

Skattekvot, procent av Sammanräknad inkomst 32,0 38,6 35,6 41,7 Statlig skattehöjning, miljarder kr, 1983 års - 18,3 0,3 38,3 priser Kommunal skattehöjning, miljarder kr, 1983 års priser 9,9 13,8 5,4 Transfereringar” 124,2 133,8 113,2 157,5 Kommunal utdebitering, kr 30,15 32,70 33,79 31,56 a Från stat och socialförsäkring till hushåll. Källa: Finansdepartementet.

skatteunderlag genom ökad utdebitering. Hushållens transfereringsinkomster beräknas behöva minska med 21 miljarder i 1983 års priser för att den skatten skall kunna reduceras med 18 miljarder kr. Den totala statliga skattesänkningen blir emellertid väsentligt mindre, ca 14 miljarder kr. En minskning av transfereringsinkomstema påverkar skatteunderlaget för kommunerna. Detta kompenseras i kalkylen genom högre utdebitering. uppgår 1990 till drygt en krona jämfört med alternativ 2 A. Den Höjningen kommunala skattehöjningen uppgår därmed till nära 14 miljarder kr i 1983 års priser, dvs 4 miljarder kr mer än i alternativ 2 A, se tabell 7.11. Trots ambitionen att hålla nere skattetrycket minskade bidrag till genom hushållen innebär således även alternativ 2 B en höjning av skattekvoten från 1983. Huvudorsaken är den kommunala utdebiteringen som höjs med sammanlagt 3,49 kr från 1984. Alternativ 2 C visar en beräkning där hushållens transfereringsinkomster höjs med ca 3 % av BNP eller med 24 miljarder kr i 1983 års priser jämfört med alternativ 2 A. Den högre skattebasen ger utrymme för en kommunal skattesänkning med nära en krona eftersom de kommunala utgifterna hålls oförändrade. Denna skattelindring tillsammans med de ökade transfereringsinkomsterna måste emellertid kompenseras av statliga skattehöjningar för att reducera hushållens köpkraft. Den totala skattekvoten stiger därför kraftigt trots den lägre kommunala utdebiteringen jämfört med alternativ 2 A. Det statliga skattehöjningskravet uppgår till drygt 38 miljarder kr i 1983 års priser vilket to m är något mer än vad statsskatten ger vid oförändrad statsskattekvot. Denna måste således fördubblas för att den nödvändiga skattehöjningen skall åstadkommas.

7.3.4 Konsumtionsutrymmets fördelning

Den gynnsamma produktivitetsutvecklingen möjliggör en jämförelsevis snabb ökning av företagens lönekostnadsutrymme under kalkylperioden. Löneutrymmet reduceras heller inte av något behov att höja vinstandelen. Realt ökar lönekostnaderna per timme mellan 1983 och 1990 med 2,6 resp 2,5 % per år i de båda alternativen, dvs i ungefär samma takt som BNP.

Utveckling inom olika områden 183

I alternativ 1 A medför höjningarna av arbetsgivaravgifterna under perioden, att den utbetalda timlönen i genomsnitt växer med drygt 2 % per år realt. En viss höjning av skatteuttaget reducerar ytterligare realinkomstutvecklingen för de heltidsarbetande, se tabell 7.12. Som jämförelse redovisas även pensionärernas realinkomstutveckling i tabellen. I alternativ 1 A ökar även den reala pensionsinkomsten efter skatt relativt snabbt. Alternativ 1 B syftar till att öka reallöneutrymmet genom att finansiera skatteomläggningarna med minskade transfereringsutgifter i stället för med arbetsgivaravgifter. Reallönen efter skatt ökar då med 2,4 % realt per år under perioden. Utbytet av löneinkomsterna är betydligt svagare i alternativ 2. I alternativ 2 A ökar den reala lönen efter skatt med 0,7 % per år. De omfattande besparingarnai alternativ 2 B möjliggör en oförändrad statlig inkomstskattekvot. Höjda kommunalskatter förtar delvis effekten av de statliga skattesänkningarna men medger en reallöneökning efter skatt på 1,3 % per år. Pensionärernas reala inkomster efter skatt minskar i stället med 0,6 % om året. Transfereringarna i alternativ 2 C, slutligen, resulterar i sådana skattehöjningar att reallönen efter skatt stagnerar under perioden. De transfereringar som varierats i de olika alternativen utgörs endast till ca 2/3 av pensioner och påverkar därför även löntagarhushållen genom barnbidrag, bostadsbidrag, sjukpenning rn m. De beräkningar som redovisats ovan avser i första hand löntagarhushåll med relativt begränsade sådana transfereringsinkomster.

Tabell 7.12 Reallöneutrymmet efter skatt 1983-1990 Årlig procentuell förändring 1983-1990

Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B Alt 2C

Lönekostnad per timme (inkl

Genomsnittlig real pensionsinkomst efter skatt” 1,6 0,4 0,6 -0,6 1,8

“ Skillnaden mellan den genomsnittliga lönekostnadstillväxt som redovisas här, och lönekostnadsökningen i industrin beror av förskjutningar mellan sektorer med olika nivå på lönekostnaden per timme. b Totala pensionsinkomsten efter skatt dividerat med antal ålders- och förtidspensionarer. Anm: I beräkningarna har makromarginalskatten på pensioner antagits uppgå till 35 % och på löner till 49 %. Den beräknade medelskatten har därefter korrigerats för den förändring av skattekvoten som antagits i de olika alternativen. Källa: Finansdepartementet.

184 Utveckling inom olika områden

7.3.5 Fördelning av privat konsumtion på

varugrupper Utvecklingen av den totala privata konsumtionen under 1970-talet karaktäriseras av ett kraftigt brott i tillväxttrenden från 1976. Mellan 1970 och 1976 steg konsumtionsvolymen per capita med i genomsnitt 2,3 % per år medan den sjönk med 0,3 % per år under perioden 1976-1980, se tabell 7.13. I tabellen anges utvecklingen av konsumtionen på varugruppsnivå under 1970-talet och långtidsutredningens kalkyler för tillväxten under 1980-talet. De procentuella förändringstalen avser konsumtion per capita. Sveriges totalbefolkning ökade 1970-1980 med i genomsnitt 0,3 % per år. För 1980-talet förutses däremot praktiskt taget ingen förändring i totalbefolkningen. De angivna förändringstalen per capita för 1980-1990 är därföri stort identiska med totalkonsumtionens förändring. Även tillväxtens fördelning mellan varugrupper kom att förändras drastiskt under 1970-talets senare hälft. Detta torde främst vara en följd av den snabba energiprisökningen och det ökade priset på bostadstjänster. Hushållens konsumtion av energi och boende har emellertid endast långsamt anpassats nedåt. Den registrerade volymtillväxten av bostadstjänster var för perioden 1970-1976 2,5 % i genomsnitt per år och sjönk endast med 0,5 procentenheter återstoden av perioden. För energikonsumtionen var motsvarande värden 1,4 % resp 0,4 procentenheter per år. De snabba prishöjningarna och den långsamma anpassningen i volymökningarna fick till följd att hushållens boendekostnad Ökade ca 2 procentenheter snabbare per år än de totala konsumtionsutgifterna för perioden 1976-1980. Utgiftsandelen för energikonsumtion steg ännu kraftigare och ökade med så mycket som 6 % per år mellan 1976 och 1980. De båda utgiftsslagen bostadstjänster och energi är tunga poster i hushållens budget. De ökade kostnaderna för boende och energiförbrukning medförde därför att konsumtionen av övriga varugrupper föll desto snabbare. Ett konsumtionen av livsmedel undantag utgör vars årliga tillväxttakt sjönk med endast 0,4 procentenheter mellan första och andra hälften av 1970-talet. i konsumtionen Förändringstakten av transporter föll däremot med drygt 9 procentenheter under perioden 1976-1980 jämfört med 1970-talets första sex år. Även ökningstakten för hushållens av inköp fritidsvaror föll mycket snabbt under 1970-talets senare del. För prognosperioden fördelas den privata konsumtionen på de 11 varugrupper som redovisas i tabell 7.13 med hjälp av ett system av efterfrågefunktioner. Den ursprungliga versionen har redovisats i bilaga 6 till

LU 80 (DsE 1981:5). Detta utgiftssystem ingår som en del i EMMA-

modellen. Under det pågående arbetet med LU 84 har funktionerna estimerats på nytt. Vidare har hushållens brutits ut och energianvändning bildar nu en separat varugrupp. I korthet sker fördelningen av hushållens konsumtionsutgifter på följande sätt. Först fördelas utgifter på olika varugrupper enligt ett relativt trögrörligt mönster. Det kan tolkas som att hushållen först tillgodoser sina primära behov efter en speciell prioritetsskala. Sedan fördelas det kvarvarande utrymmet som en funktion av främst den relativa prisutvecklingen mellan varugrupperna. Hushållens konsumtion av olika varugrupper fördelas därefter i modellen LU-sektor på producerande med hjälp av en matris. Här

Utveckling inom olika områden 185

Tabell 7.13 Privat konsumtion per capita på varugruppsnivå 1970-1990 1980 års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring av konsumtion

kr per capita 1980 1970- 1976- 1970- 1980-1990 1976 1980 1980 Alt 1 Alt 2

1,9 1,8 1,1 Kulturella varor och

1,7 0,7 Möbler och heminredningsartiklar 18,4 3,1 -1,1 1,4 0,5 -0,3 Övriga varor och tjänster 28,9 -0,6 -2,0 -1,1 -1,3 -2,5 Energi 32,5 1,4 1,0 1,3 0,6 0,1

Total privat konsumtion 270,0 2,3 -0,3 1,2 0,8 0,2

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

redovisas bara fördelningen på varugrupper. Det är självfallet svårt att med ett enkelt modellsystem fånga in alla faktorer som påverkar hushållens konsumtionsmönster. Exempelvis beaktas inte förändringar i hushållens sammansättning explicit i beräkningarna. Det är även svårt att i en ekonometrisk analys på historiska data på ett tillfredsställande sätt belysa alla eftersläpande effekter av de snabba kast som skett i både realinkomster och relativa priser. Därför har de i

utgiftssystemet

beräknade prognoserna även kompletterats med fristående bedömningar som fått påverka de slutliga modellkalkylerna. I de fall sådana bedömningar har gjorts redovisas de nedan. De korrigeringar som har gjorts har i huvudsak påverkat förändringstalen för övriga varor och tjänster. Hushållens inköp av livsmedel fortsatte att öka under senare delen av 1970-talet trots att den totala minskade.

konsumtionsvolymen Sänkningen av

reallönen mellan 1980 och 1982 har emellertid medfört att konsumtionen av livsmedel sjunkit med ca 3 % totalt under denna period. Den registrerade nedgången torde delvis vara ett resultat av en substitution från högförädlade livsmedel (typ färdiglagad mat) mot varor med högre råvaruinnehåll. Med ledning av sektorstudien för jordbruketl bedöms livsmedelskonsumtionen öka under 1980-talet med 0,5-1,1 % per år. Denna ökningstakt ligger något över vad det linjära utgiftssystemet skulle ge. Varugruppen beklädnadsartiklar beräknas fortsätta att öka sin andel av den privata konsumtionen under 1980-talet framför allt som en följd av att lJordbruk, trädgårdsoddess priser stiger relativt långsamt. ling och fiske, Ds Jo av bostäder Nybyggnationen bedöms vara måttlig under 1980-talet och 1983:13.

i

186 Utveckling inom olikatområden

motiverar -inte den ökning på 1,6 % resp 1,3 % per år av hushållens konsumtion av bostadstjänster under perioden som återges i tabell 7.13. Däremot väntas reparations-, om- och tillbyggnadsverksamheten (ROTvara betydande vilket bidrar till en relativt snabb konsumverksamheten) tionsökning. Transporter, fritidsartiklar samt övriga varor och tjänster är de varugruphar de högsta inkomstelasticiteterna. Detta per som enligt utgiftssystemet förklarar den stora variationen i tillväxten av dessa varugrupper mellan alternativ 1 och alternativ 2. En snabbare total konsumtionstillväxt betyder särskilt mycket för dessa varugrupper. Inledningsvis nämndes att trots snabba ökningar av energipriset fortsatte hushållen att öka sin energikonsumtion med i genomsnitt 1 % per år under senare delen av 1970-talet. För 1980-talet antas emellertid 1970-talets kraftiga prisstegringar få eftersläpande och dämpande effekter på energian- Även olika besparingsåtgärder antas dämpa hushållens eftervändningen. i energikonsumtionen förutsätts bli

frågan på energi. Ökningstakten

0,1-0,6 % per år under 1980-talet. Denna bedömning ligger utanför de resultat som kalkylmodellens utgiftssystem beräknar.

7.4 Företagssektorn

7.4.1 finansiella utveckling Företagens

I den finansiella De analysen delas företagssektorn upp i två delsektorer. finansiella företagen omfattar banker, försäkringsbolag, övriga finansinstitut m fl. Även riksbanken inräknas bland de finansiella företagen. Till de icke-finansiella företagen hänförs övriga företag, dvs industri-, byggnads-, jordbrukare) räknas handelsföretag etc. Personliga företag (egenföretagare, till hushållssektorn. som helhet var tidigare en finansiell underskottssektor. Företagssektorn täckte inte investeringsutgifterna utan kapitaltillskott från Bruttosparandet andra sektorer var nödvändiga. Från slutet av 1970-talet har emellertid situationen blivit den omvända med finansiella nettoöverskott i företagssektorn. Denna förskjutning avföretagssektorns finansiella balans är resultatet av olikartade förlopp inom de båda delsektorerna. De överskott har vuxit kraftigt under 1970-talet.

finansiella företagens

Bakom denna utveckling ligger ökade avgifter till kollektivt försäkringssparäntor och en snabbt expanderande kreditmarknad. Av rande, stigande tabell 7.14 framgår att ränteinkomsterna realt växte med 7 % per år under 1970-talet. Räntenettot 1983 till 40 miljarder kr. Fram till 1990 uppgick förutses en fortsatt real tillväxt av räntenettot om än i betydligt långsammare takt än under 1970-talet. Räntenettot för de finansiella företagen beräknas 1990 uppgå till nära 60 miljarder kr. Försäkringsbolagen väntas öka sitt finansiella sparande från 16 miljarder kr 1983 till ca 22 miljarder kr 1990. Uppgången förklaras helt av stigande ränteinkomster. Realräntan i slutåret uppgår till ca 4 % jämfört med drygt 2 % under 1983. Under 1970-talet ökade avgifterna till det kollektiva vilket medförde en viss försäkringssparandet snabbare än utbetalningarna,

inom olika områden 187 Utveckling

Tabell 7.14 De finansiella företagens inkomster och utgifter 1970-1990

Miljarder kr, löpande pris Årlig procentuell volymförändringa

1980 1983 1990 1970- 1980- 1983 - 1990 44-- 1980 1983 e? AltlA Alt2A AltlA Alt2A

j Inkomster k Räntor 81,6 126,8 162,0 161,0 7,0 4,6 -0,7 -1,3 Transfereringar från hushåll 10,1 12,8 19,6 19,6 7,7 -2,2 1,9 1,4 Ovriga inkomster (netto) 1,1 0,9 0,2 0,1 - - - -

Totalt 92,8 140,5 181,8 180,7 7,3 3,7 -0,6 -1,1

Utgifter Räntor 58,6 86,7 102,7 103,6 7,3 2,8 -1,8 -2,1 Transfereringar till

I Samtliga poster har deflaterats med implicitprisindex för privat konsumtion. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

fonduppbyggnad. Fram till 1990 förutses dock pensionsutbetalningarna växa i snabbare takt än avgifterna, vilket får en negativ effekt på sektorns finansiella sparande. Försäkringsbolagens placeringskapacitet bestäms förutom av det finansiel-

la sparandet också av hushållens privata försäkringssparande. Detta har

under senare tid ökat kraftigt, vilket kan bero på dels att sparformen gynnats av skatteomläggningen dels en viss osäkerhet om ATP-systemets framtid. Försäkringssparandet har antagits fortsätta att öka snabbt, speciellt i början av perioden, vilket bidrar till att bolagens finansiella placeringsutrymme växer relativt kraftigt fram till 1990. Det bör här framhållas att det överskott som genereras av det privata slussas tillbaka till försäkringssparandet hushållen. Även för bankerna förutses en betydande i det finansiella uppgång sparandet. 1990 beräknas således bankerna exkl riksbanken ha ett finansiellt sparande på ca 12 miljarder kr jämfört med 7 miljarder kr 1983. Detta är delvis en följd av en ökad balansomslutning men bankernas räntenetto förbättras dessutom som ett resultat av den tröghet med vilken det lägre ränteläget i slutet av perioden slår igenom på bankernas Det tillgångssida. faktum att avkastningen på obligationsportföljen endast med viss eftersläpning justeras ned bidrar således till att räntenettot förbättras under perioden. Under 1983 uppgick riksbankens finansiella sparande enligt preliminära

188 inom olika områden

Utveckling

beräkningar till 3 miljarder kr. För 1990 har sparandet endast beräknats uppgå till drygt 1 miljard kr. Nedgången förklaras dels av att riksbankens ränteinkomster till följd av det fallande ränteläget växer långsamt dels av att riksbankens inleveranser till staten har höjts från 4 miljarder kr 1983 till 6,5 miljarder kr 1990. Sammanfattningsvis resulterar framskrivningarna av den finansiella företagssektorn i ett finansiellt sparande på 3,5-4 % av BNP 1990 vilket är ungefär samma andel som 1983. Utvecklingen i de båda alternativen skiljer sig därvid inte på något nämnvärt sätt. Till skillnad från företagen inom finanssektorn har de icke-finansiella företagen utvecklats negativt under andra hälften av 1970-talet. Den starka nedgången i vinstmarginalerna mellan 1976-1978 innebar ett minskat bruttosparande och därmed ett snabbt växande finansiellt underskott. Stagnerande investeringar tillsammans med ökade vinster har emellertid de senaste åren reducerat underskotten i sektorn till historiskt sett mycket låga nivåer. Under 1983 hade de icke-finansiella företagen enligt preliminära beräkningar t 0 m ett visst finansiellt sparandeöverskott. Det förklaras bl a av den betydande lageravveckling som då skedde. Eftersom företagssektorn inkluderar bostadsförvaltande bolag påverkas utvecklingen under 1970-talet även av nedgången i bostadsbyggandet vilken ökat det finansiella sparandet i sektorn. Nominellt var underskottet i sektorns bostadsverksamhetl ungefär lika stort 1980 som 1970. I fasta priser innebär det att underskottet mer än halverades. 1990 beräknas bostadsunderskottet uppgå till drygt 16 miljarder kr i löpande priser i alternativ 1 A, dvs ungefär hälften av det totala underskottet, se tabell 7.15. I alternativ 2 A med dess lägre bostadsinvesteringar till mindre än 14 uppgår underskottet miljarder kr. Under perioden fram till 1990 beräknas företagens driftsöverskott i reala termer öka i relativt långsam takt trots att produktionstillväxten är god (tabell 7.15). Det beror till en del på att vinstandelarna i tjänstesektorerna har antagits minska något mellan 1983 och 1990. Det förklaras också av att prisutvecklingen på företagens produktion ( förädlingsvärde) är långsam till följd av kravet på relativprissänkning gentemot omvärlden. Slutligen förutsätts för kalkylperioden ett markant trendbrott jämfört med 1970-talet vad gäller subventionernas utveckling. Medan dessa påverkade driftsöverskottet positivt under 1970-talet beräknas effekten bli den motsatta under 1980-talet. Driftsöverskottet exkl subventioner ökar relativt snabbt efter att ha minskat under 1970-talet. Till subventionerna räknas i nationalräkenskaperna de mer permanenta stödformerna såsom läkemedels- och trafiksubventioner, räntebidrag, livsmedelssubventioner etc. De direkta stödåtgärderna till krisdrabbade näringar och företag redovisas huvudsakligen under posten transfereringar till företag. Till följd av den gynnsamma tillväxt- och vinstutvecklingen i båda alternativen har dessa krisåtgärder i stort sett antagits bli avvecklade före 1990. De totala offentliga överföringarna till företagen, som 1983 uppgick till nära 50 miljarder kr, kommer därigenom att minska kraftigt i reala termer. 1 Underskottet definieras kraftigt. Bakom denna utvecksom bruttoinvestering Nettoränteutgifterna sjunker realt relativt minus kapitalförslitning. ling, som avviker markant från trenden under 1970-talet, ligger framför allt

inom olika områden

Utveckling 189

Tabell 7.15 Icke-finansiella företags inkomster och utgifter 1970-1990

Miljarder kr, löpande priser Årlig procentuell volymförändringa

1980 1983 1990 197m 1980- 1983 - 1990 ________ 1980 1983 Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A

Inkomster Driftsöverskott (brutto) 62,9 100,4 151,8 142,2 2,1 5,6 1,7 0,2 - subventioner 22,6 35,6 46,3 45,4 12,3 5,1 40,5 -1,2 - driftsöverskott exkl subventionerb 40,3 64,8 105,5 96,8 -0,9 5,8 2,8 1,1 Transfereringar från

6,5 0,9 -0,3 Utgifter

därav exkl bostäder -19,1 12,9 -18,9 -24,3 I Fasta investeringar har deflaterats med implicitprisindex för bruttoinvesteringar, medan övriga inkomster och utgifter har deflaterats med implicitprisindex för privat konsumtion för att uppnå överensstämmelse med övriga finansiella tabeller. bl nationalräkenskaperna inkluderas subventionerna i driftöverskottet. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

sjunkande låneräntor. innebär vidare Kalkylerna att de fasta investeringarna åter börjar växa samt att lagerinvesteringarna återgår till normala nivåer. Inte minst det sistnämnda spelar stor roll för den finansiella balansen 1990 eftersom det innebär ett omslag på ca 20 miljarder kr mellan 1983 och 1990. I alternativ 2 krävs en något svagare investeringsökning än i alternativ 1. Den finansiella sparbalansen visar trots det ett större underskott eftersom även vinsterna är lägre. Som andel av BNP är underskotten emellertid ca -3,5 % i båda alternativen, dvs av samma storleksordning som genomsnittet 1970-1974.

7.4.2 Bostadssektorns finansiella

sparande

Bostadssektorn ingår som en integrerad del i kommuner, hushåll och icke›finansiella företag enligt nationalräkenskapernas institutionella redovisningsprinciper. Dessa har följts av långtidsutredningen. De finansiella tabellerna för dessa sektorer omfattar således driftsöverskott, kapitalförslit-

inom olika områden

190 Utveckling

Tabell 7.16 Bostadssektorns inkomster och utgifter 1970-1990

Miljarder kr, löpande pris Årliga procentuell volymförändring”

1980 1983 1990 1970- 1980- 1983 - 1990 1:-_ 1980 1983 :#1- Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A

Inkomster Driftsöverskott (netto) Kapitalförslitning Totalt

Utgifter Överföring till andra sektorer 23,7 38,4 51,9 54,1 0,9 6,1 0,1 26,9 32,1 45,8 40,3 -1,5 -4,2 0,6 Bruttoinvestering Totalt 50,6 70,5 97,7 94,4 0,5 0,9 0,4 Finansiellt sparande -l0,8 - 9,8 -15,5 - 8,8

a Inkomstema har deflaterats med implicitprisindex för bostadskonsumtion, investeringarna med implicitprisindex för bostadsinvesteringar och övriga utgifter med implicitprisindex för privat konsumtion. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

som kan hänföras till permanenta bostäder och ning och bruttoinvesteringar fritidshus. För vissa ändamål kan det emellertid vara av intresse att sammanställa dessa komponenter för sig. Detta har gjorts i tabell 7.16. Driftsöverskott och kapitalförslitning har skrivits fram med nästan oförändrad nivå från 1983 i fasta priser. Framskrivningen ansluter till den utveckling av bostadskonsumtionen som redovisats i avsnitt 7.3.5. återförs nettodriftsöverskottet i bostäderna till resp Redovisningstekniskt ägarsektor (kommuner, hushåll, icke-finansiella företag) som kapitalinkomster. Bostadssektorns finansiella sparande utgörs således av kapitalförminskat med Av tabellen framgår att slitningen bruttoinvesteringarna. antas utvecklas svagt även under resterande del av bostadsinvesteringarna i sektorn växer därför 1980-talet (se avsnitt 8.6). Det finansiella underskottet i alternativ 1A och minskar i alternativ 2A. realt sett obetydligt

7.4.3 Industrins investeringar, lönsamhet och finansiering

För att den snabba investeringsutvecklingen i industrin skall kunna realiseras krävs gynnsamma finansiella förutsättningar. Utredningen har i kalkylerna konkretiserat detta genom att som en förutsättning ange att avkastningen på materiella investeringar måste vara hög och överstiga avkastningen på finansiella med 2 procentenheter. I realiteten är kravet på placeringar finansiella förutsättningar mer komplext. Det rör inte bara gynnsamma relationen mellan den genomsnittliga avkastningen på befintligt industrikaplaceringar utan också den förväntade avkastningen på pital och finansiella industriella totala vinstutveckling, riskbenäinvesteringsprojekt, företagens

inom olika områden 191

Utveckling

genhet och soliditetsställning samt möjligheterna att få uppkommande behov av externa riskkapitaltillskott tillgodosedda. Investeringsprojektets förväntade avkastning påverkar naturligtvis på ett mycket direkt sätt investeringsbeslutet. Är den förväntade avkastningen hög i förhållande till vad som kan erhållas vid en alternativ av användning kapitalet är sannolikheten för att projektet skall komma till stånd stor. Det talar för att kravet på gynnsamma finansiella förutsättningar snarast skulle formuleras i termer av en viss skillnad mellan förväntad avkastning på investeringsprojekt och avkastning på finansiella placeringar. Med tanke på de risker som är förknippade med investeringar i realkapital skulle den skillnaden, som kan ses som en riskpremie, sannolikt behöva vara ganska ston* Ett sådant krav är dock omöjligt att precisera inom ramen för LU:s kalkyler. I stället får relationen mellan den genomsnittliga avkastningen på befintligt materiellt och finansiella användas. kapital placeringar Kravet på avkastningsdifferens blir då ganska litet beroende på att det omfattar sådant realkapital som inte nu skulle uppfylla de krav som ställs vid ett investeringsbeslut, men som används därför att investeringen redan är gjord. Avkastningen på materiellt kapital är av intresse för investeringsutvecklingen inte bara därför att den kan anses stå i en viss relation till den förväntade avkastningen på investeringsprojekt utan också därför att den är av avgörande betydelse för företagens vinstutveckling. Är vinstutvecklingen

god kan företagen genom egna vinster förstärka sin Soliditet. Därigenom minskar deras finansiella risk. Även möjligheterna att dra till sig externt riskkapital ökar, eftersom placerarna då kan erbjudas en högre avkastning på sina placeringar. Detta påverkar investeringsbenägenheten positivt. Även ur dessa synvinklar har utredningen bedömt det som rimligt att räkna med en i hög lönsamhet och en ökad soliditet. Det är knappast möjligt att exakt ange hur stor avkastningsdifferensen mellan materiellt och finansiellt måste vara för att den

kapital _nödvändiga

investeringsutvecklingen skall komma till stånd. har ändå

Utredningen

försökt att analysera frågan genom att studera den

historiska:investerings-

utvecklingen och dess bestämningsfaktorer? Detta har skett inom ramen för

en enkel investeringsmodell. Investeringsbeslut påverkas av många faktorer

som är svåra att fånga i hanterbara modeller. Hit hör bl a osäkerhet och förväntningar om framtiden. Detta innebär att

svängningar i investeringsvo-

lymerna är svåra att prognostisera. Den modell som använts-och som baseras på efterfråge- och lönsamhetsutvecklingen har dock visat sig kurina förklara 1 Å andra sidan innebär den observerade under 1970-talet relativt väl. gällande Skatteregler att

investeringsutvecklingen

Enligt modellresultaten verkar en positiv differens mellan räntabiliteten avkastningen på margipå materiellt och finansiellt nella industriinvesteringkapital höj ande på investeringsnivån. En beräkning ar - bortsett från riskbaserad på denna modell tyder på att den investeringsnivå som enligt premien - borde kunna utredningens kalkyler krävs för att uppnå balans i ekonomin 1990 förutsätter vara något lägre än avatt räntabiliteten är större på materiellt än på finansiellt kastningen på finansiella kapital. investeringar, se appen- Det är inte möjligt att från studien dra några bestämda slutsatser om hur dix 1. stor avkastningsdifferensen behöver vara. Utredningen hari stället utifrån en 2 Statens Industriverk,

rimlighetsbedömning stannat för att i kalkylerna utgå ifrån att avkastnings-

Industrins lönsamhet och differensen bör vara 2 procentenheter. Det stämmer också relativt väl med investeringar, bilaga 13 den genomsnittliga avkastningsdifferensen i början av 1970-talet då investe- till LU 84, SOU 1984:6.

192 inom olika områden

Utveckling

ringsutvecklingen var god. Utvecklingen av den reala räntabiliteten på eget och materiellt kapital sedan 1970 framgår av diagram 7.4. Diagrammet visar också utvecklingen av den reala avkastningen på (långsiktiga) finansiella placeringar. Under senare delen av 1970-talet har den reala räntabiliteten på materiellt kapital varit negativ. Den uppgick i genomsnitt till -2 % mellan 1976 och 1982. Den reala avkastningen på finansiella tillgångar steg samtidigt och har under dessa år legat väsentligt över den materiella räntabiliteten. Först 1983 synes utvecklingen ha vänt. I långtidsutredningens beräkningar förutsätts att den reala avkastningen finansiella placeringar uppgår till 4 %. Detta innebär en hög på långsiktiga realränta jämfört med utvecklingen under 1970-talet (se avsnitt 3.7). Räntabiliteten på materiellt kapital måste då uppgå till 6 % realt - en nivå som under 1970-talet har uppnåtts 1973-1974. Företagens redovisade räntabilitet påverkas bl a av inflationen. De bokförda resultaten innehåller t ex inte prisstegringsvinster på fasta tillgångar. De räntabilitetsmått som använts i LU:s kalkyler har konstruerats för att ta hänsyn till sådana effekter. Ett annat syfte har varit att söka renodla

o RM = Flantabilitet på materiellt kapital Å FlE = Rantabilitet på eget kapital | RF = Avkastning på finansiella placeringar | |

2 ,2

15.0-

10.0- - RE

. . RM 5.0 0... C ...I RF _,ø. .. lI.-. I_-

0,0

-5.0-i är T I Diagram 7.4 Real ränta- i I I I i I I I I i i I 1970 1975 1980 1985 1990 År biIitet i industrin 1970- 1990. Alternativ 1 A Källor: Statens industri- räntabilitet. Räntabilitelstalen har Anm. RE, RM är kalkylmässig verk och finansdeparte- minskats med inflationen (implicitprisindex för privat mentet. konsumtion)

inom olika områden

Utveckling 193

avkastningen på materiella tillgångar och skilja den från avkastningen på de finansiella transaktionerna, vilka vuxit i betydelse för företagen under senare år. En mer utförlig diskussion av och jämförelse mellan olika räntabilitetsmått återfinns i bilaga 13 till LU 84: Industrins lönsamhet och investeringar. Utgångspunkten för beräkningen av det inflationsjusterade vinstmåttet är rörelseresultatet före avskrivning finansstatistikens se enligt redovisning, tabell 7.17. Däri ingår bl a realiserade prisstegringsvinster på lager. Sedan dessa fråndragits återstår det operativa bruttoresultat som företagets verksamhet ger upphov till. har beräknats under Kapitalförslitningen antagande om i genomsnitt en 20-årig linjär avskrivning av kapitalföremâlen.

(Se bilaga 9 till LU 80, Ds E 1981:8). Den beräknade kapitalförslitningen

skiljer sig vissa år starkt från företagens bokförda avskrivningar, eftersom de senare i hög grad styrs av Skatteregler och vinstläge. Efter avdraget för kapitalförslitningen återstår ett operativt nettoresultat. Genom prisstegringarna under året uppkommer prisstegringsvinster på det materiella kapitalet (inkl lager). Dessa inräknas i den kalkylmässiga vinsten även om de, såsom normalt är fallet för det fasta kapitalet, inte har realiserats. i Lagerprisvinstema är däremot realiserade eftersom antas lagerstocken omsättas helt under verksamhetsåret. Justeringen av balansräkningen gäller i första hand värderingen av de fasta

Tabell 7.17 Beräkning av kalkylmässig räntabilitet på materiellt kapital i industrin i alternativ 1 1970-1990

Miljarder kr, löpande priser

1970 1980 1983 1990

Resultaträkning Rörelseresultat före avskrivning och finansiella intäkter 9,2 24,5 43,1 67,5 - Realiserade prisstegringsvinster på lager 1,2 8,2 10,6 6,2 = Operativt bruttoresultat 8,0 16,3 32,5 61,3 - Kapitalförslitning 4,7 17,3 22,1 32,4 = Operativt nettoresultat 3,3 -1,0 10,4 28,9 + Värdestegringsvinst på fast kapital och lager 5,2 25,3 33,5 19,5 = Nettoresultat före finansiella intäkter 8,5 24,3 43,9 48,4

Balansräkning

“ Till återanskaffningsvärde, vid årets början. b Nettoresultat/materiellt kapital. CDriftsöverskott inkl kapitalförslitning/förädlingsvärdet till faktorpris. Källor: Statens industriverk och finansdepartementet.

inom olika områden

194 Utveckling

som räknas upp till återanskaffningsvårde. I beräkningarna av tillgångarna den inflationsjusterade räntabiliteten har särskilda kapitalstockar beräknats enligt ovan med 20-årig avskrivningstid. Räntabiliteten kapital beräknas som nettoresultatet (inkl på materiellt värdestegringsvinster) före finansiella intäkter och utgifter i relation till det materiella kapitalet (lager och fast kapital värderat till återanskaffningspriser). Det bör att räntabiliteten på materiellt kapital såsom den påpekas definierats i långtidsutredningen är helt rensad från finansiellt kapital. Den skiljer sig därmed definitionsmässigt från tex räntabilitet på ”arbetande kapital, där finansiella tillgångar som är direkt knutna till och nödvändiga för produktionsverksamheten ingår. Det gäller t ex kundfordringar. Dessa är sällan räntebärande. Räntabiliteten på arbetande kapital blir därför, med lika förutsättningar i övrigt, lägre än räntabiliteten på materiellt kapital. Detta oavsett om räntabilitetstalen är bokföringsmässiga eller gäller kalkylmässiga. av räntabiliteten har skulderna ökats Vid beräkningarna på eget kapital med hälften av såväl synliga som dolda obeskattade reserver. De förra utgörs av redovisade reserver (lagerreserv och investeringsfond) medan de senare består av skillnaden mellan det bokförda och inflationsjusterade fasta kapitalet. De beskrivna räntabilitetsmåtten har översatts till bruttovinstandelarl före avskrivning och finansiella intäkter relategenom att rörelseresultatet rats till driftsöverskottet (inkl kapitalförslitning) enligt nationalräkenskaperna. Bruttovinstandelen beräknas i alternativ 1 behöva ligga på ungefär 1983 års nivå, dvs knappt 30 % av förädlingsvärdet, för att motsvara den önskvärda räntabiliteten. I alternativ 2 med dess lägre investeringsbehov bedöms bruttovinstandelen kunna vara 2 procentenheter lägre än i alternativ 1. Det låga kapacitetsutnyttjandet och den svaga lönsamheten på materiellt har förändrat industriföretagens kapitalstruktur. Av de totala kapital investeringarna har en ökande andel kommit att utgöras av finansiella placeringar. De förändrade räntabilitetsrelationerna under kalkylperioden medför att denna trend bryts. Nedgången av andelen finansiella investeringar sker emellertid inom ramen för en snabb total investeringsökning, varför de finansiella placeringarna kommer att vara betydande ännu 1990. Sannolikt kommer också andelen temporärt att stiga under periodens första år innan de materiella investeringarna tar de höga vinsterna i anspråk. Det finansiella kommer därför att fortsätta att växa snabbare än det kapitalet materiella under ytterligare några år, vilket framgår av diagram 7.5. Under 1960-talet försämrades stadigt företagens soliditet. Denna utveckling fortsatte under 1970-talet. Försämringen var väsentligt större vid en bokföringmässig än vid en kalkylmässig beräkning. Det beror på att den höga nominella värdestegringen på materiellt kapital under 1970-talet endast i kommer till uttryck i de bokföringsmässiga värdena begränsad utsträckning för dessa tillgångar, varigenom soliditeten underskattas. Det är möjligt att 1 Driftsöverskott inkl konstruera också andra soliditetsmått än de som utredningen valt att arbeta kapitalförslitning/förädlingsvärde till faktorpris. med. Exempelvis kan man välja att räkna in hela den latenta skatteskulden

inom olika områden 195

Utveckling

A. Finanskvot: Finansiellt kapital/ Materiellt kapital

1.50- II ._O o Bokföringsmässig

1,00-

.,o"" Kalkylmässig

o°...

J\N.

0.50-

”i

*rI|II]||IT|IIII|IrrrT 1970 1975 1980 1985 1990 År

B. Soliditet: Eget kapital/Totalt kapital

0.40- Kalkylmässig ___.n.

O\|0 _A , .. .

x Boktonngsmassug

O ”a

0.30- _,.› O .O

0.20-

gl;

Diagram 7.5 Finanskvot |I|T1|||||I|II|IIIII h[dd' “sm” 1970 1985 1990 År

1;705_°1;9ge'

1975 1980 Källor: Statens industri- Anm: värdena är beräknade på kapitalstockar vid årets början. V9* 06h ñnünsdelmrff- Det e na kapitalet inkluderar hälften av obeskattade reserver. 9 mentet.

på de kalkylmässiga värdestegringsvinsterna på materiellt kapital i det egna kapitalet. Även mätt med detta mått försvagas Soliditeten fram till mitten av 1970-talet. Därefter sker en viss ökning. Vilket mått man än väljer kan man konstatera att soliditeten vid mitten av 1970-talet var låg i ett historiskt perspektiv. Så länge låneräntan understeg avkastningen på det totala kapitalet bidrog *detta till att upprätthålla en hög räntabilitet på det egna kapitalet. Uppfattades rörelserisken som låg kunde en relativt låg soliditet därför snarast ses som en fördel. En låg soliditet minskar emellertid företagets moståndskraft mot olika störningar såväl på den finansiella

196 inom olika områden

Utveckling

marknaden som på varumarknaden. Förlustrisken för ägarkapitalet ökar. När såväl rörelserisken som den finansiella risken Ökade under andra hälften av 1970-talet kom detta till kraftigt uttryck bl a i företagens investeringsbeteende. Erfarenheterna från utvecklingen under andra hälften av 1970-talet torde också ha medfört att företagens riskaversion nu är större än tidigare. En förutsättning för att den snabba investeringstillväxten under kalkylperioden skall komma till stånd är därför att företagens finansiella ställning stärks och andelen riskbärande kapital åter ökar. Detta kan ske antingen genom att vinstmedel kvarhålls i företagen eller genom nyemission. Soliditetsutvecklingen enligt utredningens definitioner återges i diagram 7.5. 1983 och 1984 synes innebära ett brott mot den sjunkande trenden under 1970-talet genom en kraftig ökning av såväl nyemissioner som bruttosparande i företagen* Denna tendens består under perioden fram till 1990. Nyemissionerna har 1990 antagits uppgå till drygt 6 miljarder kr i 1983 års priser. Tillsammans med en god vinstnivå är det tillräckligt för att Soliditeten skall stiga till ungefär samma nivå som i början av 1970-talet. Den reala avkastningen på eget kapital har beräknats uppgå till 10 % före skatt. Det är mindre än 1983, vilket sammanhänger med att den s k hävstångseffekten minskar när soliditeten ökar. Med hävstångseffekten avses att hela skillnaden mellan avkastningen på totala tillgångar och totala skulder tillfaller det egna kapitalet. Avkastningen efter skatt är svår att beräkna eftersom vinstmåttet bl a inkluderar även orealiserade värdestegringsvinster. Den beräknade räntabiliteten på det egna kapitalet är emellertid hög jämfört med andra hälften av 1970-talet och har bedömts vara förenlig med en hög nyemissionsvolym.

7.5 Offentlig sektor

Offentlig sektor omfattar statens och kommunernas verksamhet. Socialförsäkringen har i de reala kalkylerna förts till staten, medan den särredovisas i de finansiella kalkylerna. Vidare omfattar den reala delen endast de offentliga myndigheterna. Offentliga affärsverk och offentligt ägda bolag redovisas under olika näringslivssektorer. I de finansiella kalkylerna inkluderas dock kommunala affärsverk i kommunal sektor i överensstämmelse med den kommunala budgeten. Som framgått av kapitel 6 presenteras i denna långtidsutredning två reala alternativ för utvecklingen 1980-1990. I det privatexpansiva alternativet (alternativ 1) har den offentliga konsumtionen förutsätts öka med 0,5 % per år 1983-1990 vilket i stort sett är förenligt med oförändrad konsumtionsstandard och gjorda åtaganden. I det offentligexpansiva alternativet (alternativ 2) ges större utrymme för utbyggnader, även om tillväxttakten är 1 Värdena i diagram 7.5 lägre än under tidigare perioder. De allmänna förutsättningarna för de avser kapitalstockar i finansiella kalkylerna har också redovisats i kapitel 6. I avsnitt 7.5.1 redovisas början av året. Nykalkylerna i reala termer, dvs den volymmässiga utvecklingen av offentlig emissionema under 1983 påverkar därför solidi- konsumtion, sysselsättning och investeringar. De finansiella aspekterna tetskurvan först 1984. behandlas i avsnitt 7.5.2.

inom olika områden 197

Utveckling

7.5.1 Reala kalkyler

De offentliga myndigheternas verksamhet registreras i nationalräkenskaperna som offentlig tjänsteproduktion. Praktiskt taget hela denna produktion används för offentliga konsumtionsändamål. För endast en mindre del (knappt 4 %) av de offentligt producerade tjänsterna tar man ut marknadsmässiga avgifter och den delen redovisas som privat konsumtion. Den sektorn offentliga har således en dubbelställning dels som producent, dels som konsument av de egenproducerade tjänsterna.

Ojâfentlig konsumtion

Under 1970-talet ökade den offentliga konsumtionen med i genomsnitt 3,2 % per år i volym, vilket var snabbare än BNP:s tillväxt (1,9 % per år). Härigenom steg den offentliga konsumtionens andel av BNP, räknat i 1980 års priser, från 25,8 % 1970 till 29,2 % 1980. Som framgår av nedanstående sammanställning blir andelsökningen avsevärt större om beräkningen utförs i löpande priser. Detta sammanhänger med att den offentliga konsumtionen har haft en ogynnsammare prisutveckling än landets totalproduktion.

Miljar- Årlig pro- Andel av BNP, % der kr centuell 1980 volym.för- 1980 års priser Löpande priser ändrimg 1970-1980 1970 1980 1970 1980

Statlig konsumtion 47,6 1,8 9,2 9,1 8,2 9,1 Kommunal konsumtion 105,5 3,9 16,6 20,1 13,4 20,1 Offentlig konsumtion 153,1 3,2 25,8 29,2 21,6 29,2

Den offentliga konsumtionens snabba tillväxt under 1970-talet kan huvudsakligen hänföras till den kommunala sektorn. Inom denna var det framför allt socialvården och hälso- och sjukvården som expanderade snabbt (se tabell 7.18 längre fram i detta avsnitt). Utbyggnaden av dessa vårdgrenar svarade tillsammans för drygt 60 % av den totala kommunala konsumtionens

ökning 1970-1980. Bakom den snabba tillväxten av kommunal socialvård

ligger framför allt den omfattande utbyggnaden av barnomsorgen under 1970-talets senare hälft. Också för gruppen övriga tjänster noteras mycket höga tillväxttal beroende på stora ökningar inom den kommunala förvaltningen samt av kultur- och rekreationsaktiviteter. Bland statliga konsumtionsområden ökade socialvården (bl a administration av socialförsäkring och arbetslöshetsåtgärder) snabbast. En utveckling som innebär att den offentliga verksamheten under en längre tidsperiod tar i anspråk en ständigt växande andel av landets produktionsresurser är inte förenlig med strävandena att förstärka bytesbalansen och den inhemska kapitalbildningen. Statsmakternas ekonomiska inriktades politik därför under 1970-talets senare del och början av 1980-talet på att bromsa den offentliga expansionstakten.

inom olika områden

198 Utveckling

För statens del resulterade den restriktiva budgetbehandlingen i att den statliga konsumtionen sjönk med i genomsnitt 1,7 % per år 1980-1983. Också den kommunala konsumtionens årliga ökningstakt dämpades under samma period till 2,6 %. Dessa ökningstakter har dock delvis påverkats av att de statliga undervisningssjukhusen förts över under landstingskommunalt Vidare skulle uppbromsningen i den kommunala sektorn huvudmannaskap. sannolikt varit ännu större om inte kommunerna i det rådande arbetsmarknadsläget hade påtagit sig omfattande sysselsättningsfrämjande satsningar. När det gäller att bedöma den offentliga konsumtionens utveckling under återstoden av 1980-talet måste en rad faktorer beaktas. För statens del kan av underskottet i man utgå från att den eftersträvade reduceringen inte medger några större utgiftsökningar för konsumtionsänstatsbudgeten damål. Det föreligger inte heller några fastställda eller aviserade utbygg- nadsprogram av större omfattning. I den senaste statliga långtidsbudgeten skrivs fram endast under beaktande av redan fattade där statsutgifterna beslut och gjorda åtaganden - beräknades den statliga konsumtionsvolymen minska med i genomsnitt 0,4 % per år från budgetåret 1983/84 till 1987/88. Denna inkluderar dock inte den under senare år tillämpade beräkning reduceringen av myndighetsanslagen med 2 % årligen. Dessa anslag svarar för ca hälften av de statliga konsumtionsutgifterna. Om dessa reduceringar förutsätts fortsätta fram till 1990 och om den ovan angivna årliga volymminskningen samtidigt utsträcks att gälla under hela prognosperioden skulle den statliga konsumtionen under dessa s k baskalkylantaganden minska med 1,4 % per år 1983-1990. I en baskalkyl för den kommunala konsumtionen måste också befolkningsbeaktas då denna i stor utsträckning styr behoven i skolan och utvecklingen vårdområden. Svenska kommunförbundet skulle den på olika Enligt konsumtionen till följd av befolkningsförändringar och primärkommunala redan fattade politiska beslut behöva öka med 0,8 % per år 1983-1990. För landstingen blir motsvarande ökningstal 1,2 % per år. För hela kommunala sektorn blir den årliga ökningen 1983-1990 enligt denna baskalkyl 0,9 %. Det kan nämnas att de primärkommunala flerårsplanerna tyder på en ännu lägre konsumtionsökning, endast 0,1 % per år 1983-1987. För landstingen överensstämmer baskalkylen med flerårsplanerna. alternativet 1 att den Som tidigare nämnts förutsätts i det privatexpansiva offentliga konsumtionen inte får öka mer än vad som krävs för att bibehålla den nuvarande konsumtionsstandarden för olika befolkningsgrupper och infria gjorda åtaganden. I detta alternativ har därför den offentliga konsumtionens satts i stort sett i linje med baskalkylerna. I det ökningstakter alternativet 2 ges det däremot visst utrymme för offentligexpansiva utöver Alternativens konstruktion framgår av utbyggnad baskalkylerna. nedanstående sammanställning.

