Tillväxt eller stagnation : avstämning av 1980 års långtidsutredning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

*Vstümning ÖIS av

TT 1119 ldsuüednlüg

Statens offentliga utredningar

%w 1982:14

Fi? Ekonomidepartementet

Tillväxt eller

stagnation

1980 års

Avstämning

av

Långtidsutredning

Stockholm 1982

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06810-9 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1982

SOU 1982: 14

Förord

Föreliggande rapport med titeln Tillväxt eller stagnation” är en avstämning av 1980 års långtidsutredning. Den har utarbetats inom ekonomidepartementet där arbetet letts av planeringschefen Ulf Jakobsson och departementsrådet Jan Herin. Arbetet med den finansiella analysen har letts av departementsrådet Björn Jonsson. Planerings- och utredningsråden har hörts. Dess ledamöter bär dock inget ansvar för de bedömningar som redovisas i utredningen. Regeringens syn på de ekonomiska problem som behandlas i utredningen kommer att redovisas i 1982 års reviderade finansplan. Utredningsarbetet avslutades i februari 1982.

Innehåü

Tabeller Diagram

Del I

1 Tillväxt eller stagnation - sammanfattning och slutsatser 19 1.1 Inledning 19 1.2 Den internationella bakgrunden . . . . . . . . . . 21 1.3 Den svenska utvecklingen. Strukturproblem och balansbrister 25 1.3.1 Bristande strukturanpassning 26 1.3.2 Offentliga sektorns tillväxt . . . . . . . 37 1.3.3 Strukturproblem och växande budgetunderskott 40 1.4 Utsikterna inför 1980-talet 43 1.4.1 LU 80:s balansalternativ . . . . 43 1.4.2 Utvecklingen efter LU 80 . . . . . . 44 1.4.3 Tre alternativa utvecklingsvägar 1981-1985 47 1.4.4 Ett finansiellt perspektiv för alternativ I och III 50 1.4.5 Realräntan och AP-fonderna 57 1.5 Kritiska punkter i alternativ I 60 1.5.1 Kan svensk industri växa? 60 1.5.2 Lågintlation . . . . . . . . . . . . 66 1.5.3 Den offentliga sektorns utgifter och budgetunderskotten 68 1.6 Slutsatser 70

2 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 73 2.1 Syfte och uppläggning 73 2.2 LU 80 - två huvudalternativ 73 2.3 Den internationella utvecklingen 74 2.4 Produktionsutvecklingen . . . . . . . . . . . . 75 2.4.1 Den totala produktionen och produktiviteten . . . 75 2.4.2 Industrins produktion, produktivitet och sysselsättning 76 2.4.3 Sysselsättningsutvecklingen inom övriga sektorer 77 2.5 Efterfrâgeutvecklingen 78 2.5.1 Privat konsumtion 78 2.5.2 Kommunal konsumtion 79

2.5.3 Statlig konsumtion 80 2.5.4 Totala investeringar 81 2.5.5 Offentliga investeringar 82 2.5.6 Industriinvesteringar 82 2.5.7 Bostadsinvesteringar 84 2.5.8 Export av varor och tjänster 85 2.5.9 Import av varor och tjänster 86 2.5.10 Relativpriser och marknadsandelar 87 2.6 Energianvändningen 88 2.7 Sammanfattning 93

3 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 97 3.1 Syftet med kalkylerna och dess uppläggning 97 3.2 Tre alternativ - 97 huvuddragen 3.3 Den internationella utvecklingen 99 3.4 Arbetskraftsutbudet . . . . . . . . . 102 3.5 Produktionskapaciteten och produktivitetsutvecklingen 105 3.6 AlternativI . . . . . . . 107 3.6.1 Export, import och bytesbalans 107 3.6.2 Industrins utveckling 109 3.6.3 Byggnadsverksamheten 110 3.6.4 Konsumtionsutrymmet . . . 112 3.6.5 Sysselsättningsutvecklingen . . . 115 3.6.6 Ökad skogsexport samt höjd oljeskatt 116 3.7 Alternativ II . . . 119 3.8 Alternativ III 121

4 Den finansiella utvecklingen . . . . . 125

4.1 Den finansiella utvecklingen to m 1981 125 4.2 Den finansiella analysens allmänna förutsättningar 131 4.3 Utvecklingen för priser, löner och vinster fram till 1985 132 4.4 Utvecklingen för inkomster, utgifter och sparande fram till 1985 135 4.4.1 Det totala sparandets utveckling . . . 135 4.4.2 Den offentliga sektorns finansiella utvecklin 136 4.4.3 Den privata sektorns finansiella utveckling 142 4.5 Effekter av skatteomläggningen 147 4.6 Utvecklingen på kreditmarknaden 150

Del II

1 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel och bytesbalans . . . . . . . . 161 1.1 Världsekonomin fram till 1985 161 1.1.1 Allmänna förutsättningar 161 1.1.2 Utvecklingen sedan 1979 162 1.1.3 De närmaste konjunkturutsikterna 165 1.1.4 Utvecklingen fram till 1985 168

1.2 Sveriges utrikeshandel och bytesbalans . . . . . . 173 1.2.1 Utvecklingen 1979-1981 och sammanfattning 1981-- 1985 173 1.2.2 Indelningsgrunder för analysen av utrikeshandeln 174 1.2.3 Världsmarknadstillväxten för svensk export 175 1.2.4 Prisutvecklingen på världsmarknaden 177 1.2.5 Svensk export och import 179 1.2.6 Transfereringarna 184

2 Industrin 187 2.1 LU 80:5 kalkyler och utvecklingen 1979-1981 187 2.2 Reviderade industrikalkyler för perioden 1981-1985 191 2.3 Industrins strukturomvandling . . . . . . 195 2.3.1 Strukturomvandlingen och industristödspolitiken 195 2.3.2 Strukturomvandlingen och kostnadsutvecklingen 198 2.4 Skogsindustrin och råvaruförsörjningen 199 2.4.1 Minskad avverkning 200 2.4.2 Virkesbehovet . 202 2.4.3 Tillgängligt virkesutbud 202 2.4.4 Orsaker till virkesbrist . . . 203

2.4.4.1 Ägar- och fastighetsstruktur 203

2.4.4.2 Lönsamhet och priser 203 2.4.5 Skogsindustrins lönsamhet 205 2.4.6 Konjunkturläget . 206 2.4.7 Sammanfattande synpunkter 208 2.5 Devalveringen och industrins 208 expansion 2.5.1 Stora krav på exporten . . . . 209 2.5.2 Den internationella valutautvecklingen 210 2.5.3 Den inhemska efterfrågan . . . . . 21 1 2.5.4 Små volymeffekter efter förra devalveringen 212 2.5.5 Vinstutvecklingen . 213 2.5.6 Latenta marknadsandelsförluster 215 2.5.7 Strukturell obalans . . 215 2.5.8 Sammanfattning och slutsatser 217

3 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrâgan . . . . . . 219 3.1 Byggnadsverksamhet och bostdsbyggande under 1970-talet 220 3.2 Kostnader, priser och subventioner i bostadssektorn 225 3.3 Bostadsefterfrågans och bostadsbyggandets utveckling 1981-1985 230 3.4 Bostadsinvesteringar och byggnadsverksamhet 1981-1985 232 3.5 Avslutande synpunkter angående utrymmet för investeringar 237

4 Den offentliga sektorn . . . . . 239 4.1 LU:s kalkyler och utveckling 1979-1981 239 4.2 Utvecklingen 1981-1985 241 4.2.1 Begränsad konsumtionstillväxt 242 4.2.2 Snabb konsumtionstillväxt 249

5 ATP-systemet och AP-fonden 251 5.1 Inledning . . . . . . . . . 251 5.2 Utvecklingen fram till 1981 . . . . . . . 253 5.3 ATP-systemets reala utveckling fram till år 2000 254 5.3.1 Problemställningar 254 5.3.2 Pensionerna 255 5.3.3 Avgiftsuttaget 258 5.4 AP-fonden och sparandet 259

6 De institutionella sektorernas finansiella utveckling 261

6.1 Staten 261 6.2 Kommunerna . 265 6.3 Socialförsäkringssektorn 267 6.4 Företagssektorn 269 6.5 Hushållssektorn 273 6.6 Bostadssektorn 276

Appendix 1 Subventioner, transfereringar samt övriga stöd till livsmedel, industrin, bostäder och övrigt . . . . . . . . . . . 293 Appendix 2 Subventioner på jordbrukets område 1980 fördelade på olika poster 295

Tabeller

Del I

1.1 BNP-utvecklingen i OECD-länderna samt pris- och volymutför världshandeln med varor och tjänster . . . 24 vecklingen 1.2 Antalet personer i offentlig produktion och offentlig försäkring samt antalet helårsarbeten i Sverige . . . . . 37 1.3 Tre alternativ 1981-1985, allmänna karakteristika 50 1.4 Nyckeltal för prisutvecklingen 1981-1985 52 1.5 Konsumentpriser och löner 1981-1985. Alternativ I 52 1.6 Skillnaderi antaganden vad gäller offentliga utgifter mellan alt I 0chIII 55 1.7 Utveckling av löner, produktivitet och lönekostnad per producerad enhet 1950-1985 66

2.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970-1985 78 2.2 Sveriges oljeimport 1970-1981 93

3.1 BNP-utvecklingen i OECD-länderna samt pris- och volymutvecklingen för världshandeln med varor och tjänster 100 3.2 utveckling 1965-1985 . 104 Sysselsättningens 3.3 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1985 106 3.4 Exportens och importens utveckling 1965-1985 108 3.5 Bytesbalansens utveckling 1981-1985 109 3.6 Industrins utveckling 1965-1985 . . . . 110 3.7 utveckling 1970-1985 . . . . . . 115 Sysselsättningens 3.8 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ I 116 3.9 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ II 119 3.10 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ III 122

4.1 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 125 4.2 Den reala offentliga utgiftsexpansionen samt de offentliga utgifternas och inkomsternas andel av BNP 1970-1981 127 4.3 Pris- och löneutvecklingen 1981-1985 . . . . . 132 4.4 Utveckling av löne-, kapitalförslitnings- och nettovinstandelar i den konkurrensutsatta sektorn 1970-1985 133

4.5 Utveckling av löne-, kapitalförslitnings- och nettovinstandelar i den skyddade sektorn 1970-1985 . . . . . . . . . . 133 4.6 Prisutveckling för olika komponenter i försörjningsbalansen 1981-1985 . . . . . . . . . . . . . . 134 4.7 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 . . . . . . . . . . . . . . 135 4.8 Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970-1985 . . . . . . . . . . . . . 139 4.9 Den totala skattekvotens utveckling 1979-1985 . . . . . 139 4.10 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande i privat sektor 1970-1985 . . . . 143 4.11 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 . . . . . . . . . . . . . . 144 4.12 Realinkomstutvecklingen efter skatt för olika inkomsttyper 1981-1985 . . . . . . . . . 147 4.13 Löneutveckling med och utan skatteomläggning . . 148 4.14 Skillnad i skatteuttag med och utan skatteomläggning, totalt samt för löntagare och pensionärer, 1985 148 4.15 Penningmängden 1979-1985 . . . . . 151 4.16 Bankernas likviditetsutveckling under 1985 152 4.17 Finansiering av statens budgetunderskott 155

Del II

1.1 OECD-sekretariatets BNP-prognos för de sju största OECDländerna 1982 uppdelad på förklarande efterfrågekomponenter 162 1.2 Faktisk och antagen BNP-utveckling i skilda ländergrupper 172 1.3 Bytesbalansen i sammandrag 1970-1985 . . . . . . . . 175 1.4 Världsmarknadens tillväxt för varor och tjänster i svensk export 1965-1985 176 1.5 Världsmarknadspriser för varor och tjänster i svensk utrikeshandel 1965-1985 . . . . . . . 179 1.6 Utvecklingen av export och import 1981-1985 180 1.7 Bytesbalansens utveckling 1979-1985 . . . . . 184 1.8 Utländska tillgångar och skulder samt räntebetalningar till och från utlandet 1979-1985 185

2.1 Industriutvecklingen 1965-1981 samt 1979-1985 enligt LU 80 190 2.2 Industriutvecklingen 1981-1985 191 2.3 Statliga stödåtgärder till krisdrabbade industribranscher 1975-1979 195

3.1 Bruttoproduktionen i byggnadsverksamhet mätt som summan av byggnadsinvesteringar och reparationer och underhåll 1970-1982 221 3.2 Pris- och kostnadsutvecklingen i produktionen av flerbostadshus 1970-1981 225

3.3 Bostadsbidrag, räntebidrag och skattesubventioner till . . . . 227 egnahemsägare 1975-1980 . Å. . 3.4 Den relativa utvecklingen av kostnader och hyrori flerbostadshus 1970-1981 227 3.5 Bostadsefterfrågans och bostadsbyggandets förändring fram till 1985 - En modellkalkyl 231 3.6 Investeringar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1981-1985 233 3.7 i byggnadsverksamhet 1981-1985 235 Bruttoproduktionen

4.1 konsumtion 1979-1985 . . 240 Offentlig 4.2 1979-1985 . . . . 241 Offentliga investeringar 4.3 inom olika ändamål 1970-1985 243 Statlig konsumtionsutveckling 4.4 Kommunal konsumtionsutveckling inom ol ika ändamål 1970-1985 244

5.1 ATP. Faktorer bakom avgiftsinkomsterna och pensionsutbetal- . . . 253 ningarnas utveckling 5.2 finansiella sparande 254 ATP-systemets 5.3 Avkastningen på AP-fonden . . . . . . 255 5.4 för ATP-systemets utveckling 256 Några nyckeltal 5.5 Pensionsutbetalningarna fram till 2000 256

6.1 Bruttosparande, bruttoinvesteringar samt finansiellt sparande 1970-1985 . . . . . . 262 6.2 Statens finansiella konto 1970-1985 263 6.3 1979-1985 264 Budgetunderskottet 6.4 Kommunernas finansiella konto 1970-1985 265 6.5 Socialförsäkringssektorns finansiella konto 1970-1985 268 6.6 De icke-finansiella företagens konto 270 6.7 De finansiella konto 271 företagens 6.8 Privata industriföretags räntabilitet, kapitaltillväxt och soliditets-

6.9 Hushållens direkta skatter 1979-1985 275 6.10 Hushållens realt disponibla inkomster uppdelade på olika inkomsttyper före skatt . . . . 275 6.11 Realinkomsutvecklingen efter skatt för olika inkomsttyper 276 6.12 Bruttoinvesteringar, kapitalförslitning och finansiellt sparande i bostadssektorn 1979-1985 277

Del III

-4 Resursernas fördelning 1965-1985 . . . . . 284 .5 Konsumtion och investering inom privat och o ffentlig sektor 1965-1985 285

Export från olika näringsgrenar 1965-1985 . . . . . . . 285

Importen av varorxoch tjänster fördelad efter produktionssekto-

rer 1965-1985 . . . . . . . . . . 286 Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1965-1985 286 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965-1985 . . . . . . . . . . . . 287

13 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1981 . . . . 289 14 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1985. Alternativ I 290 15 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1985. Alternativ III 291 16 Penningutbudet 1979-1985 291

Diagram

Del I

1.1 Inflation och arbetslöshet i OECD-området 23 1.2 Reallönegapet för Sverige 1970-1980 . . . . . 26 1.3 BNI, total konsumtion, bruttoinvesteringar samt bytesbalansens saldo 1970-1982 . . . . . . . . . . 27 1.4 Industriproduktionen i Sverige och OECD 1972-1981 29 1.5 Reala avkastningen på börsnoterade aktier 1956-1980 28 1.6 Avkastningen efter skatt på eget kapital i olika branscher 29 1.7 Subventioner till näringslivet från offentlig sektor i % av BNP 1970. 1975 och 1980 . . . . . . . . . 30 1.8 Räntabiliteten i finansbolagen och industrin 1971-1980 32 1.9 Det finansiella till totalräntabiliteten kapitalets bidrag 1970-1980. Industrin . . . . . . . . . . . . 32 1.10 Reala oljeproduktpriset och specifika oljeförbrukningen i Sverige1973-1981 . . . . . . . . . . . . . 33 1.11 arbetslöshet

Öppen och arbetsmarknadspolitiska åtgärder jäm-

fört med vakanser 1965-1981 . . . . . . . . 34 1.12 Fullt kapacitetsutnyttjande samt brist på yrkesarbetare inom olika branscher 1974-1981 . . . . . . . . . 36

1.13 Överflyttning av produktion av tjänster mellan olika sektorer i

ekonomin 38 1.14 Finanspolitikens bidrag till BNP-ökning efter 1970 41 1.15 och arbetslöshet Sysselsättning 1 000-tal personer samt industristöd och AMS-budget i % av BNP . . . . . 42 1.16 BNP, konsumtion, investeringar och bytesbalans 1970-1985 45 1.17 Statens utgifter 1970-1981 samt 1981-1985 enligt alt I i jämförelse med långtidsbudgeten . . . . . . . . . . . . . . 53 1.18 De totala skatteintäkterna och offentliga utgifterna i Sverige 1970-1985 . . . . . . . . . 56 1.19 ATP-avgiften i procent av egentliga lönesumman . . 58 1.20 faktisk Industriproduktionen. och enligt långtidsutredningarna 61 1.21 Sveriges relativa exportpris samt den svenska exportens marknadsandel för bearbetade varor i OECD-området 1970-1980 62 1.22 Marknadsandelar för olika branscher 1971-1979 63

2.1 Bruttonationalproduktens utveckling 1970-1985 75 2.2 Industriproduktionen 1970-1985 77 2.3 Privat konsumtion 1970-1985 79 2.4 Kommunal konsumtion 1970-1985 80 2.5 Statlig konsumtion 1970-1985 . . 81 2.6 Bruttoinvesteringar 1970-1985 . . . . . . . . 81 2.7 Statliga och kommunala bruttoinvesteringar 1965-1985 83 2.8 Industriinvesteringar 1970-1985 . . . . . . . . . . 84 2.9 Investeringar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1970-1985 . . . . . . 85 2.10 Export av varor och tjänster 1970-1985 86 2.11 av varor och tjänster 1970-1985 . . . . 87 Import 2.12 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1970-1985 . . . . 88 2.13 Slutlig energianvändning fördelad på användargrupper och på energislag 1973-1985 . . . . . . . . . . 89 2.14 energiförbrukning 1973-1985 . . . . . . . . 90 Specifik 2.15 Reala oljeproduktpriset och specifika oljeförbrukningen i Sveri- . . . . . . . . . . . . . . . . 91 ge 1973-1981 2.16 Total oljeförbrukning, oljeimport och lagernivå 1973-1981 92 2.17 BNP, konsumtion, investeringar och bytesbalans 1970-1985 94

3.1 Realpriset på olja 1970-1985 . 102 3.2 1965-1985 . . . . . . . . . . . . 103 Sysselsättningen 3.3 Bruttoproduktionen i byggnadsverksamheten fördelad på invessamt reparationer och underhåll 1970-1985 111 teringar 3.4 Investeringar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1970-1985 . . . . . . . . . . . . . . . 111 3.5 BNP-ökningen 1981-1985 och dess användning enligt alternativ I 113

4.1 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor 1970-1981 samt för 1985 enligt LU 80 . . . . . . 126 prognos 4.2 Sveriges relativa exportpris för bearbetade varor 128 4.3 Utländska tillgångar och skulder . . . . . . . . . . 129 4.4 De totala skatteintäkterna och offentliga utgifterna i Sverige 1970-1985 . 136 4.5 Statens utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . 137 4.6 Budgetunderskottet resp budgetunderskottet exkl statsskuldsräntor 1970-1985 . . . . . . . . . . . . 141 4.7 Utveckling av räntabiliteten på eget kapital före skatt i tillverkningsindustrin samt ränta på 5-åriga reverser med bankgaranti 144 4.8 Nyemissioner för privata industriföretag 1970-1985 145 4.9 Utveckling av hushållens sparkvot 146 4.10 Real likviditetskvot . . . . . . . . . . . . 152 4.11 Finansieringen av statens budgetunderskott 1970-1981 samt prognos till 1985 alternativ I 154

Del II

1.1 OECD-områdets BNP-utveckling 1961-1985 165 1.2 Inflation och arbetslöshet i OECD-området 163 1.3 Utvecklingen av internationella priser 164 1.4 Världsexporten av färdigvaror 1966-1981 166 1.5 Genomsnittlig ränta i de sju största OECD-länderna 167 1.6 Oljemarknaden - utbud, efterfrågan och priser 1970-1981 169 1.7 Bytesförhållandets utveckling 1969-1981 . . . . . . . 174 1.8 Realpris för importen av olja samt exporten av skogsindustriprodukter 178 1.9 Svensk export av bearbetade varor, relativpris och marknadsandel 1970-1981 samt 1981-1985 enligt alternativ I 181 1.10 Oljeimportens andel av BNP 1970-1985 183

2.1 Investeringskvoten i industrin, verkstadsindustrin och skogsindustrin 1963-1985 . . . . . . . 189 2.2 Kapacitetsutnyttjandet i industrin 1970-1981 192 2.3 Industrisysselsättningen 1970-1985 193 2.4 Lönsamhet och strukturomvandling i industrin 199 2.5 Bruttoawerkning inom skogsbruket_1959-1981 200 2.6 Import och export av rundvirke 1971-1981 201 2.7 Skogsbrukets lönsamhet 1950-1981 . . . . . . . . . 204 2.8 Prisutveckling på massaved och pappersmassa samt avverkning av massaved 1970-1981 . . . . . . . 205 2.9 Marknadsandelar för skogsindustrin, volym 1971-1979 206 2.10 Sambandet mellan lönsamhet och relativ inom prisutveckling massaindustrin 1970-1981 . . . . . . . 207 2.11 Bytesbalans i OECD och Sverige i % av BNP 1975-1982 209 2.12 Växelkurser . . . . . . . . . . . . 210

2.13 Relativ inhemsk efterfrågan Sverige/OECD 1970-1982 211

2.14 Relativ arbetskraftskostnad per enhet samt marknadsandelar och relativpriser för Sveriges export av bearbetade varor till OECDländerna 1970-1982 . . . . 213 2.15 Företagens vinster 1970-1982 . . . . . . 214 2.16 Marknadsandelar för olika branscher 1971-1979 216

3.1 Varu- och tjänsteflödet i byggandet 1980 . . . . . . . 220 3.2 Bruttoproduktion i byggverksamheten fördelad på investeringar samt reparationer och underhåll 1970-1985 . . . . . . 222 3.3 Investeringar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1970-1985 224 3.4 Antal sysselsatta i byggnadsverksamhet 1970-1985 224 3.5 Relativa byggnadspriser 1968-1981 226 3.6 Subventioner till nybyggda lägenheter 228 3.7 Boendets relativpris 1950-1981 229 3.8 Antal färdigställda lägenheter 1949-1985 234

4.1 Statlig och kommunal konsumtion 1970-1982 samt LUzs kalkyler 1979-1985 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 4.2 Långtidsutredningarnas bedömningar av den kommunala konsumtionen och faktisk utveckling . . . . . . . . . . 245 4.3 Medelfolkmängd i olika åldrar 1970-1990 . . . . . . . 246

5.1 ATP. Avgiftsinkomster och pensionsutbetalningar 1960-1982 252 5.2 AP-fondens placeringar . . . . . . . . . . . . . 254 5.3 ATP-avgiften i procent av totala lönesumman . . . . . 257

Del I

Bakgrund och sammanfattning Svensk ekonomi 1981-1985

1 Tillväxt -

eller

stagnation

sammanfattning och slutsatser

Inledning

Sverige dras liksom de flesta industriländer med djupgående ekonomiska balansbrister. Det krävs betydande strukturella ekonomin för förändringari att åter nå balans.

Återgången till balans kommer att ta flera åri anspråk. Det

är därför naturligt att analysera inom ramen för det balansproblemen tidsperspektiv som anläggs i långtidsutredningarna. De växande balansbristerna under 1970-talet har inneburit att den ekonomiska blivit alltmer utvecklingen oregelbunden och svårförutsägbar. Framtidsperspektiven i utredningen kan därför inte göra anspråk på att vara obetingade prognoser utan är i stället scenarier avsedda att belysa centrala frågeställningar kring den ekonomiska politikens uppläggning. För att kunna tjäna som ett underlag för den ekonomiska politiken är det nödvändigt att såväl den historiska analysen som analysen av den kommande femårsperioden så långt möjligt ges en preciserad kvantitativ utformning. Det är ur den angivna synpunkten också viktigt att analysen av ekonomins olika delar inordnas i en helhetsbild av ekonomins utveckling. För att uppfylla dessa krav måste de ekonomiska vara framtidsperspektiven genomarbetade kalkyler över den totala ekonomins utveckling. Den ökade föränderligheten i den ekonomiska utvecklingen gör det naturligt att pröva en mera rullande LU-verksamhet med tätare rapporter från utredningen. Föreliggande rapport har sin utgångspunkt i 1980 års långtidsutredning (LU 80) och kan betraktas som en avstämning av denna* Syftet med rapporten är att granska och analysera kalkylerna i LU 80 i ljuset av de senaste årens utveckling samt att mot denna bakgrund göra nya bedömningar av den svenska ekonomins_ utveckling 1981-1985. LU 80 pekade på den fundamentala obalanssituation den svenska ekonomin befann sig i vid ingången av 1980-talet. Utredningen angav i sitt alternativ I en väg till balans vid 1980-talets slut. Alternativet underströk kravet på ett brott med 1970-talets trender. Konsumtionstillväxten måste brytas och stagnationen på produktionssidan måste avlösas av en markant ökning av tillväxttakten i ekonomin. medför att denna Bytesbalanskravet tillväxt måste vara exportledd, vilket gör att det bland produktionssektorerna måste vara industrin som växer snabbast. Utredningen underströk att en vändning av utvecklingen till alternativ 1 krävde en snabb och kraftfull omläggning av den ekonomiska politiken. 1 Långtidsutredningen Alternativ 2 i utredningen byggde på ett antagande om en fortsatt LU 80 (SOU 1980:52).

-

20 Tillväxt eller stagnation sammanfattning och slutsatser

Detta innebar en fortsatt utveckling i enlighet med 1970-talets trendlinjer. snabb konsumtionstillväxt och en fortsatt stagnation i produktionsutveck- I detta fall förstärktes balansbristerna i ekonomin kraftigt. lingen. debatten visat att det Den efterföljande har, liksom remissomgången, i långtidsutredningen är råder en bred enighet om att problembeskrivningen Den ekonomiska har också inriktats på att understödja en riktig. politiken utveckling i enlighet med alternativ 1 i LU 80. Detta i förening med en allmänt ökad medvetenhet om allvaret i vårt ekonomiska läge skapar grund för optimism när det gäller våra möjligheter att åter nå balans. kan man konstatera att den faktiska ekonomiska utvecklingen Samtidigt till oro. Den internationella ekonomiska utvecklingen är ger anledning fortfarande sker nu svag och osäker. När det gäller den svenska utvecklingen en åtstramning på konsumtionssidan, men stagnationen på produktionssidan består. Det senare gäller i särskilt hög grad industrisektorn, som i LU:s alternativ 1 spelade rollen av motor i ekonomin. Mot denna söker vi i denna rapport besvara frågan vilken bakgrund som nu krävs för att nå balansmålen samt vilka krav detta ställer utveckling I termer av tillväxttal framkommer. som på den ekonomiska politiken. senare redovisas, en bild som är relativt lik alternativ 1 i LU 80. Det krävs alltså fortsatt återhållsamhet på konsumtionssidan med en snabb ökning av för att vi skall kunna nå de uppställda balansmålen. industriproduktionen Under senare delen av 1970-talet har industriproduktionen stagnerat. av en stark industriell expansion är därför en kritisk fråga Trovärdigheten som tas upp i denna rapport. Rapporten söker besvara frågan under vilka förutsättningar en sådan utveckling är möjlig och ringa in osäkerheterna

kring utvecklingen. I LU 80 förutsattes att de offentliga utgifterna i alternativ 1 1985 skulle uppgå till 60 % av BNP och budgetunderskottet till 6,7 % av BNP. Såväl utgiftsandelen som budgetunderskottet har vuxit kraftigt sedan LU-kalkylen gjordes. År 1982 väntas sålunda utgiftsandelen uppgå till ca 66 % av BNP och budgetunderskott till 13 %. Detta reser frågan om vad som krävs för att vad gäller offentliga och budgetunderskott. En vända utvecklingen utgifter viktig fråga i detta sammanhang är också huruvida de stora utgifter och underskott i den offentliga sektorn som vi nu har över huvud taget är förenliga med en stabil ekonomisk tillväxt. Full sysselsättning och låg inflationstakt är de viktigaste målen för den ekonomiska Inflationsmålets centrala roll har understrukits av den politiken. konstruktion med indexklausul som 1981 års löneavtal fått. I denna uppgörelse om en reform av inkomstbeskattningen som nyligen träffats så förutsätts också att det skall vara möjligt att fr o m 1983 nedbringa inflationstakten till 5,5 % per år. Kalkylen i avstämningens huvudalternativ i detta inflationsmål. En huvudfråga i har konstruerats med utgångspunkt rapporten är under vilka förutsättningar det är möjligt att nå låg inflationstakt och full sysselsättning under första hälften av 1980-talet. innehåller också en genomgång av hur utvecklingen av de olika Rapporten sektorerna i den svenska ekonomin ter sig i ett femårsperspektiv.

Tillväxt eller - och slutsatser 21

stagnation sammanfattning

1.2 Den internationella

bakgrunden

De nuvarande balansbristerna i den svenska ekonomin är ett resultat av l970-talets utveckling. Detta årtionde blev i ekonomiskt avseende en besvikelse också för många andra industriländer. I de allra flesta länder i västvärlden har arbetslöshet och inflation stigit samtidigt som tillväxten minskat. Denna utveckling har flera orsaker. En av de viktigaste är de mycket kraftiga prisstegringar på olja och råvaror som ägde rum under l970-talet. Prisstegringarna kom i anslutning till slutfasen av var sin konjunkturuppgång. De brukar benämnas OPEC I (1973-1974) och OPEC II (1979-1980). Dessa prisexplosioner bidrog till att strypa konjunkturuppsvingen och de har försatt industriländerna i ett fundamentalt stabiliseringspolitiskt dilemma. För industriländerna innebär oljeprisstegringarna dels en kraftig inflationsimpuls, dels ett ökat bytesbalansunderskott på grund av den därmed sammanhängande terms-of-tradeförlusten. Terms-of-tradeförlusten ger också upphov till sjunkande realinkomster, vilket sänker den effektiva efterfrågan och därigenom verkar neddragande på sysselsättningen. Stabiliseringspolitiskt kommer industriländerna på kort sikt i valet mellan att bekämpa prisstegringar och bytesbalansunderskott med en restriktiv finans- och penningpolitik och därmed löpa risk att arbetslösheten ökar, eller att söka hålla uppe kapacitetsutnyttjande och sysselsättning med en expansiv politik och därmed riskera att inflationen inte kan dämpas. Vid OPEC I valde de flesta länder att söka bedriva en relativt restriktiv politik, medan några länder, däribland Sverige, följde OECD:s rekommendation och bedrev en expansiv ekonomisk politik (överbryggningspolitik). De dåliga erfarenheterna av överbryggningspolitiken och den kvardröjande relativt höga inflationstakten i OECD-området ledde vid OPEC II till att nära nog alla länder valde att föra en restriktiv politik, trots en redan i utgångsläget hög arbetslöshet i de flesta OECD-länderna. Den förändring i relativpriserna på energi som oljeprishöjningarna innebär ställer också krav på djupgående strukturella förändringar vad gäller energiproduktion och energianvändning. Den produktionsapparat och den kapitalutrustning som industriländerna förfogade över i början av 1970-talet var anpassad för 1960-talets relativpriser på energi och olja. En omställning av de nya priserna vid fullt kapacitetsutnyttjande kräver omfattande nyinvesteringar och omflyttningar från gamla till nya produktionsprocesser. Det var en utveckling av detta slag många ekonomer förväntade sig vid den första oljeprisstegringen 1973-1974. Industriländernas ekonomier visade sig emellertid inte ha den nödvändiga flexibiliteten. Den nödvändiga omställningen har också försvårats av det depressiva ekonomiska klimat som oljeprisstegringarna bidragit till att skapa. Kraven på anpassning och förändring i industriländerna ökade också genom den snabba industrialisering som genomfördes i vissa av utvecklingsländerna, de s k nya industriländerna. Dessa länder kan genom låga priser konkurrera ut motsvarande verksamhet i industriländerna. Slutresultatet av detta har blivit kvarstående strukturella problem inom de traditionella industriländerna med låg eller ingen lönsamhet inom vissa branscher. Samtidigt har subventioner och/eller protektionistiska åtgärder satts in för att skydda branscherna från internationell konkurrens. Därmed

22 Tillvâxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

har en på lång sikt nödvändig anpassning till nya relativpris- och konkurrensförhållande förhindrats eller i varje fall fördröjts. Ett viktigt element i 1970-talets internationella utveckling har varit en låg produktivitetstillväxt i industriländerna. Det är emellertid svårt att avgöra i vilken utsträckning denna är ett resultat av att den underliggande produktivitets- och kapacitetstillväxten förändrats eller i vilken utsträckning den beror på att den potentiella tillväxten inte kunnat utnyttjas. Det är under alla omständigheter mycket som talar för att produktivitetsnedgången har ett nära samband med de förändringar i världsekonomin som inträffade under 1970-talets första år. Det är framför allt det faktum att brottet i produktivitetsutvecklingen för de flesta länder kan dateras till 1973 (se LU 80 s 35 ff) som understöder en sådan tolkning. Förutom det låga kapacitetsutnyttjandet skulle den låga produktivitetstillväxten under 1970-talet i huvudsak bero på industriländernas oförmåga att genomföra de strukturella förändringar som de nya relativpriserna krävde. sänkningen av produktivitetstillväxten har inte följts av någon motsvarande anpassning av den nominella löneutvecklingen, vilket har drivit upp kostnaden per producerad enhet och därmed den underliggande inflationstakten. Detta sammantaget med de strukturella problemen i industriländernas ekonomier har bidragit till att skärpa den stabiliseringspolitiska problematik som skisserades inledningsvis. Därmed har såväl arbetslöshet som inflation sedan 1970-talets början stigit mycket kraftigt och vi har i dessa avseenden fått en fortgående försämring, vilket framgår av diagram 1.1. I vissa avseenden har industriländernas anpassning till OPEC II förlöpt bättre än vid OPEC I. Sålunda har genomslaget på reallönerna av de höjda oljepriserna accepterats relativt snabbt, vilket har inneburit att uppgången i inflationstakt denna gång blivit mindre än 1973-1974. Också vinstmarginalerna har denna gång påverkats betydligt mindre än vid OPEC I. När LU 80 gjordes föreföll detta kunna ge anledning till en relativt optimistisk syn på möjligheten för industriländerna att snabbt komma in i en stabil ekonomisk återhämtning. _ Detta har emellertid förhindrats dels av att inflationen dröjt sig kvar på en hög nivå även sedan oljeprishöjningarna klingat av, men också av en kraftig turbulens på de finansiella marknaderna. Såväl räntor som växelkurser i de stora ekonomierna har svängt kraftigt. När inflationstakterna börjat gå ned har realräntorna under lång tid legat kvar på mycket höga nivåer. vilket förhindrat en konjunkturuppgång. Av särskilt stor betydelse har den amerikanska utvecklingen varit. Där har konflikten mellan en stram och konsekvent penningpolitik å ena sidan och ett stort och växande budgetunderskott å den andra sidan blivit ett centralt ekonomiskt-politiskt problem. Denna situation skapar en hög kreditefterfrågan från staten, vilket tenderar att driva upp realräntan. Vilken genomsnittlig tillväxt industriländerna kommer att få under perioden 1981-1985 förefaller i hög grad bero på när den försenade konjunkturuppgången kommer igång. Det finns därför anledning att något beröra denna fråga. Den angivna konflikten mellan penningpolitik och budgetunderskottsutveckling förefaller ha skärpts av den budget som nyligen presenterats av Reagan-administrationen. Även vid optimistiska prognoser om BNP-

Tillväxt eller - och slutsatser 23

stagnation sammanfattning

Procent inflation

12-

10-

4 Diagram 1.1 Inflation

V

k) 01- m_ NI- å procent och arbetslöshet i

arbetslöshet OECD-området

Anm. Inflationen mäts med BNP-detlatorn och arbetslösheten med standardiserade definitioner för 15 OECD-länder. Källa: OECD

tillväxten så kan de amerikanska budgetunderskotten förväntas förbli mycket stora. Detta håller uppe inflationsförväntningarna i Förenta staterna trots att den aktuella inflationstakten fn sjunker där. Förväntningar om stigande inflationstakt och framtida stor statlig kreditefterfrågan motverkar en nedgång av räntan till mera normala nivåer. De flesta reala faktorer har sedan en tid talat för en konjunkturuppgång i industriländerna. Bilden när det gäller lager, vinster, investeringar och inte minst sysselsättning har pekati denna riktning. Därtill kommer en avtagande inflationstakt, vilket kan bädda för en uppgång i den privata konsumtionen. Dessa faktorer motverkas emellertid av den finansiella problembilden. De höga räntorna bromsar effektivt en uppgång i såväl privat konsumtion som investeringar och lager. Realräntorna måste sålunda ner innan industriländerna kan komma in i en ekonomisk uppsvingsfas. Osäkerheten om ränteutvecklingen är emellertid mycket stor. Därmed blir också bedömningen av den närmaste tidens internationella konjunkturutveckling osäker. Till osäkerheten bidrar också de politiska spänningar som skapas av den nu mycket höga och ökande arbetslösheten i industriländerna. Ett ytterligare orosmoment är de betalningssvårigheter som östekonomierna visat i samband med Polenkrisen. Detta tenderar att strypa kreditgivningen till östländerna från västekonomierna, vilket verkar depressivt på

24 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Tabell 1.1 BNP-utvecklingen i OECD-länderna samt pris-“ och volymutvecklingen för världshandeln med varor och tjänster Årlig procentuell förändring 1970-1980 1981-1985

BNP Volym 3,3 2,8 Pris 8,6 8,0 VÄRLDSHANDELN Bearbetade varor Marknad 6,6 4,6 Pris 8,7 7,0 Övriga varor Marknad 4,7 3,9 Pris 13,3 7,6 Summa varuhandel Marknad 5,5 4,4 Pris 10,9 7,1 Tjänster* Marknad 3,9 5,0 Pris 8,6 7,8 Varor och tjänster Marknad 5,3 4,5 Pris 10,6 7,3 “ Enhetsvärde i SDR. b OECD-ländernas export av varor och tjänster, 1970-1980 deflaterad med aggregerad BNP-deflator. Källa: GATT, prognos enligt ekonomidepartementet.

utvecklingen i båda områdena. Sammanfattningsvis är den internationella ekonomiska situationen djupt oroande. Många länder har arbetslöshetstal som inte upplevts sedan 1930-talet. Samtidigt talar det mesta för att arbetslösheten även vid en relativt positiv konjunkturutveckling kommer att stiga ytterligare. Kalkylerna i denna avstämning har emellertid baserats på förutsättningen att det under 1982 kommer att ske en fortsatt nedgång i internationell inflation och att det internationella ränteläget skall normaliseras. En positiv faktor härvidlag är den konjunkturmässiga nedgången av oljepriserna. Därmed skulle en konjunkturuppgång kunna ta sin början mot slutet av 1982 eller början av 1983. Med tanke på den kvardröjande risken för att räntan och inflation åter skall öka så är det rimligt att anta att uppgången kommer att få ett relativt försiktigt förlopp. En mer utförlig analys av den internationella utvecklingen ges i kapitel 1 i del II. En sammanfattning av kalkylen ges i tabell 1.1.

Tillväxt -

eller stagnation sammanfattning och slutsatser 25

1.3 Den svenska och

utvecklingen. Strukturproblem

balansbrister

De svenska problemen under 1970-talet har i många avseenden varit desamma som i övriga industriländer. Sett ur det svenska perspektivet har naturligtvis den svaga och oregelbundna utvecklingen i de övriga industriländerna bidragit till att skärpa problembilden. Vi pekade i det föregående avsnittet på att olje- och råvaruprisstegringarna ställt industriländerna inför ett stabiliseringspolitiskt dilemma genom de kraftiga terms-of-tradeförlusterna som prisstegringarna givit upphov till. Prisförändringarna tillsammans med övriga förändringar i världsekonomin ställer också krav på en strukturell anpassning av industriländernas ekonomier. Det börjar stå klart att en betydande del av förklaringen till de bestående problemen i industriländerna är oförmågan i ekonomierna att genomföra den nödvändiga strukturella anpassningen. Det finns därför anledning att göra en kort rekapitulation av den svenska 1970-talsutvecklingen ur denna synvinkel. Den internationella utvecklingen under 1970-talet har rest krav på strukturell anpassning i industriländerna och därmed också Sverige i bl a följande viktiga avseenden. 1 Terms-of-tradeförsämringar nödvändiggör en relativ anpassning nedåt av reallöner och total inhemsk konsumtion 2 För att på lång sikt nå balans i utrikesbetalningarna krävs en förskjutning av produktionen från skyddad till konkurrensutsatt sektor 3 För att denna förändring skall kunna ske inom ramen för en marknadsekonomi är det nödvändigt att det inom ekonomin sker en förskjutning av relativa löner och relativ lönsamhet till förmån för den konkurrensutsatta sektorn. Med andra 0rd måste vinster och löner upp i industrin i förhållande till andra sektorer 4 Relativprisförändringarna nödvändiggör också en omstrukturering inom industrin. Vi har tidigare pekat på de försämrade förutsättningarna för varvsindustri och för järn- och stålindustri, men kraven på omstrukturering begränsar sig inte bara till dessa branscher. 5 De nya relativpriserna innebär att en betydande del av den existerande kapitalstocken blivit ekonomiskt föråldrad. För att bibehålla tillväxtka-

paciteten i ekonomin krävs därför omfattande nyinvesteringar

6 De höjda priserna på olja och energi innebär att den relativa energi- och oljeanvändningen måste nedbringas 7 De ovanstående punkerna är listade med utgångspunkt i de krav på förändringar som uppkommer i huvudsak till följd av höjda olje- och energipriser samt nya konkurrensförhållanden. Detta får inte undanskymma att strukturell omvandling är ett naturligt led i en fortgående ekonomisk utveckling, där inte minst införandet av ny teknik är en motori omvandlingsprocessen. De angivna kraven har tillkommit varför det

sammantaget finns mycket som talar för att kraven på flexibilitet i

ekonomin ökat under 1970-talet.

Ser vi till 1970-talet som helhet kan vi konstatera att den svenska ekonomin inte klarat de angivna omstruktureringskraven särskilt bra. I själva verket är

26 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Index 1970 = 100

.. R eallon 130*

1201*

\ _Täeal national-

, \-_-/ inkomst 1101-

1001-

Diagram 1.2 Reallönegapet för Sverige 1970-1980. T I I I I I I I Källa: OECD. 1970 1975 1980 År

det endast på en punkt som utvecklingen gått i rätt riktning. Den relativa energianvändningen och den relativa oljeanvändningen har gått ned i ekonomin. På alla de övriga punkterna har anpassningen varit otillräcklig eller gått i motsatt riktning mot den önskade.

1.3.1 Bristande strukturanpassning

Vi kan konstatera att de svenska reallönerna efter första oljekrisen i stället för att minska ökade mycket kraftigt för att stagnera på en i förhållande till produktivitetsutvecklingen hög nivå. Detta illustreras av diagram 1.2 som visar det av OECD-sekretariatet beräknade reallönegapet. Samma brist på anpassning framträder när man som i diagram 1.3 ställer den totala konsumtionens utveckling mot bruttonationalinkomsten (BNI). Genom att konsumtionen ökat i förhållande till BNI har den svenska ekonomin fått en relativ nedgång i investeringarna och en försämring i bytesbalansen. Den mycket snabba uppgången i reallöner och konsumtion i mitten av 1970-talet hänger samman med kostnadskrisen och överbryggningspolitiken under dessa år. Ser vi till produktionssidan har stagnationen och nedgången i industrisektorn blivit ett huvudproblem i den svenska ekonomin. Denna stagnation kan delvis förklaras av en svag internationell utveckling. Till mycket stor del är det emellertid fråga om ett konkurrenskraftproblem i vidaste mening. Detta belyses tydligt av diagram 1.4 som visar industriproduktionens utveckling i Sverige och i OECD-länderna. Den förlorade konkurrenskraften för svensk industri kan till viss del tillskrivas kostnadskrisen 1975 och 1976, då relativpriserna på svenska industrivaror steg kraftigt samtidigt som vinstnivån sjönk dramatiskt.

Tillväxt eller - och slutsatser 27

stagnation sammanfattning

index 1970 = 100 130- Total konsumtion ...en øcn00,... u 120 gnuconoi . BNI

110-

\ I 100- V Bruttoinvesteringar

i

[ I I T T7 [ I T I I l I I 1970 1975 1980 År Mdr kr i löpande priser 10-

_um_

Bvtesbalansens saldo Diagram 1.3 BNI, total konsumtion och brutto- -20- investeringar (I 975 års priser) samt bytesbalanl H I I l I , r I r T I _ , i sens saldo (löpande pris- 1970 1975 1980 År er) 1970-1982

Förutom det externa kostnadsproblemet har industrin också haft ett internt konkurrensproblem på de inhemska faktormarknaderna. Den vridning av lönerelationerna till industrins fördel som skulle ha krävts har inte kommit till stånd. Samtidigt har arbetskraftsefterfrågan från den offentliga sektorn stigit mycket kraftigt under hela 1970-talet. Medan lönsamheten sjunkit i industrin under 1970-talet har den hållit sig uppe relativt väl i övriga sektorer, där den t 0 m kan ha ökat. Detta belyses av diagram 1.5 som anger lönsamhetsutvecklingen för industrin och för några sektorer i den skyddade sektorn. En annan aspekt på denna utveckling ges av diagram 1.6 som visar den reala effektiva avkastningen i aktier i börsföretagen inom de olika sektorerna. Av detta framgår att den reala avkastningen på Verkstadsindustrins aktier varit negativ under 1970-talets senare del medan den varit positiv och växande inom banker, fastighets- och byggnadsföretag 1965-1980. Ett viktigt element i denna utveckling är den växande subventioneringen

28 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Procent . Banker 17-

16.-

l

47/1-

-,\

*ixåxjxrV-A. .l

/ \/ 7* Fastighets och byggbolag

Verkstadsindustri

_1..

Diagram 1.5 Avkast- _g_ ningen efter skatt på eget kapital (börsbolag) i oli- _3_ ka branscher.

Tillväxt eller - och slutsatser 29

stagnation sammanfattning

Index 1970 = 100

150-

140a I \ OECD totalt I ; \

r \,/

130- // I

,J I» 120» I /\ /

,I

/ i

, I \

110- j, I Sverige I J S-mån glidande Diagram 1.4 Industrimedeltal i Sverige

I, produktionen

och OECD 1972-1981.

100 Säsongkorrigerade siffror. I I 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 Källa: SCB och OECD

Procent

25-1

20-

15_

Byggnadsoch byggmaterial 1o_ -1 Fastighetsförvaltning :OOIOOOI0000: : 5000000000 Banker IOOI OO!O O O 5 . i 3 E 5 › OCOOOIOIIOOI: : 0 0000000000

_5-

j_ Verkstadsindustri

l l l 1 1 1956 60 ss 70 75 80 Ar

Anm. Diagrammet visar den sammanlagda kursförändringen och utdelningen under året i % av det placerade kapitalet med hänsyn till fond- och nyemissioner. och utdelningar har antagits reinvesterade. Den nominella avkast- Diagram 1.6 Reala av- Teckningsrätter kasmingen på börsnoteningen har räknats ned med konsumentpris. rade akteier 1956-1980. Källa: Aktiv Placering och Svenska Bankföreningen. Genomsnitt per år.

30 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Procent

Bostäder

Ej

Övriga Diagram 1.7 Subventioner till näringslivet från offentlig sektor i % av BNP. 1970 1975 1980 Anm. För dokumentation se appendix 1.

av vissa av de skyddade sektorerna i ekonomin, som på olika sätt motverkat en strukturomvandling till den konkurrensutsatta sektorns förmån. Även subventionerna till industrisektorn har ökat kraftigt under 1970-talet. Dessa subventioner har emellertid huvudsakligen gått till de delar av industrin som bör dras ned såsom varv samt järn- och stålindustri. Ser vi till de direkta transfereringsströmmar som i en eller annan form går till de olika sektorerna kan utvecklingen mellan 1970 och 1980 sammanfattas i diagram 1.7. Jordbrukssektorn och livsmedelssektorn tog 1970 emot transfereringar på 1,2 miljarder kr, fram till 1980 hade de ökat till 5,3 miljarder kr motsvarande omkring 1 % av BNP. Bostadssektorn subventionerades 1970 med ett belopp som uppgick till nästan 1 % av BNP medan motsvarande belopp 1980 uppgick till nästan 4 % av BNP (för en utförlig analys av denna sektor se kap 3 i del II).

Subventioner och stödinsatser inom industrin 1980 uppgick totalt till 2,8

% av BNP (se kap. 2 i del II), medan motsvarande siffra 1970 var 1,3 %. Därtill kommer att flera olika verksamheter, som i början av 1970-talet befann sig i den skyddade delen av marknadssektorn och där åtnjöt en viss subventionering, flyttats in i den offentliga sektorn och därigenom kommit att bli subventionerade till 100 %. Det bör i detta sammanhang tilläggas att av de beräkningar som gjorts i en SNS-rapport har gränsskyddet för jordbrukssektorn vid slutet av 1970-talet beräknats kosta den svenska ekonomin 8,4 miljarder kr, dvs 1,6 % av BNP 1980.2 Om detta innebär en ökning i jämförelse med 1970 är emellertid svårt att avgöra. Motsvarande beräkningar för teko-industrin innebär att gränsskyddet för teko-industrin vid slutet av 1970-talet motsvarar en kostnad som uppgår till 0,6 % av BNP. Till detta skall läggas den relativa diskriminering av industrin som 1 organisationen av den svenska kredit- och kapitalmarknaden innebär. Den Enligt Industristödsutredningens definitioner fortgående uppgången i det allmänna ränteläget har skärpt kapitalmarknavar siffran 3,5 %. dens diskriminering av de oprioriterade sektorerna, till vilka industrin 2 Se appendix 2. hör.

Tillväxt eller - och slutsatser 31

stagnation sammanfattning

Ser man dessa förhållanden i ett kortsiktigt perspektiv är det lättare att se den relativa fördel som subventioneringen ger de mottagande sektorerna än den relativa nackdelen för de övriga sektorerna. I ett längre perspektiv står det emellertid klart att den resursöverföring som transfereringarna ger måste drabba någon annan verksamhet. Det är nämligen svårt att hävda att subventionspolitiken bidragit till att vidga det totala resursutrymmet i den svenska ekonomin. Belastningen på övriga sektorer inkl industrin kan illustreras med utgångspunkt i diagram 1.6. Där framgår att subventionerna 1970 uppgår till 3,7 % av BNP, medan de totalt uppgår till 9,6 % av BNP 1980. År 1980 motsvarar skillnaden drygt 30 miljarder kr. Detta motsvarar drygt hälften av intäkterna från arbetsgivaravgiften eller närmare 90 % av momsintäkterna. Om man hypotetiskt antar att subventioneringsgraden 1980 skulle legat kvar på 1970 års nivå skulle detta ge ett finansiellt utrymme för en halvering av arbetsgivaravgiften. Denna sänkning ger utrymme för både en höjning av den utbetalda lönen och en sänkning av lönekostnaden. Den första effekten skulle resulterat i en ökad konsumtionsandel för de icke-subventionerade sektorerna. Den andra effekten skulle leda till en relativ förbättring av konkurrenskraften i de icke-subventionerade sektorerna. Likartade överväganden kan naturligtvis göras när det gäller den snabba expansionen av offentlig verksamhet under 1970-talet. När det gäller regleringen av kredit- och kapitalmarknad kan det vara svårare att se att denna skulle missgynnat industrin, eftersom man kan hävda att även räntan på oprioriterade lån genom kreditregleringen legat lägre än marknadsräntan. Det står emellertid klart att den relativa lönsamheten på investeringar genom systemet förskjutits till de oprioriterade sektorernas nackdel. Därtill kommer att den låga räntan i de prioriterade sektorerna möjliggörs genom placeringstvång för bl a AP-fonden, övriga pensionsfonder och försäkringsbolag. Detta nödvändiggör ett högre avgiftsuttag för dessa institutioner än om de kunnat få en marknadsmässig förräntning på sina placeringar. Detta bidrar i sin tur till ett höjt kostnadsläge i hela ekonomin. Under 1970-talet har också inflationen i kombination med stigande marginalskatter bidragit till att minska hushållens räntekänslighet. Under senare delen av 1970-talet har realräntan efter skatt på banklån för vanliga inkomsttagare kommit att ligga kring -6 å -7 %. Detta har tidvis lett till en mycket hög kreditefterfrågan för hushållen, som har fått mötas med kvantitativa regleringar av bankernas kreditutbud till hushållssektorn. De under slutet av 1970-talet växande budgetunderskotten och den därmed sammanhängande likviditetsökningen bidrog till ett ökat kreditutbud utanför banksystemet. Förutsättningar hade alltså skapats för en grå kreditmarknad utanför banksystemet med en generellt sett högre ränta än i banksystemet. Denna marknad växte mycket snabbt under slutet av 1970-talet, där utlåningen i stor utsträckning kan antas ha gått till hushållskonsumtion och till fastighetsmarknaden. Den relativt höga räntabiliteten på den grå marknaden tenderar också att tränga ut investeringar i industrin. Det senare förhållandet belyses av diagram 1.8, som jämför räntabiliteten i finansbolagen och i industrin under 1970-talet. En viktig tendens under 1970-talet, som speglar samma förhållande, är att

32 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Procent 25- Finansbolagen

20-

15- Industrin s 7*

/l \ I

10 I , I 1 Q \

5 J \\ \ø Diagram 1.8 Räntabiliteten i finansbolagen och I V I I I I I I I industrin 1971-1980 1971 73 75 77 80 År

den finansiella verksamheten kommit att spela en allt större roll även i industriföretagens verksamhet. Detta belyses av diagram 1.9 som visar den finansiella verksamhetens bidrag till den totala avkastningen i industriföretagen under 1970-talet. Det framgår att andelen stigit från 30 % i början av 1970-talet till 50 á 60 % vid slutet av 1970-talet. Avkastningen från reala verksamhet har sålunda försämrats kraftigt under industriföretagens 1970-talet. Vi har här pekat på en rad faktorer som verkat för en undanträngning av industriell verksamhet under 1970-talet. När det gäller fastighetsmarknaden och de finansiella marknaderna finns det anledning att lägga till en kvalitativ aspekt. Den relativt höga lönsamheten på dessa områden har medfört att

Procentandel 704

60...

50-

40-

Diagram 1.9 Det finan-

siella kapitalets bidrag 1970 711 72 73 74 75 76 77 78 79 80 År

till totalräntabiliteten 1970-1980. Industrin Källa: SCB

Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning 33

Index 1973 = 100

300-

250- Realt olje- 200_ produktpris 180- 160-* 140- 120-

95-

80-

7 5* Im Red”

Oljeförbrukning per Diagram

mi

produktionsenhet 0113!”0414M17119800h specifika oljeförbruk-

L

, I , I ningen i Sverige I I I I , I 1973 74 75 76 77 78 79 80 81 År 1973-1981 Källa: SIND

dessa sektorer blivit de mest vitala i den svenska ekonomin. Det är här som nytänkande och innovationsförmåga givit bäst utdelningi 1970-talets svenska ekonomi. Vi pekade tidigare på att den enda av de ovannämnda punkterna där anpassningen under 1970-talet gått i rätt riktning är energisektorn. Under 1970-talet har såväl den relativa energianvändningen som den relativa oljeanvändningen gått ned. Detta framgår av diagram 1.10, som också visar att denna utveckling hänger ihop med en politik som låtit de utifrån kommande oljepriserna slå igenom också i användarledet. har Prispolitiken också kompletterats med en aktiv politik för att på olika områden stimulera energibesparande investeringar. När det gäller kraven på ökad ñexibilitet i ekonomin (punkt 7 ovan) kan vi konstatera att subventionspolitiken har verkat i motsatt riktning. Själva syftet med denna politik är ofta att skydda individen och produktionssektorn från en omställning som annars varit Även nödvändig. i övriga avseenden förefaller utvecklingen på detta område ha gått i motsatt riktning mot den önskvärda. LU 80 pekade på att antal trögheter på ekonomins utbudssida som vuxit i betydelse under 1970-talet och framför allt verkat hämmande på en industriell expansion.

34 Tillväxt eller - och

stagnation sammanfattning slutsatser

Dessa utbudsrestriktioner var i första hand en trögrörlig arbetsmarknad som tenderar att avbryta en kon junkturuppgång i ett mycket tidigt stadium svag och trendmässigt sjunkande räntabilitet och Soliditet i företagen som hämmar deras investeringsvilja - med

stigande svårigheter råvaruförsörjningen till skogsindustrin, vilket

hämmat dess tillväxt i uppåtgående konjunkturer.

Såväl när det gäller arbetsmarknaden som råvaruförsörjningen har med all säkerhet under 1970-talet marginalskatteutvecklingen spelat en betydande roll. Marginalskatterna i vanliga inkomstlâgen har höjts kraftigt under större delen av 1970-talet. Till dessa höjningar kan läggas effekterna av avtrappade bidrag, vilka inneburit att man i vanliga kunnat inkomstlägen få marginaleffekter på mellan 90 och 100 %. Detta har inneburit att svårigheterna att åstadkomma

U + AMS % av AK

6-1

5..

4.

3..

2 Diagram 1.11 Öppen arbetslöshet och arbets-

marknadspolitiska åtgär- i l l

l der jämfört med vakan- 0,5 1,0 1,5 2,0 ser 1965-1981. V, % av AK Procent av arbetskraften.

Årsgenorrtsnitt. Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar och AMS arbetsmarknadsstatistik.

Tillväxt eller - och slutsatser 35

stagnation sammanfattning

förändringar med hjälp av ekonomiska incitament har ökat kraftigt under 1970-talet. När det gäller virkesutbudet har det emellertid funnits även andra problem än växande marginalskatter. Vi återkommer i ett senare avsnitt till en mera utförlig analys av problemen när det gäller skogsråvaror (se kap 2 i del II). Vad arbetsmarknaden beträffar så har ändrade livsmönster och attityder säkerligen spelat en stor roll när det gäller den minskade geografiska rörligheten. Den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen och därmed en ökad andel dubbelarbetande familjer har med säkerhet också bidragit till en nedgång. Dessa frågor diskuterades utförligt i LU 80, där den minskade rörligheten framför allt sågs som ett problem när det gällde rekrytering till expanderande delar av industrin. I den efterföljande debatten har man pekat på den stora roll efterfrågenivån spelar för rörligheten på arbetsmarknaden och hävdat att huvudförklaringen till den låga rörligheten under 1970-talet snarast skulle ligga i en allmän låg efterfrågenivå i ekonomin. Detta resonemang motsägs av att det, enligt de flesta rörlighetsmått, skett en trendmässig nedgång av rörligheten. En tydlig indikation på en fortgående och relativt konjunkturoberoende nedgångi rörligheten ger diagram 1.11, som ställer antalet arbetslösa plus antalet personer i AMS-åtgärderi relation till antalet vakanser. Diagrammet visar att ett givet antal vakanser har kommit att bli förknippat med fler personer som står till arbetsmarknadens förfogande utan att få jobb. Denna obalans är en indikation på att arbetsmarknaden oberoende av efterfrågeläge kommit att fungera sämre när det gäller att passa ihop utbud och efterfrågan av arbetskraft. En annan fråga som har rests är i vilken mån arbetsmarknaden faktiskt har utgjort en restriktion för tillväxten i industrin. Utgångspunkten för kritiken mot LU 80 har på denna punkt varit konjunkturinstitutets konjunkturbarometerdata som anger andelen företag inom hela industrin som anger brist på arbetskraft som främsta tillväxthämmande faktor. Denna andel har enligt konjunkturinstitutets barometer varit sjunkande under 1970-talet och den har varit särskilt låg under den senaste konjunkturuppgången. Frågan är emellertid i vilken utsträckning arbetsmarknaden utgjort en restriktion för de expansiva delarna av den svenska industrin. Som framgår av kapitel 2 i del II så har under 1970-talet en betydande andel av den svenska industrin kommit in i en permanent stagnation som förefaller vara av strukturell natur. Denna del av industrin, där varvsindustrin och delar av järn- och stålindustrin är extrema exempel, berörs inte i någon större utsträckning av en generell konjunkturuppgâng. Det förklarar varför en växande andel av industrin under 1970-talets konjunkturtoppar angivit efterfrågan på dess produkter som den främsta tillväxtbegränsningen. Delvis kan detta ses som ett kostnadsproblem. Vid ett mera förmånligt kostnadsläge skulle en större andel av industrin bli konkurrenskraftig och kunna växa med marknaden i en konjunkturuppgång. I detta fall skulle faktormarknaderna och inte avsättningsmarknaderna komma att begränsa tillväxten. Delvis måste emellertid den svaga efterfrågan på svenska industriprodukter ses som ett strukturellt problem som endast kan lösas genom att det sker en överföring av resurser från den stagnerande delen av industrin till mer expansiva delar. Frågan är i vilken utsträckning stelheter på arbetsmarknaden hindrat denna process.

36 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

J 5 D_ -

o

vi: oo 3

- o _ c ,J .E

. 2 a

L 2 o - C . s; 040,.. m s e 3 g s» vx 2 m E - E ._ ,_, r- ._ 3 å

9 5._ rx i ä ;_ å t LN m 2 c 3 x “å u.: s o co l-.E I* E a _ __ 3 *u. (5 m ^ _ : _ _

E i 2 8 - _ 3 LEZ 0

9 O g O o o o o

°- 07 P0 o: :x LD m v-

o co

.z O) å ._ rx .. _

g ,E

.E 3 oo

e _ 3

å .s h E *- å N - m 0 »- E E co l\

m h

v

få s.

h

å. 8 8

F n-

.oo h l

z 8 l- § -

.s 32 fi” t. - › _ g JP. oo E c * ... r- _ t; _ m 3 -O :x EB c * * - _ o a

Dzagram 1.12 Fullt kapa- u,

g

citetsutnyttjande samt _ g _“ v s. på

lmst yrkesarbetare g m *

mom Olika branscher _

1974-1981. ,_, qc :x .. . . . ° O? Kalla: Konjunktunnstltu- 8 - -- \- o tet. a, 8 o,

Tillväxt eller - och slutsatser 37

stagnation sammanfattning

Tabell 1.2 Antalet personer i offentlig produktion och offentlig försäkring samt antalet helårsarbeten i Sverige 1 000-tal personer

1965 1970 1975 1980

9 Sysselsatta i privata näringslivet 3 634 3 335 3 056 2 814

a Arbetsdagar i timmar områknat till ”manår b Genomsnitt antal personer per dag som fått sjukpenning CGenomsnitt antal personer som uppburit föräldrapenning (för 1965 och 1970 antal förvärvsarbetande kvinnor som uppburit moderskapspenning)

Som framhölls i LU 80 finns det mycket som tyder 1970-talets på att svenska arbetsmarknad inte fungerat tillfredsställande i detta avseende. De angivna barometerdata som hänför sig till hela industrin är alltför aggregerade för att kunna ge något besked om huruvida långtidsutredningens synsätt är riktigt eller inte. Ett sätt att belysa den angivna frågeställningen är att studera utvecklingen inom de delbranscher av industrin som kan väntas vara mest expansiva. Ser vi sålunda till verkstadsindustrin finner vi att andelen med fullt företag kapacitetsutnyttjande även där sjunkit under 1970-talet enligt konjunkturinstitutets barometrar. Av diagram 1.12 framgår att andelen vid konjunkturtoppen 1974 låg på ca 65 %, medan den 1980 nådde endast 30 %. Trots det avsevärt lägre kapacitetsutnyttjandet 1980 anger en nära nog lika hög andel av företagen brist på yrkesarbetare. Detta tyder på att arbetsmarknaden för verkstadsindustrins del kommit att utgöra en flaskhals redan vid ett mycket lågt generellt kapacitetsutnyttjande. Denna bild förstärks när man ser på delbranscher inom verkstadsindustrin. Transportmedelsindustrin har sålunda under hela 1970-talet haft stor brist på yrkesarbetare trots att kapacitetsutnyttjandet vid vissa tillfällen varit mycket lågt. Ett genomgående drag är att mot en given andel företag med fullt kapacitetsutnyttjande svarar mot slutet av 1970-talet en betydligt högre andel som anger brist på yrkesarbetare än vid början av 1970-talet. Ett likartat mönster framträder också när man studerar andra branscher.

1.3.2 Offentliga sektorns tillväxt

De anpassningskrav den internationella utvecklingen har lagt på den svenska ekonomin har sålunda inte kunnat uppfyllas. Utvecklingen har i stället

38 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Hushållssektor

Diagram 1.13 Överfiytt» Oregistrerad av marknadssektor R°9ls°ad ning av produktion marknadssektor tjänster mellan olika sek- Svart sektor torer i ekonomin.

nästan genomgående gått i motsatt riktning mot den önskvärda. De svårigheter detta skapat för den svenska ekonomin har understrukit de problem som skapats av den snabba tillväxten i offentlig konsumtion och offentliga utgifter i Sverige under 1970-talet. Detta område fick en utförlig behandlingi LU 80. Det kan emellertid finnas anledning att understryka att den offentliga utgiftstillväxten hänger ihop med en djupgående strukturell förändring i den svenska ekonomin, innebärande att den offentliga sektorn kommit att spela en växande roll i nära nog alla delar av den svenska ekonomin. Detta förhållande har tidigare i detta kapitel avspeglats i siffrorna över kraftigt växande subventioner till olika sektorer i den svenska ekonomin. Förhållandet belyses också av att antalet personer som i en eller annan form får sin försörjning direkt från den offentliga sektorn har ökat markant sedan 1965. Detta framgår av tabell 1.2. Tabellen visar, uppdelat på transfereringsslag, dels antalet personer per år som genom transfereringar har sin huvudsakliga försörjning från den offentliga sektorn (kategorierna 2-7) och dels antalet utförda årsarbeten i den offentliga sektorn (kategori 1). Som jämförelse anges också det totala antalet årsarbeten som utförs i den privata sektorn (9). Antalet personer som har sin försörjning från den offentliga sektorn har i förhållande till det totala antalet årsarbeten i det närmaste fördubblats mellan 1965 och 1980. Därtill kommer att den relativa standarden för de personer som befinner sig i den offentliga sektorns försäkringsdel fortgående har höjts efter 1965. Den kvantitativt sett mest betydande höjningen ligger på pensionssidan, där folkpensionens realvärde har höjts kraftigt samtidigt som ATP-systemet befunnit sig i en tillväxtfas. Antalet ATP-pensionärer uppgår 1981 till 750 000. När systemet är fullt genomfört omkring 1990 kommer detta antal att uppgå till över 1,3 miljoner. Tabell 1.2 täcker utvecklingen i marknadssektorn och i den offentliga sektorn. För att fånga in den strukturförändring som ligger bakom siffrorna och de problem de rymmer bör man ta in i bilden också produktion i hushållssektorn och i den oregistrerade markandssektorn (den svarta sektorn). Några viktiga drag i utvecklingen kan illustreras med utgångspunkt i diagram 1.13. Ett grunddrag i den ekonomiska utvecklingen under 1900-talet är den

Tillväxt -

eller stagnation sammanfattning och slutsatser 39

starkt ökade specialiseringen i alla delar av ekonomin. Detta har bla inneburit att hushållet fått en allt mindre roll som produktionsenhet. Medan industrialiseringen och avvecklingen av bondesamhället i första hand innebar en utflyttning av varuproduktionen till marknadssektorn, så har utvecklingen under efterkrigstiden med en viss generalisering framför allt inneburit en utflyttning av tjänsteproduktion till marknadssektorn och den offentliga sektorn. Sjukvård, åldringsvård, barnavård och barntillsyn är viktiga exempel på detta. I hemmen sköttes dessa uppgifter främst av kvinnor. Utflyttningen av tjänsterna har därför på arbetskraftssidan gått hand i hand med en kraftig ökning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen. Den internationella specialiseringen har bidragit till att driva fram en betydligt snabbare produktivitetsökning i industrin än i övriga sektorer av ekonomin. Därmed sjunker också det relativa priset på industrivaror. Detta kan också uttryckas så att det relativa priset på arbetsintensiva tjänster stiger. Viss tjänsteproduktion i marknadssektorn har därmed slagits ut, medan andra har subventionerats av det offentliga för att motverka de höjda relativpriserna. I många fall har produktionen i ett senare stadium helt överförts till den offentliga sektorn. En sådan utveckling har vi haft exempelvis inom den öppna sjukvården, tandvården och apoteksväsendet. Betydande delar av tillväxten i den primärkommunala sektorn kan också sägas falla in i detta mönster. Att en tjänst överförs till den offentliga sektorn har ofta inneburit att den erbjuds kostnadsfritt till medborgarna. Detta har skapat en hög efterfrågan på dessa tjänster. I en introduktionsfas kommer därför nästan med nödvändighet efterfrågan att överstiga den tillgängliga kapaciteten. Det synliga uttrycket för detta är betydande köer. Detta spänningsförhållande har varit och är en stark drivkraft i den offentliga sektorns tillväxt. Att den offentliga sektorn har övertagit viss verksamhet har därför inte enbart inneburit att en verksamhet med viss omfattning flyttats över från en sektor till en annan. Det har också medfört en kraftig kvantitativ expansion av verksamheten. Den kraftiga utbyggnaden av socialförsäkringssektorn under 1960- och 1970-talen har inneburit att den ekonomiska tryggheten för medborgarna vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom har höjts väsentligt. Samtidigt är det även här fråga om en överflyttning av verksamhet från hushållssektorn och marknadssektorn till den offentliga sektorn. Privat sparande, privata försäkringar samt transfereringar inom släkt och familj har ersatts av motsvarande skattefinansierad verksamhet i den offentliga sektorn. Den demografiska utvecklingen har samverkat med övriga faktorer för en snabb tillväxt av den offentliga sektorn. Samtidigt som pensionssystemen byggts ut och det offentliga tagit ett ökat ansvar för sjukvård och åldringsvård, så har antalet pensionärer ökat kraftigt både absolut och som andel av den totala befolkningen. I takt med att den offentliga sektorn ökat har under 1970-talet finansieringen av dess verksamhet blivit ett växande problem. Den växande skattekvot som utvecklingen för med sig tenderar att underminera en av förutsättningarna för en stor offentlig sektor, nämligen att det finns en stark och vital marknadssektor att beskatta. De negativa effekterna på marknadssektorn uppkommer dels därigenom att ett högt skattetryck tenderar att ge

40 Tillväxt -

eller stagnation sammanfattning och slutsatser

negativa effekter på produktivitetsutvecklingen i ekonomin. Denna effekt är svår att uppskatta till sin storlek, men har otvivelaktigt medverkat till den svaga produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin under 1970talet. En annan påtaglig men likväl svårkvantifierbar effekt är att skattemoralen luckras upp och att vi får en ökad produktion i ekonomins svarta sektor. Detta i kombination med den allmänna stagnation som präglat marknadssektorn under 1970-talet har gjort det allt svårare att finansiera tillväxten i den offentliga sektorn med fortsatta skattehöjningar. Den offentliga utgiftstillväxten har därför i allt större utsträckning kommit att bli lånefinansierad. Resonemanget belyser det faktum att den snabba offentliga

utgiftstillväxten under 1970-talet hänger samman med djupgående struktu-

rell förändring i ekonomin. För att på ett avgörande sätt bryta den offentliga utgiftsutvecklingen krävs också ett brott i den strukturella utvecklingen. Det ter sig knappast möjligt eller önskvärt att i någon större omfattning åstadkomma detta genom att återgå till 1960-talets struktur att återföra offentlig produktion till hushållssektorn. Den framkomliga vägen inom ramen för en fortsatt hög specialisering i ekonomin är att öka det privata inslaget när det gäller delar av tjänsteoch försäkringssektorn och att tjänster inom den offentliga sektorn i högre grad än nu avgiftsfinansieras.

