Med sikte på nedrustning : omställning från militär till civil produktion i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av Utredningen

om samband me||0n

nedrusfning och utveckling De| I‘: Huvudbetdnkonde

Z9‘1786l

/59

Statens offentliga utredningar BEE? 1984:62 @ Utrikesdepartementet

Med sikte

på nedrustning

från militär

Omställning

till civil i

produktion Sverige

Betänkande av om samband mellan

LJtredningen

nedrustning och utveckling. Del 1. Huvudbetänkande. Stockholm 1984

Omslag Johan Ogden ISBN 91-38-08426-0 ISSN 0375-250X mlnnh/gouh Stockholm1984 80300

Till statsrådet och chefen för

utrikesdepartementet

Regeringen bemyndigade den 14 juli 1983 chefen för utrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare med att utreda uppdrag vissa nationella aspekter av samband mellan och nedrustning

utveckling (Dir 1983:50). Med stöd av bemyndigandet förordnades

Inga Thorsson den 15 september 1983 till särskild utredare. l

I Att som sakkunniga biträda den särskilda utredaren förordnades y samma dag dåvarande forskningschefen Lars Anell, för styrelsen

i

u-landsforskning (SAREC), förbundssekreteraren Arne Angelöf, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, ambassadrådet Sten Ask, utrikesdepartementet, kanslirådet Hans Christian Cars, försvarsde- E partementet, informationssekreteraren Lennart Daléus, och Skogs- K Jordbrukets Lars Forskningsråd, professor Ingelstam, Linköpings Bernt

i

universitet, sakkunnige Jonsson, utrikesdepartementet, departementsrådet Per Jödahl, utrikesdepartementet, riksdagsleda-

i moten Anna Lindh, översten av första graden Göran Persson,

I verkställande direktören Karl-Erik Strand, Swedair AB, och gene-

I raldirektören Carl Tham, statens energiverk.

Den särskilda utredaren har biträtts av ett sekretariat bestående av ambassadör Gunnar Hultner, civilekonom Brundin, fil kand Hjalmar Svante Iger, Nicole Ball, M A, och assistenten Gunilla Lundberg.

Under utredningens gång har sex sammanträden anordnats med de

l sakkunniga: 14/9 och 17/11 1983 samt 28/2, 2/4, 2/5 och 22 - 23/5

i 1984.

Underlag för delar av betänkandet har inhämtats från bl a försvarsdepartementet, finansdepartementet och statistiska centralbyrån (SCB). Sålunda har exempelvis Sven föröveringenjör Hellman, svarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering (SSLP) tillsammans med översten av första Göran graden Persson medverkat i utformningen av underlag till nedrustningsscenaner.

För att få fram aktuella data om försvarsindustrierna har studiebesök gjorts vid ett antal försvarsindustriföretag. Härutöver har den särskilda utredaren och sekretariatet under arbetets gång haft kontakter med myndigheter, institutioner, forskningsinstitut, enskilda experter, fredsrörelser och andra opinionsgrupper.

Betänkandet är uppdelat i huvudbetänkande (del 1) och särskilda rapporter (del 2). Huvudbetänkandet omfattar 13 kapitel. En sammanfattning av de 11 sakkapitlen har gjorts i kapitel 12. Kapitel 13 innehåller slutsatser och förslag. Betänkandet har översatts till engelska, då det enligt direktiven skall göras tillgängligt för en internationell publik och tillställas Förenta Nationerna. I utarbetandet av underlag för de olika kapitlen har arbetsfördelningen inom sekretariatet varit sådan att Gunnar Hultner huvudsakligen arbetat med frågor om utredningens bakgrund och slutsatser, nedrustningsscenarier och sambandet nedrustning/utveckling, Hjalmar Brundin med frågor rörande det svenska försvaret, samhällsekonomiska analyser och analys av insamlad statistik om försvarsindustrin och Svante Iger med säkerhetspolitisk bakgrund, frågor rörande försvarsindustrin inklusive möjligheterna till omställning samt analys av utredarens enkätundersökning. Nicole Ball har utarbetat en särskild rapport om internationella erfarenheter av del samt den av omställning (i 2) gjort engelska översättningen betänkandet. Gunilla Lundberg har såsom assistent och sekreterare åt utredningen svarat för ordbehandlingen och produktion av slutmanus.

Jag överlämnar härmed betänkandet ( ) Med sikte på nedrustning. Omställning från militär till civil produktion i Sverige (del 1). Stockholm den 20 augusti 1984

Inga Thorsson

Gunnar Hultner Hjalmar Brundin Svante Iger

Innehåll

I

Inledning.

1 Uppdraget och utredningsarbetet . . . . . . . . . 19 1.1 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 1.2 Saklig indelning . . . . . . . . . . . . . . 21 1.3 Utgångspunkter och antagande . . . . . . . . 22 1.4 Underlag . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

i

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

2 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund . . . 31

i

2.1 Kapprustning och nedrustning . . . . . . . . . 31 -Internationella perspektiv . . . . . . . . . . 31 - . . . . . . . . . . . . . . 38 Sveriges politik 2.2 Säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

l

-Svält och skuldkris . . . . . . . . . . . . 41 i - Sveriges politik . . . . . . . . . . . . . . 43 2.4 Omställning . . . . . . . . . . . . . . . . 44 2.5 Sambandet nedrustning-utveckling . . . . . . . 46 -Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . 46 -Internationella förslag . . . . . . . . . . . 46 - Svensk inställning . . . . . . . . . . . . . 47

l

Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

i Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

II Försvaret och försvarsindustrin

3 Säkerhetspolitiken och försvaret . . . . . . . 3.1 Strategisk och politisk bakgrund . . . . . . . . 53

-— 53

Sveriges geopolitiska läge

- 55

säkerhetspolitiken

- 57

Försvarspolitiken

- . . . . . 91

Krigsfartyg

-— och 92

Flygplan flygmotorer

- Robotar . . 94 - och ammunition 95

Vapen

- Militär elektronik 96 - Underhåll . . 98

4.5 Importen av försvarsmateriel 98

4.6 Exporten av försvarsmateriel 101

- Saab-Scania . . . . . . . 110 - Volvo Flygmotor 112

Noter 112 Litteratur 113

5 Försvarsindustriella särdrag . . . . . 115 5.1 Satsar försvarsindustrin mer på FoU? 115 5.2 Skiljer sig militär teknik från civil? . . . . . . 118 5.3 Är maskinparken och anläggningarna specialiserade? 124 5.4 Har försvarsindustrin konstant överkapacitet? 127

5.5 Betalar försvaret

utvecklingskostnaderna?

5.6 Ar försvarsindustrin mer lönsam?

Noter

; 6 Forskning och utveckling (FoU) . . . . . . . . . 143

6.1 Motiv för försvarets FoU . . . . . . . . . . . 143 5 6.2

Den försvarsinriktade FoUns omfattning . . . . . 144

6.3 Försvarsmyndigheternas forskning . . . . . . . 145

6.4 Försvarsindustrins FoU . . . . . . . . . . . 148

6.5 Materielutveckling - ett exempel . . . . . . . . 152

: Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154

7 Försvarets roll i samhällsekonomin . . . . . . . . 155

7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 155

1‘ 7.2 Allmän

bakgrund och utgångspunkter . . . . . . 157

- . .

Försvarsutgifternas utveckling . . . . . . 157

- i

i Försvarsutgifterna statsbudgeten . . . . . . . 159

i -

Försvarsutgifternas faktiska belastning på statsfinanser-

i na . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160

i - samhällsekonomiska kostnader . . . . 162

Begreppet

7.3 Försvarets samhällsekonomiska kostnader . . . . 163 - Militärt försvar . . . . . . . . . . . . . . 163 - Civilförsvar . . . . . . . . . . . . . . . 171 - Ekonomiskt försvar . . . . . . . . . . . . 172 - Försvarets roll i den ekonomiska . . . 177

politiken

7.4 Försvarets inverkan på den ekonomiska tillväxten . 180

- Förlusten i . . . . . . . . 180

produktionsökning

- .

Teknikutvecklingen . . . . . . . . ; . . 183

-Inflationen . . . . . . . . . . . . . . . 186

7.5 Sammanfattning av försvarets samhällsekonomiska kost-

7.6 Försvarets . . . . . . . . 190

sysselsättningseffekt - Den geografiska . . . . . . . . . 191 spridningen - En jämförelse med andra ändamål . . . . . . 194

- Teknikerintensiteten . . . . . . . . . . . . 195

Litteratur

III och .

Nedrustning omställning 201

8 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 203 8.1 Precisering av scenarier och tidsförhållanden 203 - 25 år . . . Tidsperspektiv . 204 - Försvarspolitiska förutsättningar 205 - Nedrustningsperspektiv . . . . . . . . . . . 206 Sambandet mellan internationell nedrustning och svenskt försvar 213 - Från avskräckning till gemensam säkerhet 213 - i omvärlden 50-procentig nedrustning 214 - Icke-militär säkerhet 215 - Svensk . nedrustning 216 —— Betydande inbesparingar . . . . . . . 217 Förändringar i den svenska försvarsstrukturen 219 - i hotbilden Förändringar . . 219 - Skalförsvar eller . . . . . . djupförsvar? 222 - Konsekvenser av för svenskt försvar 222 nedrustning - Räkneexempel 225

Litteratur 227

9 Exempel på nedskärningar 229 9.1 Precisering av . . . 229 förutsättningarna 9.2 Nedskärningarnas omfattning - en översik 230

9.3 Personalminskningar 232 - Militär personal 232 - Civil . . 235 personal 9.4 . . . . . . 237

Förbandsnedläggningar

- Aktuella inom försvaret 237 nedskärningar - Omfattningen av de antagna nedskärningarna 240 sysselsättningen i försvarsindustrin 242 - Nedrustning och industribeställningar 242 - Sysselsättningseffekter 245

10.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . 251 10.2 Möjligheter till av försvarets resurser 253 omställning - Materiella resurser 253 - Personal . . . . 254 Lokala omställningsproblem 255

10.4 Omställningsmöjligheter i försvarsindustrin - Förutsättningar - Omställningsmöjligheter -Slutsatser Samhällsekonomiska konsekvenser av nedrustning och omställning . - . . . . . . . . . Sysselsättningen - samhällsekonomiska konsekvenser

Övriga

. . . . . . . .

Överväganden

- Varför särbehandla försvarssektorn? - Varför behövs omställning i försvarsindustrin? - Varför börja omställning idag? -- Varför statligt engagemang?

Not Litteratur

11 Nedrustning och utveckling 11.1 Direktiven . 11.2 Nord/Syd-dialogen . . . — . . . . Utvecklingsstrategier - En ny ekonomisk världsordning - Icke-militära hot - intressen . .

Ömsesidiga

— Världen vid en skiljeväg . . . . . . . Internationell nedrustningsfond för utveckling

Överväganden och förslag

- av resurser Kanalisering - Institutionell förankring

Noter Litteratur

IV slutsatser och

Sammanfattning, förslag

12 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning 12.1 och utredningsarbetet . . . . . Uppdraget 12.2 säkerhet, utveckling - en bakgrund Nedrustning, 12.3 säkerhetspolitiken och försvaret 12.4 Den svenska försvarsindustrin 12.5 Försvarsindustriella särdrag

12.6 Forskning och . . . . . . . utveckling . . . 307 12.7 Försvarets roll i samhällsekonomin . . . . . . 308 12.8 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar . . . . 310 12.9 Exempel på nedskärningar . . . . . . . . . 313 12.10 Möjligheter till . . . . . . . omställning . . 315 12.11 och Nedrustning utveckling . . . . . . . . . 319

13 Slutsatser och . . . . . . förslag . . . . . . . 321 13.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . 321 13.2 Internationella . . . förutsättningar . . . . . 322 13.3 Motiv för svenskt . . . . . . . agerande . . 324 13.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 325 13.5 för att underlätta Förslag omställning . . . . . 327 - Motiv . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 - . Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 329 - Politiska . . . . . . . överväganden . . . 333 13.6 Förslag rörande sambandet mellan nedrustning och utveckling i u-länder . . . . . . . . . . . . 334 13.7 Förslag angående av statistik om försvarsin-

förbättring

dustrin . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga] Utredningens direktiv . . . . . . . . . . . 337 Bilaga2 Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . 343

Tabellförteckning

för ett urval länder och regioner 1979-1983 Militärutgifter US$ och 1980 års priser) samt ökning (miljarder 1979-1983 . . . . . . . . . . . . (procent). till Tredje världen 1980-1983 (miljarder Vapenexport US$ och 1983 års . . . . . . . . . . . priser). andel av BNP 1983 för ett urval länder Militärutgifternas

inom det militära försvaret räknat i sysselsättningen antalet anställda respektive personår, medeltal för bud- 1982/83 = 1 heltidsanställning). getåret (1 personår Det militära försvarets budgetanslag för budgetåret 1984/85 . . . . . . . . . . . . (miljoner kr). från FMV till den svenska försvarsindustrin Betalningar för FoU och materiel, 1978/79-1982/83, miljoner kr. med försvarsmateriel inom försvarsinsysselsättningen dustrin 1980 och 1983, . . . . . . personår. Försvarsindustrins sammanlagda fakturering av försvarsmateriel 1981-1983, totalt respektive fördelat på inhemska leveranser kr i och export, miljoner löpande priser. Den svenska av krigsmateriel 1974-1983, fördeexporten lad på olika typer av materiel. Miljoner kr i löpande

priser. Den svenska exporten av krigsmateriel 1983, fördelad på de femton främsta Miljoner kr samt mottagarländerna. andelar . . . . . . . i procent av total export. FoU-intensiteten, mätt som FoU-kostnader i procent av i försvarsindustriföretag med överväförädlingsvärdet, militär (fördelat på deras militärt gande produktion respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp med enbart civil produktion samt i industrin som företag helhet, 1969-1981. . . . . . . . . . . . . FoU- och teknikerintensitet för olika typer av försvarsmateriel. andel av årsverken utförda av

(Procentuell

FoU- och teknikerpersonal).

Robotindustrins fördelade teknikutvecklingsinsatser på områden 1978 (personår). . . . . . . . . . . . 120 5.4 Militär FoU inom ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär produktion, totalt samt andel finansierad avindustrin. 130 5.5 Bofors-koncernen: vinstmarginal per rörelsegren 1973-1983. 134 5.6

Saab-Scania-gruppen: räntabilitet och vinstmarginal per

Verksamhetsgren 1978-1983. . . . . . . 135 5.7 Volvo-koncernen: räntabilitet och vinstmarginal per rörelsegren 1976-1983. . . . . . . . . 136 5.8 Förädlingsvärde i

per sysselsatt försvarsindustriföretag

med övervägande militär produktion (fördelat på deras militärt respektive civilt dominerade i en arbetsställen), grupp företag med enbart civil produktion samt i industrin som helhet, 1969-1981. (1 OOO-tal kr per år). . . 138 5.9 Utestående förskott från FMV till försvarsindustrin per den 30.6 1979-1983, miljoner kr. . . . . . . . 139 6.1 Försvars-FoU 1975/76-1983/84, löpande priser, miljoner 144 6.2 FMV betalningar för FoU 1978/79-1982/83, miljoner 149 6.3 FMV för FoU betalningar 1978/79-1982/83 fördelade på anslag, procentuella andelar. . . . . . . . 149 6.4 FMV betalningar till den svenska försvarsindustrin för FoU 1978/79-1982/83, miljoner kr. . . . . 151 7.1 Försvarsutgifterna budgetåret 1984/85, miljoner kr. 159 7.2 FoU-kostnader i procent av förädlingsvärdet 1969-1981, löpande priser samt index, 1969 = 100. . . 184 7.3 Förädlingsvärde per sysselsatt 1969-1981, löpande priser i 1000-tal kr samt index, 1969 = 100. . . . . 184 7.4 Bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet (brutto- .vinstandelen) 1969-1981.. . . . . . . . 185 7.5 Lönekostnader inklusive och sociala arbetsgivaravgifter avgifter 1969-1981, löpande priser i 1000-tal kr samt index,1969=100. 187 7.6 Försvarets totala 1000-tal sysselsättningseffekt, personer. 191 7.7 Försvarssysselsatta fördelade län. . . . på . 192 7.8 Anställda inom försvaret och totalt och försvarsindustrin, i procent av sysselsatt dagbefolkning i kommuner med mer än 5 % andel försvarssysselsatta. . . . . 193 7.9 Offentlig av en sysselsättningseffekt (antal personer) förändring av med 100

konsumtionsutgifterna miljoner

kr. 194

7.10 Total av en förändring av konsumsysselsättningseffekt med 100 kr. . . . . . . . . 195 tionsutgifter miljoner 7.11 Antal tekniker 100 miljoner kr i privat sysselsatta per inom olika sektorer och ändamål. . . . . . 196 utgifter av det militära försvarets kostnader enlig 8.1 Fördelning scenario I och II i nuvarande (mdr) kr prisläge (miljarder och med referensnivån och en 50procent) jämfört . . . . . . . 221 procentig likformig nedskärning. 8.2 försvarsresurser vid nedrustningsscenarierna Exempel på

8.3 i det militära försvaret (personår). 226 Sysselsättningen 9.1 om det militära försvarets budgetanslag år Antaganden 1990 år 2015. . . . . . . . . . . . 230 respektive 9.2 om omfattning år 1990 Antaganden fredsorganisationens år 2015. . . . . . . . . . . . . 231 respektive 9.3 om inom försvaret, värn- Antaganden sysselsättningen samt antal sysselsatta inom försvarsinpliktens omfattning dustrin år 1990 år 2015 . . . . . . . . 231 respektive 9.4 Beräkning av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år av militär 1984-1989. . . . . . . . . . 233 personal 9.5 av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år Beräkning av militär vid en nedrustning med 50 % under personal

9.6 Beräknat direkt för orter som sysselsättningsbortfall berörs av och planerade förändringar i fredsorpågående 239

9.7 Antal sysselsatta i försvarsindustrin med utveckling och

av försvarsmateriel för det svenska försvaret produktion 246 9.8 Antal i försvarsindustrin med utveckling och sysselsatta . . . . . . 248 produktion för export 1983, personår. 10.1 Antal anställda inom försvaret 1983 i olika kommuner av totalt antal Endast komsamt i procent sysselsatta. muner med mer än 5 % . 258 försvarssysselsatta

Figurförteckning

Befolkningens delaktighet i totaltförsvaret. 3.2 Totalförsvarets olika delar. 3.3 Försvarsmaktens . . . . . . . . . 66 mobilisering. 3.4 Försvarsmaktens resurser efter mobilisering. . . . . 67 3.5 i militärområden. . . . . . . . . . 68 Fördelning 3.6 Försvarets . . . . . . . . . 69 i fredsorganisation. 3.7 Orter med militära staber, förband och skolor i fred. 70 5 . . . . . 73 3.8 Utgifternas fördelning på vissa ändamål. . . . . . . 74

i

3.9 Civilförsvarets uppgifter. . . . . . l 3.10 Det ekonomiska försvarets verksamhet i fred. . . . 76 4.1 Ett av JAS-projektet. . 100 exempel på import delsystem: 4.2 Den svenska av 1974-1983. Fasta exporten krigsmateriel index 1974 = 100. . . . . . . . . . . . 104 priser, 6.1 Den offentliga sektorns F oU 1973-1981. Driftskostnadernas efter . . . . 146 fördelning i procent syfte/ändamål. l - deras relativa 147 6.2 FOAs forskningsprogram omfattning.

i

7.1 av BNP och försvarsutgifter 1950-1983. Utvecklingen Index,1950=100. . . . . . . . . . . . . . 158 8.1 i den s k . . . . . . 209 Byggstenar ESK-processen. 8.2 av kostnaden för det militära försvaret Minskning 1990-2015 . . . . . . . . 218 (budgetbesparingar). 9.1 Infanteriförbandens . . . . 241 lokalisering. 9.2 Större leverantörer till marinen respektive flygvapnet.

I

Inledning

1 och

Uppdraget utredningsarbetet

1.1 Direktiv

Den svenska beslöt den 14 juli 1983 att tillsätta en regeringen utredning om vissa nationella aspekter av sambandet mellan nedrustning och utveckling. Regeringen ville härigenom hörsamma rekommendationen av FNs generalförsamling 1982, att medlemsländerna nationellt skall följa upp generalsekreterarens rapport om sambandet l mellan nedrustning och utveckling. Denna lades fram i oktober 1981

l som FN-dokument A/36/356 Study on the relationship between

disarmament and development och hade utarbetats av en internationell grupp av regeringsexperter ledd av Inga Thorsson. Den svenska utredningen skall visa hur ett land som Sverige för egen del kan för konsekvenserna av en framtida internationell planera nedrustning. I direktiven hänvisar utrikesminister Bodström till slutdokumentet

l från FNs första särskilda möte om nedrustning

generalförsamlings 1978. Där fastslås att är oförenlig med principerna i l kapprustningen Förenta Nationernas stadga. Församlingen prioriterade förhandlingar om nedrustning av kärnvapen. Den anmodade regeringarna att också enas om balanserade nedskärningar av väpnade styrkor och konventionella grundade på principen om parternas bibehållvapen na säkerhet. I handlingsprogrammet för nedrustningsarbetet uppdrog församlingen bl a åt generalsekreteraren, att med hjälp av en grupp regeringsstudera sambandet mellan nedrustning och utveckling. Den experter resursförbrukning som kapprustningen för med sig framstod som orimlig i förhållande till de trängande ekonomiska och sociala l behoven framför allt i i den fattiga delen av världen. Studien skulle tjäna som underlag för beslut om konkreta åtgärder att överföra militära resurser till produktiv användning inom den civila sektorn samt att kanalisera en del av dessa till utvecklingsländerna.

20 Uppdraget och utredningsarbetet

FNs expertgrupp enades bl a om följande: D slutsatser - världen står inför ett val: fortsätta antingen kapprustningen i oförminskad takt eller söka skapa en mer stabil och balanserad politisk och ekonomisk världsordning; den kan inte göra bådadera eftersom kapprustningen och konkurutvecklingen rerar om samma resurser - alla länder oberoende av samhällssystem och utvecklingsnivå tjänar ekonomiskt på nedrustning, som således bör i deras ligga upplysta egenintresse — av militära resurser till civila omställning ändamål är tekniskt och ekonomiskt möjlig EI rekommendationer till FNs medlemsländer att - utvärdera arten och omfattningen av sina militära ansträngningars ekonomiska och sociala kostnader, både på kort och lång sikt, i syfte att göra dessa kostnader kända för den egna befolkningen - utreda och tillkännage de fördelar som nås när militära resurser på ett balanserat och verifierbart sätt omfördelas från militärt till civilt bruk - ställa data om den militära användningen av mänskliga och materiella resurser samt om till vapentransaktioner förfogande för den egna befolkningen och för FN - förbereda och för planera att underlätta en överföring av militära resurser till civila ändamål samt periodvis rapportera sina erfarenheter till FNs generalförsamling.

Generalförsamlingen antog i december 1982 en resolution i vilken FNs medlemsstater uppmanas att i överväga lämpliga åtgärder enlighet med rekommendationerna från expertgruppen (FN-dokument A/RES/37/84 den 18 januari 1983). Det beslöts dels att generalsekreteraren till FNs 38e 1983 skall generalförsamling rapportera om vilka uppföljningsåtgärder som inom FNvidtagits systemet, dels att frågan i sin helhet skall behandlas vid FNs 40e generalförsamling 1985.

Utrikesminister Bodström konstaterar i att det utredningsdirektiven nu är mer nödvändigt än någonsin, att alla länder nationellt söker fullfölja intentionerna från särskilda möten om generalförsamlingens nedrustning 1978 och 1982. De bör bidra till att skapa ett medvetande om kapprustningens konsekvenser och medverka till balanserade nedskärningar inom försvarsområdet. Den svenska studien till syftar att belysa dessa aspekter för del. Sveriges

Utredaren skall utgå från några tänkbara alternativa begränsningar

av maktblockens rustningar som ter under sig rimliga gynnsamma

och utredningsarbete! 21 Uppdraget

förhållanden. I detta perspektiv skall ges exempel på hur Sveriges försvarskostnader kan minskas inom ramen för oförändrade säkerhetspolitiska mål, d v s oberoende och säkerhet. Direktiven anger följande fyra huvuduppgifter för den svenska utredningen: D beskriva arten och omfattningen av de nuvarande svenska försvarsansträngningarna i ekonomiska och sociala termer D ge exempel på försvarsresurser som vid tänkbara nedrustningsalternativ i omvärlden kan omfördelas till andra ändamål D utifrån olika fredsperspektiv ange omställningsmöjligheter och -problem D ange hur en omfördelning av resurser från försvaret till civilt bruk också skulle kunna utgöra ett bidrag i det svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Den fullständiga texten till utredningsdirektiven återges som bilaga till betänkandet.

i

Saklig indelning

De frågor som behandlas i betänkandet belyses ur beskrivande, analytiska och operativa perspektiv. I de beskrivande delarna kartläggs det svenska totalförsvaret och den svenska försvarsindustrin (kap 3 och 4). Här behandlas också militär forskning och utveckling (kap 6). Likaså redovisas exempel på erfarenheter i Sverige av förbandsnedläggning och av övergång till civil produktion inom företag som tillverkar försvarsmateriel (kap 9

l och I detta beskrivs även kortfattat de

10). sammanhang statliga stödåtgärder (arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska etc) som finns för att underlätta strukturomvandlingen inom svensk industri (kap 10). I de analytiska avsnitten belyses de samhällsekonomiska konsekvenserna av försvarets resursanvändning (kap 7). Här analyseras också skillnaderna mellan militär och civil produktion (kap 5) samt möjligheterna till nedskärningar i det svenska försvaret och försvarsindustrin vid en tänkbar internationell nedrustning (kap 8 och 9). Den operativa delen av betänkandet innehåller utredningens slutsatser och förslag. Här anvisas möjliga vägar dels för omställning av försvarsresurser till civil verksamhet (kap 10 och 13), dels för utnyttjande av frigjorda resurser bla till en ökad satsning på utvecklingssamarbete med Tredje världens länder (kap 11). De centrala förslagen gäller planering för en gradvis minskning av försvaret.

22 Uppdraget och utredningsarbetet

Den andel av de friställda resurserna, som bör avsättas till stöd åt omställning respektive till bistånd eller till andra prioriterade satsningar, blir beroende av statsmakternas avvägning vid det aktuella tillfället. Utredaren beskriver emellertid hur bl a nedrustning skapar förutsättningar för en ökad resursöverföring till uländerna.

1.3 och

Utgångspunkter antaganden

Storleken av kärnvapenstyrkorna i Europa har inte någon avgörande inverkan på den svenska försvarsplaneringen på annat sätt än att de påverkar de allmänna krigsriskerna. Utredarens beräkningar av möjliga nedskärningar i det svenska försvaret utgår därför från antaganden om framtida reduktioner av maktblockens konventionella styrkor.

Utredaren arbetar med två scenarier fram till år 2015, under vilka en balanserad nedrustning i Europa till en avsevärt lägre nivå än idag kan äga rum. I det ena scenariet antas denna process ske i sådana 3 former, att den skulle medföra en kraftigt minskad offensivkapacitet hos NATOs och Warszawapaktens militära styrkor. Tänkbara överenskommelser om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i för en sådan ingår förutsättningarna nedrustning. I enlighet med direktiven har utredaren vid bedömningar rörande möjlig svensk nedrustning utgått från oförändrade säkerhetspolitiska mål för Sverige. I de antagna nedrustningsscenarierna har

utredaren

också beaktat de framtida kraven på ändrad inriktning av försvarsstrukturen med hänsyn till den vapentekniska utvecklingen. En närmare beskrivning av dessa scenarier och därav föranledda nedskärningar inom det svenska försvaret lämnas i kapitel 8. I de tänkta nedrustningsscenarierna förutses att sysselsättningen blir ett allt svårare problem i både den militära och civila sektorn på grund av en införandet av datorer och l fortgående automatisering genom robotar på kontor och i verkstäder. En nedrustning antas leda till ett ytterligare minskat antal arbetstillfällen, såvida inga offensiva anpassnings- och omställningsåtgärder vidtas. Det förutses att statliga medel i ökad omfattning skall kunna avsättas för att underlätta övergången från militär till civil produktion.

Underlag

Utredaren har i sitt arbete som underlag haft en omfattande litteratur i fonn av tidigare studier och betänkanden. Information har erhållits

Uppdraget och utredningsarbetet 23

vid studiebesök på ett antal svenska försvarsindustrier och internationella Under arbetets har också kontakter tagits med organ. gång institutioner, forskningsinstitut, fredsrörelser och andmyndigheter, ra opinionsgrupper.

För att få fram aktuella data om försvarsindustrin och om dess att ställa om sin till alternativ civil tillverkmöjligheter produktion ning har studiebesök gjorts vid ett antal försvarsindustriföretag: Bofors Bofors Aerotronics (Lidingö), Ericsson Radio (Karlskoga), och FFV Eskilstuna och

Systems (Stockholm Mölndal), (Arboga,

Karlstad), Hägglund & Söner (Örnsköldsvik), Karlskronavarvet

Kockums (Malmö), Philips Elektronikindustrier (Jär- (Karlskrona), fälla) och Saab-Scania (Linköping).

Kontaktbesök har dessutom gjorts i Geneve, New York och för diskussioner med FNs nedrustningskonferens (CD), Washington FNs institut för nedrustningsforskning (UNIDIR), FN-sekretariatets samt andra internationella, offentliga och nedrustningsavdelning institutioner som arbetar med nedrustningsfrågor. privata

I utformningen av nedrustningsscenarier och tänkbara nedskärningar av det svenska försvaret har (sekretariatet för försvarsdepartementet och långsiktsplanering inom totalförsvaret- SSLP) säkerhetspolitik samt försvarsstaben medverkat. Analysen av försvarsindustrin och av de samhällsekonomiska effekterna av det svenska försvaret har gjorts inom utredarens sekretariat. Underlag har härvid inhämtats från berörda företag, olika myndigheter inom försvaret, försvarsdepartementet, och statistiska centralbyrån (SCB). finansdepartementet Av den litteratur som utredaren haft som grund för sina analyser och efter varje kapitel) bör några överväganden (se litteraturförteckning och betänkanden refereras i detta inledande viktigare rapporter kapitel. De redovisas i det följande.

United Nations: on the between disarmament a) Study relationship and of the Secretary General (A/36/356), development. Report 1981.

Denna rapport är såsom framgår av direktiven (se avsnitt 1.1) utgångspunkt för den svenska utredningen. Den representerar den hittills mest omfattande som genomförts av FN om nedrustningsfrågorna. De 27 forskningsinsats baserar sin rapport på 40 specialstudier utförda av ett regeringsexperterna hundratal forskare från hela världen. Rapporten innehåller bl a uppskattningar av vilka materiella och mänskliga resurser som f n används för militära ändamål i världens länder. Siffrorna, som hänför sig till 1978 eller däromkring, är satta lågt då betydande svårigheter i många fall förelåg att få fram uppgifter. Gruppen gjorde bl a följande uppskattningar:

24 Uppdraget och utredningsarbetet

50 miljoner människor sysselsatta i verksamheter för militära syften varav: 25 miljoner i reguljära militära förband 10 miljoner människor i halvmilitära förband

DDDD

4 miljoner civilanställda i försvarsministerier 20 procent av alla kvalificerade forskare och ingenjörer är verksamma med militär forskning och utveckling, dvs 500 000 D mellan 4 och 6 miljoner arbetare i vapenindustrin D 6% av världens totala BNP (=500 miljarder US$ 1980) går åt till militära utgifter 127 miljarder US$ satsas årligen på produktion av vapen värdet av vapenhandeln uppgår till mellan 35 och 45 miljarder US$ per år.

Expertgruppen redovisar också en rad uppgifter om försvarsindustriernas speciella karaktär, bl a: D den militära är koncentrerad produktionen geografiskt och regionalt även inom berörda länder Storbritannien och (USA, Sovjetunionen, Frankrike svarar för 80%) den är produktionsmässigt samlad till några få industrisektorer såsom flyg- och elektronikindustrin samt varven militära är genomsnittligt produkter 20 gånger mer forskningsintensiva än civila produkter och militärteknologin avlägsnar sig alltmer från tänkbar civil tillämpning försvarsindustrierna blir i allt högre grad beroende av export som utgör ca 20% av deras samlade produktion staten bär normalt hela den finansiella risken vid militära beställningar försvarsindustrin kan på den inhemska marknaden ofta arbeta utan konkurrens och saknar erfarenhet av marknadsföring i civil mening.

Utöver de allmänna slutsatser som redovisas ovan i avsnittet rörande direktiven, är det för den svenska utredningen av intresse att beakta följande konkreta bedömningar som expertgruppen kommit fram till: D tvärtemot vad som tidigare ofta hävdats har militärutgifter en genomgående negativ effekt på samhällsekonomin D militärutgifter är inflationsdrivande, förhindrar investeringar i samhällsnyttiga projekt, minskar för utvecklingsbiståndet, utrymmet är sysselsättningsskapande i mycket lägre grad än civil produktion och snedvrider forskning och utveckling militärutgifter och upprustning bidrar till att öka spänningen mellan de två militära blocken och ytterligare mellan industri- och vidga klyftan utvecklingsländer en politik som länkar nedrustning samman med utveckling skapar förutsättning för en verklig avspänning mellan Öst och Väst och för en konstruktiv Nord/Syd-dialog planering för omställning inom försvarsindustrin utgör ett av de första viktigaste stegen på väg mot nedrustning och ansvaret för att omställningen påbörjas ligger huvudsakligen hos regeringarna.

Uppdraget och utredningsarbetet 25

Expertgruppen har vidare sammanställt en förteckning över ca 100 tänkbara produkter, som vid omställning till civil produktion kan tillverkas med hjälp av frigjord militär industriell kapacitet.

b) Clyde Sanger: Nedrustning, utveckling, säkerhet (Sammandrag av Thorsson-rapporten om sambandet mellan nedrustning och

utveckling), 1982.

Denna skrift är en populärversion av expertgruppens rapport liksom av en del tillhörande forskarrapporter. Den har sammanställts av den kanadensiske journalisten och författaren Clyde Sanger och utgivits på ett antal språk. Häri redovisas på ett lättillgängligt sätt det material som FN-studien haft som underlag och behandlas triangelsambandet mellan nedrustning, utveckling och säkerhet. Exempel ges på kapprustningens effekter i säkerhetspolitiskt och ekonomiskt avseende. Författaren pekar på tänkbara vägar för att få till stånd omställning samt metoder för att resursmässigt sammanbinda nedrustning och utveckling.

c) United Nations: Reduction of military budgets. Refinement of international reporting and comparison of military expenditures.

Report of the Secretary-General (A/S-12/7), 1982 samt

United Nations: Reduction of military budgets. Progress report on the construction of price indices and purchasing power parities for

military expenditures. Report of the Secretary-General (A/

38/354), 1983.

Dessa båda rapporter är de senaste i en rad av expertgruppsarbeten som sedan 1974 utförts på uppdrag av FNs generalförsamling. Deras syfte är att främja och underlätta framtida förhandlingar om internationella överenskommelser för att begränsa eller minska parternas militära utgifter. Detta arbete har bl a resulterat i att FN år 1980 införde ett system för standardiserad redovisning av militära utgifter till vilket hittills ett 30-tal medlemsländer, däribland Sverige, anslutit sig. Arbetet drivs nu vidare med att utreda och utveckla sådana metoder som framtida förhandlare torde komma att behöva för att kunna definiera, värdera och jämföra sina respektive länders militärutgifter samt för att kunna verifiera efterlevnaden av eventuellt ingångna avtal. En allmänt accepterad utgångspunkt för den verksamhet som bedrivs inom detta område är att en del besparingar som kan erhållas genom internationella överenskommelser om att minska de militära utgifterna bör användas till ekonomisk och social utveckling, bl a genom ökat bistånd till u-länderna. Här finns sålunda en klar koppling mellan nedrustning och utveckling.

d) Gemensam säkerhet (Rapporten från den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av Olof Palme), 1982.

26 Uppdraget och utredningsarbetet

Boken innehåller ett handlingsprogram med förslag till lösningar av en rad centrala problem rörande strategiska och taktiska kärnvapen, kemiska vapen, konventionella vapen och konflikterna i och kring tredje världen. Rapporten visar att avskräckningsdoktrinen inte utgör någon säker grundval för fred, stabilitet och rättvisa i den internationella gemenskapen. Avskräckningen måste enligt kommissionen ersättas av en politik grundad på gemensam säkerhet. Sådan säkerhet, som antas bygga på ett växande förtroende mellan supermakterna, kan enligt rapporten uppnås genom att maktblocken trots politiska och ideologiska motsättningar tillsammans inriktar sig på att söka undgå kärnvapenkrig. Inget land kan vinna ett sådant krig och möjligheten att göra en begränsad kärnvapeninsats ifrågasätts av allt fler. Kommissionen anser därför att världsfreden bäst tjänas genom omsorg om gemensam överlevnad istället för såsom hittills genom hot om ömsesidig förintelse. Kommissionen föreslår bl a att det skall upprättas en 300 km bred korridor i Europa som är fri från slagfälts-kärnvapen. Den förordar att en konferens om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa skall inkallas. Kommissionen vill också stärka FN genom ett system för kollektiv säkerhet.

e) Nord-Syd, ett program för överlevnad (Brandt-kommissionens

första rapport), 1980 och Gemensam kris (Brandt-kommissionens andra rapport), 1983.

Dessa rapporter innehåller en rad förslag som syftar till att undvika en internationell ekonomisk kollaps med åtföljande politiskt kaos och än värre mänskligt lidande. Enligt kommissionen är långsiktiga reformer av den internationella finansierings- och handelsstrukturen i världen nödvändiga för att ekonomisk återhämtning och tillväxt skall bli möjliga. Nord/Syd-frågorna måste därför inte bara bli föremål för ökad uppmärksamhet inom ramen för en global förhandlingsrunda i FN utan även diskuteras vid en ny toppkonferens efter det resultatlösa Cancun-mötet på hösten 1981. I den första rapporten, vilken publicerades redan 1980 innan FN-rapporten överlämnades, behandlas i kapitel 7 temat nedrustning och utveckling. Kommissionen anser det vara en viktig uppgift att göra allmänheten mer medveten om den fara som kapprustningen utgör för världsfreden, om den belastning som rustningarna innebär för ekonomin och om de resurser som skulle kunna användas för fredlig utveckling ifall rustningskostnaderna minskade. Likaså anser kommissionen att större ansträngningar bör göras för att finna lämpliga former för en omställning och av överföring kvalificerade forskningsresurser från militär till civil produktion. I rapporten föreslås att militärutgifter och vapenexport skall bli föremål för beskattning inom ramen för ett allmänt system för internationell beskattning som syftar till att skapa ökade resurser för utveckling. Brandt-kommissionen drar i sin andra rapport slutsatsen att endast ett stopp för kapprustningen, som även i u-länderna nått en skrämmande nivå, kan skapa förutsättningar för världen att ta sig ur den aktuella krisen. Willy Brandt i förordet till rapporten säger varnande att vi, utan att ett krig sätts

Uppdraget och utredningsarbetet 27

att beväpna oss till döds genom att kväva våra ekonomier och igång, riskerar i framtiden. genom att vägra investera

United Nations: Economic and Social Consequences of the f)

Armaments Race and its harmful effects on World Peace and General 1982

Security, Report of the Secretary (A/37/386),

Detta är den tredje i en serie av FN-rapporter som behandlar de ekonomiska och sociala följderna av kapprustningen och dess skadliga effekter för freden och säkerheten i världen. Rapporten visar att kapprustningen motverkar sitt ökad säkerhet. den motsättningar och syfte att skapa Istället_ skärper försämrar förutsättningarna för ekonomisk och social utveckling.

Civil i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsin-

g) produktion

dustrikommittén (Ds I 1982:1).

2 Utredningen tillkom för att studera frågan om försvarsindustrins övergång till en ökad civil produktion när statsmakterna inte kan fortsätta att genom nuvarande produktionsvolym. Slutsatserna var att beställningar upprätthålla fanns för en omläggning till civila produkter som goda förutsättningar efterfrågas inom olika delar av den offentliga sektorn. Som exempel nämndes varor inom delområdena energiförsörjning, miljövård, kommunikationer och sjukvård. Kommittén att alla företag som producerar försvarsansåg det nödvändigt materiel så långt som möjligt själva verkar för att deras utvecklingskompetens, teknik, produkter, metoder och erfarenheter i den militära produktionen används för att utveckla en konkurrenskraftig, lönsam civil verksamhet. Sådan civil produktion borde enligt kommittén emellertid stimuleras, samordnas och ledas genom en lokal arbetsgrupp i varje försvarsindustriföretag. Dessutom föreslog utredningen att en interdepartemental arbetsgrupp för att samordna insatser mellan olika departement. Förutsättupprättades för ett erforderligt samspel mellan myndigheter och andra ningarna organ som användare/beställare av nya produkter å ena sidan och offentliga försvarsindustrin som producenterfleverantérer å den andra borde förbättras, ansåg utredningen. Kommittén fann att en effektiv stimulans av företagens strävanden att skapa

i

l civil verksamhet erfordras genom tillskott av statliga medel. Medel för bidragen skulle erhållas genom ett procentuellt påslag, s k civilpålägg, på alla från försvarets materielverk (FMV) för upphandling av utbetalningar försvarsmateriel. Civilpålägget beräknades efter 0,5 procent och skulle för budgetåret 1980/81 ha uppgått till 30,2 miljoner kr. Dessa medel skulle avsättas för satsningar på civil verksamhet.

h) Civil produktion i försvarsindustrin genom teknikupphandling.

Betänkande från försvarsindustrikommittén (Ds I 1983:1).

28 Uppdraget och utredningsarbetet

Detta betänkande, som utgjorde en fortsättning på försvarsindustrikommitténs arbete, inriktades på att undersöka de allmänna förutsättningarna för en vidgad civil offentlig teknikupphandling. var att samlat redovisa Syftet pågående strävanden att öka sådan upphandling och att söka klarlägga utrymmet för denna. För att civil teknikupphandling skall kunna bidra till att ändra försvarsindustrins produktionsinriktning krävdes kommittén enligt betydande insatser för samordning av upphandlingsbehov inom skilda samhällssektorer samt initiering och finansiering av stora utvecklingsprojekt. Som exempel angavs att inrättandet av statens energiverk avsevärt borde förbättra för en samordning förutsättningarna av olika insatser på energiområdet. På samma sätt som kostnaderna för utveckling inom försvarsområdet i stor utsträckning bärs av statsmakterna borde motsvarande bidrag lämnas till finansieringen av utvecklingsarbete för civila ändamål, menade utredningen.

i) Flygindustridelegationens betänkande (Ds I 1980:2).

Flygindustridelegationen undersökte i sitt betänkande möjligheterna att nyttiggöra de flygindustriella resurserna för civil verksamhet, eftersom statsmakterna ett minskat behov förutsåg av utvecklingskapacitet för militära ändamål. konstaterade Delegationen att det generellt är förenat med svårigheter att föra över flygindustriella resurser från militär till civil verksamhet. Svårigheter uppstår främst p g a skillnaderna i marknadsstruktur. Enligt delegationens uppfattning var emellertid utveckling för den civila flyg- och rymdmarknaden ett möjligt alternativ för att under 80-talet kunna utnyttja flygindustrins utvecklingsresurser. Denna typ av utvecklingsarbete ligger i fråga om teknisk inriktning relativt nära den militära. Dessutom förutsågs en stor och expanderande marknad för produkter inom den civila flyg- och rymdsektorn. Delegationen föreslog därför statligt stöd i form av lån och bidrag för att underlätta till civil flygindustrins omställning produktion.

j) Framtida militär flygindustri i av 1979 Sverige. Principbetänkande års militära flygindustrikommitté Fö

(Ds 1981:2).

Flygindustrikommittén redovisade i sitt betänkande principiella överväganden rörande tänkbara industristrukturer för den framtida svenska flygindustrin och konsekvenser för berörda företag och myndigheter. Tre industristrukturer diskuterades mot bakgrund av anskaffningsalternativen inhemsk JAS, utländskt direktköp och slutmontering av utländskt flygplan i Sverige. I det första alternativet, anskaffning av svensk JAS, bedömdes goda förutsättningar föreligga att lägga en grund för en successivt ökande civil verksamhet. Under övergångstiden kunde teknisk kompetens bibehållas på hög nivå och beläggning på maskiner och anläggningar hållas uppe. Enligt kommittén måste dock åtgärder vidtas som minskade flygindustrins behov av militära beställningar. Företagen borde därför i samband med eventuell upphandling åläggas visa hur detta lämpligen kan ske.

Uppdraget och utredningsarbetet 29

Litteratur

Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1982:1. Civil produktion i försvarsindustrin genom teknikupphandling. Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1983:1. Common Crisis, North-South: Cooperation for World Recovery. The Brandt Commission 1983. London 1983. Flygindustridelegationens betänkande. Ds I 1980:2. Framtida militär i Principbetänkande avgivet av flygindustri Sverige. 1979 års militära flygindustrikommitté. Ds Fö 1981:2. Gemensam Säkerhet - från den oberoende kommissio- Rapporten nen för och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av nedrustning Olof Palme. Stockholm 1982. Bo Hovstadius/Manne Wängborg: Nedrustning och utveckling - en FN-studie. Världspolitikens dagsfrågor 1982:5. North-South, A for Survival. The of the Programme report Independent Commission on International Development Issues under the Chairmanship of Willy Brandt. London 1980. The Relationship between Disarmament and Development, UN Publication Sales No. E. 82.IX.1 (Study Series 5), New York 1982. Clyde Sanger: Nedrustning, utveckling, säkerhet. Sammandrag av Thorsson-rapporten om sambandet mellan nedrustning och utveckling, Stockholm 1982.

2 Nedrustning, säkerhet, utveckling

en

bakgrund

Som bakgrund berörs några centrala problem rörande nedrustning och säkerhet liksom utvecklingsländernas allt svårare situation. Sveriges politiska ställningstaganden och agerande i nedrustningsoch u-landsfrågor tas även upp. I dessa perspektiv redovisas exempel såväl internationella som svenska initiativ och förslag till på av militära resurser till civila ändamål. Dessutom berörs omställning några tidigare försök att koppla samman nedrustning med utveckling att använda delar av vid en resurser i genom nedrustning frigjorda med länderna i Tredje världen. utvecklingssamarbetet

2.1 och nedrustning Kapprustning

Internationella perspektiv

mellan supermakterna har försämrats. Ökat Förhandlingsklimatet misstroende låser fast positionerna. Vardera sidan uppfattar sig själv som fredligt sinnad och motparten som den aggressiva och farliga. Rädslan gror i bristande kännedom om motpartens militära dispositioner och intoleransen växer i frånvaron av kontakter. För att och stärka sin supermaktsposition söker båda att till skydda sig kostnader och utan hänsyn till riskerna för ömsesidig gigantiska övertrumfa varandra i militär slagkraft. Ingen vill tillintetgörelse kompromissa, trots att detta är nödvändigt för att överleva. rullar vidare och intensifieras genom sin egen Kapprustningen och teknikens makt. Den blir därigenom i sig en fara för dynamik freden.

och ett föråldrat snävt nationellt synsätt, som lever kvar Kortsynthet från tiden före kärnvapenåldern, styr supermakternas strategier. och konfrontationen mellan Förenta Staterna och Spänningen Sovjetunionen beror på rivalitet om militär och ekonomisk dominans liksom på ideologiska motsättningar.

32 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

Det är svårt att göra sig en föreställning om vilken orimlig ”overkill”kapacitet som anser behöva supermakterna sig för att garantera sin säkerhet. Följande jämförelse kan ge en uppfattning om den absurda förstörelseförmågan. Den som kommit till mängd sprängmedel användning i alla krig hittills skulle ett uppskattningsvis fylla godståg som är ca 80 km långt. Jämfört med nuvarande är vapenarsenaler detta en obetydlighet. De existerande utvecklar nämlikärnvapnen gen enligt vissa en som motsvarar ett uppskattningar sprängkraft godståg med sprängmedel som sträcker runt 97 eller sig jorden gånger avståndet till månen fram och tillbaka fem Detta tros gången* skapa den trygghet rörande ömsesidig förstörelse” garanterad (mutually assured destruction - som MAD) enligt supermakterna måste ingå i strategierna.

Europa är den världsdel som har den relativt största av mängden vapen och där hotet om total är mest I ödeläggelse överhängande. Europa finns (utplacerade eller taktiska såsom lagrade) kärnvapen minor både till lands och till och sjöss, artillerigranater luftvärnsproj ektiler samt missiler med en räckvidd från 10-tal kilometer några upp till 5000 km. Ingenstans i världen finns sådana truppkoncentrationer som i Europa. Enligt The Balance 1983-1984 av Military (utgiven International Institute for Strategic står i Studies) Europa 2,0 miljoner NATO-soldater mot 1,7 miljoner Warszawapakts-s0ldater? Där finns också 20 700 mot 25 500 från NATO-stridsvagnar Warszawa-pakten och dessutom en mängd andra slags vapen inklusive 5 000 attackflygplan - ca 2 500 på vardera sidan.

Den tidigare ofta åberopade militära övervikten i för Europa Warszawapakten har enligt en nyligen (den 21 juni 1984) publicerad NATO-rapport reducerats. Genom att nu räkna bort bl a avlägset stationerade sovjetiska styrkor har man kommit fram till att Warszawapaktens markstridskrafter omfattar 115 divisioner mot 88 för NATO. Dessa siffror skall med 173 jämföras tidigare angivna respektive 84. Därtill kommer att man i konstate- NATO-rapporten rar att blockens inte enbart kan bedömas efter deras numerär. styrkor Viktiga skillnader, som bör beaktas vid jämförelser, är enligt

rapporten bl a vapnens effektivitet och truppernas stridsförmåga?

De globala följderna av ett stort i FNs kärnvapenkrig påvisades kärnvapenstudie 1980, som leddes av dåvarande svenske FNambassadören, försvarsminister Anders Thunborg. Vetenskapsmän i såväl väst som öst har senare fortsatt att studera effekterna av kärnvapenkrig och funnit att dessa skulle bli katastrofala. Ett kärnvapenkrig skulle, även om bara en bråkdel av existerande arsenaler användes, leda till en en s k nukleär global klimatkatastrof,

Nedrustning, säkerhet, utveckling - en 33 bakgrund

Pricken i mitten är världens

eldkraft under andra

världskriget,

alla är eldkraft.

prickar dagens

n.

cu...

.13..

u.-c’ 3-.. .._v_ o n ._,

... 1v ,o

u, 4,.. uno

-o.o..

°°,

Denna bild visar världens samlade eldkraft i dag liknande Polaris-ubåtar. jämfört med andra världskrigets. Pricken i mitten Cirkeln i rutan i det nedre vänstra hörnet motsvarar den samlade eldkraften under andra innesluter 24 megaton. Den representerar en ny världskriget - totalt 3 megaton. Resten av prick- Trident-ubåt och har en eldkraft motsvarande åtta arna anger eldkraften hos världens nuvarande gånger andra världskrigets totala eldkraft. En kärnvapenarsenal och motsvarar 18 000 megaton sådan ubåt kan ensam förstöra samtliga större eller 6000 gånger andra världskrigets samlade städer på norra halvklotet. eldkraft. Förenta Staterna och Sovjetunionen Sovjetunionen förfogar över en jämförbar dessvarar för vardera ungefär hälften av denna truktiv kapacitet. förstörelsefönnåga. Cirkeln i rutan i det övre vänstra hörnet Två rutor på bilden - 300 megaton - motsvarar innesluter 9 megaton och visar eldkraften hos en en eldkraft som kan förstöra alla stora och Poseidon-ubåt. Den motsvarar tre gånger andra medelstora städer i hela världen. världskrigets totala eldkraft. En sådan u-båt kan ensam förstöra över 200 av Sovjetunionens största städer. Det finns i dag 31 sådana u-båtar och 10 Källa: Stockholms-Tidningen 24 december 1983.

34 säkerhet, utveckling - en bakgrund Nedrustning,

vinter. Dammet och sotet från bränderna skulle förmörka himlen och kyla ned kontinenterna så att de ekologiska systemen bröt samman. Kvardröjande giftig smog, intensiv ultraviolett strålning och förhär-

jande epidemier skulle göra jorden till en obebolig plats.‘

Dessa effekter har presenterats utförligt bl a i ett specialnummer i juni 1982 av den svenska Vetenskapsakademiens miljövårdstidskrift

Ambio - Nuclear War. The Aftermath — som senare översatts till

svenska med titeln Kärnvapenkrig. Ettscenario för vår tid. Ämnet har också behandlats fylligt i två andra internationella publikationer:

Science (23 december 1983) och Foreign Affairs (Winter 1983/84).

Dessa vetenskapliga belägg för kärnvapenkrigets långsiktiga effekter har väckt betydande internationell uppmärksamhet.

Trots dessa skrämmande visioner har förhandlingarna i Geneve mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen om strategiska och medeldistanskärnvapen avbrutits på grund av djupgående meningsskiljaktigheter rörande de nya vapensystemens karaktär och effekter. Därefter har istället utplacering av nya kärnvapen fortsatt. Inte heller förhandlingsmaskineriet inom FN och andra fora gör några nämnvärda Inte ens enhälligt resolutioner om framsteg. antagna olika nedrustningsfrågor respekteras av de dominerande militärmakterna. Förslag om att inleda förhandlingar under hösten 1984 angående begränsning av kapprustningen i den yttre rymden kan emellertid komma att leda till att kontakten återupptas mellan supermakterna. Rustningskostnaderna ivärlden fortsätter alltjämt att öka och uppgår 1984 till ca 800 miljarder US dollar, dvs ca 6 500 miljarder kronor. Under de senaste fem åren har kurvan pekat brantare uppåt än under den närmast föregående perioden. Den årliga ökningstakten för - mätta i fasta - har stigit från 2,4 procent militärutgifterna priser 1975-79 till 3,3 procent 1979-83.5

Den snabba stegringen beror främst på USAs enorma satsning på vapenutveckling. Under femårsperioden 1979-83 har ökningen av militärutgifterna i USA varit genomsnittligt 7,5 procent per år.° Enligt The Military Balance 1983-1984 beräknas världens samlade militärutgifter ha stigit med 10 % mellan 1981 och 1982 trots en kraftig nedgång generellt i de flesta länders ekonomier. I Förenta Staterna tog försvaret 1980 24 procent av den totala federala budgeten. 1985 föreslås den vara uppe i 30 och 1989 i 37 procent. Även länderna i Mellersta Östern och Sydamerika uppvisar kraftig tillväxt i militärutgifterna. Enligt en officiell amerikansk källa har de sovjetiska militärutgifterna under de senaste åren legat på en

Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund 35

on the other it that we have more missiles than know what

“I, hand, find frustrating we

to do wit .”

Teckning av Ross;©1984 The New Yorker Magazine, Inc.

Översättning: Jag för min del, finner det irriterande att vi har fler raketer än vi vet vad vi skall göra med.

oförändrat hög nivå med en ökningstakt på ca 2 procent per år. Däremot har många u-länder minskat sina militärutgifter under senare år. Detta belyses i tabell 2.1 som visar att Afrikas länder inte alls har ökat sina militärutgifter under perioden 1979-83. Det framgår även av tabell 2.2 där nedgången i vapenförsäljningen till Tredje världens länder visas. Medan militärutgifterna ökat kraftigt under senare år, totalt sett, visar den internationella vapenhandeln en motsatt tendens. Vapenhandeln har under de senaste åren stagnerat, huvudsakligen på grund av u-ländernas höga utlandsskulder. Omkring en fjärdedel av dessa skulder beräknas bero på vapenimport. OPEC-ländema, som under 70-talets senare hälft svarade för den största ökningen, köper inte heller lika mycket vapen som tidigare.

Enligt en färsk rapport från den amerikanska kongressens utredningssekretariat (maj 1984) minskade industriländernas vapenleveranser till Tredje världens länder från 32,8 miljarder US$ 1982 till

36 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

Tabell 2.1 Militärutgifter för ett urval länder och regioner 1979 - 1983 (miljarder USS och 1980 års priser) samt ökning 1979 - 83 (procent).

Ökning 1979 1980 1981 1982 1983 1979-83 procent

Övriga Warszawa-

Källa: SIPRI Yearbook 1984 1Utom Egypten

26,5 miljarder 1983. Följande tabell visar att Förenta Staterna i

återigen är den främsta vapenleverantören till Tredje världen.

Även om den allmänna rustningssituationen är djupt oroande bör emellertid några till synes hoppingivande faktorer noteras. Det gäller såväl den offentliga debatten om de dominerande strategierna som det folkliga engagemanget.

Den avskräckningsdoktrin, som under många år varit den grundläggande inom NATO och som förutser möjligheten att insätta kärnvapen redan på ett tidigt stadium av ett konventionellt krig, har under senare tid alltmer kommit att ifrågasättas i den internationella debatten. Allt oftare framförs där övertygelsen, att en inledningsvis begränsad insats av kärnvapen skulle leda till en okontrollerbar

l Tabell 2.2 Vapenexport till Tredje världen 1980 - 1983 (miljarder USS och 1983 års priser). 1979 1980 1981 1982 1983

Källa: Richard F Grimmet: Trends in conventional arms transfers to the Third World by major supplier (Congressional Research Service, Report No 84-82 F, May 7, 1984)

Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund 37

vidare upptrappning till ett interkontinentalt kärnvapenkrig. Ett sådant krig skulle uppenbarligen inte ha någon vinnare utan hela mänskligheten som förlorare. President Reagans tal i FNs generalförsamling hösten 1983 gav en om, att man även på officiellt amerikanskt håll påverkats av antydan den offentliga debatten. Han gav uttryck för tvivel om möjligheten att kunna vinna ett kärnvapenkrig och överhuvudtaget på möjligheten att kunna använda dessa vapen för något militärt syfte. Även om den följden av att kärnvapnen förlorat i trovärdighet borde logiska vara en ömsesidig skrotning av dessa vapenarsenaler, är steget dock mycket stort från retoriken till en nukleär avveckling och till någon överenskommelse baserad på gemensam säkerhet.

Under 80-talet har fredsrörelser världen över utvecklats till ett viktigt i för nedrustning. De har vuxit till påtryckningsmedel kampen inflytelserika folkopinioner i bl a Västeuropa, Nordamerika och och har genom sina aktioner blivit en allt viktigare faktor att Japan

2:24»

“And what can the Joint do little

Chiefs of Staff for you today, girl?”

Teckning av Ziegler; ©1983 The New Yorker Magazine, Inc.

Översättning: ”Och vad kan överbefâlhavaren göra för Dig idag, min lilla flicka?”

38 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

räkna med i det politiska livet. Fredsrörelserna ställer det säkerhetspolitiska problemet på sin spets och har tvingat fram en omfattande nedrustningsdebatt. Också i de officiella internationella organen har de fått ökat inflytande. Politiker runt om i världen har visat sig tvungna att i större utsträckning än tidigare ta hänsyn till fredsopinionerna som fördömer kapprustningen.

Allt starkare kritik mot kärnvapnen och kapprustningen kommer också till uttryck bland politiker från olika delar av världen. Exempelvis riktades i maj 1984 en appell till kärnvapenmakterna från sex politiska ledare i Afrika, Asien, Europa och Latinamerika (president Raul Alfonsin, Argentina, premiärminister Indira Gandhi, Indien, president Miguel de la Madrid, Mexico, president Julius Nyerere, Tanzania, statsminister Olof Palme, Sverige, och premiärminister Andreas Papandreou, Grekland). Dessa kräver ett stopp för alla prov, samt all vidare tillverkning och utplacering av kärnvapen och kräver dessutom en minskning av kärnvapenarsenalerna.

...y~.;-.. -1. Sveriges politik i...

Sveriges arbete för avspänning och nedrustning präglas av vår uppfattning att internationell säkerhet måste byggas i växande omfattning på ömsesidig respekt mellan länder och fördjupat samarbete mellan maktblocken. Arbetet för freden måste enligt svensk uppfattning ledas av en strävan att överbrygga motsättningarna snarare än vila på militär avskräckning. Sveriges insatser på nedrustningsområdet bedrivs i första hand inom ramen för FNs generalförsamling och Sveriges medlemskap i nedrustningskonferensen i Geneve.

Dåvarande statsminister Fälldin gav vid FNs andra specialsession om nedrustning (SSD II) i juni 1982 uttryck för Sveriges fredssträvanden på bl a följande sätt:

”En av detta mötes viktigaste uppgifter är att utarbeta och anta ett fullständigt nedrustningsprogram, som avses bli grunden för nedrustningsansträngningarna fram till slutet av detta århundrade. Jag vädjar till alla stater att konstruktivt medverka i förhandlingarna om detta program så att det blir realistiskt och meningsfullt och därigenom ägnat att fylla sitt viktiga syfte. Då går vi tillmötes den starka längtan efter fred och nedrustning som finns hos alla folk.”

Kritik riktas från svensk sida mot strategier som leder till utveckling av nya typer av vapensystem för rymdkrigföring liksom av nya medeldistans- och taktiska kärnvapen, bla neutronvapnet, vilka driver på kapprustningen och sänker kärnvapentröskeln. Sverige söker verka för att en internationell överenskommelse om fullstän-

säkerhet, utveckling - en bakgrund 39 Nedrustning,

förbud mot kärnvapenprov snarast ingås genom förhandlingar digt vid Geneve. nedrustningskonferensen

Vårt land ställer bakom kraven att kärnvapenstaterna som ett sig första enas om en allmän och kontrollerbar frysning av steg Tanken är att en sådan frysning skall kunna kärnvapenarsenalerna. till som syftar till balanserade och utgöra inledningen förhandlingar kontrollerbara reduktioner av olika typer av kärnvapen.

av och teknik för militära ändamål måste Utnyttjandet vetenskap svensk också ägnas ökad uppmärksamhet. Det är enligt uppfattning att den FN-studie om militär och utveckling, som angeläget forskning inom kort fram, följs av medlemsländerna genom läggs upp nationella studier.

Som ett led i strävan att minska konfrontationsriskerna i Sveriges och i vårt lands närmaste har sonderingar inletts Europa grannskap för att undersöka att upprätta en centraleuropeisk möjligheten korridor som är fri från slagfältskärnvapen.

2.2 Säkerhet

har fått en och delvis annan innebörd än säkerhetsbegreppet vidgad Traditionellt har man förbundit säkerhet med militär tidigare. säkerhet garanterad av vapen som förutses skydda mot yttre militära hot. En ökad medvetenhet om de icke-militära hoten har vuxit fram under senare år. Exempelvis har den utbredda ekonomiska krisen, samt den och miljöförstöringen som oansvariga resursförbrukningen drabbar stora delar av och dess fortsatt ökande befolkning, jorden ytterligare dimensioner. givit säkerhetsbegreppet

Stabilare ekonomier och en mer rättvis fördelning av världens resurser är förutsättningar för skapandet av fred och säkerhet viktiga i världen. Därför kravet en ny ekonomisk världsordning hand i går på hand med arbetet för fred.

visar att ökad säkerhet inte står att finna genom fler Kapprustningen och mer sofistikerade Medan man tidigare trott sig skapa vapen. säkerhet ömsesidig avskräckning inom ett system av terrorgenom detta nu av allt fler som ett bräckligt skydd mot balans, upplevs I stället för ökad säkerhet åstadkommer vapnen en kärnvapenkriget. försämrad säkerhet. Detta utgör bakgrunden till de förslag om säkerhet som Palme-kommissionen presenterade i sin gemensam rapport 1982.

I sitt vid öppnandet den 17 januari 1984 av hälsningsanförande Stockholms-konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande

40 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

åtgärder och nedrustning i kom statsminister Olof Palme in Europa på begreppet gemensam säkerhet och konstaterade bl a följande:

”Insikten att det inte kan finnas någon verklig säkerhet för bara ena sidan vinner insteg. Under detta årtionde har det ömsesidiga beroendet hela tiden ökat. Detta gäller vare sig vi talar om ekonomiska, kulturella eller sociala förbindelser. Och detta ömsesidiga beroende är sannerligen inte begränsat till Europa. Det är globalt. Ett livskraftigt säkerhetssystem måste därför också grundas på världsvid solidaritet i insikt om att rättvisa och sociala och ekonomiska framsteg också utgör vitala beståndsdelar i en stabil världsordning. Försök att öka förtroendet är ett uttryck för strävan att uppnå gemensam säkerhet. Ett klimat av större förtroende kommer också att erbjuda en bättre grogrund för politisk dialog och ett betydelsefullt utbyte av idéer. En sådan dialog och ett sådant utbyte skulle klarlägga gemensamma intressen och identifiera de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att verbal konfrontation övergår till bruk av våld.

Genom Helsingfors-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 1975 och slutdokumentet därifrån lades grunden för en process som syftar till ökad säkerhet i Europa baserad på samarbete istället för avskräckning och konfrontation. Stockholmskonferensen skall, enligt mandatet från Madrid-mötet, besluta om stegvis vidtagna nya, effektiva och konkreta åtgärder ägnade att skapa framsteg i stärkandet av förtroende och säkerhet samt uppnående av nedrustning”. Sådana framsteg skulle underlättas om avskräckningspolitiken ersattes av en politik baserad på ökad ömsesidig förståelse för varandras intressen och på en insikt om behovet av gemensam säkerhet.

Säkerheten kräver i dagens läge framför allt att ett globalt accepterat system för fredens bevarande skapas. Vad som behövs är en effektiv mekanism både för att hindra kärnvapenkrig (”nuclear crisis

management”)7 och för att överhuvudtaget förebygga att konflikter

mynnar ut i krigshandlingar. Sverige och övriga nordiska länder stöder FNs generalsekreterare i hans ansträngningar att stärka världsorganisationens och i synnerhet säkerhetsrådets roll i detta sammanhang.

Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund 41

2.3 Utveckling

Svält och skuldkris

Det är två överskuggande problem som idag karaktäriserar den ekonomiska och sociala situationen för den Tredje världen: de fattigaste u-ländernas försämrade situation och bristen på finansiella resurser för utveckling. l De senaste årens ekonomiska kris har ökat skillnaderna mellan olika grupper av u-länder. Exempelvis har Indien och Kina med relativt liten integration i världsekonomin liksom ett antal u-länder i

l Sydostasien klarat sig relativt bättre under lågkonjunkturen. Andra

ländergrupper, som de hårt skuldsatta länderna i Latinamerika och

I

l de fattigaste råvaruexportberoende länderna i Afrika, har visat sig mer sårbara. å Sedan 1980 har det internationella biståndet till i

i

utvecklingsländerna t stort sett stagnerat. Det på en nivå långt från de mål som ligger uppsatts och långt från den Tredje världens behov av utvecklingsrej surser. Genom stagnerande eller minskande bidrag från de största och rikaste industriländerna har denna biståndskris framför allt kommit att bli de multilaterala organens kris. Världsbankens utlåning på särskilt villkor den internationella fördelaktiga genom

utvecklingsfonden (International Development Association, IDA) har minskat. Samtidigt har FNs utvecklingsprogram (United Nations

Development Programme, UNDP) och flera andra biståndsgivande FN-organ hamnat i en resurskris.

Massfattigdomen fortsätter således att vara ett akut internationellt Å problem. En stor del av mänskligheten kan inte få sina grundläggan- I l de behov av mat, kläder, bostäder, utbildning, hälsovård och ett l meningsfullt arbete tillgodosedda. Närmare en miljard människor är undernärda eller hotas av svält. Varje dag är det 40 000 barn som dör

l eller drabbas av skador därför att de inte får att

obotliga tillräckligt äta. Värst drabbat är Afrika, som återigen utsätts för en svår svältkatastrof, särskilt i länderna söder om Sahara. Bland de direkta orsakerna till krisen är snabb folkökning, överutnyttjande av jorden, skövling av skogar och en förödande torka.

Den orimligt höga skuldsättning som många u-länder ådragit sig har 1 flera samverkande orsaker. Bl a medförde den ökade tillgången på krediter under åren kring 1980 en skärpt kreditkonkurrens från de långivande ländernas sida. Många u-länder använde resurserna till överambitiösa industriprojekt eller i många fall till ren konsumtion. De akuta betalningssvårigheterna, som i stor utsträckning beror på det höga ränteläget i Förenta Staterna och på den amerikanska

42 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

dollarns starka ställning, utsätter det internationella finanssystemet för påfrestningar. Enligt en från Världsbanken uppgift nyligen innebär en uppgång i dollarräntan med 1/2 procent en ökning av de skuldtyngda u-ländernas räntebetalningar med ca två miljarder US $ per år? Långtgående åtgärder måste vidtas i de skuldtyngda länderna, för att få fart på exporten så att återbetalningsförmågan och därmed kreditvärdigheten kan återställas.

Hela anpassningsbördan kan inte läggas på länderna i Tredje världen. Detta skulle innebära risk för ökad social oro och politiska spänningar, som ökar det mänskliga lidandet och som kan leda till att allt fler demokratiska regimer i u-länderna faller och ersätts med diktaturer. Internationella kapitalresurser måste på ett samordnat sätt kanaliseras till de skuldtyngda länderna. Villkoren måste anpassas till varje lands speciella situation. Ofrånkomliga åtstramningsåtgärder bör i minsta möjliga utsträckning drabba de redan mycket fattiga. U-ländernas huvudkrav är att få till stånd en ny ekonomisk världsordning. De begår därför globala förhandlingar om handel, råvaror, energiresurser, utveckling och finansiella frågor. Den alliansfria rörelsen (Non-Aligned Movement) och den sk 77gruppen, som är u-ländernas samarbetsgrupp i FN-systemet, har vid upprepade tillfällen ställt krav på i-länderna att acceptera förändringar i det internationella ekonomiska systemet och att öka det offentliga biståndet till det överenskomna 0,7%-målet. Vid den latinamerikanska ekonomiska konferensen i Ecuadors huvudstad Quito i januari 1984 begärde de länderna skuldtyngda på denna kontinent omförhandlingar av u-landslånen och för åtgärder att förbättra sina exportmöj ligheter. Dessa krav har nyligen bekräftats vid ett latinamerikanskt möte i juni 1984 i Cartagena, Colombia. U-länderna hänvisar också i olika sammanhang till att möjligheten nyttja de resurser som idag slösas på kapprustning till fredlig utveckling i Tredje världen. Den mest omfattande förhandlingen inom under Nord/Syd-dialogen 1983 var den sjätte konferensen om handel och utveckling (UNC- TAD VI), som ägde rum i Belgrad i juni. Endast några mindre framsteg gjordes vid denna konferens. Ett lades fast arbetsprogram för fortsatta diskussioner mellan i- och u-länder. Ett år efter konferensen måste man konstatera att den hittills inte bidragit till några avgörande förbättringar i u-ländernas situation. Den fjärde konferensen i augusti 1984 med FNs för industriell organisation utveckling, UNIDO, är nästa prov som det internationella utvecklingssamarbetet ställs inför.

Nedrustning, säkerhet, utveckling — en bakgrund 43

Sveriges politik

För Sverige och det svenska folket, som haft fördelen att kunna utveckla sitt samhälle utan något förhärjande krig under de senaste 170 åren, är solidariteten med de fattiga länderna ett centralt inslag i den svenska Biståndet en av hörnstenarna i utrikespolitiken. utgör våra ansträngningar att verka för internationell utjämning och Solidaritetspolitiken syftar till att värna om de mindres avspänning. l och roll i världssamfundet samt att stärka FNs roll och I svagares arbetsmöjligheter i u-länderna. Sverige bedriver därför både bilateralt och multilateralt en aktiv politik för att förbättra villkoren för

l människorna i u-länderna.

I har fastslagit följande fyra huvudmål för det svenska Riksdagen å biståndet: I EI resurstillväxt I E! ekonomisk och social utjämning E! ekonomiskt och politiskt oberoende EI demokratisk samhällsutveckling

Stödet åt FN är ett viktigt inslag i den svenska utrikespolitiken. Trots

N att FN lider brist resurser och ofta av

på handlingsförlamas på grund svåra politiska motsättningar och procedurproblem, representerar världsorganisationen något oersättligt, nämligen människornas strävanden och förhoppningar om en bättre värld. Framför allt har organisationen möjlighet att skydda mindre och svagare länders rätt i en värld där annars makt och styrka brukar fälla utslaget. Sverige verkar för att FN skall få möjlighet att stärka sin position inte bara såsom fredsbevarande organ utan även i dess arbete på att främja ekonomisk och social rättvisa.

I de aktuella Nord/Syd-frågorna, som diskuteras i olika internationella fora, stöder Sverige u-ländernas strävanden till ökat inflytande beträffande fördelningen av världens resurser. Statsminister Palme summerade i sitt anförande i oktober 1983 vid ett möte inom FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) den svenska inställ- Han pekade bl a på följande nödvändiga åtgärder för att få ningen. till stånd en global ekonomisk återhämtning: EI världens skuldbörda måste lindras långsiktiga Tredje genom nya lösningar och ökad kreditgivning från i-länderna D målsättningen om överföring till u-länderna av 0,7% av iländernas BNP måste uppfyllas vilket skulle innebära en fördubbling av de nuvarande resursöverföringarna D världens måste främjas så att dessa länders Tredje export upplånings- och återbetalningsförmåga stärks

44 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

D Internationella valutafonden och Världsbanken måste ges ökade resurser El de protektionistiska tendenserna i världen måste då de i hejdas första hand drabbar de ekonomiskt länderna svagare

Omställning

Världen är för närvarande vittne till den största militära ojämförligt satsningen i människans historia. Detta medför att ställer många frågan, om man inte måste använda resurser ett jordens på rationellare sätt än för tillverkning av allt mer kostsamma och destruktiva vapensystem.

Den långvariga ekonomiska kris som drabbat världsekonomin och inte minst de fattiga länderna har ökad åt debatten. gett näring

Nedrustningsansträngningarna får inte bromsas av tveksamhet

beträffande de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en 3 övergång till civil produktion. Det är därför nu mer än angeläget någonsin, att på nationell nivå utarbeta och instrument planer skapa för en Detta bör ske stegvis omställning. parallellt med och som ett komplement till förhandlingarna om nedrustning.

FN-studien 1981 om sambandet mellan och nedrustning utveckling har riktat behovet av en växelverkan uppmärksamheten på dylik och på nödvändigheten att man i varje land tar fram långsiktiga planer för övergång till ökad civil hade redan tillverkning. Frågan tidigare aktualiserats inom FN genom flera rapporter, den första 1962. Tio år senare presenterade en expertgrupp ledd av Alva Myrdal en ny FN-rapport, Disarmament and Development, som behandlar möjligheterna till omställning.

Även om frågeställningen varit aktuell under ett antal år, framför allt i Förenta Staterna där många initiativ att finna tagits lämplig alternativ produktion, har de faktiska resultaten hittills varit mycket begränsade.

Mellan 1963 och 1972 det amerikanska tog nedrustningsorganet Arms Control and Disarmament initiativ till ett Agency (ACDA) antal forskningsprojekt om effekterna av omställning. Kongressen har, sedan dåvarande senatorn George McGovern 1963 presenterade sitt första lagförslag angående omställning, så gott som årligen blivit förelagd förslag om av från militär långsiktig planering övergång till civil produktion. Stödet åt dessa initiativ har hittills varit otillräckligt för att beslut skulle kunna fattas om konkreta några åtgärder.

Enskilda forskare, forskningsinstitut, fackförbund - framför allt International Association of Machinists and Workers Aerospace

Nedrustning, säkerhet, utveckling —- en bakgrund 45

(IAM) - samt lokala intressegrupper har gjort flera undersökningar, som visar att civil skulle vara fördelaktig ur bl a produktion sysselsättningsmässig synpunkt jämfört med vapentillverkning.

För rörande av militärbaser finns inom Förenta frågor nedläggning Staternas ett Office of Economic försvarsdepartement organ, som medverkar i planeringen av alternativ Adjustment (OEA), En annan institution, Economic Development resursanvändning. Administration inom stöder finan- (EDA) handelsdepartementet, siellt kommuner och att alternativ civil sysselsättföretag skapa ning. är i - med en Intresset i Europa för omställningsfrågor dagens läge hög arbetslöshet och betydande försvarsbeställningar mycket svagt. ansatser det fackliga planet har gjorts i Storbritannien och Några på Det mest kända är den detaljerade plan för Västtyskland. exemplet civil som de anställda vid Lucas Aerospace utarbetade produktion när 1976 hotades av en drastisk nedskärning i de militära företaget I en lista över ett hundratal tänkbara beställningarna. planen ingick civila som man att pröva. På grund av produkter föreslog bolaget främst motstånd från genomfördes inte några av företagsledningen Lucas-arbetarnas förslag i praktiken.

Initiativet var dock inte helt Det har kommit att spela en förgäves. viktig roll såsom förebild och stimulans för fackliga organisationer och anställda vid andra försvarsindustrier. Det har pekat europeiska på möjligheten hur man kan gå till väga för att söka åstadkomma att de anställda i arbetet på att omställning, genom själva engageras föreslå alternativa civila projekt.

Under senare år har det svenska försvarets minskade beställningar det till en ekonomisk även för flera svenska gjort nödvändighet försvarsindustrier, att på ett eller annat sätt diversifiera sin produktion ökade civila satsningar. Dessa har dock inte skett utan genom Flera civila projekt inom försvarsindustrin betydande svårigheter. har förenad med ett betydande ekonomisslyckats. Långsiktighet miskt har emellertid att en del civila satsningar även risktagande gjort i helt militärt dominerade företag efter hand kunnat bli framgångsrika.

Flera offentliga utredningar under senare år har tagit upp frågor rörande försvarsindustrins att ställa om från militär till möjligheter civil stöd till bl a och flygmotorindustrin har produktion. Statligt flyglämnats för att underlätta civila satsningar. Svensk fackföreningsrörelse - framför allt Metallindustriarbetareförbundet - driver bland sina medlemmar en aktiv upplysningskampanj i freds- och nedrustningsfrågor. Man behandlar i detta sammanhang även omställningsproblemen i försvarsindustrin.

46 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

2.5 Sambandet -

nedrustning utveckling

Bakgrund

Under de senaste åren har världens ökat i en militärutgifter accelererande takt och är idag i det närmaste 25 större än det gånger totala biståndet till u-länderna. minut används Varje drygt 1,3 miljoner US$ (ca 11 miljoner kr) för militära ändamål och samtidigt dör 30 barn i u-länderna av svält, och Även undernäring sjukdomar. små minskningar av skulle att situationen rustningarna innebära, för miljontals människor i Tredje världen om dessa förbättrades, resurser kunde kanaliseras till olika hjälpprojekt.

Underutveckling i många länder har sin både i världsekonogrund mins struktur och i existensen av ett traditionellt klassamhälle. Den

bestående ordningen har hindrat reformer och genomgripande ekonomiska och sociala att komma till stånd. strukturförändringar Icke desto mindre skulle ett mer omfattande och väl bistånd planerat till u-länderna vara utvecklingsfrämjande.

En ökad skulle i första hand resurstillgång nyttjas för trängande basbehov. Den skulle också bidra till att u-ländernas främja exportansträngningar och öka från

teknologiöverföringen i-länder-

na. Detta kunde i sin tur leda till att den världsekonomiska strukturen

började ändras i linje med u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning.

Att på detta sätt ställa de ständigt stigande rustningarna mot de otillfredsställda behoven hos två av tredjedelar världsbefolkningen, har under senare år fått en allt starkare moralisk genomslagskraft. Skriften World Military and Social som Expenditures, årligen utges av den amerikanska ekonomen Ruth och vars Leger Sivard, utgåvor 1980 och 1983 översatts till svenska

(se litteraturförteckningen),

belyser de absurda prioriteringarna i världens resursanvändning idag. (I betänkandets del 2 återges bl a av de såsom de några prioriteringar formulerats i de senaste årens av denna utgåvor skrift).

Internationella

förslag

Den nuvarande av de nationella tolkningen säkerhetsintressena står alltjämt i vägen för konkreta beslut och mer genomgripande åtgärder

för att på ett konstruktivt sätt resurserna. Den ökade utnyttja insikten om kapprustningens effekter både för freden och negativa för världsekonomin har emellertid lett till att flera kommit förslag fram om att koppla och ihop nedrustning utveckling.

säkerhet, utveckling - en bakgrund 47 Nedrustning,

Alltsedan 1950 har FNs behandlat och antagit en generalförsamling rad resolutioner som uppmanar till minskning av militärutgifterna och av frigjorda resurser för ekonomiska och sociala användning ändamål. Disarmament and Development, som utar- FN-rapporten betades av en expertgrupp ledd av Alva Myrdal och presenterades , 1972, tog upp detta samband mellan nedrustning och utveckling. underströk att bidragen till utvecklingssamarbetet j Expertgruppen E borde öka kraftigt även om resurser inte kunnat frigöras genom

g

nedrustning.

1 Sambandet mellan och utveckling framgår också klart av nedrustning , slutdokumentet från FNs första särskilda möte om nedrustning 1978 ‘ och i besluten 1970 och 1980 om internationella utvecklingsstrategier för den världen. I slutdokumentet från 1978 års särskilda möte Tredje

I

generalförsamlingen åt generalsekreteraren att med hjälp _ uppdrog av en grupp regeringsexperter studera sambandet mellan nedrustning

i av representanter

och som kom att bestå för utveckling. Gruppen, i såväl öst- och väststater som u-länder, överlämnade sin rapport till

i

i september 1981. Generalförsamlingen godkängeneralsekreteraren de 1982 rekommendationerna i rapporten och anmodade medlems-

E

länderna att vidta lämpliga uppföljningsgåtgärder.

F

Flera enskilda initiativ har också tagits. Redan 1955 framförde den

i

dåvarande franske konseljpresidenten Edgar Faure ett förslag om att på i) skulle minska sina militärutgifter med en årligen regeringarna En del av dessa skulle överföras till stigande procentsats. besparingar en utvecklingsfond.

1978 den dåvarande franske presidenten Giscard presenterade i FN ett om upprättande av en internad’Estaing detaljerat förslag tionell nedrustningsfond för utveckling. Finansieringen skulle ske både genom frivilliga initialbidrag och genom inbesparade medel från President Mitterand återkom till detta franska förslag i nedrustning. ‘ vid FNs 1983. om en internasitt inlägg generalförsamling (Frågan tionell nedrustningsfond behandlas utförligare i kap 11).

Det är att det material som FN-gruppen sammanställde och angeläget de rekommendationer som den framlade beaktas av medlemsländer-

na. Gruppens arbete bör också läggas till grund för nationella som ihop nedrustning med ökade resursöverföringåtgärder kopplar ar till u-länderna.

Svensk inställning

med den nu utförda svenska studien är att för Sveriges del Syftet vissa nationella aspekter av sambandet mellan nedrustning belysa och svenska försvarsresurser som vid utveckling. Den ger exempel på

48 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

en internationell kan omfördelas nedrustning till andra ändamål, bl a resursöverföringar till u-länderna. Den också de samhällsbelyser ekonomiska konsekvenserna av en av försvaret. En minskning central uppgift för utredaren har varit att anvisa metoder och former för en långsiktig för av resurser, som vid en planering omställning nedrustning skulle frigöras inom försvaret och försvarsindustrin.

En sådan planering för bör verkställas i så länder omställning många som möjligt. Den lägger en stabil ekonomisk för från grund övergång militär till civil produktion och bidrar så vis till att underlätta på förhandlingar om en nedrustning. är ett till Planeringen komplement och bör genomföras parallellt med sådana och förhandlingar ansträngningarna att söka skapa en rättvisare av fördelning jordens resurser.

Både säkerhetspolitiska och ekonomiska skäl talar för att man på detta sätt skulle kunna bättre för ett skapa förutsättningar fredligare och rättvisare samhälle. Om vore beredda att ansvariga politiker planera och organisera för en sådan skulle detta utveckling gagna

nedrustningsförhandlingarna och den s k om en

Nord/Syd-dialogen ny ekonomisk världsordning. Genom en målmedveten bör politik Sverige kunna visa att detta både är och möjligt fördelaktigt.

Noter

1 Tim Garrison and Pyare Shirpari: The Russian threat, Its myths and realities, London 1983, sid 6. 2 I angivna antal NATO-soldater har inräknats ca 500 000 franska. Antalet soldater från Warszawapakten i Europa inkluderar inte sovjetiska styrkor i Sovjetunionen med undantag av soldater baserade på Kola-halvön och Trans-Kaukasien. 3 Se NATO and the Warsaw Pact Force Comparison, (NATO Information Service). Brussels 1984. 4 Carl Sagan: Nuclear war and climatic catastrophe: Some policy implications, (Foreign Affairs, Winter 1983/84). 5 Se bl a World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984, sid 63. 6 Se bl a World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984, sid 13. 7 Se bl a Bulletin of the Atomic Scientists (J une/J uly 1984), sid 24, ”Nuclear crisis management. 8 Se Dagens Nyheter, 27/6 1984: Ny räntehöjning i USA (Jan Magnus Fahlström).

Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund 49

Litteratur

The Aftermath. The human and ecological of Nuclear Consequences War. Edited by Jennie Peterson for AMBIO, New York 1983. Bistånd i kris. En bok om svensk av u-landspolitik (Redigerad Christian Andersson, Lars Heikensten, Stefan de Vylder). Stockholm 1984. Disarmament and Development. of the of on Report Group Experts i the Economic and Social of Disarmament. United Consequences

l Nations, New York 1972.

l Disarmament and World

Development (Edited by Richard Jolly)

Oxford 1978. Economic and social consequences of the arms race and of military expenditures. United Nations, New York 1978

(Sales No.

E.78.IX.1). Economic and social consequences of the anns race and its extremly harmful effects on World Peace and United Security, Nations, (A/37/386, 27 sept 1982). g Fred och Säkerhet, debatt och 1982 - 83. av Bo analys Redigerad l Huldt och Erik Holm, Utrikespolitiska institutet, Stockholm

I

1983. Från militär till civil produktion. för svensk folkriks-

i Arbetsgruppen

‘ dag for nedrustning, Stockholm 1981. P.C. Jersild: Efter floden. Stockholm 1982.

y

i Kärnvapenkrig, ett scenario för vår tid (Prisma, Kungl Vetenskaps-

l akademien, Ambio). Stockholm 1983.

l

The Military Balance 1983 - 1984. The International Institute for i Strategic Studies, London 1983.

(Finns översatt till norska:

l Militaerbalansen 1983/84. Den norske Atlanterhavskommitté, Oslo 1983). Alva Myrdal: The Game of and Disarmament, (revised updated l edition), New York 1982. Nedrustningskonferensen som blev en folkväckelse. om Rapport FNs andra specialsession om New York nedrustning (SSDII) juni/ j uli 1982. Arbetsgruppen för Svensk Folkriksdag för Nedrustning, Malmö 1983.

Nord-Syddialogen. Utrikesdepartementet (Skriftserien UD informe-

rar), Stockholm 1982. Jonathan Schell: The Fate of the Earth. New York 1982.

(Svensk

översättning: Jordens öde). Ruth Leger Sivard: Världens militära och sociala utgifter. (Utgåvorna 1980 och 1983). Stockholm 1981 1984. respektive Sweden and International Development Co-operation, SIDA, Stockholm 1983.

50 Nedrustning, säkerhet, utveckling - en bakgrund

World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984, London and Philadelphia, 1984. Världen och FNs kärnvapenstudie under ordförandekärnvapnen. skap av Anders Thunborg. Folk och Försvar, Stockholm 1981.

II Försvaret och försvarsindustrin

sou 1984:62

3 och försvaret

säkerhetspolitiken

3.1 och

Strategisk politisk bakgrund

De försvarsinsatser som görs i Sverige styrs av beslut av regering och riksdag. De är baserade på en omfattande analytisk verksamhet som bl a tar sig i uttryck i regelbundet återkommande försvarsutredningar. Dessa utredningar innehåller överväganden om landets säkerhetspolitiska mål och medel. Totalförsvaret är ett av flera sådana medel. Det är i detta sammanhang av intresse hur totalförsvaret länkas till den övergripande säkerhetspolitiken. Kapitlet inleds med en översikt av Sveriges geopolitiska läge. Vidare beskrivs kortfattat den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Slutligen redovisas totalförsvarets olika komponenter. , i l 7

l Sveriges geopolitiska läge

l l i norra har under tid karakteriserats av och Läget Europa lång lugn l l stabilitet. I över ett tredjedels sekel har det säkerhetspolitiska l i mönstret i Norden fortbestått trots yttre påfrestningar och ett tidvis kyligt internationellt klimat. Detta mönster har bestämts och utformats genom självständiga beslut i de nordiska länderna alltefter deras historiska erfarenheter och säkerhetspolitiska intressen. vill med fasthet slå vakt om och fullfölja sin traditionella Sverige neutralitetspolitik. Genom alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig söker vårt land värna sin frihet och sitt oberoende. Neutralitetspolitikens framgångsrika fullföljande under två världskrig har på ett avgörande sätt påverkat de svenska bedömningarna. En fortsatt framstod efter det andra världskriget som det neutralitetspolitik närmast till hands liggande alternativet. En bärande tanke var övertygelsen att Sveriges säkerhet bäst gagnades av en uttunning av militärpakternas närvaro och inflytande i det nordiska området. Finland för också en neutralitetspolitik. Landet har intima och aktiva kontakter med övriga nordiska länder inom ramen för det traditio-

54 Säkerhetspolitiken och försvaret

nella samarbetet på det nordiska planet. Finland upprätthåller vidare ett stabilt och förtroendefullt förhållande till Sovjetunionen på grundval av vänskaps-, samarbets- och biståndspakten.

Genom att Danmark, Norge och Island anslöt sig till NATO kom de nordiska länderna att säkerhetspolitiskt gå olika vägar. Detta har emellertid inte lett till någon spänning som vid blockgränserna i Centraleuropa. Finlands och Sveriges neutralitetspolitik har förhindrat uppkomsten av bredare direkta konfrontationsytor mellan stormaktsblocken i det nordiska området. Endast på ett ca 200 km långt avsnitt vid ishavskusten i norr löper NATOs och Warszawapaktens gränser direkt samman.

Danmark och Norge har försett sitt NATO-engagemang med den reservationen att de inte tillåter stationering på sina territorier av främmande trupp och av kärnvapen i fredstid. Även i övrigt har de ensidigt ålagt sig militära begränsningar i sina östligaste delar

(Bornholm respektive Finnmark).

Vad som förenar de nordiska länderna är en gemensam demokratisk idé- och kulturtradition, ett relativt ekonomiskt välstånd och ett stort mått av social sammanhållning. Även om meningsskiljaktigheter uppstår dem emellan, bevarar man viljan att komma överens och visar respekt för varandras ställningstaganden. Att på detta sätt kunna finna fredliga lösningar på eventuella konflikter är en styrka från säkerhetspolitisk synpunkt som också bidragit till att bibehålla stabiliteten i Nordeuropa. Nordeuropa betraktas av maktblocken inte längre som ett flankområde av perifert intresse. Supermakternas intresse för Nordeuropa har blivit större och mera närgånget, när det strategiska läget förändrats och spänningen ökat i Övriga Europa eller andra delar av världen.

Den tilltagande marina aktiviteten i Nordatlanten och Norska havet liksom av ubåtar i

uppträdandet kärnvapenbestyckade Östersjön

berör de nordiska länderna. Även den framtida av nya möjligheten luft- eller havsbaserade kärnvapenbärare i närheten av det nordiska området, exempelvis kryssningsmissiler, kommer att påverka den strategiska situationen för de nordiska länderna. De båda stormaktsblockens ökade intresse för Nordeuropa beror praktiskt taget helt på den globala maktkampen mellan supermakterna. Förändringar i den strategiska balansen och förstärkandet av de sjömilitära stridskrafterna i vårt närområde utgör en påtaglig realitet i dagens läge. Blockens militära dispositioner berör därför i växande grad de nordiska ländernas situation. Sverige och övriga nordiska länder har alltså ett säkerhetspolitiskt intresse av att främja

Säkerhetspolitiken och försvaret 55

avspänningen och aktivt verka för nedrustning och förtroendeska-

pande åtgärder.

Sverige är till ytan lika stort som Västtyskland, Schweiz, Österrike,

Nederländerna och Belgien tillsammans, men har endast 8,5 miljoner invånare med över 100 miljoner i dessa länder. För att jämfört försvara ett så vidsträckt och glesbefolkat land måste hela folket j mobiliseras, i synnerhet som man får räkna med att ett eventuellt Q framtida krig blir totalt, dvs att det drabbar hela befolkningen och j alla samhällsfunktioner.

å Av dessa skäl har ett totalförsvar, som utnyttjar hela det Sverige

i fredstida samhällets resurser. Alla civila och militära resurser är

samordnade för att kunna möta hot och försvara landet. Det militära försvaret på en allmän värnplikt och en snabb mobilisering av bygger alla män. Det kompletteras av ett civilförsvar och ett vapenföra ekonomiskt försvar där deltagande för både män och kvinnor regleras av pliktlagar.

Säkerhetspolitiken

Den inriktningen av Sveriges säkerhets- och försvarspolångsiktiga

l litik lades senast fast genom 1982 års försvarsbeslut, som grundade sig

I från 1978 års försvarskommitté. Det svenska försvarets på förslag bestäms av de målsättningar om frihet och utformning ytterst i oberoende, som uttrycks genom säkerhetspolitiken. Detta mål j formuleras på följande sätt: l l l , liksom andra länders, syftar till att bevara landets ”Sveriges säkerhetspolitik oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och, i former som vi själva väljer, trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig n] . utveckling

Fram till mitten av 1960-talet var säkerhetspolitiken främst inriktad att möta militära och försörjningsmässiga hot. Naturligt nog blev på neutraliteten samt försvars- och handelspolitiken de dominerande instrumenten för att det säkerhetspolitiska målet. Det var uppfylla bl a erfarenheterna från andra och den avspänning som världskriget utsattes som satte sin prägel på den Sverige genom kriget för, säkerhetspolitiska planeringen.

Under årens har det internationella samarbetet mellan länderna lopp ökat. Förenta Nationerna har fått allt fler och större uppgifter att På det ekonomiska området har de internationella kontakterna fylla. och utrikeshandeln växt snabbt. För Sveriges del har det vidgats

56 Säkerhetspolitiken och försvaret

ekonomiska samarbetet med omvärlden i bl a tagit sig uttryck medlemsskapet i EFTA och frihandelsavtalet med EG.

Parallellt med att det internationella samarbetet intensifierats, har emellertid de militära rustningarna runt om i världen ökat och de ekonomiska och sociala klyftorna mellan världens rika och fattiga länder vidgats. För att begränsa rustningarna och minska riskerna för krig inleddes nedrustningsförhandlingar. För att minska klyftorna och åstadkomma ökad rättvisa industriländerna i ökad började omfattning till länder i världen. För svensk ge bistånd tredje del tog sig detta uttryck i ett växande svenskt med utvecklingssamarbete u-länderna.

Mot denna bakgrund breddades successivt innesäkerhetspolitikens börd. Den korn också att innefatta det internatiofredsbefrämjande nella samarbete som sikt minskar riskerna för och andra på krig konflikter. Nedrustningsarbetet och biståndet blev vid sidan om neutralitets-, försvars- och handelspolitiken viktiga element i säkerhetspolitiken.

Samhällsutvecklingen i Sverige och den ökade internationella arbetsfördelningen har inte bara lett till förbättrad ekonomisk standard. De har även inneburit intensivare kontakter med omvärlden och medfört att blivit mer beroende av andra länder för Sverige sin försörjning med varor och förnödenheter. Framför allt vid oljekrisen 1973 - 74 stod det klart hur fredstida känsligt Sveriges ekonomiska utveckling var för avbrott i av varor. importen viktiga Begreppet fredskris införlivades i den säkerhetspolitiska planeringen och det ekonomiska försvaret fick vid sidan om den nya uppgifter

traditionella försörjningsberedskapen.