Utveckling inom olikaområden 199

Årlig procentuell volymförändring 1983-1990 1980-1990 Baskalkyl Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2

I tabell 7.18 presenteras LU:s kalkyler rörande den statliga och kommunala konsumtionens utveckling inom olika ändamål. En sådan fördelning måste göras i långtidsutredningen för att kalkylerna skall kunna inpassas i utredningens modellberäkningar. Fördelningen har gjorts med ledning av trenderna fram till 1983, baskalkylen och flerårsplanerna för de framförliggande åren. Hur den totala statliga och kommunala konsumtionen kommer att fördelas på olika ändamål är emellertid en politisk prioriteringsfråga. Uppgifterna i tabell 7.18 utgör ingen rekommendation rörande sådana ställningstaganden utan snarare en enkel prognos över hur utrymmet för offentlig konsumtion kan komma att fördelas. I alternativ 1 har den statliga konsumtionen förutsatts följa samma mönster 1983-1990 som i den statliga långtidsbudgeten. Detta innebär årliga nedskärningar varierande mellan 0 och 2 %. Att förändringarna 1980-1990

Tabell 7.18 Den offentliga konsumtionen inom olika ändamål 1970-1990 1980 års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring

kr 1980 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2

Staten

Kommunerna

200 Utveckling inom olika områden SOL 1984:4

enligt tabell 7.18 inom vissa ändamål blivit större beror på utvecklingen 1980-1983. I alternativ 2 antas nedskärningarna bli genomgående mindre och dessutom ges visst utrymme för utbyggnad av den statliga utbildningen och rättsväsendet. Också den kommunala konsumtionens fördelning har i alternativ l i stort sett antagits följa baskalkylen. I denna förutses de största ökningarna för socialvården, främst barnomsorg, och för hälso- och sjukvården. Dessa ändamål ökar snabbast även i alternativ 2. Därutöver har det större konsumtionsutrymmet i detta alternativ tänkts medge ökade satsningar på utbildning och övriga tjänster som kultur, fritidsaktiviteter osv.

Oñentlig sysselsättning

Den offentliga sektorn sysselsatte 1980 närmare 1,3 miljoner personer, motsvarande 30 % av landets totala sysselsättning. Tio år tidigare var motsvarande siffror 0,8 miljoner resp 20 %. Antalet offentligt sysselsatta ökade således med ca en halv miljon personer 1970-1980. Samtidigt steg den totala sysselsättningen med 330 000 personer. Detta innebär att den offentliga sektorn absorberade hela nytillskottet av sysselsättningen och dessutom en del av överflyttningarna från tillbakagående näringsgrenar. Det bör observeras att dessa sysselsättningstal endast avser hos offentliga myndigheter anställd personal. Den offentliga verksamheten innefattar emellertid också betydande inköp från näringslivet varför den offentliga verksamheten indirekt svarar för en del av sysselsättningen därstädes. Dessutom svarar offentliga affärsverk och bolag för en betydande del av näringslivet. . Utvecklingen under 1970-talet innebar en väsentligt snabbare ökning för antalet offentligt sysselsatta (5,2 % per år) än för den offentliga konsumtionen (3,2 % per år). Räknat i antal utförda arbetstimmar steg den offentliga sysselsättningen med 3,5 % årligen, dvs i stort sett i samma takt som konsumtionen. Den snabbare antalsmässiga ökningen sammanhänger med att de mest personalintensiva delområdena i offentlig konsumtion expanderade snabbast. Hit hör den kommunala hälso- och sjukvården samt socialvården med stort inslag av deltidsarbetande kvinnor. Det var således den offentliga sektorn som till betydande del absorberade det ökade utbudet av kvinnor på arbetsmarknaden. Medan kvinnornas andel i den totala sysselsättningen utgjorde ca 45 % 1980, var den i offentlig verksamhet ca 74 %. Av dessa arbetade drygt 45 % deltid. Inom hälso- och sjukvården uppgick kvinnornas andel till 85 % och inom socialvården till 90 %. Sysselsättningskalkylen för offentlig sektor 1980-1990 utgår från den tidigare angivna konsumtionsutvecklingen. Härvid har antalet arbetstimmar inom varje delområde beräknats öka i samma takt som den i konsumtionen ingående lönesumman. Enligt denna beräkning skulle den offentliga arbetsvolymen, mätt i timmar, stiga med 0,9 % per år l980-1990i alternativ 1 och 1,6 % per år i alternativ 2 (i bägge fallen 0,2 procentenheter snabbare än den totala offentliga konsumtionen). Timvolymen har sedan räknats om till antal sysselsatta personer. I denna omräkning spelar förutsättningarna om medelarbetstidernas framtida utveckling en avgörande roll. För dessa beräkningar har redogjorts närmare i avsnitt 7.1.

inom olika

Utveckling områden 201

Enligt dessa beräkningar förutses den offentliga sysselsättningen i alternativ 1 öka med sammanlagt 193 000 personer 1980-1990 (1 ,4 % per år). I alternativ 2 blir motsvarande ökning 299 000 personer (2,2 % per år). I båda fallen ligger ökningen helt på den kommunala sektorn, medan antalet inom staten sysselsatta personer beräknas minska med 25 000 i alternativ 1 och med 3 000 i alternativ 2. För perioden 1983-1990 innebär detta i alternativ 1 en minskning av den statliga sysselsättningen med 23 000 personer och en ökning av den kommunala sysselsättningen med 150 000 personer. I alternativ 2 ökar den kommunala med 235000 medan sysselsättningen personer, den statliga sysselsättningen minskar med 1 000 personer. Som jämförelse kan nämnas att under 1970-talet ökade den offentliga sysselsättningen med sammanlagt ca 500 000 personer (80000 i stat och 420 000 i kommuner).

Offentliga investeringar

De offentliga myndigheternas investeringar uppgick 1980 till 17,6 miljarder kr, motsvarande 3,4 % av BNP. Är 1970 var motsvarande siffror 20,0 miljarder kr resp 4,6 % (räknat i 1980 års priser). Nedgången 1970-1980 avsåg helt de kommunala investeringarna. Statens investeringar har under hela 1970-talet och också i början av 1980-talet legat förhållandevis konstant 5 miljarder kring kr årligen. För vägbyggandet, vilket är det största statliga investeringsområdet, sjönk visserligen investeringsnivån från ca 2,4 miljarder kr 1970 till 2,0 miljarder kr 1980 (1,4 miljarder kr 1982), men denna nedgång uppvägdes av att investeringarna inom området övriga tjänster

(huvudsakligen förvaltning) ökade från 0,5 till

1,1 miljarder kr. Inom övriga statliga investeringsområden redovisas endast mindre fluktuationer. Det bör också noteras att försvarets investeringar är förhållandevis små (knappt 0,9 miljarder kr 1980) beroende på att endast med alternativ investeringar civil användning räknas hit. Inköp av krigsmateriel räknas som förbrukning och ingår i den offentliga konsumtionen. De kommunala investeringarna sjönk från 15,3 miljarder kr 1970 till 10,8 1976. Denna miljarder stora nedgång får ses mot bakgrund av att dessa investeringar ökade mycket starkt under 1960-talets senare hälft till den nivån 1970. Efter rekordhöga 1976 har en viss återhämtning skett och de kommunala investeringarna har sedan dess legat på drygt 12 miljarder kr årligen. De största kommunala investeringsområdena är övriga tjänster (3,8 miljarder kr 1980), hälso- och sjukvård (3,3 miljarder) och utbildning (2,7 miljarder). Liksom i staten sjönk det kommunala väg- och gatubyggandet kraftigt under 1970-talet (från 2,7 till Inom 1,6 miljarder kr). övriga kommunala investeringsområden var utvecklingen likartad med de totala kommunala investeringarna, dvs först en förhållandevis stark nedgång och sedan en viss återhämtning. De offentliga investeringarnas framtida utveckling har bedömts med utgångspunkt i konsumtionskalkylerna. Syftet har varit att försöka bestämma vilka investeringar som behövs för att en viss produktion av offentliga skall komma tjänster till stånd. Dessa samband är dock komplicerade och

inom olika områden

202 Utveckling

svåra att härleda ur det tillgängliga statistiska materialet. För den statliga konsumtionen har i långtidsutredningens båda alternativ förutsatts en mycket återhållsam utveckling. Några större utbyggnadsbehov torde i dessa fall inte föreligga. Återhållsamheten med på investeringssidan de statliga utgifterna har därför bedömts också prägla investeringsverksamberäknats minska heten. I kalkylerna har de statliga bruttoinvesteringarna 1980-1990 1 och 0,4 % årligen i alternativ 2. med 1,2 % årligen i alternativ innebär Med hänsyn till de ökade avskrivningarna på statens realkapital dessa kalkyler att nedgången i nettoinvesteringarna blir något större. mer begränsade i De i förhållande till tidigare perioder Ökningarna kommunal konsumtion har inte bedömts leda till större förändringar i kommunernas investeringar. På konsumtionssidan räknas med utbyggnader i första hand inom barnomsorgen och äldreservicen, bl a inom långtidssjukdock ske i en långsammare takt än vården. Dessa utbyggnader beräknas under 1970-talet och dessutom är barnomsorgens investeringskostnader relativt små. I övrigt torde de kommunala investeringsbehoven i stor utsträckning avse ersättnings- och ombyggnadsinvesteringar. Detta gäller i första i alternativ 1. I alternativ 2 hand vid det begränsade utrymmet beräknas bli något större, men skillnaderna i investeringarna visserligen konsumtionstillväxten mellan dessa alternativ är inte så omfattande att de skulle motivera någon större investeringsuppgång. Investeringskalkylerna framgår av nedanstående sammanställning.

Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1980 1983-1990 1980-1990

Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2

4,8 -0,9 0,2 -1,2 -0,4 Statliga bruttoinvesteringar Kommunala bruttoinvesteringar 12,8 0,2 1,1 -0,4 0,2 17,6 -0,1 0,9 -0,6 0,1 Offentliga bruttoinvesteringar

7.5.2 Finansiella kalkyler

I föreliggande avsnitt redogörs för de finansiella kalkyler långtidsutredningen har utfört för staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. Framhar i huvudsak utgått från 1983 enligt den preliminära skrivningarna nationalbudgeten för 1984 (prop 1983/842100, bilaga 1.1). De allmänna för kalkylerna har redovisats i avsnitt 6.3. förutsättningarna till alternativen 1 A och 2 A. En Framställningen begränsas här i huvudsak alternativ lämnas i tabell 7.19.1 Av översiktlig redovisning av samtliga tabellen framgår att ökningstakten för skatter och utgifter varierar relativt mellan alternativen sektorns kraftigt (jfr avsnitt 7.3). Den totala offentliga finansiella sig trots det inte nämnvärt åt mellan alternativ sparande skiljer 1 För en noggrannare 1 A och 1 B eller mellan alternativen 2 A, 2 B och 2 C. redovisning av alternativ Även kommunernas finansiella sparande har, genom anpassning av 1B, 2 B och 2 C hänvisas till tabellbilagan. kommunalskatten, hållits på ungefär samma nivå i samtliga alternativ.

Utveckling inom olika områden 203

Tabell 7.19 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter i kalkylalternativen 1970-1990

Årlig procentuell volymförändring”

1970- 1980- 1983-1990 1980 1983 Alt 1A Alt 1B Alt 2A Alt 2B Alt 2C Staten

Socialförsäkring

Kommuner

Totalt

“ Deflaterade med implicitprisindex för privat konsumtion. b I slutåret för resp period, miljarder kr löpande priser. 1970 uppgick det finansiella sparandet till 12,4 och 7,0 resp -2,8 miljarder kr i de offentliga delsektorerna och 16,6 miljarder kr totalt. Källa: Finansdepartementet.

Däremot varierar statens och socialförsäkringssektorns finansiella sparande mellan alternativen. Det beror på att de antagna förändringarna av socialförsäkringssektorns transfereringsutgifter i förhållande till alternativ 1 A resp 2 A inte har uppvägts av motsvarande förändringar på sektorns inkomstsida utan har tillåtits slå igenom på det finansiella sparandet. Statens sparandeutveckling utgör en spegelbild till detta. Det är naturligtvis möjligt att genom statsbidrag eller förändringar av de arbetsgivaravgifter som tillfaller staten resp socialförsäkringssektorn eliminera dessa effekter på statens resp socialförsäkringssektorns finansiella sparande. Det har dock bedömts som enklare och mer illustrativt att låta skillnaderna slå igenom i kalkylresultaten.

Staten

Statens inkomster och utgifter framgår av tabell 7.20. Redovisningen följer de principer som tillämpas av nationalräkenskapema. Betydande skillnader föreligger mellan en sådan redovisning och en traditionell redovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter. Ett budgetsaldo kan ändå härledas med hjälp av vissa schablonantaganden. Hur den statliga direkta skatten från hushållen beräknas har redovisats i avsnitt 7.3.3. Bolagsskatten har schablonmässigt skrivits fram med drifts-

204 Utveckling inom olika områden

Tabell 7.20 Statens inkomster och utgifter 1970-1990 Miljarder kr, Årlig procentuell löpande pris volymförändring 1980 1983 1990 1970- 1980- 1983-199(“ 1980 1983 ----_-- Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A Inkomster

Utgifter

“ Inkomster och utgifter har deflaterats med implicitprisindex för privat konsumtion utom när det gäller konsumtion och investeringar vilka har detlaterats med prisindex för statlig konsumtion resp statliga investeringar. b Inkl lagerförändring och köp av mark och fastigheter netto. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

överskotten i näringslivet. Företagsskatterna har därutöver räknats upp schablonmässigt med hänsyn till den beslutade vinstdelningsavgiften till löntagarfonderna. Totalt beräknas statens inkomster av direkta skatter i fasta priser öka med ca 4 % per år i alternativ 1 A och drygt 6 % per år i alternativ 2 A. I kalkylerna har de indirekta skatterna fått utvecklas enligt gällande regler från 1983, dock med det viktiga undantaget att alla punktskatter inkl energiskatterna antas följa prisutvecklingen. Detta gäller således även skatter där särskilda beslut fordras för att höja skattebeloppen, t ex sprit- och tobaksskatt. Hänsyn har också tagits till att investeringsavdraget avvecklas, varigenom momsintäkterna vid given skattesats ökar något. Skatteinkomsterna påverkas av hur skattebaserna för de indirekta skatterna utvecklas. Momsinkomstema och flertalet punktskatteinkomster följer utvecklingen

inom

Utveckling olika områden 205

för de privata konsumtionsutgifterna, som ökar långsammare än BNP. Energiförbrukningen som bestämmer energiskattemas antas utveckling oförändrad under perioden. Skattebasernas relativt svaga utveckling medför att statens totala inkomster av indirekt skatt endast ökar med 1,5 % per år i alternativ l A och 0,9 % per år i alternativ 2 A. Den relativt snabba ökningen av socialförsäkringsavgüfterna förklaras av att avgiftssatserna höjs för att täcka det återstående finansieringsbehovet för marginalskattereformen samt inkomstbortfallet till följd av den i avsnitt 6.3 nämnda omläggningen av den statliga inkomstskatten. Avgiftsuttaget höjs med sammanlagt 4 procentenheter mellan 1983 och 1990. Å andra sidan sänks löneskatterna med 0,5 procentenheter att den allmänna genom arbetsgivaravgiften återgår till 2 % fr o m 1984. Vid framskrivningen till 1990 har hänsyn också tagits till att de statliga affärsverkens socialförsäkringsavgifter var onormalt stora 1983 på grund av omläggning av uppbördsförfarandet. Ränteinkomsterna minskar på grund av det fallande nominella ränteläget. Statens övriga inkomster består framför allt av kapitalförslitning samt inleveranser från affärsverk och riksbanken. Dessa inkomster har beräknats minska realt med 2,4 % per år i alternativ 1 A och med 4,0 % per år i alternativ 2 A. Det förklaras bl a av att affärsverkens inleveranser minskar när ränteläget faller. Inleveranserna från riksbanken har antagits öka i takt med BNP. De totala statsinkomsterna ökar relativt snabbt eller med 2,8 % per år i alternativ 1 A och 3,1 % per år i alternativ 2 A i fasta priser. [alternativ 1 A är skatteuttaget i stort sett oförändrat i förhållande till förutsatta regler. Det illustrerar tydligt tillväxtens betydelse för saneringen av statsfinanserna. När det gäller statens utgifter har i huvudsak samma framskrivningsmetodik som i den statliga långtidsbudgeten använts. Undantaget utgörs av nominellt fixerade till transfereringar hushållen, t ex barnbidrag och livsmedelssubventioner, vilka har antagits följa prisutvecklingen. I såväl alternativ 1 A som 2 A förutsätts därmed ett markant trendbrott i statens utgiftstillväxt jämfört med 1970-talet och början av 1980-talet. Medan utgifterna 1970-1983 växte med över 100 miljarder kr i 1983 års priser förutsätts i alternativ 1 A för resten av 1980-talet att den reala utgiftsnivån exkl utlåning hålls så gott som oförändrad. Alternativ 2 A medger endast en obetydligt snabbare utgiftsökning. Transfereringarna till hushåll sjunker resten av svagt realt sett under 1980-talet. Förklaringen ligger dels i den återhållsamhet med nya utgiftsbeslut som antagits i kalkylerna, dels i en utgiftsdämpande automatik för vissa transfereringar. Det gäller utgifterna för folkpensioner (inkl pensionstillskott och bostadstillägg), som sjunker med ökade ATP-inkomster, samt bidrag betingade av läget på arbetsmarknaden. Inkomstöverföringar till företag inkluderar livsmedelssubventioner och räntebidrag. Livsmedelssubventionerna minskar mellan 1983 och 1984 i enlighet med beslutade nedskärningar men växer därefter i takt med hushållens konsumtionsutgifter. Räntebidragen ökade mycket snabbt under 1980-talets första år framför allt till följd av höga räntor. För kommande år antas i kalkylerna såväl ett relativt lågt bostadsbyggande som successivt fallande räntor. Räntebidragen förutses därför minska realt. Merparten av

206 inom olika områden

Utveckling

de omfattande industripolitiska stödåtgärderna awecklas i takt med den förbättrade och lönsamhetsutveckling i näringslivet som antas i produktionsbåda alternativen. Transfereringar till företag exkl livsmedelssubventioner och räntebidrag förutsätts sålunda minska med 8 miljarder kr 1983-1990 (1983 års priser). till kommunerna kommenteras i kommunavsnittet nedan. Statsbidragen Statsbidragen till socialförsäkringen avser sjuk- och arbetslöshetsförsäk- I kalkylerna har eventuella överskott i försäkringssystemen vid ringen. oförändrade arbetsgivaravgifter gottskrivits statsbudgeten genom en neddragning av statsbidragen. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen minskar kraftigt. Även när det gäller sjukförsäkringen finns det utrymme för en minskning av statsbidragen. I statsbidragen inräknas här också vinstdeltill löntagarfonder som beräkningstekniskt hanterats som en ningsavgift företagsskatt och således uppbärs av staten. till utlandet består i stort sett av gåvodelen av Transfereringarna u-landsbiståndet. Det totala u-landsbiståndet 1990 förutsätts motsvara 1 % av bruttonationalinkomsten. Sänkningen till 0,9 % i den föreslagna budgeten för 1984/85 förutsätts således vara temporär. Ränteutgifterna fortsätter att växa relativt snabbt. Orsaken är dels fortsatta budgetunderskott, dels hög genomsnittsränta på statsskulden. Ränteutgifterna beräknas 1990 uppgå till drygt 7 % av BNP vilket är nästan lika mycket som statens transfereringar till hushåll. av avsnitt 7.5.1 minskar den statliga konsumtionen i Som framgår alternativ 1 mellan 1983 och 1990, medan den är oförändrad i alternativ 2. För investeringarna är utvecklingen likartad. Om man till statens finansiella sparande enligt nationalräkenskaperna lägger statens utlåning rn m erhålls statens budgetsaldo, såsom det redovisas på statsbudgeten. Statens långivning har antagits öka i långsam takt bl a på grund av att bostadsbyggandet beräknas bli lågt. Särskilda uppskattningar har vidare gjorts av kursförluster på statens utlandsskuld, periodiseringsdifferenser vad gäller statens skatteinkomster m m. Sammantaget beräknas kursförlusterna under perioden 1984-1990 uppgå till ca 25 miljarder kr. Med av vissa schablonantaganden har därefter ett budgetsaldo kunnat hjälp beräknas. Som framgår av tabell 7.20 minskar den s k korrigeringsposten relativt kraftigt. Det beror bl a på att sjukförsäkringsfonden 1983 tillfördes ca kr från statsbudgeten. Denna post bortfaller för kommande år 3 miljarder sedan redovisningen av sjukförsäkringsfonden på statsbudgeten lagts om. Kalkylema för staten resulterar i en förbättring av budgetsaldot i löpande 1983 och 1990 med 41 miljarder kr i alternativ 1 A och 47 priser mellan i alternativ 2 A. Det innebär för båda alternativen en minskning av miljarder underskottets andel av BNP med 8 â 9 procentenheter från 12,5 % 1983 till ca 4 % 1990. Utvecklingen i alternativ 1 A redovisasi diagram 7.6. De totala utgifterna (inkl utlåning m m) minskar något i fasta priser. Inkomstema överstiger de totala utgifterna exkl räntor. De stora räntebetalningama medför trots det ett betydande underskott 1990.

i inom olika områden 207

Utveckling

: Utgifter

w

200,0- Inkomster _ \- Utgifter exkl _ räntor

150.0-

100.0- -l

50.0-

Diagram 7.6 Statens inkomster och utgifter I I I I l I l l I I I I l I l 1 I 1970-1990. Miljarder 1970 1975 1980 1985 1990 År kr. 1980 års priser Källa: Finansdeparte- Anm: Streckat område markerar budgetunderskottet i 1980 års priser. mentet.

Krav på budgetförstärkningar

Det totala finansieringsbehovet för att täcka den mindre utgiftsökning (exkl utlåning m m) och den förbättring av statens finansiella sparande som förutsätts i kalkylerna uppgår i alternativ 1 A till 44 miljarder kr i 1983 års priser. Vid den tillväxt i ekonomin som förutsätts i långtidsutredningens reala kalkyler skulle nära 40 miljarder kr av detta finansieringsbehov kunna täckas av skatte- och avgiftsunderlagens tillväxt. För att täcka återstående 5 miljarder kr har en ökning av den statliga inkomstskatten lagts in i kalkylen. I alternativ 2 A beräknas det totala finansieringsbehovet till 48 miljarder kr. Den statliga inkomstskatten behöver då öka med 18 miljarder kr i förhållande till en statlig inkomstskatteskala som håller skatteuttaget på 1985 års nivå. Det ökade skattekravet i alternativ 2 A beror framför allt på en svagare inkomstautomatik. Därtill kommer att det lägre sparandet i den med alternativ privata sektorn jämfört 1 A kräver en ytterligare förstärkning av statsñnanserna. Det bör understrykas att en sämre tillväxt ökar kraven på budgetförstärkning genom särskilda åtgärder på grund av dels att skatteinkomsterna då utvecklas sämre, dels att utgifterna för bl a arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder kan bli större. Vidare bör erinras om att beräkningarna i huvudsak har grundats på s k

208 inom olika områden

Utveckling

långtidsbudgetmetodik, vilket innebär att hänsyn bara har tagits till konsekvenserna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. De avsteg som har gjorts i kalkylförutsättningarna jämfört med långtidsbudgeten gäller dels antaganden rörande utvecklingen av löner, priser, BNP m m, dels vissa undantag rörande grundregeln om att inga nya beslut fattas. Antagandena följer här den utveckling som ligger i långtidsutredningens olika alternativ medan långtidsbudgeten oftast arbetar med mer schablonmässiga förutsättningar. När det gäller nya beslut förutsätts här att dels punkt- och energiskatterna, dels vissa transfereringar skrivs upp i takt med priserna. Dessutom har inleveranserna från riksbanken höjts. Dessa avsteg beräknas 1990 förstärka med ungefär 4 miljarder kr i 1983 års priser. För att den budgeten samhällsekonomiska balansen skall uppnås har därutöver en skattehöjning kr i alternativ 1 A resp 18 miljarder kr i alternativ 2 A fått på ca 5 miljarder med vad som framkommer vid det fömtsatta skattesysteläggas in jämfört met. Erfarenhetsmässigt blir statsutgifterna högre än vad som anges i långtidsbudgeten. Samtliga nya utgiftsbeslut utöver vad som ingår i långtidsutredningens kalkyler ökar finansieringsbehoven från vad som angetts ovan.

Socialförsäkringssektorn

I enlighet med nationalräkenskapernas definitioner omfattar socialförsäk- Allmänna pensionsfonden, försäkrings- och arbetslöshetskasringssektom sorna. Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras med arbetsgivarmedan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen även erhåller och egenavgifter bidrag från staten. Inkomster och utgifter för sektorn som helhet redovisas i tabell 7.21. På inkomstsidan har den redan genomförda höjningen av ATP-avgiften 1984 och arbetsgivaravgiften till löntagarfonderna lagts in i kalkylema. Vinstdelningsavgiften till löntagarfonderna har betraktats som en statlig direkt skatt, vilken sedan såsom statsbidrag förts till Allmänna pensionsfonden. Statsbisjuk- och arbetslöshetsförsäkringen har redan kommenterats. dragen för På utgiftssidan har tillväxten av sjukförsäkringens bidrag till sjukvården antagits dämpas. Läkemedelssubventionerna ökar dock även fortsättningsvis relativt snabbt. Utbetalningen av sjuk- och föräldrapenning följer löneutvecklingen och antal sysselsatta resp antal födda barn. De antaganden

som gjorts leder inte till krav på höjda avgiftsuttag för sjukförsäkringenÃ

från arbetslöshetsförsäkringen sjunker kraftigt under Transfereringarna sänkning av avgifterna har trots det inte lagts in i perioden. Någon kalkylema. Överskottet har tillförts statsbudgeten. AP-fondens utveckling särredovisas i tabell 7.22. Den goda reallönetillväxten medför att avgifterna växer realt med ca 2,5 % per år. Den höga 1 Det kan vara värt att realräntan under perioden medför dessutom höga ränteinkomster. Totalt notera att en avgiftshöjväxer därmed AP-fondens inkomster realt med 2,5 % per år i alternativ 1 A ning med 0,4 procentenheter blir nödvändig i och något svagare i alternativ 2 A. Som redovisats i avsnitt 7.3 väntas altemativ 2 C på grund I tilläggspensionemas reala ökningstakt dämpas avsevärt under 1980-talet. av de ökade transferekalkyler har förutsätts att inga avgiftshöjningar sker ringsutgifter som lagts långtidsutredningens visar att in i kalkylen. efter 1984 så länge fondens realvärde kan bevaras. Beräkningarna

inom olika områden 209

Utveckling

Tabell 7.21 Socialförsäkrlngssektorns inkomster och utgifter 1970-1990 Miljarder kr, Årlig procentuell löpande pris volymförändring” 1980 1983 1990 1970- 1980- 1983-1990 -2--21980 1983 ?å Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A Inkomster

Utgifter

“ Samma deflateringsmetod som i tabell 7.20. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 7.22 AP-fondens utveckling 1970-1990

Miljarder kr, Årlig procentuell

löpande priser volymförändring“

1980 1983 1990 1970- 1980- 1983-1990 ---_i1980 1983 i Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A l Inkontster

l

, Avgifter 22,2 29,5 47,6 49,0 3,8 -0,7 2,7 2,6 Räntor m m 13,8 21,7 33,9 33,8 9,6 4,8 2,2 1,7

i *

Totalt 36,0 51,2 81,5 82,8 5,7 1,6 2,5 2,2

Utgifter

lfensioner 19,0 32,5 63,4 65,1 20,3 8,0 5,5 5,4

Ovriga utgifter 0,3 0,2 0,3 0,3 - - - r Totalt 19,3 32,7 63,7 65,4 19,5 7,7 5,5 5,4

i

1 Finansiellt sparande 16,7 18,5 17,8 17,4

“ Avgifter/pensioner, % 117 91 75 75 1 % -41 8 30 27 Realränteinkomster/pensioner, i Pensioner/lönesumma, % 7,7 10,7 13,2 13,2 5 Fond, i slutet av året, miljarder kr, i löpande pris 164 219 360 359 å 1983 års pris 223 219 268 259 5,3 -0,5 2,9 2,4

“ Samma deflateringsmetod som i tabell 7.20. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

210 inom olika områden

Utveckling

detta mål kan uppfyllas i båda alternativen utan höjda avgifter vid den antagna tillväxttakten i ekonomin. En stor andel av ränteinkomsterna måste därvid tas i anspråk för pensionsutbetalningar. År 1990 beräknas avgifterna endast täcka 3/4 av pensionsutgifterna. Återstoden täcks av fondens realränteinkomster som motsvarar 25-30 % av pensionsutbetalningarna. Om ränteinkomsterna inte utnyttjas för utbetalningar måste däremot

avgiften höjas med drygt 3 procentenheter* Därmed skulle också den reala

fondtillväxten bli snabb - nära 5 % per år. Kalkylerna i alternativ 1 A och 2 A resulterar således inte i några krav på ytterligare avgiftshöjningar utöver de som beslutats för 1984. Beräkningsresultaten är starkt beroende av den tillväxt som förutsätts i långtidsutredningens reala alternativ. Därtill kommer att AP-fondens gynnsamma utveckling är beroende av den höga realräntan. En lägre tillväxt och realränta ökar kraven på avgiftshöjningar och/eller omprövningar av redan gjorda utgiftsåtaganden.

Kommunerna

10m avgifterna antas Kommunernas inkomster och utgifter redovisas i tabell 7.23. De huvudsakvältras bakåt mot utbetald av skatter har liga inkomstkällorna utgörs och statsbidrag. Skatterna lön fordras en höjning avpassats så att kommunerna uppvisar ett finansiellt underskott 1990 på 3 å 4 med ca 4,5 procentenhekr. Detta innebär en ökning av medelutdebiteringen från 30,15 kr ter eftersom avgiftsbasen miljarder samtidigt minskas. 1983 till 30,30 resp 32,70 kr 1990 i alternativ 1 A och 2 A. Den snabbare

Tabell 7.23 Kommunernas inkomster och utgifter 1970-1990

Miljarder kr, Årlig procentuell löpande pris volymförändring“

1980 1983 1990 1970- 1980- 1983-1990 1980 1983 4:-- Alt 1A Alt 2A Alt 1A Alt 2A

Inkomster Direkta skatter 75,9 104,5 163,7 181,3 5,7 0,5 2,1 3,2 38,7 48,2 74,8 81,4 5,4 -2,8 2,1 2,7 Statsbidrag Ovriga inkomster 31,2 44,9 66,3 72,9 3,5 2,0 1,4 2,3 Totalt 145,8 197,6 306,8 335,6 5,1 0,0 2,1 2,9

Utgifter Konsumtion 105,5 146,8 242,5 267,0 3,9 2,8 1,0 2,0 16,3 20,4 28,1 30,8 -2,2 -2,2 0,0 1,0

lnvesteringarb

“ Samma deflateringsmetod som i tabell 7.20. Observera att de totala utgifterna deflaterats med implicitprisindex för rivat konsumtion. Inkl affärsverk och köp av mark och fastigheter netto. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

inom olika områden 211

Utveckling

konsumtionstillväxten i alternativ 2 A förutsätter således betydligt större skattehöjningar i kommunerna. Driftsbidragen följer volym- och prisutveckling inom resp verksamhetsområde. Utvecklingen på skolområdet får därvid stor betydelse. I alternativ 1 A är volymutvecklingen för skolan svagt negativ, medan volymen ökar med ca 1 % per år i alternativ 2 A. Som andel av konsumtionsutgifterna sjunker driftsbidragen mellan 1983 och 1990 med ungefär 2 procentenheter i båda alternativen. De totala statsbidragens andel av kommunernas samtliga utgifter förändras inte nämnvärt beroende på dels en relativt snabb ökning av skatteutjämningsbidragen särskilt i alternativ 2 A, dels en svag tillväxt av transfereringsutgifterna. Den reala ökningen av övriga inkomster dämpas kraftigt under kalkylperioden. Orsaken är framför allt en stagnation av bidragen från socialförsäkringen. Dessa växte snabbt under 1970-talet till följd av bl a uppbyggnaden av tandvårdsförsäkringen och den snabba utbyggnaden av sjukvården. Frånvaron av nya reformer tillsammans med den förutsätta dämpningen av tillväxten inom sjukvården reducerar tillväxten av bidragen från sjukförsäkringen. Liksom för staten antas för kommunerna en dämpad utveckling av de reala utgifterna under resten av 1980-talet. I framskrivningarna har inkomstöverföringarna från den kommunala sektorn till den övriga ekonomin antagits stagnera. Hela det reala utrymmet för utgiftsökningar upptas således av konsumtions- och investeringsutgifter.

Investeringar

Inledning

Investeringarna har minskat kraftigt det senaste decenniet. Investeringskvoten för hela ekonomin, dvs de totala investeringarna som andel av bruttonationalprodukten, uppgick i början av 1970-talet till 23 %. 1983 hade den minskat till 18 %, se diagram 7.7. Ungefär hälften av nedgången kan hänföras till minskade investeringar i näringslivet Minsk- (exkl bostäder). ningen avser såväl industrin som övriga delar av näringslivet. Den andra hälften av nedgången i investeringskvoten kan hänföras till ett minskat bostadsbyggande och minskade kommunala investeringar. Den minskade investeringsverksamheten är ett besvärande problem inför framtiden dels genom att produktionskapaciteten inte utvidgas, dels genom att den tekniska utvecklingen bromsas upp. Ny teknik införs ofta i samband med investeringar. Mot bakgrund av investeringarnas avgörande betydelse för att komma till rätta med Sveriges nuvarande strukturella problem beskrivs i detta avsnitt investeringsutvecklingen som helhet under 1970- och 1980-talen. För långtidsutredningen har fyra studier gjorts som särskilt behandlar 1 Statens industriverk, investeringar. Näringslivets lönsamhet, investeringar och finansiering har Näringslivets lönsamhet, studerats med tonvikten investering och finansie-

särskilt lagd vid industrins utvecklingà En typ av

ring, bilaga 13 till långinvesteringar som inte inräknas i de totala investeringarna, men som ändå har tidsutredningen 1984, betydelse för utvecklingen av den svenska ekonomin, är utlandsinvestering- SOU 1984:7

212 inom olika områden

Utveckling

Diagram 7. 7 Investeringskvot (bruttoinvesteringar/bruttønationalpmdukt) för hela ekonomin 1970-1990. 1980 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansde- I l I I 1970 75 so 90 År partementet.

arna. För detta område har en särskild studie gjorts för långtidsutredning-

en

I långtidsutredningen görs bedömningar av investeringarnas utveckling inom enskild bransch i näringslivet. Investeringarna kan emellertid varje också delas in på ett sätt som mer utgår från ändamålet med investeringen. Exempel på detta är energiinvesteringar och investeringar i miljövård. För båda dessa områden har särskilda studier gjorts för långtidsutredning-

en.” De investeringsbedömningar som görs i långtidsutredningen tar allmänt 1Industriens utrednings- De utlandseta- sett sin utgångspunkt i de olika studier som utarbetas för lângtidsutredningen institut, i enskilda sektorer behandlas mer blerade företagen och avseende olika branscher. Investeringarna den svenska ekonomin, i kapitel 8 och avsnitt 7.5. utförligt bilaga 8 till långtidsutredningen 1984, SOU

1984:6 7.6.2 Bestämningsfaktorer

2 Industridepartementet, under det senaste decenniet kan, Den starka nedgången i investeringskvoten Energiinvesteringarna som konstaterats till hälften hänföras till minskade under 1980-talet, bilaga tidigare, ungefär 2 till långtidsutredningen investeringar i näringslivet (exkl bostäder). 1984, SOU 1984:6 Inom industrin har bruttoinvesteringarna fallit kraftigt sedan mitten av 3 Statens naturvårdsverk, 1970-talet. Flera faktorer ligger bakom den svaga investeringsutvecklingen. i miljövård och maskiner har minskat i Investeringar En orsak är att investeringar i byggnader 1980-1990, underlags- Ökad vikt tillmäts i stället verksamheter som från företagens betydelse. material till 1984 års betraktas t ex FoU, marknadsföring, men som i Ds Jo synpunkt som investeringar, långtidsutredning, klassificeras som produktionskostnader. Huvudorsa- 1984:4. nationalräkenskaperna

inom olika områden 213

Utveckling

kerna bakom de senaste årens svaga investeringsaktivitet är emellertid av annan natur. Svag efterfrågan och ökad osäkerhet om utvecklingen av marknader och relativa priser är de viktigaste faktorerna. Den successiva lönsamhetsförbättringen de senaste åren har inte ännu förmått företagen att öka investeringarna. Produktion, investeringar och kapitalstock har sammanställts i diagram 7.8. Bilden är välkänd. Fr o m 1975 stagnerade produktionen. Under ytterligare något år genomfördes stora investeringar i industrin. Ett stort kapacitetsgap uppstod och investeringarna föll kraftigt. Under de senaste sex åren har nettoinvesteringarna varit negativa vilket medfört att kapitalvoly-

men börjat sjunkaÅ

Mot bakgrund av att industrins investeringsaktivitet relativt väl tycks kunna förklaras av produktionsutvecklingen och avkastningsförhållanden har i långtidsutredningen förutsatts att industriinvesteringama 1990 bör stå i ett rimligt förhållande till den produktionsnivå som krävs för att uppnå full sysselsättning och bytesbalansmål och att räntabiliteten på materiellt kapital före skatt bör överstiga räntabiliteten på finansiellt kapital. 1 Även inom övriga delar av näringslivet (exkl bostäder) har investeringarna Kapitalstockarna har minskat under det senaste decenniet. Inom vissa delar av det övriga byggts upp genom ackumulerade investeringar näringslivet styrs investeringarna till stor del genom mål och riktlinjer som statsmakterna under antagande om 20anger. Det gäller investeringar inom energiområdet, jordbruårig linjär avskrivning ket och samfärdselsektorn. Inom andra delar av näringslivet, främst av kapitalföremålen. Se varuhandel och privata tjänster, kan investeringsutvecklingen, i likhet med bilaga 13.

Index

1:21 Produktion ____ Investeringar 150* anaannanna I Kapitalstock O _.

..o›1

n. g

Diagram 7.8 Produktion, investeringar och kapitalstock i industrin 1960-1990, Alternativ 1. (Index 1966-1970 = 100 för resp variabel) Källor: Statistiska cen- 0 tralbyrån och finansde-

1 9I60 90 År partementet.

214 inom olika områden

Utveckling

industrins snarast anses vara beroende av förändringar i investeringar, efterfråge- och lönsamhetsutvecklingen. Någon motsvarande analys som för industrins har dock inte gjorts för dessa branscher. Investeinvesteringar 1990 har bedömts sektor för sektor mot bakgrund av de ringarna sektorstudier som har utförts i samband med långtidsutredningen. Som framgår av avsnitt 8.6 har nybyggnadsinvesteringarna avseende bostäder minskat stadigt under det senaste decenniet. Statens industriverk har med ekonometrisk metodik försökt identifiera och kvantifiera de (SIND) faktorer som styr bostadsefterfrågan (se avsnitt 8.6 och bilaga 3 till långtidsutredningen). Beräkningarna visar att förändringar i efterfrågan på bostäder kan förklaras av förändringar i hushållens reala disponibla inkomster och förändringar i boendets relativpris. Det senare påverkas bl a av energipriser, ränteläge, räntesubventioner, bostadsbidrag och skattesubventioner för egnahemsägare. I långtidsutredningen har-bostadsinvesteringarnas utveckling beräknats mot bakgrund av hur real disponibel inkomst och de förhållanden kan förutsättas utvecklas under som styr relativpriserna prognosperioden. och omfattning inom den offentliga sektorn Investeringarnas inriktning styrs till stor del genom politiska beslut. De kommunala investeringarna sjönk kraftigt mellan 1970 och 1976. Detta skall ses mot bakgrund av den kraftiga utbyggnad som ägde rum under 1960-talets senare hälft. Efter 1976 har en viss återhämtning skett och de kommunala investeringarna har de senaste åren legat på en förhållandevis stabil nivå. De statliga investeringarna har sedan 1970 legat på en relativt konstant nivå kring 5 miljarder kr i 1980 års priser. Långtidsutredningens beräkningar innebär att investeringskvoten 1990 blir 18 %, se tabell 7.24. Det är samma andel som 1983 men betydligt lägre än under 1970-talet. Bostadsinvesteringarna och offentliga investeringar beräknas fortsätta att minska som andel av BNP medan särskilt industrins investeringar beräknas behöva öka relativt kraftigt.

Tabell 7.24 Investeringar i olika sektorer som andel av BNP 1970-1990 Procentandelar, 1980 års priser

1970 1980; 1983 1990

Alt 1 Alt 2

1,7 1,4 0,8 1 ,4 1,4

Qasindustria

2,4 2,1 1,6 2,7 2,5 Qvrig industri

a Extraktiv industri, trä-, massa- och pappersindustri, jord- och stenindustn samt järn-, stål- och metallverk. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

inom olika områden 215

Utveckling

7.6.3 Investeringarnas storlek och utveckling

De totala investeringarna, som 1980 uppgick till 106 miljarder kr, se tabell 7.25, ökade mellan 1970 och 1980 med 0,6 % per år. Långtidsutredningens för 1990 innebär i alternativ 1 en ökningstakt beräkningar i ungefär samma storleksordning under 1980-talet, 0,8 % per år. I alternativ 2 krävs en lägre ökningstakt, 0,3 % per år. Mot bakgrund av den utveckling som varit 1980-1983, då de totala investeringarna minskat med 3,4 % per år, krävs ett kraftigt trendbrott för att långtidsutredningens 1990 skall investeringsnivå kunna uppnås. För perioden 1983-1990 behöver investeringarna Öka med 2,7 % per år i alternativ 1 och med 1,9 % per år i alternativ 2. Det största bidraget till investeringsuppgången till 1990 förutsätts industrin svara för. Enligt långtidsutredningens beräkningar krävs en relativt snabb tillväxt av industriproduktionen fram till 1990 för att ekonomin skall föras till balans. En sådan utveckling har inte bedömts vara möjlig utan en kraftig höjning av industrins investeringsvolym från 1983 års nivå. För alternativ 1 innebär det att industriinvesteringarna 1990 skulle vara nästan dubbelt så stora som 1983 med en något mer dämpad ökning i alternativ 2. De skulle därmed komma upp i nivå med investeringarna i mitten på 1970-talet.

Investeringskvoten (bruttoinvestering/förädlingsvärde) skulle 1990 komma

att ligga på en nivå som är tillräcklig för en årlig produktionsökning på ca 4 % under l990-talet,se diagram 7.9. I alternativ 1 har förutsätts ett fortsatt fall i

kapitalkvoten (kapitalstock/förädlingsvärde) fram till 1990 i enlighet med

Tabell 7.25 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1970-1990 Milj kr, 1980 års priser Genomsnitt per år 1980 1983 1990

1970- 1977- Alt l Alt 2 1976 1982

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

216 inom olika områden

Utveckling

trenden under 1960-talet och första hälften av 1970-talet. De investeringsuppgifter som ingår i långtidsutredningens beräkningar avser, som nämnts, endast materiella investeringar, dvs investeringar i byggnader och maskiner. Immateriella investeringar, dvs investeringar i FoU, marknadsföring, utbildning, organisation rn m, ligger utanför långtidsutredningens investeringsberäkningar. Statens industriverk gjorde i sin höstrapport 1982 en undersökning av bl a de immateriella investeringamas

omfattningà Enligt denna är industrins investeringar i FoU och marknads-

föring av samma storleksordning som de materiella investeringarna. FoUresp marknadsinvesteringar är sinsemellan av ungefär samma storleksordning med en viss övervikt för marknadsinvesteringarna. Enligt SIND:s undersökning förväntas en fortsatt förskjutning från materiella till immateriella investeringar. Vidare ligger företagens utlandsinvesteringar utanför långtidsutredningens investeringsberäkningar. Av diagram 7.10 framgår utvecklingen av industrins samlade investeringar i byggnader och maskiner i Sverige och i utlandet samt investeringar i forskning och utveckling. Beräkningarna av utlandsinvesteringarna baseras på relativt osäkra antaganden och skall därför tolkas med försiktighet. De samlade investeringarna inom industrin ligger, efter nedgången de sista åren på 1970-talet, nu på ungefär samma nivå som 1975-1976. Investeringar i maskiner och byggnader i utlandet har de senaste åren ökat relativt kraftigt medan motsvarande investeringar i Sverige har minskat. Investeringar utomlands kan i många fall vara en direkt förutsättning för att det svenska företaget skall få tillgång till en utländsk marknad. Sambandet mellan svenska industriföretags aktivitet i Sverige och i utlandet framgår också av diagram 7.11. sysselsättningen inom industrin i Sverige har minskat med 13 % mellan 1965 och 1981, medan sysselsättningen i svenskägda industriföretag i utlandet har ökat med 50 % under motsvarande period. Även för de tjänsteproducerande sektorerna krävs under resten av 1980-talet ett omslag i investeringsutvecklingen. I alternativ 1 krävs en ökning med 2,6 % per år och i alternativ 2 en ökning med 1,3 % per år. Därvid är det sektorerna privata tjänster och varuhandel som förutsätts svara för den största ökningen. För de privata tjänsterna innebär långtidsutredningens beräkningar för 1990 att investeringarna ökar med 7 % resp 6 % per år 1983-1990 i de båda alternativen, vilket är ungefär samma ökningstakt som gällde 1970-1980. Under perioden 1980-1983 minskade däremot investeringarna inom sektorn privata tjänster med 3 % per år. I detta sammanhang kan noteras att industrin i allt högre grad tenderar att utnyttja maskiner och byggnader som ägs av t ex leasingföretag och fastighetsbolag. Detta medför i sig att det som traditionellt har klassificerats som industriinvesteringar kan registreras som investeringar i andra sektorer. 1 Statens industriverk, För varuhandelssektorn innebär långtidsutredningens beräkningar att Industriverkets höstrapinvesteringarna behöver öka med knappt 4 % per år 1983-1990 i alternativ 1 port 1982. Ökade inves- - behov och och med drygt 3 % per år i alternativ 2. Detta innebär en högre ökningstakt teringar möjligheter, SIND än 1970-1980, då investeringarna ökade med knappt 1 % per år. 1980-1983 1982:16. minskade investeringarna inom varuhandelssektorn med 4 % per år.

inom olika områden 217

Utveckling

Kapital- _ 2 - ulvesgenngs- Diagram 7.9 Kapitalkvot kvot, °/o kvot, °/o och investeringskvot i industrin 1960-1990. Alternativ 1. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Diagram 7.10 Investeringar i maskiner och \ 1 00- byggnader samt i forsk-

\\I

ning och utveckling i

i

industrin I 970-1 982

Källor: Statistiska cen-

1 960 1955 1970 1955 19530 19335 tralbyrån och finansde-

partement t, statistiska meddelanden serie U forskningsstatistik samt Milj kr 1980 års priser Industriens utredningsinstitut. De utlandsetablerade företagen och 40- den svenska ekonomin, bilaga 8 till LU 84, SOU 1984:6.

Totalt 30-

20-

Maskiner och byggnader i Sverige w Maskiner och 10- i utlandet byggnader

m?? Forskning och utveckling

z.: :.=.: ä... lugn: nä.

2.:.:

I 1 I I I l I I I

1970 1975 1 9I8O År

Anm: För utlandsinvesteringarna har använts uppgifter för de fem största utlandsföretagen 1970, 1974, 1978 och 1981. Dessa har räknats upp till nivån för de fyrtio största utlandsföretagen med ledning av uppgifter för 1978. Uppgifter för övriga år är intra- eller extrapolerade värden. Företagsköp ingår i investeringarna. För FoU-investeringar har använts driftkostnader för FoU från SCB:s vartannatårsundersökningar. Uppgifter för övriga år är intrapolerade värden.

Utlandsinvesteringar och FoU-investeringar har deflaterats med ett implicit prisindex för bruttoinvesteringar i industrin i Sverige. .

218 inom olika områden

Utveckling

1000-tal

Sysselsatta i industrin i Sverige och i svensk- 1300ägda industriföretag i utlandet

\ --ÃN

*qtøffâå å

111111 gå

DÅ?) å*

sysselsatta i industrin i Sverige

sysselsatta i svenskägda industriföretag i utlandet

100-

1965 1935 19a0 År

Anm: För sysselsatta i svenskägda industriföretag i utlandet har använts uppgifter för de 40 största utlandstöretagen 1965, 1970, 1974 och 1978. Uppgifter för övriga år är intra- eller extrapolerade värden.