1.3.3 Strukturproblem och växande budgetunderskott

Under 1950- och 1960-talen följdes tillväxten av de offentliga utgifterna av en tillväxt i beskattningen. I lågkonjunkturer kunde en svag inhemsk och internationell efterfrågan motverkas av en expansiv finanspolitik och ett försvagat budgetsaldo. I högkonjunkturer motverkades en stark inhemsk och internationell efterfrågan av en stram finanspolitik och därmed ett förbättrat budgetsaldo. Eftersom tillväxten i de offentliga var utgifterna snabb och stabil blev det i stor utsträckning tidsförläggningen av skattehöjningarna som bestämde konjunkturpolitiken. Under 1970-talet har i stället en strukturellt betingad nedgång i främst internationell efterfrågan och inhemsk investeringsvaruefterfrågan motverkats av ett ständigt växande budgetunderskott. Mätt med de metoder som etablerades under 1960-talet har sålunda finanspolitiken varit expansiv varje år utom ett under 1970-talet. Detta framgår av de mätningar av budgetens finanspolitiska effekter som årligen redovisas i nationalbudgeten. Den finanspolitiska effekten ett givet år definieras som den nettoförändring i den totala efterfrågan i ekonomin som förändringarna på budgetens inkomst- och utgiftssida ger upphov till. Effekten anges i procent av föregående års BNP. Eftersom utgångspunkten hela tiden är föregående års budget är det möjligt att kumulera effekten för en följd av år. Detta har gjorts i diagram 1.14 som visar BNP-ökningen under 1970-talet och det bidrag från efterfrågesidan som finanspolitiken givit till denna tillväxt. Det framgår att finanspolitiken sett över hela 1970-talet bidragit till efterfrågan med ca 90 % av den totala BNP-tillväxten. Detta avspeglar en utveckling där finanspolitiken vissa år blivit för expansiv i den meningen att den drivit fram ett kapacitetsutnyttjande som

Tillväxt eller stagnation - sammanfattning och slutsatser 41

Mdr kr

80 Ackumulerad BNP-ökning

70-

Ackumulerade finanspolitiska effekter 50_

50_

40-.

30...

20-

10-

Diagram 1.14 Finanspolitikens bidrag till BNP- 0.. ökning 1970-1982. Miljarder kr 1975 års I I _ _ _ l _ 1 _ I 1975 1980 År Priser- 1970

Källa: SCB

verkat inflationsdrivande. Men framför allt avspeglar utvecklingen en bristande strukturell i ekonomin. Finanspolitiken spelar inte anpassning rollen i ekonomin utan den har i stället längre av konjunkturregulator inriktats på att permanent försöka hålla uppe efterfrågan och sysselsättning i en ekonomi som inte är anpassad till dagens relativpriser och efterfrågeförhållanden. Vikande och bristande konkurrenskraft i enskilda efterfrågan sektorer har motverkats med subventioner. Den osubventionerade delen av ekonomin har till sist inte kunnat bära upp några mera omfattande skattehöjningar. Följden har blivit en snabb lånefinansierad utgiftsexpansion sektorn. . i den offentliga som de statsfinansiella kostnaderna för att motverka en Samtidigt strukturell i ekonomin stigit, har vitaliteten i ekonomin sjunkit anpassning och det har blivit allt svårare att hålla uppe efterfrågan, produktion och Problemen framstår tydligast i den sysselsättning. på produktionssidan industrisektorn som mot bakgrund av de externa anpassningsstagnerande kraven skulle behövt vara den mest snabbväxande delen i den svenska

42 Tillväxt eller - och

stagnation sammanfattning slutsatser

NGC-ta _ 4_ _ Procent lndustrisysselsattmng Indusmstöd i % av BNP 1 100 (vänstra skalan) (högra skalan) 4

1 050 3

1 000 2

950 1 l I 1 I I v r i I 1 I I 1 I l r 1965 67 69 71 73 75 77 79 81

IOOO-tal 270

150 AMS-verksamhet 110

70 Öppet arbetslösa 30 I l I l I I l l 7 I I I | l I I I 1965 67 69 71 73 75 77 79 81 Procent 3 AMS-budget i % av BNP

M

Diagram 1.15 Sysselsätt- 1 ning och arbetslöshet I 000-tal personer samt industristöd och AMSl l l I r I r I 1 I I I I I T I 1 I budget i % av BNP. 1965 67 69 71 73 75 77 79 81

Anm. För dokumentation se appendix 1. Källa: Industristödsutredningen.

ekonomin. Av diagram 1.15 framgår att subventionerna till de svaga delarna av industrisektorn stigit och industrisysselsättningen sjunkit. Det framgår också att arbetsmarknadspolitiken fått det svårare att hantera den allt kraftigare sysselsättningsnedgång som drabbar industrisektorn i lågkonjunkturer. För varje konjunkturnedgång har antalet och antalet öppet arbetslösa personer i AMS-åtgärder varit högre än i den närmast föregående Detta har i sin tur ytterligare nedgången. ökat de offentliga utgifterna. 1970-talets har inneburit ständiga finanspolitiska expansion en försvagning av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. motsvarande Någon uppgång på den privata sidan har inte ägt rum. Därmed har också sparande

- och slutsatser 43

Tillväxt eller stagnation sammanfattning

i hela den svenska ekonomin. Konsumoch kapitalbildning sjunkit kraftigt tionsandelen i ekonomin har vuxit kraftigt samtidigt som investeringskvoten sjunkit och bytesbalansunderskottet ökat. Detta har tidigare i detta kapitel illustrerats av diagram 1.3.

1.4 Utsikterna inför 1980-talet

1.4.1 LU 80:s balansalternativ

Balansbristerna i ekonomin - bristande strukturell anpassning, sjunkande underskott och bytesbalans - har investeringar och växande i statsbudget det allt svårare att uppfylla de centrala målen för den ekonomiska gjort - full stabila priser, god tillväxt och rättvis politiken sysselsättning, I LU 80 bedömdes det därför som nödvändigt att den inkomstfördelning. lades om, med sikte på att återföra ekonomin till ekonomiska politiken balans. I långtidsutredningens alternativ 1 angavs på vilka punkter det måste ske trendbrott i den ekonomiska utvecklingen för att ekonomin skulle kunna

nå balans. summerades i utredningen sätt: De viktigaste punkterna på följande - öka med Efter en lång period av stagnation måste industriproduktionen måste öka med ca 6 % om året. ca 5 % per år. Industriinvesteringarna Industrin måste vinna marknadsandelar hemma och utomlands. Sysseli industrin måste under den närmaste femårsperioden öka med sättningen ca 60 000 personer - måste minskas Oljeberoendet - Privat konsumtion får endast öka med 0,5 % per år under hela första

hälften av 1980-talet - i offentlig sektor måste ned från 6 å 7 % om året mätt i Utgiftsökningen fasta priser till 1 ä 2 % per år - Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måste begränsas kraftigt, kommunernas konsumtionstillväxt måste begränsas till ca 1 % om året

konstaterade att de angivna trendbrotten endast kan ske om det j Utredningen en omfattande av politiken. Kraven på politiken kan i genomförs omläggning i och efterfrågeinriktade åtgärder. delas upp i utbudsinriktade åtgärder de angivna målsättningarna beträf- På efterfrågesidan angav utredningen fande utvecklingen i den offentliga sektorn som en central punkt. konstaterade att det finns en rad När det gäller utbudssidan utredningen restriktioner för ökad industriell tillväxt. Dessa har angivits tidigare i detta den ekonomiska aktivt verka kapitel. Här måste enligt utredningen politiken för förändringar om det skall vara möjligt att åstadkomma de angivna “ trendbrotten. konstaterade också att den industriella utveckling som krävs Utredningen för att nå balans inte kan komma till stånd med mindre än att olika

relativpriser i ekonomin ändras. - För att vinna marknadsandelar krävs att priser och löner i den svenska industrin minskar i förhållande till omvärlden. LU 80 uppskattade i till 6 % mellan 1980 och behovet av relativprisnedgångi exportindustrin

44 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

1985. För lönerna krävdes enligt utredningen en ännu större förskjutning eftersom vinsterna måste öka. - Den önskvärda industriella sysselsättningsexpansionen krävde att löneläget i industrin höjs i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. - Det var också enligt utredningen av central betydelse att industrins lönsamhet i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin förbättrades. En stabil investeringstillväxt i industrin kräver. förutom lönsamhetshöjning, att avkastningen på olika former av icke produktiva placeringar minskar. Ett sätt att åstadkomma detta var att minska de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. Det var emellertid också nödvändigt att öka räntekänsligheten i hushållssektorn. Utredningen konstaterade att en förändring på detta område skulle kräva förändringar i skattereglerna.

1.4.2 Utvecklingen efter LU 80

Man kan konstatera att på de flesta som i LU 80 har punkter angavs ekonomisk-politiska åtgärder vidtagits som gått i den av långtidsutredningen angivna riktningen. På efterfrågesidan har den offentliga utgiftsutvecklingen bromsats upp dels genom en hård budgetbehandling men också genom upprepade besparingsprogram. Dessa avser inte endast den statliga sektorn utan även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Genom att kommunernas begränsa finansiella utrymme avser statsmakterna att den kommunala nedbringa konsumtionstillväxten till 1 % om året, vilket var den tillväxttakt som angavs i LU 80. På utbudssidan har ett flertal eller aviserats. Den mest åtgärder vidtagits genomgripande av dessa är den omläggning av inkomstbeskattningen som framkommeri skatteuppgörelsen mellan och socialdemoregeringspartierna kraterna. Marginalskattesänkningen förbättrar sett de ekonomiska generellt incitamenten för omställning och produktivitetsökning i ekonomin. Den luckrar därmed av de restriktioner för ökad tillväxt upp flera som angavs i LU 80. De sänkta i kombination marginalskatterna med avdragsbegränsningen bidrar också till att öka räntekänsligheten i hushållssektorn. Detta bidrar till att minska balansbristerna på kreditmarknaden. Även en rad andra åtgärder har vidtagits eller föreslagits för att förbättra näringslivets produktionsförmåga. Sålunda har aktiesparandet stimulerats, vilket medfört en mycket stark uppgångi nyemissionsaktiviteten. Aktiesparfonderna beräknas tillföra börsen ca 1 1/2 miljard kr per åri riskvilligt kapital. Detta motsvarar väl hushållens andel av det riskkapital som enligt LU 80 krävs för att finansiera den nödvändiga av expansionen näringslivets investeringar. Isyfte att förbättra förutsättningarna för en väl fungerande arbetsmarknad har vissa föreslagits förändringar i lagen om anställningsskydd (LAS). innebär rätt för Förslagen arbetsgivare att provanställa personal under 6 månader och till tidsbegränsad vid extraanställning tillfälliga arbetstoppar. Även när det gäller relativpriser och löner har utvecklingen på flera

Tillväxt eller - och slutsatser 45

stagnation sammanfattning

i den riktning som angavs i LU 80. 1981 års avtal på punkter gått arbetsmarknaden innebar sålunda en Stabilisering av vår inhemska kostnads- Den innebar också en viss förbättring av det relativa löneläget i utveckling. industrin i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. Den som genomfördes i september 1981 innebar också en devalvering förbättring av den svenska industrins internationella konkurrenspåtaglig kraft, vilket möjliggör en sänkning av de svenska exportpriserna och leder till ett visst återtagande av marknadsandelar. Av stor vikt är också att uppbromsningen av den offentliga utgiftstillväxten har inneburit att ökningen av subventioner och stöd till olika delar av

I Ah 1 Mdr. kr

350- / Alt. I I.

BNP // / å,

250-

200-

lnvesterin 9 ar e f;

BNP,

Bytesbmans 1) Diagram_l.l6. .

konsumtion, mvestermg-

A ar och bytesbalans

1970-1985 (1979-1985 :@:c-: Ah_ 1 enligt 1_ ..__.;. Miljarder kr 1975 års Ah_ | priser. I I I I | I I I I 1970 1975 1980 1985 År “Löpande pris

46 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

ekonomin bromsats Detta för upp. skapar förutsättningar att höja den relativa lönsamheten i de livskraftiga och expansiva delarna av den svenska ekonomin. På en rad punkter har sålunda den ekonomiska politiken lagts om i en riktning som möjliggör en strukturell Detta är en anpassning. positiv utveckling som ger anledning till viss optimism. Ser vi å andra sidan till den faktiska ekonomiska utvecklingen under 1980 och 1981 så förefaller skälen till optimism inte lika påtagliga. I nästa kapitel ges en detaljerad redogörelse för denna utveckling i jämförelse med långtidsutredningens båda huvudalternativ. En av slutsatserna av denna genomgång är att konsumtionsutvecklingen bromsats upp kraftigt genom en nedgång i den privata konsumtionen samtidigt som den offentliga konsumtionstillväxten har dämpats något. Detta innebär att den totala konsumtionsutvecklingen ligger under långtidsutredningens alternativ 1, medan den offentliga konsumtionsutvecklingen ligger i närheten av långtidsutredningens alternativ 2. När det gäller produktionen kan man konstatera att den totala produktionsutvecklingen varit mycket svag under 1980 och 1981. BNP-utvecklingen ligger sålunda under långtidsutredningens alternativ 2. En viktig förklaringsfaktor till detta är att industriproduktionens utveckling har varit mycket svag. Detta hänger i sin tur samman med en svag exportutveckling men också med en svag utveckling av hemmamarknadsefterfrågan. Trots den svaga exportutvecklingen har bytesbalanssituationen förbättrats något sedan 1980. Detta beror i importen, som förklaras på en mycket kraftig nedgång av en svag hemmamarknadsefterfrågan, sjunkande investeringar och en betydande främst Detta innebär lageravveckling på oljesidan. att man huvudsakligen måste betrakta i 1981 som en förbättringen bytesbalansunderskottet konjunkturell företeelse. Man kan knappast dra slutsatsen att vårt strukturella underskott minskat mellan 1980 och 1981. Ser vi till den finansiella sidan så kan vi konstatera att det har skett ett trendbrott när det gäller den reala offentliga utgiftsutvecklingen. Trots omfattande besparingspaket har det emellertid inte ännu varit att möjligt nedbringa utgiftsökningen till den takt som angavs som önskvärd i långtidsutredningen. Stagnationen på produktionssidan har också medverkat till att de offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatt att öka. Dessa faktorer har i kombination med ett högt ränteläge till en fortsatt bidragit snabb Ökning av budgetunderskottet. Huvuddragen i den reala utvecklingen sammanfattas i diagram 1.16. Vid med LU 80 är det viktigt att hålla i minnet jämförelsen att utredningens siffror över en femårsperiod anger genomsnittstal där såväl startpunkten som slutpunkten antas vara normalkonjunkturår. De första åren av LU:s prognosperiod är lågkonjunkturår som även vid en relativt stabil ekonomisk utveckling bör ligga under den typ av trendlinjer som anges i långtidsutredningen. Nedgången på produktionssidan har emellertid varit så kraftig att den inte enbart kan förklaras av konjunkturläget. En viktig förklaringsfaktor till den svaga utvecklingen i Sverige är att den internationella konjunkturnedgången blivit mera långvarig än som allmänt förutsågs när LU 80 publicerades. Det finns emellertid också inhemska förklaringar. Svensk industri har också under både 1980 och 1981 fortsatt att marknadsandelar. I industrisektorn liksom tappa i övriga sektorer av den

Tillväxt eller - och slutsatser 47

stagnation sammanfattning

svenska ekonomin har produktivitetsutvecklingen fortsatt att vara mycket de båda senaste åren. Den problembild för 1970-talet som svag även under skisserats i kapitlet finns trots politikomläggningen i stor utsträcktidigare ning kvar. Det är mot bakgrund av denna utveckling naturligt att ställa frågan vilken ekonomisk utveckling som nu krävs för att den svenska ekonomin skall nå de balansmål som ställdes upp i LU 80. Det är också av intresse att undersöka vilka blir av en fortsatt stagnation på produktionssidan. I denna följderna av LU 80 har vi försökt besvara dessa frågeställningar genom att avstämning konstruera tre alternativa utvecklingsvägar för den svenska ekonomin för perioden 1981-1985. En utförlig presentation av dessa finns i kapitel 3 av I detta kapitel ges därför endast en kort sammanfattning av avstämningen. alternativen.

1.4.3 Tre alternativa utvecklingsvägar

Alla tre alternativen bygger på vissa gemensamma förutsättningar. 1. Den internationella utvecklingen har redan tidigare behandlats i detta Den bild som där gavs är gemensam för alternativen. En mera kapitel. diskussion av den internationella utvecklingen återfinns i kap 1, utförlig del II. 2. Arbetsutbudet i Sverige följer den trend som angavs i LU 80. Detta innebär att arbetskraften beräknas öka med 137 000 personer under hela Det antalet arbetade timmar antas vara kalkylperioden. potentiella nästan oförändrat. 3. Mot bakgrund av den fortsatt mycket svaga produktivitetsutvecklingen under 1980 och 1981 har produktivitetsantagandena även vad gäller tillväxttakt ned något för näringslivssektorerna i jämförelse med justerats LU 80. Detta innebär för industrin en produktivitetsökning med 4,2 % per år. För övriga näringslivet antas produktiviteten öka med ca 2,3 % per år 1981-1985.

5 Alternativ I i denna avstämning anger en väg till balans i den svenska › ekonomin. Utgångsåret är i denna avstämning 1981 men i övrigt har alternativ I byggts upp efter samma principer som motsvaavstämningens rande alternativ i LU 80. Alternativet sålunda på förutsättningen att bygger vissa centrala mål för den ekonomiska politiken uppnås. Sålunda antas full råda i den svenska ekonomin 1985. sysselsättningen kan därför sysselsättning arbetskraftsutbudet. Vidare antas att öka något snabbare än det tillgängliga vi skall nå balans i utrikesbetalningarna 1990. Detta har liksom i LU 80 innebära ett underskott motsvarande 2 % av BNP 1985. Den senare antagits innebär endast en mindre förbättring i jämförelse med 1981 målsättningen års underskott. Detta uppgick till ca 2,5 % av BNP. Det måste emellertid åter betonas att det strukturella underskottet detta år var betydligt större. Eftersom den svenska ekonomin i alternativ I förutsätts nå fullt kapacitetsutnyttjande 1985 innebär den angivna målsättningen en betydande reduktion av det strukturella bytesbalansunderskottet. Man kan om man så vill definiera alternativ I i avstämningen som en ekonomisk utveckling där

48 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

den svenska ekonomin når fullt kapacitetsutnyttjande utan att bytesbalansunderskottet försämras från 1981. Naturligt nog framkommer ur de angivna förutsättningarna en utveckling som vad gäller tillväxttakter är relativt likartad den i alternativ 1 i LU 80. För att höja kapacitetsutnyttjandet utan att försämra bytesbalansunderskottet krävs en exportledd tillväxt. För att denna skall komma till stånd krävs i sin tur en förbättring av konkurrenskraften innebärande en av sänkning relativpriserna med ca 2 % per år räknat från 1981. Detta motsvarar en något större relativprissänkning än den som 1981 års devalvering beräknas ge upphov till. Den snabba exporttillväxten kräver i sin tur en snabb tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn. Den genomsnittliga tillväxten i industrin uppgår sålunda till 5,8 % per år och antalet sysselsatta i industrin ökar med 19 000 personer i genomsnitt per år. För att bereda utrymme för denna tillväxt krävs fortsatt återhållsamhet i övriga delar av ekonomin. Den offentliga konsumtionen ökar sålunda endast med 0,6 % per år, medan den privata konsumtionen får öka med 0,7 % per år räknat från 1981. Iden sektorvisa utvecklingen har det skett en viktig revidering i jämförelse med LU 80. Av skäl som redovisas utförligt i kapitel 3 i del II i avstämningen kan bostadsefterfrågan väntas bli betydligt svagare under av början 1980-talet än vad som angavs i LU 80. Utredningen har nu bedömt att vid oförändrad subventionsgrad i bostadssektorn så kommer efterfrågan högst att kunna generera ett tillskott på 33 000 lägenheter per år. Vid en viss fortsatt ökning av produktionen i ROT-sektorn (Reparation, Ombyggnad, Tillbyggnad) så kan därmed den totala byggsektorn väntas få en oförändrad volym mellan 1981 och 1985. Detta innebär enligt kalkylerna att sysselsättningen i byggsektorn sjunker med sammantaget 25 O00 personer under perioden 1981-1985 . Denna utveckling ligger i linje med en omstrukturering från skyddad till konkurrensutsatt sektor. Utvecklingen av exporten och av produktionen i industrisektorn i alternativ I innebär ett mycket drastiskt trendbrott i jämförelse med den stagnation i industriproduktion och export som rått under senare delen av 1970-talet. Att åstadkomma en sådan vändning är naturligtvis en mycket svår uppgift. Det har också i samband med debatten kring LU 80 hävdats att det är en orealistisk tanke att svensk industri skulle kunna vinna marknadsandelar över huvud taget. Vi kan konstatera att industrin under det senaste året i stället för att vinna marknadsandelar fortsatt att tappa andelar. Det finns därför anledning att studera alternativ som bygger på en mera modest utveckling av industrin än den som anges i det nyss presenterade alternativet. Alternativ II har byggts upp från två utgångspunkter. För det första har exporten antagits växai takt med den internationella marknadstillväxten, dvs vi varken återvinner eller förlorar marknadsandelar. För det andra har det antagits att den strama politiken vad gäller inhemsk efterfrågan som fördes i alternativ I också fullföljs i alternativ II. Restriktionerna på ekonomins utbudssida har sålunda antagits bli bestående och en strukturomvandling mot potentiellt expansiva branscher kommer inte till stånd. Företagen kommer därmed inte att kunna utnyttja devalveringen. Industrins produktionstillväxt blir därmed lägre än i alt I vilket leder till en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen. Mot bakgrund

Tillväxt eller - och slutsatser 49

stagnation sammanfattning

av den strama politiken blir en kraftig ökning av arbetslösheten oundvikligi detta alternativ. Också bytesbalansen försämras i förhållande till alternativ I genom att industriexpansionen uteblir. En åtstramning av konsumtionen leder sålunda i detta fall till en sänkning av den totala produktionstillväxten, ofullständigt kapacitetsutnyttjande, stigande arbetslöshet och växande bytesbalansunderskott. Den oförmånliga utvecklingen i alternativ II understryker den centrala roll industriutvecklingen spelar när det gäller att nå balans i ekonomin. Mot bakgrund av den svaga utvecklingen i industrin under 1970-talet och de svårigheter man kan se att åstadkomma en kraftig vändning i industriutvecklingen är det naturligt att ställa frågan om det finns någon metod att skapa full sysselsättning i den svenska ekonomin vid den modesta industriutveckling som antagits i alternativ II. I alternativ III har politiken antagits bli inriktad på att skapa full sysselsättning genom offentlig expansion och ökat bostadsbyggande. Utvecklingen av industrins produktivitet och industriexport har i övrigt antagits vara samma som alternativ II. Några huvudresultat i alternativet är - kräver till 1970-talets Strategin en återgång av den offentliga expansionen tillväxttakter. - har antagits öka till 55 000 lägenheter per år. Detta Bostadsbyggandet kräver enligt kalkylerna att boendets relativpris sänks med 0,5 % per år, vilket är 2,5 procentenheter lägre än alternativ I. Detta motsvarar ca 11 miljarder kr av bostadskonsumtionen i löpande priser. Eftersom kostnadsutvecklingen inte är lägre i alternativ III än i alternativ I faller detta belopp ut som ett krav på ökade subventioner till sektorn. - Trots av inhemsk i jämförelse med den kraftiga ökningen efterfrågan alternativ II växer industriproduktionen endast med 1/2 % mer per år i alternativ III än i alternativ II. - Den relativt i kombination med hög inhemsk svaga exportutvecklingen efterfrågan leder till ett växande bytesbalansunderskott. Detta uppgår 1985 till ca 5,5 % av BNP. - Den fortsatta av offentlig konsumtion och offentliga subvenökningen tioner leder till ett växande budgetunderskott. Detta uppgår i kalkylen 1985 till 124 miljarder kr, vilket motsvarar 13,3 % av BNP.

De tre alternativen sammanfattas i sina huvuddrag i tabell 1.3. Sammanfattningsvis understryker alternativen nödvändigheten av en strukturell anpassi den svenska ekonomin. En sådan sker i alternativ I men inte i ning alternativen II och III. Vid oförändrad struktur i den svenska ekonomin står valet på kort sikt mellan ökade underskott å ena sidan eller ökad arbetslöshet å den andra sidan. I ett något längre perspektiv är det inte möjligt att upprätthålla full sysselsättning genom växande underskott. En utveckling enligt alternativ III kommer att nå en punkt där underskotten inte längre blir hanterliga. Expansionen måste då avlösas av mycket hård åtstramning. Arbetslösheten kommer då också att öka kraftigt även i detta alternativ. En strukturanpassning är sålunda en förutsättning för en bestående full sysselsättning.

50 Tillväxt eller -

stagnation sammanfattning och slutsatser

Tabell 1.3 Tre alternativ 1981-1985, allmänna karakteristika

Alt I Alt Il Alt Ill

BNP-tillväxt God (2,4 %) Svag (1,0 %) Svag (2,2 %) Arbetslöshet Låg (2 %) Hög (7 %) Låg (2 %) Kommunal konsumtionstillväxt Låg (1,2 %) Låg (1,2 %) Hög (3,7 %) Statlig konsumtionstillväxt Låg (-1 %) Låg (-1 %) Hög (0 %) Privat konsumtionstillväxt Låg (0,7 %) Låg (0,7 %) Hög (1,8 %) Produktionstillväxt i industnn Hög (5,8 %) Låg (3,3 %) Låg (3,8 %) Investeringstillväxt i industrin God (8 %) Svag (3,5 %) Svag (3,5 %) Exporttillväxt God (7,5 %) Svag (4,5 %) Svag (4,5 %) Bytesbalans God (-2 %) Svag (-4 %) Mkt svag (-6 %) Relativpris Sänks (-2 %) Oförändrade Oförändrade

Trots den svaga internationella ekonomin är utvecklingen för ett litet land inte ödesbestämd. En utveckling i enlighet med alternativ I är sålunda inte omöjlig att åstadkomma i den internationella miljö som kännetecknat 1970-talet. Finlands utveckling under de senaste åren kan i viktiga avseenden utgöra exempel på detta. Exempel på en utveckling enligt alternativ II är olyckligtvis mera talrika. Två sådana ges av Belgien och Danmark. När det gäller alternativ III så påminner utvecklingen om den som svensk ekonomi uppvisade vid 1970-talets mitt i samband med överbryggningspolitiken. En viktig skillnad är att överbryggningspolitiken startades från ett relativt gott utgångsläge, medan startpunkten nu, bl a på grund av överbryggningspolitiken, är en svår obalanssituation.

1.4.4 Ett finansiellt perspektiv för alternativ I och III

Detaljerade finansiella kalkyler för alternativen I och III redovisas i kapitel 4 idel I. Här återges några av huvudpunkterna i detta kapitel. I de finansiella kalkylerna är osäkerheten i många avseenden än större än på det reala området. Många av de avgörande sambanden ter sig mindre stabila än på den reala sidan. Därför måste de finansiella kalkylerna tolkas och användas med stor försiktighet. När det gäller alternativ I så har kalkylerna över löner, priser och vinster byggts upp från följande utgångspunkter. - År 1983 to m 1985 skall den genomsnittliga inhemska inflationstakten inte överstiga 5,5 % per år. Det är denna inflationstakt som har förutsatts i skatteuppgörelsen. - Det krävs enligt de reala kalkylerna en sänkning av relativpriserna i den konkurrensutsatta sektorn i förhållande till priserna i våra konkurrentländer. Enligt kalkylerna skall denna sänkning 1981-1985 uppgå till sammanlagt ca 8,5 procentenheter. - För att få igång expansion och investeringar i den konkurrensutsatta sektorn är det nödvändigt med en fortsatt uppgång i vinsterna i denna sektor. I denna avstämning har kravet på vinstuppgång i K-sektorn satts till 6 procentenheter av förädlingsvärdet. Detta motsvarar ungefär den vinstnivå sektorn hade 1973.

- och slutsatser 51

Tillväxt eller stagnation sammanfattning

I EFO-modellen, såsom den tillämpades under slutet av 1960-talet, var den internationella prisökningen en fast punkt. Tillsammans med beräknad produktivitetsökning i K-sektorn bestämde den förväntade internationella prisökningen storleken av det inhemska löneutrymmet. Denna modell som i många avseenden fungerade bra under 1960-talet är inte längre tillämplig. - Under 1960-talet var den internationella prisökningen stabil och förut- Därtill var växelkurserna i stort sett fasta. Ingen av dessa sägbar. förutsättningar har förelegat under 1970-talet. De kan inte heller förväntas vara uppfyllda under den överblickbara delen av 1980-talet. - Under huvuddelen av 1960-talet var ekonomin i balans. K-sektorns relativpriser och vinster var sådana att de möjliggjorde balans i utrikesbetalningarna på kort och lång sikt. Denna förutsättning gäller inte heller nu. Om vi skall komma till rätta med detta krävs som redan konstaterats en uppgång i vinstandelen och en nedgång i K-sektorns relativpriser. Den löneökning som är förenlig med balans i ekonomin låter därför inte bestämmas på samma enkla sätt som under sig 1960-talet.

En sådan fixpunkt kan i stället ges av en bestämd målsättning för den inhemska intlationstakten. Den målsättning på 5,5 % inflation för perioden 1982-1985 som varit utgångspunkt för skatteuppgörelsen hade om ekonomin varit i balans inneburit ett krav på att kostnaden per producerad enhet i inte får öka med mer än 5,5 % 1982-1985. Tar vi också i näringslivet beaktande en nödvändig vinstuppgång i K-sektorn samt den förlust av terms-of-trade som krävs för att vi skall kunna förbättra vår internationella konkurrenskraft måste den angivna kostnadsökningen vara ännu lägre. Produktivitetsökningen i den privata sektorn beräknas uppgå till 3 % per år. Den lönekostnadsökning på 7 % per år som ligger i kalkylen för alternativ I innebär därför att kostnaden per producerad enhet i näringslivet ökar med 4 % per år. För att kunna försvara dessa låga ökningstal för inhemska priser och löner är det nödvändigt att bedriva en apprecieringspolitik, dvs värdet på , den svenska kronan måste skrivas upp i förhållande till valutakorgen. Storleken på dessa uppskrivningar bestäms dels av den internationella inflationstakten och dels av kravet på förbättrad konkurrenskraft genom sänkta relativpriser.

Den internationella prisökningen kan beräknas 1981-1985 uppgå till ca

valuta. Beaktar vi den svenska devalveringen 1981 7,3 % per år i nationell blir den genomsnittliga internationella prisökningen i svenska kronor 9,7 % år under 1981-1985. Kravet på anpassning av de svenska per perioden i förhållande till internationella uppgår som vi

relativprislerna priser

»konstaterat till 2,1 % per år. Vi måste i detta sammanhang också beakta

kravet Detta krav motsvarar en löneökning med på en ökad vinst i K-sektorn. år i genomsnitt. Vid den som 2 procentenheter per lönekostnadökning angivits och vid en produktivitetsökning i industrin med 4,2 % per år så skulle det krävas en uppskrivning av kronan med sammanlagt 9,5 % under hela perioden för att kalkylen skall gå ihop. En sammanfattning av kalkylerna över priser och löner ges i tabellerna 1.4 och 1.5. Tabell 1.4 anger utvecklingen under hela perioden. Tabell 1.5 anger

52 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Tabell 1.4 Nyckeltal för prisutvecklingen 1981-1985

% per år

Internationell prisökning Bearbetade varor före revalvering (SEK) 9,5 Revalveringskrav 2,3 Internationell ökning

Tabell 1.5 Konsumentpriser och löner 1981-1985. Alternativ l 1982 1983 1984 1985 1981-1985 Utan skatteomläggning

Med skatteomläggning Timlön exkl koll. avg. efter avräkning 6,4 5,4 5,4 5,4 Utbetald lönesumma efter avräkning 6,1 5,7 5,7 5,7 Basenhet efter skattereform 6 900 7 300 7 700 8 100

genomsnittsutvecklingen för 1983 t o m 1985, dvs den tid som skatteuppgörelsen omfattar. I kalkylerna har antagits att inkomstskatten läggs om i enlighet med den modell som angavs i uppgörelsen. Det har också schablonmässigt antagits att hela det inkomstbortfall som skattesänkningen ger upphov till täcks av höjda arbetsgivaravgifter. Det skulle krävas en höjning av arbetsgivaravgiften med i genomsnitt 2,3 % per år. Timlönekostnaden skulle därmed kunna öka med ca 5,5 % per år i genomsnitt. Om vi räknar med en löneglidning på ca 3,5 % per år skulle det i kalkylen finnas ett utrymme för avtalsmässiga löneökningar på ca 2 % per år. Vi återkommer i ett senare avsnitt till frågan om vilka krav på lönebildningsprocessen en sådan utveckling ställer. De offentliga utgifterna ökade under 1970-talet trendmässigt med ca 6 % realt per år. Därmed har deras andel av BNP stigit från 45 % 1970 till ca 63 % 1980. Det har inte varit möjligt att finansiera denna snabba utgiftstillväxt med skatteökningar. I stället har under senare delen av 1970-talet budgetunderskottet stigit dramatiskt. Detta uppgick 1980 till ca 10 % av BNP. I LU 80:s alternativ 1 uppgick den offentliga utgiftstillväxten till 1 %

Tillväxt eller - och slutsatser 53

stagnation sammanfattning

Miljarder kr

AtLl 130- LB 81/82 120- arv-Sf* 110- LB 77/78 ___,...-- 10° LB 75/76

90-

so«

LB 75/76 0000-0000.- LB 70_ -x-r-n- LB 81/82

60._ r 1 I v r I Y å I | I 7

1970 71 72 73 74 75 76 77 18 719 80 81 82 83 84 85 8G År

per år fram till 1985. Detta möjliggjorde enligt kalkylen en neddragning av Diagram 1.17 Statens 141811797 19704981 50 den offentliga sektorns utgiftsandel till 60 % av BNP. Budgetunderskottet

reducerades i dessa kalkyler till 55 miljarder Vi har 1,981?

9185 emiigtlåal

kr, dvs 6,7 % av BNP. me ngn

5132:38

redan konstaterat att utvecklingen mellan 1979 och 1981 inte ligger i linje med LU 80:5 alternativ 1 på dessa punkter. Den offentliga sektorns 1975 år; priser_ Log ska- BNP-andel har 1a. utgiftsandel har stigit till ca 66 % och budgetunderskottets stigit till ca 11,5 % av BNP. Den fortsatta utgiftstillväxten för den offentliga sektorn är ett av de mest : centrala avvågningsproblemen i den ekonomiska politiken under början av i 1980-talet. I denna avstämning har långtidsutredningen inte tagit någon . bestämd ställning i frågan vilken offentlig utgiftstillväxt som är förenlig med 1. Utredningen har i stället gjort en referenskalkyl för den 1 alternativ utgiftstillväxten. Denna kalkyl är vad det gäller konsumtion och s_offentliga - investeringar baserad på den reala utveckling som redan angivits i alternativ i I. När det gäller övriga utgifter så har kalkylen gjorts utifrån antagandet att 7 nu existerande regler fortsätter att gälla. De besparingar som aviserats i 1982 års budgetproposition har beaktatsi kalkylen. Kalkylerna för transfereringsutgifterna har sålunda lagts upp på samma sätt som i långtidsbudgeten. Innebörden av antagandet beträffande den statliga utgiftstillväxten kan illustreras av diagram 1.17. Diagrammet visar den reala utvecklingen av statens utgifter under 1970-talet. I diagrammet har också lagts in utgiftsut- § vecklingen i några av de senaste årens långtidsbudgetar. Där framgår att V,utgiftsutvecklingen historiskt legat markant över den som angivits i g långtidsbudgetarna. Detta beror på att dessa endast innehåller de utgifter i som är följden av redan fattade beslut. Eftersom tillkommande beslut inte har motvägts av besparingar har den realiserade utvecklingen kommit att bli mer expansiv än i långtidsbudgeten.

54 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

Diagrammet visar också att den statliga utgiftsutvecklingen i alternativ I i denna avstämning ansluter sig relativt väl till föregående års långtidsbudget. Detta betyder bl a att de besparingar som aviserades i årets budgetproposition har gjort det möjligt att ungefärligen ligga kvar på föregående långtidsbudgets kalkyl. För att utvecklingen även fortsättningsvis skall ansluta sig till denna långtidsbudget så torde det krävas fortsatta årliga besparingsprogram av ungefär samma storleksordning som årets. Nya utgifter tillkommer och dessa måste motvägas av ytterligare besparingar om den angivna utgiftsutvecklingen skall uppnås. De totala offentliga utgifterna ökar i kalkylen realt med 2,3 % per år. Räknas ränteutgifterna bort uppgår ökningen till 1,4 % per år. Kalkylen ger därmed 1985 en utgiftsnivå som ligger ca 38 miljarder kr över den som angavs i LU 80:5 alternativ 1. Om vi applicerar det av långtidsutredningen angivna 1-procentsmålet för de offentliga utgifternas ökning på utvecklingen fr o m 1982 så skulle detta innebära en utgiftsnivå som ligger ca 25 miljarder kr under referenskalkylens utgiftsnivå. Den totala skatteutvecklingen i ekonomin fram till 1985 kan beräknas från två skilda utgångspunkter. För det första kan man ställa frågan vilken skatteutveckling som krävs för att kalkylen skall gå ihop. Från de antagande som gjorts beträffande offentliga utgifter, löner, privat konsumtion osv så är det möjligt att härleda ett skattekrav. Detta skattekrav innebär för avstämningens alternativ I att den totala skattekvoten i ekonomin måste upp från 49,5 % av BNP 1981 till 51,3 % av BNP 1985. Eftersom de offentliga utgifterna i referenskalkylen utgör en oförändrad andel av BNP till 1985 så innebär uppgången i skattekvoten att budgetunderskottet reduceras som andel av BNP. Denna andel går sålunda ner från 11,6 % 1981 till 9,3 % 1985. Det budgetunderskott som framkommer 1985 balanserar ekonomin i den tekniska meningen att det motverkar de bortfall i total efterfrågan som bytesbalansunderskottet och det finansiella sparöverskottet genom låga investeringar i den privata sektorn utgör. Det framräknade skattekravet kan ställas mot de skatteinkomster som genereras av existerande skattesystem. En sådan kalkyl har gjorts med existerande Skatteregler och vad beträffar inkomstskatten de skatteomläggningar som aviserats i skatteuppgörelsen. Som redan tidigare nämnts så antas sänkningen i inkomstskatt bli finansierad med en höjning av arbetsgivaravgiften på 7 procentenheter. När det gäller oljeskatten så har antagits att denna kommer att höjas i takt med de internationella prisökningarna. Detta är liktydigt med att de procentuella höjningarna internationellt får ett lika stort genomslag i användarledet i Sverige. Man finner med dessa antaganden att skattesystemet 1985 kommer att generera något högre intäkter än vad som krävs enligt det framräknade skattekravet. Också för alternativ III har en fullständig finansiell kalkyl gjorts. Alternativ III har konstruerats med utgångspunkt i antagandet att industrisektorn inte återvinner marknadsandelar under början av 1980-talet. En innebörd av detta antagande är att industrin på lite sikt inte kan utnyttja devalveringen till att sänka de internationella relativpriserna för att vinna marknadsandelar. Eftersom alternativet bygger på att full sysselsättning 1 Siffrorna avser debite- uppnås genom en expansiv inhemsk politik så ökar bytesbalansunderskottet rad skatt. Det blir därmed att bedriva kraftigt. knappast möjligt någon apprecierings-

Tillväxt eller - och slutsatser 55

stagnation sammanfattning

Därmed kommer såväl de internationella prisökningarna som politik. 1981 att slå igenom i inhemsk svensk inflation. Denna devalveringen devalvering skulle därmed ansluta sig till en lång rad av internationella landet inte kunnat tillgodogöra sig exempel på att det devalverande i form av förbättrad konkurrenskraft. l stället har den devalveringen kvarstående effekten blivit ökad inflation. över priser, löner och vinster för alternativ III har mot denna I kalkylen bakgrund följande antaganden varit utgångspunkter. - Växelkursen för den svenska kronan blir oförändrad gentemot valuta-

korgen - Vinstandelen i såväl K- som S-sektorn ligger kvar på 1981 års nivå - äter upp det utrymme för konkurrenskraftförbättring Löneökningarna som devalveringen givit.

Detta innebär att hela den internationella prisökningen som efter devalve- 1981-1985 slår ringen för perioden ligger på ca 9 1/2 % i svenska kronor Eftersom Vinstandelen är oförändrad kan löneökigenom i lönebildningen. EFO-kalkyl. Den internationella ningen beräknas med hjälp av en mekanisk i kombination med en produktivitetsökning i K-sektorn på prisökningen på knappt 13 %. 4,2 % ger sålunda en svensk löneökning som angivits så kan inflationstakten i

Med de förutsättningar denjnhemska

detta alternativ beräknas till drygt 10 % per år under perioden. Kalkylen över offentliga utgifter, skatter och underskott ser naturligt nog väsentligt annorlunda ut i alternativ III än i alternativ I. De viktigaste skillnaderna i antaganden sammanfattas i tabell 1.6. Skillnaderna i kommunal och statlig konsumtion kan hänföras till de redan i basbeloppet kan hänföras till presenterade reala kalkylerna. Skillnaderna den politiska debatt som f n finns på denna punkt. Det förefaller naturligt att KPI-alternativet till det mera offentligexpansiva alternativet III. anknyta

När det gäller övriga bidrag till hushåll så har i alternativ I gjorts samma

mycket strikta antagande som i långtidsbudgeten, nämligen att dessa bidrag skall vara oförändrade i nominella termer. I alternativ III är det naturligt att i förblir realt oförändrade. Bostadssubventionerna stället anta att bidragen har i alternativ I antagits utgå efter de regler som gäller sedan det nu Detta är förenligt med en föreslagna besparingspaketet genomförts. av lägenheter på ca 33 000 per år. I alternativ III antas nyproduktion nyproduktionen av lägenheter uppgå till 55 000 per år. För att driva fram en

Tabell 1.6 Skillnader i antaganden vad gäller offentliga utgifter mellan alt I och III

Alt I Alt III

Kommunal konsumtion +1,2 % +3,7 % Statlig konsumtion -0,8 % 0 % Basbeloppet Enligt nuvarande Enligt KPI regler fr o m 1983 Bidrag till hushåll Nominellt oföränd- Följer KPI rade Extra bostadsstöd 0 11 miljarder kr

56 Tillväxt eller - och

stagnation sammanfattning slutsatser

efterfrågan som motsvarar denna nyproduktion har det årliga bostadsstödet ökats med 11 miljarder kr fram till 1985. I övriga avseenden präglas även alternativ III av en betydande stramhet vad gäller offentliga utgifter. Sålunda genomförs inga nya reformer med för bostadsstödet undantag samt att vissa transfereringsutgifter antas bli realt oförändrade. Den svaga internationella varor efterfrågan på svenska och den svaga utvecklingen av osubventionerade att i investeringar gör efterfrågan ekonomin i huvudsak får fortsatt upprätthållas genom finanspolitisk expansion. Budgetunderskottet ökar sålunda till 124 miljarder kr 1985, vilket då motsvarar Detta 13,3 % av BNP. är liktydigt med att den offentliga utgiftsexpansionen i alternativ III inte i någon större kan utsträckning finansieras med höjda skatter. Skattekvoten kommer i detta alternativ endast att ligga något över den nivå som antasi alternativ I. Utvecklingen vad beträffar totala offentliga utgifter och skatter i de båda alternativen sammanfattas i diagram 1.18. Trots den begränsade skillnaden vad gäller skattekvotens utveckling ter sig skattesituationen betydligt mera komplicerad i alternativ III än i alternativ I. Detta hänger ihop med dels

kommunalskatteutvecklingen, dels utvecklingen

av den statliga inkomstskatten vid hög inflation. Den kommunala expansion som ligger i alternativ III drar i jämförelse med alternativ I med sig ett extra finansieringsbehov på inemot 30 miljarder kr. I kalkylerna har detta antagits bli täckt till hälften av ökade statliga till kommunerna. transfereringar Därmed skulle de statliga bidragens andel av kommunernas i detta utgifter

Procent Alt. m 70_ - ..O .Q. Alt, [

,,l::conoaaooooooou

j Offentlig I _ utgiftsandel

I fp,

_ Alt. m .øur.::..._. Alt. I

Diagram 1.18 De totala skatteintäktema och offentliga utgtfterna i Sverige 1970-1985.

Procent av BNP. 5970 72 74 76 78 80 82 84 År

Tillväxt eller - och slutsatser 57

stagnation sammanfattning

alternativ räknat från 1981. Återstoden har antagits bli täckt stiga något av kommunalskatten. Denna skulle därmed höjas från 29 genom höjningar kr i genomsnitt till 34 kr i genomsnitt 1985. När det gäller den statliga inkomstbeskattningen så innebär det faktum att inflationstakten i alternativ III ca 5 % över den inflationsnivå för vilken inkomstskatten är ligger indexerad att det sker en automatisk skattehöjning utöver den som redan sker i alternativ I. Denna kan beräknas motsvara ca 7 miljarder kr. höjning Om skattekvoten inte skall stiga mer än som anges i diagram 1.17 måste kommunalskattehöjningarna och den automatiska höjningen i statsskatten motverkas av återkommande sänkningar i statsskatten. Vi skulle därmed få en likartad skatteutveckling som under mitten av 1970-talet.

1.4.5 Realräntan och AP-fonderna

I de finansiella kalkylerna har förutsatts att realräntan under perioden kommer att vara positiv och uppgå till 2 1/2 %. Detta innebär ett brott med 1970-talets utveckling då realräntan genomgående har varit negativ med ett par procent. Antagandet som gjorts här kan delvis ses som en prognos gjord med utgångspunkt i aktuella tendenser på kredit- och kapitalmarknad. Antagandet speglar emellertid också bedömningen att en balanserad ekonomisk utveckling kräver en positiv realränta. I det korta perspektivet är det naturligt nog lättare att se de fördelar en negativ ränta ger låntagama än de nackdelar som långivarna har av en sådan ränta. För Sveriges del är detta särskilt påtagligt eftersom de stora långivarna är institutioner som tillförs pengar genom kollektiva på kapitalmarknaden eller lagfästa avgifter. På placeringssidan är dessa institutioner också bundna av olika typer av placeringstvång. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att göra en jämförelse med Förenta staterna. Även där har realräntan varit negativ under stora delar av 1970-talet. Liksom i Sverige har den reala effektiva räntan på portföljer med innehav av långa obligationer dragits ned genom en fortgående stegring i inflationstakten. De fortgående förluster som placerare på obligationsmarknaden gjort i Förenta staterna under hela 1970-talet är en viktig förklaring till att utbudet på obligationsmarknaden i Förenta staterna nu är mycket begränsat. Lärdomarna från 1970-talet gör att långivarna vill ha en mycket hög nyplaceringsrånta för att vara villiga att gå in på obligationsmarknaden. Detta är en viktig delförklaring till att den långa räntan i Förenta staterna håller vid höga nivåer trots att inflationstakten går ned. Därtill sig kvar kommer som tidigare påpekats att lånefterfrågan drivs upp genom kombinationen av höga budgetunderskott och hård penningpolitik.

I Sverige är situationen annorlunda delvis därför att institutionerna på den

svenska har mycket begränsade möjligheter att välja kapitalmarknaden Därtill kommer att de genom avgifter och skatter i de flesta placeringsform. fall har en garanterad tillförsel av medel. De problem de negativa räntorna på skapat för dessa institutioner är emellertid betydanobligationsportföljer de. Detta av den analys av AP-fondens utveckling som återfinns i del belyses

58 Tillväxt eller - och slutsatser

stagnation sammanfattning

171- 16+- 15 14- 13*- 12t- 11›- 10- oooaoaooooooouoo Alt. A efter bidrag från AP«fonden 9ra»- 70-

Diagram 1.19 A TPavgiften i procent av l I l l I egentliga Iönesumman. 1960 1970 1980 1990 2000 År

Anm. _- Visar beslutad uttagsprocent 1960-1984. o-- Visar uttagsprocenten enligt renodlad fördelningsprincip, dvs för att täcka pensionsutbetalningarna utan fonduppbyggnad. Efter 1985 antas reallönen stiga med 2 1/2 % per år i alternativ A och med 1 % i alternativ B. oun- Anger den uttagsnivå som varit möjlig med 2 % realavkastning på AP-fonden och i övrigt samma förutsättning som i alternativ A.

Tillväxt - och slutsatser 59

SOU 1982: 14 eller stagnation sammanfattning

II. Analysens huvudresultat kan sammanfattas i anslutning till diagram 1.19. Diagrammet täcker perioden 1965-2000. Detta är ett relativt kort perspektiv i detta sammanhang eftersom huvuddelen av dagens aktiva generation kommer räcker emellertid för att pensioneras efter år 2000. Tidsperspektivet Den streckade linjen i diagrammet visar fondens att klargöra problembilden. som andel av lönesumman. Om ATP varit ett renodlat pensionsutbetalningar fördelningssystem så skulle denna linje sammanfallit med avgiftsuttaget. I stället har Avgifter och utbetalningar hade då precis täckt varandra. fördelningssystemet kombinerats med en fond. För att bygga upp fonden har avgifterna före 1981 legat över den streckade linjen. Avgiftsuttagets skär varandra 1981. utveckling framgår av den heldragna linjen. Linjerna innebär nu täcker varandra. Fondens Detta att avgifter och utbetalningar utveckling bestäms därmed f n av dess genomsnittliga förräntning. Avgifterna är nu genom beslut av riksdagen låsta fram to m 1984. som andel av lönesumman har När det gäller de framtida utbetalningarna alt I. Därefter fram till 1985 antagits en löneutveckling enligt avstämningens har två alternativ utbetalningar som andel av lagts in. Båda anger fondens lönesumman under perioden 1985-2000. Alternativ A den prognosticerade medan Alternativ B har baserats på ett antagande om 2,5 % reallönetillväxt om 1 % reallönetillväxt. Om man antar att har baserats på ett antagande någon fortsatt fonduppbyggnad inte är möjlig samt att det inte är önskvärt att för att kunna betala ut pensioner så blir Alternativ A lösa upp fonderna respektive Alternativ B liktydig med avgiftsuttaget vid de båda antagna reallönetillväxterna. I båda fallen blir sålunda kraven på avgiftshöjningar betydande. Under perioden fram till 1981 så har den reala genomsnittliga förräntningmedel varit negativ. Om den reala förräntningen i stället en på fondernas varit +2 % så skulle fondens storlek allt annat lika 1981 varit 70 miljarder kr större än faktiska, vilket motsvarar en skillnad på 40 %. Fondens storlek är sådan att man inte kan frikoppla dess utveckling från ekonomins i övrigt. Avgiftsprofilen och den negativa realräntan ansluter sig väl till bilden av den svenska ekonomins strukturella problem som angavs Det har i någon mån bidragit till inledningsvis. höjda avgiftsuttaget 1970-talets varigenom utslagningen ur industrisektorn kostnadsproblem ökat. Därmed har resurser förts över till den skyddade sektorn i ekonomin. Samtidigt har AP-fonden genom placeringstvånget i allt högre grad inriktat sin nyplacering mot bostadssektorn och mot finansieringen av budgetunderskotten. Avgiftshöjningarna, placeringstvånget och den negativa realräntan har sålunda bidragit till att skapa förutsättningar för dagens höga bostadsproduktion och dagens höga budgetunderskott. ATP-systemet befinner sig nu i en situation där framtida stora avgiftshöjningar synes oundvikliga. Det kan vara intressant att ställa frågan vilka avgiftshöjningar som hade behövts om 1960- och l970-talens fonduppbyggnad hade skett till en positiv realränta med 2 %. Om vi antar att ambitionerna beträffande fondens storlek år 2000 är densamma som i de kalkyler som tidigare presenterats och som svarar mot ett uttag efter renodlad fördelningsfram till år 2000 så finner man att denna ambition hade kunnat princip uppfyllas vid i stort sett oförändrat avgiftsuttag fr o m i dag under att realräntan även fortsättningsvis förblir 2 %. I jämförelseförutsättning

60 Tillväxt eller -

stagnation sammanfattning och slutsatser

fallen har realräntan förbli även efter1981. antagits negativ Det bör tilläggas att de problem som angivits här inte är begränsade till AP-fonden. Det gäller i viss utsträckning också övriga pensionsfonder som varit tvungna att placera sina pengar till negativ ränta. 1970-talets negativa realränta har alltså givit pensionsfonderna att brottas betydande problem med under återstoden av detta sekel. För att inte förvärra dessa problem ytterligare är det av yttersta vikt att förutsättningar skapas för en god tillväxt och en positiv realränta i den svenska ekonomin under 1980-talet. Sker inte detta är trovärdigheten i dagens pensionssystem i stor fara.

1.5 Kritiska i alternativ

punkter I

Om den svenska ekonomin skall kunna återvända mot balans finns knappast något alternativ till en väg liknande den som skisseras i alternativ I. De kraftiga trendbrott som ligger i detta alternativ är emellertid svåra att mycket åstadkomma. Ett försök att nå en utveckling i linje med alternativ I kommer att ställa mycket hårda krav ekonomiska och även på den politiken på lönebildningsprocessen i samhället. För att ge utgångspunkt för en diskussion om hur detta krav skall se ut finns det anledning att närmare granska några av de mest kritiska punkterna i alternativ I. Den första av de punkter vi tar upp är industrins tillväxt.

1.5.1 Kan svensk industri växa?

Under 1970-talet har den svenska ekonomin levt med ett yttre krav på industriell som inte har infriats. expansion Vi pekade inledningsvis på att subventionspolitiken faktiskt motverkat en sådan Situationen utveckling. kan i detta avseende sammanfattas av diagram 1.20 som visar industriproduktionens under 1970-talet samt utveckling den industriproduktion som förutsatts äga rum i de långtidsutredningar som publicerats under samma period. Långtidsutredningarnas krav på industriell expansion har inte infriats. Det är mycket viktigt att lägga märke till att dessa krav sett i ett internationellt perspektiv varit relativt modesta. I de flesta fall har det varit fråga om att följa tillväxttakten i övriga industriländer. Det är också av central att de tillväxttakter som framkommit betydelse i långtidsutredningarna varit krav på att industrin skall expandera för att ekonomin skall behålla eller uppnå balans. Kraven har inte uppfyllts. Därmed har balansbristerna ökat. i en situation Sverige har nu kommit där stagnationen i industrisektorn är ett ekonomiskt I denna huvudproblem. negativa mening har långtidsutredningarnas analys besannats. Mot bakgrund av den fundamentala roll en industriell i expansion spelar även denna avstämning är det nödvändigt att granska förutsättningarna för att en sådan verkligen skall kunna komma till stånd. Den historiska utvecklingen ger klart besked om att detta inte kan ske vid oförändrad politik. För att kunna diskutera vilka åtgärder som krävs för att förverkliga alternativ I är det lämpligt att först kartlägga vilka faktorer som drivit fram

Tillväxt eller - och

stagnation sammanfattning slutsatser 61

Mdr kr

110-

LU 78 O 100-* LU LU 75 ,

I, 80aIt.1

I \\ / / 90- / 0 An. n

80-

70-

60 Diagram 1.20 Industriproduktionen faktisk och enligt Iångtidsutredning- I I | I l | | I | I I I I amal , 1970 1975 1985 År Miljarder kr, fasta priser.

Källa: SCB, ekonomidepartementet.

den industriella stagnation vi nu har i Sverige. Två faktorer som inte kan påverkas genom åtgärder i Sverige är den svaga internationella tillväxten under 1970-talet och den relativprisförskjutning som missgynnar främst varvsindustri samt och stålindustri. Dessa järnfaktorer är givna utifrân och kan inte önskas bort. av dessa Betydelsen faktorer får emellertid inte överdrivas. Den svenska industriproduktionen har under 1970-talet helt stagnerat, medan den i de flesta industriövriga länder fortsatt att öka relativt kraftigt. Denna skillnad mellan omvärlden och kan inte förklaras av de i och för sig allvarliga branschkriserna Sverige i järnoch stålindustrin samt varvsindustrin. Man måste för det första hålla i minnet att dessa branscher spelar en betydelsefull roll också i andra länders ekonomier. Därtill kommer att utvecklingen i dessa branscher endast i begränsad utsträckning påverkat totalsiffran för industriutvecklingen. För perioden 1974 till 1979 minskade sålunda den totala industriproduktionen med 1 % per år. Rensas siffran för utvecklingen i krisbranscher modifieras siffran med så litet som 1/2 procentenhet per år till 0,5 %. Ser vi till sysselsättningen ger en rensning för krisbranscherna ännu mindre effekt. En inhemsk faktor av stor betydelse för den svaga svenska industriutvecklingen under 1970-talet har varit kostnadskrisen i 1970-talets mitt. Denna ledde till en kraftig uppgång i den svenska industrins och en relativpriser kraftig nedgångi dess vinster. Detta påverkade svensk industris konkurrenskraft negativt och ledde till att Sverige tappade marknadsandelar. Det står emellertid klart att förlusten av marknadsandelar dessa år var större än vad som enbart kan förklaras av det höjda kostnadsläget. När kostnadsläget rättades till genom 1977 års devalvering blev inte heller av återtagandet

eller - och slutsatser 62 Tillväxt stagnation sammanfattning

marknadsandelar så stort som man kunnat vänta sig med utgångspunkt i de som kunnat skattas för efterfrågan på svenska varor priselasticiteter utomlands. Dessa förhållanden belyses mera utförligt i kapitel 2 i del II. Där att Sverige under 1970-talet haft en trendmässig förlust av framgår marknadsandelar utöver vad som kan förklaras med förändrade relativpriser. Detta illustreras i diagram 1.21. Där visas dels den utveckling av svensk export som borde följt av relativprisutvecklingen, dels exportens verkliga De nära nog återställda relativpriserna vid 1970-talets slut har utveckling. av diagrammet inte lett till återställda marknadsandelar. I som framgår stället har Sverige under hela 1970-talet fått en nedgång i marknadsandelarna med ca 14 %. Denna bild kan kompletteras av en undersökning som nyligen gjorts av statens industriverk. Man har där studerat marknadsandelsutvecklingen för enskilda svenska industribranscher. Undersökningen visar att ett mycket stort antal delbranscher uppvisar en nedåtgående trend vad gäller marknadsandelarna. Dessa delbranscher förlorar alltså marknadsandelar hela tiden och har inte förmått utnyttja den förbättring av relativpriserna som 1977 års devalvering gav utrymme för. I ett mindre antal branscher kan man emellertid iaktta mycket klara omslag och det är dessa som burit upp den som vi ändå fått efter devalveringen. Utvecklingen illustreras för uppgång i diagram 1.22. Bilden är likartad för övriga branscher. Sett i några branscher detta hänger sålunda den trendmässiga nedgången i marknadsperspektiv

110-4

108-

106-

104-

102- .° / lklativpris

mo_ ,\ av

\ .- ° ._ 0 984 Marknadsandel skattad utveckling 9s-

94-

92-*

Marknadsandel - Diagram 1.21 Sveriges faktisk utveckling relativa exportpris samt den svenska exportens marknadsandel för bear- n l l I I I l l l I I 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 År betade varør i OECDområdet 1970-1980. Källa: Konjunkturinstitutet.

- och slutsatser 63

Tillväxt eller stagnation sammanfattning

Undøx 1971 = 100

/ \ I \ MX! index 1971 =100 \ 110-* \ \ .- .us \ o_ \\ . . \ - . lckeiammetaltverk 90_ _- ä 2 for mc

\\\ ..,\ ,I

\ Teuiilindustti .X j \\ x m* \\ I, 9°“ \ z

f

/ Jâm- och stålirvlvistri \\

70 80

i 60a 70- .

50* _ - J3-“""*'*§7"JV'-" Beklâdnadsindustri 60-, é 7 I V V _** I V 1 V I I I *DT T 7 T .I 79 År 1971 72 73 74 75 IG /7 78 79 År 1971 72 73 74 75 7G 77 78

Index 1971 = 100 l Kemisk induslvi

20 index 1971 :100

Plastvavunndustri

H0 , H0s o I x \ .- : 3 .

l,

“a ä.. _o (- j_ \ I n °° \ I m -.

xmwl

. . . \,7.- _. t_

\/ ›\ ,,lransnortvnedelsindusrri ._\_. a.

\ I., \

90 90-

\_ 1._

. Maskinindustri u_ .-Gummivacryundurv› \ _. m .\ üygøfwøvallvavirindustri 30- u *“-- §0 Elektro och in. struivrenrmdusrvn I V V I l 7s 7e 77 7s 79 A: t? 7T2 75 75 75 76 77 73 79 Av 1977 72 713 74

andelar för hela industrin ihop med en utveckling där vissa industribranscher Diagram 1.22 Marknads-

respektive försämrat kostnadslä- andelar för olika reagerar relativt symmetriskt på förbättrat branscher 1971-1979. uppvisar en fortgående marknadsandelsge, medan en stor grupp branscher Löpande priser. förlust även när kostnadsläget och relativpriser förbättras. Denna autonoma

nedgång av marknadsandelar har i mycket liten utsträckning sin motsvarig-

het i en autonom i andra delbranscher. uppgång av marknadsandelar stå i motsats till vissa resultat från Den bild som givits här kan förefalla

studien ”Industrin inför 80-talet som nyligen publicerats av Industriens

Utredningsinstitut. Institutet konstaterade i denna studie att en betydande

del av den svenska industrin går relativt bra och har en investeringsvolym

som är förhållandevis väl avpassad till produktionsvolymen. Denna ljusare

bild går ihop med den tidigare därigenom att man också kan konstatera att

den mera framgångsrika delen av industriföretagen inte längre är särskilt

tillväxtinriktad. De framgångsrika företagen förefaller ha övergått från att

satsa på tillväxt som under 1960-talet och i någon mån i början av 1970-talet

Tillväxt eller - och slutsatser

64 stagnation sammanfattning

till att satsa på överlevnad. Det går att finna många skäl till detta. - Relativt lönsamhet och tills helt små till svag nyligen möjligheter nyemissioner har minskat soliditeten. Detta verkar återhållande på företagens investeringsutveckling och deras vilja att ta risker. - har risken i industriell verksamhet ökat. under Samtidigt Nya element 1970-talet har varit valutarisker, risker för protektionistiska åtgärder, plötsliga energikriser samt oljeprishöjningarna. Sammantaget har dessa faktorer lett till att räntabilitetskraven på investeringar höjts samt att investeringarnas tyngdpunkt förskjutits från expansions- till rationaliseringsinvesteringar. - Snabbare av förlustverksamheter har inträffat där främst utslagning enklare och billigare långserieprodukter rensats ut och en övergång skett mot mer prisokänsliga produkter (s k nischer) med kortare serier. Det förefaller rimligt att anta att detta leder till en övergång från volyminriktad till mer lönsamhetsinriktad prispolitik. Företagen dimensionerar verksamheten för att klara efterfrågan vid låg- eller normalkonjunkturer. När efterfrågan stiger kraftigt i en konjunkturuppgång eller efter en devalvering kan inte produktionen växa utan priserna höjs i stället för att hålla efterfrågan inom det tillgängliga kapacitetsutrymmet. - Det har även skett en ökad sammanslagning av företag till konglomerat. Ett skäl till detta är att det går lättare att krympa inom ett sådant än inom ett specialiserat företag.

Sammantaget har samtliga dessa företeelser i det enskilda företagets agerande för att överleva medverkat till att minska den industriella verksamheten samt bidragit till att försvåra en mer påtaglig produktionsökning vid en uppgång i den internationella efterfrågan. Det som sagts här är därmed också en del av förklaringen till den fortgående nedgången av marknadsandelar för svensk industri under 1970-talet. Sammantaget framträder en bild av svensk industri där de mera framgångsrika delarna inte har tillräckliga långsiktiga vinstförväntningar för att satsa på expansion. Därtill kommer att en betydande del av industrin förefaller vara inne i en fortgående krympningsfas. Vissa avgränsade branscher som varv, järn- och stål- samt gruvindustri har dessutom i stor utsträckning blivit beroende av statliga subventioner för att över huvud taget kunna fortsätta produktionen. Om stagnationen i industrisektorn skall kunna brytas så krävs att den industriella utvecklingen ges högsta prioritet i den ekonomiska politiken och löneförhandlingar. När det gäller frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att åstadkomma ett trendbrott på industrins område så är det viktigt att beakta de tidsperspektiv i vilka olika åtgärder verkar. Med en schematisering så kan man säga att industrisektorn har en kostnadsstruktur och en produktionsstruktur som inte är avpassade till varandra. På lång sikt måste vår strävan vara att nå en industristruktur som är förenlig med de ambitioner vi har när det gäller reallöneutvecklingen i Sverige. Denna strukturella anpassning är emellertid en mycket tidskrävande process särskilt i det internationella ekonomiska klimat vi nu verkar i. I det korta och det medellånga perspektivet är det därför nödvändigt att det sker en kostnadsanpassning som

Tillväxt eller - och slutsatser 65

stagnation sammanfattning

ger den industrisektor vi redan har möjlighet att konkurrera och utvecklas. För att kostnadsanpassningen också skall kunna resultera i ökad efterfrågan på svenska industriprodukter är det nödvändigt att också relativpriserna på svenska produkter sänks. Utvecklingen hittills under 1970-talet tyder på att det på dessa punkter måste till relativt kraftiga förändringar för att en vändning skall komma till stånd. Det står också klart att industrins lönsamhet i förhållande till andra sektorer i ekonomin måste vara hög. I annat fall kan man förvänta sig att de vinster som genereras i industrin investeras i sektorer där lönsamheten är högre. Det är också nödvändigt att de restriktioner på utbudssidan som angavs i LU 80 hävs. För att industrin skall kunna utnyttja ett förbättrat konkurrensläge är det nödvändigt att den får en sådan finansiell styrka att företagen kan ta de risker som är förknippade med ökad industriell expansion. Vidare måste arbetsmarknaden få en sådan flexibilitet att nyrekrytering i de expansiva delarna av industrin kan ske utan att löneuppdrivande flaskhalsar uppstår. Detta kräver bl a att övriga sektorer håller tillbaka sin efterfrågan på arbetskraft. Den ekonomiska politiken har under de senaste åren inriktats på att åstadkomma en förändring efter de linjer som angivits här. Kalkylen i alternativ I bygger också på förutsättningen att denna politik fullföljs. Man kan emellertid ställa frågan om de antaganden beträffande vinstuppgång, förbättring av relativt kostnadsläge osv som gjorts i alternativ I är tillräckliga. Denna fråga kan inte besvaras med säkerhet. Ser vi exempelvis till vinstutvecklingen förutsätter kalkylen en vinstnivå i industrin som ungefärligen är i paritet med den vi hade 1973. Med tanke på den långa av dåliga vinster och med tanke på höjningen av mellanliggande perioden ränteläget måste den angivna vinstnivän i kalkylen för alternativ I betraktas som ett absolut minimum om de angivna målsättningarna beträffande industriell tillväxt skall nås. Det är också nödvändigt att den vinstförbättring som uppnås kommer att betraktas som bestående under en längre tidsperiod. Endast då kan den ligga till grund för beslut om långsiktig expansion inom industrisektorn. Det står därmed klart att kommande avtalsrörelse spelar en central roll för frågan om de angivna villkoren skall kunna bli uppfyllda. Det finns anledning att peka på den speciella ställning som skogsindustrin intar i det medelfristiga perspektivet. I LU 80 framhölls virkesbristen för skogsindustrin som en av de viktigaste hindren för industriell expansion. Som framgår av kapitel 2 i del II förefaller dessa hinder i stort sett finnas kvar. Risken är därmed stor att svensk skogsindustri inte kan nå fullt kapacitetsutnyttjande i nästa konjunkturuppgång. Den industriella expansion som ligger i alternativ I skulle därmed inte kunna nås. En helhjärtad satsning på alternativ I kommer att ställa krav på alla grupperi det svenska samhället. Det borde mot denna bakgrund vara möjligt att vidta de åtgärder som krävs för att under den kommande femårsperioden åstadkomma det virkesutbud som möjliggör att industrins kapacitet utnyttjas fullt ut.