Idag används begreppet säkerhetspolitik som en sammanfattning på alla de åtgärder som statsmakterna vidtar för att landets frihet och oberoende ska kunna bevaras inför yttre hot, samt för att minska riskerna för sådana motsättningar och konflikter i världen som kan 1 hota landets säkerhet. formas således f säkerhetspolitiken idag genom en samverkan av åtgärder på flera områden framför allt utrikespolitiken (bl a nedrustnings-, handels- och och försvarsbiståndspolitik) politiken.

Sverige för i fred en alliansfri som till neutralitet i politik syftar krig. Denna neutralitetspolitik är inte internationellt såsom garanterad den schweiziska eller lagfäst som den österrikiska. Det är Sverige självt som tolkar och bestämmer innehållet i sin neutralitetspolitik.

Sveriges möjligheter att med bibehållen frihet och stå självständighet utanför krig och allvarligare konflikter anses sålunda bäst främjas

Säkerhetspolitiken och försvaret 57

en alliansfri politik stödd av ett efter våra förhållanden starkt genom försvar. avsikt och vilja att kraftfullt hävda den territoriella Sveriges såväl i fred som under neutralitet i krig, har på senare tid integriteten, demonstrerats de bestämmelser som gäller till skydd genom skärpta mot ubåtskränkningar.

För att vara effektiv måste denna vinna trovärdighet i politik omvärlden. Det är den samlade styrkan hos de säkerhetspolitiska som skall tillit i omvärlden till Sveriges förmåga att åtgärderna skapa kunna försvara liksom även för vårt lands att sig mot angrepp, vilja stå utanför alla allianser och att i händelse av krig förhålla sig neutralt.

Försvarspolitiken

Genom försvarspolitiken får det svenska totalförsvaret i dess olika delar - ekonomiskt m m - sin och sina militärt, civilt, organisation Det innebär att totalförsvarets utformning och inriktning uppgifter. bestäms anser att kan av de yttre hot som statsmakterna Sverige komma att bli utsatt för om världsläget försämras. Ett eventuellt krig i Europa mellan NATO och Warszawapakten utgör det allvarligaste hotet.

Ett i kan få förödande konsekvenser inte bara för de krig Europa direkt inblandade. Anhopningen av förstörelsemedel -framför allt i kärnvapen - inom de bägge maktblocken gör att militära angrepp l . l är ett orimligare medel än någonsin för att förverkliga politiska idag l i mål. Trots detta kan väpnade konflikter mellan blocken inte l l l uteslutas.

Genom sitt och militära stöd till länder utanför Europa blir politiska direkt eller indirekt engagerade i lokala krig och supermakterna konflikter andra håll i världen. Häri ligger en risk för direkt militär på konfrontation mellan USA och Sovjetunionen. Framför allt gäller detta när supermakterna anser att deras vitala intressen står på spel. Det är också fallet när deras möjligheter att kontrollera de krigförande parterna är små eller då en snabb händelseutveckling risker för och överreaktioner. En skapar felbedömningar supermaktskonfrontation i t ex Mellanöstern, Centralamerika eller Södra Afrika skulle kunna sprida sig till den europeiska kontinenten. Det kan i svårt och som exempelvis ske om en part hamnar underläge sätter sina strategiska styrkor i larmberedskap eller slår till motdrag mot den andra partens transportvägar.

Men även lokala konflikter i Europa, särskilt kring gränsen mellan NATO och kan leda till militära ingripanden som Warszawapakten, ställer supermakterna i direkt militär konfrontation. Den senaste

58 Säkerhetspolitiken och försvaret

försvarskommittén, som lade fram sitt slutbetänkande 1981, gjorde emellertid den bedömningen, att ett medvetet mellan igångsatt krig blocken i Europa är sannolikt. Man kan emellertid inte helt föga bortse från riskerna. Ett krig i Europa skulle, menade man, få så stora konsekvenser för Sverige att risker måste svensk dylika påverka

säkerhetspolitik?

Ett sådant krig skulle bli av ”andra knappast världskrigs-modell”. Riskerna för en till skulle upptrappning kärnvapennivå göra parterna återhållsamma när det gäller målen för deras militära I operationer. ett inledningsskede är risken istället större för begränsade geografiska framstötar på den kontinentens flanker europeiska för att pressa det andra blocket till Ett kan politiska eftergifter. kärnvapenkrig givetvis inte uteslutas och skyddsåtgärder förbereds av för Sverige denna eventualitet. Det scenario som mer än andra svensk präglar försvarspolitisk planering grundas emellertid på risken för ett med konventionella stridskrafter inlett i krig Europa.

Oberoende av hur ett eventuellt framtida mellan krig supermakterna skulle kunna uppstå, är det en av de militära viktigaste uppgifterna för Sovjetunionen att säkra sina ubåtars rörelsefrihet och strategiska överlevnad. Dessa är stationerade i Murmansk-basen vid Ishavet. Den sovjetiska s k Norra Marinen har som att huvuduppgift skydda ubåtarnas Genom att en stor del av Warszawaoperationsområden. paktens marina reparations- och underhållsresurser finns vid ham-

narna i Östersjön har ur utloppen Östersjön stor strategisk betydelse

för båda maktblocken.

I samband med utbrottet av ett anser NATO att det år en central krig militär uppgift att försvara och att sina förbindelselin- Norge skydda jer över Atlanten. För att stärka försvaret av har avtal träffats Norge om i förhandslagring Norge av tung utrustning för NATO-styrkorna.

Slutsatsen är att en kapplöpning mellan NATO och Warszawapakten om de vid haven i norr skulle sätta strategiska positionerna igång redan i inledningen av ett i Svenskt territorium kunde då krig Europa. bli av intresse som ett till lands eller i möjligt genomgångsområde luften. Försvarskommittén räknade med att svenskt territorium kan komma att hotas redan på ett stadium av en konflikt. tidigt

På diplomatisk väg kan olika krav från svensk sida på eftergifter komma att ställas i samband med en storkonflikt. Man kan kräva att Sverige uppger sin neutralitet eller med av går på basering främmande Kraven kan också avse trupp. transitering av trupp genom Sverige. Man får räkna med att hot om ett militärt angrepp kommer att finnas i bakgrunden vid sådana Vid ett framställningar.

Sâkerhetspolitiken och försvaret 59

i Europa riskerar således Sverige att tidigt bli indraget i krig Men Sverige skulle inte vara ett primärt mål för krigshandlingarna. något av maktblocken i ett sådant krig.

Om skall kunna undvika att dras in i ett framtida krig i Sverige är en av grundförutsättningarna att de båda krigförande Europa, kan lita på att Sverige håller fast vid målet att förbli neutralt. parterna Sverige skall också kunna förhindra att kränkningar av svenskt område leder till att landet blir en krigsskådeplats. Viktigt är även att försvaret är tillräckligt starkt, så att en tänkbar angripare måste räkna med så stora förluster att han avstår från angrepp.

Totalförsvaret ör en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för grundas på allmön värnplikt. vapenföra manliga medborgare Det skall för vår vilja att bevara landets frihet. ge uttryck

A_l_.LMÄN

VARNP°LlKT 13-47 AR

CNILFÖRSVARS- PLIKT c 16-65 AR

AL__LMÄN TJANSTEPLIKT 16-70 ÅR

Figur 3.1 Befolkningens delaktighet i totalförsvaret.

60 Säkerhetspolitiken och försvaret

FAKTARUTA: TOTALFÖRSVARETS MÅLSÄTTNING

1972 fastställde riksdagen i huvudsak den för totalförsvaret

målsättning

som idag gäller. Den bekräftades i 1977 års försvarsbeslut och —— med undantag för en mindre, formell ändring - vid försvarsbeslutet 1982.

Målsättningen, som har karaktären av en allmän politisk manifestation,

har följande lydelse:

1 Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

2 Totalförsvaret skall vara så förberett för att det verkan kriget fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, och sammansättning beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas vårda insatserna. Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen. Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt i Förenta Nationernas verksamhet deltagande i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3 Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4 Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria Civilförsvaret skall kriget. skydda befolkning och egendom mot skador av ñentliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade

försvarsanstrångningama.

5 Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Säkerhetspolitiken och försvaret 61

3.2 Det svenska försvaret

Begreppet totalförsvar används som samlingsnamn på alla de verksamheter som bidrar till landets försvar. Inom totalförsvarets ram bedrivs så skilda verksamheter som utbildning och övning för krig, jordbruksstöd, administrativ rationalisering och museiverksamhet. Genom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och den allmänna tj änsteplikten berör totalförsvaret så gott som hela Sveriges befolkning.

för totalförsvaret beräknas för budgetåret 1984/85 uppgå Utgifterna till 25 250 miljoner kr, vilket motsvarar 8,1 procent av statsbudgetens totala utgifter och ca 3,4 procent av bruttonationalprodukten j 1 Vid med ett urval andra länder hamnar i

(BNP).3 jämförelse Sverige

en av länder med olika politiska och på olika mellangrupp system utvecklingsnivå (se tabell 3.1). Visserligen avser jämförelsen endast utgifterna för det militära försvaret, varför andelarna då blir något lägre, men det påverkar knappast helhetsbilden på något avgörande sätt.

l l Tabell 3.1 Militiirutgifiemas andel av BNP 1983 för ett urval länder (procent). I 1, ,i Land

Israel 19,2‘1 Syrien 14,82 Sovjetunionen 8,7‘2 ‘ Grekland 7,1 j

Mexico

Källa: SIPRIS Yearbook 1983 och 1984 * Osäker uppgift, SIPRIS uppskattning 1 Uppgiften avser 1982 2 Uppgiften avser 1981

62 Säkerhetspolitiken och försvaret

Enligt beräkningar som gjordes för FNs expertgrupp om sambandet mellan nedrustning och utveckling 1980 världens samlade utgjorde militärutgifter ca 6 procent av världens BNP. Det är nästan dubbelt så mycket som satsas på hälso- och sjukvård. Sveriges militärutgifter, som utgör ca 0,6 procent av världens totala militärutgifter, uppgår till ungefär hälften av vad som i satsas hälso- och Sverige på sjukvård.

Figur 3.2 Totalförsvarets olika delar.

Övrigt totolförsvor

40900 ODÖUU

Civilförsvor

Säkerhetspolitiken och försvaret 63

Antalet fast anställda inom totalförsvaret uppgår till ca 52 000 personer. Av dessa är 45 600 anställda inom det militära försvaret. Den samlade sysselsättning som direkt beror på försvaret är emellertid avsevärt större, eftersom ett stort antal människor är sysselsatta inom näringslivet med produktion av varor och tjänster för försvaret.

Organisatoriskt består totalförsvaret av det militära försvaret, civilförsvaret, ekonomiskt försvar samt övrigt totalförsvar. Dessa olika delar skall nu behandlas något närmare.

Det militära försvaret

Det militära försvarets uppgifter

Det militära försvarets inriktning läggs fast för fem år i taget av regering och riksdag. Riksdagens beslut föregås av flera års arbete i parlamentariska försvarsutredningar, där man utifrån övergripande säkerhetspolitiska bedömningar tar ställning till enskilda planeringsfrågor inom försvaret. Under 1984 tillsattes en ny försvarskommitté, som skall lämna underlag för 1987 års försvarsbeslut. Försvarets nuvarande inriktning lades fast i 1982 års försvarsbeslut och refereras bl a i budgetpropositionen för 1983/84.‘ Försvarsministern anför där bl a följande om det militära försvarets inriktning:

l

”Försvar mot invasion är liksom tidigare det militära försvarets främsta

s I planeringen

uppgift. förutsätts att den styrka som en angripare kan avdela för ett angrepp mot vårt land är begränsad genom att huvuddelen av

l

resurserna måste avdelas mot en huvudmotståndare.

Försvarsministern anför vidare att:

För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krigi vårt närområde måste vårt militära försvar ha en sådan styrka och sammansättning att ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territorium. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga att medge. Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Det militära försvarets främsta uppgift, i fredstid såväl som i krigstid, är således att verka krigsavhållande och hos omvärlden inge en sådan respekt att angrepp mot, och kränkningar av, Sveriges territorium undviks.

64 säkerhetspolitiken och försvaret

Om ett angrepp trots allt skulle ske är målet för invasionsförsvaret enligt den militära terminologin, att möta, och slå hejda angriparen innan denne har fått fotfäste på svenskt territorium. Vid en kustinvasion skall angriparen åsamkas kännbara förluster redan under transporten över sjön och genom luften. Om en angripare skulle lyckas att få fotfäste, skall försvaret föra en uthållig fördröjningsstrid”, dvs inriktas på att göra angriparens operationer så tidsödande och som förlustbringande möjligt.

Utvecklingen i allmänhet av maktblockens samt flygstridskrafter tillkomsten av främst har föranlett att kryssningsmissiler betydelsen av luftförsvaret betonas än mer än Vidare innebär den tidigare. vapentekniska utvecklingen att anfall kan komma med kortare varsel än tidigare. Försvaret måste därför kunna mobiliseras snabbt. För att man ska få varsel om ett stundande anfall så som har tidigt möjligt underrättelsetjänsten ökat i betydelse under senare år.

Styrkan i det militära försvaret skall målen inte tillåtas variera i enligt takt med tillfälliga förändringar i den säkerhetspolitiska miljön, eftersom det tar lång tid att utbilda personal och anskaffa viktigare materiel. Mot den bakgrunden är det en för försvaret viktig uppgift att upprätthålla en flexibel planering och en som smidig organisation, kan disponeras om vid i det förändringar militärpolitiska läget. Prioriteringar av olika delar av det militära försvaret, även med avseende på försvarets inriktning på olika områden av landet, sker på basis av de allmänna säkerhets- och försvarspolitiska överväganden som försvarsutredningarna gör. betonade den senaste Exempelvis utredningen försvaret av landets norra och södra delar mer än försvaret av landets mellersta delar. Men, som lade utredningen till:

Detta får dock inte leda till att det blir gynnsammare för en angripare att utnyttja de mellersta delarna av landet. Det är dessutom viktigt att det militära försvaret 5 kan omdisponeras vid förändringar i situationen.”

Att rationalisera och effektivisera är en organisationen viktig uppgift för det militära försvaret redan av skäl. Mot säkerhetspolitiska bakgrund av att de senaste årens kärva allmänekonomiska klimat i viss mån även har drabbat försvaret, har den uppgiften dessutom fått ökad betydelse.

Inom det militära försvarets faller också att ställa resurser uppgifter till förfogande för FNs fredsbevarande operationer. Uppgiften omfattar rekrytering och utbildning av en för beredskapsstyrka FN-tjänst samt av observatörer och av personal för katastrofhjälp. Sverige har fn en bataljon (ca 800 i stationerad man) FN-tjänst på Cypern samt ett antal observatörer i tjänst inom FNs observatörs-

och 65 Säkerhetspolitiken försvaret

styrkor i Mellersta Östern, Indien, Pakistan och Korea. Under år

1984 utbildas även ett för i södra sjukhuskompani tjänstgöring Libanon.

Det militära försvarets

organisation

Det militära försvaret består av två en organisationer, krigsorganisation och en fredsorganisation. skall mobilise- Krigsorganisationen ras i händelse av medan krig fredsorganisationen genom utbildning, materielanskaffning osv i fredstid skall upprätthålla krigsorganisationens förmåga och effekt.

Fredsorganisationen är uppdelad i de tre försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet samt i staber för och operativ ledning gemensamma myndigheter för administration, befälsutbildning, materielanskaffning, forskning och utveckling m m. Armén är vidare uppdelad i nio truppslag såsom infanteriet, artilleriet, luftvärnet etc och marinen är uppdelad i flottan och kustartilleriet. I krigsorganisationen gäller inte uppdelningen i utan där talar man försvarsgrenar, om olika typer av förband såsom arméförband, marinförband osv.

Den starka uppdelningen i inom försvarets försvarsgrenar fredsorganisation innebär bl a att i sin varje försvarsgren princip ombesörjer egen utbildning, sin egen planering m m. Samverkan sker främst inom de högsta staberna och inom ramen för de gemensamma myndigheternas verksamhetsområden (se vidare nedan).

Bägge organisationerna bygger, som framgår av den ovan citerade målsättningen för totalförsvaret, på principen om allmän värnplikt. Värnplikten gäller alla vapenföra mån till 47 års ålder. Den upp består av grundutbildning och Den förra repetitionsutbildning. varierar mellan 7,5 och 15 månader och den senare omfattar upp till fem omgångar om vardera 2 - 3 veckor. 1983/84 Budgetåret genomgår ca 50 000 personer och ca 116 000 grundutbildning personer repetitionsutbildning.

Grundutbildningen sker inom fredsorganisationen. Repetitionsutbildningen sker däremot- främst s k genom krigsförbandsövningar inom krigsorganisationen.

Genom den allmänna varierar värnplikten grundutbildningens omfattning med variationer i vilken där-

befolkningsutvecklingen,

med avgör behovet av På fredsorganisation. grund av att all á värnpliktig personal skall inlemmas i har krigsorganisationen,

befolkningsutvecklingen även ett visst inflytande

på krigsorganisationen delvis oberoende av den säkerhets- och militärpolitiska situationen.

66 Säkerhetspolitiken och försvaret

Krigsorganisationen består totalt av ca 850 000 personer varav ca

800 000 är värnpliktiga. Fördelningen på olika typer av förband framgår av följande sammanställning och illustrationer. Den opera-

Figur 3.3 Försvarsmaktens mobilisering.

- FREDSTJG. FÖRSVARSMAK Frön fredsförbonden PERSONAL TENS FORDON

VÄRNPLIKTIGA RESERVOFF. FORDON MM ÖVRIGT LOTTOR M FL

Från samhället

i Övrigt

DRIVMEDEL

säkerhetspolitiken och 67 försvaret

Armén Föltlörband Lokaltörsvurslörbond Fördelningsstober med stobs- Co l 00 batolioner och sombondsförband Co 400-500 självständiga Co 70 självständiga infonteri-, komponier ponsor-, ortilleri- och Totalt co 300000 |ufM::rns(robot)-botoIioner Hemvömet 110000 24 infonteri- och norrlondsbrigoder (motsv) Armén totalt co 700000 5 pcnsor- och mekoniserode brigoder Totalt co 300000

Honan Kustartilleriet “bål” Kustortilleribrigoder |ogore Spörrbotolioner och spärr- 12 robotbåtor komponier (lasta och rörliga) 6 torpedbåtor , Kustortilleribotolioner 16 potrullbåtor 15 vedettbåtor Minutläggningsdivisioner Kustiögorkomponier 3 minfortyg och hiälpminfortyg Artilleri- och robotbotterier Minsvepore och hiälpminsvepore Lednings- och underhålls- Helikoptrar förband Lednings- och bosförbond

Flygvapnet

Co 12 ioktfly divisioner Co l trunSPOFlllYQÖlVlSlO

(co 220 fl p an) .å Co 5 lronsportfl ggropper

merfâtunga

Co 5 ,_ . ”i Co 5

ottockflyg- sombands lY9dV5'°“e'

divisioner och cc 5 lätta 3

‘Vi Co 5 spomngsflyggrupper

divisioner Co lO

ottockfly \.Q“§_‘n~v\§——/~ helikoptergrupper

(co 150 f ygplon) _ BOFbOlOlIQWV

Co 6 sponingsflygdivisioner ‘S M1

‘$3 Strndsléwngs. 09h

(co 55 flygplan) ,___4 bevokningsbotohoner J s 9

N0

Försvarsmakten totalt co 850000 (inkl hemvärn)

Kalle. Forsvorshandboken

Figur 3.4 Försvarsmak- _ _ e o tens resurser efter mobi-

t1va ledningen sker fran ett centralt och fran sex högkvarter Iisering. militärområdesstaber. Indelning i militärområden framgår av kartan på sid 68. En pågående väntas föreslå en av utredning minskning

antalet militärområden.

Totalt är antalet regementen och andra

myndigheter på central, regional och lokal nivå över 100, vartill kommer de militära

utbildningsanstalterna. Dessa är emellertid oftast förlagda i anslutning till Myndigheter är

regementen. och utbildningsanstalter

lokaliserade till ca 60 orter. På grund av att många militära enheter av

olika skäl i sin tur är lokaliserade med delar flera är det

på orter,

totala antalet orter med militär verksamhet större.

betydligt

68 säkerhetspolitiken och försvaret sou 1984:62

A ^\ /^- x ‘ /fl \ //’ / u» 1 *J Ovre ‘I Norrlands f

Nedre vx_ Norrlands

Figur 3.5 Fördelning i militärømråden.

Antalet anställda inom det militära försvaret och fördelningen på försvarsgrenarna etc samt på militärer och civilanställda framgår av

tabell 3.2.

Sedan 1972 har sysselsättningen successivt minskats och skall enligt gällande planer fortsätta att minska. Den totala minskningen under tjugoårsperioden 1972 - 1992 planeras uppgå till ca 12 000 personår

i

eller 1,3 procent per år. Räknat i antal anställda är minskningarna inte lika stora på grund av ökat deltidsarbete.

Det militära försvaret leds av överbefälhavaren (ÖB) som är både en

militär befattning och en myndighet. ÖB har till sitt förfogande försvarsstaben i Stockholm. Även de tre försvarsgrenarnas staber är

lokaliserade dit.

Vid försvarsstaben följs den militär- och säkerhetspolitiska utveck-

lingen i omvärlden vilket utgör en viktig grund för ÖBs övergripande

planering. Denna består av femårig programplanering och mer

och 69

Säkerhetspolitiken försvaret

Armén

Chefen för armén

Rikshemvörnschefen En försvarsomrödessfab

45 förband, varav

16 Infanferief

3 Kavalleriet

Pansanrupperna

6 Artillerief

Arméflygef

4 Luffvörnet

lngeniörsfrupperna

Signaltrupperna

fröngtrupperna

21 skolor

Flygvapnet

Chefen för

flygvapnet

Chefen för första flygeskadern

12 förband

2 sko|0r

Marinen

Chefen för marinen

9 förband

4 sko|0r

Figur 3.6 Försvarets fredsorganisation.

70 säkerhetspolitiken och försvaret

ÖvreNorrlandsmililöromrâdn Östramilitürområdel 46, Boden 21 Slorslockholmsomvodel Malma 47. Luleo Stockholm . Lwngbyhed Solna

~oa2§Io~}:-

48. Umea Angelholm 49. Kalix Barkarby . Kallinge 50. Kiruna Kungsangen . Karlskrona 51. Arvidsjaur Vaxholm ll. Vax|o Nusbypark 12. Eks|o NedreNorrlandsmilitöramrådo Tullinge I3. Jonkoptng 41.Oslersund Norsborg 42. Harnosand .l 22. Slrangnos 43.Sollellea 23 Soderlö l|e 44.Gavle 24. MuskoochHarsljarden 45. Soderhamn 25. Enkopu rfg 26. Uppsala Bergslagens mililöromrâdc .1. 27. Narrla||e 36. Karlstad 28. Vaddö 37. Kristinehamn 30. Nykoping 38. Örebro 31. Norrkopcng 39. Falun 32. Lunkopmg 40. Älvdalen 33. Borensberg 34. Visby Västramililäramrñdct 35. Fårösund l4. Skovde 15.Karlsborg lá, Salenos Södramililäromradel l7. Boras 1. Kusnansla 18.Halmstad 2. Hassleholm l9. Goteborg 3. Ystad 20. Uddevalla 4. Revingehe‘

Figur 3.7 Orter med militära staber, förband och skolor i fred. Tabell 3.2 sysselsättningen inom det militära försvaret räknat i antalet anställda resp

personår, medeltal för budgetåret 1982/83 (l personår = 1 heltidsanstâllnlng).

Militär Civil Totalt personal personal Summa

Armén anställda 9 689 10 009 19 698 personår 9 331 8 447 17 778

Marinen anställda 3 356 3 740 7 096 personår 3 256 3 296 6 552

Flygvapnet anställda 4 208 4 933 9 141 g personår 4 088 4 211 8 299 i Operativ ledning anställda 667 1 483 2 150 f personår 652 1 304 1 956 å

Gemensamma

myndigheter anställda 534 7 025 7 559 § personår 518 6 254 6 772

Militära försvaret totalt antalet anställda 18 454 27 190 45 644 personår 17 845 23 512 41 347 å

Källa: ÖB Programplan för det militära försvaret 84-89, sid 140-148

och försvaret 71 Säkerhetspolitiken

Utgångspunkten för den femåriga långsiktig perspektivplanering. är de ekonomiska ramar som riksdagen tilldelar programplaneringen försvaret. Innan fattar sitt beslut analyseras under ledning riksdagen av försvarsstaben konsekvenserna för försvaret av flera alternativa ekonomiska ramar (handlingsvägar) enligt regeringens anvisningar till överbefälhavaren. Genom riksdagens beslut- det s k försvarsbeslutet — ramen fast för fem budgetår i taget. läggs den ekonomiska Inom den ramen har ÖB — jämfört med civil statsförvaltning fastlagda - relativt stor frihet att fördela medlen.

Fördelningen av budgetmedlen sker dels över försvarsgrenar, dels över operativ ledning samt de gemensamma myndigheterna, fyra s k De fyra huvudproduktionsområ-

huvudproduktionsområden.

dena är: 1 och dvs alla utgifter i samband med ledning förbandsverksamhet, för etc, rekrytering och utbildning av egen planering mobilisering och repetitionsutbildning av Värnpliktig personal personal, grundsamt utgifterna för hemvärnets verksamhet; dvs inklusive förskott materielanskaffning, utgifter för ny materiel till leverantörer samt utgifter för centralt vidtaget underhåll; av dvs befästningar, förråd, kaserner anskaffning anläggningar, och andra lokaler samt mark; och utveckling, vilket inkluderar både försvarets egen forskning och och den som bedrivs av försvarsindustrin forskning utveckling på uppdrag av försvaret.

I för det militära försvaret också medel som budgeten ingår reserveras för av och lönestegringarna under kompensation prisåret. Den ekonomiska ramen i det som råder vid uttrycks prisläge tillfället för försvarsbeslut. Försvaret numerespektive kompenseras ra av ett särskilt försvarsprisindex varje budgetår under på grundval har ändrats flera gånger femårsperioden. Kompensationssystemet under senare år. Under 1970-talet användes nettoprisindex, vilket medförde att försvaret inte kompenserades för de snabba löneöksom då inträffade. Inför 1987 års försvarsbeslut skall enligt ningar direktiven till den nya försvarsutredningen indexet åter revideras, bl a för att starka skall speglas däri. växelkursförändringar

för 1984/85 21 188 miljoner kr och fördelas Budgetanslaget utgör *i tabell 3.3 och figur 3.8. enligt

72 Säkerhetspolitiken och försvaret

Tabell 3.3 Det militära försvarets budgetanslag för budgetåret 1984/85 (miljoner kr).

Arméförband 7 225 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 5 200 2. Materielanskaffning 1 310 3. Anskaffning av anläggningar 415 4. Forskning och utveckling 300 Marinförband 3 031 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 1 645 2. Materielanskaffning 1 140 3. Anskaffning och anläggningar 136 4. Forskning och utveckling 110 Flygvapenförband 6 826 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 2 776 2. Materielanskaffning 2 522 3.

varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 589 2. Materielanskaffning 122 3. Anskaffning av anläggningar 108 Gemensamma myndigheter m m 3 287 varav:

. Anskaffning av anläggningar för

. Vissa nämnder m m inom det militära

Källor: Prop 1983/84:100, bil 6. Prop 1983/842112 Anm. Försvarsdepartementet räknades fram till år 1982/83 in i det militära försvarets

budget. Dess anslag för året 1984/85 uppgår till ca 43 miljoner kr. a Ca 20 organisationer med omkring en halv miljon medlemmar, som antingen ingår i den ordinarie krigsorganisationen eller har skrivit avtal om att fullgöra olika uppgifter

för krigsmaktens räkning.

säkerhetspolitiken och försvaret 73

Prognos för budgetåret 83/84 Summa: 20160 milj kr (medelprislöge 83/84)

Löner och sociala utgifter Central anskaffning av materiel samt (utom personal för cenlroll vidlaget lorskningsandamål) malerielunderhöll 5787 milj kr ~ 29°/o 5505 milj kr ~ 27%

Anskaffning och ombyggnad av anläggningar 854 milj kr ~ 4°/o

Utvecklin av materiel 1483 milj r ~ 7°/o Vörnpliktsförmöner 1601 milj kr ~ 8/o Forskning 310 milj kr ~ 2°/o

Övri ledningsoch örbandsverksamhel 4620 milj kr ~ 23°/o

Kölla: Försvarsslaben

Figur 3.8 Utgifternas fördelning på vissa ändamål. Civilförsvaret

Civilförsvaret har till att befolkningen mot huvuduppgift skydda

skador vid och i Detta sker bl a genom att alarmera

krigsfara krig. före ett samt att ordna skydd och befolkningen anfall, genom

vid ett anfall. Civilförsvaret skall även undsätta dem som

utrymning

efter ett anfall är sårade eller av andra skäl är i behov av vård och

hjälp.

med den för det svenska

I enlighet övergripande planeringen är civilförsvarets främst inriktad på skydd mot ett försvaret, planering med konventionella I dock visst skydd mot krig vapen. planerna ingår

och kemiska stridsmedel. Bland de konkreta

kärnvapen, biologiska

som att öka antalet anskaffa

åtgärder planeras ingår skyddsrum, åt hela och förbättra Varningssysteskyddsmasker befolkningen

men.

Den senaste skrev i sitt slutbetänkande att

försvarsutredningen

och ledning samt kunskaper om God förmåga till indikering, alarmering måste eftersträvas. Däristridsmedlens verkningar och skyddet däremot och enklare typer av skydd, såsom genom kan skyddsrum, skyddsmasker

Säkerhetspolitiken och försvaret

Förvorning Alormering Undsöttning

Figur 3. 9 Civilförsvarets uppgifter.

skyddade utrymmen, enkla radiakskydd och tätade utrymmen, utnyttjas så att av stridsmedlen skadeverkningarna_ begränsas. De kan dock aldrig 6 elimineras.”

Det finns skäl att observera den sist citerade eftersom meningen, flera internationella har forskningsrapporter påvisat det orimliga i tesen, att det skulle gå att upprätta ett effektivt skydd mot kärnvapen, oavsett var de skulle användas (jfr kap 2.1).

Civilförsvaret bygger på en som omfattar pliktlagstiftning både män och kvinnor. omfattade Krigsorganisationen 1982 .ca 210 000 personer för ledning, alarmering, undsättning m m, vartill kommer ca 45 000 personer i verkskydd vid olika företag. Enligt riksdagsbeslut skall krigsorganisationen fram till 1987 reduceras till att omfatta ca 150 000 personer.

Utbildningen inom civilförsvaret omfattar såväl som grundutbildning

repetitionsutbildning, s k enhetsövningar. är fn ca

Omfattningen 230 000 utbildningsdagar per år.

Civilförsvarets fredsorganisation omfattar i civilförsvarsstyrelsen Karlstad samt fem skol- och lokaliserade till lika

förrådsanläggningar

många olika orter i landet. Totala antalet anställda är ca 700

Därtill kommer personer. omkring 650 personer vid landets länsstyrelser som bl a har för civilförsvarets arbetsuppgifter räkning.

Säkerhetspolitiken och försvaret 75

Kostnaderna för civilförsvaret beräknas 1984/85 uppgå till 1 083 kr. Härav ca 220 kr kostnader för investemiljoner gäller miljoner i materiel och för krigsorganisationen och ca 580 ringar anläggningar kr avser en utgiftsram för skyddsrum. miljoner

Ekonomiskt försvar

Ekonomiskt försvar är ett för åtgärder som vidtas samlingsbegrepp av livsmedel, bränsle, kläder och andra för att trygga försörjningen som det kan brist vid krig, avspärrning eller s k varor, uppstå på fredskris. Denna s k försörjningsberedskap omfattar även planering av och kommunikationssystem, post-,

Vägunderhåll, transport-

och så att dessa verksamheter kan bank-, försäkringsväsendena vid kriser och i krig.

upprätthållas

Det är emellertid varuområdet, som försörjningsberedskapen på huvuddelen av det ekonomiska försvaret. Konkret tar denna utgör i att staten dels direkt vissa dels sig uttryck stödjer näringsgrenar, låter av själv eller genom åläggande bygga upp och underhålla lager vissa varor som anses Varorna det gäller är mat och speciellt känsliga. kemiska stål och mineraler som är viktiga kläder, produkter, järn, råvaror för bl a försvarsindustrin samt inte minst olja och andra

energiprodukter.

Det ansvaret för verksamheten åvilar Överstyrelsen för Övergripande ekonomiskt försvar En stor del av lagringen av varorna och (ÖEF). av funktionerna sker dock vid enskilda företag, affärsplaneringen verk och som åläggs detta via lagstiftningen. myndigheter,

Beträffande av stödet till olika näringsgrenar, framför allt mycket och textilindustrin, finns inte något enhetligt mål för jordbruket av vid krig eller kris. Detta varierar mellan graden självförsörjning olika och branscher. Vid regeringens och riksdagens varutyper av näringspolitiken vävs målet för försörjningsberedskautformning med andra mål, som t ex inkomst- och sysselsättningspen samman politiska.

Mot av att det ekonomiska försvaret på det beskrivna sättet bakgrund in i hela samhället och utgör en integrerad del på så många griper är det inte helt klart vad det ekonomiska försvarets områden, kostnader eller antal sysselsatta skall anses vara. Förvaltningskostnaden för ÖEF för 1984/85 till 35 miljoner kr och uppgår budgetåret avser främst löner till de ca 250 anställda. Totalt budgeterades samma år över flera olika huvudtitlar 2 483 miljoner kr för ekonomiskt

försvar.

76 Säkerhetspolitiken och försvaret sou 1934352

Åtgärder

i fred

BEREDSKAPSLAGRING

PLAN LÄGGNING av _

produktion

handel

arbetskraft

transporter

råvaror undanförsel av

viktiga

varor

Figur 3.10 Det ekonomiska försvarets verksamhet i fred.

Säkerhetspolitiken och försvaret 77

Övrigt

totalförsvar

totalförsvar omfattar de delar som inte i det militära

Övrigt ingår

försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Det utgör ett samlande namn för den försvarsverksamhet som bedrivs av ett antal olika myndigheter. Man kan urskilja följande huvudområden: det psykologiska försvaret, civilbefälhavarna, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig, polisens roll i totalförsvaret, televerkets beredskapsverksamhet och lantmäteriverkets beredskapsverksamhet.7

Det övergripande målet för det psykologiska försvaret är att verka för att försvarsviljan och motståndskraften upprätthålls i krig eller vid krigsfara. För närvarande finns tre myndigheter inom det psykologiska försvaret: beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN), totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN) och upplysningscentralen. Fro m den 1 juli 1985 kommer dessa att slås samman till en ny myndighet- styrelsen för psykologiskt försvar. Någon förändring av verksamhetens innehåll kommer dock inte att ske.

Någon verksamhet som syftar till att främja försvarsviljan under fredstid skall inte bedrivas av det psykologiska försvaret. Det behovet förutsätts vara tillgodosett genom politiska partier, massmedier, skolan etc. Inom det psykologiska försvaret planeras och förbereds nyhetsförmedlingens och samhällsinformationens bedrivande i krig och vid krigsfara. De människor som har arbetsuppgifter inom dessa områden utbildas och övas under ledning av det psykologiska försvarets myndighet. Myndigheten har också anledning att analysera följderna för det psykologiska försvaret av den snabba utvecklingen inom massmedias område. T ex gör datoriseringen av den grafiska branschen tidningarna mer sårbara för störningar. En följd av detta är att viss tryckeriutrustning beredskapslagras. En annan följd är samråd med berörda massmedier för att planlägga verksamheten under beredskap och krig.

Den fredstida verksamheten består i övrigt av att regelbundet mäta attityderna till försvaret hos befolkningen, vilket sker genom riksomfattande opinionsundersökningar.

Det psykologiska försvaret sysselsätter ca 15 personer och beräknas 1984/85 kosta ca 3,2 miljoner kr.

Civilbefälhavarna, av vilka det finns sex stycken i landet, har till huvuduppgift att samordna planeringen av totalförsvaret inom sina

78 Säkerhetspolitiken och försvaret

respektive geografiska områden. Förutom detta leder civilbefälhavarna övningar och av för i utbildning personal uppgifter krig och vid krigsfara.

Till civilbefälhavare utses en inom civilomlandshövding respektive råde. De biträds av kanslier som är i till förlagda anslutning länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Falun, Östersund och Luleå. Vid kanslierna arbetar totalt ca 40 anställda. Budgetanslaget för 1984/85 lyder på 13,3 kr. miljoner

Planeringen av hälso- och sjukvården samt i bedrivs socialtjänsten krig av socialstyrelsen. Verksamheten omfattar att behovet av planera läkemedel och sjukvårdsmateriel i samt leda krig beredskapslagringen av sådana, planera och förbereda sjukvårdsplatser med operationsannex samt utbildning av personal för hälso- och i sjukvård krig. Verksamheten skall vara en förlängning av den fredstida sjukvården och ansvaret på lokal nivå åvilar de s k sjukvårdshuvudmännen. Målet för lagring av sådan sjukvårdsmateriel, som inte tillverkas inom landet, är att trygga under ca ett års försörjningen förbrukning. Viss planering sker även av den kommunala under socialtjänsten krig. Det gäller exempelvis barnomsorgen, som i måste krig utvidgas kraftigt jämfört med fredstidens kapacitet.

Polisens roll i totalförsvaret omfattar dels säkerhetspolisens (SÄPO) verksamhet i krig och fred, dels den ordinarie i polisens deltagande försvaret. En särskild krigsorganisation för och ses polisen upprättas över regelbundet i samband med Polisen försvarsutredningarna. tilldelas i krigsorganisationen uppgifter inom det militära försvaretkuppförsvaret - såväl som inom civilförsvaret såsom exempelvis upprättande av avspärrningar och vid ordningshållning skadeplatser, ordningshållning och vid samt transportledning utrymningar ingripande i samband med civilförsvarsverksamhet. pågående

I televerkets försvarsförberedelser att verksamheten i ingår planera krig och under så att skilda behov beredskap, totalförsvarsgrenars av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgodoses. Det innebär att såväl under fred som sätta i drift och krig underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under skall krig televerket dessutom i erforderlig driften vid omfattning upprätthålla sina anläggningar. I beredskapssyfte också reservtelefonstauppförs tioner, transportabel teleutrustning m m.

Lantmäteriverkets försvarsverksamhet är inriktad det kartmaterial på som försvaret behöver i fred och i Det är dels om att krig. fråga sekretessgranska befintligt kartmaterial, dels planlägga och leda organisationen för tryckning av kartori och vidta andra krig åtgärder för att tillgodose försvarets behov av landskapsinforrnation.

Säkerhetspolitiken och försvaret 79

De totala utgifterna för övrigt totalförsvar anges i 1984/85 års budget till ca 500 miljoner kr. En mindre del därav, eller 137 miljoner kr, avser de verksamheter som faller under försvarsdepartementets ansvarsområde. Huvuddelen av utgifterna fördelas över andra Dessa belopp emellertid inte. Men departements anslag. anges uppskattningsvis faller ca 30 miljoner kr på Socialdepartementet (hälso- och sjukvården), ca 140 miljoner kr på justitiedepartementet (Säkerhetspolisen mm), ca 100 miljoner kr på civildepartementet (för länsstyrelsernas försvarsverksamhet) och resterande på kommunikationsdepartementet (försvarsinvesteringar vid televerket). Lantmäteriverksamheten, som faller under bostadsdepartementet, kostar mindre än fem miljoner kr.8

Noter

1 Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42, sid 19. 2 Totalförsvaret 1982/1987, Ds Fö 1981:14. Den angivna andelen på 3,4 procent är beräknad utifrån de antaganden om BNPs utveckling under 1984 som gjordes i 1984 års långtidsutredning inom finansdepartementet. Se prop. 1982/83:100, bil 6, försvarsdepartemenetet, sid 35-37. Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42, sid 121. Totalförsvaret 1982/1987, Ds Fö 1981:14, slutbetänkande från 1978 års försvarskommitté, sid 59. Det psykologiska försvaret bryts ibland ut och behandlas som en självständig del av totalförsvaret. Här följs dock den indelning som görs i försvarsbudgeten. Svårigheten att exakt fördela kostnaderna hänger naturligtvis samman med att flera av verksamheterna är omgärdade av sekretess.

Litteratur

Budgetproposition 1983. Försvarsdepartementet, prop 1982/83:100 bil 6. Försvarshandboken. Försvarstabens informationsavdelning, 1978- 05-01. Det svenska totalförsvaret. Totalförsvarets upplysningsnämnd, Uppsala 1983. Försvarsutskottets betänkande, FöU 1983/84:20. Militära fakta med totalförsvarsfakta 1983 - 1985. Försvarsstabens informationsavdelning, Stockholm 1983. Proposition om det militära försvarets fortsatta utveckling, m m, prop 1983/84:112. Proposition om totalförsvarets ledning och samordning i regeringskansliet samt informationsberedskapen m m, prop 1983/842166.

80 säkerhetspolitiken och försvaret

Säkerheten och totalförsvaret. Betänkande av 1978 års försvarskommitté, Ds Fö 1981:1. Totalförsvaret 1982/83. slutbetänkande från 1978 års försvarskommitté, Ds Fö 1981:14. Utvecklingen av försvarets under 1980-talet. fredsorganisation Slutrapport från 1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor, Ds Fö 1981:13. Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42.

4 Den svenska försvarsindustrin

4.1 Vad menas med försvarsindustrin?

Försvarsindustrin är inte något entydigt begrepp och framträder inte som någon särskild kategori i officiella av sammanställningar statistiskt eller annat slag. I statistiska exempelvis centralbyråns (SCB) industristatistik förs arbetsställen som producerar likartade varor samman till branscher. Leveranser till försvaret sker från en rad sådana branscher, bl a kemisk industri, maskinindustri, elektroindustri, skeppsvarv, bilindustri och flygplansindustri.

Begreppet försvarsindustri skär ekonomin på en annan ledd genom att det definieras från ”anvéindarsidan” i stället för ”produktionssidan”. Med försvarsindustrin i vid avses i betänkandet sålunda mening en samling verksamheter, som förenas av att av de köparen producerade varorna och tjänsterna är densamma.

Eftersom försvarsindustrin inte utgör något enhetligt i begrepp teknisk mening, kan man inte med någon större träffsäkerhet göra generella utsagor om tex teknisk och utvecklingsnivå, kapitalarbetsintensitet eller exportberoende av det man ofta med visst slag fog kan göra om branscher som exempelvis textil-, elektro- eller byggnadsindustri.

En stor del av leveranserna till försvaret avser standardvaror, där försvaret är en av många köpare på marknaden. Men man köper också många specifika produkter som huvudsakligen har en civil användning, men som modifierats för att tillfredsställa försvarets behov. Med försvarsmateriel menas emellertid i detta betänkande sådana produkter som utvecklas och tillverkas efter specifikationer som försvaret utformat och som normalt saknar utanför användning försvaret.

Försvarsindustrin definieras därför som de resurser inom industrin som används för att utveckla, tillverka och underhålla materiel, vars utformning bestäms utifrån specifikt militära behov och som har ingen eller ringa civil användning.

82 Den svenska försvarsindustrin

Mer precist har i denna försvarsindustrin till de utredning avgränsats försvarsmaterielproducerande enheterna inom följande som företag, tillsammans svarar för ca 80 procent av all materiel som produceras inom landet för det svenska försvaret: D Bofors AB Bofors (med dotterbolagen Aerotronics AB (BAAB) och Lindesbergs Industri (LIAB)) Ericsson Radio Systems AB (ERA) FFV AB Hägglund & Söner Karlskronavarvet AB Kockums AB Philips Elektronikindustrier AB (PEAB) Saab-Scania AB (flygdivisionen och Saab-Scania dotterbolaget Combitech AB) SATT Electronics AB D Volvo AB Flygmotor

Denna avgränsning motsvarar i stort den som tidigare utredningar gjort, bl a försvarsindustrikommittén och försvarets forskningsanstalt (FOA), vilket underlättar av resultaten* jämförelser

Inom försvarsindustrin finns dessutom tre sk som paraplybolag, saknar egna utvecklings- och produktionsresurser, men är avtalsslu- _ tande parter med försvarets materielverk som sköter (FMV), upphandlingen av försvarsmateriel: D JAS AB som Industrigruppen (IG JAS), organiserats för det nya flygplansprojektet JAS 39 Gripen av Saab-Scania, Volvo Flygmotor, Ericsson och FFV; Saab Bofors Missile Corporation AB ett (SBMC), samarbetsbolag på robotsidan mellan Saab-Scania och Bofors, samt HB Utveckling AB, där & Söner och Bofors samarbetar Hägglund kring utvecklingen av framtida stridsfordon.

Utöver nämnda företag finns svenska som år ytterligare företag varje har betydande leveranser till det militära försvaret, men som här inte räknas till försvarsindustrin. De svarar för relativt standardiserade varor och tjänster eller är inriktade och konsultarbepå utvecklingste. Det gäller tex AB Volvo - med dotterbolagen Volvo BM och Volvobil - AB och Swedair Teleplan AB, som alla levererade till det svenska försvaret för över 30 kr under miljoner budgetåret 1982/ 83.

Till försvarsindustrin räknas inte heller de som uteslutande är företag underleverantörer till de försvarsindustrierna. Här kan uppräknade finnas flera företag som materiel. Utreproducerar försvarsspecifik daren saknar emellertid för att sålla fram dessa ur underlag företag den stora av underleverantörer till försvarsindustrin. gruppen

Den svenska 83

försvarsindustrin

FAKTARUTA: VAD GÖR FÖRSVARSINDUSTRIN?

Bofors: Artilleripjäser, ammunition, pansarvärns- och luftvärnsrobotar, krut, spräng- och tändmedel, eldlednings- och kommunikationsutrustningar samt sikten. Ericsson Radio Systems: Presentationsutrustning och motmedelssystem för flygplan, radio- och radiolänkutrustning, stridsledningsystem, målinmätningssystem, radar, infraröd- och igenkänningsutrustning, laserinstrument, datorer samt kommunikationsystem. FFV: Finkaliber- och pansarvärnsvapen, ammunition, minor, torpeder, krut samt underhåll av flygplan, helikoptrar, motorer och markbaserad elektronisk materiel. Hägglund & Söner: Strids- och terrängfordon. Karlskronavarvet: Robotfartyg, patrullbåtar, min- och minröjningsfartyg, ubåtar och marint underhåll. Kockums: Ubâtar. Philips Elektronikindustrier: Lednings- och sambandssystem, eldledningssystem, radar, målsökare, motmedel, presentationsutrustningar och elektronikenheter för zonrör. Saab-Scania: Flygplan, flygplansburna robotar och sjömålsrobotar, eldledningssystem, sikten, målmateriel, simulatorer. SATT Electronics: Telemotmedel, signalspaningssystem, kommunikationssystem, eldledningssystem. Volvo Flygmotor: Motorer till flygplan och robotar.

Anskaffningsprocessen

När försvaret köper in ett nytt vapensystem från svensk försvarsindustri sker detta som regel i fyra faser: D studier och utredningar

E1

projektering

E!

upphandling

EJ och

tillverkning uppföljning

Försvarets materielverk (FMV) ansvarar för av

upphandlingen försvarsmateriel. Utgångspunkten är den för det militära planering

försvaret som överbefälhavaren (ÖB) med en

regelbundet gör tidshorisont på tio till femton år. Ur denna planering växer de militära krav fram som ställs på de nya vapensystemen. Inom armén, marinen och flygvapnet ställs sedan mer krav detaljerade på prestanda, livslängd, ekonomi, underhåll och utbildning. I utred-

1 ningsskedet börjar de nya vapensystemen ta form och grunden läggs

för industrins medverkan i senare skeden. När

regeringen gett sitt

84 Den svenska försvarsindustrin

tillstånd till projektering, har man fått ett första godkännande av att ny materiel får anskaffas.

Under projekteringsfasen kartläggs och värderas tekniskt projektet och ekonomiskt. Önskemålen preciseras så att infordran av långt anbud blir möjlig. Nu görs huvuddelen av konstruktionsarbetet, prototyper tillverkas, utprovning sker och försök genomförs. Industrin engageras i stor omfattning. När att regeringen godkänt serieproduktion får inledas, kan upphandlingen av ny materiel påbörjas.

Industrin tillverkar emellertid inte bara själva vapensystemen. Provutrustningar och apparater för underhåll ska framställas, beskrivningar och hanteringsföreskrifter ska författas och personal ska utbildas. Industrin deltar ofta när de nya vapensystemen införs vid förbanden och i underhållet av dem. För att förlänga livslängden hos materielen får industrin dessutom med tiden ofta i att uppdrag utföra renovering och modifiering. Tiden från det att studier och utredningar påbörjas tills dess leverans sker av ett nytt vapensystem kan uppgå till mer än tio år, om det tekniskt gäller komplicerad materiel?

Statlig upphandling av varor och tjänster sker enligt de allmänna riktlinjer, som regeringen utfärdat i den s k upphandlingsförordningen. Där stadgas att principen om affärsmässighet ska vara vägledande:

Vid upphandling ska myndigheten utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och 3 anbudsgivare objektivt.”

Principen om affärsmässighet innebär bl a, att myndigheten ifråga inte får lägga en order hos ett inhemskt företag, om man kan få bättre villkor från något företag utomlands. Denna om icke princip diskriminering slås också fast i den internationella överenskommelse om statlig upphandling, som träffats inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). I GATT-överenskommelsen om statlig upphandling redovisas emellertid ett antal allmänna undantag som medger avsteg från principen om icke-diskriminering. Bland annat undantas som är upphandlingar ”oundgängliga för den nationella säkerheten eller för nationella

f()rsvarssyften”.“ Det innebär att man får göra en beställning hos en

svensk tillverkare, även ifall utländska konkurrenter kan erbjuda bättre villkor, om det gäller militär materiel eller varor för det ekonomiska försvaret. Motsvarande finns i EFI‘As undantag upphandlingsbestämmelser. FMV får emellertid inte på egen hand göra

Den svenska försvarsindustrin 85

konkurrensbegränsande undantag. I de fall inhemska leverantörer föredras på andra grunder än rent affärsmässiga, t ex säkerhetspolitiska, är det regeringens sak att fatta beslut.

Vid anskaffning av försvarsmateriel förekommer olika anskaffningsformer. De skiljer sig åt vad gäller den inhemska industrins roll i utveckling och produktion. Valet står mellan följande huvudalternativ: EI inhemsk utveckling och tillverkning CI licenstillverkning CJ och samutveckling samproduktion E1 direktimport

I det första fallet konstruerar, utvecklar och tillverkar svensk industri Det är den för de nya vapensystemen. vanligaste anskaffningsformen de större vapensystem, som det svenska försvaret anskaffar.

Vid licenstillverkning har konstruktion och utveckling skett utomlands, varefter svensk industri köper tillverkningsrätten. Ofta händer att viss vidareutveckling måste ske i Sverige. Licenstillverkning förekommer tex av handeldvapen och viss elektronik. Viktiga förklaringar till att man väljer licenstillverkning är, dels att kostnaderna vid egenutveckling skulle bli för höga med tanke på det låga antal man dels de tekniska som kan exemplar köper, svårigheter vid av ny materiel. Inom bl a elektronik- och föreligga utveckling robotindustrin används för licenstillverkning som ett medel för övrigt att bygga upp en inhemsk utvecklingskapacitet. Vid och arbetar svensk industri samutveckling samproduktion tillsammans med ett eller flera utländska företag. Avsikten är att hålla kostnaderna nere och att utbyta teknik. Samutveckling har bl a förekommit på robotområdet. I Viggen- och JAS-projekten har samutveckling och samproduktion främst gällt olika typer av delsystem. Direktimport innebär att försvaret köper ett färdigt system från en utländsk tillverkare. Det är ofta huvudalternativet till inhemsk anskaffning. Vid direktimport måste emellertid materielen som regel modifieras och anpassas till svenska militära, geografiska och tekniska krav.

Försvarsindustripolitiken

Den allmänna för valet av anskaffningsform, vid utgångspunkten sidan om upphandlingsreglerna, formuleras på följande sätt i 1982 års försvarsbeslut:

86 Den svenska försvarsindustrin

Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.”

Från rent militära utgångspunkter kan antas, att den svenska säkerhetspolitikens trovärdighet i omvärlden mer grundas på vilka vapensystem försvaret är utrustat med, än på var de har utvecklats och tillverkats. Det är emellertid en utbredd politisk att uppfattning, omvärldens tilltro till svensk skulle minska om neutralitetspolitik Sverige blev alltför beroende av i utlandet av försvarsanskaffning materiel. Det främsta politiska argumentet är, att de länder från vilka Sverige köper försvarsmateriel i krislägen kan komma att uppställa politiska villkor för leveranserna. Om sådana risker finns, kan omvärldens tilltro till Sveriges möjligheter att i vara neutralt krig komma att minska. Detta krav på trovärdighet gör att inhemsk anskaffning anses ha ett stort värde när det särskilt gäller viktiga system, tex sådan materiel som behövs i fler vid ett exemplar krisläge. För den materiel som planeras för kompletteringsanskaffning vid kris och i krig (s k K-produktion), framför allt ammunition, måste man under alla redan i fred sådana omständigheter göra produktionsförberedelser, att produktion snabbt kan komma igång.

För ett alliansfritt land som anses det också att Sverige nödvändigt, utveckla och tillverka egna system av det som andra länder slag omger med särskild sekretess. Det t ex för gäller utrustning störning och störskydd, kryptering och Hit kan också räknas signalspaning. radarutrustning, viss ammunition samt målsökare för robotar. Export av sådana system från flertalet potentiella säljarländer medges bara i begränsad till ett alliansfritt land som utsträckning Sverige. Men det finns också andra skäl till att utveckla och tillverka sådan försvarsmateriel inom landet. anses kunna Härigenom Sverige välja en speciell försvarsprofil som minskar effekten av de vapen och motmedel som de bägge maktblocken utvecklar mot varandra.

Tillgången till en inhemsk försvarsindustri gör det också att möjligt skräddarsy vapensystem för det svenska försvaret. Man kan ta hänsyn till speciella geografiska, klimatiska och Till ljusförhållanden. exempel måste arméns fordon kunna ta sig fram i snö och över djup vattendrag och myrar, vapnen måste gå att skjuta med när det är fyrtio grader kallt och robotarnas målsökare bl a anpassas till det speciella nordiska grynings- och skymningsljuset.

Den svenska försvarsindustrin 87

Svensk kan också innebära, att man undviker onödiga profil hos den utrustning man köper till det svenska försvaret. prestanda Svenska pansarvärnsvapen behöver tex inte ha lika långa skjutavstånd som de vapen som utvecklas för strid i öppen terräng, tack vare det skydd som det svenska skogslandskapet ger.

Vid av nya vapensystem är man således ofta beredd att anskaffningen betala en merkostnad för att främja de säkerhets- och försvarspolitiska målen. Under senare år har man haft snabba kostnads-

dock

som det svenska försvarets ökningar för nya vapensystem samtidigt blivit mindre. Därför tvingas man till en hårdare beställningsvolymer prioritering än tidigare.

De inför framtiden systemområdena preciserades senast prioriterade i till ÖB inför perspektivplaneringens andra regeringens anvisningar fas. Där skriver försvarsministern, att egen kompetens för forskning, och tillverkning i första hand eftersträvas inom följande utveckling områden: Underrättelse-, och sambandssystem med stor motledningsståndskraft mot störning; Kvalificerade vad avser målinmätning, styrning, vapensystem målsökare och verkan; ammunition samt land- och sjöminor med olika sensorer, Styrd tändsystem och utspridningsanordningar; Elektronisk krigföring; i första hand när det gäller medel för Undervattensteknologi, och bekämpning av olika slag av undervatupptäckt, lokalisering tensverksamhetf

Den militära elektronikindustrin är således en del av försvarsindustrin som prioriteras för framtiden. Inhemsk anskaffning anses särskilt viktig när det gäller t ex utrustning för spaning och kommunikation, målsökare för robotar och andra vapen, motmedel och störskydd.

Den leder till ökad användning av s k vapentekniska utvecklingen styrda vapen, som med hjälp av avancerad elektronisk utrustning söker sig fram till målet. När det gäller sådana vapen är det ofta att i utlandet med den mest kvalificerade omöjligt köpa system tekniken. Av dessa skäl robotindustrin i Sverige. Genom prioriteras elektronik kan dessutom en svensk profil erhållas hos satsningen på t ex målsökare till de robotsystem, där beställningsvolymerna är för små för att man skall ha råd att inom landet utveckla och tillverka t ex skrov och framdrivningssystem.

Kravet på K-produktion, dvs kompletteringsanskaffning vid kris och i till ett prioriterat område. Den krig, gör ammunitionsindustrin går dessutom mot alltmer avancerad vapentekniska utvecklingen ammunition, s k ammunition, vilket är exempelvis slutfasstyrd ett skäl till satsningen på detta område. ytterligare

88 Den svenska försvarsindustrin

Även inom områden som inte direkt som kan utpekas prioriterade trovärdighetsargumentet, behovet av svensk profil och beredskapsaspekten leda till att inhemsk och sker trots att utveckling tillverkning det medför merkostnader. Enligt den gällande politiken skall all upphandling av försvarsmateriel bedömas utifrån dessa perspektiv.

4.4 De försvarsindustriella resurserna

Omkring 30 procent av anslaget till det militära försvaret avser utveckling och produktion av försvarsmateriel. Under budgetåret 1982/83 utbetalade FMV - för det militära försvarets -totalt räkning 6,7 miljarder kr till drygt 1 500 leverantörer av FoU och materiel. De svenska försvarsindustrier, som omfattas av undersökningen i detta betänkande, erhöll 4,6 miljarder kr eller 68 procent av dessa betalningar. Av tabell 4.1 bl a att de fem största leverantöframgår rerna - Saab-Scania, Bofors, FFV, Volvo Flygmotor och Ericsson Radio samt deras IG JAS och SBMC - Systems samarbetsbolag under 1982/83 tillsammans svarade för budgetåret 86 procent av försvarsindustrins leveranser till det svenska försvaret.

Tabell 4.1 Betalningar från FMV till den svenska försvarsindustrin för FoU och materiel, 1978/79 - 1982/83, miljoner kr.

78/79 79/80 80/81 81/82 82/83

Källa: Försvarets materielverk. Anm.: Med Saab-Scania avses flygdivisionen och den s k Jönköpings-divisionen, som numera ingår i dotterbolaget Saab-Scania Combitech. Siffrorna för Bofors är de sammanlagda betalningarna till moderbolaget, Bofors Aerotronics och Lindesbergs Industri. Till FFV har under hela perioden räknats Telub, som numera ingår i dotterbolaget FFV Elektronik. Siffrorna för ERA - som bildades den 1 januari 1983 avser under hela perioden de sammanlagda betalningarna till de enheter som nu ingår i företaget, dvs SRA Communications, LM Ericssons MI-division och Datasaab.

Den svenska försvarsindustrin 89

Som av tabell 4.2 svensk försvarsindustri 1983

framgår sysselsatte totalt 23 653 anställda med och produktion av försvarsutveckling

materiel. Verksamheten är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. Nästan varannan anställd inom försvarsindustrin arbetar vid Bofors eller FFV. De fem största tillverkarna svarar för 85 procent av

sysselsättningen.

Antalet anställda inom försvarsindustrin är så gott som oförändrat

med 1980. Bl a Bofors och Saab-Scania har dragit ner på sin jämfört med ca 900 600 anställda. Inom några företag personal, respektive har med försvarsmateriel dock ökat kraftigt sedan sysselsättningen

1980, tex Karlskronavarvet och ERA.

Hägglunds,

Försvarsindustrins totala fakturering för försvarsmateriel uppgick

1983 - som av tabell 4.3 - till 8,7 kr. Av den totala

framgår miljarder kr inhemska leveranser. Däri ingår faktureringen avsåg 6,1 miljarder

inte bara leveranser direkt till det svenska försvaret, utan också leveranser av insatsvaror mellan olika försvarsindustrier. Storleken

underleveranserna har att beräkna, men uppskattas till på ej gått

mellan en halv och en kronor. Direktleveranserna till det

miljard svenska försvaret skulle därmed ha uppgått till mellan 5,1 och 5,6

kr under 1983. Den delen härav avser varor

miljarder övervägande och som levererats direkt till armén, marinen och flygvapnet. tjänster

och 1983 ökade försvarsindustrins sammanlagda faktu-

Mellan 1981

av försvarsmateriel med 1,7 miljarder kr, mätt i löpande rering drygt

Därav kr inhemska leveranser och 0,4

priser. avsåg 1,3 miljarder

skedde från 1981 till

miljarder kr export. Så gott som hela ökningen

medan 1983 samma nivå som

1982, faktureringen ligger på ungefär

Tabell 4.2 Sysselsättning med försvarsmateriel inom försvarsindustrin 1980 och 1983, personår.

1980 1983

6 513 5 620 Bofors ERA 2 760 5 717 FFV 1 100 Hägglunds 1 030 Karlskronavarvet 159 Kockums 1 140 PEAB 4 492 Saab-Scania 135 SATT 1 790 1 500 Volvo Flygmotor

23 787 23 653

Källa: 1980: Civil produktion i försvarsindustrin, Ds I 1982:1; 1983: enkät till försvarsindustrin.

90 Den svenska försvarsindustrin

Tabell 4.3 Försvarsindustrins sammanlagda av försvarsmateriel 1981 fakturering 1983, totalt respektive fördelat på inhemska leveranser och export, miljoner kr i löpande priser.

Källa: Enkät till försvarsindustrin.

1982, vilket mätt i fasta priser innebär en mellan de två minskning åren.

Exporten uppgick 1983 till 2,5 eller 29 av miljarder kr, procent försvarsindustrins totala av försvarsmateriel. Härav fakturering utgjorde 1,6 miljarder kr sådan försvarsmateriel som klassas som krigsmateriel och omfattas av exportrestriktioner. Försvarsindustrin hade således 1983 en av sådan som inte export försvarsmateriel, klassificeras som krigsmateriel, som till 0,9 kr. uppgick miljarder

(Om exporten, se närmare sid 101-104).

Svensk försvarsindustri har en bredd som motsvarar den i de stora, västeuropeiska länderna. Omkring 90 procent av FMVs betalningar för försvarsmateriel går till svenska och bara företag ca 10 procent till utländska företag. Till denna direkta import på ca 10 procent ska läggas försvarsindustrins import av delsystem och till komponenter den materiel man levererar till det svenska försvaret. Denna indirekta import har till mellan uppskattats 20 och 30 procent av FMVs totala betalningar till

industrin.(Om importen, se vidare sid 98-101).

Den svenska försvarsindustrin har utvecklat och tillverkat det svenska försvarets använda lätta samtliga idag stridsfordon, pansarvärnsgevär, luftvärnskanoner, ubåtar, torpeder, kustartilleripjäser, stridsflygplan och Dessutom har den svenska transportfordon. försvarsindustrin levererat bl a olika av övervattensfartyg, typer robotar samt telekommunikations-, stör- och motmedelsutrustning till det svenska försvaret.7

Strids- och

terrängfordon

Sedan 1960-talet har alla strids- och till terrängfordon försvaret utvecklats och tillverkats i Resurserna är numera Sverige. koncentrerade till Hägglund & Söner i

Örnsköldsvik, som är ett helägt

dotterbolag till ASEA. och andra militära Terrängbilar lastfordon

: Den svenska försvarsindustrin 91

levereras till försvaret från Volvo och Saab-Scania. Den serie av som de under 1970-talet tillverkade för terrängbilar bägge företagen försvaret byggde emellertid i så hög grad på företagens civila lastbilar, att de här inte betecknas som försvarsmateriel.

Under 1960- och 70-talen utvecklade och tillverkade Hägglunds och infanterikanonvagnar (ikv 91). För pansarbandvagnar (pbv 302) närvarande arméns bandvagn (bv 206), som kommer produceras nya att levereras till det svenska försvaret i mellan 3 000 och 4 000 exemplar fram till slutet av 80-talet. Den totala beställningen uppgår till över 1 miljard kr och är en av arméns största order genom tiderna. Produktionen sker i en nybyggd fabrik utanför Örnsköldsvik. Vidare är med modernisering av äldre stridsvagnar. För företaget sysselsatt närvarande bygger man om stridsvagn 102 Centurion, som köptes från Storbritannien på 1950-talet.

I samarbete med Bofors har Hägglunds sedan ett par år tillbaka gjort förberedande studier av ett nytt lätt stridsfordon. Detta har skett inom ramen för det samägda utvecklingsbolaget HB Utveckling. kommer - om beslut fattas om inhemsk utveckling - att Hägglunds svara för konstruktion medan Bofors kan komma att vagnens tillverka kanonen. Under 1983 arbetade i 1 100 anställda vid Hägglunds med genomsnitt försvarsmateriel? Det har skett en betydande ökning jämfört med

1980, då 420 man arbetade med försvarsmateriel. Ökningen beror

framför allt att kommit igång i stor på bandvagnstillverkningen skala. har haft svårt att vinna exportorder för sina Tidigare Hägglunds militära fordon. När det gäller bandvagnen har emellertid export skett till flera länder. 1983 arbetade 16 procent av de som var med försvarsmateriel med jämfört med 12 procent sysselsatta export, 1980.

Krigsfartyg

Produktionen av militära fartyg i Sverige sker idag vid två varv. Vid Kockums i Malmö konstruerar och bygger man ubåtar för det svenska försvaret. Karlskronavarvet svarar för leveranserna av försvarets övervattensfartyg. Där sker också en stor del av underhållet av försvarets varven ingår i den statliga Svenska fartyg. Bägge Varvskoncernen. Kockums är ett av de få varv i världen som både projekterar och ubåtar. När den tredje ubåten i Näcken-serien sjösattes 1979 bygger hade sedan 1910-talet byggt drygt fyrtio ubåtar. I december företaget

92 Den svenska försvarsindustrin

1981 beställde marinen ubåtar fyra av typ A 17 för leverans 1987 - 89. Orderns värde till 600 uppgick omkring miljoner kr. Konstruktionsarbete hade då pågått i år vid Kockums fyra och sysselsatt omkring 90 personer. Kockums kommer att mittsektionen och handha bygga sammansättningen medan Karlskronavarvet akter- och förbygger sektionerna. Kockums andel motsvarar hälften av arbetet ungefär och kommer att engagera ca 200 man i produktionen.

Förutom A 17 kommer Kockums under de närmaste åren att reparera och bygga om marinens äldre ubåtar. En efterföljare till A 17 - ubåt 90 - projekteras för i mitten av 1990-talet. sjösättning Orderstocken från det svenska försvaret till ca 900 uppgår miljoner kr, varav drygt 600 miljoner kr avser A 17.

1983 arbetade 159 anställda med försvarsmateriel vid Kockums jämfört med 175 tre år tidigare. De resurser som tas i för anspråk ubåtsprojekten varierar emellertid kraftigt mellan olika år beroende på i vilken fas av arbetet man befinner sig. Inga ubåtar har hittills exporterats från Kockums. Under senare år har man emellertid intensifierat utomlands. marknadsföringen Det gäller olika vidareutvecklingar av Näcken-ubåtarna, men också av A 17.

Karlskronavarvet har som att huvudsaklig uppgift tillverka och underhålla den svenska marinens Över 1 000 man övervattensfartyg. arbetade 1983 med militära vilket är en beställningar, fördubbling jämfört med 1980. Vid halvårsskiftet 1983 hade varvet order från det

svenska försvaret på 138 kr. Under miljoner produktion är en serie

minröjningsfartyg byggda i glasfiberarmerad och en serie

plast kustkorvetter av - som nämnts Spica III-typ. Dessutom ska varvet ovan - akterbygga och försektioner till A 17-ubåtarna.

Under senare år har Karlskronavarvet satsat alltmer på exportmarknaden. Efter många år utan export såldes under perioden 1979 - 82 totalt elva fartyg till utlandet, varav sex robot/patrullbåtar av modifierad Spica-typ samt fem patrullbåtar av en typ man tidigare levererat till svenska För närvarande kustbevakningen. finns emellertid i varvets inga exportbeställningar orderbok.

Flygplan och flygmotorer

Sverige är ett av de få länder i världen, där och utveckling tillverkning sker av avancerade stridsflygplan. Svensk utvecklar flygplansindustri i samarbete med utländsk industri JAS 39 Gripen, det nya stridsflygplan som ska tas i bruk under 1990-talet. av JA 37, den Tillverkning s k Jakt-Viggen, sker fram till 1988.

Den svenska försvarsindustrin 93

Den militära att ungefär 9 000 flygindustrikommittén uppskattade, inom industrin 1980 var direkt sysselsatta med utveckling, personer

eller underhåll av det svenska försvarets flygplan?” Sedan

tillverkning sin rapport 1981 har riksdagen flygindustrikommittén publicerade fattat beslut om en första fas av J som innefattar 140 AS-programmet, fram till år 2000 till en total summa av 24,9 miljarder kr i flygplan februari kr i februari 1983). prisläge 1981 (= 31,2 miljarder prisläge Av detta svarar svensk för ca 16 miljarder, varav flygindustri andel I och med beslutet den 4 1982 Saab-Scanias är 65 procent. juni inleddes utvecklingsarbetet på flygplanet.

Kärnan i svensk är vid Saab-Scania. Där flygindustri flygdivisionen har flera av stridsflygplan för det svenska flygvapnet generationer och tillverkats. Vid Saab-Scania sker sk konstruerats, utprovats och Delsystem till grund-

systemsammanhållning systemintegration.

utvecklas och tillverkas till stor del av inhemska och flygplanen utländska underleverantörer. Vid flygdivisionen i Linköping uppgick - - med militära enligt flygindustrikommittén sysselsättningen 1980 till 3 750 varav 1 330 avsåg FoU, 1 970 flygplan personår, och 450 underhåll. 1983 var sysselsättningen med militära produktion 3 700 dvs densamma som tre år flygplan personår, ungefär tidigare.

detta kommer verksamheten vid Saab-Scania Combitech, där en Till stor del av tillverkningen inom enheten Saab Instruments iJönköping avser för 37 Den militära flygindustriapparater flygplan Viggen. kommittén att 500 anställda 1980 var med uppskattade sysselsatta denna 1983 arbetade totalt 560 man med försvarsmateproduktion. riel vid Saab Instruments. Till JAS 39 Gripen kommer man att tillverka - licens från amerikanska Lear - ca hälften av på Siegler I och med att en större andel apparater i JAS delarna till styrsystemet. 39 än i utifrån, kommer emellertid Saab Instruments Viggen köps leveranser till flygdivisionen av delar till militära flygplan att krympa inom de närmaste åren. betydligt

Volvo har under flera decennier varit att Flygmotors specialitet utländska till svenska militära behov. Detta har anpassa flygmotorer bl a av s k efterbrännkammare som inneburit en del egen utveckling, in för att snabbt öka motorns RM8-motorn till kopplas prestanda. var en civil motor, som företaget byggde om på Viggen-flygplanet licens från amerikanska Pratt & Whitney. Till JAS 39 Gripen ska licenstillverka General Electrics motor F404, med svensk företaget RM12. roll är således en annan än i beteckning Företagets Viggenprojektet. Utvecklingsarbetet på F404-motorn är vid anpasstill betydligt mindre än för Viggen-motorn. ningen Gripemplanet

94 Den svenska försvarsindustrin

1983 arbetade ca 1 500 anställda med militära flygmotorer vid Volvo Flygmotor, en minskning med 250 med tre år jämfört tidigare. På sikt kommer generationsskiftet mot slutet av 1980-talet mellan RM8 och RM12 innebära en av minskning sysselsättningen med över hälften. Volvo F tillverkar lygmotor delar till ett värde av 40 procent av RM12 samt svarar för och I detta montering utprovning. avtal ingår tillverkning av komponenter till F404-motorer, vilket ger en större volym på produktionen.

Robotar

Inom Bofors utvecklas och tillverkas lätta robotar med kort räckvidd

huvudsakligen för armén. Sedan ett antal år luftvärnsroproduceras boten RBS 70 som också till flera länder. RBS 70 kan exporterats ännu endast användas i och vid sikt. En mörkerversion dagsljus god av systemet, RBS 70 M, kommer dock att börja levereras mot slutet av 1980-talet. Man är också i slutfasen av utvecklingsarbetet på en ny lätt pansarvärnsrobot, RBS 56 Bill. Inom Bofors robotsektor arbetade 1983 600 anställda. omkring

Saab-Scania svarar för tyngre robotar som tekniskt nära ligger flygtekniken. Den 1 januari 1983 bildades Saab-Scania Combitech AB som ett Ett av Combitechs helägt dotterbolag. dotterbolag är Saab Missiles. Under 1983 med försvarsuppgick sysselsättningen materiel vid Saab Missiles till ca 250 personer, varav större delen i Linköping och ett tjugotal i Under 1982 de första Göteborg. gjordes installationerna på marinens II av Saab Missiles ytattackfartyg Spica sjömålsrobot RBS 15 M.

Flygindustrikommittén föreslog i sitt betänkande om robotindustrin bl a en samordning av försvarets Kommittén robotanskaffning. menade att de olika försvarsgrenarna borde dra fördel av de tekniska samband som fanns med andra i tiden En

närliggande projekt.”

sådan teknisk och har skett när det tidsmässig samordning gäller RBS 15, som nu också utvecklas i en flygburen version, RBS 15 F, som är ett av beväpningsalternativen för JAS 39 Planer finns också Gripen. på en version för kustartilleriet.

Det finns emellertid fortfarande en klar inom robotinduuppdelning strin mellan Bofors och Saab Missiles. Saab Bofors Samarbetsbolaget Missile Corporation (SBMC) endast som kontraktskrivande fungerar part gentemot FMV. SBMC är således ett som saknar paraplybolag egna utvecklings- och produktionsresurser.

Flygindustrikommittén menade också att export av robotar var nödvändig för att få en god produktionsekonomi inom robotindustrin. Bofors har exporterat RBS 70 till flera länder och Saab Missiles

Den svenska försvarsindustrin 95

har också fått exportorder på RBS 15. Robotexporten har dock hittills varit av betydligt mindre omfattning än det svenska försvarets beställningar.

och ammunition

Vapen

Utveckling och produktion av vapen och ammunition för militärt bruk sker i Sverige vid Bofors och FFV. Bofors är inriktat på tyngre vapen som luftvärnskanoner och fältartilleri, medan FFV svarar för lättare vapen, som t ex granatgeväret Carl Gustaf, automatkarbiner och kulsprutor. Förutom ammunition tilli sina respektive vapen tillverkar de bägge företagen andra typer av ammunition. För Bofors del gäller det bl a lysammunition och raketsystem för ubåtsjakt, medan FFV bl a producerar stridsvagnsminor, rökammunition och torpeder. Inom bägge företagen tillverkas dessutom krut och tändrör för ammunitionstillverkningen.

Vid pjässektorn inom Bofors försvarsmaterieldivision arbetade 1983

ca 2 000 anställda och vid ammunitionssektorn ca 800. Merparten av dessa arbetar vid anläggningarna i Karlskoga, där utveckling och tillverkning av pjäser och den större delen av ammunitionen äger rum. Vid dotterbolaget LIAB i Lindesberg tillverkas övningsammunition. Antalet anställda vid LIAB uppgick 1983 till 300 personer. Ammunitionstillverkningen sysselsätter dessutom ca 400 personer vid Bofors kemiska division Nobelverken i Karlskoga. Där sker tillverkning av krut- och sprängämnen samt montering av tändrör, zonrör och granater. Det föreligger ett ömsesidigt beroende mellan Nobeldivisionen och försvarsmaterieldivisionen genom att anläggningarna för tillverkning av krut och sprängämnen är helt integrerade med Nobelverkens övriga kemiska processanläggningar.

När det gäller pjäser tillverkar Bofors bl a 40 mm luftvärnskanoner, 57 mm allmålskanoner för fartyg och 155 mm fälthaubits FH 77. Produktionen av dessa system, som tidigare levererats till det svenska försvaret, sker numera nästan helt för export. Den största exportordem under senare år gäller 40 mm luftvärnskanoner till det

amerikanska s k DIVAD-systemet (Divisional Air Defence System),

där Bofors samarbetar med bl a Ford Aerospace. Större delen av den ammunition som tillverkas går också på export. Under 1983 svarade exporten för 60 procent av sysselsättningen i Karlskoga.

Inom FFV Försvarsmateriel (FFV-F) sker produktionen av vapen vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Mellan 1980 och 1983 har antalet anställda som arbetar med försvarsmateriel minskat från 500 till 340. Vid Gevärsfaktoriet tillverkas bl a granatgeväret Carl Gustaf, pansarvärnsvapnet AT 4 och arméns nya automatgevär Ak 5 på licens från belgiska Fabrique Nationale.

96 Den svenska försvarsindustrin

I övrigt har FFV produktion av grovkalibrig ammunition —minor och ammunition till granatgevär - vid Zakrisdalsverken i Karlstad med närmare 900 anställda och vid anläggningarna i med Vingåker närmare 100 anställda. Krutproduktionen är till Åkers förlagd Styckebruk och sysselsätter 100 personer. av Tillverkning finkalibrig ammunition — till bl a och automatkarbiner - sker vid kulsprutor Vanäsverken i Karlsborg med 260 anställda. Jämfört med 1980 är sysselsättningen vid dessa fyra anläggningar densamma. En ungefär viss ökning av har emellertid vid

försvarssysselsätiningen skett

Zakrisdalsverken. Tillverkningen av sker vid torpeder Torpedverkstaden i Motala och sysselsatte 1983 300 anställda, fler än drygt något 1980. Den totala sysselsättningen 1983 med vapen och ammunition inom FFV-F skulle därmed uppgå till 1 790 personår.

En stor del av Under 1983 svarade produktionen exporteras. exporten för 54 procent av FFV-Fs fakturering. Totalt var närmare 860 anställda, eller 48 procent, sysselsatta med exportproduktion. Huvuddelen av exporten avsåg ammunition.

Militär elektronik

I varje modernt vapensystem ingår numera elektronisk utrustning, bl a för att och identifiera upptäcka mål samt för att styra vapnen. Andelen elektronik i vapensystemen blir också allt större. Det innebär att nästan alla försvarsindustrier också sysslar med utveckling och produktion av elektronisk materiel. De mer renodlade elektronikföretagen inom försvarsindustrin är Ericsson Radio Systems, Philips Elektronikindustrier, Bofors Aerotronics och SATT Electronics.

Ericsson Radio Systems (ERA) utvecklar och tillverkar bl a elektronik för flygplan. Vid enheten i Mölndal LM Ericssons (tidigare MI-division) tillverkas radar för JA 37 Viggen. Vidare utvecklas, i samarbete med brittiska Ferranti, målinmätningssystemet med radar och infraröd utrustning till JAS 39 Vid Kista utanför Gripen. Stockholm (tidigare SRA) utvecklas, i samarbete med amerikanska Hughes, utrustning för elektronisk presentation och videoregistrering av data för J AS-planet. ERA utvecklar också en spaningsradar för flygplan, s k nertittande radar.

Inom robotområdet utvecklar ERA i Mölndal infraröd utrustning och radar för mörkerversionen av Bofors luftvärnsrobot RBS 70 M. Vidare tillverkas spaningsradarn Giraffe för bl a RBS 70-systemet. Vid anläggningen i Borås tillverkas för utrustning Giraffe-systemet samt laserinstrument. Vid enheten i Kista verkar ERA också inom området taktisk kommunikation, vilket bl a omfattar radiolänkut-

Den svenska 97 försvarsindustrin

rustning för trådlös telefonkommunikation mellan staber, baser m m och utrustning för radiokommunikation.

Vid ERA var 1983 totalt 2 760 anställda sysselsatta med försvarsmateriel, varav 1 250 i Kista och andra delar av Stockholm samt 1 330 i Mölndal och 180 i Borås. Det innebär en med 500 ökning ungefär personer jämfört med 1980. Jämförelsen är dock osäker på grund av koncernens omorganisation fr o m 1983. Närmare 40 procent av de anställda arbetar med produktion för Det gäller bl a export. radarsystem, som tillverkas i Mölndal och Borås, och kommunikationsutrustning från anläggningarna i Kista.

Philips Elektronikindustrier (PEAB) i Järfälla utanför Stockholm svarar för en stor del av det svenska försvarets marina elektronik, bl a sjöbevakningscentraler samt radar- och databehandlingssystem. PEAB har dessutom betydande leveranser, framför allt av på export, eldledningsutrustning för mindre fartyg. PEAB tillverkar också radarmålsökaren till Saab Missiles sjömålsrobot RBS 15 och sk passiva motmedel. 1983 arbetade 1 140 anställda vid PEAB med försvarsmateriel, varav ca 550 för export.

Inom Bofors Aerotronics (BAAB), som i Bofors försvarsmate-

ingår rieldivision, uppgick sysselsättningen 1983 med försvarsmateriel till 371 personår. Vid i tillverkas anläggningen Lidingö eldledningssystem för stridsfordon, sikten för robotar, artilleri och luftvärn samt nattkikare och radioutrustning för bl a Vidare svarar flygplan. BAAB bl a för eldledningsutrustningen till Bofors fälthaubits FH 77 och ett nytt lasersikte för de stridsvagnar av typ Centurion som är under ombyggnad. Ett stort för BAAB är sedan flera år projekt tillbaka lasersiktet för Bofors luftvärnsrobot RBS 70. har Företaget vidare utvecklat en ny radio för det svenska skol- och flygvapnets

lätta attackplan SK 60 (Saab 105), en som också kommer

utrustning att ingå som reservradio i JA 37 Dessutom har BAAB i Viggen. uppdrag att utveckla radioutrustning för JAS 39 Gripen. En stor del av företagets produktion går på export. Den sysselsatte 1983 ett 60-tal man, dvs 16 procent av de anställda. Till detta kommer en betydande indirekt framför allt av delar som export, produceras för Bofors vapensystem, tex RBS 70.

SA TT Electronics arbetar med bl a telemotmedel, telekommunikation och eldledning. Inom motmedelsområdet utvecklas utrustning för såväl som SATT svarar också för Viggen- JAS-systemet. moderniseringen av eldledningssystemet till det svenska försvarets luftvärnsartilleri. 1983 arbetade ca 135 personer vid fabriken i Stockholm med försvarsmateriel. Endast 15 procent av de anställda arbetade med produktion för export.

98 Den svenska försvarsindustrin

Underhåll

Det löpande underhållet av försvarets materiel, framför allt arméns, sker till stor del vid försvarets egna underhållsverkstäder på förbanden. Inom industrin har Karlskronavarvet en stor del av underhållet av marinens fartyg. FFV Underhåll - med anläggningar i Arboga, Linköping och Östersund - svarar framför allt för underhållet av flygvapnets materiel. FFV-U ingår också i Industrigruppen JAS och svarar för framtagning av utrustning för underhållet på JAS 39 Gripen.

I Arboga utför FFV-U underhåll på flygvapnets motorer, de elektroniska systemen i flygplanen och en stor del av försvarets robotar. Totalt arbetar ca 1 800 personer vid underhållsverkstäderna i Arboga. Underhållet av flygplanens mekaniska system sker i Malmslätt utanför Linköping. Där arbetar närmare 1 000 anställda med försvarsmateriel. Vid FFV-Us anläggning i Östersund arbetar knappt 200 personer med underhåll av flygvapnets basmateriel, bl a fordon av olika slag. Underhållet av markteleutrustning, bl a radarstationer, sker numera inom det nybildade FFV Elektronik. Dess militära verksamhet är koncentrerad till Arboga, där omkring 300 anställda arbetar med installationer och underhåll på markteleområdet.

4.5 av försvarsmateriel

Importen

Under budgetåret 1982/83 gjorde FMV utbetalningar till utländska leverantörer på ca 600 miljoner kr. Till detta kommer betalningar till ett antal leverantörer som är agenter för utländska tillverkare. I praktiken är det således frågan om import fast betalningarna går till svenska företag. Den exakta storleken av denna import är obekant. Utifrån FMVs leverantörsstatistik har den uppskattats till ca 100 miljoner för 1982/83. Därmed skulle den direkta importen under detta år uppgå till ca 700 miljoner kr, eller ca 11 procent av de totala betalningarna. För att få en bild av importens totala storlek måste emellertid den indirekta import av insatsvaror som sker via försvarsindustrin läggas till. Här finns flera uppskattningar. FOA gjorde för budgetåret 1979/80 en uppskattning som visade att den uppgick till ca 20 procent av FMVs totala betalningar. Uppskattningen byggde på antagandet att försvarsindustriernas importandelar var lika stora som genomsnittet inom de branscher de tillhör.”

Försvarsindustrikommittén, som samlade in uppgifter om import direkt från försvarsindustrin genom enkäter, uppskattade den

Den svenska försvarsindustrin 99

indirekta importen till ca 800 miljoner kr för 1980/81, vilket motsvarade ca 13 procent av FMVs totala betalningar till leverantörer.” Genom att importandelen växer för varje ny generation av vapensystem, torde den indirekta importandelen successivt öka. Den totala importandelen kan därför antas uppgå till 30 å 35 procent av försvarets totala utgifter för materielanskaffning. I verket varierar den direkta importen kraftigt mellan åren, själva vilket hänger samman med att endast ett mindre antal av de system som försvaret anskaffar köps utifrån. Sedan 1979/80 har bl a följande system köpts från utlandet: D För arméns räkning har till en kostnad av drygt 100 miljoner kr anskaffats den tunga pansarvärnsroboten Tow - i Sverige kallad RB 55 - från amerikanska Hughes. Armén har under senare år dessutom bl a helikoptrar från Hughes Aircraft och har köpt under 1984 fattat beslut om anskaffning av pansarvärnshelikoptrar från västtyska MBB. Marinen har bl a köpt utrustning för ubåtar och ubåtsjakt från utlandet. De senaste som anskaffades utomlands var ett fartygen antal norska patrullbåtar av typ Hugin från Bergens Mekaniska Verksteder under slutet av 1970-talet. Inom flygvapnet gäller direktimporten främst robotar och annan utrustning för flygplan 37 Viggen. Under senare år hart ex robotar av typ Sky Flash - RB 71 - anskaffats från British Aerospace för J akt-Viggen. Vidare har köpts bl a amerikanska transportplan *av typ C-13O Hercules och spaningsradarstationer från likaledes amerikanska ITT Gilfillan.

I vissa fall gäller importen materiel som är relativt standardiserad och där den anskaffade mängden är så liten, att ingen produktion i Sverige vore realistisk. Det gäller t ex helikoptrar och transportflygplan. I andra fall är materielen visserligen mindre Standardiserad, men inhemsk utveckling och produktion ändå orealistisk beroende på serielångden. Det exempelvis de tunga luftvärns- och gäller När det gäller jaktrobotar till flygplan har pansarvärnsrobotarna. man gjort försök att gå över från import till inhemsk anskaffning. Under 1970-talet fick Saab-Scania i uppdrag att utveckla en inhemsk jaktrobot - RB 72 - men projektet stoppades av kostnadsskäl. På grund av svårigheter att importera avancerade jaktrobotar, har emellertid projektet återigen aktualiserats. I flera fall har slutligen en anpassning skett av utländska robotsystem till svenska förhållanden och i några fall har utländska system byggts om och moderniserats. Från svensk sida har man således avstått från ambitioner om svensk tillverkning när det gäller t ex helikoptrar och transportflygplan,

100 Den svenska försvarsindustrin

Underleverantör

Volvo General Electric (USA)

Flygmotor

.

Ferranti (GB) Ericsson O Radar Radio

Systems

HugF1.TAircraft Corp. (USA)

O Siktliniesindikator

.L_,_

Abex GmbH (FRG) Industri- O

Hydraulpumpar

gruppen JAS AP Precision

Hydraulics (GB)

0 Landstöll

British Aerospace PLC (GB) l

0 O Lutt- och kylsystem Vinge

Dowty Rotol Ltd. (GB) O Växellåda O Hydraulsystem

Goodyear International Corp, (USA)

O Hjul, dock, bromsar, bromsreglering

lntertechnique (F)

0 Bränslesystem

Lear Siegler, Inc. (USA) Astronics div. O Styrsystem

Tucas Aerospace Ltd. (GB)

99re90t

Martin-Baker Aircraft Co. Ltd. (GB) ,O Stol

Mauser-Werke Oberndorl GmbH (FRG) O Kanon

TA-icroturbo (F)

O

Hiölpkratt

(Sundstrond Corp. (USA)

O Generator J Figur 4.1 Ett exempel på import av delsys-

Teledyne Mc Cormick Selph

(Um

tem:JAS-projektet. 0

(Källa: lndustrigruppen l_ Huvspröngningssystem

JAS).

Den svenska försvarsindustrin 101

medan man på andra områden försöker bygga upp en inhemsk kompetens, tex när det gäller robotar.

Det utländska innehållet i JAS-flygplanet har beräknats till ca en tredjedel. Mycket av utvecklingsarbetet sker i samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri. I flera fall svarar utländska leverantörer för utveckling, medan inhemsk industri sedan tar hand om serietillverkning. I många fall är det fråga om direktleveranser till Saab-Scania av system tillverkade i utlandet.

En stor del av den utländska anskaffningen gäller sådan avancerad elektronik, där svensk industri saknar tillräcklig teknisk kunskap, och man för att få tillgång till den mest moderna tekniken måste importera utifrån. Detta är, som illustreras i figur 4.1, speciellt märkbart inom flygvapnet.

4.6 av försvarsmateriel

Exporten

Enligt svensk lag är export av krigsmateriel förbjuden utan regeringens tillstånd. Skälen till denna kontroll är framför allt utrikespolitiska. En fri export av krigsmateriel står i konflikt med den svenska politiken att verka för fredliga lösningar av internationella konflikter och för internationella överenskommelser om Det nedrustning. ligger inte i Sveriges intresse, att exportera vapen till länder som är i krig och inte heller till instabila länder eller länder, vars regeringar kränker mänskliga rättigheter. Lagstiftningen skall förstås som ett verktyg som gör det möjligt för regeringen, att i varje särskilt fall själv välja till vilka länder svensk försvarsindustri skall få exportera vapen och annan krigsmateriel. Med termen krigsmateriel avses vapen och ammunition, vapenbärare, materiel för stridsledning m m, men också materiel som även har civil användning. För att anses som krigsmateriel måste den emellertid ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt, att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. För delar och tillbehör till vapensystem gäller dessutom, att de för att räknas som krigsmateriel inte ska ha någon civil användning, utan vara särskilt

utformade för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.”

Försvarsindustrin tillverkar således en rad produkter, som faller utanför krigsmaterielbegreppet och där exporten är fri. Det gäller t ex Hägglunds bandvagn 206 och patrullbåtar från Karlskronavarvet, så länge de inte är utrustade med vapen, en stor del av ERAs radar- och kommunikationsutrustningar samt viss övningsmateriel, bl a från Saab-Scania Combitech.

102 Den svenska försvarsindustrin

Regeringen medger dispens från förbudet mot export av krigsmateriel i enlighet med vissa beslut riktlinjer. Enligt riksdagens medges inte dispens om leveranser avser D stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat; D stat som år invecklad i internationell konflikt, som kan befaras leda till väpnad konflikt; D stat som har inre väpnade oroligheter; El av deklarerade avsikter eller rådande stat, som på grund politiska förhållanden kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter.

Det innebär att export av krigsmateriel normalt tillåts till de andra neutrala och alliansfria länderna i Därutöver sker en Europa. prövning från fall till fall.

Under 1983 uppgick krigsmaterielexporten till 1,6 kronor miljarder eller 0,7 procent av Sveriges totala varuexport. Vapen och ammunition svarade för två tredjedelar av och krigsmaterielexporten kategorin ”övrig materiel, som omfattar bl a övningsmateriel, radar och viss elektronik, för ca 20 procent. Export av större system flygplan, fartyg och stridsfordon - sker mer sporadiskt, som framgår av tabell 4.4.

Under 1983 gick 15 procent av krigsmaterielexporten till de andra alliansfria länderna i Europa, 36 procent till NATO-länderna, 45 procent till länder i tredje världen och övriga 4 procent i huvudsak till Japan och Australien. Totalt exporterades krigsmateriel under 1983 till 41 länder. Av tabell 4.5 framgår emellertid, att exporten till de

Tabell 4.4 Den svenska exporten av krigsmateriel 1974 - 1983, fördelad på olika typer av materiel. Miljoner kr i löpande priser.

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Vapen och ammution (inkl. för jakt och sport) 218,6 261,7 225,4 340,8 638,8 1114,3 1588,0 1364,] 1156,1 1056,] Krut- och sprängämnen samt vissa tändmedel (inkl. för civilt bruk) 22,1 32,0 35,6 32,4 45,1 39,7 44,9 53,0 103,1 117,8 Pansrade fordon jämte utrustning 1,2 20,7 23,8 21,8 3,6 0,7 9,6 6,7 7,4 6,5 Krigsfartyg - - - - — — — jämte utrustning 326,1 101,2 Militära luftfartyg och delar därtill samt fallskärmar 125,3 46,6 110,3 82,9 27,8 50,2 35,8 30,2 62,9 51,8 Övrig materiel 109,8 175,3 107,3 217,5 189,8 140,4 298,4 243,0 258,2 330,9

Summa 477,0 536,3 502,4 695,4 905,1 1671,4 2077,9 1697,0 1587,7 1563,1

Källa: Utrikesdepartementet, krigsmaterielinspektionen.

Den svenska försvarsindustrin 103

Tabell 4.5 Den svenska exporten av krigsmateriel 1983, fördelad på de femton främsta

mottagarländerna. Miljoner kr samt andelar i procent av total export.

% milj kr

197 12,6 Nigeria Indien 132 8,4

122 7,8 Singapore 101 6,5 Västtyskland 100 6,4 Malaysia 84 5 ,4 Schweiz

Norge

295 Övriga länder Totalt l 563

Källa: Utrikesdepartementet, krigsmaterielinspektionen.

1983 svarade för tillsammans 81 femton främsta köparländerna Där också bl a att procent av krigsmaterielexporten. framgår de andra nordiska länderna - i Danmark, exporten till praktiken - till 193 kr och utgjorde 12 Finland och Norge uppgick miljoner av den totala krigsmaterielexporten. procent

4.2 visas reala utveckling 1974 - 1983. I figur krigsmaterielexportens Där att den steg kraftigt under 1979 och 1980, för att sedan framgår, så att den 1983 en nivå som successivt sjunka tillbaka, låg på

motsvarade den 1978.

för leder ofta till gränsfall, där Riktlinjerna krigsmaterielexporten olika av resulterar i olika slutsatser. Uttrycktolkningar verkligheten leda till konflikt” ”kan antas en kan befaras väpnad respektive använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter” förutsätter vid beslut om att regeringen gör en politisk exportlicens, i som gånger måste analys av förhållandena mottagarlandet många

bygga på osäkra antaganden.”

en gränszon, där olika Tänjbarheten i riktlinjerna gör att det finns resultat och där endast själv i bedömningar kan ge olika verkligheten kan bekräfta vad som var rätt. Detta illustreras av att det efterhand tillkommit - eller efter flera års frånvaro under de senaste åren - ett antal i tredje världen: Brasilien, återkommit köparländer

104 Den svenska försvarsindustrin

1\

Figur 4.2 Den svenska exporten av krigsmateriel 1974-1983. Fasta priser, index 1974 = 100.

Burma, Indonesien, Kamerun, Malaysia, Nigeria, Pakistan, Peru, Singapore, Tunisien m fl. Man kan också från att industrin i tider utgå av minskade från det svenska försvaret beställningar intensifierar sin internationella Sannolikt ställer man därvid marknadsföring. regeringen inför fler gränsfall än vad som annars är fallet.

4.7 Industrins beroende av försvarsmateriel

Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier. FFV och Bofors, som tillverkar vapen och ammunition, är mest beroende av den militära tillverkningen. Inom FFV-koncernen svarar försvarsmateriel för tre fjärdedelar av produktionen, inom Bofors-koncernen för drygt hälften. En stor del av den svenska försvarsmaterieltillverkningen sker emellertid inom delar av som verkstadsindustrin, domineras av civil Inom tex Ericsson-koncernen produktion. eller Saab-Scania-gruppen svarar försvarsmateriel bara för enstaka några procent av försäljningen.