Diagram 7.11 sysselsatta inom industrin i Sverige och i svenskägda indu- struktur

7.6.4 Investeringarnas

striföretag i utlandet 1965-1981 Under 1960-talet förskjöts investeringsverksamheten från den privata till den

Källor: Statistiska cen- sektorn, se diagram 7.12. Denna utveckling vändes emellertid offentliga tralbyrån, finansdepar- under 1970-talet. svarade 1980 för ungefär samma andel av de

Näringslivet l

tementet och Industriens totala investeringarna som 1963. Den av långtidsutredningen förutsatta l utredningsinstitut. De i utlandsetablerade före- inriktningen i alternativ 1 medför att förskjutningen från offentliga till l

beräknas fortsätta. I alternativ 2 där expansionen sker l tagen och den svenska privata investeringar l ekonomin, bilaga 8 till inom den offentliga sektorn förutsätts i stället förskjutningen mot privata i l LU 84, SOU 1984:6. l investeringar upphöra. Inom den offentliga sektorn är det främst de l l kommunala investeringarna som har förändrats, medan de statliga investe- |

andel av de totala investeringarna varit relativt stabil. ringamas Mellan 1963 och 1970 skedde också en förskjutning av investeringarna från

varuproducerande sektorer till tjänsteproducerande. En viss återhämtning

skedde dock 1980 avseende investeringar i varuproducerande sektorer.

till

inom olika områden 219

Utveckling

Kommunala myndigheter 90- Statl rnyn- \ digheter

80-4

Övrigt 70 - näringsliv

Bostäder 40-

30 EI- gas- x , värme- 0 \ * _ vatten-

i verk _ _

l 20 -

\ ,I \ -

N Industri 7.12 Investe- 10 Diagram ringarnas fördelning 1963, 1970, 1980 och 1990

Källor: Statistiska cen- 1 1 1 1 1 albyrán och _ñnansde- Alt 1 Alt 2 partementet.

Enligt långtidsutredningens beräkningar för 1980-talet förutsätts denna utveckling fortsätta. 1990 beräknas de varuproducerande sektorerna svara för 34 % av de totala investeringarna och de tjänsteproducerande sektorerna för 66 %. Bland de varuproducerande sektorerna har industrin minskat sin andel mellan 1963 och 1970 och därefter legat på samma nivå. I långtidsutredningens beräkningar för 1990 förutsätts att industrin åter skall öka sin andel av de totala och investeringarna 1990 ligga något över 1963 års andel. Inom ramen för förändringen av de tjänsteproducerande sektorernas investeringsandel ryms flera olikartade utvecklingar. Bostadssektorn som

220 Utveckling inom olika områden sou 19g4;4

Tabell 7.26 Maskininvesteringarnas andel av totala investeringar 1963, 1970, 1980 och 1990 Procent, 1980 års priser

Näringsliv 40,5 10,7 14,2 18,2 18,2 18,2 l Offentliga myndigheter Näringslivet exkl tjänster 59,5 58,1 60,4 66,6 66,3 Tjänster (privata och offentliga) . 17,6 25,6 31,7 32,7

Industri 66,1 69,1 73,5 74,9 75,1 J

E1-, gas-, värme- och vattenverk 24,7 23,8 26,3 28,0 28,0

l

bostäder 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 Ovrigt näringsliv 59,9 58,4 64,3 66,6 66,8 Statliga myndigheter . . 19,6 22,8 22,7 22,8 Kommunala myndigheter . . 12,5 16,5 16,5 16,5

Totalt 34,3 29,8 36,8 44,6 45,2

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

svarar för huvuddelen av de tjänsteproducerande sektorernas investeringar ökade mellan 1963 och 1970 sin andel av de totala investeringarna. Från 1970 har däremot bostadsinvesteringarnas andel av de totala investeringarna minskat. Denna utveckling väntas fortsätta till 1990. av de totala investeringarna på byggnader och maskiner har Fördelningen varit relativt oförändrad under 1960- och 1970-talen (tabell 7.26). Maskininhar varit i storleksordningen 30-35 %. Under 1960-talet vesteringsandelen ökade byggnadsinvesteringarna mer än maskininvesteringarna (5,1 % per år jämfört med 2,7 %). Den utvecklingen vändes dock under 1970-talet. Skillnaderna mellan olika sektorer vad avser maskininvesteringamas andel av de totala investeringarna är stora. Inom de varuproducerande sektorerna är maskininvesteringamas andel hög, omkring 60 %, medan den inom de tjänsteproducerande sektorerna 1970 och 1980 varit väsentligt lägre, runt 20 %. Inom industrin svarar maskininvesteringarna för tre fjärdedelar i bostadsav de totala investeringarna 1980, medan maskininvesteringarna sektorn är praktiskt taget obefintliga. förutsatta fram till

Den av långtidsutredningen produktionsutvecklingen

1990 ställer som tidigare nämnts krav på en förskjutning av investeringarna från tjänsteproducerande sektorer till varuproducerande. Inom den tjänste- | sektorn förutsätts vidare en förskjutning, från bostadsinvesproducerande teringar mot investeringar inom övriga tjänstesektorer. Sammantaget medför detta att maskininvesteringsandelen väntas öka till ca 45 % 1990.

7.6.5 Investeringar för vissa ändamål

inom l I långtidsutredningen görs bedömningar av investeringamas utveckling bransch kan emellertid också varje enskild i näringslivet. Investeringarna delas in på ett sätt som mer utgår från ändamålet med investeringen. Exempel på detta är energiinvesteringar och investeringar i miljövård.

inom olika områden 221

Utveckling

Beträffande energiinvesteringar har, som nämnts, en särskild sektorstudie

utarbetats för långtidsutredningen. Det finns ingen entydig och allmänt

vedertagen definition av begreppet energiinvesteringar. I sektorstudien avses med energiinvesteringar sådana investeringar, som huvudsakligen görs av energiförsörjningsskäl, dvs investeringar med anknytning till utvinning, förädling, omvandling, distribution, lagring och användning av energi. Det uppstår dock svåra avgränsningsproblem när energiinvesteringarnas storlek skall beräknas. Av tabell 7.27 framgår att de totala energiinvesteringama under perioden 1984-1989 bedöms uppgå till ca 16 miljarder kr i 1980 års priser i genomsnitt per år. Härav avser ca 1 miljard kr utvinning och förädling av energi, ca 3 miljarder kr investeringar i el- och fjärrvärmeproduktion, ca 4 miljarder kr distributionsanläggningar för el, fjärrvärme och naturgas samt återstående ca 8 miljarder kr energislag i byggnadsbeståndet och inom industrin. Omräknat till årliga investeringsbelopp motsvarar energiinvesteringama ca 15 % av de totala bruttoinvesteringama 1982. Även för investeringar i miljövård har, som nämnts, utarbetats en särskild studie. definieras

Miljöskyddsinvesteringar som bruttoinvesteringar i utrust-

ning eller del av utrustning m m som är avsedda att reducera utsläpp till naturmiljön av föroreningar eller andra störningar från produktionen. Det är dock svårt att dra en gräns mellan vad som är normala investeringar i

Tabell 7.27 Totala energiinvesteringar 1984-1989 Milj kr, 1980 års priser Verksamhet Milj kr Genomsnitt per år

Energiutvinning Torv 100 Skogsenergi 200 Förädling

Energidistribution

Energianvändning

Övrigt Lager för använt kärnbränsle 300 Totalt 15 500 Källa: Statens energiverk.

inom olika områden

222 Utveckling

Tabell 7.28 Beräknade investeringar i miljövård 1980-1990 Milj kr, 1980 års priser

Verksamhet Milj kr genomsnitt per år

Tekniskt miljöskydd Industri 576,5 200 Energiförsörjning 275 Kommunal avloppsvattenrening Behandling av hushållsavfall 85 avfall 5 Behandling av miljöfarligt Bullerskydd Trafikbulleråtgärder 80-130 Bilavgasåtgärder Jordbruk (lagring av stallgödsel) värd) 55 Naturskydd (markköp, intrångsersättning, Återställande av natur (sjörestaurering, kalkning, efter- 47 behandling vid gruvor m m) (inkl fjälleder) 78 Friluftsanläggningar 230 Idrottsanläggningar

“ Kostnaderna för kalkning uppgår enbart för åren 1982/83-1984/85 till 190 milj kr. Källa: Statens naturvårdsverk.

o d och vad som är tekniska miljöskyddsåtgärder. Med processutrustning dessa reservationer har statens naturvårdsverk uppskattat att investeringarna i miljövård uppgår till ca 1,7 miljarder kr i genomsnitt per år under 1980-talet (tabell 7.28). Detta motsvarar knappt 2 % av de totala investe-

ringarna. Av de totala miljöskyddsinvesteringama avser ungefär en tredjedel industrin. Därvid beräknas massa- och pappersindustrin och järn- och stålindustrin svara för nästan tre fjärdedelar av industrins samlade investeringar i tekniska miljöskyddsåtgärder. Inom massa- och pappersindustrin kan man räkna med en viss ökning i investeringarna under 1980-talets senare del, i samband med ett beslut om åtgärder mot blekeriutsläppen. Miljöavseende kommunal avloppsvattenrening, idrottsanskyddsinvesteringar läggningar och energiförsörjning svarar för ca 15 % vardera.

7.6.6 Lagerinvesteringar

Förändringar i lagerstocken varierar kraftigt mellan olika år, vilket framgår 7.13. I en analys av ett konjunkturförlopp därför av diagram spelar lagersvängningarna en mycket stor roll. I en strukturell analys som täcker en kan man däremot bortse från dessa. Mot bakgrund av den längre tidsperiod i långtidsutredningens beräkningar, att 1990 i grundläggande förutsättningen likhet med 1980 ,karakteriseras av ett högt kapacitetsutnyttjande, har 1990 är av ungefär samma storleksordning i förutsatts att lagerförändringen

förhållande till produktionsnivån som 1980.

Utveckling inom olika områden 223

Milj kr

15000*

Diagram 7.13 Lagerförändring 1970-1990. 1980 års priser

E

_10 000 - Källor: Statistiska cenl tralbyrdn och finansde- 5 partementet.

7.7 Utrikeshandel och

bytesbalans

Långtidsutredningens kalkyler för utrikestransaktionerna baseras till största

delen på samband som beräknats inom ramen för de projekt som finansdepartementet lagt ut inför LU-arbetet. Så t ex har konjunkturinstitutet (KI) estimerat ekonometriska funktioner för export och import för alla varuproducerande LU-sektorer (utom export från el-, gas-, värme- och vattenverk). KI har också gjort exogena bedömningar av exporten från sektorerna jordbruk och fiske, skogsbruk, skyddad livsmedelsindustri, petroleum- och kolindustri samt el-, gas-, värme- och vattenverk. KI:s arbete redovisas i bilaga 14 till LU. I underlaget för att bedöma marknadsutvecklingen har ingått kommerskollegiums (KK) studie av de handelspolitiska förutsättningarna (bilaga 6), som även innehåller en kvantifiering av de beräknade effekterna av olika handelshinder för den svenska under exportens avsättningsmöjligheter 1980-talet. Sveriges riksbank har haft två uppdrag vad avser utrikeshandeln med tjänster; en beskrivning och analys av tjänstehandelns utveckling under 1970-talet (bilaga 7 till LU) samt ekonometriska skattningar av tjänstemas inkomst- och priskänslighet (bilaga 15). I den senare ingår även funktioner och bedömningar för transfereringsutvecklingen. Bl a har riksbanken vidareutvecklar en beräkningsmodell för utlandsräntorna som ursprungligen konstruerats vid riksgäldskontoret.

224 Utveckling inom olika områden

En allmän förutsättning för beräkningarna över utrikeshandeln fram till 1990 är att bytesbalansen då skall uppvisa ett överskott om 10 miljarder kronor, motsvarande ca 0,9 % av BNP. Se vidare avsnitt 6.1.3. Givet efterfrågetillväxten på de svenska exportmarknadema och för olika ändamål inom landet kan beräknas vilken relativprisutveckling mellan svenska och utländska varor och tjänster som erfordras för att generera en sådan utveckling av export och import att bytesbalansen når sitt målsatta värde i slutåret. Det varierande importinnehållet i olika inhemska efterfrågekomleder till att relativpriskravet skiljer sig åt mellan alternativen i ponenter LU.

7.7.1 Export av varor

Utrikeshandelsstudier utgår vanligen från modeller över efterfrågans beroende av inkomst- och prisutvecklingen. Förändringar i inkomsterna betyder att marknadens storlek ändras, medan enskilda producenters (länders) konkurrensförmåga påverkas av bl a relationen mellan det egna försäljningsoch gängse marknadspris. Ibland kan det finnas skäl att utöka priset med variabler som har anknytning till utbudssidan. På efterfrågemodellen marknader där konkurrensen är särskilt hård pressas ofta priserna så att producenter med högre kostnader måste välja mellan att acceptera lägre vinster eller att höja priset och tappa ansenliga marknadsandelar. Låga vinstmarginaler begränsar utbudet, både på kort sikt genom minskade försäljningsansträngningar och på lång sikt genom lägre tillväxt eller neddragningar av kapaciteten. Ett sätt att ta hänsyn till detta är att inkludera ett vinstmått som förklaringsvariabel i exportfunktionema. I 1980 års långtidsutredning skattades exportfunktioner för tre varugrupinsats- och investeringsvaror), varefter resultatet fördeper (konsumtions-, lades ut på producerande sektorer med hjälp av en särskild matris. Inför LU 84 har funktionerna skattats direkt på sektornivå. Därigenom anknyter närmare till LU-modellens sektorstruktur. Liksom tidigare skattningama sker skattningarna i två steg: en funktion för marknadens utveckling i resp LU-sektor och en funktion för utvecklingen av svenska leverantörers andelar av denna marknad. I marknadsfunktionerna bestäms importen till olika länder som en funktion av inkomsterna (BNP) samt relationen mellan importpris och producentpris i det importerande landet. För varje LU-sektor har dessa skattningar utförts för de länder dit den svenska exporten riktas, som mest 14 OECD-länder. För samma länder har huvudsakligen därefter skattats andelsfunktioner för den svenska exporten. I de s k basindustrisektorema (extraktiv industri-; trä-, massa- och pappersindustri; samt järn-, stål- och metallverk) har dessa båda steg i skattningsarbetet föregåtts av ytterligare ett, där konsumtionen/förbrukinom resp land estimerats som en funktion av ningen av de olika produkterna den inhemska aktiviteten. Som aktivitetsmått har därvid inte använts BNP

utan industriproduktion, privat konsumtion och bostadsbyggande. Separata

beräkningar har gjorts av marknadstillväxten för enskilda produkter inom resp LU-sektor. Särbehandlingen av basindustriema med sina relativt standardiserade produkter motiveras bl a av att exporten av produkterna är priskänsligare än Övriga sektorers. Därför får utbudet större betydelse för

inom olika områden 225

Utveckling

marknadsandelarnas utveckling. Helt utan betydelse är relativprisutvecklingen emellertid inte för exporten från dessa sektorer, beroende på att det finns vissa anpassningströgheter på marknaden och även en viss differentiering av produktionen på varuslag utan direkta substitut. De erhållna estimaten för

marknadsfunktionema redovisas i KI:s bilaga.

Hopvägt per LU-sektor är inkomstelasticiteterna omkring eller under 1 i de konsumtionsvarudominerande branscherna, men för övriga sektorer är elasticiteterna mer spridda. Störst är inkomstelasticiteten för verkstadsindustrin, där skattningen särskilt påverkats av stora importbenägenheter i Förenta staterna och Storbritannien. I genomsnitt för den svenska varuexportenl uppgår inkomstelasticiteten, dvs importtillväxteni relation till BNP (eller motsvarande) i avnämarländerna vid konstanta till ca relativpriser, 1,65. Priselasticiteterna i marknadsfunktionerna är i allmänhet högre för bearbetade varor än för övriga varor, och effekterna infinner sig enligt skattningarna till viss del med ett års eftersläpning. Det är sannolikt att världsmarknadstillväxten utöver inkomst- och relativprisutvecklingen påverkats i positiv riktning av de tullreduktioner och övriga liberaliseringar på handelsområdet som ägt rum under skattningsperioden.

Priselasticiteterna i andelsfunktionerna beräknas i genomsnitt för samtliga

sektorer uppgå till -1,29, varav -0,78 avser samma år som relativpriset förändras och -0,51 påföljande år. För bearbetade varor är det skattade värdet större än 1,30 i så gott som samtliga sektorer; undantagen är kemisk industri samt järn-, stål- och metallverk. De estimerade priselasticiteterna får allmänt betraktas som relativt låga. Detta kan tyda på en hög grad av produktspecialisering och en långt gående integration i utrikeshandeln. Nära substitut blir då svåra att finna. Bakom de hopvägda genomsnitten för varje sektor råder relativt stora skillnader i priselasticiteten för exporten till olika länder, vilket redovisas närmare i KI:s bilaga till LU. En vanlig orsak till spridningen torde vara skilda varusammansättningar i importen till olika länder, trots att beräkningarna gjorts på en så disaggregerad nivå som enskilda sektorer. I skattningarna av andelsfunktionerna prövades också signifikansen av inflytandet från en vinstvariabel. I den extraktiva industrin, skogsindustrin, järn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin kunde något mera betydande sådant inflytande påvisas, och den beräknade elasticiteten varierar mellan 0,66 och 1,16 med avseende på ett vinstmarginalmått som definierats som det inverterade värdet av (1 - bruttomarginalen). från denna Inflytandet vinstvariabel på förändringstakten i den totala exporten av varor har beräknats till -0,4 % per år under 1970-talet. I de tre basindustrisektorerna ingår också kapacitetsutnyttjandet som förklaringsvariabel; vid högt kapacitetsutnyttj ande är det svårare att utnyttja det utrymme för exportökning som marknadstillväxten ger. Under 1970-talet var inflytandet det motsatta, då nedgången i kapacitetsutnyttjandet lättade 1 Exkl de sektorer där på restriktionen och beräknas ha bidragit med ca 0,3 % per år till den exporten bedömts exosamlade varuexportens tillväxttakt. gent, se vidare nedan. Resultaten har, med särskilda i Om inkomstelasticiteten slutligen, kompletterats skattningar sätts till noll i dessa sekavsevärt mer aggregerade former avseende ländergrupper utanför OECDtorer, blir det vägda området, nämligen statshandelsländer, Opec-länder och NIC-länder. Skattgenomsnittet för hela ningama för Sveriges marknadsandelar tyder på en mycket hög känslighet varuexporten ca 1,50.

226 inom olika områden

Utveckling

för förändringar i svenska exportpriser i relation till exportpriserna från andra OECD-länder. för variablerna i marknadsfunktionerna har beräknats Prognosvärdena inom finansdepartementet mot bakgrund av den internationella bedömning som redovisats i avsnitt 4.2.4. De gjorda antagandena för BNP-tillväxten fram till 1990 angavs där för 14 OECD-länder samt för de övriga som analysen grundar sig på. För hela 1980-talet innebär ländergrupper antagandena en BNP-tillväxt i OECD-området om 1,7 % per år och i världen totalt om 2,0 % per år. Därutöver har antaganden måst göras beträffande prisutvecklingen i OECD-länderna samt i världshandeln, fördelat på LU-sektornivå. Med utgångspunkt från BNP-deflatorns utveckling i OECD-området, vilken satts till 5 procents årlig ökning 1983-1990, har priserna på bearbetade varor i internationell handel bedömts stiga med 4 % per år. För vissa LU-sektorer har antagits realprissänkningar i förhållande till detta tal, medan världsmarknadspriserna för skogsbrukets, skogsindustrins och verkstadsindustrins bedömts kunna stiga med 5 % per år i genomsnitt 1983-1990. produkter Världsmarknadsprisprognoserna avser utvecklingen mätt i särskilda drag- SDR, och importpriserna för enskilda länder beräknas med ningsrätter, förändringen av resp nationella växelkurs mot hänsyn till den förutsatta SDR. Relativpriset mellan importpris och inhemskt producentprisi OECDländerna har antagits genomgå samma förändring fram till 1990 som under Dock har relativprisutvecklingen i konkurrensutsatt estimationsperioden. livsmedelsindustri och grafisk industri antagits vara påverkad av speciella förhållanden på 1970-talet, varför en ny bedömning av marknadstillväxten på 1980-talet gjorts för dessa. De estimerade marknadsfunktionerna har vidare kompletterats med från den handelspolitiska klimatförändringen mellan 1970- och inflytandet 1980-talet så som detta beräknats av kommerskollegium. I genomsnitt för hela varuexporten kan detta beräknas reducera marknadstillväxten med ca 0,8 procentenheter per år jämfört med vad de estimerade marknadsfunktionerna ger upphov till. För t ex verkstadsindustrin är reduktionen 1,2

procentenheter. Den hopvägda marknadstillväxten för varje LU-sektor redovisas i tabell 1 Dessa tal avser genom- 7.29 för 1970- och 1980-talen. Där redovisas också den historiska och den snitt för hela varuexpor- antagna världsmarknadsprisutvecklingen för varje LU-sektor samt de ten. Exklusive de sektosvenska exportpriserna. Grunderna för beräkningen av de svenska priserna rer där relativprisutvecki de har presenterats i avsnitt 7.2. Till följd av skilda kostnadsförutsättningar lingen bedöms sakna olika LU-sektorerna beräknas relativprisförändringarna variera med som betydelse för exporten uppgår kravet på att mest omkring 2,5 procentenheter mellan sektorerna. sänka relativpriserna till för hela varuexporten beräknas Den genomsnittliga relativprissänkningen totalt ca 18 resp ca 14 % behöva uppgå till 1,4 % per år i alternativ 1 och 1,2 % per åri alternativ 21 för för hela 1980-talet. Näratt kunna bidra tillräckligt till det målsatta bytesbalansöverskottet om 10 mare 10 % därav kan beräknas ha inträffat kronor 1990. Under perioden 1980-1983 har relativpriserna sänkts miljarder fram till 1983, och för med sammanlagt ca 8 %, och för resterande del av decenniet måste perioden 1983-1990 åter- med 3/4 % per år i alternativ 1 och relativpriserna således sänkas ytterligare står det sålunda att sän- 1/2 % per år i alternativ 2.1 Till följd av relativprissänkningama beräknas ka relativprisema med ca 1,4 resp ca 1,0 % per marknadsandelama för den svenska varuexporten stiga med 1,7 resp 1,5 % år. 1980-1990. Detta framgår av tabell 7.30. Härtill kommer per år i volym

inom olika 227

Utveckling områden

Tabell 7.29 Volym- och prisutveckling på marknaden för svensk export av varor samt exportpriser 1970-1990

Årlig procentuell förändring

6,7 4,7 5,0 7 Textil- och beklädnadsindustri 6,6 4,0 8,0 2,7 5,0 4,0 4,4

10,7 1,9 6,7 4,5 4,8 12 Petroleum- och kolindustri 6,8 23,2 23,2 3,2 7,3 7,3 7,3 13 Jord- och stenindustri 6,4 9,0 9,1 1,6 7,4 5,8 5,8 14 Järn-, stål- och metallverk 5,5 7,3 8,1 1,5 4,8 4,5 4,7

18 E1-, gas-, värme- och vattenverk

i

1,1 11,3 19,7 14,1 -0,1 5,0 5,4

l Samtliga sektorer 5,1 9,8 10,3 2,3 7,2 5,6 5,8

l Anm. a Med Världsmarknad avses import till andra länder, ihopvägd med hänsyn till sammansättningen av svensk export. I exogent bedömda sektorer sätts marknad = export. Nedersta raden framräknad genom hopvägning med exporten 1970 resp 1980, beräknad i 1980 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

inflytandet av de förhållanden på utbudssidan som uppskattats ha signifikanta verkningar på exportutvecklingen. I alternativ 1 beräknas vinstandelen stiga fram till 1990 till den nivå som rådde 1974 och därmed bidra till ytterligare 0,3 procentenheters ökningstakt för varuexporten. I alternativ 2 med dess mindre näringslivsexpansiva inriktning antas vinsterna bli lägre och ha en relativt begränsad inverkan på exporttillväxten. I båda alternativen motverkas emellertid exportökningen i någon mån av att det höga kapacitetsutnyttjande som förutsätts råda 1990 har begränsande verkningar på basindustriernas export. Nettoeffekten av alla dessa faktorer blir en tillväxt i marknadsandelarna för varuexporten om 1,8 resp 1,4 % per år i de båda alternativen. Tillsammans med den genomsnittliga marknadstillväxten om 2,3 % per år kan sålunda varuexporten beräknas öka med 4,2 % per år i alternativ 1 och med 3,8 % per åri alternativ 2. Alternativ 1 skulle därmed innebära att den svenska marknadsandelen av OECD-områdets av import bearbetade varor till år 1990 åter når ungefär den nivå som rådde 1974. En sammanställning av varuexporten per LU-sektc. redovisas i tabell 7.31. Där ingår också de exogena prognoserna för sektorerna 1, 2, 4, 12, 16 och 18, där exporten huvudsakligen bestäms utifrån förhållanden på produktionssidan (såsom kapacitet, överskottsproduktion etc) och mindre

olika områden

228 Utveckling inom

Tabell 7.30 Varuexportens förklaringsfaktorer 1970-1990 Årlig procentuell förändring 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2 1

Handelspolitiska

Bidrag till Sveriges marknadsandel (bidrag)° 0,3 - 0,1 - 0,1 i Kapacitetsutnyttjande Lönsamhet (bidrag)° - 0,4 0,3 0,1 4 Trend m m (bidrag)d - 0,0 - 0,0 Marknadsandel - 1, 7 1,8 1,4 i

i

3,3 4,2 3,8 Export av varor

i Beräknade som trendmässig skillnad i effekter på tillväxten av den svenska exportmarknaden under 1980-talet jämfört med 1970-talet. b För vissa sektorer påverkar även laggade relativprisvariabler resultatet. CMed bidrag avses effekt på årlig förändringstakt för marknadsandelen i genomsnitt för den totala exporten av varor. d Här ingår även effekten av särskilda korrigeringar av funktionsresultaten. Anm. Exporten från sektorerna har vägts samman med sektorernas andelar 1980, vilket medför att relativprisökningen 1970-1980 blir större än som impliceras i tabell 7.29. Exporten beräknas som produkten av delkomponenternas bidrag. Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

av marknadsutvecklingen. Framskrivningarna med hjälp av exportfunktionerna har i vissa fall justerats med hänsyn till vad som ansetts vara rimligt utifrån andra utgångspunkter. Så t ex har verkstadsindustrins exporttillväxt modererats en så något därför att det är svårt att under längre tid upprätthålla snabb produktionstillväxt som det i och för sig beräknas finnas avsättning för. från den extraktiva industrin samt från textil- och beklädnadsin- Exporten dustrin har likaså dämpats något i förhållande till funktionsresultatet till följd i av en negativ effekt av varusammansättningen av den svenska exporten som inte fångats i exportfunktionerna. I gengäld har exporten från skogsindustrin och den kemiska industrin antagits kunna öka något snabbare än vad som I framkommer direkt ur beräkningarna. De tre branscherna Verkstadsindustri, skogsindustri och kemisk industri

i båda alternativen att svara för drygt 70 % av I

kommer enligt beräkningarna 1 hela exporttillväxten i fasta priser fram till 1990. Den faktiska andelen under 1970-talet var ca 64 %.

i I 1

inom olika områden 229

Utveckling

Tabell 7.31 Export av varor 1970-1990

Årlig procentuell volymförändring

x 9 Grafisk industri 7,0 5,6 5,1

3 10 Gummivaruindustri 2,2 1,1

1,0 i 11 Kemisk industri 6,6 4,9 4,7 12 Petroleum- och kolindustri

« 17 Övrig tillverkningsindustri 9,4 4,9 4,6 ; 18 El-, gas-, värme- och vattenverk 1,1 14,1 14,1 Samtliga sektorer 3,3 4,2 3,8 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

7.7.2 Import av varor

Liksom fallet är i exportanalysen betraktas även importen som i huvudsak efterfrågebestämd. De viktigaste förklaringsvariablerna i importfunktionerna är en inhemsk efterfrågevariabel och relativpriset mellan importerade och inhemskt producerade varor. Variabeln för inhemsk efterfrågan utgörs av en sammanvägning av importinnehållet i de olika branschernas insatser i andra branschers produktion samt slutlig efterfrågan för privat och offentlig konsumtion, investeringar, lagerförändringar och export. Hopvägningen av dessa delar baseras på 1975 års input/outputundersökning. Jämfört med LU 80 har modellen för importfunktionerna förändrats såtillvida att inkomstelasticiteterna nu kan avvika från 1. Importen varierar normalt över en konjunkturcykel. Detta beror dock inte enbart på variationer i inkomster och priser utan har också med förhållandena i den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin att göra. Restriktioner som drabbar produktionen inom landet tenderar att dra upp importen - och vice versa: Hög elasticiteti det inhemska utbudet kan pressa tillbaka importen. I KI:s skattningar har man funnit signifikanta bidrag till förklaringen av importutvecklingen från kapacitetsutnyttjandet i en tredjedel av branscherna och från en vinstvariabel i fyra branscher. Inflytandet från dessa variabler blir betydelsefullt även på längre sikt om kapacitetsutnyttjande och vinstnivå i utgångsläget avviker från det läge med fullt resursutnyttjande och tillfredsställande vinster som antas råda 1990. I importfunk-

230 inom olika områden

Utveckling

tionerna för fyra LU-sektorer kunde trendfaktorer inte undvaras för att förklara importutvecklingen under skattningsperioden. Inkomstelasticiteten i importfunktioner beror starkt på vilken aktivitetsvariabel som används. I praktiken finns också en betydande samvariation mellan inkomstvariabeln å ena sidan och prisvariabeln och andra förklaringsfaktorer å andra sidan, vilket ger upphov till osäkerhet i skattningsresultaten. Hopvägd för samtliga varuproducerande LU-sektorer uppgår den beräknade inkomstelasticiteten till 1,06. Den innebär sålunda en fortgående importpe- | netration på den svenska marknaden.

i

Importen av varor visade sig vara relativt prisokänslig; endast i tre sektorer blev relativpriselasticiteterna lägre än -1, och i genomsnitt för samtliga j LU-sektorer (exkl sektorerna 3 och 12) blev det skattade värdet -0,83. Därav hänför sig -0,64 till det år relativpriset ändras, -0,10 till året därefter och -O,10 till andra året efter relativprisförändringen. visade sig ha störst betydelse för möjligheterna att Kapacitetsutnyttjandet möta importkonkurrensen i den kemiska industrin och verkstadsindustrin. Vinstvariabeln har sin största effekt på importen av verkstadsvaror och teko-varor. En särskild uppmärksamhet har i skattningsarbetet ägnats den svenska importen av olja. År 1983 svarade oljeimporten för ca 22 % av den totala värde, mer än en fördubbling sedan 1970. Mätt i 1980 års varuimportens priser var det dock fråga om en nedgång från 30 % till 20 %. I de skattade ingår, förutom den inhemska efterfrågan, storleken av importfunktionerna raffineringskapaciteten inom landet, olika energipriser samt en variabel för Det kan noteras att pågående investeringar i den svenska prisförväntningar. raffinaderinäringen inte bedöms innebära en utbyggnad av kapaciteten utan främst en höjning av förädlingsvärdeandelen. Prognossvårigheter för de detaljerade prisvariablerna har framtvingat vissa förenklingar i importfunktionerna. Exklusive prisvariablerna har inkomstelasticiteten för importen av petroleumprodukter vid given raffinaderikapacitet inom landet satts till 1,0. Likaså har inkomstelasticiteten i funktionen för importen av råolja och andra extraktiva produkter - i frånvaron av inhemska substitut - höjts från det skattade värdet 0,90 till 1,0. Importpriserna förutsätts följa världsmarknadsprisemas utveckling i varje sektor för perioden 1980-1990. Det innebär bl a att den prisdiskriminering som kunnat förrnärkas för viss import efter de svenska devalveringama 1981 och 1982 inte förutsätts bestå på medellång sikt, utan att importörema av För

i

hänsyn till den egna lönsamheten tvingas anpassa sina priser uppåt. lFör he1a19304a1et delperioden 1983-1990 stiger således importpriserna något snabbare än

i

kravet att sänka världsmarknadspriserna, och jämfört med de inhemska producentprisema

“Pifgåf

de *nhemska Pmdlmem 1 och ca 1

beräknas importpriserna då stiga ca 1 % per år snabbare i alternativ f d . . l 3/4 % per år snabbare l alternativ 21.

?Sâârâârgggmâriiülâa av

I tabell 7.32 redovisas kalkylresultaten vad avser LU:s bedömningar 13 % resp Ca 10 % för mot 1970-talets j hela importen av varor importutvecklingen per sektor. Den mest slående skillnaden exkl är att varuimportens nu bedöms kunna till j

01133. Dfft åtefâtåen- utveckling ökning begränsas

de elampnssänknlngs hälften av tillväxttakten i BNP. härtill är den Huvudförklaringarna kravet 1983-1990 för .. . . . . . ., ,_ å formanligare relativpnsutveckling som beräknats for 1980-talet samt att denna vamkategori upp_ efterfrågan får en mer importsnål sammansättning, särskilt i alternativ 2. går m1 ca 0,9 resp 0,5 % per år. Den gynnsamma effekten förstärks av att vinstutvecklingen ger större

inom olika områden 231

Utveckling

Tabell 7.32 Import av varor 1970-1990

Årlig procentuell volymförändring

LU-sektor 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2

I j 9 Grafisk industri 6,4 - 2,0 - 2,5

10 Gummivaruindustri 5,7 0,8 0,1

i

l 18 E1-, gas-, värme- och vattenverk - 6,3 6,9 6,3 Samtliga sektorer 2,2 0,9 0,7 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

möjligheter för inhemsk produktion i konkurrensen med importen för vissa

sektorer. Ökningen av det inhemska resursutnyttjandet begränsar dock

något möjligheterna att dämpa importen i den utsträckning som efterfråge-, pris- och vinstutvecklingen i sig ger upphov till. Importen av textil- och beklädnadsvaror har anpassats till behovet av att upprätthålla en inhemsk produktion av beredskapsskäl. Oljeberoendet beräknas fortsätta att minska så att oljeimporten brutto i relation till BNP i fasta priser går ned från 6,3 % 1980 till 4,3 % resp 4,2 % 1990.

7.7.3 Export och import av tjänster

Den officiella statistiken över tjänstehandeln är behäftad med stora brister, såsom framhålls i de båda specialstudier som utförts på detta område för långtidsutredningens räkning (se bilaga 7 och 15). En betydande korrigeringspost av schablonkaraktär måste tillföras betalningsbalansen för att täcka dessa brister. Därmed försvåras också bedömningen av tjänstehandelns inkomst- och priskänslighet. De funktioner som skattats på detta område utgår från redovisade transaktioner enligt riksbankens statistik, vilken inte överensstämmer med nationalräkenskapernas uppgifter över utrikeshandeln för de t jänsteproducerande sektorerna i LU:s modellsystem. Inom nationalräkenskaperna görs nämligen en utfördelning av den nämnda korrigeringsposten. För att ändå tillgodogöra sig resultaten av de gjorda skattningama har de i modifierad form ingått i underlaget för LU-kalkylerna över export

232 inom olika områden

Utveckling

och import av tjänster samt kompletterats med sektorspecifika bedömningar av underliggande utvecklingstakter. Implicit kommer därigenom korrigeatt ingå i bedömningarna över den framtida utvecklingen för ringsposten olika slag av tjänster. Medan exporten av varor beräknas öka snabbare under 1980-talet än under 1970-talet bedöms förhållandet bli det motsatta för tjänsteexporten. Detta är dock främst en följd av en långsammare marknadstillväxt för tjänster; under 1970-talet var den särskilt expansiv för väsentliga delar av den svenska tjänsteexporten. Avsaktningen av tjänsteexportens tillväxttakt beror också till stor och förlorade del på sjöfartsnäringens problem marknadsandelar. Tillväxten i sjöfartsexporten bedöms sålunda bli lägre på 1980-talet både därför att den svenska handelsflottan decimerats och därför att betydande delar av linjetrafiken på tredje land kan komma att drabbas av att den s k Unctad-koden vinner ökad tillämpning under perioden. Exporten från sektorn privata tjänster, som domineras av byggnadsentreprenader och tekniska konsulttjänster, bedöms kunna fortsätta att vinna marknadsandelar under 1980-talet. Betydande delar av exporten av privata tjänster registreras inte i riksbankens betalningsbalansstatistik utan uppskattas mera schablonav korrigeringsposten. Prognosen för 1980-talet mässigt vid utfördelningen grundas därför på relativt osäkra förhållanden. Det största omslaget i positiv kan emellertid, på basis av skattade priselasticiteter, förväntas riktning komma från exporten av turisttjänster efter de betydande relativprissänkmed de svenska devalveringarna. Som ningar som redan skett i samband för hela 1980-talet beräknas relativprissänkningen för turism i genomsnitt Sverige jämfört med i utlandet till ca 3,5 % per år i alternativ 1 och ca 3,2 % 2. per år i alternativ Världsmarknadspriserna för tjänster bedöms i genomsnitt öka 1 procentenhet snabbare än varupriserna i den internationella handeln. Det antas också gälla för delgruppen privata tjänster. För den utrikeshandel som hänförs till varuhandelssektorn - i samband med huvudsakligen provisioner Sveriges övriga utrikeshandel - antas priserna liksom tidigare kunna öka ännu något snabbare än för samtliga tjänster i genomsnitt. Konkurrensen inom sjöfarten leder dock till att världsmarknadsprisernai samfärdselsektorn inte bedöms öka så snabbt utan i samma takt som varupriserna. Också importen av tjänster beräknas öka något långsammare på 1980-talet än på 1970-talet. Den största delposten är importen av turisttjänster, och där motverkas omsvängningen i relativpriserna av en hög inkomstelasticitet. är Importen av privata tjänster, som ökade särskilt snabbt under l970-talet, relativt känslig för relativprisförändringar och väntas därför öka väsentligt långsammare framöver. Liksom när det gäller exporten dominerar entreprenader även i importen. Importen av transporttjänster redovisas övervägande inkluderad i värdet av varuimporten som normalt mäts cif, dvs inkl frakt och

försäkringar. Övrig fraktimport avser kostnader för sjöfartsexporten etc i

utländska hamnar och terminaler m m. I denna del förutses därför en avtagande tillväxttakt. En översikt över exporten och importen av tjänster ges i tabell 7.33.

Utveckling inom olika områden 233 Tabell 7.33 Export och import av tjänster 1970-1990 Ålig procentuell volymförändring

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

7.7.4 Transfereringar

I beräkningarna för transfereringsposterna i bytesbalansen särskiljs följande poster: * - Offentligt u-landsbistånd - inkl för räntor j Räntebetalningar korrigeringspost - Privata inflöde och utflöde j transfereringar, l -

Övriga transfereringar

* - Korrigeringspost för transfereringar exkl räntor.

Det offentliga u-landsbiståndet förutsätts 1990 utgå med 1 % av bruttonationalinkomsten, dvs den neddragning av anslaget som diskuterats för budgetåret 1984/85 förutsätts - om den genomförs - bli endast temporär. Valutautflödet i transfereringsbalansen för detta ändamål är dock lägre än denna ram, främst beroende på att utbetalningarna släpar efter något anslaget och att en del förbrukas inom Sverige. Räntebetalningarna till och från utlandet prognoseras utifrån ett beräkningsschema som utvecklats av riksgäldskontoret och riksbanken. Detta beskrivs i bilaga 15 till LU. Beräkningarna tar sin utgångspunkt i tillgångsoch skuldstockarna vid utgången av 1982 och görs för varje år fram till 1990. Upplåningsbehovet under perioden bestäms av bytesbalansens utveckling samt uppkommande amorteringar. Förutom av vad som föranleds av hur de totala tillgångarna och skulderna utvecklas, påverkas räntebetalningarna även av storleken av icke räntebärande poster där förändringar i tillgångar och skulder måste täckas av räntebärande eller De upplåning utlåning. största icke räntebärande posterna är handelskrediter samt aktier. Vidare är utvecklingen av räntesatserna på internationella kredit- och kapitalmarknader av stor betydelse för de totala räntebetalningarna. År 1990 antas den genomsnittliga räntesatsen på långa lån i utlandet till 8 % och på korta lån eller lån där räntan justeras återkommande till 7 %. I och med att den svenska bytesbalansen då förutsätts ha nått jämvikt finns det skäl att anta att svenska låntagare kan tillgodose sitt upplåningsbehov till dessa genomsnittliga marknadsräntesatser.

234 inom olika områden

Utveckling

o. a

“uoxäoâ

wa od

mmm

...m

Emm

-coaxm

mä NK o

...am ?m s. u ...NN .om Emm n QS | ...S

o u u | . |

.

toan:

3 3

ds ?m mä m8

N §2 98m nä?

24.

:omxm memm

m2

S.

§8 :om m.: 9%

003 ...m2 då»

m

upoxwöâ..

mmm

m... ma.

.tomxm

m.” NK o

f... ?m ma.. S.. - .mä »mm | QS | .MN S:

u u u o I

N

.S95

o..., 5

...om 1%

3.2 ...m2 Nam

Sö

H .:m

=

uuomxm_

m...

Q3 0.8 än o.: mä

om.: §2 Sem man.

m

uuoxäozm.

En m4 do md

mmm

man

.römxm

...N E. .m

o.: Em mä må 92 u | x | ma_

n | - - - u u u

msm

S. 3

a? .mmm ?m mä

me: GS

mm

mam

...095

...m ...a

man

Em

men

...R 5a

8a

-Eonxm 89.805

3 ...m m.” um S. ...m m; md 3 m... md

- u - - a |

toan:

mm md mm

mem

S. m...

m2 E: mä.

.öazuEuzuamovmcmca

tomxm

ma m; ma e;

AK3 m.:

S.

o.: ...mm mi.

:oo

kmwctohømcng.

SEN.

uoaaøåäoa

Eâmsauaas_

:mkâääcoo

32h_

E;

Eâucncv_

.E

:ä

e “men på

98328??

anamma_

.se

uuwctouøwmcøu. .wmccoaøwmøab

s

.to

*Nämn

.E265

E.. ae_

mxwnmcwñ

máåunmwåxuxmkøáaxh

2%. ans

nu_

§2

_sämsâswuzoxø .moammctuwcuox

.sås

EE

ägannâm

äs

uswênwucs-:

.to

-sienna

.öEaEE Ziubxw

22%

:mä amEo så. .euâi 8.52 .aulan §50 uo=wM

:å: :E:

inom olika områden 235

Utveckling

Privata transfereringar har skrivits fram med hjälp av skattade funktioner

som bygger på utvecklingen av nominella BNP i Sverige och utlandet. Övriga

transfereringar förutsätts vara i jämvikt- såsom de varit alltsedan mitten av 1970-talet. Korrigeringsposten för transfereringar exkl räntor antas utvecklas i takt med BNP i löpande priser 1983-1990. Sammantaget innebär de gjorda antagandena och beräkningarna att transfereringsbalansens underskott stiger från 20,6 miljarder kr 1983 till ca 23,4 miljarder kr 1990. År 1980 var underskottet 8,8 miljarder kr.

7.7.5 Bytesbalansen i sammandrag

I såväl alternativ 1 som 2 förutsätts bytesbalansen nå ett överskott om 10 kronor 1990. Det betyder att bytesbalansen miljarder för varor och tjänster 1 uppvisar ett överskott om hela 33 miljarder kr, en omsvängning från 1980 med 43 miljarder kr. Exportvärdet är ca 6 miljarder kr lägre i alternativ 2 j beroende på att volymen tillväxer långsammare när relativprisema sänks mindre. Importvolymen påverkas åt två håll jämfört med alternativ 1: nedåt på grund av den mindre importbenägna efterfrågan och uppåt av relativpriseffekten samt av att vinsteffekten inte medger lika stor utträngning av import. Bytesförhållandet mellan totalt exportpris och totalt importpris sjunker med ca 1,6 % per år 1980-1990, dvs något mindre än under 1970-talet. Liksom då är det främst kravet på relativprissänkningar med hänsyn till utvecklingen av bytesbalansen som föranleder denna nedgång i bytesförhållandet. Den mer gynnsamma utvecklingen av de utbudsfaktorer som påverkar den svenska produktionen för export och importsubstitution 1 dämpar emellertid behovet av relativprissänkningar 1980något under talet. j l Bidragen till bytesbalansen från de viktigaste näringsgrenarna redovisas i tabell 7.34. Handeln med skogsindustrins produkter beräknas fortsätta att ge upphov till det största exportöverskottet år 1990, men i alternativ 1 ökar verkstadsindustrins överskott snabbare. Som jämförelse visas också utvecklingen under 1970-talet, då skogsindustrin svarade för såväl det största exportöverskottet som ökningen av detta överskott. Oljenotan beräknas bli 13 resp 11 miljarder kr dyrare netto under 1980-talet efter fördyringen med 24 miljarder kr under 1970-talet.

7.8 kreditmarknaden

Utvecklingen på

I syfte att analysera utvecklingen på kreditmarknaden fram till 1990 har använts dels ett analysschema där intresset fokuserats kring finansieringen av budgetunderskottet, dels en kreditmarknadsmatris där de totala bruttoströmmarna mellan olika sektorer prognosticerats. Totalt ger detta en bild av de strukturella förändringar på kreditmarknaden som kan väntas äga rum under perioden. Detta gäller inte minst den anpassning som kommer att bli nödvändig, för att finansieringen av budgetunderskottet inte skall omöjliggöra uppfyllandet av de grundläggande ekonomisk-politiska målsättningarna

236 inom olika områden

Utveckling

vad avser inflation och tillväxt. Innan kalkylresultaten närmare redovisas i avsnitt 7.8.3 och 7.8.4 ges nedan en kort historik över kreditpolitiken under senare år, samtidigt som de mest betydande strukturella förändringarna på kreditmarknaden belyses (7.8.1). Därefter diskuteras utredningens analysmetod (7.8.2).

7.8.1 Den historiska utvecklingen

Efter den hårda kreditpolitiska åtstramningen 1969-1970 följde några år av relativt lätt Likviditetsökningen i ekonomin var under penningpolitik. perioden 1971-1974 mycket snabb. Under 1974 stramades dock kreditpolitiken i flera avseenden åt väsentligt. Bakgrunden var bl a ett betydande valutautflöde i början av året, vilket delvis var en följd av den expansiva finanspolitiken. Under 1975 sänktes den internationella räntenivân samtidigt som en temporär förbättring i den externa balansen ägde rum. Penningpolitiken kunde mot denna bakgrund lättas.