66 Tillväxt eller - och slutsatser stagnation sammanfattning

1.5.2 Låg inflation

element i alternativ I är den kraftiga av inflationstak- Ett viktigt sänkningen att ten. Som redan angivits bygger den finansiella kalkylen på förutsättningen inflationstakten kan nedbringas till 5,5 % per år. Man kan hävda att den att förverkliga vid högre inflationstakter är reala bilden i övrigt är möjlig denna. Det är emellertid i högsta grad önskvärt att inflationstakten kan nedbringas till de angivna nivåerna. Hög inflation har negativa fördelningseffekter och bidrar till att skapa ett klimat av osäkerhet och instabilitet i samhällsekonomin. Detta är något negativt i sig samtidigt som det motverkar en av den som i alternativ I. Expansionen av utveckling typ ligger och industriinvesteringar i alternativ I måste bygga på industriproduktion relativt säkra förväntningar om prisutveckling och avkastning. Inflationstakten i alternativ I innebär ett brott med 1970-talsutvecklingen som rådde under 1950- och 1960-talen. och en återgång mot de förhållanden Detta av tabell 1.7. Den lägre inflationstakten under de tidigare belyses decennierna per producerad enhet byggde på en lägre lönekostnadsökning än vi haft under 1970-talet. Såväl lönekostnadsökningen per timme som produktivitetsökningen i ekonomin var ur inflationssynpunkt mera gynnsamma under 1950- och 1960-talen än de varit under 1970-talet. Den låga inflationen 1981-1985 i alternativ I bygger också på en kraftig neddragning av lönekostnadsökningen per timme och en viss uppgång i produktivitetsök- Den låga internationella inflationstakten under 1950- och ningen i ekonomin. 1960-talen var en viktig förutsättning för de låga prisökningarna i Sverige. Under 1970-talet har den internationella inflationen kommit upp på betydligt Det sker nu en avmattning av den internationella inflationen. högre nivåer. Det finns emellertid inte grund att tro att denna kommer ner till de låga takterna från 1950- och 1960-talen. För att kunna under början av 1980-talet är det som nå en låg inflationstakt redan framgått av de finansiella kalkylerna nödvändigt att Sverige avskärmas från den internationella inflationen genom en apprecieringspolitik. Vi kan alltså konstatera att den inflationstakten i alternativ I låga förutsätter en kraftigt förbättrad produktivitetsutvecklåga löneökningar, apprecieringspolitik. Förutom att lönerna måste anpassas ling och en aktiv

Tabell 1.7 Utveckling av löner, produktivitet och Iönekostnad per producerad enhet 1950-1985 Genomsnittliga procentuella förändringar

1950- 1955- 1960- 1965- 1970- 1975- 1979- 1981-1985 1954 1959 1964 1969 1974 1979 1981

Alt I

Lönekostnad per timme 11,9 6,6 9,6 9,3 10,9 15,2 10,0 7,1 Produktivitetsökning* 3,4 3,3 4,8 4,8 3,9 1,5 1,8 3,0 Lönekostnad per producerad enhet 8,2 3,2 4,6 4,3 6,7 13,8 8,0 3,9 Inflation 5,4 3,6 3,7 4,2 7,6 9,8 12,8 6,2 (KPI)

4 Första femårsperioden omfattar 1951-1954.

Tillväxt eller - och slutsatser 67

stagnation sammanfattning

till kravet måste de också anpassas till kravet på på låg inflationstakt och sänkningar av relativpriserna. Vi har i ett tidigare vinstförbättringar avsnitt visat hur denna ekvation rent mekaniskt går ihop. svårigheterna att också realisera en sådan utveckling är betydande. Några av kärnpunkterna i det angivna scenariot är 1 Konflikten mellan kravet på konkurrenskraftsförbättring och vinstförå ena sidan och kravet på appreciering å den andra sidan. bättring 2 En snabb industriell expansion av den typ som ligger i alternativ I drar erfarenhetsmässigt med sig risker för en snabb löneglidning. De stelheter och flaskhalsar som kunnat observeras på arbetsmarknaden under 1970-talet allvaret i denna risk. En snabb löneglidning står understryker uppenbarligen i konflikt med kravet på en generellt sett låg kostnadsutveckling. 3 En snabb industriell expansion kan knappast äga rum med mindre än att relativlönerna förskjuts till industrins förmån. svårigheterna att klara en sådan förskjutning inom ramen för en låg kostnadsutveckling totalt sett kan bli stora. 4 och socialdemokraterna har framhållit att skatteuppgörelsen Regeringen underlättar en lugn avtalsrörelse. Det är av stor vikt att parterna på arbetsmarknaden delar detta synsätt och att finansieringen av skatteomläggningen kan ske inom ramen för det i kalkylerna givna utrymmet.

devalverat för att stärka industrins konkurrenskraft. Det Sverige har nyligen är viktigt att industrin får tillfälle att utnyttja denna förstärkning så att kan komma En alltför tidig insatt appreciering kan tillväxtprocessen igång. därför äventyra både en industriell uppgång och den långsiktiga hållbarheten i en apprecieringspolitik. Om industrisektorn förblir svag förbättras inte vårt strukturella bytesbalansunderskott. Därmed vinner heller inte en apprecieringspolitik trovärdighet. Alternativen blir då antingen att försvara valutan med åtstramningspolitik och räntor eller att politiken och acceptera den högre överge internationella inflationen. God industriell tillväxt är alltså ett nödvändigt villkor för att Sverige skall kunna nå låg inflation vid full sysselsättning. Det sagda innebär att det inte är möjligt att följa upp ett lågt avtal med en apprecieringspolitik förrän tillväxtprocessen kommit igång och vunnit styrka i industrin. Den tabell med genomsnittliga tillväxttal per år över priser, löner och apprecieringar som tidigare presenterats får alltså inte tolkas på så sätt att regeringen varje år skall genomföra en appreciering av angiven storlek. Tidpunkten för apprecieringar får i stället väljas med tanke på bl a rådande och konkurrenskraftsutvecklingen i industrin. Mera generellt så vinstläge kan en apprecieringsprocess ej påbörjas förrän de interna förutsättningarna för en låg inflation Därtill kommer att den internationella föreligger. inte helt kan förutses. Det är sålunda inte möjligt att i inflationsutvecklingen vare tidsförläggning eller deras totala förväg ange sig apprecieringarnas storlek. Vi har här pekat på några nödvändiga villkor för en lyckosam utveckling vad beträffar konkurrenskraft och löner under början av 1980-talet. priser, Det är inte långtidsutredningens uppgift att ange konkreta avtalsmodeller. klart att en lyckosam förutsätter att Av det sagda står emellertid utveckling

Tillväxteller - och slutsatser

68 stagnation sammanfattning

regeringen och arbetsmarknadens parter har en gemensam syn vad gäller inflationsmål och växelkurspolitik. Trovärdigheten i en apprecieringspolitik är inte bara beroende på de faktorer vi tagit upp i det föregående. Det är också nödvändigt att storleken av bytesbalansunderskott och budgetunderskott begränsas genom en stram efterfrågepolitik. Stora bytesbalansunderskott kan ge upphov till devalveringsförväntningar som kan vara svåra att motverka. Stora budgetunderskott medför en latent risk för en för hög likviditet i ekonomin. En alltför hög likviditet leder till risk för valutautflöde som medför en press nedåt på växelkursen. Denna risk kan begränsas genom ett högt inhemskt ränteläge. Detta innebär å andra sidan en fara för att den industriella uppgång som är nödvändig stryps. För budgetpolitiken är det väsentligt att så snabbt som möjligt nedbringa underskotten för att undanröja de risker som vi pekat på här. Denna utredning visar emellertid att även vid en mycket stram ekonomisk politik kan vi vänta oss att få relativt stora underskott under de första åren av 1980-talet. Därmed kommer under alla omständigheter stora krav att ställas på upplåningspolitiken. Denna måste få en inriktning så att såväl risken för överlikvidisering som risken för alltför höga räntor undviks. En närmare diskussion av dessa frågor ges i kapitel 4. När det gäller punkt 2 ovan har vi tidigare pekat på de flaskhalsproblem som uppstått på arbetsmarknaden under 1970-talet även vid relativt lågt kapacitetsutnyttjande. Detta ökar givetvis risken för löneglidning. För att undvika detta måste arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken få en sådan inriktning att förutsättningar skapas för en flexibel arbetsmarknad. Erfarenheten visar också att risken för löneglidning minskar vid en stram ekonomisk politik. När det gäller punkten 3 är det mycket som tyder på att den offentliga sektorn under 1970-talet drivit på löneutvecklingen. Detta hari sin tur hängt samman med den snabba expansionen av sysselsättningen i offentlig sektor. Det är naturligt att den sektor som har den snabbaste efterfrågeutvecklingen

på arbetsmarknaden också är pådrivande på lönesidan. Om villkoret i punkt

3 skall kunna uppfyllas ter det sig därför nödvändigt att expansionen i offentlig sektor hålls tillbaka på det sätt som angivits i kalkylerna i alternativ I.

1.5.3 Den offentliga sektorns utgifter och budgetunderskotten

I LU 80 angavs ett mål för de offentliga utgifternas tillväxt på 1 % om året. Detta innebar en utgiftsandel på 60 % 1985. För budgetunderskottet kalkylerades med en nedskärning motsvarande 5 % av BNP, vilket innebar att underskottet i slutåret beräknades uppgå till 6 % av BNP i alternativ I. Sedan LU 80 publicerades har såväl utgiftsandel som budgetunderskott fortsatt att stiga. Utgiftsandelen ligger 1981 på 65 % av BNP och budgetunderskottet utgör ca 11 1/2 % av BNP samma år. För att nu nå ner till de utgiftsnivåer som angavs i LU 80 skulle mycket drastiska åtgärder erfordras på utgiftssidan. Istället för att lägga upp en kalkyl efter dessa linjer har i avstämningen utarbetats den referenskalkyl för de offentliga utgifterna som presenterades översiktligt i ovanstående. Denna innebär en utgiftstill-

Tillväxt eller - och slutsatser 69

stagnation sammanfattning

växt på 2 1/2 % per år vilket vid den BNP-tillväxt av samma storlek som ligger i alternativ I innebär oförändrad utgiftsandel. Samtidigt höjs skattekvoten budgetunderskottet reduceras från 11 % av BNP till 9,5 % av något varför BNP. Detta är ett brott mot 1970-talets utveckling då de offentliga utgifterna växte 6 ä 7 % om året realt samtidigt som budgetunderskotten ökade. Många av problemen under 1970-talet har också förknippats med just tillväxten i den offentliga sektorn och budgetunderskotten. När nu denna tillväxt, som i alternativ I bryts, finns det anledning att ställa frågan om själva nivån vad gäller utgifter och budgetunderskott utgör ett hinder mot en expansiv ekonomisk utveckling i enlighet med alternativ I. Två viktiga utgångspunkter vid besvärande av denna fråga är att det nu råder en bred enighet om att det inte är möjligt att åstadkomma nägra av skattetrycket i den svenska ekonomin - det finns ett väsentliga höjningar behov av att dra ner de statliga budgetunderskotten och därmed långsiktigt förbättra den offentliga sektorns finansiella sparande. Med dessa utgångspunkter balanserar referenskalkylen i alternativ I på randen av vad som är möjligt. Reduktionen av budgetunderskottet är i alternativet relativt modest. Den sker dessutom genom en viss höjning av den

aggregerade skattekvoten. Det är i detta väsentligt att kalkylerna i alternativ I vad sammanhang beträffar skattekvot och budgetunderskott är baserade på utgiftsandel, relativt antaganden beträffande tillväxt i BNP och skatteunderoptimistiska sålunda på ett antgande om en relativt snabb lag. Kalkylen bygger från den nuvarande lågkonjunkturen. Den genomsnittliga återhämtning BNP-tillväxten under till Vid en fyraårsperioden uppgår 2,5 % per år. 2-procentig BNP-tillväxt och i övrigt oförändrad utgiftstakt så stiger med vilket motsvarar kr utgiftsandelen 1 procentenhet, 5,5 miljarder 1981. En annan osäkerhetsfaktor är ränteutvecklingen. Kalkylen bygger på att staten drar nytta av en successiv nedgång i räntenivån. Kalkylen har också räknat in den effekten på räntebetalningarna till utlandet som positiva apprecieringen ger. Ett något högre ränteläge och/eller senarelagda appreinnebär allt annat lika högre utgiftsökningar än i kalkylen. Det finns cieringar sålunda en betydande risk att den utgiftsinriktning som referenskalkylen innebär kan medföra höjd skattekvot och oförändrade budgetunderskott från 1981. Det sagda understryker att utgiftsutvecklingen i referenskalkylen ett absolut maximum för vad som är möjligt att förena med en representerar ekonomisk Detta begränsar givetvis den ekonomiskkraftig expansion. handlingsfriheten. Det borde därför vara en strävan att nedbringa politiska utgiftsutvecklingen under vad som ligger i referenskalkylen. Man kan närma om den offentliga utgiftsutvecklingen från en sig frågan annan utgångspunkt att anknyta till den diskussion om subventionsgenom och strukturell anpassning som fördes inledningsvis i detta kapitel. politik Där att subventionspolitiken hade bidragit till att förhindra framgick nödvändig strukturell anpassning. Subventionerna till olika långsiktigt sektorer har ökat under hela 1970-talet. I alternativ I förblir kraftigt subventionerna oförändrade nominellt, vilket innebär en mindre ungefär real neddragning. Eftersom ekonomin och branscherna sedan lång tid varit

Tillväxt -

70 eller stagnation sammanfattning och slutsatser

inställda på en fortgående ökning innebär detta en betydande omställning. Man kan emellertid ställa frågan om denna neddragning, vilket kanske innebär en återgång till 1977 års subventionsnivå är tillräcklig för att ge en positiv ekonomisk utveckling. Det står utan vidare klart att en kraftigare neddragning av subventionerna kombinerad med sänkta skatter och eventuellt också reduktion av budgetunderskotten skulle ge en snabbare omställning av ekonomin mot en mera långsiktigt hållbar struktur. De kortsiktiga omställningsproblemen skulle emellertid också öka och läget på arbetsmarknaden skulle i kortare perspektiv försvåras. sysselsättningen skulle emellertid inte få bära hela omställningsbördan vid en sådan politik. Antalet konkurser inom de berörda branscherna skulle öka och i många fall kan man förvänta sig att existerande verksamhet skulle drivas vidare efter en finansiell rekonstruktion. Långivare och ägare skulle därmed få ta vissa förluster. Sett i de perspektiv som anläggs i de finansiella kalkylerna skulle detta innebära en bättre balans mellan finansiella företag å ena sidan och staten å den andra sidan, dvs mindre budgetunderskott och mindre vinster i de finansiella företagen. Dilemmat för den ekonomiska politiken i detta avseende är att ju mer expansionskraft det finns i övriga delar av ekonomin desto lättare är det att avveckla stöden och subventionerna till svaga branscher. Man kan samtidigt med utgångspunkt i den inledande analysen hävda att ju allvarligare stagnationen är i de osubventionerade delarna av ekonomin desto större är behovet av att avveckla subventionspolitiken. Den politik som impliceras av referenskalkylen innebär en gradvis anpassning där behovet av omställning balanseras mot de omedelbara problem som en alltför snabb omställning ger till. upphov Risken med denna politik är att den nödvändiga omställningen ej kommer till stånd på grund av att impulserna till omställning blir för svaga. I så fall hamnar vi relativt snart i en situation med hög strukturell arbetslöshet. Vid en mera drastisk politikomläggning är risken stor att den omedelbara omställningsarbetslösheten blir hög. Å andra sidan är riskerna för en strukturell arbetslöshet mindre vid en sådan strategi.

1.6 Slutsatser

Industriländernas ekonomier har under 1970-talet kommit in i djup obalans. Tillväxten har stagnerat samtidigt som inflation och arbetslöshet har stigit. I många länder är arbetslöshetstalen de högsta under efterkrigstiden. Traditionella stabiliseringspolitiska tumregler förefaller inte längre gångbara. Ekonomisk åtstramning tenderar att driva ner aktivitetsnivån medan inflationstakten förblir relativt opåverkad. En expansiv politik har å andra sidan visat sig driva upp inflationstakten samtidigt som effekterna på aktivitetsnivå och sysselsättning varit små. Industriländerna har därmed hamnat i en situation där manöverutrymmet för den ekonomiska politiken ter sig mycket begränsat. Osäkerheten i den internationella ekonomin har efter den senaste oljeprisökningen förstärkts genom ökad finansiell instabilitet. De mest påtagliga tecknen på detta är mycket kraftiga svängningar i växelkurser och räntor. Osäkerheten om vissa låntagarländers betalnings-

Tillväxt eller - och slutsatser 71

stagnation sammanfattning

förmåga bidrar ytterligare till osäkerheten på den finansiella sidan. En viktig orsak till den nuvarande situationen är de kraftiga olje- och råvaruprisstegringarna som ägt rum under 1970-talet. Dessa har tillsammans med övriga förändringar i världsekonomin ställt krav på strukturell anpassning av industriländernas ekonomier. Det börjar stå klart att en betydande del av förklaringen till de bestående problemen i industriländerna är oförmågan att genomföra den nödvändiga strukturella anpassningen. Det senare gäller i hög grad också för Sverige. På de flesta punkter har anpassningen varit otillräcklig eller gått i motsatt riktning mot den önskade. En viktig förklaring till detta är att den ekonomiska politiken verkat strukturbevarande. Ett viktigt led i en strukturell anpassning för Sveriges del hade varit en expansion av de livskraftiga delarna i konkurrensutsatt sektor. Detta har motverkats genom en snabbt växande subventionering till övriga delar av ekonomin över den offentliga budgeten. Strukturproblemen i förening med en snabb tillväxt också av övriga offentliga utgifter har försatt den svenska ekonomin i en situation där det inte längre är möjligt att finansiera den offentliga utgiftstillväxten med ökade skatter. Den ständiga finanspolitiska expansionen under 1970-talet har inneburit en betydande försvagning av det finansiella sparandet i offentlig sektor. Denna försvagning har motverkat ett efterfrågebortfall genom nedgång av investeringar och bortfall av internationell efterfrågan. Därmed har också sparande och kapitalbildning sjunkit kraftigt i hela den svenska ekonomin. Det låga sparandet i kombination med våra demografiska problem kommer att skapa svårigheter i den svenska ekonomin under mycket lång tid framöver. Ett påtagligt tecken på detta är de problem AP-fonden står inför. De snabbt växande underskotten har också skapat betydande problem på kredit- och kapitalmarknaden. Existerande struktur och existerande sysselsättningsmönster har sålunda bevarats till priset av kraftigt växande underskott och därmed också en kraftig nedgång i sparandet. Vid oförändrad struktur och oförändrade sysselsättningsmönster i den svenska ekonomin står också valet på kort sikt mellan ökade underskott genom fortsatt finanspolitisk expansion å ena sidan eller ökad arbetslöshet å den andra sidan. Det är emellertid av många skäl inte möjligt att uthålligt fortsätta att öka underskotten. Vi kommeri så fall att relativt snabbt nå en punkt där underskotten inte längre blir hanterliga. Expansionen måste då avlösas av en mycket hård åtstramning med åtföljande arbetslöshet. En strukturell anpassning i den svenska ekonomin är sålunda en nödvändig förutsättning för bestående full sysselsättning. På de sju punkter som angavs inledningsvis måste politiken uthålligt inriktas på en anpassning i rätt riktning. Den under lång tid felaktiga anpassningen kan till stor del förklaras av att kortsiktiga konjunkturpolitiska prioriteras högre än de strukturella anpassningskraven. För överväganden att en anpassning skall ske är det nödvändigt att denna ordning vänds. Konjunkturpolitiken måste underordnas de strukturella anpassningskraven. Sker inte detta kommer balansbristerna att fördjupas och rörelsefriheten för den ekonomiska politiken att bli allt mindre. I det närmaste fyraårsperspektivet anges en väg mot balans av avstäm-

72 Tillväxt eller - och

stagnation sammanfattning slutsatser

ningens alternativ I. Kärnpunkterna i detta alternativ är industriell tillväxt och låg inflation. Om den svenska ekonomin skall kunna nå balans och om vi långsiktigt skall kunna säkra den fulla sysselsättningen är det nödvändigt att dessa båda mål ges högsta prioritet. Vi har tidigare pekat på de krav detta kommer att ställa på den ekonomiska politiken och på arbetsmarknadens parter. För att nå en utveckling enligt alternativ I är det sålunda nödvändigt att: - industrins vinster tillåts öka till minst 1973 års nivå det sker en fortgående sänkning av industrins relativpriser utöver vad som

ges av 1981 års devalvering - avtalen sluts på en mycket låg nivå löneglidningen kan begränsas till de sektorer av ekonomin som måste expandera för att möta anpassningskraven finanspolitiken ges en stram inriktning arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken får en sådan inriktning att förutsättningar skapas för en flexibel arbetsmarknad offentlig sysselsättning och offentlig löneutveckling hålls tillbaka subventionspolitiken bromsas upp virkesförsörjningen tryggas för att nå fullt i kapacitetsutnyttjande skogsindustrin

Alla de här nämnda punkterna tar sikte på att skapa förutsättningar på en låg inhemsk inflationsutveckling och en överföring av resurser till den konkurrensutsatta sektorn. För att kunna försvara en låg inhemsk inflation är det att statsmakterna nödvändigt har beredskap att bedriva en apprecieringspolitik. För att en sådan skall vinna långsiktig trovärdighet är det nödvändigt att

nedbringa bytesbalansunderskott och budgetunderskott.

2 Allmänna tendenser i den ekonomiska

1979-1981

utvecklingen

2.1 och

Syfte uppläggning

Syftet med detta kapitel är att jämföra de bedömningar av den svenska ekonomins 1979-1985 utveckling som gjordes i 1980 års långtidsutredning (LU 80) med ekonomins verkliga utveckling under åren 1980 och 1981. I det följande ges först en kortfattad presentation av de båda huvudalternativen i LU 80. Därefter studeras den internationella utvecklingen samt utvecklingen i den svenska ekonomin vad avser produktion och efterfrågan. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av det ekonomiska läget 1981, som utgör startpunkt för de nya bedömningar av den svenska ekonomins utveckling 1981-1985, vilka presenteras i kapitel 3.

2.2 LU 80 - två huvudalternativ

I LU 80 analyseras balansbristerna iden svenska ekonomin och dess orsaker. De mest påtagliga tecknen på obalanserna i vår ekonomi är de stora underskotten i bytesbalansen och den offentliga budgeten samt den låga investeringsnivån. Underskotten är inflationsdrivande samtidigt som de beskär den ekonomisk-politiska handlingsfriheten. De försvårar den ekonomiska politikens strävan att upprätthålla full sysselsättning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån medför också att möjligheterna till framtida ekonomisk tillväxt begränsas. LU 80 såg det som en huvuduppgift att ange en väg till balans. Detta alternativ gjordesi utredningens 1, ivilket det skulle vara möjligt att uppnå de centrala målen för den ekonomiska politiken. Enligt LU:s kalkyler krävdes härför en stark återhållsamhet i privat och offentlig konsumtionsökning, vilket innebar ett klart brott med utvecklingen under 1970-talet. Resurser skulle i stället föras över till den konkurrensutsatta sektorn vars konkurrenskraft och finansiella situation måste förbättras. Det ansågs vidare vara viktigt att olika andra restriktioner för industrins tillväxt undanröjdes. Den ökade realkapitalbildningen beräknades i detta alternativ kunna bära upp en långsiktig BNP-tillväxt på 2,5 % per år 1979-1985 . Även på produktionssidan innebar alternativet en förändring, främst när det gällde utvecklingen i industrin. Utredningen var medveten om att dessa trendbrott inte kunde väntas ske utan i den betydande förändringar

74 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

ekonomiska politiken och i lönebildningen. svårigheterna att åstadkomma dessa förändringar ansågs vara mycket stora. Därför fann utredningen det angeläget att också analysera en utveckling där de rådande utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin skulle bestå. Detta gjordes i anslutning till alternativ 2. Enligt LU:s analyser skulle det vid en sådan utveckling inte vara möjligt att klara av de övergripande ekonomisk-politiska målen. Balansbristerna skulle förvärras och den svaga produktionstillväxten - en BNP-ökning på 1,3 % per år 1979-1985 - skulle leda till att den fulla sysselsättningen inte längre kunde upprätthållas. I LU:s kalkyler över den svenska och internationella ekonomins utveckling beräknas den genomsnittliga tillväxttakten för perioden 1979-1985. Det konjunkturmässiga förloppet kring tillväxtbanan belyses inte. Vid en jämförelse mellan LU:s genomsnittliga tillväxt och den faktiska är det därmed inte onormalt att de registrerade tillväxttakterna enskilda år kan ligga under genomsnittet ifall ekonomin befinner sig i en lågkonjunktur. På motsvarande sätt kännetecknas en högkonjunktur av att de observerade tillväxttakterna överstiger genomsnittstalet. Eftersom LU:s bedömningsperiod spänner över en konjunkturcykel bör avvikelser från den genomsnittliga tillväxttakten i stort sett ta ut varandra. Om de faktiska utfallen under flera år ligger under eller över genomsnittet och det krävs onormalt kraftiga förändringar för att nå trenden tyder detta på att avvikelserna inte kan förklaras av konjunkturella faktorer utan att i stället strukturella förändringar krävs för att nå trendtillväxten.

2.3 Den internationella utvecklingen

Bedömningen i LU 80 av den internationella utvecklingen innebar bl a att den låga tillväxttakt som rått i industriländerna sedan den första oljekrisen 1973 i stort sett skulle bestå fram till 1985. För OECD-ländernas BNP sattes ökningstakten till 2,9 % per år 1979-1985. Jämfört med 1960-talets ekonomiska tillväxt innebar detta nära nog en halvering av ökningstakten. Bakgrunden till LU:s bedömning att det skulle ta tid att åter uppnå en snabb tillväxt var att inflationsbenägenheten ökat i industriländerna till följd av att olika flaskhalsar i ekonomin uppkommit under 1970-talet. En fundamental sådan restriktion för tillväxten bedömdes vara industriländernas oljeberoende. Möjligheterna till substitution mot andra energislag är även på relativt lång sikt begränsade, varför kommande konjunkturuppgångar kunde brytas i förtid av brist på olja. De oljeproducerande ländernas prispolitik och politiska orosfaktorer talade vidare för att man kunde befara återkommande stora prisökningar på olja. Även för övriga råvaror hade riskerna för prisökning i samband med förbättrade konjunkturer i industriländerna tilltagit under 1970-talet till följd av otillräckliga investeringar i råvaruutvinningen. Flertalet industriländer kunde förväntas föra en stram ekonomisk politik i syfte att dämpa följdverkningarna av de utifrån kommande inflationsimpulserna. Därtill kom ökade interna flaskhalsproblem som ett resultat av små industriinvesteringar, låg produktivitetstillväxt, stelheter på faktormarknaderna etc, vilka ytterligare skulle begränsa

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 75

till snabba produktionsökningar. För världshandeln räknade möjligheterna LU med 5 % volymtillväxt per år 1979-1985. Under 1980 och 1981 ökade BNP för OECD-länderna med i genomsnitt endast drygt 1 % per år. För 1982 förutses f n lika låg tillväxttakt. Även i de flesta andra delar av världen är tillväxten långsam och världshandeln ökar blott obetydligt snabbare än produktionen. Denna utdragna period med nära nog stagnation i industriländernas ekonomi har dock inte lett till någon mer betydande dämpning av inflationen. Konsumentpriserna stiger fortfarande i en årstakt om nära 10 % i genomsnitt för OECD-länderna. LU bedömde det som förenligt med sina antaganden om BNP-tillväxten att BNP-deflatorn, som främst mäter inhemska inflationsfaktorer, skulle komma att öka med ca 8 % per år 1979-1985. Under de två första åren av denna period var trots produktionsstagnationen, över 9 % per åri genomsnitt. Inte ökningen, heller 1982 förutses den inhemska inflationen i industriländerna komma ner till den takt LU räknade med.

Produktionsutvecklingen

2.4.1 Den totala produktionen och produktiviteten

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige - liksom i de flesta andra industriländerna - kom under 1970-talet att präglas av en påtaglig dämpning i den ekonomiska tillväxten. Som framgår av diagram 2.1 över den totala utveckling var produktionstillväxten särskilt under produktionens (BNP) 1970-talets senare hälft relativt låg. Den totala produktionen ökade 1974-1981 med 1,1 % per år, vilket kan jämföras med 2,8 % per år 1970-1974 och med 4,1 % per år 1965-1970. Den dämpade produktionstillväxten hade emellertid ingen motsvarighet på

Mdr. kr Alt.1 I

Diagram 2.1 Brullonahona/produktens utveckling 1970-1985. Miljarder kr. 1975 års priser.

76 Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981

utvecklingen

sysselsättningssidan. Den ekonomiska politiken har således varit mera framgångsrik när det gällt att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Men detta har resulterat i en betydligt sämre produktivitetsutveckling. Uttryckt som förädlingsvärde per arbetad timme, sjönk den sålunda från 4,2 % per år 1970-1974 till 1,6 % per år 1974-1981. Som nämnts_beräknades den totala produktionsökningen i LU:s alternativ 1 till 2,5 % per år 1979-1985. Eftersom i timmar sysselsättningsvolymen beräknades öka med endast 0,1 % årligen innebar detta att produktiviteten förutsattes öka med 2,4 % årligen. Den svenska utvecklingen under 1980 och 1981 har understrukit svårigheterna att vända utvecklingen och slå in på en bana liknande alternativ 1. Givetvis härvid den svaga internationella spelade utvecklingen, en betydande roll. Som framgår av den följande har emellertid också den genomgången inhemska avvikit utvecklingen på flera områden från de förutsättningar som alternativ 1 byggde på. Resultatet blev att den totala produktionen, BNP, utvecklades svagare än vad som angavs i LU:s alternativ 2. Detta visas i diagram 2.1, där också den preliminära nationalbudgetens prognos för 1982 inritats med prickar. Även produktivitetstillväxten har varit ökade med ca 1 % svag. Denna 1980 vid en i stort sett oförändrad sysselsättning mätt i antalet timmar. Under 1981 ökade den totala

produktiviteten med 1,4 % samtidigt som den totala

sysselsättningsvolymen, uttryckt i timmar, sjönk med närmare 1 %. Antalet sysselsatta personer beräknas ha minskat något under 1981 efter en ökning med drygt 50 000 personer mellan 1979 och 1980.

2.4.2 Industrins och

produktion, produktivitet sysselsättning

LU:s alternativ 1 ställde mycket stora krav på industriutvecklingen. En förbättrad extern balans krävde en förstärkning av den konkurrensutsatta sektorn. För detta måste den svenska industrins konkurrenskraft och lönsamhet förbättras samt - på längre sikt - produktionsstrukturen bättre anpassas till de internationella pris- och kostnadsförhållandena. LU:s alternativ 1 förutsatte en förbättring av industrins konkurrenskraft och en sänkning av relativpriserna med 1 % per år. Därigenom skulle den svenska industriexporten kunna öka med 6 % per år 1979-1985. drygt skulle Exportuppgången i sin tur leda till en ökning av industriproduktionen med 4,5 % per år under kalkylperioden. Jämfört med andra hälften av 1970-talet, då industriproduktionen sjönk med närmare 1 % per år, innebar denna utveckling ett klart trendbrott. En för detta var att förutsättning industrins produktionskapacitet byggdes ut i snabb takt. Den nödvändiga ökningen av industriinvesteringarna bedömdes till 8 % per år 1979-1985. Alternativet 2 i LU 80 innebar däremot en fortsatt avindustrialisering. Kostnadsanpassningen antogs i detta fall inte komma till stånd, varigenom svensk industri fortsatte att förlora marknadsandelar både utomlands och hemma. Följden skulle bli sjunkande och minskad investeringar industrisysselsättning. Sysselsättningsminskningen angavs i detta alternativ till över 50 000 personer 1979-1985, vilket kan jämföras med ett beräknat nettotillskott av drygt 60 000 arbetstillfällen i alternativ 1. I diagram 2.2 visas industriproduktionens utveckling sedan 1970. Som

Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981 77

utvecklingen

Mdr. kr

100- , Alt. 1 I 90 _ I I I I

80 * ,I

I _ .. Alt 2 ø_ o* ° 70»-

60 _ Diagram 2.2 Industriproduklionen 1970-1985.

i

I , T , I , , , , , v l Miljarder kr. 1975 års I I 1970 1975 1980 1985 År Priser.

synes har den förutsatta produktionsökningen efter 1979 uteblivit. Exportefterfrågan började svikta redan under 1980. Också arbetsmarknadskonflikterna under våren 1980 hämmade produktionen. Den nedåtgående tendensen fortsatte under 1981. Efterfrågan på industrivaror dämpades i första hand på hemmamarknaden. Men också produktionen för export minskade till följd av den försämrade konkurrenskraften. I september 1981 skrevs den svenska kronans värde ned med 10 % och enligt den preliminära nationalbudgeten väntas industriproduktionen åter öka 1982. Den ledde till svaga produktionsutvecklingen att produktiviteten inom industrin ökade med endast 0,8 % per år 1979-1981. minskade Samtidigt sysselsättningen, mätt i antal timmar, med drygt 2 % per år. I antal personer var den årliga minskningen ca 14 000 personer. Industrin har därmed totalt tappat ca 120 000 arbetstillfällen sedan 1975. Man kan således konstatera att industriutvecklingen under de två första åren av LU:s kalkylperiod har avvikit markant från den väg som i LU 80 angavs leda till balans i svensk ekonomi. Att vända denna utveckling blir en huvuduppgift för den ekonomiska politiken. Olika industriproblem behandlas utförligare i kapitel 2 i del II.

2.4.3 Sysselsättningsutvecklingen inom sektorer övriga

I tabell 2.1 anges sysselsättningsutvecklingen sedan 1970. Det totala antalet sysselsatta ökade under 1970-talet med i genomsnitt ca 35 000 per år. Den ökade sysselsättningen kom i huvudsak att sugas upp av den offentliga sektorn. Industrisysselsättningen minskade och i dag sysselsätts fler människor i offentlig sektor samt i privat tjänstesektor än i industrin. Trots att antalet sysselsatta totalt sett ökat har antalet utförda arbetstimmar i ekonomin gått ned. Det beror bl. a. på att deltidsarbete blivit vanligare samt att frånvaron från arbetet har ökat. Som framgår av tabell 2.1 beräknades i LU:s alternativ 1 att den totala sysselsättningen skulle komma att öka med i genomsnitt 40 000 personer per

78 Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981

utvecklingen

Tabell 2.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970-1985 1 000-tal

Antal sysselsatta Förändring per år 1979-1985 enligt LU 80

1970 1979 1980 198111 Alt 1 Alt 2

23,1 l Prognos år 1979-1985. Av denna ökning skulle industrin svara för 10 000 och kommunerna för 30 000 personer. Också de privata tjänstesektorerna skulle öka sin sysselsättning något, medan nedgången inom jord- och skogsbruk skulle fortsätta. v Den faktiska utvecklingen under 1980 och 1981 visar en svagare utveckling. Visserligen ökade den totala sysselsättningen från 1979 till 1980 med över 50 000 personer, men 1981 beräknas det totala antalet sysselsatta ha minskat med ett par tusen. Den genomsnittliga ökningen 1979-1981 blir ca 26 000 personer per år. Den i förhållande till alternativ 1 svagare uppgången hänförs praktiskt taget helt till industrin. Men också de privata tjänstesektorerna har under 1981 känt av en vikande sysselsättning. Däremot har den kommunala expansionen fortsatt i relativt snabb takt. Sålunda beräknas antalet kommunalt anställda ha ökat med 46 000 1979-1980 och med 36 000 1980-1981. Även inom byggnadsverksamheten har antalet sysselsatta ökat.

2.5 Efterfrågeutvecklingen

2.5.1 Privat konsumtion

I början på 1970-talet steg den privata konsumtionen regelmässigt med omkring 2 1/2 % om året. Denna trend bröts 1976 varefter den privata konsumtionen föll under två år. Efter en ny uppgång 1979 har den privata konsumtionen stagnerat och minskar nu åter (se diagram 2.3). I alternativet 1 i LU 80 var det nödvändigt att även framledes hålla den privata konsumtionens tillväxt inom mycket snäva ramar. Utrymmet i alternativ 1 medgav endast en årlig ökningstakt på 0,6 % 1979-1985. Också i det konsumtionsexpansiva alternativet 2 räknades inte med snabbare ökningstakt än 1,5 % om året.

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 79

Mdr. kr

1801-

170!- I

1601- n

150l

140l

Diagram 2.3 Privat konsumtion 1970-1985. Mil-

WE v v v v jarder kr. 1975 års

I

1970 1985 År priser.

Av diagram 2.3 framgår att åtstramningen av den privata konsumtionen hittills har varit mer omfattande än LU räknade med. Sålunda var den privata konsumtionen oförändrad 1979-1980, medan den 1980-1981 beräknas ha minskat med 1,3 %. Bakom denna utveckling ligger något större sänkningar av hushållens realinkomster än vad som ingick i LU:s kalkyler. Det bör dock observeras att samtidigt har också den väntade produktionsökningen i stort sett uteblivit. Nedgången i den privata konsumtionens andel av BNP har 1979-1981 legat ungefärligen i linje med LU:s alternativ 1.

2.5.2 Kommunal konsumtion

Den kommunala konsumtionens tillväxt med ca 4 % som årligt genomsnitt för 1970-talet har utgjort ett av de mest expansiva inslagen i svensk ekonomi. Denna tillväxt fortsatte oavbrutet även under decenniets senare hälft då den totala produktionen i stort sett stagnerade. Den kommunala sektorn kom därigenom att ta i anspråk en allt större del av landets produktionsresurser. Sålunda Ökade den kommunala sysselsättningen 1970-1979 med 374 000 personer, medan den totala sysselsättningen i landet under samma tid steg med endast 294 000 personer. Enligt LU 80 var en fortsatt snabb expansion av den kommunala sektorn oförenlig med de uppställda balansmålen. För att förverkliga alternativ 1 krävdes att den kommunala konsumtionens ökningstakt begränsades till 1,5 % per år 1979-1985. Det var således fråga om ett markant trendbrott (diagram 2.4). Den angivna tillväxttakten understeg t o m den ökning som beräknades vara intecknad som följd av befolkningsutvecklingen samt av redan fattade reformbeslut och åtaganden. Alternativ 1 krävde således en viss omprövning av utbyggnader och/eller neddragning av existerande verksamheter. Som framgår av diagram 2.4 har en sådan avsaktning i den kommunala

80 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

Mdr. kr

80-1

Alt. 2 70_

f??

/

ll At | 1

60-1

anf1“:__.;-§

m_

40..

Diagram 2.4 Kommunal konsumtion 1970-1985. Miljarder kr. 1975 års I l priser. 1985 År

verksamheten ännu inte kunnat realiseras. Den kommunala konsumtionen ökade med 3,0 % 1979-1980 och med 3,3 % 1980-1981. Därmed låg utvecklingen under dessa två år närmare LU:s alternativ 2, ivilket förutsattes en årlig ökningstakt på 3,8 %. Först under 1982 väntas den kommunala konsumtionens ökning avta som följd av de åtgärder som regeringen har vidtagit för att begränsa kommunernas finansiella utrymme. Den kommunala konsumtionen beräknas emellertid inte heller 1982 nå ner till det mål på högst 1 % årlig tillväxt som fastlagts av regering och riksdag.

2.5.3 Statlig konsumtion

Den statliga konsumtionen växte under 1970-talet långsammare än den kommunala. Den genomsnittliga ökningstakten var knappt 2 % per år. Ett utmärkande drag är vidare att den statliga konsumtionens ökningstakt har varierat förhållandevis kraftigt mellan enskilda år (diagram 2.5). Också för den statliga konsumtionen innebar en utveckling i linje med LU:s alternativ 1 ett klart trendbrott. Det tillgängliga utrymmet i detta alternativ krävde nämligen en minskning av den statliga konsumtionen med i genomsnitt 0,5 % per år 1979-1985. I alternativ 2 förutsattes oförändrad konsumtionsvolym. Som visas i diagram 2.5 har en viss begränsning av den statliga konsumtionen redan ägt rum. Visserligen ökade den med ca 1 1/2 % 1979-1980, men denna ökning var till övervägande del en effekt av försvarets ökade materielinköp i förhållande till den onormalt låga nivån 1979. Uppgången i statlig konsumtion 1980 följdes sedan av en ungefär lika stor nedgång 1981 och en ännu större nedgång förutses enligt den preliminära nationalbudgeten för 1982. Som effekt av den restriktiva statliga utgiftspolitiken kan den statliga konsumtionens utveckling hittills sägas i stort sett ligga inom det utrymme som angavs i LU:s alternativ 1.

Allmänna tendenser i den ekonomiska

utvecklingen 1979-1981 81

Mdr. kr

28-

_ r x u- t x un Ålt. 2 26- °“"-- Alt. 1

24-

22-

20_ Diagram 2.5 Statlig konsumtion 1970-1985. Mil- L l , , i , I , , , . . . , . I _, jarder kr. 1975 års 1970 1975 1980 1985 År priser.

2.5.4 Totala

investeringar

En ökad realkapitalbildning är nödvändig om det skall bli möjligt att öka produktionskapaciteten i framtiden. Den i förhållande till produktionen alltför snabbt ökande konsumtionen lämnade under 1970-talet inte mycket utrymme för Den investeringar. uppgång som ägde rum 1979 skedde till priset av en kraftig försämring av bytesbalansen. De totala illustreras investeringarnas utveckling i diagram 2.6. Som synes kan man under 1970-talet särskilja två delperioder: en viss investeringsuppfram till 1976 och därefter gång en nedåtgående tendens. Härvid har investeringsutvecklingen i industrin, i den offentliga sektorn och i bostadsbyggandet spelat en betydande roll. Under första hälften av 1970-talet ökade industriinvesteringarna relativt kraftigt samtidigt som de offentliga investeringarna och bostadsinvesteringarna sjönk. Nedgången under andra hälften av 1970-talet kan till stor del hänföras till Minskindustriinvesteringarna.

Mdr. kr

75- Alt.1 / I

,I

70- I I I I 65... I Ålt.2 / êêêç

a a

eg..

55_ av_ Diagram 2.6 Bruttoin-

vesteringar 1970-1985. v | | u | T I I I | | | I r I I *Å Miljarder kf. åTS 1970 1975 1980 1985 År priser.

82 Allmänna tendensen den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

ningen av de offentliga investeringarna och bostadsinvesteringarna hade då i stort upphört och en viss Stabilisering inträtt. Sett i relation till BNP sjönk den totala investeringskvoten, räknat i 1975 års priser, från 21,9 % 1970 till 18,5 % 1981. Enligt LU:s kalkyler förutsågs i alternativ 1 en något stigande investeringskvot som följd av kraftigt ökade industriinvesteringar. I alternativet 2 skulle investeringskvoten 1985 vara i stort sett oförändrad i förhållande till 1979. Den årliga investeringsökningen 1979-1985 beräknades i alternativ 1 till 3,6 % och i alternativ 2 till 1,2 %. Den faktiska ökningen av de totala bruttoinvesteringarna uppgick 1980 till ca 3 %. Under 1981 beräknas investeringarna ha minskat med ca 6 %. Investeringsutvecklingen på några av de tyngst vägande delområdena genomgås mera i detalj i de nästföljande avsnitten.

2.5.5 Offentliga investeringar

Som framgår av diagram 2.7 har utvecklingen inte varit enhetlig för statliga och kommunala investeringar. De statliga investeringarna har legat på en förhållandevis oförändrad nivå alltsedan 1965. De kommunala investeringarna steg däremot kraftigt fram till 1970, varefter följde en i det närmaste lika stor nedgång fram till 1974. Därefter har investeringsnivån lyfts något, men den låg 1981 fortfarande 18 % under toppnivån 1970. LU:s investeringskalkyl för stat och kommun baserades i huvudsak på bedömningar i anknytning till den statliga resp kommunala konsumtionens utveckling i de båda huvudalternativen. De statliga investeringarna beräknades i de båda alternativen minska med 2 % per år 1979-1985. Den mycket återhållsamma konsumtionsutvecklingen bedömdes inte föranleda några större utbyggnadsbehov. Återhållsamheten med de statliga utgifterna skulle gälla också investeringsverksamheten. De kommunala investeringarna skulle däremot öka med 1 % per år i alternativ 1 och med 3 % per år i alternativ 2. På den kommunala sidan tydde bedömningarna på att investeringarna under senare år blivit eftersatta i förhållande till den snabba ökningen av konsumtionen. Detta gällde i särskilt hög grad ombyggnadsinvesteringarna. Som framgår av diagram 2.7 minskade de statliga bruttoinvesteringarna relativt kraftigt 1980 och 1981. Större delen av nedgången 1980 berodde på kraftigt minskade statliga väginvesteringar. För 1981 föreligger ännu inga detaljuppgifter men minskningen synes även här till viss del sammanhänga med ett lägre statligt vägbyggande. De kommunala investeringarna ökade 1980 med 5,6 %. Den största ökningen visade hälso- och sjukvården. Under 1981 sjönk de kommunala investeringarna något. Både för statliga och kommunala investeringar förutses i den preliminära nationalbudgeten en viss fortsatt nedgång under 1982.

2.5.6 Industriinvesteringar

Industriinvesteringarna ökade under 1960-talet och början av 1970-talet i ungefär samma takt som industriproduktionen. Tillväxttakten låg i genomsnitt mellan 4 och 5 % per år. Investeringskvoten i industrin, dvs

Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981 83

utvecklingen

Mdr. kr

Kommunala An_ 2 ,o AHJ /;___ø

3_ _§..- .,_ Alt. 1 och Alt. 2

Statliga Diagram 2.7 Statliga och kommunala bruttoinvesteringar 1965-1985. Miljarder 0 l I I I I 1 Tr l | V I V 1 T V I kr. 1975 års | 1970 1975 1980 1985 År priser.

investeringarnas andel av förädlingsvärdet, kom härigenom att ligga på en förhållandevis konstant nivå - mellan 17 och 18 %. Efter 1976 inträffade emellertid ett mycket kraftigt fall i industriinvesteringarna samtidigt som industriproduktionen utvecklades mycket svagt, vilket innebar att investeringskvoten successivt sjönk. Under 1979 - basåret i LU 80:5 kalkyler - låg investeringskvoten på endast knappt 13 %. I LU 80 gjordes bedömningen att investeringskvoten i enskilda branscheri industrin borde återföras till de nivåer som uppmätts under perioden före 1975. Med hänsyn till den omstrukturering från kapitaltunga basindustrier till industribranscher med mindre kapitalintensitet bedömdes dock den aggregerade investeringskvoten behöva uppgå till endast mellan 15 och 16 % 1985. Med en förädlingsvärdetillväxt på 4,5 % per år mellan 1979 och 1985 gav detta en investeringstillväxt på 8 % per år under samma period (diagram 2.8). Under 1980 ökade industriinvesteringarna med över 18 %, men sjönk åter under 1981. Under 1982 förväntas nedgången fortsätta, vilket innebär att investeringsnivån kommer att ligga ungefär på 1979 års nivå. Industriinvesteringarna utvecklas således f. n. meri enlighet med alternativ 2 än alternativ 1 i LU 80-kalkylerna. Den ökning av investeringarnas andel av förädlingsvärdet som LU 80 bedömde nödvändig har inte kommit till stånd. Investeringsutvecklingen i industrin behandlas mer utförligt i kapitel 2 i del II.

84 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

Mdr kr

15-

14-

12-

11-

10-

g...

Diagram 2.8 Industri- 8_ investeringar 1970-1985. { Miljarder kr. 1975 års . , . , , . y y u y u w I I I | priser. 1970 1975 1980 1985 År

2.5.7 Bostadsinvesteringar

Närmare 3/4 av byggnadsproduktionen i vårt land utgörs av ny- och ombyggnadsinvesteringar medan resterande 1/4 består av reparations- och underhållsarbeten i byggkapitalstocken. Under 1970-talet ökade den totala byggnadsproduktionen med ca 0,5 % per år i volym. Nybyggandet har emellertid minskat med totalt ca 15 % under denna period, medan reparations- och ombyggnadsverksamheten har ökat med 45 %. I LU 80 gjordes bedömningen att byggnadsinvesteringar samt reparationsoch underhållsverksamhet skulle öka med 1,1 % resp 3,9 % per år 1979-1985. Den faktiska utvecklingen under 1980 och 1981 visar emellertid att byggnadsinvesteringarna fallit med i genomsnitt 3 % under dessa båda år medan reparations- och underhållsverksamheten t 0 m ökat något snabbare än i LU:s bedömning. , Bostadsinvesteringarna (dvs nybyggande av flerfamiljshus, småhus och i fritidshus och ombyggnader) utgör ca 40 % av de totala byggnadsinvesteringarna. Under 1970-talet var bostadsinvesteringarna volymmässigt oförändrade trots att antalet nybyggda lägenheter minskade från 110 000 lägenheter 1970 till 50 000 lägenheter 1980. Nedgången i nybyggnationen kompenserades av en uppgång av ombyggnadsinvesteringarna samt av att småhusandelen i nyproduktionen mer än fördubblades. Om man till ombyggnadsinvesteringar lägger reparationer och underhåll erhålls den s k ROT-byggnationen (Reparationer, Ombyggnader och Tillbyggnader). Som framgår av diagram 2.9 har ROT-byggandet inom bostadssektorn vuxit snabbt under 1970-talet och till fullo kompenserat nedgången i nybyggna-

Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981 85

utvecklingen

Mdr. kr 24 , Alt. 1 a . It. 2

êfffnøA

__ Investeringar samt reparationer 16 och underhåll i bostadssektorn

12* Nybyggnads- _ investeringar i __ permanenta bostäder -° 8_

Zof

°. . ._../

?.Z

4»- o_.-_.ø . . RO-j-_byggande Diagram 2.9 Investering- _ ar samt reparationer och . . . . u derhåll i bostadssek- Frmdshusinvestenngar 8°N . . 0 l I I I I I i I I l I T I , , I torn 1970-1985. Miljar- 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 85 År der kr. 1975 års priser.

tionen. i bostadssektorn ROT-byggandet är i dag ungefär lika stort som

nybyggandet. I LU 80 gjordes att nybyggnationen bedömningen av lägenheter skulle minska från ca 55 000 lägenheter 1979 till ca 50 000 1985 i alternativ 1 samt till 45 000 i alternativ 2. Samtidigt med att nybyggnadsinvesteringarna minskade beräknades emellertid ombyggnadsinvesteringarna, och underreparationshållsproduktionen öka. De sammanlagda investeringskraven i permanenta bostäder förutsattes därmed öka med 1,5 % per år 1979-1985 i alternativ 1. I alternativ 2 beräknades investeringarna bli oförändrade. och Reparationer underhåll i båda alternativen växa med antogs 6 % per år i volym. Den faktiska utvecklingen under 1980 och 1981 har underskridit i bedömningen LU 80. Som framgår av diagram 2.9 har nybyggnadsinvesteringarna fallit med i genomsnitt 7 % under dessa båda år, medan i ROT-byggandet bostadssektorn i stort sett vuxit med den förutsatta faktorn. Som närmare redovisas i kapitel 3 i del II har flera faktorer som är av betydelse för bostadsefterfrågans och byggnadsverksamhetens utveckling förändrats, vilket gör att kalkylerna över byggnadssektorns och speciellt bostadsbyggandets utveckling under de närmaste åren måste revideras ner.

2.5.8 Export av varor och tjänster

Skillnaden mellan LU:s båda alternativ uppgick för exportvolymen 1985 till ca 20 % (se diagram 2.10). I alternativ 1 antogs en expansion av exporten kunna bli möjlig efter en förstärkning av exportörernas konkurrenskraft.

Volymtillväxten 1979-1985 beräknades kunna uppgå till 6,0 % per år, vilket var någon procentenhet mer än vad som antogs för den totala världshandelns ökning. I alternativ 2 däremot skulle den inhemska kostnadsutvecklingen inte medge någon förstärkning av konkurrenskraften. I och med att denna

86 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 sou 1982:14

Mdr. kr

150- Alt.1 , z ..

130- /,/ f a A|t.2

II,

110A I, , a.” ø ...o

Diagram 2.10 Export av 70varor och tjänster { 1970-1985. Miljarder T I I V I l I I V I I T Y r Y I kr. 1975 års priser. 1970 1975 1980 1985 År

urholkades skulle också exporttillväxten bli väsentligt lägre, eller endast drygt 2 % om året fram till 1985. Efter 1979 har exporten av varor sjunkit. Nedgången var störst 1980 men har fortsatt även 1981. För tjänsterna beräknas exporten båda åren ha ökat, men den sammanlagda exportvolymen för varor och tjänster sjönk likväl med totalt halvannan procent från 1979 till 1981. Även världshandeln berördes av den internationella lågkonjunkturen under denna period. Tillväxten blev 1-2 % om året och därmed avsevärt lägre än den prognostiserade långsiktiga ökningstakten.

2.5.9 Import av varor och tjänster

LU:s båda alternativ för utvecklingen 1979-1985 skilde sig inte så mycket åt vad avser den totala importtillväxten (se diagram 2.11). Enligt alternativ 1 skulle importen öka med 3,3 % per år i fasta priser. Bakom detta tal låg en bedömning att en avsevärd substitution av import mot hemmaproducerade varor och tjänster skulle komma att ske som en följd av relativprissänkningen för svensktillverkade produkter i detta alternativ. Realprisökningarna på olja skulle vidare framkalla besparingar och investeringar i andra energislag. Den sammanlagda importens andel av BNP skulle likväl komma att öka på grund av förändringar i den inhemska efterfrågans sammansättning. Enligt alternativ 2 skulle importen öka med 3,8 % per år 1979-1985 till följd av höjda svenska relativpriser, men denna ökning dämpades av att den inhemska efterfrågan skulle utvecklas så svagt i detta alternativ. År 1980 skedde en liten ökning av importen medan den 1981 föll med hela 6 1/2 %. Till stor del är detta en återspegling av den svaga produktionsökningen inom landet. Hela importminskningen 1981 avsåg varuimporten, medan importen av tjänster fortsatte att stiga. Ungefär 1/3 av varuimportens minskning 1981 var hänförlig till sjunkande oljeimport. Denna berodde i sin tur till uppskattningsvis mer än 80 % på att de inhemska oljelagren minskade. Till följd av den svaga importutvecklingen 1979-1981 har den

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 87

Mdr. kr

130 4 Alt. 2 Alt. 1

,a,â

f f 110 ,â

° 90

Diagram 2.11 Import av 70 varor och tjanster 1 r v r | I v I v | I I I I | Miljarder | 1970 1975 1980 1985 År kr. 1975 års priser.

sammanlagda importen kommit att ligga väsentligt under framskrivningen enligt båda alternativen i LU.

2.5.10 Relativpriser och marknadsandelar

Efter mitten av 1970-talet ökade den svenska exporten väsentligt långsammare än vad den hade gjort under 1960-talet och fram till 1974. Under andra hälften av 1970-talet steg exportvolymen med endast 2 % per år mot att tidigare ha uppvisat Ökningstakter omkring 7,5 % per år som ett normalt genomsnitt. OECD-ländernas exportvolym växte med ca 41/2 % per år 1974-1979. Som framgår av diagram 2.12 råder det ett historiskt sett relativt starkt samband mellan relativpriserna på svensk export och exportens marknadsandel. Den stora förlusten av marknadsandelar inträffade 1975-1976, då relativpriserna steg kraftigt. Dessa andelsförluster var dock något större än vad den långsiktigt registrerade priskänsligheten i den svenska exporten gav anledning förmoda. Och att inte heller relativprisutvecklingen är den enda faktorn bakom den svaga exporttillväxten framgår av att en så liten del av andelsförlusterna kunde återvinnas när relativpriserna sedermera med hjälp av devalveringarna 1977 kunde sänkas till 1974 års nivå. För tex Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området steg marknadsandelarna 1977 och 1978 med blott 1/3 av vad som förlorats 1975 och 1976. Under 1970-talet i dess helhet har den svenska exportens marknadsandel sjunkit med 1-1,5 % per år vid oförändrat relativpris. Samma tendens gör sig gällande med ännu större styrka i den importkonkurrerande produktionen. Långtidsutredningen baserade sin bedömning av exportutvecklingen fram till 1985 på de estimerade långsiktiga sambanden mellan relativpris- och marknadsandelsutveckling. I alternativ 1 beräknades en relativprissänkning med 1 % om året 1979-1985 möjliggöra en förbättring av marknadsandelarna med 1,6 % per år. Skulle den inhemska kostnadsutvecklingen utvecklas ofördelaktigt och som i alternativ 2 medföra höjda relativa exportpriser med 1,5 % per år, kunde i stället fortsatta förluster av marknadsandelar förväntas med 2 % om âret. I båda alternativen bedömdes exporten av konsumtions-

88 tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

Allmänna

|ndex 1970 = 100 112 Relativa priser ^t-2 108- z 104- ,I 100- 96- Fä A|t.1 92- 88- 100- Alt. 1 l 96- Marknads- 92-1 andel, volym ae- Diagram 2.12 Marknads- 84- \\ andelar och relativa prisaoer för Sveriges export av bearbetade varor till 7s- OECD-länderna 1 I U T T 7 I I Y l 1 I l I 970-1985. 197071 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 85 År

varor utvecklas något mer gynnsamt än den av insats- och investeringsvaror. De två första åren av LU:s medförde fortsatta förluster av prognosperiod marknadsandelar för den svenska exporten, åtminstone vad avser bearbetade varor till övriga OECD-länder. Förlusten var 4 % 1980 och 2 % 1981. Samtidigt steg relativpriserna med 1,5 % resp sjönk med 1 %. sänkningen 1981 var en följd av att devalveringen hann få ett visst genomslag på relativpriserna redan före årsskiftet 1981/1982. Bakom den genomsnittliga prisförändringen 1981 ligger dock avsevärda skillnader visavi olika länder till av de starkt fluktuerande växelkurserna under året. För exporten till följd Västeuropa torde det i flertalet fall ha varit fråga om relativprishöjningar även detta år. Enligt uppskattningar i preliminär nationalbudget för 1982 kommer devalveringen i september 1981 att leda till en sänkning av med i genomsnitt 5,5 % 1982. Inför detta perspektiv förutses relativpriserna att marknadsandelarna kan förbättras med nära 4 % innevarande år. Den nivå som i så fall uppnås ligger likväl ca 4 % under 1978 års och 12 % under 1974 års.

2.6 Energianvändningen

Två faktorer har varit av särskild vikt för utvecklingen av energianvändningen under 1970-talet. För det första har BNP-tillväxten varit långsammare under 1970-talet än tidigare. För det andra har relativpriset på energi stigit medan det var sjunkande under 1960-talet. Båda dessa faktorer har bidragit till en uppbromsning av tillväxten i energianvändningen. Medan tillväxten

Allmänna tendenser i den ekonomiska 1979-1981 89

utvecklingen

1965-1973 i genomsnitt uppgick till 3,5 % per år var den 0,7 % per år 1973-1979. LU 80 kalkylerade med att totala energianvändningen skulle öka med i genomsnitt 0,6 % per år mellan 1979 och 1985, medan oljeanvändningen beräknades minska med 1,8 % per år. Utfallet för 1980 och preliminära uppgifter för 1981 visar att totala energianvändningen minskat med i genomsnitt drygt 3 % i årstakt under dessa båda år samt att oljeförbrukningen minskat med i genomsnitt närmare 9 % i årstakt under samma period. Av diagram 2.13 framgår att energianvändningen minskat inom samtliga större användargrupper. Minskningen i oljeförbrukningen från 1979 till 1981 uppgick till omkring 4,5 miljoner m3 motsvarande nästan 14 % av 1979 års oljeimport. En närliggande förklaring till den låga energiförbrukningen under de senaste två åren är den låga ekonomiska aktiviteten i Sverige- BNP beräknas ha ökat med endast omkring 0,5 % per år under 1980 och 1981. Som framgår

PJ 1 600-

1 400

1200-4 Övrigt (hushåll, handel m.m.)

1000- ... Al t. 1 __ _ ___ mm -“ man! Transporter __ An_ 1 ___ 600

:1i-u g 0000 .

Industri 400_

200-

0 I l l I I l I 1 r I I I 1 1973 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År

_PJ 1 600- ____-_I-- Alt.1 1 “°° 1200.. Total slutlig energianvändning

1 000-

mm

\\7*H. *H::::_-___.mm

darav Olla 600- Diagram 2.13 Slutlig energianvändning förde- 400» laa på användargrupper och på energislag 200- 1973-1985. Anm. 1973-1980 enligt O I SCB. 1981 och 1982 I I I T I I I |

1973] 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År enlig! prognos av SIND.

90 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981

av diagram 2.14, som visar energianvändningen per produktionsenhet, den sk specifika energianvändningen eller energieffektiviteten, är dock nedgången i energiförbrukningen betydligt mer omfattande än vad som svarar mot den låga aktivitetsnivån. Energieffektiviteten i ekonomin tycks med andra 0rd förbättras i betydligt snabbare takt än vad LU 80 räknade med. Frågan är om dessa förändringar är att betrakta som kortsiktiga variationer runt den långsiktiga trenden eller som bestående föskjutningar av bestäm-

Index 1973 = 100 100- Total slutlig energianvändning per produktionsenhet

- Alt. 1 80-

100*

Total slutlig oljeanvändning per produktionsenhet

80-

* Alt. 1

Industrins slutliga energiförbrukning som andel av industriproduktlonen

Diagram 2. l 4 specifik 88energiförbrukning J! är I T g I I ! l I _ 1973-1985. 1973 74 75 76 77 78 79 80 81 82 85 År

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 91

ningsfaktorerna för energianvändningen i svensk ekonomi -t ex energiefterfrågans priselasticitet. Att oljeprisets utveckling starkt bidragit till att dämpa oljeförbrukningen framgår av diagram 2.15, som dels visar det reala oljeprisets utveckling i förbrukarledet i Sverige efter 1973, dels oljeförbrukningen per BNP-enhet under samma period. Den spegelbildsliknande utvecklingen hos de två kurvorna visar med vilken kraft som priset påverkar hushållningen med olja. Den energipolitiska innebörden av detta är att stora effektivitetsvinster kan nås med en politik som låter förändringar i världsmarknadspriserna på olja slå igenom på konsumentpriserna samt utnyttjar skatterna på oljeprodukter för att hålla priset uppe i det inhemska förbrukarledet (se kap. 3 i del I). Tolkningen av utvecklingen av energianvändningen i Sverige under de senaste två åren försvåras av delvis svåröverskådliga lagerförändringar på olja och oljeprodukter. I diagram 2.16 ges en grov bild av lagerutvecklingen på olja och oljeprodukter i Sverige mellan 1973 och 1981 uttryckt som skillnaden mellan nettoimporten och den löpande förbrukningen. Även om statistiken är osäker - den löpande förbrukningen baseras på leveransuppgifter vilket innebär att lagerförändringar i det slutliga förbrukarledet till en del inkluderas i den slutliga förbrukningen - visar diagrammet tydligt att en omfattande lageruppbyggnad ägde rum i Sverige under 1979 och 1980. Den osäkerhet som rådde vid denna tid marknaden på den internationella främst i samband i Iran - med all med de politiska oroligheterna bidrog

Index 1973 = 100 300-

250- Realt oljepro u tpns d k 200_ 180- 160* 140-! 1 120-

80-

75* Oljeförbru kning per _ _ Fxoduktionwnhet Diagram 2.15 Reala olje- 70- och speciproduktpriset l I I _ | fika oljeförbrukningen I I I l l I 1973 74 75 76 77 78 79 80 81 År i Sverige 1973-1981.

92 Allmänna

tendenser i den. ekonomiska utvecklingen 1979-1981

säkerhet till denna lageruppbyggnad. Under loppet av 1981 har lagren tömtsi takt med att förhållandena på världsmarknaden gått in i lugnare banor. Lagerneddragningen under 1981 har som framgår av diagram 2.16 varit betydande, vilket inneburit att oljeimporten i motsvarande mån har kunnat begränsas.

1000 m3 36 000-

34 000-

32 000-

30 000

28 000- 0,16_ förbrukning 26 000-

\ Olje- 24 000impön

22 000*

000%

197374'75176T77'78'79'8o'81' År

1000 m3

11 000-

10 000-1

9 000- Diagram 2.16 Total oljeförbrukning, oljeimport 800 o_ och lagernivå 1973-1981. Tusental kubikmeter olja. _ Anm. Lagerförândring- L39°Vå 7 oooarna är beräknade som skillnaden mellan total och total olje- 5000 oljeimport förbrukning. Som utgångspunkt för bestäm- 5 000_ ning av lagernivån har värdet av de kommersiella lagren och fredskrislagren per den _ , I 31.12.1980 använts. 1973 74 75 76 77 78 79 80 81 År

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 93

Trots nedgången av den importerade volymen olja har värdet av oljeimporten stigit kraftigt. Som framgår av tabell 2.2 kom kostnaden för oljeimporten nära nog att tiodubblas i löpande priser under 1970-talet, vilket motsvarade en tredubbling i relation till BNP. Detta är givetvis en återspegling av de prishöjningar på olja som inträffat. De höjda oljepriserna innebar också en försvagning av terms-of-trade i Sverige liksom de flesta andra importländer. Var och en av 1970-talets oljekriser gav upphov till en dämpning av realinkomsttillväxten i industriländerna med ungefär 2 %. De oljeimporterande länderna hade i praktiken begränsade möjligheter att öka sin export i motsvarande grad och i Sverige åtgår nu ungefär 1/5 av exportintäkterna för att täcka oljeimporten mot 1/12 för tio år sedan. Oljeprisökningarna ledde därmed bl a till stigande underskott i bytesbalansen och minskade möjligheter att upprätthålla sysselsättningen i importländerna. Särskilt efter den första oljekrisen fick inflationsimpulsen av oljeprisökningarna därtill inhemska spridningseffekter på inflationen i importländerna i och med att olika delgrupper på arbetsmarknaden sökte kompensera sig för realinkomstbortfallet. Efter den andra oljekrisen synes anpassningen av realinkomsterna ha skett snabbare.

Sammanfattning

I diagram 2.17 sammanfattas utvecklingen av produktion. inhemsk efterfrågan samt bytesbalans. En jämförelse mellan de bedömningar som gjordes i LU 80 och den faktiska utvecklingen under 1980 och 1981 visar att med undantag för privat konsumtion har svensk ekonomi närmast följt alternativ 2. Den svaga inhemska samt internationella konjunkturutvecklingen under båda dessa år tenderar emellertid att något överdriva ekonomins avvikelse från den goda utvecklingen i enlighet med alternativ 1. BNP-tillväxten har, som tidigare redovisats, under de senaste åren närmast följt en trend som sammanfaller med LU:s alternativ 2, medan utvecklingen av industriproduktion och industrisysselsättning t 0 m har kommit att ligga under alternativ 2. Industrins har fortsatt att relativpriser stiga med förnyade förluster av marknadsandelar som följd. Därmed har även exporten och industriproduktionen dragits ned. Den offentliga konsumtionen har fortsatt att öka kraftigt under 1980 och 1981. Såväl den statliga som kommunala konsumtionen ligger över det

Tabell 2.2 Sveriges olieimport 1970-1981

Miljarder kr % av BNP % av exporten löpande pris

Källa: Nationalräkenskaperna.

94 Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 sou 1982:14

Mdr. kr 1 AIM I I 350-

I/ Alt.|

i I. I

I o/

/

I,

BNP / / I

300-

Alt. 1 A

250.. ...o-:f-:J:

Konsumtion 0-.

200-

AIt.1 __, Investeringar f? e ff; Å|t.| .JU

.Jo?