Beroendet kan dock mätas olika sätt. Man kan som ovan studera på det för koncernen som helhet. Men flera inom större dotterföretag koncerner lever ett relativt t ex självständigt liv, Hägglunds gentemot ASEA och Volvo Flygmotor gentemot moderbolaget Volvo. Man kan få en felaktig bild av om man inte försvarsberoendet, kompletterar med det enskilda beroende. Till företagets exempel svarar försvarsmateriel bara för 0,6 procent av Volvo-koncernens samlade försäljning 1983. Ungefär 2 procent av de anställda med sysslade produktion av försvarsmateriel. Volvo Flygmotors försvarsberoende av är dock De militära mycket högre. flygmotorerna svarade för ca 55

Den svenska försvarsindustrin 105

av och ungefär hälften av de procent faktureringen sysselsatte anställda. Flera försvarsindustrier är verksamma på flera orter. På koncerneller företagsnivå kan försvarsberoendet vara litet, men samtidigt kan det lokalt - på den orten där försvarsmateriel tillverkas - vara stort. Bofors har under de allra senaste åren diversifierat sin verksamhet totalt sett för att minska sitt försvarsberoende på koncernnivå, som uppgår till 54 procent. Samtidigt har försvarsberoendet vid företagets anläggningar i Karlskoga ökat kraftigt. För att ge en någorlunda fullständig bild av industrins beroende av försvarsmateriel måste koncernens, företagets och de lokala anläggningens beroende undersökas.

Bofors

Koncernen är organiserad i fem divisioner, varav Försvarsmateriel är den största. Den totala externa försäljningen uppgick 1983 till 4,2 miljarder kr, varav Försvarsmateriel svarade för 2,2 miljarder kr, dvs 51 procent. Men försvarsberoendet är något större än så. Bofors- Nobel har betydande leveranser av bl a explosivämnen för ammunitionsindustrin och levererar även till andra tillverkare än Bofors. Av koncernens 11 000 anställda - varav 10 800 i drygt knappt Sverige arbetade 1983 nära 6 000 personer med försvarsmateriel. Det innebär att 54 procent av de anställda inom Bofors arbetar med försvarsmateriel. Den militära produktionen är uppdelad på tre orter, varav Karlskoga är helt dominerande. I Karlskoga arbetar 87 procent av de anställda vid Bofors med försvarsmateriel. Vid dotterbolaget LIAB i Lindesberg arbetar alla 300 anställda med försvarsmateriel och vid Bofors Aerotronics i Lidingö 93 procent av de närmare 400 anställda. Under det senaste decenniet har Bofors-koncernens beroende av försvarsmateriel ökat kraftigt. Den militära andelen av försäljningen har ökat från en tredjedel i början av 1970-talet till över 50 procent 1983. Samtidigt har försvarsmaterielberoendet vid företagets anläggi ökat Detta beror på att tillverkningen av ningar Karlskoga kraftigt. stål så gott som helt försvunnit från företaget och Karlskoga. har andra civilt dominerade divisioner - Samtidigt expanderat kemi, plast och elektronik - men detta har till mycket liten del kommit Karlskoga till del. Hälften av Nobeldivisionens produktion sker i USA och har sina anläggningar på andra ställen i plastdivisionen Inom elektronikdivisionen arbetar bara 70 av totalt 660 Sverige. anställda i Karlskoga.

106 Den svenska försvarsindustrin

Konsekvensen av dessa är ett ökat försvarsutvecklingstendenser materielberoende vid anläggningarna i Karlskoga. Detta beroende kan dessutom komma att förstärkas av att huvudkontoret till flyttar Stockholm och av att företaget satsar mer utomlands. på produktion

Ericsson Radio

Systems (ERA)

ERA är ett helägt dotterföretag till Telefon AB L M Ericsson och svarade 1983 för 9 procent av Ericsson-koncernens totala försäljning. Knappt var tionde anställd i koncernen - eller var av de sjätte anställda i Sverige - arbetar vid ERA.

ERA är verksamt inom två affärsområden: radiokommunikation och försvarssystem. Företaget fick sitt namn och sin nuvarande struktur den 1 januari 1983 vid en av tre olika delar av sammanslagning Ericsson-koncernen: D SRA Communication dotterföretaget AB; El divisionen för försvars- och rymdelektronik (MI-divisionen) inom moderbolaget, samt D för militär telekommunikation avdelningen inom moderbolaget.

Något år tidigare övertog Ericsson-koncernen Datasaab från staten och Saab-Scania. Produktionen av försvarsmateriel inom Datasaab överfördes då till koncernens militära enheter och ingår numera i

ERA. All produktion av försvarsmateriel inom Ericsson-koncernen

är koncentrerad till affärsområdet som 1983 svarade Försvarssystem, för ca 6 procent av koncernens omsättning och till fyra femtedelar är samlat i ERA.

Av ERAs totala fakturering 1983 på 2,2 kr svarade miljarder Försvarssystem för 1,1 miljard. Däri ingår emellertid en mindre del civil produktion, bl a av hade 1983 totalt ca radarsystem. Företaget 6 800 anställda, varav 5 800 i Sverige. Av de senare arbetade 2 760 med försvarsmateriel. Det innebär att 48 procent av ERAs i personal Sverige arbetade med militär produktion.

Beroendet av försvarsmateriel är stort såväl vid ERAs enheter i Mölndal och Borås som vid de olika enheterna i Stockholmsområdet. Av ca 1 820 anställda i Mölndal arbetade 1 330 - eller 73 procentmed försvarsmateriel. I Borås var 130 av totalt 180 anställda, dvs 70 procent, sysselsatta med försvarsmateriel. Vid anläggningarna i Kista och på andra ställen i Stor-Stockholm arbetade totalt 1 450 anställda, varav 1 260 med försvarsmateriel, dvs 87 procent.

Den svenska försvarsindustrin 107

kan man konstatera att Ericsson-koncernens Sammanfattningsvis militära beroende är förhållandevis litet. ERA har Dotterföretaget en mellan civil och militär men den jämn fördelning produktion, civila sidan är mest är att komma ner i 30 expansiv. Målsättningen militär Vid de anläggningar, där försvarsmateprocent produktion. riel är emellertid i hög grad beroende av militära tillverkas, företaget beställningar.

FFV

FFV - eller Förenade Fabriksverken - är ett statligt affärsverk, som hör till ansvarsområde. FFV-koncernen industridepartementets består av två delar: FFV Affärsverk och FFV Företagen AB, som är ett för koncernens s k Den militära förvaltningsbolag bolagsgrupp. sker inom affärsverksdelen, som är produktionen huvudsakligen i två delar: Försvarsmateriel (FFV-F) och Underhåll organiserad Inom bolagsgruppen förekommer utveckling, tillverkning (FFV-U). och/eller underhåll av försvarsmateriel inom FFV Elektronik AB, FFV Norma FFV AB Ostermans Aero, Air Target AB, Mipro AB, Sweden AB och det amerikanska dotterbolaget Aero Systems Engineering Inc.

Koncernens totala 1983 uppgick till 3 013 miljoner kr, fakturering varav 2 095 kr - eller 70 procent- avsåg försvarsmateriel. miljoner Den delen av de militära leveranserna - 1 681 miljoner övervägande kr - från affärsverksdelen, fördelat på ca 720 miljoner kr för gjordes FFV-F och ca 960 kr för FFV-U. Det innebär att 87 procent miljoner av från FFV-U av FFV-Fs försäljning och 94 procent försäljningen avser försvarsmateriel.

Inom sålde 1983 försvarsmateriel för ca 415 bolagsdelen företaget kr - varav de svenska svarade för ca 250 miljoner miljoner företagen 1 207 kr - vilket motsvarade 37 procent av den totala faktureringen på miljoner kr.

FFV hade 1983 totalt ca 8 350 anställda. Antalet anställda som arbetade med försvarsmateriel inom koncernen uppgick 1983 till 5 717, vilket motsvarar 68 procent.

Inom FFV-F sker av och ammunition vid sju produktion vapen fabriker spridda över landet: Gevärsfaktoriet, Eskilstuna EI Vanäsverken, Karlsborg D Krutbruket, Åkers Styckebruk EI Zakrisdalsverken, Karlstad EI Vingåkersverken, Vingåker

108 Den svenska försvarsindustrin sou 1984:62

EJ Bräcke Gällöverken, E1 Motala Torpedverkstaden,

Den civila produktionen inom FFV-F har under senare år koncentrerats till Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Under 1983 levererade man delar till Tetra Pak-maskiner och till bilindustrin komponenter för 107 miljoner kr. Tre fjärdedelar av de anställda arbetade emellertid med försvarsmateriel. Vid de andra är anläggningarna produktionen helt militär.

FFV-U har sin verksamhet på tre orter: och Arboga, Linköping Östersund. Vid i arbetade anläggningen Arboga 92 procent av de drygt 2 000 anställda med den militära I Malmslätt produktionen. utanför var Linköping 89 procent av de totalt ca 1 160 anställda sysselsatta med försvarsmateriel. I Östersund är det militära beroendet mindre. Drygt hälften av de 230 anställda arbetade med militära produkter. Inom F F V-U görs civila satsningar på underhållssidan för att minska det militära beroendet. Bl a har man slutit avtal om underhåll på passagerarplanet Saab-Fairchild 340 och dess motor CT 7.

Inom bolagsdelens försvarsmaterieltillverkande enheter varierar det militära beroendet: EI FFV Elektronik, med i bl a anläggningar Växjö, Arboga och Stockholm, hade 1983 en ca 400 kr och ca omsättning på miljoner 1 300 anställda. Den militära är koncentrerad produktionen till Arboga, där 93 procent av de drygt 300 anställda arbetar med militär elektronik. Vid enheten i var 350 av de 600 Växjö drygt anställda med försvarsmateriel. Vid sysselsatta anläggningen i Stockholm, som är helt inriktad på försvarsmateriel, arbetade drygt 90 anställda. FFV Mipro i utanför Sundbyberg Stockholm, som sysslar med tändanordningar för ammunition, hade 1983 ca 40 anställda. Verksamheten var helt militärt inriktad.

Ammunitionsföretaget FFV Norma med 270 anställda i Åmots-

fors hade drygt 10 procent militär tillverkning. Air Target Sweden - som FFV från Swedair i slutet av 1983 köpte sysselsätter 30-talet anställda helt med militärt målflyg.

Inom FFV-koncernen sker en att allt fler expansion genom civilt inriktade företag införlivas med koncernen. Detta har medfört att koncernens totala militära beroende under senare år har från sjunkit 90 till 70 procent.

Den svenska försvarsindustrin 109

Hägglund & Söner

är sedan 1972 ett till ASEA. Med en Hägglunds helägt dotterföretag total 1983 1 340 kr och 2 550 anställda svarar fakturering på miljoner av ASEA-koncernens samlade fakturering och man för ca 4 procent Den militära produktionen sker inom Fordonsdivisiosysselsättning. för hälften av Hägglunds försäljning. En nen, som 1983 svarade drygt mindre del av inom Fordonsdivisionen utgörs emeltillverkningen lertid av civila fordon.

Den militära andelen av verksamhet har varierat mellan Hägglunds under de senaste tio åren. Genom 10 och 40 procent bandvagnsprohar den militära andelen under de allra senaste åren ökat jektet 2 800 anställda vid kraftigt. 1983 arbetade 40 procent av de nära i Örnsköldsvik med försvarsmateriel. Det är en anläggningarna från 1980, då bara 29 procent arbetade med militära kraftig ökning produkter.

militära beroende har således ökat under senare år. Detta Hägglunds beror inte bara en ökande militär produktion, utan också på att på man den civila sidan framför allt är verksam på marknader med på som varvs- och gruvindustri. Ur ASEA-koncernens svag efterfrågan Hägglunds militära produktion ett mycket perspektiv ger emellertid litet försvarsberoende, bara kring 2 procent.

Karlskronavarvet

Varvet är sedan 1977 ett till statliga Svenska Varv helägt dotterbolag AB. varierar kraftigt mellan åren beroende på Faktureringen i och uppgick 1983 till 218 miljoner ojämnheter fartygsleveranserna kr, varav 132 kr militära fartyg. Under 1983 arbetade miljoner avsåg ca 1 100 anställda vid varvet, varav 1 000 var sysselsatta med drygt försvarsmateriel. Man svarade för omkring 5 procent av Svenska Varvskoncernens samlade fakturering och sysselsättning.

Efter att under alla år varit ett renodlat militärt varv satsade tidigare man under 1970-talet på en diversifiering med större inslag av civil Under 1980 var nära två tredjedelar av verksamheten produktion. civil. Flera av de civila emellertid med sig stora projekten drog förluster, vilket lett till en betydande bantning av varvet. Samtidigt beslutade för Svenska Varv, att man i första hand återigen ledningen skulle satsa militära En tredjedel av varvets resurser på fartyg. används till underhåll marinens Nybyggnationen omfattar på fartyg. idag endast militära fartyg.

110 Den svenska försvarsindustrin

Kockums

Även Kockums är ett till Svenska Varv helägt dotterföretag statliga AB. Man svarar för ungefär en sjättedel av koncernens produktion samt ungefär hälften av dess av Under 1983 nybyggnation fartyg. hade man en fakturering 1 475 kr. Av detta 1 365 på miljoner avsåg miljoner kr själva varvet och 110 kr miljoner dotterföretaget Kockums Verkstäder.

Den militära verksamheten vid varvet är Faktumycket begränsad. reringen till den svenska marinen för de tre ubåtarna i Näckenserien som levererades 1979 - 80 till ca 200 kr. Det uppgick miljoner motsvarade ca 8 procent av Kockums totala för fakturering nybyggda fartyg under samma år.

Knappt 200 personer arbetar med ubåtsproduktionen vid Kockums, dvs bara 6 procent av varvets ca 3 400 anställda. Genom kraftiga nerdragningar på den civila sidan under senare år har dock den militära andelen ökat från en ännu nivå. Under A lägre 17-projektets gång kommer den emellertid att nå över knappast 15 procent av produktionen.

Philips Elektronikindustrier (PEAB)

Företaget är ett till Svenska AB , helägt dotterbolag Philipsföretagen som i sin tur ingår i den internationella I Philipskoncernen. Sverige har Philips ca 4 200 anställda och en kr. försäljning på 2,9 miljarder All militär produktion inom Svenska sker inom PEABs Philips D-division. D-divisionen i den internationella ingår Philipskoncernens produktområde Defence and Controls System (Försvarssystem).

D-divisionen svarade 1983 för hälften av PEABs totala knappt fakturering på 1 283 miljoner kr. 1 140 av eller 60 företagets anställda, procent, arbetade med försvarsmateriel. militära bero- Företagets ende har under en följd av år relativt stabilt mellan 40 och 60 legat procent. PEABs försäljning av försvarsmateriel emellertid utgör bara ca 20 procent av Svenska Philips totala försäljning.

Saab-Scania

Saab-Scania är försvarets största leverantör av militär materiel. Under budgetåret 1982/83 svarade man för nästan en av de fjärdedel samlade leveranserna till försvaret av materiel och FoU.

Den militära produktionen sker i två delar av koncernen: Flygdivisionen och dotterföretaget Saab-Scania Combitech. Flygdivisionen

Den svenska 111 försvarsindustrin

1 451 kr. Av detta svarade hade 1983 en fakturering på miljoner för 1 316 Genom att den militära flygplan miljoner kr, dvs 91 procent. av SF 340 tar allt större resurser civila produktionen passagerarplanet och fr o m 1984 intäkter, kommer den civila i anspråk börjar generera andelen av faktureringen att öka betydligt.

i till ca 4 600 Under 1983 uppgick sysselsättningen Linköping varav 3 700 - eller 81 procent - arbetade med militära anställda, flygplan. Combitech hade 1983 en extern på 620 Saab-Scania försäljning kr 96 kr till andra delar av miljoner (samt ytterligare miljoner framför allt Inom divisionen Saab

koncernen, flygdivisionen).

sålde man militära m m för 160 miljoner kr Instruments apparater Saab Missiles robotar och annan försvarsoch inom dotterföretaget materiel för 160 kr. Om man räknar in internleveranserna miljoner till bl a den militära försäljningen till sammanflygdivisionen, uppgår av den totala faktureringen. lagt ca 375 miljoner kr, dvs 52 procent

inom uppgick 1983 Den totala sysselsättningen Combitech-gruppen 1 700 varav åtminstone 800 arbetade med till drygt personer, försvarsmateriel, dvs 47 procent. Inom Saab Instruments iJönköping 560 av totalt ca 700 anställda, dvs 80 procent, med militär arbetar materiel. Vid Saab Missiles - med 240 anställda i Linköping och ett - svarar försvarsmateriel för 95 procent av 25-tal i Göteborg sysselsättningen. Saab i Huskvarna — som också är en del av Training Systems - tillverkar målmateriel och simulatorer för Combitech-gruppen hade 1983 en total fakturering på 126

utbildningsändamål. Företaget

totalt 235 anställda. En stor del av miljoner kr och sysselsatte verksamheten avser materiel för militärt bruk, men leveranser förekommer även av utrustning för civila skjutbanor. Företaget klassificerar inte som försvarsmateriel, varför uppgift produktionen saknas om hur stor andel av försäljningen respektive sysselsättningen som avser militära leveranser. Om det antas att hälften av verksamavser militära ökar försvarsheten produkter, Combitech-gruppens till räknat respektive 54 beroende 61 procent på faktureringen, räknat på sysselsättningen. procent

Saab-Scania-koncernens totala försäljning av försvarsmateriel uppsåledes under 1983 till minst 1,7 miljarder kr av en total gick 20,8 kr. Det militära beroendet på fakturering på miljarder koncernnivå är alltså litet. Bara 8 procent av faktureringen mycket Av koncernens 39 000 anställda - varav avser försvarsmateriel. drygt 32000 i Sverige - var åtminstone 4500, eller 12 procent, drygt sysselsatta med försvarsmateriel.

112 Den svenska

försvarsindustrin

Volvo

Flygmotor

Företaget är ett helägt till AB

dotterföretag Volvo. Militära

flygprodukter svarade

1983 for 55 procent av faktureringen. Av de

totalt 2 850 anställda inom Volvo arbetade

Flygmotor 1983 ca 1 500

eller 53 procent med försvarsmateriel. All verksamhet är koncentre-

rad till Trollhättan.

Sett i ett

koncernperspektiv utgör den militära produktionen bara 0,6

procent av Volvo-gruppens hela närmare försäljning på 100 miljarder

kr. De som var med sysselsatta försvarsmateriel inom Volvo

F lygmotor utgjorde bara 2 procent av Volvo-koncernens totalt 76 000

anställda.

Det militära beroendet inom Volvo

Flygmotor har minskat under

senare år. Under 1980 var två

tredjedelar av de anställda sysselsatta

med försvarsmateriel. Det finns som

mycket tyder på att det fortsätter att minska, inte minst att de satsningar man gjort under senare år på civila nu flygmotorer börjar ge utslag i sysselsättning,

orderingång och försäljning.

Noter

1 Se försvarsindustrikommitténs betänkande, Civil produktion i försvarsindustrin, s. 37-38 och 46-49 samt F

OA-rapporten Svensk försvarsindustri ,

s. 33. Vid jämförelser mellan de i utredningarna ingående företagen bör man lägga märke till, att SRA Communications AB och de försvarsmate-

rielproducerande delarna av Telefon AB LM Ericsson och Datasaab AB numera utgör Ericsson Radio Systems AB. För

en mer utförlig beskrivning av se t ex anskaffningsprocessen,

betänkandet från 1979 års

materielanskaffningskommitté Materiel till

försvaret, s. 25-38. Det bör noteras att inom FMV

inköpsavdelningarna

sedan dess organiserats om i enlighet med det förslag som skisseras i kapitel 9 i kommitténs betänkande, s. 171-186. Bestämmelser för statlig upphandling, s. 4. Gatt-Tokyoronden del 1, s. 11. Regeringens proposition I 981/82:102, s. 123.

Se Anvisningar för fas B av perspektivplaneringen avseende det militära

försvarets utveckling efter budgetåret 1986/87, (Försvarsdepartementet, 1984-06-28). Se också Regeringens proposition 1983/84:112, s. 37-39, som

betonar betydelsen av bl a inhemskt utvecklade robotar och televapen, samt försvarsministems anförande vid Folk och Försvars konferens i Storlien den 5 februari 1984, där han talade om en målmedveten teknisk satsning på tex militär elektronik i vid mening och att huvudvikten

borde läggas på vapensystem och verkansteknologi, snarare än på själva

plattformama, dvs flygplanen, båtarna, stridsvagnarna osv.

En mer detaljerad beskrivning av den svenska försvarsindustrin lämnas i

betänkandets del 2. Där redovisas bl a det material som tagits fram i samband med studiebesöken vid industrin.

sou 1934:52 Den svenska försvarsindustrin 113

Alla uppgifter om sysselsättning i detta och följande avsnitt av kapitel 4 är beräknade i personår, vilket motsvarar ca 1 600 arbetstimmar per år. Framtida militär flygindustri i Sverige, s. 27-49 och s. 49. Vid Saab-Scania, Volvo Flygmotor, Ericsson (dåvarande MI-divisionen och SRA Communications) samt FFV var enligt kommittén sysselsättningen totalt 8 950 personår. Till detta kom ytterligare 3 715 personår inom flygvapnet och militära myndigheter, dvs totalt 12 665 personår. 10 Se Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 80. 11 Se FOA-rapporten Svensk försvarsindustri, s. 163. Från totalsiffran för indirekt export har räknats bort den del som avser tillverkning för export. Se även en tidigare FOA-rapport, Utlandsberoende isvensk anskaffning och produktion av försvarsmateriel. 12 Civil produktion i försvarsindustrin, s. 66. 13 Se krigsmaterielexportkommitténs betänkande Svensk krigsmaterielexport, s. 93-96, för en förteckning över den materiel som omfattas av förbudet mot export av krigsmateriel. 14 För en kritisk analys av krigsmaterielexporten, se bl a Hagelin, Svensk militär export - eller hur man rymmer ett isberg i ett äggskal”, Internationella Studier, 1981:5 och Westander, Svensk vapenexport till stater i tredje världen 1950 - 1983.

Litteratur

Bestämmelser för statlig upphandling. Stockholm; Liber Förlag,

1983.

Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindust-

rikommittén. Ds I 1982:1.

Flygindustrikommitténs betänkande, del 2. Ds Fö 1979:1. Framtida militär flygindustri i Sverige. Principbetänkande avgivet av

1979 års militära flygindustrikommitté. Ds Fö 1981:2. GATT-Tokyoronden del 1. Statlig upphandling. Stockholm: Sveri-

ges Exportråds Förlag, 1980. Hagelin, Björn: Svensk militär export - eller hur man rymmer ett

isberg i ett äggskal”, Internationella Studier, 1981:5. Nordström, Tomas och Hagelin, Björn: Utlandsberoende i svensk

anskaffning och produktion av försvarsmateriel. FOA He 1/RES,

1975-06-06.

Regeringens proposition 1981/82:102 om säkerhetspolitiken och

försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling. Regeringens proposition 1983/84:112 om det militära försvarets fortsatta utveckling, mm. Materiel till försvaret. Betänkande avgivet av 1979 års materielan-

skaffningskommitté. Ds Fö 1980:3.

Svensk försvarsindustri. FOA rapport C 10200-M5, Februari 1982.

114 Den svenska försvarsindustrin

Svensk krigsmaterielexport. Betänkande av 1979 års krigsmaterielexportkommitté. SOU 1981:39. säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Betänkande avgivet av 1978 års försvarskommitté. Ds Fö 1981:1. Westander, Henrik: Svensk vapenexport till stater i tredje världen 1950 - 1983. Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, 1984. Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvarspolitik av 1978 års försvarskommitté. SOU 1979:42.

5 Försvarsindustriella

särdrag

5.1 Satsar försvarsindustrin mer FoU?

på

I olika sammanhang noteras att försvarsindustrin satsar betydligt mer på forskning och utveckling (FoU) än annan industri och därigenom får en betydligt större andel av bl a forskare, ingenjörer och tekniken*

Den avgränsning av försvarsindustrin som gjorts i detta betänkande påverkar emellertid resultatet av en sådan jämförelse. Varje år levererar tusentals företag inom svenskt näringsliv produkter till försvaret. Ur denna har ett tiotal grupp företag särskiljts försvarsindustrin - som utvecklar och tillverkar militärt specifika produkter som inte har någon betydande civil användning. Vid detta urval har bla alla de företag som levererar mer eller mindre standardiserade och tekniskt mindre kvalificerade produkter till försvaret definierats bort. I själva urvalet och avgränsningen av försvarsindustrin har således de leverantörer som definitionsmässigt har en betydande FoU lyfts fram.

Statistiska centralbyrån (SCB) har av utredningen getts i uppdrag att samla in och sammanställa forskningsstatistik som medger jämförelser - vad gäller omfattningen av FoU - mellan försvarsindustrins militärt dominerade arbetsställen, deras civilt dominerade arbetsställen och en grupp av företag med uteslutande civil produktion, som är verksamma inom samma branscher som försvarsindustriema och är av ungefär samma storlek som dessa.

SCB har tidigare gjort liknande bearbetningar på uppdrag av FOA respektive försvarsindustrikommittén. Dä har man jämfört omfattningen av FoU inom försvarsindustriföretagen - utan att göra någon uppdelning mellan deras militära och civila FoU - med den FoU som förekommer inom övriga industriföretag i samma branscher samt inom tillverkningsindustrin som helhet. Resultaten från dessa undersökningar visade, att försvarsindustriföretagen hade en större andel FoU än andra företag samt att de branscher där dessa företag

116 Försvarsindustriella särdrag sou 1984:62

ingick hade större andel FoU än industrin som helhet. Resultaten är dock svåra att tolka. beror dels frånvaron av en Svagheterna på uppdelning mellan militär och civil FoU inom försvarsindustriföretagen, dels på att dessa är storföretag som generellt kan antas ha en större andel FoU än mindre

företag?

I den nya undersökningen har dessa felkällor undvikits. Civil och militär FoU inom har delats Dessförsvarsindustriföretagen upp. utom görs jämförelser inte med alla i de aktuella övriga företag branscherna, utan bara med av motsvarande storlek. företag

Undersökningen visar, att FoU-intensiteten - mätt som de totala FoU-kostnaderna i procent av förädlingsvärdet - är högre bland de företag som producerar försvarsmateriel än bland andra jämförbara företag med helt civil produktion, den s k 1981 var kontrollgruppen. den totala FoU-intensiteten i försvarsindustriföretagen 18,4 procent mot 15,7 procent inom kontrollgruppen.

Skillnaderna i FoU-intensitet mellan de reducebägge grupperna rades emellertid kraftigt under 1970-talet. Medan FoU-intensiteten inom försvarsindustriföretagen 1969 till 18,4 steg från 11,7 procent procent 1981, tredubblades under samma tid FoU-intensiteten i kontrollgruppen, från 4,8 procent till 15,7 procent. Den skillnad i FoU-intensitet, som förelåg vid 1969 undersökningsperiodens början mellan försvarsindustriföretagen och har således kontrollgruppen, minskat kraftigt. Enligt dessa siffror har den helt civila industrin närmat sig försvarsindustrin vad gäller FoU-intensitet.

När man delar upp FoU mellan den som försvarsindustriföretagens avser företagens militärt dominerade arbetsställen och den som gäller

Tabell 5.1 FoU-intensiteten, mätt som FoU-kostnader i procent av förädlingsvärdet, i försvarsindustriföretag med övervägande militär produktion (fördelat på deras militärt respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp företag med enbart . civil produktion samt i industrin som helhet, 1969 - 1981.

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm. För en närmare redogörelse för undersökningens uppläggning och definitioner av de olika grupperna, se betänkandets del 2.

Försvarsindustriella särdrag 117

deras civilt dominerade arbetsställen, framgår skillnaderna mellan militär och civil FoU-intensitet än tydligare. De utvalda försvarsindustriernas militärt dominerade arbetsställen hade 1981 en FoUintensitet som uppgick till 29,3 procent, medan den vid deras civilt dominerade arbetsställen var 11,8 procent. Skillnaderna i FoUintensitet har dessutom ökat under perioden 1969 - 1981.

Som tidigare påpekats är försvarsindustrin inget enhetligt begrepp. FoU-intensiteten kan antas variera kraftigt mellan olika delar av försvarsindustrin. Utredaren förfogar inte över uppgifter om enskilda försvarsindustriers eller enskilda militära projekts FoU-kostnader. En studie som FMV gjort om bl a de personella resurserna inom försvarsindustrin kan emellertid belysa Spännvidden. I studien har FMV genom enkäter till försvarsindustrin undersökt hur många årsverken de lade ner 1978 på olika typer av försvarsmateriel. Dessa årsverken har vidare fördelats på olika yrkeskategorier. I tabell 5.2 redovisas hur stor procentuell andel av de totala årsverkena inom respektive systemområde, som de två yrkeskategorierna personal med forsknings- och utvecklingsarbete” och ”personal med konstruktions-, formgivnings- och tekniskt arbete tillsammans svarar för. Det ger en grov uppskattning om FoU- och teknikerintensiteten för olika typer av försvarsmateriel och därmed inom de olika företag som utvecklar och tillverkar denna materiel.

Det framgår att elektronikindustrin, robotindustrin och flygplansindustrin har en betydligt högre FoU- och teknikerintensitet i sin militära än tex pjäs- och ammunitionsindustrin eller produktion varven. är stor mellan ”militär elektronik” - Spännvidden mycket dvs och sambandsmateriel - med 39 stridslednings-, eldledningsav årsverkena utförda av tekniskt kvalificerad personal, och procent - dvs vid Bofors och FFV - med 9 pjäser vapentillverkningen av årsverkena utförda av sådan kvalificerad personal. procent

Tabell 5.2 FoU- och teknikerintensitet för olika typer av försvarsmateriel. (Procentuell andel av årsverken utförda av FoU- och teknikerpersonal.)

Källa: Försvarets materielverk, Personella och materiella resurser för militär produktion vid svensk industri.

118 Försvarsindustriella särdrag

Dessa skillnader mellan olika av materiel och inom typer företag försvarsindustrin är i många fall sannolikt större än den som råder mellan militär och civil inom industri. produktion respektive Men även inom finns

försvarsindustriföretagen betydande skillnader i

FoU-intensitet, bl a beroende på att nya teknikområden - vare sig de är civila eller militära - kräver större och satsningar på forskning utveckling.

Inom tex Saab-Scanias flygdivision svarar tjänstemännen - i stor utsträckning ingenjörer som sysslar med FoU-arbete - för ungefär hälften av sysselsättningen inom den militära inom produktionen; den civila är en flygplansproduktionen fördelningen enligt uppgift tjänsteman på tre eller fyra verkstadsarbetare.

Motsvarande förhållande gäller inom t ex ERA. Lika arbetar många med utveckling av flygradar som med De som arbetar produktion. med produktion av radiolänk är emellertid 3 - 4 fler än dem gånger som arbetar med utveckling. Men om man med jämför rymdteknik blir resultatet det omvända. De som arbetar med är där 3 utveckling 4 gånger fler än dem som arbetar med produktion.

Förhållandet mellan hur resurser som satsas FoU och hur mycket på mycket som satsas på produktion har emellertid inte bara med produktens tekniska komplexitet att göra utan också med serielängden. De relativt korta serielängderna inom militär leder produktion naturligtvis till att den andel av resurserna som satsas FoU blir på relativt hög.

Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras, att försvarsindustrin satsar genomsnittligt mer FoU än civil industri. Inom den civila på industrin ökar emellertid F varför försvarsoU-satsningarna kraftigt, industrins ”försprång” tenderar att minska. är emeller- Spännvidden tid stor inom försvarsindustrin vad FoU mellan tex den gäller militära elektronikindustrin och pjäsindustrin. Man kan anta, att den mer FoU-intensiva delen av den civila industrin satsar relativt mer på forskning och utveckling än den mindre FoU-intensiva delen av försvarsindustrin.

5.2 militär teknik

Skiljer sig från civil?

Inom det militära området finns det flera teknikområden som inte har någon betydande civil tillämpning. Forskare, tekniker ingenjörer, och yrkesutbildade arbetare som arbetar med sådan specifik militär teknik kan inte utan vidare dra nytta av sina kunskaper på det civila området.

Försvarsindustriella särdrag 119

mellan militär och civil teknik är tydliga beträffande Kopplingarna och fordon. Här finns direkta flygplan, flygplansmotorer, fartyg civila till det som för militärt bruk. Även motsvarigheter produceras om olikheterna mellan tex militära och civila flygplan är stora, så i stort samma teknikområden - om än på olika sätt - vid utnyttjas konstruktion och tillverkning av civila flygplan som för militära

flygplan.

Men ofta saknas civila Det finns tex inga civila motsvarigheter. luftvärnskanoner, eller artillerigranater. Men pansarvärnsrobotar, sådant består av flera delsystem, som vart och ett varje vapensystem ett eller flera teknikområden. En närmare analys av representerar vilka som krävs för att konstruera och bygga robotar, kunskaper kanoner eller visar att flertalet av de teknikområden granater, industrin arbetar inom har civila men ofta ifråga om tillämpningar, som ligger långt ifrån det militära. produkter

För att utveckla ett robotsystem krävs en rad olika typer exempelvis av teknik. Roboten ska ha ett skrov, vars utformning bestäms av kraven fart, vid start och manövrer, manövrepå påfrestningarna etc men också av de som skall rymmas i ringsförmågan delsystem skrovet. Roboten ska ha ett där kraven på fart och drivsystem, valet För av roboten räckvidd påverkar av system. framdrivningen krävs t ex en och för robotar som från marken turbojetmotor avfyras eller från dessutom startmotorer av rakettyp. Det fartyg speciella behövs vidare en eller flera typer av målsökare och en styrautomat. För träff används målsökare som att styra roboten mot inbyggda på radar-, infraröd- eller TV-teknik, eller så sker målsökningbygger en med av med radar eller laser placerad på marken. hjälp utrustning skall hålla roboten i önskad bana och stabilisera den. Styrautomaten Vidare krävs ett el- och som omfattar bl a kraftförsörjningssystem och som skall ge energi till batterier, generatorer tryckluftsbehållare, elektroniken och till driften av robotens delar. Slutligen har rörliga roboten ett s k som innehåller robotens stridsdel. verkanssystem

Ett består således i av sex delsystem, som dels robotsystem princip måste utvecklas som en helhet, dels inom ramar vart och ett för givna Ett kräver därför det som inom försvarsindustrin sig. robotprojekt kallas systemsammanhållande förmåga. Däri inbegrips projektled- - av samt framför allt i ett inledande skede projektet ning och I konstruktionsarbetet krävs Systemanalys simuleringsteknik. insatser från som representerar ett stort antal teknikomingenjörer råden: materialteknik, förbränningsteknik, elmekaaerodynamik, nik, miljöteknik, målsökarteknik (radar, infraröd, TV, laser), länkteknik, reglerteknik, verkanstekhöjdhållningsteknik, styr- och nik m fl. krävs stora insatser för utprovning, tester och Slutligen underhåll?

120 Försvarsindustriella särdrag

Dessa teknikområden från skiljer sig varandra när det gäller

förutsättningarna för civilt Flera

utnyttjande. teknikområden har civila inom

tillämpningar många andra industrier, som tex kunskaperna om material, elmekanik och förbränning. Andra teknikområ-

den, som aerodynamik och är knutna

höjdhållningsteknik, till

industrier som nära ligger robotindustrin, t ex flygindustrin. Men det finns teknikområden som har liten

tillämpning utanför det militära

området, tex verkansteknik. Av de totalt ca 850 personår som 1978 satsades inom svensk försvarsindustri på utveckling av robotar avsåg emellertid - vilket framgår av tabell 5.3 bara 17 personår verkansteknik.

Inom flygindustrin är Saab-Scanias och Volvo flygdivision Flygmotor för sin militära utvecklingsverksamhet sysselsatta inom vardera femton till tjugo olika teknikområden. dessa teknikområ- Samtliga den har civila tillämpningar inom flygplans- respektive flygmotorområdet, men alla är inte helt knutna till flygindustrin.

Att det finns kopplingar mellan militär och civil teknik innebär dock inte, att eller tekniker som arbetar varje ingenjör med militär FoU inom dessa områden har ett brett av spektrum sysselsättningsmöjligheter inom civil industri. Ofta är de specialiserade på just militära tillämpningar inom sitt teknikområde.

Inom de delar av försvarsindustrin som arbetar med elektronik är kopplingarna mellan militär och civil teknik större än andra på många områden. Den ökade av elektronik användningen i vapensystemen torde alltså leda till en allmän av den militära minskning specialiseringen inom försvarsindustrin.

Inom flera företag tar de tekniska sambanden sig mellan militär och civil produktion direkta i Combiuttryck företagens organisation.

Tabell 5.3 Robotindustrins utvecklingslnsatser fördelade på teknikområden 1978 (personår).

Elmekanik Miljöteknik 21 Målsökar, höjdhållnings- och länkteknik Styr- och reglerteknik Verkansteknik Motorteknik

Källa: Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 52. Anm. Totalt uppgick utvecklingsinsatsema till 856 personår, varav 245 ej gick att fördela på specifika teknikområden.

Försvarsindustriella särdrag 121

tech-gruppen inom Saab-Scania har skapats just med syftet att kombinera de tekniker man lärt sig på det militära området på nytt sätt, och därmed utveckla civila produkter som till det yttre ofta uppvisar liten släktskap med de militära. Inom Ericsson-koncernen försöker man med konstruktionen av ERA överbrygga de organisatoriska hinder, som tidigare legat i vägen för att utnyttja kopplingarna mellan militära och civila tekniska tillämpningar. Inom Hägglunds har företagets olika delar växt fram ”genetiskt”, dvs arbetet med vissa tekniker har lett företaget in på nya produktområden där dessa tekniker är tillämpliga.

Inom försvarsindustrin finns alltså bara ett mindre antal teknikområden, som är helt militärt specifika. Större skillnader råder mellan det sätt vilket försvarsindustrin jämfört med annan industri på tekniken. Försvaret ställer ofta extremt höga krav på sina utnyttjar vapensystem. Kapprustningen i omvärlden driver upp prestandakraven. Man kan aldrig med säkerhet på förhand veta i vilka situationer materielen skall användas, om så någonsin blir fallet. Skillnader i modernitet är i flera taktiska situationer

och prestanda avgörande;

det räcker inte med vapensystem som är nästan lika bra som de potentiella angriparnas, de måste vara bättre. I alltså en drivkraft att ständigt söka efter de kapprustningen ligger tekniskt mest avancerade och att driva tekniken allt lösningarna Denna osäkerhet om vilken teknisk nivå är längre. på systemen tillräckligt bra avspeglar sig generellt sett i en genuin osäkerhet om vad materielen får kosta. Det är helt enkelt omöjligt att göra en intäkts- och kostnadsanalys som på förhand kan visa var den optimala tekniska och ekonomiska nivån ligger.

I det studiearbete, som i Sverige genomförs inför varje nytt projekt, finns en ambition att i görligaste mån reducera osäkerheterna. Men eftersom ett vapensystem ska vara i bruk i decennier, ligger det nära till hands att så långt det är möjligt välja den idag mest avancerade tekniken. Ofta går emellertid den tekniska utvecklingen så fort, att systemen ändå är tekniskt ”omoderna” när de sätts in i organisationen. Dessa drivkrafter bakom den militär-tekniska utvecklingen gör att på de områden där sambanden mellan militär och civil teknik är starka - den militärtekniska utvecklingen ofta är ledande. De militära beställarna efterfrågar i större utsträckning ny teknik och har ofta bättre ekonomiska resurser att betala för densamma än vad civila beställare har. teknik blir känd och utnyttjas ofta snabbare på det militära Ny området. Aktuella exempel är nya material som tex kolfiberkom-

122 Försvarsindustriella särdrag

positer. Det är ofta militären som betalar för den initiala teknikutvecklingen och den civila industrin kan inte tekniken i börja utnyttja större skala förrän den blivit så att kostnaderna vanlig, kraftigt reducerats. Om ekonomiska resurser i motsvarande utsträckning tillförs för civil teknikutveckling skulle emellertid dessa civila tillämpningar kunna komma fram, utan att behöva ”ta omvägen över militär teknikutveckling.

FAKTARUTA: KOLFIBERKOMPOSITER

Kompositer - sammansatta material - har funnits länge, tex armerad betong. Kolfiberkompositen överträffar i väsentliga avseenden metallerna som konstruktionsmaterial. Den är lättare än aluminium, i vissa fall starkare än stål, utmattningshållfastheten är hög och den korroderar inte.

För att kurma användas som ett konstruktionsmaterial måste kolfibern bakas in i ett annat material. Vanligen används en härdplast, t ex epoxi, men även metall kan förekomma. Genom att lägga fibrer-na i skikt som orienteras i olika riktningar kan materialet skräddarsys och få just de egenskaper som krävs i den aktuella tillämpningen. Det revolutionerande med kolfiberkompositen är att den erbjuder en för många konstruktioner lämplig kombination av hög hållfasthet och hög styvhet.”

(Ur Saab-Scanias årsredovisning 1982).

Genom sin militära FoU har i vissa fall en

försvarsindustriföretagen

konkurrensfördel gentemot övrig industri om civil ifråga produktion. De kan inom snabbare och till kostnad än andra sig lägre företag dra nytta av den militära som kan ha civila teknikutveckling betydelse på områden. De lär sig av de militära och får därmed ett beställningarna försprång i konkurrensen med civila som arbetar inom samma företag teknikområden, men som i regel får betala teknikutvecklingen själva.

Det är dock inte bara inom försvarsindustrin som det sker en omfattande forskning och I flera branscher utveckling. görs stora satsningar på att utveckla ny teknik. T ex läkemedelsindustrin har en betydligt högre FoU-intensitet än försvarsindustrin. Medicinen har kanske framför allt genom direkt eller indirekt via statlig finansiering

sjukvården och läkemedelsfinansieringen - drivit fram avancerad ny

teknik vad gäller läkemedel och apparater för och behanddiagnos ling. Av detta följer, att det är och de efterfrågan på ny teknik ekonomiska resurser som satsas på att ta fram denna som nya teknik är avgörande för inte om det är militära eller teknikutvecklingen, civila satsningar.

Försvarsindustriella särdrag 123

Den militära tekniken är idag inte heller ledande på alla de områden där det finns starka samband mellan militär och civil teknik. Inom bl a datatekniken finns flera på militära tillämpningar av exempel civil teknik. Ett sådant är standarddatorsystemet i JAS 39 Gripen, utvecklat för kontroll av som bygger på ett system som Ericsson telestationer.

Ett annat är de civila rymdprogrammen, som idag driver på exempel åtminstone inom svensk försvarsindustri på områden utvecklingen som radarteknik, förbränningsteknik och materialteknik. Det är som reglerar om den militära tekniken är ledande ingen naturlag framför den civila eller tvärtom. Det handlar om vilka krav som beställarna har och vilka ekonomiska resurser, som ställs till förfogande för teknisk utveckling.

Det finns emellertid en annan skillnad mellan militär och civil teknik, som mindre handlar om försprång än om annorlunda krav. Ericssons AXE har en militär motsvarighet som digitala telefonväxelsystem kallas AXT. De växlarna på samma teknik, men det bägge bygger finns ändå stora skillnader när det gäller säkerhet. Det är visserligen olyckligt om en civil växel går sönder, men det är som regel ingen katastrof om samtalet försenas eller inte alls blir av. Händer samma sak med en militär telefonväxel under krig kan det innebära katastrof. Därför finns det i den militära växeln betydande redundans, dvs växeln söker om en själv nya vägar för kommunikationen Sådan redundans kan naturligtvis byggas in även i väg blockeras. civila växlar, men kostnaden för denna extra säkerhet står inte irimlig proportion till de fördelar som den ger de civila användarna.

Vissa av militärens krav och kvalitet är dessutom helt på prestanda irrelevanta för det civila samhället. Ett militärt jaktflygplan skall kunna utföra manövrar som ett civilt passagerarplan aldrig behöver krav på bl a material, sammanfogning och göra. Det ställer speciella Elektroniken i en robot skall tåla accelerationer och aerodynamik. farter som civil elektronik någonsin utsätts för. När en höga knappast robot eller en granat avfyras måste man dessutom vara nästintill säker att den träffar och når avsedd verkan. Vapnet får inte heller på när det eller hanteras. Det skall vidare explodera transporteras kunna användas efter att ha legat i förråd under lång tid, efter att ha utsatts för omild behandling och extrema klimatförhållanden.

Dessa som annorlunda, militärt specifika krav, förutsätter regel särskilda resurser inom industrin, såsom fler kontroller och noggrannare tester. Den stora hos denna kontroll- och omfattningen testorganisation är ett utmärkande drag hos den militära produktionen. Inom det civila samhället finns som regel varken en önskan eller en att betala extrakostnaden för att få denna ökade förmåga

124 Försvarsindustriella särdrag

funktionssäkerhet. Man tar hellre risken av fel och och störningar hoppas på att serviceorganisationen snabbt tar hand om reparationer.

5.3 Är och

maskinparken anläggningarna

specialiserade?

Försvarsindustrin framställer en rad som inte har produkter någon civil användning och i fall också helt saknar många civila motsvarigheter. Men denna sker till del med tillverkning övervägande produktionstekniker och -processer som används allmänt inom modern, högteknologisk Verkstadsindustri. Företagen i stor utnyttjar utsträckning maskiner och anläggningar som är standardiserade. Endast vissa arbetsställen inom försvarsindustrin arbetar med så specialiserade processer, att särskilt konstruerade maskiner och utformade anläggningar är nödvändiga.

Inom de delar av där man kan finna försvarsindustrin, nära civila motsvarigheter till de militära finns bara en mindre produkterna, andel maskiner och som är så militärt att anläggningar specialiserade de saknar alternativ Det t ex elektronikindustrin användning. gäller och fordonsindustrin. Militärt maskiner och specialiserade anläggningar finns framför allt inom av ammutillverkningen grovkalibrig nition.

Inom exempelvis vid Bofors och FFV är en stor vapentillverkningen del av arbetet konventionell mekanisk Det verkstadsproduktion. finns utrustning för smide, plåtslagning, svetsning, svarvning, fräsning, borrning etc. Inom Bofors försvarsmaterieldivision utgörs ungefär hälften av produktionen av sådan mekanisk bearbetning. Denna kräver bara i särskilt konstruerade eller undantagsfall modifierade verkstadsmaskiner. Den av specialisering produktionsapparaten som ändå finns, ligger oftare i hur maskinerna är uppställda och knutna till varandra i än i maskinproduktionslinjer erna som sådana. Det gäller särskilt i serier-t ex av produktion långa - där man granathylsor kan dra fördel av en automatiserad produktionslinje.

Elektroniken är ett område, där till det civila området kopplingarna generellt sett är starka. Genom att en växande del av vapensystemen utgörs av elektronik, närmar sig på detta sätt det vapentillverkningen civila området. hälften av det arbete som utförs Ungefär på Bofors luftvärnsrobot RBS 70 består av elektroniskt och elmekaniskt arbete. Motsvarande också för ubåtar eller gäller flygplan.

sou 19s4;52 Férsvarsindustriella särdrag 125

- etc - Användningen av nya material plaster, kolfiberkompositer leder till en av det mekaniska arbetet. Allt fler delar i minskning och ammunition görs i andra material än stål och robotar, pjäser aluminium. Det också flygplan och fartyg. Vid t ex Karlskronagäller varvet har glasfiberarmerad plast lett till minskad satsningen på militär att bygga i s k tunn grovplåt var specialisering. Kunskapen mer militärt specifik än den - ursprungligen civila - s k sandwichteknik som nu används för minjaktsfartyg och patrullbåtar i glasfiberarmerad plast.

Inom ammunitionsindustrin är produktionsapparaten mer specifik än inom andra delar av försvarsindustrin. Den militära specialiseär mest markant inom den sprängtekniska delen, som vid t ex ringen FFV Grovkaliber i Karlstad och Vingåker omfattar ungefär hälften av Vid FFVs och Bofors ammuproduktionen. grovkaliberenheter nitionstillverkning i Karlskoga och Lindesberg tillverkas tändhattar, tändsatser och samt gjuts sprängämnen. Av säkerhetssprängkapslar skäl är automatiserad med särskilt konstruerade tillverkningen maskiner och processanläggningar, som är isolerade från varandra och Förråd av sprängämnen ligger utspridda över stora omgivningen. områden och i många olika byggnader.

Militär sker ofta i korta serier och med krav på små produktion toleranser i den mekaniska dessa faktorer bearbetningen. Bägge gör att införandet av ny lämpar sig väl för stora delar produktionsteknik av försvarsindustrin. Det gäller framför allt datorstyrda fleroperationsmaskiner, som kan sköta flera bearbetningssteg (svarvning, borrning etc) och även växla mellan olika arbetsstycken. fräsning, är att de är flexibla med korta Kännetecknande för systemen mycket mellan olika sorters produktion. Genom maskineromställningstider nas flexibilitet är en Standardisering möjlig, där det tidigare idag behövdes mer specialiserad utrustning.

Även för att passa dessa mer flexibla krav. nya anläggningar byggs en ny fabrik för tillverkningen av Hägglunds byggde exempelvis 206. Produktionen är mycket automatiserad och fabriken bandvagn är dimensionerad - vad gäller spannens storlek, takhöjd, traversernas etc -för att i framtiden annan militär eller civil lyftkraft rymma produktion.

Slutsatsen är att bara ett en mindre andel av försvarsindustrins maskiner och anläggningar torde vara specifika för den militära och sakna civila användningsmöjligheter. Förutom produktionen ammunitionsindustrins maskiner och anläggningar gäller specialisebl a unika mät- och laboratorieresurser. Utvecklingen inom ringen industrin mot nya material och nya produktionsmetoder medverkar emellertid till en ökad Standardisering.

126 Försvarsindustriella särdrag

De höga krav på kvalitet och som ofta ställs inom precision försvarsindustrin skiljer sig emellertid från större delen av den civila industrin. De maskiner som finns är anskaffade för att klara dessa höga krav. Att t ex en avancerad i en mekanisk fleroperationsmaskin verkstad på ERA eller Volvo inte är militärt Flygmotor specifik, innebär alltså inte att den för annan mekanisk lämpar sig produktion. För att en sådan investering ska kunna bära krävs att den sig givetvis utnyttjas i civil eller militär med kvalitetsproduktion jämförbara krav. Problemet kan sammanfattas möjligen så, att de höga krav på och säkerhet precision som är generellt förekommande i försvarsindustrin endast är mer enskilt förekommande i civil produktion.

Måhända är arbetskraften vid maskinerna mer än specialiserad maskinerna och Där arbetet sker anläggningarna. manuellt, tex montering och lödning av kretskort i små serier eller av svetsning plåtar till ubåtar, är skillnaderna ofta stora med civil jämfört produktion. Sällan krävs samma för kretskort i en civil noggrannhet användning och sällan samma i civila precision svetsfogar på fartyg.

Inom ammunitionsindustrin - där den militära specialiseringen är störst - är också mest utbredd. Det automatiseringen manuella verkstadsarbetet är inom tex vanligare elektronikindustrin, flygindustrin eller vid varven, där det finns civil närliggande produktion. Det går alltså inte att dra att arbetskraften slutsatsen, inom försvarsindustrin generellt av en rent militär präglas specialisering. Få arbetar med helt militärt specifika produktionsprocesser. Arbetet präglas emellertid av en kvalitetsmedvetenhet och noggrannhet, som ofta inte förekommer i motsvarande civil Men produktion. nya produktionsmetoder leder till att maskiner tar över en stor del av det avancerade manuella arbetet och som sådana arbetsuppgifterna förekommer som regel i civil I allt fler civila jämförbar produktion. verksamheter ställs krav kvalitet samtidigt på och noggrannhet som är, om inte helt jämförbara med försvarsindustrins, så näst intill.

Arbetet i de militära verkstäderna är ofta mer kvalificerat och mer självständigt än i företagens civila verkstäder. Att civila bygga flygplan eller fartyg ställer normalt sett andra krav på yrkeskunnande och noggrannhet, än vad som krävs för att bygga militära flygplan eller fartyg. Men i flera de militära företag ligger och civila kraven nära varandra. Vid Hägglunds sägs inga avgörande kvalitetshinder finnas att passera för att gå från en militär till en civil verkstad. Vid Volvo Flygmotor är kraven desamma vare de en militär sig gäller flygmotor, en civil flygmotor eller en till en detalj rymdraket.

Sammanfattningsvis gäller således att endast en mindre andel maskiner och anläggningar i försvarsindustrin är helt militärt

Försvarsindustriella särdrag 127

Den militära är störst inom ammunitionsspecifika. specialiseringen industrin. I har utrustningen i stor utsträckning en alternativ övrigt civil om man kan finna produkter som kräver samma användning, och som är normal vid produktionen av noggrannhet precision försvarsmateriel. För arbetskraften innebär övergången från militär till civil ofta stora omställningar, främst därför att den produktion militära normalt ställer högre krav på yrkeskunnande produktionen och samt är mer Flera tendenser finns noggrannhet självständigt. emellertid som en minskande Bl a införs allt tyder på specialisering. fler avancerade och standardiserade i förfleroperationsmaskiner svarsindustrin och materiel minskar behovet av mekanisk nya växer kraven på arbetet inom tillverkningsbearbetning. Samtidigt industrin som helhet vid den successiva till allt mer övergången högteknologisk produktion.

5.4 Har försvarsindustrin konstant överkapacitet?

Den svenska försvarsindustrin är i hög grad beroende av en enda kund, det svenska försvaret, och är därför känslig för förändringar i försvarets Vid flera tillfällen under senare år har hela planering. försvaret eller enstaka vapengrenar drabbats av ”ekonomisk kris”, som lett till av beställningar hos försvarsindustrin. senareläggningar Men beroendet också samman med att varje företag bara hänger arbetar med ett fåtal De intervall som uppstår mellan de projekt. olika medför att industrin får svårt att upprätthålla projekten sysselsättningen.

Särskilt stora är där arbetet är problemen på utvecklingssidan, koncentrerat till i början av varje projekt. Inom flygplansindustrin det 20 - 25 år från det att ett projekt inleds tills dess att nästa dröjer sätts av ett nytt flygplan tar ca tio år. Får projekt igång. Utveckling inte en ny utvecklingsbeställning när dessa tio år gått, utan företaget först fem eller tio år senare, uppstår problem att upprätthålla Den tid som förflyter mellan projekten är utvecklingskapaciteten. extremt inom men problemet finns visserligen lång flygindustrin, även inom andra industrier.

Även i finns problem med svackor mellan projekten, produktionen men de är lättare att lösa. Serielängden har stor betydelse liksom leveranstakten. Svackorna kan ut” med lägre leveranstakt ”spacklas och därmed produktionstid. Samtidigt förloras dock skalförlängre delar- som samman med att resurser kan utnyttjas effektivare hänger vid produktionstakt - och kostnaderna blir högre. högre

försöker öka i produktionen med hjälp av Företagen serielängden När det större som utvecklats direkt för det export. gäller system

128 Försvarsindustriella särdrag

svenska försvaret, sker som först när leveranserna regel export till det svenska försvaret avslutats. I enstaka fall har emellertid industrin fått möjlighet att skjuta till det svenska försvaret för att få upp leveranser utrymme för en exportorderf* När det där industrin gäller system, medverkat i finansieringen av koordineras utvecklingen, ofta inhemska leveranser och ett annat sätt och export på det finns större möjligheter att variera produktionen.

Tendensen mot ökad livslängd hos vapensystemen ökar industrins problem med svackor. Istället för kan nyproduktion visserligen produktionsresurserna sysselsättas med renovering och modifiering, men detta skapar inte i samma sysselsättning utsträckning åt personalen på utvecklingssidan.

Inom vissa industrier drivs flera men parallella okoordinerade projekt. Det gäller t ex elektronikindustrin samt och ammunipjästionsindustrin. Leverantörerna av större system flygplan, motorer, fordon, ubåtar, robotar och pjäser —har sällan dessa möjligheter. Det finns inte utrymme i den svenska för - och inte

försvarsbudgeten

heller behov av parallella projekt på dessa områden.

Alternativet är att ut med civil fylla produktion. På utvecklingssidan krävs då att de civila samma projekten ligger på teknologiska nivå. Förutsättningarna för kompletterande civil är störst produktion där kopplingarna är starka mellan militär och civil tex inom teknik, elektronikindustrin, flygindustrin och varven.

De sysselsättningsproblem som mellan olika uppstår projekt kan FMV avhjälpa genom att lämna olika av stöd. Sådant stöd har typer t ex utgått i form av obundet till Volvo F projektstöd lygmotor med ca 10 miljoner kr per år under en mellan olika period flygplansprojekt. Med s k där industrins

studiebeställningar, resurser utnyttjas redan i

den förberedande studiefasen, kan samma effekt uppnås. Hägglunds har på så sätt kunnat bibehålla sin i väntan en utvecklingspersonal på beställning av ett nytt stridsfordon.

Sammanfattningsvis gäller att utvecklings- och produktionsresurser binds upp inom den svenska som inte till fullo försvarsindustrin, utnyttjas av det svenska försvaret. Flera försöker ta vara företag på dessa resurser genom och för utveckling produktion exportmarknaden samt i en del fall för civil Svackor med produktion. lågt kapacitetsutnyttjande är emellertid regelmässigt förekommande i försvarsindustrin, beroende framför allt på de allt intervallen längre mellan det svenska försvarets beställningar.

Försvarsindustriella särdrag 129

5.5 Betalar försvaret utvecklingsskostnaderna?

och produktion av försvarsmateriel sker inom svensk Utveckling försvarsindustri normalt först efter att kontrakt tecknats med försvarets materielverk (FMV). När det gäller system som tas fram på direkt från den svenska krigsmakten, står FMV som regel uppdrag för hela utvecklingskostnaden. Under budgetåret 1982/83 betalade FMV ut 1 134 miljoner för forskning och utveckling. Året innan uppgick FoU-betalningarna till

689 miljoner kr. Ökningen beror på det nya flygplansprojektet,

JAS 39 Gripen, som 1982/83 svarade för 504 miljoner kr. Utländska leverantörer erhåller bara en liten del av de direkta FoU-betalningarna från FMV, 1982/83 ca 39 miljoner kr och året innan 38 miljoner kr. En tredjedel av utvecklingen av det nya flygplanet sker emellertid hos utländska underleverantörer, men betalningarna härför går över IG JAS och registreras inte som FMVs direkta import av FoU.

När det gäller större och mer komplexa vapensystem -t ex flygplan, ubåtar, stridsfordon och robotar - kan de olika delarna i utvecklingsarbetet (konstruktion, prototyptillverkning, utprovning etc) spänna över många år och ta mycket stora resurser i anspråk. De företag som idag engagerar sig i så stora projekt skulle, om det gällde civila kunna mobilisera av denna projekt, knappast på egen hand kapital storlek och ta de risker som är förknippade därmed.

För t ex flygplanet JAS 39 Gripen uppgick värdet på utvecklingsbeställningen till 6,1 miljarder kr i prisläge februari 1981, vilket motsvarar ca 8 - 9 miljarder i dagens prisläge. Utvecklingen spänner över en tioårsperiod. De första planen kommer inte att levereras till det svenska flygvapnet förrän 1992/1993. Men även civila kräver stora utvecklingskostnader. Några av flygplan världens ledande flygmotortillverkare har t ex satsat tillsammans ca 1,2 miljarder US-dollar - ca 10 miljarder kronor — på att utveckla en ny flygmotor för passagerarplan. När det gäller så stora civila projekt är ofta statlig finansiering nödvändig för att reducera företagens risktagande, samtidigt som flera företag samarbetar för att sprida riskerna mellan sig. En viss del av försvarsindustrins militära FoU finansieras av företagen själva. Under 1981 - som är det senaste året för vilket uppgifter f n föreligger - svarade ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär produktion själva för 32 procent av kostnaderna för sin militära forskning och utveckling. Graden av egenfinansiering har varierat kraftigt mellan 1969 och 1981. Under t ex mitten av 70-talet stod industrin själv för bara

130 Försvarsindustriella särdrag

Tabell 5.4 Militär FoU inom ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär produktion, totalt samt andel finansierad av industrin.

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm.: För en närmare redogörelse för urvalet industrier, se statistikjämförelsen i betänkandets del 2. Här ingår sådan militär FoU, som industrierna utför på uppdrag av andra försvarsindustrier och försvarsmyndigheter i andra länder.

omkring 15 procent av utgifterna för sin militära FoU. I svackorna mellan olika projekt ökar industrins FoU. Dessegenfinansierade utom ger enstaka större projekt, som tex stort flygplansprojekten, genomslag i statistiken. Det är därför sannolikt, att den egenfinansierade andelen återigen har sjunkit efter 1981 av att på grund - som finansieras - JAS-projektet ju helt via FMV dragit upp de totala FoU-utgifterna inom försvarsindustrin. Det finns dock inget som att försvarsindustrins FoU - som pekar på, egenfinansierade fallet var efter 1971 - minskat absolut sett med 1981. De jämfört ökade satsningarna från försvarsindustrin torde istället på export medföra en successiv ökning av egenfinansieringen.

Bland försvarsindustrierna är det bara Bofors som i sina regelbundet årsredovisningar lämnar uppgifter om forskning och utveckling för den del av koncernen som är inriktad försvarsmateriel. Under på 1983 redovisar Bofors för försvarsmaterieldivisionen en total FoU på 236 kr. Av dessa var 157 kr - eller miljoner miljoner 67 procent egenfinansierade.

Det finns skäl att anta, att även företag som tex FFV, ERA och PEAB har betydande delar FoU. När det t ex egenfinansierad gäller Saab-Scania, Volvo Flygmotor och Kockums, som på den militära sidan helt eller nästan helt sysslar med större system som utvecklas specifikt för det svenska försvaret och som i mindre grad exporteras, är sannolikt den egenfinansierade delen av de militära utvecklingskostnaderna mindre.

Det finns flera skäl till att industrin satsar egna resurser på utveckling av militär materiel. Det kan som helt eller delvis är gälla produkter avsedda för export. Utveckling sker till stor del efter marknadsbe-

Försvarsindustriella särdrag 131

precis som normalt är på civila marknader. Systemen dömningar, inte i första hand efter specifikationer från det svenska anpassas försvaret, även om det senare kan bli aktuellt även med svenska beställningar. Men det kan också gälla vidareutveckling för exportmarknaden av sådana system som ursprungligen utvecklats för det svenska försvaret.

Inom ERA har man t ex med egna medel utvecklat radiolänkutrustoch fältradiostationer. Dessa marknadsförs internationellt, men ning bedömer att man vid en eventuell framtida anskaffning från företaget svensk sida har chanser att konkurrera. Det gäller alltså relativt goda standardiserad materiel, som inte kräver någon betydande vidareutveckling vid en eventuell svensk nyanskaffning.

Bofors har med egna resurser bl a vidareutvecklat artillerisystemet FH 77 för att få fram en version för exportmarknaden. Det gäller materiel för vilken FMV ursprungligen betalat utvecklingskostnaderna, men där företaget självt står för den vidareutveckling som anses nödvändig för att kunna sälja systemet på export.

Det finns också en annan koppling mellan graden av egenfinansiering Industrin måste svara för en allt större del av utveckoch export. lingskostnaderna för vapensystem där förutsättningarna för export är stora. Ett är kunde ta exempel härpå bandvagn 206, där Hägglunds hem den svenska ordern bara under förutsättning att företaget tog pâ en stor del av utvecklingskostnaderna. Mot denna bakgrund är det sig inte heller märkligt, att företag som Bofors, FFV och PEAB med också har en stor andel egenfinansierad militär betydande export FoU.

Det är särskilt de som producerar mindre specifik materiel företag och satsar som själva finansierar en stor andel av sin på export, Här närmar försvarsindustrin de villkor som materielutveckling. sig den civila industrin arbetar under. Företagen får själva betala och hoppas få tillbaka dessa investeringar utvecklingskostnaderna genom en framgångsrik försäljning på marknaden.

5.6 Är försvarsindustrin mer lönsam?

av militär materiel skiljer sig i flera viktiga avseenden Upphandlingen från vad som är normalt, när säljer civila produkter på en företag kommersiell marknad. I det senare fallet tar företagen en större ekonomisk risk. sker innan det finns köpare och Utveckling företagen svarar själva för kostnaderna. Priset, och därmed vinsten, bestäms till stor del av faktorer som ligger utanför företagens kontroll.

132 Försvarsindustriella särdrag

Civil offentlig upphandling, särskilt om det som gäller system utvecklats direkt för olika - som tex myndigheter Televerkets av från Ericsson upphandling AXE-systemet skiljer sig dock inte så mycket från militär upphandling. Normalt sett tar emellertid företagen en större del av risken, bl a genom större egna satsningar på utveckling.

Upphandling från den svenska försvarsindustrin av försvarsmateriel sker normalt genom s k Det anses som en förhandlingsupphandling. lämplig form när konkurrens inte förekommer i omfatttillräcklig ning, när det gäller materiel som är tekniskt eller komplicerad specialiserad eller när betydande osäkerhet föreligger om kostnaderna. Till skillnad från vad som vid s k sluten eller gäller upphandling direktupphandling kan då myndigheten förhandla med anbudsgivarna innan beslut fattas.

Myndigheten kan välja mellan flera olika kontraktsformer. Dessa skiljer sig åt bl a genom hur vinsten fastställs och i vilken utsträckning det finns incitament för att effektivitet och kostnadsmedbefrämja vetande hos producenten.

Det normala är att vinsten beräknas som en procentsats av de på förhand kalkylerade kostnaderna. Men ska kostnaderna samtidigt inte vara den reella grunden för Vinsten definievinstbestämningen. ras som summan av ränteutgifter lånat på kapital, rimlig avkastning på eget kapital samt ersättning för risktagande. Vidare kan man i vissa fall ha en variabel vinst, som påverkas av i vilken utsträckning företaget producerar effektivt, klarar leveranstiderna och håller kostnaderna nere.

Utgångspunkten för bedömningen av vad som är rimlig avkastning på det egna kapitalet är den ränta som företaget normalt måste betala på sina långfristiga skulder. Sedan kan, beroende på kontraktsform, göras ett tillägg för den risk företaget tar. Risktillägget är vid s k högst fastpriskontrakt, där priset helt bestäms av de förkalkylerade kostnaderna, och lägst vid s k kostnadskontrakt, när bestäms priset av de i efterhand framräknade kostnaderna. Vidare medger reglerna, att utvecklingsuppdrag ger ett större komvinstpåslag. Därigenom penseras leverantören för den kostnad som om inte uppstår, sysselsättning för den mer kvalificerade personalen kan garanteras när uppdraget avslutats?

Om dessa och kontraktsformer bör företaupphandlings- tillämpas gen, när de fått en order, vara garanterade en ”normal” vinst. Samtidigt finns det dock små möjligheter att göra onormalt höga vinster till det svenska försvaret? på försäljningen

Försvarsindustriella särdrag 133

Lönsamhet är Olika företag använder olika inget enhetligt begrepp. mått lönsamhet. Dels redovisas en rad olika resultatmått, som vart på och ett kan användas vid lönsamhetsberäkningar, dels finns flera olika storheter, som dessa resultat kan relateras till för att göra mellan olika delar inom ett företag eller mellan olika jämförelser företag. Den militära inom ett sker ofta vid sidan om produktionen företag annan så att företagets resultat måste delas upp mellan produktion, militärt och civilt för att en rättvisande jämförelse ska vara möjlig. Detta sker normalt inte i redovisning, varför de företagens öppna som publiceras inte visar just den militära produkresultatbegrepp tionens resultat.

Variationerna mellan vad gäller andelen försvarsmateriel företagen är stora. För FFV, Volvo Flygmotor och Karlskronavarvet utgör andelen försvarsmateriel två tredjedelar eller däröver. För Bofors, PEAB, ERA och Hägglunds ligger den militära andelen kring hälften. Inom Saab-Scania och Kockums är andelen försvarsmateriel

bara omkring 10 procent.7

Inom vissa varierar andelen försvarsmateriel dessutom över företag åren, vilket gör jämförelser av lönsamheten över tiden besvärliga. Det t ex Karlskronavarvet. Inom andra företag har strukturen gäller ändrats sådant sätt, tex inom Ericsson-koncernen, att också där på jämförelser över tiden blir svåra att göra.

i det har gjorts med hjälp av två principiellt skilda Analysen följande Det första, vinstmarginal, mäter vinstens storlek lönsamhetsbegrepp. i förhållande till försäljningen. Vissa beräkningar av vinstmarginalen bara från de intäkter och kostnader som företaget gör på det utgår som tillverkas Andra inbegriper också det (rörelseresultatet). finansiella resultatet som bl a beror på de ränteintäkter och räntekostnader man har från sin ut- respektive upplåning.

Det andra räntabilitet, mäter vinstens storlek i lönsamhetsbegreppet, förhållande till det man investerat i verksamheten. Normalt kapital sett görs dessa beräkningar på vad man kallar eget kapital. Problemet med räntabilitetsmåttet är att kapitalet är knutet till företaget som juridisk person och inte utan vidare kan fördelas på divisioner, affärsområden och inom en koncern, utan bara på rörelsegrenar och dotterföretag. Saab-Scania har emellertid fördelat företag

de olika divisionema, varför en jämförelse är

företagets kapital på och andra divisioners möjlig att göra mellan tex flygdivisionens räntabilitet.

När det är problemen mindre. De gäller vinstmarginalmåttet - resultat och uppgifter som behövs försäljningsvärde presenteras

134 Försvarsindustriella särdrag

av de flesta företag och koncerner för deras respektive divisioner, affärsområden eller rörelsegrenar. Inom Ericsson, Hägglunds och PEAB sker emellertid ingen redovisning av detta slag.

Rent generellt gäller emellertid, att varje jämförelse av lönsamheten mellan olika divisioner inom ett företag eller olika företag inom en och samma koncern kan vara missvisande. Företagen sätter egna priser på internleveranser, det kan ske ett samutnyttj ande av resurser mellan militär och civil verksamhet som inte prissätts och företaget kan utnyttja FoU-insatser inom en del av verksamheten som betalats inom en annan. Varje jämförelse av lönsamheten mellan olika delar av en koncern eller ett företag måste därför göras med denna generella reservation. om lönsamheten har till tre - Undersökningen begränsats företag Bofors, Saab-Scania och Volvo - samt till de senaste fem â tio åren.

För Bofors gäller, att försvarsmaterieldivisionen under hela den

undersökta perioden, 1973 - 1983, haft en hög lönsamhet, som legat betydligt över koncernens totala. Tillsammans med Nobeldivisionen har den militära försäljningen burit upp företaget under en period av omstrukturering, när mindre lönsamma delar avvecklats och nya, ännu inte lönsamma delar byggts upp. Det kan också vara värt att notera, att försvarsmaterieldivisionen under de två senaste åren enligt detta sätt att redovisa lönsamheten på - haft det sämsta resultatet under den undersökta perioden med en vinstmarginal på 5 procent 1983 och 6 procent 1982.

Tabell 5.5 Bofors-koncernen: vinstmarginal per rörelsegren 1973 - 1983. 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Försvarsmateriel 10 7 9 9 . 10 Nobel 10 2 8 7 6 Plast

Elektronik Nohab UVA

Totalt

Källa: Bofors. Årsredovisningar 1973-1983. Anm.: Bofors-Plast ingick fram till och med 1980 i Nobel-divisionen. Bofors-Stål omorganiserades 1980, varvid de delar som blev kvar i företaget delades upp på Bofors-Kilsta och Industri-divisionen. Aven Elektronik-företagen ingick under 1980-1982 i Industri-divisionen, liksom Nohab fr om 1980 och UVA under 1980-1981, varefter företaget lades ner. Vinstmarginalen har beräknats som rörelseresultat efter planmässiga avskrivningar i procent av fakturerad försäljning.

Försvarsindustriella särdrag 135

Inom har under perioden 1978 - Saab-Scania-gruppen flygdivisionen

1983 haft ett sämre resultat än koncernen som helhet. Under tidigare år har resultat emellertid varit högre. Under den flygdivisionens redovisade har det skett en övergång från ett militärt perioden till ett annat och stora har gjorts i civil projekt investeringar

Det som är intressant med lönsamhetsbilden under

produktion.

divisioner —— framför allt lastbilar, 1978-1983 är emellertid, att andra och - en

bussar, motorer personbilar uppvisat betydligt högre

oberoende av om denna mäts som räntabilitet eller lönsamhet,

än militärt dominerade divisionerna, dvs flygdivi-

vinstmarginal, de

sionen och den verksamhet som nu ingår i Combitech. Resultaten

kan emellertid inte tolkas som att den militära produktionen är mindre lönsam, utan bara som ett exempel på att den kan generellt vara mindre lönsam än den civila produktionen.

Tabell 5.6 Saab-Scania-gruppen: räntabilitet och vinstmarginal per Verksamhetsgren 1978 - 1983.

Räntabilitet 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Lastbilar, bussar och motorer

i

13 17 15 Personbilar“ 7 Flyg Oombitechb 2 Nordarmatur/NAF 1 ASJ 2 6 Parca Norrahammar { Totalt 13 1

1978 1979 1980 1981 1982 Vinstmarginal

Lastbilar, bussar, motorer Personbilar* { Flyg Combitechb Enertechc Totalt

Källa: Saab-Scania. Årsredovisningar 1978-1983. I det gemensamma resultatet för verksamhetsgrenarna Lastbilar, bussar, motorer och Personbilar inräknas under 1978-1982 resultatet för Audi/Volkswagen-agenturen. Dess räntabilitet 1983 uppgick till 9 procent och dess vinstmarginal till 5 procent. b Avser under åren 1978-1982 den s k Jönköpings-divisionen. Den har fr o m 1983 tillförts en rad verksamheter, varför resultatet för detta år ej är direkt jämförbart med det under föregående år. CAvser under åren 1978-1982 det sammanlagda resultatet av Nordarmatur, ASJ och Parca Norrahammar. Räntabiliteten beräknas som rörelseresultatet efter planmässiga avskrivningar, ökat med finansiella intäkter, i procent av genomsnittligt totalt kapital. Räntabilitetsberäkningen för de skilda verksamhetsgrenama är baserad på respektive verksamhetsoch det totala kapitalet. Vissa grens andel av det på detta sätt framräknade resultatet gemensamma intäkter och kostnader samt därför engagerat kapital har ej fördelats på verksamhetsgrenar. rörelseresultat efter Vinstmarginal har beräknats som respektive verksamhetsgrens planmässiga avskrivningar i procent av dess externt fakturerade försäljning.

136 Försvarsindustriella särdrag

Inom Volvo-koncernen F en

ligger rörelsegrenen lygmotorer på högre

lönsamhetsnivå än flertalet andra under hela den

rörelsegrenar

undersökta 1976 - mätt både

perioden 1983, i räntabilitet och vinstmarginal. Här kan också noteras den relativa stabiliteten över tiden vad gäller den militärt dominerade lönsamhet. rörelsegrenens

Variationerna i lönsamhet är större inom t ex lastbils-

personalbils-, och marindivisionerna, där räntabiliteten skiftar mycket kraftigt

mellan olika år.

Normalt sett möter större konkurrens

företagen vid export än vid försäljning till det svenska försvaret. Det finns alltså inte skäl något

Tabell 5.7 Volvo-koncernen: räntabilitet och vinstmarginal per rörelsegren 1976 - 1983.

Räntabilitet 1976 1977 1978 1979 1980 1980* 1981

Personvagnar Lastvagnar och bussar Entreprenadmaskiner m m Marin- och

industrimotorer

Vinstmarginal

Personvagnar Lastvagnar och bussar Entreprenadmaskiner m m Marin- och industrimotorer

Källa: Volvo Årsredovisning 1976-1983.

Anm.: Sammanställningen avser endast de gamla rörelsegrenarna inom Volvo-koncernen. Utöver dessa finns sedan några tillbaka Energi, Livsmedel m fl, som inte är direkt jämförbara med de rörelsegrenar som är verksamma inom verkstadsindustrin. Vid beräkning av räntabiliteten har rörelsegrenarnas beräknade resultat ställts i relation till deras genomsnittligt sysselsatta kapital. Man har utgått från resultat efter finansiella intäkter och kostnader, men ersatt de planmässiga avskrivningarna som görs i resultaträkningen med kalkylmässiga avskrivningar baserade på nyanskaffningsvärden. Det sysselsatta kapitalet har beräknats som summa tillgångar, där anläggningstillgångarna upptagits till kalkylmässiga restvärden, med - fr o m 1981 - avdrag för ej räntebärande kortfristiga skulder, dvs bl a leverantörsskulder och förskott från kunder. Skillnaderna mellan de bägge beräkningssätten illustreras av att 1980 års rântabilitet beräknats enligt bägge metoderna. Den med * markerade kolumnen för 1980 är således beräknad med den fr o m 1981 använda metoden. För 1983 redovisar Volvo-koncernen inte den verkliga räntabiliteten för rörelsegrenarna Personvagnar och Marinoch industrimotorer, utan anger endast att den överstiger 25 procent. Vissa beräkningar - om än mycket osäkra tyder emellertid på att räntabiliteten för Personvagnar ligger omkring 40 procent och för Marin- och industrimotorer kring 30 procent. Vid beräkning av vinstmarginalen har rörelsegrenamas resultat före bokslutsdispositioner och skatter satts i relation till den fakturerade försäljningen inom respektive rörelsegren. Rörelsegrenen Flygmotorer m m omfattar i stort verksamheten inom dotterföretaget Volvo Flygrnotor AB. Vid beräkning av rörelsegrenens fakturerade försäljning har man dragit ifrån den försäljning av dicselmotordetaljer m m, som skett till andra delar av Volvo-koncernen. Försäljningen av försvarsmateriel som andel av rörelsegrenens fakturering har varierat under perioden. Under 1983 uppgick denna andel till 63 procent, vilket är en minskning från periodens början, då den militära andelen uppgick till omkring 80 procent.

Försvarsindustriella särdrag 137

att anta, att priserna på exportmarknaden generellt skulle vara högre än vid inhemsk försäljning. Jämförelser är svåra att göra, eftersom priserna som regel inte offentliggörs och - när så sker - det sällan är exakt samma typ av materiel som säljs till det svenska försvaret som exporteras. En högre lönsamhet vid försäljning på export är emellertid sannolik, när det gäller materiel där FMV stått för hela eller en stor del av utvecklingskostnaden. Vid sin prissättning ”tar företaget betalt för” utvecklingskostnader, som det inte själv betalat för. FMV emellertid i vissa fall genom s k royalties vid kompenseras industrins export av materiel som utvecklats med medel från försvaret. Under perioden 1979/80 -1983/84 uppgick dessa återbetalningar till FMV till i genomsnitt 8 miljoner kr per år?

Även om lönsamheten inom försvarsindustrin inte är högre än inom annan industri, tycks den emellertid vara jämnare över tiden. Naturligtvis finns också en variation mellan åren i försvarsindustrins vinster. Vid svackor mellan olika projekt sjunker intäkterna mer än kostnaderna, vilket driver ner lönsamheten.

Variationerna i resultat är större på de civila områden, som är mest utsatta för konjunkturförändringar. Inom Saab-Scania och Volvo Flygmotor, där militära projekt spänner över lång tid, redovisas ett resultat över tiden än inom fordonsdivisioner jämnare företagens personbilar, lastbilar och bussar - vars resultat bestäms mer av den allmänna konjunkturutvecklingen. Men den relativa jämnheten i resultatet finns inte bara hos de företag vars militära produktion är koncentrerad till långsiktiga projekt, utan också inom de företag som arbetar med flera parallella och mindre omfattande militära projekt. Lönsamheten inom olika branscher kan också mätas t ex genom att man jämför förädlingsvärdet per sysselsatt. En sådan jämförelse mellan försvarsindustrin och annan industri har gjorts med hjälp av de uppgifter som SCB samlat in och bearbetat för utredarens räkning. Jämförelsen visar, att de försvarsindustrier som ingår i SCB- (se närmare betänkandets del 2) har ett högre undersökningen 1981 än den s k kontrollgruppen, som förädlingsvärde per sysselsatt består inom samma branscher och av av en grupp företag jämförbar storlek. Det är också större än motsvarande värde för industrin som helhet. En närmare analys visar emellertid, att förädlingsvärdet per sysselsatt inom försvarsindustriföretagen är större vid deras civilt dominerande enheter än vid deras militärt inriktade. Det samlade förädlingsvärdet per sysselsatt vid de militärt dominerade arbetsställena uppgick 1981 till 160 000 kr per sysselsatt, medan de civilt dominerade arbetsställena inom försvarsindustriföretagen hade ett föräd-

138 Försvarsindustriella särdrag

lingsvärde på 186000 kr per sysselsatt och industrin som helhet 168 000 kr per sysselsatt.

SCB-undersökningen visar således, att lönsamheten i försvarsmaterielproduktionen snarare är lägre än högre i förhållande till jämförbar civil verksamhet. Från samma värde 1969 har ungefär förädlingsvärdet för de olika av arbetsställen under grupperna perioden fram till 1979 utvecklats så, att förädlingsvärdet per sysselsatt vid de arbetsställen där den militära domiproduktionen nerar växer långsammast. Under 1981 skedde en viss men förändring, under detta år uppvisar ändå tex industrin som helhet ett högre förädlingsvärde per sysselsatt än försvarsindustrins militärt dominerade arbetsställen.

En förklaring till skillnaderna mellan resultat SCB-undersökningens och det intryck som de redovisade tidigare lönsamhetsberäkningarna ger, kan vara att de militära beställningarna - framför allt från det svenska försvaret- är med omfattande förknippade räntefria förskott som driver upp företagens finansiella resultat, men leder till samtidigt lägre priser och därmed lägre rörelseresultat för företagen.

Vid utveckling och av försvarsmateriel produktion ger FMV regelmässigt räntefria förskott till industrin. Avsikten med förskotten är att underlätta leverantörens av för finansiering omsättningstillgângar beställningen ifråga och därmed inköp av bl a råmaterial och insatsvarorf Förekomsten av förskotten förbättrar finansföretagens iella resultat. De totala räntekostnaderna kan således med av de hjälp räntefria förskotten hållas nere.

Tabell 5.8 Förâdlingsvärde per sysselsatt i försvarsindustriföretag med övervägande militär produktion (fördelat på deras militärt respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp företag med enbart civil produktion samt i industrin som helhet, 1969 - 1981. (1 000-tal kr per år.)

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm.: För en närmare redogörelse för metoder och urvalsprinciper, se betänkandets del 2.

Försvarsindustriella särdrag 139

ska förskott utbetalasi anslutning till att företagen har Enligt reglerna de som ska finansieras med hjälp av desamma. I praktiken utgifter

kan det emellertid tid mellan att ett förskott utbetalas

förflyta lång

och den då det används för sitt ändamål. Under denna tid

tidpunkt, kan sig ränteintäkter eller andra finansiella företaget tillgodogöra intäkter, beroende på hur medlen ifråga placeras.

De räntefria förskotten medför vid normalt sett

kontraktsskrivningen en nedåt av Strävan är från FMVs sida att uppnå s k justering priset.

ränteneutralitet, dvs att den räntevinst” som företaget gör genom

att förskottet är räntefritt ska motsvaras av en prissänkning. Eftersom förskotten är en av flera ”brickor” som FMV har att spela med i med industrin, är det naturligtvis mycket svårt att förhandlingar

exakt som FMV kan framkalla genom att

avgöra vilka prissänkningar erbjuda förskott.

Vid av 1982/83 uppgick de sammanlagda utgången budgetåret

utestående förskotten från FMV till dess leverantörer till totalt 4 808

kr. Av detta avsåg 4 195 miljoner kr materielanskaffning miljoner och 504 kr forskning och utveckling. Förskotten till den miljoner

svenska försvarsindustrin, som den definieras i detta betänkande,

uppgick till 4 240 miljoner kr.

Normalt betalar FMV vid större mellan 1/3 och

upphandlingar

av ordersumman i förskott, dock inte hela

hälften nödvändigtvis

vid orderns tecknande. Ibland förekommer emellertid

beloppet

Tabell 5.9 Utestående förskott från FMV till försvarsindustrin per den 30.6 1979 - 1983,

miljoner kr.

1979 1980 1981 1982 1983

1 182 1 227 1 281 1 193 841 Saab-Scania 549 598 795 810 599 Volvo 267 296 483 572 511 Ericsson 785 773 753 653 486 Bofors 4 324 378 298 452 Hägglunds 436 IG JAS 101 118 210 301 FFV 42 113 189 174 Karlskronavarvet 89 75 11 167 Kockums 148 SBMC 71 58 40 99 PEAB 22 24 23 16 SATT

3112 3606 4163 4179 4240 Summa

Anm.: Siffrorna för Saab-Scania, Volvo och Ericsson inkluderar delar av koncemema som i betänkandet inte räknas till försvarsindustrin. Förskotten till dessa enheter är

SRA räknats till dock vara av mycket liten omfattning. Vidare har under hela perioden

Ericsson och Telub till FFV.

140 Försvarsindustriella särdrag

högre andelar förskott, och däröver.” upp till två tredjedelar Under flera år i början av 70-talet svarade förskotten för omkring hälften av FMVs totala utbetalningar för materiel och FoU. Under de fem senaste budgetåren har förskottsandelen legat på drygt 30 procent.

Storleken på de räntevinster som den svenska försvarsindustrin gör genom de räntefria förskotten kan beräknas till ca 500 miljoner kr vid en utestående stock på 4,2 kr och en räntesats miljarder på 12 procent. Hur stor del av detta belopp som FMV tar tillbaka i form av lägre priser är omöjligt att beräkna.

Det är värt att notera, att flera företag under senare år - med det höga ränteläge som rått - har kunnat uppvisa en lönsamhet framför allt god beroende på ett gott finansiellt resultat. T ex Volvo Flygmotor anger under en följd av år de finansiella som ir intäkter, förknippade med de räntefria förskotten som en till

viktig förklaring företagets goda

resultat.”

Soliditeten, mätt som det egna kapitalet i procent av det totala kapitalet, är betydligt lägre inom försvarsindustrin än inom annan industri. Inom flera av de som företag producerar försvarsmateriel ligger Soliditeten under 10 procent, medan den inom industrin i övrigt ligger mellan 20 och 30 procent. Vissa av de som den företag uppvisar lägsta Soliditeten - tex och Volvo Hägglunds Flygmotor med en soliditet på vardera ca 6 procent - är emellertid dotterföretag inom större koncerner, vilket bidrar möjligen till att det egna kapitalet är lågt. För tex 1983 Hägglunds uppgick förskotten från kunder

(huvudsakligen räntefria förskott från FMV) til 39 procent av det

totala kapitalet och för Volvo Flygmotor till 29 ;Iocent av det totala kapitalet.

I ett längre perspektiv innebär

förskottsbetalningarna, för de företag

som kontinuerligt producerar försvarsmateriel, att de behöver förhållandevis litet eget för att finansiera sin kapital produktion. Detta innebär att lönsamheten beräknad på eget kapital kan hållas uppe på en hög nivå även om t ex lönsamheten nätt annat sätt är på låg.

Sammanfattningsvis gäller, att lönsamheten inom försvarsindustrin

inte kan sägas vara generellt högre än inom civil produktion. Den är emellertid betydligt jämnare över tiden en ide flesta fall på rimlig nivå. En stor del av försvarsindustrins lönsamhet Järrör från räntefria förskott, som FMV regelbundet lämnar vid av större upphandling system. De ledde under 1982/83 till en av förbättrng försvarsindustrins finansiella resultat minst 500 på miljoncr kr. De räntefria förskotten leder emellertid till i och med lägre priser att FMV

SOU 1984262 Försvarsindustriella särdrag 141

eftersträvar ränteneutralitet. Denna prispress får som följd en relativ försämring av försvarsindustrins rörelseresultat - samt dess förädlingsvärde - vilket också leder till en lönsamhet, per sysselsatt lägre mätt som vinstmarginal. De räntefria förskotten gör det möjligt för företagen att producera med en lägre andel eget kapital och därmed

en lägre soliditet. De förhållandevis låga insatserna av eget kapital gör det i sin tur möjligt för företagen, att hålla en hög lönsamhetberäknad som räntabilitet - även om tex vinstmarginalerna och

rörelseresultatet är relativt låga.

Noter

1 Se tex FN-rapporten om nedrustning och utveckling, The Relationship between Disarmament and Development, s. 108, eller den svenska sammanfattningen Nedrustning, utveckling, säkerhet, s. 39. Se FOAs utredning Svensk försvarsindustri s. 39-41, samt försvarsindustrikommitténs betänkande Civil produktion i försvarsindustrin, s. 59-62. Beskrivningen av robotsystemet är tagen från Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 59-60. Se Regeringens proposition 1 981/82:102, bilaga 2, s. 120 - 121. Förutom de allmänna reglerna för offentlig upphandling, som återges med anvisningar i riksrevisionsverkets skrift Bestämmelser för statlig upphandling, gäller särskilda anvisningar för försvarets upphandling. Grunddokumentet på detta område är försvarsdepartemenets s k röda bok från 1968, Upphandling av försvarsmateriel. Se också betänkandet

Former för upphandling av försvarsmateriel.

FMV har en betydande insyn i försvarsindustrin genom det revisionsför-

farande, §öñi regelbundet sker framför allt av grunderna för leverantö-

rernas kalkyler. Resultatet av dessa revisioner är emellertid sekretessskyddat. Beräkningar av försvarsindustrins lönsamhet måste i det följande därför ske med hjälp av öppna källor, dvs företagens årsredovisningar. Se Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 191-199. Se kapitel 4 för en närmare beskrivning av försvarsindustrins försvarsmaterielberoende. Enligt uppgifter från FMV har royalty-inkomsterna under perioden uppgått till följande belopp (miljoner kr): 1979/80 5,8 1980/81 3,7 1981/82 16,0 1982/83 3,8 1983/84 11,0 Se Upphandling av försvarsmateriel, s. 32 och Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 121-122 och 171-172. De räntefria förskotten har diskuterats av bl a försvarsindustrikommittén i betänkandet Civil produktion iförsvarsindustrin, s. 213-217 och av riksrevisionsverket i en rapport, Förskottsgivning vid statlig upphandling. 10 Se Former för upphandling av försvarsmateriel , s. 77-112, samt Förskotts-

142 Försvarsindustriella särdrag

givning vid statlig upphandling, s. 5. 11 I en undersökning på uppdrag av utredningen om försvarsupphandling gjordes en jämförelse mellan försvarsindustrin och andra större verkstadsföretag, som visade att försvarsindustrierna hade en väsentligt högre avkastning Detta förklarades på eget kapital. av förmånliga effekter av räntefria förskott. Se Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 188.

Litteratur

Bestämmelser för statlig Stockholm: Liber upphandling. Förlag, 1983. Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1982:1. Fonner för av försvarsmateriel. upphandling Betänkande av utredningen om SOU 1983:12.

försvarsupphandling.

Förskottsgivning vid statlig upphandling. Riksrevisionsverket, Dnr 1975:481. Personella och materiella resurser för militär vid svensk produktion industri. Försvarets materielverk, till FMV skr CP A96:63/ bilaga 79. Regeringens proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling. Sanger, Clyde: Nedrustning, utveckling, säkerhet. Sammandrag av Thorsson-rapporten om sambandet mellan och nedrustning utveckling. Stockholm: Arbetsgruppen för svensk för folkriksdag nedrustning, 1982. The Structure of the Defence Industry, red. Nicole Ball och Milton Leitenberg. London och Canberra: Croom 1983. Helm, Svensk försvarsindustri struktur, kompetens, utvecklingsbetingelser. FOA Rapport C Februari 1982. 10200-M5, The Relationship between Disarmament and New Development. York: United Nations, 1982.

(Sales No. E.82.IX.1).

Upphandling av försvarsmateriel. Riktlinjer för förhandlingsförfarande mm. Stockholm: Försvarsdepartementet, 1968.

och

(FoU)

6 Forskning utveckling

6.1 Motiv för försvarets FoU

Den forskning och utveckling (FoU) som försvaret finansierar syftar till att öka dess kapacitet, bl a genom utvecklingen av nya vapensystem. De besluten om och omfattningen av politiska inriktningen FoU-verksamheten ingår som ett led i de parlamentariska försvarsbesluten och förbereds såväl inom försvarsmyndigheterna själva som inom de parlamentariska utredningar som föregår besluten. Den FoU som finansieras av det svenska försvaret är utformad mot bakgrund av Sveriges ställning som en liten alliansfri stat. Det innebär att försvaret måste kunna bedöma den tekniska och militära i omvärlden och den ta till behovet utvecklingen på grunden ställning av teknisk vidareutveckling. Det innebär också att landet med egen kunskap och egna resurser önskar kunna utnyttja försvarets materiel, sköta underhållet av densamma, utbilda personal samt - när så är önskvärt och möjligt - inom landet utveckla ny försvarsmateriel.

En är således ett viktigt instrument från kompetent försvarsforskning säkerhetspolitisk och militär synpunkt. I det sammanhanget blir dess centrala uppgift att identifiera behov av och lämna underlag för erforderlig utveckling av ny materiel. Det gäller inte minst sådana som i omvärlden omges med särskilt hög sekretess. vapensystem, Tillgången på en svensk försvarsindustri med egen utvecklingskapacitet gör det möjligt,- att bl a utforma förband och vapensystem ;ned särskild hänsyn till värnpliktssystemet och de speciella geografiska, klimatiska och ljusförhållanden som råder i det nordiska området. Det ger också möjlighet att välja en speciell svensk profil på materielen, som dels minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra, dels markerar viljan att självständigt försvara landet (se även s. 85-88).

144 Forskning och utveckling (FoU)

6.2 Den försvarsinriktade FoUns

omfattning

Försvars-FoUns omfattning låg på en relativt konstant nivå under 1970-talets första hälft. Den ungefärliga sedan dess utvecklingen framgår av tabell 6.1. Mellan 1981/82 och 1983/84 kan en kraftig ökning noteras, framför allt beroende på utvecklingen av flygplanet

JAS 39 Gripen. Ökningen i faktiskt motsvarar

utvecklingsarbete emellertid inte direkt ökningen i medel. En stor del av anslagna utbetalningarna avser nämligen förskott till de som deltar i företag JAS-projektet.

Uppgifterna i tabellen bör tolkas med Det försiktighet. föreligger betydande allmänna svårigheter att definiera och FoUurskilja verksamhet. Det belyses inte minst av de stora skillnader som

föreligger mellan statistiska centralbyråns om (SCB) uppgifter företags FoU-verksamhet och de - som regel högre - kostnader som

vissa företag publicerar i sina

årsredovisningar.

Tabell 6.1 Försvars-FoU 1975/76-1983/84, löpande priser, milioner kr.

1975/76 1977/78 1979/80 1981/82 1983/84

Försvars-FoU finansierad över statsbudgetenl 780 1 143 992 1 055 2 010 Industrins egenfinansierade försvars-FoUz 60 108 140 253 500 Total försvars-FoU 840 1 251 1 237 1 308 2 510 I % av total FoU i Sverige3 16,5 18,6 15,8 11,5 17,3

Källor och kommentarer: 1. Uppgifterna hämtade från SCB, Statistiska Meddelanden, U 1983:33. Beloppen inkluderar försvars-FoU vid myndigheter och industri. En mindre del avser betalningen till utländska företag och myndigheter. För året 1981/82 uppgick sådana betalningar till ca 20 miljoner kr, dvs knappt 2 procent av det årets försvars-FoU, som finansierades över statsbudgeten. 2. Beräkningar för de fyra första budgetåren är grundade på uppgifter från SCB. Uppgiften för år 1983/84 är en grov uppskattning grundad på informationer från några av de största företagen. SCBs uppgifter grundas på enkäter som genomförs vartannat år. Den hittills senaste undersökningen avser 1981. I enkäten uppger uppgiftslämnaren syftet med F0Un och SCB grundar sina uppgifter om försvarsindustrins FoU på de enkätsvar, där försvar angivits som primärt eller sekundärt syfte. Erfarenhetsmässigt räknar man med att omfattningen av den FoU-verksamhet som har försvar som sekundärt syfte är underskattad. En annan källa till eventuell underskattning är att SCBs uppgifter inte inkluderar alla slags kostnader som hänger samman med FoU-verksamheten, utan endast drifts- och investeringskostnader. En källa till eventuell överskattning är att företagens uppgifter kan inkludera betalningar för utvecklingsarbete och utrustning som handlas upp utomlands. 3. Total FoU beräknad från SCB, Statistiska Meddelanden, U 1979:25, U 1983:33 och U 1983:27. Svårigheter föreligger där att beräkna den FoU som bedrivs inom universitet och högskolor, se tex U 1979:25 för utförligare kommentarer till detta. Vissa av SCBs uppgifter avser kalenderår, som då har använts för beräkningen av de angivna procentandelama.