Överbryggningspolitiken 1975-1976 innebar ett relativt omvärlden mycket

Konkurrenskraftsförsämringen genom de snabba högt efterfrågetryck. löneökningarna accentuerades av Sveriges medlemskap i valutaormen i vilken kostnadsutvecklingen till stor del bestämdes av Förbundsrepubliken antiinflationspolitik. En viss penningpolitisk åtstramning skedde Tysklands under 1976. Penningmängdsökningen som varit mycket snabb sedan 1971 bromsades strukturkriserna och den upp. Den svaga konkurrenskraften, försämrade externa balansen framtvingade emellertid etappvisa devalveringar och vid devalveringen på 10 % i augusti 1977 lämnade Sverige valutaormen. Under 1977 började budgetunderskottet att öka i snabb takt. Detta ställde inför Budgetunderskottets finansiering kom kreditpolitiken nya problem. alltmer i centrum för kreditpolitiken samtidigt som det internationella ränteberoendet accentuerades i takt med ökad utlandsupplåning och de stora potentiella kapitalflöden som detta gav upphov till. Budgetunderskottet bidrog också till att likviditetsutvecklingen i ekonomin blev allt snabbare. Under hela perioden 1978-1982 ökade penningmängden mycket snabbt, i genomsnitt med 13-14 % i årstakt (se diagram 7.14). Det kreditpolitiska medel som varit mest betydelsfullt för att klara finansieringen av budgetunderskottet har varit likviditetskrav på bankerna. Dessa har periodvis kombinerats med utlåningsreglering för bankernas utlåning i svenska kronor. Privat utlandsupplåning har däremot under hela perioden uppmuntrats. Den betydande finansieringen av budgetunderskottet i bankerna har emellertid på senare år skapat allt större problem. Dels innebär det en risk för en alltför snabb likvidisering av budgetunderskottet, dels blir bankernas balansräkningar så tyngda av statspapper att utrymmet för deras traditionella kreditgivning starkt begränsas. För att mildra dessa har sedan 1982 en betydligt större del av budgetunderskottet än problem tidigare finansierats direkt hos allmänheten, främst hos företagen. Detta har varit möjligt genom introduktionen av nya och mer marknadsmässiga låneinstrument än tidigare, såsom statsskuldväxlar och s k riksobligationer. Även allemanssparandet kommer att bidra till en ökad statlig direktupplå- Som ett led i denna mer marknadsmässiga politik har ning hos allmänheten.

inom olika områden 237

Utveckling

Procent

Diagram 7.14 Penning- _ mängdens utveckling 1966-1983. Årlig procentuell förändring l r v n _ _ _ _ Källor: Riksbanken och

19.66 1970 1935 1980 Ar

finansdepartementet.

också likviditetskvotema avskaffats. Riksbankens styrning av bankerna sker sedan hösten 1983 i stället huvudsakligen genom rekommendationer om lämplig utlåningsexpansion. Räntepolitiken har i mycket fått anpassas till den internationella utvecklingen. Bindningen till de internationella räntorna innebar t ex betydande höjningar under perioden 1979-1981. Kortsiktiga störningar har huvudsakligen mötts med variationer i den s k straffräntan och kassakraven. introduktionen av statsskuldväxlar i juli 1982 har dessutom givit riksbanken möjligheter att genom öppna marknadsoperationer mer direkt påverka de korta räntorna. Trots betydande räntehöjningar under 1979 och 1980 får kreditpolitiken då anses ha varit relativt lätt i förhållande till den i många fall mycket hårda åtstramningen utomlands. Denna bild förstärks av en relativt omvärlden mycket snabb likviditetsökning i den svenska ekonomin. I samband med valutaoroligheter i början av 1981 vidtogs dock flera åtstramande åtgärder. Det under 1981 relativt sett höga ränteläget gav också upphov till ett visst privat kapitalinflöde. Den fundamentala externa obalansen kvarstod emellertid och var bakgrunden till den tioprocentiga under hösten devalveringen 1981. Under 1982 och 1983 sänktes den internationella räntenivån successivt i takt med att kampen mot inflationen i de stora länderna började ge resultat. Sverige utnyttjade detta till en viss sänkning av den inhemska räntenivån. Dock var det relativa ränteläget dessa år i Sverige betydligt högre än tidigare. I kombination med devalveringen hösten 1982 skapade detta gynnsammare betingelser för stabilitet på valutamarknaden. En viss amortering av den privata utlandsskulden under 1983 medförde dock ett nettoutflöde på den

238 inom olika områden

Utveckling

privata kapitalbalansen, vilket bidrog till att statens utlandsupplåning detta år blev större än vad som motsvarades av underskottet i bytesbalansen. Den internationella realräntan har under det senaste decenniet fluktuerat ovanligt kraftigt. Under början av 1980-talet har den legat på en historiskt sett hög nivå i såväl Sverige som utlandet (se diagram 7.15). Den hårda åtstramningen i de stora industriländerna, framför allt i penningpolitiska Förenta Staterna, har varit den drivande kraften bakom denna ränteuppgång. Mindre länder, tex Sverige, har i hög grad tvingats anpassa sig. Diagrammet visar också att i ett något längre historiskt perspektiv är det uppenbart att realräntan under 1970-talets första hälft i många länder var

Realränta

+7 Sverige u. _ _ Västtyskland I I i I un u +6-

+5-

+4-

+3-

+2-

+1-

_g_

._3-

Diagram 7.15 Real ränta pd långa statsobligationer I I 7 I I I I I I I I I I

i Sverige, Västtyskland 1930 193.; 1980 År

och USA 1967-1983 Källor: OECD och fi- Anm. De nominella räntesatsema har deflaterats med BNP-deflatoremas utvecknansdepartementet. ling respektive år.

inom olika områden 239

Utveckling

ovanligt låg. Detta förklaras av den snabba uppgången i världsinflationen som skedde och den tröghet med vilken ränteanpassningen i många fall ägde rum. 1970-talets höga inflation emellertid successivt in starka byggde inflationsförväntningar i ekonomierna. Dessa har under senare år visat sig vara mycket djupt rotade och har starkt bidragit till att den nominella räntenivån inte sjunkit i takt med inflationen. Utvecklingen på kreditmarknaden under perioden 1970-1983 har således i viktiga delar inneburit stora strukturella De mest dramatiska förändringar. samman hänger naturligtvis med den väldigt snabba ökningen av statens budgetunderskott. Det stora statliga finansieringsbehovet har för såväl banker, kapitalmarknadsinstitut som hushåll och sedan 1982 även för företag inneburit att statspapper kommit att väga allt tyngre i de finansiella portföljerna (se tabell 7.37). Till viss de] har denna förändring i portföljsammansättningen åstadkommits genom regleringar såsom likviditetskrav för bankerna och placeringsplikt för kapitalmarknadsinstituten, men när det gäller hushåll och företag har en förbättrad avkastning på olika statspapper varit nödvändig. I takt med statens växande utrymme på kreditmarknaden har andra sektorer i motsvarande grad minskat i betydelse. Det gäller såväl den privata sektorn som bostadssektom. Hur de olika låntagarnas andel av den totala kreditgivningen utvecklats framgår av diagram 7.16. En förändring som haft stor betydelse för utformningen av den inhemska kreditpolitiken är det ökade utlandsberoendet som beskurit utrymmet för en självständig För att undvika räntepolitik. valutaoroligheter har Sverige de senaste åren dessutom tvingats ha en jämfört med omvärlden hög ränta.

Procent

Kommuner

Privat sektor

50-

Bostäder Diagram 7.16 Låntagarnas andel på den inhemska kreditmarknaden. 1970-1982. Procentuell fördelning av totalt kre- Staten ditflöde O I l I l I I I I Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

inom olika områden

240 Utveckling

Även om utrymmet för räntesänkningar mer eller mindre helt bestäms utifrån, finns det en något större autonomi när det gäller räntehöjningar. Denna asymmetri innebär att finansiering av budgetunderskottet på den inhemska marknaden tenderar att få en viss ränteuppdrivande effekt. Tillkomsten av en penningmarknad är ytterligare en förändring under senare år som skapat förutsättningar för en mer marknadsanpassad kreditpolitik. Introduktionen av bankcertifikat under 1980 och statsskuldväxlar 1982 har i detta sammanhang varit av avgörande betydelse. Riksbanken har på detta sätt fått en möjlighet att genom direkta marknadsoperationer påverka den korta räntan.

7.8.2 Analysmetoden

I långtidsutredningens beräkningar uppgår inflationstakten fram till 1990 till i genomsnitt drygt 4% per år. En grundläggande tanke i utredningens analysschema över kreditmarknaden är att budgetunderskottet måste finansieras på ett sådant sätt att likviditetsökningen, mätt som ökningen i begränsas till vad som på empiriska grunder kan antas penningmängden, med denna inflationstakt. Den teoretiska är vara förenligt grundvalen det samband mellan penningmängd och nationalinkomst som härvidlag formulerades redan av Irving Fisher* och som sedan utvecklats i olika omgångar. Enligt den ekvation eller snarare identitet som ligger till grund för teorin står penningmängden i en direkt relation till den nominella nationalinkomsten via en variabel för pengars omloppshastighet. Efterfrågan på

bestäms primärt av den nominella nationalinkomsten. Övriga

pengar faktorers effekt på penningefterfrågan, t ex räntan, fångas upp i omloppseller snarare dess invers, den reala hastigheten. Omloppshastigheten likviditeten i ekonomin för Sverige under perioden 1965-1983 framgår av diagram 7.17. Den reala likviditetskvoten har i ett långsiktigt perspektiv fallit trendmässigt, dock med betydande konjunkturella svängningar kring trenden. En i detta sammanhang är vad som skall inkluderas i kärnfrâga definitionen av pengar. Framväxandet av en mängd nära substitut till det som vi traditionellt kallar pengar har skapat betydande definitionsproblem. Traditionellt arbetar man i Sverige med en penningmängdsdefinition som inkluderar utelöpande sedelstock och allmänhetens banktillgodohavanden. har framförts för att även de relativt nyligen introducerade Argument statsskuldväxlarna skall ingå i penningmängden. De är relativt likvida och kan från företagens synpunkt ses som ett substitut till de i penningmängden inkluderade korta placeringsformerna specialinlåning och bankcertifikat. På samma sätt kan allemanssparandet för hushållen i viss utsträckning ses som ett alternativ till vanlig bankinlåning. Utredningen har valt att inte räkna in statsskuldväxlar och allemansspa- Förekomsten av dessa placeringsformer beaktas i rande i penningmängden. stället i trenden för den reala likviditeten, dvs företagen och hushållen kommer vid given aktivitetsnivå i ekonomin att efterfråga mindre av annan likviditet. Införandet av statsskuldväxlar och allemanssparande ses alltså 1 I Fisher, The Purchasom institutionella förändringar ägnade att något minska efterfrågan på sing Power of Money, såsom den traditionellt definieras. En faktor som emellertid New York, 1911. penningmängd

inom

Utveckling olika områden 241

Procent (m/BNP)

70-

Real likviditet

Diagram 7.17 Real likviditetskvot 1965-1983 J_ samt prognos för 1990 l v v | v l v v r | v l | v I nái 1965 1970 1975 1980 1985 1990 År som andel av BNP (Alt 1A)

Anm. Den reala likviditetskvoten Källor: Riksbanken och definieras som penningmängd dividerat med nominell nationalinkomst. finansdepartementet.

samtidigt kan förväntas öka efterfrågan på pengari förhållande till tidigare är att den privata förmögenheten till följd av de stora budgetunderskotten ökar snabbare än BNP (se diagram 7.18). Utredningen har i kalkylerna räknat med att dessa effekter tar ut varandra. När det gäller penningefterfrågans

räntekänslighet tyder skattningar för Sverige på att den är mycket svag.1 1 Se tex A Markowski,

Trots de problem som är förknippade med definitionen av penningmängd Penningefterfrågan i Svetyder erfarenheterna mellan nationalinkomst rige under sjuttiotalet, på att sambandet och penningdefinierad Sveriges Riksbank 1982, mängd, på ett sätt som beaktar institutionella förändringar i stencil. ekonomin, i ett långsiktigt perspektiv är tillräckligt stabilt för att kunna ge en ?J Myhrman, Budgetunuppfattning om hur snabb likviditetsutveckling i ekonomin som kan förenas derskott och samhällsmed den reala utveckling och den inflationstakt som förutses. ekonomi, bilaga 11 till

Såsom klargörs i en bilaga till denna utredningz kan en kreditmarknads- LU 84, SOU 1984:6.

analys göras på olika sätt. Antingen man utgår från explicita antaganden om 3 För en diskussion om sambanden på kreditmarknaden i termer av monetär bas och kreditmultiden långsiktiga effekten plikator eller direkt gör en bedömning av expansionen i banksektorn blir av olika sätt att styra emellertid resultatet kreditmarknaden, se i en långsiktig analys i praktiken detsamma? Det relativt tex; OECD, Budget stabila samband som i ett långsiktigt perspektiv kan iakttas financing and Monetary mellan den utelöpande sedelstocken och nominella BNP har i långstidsut- Control, Paris, 1982.

inom olika områden

242 Utveckling

Procent

180* //

170* /

160-

150- Privata finansiella bruttotillgångar

140-

Diagram 7.18 Privata 130finansiella bruttotillgångar 1970-1983 samt prognos för 1990 som andel av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och finansde- u | | | u

partementet. 1970 1675 1580 miss 1990 År

för att bestämma sedelmängdens ökning. Vidare kan redningen utnyttjats inte bankernas mot riksbanken långsiktigt utvecklas hur som nettoställning helst. Ökade fordringar på riksbanken skulle t ex snart driva ned räntenivån och riskera att medföra ett valutautflöde, medan en ökad skuldsättning skulle få motsatt effekt. För den långsiktiga jämviktssituation som tänks råda 1990 är det därför att räkna med att bankernas nettoställning mot rimligt riksbanken sett normal nivå. Utredningen har valt ligger på en genomsnittligt vara oförändrad att under perioden låta nettoställningen (exkl kassakrav) som andel av bankernas inlåning i förhållande till ett genomsnitt under de senaste 5 åren. Även kassakraven antas förbli oförändrade under perioden. Efter om valutareservens och riksbankens vinst antaganden utveckling beräknas sedan utrymmet för statlig upplåning i riksbanken. Samtidigt bestämmer utvecklingen av bytesbalans, privat kapitalbalans och kravet på av valutareserven utomlands. Banökning det statliga upplåningsbehovet kernas bidrag till budgetunderskottets finansiering bestäms utifrån antagandet att bankernas innehav av statspapper, mätt som andel av inlåningen, skall vara oförändrat. köp av statspapper bestäms Kapitalmarknadsinstitutens sedan av utvecklingen av deras finansiella placeringskapacitet vid givna krav

inom olika

Utveckling områden 243

på placering i prioriterade stats- och bostadsobligationer. Efter en mer renodlad prognos över hushållens finansiebidrag till budgetunderskottets ring erhålls residualt kravet på upplåning hos företagen. I avsnitt 7.8.4 redogörs för de totala finansiella strömmarna under perioden och de krav på anpassning i de finansiella portföljerna som detta medför.

7.8.3 Budgetunderskottets 1990

finansiering

De beräkningar av utvecklingen på kreditmarknaden som redovisas nedan är genomgående gjorda för utredningens alternativ 1 A. Skillnaderna i förhållande till alternativ 2 A vad gäller effekterna på kreditmarknaden och

i möjligheterna att finansiera

i budgetunderskottet är dock som framgår av tabell 6.14 mycket små. I de kalkyler som utredningen gjort hamnar budgetunderskottet 1990 i de båda alternativen på 46 resp 40 miljarder kronor. Detta beräknas motsvara 4 % resp 3,5 % av BNP och innebär alltså en avsevärd minskning av budgetunderskottet jämfört med 1983 då underskottet motsvarade drygt 12 % av BNP. Vid en kalkyl över budgetunderskottets finansiering är ränteantagandena av avgörande betydelse. Den inhemska räntenivån bestäms i stor utsträckning av utvecklingen i omvärlden. Det betydande statliga ñnansieringsbehovet hos allmänheten, framförallt hos företagen, som framkommer i kalkylerna, ställer samtidigt krav på en relativt hög ränta på inhemska statspapper. Detta gäller framför allt under perioden fram till 1987 men i viss mån även för 1990. Mot denna bakgrund har utredningen för 1990 antagit att den korta marknadsbestämda räntan ligger på samma nivå som i omvärlden, ca 7 %,

och att räntan vid långfristig upplåning från allmänheten (riksobligationer)

ligger en procentenhet högre. Vid en inflation på 4 % innebär det att realräntan ligger på 4 %, vilket i ett historiskt perspektiv är en hög nivå.

Upplåning i riksbanken eller i utlandet

Utredningen räknar med att av det bytesbalansöverskott på 10 miljarder kr som föreligger 1990 används ca 4 miljarder kr till en uppbyggnad av valutareserven, ca 3 miljarder kr till att täcka ett privat kapitalutflöde till följd av en relativt snabb ökning av exportkreditema och ca 3 miljarder kr till amortering av den statliga utlandsskulden. Den bokförda utlandsskulden skulle ändå vara oförändrad, eftersom den kursförlust till följd av redan inträffade kursförändringar som beräknas bli bokförd 1990 kan uppskattas till ungefär 3 miljarder kr. Sedan valutareservens utveckling bestämts kan utrymmet för statens upplåning i riksbanken beräknas utifrån en prognos för riksbankens ökning i eget kapital samt övriga skulder och den ökning av sedelmängden och bankernas nettotillgodohavanden som angetts ovan. När det gäller ökningen av riksbankens eget kapital begränsas denna av att utredningen räknat med att inleveransen till staten ökar från 4 miljarder kr 1983 till 6,5 miljarder kr 1990. Som framgår av tabell 7.35 kan statens ñnansieringsutrymme i riksbanken på detta sätt uppskattas till ca 2 miljarder kronor 1990.

244 Utveckling inom olika områden

Tabell 7.35 Beräkning av statens upplåning i riksbanken 1990 Förändring i miljarder kronor

Sedelmängd och bankernas nettoställning (monetär bas) + 2 Riksbankens eget kapital + övriga skulder

Summa tillgängligt för placeringar + 6

Valutareserven + 4 valutaflöde + 10 på grund av bytesbalansen - 3 privat kapitalbalans - 3 statlig kapitalbalans + 2 Statens upplåning i riksbanken + 6 Summa tillgångar

Upplåning i bankerna

Den omedelbara effekten av att finansiera ett underskott i banksektorn beror av statspapper blir ett komplement eller substitut till på i vad mån innehavet bankernas Om övriga tillgångar är opåverkade, kommer övriga tillgångar. resultatet att bli att balansomslutningen på båda sidor ökar med ett belopp motsvarande statens I en sådan situation medför alltså även en upplåning. i banksektorn av likviditeten i ekonomin. Om finansiering en ökning bankerna vill återställa relationen mellan reserver och inlåning, kommer de emellertid till övriga sektorer i samma på sikt att minska kreditgivningen som innehavet av ökat. Samma effekt kan utsträckning statspapper av bankernas utlåning till naturligtvis också nås genom en direkt reglering allmänheten. i bankerna får då samma effekt som upplåning hos Upplåning allmänheten. Hur bankerna på kort sikt i realiteten beter sig beror i hög grad åtgärder som riksbanken vidtar. I ett på de kompletterande penningpolitiska är det rimligt att räkna med att finansiering hos bankerna längre perspektiv huvudsakligen tränger undan andra låntagare. För att beräkna av det statliga som kan hur mycket upplåningsbehovet i banksektorn måste en bedömning göras av hur stor del av tillgodoses bankernas totala kreditexpansion som staten långsiktigt kan lägga beslag på. har det under senare år blivit alltmer att Som tidigare påpekats uppenbart statspapprens andel av bankernas balansräkningar ej kan fortsätta att öka på samma sätt som under andra hälften av 1970-talet. Utredningen har mot denna bakgrund räknat med att bankernas innehav av stats- och bostadsobmätt som andel av den totala inlåningen, kommer att vara ligationer, oförändrat under fram till 1990. För 1990 då inlåningen från J perioden

kr skulle detta innebära ett l

allmänheten beräknas öka med ca 31 miljarder

nettoplaceringsutrymme för stats- och bostadsobligationer på 15 miljarder l

kr. Av dessa kan 8 miljarder kr beräknas bli placerade i bostadsobligationer I

det återstår kr för i statspapper. Detta är varefter 7 miljarder placering vilket är ett uttryck för dels en långsammare total betydligt lägre än tidigare, i bankerna i nominella termer, dels att en ökad andel av kreditexpansion skall gå till den privata sektorn. nyutlåningsutrymmet

inom olika områden 245

Utveckling

Tabell 7.36 Finansiering av statens budgetunderskott 1980, 1983 och 1990 Mil jarder kr, löpande priser 1980 1983 1990

Företagen, övrigt

Summa inhemsk upplåning Utlandet 22 25 0 Totalt budgetunderskott 54 87 46

l Upplåningen utomlands inkluderar den bokföringsmässiga ökning av utlandsskulden som uppkommer när redan inträffade valutaförluster realiseras genom omsättning av utlandsskulden. Den uppgår 1990 till 3 miljarder och för hela perioden 1984-1990 till ca 25 miljarder kr.

Upplåning hos allmänheten

Det minskade utrymmet för statspapper i bankerna, i kombination med att statens upplåning utomlands upphör, kommer att ställa krav på ökad upplåning hos allmänheten framför allt under de närmaste åren. Upplåningsbehovet minskar dock mot slutet av perioden och är 1990 betydligt mindre än 1983. Även om allmänhetens innehav av statspapper i förhållande till de totala finansiella tillgångarna kommer att behöva vara väsentligt större 1990 än 1983 räknar utredningen därför ändå med att risken för utträngning av näringslivets investeringar på grund av statsupplåningen skall vara relativt begränsad 1990. I utredningens kalkyler har antagits att AP-fondens finansiella sparande minskar något under perioden. Vid antagande om att även fortsättningsvis ca 75 % av placeringarna skall gå till prioriterade obligationer och med krav på att AP-fonden i samma utsträckning som idag skall bidra till den långsiktiga bostadsfinansieringen kommer utrymmet för nettoköp av statspapper 1990 att begränsas till ca 4 miljarder kr. Bland kapitalmarknadsinstituten blir det därför de privata försäkringsbolagen som får stå för huvuddelen av bidraget till budgetunderskottets finansiering. Vid oförändrade placeringskrav kan deras placeringsutrymme för statspapper beräknas till 13 miljarder kr 1990. Fördelningen av statsupplåningen mellan banker, försäkringsbolag och AP-fond sammanhänger med hur bostadsfinansieringen sker. Utredningen hari kalkylerna utgått från att var och en av de tre finansiärerna liksom hittills skall svara för ungefär en tredjedel av bostadssektorns prioriterade upplåningsbehov på marknaden. Hushållens bidrag till finansieringen av budgetunderskottet kan beräknas öka av två skäl. Dels förbättras enligt kalkylerna det finansiella sparandet under perioden, dels kommer genom introduktionen av allemanssparandet hushållssparandet i ökad utsträckning att kanaliseras till staten. För 1990 beräknas statens upplåning i hushållssektorn i form av obligationer och

24-6 inom olika områden

Utveckling

Tabell 7.37 statspapper som andel av totala finansiella tillgångar for olika sektorer (Alt 1A) 1970 1980 1982 1990

allemanssparande uppgå till ca 15 miljarder kr. Mätt som andel av hushållens totala placeringskapacitet 1990 motsvarar detta ca 30 %, vilket är betydligt mer än under 1980-talets första år. Statens placeringskrav hos företagen framkommer i kalkylerna som en residual. Under de närmaste åren måste betydande belopp lånas upp i företagssektorn, runt 25-30 miljarder kronor per år. Trots att upplåningen hos företagen sedan minskar betydligt för att 1990 begränsas till 5 miljarder kr innebär detta att andelen statspapper bland företagens finansiella tillgångar kommer att ligga på en hög nivå (se tabell 7.37). En viktig för att en betydande del av finansieringen skall förutsättning kunna ske hos företagen har skapats genom introduktionen av marknadsanpassade upplåningsinstrument i form av statsskuldväxlar och riksobligationer. Den snabbt ökande andelen statspapper i företagens portföljer under perioden kommer att ställa krav på en konkurrenskraftig räntesättning på Detta kommer också att innebära en risk för dessa papper. naturligtvis ñnansiell av företagens realinvesteringar. Detta problem är utträngning under fram till 1987, vilket närmare framgår av speciellt påtagligt perioden analysen i avsnitt 10.8, 11.3 och 11.5.

7.8.4 Finansieringsbilden 1990

I tabell 7.38 ges på aggregerad nivå en bild av de finansiella strömmarna samt de finansiella tillgångs- och skuldstockarna 1982 och 1990. Av tabellen också hur det finansiella sparandet sammanhänger med de framgår finansiella flödena. En fullständig bild av de finansiella bruttoströmmama mellan olika sektorer, samt av de finansiella tillgångs- och skuldstockarna 1990 framgår av tabellerna 40 och 41 i tabellbilagan. De totala finansiella tillgångs- och skuldstockarna samt flödena mellan olika sektorer anges där som andel av de totala finansiella tillgångarna resp den totala kreditgivningen för åren 1982 och 1990. De mest dramatiska förändringarna på kreditmarknaden under perioden fram till 1990 sammanhänger med finansieringen av budgetunderskottet och då i första hand med företagens och i viss mån även hushållens snabbt växande statspappersinnehav. Av tabell 7.39 framgår att placeringen av statsskulden 1990 i vissa avseenden ser helt annorlunda ut än tidigare. Inom landet sker en avsevärd omfördelning från banksektorn till allmänheten och då framförallt till företagssektom. Då statens upplåning utomlands upphör under perioden

Utveckling inom olika områden 247

usa.: §2

:mama: 82

-E525 mmuouê

oxå u=o ma_

a=o_m=a=_m waaøuâ

2. “m2

:s

83 .än

antagna.

5..

-seem ma_

Så

._9338

2.2 E5550*

.uoununötamovmnunu

3=.:

nä_ .ä

.szååaarsa.._

:oo

.Sw ä.:

:mäâøbøuo

:gänga

uucwämm

.uoam=_.5wm§_m

:Que:

mxmzmzwum

:åxå 602m

:å

.ozon

.emmamså

-..c

_äâmøêm

:å b_

Conan coin

ans

EE.. _wcâ

Honkamaa ezwwbå=wm åommønim »saraaa åouzmim u=u.=.===..k .åoaswsm ammnww :ewamim .oscømwåaøw

anwa.: ?utan

:så år...? 22? _ouâå v5=mM

:ä u

248 inom olika områden

Utveckling

Tabell 7.39 Placeringen av statsskulden 1980, 1983 och 1990 Procentuella andelar

Företag

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

minskar också den andel av statsskulden som är placerad utomlands betydligt. Mätt som andel av BNP beräknas statens utlandsskuld utgöra ca 11,5 % 1990 jämfört med 18 % 1983. Att en väsentligt större del av statsskulden 1990 är placerad hos företagen innebär naturligtvis också att andelen statspapper av företagens finansiella tillgångar växer kraftigt under perioden (tabell 7.40). Utredningen räknar med att en fortsatt statlig upplåning i företagssektorn kommer att underlättas av en ökad intermediation i kreditsystemet. Bland annat sker detta genom att bankerna ökar sin inlåning från och sin utlåning till företagen. Detta är också delvis ett uttryck för företagssektorns heterogenitet. Samtidigt som en stor grupp företag, framför allt bland de mindre och medelstora företagen, är beroende av en ökad kreditgivning för sin expansion, finns det också många företag som även under perioden fram till 1990 kommer att ha stor finansiell placeringskapacitet. Hushållens ökande andel av statsskulden förklaras främst av introduktionen av allemanssparandet. Till följd av detta antas också att hushållens andel av bankinlåningen minskar något under perioden. Såsom framgår av tabell 7.41 innebär detta att en omflyttning av hushållens finansiella tillgångar från banksparande till statspapper äger rum fram till 1990. Vidare antas hushållens försäkringssparande öka sina andel av de finansiella tillgångarna.

Tabell 7.40 Fördelningen av företagens finansiella tillgångar 1980, 1983 och 1990 Procentuella andelar

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

inom olika områden

Utveckling 249

Tabell 7.41 Fördelningen av hushållens finansiella tillgångar 1980, 1983 och 1990 Procentuella andelar

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utredningen räknar med att hushållssektorns under kreditefterfrågan 1980-talet inte kommer att öka lika snabbt som under främst till 1970-talet, följd av skatteomläggningen, minskat småhusbyggande och höga realräntor. Deras upplåning i bankerna beräknas mot denna bakgrund öka långsammare än företagens. Bland övriga strukturella som kreditmarknaden förändringar genomgår under perioden kan noteras de privata försäkringsbolagens ökade betydelse som långivare. Detta gäller i första hand utlåningen till staten och är ett uttryck för deras relativt snabbt växande placeringskapacitet under perioden fram till 1990. Detta förklaras i sin tur dels av att hushållens privata försäkringssparande antas öka betydligt, dels av att det finansiella sparandet blir stort bla till följd av att realräntan är relativt genomgående hög. Socialförsäkringssektorns finansiella sparande minskar däremot något under perioden fram till 1990, vilket medför en motsvarande i deras nedgång placeringskapacitet.

7.9 Välfärd, inkomst- och

förmögenhetsfördelning

Ett av de grundläggande målen för den ekonomiska politiken är en jämn fördelning av levnadsstandarden. Fördelningskonflikter uppstår ständigt men problemen accentueras i en situation där de totala ekonomiska resurserna ökar långsammare än tidigare eller minskar. Begreppet levnadsstandard är emellertid mycket mångfasetterat. Någon precisering av jämn fördelning av levnadsstandarden har inte gjorts i långtidsutredningen. Däremot redovisas i detta avsnitt utvecklingen av välfärden och inkomst- och

förmögenhetsfördelningen i några relevanta avseenden.

Mot bakgrund av den ekonomiska under andra hälften av stagnationen 1970-talet och början av 1980-talet har intresset i denna långtidsutredning fokuserats på de ekonomiska aspekterna på välfärden och dess fördelning. har det varit Därigenom möjligt att fördjupa analysen på detta område

jämfört med tidigare långtidsutredningar.

I avsnitt 7.9.1 diskuteras och statistik som välfärdsbegreppet belyser välfärden och dess fördelning. I avsnitt 7.9.2 redovisas från en några resultat undersökning rörande den materiella välfärdsutvecklingen sedan mitten av 1970-talet. Arbetslivet och dess betydelse för välfärden diskuteras i avsnitt

250 inom olika områden

Utveckling

7.9.3 bl a mot bakgrund av några nya studier rörande sambandet mellan

arbetslöshet och ohälsa. I avsnitt 7.9.4 ges en bild av välfärdsfördelningen

sådan den framkommer i traditionell inkomst och förmögenhetsstatistikÅ

Denna statistik ger ett relativt bra mått på individernas och hushållens ekonomiska resurser och den materiella standard som därmed kan uppnås. I avsnitt 7.9.5 slutligen diskuteras den omfördelning mellan generationer som blir resultatet av stora och långvariga budgetunderskott.

7.9.1 Välfärd

Redan i inledningen till långtidsutredningen framhålls att dess centrala ekonomiska målen skall uppnås på uppgift är att belysa hur de övergripande sikt. Denna inriktning på ekonomisk politik och ekonomins medellång funktionssätt innebär självfallet att en lång rad andra politiskt och socialt att ligga utanför utredningens arbetsområde. Denna viktiga frågor kommer begränsning av utredningens arbete har varit helt nödvändig med hänsyn till utredningens huvuduppgift, arbetsinsats, tidsåtgång och slutproduktens

omfattning. Inte desto mindre är det väsentligt att långtidsutredningarna även tar upp andra aspekter på välfärden än de makroekonomiska. Sålunda har långtidsdet senaste decenniet innehållit olika studier rörande utredningarna inkomst- och välfärdsfördelning m m. _ Traditionellt har man ofta jämställt hög konsumtion och materiell standard med välfärd. Den utvidgning av välfärdsbegreppet som skett under 1960- och 1970-talen har emellertid inneburit att även andra aspekter på välfärden brukar man indela välfärdsbeskrivningar i ett lyfts fram. Vanligen antal komponenter. Den första svenska levnadsnivåundersökningen 1968 innehöll följande nio komponenter: (1) Hälsa och tillgång till vård, (2) och arbetsvillkor, (3) Ekonomiska resurser och konsumtions- Sysselsättning villkor, och utbildningsmöjligheter, (5) Familj och sociala (4) Kunskaper relationer, (6) Bostad och närservice, (7) Rekreation och kultur, (8) Säkerhet till liv och egendom och (9) Politiska resurser? 1 Avsnittet bygger till Levnadsnivåundersökningen 1968 var den första kartläggningen i Sverige stor del på Staffan Wahlström, Inkomst- och av välfärden och dess fördelning. Institutet för social forskning har följt upp förmögenhetsfärdelning- denna undersökning 1974 och 1981. Institutet kommer under våren 1984 att en, bilaga 10 till LU 84, i välfärden publicera en analys av förändringar och dess fördelning 1968-1981 SOU 1984:6.

baserad på dessa undersökningar? Denna rapport kan ses som ett

2 För en beskrivning av bild av den ekonomiska komplement till långtidsutredningens utvecklingen levnadsnivåundersökunder 1970-talet med en beskrivning i av hur andra aspekter av välfärden har ningarna se S Johansson, Institutets välfärdsforsk- utvecklats. ning och dess förutsätt- I detta sammanhang kan nämnas att statistiska centralbyrån sedan 1974 ning, Institutet för social rörande levnadsförhållanden (ULF) i form genomför årliga undersökningar forskning 1980. av personliga intervjuer. Även SCB:s arbetskrafts- och inkomstfördelnings- 3

Välfärd i förändring, undersökningar (AKU resp HINK) är i hög grad relevanta för attbelysa

Institutet för social levnadsstandarden och dess fördelning. SCB publicerar löpande resultaten forskning, 1984. av sina undersökningar om välfärden som rapporter i serien levnadsförhål- 4 Behov av välfärdssta- kan nämnas att statistiklanden och i den s k Välfärdsbulletinen. Slutligen tistik, En rapport till utredningen har redovisat en rapport om behovet av välfärdsstatistikf statistikutredningen, Mot bakgrund av den relativt omfattande statistik rörande välfärden och januari 1983.

inom olika områden 251

Utveckling

dess fördelning som f n växer fram i Sverige har långtidsutredningen denna gång ansett sig kunna koncentrera intresset till en del nytt material rörande sådana aspekter av välfärden som är mer fast knutna till den ekonomiska utvecklingen.

7.9.2 Ekonomisk utveckling och välfärd

Det hävdas ofta att bruttonationalprodukten (BNP) är ett dåligt mått på välfärden. Det beror både på svårigheter att mäta den samlade produktionen och på att många aspekter som är väsentliga för välfärden inte kommer till uttryck i ett mått som BNP. Långtidsutredningen vill i detta sammanhang understryka att BNP inte är och inte heller har varit avsett som ett mått på välfärd eller livskvalitet i vid mening. Samtidigt är det helt klart att BNP måste inta en central plats i den ekonomiska analysen som mått på produktionen av varor och tjänster. BNP anger på ett övergripande sätt vilket resursutrymme som finns att fördela mellan kapitalbildning och konsumtion. Det är också att uppenbart variationer i BNP är väsentliga för sysselsättning och arbetslöshet vilket har klara välfärdsimplikationer. Det är emellertid klart att den ekonomiska välfärden kan beskrivas på ett mer allsidigt sätt än vad som kommer till uttryck i BNP eller i andra mått. Statistiska övergripande centralbyrån har bl a gjort ett sådant försök att beskriva hur den materiella välfärden har utvecklats under andra hälften av 1970-talet.* Här återges några av de resultat man därvid har kommit fram till. Reallöner och privat konsumtion har i stort sett stagnerat under andra hälften av 1970-talet. Det framgår av nedanstående tablå där periodindelningen grundas på att 1976 var ett toppår för kurvorna rörande egenliga löner och privat konsumtion i fasta priser.

Reallön och privat konsumtion per capita, procentuell förändring

Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att den materiella standarden har

stagnerat under andra hälften av 1970-talet. Bilden är emellertid mer

sammansatt än så. Av centralbyråns undersökning framgår bl a följande.

Även om de egentliga lönerna har minskat under så har perioden hushållens disponibla inkomster ökat med 2 ä 3 %. Det beror på att inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen har ökat

kraftigt. Särskilt är det pensionärernas reala inkomster som har ökat. Andra

hälften av 1970-talet har därmed inneburit en omfördelning av inkomster *Ekonomisk Slagnatio ha hä” Väl

från löntagare till pensionärer. Genom att den offentliga sektorns budget- Hvad “fd

. . .. .. . . . underskott farden? Levnadsforhålsamtidigt har okat har denna omfördelning kommit till stånd huden, Rapport m 30, genom en Ökad Offentlig “Pplåning- Statistiska centralbyrån Den privata konsumtionen per capita har, som framgår av tablån, minskat 1982.

252 inom olika områden

Utveckling

något 1976-1981. Den totala konsumtionen har däremot ökat. Det beror på att den offentliga konsumtionen har ökat med ca 16 % i fasta priser under perioden. Särskilt snabbt har barnomsorg, äldreomsorg och andra delar av socialvården ökat. Hälso- och sjukvården har också utvecklats starkt. Även under senare delen av 1970-talet har vi således haft en påtaglig konsumtionsökning. Den har emellertid framför allt gällt tjänster producerade inom den offentliga sektorn. Samtidigt är det dock ett problem att denna konsumtionsökning har möjliggjorts genom en ökad upplåning i utlandet. Inom ramen för en oförändrad privat konsumtion har det vidare skett betydelsefulla förskjutningar. Bostadskonsumtionen har ökat. Det återspeglas i att bostadsstandarden har förbättrats även under andra hälften av 1970-talet. Trångboddhet är numera mycket ovanlig. Endast 4 % av den vuxna befolkningen var trångbodd 1980 (som trångbodda avses då mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade), vilket är en minskning med 2,5 procentenheter från 1976. Den kvarvarande trångboddheten gäller framför allt invandrare och barnfamiljer. I det senare fallet är det dessutom delvis fråga om temporära problem innan flyttning till en större bostad hunnit ske. Andra förändringar av konsumtionsstrukturen belyses i avsnitt 7.3. En annan faktor av betydelse för beskrivningen av den materiella välfärden är att nationalräkenskaperna registrerar inköp av varaktiga och delvis varaktiga varor som privat konsumtion i stället för det teoretiskt mer riktiga nyttjandevärdet av dessa varor. Inköpen av bilar minskade med 40 % mellan 1976 och 1981 vilket i nationalräkenskaperna registreras som en minskad privat konsumtion. Antalet registrerade bilar ökade emellertid med 15 % vilket indikerar en ökad konsumtion i termer av nyttjandevärde. Ytterligare ett exempel är att andelen hushåll med diskmaskin ökade från 20 % till 31 % 1980. Detta illustrerar förhållandet att den nivå på den privata konsumtionen som rådde under andra hälften av 1970-talet troligen var tillräckligt hög för att tillåta en fortsatt uppbyggnad av kapitalvarustocken i hushållssektom. I termer av nyttjandevärden torde därmed den privata konsumtionen ha ökat även under senare delen av 1970-talet.

7.9.3 Arbetslivet

Arbetet är av grundläggande betydelse för samhället och för den enskilde individen och arbetslivet och dess villkor formar en väsentlig del av människornas välfärd. Genom att delta i arbetslivet får individen förutom en materiell försörjning även möjligheter att delta i en social gemenskap. Genom att arbetet intar en så viktig roll för både den enskilde och samhället har statsmakterna tagit ett växande ansvar för utformningen av arbetslivets villkor. Förutom en aktiv sysselsättningspolitik har arbetsmarknadens regelsystem utformats så att de arbetande själva skall ha inflytande över bl a arbetsmiljö, arbetstider och arbetsvillkor i vid mening. Under senare år har arbetsmarknadspolitiken i stor utsträckning fått bära de problem som uppstått genom olika brister i ekonomins funktionssätt. Intresset för frågor kring arbetslivet i stort har därmed allt mer kommit att fokuseras på de problem som är orsak till och en följd av en växande arbetslöshet. I ett internationellt perspektiv har Sverige lyckats att upprätt-

inom olika områden 253

Utveckling

hålla en hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet. Detta har delvis kunnat ske genom omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Trots en mycket hög prioritering av den fulla sysselsättningen har ändå vissa grupper på arbetsmarknaden drabbats särskilt hårt. En central uppgift för långtidsutredningen är att undersöka förutsättningarna för att forma en politik för full sysselsättning. De alternativ utredningen arbetar med preciserar olika villkor för samhällsekonomisk balans med mål om att komma ner till en låg arbetslöshetsnivå. Om de förutsättningar utredningen arbetar med inte skulle realiseras minskar också möjligheterna att uppnå full sysselsättning. Detta skulle medföra en betydligt högre arbetslöshet än vad som varit under En sådan vanligt efterkrigstiden. utveckling skulle leda till en i många avseenden väsentligt lägre välfärd. Det är därför viktigt att belysa flera aspekter av arbetslösheten än de som kommer till uttryck i arbetslöshetstal och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I nedanstående avsnitt ges en sammanfattning av data över arbetslöshetens struktur samt samband mellan arbetslöshet och ohälsa. Arbetslösheten.: struktur: Oberoende av vilket mått som används för att mäta den samlade arbetslösheten framstår de arbetslösa som en heterogen grupp vilket medför att arbetslösheten påverkar de arbetslösa olika. Den totala under en viss tidpunkt arbetslöshetsvolymen kan bäras av många individer som är arbetslösa under en kort tid eller av färre individer som är arbetslösa under en längre period. Den sammantagna arbetslöshetstiden för en individ under en viss period kan i sin tur delas i antalet upp arbetslöshetstillfällen resp längden på varje arbetslöshetsperiod. I nedanstående tablå redovisas andelen av de arbetslösa som varit arbetslösa längre än 13 resp 26 veckor. Som framgår av tablån har andelen långvarigt arbetslösa ökat under perioden 1971-1982.

Andelen av de arbetslösa som varit arbetslösa längre än 13 resp 26 veckor, procent

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Mer än 26 veckor 11 17 18 17 15 15 16 18 20 17 18 22 13 veckor 27 35 36 32 32 32 34 38 37 34 38 44

Källa: Arbetsmarknadspolitik under omprövning, EFA 1984.

Vid sidan av den genomsnittliga arbetslöshetens även längd varierar antalet arbetslöshetsperioder bland de arbetslösa. En samlad statistik över antalet arbetslöshetsperioder resp längden på dessa perioder saknas i dag* Även risken för att bli arbetslös varierar mellan olika individer. I SCB:s levnadsnivåundersökning beskrivs de egenskaper som karaktäriserar riskför arbetslöshet. Vid en åldersuppdelning framkommer grupper att ungdomar löper större risk att bli arbetslösa än andra åldersgrupper. Arbetslösheten är också högre bland småbarnsföräldrar och då särskilt ensamstående småbarnsföräldrar. Arbetslösheten är vidare högre bland dem som har stor försörjningsbörda och bland dem som lever under ekonomiskt svåra 1 Se vidare diskussion i förhållanden eller nära existensminimum. Dessutom är arbetslösheten Arbetsmarknadspalitik vanligast bland dem som saknar formell utbildning och bland dem med under omprövning, EFA kortare utbildning än den obligatoriska. Socialt isolerade och de med 1984.

254 inom olika områden

Utveckling

eller arbetshandikapp är också överrepresenterade bland de hälsoproblem arbetslösa. Vid en betydligt sämre utveckling än den väg mot balans i ekonomin som långtidsutredningen anvisar är det troligt att det i första hand blir de nämnda riskgrupperna som får bära bördan av de makroekonomiska problemen. Arbetslöshet och ohälsa: God hälsa torde vara en av de allra viktigaste välfärdskomponentema. Undersökningar om hur hälsan påverkas av arbetslöshet har i tider av stor arbetslöshet gjorts inom den medicinska forskningen. Merparten av kunskapen om arbetslöshetens hälsomässiga effekter härrör från depressionsåren under 1930-talet. Under 1970-talet aktualiserades åter den medicinska forskningen kring arbetslöshet och intresset har ökat kraftigt under de allra senaste åren. Den föreliggande forskningen om sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa visar att arbetslöshet innebär ökade risker för fysisk och psykisk ohälsa på ett flertal olika sätt. Arbetslöshetens effekter på hälsotillståndet för den enskilde individen brukar delas in i fysiologiska förändringar, somatiska symtom och psykiska besvär. Bland mätbara fysiologiska effekter noteras bl a förhöjt blodtryck, en ökning av utsöndringen av stresshormoner, en höjning av kolesterolhalten i blodet etc. Bland de somatiska symtomen kan bl a en ökning av sjukligheten och av dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar konstateras. Även psykosomatiska problem såsom t ex ledbesvär, håravfall, magkatarr och sömnlöshet ökar. Av de psykiska besvären framstår ökad oro, ångest och nervositet som en följd av arbetslöshet. En utbredd passivitet bland de arbetslösa är vanlig. Flera undersökningar visar också på ett starkt samband mellan depressioner och arbetslöshet. Den enskildes arbetslöshet även de närstående. Bl a visar ett flertal undersökningar att påverkar skilsmässofrekvenserna ökar.1 Den tradition som idag dominerar forskningen kring arbetslöshet och ohälsa i första hand till att undersöka individuella effekter av syftar arbetslöshet till skillnad från tidigare forskning som främst inriktades på hälsohandikapp som leder till arbetslöshet samt ekonomiska bristsituationer till följd av arbetslöshet. I dagens forskning lyfts arbetets icke ekonomiska betydelse fram såsom identitet, sociala kontakter, samhällelig gemenskap etc. 1För en utförligare över- Under senare år har också intresset för tidseriestudier på gruppnivå ökat. sikt se bl a Hälso- och Studier över sambanden mellan den allmänna ekonomiska situationen och sjukvård inför 90-talet förekomst av arbetslöshet samt graden av hälsa och psykiskt välbefinnande (HS 90), socialstyrelsen har fått ökat intresse? Inom ramen för en studie om hälso- och sjukvård inför samt Hälsorisker, SOU 1981:1-3. 90-talet har den amerikanske professorn Harvey Brenner3 genomfört en analys av svenska förhållanden i detta avseende. Studien avser perioden 2 Se bl a Arbetslöshet och häLsa. EFA 1983 1950-1980. samt HS 90. Grundtanken i modellen är att det finns ett samband mellan å ena sidan den ekonomiska situationen i ett samhälle och å andra sidan olika uttryck för 3 M Harvey Brenner: hälsa och psykiskt välbefinnande. Som ekonomiska indikatorer används dels Importance of economic change in Swedish health inkomst per capita, som uttryck för mer långsiktiga ekonomiska förändringand social well-being, Arbetslöshet antas påverka ar, dels arbetslöshet och företagskonkurser. 1950-1980. Initial anamänniskan dels genom psykiska och fysiologiska mekanismer (t ex stress), lysis and feasibility study dels genom att situationen leder till ett beteende som i sin tur påverkar hälsan (sammanställd för socialstyrelsen, nov 1983). (t ex förändringar i alkoholkonsumtion och rökvanor).

inom olika områden 255

Utveckling

De resultat som framkommer visar att-arbetslöshet samvarierar med en ökad dödlighet i olika hjärt- och kärlsjukdomar, slaganfall, hjärtinfarkt, skrumplever, självmord bland män samt bilolyckor. Denna typ av undersökning stöder alltså hypotesen att ekonomisk tillbakagång, och då framför allt öka arbetslöshet, är förbunden med såväl högre dödlighet som ökad sjukdomsfrekvens. Kritik av olika slag kan naturligtvis riktas mot denna typ av undersökningar. Detta gäller särskilt tolkningen av statistiska samvariationer i termer av orsakssamband. Den samlade kunskap som idag finns om sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa är en viktig utgångspunkt för att förebygga ohälsa för särskilt utsatta grupper. Vid identifiering av riskgrupper är det väsentligt att skilja dels på de grupper som löper stor risk för att bli arbetslösa och dels sådana grupper som löper stor risk för att drabbas av ohälsa vid arbetslöshet. Som tidigare nämnts redovisas i SCB:s levnadsnivåundersökningar de egenskaper som karaktäriserar riskgrupper för arbetslöshet. Någon motsvarande systematisk kunskap om riskgrupper för ohälsa vid arbetslöshet finns fn inte sammanställd för svenska förhållanden. Utländska visar forskningsresultat emellertid att vissa grupper har en hög benägenhet till ohälsa vid arbetslöshet. Till dessa grupper hör långvarigt sjuka, ensamstående män medelålders (främst och äldre), vissa etniska grupper, missbrukare och människor med en hög grad av arbetsinvolvering. Även människor som tvingas att gå arbetslösa under en lång tid tillhör dessa riskgrupperna. För att lättare kunna identifiera de grupper som löper de största riskerna för ohälsa vid arbetslöshet har socialstyrelsen sammanställt data från de svenska med resultat från utländska

levnadsnivåundersökningama studier.