Bytesbalans 1)

s l Diagram 2.17 BNP, kon- l sumtion, investeringar och bytes-balans

1970-1 985 (1979-1 985 1 970

enligt LU 80). Miljarder kr. 1975 års priser. 1) Löpande pris

utrymme som gavs i alternativ 1. Den privata konsumtionen stod still 1980 och föll 1981. Nedgången av den privata konsumtionen har varit så kraftig att summan av privat och offentlig konsumtion håller sig inom det totala konsumtionsutrymme som angavs i långtidsutredningen. Stramheten på konsumtionssidan har dock varit ojämnt fördelad mellan privat och offentlig konsumtion. De totala investeringarna, som är av stor betydelse för kapacitetstillväxten, har under 1980 och 1981 utvecklats svagare än vad som bedömdes nödvändigti alternativ 1. I detta alternativ beräknades investeringarna föra

Allmänna tendenser i den ekonomiska utvecklingen 1979-1981 95

upp investeringskvoten från 21 % 1979 till 23 % 1985. Utvecklingen under 1980 och 1981, då investeringarna föll med ca 2 % per år, har i stället minskat investeringskvoten till 18,5 %. Exporten av varor och tjänster har inte blivit den draghjälp som var tänkt i alternativ 1. Experten har i stället fallit i volym både under 1980 och 1981. Även importen ligger emellertid klart under bedömningarna i alternativen 1 och 2. Detta är en följd av att den sjunkande privatkonsumtionen och stagnerande exporten drar ner importtillväxten. Bytesbalansen har inte försämrats ytterligare från 1979 till 1981. Det strukturella underskottet i bytesbalansen är emellertid av flera skäl betydligt större än det faktiskt realiserade 1981. För det första var importvolymen osedvanligt låg, inte bara till följd av lågkonjunkturen, utan också på grund av en exceptionell lagerminskning av importvaror. Så t ex sjönk oljeimporten med nära 1/4 från 1979 till 1981 och dessutom ökade återutförseln av oljeprodukter. Ungefär hälften av nedgången i nettoimporten av olja berodde på att lagren inom landet drogs ned. Man kan beräkna att en trendmässigt normal import av varor och tjänster hade medfört ett dubbelt så stort bytesbalansunderskott 1981. Enbart lagerminskningen av olja förbättrade bytesbalansunderskottet med motsvarande 0,6 % av BNP. Ett andra särdragi utvecklingen 1979-1981 är att Sveriges bytesförhållande har försvagats relativt litet (-0,4 % per år) jämfört med perioden 1974-1979 (-0,7 % per år), trots att också den senare perioden innehåller stora oljeprishöjningar. Dessa har dock inte slagit igenom helt på bytesförhållandet, bl a beroende på att den importerade kvantiteten olja minskat kraftigt samt att relativpriserna på bearbetade varor höjts,_ med tappade marknadsandelar som följd. För det tredje begränsas bytesbalansunderskottet av den låga investeringsnivån i ekonomin. Om investeringarna skjuter fart kommer det underliggande bytesbalansunderskottet återigen att framträda. Läget 1981 liknar i detta avseende lågkonjunkturåret 1978 då vi hade jämvikt i bytesbalansen. Sammantaget visar jämförelsen mellan den faktiska utvecklingen och LU:s bedömningar att balansbristerna i den svenska ekonomin fortfarande kvarstår. Ett flertal ekonomisk-politiska åtgärder har vidtagits för att bringa den svenska ekonomin mot balans. Hit hör devalveringen av den svenska kronan, skattereformen, åtgärder för att förbättra arbets- och kapitalmarknadernas funktionsförmåga samt begränsningen av den offentliga utgiftstillväxten genom olika besparingsåtgärder. För att bedöma de troliga verkningarna av de vidtagna åtgärderna samt i syfte att undersöka om ytterligare åtgärder behöver vidtas har kalkyler genomförts för perioden 1981-1985. Beräkningarna tar sin startpunkt 1981 från en lägre produktionsnivå än den 1980 års långtidsutredning utgick från. I kapitel 3 belyses tre alternativa utvecklingsvägar för den svenska ekonomin under perioden 1981-1985. Som framgår av diagram 2.17 bedöms inte det mest gynnsamma av de tre alternativen (Alt I) kunna nå upp till LU 80:s slutnivå 1985 varken vad avser produktion eller inhemsk förbrukning.

3 Tre alternativa för

utvecklingsvägar

svensk ekonomi 1981-1985

3.1 med

Syftet kalkylerna och dess uppläggning

Syftet med de kalkyler som presenteras i detta kapitel är att belysa vilka krav som ställs på den ekonomiska politiken samt vilka strukturförändringar som blir nödvändiga under perioden 1981-1985 för att den svenska ekonomin skall kunna återföras till inre och yttre balans. Med inre balans avses att fullt

kapacitetsutnyttjande och full skall råda samt att den sysselsättning nuvarande inflationstakten skall kunna dämpas betydligt. För att uppnå yttre balans krävs att vårt bytesbalansunderskott minskas avsevärt i relation till det totala produktionsvärdet i ekonomin. De krav av på omstrukturering efterfrågan och produktion som framkommer ur kalkylerna innebär betydande omfördelningar av arbetskraft och kapital mellan olika näringsgrenar. Kalkylerna har i detta sammanhang till syfte att belysa i vilken grad balansmålen måste uppges ifall resursomfördelningari ekonomin hindras av olika trögheter i anpassningsprocessen eller av en annan inriktning av den ekonomiska politiken.

Analysen koncentreras i första hand till 1981-1985. I utvecklingen kalkylerna har år 1981 utnyttjats som basår! Såsom framgick av kapitel 2 kan 1981 karakteriseras som ett lågkonjunkturår. Mellan åren 1980 och 1981 föll de flesta efterfrågekomponenterna i volym, vilket även ledde till att ekonomins totala produktion sjönk. Den modell som används i kalkylerna beräknar den genomsnittliga tillväxttakten för olika variabler mellan prognosperiodens startår 1981 och dess slutår 1985.2 Därmed i ingår tillväxttalen förloppet under en samt strukturan-

konjunkturåterhämtning

passningen vid fullt kapacitetsutnyttjande.

3.2 Tre alternativ -

huvuddragen

För att belysa de balansbrister som råder i svensk ekonomi samt för att 1 Bedömningen av år klargöra de problem dessa ställer den ekonomiska politiken inför, har vi 1981 baseras på den räknat med tre alternativa utvecklingsförlopp för den svenska ekonomin från preliminära nationalbudgeten för år 1982 (prop 1981 till 1985. I detta avsnitt ges en överblick av vad som kännetecknar och 1981/82:100, bilaga 1). åtskiljer dessa olika alternativ. En mer detaljerad beskrivning av alternativen avsnitt. 3 Före dessa kalkyler ges i följande har den s k AMMA- Alternativ I anger en väg till inre och yttre balans för den svenska modellen använts, se ekonomin. Den fulla sysselsättningen hålls uppe under perioden samtidigt Ds E 1979:6.

98 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

som bytesbalansunderskottets andel av BNP reduceras till 2 % 1985. Siktet är inställt på att vårt bytesbalansunderskott skall vara avvecklat 1990. På produktionssidan innebär detta att kapacitetsutnyttjandet och realkapitalbildningen måste öka så att vi under perioden kan bära upp en tillväxt i ekonomin på knappt 2,5 % per år. För att klara bytesbalansen måste industrisektorn expandera sin produktion och sysselsättning genom att utnyttja den förstärkning av konkurrenskraften som skapats av devalveringen i september 1981. På efterfrågesidan krävs en stor återhållsamhet med den privata och offentliga konsumtionsökningen. Resursanvändningen måste vridas om från hushållens och det offentligas konsumtion mot industrins investeringar och export. Budgetunderskottets andel av BNP måste därvid minskas genom en återhållsamhet med de offentliga utgifterna. inflationstakten kan i detta alternativ dämpas genom ett lägre inhemskt efterfrågetryck som minskar likviditeten i ekonomin och därmed skapar förutsättningar för måttfulla lönekostnadsstegringar som förstärker den internationella konkurrenskraften. En varaktig sänkning av inflationstakten under omvärldens kräver även att kronan apprecieras gentemot valutakorgen. För att kunna genomföra en apprecieringspolitik och få denna trovärdig krävs att bytesbalansunderskottet och budgetunderskottet reduceras samt att företagssektorns vinster och konkurrenskraft förbättras. Ett viktigt inslag i detta scenario är att industrin ges möjlighet att expandera och inte hindras genom trögheter på ekonomins utbudssida. Företagens lönsamhet måste tillåtas öka och resurser överförs till industrin från andra krympande sektorer i ekonomin samt genom nytillträdande på arbetsmarknaden. En sådan strukturomvandling är inte lätt att genomföra. Det krävs markanta trendbrott i förhållande till utvecklingen under 1970-talet. Det har mot denna bakgrund varit av intresse att även studera ett alternativ II i vilket en åtstramning av den inhemska konsumtionen i linje med alternativ I inte kunnat mötas med motsvarande ökningar av industriproduktionen för export- och importkonkurrens. Restriktionerna på ekonomins utbudssida antas bli bestående och en strukturomvandling mot potentiellt expansiva branscher kommer inte till stånd. Företagen kommer därmed inte att kunna utnyttja devalveringen till att sänka relativpriserna utan dessa antas bli oförändrade i förhållande till situationen före devalveringen. Industrins produktionstillväxt blir därmed lägre, vilket leder till en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen. En kraftig ökning av arbetslösheten blir därför oundviklig i detta alternativ då sysselsättningsutvecklingen i den offentliga sektorn är densamma som alternativ I, medan den är lägre i det privata näringslivet. Bytesbalansen försämras i förhållande till det förra

alternativet genom att industriexpansionen uteblir. En åtstramning av

konsumtionen leder sålunda i detta fall även till en sänkning av den totala produktionens tillväxt och till ett ofullständigt utnyttjande av produktionskapaciteten i ekonomin. Den depressiva politiken verkar, med viss tidseftersläpning, dämpande på pris- och löneutvecklingen. Samtidigt blir det inte möjligt, mot bakgrund av den försämrade bytesbalansen, att appreciera kronan och därmed stänga ute delar av den internationella inflationen. En stark inflationstendens kommer därmed att bestå i ekonomin. Budgetunderskottet försämras i förhållande till alternativ I främst till följd av en svagare inkomsttillväxt. Det är tänkt att tillväxten i de offentliga

SOU 1982: 14 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 99

konsumtions- och investeringsutgifterna i detta fall hålls tillbaka i motsvarande grad som alternativ I. Till följd av den höga arbetslösheten torde emellertid ett starkt tryck uppstå att öka de offentliga utgifterna för att motverka det svaga arbetsmarknadsläget. I ett alternativ III har mot denna bakgrund antagits att den ekonomiska politiken givits en sådan inriktning att den offentliga konsumtionen samt de offentliga investeringarna stimulerats för att klara den fulla sysselsättningen i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera. Det är främst den offentliga konsumtionens expansion och ett ökat bostadsbyggande som i detta fall svarar för sysselsättningsökningen. En ökad privat konsumtion medför i första hand att importen ökar liksom produktionen av tjänster. Expansionen av inhemsk efterfrågan försvagar industrin genom den tendens till ökade priser och kostnader som en sådan politik för med sig. Ett gradvis stegrat kostnadsläge medför att devalveringsutrymmet inte utnyttjas för att stärka konkurrenskraften. Den allmänt expansiva efterfrågepolitiken samt den uteblivna förbättringen av konkurrenskraften leder till en kraftig försämring av bytesbalansen. Alternativ III innebär att den totala konsumtionen fortsätter att växa snabbare än produktionen såsom under 1970-talet. Detta ställer i sin tur den offentliga sektorn inför stora finansieringsproblem. Alternativ I, som syftar till att ange en väg mot balans, kräver en stor återhållsamhet med privat och offentlig konsumtionsökning. Resurser måste överföras till industrin så att denna kan öka sin produktion. Efterfrågan på svenska varor och tjänster måste i huvudsak komma från utlandet. För att åstadkomma detta krävs att konkurrenskraften förstärks. En utveckling i enlighet med alternativ I är inte omöjlig att åstadkomma i den internationella miljö som kännetecknat 1970-talet. Finlands utveckling under de senaste åren kan utgöra ett exempel på detta. Alternativ II visar de problem som uppstår om det utrymme som skapas genom en återhållsam inhemsk efterfrågan inte utnyttjas genom en industriell expansion. En ökad arbetslöshet blir därför oundviklig i detta alternativ. Internationella exempel på en sådan utveckling kan hämtas från Storbritannien eller Danmark. I alternativ III fortsätter den offentliga utgiftsexpansionen för att bibehålla full sysselsättning. Såväl bytesbalans- som budgetunderskott växer kraftigt i detta alternativ. Utvecklingen påminner därmed om den som svensk ekonomi uppvisade vid 1970-talets mitt i samband med en s k överbryggningspolitiken. I en internationell jämförelse synes Frankrike ha slagit in på ekonomisk politik med samma inriktning som den som alternativ III bygger på. Samtliga kalkylalternativ är uppbyggda kring gemensamma antaganden om den internationella utvecklingen, utvecklingen av arbetskraftsutbudet samt arbetskraftens produktivitetsutveckling. I de följande avsnitten behandlas var och en av dessa tre förutsättningar för kalkylerna. Därefter presenteras resultaten i de olika alternativen närmare.

3.3 Den internationella utvecklingen

Den internationella ekonomins utveckling under 1980-talets första hälft är av stor betydelse för möjligheterna att lösa balansbristerna i den svenska

100 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

ekonomin. En ytterligare försvagning av den internationella tillväxten leder bl a till en långsammare tillväxt på de svenska exportmarknaderna. Hur väl vi lyckas strukturera om vår ekonomi och anpassa oss till de internationella störningar som kan tänkas uppkomma är också av stor betydelse för den framtida tillväxten. Vår bedömning är att den internationella ekonomin under slutet av 1981 befinner sig nära botten av en lågkonjunktur (se kap. 1 del II). Inflationstakten börjar att dämpas, ehuru långsamt, medan arbetslösheten fortsätter att öka. Efterfrågepolitiken är allmänt stram främst i avsikt att dämpa inflationen men även för att förbättra de betydande bytesbalansunderskotten. Trots den strama ekonomiska politiken kan konjunkturen väntas börja vända uppåt mot slutet av 1982. En återhämtning i konjunkturen bedöms emellertid bli relativt svag och långsam. Som framgår av tabell 3.1 beräknas BNP i OECD-länderna växa med i genomsnitt 2,8 % per år 1981-1985. I konjunkturuppgången efter den första oljeprischocken 1976-1979 ökade BNPi genomsnitt 4 % per år. Vår bedömning är sålunda att uppgången fram mot högkonjunkturfasen 1984-1985 blir mer dämpad, främst på grund av den höga inflationsbenägenheten i OECD-länderna. En av de lärdomar som gjordes i flertalet industriländer efter oljeprishöjningen 1973-1974 var att alltför tidigt insatta efterfrågestimulanser återigen leder till en ökad inflation,

Tabell 3.1 BNP-utvecklingen i OECD-länderna samt pris-“ och volymutvecklingen för världshandeln med varor och tjänster

Årlig procentuell förändring

1970-1980 1981-1985

BNP Volym 3,3 2,8 Pris 8,6 8,0 VÄRLDSHANDELN Bearbetade varor Marknad 6,6 4,6 P__ris 8,7 7,0 Ovriga varor

a Enhetsvärde i SDR. _ b OECD-ländernas export av tjänster, 1970-1980 deflaterad med aggregerad BNP-deflator. Källa: GATT, prognos enligt ekonomidepartementet.

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 101

som måste bekämpas av en ytterligare period med stram efterfrågepolitik. Tillväxten i världshandeln med varor och tjänster kan mot bakgrund av bedömningen av produktionstillväxten i olika länderblock årligen beräknas öka i volym med 4,5 % 1981-1985. Handelstillväxten har varit snabbare än BNP-tillväxten under 1960- och 1970-talen. Till detta har främst avvecklingen av olika typer av handelshinder samt sänkta transport- och informationskostnader bidragit. Risken är emellertid stor att länder med bytesbalans- och arbetslöshetsproblem tillgriper protektionistiska åtgärderi syfte att begränsa importen och rädda arbetstillfällen. I kalkylerna har emellertid antagits att detta inte kommer att ske i någon större omfattning under konjunkturuppgången. Den internationella marknadstillväxten kan därmed även de närmaste åren väntas överstiga produktionstillväxten. Världshandelspriserna förutsätts, som framgår av tabell 3.1 öka med 7,3 % per år 1981-1985. Ett viktigt antagande i detta sammanhang gäller den förväntade oljeprisutvecklingen under de kommande åren. Realpriset på olja har, som framgår av diagram 3.1 under 1970-talet höjts kraftigt två gånger: 1973-1974 och 1979-1980. Höjningarna har båda gångerna inträffat i slutet av en internationell kon junkturuppgång i samband med att efterfrågan på olja ökat snabbt och närmat sig de oljeproducerande ländernas produktionstak. Den utveckling som ägde rum i samband med den första oljeprischocken upprepades således i väsentliga avseenden vid den senare.

Mellan topparna i oljepriscykeln 1974 och 1981 ökade det reala oljepriset

med närmare 9 % per år. Flera faktorer talar för att realpriset vid rådande bedömningar av utbudet på olja kommer att hållas uppe mot slutet av den framförvarande konjunkturuppgången. Förloppet kan mycket väl bli sådant att realpriset först faller under några år för att återigen stiga mot slutet av konjunkturuppgången. Den lugnare tillväxt som kan förutses i industriländerna under de närmaste åren talar dock för en i förhållande till det historiska mönstret mer dämpad genomsnittlig oljeprisutveckling åren framöver. Vi har i våra bedömningar gjort det tekniska antagandet att realpriset 1985 kommer att ligga på samma nivå som vid utgången av 1981. Med utgångspunkti genomsnittet för 1981 motsvarar detta en realprisökning med ca 1,5 % per år 1981-1985. Man kan i nuvarande mycket osäkra situation inte bortse från risken att den internationella utvecklingen blir sämre än vad som här antagits. Den internationella recessionen kan bli djupare och mer långvarig än vad vi utgått från och ett uppsving kan sålunda dröja ännu längre än vad som antagits här. En speciell faktor i detta sammanhang är den hittills förda ekonomiska politiken i Förenta staterna med en hård monetär åtstramning för att få ner inflationstakten. Om den restriktiva penningpolitiken i Förenta staterna inte blir framgångsrik är risken stor att de internationella räntorna hålls uppe på en hög nivå, vilket medför att konjunkturuppgången fördröjs såväl i Förenta * staterna som i Västeuropa. Protektionistiska tendenser kan också växa sig Å allt starkare och strypa handelstillväxten. Den internationella konjunkturuppgången kan även brytas i förtid av en ny oljeprischock som framkallas av störningari oljeproduktionen samt av en med konjunkturuppgången snabbt växande efterfrågan på olja. En mer utförlig redovisning av den internationella bedömningen ges i kapitel 1 i del II.

102 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Index 1975 = 100 250_

1,5 på Efv-

_ ø * _1/ / 200-

,fog

.- / Q° °\° // \q I /// / z 150- _

100- U

50-

Diagram 3.1 Realpriset på olja 1970-1985 _ , _ Halvlogaritmisk skala 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År

473 Anm. Realpriset mäts som svenskt importpris för råolja och petroleumprodukter i 474 relation till svenskt importpris för bearbetade varor.

065 Källa: Kvartalsuppgifter från konjunkturinstitutet, prognos enligt LU 80 (1979-1985) 066 resp föreliggande kalkyler (1981-1985).

3.4 Arbetskraftsutbudet

Antalet personer i arbetskraften ökade under 1970-talet med nära 1 % per

1135558 siffror bygger år. Ökningen var framför allt ett resultat av en höjning av befolkningens

på NR-statistiken. Enligt arbetskraftsdeltagande, främst kvinnornas inträde på arbetsmarknaden, ab°5k'aft5“d°'5°k'men också av en växande befolkning. Under samma period ökade antalet Ökade

ningar? (AKU) sysselsatta med ca 35 000 personer eller med 0,8 % per än* Samtidigt

sysselsattmngen med minskade emellertid den totala mätt i timmar med i 33 900 personer om året arbetsvolymen i genomsnitt. genomsnitt 0,6 % per år. Den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt föll

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 103

sålunda under denna period med ungefär 1,4 % per år. Minskningen av den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt beror inte bara på kortare ordinarie arbetstid (t ex införandet av 40 timmars arbetsvecka samt den femte semesterveckan) utan även på en ökad frånvaro i olika former (t ex sjukfrånvaro, barnledighet) samt på en ökad andel deltidsarbetande. Som framgår av ett konjunkturmönster för sysselsättningens utveckdiagram 3.2 framträder

Pers. i 1000-tal 4500 Antalet sysselsatta Alt. l och m

a,

-- Alt. n

3500 |1rñI|]I|I|IIIIIII|T[ 1965 1970 1975 1980 1985

Tim/s sselsatt Antalet arbetade timmar per sysselsatt

1700-

1500- - s_ i Alt. l,llochlIl 1300_

%FIIIIIIIIIIIUTIIIIU|

1965 1970 1975 1980 1985

Milj. tim. Antalet arbetade timmar 6600

6200 Alt.IochlIl 6000 ____ \ 5800 \ AIt.II 1 I | | 1 | | | | l I I I I I Diagram Sysselsätt- 1965 1970 1975 1980 1985 År ningen 1965-1985

104 Tre alternativa utvecklingsvägar svensk ekonomi 1981-1985 för

ling. I högkonjunkturåren når den totala sysselsättningen samt det totala antalet arbetade timmar en topp. I lågkonjunkturfasen minskar antalet arbetade timmar och sysselsättningen stagnerar. För prognosperioden har arbetskraftsutbudet i stort sett beräknats följa 1970-talets utvecklingstendenser enligt de förutsättningar som låg till grund för arbetskraftskalkylen till LU 80. Antalet i personer arbetskraften beräknas därmed öka med 0,8 % per år i genomsnitt 1981-1985. Detta gäller i samtliga kalkylalternativ. Bortsett från en friktionsarbetslöshet på ca 2 % av arbetskraften beräknas full sysselsättning råda i alternativ I och III 1985. Nedgångeni antalet arbetslösa från 2,5 % 1981 till 2,0 % 1985 medför i dessa båda alternativ att totalt antal ökar snabbare än antalet sysselsatta något personer i arbetskraften eller med 0,9 % per år. Liksom under 1970-talet förutses antalet arbetade timmar komma att reduceras en fortsatt genom minskning av den genomsnittliga medelarbetstiden per sysselsatt och år. Nedgången beräknas till i genomsnitt 0,8 % per år 1981-1985. Den genomsnittliga arbetstiden per vecka förutses främst till av en sjunka följd ökande andel deltidsarbetande. Jämfört med utvecklingen under 1970-talet förutses frånvaron öka något långsammare, särskilt avseende sjukfrånvaro samt föräldraledighet. Vidare antas att arbetsvolymen inte kommer att dras ner av någon allmän arbetstidsförkortning eller förlängning av semestern. Sammantaget innebär beräkningarna att antalet arbetade timmar kan öka med 0,1 % per år fram till 1985 i alternativen I och III (se tabell 3.2). I alternativ II kommer den uteblivna att leda till industriexpansionen att arbetslösheten ökar kraftigt. Arbetsutbudet antas likväl bli lika stort i detta alternativ som i de övriga. i timmar beräknas därmed Arbetsvolymen för alternativ II minska med 1,2 % per år fram till 1985.

Tabell 3.2 Sysselsättningens utveckling” 1965-1985

1965- 1970- 1974- 1970- 1981-1985 1970 1974 1981 1980 -j-Ã- Alt I Alt II och III

Antal sysselsatta årlig procentuell förändring 0,8 0,6 0,9 0,9 0,9 - 0,3 årlig förändring i tusental 30 25 35 35 39 -12 Arbetstid per sysselsatt - årlig procentuell förändring -1,3 -1,6 -1,2 -1,4 -0,8 - 0,8 Antal timmar årlig procentuell r förändring -0,6 -1,0 -0,4 -0,6 0,1 - 1,2

Enligt NR-definition.

SOU 1982: 14 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 105

3.5 och

Produktionskapaciteten

produktivitetsutvecklingen

Produktionskapacitetens tillväxt i ekonomin bestäms främst av utvecklingen av den disponibla arbetskraftsvolymen samt av arbetsproduktivitetens tillväxt, dvs ökningen av produktionen per arbetstimme. I vilken utsträckning som den på arbetsmarknaden utbjudna mängden arbetstimmar också tas till vara iproduktionen beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Även vid fullt kapacitetsutnyttjande måste man räkna med viss friktionsarbetslöshet, vilket gör att inte hela arbetsutbudet utnyttjas i produktionen. Vid en given arbetsvolym bestäms produktionens storlek av arbetsproduktiviteten. Bland de viktigaste faktorerna bakom arbetsproduktivitetens långsiktiga tillväxt är investeringsutvecklingen, som tillför nytt kapital och därmed också ny teknik samt strukturomvandlingen som omfördelar resurser från låg- till högproduktiva verksamheter. Bedömningen av det framtida arbetsutbudet, som redovisats ovan, innebär att antalet sysselsatta personer årligen ökar med 39 000 personer eller med 0,9 % per år, medan antalet timmar enbart ökar med 0,1 % per år till följd av en sänkt genomsnittlig årsarbetstid. Att ökningen i antalet timmar är så låg påverkar den svenska ekonomins produktionstillväxt negativt.

Ökningen av ekonomins produktionsförmåga har emellertid även tidigare

under 1960-talet och första hälften av 1970-talet, till övervägande del burits upp av den tillväxt som skett i produktionen per arbetstimme. Detta beräknas även bli fallet för de närmaste åren. Produktivitetsutvecklingen redovisas i tabell 3.3 dels historiskt, dels för perioden 1981-1985. Som framgår av tabellen har produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin sjunkit under 1970-talet. Under åren 1970-1974 uppgick produktivitetsökningen för hela ekonomin till 4,2 % per år medan den för perioden 1974-1981 föll till i genomsnitt 1,6 % per år. Nedgången var särskilt kraftig inom industrin, där produktivitetsökningen minskade från 5,4 % till 1,5 % per år. Även i övriga sektorer av näringslivet har produktivitetstillväxten sjunkit under andra hälften av 1970-talet även om dämpningen i genomsnitt var mindre än för industrisektorn. En del av produktivitetsnedgången inom näringslivet förklaras av ett genomsnittligt lägre kapacitetsutnyttjande. Detta torde vara särskilt betydelsefullt inom industrin. Flera faktorer har emellertid medverkat till att också den underliggande produktivitetstrenden sjunkit. Betydande delar av den existerande kapitalstocken och produktionsapparaten har ekonomiskt föråldrats bl a genom stigande energipriser, ändrade internationella konkurrensförhållanden, felinvesteringar samt växande trögheter som hindrat en strukturomvandling inom näringslivet (se kap 2 i del II). Därmed har den effektiva kapitalstocken per sysselsatt sjunkit, vilket bidragit till att sänka arbetsproduktiviteten. De tre kalkylalternativen bygger på samma antaganden om den genomsnittliga produktivitetstillväxten under perioden 1981-1985. I alternativ I förutsätts svensk ekonomi kunna återföras till fullt kapacitetsutnyttjande genom en export- och investeringsledd tillväxt. Produktivitetstillväxten under 1980-talets första del bedöms i detta fall hamna någonstans emellan

106 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Tabell 3.3 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1985 Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt Il Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 8,9 7,7 1,7 4,2 4,2 4,2 Industri 6,7 5,4 1,5 4,2 4,2 4,2 E1-, gas-, värme- och

Näringslivet exkl

den produktivitetstillväxt som uppvisades under 1970-talets första respektive dess andra hälft. Att produktivitetstillväxten skall kunna bli bättre än under perioden 1974-1981 baseras på förutsättningen att kapacitetsutnyttjandet successivt antas kunna förbättras under perioden 1981-1985. Samtidigt kvarstår dock flera av de strukturella faktorer som dragit ner produktivitetstrenden under 1970-talet, vilket talar för att arbetsproduktiviteten knappast kan väntas uppvisa de tillväxttal som gällde under 1970-talets första del även om industrin antas expandera kraftigt i alternativ I. Därtill kommer att den snabba produktionstillväxt som förutsatts i alternativ I inte kan åstadkommas genom samma betydande utslagning av kapacitet som ägde rum under 1970-talets början, då industrisektorn minskades kraftigt. Mot denna bakgrund bedöms produktivitetstillväxten inom industrin komma att uppgå till i genomsnitt 4,2 % per år 1981-1985. Ungefär 2/3 av det privata näringslivets förädlingsvärde härrör från sektorer utanför den egentliga industrin. I viss utsträckning följer produktivitetsutvecklingen inom dessa sektorer de utvecklingstendenser som redovisats för industrin. Vi får för näringslivet exkl industrin en uppgång i produktiviteten på 2,3% per år, vilket i stort överensstämmer med förhållandena under andra halvan av 1970-talet medan ökningen är lägre än under perioden 1970-1974. I alternativ II antas anpassningen till den svaga industriutvecklingen ske genom en ökad öppen arbetslöshet. Därmed antas produktivitetstillväxten kunna hållas uppe på samma nivå som i alternativ I. I alternativ III motiveras den oförändrade produktivitetstillväxten av en offentlig expansionspolitik som medverkar till att hålla produktionen igång. Inom industrin är produktionstillväxten relativt hög för att bl a tillfredsställa den starka inhemska investerings- och konsumtionsefterfrågan.

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 107

3.6 Alternativ I

Alternativ I visar ett utvecklingsförlopp för svensk ekonomi under 1981-1985 där det är möjligt att komma till rätta med balansbristerna. - Full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande uppnås 1985 - minskas från 2,5 % av BNP 1981 till 2 % av Bytesbalansunderskottet BNP 1985 - andel av BNP reduceras från 12 % av BNP 1981 till Budgetunderskottets 9 % 1985 - Industrisektorn och finansiella stärks genom att dess konkurrenskraft position förbättras - Industrins investeringskvot höjs från 14,5 % 1981 till 16 % av förädlingsvärdet 1985. Detta gör det möjligt att bära upp en årlig BNP-tillväxt på ca 2,5 % - Inflationstakten från 12 % till ca 6 % dämpas under loppet av perioden årligen. Förbättringen av bytesbalans- och budgetunderskottet gör det möjligt att revalvera kronan

För att en utveckling i linje med alternativ I skall kunna realiseras måste den inhemska konsumtionen växa långsammare än våra totala resurser. Annars blir det inte möjligt att förbättra bytesbalansen eller höja investeringarna. Begränsningen av konsumtionstillväxten måste komma till stånd genom en kraftig uppbromsning av de offentliga utgiftsökningarna. Samtidigt måste produktionen stimuleras och industrisektorn förstärkas.

3.6.1 Export, import och bytesbalans

Möjligheterna att bevara den fulla sysselsättningen samt uppnå en låg inflationstakt skulle underlättas om bytesbalansunderskottet kunde elimineras snabbt. Det skulle då bli möjligt att med ekonomisk politik motverka interna och externa störningar på den inhemska ekonomin. En avveckling av underskottet är emellertid mycket resurskrävande. Som framgick av kapitel 2 är det strukturella underskottet i bytesbalansen betydligt större än det som uppvisades 1981. Kalkylerna har därför lagts upp med målet att underskottet kan uppgå till 2 % av BNP 1985 samt vara eliminerat 1990. För att det skall bli möjligt att nå externbalansmålet vid fullt kapacitetsär det nödvändigt att svensk export växer snabbare än utnyttjande världshandeln. Den konkurrensutsatta sektorn måste även stärka sin ställning Båda dessa saker åstadkoms genom på hemmamarknaden. devalveringen och en fortsatt löneåterhållsamhet som ger utrymme att sänka de svenska relativpriserna. Den volymmässiga utvecklingen av exporten och importen av varor och tjänster anges i tabell 3.4. Med en relativprissänkning på 2 % per år samt en internationell marknadstillväxt på ca 4,5 % per år beräknas exporten av varor och tjänster kunna växa med i genomsnitt 7,5 % Denna utveckling är i linje med den exporttillväxt som per år 1981-1985. uppnåddes under åren 1965-1974. Importtillväxten är i samma storleksordning som under 1970-talets första del. Detta kan förefalla högt med tanke på en så pass stor nedgång i relativpriserna som förutsätts komma till stånd under perioden 1981-1985. Den snabba importtillväx *n beror emellertid

108 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Tabell 3.4 Exportens och importens utveckling 1965-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 i Alt I Alt II Alt II1

Export

Import

dels på att utgångsåret 1981 präglas av en cykliskt mycket låg import, dels på att importtunga komponenter inom BNP växer starkt (se kap 1 i del II). Varu- och tjänstebalansen 1985 framkommer som ett resultat av volymoch prisutveckling på export och import under prognosperioden. Den nedgång i relativpriserna som bidrar till att stärka konkurrenskraften och därmed ge oss en bättre volymutveckling på export och import ger oss samtidigt en mer oförmånlig prisutveckling. Nedgången i våra relativpriser orsakar alltså en försämring av vårt bytesförhållande (terms of trade). Bytesförhållandet påverkas också oförmånligt av den reala prisstegring på olja med ca 1,5 % per år som förutsätts äga rum under perioden. Prisuppgången på de råvaror vi exporterar motverkar till viss del denna effekt. kommer förlusten i terms-of-trade Sammantaget ändå att uppgå till 2 % per år under perioden 1981-1985. Försämringen av terms-of-trade skärper kraven på en volymmässig ökning av exporten vid en given importutveckling. Bytesbalansens utveckling framgår av tabell 3.5. Enligt förutsättningarna för alternativet reduceras bytesbalansunderskottet 1985 till 2 % av BNP detta år, vilket motsvarar 15,2 miljarder kr. i löpande priser. Mellan 1981 och 1985 reduceras således bytesbalansunderskottets andel av BNP med ungefär 1/2 %. Bakom detta en förbättring av varuligger och tjänstebalansen motsvarande ca 0,8 % av BNP. Samtidigt ökar transfereringsbalansens underskott som andel av BNP med ca 0,3 %. Utlandsskuldens andel av BNP i ökar från 12 % i slutet av 1981 till ca 13,5 % 1985. i Tjänstehandeln är av stor betydelse för förbättringen av bytesbalansen. Den reviderade statistik över bytesbalansen som framtagits på betalningsbalansdelegationens initiativ visar att vårt tjänstenetto varit betydligt bättre än vad tidigare antagits. Tjänsterna är relativt priskänsliga, vilket leder till att relativprissänkningen stimulerar exporten och bromsar upp importen. Vissa delar av tjänsteimporten är dessutom starkt beroende av realinkomstutvecklingen (t ex turismen) som utvecklas svagt i alternativ I. Detta gör att tjånsteimporten stagnerar i volym samt utvecklas långsamt i löpande priser.

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 109

Tabell 3.5 Bytesbalansens utveckling 1981-1985 Milj kr. löpande priser 1981 1985 Alt I Alt Il Alt III

Bytesbalans för varor och

Utlandsskuld Nettoställning vid årets utgång -68 200 -103 500 -160 600 -195 700 Procent av BNP -11,9 -13,4 -18,0 -2l,0 Minnesposr BNP i löpande priser 571 409 773 800 894 000 931 900

3.6.2 Industrins utveckling

I alternativ I är industrisektorns utveckling av central betydelse. Industrins produktion, export och sysselsättning måste som framgår av tabell 3.6 fås att växa kraftigt. Efter en period av stagnation under 1970-talets senare del krävs nu en ökning av industriproduktionen med i genomsnitt 5,8 % per år. Industrin skulle därmed komma upp på en utvecklingsbana som innebär att de andra OECD-ländernas försprång på ca 15 % hämtades in. Investeringarna måste öka med 8,2 % om året för att kunna bära upp denna produktionsökning. Industrins export måste öka med 7,6 % per år, dvs ca 3 % snabbare än den internationella marknadstillväxten som bedöms bli 4,5 %. För att vi skall kunna vinna marknadsandelar och stärka vår konkurrenskraft krävs att priser och löner i svenska industrin sänks i förhållande till omvärlden. Behovet av en relativprisnedgång i exportindustrin har uppskattats till drygt 8 % mellan 1981 och 1985. Den 10-procentiga devalveringen i september 1981 beräknas leda till att de relativa exportpriserna sänks med ca 5,5 % 1982. För perioden 1982-1985 skulle därmed återstå ett krav att sänka relativpriserna med nära l % per år. För lönerna krävs sålunda en ytterligare återhållsamhet i förhållande till konkurrentländerna dels för att åstadkomma den totala anpassningen av relativpriserna dels för att medverka till att vinstnivån i industrin höjs till den genomsnittliga nivå

110 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Tabell 3.6 Industrins utveckling 1965-1985 1975 års priser 1981 Årlig procentuell förändring 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt ll Alt Ill

som rådde under perioden 1965-1974. En höjning av vinstnivå och soliditet i industrin är nödvändig för att åstadkomma den höga investeringstillväxt som förutsätts i kalkylerna. En förutsättning är vidare att arbetsmarknaden blir så flexibel att en nyrekrytering i de expansiva delarna av industrin kan ske utan att flaskhalsar uppstår. För att industrisyselsättningen skall kunna öka krävs också att löneläget i industrin höjs i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. För att det skall bli möjligt att vinna marknadsandelar i den omfattning som förutsatts i detta alternativ är det nödvändigt att strukturanpassningen i den konkurrensutsatta sektorn kan ske på ett avsevärt mer flexibelt sätt än under 1970-talets senare hälft (se kap 2 Del II). Skogsindustrins tillgång på skogsråvaror har under de senaste åren utgjort en speciell restriktion för den industriella tillväxten. En exportutveckling i linje med alternativ I, i vilken skogsexporten bedöms kunna öka med 4,5 % per år, förutsätter att sådana åtgärder vidtas att skogsindustrin kan få tillgång till virke så att industrikapaciteten kan utnyttjas i den utsträckning marknaden medger. Kring toppen av skogskonjunkturen kan detta innebära att avverkningen överstiger den långsiktiga tillväxten i skogen. Detta skall emellertid ses mot bakgrunden av att det i dag finns överårig skog som kan avverkas utan att den långsiktiga virkesförsörjningssituationen påverkas negativt. Avverkningen har nämligen under slutet av 1970-talet legat kring 60 miljoner m3sk (skogskubikmeter) när det varit möjligt att avverka 70-75 miljoner m3sk utan att skogsbeståndet minskar. För att åstadkomma en exporttillväxt på ca 4,5 % per år samt en neddragning av virkesimporten krävs en årlig avverkning kring 70 miljoner m3sk under perioden 1981-1985 (se kap 2 i Del II).

3.6.3 Byggnadsverksamheten

Förutsättningarna för byggnadsverksamheten bedöms i detta alternativ komma att förändras väsentligt under perioden 1981-1985. Byggproduktionen är av stor betydelse för den svenska ekonomin. Byggnadsinvesteringarna utgör ca 60 % av all investeringsverksamhet. Byggnadsverksamheten sysselsätter fn omkring 300 000 personer.

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 111

Mdr. kr

øAILlII 50- __ø *tunt-III Alt. | . 3. Total bruttoproduktion l1+2l 404 a Alm”

*fe-ua a”,

2. Byggnadsinvesteringar Ffi---ø- Alt.l

30- ° lny- och ombyggnad)

20- 3.3 Bruttopro- Diagram duktion i byggnadsverk-

culnø-uur: ÄH”

samheten fördelad på in- 10* vesteringar samt repara- 1. Reparationer och underhåll tioner och underhåll 1970-1985 Miljarder kr. 1975 års cTTIllIIll|| 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 85 År priser

Under 1970-talet har den totala byggnadsproduktionen volymmässigt

vuxit med 0,5 % per år (se diagram 3.3). Bostadssektorn svarar för drygt 1/3

av den totala byggproduktionen. Även bostadsbyggnadsproduktionen har

ökat något under 1970-talet, trots att antalet nybyggda lägenheter i

flerfamiljshus och småhus minskat från 110 000 1970 till drygt 43 000 1981.

Det minskade nybyggandet har kompenserats av en snabbt växande

reparations-, om- och tillbyggnadsverksamhet (se diagram 3.4).

En stor dei av byggproduktionen är beroende av offentlig finansiering.

Den statliga och kommunala byggverksamheten utgör ca 40 % av all

byggproduktion. Byggnadsverksamheten i bostadssektorn, vars andel också

uppgår till ca 40 %, är även starkt beroende av offentlig finansiering. Inom

Mdr. kr

24-

- Alt. Ill l; r 20- a

u _Ö »áá Investeringar samt reparationer ä_ Am 1 6_ och underhåll i bostadssektorn 4

A|t.IlI 12- Nybyggnads- ,,/ Al t l

. investeringi .4g__--

permanenta bostäder A|t.||| - -pcu_i 8-

z

- ujof. §§§ s

.øz *N Alt.I Diagram 3.4 Investering-

4_ .jø-ør? ar samt reparationer och ROTbyggande “ underhåll i bostadssektorn AIt.IochIII 1970-1985 1- -- -r Fritidshusinvesteringar c I I I I l T I Y I T I I I T ä V Miljarder kr. 1975 års 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 85 År priser

112 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

bostadsbyggandet har kostnadsutvecklingen varit snabb under 1970-talet samtidigt som boendekostnadernas utveckling hållits nere genom en växande subventionsgrad. År 1981 uppgår de direkta och indirekta bostadssubventionerna till omkring 20 miljarder kr, medan utgifterna för bostadskonsumtionen samma år kan beräknas till ca 50 miljarder kr. I hela bostadsbeståndet uppgår sålunda subventionsgraden till ca 40 %. Flera faktorer samverkar till att efterfrågan på nya lägenheter i flerfamiljs- _hus och småhus kommer att begränsas under perioden 1981-1985. Befolkningsökningarna inom de hushållsbildande åldersgrupperna avtar under första hälften av 1980-talet. Efterfrågan på nya bostäder minskar därmed. Realinkomstutvecklingen per capita beräknas stagnera under de närmaste åren. Som följd härav begränsas även efterfrågan på nya lägenheter och den efterfrågan som uppstår vänds alltmer mot mindre och billigare lägenheter. Under planeringsperioden beräknas också boendekostnaderna stiga några procent snabbare än den allmänna prisstegringstakten, dvs boendets relativpris höjs. Härtill bidrar den allmänna kostnadsutvecklingen i byggandet, stigande bränsle-, drifts- och underhållskostnader. Av statsfinansiella skäl kan det inte bli möjligt att öka subventionerna till boendet. Snarare är det så att de offentliga besparingar som blir nödvändiga i alternativ I kan innebära att bostadssubventionerna minskar. Inom främst de icke-statligt belånade delarna av bostadsbeståndet höjs boendets relativpriser även genom den planerade marginalskatte- och avdragsreformen. Enligt de kalkyler som närmare redovisas i kapitel 3 del II medför dessa faktorer att antalet nybyggda lägenheter kan beräknas falla till drygt 30 000 1985. Den största delen av denna minskning av bostadsbyggandet beräknas falla på småhusbyggandet. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det väsentligt att bostadsbyggandet anpassas till en långsiktigt hållbar nivå genom en omfördelning av resurser både inom byggsektorn och till andra områden, främst industrin. Inom bostadsbyggnadssektorn beräknas en omfördelning av resurser ske till reparationer, ombyggnader och tillbyggnader samt export. Stora delar av det bostadsbestånd som byggdes under 1950- och 1960-talen är nu i behov av reparations-, underhålls- och ombyggnadsarbeten om dessa delar av beståndet skall kunna användas framöver. Även övriga byggnadsinvesteringar, tex inom staten, kommunerna, affärsverken och industrin beräknas kunna hållas uppe relativt väl. En förutsättning härför är att det offentligas utgiftsbesparingar inte i samma utsträckning som under de senaste åren riktas mot investeringarna. Vidare förutsätts att industrin byggs ut. Resultatet av denna utveckling blir att produktionen inom byggnadssektorn i stort sett kan hållas oförändrad under perioden 1981-1985 (se diagram 3.3). Sysselsättningsmässigt innebär detta en minskning med 6 000 personer per år. Under 1970-talet låg minskningen på drygt 5 000 personer per år vid i stort sett oförändrad byggnadsproduktion.

3.6.4 Konsumtionsutrymmet

Vid en beräknad BNP-tillväxt på 2,4 % årligen 1981-1985 skapas under hela perioden en resurstillgång som uppgår till ca 31 miljarder kr räknat i 1975 års priser. Detta belopp motsvarar höjden på stapeln i diagram 3.5, som även

Tre alternativa ekonomi

utvecklingsvägar för svensk 1981-1985 113

Mdr. kr

30... 1.4 Mdf (45%) Real förbättring av bytesbalansen 1,1 Mdr (3,6%) Transfereringsnetto

13,6 Mdr (43,5%) Terms of trade försämring 20-

gl4 Mdr (273396) Investeringar plus lager 10--

2,0 Mdr (6,4%) Offentlig konsumtion Diagram 3.5 BNP ökningen I98I-1985 och dess användning enligt al- 4,6 Mdr (14,9%l Privat konsumtion ternativ I Miljarder kr. I 975 års priser

visar hur BNP-tillväxten fördelas mellan olika ändamål. Genom att räkna av de resurser som åtgår för att höja realkapitalbildningen samt för att minska bytesbalansunderskottet kan man beräkna det utrymme som återstår för inhemsk konsumtion. Den reala förbättringen av bytesbalansen med 0,7 % av BNP kräver att närmare 1,4 miljarder kr av produktionsökningen avsätts för detta ändamål. De ökade transfereringsbetalningarna till utlandet (räntor samt U-landsbistånd) tar i anspråk 1,1 miljarder kr av produktionstillväxten. Bytesförhållandet gentemot utlandet försämras i detta alternativ med 2 % per år 1981-1985. Detta är främst ett resultat av att vår konkurrenskraft måste stärkas genom en sänkning av våra relativpriser. Försämringen av vårt bytesförhållande innebär att en given importvolym måste betalas med en större mängd exportvaror. Därmed minskar utrymmet för inhemsk användning med 13,6 miljarder kr i 1975 års priser. Kravet på en investeringsuppgång i ekonomin intecknar 8,4 miljarder kr av produktionsökningen. Sammantaget beräknas de totala investeringarna i ekonomin behöva öka med 2,5 % per år för att lyfta investeringskvoten till en nivå som kan behövas för att bära upp produktionsökningen. Sedan de angivna posternas resursanspråk dragits från BNP-ökningen framkommer att 6,6 miljarder kr kan tas i anspråk för en ökning av den

114 Tre alternativa svensk ekonomi 1981-1985

utvecklingsvägar för

inhemska konsumtionen. Detta motsvarar en ökningstakt för summan av och offentlig konsumtion på 0,7 % per år. Fördelningen av detta privat knappa tillväxtutrymme mellan privat och offentlig konsumtion har gjorts med föresatsen att den privata konsumtionen tillåts öka i en sådan takt att reallönen per timme kan öka svagt under perioden 1981-1985. Per sysselsatt beräknas dock reallönen falla med ca 0,5 % per år eller med 2 % under hela perioden. Utav det sålunda beräknade utrymmet för privat konsumtionstillväxt på 0,7 % årligen intecknar pensionärskollektivet knappt hälften. att bedriva en anti-inflationspolitik samtidigt som Förutsättningarna konkurrenskraften skall förstärkas underlättas av att de nödvändiga reallöberäknas vara genomförda under 1981-1982. För de aktiva nesänkningarna i stort sett tagen till följd av devalveringen då är reallönesänkningen reallönen beräknas falla med ca 2 % mellan 1981 och 1982. Därefter kan en konstant reallön per sysselsatt bibehållas. Kronan kan då gradvis skrivas upp för att åstadkomma en återhållsam löneutveckling. Om löneökningarna skall att det totala skattetrycket inte kunna begränsas är det också nödvändigt skatter utlöser lätt löne- samt priskompensationer som driver höjs. Höjda Kraven på ett förbättrat sparande i den offentliga sektorn upp inflationen. av offentliga konsumtions- och måste därmed uppfyllas genom besparingar transfereringsutgifter och inte genom skattehöjningar. Den offentliga konsumtionens tillväxt måste i alternativet I begränsas till 0,6 % årligen om det skall bli möjligt att uppnå en privat konsumtionstillväxt

som uppgår till 0,7 % per år. Ökningen av offentlig konsumtion med 0,6 %

per år 1981-1985 kan jämföras med en ökning på 3,3 % per år 1974-1981. Det är alltså här fråga om en mycket kraftig uppbromsning. Den statliga konsumtionen beräknas i alternativ I minska med 0,8 % per år, medan den 1974-1981 ökade med 1,6 % per år. Det utrymme som står till förfogande för kommunal konsumtion 1981-1985 motsvarar en årlig ökning på drygt 1 % per år, vilket skall ställas mot en ökning på 4,2 % per år 1974-1981. Det beräknade för statlig och kommunal konsumtion i alternativ utrymmet I överensstämmer med de riktlinjer för att dämpa den offentliga konsumtionens tillväxt som regering och riksdag givit uttryck för. Den angivna för statlig konsumtion överensstämmer med den senaste utvecklingen I denna ingår de resurskrav som intecknats av statliga långtidsbudgeten. redan fattade beslut. För kommunernas del är en konsumtionstillväxt med drygt 1 % per år 1981-1985 i överensstämmelse med regerings och riksdags intentioner att konsumtionstillväxten till fr. o. m. 1982 begränsa den årliga kommunala högst 1 %. Denna tillväxttakt är förenlig med en utveckling som garanterar oförändrad standard för varje kommuninvånare. Den konsumtionsökning som svarar mot de krav som befolkningsutvecklingen ställer vid oförändrad standard för varje åldersgrupp uppgår till 0,5 % per år 1981-1985 (se kap 4 i Del II). Delar av de planer på en utbyggnad av barnomsorg och åldringsvård som finns inom kommuner och landsting ryms därmed även inom det angivna utrymmet för kommunal konsumtionsökning. Utrymmet medger dock inte att dessa utbyggnader realiseras fullt i den utsträckning kommunerna planerat. När man diskuterar utrymmet för kommunala konsumtionsökningar under 1980-talets första hälft är det viktigt att skilja på relativa och absoluta

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 115

Tabell 3.7 Sysselsättningens utveckling 1970-1985 Årlig förändring i 1 000-tal personer

1981” 1970- 1981-1985 1980 Alt I Alt lI Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 229,1 -9,5 -4,0 -8,1 -7,1 Industri 954,1 -7,5 19,0 -4,4 -1,0 E1-, gas-, värme- och

“ Uppskattad sysselsättningsnivå i l 000-tal personer på basis av AKU-statistik t 0 m 3:e kvartalet.

ökningstal. När man talar om att tillväxttakterna måste minskas väsentligt i förhållande till 1970-talets bör man ha i åtanke att den lägre tillväxten till stor del beror på att sektorn relativt sett vuxit och blivit större under 1970-talet. De lägre tillväxttalen kan alltså innebära nästan lika stora absoluta ökningar i termer av producerade tjänster och sysselsättning. Till detta kommer även att befolkningsutvecklingen verkar i en för kommuner och landsting gynnsam riktning från utgiftssynpunkt.

3.6.5 Sysselsättningsutvecklingen

I alternativ I uppnås full sysselsättning, dvs arbetslösheten hålls vid 2 %. Som framgår av tabell 3.7 ökade antalet sysselsatta med i genomsnitt 35 000 per år under 1970-talet. Sysselsättningsökningen beräknas bli något högre 1981-1985 eller 39 000 per år. Av denna ökning i antal sysselsatta härrör ca 34 000 från ett ökat arbetskraftsutbud och ca 5 000 från en minskningi antalet arbetslösa. Detta tillskott fördelar sig dock väsentligt annorlunda än vad som gällt under 1970-talet. Industrisysselsättningen behöver öka med i genomsnitt 19 000 personer per år om ekonomin skall ledas mot balans. Byggnadsindustrin minskar sin sysselsättning med 6 000 per år. En stor del av denna minskning borde vara möjlig att överföra till industrin. Den statliga sysselsättningen är i stort sett oförändrad. Den kommunala sysselsättningstillväxten blir 30 000 personer per år trots den kraftiga åtstramningen i den kommunala sektorns tillväxt. Till detta bidrar förhållandet att kommunerna har en betydligt högre andel deltidssysselsatta än ekonomin i sin helhet. I dag arbetar ca 40 % av de kommunalanställda deltid och medelarbetstiden är ca 15 % lägre än genomsnittet för ekonomin. Kommunerna beräknas också inrikta sin verksamhet på alltmer personalintensiva områden. Den reala utvecklingen 1981-1985 i alternativ I sammanfattas i tabell 3.8.

116 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Tabell 3.8 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ I

Milj kr Milj kr Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års priser priser 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1981 1981 1970 1974 1981 Alt l

“ Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. b Förändring i milj kr. CTill marknadspris.

3.6.6 Ökad skogsexport samt höjd oljeskatt

Att minska bytesbalansunderskottet genom ökad export- och importsubstitution är resurskrävande, främst genom de relativprissänkningar som blir nödvändiga för de svensktillverkade produkterna. I alternativ I begränsas konsumtionsutrymmet under perioden 1981-1985 genom att bytesförhållandet i utrikeshandeln försämras med totalt ca 10 %. Av diagram 3.5 framgår att 43,5 % av den totala BNP-ökningen undandras inhemsk förbrukning på grund av det försämrade bytesförhållandet. Det knappa konsumtionsutrymme som är tillgängligt kan lätt utlösa kompensationskrav från löntagarna och därmed leda till ett ökat inflationstryck. En sådan utveckling skulle omöjliggöra en återgång till balans i svensk ekonomi. Det är därför av intresse att se om det inom ramen för målsättningarna i alternativ I, förbättrad balans i utrikeshandeln och full sysselsättning, kan skapas ökat utrymme för privat konsumtion. Detta vore möjligt om bytesförhållandet i utrikeshandeln kunde förbättras, relativt alternativ I, samtidigt som övrig inhemsk förbrukning och produktivitet förblir oförändrade. Ett sätt att dämpa kravet på relativprissänkningar kan vara att stimulera exporten av trä-, massa- och pappersprodukter. På dessa områden finns etablerade världsmarknadspriser som svenska exportörer inom rimliga gränser har att anpassa sig till. Exporten kan därmed ökas utan att

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 117

exportpriserna behöver sänkas i förhållande till konkurrenterna. Jämförelsen med grundkalkylen görs vid given bytesbalans, sysselsättning och BNP-nivå. När exporten av skogsprodukter ökar sker, förenklat uttryckt, ett byte av sämre” betald export mot ”bättre” betald export. Dessutom är den skogsråvarubaserade exporten betydligt importsnålare än övrig export. Av dessa skäl är därför en lägre exportvolym tillräcklig för att hålla bytesbalansen oförändrad och därmed blir en större del av den totala produktionsökningen tillgänglig för inhemsk förbrukning. Under de senaste åren har emellertid exporten hämmats framför allt av en otillräcklig inhemsk skogsavverkning. Det är inte den fysiska tillgången på skogsråvara som orsakar den låga avverkningen. Denna berori stället i första hand på att de priser skogsindustrin, vid rådande lönsamhet, kan erbjuda de privata Skogsägarna är för låga med nuvarande skatte- och avgiftsregler (se kap 2 i del II). Kan de rätta incitamenten skapas finns utrymme för en betydande ökning av avverkningarna. En årlig ökning av virkesuttaget med 1 % ger utrymme för ökad skogsindustriexport med 2 % per år 1981-1985. Detta innebär att avverkningsnivån höjs med ca 3 milj m3sk 1985. Skogsindustrins produktionskapacitet torde inte utgöra någon begränsning när det gäller att få till stånd denna exportökning. Med hjälp av modellsimuleringar har utrymmet för privat konsumtion beräknats kunna öka med ca 1 miljard kr i 1975 års priser vid given bytesbalans och sysselsättning, som följd av den mer gynnsamma skogsindustriexporten. Detta innebär att den privata konsumtionens tillväxttakt kan öka ytterligare med 0,15 % utöver de 0,7 % per år som bedöms vara möjlig i alternativ 1.1 En annan möjlighet att förbättra bytesförhållandet kan vara att sänka importen av olja genom införandet av en oljeskatt. Den minskade oljeimporten innebär att kraven på exporten blir mindre vid ett givet mål för bytesbalansunderskottet. Detta leder i sin tur till att bytesförhållandet i utrikeshandeln kan förbättras, dvs vi kommer att betalas bättre för exporten och denna behöver därför inte öka lika mycket, varför fler varor blir tillgängliga för inhemsk förbrukning. En höjning av oljeskatten med 5 % per år innebär att den inhemska realprisstegringen på olja höjs med 6,5 % per år. Under perioden 1974-1981 steg det reala oljeproduktpriset i Sverige med 8,6 % per år. Realpriserna skulle således fortfarande öka klart långsammare än den genomsnittliga takten efter oljeprishöjningen 1974. Den höjda oljeskatten beräknas sänka oljeimporten med 5 % 1985, vilket motsvarar en minskning av oljeförbrukningen på 10 TWh jämfört med [För dessa kalkyler har referensalternativet. Den privata konsumtionsvolymen 1985 beräknas där- den S_k ISAOmodenen med kunna höjas med 1 miljard kri 1975 års priser under förutsättning att den använts. Modeuen komökade oljesubstitutionen inte medför extra investeringar. Kalkylerna har mer att presenteras över-

utförts under samma betingelser som i det föregående fallet. Den samman- Siktllât [en Kommande

av höjda oljeskatter och ökad skogsindustriexport blir totalt

åuetälåâtånålütâäjâågs

tagna effekten en ökad privat konsumtionsvolym på 2 miljarder kr i 1975 års priser. Detta empel_ En mer uttöm_ innebär att tillväxten i privat konsumtion höjs från 0,7 % till 1 % per år, mande beskrivning av vilket oförändrad ISAC-modellen 865 i ger en i det närmaste reallöneutveckling per yrkesaktiv Jansson, och

mellan 1981 och 1985. _ ,ltlordström

Ysander The structure Dessa kalkylexempel påvisar således att energibesparingar samt ökad of the ISAC-model, IUI, export av varor där inhemsk råvara utgör en hög andel av produktionsvärdet working paper no 47, är mer effektiva än exportökningar från t ex verkstadsindustrin när det gäller 1981.

118 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

att förbättra bytesbalansen. Importinnehållet i en marginell exportökning från verkstadsindustrin kan uppgå till mer än 50 %. Vidare kräver en sådan exportökning en sänkning av relativpriset och därmed en försämring av bytesförhållandet för att det skall bli möjligt att vinna marknadsandelar. En aktiv oljebeskattningspolitik kan förväntas ha gynnsamma effekter också på landets oljeförsörjning. Som framgått av avsnitt 2.6 kom den svenska oljenotan att tiodubblas under 1970-talet, trots att den reala förbrukningen samtidigt minskade. Oljeprisökningarna gav incitament till att spara och att använda andra energislag än olja. Sådana incitament är starkare ju mer utbredda förväntningar som råder om att oljepriset kommer att stiga även i framtiden. Från nationell utgångspunkt är det därvid rationellt att hålla uppe prisnivån inom landet och att söka uppnå en stabilitet i prisutvecklingen genom att motverka fluktuationer i världsmarknadspriserna med förändringar i inhemska skatter och avgifter. I Sverige har dessa pålagor höjts under 1970-talet men inte i samma takt som världsmarknadspriserna på olja, varför prishöjningarna blivit mindre i förbrukarledet än på världsmarknaden. Mellan oljekriserna stagnerade realpriset på de flesta petroleumprodukter i förbrukarledet. Därigenom försvagades sannolikt incitamenten till besparingar och substitution. Prisutvecklingen mellan oljekriserna hade även konsekvenser för oljeförsörjningen. Oljeimportländerna kan skaffa sig råolja och petroleumprodukter antingen genom att sluta kontrakt av varierande längd med producentländerna eller genom att köpa på den s k spot-marknaden. På denna marknad omsätts (ur global synvinkel) marginella kvantiteter till priser som bestäms av för tillfället rådande utbud och efterfrågan. I Sverige skedde 1980 3/4 av oljeimporten genom kontrakt och 1/4 genom köp på ungefär spot-marknaden. Normalt ligger kontraktpriset något över spot-marknadspriset mot bakgrund av att leveranskontrakt ökar försörjningstryggheten för köparna och att prisnivån för petroleumprodukter på spot-marknaden hålls nere av en viss global överkapacitet i oljeraffinaderierna. Till följd av konkurrensen mellan oljebolagen är spot-marknaden i stor utsträckning prisledande. Ett fullständigt genomslag av låga spot-marknadspriser leder dock till så låga raffineringsmarginaler attt ex de svenska raffinaderierna blir olönsamma, dvs det lönar sig bättre att köpa petroleumprodukter på världsmarknaden än att köpa råolja för inhemsk raffinering. Därmed minskar benägenheten hos oljebolagen att sluta långsiktiga leveranskontrakt och importlandets beroende av spot-marknaden ökar. I ett sådant läge ökar kraven på kontinuerliga anpassningar av oljebeskattningen till förändrade prisrelationer på världsmarknaden för att hålla de inhemska förbrukarpriserna på avsedd nivå. Ett högt spot-marknadsberoende kan även i situationer med knapphet på olja på världsmarknaden ha negativa konsekvenser. I sådana lägen tenderar spot-marknadspriserna att stiga kraftigt över kontraktsprisnivån och ett högt spot-marknadsberoende ger då starka inflationsimpulser. Under båda oljekriserna på 1970-talet sökte man dämpa prisgenomslaget med kvantitets- och/eller prisregleringar, som gjorde det olönsamt att importera kvantiteter till de priser som då rådde på spot-marknaden. Ett högt spot-marknadsberoende medför i sådana lägen risk för att oljeförsörjningen blir otillräcklig genom att i praktiken endast de kontrakterade leveranserna finns att tillgå.

Tre alternativa för svensk ekonomi 1981-1985 119 utvecklingsvägar

3.7 Alternativ II

[alternativ II antas att den industriella expansionen, som är nödvändig för att lösa våra balansbrister, inte kommer till stånd på grund av olika restriktioner på ekonomins utbudssida. Samtidigt sker en åtstramning av privat och offentlig konsumtion i linje med alternativ I. I detta fall uppnås inte den tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn som är nödvändig för att förbättra vår bytesbalans. Tillväxten blir därmed svag i hela ekonomin, vilket leder till att en betydande arbetslöshet uppstår. Alternativ II illustreras i försörjningsbalanstermer i tabell 3.9. Det finns flera riskfaktorer som kan göra att den i september 1981 inte fullt ut leder till en industriell expansion av genomförda devalveringen den omfattning som förutsättes i alternativ I (se kap 2 i del II). För det första har vinst- och soliditetsutvecklingen varit mycket svag i svenskt näringsliv under 1970-talets senare del. Risken föreligger att företagen använder stora delar av devalveringen för att förbättra sin finansiella position och inte för att sänka relativpriserna och återvinna marknadsandelar. Detta verkar återhållande på företagens och investeringsvilja. De senaste årens produktionsutveckling där avkastningen på reala investeringar legat under avkastningen på finansiella investeringar kan också leda till ett beteende i företagen som industrisektor. går stick i stäv mot kraven på en expanderande En annan faktor som kan göra det svårt för svensk industri att återvinna

Tabell 3.9 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ Il

Milj kr Milj kr Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års priser 1965- 1970- 1974- 1981-1985 priser 1981 1981 1970 1974 1981 Alt 11

1 Privat konsumtion 293 981 161 218 3,2 2,5 0,9 0,7 170 222 86 695 6,1 2,7 3,3 0,6 2 Offentlig konsumtion 50 850 26 817 1,5 1,5 1,6 -0,8 Statlig

Offentlig” Stat 4 496 2 555 1,0 1,1 -2,5 3,3

174 109 103 244 7,6 7,4 1,3 4,5 8 Export av varor och tjänster 9 Import av varor och tjänster 173 832 92 017 7,6 5,0 0,6 4,8 10 BNP° 571 409 317 600 4,1 2,8 1,1 1,0

“ Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. b Förändring i milj kr. CTill marknadspris.

120 Tre alternativa utvecklingsvägar svensk ekonomi 1981-1985 för

marknadsandelar är att dess förmåga till strukturanpassning försämrats. Vi har i dag en ojämn fördelning av kapacitetsreserven inom industrin med en relativt stor andel av kapaciteten inom branscher med ett ofördelaktigt konkurrensläge (de s k krisbranscherna). Risken finns att kostnadsförbättringen leder till att branscher med goda och

konkurrensförutsättningar

tillväxtpotential stöter på flaskhalsar” på utbudssidan. En sådan faktor utgör tröghetstendenserna på den svenska arbetsmarknaden och utjämningen av nettolöner och anställningsvillkor på arbetsmarksom kan medföra naden, att de expansiva företagen får svårigheter att rekrytera den nödvändiga arbetskraften. En annan ”flaskhals” gäller skogsföretagens problem att få fram tillräckligt med råvara till priser som gör att skogsindustrins förädlingsled blir konkurrenskraftig vid fullt kapacitetsutnyttjande. Sammantaget har dessa strukturella faktorer varit ett hinder för en expansion av industrin under l970-talet. Kapacitetsanpassning i företagen förefaller främst ha skett efter belastning vid låg- eller normalkonjunktur, medan man under högkonjunktur hållit efterfrågan inom kapacitetsutrymmet genom att höja priserna. Investeringarnas tyngdpunkt har därmed förskjutits från expansions- till rationaliseringsinvesteringar. Alternativ II är ett scenario där dessa utbudsrestriktioner består och därmed hindrar företagen att utnyttja devalveringen för att sänka relativpriserna. Dessa antas bli oförändrade i förhållande till läget innan devalveringen. Detta medför att exporten av varor och tjänster begränsas till att växa i takt med de internationella eller med marknaderna, ca 4,5 % per år 1981-1985 (se tabell 3.4). Mot den lägre exporttillväxten svarar också en i jämförelse med alternativ I något lägre produktionstillväxt i näringslivet. Industrins beräknas förädlingsvärde växa med 3,3 % per år, vilket skall jämföras med 5,8 % per åri alternativet I. Den sänkta produktionstillväxten avspeglas inte i en sänkt produktivitetstillväxt i förhållande till alternativ I , utan i en minskad sysselsättning. Med den lägre produktionstillväxten följer också en sämre investeringsutveckling. Medan industriinvesteringarna i alternativ I beräknas växa med 8,2 % per år 1981-1985, begränsas tillväxten i alternativ II till 3,6 % per år (se tabell 3.6). Den beskrivna utvecklingen påverkar även sysselsättningen negativt. Eftersom och offentlig konsumtion privat samt övriga investeringar antas utvecklas som i alternativ I måste den lägre aktivitetsnivån i industrin slå ut i l 4 en ökad arbetslöshet. sysselsättningen i det privata näringslivet minskar i l alternativ II med 42 000 personer om året (se tabell 3.7). Samtidigt ökar den i sektorn i offentliga sin sysselsättning med 29 000 personer per år. Sysselsättningen minskar således sammanlagt med 12 000 personer per år. Samtidigt ökar emellertid arbetsutbudet med 34 000 personer per år. Slutresultatet blir att arbetslösheten 1985 uppgår till 300 000 personer eller ca 7 % av arbetskraften. Den låga BNP-tillväxten - 1,0 % per år - påverkar under perioden importtillväxten av varor i gynnsam riktning. Detta uppväger emellertid inte den relativt Underskottet svaga exporttillväxten. i bytesbalansen kommer därför öka i alternativ II och uppgå till över 32 miljarder kr 1985. Mätt som andel av BNP motsvarar detta ca 3,6 % (se tabell 3.5). Alternativ II belyser vikten av att få igång en exportledd industritillväxt.

Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985 121

Om inte detta sker så går både bytesbalansförbättringen och den fulla sysselsättningen förlorade.