Forskning och utveckling (FoU) 145

I försvarsbudgeten föreligger också stora svårigheter att dra en klar gräns mellan FoU och materielanskaffning. Utvecklingsarbetet bedrivs inom industrin med delvis samma personal och utrustning, som under andra perioder utnyttjas för tillverkning av materiel. svårigheterna belyses bl a av det förhållandet, att de belopp som i försvarsbudgeten tas upp som FoU-anslag vida överstiger de belopp som försvarsmyndigheterna rapporterar till SCB som militära

FoU-kostnader. För 1981/82 (SCBs senaste undersökning) upptog

budgeten 972 miljoner kr för FoU. Vid rapporteringen från de militära myndigheterna till SCB för samma år togs emellertid endast upp 838 miljoner kr för FoU. Det ger en oförklarad differens på 134 miljoner kr.

De totala statliga anslagen för FoU uppgår för budgetåret 1983/84 till ca 9 miljarder kr. Därav går ca 2 miljarder till försvarssektorn. Till den summa som betalas ut från staten skall läggas de belopp som industrin själv satsar på utveckling av försvarsmateriel. Härom föreligger ej någon exakt uppgift, men på grundval av uppgifter från några av de största företagen uppskattas, att dessa kostnader för budgetåret 1983/84 uppgår till omkring en halv miljard kr. Den totala omfattningen i Sverige av FoU för försvarsändamål skulle 1983/84 därmed vara ca 2,5 miljarder kr, vilket motsvarar ca 17 procent av den totala FoU-verksamheten i samhället detta år. Inom den sektorn - exklusive universitet och offentliga högskolor svarar den försvarsinriktade FoUn för en stor del av den totala forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta illustreras i figur 6.1, där det framgår att nära hälften av all offentlig FoU sker för ändamålet försvar.

Organisatoriskt är försvarets FoU uppdelad i två delar. Grundforskning och tillämpad forskning som inte är knuten till särskilda materielobjekt handhas huvudsakligen av försvarets forskningsanstalt (FOA). Försvarets materielverk (FMV) svarar för de utvecklingsuppdrag som läggs ut på försvarsindustrin och som i regel är knutna till särskilda materielobjekt.

Försvarsmyndigheternas forskning

Av det totalt uppskattade beloppet på ca 2,5 miljarder kr för försvars-FoU avser 15 ä 20 procent FoU vid olika myndigheter i försvaret. Vid dessa myndigheter sysselsätts ca 2 100 personer med FoU-arbete.

Volymmässigt tar FoUn inom försvarets olika myndigheter betydligt mindre resurser i anspråk än materielutvecklingen inom försvarsin-

146 Forskning och utveckling (FoU)

‘ 20 Transport- och kommunikationer

10‘ .Ew- Arbetsmiljö U0 00000040 000-000000..., 00000 ooooo¢° s* i -—— - _____——.___ ~-—---i ;._.;* Energi- och vatten- T‘. , I I 1 forsoqmng 1973 1977 1979 1981

Källa: SCB, U 1983:31

Figur 6.1 Den offentliga sektorns FoU 1973-1981. Driftskostnadernas fördustrin. Emellertid spelar den myndighetsbaserade en delning i proeent efter forskningen syfte/ändamål. viktig roll i kvalitativa hänseenden. Ansvar för och samordning övergripande planering såväl som för huvuddelen av forskningsarbetet åvilar försvarets forskningsanstalt (FOA).

Inom FOA har samlats med skilda ämnesinriktforskningsgrupper ningar för att institutionella hinder inte skall försvåra den tvärvetenskapliga samverkan som anses nödvändig. En bred har kunskapsbas byggts upp för tillämpningar inom skilda och totalförsvarsgrenar myndigheter och nära kontakter mellan forskare och avnämare kan därmed organiseras.

Tekniskt-vetenskapligt spänner försvarsforskningen över ett bret register med tyngdpunkten inom fysik, elektronik och kemi, me med stor representation också inom biologi, medicin och andr humanvetenskaper, operationsanalys och samhällsvetenskaper.

Det är inte möjligt att tillgodose försvarets hela behov av forsknings resultat enbart genom egna forskningsinsatser. Ofta kan emellerti FOA utan sekretesshinder få till resultat från skilda delar a tillgång världen. För att FOA därvid skall vara intressant som samarbets partner måste emellertid den egna forskningen, åtminstone viss på områden, vara av internationellt kvalitet. hög

Forskning och utveckling (FoU) 147

av forskningen i stor utsträckning informellt Inriktningen styrs de i form av kunskapsbehov, som FOA tar emot från genom signaler sina olika samarbetspartners inom och utom landet. En annan, mer formell styrmekanism, är försvarsmaktens perspektivplanering. FOA därvid inledningsvis sin syn på framtida behov, som presenterar grundas på en bedömning av utvecklingen och dess konsekvenser på olika områden. På den grunden diskuteras sedan med avnämarna de forskningsbehoven. Diskussionerna så småföreliggande utmynnar ningom i att överbefälhavaren i samråd med de civila myndigheterna inom totalförsvaret anger riktlinjer för forskningens inriktning. FOA har sedan till uppgift, att utarbeta en programplan för försvarsforskför varje femårig programperiod. Denna plan ligger sedan till ningen grund för försvarets anslagsframställning till regeringen varje budgetår.

Försvarsforskningen vid FOA är uppdelad på ett tiotal forskningsprogram. Deras relativa omfattning framgår av figur 6.2.

FOAs över för gemensam försvarsförsvarsforskning budgetanslaget forskning uppgår för budgetåret 1984/85 till ca 308 miljoner kr. Av detta räknas 86 kr som och 222 miljoner kr miljoner grundforskning som tillämpad forskning. Därtill genomför FOA intäktsfinansierad forskning för andra militära myndigheter och olika civila institutioner till en av ca 55 kr. Härav avser ca 11 kr omfattning miljoner miljoner för som stöd för svenska insatser i forskning utrikesdepartementet det internationella Det motsvarar knappt 4 nedrustningsarbetet.

C-skyddsteknik (C=kemiska stridsmedel) (6%)

vrig försvarsteknisk forskning (6%) Informationsteknik (32%)

Fordons- och forkosfleknik (2%) Övergripande studier Ammuni1ions- och och utredningar vapenteknik (18%) (13%)

Människa miljö (12%)

- Figur 6.2 FOAs forsk- A-skyddsleknik ningsprogram - deras (A=alomslridsmedel) (8%) relativa omfattning.

148 Forskning och utveckling (FoU)

av F OAS totala procent försvarsforskning och ca 0,4 procent av den totala försvarsinriktade forskningen i FOA hade 1983 Sverige. enligt SCB 1 385 anställda varav ca 500 akademiker. Sedan dess har personalen minskats med ett 50-tal anställda.

Vid sidan av FOA finns ett antal som också försvarsmyndigheter bedriver viss försvarsforskning: EJ Försvarets materielverk (FMV), som har huvudansvaret för försvarets bedriver materielanskaffning, en viss egen forskning kopplad till materielutveckling. 1984/85 beräknas Omfattningen till ca 12 miljoner kr, varav ca 6 kr avser och miljoner forskning prov rörande s k elektromagnetisk puls (EMP).

F0rttflkationsférvaltningen (FortF) bedriver grundforskning inom

sitt kompetensområde för ca 6 kr under 1984/85. miljoner Flygtekniska försöksanstalten (FFA), bedriver tillämpad flygteknisk forskning och utveckling för försvaret samt för den militära och civila för totalt ca 80 flygindustrin miljoner kr per år, av vilket 70 miljoner utgörs av intäktsfinansierad uppdragsforskning. Militärhögskolan (MHS) bedriver militär för 2 grundforskning miljoner kr per år. Civilförsvarsstyrelsen (CFS) bedriver tillämpad forskning inom område människa-miljö och skyddsteknik för sammanlagt 4,6 miljoner kr under 1984/85. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) bedriver tillämpad forskning om masskommunikation, och propaganda psykologisk krigföring för ca 1 miljon kr om året.

Totalt beräknas 1984/85 den som utförs vid dessa försvarsforskning, institutioner och som finansieras över till ca försvarsbudgeten, uppgå 35 miljoner kr.

6.4 Försvarsindustrins FoU

Av den totala försvarsinriktade FoU-verksamheten i som Sverige, 1983/84 uppskattas till ett värde av 2,5 svarar miljarder kr, försvarsindustrin för en del. övervägande

I FMVs årliga statistik över till leverantörer betalningar särredovisas sedan budgetåret 1978/79 för FoU. Statistiken avser utgifterna betalningar till de företag och som utför FoU för det myndigheter svenska försvaret av FMV. I tabell 6.2 redovisas på uppdrag FMVs totala FoU-betalningar till och från 1978/79 och företag myndigheter framåt. De slutliga för 1983/84 har därvid inte varit uppgifterna tillgängliga, varför redovisningen endast sträcker fram till och sig med 1982/83.

Forskning och utveckling (FoU) 149 Tabell 6.2 FMV betalningar för FoU 1978/79 - 1982/83. Miljoner kr.

Källa: Försvarets materielverk.

FMVs totala betalningar för FoU således under uppgick budgetåret 1982/83 till 1 134 miljoner kr, en ökning med ca 450 miljoner kr jämfört med året innan. Denna ökning beror främst på att de första utbetalningarna för utveckling av flygplanet JAS 39 Gripen gjordes under 1982/83. För budgetåret 1983/84 för detta ändamål i anslogs försvarsbudgeten 1,7 miljarder kr och för 1984/185 2,0 miljarder kr.

FMVs betalningar gäller nästan uteslutande varor och tjänster som finansieras över de budgetanslag för forskning och utveckling, som avser de tre försvarsgrenarna, dvs armén, marinen och flygvapnet. En obetydlig del av den FoU som FMV ut industrin över lägger på går budgetanslaget för gemensam försvarsforskning. Det gäller bl a icke projektanknutet FoU-stöd till försvarsindustrin. I tabell 6.3 redovisas den procentuella fördelningen av FoU-betalningarna mellan armén, marinen, flygvapnet och gemensam försvarsforskning. Tre fjärdedelar av den FoU, som FMV beställer hos försvarsindustrin och andra leverantörer för det svenska försvarets räkning gäller således flygvapnets område. Ca 15 ä 20 procent avser FoU för armén medan omkring 10 procent avser marinen. Bara någon enstaka procent går till gemensam försvarsforskning, som ju i huvudsak finansieras över direkta anslag till bl a FOA och bara till en mindre del går via FMV.

Tabell 6.3 FMV betalningar för FoU 1978/79 - 1982/83 fördelade på anslag. Procentuella andelar. 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83

Gemensam försvarsforskning 1 1 2 2 1 Summa 100 100 100 100 100 Källa: Försvarets materielverk.

150 Forskning och utveckling (FoU)

Den forskning och utveckling som FMV lägger ut på olika leverantörer för försvarets räkning kan fördelas på fyra olika kategorier. En fördelning av betalningarna överstigande 1 miljon kr har gjorts med utgångspunkt från FMVs statistik för 1981/82. Enligt dessa beräkningar gick 84 procent av FMVs betalningar för FoU till den svenska försvarsindustrin, som den definierats i kapitel 4. Verksamheten utgörs i huvudsak av projektanknutet utvecklingsarbete, som led i försvarets materielanskaffning. Under samma år gick 7 procent av FMVs FoU-betalningar till andra svenska företag än de som räknas till försvarsindustrin. Det gäller framför allt betalningar för konsulttjänster av olika slag och för utrustning. En mindre del av dessa betalningar avser i praktiken import, som sker via svenska agenter. FMV beställer vidare FoU-tjänster av andra svenska myndigheter, tex flygtekniska försöksanstalten (FFA). Vissa FoU-tjänster utförs för FMV inom försvaret, bl a vid verkstäderna ute vid förbanden. Betalningarna för denna FoU vid olika myndigheter, som huvudsakligen utgörs av provningsverksamhet, svarade 1981/82 för 6 procent av FMVs totala FoU-betalningar. Resterande 3 procent utgjordes av betalningar till utländska företag och myndigheter. Denna del avser, liksom betalningarna till den svenska försvarsindustrin, främst projektbunden utveckling i direkt samband med anskaffning av materiel. Den reella utländska andelen av FoUn är emellertid högre, eftersom en stor del av betalningarna till bl a IG JAS - som här ingår i försvarsindustrins andel - avser FoU som industrin lägger ut på utländska företag.

Sedan budgetåret 1978/79 redovisar FMV betalningarna på ett sådant sätt, att det går att särskilja storleken på de betalningar som avser FoU för respektive företag från de betalningar som avser materielanskaffning. I tabell 6.4 redovisas de FoU-betalningar som sedan dess gjorts till den svenska försvarsindustrin. Under 1982/83 betalade FMV ut totalt 882 miljoner kr för FoU till försvarsindustrin. Det innebar en kraftig ökning jämfört med året nästan en i förklaras -

innan, fördubbling löpande priser. Ökningen

som tidigare nämnts - av igångsättandet av utvecklingen av flygplanet JAS 39 Gripen. Utbetalningen till industrigruppen IG JAS - det samarbetsbolag som Ericsson, FFV, Saab-Scania och Volvo Flygmotor bildat för - till 505 kr. projektet uppgick miljoner Av tabell 6.3 framgick, att omkring tre fjärdedelar av FMVs utbetalningar för FoU avsåg tjänster för flygvapnets räkning. Detta avspeglar sig också i fördelningen mellan företagen i försvarsindustrin. Saab-Scania och ERA dominerar och svarade under periodens första år för tillsammans över hälften av försvarsindustrins FoU för

Forskning och utveckling (FoU) 151

Tabell 6.4 FMV betalningar till den svenska försvarsindustrin för FoU 1978/79 - 1982/83. Miljoner kr.

industrin

Källa: Försvarets materielverk. Anm.: För definitioner av vad som ovan avses med försvarsindustri inom koncernerna Bofors, ERA, FFV och Saab-Scania, se kommentarer till tabell 4.1, sid 88.

det svenska försvaret. Utan att ha tillgång till någon fördelning av betalningen till IG JAS mellan de olika företag som ingår i kan man anta att Saab-Scania och ERA svarar för företagsgruppen, en stor del av det FoU-arbete som betalningen till JAS-gruppen avser. En del av de FoU-medel som tillförs IG JAS avser betydande emellertid FoU som företagen lägger ut på olika underleverantörer, bl a utländska försvarsindustrier. I bör det bl a påpekas, att betalningarna för den FoU som övrigt utförs inom vad stridsfordon under senare år till stor Hägglunds gäller del gjorts till HB Utveckling, det samarbetsbolag som Hägglunds har tillsammans med Bofors. Betalningarna till HB Utveckling torde i huvudsak avse FoU som sker vid Hägglunds. Betalningarna till SBMC - det samarbetsbolag som Saab-Scania och Bofors har på robotsidan - torde till del avse FoU inom Saabövervägande Scania.

FMVs statistik ger bara information om den FoU som utförs för det svenska försvarets räkning. Härtill kommer sådan militärt inriktad FoU, som industrin finansierar på egen hand eller utför åt andra uppdragsgivare, som t ex försvarsindustrier eller försvarsmyndigheter i andra länder. exakt om storleken av denna FoU i Någon uppgift försvarsindustrin, som inte finansieras av det svenska försvaret, finns inte att få. En grov gjord för budgetåret 1983/84 på basis uppskattning av informationer från försvarsindustrin anger en storlek på omkring 500 miljoner kr.

152 Forskning och utveckling (FoU)

Totalt skulle således den militära FoU-verksamheten inom försvarsindustrin uppgå till ca 1,4 miljarder kr. Ca 5 000 anställda i försvarsindustrin beräknas vara sysselsatta med FoU. Genom att betydande svårigheter finns att avgränsa FoU från annan verksamhet i industrin, måste emellertid om dess varje uppskattning omfattning i miljarder kr eller antal sysselsatta - anses vara mycket osäker.

6.5 - ett

Materielutveckling exempel

Anskaffningen av försvarsmateriel kännetecknas av en generellt fortlöpande samverkan mellan överbefälhavaren, försvarsgrensstaberna, försvarets materielverk och industrin. De militära myndigheterna definierar operativa och ekonomiska uppgifter, prestandakrav ramar för ny materiel och på denna industrin s k grund gör förprojektstudier, där de tekniska möjligheterna att uppfylla kraven undersöks. På detta sätt får försvarsindustrin tidigt en uppfattning om försvarets behov av ny materiel.

Som exempel på hur ett modernt vapensystem kommer till i det svenska försvaret belyses i det följande hur luftvärnsrobotsystemet RBS 70 har utvecklats. Robotsystem 70 bildar för närvarande stommen i den svenska arméns luftväm. Systemet skall - i sin grundversion - kunna bekämpa såväl snabba som attackflygplan luftlandsättningsfarkoster och attackhelikoptrar på upptill 5 km avstånd. Robotens styrsystem utnyttjar en optisk ledstråleprincip med laser. Systemet anses enkelt att hantera i fält och därför passa för en vämpliktsarmé.

Militära studier i slutet av 1960-talet indikerade påtagliga behov av förnyelse av de rörliga arméförbandens luftvärnsskydd. De äldre systemen ansågs otillräckliga mot de snabba attackflygplan, moderna vapen och den avancerade teleteknik som NATO och Warszawapakten skaffat sig. Exempelvis studerade arméstaben ett markstridsskede efter det att huvuddelen av det svenska luftförsvarsflyget slagits ut. Det bedömdes att en angripare under dessa förhållanden praktiskt taget obehindrat skulle kunna använda sitt snabba attackflyg mot de svenska arméstridskrafterna. Det fanns sålunda ett starkt behov inom försvaret av att modernisera arméluftvärnet genom att ersätta gammal materiel med dåliga verkansmöjligheter.

Svensk och utländsk försvarsindustri tillverkade vid denna tid en rad olika typer av kanon- och Flertalet av dessa var robotsystem. förhållandevis väl kända av det svenska försvaret genom tidigare studier och prov. Ett genomgående problem för försvaret var dock att skapa ett luftvärnsskydd, som inom ekonomiska ramar kunde rimliga tillgodose de militära kraven.

och utveckling (FoU) 153 Forskning

Avgörande för vilken effekt, som kan uppnås med ett vapensystem, - kan fås att är bl a hur väl funktionskedjan spaning eldledning Här inom elektronik och optik en stor roll. fungera. spelar kunskaper I slutet av 1950-talet i flera länder en snabb utveckling av påbörjades vilket skulle visa få stort på spanings- och optisk teknik, sig inflytande Centrala områden var infraeldledningsfunktionernas utformning. röd-tekniken och den i av 1960-talet uppfunna lasern. början

Det svenska försvaret FOA dessa tenden-

uppmärksammade genom

ser och forskningssatsningar för att bygga upp sin gjorde långsiktiga

Bl a laserns för precisionsmätning-

kompetens. möjliga tillämpningar ar av avstånd och för kommunikation tillmättes betydelse.

En för RBS 70-systemets tillkomst var de möjligheter utgångspunkt det infonnationstekniska området, som man genom de ovanpå nämnda kunde urskilja. En annan utgångsforskningsinsatserna var de taktiska och stridstekniska krav, som fonnulerats punkt från studier vid arméstaben. Från industrin utgående genomförda fanns därvid också ett bla från Bofors, som ville egenintresse, sin traditionella av kanoner med produkter komplettera produktion inom robotområdet.

År 1967 initierades ett studie- och vid industrin och utredningsskede vid försvaret. Industrin utarbetade olika till lösningar, som förslag och värderades i arméns studieorganisation. I detta granskades arbete medverkade tekniker och forskare från FMV och FOA. På detta sätt ett stort antal med kanoner och prövades systemidéer robotar av olika framstod inom försvaret prestandaklasser. Tidigt fördelarna i stort antal med lätta system, som skulle kunna uppträda ledde fram till en att lägga utspridda över ytan. Studiearbetet begäran ut ett till Bofors, vilket beviljades av regeringen utvecklingsuppdrag 1969.

Parallellt med fortsatte studierna inom försvaret, utvecklingsarbetet nu med på dels en prövning av RBS 70-systemets betydelse inriktning i ett vidare dels en uppföljning av den luftförsvarssammanhang, av RBS 70 med till bl a alternativ gjorda värderingen hänsyn möjliga för Det senare aktualiserades av bl a tekniska problem anskaffning. och som inträffade under utvecklingsarbetets kostnadsfördyringar I dessa studier kunde emellertid RBS 70 - försvarets och gång. enligt bedömningar - hävda sig väl. Den övergripande luftförregeringens ut i en rekommendation, som innebar att svarsanalysen mynnade skulle bilda stommen i ett luftvärnsskydd för systemet yttäckande

arméns fältförband.

154 Forskning och utveckling (FoU)

Litteratur

Budgetpropositionen 1983. Försvarsdepartementet, prop 1982/83: 100, Bilaga 6. Budgetpropositionen 1984. Försvarsdepartementet, 1983/84: prop 100, Bilaga 6. Om forskning. 1983/84:107. Regeringens proposition Om det militära försvarets fortsatta mm. utveckling Regeringens proposition 1983/84: 112. Information om svensk militär FoU. till FNs om Bidrag expertstudie militär forskning och FOA 1984-03-19. utveckling, Statistiska Meddelanden U 1979:25, U 1983:27, U 1983:31 och U 1983:33. Forskningsstatistik, officiella statistik. Statis- Sveriges tiska centralbyrån.

7 Försvarets roll i samhällsekonomin

7.1 Inledning

Av statens samlade faller ungefär åtta procent på försvaret. utgifter Dessutom i inom en områden av görs insatser försvarssyfte mängd samhället ett sätt som inte alltid i statsbudgeten. Inte på avspeglas minst sker detta basis av Försvaret är på tvingande lagstiftning. således i kraft av sin storlek en betydande sektor i samhällsekonomin.

Intresset för dess samhällsekonomiska roll motiveras emellertid inte bara av försvarskostnadernas storlek. Det motiveras i hög grad även av det sätt vilket de är fördelade. Av statens samlade utgifter är på Räknat samma sätt är andelen konsumtionsutgifter ca 20 procent. på Med att motsvarande andel för försvaret ca 65 procent. motiveringen av försvarets investeringar saknar civil användning, merparten räknas i emellertid försvarets konsumtionsnationalräkenskaperna tar försvaret i anspråk mer än 20 andel till över 90 procent. Samtidigt av de till forskning och utveckling. procent offentliga anslagen Utöver att försvarets totala resursanvändning blir det kartlägga därför ett led i av försvarets samhällsekonomiska naturligt analysen roll att söka dess inverkan på tillväxten i samhällsekonobelysa min.

i de avsnitten är att så långt som möjligt Tillvägagångssättet följande söka kvantifiera och värdera den totala mängd resurser som försvaret tar i - direkt såväl som indirekt - och ställa detta mot de anspråk som redovisas i Det innebär att först utgiftsposter statsbudgeten. med avseende på vilka som avser granska budgetens utgiftsposter försvaret. Problem är härmed, eftersom försvarets förknippade innehåller som inte i samtliga fall kan anses budget utgiftsposter försvarskostnader. Samtidigt återfinns sådana på utgöra egentliga andra håll i statsbudgeten.

Det andra är att med avseende på i vilken steget granska utgifterna det är om en faktisk statsfinansiell belastning. Det utsträckning fråga

156 Försvarets roll i samhällsekonomin

tredje steget är att söka identifiera och, om värdera de möjligt, resurser som används i utan att försvarssyfte statsbudgeten belastas. Därefter följer en av försvarets inverkan analys på samhällsekonomins tillväxt.

Det bör framhållas att försvaret inom verksamheter sig rymmer som inte låter sig kvantifieras och att försvaret har effekter på samhällsekonomin som inte kan preciseras siffennässigt. I sådana fall anförs sakförhållanden och diskuteras de mekanismer som äri funktion. I de fall relevant siffermaterial finns det tillsammans tillgängligt, återges med kommentarer.

Ett konkret och i sig upplysande mått försvarets relativa på storlek i samhällsekonomin är den totala som försvaret sysselsättning genererar. Den behandlas därför i ett särskilt avsnitt.

Inledningsvis ges en kortfattad översikt av hur resurser fördelas till olika sektorer i samhällsekonomin i allmänhet och till försvaret i synnerhet. I samband därmed berörs i försvarsutgifternas utveckling Sverige under efterkrigstiden.

Framställningen bygger till stora delar av på tidigare analyser försvarets samhällsekonomiska kostnader. Den första studien utfördes av Lars Werin av 1964 års

på uppdrag försvarskostnadsutredning

och redovisas i bihang till dess betänkande 1968:2. ”Ekono- (SOU misystem för försvaret - Försvarets samhällsekonomiska kostna-

der”).

Ingemar Ståhl, då verksam vid försvarsdepartementet, gjorde en studie 1968 som av

publicerades Utrikespolitiska Institutet (”F6rsva-

rets samhällsekonomiska Bulletin kostnader, Strategisk nr 6, 1968).

Den senast gjorda analysen utfördes av dåvarande departementssekreteraren vid finansdepartementet, Åke Hjalmarsson, på uppdrag av 1970 års som refererade

försvarsutredning den i sitt betänkande

(SOU 1972:4). Arbetet publicerades även i Kungl. Krigsvetenskapsakademins Handlingar och Tidskrift 1973 i samhälls- (Försvaret ekon0min”).

Försvarsutredningarna därefter har inte låtit utföra särskild

någon studie om de samhällsekonomiska kostnaderna av försvaret. Men 1974 års i sitt betänkande

försvarsutredning ägnade (SOU 1976:5)

ämnet relativt stor uppmärksamhet. Den senaste försvarsutredningen var inte lika (1978 års) utförlig, men även ett av dess betänkanden (SOU 1979:42) innehåller ett kortare avsnitt i ämnet.

De refererade studierna har haft delvis andra än syften den föreliggande i och med att de i den utgjort underlag löpande

Försvarets roll i samhällsekonomin 157

Framställningen här är mer översiktlig och försvarsplaneringen. är också något annorlunda. De principiella resonetyngdpunkten och slutsatserna stämmer dock väl överens med tidigare mangen studiers.

7.2 Allmän och

bakgrund utgångspunkter

Den maximala mängden varor och tjänster, som kan produceras i samhället, bestäms av resurser i form av naturmängden tillgängliga och arbetskraft samt dess kunnande och skicklig-

kapitaltillgångar,

het. Det samhällsekonomiska problemet är att grundläggande fördela resurserna så att den mängd av olika varor och tjänster som är den som största möjliga välfärd för produceras mängd ger människorna i samhället (”optimal” resursfördelning).

I en förenklad modell över ekonomin styrs fördelningen av resurser marknadsmekanismerna ytterst av människors önskemål. I genom av ett komplext samspel mellan verkligheten styrs fördelningen dessas önskemål och andra, yttre faktorer, som t ex politiska. Även om önskemålen vore allenarådande också i verkligheten, så vore det inte att fördelningen av resurser stämde överens med den givet välfärd för alla människor. Ett fördelning som gav största möjliga skäl är att det finns varor och tjänster för vilka (bland många andra) de sedvanliga marknadsprinciperna inte fungerar. Detta gäller exempelvis försvarstjänster.

utmärks bl a av att de inte kan göras tillgängliga i Försvarstjänster olika för olika människor. Marknadsmekanismen måste i ett mängd sådant fall ersättas av form av gemensamt beslutsfattande. I någon Sverige är det den parlamentariska demokratin som träder in och det är genom den politiska processen som resurstilldelningen då styrs.

Försvarsutgifternas utveckling

Som berörts i början av kapitel 3 är besluten om hur mycket resurser som tilldelas försvaret ytterst grundade på säkerhetspolitiska bedömsom bl a görs i de återkommande parlamentariska försvarsningar, Om det säkerhetspolitiska läget och de politiska utredningarna. i vore stabila över tiden, skulle värderingarna försvarsfrågan resurser som avsattes för försvarsändamål teoretiskt sett mängden inte variera i takt med förändringarna i de allmänekonomiska förutsättningarna för den offentliga sektorn. I en sådan hypotetisk situation skulle försvarets bara behöva till resurstilldelning anpassas de gällande säkerhetspolitiska målen. I praktiken sker emellertid

158 Försvarets roll i samhällsekonomin

resurstilldelningen genom ett samspel och en växelverkan mellan förändringar i de säkerhetspolitiska och de ekonobedömningarna miska förutsättningarna. under efter- Försvarsutgifternas utveckling krigstiden illustrerar detta.

Det framgår av figur 7.1 att de totala försvarsutgifterna - om än med större variationer och i minskande grad - i stora drag har följt ökningen i BNP. Den skillnad i ökningstakt som finns framför gäller allt efter 1972 års försvarsbeslut, som innebar en förändrad säkerhetspolitisk bedömning och ett därav föranlett markerat trendbrott i försvarsutgifternas ökning. Trendbrottet är starkast markerat beträffande det militära försvarets utgifter. I fasta var dessa år 1982 priser lägre än tio år av de totala

tidigare. Ökningen försvarsutgifterna

under 1970-talet beror på att det ekonomiska försvaret fick kraftigt ökade anslag, främst för inom beredskapsförsörjningen energiområdet. Till följd av detta sjönk det militära försvarets andel av totalförsvaret från ca 95 till ca 85 procent.

lndex

År

: : T Å 7

1952 1960 65 70 75 áo §3

_ BNP till morknodspris i 1980 års priser (enligt SCB)

._...___.._. Militöro försvarets utgifter (i procent av BNP enligt SIPRI örsböcker 1976 och 1983) Figur 7.1 Utvecklingen Totalförsvarets utgifter (uppdelning militört av BNP och försvarsut- resp. gifter 1950-1983. Index totolförsvorsutgifter enligt budgetpropositioner och 1950 = 100. finonsdeportementets öndomålsgruppering.)

Försvarets roll i samhällsekonomin 159

Att utveckling ligger så nära BNPs utveckling försvarsutgifternas att det sannolikt finns ett visst inslag av schablonmässighet vid speglar statsmakternas årliga beslut om fördelning av resurser. Det speglar emellertid också —- och i detta betänkande det viktigare - förhållandet, att i omvärlden har inneburit att Sverige ansett kapprustningen att successivt ut sitt försvar för att uppfylla sina sig tvunget bygga säkerhetspolitiska mål. Av diagrammet framgår även vanskligheten av att bedöma försvarets omfattning utifrån försvarsutgifternas andel av BNP. Under perioden 1954 - 1984 sjönk det militära försvarets andel av BNP från 4,9 till 3,1 procent. Samtidigt ökade emellertid militärutgifterna från ca 11 till ca 17 miljarder kr, räknade i 1980 års priser, vilket är en ökning med över 70 procent. Det innebär att det militära försvaret under hela ökat i en större omfattning än vad som perioden betydligt framgår av den procentuella BNP-andelens förändring.

Försvarsutgifterna i statsbudgeten

Utgifterna för försvarsändamål redovisas i de olika budgetpropositionerna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Den alldeles delen, eller ca 90 procent, redovisas över övervägande försvarsdepartementets huvudtitel. De utgifter som redovisas över andra departements huvudtitlar är t ex industri- och jordbruksdepartementens kostnader för beredskapslagring av vissa varor, justitieutgifter för bl a Säkerhetspolisen och civildepartedepartementets mentets utgifter för länsstyrelsernas och kommunernas civilförsvarsplanering och skyddsrumsverksamhet. Tabell 7.1 visar de samlade utgifterna för Sveriges totalförsvar som det definieras i statsbudgeten. Utgifterna avser budgetåret 1984/85 och är fördelade på totalförsvarets olika delar. i tabell 7.1 ger emellertid inte ett fullständigt svar på frågan Beloppen hur mycket resurser som försvaret tar i anspråk. Det är flera skäl till detta. mellan försvarsutgifter och Statsbudgetens gränsdragning andra är inte alltid Det tex utgifter för utgifter självklar. gäller som faller på länsstyrelser och andra myndigheter och som beredskap

Tabell 7.1 Féirsvarsutgiftema budgetåret 1984/85, miljoner kr

Militärt Civil- Ekonomiskt Övrigt total- Summa försvar försvar försvar försvar

21 186 1 083 2 483 500 25 252

Källor: Prop. 1984/85:l00, bilaga 6; Prop. 1984/85:112.

160 Försvarets roll i samhällsekonomin

bestrids över respektive Precisionen i myndighets anslag. uppdelningen av anslagen mellan försvaret och ordinarie myndigheternas verksamhet torde variera mellan och mellan olika myndigheterna år.

Verksamheten vid statens försvarshistoriska museer och krigsarkivet, som bekostas över är att det försvarsbudgeten, exempel på förekommer verksamheter inom försvaret som man inte i första hand förknippar med försvar. Statens är en räddningstjänst exempel på verksamhet, som visserligen har klara till försvaret och kopplingar därför lyder under men som i fred försvarsdepartementet, har huvudsakligen civila arbetsuppgifter och därför inte räknas in i försvarets budget.

Kostnaderna för landets är inte i tabell FN-styrkor medtagna 7.1, vilket är rimligt eftersom de inte avser landets försvar. Det ju kan emellertid nämnas, att sådana räknas in i utgifter respektive lands militära utgifter enligt det som av FN . redovisningssystem tillämpas

Försvarsutgifternas faktiska statsfinanserna belastning på

Förutom problemet att med från en verksamhets utgångspunkt art bestämma dess eventuella finns

försvarstillhörighet, det övervägan-

den av mer natur principiell att göra vid en analys av försvarets resursanvändning. Dessa överväganden ska här kortfattat beröras med utgångspunkt från distinktionen mellan

budgetmässiga utgifter

respektive statsfinansiell belastning.

Med statsfinansiell menas belastning utbetalningar till andra samhällssektorer än den eller uteblivna från andra statliga inbetalningar sektorer. Budgetens bild anslagsposter ger en missvisande av den statsfinansiella belastningen av flera skäl. Där finns t ex som anslag inte innebär några utbetalningar. Detta rör i första hand de räntor på en knapp miljard kr, som debiteras av

beredskapslagren olja och

andra varor. Dessa räntor uppträder på statsbudgetens inkomstsida och belastar således inte statsfinanserna totalt sett. En mer komplicerad fråga är den om indirekta skatter.

Utgifterna för inköp av de varor och som försvaret förbrukar tjänster inkluderar alla skatter och som varorna och är avgifter, tjänsterna belagda med. Beträffande skatter att dessa kan ha två gäller generellt syften; dels att tillföra statskassan dvs ett ytterligare betalningsmedel, fiskalt syfte, dels att ändra mellan prisrelationema olika varor och tjänster för att därigenom hur samhällets resurser påverka fördelas, dvs ett resursallokeringssyfte.

Försvarets roll i samhällsekonomin 161

Om det resursfördelande syftet dominerar, måste skatten räknas med i kalkylen över den faktiska belastningen på statsfinanserna, eftersom skatten i ett sådant fall ingår i värdet av den resurs som är belagd med skatten. I detta fall måste skatten betraktas som en del av utbetalningen från statssektorn till en annan samhällssektor. Det senare kan anses gälla såväl de skatter och avgifter som utgår på resursen arbetskraft, som de punktskatter som utgår på olika varor som tex olja och bensin. Om däremot det fiskala syftet kan anses dominera, som t ex beträffande mervärdeskatten, är det inte lika självklart att skatten skall räknas med i kalkylen. Det kan då hävdas, att någon från statssektorn till någon annan sektor inte sker. nettoutbetalning Å den andra sidan kan det hävdas, att skatten i detta fall representerar en alternativkostnad för statssektorn. Om statssektorn inte efterfrågade varan i fråga, skulle skatt flyta in till statskassan. Genom att staten konsumerar varan går den således miste om denna skatteintäkt. Denna mistade skatteintäkt kan anses representera en faktisk statsfinansiell belastning. Försvaret erlägger ca 750 miljoner kr i mervärdeskatt. Genom att bl a försvarsmateriel är undantaget från mervärdeskatteplikt, är detta en

jämförelsevis låg andel av anslagna budgetmedel.‘ Vore försvars-

materiel med mervärdeskatt, skulle försvarsbudgeten behöva belagt tillföras ytterligare ca 1,5 miljarder kr. Huruvida detta skulle öka den statsfinansiella belastningen beror på vilket av de två synsätten som väljs. Om man väljer att betrakta mistad mervärdeskatt som faktisk belastning på statsfinanserna, skulle man behöva räkna upp budgetens belopp med samma summa, dvs 1,5 miljard kr för att erhålla försvarets statsfinansiella belastning. Oavsett vilket synsätt som väljs när det gäller faktisk belastning på statsfinanserna, skulle mervärdeskatt på krigsmateriel innebära att försvarsbudgetens jämförbarhet med andra offentliga sektorer ökade, eftersom motsvarande undantag från skatteplikt inte förekommer inom andra sektorer. Listan över utgiftsposter i statsbudgeten som skulle kunna justeras i enlighet med de principer som har diskuterats ovan skulle kunna göras längre. Diskussionen här har främst syftat till att visa att försvarsutgifter ingalunda är en odiskutabel storhet, utan något som omgärdas av osäkerhet och mer eller mindre godtyckliga antaganden.

I fortsättningen skall perspektivet vidgas till att omfatta de samhällsekonomiska aspekterna på försvarsbudgeten. I samband därmed

162 Försvarets roll i samhällsekonomin

finns det anledning att återkomma till flera av de som ovan har frågor berörts.

Begreppet samhällsekonomiska kostnader

Resurser avsätts i samhället till försvar därför att man har beslutat att på detta sätt värna om landets säkerhet. Om resurserna i stället användes för andra ändamål skulle ett annat produktionsvärde uppstå. Med försvarets samhällsekonomiska kostnad avses detta andra produktionsvärde. skulle de Exempelvis värnpliktiga kunna bidra till den allmänna produktionen av varor och i samhället tjänster och därmed bidra till en totalt sett Försvarets högre produktion. resursanvändning är således en eftersom denna andra uppoffring, produktion bortfaller.

Förutsättningen för att resurserna i samhället skall kunna fördelas optimalt är att det råder klarhet om hur resurser som mycket egentligen satsas för olika ändamål. Genom att försvarets resursanvändning inte till fullo speglas i av statsbudgetens redovisning försvarsutgifter, finns det således skäl att försöka beräkna försvarets samhällsekonomiska kostnad.

Om det vore så att försvaret betalade rådande för de marknadspris resurser man tar i så skulle anspråk, budgeten ge ett någorlunda korrekt mått på försvarets samhällsekonomiska kostnad. Vissa skillnader skulle emellertid kvarstå. Rådande marknadspris speglar inte alltid, och kanske to m sällan, det samhällsekonomiska värdet av resurser. Det beror på att oftast inte inkluderar marknadspriser kostnader för tex miljöeffekter. Vid monopolprissättning uppstår också en sådan skillnad mellan och det samhällsekonomiska priset värdet.

Även när man, som i det antar att rådande följande, marknadspris speglar det samhällsekonomiska värdet av olika resurser, föreligger skillnader mellan de utgifter som i och registreras statsbudgeten försvarets samhällsekonomiska kostnader. Detta samman hänger dels med de berörda avgränsningsproblemen, dels med att försvaret inte alltid betalar fullt för de resurser som tas i I marknadpris anspråk. vissa fall tas resurser i anspråk för åtgärder i med försvarssyfte hjälp av lagbestämmelser. Kostnaderna för sådana inte till åtgärder speglas fullo i statsbudgeten.

Det rådande marknadspriset kan som nämnts endast som ett tjäna ungefärligt mått vid beräkningen av den samhällsekonomiska kostnaden. Förutom de nämnda fallen är det inte heller ett korrekt mått i de fall samhällsekonomin befinner i obalans och vissa resurser inte sig till fullo I en sådan situation skulle utnyttjas. marknadspriserna

Försvarets roll i samhällsekonomin 163

förändras, om resurser flyttades över från en sektor till en annan. Problemet är särskilt framträdande när det gäller värdering av arbetskraft i ett då arbetslöshet råder. Som kommer att framgå i läge det har detta stor effekt bl a på bedömningen av följande värnpliktssystemets samhällsekonomiska kostnader.

I det behandlas först de samhällsekonomiska kostnaderna i följande ett (avsnitt 7.3) och därefter i ett mer kortsiktigt tidsperspektiv långsiktigt (avsnitt 7.4). Med den första ansatsen studeras vad det kostar samhället att upprätthålla försvaret ytterligare ett år och med den senare vad det kostar samhället att upprätthålla försvaret över en längre tidsperiod. Tillsammans kan de i enlighet med föregående resonemang betraktas som ett mått på den uppoffring samhället är att för att med det rådande försvaret värna om sin villigt göra säkerhet.

7.3 Försvarets samhällsekonomiska kostnader

Utgifterna för försvarsändamål ett visst år kan sägas vara de utgifter samhället tar på sig för att upprätthålla det försvar man har ”ärvt” från år. Även om skulle skilja sig stort mellan två tidigare utgifterna år, skulle inte försvarets kapacitet ändras mer än marginellt. består av materiel och den Försvarskapaciteten ju huvudsakligen och som finns inövad hos personalen. Sökte man kunskap förmåga förhållandet mellan försvarets kapacitet och dess samhällskalkylera ekonomiska kostnad ett bestämt år, skulle man därför möta att om budgetens utgifter så att de bättre problemet periodisera svarade mot försvarets kapacitet det bestämda året. En sådan ansats kan vara inom I detta sammanhang kan befogad försvarsplaneringen. emellertid bortses från detta problem, eftersom intresset för försvarets samhällsekonomiska kostnader här är mer principiellt betingat. Till för detta avsnitt tas uppgifterna i tabell 7.1. utgångspunkt Avsnittet delas in i militärt försvar, civilförsvar och ekonomiskt försvar.

Militärt försvar

Utgifterna för det militära försvaret beräknas enligt budgeten för 1984/85 (tabell 7.1) uppgå till 21 186 miljoner kr. För att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden måste beloppet justeras med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna för ett stort antal faktorer. Som nämnts i inledningen kan inte alla av dessa omvandlas till belopp. I de följande avsnitten diskuteras emellertid alla de faktorer

164 Försvarets roll i samhällsekonomin

och förhållanden, där det finns skäl att räkna med en skillnad mellan budgetens utgiftsposter och de samhällsekonomiska kostnaderna.

Värnpliktiga

Den kanske klaraste skillnaden mellan redovisade och samhällsekonomiska försvarskostnader föreligger beträffande av de utnyttjandet värnpliktiga. Antalet personer i grundutbildning 1984/85 beräknas till ca 48 000 och antalet som till ca genomgår repetitionsutbildning 100 000. Antalet beräknas till 14,2 tjänstgöringsdagar uppgå miljoner vilket motsvarar ca 39 000 manår i arbetslivet. 4 000 av dessa avser repetitionsutbildningen. Utbetalade ersättningar inte i specificeras budgeten, men kan på grundval av tidigare års förhållanden uppskattas till ca 900 miljoner kr. De inkluderar dagpenning, dagersättning, förplägnadsersättning, utbildningspremier och sociala kostnader. Beloppet för är en ersättningarna uppenbarligen kraftig underskattning av den samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktssystemet. Vid en uppskattning av denna stöter man en rad på problem av praktisk och principiell art. De av dem ska nu viktigaste diskuteras.

Det som ska uppskattas är värdet av det som produktionsbortfall värnpliktssystemet medför. I princip har man då två Dels problem. att definiera produktionsbortfallet, dels att värdera det. I praktiken är de två så intimt till varandra att de behandlas i kopplade lämpligen ett sammanhang.

Beträffande dem som genomgår repetitionsutbildning kan det förutsättas, att de är ute i förvärvslivet vid tidpunkten för repetitionsutbildningen. Produktionsbortfallet kan därför antas motsvara de 4 000 manår som försvaret tar i för anspråk repetitionsutbildning.

Värdet av produktionsbortfallet kan mätas olika sätt. Ett sätt är att på utgå från det värde som arbetskraften har i förvärvsgenomsnittliga livet, dvs lön inklusive skatter och sociala som avgifter utgår på lönekostnader. Att i sammanhanget inte räkna med skatter och sociala avgifter skulle ge ett eftersom det måste felaktigt resultat, förutsättas att arbetskraftens bidrag till produktionsvärdet motsvarar den totala kostnaden för arbetskraften. Ett annat sätt är att från utgå det genomsnittliga s k förädlingsvärdet inom per sysselsatt näringslivet. Detta mått på de anställdas till bidrag produktionsvärdet inkluderar den del av som fördelas andra än de produktionsvärdet på anställda, dvs stat, kommun och (i förekommande fall) privata kapitalägare. Det finns argument för och emot båda metoderna och i det följande redovisas därför två resultat.

Försvarets roll i samhällsekonomin 165

Beträffande dem som genomgår grundutbildning är det inte värdet av under värnpliktstiden som i första hand produktionsbortfallet själva är intressant. Värnplikten förkortar den värnpliktiges arbetsperiod och minskar- allt annat lika - hans livsinkomst. Det kan vara lämpligt - inte bara av praktiska skäl- att låta även detta produktionsbortfall av för arbetskraft alternativt representeras genomsnittskostnaden förädlingsvärdet per sysselsatt.

Den lönekostnaden för heltidssysselsatt manlig genomsnittliga arbetskraft 1984/85 inklusive för arbetsgivaravgifter och påslaget andra sociala kan basis av tidigare års lönekostnader och avgifter på med av träffade löneavtal uppskattas till storleksordningen ledning 147 000 kr? Värdet av enligt denna metod produktionsbortfallet därmed till 000 x 147 000 =) 5 733 miljoner kr. uppgår ungefär (39 Det sysselsatt kan för samma tid genomsnittliga förädlingsvärdet per till ca 181 000 kr? Produktionsbortfallets värde blir enligt uppskattas denna metod därmed 000 x 181 440 =) 7 076 miljoner kr. Den (39 samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktssystemet skulle då vara 733 - 900 =) 4 833 miljoner kr alternativt (7 076 - 900 =) 6 176 (5 kr än den i redovisade kostnaden. miljoner högre budgeten

nu om det är att bortse från att det råder Frågan uppstår rimligt arbetslöshet i samhället. I princip är den samhällsekonomiska kostnaden ett kopplat till en kalkylmetod där faktiska begrepp mot en norm. Det finns emellertid starka skäl att utgifter jämförs diskutera och illustrera hur till den arbetslöshet som faktiskt hänsyn råder resultatet av Inte minst med hänsyn till att påverkar kalkylen. statsmakterna av hänsyn de senaste åren just sysselsättningspolitiska har kallat in 1 500 - 2 000 värnpliktiga per år utöver överbefälhava-

rens planer. (Om detta se även sid 177).

När arbetslösa tas i inom värnpliktssystemet bortfaller anspråk Samhället får tvärtom lägre kostuppenbarligen ingen produktion. nader att värnpliktsersâttningarna är lägre än arbetslöshetsgenom understödet. arbetslös är emellertid inte entydigt. Genom Begreppet det batteri av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som reguljära ett stort antal människor. Det är ibland Sverige tillämpar sysselsätts bl a vid internationella att räkna in dessa i brukligt, jämförelser, skaran av arbetslösa. Man använder då ofta begreppet real arbetslöshet för att det från den redovisade arbetslösheten. skilja öppna

De är å andra sidan tillskapade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bl a för att bidra till i samhället. Detta sker dels direkt produktionen olika dels indirekt genom de olika genom beredskapsarbeten, formerna av arbetsmarknadsutbildning. Den grundläggande idén bakom dessa inte fungerar åtgärder är, att marknadsmekanismerna tillfredsställande och att samhället därför har anledning att vidta

166 Försvarets roll i samhällsekonomin

sådana åtgärder som uppväger bristerna hos marknadsmekanismerna.

Den redovisade öppna arbetslösheten för män var vid årsskiftet 1983/84 3,6 procent. För män i åldersgruppen 16 - 24 år var den 9,4 procent och för männen över 24 år 2,6 procent. Samtidigt sysselsattes genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, arbetsträning vid arbetsmarknadsinstitut m rn samt genom den s k ungdomslagen 11,8 procent av de yngre männens totala arbetsstyrka om 330 000 personer. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för män i åldersgruppen över 24 år sysselsatte 2,1 procent av de 2 drygt miljonerna sysselsatta männen i denna grupp.

Några uppgifter om de värnpliktigas arbetsförhållanden vid inryckningen samlas inte in av vare militära eller civila Det sig myndigheter. saknas således underlag för en närmare av hur stor uppskattning andel av de värnpliktiga som skulle vara arbetslösa, om de inte gjorde värnplikt.

Oavsett hur begreppet arbetslöshet definieras i detta sammanhang, vore det uppenbarligen fel att räkna som samtliga värnpliktiga arbetslösa, om de inte gjorde värnplikten. Det vore principiellt lika fel att räkna med över tiden oförändrad procentuell arbetslöshet. Grundutbildningen omfattar nämligen 17 000 fler än de personer

män i åldersgruppen 16 - 24 år, som är som

idag registrerade arbetslösa. Att med någon rimlig noggrannhet hur uppskatta många av de värnpliktiga som skulle vara arbetslösa, om de inte gjorde värnplikten, låter sig därför knappast göras. Men för att illustrera hur det påverkar resultatet av kalkylen över samvärnpliktssystemets hällsekonomiska kostnader, kan man göra ett räkneexempel.

Om det sålunda antas att en av fem värnpliktiga skulle vara arbetslös, innebär det att det ovan beräknade skulle vara produktionsbortfallet 20 procent lägre. Vidare skulle, med hänsyn till utgifterna för arbetslöshetsunderstöd, den samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktssystemet behöva justeras nedåt med ytterligare några tiotals miljoner kronor. Den samhällsekonomiska kostnaden slutliga för värnpliktssystemet skulle då bli ca 3,6 alternativt ca 4,7 miljarder kronor högre än den i budgeten redovisade kostnaden.

I beräkningarna ovan har hänsyn inte tagits till alla de indirekta kopplingar, som finns mellan och det civila värnpliktssystemet samhället. Värnplikten kan t ex påverka de livsinkomst värnpliktigas på flera sätt. Ett sätt är genom valet av utbildning. Värnplikten inträffar vid en ålder då många snabbt önskar träda in i förvärvslivet. Kanske väljs därför en kortare som leder till en utbildning, lägre inkomst i framtiden än annars vore fallet. Effekter i andra riktningen

Försvarets roll i samhällsekonomin 167

torde också finnas, t ex genom att vissa värnpliktiga får en utbildning under som direkt efter värnpliktstiden kan omsättas i värnpliktstiden, förvärvslivet. Ett exempel på detta är den motorutbildning som vissa värnpliktiga får. Även den träning i ledarskap som befälselever får kan utgöra en pluspost i kalkylen. Den framtida inkomsten kan vidare påverkas av olika psykologiska och sociala effekter som värnplikten har. För att göra en fullständig samhällsekonomisk kalkyl över försvarets värnpliktssystem skulle man också behöva ta hänsyn till de effekter, som det civila samhället har på värnpliktsutbildningen. Exempelvis torde den förbättrade skolutbildningen medföra att värnpliktsutbildningen kan hållas kortare och därmed innebära besparingar i försvarsbudgeten. Man kan sannolikt även finna exempel på förhållanden i det civila samhället som fördyrar värnpliktsutbildningen. Men som resonemangen ovan har visat, är dessa indirekta effekter både osäkra och omöjliga att värdera.

Eftersom det finns indirekta effekter i bägge riktningar, blir slutsatsen därför att de ovan beräknade beloppen kan tjäna som en tillfredsställande uppskattning av gränsvärdena för värnpliktssystemets samhällsekonomiska kostnader. En och den ersättning som väsentlig aspekt på värnpliktssystemet, utgår till de värnpliktiga, är den som gäller inkomstfördelningen och beskattningen. Enligt beräkningarna ovan kan en person, som inte behöver göra värnplikten, tjäna i genomsnitt ca 104 000 kr under inkomståret 1984/85. Av inkomsten skulle omkring 42 500 kr gå till direkt skatt, medan återstoden 61 500 kr skulle kunna användas för konsumtion. Under ett års värnpliktstjänstgöring erhålls privat förmåner till ett värde av omkring 20 000 kr. Skillnaden mätt i kronor för den enskilde uppgår sålunda i genomsnitt till 41 500 kr. finansieras således med en kombination av Försvarsutgifterna generell beskattning och de tjänster in natura som de värnpliktiga utför. De som genomgår värnpliktsutbildning är varje år få i förhållande till samtliga skattebetalare, men bär en förhållandevis stor del av försvarets samhällsekonomiska kostnader. Det kan vara intressant att detta förhållande med konsekvenserna av att jämföra hela kostnaden finansierades med generella skatter. Det skulle förutsätta att fick en marknadsmässig ersättning för sina värnpliktiga Gick man över till ett sådant med kravet att försvarstjänster. system, inte fick skulle hela kollektivet av övriga budgetunderskottet öka, skattebetalare behöva avstå från ytterligare ca 3,5 miljarder kr per år till de De själva skulle härav få betala värnpliktiga. värnpliktiga omkring 2,5 miljarder kr i skatt. De skulle då under alla år de har inkomster avstå från en del, för att under värnplikten kunna ha en

168 Försvarets roll i samhällsekonomin

inkomst och levnadsstandard som i huvudsak motsvarar den de har under andra år.

I ett med sådan s k

värnpliktssystem kategoriklyvning, att en viss del

av årskullarna inte skulle behöva genomgå värnpliktstjänstgöring, skulle det naturligtvis vara svårare att motivera förmåner till lägre dem som faktiskt gör än vad de som inte behöver värnplikt, göra någon värnplikt under samma tid har i inkomst.

Mark och

anläggningar

Försvaret förfogar över stora arealer mark och ett stort antal byggnader som produktionsmedel i sin verksamhet. Vid en samhällsekonomisk kalkyl är det i värdet av det princip produktionsbidrag som dessa produktionsmedel skulle kunna lämna i bästa alternativa användning som är intressant. Det får anses att arrenden respektive lokalhyror ger ett tillfredsställande mått på detta produktionsbidrag. Försvarets metoder för att redovisa sådana för kapitalkostnader utnyttjandet av marken och har skiftat över det anläggningarna senaste decenniet. För närvarande redovisas inte kostnad alls. någon

Fortifikationsförvaltningen för register över innehavet av mark,

byggnader och andra anläggningar. Det värde som där upptas är baserat på vad man en i tiden betalade vid gång anskaffningen av marken och anläggningarna. Eftersom denna i de flesta anskaffning fall tillbaka ligger mycket långt i tiden, kan anskaffningskostnaden inte tas som utgångspunkt för en av beräkning kapitalkostnaden.

Marken som försvaret består av totalt 405 000 hektar utnyttjar (ha), av vilka 255 000 ha ägs av domänverket och enskilda. Försvarets utnyttjande av den marken inkräktar inte alltid det kommersiella på bruket av marken. Beträffande ca 60 000 ha försvaret erlägger arrenden till markägaren för Resterande nyttjande. 195 000 ha utnyttjar försvaret utan att betala arrende. Av detta är 165 000 något ha robotskjutfält i övre Norrlands inland, som ägs av domänverket och där skogsbruket bedrivs samt 30 000 ha tämligen oinskränkt, mark som försvaret betalat ett närmast symboliskt engångsarrende för eller på annat sätt över En del av denna förfogar gratis. mark är produktiv jord- eller skogsbruksmark, som brukas med parallellt försvarets nyttjande, och en del mark kan betraktas som rekreationsområden. En uppskattning av den samhällsekonomiska kostnaden för försvarets av mark, utnyttjande som ägs av andra än försvaret självt, kan endast göras Det torde röra om i skönsmässigt. sig belopp storleksordningen något tiotal mkr.

De 150 000 ha, som försvaret självt äger, har ett bokfört värde på ca 620 miljoner kr. Med till att klassificera hänsyn svårigheterna marken

Försvarets roll i samhällsekonomin 169

och dess alternativa värde, tas ibland det dubbla bokföuppskatta som ett mått marknadsvärdet, dvs 1 240 miljoner kr. ringsvärdet på Om värdet med av fastighetstaxeringen erhålles uppskattas ledning ett liknande värde.

Den samhällsekonomiska kostnaden för markutnyttjandet är även beroende av vilken räntesats som Räntesatsen bör motsvara det väljs. reala som samhället vill ställa. Ju hellre man avkastningskrav i desto konsumerar dag, jämfört med att spara för framtiden, högre räntesats skall Bland offentliga myndigheter med omfattande väljas.

varierar praxis starkt- från 2 - 3 procent (postverket)

investeringar sätts till 6 procent, blir till 10 procent (televerket). Om räntesatsen den samhällsekonomiska kostnaden för försvarets markanvändning ca 80 miljoner kr.

av såväl fort och andra befästningar som Anläggningar utgörs kasernbyggnader, verkstäder m m. Totalt rör det sig om ca 50 000 objekt, varav ca 18 000 är byggnader. Då det knappast kan antas att har alternativt bör kostnaden för befästningar något användningssätt av dem tas upp till noll, dvs i enlighet med vad som sker. utnyttjandet För kaserner och andra byggnader föreligger betydande svårigheter att generella bedömningar. En del av byggnaderna skulle göra kunna finna civila användningar medan andra inte uppenbarligen skulle det. För närvarande skrivs av direkt vid anskaffbefästningar skrivs av med 50 procent vid anskaffningen och ningen. Byggnader resterande 40 år. Det oavskrivna värdet 50 procent skrivs av över uppgår till ca 3 000 miljoner kr. Därtill bör läggas värdet av flygfält, som behandlas som befästningar och således inte upptas med något värde värde. En skönsmässig uppskattning av flygplatsernas baserad - 4 800 på nyanskaffningsvärdena ger ett värde på miljoner kr.

Det samlade värdet av försvarets byggnader och anläggningar uppgår således till ca 7 800 miljoner kr. Med förräntningskravet 6 procent kostnaden för av byggnader och anläggningar ca utgör utnyttjande 470 miljoner kr.

I princip skulle kalkylen även uppta en post för avskrivningskostnader på byggnader och anläggningar. Av praktiska skäl görs inte detta här. Det skulle kräva ett omfattande arbete med att periodisera försvarets och av byggnader och anläggninganskaffning användning därefter. De av försvaret redovisade ar och anpassa avskrivningarna avskrivningarna är ej marknadsmässiga, men får i detta sammanhang en av dessa. anses representera godtagbar uppskattning

170 Försvarets roll i samhällsekonomin

Anställd personal och

förvaltning

Hittills har två olika typer av awikelser mellan de redovisade och de samhällsekonomiska försvarskostnaderna diskuterats. Beträffande värnpliktssystemet är det samhällets rätt att under vissa omständigheter - särskilt de som angår försvar tvångsvis över förfoga människors tid och arbetskraft som till för avvikelsen. ligger grund Beträffande utnyttjandet av mark och är det de anläggningar redovisningsmetoder som används, som till för avvikelligger grund sen.

En tredje typ av avvikelse grundas att resurser inte på tillgängliga utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Det delvis hänger samman med, att det inom i allmänhet kan vara offentlig förvaltning vanskligt att mer precist mäta och värdera olika verksamheters bidrag till det för hela verksamheten målet. Därför är förutsättgällande ningarna för ett effektivt av resurserna inte helt utnyttjande ideala.

Utan att ta ställning till huruvida sådana samhällsekonomiska effektivitetsförluster förekommer eller hur stora de kan vara, kan det påpekas att varje procents effektivitetsförlust innebär en samhällsekonomisk kostnad på ca 100 ca 10 kr miljoner kr, eftersom miljarder i försvarsbudgeten avser och allmänna personal- förvaltningskostnader.5

Försvarets import och export

Import och export påverkar landets och valutareserv. bytesbalans Huruvida detta bör beaktas i en samhällsekonomisk beror kalkyl på vilken ekonomisk politik landet för. Om ett mål för den ekonomiska politiken är att upprätthålla en viss nivå i måste bytesbalansen, statsmakterna se till att försvarets med import kompenseras minskad import och/eller ökad export på andra områden. Dessa kompensationer blir då, i den mån som de inkräktar för på utrymmet konsumtion och investeringar, en samhällsekonomin belastning på förorsakad av försvarets import. Om exporten överväger, utgör detta i så fall en pluspost i den samhällsekonomiska kalkylen.

Eftersom ett mål för den svenska ekonomiska är balans i politiken utbytet av varor och med omvärlden, förefaller tjänster det rimligt att beakta försvarets import och i den samhällsekonomiska export kalkylen.

Det militära försvaret varor dels dels via importerar direkt, underleveranser till försvarsindustrin. Totalt rör det om i sig belopp storleksordningen 2 miljarder kr. Någon från försvaret export självt

Försvarets roll i samhällsekonomin 171

förekommer inte, men däremot försvarsindustrin förexporterar svarsmateriel för ca 2,2 miljarder kr netto, dvs med hänsyn tagen till att den totala till viss del består av import av insatsvaror exporten m m.

Om man anser att denna är direkt avhängig försvaret och export annars inte skulle komma till stånd, innebär det att det militära försvaret ett samhällsekonomiskt plusvärde på ca 200 skapar med miljoner kr genom att nettoexporten överstiger nettoimporten ett sådant Anser man att försvarsindustrins export är belopp. oberoende av det svenska försvaret, blir resultatet för den samhällsekonomiska att försvarets på ca 2 miljarder kr i sig kalkylen import själv utgör en samhällsekonomisk belastning.

Civilförsvaret

I 1984/85 års redovisas 1 083 miljoner kr för civilförsvarsstatsbudget verksamhet. Genom de förändringar, som redovisningen av försvarshar under 1970-talet, torde detta belopp utgifterna genomgått motsvara både den statsfinansiella belastningen och den samhällsekonomiska kostnaden av civilförsvarsverksamheten tämligen väl. Beträffande den statsfinansiella bör tillägg göras på ett belastningen Det dels länsstyrelsernas planering och verkstälpar punkter. gäller av dels av vapenfria värnlighet civilförsvarsuppgifter, utbildning som delvis finansieras med medel som tillskjuts av arbetspliktiga Av anslag för länsmarknadsstyrelsen (AMS). civildepartementets beräknas ca 100 kr avse kostnader för civilförstyrelserna miljoner svarsverksamhet. AMS har under senare år tillskjutit 20 miljoner kr civilförsvarsutbildning. Den sammanlagda per år för de vapenfrias statsfinansiella av civilförsvaret skulle därmed uppgå till belastningen ca 1 200 miljoner kr.

Nästa fråga är huruvida den statsfinansiella belastningen avspeglar den samhällsekonomiska kostnaden för civilförsvarets verksamhet. Det är främst två som avvikelser mellan den statsfinanpå punkter siella och den samhällsekonomiska kostnaden kan belastningen förekomma. Det i bostadsfastigheter samt utbildgäller skyddsrum ning och övning av civilförsvarspliktig personal.

Kostnaderna för som inrättas i bostadsfastigheter Överskyddsrum vältrades helt i Numera sker tidigare på hyresgästerna fastigheterna. detta inte, utan kostnaden bestrids till stor del av staten. Byggnader, som i områden där anmäls via uppförs skyddsrumsplikt föreligger, till Efter besiktning utbebyggnadsnämnderna civilförsvarsstyrelsen. talas för den särskilda kostnaden för skyddsrum till den ersättning som I fall medför emellertid skyddsrum uppför byggnaden. många

172 Försvarets roll i samhällsekonomin

fördyringar som inte täcks av ersättningarna. Detta är t ex fallet då den som bygger huset inte hade att ett planerat bygga källarplan. Plikten att bygga skyddsrum medför då att hel källare måste byggas. Ersättningen för skyddsrummets kostnader täcker i sådana fall inte de totala kostnaderna. medför även Skyddsrumsplikten fördyringar i form av att konstruktionskraven på skyddsrummen har följdverkningar för andra delar av som måste byggnaden, anpassas därefter. Sådana täcks heller inte av fördyringar ersättningen från staten.

Motsatta effekter fås i fall då huset avses med byggas källarutrymmen. Då kan ersättningarna för betala en del av källaren. skyddsrum Enligt uppgift från berörda företag och torde emellermyndigheter, tid på det hela taget en viss samhällsekonomisk föreligga kostnad utöver den i budgeten redovisade. kan inte Beloppet preciseras, men överstiger knappast 100 miljoner kr.

Ersättningen för civilförsvarspliktig är numera lika med personal vid dvs den ersättningen sjukfrånvaro, uppgår till ca 90 procent av den lön personerna har i sina anställningar. Den samhällsekonomiska kostnaden får anses motsvara full lön sociala dvs plus avgifter, utbetalade ersättningar plus 57 procent därav. I utbetaersättningar las under 1984/85 uppskattningsvis 55 kr. Den samhällsmiljoner ekonomiska kostnaden kan således beräknas den redoviöverstiga sade med drygt 30 kr. miljoner

Den sammanlagda samhällsekonomiska kostnaden för civilförsvaret skulle därmed uppgå till ca 1 330 är ca 250 miljoner kr, vilket miljoner kr mer än den i statsbudgeten redovisade utgiften.

Ekonomiskt försvar

Kostnaderna för det ekonomiska försvaret uppgår enligt budgetpropositionen för 1984/85 till 2483 kr. Av flera skäl är de miljoner samhällsekonomiska kostnaderna väsentligt högre än så, vilket närmare skall diskuteras i det Diskussionen centreras följande. kring två frågor: av kol,

beredskapslagringen olja och andra varor, samt det

stöd till olika som bl a sker av försvarsskäl. näringar Dessa två områden tar i anspråk ca 2 kr av miljarder budgetanslaget.

Beredskapslagringen av olja mm

När det gäller att bedöma den samhällsekonomiska kostnaden för

beredskapslagringen av olja kan olika Här

beräkningssätt väljas. skall två av dessa kortfattat diskuteras.

Enligt den ena metoden kan kostnaderna för av uppbyggnaden lagren betraktas som en s k Den samhällsekonomis-

lagerinvestering.

Försvarets roll i samhällsekonomin 173

blir då lika med räntekostnaderna värdet av de ka kostnaden på kostnaderna för driften av samt för uppbyggda lagren plus lagren konsekvenser kan

andra samhällsekonomiska lageruppbyggnaden

ha. Härmed avses främst den effekt och anses på bytesbalans som av olja har och —som enligt resonemangvalutareserv, importen avsnitt om av försvarsmateriel - kan anses en i tidigare importen en viss samhällsekonomisk belastning utöver övriga kostnamedföra der

Räntekostnaderna på beredskapslagren uppskattas till ca 1,5 miljarder kt.“ Driftskostnaderna för de statliga lagren är enligt budgetproför 1984/85 ca 830 miljoner kr. Den övervägande positionen kvantiteten emellertid hos privata bolag genom s k tvångslaglagras för driften av dessa antas här uppgå till ca 500 ring. Kostnaderna lager kr. Dessa kostnader torde emellertid genom högre priser miljoner belasta av och oljeprodukterna. När staten kalkylerar köparna oljan de skatter som man tas naturligen hänsyn till ålägger oljeprodukter, de kan antas göra och där kostnaderna för pålägg oljebolagen som en del. Sett i detta perspektiv kan det beredskapslagring ingår att staten om beredskapslagring har hävdas, genom åläggandet tilldelat en fiskal uppgift. Emellertid flyter några oljebolagen skattemedel inte in till statskassan. Bolagens kostnader kan då anses som en samhällsekonomisk kostnad endast om man anser att staten för de uteblivna skatteintäkterna genom sådana kompenserar sig andra områden som drabbar samhällets totala nerdragningar på resursutnyttjande.

av i beredskapssyfte beräknas i budgetpropositionen Importen olja för år 1984/85 till ca 1,1 miljard kr.

Den totala samhällsekonomiska kostnaden för beredskapslagringen och liknande därför enligt denna av kol, olja produkter uppgår beräkningsmetod till ett belopp i intervallet 2,3 3,9 miljarder kr, beroende i vilken utsträckning man betraktar de privata bolagens på och kostnaderna för importen som samhällsekolagerkostnader nomiska kostnader.

den andra beräkningsmetoden kan försvarets lageruppbygg- Enligt nad inte betraktas som en lagerinvestering från samhällsekonomisk utan som en i försvarssyfte. Den samhällssynpunkt, engångskostnad ekonomiska kostnaden kommer då att sammanfalla med de direkta eventuella justeringar för de privata bolagens statsutgifterna plus Eftersom de direkta statsutgifterna budgetåret lagerkostnader. 1984/85 beräknas till ca 1,9 miljarder kr och de privata bolagens till ca 500 kr, blir den totala lagerkostnader uppskattats miljoner samhällsekonomiska kostnaden enligt denna beräkningsmetod 1,9 2,4 miljarder kr.

174 Försvarets roll i samhällsekonomin

När - som är aktuellt -

beredskapslagrens omfattning minskas,

påverkas den samhällsekonomiska kostnaden för Hur lagren. mycket beror på vilken beräkningsmetod som i den samhällsekonomisväljs ka kalkylen. den första metoden Enligt minskar kostnaden med värdet av den olja som ut med den räntesats säljs multiplicerat som använts. Enligt den andra metoden minskar den samhällsekonomiska kostnaden med intäkten från av utförsäljningen lagren. Effekterna blir också väsentligen olika, om det är statens egna lager eller den tvångslagrade oljan som minskas. Om man inte anser att de privata bolagens kostnader för medför

beredskapslagringen några samhälls-

ekonomiska kostnader, minskar dessa inte heller vid en utförsäljning och några intäkter kommer heller inte statskassan till godo. Om de statliga lagren däremot minskas genom erhåller utförsäljning, statskassan ett tillskott.

Bland alla de resurser som försvaret tar i torde anspråk beredskapslagren vara unika genom att de när som helst kan säljas.

Näringsstödet

Som angavs i det beskrivande avsnittet om det ekonomiska försvaret,

kanaliserar staten ett omfattande stöd till vissa som ett led i näringar det ekonomiska försvaret. Stödet har emellertid även andra syften som t ex sysselsättnings- och exakt inkomstpolitiska. Någon uppdelning mellan de olika syftena görs som inte. Vid en regel uppskattning av den samhällsekonomiska kostnaden för det ekonomiska försvaret har man därför, utöver att värdera den totala resursanvändningen, ytterligare ett problem med att försvarets andel därav. uppskatta De näringar som berörs är framför allt och teko-industrin. jordbruket

Beträffande jordbruket kan man få viss av den s k kriskost vägledning som finns upprättad för landet. Den samhällsekonomiska kostnaden av att producera inom landet i stället för att importera till

världsmarknadspriser (det samhällsekonomiskt mest lönsamma

alternativet) har beräknats för perioden 1976-807 Kostnadsberäk-

ningar gjordes dels av skillnaden mellan kriskostens behov av inhemsk produktion och alternativet dels mellan fullständig import, faktisk produktion och fullständig import.

Enligt dessa beräkningar kostade det samhället totalt 10,5 miljarder kr per år för den undersökta perioden att upprätthålla det inhemska

jordbruket. Kostnaden att producera för kriskostens behov beräknades i 1980 års till 7,3 prisläge miljarder kr per år, vilket med hänsyn till inflation och kan

devalveringar uppskattas motsvara ca 9

miljarder kr i 1984/85 års prisläge.

Försvarets roll i samhällsekonomin 175

Medan denna studie hade fördelen att klart urskilja beredskapsmålets andel av den sammanlagda kostnaden för den förda jordbrukshade den å andra sidan att inte beakta alla politiken, svagheten effekter av densamma. Den var med andra 0rd en s k partiell

analys. I en senare studie har jordbrukets samhällsekonomiska kostnader beräknats med hjälp av en ekonometrisk modell av hela den svenska ekonomin? Vid denna beräkning har den totala effekten av en av det svenska jordbruket studerats. Den samhällsekoavreglering nomiska bruttovinsten skulle bli ca 7,8 miljarder kr per år i 1984/85 års Nettovinsten skulle bli ca 2 miljarder plus de prisläge. per år i förvaltning som avregleringen skulle medföra. Skillnabesparingar den 5,8 miljarder kr utgörs av kapitalförluster för kollektivet av på som vore den som skulle förlora på en jordbrukare, grupp avreglering. Summorna är beräknade som lägsta årliga besparingar under perioden 1982 - 2000.

resultaten skulle vidare den totala produktionen av jordbruks- Enligt inom landet inte sjunka nämnvärt, dvs beredskapsmålet produkter skulle inte äventyras av en avreglering.

Man skulle av detta kunna lockas till slutsatsen, att beredskapsmålet inte bör belastas med någon del av jordbrukets samhällsekonomiska kostnader. Emellertid är jordbrukspolitikens förutsättning en politisk uppslutning kring densamma. Beredskapsskälet torde därvidlag vara ett avgörande instrument för att uppnå denna politiska Även i den praktiska planeringen av såväl det ekonouppslutning. miska försvaret som av jordbrukspolitiken, har beredskapsmålet ett Exempelvis bistår försvarsdepartementets sekretariat för inflytande. och långsiktsplanering inom totalförsvaret (SSLP) säkerhetspolitik statens i dess planeringsarbete. Även om den förda jordbruksnämnd skulle vara för beredskapsförsörjningen, bör man politiken onödig därför påföra försvaret en viss del av jordbrukets samhällsekonomiska kostnader.

När det gäller att ta ställning till hur stora dessa kostnader är, finns en beräkning att tillgå. 1983 års livsmedelskommitté ytterligare kommer att presentera sådana beräkningar i sitt betänkande under hösten 1984. resultat skulle jordbrukets samhälls- Enligt preliminära ekonomiska kostnader till i storleksordningen 2,5 miljarder kr uppgå därmed ungefär motsvara resultatet av den ovan per år.” De skulle andra refererade studien.

finns det således tre olika beräkningar att utgå från. Den Sammanlagt första emellertid markant från de två följande. Eftersom skiljer sig den första analysen var en partiell analys kan dess resultat närmast

176 Försvarets roll i samhällsekonomin

jämföras med den andra studiens bruttoresultat, dvs 7,8 kr. miljarder Den andra analysen var å andra sidan en av nivån. beräkning lägsta Det förefaller därför rimligt, att efter att ha ifrån dragit jordbrukarkollektivets förlust på 5,8 kr vid en sätta dessa miljarder avreglering, tvâ beräkningar som gränser för det intervall inom vilket jordbrukets samhällsekonomiska kostnader kan anses Den beräkligga. tredje ningen hamnar då inom ett intervall i runda som, tal, blir 2 - 3,2 miljarder kr per år.

När det slutligen gäller att ta till hur stor del av ställning jordbrukets samhällsekonomiska kostnader som bör hänföras till försvaret, kan vägledning erhållas av riksdagens beslut under livsmedelspolitiska våren 1984. Enligt detta utgör huvudmålet för den beredskapsmålet förda politiken. Konsumenternas intresse av livsmedel av god kvalitet till rimliga priser blev med inkomstmål ett jordbrukarnas likställt delmål.” Det att huvuddelen av den samhällsföljer härav, ekonomiska kostnaden bör hänföras till försvaret. Detta rimmar också med den först refererade studiens resultat, där framkom att ju huvuddelen av kostnaderna kan hänföras till som beredskapsmålet, detta kommer till uttryck i den s k kriskosten. Det förefaller därför rimligt, att i kalkylen över försvarets samhällsekonomiska kostnader föra upp ett belopp inom intervallet 1 - 2,6 kr för miljarder

beredskapsförsörjningen inom jordbruksområdet.

Beträffande tekoindustrin har det beräknats att de inhemska priserna på teko-varor skulle sjunka med 15 - 20 procent om importen släpptes fri. Det skulle innebära en ca genomsnittlig besparing på 1 000 kr per år och hushåll.” Med 3,3 miljoner hushåll är det en merkostnad om ca 3,3 miljarder kr, som samhället åsamkas av stödet till teko-industrin. Hur mycket av detta som skall anses falla belopp

på beredskapsförsörjningsmålet är emellertid oklart. De andra

målen för den förda inom tekoindustrins område politiken är

regional- och sysselsättningspolitiska.12

Båda dessa mål kan dock anses vara mindre till sin natur långsiktiga än

beredskapsmålet. Åtgärderi dessa syften betingas i allmänhet mer

av ändrade konkurrensförhållanden utländsk industri och gentemot svängningar i konjunkturen, än av mer och övergripande långsiktiga bedömningar. Detta belyses av riksdagens beslut om av inriktningen tekopolitiken. Där rubriceras åtgärder inom beredskapsförsörjningen som vilka skall effektivitetsfrämjande åtgärder, bidra till att den inhemska tekoindustrin sikt skall ha minst 30 av på procent hemmamarknaden. Detta långsiktiga och precisa produktionsmål torde inte ha satts upp om inte hade beredskapsförsörjningsmålet ansetts vara det viktigaste.

Försvarets roll i samhällsekonomin 177

Försvaret synes därför böra belastas med huvuddelen av den beräknade samhällsekonomiska kostnaden för tekopolitiken, eller ett i - kr. belopp storleksordningen 1,7 2,6 miljarder Sammanfattningsvis kan konstateras att det ekonomiska försvarets samhällsekonomiska kostnader är mer än dubbelt så stora som budgetanslaget. Som nämndes i inledningen till avsnittet avser ca 2,1 miljarder av budgetanslaget utgifter för beredskapslagringen av olja och näringsstödet. Till de beräknade samhällsekonomiska kostnaderna skall således läggas det resterande budgetanslaget, eller ca en halv miljard kr. Den totala samhällsekonomiska kostnaden för det ekonomiska försvaret uppgår därmed ovan till enligt beräkningarna ett inom intervallet - kr. belopp 5,1 9,6 miljarder

Försvarets roll i den ekonomiska

politiken

Det har redan nämnts att staten utnyttjar i värnpliktssystemet sysselsättningspolitiska syften. Det sker genom att arbetslösa ungdomar inkallas till än När 2 000 grundutbildning tidigare planerats. värnpliktiga på sådant sätt kallas in kan arbetslöshetssiffrorna för män i åldersgruppen 16 - 24 år bringas ner med 0,6 procent. Under förutsättning att den värnpliktige får arbete efter den fullgjorda staten värnplikten, sparar några miljoner kr genom att ersättningarna i värnpliktssystemet är lägre än de utgifter som arbetslösheten orsakar staten. I den samhällsekonomiska kalkylen över försvaret detta uppträder som en pluspost för försvaret. Andra exempel på sådana i plusposter kalkylen är försvarsutgifternas potentiella roll i stabiliserings- och regionalpolitiken. Med hänsyn till att försvarsutgifterna representerar drygt 3 procent av bruttonationalprodukten och omkring 30 procent av statens utgifter för konsumtion och investeringar, utgör en försvarsbudgeten ingalunda obetydlig konjunkturregulator. Dess effektivitet förstärks av att den i så relativt hög grad är inriktad på inköp av varor och tjänster. Medan löneandelen i statens totala utgifter för konsumtion och investeringar är över 50 procent, är löneandelen i försvarsbudgeten endast ca 35 procent. Emellertid är av naturliga skäl statens möjligheter att utnyttja försvarsbudgeten i stabiliseringspolitiken begränsade. Den främsta begränsningen är de säkerhetspolitiska övervägandena, men det finns även begränsningar som är praktiskt betingade. Det finns i praktiken främst två sätt vilka staten kan på utnyttja försvaret för att reglera aktiviteten i ekonomin. Det ena är genom att i tiden av varor och det andra är genom att variera flytta beställningar

178 Försvarets roll i samhällsekonomin

värnpliktsutbildningens omfattning. Man kan anföra exempel på att staten - mer eller mindre uttryckligt- har använt sig av bägge dessa metoder. När det gäller att tidsförskjuta varubeställningar måste ett omsorgsfullt urval ske. Hänsyn måste tas till att importinnehållet i försvarets varuinköp i genomsnitt är ca 30 procent, till att utvecklings- och leveranstiden för materielen ofta är lång och till att olika slags varor har olika effekter på försvarsorganisationens reguljära verksamhet. Inköp av varor som huvudsakligen är ämnade för lagring i förråden lämpar sig uppenbarligen bättre för sådana tidsförskjutningar än inköp av varor som kontinuerligt förbrukas inom utbildningen.

När en beställning på 350 miljoner kr, vilket motsvarar ca 5 procent av anslaget för materielanskaffning, förskjuts ett år, har det en direkt effekt på ekonomin i övrigt som kan uppskattas motsvara omkring 1 000 årsverken. Variationer i utbildningen har, jämfört med tidsförskjutningar av materielbeställningar, mindre effekt. Grundutbildningen omfattar visserligen många personer men huvudsakligen personer som av en eller annan orsak står utanför förvärvslivet eller ännu inte har varit yrkesverksamma så länge att deras frånvaro har några omfattande effekter.

Repetitionsutbildningen omfattar visserligen personer som står mitt uppe i förvärvslivet, men effekten av att utnyttja repetitionsutbildningen i konjunkturpolitiken begränsas av att repetitionsutbildningen har ett så direkt samband med krigsorganisationens effektivitet och av att repetitionsutbildningen endast omfattar ca 4 000 manår. En variation med 10 procent skulle alltså inte betyda mer än 400 årsverken. I regionalpolitiken spelar försvaret en betydande roll. Staten kan använda materielbeställningarna även för sådana syften. Ett tydligt exempel är de regionalpolitiska krav som staten ställt på industrierna som ingår i Industrigruppen JAS. I kontraktet med leverantörerna preciseras krav på att en del av tillverkningen skall förläggas till sådana orter och regioner som anses behöva stöd. av förband och försvarsmyndigheter är ett annat Lokalisering regionalpolitiskt instrument som försvaret tillhandahåller staten. Ett detta var lokaliseringen år 1974 av ett förband till tydligt exempel på i övre Norrlands inland. Även när det i samband med Arvidsjaur rationaliseringssträvanden inom fredsorganisationen har varit aktuellt med nedläggningar av förband har regionalpolitiska hänsyn spelat en stor roll vid val av förband som skulle läggas ner.

Försvarets roll i samhällsekonomin 179

Regionalpolitiska hänsyn spelar även roll för upprätthållandet av tillverkningen vid vissa enheter inom försvarsindustrin. Tilläts företagsekonomiska hänsyn bestämma, skulle sannolikt flera mindre anläggningar läggas ner. Att sådana anläggningar fortsätter att drivas utan direkt statligt stöd, eller annan påvisbar inblandning från statens sida, kan tolkas som ett uttryck för ett väl utvecklat och nära samarbete mellan staten och berörda industrier. Hittills har i detta avsnitt försvaret i viss utsträckning betraktats som ett instrument som står till statens förfogande vid utformningen av den ekonomiska politiken. Man kan även vända på perspektivet och ställa frågan, hur försvarsmaktens anspråk påverkar statens möjligheter att föra den önskade ekonomiska politiken. Mycket av det som i det första perspektivet ter sig gynnsamt vänds då till sin motsats. Det faktum att försvaret tar i anspråk en så stor andel av de medel som står till statens förfogande, gör att handlingsutrymmet på andra områden beskärs. Det faktum att försvarsutgifterna till den övervägande delen utgörs av konsumtionsutgifter, minskar statens möjligheter att styra samhällets totala konsumtion. Det faktum att försvaret tar i anspråk 20 procent av de medel som anslås till forskning och utveckling, begränsar utrymmet för den forskning och utveckling som bättre bidrar till att Öka de framtida konsumtionsmöjligheterna. Dock måste reservationer om göras här för den tid det tar att flytta FoU-resurser. Försvarets geografiska spridning och det starka beroende det skapar på vissa orter, är förhållanden som staten kan utnyttja för regionalpolitiska syften. Men även det omvända gäller. Det starka beroende som försvaret skapar på vissa orter blir till kvarnstenar i statens regionalpolitiska strävanden, dvs försvaret skapar regionalpolitiska som staten som sin att åtaganden uppfattar skyldighet uppfylla genom försvaret eller på annat sätt. De anspråk försvaret ställer på arbetskraften medför inga merkostnader i tider av överkapacitet och arbetslöshet i ekonomin. I tider när det råder brist på arbetskraft är försvarets anspråk uppenbarligen en kostnad.

Fördelarna av att kunna utnyttja variationer inom värnpliktsutbildningen och tidsförskjuta materielbeställningar i konjunkturreglerande syfte är emellertid sådana fördelar, som kvarstår även efter det att perspektivet vänts. Slutsatsen blir därför att dessa stabiliseringspolitiska möjligheter utgör plusposter i den samhällsekonomiska kalkylen. Någon metod för att beräkna det samhällsekonomiska värdet av dessa stabilise ringspolitiska möjligheter kan emellertid inte anges.

180 Försvarets roll i samhällsekonomin

7.4 Försvarets inverkan den ekonomiska

på

tillväxten

När nu tidsdimensionen förs in i kalkylen över försvarets samhällsekonomiska kostnader är utgångspunkten, dels att kvantitativt jämföra den faktiska utvecklingen med en hypotetisk situation utan försvar, dels att diskutera vissa kvalitativa frågor kring försvarets bidrag till ekonomisk utveckling. Den första utgångspunkten motiveras av att man värderar den samhällsekonomiska kostnaden utifrån bästa alternativ användning av de resurser som tas i anspråk. Den är även relevant för diskussionen om konsekvenserna av en nedrustning.

När man uppehåller sig vid den faktiska situationen, blir de frågor som reses en smula annorlunda. Det blir också avsevärt svårare att göra siffermässiga uppskattningar. På grundval av insamlad statistik kan emellertid vissa iakttagelser göras, vilka redovisas nedan.

Förlusten i

produktionsökning

Med hjälp av statistiska metoder kan den ekonomiska tillväxten mätas och delas upp i olika komponenter. En komponent är förändringen i kapitalets storlek och en annan den s k teknikfaktorn. Teknikfaktorn kan i sin tur delas upp i ett antal delkomponenter såsom strukturrationalisering, utbildning, exportframgångar m m. En del av teknikfaktorn är genom investeringsvolymen i samhällsekonomin bunden till kapitalförändringar.

I en nyligen genomförd undersökning av den svenska ekonomins tillväxt under 1963 - 1981 att av perioden uppskattades, varje procents tillväxt i produktionsvolym kunde i genomsnitt 0,48 procent förklaras med förändring i kapitalet. Med kapital förstås här och i fortsättningen kapitalvolym per arbetstimme.” Den citerade undersökningens resultat har här använts vid en beräkning av den förlust i produktionsökning som hänger samman med försvaret. Eftersom det kan vara lämpligt att därvid beakta efterkrigstiden i sin helhet, har antagits att tillväxten under 1950-talet till lika stor del kan förklaras med förändring i kapitalet.

Det uppskattade tillväxtförloppet kommer då att bero på vilka antaganden som görs, om hur försvarsresurserna skulle ha använts om behovet av ett försvar under denna period inte hade ansetts föreligga. Ett extremfall vore att anta att inga särskilda åtgärder vidtagits, dvs att statsbudgetens saldo hade ändrats med hänsyn till de budgetmäs-

Försvarets roll i samhällsekonomin 181

och att de reala resurserna -inklusive de som siga försvarsutgifterna inte i statsbudgeten - hade förts över till den privata avspeglas sektorn av ekonomin. Kapitalbildningen skulle då på kort sikt ha blivit för att sikt ha blivit högre än den som råder idag. lägre på lång Det är då sannolikt att tillväxten över hela perioden hade blivit högre än den faktiska, efter det att de frigjorda resurserna marginellt hade fördelats om i enlighet med den privata efterfrågan.

Det andra extremfallet vore att anta att försvarsresurserna till fullo hade investerats. hade då varit ca 40% högre varje år Kapitalvolymen än den faktiskt varit. Det skulle i sin tur givit en tillväxttakt som varit omkring 0,6 procentenheter högre än den faktiska och en civil BNP år 1984 på minst 200 miljarder kr mer än den faktiska. (Beräkningsättet är samma som det i faktarutan nedan redovisade).

Ett är, att de resurser som används till försvaret i rimligare antagande stället hade fördelats konsumtion och investeringar i ungefär på samma proportion som övriga resurser i samhället. I så fall skulle takten i tillväxten ha varit en tiondels procentenhet högre. Det hade inneburit att den civila BNPn år 1984 skulle varit ca 91 miljarder eller 12% än den faktiska. Den del av den sålunda beräknade högre ackumulerade förlusten i som kan hänföras till år produktionsvärde 1984 kan därvid beräknas till ca 8,2 miljarder kr.”

Det bör framhållas att beloppet ger en mycket ungefärlig uppfattning om storleken förlusten i Avgörande är

på produktionsökning.

valet av Om detta exempelvis flyttas tillbaka naturligtvis utgångsår. med ett år från 1950 till 1949, skulle i år

ökningen produktionsförlust

1984 bli 10,1 kr i stället för de angivna 8,2. miljarder

Resultatet är inte lika för ändringar i antagandet om hur känsligt försvarsresurserna skulle fördelas. Om det antogs att de till fullo skulle investeras, skulle i produktionsförlust inte påverkas ökningen mer än marginellt.

Slutsatsen är således, att storleken av den beräknade förlusten i är starkt beroende av vilken som läggs till

produktionsvärde tidperiod

för medan den är mindre beroende av vilka gmnd beräkningarna, som om hur försvarsresurser skulle antaganden görs frigjorda fördelas.”

I över försvarets samhällsekonomiska kostnader kan man kalkylen inte utan vidare den beräknade ackumulerade produklägga ihop tionsförlusten med de andra Det skulle innebära en posterna. av dessa, eftersom är framräk-

dubbelräkning produktionsförlusten

nad utifrån en tänkt situation utan försvar.

inte av Av principiellt samma skäl representerar ökningen produktionsförlusten mellan två år hela den samhällsekonomiska kostnaden

182 Försvarets roll i samhällsekonomin

FAKTARUTA: BERÄKNINGSMETOD

Beräkningarna av förlusten i produktionsökning har utförts på följande sätt:

1 Förändring i kapitalvolym per arbetstimme: är ca Investeringskvoten 19%. Kapitalvolymen skulle då öka med 19% av försvarsresursernas andel av investeringsvolymen. Mot bakgrund av att budgeten inte fullständigt speglar försvarets resursanvändning, har dessa antagits motsvara 1,5 ggr de budgetmässiga utgifterna. De motsvarar då i genomsnitt ca 1/3 av investeringsvolymen. Kapitalökningen skulle således ha varit 0,19 x 0,33 = 0,0627 dvs ca 6,3% högre. Den genomsnittliga takten i förändringen av arbetstimmar kan anses ha varit opåverkad av försvaret, varför förändringen i kapital per arbetstimme skulle ha motsvarat förändringen i investeringsvolym.

2 Förändring i tillväxttakt: 3,23 (=registrerad genomsnittlig tillväxttakt i BNP per arbetstimme 1950 - 1983) x 1,063 (6,3% högre kapital) x 0,48 (kapitalets vägningstal i tillväxtförloppet) = 1,65. Till detta skall läggas 3,23 x 0,52 x 1 (övriga tillväxtfaktorer oförändrade) = 1,68. Summan blir då 3,33. Skillnaden är således 3,33 —— 3,23 = 0,1.

3 Hypotetisk civil BNP år 1983: 256,5 (=BNP år 1950 i 1983 års priser) x 2,9476 (3,33% tillväxt i 33 år) = 756,1 miljarder kr.

4 Ackumulerad produktionsförlust år] 983 z 756,1 (hypotetisk civil BNP) - 673,2 (registrerad BNP 695,4 minus försvarsutgifterna på 22,2) = 82,9 miljarder.

5 civil BNP Hypotetisk år 1984: 756,1 x 1,031 (3,1% hypotetisk volymökning) x 1,045 (4,5% förväntad inflation) = 814,6.

6 Ackumulerad produktionsförlust år 1984: 695,4 (registrerad BNP år 1983) x 1,03 x 1,045 (=förväntad ökning av BNP resp inflationen enl ovan) = 748,5. Detta belopp dras från den hypotetiska civila BNPn år 1984 på 814,6 miljarder. Skillnaden på 66,1 adderas med 25 (1984 års försvarsutgifter) = 91,1 miljarder kr.

7 Ökning i ackumulerad produktionsförlust 1984: 91,1 — 82,9 = 8,2

miljarder kr.

för försvaret det året. De samhällsekonomiska kostnaderna ett visst

år är förknippade med en mängd kostnader, som inte fångas upp i

ökningen av produktionsförlusten. Det är kostnader av vad som skulle kunna kallas engångskaraktär. T ex kostar värnpliktssystemet enligt beräkningarna i avsnitt 7.3 mellan 3,6 och 6,2 miljarder kr ett

visst år. i samma år inte

Ökningen produktionsförlusten speglar

denna kostnad, utan snarare den skillnad mellan de två åren som

skulle uppstå om värnpliktssystemet inte funnes.

Försvarets roll i samhällsekonomin 183

För att få ett ungefärligt mått på försvarets totala samhällsekonomiska kostnader ett visst år kan man emellertid lägga ihop ökningen i produktionsförlusten med de andra posterna i kalkylen. Det finns även kvalitativa att lägga på försvarets inverkan synpunker tillväxten i samhällsekonomin. Förändringen i den civila delen av på BNP i verkligheten inte bara av kvantitativa förändringar i påverkas Det är också viktigt att uppmärksamma hur kapitalbildningen. försvaret med andra sektorer i samhället använder sina jämfört resurser. Ett viktiga skillnader mellan försvarets och andra par samhällssektorers resursanvändning skall nu diskuteras.

Teknikutvecklingen

När man som i det föregående avsnittet antar, att tillväxtförloppet i samhällsekonomin skulle förändras i samma mån som den totala skulle förändras av att försvarsresurser fördeinvesteringsvolymen lades om till andra områden, bortser man bl a från de skillnader som finns mellan försvarets teknikutveckling och den civila. Det hävdas ju ofta att den militära tekniken är ledande, dvs att om den skulle falla bort, så skulle det ha större negativa verkningar än vad som motsvaras av mängden bortfallna FoU-medel. Om det finns för en sådan så skulle tillväxten i ett fog uppfattning, samhälle utan försvar vara lägre och den i närmast föregående delavsnitt redovisade produktionsförlusten på grund av försvaret behöva justeras nedåt. I FN-studien ägnas denna fråga stor uppmärksamhet. Man fann att internationella erfarenheter inte stöder uppfattningen att militär teknikutveckling skulle vara speciellt gynnsam för ekonomisk utan tvärtom att det finns skäl att anta det motsatta.” utveckling, För svensk del har inga mer ingående studier i detta ämne ännu men viss kan fås av den statistik som utredaren

gjorts,” vägledning

har låtit samla in. I statistikundersökningen, som utförligt redovisas i betänkandets del 2, jämförs ett urval större svenska försvarsindustriföretag med civil industri. Om det är så att samhällsekonomin utvecklas mer gynnsamt tack vare militär så borde detta speglas i de berörda teknikutveckling, Den insamlade statistiken stöder emellertid företagens utveckling. inte en sådan hypotes. I tabell 7.2 visas att försvarsindustrin under åren 1969 - 1981 hade en relativt mer omfattande FoU-verksamhet än genomsnittet för industrin som helhet. Den var också relativt större än inom urvalet civilt inriktade företag som i övrigt är jämförbara med försvarsindu-

184 Försvarets roll i samhällsekonomin

Tabell 7.2 FoU-kostnader i procent av fdrädlingsvärdet 1969 - 1981, löpande priser samt index, 1969=100.