Genom att korstabellera med stor risk för att bli arbetslösa och grupper grupper som löper stor risk för att drabbas av ohälsa vid arbetslöshet har särskilda s k riskgrupper kunnat urskiljas. Resultatet visar att de korttidsutbildade och de socialt isolerade i större utsträckning än andra grupper utsätts för risk att drabbas av ohälsa vid arbetslöshet.” Sammanfattningsvis kan konstateras att även om forskningen kring arbetslöshet och ohälsa intensifierats under senare år så är kunskapen om sambanden begränsade. Den kunskap som idag kan appliceras har också brister i framför allt två avseenden - dels härrör en stor del av forskningen från 1930-talet då den sociala och ekonomiska situationen för de arbetslösa var annorlunda än idag, dels är den svenska forskningen begränsad. Sverige skiljer sig i många avseenden från de länder som dominerat forskningen vilket medför att de kunskaper som finns tillgängliga inte helt kan överföras till svenska förhållanden. De resultat som framkommit tyder emellertid på att en framgångsrik sysselsättningspolitik innebär en relativ dämpning av medborgarnas ohälsa och sociala problem.

7.9.4 Inkomst- och 1975-1981

fönnögenhetsfördelningen

I den inledningsvis nämnda bilagan till långtidsutredningen redovisas en utförlig undersökning av hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen ser uti

dag och hur den utvecklats mellan åren 1975 och 1981. Genomgående görs denna analys på hushållsnivå och inte på individnivå. Denna ansats motiveras 1 Se vidare HS 90.

256 inom olika områden

Utveckling

av att hushållet från försörjningssynpunkt kan ses som den dominerande ekonomiska enheten, till vilken tex olika bidrag är knutna. I detta avsnitt sammanfattas de viktigaste slutsatserna i bilagan.

Inkomstfördelningen

När det gäller inkomstfördelningen är det viktigt att ett lämpligt inkomstanvänds. Vill man studera utvecklingen av individernas eller begrepp hushållens ekonomiska resurser är det således den disponibla inkomsten och inte faktorinkomsten som är relevant. Tidsperspektivet är dessutom betydelsefullt. Även om statistiska inkomstjämförelser ofta görs på årsbasis är det i vissa sammanhang lämpligare att jämföra inkomstfördelningsprofilen över livscykeln eller åtminstone över en något längre period än ett år. Vissa inkomstskillnader, baserade på tex grad av förvärvsintensitet, kan se helt annorlunda ut i ett längre perspektiv. Till den del inkomstskillnader är betingade av olika prioritering mellan arbete och fritid har de en annan innebörd än om de är betingade av t ex ofrivillig arbetslöshet. Försörjningsbördan är ytterligare en viktig aspekt att beakta vid inkomstjämförelser. genom att disponibelinkomsten beräknas per Hänsyn till detta tas normalt hushåll och per konsumtionsenhet, där vuxna och barn tilldelas olika vikter beroende på hur deras relativa konsumtion normalt ser ut. När det gäller den undersökning av disponibelinkomsterna som gjorts är det värt att notera den av räntekostnader och ränteintäkter. Medan räntespeciella behandlingen intäkterna ökar den disponibla inkomsten behandlas ränteutgifterna som konsumtion. Detta innebär bl a att hushåll med höga räntekostnader, t ex har en stor del av sin disponibelinkomst bunden i stora grupper av villaägare, bostadskonsumtion. Inkomstfördelningen kan studeras dels i ett vertikalt, dels i ett horisontellt perspektiv. Med vertikalt perspektiv åsyftas att inkomst inte enbart utgör undersökningsvariabeln utan också den variabel efter vilken hushållen grupperas vid jämförelsen. Detta sker ofta genom indelning i s k decilgrupper, vilket innebär att hushållen delas upp i tio lika stora grupper efter inkomst. I det horisontella fördelningsperspektivet definieras jämförelsegrupperna efter andra variabler än inkomsten, t ex ålder, hushållssammansättning, förvärvsintensitet, socio-ekonomisk grupp m m. I tabell 7.42 illustreras den vertikala inkomstfördelningen 1981. Decilgrupär genomgående ordnade efter faktorinkomst per hushåll. Som pema betydligt jämnare fördelade än framgår av tabellen är disponibelinkomsterna faktorinkomsterna vilket visar vilken avsevärd omfördelning av köpkraft som skatte- och transfereringssystemet innebär. Om man t ex jämför 3:e och 9:e decilgruppen är faktorinkomsten 15 ggr större i den senare gruppen medan disponibelinkomsten enbart är 2,5 ggr större. Att disponibelinkomsten per konsumtionsenhet är ännu jämnare fördelad än disponibelinkomsten beror på att hushållssammansättningen är sådan att försörjningsbördan tenderar att öka med stigande inkomst. Om man vill jämföra den vertikala inkomstfördelningen från köpkraftssynpunkt bör emellertid också decilgruppsindelningen ske efter disponibelinkomst vilket har skett i tabell 7.4.3. Denna per konsumtionsenhet, är något ojämnare än om hushållen grupperas efter faktorinfördelning

inom olika

Utveckling områden 257

Tabell 7.42 Faktorinkontst och disponibel inkomst per hushåll i olika decilgrupper Tusentals kr, 1981 Samtliga hushåll resp hushåll i yrkesaktiva åldrar.

Deciler efter faktorinkomst per hushåll 1:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e Totalt

Samtliga hushåll Genomsnittlig faktorinkomst per hushåll 2 3 9 24 46 65 81 103 134 199 66 Genomsnittlig disponibel inkomst per hushåll 33 41 39 42 50 56 67 85 101 134 65 Genomsnittlig disponibel inkomst per konsumtionsenhet 30 36 32 35 41 47 51 50 54 69 45

Hushåll i yrlçesaktiva åldrar

Genomsnittlig faktorinkomst per hushåll 0 27 50 67 79 92 111 131 153 222 93 Genomsnittlig disponibel inkomst per hushåll 37 46 57 60 66 77 88 101 112 145 79 Genomsnittlig disponibel inkomst per konsumtionsenhet 32 36 43 47 50 51 50 54 58 74 49

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

komst, vilket förklaras av att faktorinkomst per hushåll inte beskriver köpkraften lika bra som den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet. Studerar man förändringen i disponibelinkomst per konsumtionsenhet mellan 1975-1981 finner man vare sig man väljer att studera samtliga hushåll eller enbart hushåll i yrkesaktiv ålder att inkomstgruppema med de lägsta inkomsterna haft en klart bättre utveckling än genomsnittet. Detta torde bl a

Tabell 7.43 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet l olika decilgrupper 1981 och real förändring sedan 1975 Samtliga hushåll resp hushåll i yrkesaktiv ålder

Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet 1:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e Totalt

Genomsnittlig disponibel inkomst per konsumtionsenhet 1981. Samtliga huhsåll 1000tals kronor 16 30 34 38 41 45 49 54 61 79 45 Procent (1:a decilen = 100) 100 189 217 240 263 287 315 345 387 500 l Real förändring 1975-1981 Procent 15,5 16,5 16 12 8 4 1 0 0,5 -0,5 5 Genomsnittlig disponibel inkomst per konsumtionsenhet 1981. Hushåll i yrkesaktiva åldrar 1000-tals kronor 20 34 39 43 47 50 54 59 65 84 49 Procent (1:a decilen = 100) 100 169 _194 215 234 253 272 297 326 421 Real förändring 1975-1981 Procent 13 13,5 11,5 8 3 5,5 2,5 2 1 0 4,5

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

inom olika områden

258 Utveckling

förklaras av höjda pensioner och förbättrat arbetsmarknadsstöd under perioden. Vid en studie av den vertikala inkomstfördelningen är det dessutom värt att beakta att en icke obetydlig del av inkomstskillnaden kan förklaras av olika förvärvsintensitet i olika decilgrupper. Även om den marginella ersättningen för ökad arbetsinsats för stora grupper minskat till följd av höga marginaleffekter finns det ett mycket starkt samband mellan förvärvsintensitet och disponibelinkomst per konsumtionsenhet. I den horisontella inkomstfördelningen grupperas hushållen som tidigare nämnts efter en annan variabel än inkomst. I tabell 7.44 beskrivs mellan olika hushållsgrupper definierade efter hushålinkomstfördelningen lens storlek och sammansättning. Den grupp som 1981 uppvisar högst är sammanboende i åldern 25-64 disponibelinkomst per konsumtionsenhet år utan barn medan ålderspensionärer, ensamstående utan barn i åldern 18-24 år samt barnfamiljer med 3 barn eller fler har den lägsta inkomsten per konsumtionsenhet. När det gäller utvecklingen mellan 1975 och 1981 är det värt att notera pensionärernas gynnsamma köpkraftsutveckling. De uppvisar en årlig real köpkraftsökning på 2,5-3,5 procent. Barnfamiljema har däremot genomgå-

Tabell 7.44 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet för olika hushållstyper 1981

Hushållstyp Antal och andel Disponibel Genomsnittlig hushåll 1981 inkomst real per kon- förändring sumtions- per år enhet 1975-1981 1000-tal Procent 1000-tals Procent kronor

Ensamstående med minst

Samboende med minst 24 0,5 32 -1 fyra barn 4 364 100 45 1 Samtliga hushållb Arbetarhushåll 1 091 25,0 48 1,5 1 025 23,5 57 -0,5 Tjänstemannahushåll

3 Åldersintervallet inom parentes anger jämförelsegruppens avgränsning 1975. b En förklaring till den ökade disponibelinkomsten år att förvärvsintensiteten har ökat

under perioden. Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

SOU» 1984:4 inom

Utveckling olika områden 259

ende haft en

köpkraftsutveckling som ligger under genomsnittet. En

förklaring till detta är den svaga reallöneutvecklingen. En annan viktig förklaring är att stora delar av stödet till barnfamiljerna inte är automatiskt inflationsskyddat på samma sätt som tex pensionerna. Under perioden 1975-1981 minskade t ex det utbetalda stödet i bostadsbidrag till bamfamiljema kraftigt, mätt i fast penningvärde. I tabell 7.44 kan också utläsas resultatet för arbetare och tjänstemän. Det framgår där att ett genomsnittligt tjänstemannahushåll hade ungefär 20 % högre disponibel inkomst per konsumtionsenhet än ett arbetarhushåll 1981. Vid en studie av inkomststrukturen för olika hushåll framgår att den dominerande delen av hushållens disponibla inkomster utgörs av löner. Dess andel har dock minskat såväl totalt som för de olika hushâllskategorier som redovisas. Pensionerna är den efter lönerna mest betydande positiva posten och dess andel har också ökat under De perioden. övriga positiva

transfereringarna (sjukpenning, familjestöd, studiestöd, arbetsmarknads-

stöd m m) utgör totalt ca 15 % av de disponibla inkomsterna och dess andel har varit relativt konstant. Inkomstskattens andel av disponibelinkomsten har minskat något mellan 1975 och 1981. De förändringar i inkomststrukturen som ägt rum under perioden är ett resultat av flera samverkande faktorer. Vi har t ex fått en ändrad hushållsstruktur med allt fler och mindre hushåll. har antalet Samtidigt pensionärer ökat, pensionerna har till skillnad från lönerna varit indexerade och ATP-systemet har i allt högre grad börjat att slå igenom. Vidare har skatte- och bidragsregler ändrats, bl a har

inkomstskatteuttaget stagnerat.

Ett annat sätt att illustrera i samhället är att studera

inkomstfördelningen

den funktionella

inkomstfördelningen, dvs fördelningen av produktionste-

sultatet mellan arbete och kapital. Bruttovinstandelen i ekonomin visar sig då ha minskat med 4 procentenheter under 1970-talet. En ökning av vinstandelen med drygt 2 procentenheter skedde sedan under 1980-talets första år och denna nivå, antas bestå fram till 1990. Kapitalinkomsternas betydelse för hushållens disponibelinkomster minskar

något under perioden från ca 9 % under början av 1980-talet till ca

7 % 1990. Detta är då helt ett uttryck för att de norninella ränteinkomsterna påverkas negativt av den lägre räntenivån 1990. I reala termer ökar i själva verket ränteinkomsterna något under perioden. Aktieutdelningen utgör under hela perioden ca 1 % av hushållens disponibelinkomster.

Förmögenhetsfördelningen

Förmögenhetema är genomgående betydligt mer ojämnt fördelade än inkomsterna. Den mest förmögna tiondelen av hushållen kan t ex uppskattas inneha ca 50 % av hushållens totala nettoförmögenhet medan som jämförelse den 10:e decilen definierad efter faktorinkomst kan uppskattas lägga beslag på 30 % av hushållens totala faktorinkomster. Motsvarande siffra för disponibelinkomsten är ca 20 %. Vid en studie av hur fördelar förrnögenhetssumman sig på olika decilgrupper efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet visar det sig att bortsett från de två översta decilema som har ca 35 % av den totala

260 Utveckling inom olika områden

förmögenheten är förmögenheterna mycket jämnt fördelade. Så t ex äger 9 % av förmögenheten med 10 % för den 8:e den andra decilgruppen jämfört decilgruppen (tabell 7.45). Den horisontella visar att pensionärerna haft förmögenhetsfördelningen mellan 1978 och en anmärkningsvärt snabb ökning av nettoförmögenheten bland yrkesaktiva i stort varit konstant i 1981. Medan nettoförmögenheten reala termer uppvisar pensionärerna en ökning på ca 50 % realt. Denna åldrar och ålderspensionärer har utveckling innebär att hushåll i yrkesaktiva ungefär samma genomsnittliga nettoförmögenhet 1981, ca 150 000 kronor per hushåll. En annan iakttagelse som kan göras är att sammanboende än ensamstående, räknat tenderar att ha betydligt högre nettoförmögenhet per vuxen individ. Studerar man olika socio-ekonomiska grupper visar det sig att tjänstemannahushåll har en nettoförmögenhet som är dubbelt så stor genomsnittligt som för motsvarande arbetarhushåll. Bland löntagarhushåll gäller generellt att ju högre utbildningsnivån är desto högre är också den genomsnittliga tillgångsposten och nettoförmögenheten. Eget hem är den dominerande svarar hos såväl tjänstemän som arbetare för ca hälften av nettoförmögenär det noterbart att innehavet av aktier är heten. Bland övriga tillgångsposter fördelat mellan olika socio-ekonomiska grupper. För mycket ojämnt arbetarhushåll är aktieinnehavet av mycket underordnad betydelse - ca 1 000 - medan innehav är

kr per hushåll i genomsnitt tjänstemannahushållens

15 000 kr och bland högre tjänstemän ca 35 000 kr. Studerar genomsnittligt man relationen mellan skuldernas storlek och bruttoförmögenhetemas storlek att denna är lägst för arbetare, runt 40 %, medan framgår tjänstemännens skuldandel ligger på ca 45 %. En faktor som under senare år haft en mycket stor betydelse för mellan olika grupper är inflationen. Den har medfört en omfördelningen från hushåll med finansiella nettotillgångar till hushåll med omfördelning finansiella nettoskulder. Omfördelningen sammanhänger med att kapitalavkastningen efter skatt i flera år varit negativ och därmed inte givit ersättning av det finansiella som inflationen medfört. för den urholkning kapitalet är konsumtionsmöjligheter vid En möjlig definition på disponibelinkomst oförändrad real förmögenhetsställning. Med det synsättet skulle inflations-

vinster och inflationsförluster beaktas vid beräkning av den disponibla

inkomsten. Så är emellertid traditionellt inte fallet. Vissa försök har dock

Tabell 7.45 Andel av förmögenhetssummam i olika decilgrupper 1978 och 1981 Procent

Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10

NO oo oo GJ 9 10 11 11 21 1978

1981 O\O\ 9 8 7 9 8 9 10 13 22

4 I övrigt taxeringsvärde. Egna hem och fritidshus marknadsvärderade.

Källa: Specialbearbetning för LU 84 av SCB:s inkomstfördelningsundersökning.

inom olika områden 261

Utveckling

gjorts att uppskatta de förmögenhetsförändringar som kombinationen av hög inflation och ett nominellt skattesystem medförÅ De undersökningar som gjorts visar att egnahemsägarna som genomsnittligt har en betydande finansiell nettoskuld gynnas starkt av hög inflation. Uppskattningsvis tjänar totalt ca 80-90 % av egnahemsägarna på inflationen, medan bland övriga enbart ca 30 % gör en nettovinst på inflationen. Det material som tagits fram visar också entydigt att andelen inflationsvinnare ökar med stigande inkomst. kan inflationsvinsten för Genomsnittligt vid ca 10 % inflation egnahemsägare uppskattas till 5-10 000 kr per individ.

Ålderspensionärerna, som oftast har betydande finansiella nettotillgångar,

är den grupp där den största andelen förlorare står att finna. En slutsats som kan dras är att en nedgång i inflationstakten skulle minska förmögenhetsomfördelningen i samhället och ha en utjämnande effekt på förmögenhetsfördelningen.

7.9.5 Budgetunderskottets fördelningseffekter

Fördelningseffekterna av ett långvarigt offentligt sparunderskott är av olika karaktär. Underskottet kan påverka såväl inflationen som sysselsättningen och därmed inkomstoch förmögenhetsfördelningen (jfr avsnitt 7.9.4). Analysen kommer emellertid här att begränsas till en studie av den omfördelning över tiden som blir en följd av permanenta budgetunderskott.

Fördelningseffekterna av ett bestående offentligt sparandeunderskott är

beroende av om -försämringen av det finansiella motsvaras av sparandet ökade investeringar eller ökad konsumtion. I det förra fallet motverkas nämligen den ökade upplåningen av en real förmögenhetsuppbyggnad, där avkastningen kan antas täcka räntekostnaden? Något krav på minskad konsumtion i framtiden uppkommer då ej. I det senare faller kommer däremot de framtida konsumtionsmöjligheter att begränsas av räntebetalningarna på den ökade statsskulden. Av diagram 7.19 framgår att det är det senare fallet som är relevant för utvecklingen i Sverige under senare år. De offentliga investeringarna har legat ganska konstanta och till och med minskat något mätt som andel av BNP. Försämringen av det finansiella sparandet återspeglas därför fullt ut i en urholkning av den offentliga sektorns förmögenhet. Från en förmögenhetsuppbyggnad på 8-10 % avBNP under början av 1970-talet motsvarande ca 60 miljarder kr i 1983 års priser har det totala sparandet successivt minskat och under senare år har den offentliga sektorns urholkats med ett belopp motsvarande förmögenhet 2-3 % av BNP per år. 1 Se; Real beskattning, Mot denna typ av beräkningar kan invändas att mycket av den offentliga betänkande av realbekonsumtionen, såsom sjukvård, utbildning etc, egentligen är att betrakta skattningsutredningen, som investeringar då det kan antas höja den framtida produktionskapacite- SOU 1982:1. ten. Eftersom huvuddelen av den offentliga sektorns 2 Det är här av undersparandeförsämring förklaras av ökade transfereringar som använts till privat konsumtion av ordnat intresse om invesdagens generation är denna invändning emellertid endast i begränsad teringarna ger finansiell relevant. avkastning eller ej. Den utsträckning reala avkastningen kan Som framgår av diagram 3.11 i avsnitt 3.6 har försämringen av den ju i princip tas ut via offentliga sektorns sparande under det senaste decenniet gått hand i hand skatter och avgifter.

262 inom olika områden

Utveckling

Procent

10-

. Nettosparande

5- på z *x-

n \ Nettoinvestering _ \ nunna-

x

- \ _ \

+0 \ - \ \ - \

- \\ Finansiellt sparande \\ - \ \ Diagram 7.19 Sparande -5- \ i offentlig sektor som andel av BNP, 1970-1983 - \\ \.,_ Källor: Statistiska cenl I l I l I “I I tralbyrån och finansde- I I I I | I I 1970 1975 1980 År partementet.

med både ett ökat finansiellt och ett underskott i privat sparande bytesbalansen. Den inhemska anpassningen har till största delen skett genom en neddragning av investeringarna men under senare år även genom en uppgång i det privata bruttosparandet, se diagram 7.20. Det kan mot denna bakgrund vara av intresse att försöka uppskattai vilken ett kontinuerligt offentligt sparunderskott, via effekterna på utsträckning och investeringar, vid olika antaganden påverkar de framtida bytesbalans En sådan beräkning redovisas nedan. konsumtionsmöjlighetema. I beräkningen jämförs ett alternativ med ett offentligt sparandeunderskott med ett referensaltemativ där de offentliga utgifterna helt skattefinansieras. Underskottet har antagits bestå under 10 år och uppgå till 40 miljarder kr, räknati 1983 års priser, motsvarande genomsnittet för perioden 1980-1983. I förhållande till referensalternativet antas detta leda till dels ett ökat privat kr, dels att de privata investeringarna bruttosparande på 10 miljarder minskar med 10 miljarder kr, dels att bytesbalansen försämras med 20

Utveckling inom olika områden 263

Procent

Privat sektor

Offentlig sektor

Diagram 7.20 Bruttaspaio 0. rande totalt, samt i of- 0, fentlig sektor som andel °°. _.› av BNP, 1970-1983 Källor: Statzlctiska cen- L l , I _ l T T | , , , 1 tralbyrdn och finansde- 1 980 Ar partementet.

miljarder kr, allt räknat per år* I tabell 7.46 visas hur det privata konsumtionsutrymmet påverkas av detta efter 10-årsperiodens slut. Utträngningcn av privata investeringar minskar den potentiella tillväxttakten och därmed reallönerna, varigenom det framtida konsumtionsutrymmet beskärs. Vid antagandet om att de privata investeringarna varje år blir 10 miljarder kr lägre än i referensalternativet och att de genomsnittligt skulle ge en real avkastning på 3 % per år skulle konsumtionsutrymmet efter

Tabell 7.46 Begränsningar i det framtida konsumtionsutrymmet som en följd av ett bestående offentligt sparandeunderskott på 40 miljarder kr Minskat konsumtionsutrymme per hushåll och år efter en IO-årsperiod vid en realränta på 3 % (1983 års priser)

Minskade investeringar 700 kr 1 En sådan uppdelning Bytesbalansunderskott 1 400 kr av effekterna ligger väl Omfördelning mellan i linje med de erfarengeneratiOnerW 1 400 kr heter vi har från den offentliga sektorns spar- *I detta fall förutsätts i princip att realräntan efter skatt är 3 %. andeförsämring under Källa: Finansdepartementet. det senaste decenniet.

inom olika områden

264 Utveckling

10-årsperioden vara 700 kr lägre per hushåll och år än i referensalternativet. Underskottet i bytesbalansen får effekt på de framtida konsumtionsmöjgenom att räntebetalningarna till utlandet ökar; Vid antagandet ligheterna om en realränta den ackumulerade utlandsskulden efter 10 på 3 % kommer år att medföra en real belastning på det framtida konsumtionsutrymmet på ca 1 400 kr per hushåll och år. Förutom effekterna och investeringar får ett underskott i på bytesbalans den offentliga sektorns sprarande också omfördelningseffekter genom att

resurser via större ränteutgifter på statsskulden och därav följande högre

överförs från framtida skattebetalare till dagens inhemska skatteuttag, långivare. Till viss del är det samma grupper som betalar skatt och får ränteersättning på sitt statspapperinnehav, men ju längre underskottet består ju mer av ett generationsproblem blir detta. Det blir då en fråga om en direkt överföring av resurser från framtida till nuvarande generationer. Av den totala sparandeförsämringen på 40 miljarder kr offentliga beräknas tidigare ca 20 miljarder finansieras inom landet (den enligt belastning som uppkommer på hela landet genom bytesbalansunderskottet har redan beaktats). Omfördelningen från framtida skattebetalare till inhemska långivare eller deras arvingar kan, omräknat per hushåll uppskattas till ca 1 400 kr per år. 2 100 Den totala belastningen på ett hushåll blir enligt detta räkneexempel kr per år till följd av lägre investeringsnivå och ökade reala räntebetalningar Till detta kan för framtida hushåll som skall betala den på utlandsskulden. reala räntekostnaden även för den inhemska delen av statsskulden läggas ytterligare 1400 kr per år, sammanlagt 3 500 kr per år (1983 års priser). Denna neddragning av konsumtionsutrymmet är bestående. Den kommer att innebära en fortsatt begränsning av de framtida konsumtionsmöjlighetema även om underskottet i den offentliga sektorns sparande elimineras. Vid fortsatta underskott även efter 10-årsperioden ökat bördan naturligtvis ytterligare. Även om detta bara är ett räkneexempel visar det att permanenta offentliga sparandeunderskott kan vara en betydande belastning på framtida generationer.

7.10 Regional utveckling

7.10.1 Inledning

Ett av de övergripande målen för den ekonomiska politiken är att uppnå regional balans. Som nämnts i avsnitt 2.4 rörande de politiska utgångspunktema för utredningens arbete har någon precisering av detta mål inte lagts till kalkyler. I stället har utredningen valt att grund för långtidsutredningens

i en särskild bilaga* och. i detta

analysera de regionala balansproblemen avsnitt. Den regionala analysen har två huvudsyften. Det första är att undersöka 1 ERU, Regional analys,

om långtidsutredningens kalkyler för den nationella ekonomiska utveckling-

bilaga 9 till LU 84, SOU

1984:6. en kan ge upphov till regionala spänningar som är så stora att de kan försvåra

inom olika områden 265

Utvecklingen

möjligheterna att uppnå balans i ekonomin. Det andra syftet är att diskutera regionala konsekvenser av betydelse för inriktningen av regionalpolitiken eller annan politik som kan påverka regionala förhållanden. Den regionala analysen har utförts av expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU). Länsplaneringens prognossystem har spelat en central roll för de beräkningar ERU utfört. Särskilda kalkyler för industrins regionala strukturomvandling har utförts av statens industriverk. Statistiska centralbyrån har gjort bedömningar av utvecklingen av det regionala utbudet av arbetskraft som överensstämmer med de nationella utbudsberäkningarna för långtidsutredningen. Inom ERU har ett omfattande analysarbete genomförts i ett antal analysgrupper. Föreliggande avsnitt baseras på ERU:s bilaga. Den regionala analysen omfattar perioden 1980-1990 och avser långtidsutredningens alternativ 1 och 2. I långtidsutredningen förutsätts att samhällsekonomisk balans skall vara uppnådd 1990. De regionala analyserna avser således konsekvenserna av dessa balanskrav.

7.10.2 Jämförelse med nationell nivå

länsplaneringen på

I den regionala analysen koncentreras intresset främst till en aspekt i de nationella kalkylerna, nämligen Det sysselsättningen. sysselsättningsbegrepp som används är väsentligt för bestämningen av sysselsättningens nivå. Beroende på olikheter i definitioner och mätteknik är skillnaden mellan

nationalräkenskaperna och folk- och bostadsräkningen 1980 (FoB 80) nästan

250 000 sysselsatta. Skillnaden är minst inom tillverkningsindustrin och störst inom offentliga tjänster. I detta avsnitt redovisas sysselsättningen på FoB-nivå, vilket gör att antal sysselsatta 1980 skiljer sig från redovisningen i andra avsnitt. Länsplaneringen gör årligen bedömningar av sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i länen. Dessa prognoser har, sedan ett antal år, avsett den regionala strukturen 1990. Den regionala nedbrytningen av långtidsutredningens kalkyler har skett i anslutning till länsplaneringens prognoser som gjordes 1983. Länsplaneringens prognoser för varje kommun har utnyttjats som bas och en jämförelse har gjorts mellan sysselsättnings-, förvärvsgradsoch befolkningsutvecklingen i riket. I kalkylerna med länsplaneringens prognossystem har långtidsutredningens nationella bedömningar fördelats med regionalt länsplaneringens prognoser som fördelningsnycklar. Det regionala utfallet av långtidsutredningens nationella modellalternativ kan således studeras med så hög grad av jämförbarhet med länsplaneringen som möjligt. Antalet sysselsatta ökade under 1970-talet med 440 000, vilket visasi tabell 7.47. Under 1980-talet förutser långtidsutredningen en ytterligare ökning av antalet sysselsatta med 270 000. Länsplaneringen däremot anger ett förväntat tillskott Jämfört på endast 30 000 sysselsatta. med utvecklingen under 1970-talet innebär länsplaneringens prognoser en stagnation i sysselsättningen. Långtidsutredningens kalkyler visar också på en avtagande ökningstakt i förhållande till 1970-talet. I jämförelse med långtidsutredningens kalkyler för balans i ekonomin 1990 är länsplaneringens bedömningar i betydligt högre grad rena prognoser som

266 inom olika områden

Utvecklingen

Tabell 7.47 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970-1990 Tusental personer

1980 Förändring

1970- 1980-1990 1980 LU 84 LP 83

Alt 1 Alt 2

Jordbruk, fiske och skogsbruk 222 -56 -40 -40 - 20 Industri (inkl el-, gas-, värme- och vattenverk) 1 016 -46 -30 -70 -100 268 -61 0 -10 - 40 Byggnadsverksamhet Varuhandel 487 32 -20 -30 0 Samfärdsel 273 35 40 20 10 Privata tjänster (inkl bostadsför-

Anm: Sysselsatta redovisas i detta avsnitt enligt folk» och bostadsräkningen, vilket medför en skillnad mot uppgifterna i andra avsnitt. LU 84 och LP 83 är ERU:s bearbetning av lângtidsutredningens kalkyler respektive länsplaneringens progno-ser. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

av utvecklingstendenser i varje kommun. Stora bygger på en genomgång skillnader i bedömningen av utvecklingen under 1980-talet föreligger framför allt för industri, byggnadsverksamhet och offentliga tjänster. Inom industrin förutser länsplaneringen en väsentligt ogynnsammare sysselsättningsutveckling än långtidsutredningen och en betydligt sämre än under 1970-talet. Skillnaden i bedömning för verkstadsinduutveckling strin 1990 är 70 000 sysselsatta. Inom byggnadsverksamheten förutser en i stort sett oförändrad nivå på sysselsättningen medan långtidsutredningen räknar med en minskning på ca 40 000 personer. För den länsplaneringen sektorn är skillnaden i bedömning mellan långtidsutredningen och offentliga länsplaneringen över 100 000 för alternativ 1 och nästan 200 000 för alternativ 2. När det däremot de privata tjänstesektorema förutses i både gäller och länsplaneringen en betydande ökning i antalet långtidsutredningen sysselsatta under 1980-talet. Befolkningen bedöms under 1980-talet vara i stort sett stabil både enligt statistiska centralbyråns prognoser för långtidsutredningen och enligt länsplaneringen. Den ökade sysselsättningen framkommer därför genom en förutsedd ökning av förvärvsgraden, särskilt bland kvinnor. Långtidsutredningen och länsplaneringen gör markant olika bedömningar av förvärvsgradens utveckling både för kön, ålder och regioner. Den genomsnittliga förvärvsgraden i riket för åldersguppen 15-64 år ökade med knappt 0,7 % per år 1975-1980. Under 1980-talet förutser långtidsutredningen en fortsatt ökning av förvärvsgraden med 0,6 % per år medan länsplaneringen bedömer

inom olika områden 267

Utvecklingen

ökningen till 0,1 % per år. Detta tyder på att arbetskraftsutbudet möjligen har överskattats något i långtidsutredningen. De regionala nedbrytningarna visar att det regionala utfallet av långtidsutredningens alternativ är tämligen likartat trots skillnaderna på nationell nivå som redovisas i tabell 7.47. Av detta skäl behandlas i fortsättningen endast långtidsutredningens alternativ 1 och jämförelser görs mellan detta och länsplaneringens prognoser.

7.10.3 Den regionala balansen

Stockholm, norra Sverige och Bergslagen

Under 1960-talet koncentrerades sysselsättning och befolkning till tätorter. Processen gick särskilt snabbt under slutet av 1960-talet och ledde bl a till en stark expansion i Stockholms län. Samtidigt stagnerade sysselsättning och befolkning i Norrland och en nettoutflyttning skedde, särskilt från Norrbotten. Under 1970-talet har sysselsättningens utveckling varit tämligen likartad i olika delar av landet, se diagram 7.21. Utvecklingen i Stockholms län följer rikets konjunktursvängningar medan det nationella mönstret är svårare att känna igen i Norrbotten. Utvecklingen i Stockholms län förutses bli starkare under 1980-talet än under 1970-talet enligt ERU:s bearbetningar av långtidsutredningens och länsplaneringens kalkyler, sett i relation till riket. Detta sammanhänger bl a med expansionen inom den privata tj änstesektom även om starkt expansiva Diagram 7.21 Sysselsätttjänstesektorer som uppdragsverksamhet och rekreations- och kulturverk- ningsutveckling i Stocksamhet hittills har haft en tillväxt som har varit relativt över hoIms, Norrbottens och spridd landet. Kopparbergs län samt i riket 1963-1990. För de nordligaste länen förutses en viss stabilitet under 1980-talet. Nedbrytningen av långtidsutredningens nationella kalkyler tyder exempelvis Källa: ERU, Regional av sysselsättningen i Norrbottens analys, bilaga 9 till på en viss ökning län medan länsplane- LU84, SOU 1984:6. a Indexvärde .,./ -e-u- enl LU84 , _,ø -n--n- p

enl LP83 . la

130- -“*

120- .ø-*“, Stockholms län _.ø°ø

90 Kopparbergs län

80-*

: Se tabell 7.47.

268 inom olika områden

Utvecklingen

ringen förutser en viss minskning. Trots detta tyder en regional nedbrytning av arbetslösheten 1990 på fortsatt höga tal i Norrbotten. Utvecklingen i Bergslagslän som Kopparbergs län rymmer, som framgår av diagram 7.21, minst lika stora spänningar som den i Norrbotten. Järn- och stålindustrins framtid kommer här att spela en stor roll. Länsplaneringens mer negativa bild av utvecklingen för denna sektor ger en minskad sysselsättning i t ex Kopparbergs län medan långtidsutredningens mer positiva bild medger en viss ökning.

Storstadslän och skogslän

Den mellanregionala balansen har varit relativt stabil under större delen av 1970-talet. De obalanser som förekommit har i hög grad varit inomregionala. I diagram 7.22 visas att utvecklingen av sysselsättningen i skogslänen varit i stort sett positiv sedan slutet av 1960-talet men att en successiv övergång ändå skett till storstädernas förmån. En utveckling i regional balans visas i av den streckade pilens riktning. Storstadslänen drabbades diagrammet hårdare än skogslänen av den ekonomiska stagnationen under mitten av 1970-talet. Under de första åren av 1980-talet har sysselsättningen i storstadslänen, med sin starkare inriktning mot serviceproduktion, vuxit snabbare än i skogslänen. I länsplaneringen förutses en sysselsättningsökning under 1980-talet enbart i storstadslänen (ca 100000 personer) medan sysselsättningen i skogslänen snarast minskar. Nedbrytningen av långtidsutredningens kalkyler ger en dubbelt så stor ökning i storstadslänen (ca 200 000 personer) men Den snabbare totala en ökning även i skogslänen (ca 50000 personer). sysselsättningstillväxten i långtidsutredningens kalkyler gör att den balanserade utvecklingen från 1970-talet i högre grad kan bibehållas än om länsplaneringens långsamma ökning kommer till stånd.

Landsdelar

En mer detaljerad bild av långtidsutredningens regionala konsekvenser redovisas i bilaga 9 där utvecklingen i olika län anges. Ju längre den regionala av långtidsutredningens kalkyler drivs, desto mer ökar nedbrytningen osäkerheten i resultaten. Sysselsättningsutvecklingen i enskilda län bör därför tolkas med försiktighet. Här redovisas därför bara prognoser för olika landsdelar, se tabell 7.48. Takten i ökningen av efterfrågan på arbetskraft förväntas, som nämnts, gå ned under 1980-talet. Utvecklingen under 1980-talets första år visar t o m en nedgång av den totala sysselsättningen i riket. Endast i några län registreras av sysselsättningen. Stockholms län intar här en särställnågon ökning ning. ERU:s bedömning av utvecklingen under 1980-talet enligt långtidsutredkalkyler är att arbetskraftsefterfrågan kan förväntas växa ningens nationella

starkast i Östsverige. Även länsplaneringen förutser en expansion i dessa län.

En långsammare tillväxt än genomsnittligt har beräknats för Sydöstsverige och Mellansverige. Länsplaneringen anger en minskning för dessa delar av landet. Nordsverige skulle enligt nedbrytningen av långtidsutredningens

Utvecklingen inom olika områden 269

Storstadslänen (1000-tal sysselsatta)

1 800-

Diagram 7.22 Sysselsättningsutveckling i storstadslän och skogslän 1300-1 1963-1990 Källa: ERU, Regional ;§0 BÖO 8å0 960 Skogslänen analys, bilaga 9 till (1000-tal sysselsatta) LU84, SOU 1984:6.

Storstadslän: Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län.

Skogslän: Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Streckad pil anger Iikformig tillväxt från 1967 års läge. Anm: Se tabell 7.47.

kalkyler få en sysselsättningsökning ungefär i paritet med hela riket medan en minskad sysselsättning förutses i länsplaneringen. Dessa beräkningar tyder på att om mer

långtidsutredningens positiva

sysselsättningsbild kan realiseras torde den medföra en relativt jämnt fördelad ökning i olika delar av landet, dock med en viss koncentration till

270 inom olika områden

Utvecklingen

Tabell 7.48 Antal sysselsatta inom olika Iandsdelar 1970-1990

Tusental Årlig procentuell förändring sysselsatta 1980 1970- 1980-1990 1980 ;a LU 84 LP 83 Alt 1

Östsverigc: Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län. Sydöstsverige: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Blekinge län. Sydsverige: Kristianstads och Malmöhus län. Västsverige: Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. Mellansverige: Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Nordsverige: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

Östsverige. Med länsplaneringens mer negativa bild kan sysselsättningen i

stora delar av landet beräknas minska under 1980-talet och någon nämnvärd

expansion endast komma till stånd i Östsverige.

Stödområde och glesbygd

En väsentlig del av regionalpolitiken utgörs av stöd till näringslivet i utsatta delar av landet. Med jämna mellanrum förändras och anpassas stödområdenas omfattning mot bakgrund av förändrade regionala problem. I anslutning till ERU:s bearbetning av långtidsutredningens kalkyler har en särskild studie gjorts av utvecklingen i stödområde och glesbygd. Utvecklingen i stödområde A och B samt i hela det nu gällande stödområdet sammanfattas i tabell 7.49. Stödområdenas omfattning anges i en not till tabellen. sysselsättningen ökade under 1970-talet i samma takt i stödområdet som i riket. Utvecklingen av industrisysselsättningen var betydligt mer gynnsam i stödområdet än i övriga Sverige. I stödområde A ökade sysselsättningen i industrin under 1970-talet med 3 000 personer samtidigt som det totala antalet sysselsatta i industrin i landet minskade med 46 000. Glesbygdsområdena i stödområde A och B har främst ökat sysselsättningen inom trävaru- och metallindustrin. Befolkningsutvecklingen har däremot varit mer ogynnsam i stödområdet än i landet som helhet. Utvecklingen under 1980-talet förutses bli olika i skilda delar av stödområdet. I stödområde A minskar både sysselsättning och befolkning medan utvecklingen ter sig mer fördelaktig i stödområde B. Utvecklingen inom stödområde A påverkas relativt starkt av problemen för malmfälts-

inom olika områden 271

Utvecklingen

Tabell 7.49 Sysselsättning och befolkning i stödområdet och riket 1970-1990

Tusental Årlig procentuell förändring personer 1980 1970- 1980-1990 1980 LU 84 LP 83 Alt 1

Stödområde A sysselsättning (4 1,3 -0,1 -0,9 därav industri (inkl el-, gas-, värme- och vattenverk) 17 2,1 -0,5 -1,6 befolkning 178 -0,5 -0,6 -0,9 Stödområde B sysselsättning 77 1,2 0,9 0,0 därav industri (inkl el-, gas-, värme- och vattenverk) 15 1,5 0,3 -0,6 befolkning 187 -0,4 -0,2 -0,3 , Hela stödområdet I, sysselsättning 499 1,2 0,5 -0,3 i, därav industri (inkl el-, gas-, i värme- och vattenverk) 138 0,5 -0,2 -1,1 f befolkning 780 -0,1 -0,2 -0,4 Riket i sysselsättning 3 953 1,2 0,7 0,1

l därav industri (inkl. el-, gas-,

i värme- och vattenverk) 1 016 -0,3 -0,3 -1,1 l befolkning 8 318 0,3 0,0 0,0

Stödområde A: Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Dorotea, Överkalix, Haparanda, Kalix, Storuman, Vilhelmina, Åsele, Strömsund, Berg. Stödområde B: Arvidsjaur, Älvsbyn, Norsjö, Lycksele, Vindeln, Sollefteå, Åre,

Bräcke, Härjedalen, Ånge, Ljusdal, Älvdalen, Malung, Vansbro, Torsby.

Stödområde C omfattar 36 kommuner. Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

kommunerna. Utflyttning och utpendling förväntas fortsätta att vara anpassningsmekanismer för stödområde A medan stödområde B bedöms behöva en nettoinflyttning av personer i arbetsför ålder.

7.10.4 Industrins regionala

strukturomvandling

Industrins regionala strukturomvandling har studerats av statens industriverk i anslutning till ERU:s bearbetning av alternativ 1 i långtidsutredningen. Analysen har utförts med den modell för regional som industrianalys utvecklats vid statens industriverk. För rörande detaljer beräkningarna hänvisas till bilaga 9. Här kan nämnas att modellen bygger på uppgifter rörande grupper av anläggningar i olika delar av landet och olika branscher. Den regionala produktivitetsfördelningen är av stor betydelse för modellberäkningarna. Högproduktiva anläggningsgrupper har definierats som de 25 % av anläggningsgruppema, mätt med förädlingsvärdet, som har den

272 inom olika områden

Utvecklingen

högsta arbetsproduktiviteten i varje bransch i hela landet. Olönsamma anläggningsgrupper har definierats som arbetsställen där personalkostnaden är större än förädlingsvärdet. I nio län var 1980 andelen sysselsatta i högproduktiva anläggningsgrupper högre än riksgenomsnittet och andelen sysselsatta i olönsamma anläggningsgrupper lägre. Dessa län ligger i tre bälten: Ett i söder, ett i Mellansverige och ett i Norrland (exkl Västerbottens län). Norra Sveriges industri var, enligt denna klassificering, inte mindre framtidsanpassad än södra Sveriges år 1980. I strukturomvandlingsmodellen har använts långtidsutredningens bedöm- J ningar för 1990 av produktion, investeringar, sysselsättning och prisutveckling för varje industribransch. Den regionala strukturomvandlingen i i industrin under 1980-talet baserad på långtidsutredningens alternativ 1 visas i tabell 7.50. Beräkningarna av den totala utvecklingen i industrin överensstämmer väl med den regionala nedbrytning av hela sysselsättningen, som tidigare redovisats. Strukturomvandlingsmodellen visar dock en något gynnsammare utveckling i Mellansverige än den regionala nedbrytningen med länsplaneringens prognossystem. 1980 arbetade 11 % av det totala antalet sysselsatta i förlustbringande industri. Andelen sysselsattai olönsam industri var högre i Mellansverige och lägre i Nordsverige. Under 1980-talet skulle, enligt kalkylen, 46 % av antalet arbetsställen som fanns 1980 ha lagts ned. I Väst- och Nordsverige skulle mer än varannan anläggningsgrupp ha försvunnit. Bästa teknik definieras som den övre kvartilen anläggningsgrupper i en lönsamhetsskala. Industrier i

Östsverige, Mellansverige och Nordsverige var överrepresenterade i denna

kategori 1980. Enligt kalkylen skulle 37 % av de sysselsatta 1990 komma att arbeta vid nya eller förnyade arbetsställen. I den regionala industrianalysen beräknas arbetsproduktivitetens utveck-

Tabell 7.50 Regional strukturomvandling av sysselsättningen inom industrin 1980-1990

Tusental sysselsatta Andel sysselsatta i olika typer av Andel sysselanläggningar 1980 satta i nyetablerade anläggningar 1990

Östsverige 138 130 9 43 18 34 Sydöstsverige 116 120 10 39 23 30 Sydsverige 206 210 11 53 16 46 Västsverige 198 190 14 54 28 46 Mellansverige 88 90 8 32 30 20 Nordsverige

Totalt 972 940 11 46 26 37

I olönsamma anläggningar är personalkostnaden större än förädlingsvärdet. Högproduktiva anläggningar definieras

som de 25 % av anläggningarna inom varje bransch med det högsta förädlingsvärdet per sysselsatt.

Anm: Se tabell 7.47.

Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

Utvecklingen inom olika områden 273

lin gi modellen. Slutsatsen av ERU:s och statens industriverks kalkyler är att den beräknade nationella

produktivitetsutvecklingen för olika industribran-

scher överensstämmer väl med

långtidsutredningens bedömningar. Beräk-

ningarna tyder vidare på att en starkare inriktning i mer på investeringar produktiva anläggningar än vad räknar med skulle

långtidsutredningen

kunna ge samma produktionsökning med mindre total investeringssumma. Det skulle emellertid leda till en starkare regional strukturomvandling. Sammantaget tyder denna analys på att det krävs en betydande förnyelse

och strukturomvandling i industrin för att långtidsutredningens utveckling

skall kunna realiseras. Industrin fortsätter under 1980-talet att utvecklas

sämre i Östsverige än i riket. Däremot blir

utvecklingen i Syd- och Västsverige bättre både än i riket och än under 1970-talet. Utvecklingen i Nordsverige blir mindre förmånlig under 1980-talet än under 1970-talet men dock bättre än i landet som helhet. Slutligen bör erinras om den stora osäkerheten i kalkyler av detta slag.

7.10.5 Byggnadsindustrins regionala problem

Under andra hälften av 1970-talet har på byggmarknaden uppstått en stark regional differentiering med oförändrad eller ökande produktion inom några regioner och starkt fallande produktion inom andra] Det är i första hand regioner omkring Storstockholm och Storgöteborg som under senare år i stort sett bibehållit eller till och med något ökat sin produktionsvolym, medan utvecklingen inom andra regioner varit mycket negativ. Tabell 7.51 visar sysselsättningen i byggnadsverksamheten i olika delar av ortssystemet

under 1970-talet samt bedömningarna enligt långtidsutredningens alternativ

1 och länsplaneringen. Tabellen utnyttjar en indelning av landet i Hregioner, vilka avspeglar förklaras i en not till tätortsgrad. Indelningen tabellen. Byggandet har något olika karaktär i olika delar av landet. I expansionsområden byggs bostäder och servicelokaler. I industrikommuner byggs lokaler och produktionsanläggningar för näringslivet. I andra kommuner byggs infrastrukturer i form av vägar och energisystem. Denna heterogenitet

gör regionala framtidsbedömningar av byggsektorns utveckling svåra.