3.8 Alternativ III

Alternativ III har konstruerats för att belysa resultatet av en ekonomisk politik som innebär att den inhemska efterfrågan stimuleras för att upprätthålla den fulla sysselsättningen i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera mer än vad som var fallet i det föregående alternativet. Den offentliga sektorns konsumtions-, investerings- och transfereringsutgifter stimuleras därmed. Trots ett ökat skattetryck blir det ändå inte möjligt att finansiera hela den offentliga utgiftstillväxten med skattehöjningar utan budgetunderskottet försämras ytterligare. I ett sådant läge blir den offentliga sektorn lätt löneledande och relativt höga lönehöjningar kan drivas fram. Sådana lönekostnadshöjningar leder till att devalveringen inte kan utnyttjas samt till att lönsamheten och Soliditeten inom industrin inte förbättras. Den inhemska inflationstakten blir än i omvärlden. högre Industrin kan inte vinna marknadsandelar på exportmarknaden och på hemmamarknaden. Slutresultatet för industrin blir en svag nedgång i sysselsättningen. Produktionstillväxten hålls uppe av den inhemska efterfrågan snarare än den utländska. Bytesbalansunderskottet växer sålunda kraftigt i detta alternativ. Sammantaget innebär alternativ III att den fulla sysselsättningen kan behållas till priset av att andra balansbrister förvärras. Budget- och bytesbalansunderskotten växer och inflationen samt ränteläget drivs upp. Försörjningsbalansens utveckling i alternativ III återges i tabell 3.10. I det följande kommenteras denna något närmare. Den offentliga konsumtionen stimuleras att växa med 2,6 % per år 1981-1985, vilket i stort sett är den tillväxttakt som gällt för perioden 1970-1974. Den kommunala konsumtionen antas växa med 3,7 % per år 1981-1985, vilket också ligger i linje med utvecklingen under 1970-talet då tillväxten var 4,0 % per år. Med den antagna tillväxttakten blir det möjligt för kommunerna att uppfylla tidigare uppgjorda planer inom de av staten prioriterade områdena barnomsorg och långtidssjukvård. Detta för med sig en fortsatt relativt kraftig ökning av statens bidrag till kommunerna. Det kommunala tjänsteutbudet kommer därmed att öka betydligt. För statens del förutsätts konsumtionen volymmässigt vara oförändrad 1981-1985 och därmed ligga något över den i senaste långtidsbudgeten beräknade tillväxten. Detta ligger väl i linje med de erfarenheter man har om differensen mellan långtidsbudgetens beräkningar och det faktiska utfallet. Den privata konsumtionen förutsätts i detta alternativ växa med 1,8 % per år 1981-1985, dvs i samma takt som under 1970-talet. Av konsumtionsökningen på 1,8 % per år intecknar pensionerna ca 0,4 % om vi utgår från att den tidigare utformningen av pensionernas inflationsskydd, med full kompensation för samtliga prisstegringar. återinförs. I den yrkesaktiva delen av befolkningen kan reallönen per sysselsatt öka med 0,5 % år per 1981-1985. De offentliga investeringarna stimuleras i detta alternativ för att ge ett stöd

122 Tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981-1985

Tabell 3.10 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985, alternativ Ill

Milj kr Milj kr Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års priser priser 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1981 1981 1970 1974 1981 Alt III

Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. b Förändring i milj kr. CTill marknadspris.

till produktion och sysselsättning inom industri och byggnadsverksamhet. Investeringarna i stat och kommun bedömsi alternativ III öka med 3,2 % per år, vilket kan jämföras med 1,3 % per år som antagitsi de båda föregående alternativen samt med 1970-talets tillväxt som var -1,6 % per år. Den snabba offentliga investeringstillväxten i detta alternativ ger utrymme för relativt stora insatser inom transport-, kommunikations- och energiområdet samt inom byggnadsverksamheten. Den expansiva ekonomiska politiken som främst driver på det offentligas konsumtion och investeringar, medför att löne- och prisutvecklingen blir snabbare än i omvärlden. Den nominella lönekostnaden per timme beräknas växa med ca 13 % per år och de inhemska konsumentpriserna med 10 % per år 1981-1985. Därmed kan inte devalveringens effekter på relativpriser och vinster utnyttjas på det sätt som kakylerats i alternativ I. Relativpriserna beräknas i detta alternativ inte komma att förändras i förhållande till läget före devalveringen. Den svenska exporten av varor och tjänster kan därmed öka endast i takt med den internationella marknadstillväxten eller med 4,5 % per år 1981-1985. Den totala importen av varor och tjänster beräknas växa med i genomsnitt 6 % per år 1981-1985, vilket är väsentligt snabbare än BNP-tillväxten. Detta kan främst förklaras av dels att den snabba importtillväxten är ett resultat av att 1981 konjunkturmässigt var ett år med mycket små lager (t ex olja), dels av den snabba ökningen av privat konsumtion som är importintensiv. Exportens, importens samt transfereringsnettots utveck-

Tre alternativa svensk ekonomi 1981-1985 123

utvecklingsvägar för

ling ger i detta alternativ upphov till en kraftig försämring av bytesbalansunderskottet kr 1981 till ca 50 (se tabell 3.5). Detta växer från 14 miljarder miljarder kr 1985. Mätt som procent av BNP i löpande priser betyder detta att underskottet växer från 2,5 % av BNP till närmare 5,5 % 1985. Utlandsskulden, som 1981 uppgår till 12 % av BNP, beräknas i alternativ III växa till 21 % av BNP. Detta medför givetvis en mycket snabb ökning av räntebetalningarna. Trots att industrins konkurrenskraft inte förstärkts kommer utvecklingen inom industrin att bli relativt god. Industriproduktionen Ökar med 3,8 % per år samt industriinvesteringarna med 3,6 % per år 1981-1985. Som framgår av tabell 3.6 överstiger dessa tillväxttal de som uppvisades under 1970-talets andra hälft. Den goda produktions- och investeringsutvecklingen får också i en relativt snabb produktivitetstillväxt. Den del av den inhemska genomslag efterfrågan som främst bidrar till industritillväxten är investeringsutvecklingen. Denna stimulerar industriproduktionen genom sin efterfrågan på industrins varor. De totala investeringarna beräknas under perioden växa med 3,7 % per år. Bostadsinvesteringarna förutsätts i detta alternativ öka med 3,4 % per år. Detta innebär att byggandet av nya lägenheter ökar till ca 55 000 per år samt att reparationsverksamhet och ombyggnadsinvesteringar stimuleras kraftfullt. Även övriga offentliga byggnadsinvesteringar ligger på en hög nivå. Detta kräver att bostadssubventionerna Ökar så att de 1985 ligger 11 miljarder kr högre än i alternativ I (se kap 3 i del II). leder den relativt kraftiga expansionen av inhemsk efterfrå- Sammantaget blir 2,2 % per år 1981-1985. Bytesbalans- och gan till att BNP-tillväxten försämras kraftigt och inflationstakten höjs. Full budgetunderskotten kan bibehållas till priset av att andra balansmål försämras. sysselsättning Sysselsättningen inom den offentliga sektorn stiger med 240 000 personer mellan 1981 och 1985. Denna ökning faller helt på kommunerna. [det privata näringslivet faller sysselsättningen med 80 000 personer 1981-1985. Sysseli byggnadssektorn kan i stort sett hållas oförändrad under sättningen perioden (se tabell 3.7). Alternativ III beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi till 1985 som i flera avseenden påminner om utvecklingen under 1970-talets mitt i samband med den s k överbryggningspolitiken. Utgångslägets kraftiga obalanser gör emellertid att en utveckling enligt alternativ III skapar en mycket instabil situation med snabbt växande budget- och bytesbalansunderskott som driver Man kan därför ifrågasätta om de kalkylmässiga resultaten i på inflationen. alternativ III kan komma att infrias. De kraftigt förvärrade obalanserna kan i förtid av den ekonomiska politiken som kan tvinga fram en omläggning medföra att den fulla sysselsättningen inte blir möjlig att upprätthålla.

sou 1982:14 125

4 Den finansiella

utvecklingen

4.1 Den finansiella to m 1981

utvecklingen

Sparandet i den svenska ekonomin minskade kraftigt under andra hälften av 1970-talet. Denna utveckling fortsatte under 1980 och 1981. Det totala bruttosparandet minskade från 17,9 % av BNP 1979 till 16,2 % 1981. Bruttosparandet utgörs av summan av bruttoinvesteringar och finansiellt sparande. I bruttoinvesteringarna ingår såväl investeringar i byggnader, maskiner och lager som nettoköp av mark. Det totala finansiella sparandet i ekonomin är identiskt lika med underskottet i bytesbalansen. Nedgången i bruttosparandet kan endast till en mindre del hänföras till vinstutvecklingen i ekonomin. Visserligen skedde under 1981 en konjunkturellt betingad vinstnedgång i den konkurrensutsatta sektorn, men trots detta låg det totala nettodriftsöverskottet i näringslivet på en något högre nivå 1981 än 1979. Sparminskningen var således främst av strukturell natur och påverkades endast i begränsad utsträckning av konjunkturförsvagningen. Utvecklingen avvek därmed markant från den väg mot förbättrad balans som skisserades i LU:s alternativ l (tabell 4.1). Det finansiella sparandet och bruttoinvesteringarna inkl lager påverkas i betydande utsträckning av konjunkturläget. Av tabell 4.1 framgår tydligt hur uppgången i bruttoinvesteringarna under 1980 återspeglades i en försämring av det ñnanüeua sparandet,1nedan utvecküngen under 1981 var den motsatta. Bruttoinvesteringarna låg under 1981 på en lägre nivå än under 1979. Även om hänsyn tas till att en del av nedgången är konjunkturellt betingad, torde försämringen ha varit snabbare än vad som antogs i LU:s alternativ 2. Trots nedgången i investeringskvoten försämrades det finansiella sparan-

Tabell 4.1 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 Procent av BNP, löpande priser

1970- 1975- 1979 1980 1981 1985 1974 1979 Alt 1 Alt 2

Bruttosparande 23.9 19.6 17,9 17,8 16,2 19.6 11,5 Bruttoinvesteringar inkl lager 23,3 21.1 20,1 21,4 18.7 21,6 18,0 Finansiellt sparande 0.6 -l .5 -2,2 -3,6 -2,5 -2.0 -6,4

126 Den finansiella utvecklingen

I T l 1970 72

-r--v - Offentlig sektor m Totalt uno-oun- Privat sektor Anm Bostadssektorn ingår i den privata sektorn till skillnad från LU 80 då den ingick i offentliga sektorn. Källa: Nationalräkenskaperna.

Diagram 4.1 Finansiellt det något mellan 1979 och 1981. Bakom den trots allt relativt begränsade sparande i privat och försämring av det totala finansiella sparandet som skett mellan 1979 och 1981 offentlig sektor döljer sig en kraftig försämring i den offentliga sekton och en motsvarande 1970-1981 samt prognos förbättring i den privata sektorn (diagram 4.1). för 1985 enligt LU 80. Procent av BNP. Försämringen av den offentliga sektorns sparande är främst en följd av den snabba offentliga utgiftsexpansionen. De totala offentliga utgifterna ökade under 1980 och 1981 med mer än 3 % per år i reala termer (tabell 4.2). Utgifternas andel av BNP steg därigenom från knappt 62 till drygt 65 %. Den totala skattekvoten ökade under samma period med en procentenhet.

Ökningen var emellertid av teknisk natur och sammanhängde med att

inbetalningarna av arbetsgivaravgifter översteg de kostnadsmässiga arbetsgivaravgifterna med knappt 8 miljarder kr. Korrigeras skattekvoten med hänsyn till detta kan den beräknas ha uppgått till ca 49,5 % 1981. Statens budgetsaldo försämrades från 45 till 66 miljarder kr eller från 9,9 % av BNP till 11,6 % 1981.

Den finansiella utvecklingen 127

Tabell 4.2 Den reala offentliga utgiftsexpansionen samt de offentliga utgifternas och inkomsternas andel av BNP

1970-1974 1975-1979 1979 1980 1981

Real offentlig utgiftsexpansion 5,3 6,8 6,8 3,5 3,6 BNP-tillväxt 2,8 1,2 4,3 1,8 -0,8 De offentliga utgifternas andel av BNP 46,5 57,2 61,7 62,7 65,5 De offentliga skatternas och avgifternas andel av BNP 42,1 49,2 49,9 49,4 50,9

Det har skett ett betydande trendbrott när det gäller de offentliga utgifternas expansionstakt efter 1979. Utvecklingen inom den offentliga sektorn mellan 1979 och 1981 ligger emellertid ändå inte i linje med den väg mot samhällsekonomisk balans som skisserades i LU 80:5 alternativ 1. Det finansiella sparandeunderskottet i den totala offentliga sektorn beräknades i det alternativet minska från 2,6 % av BNP 1979 till 1,2 % 1985 (jfr diagram 4.1) och statens budgetunderskott i slutåret ligga på en nivå av 55 miljarder kr, dvs 6,7 % av BNP. av det finansiella sparandet i den privata sektorn samman- Förbättringen hänger delvis med bostadsbyggandets stagnation. Den viktigaste förklaringen är emellertid att hushållens sparkvot - till skillnad från det antagande om oförändrad som låg till grund för kalkylerna i LU 80 - stigit från sparkvot 3,1% 1979 till 5,0 % 1981. Det finansiella sparandet inom företagssektorn försämrades obetydligt mellan 1979 och 1981. Enligt de bedömningar som nu kan göras förbättrades de finansiella företagens sparande (banker, försäkringsbolag etc), medan de icke-finansiella sparande försämrades. Försämringen för de företagens icke-finansiella företagen (industriföretag m m) kan nästan helt hänföras till den minskning som skedde i bidragen från staten. Såväl bruttoinvesteringarnas som nettodriftsöverskottets andel av BNP låg 1981 på ungefär samma nivå som 1979. Det finansiella sparandet kom därigenom att försämras den takt som angavsi LU:s alternativ 2. Till följd av revideringarna i ungefäri var dock utgångsläget 1979 något mer gynnsamt än bytesbalansstatistiken vad LU angav. Den för som beskrivits ovan speglar vissa av utveckling sparandet balansbristerna i den svenska ekonomin. Dessa kan sammanfattas i följande punkter: D Investeringskvoten är för låg för att kunna bära upp en god ekonomisk tillväxt E1 Den totala är så låg att bytesbalansunderskottet blir sparkvoten betydande trots att investeringskvoten är låg E! Den offentliga sektorns finansiella sparunderskott är mycket stort till följd av snabbt stigande utgifter

Den fortsatta försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande har haft betydande effekter på den allmänna ekonomiska utvecklingen och

128 Den finansiella utvecklingen sou 1982:14

Index 1975 = 100

1o0«

95« v

90-

l Diagram 4.2 Sveriges

relativa exporrpris för 85W

bearbetade varor. Säsongrensade halvårs- I l I l 1 I l l l l l l r data. 1970 72 74 76 78 80 År - *Sveriges exportpris enligt “hybridindex av typ Paasche - i förhållande till 14 industriländers importpris.

på utvecklingen på kreditmarknaden. Sparbristen har bl. a. inneburit attden inhemska hållits på en hög nivå. Efterfrågetrycket efterfrågan har därigenom utvecklats mer expansivt än i omvärlden. I kombintion med budgetunderskottets effekt detta sannolikt kraftigt likviditetsskapande utgör en viktig förklaring till att de svenska företagen höjde sina relativpriser under 1979 och 1980. Enligt preliminär statistik från Konjunkturinstitutet tycks företagen ha höjt sina relativpriser något även under första halvåret 1981. Den relativprissänkning som bedömts som nödvändig för att uppnå den positiva i LU 80:5 alternativ exportutvecklingen 1 kom således inte till stånd (diagram 4.2). Relativprishöjningen sammanhänger emellertid inte bara med det höga inhemska efterfrågetrycket och likviditeten i ekonomin. Av olika skäl har det sannolikt varit företagsekonomiskt motiverat att höja priserna och därmed vinstmarginalen snarare än att genom expansion försöka öka vinsten. Detta kan till en del förklaras av att företagens risksituation på olika sätt försämrats. För många företag har det varit nödvändigt att snabbt förbättra räntabiliteten och förhindra en fortsatt nedgång av Soliditeten efter påfrestningarna under slutet av 1970-talet. Till följd av det kraftigt stigande ränteläget mellan 1979 och 1981 innebär detta särskilt för företag med svag soliditetsställning krav på en betydande höjning av nettodriftsöverskottsandelen enbart för att bibehålla ett oförändrat resultat efter finansiella nettokostnader. Även företag med relativt god soliditetsställning kan till följd av de höga nominalräntorna ha höjt avkastningskravet på realkapitalinvesteringar, vilket hämmat produktionstillväxten och drivit fram prisstegringar. Som tidigare nämnts steg den totala nettodriftsöverskottsandelen i näringslivet mellan 1979 och 1981. Detta förklaras av att vinstandelen i den

Den finansiella 129

utvecklingen

skyddade sektorn enligt preliminära beräkningar ökade såväl under 1980 som 1981. Vinstandelen i den konkurrensutsatta sektorn föll däremot under 1981 tillbaka till 9,5 % efter en ökning från 10,9 % 1979 till 12,8 % 1980 (tabell 4.4). Denna utveckling ligger ungefär i linje med alternativ 2 i LU 80, dvs en fortsatt svag utveckling liknande den under andra hälften av 1970-talet. Inte heller när det gäller vinsterna har således utvecklingen kommit in på den bana som LU 80:5 alternativ 1 innebar. Till detta kommer att nettovinstandelen i den konkurrensutsatta sektorn enligt den revidering av statistiken som skett var mindre 1979 än vad LU angav. Andra faktorer av stor betydelse för är relativprisernas utveckling självfallet produktiviteten och lönekostnaderna. Mellan 1979 och 1981 ökade lönekostnaderna per timme i den konkurrensutsatta sektorn med ca 10 % per år, vilket kan jämföras med 9,2 % per år resp. 12,5 % per år i LU:s alternativ 1 och 2. Kostnadsökningen var således relativt måttlig. Samtidigt

ökade produktiviteten knappast alls. Ökningen uppgick under 1980 och 1981

i genomsnitt till ca 0,5 % per år, jämfört med 4,2 % och 1,0 % per år i den konkurrensutsatta sektorn för resp. alternativ. Därigenom kom lönekostnaderna per producerad enhet trots den relativt måttliga lönekostnadsökningen ändå att stiga kraftigt. Den försvagade konkurrenskraft och de relativprishöjningar som blev följden ledde i sin tur till minskad exportefterfrågan med åtföljande produktionsnedskärningar och försämrad produktivitet. På så sätt tenderade relativprishöjningarna och lönekostnadsökningarna per producerad enhet att förstärka varandra. Till detta kom den ur konkurrenssynpunkt negativa uppgång i den svenska kronans kurs gentemot EMS-valutorna som skedde under de första åtta månaderna 1981. För att bryta denna onda cirkel devalverades den svenska kronan i september 1981. Sparunderskottet i den offentliga sektorn motsvaras av en förmögenhetsuppbyggnad dels i den inhemska privata sektorn, dels via bytesbalansunderskotteti utlandet i form av nettofordringar på Sverige. Mellan 1978 och 1980 ökade landets totala utlandsskulder från 21,5 % till drygt 28 % av BNP medan tillgångarna minskade något till knappt 19 % 1980 (diagram 4.3). Det omfattande i utlandet årliga upplåningsbehovet har starkt påverkat

Procent 30.. . Totala Z skulder

-l ._./ j 20-4 /§-§“* n p ...u-Totala J I- a ä _ ---- tillgångar I,

- / . D.

15- ,ø : / Diagram 4.3 Utländska j . tillgångar och skulderl

10- .rê. Andel av BNP.

*IL T I I I , , , , , .I Exkl aktier, andelar,

1971 73 75 77 79 År Insatser.

130 Den finansiella utvecklingen

utvecklingen på kreditmarknaden. Huvudsakligen till följd av den kraftiga försämringen av bytesbalansen uppkom under 1980 ett betydande valutautflöde. Utflödet i den icke statliga sektorn var samtidigt ca 3 miljarder kr större än bytesbalansunderskottet, vilket sannolikt sammanhängde med det relativt låga ränteläget i Sverige. Utvecklingen under 1981 var däremot av annan karaktär. Genom det svaga konjunkturläget förbättrades bytesbalansen samtidigt som det relativt höga ränteläget i Sverige gav upphov till ett privat kapitalinflöde på ca 10 miljarder kr. Den privata sektorns förmögenhetsuppbyggnad i form av ökade fordringar på staten kan i princip tänkas ge upphov till en ökad konsumtionsefterfrågan. Denna effekt är dock sannolikt relativt begränsad. Dessutom kan den motverkas genom finanspolitiken. Förmögenhetsuppbyggnadens effekter på kredit- och valutamarknaderna och på prisbildningen torde vara av större betydelse. Utvecklingen för de likvida tillgångarna i form av sedlar och bankinlåning, dvs. penningmängden, spelar i det sammanhanget en central roll. Penningutbudet kan i princip styras av riksbanken. Om utbudet vid mycket stora budgetunderskott skall kunna hållas på en låg nivå är det uppenbart att styrningen måste innebära kraftfulla åtgärder. I första hand måste de räntevillkor och eventuella skattefavörer som erbjuds vid placering i statspapper vara fördelaktiga. Mellan 1979 och 1981 minskade hushållens och företagens placeringar i statspapper från 2 % till knappt 1 % av BNP, medan budgetunderskottet som tidigare nämnts steg från 9,9 % till 11,6 % av BNP. Upplåningsvillkoren var således otillräckliga för att stimulera hushåll och företag till ökade placeringar i statspapper. Kapitalmarknadsinstitutens placeringar i statspapper bestäms av tillväxten av deras totala placeringskapacitet och kreditpolitiska riktlinjer. Under 1970-talet har omkring 2/3 av kapitaltillflödet i försäkringsbolagen och AP-fonden tagits i anspråk av den offentliga sektorn och det prioriterade bostadsbyggandet. Statens låneanspråk pâ instituten har ökat kraftigt under senare år, vilket delvis uppvägts av ett relativt sett minskat upplåningsbehov inom bostadssektorn. För APl l fondens del har detta totalt sett inneburit att de prioriterade placeringarna i l stigit från 65 å 67 % i medeltal under 1970-talet till 77 % under 1980-1981. l 1 l Även försäkringsbolagens prioriterade placeringar har stigit i förhållande till l den totala placeringskapaciteten och uppgick under 1981 till över 70 %. Iden mån ränteläget är för lågt för att den inhemska upplåningen utanför bankerna skall kunna ökas, kan riksbanken genom ökad statsupplåning hos bankerna försöka begränsa den monetära basen och därmed penningutbudet. Genom att utnyttja likviditetskravet kan riksbanken åstadkomma en sådan utveckling vid ett något lägre ränteläge än vad som annars vore möjligt. Mellan 1979 och 1981 ökade bankernas placeringar i statspapper

från knappt 3 miljarder kr till ca 28 miljarder kr. Ökningen under 1980 var delvis en följd av de likviditetskrav som då gällde. Ökningen under 1981 var

dock närmast en följd av den mycket svaga kreditefterfrågan som begränsade 1 I en liten öppen eko- bankernas alternativa placeringsmöjligheter. nomi som den svenska Resultatet av den förda politiken blev att penningmängden såväl under försvåras styrningen dock av att utbudet i 1980 som 1981 ökade med ca 11 %, vilket låg ungefär i linje med LU 80:5

alternativ 2. Ökningen av bruttonationalprodukten i löpande pris begrän-

hög grad påverkas av omsvängningar i valuta- sades till knappt 12 % jämfört med drygt 12 % enl. LU 80. Likviditeten ligger flödet. därmed fortfarande över den långsiktiga trendlinjen.

Den finansiella utvecklingen 131

4.2 Den finansiella allmänna

analysens förutsättningar

I kapitel 3 har tre tänkbara utvecklingsvägar för ekonomin fram till 1985 redovisats. I det följande analyseras vilka krav som ställs på den finansiella utvecklingen om den reala utveckling som där presenterats skall kunna realiseras. Den finansiella analysen har begränsats till alternativ I och III. Den finansiella utvecklingen i alternativ I präglas framförallt av de krav som den exportledda tillväxten ställer. Devalveringen samt en återhållsam löneutveckling möjliggör dels en sänkning av relativpriset på svenska exportvaror, dels en vinstförbättring som underlättar den nödvändiga investeringsuppgången. Det förutsätts också att det skall vara möjligt att under åren 1983-1985 nå ned till den prisstegringstakt som ligger till grund för skatteuppgörelsen mellan regeringspartierna och socialdemokraterna. Givet de antaganden som gjorts om den internationella prisstegringen innebär detta krav på en betydande svensk revalvering. I enlighet med behovet att bereda utrymme för den exportledda tillväxten utgår kalkylerna från att den offentliga utgiftsexpansionen måste hållas tillbaka. Någon målsättning för de offentliga utgifterna har inte angivitsi LU. I stället har en referenskalkyl av följande innebörd utarbetats. De i budgetpropositionen föreslagna besparingarna antas bli genomförda. Transfereringsutgifterna antas i övrigt följa redan fattade beslut. Det innebär att transfereringsutgifterna i detta alternativ i stort sett utvecklas på det sätt som följer av långtidsbudgetmetodik. För många utgiftsslag såsom barnbidrag, studiebidrag och olika former av arbetsmarknadsunderstöd innebär detta betydande reala utgiftsnedskärningar till följd av att utgifterna antas förbli nominellt oförändrade. Alternativt måste besparingar vidtas som uppväger de beslut om nya utgifter som fattas. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling följer av de antaganden som gjorts i den reala kalkylen och som innebär vissa fortsatta besparingar i den statliga sektorn. Utvecklingen på kreditmarknaden kännetecknas av behovet att begränsa penningmängdstillväxten till vad som är förenligt med den förutsatta långsamma ökningen av BNP i löpande priser. Till grund för priskalkylen i alternativ III har lagts antagandet att företagen inte sänker sina relativpriser. Till följd av den snabba försämringen av bytesbalansen och budgetunderskottet är det inte heller möjligt att genomföra någon revalvering. Den offentliga utgiftsexpansionen är snabbare än i alternativ I. I enlighet med de reala kalkylerna antas de offentliga konsumtions- och investeringsutgifterna växa i snabb takt. Vissa transfereringsutgifter antas också öka i snabbare takt än vad som följer av fattade beslut. Dessa antaganden redovisas närmare i avsnitt 4.4. Det bör observeras att den offentliga utgiftsexpansionen i alternativ III visserligen är snabbare än i alternativ I men ändå väsentligt långsammare än vad som skulle bli resultatet av en utpräglad ”låt-gå-politik i enlighet med 1970-talets trender. Utvecklingen på kreditmarknaden präglas i alternativ III av det snabbt växande behovet av utlandsupplåning.

132 Den finansiella utvecklingen

4.3 Utvecklingen för priser, löner och vinster

fram till 1985

Den allmänna inflationsutvecklingen i OECD-länderna avgör i hög grad prisstegringstakten i den internationella handeln. Bedömningar av den internationella prisutvecklingen för olika varugrupper redovisas närmare i kapitel 1 i del II. För världshandeln innebär dessa bedömningar att prisstegringstakten i utländsk valuta beräknas uppgå till 7,3 % per år under 1981-1985. Om det vid denna internationella prisstegring skall vara möjligt att under 1983-1985 komma ned till den förutsatta svenska konsumentprisstegringen på ca 5,5 % per år är det nödvändigt att vi avskärmar oss från en del av den internationella inflationen genom att den svenska kronan revalveras. Den nödvändiga revalveringen uppgåri alternativI kalkylmässigt till 2,3 % per år i genomsnitt för perioden 1981-1985. I alternativ III har inte någon revalvering antagits bli möjlig att genomföra. Revalveringen antas få ett fullständigt genomslag på pris- och lönebild- Det innebär att samma ningen. reallöneutveckling kan uppnås vid lägre nominell pris- och lönestegringstakt (tabell 4.3). Erfarenheterna från 1970-talet visar att en långsam pris- och kostnadsutveckling kan vara svår att uppnå utan en relativt återhållsam inhemsk efterfrågeutveckling.

Tabell 4.3 Pris- och Iöneutvecklingen 1981-1985

Årlig procentuell förändring

Alt I Alt Ill

“ Relativ prisförändring på svenska exportvaror i svenska kr gentemot motsvarande varor i internationell handel i svenska kr. b Vinstandelen ökar med 6 procentenheter mellan 1981 och 1985 i alternativ I. Eftersom löneandelen för prognosperioden i genomsnitt ligger på 75 %, motsvarar vinstandelsökningen 2 procentenheters lägre löneutrymme per år. CDenna diskrepans beror bl a på att avräkning görs från produktpriser i stället för förädlingsvärdepriser.

Den

finansiella utvecklingen 133

Tabell 4.4 Utveckling av Iöne-, kapitalförslitnings- och nettovinstandelar i den konkurrensutsatta sektorn 1970-1985 Procentuell andel av förädlingsvärdet 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1985 Alt I Alt III

Räntabilitet på totalt kapital (RT) och räntabilitet på eget kapital före skatt (RE) i tillverkningsindustri. Källa: SCB Företagen.

Pris- och kostnadsutvecklingen i alternativ I bestäms också av den relativprissänkning på svenska exportvaror med 1,8 % per år som är nödvändig för att bytesbalansen skall kunna förbättras. I alternativ III däremot antas kostnads- och vinstutvecklingen leda till att de svenska relativpriserna blir oförändrade. En stor del av relativprissänkningen i alt I är redan åstadkommen genom devalveringen. För att få till stånd en investeringsökning inom industrin på 8,2 % per år i alternativ I bedöms det som nödvändigt att företagens driftsöverskott återförs till den nivå som rådde under första hälften av 1970-talet samt att Soliditeten förbättras med ett par procentenheter. I alternativ III antas däremot ingen förbättring av företagens finansiella styrka ske. l tabell 4.4 framgår att nettodriftsöverskottsandelen i K-sektorn höjs från 9,5 % 1981 till 15,4 % 1985, vilket innebär att löneandelen faller till den genomsnittliga nivån för 1969-1975, dvs 72 %. Med utgångspunkt i produktivitetsökningen och den internationella prisutvecklingen - samt vad gäller alternativ I den nödvändiga revalveringen, relativprissänkningen och vinstuppgången - kan lönekostnadsutrymmet i den konkurrensutsatta sektorn beräknas. För prognosperioden beräknas lönekostnaderna per timme inkl kollektiva avgifter öka med 7,1 % per år i alternativ I och 12,9 % per år i alternativ III. De kollektiva avgifterna beräknas öka med knappt 0,2 % per år till följd av den beslutade höjningen av ATP-avgiften. Det är en väsentligt långsammare ökning än i LU 80, vilket

Tabell 4.5 Utveckling av Iöne-, kapitalförslitnings- och nettovinstandelar i den skyddade sektorn 1970-1985 Procentuell andel av förädlingsvärdet

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1985

Alt I Alt III

134 Den finansiella utvecklingen

dels beror på att sjukfrånvaron utvecklas gynnsammare än vad som antogs i LU 80 varför någon höjning av sjukförsäkringsavgiften inte bedöms nödvändig, dels på att de avtalsenliga arbetsavgifterna till skillnad från vad som antogs i LU 80 stagnerat och nu bedöms komma att ligga kvar på oförändrad nivå. Den nominella timlönekostnaden exkl kollektiva avgifter beräknas öka med 6,9 resp 12,7 % per år i resp alternativ. Detta under förutsättning att ingen hänsyn tas till den planerade skattereformen. Löneutvecklingen i den skyddade sektorn antas bestämd av den löneledande konkurrensutsatta sektorn. Priserna på den skyddade sektorns produkter är kostnadsbestämda. Vid den givna löneutvecklingen, den antagna produktivitetsutvecklingen samt oförändrad bruttovinstandel bestäms prisutvecklingen i den skyddade sektorn till 4,9 % i alternativ I och 10,4 % per år i alternativ III. Som framgår av tabell 4.5 antas löneandelen i den skyddade sektorn vara konstant 54,7 % under prognosperioden. Den lägre löneökningstakten i alternativ I innebär att konkurrenskraften förbättras avsevärt i detta alternativ. Den förbättrade konkurrenskraften tar sig uttryck i att prisutvecklingen på svenska exportprodukter i utländsk valuta blir lägre i alternativ I jämfört med alternativ III, 7,7 % per år jämfört med 9,7 % per år, och att vinstandelen kan öka i alternativ I. Effekten av denna skillnad i konkurrenskraftsutveckling mellan alternativen är att bytesbalansunderskottets andel av BNP förbättras i alternativ I medan det försämras i alternativ III. Pris- och löneökningstakterna i näringslivet ligger till grund för prisutvecklingen på privat och offentlig konsumtion samt privata och offentliga investeringar. Som framgår av tabell 4.6 beräknas priset på privat konsumtion stiga med 6,2 % per år för prognosperioden i alternativ I. Om den beräknade prisutvecklingen för 1982 avräknas, 8,5 % per år enligt preliminära nationalbudgeten, blir den antagna prisutvecklingen 5,5 % per år för privat konsumtion perioden 1982-1985. Motsvarande siffror i alternativ III för privat konsumtion är 10,2 % per år för perioden 1981-1985 och 10,9 % per år för perioden 1982-1985. Som tidigare nämnts stiger lönekostnaderna exkl kollektiva avgifter med 6,9 % per år i alternativ I, förutsatt att ingen hänsyn tas till skatteomläggningen. Den privata konsumtionens prisstegring beräknas till 6,2 %, vilket

Tabell 4.6 Prisutveckling för olika komponenter i försörjningsbalansen 1981-1985

Årlig genomsnittlig prisstegring, % per år

Den finansiella utvecklingen 135

innebär att reallönen före skatt kan beräknas öka med 0,6 % per år. Reallönesumman efter skatt ökar med enbart 0,3 % per år under perioden till följd av att det direkta skatteuttaget ökar något. Antal sysselsatta beräknas öka med 0,9 % per år. Reallönen efter skatt per sysselsatt sjunker med 0,6 % per år. I alternativ III beräknas reallönen efter skatt per sysselsatt stiga med 0,5 % per år. Detta reallöneökningsutrymme åstadkommes emellertid till priset av ökat bytesbalansunderskott och sänkta investeringar.

4.4 för inkomster, och

Utvecklingen utgifter sparande

fram till 19851

4.4.1 Det totala sparandets utveckling

Det totala bruttosparandet i ekonomin, som försämrats kraftigt såväl under 1970-talet som mellan 1979 och 1981, beräknas i alternativ I åter stiga, medan det i alternativ III fortsätter att falla (tabell 4.7). I båda alternativen sker en viss återhämtning av de totala bruttoinvesteringarna inkl lager från 1981 års låga nivå. Av den totala investeringskvotens ökning på 1,3 a 1,4 procentenheter kan 0,7 procentenheter i alternativ I resp 0,4 procentenheter i alternativ III hänföras till att lagren ökar till skillnad från 1981, då en IDC kalkyler som redo_ lageravveckling skedde. Investeringskvoten för bruttoinvesteringar exkl visas i detta avsnitt belager ökar således med 0,7 resp 0,9 procentenheter vid en beräkning i aktar ej effekterna av Skattmm

löpande pris. Som framgått av kapitel 3 är investeringskvoten exkl lager i “if” aYi5°ad°

i båda alternativen. Hur kalky fasta priser i stort sett oförändrad

_ , _ _ _ _ _ åaggnlngen erna paverkas av skatte-

Investeringarnas sammansättning Sklljet sig markant åt mellan alternati- redovisas omläggningen ven. I alternativ I drar den exportledda tillväxten med sig en kraftig uppgång i i avsnitt 4.5.

Tabell 4.7 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 Procent av BNP, löpande priser

1970- 1975- 1980 1981 1985 1974 1979 ie_- Alt l Alt III

Hela ekonomin

Offentlig sektor

Privat sektor Bruttosparande 14,2 14,2 17,7 17,2 18,2 17,6 Bruttoinvesteringar inkl lager 17,7 16,9 17,2 14,8 16,3 16,0 Finansiellt sparande -3,4 -2,6 0,5 2,4 1,9 1,6

Anm I offentlig sektor ingår staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. I privat sektor ingår hushåll, finansiella och icke-finansiella företag samt bostadssektorn.

i

1-36 Den finansiella utvecklingen

Procent ,. Alt. m 70_ . ...O :

RJ..

A|t_|

Ilføçøaunouoooo-oo

f Offentlig I

_ utgiftsandel

la,

. ,I

j Alt. Ill

4.2.7.7-. Alt. I

Diagram 4.4 De totala skatteintäkterna och offentliga utgifterna i Sverige 1970-1985.

Procent av BNP. 1970

r72 74 76 78 Iso 82 84 År

näringslivsinvesteringarna, medan den inhemska efterfrågestimulansen i alternativ III främst resulterar i ökade bostadsinvesteringar. Det totala finansiella sparandet förbättras i alternativ I -i enlighet med ett av de grundläggande antagandena för detta alternativ - från ett sparunderskott 1981 motsvarande 2,5 % av BNP till ett sparunderskott 1985 motsvarande 2,0 % av BNP. Om hänsyn tas till att det finansiella sparandet 1981 påverkats i positiv riktning av det svaga konjunkturläget framstår det som klart att den strukturella sparförbättringen är väsentligt större än 0,5 % av BNP, vilket indikeras av uppgången i bruttosparandet. l alternativ III växer det totala finansiella sparunderskottet mycket kraftigt till 5,4 % av BNP. Förbättringen av det totala finansiella sparandet i alternativ I kan hänföras till den offentliga sektorn. Trots nedgången i bostadsbyggandet går det finansiella sparandet i den privata sektorn ned något till följd av de ökade näringslivsinvesteringarna och en nedgång i hushållens sparkvot. Den ökade sparbristen i alternativ III sammanhänger i huvudsak med att den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätter att strukturellt försämras (tabell 4.7).

4.4.2 Den offentliga sektorns finansiella utveckling

De totala offentliga utgifterna som under mycket lång tid vuxit snabbare än BNP beräknas i alternativ I ligga kvar på en oförändrad andel av BNP mellan

Den finansiella utvecklingen 137

1981 och 1985 (diagram 4.4). I alternativ III däremot stiger de offentliga utgifternas andel av BNP från drygt 65 till drygt 70 %. Den totala skattekvoten stiger i alternativ I med knappt 2 och ialternativ III med knappt 3 procentenheter jämfört med den korrigerade skattekvoten för 1981 (jfr anm till tabell 4.9). Som tidigare nämnts utgår utgiftskalkylerna i alternativ l från att de besparingar som regeringen föreslagit i budgetpropositionen för 1982/83 genomförs och att inga nya utgiftsbeslut fattas. Det innebär att kalkylen vad gäller statens transfereringsutgifter i huvudsak baserats på de principer som

länge tillämpats i långtidsbudgetsammanhang.1 Den statliga konsumtionen

antas i enlighet med de reala kalkylerna minska med knappt 1 % per år. Den kommunala konsumtionens ökningstakt har fr o m 1983 antagits minska till 1 % per år. Den totala skattekvot som framkommer ur de finansiella kalkylerna är inte resultatet av något visst skattesystem, utan bestäms av balanskraven i ekonomin. Skatterna anpassas så att hushållens inkomster efter skatt vid ett visst sparkvotsantagande överensstämmer med det privata konsumtionsutrymme som föreligger enligt de reala kalkylerna. Det innebär bl a att en annan utgiftsnivå än den som här antagits också skulle medföra en annan skattekvot.

1 Däremot har inkomstsidan beräknats på annat sätt än vad som sker i långtidsbudgeten. Konsumtions- och investeringsutgifterna är bestämda av de antaganden som gjorts i den reala kalkylen. Kalkylerna är inte heller lika detaljerade som de som Diagram 4.5 Statens genomförs i långtidsbudgeten. Av dessa skäl och på grund av att nytt underlagsmate- utgifter. rial kommer att föreligga inför 1982/83 års långtidsbudget kommer den statsfinansiella 1975 års priser. Log skautveckling som där presenteras att avvika från den här redovisade kalkylen. la.

Miljarder kr Alt. l 130- LB 81/82

,na-xø

1 20 ultigä 110_ oc LB 77/78

10 o_ lojoj 90-

80øa-_a- u. Ålt. l O-IDO 0000-000000 70_ -x-x-h-k LB 81/82

1975 71 72 73 74 75 75 77 _78 79 80 31 §2 sis s4 äs se År

138 Den finansiella utvecklingen

Det kan av olika skäl vara svårt att komma ned till utgiftsnivån i alternativ I. Om exempelvis de utgifter som i enlighet med långtidsbudgetmetodik hållits nominellt oförändrade i stället skulle tillåtas stiga i takt med den allmänna prisutvecklingen skulle besparingar som sänker utgiftsnivån med ca 8 miljarder kr i 1981 års penningvärde behöva genomföras för att hålla de totala utgifterna på den antagna nivån. Till detta kommer de nya utgiftsbehov som erfarenhetsmässigt uppkommer och som måste motverkas genom besparingar. svårigheterna att hålla utgifterna inom den antagna ramen illustreras i diagram 4.5. Av diagrammet framgår att den totala statliga utgiftstillväxten tenderat att ligga över den som framkommer i de statliga långtidsbudgeterna. Det framgår också att de statliga utgifterna även efter de föreslagna besparingarna på sammanlagt 13 miljarder kr ligger ungefär på den utgiftstrend som framkom ur långtidsbudgeten för 1981/82. Det kan ifrågasättas om den dämpning av den offentliga utgiftsexpansionen till ca 2,3 % per år som förutsätts i alternativ I är tillräcklig för att få till stånd den nödvändiga näringslivsexpansionen. De krav som detta ställer på ökad flexibilitet i ekonomin är betydande. Risken är också stor att den finansiella utvecklingen blir sådan att den hotar en annars möjlig positiv real utveckling. Budgetunderskottet ligger kvar på drygt 70 miljarder kr. Om denna utveckling skall kunna förenas med en sänkning av inflationen till ca 5,5 % ställs särskilda krav på kredit- och statsskuldspolitiken. Detta behandlas närmare i avsnitt 4.6. Den kombination av långsam prisökning och full sysselsättning som förutsätts ställer också betydande krav på stabiliseringspolitiken. Det totala efterfrågetrycket i ekonomin får inte vid något tillfälle tillåtas stiga till en nivå som leder till stigande inflationsförväntningar, höjningar av relativpriset på svenska exportvaror eller ökad löneglidning. Slutligen förutsätts låga nominella avtalsmässiga löneökningar. I LU 80 angavs att den offentliga utgiftsexpansionen måste dämpas till 1 ä 2 % per år om en allmän ekonomisk utveckling i linje med alternativ I skulle kunna uppnås. En dämpning till 1 % per år i genomsnitt mellan 1980 och 1985 skulle innebära att de offentliga utgifterna 1985 måste minskas med ca 38 miljarder kr (1985 års priser) jämfört med den utgiftsnivå som lagts till grund för alternativ I. Räknat fr o m 1982 skulle en utgiftsexpansion på 1 % per år innebära ca 25 miljarder kr lägre utgiftsnivå 1985 än i alternativ I. Svårigheterna att få ned den offentliga utgiftsexpansionen sammanhänger i stor utsträckning med den snabba tillväxten i de offentliga utgiftsräntorna (tabell 4.8). Räknat exkl dessa uppgår den reala offentliga utgiftstillväxten i alternativ I till 1,4 % per år. Den snabbare utgiftsexpansionen i alternativ III beror i hög grad på att kommunernas konsumtion förutsätts öka med 3,5 % per år i volym. Vidare har antagits att en återgång fr o m 1983 sker till de regler som tidigare gällde för beräkning av det s k basbeloppet och att de statliga transfereringar till hushållen som enligt LB-metodik skall vara nominellt oförändrade tillåts följa KPI. För att hålla uppe bostadsefterfrågan vid 55 000 lägenheter per år blir det nödvändigt att sänka de totala boendekostnaderna 1985 med ca 11 miljarder kr. I kalkylerna har detta lagts in som ett nytt generellt bostadsbidrag. Någon uppräkning av livsmedelssubventioner eller andra statliga subventioner har dock inte skett. Om även dessa räknas upp med BNP-deflatorn och således hålls realt oförändrade skulle de totala offentliga « .

g-..»-A.\._..r«

Den finansiella utvecklingen 139

Tabell 4.8 Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970-1985

Miljar- Årlig procentuell förändring der kr löpande priser 1970- 1979- 1981-1985 1981 1979 1981 Alt I Alt III

Totala utgifter 374 5,9 3,6 2,3 4,0 Totala utgifter

Anm Utvecklingen i fasta priser har erhållits genom deflatering med BNP-deflatorn, vilken speglar prisutvecklingen på den totala produktionen i landet.

bli knappt 7 miljarder kr större (1981 års priser) än vad som nu utgifterna Den totala offentliga utgiftsexpansionen skulle då uppgå till 4,4 % antagits. per år. Som tidigare nämnts ökar den totala skattekvoten i såväl alternativ I som

III. Ökningen är något större i alternativ III än I (tabell 4.9). Ett bibehållet

skattetryck mellan 1981 och 1985 skulle i alternativ I förutsätta nettobesparingar i de offentliga utgifterna på ca 11 miljarder kr i 1981 års penningvärde jämfört med vad som här antagits. Det bör understrykas att dessa kalkyler självfallet är osäkra och att de feluppskattningar som med nödvändighet görs tenderar att samlas upp i det besparingskrav som kan på olika punkter framräknas om oförändrad skattekvot. vid ett antagande Den totalskattekvot som bestämts med utgångspunkt i balanskraven i ekonomin, kan jämföras med den totalskattekvot som kan beräknas

Tabell 4.9 Den totala skattekvotens utveckling 1979-1985

1979 1981 1985

Alt I Alt III

Anm De inbetalda löneskatterna kan under 1981 beräknas ha varit knappt 8 miljarder kr större än de kostnadsmässiga löneskatterna. Med en grov korrigering kan den kostnadsmässiga löneskattekvoten och totalskattekvoten för 1981 uppskattas till 15,2 resp 49,5 %.

140 Den finansiella utvecklingen

framkomma i det befintliga skattesystemet, om skattesatserna vad gäller de indirekta skatterna och löneskatterna förändras i enlighet med de antaganden som gjorts. Skillnaden mellan de två totalskattekvoterna motsvaras av en lika stor skillnad mellan direktskattekvoterna, eftersom de indirekta skatterna och löneskatterna är desamma i båda beräkningarna. I alternativ I kan inte någon skillnad med säkerhet mellan sägas föreligga de två beräkningarna. De skatter som framkommer vid givet skattesystem och vid de förändringar som antagits ske i skattesatserna för de indirekta skatterna och löneskatterna motsvarar således i stort sett det skattekrav som kan beräknas med utgångspunkt i balanskraven i ekonomin. Av den totala uppgången i direktskattekvoten på 1,3 procentenheter i det förklaras ca 0,5 procentenheter befintliga skattesystemet av att företagens direkta skatter beräknas öka relativt kraftigt. Detta sammanhänger dels med att företagens direkta skatter under 1981 hölls nere av de investeringsavdrag vid statlig och kommunal beskattning som företagen då kunde göra, dels med att de influtna skatterna var mycket små i förhållande till de slutdebiterade skatterna. Den återstående delen av uppgången i direktskattekvoten kan hänföras till hushållen. Bakom denna uppgång på ca 0,8 procentenheter ligger ett flertal faktorer som verkar i olika riktning. De åtgärder som vidtagits i skattesystemet för inkomståret 1982, bl a slopande av särskild skattereduktion och begränsning av reseavdragen, kan beräknas höja skattekvoten med ca 1,0 procentenheter. Ytterligare 0,7 procentenheter av uppgången förklaras av att grundavdraget vid taxeringen inte är inflationsskyddat. Det fall som skeri hushållens nettoinkomster i förhållande till BNP drar ned kvoten med 1,2 procentenheter. De återstående 0,3 procentenheterna förklaras av realinkomstutvecklingen, faktorer som ej kunnat beaktas i kalkylen samt eventuella feluppskattningar. Som framgår nedan måste kommunernas inkomster förstärkas kraftigt i alternativ III. En kommunalskattehöjning till 34 kr har därför lagts in i kalkylen. Detta höjer skatten på hushållen med 16 ä 17 miljarder kr 1985. För att skapa balans mellan hushållens inkomster och det privata konsumtionssom framkommer ur de reala kalkylerna utrymme krävs en total sänkning av den statliga inkomstskatten med drygt 25 miljarder kr. Effekterna av skatteomläggningen redovisas som tidigare nämnts i avsnitt 4.5. Skattesatsen för de olika punktskatterna har antagits följa den allmänna prisutvecklingen mellan 1981 och 1985. Mervärdeskatten har beräknats efter gällande skattesats i januari 1982. Hänsyn har därvid till att tagits momsintäkterna under 1981 bedöms ha legat mycket lågt till följd av _y

betydande återbetalningar. De högre indirekta skatterna i alternativ I i i

jämfört med alternativ III förklaras av att den höga industriproduktionen i alternativ I för med sig en hög energiförbrukning. i löneskatte- 5 Nedgången andelen är tekniskt betingad (jfr anm till tabell 4.9). Den något högre skatteandelen i alternativ III sammanhänger med den snabbare reallöneutvecklingen i det alternativet.

Den finansiella utvecklingen 141

\ I Budgetsaldo exkl stats- \ skuldsräntor \\

_3-

9 Alt. I

_10_

__11_

_12_

_13_ Alt. lll ç I l f 1970 72 74 76 78 80 82 84 År

Staten Diagram 4.6 Budgetunderskonet resp budgetkännetecknas såväl i alternativ I som III av en exkl sms

Statens finansiella utveckling Wdersküom

av statsskuldsräntorna. I från

jgáârytâgvçwø-wgi

kraftig ökning Budgetsaldot stiger i alternativ 66 miljarder kr 1981 till 72 miljarder kr 1985. Räknat exkl statsskuldsräntor sjunker däremot underskottet från 39 till 16 miljarder kr. I alternativ III stiger budgetsaldot till 124 miljarder kr. Även budgetsaldot exkl statsskuldsräntor ökar från 39 till 50 miljarder kr. Budgetsaldots utveckling i förhållande till BNP redovisas i diagram 4.6.

Kommunerna

Den kommunala utdebiteringen har i alternativ I antagits ligga kvar på 1982 års nivå, 29.74 kr. Statsbidragen utvecklas på det sätt som blir följden om inga nya beslut fattas. Vidare har de besparingar rörande kommunerna som föreslagits i budgetpropositionen beaktats. Den kommunala konsumtior.ens ökningstakt har i enlighet med de reala kalkylerna antagits uppgå till i genomsnitt 1,2 % per år under perioden 1981-1985. Under dessa förutsätt-

142 Den finansiella utvecklingen

ningar kommer kommunernas finansiella sparande att förbli positivt och 1985 uppgå till ca 1 miljard kr. I alternativ III däremot leder den snabba kommunala expansionstakten i kombination med den snabba löne- och prisstegringstakten vid oförändrad skattesats och statsbidragsregler till ett underskott på inemot 30 miljarder kr. För att motverka detta har som redan nämnts antagits att kommunalskatten höjs till 34 kr och att nya statsbidrag på sammanlagt ca 12 miljarder kr införs så att kommunernas finansiella sparande blir noll under 1985. Det bör observeras att kalkylerna för de speciella statsbidragen i alternativ III är osäkra. De bygger bl a på att den snabba kommunala konsumtionstillväxten endast i mycket avser utgifter begränsad utsträckning som berättigar till omfattande statsbidrag. En viktig anledning till den mycket kraftiga försämring i kommunernas finansiella situation som uppkommer i alternativ III är att kommunernas inkomster för 1985 grundas på 1983 års beskattningsbara inkomst, vilken i mycket liten utsträckning påverkas av den snabbare pris- och löneökningen i alternativ III. i båda Kalkylerna utgår alternativen från att utvecklingen under 1982 skall ligga i linje med den som redovisades i PNB 82.

Socialförsäkringssektorn

Utvecklingen inom socialförsäkringssektorn kännetecknas av en dämpning av ATP-pensionernas tillvâxttakt. Den årliga ökningen av antalet ATPpensionärer fortsätter att gradvis minska från 6,3 % 1980 till 3,5 % 1985. Även tillväxten i pensionsbeloppet per pensionär dämpas dels till följd av att de första åldersgrupperna med rätt till full ATP nu kommit in i systemet, dels till följd av de besparingsåtgärder som vidtagits. Utgifterna ökar emellertid ändå så mycket snabbare än inkomsterna att socialförsäkringssektorns finansiella sparande stagnerar. En närmare analys av ATP-systemet redovisas i del II, kapitel 5. Ett annat viktigt drag i socialförsäkringssektorns utveckling är den minskade sjukfrånvaron som antas bestå under perioden. Det s k sjuktalet som definieras som antalet ersatta sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad, steg mellan 1970 och 1976 från 19,8 till 22,9 men har därefter sjunkit och uppgick enligt preliminära beräkningar till 19,4 under 1981. En noggrannare redovisning av statens, kommunernas och socialförsäkringssektorns finansiella utveckling återfinns i kapitel 6 i del II. 1 Investeringar och kapitalförslitning som avser bostäder och fritidshus

4.4.3 Den privata sektorns finansiella utveckling

bryts ut från övriga sektorer och läggs i den I den privata sektorn ingår delsektorerna icke-finansiella företag (industristatistiska konföretag etc), finansiella företag (banker etc), hushåll och bostäden* struktionen bostadssektorn. Till skillnad från Det finansiella sparandet i den totala privata sektorn beräknas i såväl LU 80 har driftsöver- alternativ I som III minska något jämfört med 1981 (tabell 4.10). I jämförelse skottet i bostäder av med 1970-talet dock ligger sparandet på en hög nivå. Nedgången i det praktiska skäl ej förts finansiella sparandet sammanhänger inte med någon försämring av bruttosom en inkomst- och i bostadssek- sparandet utan kan helt hänföras till den uppgång i sektorns totala utgiftspost torn. investeringar som beräknas ske i båda alternativen. Investeringskvoten iden

Den finansiella utvecklingen 143

Tabell 4.10 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande i privat sektor 1970-1985 Procent av BNP, löpande priser 1970- 1975- 1980 1981 1985

Amn Till skillnad från LU 80 har driftsöverskottet i bostäder av praktiska skäl ej förts som en inkomst- och utgiftspost i bostadssektorn.

privata sektorn ligger även efter denna återhämtning ca 1 ,5 % under den nivå som i genomsnitt rådde under första hälften av 1970-talet. Detta sammanhänger främst med de lägre bostadsinvesteringarna i alternativ I samt de lägre industriinvesteringarna i alternativ III. Bruttosparandet ligger däremot i båda alternativen 3 â 4 procentenheter över den genomsnittliga nivån under såväl första som andra hälften av 1970-talet. Jämfört med 1981 ökar bruttosparkvoten med 1 procentenhet i alternativ I och med 0,4 procentenheter i alternativ III. Även om den totala privata sektorns bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiella sparande utvecklas på ett relativt likartat sätt i såväl alternativ I som III föreligger påtagliga skillnader mellan alternativen vad gäller utvecklingen inom de olika privata sektorerna.

Bostadssektorn

I alternativ I leder den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet till en betydande minskning av bostadssektorns finansiella sparunderskott (tabell 4.11). Nedgången i investeringskvoten från 4,9 % av BNP 1981 till 3,5 % 1985 beror uteslutande på att hushållen i mindre utsträckning köper nyproducerade små- och fritidshus. Alternativ III skiljer sig markant från alternativ I genom ett mycket större bostadsbyggande som ger upphov till en viss ökning av bostadssektorns finansiella sparunderskott.

Icke-finansiella företag

För de icke-finansiella företagen gäller att den snabba ökningen av näringslivets investeringar i alternativ l medför att det finansiella sparandet minskar, medan den svaga investeringsutvecklingen i alternativ III leder till en endast obetydlig finansiell sparminskning. Bruttosparandet, som för de icke-finansiella företagen till stor del består av kvarhållna vinstmedel och kapitalförslitning, ökar något mer i alternativ l än III. Det beror på att vinstnivån är något högre i den konkurrensutsatta sektorn i det förstnämnda alternativet. Sett i ett något längre perspektiv har den finansiella utvecklingen i de icke-finansiella företagen under senare delen av 1970-talet varit mycket negativ och utgjort ett av de väsentligaste balansproblemen i svensk

144 Den finansiella utvecklingen

Tabell 4.11 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande 1970-1985 Procent av BNP, löpande priser 1970- 1975- 1980 1981 1985 1974 1979 _F1_- Alt l Alt III Bostäder

Icke-finansiella företag

ekonomi. Till följd av den relativt kraftiga investeringsuppgången kommer företagens finansiella situation i alternativ I att vara fortsatt pressad fram till 1985. Vinstuppgången i den konkurrensutsatta sektorn medför dock att avkastningen på eget kapital före skatt i tillverkningsindustrin kommer att överstiga avkastningen på finansiella placeringar i alternativ I. Räntan på 5-åriga reverser med bankgaranti antas falla från drygt 15 % 1981 till drygt 10 % 1985 (diagram 4.7). Den antagna räntenedgången bidrar något till att räntabiliteten på det egna kapitalet ökar i alternativ I. Trots räntabilitets-

30-4

25*

20-*

15- R R \ An |

\_ a

a Å°*- Alt |

10- ,/

Diagram 4.7 Utveckling av räntabiliteten på eget 5.. kapital före skatt (R E) i tillverkningsindustrin samt ränta på 5-åriga reverser med bankgaranti 0 I I I l I I l 1 l , I I

(RR). 1975 nr 74 76 78 80 82 84 År

Den finansiella utvecklingen 145

Nyemission Miljarder kr

55- A|t.1 höjd

soliditetøø

4h

az

3* . . AIt.I konstant

soI|d|t2____ø-

xanlli-ii-_ 2* Alt. nu sänkt soliditet

1h

Vaio 71 72 75 75: 7s 7l3 77 7s 79 8b 81 85 85 814 85 År

uppgången ställs stora krav på betydande nyemissioner för att företagen skall Diagram 4.8 Nyemissionerför privata industrikunna uppnå en soliditetsställning som är förenlig med den relativt stora företag 1970-1985. investeringsökning som antagits i alternativ I. En måttlig höjning av I 981 års priser. Miljarder soliditetsnivån från drygt 27 % 1981 till drygt 29 % 1985 ställer krav på kr. nyemissioner i storleksordningen 4 miljarder kr per år (diagram 4.8). I alternativ III skulle en nyemissionsvolym på ca 2,5 miljarder kr per år vara tillräckligt för att begränsa soliditetsfallet från drygt 27 % till drygt 25 %. En närmare redovisning av industrins räntabilitets- och soliditetsutveckling och de icke-finansiella företagens finansiella utveckling i stort lämnas i del II, kapitel 6. Till skillnad från vad som gäller för bostadssektorn och de icke-finansiella företagen kommer de finansiella företagens och hushållens finansiella utveckling att bli relativt likartad i de två alternativen.

Finansiella företag

De finansiella företagens finansiella sparande beräknas i båda alternativen öka något från 4,5 % av BNP 1981 till 4,8 % 1985 i alternativ I resp 4,7 % i

alternativ III. Ökningen är främst en följd av det snabbt ökande räntenettot,

som i sin tur beror på den stora nettoutlåningen i utgångsläget. Det privata kollektiva försäkringssparandet stagnerar däremot som en andel av BNP.

Hushållen

Hushållens sparkvot, som steg från 3,1 % 1979 till 5,0 % 1981, antas i såväl alternativ I som III åter falla till 3,7 resp 4,0 % (diagram 4.9). Denna bedömning är självfallet osäker. För ett fall i sparkvoten talar främst den svaga utveckling för hushållens realt disponibla inkomster som kan väntas. Det förbättrade allmänna ekonomiska läget i alternativ I kan leda till att osäkerheten om framtida inkomster m m minskar, vilket i sin tur kan bidra till en sänkt sparkvot. Mot detta står de förändringar i hushållens beteende som sannolikt blir ett resultat av den skatteuppgörelse som träffats mellan regeringspartierna och socialdemokraterna. Sammantaget bör det ändå finnas anledning att räkna med en viss nedgång i sparkvoten från 1981 års

146 Den

finansiella utvecklingen

Procent

6... ]\\ Nettosparkvot

5-.

4- Alt. HI Alt Real sparkvot \ I 3- I \ § \ *I

§§\s\

\ Alt.l

\ ,f Alt. m

2_ \ Alt. III ,I \ Alt. l

1_ , Fin ansiell sparkvot _,a 78 \ 74 I °° I u? I I r I I l I I I I I I I I 5 _ Q Är 70 72 76 I 80 81 85 \ ,,\ \\ ,j z s l -1- \ I I \ 1 \ \ o, I \ s _2_ I \ \// \

II

-3- V

-4-4

har relativt schablonmässigt bedömts bli något mindre Diagram 4.9 Utveckling höga nivå. Nedgången av hushållens sparkvot. i alternativ III på grund av att realinkomstutvecklingen där blir snabbare.

Hushållens reala sparande föll från 4,9 % 1979 till 3,1 % 1981, samtidigt som den finansiella sparkvoten steg från -1,8 till 1,9 %. Denna utveckling torde bl a ha påverkats av det höjda ränteläget som innebar att relativpriset

på småhusboendet ökade samt att avkastningen på finansiella placeringar faller ökar det finansiella sparandet, eftersom steg. När det reala sparandet huvuddelen av småhusinvesteringarna finansieras genom upplåning på kreditmarknaden. Under perioden 1981-1985 antas relativpriserna på småhusboendet fortsätta att öka bl a som en följd av skatteomläggningen och oljeprisökningen. Detta antas som tidigare nämnts leda till en mycket kraftig hushållens småhusinvesteringar. Den reala sparkvoten beräknas minskningi falla till 1,3 % i alternativ I samt till 1,9 % i alternativ III. Att det finansiella ökar till 2,4 resp 2,1 % beror på att skuldökningstakten minskar sparandet när småhusinvesteringarna faller. Den inkomstomfördelning från den aktiva befolkningen till pensionärerna som pågått under senare år fortsätter under prognosperioden. Omfördelorsakas av dels en Ökning av antalet pensionärer dels en ökning av ningen utgående pensionsbelopp per pensionär (tabell 4.12). För 1981-1985 förutses i alternativ I en tillväxt av real pension efter skatt per pensionär om ca 0,8 % per år. Jämfört med 1970-talet innebär det en kraftig neddragning. Reallönen sysselsatt minskar med 0,6 % per år, vilket är samma per minskningstakt som under perioden 1974-1981. En närmare redovisning av samtliga institutionella sektorers finansiella

sparande återfinns i del Il, kap 6.

sou 1982:14 Den finansiella utvecklingen 147

Tabell 4.12 Realinkomstutvecklingen efter skatt för olika inkomsttyper Procentuell förändring per år 1974- 1981-1985 1981

Anm Beräkningarna är gjorda på basis av olika schablonmässiga marginalskatteantaganden för resp inkomstslag. I alternativ III har hänsyn tagits till den antagna kommunalskattehöjningen samt skattesänkningskravet.

4.5 Effekter av

skatteomläggningen

I detta avsnitt skall några väsentligare effekter av den aviserade skatteomläggningen 1982-1985 beröras. I enlighet med skatteöverenskommelsen har det antagits att skattereformen i sin helhet skall finansieras med arbetsgivaravgifter eller med en produktionsfaktorskatt. Av praktiska skäl har beräkningarna enbart utförts för fallet med en arbetsgivaravgiftshöjning. Vid finansieringen av skattereformen har också antagits att den totala arbetskraftskostnaden blir oförändrad genom att arbetsgivaravgiftsökningen övervältras på lönerna så att dessa minskar med samma belopp. Mot bakgrund av att skattebortfallet beräknas bli ca 9 miljarder kr räknat på 1981 års förhållanden har den nödvändiga löneminskningen och arbetsgivaravgiftsökningen kalkylerats. För att finansiera skattebortfallet för hela den offentliga sektorn behövs en arbetsgivaravgiftshöjning på knappt 7 % totalt för perioden 1982-19851 Samtidigt krävs en lägre löneökningstakt med totalt 4,9 % för samma period. Arbetsgivaravgiften måste öka med mer än vad lönerna faller beroende på dels att avgiftsunderalaget (lönesumman) reduceras när löneökningstakten avtar dels att även löneskatterna minskar

och därför måste kompenseras?

1Förutsätter att stat, I tabell 4.13 framgår hur lönerna påverkas av skatteomläggningen. Det kommun och socialför_ krävs att den årliga timlöneökningen i alternativ I sjunker från 7,1 till 5,4 % Säkringssektorn kampen. per år, mellan 1982 och 1985, dvs ungefär samma ökningstakt som för seras, med undantag för konsumentpriserna under samma period. Även basenheten - skatteskalan sjukförsäkrinâszwgiftem3 som inte

uttrycks i basenheter - ökar enligt skatteöverenskommelsen med i genom- behövefballa”

. . .. .. . .. . , seras eftersom sjukforsnitt 5,5 % per ar. Om loneoknmgarna skall kunna begränsas till 5,4 % per ar Säkringsutbetalnmgama krävs vid en löneglidning på ca 3 % per år att de avtalsenliga löneökningama bn; lägre när löneök. begränsas till drygt 2 % per år. Den förskjutning i det relativa löneläget ningarna minskar. mellan den konkurrensutsatta och skyddade sektorn som torde vara 2 Nedgången i 1öneöknödvändig för att få till stånd en expansion i den konkurrensutsatta sektorn ningstakten med 4,9 % inkl

begränsar ytterligare löneutrymmet för dem som är sysselsatta utanför denna *im* lö?” lmllfk

tiva avgifter, den hojda sektor_ _ _ q _ __ arbetsgivaravgiften på I alternativ III sker löneavräknmgen pa samma sätt, dvs timlon och 7% räknas enbart på utbetald lönesumma minskar med 1,6 % årligen jämfört med utvecklingen lönerna.

148 Den finansiella utvecklingen

Tabell 4.13 Löneutveckling med och utan skatteomläggning Alt I Alt III 1982 1983 1984 1985 % per 1982 1983 1984 1985 % per

Utan skatteomläggning: Timlön exkl koll avg 6,4 7,1 7,1 7,1 6,9 6,4 14,9 14,9 14,9 12,7 Utbetald lönesumma 6,1 7,4 7,4 7,4 7,1 6,1 15,5 15,5 15,5 13,1 Basenhet 6 900 7 500 7 800 8 200 6,4 6 900 7 500 8 200 9 000 8,9 Med skatteomläggning: Timlön exkl koll avg efter avräkning 6,4 5,4 5,4 5,4 5,6 6,4 13,1 13,1 13,1 11,3 Utbetald lönesumma efter avräkning 6,1 5,7 5,7 5,7 5,8 6,1 13,6 13,6 13,6 11,7 Basenhet efter skattereform 6 900 7 300 7 700 8100 6,1 6 900 7 300 7 700 8 100 6,1 KPI 8,5 5,5 5,5 5,5 6,2 8,5 10,9 10,9 10,9 10,2

Tabell 4.14 Skillnad i skatteuttag med och utan skatteomläggning, totalt samt för löntagare och pensionärer, 1985 Löpande priser, miljarder kr

Alt I Alt III

Totalt därav: Totalt därav:

Löntagare Pensionärer Löntagare Pensionärer

1 Total skatteeffekt vid inflationsskyddad skatteskala 22,8 18,8 1,8 32,3 27,3 2,2 2 Skatteeffekt på grund av

4 Skatteeffekt på grund av skatteskalans förändring 12,5 9,3 1,6 11,4 8,7 1,3 5 Skatteeffekt på grund av ändrad lönC 9,7 9,1 0,0 14,1 13,3 0,2

Prognosen baseras på deklarationsmaterial från inkomståret 1979. Fram till basåret 1981 har detta material framskrivits med samma antaganden som gäller för RRV:s inkomstberäkningar. För 1985 har den antagna pris- och löneutvecklingen, marginalskattesänkningen rn m påverkat skillnaden i skatteuttag. Mot bakgrund av att skattebortfallet beräknats utifrån förhållanden som rådde inkomståret 1979 som sedan framskrivits i två steg bör beräkningarna tolkas med en viss försiktighet. Detta gäller i första hand beloppens absoluta nivåer. Relationen mellan beloppens storlek är något mindre osäker. b Utvecklingen av basenheten följer inte prisstegringstakten. CSkatteeffekt på grund av den sänkning av inkomstskatten som följer av sänkt lön.

Den finansiella utvecklingen 149

utan skatteomläggning. De höga löne- och prisökningarna i detta alternativ i kombination med att indexeringen av skatteskalan begränsats till 5,5 % inflation per år medför att skatteuttaget ökar i detta alternativ. I tabell 4.14 visas hur stor skillnaden i skatteuttaget blir 1985 med och utan skatteomläggning totalt samt för löntagare och pensionärer. Skattebortfallet blir avsevärt större än tidigare nämnda 9 miljarder kr beroende på att beräkningarna utgår från 1985 års förhållande vad avser tex pris- och lönenivåer. Skattebortfallet uppgår i alternativ I till 22,2 miljarder kr 1985 till följd av att marginalskatterna sjunker och att löneökningstakten blir lägre. Av dessa 22,2 miljarder kr svarar sänkningen i den statliga skatteskalan för ca 12,5 miljarder kr och skatteminskningen till följd av sänkt löneökningstakt för 9,7 miljarder kr. Skattelättnaden på 12,5 miljarder kr är realt något högre än den kostnaden på 9 miljarder kr som beräknats med utgångspunkt i 1981 års förhållanden vad gäller löner m m. Det sammanhänger bl a med att det reala skatteuttaget utan skatteomläggningen är större 1985 än 1981. Fördelas den faktiska skatteeffekten mellan staten och kommunerna så faller 17,2 miljarder kr på staten och 4,9 miljarder kr på kommunerna. Att kommunernas skatteintäkter minskar beror på att lönesumman reduceras. En viss skatteindragning på grund av inflationen uppstår genom att basenheten 1985 ligger 100 kr under den beräknade basenheten utan skatteomläggning, 8 100 jämfört med 8 200. Löntagarna får som synes den dominerande delen av skattelättnaden, 18,4 miljarder kr jämfört med pensionärerna som får 1,7 miljarder kr. Löntagarna bär dock i kalkylerna hela kostnaden för finansieringen av skattereformen genom att arbetsgivaravgifterna ska avräknas på löneutrymmet. Pensionerna före skatt påverkas däremot inte av skatteomläggningen enligt kalkylerna. Arbetsgivaravgifterna kan beräknas inbringa 22,8 miljarder kr 1985. Om finansieringssättet inte innebär att någon avräkning sker för någon annan inkomstgrupp än löntagarna kommer reallöneökningarna efter skatt att minska något till följd av skattereformen (förutsatt fullständig övervältring på lönerna). Den reala pensionsökningen efter skatt ökar däremot något enligt beräkningarna. I alternativ III blir det totala skattebortfallet 25,6 miljarder kr. Att basenheten endast räknas upp med 5,5 % per år under 1982-1985 samtidigt som prisstegringarna uppgår till 10,9 % per år dessa tre år medför att skatteinkomsterna Ökar med 6,7 miljarder kr 1985. Utan denna skatteindragning till följd av inflationen hade skattebortfallet uppgått till 32,3 miljarder kr. Ungefär 20 % av reformen skulle i detta alternativ inte behöva finansieras för att uppnå oförändrade skatteinkomster. Skatteminskningen till följd av skattesänkningen uppgår till totalt 11,4 miljarder kr. Den ändrade löneutvecklingen kostar 14,1 miljarder kr. Merparten av skattesänkningen hamnar hos löntagarna, 22,1 miljarder kr av totalt 25,6 miljarder kr. 1,5 miljarder kr kommer pensionärerna till godo. Effekterna av skatteomläggningen har endast till viss del beaktats vad gäller den finansiella utvecklingen i de olika sektorerna. Omsvängningen av hushållens sparande från realt sparande i småhus till finansiellt sparande är bl a en följd av skatteomläggningen. Den omsvängning av finansiellt

150 Den

finansiella utvecklingen

sparande mellan olika offentliga sektorer som kan tänkas ske till följd av arbetsgivaravgiften är däremot ej beaktad i kalkylerna. Den långsammare löneutvecklingen och den lägre direkta skatten har ej heller redovisats i de finansiella beräkningarna.

4.6 kreditmarknaden

Utvecklingen på

Om den reala och finansiella utveckling i alternativ I som beskrivits ovan skall kunna komma till stånd ställs betydande krav på kredit- och statsskulds- De svårigheter som politiken möter i detta alternativ kan politiken. sammanfattas i följande punkter. D Det är nödvändigt att finansiera ett statligt budgetunderskott på drygt 70 likviditetstillväxten i ekonomin till miljarder kr på ett sätt som begränsar vad som är förenligt med en prisstegringstakt på ca 5,5 % per år. El Statsskuldspolitiken får inte utformas så att staten tar hela det långfristiga i anspråk och därigenom helt tränger undan näringslivet kapitalutbudet från kapitalmarknaden. måste hållas i EJ Den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet balans och helst leda till ett visst kapitalinflöde om den förutsätta revalveringen skall kunna genomföras. D Ränteläget måste hållas på en så hög nivå att statens upplåning på den inhemska marknaden underlättas och privat kapitalimport stimuleras. E1 Ränteläget måste samtidigt vara lägre än avkastningen på realkapitalinvesteringar om den nödvändiga uppgången i näringslivsinvesteringarna skall komma till stånd. E1 Hänsyn måste tas till de strukturella förändringar som uppkommer på kreditmarknaden vid stora och bestående budgetunderskott.

Flera av dessa svårigheter kommer också att prägla utvecklingen på kreditmarknaden i alternativ III. Kravet på att hålla nere likviditetstillväxten blir mindre vid den höga inflationstakt som förutsatts, men visserligen budgetunderskottet är så mycket större att statsskuldspolitiken ändå kommer att ställas inför stora svårigheter. Betydande problem är förknippade med den omfattande utlandsupplåning som erfordras.