Försvarsindustrin Jämförbara Hela gruvcivila och tillverkhela företagen försvars- företag ningsindustrin dominerade arbetsställen

Källa: SCB, Saab-Scania AB, AB Bofors och Telefonaktiebolaget LM Ericsson Anm: För definitioner, urval m m se bctänkandets del 2.

strin. Särskilt intensiv är FoU-verksamheten vid de arbetsställen

inom försvarsindustrin, där den militära produktionen dominerar. Den snabbaste ökningen har dock skett inom FoU-intensiva civila

företag, som alltmer tycks närma sig försvarsindustriföretageni fråga

om FoU-intensitet.

Av tabell 7.3 framgår hur produktiviteten, mätt som förädlingvärde per sysselsatt, har utvecklats för de berörda företagen. Sett över hela perioden har produktiviteten inom de försvarsdominerade arbets-

Tabell 7 .3 Förädlingsvärde per sysselsatt 1969 - 1981, löpande priser i l 000-tal kr samt index, 1969= 100. Försvarsindustrin Jämförbara Hela gruvcivila och tillverkhela företagen försvars- företag ningsindustrin dominerade arbetsställen

Källa: SCB Anm: För definitioner, urval m m se betänkandets del 2.

Försvarets roll i samhällsekonomin 185

sämre än för i jämförelsen. ställena utvecklats något övriga grupper Hela hade före år 1981 ett förädlingsvärde per sysselsatt,

företagen nära såväl det för civil industri som det för hela

som låg jämförbar

industrin.

Inte heller när, som i tabell 7.4, jämförelsen görs av bruttovinstanförsvarsindustrin som mer framgångsrik än hela

delen framstår industri.

5 visades att försvarsindustrins lönsamhet inte är sämre än

I kapitel

utan tvärtom i vissa avseenden bättre. Tabell 7.4 annan industris, detta. är att tabell 7.4 endast avser den

tycks motsäga Förklaringen lönsamheten. När, som i 5, hänsyn även

produktionsbundna kapitel

tas till finansiella förhållanden, blir bilden en annan.

Av både tabell 7.3 och 7.4 att det tycks vara de civila framgår

verksamheterna inom försvarsindustrin, som har utvecklats gynnmedan de försvarsdominerade arbetsställena - utom för sammast,

det sista året i undersökningen - har haft lägre produktivitet och

bruttovinst än Att dra några långtgående slutsatser övriga grupper. utifrån detta är dock vanskligt.

Mot av att det tar år för FoU-satsningar att bli bakgrund många är den undersökta 12 år något kort. Vissa lönsamma, perioden på

reservationer måste därför All sannolikhet talar dock göras för detta. även under en har haft en

för att försvarsindustsrin längre period

FoU-intensitet än motsvarande civil industri. Om den militära

högre

FoUn vore mer än civil, borde därför detta klart

tillväxtbefrämjande

ha av de tabellerna. Att så inte är fallet får för

framgått presenterade

del tolkas som stöd för slutsats i denna fråga. Sveriges FN-rapportens

Tabell 7.4 Bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet (bruttovinstandelen) 1969-1981

Försvarsindustrin Jämförbar Hela gruvcivil och tillverkhela företagen försvars- industri ningsindustrin dominerade arbetsställen

År

Källa: SCB bruttovinst avses skillnaden mellan förädlingsvärdet och lönekostnader

fAnmsMed

inklusive arbetsgivaravgifter och andra lönekostnader.

186 Försvarets roll i samhällsekonomin

Inflationen

Förutom de nämnda faktorerna tillväxten i ekonomin även påverkas av inflationen. En hög inflation den reala i missgynnar tillväxten ekonomin bl a genom att driva och därmed upp ränteläget göra investeringar dyrare.

Produktionsförlusten som den beräknas i delavsnitt föregående grundades på (det implicita) antagandet att inflationstakten hade varit densamma i ekonomin under hela den beaktade Om perioden. det är så att försvarssektorn har särskild för inflationen betydelse borde således den beräknade summan med därtill. justeras hänsyn

Den svenska inflationen bestäms av en rad förhållanden. Till en stor del beror inflationen i internationella Sverige på förhållanden som förs in via varuimport och För ett litet land växelkursförändringar. som Sverige med högt utlandsberoende är det svårt att hålla en lägre inflationstakt än omvärlden. Till en viss del beror den dock på inhemska faktorer som och lönepenningmängd, budgetunderskott utvecklingen inom landet. Sverige har under 1980-talets första år haft en inflation som legat över för industriländerna. genomsnittet

Det hävdas ibland, bl a i FN-studien, att driver försvarsutgifter på inflationen. Tankegången kan sammanfattas med tre följande argument:

För det första bidrar i likhet med alla försvarsutgifter, offentliga utgifter som finansieras över en statsbudget i underskott, till att penningmängden ökar och/eller att räntenivån drivs uppåt. Följden är att produktiva investeringar och inflationen I trängs undan stiger. beräkningen av produktionsförlusten har det emellertid indirekt antagits att de totala offentliga skulle varit oförändrade. utgifterna Detta argument föranleder därför inte av den någon justering beräknade produktionsförlusten. Det kan emellertid nämnas att försvarsutgifterna uppgår till ett belopp som motsvarar en ungefär tredjedel av budgetunderskottet för år 1984.

Det andra argumentet ut att går på försvarsutgifter späder på efterfrågan i ekonomin -i allmänhet och hos industrin i synnerhetutan att samtidigt bidra till att Öka konsumtionsbara varor mängden eller till en produktionskapacitet som ökar de framtida konsumtionsmöjligheterna i samhället. Därigenom ökar inflationen vid varje tidpunkt plus att känsligheten för utifrån ökar över inflationstryck tiden.

Detta arguments beror till stor del riktighet på huruvida försvarsindustrins teknikutveckling industriell tillväxt i allmänhet. främjar Om

den gör det, så ökar de framtida konsumtionsmöjligheterna till viss

Försvarets roll i samhällsekonomin 187

del tack vare försvarsutgifterna och argumentet är således inte riktigt.

Eftersom det i delavsnitt konstaterades att den insamlade

föregående statistiken inte för tesen att militär teknikutveckling är

ger stöd

särskilt så kan vara giltigt för tillväxtbefrämjande, argumentet

del. Effekten den svenska inflationen av detta torde

Sveriges på emellertid vara så att någon justering av den tidigare marginell beräknade produktionsförlusten inte är påkallad.

Det är att försvarsindustrin, på grund av de speciella tredje argumentet

marknadsformer den arbetar inom, skulle vara mindre motstånds-

mot löne- och andra Om detta är riktigt kraftig kostnadsstegringar.

borde statistik över inom försvarsindustrin visa att

löneutvecklingen

denna från inom civil industri. Den

skiljer sig löneutvecklingen

insamlade statistiken ger ett svagt stöd för detta.

Tabell 7.5 visar att lönen inom de försvarsmaterielper arbetare dominerade arbetsställena har Ökat snabbare än för de andra

något av arbetsställen. visar inte någon typerna Tjänstemannalönerna

sådan skillnad. Som helhet arbetarlönerna inom försvarsindu-

ligger

strin samma nivå som inom under hela

på ungefär Övriga företag Det att lönerna inom övriga delar av försvarsinperioden. tyder på

Tabell 7.5 Lönekostnader inklusive arbetsgivaravgifter och sociala avgifter 1969 - 1981, löpande priser i 1000-tal kr samt index, l969= 100.

Försvarsindustrin Jämförbar Hela gruvcivil och tillverkhela företagen försvars- industri ningsindustrin dominerade arbetsställen

ȁr tkr tkr index 4

Per arbetare

Per tjänsteman

Källa: SCB Anm: För definitioner, urval m m se betänkandets del 2.

188 Försvarets roll i samhällsekonomin

dustriföretagen ligger något under genomsnittet för hela industrin.

Inom den civila industrin eller tycks ingen liten skillnad föreligga mellan de FoU-intensiva och hela industrin. företagen En viss ökning av tjänstemannalönerna tycks dock föreligga inom den med försvarsindustrin jämförbara civila industrin i takt med att dess FoUintensitet har ökat.

Resultatet får emellertid tolkas med stor Att lönerna försiktighet. för arbetare inom försvarsdominerade arbetsställen ha utvecklats tycks något snabbare än jämförbara löner, kan ha andra orsaker än att försvarsindustrin skulle betala löner till de arbetare högre som är sysselsatta med militär slår produktion. Exempelvis skillnader i frekvensen av deltidsarbete i tabellen. igenom Därtill kommer det faktum att det inte är att med möjligt hjälp av officiell statistik renodla kategorin försvarsindustri, eftersom militär produktion sker parallellt med civil. För det krävs mer omfattande specialundersökningar än vad som har varit möjligt att genomföra inom ramen för denna utredning.

Sammantaget torde den svenska inflationen till liten del bero på förhållanden som påverkas av svenska Det är dock försvarsutgifter. sannolikt att inflationen i en situation utan försvar vore lägre snarare än högre jämfört med den faktiska.

Sammanfattning försvarets

av

samhällsekonomiska kostnader

De flesta poster i den samhällsekonomiska kalkylen kan inte preciseras siffermässigt. I de flesta fall är det dock möjligt att ange intervall inom vilka den samhällsekonomiska kostnaden utöver budgeten kan anses Den totala ligga. samhällsekonomiska kostnaden för hela försvaret kan konstateras avsevärt överstiga budgetanslaget på 25 250 miljoner kr. Den största i posten kalkylen utgörs av den förlust i över tiden

produktionsökning som försvarets resursanvänd-

ning medför. Betydande samhällsekonomiska kostnader föreligger även för värnpliktssystemet och för det ekonomiska försvaret.

För perioden 1950 - 1984 beräknas den ackumulerade förlusten i

produktionsökning som hänger samman med försvaret till ca 90

miljarder kr, varav drygt 8 kan hänföras till miljarder 1984. Resultatet är starkt beroende av hur som lång period beaktas, men mindre känsligt för variationer i andra antaganden som ligger till grund för beräkningen.

Det bortfall i produktionen som orsakas av

värnpliktsutbildningen

beräknas till 3,6 - 6,2 kr beroende miljarder på värderingsmetod och

Försvarets roll i samhällsekonomin 189

den arbetslöshet som skulle vilka antaganden som görs angående råda utan Därtill kommer de indirekta effekter värnpliktssystemet. medför. Sådana indirekta effekter finns som värnpliktssystemet emellertid i båda varför det angivna intervallet kan riktningarna, mått samhällsanses ge ett tillfredsställande på värnpliktssystemets ekonomiska kostnader.

Det ekonomiska försvarets samhällsekonomiska kostnader - inklu-

sive ca 2,5 kr - uppskattas till mellan 5,1 budgetanslaget på miljarder kr. Intervallets stora bredd beror till stor del på och 9,6 miljarder att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden för svårigheten av och Två olika beräkberedskapslagringen olja oljeprodukter. Till det ekonomiska försvarets samhällsningsmetoder anges därför. ekonomiska kostnader hör även kostnader som hänger samman med landets inom livsmedels- och tekonäringarna. Denna näringspolitik medför avsevärda samhällsekonomiska kostnader av näringspolitik vilka huvuddelen kan härledas till det ekonomiska försvaret.

Bland som har kunnat uttryckas i belopp återfinns övriga poster försvarets av mark och (ca 500 miljoner kr) utnyttjande anläggningar och civilförsvarets verksamhet (ca 250 miljoner kr).

I beaktas även försvarets inverkan på bytesbalansen och kalkylen valutareserv. Denna behandlas dels i samband med det militära fråga dels i samband med försvarets import och export av försvarsmateriel, ekonomiska försvarets av och oljeprodukter för det import olja Om försvarsindustrins export av försvarsmateriel beredskapslagring. direkt beroende av det svenska försvaret, medför det anses vara totalt sett en av militära försvarets import och export förbättring och valutareserv genom att denna export Sveriges bytesbalans det militära försvarets av materiel med ca 200 överstiger import kr. Det ekonomiska försvarets import uppgår till ca 1 100 miljoner miljoner kr.

På noteras att kan användas för stabiliplussidan försvarsutgifterna att ändra tidpunkten för seringspolitiska syften exempelvis genom metod för att beräkna det samhällsvärnpliktigas utbildning. Någon ekonomiska värdet av denna fördel kan emellertid inte anges.

Man kan hur resultat skulle te sigi jämförelse med fråga sig kalkylens motsvarande för andra offentliga verksamheter. Det kan då kalkyler bl a noteras att av de stora i kalkylen, som t ex några posterna av och beredskapsförsörjningen, inte har utnyttjandet värnpliktiga direkta inom andra områden. Den högre några motsvarigheter som också undanhåller samhället ett avsevärt utbildningen, ju kan ses som en investering för produktiva produktionsvärde, ändamål. Vid en samhällsekonomisk kalkyl över utbildningssektorn,

190 Försvarets roll i samhällsekonomin

skulle man därför behöva ta till att hänsyn utbildningen bidrar till ett ökat produktionsvärde.

Värnpliktsutbildningens syfte är däremot att upprätthålla försvarskapaciteten, och den torde inte mer än

mycket marginellt bidra till ett ökat produktionsvärde.

Slutsatsen är att försvaret intar en sådan särskild ställningi samhället, att jämförelser med andra sektorer med all sannolikhet skulle visa på avsevärt mindre awikelser mellan de kostnader som redovisas över statsbudgeten och de samhällsekonomiska kostnaderna för andra sektorer. Detta förklaras inte minst av att försvaret griper in i så många olika områden av samhället och i så är baserat hög grad på

tvingande lagstiftning.

7.6 Försvarets

sysselsättningseffekt

Försvaret tar arbetskraft i flera sätt. För det anspråk på första genom att rekrytera och utbilda som yrkesofficerare tjänstgör vid förband, staber, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt samt flertalet andra gemensamma myndigheter. Yrkesofficerare arbetar också som experter vid

försvarsdepartementet och inom utrikesför-

valtningen som attachéer vid ambassader utomlands.

För det andra anställer försvaret civil personal vid förband och andra myndigheter. Vid förband är det t ex förråds- och kontors-, kökspersonal. Vid utbildningsanstalter kan det dessutom vara lärare och vid olika gemensamma myndigheter tekniker, forskare och andra

tjänstemän.

För det tredje genererar försvaret direkt sysselsättning genom sin upphandling av materiel och tjänster från industri och Sveriges näringsliv.

För det fidrde bör de som värnpliktiga genomgår grundutbildningen under ett är räknas till den direkta sysselsättningseffekten.

Den direkta sysselsättning som således genereras av försvarsutgifterna redovisas i tabell 7.6 nedan.

Antalet sysselsatta inom försvarsindustrin omfattar dem som sysselsätts med och utveckling produktion av vapen och vapensystem för det svenska försvaret. Med försvarsindustri avses därmed företagen enligt definitionen i 4 sid kapitel (se 82). De ca 6 000 personer, som sysselsätts för export av försvarsmateriel är inte medräknade.

Uppgifterna grundas på den som utredaren har

enkätundersökning

låtit utföra angående den svenska försvarsindustrin.

sysselsättningen inom försvarsindustrin inkluderar dem som

sysselsätts av försvarsindustrins underleveranser till varandra. Ovriga

Försvarets roll i samhällsekonomin 191

Tabell 7.6 Försvarets totala sysselsättningseffekt, 1 000-tal personer.

Antal anställda inom: Försvaret 52 varav militär personal civil personal

Värnpliktiga 138 Total sysselsättningseffekt Källor: SCB; enkätundersökning; 1980 års försvarsindustrikommitté.

underleverantörers är en som hämtats från sysselsättning uppgift

Försvarsindustrikommitténs undersökning gällande 1980 (Ds I

1982:1). Denna kan vara en överskattning av antalet nu sysselsatta med sådana leveranser. inom avser den sysselsättning som sysselsättningen övrigt näringsliv genereras av försvarets inköp från andra än försvarsindustrin. Det till en marginell del utpräglad försvarsmateriel som t ex militära gäller uniformer och maskeringsnät. Huvuddelen avser inköp av standardvaror, som t ex livsmedel, drivmedel och olika tjänster. Sysselsättär beräknad utifrån att ca 27 procent av budgetanslaget avser ningen kostnader för och förbandsverksamhet utom löner samt ledningsombyggnad och lokalt upphandlat underhåll. Det har därvid antagits att en miljon kronor ger upphov till 2,5 arbetstillfällen.

Till den direkta sysselsättningen har även lagts de som genomgår grundutbildningen inom värnpliktssystemet. Därvid har således bortsetts från de ca 100 000 personer som berörs av repetitionsutvilket motiveras av att de inte kan sägas vara beroende av bildningen, försvaret för sin sysselsättning under ett år.

Den spridningen geografiska

I tabell 7.7 visas hur de försvarssysselsatta fördelas på landets olika län. Det bör därvid anmärkas att de försvarsanställda och försvarskan fördelas på länen med stor noggrannhet. De industrisysselsatta inom kan emellertid inte fördelas med sysselsatta övrigt näringsliv någon sådan noggrannhet. Dessa har fördelats proportionellt mot den totala sysselsättningen för att ett ungefärligt mått på andelen försvarssysselsatta inom de olika länen skall kunna erhållas.

192 Försvarets roll i samhällsekonomin Tabell 7.7 Försvarssysselsatta fördelade på län.

0,9

|o—IUJ—a»—I\D.IIl’-‘IONI

2,1

Källa: SCB, Enkätundersökning. Anm: Anställda inom övrigt näringsliv har fördelats på länen i proportion till totala antalet sysselsatta.

I tabellen visas även hur försvarets

egen personal respektive

försvarsindustrins fördelas procentuellt över länen. Det då

framgår att de försvarsanställda, förutom till är ansamlingen Stockholm, relativt jämt fördelade över länen. De inom försvarsindusysselsatta

strin är däremot koncentrerade till ett färre antal län med

Östergöt-

lands län i spetsen.

Av tabell 7.7 framgår att länsnivå är de på försvarssysselsattas andel

av den totala relativt

sysselsättningen låg. Högst är andelen i Blekinge län där den är 5,6 procent. För hela riket är den blott drygt 2

procent. Ser man till kommuner förändras emellertid bilden.

Tabell 7.8 visar inom vissa

försvarssysselsättningen kommuner i

procent av det totala antalet Reservationer för resultatet

sysselsatta.

Försvarets roll i samhällsekonomin 193

Tabell 7.8 Anställda inom försvaret och försvarsindustrin, totalt och i % av sysselsatt dagbefolkning i kommuner med mer än 5% andel försvarssysselsatta

Anställda 1983 i Summa Andel av -4-4- försvars- totalt försvaret* försvars- syssel- antal

~o©ws9w+w-

Linköping Karlskrona 1 994 3 017 11 - 911 hä i-l Eksjö

zEnkätundersökning; till skillnad från i tabell 7.7 är här de exportsysselsatta medräknade. 3 SCB, Folk- och bostadsräkningen 1980, del 6:2, tabell 10

måste göras eftersom statistik över total sysselsättning inom kommuner senast föreligger för år 1980. Dessutom har endast de som är anställda inom försvaret respektive försvarsindustrin kunnat medräknas eftersom de övriga sysselsatta inte kan fördelas på kommuner. Tabellen ger dock en god uppfattning om vilka kommuner som är starkt beroende av försvaret.

Såsom väntat är det Karlsborgs kommun som har det starkaste beroendet med över 44 procent av de sysselsatta inom försvarssektorn. Därefter följer Arboga med ca 35 procent och Karlskoga med ca 27 procent. Det är emellertid endast åtta kommuner som har mer än tio procent av de sysselsatta inom försvaret och försvarsindustrin. Ingen av de tre storstäderna figurerar i tabellen, trots att de i absolut antal har de flesta försvarssysselsatta.

194 Försvarets roll i samhällsekonomin

En med andra ändamål

jämförelse

I inledningen till detta kapitel framhölls, att ett utmärkande drag hos försvarsutgifterna är att löneandelen i jämförelse med andra offentliga utgifter är förhållandevis låg. Från sysselsättningssynpunkt betyder det att den direkta sysselsättning som försvarsutgifterna skapar i jämförelse med andra offentliga ändamål är relativt låg.

Detta illustreras i tabell 7.9. I tabellen visas antalet arbetstillfällen inom offentliga sektorn, som skapas av 100 miljoner kronor i offentliga utgifter för ett antal olika ändamål. Beräkningen har gjorts med hänsynstagande till de skillnader i löner och arbetstider som föreligger mellan de olika sektorerna. Den stora skillnad i antal arbetstillfällen som uppstår, beror huvudsakligen på att löneandelen i försvarsutgifterna endast är ca 34%, medan den inom flertalet andra offentliga ändamål utgör ca 70 å 80%. Detta förklaras i sin tur av att försvarsutgifterna till stor del förbrukas på inköp av krigs- och annan försvarsmateriel. Den totala sysselsättning som skapas både inom offentlig och privat sektor jämförs i tabell 7.10. Resultatet där kan inte direkt jämföras med resultatet i tabell 7.9, eftersom tabell 7.10 grundas på 1975 års input-output tabeller över den svenska ekonomin medan tabell 7.9 grundas på aktuella förhållanden. Tabell 7.10 visar emellertid att den totala sysselsättningseffekten av försvarsutgifter inte skiljer sig märkbart från andra ändamål i samhället. Totalt sett skapar försvarsutgifter fler arbetstillfällen än många andra offentliga utgifter. Förklaringen till detta är att försvarsutgifterna till stor del går till industrin och där tar arbetskraft i anspråk. Dock skapas fler arbetstillfällen inom utbildnings- och socialsektorerna. Privat konsumtion och utgifter för investeringar och byggnadsverksamhet, som mer direkt går till industrin, skapar också något fler arbetstillfällen än försvarsutgifter.

Tabell 7.9 Offentlig sysselsättniugseffekt (antal personer) av en förändring av konsumtionsutgiftema med 100 miljoner kr.

Staten Försvar Rättsväsen Högre utbildning Övriga ändamål Kommunerna Skolväsen Hälso- och sjukvård Socialvård Övriga ändamål Källa: Finansdepartementet, långsiktsenheten.

Försvarets roll i samhällsekonomin 195

Tabell 7. 10 Total sysselsáttningseñekt av en förändring av konsumtionsutgifter med 100 miljoner kr. Staten

Kommunerna

Övriga ändamål

Källa: Jonas Björnerstedt, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms Universitet

Teknikerintensiteten

En viktig aspekt på försvarssysselsättningen är dess teknikerintensitet. Eftersom försvarsutgifterna till så stor del går till utveckling och tillverkning av materiel, betyder detta att antalet tekniker som sysselsätts av försvaret, är högt i jämförelse med andra sektorer.

Detta visas i tabell 7.11. Det framgår där att antalet tekniker som sysselsätts inom den privata sektorn genom försvarets konsumtion av varaktiga varor - direkt och indirekt - är nästan dubbelt så många som sysselsätts av motsvarande summa utgifter för andra offentliga ändamål. Det framgår också att antalet tekniker som sysselsätts av försvarsutgifterna är högre än för alla andra ändamål och sektorer utom flygindustrin. Den senare ingår som en tungt vägande andel av försvarssektorn. Om flygindustrin rensas ut ur försvarssektorn, ligger dock denna fortfarande högre än alla andra sektorer respektive ändamål i jämförelsen.

Beräkningarna grundas på 1980 års input-output tabeller över den svenska ekonomin. Det har därvid att militär verksamhet antagits inom respektive sektor sysselsätter lika många tekniker som civil verksamhet inom samma sektor. Eftersom man har anledning att förmoda att militär verksamhet är relativt är utvecklingsintensiv, antalet tekniker som sysselsätts av försvarsutgifterna sannolikt underskattat i tabellen. De skillnader som tabellen utvisar mellan försvar och andra sektorer ändamål är därför också respektive sannolikt underskattade.

196 Försvarets roll i samhällsekonomin

Tabell 7.11 Antal privat sysselsatta tekniker per 100 miljoner kr i utgifter inom olika sektorer och ändamål.

Sektor/Ändamål Antal tekniker

Försvarets inköp av varaktiga varor” 192 varav privata uppdragstjänster 70 flygindustrin 45 Övrig offentlig

Källa: Jonas Björnerstedt, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms Universitet 4 Varaktiga varor avser sådana varor som ej förbrukas löpande, exempelvis fordon, byggnader och anläggningar samt större vapen- och vapensystem.

Noter

Med försvarsmateriel avses materiel enligt definitionen i kapitel 4, sid 82. Även flygdrivmedel är undantaget från Detta är mervärdeskatteplikt. dock - till skillnad från undantaget för försvarsmateriel - inte unikt för försvaret. I beräkningarna har därför inte hänsyn tagits till undantaget för flygdrivmedel. Den genomsnittliga lönen var 1983 enligt SCB-statistik ca 96 000 kr för heltidssysselsatt manlig arbetskraft. Löneökningen för 1984 har här antagits vara 8 procent och påslagen för arbetsgivaravgifter m m oförändrade. Det genomsnittliga förädlingsvärdet var 1983 enligt SCB 168 000 kr. Det har här antagits att det under 1984 totalt ökar med 8 procent inklusive produktivitetsökning och inflation. Enligt den senaste fastighetstaxeringen har skogsmark ett genomsnittligt värde av 2 419 kr per ha, jordbruksmark 7 460 kr per ha och bebyggd mark (industrifastigheter) 237 000 kr per ha. Av de 150 000 ha utgör 55 000 ha skogsmark, 12 000 ha jordbruksmark, 3 000 ha kasernområden och 80 000 ha annan mark. Med annan mark avses bebyggd mark, målområden, sjöar och vattendrag rn m. En stor del av denna mark är i sådant skick att den knappast har ett altematiwärde. Om det antas att annan mark kan likställas med skogsmark och att kasernområden kan likställas med industrifastigheter blir det totala värdet av försvarets egen mark enligt denna mätmetod ca 1 120 miljoner kr. Samhällsekonomiska effektivitetsförluster kan även förekomma inom försvarsindustrin genom att denna arbetar under förhållanden som är speciella. Det gäller dels de upphandlingsförfaranden som tillämpas, dels de speciella produktionsförhållanden som råder. Dessa beskrivs närmare

Försvarets roll i samhällsekonomin 197

i kapitel 4 och 5. Eventuella effektivitetsförluster inom industrin behandlas dock med fördel i ett längre tidsperspektiv, som medger att resurser kan flyttas om mellan olika samhällssektorer. I det följande avsnittet 7.4 beräknas den förlust i produktion över tiden som hänger samman med försvaret. Vid en sådan beräkning tas (implicit) hänsyn till eventuella effektivitetsförluster inom industrin. Att utnyttjandet av anställd personal och förvaltning har tagits upp i detta avsnitt beror på, att det krävs kortare tid för att ändra på förhållanden som kan orsaka effektivitetsförluster inom detta område jämfört med industrins resurser, som ju till viss del består av maskiner och byggnader som är speciellt utformade för produktion av försvarsmateriel. Eftersom lagrens storlek är en sekretessbelagd uppgift är räntekostnaden beräknad utifrån ett uppskattat värde på befintliga lager. Carl Hamilton, Agricultural Protection in Sweden 1970 - 80”. Institutet för internationell ekonomi, Stockholms Universitet, stencil. Modellen har konstruerats vid lantbruksuniversitetet i Uppsala under ledning av prof. Olof Bolin. Resultaten av beräkningarna är publicerade av SNS i boken ”Makten över maten (se litteraturförteckningen). 9 Se t ex DN 1984-06-10. 10 Se prop. 1983/84:76, s.1. 11 Se SNS konjunkturråds rapport 1981 - 82 Fördelning, stabilitet, tillväxt, s. 58. Beloppen anges däri 1981 års prisläge. Vid omräkningen till 1984 års prisläge har även i detta fall hänsyn tagits till 1982 års devalvering på 16 procent, vilken medför att besparingarna blev lägre idag. 12 Se prop. 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin.

13 Undersökningen har utförts av docent Yngve Åberg vid Stockholms

universitet på uppdrag av bl a 1984 års långtidsutredning och redovisas i

Ds A 1983:17. Åbergs mått på kapital är omtvistat i akademiska kretsar.

Emellertid stämmer hans resultat när det gäller att dela upp observerad tillväxt på förändringar i kapitalet väl överens med andra undersökningar. Se t ex Teknik och industristruktur - 70-talets ekonomiska kris i historisk belysning”, som publicerats av Industriens Utredningsinstitut och Ingenjörsvetenskapsakademin. 14 Resultaten här kan jämföras med de motsvarande beräkningar som har utförts vid tidigare tillfällen. Ingemar Ståhl beräknade år 1968 den ackumulerade tillväxtförlusten i civil BNP till 10,5 miljarder kr i det årets priser (ca 8% av civil BNP). Hans beräkningsmetod redovisades emellertid inte. En jämförelse med andra beräkningar kan därför inte göras. En annan beräkning utfördes på uppdrag av 1972 års försvarsutredning av Åke Hjalmarsson. Enligt de beräkningarna var den ackumuletade tillväxtförlusten i den civila BNP år 1969 ca 8 miljarder kri det årets priser (ca 6% av civila BNP). Det var således en lägre uppskattning av tillväxtförlusten än Ingemar Ståhls. Det framgår av Åke Hjalmarssons beräkningsmetoder vilka uppskattningar av tillväxtförloppet som han använde. Kapitalets vägningstal i tillväxten antogs vara 0,33, dvs avsevärt lägre ån nu tillgängliga uppskattningar. Om hans uppskattning korrigeras för kapitalets vägningstal, skulle skillnaden ha varit ca 15 miljarder i 1969 års priser, motsvarande 11 procent av den civila BNPn.

198 Fc)rs15a'rets roll i samhällsekonomin

15 Tillväxttaktens relativt låga känslighet för variationer i antaganden om fördelningen av frigjorda försvarsresurser illustreras också av de beräkningar som utförts inom finansdepartementet och som redovisas i betänkandets del 2. 16 Denna fråga diskuteras i FN-rapportens kapitel 4, där även referenser görs till de forskarrapporter som låg till grund för expertgruppens slutsatser. Av dessa kan särskilt framhållas ”Military expenditures, resources and development” av Dan Smith och Ron Smith (se vidare litteraturförteckningen). 17 Hur det förhåller sig för Sveriges del är en fråga som studeras av Göran Lindgren vid institutionen för freds- och kontliktforskning vid Uppsala universitet. Resultaten är ännu preliminära, men stöder inte tesen att militär teknikutveckling skulle gynna den ekonomiska utvecklingen bättre än civil.

Litteratur

Arbetsmarknadsläget. Statistiska centralbyrån, pressmeddelande

1984-02-09. Bohm, Peter: Samhällsekonomisk effektivitet. SNS, Stockholm 1972.

Budgetpropositionen 1984, försvarsdepartementet, Prop. 1983/ 841100, Bilaga 6.

Budgetpropositionen 1983, försvarsdepartementet. Prop. 1982/ 832100, Bilaga 6. The defense buildup and the economy. A staff study prepared for the

joint economic committee. Congress of the United States.

Washington, D.C., February 17, 1982. du Rietz, Anita: Industriforskningens utveckling och avkastning med en analys av FoU-investeringarnas räntabilitet inom stål-, kemioch skogsindustrierna. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm

1975.

Economic and social consequenses of the arms race and of military

expenditures. United Nations report No. A/32/88/Rev.1, Sales

No. E. 78.IX.1, United Nations, New York 1978.

The economic impact of reductions in defense spending. Summary of research prepared for the United States Arms Control and Disarmament Agency, Washington, D.C. July 1972. Folk- och bostadsräkningen 1980, del 6:2, Sveriges officiella statistik.

Statistiska centralbyrån, Stockholm 1984.

Fördelning, stabilitet, tillväxt. Konjunkturrådets rapport 1981-82

SNS, Stockholm 1981.

Försvarets samhällsekonomiska kostnader - en studie i den offentliga

verksamhetens ekonomi. Ekonomisystem för försvaret, SOU

sou 1934352 Försvarets roll i samhällsekonomin 199

1968:2, Bihang, Lars Werin 1968. Försvarsstatistik 1983. Försvarsdepartementet, planerings- och budgetsekretariatet, 1984. Hamilton, Carl: Agricultural protection in Sweden 1970-80. Institute for international economic studies, Stockholm University, stencil 1983. Hjalmarsson, Åke: Försvaret i samhällsekonomin. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 1973. Karkamanis, Dimitrios: Försvarsforskning och industriell utveckling. Ekonomisk Debatt 4/1982. 1983 års Livsmedelskommitté. Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor, Ds Jo 1983:10. LU 84, Långtidsutredningen, SOU 1984:4. Makten över maten. Livsmedelssektorns politiska ekonomi. (Bolin, Meyerson, Ståhl) SNS, Stockholm 1984. Mattsson, Bengt: Faran med cost-benefit-kalkyler. Ekonomisk Debatt 3/1982.

Petri, Gunnar & Hjalmarsson, Åke: Översyn av flygvapnets likvidi-

tet m m. Försvarsdepartementet promemoria, 1983-11-01. Regeringens proposition om det militära försvarets fortsatta utveckling m m. Prop. 1983/84:112. Regeringens proposition om vissa livsmedelspolitiska frågor. Prop. 1983/84:76. Regeringens proposition om åtgärder för tekoindustrin, mm. Prop. 1982/83:130. The relationship between disarmament and development. United Nations report No. A/36/356. United Publication Sales No. E.82.IX.1, United Nations, New York, 1981. Smith, Dan & Smith, Ron: Military Expenditure, Resources and Development. A report written as a contribution to the United Nations study on the relationship between disarmament and development, April 1980. Smith, Ronald P: Military Expenditure and Investment in OECD countries 1953 - 1973. Journal of Comparative Economics, March 4, 1980, pp. 19 - 32. Statens finanser 1983. Riksrevisionsverket. Statistisk årsbok 1982/83. Sveriges officiella statistik. Statistiska centralbyrån 1982. Strukturförändringar och samordning. En förstudie från 1982 års kommitté om försvarets gemensamma myndigheter m m. DsFö 1983:5. Ståhl, Ingemar: Försvarets samhällsekonomiska kostnader. Strategisk Bulletin, december 1968. Säkerhetspolitik och totalförsvar. Betänkande av 1974 års försvarsutredning. SOU 1976:5.

200 Försvarets roll i samhällsekonomin

Teknik och industristruktur - 70-talets ekonomiska kris i historisk belysning. Industriens Utredningsinstitut/IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA-Meddelande 218, Stockholm 1979. Till freds. Om totalförsvarets samhällsnytta. Totalförsvarets upplysningsnämnd, Stockholm 1983. Totalförsvaret 1982/1987. Slutbetänkande från 1978 års försvarskommitté. Ds Fö 1981:14. Totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1986/87. Kommittédirektiv. Dir. 1984:14. Utvecklingen av produktion och produktivitet i svensk ekonomi 1963

- 1981 (av Yngve Åberg). Ds A 1983:17.

Utvärdering och analys avseende huvudproduktionsområde 1 under perioden 1975/76 - 1981/82. Försvarsdepartementet, Planeringsoch budgetsekretariatet, Jörgen Palmberg, 1983-10-15. Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvarspolitik av 1978 års försvarskommitté. SOU 1979:42. -

Åberg, Yngve: Produktiviteten i svensk industri 1953 1976.

Akademilitteratur, Stockholm 1981.

och Nedrustning III

omställning

och svenskt

8 Nedrustningsscenarier

försvar

8.1 av scenarier och tidsförhållanden

Precisering

Utredaren skall direktiven basera sitt arbete på antaganden om enligt olika i omvärlden, som kan föranleda minsknedrustningsalternativ av det svenska försvaret med bibehållet säkerhetspolitiskt mål, ning dvs bevarat oberoende och nationell säkerhet. Direktiven beskriver

uppdraget sålunda:

”Utredningen bör inledningsvis ge exempel på några alternativa begränsningar av maktblockens rustningar, som ter sig rimliga under gynnsamma förhållanden. Det är därvid angeläget att alternativen ges en viss närmare i vad avser arten och den geografiska utsträckningen av de precisering internationella nedrustningsåtgärderna. Exempelvis bör det framgå vilka som i de olika alternativen främst antas typer av resurser och stridskrafter begränsas.”

I mandatet talas om både nedrustning och rustningsbegränsningar. Normalt definieras dessa termer på följande sätt:

är dels ett mål, en kraftig minskning och

Nedrustning (disarmament)

dels som omfattar slutlig eliminering av rustningar, en process vilka leder mot detta mål. Det kan exempelvis gälla kraftiga åtgärder reduktioner. Även avskaffandet av vissa slags vapen procentuella områden definieeller undanröjande av vapen från vissa geografiska ras såsom nedrustningsåtgärder.

är åtgärder för att Rustningsbegränsningar (arms control/limitation) kontrollera och eller rustningarna. Det kan gälla hejda begränsa numerära sätta mindre reduktioner eller begränsningar (att tak), andra som syftar till att minska krigsriskerna. åtgärder

Utsikterna att inom de närmaste åren få till stånd några avgörande i förefaller i inte ljusa. En framsteg nedrustningsarbetet dagsläget atmosfär av internationell spänning och låsta positioner allvarlig karakteriserar relationerna mellan supennakterna.

204 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

Om man med en av rimlig grad trovärdighet skall skissera några alternativa nedrustningsscenarier för omvärlden, måste dessa därför med nödvändighet innebära gradvis genomförda nedskärningar över en lång tid. De måste bli och en rad schablonmässiga bygga på antaganden om successiva i olika

framsteg nedrustningsförhandling-

ar. En reduktion kan tänkbara gälla följande typer av rustningsminskningar: a) minskning av en eller ett fåtal typer av vapensystem/förband (punktvisa begränsningar) b) generell sänkning till lägre rustningsnivåer av så gott som alla vapensystem/förband (lineära begränsningar) c) generell sänkning men med betydande variationer i minskningen av olika vapensystem/förband (asymmetriska begränsningar)

Direktivens krav på att militärpakternas antagna nedrustning skall te sig rimlig under gynnsamma förutsätter ett förhållanden ändrat förhandlingsklimat. Relationerna mellan blocken måste av präglas minskad spänning. En ökad till måste i första vilja nedrustning hand demonstreras av supermakterna. Detta får anses innebära att alternativ a), punktvisa inte är begränsningar, tillräckligt långtgående som ett tänkbart scenario direktiven. enligt Istället kommer begränsningarna enligt b) och c) att läggas till grund för de fortsatta resonemangen. Utredaren kommer att belysa effekterna av pågående och tänkbara framtida inom förhandlingar fyra huvudområden, där resultat skulle kunna inom tid. uppnås överskådlig Dessa förhandlingar gäller förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, kärnvapen, kemiska stridsmedel och konventionella vapen.

Tidsperspektiv 25 år

Nedrustningsförhandlingar bedöms behöva pågå under förhållande-

vis lång tidsrymd, innan några påtagliga resultat nås som kan få effekt för Sveriges del. är det i Visserligen dagsläget svårt att se hur misstron och propagandakriget mellan skall kunna supermakterna vändas i riktning mot förnyat samarbete och en konstruktiv Utredaren dialog. måste emellertid ifrån att utgå antagandet, avspänning och samarbete i en framtid i växande skall komma omfattning att prägla relationerna mellan maktblocken. om internationell Förhandlingar nedrustning som en konsekvens härav antas kunna komma igång inom ett par år. De förutses bilateralt och multilateralt pågå och successivt resultera i allt mer långtgående överenskommelser.

Utredaren antar i de här skisserade att scenarierna, förhandlingar fortsätter eller inleds under senare delen av 1980-talet och fortgår under en period av tio ä tjugo år. Resultatet förutses bli en serie avtal om allt längre gående nedskärningar som kan förverkligas under en

och svenskt försvar 205 Nedrustningsscenarier

av år, från år 1990 fram till 2015. Sverige skulle tidsrymd tjugofem under sådana kunna tilldela försvaret gradvis minsförutsättningar kande resurser.

Såväl NATO som bedöms ha tillgång till betydligt Warszawa-pakten större reserver av militär och materiel än Sverige. Från rent personal militär skulle det därför, enligt vad utredaren inhämtat, synpunkt krävas att under denna procentuellt sett Sverige period gjorde mindre av sina än stormaktsblocken. I annat nedskärningar styrkor fall skulle detta komma i en relativt sett allt enligt synsätt Sverige position gentemot maktblocken. svagare

Den framtida internationella situationen skulle emellertid antagna av ökat förtroende och allmän förbättring av relationerna präglas mellan Detta skulle möjliggöra positiva förhandsupermakterna. i form av rustningsbegränsningar. I ett sådant lingsresultat betydande blir även andra faktorer än rent militär säkerhet avgörande för läge att minska sitt försvar. I det följande redovisas Sveriges möjligheter förutsättningarna för en svensk nedrustning. Där görs också beräkningar av alternativa nedrustningsnivåer.

Försvarspolitiska förutsättningar

Hur identifierar man sådana internationella nedrustningsåtgärder som i framtiden kan komma att försvar? Det kan påverka Sveriges med från iakttagelser om lämpligen göras utgångspunkt följande situationen och i omvärlden, som ligger till grund för utvecklingen statsmakternas beslut om det svenska försvarets utformning (jfr också kap 3): D Det nordiska områdets ökade strategiska betydelse hänger samman med i intressen och militära förändringar supermakternas verksamhet till och i luften. Området berörs också av sjöss blockens liksom av utvecklingen på havsrättens kärnvapenstrategi och oljeteknologins område. Sverige bedöms dock ej utgöra något mål för Landet är intressant mer som primärt militärpakterna. till lands eller i luften eller som basområde för

genomgångsområde

anfall i samband med ett konventionellt krig. Det utdraget svenska försvaret är därför främst inriktat på att motstå anfall med konventionella stridsmedel. Genom att till stor del är uppbundna mot militärpakternas styrkor varandra, är de som någondera sidan kan vara beredd att styrkor sätta in mot relativt begränsade. Detta underlättar för Sverige att ett försvar som är tillräckligt starkt för att Sverige upprätthålla avhålla från och motstå angrepp. Båda maktblocken har ett starkt gemensamt intresse av att undvika ett i men deras inbördes motsättningar och krig Europa,

206 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

globala intressen skapar risk för att en lokal konflikt i annan någon del av världen kan trappas upp och till spridas Europa.

Dessa iakttagelser har föranlett bl a följande riktlinjer för försvarets utformning: EI militära försvar Sveriges skall i fredstid bidra till respekten för det svenska territoriets integritet att och genom upptäcka ingripa mot kränkningar. Sveriges försvar skall i mån bidra till fortsatt görligaste stabilitet i det nordiska området. Grannländerna skall inte behöva befara att plötsligt bli utsatta för anfall via svenskt område eller riskera att svensk utrikespolitik omorienteras under påverkan av yttre tryck. Sverige har beslutat att inte inneha eller kemiska och

kärnvapen

biologiska stridsmedel och inriktar sina mot försvarsåtgärder sådana stridsmedel att på begränsa verkningarna av dessa.

Styrkan, sammansättningen och mobiliseringsförmågan hos det

svenska totalförsvaret i första hand

bygger på en bedömning av vilka

resurser som antas vara militärpakterna beredda att avsätta mot Sverige. Följande säkerhetspolitiska, strategiska och militära förändringar i omvärlden bör kunna leda till en väsentlig minskning av det svenska försvaret: a) avspänning och närmare samarbete mellan maktblocken,

b) rustningsminskningar till en balans på avsevärt nivå mellan

lägre de två maktblockens konventionella styrkor, i synnerhet vid en avsevärd minskning av

offensivkapaciteten hos deras militära

förband, c) minskad strategisk av det nordiska betydelse området eller d) så stora förändringar, och strategiska politiska, i vår omvärld att den svenska kan omdefinieras. säkerhetspolitiken

Nedrustningsperspektiv

De nuvarande relationerna mellan supermakterna underlättar inte en nedrustningsprocess kort sikt. De på pågående nedrustningsförhandlingarna kan inom den närmaste tiden inte antas leda till avgörande förändringar i den säkerhetspolitiska miljön. I det följande redovisas emellertid hur dessa i framtiden kan

förhandlingar

tänkas bidra till att och spänningen krigsriskema nedtrappas och anhopningen av vapen i och kring Europa minskar.

och svenskt försvar 207 Nedrustningsscenarier

FAKTARUTA: STOCKHOLMS-KONFERENSEN

Konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och Europa. Senaste steget i den så kallade ESK-processen som med Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i 1973.

Helsingfors

På uppföljningsmötet i Madrid bestämdes att konferensen skall vidta nya effektiva och konkreta åtgärder ägnade att skapa i stârkandet av förtroende och säkerhet samt av

framsteg uppnåendet nedrnsming. Man skall påbörja en process, vars första fas ägnas åt att

fram och anta en uppsättning

fögliandla ömsesidigt kompletterande

förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder avsedda att minska risken

förámilitär konfrontation i Europa.

Délmgare: 35 stater: Alla europeiska stater utom Albanien, dessutom

och Canada. Ett hundra Sex officiella - USA par delegater. språk engelska, franska, italienska, ryska, spanska och tyska. Cirka tre år. I november 1986 skall nästa ESK-konferens i Wien få en från Stockholmskonferensen och ta ställning till om denna skall

rapport

fortsätta i en andra fas, som behandlar nedrustning. Platsen för denna

fas år ännu inte bestämd.

andra

A Sekretariat: Cirka 80, varav ungefär hälften svenska diplomatiska och

administrativa tjänstemän och resten tolkar och översättare. Chef är ambassadör Jan af Sillén. Sveriges delegation: Omfattar 24 personer och leds av utrikesminister Lennart Bodström. Andra i delegationen är Pierre Schori (kabinettsse-

kreterare), Curt Lidgard, (ambassadör och förhandlingschef), Carl-

Magnus Hyltenius (minister och biträdande förhandlingschef) samt Maj Britt Theorin (ordförande i den svenska nedrustningsdelegationen) jämte ett antal parlamentariska representanter och militära experter.

Stockholms-konferensen kan komma att leda fram till överenskom-

melser om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder (CSBM, Confidence and security building measures), som bidrar till avspän-

ning och ett gynnsamt utgångsläge för genombrott i förhandlingarna om både kärnvapen och konventionella vapen. När konferensen inleddes i januari 1984 blev den ett nyttigt öst-västligt kontaktorgan i en av kylslaget internationellt klimat och avbrutna förhandperiod lingar i andra förhandlingsfora.

möten inom (den grundläggande konferen- Tidigare ESK-processen

sen i samt de två i

Helsingfors/Geneve uppföljningsmötena Belgrad

och Madrid) har resulterat i deklarationer av mer allmän natur. På Stockholms-konferensen ställs andra och mer preciserade krav. De förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder som behandlas rör

information och rustningsbegränsningar samt mer allmänna politiska

åtaganden på nedrustningsområdet.

208 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

Informationen gäller en rad åtgärder som tillsammans är tänkta att

öka de 35 staternas om varandras

kunskap militära förhållanden:

föranmälan av och

trupprörelser manövrar, försvarsbudgeternas

storlek, de militära styrkornas de olika enheternas omfattning, basering i fredstid, osv. En diskussion meningsfull förutsätter att parterna lämnar öppen information till varandra. Det gäller inte bara om truppernas och materielens uppgifter och storlek, utan också om

de faktiska kostnaderna för de militära styrkorna.

Restriktionerna i ländernas

gäller begränsningar styrkegrupperingar

och placering av i fredstid krigsmateriel men även en övre gräns för manövrarnas storlek. Konkret kan det också bli fråga om att upprätta zoner längs gränserna där vissa av materiel typer och truppslag förbjuds eller reduceras. av

Begränsningar transportkapacitet kan bli

aktuella. Generellt sett det att minska gäller styrkornas offensiva kapacitet i gränsområdena. Det bör ske utan att ländernas defensiva

förmåga minskas.

I mandatet för Stockholmskonferensen slås fast att de åtgärder som man förhandlar om skall vara: D militärt betydelsefulla och bindande politiskt EI att kontrollera

möjliga (verifierbara)

El heltäckande för Europa med angränsande vatten, samt luftrummet ovanför.

Det betonas vidare, att man måste finna metoder för att kontrollera att de överenskomna åtgärderna efterlevs. Sådan kontroll kan utövas

genom underrättelseverksamhet såsom satellitspaning och ett systematiskt informationsinsamlande. Vidare måste det skapas garantier för att militära observatörer kan andra följa länders militära övningar. Nya möjligheter för kontroll kan komma att skapas liknande supermakternas kommission ”Ständiga rådgivande (Standing Consultative Commission - SCC) för SALT-avtalens efterlevnad. Sådana åtgärder skulle öka förtroendet mellan staterna, minska riskerna för överraskande och därmed angrepp stärka säkerheten i hela Europa.

Resultatet av Stockholmskonferensen kan tänkas bli ett slags regelbok för maktblockens umgänge. Avsikten är att nå fram stegvis till överenskommelser i allt mer komplicerade frågor och få dessa undan för undan En sådan tillämpade. gynnsam utveckling skulle lägga grunden för fortsatta som är mer omedelbart förhandlingar inriktade på verklig nedrustning.

Det tredje uppföljningsmötet enligt Helsingforsdokumentet skall inledas i Wien den 4 november 1986 och förväntas ta ställning till om konferensen skall övergå till en

nedrustningsfas.

SOU 1984.62 Nedrustningsscenarier och svenskt 209 försvar

Figur 8.1 Byggstenari den s k ESK-processen. (Teckning av Lars Melander i Dagens Nyheter, 15 januari 1984).

210 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

På kärnvapenområdet har avbrottet i supermakternas förhandlingar i Geneve om begränsning av kärnvapenbärande medeldistansraketer (INF) lett till att kärnvapenkapprustningen i Europa gått in i ett farligare skede. Läget har tillspetsats genom utplaceringen på ömse sidor av nya mer slagkraftiga medeldistansvapen.

Samtidigt har alltfler människor väckts till insikt om att avskräckningsdoktriner, som ständigt kräver nya rustningar, utgör en oacceptabel grund för varaktig fred. Kärnvapnen upplevs i ökad utsträckning som ett hot. Det är därför inte helt orealistiskt att i en framtid räkna med ett återupptagande i någon form av INF-

förhandlingarna och överläggningarna om strategiska kärnvapen

(START). Sett i ett fem- eller tioårigt perspektiv förefaller därför en ny bilateral överenskommelse mellan supermakterna på kärnvapenområdet (både strategiska och medeldistansvapen) vara en möjlig begränsningsåtgärd. Om supermakterna hörsammade Palme-kommissionens vädjan i januari 1984 om ett års moratorium när det gäller utplacering av nya missiler, skulle detta kunna bli inledningen till avtal om rustningsbegränsningar på kärnvapenområdet. Trycket mot kärnvapenmakterna att vidta sådana åtgärder har också ökat genom andra initiativ. Exempelvis krävde de politiska ledarna i Argentina, Grekland, Indien, Mexico, Sverige och Tanzania i en gemensam deklaration i maj 1984 ett stopp för alla prov samt all tillverkning och utplacering av kärnvapen. Alltmer angeläget förefaller det vara, att också de taktiska s k slagfältsvapnen blir föremål för effektiva förhandlingar.

Ett åtagande från de västliga kärnvapenmakterna om att inte vara först med att gripa till kärnvapen (no first use) skulle -i likhet med Sovjetunionens ensidiga utfästelse under generalförsamlingens andra extra möte om nedrustning sommaren 1982 och Kinas tidigare utfästelse från 1964 - kunna bidra till att minska den gjorda ömsesidiga misstron. En förutsättning härför är sannolikt att NATO och Warszawapakten samtidigt enas om en balans på konventionell nivå i Europa.

En annan åtgärd, som syftar till att reducera risken för att kärnvapen tillgrips på ett tidigt stadium i händelse av krig i Europa, skulle vara att genomföra Palme-kommissionens förslag om nukleär uttunning i Centraleuropa. Kommissionen rekommenderar bortdragande av slagfältskärnvapen inom en 300 km bred korridor i gränsområdet mellan Öst och Väst. Eftersom Europa är den region där supermakterna koncentrerat mer vapen än i någon annan del av världen i fredstid, vore det ett viktigt framsteg om man lyckas enas om en sådan korridor.

Nedrustningsscenarier och svenskt 211 försvar

Vid de multilaterala förhandlingarna inom nedrustningskonferensen i

Geneve on Disarmament -

(Conference CD) skulle ett första avtal

kunna gälla fullständigt stopp för alla Ett sådant kärnvapenprov. avtal har i decennier givits högsta prioritet av FNs generalförsamling. En dylik överenskommelse vore en broms för den kvalitativa

kärnvapenkapprustningen och skulle försvåra spridning av kärnva-

pen till fler länder.

Såväl i det partiella 1963 som i provstoppsavtalet ickespridningsavtalet 1968 förband sig avtalsparterna att fortsätta förhandlingarna för att söka uppnå ett fullständigt provstopp och hejda kapprustningen på kärnvapenområdet. Den överenskommelse mellan supermakter-

na om att avstå från alla över 150 kiloton, vilken

kärnvapenprov ingicks 1974 (tröskelavtalet) har inte trätt i kraft men i tillämpas praktiken. Detta avtal saknar dock betydelse för att den

stoppa

kvalitativa kapprustningen.

FAKTARUTA: PROVSTOPPSAVTALET

Detta partiella provstoppsavtal, som slöts i Moskva 1963, har tillträtts av 112 stater, däribland Sverige. Frankrike och Kina är bland de stater som hittills avstått från anslutning.

Avtalet i atmosfären, förbjuder kämvapenprov i yttre rymden och under vattnet. Parterna förband sig att fortsätta om ett avtal om förhandlingar totalt förbud mot alla Detta har inte provsprängningar. åtagande uppfyllts. I stället har kämvapenmakterna fortsatt att utveckla sina nukleära vapen genom underjordiska prov.

FAKTARUTA: ICKE-SPRIDNINGSAVTALET

Detta avtal från 1968 har tillträtts av 120 stater, däribland Sverige. Brasilien, Frankrike, Indien, Israel och Kina är några av de stater som ännu inte anslutit sig.

Avtalet förbjuder kärnvapenländerna att överlåta och ickekärnvapen kämvapenländerna att skaffa kärnvapen. avtalet svarar det Enligt Internationella atomenergiorganet IAEA Atomic

(International Energy

för kontrollen Agency) av att de kärnvapenfria, till avtalet anslutna länderna, inte civil utnyttjar kämenergi för vapenframställning.

Enligt avtalets artikel VI har kämvapenmakterna åtagit sig att förhandla om effektiva åtaganden för att hejda kapprustningen. 1985 skall avtalets tredje granskningskonferens äga rum. Om inga framsteg dessförinnan skett på nedrustningsområdet kan det finnas risk att flera stater beslutar anskaffa kärnvapen.

Det får anses troligt att om förhandlingarna kämvapennedrustning

kommer att bli i tiden. Även efter en

mycket utdragna långtgående

nedrustning funnes kapacitet kvar för en obegränsad förstörelse.

212 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

Sverige skulle därför även i ett sådant läge behöva bibehålla det slags skydd mot kärnvapnens verkningar som överhuvudtaget kan tänkas möjligt. Någon minskning av nuvarande begränsade försvarsberedskap mot exempelvis strålning, elektromagnetisk puls (EMP) och stötvåg kan därför inte bli aktuell inom en överskådlig framtid.

Däremot finns det skäl anta, att överenskommelser om förtroendeskapande åtgärder och inledning av förhandlingar om kärnvapennedrustning föregås av och även i sig bidrar till att dämpa motsättningarna mellan stormaktsblocken. En sådan utveckling skulle allmänt sett minska krigsriskerna i närtid. Härigenom borde också kränkningarna av främmande territorier bli färre. Mindre anspråk skulle därför behöva ställas på den omedelbara beredskapen i Sverige. Ett område, där nedrustningskonferensen i Geneve bedöms ha relativt goda utsikter att småningom lyckas få med supermakterna på ett avtal, gäller totalförbud mot kemiska stridsmedel. Sedan 1925 finns Geneve-protokollet om förbud mot användning. Detta har emellertid fått begränsad betydelse genom att utveckling, produktion och lagring varit tillåten. Förhandlingarna om ett heltäckande avtal har getts hög prioritet av FNs generalförsamling. Frågan har fått ökad aktualitet sedan anklagelser under senare år riktats mot stater för att ha brutit mot Geneve-protokollet. Supermaktema visar nu (våren 1984) ökad vilja att förhandla fram detta nedrustningsavtal inom CD i Geneve och söker lösa återstående problem framför allt beträffande deñnitionsfrågor och kontrollåtgärder. När ett sådant heltäckande förbud beträffande kemiska stridsmedel slagit igenom i stonnaktsblockens militära organisation, kan för svensk del vissa belopp inbesparas som annars skulle avsättas för att förbättra vårt skydd mot kemisk krigföring. Även detta skulle emellertid ligga relativt långt fram i tiden.

Förhandlingar mellan NATO och Warszawapakten i Wien om ömsesidig reduktion av de konventionella truppstyrkorna i Centraleuropa, de s k M(B)FR-förhandlingarna - om Mutual (and Balanced) Force Reductions - har pågått sedan 1973. De skulle snabbt kunna leda till resultat, om den verkliga politiska viljan funnes.

Man är exempelvis överens om att antalet soldater på vardera sidan skall bringas ner till 900 000 man varav 700 000 marktrupper. Detta innebär en reduktion på mellan 100 0()0 och 200 000 man. Nedskärningen skall ske stegvis och observatörer placeras ut på båda sidor för kontroll. Överenskommelsen skulle emellertid begränsas till trupper stationerade i de båda tyska staterna, Benelux-länderna, Polen och Tjeckoslovakien. Stötestenen hittills har varit olika uppfattning om hur stora förband som egentligen finns inom området. NATOs

SOU 1984262 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 213

representanter lade i april 1984 fram ett kompromissförslag som bl a går ut på mer flexibla beräkningsgrunder och ett snabbare tillbakadragande av styrkor.

En överenskommelse i M(B)FR-förhandlingarna skulle främst få en förtroendeskapande betydelse som inledning till en fortsatt nedrustningsprocess. Viktigast i dagens läge är att Wien-samtalen resulterari

en överenskommelse om balans i Europa beträffande konventionella

styrkor. Detta är sannolikt en förutsättning för att komma igång med förhandlingarna på kärnvapenområdet. Eftersom de aktuella förhandlingarna endast diskuterar de stående styrkorna inom ett begränsat område, kommer ett avtal inte att påverka stormaktsblockens totalt tillgängliga resurser. Från svensk synpunkt är det väsentligt att styrkor som dras bort genom en kommande M(B)FR-överenskommelse inte grupperas om i vårt lands närområde. Annars kunde resultatet bli att det potentiella hotet mot Sverige Ökade.

En utvidgning av M(B)F Rs mandat skulle logiskt bli nästa steg efter en första mer begränsad överenskommelse. En dylik förhandling borde omfatta alla disponibla konventionella styrkor, inklusive materiel, inom vardera militärpakten. En sådan bredare M(B)FRöverenskommelse skulle också kunna innehålla restriktioner i fråga om typer av förband särskilt bidrar till respektive blocks

som

offensivkapacitet. Det gäller bl a attackflyg med lång räckvidd, luftlandsättningsförband, lufttransportresurser, specialtonnage för överskeppning och broläggningsförband.

Resultatet skulle kunna bli en från svensk synpunkt mer defensiv struktur hos pakternas militära styrkor. Stormaktsblocken skulle ändå bibehålla en förhållandevis stor offensiv kapacitet, till exempel i form av stridsvagnar, även om ovannämnda förband och materiel kraftigt reducerades.

8.2 Sambandet mellan internationell

nedrustning

och svenskt försvar

Från avskräckning till gemensam säkerhet

Förutsättningar för en långtgående uppgörelse om nedrustning av de konventionella styrkorna i Europa är att framsteg gjorts på andra områden, framför allt ifråga om kärnvapen och kemiska stridsmedel. Man skulle i en sådan nedrustningsprocess med sikte på de konventionella styrkorna kunna urskilja olika huvudlinjer. Obero-

214 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

ende av vilken inriktning och omfattning som nedrustningsprocessen får, är dess förutsättning att förhandlingsklimatet förbättras väsentligt. Parterna måste finna det både politiskt och ekonomiskt mer angeläget än för närvarande att uppnå resultat.

Den här skisserade nedrustningen skulle kunna förverkligas genom en stegvis process, där förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder går hand i hand med överenskommelser om mer konkreta vapenreduktioner. Nedrustningsförhandlingar skulle bedrivas parallellt inom olika organ och framsteg på ett område kunde påverka förutsättningarna att avancera inom andra.

I en sådan atmosfär av minskad spänning och ökat samarbete skulle relationerna mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen stegvis kunna förbättras. Politisk och ideologisk rivalitet finge lämna plats för ett större ömsesidigt hänsynstagande och ett utbyggt fredligt samarbete på områden som handel, vetenskap och kultur.

Staternas gemensamma intresse att överleva kan i allt mindre grad

tillvaratas genom rent militära styrkedemonstrationer och hotlom

ömsesidig förintelse, dvs avskräckning. Internationell fred och säkerhet måste tvärtom i växande utsträckning bygga på FN-stadgans idé om kollektiva säkerhetsåtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden. Ett fungerande system för internationell säkerhet kräver också att supermakterna blir benägna att söka fredliga lösningar av konflikter genom förhandlingar eller genom utslag av den Internationella domstolen i Haag. Staternas säkerhet garanteras på detta sätt i växande grad av ömsesidig tillit och respekt, dvs gemensam säkerhet. Som en konsekvens härav kan en begynnande avveckling av säkerhetspakternas militära funktion inte uteslutas.

Om en sådan positiv avspänningsprocess inleds inom ett par år, skulle troligen före utgången av detta årtionde flera avtal om begynnande rustningsbegränsningar kunna ha ingåtts. Mer genomgripande nedskärningar av vapenarsenalerna kommer dock att ta betydligt längre tid, kanske ytterligare något tiotal år, att förhandla fram. En sådan utveckling förutsätter att militärpaktema successivt enas om alltmer omfattande avtal, som undan för undan sänker rustningsnivån.

50-procentig i omvärlden nedrustning

Utredaren saknar möjlighet att bedöma den växelverkan mellan olika nedrustningsåtgärder som kan bli möjlig. Flera huvudlinjer för en nedrustning av de konventionella vapnen i Europa är som ovan nämnts tänkbara. Utredaren har av praktiska skäl valt två alternativa scenarier. För båda scenarierna gäller att maktblockens konventio-

och svenskt försvar 215 Nedrusmingsscenarier

nella under en fram till år 2015 skall ha styrkor ZS-årsperiod halverats.

En sådan kan vara likformig, vilket innebär att olika typer halvering minskas i samma Man kan av vapensystem ungefär omfattning. emellertid med större sannolikhet anta att nedskärningarna i ett sådant skulle bli asymmetriska, dvs de skilda vapensystemen läge reduceras olika I vilket fall som helst förutsätts, att NATOs mycket. och skall vardera ha mins- Warszawapaktens styrkor sammantaget kats med hälften.

Ett från svensk synpunkt väsentligt intresse är att militärpakternas offensiva förband, och materiel reduceras i avsevärt större vapen omfattning än andra konventionella enheter. Detta gäller speciellt ifråga om attackflyg, lufttransportkapacitet, luftlandsättningsförband, för överskeppning samt broläggningsförspecialtonnage band.

Utredaren antar därför såsom ett första alternativ, att stridskrafterna i omvärlden halveras ett sådant sätt att de offensiva förbanden på skärs ner i avsevärt större omfattning än övriga konventionella (scenario Enligt ett andra alternativ skulle alla konvenstyrkor I). tionella stridskrafter reduceras proportionellt med 50 procent (scenario II).

Om maktblocken förmåtts att kraftigt reducera de offensiva elementen och det allmänna politiska läget förbättrats, skulle gynnsamma Man får emellertid förutsättningar finnas för en svensk nedrustning. åtminstone under de första årens förhandlingar - vara beredd på i En sådan möjlighet kan under alla bakslag avspänningsprocessen. omständigheter inte uteslutas. En klarare bild av de långsiktiga skulle hinna utkristalliseras före år nedrustningsutsikterna troligen 2000 och i tid före definitiva ställningstaganden om en radikal god nedskärning av det svenska försvaret.

Icke-militär säkerhet

Såsom närmare utvecklats i kapitel 3, utgör försvarspolitik i traditionell mening endast ett av de medel som statsmakterna över för att det säkerhetspolitiska målet att bevara förfogar uppfylla landets frihet och oberoende. Den svenska neutralitetspolitiken söker vinna trovärdighet i omvärlden bl a genom existensen av ett efter våra förhållanden starkt försvar. Men den svenska säkerhetssöker också vara fredsbefrämjande landets aktiva politiken genom utrikespolitik, nedrustningspolitiken, stödet åt FN samt handels- och Det är den samlade effekten av dessa säkerhetsbiståndspolitiken. politiska åtgärder som skall inge omvärlden förtroende för Sveriges

216 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

vilja till frihet och oberoende och till vårt lands aktiva medverkan i ansträngningarna att göra vår värld säkrare och fredligare. Det står samtidigt klart att totalförsvarets är för landets styrka viktig förmåga att fullfölja säkerhetspolitiken.

Den internationella och de förtroende- och nedrustningsprocess säkerhetsskapande åtgärder som beskrivs här reducerar avsevärt isig riskerna för krig eller andra konflikter. Ett sådant förbättrat internationellt klimat, präglat av och intensifierat avspänning fredligt samarbete mellan maktblocken, innebure att hoten mot vårt land minskade. I ett läge då stonnakternas relationer i mindre utsträckning än för närvarande styrs av militära styrkeförhållanden borde riskerna för Överraskande anfall mot och invasion av Sverige väsentligt minska. I detta läge skulle säkerhet i mindre Sveriges grad än nu vila på det militära försvaret.

Svensk

nedrustning

Ur rent militär synvinkel kan det såsom diskuterats i det föregående vara tveksamt om Sverige skulle kunna reducera sitt försvar i samma omfattning som maktblocken. Avspänning och internationell nedrustning skapar emellertid ett klimat där en sådan i nedrustning Sverige blir möjlig och kan vara motiverad, om militärblockspeciellt en förrnås att avsevärt mer minska sin offensiva Man kan kapacitet. därför anta att eventuella beträffande NATOs farhågor respektive Warszawa-paktens militära styrkeöverlägsenhet gentemot Sverige uppvägs av andra säkerhetspolitiska faktorer än rent militära.

En isolerad svensk i den svenska säkerhetsnedrustning förespråkas politiska debatten endast av vissa mindre Däremot finns grupper. det, såväl inom som utom de politiska företrädare för partierna, uppfattningen att det militära försvaret bör en relativt sett spela mindre roll i det svenska totalförsvaret. En sådan stöds också av linje delar av fredsrörelsen, även om av dess företrädare i några går längre sina krav på en i om de kursändring fråga säkerhetspolitiska medlen.

Den nyligen framlagda offentliga utredningen ”Kompletterande motståndsformer” (SOU 1984:10) är ett tecken en på långsam förskjutning och diversifiering av de medlen. I den säkerhetspolitiska beskrivs icke-militära motståndsformer, bl a civilmotstånd. Där föreslås också en speciell delegation för icke-militärt motstånd samt mer forskning på detta område.

Å andra sidan är det att konstatera att en viktigt ensidig demilitarisering av landet knappast är med den traditionella folkrätförenlig tens krav att statsledningen bör ha full suveränitet och kontroll över

Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 217

sitt territorium. Det militära neutralitetsförsvarets omfattning kan emellertid endast avgöras genom en politisk avvägning. Klart är att en isolerad nedskärning av det svenska försvaret skulle minska den för och tillit till Sveriges neutralitetspolitik som landet respekt åtnjuter i omvärlden. antas scenario 1 stegvis kunna reducera sitt försvar i Sverige enligt samma takt som omvärlden, dvs med sammanlagt 50 procent under Härvid förutsätts att militärpakterna skär ner angivna 25-årsperiod. den offensiva kapaciteten till en betydligt lägre nivå än de utpräglat mer defensiva styrkorna.

Om reduktionen av de konventionella styrkorna kommer att ske lineärt med ca 50 procent, skulle Sverige behöva skära ner i mindre omfattning för att inte få sin position försvagad. Utredaren antar därför, att Sverige under dessa förutsättningar med bibehållen säkerhetspolitisk målsättning under samma 25-årsperiod skulle kunna minska försvaret med sammanlagt 40 procent (scenario II).

Utredaren utgår av praktiska skål från att landets försvarsmakt kommer att erhålla sådana anslag under resten av 1980-talet, att den antagna svenska nedrustningen kan börja 1990 från en utgångsnivå som innebär en för det militära försvaret på ca 20 årlig budget miljarder kr räknat i nuvarande prisläge. ZO-miljardersnivån kan i utredarens räkningsexempel fungera som nollalternativ (=oförändrad försvarsnivå) eller referensalternativ (=den budgetnivå från vilken nedskärningarna kalkyleras) för nedrustningsperiodens inledningsår 1990.

Betydande inbesparingar

Den halvering av de årliga militära anslagen från 20 till 10 miljarder kr (i nuvarande prisläge) som i scenario I antas äga rum under 1990 - 2015 genomförs i utredarens exempel etappvis med perioden 5-års intervaller. Mest sannolikt är att nedrustningen under de första åren skulle ske i en långsammare takt för att sedan öka i omfattning mot slutet av perioden. Minskningen i anslagen bleve då lägre i med reduktionerna under senare delen av 25början jämfört årsperioden. För enkelhetens skull antar utredaren att nedrustningen sker i samma takt under hela Anslagen skulle då under den första 25-årsperioden. - 18 kronor femårsperioden (1991 1995) ligga på miljarder per år, - 16 under den följande femårsperioden (1996 2000) på miljarder per år, etc. Vill man med referensalternativet 20 göra en jämförelse miljarder kr per år skulle de sammanlagda budgetbesparingarna under den första uppgå till 10 miljarder kr (5 x 2 femårsperioden

218 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

miljarder), under den andra till 20 miljarder (5 x 4 etc. Den miljarder) totala inbesparingen för de 25 åren blir således inuvarande prisläge

150 miljarder kr (10+20+30+40+50).

I det från nedrustningssynpunkt mindre scenariet II gynnsamma (40-procentig reduktion) antas att landets försvarskostnader under 25-årsperioden minskar från 20 till 12 miljarder kr år. Detta per innebär vid en likformig nerdragning att den skärs årliga budgeten ner med 1,6 miljarder kr vart femte år. Resultatet blir en ackumulerad inbesparing på 8 miljarder kr x under första (5 1,6) femårsperioden och 16 miljarder kr under andra etc. för de 25 Inbesparingen åren skulle i detta scenario bli totalt 120 kr i nuvarande miljarder prisläge.

Det bör understrykas att beloppen är mått faktiskt knappast något på disponibla inbesparingar. Den framtida utvecklingen och statsmaktemas prioriteringar kommer med all sannolikhet att ändras från tid till annan.

miljarder kr per år 20

u 14 I

10 Figur 8.2 Minskning av kostnaden för det militä- O ra försvaret 19904015 (budgetbesparingar). 1990 1995 2000 2005 2010 2015

och svenskt försvar 219 Nedrustningsscenarier

Som av den uppstår ackumulerade framgår grafiska återgivningen av storlek endast om man som alternativ inbesparingar angiven förutsätter en bibehållen kostnadsram på 20 miljarder kr per år till försvaret Genom en minskning av de årliga (noll-alternativet). försvarskostnaderna med 2 1,6 kr vart femte år respektive miljarder skulle staten således med tiden kunna disponera allt större resurser för andra ändamål.

I modell antas, såsom närmare utvecklas i kapitel 10, att utredningens resurser skall kunna bl a som stöd för omställning till frigjorda nyttjas civil De skall även kunna nyttjas för ökade insatser för produktion. ekonomisk och social utveckling i u-länder (kapitel 11).

8.3 i den svenska försvarsstrukturen

Förändringar

i hotbilden

Förändringar

för att bedöma vilka förändringar som kan bli Utgångspunkten aktuella i den svenska försvarsstrukturen är de annorlunda hotbilder som scenario I scenario II kan tänkas innebära. respektive

Om en militär konflikt mellan NATO och Warszawapakten trapkärnvapennivå, skulle Sverige liksom världen i övrigt pades upp till utsättas för skador. Vi skulle bl a drabbas av drivande oreparabla radioaktiva moln, av verkningar på kommunikaelektromagnetiska tionssystemen och sannolikt av en klimatkatastrof, som hotar själva mänsklighetens existens.

av de som f n vidtas i Sverige för att lindra Nyttan skyddsåtgärder effekterna av kärnvapen är osäker vid ett globalt kärnvapenkrig. Förutsättningar saknas att i detta sammanhang överväga några nämnvärda i civilförsvaret eller att göra någon åtskillförändringar nad mellan scenario I och II vad gäller skyddet mot kärnvapen. här till tänkbara former av angrepp med Resonemangen begränsas konventionella vapen.

Scenario I förutsätter en förhållandevis kraftig minskning av militäroffensiva förband och Genom den minskade pakternas vapen. krigsrisken skulle även hoten mot Sverige minska. Stormaktsblockens utrustning för landstigning och luftlandsättning antas ha skurits ned Den minskade förmågan hos militärpaktema att väsentligt. snabbt transportera trupp och materiel över havet och genom luften skulle för del innebära att invasionshotet mot södra och Sveriges mellersta delarna av landet minskade. Det bör dock noteras att stormaktemas även bygger på civila resurser som transportkapacitet inte kan antas bli begränsade på samma sätt som de militära.

220 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

Det potentiella hotet mot de norra delarna av landet skulle inte minska i samma grad som mot andra delar av landet. Detta område skulle i en krigssituation kunna bli av endera angripet landvägen eller båda maktblocken i att användas syfte som genomgångs- eller basområde. Detta har en direkt konsekvens för av utformningen försvaret.

Utöver en minskning av militära förband och myndigheter skulle scenario I således leda till betydande omdispositioner. Minskningen av militärpakternas offensivkapacitet får i scenario I därför antas leda till en selektiv av det svenska nerdragning försvaret snarare än en proportionell. Försvarsmaktens struktur måste anpassas till förändringar i hotbilden.

Genom den i scenariet reduktionen antagna av maktblockens specialtonnage för överskeppning och borde risken för landstigning kustinvasion minska. Behovet av försvarsresurser i södra och mellersta Sverige skulle därmed inte vara lika påtagligt som för närvarande.

Östersjöutloppen skulle dock fortsatt betraktas som

strategiskt viktiga och måste ges i de fortsatta hög prioritet

försvarspolitiska bedömningarna.

Överhuvudtaget blir det vid en lägre försvarsnivå knappast längre

möjligt att i samma som hittills utsträckning sprida förband över större delen av det svenska territoriet. I stället måste styrkorna göras mer snabbrörliga och främst kunna lokaliseras till landets nordliga delar och till områden som bedöms vara särskilt för att betydelsefulla kunna försvara såsom landet, flygplatser, hamnar, särskilt utsatta

landstignings- och samt luftlandsättningsområden gränsövergång-

ar.

Det har konstaterats att hotbilden i detta scenario skulle ändras så att

risken för överraskande anfall invasion minskade. I ett sådant genom läge kan ifrågasättas om den nuvarande mellan avvägningen försvarsgrenarna innebär en rimlig av resurserna. optimering En möjlig justering skulle vara att minska antalet och stridsflygplan fartyg.

Även om andra alternativ är för tänkbara, väljs de fortsatta resonemangen en sådan operativ inriktning. Effekten på krigsorganisationen i stort i detta scenario därför antas finge bli att arrnéförbandens andel växte bekostnad av marin- och på flygförbanden. Detta skulle innebära en ny sammansättning av det svenska försvaret, som sedan mer än 30 år hållit fast vid en i stort sett oförändrad procentuell mellan fördelning försvarsgrenama.

Enligt scenario II förutses att i samma princip potentiella invasionshot föreligger mot som i Sverige dagens läge, även om krigsriskema bedöms ha avtagit betydligt p g a en allmän nedrustning i omvärlden.

Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 221

Eftersom NATO och Warszawa-pakten antas ha kvar avsevärd skulle av detta skäl behöva bibehålla ett offensivkapacitet, Sverige starkt även mot kustinvasion. Därför bedöms effekterna gränsförsvar i i hänseende sannolikt bli mindre än i krigsorganisationen operativt scenario I. Den nuvarande fördelningen mellan försvarsgrenarna skulle i stort bibehållas.

Den i krigsorganisationen, som utredningens nedrustförändring ningsscenarier antas leda till, återverkar på fredsorganisationen minskade anslag till personal, materiel, anläggningar genom stegvis etc. Detta bl a i anslagsfördelningen till de olika återspeglas försvarsgrenarna.

I tabell 8.1 illustreras de av utredningen förda resonemangen om i scenario I och II av till det militära försvarets fördelningen anslagen år 2015. Utgångspunkt är referensnivån år 1990. huvudprogram

Tabellen utgår ifrån referensnivån 1990 med en ungefärlig fördelning av anslagen efter sedvanlig procentuell uppdelning på försvarsgrenarna. Därefter resultatet av en likformig SO-procentig anges först nedskärning.

I scenario I beräknas anslagen omfördelas på sådant sätt att marinens och andel av resurserna reduceras med en flygvapnets procentuella femtedel. Detta motsvaras av en ökning med drygt en fjärdedel av arméns andel. Denna omfördelning återspeglar vilka förändringar i som scenario I antas leda till. I scenario II krigsorganisationen med en rätlinjig minskning av anslagen för de olika kalkyleras huvudprogrammen.

Tabell 8.1 Fördelning av det militära försvarets kostnader enligt scenario I och ll i nuvarande prisläge (miliarder (mdr) kr och procent) jämfört med referensnivån och en SO-procentig likformig nedskärning. Referensnivå Scenario I 2015 Scenario II 2015

Flygvapnet 2,4 1,2 1,2 12 1,5 Övrigtb

Totalt 20,0 10,0 10,0 100 12,0

“ Anslagsposterna för 1990 överensstämmer i stort med beloppen enligt 1984/85 års budget. b av fasta kostnader Övrigt omfattar huvudprogrammen Operativ ledning och Gemensamma myndigheter. På grund kan dessa program sannolikt inte reduceras i den omfattning som här gjorts (schablonmässig 50- respektive

40-pr0centig nedskärning).

222 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

Skalförsvar eller

djupförsvar?

I ett läge med reducerade väsentligt försvarsresurser kommer ett effektivt utnyttjande av dessa att förutsätta ändrade prioriteringar. Det innebär i ett val eller snarare varje givet läge en avvägning mellan två i princip olikartade försvarsstrukturer. En nedrustning med 40 eller 50 procent aktualiserar därför den grundläggande frågan vilken princip som bör vara för vägledande avvägningen mellan olika slags stridskrafter: eller

skalförsvarsprincipen djupförsvarsprincipen. I det

följande redovisas hur dessa två kan utformuppfattningar påverka ningen av den svenska försvarsstrukturen i de

nedrustningsperspek-

tiv som utredaren arbetar efter.

Strukturalternativ A. en bör tonvikten Enligt uppfattning läggas på s k skal- eller neutralitetsförsvar som är förhållandevis materielintensivt och inriktat på gränsskydd en massiv Dess genom vapeninsats. uppgift är att i första hand hindra invasion samt ingripa mot kränkningar av territoriet. Försvaret får med en så markant

materielinriktning ett förhållandevis av och

kraftigt inslag flygmarinförband. Med en sådan struktur blir

incidentberedskapen

hög.

Strukturalternativ B. Den andra ett sk uppfattningen prioriterar djup- eller existensförsvar. Det har sin tyngdpunkt i de genom värnpliktsystemet uppställda arméförbanden, vilkas främsta funktion är att åstadkomma ett bredare och territoriellt försvar. utdraget Ett sådant d är avsevärt mer jupförsvar personalintensivt än alternativ A. Det måste kunna möta anfall vid kust och gräns liksom också genom fördröjande strid försvåra över angriparens framträngande territoriet. Ett relativt stort antal arméförband därför i detta ingår alternativ.

Konsekvenser av för svenskt

nedrustningen försvar

En balanserad mellan strukturalternativen A och B skulle avvägning försvåras vid en allmän nedrustning med 40 eller 50 procent oavsett förändringarna i hotbilden. I scenario I skulle försvaret emellertid

enligt gjorda antaganden nänna sig en struktur alternativ B. enligt Om NATO och såsom antasi Warszawa-pakten, scenario I, mycket kraftigt minskar sin skulle

offensivkapacitet avancerade och dyrbara

vapensystem för det svenska gränsskyddet inte troligen längre ges samma prioritet som idag.

I verkligheten blir det sannolikt inte om ett definitivt fråga val mellan två renodlade ytterlighetsalternativ. Beroende hur den på omgivande säkerhetspolitiska situationen och existerande hotbilden ter i det sig givna läget, måste försvaret självfallet ges en sådan inriktning och

och svenskt försvar 223 Nedrustningsscenarier

att maximal försvarskraft med givna finansammansättning uppnås siella resurser. Nedrustningen innebär under alla förhållanden stora i och fredsorganisationen både i scenario I och scenario ingrepp krigs- II.

torde med närmare precision kunna avgöra hur Ingen idag någon försvarsmakten bör vara i ett framtidsscenario år 2015 uppbyggd präglat av avspänning och nedrustning. Under nedrustningsperioden kommer också den tekniska utvecklingen att fortsätta vilket påverkar försvarets I det utvecklas närmare några av utformning. följande konsekvenserna av de båda strukturalternativen beträffande minskav förband, materiel etc, liksom även ifråga om ningen personal, återverkningarna för den svenska försvarsindustrin.

Scenario I antas leda till en på 15 000 - 22 000 personalminskning personår eller i genomsnitt 600 - 880 årligen inom fredsorganisationen. Denna beräknas i utgångsläget 1990 omfatta 37 000 man (personår). En krympning och omstrukturering av försvarsorganisationen skulle bli erforderlig. Det skulle bl a innebära att 20 ä 30 arméförband och ett antal skolor behövde läggas ned eller slås samman.

På ett eller annat sätt skulle den allmänna värnplikten komma att Detta skulle troligen ske genom en kombination av olika påverkas. åtgärder. En möjlighet är att kraftigare differentiera utbildningstiden för olika dvs s k kategoriklyvning. Vidare kan man värnpliktiga, tänka en allmän av grundutbildningen. Även en sig minskning förkortning av tiden i krigsorganisationen kan bli aktuell.

Effekterna och repetitionsutbildning blir beroende på på grundvilken försvarsstruktur som Utredaren antagandet i prioriteras. gör scenario I att grundutbildningen reduceras successivt från 36 000 värnpliktsår i referensalternativet 1990 till 14 400 respektive 21 600 i alternativen A (materielintensivt) och B (personalinvärnpliktsår minskas samtidigt från 4000 i tensivt). Repetitionsutbildningen referensalternativet till 1 600 2 400 värnpliktsår år respektive 2015.

Om den skulle förbli genomsnittliga längden på utbildningen oförändrad skulle grundutbildningen därvid minska i omfattning från 50 000 till ca 20 000 respektive 35 000 knappt personer personer. skulle under samma förutsätt- Repetitionsutbildningens omfattning minska från ca 110 000 man till ca 45 000 respektive 77 000 ningar man.

Den allmänna nedrustningssituationen skulle också få effekter på materielsidan. Den mot en minskad användpågående utvecklingen av (flyg, fartyg, stridsvagnar) komning dyrbara vapenplattformar mer sannolikt att inte minst vid starkare inriktning på ett påskyndas,

224 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

utpräglat djupförsvar. Materielsidan kännetecknas av en ökad satsning på elektronikintensiv utrustning såsom sambands-, stridslednings, radar- och robotsystem samt precisionsstyrda vapen (jfr kap 4).

Sådana system bör från försvarspolitisk helst tillverkas i synpunkt landet. Enligt aktuella planer och officiella uttalanden är det viktigt för den svenska att i landet

försvarsplaneringen kunna upprätthålla

en fortsatt och utvecklad inom vissa egen kompetens specialområden, bl a följande: D och spanings-, lednings- sambandssystem U precisionsstyrda vapen EI och motmedel telekrigföring D undervattensteknologi EI ammunition.

Den minskning av det svenska försvarets resurser med 50 procent under 25 år, som utredningen räknar med scenario enligt I, leder med nödvändighet till att vissa tidigare inhemskt tillverkade vapensystem måste utgå ur organisationen. Med de det lägre beställningsvolymer generellt blir fråga om, kommer också som vapensystem idag tillverkas att bli för dyra att producera i Sverige.

Förändringarna ifråga om blir en materielanskaffningen givetvis följd av vilken inriktning som försvarsmaktens kommer krigsorganisation att ges i framtiden. Vissa materielområden såsom pansarvärnssystem och system för bekämpning av luftmål, exempelvis kryssningsmissiler, kräver sannolikt en fortsatt eller ökad även vid en satsning nedrustning.

Andra materielområden däremot, såsom tyngre stridsvagnar, nya avancerade flygplanssystem och ubåtar, kommer att knappast behövas i samma vid en framtida internationell nedrustutsträckning ning av det slag som här skisserats. En av och reducering flygplan vissa fartygstyper kan emellertid endast sikt slå i på längre igenom försvarsstrukturen med hänsyn till redan eller gjorda läsningar långt framskridna eller Detta utvecklings- anskaffningsplaner. gäller exempelvis flygplanssystemet JAS 39 Gripen.

I fråga om andra vapensystem såsom ubåtar och lätta stridsfordon finns dock för närvarande definitiva beslut. statsmakterna har inga därför i utredningens scenarier handlingsfrihet att bedöma om sådana vapensystem bör ingå i ett framtida nedskuret försvar. Detta ger samtidigt försvarsindustrin möjlighet att i tid anpassa sin tillverkning efter försvarets minskade behov. En förutsättning är att statsmakterna och försvarsledningen med ännu än längre framförhållning idag kan ge entydiga besked om de framtida prioriteringarna.

Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 225

Räkneexempel

De i detta räkneexempel gjorda kvantifieringarna och prioriteringarna är inte baserade på några mer omfattande analyser. De utgör endast grova uppskattningar med hänsyn till den allmänna inriktningen av försvarsstrukturen, som kan antas bli konsekvensen av valet mellan ett mer materielintensivt (alt A) och ett mer personalintensivt (alt B) framtida försvar. Tabellerna har uppställts som räkneexempel och som en modell för att illustrera utredarens antaganden om ytterst osäkra förhållanden som ligger mer än 30 år framåt i tiden.

Med utgångspunkt från de prioriteringar som återspeglas i räkneexemplets förändringar i anslagen redovisas i kapitel 9, så vitt möjligt, konkreta effekter i såväl krigs- som fredsorganisationerna (personal, materiel, förband etc).

Tabellen 8.2 visar vilka förändringar som kan antas ske i olika delar av försvaret när i en framtida minskar anslagen nedrustningsituation med 50% (scenario I) 40% respektive (scenario II) till 10 miljarder respektive 12 miljarder kr per år. I första kolumnen redovisas också som jämförelse den 20 kr som antas utgångsnivå på miljarder föreligga år 1990 (referensnivå).

Resultatet blir beroende av vilken typ av försvarsstruktur som väljs. Det extremt materielintensiva alternativet A leder till att relativt sett större anslag går till anskaffning av materiel och till och forskning utveckling. Alternativ B, som har tonvikten på djupförsvar förutsätter däremot både fler fast anställda och en större av omfattning och - grund- repetitionsutbildningen mätt i värnpliktsår än alternativ A.

Beräkningarna har gjorts på följande sätt. Vid en genomsnittlig reduktion av försvarsanslagen med 50% (scenario antas att I)

Tabell 8.2 Exempel på försvarsresurser vid nedrustningsscenarierna I-och II.

Ref nivå 1990 Scenario I 2015 Scenario II 2015

alt A alt B alt A alt B

Totalt anslag till det militära försvaret (miljarder kr) 10 10 12 12 Arméförband (antal) 18 27 22 31 Materielanskaffning (inkl FoU) (miljarder kr) 3,9 2,7 4,6 3,4 Personal (personår) 15 000 - 22 000 18 500 26 000 Värnpliktsår - 14 400 21 600 18 000 25 200 grundutbildning - 1 600 2 400 2 000 2 800 rep.utbildning

226 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar

beloppen för materiel (inkl FoU) minskas med 40% i det materielintensiva alternativet A, och med 60% i det personalintensiva alternativet B. Detta innebär att försvaret skulle en disponera drygt miljard kronor mer för materielanskaffning vid försvarsstruktur A jämfört med B-alternativet.

På motsvarande sätt har tilldelningen av i scenario I personal antagits minska med 60% i alternativ A och med 40% i alternativ B. Vid en materielintensiv försvarsstruktur reduceras således antalet anställda i försvaret- mätt i personår - från 37 000 år 1990 till 15 000 år 2015. Vid en personalintensiv försvarsstruktur skulle den under samma period däremot minska till 22 000 personer. Samma antas fördelning gälla för indragningen av arméförband och minskningen av värnpliktiga.

Scenario 11, som innebär att försvarsbudgeten minskas med 40% från 20 till 12 miljarder kr, medför att något större resurser är disponibla än i scenario I. Effekterna av blir därmed mindre nedskärningarna kännbara. I detta fall kalkyleras med en motsvarande skillnad i fördelningen mellan de två alternativa försvarsstrukturerna. Materielanslagen antas i alternativ A minskas med 30% och i B med 50%. Antalet anställda, arméförband och antas därvid värnpliktsår minskas med 50 % i alternativ A och 30 % i alternativ B.

För att kunna dra slutsatser om konsekvenserna av olika några nedrustningsalternativ för orter med militära förband måste de i tabellen angivna siffrorna detaljeras ytterligare. Därför görs i det följande en precisering av hur anslagens minskningar påverkar personalbehovet inom försvaret.

Utgångspunkten för denna uppställning är de totalsiffror för personalen som angivits vid olika scenarier i tabell 8.2. av Fördelningen angivna 37 000 personår på de fem (armén, huvudprogrammen

Tabell 8.3 sysselsättningen i det militära försvaret (personår)

Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 227

marinen, etc) ansluter sig i referensnivån 1990 i huvudsak till ÖBs

långsiktiga preliminära prognos för 1990.

I tabell 8.2 exemplifieras hur de minskade återverförsvarsanslagen kar på antalet arméförband. Som skulle antalet arméförframgått band minska från 45 vid referensnivån år 1990 till som 18 lägst enligt scenario I, alternativ A, dvs med 60 procent. scenario Enligt II, alternativ B, skulle antalet arméförband å andra sidan minska med bara ungefär en tredjedel. Denna i spännvidd minskningarna illustrerar vidden av utredarens problem att bedöma hur en nedrustning i omvärlden påverkar den svenska försvarsstrukturen. Utredaren har inte möjlighet att utom vad analysera detta, gäller organisationens huvudsakliga inriktning och i breda termer de vapensystem som ingår. För att få för av en underlag analysen omställning av de svenska försvarsresurserna kommer därför i de följande två kapitlen ytterligare antaganden att göras.

Litteratur

The Arms Race and Arms Control 1983. The shorter Yearbook. Sipri London 1983. Carl Björeman: Säkerhetspolitisk och militärt försvar. vardag Försvar i Nutid, nr 1983:6. Försvarsmakten i den svenska ÖB säkerhetspolitiken. Perspektivplan del 1. Stockholm 1984. Kompletterande motståndsformer. Betänkande av motståndsutred- ningen (SOU 1984:10). Konferensen om säkerhet och samarbete i UD Europa (ESK). informerar, 1984:1. Relationship between Disarmament and International Security. UN Publication Sales No E.82.IX.4 Series (Study 8). Rustning eller nedrustning? Sipri 1983. Nils Sköld: Kontinuitet och förnyelse. Försvar i Nutid, nr 1984:3. Stockholmskonferensens första session. Utrikesdepartementet. Stockholm 1984. Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvarspolitik av 1978 års försvarskommitté (SOU 1979:42).

9 Exempel på nedskärningar

9.1 av

Precisering förutsättningarna

I det föregående kapitlet skisserades några olika scenarier för en internationell nedrustning, som skulle kunna genomföras under gynnsamma förhållanden. I några räkneexempel illustrerades vilka nedskärningar inom det svenska försvaret som olika scenarier skulle möjliggöra. Där framgick att omfattningen av dessa nedskärningar varierar inom ett mycket brett intervall, beroende på vilken - eller materielintensivt - som man i inriktning personal- respektive scenario ger det framtida svenska försvaret. Exempelvis skulle antalet heltidsanställda inom försvaret kunna minskas från 37 000 år 1990 till mellan 15 000 och 26 000 år 2015 och antalet arméförband från 45 år 1990 till mellan 18 och 31 år 2015.

I föreliggande kapitel analyseras effekterna på försvaret och försvarsindustrin av en nedrustning. I kapitel 10 diskuteras sedan möjligheter till omställning av frigjorda resurser inom försvaret och försvarsindustrin samt problem i samband med en sådan omställning. Det är därvid befogat att i dessa två kapitel koncentrera uppmärksamheten på ett nedrustningsscenario. Därigenom kommer inte framställningen att tyngas av alltför långtgående resonemang om försvarets framtida struktur och detaljutformning. Sådana överväganden har de parlamentariska försvarsutredningarna, tex den nyligen tillsatta 1984 års försvarskommitté, att ta ställning till under sina fleråriga arbeten. Föreliggande utredning har, inom ramen för den tid som stått till dess förfogande och mot bakgrund av sitt mandat, varken haft möjligheter eller anledning att i alltför stor utsträckning uppehålla sig vid detaljerna kring försvarets organisation i en tänkt framtid. Dessa frågor beaktas bara i den mån de har betydelse för bedömningen av de omställningsproblem, som kan bli aktuella vid en nedrustning. I syfte att renodla den frågeställning som står i centrum i detta kapitel antas därför i det följande, att det svenska försvaret skulle halveras under 1990 - 2015. I med resonemangtj ugofemårsperioden enlighet

230 Exempel på nedskärningar

en i kapitel 8 innebär detta att utredaren i den fortsatta analysen utgår från scenario I, dvs en 50-procentig nedskärning av militärblockens konventionella styrkor i Europa, varvid de utpräglat offensiva förbanden skärs ner i avsevärt större omfattning. Beträffande mellan de två olika svenska försvarsstrukturerna avvägningen personal- respektive materielintensiv - antas en balanserad avvägning mellan de ytterlighetsvärden som anges i räkneexemplet i kapitel 8.

Den antagna halveringen av försvaret sker inte i enlighet med ”osthyvelprincipen”, där alla försvarets delar reduceras lika mycket. Scenario I antas leda till en förskjutning av avvägningen mellan vapengrenarna till förmån för armén och på bekostnad av marinen och flygvapnet i lika stora delar. Denna förskjutning som preciseras i nästa avsnitt antas bli följden av den förändring i hotbilden som scenario I skulle innebära.

-

9.2 Nedskärningarnas omfattning en översikt

Resonemanget i det närmast föregående avsnittet illustreras i tabellerna 9.1 - 9.3. Det antas därvid att det militära försvarets - i nuvarande - halveras från 20 till 10 budget uttryckt prisläge miljarder kr under tiden 1990 - 2015. Detta sker genom en minskning med 2 miljarder kr per år för varje påbörjad femårsperiod.

Fördelningen av budgetmedlen över de tre vapengrenarna antas ändras så att arméns andel stiger från 38 till 48 procent, medan marinens sjunker från 15 till 12 och flygvapnets från 35 till 28 procent. Till skillnad från i räkneexemplet i kapitel 8 antas här, att den totala fördelningen av budgetmedlen mellan personal och materiel skulle förbli oförändrad under nedrustningsperioden. Det innebär att ställning inte tas i detta kapitel till de två principiellt olikartade försvarsstrukturer, som diskuterades i kapitel 8.

Tabell 9.1 Antaganden om det militära försvarets budgetanslag år 1990 respektive år 2015.