Av tabell 7.51 framgår att den kraftiga minskningen av sysselsättningen under 1970-talet var starkast i storstäderna och svagast i glesbygden. Under den senare delen av 1970-talet utvecklades dock byggandet i storstäderna p gynnsammare än i glesbygden. Länsplaneringens bedömning av byggandets regionala utveckling är, som

nämnts, styrande för den regionala nedbrytningen av långtidsutredningens

kalkyler. Den visar en pessimistisk bedömning för norra glesbygden och en optimistisk för Malmöregionen. I övrigt är framtidsbedömningen likartad för olika landsdelar nivå. på denna översiktliga Tillgången på byggnadsarbetare har också sedan länge varierat mellan olika delar av landet. Detta kan illustreras genom att antalet byggnadsarbetare ställs i relation till folkmängden eller den yrkesverksamma befolkning- 1 Detta behandlas föruten. Som framgår av tabell 7.52 utgör byggnadsarbetarna i skogslänen en om i bilaga 9 även i bilastörre andel såväl av folkmängden som av den yrkesverksamma befolkningen ga 3 till LU 84 och i i regionen än vad som gäller för övriga landet. Tabellen avser endast avsnitt 8.6.

inom olika områden

274 Utvecklingen

Tabell 7.51 Antal sysselsatta i byggnadsverksamhet i l-l-regioner 1970-1990

Tusental Årlig procentuell förändring sysselsatta 1970- 1975- 1980-1990 1980 1980 1980 LU84 LP83 Alt 1

H 1: Stockholms och Södertäljes A-region H 2: Göteborgs A-region samt Malmös, Lunds och Trelleborgs A-region H 3: Kommuner med mer än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum H 4: Kommuner med mer än 27 000 invånare och mindre än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mer än 300 000 invånare inom 100 kilometers radie från samma punkt H 5: Kommuner med mer än 27 000 invånare och mindre än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mindre än 300 000 invånare inom 100 kilometers radie från samma punkt H 6: Kommuner med mindre än 27000 invånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU84, SOU 1984:6.

byggnadsarbetare i kassa 36 (bl a betong-, trä- och muraryrkena). Den sneda fördelningen regionalt vad avser tillgången på byggnadsarbetare motsvaras således av en omvänt sned fördelning vad avser efterfrågesidan. Detta illustreras av arbetslöshetstalen i tabell 7.52. Den relativa och arbetslösheten är i skogslänen ca tre gånger så stor som i storstadslänen ca dubbelt så stor som i övriga landet.

Tabell 7.52 Byggnadsarbetare, andel av folkmängd och yrkesverksamma samt arbetslöshet Tusental personer och procent

Folkmängd Yrkesverk- Byggnadsarbe- Arbetslöshet Byggnadsarb Byggnadsarb 1983 samma 1982 tare i kassa 36 i % av folk- i % av yrkesdec 1983 Antal mängd verksamma dec 1983 %

3 006 1 645 37,8 2,2 6 1.3 3,3 Storstadslän 1 767 890 28,7 5,9 21 1,6 3,2 Skogslän 3 557 1 822 42,7 5,5 13 1,2 2,3 Övriga län

s 336 4 357 109,2 13,6 12 1,3 2,5

Totalt

Källor: Statistiska centralbyrån och arbetsmarknadsstyrelsen.

Utvecklingen inom olika områden 275

Långtidsutredningens beräkningar för 1980-talet innebär att sysselsätt-

ningen inom byggnadssektorn väntas hålla sig i stort sett oförändrad. Denna utveckling för landet som helhet dock inrymmer betydande regionala skillnader även fortsättningsvis. En regional strukturanpassning av sysselinom sättningen byggnadsverksamheten är således nödvändig om hög regional arbetslöshet skall kunna undvikas.

7.10.6 Tjänstesektorn

sysselsättningen i den svenska ekonomin bedöms under 1980-talet alltmer komma att koncentreras till tjänstesektorn. Inom varuhandel, samfärdsel

och privata tjänster väntas enligt långtidsutredningen 95 000-125 000 nya

arbetstillfällen skapas 1980-1990. I länsplaneringen är bedömningen 85 000 nya arbetstillfällen inom den privata tjänsteproduktionen. Under senare delen av 1970-talet har den offentliga sektorns sysselsättningsexpansion bromsats något. En ytterligare förutses under dämpning 1980-talet. Mellan 200000 och 300000 arbetstillfällen förväntas dock bli “

tillskapade enligt långtidsutredningen. Det är väsentligt högre än vad en

summering av länsplaneringens kommunala och regionala prognoser ger vid handen. Tabell 7.53 utgör en sammanställning av resultaten av nedbrytningama för sektorn privata tjänster. Tillväxttakten för antalet i denna sysselsatta näringsgren har fördubblats i riket under loppet av 1970-talet. Genomsnittet för årtiondet är 2,2 % per år vilket betyder att både långtidsutredningen och en reduktion i takten länsplaneringen anger i sysselsättningens ökning.

Långtidsutredningens bedömning av sysselsättningsutvecklingen på natio-

nalräkenskapsnivå visar dock att ökningstakten tilltar, från 0,2 % under 1970-talet till 2,1 % under 1980-talet

(se avsnitt 7.1). Delbranscherna

rekreations- och kulturverksamhet samt uppdragsverksamhet och maskinut-

hyrning är de snabbast växande sysselsättningsmässigt. Särskilt för_ uppdrags-

Tabell 7.53 Antal sysselsatta i privata tjänster (inkl bostadsförvaltning) l H-regioner

1970-1990

Tusental Årlig procentuell förändring

sysselsatta 1970- 1975- 1980-1990 1980 1975 1980 LU 84 LP 83 Alt 1

Stockholm (H 1) 180 2,1 2,8 2,5 2,2 Göteborg och Malmö (H 2) 93 1,2 3,0 1,6 1,1 Större kommuner (H 3) 145 1,4 3,0 1,2 0,7 Södra mellanbygden (H 4) 79 0,5 3,0 1,5 0,8 Norra tätbygden (H 5) 35 2,2 4,3 1,6 1,2 Norra glesbygden (H 6) 19 2,0 2,1 1,7 1,0

Totalt 551 l 1,5 3,0 1,8 1,3

Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

olika områden

276 Utvecklingen inom

verksamheten har tillväxttakten ökat under 1970-talet. i näringsgrenen tjänster var 1980 En tredjedel av sysselsättningen privata koncentrerad till Stockholm. Den privata tjänstesektorn har vuxit snabbast i städer under 1970-talet. Mot slutet av 1970-talet var tillväxten Norrlands än under Under 1980-talet bedöms mera jämnt fördelad periodens början. branschens snabbaste tillväxt i stället ske i Stockholm och dess förorter. en ännu starkare förskjutning till Stockholms Långtidsutredningen anger till denna omfördelning är fördel än länsplaneringen. En av förklaringarna den starka tillväxten i delbranscher som uppdragsverksamhet. av den offentliga sektorn är i LU 84 liksom i tidigare Utvecklingen baserad från stat, kommuner och långtidsutredningar på planmaterial landsting. Tillväxttakten i den offentliga resursförbrukningen ligger emeller- Särskilt det tid högre i LU:s båda alternativ än vad planerna anger. gäller alternativ 2 med offentliga sektorn. Länsplaneringen inriktning på den

av sysselsättningsutvecklingen i den offentliga

bygger upp sina prognoser sektorn från planmaterial levererat av statliga och kommunala myndigheter bl a avseende kommunalekonomiska långtidsbedömningar. Där finns vanlialternativ, ambitionsförändringar inom gen inte, som i långtidsutredningens den offentliga tjänsteproduktionen medtagna. Med tanke på behandlingen av den offentliga sektorn i länsplaneringen och långtidsutredningen kan det vara motiverat med en något noggrannare av skillnaderna mellan bedömningarna. Tabell 7.54 visar att presentation avvikelserna i antalet varierar mellan olika delbranscher. sysselsatta

Tabell 7.54 Antal sysselsatta i förvaltning, försvar, utbildning och vård i l-I-regioner 1970-1990

Tusental Årlig procentuell förändring sysselsatta 1970- 1980-1990 1980 1980 --_-*?-- LU 84 LP 83 Alt 1

Stockholm (H 1) förvaltning och försvar 53 0,7 0,0 -2,0 och vård 184 5,0 2,5 1,9 utbildning Göteborg och Malmö (H 2) förvaltning och försvar 21 1,0 -1,2 -3,2 utbildning och vård 148 5,5 2,0 1,4 Större kommuner (H 3 och H 5) och försvar 77 1,9 0,5 -1,3 förvaltning utbildning och vård 377 6,1 1,8 1,2 Mindre kommuner (H 4 och H 6) och försvar 39 1,4 0,7 -1,1 förvaltning utbildning och vård 237 5,7 1,7 1,1

Totalt förvaltning och försvar 190 1,3 0,3 -1,7 utbildning och vård 946 5,7 2,6 1,3

Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

inom olika områden 277

Utvecklingen

Långtidsutredningen anger överlag en högre tillväxt under 1980-talet. På nationell nivå skulle antalet sysselsatta i offentlig förvaltning och försvar vara 32000 större enligt långtidsutredningen än enligt länsplaneringen. Inom utbildnings: och vårdsektorerna skulle 70 000 fler vara sysselsatta år 1990 enligt LU 84 ån enligt LP 83. Den största avvikelsen gäller hälso- och sjukvårdssektorn där länsplaneringens bedömningar bygger på landstingskommunalt material som innebär en väsentligt långsammare tillväxt än i långtidsutredningen. Expansionen av utbildnings- och vårdsektorn på olika nivåer i Sveriges tätortssystem, som visas i tabell 7.54, är huvudsakligen kommunal expansion. Den har varit relativt likformig över regiontyper under 1970-talet. Enligt bedömningarna i långtidsutredningen och länsplaneringen skulle expansionen under 1980-talet vara kraftigast i storstäderna. Detta har i stora drag sin grund i en mera försiktig bedömning av utvecklingen bland mindre kommuner.

7. 10. 7 Arbetsmarknadskonsekvenser

I en särskild studie har ERU analyserat konsekvenserna av långtidsutredningens kalkyler för utvecklingen inom kvinnornas respektive männens arbetsmarknad. Under 1970-talet ökade antalet sysselsatta kvinnor med mer än 450000 medan männens sysselsättning minskade med 17 000, vilket framgår av tabell 7.55. Den av långtidsutredningen förutsedda ökningen av efterfrågan på arbetskraft under 1980-talet på 270 000 riktar sig till 230 000 mot kvinnor och till 40 000 mot män. Utvecklingen enligt länsplaneringen innebär att sysselsättningsökningen för kvinnor i stort sett motsvarar minskningen för män. Det framgår också av tabell 7.55 att männens arbetsmarknad förväntas utvecklas olika i skilda delar av landet. För kvinnorna är ökningen av

Tabell 7.55 Antal sysselsatta män och kvinnor i olika landsdelar 1970-1990 Tusental personer

1980 Förändring

1970-1980 1980-1990

LU 84 Alt 1 LP 83 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Anm: Se tabell 7.47. Källa: ERU, Regional analys, bilaga 9 till LU 84, SOU 1984:6.

278 inom olika områden

Utvecklingen

efterfrågan mer oberoende av landsdel. Resultatet kan bli ett ökat behov av flyttningar av män mellan lokala arbetsmarknader för att åstadkomma balans. Alternativet kan vara att stanna kvar i hemregionen och konkurrera inom det som under senare tid etablerats som kvinnornas arbetsmarknad. Detta torde dock knappast vara någon utväg för äldre manlig arbetskraft i ensidiga industriorter. För yngre män kan valet_ bli mindre entydigt. Den för denna åldersgrupp kan t ex göra flyttning från höga rörligheten Bergslagen till Stockholms arbetsmarknad lockande. En viktig faktor för den regionala balansen på arbetsmarknaden är den geografiska rörligheten i form av pendling och flyttning. Rörligheten, mätt som antalet personer som flyttat över kommungräns, minskade stadigt under perioden 1974-1982 från 394 000 till 287 000. Genomsnittet för perioden är 331 000 flyttare per år. Enligt ERU:s beräkningar baserade på långtidsutredningen och länsplaneringen skulle antalet flyttningar under resten av 1980-talet komma att öka till ca 350 000 personer. Den nedåtgående trenden under 1970-talet förutses således brytas och flyttningsbenägenheten öka.

7.10.8 Avslutande kommentarer

I inledningen nämndes två huvudsyften med den regionala analysen i långtidsutredningen. Det första gällde rimligheten i långtidsutredningens nationella scenarier utifrån regionala restriktioner och trögheter. Slutsatsen är att de regionala konsekvenserna enligt ERU:s analyser inte förtar realismen i de nationella kalkylema. Det kan emellertid inte uteslutas att stora spänningar ändå kommer att uppstå. Det andra var att peka ut några konsekvenser för den huvudsyftet regionala utvecklingen av betydelse för bl a regionalpolitikens inriktning som framkommer vid en utveckling till 1990 enligt långtidsutredningen. Härvid har valts att jämföra utvecklingen med den som prognosticeras inom länsplaneringen. av sysselsättningsutvecklingen är Långtidsutredningens bedömning genomgående mer positiv än länsplaneringens, vilket till stor del avspeglar skillnaden mellan kravkalkyl och ren prognos. Den högre totala sysselsättningstillväxten, enligt långtidsutredningen, skulle leda till en mer balanserad regional utveckling än vad länsplaneringens bedömningar visar. Den starkaste tillväxten av arbetskraftsefterfrågan bedöms ske i storstads- ^ områdena, vilket bl a beror på tjänstesektorns tillväxt. Däremot förutses en stagnation i Mellan- och Västsverige. Den geografiska rörligheten bedöms komma att öka avsevärt under 1980-talet. Inom industrin visar kalkylerna på stora krav på snabb förnyelse och strukturomvandling, särskilt i Mellansverige. Konsekvensanalyserna visar således att den regionala omvandlingen kan bli större under 1980-talet än under senare delen av 1970-talet.

inom olika områden 279

Utvecklingen

Arbetstidsförkortning

7.11.1 Inledning

Den centrala för långtidsutredningen utredningsuppgiften är att analysera hur olika anspråk på ekonomiska resurser kan tillgodoses inom de ramar som ges av den kalkylerade utvecklingen av landets produktiva resurser. Som tidigare beskrivits i avsnitt 2.4 och 6.1 bygger långtidsutredningens kalkyler på antaganden om att vissa ekonomisk-politiska mål skall uppnås 1990, bl a full sysselsättning och balans i utrikesbetalningarna. De ramar som ges av de övergripande målen torde emellertid också medge alternativa utvecklingsmönster. I långtidsutredningen har sålunda två reala alternativ utarbetats. Alternativ 1 innebär en inriktning på privat konsumtion och på näringslivet och alternativ 2 en inriktning på offentlig konsumtion och på den offentliga sektorn. Båda alternativen är utformade så att nödvändiga resurser avsätts för kapitalbildning och nettoexport så att bl a full sysselsättning och balans i utrikesbetalningarna uppnås. Det alternativ som diskuteras i detta avsnitt avser att belysa de strukturella effekterna av att arbetstiden förkortas och av att tillväxten i ekonomin fördelas jämnt mellan privat och offentlig konsumtion under resten av 1980-talet. Alternativet är konstruerat så att det omfattar samma mål och restriktioner som de två andra alternativen. Beräkningarna har till skillnad från alternativen 1 och 2 begränsats till att enbart belysa de reala effekterna i ekonomin. Effekterna på budgetsaldot, skatteunderlaget etc behandlas således ej. I arbetstidsförkortningsalternativet ses en arbetstidsreducering som ett sätt att ta ut en standardförbättring. Ökad fritid ses som ett alternativ till ökad materiell standard. Genom att en arbetstidsförkortning tar reala resurser i anspråk begränsas på både kort och lång sikt produktionskapaciteten och därmed konsumtionsutrymmet. En arbetstidsförkortning måste således vägas mot målsättningar om att uppnå både en snabbare produktionstillväxt på längre sikt och en ökning av privat och offentlig konsumtion. I tabell 7.58 redovisas konsumtionens fördelning de resultat som enligt framkommer i långtidsutredningens modellsystem. En generell arbetstidsförkortning påverkar samhället på många områden, medan endast några aspekter kan diskuteras inom långtidsutredningens ramar. Som tidigare framhållits är långtidsutredningens att, i huvuduppgift ett medellångt perspektiv, analysera vilka krav ett förverkligande av de övergripande ekonomiska målen ställer på bl a den ekonomiska politiken. Det innebär att många ekonomiska, politiska och sociala frågor, som spelar en avgörande roll för den samhälleliga utvecklingen, ligger utanför

åâfzlêêâitttläálagâtâxfö

utredningens med detta avsnitt att

arbetsområde* Syftet. är. diskutera framtida aibetstidsför_

strukturella effekter l ekonomin Vld en generell arbetstidsförkortning. konning i en vidare Diskussionen inriktas därmed i första hand på produktionsresursernas perspektiv utreds av utveckling samt den framtida användningen av dessa resurser. arbets

Qelegaüonen för_

En förkortning av den dagliga arbetstiden ses numera som en standard-

:öâou

förbättring för löntagarna till skillnad mot seklets början då begränsningar i

1979:48 har Hera aspek_

arbetstiden snarare var att betrakta som en skyddsåtgärd. Den särbehandling te, av en arbetstjdsförsom förekommer i arbetstidshänseende är också numera ofta beroende av kortning diskuterats.

280 inom olika områden

Utvecklingen

arbetets art eller arbetstagarens sociala situation och inte, som under tidigare perioder, av arbetstagarens kön eller ålder. Arbetstidsförkortningar som ett medel att lösa arbetslöshet och undersysselsättning har emellertid under den senaste tioårsperioden blivit en allt viktigare fråga i EG-länderna. Hitintills har denna strategi för att upprätthålla sysselsättningen avvisats av parterna på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att understryka att långtidsutredningens analys av en arbetstidsförkortning inte avser eventuella kortsiktiga effekter på sysselsättning och arbetslöshet. I stället studeras arbetstidsförkortningen som ett långsiktigt allokeringsproblem, där det är fråga om att välja mellan ökad konsumtion och ökad fritid. Det bör också framhållas att analysen avser att visa ekonomiska effekter av en generell arbetstidsförkortning. Effekter av andra arbetstidsreformer, såsom bl a nya särlösningar för olika grupper på arbetsmarknaden vilket bl a kan leda till ökad flexibilitet under livsarbetstiden, studeras inte i detta avsnitt. Eftersom både generella och selektiva arbetstidsförkortningar är en så viktig fråga i EG-länderna diskuteras i nedanstående avsnitt några studier som även beaktar kortsiktiga effekter av en förkortning av arbetstiden samt den debatt om arbetstidsförkortningar som förts i Sverige under de senaste åren. I Sverige råder i dag enighet om att det är arbetsmarknadens parter som måste bestämma takten och inriktningen i den fortsatta reformeringen av arbetstiderna, bl a därför att kostnaden för en arbetstidsförkortning utgör ett viktigt inslag i en avtalsuppgörelse. En annan orsak är att det vid en arbetstidsförkortning kommer att krävas stor flexibilitet av såväl arbetsgivare som arbetstagare vad avser både arbetstidens förläggning och utbildningsinsatser för att den skall kunna förhållandena i inpassas i de rådande arbetslivet. Det är inte utredningens uppgift att ta ställning till om, när eller hur en arbetstidsförkortning skall genomföras. En analys av LO-ekonomen Anders Bäckström samt det material som publicerades i SOU 1976:34 visar att arbetstidsförkortningar har genomförts efter längre perioder av snabb reallönetillväxt och att det också funnits ett visst utrymme för löneökningar under förkortningsperioderna. Om dessa samband även skulle råda i framtiden skulle det innebära att någon generell arbetstidsförkortning knappast är aktuell före 1990. Vid kraftigt stigande reallöner under resten av 1980-talet skulle frågan däremot kunna komma att aktualiseras i början av 1990-talet. Utredningen har emellertid av beräkningstekniska skäl valt att belysa de långsiktiga makroekonomiska konsekvenserna av en arbetstidsförkortning genom beräkningar för perioden 1980-1990.

7.1 1.2 Arbetstidsdebatten

Intresset för arbetstider har ökat både i Sverige och i övriga länder under de senaste åren. Debatten har emellertid förts utifrån flera perspektiv och syften. I Sverige har en generell arbetstidsförkortning setts som en avvägning mellan ökad fritid och andra former av standardhöjning som t ex högre löner, utbyggnad av den sociala omsorgen, särlösningar för vissa grupper på arbetsmarknaden etc. Flertalet av de politiska partierna samt arbetstagarorganisationema har deklarerat att det långsiktiga målet är en 30 timmars

inom olika områden 281

Utvecklingen

arbetsvecka, som skall uppnås genom en sänkning av den dagliga arbetsti-

den.

En flexibel arbetstid i vidare mening har också diskuterats. Som exempel kan nämnas 1 semesterlagen, studieledighetslagen och lagen om rätt till Enligt detta förslag arbetstid skulle ledighetsperioder ledighet för vård av barn. Med flexibel avses att perioder av arbete kopplas till ATP-systeoch ledighetsperioder varvas av arbetstagarna under en längre tid. För met. övergång till ett mer flexibelt arbetsliv talar behov av återkommande 2 Bl a har TCO:s sysselutbildning, barnledighetsperioder etc. Förslag har framförts om att rätt till sättningsrådslag initierat längre ledighetsperioder kopplas till socialförsäkringssystemet. Arbetstaga- en diskussion bland ren skulle få rätt att under tiden fram till pensionsåldern, som ej behöver vara medlemmarna om huruvida arbetstidsförkortgemensam för alla, ta ut en ledighet motsvarande ett visst antal poäng Den om en flexibel ningar kan öka sysselpågående forskningen livsarbetstid syftar bl a till att finna sättningen. En utvärdemodeller för en större flexibilitet i arbetslivet under livscykeln. ring av resultaten beräk- Även den internationella debatten om arbetstider - där förkortningarna i nas föreligga våren 1984.

första hand syftar till att häva den höga arbetslösheten - har under senare år 3 har i Arbetsdelning påverkat den svenska arbetstidsdebatten? I EG-länderna diskuteras arbets- det svenska språkbruket

traditionellt inneburit tidsfrågor från andra utgångspunkter än den i Sverige hittills förda debatten. en specialisering av ar- För att dämpa arbetslösheten samt för att förebygga att en hög arbetslöshet betsuppgifter. Under inte accepteras på lång sikt föreslås dels särlösningar för olika grupper på senare år har arbetsdel-

arbetsmarknaden och dels en omfördelning av arbetstillfällena - s k ning också avsett vad

work-sharing eller atbetsdelning? Utgångspunkten för detta resonemang är som i den engelsksprå-

kiga debatten benämns att den totala volymen arbete eller antalet arbetstimmar i ekonomin skulle work-sharing. Workvara given. En generell arbetstidsförkortning eller särlösningar för vissa sharing motsvarar alla arbetstagargrupper ses därför inte i första hand som medel till standardförformer av åtgärder som bättring utan som ett sätt att fördela en given mängd arbetstimmar i innebär att en given

ekonomin. Arbetslösheten arbetsvolym eller en skulle enligt detta synsätt kunna dämpas genom given arbetstid omfören omfördelning av arbetstiden. Genom att de redan sysselsatta minskar sin delas så att flera arbeten arbetstid skulle de som står utanför arbetsmarknaden få sysselsättning. skapas. Job-sharing är Det råder skiljaktiga uppfattningar inom EG-länderna om hur en en speciell form av

arbetstidsförkortning skall genomföras. Oenigheten berör inte endast work-sharing. Med job-

sharing menas att två arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna utan även de enskilda medeller flera personer delar lemsländerna. Detta sammanhänger delvis med sysselsättningsläget i de på ett specifikt arbete

enskilda länderna, nationella särdrag och omfattningen och inriktningen av eller en arbetsuppgift. den förda arbetsmarknads- och ekonomiska politiken i resp land. De 4 Som exempel kan föl-

arbetstidsförkortningar som genomförts har också utformats på olika sättf* jande generella arbets-

En viktig fråga vid en arbetstidsförkortning har varit huruvida tidsförkortningar nämförkortningen skall realiseras nas; Beligen: Arbetstimed eller utan lönekompensation. den har sänkts successivt under 1970-talet. Holland: Lokala avtal om

7.11.3 Produktivitets- och vid arbets- arbetstidsförkortningar

sysselsättningseffekter

1983. Frankrike: Arbets-

tidsförkortningar

tidsförkortning från 40 till 39 timmar per vecka I Sverige ändrades arbetstidslagen 1957 så att veckoarbetstiden sänktes från 1982. Särlösningar för 48 till 45 timmar. Förkortningen genomfördes successivt med 1 timme per år vissa grupper på arbets-

åren 1958, 1959 och 1960 och 40-timmars arbetsveckan genomfördes etappvis marknaden samt änd-

1967-1972. Förutom den femte semesterveckan, som trädde i kraft 1978, har rade semesterledigheter har också genomförts i därefter inga generella arbetstidsförkortningar genomförts. Arbetstiden har ett antal länder däridäremot genom lagstiftning och avtal förkortats för vissa grupper på bland i Storbritannien arbetsmarknaden. och Frankrike.

282 inom olika områden

Utvecklingen

vid en arbetstidsförkortning skulle Det produktionsbortfall som uppstår till viss del kunna kompenseras genom en ökad produktivitet i näringslivet och ett ökat arbetskraftsutbud dels genom att fler människor går ut på arbetsmarknaden men också att de deltidsarbetande ökar sina genom

medelarbetstider. svenska undersökningarl tyder på att

Hittillsvarande

arbetstidsförkortningama åtminstone på kort sikt har medfört ökad produktivitet. Produktionsminskningarna har härigenom blivit mindre än minskningen av insatsen av arbetskraft. Resultaten i Ds A 1983:17 tyder på att en enprocentig arbetstidsförkortning medför en produktivitetsökning på 0,4 %. Samma resultat framkommer i SOU 1976:34 bilaga 1. Delförklaringar till har emellertid varit svåra att särredovisa - dvs i produktivitetsökningarna vilken grad de är en följd av att arbetskraftens arbetstakt ökat, att ny teknik införts, att företagen minskat på övertalig arbetskraft eller på andra faktorer. Vidare är det oklart i vilken utsträckning produktivitetsökningen är

bestående på längre sikt. Undersökningarna i SOU 1976:34, bilaga 1, visar att produktivitetseffekterna har varit minst i företag och branscher med hög teknisk nivå vilket förklaras med att effekterna av en arbetstidsförkortning blir mindre ju mer avancerad teknik använder. I de större företagen har arbetstidsföretagen fått ett större genomslag än i de mindre företagen vilket förkortningen medfört att produktionsbortfallet har blivit större.Detta har bl a förklarats är mer kapitalintensiva och att möjligheterna att med att de större företagen vid en arbetstidsförkortning är mindre än vid mer påverka produktionen manuellt arbete. I flertalet internationella studier om effekter av arbetstidsom att produktiviteten påverkas positivt vid förkortningar görs ett antagande en förkortning av arbetstiden? Samlade erfarenheter av sysselsättningseffekter vid en arbetstidsförkort- Detta beror delvis på att det är ytterst svårt att med ning är begränsade. ekonomiska och statistiska metoder beräkna det faktiska utfallet av I studie av utvecklingen av produktion och

sysselsättningseffekterna. Åbergs

i svensk ekonomi 1963-1981 undersöks också sysselsättningsproduktivitet effekter arbetstider. I undersökningen den till följd av ändrade undantogs sektorn, eftersom sysselsättningsökningen i denna sektor främst offentliga sektorns finansiella De framkomna begränsas av den offentliga ställning. resultaten i antal personer är neutral med pekade på att sysselsättningen avseende sysselsättningen skulle under den studerade på medelarbetstiden. 1Y Åberg: Utvecklingen ha varit densamma även om arbetstiden inte förkortats. Detta av produktion och pro- perioden duktivitet i svensk eko- resultat förklaras i studien dels av att produktiviteten ökar vid en nomi 1963-1981, Ds A arbetstidsförkortning och dels av att produktionen minskar på grund av 1983:17. Produktivitetsminskade reallöner och minskad efterfrågan. effekter har också be- I merparten av de internationella utredningarna om arbetstidsförkortninghandlats i bl a SOU ar har arbetslösheten varit det centrala problemområdet. Oftast förutsätts att 1956:20, SOU 1968:66, SOU 1975:89 (LU 75), en arbetstidsförkortning leder till ökad sysselsättning. Få empiriska studier SOU 1976:34, bilaga 1 har emellertid har som stöder dessa antaganden genomförts. Utredningarna och SOU 1979:48. bl a genom att antaga både produktivitets- och sysselsättningseffekter 2 För en utförligare dis- kunnat fokusera intresset på andra problemområden. Effekter som uppstår kussion se vidare; Kan om arbetstidsförkortningar genomförs med resp utan lönekompensation arbetstidsförkortningar samt effekter av ändrade kapitalkostnader är ur svensk synvinkel särskilt öka sysselsättningen? TCO, 1983. intressanta. Bl a visar två danska undersökningar att om arbetstidsförkort-

inom olika

Utvecklingen områden 283

ningen genomförs med full lönekompensation utan att motsvarande reallöneutrymme föreligger så försämras bl a den internationella konkurrenskraften, vilket i sin tur ger upphov till en ökad arbetslöshet. De ekonometriska studier och analyser som utarbetades inför den franska arbetstidsförkortningen pekade på att en arbetstidsförkortning skulle få gynnsamma resultat på arbetslösheten. Den faktiska visar att utvecklingen sänkningen av veckoarbetstiden gav en liten effekt på sysselsättningenÅ Eftersom syftet med arbetstidsförkortningen var att skapa nya sysselsättningstillfällen har också nya initiativ till att dämpa arbetslösheten med arbetstidsförkortningar avbrutits. Studier genomförda inom Europeiska Fackliga Samorganisationen (EFS), EG och OECD pekar på att om sysselsättningen skall öka vid en arbetstidsförkortning krävs också, bla genom arbetslöshetens struktur, en rad kompletterande åtgärder.

7.11.4 och

Förutsättningar uppläggning av beräkningarna

För att belysa de strukturella effekterna av en arbetstidsförkortning har i

denna kalkyl antagits att den lagstadgade veckoarbetstiden under kalkylperioden reduceras från 40 timmar till 37 1/2 timmar I (dvs 6,25 %). beräkningarna har med stöd av erfarenheterna från den senaste arbetstidsförkortningen antagits att förändringen i arbetstidslagen endast marginellt de deltidsarbetande påverkar och då främst under en övergångsperiod. Till viss del torde denna effekt uppvägas genom att övertidsarbetet också ökar åren efter förkortningen. Den sammantagna minskningen av arbetstiden har därmed beräknats till 5 %. Som diskuterats i föregående avsnitt visar empiriska studier att sysselsättningen inte ökar i någon större utsträckning till följd av en arbetstidsförkortning. I beräkningarna har här också antagits att arbetstidsförkortningen inte kompenseras av ett ökat arbetskraftsdeltagande. Det arbetskraftsutbud som långtidsutredningen räknar med för 1990 är vidare så högt att någon nämnvärd ökning inte är trolig. I alternativet med en

arbetstidsförkortning

förutsätts därmed att arbetskraftsresursema minskar med i genomsnitt 0,4 % per år 1980-1990 vilket kan jämföras med en ökning med 0,1 % per år enligt alternativ 1 och 2. Eftersom en arbetstidsförkortning är ett sätt att ta ut en standardstegring har också de hittills genomförda medfört en reduktion av förkortningarna löntagarnas fört jänster (i förhållande till hur mycket lönerna annars skulle ha ökat). I perioder med

arbetstidsförkortningar har löneökningama varit lägre

än åren före och efter Även i

förkortningarna. långtidsutredningens

beräkningar förutsätts att reallönerna reduceras vid en arbetstidsförkortning i jämförelse med om arbetstiden vore oförändrad. Detta tar sig bl a uttryck i att den privata konsumtionen dämpas i förhållande till alternativ 1 och att den offentliga sektorn, som till övervägande del finansieras genom skatter, växer långsammare än i alternativ 2. I beräkningarna har hänsyn tagits till resultaten av de undersökningar om arbetstidsförkortningamas inverkan på produktiviteten som diskuterades i 1 föregående avsnitt. Den samlade Arbetstidsförkortning

produktivitetsutvecklingen under kalkyl- och arbetslöshet. Teori

blir emellertid perioden lägre än i alternativen utan arbetstidsförkortning, och empiri. Arbetslivsgenom att både investeringarna och produktionen växer svagare (jfr centrum 1984.

284 inom olika områden

Utvecklingen

Tabell 7.56 Produktivitetsförändringar vid reducering av arbetstiden med en procent

diskussionen i avsnitt 7.6 och 8.4). De statistiska möjligheterna att analysera sambanden mellan en produktivitetsutveckling och en förändring i arbetstiär för ekonomin som helhet med dens längd och förläggning förknippade Speciellt svårt är att bedöma huruvida produktivibetydande svårigheter. tetsvinster till av en arbetstidsförkortning är långsiktigt verkande. följd Följaktligen är de produktivitetseffekter som här har antagits osäkra. I tabell 7.56 redovisas de i kalkylen beräknade produktivitetseffekterna av en

arbetstidsförkortning.

711.5 Resultat och kommentarer

Kommentarerna i detta avsnitt är upplagda så att utvecklingen av den totala och resursanvändningen i ekonomin produktionskapaciteten, produktionen vid en arbetstidsförkortning skall kunna jämföras med de tvâ huvudalternativ som belyses i långtidsutredningen. Därmed kan en arbetstidsförkortning vägas mot privat konsumtionsökning resp en snabb tillväxt av den offentliga konsumtionen. De positiva effekter på produktiviteten som Produktionskapaciteten: beräknas vid en arbetstidsförkortning är inte så stora att uppkomma på sikt kan kompenseras för bortfallet av arbetad tid produktionskapaciteten bl a det lägre utbudet av arbetskraft. Den totala produktionen av genom varor och tjänster i ekonomin - bruttonationalprodukten (BNP) - blir därför lägre med än utan en arbetstidsförkortning, se tabell 7.58. Näringslivets investeringsbehov beror, som diskuterats i avsnitt 7.6 och i kapitel 8, bl a på produktionens utveckling i de olika näringsgrenarna. Eftersom ökningstakt avtar i näringslivet vid en arbetstidsproduktionens minskar behovet av kapacitetshöjande investeringar. Som förkortning framgår av tabell 7.58 beräknas investeringarnas förändringstakt i genomsnitt per år vara ca 0,5 procentenheter lägre vid en arbetstidsförkortning än i alternativ 2 och närmare 1 procentenhet lägre än i alternativ 1. Genom att det totala inte ökar under 1980-talet ökar utrymmet för investeringsbehovet konsumtion. och den lägre vid en

Den lägre investeringsaktiviteten produktionsnivån

arbetstidsförkortning medför emellertid också en dämpning av produktivitetsutvecklingen under perioden vilket begränsar konsumtionsutrymmet på sikt. I tabell 7.57 redovisas produktivitetsutvecklingen i olika sektorer enligt de tre alternativen. Vid en arbetstidsförkortning skulle det på grund av

Utvecklingen inom olika områden 285 Tabell 7.57 Produktivitetsutvecklingen 1980-1990 Årlig proccntuell förändring

ändrade relativpriser mellan arbete och kapital kunna tänkas att kapital i viss utsträckning ersätter arbetskraft vilket skulle kunna Öka investeringarna och få positiva effekter på produktiviteten. I långtidsutredningens kalkyler förutsätts emellertid att arbetskraftskostnaderna inte stiger vid en arbetstidsförkortning vilket medför att någon ökad kapitalintensitet inte uppstår. Som framgår av tabellen motverkas den positiva produktivitetseffekt som uppstår vid en arbetstidsförkortning inom industrin och inom privata tjänster helt och hållet av effekterna av lägre investeringar och produktion under kalkylperioden. Arbetstidsförkortningen medför en sänkning av den årliga ökningstakten av BNP med ca 0,7 % i jämförelse med alternativ 1 och med ca 0,4% i jämförelse med alternativ 2. Medan skillnaden i BNP-tillväxten mellan det privatexpansiva och det offentligexpansiva alternativet främst är en följd av sektorförskjutningar i ekonomin, är den lägre tillväxten i arbetstidsförkortningsalternativet orsakad av ett produktionsbortfall. En arbetstidsförkortning medför, enligt de förutsättningar som använts i dessa beräkningar, en minskning av produktionskapaciteten som nödvändiggör en dämpning av både produktionen och konsumtionen. Därmed ökar inte importen lika snabbt som i alternativen 1 och 2, vilket leder till en dämpning av exportkravet. Eftersom exportkravet dämpas minskar också kravet något på att sänka de svenska exportpriserna på världsmarknaden. Detta bidrar liksom den lägre investeringstillväxten till ett ökat resursutrymme för inhemsk förbrukning. En generell arbetstidsförkortning kommer att få stora effekter på arbetsmarknaden oavsett produktionstillväxten i samhället. I tabell 7.59 redovisas sysselsättningen sektorvis för de tre alternativen. Beräkningarna är utförda enligt den metod som redovisas i avsnitt 7.1 och antalet sysselsatta beräknas ligga på samma nivå i arbetstidsförkortningsalternativet som i långtidsutredningens båda alternativ (jfr avsnitt 7.1). Som framgår av tabellen ligger sysselsättningsnivån i näringslivet betydligt högre vid en arbetstidsförkortning än i alternativ 2 trots att de två alternativen i princip har samma tillväxt av den privata konsumtionen. Merparten av denna skillnad hänförs till den privata och är delvis tjänstesektorn en följd av att rationaliseringsmöjlighetema vid en arbetstidsförkortning är lägre i de tjänsteproducerande sektorerna än i de varuproducerande sektorerna. Sysselsättningsnivån i den kommunala sektorn är lägre än i alternativ 1 men

286 inom olika områden

Utvecklingen

Tabell 7.58 Försörjningsbalans 1970-1990 1980 års priser

Miljarder Årlig procentuell förändring kr 1980 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2 Arbetstidsförkortning

BNP till mottagarpris 525,1 2,0 1,9 1,6 1,2 Import av varor och

Export av varor och tjänster 156,5 3,8 4,2 3,8 3,3 Summa användning 691,6 2,1 1,7 1,5 1,1

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

högre än i alternativ 2. Eftersom produktiviteten i den offentliga sektorn inte antagits påverkas av en arbetstidsförkortning kommer hela bortfallet av arbetstid att här mötas med nyrekryteringsbehov. Samtidigt minskar emellertid utrymmet för konsumtion. Effekten på den offentliga sysselsättningen blir därmed beroende av hur konsumtionsutrymmet fördelas på privat och offentlig konsumtion. Kraven på en geografisk och yrkesmässig rörlighet torde även utan en arbetstidsförkortning öka under 1980-talet vilket diskuteras i avsnitt 7.10. Den regionala fördelningen av sysselsättningen karaktäriseras av en koncentration av de tjänsteproducerande sektorerna till storstadsområdena och av en utspridning av de varuproducerande näringama till mindre tätorter runt om i landet. Den fortsatta förskjutningen av sysselsättningen från varu- till tjänsteproducerande sektorer kommer troligtvis att förstärkas eftersom de produktivitetshöjande effekterna av en arbetstidsförkortning är lägre inom tjänstesektorema. En arbetstidsförkortning torde därmed förstärka de regionala obalansema mellan främst Stockholms län och övriga län men också mellan större och mindre orter. Den produktivitetshöjande effekt som antagits uppstå vid en arbetstidsförkortning är osäker och motverkas av en produktivitetsdämpande effekt genom lägre investeringar och lägre produktion. En arbetstidsförkortning

Utvecklingen inom olika områden 287

Tabell 7.59 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1990 Tusental personer 1990 Arbetstids-

E1-, gas-, värme- och vattenverk

därav:

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

leder därmed till ett minskat produktionsutrymme och lägre tillväxtpotential. Om en arbetstidsförkortning genomförs under prognosperioden bortfaller möjligheterna att i någon större utsträckning höja den privata eller den offentliga konsumtionen. Den privata konsumtionsökningen som beräknas uppgå till ca 0,3% per år är till viss del redan intecknad genom bl a en ökad andel ålderspensionärer. Den yrkesaktiva delen av befolkningen kan därmed inte räkna med någon nämnvärd materiell standardstegring. Bilden förstärks om hänsyn tas till att gruppen yrkesaktiva växer under perioden. Arbetstidsförkortningsalternativet visar att reallöneökningarna under kalkylperioden blir ytterst begränsade. De senaste årens rallönesänkningar medför å andra sidan krav på en reallönekompensation under kommande år. En restriktion som långtidsutredningen arbetar med är att den inhemska inflationstakten skall ligga under omvärldens. Denna målsättning kan bli ytterst svår att uppnå om löneökningskraven vid en arbetstidsförkortning överstiger det realekonomiska utrymmet. Inflationsrisken ökar dessutom genom att den svaga investeringsutvecklingen ger betydligt sämre tillväxtförutsättningar för ekonomin på längre sikt vilket leder till ett fortsatt svagt reallöneutrymme. Realiserandet av LU:s ekonomisk-politiska målsättningar bygger primärt på att kalkylens yttre förutsättningar angående den internationella utvecklingen och exporttillväxten förverkligas. Andra centrala förutsättningar för att den relativt kraftiga reala expansion som krävs under resten av 1980-talet skall uppnås, är att den offentliga sektorns finanser balanseras samt att prisoch lönebildningen anpassas så att ett fullt utnyttjande av produktionskapaciteten kan realiseras. (Jfr avsnitt 6.1.)

288 inom olika områden

Utvecklingen

Resultaten av de känslighetsanalyser som redovisas i avsnitt 6.4 visar att långtidsutredningens antaganden avseende den internationella utvecklingen, arbetskraftsutbudet och produktivitetsutvecklingen är av central betydelse för kalkylresultaten. Ett antagande om att den internationella ekonomiska tillväxten kommer att ligga på en högre nivå under 1980-talet än den för alternativ 1 och 2 antagna medför bl a att konsumtionsutrymmet blir större. Detta leder till att förutsättningarna för att genomföra en arbetstidsförkortning blir gynnsammare. Å andra sidan skulle en lägre produktivitetsutveckling och en sänkning av arbetskraftsutbudet med 1% 1990 innebära att ett arbetstidsförkortningsalternativ blir svårare att förverkliga eftersom det torde leda till en reallönesänkning. Motsvarande effekt uppstår om den internationella ekonomiska utvecklingen stagnerar eller om den inhemska produktionen inte kan utnyttjas fullt ut. Slutligen visar känslighetsanalyserna att ett antagande om en snabbare utveckling av produktiviteten och arbetskraftsutbudet - än vad som antagits i LU:s kalkyler - att bortfallet i produktionen vid en arbetstidsförkortning till viss del kan kompenseras. Därmed ökas också möjligheterna att välja en kortare arbetstid. Sammantaget visar ovanstående resultat att om en arbetstidsförkortning genomförs under kalkylperioden minskar också konsumtionsutrymmet. Detta bortfall kan fördelas på både den privata och den offentliga konsumtionen. Ett val av en arbetstidsförkortning framför en ökad konsumtion medför att medborgarna måste vara villiga att avstå en privat konsumtionsstandard vars ökningstakt ligger ca 6 procentenheter under det resultat som presenteras i alternativ 1. Om borfallet i konsumtionsutrymmet däremot får belasta det offentliga konsumtionsutrymmet blir den offentliga konsumtionen vid periodens slut ca 7 procentenheter lägre än det resultat som redovisas i alternativ 2. Tidigare erfarenheter av arbetstidsförkortningar tyder på att de föregås av en relativt kraftig reallönetillväxt. Möjligheterna att i framtiden genomföra en arbetstidsförkortning kommer emellertid att vara beroende av löntagarnas attityder och beteende till valet mellan konsumtion och fritid.

7.12 under 1990-talet*

Utvecklingen

7.12.1 Inledning

1 Detta avsnitt har utar- Sedan 1960 har de svenska långtidsutredningarna innehållit s k perspektivbetats av Ekon Dr traditionella analyser i form av utblickar bortom utredningens medelsiktiga Tomas Restad, Stockholms universitet. perspektiv. Perspektivanalyserna skall närmast ses som betingade prognoser för hur ekonomin kan komma att utvecklas under olika angivna förutsätt- 2 Långtidsmodellen presenteras utförligt i bilaga ningar. 17 till LU 84, SOU Perspektivanalysema utarbetas sedan 1975 med hjälp av en ekonometrisk 1984:7. Den ursprungliga totalmodell för den svenska ekonomin. Denna utgör en flersektors MSG-modellen beskrivs tillväxtmodell av samma typ som utnyttjas i den norska perspektivplaneri Leif Johansen, A Mul-

ingen? Modellens kärna beskriver samspelet mellan olika sektorers utveck-

ti-Sectoral Study of med hjälp av s k input-outputanalys. Till denna kärna kopplas Economic Growth, Am- ling sterdam 1974. ekonometriskt skattade samband, som dels beskriver hur olika efterfråge-

Utvecklingen inom olika områden 289

kategorier utvecklas, dels hur produktionsresultatet inom varje sektor bestäms av tillgången på realkapital och arbetskraft. I de olika efterfrågefunktionerna uppträder både aktivitetsnivå och relativa priser som förklarande variabler. Genom produktionsfunktionerna tas i modellen hänsyn till hur kapacitetsnivå och produktivitet påverkas av investeringsnivån i ekonomin. Inom långsiktsmodellens ram tas på detta sätt samtidigt hänsyn till investeringarnas efterfrågeskapande, kapacitetsskapande och produktivitetshöjande effekter. Dessutom modelleras till substitution möjligheterna på längre sikt mellan produktionsfaktorema arbetskraft och kapital. Prisbestämning och real analys är integrerade i modellen. Därmed får investeringsutvecklingen även effekter på den svenska ekonomins konkurrenskraft. Vidare sker i modellen en simultan bestämning av bytesbalanseffekter och nettoskulden gentemot utlandet. I 1975 års

långtidsutredning utnyttjades modellen för att på ett aggregerat

plan belysa de långsiktiga konsekvenserna av olika val av samhällets sparkvot. Tidsperspektivet sträcktes ut till år 2000 och som basår utnyttjades den medelfristiga analysens bedömning av läget år 1980. I samband med LU

78 anpassades sektorindelningen till det medelfristiga modellsystemet och

samma basår utnyttjades. Samtidigt begränsades tidsperspektivet till år 1990 för att göra den ökade detaljskärpan i sektorupplösningen meningsfylld. Analysen i LU 80 blev i allt väsentligt en revidering av LU 78:5 1990-kalkyl. Långsiktsmodellen har även utnyttjats i en rad utredningar utanför LU: Resurs- och råvarustudien inom sekretariatet för framtidsstudier (1977),

energikommissionen (1978), konsekvensutredningen (1979) samt transport-

rådets godstrafikprognos (1983). I 1984

långtidsutredningen har huvudperspektivet i den strukturella

analysen utsträckts till att gälla 10-årsperioden från 1980 till 1990. Därför framstår det också som naturligt att utblickskalkylen får omfatta perioden från 1990 till år 2000. Mot bakgrund av att osäkerheten rörande enskilda branschers utveckling växer då tidsperspektivet sträckts ut till att omfatta nästan 20 år har kalkylerna för 1990-talet genomförts på en högre aggregeringsnivå än analysen för 1980-talet. Följande sektorindelning har använts:

(1) Jord- och skogsbruk (2) Industri (3) Byggnadsverksamhet (4) Privata tjänster (5) Energiproduktion (6) Bostadstjänster (7) Offentliga tjänster

Privata tjänster inkluderar här samfärdsel och varuhandel. Energisektorn utgör ett aggregat av petroleum- och el-sektorema. Till denna sektor förs också hela importen av energiråvaror. Detta till skillnad från nationalräkenskaperna där importen av energiråvaror förs till industrisektom (gruvor och mineralbrott). Som basår för kalkylerna i detta avsnitt har läget år 1990 enligt alternativ 1 valts. Att enbart ett av alternativen 1990 har valts som utgångspunkt betingas

områden

290 Utvecklingen inom olika

enbart alternativ av praktiska skäl och är inte något uttryck för att detta skulle vara mer sannolikt eller önskvärt än övriga alternativ. Utgångsläget 1990 kännetecknas av att övergripande balans råder i den svenska ekonomin. Detta innebär att följande mål är uppfyllda: Full sysselsättning, låg inflationstakt samt en godtagbar finansiell balans, som ger en för investeringsutvecklingen tillfredsställande lönsamhet i näringslivet. De långsiktiga för perioden fram till år 2000 utgår således från ett framskrivningarna balanserat läge i svensk ekonomi år 1990. Relevansen av analysen i detta avsnitt är med andra ord beroende av att en sådan balanserad situation kan åstadkommas. Detta blir bl a beroende av den internationella utvecklingen under resten av perioden fram till år 1990 samt av den ekonomiska politikens möjligheter att i viktiga avseenden återskapa balansen i svensk ekonomi.