Kalkyler för 1981-1985

som tidigare nämnts till 72 miljarder kr i Statens budgetunderskott uppgår alternativ I och 124 miljarder kr i alternativ III. Budgetunderskott kan finansieras genom upplåning i utlandet, riksbanken, bankerna, kapitalmarknadsinstituten eller från allmänheten (företag, hushåll och kommuner). Hur staten väljer att finansiera sitt budgetunderskott har betydande konsekvenser för likviditets- och ränteutvecklingen och därmed för den allmänna ekonomiska utvecklingen. När staten lånar i riksbanken eller utomlands likvidiseras banksystemet. Det blir då mycket svårt att i längden förhindra en allmän likviditetsökning i ekonomin. Om likviditetstillväxten skall kunna begränsas till vad som är med en prisstegringstakt på ca 5,5 % per år får därför statens förenligt upplåning i riksbanken och utomlands inte bli för stor.

sou 1982:14 Den finansiella utvecklingen 151

utomlands och i riksbanken

Upplåningen

I Kalkylen över hur stor statsupplåningen utomlands och i riksbanken får bli tar sin utgångspunkt i en bedömning av hur efterfrågan på pengar kan komma att utvecklas. Den reala likviditeten i ekonomin mätt som kvoten mellan penningmängden och BNP har trendmässigt sjunkit (diagram 4.10). I kalkylen har antagits att penningefterfrågan kommer att utvecklas längs trendlinjen och 1985 uppgå till drygt 53 % av BNP, vilket motsvarar ca 410 miljarder kr i alternativ I och ca 500 miljarder kr i alternativ III (tabell 4.15). Det innebär att efterfrågan på pengar beräknas öka med 7 % per år i alternativ I och med 12 % per år i alternativ III, vilket i absoluta tal 1985 motsvarar 27 miljarder kr resp 52 miljarder kr. Om penningutbudet i alternativ I skall kunna avpassas till denna penningefterfrågan måste - vid en - av bankernas likviditet antagen kreditmultiplikator på 3 ökningen (den s k monetära basen) begränsas till 9 miljarder kr. I alternativ III måste likviditetsökningen begränsas till 18 miljarder kr. Utvecklingen för bankernas likviditet bestäms dels av hur mycket staten lånar i riksbanken och utomlands, dels av den privata sektorns totala valutaflöde, dvs summan av bytesbalansen och den privata sektorns del av kapitalbalansen. Dessa faktorer utvecklas inte oberoende av varandra. Vid en lätt statsskuldspolitik, dvs en stor statsupplåning i riksbanken och utomlands och ett relativt lågt inhemskt ränteläge, uppkommer bl a via handelskreditgivningen ett kapitalutflöde i den privata sektorn. Den likviditets- och efterfrågeökning i ekonomin som blir följden av en lätt statsskuldspolitik kan också bl a via de effekter som uppkommer på priser och löner på sikt resultera i ett ökat valutautflöde genom en försämring av

Tabell 4.15 Penningmängden 1979-1985

Miljarder kr Genomsnittlig ökning i % per år

Faktisk Planerad 1979 1985 1981 1979 1981 1985 Alt I Alt III Alt I Alt III

Penningmängd, 258 319“ 413 496 11 7 12 _årsmedeltal Okning från föregående år 33 30 27 52 Real likviditetskvot (%) 56,2 55,9” 53 Minnesposter BNP i löpande marknadspris 459 571 774 932 12 8 13 Prisnivå, index för BNP-deflatorn 80,6 100,0 123 150 11 5 11

I Fr o m 1981 ingår inte längre bankernas inlåning från finansbolagen i penningmängden, vilket sänker den reala likviditetskvoten med 0,2 â 0,3 procentenheter.

152 Den finansiella utvecklingen

Procent Procent r l- › -60

Faktisk . Iikviditetskvot I . Långsiktiga 55.. Iikviditetskvoten

Diagram 4.10 Real lik- 50- #50 viditetrkvot. T ren en d z 637 l _ 0 42T_ T _ i pro- {

Penningmängden . .195501- of

centavBNP. 19165 197o' 1935 (19330 1935

bytesbalansen. Genom det ökade valutautflödet begränsas i viss utstäckning den likviditetsskapande effekten av den lätta statsskuldspolitiken. Valutareserven får hållas intakt genom att staten utomlands lånar upp det som krävs för att uppväga den privata sektorns valutautflöde. Det är således i princip möjligt att uppnå en relativt långsam likviditetsutveckling i bankerna också vid en omfattande upplåning i riksbanken och utomlands. En sådan ackomoderande statsskuldspolitik riskerar emellertid, om den blir bestående under lång tid, att medföra att balansbristerna i den svenska ekonomin permanentas samtidigt som landets kreditvärdighet undergrävs. Om det skall kunna förhindras måste statens utlandsupplåning begränsas till vad som är ”realt motiverat, dvs till vad som krävs för att finansiera bytesbalansunderskottet och helst endast en del av detta. Ett relativt högt ränteläge är då nödvändigt bl a för att stimulera till privat i kapitalimport. I alternativ I har antagits att den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet ger ett valutainflöde på 7 miljarder kr (tabell 4.16). Eftersom bytesbalansunderskottet beräknas uppgå till 15 miljarder kr resulterar den privata sektorns valutatransaktioner i ett nettouttlöde på 8 miljarder kr. I kalkylen har vidare antagits att valutareserven behöver ökas med 5 miljarder kr. Statens utlandsupplåning behöver då uppgå till 13 miljarder kr. Om

Tabell 4.16 Bankernas Iikviditetsutveckling under 1985

Alt I Alt III

Valutaflöde på grund av bytesbalansen - 15 - 50 Valutaflöde på grund av privata sektorns kapitaltransaktioner 7 10 1 Statens utlandsupplåning 13 45 E mggrannare r°d° Statens upplåning i riksbanken 4 13 i tabell

Visniflgåterfinns Total effekt på bankernas likviditet (monetära basen) 9 18

samlingen l del III.

Den 153

finansiella utvecklingen

bankernas totala likviditetsökning skall kunna begränsas till 9 miljarder kr, vilket är nödvändigt för att komma ned till en penningmängdstillväxt på 27 miljarder kr, måste statens upplåningi riksbanken begränsas till 4 miljarder kr. l tabellen nedan redovisas motsvarande kalkyl också för alternativ III. Det kan ifrågasättas om den utlandsupplåning som förutsätts i detta alternativ överhuvudtaget kan realiseras. Här har dock i kalkylen antagits att detta är möjligt. Kalkylen bygger som tidigare nämnts på att den marginella kreditmultiplikatorn kan begränsas till 3. Om det inte är möjligt blir statens möjligheter att låna i riksbanken och utomlands mindre. Om kreditmultiplikatorn i stället skulle vara t ex 6, skulle ökningen av bankernas likviditet i alternativ I behöva begränsas till 4 å 5 miljarder kr jämfört med de 9 miljarder kr som här antagits.

Upplåningen i bankerna

Sedan upplåningen i riksbanken och utomlands har frånräknats återstår ett statligt upplåningsbehov på 55 miljarder kr i alternativ I resp 66 miljarder kri alternativ III. Hur mycket av det återstående upplåningsbehovet som kan tillgodoses i bankerna måste framförallt bedömas mot bakgrund av det behov som föreligger av att bankerna i rimlig omfattning skall kunna ge krediter i svenska kronor till företag och hushåll. Här har antagits att bankernas marginella likviditetskvot skall uppgå till 50 % under perioden fram till 1985. Bankernas krediter i svenska kronor till företag och hushåll kommer under denna förutsättning att kunna öka något långsammare än i takt med inflationen. Under 1980-1981 har kreditefterfrågan dämpats kraftigt sannolikt inte bara som följd av lågkonjunkturen utan mera strukturellt. Det är sannolikt att perioden fram till 1985 kommer att innebära låg kreditefterfrågan från hushållens sida. Det kreditutrymme som föreligger enligt kalkylen torde därför inte medföra någon svår stramhet på kreditmarknaden. Penningmängden, som består av bankinlåning och sedlar, har som tidigare nämnts under 1985 beräknats öka med 27 miljarder kr i alternativ I och med 52 miljarder kr i alternativ III. Det innebär att bankernas inlåning kan beräknas öka med 25 resp 47 miljarder kr. Vid en likviditetskvot på 50 % kommer de prioriterade placeringarna då att uppgå till 12 resp 23 miljarder kr. Av detta kan 2 resp 9 miljarder kr antas bli placerade i bostadsobligationer, varför statens upplåning kan uppgå till 10 resp 14 miljarder kr. Det är väsentligt mindre än under 1981 då upplåningen uppgick till 28 miljarder kr (diagram 4.11). Visserligen växte bankernas placeringskapacitet då väsentligt mer än vad som nu antas för alternativ I, men utvecklingen innebar ändå att staten och bostadssektorn tillsammans tog ca 80 % av bankernas placeringskapacitet i anspråk. En större statsupplåning i bankerna än vad som här antagits skulle ställa krav på en förändring av den kreditpolitiska lagstiftningen. Den skulle också innebära att bankernas balansräkningar sä småningom skulle komma att domineras av långfristiga placeringar i statspapper. Samtidigt ökar den ränterörliga specialinlåningens andel av bankernas upplåning. Bankernas resultat blir därmed i hög grad beroende av differensen mellan kort och lång

154 Den inansiella utvecklin g en

A. Upplåning fördelad på svenska marknaden Md k resp riksbanken och utlandet 70- -1-- Budgetunderskottet ././. cc-u- Svenska marknaden J ----

l

60 Riksbanken och utlandet --u---H- därav utlandet (1977-85) o 50...

40-

30a

20-

T-._*-_..._____

10 ucooaooooaoci°°°°...

s_ø G -___-_

_1o.

I I I I I I I I I T I I I n 1970 72 74 76 78 80 82 84 År

Mdr kr B. Upplåningen på svenska marknaden fördelad på långivare.

.-3- Banker --n--n Allmänheten

20-

10-

ouc°...

0 Äiá

O.. O_

_19_

1970 72 74 76 78 so 82 84 År

Diagram 4. Il Finansieringen av statens budgetunderskott 1970-1981 samt prognos till 1985 alt I.

Den finansiella utvecklingen 155

A

ränta. Detta innebär en potentiell risk för kraftiga resultatvariationer liknande dem som förekommer inom skogsindustrin. Sådana resultatsvängningar kan innebära särskilda problem när det gäller en för den ekonomiska stabiliteten så viktig del av näringslivet som banksystemet.

Upplåningen i AP-fonden och försäkringsinstituten

Placeringskapaciteten i kapitalmarknadsinstituten har under 1985 beräknats uppgå till knappt 50 miljarder kr i alternativ I och ca 60 miljarder kr i alternativ III. Kapitaltillväxten i försäkringsbolagen är svårbedömd. Den har här beräknats uppgå till 5 % per år realt. Som framgått av avsnitt 4.4 stagnerar AP-fondens tillväxt. Av den totala placeringskapaciteten i AP-fonden och försäkringsbolagen beräknas drygt 70 % tas i anspråk för prioriterade placeringar. Det motsvarar 35 miljarder kr i alternativ I resp 45 miljarder kr i alternativ III. Av detta kan 5 miljarder kr resp 16 miljarder kr beräknas bli placerade i bostadsobligationer. Staten skulle då kunna låna 30 miljarder kr i kapitalmarknadsinstituten i alternativ I och 29 miljarder kr i alternativ III (tabell 4.17). Om näringslivets investeringar i rimlig omfattning skall kunna finansieras genom långfristig upplåning torde det inte vara möjligt att öka statens upplåning i instituten mer än vad som här antagits.

Upplåningen från allmänheten

Sedan upplåningen i bankerna, försäkringsbolagen och AP-fonden frånräknats återstår ett statligt upplåningsbehov som kan beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr i alternativ I och 23 miljarder kr i alternativ III. Det bygger

Tabell 4.17 Finansieringen av statens budgetunderskott Löpande priser Miljarder kr Procentandelar

1979 1980 1981b 1985 1979-1981 1985 *_-__" 8971970511133 m?? Alt I Alt III Alt I Alt III

Upplåning i:

i Hushållssektorn, företagen, kommunerna. b Prel belopp.

Minnespost Bylesbalans miljarder kr -10 -19 -14 -15 -50

156 Den finansiella utvecklingen

emellertid som tidigare nämnts på att kreditmultiplikatorn skall kunna begränsas till 3. Om multiplikatorn i stället skulle uppgå till tex 6, skulle upplåningsbehovet hos allmänheten bli 19 á 20 miljarder kr i alternativ I resp 32 miljarder kr i alternativ III. Upplåningen måste således under alla omständigheter uthålligt höjas till en väsentligt högre nivå än tidigare om likviditetsutvecklingen i ekonomin skall kunna begränsas till den nivå som antagits (diagram 4.10). Det ställer krav på en relativt hög realränta och/eller särskilda skattefavoriserade upplåningsinstrument, såsom premie- och sparobligationer. Nya former för upplåning från företagen kan också behöva utvecklas. Företagens finansiella rörelsekapital placeras kortfristigt och med hänsyn till förräntningen. Specialinlåningen i bankerna och bankcertifikaten uppgår f n till omkring 50 miljarder kr. En del av detta kapital bör kunna placeras i statspapper förutsett att villkoren sätts marknadsmässigt. Visserligen skulle likviditeten och omsättningen bli hög på denna del av upplåningen. Så är också fallet i fråga om specialinlåningen och bankcertifikaten. Den viktiga skillnaden är emellertid att man med statens upplåning uppnår en minskning av den monetära basen och därmed lägre kreditexpan» sion och penningmängd.

Kreditpolitikens effekter på näringslivets investeringar

Den strama statsskuldspolitik som här skisserats ställer krav på en relativt hög realränta, dels för att stimulera till privat kapitalimport, dels för att underlätta statens upplåning från allmänheten. En central fråga är i vilken utsträckning som detta kan tänkas tränga undan de nödvändiga näringslivs« investeringarna. I såväl alternativ I som III har antagits att realräntan på långfristiga statsobligationer skall vara positiv och uppgå till 2 á 3 %. I alternativ I, där inflationen fr o m 1983 uppgår till ca 5,5 % har antagits att nominalräntan gradvis skall sjunka till nedemot 8 % under 1985. I alternativ III har räntan antagits uppgå till knappt 13 %, vilket kan jämföras med inflationstakten som, efter avräkning av 1982, har beräknats uppgå till knappt 11 % per år. Den relativt höga realräntan torde i alternativ I kunna förenas med den antagna investeringsutvecklingen. Som framgått av diagram 4.6 kommer avkastningen på realkapitalinvesteringar att uppgå till ca 12 %, vilket är mer än vad som i allmänhet kan erhållas vid finansiella placeringar. I alternativ III kan däremot den höga realräntan i högre grad komma att hämma investeringsutvecklingen. Den höga realräntan är där ändå nödvändig för att förhindra ett privat kapitalutflöde vid det mycket stora bytesbalansunderskottet. Utträngningen av näringslivets investeringar kan emellertid tänkas ske också på annat sätt än via avkastningskravet. Om staten i alltför hög utsträckning tar näringslivets traditionella finansieringskällor i anspråk kan tillgången på långfristigt lånekapital minska och osäkerheten om möjligheterna att finansiera långsiktiga investeringsprojekt öka. Det är bl a mot denna bakgrund som statens upplåning i bankerna och kapitalmarknadsinstituten har avvägts.

Den finansiella utvecklingen 157

Statsskuldens monetarisering

Vid stora och bestående budgetunderskott ökar den privata sektorns innehav av statspapper i snabb takt. Om statsupplåningen dessutom sker i kortfristiga former finns det en risk att allmänheten kan komma att uppfatta sina fordringar på staten som i det närmaste likvärdiga med pengar. En omfattande statsupplåning i kortfristiga former förhindrar då visserligen att likviditetsinjektionen från budgetunderskottet slår igenom i bankernas likviditet och startar en kreditexpansion, men upplåningen innebär ändå en betydande likvidisering av ekonomin. Avvägningen mellan kort- och långfristig statsupplåning utgör därför vid stora budgetunderskott en mycket viktig del av statsskuldspolitiken. När det gäller upplåningen från hushållen har här antagits att denna i huvudsak skall ske i långfristiga former. Upplåningen från företagen måste däremot sannolikt ske något mer kortfristigt, dels därför att företagen har behov av rörelsekapital och därför skulle kräva mycket hög avkastning för att binda pengarna långfristigt, dels därför att kortfristiga placeringar inte på samma sikt som långfristiga riskerar att komma i konflikt med den nödvändiga ökningen av realkapitalinvesteringarna.

Ränteläget och valutakursen

Som tidigare nämnts är en relativt hög realränta nödvändig såväl i alternativ I som III om den privata sektorns valutaflöde skall bidra till finansieringen av bytesbalansunderskottet. Vid en nominalränta i alternativ I som för placeringar i statspapper uppgår till drygt 8 % och för oprioriterade placeringar något mer kommer ränteläget i Sverige att ligga något under det internationella ränteläget som antagits uppgå till ca 10 %. Eftersom den svenska kronan i kalkylen revalveras med i genomsnitt 2,3 % per år under 1981-1985, kommer en placering i svensk valuta vid de gjorda antagandena ändå att vara konkurrenskraftig. I alternativ III är det svenska ränteläget på ca 13 % också konkurrenskraftigt, trots att valutakursen ej förändras. Den analys som här redovisats vad gäller de krav som ställs på ränte- och valutapolitiken måste ses som ett försök att inom ramen för LU:s beräkningar något belysa de problem som kan uppkomma i de två alternativen. De antaganden som gjorts beträffande ränteläge och revalvering tjänar således endast som en illustration för analysen och får inte tolkas som en kvantitativ bedömning av vad som i dessa avseenden erfordras för att realisera den allmänna ekonomiska utvecklingen i de två alternativen.

Del II

Internationella

utvecklingen

Industrin

Byggnadsverksamheten

sektorn

Offentliga

Finansiella

utvecklingen

1 Den internationella samt

utvecklingen

utrikeshandel och

Sveriges bytesbalans

1.1 Världsekonomin fram till 1985

1.1.1 Allmänna förutsättningar

Långtidsutredningens bedömning av de internationella tillväxtförutsättningarna fram till mitten av 1980-talet präglades i hög grad av de strukturella obalanser som successivt uppkommit i industriländerna under 1970-talet. Dessa spelar en central roll även i en analys av den internationella utvecklingen som tar sin utgångspunkt i 1981, eftersom obalanserna och effekterna därav i stor utsträckning består. Därtill kommer att det närmast framförliggande konjunkturförloppet får stor betydelse för utvecklingen under resterande fyra år av LU:s prognosperiod fram till 1985. Strukturella obalanser är ett resultat av otillräcklig förmåga till anpassning vid förändringar. I industriländerna i västvärlden kan sådana obalanser ofta ses som ett utslag av att utrymmet för marknadskrafterna begränsats genom konkurrensinskränkningar, stelheter i pris- och lönebildning, otillräcklig rörlighet hos produktionsfaktorerna etc. Förskjutningar i efterfrågan och i produktionsförutsättningarna leder då inte till nog tydliga relativprisförändringar för att framkalla jämvikt på alla varu- och faktormarknader. Det är troligt att en snabb inflation har liknande verkningar på strukturanpassningen dels genom att underliggande relativprisförskjutningar skyms av inflationen, dels genom att resursanvändningen påverkas av strävandena att skydda sig mot inflationen. En framgångsrik strukturanpassning i industriländerna under de kom-

mande åren är med säkerhet en förutsättning för att få till stånd ökad tillväxt,

så att arbetslösheten kan minska, och samtidigt dämpad inflation. I den rådande situationen är dilemmat att strukturanpassningen försvåras av inflationen samtidigt som inflationen förvärras av en bristande strukturanpassning. En insikt om detta har lett till att inflationsbekämpningen kommit att stå i centrum för den ekonomiska politikens inriktning bland många av de större industriländerna. Det synes rimligt att utgå från att dessa strävanden kommer att bibehållas under avsevärd tid, vilket diskuteras utförligare i avsnitt 1.1.4 nedan. De penning- och finanspolitiska åtgärder som är och kan bli aktuella i sammanhanget måste förväntas leda till ökad arbetslöshet på kort sikt. Men ett misslyckande när det gäller att bromsa inflationen riskerar att omintetgöra alla andra ansträngningar att varaktigt förbättra den reala

162 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

ekonomins funktionssätt och därmed på sikt sänka arbetslösheten till mer acceptabla nivåer.

1.1.2 Utvecklingen sedan 1979

Tillväxttakten för OECD-områdets totalproduktion nådde sitt bottenläge under andra halvåret 1980. Bortsett från effekten av ett omslag i lageravvecklingen till första halvåret 1981 har tillväxten därefter varit beskedlig. I den senaste bedömningen från OECD-sekretariatet har tidpunkten för en konjunkturåterhämtning ytterligare skjutits fram i tiden, och först fr o m andra halvåret 1982 skulle den genomsnittliga tillväxten för OECD-området nå en nivå om 3 % i årstakt. Givet denna försiktiga och stegvisa återhämtning, kan man konstatera att tillväxten aldrig tidigare under de senaste 20 åren varit så långsam så länge som under treårsperioden 1980-1982. BNP-utvecklingen för OECD-området återges i diagram 1.1. Liksom den föregående recessionen under 1970-talet (1973-1974) inleddes även den ännu fortgående lågkonjunkturen av kraftiga prisstegringar på olja, vilket kom att få dominerande verkningar på konjunkturförloppet. Prisökningarna var båda gångerna dramatiska: en fyrdubbling resp en tredubbling av råoljepriset, vilket vid vartdera tillfället motsvarade ca 2 procents realinkomstminskning för OECD-länderna. Dock finns också vissa viktiga skillnader vad avser den ekonomiska reaktionen på oljeprishöjningarna i industriländerna. Bl a skiljer sig ”OPEC II från ”OPEC I” genom att: E! recessionen blev mildare men mer utdragen till följd av mindre synkrona förlopp i skilda delar av OECD-området Diagmm 1-1 OECD EI löntagarna accepterade reallönesänkningarna snabbare, vilket dämpade inflationskonsekvenserna av oljeprisökningen och inte drabbade företa-

gånöçgegtåsBNgutl/ecküng

Sens Vinster lika hä

Årlig procentuell volym-

förändring Procent

F 6- j

74-81 81 -85 _.. ___._..__ ___ _. _[1_ _ _ _ _ _ _

o_ __l

1961 65 70 LJ 80 85

Källa: OECD

Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . . 163

D hushållens sparkvot sjönk, vilket begränsade efterfrågebortfallet av reallönesänkningarna något D investeringsefterfrågan försvagades inte fullt så mycket D bättre produktiviteten upprätthölls D penningpolitiken var genomsnittligt sett under recessionen mer åtstramande och ledde till högre realräntor D växelkurserna kom att fluktuera kraftigt till följd av främst skillnader i ränteläge mellan olika industriländer D finanspolitiken hade likaså mer åtstramande effekter och skärptes dessutom under loppet av recessionen.

Prisstegringsimpulserna från övriga råvaror vid sidan av olja blev väsentligt mindre 1979-1980 än 1973-1974. Ett samlat mått på inflationen i OECDområdet, ökningen i den aggregerade BNP-deflatorn, uppgick därmed till knappt 10 % i årstakt 1980 och 1981 mot som mest ca 12 % 1974 och 1975. Inflationen måste likväl betraktas som ett större problem nu än i mitten av 1970-talet, dels därför att prisstegringarna fortsätter i snabb takt trots den blygsamma produktionstillväxten, dels med hänsyn till det successivt förvärrade läget på arbetsmarknaden. Denna värdering av inflationen återspeglas i allmänhet i den försiktighet som ännu råder i nästan alla OECD-länder att införa lättnader i den ekonomiska politiken. Som framgår av diagram 1.2 har förhållandet mellan inflationstakt och arbetslöshet

Procent inflation

12-

8 Procent

arbetslöshet Anm. Inflationen mäts med BNP-detlatorn och arbetslösheten med standardiserade Diagram

definitioner för 15 OECD-länder. Inflation

och arbetsloshet z Källa: OECD. OECD-området

164 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

›-1 1 500-

1 250* Prisindex Halv Iogaritmisk skala (1961 = 100) 1 000- 0C 900- 90 800- 700- .. .. .. 7C olja? urn-Råvaror utom o|ja3 600- °°°° lndustriländernas export4

500*

400- 350 300-*

250-

150-

1C

l I 1961

l Priserna är uttryckta i U S dollar 1961-1970 och iSDR 1971 -1981. 2 Prisindex för olja och olieprodukter enligt HWWA i Hamburg, 1980-1981 endast råolja. 3 Economists index. 4 Enhetsvärdeindex för industriländernas export enligt IMF.

Diagram 1.3 Utveck- förvärrats i stort sett kontinuerligt sedan 1973. Mellan 1973 och 1981 steg det lingen av internationella totala antalet öppet arbetslösa i OECD-området från 9 till 25 miljoner priser utan att inñationstakten kunde nedbringas. Uppskattningsvis krävs personer det en långsiktig tillväxt av BNP om minst 3 å 3,5 % per år i genomsnitt för OECD-området för att arbetslösheten skall kunna minska varaktigt. Den sedan 1980 har sin motsvarighet i en svaga produktionstillväxten uppbromsad ökningstakt för världshandeln. Totalt sett ökade världshandeln bara ett par procent 1980 och var i stort sett oförändrad 1981. Världshandeln med olja sjönk volymmässigt båda dessa år; från 1979 till 1981 minskade OECD-ländernas nettoimport av olja med mer än en fjärdedel. Likaså eller föll volymen av övriga råvaror i internationell handel till stagnerade av den och neddragningar av lagren i följd svaga produktionstillväxten industriländerna. Huvuddelen av råvaror prissätts i dollar. För oljan var

Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . . 165

dollarpriserna i stort sett oförändrade även under den kraftiga apprecieringen av dollarn 1981, vilket innebar fortsatta prisökningar i de flesta andra valutor. För flertalet övriga råvaror nådde priserna en topp 1980 och föll därefter mätt i dollar, vilket innebar fallande importpriser i länder med stark valuta men någon fortsatt ökning i länder med svagare valuta. Prisutvecklingen redovisas i diagram 1.3. Världshandeln med färdigvaror har inte fallit tillbaka på samma sätt som råvaruhandeln sedan 1979. Exportvolymen fortsatte att stiga 1980 och 1981, om än i avsevärt långsammare takt än tidigare. Bortsett från 1975 har färdigvaruexporten i själva verket aldrig ökat så långsamt sedan början av 1950-talet som de två senaste åren. Stagnationen har satt vissa spår i en dämpad prisstegringstakt för denna handel, men mätt i nationella valutor är ökningstakten fortfarande nära nog tvåsiffrig. Utvecklingen illustreras i diagram 1.4.

1.1.3 De närmaste konjunkturutsikterna

Mot bakgrund av hur ”OPEC II” hittills utvecklat sig är det intressant att studera förutsättningarna för en konjunkturmässig återhämtning under 1982 så som OECD-sekretariatet förutser. Styrkan och snabbheten i denna återhämtning är dessutom av vital betydelse för de genomsnittstal som skall kunna antas för utvecklingen under avstämningsperioden 19814985. OECD:s bedömning av konjunkturuppgångens förlopp under 1982 sammanfattas för de sju största OECD-länderna i tabell 1.1. Bedömningen varierar för skilda länder, men innebär i stort att BNP-tillväxten skall bäras upp av ett lageromslag och en återhämtad tillväxt i privat konsumtion. I den senare delen grundas bedömningen på att inflationstakten nedbringas så att hushållens realinkomster förstärks. I OECD-länderna exkl Förenta staterna förutses denna återhämtning kunna inledas redan under första halvåret 1982, men genomsnittet för hela OECD-området dras då ner av en förväntad

Tabell 1.1 OECD-sekretariatets BNP-prognos för de sju största OECD-länderna 1982 uppdelad på förklarande etterfrågekomponenter Procent av BNP föregående period, säsongrensade tal i årstakt

1:a halvåret 2:a halvåret Helår 1982

därav

Källa: OECD Economic Outlook 30, dec 81.

166 Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . utvecklingen

Procent j * 15- Volym

f_ ._. 10-4

5_

0- | | I | I | 66 70 80

-5- 75

Pro :ent

- Enhetsvärde1 20-

15..

_ 10-

5..

o_ *r I I u I r I I Diagram 1.4 Världsex-

66 70 75 80

porten av färdigvaror 1966-1981 1 Dollar 1966-1970, omräknat ti|| SDR 1971-1981 Årlig procentuell förändring Källa: GATT, uppskattning 1981 baserad på OECD-material.

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 167

utvecklingen

fortsatt minskning av BNP i Förenta staterna. Under andra halvåret antas emellertid en kraftig omsvängning kunna ske i den amerikanska ekonomin under inflytande av sjunkande räntor och den förestående inkomstskattesänkningen i mitten av året. Denna expansion av efterfrågan kan i huvudsak förväntas stimulera den inhemska amerikanska produktionen men få vissa effekter också på övriga länder, bl a som en följd av dollarapprecieringen 1981. Den externa balansen lämnade ett oväntat stort tillskott till efterfrågan på OECD-ländernas 1981. Handeln mellan OECD-länderna minsproduktion kade i volym, vilket emellertid mer än uppvägdes av en stark exportökning till OPEC-länderna. OECD-sekretariatet räknar med att denna exportökslag och att förhållandet skall normaliseras 1982 ning var av tillfälligt eftersom högabsorptionsländerna inom OPEC annars får bytesbalansproblem. OECD-sekretariatet poängterar att den gjorda bedömningen av konjunkturutsikterna 1982 rymmer såväl risker som möjligheter. Till riskerna hör att den hittills förda penningpolitiken med höga realräntor i många länder och starka omkastningar i växelkurserna som följd kan visa sig ha mer långvariga deflationistiska effekter än man räknat med. Räntorna kan också befaras stiga på nytt när den ekonomiska aktiviteten börjar öka, och osäkerheten är genuin när det gäller att bedöma effekterna av ett så långvarigt högt ränteläge. Utvecklingen av genomsnittliga korta och långa räntor i de stora OECD-länderna illustreras i diagram 1.5. Som framgår därav har realräntan i genomsnitt nått osedvanligt höga nivåer 1981, i synnerhet vad gäller långfristigt kapital. Skulle emellertid den amerikanska konjunkturåterhämtske utan alltför stora inflationskonsekvenser, och därmed utan ningen

i Procent Procent 15

151 Nominell ränta P10 10,4

5.. -5

Real ränta ICQ§ o_ -o

-5-1 “- --5 TV1 IT VIV|IUV|YIvIIII

73 72 l 75 TTIIITT 76 77 78 79 80 81

0-0- Lång ränta :Ir- Kort ränta

Anm. Obligationsränta resp penningmarknadsränta, vägd med BNP-fördelningen 1979. Real ränta har beräknats som nominell ränta minus ökningen av konsument- Diagram 1.5 Genomprisindex under de fyra senaste kvartalen. snittlig ränta i de sju Källa: OECD. största OECD-länderna

168 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

drastiska räntehöjningar som följd, finns utsikter till god draghjälp för övriga länder. Utgångsläget kompliceras dock ytterligare av den kraftiga dollarapprecieringen 1981. Uppenbarligen påverkades denna främst av ränterelationerna mellan Förenta staterna och omvärlden men hade inte full täckningi en fördelaktigare amerikansk pris- och kostnadsutveckling. En deprecieringav dollarn 1982 skulle dels leda till högre inflationstakt i Förenta staterna och därmed begränsa realinkomsttillväxten, dels försvaga draghjälpen för övriga industriländer som är mer beroende av utrikeshandeln än Förenta staterna. Sammantaget finns det således ovanligt mycket osäkerhet i OECDsekretariatets förutsägelse om en snart förestående konjunkturuppgång. Den övervägande restriktiva ekonomiska politik som förs i de flesta större OECD-länderna talar vidare för att den återhämtning som förr eller senare avlöser recessionen snarare kommer att bli stegvis och långsam i sin inledning. De bedömningar som här görs för fyraårsperioden 1981-1985 påverkas av detta antagna konjunkturförlopp och innebär bl a att den genomsnittliga tillväxten under prognosperioden blir något lägre än vad som normalt är möjligt att uppnå under en konjunkturuppgång.

1.1.4 Utvecklingen fram till 1985

En central punkt i bedömningen av de internationella tillväxtförutsättningarna på medellång sikt är vilket utrymme som kan finnas för lättnader i den ekonomiska politiken i industriländerna. Mot bakgrund av utvecklingen under 1970-talet är det särskilt väsentligt att värdera riskerna för fortsatta externa störningar och de inhemska restriktionerna för en stimulanspolitik i flertalet industriländer. Utvecklingen på oljemarknaden är central för den fortsatta globala ekonomiska tillväxten. Under två konjunkturuppgångar på 1970-talet kom ju efterfrågan på olja att stiga kraftigt i förhållande till det högsta tillgängliga utbudet - som båda gångerna stördes av politiska oroligheter - med en

explosiv prisutveckling och en recession i industriländerna som följd. Detta

framgår av diagram 1.65 Mellan prisökningsperioderna föll realpriset på olja.

Den genomsnittliga realprisökningen mellan topparna 1974 och 1981 uppgick till ca 9 % per år. Av diagrammet framgår också att de stora prisstegringarna skedde vid tidpunkter då det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet i oljeutvinningen var särskilt högt. Detta var dels en följd av hastigt stigande efterfrågan vid högkonjunktur i industriländerna, dels av att utbudet kom att begränsas av allmänpolitiska förhållanden såsom oljeembargot 1973-1974, revolutionen i Iran 1979 och utbrottet av kriget mellan Iran och Irak 1980. En bedömning av oljemarknadens utveckling fram till 1985 måste med nödvändighet bli mycket osäker. När det gäller den globala efterfrågan beror utvecklingen på förbrukningen och lagerhållningen i förbrukarländerna. I detta sammanhang är det industriländerna som är av störst intresse genom sin dominans bland köparna på världsmarknaden. Industriländernas samlade förbrukning under de kommande åren beror i sin tur på hur stark den väntade konjunkturuppgången så småningom blir och på hur elasticiteten mellan oljeförbrukning och ekonomisk tillväxt utvecklats till dess. Erfarenheterna

Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . . 169

Milj. fal per dag (årsgenomsninl f w KAPAC|TET ??

40- PRODUKTION

:ma

20«

1970 72 74 7a 7a ao År . l L A I l n A n I I v A v v n 1 __ I I | I I i 1 v I Delar per lat 40- SPOTMARKNAOSPRIS Mmmm 30 pris

20-.

,--- Real! pris 10- f I I l l I\

\øz--s\l

l 5_ I l

I

I -

1 I 1 I... I L_ . .J I .. I I I 1,, I I 1970 72 74 , 76 7a ao År

Anm. Kurvorna för kapacitet och produktion avser utvinngen av råolja i hela världen exkl statshandelsländerna. Kurvorna är delvis uppskattade och bör tolkas med försiktighet i detaljer. Med kapacitet avses den högsta utvinning som kan upprätthållas flera månader i följd, vilket motsvarar ett potentiellt utbud. Avvikelserna från trenden beror på embargot från vissa OPEC-länder 1973-74, revolutionen i Iran 1979 samt kriget Iran/Irak 1980. Effekterna därav påverkar även kringliggande årsgenomsnitt. Kurvan för produktionen speglar den efterfrågan på råolja som tillgodosetts. Kurvorna för spotmarknadspriset avser lätt råolja från Mellanöstern. Kvartalsgenomsnitt för nominella priser, årsgenomsnitt för reala priser vilka beräknats genom deflatering med genomsnittligt exportprisindex (1971 = l) för industriländerna. Källor: OPEC, IEA, PIW, SIND samt beräkningar inom ekonomidepartementet.

170 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

från 1970-talet tyder på att elasticiteten ökar med tiden, dvs att realprisstegringarna har ännu fortgående effekter på sparande och substitution mot andra energislag. Oljeberoendet i relation till BNP sjunker därför trendmässigt. Lönsamheten i att investera i utrustning som gör det möjligt att spara och att använda andra energikällor än olja påverkas även av i vad mån industriländerna kommer att hålla uppe realpriset på olja med skatter på förbrukningen även när priset på världsmarknaden tenderar att falla. Industriländernas lager av olja ökades under 1970-talet, särskilt under de perioder då marknaden redan var ansträngd till följd av en hög förbrukning, och motsvarade vid ingången till 1980-talet ca 100 dagars förbrukning. Sedan dess har en viss avtappning skett, men det är högst ovisst om lagernivân kommer att anses tillräcklig på längre sikt eller om ökningstrenden från 1970-talet kommer att fortsätta ännu ett tag. Osäkerheten är knappast mindre i bedömningarna av oljeutbudets utveckling. Därtill är de politiska faktorerna bakom oljeproduktionen alltför svåra att förutsäga. Ett biläggande av konflikten mellan Iran och Irak skulle kunna göra en större utvinning möjlig, men det är svårt att veta hur mycket av utvinningskapaciteten som kan göras tillgänglig. Man kan heller inte bortse från möjligheten att utbudet begränsas i vissa lägen för att hålla priset uppe. Det är vidare osannolikt att några mera betydande tillskott skulle komma från nya producentländer eller från oljeutvinningen inom OECD-området och pressa ner världsmarknadspriset. En av utgångspunkterna för den bedömning som här görs av den framtida balansen på oljemarknaden är att efterfrågan under 1981 varit exceptionellt låg till följd av att förbrukarländernas lager minskat. Vid en normal lagerutveckling och åter stigande totalproduktion i OECD-länderna kan en viss förnyad tillväxt av energiefterfrågan förväntas. Bedömningar som gjorts inom Internationella energibyrån (IEA) innebär att efterfrågan på olja från OPEC-länderna kommer att öka med ca 15 % mellan 1982 och 1985. Skulle utvinningskapaciteten inom OPEC-området inte öka alls i förhåll- i i ande till nuläget, kommer produktionen då åter att bli nära den högsta . 1 i4 möjliga. En förnyad prisexplosion torde i ett sådant läge bli oundviklig. Även y i 1 om kapaciteten ökar något kan en press uppåt på priserna inte uteslutas, om samtidigt konjunkturuppgången i industriländerna efter en trevande inled- iy ning får ett starkt expansivt förlopp. Å andra sidan är lagerkvoten nu högre än vid oljekriserna på 1970-talet och en fortsatt utbyggnad som späder på efterfrågan därmed något mindre sannolik. Avgörande för industriländernas oljeefterfrågan torde emellertid bli hur långt substitutionsmöjligheterna visavi andra energikällor utvecklats till nästa konjunkturuppgång. Att med tanke på dessa osäkerhetsfaktorer precisera en prognos för oljepriset 1985 är synnerligen vanskligt. Många internationella bedömare räknar med ett fortsatt stigande realpris på olja under 1980-ta1et, men motsatt uppfattning är också representerad bland expertisen. I denna avstämning antas det reala oljepriset vara lika högt 1985 som det var vid utgången av 1981. Det kon junkturförlopp som impliceras för industriländerna under den mellanliggande perioden innebär att realpriset troligen faller den närmaste tiden för att därefter stiga när högkonjunkturen mognar ut. Räknat från det genomsnittliga realpriset för hela 1981 innebär antagandet att oljepriset stiger med ca 1,5 % per år fram till 1985.

Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . . 171

Även ett oförändrat realpris på olja innebär nominella prisstegringar på nära 8 % per år i genomsnitt fram till 1985. Situationen på oljemarknaden och de potentiella inflationsfaror som är förknippade därmed kommer därför troligen att bidra till en återhållsam ekonomisk politik i industriländerna även i ett medelsiktigt perspektiv. Också för övriga råvaror är riskerna för prisökningar påtagliga i samband med ett förbättrat efterfrågeläge i industriländerna. De potentiella inflationsimpulserna från sådana externa faktorer talar sålunda -i kombination med industriländernas strukturanpassningsproblem - för en fortsatt återhållsam ekonomisk politik i syfte att förhindra inhemska

följdverkningar på inflationsprocessen.Inom en totalt sett restriktiv penning-

och finanspolitik kan visserligen omfördelningar tänkas mellan olika typer av instrument, men även för detta är utrymmet begränsat. Trots att finanspolitiken har övervägande restriktiva verkningar är de statliga budgetunderskotten stora i många länder. Det har visat sig svårt att begränsa utgiftstillväxten när inflationen är hög. Särskilt snabbt har ränteutgifterna på statsskulden ökat. Även i de fall där realräntan varit positiv har den reala resursöverföringen till borgenärerna haft mycket begränsade efterfrågeeffekter och huvudsakligen stannat i den finansiella sektorn. Ett givet budgetunderskott har därmed kommit att få mindre expansiva effekter på den privata delen av ekonomin än tidigare. Lättnader i finanspolitiken förutsätter att en ännu större del av åtstramningsbördan måste falla på penningpolitiken. Lättnader i penningpolitiken betraktas för det mesta som äventyrliga så länge likviditeten är hög i ekonomin och inflationsförväntningarna legio. Det kan självfallet inte helt uteslutas att enskilda länder väljer att satsa på en mindre åtstramande ekonomisk politik. De försiktiga uppskattningar som här görs av den möjliga produktionstillväxten för de närmaste åren medger inte några minskningar utan tvärtom risk för fortsatta ökningar av den höga öppna arbetslösheten i industriländerna. Expansiva ekonomisk-politiska åtgärder kan då komma att framtvingas i vissa länder för att minska antalet arbetslösa och att begränsa de sociala konsekvenserna av arbetslösheten. Särskilt allvarligt kan de sociala följderna av den höga och snabbast stigande ungdomsarbetslösheten komma att bedömas. Effekterna av en sådan politik beror naturligtvis på vilken omfattning den får bland industriländerna. Sannolikt kan arbetslösheten därigenom nedbringas på kort sikt. Om expansionen sätts in innan den inflationsbekämpande politiken hunnit fullföljas, är riskerna dock uppenbara att man enbart skjuter anpassningsproblemen på framtiden och att inflationen sedan tar ny fart från en hög nivå. På sikt blir därmed dämpningen av arbetslösheten inte bestående. I Världsbankens årsrapport 19811 återges två scenarion för den världsekonomiska utvecklingen med utgångspunkt i att industriländerna lyckas resp misslyckas med sin strukturanpassning. I det första fallet beräknas tillväxttakten för industriländernas BNP under första hälften av 1980-talet till drygt 3 % per år och i det andra fallet ca 2,5 % per år. Världshandeln beräknas i det första fallet kunna öka med 5 % per år i volym, men i det andra fallet med endast 3,5 % per år, vilket bl a hänger samman med Världsban- 1 World Development kens bedömning att en fortsatt stagflation i industriländerna kommer att leda Report 1981, The World till kraftfullare Bank. protektionistiska åtgärder.

172 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

En allmän utgångspunkt för denna avstämning av LU 80 är likväl att den internationella ekonomin inte kommer att hämmas i någon avgörande mån av införda frihandelshinder fram till 1985. Å andra sidan måste utsikterna till en framgångsrik strukturanpassning och en varaktig dämpning av inflationstakten bedömas med försiktighet. En fördröjd anpassningsprocess i industriländerna har Lvarierande grad återverkningar på den ekonomiska tillväxten även i övriga länderkategorier. De nu reviderade antagandena framgår av tabell 1.2. Den internationella miljön för den svenska ekonomiska utvecklingen under perioden 1981-1985 antas i denna avstämning sålunda präglas av en produktionstillväxt i industriländerna som ligger mellan världsbankens scenarion. Jämfört med LU 80 innebär detta en smärre nedrevidering av den antagna tillväxttakten. En liknande bedömning görs även i EG:s projektion över utvecklingen i medlemsländerna fram till 1985 . BNP beräknas där kunna öka med ca 2,5 % per år i volym 1981-1985. Också Internationella valutafonden har utfört beräkningar som grundas på en mycket försiktig tillväxt under de närmaste åren? Revideringen i förhållande till LU 80 av tillväxtantagandena vad avser världsproduktionen under första hälften av 1980-talet leder till att också tillväxtförutsättningarna för världshandeln bör bedömas något mer försiktigt. Under den här angivna förutsättningen att protektionistiska åtgärder inte får någon större utbredning bedöms världshandelstillväxten ligga något närmare Världsbankens gynnsammare scenario, eller vid 4,5 procents volymökning per år 1981-1985. För färdigvaror antas världshandeln tillväxa med 4,6 % och för tjänster med 5,0 %; råvaruhandeln väntas öka långsamlThe 5th Medium Term mare. Dessa nedrevideringar ger emellertid inte anledning till något mer ECOWmiC Policy Pro- optimistisk bedömning av prisutvecklingen för varor och tjänster i internationell handel än vad som låg till grund för LU 80. Sifferuppgifter härom

å;a$;åhå°:?s(s§°;

nedan i

munmes, Bfyêel 1381_ presenteras avsnitt 1.2.4; n

I Världsbankens ingar aven beräkningar

2 se tex world Econ_ scenarion av bytesbalanssaldona p

för olika länderkategorier. Bland resultaten märks att rndustrrländerna som omic Outlook, Interna_ [iona] Monetary pund, grupp kommer att få en väsentlig förbättring av sin externbalans fram till l juni 1981. 1985. En förutsättning för en sådan utveckling är att de kapitalexporterande

Tabell 1.2 F aktisk och antagen BNP-utveckling i skilda ländergrupper Årlig procentuell volymförändring

a 1970-1980 b Exkl statshandelsländer Källa. Världsbanken, prognos enligt ekonomidepartementet.

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 173 utvecklingen

oljeländerna ökar sin import kraftigt. Även utan denna osäkra förutsättning kan dock konstateras att industriländernas bytesbalanssaldo i relation till BNP kommer att förbättras markant och inte utgöra en restriktion för ekonomisk tillväxt på samma sätt som efter den första oljekrisen. Självfallet kommer dock utvecklingen härvidlag att skilja sig mellan de olika industriländerna.

1.2 utrikeshandel och

Sveriges bytesbalans

1.2.1 Utvecklingen 1979-1981 och sammanfattning 1981-1985

Sedan LU 80 publicerades har den officiella betalningsbalansstatistiken reviderats, och underskottet i bytesbalansen 1980 redovisas nu till 3,6 % av BNP mot drygt 4 % i LU. För 1981 beräknas underskottet i den preliminära nationalbudgeten 1982 till 14,1 miljarder kr, motsvarande 2,5 % av BNPÅ I denna avstämning har målet om ett bytesbalansunderskott 1985 på 2 % av BNP bibehållits oförändrat från LU:s alternativ 1, vilket innebär att den återstående förbättringen mätt i procent av BNP nu är väsentligt mindre än i LU. Bytesbalansunderskottet för 1981 kan således te sig mindre oroande. Emellertid har utvecklingen detta år påverkats av faktorer som måste bedömas som tillfälliga och konjunkturbetingade. För det första var importvolymen osedvanligt låg till följd av lågkonjunkturen och av en exceptionell lagerminskning av importvaror. Så t ex sjönk oljeimporten med nära 1/4 från 1979 till 1981 och dessutom Ökade återutförseln av oljeprodukter. Av den totala nedgången i nettoimporten av olja berodde ungefär hälften på att lagren inom landet drogs ned. Man kan beräkna att en trendmässigt normal importnivå hade medfört ett mer än dubbelt så stort bytesbalansunderskott 1981; enbart lagerminskningen för oljan motsvarar ca 0,6 % av BNP. Enligt LU krävde bytesbalansmålet en ökning av exportvolymen med 6 % per år fram till 1985; 1979-1981 minskade exporten med 0,8 % per år, vilket ytterligare understryker att det strukturella underskottet i bytesbalansen är betydligt större än det realiserade 1981. Ett andra särdrag i utvecklingen 1979-1981 är att Sveriges terms-of-trade har försvagats relativt lite (-0,4 % per år) jämfört med t ex perioden 1974-1979 (-0,7 % per år), trots att det under den senaste tvåårsperioden skett stora oljeprishöjningar. Dessa har dock inte slagit igenom fullt ut, bl a beroende på att den importerade kvantiteten olja minskat så kraftigt. Som framgår av diagram 1.7 skiljer sig Sveriges terms-of-trade-utveckling från genomsnittet för de västeuropeiska länderna. Framför allt beror emellertid den begränsade försvagningen av Sveriges terms-of-trade på att relativ- 1 Denna avstämning av priserna för svensk export höjts båda åren (före devalveringen 1981). LU baseras på den sta- Därmed har det inte kunnat förhindras att svensk export tappat marknads- tistik för 1981 som ani volym till 4 % vänds i PNB 82. Senare andelar både 1980 och 1981; för färdigvaror uppgår bortfallet framkomna data för resp 2 %. utrikeshandeln antyder En tredje aspekt på bytesbalansunderskottet 1981 är att underskottet i att bytesbalansundertransfereringsbalansen ökade snabbare per år 1979-1981 än vad LU räknade skottet 1981 var 15,7 med för perioden fram till 1985. Accelerationen kan övervägande hänföras miljarder kr.

174 Den internationella utvecklingen samt utrikeshandel . . . Sveriges

Index 1970 = 100

Oljeprishöjning 105_ Svensk relativ prishöjning

øñ\ j 100 Svensk devalvering

95- i

Ojeprishöjning

\ devalvering

jsvens;

90_

\ SVERIGE \ 85- \ Diagram 1.7 Bytesför- \ hållandets utveckling \ VÄSTEUROPA 1969-1981 80 I v v r r I I u 1 1 m I | I Källa: OECD. 1969 1975 1980 År

till ett högre räntenetto än beräknat. En slutsats av denna utveckling är att bytesbalanssaldot för varu- och tjänstehandeln måste förbättras än mer för att det totala bytesbalansunderskottet skall kunna begränsas till 2 % av BNP 1985. Det nya balansalternativet I för perioden 1981-1985 ställer större krav på ökad än vad LU export gjorde för perioden 1979-1985. För att en sådan exportökning skall kunna infrias krävs i sin tur en dubbelt så stor sänkning av vrelativpriserna som LU räknade med, eller ca 2,1 % per år för bearbetade varor och tjänster. Även de totala terms-of-trade beräknas minska med ca ç 2,1 % per år 1981-1985. Bytesbalansen för varor och tjänster förbättras då i . från +0,3 till +6,8 miljarder kr i löpande priser. Däremot väntas I l transfereringsbalansen ge ett snabbt stigande underskott. l Väsentligen s förklaras l detta av högre kostnader för u-landsbiståndet och Ökade räntor på i utlandsskulden. Den sammanlagda bytesbalansens saldo försvagas i alterna- å tiv I med ca 1 miljard kr i löpande priser. I procent av BNP innebär detta likväl en förbättring. Bytesbalansutvecklingen sammanfattas i tabell 1.3. Där redovisas också alternativen II och III. I båda fallen innebär utvecklingen ökande underskott i bytesbalansen. I dessa alternativ är det inte möjligt att sänka de relativa svenska priserna, och ökningen av underskotten späds på med snabbt stigande räntor på den ackumulerade utlandsskulden. Slutresultatet 1985 blir i dessa alternativ bytesbalansunderskott om -3,6 % resp -5,4 % av BNP.

1.2.2 Indelningsgrunder för analysen av utrikeshandeln

För varuexporten görs en indelning i två grupper med avseende på formerna för hur varorna prissätts i internationell handel. För den ena gruppen av varor finns etablerade världsmarknadspriser, som svenska exportörer måste anpassa sig till. I den svenska exporten domineras denna av varugrupp

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 175 utvecklingen

Tabell 1.3 Bytesbalansen i sammandrag 1970-1985 Andel av BNP i procent 1970 1974 1980 1981 1985 Alt I Alt Il Alt III

Minnespost BNP i löpande priser, miljarder kr 170,8 255,4 523,1 571,4 773,8 894,0 931,9

skogsindustriprodukter. Härtill kommer tillfälliga produktionsöverskott från jordbruk och oljeraffinaderier som inte finner avsättning inom landet. Den andra gruppen i varuexporten domineras av färdigvaror, för vilka priserna är viktiga som konkurrensmedel. Förutom de två nämnda varugrupperna analyseras exporten av tjänster separat. I analysmodellen beräknas volymeffekterna på exporten med utgångspunkt från de gjorda antagandena om världsmarknadens tillväxt och från bedömningen att varje procentenhets sänkning av de svenska relativpriserna gör det möjligt att öka marknadsandelarna för färdigvaror med 1,7 % och för tjänster med 1,3 %. För de exportvaror som prissätts på internationella marknader antas försäljningsvolymen följa världsmarknadens tillväxt såvida inte förhållandena på produktionssidan föranleder en annan bedömning. Även importen av varor delas upp i två grupper, vilket är en följd av behovet att göra särskilda prognoser för oljeimporten. Den övriga importen utgörs till största delen av bearbetade varor, även om där även inryms en del importerade råvaror. Liksom för exporten bedöms importen av tjänster separat. Importpriserna antas överensstämma med världsmarknadspriserna. Importvolymen bestäms med utgångspunkt i utvecklingen av den inhemska efterfrågan uppdelad på olika komponenter (konsumtion, investeringar, lager etc) samt utvecklingen av de relativa priserna för inhemska varor jämfört med importvaror. De priselasticiteter som härvidlag används uppgår till 0,87 för varor exkl olja, 0,2 för olja och 1,3 för tjänster. För såväl exporten som importen har priselasticiteterna fastställts på basis av skattningar för utvecklingen under 1960- och 1970-talen. För en utförligare redovisning härav hänvisas till bilaga 7 till LU 80.1

1.2.3 Världsmarknadstillväxten för svensk export

Som framgått av avsnitt 1.1.4 ovan har volymtillväxten på världsmarknaden beräknats bli 4,5 % per år 1981-1985. Jämfört med LU 80 innebär detta en viss nedrevidering av Ökningstakten. Härtill kommer att världshandeln ökade med bara någon procent per år 1979-1981, och den totala volymen av 1 Svensk export och im_ världshandeln 1985 blir därmed ca 9 % mindre än vad LU antog. port av Varm_ Antagandena för de 3 exportkategorierna redovisas i tabell 1.4. Ds E 1981:6.

176 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

Tabell 1.4 Världsmarknadens tillväxt för varor och tjänster i svensk export 1965-1985 Volymförändring i procent per år

1965- 1970- 1974- 1981- 1970 1974 1981 1985

” I denna grupp ingår exporten från jord- och skogsbruk, skyddad livsmedelsindustri, skogsindustri samt petroleum- och kolindustri. För branscherna exkl skogsindustrin avses dock den faktiska exportutvecklingen i stället för tillväxten av världsmarknaden med hänsyn till att Sveriges export från dessa branscher i huvudsak består av vad som återstår efter förbrukningen inom landet. b OECD-ländernas export av tjänster i löpande priser, deflaterad med genomsnittlig BNP-deflator. Källa: GATI, OECD, konjunkturinstitutet samt prognos enligt ekonomidepartementet.

LU utgick från att världsmarknaden för skogsindustrins produkter skulle öka med i genomsnitt 3,5 % per år 1979-1985. Mellan 1979 och 1981 minskade importen av skogsindustriprodukter i de viktigaste avsättningsländerna med närmare 10 %. Det är svårt att uppskatta hur snabbt marknaden kan tillväxa fram till 1985 från det låga utgångsläget 1981, men det kan bli i avsevärt högre takt än 3,5 % per år. Den svenska skogsindustriexporten bedöms likväl inte kunna öka med mer än 4,5 % per år med hänsyn till förefintliga restriktioner på utbudssidan. Denna bedömning, som utvecklas vidare i kapitel 2, förutsätter en skogsavverkning i nivå med den långsiktiga tillväxten av skogsbeståndet i landet. Vidare får inte produktionskapacitet slås ut av en för låg lönsamhet. För övriga varor med internationellt i fastställda priser (jordbruksprodukter och petroleumprodukter) var exporten 1981 onormalt hög till följd av konjunkturellt låg förbrukning inom landet och av lagerrörelser. Det finns skäl att räkna med en normalisering fram till 1985, varav följer att en svag volymökning kan väntas för jordbruksprodukter och en ungefär oförändrad export av petroleumprodukter. Hopvägt för

alla varor med internationellt bestämda priser i den svenska exporten

innebär de här gjorda bedömningarna av utvecklingen på marknadssidan och på produktionssidan att den möjliga exportökningen uppgår till 3,9 % per år. I LU 80 antogs för denna kategori ca 4,5 % per år. För de bearbetade varorna antas volymökningen på världsmarknaden komma att ske i samma takt som LU räknade med, dvs 4,6 % per år. Att bedömningen för denna varugrupp inte reviderats ned på samma sätt som för den totala världshandeln beror på antagandet att investeringsverksamheten kan bli förhållandevis expansiv under de kommande åren, när produktionsapparaten i industriländerna skall strukturrationaliseras. För det internationella tjänsteutbytet, slutligen , antas den jämfört med LU . .x-.x

micke??

Den internationella utrikeshandel . . . 177

utvecklingen samt Sveriges

långsammare produktionstillväxten leda till en lägre efterfrågan på tjänster. Världsmarknadstillväxten bedöms nu kunna bli ca 5 % per år, att jämföra med ca 5,5 % enligt LU.

1.2.4 Prisutvecklingen på världsmarknaden

För världshandeln med bearbetade varor förutsätts den genomsnittliga prisökningen komma att bli 7,0 % per år 1981-1985. Den ökningstakten antogs också i LU. I avstämningskalkylerna förutsätts dock att priset för den svenska importen av bearbetade varor kommer att öka med 7,8 % per år. Under perioden 1979-1981 steg priset för den svenska färdigvaruimporten nämligen ca 1 1/2 procentenhet långsammare per år än världsmarknadspriset för bearbetade varor, beroende på varierande växelkursutveckling och skilda varusammansättningar. Under perioden fram till 1985 antas denna skillnad bli utjämnad. För råolja och petroleumprodukter har som nämnts i det internationella avsnittet ovan det reala oljepriset antagits vara oförändrat 1985 jämfört med läget vid utgången av 1981. Detta överensstämmer väl med den bedömning som gjordes i LU. Mätt mellan genomsnittslägena 1981 och 1985 blir realprisökningen efter deflatering med svenskt importprisindex för bearbetade varor därmed ca 1,5 % per år. Detta antagande görs såväl för den totala svenska importen av råolja och raffinerade petroleumprodukter som för de kvantiteter, huvudsakligen raffinerade produker, som reexporteras till följd av att efterfrågan på den svenska hemmamarknaden understiger den kvantitet som importeras. Varje procentenhets avvikelse från det gjorda oljeprisantagandet motsvarar en förändrad importkostnad 1985 om ca 2,5 miljarder kr, eller ungefär 0,3 % av BNP, mätt i löpande priser. För skogsindustriprodukterna görs likaså samma bedömning som i LU, nämligen att realpriset över en hel konjunkturcykel i stort sett skall vara oförändrat. Därmed avsågs utvecklingen mellan 1980 och 1985. Det första året av denna period fortsatte det reala världsmarknadspriset att stiga något, varför det för perioden 1981-1985 förutsätts en svagt fallande realprisutveckling. I diagram 1.8 illustreras utvecklingen av realpriset för oljeimporten och skogsindustriexporten. Med den sammansättning som den svenska exporten har blir den genomsnittliga världsmarknadsprisutvecklingen för varor ca 7,1 % per år. För tjänsteutbytet är prisuppskattningar svårare att göra till följd av och svårigheten att särskilja prisförändringar och tjänsternas heterogenitet kvalitetsförändringar. Det genomsnittliga priset på tjänster antas likväl utvecklas på samma sätt som i LU, eller med ca 7,8 % per år. Alla de tal som här angivits för nominella världsmarknadspriser avser utvecklingen i internationell valuta. Vid omräkning till svenska kronor måste hänsyn tas till att den 10-procentiga devalvering av kronan som skedde i september 1981 endast till en del har påverkat den genomsnittliga prisnivån för året 1981. Återstående del av devalveringen faller på genomsnittet för 1982. Utslaget på perioden 1981-1985 är effekten härav 2,3 % per år, dvs medan för världsmarknadsprisernas ökning sammantaget är prognosen 7,3 % per år motsvaras detta av 9,7 % per år mätt i svenska kronor. Det bör betonas att detta ökningstal avser världsmarknadsprisernas utveckling,

178 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

lndex 1975 = 100 250- Olja

øøøfffø-

200*

150-

100 _.o0c_c-ç__1.

.°›_ _,-°. Skogsindustriprodukter

50_

r r r r T I I r I r u u r u 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 85 Ål Diagram Lg Redprü för importen av olja samt Anm. Realpriset mäts som rmportpns för raolja och petroleumprodukter resp exporten av skogsindu_ exportpris för skogsindustriprodukter i relation till importpris för bearbetade striprodukter varor rsgenomsnitt. Halvlogaritmisk skala. Källa: SCB, konjunkturinstitutet, prognos enligt ekonomidepartementet.

uttryckt i svenska kronor, utan hänsyn till den relativprissänkning för svensk export och importkonkurrerande produktion som devalveringen 1981 har givit utrymme för. I alternativ I antas den internationella prisutvecklingens genomslag på den svenska inhemska prisnivån komma att dämpas genom årliga revalveringar om ca 2,3 % under avstämningsperioden. Världsmarknadspriserna uttryckt i svenska kronor ökar då något långsammare än om ingen devalvering skett 1981. Totalt uppgår ökningen enligt prognosen till 7,2 % per år.

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 179 utvecklingen

1.2.5 Svensk export och import

I tabell 1.5 återges de antaganden som gjorts beträffande prisutvecklingen på världsmarknaden 1981-1985 enligt olika växelkursförutsättningar. För alternativen Il och III motsvarar världsmarknadspriserna i svensk valuta utan revalvering också prisutvecklingen för svensk export och import, eftersom några relativprisförskjutningar inte antas ske i de alternativen. Totalt stiger då export- och importpriserna med 9,7 resp 9,9 % per år. I alternativ I begränsas exportprisökningarna förutom av revalveringarna också av att relativpriserna för bearbetade varor och för tjänster förutsätts komma att sänkas med ca 2,1 % per år under perioden och uppgår därmed totalt sett till 5,3 % per år. Importpriserna ökar i alternativ I med 7,5 % per ån För att bytesbalansunderskottet i alternativ I skall reduceras till 2 % av BNP 1985, måste exporten öka snabbare än enligt LU-prognosen, eller med 7,5 % jämfört med 6,0 % per år. Kravet att ställa om produktionen till Ökad tillverkning för export är således ännu hårdare i denna avstämning än i LU. Exporten av varor har fallit i relation till BNP de senaste åren, dvs kommit att ligga väl under den ökningstakt som krävdes enligt balansalternativet i LU. Detta har delvis varit en följd av den internationella lågkonjunkturen men också inneburit förlorade marknadsandelar för den svenska varuexporten. Tjänsteexporten har utvecklats något gynnsammare under samma tid. Trots att den sammanlagda exporten nu förutsätts växa snabbare än enligt LU vilket genom en dubbelt så stor relativprissänkning - beräknas möjliggörs

Tabell 1.5 Världsmarknadspriser för varor och tjänster i svensk Utrikeshandel 1965-1985 Förändring i procent per år

1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Intern. Svensk Svensk valuta valuta revalv.

Export Bearbetade varor 2,1 12,0 8,3 7,0 9,5 7,0 Råvaror m mb . . 14,5 7,9 7,6 9,7 7,2 Summa varor . . 12,7 8,2 7,1 9,6 7,1 Tjänster 3,1 8,0 8,6 7,8 10,2 7,7 Total export . . 12,2 8,2 7,3 9,7 7,2 Import

a Enhetsvärde i SDR b I denna grupp ingår exporten från jord- och skogsbruk, skyddad livsmedelsindustri, skogsindustri samt petroleum- och kolindustri Källa: GATT, konjunkturinstitutet samt prognos enligt ekonomidepartementet.

180 Den internationella utvecklingen samt utrikeshandel . . . Sveriges

den dock inte nå lika hög andel av BNP 1985. Detta framgår av tabell 1.6. Förklaringen härtill står att finna i nedreviderade förutsättningar för världsmarknadens storlek 1985 och i att de vinster av marknadsandelar som beräknas ske i avstämningen delvis kommer att avse täckning av de andelsförluster som inträffat 1979-1981, dvs efter för utgångspunkten LU. I kalkylerna förutsätts att en viss omfördelning från varu- till tjänsteexport kommer att fortsätta att ske fram till 1985. Genom sänkningen av relativpriserna för bearbetade varor och tjänster under prognosperioden kan man förvänta att svenska exportörer återvinner marknadsandelar i sådan utsträckning att prissänkningarna motvägs och de totala exportinkomsterna ökar. Även på hemmamarknaden kan svenska producenter av bearbetade varor och tjänster vinna marknadsandelar till följd av den lägre prisökningstakten och sålunda konkurrera ut importerade varor och tjänster. Utvecklingen av marknadsandelarna illustreras i diagram 1.9 för den svenska exporten av bearbetade varor till OECD-området. Som framgår av diagrammet har svenska exportörer tappat marknadsandelar under 1970talet, särskilt sedan 1974. Den kraftiga uppgången i relativpriserna 1975-1976 synes vara en viktig faktor bakom inledningen till denna utveckling, men den kan inte vara hela förklaringen. När relativpriserna t ex åter föll tillbaka 1977-1978 kunde inte mer än ungefär 1/3 av marknadsförlusterna återtas. För 1970-talet i dess helhet kan marknadsandelarna beräknas ha sjunkit med 1 ä 1,5 % per år vid konstanta Även relativpriser.

Tabell 1.6 Utvecklingen av export och import 1981-1985

Årlig volymförändring resp andel av BNP i fasta priser, procent

1981-1985 LU 80 alt 1 j -j--j- 1979-1985 l Alt I Alt II Alt III I Export

I_ A Import

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 181

utvecklingen

lndex 1970 = 100

110-

Relativpris 105-

100- 4

z\\

\\ I \ 95« \ /

x\

/ x I 90- I I I I 85 Marknads- l andel, volym

80- Diagram 1.9 Svensk export av bearbetade 1 I T å l I l Y l I I l I | varor, relativpris och I 1970 1975 1980 1985 År marknadsandel 1970-1981 samt Anm. Uppgifterna avser svensk export av bearbetade varor till OECD-området. 1981-1985 enligt alterna- Källa: Konjunkturinstitutet, prognos enligt ekonomidepartementet. tiv I

för råvaruexporten har svenska tillverkare förlorat marknadsandelar och samma tendens gör sig gällande med ännu större styrka när det gäller den importkonkurrerande produktionen. Orsakerna till dessa förluster av marknadsandelar synes vara flera. En hypotes som framförts är att Sverige sedan länge hotats av latenta marknadsandelsförluster i och med att andra exportnationer inhämtat svenska försprång avseende kvalitet, leveranssäkerhet etc. Dessa latenta förluster utlöstes så när prisökningarna blev alltför stora i mitten av 1970-talet för att motivera köparna att hålla fast vid traditionella leverantörsförhållanden. Därmed skulle processen också vara irreversibel, åtminstone utan mycket kraftiga relativprissänkningar. En annan faktor bakom andelsförlusterna är att den svenska exporten har en ofördelaktig varusammansättning med stora andelar av varor där konkurrensen från de nya industriländerna är hård och av varor som utvecklats svagt i världshandeln, tex investeringsvaror, till följd av att just investeringarna fallit tillbaka i många länder. Den svenska exporten har också en ofördelaktig ländersammansättning med stora andelar av försäljningen till de nordiska länderna och Storbritannien som haft en lägre tillväxt än genomsnittet. Förutom dessa förhållanden på marknadssidan kan man peka på några faktorer med anknytning till effektiviteten och anpassningsförmågan i produktionen. Jämfört med de viktigaste konkurrentländerna försvagades den svenska industrins relativa produktivitet med 12 % från 1974 till 1980, dvs under samma tid som marknadsandelsförlusterna för exporten var som

182 Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel . . .

störst. Bakom denna utveckling ligger att den svenska strukturomvandlingen gått långsamt, så att lågproduktiva företag överlevt och högproduktiva företag fått svårt att dra till sig resurser för sin expansion. Ett hinder för strukturomvandlingen torde vara svårigheterna att få till stånd en effektiv allokering av arbetskraften. Nettolöner och andra anställningsvillkor har blivit så likartade över hela arbetsmarknaden att de förlorat mycket av sin betydelse som rekryteringsinstrument för de delar av exportindustrin som är verksamma på expansiva marknader. Också vissa trögheter i arbetsmarknadens funktionssätt kan spela in här. Vidare kan realkapitalbasen ha urholkats av den pressade lönsamhetsnivå som blev följden efter alltför snabba inhemska kostnadsökningar vid 1970-talets mitt. Särskilt gäller detta varor där producenterna inte kan kompensera sig genom högre priser vid rådande konkurrens på världsmarknaden, t ex skogsindustrins produkter. Olönsam produktion kom att läggas ned eller förläggas utomlands. I båda fallen betydde det att det skulle behövas nyinvesteringar i produktionskapacitet inom landet och därmed ta tid att återvinna marknadsandelar efter det att lönsamheten åter förbättrats. En oväntat stor del av det utrymme som devalveringarna 1977 skapade måste användas till att förbättra de historiskt sett extremt låga vinstmarginalerna i exportindustrin. Tidvis kan dessutom förhållandena på kreditmarknaden ha verkat hämmande på investeringsverksamheten och därmed produktionskapacitetens tillväxt i och med det ökade gapet i avkastning mellan finansiella och reala investeringar. I diagram 1.9 har lagts in utvecklingen av relativpriser och marknadsandelar fram till 1985 enligt alternativ I under antagandet att exporten till OECD-området följer samma utveckling som förutsätts för hela exporten av bearbetade varor. Under vissa förutsättningar beräknas det vara möjligt att öka marknadsandelarna med 3,6 % per år. De svenska exportmarknadsandelarna skulle i så fall 1985 ha återuppnått 1974 års nivå. Devalveringen i september 1981 beräknas ha lett till en sänkning av de genomsnittliga 3

relativpriserna detta år med ca 1,5 %. En förutsättning för återvinningen av l

marknadsandelar fram till 1985 är att relativpriserna därutöver kan sänkas g med 2,1 % per år i genomsnitt, eller totalt ca 8,8 %. Enligt beräkningar i den preliminära nationalbudgeten 1982 kommer devalveringen vidare att bidra till att de relativa exportpriserna kan sänkas med ca 5,5 % 1982. För perioden

E

1982-1985 skulle därmed återstå ett krav att sänka relativpriserna med ca 1 % per år. En sålunda återhållsam prisutveckling är emellertid inte nog för att framkalla den beräknade förbättringen av marknadsandelarna. Progno- ,r sen förutsätter härvidlag också att strukturanpassningen i K-sektorn kan ske i på ett avsevärt mer flexibelt sätt än under 1970-talets senare hälft. För exporten av varor med internationellt fastställda priser, dvs för Sveriges del främst skogsindustrins export, kan ett enskilt land inte påverka priset nämnvärt utan får sälja sina produkter till världsmarknadspris i den utsträckning som produktionsförutsättningarna medger. Det måste t ex finnas tillräckligt med råvara och produktionen måste, åtminstone på sikt, vara lönsam. Som nämnts ovan beräknas den svenska skogsindustriexporten kunna öka med högst 4,5 % per år även om utlandsmarknaderna växer snabbare än så. Den återhållsamma lönekostnadsutvecklingen i alternativ I skulle visserligen kunna leda till en förbättrad lönsamhet i skogsindustrin och därmed incitament att öka produktionen ytterligare, men med hänsyn till den

. . . 183

Den internationella utvecklingen samt Sveriges utrikeshandel

tillgängliga produktionskapaciteten och situationen på råvarusidan torde inte kunna utnyttja en mer expansiv marknadsutveckling. Råvaruföretagen knappheten betyder antingen att det inte går att få fram mer rundvirke eller att priserna stiger så att råvarukostnaderna inte medger en bättre lönsamhet. Den totala importen minskade i relation till BNP mellan 1979 och 1981. Hälften av nedgången kan hänföras till den drastiska minskningen av oljeimporten, som i sin tur till nära hälften berodde på en kraftig neddragning av oljeimporten i relation till BNP framgår av av lagren. Utvecklingen diagram 1.10. Krysset i diagrammet markerar den trendmässigt normala andelen 1981. Denna normalandel är som synes lägre än de andelar som registrerats för tidigare år, vilket markerar ett trendmässigt sjunkande oljeberoende som en följd av ökade besparingar och en viss övergång till andra energislag. LU förutsatte att den totala importen skulle öka i relation till BNP fram till 1985. I och med att importen 1981 drogs ner av exceptionella faktorer utgår framskrivningarna i avstämningen således från en låg nivå. Importandelen antas därför stiga snabbare fram till 1985 än vad LU förutsatte och sålunda kommer även importvolymen i absoluta tal att öka i snabbare takt än vad LU räknade med. Detta framgår av tabell 1.6. Räknat från en trendmässigt normal importnivå 1981 blir ökningen fram till 1985 dock bara hälften så stor, och trots den snabbare importökningen blir importandelen av BNP 1985 i alternativ I än i LU:s alternativ 1. Detta förklaras av att lägre relativprissänkningen under perioden är dubbelt så stor som i LU och således i högre grad leder till att importen konkurreras ut av inhemskt producerade varor och tjänster. För oljeimporten förutses en nära nog oförändrad andel av BNP 1985 jämfört med 1981, vilket ungefär motsvarar prognosen i LU.