Budgetanslag Nedskärning miljarder kr 1990 2015 miljarder kr %

Exempel på nedskärningar 231

Tabell 9.2 Antaganden om fredsorganisationens omfattning år 1990 respektive år 2015. Antal enheter Nedskärning 1990 2015 antal Förband

Utbildningsanstalter Armén Marinen Flygvapnet Gemensamma Totalt Övriga gemensamma myndigheter

av budgetmedlens fördelning till förmån för armén, Förskjutningen som mellan materiel och personal i stort antas samtidigt fördelningen oförändrad, innebär att arméns andel av materielanslaget skulle öka från 25 till 30 procent och dess andel av den anställda personalen

minska från 45 till 35 procent. (Dessa andelar anges inte i tabellen).

Tabell 9.3 Antaganden om sysselsättningen inom försvaret, värnpliktens omfattning samt antal sysselsatta inom försvarsindustrin år 1990 respektive år 2015.

Nedskärning

1990 2015 antal %

Personal i försvaret (personår) Armén Marinen Flygvapnet Operativ ledning Gemensamma myndigheter Totalt Värnpliktiga (vpl-år) Grundutbildning Repetitionsutbildning Totalt Anställda i försvarsindustrin (personår)

232 Exempel på nedskärningar

I tabellerna anges inte det totala Ett närmare materielanslaget. resonemang om förändringarna i anslagen för materielanskaffning och FoU förs på sid 242 och framåt. Där de görs också beräkningar som ligger till för att inom grund antagandet, sysselsättningen försvarsindustrin skulle minska som en följd av från nedrustningen 20 000 till 6 000 anställda.

Personalminskningar

Vid beräkningen av de som antas den personalminskningar följa på tänkta nedrustningen, skiljs på olika typer av personal: D militär personal, EI civil personal vid förband, utbildningsanstalter och andra myndigheter inom de tre vapengrenarna, EI personal vid det militära försvarets gemensamma myndigheter.

Personalminskningar vid övriga myndigheter inom totalförsvaret tas upp i avsnittet om civila personalminskningar.

Militär personal

Utgångspunkten är att den tänkta nedrustningen antas medföra en halvering av krigsorganisationen under 1990 tjugofemårsperioden 2015.

Den militära personalen kommer överbefälhavarens enligt planering att år 1990 uppgå till ca 17 500 heltidsanställda. av Omfattningen deltidsarbete är låg bland den militära varför detta kan personalen, antas motsvara antalet anställda En av den personer. halvering militära personalen mellan 1990 och 2015 innebär en genomsnittlig årlig minskning med 350 anställda. Den från omställningssynpunkt intressanta frågan är emellertid inte denna utan nettominskning isig, i vilken utsträckning det krävs att personal för att denna sägs upp nettominskning skall kunna uppnås.

Det finns olika orsaker till att personal slutar sin före anställning uppnådd pensionsålder, s k förtidsavgång. Den främsta orsaken torde vara att den anställde på eget initiativ säger upp för att sig byta arbete. Inför hotet om nedskärningari organisationen är det naturligt att sådana förtidsavgångar ökar. Gränsen mellan och frivilliga ofrivilliga förtidsavgängar suddas då ut och på en krympande arbetsmarknad utvecklas nya former av förtidsavgångar, t ex att den anställde ekonomiskt kompenseras vid en uppsägning.

Antalet uppsägningar, som nödvändiggörs av den nettoplanerade minskningen, kan således endast med från uppskattas utgångspunkt

233 Exempel på nedskärningar

det antal som kan komma att ske. Dessa kan förtidsavgångar beräknas med utgångspunkt från El antalet pensioneringar D den planerade nyrekryteringen D den planerade nettominskningen.

I överbefälhavarens för 1984 - 89 framgår att programplan perioden man att minska den militära personalen med i genomsnitt planerar 150 anställda Nyrekryteringen av yrkesofficerare planeras per är. till i 560 anställda år. Samtidigt förväntas uppgå genomsnitt per antalet pensioneringar uppgå till omkring 300 per år. För att uppnå den planerade nettominskningen på 150 personer per år måste därför antalet i till 410 (=560 - 300+ 150) förtidsavgångar genomsnitt uppgå anställda per år.

Tabell 9.4 Beräkning av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år av militär personal 1984-1989

personalplanering sin senaste perspektivplan från juni 1984 bl a följande:

För att komma tillrätta med obalanserna i personalstrukturen måste rekryteringen inriktas mot långsiktiga mål, samtidigt som avgångar bland den äldre personalen måste stimuleras.

Åtgärder som bör prövas är bl a

möjligheter att sänka pensionsåldern för yrkesofficerare, frivilliga avgångar i kombination med årlig ersättning för äldre militär personal, omskolning och därefter- omplacering till andra befattningar inom totalförsvaret samt ‘ införande av en särskild övergångsstat för yrkesofficerare.”

Det är sannolikt, att de planerade minskningarna under perioden 1984-89 kan utan att personal annat än i genomföras sägs upp De är endast något större än undantagsfall. planerade minskningarna de som skett under 1970- och 1980-talet och som då kunde tidigare utan att någon militär personal friställdes. genomföras Den i av nedrustningsscenariet antagna årliga nettominskningen militär för 1990 - 2015 uppgår till 350 anställda. personal perioden

234 Exempel på nedskärningar

Antalet pensioneringar antas i stort förbli oförändrat, dvs 300 per år. Nyrekryteringen antas successivt begränsas från 560 år 1990 för att mot periodens slut år 2015 uppgå till hälften, dvs 280 per år. Det skulle innebära att under den tänkta nyrekryteringen nedrustningsperioden i genomsnitt skulle uppgå till 420 anställda. Antalet nödvändiga förtidsavgångar skulle med dessa antaganden då bli 470 - (=420 300+350) per år.

Tabell 9.5 Beräkning av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år av militär personal vid en nednrstning med 50% under 1990 - 2015.

Antal Procent av antal anställda

Nyrekrytering 420 3,2 Pensioneringar 300 2,3 Planerad nettominskning 350 2,7

Förtidsavgångar 470 3 ,6

I jämförelse med 1984 - 89 skulle perioden således, enligt gjorda antaganden, antalet nödvändiga öka från 410 årliga förtidsavgångar till 470, dvs inte alls i till i proportion ökningen planerad nettominskning från 150 till 350.

Denna skillnad förklaras av att antas minska i takt nyrekryteringen med den tänkta Detta är i och för nedrustningen. antagande sig godtyckligt, eftersom behovet av av militär nyrekrytering personal till stor del bestäms av andra faktorer än behov. krigsorganisationens Exempelvis kräver till fast anställd värnpliktsutbildningen tillgång militär personal. Men i med att även enlighet antagandet Värnpliktsutbildningen skulle halveras i samband med den tänkta nedrustningen, synes det rimligt att anta en motsvarande i behoven av minskning nyrekrytering av fast anställd militär personal.

Jämförelsen av antalet nödvändiga förtidsavgångar döljer emellertid ett par viktiga skillnader mellan minskningarna under programplaneperioden 1984 - 89 och minskningen under den tjugofemårsperiod, då den antagna nedrustningen tänks ske.

För det första minskar till möjligheterna omplaceringar av personalen, därför att den tänkta antas medföra en nedrustningen halvering av försvaret. Under 1984 - 89 dock inte försvarets perioden planeras organisation att minskas i en som motsvarar de omfattning planerade personalminskningarna. Dessa kan därför spridas ut över flera förband och myndigheter flera orter i landet. på Detta ökar möjligheterna att i varje enskilt fall finna till möjligheter omplacering. Vid den tänkta skulle nedrustningen personalminskningarna

Exempel på nedskärningar 235

vara direkt till av hela förband eller kopplade nedläggningar motsvarande. skulle komma stötvis och därigenom Minskningarna uppgift svårare. göra de militära personalplanerarnas

För det andra blir det under en så lång period som tjugofem år svårare att åstadkomma de nettominskningarna enbart att planerade genom minska omfattning bestäms bl a nyrekryteringen. Nyrekryteringens med från en önskvärd åldersstruktur hos personalen. utgångspunkt En av leder till en förgubbning av minskning nyrekryteringen För en kortare period, som planeringsperioden 1984-89, personalen. kan minska utan att åldersstrukturen avviker alltför nyrekryteringen från den önskvärda. Över en så lång period som 25 år är detta mycket emellertid svårare.

Å andra sidan skulle det under en period av nedrustning och allmän vara att acceptera en högre genomsnittsålder hos avspänning möjligt än vad som är i situation. Vid en personalen, möjligt dagens kan det dessutom antas bli svårare att rekrytera ny nedrustning Man kunde en viss ”fc“)rgubbning” av personalen personal. acceptera under en övergångstid, under vilken de nödvändiga nettominskningarna kunde utan att antalet förtidsavgångar behövde ökas uppnås, genom uppsägningar av personal.

skulle de antagna inte behöva Sammantaget personalminskningarna leda till omfattande av militär personal. Vid en uppsägningar nedrustning skulle problemet för den militära personalplaneringen mycket väl kunna bli det omvända, dvs att i önskvärd omfattning behålla och rekrytera personal.

Civil

personal

Det finns i tre av civil personal inom försvaret: princip kategorier CI knuten till förband, staber och utbildningsanstalter, personal D som tjänstgör vid försvarets gemensamma myndigheter personal och EI anställda inom civilförsvar, ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar.

de redovisade - där diskussionen av I enlighet med antagandena skäl endast kretsar det militära försvaret- antas att de naturliga kring båda första personalkategorierna skulle halveras över tjugofemårs- 1990 - 2015. Hur en sådan minskning skulle fördelas på perioden olika myndigheter kan utredaren inte ta ställning till, men sannolikt skulle flera behöva samordnas i större omfattmyndighetsfunktioner än vad som nu är fallet. Vissa funktioner skulle emellertid inte ning kunna minskas i direkt till den tänkta nedrustningen, till proportion den grundforskning som FOA bedriver. exempel

236 Exempel på nedskärningar

Vid en av försvaret kan man i ökad halvering utsträckning komma att anlita utomstående konsulter för vissa tjänster, som nu utförs av fast anställd personal. Sådana anlitas konsulttjänster idag bl a av

fortifikationsförvaltningen för byggnadsverksamheten inom försvar-

et. I de fall det vid en vore nedrustning ekonomiskt lönsamt, att i större utsträckning anlita utomstående konsulter, skulle det leda till personalminskningar utöver vad som skulle bli följden av en generell halvering av alla funktioner.

om en Antagandet halvering av den civila personalen är således mer schablonmässigt än det som beträffande den gjordes militära personalen. Utredaren har inte haft att sätta in i alla de möjlighet sig detaljer, som skulle krävas för att en noggrannare uppskattning av fördelningen av enskilda personalminskningarna på myndigheter och funktioner. Tyngdpunkten i - än en utredningen ligger gång pä att diskutera konsekvenserna av en för samhället nedrustning utanför försvaret snarare än att i på detalj överväga konsekvenserna för försvarets organisation.

Ovanstående resonemang även den gäller tredje personalkategorin som nämndes i till detta

inledningen avsnitt, dvs de anställda vid

civilförsvaret, ekonomiska försvaret och det försvaret. Det övriga enda som för dessa verksamheter kan slås fast, när det gäller konsekvenserna av den tänkta är att nedrustningen, nedskärningarna där inte skulle bli lika stora som i det militära försvaret. De funktioner som berörs står inte i direkt proportion till det militära försvaret utan är av annat Civilförsvarets slag. omfattning är t ex inte direkt knuten till det militära försvarets och detsamma gäller de flesta andra funktionerna inom dessa delar av totalförsvaret.

Alla försvarsåtgärder kan förutses minska i under betydelse en period av allmän och nedrustning avspänning. Utredaren har emellertid inte underlag för att bedöma i vilken avkall skulle kunna utsträckning göras på behoven av de åtgärder som vidtas inom ramen för dessa delar av totalförsvaret. De inom minskningar civilförsvaret, det ekonomiska försvaret eller det totalförsvaret som skulle övriga kunna bli följden av en är sannolikt nedrustning, små.

Minskningarna av försvarets civila personal antas således främst beröra de inledningsvis två förstnämnda personalkategorierna, dvs den civila personalen vid förband och utbildningsanstalter respektive vid gemensamma militära myndigheter. Det antas att minskningarna skulle motsvara inom det militära nedskärningarna försvaret i sin

helhet, dvs 50 procent över tjugofemårsperioden 1990 - 2015.

Antalet civilanställda kommer ÖBs

enligt planer att år 1990 vara 19 800 heltidsanställda vilket

(=personår), motsvarar ca 23 000

Exempel på nedskärningar 237

anställda För att detta skall antalet personår under personer. uppnå 1983/84 - 1988/89 minskas med totalt ca 3 000 eller med 600 perioden heltidsanställda kan uppskattas beröra ca 900 personer per år. Detta nettominskning är mer omfattande än den som skulle per år. Denna bli av den tänkta Denna skulle innebära en följden nedrustningen. årlig nettominskning mellan år 1990 och 2015 med ca genomsnittlig 400 heltidsanställda eller totalt ca 600 personer.

Även med fortsatta rationaliseringar och därmed sammanhängande skulle konsekvenserna för den civila personalminskningar, personalen av den tänkta således bli lindrigare än konsekvennedrustningen serna av de som planeras för återstoden av 1980-talet. besparingar, De senare förutses inte kunna åstadkommas utan vissa friställningar.

Antalet under 1984 - 89 beräknas uppgå till pensioneringar perioden medför att antalet förtidsavknappt 200 per år, vilket nödvändiga under resten av 1980-talet år ca 700 per år räknat i antal gångar anställda personer. Även vid oförändrat antal årliga pensioneringar och oförändrad (som ej planeras på samma årlig nyrekrytering sätt som för militär personal) skulle den tänkta nedrustnoggranna under åren 1990 - 2015 medföra en minskning av antalet ningen från 700 till 400 per år jämfört med 1984 - 89. förtidsavgångar

Orsakerna till detta förhållande är, att nedrustningen leder till av krigsorganisationen och sålunda medför en reduknedskärningar tion även av den militära personalen. De fredsorganisationsförändringar, som ÖB planerar för återstoden av 1980-talet, sker däremot inom ramen för en i stort sett bibehållen krigsorganisation. De som görs drabbar då i första hand den civila personalen. besparingar

9.4 Förbandsnedläggningar

Aktuella inom försvaret

nedskärningar

Under senare år -framför allt sedan 1970-talets början - har ett antal och inom försvarets fredsnedskärningar rationaliseringar ägt rum För att underlätta förståelsen av vilken omfattning de organisation. skulle få, som antas följa av den tänkta nedrustningen, nedskärningar diskuteras genomförda, pågående och planerade nedinledningsvis skärningar inom försvaret.

Med nedskärning förstås här i första hand nedläggning av förband, eller myndighet. Nedskärningar kan även ta sig utbildningsanstalt uttryck i samordnande åtgärder såsom flyttning eller samlokalisering

238 Exempel på nedskärningar

av hela eller delar av förband, skolor och De myndigheter. nedläggningar av förband som skett, har ofta varit till kopplade flyttning av något annat förband eller någon annan enhet inom försvarets organisation. Nedskärningarna har i vissa fall hängt samman med motsvarande i men förändringar krigsorganisationen, oftast har så inte varit fallet, utan har endast rört nedskärningen fredsorganisationen.

Syftet med 1980-talets är främst att effektivisera nedskärningar fredsorganisationen inom ramen för en i stort sett oförändrad krigsorganisation. Det är följaktligen om som fråga åtgärder, försvaret vidtar för att spara pengar ett håll för att kunna använda på dem för något annat ändamål.

Krigsorganisationen har visserligen också vissa förändgenomgått ringar, men dessa har varit av mindre Som har omfattning. tidigare framhållits, är detta en viktig skillnad jämfört med de nedskärningar som skulle bli följden av den som utredaren skissenedrustning, rar.

Behovet av en effektivare beror främst organisation på krympande ekonomiska ramar samt för både kraftiga kostnadsökningar personal och materiel, som förklaras av den allmänt snabba löneutvecklingen under 1970-talet samt utvecklingen inom Den vapenteknologin. senare har medfört ett ökat behov av och forsknings- utvecklingsarbete för så gott som all materiel, vilket lett till fördyringar.

De genomförda och planerade har således drivits nedskärningarna fram av en mängd olika faktorer, där det målet har varit övergripande att bibehålla krigsorganisationens en kapacitet på någorlunda oförändrad nivå. Detta har skett genom att i tider av oförändrat eller to m minskat ekonomiskt i utrymme spara fredsorganisationen.

Flera flyttningar och av förband har skett eller sammanslagningar planeras ske under de närmaste åren. Sålunda berörs exempelvis Skövde och Karlsborg av ett antal sådana inom omdisponeringar armén, som syftar till att åstadkomma utan att de besparingar negativa konsekvenserna för de inblandade orterna blir alltför svåra. Särskild hänsyn tas därvid till t ex eftersom det är Karlsborg, Sveriges mest försvarsberoende kommun.

Flyttningar och sammanslagningar har genomförts respektive beslutats även för flera arméförband i Skåne. De berörda orterna är Hässleholm, Ystad och Malmö. På Gotland har vidare de tre där lokaliserade arméförbanden samordnats. Under senare år har också arméförband lagts ned i Sundsvall och Enköping.

Exempel på nedskärningar 239

har lagts ned i Säve utanför Göteborg, Kalmar, Flygförband och Västerås och inom marinen har flyttningar och Nyköping i Stockholmsområdet, Karlskrona och samordningar genomförts Göteborg.

Riksdagsbeslut om nedläggning under resten av 1980-talet har fattats beträffande förband i Linköping, Jönköping, Skövde, Karlsborg och Stockholmsområdet (Tullinge). Ytterligare samordningsåtgärder skall dessutom vidtas i Karlskrona och Göteborg.

Förutom det direkta bortfallet av sysselsättning vid de förband som ned eller flyttas, räknar man med ett indirekt sysselsättningsläggs bortfall. Med detta avses sådana arbetstillfällen, som beror på förbandets efterfrågan på varor och tjänster på orten, samt de anställdas varor, service och andra tjänster på orten. efterfrågan på Den totala sysselsättningseffekten brukar därför beräknas med hjälp av en s k sysselsättningsmultiplikator, som ligger inom ett intervall av - I studier av 1,3 1,8 ggr den direkta sysselsättningsförändringen. i Sundsvall och Jönköping har använts en förbandsnedläggningar multiplikator på 1,6? Den totala sysselsättningseffekten skulle således för exempelvis Sundsvall uppgå till 1,6 ggr den direkta sysselsättningsminskningen på 250 arbetstillfällen, dvs 400.

När det att bedöma de samlade konsekvenserna för den ort, gäller som drabbas av en eller motsvarande, måste förbandsnedläggning emellertid tas till flera olika faktorer. I kapitel 10 lämnas en hänsyn översiktlig redogörelse för dessa.

Tabell 9.6 Beräknat direkt sysselsättningsbortfall för orter som berörs av pågående och planerade förändringar i fredsorganisationen.

Antal

Källor: ÖB programplaner för olika år samt Försvarsstabens rapport 1981-06-23 Analys av genomförda fredsorganisationsförändringar perioden 1965-1980”, AnFRO.

240 Exempel på nedskärningar

av

Omfattningen de antagna nedskärningarna

Det finns i Sverige ca 100 militära staber och skolor. förband, Dessa är lokaliserade till ett femtiotal orter i landet (se figur 3.7). Enligt de antaganden, som görs om effekterna av den tänkta nedrustningen, skulle antalet förband och skolor minskas med hälften under perioden 1990 - 2015. har därvid Nedskärningarna antagits stå i direkt proportion till den tänkta totala nedrustningens omfattning. I likhet med antagandet om en av den militära halvering personalen, vilar detta antagande på förutsättningen att även den militära

värnpliktsutbildningen skulle halveras. Det är endast om dessa två förutsättningar tillsammans är som det är att anta

uppfyllda, rimligt att antalet förband och skolor skulle halveras.

Över t

jugofemårsperioden skulle, för varje femårig planeringsperiod

inom försvaret, åtta till tio förband och skolor läggas ned, dvs i genomsnitt 1 ä 2 per år. I jämförelse med ,de nu aktuella nedskärningarna är detta nästan en Under fördubbling. perioden 1984 - 1989 planeras, som nämnts i föregående avsnitt, nedläggning av fem förband. Dessa aktuella kan dessutom nedskärningar sträckas ut i tiden på ett successivt i samband sätt, som inte vore möjligt med den tänkta nedrustningen,

En detaljerad över vilka

förteckning förband, som skulle kunna bli

föremål för nedläggning, kan utredaren inte Det kräver upprätta. långtgående analyser av de olika förbandens betydelse inom fredsrespektive krigsorganisationen. Allmänt antas emellertid att så gott som alla orter, där förband eller andra militära finns inrättningar idag lokaliserade, skulle påverkas av en av det som här nedrustning slag diskuteras.

Antalet nedskärningar kan emellertid antas bli relativt fler i landets södra och mellersta delar än i Norrland, till följd av den antagna förändringen i hotbilden. Detta förhållande kan illustreras med utgångspunkt från den nuvarande av de sexton infanfördelningen teriförband, som finns inom armén. Fem av dessa är lokaliserade till de nordligare delarna av landet, fem till samt sex till mellansverige sydsverige. Vid en nedrustning av det som här antas skulle slag sju eller åtta infanteriförband sannolikt behöva ner. läggas Reduceringarna skulle kunna fördelas så att man lade ner EI tre eller fyra av de sex förbanden i Halmstad, Borås, Uddevalla, Växjö, Eksjö och

Linköping,

EI två eller tre av förbanden i Karlstad,

Örebro, Falun, Stockholm

och Gävle samt ett eller två av förbanden i

Östersund, Sollefteå, Umeå, Boden

och Kiruna.

Exempel på nedskärningar 241

Ö Östersund

Falun . °

GOvle

Karlstad C

U Uddevalla.

l O

Boras

Halmstad I

Figur 9.1 Infanteriförbandens lokalisering.

Av de nämnda förbanden föreslog ett arbetsutskott inom 1978 års

försvarskommitté - den s k - det i Örebro för

dödspatrullen nedläggning. Men riksdagens beslut avvek i det fallet liksom i andra

fall från

dödspatrullens.3

Pâ samma sätt som för infanteriförbanden skulle utredaren kunna gå igenom förband inom andra vapenslag och ange vilka, som skulle kunna bli föremål för nedläggning vid den som här antas. nedrustning Nedläggning av ett förband är emellertid, som angetts i föregående delavsnitt, ofta förknippat med sammanslagningar, flyttningar och samordningar av annat slag. Detta gör konsekvenserna för de

berörda orterna svåröverskådliga, så länge en mer ingående prövning

inte görs.

242 Exempel på nedskärningar

9.5 i försvarsindustrin

sysselsättningen

och

Nedrustning industribeställningar

I det scenario som ligger till för i detta grund beräkningarna kapitel, antas de svenska försvarsutgifterna minska med 50 procent under perioden 1990 - 2015. Anslagen för FoU-beställningar och materielanskaffning beräknas därvid minska i motsvarande grad. En sådan halvering av försvarets industribeställningar skulle få betydande konsekvenser för den svenska försvarsindustrin.

Vid successivt minskande torde försvarets anslag anskaffning av ny materiel komma att ske med allt längre mellanrum. Planerade projekt kommer inte att kunna förverkligas i den utsträckning, som är möjlig vid en över tiden konstant eller För stigande anslagsnivå. industrin kommer då svackorna mellan olika projekt att öka. Det blir därvid allt svårare för företagen att upprätthålla framför allt utvecklingskapaciteten på försvarsmaterielområdet.

När nyanskaffningar sker kommer beställningsvolymerna, beroende på att försvarets organisation krymper, att bli än vad betydligt lägre som för närvarande är fallet. I industrin blir då styckkostnaderna högre, särskilt för sådan materiel där utvecklingen är en tung del. I flera fall kommer industrin att passera den s k där omslagspunkten, kostnaderna är så höga att man inte längre kan konkurrera med utländska alternativ.

Nedrustningen i omvärlden antas dessutom leda till en Överskottskapacitet i världens försvarsindustrier. Flera svenska komföretag mer därvid välja att med militär De svenska upphöra produktion. tillverkare som i detta hårdnande konkurrensläge ändå kommer att få beställningar från försvaret, får vid de lägre beställningsvolymerna ökade svårigheter att upprätthålla under produktionskapaciteten svackorna mellan projekten.

I det förändrade planeringsläge som försvaret kommer att ställas inför vid en nedrustning, kan det antas att nyanskaffningar i ökad utsträckning får stå tillbaka för livstidsförlängningar av redan existerande materiel. Renovering och antas modifiering (REMO) således få en ökad betydelse. Istället för av helt utveckling nya vapensystem kommer försvaret att lägga beställningar på tex nya motorer, ny elektronisk utrustning och ny ammunition till de vapensystem man vid nedrustningens över. Detta början förfogar leder bl a till att andelen produktion inom försvarsindustrin ökar på bekostnad av andelen utveckling.

Exempel på nedskärningar 243

Den förändrade hotbild, som nedrustningen i omvärlden antas medföra för svensk del, sätter sina spår i försvarets struktur och därmed också i materielbeställningarna. Det scenario I, som ligger till grund för analysen i detta och som skisserades närmare i kapitel kapitel 8, innebär att NATO och Warszawapakten reducerar sina

utpräglat offensiva förband i högre grad än sina mer defensiva, dvs

mer än 50 procent. Hotbilden kommer därvid att förändras, genom att omvärldens resurser för angrepp mot landets södra och mellersta delar genom luftlandsättning och överskeppning av man och materiel kraftigt reduceras. De bägge pakternas förmåga att ett genomföra angrepp över landgränserna i norr kommer också att minska, men inte i motsvarande grad.

Denna förskjutning av hotbilden innebär för det svenska försvaret, att framför allt de förband som har till att i ett uppgift krig avvärja invasion genom luften och över minskar i Behovet av sjön betydelse. materiel till dessa typer av förband reduceras starkt. Den materiel som ingår i tex de förband, som har till att motverka ett uppgift angrepp i norr, berörs emellertid inte lika mycket. Detsamma gäller sådan materiel som används för den s k som incidentberedskapen, under alla omständigheter är att för ett nödvändig upprätthålla alliansfritt land som Sverige.

Så gott som alla typer av materiel i försvaret kommer visserligen att reduceras till lägre volymer, men den förändrade hotbilden antas således innebära, att vissa typer av materiel reduceras och kraftigare på sikt kanske t o m utgår ur organisationen. Detta antas bli aktuellt i första hand inom flygvapnet och marinen.

Utredaren saknar resurser för att i detalj bedöma vilka effekterna skulle bli på det svenska försvarets och av den planering organisation nedrustning som skisseras. Några uppenbara konsekvenser av den hotbildsförändring som diskuterats ovan kan emellertid noteras:

EI För flygvapnets del torde i första hand ta nerdragningen sig uttryck i en kraftig minskning av antalet av flygplan. Någon anskaffning J AS-flygplan utöver de 140 som nu fram till år flygplan planerats 2000, antas mot bakgrund av inte bli nedrustningsscenariet aktuell. En eventuell anskaffning av nya efter stridsflygplan JAS 39 Gripen, torde inte komma att ske förrän efter år 2015. Under alla omständigheter antas det då inte bli aktuellt med ny inhemsk utveckling.

För marinens del torde inte kunna klaras utan nerdragningen betydande inskränkningar i beställningarna av nya Det kan fartyg.

244 Exempel på nedskärningar

tex antas, att några nya order hos de svenska varven av ytattackfartyg och ubåtar inte blir aktuella efter år 2000.

För arméns del är effekterna av en nedrustning av det slag som här diskuteras svårare att härleda. Bland de större projekt, som planeras i framtiden, är en ny tung stridsvagn. Eftersom denna framför allt skulle tillföras förbanden i södra och mellersta Sverige, kan det antas att någon sådan beställning i händelse av en nedrustning av det slag som här diskuteras, inte kommer att förverkligas.

Ett vapensystem har ofta flera uppgifter att fylla. T ex har marinens ytattackfartyg inte bara uppgifter vid en kustinvasion, utan spelar också en roll i den s k incidentberedskapen, som även i händelse av nedrustning måste hållas på en fortsatt hög nivå. De vapensystem, som i händelse av nedrustning kommer att försvinna ur organisationen, kan således ha uppgifter som måste övertas av andra förband och andra - kanske helt nya typer av - vapensystem. Man kan därför utgå från, att det vid successivt minskande försvarsanslag kommer att ske betydande förskjutningar och omprioriteringar inom vapengrenarna och även mellan dem, beroende på att uppgifter fördelas om inom försvaret.

Som nämnts ovan, kommer en nedrustning i omvärlden att leda till en överskottskapacitet inom världens försvarsindustrier. Resultatet blir en köparens marknad” med hårdare konkurrens mellan producenterna. Detta antas inte bara leda till en ökad svensk import, utan också till en minskad svensk export av försvarsmateriel. Den exportinriktade delen av försvarsindustrin påverkas därför - vid en nedrustning - inte bara i samma utsträckning som den inhemskt orienterade försvarsindustrin, utan kan också antas förlora marknadsandelar på exportmarknaden på grund av den hårdnande konkurrensen. Man kan inte heller utesluta, att flera konkurrentländer kommer att lätta på sina restriktioner vad gäller vapenexport och kanske t o m aktivt underlätta företagens exportansträngningar. I vissa länder sker detta redan i dagsläget. Om Sverige vid en nedrustning bibehåller sin relativt restriktiva exportlagstiftning, kommer detta ytterligare att minska den svenska försvarsindustrins exportmöjligheter. Sammantaget antas således den skisserade nedrustningen få följande allmänna effekter på det svenska försvarets industribeställningar och på svensk försvarsindustri: D av materiel kommer att ske med mellan- Nyanskaffningar längre rum, vilket bl a leder till ökade problem i industrin att upprätthålla utvecklingskapaciteten;

nedskärningar 245 Exempel på

kommer att bli vilket bl a beställningsvolymerna generellt lägre, leder till att flera industrier kommer att upphöra med försvarsmaterielproduktion och övriga att få ökade problem att upprätthålla produktionskapaciteten; och kommer att öka i betydelse i renovering modifiering (REMO) förhållande till av materiel, vilket bl a leder till en nyanskaffning inom indubetydligt lägre efterfrågan på utvecklingsresurser strin; mer än andra av vissa vapensystem kommer att reduceras på grund den förändrade hotbilden och vissa kommer helt att utgå ur organisationen; försvaret kommer till stor del att lösa sina uppgifter på ett annat sätt i en organisation, vilket bl a leder till överföringar krympande av uppgifter från en typ av materiel till en annan; kommer att minska i större utsträckning än de inhemska exporten beställningarna.

Sysselsättningseffekter

I utgångsläget år 1990 antas sysselsättningen i den svenska försvarsindustrin uppgå till i runda tal 20 000 anställda, räknat i personår. antas vara densamma år 1990 som idag, dvs ca en Exportandelen mätt i antalet Av de anställda i försvarsindustrin fjärdedel sysselsatta. år 1990 antas därför 15 000 arbeta med utveckling och produktion för det svenska försvaret och 5 000 för exportmarknaden.

från det svenska försvaret av FoU och materiel Beställningarna beräknas minska med 50 procent under perioden 1990 - 2015. Samtidigt antas importandelen - såväl den direkta som den indirekta ——öka som en följd av bla ökad konkurrens från omvärlden. Dessutom antas en viss ske av produktionen inom effektivisering försvarsindustrin under tjugofemårsperioden genom bl a införandet av ny teknik. Sammantaget beräknas därför sysselsättningen inom försvarsindustrin med FoU och materiel för det svenska försvaret minska från 15 000 anställda år 1990 till 5 000 anställda år 2015, dvs en minskning med två tredjedelar.

Försvarsindustrins antas minska med 75 procent under export perioden 1990 - 2015, vilket bl a är ett uttryck för att konkurrensen ökar bland världens försvarsindustrier som en följd av nedrustningen. Om Sverige bibehåller sin relativt restriktiva exportlagstiftning, antas detta leda till att försvarsindustrins export minskar i högre grad

än konkurrentländernas. Ökningen av den indirekta importandelen,

dvs av insatsvaror i produktionen, kommer också att påverka för Den effektiviseringen inom sysselsättningen export. antagna försvarsindustrin, bl a införandet av ny teknik, kommer också genom

246 Exempel på nedskärningar

att få effekter vad gäller och för utveckling produktion export. Sammantaget antas därför, att sysselsättningen inom försvarsindu-

strin med FoU och materiel för exportmarknaden minskar från 5 000 anställda år 1990 till 1 000 anställda år 2015.

Den totala inom försvarsindustrin antas således

sysselsättningen

minska med 14 000 anställda från 20 000 år 1990 till 6 000 anställda år

2015, som en följd av den antagna nedrustningen.

Nästan tre fjärdedelar av dem, som arbetar inom försvarsindustrin år

1990, kommer alltså att behöva lämna

försvarsmaterielproduktionen under tjugofemårsperioden. Det innebär att i mellan 500 genomsnitt

och 600 anställda per år ett måste

utspritt på tjugotal arbetsplatser övergå till annan verksamhet.

I tabell 9.7 anges för det svenska försvaret 1983 vid

sysselsättningen

olika arbetsställen inom försvarsindustrin. Siffrorna inte

speglar nödvändigtvis läget år 1990 - mycket kan hända under naturligtvis

resten av 1980-talet - men ger en grov bild av vilka arbetsställen som

har omfattande med materiel för det svenska

sysselsättning försvaret.

Tabell 9.7 Antal sysselsatta i försvarsindustrin med utveckling och produktion av försvarsmateriel för det svenska försvaret 1983. Personår.

Företag Ort Personår

Saab-Scania Linköping 3 871 FFV Arboga 2 022 Bofors Karlskoga 1 998 Volvo Flygmotor Trollhättan 1 460 Karlskronavarvet Karlskrona 1 020 FFV 953 Linköping Hägglunds Örnsköldsvik 920 ERA Mölndal 840 ERA Stockholm 800 PEAB Järfälla 589 Saab-Scania Jönköping 465 FFV Växjö 347 Bofors Lidingö 310 FFV Motala 284

Källa: Enkät till försvarsindustrin.

sou 1934:62 Exempel på nedskärningar 247

l Saab-Scania FLYGVAPN ET

Linköping

_ Jönköping

Volvo Flygmolor

Trollhättan

ERA Mölndal Stockholm

FFV

Arboga _ Linköping i

MARINEN Karlskronavarvet ‘ A . K ockums, Malmö

Saab-Scania

Linköping

Bofors, Karlskoga

PEAB, Jörfölla

FFV, Motala

Figur 9.2 Större levere- _ rantörer till marinen spektive flygvapnet.

248 Exempel på nedskärningar

En nedrustning, som i genomsnitt leder till en med två minskning tredjedelar av sysselsättningen, kommer med all säkerhet inte att lämna något arbetsställe Den relativa antas opåverkat. minskningen bli större vid de arbetsställen som materiel för producerar flygvapnet och marinen - se figur 9.2 - än vid de arbetsställen som producerar materiel huvudsakligen för armén.

I tabell 9.8 anges vid olika arbetsställen sysselsättningen med försvarsmateriel för export 1983. Där framgår bl a att exporten är koncentrerad till ett mindre antal arbetsställen som således - om förhållandena är desamma år 1990 - måste vid en påverkas kraftigt nedrustning med i genomsnitt en med tre i minskning fjärdedelar sysselsättningen.

Sannolikt kommer flera tusen anställda vid t ex Bofors i Karlskoga och vid Saab-Scania i Linköping att beröras av en av det nedrustning slag som här diskuteras. Effekterna kommer att bli även betydande vid tex FFV Underhåll i och vid Volvo Arboga Linköping, F lygmotor i Trollhättan, vid PEAB i Järfälla och vid ERA i Mölndal. Nedskärningarna inom marinen antas resultera i betydande nerdragningar vid bl a Karlskronavarvet.

Nedgången till en kommer lägre beställningsnivå att medföra, att flera företag väljer att med att upphöra producera försvarsmateriel. I vissa fall beror det på att viss materiel ur försvarets utgår organisation. I andra fall är huvudorsaken, att man de svenska genom beställningarna inte kan få tillräcklig lönsamhet i en hårdnande internationell konkurrens. Det är för utredaren naturligtvis omöjligt att peka ut vilka som vid en företag, nedrustning av det skisserade slaget, i framtiden kommer att välja en sådan utväg. Det är däremot klart, att flera redan nu har så företag låga beställningsvolymer att man närmar sig denna s k omslagspunkt.

Tabell 9.8 Antal sysselsatta i försvarsindustrin med utveckling och produktion för export 1983. Personår.

Företag Ort Personår

Bofors Karlskoga 2 951 PEAB Järfälla 551 FFV Karlstad 518 ERA Mölndal 490

Källa: Enkät till försvarsindustrin

249 Exempel på nedskärningar

De vid en kommer också att lägre beställningsvolymerna nedrustning fram en hårdare inom försvarsindustrin. Det tvinga strukturering t ex inom FFV och Bofors som idag gäller ammunitionstillverkningen är åtta olika orter. En strukturförändring inom ammuutspridd på nitionsindustrin kan leda till att helt upphör på orter produktionen som tex Lindesberg, Vingåker, Åkers Styckebruk och Karlsborg. Även inom andra delar av försvarsindustrin -t ex robotindustrin och elektronikindustrin - finns resurser, som vid en idag parallella av försvarsindustrin kan tänkas samordnas för att göra nedskärning

det att bibehålla en utvecklings- och produktionskapacitet

möjligt inom landet.

I ett avsnitt om inom försvaret noterades, tidigare nerdragningarna att effekterna inom försvaret mildras bl a på sysselsättningen genom och förtidsavgångar. Så kommer givetvis också att bli pensioneringar fallet inom försvarsindustrin. Någon samlad bild av åldersstrukturen inom försvarsindustrin finns emellertid inte. Vid en helt jämn skulle i genomsnitt - vid en total sysselsättning i åldersfördelning försvarsindustrin 20 000 anställda - ca 450 pensioneras varje år. på Det finns emellertid att anta, att flera arbetsställen har en anledning äldre åldersstruktur.

inom industrin vid en nedrustning kommer emel- Nerdragningarna att komma när en order är och inte lertid stötvis, färdigproducerad av en annan. Det kan då bli om att flera hundra - kanske följs fråga ett tusen - arbetare och tjänstemän vid ett arbetsställe upp emot måste med utveckling och produktion av försvarsmateriel upphöra under en kort Dessutom kommer nerdragningarna att period. olika Även om företagen i flera fall kan påverka företagen mycket. komma att i stor klara situationen med hjälp av bl a utsträckning kommer i beställningar för många pensioneringar, nedgången bli så stora vid enskilda tillfällen, att inte

arbetsställen pensioneringar annat än kan bidra till att lösa sysselsättningsproblemen.

marginellt

Noter

1 ÖB Perspektivplan 1984, del 1, sid 55. 2 Se tex FOAs rapport Regionalekonomiska analyser vid fredsorganisa- tionsförändringar exemplet Lv 5 i Sundsvall. För en livfull skildring av beslutsprocessen kring dödspatrullens förslag se ledamoten Hans Lindblads Leve dödspatrullen. av nuvarande militära förband görs här med utgångspunkt Beskrivningen från 1978 års försvarskommittés betänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, Ds Fö 1981:1, sid 151-158.

250 Exempel på nedskärningar

Litteratur

Analys av

genomförda fredsorganisationsförändringar perioden 1965

- 1980, AnFRO, Försvarsstaben 1981-06-23. Försvarsmakten iden svenska säkerhetspolitiken. framtidsfrå- Några gor 1984. ÖB Perspektivplan del 1, Försvarsstaben. Stockholm 1984. Lindblad, Hans: Leve Försvar i Nutid dödspatrullen. 3-4 1983, Centralförbundet Folk och Försvar, Stockholm 1983. Regionalekonomiska analyser vid -

fredsorganisationsförändringar

exemplet Lv5 i Sundsvall, F OA rapport C 10093-113, September 1978. Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet. Slutrapport från 1978 års försvarskommittés arbetsutskott för freds-

organisationsfrågor, Ds Fö 1981:13.

ÖB för det militära försvaret programplan 84 - 89, Försvarsstaben, Stockholm 1983.

10 till

Möjligheter omställning

Utgångspunkter

Det scenario om en internationell som ligger till grund nedrustning, för diskussionen om en möjlig framtida nedrustning i Sverige, antas en nedskärning över tjugofemårsperioden 1990 - 2015 av möjliggöra det svenska försvaret med 50 procent.

Konsekvenserna skulle därmed bli en minskning av den militära och civila inom försvaret med drygt 20000 anställda. Om personalen hänsyn tas till pensioneringar samt behoven av nyrekrytering beräknas detta nödvändiggöra i genomsnitt 870 förtidsavgängar per år, varav 470 avser militär personal och 400 civil personal. Under skulle dessutom 40 - 50 förband, skolor och tjugofemårsperioden staber behöva ner. Varje år måste således en eller två sådana läggas enheter i avvecklas, varvid betydande reala resurser i genomsnitt form av anläggningar, mark och materiel skulle frigöras, som till viss del kan användas för andra ändamål.

Försvarets beställningar från försvarsindustrin skulle minska med hälften. Industrins export av försvarsmateriel antas dessutom sjunka betydligt mer på grund av att nedrustningen i omvärlden skärper konkurrensen utländska marknader. Totalt beräknas detta leda på till en av inom försvarsindustrin med minskning sysselsättningen 14 000 anställda, dvs i genomsnitt 560 per år.

För försvarsindustrins del har därvid hänsyn inte tagits till pensioneoch behovet av nyrekrytering av personal, som skulle kunna ringar denna siffra i den ena eller den andra riktningen, med påverka maximalt kanske 50 ä 100 personer inkluderar inte per år. Siffran heller anställda i sådana verksamheter i näringslivet, som producerar för försvaret men som inte räknas till försvarsindustrin. De totala effekterna på sysselsättningen av de minskade industribeställningarna skulle således kunna bli avsevärt större än angivna 14 000.1

skulle alltså en nedrustning av det svenska försvaret- Sammantaget av det som skisserats i betänkandet - leda till en total minskning slag

252 Möjligheter till omställning

av sysselsättningen i försvaret och försvarsindustrin med ca 34 000 anställda under en tjugofemårsperiod. Om man tar till hänsyn behovet av nyrekrytering samt inom försvaret pensioneringama innebär detta, att varje år i genomsnitt 1 430 personer måste lämna försvaret och försvarsindustrin, som en av följd nedrustningen.

I ett övergripande samhällsekonomiskt skulle detta perspektiv innebära, att under 25-årsperioden mindre än 1 procent av den totala arbetskraften i Sverige behöver övergå till annan som sysselsättning en följd av nedrustningen. kan således i ett renodlat Omställningen samhällsekonomiskt perspektiv knappast bli något större problem.

Det är emellertid välbekant, att som sysselsättningen idag utnyttjas ett - ofta framgångsrikt påtryckningsinstrument mot statsmakterna, när det gäller tex förbandsnedläggningar eller industribeställningar. Det är principiellt inte önskvärt, att de anställda vid förbanden och inom industrin används i detta Den syfte. dag statsmakterna skall ta ställning till indragningar av förband eller minskade beställningar av försvarsmateriel av på grund nedrustning, skall dessa nedskärningar inte behöva vägas mot sysselsättningspolitiska aspekter. De grupper av människor, vars inte tjänster längre kommer att efterfrågas i samma som skall inte utsträckning tidigare, behöva bära bördorna av en nedrustning som i allas intresse. ligger En ökning av arbetslösheten - vare sig på nationell, eller regional lokal nivå- till följd av nedrustningen kan under inga omständigheter accepteras.

I försvaret och försvarsindustrin finns välutbildad personal, betydande teknisk kunskap och andra värdefulla som vid en resurser, nedrustning kan utnyttjas för civila ändamål. Från en rent marknadsekonomisk utgångspunkt kan man mena, att resurser som friställs på detta sätt själva söker sig till den bästa alternativa användningen. Utredaren anser emellertid att det finns skäl att ett mer anlägga offensivt, näringspolitiskt perspektiv. Det borde ligga i samhällets intresse att undersöka möjligheterna för att dessa resurser - framför allt välutbildad och skicklig arbetskraft- skall kunna slussas över till framtidsinriktad produktion. skulle den industriella Härigenom basen i Sverige kunna breddas och stärkas.

Även andra än rent samhällsekonomiska aspekter spelar en avgörande roll i detta sammanhang. En nedrustning är en politisk process, som för att komma till stånd måste vara förankrad hos hela folket och drivas fram av en stark politisk Den får inte förhindras eller vilja. fördröjas av sysselsättningsmässiga, regionalpolitiska eller ekonomiska skäl.

Möjligheter till omställning 253

I detta betänkande används begreppet omställning för olika slags och Omställning inom försvarsinförändringar anpassningsåtgärder. dustrin från omställning inom försvarets egen organisation. skiljer sig I industrin krävs en långsiktig och mestadels riskfylld satsning för att finna civila av de kunskaper och andra resurser, som tillämpningar används för utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Omställav etc inom försvaret är annorlunda till ning personal, anläggningar karaktären.

att är i båda fallen naturligtvis starkt beroende Möjligheterna lyckas som tex den allmänna I av yttre betingelser, konjunkturen. varje enskilt fall även lokala och regionala förhållanden en stor roll spelar för (se avsnitt 10.3). Bortsett från dessa omställningsmöjligheterna omständigheter, är omställning av försvarets resurser gemensamma mindre och mindre förenad med risktagande än omställlångsiktig inom industrin. Denna skillnad föranleder överväganden om ning förberedande som kan vidtas innan en nedrustning har åtgärder, inletts för att sådana förutsättningar att en nedrustning inte skapa leder till arbetslöshet (se avsnitt 10.6).

10.2 till av försvarets

Möjligheter omställning

resurser

Materiella resurser

När det gäller försvarets materiella resurser kan det tyckas oegentligt att använda eftersom militära föremål och begreppet omställning, är så väsensskilda från civila. Men det finns många rent anläggningar militära och anläggningar som kan utnyttjas för civila byggnader ändamål. är ett bra exempel. Det flygfält med tillhörande Flygplatser som tidigare utnyttjades av flygflottiljen F1 i Västerås

byggnader

t ex omvandlas till en skola för civil flygpersonal från hela planeras världen -framför allt från u-länder. Även kasernbyggnader kan finna civila Det har skett i Jönköping, där användningar. exempelvis kasernerna som tillhört regementet A 6 skall tas i bruk av detaljhandeln och användas för ett köpcentrum.

Försvarets och anläggningar kan således i vissa fall finna byggnader civila då de är mer eller mindre direkt användningar, antingen till civila förhållanden, som exempelvis flygfält, eller då anpassade kommunen eller grupper av invånare lyckas finna alternativa så att anläggningarna kan tas i bruk för användningsmöjligheter, civila ändamål utan större nyinvesteringar, som t ex i Jönköping.

254 Möjligheter till omställning sou 1984:62

I andra fall kan byggnaderna i vara mindre attraktiva för (CiVllt sig utnyttjande, men den geografiska sådan att belägenheten själva marken är värdefull. Så var fallet i tex Sundsvall, där Lv 5s kasernområde var beläget nära centrum mark som efter på nedlläggningen har tagits i anspråk för bostäder, affärer och industrier. Men även i dessa fall den lokala situationen stor roll för utsikterna spelar att finna civila användningar av resurserna. Icke desto mindre torde en systematisk genomgång och av erfarenheter katalogisering gjorda kunna vara till stor för att i enskilda hjälp fall ge idéer och stimulera till civila användningar av försvarsanläggningar.

Personal

Den militära personalen utmärks bl a av en som gedigen utbildning till stor del kan komma till nytta i civila Före sammanhang. höjningen 1972 av pensionsåldern för militärer, var det inte att ovanligt officerare gick över till civila efter utträdet ur yrkeskarriärer försvarsmakten, tex som lärare eller administratörer.

Försvarets civila personal är till del service- och övervägande administrationspersonal med arbetsuppgifter som har direkta civila motsvarigheter. Vid de förbandsnedläggningar som har genomförts under senare år har det visat att en stor del av den civila sig, personalen i stor utsträckning kunnat finna andra likartade anställningar. Här, liksom i allmänhet, är det den lokala arbete tillgången på som är avgörande för att finna annan möjligheterna sysselsättning, eftersom personalen i stor är bunden till orten. utsträckning

De årliga nödvändiga av försvarets som förtidsavgångar personal utredaren har antagit -i genomsnitt 870 anställda per år - skulle inte nämnvärt skilja sig i omfattning per år från vad som faktiskt planeras äga rum under senare hälften av 1980-talet.

Studier av genomförda visar att mellan 50 och 75 nedläggningar procent av den militära personalen har beretts annan sysselsättning inom försvaret. Detta innebär att som önskat stanna kvar samtliga inom försvaret också har kunnat göra det. I vissa fall har detsamma gällt den civila personalen, men allmänt är att möjligheterna placera om civil personal inom försvaret mindre Civil är inte goda. personal lika van vid förflyttningar och har även visat vara mindre sig benägen hänill. För militär är däremot ett normalt personal förflyttningar inslag i karriären.

Men konsekvenserna för dem som skulle beröras av nedskärningarna under nedrustningsperioden skulle bli eftersom allvarligare, möjligheterna till omplacering inom försvaret i stort sett skulle vara

sou 1984:62 Möjligheter till omställning 255

vid en där försvarsorganisationen minskas obefintliga nedrustning med 50 procent.

Vid en skulle således endast en mindre del av den nedrustning i försvaret kunna beredas omplacering inom övertaliga personalen Detta skulle säkert få vissa konsekvenser av försvarsorganisationen. och kommunalekonomiskt slag. Det skulle

personaladministrativt

leda till ett den lokala arbetsmarknaden, där högre tryck på konkurrensen om arbetstillfällen bleve hårdare. De som av befintliga eller andra skäl vore obenägna att söka sig till annan ort, familjeskulle därför behöva räkna med att det kunde ta längre tid att finna annan Olika stödåtgärder skulle därför behöva sättas sysselsättning. in.

omfattar hjälp med att finna sysselsättning på Befintliga stödåtgärder annan arbetsmarknadsutbildning - dvs omskolort, flyttningsbidrag, till annat där utsikterna att erhålla anställning är ning yrke - för start och i sista gynnsamma näringshjälp av egen verksamhet hand för att trygga försörjningen av den enskilde och socialbidrag dennes Olika offentliga bidrag, såsom tex familj. inkomstprövade skulle också kunna träda in och mildra den ekonobostadsbidrag, miska förlusten för de berörda människorna.

Studier som har visar, att de anställda upplever genomförts osäkerheten om sin situation som ett av det mest i negativa inslagen skulle en nedrustning av det slag nedläggningsprocessen. Därvidlag som här skisseras, innebära en viss förbättring genom att man i god tid, kanske tio års sikt, kunde urskilja vilka förband som skulle på dras in eller samordnas med andra förband.

En annan erfarenhet av aktuella nedläggningar är den långa negativ tid som mellan beslut och definitiv avveckling av förbandet. förflyter Denna tid har vid nedläggningar i regel varit tre till fem genomförda år. Osäkerheten som råder beträffande de anställdas eventuella tid för personalen. Vid en nedrustomplacering gör denna plågsam skulle denna kunna kortas ned, eftersom tidsutdräkning tidsperiod ten vid dessa av förband hängt samman med överflyttawecklingar av vissa funktioner till andra förband. ning

10.3 Lokala

omställningsproblem

I det diskuteras olika faktorer, som påverkar omställnings-

följande och -problem i samband med en förbandsnedläggning möjligheter eller minskade med åtföljande minskning av industribeställningar inom en kommun och region. försvarssysselsättningen

256 Möjligheter till omställning sou 1984:62

Avsnittet bygger till stora delar studier som FOA på och Arbetstagarkonsult AB har gjort beträffande och samhällsekoregionalnomiska konsekvenser vid nedläggningarna av Lv 5 i Sundsvall respektive A 6 i av de

Jönköping. Genomgången faktorer, som är av

betydelse vid bedömningen av kommunernas att lösa förmåga problemen vid

förbandsnedläggningar, bygger på FOA-rapporten

Fredsorganisationsförândringar inom armén -presentation av

några aktuella kommuner från 1981. I denna januari jämförs Jönköping,

Eksjö, Hässleholm, Skövde, Karlsborg, Örebro, Falun och Sollefteå

med hänsyn till hur inom försvaret minskningar skulle drabba kommunerna. Där redovisas vilka faktorer, som är av betydelse vid en sammanvägning av effekterna av

förbandsnedläggningar och en

jämförelse görs av konsekvenserna för de olika kommunerna och regionerna. Vissa av de faktorer som ut som pekas betydelsefulla är specifika för kommunen, medan andra är för specifika regionen, men alla berör den ort som skulle drabbas i avseende något och behandlas därför i ett Faktorerna sammanhang. kan grovt delas in i demogra-

fiska, arbetsmarknadsmässiga och ekonomiska.

Demografiska faktorer såsom befolkningens storlek, utveckling över tiden och åldersstruktur en allmän ger uppfattning av huruvida

kommunen/regionen är expansiv eller Detta visar hur

stagnerande. goda de allmänna är att

förutsättningarna hantera de negativa

följderna av bortfallet av ett regemente eller motsvarande. En stor befolkning är inte en för

tillräcklig förutsättning att överkomma

sådana negativa om

följder, befolkningen minskar och har en

åldersstruktur där andelen invånare i ålder produktiv (16-64 år) är relativt låg.

Allmänt gäller att förändringen över tiden är mer än vad upplysande som gäller vid ett visst tillfälle. Detta i gäller hög grad även de faktorer som speglar arbetsmarknadssituationen. Bland dessa ingår följande:

Antal arbetslösa, sysselsatta och lediga platser - totalt och fördelat på olika näringsgrenar, dvs och jord- skogsbruk, tillverkningsindustri, byggnadsindustri, varuhandel, samfärdsel, privata samt offentliga tjänster - är alla statistiska grundläggande uppgifter av stort värde vid bedömningen av en orts eller regions livskraft.

Förvärvsfrekvensen avser den andel av i åldrarna 16 -

befolkningen

64 år som är förvärvsarbetande. De som är förvärvsarbetande kan ej vara arbetslösa, förtidspensionerade, studerande eller hemarbetande. Låg förvärvsfrekvens tyder oftast, men inte nödvändigtvis, på ett otillräckligt utbud av arbetstillfällen.

sou 1984:62 Möjligheter till omställning 257

och självförsörjningsgrad. Stor nettoutpendling kan vara ett Pendling tecken på en otillräcklig arbetsmarknad, medan stora pendlingsströmmar i båda riktningarna kan tyda på att arbetsmarknaden är otillräckligt differentierad, så att utbud och efterfrågan på arbetskraft stämmer dåligt överens. Självförsörjningsgraden mäts som antalet sysselsättningstillfällen i kommunen i procent av antalet förvärvsarbetande boende i kommunen och visar beroendet av arbetsmarknaden på andra orter. Andelen sysselsatta inom offentlig sektor kan vara av betydelse såtillvida som en hög andel offentligt sysselsatta minskar känsligheten för svängningar i konjunkturen och därmed ger en stabilare arbetsmarknad. Förtidspensioner kan utgå av hälsoskäl eller handikapp men också av arbetsmarknadsskäl och kan därför ge upplysning om arbetsmarknadsläget i stort. Försvarsberoendet i sysselsättningstermer mäts dels direkt som andelen av de som är försvarsanställda, dels indirekt då sysselsatta hänsyn även tas till antalet arbetstillfällen hos lokala leverantörer till förbandet etc samt den sysselsättning, som skapas genom de försvarsanställdas efterfrågan på service samt varor och andra inom kommunen och regionen. tjänster Vid en sammanvägning av alla faktorer är det naturligt, att den relativa betydelsen av olika faktorer varierar kraftigt. Andelen försvarssysselsatta är den faktor som vid en sådan sammanvägning sannolikt - för sig själv tagen - bäst indikerar hur allvarliga de sysselsättningsmässiga konsekvenserna skulle bli av en nedläggning eller omlokalisering av ett förband. I de flesta fall år andelen försvarssysselsatta låg i förhållande till hela sysselsättningen inom kommunen. Exempelvis fann FOA vid sin studie av Lv 5 i Sundsvall att 240 var direkt anställda och totalt 400 arbetstillfällen var beroende av förbandet, vilket motsvarade en knapp procent av de sysselsatta på den lokala arbetsmarknaden. I kommuner med flera olika försvarsetablissement och dessutom försvarsindustri, kan det totala försvarsberoendet naturligtvis vara avsevärt mycket högre. Karlsborgs kommun är, som nämnts tidigare, den kommun som har det i särklass högsta försvarsberoendet med 36 procent av de sysselsatta anställda inom försvaret. FOAs studie avsåg endast orter med arrnéförband som var aktuella för nedskärningar. I tabell 10.1 har en lista gjorts för alla orter med märkbar andel försvarssysselsatta (dit tex de tre storstäderna

258 Möjligheter till omställning sou 1984:62:

Tabell 10.1 Antal anställda inom försvaret 1983 i olika kommuner samt i procent av totalt antal sysselsatta. Endast kommuner med mer än 5 procent försvarssysselsatta

Källor: Se tabell 7.8

Stockholm, Göteborg och Malmö inte hör), varav framgår att också Boden, och svarar försvaret för över 10 procent av Eksjö Strängnäs sysselsättningen.

kommunerJ_

Vid bedömningen av och jämförelser mellan olika i förmåga att klara av en förbandsnedläggning eller annan nedskärnin av försvarsverksamheten, finns det även anledning att se till i vilke kommunen redan har

utsträckning orten, respektive regionen blivit

föremål för några stödåtgärder inom ramen för det s k samhälleliga_ skyddsnätet. Dessa åtgärder från statens sida vidtas inom flera områden: arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, miljö, energi, forskning och utveckling, företagsservice och andra former av

bransch- och företagsstöd. (Det finns för övrigt redan ett särskilt

omställningsstöd. Hittills utgår dock detta endast till företag inom teko-, träbearbetnings- och manuell glasindustri.) I detta sammanhang finns det anledning att något uppehålla sig vid de arbetsmarknadspolitiska respektive regionalpolitiska stödåtgärder, som existerar i dagsläget:

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ha formen av

exempelvis_

beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning och företagsutbild-j

. Möjligheter till omställning 259

säsong- och konjunkturnedgång eller när arbetstillgången av andra skäl är otillräcklig. E1 som är eller risk Arbetsmarknadsutbildning ges åt personer löper att bli arbetslösa eller är svårplacerade arbetsmarknaden. på D är vid där den som får Företagsutbildning utbildning företag, utbildningen är anställd vid företaget och erhåller lön i vanlig ordning därifrån. Företaget erhåller i sin tur för statliga bidrag utbildningen.

Andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgörs av s k anställning med lönebidrag och skyddat arbete. Dessa riktar i första åtgärder sig hand till sådana som till av personer följd fysiska, psykiska, socialmedicinska eller andra handikapp är svårplacerade den på öppna arbetsmarknaden. Omfattningen av dessa kan vara åtgärder av intresse, eftersom försvaret har ca 500 sådana personer anställda, av vilka många vid en som den här skisserade skulle nedrustning behöva omplaceras.

Regionalpolitiskt stöd i olika former utgår i dagsläget i första hand till

l

de befintliga speciellt avgränsade stödområdena. Stöd kan i ett utgå

i

tiotal olika former bl a som lokaliseringsstöd, investeringsbidrag,

l sysselsättningsstöd och offertstöd. Det kan utgå antingen som bidrag

eller lån till företag eller kommuner. Förutom att kan regeringen ändra stödområdesindelningen kan stödet i vissa fall till utgå mottagare utanför stödområdena.

Utöver ovannämnda stödformer, som utgår till företag, enskilda, kommuner och län, finns det en speciell stödform för kommuner som är av betydelse i detta sammanhang, nämligen skatteutjämningsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag lämnas av staten för att garantera alla kommuner en viss skattekraft per invånare. Det beräknas med utgångspunkt från en grundgaranti som varierar från kommun till kommun. Grundgarantin är uttryckt som en viss av procent medelskattekraften hos alla kommuner och är som 103 procent lägst och som högst 136 procent av denna medelskattekraft. Utifrån grundgarantin beräknas sedan årligen den garanterade skattekraften, där tillägg eller till åldersstrukturens avdrag görs med hänsyn inverkan på kommunernas kostnader. tas då bl a till Hänsyn skillnader ifråga om kostnader för service till pensionärer, grundskola, förskolans deltidsgrupper, daghem, fritidshem och familjedaghem. Särskilda tillägg görs för kommuner vars under den folkmängd senaste har minskat tioårsperioden med mer än fem procent.

På grund av att beräknas med skatteutjämningsbidraget utgångspunkt från antalet invånare, påverkas kommunens skatteinkomster

260 Möjligheter till omställning

endast indirekt av en förbandsnedläggning via den utflyttning från

kommunen som blir en följd av nedläggningen.

En bedömning av konsekvenserna av förbandsnedläggning kan göras genom att jämföra ett antal aktuella kommuner med hjälp av de ovan

uppräknade faktorerna och rangordna dem med avseende på deras förmåga att bära de problem som en förbandsnedläggning oundvikligen innebär. Någonvsådan total undersökning har utredaren inte

haft resurser att genomföra. En sådan jämförelse redovisas emellertid i F OAS rapport angående de nämnda åtta kommuner, som då var berörda av pågående organisationsförändringar inom armén. De flesta av dessa kommuner skulle sannolikt drabbas av de nedlägg-

ningar som skulle bli följden av utredningens tänkta nedrustning. Det finns således skäl att här återge några av rapportens slutsatser:

Man kan diskutera vilka kriterier som skall gälla när man resonerar om vilka kommuner som bör besparas bördan av sysselsättningsminskningar. Det finns en tendens att sätta likhetstecken mellan kommunala och samhällsekonomiska hänsyn. Denna likhet är inte självklar. Att upprätthålla sysselsättningen i problemområden kan kräva så stora ekonomiska uppoffringar att mindre resurser blir över till andra samhällssektorer. En utgångspunkt kan vara att livs- och konkurrenskraftiga kommuner skall för att därmed påskynda tex strukturomvandlingen av rikets prioriteras En vanligare utgångspunkt är emellertid att kommuner som p g a näringsliv. arbetsmarknadsproblem etc drabbas hårdare än andra av sysselsättningsminskningar bör skyddas. Hänsyn tas då till kommunens förmåga att klara av näringslivets omställningsproblem, hantera de friktioner på den lokala arbetsmarknaden som tex förbandsnedläggningar innebär och kunna erbjuda de friställda annan sysselsättning. Kommunalekonomiska hänsyn (skatteunderlag m m) ingår också i bilden. Förbandsnedläggningar innebär givetvis negativa effekter på sysselsättning m m (åtminstone på kort sikt) i vilken kommun de än sker. Men de drabbar kommunerna olika hårt beroende på kommunernas olika möjligheter att hantera de problem en förbandsnedläggning innebär. De två kommuner vilka torde få de största svårigheterna att bära konsekvenserna av sysselsättningsminskningar är Karlsborg och Sollefteå. Karlsborgs kommun är rikets i särklass mest försvarsberoende kommun vad _ sysselsättning. Regementet S 2 står för en del av denna sysselsättning. I gäller i dagsläget står S 2 för ca 7% av kommunens sysselsättning. Vid en eventuell avveckling tillkommer därutöver indirekta och inducerade effekter. En avveckling av S 2 skulle därför troligen innebära ett bortfall motsvarande drygt 10% av sysselsättningen i kommunen. Karlsborg uppvisar dessutom en svag befolkningsutveckling, ogynnsam åldersstruktur, låg förvärvsfrekvens och har av länsstyrelsen i Skaraborgs län rubricerats som problemkommun”. Länsstyrelsen har därför föreslagit Karlsborg för placering i stödområde 2.

sou 1984:62 Möjligheter till omställning 261

Sollefteå kommun uppvisar en enhetlig bild vad gäller de presenterade indikatorerna. Svag befolkningsutveckling, ogynnsam åldersstruktur, låg förvärvsfrekvens, omfattande förtidspensionering m m. hög arbetslöshet, Försvarsberoendet är stort och även om en samordning av I 21/Fo 23 och T 3 inte skulle innebära ett betydande bortfall av arbetstillfällen föranleder ändå arbetsmarknadssituationen i kommunen stor försiktighet. Sollefteås place- , i stödområde 5 är dessutom ett tecken på att kommunen av i ring l statsmakterna getts hög prioritet vad det gäller att värna om sysselsättl ning. En kommun som uppvisar en god arbetsmarknadssituation men ett stort försvarsberoende är Eksjö. Eksjö kommun utmärks därutöver bl a av svag ogynnsam åldersstruktur, relativt odifferentierad befolkningsutveckling, industrisysselsättning men också av hög förvärvsfrekvens och stor offentlig sektor. Eksjö torde trots den goda arbetsmarknadssituationen och p g a den ¥ stora relativa betydelse en omfattande fredsorganisationsförändring har för 5 sysselsättningen i kommunen komma efter Karlsborg och Sollefteå i rangordning. De kommuner, av de studerade kommunerna, som lättast torde klara av förbandsnedläggningar är Jönköping och Örebro. I båda dessa kommuner spelar försvarssysselsättningen endast en marginell roll. Båda kommunerna erbjuder en stor och relativt differentierad arbetsmarknad vilket underlättar omställningsproblem och omplacering av personal. Arbetsmarknadssituationen i Örebro och Jönköping är hygglig och förvärvsfrekvensen hög. Eventuella förbandsavvecklingar påverkar inte heller dessa kommuners möjligheter att leva upp till sina roller som primära centra. (Fredsorganisationsförändringar inom armén - presentation av några aktuella kommuner, FOA PM, 1981-01-07, Bil. 9, sid. 17-19.)

Som nämnts genomfördes de refererade studierna innan någon hade skett. De studier, som har gjorts efter att nedläggning nedläggningar har genomförts, har begränsats till konsekvenserna för försvaret och inte beaktat de kommunal- och regionalekonomiska effekterna. En möjlig orsak till detta är att effekterna har varit förhållandevis I t ex Sundsvall torde nedläggningen av Lv 5 lindriga. inte ha inneburit nämnvärda svårigheter för kommunen eller några regionen att hantera bortfallet i sysselsättning. Orten var vid tillfället inne i ett skede. skapades där expansivt Många nya arbetstillfällen bl a utlokaliseringen av statliga verk och myndigheter.

genom

Kommunen kunde utan svårigheter nyttiggöra sig den mark och de

anläggningar som försvaret lämnade över.

Situationen är likartad i Jönköping där nedläggningen av A 6 kommer att slutföras under 1985. Den refererade FOA-studien drog

ju också slutsatsen, att förbandsnedläggningen inte skulle förorsaka för Jönköpings kommun. några allvarligare problem

262 Möjligheter till omställning

Jämfört med de nedläggningar som har skett och planeras ske, skulle konsekvenserna av utredningens tänkta nedrustning bli väsentligt allvarligare för de kommuner som skulle drabbas. I de kommuner där försvarsberoendet är omfattande och inte enbart hänför till sig existensen av ett förband, en utbildningsanstalt eller försvarsmyndighet skulle de negativa konsekvenserna förstärkas av att nedrustning-

en sannolikt skulle drabba flera enheter. De kommuner och regioner,

som dessutom uppvisar en relativt hög andel sysselsatta inom försvarsindustrin, skulle dessutom drabbas av nedskärningari denna. För att i utredningens perspektiv fullt ut bedöma konsekvenserna för särskilt utsatta kommuner, måste alla sådana tänkbara nedskärningar vägas in. Vid en nedrustning skulle nedläggningar drabba såväl kommuner med relativt lågt försvarsberoende, som mer utsatta kommuner exempelvis Karlsborg och Eksjö. I ett avseende skulle en nedrustning medföra en möjlig lindring för berörda kommuner och regioner jämfört med aktuella nedskärningar. Det gäller effekten på skatteutjämningsbidraget. Detta beräknas såsom ovan angivits på grundval av antalet invånare i kommunen. Vid nu aktuella nedskärningar förlorar berörda kommuner invånare till följd av att den militära personal, som så önskar, kan omplaceras inom försvaret. Vid en nedrustning funnes som nämnts inte samma möjligheter till omplaceringar. Iden mån de minskade omplaceringsmöjligheterna leder till att den berörda personalen stannar på orten skulle således kommunen inte förlora i skattekraft.

Speciellt för mindre kommuner som är mer beroende av försvaret torde detta innebära en reell fördel jämfört med den aktuella situationen där de berörda kommunerna förlorar dubbelt, dels i antal arbetstillfällen, dels i skattekraft.

10.4 i försvarsindustrin

Omställningsmöjligheter

Förutsättningar

Enligt de beräkningar som gjortsi kapitel 9, kommer den nedrustning som där skisseras att leda till en minskning av sysselsättningen i försvarsindustrin med drygt 14 000 anställda under perioden 1990 - 2015. Under loppet av tjugofem år kommer i så fall nästan tre fjärdedelar av försvarsindustrin att försvinna. Varje år berörs i genomsnitt 560 anställda. Nerdragningarna inom de tio företag som här räknas till försvarsindustrin sker vid anläggningar på tillsammans ett tjugotal orter utspridda över landet. Nedrustningens totala effekt på sysselsättningen i industrin antas därmed bli av ungefär samma omfattning som de senaste årens

sou 1984:62 Möjligheter till omställning 263

varvskris, varvid 15 000 anställda har fått lämna varven. Men dessa skedde under en kortare period, på mindre än tio år, nerdragningar och var resultatet bl a av yttre faktorer som knappast kunde påverkas. Försvarets är ett förhållandevis område. , upphandling välplanerat i. fast för lång period framåt. De minskade Anskaffningsplaner läggs från försvaret vid en nedrustning bör därför normalt beställningarna sett inte komma som för industrin. Man kan någon överraskning inte att den totala omfattningen av nedrustvisserligen utgå från, ningen är känd år 1990. Men tidshorisonten är ändå så lång, att kan sättas in för att underlätta anpassningen inom företagen åtgärder till den nya situationen.

De allmänna förutsättningarna för omställning från militär till civil är - som kommer att visas längre fram i detta avsnittproduktion inom flera av de berörda Där förutsättningarna är goda företagen. sämre, kommer problemen till stor del att behöva lösas med åtgärder vilka normalt vidtas inom näringslivet vid vikande beställningsvolymer såsom avgång, anställningsstopp m fl. En stor del av de naturlig försvarsindustrin är kvalificerad som anställda inom personal framför allt i en högkonjunktur - har förhållandevis lätt att finna ny sysselsättning utanför försvarsindustrin. Där betydande nerdragningar kan sikt måste om civila inte förutsägas på lång man, satsningar lyckas, räkna med att många anställda spontant lämnar företagen.

I flera av försvarsindustrierna har under senare år betydande nerdragningar gjorts. Mellan 1976 och 1980 minskade t ex Hägglunds sin totala sysselsättning med närmare 400 anställda, en nerdragning som till övervägande del skedde med naturlig avgång och anställ- Karlskronavarvet minskade mellan 1979 och 1982 ningssstopp. med 430 personer. Även här klarade man nerdragsysselsättningen utan Inom andra företag har ningen betydande friställningar. emellertid senare års orderminskningar lett till betydande friställningar, t ex inom Bofors, där sysselsättningen vid försvarsmaterieldivisionen under några år minskat med ungefär 700 man.

Nerdragningarna inom försvarsindustrin, som en följd av den som skisseras, kommer dock inte att ske successivt. De nedrustning kommer snarare stötvis i och med att tillverkningen av en viss avslutas och inte omedelbart följs av ny produktion med produkt samma volym. Som regel bör det emellertid finnas goda möjligheter att på några års sikt förutsäga hur stora minskningarna blir av det svenska försvarets beställningar.

Den exportberoende industrin har ett sämre planeringsläge. Tiden mellan order och leverans är normalt sett kortare. Det finns således

264 Möjligheter till omställning

anledning att tro, att nerdragningarna inom den exportberoende försvarsindustrin kommer att bli svårare att förutse.

Inom flygindustrin skulle bli Totalt nerdragningarna betydande. kommer flera tusen anställda att beröras. Här är emellertid produktionsbortfallen relativt lätta att förutse. Större delen av dem torde komma när JAS-projektet avslutas. inom Företagen flygindustrin bör alltså ha relativt att tex fem års sikt goda möjligheter, på förutse nedskärningarna. En sådan framförhållning var vid möjlig JAS-beslutet 1982, då man kunde förutse de som nedskärningar kommer bli nödvändiga under 1980-talet vid från övergången Viggen-flygplanet till JAS.

Men även för materiel med relativt lång planeringshorisont kan nedskärningar bli aktuella med förhållandevis kort varsel. Det antas i det nedrustningsscenario som skisseras, att det inte kommer att bli något nytt ubåtsprojekt efter det som nu är i dvs A 17. produktion, Vid Kockums har projekteringen redan påbörjats för nästa ubåtsgeneration, den s k ubåt 90. Man kan alltså tänka sig, att utvecklingsarbetet hinner påbörjas innan å projektet stoppas. i 1 1 Eftersom renovering och av materiel kommer i modifiering (REMO) l 4 att få ökad betydelse vid en vidare att dessa nedrustning, gäller projekt kan utnyttjas för att mildra effekterna av minskade nybeställningar vid de berörda företagen.

Ur ett planeringsperspektiv är större för som problemen företag, utvecklar och tillverkar materiel som anskaffas med kortare varsel. Det kan tex gälla vissa delar av elektronikindustrin samt och pjäsammunitionsindustrin. Särskilt gäller det i de fall företaget på egen hand finansierat utveckling av ny materiel i förhoppningen att få sälja den till det svenska försvaret, eller helt inriktat sig på exportmarknaden.

Omställningsmöjligheter

Varje produktionsprocess, inom försvarsindustrin eller annan industri, har sina unika Konstruktörer kan vara egenskaper. specialiserade på ett särskilt tekniskt område, verkstadsarbetare inriktade på vissa material och arbetsuppgifter, maskiner konstruerade för något specifikt moment i produktionen.

av - Omställning produktion övergång från tillverkning av en vara till tillverkning av en annan - sker aldrig smärtfritt och utan kostnader. Det gäller inte bara inom utan inom all industri. försvarsindustrin,

Om de tillgängliga skall kunna användas i den produktionsresurserna nya produktionsprocessen, måste förändringar ske. Anställda måste

Möjligheter till omställning 265

lära om, skaffa sig nya kunskaper och utnyttja gamla kunskaper på nytt sätt. Maskiner måste anpassas för att klara de nya kraven och äldre anläggningar måste byggas om.

Ofta ställer sådana att alla resurser inte den nya produktionen krav, kommer till användning. Anställda måste få nya arbetsuppgifter, maskiner och Eller den avyttras anläggningar utrymmas. nya kanske ställer krav helt Man måste produktionen på nya resurser. anställa människor med som man inte haft kunskaper tidigare användning av, nya maskiner måste köpas in och nya anläggningar byggas. är en normal inom industrin. Anpassning för att Omställning process möta förändringar i marknadens krav är en nödvändig förutsättning för företags överlevnad och framgång i en marknadsekonomi.

- mot i I kapitel 5 diskuterades bakgrund av bl a resonemangen om nedrustning och utveckling - från svensk utgångs- FN-rapporten de som försvarsindustrin uppvisar i jämförelse med punkt särdrag annan industri. I kapitel 4 behandlades försvarsmaterielberoendet inom de olika industrierna. Vid besöken hos företagen har utredaren också haft tillfälle att ta del av de erfarenheter man har av omställning från militär till civil Med företagsledningar och fackliga produktion. har diskussioner förts om vilka slutsatser som skall representanter dras av dessa erfarenheter. I en specialstudie inom utredningen har vidare internationella erfarenheter av omställning behandlats (se betänkandets del 2).

De som försvarsindustrin uppvisar, det beroende man har av särdrag samt de erfarenheter försvarsindustrier i försvarsmaterielproduktion och andra länder har av är utgångspunkterna för Sverige omställning i det följande om omställning från militär till civil resonemanget produktion.

Mot härav kan några faktorer pekas ut som förefaller bakgrund viktigare än andra, när det gäller svensk försvarsindustris möjligheter att på ett framgångsrikt sätt gå över från militär till civil produktion. för omställning antas sålunda främjas av: Förutsättningarna D en högteknologisk inriktning av produktionen, D nära kopplingar till civila produkter och teknikområden, D låg specialiseringsgrad vad gäller personal och utrustning, D förekomsten av en civilt inriktad marknadsorganisation vid sidan av försvarsmaterielproduktionen, E] låg exportandel, D beroende inom koncernen och vid arbetsstället ifråga av lågt försvarsmateriel.

266 Möjligheter till omställning

Försvarsindustrin arbetar till stor del med Andelen högteknologi. högt utbildade och kvalificerade forskare, konstruktörer, ingenjörer och verkstadsarbetare är större än inom industrin i genomsnitt. Många är givetvis särskilda teknik- och specialiserade på produktområden. Graden av är sannolikt inom specialisering högre den teknologiskt avancerade delen av industrin än inom andra delar. I kapitel 4 har noterats, att för vissa delar av den FoU-inriktade personalen kan det vara svårt att finna motsvarande civila uppgifter. Men och avancerade hög utbildning kunskaper ger också möjligheter till flexibilitet.

Därför antas att underlättas av en omställning högteknologisk inriktning. Framgångsrik omställning skapas i ett samspel mellan teknisk utveckling och där initiativen marknadskännedom, till nya produkter till stor del måste komma från den FoU-inriktade personal, som i sitt arbete har till att bl a finna uppgift nya tekniska lösningar på problem och utforma nya produkter.

I högteknologiska finns också en företag dynamisk, föränderlig tradition som ofta saknas i som arbetar inom mer traditionella företag områden. Omställning från en till en annan är mer produktion normal i dessa företag jämfört med som arbetar i företag ”mogna” eller stagnerande branscher. Förekomsten av utbildad och högt kvalificerad personal ses därvid som en resurs, när det gäller omställning från militär till civil produktion.

Jämfört med tex stål- eller som drabbats av gruv-, textilindustrin, betydande kriser under senare år, torde alltså försvarsindustrin allmänt ha bättre förutsättningar att finna framgångsrikt nya produkter och marknader. Skillnaderna mellan de olika företagen och i försvarsindustrin är emellertid anläggningarna betydande.

Det är framför allt företagen inom och elektronikinduflygindustrin strin som arbetar med och bl a därför har en högteknologi hög andel personal som sysslar med FoU. Det tex som gäller företag Saab-Scania, Volvo Flygmotor, ERA och PEAB. De FoUlägsta andelarna återfinns inom varvsindustrin samt inom och pjäsammunitionsindustrin. I detta avseende skulle alltså tex Bofors, FFV och Karlskronavarvet ha sämre generellt förutsättningar än t ex flyg- och elektronikindustrin för från militär till civil omställning produktion.

Flera av industrierna utvecklar och tillverkar militär materiel som har närliggande civila motsvarigheter. I fall är man sedan flera år några med framgång verksamma civila marknader. Inom t ex på Hägglunds har produktionen av civila fordon anor än av längre produktionen pansar- och bandfordon för försvaret. Inom tex ERA i Kista (fd

Möjligheter till omställning 267

har man successivt under decennier förskjutit sin SRA) några från militär till civil kommunikationsteknik. produktion

Andra har satt igång produktion inom civila företag nyligen som nära deras militära produktion. Det produktområden ligger t ex Saab-Scanias och Volvo Flygmotor, som under gäller flygdivision senare år påbörjat satsningar på civila flygplan respektive flygplansmotorer. Ett annat är Kockums, som försöker exploatera exempel sitt kunnande inom undervattenteknik för den civila Offshore-

marknaden.

Andra företag har ännu inte gjort några framgångsrika inbrytningar civila områden. T ex har PEAB i mindre grad än ERA på närliggande sitt radarkunnande civilt. Karlskronavarvet har lyckats utnyttja - med all renodlat civil som en följd av en rad misslyckanden upphört

produktion.

Men det finns företag, vars militära produktion saknar närliggande civila och som därför måste få svårare att ställa om. motsvarigheter Det främst robotindustrin samt pjäs- och ammunitionsindugäller strin, dvs Bofors, FFV och Saab Missiles.

Utredaren att förekomsten av nära civila gör den bedömningen, till den militära materiel som tillverkas är en faktor motsvarigheter för från militär till civil som gynnar förutsättningarna omställning produktion. I det perspektivet torde t ex elektronikindustrin, flyginfordonsindustrin och varven ha bättre förutsättningar för dustrin, än tex de som tillverkar robotar, pjäser och omställning företag ammunition.

Två kommentarer är dock nödvändiga. För det kompletterande sker en utveckling mot allt mer elektronik i alla vapensystem. första och av robotar, och ammunition Utveckling produktion pjäser allt mer arbete inom elektronikområdet. Detta torde på sikt rymmer inom dessa delar av industrin, på gynna omställningsmöjligheterna av de nära mellan militär och civil elektronik. grund kopplingarna mellan militär och civil teknik än För det andra finns andra kopplingar dem som tar i närhet mellan färdiga produkter. Som sig uttryck diskuterades närmare i 5 , förutsätter utveckling och produkkapitel tion av en viss militär verksamhet inom ett flertal teknikprodukt som vart och ett som kan kombineras på flera sätt områden, regel med andra teknikområden. På så sätt torde merparten av de tekniska som i den militära produktionen inom robot-, kunskaper, utnyttjas eller ammunitionsindustrin, kunna användas på helt andra pjäsområden för att utveckla och tillverka produkter, som inte har det med robotar, pjäser eller ammunition. ringaste yttre gemensamt Detta har bl a en del inom Saab-Scania Com-bitech visat. projekt

268 Möjligheter till omställning

Mot bakgrund av dessa resonemang kan man dra slutsatsen, att samtliga företag har tekniska förutsättningar för att till civil övergå produktion. För dem som saknar nära civila motsvarigheter gäller det främst att upptäcka hur och vilka områden de tekniska på kunskaper man förfogar över kan komma till Utredaren är användning. medveten om att förutsättningarna för i detta avseende omställning varierar mellan företagen, beroende vilken av militär på typ produktion som man sysslar med. Men direkta tekniska hinder några för omställning kan inte anses ens inom de delar av föreligga industrin, som producerar materiel som saknar nära civila motsvarigheter.

I kapitel 5 noterades, att en stor andel av arbetet och utrustningen inom försvarsindustrin inte var för av försvarsspecifik produktion materiel. Införandet av ny med produktionsteknik datorstyrda fleroperationsmaskiner, industrirobotar etc leder dessutom till ökad Standardisering av den maskinella utrustningen. Försvarsindustrin skiljer sig från större delen av den industrin bl a däri, att t ex övriga kvalitetskraven är högre och är mer omfattande. kontrollapparaten Men det noterades också, att de försvarsindustrier som har parallell civil produktion, även på dessa områden arbetar med där produkter det ställs höga kvalitetskrav.

I varje företag finns det vid en arbetskraft som måste omställning omskolas och maskiner som är så att de inte kan specialiserade komma till användning i annan Utredaren produktion. gör dock den

bedömningen att arbetskraften, den maskinella utrustningen och

anläggningarna inom försvarsindustrin generellt inte utgör några hinder för omställning. måste emellertid Betydande nyinvesteringar göras inom alla företag för att klara från militär till civil övergången produktion.

En mindre del av försvarsindustrin emellertid ut från de skiljer sig andra när det av Inom stora delar gäller graden specialisering. av ammunitionstillverkningen vid Bofors och FFV - framför allt där man tillverkar och - arbetar man gjuter sprängämnen med så speciella processer, med så specifika säkerhetskrav, i så särskilt utformade anläggningar och i så stor med omfattning specialkonstruerade maskiner, att några civila av utnyttjandemöjligheter maskiner och anläggningar finns. knappast

Detta berör främst delar av Bofors verksamhet i samt Karlskoga FFV-Fs verksamhet vid Zakrisdalsverken och i Arbetet Vingåker. inom är i varför sprängämnestillverkningen hög grad mekaniserat, det inte handlar om så direkt anställda. många Uppskattningsvis arbetar 300 â 400 personer vid Bofors och 200 å 300 personer vid FFV med den direkta av tillverkningen explosiv- och sprängämnen.

till omställning 269 Möjligheter

Genom erfarenheter av omställning har att ta del av företagens utredaren att de som inte saknar teknisk förmåga att hitta lärt, regel och tekniker. När man misslyckats med att nya produkter nya etablera ett civilt område beror det snarast på bristande sig på marknadskännedom.

och tillverka militära kräver som regel en Att utveckla produkter och ett kvalitetsmedvetande, som inte alltid är förenligt

noggrannhet

marknadens behov. I de fall man inte insett detta på med den civila har de man utvecklat blivit för dyrbara för en förhand, produkter marknad. De kan alltså ha varit tekniskt och kommersiell lyckade men och alltför dyra för marknafunktionellt, samtidigt misslyckade Av detta kan man dra slutsatsen, att företag som arbetar med den. i sin militära vid en omställning bör höga kvalitetskrav produktion söka mot civila områden som har liknande höga krav. Härför sig

krävs som och mycket kapitalkrävande satsning-

regel långsiktiga ar.

Genom de förhållanden som gäller vid försvarsupphandling speciella med nära kontakter mellan och en skyddad marknad köpare säljare, och situation saknar inom försvarsinmonopoliserad många företag dustrin den och de kunskaper som behövs för markorganisation av civila en kommersiell marknad. Förutnadsföring produker på för dessa företag att göra lyckosamma inbrytningar på sättningarna civila marknader är att man EJ satsar sådan civil som omfattas av offentlig på produktion och därvid drar direkt av de erfarenheter man upphandling nytta fått genom samarbetet med FMV, D med säljar- och servicenät bygger upp en marknadsorganisation kan om marknadens krav och handha som ge kunskapen marknadsföringen, och/eller El som eller underleverantör med knyter ihop sig samarbetspartner marknadskännedom och försäljandra företag som har nödvändig

ningsorganisation.

Ur finansiell att civil produktion normalt sett innebär synpunkt gäller ett större än militär. Företag som försöker etablera sig på risktagande ett civilt område måste mobilisera kapital för att göra långsiktiga Man utsätter för risken av en lönsamhet och satsningar. sig ojämnare måste därför ha med för att kunna ta förluster tillräckligt kapital under övergångsperioder.

försvarsmaterielberoende har, som konstaterades i De företagen finansiellt beroende av militär produktion, kapitel 5, ett betydande framför allt de räntefria förskotten, som försvårar en genom till civil Bofors och FFV saknar dessutom en övergång produktion.

270 Möjligheter till omställning

civilt dominerad koncern i ryggen, som kan backa upp satsningar på

nya civila produkter med riskkapital. I det avseendet är förutsätt-

ningarna för omställning bättre för t ex ERA, Saab-Scanias PEAB, flygdivision och Saab-Scania Volvo Combitech, Flygmotor och Hägglunds. Även varven kan Svenska Varvskoncernen genom tänkas få ett visst finansiellt stöd för att genomföra omställningar.

Beträffande exportberoendet och beroende av militär företagens - som också produktion är viktiga faktorer vid en av bedömning omställningsmöjligheterna - kommer detta att diskuteras fram längre (se sid 271).

Slutsatser

I detta avsnitt om har ambitionen omställning varit att ta fram de delar av försvarsindustrin, som torde ha bäst sämst respektive

förutsättningar för omställning från militär till civil

produktion. å

Genomgången har skett med från ett antal

i

utgångspunkt kriterier, som bygger på de som inom analyser gjorts utredningen och på de diskussioner som förts med försvarsindustrin.

Till dessa kriterier måste åtminstone en faktor läggas som har stor betydelse för men som är svår att mäta

omställningsmöjligheterna, på

ett sätt:

objektivt företagsledningens engagemang, intresse och

förmåga. I ett företag med i

övrigt goda förutsättningar för

omställning kan en som visar

företagsledning, ointresse och som

saknar förmåga att ändra företagets inriktning, förhindra att möjligheterna till tas till vara. I ett omställning företag med i övrigt dåliga

förutsättningar för kan omvänt en och

omställning skicklig engagerad

företagsledning genom offensiva och medvetna satsningar trotsa

många hinder för omställning.

Att målmedvetet

arbeta för ett minskat militärt beroende - och

därmed våga ta de risker som är förknippade därmed är en

förutsättning för nyorientering av Inte ens i de

produktionen. företag som har goda yttre och inre för

förutsättningar omställning kommer

omställningsprocessen igång av sig själv.

En väsentlig den korta omständighet utgör planeringshorisont som

många företagsledningar arbetar med. Planering sker sin

på höjd på tre ä fem års sikt. Resultat av måste visas vidtagna åtgärder inom några få år för att åtgärderna skall anses lyckosamma.

I flera av de fall av lyckosamma omställning från militär till civil

produktion, som utredaren del av, har det istället tagit varit de fackliga organisationerna - ofta i samverkan med enstaka representanter i företagens ledningar - som haft det intresset av att

långsiktiga

till omställning 271 Möjligheter

satsa När i företagsledningar och på nya projekt. representanter efter års förluster i ett nytt har velat lägga ner styrelser några projekt har de varit pådrivande och detsamma, fackliga organisationerna därmed bärare av det långsiktiga - för företaget på sikt gynnsamma

perspektivet.

Den rad av på det civila området som en del företag misslyckanden förklaras -inte bara inom försvarsindustrin kan visa upp, kan därför marknadskännedom - utan också med brist med bristande på och frånvaron av s k riskaversion, vilket långsiktighet risktagande, till viss del också kan bero på brist på kapital.

Erfarenheterna från t ex Saab-Scania Combitech och Volvo Flygmotor visar, att det inom ett högteknologiskt område tar åtta ä tio år att lönsamt. Det krävs således en uthållighet hos få ett nytt projekt och för att kunna bära företagsledningar styrelserepresentanter förluster i ett projekt under många år. Erfarenheterna visar också, att det är om Man räknar med att varje fråga betydande kapitalresurser. arbetstillfälle vid en från militär till civil produktion omställning kostar 1- kronor i utvecklingskostnader, innan verksam- 1,5 miljon heten kan intäkter i den omfattning att den kan bära börja generera sig på egen hand.

Utredarens sammantagna bedömning ger vid handen, att ammunitionsindustrin inom Bofors och FFV har sämst förutsättningar för maskiner och arbetskraft inom Bofors omställning. Anläggningar, och FFV är starkt framför allt i den del av specialiserade, verksamheten som omfattar av explosiv- och sprängämtillverkning nen. Inom den ammunitionsindustrin saknar man grovkalibriga dessutom direkta civila Den civila produktion som motsvarigheter. nära - krut och för och ligger sprängämnen byggnadsindustrin ammunition för tex jaktvapen - är inte någon generellt expansiv verksamhet. ligger dessutom inom de Ammunitionstillverkningen två koncerner som är mest beroende av försvarsmateriel och mer än de flesta andra försvarsindustriföretag saknar ett civilt marknadskun-

nande. Dessutom är ammunitionsindustrin starkt exportberoende,

vilket - förutom att effekterna av nedrustningen blir betydande

försvårar dess planeringsläge vid minskande beställningsvolymer.

Även inom andra delar av FFV och Bofors är förutsättningarna för förhållandevis små, tex underhållsverksamheten vid omställning FFV samt och robotsektorerna inom Bofors och Saab-Scania. pjäsär dessutom starkt beroende av försvarsmateriel. Samma Företagen förhållande vid Karlskronavarvet. Här dras slutsatsen att gäller med från militär till civil - vid sidan problemen övergång produktion om ammunitionsindustrin inom FFV och Bofors - är störst inom

andra delar av FFV och Bofors samt vid Karlskronavarvet.

272 Möjligheter till omställning

För de som underlättar många företag överväger drag en övergång till civil produktion. har t ex nära civila Hägglunds motsvarigheter och har vid sidan om den militära en civil produktionen betydande produktion. Företaget har dessutom en relativt i sin låg exportandel militära produktion och ett beroende totalt av lågt försvarsmateriel.

För Kockums gör närheten till den i huvudsak offshoreområdet, civila inriktningen av samt frånvaron av militär produktionen export att de allmänna förutsättningarna för en från ubåtar till t ex Övergång civil undervattensteknik framstår som förhållandevis goda.

PEAB och ERA har ett och ERA visserligen högt exportberoende är dessutom - vid de som anläggningar producerar försvarsmateriel -i hög grad beroende av Men arbetari försvarsbeställningar. företagen en högteknologisk bransch, elektronikområdet har generellt nära kopplingar mellan militär och civil teknik och är i i företagen övrigt stor utsträckning verksamma civila marknader. på Allt detta gör att PEAB och ERA uppvisar förhållandevis allmänna förutsätt- i goda . för en till civil i ningar övergång produktion. *i i 1 Samma resonemang om Här är man dessutom gäller flygindustrin. i mycket liten utsträckning exportberoende. är man starkt Visserligen beroende av försvarsmateriel, men den högteknologiska inriktningen, de nära civila motsvarighetema och de satsningar man redan idag gör på civila marknader, gör att de allmänna för förutsättningarna omställning bedöms som goda.

I kapitel 9 gjordes den bedömningen att - som produktionsbortfallet en följd av nedrustningsscenariot - skulle bli störst inom de företag

som är verksamma med materiel för marinen (Karlskronavarvet, Kockums, PEAB, Saab Missiles) och

flygvapnet (Saab-Scanias

flygdivision, Volvo Flygmotor, FFV-U i och samt Linköping Arboga ERA) samt de företag som är i hög grad exportberoende (FFV-F, Bofors, PEAB, ERA). Vissa delar av försvarsindustrin beräknas helt upphöra som en följd av den som tex nedrustning skisseras, produktionen av ubåtar och torpeder.

Om resultaten från dessa ställs samman kalkyler med resonemangen

angående omställningsmöjlighetema, framgår att stora nerdragningar kan bli aktuella inom de delar som har sämst för förutsättningar omställning, dvs ammunitions- och inom FFV och pjäsindustrin Bofors samt Karlskronavarvet. Andra delar av försvarsindustrin som

också drabbas av stora är Saab-Scanias nedskärningar flygdivision, Saab Missiles, Volvo PEAB och ERA. Som Flygmotor, noterats finns emellertid här bättre för av förutsättningar omställning produktionen än inom berörda delar av FFV , Bofors och Karlskrona-

varvet.

till omställning 273 Möjligheter

Inga företag och inga anläggningar där försvarsmaterielproduktion sker kommer att vara oberörda av de nerdragningar som den skisserade medför. Olika åtgärder är nödvändiga för nedrustningen att underlätta omställning. Lika viktigt är det att förebygga problem, t ex genom att stimulera eller på annat sätt få företagen att minska sitt försvarsmaterielberoende och öka sin civila verksamhet. Flera företag har med stöd från staten tagit steg i den riktningen, Saab-Scanias flygdivision och Volvo Flygmotor. FFV exempelvis Gevärsfaktoriet och Saab-Scania Combitech har också påbörjat en (För en närmare redogörelse av dessa projekt, omställningsprocess. i betänkandets del Andra se rapporten om svensk försvarsindustri 2.) t ex Karlskronavarvet, har istället ökat sitt militära engageföretag, misslyckanden på det civila området. Det är från mang efter ett flertal olyckligt att man därvid har dragit den omställningssynpunkt slutsatsen, att företaget ska koncentrera sig på militär produktion, istället för att söka överbrygga de problem som finns. Inom Bofors har man i ökat det militära beroendet. Företagets civila Karlskoga satsningar sker i huvudsak på andra orter och utomlands.

10.5 Samhällsekonomiska konsekvenser av

och

nedrustning omställning

Sysselsättningen

En halvering av försvaret över en tjugofemårsperiod innebär samhällsekonomiskt inte någon anmärkningsvärd förändring, framför allt inte i jämförelse med den strukturrationalisering som under senare år har pågått och fortfarande pågår inom svenskt näringsliv.