7.12.2 Den internationella utvecklingen

Utvecklingen under 1980-talet

Iden medelfristiga analysen ingår som en kalkylförutsättning ett antagande i världsekonomin på 2 % per år för om en genomsnittlig produktionstillväxt Detta beräknas kunna leda till en marknadstillväxt för perioden 1980-1990. har därvid tagits till svensk export under 1980-talet på 2,5 % per år. Hänsyn effekterna Under 1960-talet och första delen av av handelspolitiska åtgärder. ledde aktiva till en, i

1970-talet handelspolitiska integrationssträvanden

snabbare tillväxt av handeln. Hade förhållande till produktionstillväxten, denna process fortsatt med oförminskad kraft, borde den för världsekono- 1980-talet i stället ha kunnat min förutsatta produktionstillväxten under upprätthålla en marknadstillväxt på ca 3,5 % per år. förutsätts av 1980-ta1et. Världsinflationen ligga på en låg nivå under resten Den genomsnittliga ökningstakten för världsmarknadspriserna på bearbe-

tade varor beräknas för 1983-1990 uppgå till 4 % per år. För hela 1980-talet innebär detta ett genomsnitt på 4,3 % per år, mätt i SDR. Realpriset på olja förutsätts vara i stort sett oförändrat fram till år 1990 och realräntan för långa antas i slutet av placeringar på den internationella kapitalmarknaden decenniet ligga på 3 %.

Utvecklingen under 1990-talet

Med utgångspunkt från den internationella utveckling som legat till grund för har två scenarion konstruerats för den internade medelfristiga kalkylerna tionella under 1990-talet. Vart och ett av dessa bildar utvecklingen för olika alternativ för den svenska ekonomins utveckling. utgångspunkt förutsätts den svenska under

I alternativ A exportmarknadstillväxten

1990-talet och 3,5 % för tjänster. uppgå till 3 % per år för industriprodukter för marknadstillväxten är konsistent med en fortsatt Denna utvecklingstakt i världsekonomin på i genomsnitt 2 % under förutsättproduktionstillväxt tendenser kan hållas tillbaka. Importpriserna, mätt ning att protektionistiska i svensk valuta, antas i detta alternativ öka med 5 % per år för industriprodukter och med 5,5 % per år för tjänster. Importpriset på energi antas öka realt med 3 % per år relativt varor exkl energi och den genomsnittliga

Utvecklingen inom olika områden 291

realräntan på räntebärande utländska skulder och fordringar ligga kvar på 3 % fram till år 2000. Den svenska exportmarknadstillväxten antas i alternativ B ligga en procentenhet högre än i alternativ A (4 % per år för industriprodukter, respektive 4,5 % för tjänster), För att en sådan utveckling skall kunna krävs

uppnås dels en utveckling mot ökad handelsliberalisering och

integration, dels en ökad tillväxttakt i den genomsnittliga världsproduktionen från knappt 2 % per år under 1980-talet till ca 2,5 % per år under 1990-talet. En sådan acceleration av tillväxten kan antas medföra en viss ökning av inflationstakten i världsekonomin. I kalkylen har denna ökning av årsgenomsnittet preciserats till 1/2 procentenhet i förhållande till alternativ A. En tillväxtexpansion torde inte heller kunna komma till stånd utan ökad Detta kan realkapitalbildning. i ett långsiktigt perspektiv antas vara konsistent med en högre realränta. Denna har satts till ökning en procentenhet, från 3 % vid sekelskiftet i alternativ A till 4 % i alternativ B. Tillväxtexpansionen kan slutligen också antas medföra en ökad energiefterfrågan och därmed högre realprisstegringar på olja och importerade bränslen. I kalkylen har denna ökning schablonmässigt preciserats till en procentenhet, från 3 % per år under 1990-talet i alternativ A till 4 % per år i alternativ B.

7.12.3 Resurstillväxten i den svenska ekonomin under 1990talet

Arbetskraftsresurserna

Resurstillväxten i ekonomin bestäms på det övergripande av planet arbetskraftstillgången och produktivitetens utveckling. Under hela efterkrigstiden fram till slutet av 1970-talet har ökningen av ekonomins produktionsförmåga burits upp av en snabb tillväxt i arbetsproduktiviteten. Detta har motverkat en fortgående minskning av arbetskraftsvolymen räknat i timmar. Visserligen har en kontinuerlig ökning skett i antalet sysselsatta men samtidigt har den genomsnittliga arbetstiden minskat så att nettotillskottet i arbetade timmar varit negativt. Under perioden 1970-1980 ökade sålunda antalet sysselsatta med ca 8,5 % samtidigt som antalet arbetade timmar minskade med ungefär 6 %. Bakom denna skillnad ligger arbetstidsförkortningen i början av 1970-talet och ett betydande reformarbete, bl a införandet av den femte semesterveckan och utbyggnaden av föräldraförsäkringen. Prognoserna för arbetskraftsutbudet under 1990-talet har gjorts av statistiska centralbyrån och redovisas i kapitel 5. Befolkningsutvecklingen baseras på en mindre nettoinvandring och fortsatt låga födelsetal. Några antaganden om nya reformer på arbetstidsområdet har varken gjorts för 1980- eller 1990-talen. Den i tabell 7.60 angivna minskningen av arbetstiden är främst en konsekvens av att andelen deltidsarbetande antas öka något. De relativa AK-talen utjämnas successivt så att män och kvinnor i åldrarna 20-59 år förvärvsarbetar i samma utsträckning år 2000. För kvinnor förutsätts dock en högre frånvaro till följd av tjänstledighet vid bamsbörd.

inom olika

292 Utvecklingen områden

Tabell 7.60 Sysselsättning 1970-2000 Årlig procentuell förändring 1970-1980 1980-1990 1990-2000

Produktivitetsutvecklingen

Även om 1970-talets av antalet arbetade timmar beräknas minskning under 1980- och 1990-talen kommer även i förbytas i en svag ökning fram till år 2000 att bli avgörande för

perspektivet produktivitetsutvecklingen

Takten åri sin tur beroende av den resurstillväxten. i produktivitetstillväxten

tekniska utvecklingen samt av tillväxten i kapitalinsatsen per arbetstimme

Genom endast

(kapitalintensiteten). att många typer av tekniska framsteg

kan nyttiggöras i produktionen genom nyinvesteringar är kapitalbildningen

både kvalitativt och kvantitativt av central betydelse för produktivitetsut-

För ekonomin totalt sett beror också den tekniska utvecklingsvecklingen. som faktiskt i näringslivets strukturella omställtakt registreras på takten I den mån arbetskraften förskjuts i riktning mot mera produktiva ning.

branscher eller modernare och effektivare enheter inom en och samma

i

bransch kan produktivitetsvinster uppstå vid sidan av dem som växer fram

det enskilda företaget. Produktiviteten inom svenskt ökade under 1970-talets senare näringsliv del än Jämfört med en genomsnittlig betydligt långsammare tidigare. på 4 % per år under perioden 1963-1981 så sjönk produktivitestillväxt till 2,3 % per år under perioden 1974-1981. ökningstakten En viktig fråga är hur stor del av denna nedgång som är konjunkturbekapacitetsutnyttj ande och hur stor del som är att tingad och beror på minskat hänföra till mera djupgående och strukturella förändringar. I praktiken är

det svårt att renodla dessa båda faktorer. Överbryggningspolitiken efter

oljekrisen 1973-1974 kom på kort sikt att innebära en produktivitetstillväxt

än om anpassningen i stället fått ske genom öppen som var långsammare

arbetslöshet.

I en nyligen publicerad undersökning, som Yngve Åberg har genomfört på

av bla har ett försök gjorts att dela upp uppdrag långtidsutredningen, under perioden 1963-1981 på olika förklaringsfakproduktivitetstillväxten torer.1 Resultatet från denna undersökning redovisas i tabell 7.61. J ämförs

under perioderna 1983-1981 respektinäringslivets produktivitetsutveckling ve 1974-1981 finner man att ca 20 % av nedgången förklaras av ett minskat

från ca 20 % förklaras av minskat kapacitetsutbidrag kapitalintensiteten, medan huvuddelen av nedgången, ca 60 %, faller på ett minskat nyttjande 1 och Yngve Åberg, Utveck- från teknikfaktorn. I denna innefattas både investeringsbunden bidrag lingen av produktion teknisk såväl som strukturomvandlingsicke investeringsbunden utveckling och produktivitet i svensk effekter. ekonomi 1963-198 , skäl som talar i teknikfaktorns inte Ds A 1983:17. Det finns för att nedgången bidrag

inom olika områden 293

Utvecklingen

Tabell 7.61 Näringslivets produktivitet 1963-1981

Årlig procentuell förändring

1963-1981 1974-1981 Produktivitetstillväxt 4,0 2,3 Bidrag från:

beror på att innovationerna och den tekniska utvecklingen i sig har bromsats upp. Det är snarare en fråga om den takt i vilken nya tekniska landvinningar införts i produktionen. villkor Nödvändiga för att ny teknik snabbt skall kunna tillgodogöras i produktionen är dels en tillfredsställande investeringsutveckling, dels en expanderande världshandel. Speciellt för ett litet land som Sverige är möjligheterna att utnyttja den arbetsfördelning som den internationella handeln medför av helt avgörande betydelse. Mot denna bakgrund har två alternativ för produktivitetsutvecklingen under 1990-talet konstruerats. Dessa anknyter till var sin av de internationella utvecklingsbilder som presenterats ovan. Alternativ A t_ar sin utgångspunkt i det internationella lågtillväxtscenariot med samma beteckning. I detta antas investeringskvoten i den svenska ekonomin förbli i stort sett oförändrad mellan 1990 och år 2000. Teknikfaktoremas

utveckling antas sektor för sektor följa de värden som Yngve Åberg

skattat för perioden 1974-1981.* Utvecklingen i alternativ B förutsätter å andra sidan en internationell utveckling i enlighet med högtillväxtscenariot. I detta alternativ antas investeringskvoten i den svenska ekonomin totalt sett öka från ca 18 % år 1990 till 20 % år 2000. Teknikfaktorn antas för varje sektor följa de värden som skattats för perioden 1963-1981. I tabell 7.62 redovisas sektorsvis för varje alternativ den produktivitetsutveckling under 1990-talet som i modellberäkningarna blir följden av dessa antaganden. En jämförelse görs också med produktivitetstillväxten under referensperioderna 1974-1981 resp 1963-1981.

Tabell 7.62 Produktivitet inom olika sektorer 1963-2000

Årlig procentuell förändring

Alt A Alt B

1974-1981 1990-2000 1963-1981 1990-2000

lerna Azl to m A210.

inom olika områden

294 Utvecklingen

för produktiviteten under 1990-talet än för Den något lägre tillväxttakten motsvarande historiska referensperiod som registrerats i båda alternatisamma om teknikfaktoms tillväxt, förklaras av ven, trots antaganden skillnader i utvecklingen av kapitalet per arbetstimme (kapitalintensiteten). Under bägge referensperioderna ökade kapitalintensiteten snabbare än den beräknade ökningstakten under 1990-talet. Skillnader i kapitalstocksutveckberäknas vara lingen accentueras av att antalet arbetade timmar i näringslivet i stort sett oförändrat i båda alternativen under 1990-talet jämfört med en under referensperioderna. Dessa olikheter sammanbetydande minskning hänger dels med utvecklingen av den totala arbetskraftstillgången (jfr tabell dels med att den offentliga sysselsättningens ökningstakt under 7.1), 1990-talet i båda alternativen förutsätts bli lägre än under resp referensperiod. I alternativ A antas sysselsättningen i den offentliga sektorn öka med 0,5 % per år under 1990-talet och i alternativ B med 1 %.

7.12.4 Två scenarion för svensk ekonomi under 1990-talet

Kalkylerna i detta avsnitt utgår från att bytesbalansen år 1990 uppvisar ett överskott på ca 1 % av BNP. Samtidigt kvarstår en betydande utlandsskuld med beräknade räntebetalningar på ca 1,5 % av bruttonationalprodukten som följd. Nettoskulden gentemot utlandet kan beräknas uppgå till ca 12 % av BNP vid slutet av 1990-talet. Denna nettoskuld fördelar sig på en minuspost av räntebärande fordringar på ca 20 % av BNP och en pluspost av icke räntebärande på ca 8 % av BNP. Samtliga kalkyler för fordringar 1990-talet på föutsättningen att nettoskulden gentemot utlandet bygger awecklas fram till år 2000. Detta innebär att den negativa stocken av räntebärande fordringar skall balanseras av en lika stor positiv stock av icke räntebärande fordringar vid 1900-talets slut.

tillgångssida under 1990-talet Försörjningsbalansens

tillväxt beräknas under 1990-talet i alternativ A Bruttonationalproduktens 1,8 % per år. Detta är något långsammare än under uppgå till i genomsnitt 1970- och 1980-talen. Under denna period 1970-1980 uppgick BNP:s ökningstakt till i genomsnitt ca 2 % per år och ungefär samma värde har beräknats för 1980-talet. En utveckling i enlighet med alternativ B skulle å andra sidan innebära en uppgång i tillväxttakten under 1990-talet till 2,7 % tabell Denna förklaras huvudsakligen av

per år. (Se 7.63). uppgång

skillnader i förutsättningarna för den inhemska utvecklingen. En snabbare i alternativ B medför en snabbare teknikfaktortillväxt än i investeringstillväxt alternativ A. En sådan real utveckling underställs naturligtvis av en snabbare tillväxt i den internationella efterfrågan. I princip skulle emellertid en motsvarande i den svenska ekonomin kunna realiseras även vid en utveckling utveckling. skulle emellertid kräva en ännu

svagare internationell Detta

i lönernas tillväxt relativt produktiviteten än längre gående återhållsamhet vad som här förutsätts. Importens tillväxt i relation till bruttonationalproduktens ökningstakt

beräknas i båda alternativen ligga högre under 1990-talet än under perioden

1970-1990. Den utveckling som beräknas för 1980-talet är emellertid unik på

inom olika områden 295

Utvecklingen

Tabell 7.63 Försörjnlngsbalans 1970-2000 Årlig procentuell volymförändring

1970- 1980- 1990-2000

1980 1990 Alt A Alt B i

flera sätt: dels kräver obalanserna i decenniets början att svenskt näringsliv vinner marknadsandelar på hemmamarknaden genom en kraftig kostnadsanpassning, dels minskar energiimporten relativt kraftigt som en följd av de prishöjningar som skedde under 1970-talet. Därför är en jämförelse mellan 1990- och 1970-talen mer relevant när det gäller importutvecklingen. En sådan kan göras med hjälp av tabell 7.64, där det framgår att det framför allt är växande energiimport under 1990-talet som förklarar att importbenägenheten totalt sett beräknas till värden som gällde under 1970-talets återgå första hälft. Omslaget under 1990-talet när det gäller importen av energi är i sin tur en följd av att möjligheterna till ytterligare energibesparingar börjar tömmas ut samtidigt som ökningen av energitillförseln kommer att bli beroende av importerade bränslen. Under 1980-talet skördar vi i detta avseende frukterna av tidigare gjorda investeringar i kärnkraft. Bruttonationalproduktens och importens tillväxt bestämmer utvecklingen av den totala resurstillgången. I alternativ A beräknas resurstillgången öka med i genomsnitt 2 % per år och i alternativ B med 3 %. En del av denna resurstillväxt intecknas av krav på att öka exporten för att betala importen

Tabell 7.64 Import 1970-2000 Årlig procentuell volymförändring

1970- 1980- 1990-2000 1980 1990 Alt A Alt B

Hela ekonomin

296 inom olika områden

Utvecklingen

samt räntor och amorteringar på 1970- och 1980-talens utlandslån samt övriga transfereringar, främst i form av u-hjälp. En annan del av resurstillväxten går åt till de investeringar som krävs för att skapa den förutsätta ökningen av bruttonationalprodukten. Vad som återstår kan användas för att öka medborgarnas standard, antingen i form av privat eller offentlig konsumtion.

Investerings- och exportkraven under 1990-talet

I alternativ A förutsätts att ekonomins totala investeringskvot förblir i stort sett oförändrad under 1990-talet medan den i alternativ B antas öka till 20 % av BNP vid slutet av seklet. Den snabbare investeringstillväxten i alternativ B antas tillsammans med en snabbare växande världsmarknad i detta alternativ i produktionen än i alternativ A. kunna upprätthålla en högre tillväxttakt Dessutom antas, att den snabbare fömyelsen av kapitalutrustningen i alternativ B också medför att den högre produktionstillväxten kan åstadkommas vid samma ökningstakt för energiförbrukningen som i alternativ A. (Jfr tabell 7.64). Denna utveckling understöds samtidigt av en snabbare på energi i alternativ B än i alternativ A. realprisstegring I båda alternativen förutsätts att bostadsinvesteringama kan tillåtas minska med ca 1/2 % per år under perioden 1990-2000. Denna bedömning baserar sig på ett totalt nybyggnadsbehov på 31 000 lägenheter per år 1990-2000, varav 17 000 lägenheter i flerbostadshus och 14 000 lägenheter i småhus. Dessutom ligger i detta antagande en förutsättning om att ökar med 11/2-2 % per år 1990-2000. Den ombyggnadsinvesteringama antas i alternativ A vara oförändrad mellan offentliga investeringsvolymen 1990 och år 2000 medan en svag ökning på 1/2 % per år har antagits i alternativ B. Investeringsutvecklingen 1970-2000, uppdelad på sektorer, redovisas i tabell 7.65. Det ovan definierade kravet på extern balans och skuldfrihet gentemot utlandet år 2000 kräver i båda alternativen att svensk export under 1990-talet ökar snabbare än den i avsnitt 7.12.2 förutsätta marknadstillväxten. I båda fallen krävs fortsatta vinster av marknadsandelar. På tjänstesidan beräknas

Tabell 7.65 Bruttoinvesteringar 1970-2000

Årlig procentuell volymförändring

1970- 1980- 1990-2000 1980 1990 Alt A Alt B

inom olika områden 297

Utvecklingen

Tabell 7.66 Export 1970-2000 Årlig procentuell volymförändring 1990-2000 Alt A Alt B

detta krav till 0,7 % per åri alternativ A och till 0,6 % per år i alternativ B. När det gäller varor så följer exportutvecklingen den förutsatta marknadstillväxten i båda alternativen. Exportvolymens 1970-2000, utveckling uppdelad på sektorer, redovisas i tabell 7.66. För att de beräknade exportkraven skall kunna förverkligas under 1990-talet, och därmed utlandsskulden skall kunna awecklas, krävs vid den förutsatta marknadstillväxten med andra 0rd en fortsatt återhållsam Med kostnadsutveckling. hänsyn tagen också till den försämring av bytesförhållandet gentemot utlandet, som under 1990-talet förorsakas av den förutsatta realprisstegringen på importerade bränslen, beräknas lönekostnaderna under 1990-talet kunna öka med något mer än 6 % per åri alternativ A och med något mer än 7 % per år i alternativ B. Den svenska inflationstakten under 1990-talet beräknas därvid bli ca 5 % i alternativ A och ca 6 % i alternativ B, dvs i stort sett motsvara den internationella inflationen.

Konsumtionsutrymmets utveckling under 1990-talet

Det totala konsumtionsutrymmet beräknas under 1990-talet kunna öka med 1,5 % per år i alternativ A och med 2 % per år i alternativ B. I båda alternativen är detta snabbare än under 1980-talet men långsammare än under 1970-talet. tillväxten (Jfr tabell 7.63). Med den förutsatta av offentlig konsumtion på 0,5 % per år i alternativ A och 1 % per år i alternativ B

betyder detta emellertid att den privata konsumtionen i båda alternativen kan

öka snabbare än under 1970-talet. I alternativ A uppgår ökningstakten till 2,1 % per år, dvs något snabbare än BNP, och i alternativ B till 2,5 % per år. Detta är något långsammare än BNP-tillväxten i altenativ B.

Utvecklingen av produktion och sysselsättning

Utvecklingen av produktion och sysselsättning inom enskilda sektorer redovisas i tabellerna 7.67 och 7.68. Det framgår bl a att industriproduktionens tillväxt under 1990-talet A kommer enligt alternativ att öka i ungefär samma takt som beräknats för 1980-talet, dvs med ca 2 % per år. Industriproduktionens tillväxt under 1990-talet i alternativ B är däremot betydligt snabbare och uppgår till ca 3,5 % per år. Även 1990-talets

298 inom olika områden

Utvecklingen

Tabell 7.67 Bruttoproduktlonens utveckling 1970-2000 Årlig procentuell volymförändring

1970- 1980- 1990-2000 1980 1990 Alt A Alt B

produktionstillväxt inom byggnadsverksamhet och privata tjänster beräknas i alternativ A bli ungefär densamma som angivits för 1980-talet medan motsvarande ökningstakter i alternativ B ligger ca en procentenhet högre. räknat i timmar, beräknas i alternativ A komma Industrisysselsättningen, att öka något medan utvecklingen i alternativ B innebär en fortsatt minskning under 1990-talet i ungefär samma takt som under 1980-talet. I byggnadsverksamheten beräknas antalet arbetade timmar under 1990-talet minska något snabbare än under 1980-talet i båda alternativen. I privata tjänster, som här innefattar även varuhandel och sarnfärdsel, beräknas ökningen av antalet arbetade timmar fortsätta i båda alternativen under 1990-talet. andel av den totala sysselsättningen, som beräk- Industrisysselsättningens nades uppgå till ca 25 % 1980 och till ca 22 % 1990, beräknas även år 2000 A men till 20 % i alternativ B. uppgå till ca 22 % i alternativ

Tabell 7.68 sysselsättningen inom olika sektorer 1970-2000 Årlig procentuell förändring i antalet arbetade timmar

1970- 1980- 1990-2000 1980 1990 Alt A Alt B

“ Privata tjänster inkl. bostadstjänster och energiproduktion.

inom olika områden 299

Utvecklingen

7.12.5 Avslutning

Den svenska ekonomin befinner sig för närvarande i början av det tredje konjunkturuppsvinget sedan 1970. I likhet med situationen vid den förra konjunkturuppgången 1978-1980 har vändpunkten föregåtts av en aktiv devalveringspolitik, syftande till att förbättra det svenska näringslivets konkurrenskraft. Nu liksom då understöds de genomförda i devalveringarna första omgången av måttfulla avtal på arbetsmarknaden. Som också var fallet vid förra uppgången är förhoppningama på många håll stora att konjunkturuppgången även skall hjälpa till att lösa strukturproblemen i den svenska ekonomin. De kalkyler för 1990-talets utveckling, som redovisas i detta avsnitt, bygger på förutsättningen att balansen i den svenska ekonomin återupprättas fram till år 1990. Den väg som anges är långt ifrån problemfri. Under resten av 1980-talet måste den totala konsumtionstillväxten begränsas till ca 1 % per år samtidigt som de totala inkomsterna i samhället beräknas öka (BNP) med drygt 2,5 % per år. Huvuddelen av denna resurstillväxt måste i stället kanaliseras till näringslivets och till investeringar exporten. Möjligen kommer det begränsade utrymmet för att öka konsumtionsstandarden att leda till en fördelningspolitisk kamp, som under resten av 1980-talet driver upp inflationstakten och omöjliggör strävandena att återskapa den samhällsekonomiska balansen fram till år 1990. I så fall saknar kalkylerna i detta avsnitt mening. Om å andra sidan strategin för resten av 1980-talet lyckas, visar kalkylerna i detta avsnitt på att utrymmet för att öka konsumtionsstandarden under 1990-talet kommer att förbättras, även om en återgång till 1960-talets och det tidiga 1970-talets utveckling knappast uppnås ens i det mest gynnsamma alternativet. Förutsättningar kan dock finnas för att uppnå en något bättre produktionstillväxt än under 1980-talet och för att uppnå skuldfrihet gentemot utlandet vid sekelskiftet. En sådan utveckling kommer emellertid att kräva en fortgående återhållsam lönekostnadsutveckling.

8 Näringsgrenarna

8.1 Strukturförändringar

I detta avsnitt behandlas strukturen i det privata näringslivet i de två modellalternativen. Först görs en jämförelse av de olika näringsgrenamas utveckling vad gäller produktion och sysselsättning. I de följande avsnitten analyseras utvecklingen inom näringsgrenarna i modellalternativen mer i detalj. Framställningen omfattar strukturen inom näringslivet, medan den offentliga sektorn tas upp i avsnitt 7.5.

8.1.1 Produktion och sysselsättning

Den tjänsteproducerande sektorns andel av det privata näringslivets produktion och sysselsättning ökade under 1970-talet, vilket framgår av tabell 8.1. I de två modellalternativen bedöms tjänstesektorns andel av sysselsättningen fortsätta att öka även under 1980-talet. 1990 förutses mer än häften (51 %) av antalet arbetade timmar i näringslivet utföras i tjänstesektorn. Däremot bedöms tjänstesektorns andel av produktionen, till skillnad mot utvecklingen under 1970-talet, inte öka under 1980-talet. Tjänstesektorn svarar emellertid 1990 ändå för mer än hälften av produktionen. Den bedömda produktivitetsutvecklingen under 1980-talet är således betydligt svagare inom den tjänsteproducerande sektorn än inom den varuproducerande. Inom den tjänsteproducerande sektorn minskar varuhandelns och bostadsförvaltningens relativa storlek. Samfärdsel och särskilt privata tjänster har en mer positiv produktions- och sysselsättningsutveckling än näringslivet som helhet. Inom den varuproducerande sektorn fortsätter även under 1980-talet jordbrukets produktion och sysselsättning att utvecklas svagare än näringslivet totalt. Skogsbrukets andel av näringslivets produktion och sysselsättning minskade kraftigt under 1970-talet. Under 1980-talet bibehålls i stort dessa låga andelar. För industrin utvecklas produktionen under kalkylperioden, till skillnad mot under 1970-talet, betydligt starkare än genomsnittet för näringslivet. Industrins betydelse för näringslivets sysselsättning fortsätter dock att minska. Energisektorns produktion och sysselsättning ökar, liksom under 1970-talet, snabbare än näringslivet totalt. Byggnadsverksamhetens betydelse för produktion och sysselsättning bedöms minska även under 1980-talet.

302 Näringsgrenarna i Tabell 8.1 Sektorernas andelar av näringslivets förädlingsvärde (till faktorpris) och antal arbetade timmar 1970, 1980 och 1990 Förädlingsvärde, 1980 års priser Sysselsättning, timmar

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Skillnaden mellan näringslivets struktur i de två modellalternativen är relativt liten. Alternativen innebär således huvudsakligen en omfördelning mellan privat och offentlig sektor totalt snarare än en omfördelning inom näringslivet. Industri och privata tjänster visar den största procentuella skillnaden mellan alternativen vad gäller produktion och sysselsättning. Näringslivets produktionsstruktur bedöms i kalkylerna förändras mindre under 1980-talet än under det föregående decenniet. Det är exempelvis större skillnad mellan strukturen 1970 och 1980 än mellan strukturen 1980 och 1990 mätt med den kvadrerade summerade avvikelsen mellan de olika näringsgrenarnas andel av produktion och sysselsättning respektive år. Trots det är produktionstillväxten i näringslivet i de två kalkylalternativen större än respektive lika med tillväxten under 1970-talet. För sysselsättningen bedöms däremot strukturförändringarna under kalkylperioden bli större än under 1970-talet. Sammanfattningsvis innebär kalkylerna en minskad strukturförändring av produktionen men en ökad strukturförändring av sysselsättningen.

8.1.2 Samband mellan sektorer

En industrialiserad högt utvecklad ekonomi som den svenska utmärks i hög grad av en långt driven specialisering såväl internationellt som inom landet. Inom ett företag eller en bransch produceras ofta bara en del av det som slutligen efterfrågas av företagets eller branschens produkter. Den övriga _ delen produceras inom andra företag eller branscher. i I långtidsutredningens kalkylmodeller sammanfattas det ömsesidiga beroendet mellan de olika produktionssektorerna i ekonomin i en input-

Näringsgrenarna

output-matris. Av matrisen framgår hur mycket primära produktionsfaktorer som behövs för att tillfredsställa en given efterfrågan på varor och tjänster för slutlig användning, dvs för konsumtion, investeringar och export. För att belysa sambanden i ekonomin har, via inverterade inputoutput-matrisen härletts hur mycket som produceras i olika branscher för att tillgodose den slutliga efterfrågan pâ varor och tjänster från en viss bransch. Den metod som har använts innebär att den härledda produktionen i näringslivet totalt är lika med den faktiska produktionen, men för enskilda branscher kan den härledda produktionen avvika från den faktiska. Detsamma gäller sysselsättningen. I diagram 8.1 visas faktisk och härledd sysselsättning i näringslivet 1970-1982 för tre sektorer, nämligen industri, byggnadsverksamhet och privat tjänsteproduktion. Industrins härledda sysselsättning är ca S0 %

Tusental personer Industri

f: 1 2 1 500- åååá1? (Ãájágå §- Härledd

1 000 l L?? Faktisk

l

g 500-

0 x I I I r | r l I r | | u

Byggnadsverksamhet

500 ?1111 é

-ä-_-tt-"-ád-t- Härledd

Faktisk 0 I | r v u v | y | 1 | 1 1

Privat tjänsteproduktion

1 500- Faktisk

1000 Härledd

500-

Diagram 8.1 Faktisk och 0 härledd sysseLvärtning _

1970 1975 19330 1970-1982.

Näringsgrenarna

större än den faktiska. 1982 var drygt 900 000 personer sysselsatta i industrin. Drygt 1 400 000 personer var emellertid direkt eller indirekt sysselsatta med tillverkning av industriprodukter. De flesta av de som utanför industrin är sysselsatta med tillverkning av industriprodukter är sysselsatta i den privata tjänstesektorn. Även jord- och skogsbruket är en betydande underleverantör till industrin. En ökad slutlig efterfrågan på industriprodukter leder . således till en avsevärd ökning av sysselsättningen även i andra branscher än industrin. Den svaga produktionsutvecklingen i industrin under senare hälften av 1970-talet har, som framgår av diagram 8.1, haft stor betydelse även för utvecklingen i andra branscher. På motsvarande sätt redovisas den faktiska och den härledda sysselsättningen i byggnadsverksamheten. Med slutlig användning av byggnadsprodukter avsesi huvudsak bruttoinvesteringar. Den streckade linjen i diagram 8.1 visar således hur många personer som är direkt och indirekt sysselsatta med produktion av byggnadsinvesteringar i byggnadssektorn och andra sektorer. Att den streckade linjen närmar sig den heldragna beror på att reparationsverksamheten fått en allt större betydelse för byggnadssektorn. Den del som är sysselsatt med reparationer och underhåll för andra delar av näringslivet har enligt dessa beräkningar ökat från 12 % 1970 till 24 % 1982. I detta sammanhang redovisas den sysselsättningen som indirekt beroende av produktionen i andra sektorer. För den privata tjänstesektorn är förhållandena motsatta. En stor del av de sysselsatta är indirekt beroende av produktionen i andra sektorer. Av 1,4 miljoner personer som är sysselsatta i den privata tjänstesektorn är en stor del indirekt sysselsatt med produktion av industriprodukter m. m.

8.2 Jordbruk och fiske

Underlag för långtidsutredningens bedömning av utvecklingen för sektorn

jordbruk och fiske har tagits fram av jordbruksdepartementetÅ Bedömning-

arna i sektorstudien mål och har utgått från att nuvarande jordbrukspolitiska medel enligt 1977 års riksdagsbeslut samt gränsskyddet för trädgårdsprodukter kommer att förbli i stort sett oförändrade. Beträffande fisket har förutsätts att de svenska fiskefartygen kommer att i samma omfattning som för närvarande kunna verka inom nu för svenskt fiske tillgängliga fångstområden. Vidare förutsätts att pristilläggen till fisket blir realt oförändrade fram till 1990.

8.2.1 Egentligt jordbruk

Jordbruket har sedan 1930-talet varit föremål för statliga regleringar. Riksdagen har fastställt riktlinjer för jordbrukspolitiken 1947, 1967 och 1977. i beslöt i december 1982 att tillsätta en parlamentarisk kommitté 1 Jordbruksdepartemen- Regeringen tet, Jordbruk, trädgårds- 1983 års livsmedelskommitté (LMK-83) - med uppdrag att utforma en

odling och fiske. sektors- livsmedelspolitik. LMK-83 lämnade i september 1983 ett delbetänkande (Ds

beskrivningar och fram- behandlades. Det för Jo 1983:10) där vissa förtursfrågor gäller målen tidsbedömningar till 1984 livsmedelspolitiken, systemet för kostnadskompensation inom ramen för års Iángtidsutredning, Ds Jo 1983:13. prisregleringen samt vissa åtgärder för att åstadkomma bättre balans mellan

Näringsgrenarna 305

produktion och konsumtion av jordbruksprodukter. har i december Riksdagen 1983 (prop 1983/84:76, JoU 1983/84:20, rskr 1983/84:141) fastlagt att huvudmålet för en samlad livsmedelspolitik och därmed också för jordbrukspolitiken skall vara att trygga vårt lands

livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Som

likställda delmål under detta huvudmål bör gälla att konsumenterna får av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna tillgång till livsmedel får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Den inbördes rangordningen av de tre målen för jordbrukspolitiken har därmed förändrats sedan 1977 års riksdagsbeslut, ivilket tillgodoseendet av inkomstmålet skulle vara ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken. Riksdagen beslöt också i december 1983 att i avvaktan på LMK:s slutliga förslag i frågan pröva ett system för kostnadskompensation och inkomstföljsamhet inom ramen för som innebär fria prisregleringen former för överläggningar om prissättningen på jordbruksprodukter mellan företrädare för producenter och konsumenter. Enligt tidigare system skedde kostnadskompensation med utgångspunkt från vissa indexserier. Vidare beslöt

riksdagen om förlängning med ett år av det tillfälliga investeringsstopp

avseende animalieproduktionen som infördes den 1 juli 1983. Sektorstudien avseende egentligt jordbruk är gjord under förutsättning av i det närmaste balans mellan produktion och konsumtion av animalieprodukter 1990 och i stort sett oförändrad åkerareal. Vidare förutsätts nominellt oförändrade livsmedelssubventioner 1983-1990, varvid dock slopandet av livsmedelssubventionerna på kött, fläsk och ost från den 1 december 1983 inte har beaktats. I det följande redogörs för sektorstudiens resultat. Som framgår i avsnitt 8.2.4 har i vissa avseenden

långtidsutredningen frångått

sektorstudien. Den totala åkerarealen och antalet brukningsenheter har minskat kontinuerligt under 1960- och 1970-talen, men i avtagande takt (diagram 8.2). En viss fortsatt minskning förutsätts fram till 1990. Antalet brukningsenheter som 1961 uppgick till 232 000 minskade till nästan hälften till 1980. 1990 antas antalet brukningsenheter 100 000. Under uppgå till 1960-talet nedlades 30 000 ha åkermark per år. Under 1970-talet och de första åren på 1980-talet var motsvarande siffra ca 10 000 ha per år. För utvecklingen fram till 1990 antas att ca 4 000 ha per år kommer att läggas ned, vilket medför en total åkerareal 1990 på 2,9 milj ha.

Den pågående förskjutningen av åkerarealen till större brukningsenheter

väntas fortgå under de närmaste åren. Medelarealen vid samtliga företag med mer än 2 ha uppgick 1970 till 19,5 ha och 1980 till 25 ha. 1990 förväntas motsvarande medelareal per företag uppgå till 29 ha. Utvecklingen mot större brukningsenheter har ett samband med förändringar i åkermarkens regionala fördelning. I de stora slättbygdsområdena i södra och mellersta Sverige har åkerarealen minskat obetydligt under de senaste åren, men en stark förskjutning mot större brukningsenheter har ägt rum. I skogslänen har under de senaste 20 åren i stället skett en kraftig nedläggning av åkermark. Animalieproduktionen har ökat kraftigt under 1970-talet, med 1,7 % per år (se tabell 8.2). Produktionen av mjölk och fläskkött har sedan början av 1970-talet ökat med ca 25 %. Detta beror till stor del på en ökad effektivitet.

Näringsgrenarna

Antal be 1 OOO-tal Areal 10 000 ha

i c» -

Åker- areal

Åkerareal Åkerareal

nu

Åkerareal Åkerareal

350 - e ö ä .. o ...

(prognos)

2- 10- 20- 30- .50

10 20 30 50 ha ha ha ha ha Jordbruk ds od mg oc f.: e l h k.D s 0 J »1983:13. Kalla Jordbruksdepartementet, : , tradgdr /Diagram 8.2 Utveckling_ en av antalet bruknings- _ c __ _ _ __ bor också ses 1 samband med mforandet 1973 av enhm, (be) i anka sm- Produktnonsuppgangen Produktionen av vegetabilier har under 1970- Ieksgrupper samt deras livsmedelssubventionerna. M49] “V de mm bm har jordbruksproduktionen ökat talet ökat med 1,9 % per år. Sammantaget kade arealen med 1,8 % per år 1970-1980. För 1980-talet beräknas enligt sektorstudien öka med 0,1 % per år. Denna bedömning är dock gjord med produktionen

Tabell 8.2 Produktionsvärde för egentligt jordbruk 1980 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1

1970 1980 1990 1970-1980 1980-1990

Faktisk Faktisk Normerad Normerad Faktisk Normerad 1 produktion produktion produktion produktion produktion produktion

i

2 751 3 330 3 379 3 967 1,9 1,6 i Vegetabilier

Källa: Jordbruksdepartementet, Jordbruk, trädgårdsodling och fiske, Ds Jo 1983:13.

Nâringsgrenarna

utgångspunkt från att balans mellan produktion och konsumtion är uppnådd 1990, vilket i sin tur innebär att animalieproduktionen förutsätts minska med 0,8 % per år 1982-1990 och vegetabilieproduktionen öka med 1,5 % under motsvarande period. Konsumtionen av animalier och vegetabilier, som under större delen av 1970-talet ökade trendmässigt, har under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet stagnerat eller minskat. Detta sannolikt med sammanhänger minskade livsmedelssubventioner och dämpad realinkomstutveckling. För 1980-talet räknas enligt sektorstudien med en viss fortsatt minskning (-0,2 % per år). Såväl arbetsvolym som antal sysselsatta i jordbruket har fortsatt att minska under 1970-talet - dock i avtagande takt. Enligt lantbrukets företagsregister var 1981 det totala antalet sysselsatta inom jordbruket 243 000, varav 203 000 stadigvarande sysselsatta. Huvuddelen av de stadigvarande sysselsatta utgörs av företagare och medhjälpande familjemedlemmar - den lejda arbetskraften utgjorde endast 8 %. För 1980-talet har arbetsvolymen enligt sektorstudien antagits minska med 3,1 % per år - samma årliga minskningstakt som gällde 1975-1980 enligt Jordbruksekonomiska undersökningen. Produktiviteten (förädlingsvärde per i jordbruket har under timme) perioden 1973/74-1982/83 ökat med 6,3 % per år. Med utgångspunkt från den i sektorstudien antagna ökningen i förädlingsvärde beräknas produktiviteten öka med 3,6 % 1980-1990. Investeringarna inom jordbruket ökade under början av 1970-talet och låg 1976 på en historiskt sett mycket hög nivå. Därefter har investeringarna åter För 1980-talet förutses sjunkit. en årlig minskning av investeringarna med 0,7 %, bl a mot bakgrund av att sektorstudien förutsätter att balans mellan produktion och konsumtion skall vara uppnådd 1990. En ökning av investeringarna mot 1980-talets slut jämfört med dess början förutses dock på grund av ett ökat behov av ersättningsinvesteringar.

Trädgårdsodling

Trädgårdsnäringen omfattar knappt 5 000 företag - vid 4 000 företag bedrivs frilandsodling och vid 1 900 företag växthusodling. Under den senaste femårsperioden har antalet företag inom trädgårdsnäringen minskat med 1 000. Bruttoproduktionsvärdet inom trädgårdsnäringen uppgick 1980 till ca 1 miljard kr. I sektorstudien antas att produktionen av trädgårdsprodukter blir oförändrad under 1980-talet. Produktionens framtida sammanutveckling hänger dock i stor utsträckning med energiprisemas utveckling (för växthusodlingen) och i vilken utsträckning andra länder satsar på trädgårdsproduktion. Det saknas aktuella uppgifter om sysselsättningen i trädgårdsnäringen. I mitten av 1970-talet var ca 17 000 sysselsatta vid företag med frilandsproduktion och ca 7 500 sysselsatta inom växthussektorn. är Arealmässigt frilandsodlingen ungefär oförändrad i dagsläget jämfört med mitten av 1970-talet, medan det har varit en kraftig minskning för växthusodlingen. Överförs den arealmässiga minskningen till antal sysselsatta borde det totala antalet sysselsatta inom trädgårdsnäringen i dagsläget ligga under 25 000.

308 Näringsgrenarna

8.2.3 Fiske

Inom fiskenäringen är ca 4 500 personer sysselsatta som har fiske som enda yrke eller huvudyrke. Dessutom finns det ca 2 000 personer som bedriver fiske som binäring. Totalt kan det beräknas motsvara ca 4 700 heltidssysselsatta inom fiskenäringen. Bruttoproduktionsvärdet inom fiskenäringen uppgår för närvarande till ca å 500 milj kr. Fisket efter saltvattenfisk svarar för den övervägande delen av l fångstvärdet eller ca 85 %, varav de dominerande fiskslagen är sill och torsk. Beträffande i det svenska fiskets omfattning gäller i dagsläget att detta inte begränsas av tillgången på fisk utan av avsättningsmöjligheterna. Med i utgångspunkt från ett antagande om att det totala statliga stödet till fisket i form av prisregleringsåtaganden realt kommer att vara oförändrat fram till 1990 förutsätts i sektorstudien att produktionen blir oförändrad 1990 jämfört med 1980. Med motsvarande resonemang antags investeringarna vara volymmässigt oförändrade 1980-1990, varvid huvuddelen av investeringarna avser ersättningsinvesteringar. Även sysselsättningen väntas under 1980talet ligga i stort sett oförändrad.

8.2.4 Sammanfattning av kalkylerna

Inom sektorn jordbruk och fiske svarar det egentliga jordbruket för nästan 90 % av produktions- och förädlingsvärdet. Inom jordbruket förekommer för närvarande en betydande överproduktion. Livsmedelskommittén har i 4

sitt betänkande (Ds Jo 1983:10) gjort beräkningar av överproduktionens

omfattning. Beträffande animalieområdet uppskattas överproduktionen 1983 utgöra 9 % vad avser mjölkproduktionen, 14 % beträffande produktionen av nötkött, 17 % beträffande produktionen av fläsk, 10 % beträffande äggproduktionen och 5 % beträffande produktionen av kyckling. Överskottet exporteras. I sektorstudien har, som framgick av avsnitt 8.2.1, förutsätts att balans mellan produktion och konsumtion skall vara uppnådd 1990 på animalieområdet. I långtidsutredningens beräkningar för 1990 har en högre produktionsnivå än i sektorstudien förutsätts, eftersom tillräckliga åtgärder för att fä ner överskottsproduktionen ännu inte har beslutats. Även i långtidsutredningens beräkningar förutsätts dock en stark dämpning av den ökningstakt i produktionen som gällt under senare delen av 1970-talet och de första åren på 1980-talet. I sektorstudien förutsätts sektorns totala förädlingsvärde öka med

endast 0,2 % per år 1980-1990, med utgångspunkt från att överskottspro-

duktionen på animalieområdet skall vara eliminerad 1990. Mot bakgrund av 1 den starka utveckling som gällt de första åren på 1980-talet skulle detta kräva l att förädlingsvärdet skulle minska med 1,3 % per år resten av 1980-talet. Långtidsutredningen har i stället för en så stark förändring kalkylerat med en 1 I alternativ 2 med den l ökningstakt på 0,4 % per år under resten av 1980-talet. allmänt sett lägre efterfråge- och produktionsutvecklingen har långtidsutredningen kalkylerat med ett i stort sett oförändrat förädlingsvärde under resten av 1980-talet. å Som en konsekvens av att långtidsutredningen räknar med en något högre

i

produktionsutveckling till 1990 än i sektorstudien blir även investerings- och

Näringsgrenarna 309

Tabell 8.3 Sammanfattning av kalkylerna för jordbruket 1980 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring

1980 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2

Produktivitet (kr/tim) 39,03 5,6 4,7 4,6 Sysselsättning

i

3 Inkl förändringar i kreaturskapital.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

produktivitetsutvecklingen något högre i långtidsutredningens beräkningar

än i sektorstudien. Investeringarna beräknas sett oförändrade ligga i stort 1980-1990, se tabell 8.3.

sysselsättningen uttryckt i antal timmar beräknas i alternativ 1 minska med

3,1% per år 1980-1990, vilket är samma utveckling som sektorstudien räknar med. I alternativ 2 beräknas motsvarande minskning till 3,3 %. Minskningen i antal sysselsatta blir något mindre. 1980 uppgick antalet sysselsattai sektorn

till 177 000 enligt nationalräkenskapemas beräkningsprinciper. I alternativ 1

beräknas antalet sysselsatta 1990 uppgå till 135 000 och i alternativ 2 till l l 132 000. a , Exporten från sektorn beräknas, som en konsekvens av den i långtidsut-

i redningen antagna produktionsutvecklingen, bli högre än vad som angivits i

* sektorstudien, 2,9 % per år 1980-1990 jämfört med 1,4 % i sektorstudien.

, Ser man på den starka utveckling som varit under 1970-talet (+ 5,5 % per år) 1 Skogsstyrelsen, skogs. och de första åren på 1980-talet (ca + 7 % per år) innebär långtidsutred- bruket Bilaga 1 till lång-

ningens beräkningar likväl en mycket stark dämpning. För 1983-1990 väntas idsutfedñingen 1934› SOU 1984:5 således exporten öka med drygt 1 % per år. För importen förutsätts inga större 2 förändringar under 1980-talet. F°Ski“8“üft°1$°“ - Skogsarbeten, Svenskt storskogsbruk 1982-1990 : metoder, produktivitet,

j Skogsbruk kostnader och lönsamhet.

l O _ _ 3 Runar Brännlund, Per- Skogsstyrelsen har haft det övergripande ansvaret för långtidsutredmngens Olof Johanson och Kan-

sektorstudie rörande skogsbruket* Inom ramen för denna har tre särskilda Gustaf Löfgren, Sveriges . studier utförts.

Forskningsstiftelsen Skogsarbeten har gjort en studiez som !a,b“,k5““iV°jf5i'°t›

lämnat för bl a produktivitetsunderlag och sysselsättningsberäkningar i

sektorsstudien. Vidare gisâggzlçnzlnfâfcââgâsê_ y

i har vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå gjorts en

“ tric Analysis of Timber studie av virkesmarknaden3, vilken ingått som ett underlag för diskussionen Supply, Umeå 1983.

310 Näringsgrenama

av de faktorer som påverkar virkesutbudet. Det tredje specialarbetet utgörs av en kapacitetsundersökning av skogsindustrin, som de regionala virkesrå-

den utfört.1 Riksdagen har 1979, genom den nu gällande skogsvårdslagen, fastlagt för dessa skall skogsnäringen verka i riktlinjer skogspolitiken. Enligt överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra sektorer. Målet för skogspolitiken är en varaktig, hög och värdefull under hänsynstagande till naturvårdens och andra virkesavkastning allmänna intressen.