Index 1970 = 100

100-

80- \

70- *\ 65 \s Alt. 1 0000000 Alt. l 60-*

Z l v I I V I

I i I I I T 1 l Diagram 1.10 Oljeim-

1970 1995 1985 År

porten: andel av BNP 1970-1985 (1979-1985 Anm. Krysset för år 1981 markerar trendmässigt värde av andelen detta år. enligt LU 80). Källa: SCB samt prognos enligt ekonomidepartementet. Fasta priser.

184 Den internationella utvecklingen samt utrikeshandel . . . Sveriges

I alternativen 11 och III, där någon inte relativprissänkning förutsätts, kommer den svenska att kunna öka exporten i högst samma takt som världsmarknaden. Också importsubstitutionen blir begränsad jämfört med alternativ I. I alternativ II växer likväl den totala importen obetydligt snabbare än i alternativ I, beroende på den mycket av BNP svagare tillväxten och dess olika delar. Som framgår av tabell 1.6 går importen upp snabbt när BNP-tillväxten - som i alternativ III - är högre.

1.2.6 Transfereringarna

Den kombinerade effekten av de gjorda förutsättningarna om den svenska utrikeshandelns sammanfattas pris- och volymförändringar i bytesbalansen för varor och tjänster. Denna del av bytesbalansen var 1981 nära nog i jämvikt i den meningen att den gav ett litet överskott, men detta förslog alls inte till att täcka det utflöde på 2,5 % av BNP som transfereringsbalansen gav till under året. Balansalternativet upphov I ger ett nettoinflöde på ca 0,9 % av BNP i varu- och tjänstehandeln 1985. l de båda övriga alternativen II och III är visserligen exportinkomsterna större i löpande priser, men utgifterna för importen stiger ännu mer och nettoresultatet blir en försämring till -0,6 resp -2,0 % av BNP. I samtliga fall är transfereringarna en större belastning i förhållande till BNP än utflödet 1981. Utvecklingen av bytesbalansen och dess olika delar redovisas i tabell 1.7.

Tabell 1.7 Bytesbalansens utveckling 1979-1985 Milj kr, löpande priser

1979 1981 1985

Alt I Alt II Alt III i Export av varor 117 509 143 027 234 253 245 328 245 328 i av varor 124 661 147 188 244 654 266 811 278 383 J Import i

Bytesbalans för varor och

Övriga transfereringar,

Utlandsskuld

Nettoställning vid årets 1 Enligt senare reviderad utgång -24 000 -68 200 -103 500 -160 600 -195 700 statistik har detta för- Procent av årets BNP -5,2 -11,9 -13,4 -18,0 -21,0 bytts i ett litet underskott. Källa: SCB nationalräkenskaper, riksbanken och ekonomidepartementet.

Den internationella samt Sveriges utrikeshandel . . . 185

utvecklingen

Transfereringsutvecklingen har här beräknats genom en uppdelningi fyra u-landsbistånd, räntor till utlandet (netto), övriga transferekomponenter: ringar samt en korrigeringspost som ingår i betalningsbalansstatistiken. U-landsbiståndet beräknas enligt fastställda riktlinjer uppgå till 1 % av bruttonationalinkomsten i löpande priser, vilket i realiteten nära nog motsvarar BNP. Realvärdet av biståndsbetalningarna 1985 är högst i alternativ I, samtidigt som det nominella beloppet där är lägst bland de tre alternativen till följd av den lägre inflationstakten. Underskottet i räntenettot gentemot utlandet mer än tredubblades från 1979 till 1981 och nettoutflödet av valuta steg därigenom med 8 miljarder kr till närmare 12 miljarder kr. Enbart räntorna till utlandet blev nästan 12 kr dyrare. Tillväxten beror dels på en fortsatt ökning av miljarder utlandsskulden till följd av löpande underskott i bytesbalansen, dels på högre räntesatser för nyupplåningen. Devalveringen i september 1981 innebar att utlandsskulden värderades upp i svenska kronor. Även tillgångarna i utlandet fick ett högre motvärde i svenska kronor, men nettot blev likväl en ökning av skuldvärdet med närmare 7 miljarder kr. Räntebetalningarna till och från utlandet hann inte påverkas fullt ut 1981 av devalveringen, utan huvuddelen härav faller på 1982. Uppgifter och beräkningsresultat för utlandsställningen och räntebetalningarna redovisas i tabell 1.8. Räntenettot 1985 har beräknats genom en särskild analys av bruttoräntorna på de lån som upptagits i utlandet. Dessa växer i omfattning för varje år under prognosperioden som den totala bytesbalansen visar underskott. Därtill kommer att ökningen av de svenska tillgångarna i utlandet övervägande finansieras med upplåning i utlandet. Räntebetalningarnas storlek beror också på skuldstockens sammansättning. De lån som upptagits 1980 och 1981 har som nämnts varit förknippade med höga räntesatser. Upplåningsräntan antas sjunka från 13 % 1981 till 10 % 1985 med ett under perioden på ca 10,6 %. Den genomsnittliga löptiden för genomsnitt nyupptagna lån förkortades när ränteläget var högt, varför dessa dyrare lån

Tabell 1.8 Utländska tillgångar och skulder samt räntebetalningar till och från utlandet 1979-1985 Miljarder kr, löpande priser

1979 1981 1985

Alt I Alt II Alt III

Ställning vid årets utgång

Räntor under året

Källa: SCB finansräkenskaper, riksbanken och ekonomidepartementet

186 Den internationella utvecklingen samt utrikeshandel . . . Sveriges

kommer att försvinna relativt snart och ersättas med lån till lägre ränta. Lån som löper med rörlig ränta blir likaså billigare. För långfristiga lån som upptagits före 1980 till låg fast ränta och som omsätts under perioden blir det dock fråga om högre ränta. Sammantaget leder beräkningsantagandena till att den genomsnittliga räntesatsen på den ingående skulden stiger med nära 1/2 procentenhet fram till 1985 och därmed begränsar genomslaget av det sjunkande ränteläget för upplåningen. Tillgångarna i utlandet antas öka med 5 % per år 1981-1985. I alternativ l reduceras denna tillväxt vid omräkning till svenska kronor av de fortlöpande revalveringar som förutsätts ske under Dessa reducerar även perioden. tillväxten av utlandsskulden genom att förpliktelserna blir mindre betungande i svenska kronor. Nettoställningen mot utlandet försvagas dock genom bytesbalansunderskotten under perioden och beräknas 1985 till 13,4 % av BNP. Revalveringarna begränsar även valutautflödet för räntebetalningarna med drygt 1/2 miljard kr 1985. Räntenettot stiger likväl i alternativ I med drygt 3 miljarder kr. Mätt i relation till BNP motsvarar detta en svag minskning. I alternativen II och III uteblir revalveringsvinsten” på utlandsskulden och räntenettot. Därutöver blir räntebelastningen större av att utlandsskulden tillväxer snabbare i takt med de större bytesbalansunderskotten i dessa alternativ. Jämfört med 1981 beräknas räntenettot i dessa fall öka med 7,2 resp 10,7 miljarder kr, vilket även innebär en uppgång i relation till BNP.

Övriga transfereringar inkluderar löner, licenser, patent, royalties,

försäkringspremier, privat u-landsbistånd mfl överföringar till och från utlandet. För denna post har LU:s prognos för 1985 behållits. Korrigeringsposten speglar transfereringar som inte registreras i den officiella statistiken. Sedan LU publicerades har den reviderats ned något för l 1979 till följd av betalningsbalansdelegationens rön och förbättringar av statistiken. Liksom i LU antas korrigeringsposten öka med 10 % per år fram till 1985. l i l . l

sou 1982:14 187

2 Industrin

Detta kapitel inleds med en sammanfattande beskrivning av LU 80:5 bedömning av industriutvecklingen 1979-1985 samt en beskrivning av den faktiska utvecklingen under 1980 och 1981. För att uppnå de uppsatta målen för den ekonomiska politiken i alternativ 1 i LU 80 ställdes krav på en mycket snabb industriutveckling. Vi konstaterar emellertid att utvecklingen under 1980 och 1981 inte gått i den angivna riktningen. I avsnitt 2.2 redovisas reviderade kalkyler för industriutvecklingen 1981-1985 baserade på aktuella förutsättningar. I LU 80 konstaterades att en av de mest centrala förutsättningarna för en god industriutveckling under de närmaste åren var en ökad strukturomvandlin gstakt i industrin. I avsnitt 2.3 diskuteras förutsättningrna för att förbättra industrins anpassning till ändrade internationella konkurrensvillkor. Vi konstaterar att industristödspolitiken under senare år visserligen medfört att sysselsättningen kunnat hållas uppe relativt väl, men att detta skett till priset av en alltför långsam anpassning inom de delar av svensk industri som saknar långsiktiga konkurrensförutsättningar. Detta har lett till att expansionskraften överlag i industrin har minskat. Svensk industri har som resultat härav konkurrerats ut både på utländska och inhemska marknader, vilket lett till att Sverige har fått en för liten industrisektor med djupgående bytesbalansproblem som följd. En av de industrisektorer som på kort sikt har de bästa förutsättningarna att bidra till en väsentlig förbättring av bytesbalansen är skogsindustrin. I avsnitt 2.4 diskuteras skogsindustrins produktions- och konkurrensförutsättningar. Vi konstaterar att råvaruförsörjningen för närvarande utgör det största hindret för en snabb expansion i skogsindustrin. Industrikapitlet avslutas med ett avsnitt om vilka förutsättningar som finns för att 1981 års devalvering skall leda till en bestående förbättring av industrins konkurrenskraft och den yttre balansen. Genom att jämföra med erfarenheterna från 1977 års devalveringar är det möjligt att precisera förutsättningarna härför.

2.1 LU 80:s och utvecklingen 1979-1981 kalkyler

Den väg mot återställd balansi svensk ekonomi, som anvisades i alternativ 1 i 1980 års långtidsutredning, ställde mycket stora krav på industrins utveckling under 1980-talets första hälft. En förbättring av Sveriges externa balans

188 Industrin

bedömdes kunna åstadkommas endast genom en förstärkning och expansion i den konkurrensutsatta sektorn. För att uppnå den industriutveckling, som externbalansmålet kräver, fordras att framför allt två villkor uppfylls. På kort sikt måste för det första en förbättring av konkurrenskraften och lönsamheten i svensk industri komma till stånd, vilken gör det möjligt att stärka dess ställning på såväl export- som hemmamarknaderna. På längre sikt måste för det andra produktionsstrukturen bättre anpassas till de internationellt rådande pris- och kostnadsförutsättningarna. Det första av ovan nämnda villkor uppfylldes i LU 80:s första kalkylalternativ genom en relativprissänkning på omkring 1 % per år. Härigenom kom den kostnadsanpassning till stånd, vilken skulle göra det möjligt för svensk industri att på kort sikt konkurrera och utvecklas. Industrins export bedömdes sålunda kunna öka med drygt 6 % per år mellan 1979 och 1985. Exportutvecklingen ledde i sin tur till att industriproduktionen kunde öka med 4,5 % per år under kalkylperioden. Jämfört med andra hälften av 1970-talet då industriproduktionen sjönk med närmare 1 % per år, innebar denna utveckling ett klart trendbrott. Det andra av ovan nämnda två villkor för en expansiv industriutveckling under 1980-talet, nämligen industrins strukturomvandling, kopplades i LU 80 samman med frågan om industrins framtida kapitalbildningsbehov. Mätt som andel av förädlingsvärdet bedömdes industrins investeringar behöva öka från knappt 13 % 1979 till mellan 15 och 16 % 1985. Under 1960-talet och början av 1970-talet låg denna andel mellan 17 och 18 % (se diagram 2.1). Trots den snabba investeringstillväxten skulle således investeringskvoten i industrin vid kalkylperiodens slut komma att ligga lägre än under tidigare perioder med god industriutveckling. Den viktigaste förklaringen till detta var just den omvandling av produktionsstrukturen som bedömdes nödvändig inom industrin. De mest expansiva industribranscherna bedömdes vara sådana med en låg kapitalintensitet, medan de kapitalintensiva basindustrierna beräknades växa mera långsamt. Med dessa förut-

l

sättningar bedömdes industrins investeringar behöva växa med 8 % per år z mellan 1979 och 1985. i l . Trots den snabba l , produktions- och investeringstillväxten bedömdes arbetsproduktivitetens ökningstakt stanna vid drygt 4 % per år. Jämfört med den faktiska utvecklingen under 1970-talets senare del innebar den antagna produktivitetsutvecklingen en kraftig acceleration, utan att dock nå upp till de tillväxttal som uppmättes under 1960-talet och första hälften av 1970-talet. Förklaringen var att den goda produktivitetsutvecklingen under 1960-talet och början av 1970-talet kom till stånd genom en betydande utslagning av kapacitet, vilket gick ut över industrisektorns storlek. I långtidsutredningens alternativ 1, där i stället industrisektorn måste byggas ut fram till 1985, bedömdes dessa möjligheter inte föreligga i samma utsträckning. Expansionen måste därför nu också ske genom en ökning av sysselsättningen i industrin. Antalet anställda i industrin borde sålunda öka med omkring 1 % per år mellan 1979 och 1985, motsvarande ett nettotillskott av drygt 60 000 arbetstillfällen sett över hela perioden.

Alternativet 2 i 1980-års långtidsutredning innebar en fortsättning av den

avindustrialisering i svensk ekonomi som ägt rum under 1970-talets andra

sou 1982:14 Industrin 189

Procent 20 -1 Hela industrin 19- 18- 17- 15* Ait. 1 Alt. I Alt. ll Alt. |||

Verkstadsindustrin

, Alt. 1

30 Skogsindustrin 28- 26 24- 22- 20* Alt. 1 18_ I,

Diagram 2.1 Investe- 14 ringskvoten i industrin, verkstadsinduslrin och 12- skogsindustrin 1963-1985 I T KZT | I I I V I 7 Y I I 1 V I V I I V V 1963 65 67 69 71 73 75 77 79 81 85 År 80)_

190 Industrin

hälft. Kostnadsanpassningen antogs i detta fall inte komma till stånd, varigenom svensk industri fortsatte att förlora marknadsandelar både utomlands och hemma. Industriproduktionen utvecklades därmed mycket svagt. Ett mycket oroande drag i detta alternativ var investeringsutvecklingen. Genom och en fortsatt sjunkande investeringar genom utslagning industrisysselsättningen minskade i detta alternativ med över 50 000 personer mellan 1979 och 1985- skulle industrins realkapitalbildning komma att minska successivt fram till 1985. Den fortsatt höga utslagningstakten i industrin bidrog trots den svaga produktions- och investeringsutvecklingen till att hålla produktivitetsutvecklingstaken på en förhållandevis hög nivå, nämligen 3 % per år 1979-1985. I tabell 2.1 ges en sammanfattande bild av de viktigaste industrivariablernas utveckling mellan 1965 och 1981 samt mellan 1979 och 1985 enligt kalkylalternativen i LU 80. Som framgår av tabellen kan vi nu överblicka de två första åren av LU:s kalkylperiod - för 1980 enligt senaste NR-statistiken och för 1981 enligt prognosen i den preliminära nationalbudgeten 1982. Förädlingsvärdet i industrin sjönk under 1980 och 1981 med i genomsnitt 1,4 % per år. Även produktionen per arbetad timme har utvecklats betydligt svagare än enligt kalkylerna i LU 80. Totalt sett för de två åren 1980 och 1981 ökade produktiviteten i industrin med endast 0,5 % per år. sysselsättningen mätt i antal timmar minskade med drygt 2 % per år under samma period. Mätt i antal personer minskade industrisysselsättningen med totalt närmare 30 000 personer under 1980 och 1981. När det gäller investeringarna är bilden mer positiv. Under 1980 ökade industriinvesteringarna med över 18 %. Visserligen sjönk investeringarna åter under 1981, men totalt sett låg investeringarna under 1981 omkring 8 % över 1979 års nivå. Frågan är dock om den kraftiga investeringsökningen 1980 verkligen kan betraktas som ett uttryck för det bestående trendbrott som enligt LU 80 krävs för att vända industriutvecklingen. Investeringsutvecklingen under 1980 tycks snarare ha varit av engångskaraktär och främst ha berott på ett uppsamlat investeringsbehov efter några år av mycket låg investeringsaktivitet. En stor del av 1980 års investeringsökning kan dessutom härledas från statligt ägda företag, vars bruttoinvesteringar ökade med närmare 40 % under 1980, jämfört med endast 13,5 % i de privata företagen. Mätt som andel av förädlingsvärdet steg investeringarna från 1979

Tabell 2.1 lndustriutvecklingen 1965-1981 samt 1979-1985 enligt LU 80

Årlig procentuell volymförändring

1965- 1970- 1974- 1979- 1980- 1979-1985 1970 1974 1979 1980 1981 Alt 1 Alt 2

Industrin 191

års nivå på knappt 13 % till omkring 15 % 1980 och 1981. Investeringskvotens ökning under dessa år jämfört med 1979 berodde clock inte endast på ökade investeringar utan också på den mycket svaga utvecklingen av förädlingsvärdet. Sammanfattningsvis kan konstateras att industriutvecklingen under de två första åren av LU:s kalkylperiod inte på någon punkt har gått i riktning mot det alternativ som leder till balans i svensk ekonomi. Utvecklingen har snarast följt det alternativ, som karaktäriserats av växande balansproblem. I vissa avseenden - främst när det gäller export, produktion och produktivitet - har utvecklingen hittills till och med varit svagare än vad som kalkylerades med i alternativ 2.

2.2 Reviderade för

industrikalkyler perioden

1981-1985

I tabell 2.2 sammanfattas industriutvecklingen mellan 1981 och 1985 såsom den framträder i de tre kalkylalternativ, vars makroekonomiska förutsättningar redovisats i del I. Beträffande industrins utveckling riktar sig det största intresset mot alternativen I och III. Båda dessa alternativ syftar till att öka den totala aktivitetsnivån i svensk ekonomi. I alternativ I åstadkommes detta liksom i LU 80:5 alternativ 1 genom en exportledd tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn. I alternativ III åstadkommes aktivitetsökningen i stället genom en kraftig expansion i den offentliga sektorn och i bostadsbyggandet. Alternativ II bygger på samma sätt som i alternativ 2 i LU 80 på antagandet att vi inte lyckas vända den negativa industriutveekling som vi upplevt under senare år. Vid jämförelser mellan utvecklingstakterna i kalkylerna i LU 80 och i de reviderade kalkylerna måste beaktas att LU 80:s basår - 1979 - var ett högkonjunkturår, medan basåret i de reviderade kalkylerna - 1981- var ett lågkonjunkturår. Kapacitetsläget i industrin (se diagram 2.2) visar att industriutvecklingen under 1980 och 1981 till stor del bestämts av det svaga konjunkturläge som rått. Vid en ren avräkning för utvecklingen 1979-1981 i LU 80:5 kalkyler innebär detta att de återstående tillväxtkraven skärpts

Tabell 2.2 Industriutvecklingen 1981-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1981 1981-1985

Alt I Alt II Alt III

192 Industrin

Procent 80-

70-

60_

50-

Diagram 2.2 Kapacitets- 40utnyttjandet i industrin 1970-1981 m_ Procenlandel ja-svar på frågan om fullt kapaci- 20 :L tetsutnyttjande i KIJS I I I I I I I I

barometerenkäi. 19707172'73 74 75 76 77 78 79 80 81lÅr

väsentligt. Industriproduktionen skulle således behöva öka med närmare 8 % per år mellan 1981 och 1985 för att nå upp till den nivå som framkom i alternativ 1 i LU 80. Som framgår nedan ligger emellertid den reviderade produktionsnivån för 1985 lägre än i LU 80. Tillväxttakten ligger däremot högre, vilket återspeglar det förhållandet att utvecklingen 1981-1985 även inrymmer en återhämtning av den svaga konjunkturutvecklingen under 1980 och 1981. Förutsättningarna för industritillvâxten i alternativ I är i princip desamma som i LU 80:5 första alternativ. På efterfrågesidan av ger en sänkning relativpriserna en snabb ökning av den internationella efterfrågan på svensk industris export. I LU 80 uppgick relativprissänkningen mellan 1979 och 1985 till 1 % per år, medan deni de nya kalkylerna för perioden 1981 till 1985 beräknas behöva öka till 2,1 % per år, Givet denna förutsättning och givet antagandena om världsmarknadcns tillväxt ökar industrins export med 7,6 % per år under kalkylperioden, vilket är 1,5 procentenheter snabbare än i LU 80. Som framgått i tidigare avsnitt innebär den 10-procentiga devalveringen i september 1981 att relativpriserna kan beräknas sjunka med 5,5 % under 1982. Det återstående kravet på relativprissänkningar för perioden 1982-1985 skulle därmed uppgå till knappt 1 % per år. Exportutvecklingen samt den härmed sammanhängande relativprissänkningen leder i sin tur till att industriproduktionen kan öka med 5,8 % per år mellan 1981 och 1985. Jämfört med LU 80 ökar kravet på produktionstillväxt i industrin med drygt 1 procentenhet, vilket dock sker från en låg nivå under ett lågkonjunkturår. Eftersom produktiviteten antas öka i oförändrad takt, nämligen med 4,2 % per år, måste i kalkylerna sysselsättningen mätt i antal timmar öka betydligt snabbare nu än i LU 80. I LU 80 antogs sysselsättningen öka med endast 0,2 % per år mellan 1979 och 1985, medan den i de nya kalkylerna måste öka med 1,5 % per år. Mätt i antal personer innebär detta vid givna antaganden om medelarbetstidens utveckling en mycket kraftig sysselsättningsökning. Ungefär 19 000 arbetstillfällen måste tillskapas varje år inom industrin fram till 1985. I LU 80 var kravet på sysselsättningsökning i

Industrin 193

industrin ”endast” 10 000 sysselsatta per år. Den kraftiga skärpning av kravet i industrin som nu framkommer beror på den på sysselsättningstillväxt sysselsättningsminskning som inträffat 1980 och 1981. Trots den betydande snabbare blir sysselsättningsnivån omkring 14 000 sysselsättningsökningen personer lägre 1985 i de reviderade kalkylerna jämfört med LU 80 (se diagram 2.3). Den snabba produktions- och sysselsättningsutvecklingen mellan 1981 och 1985 som framkommer i alternativ I bedöms nu liksom i LU 80 kräva en på omkring 8 % per år. Bedömningen av vilken investeringstillväxt investeringstillväxt som är förenlig med en given produktions- och sysselär komplicerad och måste kringgärdas med viss osäkersättningsutveckling het. Det traditionella sättet att beräkna investeringsbehoven vid given och sysselsättningsutveckling baserade på kapitalstocksdata produktionsinrymmer stora statistiska mätproblem som i det närmaste omöjliggör analyser (för en utförligare diskussion av dessa problem se meningsfulla Industrin inför 80-talet, IUI 1981, appendix till kapitel 3). Som tidigare framhållits baserades investeringsbedömningen i LU 80:5 industriexpansiva alternativ på uppfattningen att investeringarnas andel av förädlingsvärdet - den s k investeringskvoten -i enskilda branscher bör ligga på de nivåer som uppmättes under 1960-talet och början av ungefär 1970-talet, då industrin hade en storlek och en konkurrenskraft som skapade balans i svensk ekonomi. För industrin som aggregat innebär dock den nödvändiga omvandlingen av produktionsinriktningen från kapitaltunga

1000-taI 1 060 - 1 050 - 1 040 1 1 030 - 1 020 - 1010- 1 000 - 990 - 980 - 970 - 960 e 950 940- 930- 920- Diagram 2.3 Industrisysselsättningen 910- I 970-1985 (1 979-1 985 1 l I I I I I | I I I I I I I I enligt LU 80) 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 År Antal sysselsatta.

194 Industrin

basindustrier - t ex gruvor och järn- och stålindustri till mindre kapitalintensiva branscher -t ex kemisk industri och Verkstadsindustri - som är ett nödvändigt villkor för en god industriutveckling i framtiden, att investeringskvoten 1985 kommer att understiga den kvot som uppmättes under 1960-talet och 1970-talets första hälft. Av diagram 2.1 framgick att 1985 års produktionsstruktur ger en investeringskvot som ligger omkring 2-3 procentenheter lägre än under perioden 1963-1974, trots att således investeringskvoterna i enskilda branscher antas ligga på ungefär oförändrade nivåer under de två jämförelseperioderna. Det senare framgår av de två nedre kurvorna i diagram 2.1, som visar investeringskvoten i två enskilda branscher, nämligen verkstadsindustrin och skogsindustrin. Med den i alternativ I givna produktionstillväxten på 5,8 % per år och med den ovan angivna förutsättningen att 1985 års investeringskvoter i enskilda branscher bör ligga ungefär på de nivåer som uppmättes under 1960-talet och 1970-talets första hälft måste industrins investeringar öka med drygt 8 % per år mellan 1981 och 1985. Detta kan emellertid vara en underskattning av två skäl. För det första tenderar snabba relativprisförändringar att utlösa en snabb produktivitetsutveckling, vilket i sin tur tenderar att öka den takt i vilken kapitalet behöver förnyas. För det andra innebär även den snabba tekniska utvecklingen som är en följd av ökade satsningar på forskning och utveckling att kapitalets livslängd förkortas, vilket kräver högre investering för att bibehålla en given stock. Alternativen II och III ger, trots olika makroekonomiska förutsättningar, en likartad industriutveckling. Kostnadsanpassningen antas inte komma till stånd i något av alternativen, vilket innebär att industriexporten ökar i takt med världsmarknadens tillväxt eller med 4,6 % per år 1981-1985. Med tanke på den trendmässiga nedgång av industrins marknadsandelar utomlands som

i

ägt rum under senare år (se kap 1, Del II) är detta optimistiskt. l i I alternativ II begränsar detta produktionstillväxten till drygt 3 % per år, a ä medan den från den offentliga sektorn härledda inhemska efterfrågeökning- å l en leder till en produktionsökning i industrin på knappt 4 % per åri alternativ III. ä sysselsättningen i industrin beräknas minska i både alternativ II och III. 2

Minskningen uppgår till närmare 5 000 personer per år i alternativ II, men l

l endast till knappt 1 000 personer i alternativ III. Produktiviteten har i båda 3 alternativen i antagits öka i samma takt - 4,2 % per år - som i alternativ i i I. i i Investeringsbehovet liggeri både alternativ II och III lägre än i alternativ I. Om vi antar att investeringskvoten idag ungefär motsvarar det realkapitalbehov vid given produktion som föreligger i industrin samt att strukturomvandlingen går fortsatt trögt behöver investeringarna vid den produktionsnivå som beräknats för 1985 öka med 3,6 % per år. Sett ur strukturomvandlingssynpunkt innebär således utvecklingen mellan 1981 och 1985 ingen större förändring vare sig i alternativ II eller III. Den offentliga expansionen, liksom de ökade bostadsinvesteringarna i alternativ III lämnar med andra Ä ord produktionsinriktningen i industrin ganska opåverkad.

Industrin 195

2.3 Industrins strukturomvandling

LU 80:5 första kalkylalternativ karakteriserades av en gynnsamm industriutveckling, som i det medel- och långfristiga perspektivet innebar en omfattande omvandling av industrins produktionsstruktur. Vi kan nu konstatera att mycket lite talar för att denna omvandlingsprocess ännu kommit igång. En av de viktigaste förutsättningarna för den - en exportledd ökning av efterfrågan på svensk industris produktion - har å andra sidan inte heller inträffat. kvarstår emellertid - är Bedömningen strukturomvandlingen ett nödvändigt villkor för en positiv industriutveckling och därmed för möjligheten att återskapa balans i svensk ekonomi. Strukturomvandlingen är en fortlöpande process som innebär att produkter, produktionsmetoder och företag hela tiden förnyas genom att gammalt ersätts med nytt. Drivkraften i denna process är de kontinuerliga förändringar i priser och kostnader som äger rum i den inhemska och internationella konkurrensen. De svenska producenterna, som i allmänhet är små på världsmarknaden, måste oavbrutet anpassa sig till de priser och kostnader som etableras i omvärlden. Under 1950- och 1960-talen kunde svensk industri på ett mycket framgångsrikt sätt anpassa sig till villkoren i det internationella handelsutbytet. Redan mot slutet av 1960-talet fanns emellertid tecken på växande svårigheter för den svenska exporten. Vid mitten av 1970-talet var behovet av utslagning av ickekonkurrenskraftig kapacitet mycket stort, men av olika skäl förhindrades eller fördröjdes den nödvändiga anpassningen.

2.3.1 Strukturomvandlingen och industristödspolitiken

En förklaring till varför takten i anpassningen har bromsats upp är den svenska industristödspolitiken under senare delen av 1970-talet. För att förhindra eller fördröja ett allt för snabbt genomslag av den nya internationella konkurrens som vuxit fram på områden där Sverige traditionellt varit framgångsrikt - malm, stål, varv och till en del skog - gick staten in med betydande stödinsatser. Av tabell 2.3 framgår att statens ickepermanenta

Tabell 2.3 Statliga stödåtgärder till krisdrabbade industribranscher 1975-1979 Utbetalade medel. Milj kr. Löpande pris 1975 1976 1977 1978 1979 Summa

Övriga Summa 1 300 3 678 4 175 8 176 7 887 25 216 Källa: Carlsson, B, Bergholm, F och Lindberg, T, industristödspolitiken och dess inverkan på samhällsekonomin, IUI, 1981.

196 Industrin

stöd till krisdrabbade företag under perioden 1975-1979 på kort tid vuxit mycket snabbt och kommit att uppgå till mycket stora belopp. Tabellen visar också att stödinsatserna varit koncentrerade till ett fåtal branscher. Att stödet till industrin vuxit så snabbt beror på att flera av de svenska basindustrierna av flera olika skäl drabbades mycket hårt vid mitten av 1970-talet. Tidigare var stödet främst begränsat till TEKO-industrin och under första hälften av 1970-talet stannade det totala riktade stödet till företag och branscher vid drygt 1,5 miljarder kr. Detta skall jämföras med det stöd på i runda tal 25 miljarder kr i löpande priser som betalades ut i icke-permanent industristöd under andra hälften av 1970-talet. Den största stödmottagaren under senare år har varit varvsindustrin som i rena bidrag och kapitaltillskott emottog drygt 12 miljarder kr fr 0 m budgetåret 1976/77 to m budgetåret 1980/81, motsvarande ca 60 % av det riktade industristödet mätt på detta sätt Förklaringen till varvsindustrins problem står att finna i den enorma överkapacitet som funnits i världen sedan efterfrågan på tanktonnage föll drastiskt efter den första oljeprischocken. Den svenska varvsindustrin, som var starkt specialiserad på stora tankfartyg drabbades speciellt hårt. Det oförmånliga kostnadsläget gentemot länder som Japan och Sydkorea, som snabbt byggt upp en kapacitet och ett kunnande att bygga fartyg, har ytterligare accentuerat problemen. Även inom stålindustrin fanns efter oljekrisen en betydande global överkapacitet, inte minst som en följd av utbyggnaden i de s. k. NICländerna. Då svenska handelsstålverk i stor utsträckning är leverantör till svenska och utländska varv fick varvsindustrins kris efterverkningar även här. Kapitaltillskott på drygt 3 miljarder kr och statliga lån på drygt 4 miljarder kr har fram till budgetåret 1980/81 lämnats i stöd till stålindustrin. Den svenska järnmalmsindustrin har traditionellt de västeuropeiska stålverken som huvudavnämare och varvs- och stålkrisen fick därmed också betydande negativa effekter där. Produktionen föll t. ex. från 44 miljoner ton 1974 till 25 miljoner ton 1978. Inom gruvindustrin finns också betydande långsiktiga problem. Lägre brytningskostnader i dagbrottsgruvorna i framför allt Australien och Brasilien med låga transportkostnader till hamn har gjort den svenska underjordsbrytningen allt mindre konkurrenskraftig. Minskad efterfrågan på högfosformalm och ogynnsam utveckling av relativpriserna har skärpt problemen. Betydande förluster för LKAB under de senaste åren har framtvingat direkta bidrag och kapitaltillskott på ca 2,5 miljarder kr för budgetåren 1978/79-1980/81. Även skogsindustrin har drabbats av stora svårigheter under senare år och miljardbelopp har utbetalats till i första hand NCB och Södra Skogsägarna. Speciellt under den utdragna lågkonjunkturen 1975-1978 blev problemen på många håll akuta. Virkesbristen har varit ett ständigt återkommande problem under 1970-talet och följaktligen är det framför allt de företag som saknar egna skogar som drabbats hårt. På sikt borde dock en bättre virkesbalans och en ökad vidareförädling inom landet göra skogsindustrin tillräckligt konkurrenskraftig internationellt (se avsnitt 2.4). Det statliga stödets huvudsakliga syfte har varit att förhindra eller fördröja 1N. Lundgren, I. Ståhl; sysselsättningsmässigt oacceptabla neddragningar i en bransch eller ett Industripolitikens spelregler, 1981. företag och möjliggöra en omstrukturering som på sikt kan ge lönsamhet.

SOU 1982: 14 Industrin 197

Det har inte enbart varit fråga om att upprätthålla sysselsättningen utan också att göra det just i de krisdrabbade företagen. Såtillvida har också insatserna varit framgångsrika att man lyckats hålla uppe sysselsättningen i de krisdrabbade företagen på ett sätt som inte varit möjligt vid en större marknadsanpassning. På kort sikt har arbetslösheten därigenom hållits nere. Då det i de flesta fall varit frågan om långtgående strukturella problem snarare än konjunkturellt betingade sådana har emellertid till stor del den nödvändiga omstruktureringen på detta sätt skjutits framåt i tiden. Dessutom har den selektiva stödpolitiken på flera sätt fått icke önskvärda effekter när det gäller ekonomins anpassningsförmåga. Det beror på de inlåsningseffekter och snedvridningar som följt av att de styrsignaler som prisbildningen på en fri marknad ger upphov till delvis ändrats och satts ur spel. Användandet av selektivt industristöd innebär att konkurrenssituationen förändras. Detta skapar sedan lätt snedvridningar som leder till effektivitetsförluster för ekonomin och försämrade tillväxtmöjligheter i framtiden. Strukturella problem i en bransch kan t ex ha uppkommit som ett resultat av för högt kostnadsläge och förändrade internationella konkurrensförhållanden, vilket gjort den svenska produktionskapaciteten för stor i relation till efterfrågan. len sådan situation slåsi första hand de minst effektiva och minst lönsamma företagen ut. stödinsatser för dessa företag kan då få till följd att de mindre effektiva företagen överlever på de mer effektiva och expansionskraftiga företagens bekostnad. Förutom den ineffektiva resursanvändning som detta i sig medför skapas det på sikt stora problem då företagens spelregler ändras på ett destruktivt sätt. Risken för är alltså konkurrenssnedvridning på produktmarknaden påtaglig om stöd ges till vissa företag men inte till andra som tillverkar samma eller substitut till dessa. I flera fall har detta skett. Inom produkter skogsindustrin har NCB, Södra Skogsägarna och ASSI fått stöd men inte övriga skogsföretag, inom stålindustrin har SSAB mottagit betydande stödinsatser medan så inte varit fallet för de minsta handelsstålverken, inom varvsindustrin har Svenska Varv fått stöd i en helt annan omfattning än de privata mindre och medelstora varven. Även på arbetsmarknaden kan stödpolitiken ge upphov till icke önskvärda snedvridnings- och inlåsningseffekter. Subventionerade företags lönebetalningsförmåga stärks på ett sätt som gör det svårt för andra företag att konkurrera om arbetskraften. Speciellt påtagligt blir detta när de s k krisbranscherna också är höglönebranscher. Ett exempel är de problem som Volvo periodvis haft att få folk till Torslandaverken samtidigt som betydande sysselsättningsstöd givits till Göteborgsvarven. Orörligheten på arbetsmarknaden tenderar således att förstärkas av selektiva stödinsatser till konkurrenssvaga företag och branscher. En selektiv industristödspolitik får också effekter på allokering av kapital. Genom industristödets utformning styrs kapital till företag med svag lönsamhet, vilket på sikt medför sjunkande självfinansieringsgrad och därmed svagare investeringsutveckling än annars. Även indirekt via ökade budgetunderskott och därmed ett tryck uppåt på räntorna påverkas övriga industrisektorn negativt av industristödet. En effekt av ökat statligt stöd till vissa företag är att dessa företags

198 Industrin

lönebetalningsförmåga ökar högst påtagligt och att deras efterfrågan på arbetskraft därmed blir större än annars. Detta gör det svårare för andra expansiva företag att konkurrera om arbetskraften. Resultatet blir ökad löneglidning inte bara i den subventionerade delen av industrin utan även på den övriga arbetsmarknaden. Detta leder i sin tur till att den genomsnittliga lönsamheten går ner, investeringarna sjunker och den internationella konkurrenskraften urholkas. Även om ökade subventioner på kort sikt innebär en stimulans av efterfrågan kan de långsiktiga tillväxtmöjligheterna på detta vis försvagas.

2.3.2 Strukturomvandlingen och kostnadsutvecklingen

Vi kan således konstatera att den svenska industrins strukturproblem till en väsentlig del sammanhänger med problemen i krisbranscherna. Alltför stor kapacitet har byggts upp i branscher där vi inte längre är internationellt konkurrenskraftiga. Genom omfattande statliga subventioner har vi endast åstadkommit en tillfällig lättnad. Våra möjligheter att lösa krisbranschernas strukturproblem är emellertid beroende av industrins förmåga att utvecklas och förnyas på andra områden. Tyvärr måste vi konstatera att industrin haft stora problem att klara sig i den internationella konkurrensen även utanför krisbranscherna. Den svenska industrin har haft en kostnadsutveckling som lett till en snabb utslagning av - ickekonkurrenskraftig kapacitet med undantag för krisbranscherna samtidigt som lönsamheten varit för svag i den konkurrenskraftiga delen för att leda till en kompenserande uppbyggnad av ny kapacitet. Sverige har därmed fått en industrisektor som är för liten eller har för dålig konkurrenskraft för att skapa balans i utrikeshandeln. Ett motiv för stödinsatserna har varit den svaga utvecklingen utanför krisbranscherna. Tankegången tycks ha varit den att inte låta gamla företag och anläggningar slås ut innan nya och expansiva industrier kommit fram. Det mesta talar dock för att utvecklingen blivit den omvända. Så länge krisföretagen stöttas blir det ingen expansion i de Övriga företagen. Skälet är framför allt att en allt för långsam utslagning av företag utan egen konkurrenskraft via lönerna driver upp kostnadsnivån överlag, vilket verkar tillbakahållande på de annars expansiva företagen. Den svenska industrins omvandlingsproblem har således två sidor, vilka i väsentliga avseenden är korrelerade med varandra. Å ena sidan har vi kunnatkonstatera att det föreligger ett stort behov av utslagning av ickekonkurrenskraftig kapacitet inom branscher där vi på grund av relativprisförändringar inte längre är internationellt konkurrenskraftiga. Å andra sidan har vi också kunnat konstatera att expansionen i potentiellt konkurrenskraftiga delar av industrin inte har kommit till stånd på grund av en fortgående sänkning av lönsamhet och soliditet. Situationen åskådliggörs i diagram 2.4, som visar branschernas relativa konkurrenskraft vid en given tidpunkt. På den horisontella axeln har branscherna rangordnats efter räntabilitet på totalt kapital, som mäts på den vertikala axeln. Kurvan anger en hypotetisk fördelning av räntabiliteten i industrins olika branscher. Diagrammet återger stiliserat den situation som svensk industri sedan ett antal år befinner sig i. För det första har vi en mycket stor spridning av

sou 1982: 14 Industrin 199

Fläntabilitet

Diagram 2.4 Lönsamhet I 109 gg, Ande| av och strukturomvandling industrin i industrin.

lönsamheten mellan svaga och framgångsrika branscher - kurvans lutning är brant. För det andra har noll-linjen hamnat mycket högt genom att toleransen för vinster i de framgångsrika företagen minskat från samhällets och löntagarnas sida. Detta har lett till att en ökad andel av industrin har fått lönsamhetsproblem samtidigt som expansionskraften i de framgångsrika företagen har sjunkit. Av fundamental betydelse för våra möjligheter att bryta den negativa industriutvecklingen är att samspelet mellan avvecklingstakt i den negativa delen och förnyelsetakt i den positiva delen återställs. Ju snabbare ny industriell verksamhet kan utvecklas och öka sysselsättningen desto större förutsättningar finns det att avveckla gammal kapacitet. Den relativa kostnadsnivån har här en avgörande roll. Om Sverige har extra stora krav på på grund av internationella förändringar, måste den en hög omvandlingstakt relativa kostnadsnivån i den positiva delen av industrin vara relativt lägre än i konkurrentländema om expansionstakten i den konkurrenskraftiga delen av industrin skall hållas uppe på en tillräckligt hög nivå. Hittills har vi inte av 1983 års löneförhandlingar får en lyckats med att uppnå detta. Utfallet avgörande betydelse för om vi skall lyckas under de närmast kommande aren.

2.4 Skogsindustrin och råvaruförsörjningen

är ur flera aspekter en nyckelbransch i svensk industri. Den Skogsindustrin svarar för ca 15 % av industrins sysselsättning och den är från bytesbalanssynpunkt av vital betydelse. Produktionen inom skogsindustrin är generellt sett mycket exportinriktad. Av massaproduktionen går ca 40-50 % på export och av pappersproduktionen drygt 2/3. Av vår totala export kommer ca 20 %

200 Industrin

från skogsindustrin. Skogsexporten är dessutom betydligt importsnålare än övriga sektorers. Detta gör att nettoeffekten på handelsbalansen blir större vid en exportökning från skogsindustrin än vid en motsvarande exportökning från tex verkstadsindustrin. Om skogsindustrin vid rådande världsmarknadspriser kan uppnå erforderlig lönsamhet krävs här inte heller i samma utsträckning som i andra branscher för att få till någon relativprisförsåmring stånd en ökad exportvolym. Såsom betonades i LU 80 är en av förutsättningarna för att en utveckling i linje med alternativ 1 skall kunna uppnås att skogsindustrins exportmöjligheter inte begränsas av ett otillräckligt virkesutbud. Det är mot denna bakgrund illavarslande att skogsindustrin under de senaste åren fått allt större problem med råvarutillförseln. Man har därmed inte kunnat utnyttja produktionskapaciteten i den utsträckning som marknadsförutsättningarna medgett. Det bortfall av exportintäkter som detta inneburit är svårt att med exakthet uppskatta men det torde röra sig om åtskilliga miljarder kronor under den senaste högkonjunkturen.

2.4.1 Minskad avverkning

Sveriges skogstillgångar ägs till ca 50 % privat (fysiska personer och dödsbon) och till ca 25 % vardera av aktiebolag och allmänna ägare (huvudsakligen staten). Under 1940- och 1950-talen låg den totala skogsavverkningen på ungefär 50 milj. m3 sk.1 Industrins ökade råvarubehov medförde sedan en successiv ökning av avverkningen. Under 1970-talets första hälft låg den för första gången i nivå med den långsiktigt möjliga, dvs på i genomsnitt ca 75 milj m3 sk per år. Därefter har emellertid avverkningstakten sjunkit betydligt och under de senaste åren legat på ca 60 milj m3 sk. Under 1982 beräknas bli 61-62 avverkningen milj m3 sk. Nedgången i avverkningarna under senare år har framförallt varit koncentrerad till det 1 Kubikmeter skog. privatägda skogsbruket, medan avverkningsnivån inom den övriga delen hållits uppe ganska väl (diagram 2.5). Nedgången 1976-1978 berodde huvudsakligen på att behovet av råvara i Diagram 2.5 Bruttoavverkning inom skogsbru- skogsindustrin då sjönk kraftigt som en följd av den svaga konjunkturen. ket.

Milj. m3sk

gg- 80

c- TOtalt

ø\ p \ \ ø“, S ; I,

13:: \ _ 1. s_\

I 0101 Privata en 1.1.1.1. \§§__ø-

§:Owo:,:.;.

\.;o;a: Övriga

ssleo szlss 65;66 68,69 71/72 74575 77178 80781

SOU l982zl4 Industrin 201

Även virkesprisernas ogynnsamma utveckling och den därmed försvagade lönsamheten inom skogsbruket bidrog troligen till det minskade virkesutbudet. När sedan efterfrågan tog fart 1979-1980 förblev emellertid avverkvirkesutbudet under ningarna på en oförändrat låg nivå. Det otillräckliga dessa år kompenserades delvis av att skogsindustrins lager drogs ner till mycket låga nivåer samtidigt som importen av rundvirke ökade och exporten minskade (diagram 2.6). Den importerade råvaran är dock betydligt dyrare än den inhemska och ökad råvaruimport erbjuder därför på sikt ingen lösning av skogsindustrins virkesproblem. Trots en ökad nettoimport var råvarubristen en allvarlig hämsko på skogsindustrin, som bara kunde utnyttja ungefär 80 % av produktionskapaciteten under den senaste högkonjunkturfasen. Problemet med virkesförsörjningen har sedan dess kvarstått trots en kraftig virkesprishöjning 1980/81 och trots vissa avverkningstimulerande åtgärden

Mil] m3fub

Import

1.. 1 Bl a har beslutats om x§:§_;;2_- Export nya regler för användning av skogskonto samt ökade statsbidrag för avveckling av glesa skogar, för byggande av skogsvägar och för skogsbruksplanering. I l I I I I I I I l 1971 1975 1980 År Diagram 2.6 Import och export av rundvirke 2 1 m3 fub (volym fast mått under bark) motsvarar 1,2 m3 sk (skogskubikmeter). 1971-1981 Källa: Skogsstyrelsen. Milj m3 fub? per år.

202 Industrin

2.4.2 Virkesbehovet

Inom skogsindustrin används virkesråvara inom massa-, och sågverksskivindustrin. Massaindustrin är den största råvaruförbrukaren och stod 1980 för drygt 55 % av industrins totala råvaruförbrukning. Då massaindustrin är mycket konjunkturkänslig varierar behovet starkt över konjunkturcykeln. Under 1980 förbrukadesi massaindustrin rundvirke motsvarande närmare 35 milj m3 sk. Förutom rundvirke används som råvara även stora mängder sågavfall. Inom sågverksindustrin, som är den andra huvudanvändaren av råvara, har förbrukningen av sågtimmer under de senaste åren legat kring 26-27 milj m3 sk. Då kapacitetsutnyttjandet inom sågverken samtidigt beräknats till endast 70-75 % är dock råvarubehovet vid fullt kapacitetsutnyttjande betydligt högre, ca 35 milj m3 sk. I virkesförsörjningsutredningen beräknas skogsindustrins totala virkesbehov 1981 motsvara en bruttoavverkning m3 sk vid fullt på ca 79 milj. kapacitetsutnyttjande och ca 67 m3 sk vid ett kapacitetsutnyttjande på 85 %, vilket motsvarar det genomsnittliga ungefär kapacitetsutnyttjandet i skogsindustrin under l970-talet. En bedömning av idag kända utbyggnadsplaner och nedläggningar resulterar i en svagt minskande produktionskapacitet fram till 1985. Dessa beräkningar tyder på att man över den kommande konjunkturcykeln kan räkna med ett genomsnittligt bruttoavverkningsbehov på ca 70 milj m3 sk, inklusive brännved. För närvarande ligger virkesawerkningen ungefär 10 milj m3 sk under det genomsnittliga årliga behovet. Dessutom finns det i dagsläget ett betydande behov hos skogsindustrin av att fylla på lagren. Rundvirkeslagren har skurits ned kraftigt sedan mitten av 1970-talet och även om en viss lagerpåfyllnad ägt rum under 1981, huvudsakligen genom ökad import, är de i dagsläget mycket små. Massavedslagren beräknas tex för närvarande ca 50 % under ligga normalnivå.

2.4.3 Tillgängligt virkesutbud

Det genomsnittliga avverkningsbehovet överensstämmer ganska väl med den avverkningsnivå som det långsiktigt går att upprätthålla, dvs i genomsnitt 70-75 milj m3 sk per år? Då avverkningsnivån under andra hälften av 1970-talet årligen legat uppskattningsvis 10-15 milj m3 sk under den långsiktigt möjliga torde det under resten av 1980-talet dessutom finnas utrymme för en avverkning på ytterligare 5-10 milj m3 sk per år. Med dagens 1SOU 1981:81 kapacitet inom skogsindustrin utgör alltså den för avverkning tillgängliga 21 det skogspolitiska virkesmängden ingen restriktion. beslutet 1979 bedömdes Siffrorna för tillgång och efterfrågan visar således att virkesbalansen totalt den långsiktigt uthålliga sett är ganska god, även om det bakom dessa siffror döljer sig en viss regional avverkningen till 75 milj m3 sk. Denna siffra har obalans och också ett underskott på barrträd och ett motsvarande överskott i virkesförsörjningsut- på lövträd. Beräkningarna av tillgången förutsätter att intensiteten i redningen dragits ned skogsvården förbättras i förhållande till 1970-talet. Det innebär bl a fortsatt med 5 milj m3 sk, hu- ökad gödsling, gallring och högre uttag av lövträd vid gallringrna. Enligt vudsakligen beroende virkesförsörjningsutredningen minskar den långsiktigt uthålliga avverkpå attman där gjort avdrag för vad som kal- ningsnivån med ca 5 milj m3 sk per år om inte dessa förutsättningar kan las ”tveksamma tillgång- uppfyllas. ar.

SOU 1982: 14 Industrin 203

2.4.4 Orsaker till virkesbristen

Det otillräckliga virkesutbudet under de senaste åren beror på flera faktorer. Bl a har ägarstrukturen inom skogsbruket förändrats på ett sätt som i många virkesutbudet. Även en stel fastighetsstruktur har fall negativt påverkat bidragit till att försvåra en rationellare skogsdrift. Den tidvis ogynnsamma har liksom de höga marginalskatterna pris- och lönsamhetsutvecklingen dessutom ekonomiska incitament till att avverka. I det givit otillräckliga behandlas dessa faktorer närmare. Andra faktorer som kan ha haft följande är t ex otillräckliga i en negativ inverkan på avverkningsnivån investeringar skogsvägar och brist på arbetskraft.

2.4.4.1 Ägar- och fastighetsstruktur

Nedgången i avverkningsnivån under de senaste åren har som nämnts varit koncentrerad till det enskilt (fysiska personer och ägda skogsbruket statistik uppgår avverkningarna där under dödsbon). Enligt skogsstyrelsens de senaste åren bara till ca 70-80 % av den långsiktigt möjliga nivån. Det låga virkesutbudet från det enskilda skogsbruket beror förutom på rent ekonomiska faktorer också på förändringar i ägarstrukturen och en i vissa fall bristfällig fastighetsstruktur. När det gäller ägarstrukturen finns det flera förändringar som tenderar att försvåra ett aktivt skogsbruk, t ex; en minskad benägenhet att avyttra jord- - och ett och skogsbruksfastigheter, ett ökat samägande - t ex via dödsbon ökat antal fastigheter som används enbart för fritidsändamål. Vidare är alltfler skogsägare bosatta utanför brukningsenheten. Nära hälften av ägarna till rena skogsbruksfastigheter bor således ej på fastigheten. Detta har i sin tur inneburit att alltfler skogsägare får sin utkomst vid sidan av skogsbruket. För 80-90 % av alla skogsägare utgör inkomsten från skogen mindre än 25 % av den totala inkomsten. Konsekvensen är att för alltfler kommer en

eventuell för ökat virkesuttag inom skogsbruket på toppen av

ersättning inkomsten. Med dagens marginalskatter innebär detta små ekonomiska incitament till ökad avverkning. har visserligen förbättrats under 1900-talet men i Fastighetsstrukturen långsam takt. Medelarealen per brukningsenhet inom privatskogsbruket, som fn uppgår till ca 45 ha har ökat mycket långsamt. Mer än hälften av brukningsenheterna inom privatskogsbruket har en skogsmarksareal på mindre än 25 ha. Dessa företag svarar visserligen bara för 10-15 % av den totala privata skogsmarksarealen, men här finns utrymme för betydande Arbetet med att förbättra fastighetsstrukturen förrationaliseringsvinster. svåras dock i många fall av ägarförhållandena.

2.4.4.2 Lönsamhet och priser

Lönsamhetsutvecklingen är naturligtvis en central faktor när det gäller att förklara skogsägarnas benägenhet att avverka skog. En alltför låg lönsamhet fårsnart betydande negativa effekter på virkesuttaget. Efter den mycket höga lönsamheten inom skogsbruket i samband med

204 Industrin

Pro :ent

70-

5075152153 547555615758/59 60161

62163 64165 salen 68169 70171 72173 7417576177 78179 80781 År

Diagram 2. 7 Skogsbrukets lönsamhet. Återstäende värdel i % av bruttovärdet.

Korea-krisen i början på 1950-talet sjönk lönsamheten till en lägre nivå under 1960-talet och början av 1970-ta1et. Ett klart utmärkande konjunkturmönster i lönsamhetsutvecklingen kunde också märkas (diagram 2.7). En betydande förbättring skedde kring mitten av 1970-talet och därefter följde en successiv försämring fram till 1980 och 1981, då lönsamheten åter steg. Den senaste lönsamhetsförbättringen har emellertid inte visat sig tillräcklig

för att generera ett erforderligt virkesutbud. l

Den viktigaste bestämningsfaktorn för skogsbrukets lönsamhet är virkes- l

3 Kostnader 4 prisernas utveckling. och produktivitet utvecklas normalt jämna- l re även om den mycket svaga produktivitetstillväxten under 1970-talets senare hälft bidrog till att snabbt öka avverkningskostnaden och försämra lönsamheten. Virkesprisernas utveckling har varit mycket ryckig under hela 1970-talet. Dessutom tycks prispolitiken till stor del ha kommit ur fas med framförallt

konjunkturutvecklingen, under de senaste 5-6 åren. Förändring-

ar i virkespriserna tycks genomgående ha kommit för sent för att ge incitament till att anpassa utbudet till efterfrågan. Under andra hälften av 1970-talet verkar det finnas en eftersläpning på 1 á 2 år mellan å ena sidan pris- och konjunkturutvecklingen inom skogsindustrin och å andra sidan råvaruprisernas utveckling (diagram 2.8). Denna eftersläpning försvårar industrins råvaruförsörjning i högkonjunkturer l brutto- samtidigt som skogsindu- Avverkningens strins lönsamhet värde minus avverk- pressas mycket hårt vid en nedgång i skogskonjunkturen. ningskostnader och Det samband som framförallt skogsvårdskostnader inom det privata skogsbruket tidigare kunde Källa: Skogsstyrelsen. märkas mellan virkespriser och virkesutbud tycks på senare år också ha blivit

SOU 1982: 14 Industrin 205

Awerkning Prisindex 1968 = 100 milj m3 fub

Exportpris , 340- pappers- 1 massa j

300-

Massa- 250- vedspris -35

220- -30

180- Awerkning massaved -25 milj. m3 fub 140-

l-zo

100 80_ Diagram 2.8 Prisutveckling på massaved och 60- pappersmassa sam! avverkning av massaved. T T I l I I I I I l I I __ 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 Kalla: Skogsstyrelsen.

allt otydligare. Utbudets priskänslighet verkar med andra 0rd ha avtagit. Här spelar naturligtvis skattesystemet och då framförallt marginalskatterna en central roll.

2.4.5 Skogsindustrins lönsamhet

För att kunna utnyttja skogsindustrins produktionskapacitet krävs inte bara tillräcklig råvarutillgång utan också en tillräcklig lönsamhetsnivå i industriledet. Skogsindustrin måste i hög grad anpassa sig till de priser som råder på världsmarknaden och har därför ytterst små möjligheter att vältra över stigande kostnader på priserna. Det bliri stället lönsamheten som får fungera som buffert vid svängningar i kostnadsnivån. Diagram 2.9 visar att svensk skogsindustri tappat betydande andelar på. världsmarknaden under 1970-talet. Förklaringen till detta är, förutom den direkta råvarubristen på senare år, en utbyggd kapacitet i andra länder och ett relativt högt kostnadsläge och en därmed sammanhängande svag lönsamhet i svensk skogsindustri. Skogsindustrins lönsamhet bestäms till stor del av råvarukostnadcrnas

206 Industrin

Index

110-

100- \ \ \ \ 90” Massa- och pappersindustri \\§\ \ \ \\ 80- “x \ \

\\ Trävaruindustri

III§\*

V 70-

Diagram 2.9 Marknadsandelar för skogsinduslrin, volym. | r I l | f | l | Källa: SIND. 1971 1975 År 1979

utveckling. Inom såväl massaindustrin som trävaruindustrin råvaruutgör kostnaden drygt 60 % av försäljningsvärdet. Det nära sambandet mellan relationen produktpris/råvarupris och skogsindustrins lönsamhet illustreras av diagram 2.10. Under 1970-talets senare hälft har den genomsnittliga lönsamhetsnivån varit extremt låg inom skogsindustrin. Inom massaindustrin hart ex branschens driftsöverskott fyra åri rad varit negativt (diagram 2.10). Den svaga lönsamheten har lett till akuta krissituationer på många håll. Den slår hårt på investeringarna och innebär på sikt stora problem att behålla positionerna på världsmarknaden. Det finns alltför litet utrymme för att ta oväntade kostnads- eller efterfrågechocker, vilket då snabbt fram tvingar produktionsinskränkningar och nedläggningar. En extremt svag lönsamhetssituation inom skogsindustriföretagen försvagar också ytterligare incitamenten till avverkning inom skogsbruket. En otillräcklig betalningsförmåga hos industriföretagen innebär en direkt risk för leverantörerna. Detta har säkert också bidragit till det minskade virkesutbudet på senare år.

2.4.6 Konjunkturläget

Skogsindustrikonjunkturen var svag under hela 1981, speciellt trävarusidan drabbades hårt av den svaga byggkonjunkturen i hela OECD-området. Först mot slutet av 1982 och framförallt under 1983 förutses en mer påtaglig ökning

sou 1982:14 Industrin 207

Procent Index 1968 = 100

| -140 I | - I

l

I 50- -130 l

l

\ I | - / _120 \\ i \ l - , \\ || -110

,l

_50_ \ | , \\

l

\ -100- \ -100 , \_ o

_1 50-4 -90

-200- -80

I r u u I r 1 I I Diagram 2.10 Samban- 1970 1975 1980 Å det mellan lönsamhet _i_ Driftsöverskottets Aandel av förädlingsvärdet 00h relaliv Prisutveckling inom massaindustnn (vänstra skalan) inom massaindustrin --I- -- Producentpris pappersmassa :massavedspris (högra skalan) 1970-1981.

Källa: Nationalräkenskaperna SCB, Skogsstyrelsen.

av den internationella efterfrågan. Den svenska devalveringen och den snabba uppgången av dollarn under 1981 innebär dock en klar konkurrensförbättring för de svenska företagen, vilket kan skapa utrymme för exportökningar redan i år. Vi bedömer i alternativ I den genomsnittliga exporttillväxten inom skogsindustrin 1981-1985 till ca 4,5 %, vilket skulle vara förenligt med de uppskattningar av skogsindustrins kapacitet som idag kan göras. Expansionen väntas bli snabbast i pappersindustrin medan de råvarubaserade delarna, massa- och trävaruindustrin växer något långsammare. Detta skulle innebära ett genomsnittligt avverkningsbehov på ca 70 milj m3 sk, dvs i linje med den långsiktigt möjliga nivån: Kalkylen bygger på antagandet att importen av råvara dras ned i förhållande till nuläget samt att lagren återuppbyggs till normal nivå.

208 Industrin

2.4.7 Sammanfattande synpunkter

I LU 80 poängterades att skogsindustrins virkesbrist var ett allvarligt hinder för industrins expansion. För att göra det möjligt att uppnå en utveckling som liknar den i LU:s huvudalternativ påpekades att den ekonomiska politiken måste inriktas på att undanröja detta hinder. Utvecklingen under de senaste åren visar dock att virkesbristen fortfarande verkar som en hämsko på skogsindustrins exportmöjligheter. Virkesprisutvecklingen under 1970-talets senare del har inte varit tillräckligt anpassad till skogsindustrikonjunkturen, vilket försvårat en kortsiktig anpassning av virkesutbudet. Samtidigt tyder de senaste årens erfarenheter på att det blivit allt svårare att överhuvudtaget påverka utbudet genom prisförändringar. Här spelar de höga marginalskatterna en viktig roll. Detta problem har förvärrats av att alltfler skogsägare får sin huvudsakliga utkomst utanför skogsbruket och därmed får liten nettoavkastning av ökad skogsavverkning. Det är sannolikt att de prishöjningar som idag behövs för att ge incitament till tillräcklig virkesavverkning är för höga för att skogsindustrin skall kunna bära dem. Den sedan flera år mycket svaga lönsamheten inom skogsindustrin försvårar ytterligare denna situation. Om det virkesutbud som framkommer vid råvarupriser, som skogsindustrin på sikt kan bära är för litet måste antingen skogsindustrins kapacitet krympas tills jämvikt råder på råvarumarknaden eller måste åtgärder vidtas så att ett tillräckligt virkesutbud säkerställs. På kort sikt är det då framförallt ändrade skatte-, avgifts- och bidragsregler inom skogsbruket som kan bli aktuella. Då skogsindustrins konkurrenskraft har stärkts under det senaste året kommer detta tillsammans med en uppgång i den internationella konjunkturen att ge möjligheter till betydande exportökningar under de närmaste åren. Att inte utnyttja denna möjlighet skulle vara samhällsekonomiskt mycket kostsamt. Vår bedömning är emellertid att det är stor risk att de åtgärder som hittills vidtagits för att stimulera virkesutbudet kommer att visa sig otillräckliga för att säkerställa skogsindustrins råvarubehov. Den aviserade marginalskattereformen, som på sikt kan väntas få positiva effekter på virkesutbudet, verkar under de närmaste åren snarast i motsatt riktning, då det blir mer lönsamt att vänta med avverkningen, även om denna effekt mildras genom de generösare reglerna för användning av skogskonto. Läget är sålunda av sådan art att det krävs ytterligare åtgärder inför den kommande konjunkturuppgången.

2.5 och industrins

Devalveringen expansion

Sverige uppvisade framförallt under 1980 men även under 1981 ett stort underskott i bytesbalansen. Endast en mindre del av underskottet kan sägas motsvara vår del av västvärldens samlade bytesbalansunderskott gentemot OPEC, resten är betingat av en strukturell obalans i den svenska ekonomin (diagram 2.11). Mot denna bakgrund är det nödvändigt att förbättra industrins konkurrenskraft för att möjliggöra den exportexpansion och importsubstitution som är en förutsättning för att vi skall få balans i

Industrin 209

Procent

e

VA

oeco _,_

_1_

_2_

- -v c- Sverige

_3_

Diagram 2.1 I Bytesba- I l I l l -1 lans i OECD och Sverige

19l75 1980 År i % av BNP.

Källa: OECD och ekonomidepartementet.

ekonomin igen. Devalveringen i september 1981 är ett försök att få till stånd denna resursmobilisering till den konkurrensutsatta sektorn. Hur är då förutsättningarna för att devalveringen skall lyckas? Kommer den att mer påtagligt minska obalansen gentemot utlandet? För att belysa dessa frågor kan det vara intressant att studera erfarenheterna från devalveringarna 1977. Vad blev resultatet då och i vad mån har betingelserna ändrats sedan dess?

2.5.1 Stora krav på exporten

Ett mått på den yttre obalansen och därmed också på de krav som ställs på exporten ges av underskottet i bytesbalansen. Mätt i % av bruttonationalprodukten, BNP, var underskottet vid utgångsläget efter devalveringarna 1977 drygt 2,5 %. Den hårda inhemska åtstramningen 1977-1978 medförde att bytesbalansen redan året därpå var i jämvikt. Den förhållandevis expansiva politiken under 1979 och 1980 bidrog tillsammans med de stigande oljepriserna emellertid till att vi snabbt fick ett betydande bytesbalansunderskott. År 1980 motsvarade det närmare 4 % av BNP varefter det till följd av den svaga inhemska efterfrågan minskade till ca 2,5 % av BNP 1981 (diagram 2.11). Mätt på detta sätt är obalansen nu ungefär lika stor som 1977, trots att underskottet i handelsbalansen i det närmaste eliminerades under

210 Industrin

1981. En viktig förklaring är den inneboende dynamik som finns i bytesbalansunderskottet. Flera år av underskott har inneburit att räntekostnaden på utlandsskulden stigit snabbt. Räntekostnaden (netto) utgjorde 1981 drygt 80 % av det totala bytesbalansunderskottet. Utvecklingen på transfereringsbalansen innebär att det under åtskilliga år framöver kommer att krävas betydande överskott i handeln med varor och tjänster.

2.5.2 Den internationella valutautvecklingen

Vid en jämförelse mellan utgångsläget för devalveringarna 1977 och 1981 bör man också hålla i minnet att de två devalveringarna under 1977 var betydligt större än den nedskrivning av kronans värde som skedde 1981. År 1977 skrevs kronan ned med effektivt ca 15 % jämfört med 10 % i september 1981. Mätt över hela 1981 motverkades dessutom effekten av den senaste devalveringen något av de stora valutakursförändringar som ägde rum på den internationella valutamarknaden tidigare under året. Dollarns nyvunna styrka medförde att den svenska kronan fram till devalveringen hade apprecierats avsevärt gentemot de flesta västeuropeiska valutorna. Valutakorgens konstruktion, där dollarn väger oproportionerligt tungt i förhållande till USA:s betydelse som konkurrent, innebar att nettoeffekten på den svenska industrins konkurrenskraft blev negativ. Speciellt ogynnsam var utvecklingen gentemot Västtyskland, som på många marknader är vår huvudkonkurrent. Från september 1980 fram till devalveringen i september 1981 apprecierades den svenska kronan med närmare 10 % i förhållande till D-marken och med ca 2,5 % gentemot ett valutaindex, Digaram 2.12 Växelkur- till ländernas som konkurrenter för svensk vägt med hänsyn betydelse serna.: utveckling export. Uppjusteringen av D-marken inom det europeiska valutasamarbetet Resp lands valutaenhet/svensk krona. Proc. förändr. dec 80-dec 81

s_ Italien

0 I__.I Frank- j j rike U K _5_ Dan- _ mark BF gien Neder 10 Iänder- V t Tot lt 35 3 . -- Ö na tys H_ _ster- pm.

;lnke land Naga

_15_

Japan . hm -20e . Schweiz j

1) Vägt med hänsyn till ländernas betydelse som konkurrenter USA Crada

till Sveriges export av bearbetade varor

Källa: Konjunkturinstitutet

Industrin 211

i oktober 1981 uppvägde till viss del kronans revalvering gentemot D-marken tidigare under året. Mätt över hela 1981 deprecierades den svenska kronan med ca 20 % gentemot valutorna i USA, Canada, Japan och Schweiz. Valutautvecklingen i relation till övriga Västeuropa varierade från + 2 % i förhållande till Italien till- 11 % i förhållande till Norge. Gentemot ett vägt index blev den effektiva nedskrivningen av kronan ca 9 % (diagram 2.12). Ett visst återställande av relationen mellan D-mark och dollar under de närmaste åren, vilket är troligt, kommer analogt med utvecklingen under 1981 att få en positiv effekt på den svenska industrins genomsnittliga konkurrenskraft, framförallt gentemot våra viktiga konkurrenter i Västeuropa. Situationen är den omvända för branscher som i huvudsak påverkats positivt av den starkare dollar, tex skogsindustrin.