Bara inom metallvaruindustrin minskades antalet arbetstillfällen med omkring 4 000 per år mellan 1974 och 1979, dvs totalt 20 000 vilket motsvarar en femtedel av metallvaruindustrins arbetsstyrka. Även inom varvsindustrin har de senaste årens utveckling inneburit hårdare nedskärningar än vad som skulle bli fallet inom försvaret vid en av det som utredningen skisserar. En halvering av nedrustning slag försvaret skulle innebära en minskning av antalet arbetstillfällen inom försvaret och försvarsindustrin med ca 36 000 personer varav ca 14 000 i försvarsindustrin. Till detta kommer sannolikt ytterligare flera tusen i näringslivet utanför försvarsindustrin.

Om det totala bortfallet av arbetstillfällen antas till- högt räknat- 50 000, motsvarar detta endast 1,15 procent av landets arbetstyrka 1983/84. Om dessa 50 000 läggs till antalet arbetslösa vid samma årsskifte, skulle den öppna arbetslösheten stiga från 3,7 till 4,8

274 Möjligheter till omställning

procent. Med tanke på att nedskärningen skulle fördelas över tjugofem år är det uppenbart att detta är en nedskärning som i ett övergripande samhällsekonomiskt perspektiv knappast ter sig anmärkningsvärd. Trots att det således skulle innebära en relativt blygsam förändring, kvarstår frågan vilka konsekvenser det skulle ha för samhället i stort. Avgörande för den frågans svar är i vilken utsträckning arbetskraften i fråga skulle kunna sugas upp inom övriga samhällssektorer och i vilken utsträckning den industri, som skulle gå miste om försvarets beställningar skulle kunna ställa om till civil produktion. En successiv och planerad nedrustning torde därvid utgöra en stor fördel jämfört med de strukturella förändringar som har skett industrin de

inom

senaste åren. Dessa förändringar har inträffat och som plötsligt följd av händelser som ej har kunnat förutses, tex oljeprishöjningen 1973.

Övriga samhällsekonomiska konsekvenser

En nedrustning skulle föra med sig ett antal konsekvenser -förutom sysselsättningsmässiga - som vore fördelaktiga för samhället i stort. En nedrustning skulle både minska statsfinanserna belastningen på och frigöra resurser som skulle kunna fördelas om till andra ändamål i samhället. Över en så lång period som tjugofem år måste det antas att denna överföring skulle kunna ske. Samhället i stort skulle därför kunna dra ekonomiska fördelar av utöver de rena nedrustningen budgetbesparingarna. Förutom tillskottet av arbetskraft - varav en stor del är mycket välutbildad - skulle mark, byggnader och en mängd andra kapital- ! i resurser frigöras för annan användning inom såväl den offentliga såväl som den privata sektorn.

Försvarets samhällsekonomiska belastning, såsom den har redovisats i I

i kapitel 7, skulle också minska. Men minskningen skulle inte stå i direkt proportion till den tänkta nedrustningens omfattning. Detta hänger bl a samman med att beredskapsförsörj såsom angetts ningen, i avsnittet om inte kan antas minskas i personalminskningar, motsvarande mån.

En annan stor post i kalkylen över försvarets samhällsekonomiska kostnader rör värnpliktssystemet. Osäkerheten är stor beträffande konsekvenserna av den tänkta nedrustningen för värnpliktssystemet. I den mån antalet faktiskt inkallade minskar värnpliktiga sjunker, den samhällsekonomiska belastningen av värnpliktssystemet. Om en övergång till någon form av s k kategoriklyvning leder till marknadsmässiga ersättningar till de värnpliktiga, ökar det inte den samhälls-

Möjligheter till omställning 275

ekonomiska kostnaden. Men avvikelsen mellan denna och de budgetmässiga utgifterna försvinner.

Av de tre största posterna i den samhällsekonomiska kalkylen är det endast beträffande förlusten i produktionstillväxt, som det är möjligt att göra några närmare uppskattningar.

Till en början skulle, med hänsyn till svårigheterna att resurser flytta till andra sektorer och finna annan för dem, de användning budgetmässiga besparingarna sannolikt inte motsvara nedskärningarna av försvaret. Det skulle bl a ta sig uttryck i att budgetmedel finge anslås för att stödja omställningen. Det stöd i olika former för gäller att underlätta omställningsprocessen.

Företag, kommuner och enskilda personer skulle behöva ett ökat stöd från statsmaktens sida under omställningsperioden. Men även om hela besparingen i försvarsbudgeten skulle tas i anspråk för sådana stödåtgärder - vilket långt ifrån anses bli skulle nödvändigtsamhällsekonomin sannolikt utvecklas mer gynnsamt än annars.

Enligt beräkningar som utredaren har låtit utföra vid finansdepartementet (och som redovisas i betänkandets del 2) innebär en omfördelning av budgetmedel från försvar till andra offentliga ändamål, att både BNP och bytesbalans kan förstärkas. Visserligen skulle förändringarna i tillväxttakten bli små - den tillväxten i årliga BNP skulle bara öka från 2,42 till 2,44 procent om halva försvarsbudgeten fördelades på andra offentliga ändamål- men i beräkningarna har försvarets investeringar inte ersatts med andra investeringar. Någon hänsyn till försvarets totala har heller resursanvändning inte tagits, utan endast budgetbelastningen har med i beräktagits ningen. Men även en sådan liten förändring av tillväxttakten skulle innebära en avsevärt högre civil BNP. I bleve efter gällande prisläge 25 år skillnaden i civil BNP - jämfört med oförändrade försvarsanslag - ca 20 storlek som hela för det miljarder kr, dvs av samma budgeten militära försvaret. Med hänsyn till att antas ske nedrustningen successivt under 1990 - kommer dock år 2015 perioden 2015, skillnaden i civil BNP att uppgå till knappt 10 miljarder kr enligt denna beräkning.

Modellen som använts (långtidsutredningens medelfristiga reala modell EMMA) är en statisk modell, vilket innebär att försvarets negativa verkningar på tillväxten i samhällets ekonomi blir ytligt behandlade.

I modellen tas, som nämnts, inte till effekterna av exempelvis hänsyn eventuellt ökade investeringar i samhället. Inte heller kan man med hjälp av en sådan modell fånga in konsekvenserna av en ersättning av

276 till omställning Möjligheter

den militära teknikutvecklingen med en som vore bättre anpassad till det civila samhällets önskemål.

För att ge en mer fullständig uppskattning av effekten på BNP fordras avsevärt mer ingående forskning om försvarets betydelse för ekonomisk tillväxt. I detta sammanhang kan de utförda modellberäkningarna endast kompletteras med den översiktliga och indirekta metod som redovisats i kapitel 7. Skillnaden i civil BNP år 2015 uttryckt i gällande prisläge - skulle enligt dessa metoder uppgå till dubbelt så mycket som framgår av finansdepartementets modellberäkningar, dvs närmare 20 miljarder kr.

överväganden

Varför särbehandla försvarssektorn?

Försvarssektorn utgör sysselsättningsmässigt ingen stor del av det svenska samhället. två procent av den yrkesverksamma delen Knappt av arbetar inom försvarssektorn. Resursmässigt tar befolkningen försvaret drygt tre procent av den svenska bruttonationalprodukten. Av anslås knappt 10 procent till totalförsvaret över statsbudgeten olika departements huvudtitlar. Exporten av försvarsmateriel utgör totala Två härav är drygt en procent av Sveriges export. tredjedelar sådana som klassificeras som krigsmateriel och kräver produkter licens för utförsel.

Den av utredaren som innebär en halvering antagna nedrustningen, av det svenska försvaret över en ZS-årsperiod, skulle inte behöva medföra oöverstigliga omställningsproblem. Jämfört med några andra sektorer av det svenska näringslivet, som genomgått en mer dramatisk omstrukturering under kortare tidsrymd, betydligt försvarsindustrin därför generellt sett inte behöva någon synes särbehandling.

Emellertid det flera ofta förbisedda specifika faktorer, som föreligger till att behandla försvarssektorn annorlunda. Dessa är ger anledning främst politiska och samhällsekonomiska.

Det är av vikt att nedrustning inte leder till politiskt synnerlig arbetslöshet. De anställda inom försvarssektorn skall inte behöva som ett hot mot sin framtid. Arbetet för uppleva nedrustning fred och minskade försvarskostnader får varken i avspänning, eller i andra länder bromsas av befarade sysselsättningsprob- Sverige lem. inom försvarssektorn kan därför inte Omstruktureringen jämföras med vad som hänt och händer i sådana krisbranscher som

Möjligheter till omställning

stål-, textil- och varvsindustrin. Där kan marknadskrafterna tillåtas att verka i större utsträckning än inom försvarsindustrin.

Sett även ur samhällsekonomisk synvinkel är det angeläget att skapa incitament för att resurserna inom försvarsindustrin tas tillvara i civil produktion. De resurser som finns inom försvarsindustrin tillhör i stor teknikområden som bedöms ha goda framtidsutsikutsträckning ter. Om sysselsättningen skall kunna hållas uppe på sikt i Sverige måste landets industriella bas utvecklas. Det ligger således i samhällets intresse att främja att de mänskliga och tekniska resurserna inom försvarssektorn kan utnyttjas för civila ändamål så långt detta är möjligt utan att det inkräktar på de försvarspolitiska målen. Slutligen bör erinras om det faktum att försvarsindustrin har den svenska staten som främsta kund. Flertalet vapensystem som levereras till det svenska försvaret tillverkas efter specifikation från och på beställning av försvarets materielverk (FMV). De mänskliga och tekniska produktionsresurser som svarar för utveckling och tillverkning av försvarsmateriel har således byggts upp inom försvarsindustrin för det svenska försvarets räkning. Genom detta beroendeförhållande till statsmakterna skiljer sig försvarsindustrin från övrig industri. Samhället har därför ett jämförelsevis större ansvar för vad som händer med de anställda i försvarsindustrin. Vikande materielbeställningar leder redan idag till svårigheter på flera orter med starkt försvarsberoende. En fortsatt sådan nedåtgående trend orsakad av riksdagsbeslut om minskade försvarsanslag bör därför föranleda att särskilt stöd övervägs för omställning till civil produktion.

Varför behövs i försvarsindustrin?

omställning

Såsom visats i det föregående har den svenska försvarsindustrin under senare år av olika skäl genomgått strukturförändringar av större eller mindre Orsakerna är många, men främst omfattning. beror dessa förändringar på införande av ny teknologi eller på nedskärningar av försvarets materielanslag. Flertalet försvarsindustrier har den uttalade målsättningen att söka minska försvarsberoendet och få civil tillverkning i större igång kompletterande omfattning än vad som nu är fallet. Detta gäller oftast hela företaget som sådant, men ej alltid de olika tillverkningsenheterna. Civil har ibland lokaliserats till andra orter än där företagets produktion tillverkning av försvarsmateriel sker. Detta har lett till att vissa orter fått ökat istället för minskat försvarsberoende genom företagets omstrukturering och civila satsningar.

278 Möjligheter till omställning

Omställning i större skala till civil produktion har under senare år endast skett i några få fall och då med särskilt statligt stöd. Det gäller framför allt flygindustrin, som bl a fått statliga villkorslån för civila satsningar på orter med militär produktion (Linköping och Trollhättan).

Omställning till civil produktion försvåras ofta av att sådana satsningar måste göras långsiktigt och med betydande risktagning. Kravet på kortsiktig räntabilitet inom företagen utgör många gånger ett hinder för att pröva förslag om civil tillverkning. Dessutom saknas inom många försvarsindustrier erforderlig kunskap om marknadsförutsättningarna för civila produkter, vilket utgör en försvårande omständighet.

De civila projekt som satts igång i flygindustrin har realiserats efter långvariga ansträngningar från de fackliga organisationerna att förmå företagsledningarna att göra sådana långsiktiga investeringar. För att trygga den framtida sysselsättningen vid företagen söker man från fackligt håll generellt att få till stånd en av breddning produktionen och en större långsiktighet i företagens strategi. Här föreligger en parallell till varvsindustrin, där också fackliga organisationer varit pådrivande när det gäller satsningama på nya teknikområden, såsom exempelvis oljeplattformar, när varvskrisen tvingat ut många i arbetslöshet.

Alternativet för flera försvarsindustrier, som drabbats av minskade svenska materielbeställningar, har närmast varit ökad satsning på export. Detta har medfört, att antalet länder till vilka Sverige säljer krigsmateriel vuxit under senare år. Huvudparten går nu till länder i den Tredje världen. En avvägning måste här ske mellan landets försvars- och handelspolitiska mål, som för närvarande anses motivera viss krigsmaterielexport, samt andra mål säkerhetspolitiska som avspänning, nedrustning och Av såväl utveckling. utrikespolitiska som samhällsekonomiska skäl förefaller det utredaren enligt motiverat att statsmakterna i framtiden ger åt högre prioritet omställning av försvarsindustrin än åt fortsatt i krigsmaterielexport nuvarande omfattning.

Även om en framtida nedrustning sannolikt kommer att gå långsamt och ta avsevärd tid innan den får inverkan det svenska någon på försvarets utformning, blir effekterna inte på materielbeställningarna jämnt fördelade över nedrustningsperioden. Trots en långsiktig planering av materielbeställningarna uppstår sannolikt förändringar, som leder till att utan varsel miste om förväntade företag längre går order. Det är därför att försvarsindustri skaffar en angeläget varje sig flexibilitet i produktionsapparaten, som att den teknolomöjliggör giska kompetensen kan nyttiggöras på civila i och projekt företaget

sou 1984:62 till omställning 279 Möjligheter

och att av arbetskraft kan undvikas, när företaget friställning försvarsbeställningarna minskar.

Varför börja omställningen idag?

Den internationella som är en förutsättning för en nedrustning, av det svenska försvaret, kan fram i tiden. Den minskning ligga långt kan också, om de i utredningsdirektiven angivna gynnsamma förhållandena inträffar, relativt snart. Oberoende av när den börja kan komma att inledas, är det emellertid angeläget att börja förbereda en inom försvarsindustrin redan idag. Skälen omställning härtill är flera.

Erfarenheterna hittills inom försvarsindustrin visar att det generellt sett tar ofta till 10 år, att utveckla och få fram lång tid, upp civila idéer måste ofta prövas

i

konkurrenskraftiga produkter. Många innan visar framgångsrik. Att finna nya lönsamma civila någon sig produkter kräver således långsiktig planering.

Att söka bredda så att försvarsberoendet minskar bör produktionen därför inte ske först när försvarets beställningar börjar dras ner. Det måste ha inletts för att inte sysselsättningen och långt tidigare lönsamheten i skall påverkas av uteblivna order från l företaget a försvaret. vore därför att all försvarsindustri i landet hade en Rimligt

l omfattande civil och en flexibilitet, så

tillräckligt produktion inbyggd att bortfall av försvarsorder lätt kan klaras av internt.

Ett skäl för statsmakterna att kräva en sådan diversifiering viktigt inom försvarsindustrin är sysselsättningsaspekten. Ett försvarsinduskall inte behöva bli tvunget att avskeda personal om en striföretag förväntad uteblir. Är företaget så starkt försvarsberoende beställning att avskedanden ändå kan bli nödvändiga, kommer sysselsättningskravet att kunna beslut om försvarets materielotillbörligt påverka

l

I beställningar.

Det finns således starka skäl för att statsmakterna redan idag söker

l

medverka till att försvarsindustrin i görligaste mån breddar sin produktion till flera civila områden. Den föreliggande utredningen, l som tar sikte på en kommande nedrustning, har desto större anledning att föreslå att samhället tar ett ökat ansvar för omställning. De som för närvarande har ett starkt försvarsförsvarsindustriföretag beroende bör därför söka en kompletterande civil bygga upp tillverkning. Att avvakta tills en internationell nedrustning inträffar, vore både irrationellt och samhällsekonomiskt oansvarigt.

280 Möjligheter till omställning

Varför

statligt engagemang?

Såsom tidigare redovisats, har de större civila hittills satsningarna inom försvarsindustrin med genomförts betydande statliga stödåtgärder i form av bl a villkorslån. Att så har skett beror främst industripå och arbetsmarknadspolitiska Dessa insatser överväganden. statliga har emellertid varit enstaka åtgärder. I flertalet fall har försvarsindustrierna själva finansierat de mer eller mindre civila lyckade satsningar som gjorts.

Det finns enligt utredaren starka skäl för statsmakterna att engagera sig ytterligare i ansträngningarna att diversifiera försvarsindustrin genom ökad civil tillverkning. En av vid försök till svårigheterna omställning är bristen på riskvilligt kapital. Flera är företag mycket beroende av försvarsmaterielproduktionen och saknar en stor och expansiv civil bas som vid en nedrustning kan ge resurser till nya civila projekt. På grund av de finansieringsmetoder med stora räntefria förskott, som försvarets materielverk vid har tillämpar beställningar, flera försvarsindustrier dessutom ett förhållandevis litet eget kapital. Detta försvårar osäkra civila som kanske satsningar på produkter

först ger återbäring på längre sikt. Därför skulle statliga medel kunna

utgöra en stimulans som underlättade civila innovationer.

Överhuvudtaget är det med hänsyn till det tidigare påpekade

beroendeförhållandet mellan försvarsindustrin och staten angeläget att en viss samordnad planering av omställning sker. Den kontakt som för närvarande äger rum på ad hoc-basis mellan försvarsindustrin å ena sidan och och departement myndigheter å den andra, förefaller inte vara tilläcklig för att få en offensiv igång satsning på omställning.

Not

1 De beräkningar som gjorts av hur stor sysselsättning som utveckling, och underhåll produktion av varor och tjänster för försvarets räkning utanför försvarsindustrin genererar är mycket grova. FOA uppskattade för 1979/80 den totala sysselsättningen inom näringslivet som FMVs inköp av varor och tjänster, det lokala underhållet av försvarets materiel samt exporten av försvarsmateriel gav upphov till bland direkt- och underleverantörer med utgångspunkt från 1975 års input-outputtabeller. Enligt dessa beräkningar uppgick denna totala sysselsättning till ca 52000 personår. Utöver i försvarsindustrin sysselsättningen skulle alltså ytterligare lika många anställda utanför denna vara beroende av försvarets beställningar, enligt denna uppskattning. Se FOA-rapporten Svensk försvarsindustri, s. 30 - 31.

till omställning 281 Möjligheter

Litteratur

Analys av genomförda fredsorganisationsförändringar perioden

1965-1980. Försvarsstaben, AnFRO, 1981-06-23. Civil i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindustproduktion rikommittén. Ds I 1982:1. Civil produktion i försvarsindustrin genom teknikupphandling. Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1983:1. Flygindustrikommitténs betänkande, del 2. Ds Fö 1979:1. Framtida militär i avgivet av flygindustri Sverige. Principbetänkande 1979 års militära flygindustrikommitté. Ds Fö 1981:12. inom armén - av

Fredsorganisationsförändringar presentation några

aktuella kommuner. Försvarets forskningsanstalt, 1981-01-17. Från militär till civil Stockholm: Arbetsgruppen för produktion. svensk folkriksdag för nedrustning, 1981. Försvarsmakten i den svenska ÖB Perspektivsäkerhetspolitiken. plan del 1, 1984-06-06. Martin m fl: Regionalekonomiska analyser vid fredsorganisa- Haag, - Lv 5 i Sundsvall. Försvarets tionsförändringar exemplet forskningsanstalt, FOA Rapport C 10093-M3, September 1978. Catarina och Nordlund, Peter: Uppföljning av fredsor- Herthelius, inom armén - fallstudierna Lv5 och ganisationsförändringar Lv4 — P7/Fo11. Försvarets FOA Rapport C forskningsanstalt, 10187-M5, Juli 1981. Kommentarer till AB utredning beträffande Arbetstagarkonsult A6. Försvarets forskningsanstalt, reg nr 1-81-544, bil 1, 1981-10-29. Lindblad, Hans: Leve dödspatrullen. Försvar i nutid, 3-4, 1983. Bo m fl: Svensk flygindustri i ett samhällsekonomiskt Ljung, perspektiv - resurser och alternativutnyttjande. Försvarets FOA C 10097-M3, oktober 1978. forskningsanstalt, Rapport säkerhet. Sammandrag av Sanger, Clyde: Nedrustning, utveckling, om sambandet mellan nedrustning och Thorsson-rapporten

282 Möjligheter till omställning

utveckling. Stockholm: Arbetsgruppen för svensk folkriksdag för nedrustning, 1982.

Samhällsekonomiska konsekvenser av en av A6. nedläggning Arbetstagarkonsult AB, april 1981. Stödhandboken 1983/84. Stockholm: Statens industriverk, 1984. Svensk försvarsindustri, Struktur, kompetens, utvecklingsbetingelser. FOA Rapport, C februari 10200-M5, 1982. Utvecklingen av försvarets under fredsorganisation 1980-talet. Slutrapport från 1978 års försvarskommittés arbetsutskott för

fredsorganisationsfrågor. Ds Fö 1981:13.

Wallensteen, Peter och Olof: Frensborg, New wine and old bottles. Product versus Swedish Organization: experiences in changing from military to civilian production. Uppsala Universitet, Institutionen för freds- och 1979.

konfliktforskning,

ÖB 84-89. för det Programplan militära försvarets utveckling 1984-89.

Överbefälhavaren, 1983-09-27.

11 och utveckling Nedrustning

11.1 Direktiven

Utredaren skall mandatet bl a inrikta sitt arbete på att ange enligt hur en av resurser från försvaret till civilt bruk också omfördelning skulle ett i det svenska utvecklingssamarbetet med utgöra bidrag u-länderna”.

att detta sätt använda militära resurser Möjligheten på lösgjorda såsom till samarbetet med u-länder behandlas ingående av bidrag om sambandet mellan nedrustning och utveckling (i FN-rapporten kallad Där konstateras att utsikterna

fortsättningen FN-rapporten).

för fred och säkerhet i världen skulle bli betydligt ljusare om relationerna mellan i- och u-länder förbättrades genom ett ökat samarbete. Att åstadkomma en mellan nedrustömsesidigt koppling och skulle kunna ett i denna ning utveckling utgöra positivt bidrag effekter det och ekonomiska strävan och få gynnsamma på politiska

planet.

I detta redovisas som kan tänkas vidta kapitel några åtgärder Sverige för att medverka i ansträngningarna att få till stånd ett sådant konkret och effektivt samband mellan nedrustning och utveckling.

I att och för sådana åtgärder syfte klargöra belysa förutsättningarna behandlas FNs Även den inledningsvis utvecklingsstrategier. aktuella situationen i centrala förhandlingar mellan i- och några bl a u-ländernas krav u-länderna tas upp. Dessa förhandlingar gäller att få ett större inflytande i den internationella gemenskapen. på

U-länderna söker ökad ekonomisk tillväxt och en mera uppnå i det internationella ekonomiska samarbetet. jämställd position Deras krav bl a större delaktighet i utvinningen av världens gäller naturresurser och förbättrade exportmöjligheter. FN-rapportens analys av de säkerhetspolitiska aspekterna på Nord/Syd-relationerna tas också till förslagen om en upp för att ge en bredare bakgrund mellan nedrustning och utveckling. koppling

284 Nedrustning och utveckling

Nord/Syd-dialogen

Utvecklingsstrategier

FNs uppgift att värna om freden och förhindra tillvaratas inte krig enbart genom dess verksamhet. politiska Det sker också genom dess arbete för ekonomisk och social Trots detta är emellertid jämlikhet. den stora av människorna majoriteten endast jämlika ifråga om fattigdom, hunger, sjukdomar och okunnighet. Skiljelinjen går främst mellan Nord och Syd.

Allt djupare ekonomiska och sociala människorna som klyftor skiljer lever i den industrialiserade världens välstånd från den majoritet av jordens befolkning som tvingas leva i misär. Situationen förvärras genom att överbefolkning fortsätter att försvåra ekonomiska och sociala framsteg i de flesta u-länder. i dessa har utvecklats till Läget ett reellt hot mot freden, förutom att det moraliskt är en kränkning av

mänsklig värdighet.

Massfattigdomen är således ett allvarligt internationellt En problem. stor del av får inte sina mänskligheten grundläggande behov av mat, kläder, bostäder, utbildning, hälsovård och ett arbete meningsfullt tillgodosedda. Närmare en miljard människor är undernärda eller hotas av svält. Värst drabbat är Afrika, särskilt i länderna söder om Sahara, som återigen utsätts för en svår svältkatastrof. Bland de direkta orsakerna till krisen är snabb folkökning, överutnyttjande av jorden, skövling av skogar och en förödande torka. Härtill kommer ett alltjämt stort ekonomiskt beroende av i-länderna.

Diskussionen om förhållandet mellan i- och u-länder har kommit att inta en central i de internationella plats politiska och ekonomiska debatterna inom FNs ram. FNs första internationella övergripande utvecklingsstrategi avsåg 1970-talet. Den andra, som av antogs generalförsamlingen 1980, gäller för 1980-talet. Den är föremål för regelbunden översyn av generalförsamlingen såsom också var fallet med den första.

FN-strategin för 1980-talet innehåller mål för den övergripande ekonomiska tillväxten i u-länderna samt delmål avseende bl a handel, sparande, industri- och Därtill bekräf-

jordbruksproduktion.

tas och fastställs en rad mål inom olika sociala sektorer såsom förbättrad hälsovård, minskad ökad spädbamsdödlighet, livslängd, läskunnighet och till rent vatten. = tillgång

Enligt strategin gäller för de utvecklade länderna att 0,7% av BNP satts som mål för deras årliga överföringar av bistånd. Detta offentligt skall ha uppnåtts 1985 eller senast under andra hälften av 1980-talet.

och utveckling 285 Nedrustning

Ett mål 1 % skall nås snarast möjligt därefter. Det tidigare på målet 1 % av BNP i totala har uppsatta på årliga kapitalöverföringar bl a och lån delvis till priset av de genom investeringar uppfyllts, som u-länder idag kämpar med. skuldproblem många

sambandet mellan ned- Utvecklingsstrategierna uppmärksammar och De genom nedrustning frigjorda resurserna rustning utveckling. hävdar man, kunna användas bland annat för att söka minska borde, mellan rika och fattiga länder. gapet

Resultatet av har långtifrån blivit vad man hoppades. strategierna Även om en del u-länder av tillväxtmålen har lyckats uppnå några flertalet riktmärken visat vara svåruppnåeliga eller orealistiska. sig Detta inte minst i-ländernas biståndsmål, som alltjämt är gäller avlägset för flertalet rika länder. OECD-länderna har som grupp nått endast till målet aktuell statistik från DAC (Dehalvvägs enligt Assistance Från 1982 till 1983 sjönk deras velopment Committee).

bistånd från 0,38 % till 0,36% av BNI (bruttonationalinkomst).

Endast en mindre OECD-länder har uppnått eller överträffat grupp det, däribland Danmark, Nederländerna, Norge och Sverige. Supermakterna däremot en avsevärt lägre nivå: Förenta staterna ligger på 0,24% och 0,15% av BNI. Sovjetunionen

Genom eller minskande från de största och stagnerande bidrag rikaste industriländerna har denna biståndskris framför allt kommit att bli de multilaterala organens kris. Världsbankens utlåning på särskilt fördelaktiga villkor genom den Internationella utvecklingsfonden Association, IDA) har minskat.

(International Development

har FNs (United Nations Develop-

Samtidigt utvecklingsprogram ment UNDP) och flera andra biståndsgivande FN-organ Programme, hamnat i en akut resurskris.

En ny ekonomisk världsordning

Vid ett särskilt möte med FNs 1974 reste generalförsamling u-länderna för första kravet en ny ekonomisk världsordgången på New International Economic Order). Kravet på denna ning (NIEO, har sedan dess stått kvar på u-ländernas dagordnya världsordning ning för samtalen med industriländerna.

Vad man eftersträvar är framför allt ökat inflytande över de internationella finans- och handelsströmmarna. Mer konkret innebär bl a större i Internationella valutafonden och detta inflytande Världsbanken. Även bättre kontroll över exploateringen av naturreökade och högre och stabilare priser på surserna, exportmöjligheter råvaror målsättningar inom NIEO. utgör

286 Nedrustning och utveckling

Utvecklingen under sjuttiotalet och det åttiotalet har lett till en tidiga mer splittrad bild av u-världen än den som utgjorde grunden för strategierna och kraven på en ny ekonomisk Vissa världsordning. u-länder har kunnat dra nytta av de dramatiskt ökade realvärdena på världens oljereserver. Andra har kunnat en tillväxt skapa hög genom en industrialisering som i inriktats betydande grad på export, tex Brasilien, Singapore och k N Sydkorea (s IC-länder, Newly Industrialized Countries).

Samtidigt har vissa länder hamnat i en akut skuldkris och de fattigaste länderna kommit i en om värre situation än förut. möjligt Den världsekonomiska framkallad strukturkrisen, bl a genom improduktiva investeringar i drabbar inte bara rustningar, Västvärlden. Hårdast utsatta blir främst av det u-länderna, på grund höga ränteläget i Förenta Staterna, dollarns starka och den ökade ställning protektionismen.

Den höga som

skuldsättning många u-länder ådragit sig har flera

samverkande orsaker. Den ökade krediter under tillgången på åren kring 1980 medförde en skärpt kreditkonkurrens från de långivande ländernas sida. Lånen har också i fall använts för många ren konsumtion eller en

vapenimport. Omkring fjärdedel av u-ländernas

skulder beräknas till försvaret. De akuta gälla inköp betalningssvårigheterna utsätter det internationella för

finanssystemet påfrestning-

ar. Långtgående måste vidtas i de åtgärder skuldtyngda länderna för att få fart på om

exporten, återbetalningsförmågan skall kunna

stärkas och

kreditvärdigheten därmed återställas.

Hela anpassningsbördan kan inte länderna i läggas på Tredje världen. Detta skulle innebära risk för social oro och politiska spänningar, som ökar det lidandet och som kan leda till att mänskliga allt fler demokratiska i u-länderna regimer faller och ersätts med diktaturer. Internationella måste kapitalresurser på ett samordnat sätt kanaliseras till de länderna. skuldtyngda Ofrånkomliga åtstramningsåtgärder bör i minsta drabba de redan möjliga utsträckning mycket fattiga.

Den situation som föreligger vid åttiotalets mitt, med en vidgad klyfta mellan halvindustrialiserade och medför mycket fattiga u-länder,

tydliga intresseförskjutningar. Det har bl a lett till en något modifie-

rad inställning hos vissa u-länder. De ökade ekonomiska och sociala

skillnaderna mellan olika u-länder finna gör att man nu söker nya former för att åstadkomma ekonomisk och ökad verklig utjämning social rättvisa även för de Det har visat att u-länderna fattigaste. sig på många områden har förutsättningar för och intresse av ett intensivare ömsesidigt Kraven ekonomiskt utbyte. på samarbete mellan u-länder,

Syd/Syd-samarbete (Economic Cooperation among

och utveckling 287 Nedrustning

Countries, har därför växt sig allt starkare, inte Developing ECDC) enbart som ett idealiserat alternativ till ett utvidgat Nord/Sydsamarbete.

Mot av de i riktning mot en ny bakgrund mycket begränsade framsteg ekonomisk som kunde registreras under senare delen världsordning, av 1970-talet, framförde u-länderna kravet på s k globala förhand- Dessa skulle i ett behandla problem rörande lingar. sammanhang monetära och finansiella energi samt handel, råvaror, frågor, utveckling.

Trots ett beslut av FNs generalförsamling om sådana principiellt har inte ännu kunnat nås om vare förhandlingar erforderlig enighet formerna eller innehållet. Särskilt råder oenighet om ansvarsförsig mellan FN och vissa bl a Världsbanken och delningen specialorgan, Internationella valutafonden. I-länderna, framför allt Förenta staterönskar bevara sitt dominerande inflytande i dessa senare na, organ. Under den som de första åren av utdragna lågkonjunktur, präglat FNs har det dessutom varit svårt att tredje utvecklingsårtionde, i uppbåda den politiska viljan att göra framsteg Nord/Syd-dialogen om internationellt ekonomiskt samarbete. Protektionistiska tendenbiståndsflöden, råvarupriser, inflation ser, stagnerande sjunkande och extremt räntor har lett till fortsatt ekonomiskt beroende och höga till för u-länder att återbetala sina utlandslån. svårigheter många

I av de delarna av världen har dessutom långvarig många fattigaste torka, naturkatastrofer, krig och inre oroligheter ytterligare bidragit till att försämra mer industrialiserade u-länder har visat läget. Många en brist entusiasm för med i-länderna i påtaglig på kompromisser olika De befarar med visst att globala förhandlingar först frågor. fog och främst skulle de ländernas behov. uppmärksamma fattigaste

Icke-militära hot

Det växande mellan världens rika och fattiga länder, ugapet ländernas allt intensivare krav på en rättvisare fördelning av jordens resurser och konsekvensen för u-länderna av den världsekonomiska krisen har utan tvekan lett till ökad spänning och konfrontation. Detta sikt ett direkt hot mot världsfreden. Andra sådana utgör på icke-militära hot har av konkurrensen om uppstått på grund resurser och den allt krympande råvarutillgångar, pressen på jordens svårare miljöförstöringen.

har man under senare år kunnat iaktta en Enligt FN-rapporten tendens i de internationella relationerna att använda eller hota

288 Nedrustning och utveckling

använda militär makt för att möta sådana icke-militära hot framför

allt på resursområdet. Det finns därför att anledning överväga vilka nya vägar som kan prövas för att finna som i större lösningar utsträckning än idag tillgodoser krav hos eftersatta och rättmätiga missgynnade grupper i världsgemenskapen.

Ömsesidiga

intressen

I FN-rapporten betonas också hur viktigt det är, att i det internationella umgänget ökad insikt om det skapa ömsesidiga beroendet mellan världens länder. Det borde därmed finnas ett ömsesidigt intresse hos parterna att söka gemensamma lösningar på problemen. Detta gäller även sambandet mellan och nedrustning utveckling. Avgörande för utsikterna att nå resultat detta område på är, att både i- och u-länder kommer till insikt om att fördelar är betydande förknippade med att använda resurser ett tillgängliga på mer produktivt sätt än för kapprustning.

Även om sett verkar motsättningarna generellt kvarstå i Nord/ Syd-relationerna finns områden att där insikten om det peka på ömsesidiga beroendet ändå vuxit något. Detta när det syns vara fallet gäller handeln mellan i- och u-länder samt u-ländernas skuldbörda.

Rena självbevarelsedriften och det har i dessa upplysta egenintresset fall lett till att parterna kan tänkas närma sig varandra. Detta inger

vissa förhoppningar om att en bredare sikt skall kunna uppgörelse på träffas mellan i-länder och u-länder.

På handelns område verkar det som om både i- och u-länder klarare

börjar inse att man har ett ömsesidigt intresse av en av

intensifiering

utbytet dem emellan. U-länderna kan komma att bli allt mer l

som marknader

l

betydelsefulla för industriländernas exportprodukter. Samtidigt är det att u-länderna får bättre viktigt avsättningsmöj- i ligheter för sina produkter om de skall kunna på världsmarknaden,

klara av och I

amorteringar räntebetalningar på utlandsskulderna. .

Enligt tillgänglig GATT-statistik har u-ländernas export till västliga i-länder vuxit från 14 procent av världens totala 1973 till 17 export 1 procent 1982. Motsvarande siffror för i-ländernas till export u-länderna är 12 procent respektive 16 procent, således en viss ökning i båda fallen.

Ökningen beror främst på en intensifierad handel

mellan i-länderna och de oljeproducerande u-länderna.

U-ländernas höga utlandsskulder är också ett där i- och problem u-ländernas ömsesidiga beroende demonstreras. tydligt Ensidiga betalningsinställelser hotar det internationella finans- och betalningssystemet och kan leda till att det internationella varuutbytet skulle

försvåras avsevärt. Risken i en del fall för kaos och militärt politiskt

Nedrustning och utveckling 289

maktövertagande som följd av en skuldkris kan inte uteslutas, vilket skulle försvåra situationen ytterligare.

Den internationella diskussion som förs tyder på en vilja att söka lösningar, som tar hänsyn till varje enskilt lands i att problem syfte återställa dess kreditvärdighet. Huvudansvaret måste alltid ligga hos skuldlandets regering. Hela bördan får emellertid inte läggas på u-länderna. Fordringsägarna kan underlätta denna process genom att anpassa villkoren till respektive lands förmåga, snarare än till marknadens riskbedömning av landet. En annan viktig åtgärd från i-ländernas sida vore att lätta på importrestriktionerna för u-ländernas produkter. Protektionism endast försvårar u-ländernas förmåga att betala av sina utlandsskulder. Hur man på bästa sätt gemensamt skall kunna lösa skuldkrisen har varit och är föremål för en intensiv internationell diskussion.

Världen vid en

skiljeväg

Huvudbudskapet i FN-rapporten är att världen står inför ett val: antingen att fortsätta upprustningen i nuvarande takt eller att enas om en ny ekonomisk och politisk världsordning som leder till en mer fredlig, rättvis och stabil värld. Man kan inte göra bådadera eftersom kapprustningen och utvecklingen konkurrerar om resurserna. Rapporten visar hur rustningskostnaderna snedvrider ekonomin och undergräver grundvalarna för en stabil ekonomisk och social utveckling. Slutsatsen är att alla länder oberoende av samhällssystem och utvecklingsnivå skulle ekonomiskt tjäna på nedrustning. I en av de fyrtio forskarrapporter som togs fram inom ramen för FN-gruppens arbete (en input-output analys utförd av Leontief/ Duchin) gjordes olika beräkningar av vilka effekterna skulle bli av en

sänkt rustningsnivå? En minskning av världens militärutgifter fram

till år 2000 med 40 procent där en del av de medlen inbesparade kanaliserades till de fattigaste länderna, skulle enligt studien leda till klara fördelar för så gott som alla länder. Bl a skulle man få en högre livsmedelsproduktion och en ökning av den privata konsumtionen.

Även om det sålunda finns klara belägg för att minskade militärutgifter skulle gynna både i- och u-länder, har detta budskap ännu inte påverkat de politiskt ansvariga att ändra sin hållning. Framför allt är det föråldrade säkerhetspolitiska uppfattningar och nationella försvarsindustriella intressen som står hindrande i vägen.

Det kan antas att en mer positiv till både och attityd nedrustning utveckling skulle bli resultatet om regeringarna följde FNs rekom-

290 Nedrustning och utveckling

mendation om nationella studier rörande för förutsättningarna överföring av försvarsresurser till civil användning. Genom att utföra sådana studier skulle kunskapen och insikten hos beslutsfattarna öka. Effekterna härav och det ökade trycket från upplysta opinioner skulle på sikt kunna leda till att politiken ändrades.

11.3 Internationell för

nedrustningsfond utveckling

Sambandet mellan nedrustning och utveckling brukar i första hand belysas utifrån resursaspekten: såväl kapprustningen som utvecklingen kräver omfattande mänskliga och materiella resurser. Eftersom dessa vid varje givet tillfälle är begränsade, skulle i en praktiken minskning av resursanvändningen för militära ändamål möjliggöra en ökad satsning på utveckling. I finansiella termer skulle tex en minskning med bara 4 - 5 procent av världens militärutgifter möjliggöra en fördubbling av det bistånd som idag går till u-länderna. Ett effektivt samband borde därför mellan och skapas nedrustning utveckling, exempelvis genom en institutionell sammankoppling på internationellt plan. Flera initiativ har tidigare internationellt för att söka tagits skapa någon form av koppling mellan nedrustning och utveckling. Alltsedan 1950 har FNs generalförsamling behandlat och antagit en rad resolutioner som uppmanar till minskning av militärutgifterna och användning av frigjorda resurser för ekonomiska och sociala ändamål. Detta samband mellan nedrustning och utveckling framgår också klart av slutdokumentet från FNs första specialsession för nedrustning 1978 och i besluten 1970 och 1980 om internationella utvecklingsstrategier för den tredje världen. I FN-rapporten redovisas de olika förslag som sett dagens ljus. I fall har dessa dock inget hittills givit något konkret resultat. Idén om en

nedrustningsfond som lanserades redan 1955 av den l

dåvarande franske konseljpresidenten Edgar Faure, har därefter vid flera tillfällen förts fram av Frankrike i FNs generalförsamling. Den förutvarande franske presidenten Giscard d’Estaing presenterade 1978 i FN ett detaljerat förslag om upprättande av en internationell nedrustningsfond för utveckling. Finansieringen skulle ske både genom frivilliga initialbidrag och inbesparade medel från nedrustning. President Mitterand återkom till detta franska i sitt förslag inlägg vid FNs generalförsamling 1983.

Brandt-kommissionen framförde 1980 tanken en internationell på beskattning av vapenexport. På detta sätt skulle man kunna säkerställa automatisk finansiering av en internationell utvecklingsfond.

Nedrustning och 291 utveckling

Efter att ha utretts av den av FNs generalsekreterare tillkallade gruppen av regeringsexperter hänsköt generalförsamlingen frågan 1982 för vidare studier till FNs institut för nedrustningsforskning, UNIDIR. Institutet har utarbetat en rapport till FNs 39e generalför-

samling år 1984 i frågan? Institutets utredningsarbete har bedrivits

med hjälp av en styrgrupp ledd av Edgar Faure. Man har de granskat tre tänkbara metoder för till en sådan fond, som resursöverföringar redovisades i FN-rapporten 1981: EI frivilliga bidrag (voluntary contributions); D som innebär uttaxeringsprincipen (armaments levy approach) skatt på rustningskostnader eller vapenförsäljning; D dividend återbäringsprincipen (disarmament approach) enligt vilken viss del av de genom nedrustning frigjorda resurserna anslås till utveckling.

UNIDIR bedömer i likhet med FN-gruppen förslaget om en internationell nedrustningsfond för utveckling som värdefullt, framför allt genom att det institutionellt och politiskt understryker sambandet mellan nedrustning och Det riktar också utveckling. regeringars och allmänhetens uppmärksamhet på frågan.

Förslaget anses dock vara förenat med avsevärda och politiska tekniska svårigheter. Att realisera idén kräver en vilja hos de militärt dominerande staterna, att enas om hur man skall beräkna värdet av vapenreduktionerna. Man måste givetvis också vara beredd att börja nedrusta och att avsätta en del av inbesparade medel till fonden.

UNIDIR visar i sin rapport på möjligheten att ett speciellt nedrustningskonto för utveckling under ett inledningsskede skulle kunna upprättas inom någon existerande FN-institution efter beslut av generalförsamlingen.

Fonden bör inledningsvis tillföras medel genom frivilliga bidrag från medlemsländerna. På sikt skall den dock kunna finansieras genom

återbäringsprincipen, dvs från inbesparingar vid genomförda ned-

rustningsåtgärder för att det reella sambandet mellan nedrustning och utveckling skall framgå tydligt.

En förutsättning för möjligheten att upprätta en fond är att supermakterna ställer sig bakom denna och samtidigt är villiga att inleda förhandlingar om I framtida avtal om nedrustning. rustningsbegränsningar och nedrustning bör därför specificeras hur stora besparingar som härigenom åstadkommes och hur stor andel härav som skall destineras till fonden.

292 Nedrustning och utveckling

överväganden

11.4 och förslag

Kanalisering av resurser

Som berörts i kapitel 9 och 10 kommer en tänkt nedrustning att lösgöra såväl budgetmedel som reala resurser. Dessa skulle kunna nyttiggöras för civila ändamål. I fortsättningen av detta kapitel granskas möjligheterna för Sverige att på sikt genom minskade försvarskostnader kunna avsätta mer resurser för utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Sverige bör enligt utredaren vid en framtida nedrustning och därmed

minskning av försvarsbudgeten avsätta finansiella medel från stats-

budgeten till u-länderna utöver de nuvarande bidragen, som uppgår till ca en procent av BNP.‘ Hur stora dessa resursöverföringar skall vara är emellertid en politisk fråga som regering och riksdag får ta ställning till i ljuset av andra behov i framtiden.

Sverige bör också stödja tanken på en fond i sådana former som

E

UNIDIR rekommenderar. I konsekvens härmed finns också skäl att

l

stödja Frankrikes idé, att en internationell konferens i FNs regi bör anordnas för att behandla frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling, inklusive förslaget om en internationell nedrustningsfond för utveckling.

Om FN beslutar att upprätta en internationell nedrustningsfond för utveckling i samband med en påbörjad nedrustning inom militärpaktema förefaller det rimligt och naturligt att Sverige genom årliga anslag till fonden medverkar till att på detta sätt samman koppla l och l nedrustning utveckling. l

Beräkningen av de svenska anslagen skulle exempelvis kunna ske l

enligt någon av följande två alternativa metoder. ett räknesätt

l

Enligt kan man utgå från de kalkylerade svenska inbesparingarna genom E nedrustning. En viss procentsats härav kan avsättas till den internationella nedrustningsfonden. Eftersom antas nedrustningen pågå under lång tid med successivt minskade som försvarsanslag följd, skulle bidragen till fonden gradvis öka. I det följande beräknas vilka anslag som skulle bli aktuella om man utgår från det scenario I som utredaren skisserat och som innebär att man totalt under 25 år minskar militärutgifterna med 150 kr. miljarder Antar man att 10 procent av de ackumulerat inbesparade budgetmedlen avsattes till nedrustningsfonden, skulle under de Sverige första fem åren - anslå 200 (1990 1994) miljoner kr per år i dagens Under de fem åren - skulle penningvärde. följande (1995 1999) bidraget bli 400 miljoner kr per år etc. Från år 2010 skulle de årliga

Nedrustning och utveckling 293

anslagen vara uppe i en miljard kr. Detta belopp kan jämföras med de ca 7 miljarder kr som Sverige anslår till internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1984/85.

Antar man istället att beräkningarna gjordes med viss procent, säg 50 procent, av de årliga minskningarna i försvarsbudgeten skulle avsättningen till fonden bli 200 miljoner per år under 25 år, dvs avsevärt lägre. Omställningen av ekonomierna vid en nedrustning frigör betydande reala resurser som skulle komma att finna nya och mer produktiva användningsområden på marknaden. Som framgår av FN-rapporten visades genom studier bl a i Norge och Västtyskland, att u-ländernas importbehov i stor utsträckning gäller teknik och utrustning som nära överensstämmer med den som frigörs vid nedrustning. Det kan vara fråga om tex jordbruksmaskiner, fisketeknologi, gruv- och vattenkraftsutrustning samt resurser för utbildnings- och hälsovårdsprogram. Om u-länderna skall kunna se målet om en ny ekonomisk världsordning förverkligat i en framtid, betyder det att en sådan tekniköverföring från industriländerna måste komma till stånd. Detta kan ske i form av ökat utvecklingssamarbete av nuvarande karaktär för att u-länderna att Många hjälpa bygga upp en egen teknisk kompetens. u-länder kommer emellertid att ien mer gynnsam framtida situation, där en ny ekonomisk världsordning börjat förverkligas, att bli viktiga kunder som har möjlighet att anskaffa denna utrustning på kommersiella villkor. Det finns därför anledning att i Sverige -liksom i andra länder med en betydande försvarsindustri- börja inventera vilka tekniska kunskaper som finns representerade i dessa industrier. En sådan kartläggning bör kunna resultera i en lista över sådana tekniksystem som svarar mot u-ländernas potentiella behov. Till FN-rapporten fogades en sådan lista som utarbetats på erfarenheter bl a från Storbritannien. Kartläggningen bör genomföras i nära samarbete med de svenska SIDA International Autho-

biståndsorganen (Swedish Development rity) och SAREC (Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries) samt BITS (Swedish Commission for Technical Co-operation) och SWEDFUND (Swedish Fund for Industrial

with Countries). Dessa har speciell kom- Co-operation Developing petens för bedömning av vilken typ av forskning, konsultuppdrag eller maskinell utrustning från Sverige som kan tänkas upphandlas av u-länderna.

294 Nedrustning och utveckling

Institutionell

förankring

En av rekommendationerna i FN-rapporten gäller åtgärder för att inom FN-systemets löpande verksamhet införliva rapportens globala perspektiv på sambandet mellan nedrustning och Ämnet utveckling. kräver inte bara tvärvetenskapliga analyser utan även interdepartementalt samarbete i en rad delfrågor.

Flera FN-organ, och har en roll i arbetet speciellt UNCTAD, viktig på en ny ekonomisk världsordning. Militärutgifternas effekter för utveckling bör lämpligen inkorporeras i UNCT ADS studier. Omställningsfrågor som berör och borde vara av sysselsättning industripolitik intresse för både Internationella ILO och FNs Arbetsorganisationen organisation för industriell UNIDO. Dessa skulle utveckling gemensamt kunna ta upp problem som rör från militär till civil omställning verksamhet. Ett annat ämne som skulle intressera fler parter inom FN-systemet är forskning och information om och dess nedrustning effekter.

FNs generalsekreterare har därför av generalförsamlingen anmodats att vidta administrativa för att få till stånd erforderliga åtgärder samarbete mellan olika delar av i dessa En FN-systemet frågor. uppföljningsåtgärd är att låta FN-systemets administrativa kommitté för samordning, ACC, ta upp ärendet vid sina möten regelbundna med organ inom FN-systemet.

På det nationella planet skulle motsvarande kunna vara åtgärd motiverad. Svenska delegater som deltar i med olika styrelsemöten fackorgan och i andra FN-möten borde av och utrikesdepartementet andra berörda fackdepartetment om att, där så är ges instruktion möjligt, söka få det globala perspektivet på sambandet mellan nedrustning och utveckling beaktat i institutions ordinarie respektive program och verksamhet. Det är dock att sådana viktigt förslag ges mesta möjliga konkreta för att inte enbart bli retoriska utformning inslag i generaldebatterna. Syftet måste vara att skapa ökad insikt både nationellt och internationellt om värdet och behovet av att behandla nedrustning och utveckling i ett vidare än globalt perspektiv vad som sker idag.

Noter

1 Se International Trade 1982/83. General on Tariffs and Agreement Trade. Appendix, Table A 3: World Exports by Major Areas, 1963 - 1982. 2 Se Wassily Leontief/Faye Duchin: Military Spending. 3 Se FN-dokumentet Establishment of an international disarmament fund for development, A/39/229, 31 May 1984.

Nedrustning och utveckling 295

4 Jämför sid 285 angående aktuell DAG-statistik om OECD-ländernas bistånd, som anges i procent av BNI (bruttonationalinkomst).

Litteratur

Bistånd i kris. En handbok om svensk u-landspolitik. (Redigerad av Christian Andersson, Lars Heikensten, Stefan de Vylder). Stockholm 1984. 1983. Utrikesdepartementet. Prop. 1983/ Budgetpropositionen 842100, Bilaga 5.

Burdens of Militarization (International Social Science Journal, No.

1 1983). The economic of reductions in defence spending. Summary of impact research for the United States Arms Control and prepared Disarmament Agency, Washington 1972. Establishment of an international disarmament fund for development. United Nations, A/39/229, 31 May 1984 (rapport från UNIDIR till FNs generalförsamling om en nedrustningfond). International Trade 1982/83. General Agreement on Tariffs and Trade, Geneva, 1983. Wassily Leontief/Faye Duchin: Military Spending. Facts and Figures, Worldwide and Future Outlook. New York & implications Oxford, 1983. World 1984. New York 1984 (utgiven av Development Report Världsbanken).

Sammanfattning, IV slutsatser och förslag

l

-

12 Med sikte nedrustning en

på

sammanfattning

12.1 och utredningsarbetet Uppdraget

I detta avsnitt sammanfattas innehållet i de föregående elva Utredarens slutsatser och återfinns i kapitel sakkapitlen. förslag 13.

Efter beslut den 14 1983 att tillsätta en utredning om regeringens juli vissa nationella av sambandet mellan nedrustning och aspekter tillkallade utrikesminister Lennart Bodström i september utveckling, 1983 Thorsson såsom särskild utredare. Utredaren skulle för Inga del från FNs generalförsam- Sveriges följa upp rekommendationerna 1982 i till om samband mellan ling anslutning FN-rapporten och 1981. Den svenska utredningen har nedrustning utveckling tillkommit under september 1983 till juli 1984. perioden

Utredarens har bl a varit att i betänkandet beskriva arten och uppgift av de svenska försvarsansträngningarna samt deras omfattningen samhällsekonomiska effekter. på försvarsresurser som Exempel ges vid tänkbara i vår omvärld kan omfördelas till rustningsminskningar andra ändamål. Utredaren föreslår också åtgärder som statsmakterna skall vidta för att, som ett andra steg, följa upp lämpligen FN-rekommendationen att förbereda och planera för en överföring av frigjorda resurser till civila ändamål.

I utredarens mandat ingår också att visa hur en sådan omfördelning av resurser från försvaret kan leda till en av bidragen till det ökning svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Avsikten är att den svenska studien skall överlämnas till FN som hur ett land som Sverige kan planera för möjlig framtida exempel på nedrustning. Materialet skall enligt direktiven också göras tillgängligt för den svenska allmänheten och en internationell publik.

Som för sitt arbete har utredaren förutom nämnda utgångspunkt haft en omfattande litteratur i form av andra aktuella FN-rapport studier och betänkanden området. Visst underlag har inhämtats på

300 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

från finansdepartementet, försvarsdepartementet (SSLP), försvarsstaben och statistiska för olika delar av betäncentralbyrån (SCB) kandet. Information har också erhållits vid ett antal studiebesök på svenska försvarsindustrier liksom vid kontakter med myndigheter, institutioner, forskningsinstitut, fredsrörelser och andra opinionsgrupper.

12.2 -

Nedrustning, säkerhet, utveckling en bakgrund

Inledningsvis skisseras som bakgrund till nedrustningsscenarierna det aktuella internationella och konsekvenserna läget av de försämrade relationerna mellan supermakterna.

Den ömsesidiga misstron mellan de rivaliserande maktblocken har lett till att låsts fast. positionerna Gigantiska kostnader läggs ned på rustningar som innebär att både NATO och skaffat Warszawapakten sig en helt orimlig Konsekvenserna

”overkill”-kapacitet. av ett kärnvapenkrig skulle enligt forskarna bli förödande inte bara för den

angripna parten utan för hela mänskligheten.

Trots dessa finns dystra perspektiv några till synes hoppingivande faktorer att ta fasta på. Avskräckningsdoktrinen börjar ifrågasättas av allt fler experter och beslutsfattare. Konferensen om förtroendeoch och

säkerhetsskapande åtgärder nedrustning i Europa, som

inleddes i Stockholm i

januari 1984, kan förhoppningsvis utvecklas

till ett forum för seriösa och leda till de första

förhandlingar stegen

mot nedrustning i En annan Europa. positiv aspekt är det ökade folkliga engagemanget genom fredsrörelsen, som kommit att bli ett

viktigt påtryckningsmedel i kampen för

nedrustning.

Problemen i Tredje världen berörs också i detta inledande avsnitt av betänkandet. Det konstateras att de senaste årens ekonomiska kris bidragit till att vidga klyftan mellan rika och fattiga. Massfattigdomen fortsätter att vara ett akut internationellt Bristen problem. på finansiella resurser och den svåra skuldkrisen har förvärrat situationen i många länder. U-länderna vill ha en ny ekonomisk världsordning och kräver globala om

förhandlingar handel, råvaror, monetära

och finansiella frågor samt och energi utveckling. Några avgörande steg mot sådana förhandlingar har inte då av tagits, majoriteten i-länderna är emot en sådan av de ekonomiska förändring relationerna.

Sveriges engagemang på nedrustningsområdet och till stöd för u-länderna har bl a i tagit sig uttryck kraftigt stöd åt FN i dess

Med sikte på nedrustning - en sammanfattning 301

ansträngningar för att få igång verkliga nedrustningsförhandlingar

och i dess olika biståndsprogram i u-länderna.

att samman med utveckling har Tidigare försök koppla nedrustning inte lett till konkreta resultat. I och andra aktuella FN-rapporten ställs de omättade behoven av mat, hälsovård och studier mänskliga arbete mot de rustningskostnaderna. Där påvisas ständigt stigande i skulle ökade att även små minskningar militärutgifterna möjliggöra insatser för människor i u-länderna. Den växande insikten miljoner effekter både för freden och för om kapprustningens negativa världsekonomin har lett till att flera framkommit om att söka förslag en mellan och utveckling. Sverige stöder skapa koppling nedrustning aktivt dessa ansträngningar.

12.3 och försvaret

Säkerhetspolitiken

Här lämnas en översikt av läge i Nordeuropa. Sveriges geopolitiska De nordiska ländernas val av olika säkerhetspolitiska lösningar De traditionellt starka banden mellan dessa länder har beskrivs. till att stabilitet i denna del av världen. bidragit skapa

Det konstateras dock att det nordiska området fått Ökad strategisk för maktblocken. Pakternas militära dispositioner berör i betydelse växande de nordiska ländernas situation. Sveriges möjligheter grad att med bibehållen frihet och stå utanför krig och självständighet konflikter anses bäst landets alliansfria allvarligare främjas genom som till neutralitet i Den stöds av en fast politik syftar krig. som skall och förtroende för Sveriges försvarspolitik, inge respekt och förmåga att motstå angrepp. vilja

inte enbart militär styrka, utan säkerhetspolitiken grundar sig på formas en samverkan av flera områden framför genom åtgärder på allt handels- och biståndspoliutrikespolitiken (inkl nedrustnings-, och Det är den samlade styrkan hos dessa tik) försvarspolitiken. som skall tillit i omvärlden för säkerhetspolitiska åtgärder skapa att stå utanför allianser och i händelse av krig förhålla Sveriges vilja sig neutralt.

I detta avsnitt redovisas även totalförsvarets olika komponenter, bl a det militära civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. försvaret, Det militära försvaret en allmän värnplikt för män grundar sig på mellan 18 och 47 år. Den fredstida omfattar f n drygt organisationen 45 000 fast anställda. i det svenska försvaret ligger bl a i dess Styrkan till snabb består totalt av förmåga mobilisering. Krigsorganisationen ca 850 000 har bl a ett av Europas starkaste personer. Sverige med sammanlagt 425 jakt-, attack- och spaningsplan. flygvapen

302 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

Sveriges militärutgifter - f n ca 20 miljarder kr - utgör 3,1 % av landets BNP eller 0,6 % av världens totala militärutgifter. Som jämförelse kan nämnas att Sverige satsar dubbelt ungefär så mycket på hälso- och sjukvård.

12.4 Den svenska försvarsindustrin

Omkring 30 procent av anslaget till det militära försvaret avser utveckling och produktion av försvarsmateriel. Under budgetåret 1982/83 köpte armén, marinen och flygvapnet FoU-tjänster och materiel för 6,7 från ca 1 500 leverantörer. miljarder

Med försvarsindustrin avses i betänkandet de resurser inom industrin som används för att utveckla, tillverka och underhålla materiel, vars utformning bestäms utifrån militära behov och som har specifikt ingen eller ringa civil har användning. Granskningen omfattat följande företag: Bofors, Ericsson Radio Systems, FFV, & Hägglund Söner, Karlskronavarvet, Kockums, Philips Elektronikindustrier, Saab-Scania, SATT Electronics och Volvo Flygmotor.

Försvarets betalningar till dessa industrier under uppgick budgetåret 1982/83 till ca 4,6 kr. De svarar tillsammans miljarder för 80 procent av all materiel som produceras inom landet för det svenska försvaret. Antalet sysselsatta med försvarsmateriel i dessa industrier var 1983 totalt drygt 23 600 personer. De fem största tillverkarna (Bofors, FFV, Saab-Scania, Ericsson Radio Systems och Volvo Flygmotor) svarar för 85 procent av sysselsättningen i försvarsindustrin.

Sverige har en jämförelsevis betydande försvarsindustri med en bredd som motsvarar den i de storawästeuropeiska länderna. Det mesta av den materiel som det svenska försvaret anskaffar köps direkt från egen industri. Den svenska försvarsindustrin har utvecklat och tillverkat samtliga idag använda lätta stridsfordon, pansarvärnsgevär, luftvärnskanoner, ubåtar, torpeder, kustartilleripjäser, stridsflygplan och Man har också levererat transportfordon. bl a övervattensfartyg, olika typer av samt robotar, telekommunikations-, störoch till det svenska

motmedelsutrustning försvaret.

I Sverige svarar försvarets materielverk för av (FMV) upphandlingen försvarsmateriel. Till grund för en anskaffningen ligger långsiktig planering. När det gäller tekniskt materiel kan anskaffkomplicerad ningsprocessen sträcka sig över 10 - 15 år. Den större delen av det svenska försvarets materiel anskaffas inhemsk och genom utveckling tillverkning. Men även andra tex anskaffningsformer förekommer,

licenstillverkning och direktimport från utlandet.

Med sikte nedrustning - en sammanfattning 303 på

för valet av anskaffningsform slogs senast fast i 1982 Utgångspunkten

års försvarsbeslut:

Den industriella att inom landet utveckla, tillverka och kapaciteten underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska

trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.”

Det är en utbredd att tilltron till svensk politisk uppfattning skulle minska om blev alltför beroende av neutralitetspolitik Sverige försvarsmateriel. Genom inhemsk anskaffning kan man utländsk också en svensk som minskar effekten av de välja försvarsprofil, och motmedel som de maktblocken utvecklar mot vapen bägge

varandra. Man kan också skräddarsy vapensystem efter specifikt

svenska behov och ta till bl a särskilda geografiska, klimatiska hänsyn

och ljusförhållanden.

z Av flera skäl är statsmakterna således beredda att betala en

merkostnad för att med inhemsk materiel främja de säkerhets- och

målen. De senaste årens snabba kostnadsökningar försvarspolitiska för och de samtidigt lägre svenska beställningsvolymervapensystem na har emellertid fram en hårdare prioritering än förut. tvingat Särskild vikt fästs inför framtiden vid att militär elektronik, robotar

l och ammunition kan utvecklas och tillverkas inom landet.

På flertalet områden finns bara en inhemsk leverantör till det svenska å försvaret. & Söner är det enda i Sverige som 5 Hägglund företag tillverkar strids- och De två varv som har försvars-

i

terrängfordon. har en mellan som i innebär att produktion uppdelning sig, princip

E

Kockums svarar för ubåtar och Karlskronavarvet för övervattensfar-

E

Inom tillverkar Saab-Scania stridsflygplan medan tyg. flygindustrin

l

Volvo motorerna till flygplanen. På robotområdet Flygmotor gör ‘ medan Saab-Scania svarar Bofors för pansar- och luftvärnsrobotar, l koncentrerat och På pjässidan svarar sig på sjömåls- jaktrobotar. Bofors och FFV för de lättare FFV är för de tyngre pjäserna vapnen.

också enda tillverkare av torpeder. Det är emellertid fyra företag,

som är inriktade militär elektronik: Ericsson Radio Systems, på Bofors Aerotronics och SATT Electro- Philips Elektronikindustrier, nics. De har olika men det förekommer visserligen specialiteter,

också viss konkurrens mellan dem, t ex på radar- och radiokommu-

nikationsområdet. På underhållssidan är industrin engagerad främst

att FFV svarar för underhållet av och robotar. I övrigt genom flygplan

sker underhållet till stor del inom det militära försvaret.

Men all försvarsmateriel som försvaret behöver inte inom köps Den direkta växlar från år till år, men uppgår i landet. importen

till Till det kommer försvarsindustrins genomsnitt 10 ä 15 procent.

av insatsvaror, som uppgår till 15 å 20 procent. Importen import

304 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

gäller bl a flygelektronik, robotar, och helikoptrar transportflygplan.

Den svenska försvarsindustrins av försvarsmateriel export uppgick 1983 till 2,5 miljarder kr. Totalt ca 6 000 sysselsätter exporten anställda inom försvarsindustrin. Den totala av s k exporten krigsmateriel- som är ett snävare än försvarsmateriel begrepp uppgick till 1,6 kr. miljarder Enligt svensk lagstiftning är export av krigsmateriel förbjuden. Regeringen medger emellertid från dispens förbudet i enlighet med vissa som berör bl a den militära riktlinjer och politiska situationen i land eller ifrågavarande region. Under 1983 exporterades krigsmateriel till totalt 41 länder. 15 procent av exporten gick till de andra alliansfria länderna i Europa, 36 procent till NATO-länder, 45 procent till länder i Tredje världen och resterande 4 procent till i huvudsak och Australien. Japan

Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier. FFV och Bofors, som tillverkar vapen och ammunition, är också mest beroende av försvarsmateriel. Inom FF V-koncernen svarar försvarsmateriel för nära tre fjärdedelar av inom produktionen, Boforskoncernen för hälften. drygt En stor del av den svenska försvarsmaterielproduktionen sker emellertid inom delar av verkstadsindustrin, som domineras av civil Inom tex produktion. Ericssonkoncernen eller

Saab-Scania-gruppen utgör försvarsmateriel bara

några enstaka procent av produktionen.

På koncern- eller företagsnivå är i flera fall försvarsberoendet litet, men kan det lokalt samtidigt på den orten där försvarsmateriel tillverkas - vara stort. Bofors har tex diversifierat sin verksamhet

totalt sett och minskat sitt försvarsmaterielberoende på koncemnivå - även om det fortfarande uppgår till 54 procent- men samtidigt har försvarsmaterielberoendet vid företagets i anläggningar Karlskoga ökat kraftigt. 1983 svarade försvarsmateriel för 87 procent av sysselsättningen vid Bofors i Karlskoga.

12.5 Försvarsindustriella

särdrag

I av

redovisningen försvarsindustrins särdrag diskuteras FoU-

intensiteten, skillnaderna mellan militär och civil teknologi, produktionsresursernas av specialisering, graden överkapacitet, finansieringen av utvecklingskostnaderna och lönsamheten inom försvarsindustrin.

En verkställd ett urval

undersökning av försvarsindustriföretag visar,

att F0 U-intensiteten - mätt som de totala FoU-kostnaderna i procent av förädlingsvärdet - är högre bland de som företag producerar

Med sikte på nedrustning - en sammanfattning 305

försvarsmateriel än bland andra jämförbara företag med helt civil produktion, den s k kontrollgruppen. 1981 var FoU-intensiteten i försvarsindustriföretagen 18,4 procent mot 15,7 procent inom kontrollgruppen, Skillnaderna i FoU-intensitet mellan de bägge grupperna reducerades emellertid kraftigt under 1970-talet. Medan FoU-intensiteten inom försvarsindustriföretagen steg från 11,7 procent 1969 till 18,4 procent 1981, tredubblades under samma tid FoU-intensiteten i kontrollgruppen, från 4,8 procent till 15,7 procent. De utvalda försvarsindustriernas militärt dominerade arbetsställen hade samma år en FoU-intensitet som uppgick till 29,3 procent, medan den vid deras civilt dominerade arbetsställen var 11,8 procent.

I flera fall finns det inom försvarsindustrin nära kopplingar mellan militär och civil teknik. Men det finns också flera teknikområden som inte har någon betydande civil tillämpning. Forskare, ingenjörer, tekniker och yrkesutbildade arbetare som arbetar med sådan specifik militär teknik kan inte utan vidare dra nytta av sina kunskaper på det civila området. Det finns t ex inga civila pansarvärnsrobotar, luftvärnskanoner eller artillerigranater. Men varje sådant vapensystem består av flera delsystem, som vart och ett representerar ett eller flera teknikområden. En närmare analys av vilka kunskaper som krävs för att konstruera och tillverka robotar, kanoner eller granater, visar att flertalet av de teknikområden man arbetar inom har civila tillämpningar. Drivkrafterna bakom den militär-tekniska utvecklingen gör att- på de områden där sambanden mellan militär och civil teknik är starka den militärtekniska utvecklingen ofta är ledande. De militära beställarna efterfrågar i större utsträckning ny teknik och har ofta bättre ekonomiska resurser att betala för densamma än vad civila beställare har. Ny teknik tränger dessutom ofta igenom snabbare inom militära än inom civila områden. Ett aktuellt exempel är nya material som tex kolfiberkompositer.

Ofta ställer militären krav på prestanda och kvalitet, som är helt irrelevanta för det civila samhället. Detta förutsätter särskilda resurser inom industrin för bl a kontroll och tester.

När det gäller specialiseringen inom försvarsindustrin, konstateras att bara en mindre andel maskiner och anläggningar inom försvarsindustrin är helt specifika för den militära produktionen och saknar civila användningsmöjligheter. Utvecklingen inom industrin. mot nya material och nya produktionsmetoder medverkar dessutom till en ökad standardisering.

306 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

Sannolikt är arbetskraften vid maskinerna mer än specialiserad maskinerna och anläggningarna. Där man arbetar mer manuellt t ex med montering och av kretskort i små serier eller med lödning svetsning av plåtar till ubåtar, är skillnaderna ofta stora jämfört med civil produktion. Sällan krävs samma noggrannhet för kretskort i en civil användning och sällan samma i civila precision svetsfogar på fartyg. Försvarsindustrin arbetar ofta med en betydande överkapacitet såväl när det gäller utvecklings- som produktionsresurser. Man är beroende av försvarets planering och får ofta svackor mellan beställningarna. I vissa fall kan företagen utnyttja sina resurser för exportproduktion eller för kompletterande civil produktion. Försvarsindustrin skiljer även från industri i formerna för sig övrig finansiering och upphandling. Utveckling och produktion av försvarsmateriel sker inom svensk försvarsindustri normalt först efter att kontrakt tecknats med försvarets materielverk När det (FMV). gäller system som tas fram på uppdrag direkt från det svenska försvaret, står FMV som regel för hela utvecklingskostnaden.

En viss del av försvarsindustrins militära FoU finansieras av företagen själva. Under 1981 - som är det senaste året för vilket uppgifter f n föreligger - svarade ett urval industrier med huvudsakligen militär produktion själva för ca 32 procent av sin militära forskning och utveckling.

Det finns flera skäl till att industrin satsar egna resurser på utveckling av militär materiel. Det kan gälla produkter som helt eller delvis är avsedda för export. Utveckling sker till stor del efter marknadsbedömningar, precis som normalt är på civila marknader. Systemen anpassas inte i första hand efter svenska även om det specifikationer, senare kan bli aktuellt med svenska Men det kan också beställningar. gälla vidareutveckling för exportmarknaden av sådana system som grundutvecklats för det svenska försvaret.

I svackorna mellan olika projekt träder ofta FMV in och lämnar olika typer av stöd för att företagen ska kunna upprätthålla utvecklingskapaciteten i väntan på nya Med s k beställningar. studiebeställningar, där man utnyttjar industrins resurser redan i den förberedande studiefasen, kan man uppnå samma effekt.

Beträffande lönsamheten inom försvarsindustrin konstateras att den inte generellt sett är högre än i företagens civila verksamheter, men betydligt jämnare över tiden. Resultaten beror i stor utsträckning på vilket mått som väljs.

Med sikte på nedrustning - en sammanfattning 307

Ett problem vid jämförelser är att FMV lämnar betydande räntefria förskott till försvarsindustrin i samband med beställningar. De räntefria förskotten medför vid kontraktsskrivningen normalt sett en nedåt av och därmed vinstnivån. Förskotten förbättjustering priset och försämrar - i mån av rar företagens finansiella resultat - och rörelseresultatet, som beräkprissänkningar förädlingsvärdet nas fakturerad försäljning. Vid budgetårsskiftet 1983 uppgick de på utestående förskotten till försvarsindustrin till 4,2 miljarder kr. Förskotten beräknas ha förbättrat företagens finansiella resultat med minst 500 miljoner kr under 1983. De räntefria sammanlagt förskotten gör det möjligt för företagen att producera med en lägre andel eget kapital, vilket bl a försvårar deras möjligheter att övergå till civil produktion. Strävan är från FMVs sida att s k ränteneutralitet, dvs att uppnå räntesubventionen till företaget ska motsvaras av en prissänkning. Eftersom förskotten är en av flera brickor som FMV har att spela med i med industrin, är det naturligtvis mycket svårt att förhandlingar exakt avgöra vilka prissänkningar som FMV kan framkalla genom att erbjuda förskott.

12.6 och

Forskning utveckling

Den forskning och utveckling (FoU) som försvaret finansierar syftar ; till att öka försvarets kapacitet, bl a genom utvecklingen av nya

i vapensystem. FoU-verksamheten är utformad mot bakgrund av

I Sveriges ställning som en liten alliansfri stat. Det innebär att försvaret

måste kunna bedöma den tekniska och militära i

E

utvecklingen , omvärlden. Det innebär också att landet med egen kunskap och egna 2 resurser önskar kunna utnyttja försvarets materiel, sköta underhållet av densamma, utbilda personal samt att vid behov av teknisk vidareutveckling - där så är önskvärt och möjligt - inom landet utveckla ny försvarsmateriel.

Organisatoriskt är försvarets FoU uppdelad i två delar. Grundforskning och tillämpad forskning, som inte är knuten till särskilda materielobjekt, handhas huvudsakligen av försvarets forskningsanstalt (FOA). Försvarets materielverk (FMV) svarar för de utvecklingsuppdrag som läggs ut på försvarsindustrin och som i regel är knutna till särskilda materielbeställningar.

De totala statliga anslagen för FoU uppgår för budgetåret 1983/84 till 9 kr. Därav 2 - eller 22 procent - till miljarder går miljarder försvarssektorn. Till den summa, som betalas ut från staten, skall de som industrin själv satsar på utveckling av läggas belopp försvarsmateriel. Den totala omfattningen av FoU för försvarsända-

308 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

mål skulle 1983/84 då vara 2,5 vilket motsvarar 17 miljarder kr, procent av den totala FoU-verksamheten i samhället detta år.

Av detta belopp avser 15 å 20 procent FoU vid olika i myndigheter försvaret. Vid dessa myndigheter sysselsätts 2100 personer med FoU-verksamhet. Försvarets forskningsanstalt bedriver (FOA) under budgetåret 1984/85 försvarsforskning till en kostnad av drygt 300 miljoner kr, varav avser FOA merparten tillämpad forskning. utför

dessutom intäktsfinansierad forskning, bl a för utrikesdeparte-

mentet som stöd åt svenska insatser i det internationella nedrustningsarbetet. Denna forskning motsvarar dock endast ett av belopp 11 miljoner kr.

Den övervägande delen av försvars-FoUn avser materielutveckling inom industrin. FMVs totala för FoU för 1983/84 betalningar uppgick till drygt 1,1 kr. Tre av denna FoU miljarder fjärdedelar gäller flygvapnets område. 15 a 20 procent avser FoU för arméns räkning, medan omkring 10 procent avser marinen. en halv kr Drygt miljard av utbetalningarna av JAS 39 gällde utveckling flygplanet Gripen.

FMVs betalningar till den svenska försvarsindustrin för FoU uppgick under 1982/83 till 882 miljoner kr. Till detta skall sådan militärt läggas inriktad FoU, som industrin finansierar eller utför åt på egen hand andra uppdragsgivare, som t ex försvarsindustrier eller försvarsmyndigheter i andra länder. En grov uppskattning av denna del av försvarsindustrins FoU anger en storlek på omkring 500 kr miljoner för 1983/84. Totalt skulle därmed försvarsindustrins militärt inriktade FoU uppgå till 1,4 miljarder kr under detta budgetår.

12.7 Försvarets roll i samhällsekonomin

Utredaren tar även upp försvarets roll i samhällsekonomin. I detta avsnitt behandlas försvarets samhällsekonomiska kostnader, inklusive dess inverkan på ekonomins tillväxt samt dess sysselsättningseffekter.

Av statens samlade utgifter faller ca tio på försvaret. procent Försvaret är därmed redan i kraft av sin storlek en sektori betydande samhällsekonomin. Försvaret tar emellertid betydande resurser i anspråk, vars samhällsekonomiska kostnad överstiger de utbetalningar som görs och således inte återspeglas i budgeten.

Resurser avsätts till försvaret därför att man har beslutat att detta på sätt värna om landets säkerhet. Om resurserna i stället användes för andra ändamål skulle ett annat produktionsvärde uppstå. Med försvarets samhällsekonomiska kostnad avses detta andra produktionsvärde. Exempelvis skulle de värnpliktiga kunna bidra till den

Med sikte på nedrustning — en sammanfattning 309

allmänna av varor och tjänster i samhället och därmed produktionen till en totalt sett produktion. Försvarets resursanvändning kan högre därför ses som en ekonomisk eftersom denna andra uppoffring, produktion bortfaller. för det svenska försvaret beräknas enligt budgeten för Utgifterna 1984/85 uppgå till drygt 25 miljarder kr. För att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden för försvaret måste beloppet justeras med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna utöver budgeten för bl a försvarets utnyttjande av mark och värnpliktssystemet, civilförsvaret, beredskapslagringen av olja och andra anläggningar, produkter, samt näringsstödet till jordbruket och tekoindustrin.

Det bortfall i produktionen som orsakas av värnpliktsutbildningen beräknas till mellan 3,6 och 6,2 miljarder kr beroende på värderingsmetod och vilka som görs angående den arbetslöshet som antaganden skulle råda utan värnpliktssystemet. Därtill kommer de indirekta effekter som värnpliktssystemet medför. Sådana indirekta effekter finns emellertid i båda riktningarna, varför det angivna intervallet kan anses ge ett tillfredsställande mått på värnpliktssystemets samhällsekonomiska kostnader.

Det ekonomiska försvarets totala samhällsekonomiska kostnader till mellan kr, vilket skall jämföras uppskattas 5,1 och 9,6 miljarder med de budgetmässiga kostnaderna som uppgår till 2,5 miljarder kr. Intervallets stora bredd beror till stor del på svårigheten att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden för beredskapslagringen av olja och oljeprodukter. Två olika beräkningsmetoder anges därför.

Till det ekonomiska försvarets samhällsekonomiska kostnader hör även kostnader som samman med landets näringspolitik inom hänger livsmedels- och Denna näringspolitik medför avsetekonäringarna. värda samhällsekonomiska kostnader, av vilka huvuddelen kan härledas till det ekonomiska försvaret.

Bland övriga poster, som har kunnat uttryckas i belopp, återfinns försvarets utnyttjande av mark och anläggningar (ca 500 miljoner kr) och civilförsvarets verksamhet (ca 250 miljoner kr).

I diskuteras också försvarets roll i den ekonomiska politiken. kapitlet Fördelarna av att kunna utnyttja variationer inom värnpliktsutbildoch materielbeställningar i konjunkturregleranningen tidsförskjuta de syfte är plusposter i den samhällsekonomiska kalkylen. Någon metod för att beräkna det samhällsekonomiska värdet av dessa möjligheter finns emellertid inte. stabiliseringspolitiska Försvaret har även en inverkan på den ekonomiska tillväxten i samhället. Det antas i att de resurser, som använts till kalkylen

310 Med sikte - en

på nedrustning sammanfattning

försvaret sedan år 1950, istället hade fördelats civil konsumtion på och civila i samma som resurser i investeringar proportioner övriga samhället. Den genomsnittliga tillväxttakten i ekonomin hade då blivit en tiondels bruttonatioprocentenhet högre per år. Den civila nalprodukten hade år 1984 i så fall varit 12 procent än den högre aktuella. Bara under 1984 kan den totala ackumulerade förlusten i produktionsvärde beräknas till 8,2 miljarder kr. Resultatet är starkt beroende av hur lång period som beaktas, men mindre för känsligt variationer i andra antaganden som ligger till för grund beräkningen. I kalkylen över försvarets samhällsekonomiska kostnader kan emellertid inte denna post med de jämföras tidigare redovisade, eftersom den långsiktiga produktionsförlusten är framräknad utifrån en tänkt situation utan försvar.

Till försvarets samhällsekonomiska roll hör även dess sysselsättningsmässiga konsekvenser. Uppemot 90 000 människor kan anses vara direkt beroende av försvaret för sin Av dessa är ca sysselsättning. 52000 anställda inom försvaret och de inom industri och övriga handel som producerar för försvarets Till räkning. den sysselsättningsmässiga effekten får också läggas de ca 50 000 unga män som varje år genomgår grundutbildningen inom värnpliktssystemet.

12.8 och svenskt

Nedrustningsscenarier försvar

Utredaren skall enligt mandatet basera sitt arbete om på antaganden olika nedrustningsalternativ i omvärlden. Dessa skall kunna leda till en minskning av det svenska försvaret med bibehåller säkerhetspolitiskt mål, dvs med bevarande av oberoende och säkerhet. Direktivens krav att skall te under militärpakternas nedrustning sig rimlig gynnsamma förhållanden, förutsätter ett ändrat förhandlingsklimat med minskad mellan blocken och ett ökat spänning intresse för nedrustning hos supermakterna.

Förhandlingar bedöms av utredaren pågå under förhållandevis lång tid innan några resultat nås som kan få effekt för del. Det är i Sveriges dagsläget svårt att se hur misstron och mellan propagandakriget supermakterna skall kunna vändas i mot samarbete riktning förnyat och en konstruktiv Utredaren har dock att dialog. utgå från antagandet att på någon sikt och samarbete i växande avspänning omfattning kommer att prägla relationerna mellan maktblocken.

I de scenarier som skisseras förutsätts, att inleds under förhandlingar senare delen av 1980-talet och fortgår under tio â år. Resultatet tjugo antas bli en serie avtal om allt som kan längre gående nedskärningar förverkligas under en tidsrymd av år från år 1990 fram till tjugofem

Med sikte nedrustning - en sammanfattning 311 på

2015. skulle under sådana omständigheter gradvis kunna Sverige reducera sitt försvar.

De befinner sig inte i ett pågående nedrustningsförhandlingarna sådant att de inom den närmaste tiden skulle kunna leda till läge i den säkerhetspolitiska miljön. Utredaren avgörande förändringar emellertid områden där framsteg bedöms kunna ske pekar på några inom framtid. Konferensen om förtroende- och säkeröverskådlig och nedrustning i Europa kan komma att leda hetsskapande åtgärder till överenskommelser som bidrar till avspänning och ett gynnsamt utgångsläge för genombrott i förhandlingarna om både kärnvapen och konventionella vapen.

På har avbrott i kärnvapenmakternas förhandkärnvapenområdet i Geneve om av medeldistanslingar begränsning kärnvapenbärande raketer lett till att i Europa gått in i ett farligare (INF) kapprustningen skede. På ömse sidor har NATO och Warszawapakten påbörjat utplacering av nya mer slagkraftiga medeldistansvapen.

Allt fler människor har emellertid väckts till insikt om att avskräcken för en ningsdoktriner och kärnvapen utgör oacceptabel grund fred. i ökad utsträckning som ett hot varaktig Kärnvapnen upplevs istället för en trygghetsfaktor.

Sett i ett fem- eller tioårsperspektiv förefaller därför en ny bilateral överenskommelse mellan supermakterna på kärnvapenområdet och medeldistansvapen) vara en möjlig begräns- (både strategiska Inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i ningsåtgärd. i Geneve antas så småningom ett nedrustningskonferensen (CD) avtal kunna komma till stånd om ett fullständigt stopp för alla

kärnvapenprov.

Ett område, där bedöms ha relativt goda nedrustningskonferensen utsikter att kunna lyckas att få med supermakterna på ett avtal, gäller totalförbud mot kemiska stridsmedel.

mellan NATO och i Wien om Förhandlingarna Warszawapakten reduktion av de konventionella truppstyrkorna i Centralömsesidig de s k antas inom några år kunna europa, M(B)FR-förhandlingarna, leda till avtal om balans i Europa. Detta bör underlätta framsteg på En av Wien-förhandlingarna att kärnvapenområdet. utvidgning restriktioner i som är också gälla fråga om typer av förband utpräglat offensiva borde följa som nästa steg.

En om de konventionella styrkorna skulle långtgående uppgörelse förutsätta att andra områden, tex beträfnågra framsteg gjorts på fande kemiska vapen och kärnvapen.

312 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

Den här skisserade nedrustningen skulle kunna förverkligas i steg där förtroende- och säkerhetsskapande hand i hand åtgärder går med överenskommelser om mer konkreta Om en vapenreduktioner. avspänningsprocess kommer igång inom några år skulle före troligen utgången av innevarande årtionde avtal om några begynnande

rustningsbegränsningar kunna ha ingåtts. Mer ned-

genomgripande skärningar av vapenarsenalerna skulle dock ta betydligt längre tid.

Utredaren gör att maktblockens konventionella antagandet styrkor under perioden fram till år 2015 skall ha i stort sett halverats. Enligt ett alternativ (scenario förutsätts således en av I) minskning omvärldens militära med styrkor 50 procent, varvid de utpräglat offensiva delarna av förbanden skurits ned i avsevärt större omfattning. Enligt ett andra alternativ (scenario II) skulle nedrustningen innebära att de konventionella stridskrafterna reducerades proportionellt med 50 procent.

Ett förbättrat internationellt klimat av och präglat avspänning intensifierat fredligt samarbete mellan maktblocken skulle medföra, att hoten mot vårt land minskade I ett sådant då väsentligt. läge, stormakternas relationer mindre än idag styrs av militära styrkeförhållanden, skulle Sveriges säkerhet i mindre än nu behöva vila grad på det militära försvaret. Eventuella beträffande NATOs farhågor respektive Warszawapaktens militära styrkeöverlägsenhet gentemot Sverige skulle uppvägas av andra faktorer än rent säkerhetspolitisika militära.

Utredaren antar därför att i scenario I kan minska Sverige sitt militära försvar med 50 procent och i scenario II med 40 procent. Detta skulle leda till betydande inbesparingar på statsbudgeten genom en stegvis genomförd minskning av anslagen till det militära försvaret. Om man utgår från en nivå 20 på miljarder kr per år skulle anslagen stegvis kunna sänkas till en nivå 10 i nuvarande på miljarder prisläge år 2015. Den totala inbesparingen för de 25 åren skulle bli mellan 120 och 150 miljarder i nuvarande är dock ett mått prisläge. Beloppen knappast på faktiskt disponibla Den framtida inbesparingar. utvecklingen och statsmakternas prioriteringar blir avgörande för hur tillgängliga resurser skall användas.

Den förändring i som betänkandets nedrustkrigsorganisationen ningsscenarier antas leda till återverkar på fredsorganisationen genom stegvis minskade anslag till personal, materiel, anläggningar etc. Utredaren förutsätter att en i omvärlden med nedrustning kraftig minskning av pakternas utpräglat offensiva skall medföra en styrkor förändrad hotbild. I och med att stormaktsblockens för utrustning landstigning och luftlandsättning antas ha skurits ner väsentligt,

Med sikte — en sammanfattning 313 på nedrustning

minskar invasionshotet mot de södra och mellersta delarna av landet

betydligt.

Detta antas innebära att den svenska försvarsstrukturen skulle komma att förändras i mot ett försvar med bl a färre antal riktning och Detta skulle i så fall leda till en awägning stridsflygplan fartyg. mellan som medför, att en större andel än hittills av försvarsgrenarna försvarsanslagen skulle läggas på armén.

12.9 Exempel nedskärningar

på

Utgångspunkten för analysen i detta kapitel är, att den skisserade antas medföra en halvering av krigsorganisationen nedrustningen under perioden 1990 - 2015.

Detta antas leda till en av den militära personalen, vilket halvering innebär en med nära 9 000 heltidsanställda, eller ca 350 minskning Tas hänsyn till behoven av nyrekrytering av per år i genomsnitt. och till beräknas antalet nödvändiga förtidspersonal pensioneringar att i bli 470 per år. Detta kan jämföras med det avgångar genomsnitt antalet under resten av 1980-talet, som planerade förtidsavgångar finns emellertid mellan de uppgår till 410 per år. Viktiga skillnader aktuella och de som skulle bli följden av en personalminskningarna till omplacering av personal inom försvaret nedrustning. Möjligheten reduceras Under en så lång period som tjugofem år kan kraftigt. nerdragningarna i mindre utsträckning ske med hjälp av en minskad Om en viss förgubbning av personalen ändå nyrekrytering. torde emellertid nedskärningen kunna genomföras utan accepteras betydande uppsägningar av militär personal.

av den civila personalen i försvaret antas främst gälla Minskningen anställda vid förband och skolor samt vid försvarets olika myndigheter. En med hälften skulle beröra drygt 11 000 nedskärning Om även här tas till behovet av nyrekrytering och personer. hänsyn till beräknas antalet nödvändiga förtidsavgångar bli i pensioneringar, 400 år. Detta kan med de ca 700 genomsnitt per jämföras civilanställda behöva sluta inom försvaret under per år, som beräknas resten av 1980-talet som en följd av aktuella inbesparingar.

Under att värnpliktsutbildningen skulle halveras som förutsättning en av den tänkta skulle totalt drygt ett fyrtiotal följd nedrustningen, förband och skolor behöva läggas ner under tjugofemårsperioden, dvs i en eller två enheter kan inte genomsnitt per år. Utredaren över vilka förband och skolor upprätta någon detaljerad förteckning som kan bli aktuella. Antalet kan emellertid antas bli nedskärningar

314 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

relativt fler i landets södra och mellersta delar än i Norrland, till följd av den antagna förändringen i hotbilden.

Anslagen för FoU och beräknas minska med materielanskaffning hälften som en följd av den skisserade Därvid skulle nedrustningen. försvarets anskaffning av ny materiel komma med mellanrum. längre Detta gör att industrin skulle få allt svårare att framför upprätthålla allt sin när det försvarsmateriel. utvecklingskapacitet gäller Beställningsvolymerna skulle samtidigt komma att bli vilket leder till lägre, ökade styckkostnader inom industrin, framför allt för sådan materiel där utvecklingskostnaderna är en tung del. Flera tillverkare kommer då inte längre att kunna konkurrera med utländska alternativ. Renovering och modifiering av materiel antas vidare få en större betydelse i förhållande till nyanskaffning.

Så gott som alla typer av materiel antas reduceras till lägre volymer, men den förändring av hotbilden som diskuterats torde tidigare innebära, att vissa typer av materiel kommer att reduceras kraftigare och på sikt kanske to m ur Detta antas bli utgå organisationen. aktuellt framför allt inom flygvapnet och marinen.

För flygvapnets del kommer nerdragningen främst att leda till en kraftig minskning av antalet Vid en eventuell av flygplan. anskaffning nya stridsflygplan efter J AS 39 Gripen, antas det inte bli aktuellt med ny inhemsk utveckling. För marinens del betyder nerdragningen minskade beställningar av nya fartyg. Det antas därvid att några nya beställningar av ytattackfartyg och ubåtar inte kommer att ske efter år 2000.

Nedrustningen i omvärlden kommer att leda till en överskottskapacitet inom världens försvarsindustrier. Det kommer att bli en köparnas marknad med hårdare konkurrens mellan producenterna. Detta antas medföra inte bara en ökad svensk av import försvarsmateriel, utan också en minskad export. Om vid en Sverige nedrustning bibehåller sin relativt restriktiva exportlagstiftning kommer detta att minska den svenska försvarsindustrins exportmöjligheter.

sysselsättningen med försvarsmateriel inom den svenska försvarsindustrin beräknas - vid en nedrustning av det skisserade att slagettotalt minska med 14 000 anställda under 1990 - 2015. Det perioden innebär, att i genomsnitt 560 anställda till annan per år måste övergå verksamhet. Sannolikt kommer flera tusen anställda vid t ex Bofors i Karlskoga och vid Saab-Scania i att beröras. Stora Linköping nerdragningar kommer också att behöva ske vid bl a FFV Underhåll i Arboga och Linköping, vid Volvo i Trollhättan, vid Flygmotor PEAB i Järfälla, vid ERA i Mölndal samt vid Karlskronavarvet.

Med sikte nedrustning - en sammanfattning 315 på

De kommer dessutom att tvinga fram en lägre beställningsvolymerna hårdare av t ex ammunitionstillverkningen, som idag är strukturering åtta olika orter. Även inom elektronikindustrin finns idag utspridd på resurser som vid en kan behöva samordnas för parallella nedskärning att bibehålla en och produktionsatt göra det möjligt utvecklingskapacitet inom landet.

12.10 till omställning Möjligheter

skulle en av det svenska försvaret av det Sammantaget nedrustning som skisseras i betänkandet leda till en total minskning av slag i försvaret och försvarsindustrin med ca 34000 sysselsättningen under en Om man tar hänsyn till

anställda tjugofemårsperiod.

behovet av samt till inom försvaret nyrekrytering pensioneringar innebär att år i 1 430 personer måste lämna detta, varje genomsnitt försvaret och försvarsindustrin som en följd av nedrustningen.

av den totala arbetskraften Detta betyder att mindre än en procent skulle beröras. I ett övergripande samhällsekonomiskt perspektiv förefaller då bli något större problem. knappast omställningen Utredaren menar emellertid att andra aspekter spelar en avgörande roll. är en som för att komma till stånd Nedrustning politisk process måste vara förankrad hos hela folket och drivas fram av en politisk

Den får inte förhindras eller fördröjas av sysselsättningsmässiga

vilja. eller ekonomiska skäl. Inom försvaret och försvarsindustrin finns dessutom välutbildad med teknisk kunskap som personal betydande vid en med samhällsekonomisk fördel kan nyttjas för nedrustning civila ändamål.

När det försvarets reala resurser konstateras, att det finns flera gäller exempel på alternativa civila användningar av resurser. En systemaoch av erfarenheter skulle vara tisk genomgång katalogisering gjorda till stor vid framtida nedläggningar av försvarsanläggningar. hjälp

För försvarets skulle till inom personal möjligheterna omplacering försvaret Den lokala arbete vara så gott som obefintliga. tillgången på är för att finna annan sysselsättning. Detta avgörande möjligheterna särskilt den som av familje- eller andra skäl är bunden gäller personal till orten.

En som är avgörande för effekterna genomgång görs av olika faktorer kommuner och av förbandsnedläggningar. Dessa faktopå regioner rer är bl a av och arbetsmarknadsmässig natur. I detta demografisk diskuteras också olika arbetsmarknads- och regionalsammanhang som samhället kan vidta för att hantera lokala politiska åtgärder idag och Slutligen redovisas en underregionala sysselsättningsproblem.

316 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

sökning, som för ett urval kommuner med arméförband de belyser olika kommunernas att bära de förmåga problem som en förbandsnedläggning medför.

Inom försvarsindustrin antas - som en sysselsättningen följd av den nedrustning som skisseras i betänkandet - minska med totalt 14 000

arbetstillfällen. Dessa kommer nerdragningar inte att ske successivt, utan snarare stötvis i och med att av en viss tillverkningen produkt inte omedelbart följs av ny med samma produktion volym.

Eftersom försvarets fast för anskaffningsplaner läggs lång period framåt, bör minskade beställningar vid en inte komma nedrustning som för industrin. någon överraskning Den exportberoende industrin är i ett sämre planeringsläge. Nerdragningarna i utländska beställningar kommer att vara svårare att förutse.

Utgångspunkt för analysen av i försvarsomställningsmöjligheter industrin är den av försvarsindustrins genomgång särdrag som gjordes i kapitel 5, de om uppgifter företagens försvarsmaterielberoende som i 4 samt de erfarenheter av presenteras kapitel omställning från militär till civil inom produktion försvarsindustrin, som utredaren del av vid besöken tagit på de olika företagen. Dessa redovisas mer utförligt i betänkandets del 2, som dessutom innehåller en av internationella genomgång erfarenheter av omställning, vilken också legat till grund för den fortsatta analysen.

Mot bakgrund härav ett antal förhållanden som förefaller anges viktigare än andra när det gäller svensk försvarsindustris möjligheter att på ett framgångsrikt sätt över från militär gå till civil produktion: en

högteknologisk inriktning av produktionen

nära kopplingar till civila och teknikområden produkter

låg specialiseringsgrad vad gäller personal och

utrustning förekomsten av en civilt inriktad vid sidan marknadsorganisation av

försvarsmaterielproduktionen

låg exportandel lågt beroende inom koncernen och vid arbetsstället ifråga av försvarsmateriel.

Utredaren drar i sin bl a slutsatsen att analys samtliga företag har tekniska för en

förutsättningar övergång till civil produktion. Detta

gäller i stor även de utsträckning företag som producerar sådan materiel som inte har direkta civila motsvarigheter. Inom vissa företag är emellertid produktionen så militärt att specialiserad, några civila utnyttj andemö av maskiner j ligheter och anläggningar knappast finns. Det gäller framför allt ammunitionsindustrin.

Med sikte på nedrustning - en sammanfattning 317

När med att etablera sig på ett civilt område företagen misslyckats beror det främst avsaknaden av en marknad för de framtagna på saknar den organisation och de kunskaprodukterna. Många företag som behövs för av civila på en per marknadsföring produkter kommersiell marknad. Olika vägar för att lösa dessa problem

redovisas.