8.3.1 Virkesutbud och virkesförbrukning t

Utvecklingen 1970-1983

främsta uppgift är att förse skogsindustrin med råvara - 90 % Skogsbrukets sker inom skogsindustrin. t av virkesförbrukningen Under första hälften av 1970-talet låg avverkningarna på en i förhållande till efterfrågan förhållandevis rimlig nivå, runt 70 milj m3 skz (diagram 8.3). Under andra hälften av 1970-talet kraftigt till ca 57 sjönk avverkningarna

milj m3 sk. kunde, av brist på virke, inte utnyttja sin Skogsindustrin på grund kapacitet i den utsträckning som marknadsförutsättningarna hade medgivit. skogsindustrins kapacitet endast till 80 % under Sammantaget utnyttjades 1979 och 1980. Med en bättre tillförsel av råvara hade högkonjunkturåren kapacitetsutnyttjandet kunnat vara högre. Det är svårt att med exakthet beräknas storleken men det torde

på skogsindustrins produktionsbortfall,

röra sig om miljardbelopp. Bristen på virke medförde också en stark ökning av importen (se diagram 8.4). Detta innebar att Sverige som tidigare varit av virke till att bli nettoimportör, med ökad nettoexportör övergick belastning på det redan tidigare negativa bytesbalanssaldot. under senare delen av 1970-talet skedde i Nedgången i avverkningarna huvudsak inom det privata skogsbruket. Som framgår av diagram 8.3 sänktes med mer än 10 milj m3 sk under l avverkningsnivån inom privatskogsbruket senare hälften av 1970-talet jämfört med den första hälften och låg då på sänktes avverkningarna en del drygt 30 milj m3 sk. Även inom skogsbruket under senare delen av 1970-talet. Storskogsbruket hade då sedan länge legat 1 In e p n S pa a p e r t bl_ ce men sänkte awerkningsnivån till på en nivå strax över 30 milj m3 sk per år,

m: till en långsiktig

- runt 27 milj m3 sk, vilket var ett led i anpassningen l 2 Awerknmg m m hm

i

awerkningspolitik. _ __, kar mätas i miljoner _ , de åren åter upp, bl a till foljd

kubikmeter skog (milj I-Jnder senaste har awerkningarna gatt av de

m3 sk) ene; miljoner höjda virkespriserna, se diagram 8.3. Vidare har, i syfte att allmänt fa till kubikmeter fast mått stånd en genomsnittligt ökad avverkning, bestämmelser införts i skogsvårdsunder bark (milj m3 att gallra och om viss minimiavlagen från den 1 juli 1983 om skyldighet fub). Relationen mellan. för alla skogsägare. Minimi- l verkningsskyldighet i fråga om slutavverkning de båda måtten är sådan avverkningskravet skall vara fullgjort för första gången före den 1 januari att 1 milj m3 sk motsva_ rar 0,84 milj m3 fub. 1990.

Näringsgrenarna 311

Pris- Index 1969/70 = Milj m3 fub 100

80 Bruttoavverkning

-400

A -350

50- Bruttoavverkning ]", _300

privata skogsägare I . I I o »s . * / ø I

40* V \0 I .-250

,I

\ ø //\ \

.Z

u)

\ l l . 2 u I

l .\ 30 i V

-200

ll Virkespris

20- /

I -150 10-

Il

l Diagram 8.3 Bruttoav-

l verkning och virkespriser 100 1969/70-1983/84

(”I\?*_ I _ _ _ _ i j _ I _

69/70 71/72 73/74 75/76 77/78 79/80 81/82 83/84 Källa: Skogsstyrelsen. Prognos

i

l l Virkesutbud

På mycket lång sikt bestäms virkesutbudet av den bruttoavverkning som är

möjlig att uppnå vid ett oförändrat På kortare sikt inverkar

l

skogsbestånd. l emellertid en rad ekonomiska och andra faktorer, exempelvis

virkespriser, l awerkningskostnader och skatteregler.

Vid har i januari 1983 gjorts en ny beräkning av den

I skogsstyrelsen

långsiktigt möjliga bruttoavverkningen. Denna har beräknats uppgå till ca 75

i

milj m3 sk, varav 61 milj m3 sk barrträd och resten lövträd. Den långsiktigt l möjliga bruttoawerkningen fördelas på tvâ tredjedelar i slutawerkning och en tredjedel i gallring. Den totala virkestillgången (möjlig bruttoavverkning med avdrag för tveksamma virkestillgångar och kvarlämnade hela fällda träd) har beräknats till ca 69 milj m3 sk (57 milj m3 fub). Mot bakgrund av obalansen mellan utbud och efterfrågan de senaste åren

Näringsgrenarna

Milj m3 fub

Diagram 8.4 Import och export av rundvirke och flis 1960-1983

1960 e2 s4 äs 618 70 72 74 7e 7a s0 a2 ås

Källa: Skogsstyrelsen. prognos

är det av speciellt intresse att analysera vilka faktorer som påverkar virkesutbudet. Virkesförsörjningutredningen (VFU), som hade som en huvuduppgift att undersöka i vilken grad olika faktorer bidragit till det låga virkesutbudet under senare delen av 1970-talet, konstaterade i sitt betänkande (SOU 1981:81) att ekonomiska förhållanden spelat en stor roll för nedgången i privatskogsbrukets virkesutbud. Därutöver har strukturförhållandena i skogsbruket- en stor andel av den privata skogsmarken består av små fastigheter - betydelse för utbudet. I anslutning till har ett projekt genomförts vid långtidsutredningen institutionen för skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitetet i Umeå, där man med ekonometriska metoder försökt analysera bestämningsfaktorer för utbudet av rundvirke. Resultaten tyder på att detta under perioden 1953-1981 förklaras mycket väl av förändringar i strategiska ekonomiska faktorer som skogsindustrins betalningsförmåga för sågtimmer och priset på massaved.

Virkesförbrukning

Virkesförsörjningsutredningen gjorde en genomgång av skogsindustrins virkesbehov, utifrån skogsindustrins praktiska produktionsförmåga per den 30 juni 1980. De regionala virkesråden har, på uppdrag av långtidsutredningen ånyo gått igenom skogsindustrins produktionskapacitet och virkesbehov per den 15 juni 1983. Mellan 1980 och 1983 har det skett en markant

Näringsgrenamá 313

minskning av skogsindustrins produktionsförmåga och virkesbehov. råvarubehov Skogsindustrins vid 100 % kapacitetsutnyttjande beräknades 1980 av VFU till ca 63 milj m3 fub. 1983 beräknas det till ca 57 milj m3 fub. Därvid har massaindustrin minskat sitt råvarubehov med 7 % och sågverksindustrin med 8 %. Vid 85 % kapacitetsutnyttjande ett rationalise- (varvid ringsutrymme på 5 % har beaktats) som kan sägas utgöra ett genomsnitt över

en kon junkturcykel, beräknas skogsindustrins virkesbehov uppgå till 50 milj

m3 fub. För en uppskattning av det totala virkesbehovet måste förutom skogsindustrins virkesbehov hänsyn också tas till virke för

energiändamål samt viss

Virke övrig förbrukning. för detta ändamål uppgick 1983 till ca 3,6 milj m3 fub och beräknas 1990 ha ökat till 4 milj m3 fub.

Virkesbalans

I en total virkesbalans I för 1980-talet skall den långsiktigt möjliga bruttoavverkningen på ca 57 milj m3 fub ställas i relation till virkesbehovet som i | genomsnitt för 1983-1990 beräknas uppgå till ca 55 milj m3 fub. Enstaka år,

j t ex 1990 som enligt långtidsutredningen förutsätts vara ett högkonjunkturår,

i kan virkesförbrukningen vara högre. Vid fullt kapacitetsutnyttjande i

skogsindustrin kan virkesbehovet beräknas till 61 milj m3 fub. Variationer

i r kring en medelnivå är förenliga med ett långsiktigt uthålligt skogsbruk.

I genomsnitt över en konjunkturcykel kan skogsindustrin

l således utnyttja

sin kapacitet i en omfattning som är förenlig med den långsiktigt möjliga awerkningen. Däremot kan problem av det slag som förekom 1979-1980 med skogsindustrins virkesförsörjning även fortsättningsvis uppstå. I tabell 8.4 har en försörjningsbalans för skogsbruket ställts samman.

Tabell 8.4 Försörjnlngsbalarls för nmdvirke och flis 1980-1990

l Fast mått under bark, milj m3

1980 1982 1983 1983-1990 1990 genomsnitt

i I Fullt kapacitetsutnyttjande inom skogsindustrin har förutsatts. bl övrigt rundvirke ingår lövsågtimmer. Källa: Skogsstyrelsen.

Näringsgrenama

Uppgifterna för 1983-1990 skall ses som ett genomsnitt över en konjunkturför 1990 utgår från ett fullt kapacitetsutnyttjande inom cykel. Uppgifterna skogsindustrin.

8.3.2 Sammanfattning av kalkylerna

beräkningar av skogsbrukets utveckling under 1980- Långtidsutredningens talet sammanfattas i tabell 8.5. Beräkningarna utgår från att skogsindustrins behov av virke och övrigt virkesbehov skall kunna tillgodoses av skogsbruket. Beträffande utrikeshandeln förutsätts en export och import av ungefär |

samma storleksordning. l beräknas öka med i storleksord- i

Produktionsvärde och förädlingsvärde

ningen 2 % per år 1980-1990 i alternativ 1. En sådan produktionsökning i

medför en svag sysselsättningsökning från 54 000 personer 1980 till 61 000 I i alternativ 2 personer 1990. Produktions- och sysselsättningsutvecklingen

l

1. Investeringarna förutsätts öka förutsätts bli något svagare än i alternativ 1. Därvid beräknas investeringarna i svagt med 0,9 % per år i alternativ som svarar för knappt hälften av investeringarna inom skogsvårdsåtgärder, som svarar

skogsbruket, öka med 1,5 % per år. Övriga maskininvesteringar,

beräknas öka med 1 % l för drygt en tredjedel av skogsbrukets investeringar, 4

per år medan investeringarna i skogsvägar, som svarar för ungefär en

sjättedel av skogsbrukets investeringar, beräknas minska med 0,9 % per år. I alternativ 2 beräknas öka något svagare än i alternativ 1. investeringarna

Tabell 8.5 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruket 1980 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1980 , 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2

byggnader

i

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. i l

8.4 Industri

8.4.1 för bedömningen

Utgångspunkter

Långtidsutredningens kalkyler för industrin är, liksom för övriga sektorer, rena utan som under olika inga prognoser exempel på utvecklingar

Näringsgrenarna

förutsättningar leder till balans i den svenska ekonomin 1990. Industrin svarade 1980 för 83 % av den totala exporten av varor och tjänster, en andel som i stort sett väntas upprätthållas även under 1980-talet. Kravet på en förstärkning av bytesbalansen ställer därför i första hand krav på industrins produktionsutveckling. I kalkylerna har kraven på utrikeshandeln översatts till villkor för import- och exportprisernas utveckling. , För att den erforderliga tillväxten inom industrin skall komma till stånd krävs en tillfredsställande avkastning på investeringar i realkapital. I modellkalkylerna har detta formulerats som att räntabiliteten på industrins materiella kapital 1990 måste överstiga räntabiliteten på finansiella placeringsalternativ (statsobligationer) med 2 procentenheter (se avsnitt 7.4.3). I alternativ 2, med en svagare tillväxt av industriproduktionen, har lönsamheten i industrin bedömts bli sämre än i alternativ 1. I båda alternativen förutsätts att industrins lönsamhet blir högre än under perioden 1976-1982. Den förbättrade lönsamheten i industrin bedöms bidra till att subventionerna I till industrin kan minska under återstoden av 1980-talet.

i Kapacitetsutnyttjandet i industrin var lågt under senare delen av

1970-talet. Enligt statistiska centralbyråns kapacitetsenkät för industrin utnyttjades 1980 ca 83 % av kapaciteten medan motsvarande siffra i j 1981-1982 var ca 80 %. I branscher som järnmalmsgruvor och varv var

i kapacitetsutnyttjandet betydligt lägre. Under 1983 ökade åter graden av

l utnyttjad kapacitet i industrin, till stor del beroende på produktionsökningen

som följd av 1982 års devalvering. Fortfarande finns dock en betydande ledig l kapacitet inom flertalet branscher om man undantar delar av skogsindustrin. Den bedömda investeringsutvecklingen under återstoden av 1980-talet › påverkas givetvis negativt av tillgången till outnyttjad kapacitet i utgångslä-

i get. Det är svårt att avgöra hur stor del av den outnyttj ade kapaciteten i olika

branscher som är ekonomiskt effektiv. l kalkylerna har räknats med att i l genomsnitt drygt hälften av den outnyttjade kapaciteten går att använda inom industrins produktion 1990. En utgångspunkt för kalkylerna har varit att kapacitetsutnyttjandet 1990 skall motsvara läget för ett normalt högkonjunkturår. I investeringsbedömningen har det förbättrade kapacitetsutnyttjandet under kalkylperioden antagits bidra till en fallande i industrin. För industrin

kapitalkvot totalt \

förutses kapitalkvoten, dvs kapitalstocken i förhållande till förädlingsvärdet, minska med ca 3 % per år 1983-1990.1 Under 1960-talet minskade kapitalkvoten i industrin med nästan 1 % per år (se avsnitt 7.6.3). Denna trendmässiga minskning väntas fortsätta under resten av 1980-talet. Förklaringar till den sjunkande kapitalkvoteni industrin är bl a skrotning av obsolet produktionskapacitet, strukturförändringar mot mindre kapitalintensiva branscher, ökade satsningar på immateriella investeringar och ett ökat utnyttjande av maskiner och byggnader som ägs av andra än industriföretag. Produktiviteten bestäms av ett stort antal samverkande faktorer som investeringar i ny teknik, utbildning, grad av konkur-

kapacitetsutnyttjande, 1 Kapitalsmcken beräk_

rens och organisationsförändringar. Aven i anläggningar där inga investe- nad som ackumulerade ringar görs noteras ofta ökningar av produktiviteten. Den produktivitet som investeringar med linjär registreras statistiskt på aggregerad nivå, tex för en bransch eller för aVSkriVning under 20 år-

Näringsgrenarna

industrin totalt, påverkas också av förändringar i anläggnings- och produktionsstrukturen. I modellkalkylema har arbetsproduktiviteten bedömts öka snabbare i alternativ 1 än i alternativ 2 beroende på en kraftigare tillväxt av och investeringar. Investeringsökningen bör bl a underlätta produktion spridningen av ny produktionsteknik. Produktivitetens utveckling i industrin i under 1980-talet påverkas också positivt av den ökade automatisering av 4 .. inne- l administrativ verksamhet som datasystem och datakommunikationer l l bär. l l 1 .. x s 8.4.2 Modellalternativen

Bruttoproduktionen i industrin bedöms i alternativ 1 öka snabbare under 1980-talet än under det föregående decenniet. I alternativ 2, som är mer inriktat på offentlig konsumtion, ökar produktionen i ungefär samma takt som under 1970-talet (se tabell 8.6). Produktionsökningen i svensk industri är i stor utsträckning baserad på exportutvecklingen. I modellberäkningarna förutsätts en sänkning av de svenska exportpriserna relativt världsmarknadspriserna 1980-1990 med i genomsnitt 1,5 % per år i alternativ 1. I alternativ 2 ökar den offentliga sektorn snabbare, vilket minskar importökningen. Kravet på relativprissänkning av exportpriserna blir därför mindre, 1,3 % per år. Eftersom vissa varor förutsätts till - och andra exporteras världsmarknadspriser järnmalm mineraler, trä, massa och papper samt kol- och oljeprodukter- blir kraven på relativprissänkningar större för övriga industribranscher. I Verkstadsindustrin tex förutsätts i de två modellalternativen en relativprissänkning med 2,1 % resp 1,9 % per år under 1980-talet. Relativprissänkningarna och marknadstillväxten bedöms tillsammans ge en exportökning på 4,2 % i alternativ 1 och 3,7 % i alternativ 2. Exportens andel av bruttoproduktionen ökar därmed från drygt 30 % 1980 till ca 40 % 1990. Importens ökningstakt förutses avta drastiskt under 1980-talet. I alternativ

Tabell 8.6 Sammanfattning av kalkylerna för industrin 1980 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring

1980 1970- 1980-1990 1980 Alt 1 Alt 2

Byggnader

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Näringsgrenarna

2 är importökningen något lägre än i alternativ 1 p g a lägre importinnehåll i offentlig än i privat konsumtion, vilket dock delvis motvägs av att relativprissänkningen i alternativ 2 är något lägre. Trots importens svaga utveckling ökar dess andel av den inhemska efterfrågan på industrins produkter. Importpriserna för industriprodukter relativt produktionspriserna på hemmamarknaden har under 1980-talet bedömts öka med 2,1 % per år i alternativ 1 och 1,9 % i alternativ 2. Den ökande bruttoproduktionen i förening med en ökad grad av förädling leder i båda modellalternativen till att förädlingsvärdet i industrin Ökar betydligt snabbare än under 1970-talet. Industrisektorns andel av ekonomins totala förädlingsvärde, som minskade under 1970-talet, ökar därmed åter under 1980-talet. Den snabba ökningen av förädlingsvärdet ställer krav på betydande investeringar under 1980-talet. Investeringsnivån 1990 förutses i de båda alternativen 34 % ligga respektive 24 % över den genomsnittliga nivån under 1970-talet. Detta s innebär att investeringskvoten, som fallit från ett genomsnitt på 19,4 %

i 1970-1976 till 15,8 % 1977-1982, åter ökar till ca 18 % 1990. På basis av

l produktions- och investeringsutvecklingen har produktiviteten bedömts öka

i något snabbare under 1980-talet än under 1970-talet. Detta innebär att

i timmar

i

industrisysselsättningen minskari båda alternativen. Minsknings- I takten avtar dock jämfört med 1970-talet. minskade under 1970-talet med ca 70 000 perso-

i

Industrisysselsättningen ner. För 1980-talet innebär utredningens beräkningar en fortsatt långsiktig minskning med 40 000 personer i alternativ 1 och 70 000 personer i alternativ 2. Under perioden 1980-1983 har emellertid industrisysselsättningen redan minskat med 90 000 personer. För perioden 1983-1990 innebär därför beräkningarna en ökning av industrisysselsättningen med 50 000 personer i alternativ 1 och 20 000 personer i alternativ 2. Under 1960-talet ökade industrins produktion mer än BNP i nästan samtliga OECD-länder. Kvoten mellan tillväxttakterna för industriprodukl tion och BNP varierade mellan 0,8 och 1,4 i 12 OECD-länder* För Sveriges l del var kvoten 1,2. Under 1970-talet utvecklades emellertid industrin l sämre. Kvoten mellan betydligt tillväxttakterna varierade för OECDländerna mellan 0,3 och 1,3. Bara Förenta staterna, Finland och Italien hade kvoter över 1,0. För Sverige var kvoten 0,5. l Långtidsutredningens beräkningar för 1980-talet innebär att kvoten skulle behöva öka till 1,5 (alternativ 1) eller 1,3 (alternativ 2). I båda alternativen * krävs således en relativt kraftig expansion av industriproduktionen. Det beror på att det gemensamma kravet på balans i utrikesbetalningarna medför en relativt kraftig ökning av nettoexporten. I alternativ 1 förstärks industritillväxten av en ökad inhemsk efterfrågan. Industrisektorn har under 1970-talet genomgått stora strukturförändringar. Inriktningen har ändrats från basindustrier mot kemisk industri och Verkstadsindustri. Dessa senare branscher ökade sin andel av industrins förädlingsvärde från 41,0 % 1970 till 48,6 % 1980. Under 1980-talet bedöms lBemzel R sve k koncentrationen mot kemisk industri och Verkstadsindustri fortsätta. 1990

ekonomi et; _gaäpen_

förutses dessa branschers andel av industrins förädlingsvärde uppgå till ca peknv_ Ds I 1983:12, sid 57 % i alternativ 1 och ca 56 % i alternativ 2. 31.

318 Näringsgrenarna

8.4.3 De stora industriföretagen*

,Exporten av industriprodukter måste således, som nämnts, öka starkt under

1980-talet för att balans i utrikesbetalningarna skall uppnås 1990. Ökningen

av exporten uppgår till i storleksordningen 60 miljarder kr i 1980 års priser. Detta är ungefär 2,5 gånger Volvos försäljning 1980, för att ta ett konkret exempel. Under 1970-talet ökade industriexporten med knappt 40 miljarder kr i 1980 års priser. Den svenska exporten är i hög grad beroende av ett relativt litet antal stora företag. De tio största exportföretagen ökade sin andel av svensk varuexport från ca 22 % 1965 till ca 36 % 1981 (se tabell 8.7). Av de tio största exportföretagen 1978 var sju i hög grad utlandsbaserade teknologiintensiva företag, alla i verkstadsindustrin. 1981 hade koncentrationen till denna typ av företag ökat ytterligare. 1965, däremot, svarade fyra företag i basindustrin (däribland LKAB) och ett varv (Götaverken) för ca 50 % av de tio största exportföretagens export. 1981 fanns endast SCA kvar av dessa företag bland kan således en klar förskjutning bort de tio största. Även i företagsstrukturen från basindustrierna observeras. Det tar tid att bli ett internationellt storföretag. Av de 30 största företagen 1981 har endast ett och startat under

(Tetra Pak) grundats produktion

efterkrigstiden. Tillväxten på koncernnivå påverkas dock av t ex förvärv av företag. Facit fanns med bland de tio största exportörerna 1965, Gränges Även om tillväxten i de i 1978. Båda dessa företag gick sedan upp i Electrolux. utlandsetablerade i Sverige rensas för företagsköp har den varit 1 företagen snabbare än för industrin totalt. Detta gäller såväl produktion och export som sysselsättning. I ett medellångt perspektiv blir således de befintliga stora utlandsföretagen för bedömningen av produktions- och exporttillväxten. Dessa avgörande företag återfinns till största delen inom verkstadsindustrin, vilket framgår av tabell 8.7. I modellkalkylerna avspeglas detta förhållande i att verkstadsin-

Tabell 8.7 De största exporterande industriföretagen 1965, 1978 och 1981

Företag Rangordning efter expor- Export från Sverige i % av tens storlek total svensk varuexport

1965 1978 1981 1965 1978 1981

Volvo 1 1 1 5,0 9,2 10,6

ASEA 5 4 2 2,6 3,4 5,2 l

l Saab-Scania 13 3 3 1,6 3,8 4,2 1 Electrolux 25 6 4 0,8 2,3 3,6 l

institut, De utlandsetablerade företagen och Totalt 22,5 31,7 35,9 j den svenska ekonomin, 4

Källa: Industriens utredningsinstitut, De utlandsetablerade företagen och den svenska

bilaga 8 till LU 84, SOU 1984:6 ekonomin, bilaga s m1 LU 34, sou, 1984:86.

Näringsgrenarna 319

dustrin väntas svara för drygt 80 % av industrins exportökning under resten av 1980-talet.

Branschbedömningar

Bedömningarna av utvecklingen i de olika industribranscherna baseras i stor utsträckning på underlagsmaterial från statens industriverk. Framställningen har inriktats på strukturella förhållanden av betydelse för branschemas långsiktiga utveckling. Den historiska utvecklingen liksom den i början av 1980-talet rådande situationen ägnas också viss uppmärksamhet. Långtidsutredningens detaljerade beräkningar avseende industrins utveckling 1980-1990 redovisas i tabeller efter avsnitt 8.4.4.

Gruvindustri

Inom gruvindustrin finns i dag endast två järnmalmsproducerande företag kvar, LKAB och SSAB, med sammanlagt fyra gruvor i drift, av vilka den i Kiruna är den största. Den svenska exporten av järnmalm har drabbats hårt bl a av den, till följd av stålproduktionens tekniska utveckling, minskande efterfrågan på högfosformalm inom EG. Mot bakgrund av den förväntade svaga utvecklingen av stålindustrin, den nuvarande internationella gruvkapaciteten och nya gruvprojekt kommer 1980-talet sannolikt att innebära ett fortsatt utbudsöverskott på järnmalm. Svensk järnmalms konkurrensförmåga påverkas även av sjöfraktemas utveckling. En väsentlig höjning av under senare hälften av 1980-talet, fraktpriserna till följd av minskat tonnageöverskott, skulle relativt sett gynna svensk järnmalmsproduktion. För LKAB är också kostnaden för frakt av järnmalm på järnväg av stor betydelse. För den del av gruvindustrin som producerar icke-jämmetaller kommer, liksom för järnmetallema, en fortsatt strävan att spara material och att övergå till substitut att innebära en i stort sett stagnerande marknad under 1980-talet. Priserna på de producerade metallerna fastställs på internationella marknader. Konkurrensmedel i stället för priset är sligernas kvalitet,

transportkostnader mellan anriknings- och smältverk samt på längre sikt

verkande faktorer som skillnaden i miljövårdskrav mellan olika länder. Inom

icke-järnmetallområdetåterfinns även olika s k legeringsmetaller för vilka

utvecklingen förutsätts bli expansiv. Produktionen i gruvindustrin under 1980-talet förutses mot denna bakgrund minska i båda modellaltemativen. Exporten är oförändrad eller minskar något. Den svaga produktionsutvecklingen innebär att de beräknade investeringarna 1990 är ca 25 % lägre än de genomsnittliga investeringarna under 1970-talet. Produktiviteten varierar kraftigt över tiden inom gruvindustrin. Under 1980-talet har den bedömts öka i ungefär samma takt som under 1970-talet. sysselsättningen i gruvindustrin fortsätter således att minska under 1980-talet. En stor del av den förutsedda i nedgången sysselsättningen har dock skett under perioden 1980-1983. Under resten av i 1980-taIet blir sysselsättningsminskningen måttlig.

320 Nâringsgrenarna

Livsmedelsindustri

Till livsmedelsindustrin räknas här inte bara skyddad och konkurrensutsatt livsmedelsindustri utan även dryckesvaru- och tobaksindustri. Livsmedelsindustrins produktion styrs i hög grad av den privata konsumtionens 4 l l utveckling. De livsmedelssubventioner på vissa baslivsmedel som infördes l fr o m 1 januari 1973 har haft stor betydelse för konsumtionens inriktning och utveckling. Omprövningen av subventionspolitiken har resulterat i en reducering av subventionerna fr o m januari 1981, vilket ökat priserna på vissa baslivsmedel. Fr 0 m december 1983 är det endast som mjölk subventioneras. Inom stora delar av den skyddade livsmedelsindustrin, t ex slakterier och mejeriet, har omfattande omstruktureringar och rationaliseringar genomförts. Avgörande för den framtida utvecklingen är konsumtionsefterfrågans förändring på grund av slopade livsmedelssubventioner samt möjligheter att utveckla stabila exportmarknader. Dryckesvaruindustrin har genomgått en mycket kraftig omstrukturering. Huvuddelen av denna är redan genomförd men ytterligare kapacitetsnedskärningar kan bli nödvändiga under 1980-talet till följd av överkapacitet och svag utveckling av produktionen.

För samtliga tre delbranscher bedöms bruttoproduktionen under 1980-

; talet öka något långsammare än under 1970-talet, särskilti alternativ 2 med en svag utveckling av privat konsumtion. Eftersom exporten utvecklas l i l gynnsammare än produktionen ökar exportandelen. Importens andel av den inhemska efterfrågan minskar något i båda alternativen. Investeringarna 1990 ligger för samtliga delbranscher något över den genomsnittliga nivån för 1970-talet. Produktivitetsökningen förväntas bli högre i livsmedelsindustrin under 1980-talet än under 1970-talet medan den i dryckesvaru- och tobaksindustrin antagits bli lägre eftersom de stora produktivitetsvinsterna av genomförda omstruktureringar redan uppnåtts. sysselsättningen fortsätter att minska.

Textil- och beklädnadsindustri

Svensk tekoindustri har under hela efterkrigstiden haft stark konkurrens från utlandet. Etablerandet av tekoindustrieri många utvecklingsländer med låga produktionskostnader och ökad handel mellan länder har medfört att svensk tekoindustri fått allt svårare att konkurrera på såväl hemma- som exportmarknad. Konkurrensen har kommit från såväl industri- som från utvecklingsländer. Sveriges höga produktionskostnader jämfört med de flesta andra länders i kombination med den relativt arbetsintensiva

produktionen har bidragit till detta. Nästan 30 % av de sysselsatta arbetade

1980 i arbetsställen där bruttovinsten var negativ. Produktionen förutses i alternativ 1 och 2 fortsätta att minska om än inte lika snabbt som under 1970-talet. Importkonkurrensen antas leda till att hemmamarknadsandelen minskar med drygt 10 procentenheter under 1980-talet. Exporten, som fått allt större betydelse för tekoindustrin, fortsätter att utvecklas gynnsammare än produktionen varvid exportandelen ökar från 24 % 1980 till 40 % 1990. En betydande del av exporten är reexport där den svenska förädlingsvärdeandelen är liten.

Näringsgrenarna

Investeringarna ligger till följd av produktionsutvecklingen under 1980talet på en låg nivå. En stor del av arbetsställena inom tekoindustrin har likartad vilket innebär att branschen produktivitet, är mycket känslig för kostnads- och intäktsförändringar. Den relativt svaga produktivitetsökningen under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet har bedömts fortsätta även under återstoden av 1980-talet.

Trä-, massa- och pappersindustri

Trävaruindustri består av såväl råvaruförbrukande som träbearbetande delar. De flesta av träindustrins delbranscher är starkt beroende av byggnadsverksamheten i Sverige och Västeuropa. Ungefär 30 % av den svenska trävaruindustrins produkter exporteras. Förutom Västeuropa har under senare år Mellanöstern och Nordafrika tillkommit som viktiga exportmarknader. Större kapacitetsutbyggnader för sågverken är knappast troliga under 1980-talet. Detsamma gäller spånskive- och möbelindustrierna där det finns ett kapacitetsöverskott. Däremot är en fortsatt automatisering och vidareförädling inom trävaruindustrin sannolik. För möbelindustrin kommer konsumtionens hemma och utomlands utveckling att ha stor betydelse. Inom massaindustrin har antalet anläggningar minskat som samtidigt produktionskapaciteten kraftigt ökat, främst genom utbyggnad av existerande anläggningar. Massaproduktionen, mätt i volym, ökade under perioden 1950-1980 med 3,4 % per år. Produktsammansättningen har förändrats genom en ökning av blekt sulfatmassa på bekostnad av sulfitmassa. Den andel av massaproduktionen som vidareförädlas till papper har ökat men är ännu förhållandevis låg internationellt sett. Den snabba ökningen av pappers- och papproduktionen de senaste decennierna har medfört att Sverige har en modern anläggningsstruktur i förhållande till andra länder. Pappers- och papproduktionen är i relativt hög grad inriktad på bulkprodukter. Sveriges viktigaste konkurrenter inom det skogsindustriella området är Finland, Canada och USA. I ett långsiktigt perspektiv beräknas konkurrens tillkomma från bl a Brasilien på massa- och papperssidan. Tillgången på skogsråvara bedöms inte begränsa den förutsedda utbyggnaden inom massa- och pappersindustrin. Utvecklingen styrs mot tillverkning av kvaliteter som utnyttjar råvaran bättre. Kapaciteten för mekanisk

och halvmekanisk massa bedöms således öka medan fortsatta neddragningar

är att vänta för sulfitmassa och dissolving. Sammanfattningsvis beräknas bruttoproduktionen för branschen som helhet öka i ungefär samma takt som under 1970-talet. Tillväxten i den råvaruförbrukande delen antas bli begränsad medan vidareförädlingen förutses fortsätta att öka. Den ökade förädlingsgraden medför att förädlingsvärdet ökar snabbare än bruttoproduktionen, med 1,6 % per år i alternativ 1 och 1,4 % i alternativ 2. Produktionsökningen har bedömts vara förenlig med en ökning av virkesförbrukningen i branschen med 1,4 % per år 1980-1990 (se avsnitt 8.3). Under resten av 1980-talet förutses en viss nettoimport av virke som dock är väsentligt lägre än under perioden 1980-1982. Importens andel av den inhemska efterfrågan på trä, massa och

Näringsgrenarna

papper antas öka svagt medan exporten antas öka snabbare än världsmarknadstillväxten. Investeringarna antas 1990 vara ca 20 % högre än de genomsnittliga under 1970-talet. Produktiviteten har bl a därför bedömts investeringarna öka något snabbare i de två alternativen än under 1970-talet. Sysselsättningen fortsätter att minska i branschen, dock i avtagande takt jämfört med 1970-talet.

Grafisk industri

Den grafiska industrin består huvudsakligen av dagstidningstryckerier och förlag samt civiltryckerier. Branschen är i huvudsak inriktad på hemmamarknaden även om utrikeshandeln ökat under 1970-talet i samband med att och datorisering möjliggjort kontakter mellan beställare och automatisering producent även på långa avstånd. Produktionen bedöms öka långsammare under 1980-talet än under 1970-talet, särskilt i alternativ 2 med en svag utveckling av privat konsumtion. Den privata konsumtionen av grafiska produkter minskade med 0,2 % per år under 1970-talet bl a beroende på att priserna på grafiska kraftigt i förhållande till andra konsumtionsvaror. I produkter steg relativt modellalternativen förutses en fortsatt minskning av den privata konsumtionen av grafiska produkter. Importens andel av hemmamarknadens efterfrågan bedöms minska något under den studerade perioden medan exportens mandel av produktionen ökar. Den begränsade produktionsökningen har antagits vara förenlig med en Efter omställningsproblemen under 1970-talet bör låg investeringsökning. den fortsatta teknikomvandlingen gå lättare under 1980-talet. Den nya tekniken är i stor utsträckning redan införd. Produktiviteten har därför bedömts öka i ungefär samma takt som under 1970-talet, vilket innebär en fortsatt minskning av sysselsättningen.

Gummivaruindustri

Branschens är bildäck och industrigummi. Produkhuvudsakliga produktion tionen inom däckindustrin minskade kraftigt under första hälften av till följd av en kraftig importökning från EG-ländema. Därefter

41970-talet,

har produktionen stabiliserats och utgör ca 30 % av den totala gummiproduktionen, koncentrerad till i huvudsak ett företag. Produktionen i gummivaruindustrin väntas till följd av genomförda utvecklas gynnsammare under 1980-talet än under strukturförändringar 1970-talet. andel av den inhemska efterfrågan, som ökade från Importens 27 % till under 1970-talet, förutses öka betydligt långsammare under

49% 1980-talet. andelav produktionen bedöms också fortsätta öka.

Exportens

Investeringarna antas ligga kvar på ungefär samma nivå som under perioden

1978-1982, vilket bl a speglar branschens ändrade struktur. Produktiviteten förutses utvecklas långsammare än under 1970-talet. sysselsättningen minskar därmed långsammare under 1980-talet än under 1970betydligt talet.

Näringsgrenarna 323

Kemisk industri

Kemisk industri omfattar dels egentlig kemisk industri, dels plastvaruindustri. Kemisk industri var den bransch inom bortsett från industrin, raffinaderierna, som hade den snabbaste tillväxten under 1970-talet. Tillväxten avtog dock under senare delen av 1970-talet. Sverige har i jämförelse med många andra industriländer en relativt liten kemisk industri. Produktionen är i högre grad än i våra konkurrentländer inriktad på baskemikalier, vilka är mer pris- och konjunkturkänsliga än finoch specialkemikalier. Orsaken är bla den svenska kemiska industrins framväxt och nära relationer till annan basindustri som cellulosa- och gmvindustri. Inom den västeuropeiska petrokemiska industrin pågår omstruktureringar för att reducera överkapaciteten på bl a eten och de stora basplasterna. Samtidigt väntas ny kapacitet komma att etableras inte bara i oljeutvinnande länder utan även i de s k NIC-länderna. Produktionen bedöms under 80-talet öka i samma takt som 70-talet.

under

Tillväxten förutses bäras av läkemedel och finkemi snarare än upp baskemikalier. Importen växer något långsammare än den inhemska efterfrågan. Exporten väntas fortsätta att utvecklas starkt under 1980-talet. Medan världsmarknadstillväxten beräknas bli 1,9 %, ökar den svenska exporten med nästan 5 %. Investeringskvoten har antagits öka något, jämfört med genomsnittet under 1970-talet, till följd av produktionsökningen. Produktiviteten antas öka betydligt snabbare än under senare delen av 1970-talet. Kemisk industri är den enda industribransch som visar en ökad sysselsättning i timmar under 1980-talet i båda modellaltemativen.

Petroleum- och kolindustri

1960-talets utbyggnad av raffinaderier i Västeuropa i kombination med en stagnerande efterfrågan på oljeprodukter under 1970-talet samt den pågående övergången mot lätta och lågsvavliga produkter aktualiserar under 1980-talet i de flesta länder en kapacitetsneddragning men även generellt investeringsbehov i nya typer av anläggningar. Dessa utgörs av olika former av s k

konverteringsutrustning, i vilka utbytet av lätta produkter är större än

vid äldre destillationsanläggningar. Även inom OPEC-området kan en utbyggnad av nya anläggningar förväntas med ökad import av färdiga produkter till Västeuropa som följd. Tillförseln av oljeprodukter till den svenska marknaden uppgick 1982 till ca 19 miljoner ton, vilket är en minskning med en tredjedel sedan 1979. Minskningen kan i huvudsak hänföras till eldningsoljor. Av stor betydelse för utvecklingen de senaste åren är utnyttjandet av kämkraftsbaserad elproduktion som dels ersatt tunga eldningsoljor för kraftproduktion, dels ersatt lätta eldningsoljor för uppvärmningsändamål. Importandelen av totala leveranser av oljeprodukter till den svenska marknaden, mätt i volym, ökade från 25 % 1980 till ca 37 % 1981 och 1982. I Sverige finns sex raffinaderier varav två enbart används för framställning av asfalt, nämligen Nynäs Petroleums anläggningar i Göteborg och Malmö. Nynäs Petroleums anläggning i Nynäshamn framställer förutom asfalt även

Näringsgrenarna

smörjoljor medan bränsle- och drivmedelsraffineringen numera är avställd.

Övriga petroleumraffinaderier är förlagda till Göteborg (BP och Shell) samt

Den nominella kapaciteten för råoljedestillation, exkl Lysekil (Scanraff). Nynäs Petroleums anläggningar, uppgick 1983 till 19,7 miljoner ton. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet var 1982 ca 65 % , vilket är en nedgång med ca 20 procentenheter sedan 1980. Inom branschen i övrigt är verksamheten med oljeersättande kol/ vätskeblandningar inne i en uppbyggnadsfas. I kalkylerna har räknats med vissa utvecklingsmöjligheter inom detta område. Under 1980-talet beräknas bruttoproduktionen minska med 1,2 % i alternativ 1 och med 1,5 % i alternativ 2. I kalkylerna har förutsatts att den befintliga raffinaderikapaciteten upprätthålls under 1980-talet. Detta innebär att kapacitetsutnyttjandet 1990 blir drygt 70 %. Importens andel av den inhemska efterfrågan bedöms öka något från 1980 års nivå. Den inhemska användningen beräknas minska med ca 2,5 % per år under 1980-talet. Exportandelen förutses öka kraftigt från 21,3 % 1980 till ca 34 % 1990. Investeringarna 1990 ligger på en något högre nivå än i genomsnitt på 1970-talet och avser till 2/3 raffinaderier och till 1/3 kolproduktindustrin. För raffinaderierna har förutsatts en fortlöpande anpassning mot förbättrad bränsleekonomi och ett lättare produktutbyte. Produktiviteten har bedömts mot ett antagande om en i stort oförändrad sysselsättning i branschen.

Jord- och stenvaruindustri

Det inhemska byggandet var i totalvolym relativt konstant under 1970-talet. Trots det minskade insatserna av jord- och stenvaror i byggnadsverksamheten under 1970-talet. Förklaringen är att byggandets inriktning förändrats kraftigt från nyproduktion av framför allt bostäder till en allt större reparations- och ombyggnadsverksamhet. Nyproduktionen av bostäder svängde samtidigt över från en hög andel lägenheter i flerfamiljshus till en allt större andel småhus. Båda förändringarna var negativa för det tunga stommaterial som producerades av jord- och stenindustrin och gynnade i stället tex träbaserade material. Under 1980-talet bedöms produktionen i branschen fortsätta att minska. Reparationernas andel av den totala byggnadsproduktionen förutses öka från 26 % 1980 till ca 35 % 1990. Exporten väntas öka med 3,7 % per år jämfört med en världsmarknadstillväxt på 1,6 %. Den starka exportökningen innebär, liksom under 1970-talet, att exportandelen fördubblas. Den stagnerande produktionen leder till låga investeringar. Produktiviteten har trots det bedömts öka i samma takt som under 1970-talet beroende på strukturförändringar. Detta medför att sysselsättningen, mätt i timmar, i stort sett halveras under 1980-talet.

Järn-, stål- och metallverk

Branschen domineras av järn- och stålindustrin med ca 70 % av sysselsättningen. En växande del av branschen utgörs av icke-järnmetallverk med ca 15 % av sysselsättningen. I branschen ingår också gjuterier. Den svenska stålindustrins kris, som började i mitten av 1970-talet, är fortfarande inte övervunnen. Under perioden 1974-1982 minskade produk-

Näringsgrenama 325

tionen av handelsstål och specialstål, mätt i volym, med 38 % respektive 26 %. sysselsättningen minskade under samma tid med ca 15 000 personer. Problemen har således drabbat både handels- och specialstålsindustrin. På specialstålsidan har strukturproblemen i första hand gällt det mer bulkbetonade sortimentet, inte minst produktionen av rostfritt stål. Västvärldens stålindustri står inför fortsatta under avsättningsproblem resten av 1980-talet. Inom den svenska stålindustrin har det, till skillnad från flertalet andra västeuropeiska länder, skett en betydande anpassning av kapaciteten under senare år. Företagsstrukturen har också rationaliserats, främst på handelsstålsidan. Utgångsläget inför återstoden av 1980-talet är därför relativt gynnsamt. Den svenska stålindustrin kommer dock även i fortsättningen att ha ett underläge i fråga om skalekonomier i produktionen av standardprodukter. Den svenska, liksom den västeuropeiska stålindustrin i övrigt, väntas möta en svag marknadstillväxt i kombination med växande utomeuropeisk konkurrens. Produktionen under 1980-talet väntas därför öka i ungefär samma takt som under 1970-talet. Importen väntas i stort följa den inhemska efterfrågans utveckling. Exportens andel av produktionen förutses öka något, men kan komma att begränsas genom de handelspolitiska motsätt- , och restriktioner ningar som uppstått till följd av den internationella

E överkapaciteten.

Den ökade leder till produktionen investeringar 1990 som ungefär motsvarar genomsnittet för första hälften av 1970-talet. Produktivitetsökningen under 1980-talet bedöms bli något lägre än under 1970-talet, p g a delvis genomförda strukturförändringar. Detta innebär en något dämpad takt i minskningen av sysselsättningen jämfört med 1970-talet.

Verkstadsindustri

l Verkstadsindustrin är den största industribranschen och svarade 1980 för l l drygt 40 % av förädlingsvärdet och sysselsättningen i timmar i industrin. I det följande beskrivs utvecklingsförutsättningama för verkstadsindustrins l fyra viktigaste delbranscher. Metallvaruindustrins produktion är i hög grad heterogen. Branschen är utpräglat inriktad på insatsvaror till hemmamarknaden. var Exportandelen 1980 33 % medan den för övriga större verkstadsbranscher var ca 60 %. Tillbakagången för metallvaruindustrin har varit kraftigare än för industrin i övrigt, vilket förklaras av stagnation inom byggnadsverksamheten och de

sjunkande industriinvesteringarna.

Maskinindustrin har under 1970-talet svarat för ca 12 % av tillverkningsindustrins totala Huvuddelen förädlingsvärde. av produktionen utgörs av investeringsvaror. Till skillnad från många andra företag inom branschen har företag inom dataområdet varit rätt okänsliga för konjunktursvängningar och deras produkter har kommit in på allt fler användningsområden. Elektroindustrin har sedan mitten av 1960-talet varit den mest expansiva branschen inom verkstadsindustrin. Den största delbranschen är teleproduktindustrin. Elektroindustrin är också den bransch inom verkstadsindustrin som är mest FoU-intensiv. Även i denna bransch har elektroniken \ l fått ett kraftigt genomslag.

326 Näringsgrenarna

består till över tre fjärdedelar av bil- och Transportmedelsindustrin bilmotorindustri. Bilindustrin är en bransch med mycket höga fasta kostnader särskilt för FoU i samband med framtagning av nya modeller. Utmärkande för bilindustrin under senare delen av 1970-talet har därför varit ett ökat internationellt samarbete. Trots att världsmarknaden för bilar I stagnerat har Saab och framför allt Volvo haft hög lönsamhet på personvag- 1 1 4 nar, vilket i första hand berott på stora exportframgångar i USA. Volvo och l l framförallt Saab-Scania har i sin produktion av lastbilar specialiserat sig på l tunga vagnar. Trots en vikande efterfrågan under början av 1980-talet har företagen hävdat sig väl på marknaden. Flygindustrins utveckling gynnas av beslutet att genomföra JAS-projektet. bedöms produktionen inom Verkstadsindustrin i båda Sammanfattningsvis modellaltemativen öka snabbare än under 1970-talet. Inom betydligt Verkstadsindustrin kan dock förväntas att många företag kommer att drabbas av problem till följd av fortgående strukturrationaliseringar. Importen väntas bibehålla eller öka av hemmamarknaden. Tillväxten i

»andelen

produktionen bygger således främst på en kraftig ökning av exporten genom förbättringar av relativpriserna. Verkstadsindustrin svarar för drygt hälften av den för varor totala under och tjänster nödvändiga exportökningen 1980-talet. Investeringarna bedöms också öka och utgör 1990 drygt 35 % av industrins investeringar jämfört med knappt 30 % 1980. Produktivitetens utveckling väntas i stort följa produktionsökningen. Verkstadsindustrin är, förutom kemisk industri, den enda industribransch där sysselsättningen bedöms öka (alternativ 1).

Varvsindustrin

Det finns ganska få ljusglimtar i den internationella varvskonjunkturen. Efterfrågan på nya handelsfartyg är fortfarande svag till följd av den dåliga fraktmarknaden. Det mesta talar för att överkapaciteten i världens varvsindustri kommer att bestå under lång tid. Visserligen sker en men samtidigt sker en kapacitetsökning i länder neddragningi Västeuropa som Sydkorea, Taiwan och Indien. I modellkalkylerna förutses en volymökning av världshandeln med bearbetade varor med 2,8 % per år 1983-1990. Ökad handel och ökade sjötransporter förbättrar emellertid inte omedelbart läget för varvsindustrin p g a det låga kapacitetsutnyttjandet i världshandelsflottan. Den sjöburna världshandeln låg 1982 på ungefär samma nivå som 1972 medan världens handelsflotta under samma period ökat med 60 %. Den svenska varvsindustrins produktion och sysselsättning har minskat starkt sedan toppåren 1974 och 1975, då endast Japan och Förbundsrepubliken Tyskland hade en större fartygsproduktion. Under perioden 1975-1980 minskade med ca 55 % och sysselsättningen i timmar bruttoproduktionen med nästan 40 %. Svenska Varvs nybyggnadskapacitet har successivt dragits ned och har minskat mer än kapaciteten i övrigt. Under 1983 avslutades av Öresundsvarvet. Svenska Varv har också beslutat att nedläggningen minska vid Kockums och Uddevallavarvet med nybyggnadskapaciteten ca 25 %. Inom offshoreområdet är Götaverken Arendal numera sammanlagt

Näringsgrenarna

en av världens ledande tillverkare av semiriggar. Även om offshoremarknaden var svag under 1983 bör utvecklingsmöjligheterna vara goda under resten av 1980-talet. Produktionen i varvsindustrin bedöms under 1980-talet fortsätta att minska, om än i avtagande takt. I modellkalkylerna förutses produktionsnivån 1990 vara drygt 25 % lägre än 1980. Import- och exportvolymerna förutses vara i stort oförändrade 1990 jämfört med 1980. Investeringarna bedöms som fortsatt låga. Produktiviteten förutses dock öka från den mycket låga nivån 1980 till mer normala värden. Detta innebär att sysselsättningen nästan halveras under 1980-talet. En stor del av den i modellen beräknade sysselsättningsminskningen har redan genomförts under 1980-talets första år.

Tabeller avseende industrin

Tabell 8.8 Bruttoproduktion inom olika industribranscher 1970-1990, alternativ l och 2 1980 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring

1980 1970-1980 1980-1990

Alt 1 Alt 2,