Utredaren vill också fästa på ett förhållande som uppmärksamheten har stor för omställningsmöjligheterna, men som är svårt betydelse att mäta ett objektivt sätt: företagsledningarnas engagemang, på intresse och Att medvetet arbeta för ett minskat militärt förmåga. beroende och ta de risker som är förknippade därmed är en våga för en av Inte ens i de förutsättning nyorientering produktionen. som i har och inre förutsättningar för företag övrigt goda yttre kommer en sådan igång av sig själv. omställning process

Utredarens samlade att ammunitionsinbedömning ger vid handen, dustrin inom Bofors och FFV är den del av försvarsindustrin som har sämst för Även andra delar av dessa förutsättningar omställning. företag - som tex underhållssektorn inom FFV och pjäsindustrin inom Bofors - kommer, vid en nedrustning av det slag som skisseras, att få Detsamma gäller även Karlskronavarvet. betydande problem. Produktionsbortfallet som en av nedrustningsscenariet kommer följd att bli störst för de samt för de som exportberoende företagen företag materiel för och marinen. För flera av dessa producerar flygvapnet - elektronikindustrin - är emellertid företag tex flygindustrin, för en av produktionen större. förutsättningarna omställning

konstateras, att den antagna nedrustningen, Sammanfattningsvis som innebär en av det svenska försvaret över en 25halvering inte skulle behöva medföra några oöverstigliga omställårsperiod, Det är emellertid av synnerlig vikt att denna ningsproblem. politiskt inte leder till arbetslöshet. De anställda inom försvarsnedrustning sektorn skall inte behöva nedrustning som ett hot mot sin uppleva framtid. Arbetet för fred och minskade försvarskostnaavspänning, der får varken i eller i andra länder bromsas av befarade Sverige sysselsättningsproblem.

Sett även ur samhällsekonomisk synvinkel är det angeläget att skapa incitament för att resurserna inom försvarsindustrin tas tillvara i civil Om skall kunna hållas på sikt i produktion. sysselsättningen uppe måste landets industriella bas utvecklas. Det ligger i Sverige samhällets intresse att att de och tekniska främja mänskliga resurserna inom försvarssektorn kan utnyttjas för civila ändamål så detta är utan att det inkräktar på de försvarspolitiska långt möjligt målen.

318 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

De mänskliga och tekniska som produktionsresurser svarar för utveckling och av försvarsmateriel har tillverkning byggts upp inom försvarsindustrin för det svenska försvarets Genom detta räkning. beroendeförhållande till statsmakterna försvarsindustrin skiljer sig från övrig industri. Samhället har därför ett större jämförelsevis ansvar för vad som händer med de anställda i försvarsindustrin. Det finns således flera skäl till att statsmakterna bör ett särskilt överväga stöd för till civil omställning produktion.

Omställning i större skala till civil har under senare år produktion endast skett i några få fall och då med särskilt stöd. De civila statligt projekt som satts igång i tex har realiserats efter flygindustrin

långvariga ansträngningar från de fackliga organisationerna att förmå företagsledningarna att göra sådana långsiktiga investeringar.

Alternativet för flera försvarsindustrier, som drabbats av minskade svenska har närmast

materielbeställningar, varit ökad satsning på

export. Av såväl som utrikespolitiska samhällsekonomiska skäl förefaller det enligt utredaren motiverat att statsmakterna i framtiden ger högre prioritet åt av försvarsindustrin omställning än åt fortsatt i nuvarande

krigsmaterielexport omfattning.

Det är att försvarsindustri angeläget varje skaffar sig en flexibilitet i

produktionsapparaten, som möjliggör att den

teknologiska kompetensen kan nyttiggöras civila i och att på projekt företaget friställning av arbetskraft kan undvikas, när minskar.

försvarsbeställningarna

Oberoende av när en internationell kan nedrustning komma att inledas, är det förbereda angeläget börja en omställning inom försvarsindustrin redan idag. Erfarenheterna hittills inom försvarsindustrin visar att det generellt sett tar lång tid att utveckla och få fram

konkurrenskraftiga civila produkter. Att söka bredda

produktionen så att försvarsberoendet minskar bör därför inte ske först när försvarets beställningar dras ner. börjar Det måste ha inletts långt tidigare för att inte och lönsamheten i sysselsättningen företaget skall påverkas av uteblivna order från försvaret. vore därför att all Rimligt försvarsindustri i landet hade en omfattande civil tillräckligt produktion och en inbyggd flexibilitet, så att bortfall av försvarsorder lätt kan klaras av internt.

En av svårigheterna vid försök till är bristen omställning på riskvilligt kapital. Flera företag är beroende av mycket försvarsmaterielproduktionen och saknar en stor och civil bas som vid en expansiv nedrustning kan ge resurser till nya civila projekt. På grund av de finansieringsmetoder med stora räntefria förskott som försvarets materielverk tillämpar vid har flera försvarsindustrier beställningar, dessutom ett förhållandevis litet Detta försvårar eget kapital.

Med sikte - en sammanfattning 319 på nedrustning

satsningar på osäkra civila produkter som kanske först ger återbäring på längre sikt. Därför skulle statliga medel kunna utgöra en stimulans som underlättade civila innovationer.

är det med till det påpekade

Överhuvudtaget hänsyn tidigare

beroendeförhållandet mellan försvarsindustrin och staten angeläget att en viss samordnad av omställning sker. Den kontakt planering som för närvarande äger rum på ad hoc-basis mellan försvarsindustrin å ena sidan och departement och myndigheter å den andra, förefaller inte vara tilläcklig för att få igång en offensiv satsning på

omställning.

12.11 och utveckling Nedrustning

°75 Utredningen skall enligt mandatet bl a inrikta sitt arbete pa att ange hur en av resurser från försvaret till civilt bruk också omfördelning skulle ett i det svenska utvecklingssamarbetet med utgöra bidrag u-länderna”. att på detta sätt använda lösgjorda militära Möjligheten resurser såsom till samarbetet med u-länder behandlas bidrag av om sambandet mellan nedrustning och ingående FN-rapporten Där konstateras att utsikterna för fred och säkerhet i utveckling. världen skulle bli ljusare om relationerna mellan i- och betydligt u-länder förbättrades ett ökat ömsesidigt samarbete. Att få till genom stånd en mellan och utveckling skulle kunna koppling nedrustning ett bidrag i denna strävan och medföra gynnsamma utgöra positivt effekter både på det politiska och ekonomiska planet.

I detta redovisas som kan tänkas vidta kapitel några åtgärder Sverige för att medverka i att skapa ett sådant effektivt ansträngningarna samband mellan nedrustning och utveckling.

I att söka och för sådana syfte klargöra belysa förutsättningarna behandlas inledningsvis FN utvecklingsstrategier och den åtgärder aktuella situationen i centrala förhandlingar mellan i- och några u-länderna. Dessa bl a u-ländernas krav på att få förhandlingar gäller ett större än i den internationella gemenskapen, ökad inflytande idag ekonomisk tillväxt samt större fördelar av det internationella ekonomiska samarbetet. Detta innebär större delaktighet i utvinningen av världens naturresurser och förbättrade exportmöjligheter. Nord/ FN -rapportens analys av de säkerhetspolitiska aspekterna på Syd-relationerna tas också upp för att söka ge en bredare bakgrund till om en koppling mellan nedrustning och utveckling. förslagen

utredaren, vara berett att avsätta ytterligare medel Sverige bör, enligt från till bistånd utöver de nuvarande bidragen, som statsbudgeten

320 Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

uppgår till ca en procent av BNP. Hur stora dessa resursöverföringar skall vara är en fråga av natur som och politisk regering riksdag får ta ställning till i ljuset av andra behov i framtiden. Har militärpakterna inlett en nedrustning, kan det antas att FN ena medlemslänlyckas derna om att en internationell upprätta nedrustningsfond för utveckling. I en sådan situation förefaller det utredaren enligt naturligt att Sverige genom årliga anslag till fonden skulle medverka i

ansträngningarna att på detta sätt samman koppla nedrustning med utveckling.

Även på det bilaterala bör vid en planet Sverige möjlig framtida nedrustning, enligt utredaren, kunna främja ökade resursöverföringar till u-länderna. FN-rapporten visade, att u-ländernas importbehov i stor utsträckning gäller exempelvis gruv- och vattenkraftsutrustning, jordbruksmaskiner och medicinsk apparatur. Produktionsresurserna i försvarsindustrin torde till stor del kunna för utnyttjas sådan civil u-länder produktion. Många kommer också i en framtida mer ekonomiskt gynnsam situation att bli som har viktiga kunder, möjlighet att anskaffa denna kommersiella villkor. utrustning på

Det finns därför, enligt utredarens att i mening, anledning Sverige börja inventera vilka tekniska som finns kunskaper representerade inom dessa industrier. En bör kunna resultera i en lista kartläggning över sådana som svarar mot tekniksystem u-ländernas potentiella behov. Kartläggningen bör genomföras i nära samarbete bl a med

SIDA och för internationellt

beredningen tekniskt samarbete

(BITS).

13 Slutsatser och

förslag

Bakgrund

Sverige tillsammans med övriga nordiska länder tog 1977 initiativet till att FN skulle utreda frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling. Ett viktigt syfte med FN-studien var att ökad sprida medvetenhet i medlemsländerna om konsekvenser kapprustningens och om möjligheterna till en omfördelning av resurser vid en av supermakterna inledd nedrustning.

Sedan den internationella gruppen av regeringsexperter överlämnat sin rapport 1981, anmodade FNs 37e generalförsamling år 1982 medlemsländerna att vidta åtgärder i överensstämmelse med gruppens rekommendationer. Länderna skulle också underrätta FN om vilka nationella åtgärder som de beslutat som genomföra uppföljning. De nationella åtgärderna avsåg enligt FN-rekommendationema två olika typer av uppföljning: EJ dels en deskriptiv och av analyserande uppgift genom kartläggning de nationella försvarsresurserna och deras ekonomiska och sociala effekter, E! dels en operativ genom beslut om förberedelser och av planering omställning, dvs att i en nedrustningssituation överföra arbetskraft och materiella resurser från militär till civil användning och samtidigt Öka utvecklingssamarbetet med u-länderna.

De nationella studierna skall således bl a komplettera FN-rapporten genom information till den egna befolkningen och till FN såväl om den militära av och materiella resurser i användningen mänskliga respektive land som om dess ekonomiska och sociala effekter. Även upplysningar om den egna vapenhandeln skall redovisas. Den svenska utredningen, som företagits under perioden september 1983 till juli 1984, innebär att ett första steg tagits mot en uppföljning i Sverige. I betänkandet beskrivs arten och omfattningen av de svenska försvarsansträngningama liksom de samhällsekonomiska

322 Slutsatser och förslag

effekterna av försvaret. En utförlig redovisning lämnas bl a om försvarsindustrins speciella särdrag och om skillnaderna mellan militär och civil teknologi. Vidare analyseras möjligheterna till en stegvis genomförd omfördelning av försvarsresurser. Slutligen föreslås också åtgärder som statsmakterna lämpligen skall vidta för att, som ett andra steg, följa FN-rekommendationen att förbereda och planera för en överföring av frigjorda militära resurser till civila ändamål.

13.2 Internationella

förutsättningar

Förutsättningarna att vinna gehör för FNs rekommendationer kan förefalla att inte vara särskilt i den situation som världen gynnsamma befinner sig i idag. I ett läge då kapprustningen intensifieras och når absurda proportioner kan resonemang om framtida nedrustningsscenarier verka utopiska. I ett då arbetslösheten bl a av läge på grund automatisering blir ett allt svårare problem för de flesta länder kan planering för nedskärning av försvaret också förefalla både orealistisk och inopportun.

Sett i ett större globalt perspektiv finns det emellertid övertygande skäl för att närmare begrunda roll i och rustningarnas dagens framtidens samhälle. Det i deras inverkan i två gäller synnerhet avseenden: D dels på människornas och ländernas behov av säkerhet, D dels stabil ekonomi och på sysselsättning, utveckling.

Uppfattningen att ökad säkerhet kan vinnas genom fler och mer avancerade vapen har börjat ifrågasättas i allt vidare kretsar i Öst och Väst. Rustningarna har också blivit en besvärande ekonomisk börda - inte minst för supermakterna. Andra vitala behov har måst eftersättas. Militärutgifterna utgör en orsak till de stora och viktig växande vilka budgetunderskotten, generellt sett kan sägas medföra en oansvarig pantsättning av i framtiden resurser. disponibla Underskotten har dessutom bidragit till ett högt ränteläge, som speciellt drabbar de skuldsatta länderna i den världen. Tredje

Samtidigt har Öst/Våst-förhandlingarna om och Nord/

nedrustning Syd-förhandlingarna om en rättvisare ekonomisk världsordning hamnat i ett dödläge. Världen står inför ett uppenbarligen vägval. Utvecklingen kan fortsätta att försämras ytterligare och leda till öppen konfrontation och kaos. Alternativet är att söka en bygga säkrare och rättvisare värld, där ökat förtroende och samarbete ersätter dagens rivalitet och maktspråk.

Slutsatser och förslag 323

Utöver expertgruppens rapport och tidigare FN-studier om konsekvenserna av kapprustningen har en rad internationella utredningar under senare år tagit upp och granskat de hotande problemen i världen. Bland andra har Brandt- och Palme-kommissionernas rapporter analyserat dessa globala faror och rekommenderat konkreta åtgärder. Även om perspektiven för närvarande verkar vara föga hoppingivande, förefaller det dock inte vara helt uteslutet att utvecklingen skall kunna ta en positiv vändning. Betydelsefullt är att en stark och växande folkopinion i allt fler länder nu kräver nedrustning så att mänskligheten skall slippa hållas som gisslan under kärnvapenhotet. Viktigt är också att de politiska ledarna i allt flera länder börjar inse att folkens säkerhet och välfärd bättre garanteras av minskade snarare än av ökade rustningar. De ekonomiska bördor som kapprustningen medför framstår som alltför betungande jämfört med vad som uppnås i försvarseffekt.

Uppemot hundra miljoner människor är för sitt uppehälle f n beroende av militär verksamhet och vapentillverkning. Nedrustning får inte utgöra ett hot mot dessa människors framtid. Genom kraftfull

No SIR... ELONOMLSTS...

l I 4

Teckning av John Branch i San Antonio Express News

Översättning: - Det verkar vara några anti-kärnvapendemonstranter utan-

för... - Ytterligare en skock lânghåriga miljöextremister, antar jag. - Nej, det är ekonomer...

324 Slutsatser och förslag

satsning på civila projekt i industrin och en utbyggd service-sektor, som kan nyttiggöras av ett stort antal är det att medborgare, möjligt skapa ny sysselsättning vid en minskning av försvarsbeställningarna. Minskade försvarskostnader bereder också industriländerna större utrymme för ökade till u-länderna. Sambandet resursöverföringar mellan nedrustning, säkerhet och framstår därmed allt utveckling klarare. Det borde ligga i varje stats att föra en upplysta egenintresse politik som bidrar till att förverkliga en sådan resursanvändvettigare ning. En rimlig konsekvens av denna insikt vore att efterkomma rekommendationerna av FNs generalförsamling om att öppet redovisa data om respektive lands försvarsresurser och att förbereda börja och planera för omställning av dessa resurser till civila ändamål i en nedrustningssituation.

13.3 Motiv för svenskt

agerande

Bakgrunden till den svenska studien finns utförligt redovisad i direktiven för utredningen 1 och (se kapitel bilaga 1). Där konstateras bl a att FN-studien

skulle tjäna som ett underlag för beslut om konkreta åtgärder för att överföra resurser, som används för militära ändamål, till produktiv användning inom den civila sektorn samt att kanalisera en del av dessa resurser till u-länderna.

Detta kan sägas i lika hög grad ha enskilda länders tillämplighet på utredningar om vilka åtgärder som bör vidtas det nationella på planet enligt FN-rekommendationerna.

För Sveriges del föreligger tre huvudmotiv för att dessa följa rekommendationer: El utrikespolitiska D industri- och sysselsättningspolitiska D företagsekonomiska

Sverige värnar beslutsamt om sitt nationella oberoende och sin territoriella integritet. söker olika sätt under- Samtidigt Sverige på stödja avspänning och nedrustning för att främja fredlig utveckling och för ett ökat internationellt skapa förutsättningar samarbete. Att inleda planering för omställning i i ett som av Sverige läge präglas internationell nedrustning i med vårt lands ligger linje politik på nedrustningsområdet. Ett svenskt beslut att förbereda en sådan omställningsprocess utgör inte enbart en logisk följd av Sveriges agerande i FN . Det är också ett uttryck för vår önskan att visa att det är både politiskt och samhällsekonomiskt att angeläget fördelaktigt göra försvarsindustrin mindre beroende av militära beställningar.

Slutsatser och förslag 325

Mot av den uttalade uppfattningen att en svensk bakgrunden tidigare inte får leda till arbetslöshet måste anpassningsprocessen nedrustning redan Industri- och sysselsättningsmässigt är en påbörjas idag. klart motiverad. I framtiden, som kommer att präglas diversifiering bl a av ökad måste alla resurser inklusive försvarsinautomatisering, dustrins tas tillvara ett sätt för att sysselsättningen skall på produktivt kunna upprätthållas.

Det tar tid för försvarsindustrin att göra sig mindre beroende av lång från försvaret. Om skall kunna bevaras beställningar sysselsättningen i samband med en internationell och därpå följande svensk nedrustkrävs att försvarsindustrin kontinuerligt söker bygga upp en ning, civil Resurser och kunskaper som redan kompletterande produktion. vid minskande försvarsbeställningar bör i ökad utsträckidag frigörs överföras till civila projekt inom såväl som utanför försvarsinning Statsmakterna har ett särskiltansvar att medverka dustriföretagen. till att detta sker.

Sett också från bör motiv föreligga att stödja en företagens synpunkt och samordning tillsammans med statsmakterna. Många planering företag har för närvarande svårigheter att med egna resurser klara till minskade försvarsorder. Att söka kompensera sig anpassningen ökad export förefaller från företagsekonomisk synpunkt på genom sikt vara både och oklokt. Det är svårt att föreställa längre felaktigt att restriktionerna skall komma att sig på krigsmaterielexporten lättas. Den internationella konkurrensen i fråga om vapenhandel bedöms också bli hårdare i framtiden. Receptet för att vidmakthålla livskraft blir således omställning och inte export. Med företagens vikande och en förutsebar fortsatt sådan trend försvarsbeställningar kan det antas ligga i företagsledningarnas och de fackliga organisationernas intresse att medverka i en av statsmakterna understödd och samordnad aktion för effektivare resursanvändning.

13.4 Slutsatser

Mot av dessa allmänna motiv sammanfattas i det följande bakgrund några av utredarens slutsatser.

E1 Det svenska försvarets samhällsekonomiska resursanvändning överstiger avsevärt de årliga anslagen i statsbudgeten, som för närvarande i runda tal uppgår till 20 miljarder kr till det militära försvaret och 5 miljarder till civilförsvar, ekonomiskt knappt försvar etc. De största extraposterna i en sådan samhällsekonomisk dels den förlust i produktionstillväxt som kalkyl gäller försvaret kan sägas medföra, dels den uteblivna produktion som

326 Slutsatser och förslag sou 1984:62

värnpliktssystemet medför och dels kostnaderna för beredskapsförsörjningen inom jordbruket och andra näringsgrenar.

Sverige har en egen försvarsindustri med bredd och teknologisk nivå jämförbar med stora länder. kan västeuropeiska Härigenom försvaret bl a ge en speciell svensk teknisk åt materielen, profil vilket markerar viljan att försvara landet och minskar samtidigt effekten av maktblockens stridsmedel och motmedel. En verkställd studie visar bl a att försvarsindustrin i Sverige genomsnittligt har högre FoU-intensitet än andra jämförbara med helt företag civil produktion. Drygt 20 procent av de statliga forskningsanslagen i Sverige går för närvarande årligen till försvarssektorn.

Hur önskvärd en än är från allmänna kärnvapennedrustning synpunkter, inte minst för supermaktsrelationerna, kommer den inte ensamt att få någon avgörande inverkan den svenska på försvarsplaneringen. I här skisserade nedrustningsscenarier görs därför antaganden om nedskärningar i det svenska försvaret huvudsakligen med utgångspunkt från en balanserad reduktion av maktblockens konventionella i Den styrkor Europa. antagna nedrustningen, som enligt utredningsdirektiven skall te sig rimlig under gynnsamma förhållanden, förutsätter en förbättväsentlig ring av relationer. Dessa måste av större supermakternas präglas ömsesidigt hänsynstagande och ökat förtroende för att nedrustning skall bli möjlig. Förutsatt att NATO och Warszawapakten halverar sina styrkor och dessutom skär ner betydligt kraftigare sina utpräglat offensiva enheter, skulle utredarens Sverige enligt antaganden också kunna minska sitt försvar med hälften utan att ge avkall på det säkerhetspolitiska målet om bevarat oberoende och bibehållen säkerhet.

Den tänkta nedrustningen förutses kunna ske under 25 år stegvis (från 1990 till 2015) genom att anslagen till det militära försvaret successivt skärs ner från 20 till 10 kr i nuvarande miljarder prisläge. Detta skulle få betydande effekter för såväl som krigsfredsorganisationerna. Ett stort antal förband måste ned. läggas De nödvändiga förtidsavgångarna inom försvaret beräknas genomsnittligt bli ca 870 per år. Det är totalt något mindre än nu pågående och planerade minskningar. Men det skulle drabba militär personal i större utsträckning, eftersom till möjligheter omplacering inom försvaret vid en nedrustning skulle reduceras kraftigt.

Anställda som sysslar med militär inom försvarsinduproduktion strierna kommer sannolikt att påverkas avsevärt mer. Under den

Slutsatser och förslag 327

förutsedda nedrustningsperioden beräknas att ca två tredjedelar av dessa kommer att behöva övergå från militär till civil (14 000) för omställning varierar mellan produktion. Förutsättningarna Inom vissa företag är man starkt specialiserad på företagen. militär inom andra har man redan en expansiv civil produktion, vid sidan av den militära. Bland annat en högteknotillverkning antas underlätta omställning, likaså en liten logisk inriktning exportandel.

Konsekvenserna av en nedrustning bedöms bli övergenerellt komliga. Detta förutsätter dock att omställningen sker genom en och successiv av försvarssektorn, inklusive planerad reducering försvarsindustrin. Aktiv medverkan av staten, företagen och de fackliga organisationerna måste, där så är motiverat, organiseras offensiva och långsiktiga insatser. I så fall kommer den genom skisserade av försvarsindustrin inte att behöva leda nedskärningen till någon friställning av arbetskraft.

D I de fall då en omställning inte är möjlig och svårigheter föreligger att finna alternativ sysselsättning på orten, skulle enskilda verksamma med utveckling och produktion av försvarspersoner materiel komma att drabbas. Om detta inte kan förebyggas, måste det istället vidtas sådana särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som det samhälleliga skyddsnätet erbjuder.

EI Effekten i stort av en nedrustning skulle för det svenska samhället bli klart Resurser skulle frigöras som kunde användas positiv. såväl för att förbättra välfärd som för att öka det medborgarnas internationella med u-länderna utöver det utvecklingssamarbetet svenska enprocentmålet för offentligt bistånd.

13.5 för att underlätta omställning Förslag

Motiv

En framtida får uppfattning under inga nedrustning enligt utredarens leda till ökad arbetslöshet. Därför är det nödvändigt omständigheter inom försvaret och försvarsindustrin i att noga följa utvecklingen och orter med stort försvarsberoende. Både centralt och regioner på lokalt bör man inventera till att öka den civila andelen möjligheterna av vid försvarsindustrierna, exempelvis genom större produktionen satsning på offentlig civil teknikupphandling.

328 Slutsatser och förslag

Samhället bör tillsammans med berörda utarbeta företag konkreta handlingsalternativ och skapa instrument för en stegvis genomförd omställning. Detta måste inledas redan Avvaktar man istället idag. att internationell och svensk skall komma innan nedrustning igång några åtgärder vidtas, föreligger risk att betydande omställningssvårigheter uppstår. Såsom särskilt betonades av försvarsindustrikommittén, är det för sent att vidta åtgärder när

materielanskaffningen

börjat minska.

Att snarast möjligt från samhällets sida ett kraftfullare och igångsätta mer organiserat i än vad som engagemang omställningsprocessen hittills förekommit är en angelägen uppgift. Försvarsindustriernas aktuella problem, orsakade av vikande visar att behov beställningar, av statligt stöd redan i föreligger dagens situation. En omställning till civil produktion går inte att

erfarenhetsmässigt genomföra hastigt

utan är en kostsam och tidsödande process, som i vissa fall kan ta upp till tio år för att bli lönsam. Det finns utredaren därför all enligt anledning att intensifiera samverkan mellan och statliga myndigheter försvarsindustrin. En sådan institutionaliserad samverkan skulle inte behöva leda till extra

någon onödig, byråkratisering. Den skulle i

stället möjliggöra ett offensivt, samordnat och välplanerat agerande, som främjar nyttjande av försvarsresurser för civil produktion.

Tillgång på ekonomiska resurser för skulle omställningsändamål bidra till att underlätta inom försvarsindustrin. omstruktureringen Sådana förändringar skulle också kunna ske lättare om det upprättas någon form av planerings- och både det samordningsorgan på nationella och lokala utredarens planet. Enligt uppfattning finns det ett klart industri- och motiv för staten sysselsättningspolitiskt att på detta sätt ta en samordnande och sammanhållande på sig roll, då sådana förändringar måste ske, liksom också att finansiellt stödja dessa, där så anses motiverat.

Staten är också försvarsindustrins utan största kund jämförelse och planerar tillsammans med denna av försvarslöpande ny anskaffning materiel. statsmakterna bär därför ett ansvar speciellt för de människor och de tekniska resurser som byggts upp med syfte på produktion till det svenska försvaret. Vid en och begynnande fortgående minskning av beställningarna bör emellertid företagen genom kontakter med försvarets materielverk normalt (FMV) erhålla och kunna lång förvarning anpassa sig till lägre ordervolymer. Även om ansvaret i första hand ligger på företagen själva att söka ändra på inriktningen av sin finns produktion det goda grunder för staten att, där så erfordras, medverka till att underlätta omställningen.

Slutsatser och förslag 329

Utöver dessa ekonomiska och sociala skäl finns såsom nämnts starka utrikespolitiskt betingade motiv för statsmakterna att engagera sig. Försvarsindustrins speciella karaktär jämfört med övrig industri belyses speciellt vid en av regering och riksdag beslutad nedrustning som leder till kraftigt reducerade försvarsbeställningar. Genom sådana politiska beslut ställs försvarsindustrin i en förändrad situation, vid vilken statsmakterna har ett definitivt ansvar att medverka till lösning av uppkommande industri- och sysselsättningsproblem. Också den aktiva svenska politiken när det gäller att främja nedrustning och en ändrad resursanvändning i världen medför ett speciellt ansvar att nationellt följa upp FNs rekommendationer. Det är bl a fråga om att analysera de ekonomiska och sociala konsekvenserna för Sverige av en framtida nedrustning, såsom skett i föreliggande utredning. Här har tex visats att en minskad militär resursanvändning i vårt land skulle frigöra värdefulla resurser, som kan komma till bättre användning i samhället och i utvecklingssamarbetet med u-länderna. Sverige bör också vara berett att gå ett steg vidare och visa att man med planering och konkreta stödåtgärder från samhällets sida kan underlätta försvarsindustrins omställning så att allvarliga sysselsättningsproblem undviks. Om land såsom med försvarsinduvarje Sverige, någon betydande stri, söker medverka till att minska försvarsberoendet i denna industri, skulle detta sannolikt också ha en positiv effekt på möjligheterna att få igång en reell nedrustningsprocess.

Förslag

Mot bakgrund av angivna motiv föreslår utredaren att statsmakterna:

E! upprättar en särskild beredning för nedrustning och omställning, E! en central knuten till skapar omställningsfond, beredningen, EI av en lokal främjar skapandet frivillig omställningsfond på varje försvarsindustri.

Till den föreslagna beredningen för nedrustning och omställning bör knytas representanter för statsrådsberedningen, utrikes-, försvars-, arbetsmarknads- och industridepartementen. Även berörda myndigheter (bl a försvarets materielverk, statens industriverk, arbetsmarknadsstyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling) liksom företrädare för Kommunförbundet, näringslivsorganisationer och centrala fackliga organisationer bör ingå i beredningen. Ett mindre sekretariat, knutet till statsrådsberedningen, bör upprättas såsom admini-

330 Slutsatser och förslag

strativ bas åt beredningen. Beredningen bör normalt sammanträda fyra gånger per år. Beredningens uppgift skall vara att E1 bevaka utvecklingen inom försvaret och försvarsindustrin, framför allt i regioner och på orter med stort försvarsberoende, EI hålla sig orienterad om och systematiskt bygga upp en kunskap rörande olika delfrågor avseende sambandet mellan nedrustning och utveckling (militärutgifter, vapenproduktion, vapenhandel, omställningsprojekt, ekonomiska och sociala effekter av försvar respektive nedrustning etc), inventera möjligheterna att skapa ökad civil sysselsättning, bl a genom intensivare satsning på offentlig civil teknikupphandling, i samarbete med berörda försvarsindustriföretag och fackliga organisationer utarbeta handlingsalternativ för att söka lösa omställningsproblem genom olika industri-, regional- och sysselsättningspolitiska medel, administrera en central omställningsfond och besluta om bidrag ur fonden till projekt som främjar ökad civil produktion inom försvarsindustrin, samt dessutom ur fonden anvisa medel för särskilda forskningsprojekt rörande nedrustning, omställningsfrågor m m.

Den föreslagna centrala omställningsfonden bör utredaren enligt göras tillräckligt stor, så att den kan bli ett effektivt instrument i omställningsprocessen. För att få tillräcklig tyngd och betydelse bör den därför årligen tillföras förslagsvis 100 miljoner kr. Detta belopp kan jämföras med de ca 2000 miljoner kr som staten under budgetåret 1983/84 totalt utbetalade för militär forskning och utveckling. Utredaren föreslår att beredningen för nedrustning och omställning tillsätts för att börja sitt arbete den 1 juli 1985. Vidare föreslås, att beslut om att inrätta en central omställningsfond träder i kraft den l januari 1986. Detta ger den föreslagna beredningen en tid av ett halvår att förbereda och igångsätta sitt arbete.

Finansieringen av fonden liksom av kostnaderna för beredningens arbete bör, när nedrustning väl kommit igång, lämpligen ske genom att inbesparingar på försvarsbudgeten avsätts för fondens räkning. Under en övergångsperiod, som kan bli längre eller kortare, måste medel anvisas på annat sätt. Flera alternativa lösningar är tänkbara.

En möjlighet vore att lägga på en viss procent på FMVs betalningar till försvarsindustrierna. Detta skulle komma att belasta försvarsde-

Slutsatser och förslag 331

partementets budget. En annan metod vore att över industridepartementets budget anslå särskilda omställningsmedel till försvarsindustrin. Ett tredje sätt vore att nyttja arbetsmarknadspolitiska budgetmedel, som via fonden kunde kanaliseras till omskolning och andra inom försvarsindustrin. Inget av de tre fackdeanpassningsåtgärder borde dock ensamt vara budgetmässigt ansvarigt. partementen En metod skulle vara att lägga en särskild avgift på fjärde varvid kostnaden skulle komma att bäras av krigsmaterielexporten, eller belasta de utländska kunderna. Utredaren anser att företagen detta alternativ, en krigsmaterielexport, har betydande avgift på fördelar framför alternativ. Såväl budgetmässiga som politiska övriga och ekonomiska skäl talar för att välja denna finansieringsform. Genom att finansieringen sker med en avgift på krigsmaterielexport anvisas en särskild intäktskälla för att täcka huvudparten av kostnaderna för fonden och den föreslagna beredningen.

Politiskt förefaller det rimligt att lägga en avgift på krigsmaterielexporten med hänsyn till att denna i princip är förbjuden. Riksdagens principförbud är ett uttryck för den politiska bedömningen att export av krigsmateriel inte är önskvärd. I en nedrustningssituation med kraftigt minskade materielbeställningar från FMV har försvarsindustrin två alternativ: antingen kompensera sig genom ökad export eller med större kraft satsa till civil Det är, på omställning produktion. enligt utredaren, motiverat att främja alternativ två (omställning) genom finansiering via en avgift på alternativ ett (export). Utgångspunkten för denna utredning är ju - detta måste betonas - att samhället bör, i en nedrustningssituation, använda värdefulla resurser till annat än militära ändamål. Alternativet att ställa om resurserna från för det svenska försvaret till produktion produktion för militära ändamål i andra länder kan utredaren inte godta. Ökad export utgör i realiteten inte heller någon möjlig lösning för försvarsindustrin på sikt, då en framtida nedrustning leder till ökad konkurrens från försvarsindustrier i andra länder. Även andra skäl talar för en avgift på krigsmaterielexporten. De till försvarsindustrin för militär forskning och statliga betalningarna utveckling (FoU) gynnar i övervägande antal fall också företagens export. Företagen slipper nämligen ofta att vid export betala någon till staten, även om FoU-betalningarna kommit till royalty exporten godo. På detta sätt gynnas sålunda försvarsindustrins export genom skattemedel. Det förefaller mot denna bakgrund inte orimligt att genom en avgift på krigsmaterielexport finansiera huvudparten av den föreslagna nationella omställningsfonden.

332 Slutsatser och förslag sou 1984:62

För att nå upp till ett belopp på 100 miljoner kr skulle det med en av nuvarande erfordras en export omfattning avgift på ca 7 procent. Utredaren föreslår att avgiften sätts till 5 procent på faktureringsvärdet från och med budgetåret 1985/86, dock med för möjlighet riksdagen att justera procentsatsen, när så anses motiverat. Mellanskillnaden upp till garanterade 100 bör miljoner lämpligen tillskjutas från industridepartementets huvudtitel med till fondens hänsyn industripolitiska syfte.

På detta sätt skulle bördan av kostnaderna för fonden komma att delas av försvarsindustrin och staten. Genom att avsikten är att försvarsindustrin skall söka bidrag ur fonden för civila omställningskan projekt, företag i vissa fall göra en nettoförtjänst, om bidragen blir högre än exportavgiften. Export av försvarsmateriel, vilken inte klassifieras som krigsmateriel, exempelvis bandvagnar, obestyckade patrullbåtar och utrustning för skulle inte radiokommunikation, beröras av förslaget om exportavgift.

Om den föreslagna leder till kan en viss avgiften högre priser, minskning av krigsmaterielexporten bli följden. Eftersom andra faktorer än priset, exempelvis finansieringsmöjligheterna, ofta påverkar konkurrenssituationen, kan det dock antas, att avgiften ej nämnvärt kommer att påverka den nuvarande krigsmaterielexporten. Skulle å andra sidan detta bli fallet, är utredaren medveten om att vissa svårigheter skulle uppstå. Detta skulle i fall de varje gälla delar av försvarsindustrin som väljer att i en nedrustningssituation söka öka sin export. De faktiska att ens bibehålla möjligheterna exporten på nuvarande nivå, när omvärlden och Sverige börjat nedrusta, förefaller dessutom små. I en sådan situation borde drivkraften att i stället satsa på omställning bli ännu starkare.

Utredaren anser också att försvarsindustrins att ansträngningar skapa ökad civil verksamhet bör främjas genom från en bidrag frivillig lokal omställningsfond vid varje försvarsindustri. Den föreslås bli finansierad genom ett statligt s k en omställningstillägg på procent av kontraktsumman vid FMVs från svenska upphandling försvarsindustrier, en metod som i princip överensstämmer med vad som föreslogs av försvarsindustrikommittén. En för att förutsättning tillägget skall utgå är emellertid, att det berörda företaget självt tillskjuter motsvarande belopp. Det statliga bidraget bör lämpligen belasta försvarsbudgeten med till statens ansvar för hänsyn speciella försvarsindustrin. Vid en 5 årlig upphandlingsvolym på miljarder kr, kommer statens härför att maximalt bli 50 utgift miljoner kr per år, dvs 0,2 % av det totala försvarsanslaget.

Upprättandet av lokala omställningsfonder vid försvarsindustrierna blir givetvis beroende av om behov Finns intresse hos föreligger.

Slutsatser och förslag 333

och fackliga organisationer för att det skall skapas en företagsledning sådan fond, bör denna lämpligen handhas av en s k partsgemensam ledningsgrupp och regleras genom en avtalsmässig uppgörelse. bör löpande diskutera och bevaka aktuella omställnings- Gruppen Den skall också besluta om disposition av medel ur fonden frågor. som stöd åt nya civila projekt inom företaget.

Politiska överväganden

De här föreslagna åtgärderna kan förefalla vara omotiverade med till att försvarssektorn utgör en förhållandevis liten del av det hänsyn svenska samhället. Jämfört med den omställning som skett exempelvis inom varven och stålindustrin kan det synas förvånande att försvarsindustrin inte skall klara av sin omställning under en 25-årsperiod. Flera avgörande skäl talar emellertid för att särbehandla försvarssektorn.

D De 30 000 - 40000 som skulle behöva finna annan personer skall inte tvingas uppfatta nedrustning som ett sysselsättning annalkande hot. De skall istället känna att samhället är angeläget om att deras och yrkesskicklighet tas tillvara i annan kompetens mer produktiv verksamhet.

Försvarssektorn skall inte behöva hamna i en så besvärlig omställningssituation som tex varven. Genom långsiktig planetillsammans med försvarsindustrin kan statsmakterna undviring ka att komma i ett där omstrukturering kostar skattebetalarna läge Även om regeringens politik generellt innemängmiljardbelopp. bär att man önskar minska de statliga subventionerna till bedöms skäl föreligga för att inrätta en näringslivet, tillräckliga specialfond för omställning. Försvarsindustrin skall, om den med av ur fonden offensiva satsningar på civil hjälp bidrag gör inte behöva hota med eller besluta om avskedanden produktion, av personal på grund av minskade försvarsbeställningar.

De erfarenheter som har av omställning visar bl a att Sverige varit starkt pådrivande. Utredaren har fackliga organisationer kunnat konstatera att det inom försvarsindustriföretagen finns idéer och förslag om civila projekt som bör tas tillvara. många Varvens och flygindustrins diversifiesatsning på oljeplattformar till den civila sektorn, som båda visat sig långsiktigt bli ring lönsamma, har kommit till stånd främst tack vare energiska från håll. Det finns därför anledning att påtryckningar fackligt de i betänkandet föreslagna åtgärderna främja sådana genom initiativ för att sysselsättning i teknologiskt avancerad skapa ny civil Det borde också finnas anledning att räkna med produktion. de aktiva medverkan i sådana åtgärder. fackliga organisationernas

334 Slutsatser och förslag

D och inte minst är att Slutligen, viktigt, Sverige genom konkreta åtgärder följer upp FN-rekommendationerna på nedrustningsområdet, där vårt land driver en aktiv Detta skulle politik. ge ökad styrka och trovärdighet åt Sveriges internationella agerande på detta område. Den föreslagna svenska modellen för att underlätta omställning vid en är inte direkt nedrustning troligen tillämpbar för supermakterna eller andra stater med en stor försvarsindustri. Den kan emellertid visa internationellt hur man med förhållandevis små medel i ett land som kan den oro för Sverige förebygga framtiden som anställda i försvarsindustrin känner, när materielbeställningarna börjar minska. Genom att visa att nedrustning inte utgör ett hot mot sysselsättningen utan istället främjar landets ekonomi genom ett effektivt av och tillvaratagande mänskliga materiella resurser kan Sverige bidra till ett ökat, bredare, internationellt stöd åt nedrustningssträvandena.

13.6 rörande sambandet mellan

Förslag

och i

nedrustning utveckling u-länder

Som påvisades av FN-rapporten om sambandet mellan nedrustning och utveckling liksom i är det -inte minst av föreliggande utredning, skäl politiska angeläget att söka få till stånd en resursmässig koppling mellan nedrustning och På så sätt skulle man utveckling. kunna skapa gynnsammare förutsättningar för att utveckpåskynda lingen i den fattiga delen av världen och för att åstadkomma en rättvisare fördelning av jordens resurser.

Utredaren anser, att etablerandet av ett samband skulle sådant underlättas genom skapandet av en internationell nedrustningsfond för utveckling inom Även inkallandet av en interna- FN-systemet. tionell konferens i FNs för diskussion av ett regi globalt, integrerat perspektiv på nedrustnings- och utvecklingsfrågorna skulle, enligt utredaren, kunna få gynnsamma effekter. Konferensen kunde bl a bidra till att stärka opinionen för att större resurser skall satsas i utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Utredaren föreslår att förklarar berett att lämna Sverige sig årliga bidrag till en internationell för om nedrustningsfond utveckling, beslut fattas att upprätta en sådan fond. Dessa bidrag, som på sikt bör finansieras genom inbesparade kan kanaförsvarsanslag, lämpligen liseras via anslaget för multilateralt bistånd. Medlen bör lämnas som extra bidrag utöver det bistånd som ställer till offentliga Sverige u-ländernas förfogande inom ramen för det svenska en-procentmålet eller det högre mål som kan vid den aktuella Dessa gälla tidpunkten. bidrag får inte innebära att avsteg från svenska görs gällande

Slutsatser och förslag 335

bl a kravet på att så stor andel som biståndspolitiska principer, av biståndet skall vara obundet. U-ländernas egna behov och möjligt bör vara vägledande vid fördelning av resurserna. prioriteringar

kan också internationellt bidra till att det globala sambandet Sverige mellan och utveckling integreras i olika FN-organs nedrustning ordinarie och verksamhet. Detta är möjligt genom att program och andra berörda instruerar utrikesdepartementet departement svenska delegater, som deltar i styrelsemöten i dessa organ, att söka föra upp detta tema på dagordningen.

Även det bilaterala bör Sverige vid en möjlig framtida på planet kunna ökade reella resursöverföringar till unedrustning främja länderna. visade, att u-ländernas importbehov i stor FN-rapporten exempelvis och vattenkraftsutrustning, utsträckning gäller gruvoch medicinsk apparatur. De produktionsresurjordbruksmaskiner ser som har använts i försvarsindustrin kan till stor del utnyttjas för sådan civil Många u-länder kommer också i en framtida produktion. mer ekonomiskt situation att bli viktiga kunder, som har gynnsam att anskaffa denna utrustning på kommersiella villkor. möjlighet att i - Det finns därför, enligt utredarens mening, anledning Sverige liksom i andra länder med en betydande försvarsindustri börja inventera vilka tekniska som finns representerade inom kunskaper dessa industrier. En bör kunna resultera i en lista över kartläggning sådana som svarar mot u-ländernas potentiella behov. tekniksystem bör under ledning av den föreslagna Kartläggningen genomföras beredningen för nedrustning och omställning och i nära samarbete bl a med det svenska biståndsorganet SIDA och BITS (Beredningen för internationellt tekniskt samarbete).

13.7 av statistik

Förslag angående förbättring

om försvarsindustrin

För att kunna bedöma inom försvarsindustrin har utvecklingen sekretariatet en enkät hos industrierna. Enkäten har innehållit gjort om och förädlingsvärde. I stort uppgifter sysselsättning, fakturering har det rört om en uppdatering av de uppgifter som försvarsinsig dustrikommittén liknande sätt samlade in för 1980. Ett problem på har härvid varit, att uppgifteri flera fall saknas för åren före 1980 och för 1981 och 1982. Det har också varit ett tidsödande arbete, att lägga

upp och genomföra undersökningen.

Utredaren har dessutom låtit statistiska centralbyrån (SCB) sammanställa statistik över bl a forskning och utveckling inom försvarsindustrin. SCBs har då visat vara behäftade med vissa brister. uppgifter sig

336 Slutsatser och förslag

T ex analyseras inte som har visat avvikelserna, sig i många fall vara betydande, mellan SCBs FoU-statistik och de som FoU-uppgifter företagen i andra sammanhang redovisar. I SCBs statistik kan heller ingen direkt koppling göras mellan om FoU inom ett uppgifterna företag och de uppgifter om m m som samlats förädlingsvärde in av SCB för den s k industristatistiken. För att kunna bedöma i vilken utsträckning försvarsinriktad FoU bidrar till ekonomisk tillväxt etc har utredaren därför sitt sekretariat ner omfattande genom lagt arbete på att samla in och sammanställa för för- FoU-uppgifter svarsindustrin som är jämförbara med industristatistiken.

Som nämnts avser statistik befintlig antingen företagen som helhet eller, som beträffande SCBs industristatistik, enskilda arbetsställen. Emellertid försiggår ofta även inom enskilda arbetsställen militär och civil produktion sida vid sida. statistik är därför Tillgänglig ett trubbigt instrument vid en av skillnaderna i analys produktionsbetingelser för försvars- civil industri. Eftersom FMVs respektive revisorer har tillgång till interna borde det företagens redovisning, emellertid därigenom finnas att mer möjligheter genomföra precisa analyser.

Mot bakgrund av i betänkandet redovisade brister i existerande statistik, föreslår utredaren att tillsätter en för regeringen utredning att se över statsmakternas samlade behov av statistiskt fortlöpande underlag för sina bedömningar av försvarsindustrin. Det förefaller lämpligt, att en sådan utredning utförs under av den ledning beredning för nedrustning och som ovan omställning föreslagits. Utredningen bör bl a föreslå former för en av statistik årlig insamling rörande sysselsättning, fakturering, förädlingsvärde, FoU-utgifter och andra relevanta data från försvarsindustrin. I samarbete med SCB bör utredningen av SCBs göra en översyn FoU-statistik för försvarsindustrin för att göra den jämförbar med industristatistiken och vidare undersöka att i SCBs möjligheterna statistikinsamling skilja mellan civil och militär inom olika arbetsställen produktion och företag.

1 direktiv

Bilaga Utredningens

och utveckling Nedrustning

Dir 1983:50

Beslut vid regeringssammanträde 1983-07-14.

Chefen för statsrådet Bodström anför. utrikesdepartementet,

Bakgrund

FN-studien om sambandet mellan nedrustning och utveckling

FNs konstaterade i slutdokumentet från sitt första generalförsamling särskilda möte om nedrustning 1978, att kapprustningen är oförenlig med i Förenta Nationernas stadga. Vid sidan av principerna förhandlingar om åtgärder för kärnvapennedrustning bör förhandfastslår om balanserade nedskärningar av lingar föras, församlingen, väpnade styrkor och konventionella vapen, grundade på principen bör till att om parternas bibehållna säkerhet. Nedskärningar syfta stärka stabiliteten på en lägre militär nivå, med hänsyn tagen till alla staters behov att sin säkerhet. I dessa förhandlingar bör enligt skydda särskild tonvikt vid de väpnade styrkor och de församlingen läggas konventionella som tillhör och andra vapen kärnvapenstaterna militärt betydelsefulla stater. I för det fortsatta nedrustningsarbetet beslöt handlingsprogrammet församlingen att uppdra åt generalsekreteraren att med hjälp av en regeringsexperter studera sambandet mellan nedrustning och grupp Orsaken härtill var att den resursförbrukning som utveckling. kapprustningen ger upphov till framstod som orimlig i förhållande till de trängande utvecklingsbehoven i en värld där bara en del av mänskligheten kunde få sina grundläggande behov av mat, kläder, bostäder, utbildning, hälsovård och ett meningsfullt arbete tillgodosett. Studien skulle tjäna som ett underlag för beslut om konkreta åtgärder för att överföra resurser som används för militära ändamål,

338 Bilaga 1

till produktiv inom den civila sektorn samt att kanalisera användning en del av dessa resurser till u-länderna. Initiativet till studien hade tagits av Sverige tillsammans med de nordiska länderna. övriga

Generalsekreteraren tillkallade som en härav följd en expertgrupp med representanter från 27 medlemsstater för att studera sambandet mellan nedrustning och utveckling. Statssekreteraren Thorsson Inga utsågs till gruppens ordförande. Gruppen, som bestod av representanter för såväl öst- och väststater som u-länder, kunde dra nytta av ett 40-tal beställda studier från 100 forskare i 20 olika omkring länder.

Gruppen överlämnade sin rapport till FNs generalsekreterare i september 1981. Rapporten drar slutsatsen att världen står inför ett val. Den kan fortsätta kapprustningen i oförminskad takt eller söka skapa en mera stabil och balanserad ekonomisk världsordning och ett politiskt system som har utsikt att bli bestående. Världen kan inte göra båda sakerna på en gång. Kapprustningen och utvecklingen konkurrerar om samma resurser.

I rapporten konstaterades att en ekonomisk tillväxt och utveckling visserligen kommer att äga rum vid en fortsatt Men kapprustning. framstegen kommer att bli små och fördelade. geografiskt ojämnt Ekonomisk tillväxt är bl a en funktion av investeringsvolymen. Militärutgifter inkräktar på investeringsutrymmet och har därför en indirekt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. Beträffande sysselsättningen sägs i rapporten att flera studier visar att produktion av civila varor och kräver mer arbetskraft än militär tjänster produktion för samma kostnad. Vidare konstateras att

militärutgif-

tema bidrar till inflation både och på efterfrågesidan på utbudssidan.

Ett effektivt samband mellan och kan och nedrustning utveckling måste därför upprättas. Konkreta insatser mönstret nedrustenligt ning för utveckling kan få en effekt: positiv politiskt, psykologiskt och ekonomiskt. De kan förbättra relationerna mellan i-länder och u-länder och därmed öka utsikterna för fred och säkerhet i världen.

Rekommendationer från FNs expertgrupp

FNs expertgrupp enades om ett antal rekommendationer av vilka en del syftar till nationella åtgärder och andra till inom FNs åtgärder ram.

Gruppen rekommenderar att alla regeringar på det nationella planet skall

Bilaga 1 339

E1 utvärdera arten och omfattningen av sina militära ansträngningars ekonomiska och sociala kostnader, både kort och lång sikt, i på att göra dessa kostnader kända för den egna befolkningsyfte en; utreda och de fördelar som nås när militära resurser på tillkännage ett balanserat och verifierat sätt omfördelas från militärt till civilt bruk; ställa data om den militära av mänskliga och användningen materiella resurser samt vapentransaktioner till den egna befolkningens och FNs förfogande; förbereda och planera för att underlätta en överföring av från militärsektorn frigjorda resurser till civila ändamål och vid lämpliga tillfällen redovisa sina erfarenheter till FNs generalförsamling härom.

FNs antogi december 1981, på svenskt initiativ, en generalförsamling resolution om FN-rapporten om sambandet mellan nedrustning och utveckling. I resolutionen välkomnar generalförsamlingen rapporten och beslutar att behandla den vid sitt andra särskilda möte om nedrustning 1982. Detta möte kom dock inte att fatta något beslut i frågan. Däremot antog generalförsamlingen i december 1982, efter att ha upprepat de allmänna bedömningama från 1978 års slutdokument, en resolution i vilken FNs medlemsstater uppmanas att överväga lämpliga åtgärder i enlighet med rekommendationerna från expertgruppen för nedrustning och utveckling.

Det finns också tre andra rapporter som nyligen har lagts fram och som berör sambandet mellan nedrustning och utveckling. Dessa är från den oberoende kommissionen för nedrustnings- och rapporten säkerhetsfrågor Gemensam säkerhet, Brandtkommissionens andra Gemensam kris samt FNs rapport om ekonomiska och sociala rapport konsekvenser av kapprustningen. I dessa rapporter framgår att de ekonomiska fördelarna av militära utgifter är små i jämförelse med kostnaderna.

Föredragandens överväganden

Kapprustningens ekonomiska efiekter

De som jag har nämnt visar klart att militära utgifter är fyra rapporter en för alla länders ekonomier och ekonomiska framtid. De belastning har till att det i dag finns ett starkt stöd för uppfattningen att bidragit de ekonomiska effekterna av militärutgifter i huvudsak är negativa.

340 Bilaga 1

Fattigdom, nöd och sociala motsättningar härskar i stora delar av världen. Redan i och åtminstone 800 dag präglar undernäring hunger miljoner människors tillvaro. Massfattigdomen samt de växande ekonomiska och sociala mellan och inom nationerna klyftorna utgör ett direkt hot mot världsfreden. tilltar Samtidigt militariseringen också i tredje världen. Allt fler av den världens stater har tredje byggt upp moderna arméer, ofta med understöd av någon supermakt.

Likväl drivs kapprustningarna främst fram av de båda supermakterna och deras allierade. Deras både i konventionella slagstyrka, vapen och kärnvapen, ökar som detta sker har ständigt. Samtidigt världsekonomin drabbats av en kris. Produktionen allvarlig stagnerar, världshandeln utvecklas ogynnsamt och arbetslösheten fortsätter att av resurser

stiga. Överföringen för grundläggande utvecklingsän-

damål, särskilt offentligt utvecklingsbistånd, till de länderfattigaste na har därvid särskilt drabbats.

Även om och har en rad struktuunderutveckling världsfattigdom rella, ekonomiska och politiska orsaker, är det att uppenbart kapprustningen slukar resurser, som annars hade kunnat användas i det internationella utvecklingssamarbetet. En med 4-5 minskning procent av världens militärutgifter skulle en möjliggöra fördubbling av det internationella utvecklingsbiståndet.

Sverige bör följa upp FN-studien

Det är mot denna bakgrund mer nödvändigt än att alla någonsin länder bidrar till att skapa ett medvetande om kapprustningens konsekvenser och medverka till balanserade inom nedskärningar försvarsområdet med de syften som lagts fast vid generalförsamlingens särskilda möten om 1978 och 1982. Den refererade nedrustning FN-studien om sambandet mellan nedrustning och utveckling utgör ett viktigt bidrag till arbetet att öka medvetandet om kapprustningens ekonomiska och sociala konsekvenser. Det är att driva nödvändigt dess förslag vidare, inte minst i form av studier inom de enskilda länderna av försvarsansträngningarnas ekonomiska och sociala konsekvenser och möjligheterna till en av resurser i omfördelning samband med en av stormakterna inledd bör nedrustning. Sverige enligt min mening genomföra en sådan studie och ställa dess resultat till bl a FNs förfogande. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för denna uppgift.

Till ledning för utredarens arbete vill anföra jag följande.

Möjligheterna att minska de svenska försvarskostnaderna bestäms främst av den internationella Utredaren bör utvecklingen. ge exempel på resurser som Sverige inom ramen för oförändrade

Bilaga 1 341

mål- dvs bevarat oberoende och säkerhet- kan säkerhetspolitiska utifrån antaganden om olika internationella nedrustningsalfrigöra ternativ.

bör exempel på nägra alternativa Utredningen inledningsvis ge av maktblockens som ter sig rimliga under begränsningar rustningar, förhållanden. Det är därvid angeläget att alternativen gynnsamma precisering i vad avser arten och den geografiska ges en viss närmare av de internationella nedrustningsåtgärderna. Exemutsträckningen som i de pelvis bör det framgå vilka typer av resurser och stridskrafter olika alternativen främst antas begränsas.

Omfattande och data finns redan publicerade om de svenska analyser m m, bl a i form av försvarskommitténs betänkanförsvarsutgifterna de och de återkommande försvarsbesluten. Problemen vid en av svensk försvarsindustri till civil produktion har belysts omställning I 1982:1, samt

bland annat av försvarsindustrikommittén (Ds 1983:1)

Fö bedömer

1979 års militära flygindustrikommitté (Ds 1981:2). Jag

att den nu aktuella studien kan dra nytta av detta underlag.

Arbetets inriktning

Utredaren bör inrikta sitt arbete på följande uppgifter: 1. Att beskriva arten och omfattningen av de svenska nuvarande i ekonomiska och sociala termer. försvarsansträngningarna 2. Att försvarsresurser som vid alternativa nedrustge exempel på i omvärlden kan omfördelas till andra ändaningsutvecklingar mål. och i anslutning härtill . Att ange omställningsmö j ligheter -problem i olika fredsperspektiv. . Att av resurser från försvaret till civilt ange hur en omfördelning bruk också skulle utgöra ett bidrag i det svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Utredaren bör betänkande en sådan att det i ge sitt utformning former kan för såväl den svenska pedagogiska göras tillgängligt allmänheten som en internationell publik.

Utredaren skall beakta tilläggsdirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. (Dir.

1980:20).

Utredaren bör bedriva sitt arbete skyndsamt och avge sitt betänkande senast den 30 juni 1984.

Betänkandet bör kunna också av den planerade kommande utnyttjas försvarskommittén.

342 Bilaga 1

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer att jag regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med att utreda vissa uppdrag nationella aspekter av samband mellan och utvecknedrustning ling,

att besluta om sekreterare och annat biträde sakkunniga, experter, åt utredaren.

Vidare hemställer jag

att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns

kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragarens och bifaller överväganden hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

2 Särskilda

Bilaga yttranden

Särskilt av Lars Sten Ask

yttrande sakkunniga Anell,

och Carl Tham

I betänkandet redovisas i enlighet med direktiven ett hypotetiskt fall där anslagen till det svenska försvaret tänks minska med 50 procent. Det innebär en minskning, i dagens penningvärde, från cirka 20 miljarder kronor år 1990 till 10 miljarder år 2015. Denna nedrustning tänks kunna genomföras utan skador för vår säkerhetspolitik beroende på avpänning och nedrustning också hos storrnakterna. Trots att räkneexemplet måste bedömas som ett ganska osannolikt maximialternativ konstaterar utredningen i sin inledande analys att omställningen inte medför några större problem för den svenska samhällsekonomin. Den innebär tvärtom en ekonomisk och social vinst genom att resurser kan utnyttjas för annat. Vi delar denna uppfattning. Ett belopp på 20 miljarder kr motsvarar år 1983 2,9 procent av BNP. Den tänkta minskningen skulle alltså sänka de militära resursanspråken från 2,9 procent till 1,5 procent, dvs en minskning med 1,4 procent under 20 år eller 0,06 procentenheter per år. Omställningskraven utgör endast en fyrtiondel av en årlig tillväxt på 2,5 procent. Det är uppenbart att denna omställning är blygsam i jämförelse med de strukturförändringar som ekonomin normalt genomgår. Förändringen är också relativt blygsam per år jämfört med den strukturomvandling som redan skett inom försvaret med nedläggning av ett stort antal fredsförband.

Till detta kommer att en nedrustning av detta slag av naturliga skäl måste beslutas i förväg och således kan ske under förhållandevis väl planerade former, när frågan väl blir aktuell. Mot denna bakgrund - en analys som utredningen i stora stycken själv har gjort - kan vi inte se några skäl för att inrätta en särskild planerande beredning för nedrustning och omställning eller för vare sig centrala eller lokala omställningsfonder. Vi anser tvärtom att

344 Bilaga 2

sådana skulle kunna skada organ göra mer än nytta. Att bedriva planering för en tills vidare helt teoretisk som vi inte vet nedrustning, om och när den inträffar, leder enbart till och pappersexercis administrativa kostnader för de organ som blir Inrättande indragna. av en sådan beredning just nu, när de demokratiska partierna nyligen gjort en överenskommelse om en viss förstärkning av försvaret, skulle dessutom kunna skapa osäkerhet om vart den svenska försvarsplaneringen syftar.

Att inrätta centrala och lokala fonder med att finansiera civil uppgift produktion” innebär i praktiken ett industripolitiskt stöd av godtycklig och olämplig art. Redan existensen av fonder av detta slag kommer att minska industrins benägenhet att på egen hand utveckla lönsamma alternativ till krigsmaterielproduktion, när så blir behövligt. Det sena 70-talets erfarenheter visar industripolitiska entydigt att man bör undvika permanenta statliga produktionssubventioner som ett led i I den mån statsmakterna i ett visst strukturpolitiken. läge vill lägga ut beställningar för civil måste detta produktion avgöras från fall till fall. De som kan är under omställningsproblem uppstå alla omständigheter inte störreän att de kan klaras med det arbetsoch industripolitiska instrument som alltid står till statsmakternas förfogande.

Möjligen kan man tänka sig att blir kännbara omställningsproblemen på någon ort där en stor del av industrin producerar försvarsmateriel. svårigheterna begränsas emellertid av att varje tänkbar omställning kommer att bli möjlig att förutse och ske över en Om lång tidsperiod. statliga stödåtgärder skulle anses befogade så finns redan både resurser och instrument för detta.

Utredningens förslag om fonder inte bara strider mot utredningens egen analys utan motverkar också utredningens att syfte, nämligen visa att väl att utan stora nedrustning mycket går genomföra samhällsekonomiska problem. Genom tvärtom förslagen skapas intrycket att det här krävs extraordinära åtgärder.

Det viktiga problemet i en inte omställgradvis nedrustning gäller ningen från militär till civil utan hur liten den militära produktion organisationen kan bli innan den slutar att fungera som sammanhållet system.

I betänkandet sägs att en del av försvarets samhällsekonomiska totalkostnad består i ”den förlust i som försvaret produktionstillväxt kan sägas medföra. Vi bedömer det som sannolikt att detta är riktigt. I Sverige satsas och kvalificerade betydande utomordentligt produktionsresurser på att tillverka försvarsmateriel. Produktionsorganisationen är starkt reglerad och konkurrens nästan obefintlig.

2 345 Bilaga

Möjligheterna att sälja produkterna på och därmed sänka export, styckkostnaderna, är mycket begränsade.

Samtidigt bör det framhållas att de studier som gjorts av sambandet mellan försvarsproduktion och ekonomisk tillväxt långt ifrån är entydiga. Utan tvivel finns det ett psykologiskt samband mellan försvarskostnader och insatser för internationellt bistånd. I debatten ställs ofta de gigantiska rustningskostnaderna mot de blygsamma belopp som satsas på att hjälpa u-länderna.

Det är ändå viktigt att slå fast att det för det enskilda inte givarlandet finns något logiskt samband.

Sverige bör ta ställning till sina behov oberoende säkerhetspolitiska av frågan om biståndsanslagets storlek. På motsvarande sätt bör vi sträva efter att upprätthålla enprocentmålet även om vi anser oss behöva bibehålla mycket höga försvarsanslag. Än mer blir det när en direkt sker mellan u-länders konstigt koppling behov och de fysiska produktionsresurser som blir vid en lediga eventuell nedrustning. Sannolikheten för att dessa resurser skulle kunna användas effektivt för att producera vad u-länderna behöver är liten. Så långt möjligt bör stödet till u-länderna vara obundet, vilket gör det möjligt för u-länderna att till konkurrenssatta vettiga, priser köpa vad de verkligen behöver.

Särskilt yttrande av Hans Christian Cars

sakkunnige

Två av utredningens huvuduppgifter har varit att ge exempel på försvarsresurser som vid tänkbara ‘nedrustningsalternativ i omvärlden kan omfördelas till andra ändamål samt att ange och möjligheter problem som vore förenade med en sådan omställning. Dessa frågor är först och främst av industri- och arbetsmarknadspolitisk natur. Det kan mot den bakgrunden synas att det bland anmärkningsvärt utredningens sakkunniga ej funnits någon företrädare för vare sig industri- eller arbetsmarknadsdepartementet. Ej heller har det funnits någon representant för försvarsindustrin, vilket också kan tyckas egendomligt med hänsyn till att det är denna industris möjligheter att ställa om till en civilt inriktad verksamhet som det hela skulle handla om. Nu spelar detta kanske mindre roll, eftersom de sakkunnigas möjligheter att påverka ändå varit utredningen ytterst små. Detta beror framför allt det sätt vilket utredaren på på valt att bedriva sitt arbete. Efter ett internatsammanträde som ägde

346 Bilaga 2

rum i maj månad, då bl a utkasten till en s k samhällsekonomisk analys av försvaret samt till med slutsatser och avslutningskapitlet förslag utsattes för en synnerligen skarp kritik av en majoritet av oss sakkunniga fick vi inte ta del av utredningen, förrän den hade lämnats till trycket. Det visar sig då att de som diskuterades vid det förslag sista sammanträdet i maj inte längre finns med i den slutliga versionen, vilket inom parentes sagt är en fördel. I sluttexten finns i stället både annorlunda och helt nya från utredarens sida. förslag Dessa förslag har jag sålunda såsom sakkunnig - i likhet med andra sakkunniga ej getts möjlighet att yttra mig om under utredningens arbete. Jag tar därför chansen att i stället göra det nu.

Till att börja med kan det konstateras att de som framförs i förslag utredningens slutkapitel ej på något sätt byggs under av de resonemang eller den redovisning i övrigt som lämnas i de föregående kapitlen. I dessa framförs bl a att en som sker successivt nedrustning under en lång följd av år torde medföra för samhället i dess helhet tämligen måttliga omställningsproblem. Denna ståndpunkt är det inte svårt att ansluta sig till, särskilt om man betänker att försvarssektorn endast svarar för lite drygt 3 procent av landets samlade produktion och att denna sektor skulle minska enligt utredningens antagande med ca 2 procent om året. Ur samhällsekonomisk och industripolitisk synvinkel torde en sådan omställning bli oerhört mycket mindre dramatisk än de strukturella förändringar som svenskt näringsliv tvingats genomgå under bara de senaste tio åren och fortfarande kan att försvarssektorn är den

genomgår. Tilläggas

sannolikt mest av alla en

genomplanerade statliga sektorer med

långsiktighet i planeringen som bör kunna för en borga god framförhållning och förvarning beträffande såväl i förändringar fredsorganisationen som beställningar till försvarsindustrin. Betydande strukturella förändringar har också ägt rum många år i form av förbandsnedläggningar och reduceringar inom försvarsindustrin med åtföljande omställningar. Dessa förändringar har skett i socialt acceptabla former och utredningen har inte visat att de av utredaren nu framförda förslagen skulle ha behövts för att underlätta dessa förändringar eller mildra konsekvenserna av dem. Tvärtom ger utredningens beskrivande delar intrycket av att just försvarssektorn skulle vara i mycket litet behov av extraordinära inom det åtgärder närings-, industri- och arbetsmarknadspolitiska området, även i ett nedrustningsperspektiv av det slag som utredningen arbetat med.

Trots detta föreslår utredaren EI att en särskild central beredning för nedrustning och omställning tillskapas, D att en nationell omställningsfond bildas vilken skall huvudsakligen finansieras genom avgifter på krigsmaterielexport samt

Bilaga 2 347

E1 att lokala bildas, vilka skall finansieras omställningsfonder genom statliga omställningstillägg på kontrakterade belopp samt genom tillskott från försvarsindustrin.

Beträffande den särskilda beredningen befarar jag att dess enda sysselsättningseffekt kommer att visa sig inom statsförvaltningen, där ett inte ringa antal tjänstemän kommer att tvingas till ytterligare sammanträden för att vid dessa diskutera frågor som redan tas om hand av berörda företag, kommunstyrelser, lokala arbetsförmedlingar, länsstyrelser, länsarbetsnämnder, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk samt vederbörande befattningshavare inom industri- och arbetsmarknadsdepartementen. Utöver det att den tilltänkta beredningen skulle dra tid och resurser från andra arbetsuppgifter torde den främst leda till en onödig ytterligare byråkratisering av den industri- och arbetsmarknadspolitiska beslutsapparaten. Angående förslag om en nationell omställningsfond vill jag anföra att det går stick i stäv med industripolitikens nuvarande inriktning, vilken bla går ut på att minska de statliga subventionerna till industrin. Att lägga på en särskild avgift på vår krigsmaterielexport kan i många fall leda till att de svenska företagen måste höja sina priser på en för närvarande mycket starkt konkurrensutsatt marknad och därmed riskera att förlora väsentliga exportorder. Genom utredarens förslag skulle man sålunda inte bara syfta till att få fram medel till att lösa omställningsproblem. Man skulle också aktivt medverka till att i förtid framkalla sådana problem. Det är naturligtvis beklagansvärt att det i världen finns efterfrågan på krigsmateriel. Men när så nu är fallet är det att över om inget sörja länder som exempelvis Schweiz och skulle vilja köpa svensk Norge försvarsmateriel. Från svensk sida har vi ingen anledning att skämmas över detta eller söka försvåra en sådan export. Det har ju också i praktiken visat sig att den svenska regeringen, när det kommit till konkreta förhandlingar med andra länders regeringar om svenska exportorder ofta tvingats avstå från de royalties som staten egentligen skulle haft rätt att erhålla från de svenska företagen. Detta sker naturligtvis i syfte att inte försämra de svenska leverantörernas möjligheter att konkurrera med utländska producenter. Sannolikt skulle det gå på samma sätt med den särskilda exportavgift som föreslås. Det finns nämligen inget skäl att tro att någon svensk regering skulle vilja äventyra en för landet och vår försvarsindustri önskvärd export genom att utkräva en extra avgift som skulle göra det ännu svårare för de svenska företagen att hävda sig mot sina utländska konkurrenter som i stället ofta kan påräkna ett aktivt stöd i sina exportansträngningar från sina sida. respektive regeringars

i 348 Bilaga 2 sou 11984262

Vad slutligen förslaget om lokala omställningsfonder beträffar: är det förvånande att utredaren velat i huvudsak ett som plagiera försllagg den tidigare försvarsindustrikommittén framfört och som redan avvisats av statsmakterna. Argumenten härför är vid det här liagget väl kända och det finns därför ingen anledning att referera dem lhäär. Låt mig bara göra den personliga kommentaren att alla goda icdééer till ekonomiskt bärkraftiga projekt bör finansieras. Detta oøavsett gäller om resurser därmed kan överföras från försvarsindustriell verlksamhet eller ej. Problemet är emellertid att det sällan är pengarrnza som fattas utan idéerna. Att tillföra pengar genom nya s k omstäilliningsfonder är varken ett utslag för eller ägnat att främja esn ökad idérikedom. I den händelse att det inom ett företag fi;nms ett ekonomiskt lovande projekt men inte pengar tillräckligt ftör att förverkliga det så finns det ofta möjlighet att klara det hela genom ett banklån. Om risktagandet synes vara för högt för affärsbanketrnla och inte heller investeringsbanken vill träda in, kan företaget ifrågga bl a vända sig till någon av de regionala utvecklingsfonderna, som hlar till särskild uppgift att hjälpa till med finansieringen av nya

pr(0jekt.

Därtill är landet numera på väg att även få så kallade löntagarfomder. Mig synes det som om behovet av finansieringsmöjligheteir bl a genom olika typer av fonder redan nu är väl tillgodosett.

Efter denna genomgång av utredningens arbetsformer och hlUVUdsakliga förslag vill jag avslutningsvis redovisa vad jag anser att utredningen borde ha gjort. E! Den borde ha framhållit att även om en successiv nedrustnimg inte behöver leda till svåra strukturella problem så kan det likväl uppkomma besvärliga omställningsproblem för enskilda personer, företag och orter. EI Den borde ha beskrivit vilka metoder som utvecklats och tillämpas i Sverige för att hantera omställningsproblem och redovisat och diskuterat erfarenheter av i samband med tidigare omställningar förbandsnedläggningar och bortfall av beställningar till försvarsindustrin. Utredningen skulle därmed ha kunnat fylla den pedagogiska uppgiften att visa såväl för svensk som för omvärlden publik hur omställningsproblem i samband med en internationell nedrustning skulle kunna tas om hand. EJ Stödd på en sådan borde ha understrukit att de analys utredningen angivna omställningsproblemen är hanterbara och framhållit som en bärande slutsats att en successiv internationell nedrustning skulle göra det möjligt att i ordnade former överföra reala resurser från militär till civil användning, vilket skulle bidra till att öka människornas välfärd och förbättra möjligheterna för de rika länderna att öka sitt bistånd till u-länderna.

Bilaga 2 349

denna enkla men icke desto mindre centrala Kring till synes kanske hade utredaren med största sannolikhet till att börja med tankegång kunnat samla en skara Dessutom hade hon enig sakkunniga. säkerligen fått stöd av regeringen och av en bred svensk folkopinion. Med denna uppslutning och i kraft av sin egen stora personliga auktoritet området hade hon med utredningens slutsatser kunnat på rikta ett till en omvärld, där dessa ståndpunkter inte viktigt budskap alls är lika okontroversiella som de torde vara i vårt land.

Särskilt av Lars

yttrande sakkunnige Ingelstam

Motiv

I min egenskap av sakkunnig i utredningen vill jag ta till vara att till betänkandet foga ett särskilt yttrande. Detta möjligheten motiverar inte med något behov att markera oenighet med jag utredaren Inga Thorsson om hennes förslag, än mindre vill jag (mer eller mindre beskäftigt) recensera utredningsarbetets bedrivande eller formulera min egen sammanfattning. Det är självklart att utredaren bestämmer huvudlinjerna i utredningsprocessen och tar ansvar för resultaten.

Jag företräder inte i detta sammanhang någon sektor, korporation eller annat särintresse. Däremot har många års erfarenhet av jag forskning kring långsiktig planering och av framtidsstudier. Det är som skulle velat särskilt i åtskilligt jag själv lägga upp annorlunda, kapitlen 8 - 10. I stort skulle väl slutsatserna knappast ändrats. Men med tanke den debatt i folkrörelser, politiska partier, massmedia på osv som utredningen vill stimulera och ge underlag till, är det särskilt på fyra punkter jag tror att missförstånd kan uppkomma och därför ytterligare synpunkter behövs.

Kan Sverige börja?

Genom direktiven åläggs utredningen att inom ramen för oförändrade mål” för Sverige undersöka hur en av säkerhetspolitiska storrnakterna inledd nedrustning” kan tillåta oss att frigöra resurser, vilka sedan kan omfördelas till civilt bruk och utvecklingssamarbete. har detta tolkats så (kapitel 8) att en 50%-ig Utredningstekniskt nedskärning av stonnakternas konventionella styrkor under perioden 1990 - 2015 skulle åtföljas av en samtidig reduktion av den svenska från 20 miljarder kr till 10 miljarder kr (i försvarsbudgeten fast penningvärde).

350 Bilaga 2

Det finns inga utprövade eller metodiskt sätt att i invändingsfria siffror tolka ”säkerhetspolitiska mål och kontrollera om de är oförändrade i denna tänkta framtid. Den av valda utredningen proportionella nedskärningen är ingen orimlig ansats, men läsaren bör vara medveten om att det handlar om ett tämligen godtyckligt antagande.

Viktigare är dock att utredningen inte har haft att ta ställning till den, både politiskt och moraliskt, större frågan om hur bör handla Sverige i en tänkt framtid. är tekniskt för denna ”Samtidighet” rimligt utredning att utgå ifrån. Däremot har varken direktivskrivaren eller utredaren haft anledning att ordentligt gå in på frågan om Sverige kan börja”. Utredaren tar i avsnittet Svensk 8.2) nedrustning (i avstånd från tanken på en ”isolerad svensk nedrustning eller en ”ensidig demilitarisering”. Detta framstår som rimligt. Men det är lika rimligt att tänka sig att när några förhoppningar till nedrustning kan skönjas på den internationella arenan, Sverige även i detta avseende borde kunna ”gå före” andra länder. Så har ju skett i samband med andra strävanden som vi ansett böra bli normbildande: så olika ting som frihandelsregler, 1%-målet för utvecklingsbiståndet eller restriktioner mot svavelutsläpp.

Att denna utredning så snabbt kommit till stånd är ett givetvis utslag av en sådan strävan.

De som vill pröva tanken att Sverige kan börja” behöver inte låta sig avskräckas av den här utredningens tekniska 8 antaganden (kap. 10) utan bör använda den som en rik källa för och kunskaper uppslag.

Nedskärningsalternativet innebär knappast nedrustning

I utredningen används två mått försvarsresursernas slags på volym eller storlek: utgifter (mätta i kronor) och personal. Med dessa mått framstår nedskärningen från till hälften som ZO-miljardersnivån just en halvering: en nedrustning.

Från en annan är detta rättvisande. Försvaret utsiktspunkt knappast - med det militära försvaret som dominerande del- är en avancerad komplex organisation med starka tekniska inslag. Dess uppgift är att ”möta, hejda, slå en angripare genom att förstöra materiel och döda människor. Liksom andra teknisk-industriella blir organisationer försvaret för varje år allt duktigare i denna sin Dess absoluta uppgift. förstörelseförmåga ökar ständigt, tack vare teknisk FoU (se kap. 6), förbättrad utbildning och mer anpassad organisation.

sou 1984:62 Bilaga 2 351

I civila är denna effekt att mäta, eftersom en sammanhang möjlig industribranschs belönas med högre priser på marknaden. duktighet värden för i civila branscher är Typiska uthållig produktivitetsstegring 2 - 5% per år. (Några, som elektronik och data, uppvisar betydligt högre värden.)

Om vi accepterar att det militära försvarets rent tekniska prestation, förstörelse, skulle kunna mätas på ett liknande sätt som i civila industribranscher och antar att produktivitetsstegringen är 3% 5% får vi av förstörelseförmågan över respektive följande utveckling 25 år sätts = (1990 100):

nivå 2015 produktivitetsförbättring (fasta priser) 3 % 5 %

20 miljarder 209 338 10 miljarder 105 169

Inte ens med den takten 3% i teknisk utveckling skulle måttliga år 2015 i nedrustningsalternativet bli lägre än förstörelseförmågan i Lika förstörelse kan då köpas för halva utgångsläget. mycket priset.

Den militära formen av säkerhet skapas förvisso inte av den absoluta utan av den relativa: i förhållande till en ungefär förstörelseförmågan motståndare. Men just därför kan det vara bra att jämnstark (i) känna tekniska som en av till den ständigt ökande duktigheten aspekt kapprustningens verklighet.

Allmänt vikande industrisysselsättning

behandlar försvarssektorn och försvarsindustrin och Utredningen gör (i kap. 10) sannolikt att en gradvis omställning enligt utredningens modell är möjlig utan sysselsättningsbortfall.

Ganska samstämmiga bedömningar från såväl forskare som statliga visar i (räknad i utredningar på fortgående minskning arbetsvolym timmar eller i personer) i industrisektorn som helhet sysselsatta under den tid utredningen behandlar. Även en så liten minskning som 0,5% i år den historiska takten och sysselsättning (vilket förutsätter en nedåt av arbetstiderna) innebär 6 000 gradvis justering 150 000 över hela 25-årsperioden. I praktiken personer per år eller räknar de flesta bedömare med betydligt högre värden (se t ex prop 1983/84:135). I anslutning till utredningen kan därför göras två, inte nödvändigtvis motstridande, reflexioner:

352 Bilaga 2

EI Om inte skulle

nya vägar* öppna sig kommer det svenska

samhället under hela att få leva med en planeringsperioden sysselsättningspolitik dominerad av att industrin arbetstilltappar l i fällen. Detta en skapar rimligen politisk press, inte minst lokalt, som måste beaktas när man den av överväger utredningen skisserade utvecklingen. D Den och mycket jämna långsamma process som utredningen räknar på kommer att ta i anspråk högst några procent av de sysselsättningsförändringar som samtidigt sker i hela industrin. Detta kan ge om att de kan goda förhoppningar genomföras, om den politiska viljan finns. l

i En alltför odramatisk skiss av en dramatisk process?

Enligt utredningens analys skulle den antagna, över 25 år någorlunda jämnt fördelade omställningen om 2,8%/år beskedskapa tämligen liga problem rent planeringstekniskt. Politiskt och kan psykologiskt det mycket väl förhålla sig annorlunda.

För det första är det osannolikt att ett men milt av det jämnt tryck slag som denna omställning förutsätter skulle över 25 år: upprätthållas genom regeringsskiften, växlande internationella stämningar, industripolitiska upp- och nedgångar osv.

För det andra kan, och paradoxalt nog, just långsamheten långsiktigheten i processen göra att den inte kommer till stånd alls. Försvarsindustrierna och deras anställda kanske aldrig upplever omställningen som så utmanade att kreativt arbete alternativ på produktion verkligen kommer i gång. Den engagerade opinionen, inklusive den organiserade noterar säkert med fredsrörelsen, gillande de procentuella justeringar som planeras, men kan ha svårt att mobilisera det som krävs för att ens dessa skall glödande opinionsstöd kunna hävdas i den politiska processen.

Jag tror därför att en till angelägen komplettering utredningen kanske en av de första - skulle uppgifterna för den nya Delegationen vara att beskriva i form av i tiden omställningsprocesser avgränsade, tydliga steg/projekt. Dessa skulle inte ersätta, utan snarast förtydliga, den långsiktiga som skisserat. strategi utredningen

Det kommer att behövas konkreta vilka tydliga, utmaningar kring ‘Jag tänker på Sådant politiska energier och folkets till fred kan koncentreras. vilja som en ändring av de historiska trenderna i produktionlproduktivitetstillväxt, eller arbetsdelning, eller kvinnornas återgång till hemmen, eller...

sou 1984:62 Bilaga 2 353

Särskilt av Göran Persson

yttrande sakkunnige

Jag instämmer helt i sakkunnige Hans Christian Cars särskilda yttrande. För egen del vill jag framföra: 1. Eftersom utredningen enligt direktiven skall arbeta utifrån förutsättningen ”oförändrade säkerhetspolitiska mål - dvs bevarat oberoende och säkerhet - bör antagandet om avspänning och nedrustningsavtal mellan blocken förses med reservationen att en sådan process hastigt kan avbrytas och vändas i sin motsats. I 50-procentig i omvärlden, utredaren: nedrustning säger också ”Man får emellertid - åtminstone under de första årens förhandlingar - vara beredd på bakslag i avspänningsprocessen. En sådan möjlighet kan under alla omständigheter inte uteslutas

Vidare sägs i Tidsperspektiv 25 år:

Såväl NATO som Warszawa-pakten bedöms ha tillgång till betydligt större reserver av militär personal och materiel än Sverige. Från rent militär synpunkt skulle det därför, enligt vad utredaren inhämtat, krävas att Sverige under denna period gjorde procentuellt sett mindre nedskärningar av sina styrkor än stormaktsblocken. I annat fall skulle enligt detta synsätt Sverige komma i en relativt sett allt svagare position gentemot maktblocken.

Sverige kan således hamna i en krissituation där styrkerelationen Sverige - stormaktsblocken förändrats till vår nackdel.

Utredaren har tagit konsekvenserna härav i det ena scenariet (II) genom att förutsätta en lägre nedrustningstakt för Sverige än för

stormaktsblocken. (Svensk nedrustning, 6.st).

Men inte i det andra:

Sverige antas enligt scenario I stegvis kunna reducera sitt försvar i samma takt som omvärlden, dvs med sammanlagt 50 procent under angivna 25-årsperiod. Härvid förutsätts att militärpakterna skär ner den utpräglat offensiva kapaciteten till en betydligt lägre nivå än de mer defensiva styrkorna. (Svensk nedrustning, 5.st)

Härtill är att säga att stormaktsblockens stridskrafter till alldeles övervägande grad är uppbyggda för offensiva operationer. Om de renodlat offensiva elementen, såsom specialtonnage för överskeppning och luftlandsättningsförband, efterhand reduceras i snabbare takt än Övriga förband, så kan de mycket väl till del ersättas av andra enheter. Exempel: Roll on - roll off-fartyg, svävare, bärplanbåtar, civila flygplan och transporthelikoptrar. Allmänt sett leder den militärtekniska utvecklingen hos stonnaktsblocken till krigsmaktsstrukturer som gynnar ett offensivt uppträdande.

354 Bilaga 2

Vidare torde det ta lång tid, kanske 10 —— 15 år, innan stormaktsblockens renodlat offensiva stridskrafter har reducerats i sådan grad att kapaciteten för luft- och kustinvasion mot nämnvärt Sverige lättat. Bedömningen bygger härvid på antagandet att alla dessa stridskrafter helt eliminerats efter 25 år.

Det är således uppenbart att den svenska nedrustningen i båda scenarierna måste ske i väsentligt långsammare takt än stormaktsblockens under åtminstone processens första 10 - 15 år, om vårt säkerhetspolitiska mål skall kunna bibehållas. Så har icke skett vad avser scenario I.

Scenario I borde ha lagts på nivån 40 % och scenario II på nivån 35 % under åtminstone 10 - 15 år för att ge rimlig balans visavi stormaktsblockens 50 %. Jag har i utredningen föreslagit en mindre brant svensk nedrustningstrappa”, som skulle kunna ge godtagbar säkerhet. Jag har emellertid inte fått gehör härför. När det gäller anslag och budgetbesparingar tillämpar utredaren lika stora trappsteg under hela 25-årsperioden.

Slutsatsen är ofrånkomlig: Utredaren har i scenario I icke svarat mot direktivens skrivning om

exempel på resurser som Sverige inom ramen för oförändrade säkerhetspolitiska mål - dvs bevarat oberoende och säkerhet - kan frigöra utifrån antaganden om olika internationella nedrustningsalternativ.”

2. En nedrustning skulle ofrånkomligt kräva extra kostnader av olika slag.

En post utgörs erfarenhetsmässigt av kostnader förbundna med personalminskningar. Kortare serier vid materielanskaffning och därmed vanligen högre styckepriser ger en annan post. En tredje, och den troligen avgjort skulle tyngsta, gälla värnpliktigas löner. Antalet grundutbildade minskas successivt från knappt 50 000 år 1990 till 20000 alternativt 35000 år 2015. Frågan om höjda värnpliktslöner för dem som kallas in torde inte kunna förbigås. Detta kommer att bli en rättvisefråga. De höjda värnpliktslönerna kan mycket väl komma att uppgå till årliga miljardbelopp.

Redovisningen av budgetbesparingarna, totalt 150 respektive 120 miljarder kronor i de båda scenarierna, är med säkerhet missvisande. En halvering av beloppen kunde kanske vara en rimligare bedömning.

Bilaga 2 355

Den svenska nedrustningen kan inte styras enbart av budgetramar. Det väsentliga måste vara att hålla försvarets styrka på en sådan nivå, att den under hela nedrustningsprocessen uppfyller kravet bevarat oberoende och säkerhet.

3. Skalförsvar eller djupförsvar?

Den årliga nedrustningen antages bli högst 2% per år. Processen avses över 25 år. Under denna tid kommer åtskilliga försvarslöpa att arbeta och avge förslag, med underlag från främst utredningar överbefälhavaren. Om de successiva förändringarna av vårt försvar under denna långa tid är svårt att sia.

Jag tar helt avstånd från detta avsnitt.

Särskilt av sakkunnige Karl-Erik Strand yttrande

Det betänkandet innehåller värdefulla deskriptiva och föreliggande analytiska avsnitt om försvaret och försvarsindustrin.

Vid sidan om dessa avsnitt föreslår utredaren att statsmakterna: D upprättar en särskild beredning för nedrustning och omställning, D en central till sin huvuddel finansietillskapar omställningsfond, rad genom en särskild avgift på krigsmaterielexport, EI bildandet av lokala omställningsfonder, finansierade främjar genom omställningstillägg på av försvarets materielverk utlagda beställningar samt genom tillskott från försvarsindustrin.

De sakkunniga har under utredningsarbetets gång ej beretts tillfälle att lämna synpunkter på dessa förslag. Det är därför nödvändigt att lämna synpunkter i form av ett särskilt yttrande. Denna arbetsmetodik är givetvis beklaglig. Utredarens förslag synes ligga utom ramen för utredningens direktiv. Huvuduppgiften enligt direktiven är att exemplifiera försvarsresurser som vid tänkbara nedrustningsalternativ i omvärlden kan ställas om till andra ändamål samt att ange möjligheter och problem förenade med en sådan omställning. Direktiven efterfrågar däremot vare sig nya beredningsorgan, nya fonder eller finansiering av sådana fonder. De förslag utredaren presenterar har inga logiska samband med de deskriptiva och analytiska delarna av betänkandet. Förslagen saknar kort sagt underbyggnad i betänkandet. De är uppenbarligen konstruerade på ett mycket sent stadium utan tid för närmare eftertanke

356 Bilaga 2

och framstår snarast som byråkratiska substitut till reella förslag baserade på utredningsunderlaget.

Den särskilda beredningen för nedrustning och tilldelas omställning arbetsuppgifter som redan omhändertas av myndigheter och företag. Det är svårt att se vilken kompetens denna beredning skulle kunna tillföra. Däremot är risken uppenbar att den skulle komma att medföra en ytterligare byråkratisering.

Förslaget om en central omställningsfond saknar motsvarande sätt på saklig underbyggnad. Omställningsproblem inom industrin är sällan eller aldrig orsakade av brist Problemen på investeringskapital. bottnar i brist på produktidéer som kan marknadens tillgodose behov. En bra produktidé som är anpassad till en marknad kommer alltid att kunna finna riskvilligt kapital. En central omställningsfond kommer inte att underlätta en reell inom försvarsinduomställning strin.

Utredarens förslag om en särskild avgift för krigsmaterielexport för att finansiera den centrala omställningsfonden vilar på grumlig argumentering. Dels framställs avgiften som statsfinansiellt motiverad. Dels framställs det som politiskt att i särskild rimligt ordning straffa krigsmaterielexporten eftersom denna i är princip förbjuden”. Slutligen framhålls emellertid att avgiften ej nämnvärt kommer att påverka krigsmaterielexporten.

Det faktiska förhållandet är att krigsmaterielexporten, för övrigt nyligen utredd i särskild ordning, är omgiven av starkare restriktioner än i något annat land. Den export som inom det inryms mycket restriktiva regelsystemet är inte i uppenbarligen princip förbjuden” och bör därför inte heller utsättas för en diskriminerande straffavgift.

En särskild avgift på krigsmaterielexport kommer att givetvis försämra svensk försvarsindustris konkurrenskraft. Detta leder dels till högre kostnader och lägre effektivitet i det svenska försvarets materielförsörjning, dels till ökade omställningsproblem inom försvarsindustrin.

Varför utredaren förutom den centrala omställningsfonden också vill inrätta lokala omställningsfonder vid varje försvarsindustri framgår inte närmare av betänkandet. Vid företagen arbetar i dag företagsledningar och fackliga organisationer i lag- och avtalsenliga förhandlings- och samrådsorgan i alla frågor som rör väsentliga förändringar inom företaget. Inom försvarsindustrin är därvid omställningsproblemen centrala frågeställningar. om dessa och Kunskapen problem kompetensen att lösa dem finns hos företagen och de fackliga

sou 1984:62 Bilaga 2 357

organisationerna. Möjligheterna att lösa problemen blir inte större genom centralt uppfunna lokala omställningsfonder. Jag vill avslutningsvis framhålla som min uppfattning att utredarens förslag i de delar jag här berört inte bör läggas som grund för beslut.

Statens offentliga utredningar 1984

Kronologisk förteckning

1. Sociala aspekter på regional planering. I. 51. Datateknik och industriell förnyelse. I. 2. värdepappersmarknaden. Fi. 52. Svensk sydafrikapolitik. Ud. 3. Domstolar och eko-brott. Ju. 53. Föreningarnas radio. U. 4. Lângtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. 54. Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet. Ju. 5. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. Fi. 55. I rätt riktning. A. 6. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. 56. Folkrätten i krig. Fö. 7. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. 57. Kommunerna i totalförsvaret. Fö. , 8. Näringstillstånd. Ju. 58. Invandrar- och minoritetspolitiken. A. l s. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. I. 59. Näringsförbud. Ju. 10. Kompletterande motstándsformer. Fö. 60. Generell permutation av donationsbestämmalser. Fi. 11. Rösträtt och medborgarskap. Ju. 61. l stället för kärnkraft. l. { 12. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. 62. Med sikte på nedrustning. Ud.

13. Samordnad narkotikapolitik. S. I

14. RF 10:5. Ju. 15. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. Ju. 16. Förvärv i god tro. Ju. . 17. Sveriges internationella transporter. K. j 18. Arbetsmarknedsstriden l. A. l 19. Arbetsmarknadsstriden ll. A. l 20. Datorer och arbetslivets förändring. A. l

21. Förenklad självdeklaration. Fi. l

22. Panträtt. Ju. j 23. Folkbibliotek i Sverige. U. I 24. En bättre information om kemiska produkter. Jo. 25. Ny konsumentköplag. Ju. i 26. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelsalag. Fi. l 27. Ny Benklagstiftning. Del 2. Ba. kaktiebolegslag. Fi. 28. Ny Benklagstiftning. Del 3. Sparbanksleg. Fi. 29. Ny Banklagstiftning. Del. 4. Föreningsbankslag. Fi. 30. LÄS MERAl U. 31. Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. 32. Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. 33. Handla med tjänster. Ud. 34. Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. 35. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. Bo. 36. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. Bo. ‘ 37. Rullande fastighetstaxering rn rn Del 1. Fi. j 38. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. Fi. J 39. Hälso- och sjukvård inför 90-talet. [HS 90] Huvudrapport. j 5 l 40. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Under- l lagsstudie. S. 41. Hälsopolitiska mal och behovsbasared l planering. Huvudbi- l laga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om u-*älsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den l jämlika sjukvården? S. i 42. Att förebygga skador- ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. Underlagsstudie. S. 43. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. 5.- 44. Hâlsopolitik i samhällspleneringen - Boendemiljö - Arbetsmiljö —Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. S. . invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. S. . Primårvårdens uppgifter i det förebyggande arbetat. Underlagsstudie. S. 47. Primårvårdens uppgifter i detförebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. S. 48. Länssjukvården - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. S. 49. Hälsa - vård - Sammhällsekonomi - Sysselsättning. Expertrapport. S. 50. Personal för framtidens hälso- och sjukvård. Underlagsstudie. S.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och värdepappersmarknaden. [2] eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i Långtidsutredningen. 1.Långtidsutredningen. LU 84.Huvudrap- Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] port. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda 1983års rösträttskommitté. 1.Röstratt och medborgarskap. [11] studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4.Långtidsutredningen. LU 84. 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] Bilagedal 3. [7] RF10:5.[14] Förenklad självdeklaration. [21] Förvärv i god tro. [16] Banklagsutredningen. 1.Ny banklagstiftning. Del 1.Bankröralse- Panträtt. [22] lag. [26] 2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagen. Ny konsumentköplag. [25] [27]. 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny Nya alternativ till frihetsstraff. [32] banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet. [54] Fastighetstaxeringskommittén. 1. Rullande fastighetstaxering Näringsförbud. [59] m m Del 1.[37] 2. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. [38] Generell permutation av donationsbestämmelser. [60]

Utrikesdepartementet Handla med tjänster. [33] Utbildningsdepartementet Svensk sydafrikapolitik. [52] Folkbibliotak i Sverige. [23] Med sikte på nedrustning. [62] LÄS MERA! [30] Föreningarnas radio. [53]

Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10] Jordbruksdepartementet Folkrätten i krig. [56] En bättre information om kemiskprodukter. [24] Kommunerna i totalförsvaret. [57]

Arbatsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden l. [18]2. Arbets- Samordnad narkotikapolitik. [13] marknadsstriden ll. [19] Hälso- och sjukvård inför 90-talet. [HS 90] Datorer och arbetslivets förändring. [20] 1.Hälso- och sjukvård inför 90-talet, (HS 90]Huvudrapport. [39] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] 2.Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Underlags- I rätt riktning. [55] studie. [40]3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Invandrar- och minoritetspolitiken. [58] Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjade av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den jämlika sjukvården? [41] 4. Att förebygga skador - ett hâlsopolitiskt Bostadsdepartementet handlingsprogram. Underlagsstudie. [42]5. Att förebygga hjärt- Bostadskommittén. 1.Bostadskommittens delbetänkande. Samoch kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Under- manfattning. [34] 2. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. iagsstudie. [43] 6. Hälsopolitiki samhällsplaneringan - Boende- delbetänkande. [35]3. Bostadskommitténs Del 2. [36] miljö - Arbetsmiljö - Arbetslöshet- Kost. Underlagsstudie. [44] 7. invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. [45]8. E Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Underlagsi studie. [46] 9. Primårvårdens uppgifter i det förebyggande i arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. [47]10. Länssjukvårdan Industridepartementet - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. [48] 11. Hälsa - Sociala aspekter på regional planering. [1]

l vård - Samhällsekonomi - Sysselsättning - Expertrapport. [49] Förslag till lag om kooperativa föreningar. [9]

E 12. Personal för framtidens hälso- och sjukvård. Underiagsstu- Datateknik och industriell förnyelse. [51] die. [50] l stället för kärnkraft. [61]

Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNIL. lill..

1084-09- I 7

Liber ISBN 91-38-08426

Allmänna Förlaget ISSN O375-250X