2.5.3 Den inhemska efterfrågan

För att underlätta en styrning av resurser till den konkurrensutsatta sektorn bör en devalvering åtföljas av en stram inhemsk efterfrågepolitik. Diagram 2.13 visar också att det efter förra devalveringen fördes en mycket hård

Procent

s-l

_2_

_.4-

N

T | I I I I T j V

1930 19l75 1580 År

Anm. I diagrammet anges skillnaden i den inhemska efterfrågans tillväxttakt mellan Diagram 2.13 Relativ Sverige och OECD. inhemsk efterfrågan Sve- Källa: OECD. rige/OECD.

212 Industrin

åtstramningspolitik 1977-1978. Även efter den senaste devalveringen verkar utvecklingen av den relativa efterfrågan från denna synpunkt gynnsam. Såväl 1981 som 1982 innebär lägre inhemsk efterfrågeutveckling i Sverige än i omvärlden om än inte i samma utsträckning som 1977-1978. Faran med att alltför snabbt stimulera den inhemska efterfrågan efter en devalvering innan de grundläggande obalanserna i ekonomin rättats till illustreras väl av utvecklingen 1979-1980. Förutom att importen då ökar och därmed förvärrar underskottet i utrikeshandeln, så tenderar den minskade rörligheten på arbetsmarknaden att skapa ett kostnadstryck som snabbt sprider sig i ekonomin och försvagar konkurrenskraften. En sådan politik framtvingar lätt en ännu hårdare åtstramning av den ekonomiska politiken några år senare.

2.5.4 Små volymeffekter efter förra devalveringen

Vid en ytlig betraktelse kan det synas som om devalveringen 1977 medförde ett snabbt återställande av balansen i den svenska ekonomin. Underskottet i bytesbalansen eliminerades t ex på ett år. Vid en närmare studie framgår det emellertid att denna förbättring kom till stånd till stor del genom en neddragning av den inhemska efterfrågan, framförallt investeringarna, och inte genom att svensk industri tog tillbaka de exportmarknadsandelar som tidigare förlorats. I själva verket lyckades man återerövra endast ungefär 40 % av de marknadsandelar som förlorades under 1975 och 1976. Detta trots att relativpriserna på svenska exportvaror sänktes med ca 12 % och därmed var tillbaka till den nivå som rådde i början på 1970-talet. Under 1979-1981 har den ogynnsamma utvecklingen på exportmarknaden fortsatt. Sett över hela 1970-talet har Sverige i volym räknat förlorat ca 15 % av sina marknadsandelar när det gäller export av bearbetade varor till OECDområdet (diagram 2.14). Studerar man Sveriges export som andel av den totala världsimporten av industrivaror visar det sig att förlusterna är än större eller ca 20 %. Skillnaden häremellan förklaras dels av en ogynnsam varusammansättning, dvs handeln med de varor som dominerar svensk export har ökat relativt långsamt, dels av en ogynnsam länderfördelning, dvs de länder som dominerar svensk export har vuxit långsammare än världsgenomsnittet. Sverige har t. ex. förhållandevis små andelar på u-landsmarknaden, i de oljeproducerande länderna, i USA och i flera sydoch mellanamerikanska länder, där expansionen i många fall varit snabb under 1970-talet. Samtidigt väger t. ex. Storbritannien och de nordiska länderna, där tillväxttakten varit relativ långsam, tungt i svensk export Om vi emellertid stannar vid utvecklingen av marknadsandelarna för Sveriges export av bearbetade industrivaror, exkl. fartyg till OECD-området är frågan varför svensk industri noterade så små volymökningar efter devalveringarna 1977. Flera förutsättningar verkade annars uppfyllda: 1 För en närmare analys kapacitetsutnyttjandet var generellt sett lågt, lagren var stora och den av länder- och varusam- internationella konjunkturen var ganska god. Exporten som vid de snabba mansättningens betydelprisökningarna 1975-1976 hade visat sig vara mycket priskänslig - en se, se SIND 1981:3. Hur kan konkurrenskraften relativprishöjning på drygt 11 % under 2 år medförde marknadsandelsförförbättras? (sid 32-37). luster på ca 14 % i volym - visade sig nu vid en motsvarande prissänkning

Industrin 213

Index .

115-*

110-1

105-*

Flelativa export- \ priser 100-

Relativ arbets- 95_ kraftskostnad per enhet \\J

90-

85- Sveriges mark- Diagram 2.14 Relativ nadsandel för arbetskraftskostnad per bearbetade va- enhet samt marknadsan- 80- ror till OECD delar och relativpriser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna. I* I I | l I I | v | 1970 1973 1975 1977 1980 1982 År Källa: SCB.

relativt prisokänslig. Trots en relativprissänkning med ca 12 % stannade marknadsandelsvinsterna vid 5 %. Vad var orsaken till denna utveckling och vilka slutsatser kan vi dra av detta beträffande den senaste devalveringen?

2.5.5 Vinstutvecklingen

Enbart utvecklingen av det relativa exportpriset ger en alltför förenklad bild av företagens konkurrenskraft. Den kostnadsexplosion som ägde rum 1975-1976 innebar inte bara att relativpriset steg kraftigt. Företagens vinstmarginaler pressades dessutom ned till en historisk bottennivå 1977-1978 (diagram 2.15). Speciellt de företag som möter en mycket priskänslig efterfrågan fick till helt övervägande delen ta anpassningen 1975-1976 genom en lägre vinstnivå. Detta ledde då i många fall till ett minskat exportutbud även om inte relativpriset förändrades* Skogsindu- 1 I teoretiska termer kan strins problem under senare delen av 1970-talet att få fram tillräckligt med det sägas motsvara en råvaror till ett pris som man kunde betala innebar också en flaskhals på av utbudsförskjutning utbudssidan. kurvan till vänster.

214 Industrin

Procent -_ Driftsöverskott, netto som andel av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin exkl. varv 0000cc Avkastning på totalt kapital 22- -r- Effektiv ränta på statliga obligationslån

Diagram 2. I 5 Företagens vinster. U I T I I I I l I T I 1 I Källa: SCB, riksbanken. 970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 År

En låg vinstnivå får på sikt kumulativa effekter den framtida på utbudskapaciteten genom att investeringarna minskar. Diagram 2.15 visar också den i detta sammanhang intressanta relationen mellan avkastningen på totalt och obligationsräntanÅ Förutom kapital att obligationsräntan är ett mått på den alternativa avkastningen vid finansiella investeringar så är den också ett mått på kostnaden för obligationsfinansierade Den investeringar. ogynnsamma utvecklingen av relationen mellan avkastningen på reala och finansiella investeringar har bidragit till ett beteende hos företagen som försvårar en expansion av industrisektorn. En allt större del av industrins avkastning härrör från finansiella placeringar. Under 1970-talets första hälft var det finansiella kapitalets bidrag till totalräntabiliteten i genomsnitt 25-30 %. Denna andel har under den senaste 5-årsperioden stigit till i över 50 %. Parallellt med denna utveckling genomsnitt har även avkastningen i internationella dotterbolag ökat i betydelse. Den uppgång i relativpriset som skedde 1975-1976 speglade alltså bara en del av den konkurrensförsämring som ägde rum. Den drastiskt sänkta vinstnivån var en i många fall lika viktig faktor. Detta illustreras också av att

1Här har använts den de relativa arbetskraftskostnaderna per enhet steg betydligt snabbare än de

effektiva räntan på ny- relativa exportpriserna under 1975-1976 (diagram 2.14). Men även om man emitterade statsobliga- studerar utvecklingen av de relativa arbetskraftskostnaderna enhet per tioner. Industriobligaunder 1970-talet som ett mer långsiktigt mått på konkurrenskraften finner tionsräntan har under man att Sverige vid 1970-talets slut låg på ungefär samma nivå som vid 1970-talet legat i genomdecenniets medan svensk industri ca 15 % av sina marknadssnitt en halv procenten- början tappat het högre. andelar, mätt i volym.

Industrin 215

2.5.6 Latenta marknadsandelsförluster

Det är alltså uppenbart att svensk industri under 1970-talet tappat andelar på världsmarknaden i en omfattning som inte kan förklaras enbart av utvecklingen av relativa priser och kostnader. En förklaring skulle vara att de andelsförluster som gjordes 1975-1976 inte enbart berodde på den konkurrensförsämring som ägde rum utan att de även kan ses som ett resultat av att tidigare ”latenta” marknadsandelsförluster nu realiserades. Även om svenska produkter redan tidigare varit relativt dyra så hade kundtroheten, kanske i kombination med bristande information om de nya konkurrenterna bidragit till att kunderna fortsatt att köpa från Sverige. Det prisgap som uppstod mellan svenska och utländska produkter 1975-1976 blev emellertid i många fall så stort att kunderna fick helt andra ekonomiska incitament att utvärdera alternativa inköpsmöjligheter. Detta resulterade då i oproportionerligt stora marknadsandelsförluster. Dessa är sedan när de väl uppstått väldigt svåra att ta tillbaka, även vid så pass stora relativa prisförändringar som efter devalveringarna 1977. Detta synsätt kan förklara en del av den asymmetri som präglade utvecklingen av relativpriser och marknadsandelar under perioden 1974-1978 men det kan knappast förklara den ogynnsamma trend som kan märkas för svensk industris marknadsandelar, framförallt under 1970-talets senare hälft. I ett mer långsiktigt perspektiv kan det visserligen vara rimligt att Sveriges andel av världshandeln och världsproduktionen av industrivaror minskar något. Många nya industriländer kommer fram samtidigt som äldre industrinationer typ Sverige tenderar att få en ökad andel tjänsteproduktion i sina ekonomier. Även om man gör en korrigering för en trendmässig och ofrånkomlig andelsminskning för svensk industri kvarstår emellertid det faktum att utvecklingen för svensk industri varit ogynnsam under framförallt 1970-talets senare del.

2.5.7 Strukturell obalans

En trolig förklaring till industrins ökade svårigheter att behålla sina marknadsandelar är att industrins marknadsanpassning under 1970-ta1et blivit allt sämre och att vår industrisektor idag inte är anpassad till de förändringar i efterfrågan och konkurrensförhållanden som skett på världsmarknaden. Problemet är att vi har en alltför liten expansionskraftig sektor och en alltför stor kapacitet inom sektorer där vi ändå inte, ens vid en betydande global efterfrågeökning kan öka vår försäljning. Dessa sektorer, de s k krisbranscherna har ett så ofördelaktigt konkurrensläge att det skulle krävas orimligt stora kostnadssänkningar för att deras kapacitetsreserv skulle kunna frigöras. Vid en branschstudie av utvecklingen av marknadsandelar genomförd av Statens Industriverkl framgår också klart att flera av de s k krisbranscherna har tappat marknadsandelar i betydligt större omfattning än genomsnittet för industrin (diagram 2.16). I diagrammen ges marknadsandelarna i löpande priser, vilket är det mest relevanta när det gäller konsekvenserna för betalningsbalansen. De från sysselsättningssynpunkt mer intressanta volymandelarna visar en liknande utveckling. Av diagram- 1SIND 1981:3 op cit, men framgår också att vissa expansiva delar av industrin, framförallt sid 46-50.

216 Industrin

Index 1971 = 100

I\ I, \ 100 Index 1971 =10o \ \ 110 \ .as x . \\ o o 90_ lckejärnmetallverk

\\ ._-7 a f_ø

100 _ I \\ \\ \ Textilindustri \

\ i ,I

80 l \\ - I 90- j \ \\ Järn› och stålindustri

70- 80 \\ \ i

70- -,

50-

Beklädnadsindustri sol, Jämmalmsøruvor

i r u | I

r n v 1 1 H 1 1 v | 1 | u u 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 År

Index 1971 = 100

/ Kemisk industri =100 m 1951331971 \ I, \

,, Plastvaruindustri 110- , ...\ 110-

90- go_

._ Maskinindustri ._ _. - - - 80_ \_\ _. Gummivaruindustn

N- .nysøMetanvaruindusui 80% .HM

Elektro- och in- _ o-umø strumentindustn i i L I 1 v I I 1 I 1 1971 72 73 74 75 76 7, 78 79 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 År

Diagram 2.16 Marki.. nadsandelar för olika ? i branscher 1971-1979 l kemisektorn, haft en gynnsam utveckling av marknadsandelarna. De å Löpande priser. 3 sektorerna i expansiva är dock alltför få för att kunna kompensera den svaga t

utvecklingen i de tungt vägande krisbranscherna. Då den nödvändiga

strukturomvandlingen av flera orsaker försvårats har detta inneburit att vi

har en mycket ojämn fördelning av kapacitetsreserven inom industrin. Det

förefaller 1977 mindre effektiva. För troligt att detta gjorde devalveringarna

vissa branscher var kostnadsförbåttringen för liten för att ge mer påtagliga

volymökningar av exporten, medan andra branscher med högre tillväxtpo-

tential och bättre konkurrensförutsättningar stötte på flaskhalsar på utbuds-

sidan. På samma sätt kan denna obalans nu visa sig reducera devalveringens

positiva effekter. Politiken måste därför i högre grad än hittills inriktas på att

skapa en mer marknadsanpassad industrisektor.

En svårighet när det gäller att få till stånd den volymexpansion som behövs

inom industrin är också de ändrade strategier som kan skönjas hos företagen.

Industrin 217

Rationaliseringsinvesteringar dominerar alltmer över expansionsinvesteringar i takt med att företagen anpassar sin kapacitet till en lägre produktionsnivå. Snabba efterfrågeökningar får sedan huvudsakligen effekt på priset snarare än på volymen. Den ökade betydelsen av finansiella investeringar verkar i samma riktning.

2.5.8 Sammanfattning och slutsatser

Erfarenheterna från devalveringarna 1977 visar att det behövs en hög grad av flexibilitet i ekonomin för att de positiva effekterna av en devalvering helt skall kunna utnyttjas inom industrin. De små volymeffekter som uppnåddes 1977 tyder på att vissa förutsättningar för denna flexibilitet då inte var uppfyllda. Det som framförallt tycks ha försvårat en volymexpansion inom industrin var industrisektorns bristande marknadsanpassning. Den kapacitetsreserv som fanns var mycket ojämnt fördelad mellan branscher och företag och kunde inte utnyttjas till fullo. Stelheter på arbets- och kapitalmarknaden försvårade överföringen av resurser till de expansiva delarna av industrin. Vid en jämförelse med utgångsläget vid devalveringarna 1977 har svensk industri idag en genomsnittligt sett betydligt bättre lönsamhet. Detta bör betyda större utrymme för sänkning av de relativa exportpriserna. De relativt låga avtalsmässiga löneökningarna innebär också goda möjligheter för att devalveringens positiva kostnadseffekter skall bestå under hela året. Marginalskattereformen borde dessutom möjliggöra lägre löneökningar i framtiden. Utfallet av 1983 års löneförhandlingar är i detta sammanhang av avgörande betydelse. Ett orosmoln är den svaga internationella tillväxttakten 1982. Det största problemet är dock att de strukturella balansproblemen i ekonomin i mångt och mycket är desamma som vid förra devalveringen och det är därför rimligt att räkna med detta som en hämsko på industrin även denna gång. I kapitel 2.3 framhölls betydelsen av att industristödspolitikens strukturbevarande effekter måste elimineras. Att nu på ett helt annat sätt än under 1970-talet styra resurser till de delar av industrin som är expansionskraftiga är en förutsättning för att industrin på sikt skall kunna vinna tillbaka en del av de andelsförluster som gjorts under 1970-talet. Industri- och lönepolitiken måste anpassas till detta i högre grad än hittills och rörlighetsstimulerande åtgärder på såväl kapital- som arbetsmarknaden måste ges hög prioritet. Marginalskattereformen är liksom de ändrade reglerna för beskattning av aktieutdelning en viktig del i en sådan politik.

3 och

Byggnadsverksamhet

bostadsefterfrågan

Bedömningen i 1980 års långtidsutredning av bostadsefterfrågans och bostadsbyggandets utveckling mellan 1979 och 1985 måste i dag av flera skäl betraktas som alltför optimistisk. En svag nedgång i bostadsefterfrågan härledd från en minskad efterfrågan på småhus - bedömdes i alternativ 1 resultera i en nedgång av bostadsbyggandet från omkring 55 000 lägenheter 1979 till omkring 50 000 lägenheter 1985. Den snabbare ökningen av boendets relativpris i alternativ 2 innebar att bostadsbyggandet i detta alternativ beräknades stanna vid 45 000 byggda lägenheter 1985. Den totala bostadsbyggnadsproduktionen bedömdes dock kunna öka till följd av en snabb ökning av ombyggnadsverksamheten liksom även av reparationer och underhåll i bostäder. Flera faktorer tyder emellertid i dag på att LU 80 kraftigt överskattat den sannolika utvecklingen av bostadsbyggandet under första hälften av 1980-talet. Förutsättningarna för kalkylerna över bostadsefterfrågans och byggnadsverksamhetens utvecklingi LU 80 har i grundläggande avseenden förändrats under 1981. Realinkomstutvecklingen bedöms nu bli svagare än i tidigare bedömningar samtidigt som boendets relativpris - bl a till följd av den föreslagna avdrags- och skattereformen - förväntas öka snabbare. De växande underskotten i statsbudgeten och därmed sammanhängande sparåtgärder ställer samtidigt starka restriktioner för bostadssubventionernas utveckling under 1980-talet. Totalt sett innebär de nya förutsättningarna att utvecklingen av bostadsefterfrågan och bostadsbyggandet fram till 1985 i dag måste bedömas betydligt mer försiktigt än i LU 80. I detta avsnitt presenteras nya kalkyler över bostadsefterfrågans och bostadsbyggandets utveckling under första hälften av 1980-talet baserade på aktuella bedömningar av utvecklingen av boendets relativpris och hushållens disponibla realinkomster samt av effekterna av föreslagna begränsningar av bostadssubventionerna. Kalkylerna över byggandets utveckling utanför bostadssektorn, dvs i övriga näringslivet och i stat och kommun, tas också upp till diskussion. Vi finner det motiverat att göra revideringar även i denna del av byggnadsverksamheten. Avslutningsvis behandlas frågan om vad dessa revideringar betyder för produktions- och sysselsättningsutvecklingen i byggnadsverksamheten. Avsnittet inleds med en kortfattad beskrivning av bostadsbyggandets och byggnadsverksamhetens utveckling under 1970talet.

220 och

Byggnadsverksamhet bostadsefterfrågan

3.1 Byggnadsverksamhet och bostadsbyggande

under 1970-talet

Det totala bruttoproduktionsvärdet i byggnadssektorn uppgick till ca 77 miljarder kr 1980. Av detta utgjorde omkring 43 miljarder insatsleveranser, huvudsakligen från byggmaterialindustrin. Omkring 12 miljarder av insatsleveranserna var importerade, vilket motsvarar ca 16 % av bruttoproduktionsvärdet i byggnadssektorn. Byggnadssektorns förädlingsvärde uppgick således till omkring 33 miljarder kr, motsvarande drygt 6 % av BNP. Om även förädlingsvärdet i tidigare förädlingsled (byggmaterialindustrin) räknas in, erhålles ett BNP-bidrag från hela byggnadsbranschen (byggmaterialindustri och byggnadsverksamhet) på mellan 12 och 13 %. Diagram 3.1 ger en översiktlig bild av flödet av varor och tjänster inom byggnadsbranschen. Byggnadsproduktionens användningssida består av byggnadsinvesteringar (ny- och ombyggnadsinvesteringar) och reparationer och underhåll. Omkring 60 % av all investeringsverksamhet i landet utgörs av byggnadsinvesteringar. I tabell 3.1 och diagram 3.2 har byggnadsproduktionen fördelats på dessa tvâ huvudkategorier. Av diagrammet och tabellen framgår att 3/4 av byggnadsproduktionen f n kan härledas från investeringsefterfrågan (nybyggnad och ombyggnad) och resterande 1/4 från efterfrågan på reparationsoch underhållsarbeten i byggnadskapitalstocken. Vidare framgår att reparations- och underhållsproduktionen svarar för nästan hela den expansion av byggnadsproduktionen, som ägde rum under senare delen av 1970-talet ökningstakten sett över hela 1970-talet låg vid drygt 4 % per år. Byggnadsinvesteringarna minskade däremot med 0,8 % per år under samma period.

TIDIGARE TILLVERKNINGSLED BYGGVERKSAMHET

Löner och kapital- Eggüggad

förslitning tidi- 31 Mats av tillver mngs- mterial

lgaáe e Produktion 43 43

96h Övriga hus 17 tjänster Produktion 77 av Industri 5 “Tmon 12

451.;

Anläggningar 13,5

Onbyggnad, reparationer och underhåll 24,5

Diagram 3.1 Varu- och tjänsteflödet i byggandet Anm. Uppgifterna baseras på 1980 års NR-statistik, medan uppgifterna i tabell 1 1980. baseras på 1981 års NR-stalistik. Miljarder kr 1980 års priser. Källa: Svenska Byggnadsentreprenörföreningen.

Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan 221

Tabell 3.1 Bruttoproduktionen i byggnadsverksamhet mätt som summan av byggnadsinvcsteringar och reparationer och underhåll 1970-1982

1980 Årlig procentuell volymförändring

Miljar- Procent- 1970- 1975- 1980- 1981der kr andelar 1975 1980 1981 1982 löpande priser

1. Byggnadsinvesteringar 63,0 75 -0,9 -0,7 -6,8 -6,6 1.1 Permanenta bostäder 24,9 30 -2,1 0,3 -7,0 -9,6

2. Reparationer och un-

3. Summa bruttoproduktion mätt från användningssidan 83,7 100 i0,0 0,7 -3,7 -2,9 4. ROT-byggande (1.1.2 + 2.) 26,2 31 5,0 5,8 4,5 5,1 Därav bostäder 14,8 18 8,9 6,7 6,1 5,2 5. Bruttoproduktionen mätt från produktionssidan 78,6 0,4 0,8 - - Därav export av bygg- 1,7 25,9 22,9 - entreprenad tjänster

Anm. 1970-1980 enligt KI. 1980-1981 enligt PNB-82.

En tredje efterfrågekomponent i den egentliga byggnadsproduktionen vid sidan av investeringar, reparationer och underhåll är exporten av byggentreprenadtjänster. Andelsmässigt svarade den 1980 visserligen för endast knappt 2 % av totala byggnadsproduktionen, men tillväxten har legat mycket högt under hela 1970-talet. En svag hemmamarknad har således till någon del kompenserats av ökat engagemang på olika utländska byggnadsmarknader. Som framgår av diagram 3.1 påverkas inte endast den egentliga byggnadsverksamheten av förändringar i byggnadsefterfrågan utan också byggnadsmaterialindustrin, dvs. det förädlingsled som ligger före den egentliga byggnadsverksamheten och som i nationalräkenskapsstatistiken hänförs till tillverkningsindustrin. I sysselsättningstermer är denna del av den totala byggnadsmarknaden ungefär lika stor som den egentliga byggnadsverksamheten. En stor del av efterfrågan på byggnadsmaterialindustrins

222 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

kommer från utlandet produktion exportvärdet av byggnadsmaterial uppgick 1980 till ca 14 miljarder kr. Byggnadsmaterialindustrin är med andra 0rd inte i lika hög grad som den egentliga byggnadsverksamheten beroende av den inhemska efterfrågeutveckligen. Om byggnadsinvesteringarna fördelas på delkomponenter såsom gjorts i tabell 3.1 kan följande iakttagelser göras. - Bostadssektorns totala investeringsefterfrågan -inkluderande nybyggande av flerfamiljhus, småhus, fritidshus och ombyggnadsinvesteringar minskade trendmässigt under 1970-talet med knappt 1 % per år. Efter en tillfällig men kraftig ökning under 1978 och 1979 har bostadsinvesteringarna åter sjunkit under 1980 och 1981. g - Näringslivets byggnadsinvesteringar är i absoluta tal i det närmaste lika å stora som bostadssektorns. “ Under första hälften av 1970-talet ökade näringslivets investeringar med 2,5 % per år, men minskade i samma takt under andra hälften. Av delsektorerna svarar industrin för knappt 20 %, medan de statliga och kommunala affärsverken svarar för över 30 % av Diagmm 3-2 BVWIOPFO näringslivets byggnadsinvesteringar. d“ki°e - De offentliga myndigheternas

_båglgêer

och affärsverkens byggnadsinvesteringar är

åxzçfetflzácä;

tillsammans mer än tre gånger så stora som industrins investeringar.

5:3” repa_ Den

,a,,0,,e, och underhdzz offentliga sektorn svarar därmed för drygt 25 % av den totala byggnads- 1970-1985. investeringsefterfrågan.

Miljarder kronor 1975 års priser

50-

An_ | gnaz-_u-_nn-n_ 3. Total bruttoproduktion (1+2) 40-

2. Byggnadsinvesteringar (ny- och ombyggnad) A|t_ | \,_.____..____ 30-

20-

Alt 10- 1. Reparationer och underhåll

c I I I I I I I I I ] | I I I I I 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År

Anm. 1970-1980 enligt KI. 1981 och 1982 enligt PNB-82.

och bostadsefterfrågan 223 Byggnadsverksamhet

Investeringarnas bidrag till efterfrågan på byggnadsproduktionen var således negativ sett över hela 1970-talet. Att den totala byggnadsproduktionen trots detta kunnat öka med 0,8 % per år mellan 1975 och 1980 beror dels på att lägenhetsstandarden ökat - lägenheterna har blivit både större och mer välutrustade än tidigare - men det beror också på den snabba utvecklingen av efterfrågan på reparationer och underhåll, som under samma period ökade med 4,2 % per år, vilket framgår av diagram 3.2. Andelsmässigt har därmed reparations- och underhållsproduktionen vuxit till 25 % av totala byggnadsproduktionen 1980. En förklaring till ökningen av reparations- och underhållsproduktionen är att bostadskapitalstocken efter det s k miljonprogrammet (1965-1974) vuxit snabbt, vilket i sig leder till ökat behov av reparationer och underhåll. Härtill kommer att den snabba utbyggnadstakten på 1960-talet i kombination med introduktionen av nya obeprövade byggmaterial i många fall innebar att kvaliteten på de byggda husen eftersattes, vilket nu efter 10-15 år ger upphov till ett växande reparations- och underhållsbehov (ruttnade fönster, bristande balkonger, radon osv). Allt detta har lett till att betydelsen av produktionsefterfrågan genererad från byggnadskapitalstocken har ökat och förväntas öka kraftigt. Denna typ av byggnadsproduktion har kommit att kallas ROT-byggnad (Reparationer, Ombyggnader, Tillbyggnader) och inkluderar inte endast reparationer och underhåll utan även ombyggnadsinvesteringar i bostäder. I tabell 3.1 och diagram 3.3 redovisas det s k ROT-byggandet. Totalt sett svarade ROT-byggandet för drygt 30 % av byggnadssektorns produktionsvärde 1980. Under hela 1970 låg tillväxttakten i ROT-byggandet på över 5 % per år och accelererade dessutom mot slutet av 1970-talet. Bostadssektorn svarade 1980 för drygt hälften av ROT-byggandet efter en mycket snabb utveckling - närmare 8 % per år - under 1970-talet. Under 1981 var ROT-byggandet den enda verksamhet inom byggnadssektorn som uppvisade en positiv tillväxt. Sysselsättningen i byggnadsverksamheten har trendmässigt sjunkit under hela 1970-talet, vilket framgår av diagram 3.4. När bostadsbyggandet låg som högst i början av 1970-talet arbetade omkring 370 000 personer i byggnadsverksamheten. I dag sysselsätts omkring 310000 personer. Minskningen uppgår således till omkring 60 000 personer totalt för hela 1970-talet, dvs omkring 6000 personer per år. Denna minskning inträffade uteslutande under perioden 1970-1978. Därefter har sysselsättningsnivån stabiliserats. En jämförelse med diagram 3.1 visar att sysselsättningsminskningen under 1970-talet inträffat trots en svag ökning i den totala byggnadsproduktionen. Att minskningen i byggsysselsättningen skulle ha inträffat till följd av en krympande byggmarknad är därför inte riktigt. Visserligen har byggnadsinvesteringarna i bostäder och totala byggsysselsättningen utvecklats likartat, men nedgången i investeringsefterfrågan på bostäder har mer än till fullo kompenserats av annan efterfrågan, främst reparationer och underhåll. Förklaringen till den nedgång som inträffat i byggsysselsättningen kan därför inte ses som en kapacitetsneddragning till följd av en vikande totalefterfrågan, utan snarare som ett resultat av ökade effektivitets- och rationaliseringsansträngningar. En faktor som bidragit till ökad effektivitet och minskad sysselsättning inom byggbranschen är ökad prefabricering av

224 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

Miljarder kronor. 1975 års priser 24 -

22 -

20 -

18 s§ § s t * | *\ AW

16- oüfsâffálâfå..simáoáfåâååeåiâfá

(1 +2+3) 14 -w

12 -1 1. Nybyggngds- ___ Ah_ | 10- investering I

vi m__...-

permanenta bostäder 8- . b 0%* å 6- \\ \ \ Alt. l 4- 2. ROT-byggande

2 ..

3. Fritidshusinvesteringar \4un----- - Alt. I

0 l v v v r v v v v v v v v v v | 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År

Diagram 3.3 Investering- Anm. 1970-1980 enligt KI. 1981 och 1982 enligt PNB-82. ar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1970-1985.

1000-tal personer 370-

360-

340-1

330-

320-

så

310- \ \\ 300-* \ \ . \ Alt. | 290..

280-

270- 1

Diagram 3-4 Antal sys- 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 85 År

selsatta i byggnadsverksamhet 1970-1985. Anm. 1970-1980 enligt NR-statistiken. 1981 och 1982 enligt PNB-82.

Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan 225

byggelement. Produktivitetsutvecklingen inom byggnadsverksamheten totalt sett var följdriktigt relativt snabb mellan 1970 och 1978 - i genomsnitt närmare 4 % per år. Produktivitetstillväxten synes emellertid ha bromsats upp under 1970-talets andra hälft.

3.2 Kostnader, och subventioner i

priser

bostadssektorn

Kostnads- och prisutvecklingen inom bostadsbyggandet har varit mycket snabb under 1970-talet. Tabell 3.2 visar pris- och kostnadsutvecklingen i flerbostadshus. Produktionskostnaden per kvadratmeter bostadsyta i flerbostadshus har ökat i allt snabbare takt under hela 1970-talet. Under 1981 accelererade produktionskostnadsökningarna ytterligare. Även faktorpriserna (löner och material) har ökat, men inte lika snabbt som produktionskostnaderna. En skillnad tycks föreligga mellan första hälften av 1970-talet och perioden därefter när det gäller pris- och kostnadsutvecklingen i byggandet av flerbostadshus. Produktionskostnadsökningen under första hälften av 1970talet tycks i huvudsak kunna härledas från faktorpriserna som Ökade omkring 2 % snabbare per år än produktionskostnaderna. Byggnadsprisernas ökningstakt kunde begränsas i förhållande till produktionskostnaderna till omkring 9 % per år, vilket i första hand måste bero på en positiv produktivitetsutveckling. Efter 1975 har däremot produktionskostnaderna ökat betydligt snabbare än faktorpriserna. Skillnaden uppgår till 6 % per år. Bakom den snabba kostnadsutvecklingen måste rimligen ligga en försvagning av produktivitetsutvecklingen. Byggnadspriserna kom härigenom att öka med närmare 16 % per år efter 1975. Vad som ligger bakom den svaga produktivitetsutvecklingen är svårt att veta bestämt, men säkert spelar flera faktorer in. En sådan faktor kan vara att objektsstorlekarna minskat i det traditionella byggandet. En annan faktor kan vara Ökade restriktioner i form av nya normer för lägenheternas storlek och utformning. Byggandet har omfördelats allt mer från nybyggnation till ombyggnation och reparationer och underhåll med mindre stordriftsfördelar. Under 1981 har kostnaderna accelererat ytterligare. Byggnadspriserna har däremot av olika skäl (mark-

Tabell 3.2 Pris- och kostnadsutvecklingen i produktionen av flerbostadshus 1970-1981 Årlig procentuell förändring

1970- 1975- 1980- 1975 1980 1981

“ Avser ökningen mellan de tre första kvartalen 1980 och 1981. Källa: SCB 15

226 och

Byggnadsverksamhet bostadsefterfrâgan

bostadsefterfrågans priskänslighet) inte fortsatt att accelerera, nadsläget, vilket har inneburit en kraftig press på byggentreprenörernas vinstmarginaler. För mnåhus harlnvecküngen üknatinvecküngen för ñerbomadshus Skillnaden är framför allt att produktionskostnaderna utvecklats något med flerbostadshusbyggandet, vilket lugnare för småhusbyggandet jämfört tycks ha varit möjligt tack vare en bättre (mindre negativ) produktivitetsutveckling. En tänkbar förklaring till detta kan vara att andelen gruppbyggda småhus Ökat. Byggprisökningen i småhusproduktionen låg 2-3 procentenheter under prisutvecklingen i produktionen av flerbostadshus.

Siett i relation till den allmänna prisutvecklingen, har kostnads- och

prisutvecklingen inom bostadsbyggandet varit snabb under hela 1970-talet, vilket framgår av diagram 3.5. Relativprisökningen var speciellt snabb efter 1975 - närmare 5 % per år. Boendets relativpris, dvs vad hushållen de facto betalat för bostaden, ökade emellertid endast med 1-2 % per år. Detta en mycket snabb ökning av de statliga subventionerna till återspeglar boendet År de totala direkta och indirekta subventionerna till 1980 uppgick bostadssektorn till omkring 20 miljarder kr, vilket framgår av tabell 3.3. De totala utläggen för boendet, såsom dessa mäts i privatkonsumtionen uppgick 1980 till ca 50 miljarder kr eller till ca 20 % av hushållens disponibla inkomster. Den rådande subventionsgraden i hela bostadsbeståndet uppgår således till ca 40 % av bostadskonsumtionen. En stor del av dessa subventioner kan främst härledas från de kraftiga under 1980 och 1981, men också från den snabba ränteökningarna

produktionskostnadsökningen under senare år. I diagram 3.6, övre delen,

visas den maximala subventionsgraden i en under 1980 producerad småhusflerbostadslägenhet. Under 1981 uppgick subventionsgraden till respektive

Index

130_ _ Flerbostads- ..° hus

120- .Va

110«

å.. Småhus . /

Diagram 3. 5 Relativa byggnadspriser 1968-1 981 Byggnadsprisindex/KPI.

so;

Index l 968=100.

Källa: SCB. 11968169170017273'74'75'76'77'78'79180'81' År

och bostadsefterfrågan 227 Byggnadsverksamhet

Tabell 3.3 Bostadsbidrag, räntebidrag och skattesubventioner till egnahemsâgare 1975-1980 Miljarder kr, löpande priser

1975 1976 1977 1978 1979 1980

Bostadsbidrag 3,6 4,5 4,8 5,3 5,0 6,0 Räntebidrag 1,8 2,2 2,8 3,1 3,7 5,0 Skattesubvention till egnahemsägare 2,7 3,5 4,8 6,0 ca 7 ca 9,5

Summa 8,1 10,2 12,4 14,4 ca 15,7 ca 20,5

Källa: Budgetpropositonen 1981/821100, bilaga 16.

maximalt 82-83 % av den totala drifts- och kapitalkostnaderna i en

nyproducerad lägenhet

Subventionsgraden har successivt ökat under 1970-talet. Subventionsgraden för en nyproducerad 3-rumslägenhet kan grovt sett beräknas till knappt 40 % 1970, omkring 50 % 1975 och drygt 60 % 1980 före bostadsbidrag (se till diagram 3.6 nedre delen). Trots de snabbt ökade statliga subventionerna främst kapitalkostnaderna för nyproducerade lägenheter har hyran för sådana lägenheter ökat snabbt under senare år, vilket framgår av tabell 3.4. Relativpriset (hyran/KPI) för en nybyggd trerumslägenhet har således ökat med 4-6 % per år efter 1975. Motsvarande relativprisutveckling för hela 1 Häri inberäknas bosubVen

bostadsbeståndet har varit betydligt lägre, men uppgår enligt tabell 3.4 ändå sfadsbidfagen-

till nästan 2 % per år efter 1975. Av diagram 3.7 framgår att boendets

gågââriâifâeâxâågâár

relativpris ökat mycket snabbt under de två senaste åren. I genomsnitt m. omkring 62 % i ner_ till nästan 4 % per år. För nybyggda lägenheter var bostadshus 001,511 omuppgick ökningen relativprisökningen ännu snabbare. Trots en subventionsgrad 1981 på över kring 68 % i småhus.

Tabell 3.4 Den relativa utvecklingen av kostnader och hyror i flerbostadshus 1970-1981

Årlig procentuell förändring

1970- 1975- 1980- 1975 1980 1981“

Produktionskostnad (kr/ml för nybyggd

a Avser ökningen mellan de tre första kvartalen 1980 och 1981. Anm: Indextalen för kostnader och hyror har dividerats med KPI-index. Källa: SCB

228 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrâgan

A. Maximala subventioner till en nybyggd lägenhet 1981.

Gruppbyggt småhus Flerbostadshus 100% 100%

l i

l l Drifts- z

\ Ränte- Drifts- Ränte- g | OCh bidrag och bidrag

kapital- 47% kapital- l

3 kostnad \\ kostnad \ 629/ O l l \ Bostads- 16% l bi drag l Skatte- \ Bostads- 20% red uce- 20% l bidrag ring Drifts- D f 82%

och 83% 05:.”

kapital- kapital kostnad kostnad

Anm. Diagrammet baseras på följande förutsättningar. Gruppbyggda småhus: Produktionskostnad 1980 358 000 kr. Räntebidrag 1981 33 200 kr. Bostadsbidrag 1981 10 920 kr. skattereduktion 1981 vid 60 % marginalskatt 14 100 kr. Totala drifts- och kapitalkostnader brutto 1981 70 000 kr. Maximala subventioner 1981 58 200 kr.

flerbostadshus: Produktionskostnad 1980 329000 kr. Räntebidrag 1981 34 370 kr. Bostadsbidrag 1981 10 920 kr. Totala drifts- och kapitalkostnader brutto 1981 55 000 kr. Maximala subventioner 1981 45 000 kr.

B. Totala drifts- och kapitalkostnader samt årshyra för en nybyggd lägenhet 1970, 1975 resp 1980. 1000-tals kronor 50-1

45- Kapitalkostnad 40

å Driftskostnad i Årshyra

61% 35-

30..

25-

20-

Diagram 3.6 subventio- 1980 ner till nybyggda lägen- Anm. Diagrammet baseras på följande förutsättningar. heter. Produktionskostnaden per m2 1970 1080 kr, 1975 1722 kr och 1980 4025 kr.

och bostadsefterfrågan 229 Byggnadsverksamhet

Obligationsräntan 1970751 %, 1975 8,8 % och 1980 10,5 %. Avskrivning 1,5 % per år. Kapitalkostnader per m3 1970 96 kr, 1975 178 kr och 1980 498 kr. Driftskostnader per m31970 38 kr,1975 56 kr och 1980115 kr. Hyra per m21970 83 kr, 1975 118 kr och 1980 240 kr. Uppgifterna i diagrammet är uppräknade till en nivå på 80 m2.

80 % efter bostadsbidrag (omkring 70 % före bostadsbidrag) för en nybyggd lägenhet ökade relativpriset för denna lägenhet med närmare 6 % under 1981. Det är av flera skäl svårt att se hur staten under de närmaste åren skall kunna fortsätta att subventionera bort stora delar av drifts- och kapitalkostnaderna om dessa fortsätter att stiga i samma takt som under senare delen av 1970-talet. talar för att den totala subventionsgraden av statsfinan- Mycket siella skäl i stället kommer att sänkas. Minskade bostadssubventioner får oundvikligen konsekvenser för bostadsefterfrågans utveckling. I nedanstående kalkyler utgår vi från att inga nya bostadssubventioner införs samtidigt som vi dock tar hänsyn till redan fattade besparingsbeslut. Räntesubventionerna bestäms vid givna regler av ränteutvecklingen samt av tillskotten av nya statligt finansierade bostäder. - Som framgår av de finansiella kalkylerna kapitel 4 i Del I- antar vi att den nominella räntenivån successivt sjunker under kalkylperioden. Detta innebär att bostadssubventionerna antas ligga på nominellt oförändrad nivå fram till 1985. Subventionsgraden i boendet kommer därmed att sjunka under kalkylperioden.

Index 112* 110- 108- 106- 104- 102*

100 A

94_ Diagram 3.7 Boendets relativpris 1950-1981. 92_ I I I I I I 7 I I I I I resp I I T 1 I I I I I Y I | I I I I I I I I 1950 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 76 78 80 År Index 1949=100.

230 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

3.3 och

Bostadsefterfrågans bostadsbyggandets utveckling 1981-1985

Ett flertal faktorer kan iakttas som alla verkar neddragande på bostadsefterfrågan under början av 1980-talet. p kommer Befolkningsökningen att bli svagare än tidigare. Den årliga å i hushållsbildande befolkningsökningen ålder (antal personer över 17 år) l beräknas under 1980-talet uppgå till ca 24 000 personer att jämföra med drygt 30 000 under 1970-talet och närmare 60 000 under 1960-talet. Mellan 1980 och 1985 beräknas befolkningen i hushållsbildande åldrar öka med 31 000 personer per år, varav omkring 15 000 beräknas efterfråga egen lägenhet givet en hushållskvot på strax under 50 %. - kommer Realinkomstutvecklingen att bli lägre än tidigare. Den reala disponibla inkomsten i alternativ per capita beräknas I vara oförändrad, vilket kan jämföras med en årlig ökning med ca 2 % under 1970-talet. Den svagare inkomstutvecklingen under 1980-talets första hälft framkommer i kalkylerna som ett resultat av den resursomfördelning från konsumtion till investeringar och export som krävs för att rätta till balansproblemen i svensk ekonomi. - Boendets relativpris kommer att öka till följd av: a den allmänna kostnadsutvecklingen i produktionen b ökade bränsle-, drifts- och underhållskostnader c skatte- och avdragsreformen d nominellt oförändrade bostadssubventioner e räntejusteringar och förkortade amorteringstider f ökade förvaltningskostnader - främst ökade kommunala taxor och avgifter g positiv realränta.

dessa faktorer Samtliga talar för att bostadsefterfrågan under 1980-talet kommer att utvecklas betydligt svagare än tidigare. En efterfrågekalkyl av den enkla typ som gjordes i LU 80 bestyrker detta

antagandel. Antag att:

- realinkomsten disponibla per capita stagnerar 1981-1985 och att - boendets relativpris stiger med 2 % per år under samma period.

Det första antagandet framkommer som ett resultat av de finansiella kalkylerna i alternativ I, medan antagandet att relativa boendekostnaden stiger med 2% per år fram till 1985 baseras att på förutsättningen subventionerna i boendet förblir konstanta mellan 1981 och 1985 (se ovan). Det senare innebär att främst driftsoch kapitalkostnadsökningen blir bestämmande för boendekostnadens utveckling. Både produktions-, driftsoch underhållskostnaderna förväntas än den allmänna stiga snabbare prisutvecklingen. Kostnadsutvecklingen kan å andra sidan förväntas bli mer

1 Den modell som använts för beräkningar av bostadsefterfrågans förändring baseras på skattade samband mellan lägenhetsefterfrågan och real disponibel inkomst per capita, boendets relativpris samt befolkningsförändringar. Modellen har utarbetats inom Industrins Utredningsinstitut av Gunnar Du Rietz. Se Specialstudier för IUI:s långtidsbedömning 1979, del 3 samt Ekonomisk Debatt 1979:6.

och 231

Byggnadsverksamhet bostadsefterfrågan

till av att ökad konkurrens och minskad dämpad än tidigare följd sannolikt verkar begränsande på byggnadskostnadernas subventionsgrad Även kapitalkostnaderna bidrar till att öka boendets relativpris utveckling. Ökar i kalkylerna. Samtidigt faller subventionsgraden genom att realräntan och sänkt ränta, vilket beräknas innebära nominellt genom besparingar subventionsnivå. Sett i relation till utvecklingen under senare oförändrad delen av 1970-talet för boendet på 2 % per år synes en relativprisökning i boendet med nästan 2 % per snarast låg. Mellan 1975-1980 steg relativpriset samt höjd räntenivå, trots år främst till följd av en snabb kostnadsutveckling av drifts- och kapitalkostnaderna i en snabbt ökande subventionering

nyproduktionen. Ett förhållande som talar för att relativprishöjningen för boendet i småhus

kan stiga med mer än 2 % per år fram till 1985 är den föreslagna skatte- och för avdragsreformen. Den kan mycket grovt beräknas öka relativkostnaden

småhusboendet med omkring 20 % i genomsnitt om man jämför kostnaderna 1981 med kostnaderna 1985, dvs med omkring 5 % per år. Av totalt

omkring 3,7 miljoner lägenheter består omkring 45 % av småhuslågenheter.

Om dessa får sina boendekostnader ökade med minst 5 % per år (avser

endast kapitalkostnadsökningen) innebär enbart detta en ökning av boen-

år. En dekostnaderna i genomsnitt för hela beståndet med omkring 2 % per ökning av boendets relativpris med 2 % per år fram till 1985 framstår därför

snarast som ett försiktigt antagande. Resultatet av modellkalkylen baserad på ovanstående antaganden framgår 80:5 två kalkylalternativ redovisas. Det totala av tabell 3.5 där också LU nybyggnadsbehovet i alternativ I sjunker således från 50 000 lägenheter till

- En Tabell 3.5 Bostadsefterfrågans och bostadsbyggandets förändring fram till 1985 modellkalkyl

LU 80 1979-1985 1981-1985

Alt 1 Alt 2 Alt I Alt III

Kalkylförutsättningar - disponibel realinkomst per capita, 0,43 1,35 0 1,0 %/år - boendets relativpris, %/år 0,5 1,1 2,0 -0,5

Kalkylresultat 17 000 21 0()0 5 000 27 000 Efterfrågeförändring, antal lägenheter/år därav på grund av: 2 000 6 000 -10 000 12 000 pris- och inkomstförändringar 15 000 15 000 15 000 15 000 befolkningsförändringar

Övriga faktorer 25 000 19 000 20 000 20 000 Avgång 3 000 0 3 000 3 000 Lägenhetsreserv 5 000 5 000 5 000 5 000 Bortbyggande av bostadsbristen 50 000 45 000 33 000 55 000 Totalt nybyggnadsbehov

232 Byggnadsverksamhet och

bostadsefterfrâgan

33 000 lägenheter. Denna minskning kan främst härledas från effekterna av

pris- och inkomstförändringarna. Relativprisökningen och inkomststagna-

tionen ger en minskning av bostadsefterfrågan med 10 000 lägenheter. Den

befolkningsbestämda efterfrågeförändringen ger i samtliga alternativ en

ökning på 15 000 lägenheter. Totalt sett sjunker den hushållsbestämda efterfrågan på bostäder från 3 17000 lägenheter i LU:s alternativ till 5000 1-kalkyl lägenheter i den reviderade kalkylen. Om samma som i LU 80 antaganden görs beträffande de övriga faktorernas utveckling, dvs när det gäller avgångens storlek, behovet av lägenhetsreserv samt bostadsbristens storlek i utgångsläget, sjunker nybyggnadsbehovet från 50 000 lägenheter till 38000 lägenheter. Det kan dock finnas skäl att dra ner avgångens storlek från 25 000 lägenheter i alternativ 1 till omkring 20000 vilket lägenheter, är den nivå som bostadsstyrelsen angivit för första hälften av 1980-talet. Uppdragningen till 25 000 lägenheter i alternativ 1 i LU 80 motiverades med den ökade rörlighet som låg i detta alternativ. Med samma argument lades dock en lägenhetsreserv på 3 000 lägenheter in i alternativ 1. Ett realistiskt antagande måste vara att en lägenhetsreserv på 3 000 lägenheter borde vara en tillräcklig ökning av nybyggnadsbehovet på grund av den ökade rörligheten. Detta intryck förstärks om man betänker att det i dag redan finns minst 20 000 outhyrda lägenheter i beståndet. Osäkerheten när det gäller antal lägenheter som kommer att avgå ur beståndet liksom även behovet av lägenheter för den ökade rörligheten är stor. Visserligen ligger antalet outhyrda lägenheter högt men den regionala fördelningen är mycket ojämn. I Stor-Stockholms området råder i dag närmast bostadsbrist. För detta ändamål beräknas dock ytterligare 5 000 lägenheter behöva byggas årligen fram till 1985. Totalt sett skulle därmed nybyggnadsbehovet uppgå till omkring 33 000 lägenheter per år 1981-1985 i alternativ I. Som framgår av tabell 3.5 har motsvarande kalkyl även gjorts för alternativ III. En väsentlig del av de offentliga satsningar som genomförs i detta alternativ härleds frân ökat bostadsbyggande. Resurser motsvarande 55 000 nybyggda lägenheter har i detta alternativ tilldelats bostadsbyggandet. Om den disponibla realinkomsten per capita ökar med ca 1 % per år 1981-1985 (se de finanseilla kalkylerna, kap. 4 i del I) måste boendets relativpris sänkas med omkring 0,5 % per år under kalkylperioden för att en lägenhetsefterfrågan som svarar mot detta bostadsbyggande skall framkomma. Jämfört med alternativ I innebär detta att boendets relativpris måste sänkas med 2,5 procentenheter, vilket motsvarar ca 11 miljarder kronor av 1985 års bostadskonsumtion i löpande pris. Boendet behöver sålunda subventioneras med ytterligare 11 miljarder kr för att efterfrågan skall kunna hållas uppe vid 55 000 lägenheter.

3.4 och

Bostadsinvesteringar byggnads-

verksamhet 1981-1985

En fråga av stort intresse såväl för byggbranschen som för samhällsekonomin är hur stor sänkning av investeringskraven (friställande av resurser) som den

och bostadsefterfrågan 233 Byggnadsverksamhet

ovan av bostadsbyggnadsbehovet i alternativ I angivna neddragningen representerar. För att kunna göra denna översättning”från lägenhetsefterfordras vissa antaganden om frågan till byggnadsinvesteringsefterfrågan utveckling samt fördelningen mellan småhus och produktionskostnadernas flerbostadshus. Tabell 3.6 sammanfattar beräkningarna av de investeringskrav som bostadsbyggnadsproduktionen ställer. Investeringskostnaderna i fasta priser antogs i LU 80 vara i stort sett oförändrade mellan 1979 och 1985. Detta antagande grundades på bedömningen att de faktorer som under 1970-talet drivit upp kostnaderna (ökade ytor, ökad utrustningsstandard, normer av olika slag, m. m.) under prognosperioden inte skulle verka längre. Den omfördelning av bostadsbygi småhus till lägenheter i flerbostadshus som LU 80 gandet från lägenheter räknade med - andelen småhus bedömdes minska från drygt 70 % till omkring 60 % 1985 - bidrog ytterligare till att sänka den totala genomsnitt- Investeringskostnaden för en liga investeringskostnaden per lägenhet. beräknas utgöra endast omkring 70 % av flerbostadslägenhet nämligen motsvarande kostnad för en småhuslägenhet. I alternativ I i de reviderade kalkylerna antas i stället att investeringskostnaderna i fasta priser sjunker under de närmaste åren med i genomsnitt 1,5 % per åri både småhus och flerbostadshus. De faktorer som nämnts ovan och som under 1970-talets senare hälft verkat starkt kostnadsuppdrivande i flerbostadshus - antas således verka i det gäller speciellt för lägenheter motsatt riktning under 1980-talets första hälft. Det är framför allt genom minskad lägenhetsyta och sänkt utrustningsstandard som kostnaderna per sjunka räknat i fasta priser. Detta är ett naturligt sätt lägenhet kan förväntas att försöka begränsa kostnads- och prisutvecklingen i ett läge med vikande efterfrågeutveckling. Vi kan redan nu konstatera att investeringskostnadernai fasta priser sjunkit under 1980 och 1981. På småhussidan, där efterfrågan minskat kraftigt, uppgick minskningen till i genomsnitt omkring 2 % per år.

Tabell 3.6 Investeringar samt reparationer och underhåll i bostadssektorn 1981-1985

Milj kr Årlig procentuell 1975 års förändring priser 1981 1979- 1981-1985 1985 LU 80 Alt 1 Alt I Alt III

3 Summa investeringar i perm. bostäder 11 361 1,5 -7,0 3,4 4 Fritidshusinvesteringar 943 -3,1 -5,9 -5,9 5 Summa totala bostadsinvesteringar 12 282 1,1 -6,9 2,8 6 Reparationer och underhåll i bostadskapitalstocken 6 625 6,8 2,5 7,0 7 Bruttoproduktionsvärde i bostadssektorn (5+6) 18 907 2,8 -3,4 4,3 därav: ROT (2+6) 9832 7,4 2,6 7,1

234 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

Vår bedömning är att denna fortsätter under de närmaste utveckling åren. I alternativ III, där bostadsefterfrågan och bostadsbyggandet stimuleras l antas däremot kraftigt, pressen på lägenhetsstorleken och utrustningsstandarden vara mindre. Investeringskostnaden per lägenhet i fasta priser antas i detta alternativ ligga på samma nivå 1985 som 1981. Den omfördelning från dyrare” småhuslägenheter till billigare flerbostadslägenheter som antas komma till stånd sänker dock de totala bostadsinvesteringskostnaderna med omkring 2 % per år under kalkylperioden. Neddragningen av bostadsbyggnadsbehovet från 50 000 till 33 000 lägenheter i alternativ I har diskuterats ovan. I LU 80 kalkylerades med en minskning av småhusandelen mellan 1979 och 1985. Småhusbyggandet har sedan mitten av 1970-talet minskat år från år. Under 1980 och 1981 var nedgången mycket kraftig. Flera faktorer har bidragit till detta, bl a ökade kostnader till följd av stigande bränslepriser, höjd räntenivå, höjda taxeringsvärden samt minskade subventioner. Denna kommer utveckling sannolikt att fortsätta under de närmaste åren. Med tanke bl a på den föreslagna skatte- och avdragsreformen och dess effekter på relativa boendekostnaden mellan hyreslägenhet och småhus kan nu skäl finnas att ytterligare dra ned småhusbyggandet. I den kalkyl som redovisas i tabell 3.6 har hela den neddragning om 17000 lägenheter, som den reviderade kalkylen ger i förhållande till LU 80-kalkylen, lagts på småhusbyggandet. Diagram 38 Antal får_ Detta skulle därmed uppgå till endast 13 000 lägenheter 1985, medan antalet digsmyda lägenheter lägenheter i flerbostadshus liksom i LU 80-kalkylen skulle uppgå till 20 000 1949-1985. lägenheter. I diagram 3.8 redovisas antalet färdigställda lägenheter

1000-tal

110-

100-

m.. Samtliga hus 80-

o n :00. o 0 n. .i n

E. Flerbostadshus

491 \\ Å \.

30- 00° U I a...

.Ir s. \O 20- Småhus _pya.o..._,.oo...c \_ 10-

0 r I I I r I r l r n I r r r r | u I l l r I T I r | I r v I l I I I r r l 1949 51 53 55 57 59 61 63 65 67 69 71 73 75 77 79 81 85

År

Anm. 1949-1980 enligt SCB. 1981 och 1982 enligt PNB-82.

och bostadsefterfrågan 235 Byggnadsverksamhet

1949-1985 samt fördelningen på flerbostadshus resp småhus. ovan minskar investeringskraven 1985 Med angivna förutsättningar bostäder med 3,8 miljarder kr i fasta avseende nybyggandet av permanenta med alternativ 1 i LU 80. För att komma fram till de totala priser jämfört måste även ROT-byggandet liksom investeringskraven i bostadsbyggandet adderas. Vad ROT-byggandet beträffar gjordes i fritidshusinvesteringarna LU 80 bedömningen att en mycket snabb ökning - 7,4 % per år 1979-1985 -

under 1980 och var möjlig. Som framgår av diagram 3.2 har ROT-byggandet 1981 utvecklats mycket nära denna långsiktiga trend. Med tanke på att kostnads- och prisutvecklingen i ROT-byggandet till följd av produktionens sannolikt är mer oförmånlig än nybyggandet bedömer vi att småskalighet ROT-byggandets tillväxt i bostadssektorn begränsas till 2,5 % per år mellan 1981 och 1985. Jämfört med LU 80 innebär detta att bostadsproduktionen kr 1985. minskar med ytterligare omkring 3,0 miljarder beträffar har en mycket kraftig Vad slutligen fritidshusinvesteringarna under 1980 och 1981 (omkring 27 % enligt senaste nedgång ägt rum uppskattning). I LU 80 antogs minskningen 1979-1985 uppgå till 3,1 % per 1985 år. Räknad från 1981 års nivå innebär detta att fritidshusinvesteringarna kommer kr 1985. Detta innebär att att uppgå till omkring 0,75 miljarder för 1985 reduceras med ytterligare 0,7 miljarder kr i investeringsnivån förhållande till LU 80:5 kalkyl i alternativ 1. Totalt sett skulle således bruttoproduktionsvärdet i bostadssektorn kri LU 80-kalkylen till 16,3 miljarder kri första reduceras från 23,7 miljarder alternativet i de reviderade Resurser i bostadssektorn motsvakalkylerna. rande kr i fasta priser skulle således friställas för annan 7,4 miljarder användning 1985. De reviderade över bostadsbyggandets utveckling under kalkylerna 1980-talets första hälft verkar således starkt begränsande för den möjliga

produktionsutvecklingen i byggnadsverksamheten. Som framgått av tabell

3.1 svarar dock bostadssektorn för endast drygt 40 % av bruttoproduktions-

Tabell 3.7 Bruttoproduktionen i byggnadsverksamhet 1981-1985

Milj kr Årlig procentuell 1975 års förändring priser 1981 1979- 1981-1985 1985 LU 80 Alt 1 Alt I Alt III

31 294 1,5 -0,3 3,3 1. Byggnadsinvesteringar - bostäder 12 282 1,1 -6,9 2,8 - 19 012 1,8 3,4 3,6 övrigt

14 501 2,4 0,7 2,0 2. Reparationer och underhåll - bostäder 6 625 6,8 2,5 7,0 - övrigt 7 876 -2,1 -1,0 -2,9

övrigt

236 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

värdet i byggnadsverksamheten. För att härleda den totala produktionsutvecklingen i byggnadsverksamheten måste vi därför bedöma förutsättningarna för byggnadsefterfrågans utveckling i övriga sektorer. p Medan bostadsinvesteringarna beräknas minska med omkring 7 % per år i 1981-1985, beräknas i stället övriga byggnadsinvesteringar öka med närmare , 3,5 % per år. Inom det privata näringslivet- framför allt inom industrin - i beräknas byggnadsinvesteringarna öka kraftigt. Samtidigt förutsätts att besparingar inom den offentliga sektorn inte i första hand går ut över investeringarna. På den kommunala sidan räknar vi dock med att det minskade bostadsbyggandet medför minskade investeringar i vägar och anläggningar. Totalt sett innebär detta att byggnadsinvesteringarna beräknas sjunka mycket svagt under kalkylperioden. För reparationer och underhåll förutses i stället en svag ökning. Totala bruttoproduktionen i byggnadsverksamheten skulle därmed komma att ligga kvar på oförändrad nivå under 1980-talets första hälft. Trots ett kraftigt minskat bostadsbyggande bedöms således bruttoproduktionen i byggnadsverksamheten kunna hållas uppe genom en fortsatt men något dämpad expansion i ROT-byggandet samt genom de kraftiga inom industrin investeringsökningar och övriga privata näringslivet som förutsätts komma till stånd i alternativ I. Den produktionskapacitet som finns i byggnadsverksamheten i utgångsläget, dvs 1981, framstår med andra ord som ganska väl dimensionerad för den totala produktionsefterfrågan som kan förutses. dramatisk Någon neddragning behöver i varje fall inte bli aktuell. Det måste emellertid ske en kraftig omfördelning av resurser från byggande av nya bostäder till andra verksamheter, såsom ombyggnad, reparation, export m m. Den angivna produktionsutvecklingen i byggnadsverksamheten avser den långsiktigt På kort sikt kan avvikelser möjliga. från den långsiktiga trenden uppstå. Under rådande svaga konjunktur förväntas byggnadsproduktionen sjunka med ca 3 % under 1982. Efter och med den konjunkturomsvängningen näringslivsutveckling som ligger i alternativ I förväntas dock byggnadsproduktionen åter öka under slutet av kalkylperioden. Sysselsättningsmässigt innebär en konstant produktionsnivå en nedgång beroende på den fortgående produktivitetsutvecklingen. Av diagram 3.2 framgår att totala byggnadsproduktionen under 1970-talet i stort sett varit konstant. har dock sysselsättningen Samtidigt som framgår av diagram 3.4 sjunkit trendmässigt. I den reviderade kalkylen bedöms nu båda dessa trender fortsätta under 1980-talets första hälft. Räknat i antal sysselsatta innebär detta en minskning med omkring 6 000-7 000 personer per år mellan 1981 och 1985. Under 1970-talet låg minskningen på drygt 6 000 personer per ar. Som framgått av redogörelsen för kalkylerna över lägenhetsefterfrågans förändringar under de närmaste åren (se tabell 3.5) ökar lägenhetsefterfrågan till följd av pris- och inkomstutvecklingen med mindre än vad som svarar mot befolkningens sammansättning och tillväxt vid given hushållskvot. Detta har inte inträffat någon gång tidigare under efterkrigstiden. Den ökning av antalet lägenheter per invånare som vi har haft under efterkrigstiden och som har fört fram Sverige till det mest lägenhetstäta landet i världen - i det

och bostadsefterfrågan 237 Byggnadsverksamhet

närmaste varannan invånare i Sverige har i dag en egen lägenhet- kommer således att dämpas. Pris- och inkomstutvecklingen kan således förväntas leda till att människornas val av bostad och bostadsform förändras. Den hushållssplittring som i ökad takt ägt rum sen lång tid tillbaka kommer sannolikt att dämpas. Ett för detta kan vara att ungdomar bor kvar hos föräldrarna ett eller ett uttryck hushåll med dubbla par år längre än vad som annars skulle ha skett. Antalet bostäder kommer sannolikt också att minska. som under de närmaste åren bedöms Så gott som samtliga de faktorer minska lägenhetsefterfrågan, dvs pris-, löne- och kostnadsutvecklingen, drabbar hela beståndet av lägenheter och inte endast nyproduktionen. Av en total på omkring 3,7 miljoner lägenheter utgör fn lägenhetsefterfrågan endast 45 000 lägenheter, dvs 1 %. Om nyproduktionsdelen omkring kostnaderna i beståndet som reallönerna sjunker är det stiger samtidigt sannolikt att omflyttningar uppstår i beståndet mot billigare lägenheter. Dessa effekter tar naturligtvis tid, men det är frågan om rörelser inom ett stort bestånd. Det väsentliga är emellertid att inse hur känslig nyproduktionen är för ändrade kostnader i bostadsbeståndet. Om bostadsefterfrågan i princip behovet av nya lägenheter. Den sjunker någon procent, upphör lägenhetsefterfrågan som föreligger i ett sådant läge kan således helt rikta sig mot mindre och billigare lägenheter i beståndet. Tanken att omfördela kostnader, dvs att öka subventioneringen av och att minska subventioneringen i beståndet (eller lägga nybyggandet pålagor på beståndet av äldre bostäder) riskerar att påskynda omflyttningen inom beståndet mot mindre och billigare lägenheter med minskad efterfråsom följd. Det kan alltså tvärtom vara så att gan på nyproduktionen bäst genom att kostnaderna i beståndet hålls nyproduktionen främjas nere.

3.5 Avslutande synpunkter angående utrymmet

för investeringar

är offentligt finansierad. För att En stor del av byggnadsproduktionen komma till rätta med bytesbalansunderskottet måste framför allt industriproduktionen Det innebär bl a att övriga delar av ekonomin får expandera. maka åt sig i ett läge med knappa resurser. För att komma till rätta med det andra stora obalansproblemet i svensk ekonomi, nämligen budgetunderskotret, är det nödvändigt med en kraftig inbromsning av den offentliga utgiftstillväxten. Det år alltså i ett mycket kärvt klimat som bostadspolitiken under 1980-talet måste verka. Ser man till det ekonomiska utrymmet för bostadsbyggande så är det ytterst begränsat. Det finns i detta avseende knappast någon skillnad mellan bostadssektorn och den offentliga sektorn. Lika lite som ökad offentlig expansion bidrar till att lösa våra balansproblem, lika lite bidrar ett ökat inhemskt bostadsbyggande till att lösa dessa problem. Det ekonomiska för nybyggnation samt för andra typer av utrymmet investeringar i bostäder är mycket begränsat.

238 Byggnadsverksamhet och bostadsefterfrågan

De kalkyler som gjorts här bygger på antagandet att subventionsgraden i bostadssektorn förblir oförändrad under början av 1980-talet. Kalkylerna visar att vi under de närmaste åren kan vänta oss en fortsatt nedgång i nybyggnadsinvesteringarna. Det finns fn flera demografiska och ekonomiska faktorer som verkar för en neddragning av bostadsefterfrågan. Detta innebär att den årliga nyproduktionen som framkompå 33 000 lägenheter mer ur utredningens kalkyler snarast måste betraktas som en optimistisk prognos. Denna bild står i konstrast mot föreställningen att balansproblemet i den svenska ekonomin skulle kunna lösas genom ökat bostadsbyggande. Den föregående analysen visar klart att även en bibehållen nivå på bostadsbyggandet kräver en fortsatt ökning av subventionsgraden i bostadssektorn. Det finns enligt vår mening inga ekonomiska skäl som talar för en sådan politik. Några av huvudproblemen i den svenska ekonomin är att vi har ett strukturellt bytesbalansunderskott och en för liten industrisektor samt att vi har ett stort och snabbt växande budgetunderskott. Dessa fundamentala balansproblem skulle alla i större eller mindre grad förvärras av en uppgång i subventionerna till bostadssektorn. Allmäna ekonomiska överväganden skulle snarare tala för en snabb neddragning av bostadssubventionerna från den nivå där de nu befinner sig. Detta skulle leda till en kraftigare nedgång av byggnadsinvesteringarna än den vi kalkylerat med här, vilket skulle kunna leda till svåra omställningsproblem i byggsektorn. I ett något längre perspektiv bidrar emellertid en dämpning av resurskraven från byggsektorn till en nödvändig strukturell anpassning som ger ökat utrymme åt den konkurrensutsatta sektorn.

i i 239

4 Den sektorn

offentliga

4.1 LU:s kalkyler och utveckling 1979-1981

Huvudintresset i LU-arbetet, i den efterföljande debatten och i riksdagsbehandlingen koncentrerades av naturliga skäl kring LU:s alternativ 1, vilket angav en väg mot återställd balans i svensk ekonomi. För offentlig konsumtion innebar detta alternativ att endast mycket begränsade ökningar kunde tillåtas. Trots svårigheterna att realisera så låga ökningstakter bedömdes dock alternativets väg som fullt framkomlig under förutsättning att både statsmakterna och de kommunala beslutsfattarna vidtog kraftfulla åtgärder för att begränsa framför allt kommunernas expansion. I den reviderade finansplanen 1981 (prop. 1980/812150, bilaga 1) uttalade sig också regeringen för en utveckling i linje med LU:s alternativ 1. Enligt LU:s kalkyler medgav det tillgängliga utrymmet i alternativ 1 att den offentliga konsumtionen endast ökade med genomsnittligt 0,9 % per åri volym 1979-1985. Den statliga konsumtionen beräknades i detta alternativ minska med i genomsnitt 0,5 % per år, medan den kommunala konsumtionen angavs öka med 1,5 % årligen. I LU:s alternativ 2 förutsattes däremot att en uppbromsning av den offentliga konsumtionens expansion inte kom till stånd. Detta gällde i första hand kommunerna för vilka i detta alternativ förutsattes en i det närmaste lika snabb konsumtionsökning, 3,8 % per år, som tidigare under 1970-talet. För statens del förutsattesi alternativ 2 att konsumtionsvolymen skulle hållas oförändrad 1979-1985. Totalt skulle den offentliga konsumtionen i detta

alternativ öka med 2,7 % per år 1979-1985.

Av LU:s kalkylperiod 1979-1985 föreligger nu SCB:s utfallssiffror för 1980, preliminära utfallsberäkningar för 1981 och den preliminära nationalbudgetens (PNB) bedömningar avseende utvecklingen 1982. Uppgifterna framgår av tabell 4. 1. Konsumtionsutvecklingen sedan 1970 illustreras vidare i diagram 4.1.

Som framgår ökade den statliga konsumtionen 1980 med ca 1 1/2 %,

medan den 1981 beräknas ha sjunkit ungefär lika mycket. För att den statliga konsumtionen, sett över hela perioden 1979-1985, skulle hålla sig inom det i LU:s alternativ 1 angivna utrymmet skulle det erfordras att den statliga konsumtionsnivån sänktes med 0,8 % årligen under de återstående fyra åren. Enligt den preliminära nationalbudgeten för 1982 beräknas nedgången detta år bli väsentligen större, drygt 2 %. För kommunernas del har den i LU:s alternativ 1 förutsätta uppbroms-

240 Den sektorn

offentliga

Tabell 4.1 Offentlig konsumtion 1979-1985 Årlig procentuell volymförändring

1979-1985 1979- 1980- Återstår av 1981-1982 enligt LU 1980 1981 utrymmet enl PNB enligt LU:s Alt 1 Alt 2 alt 1 1981-1985

Statlig konsumtion -0,5 0,0 1,6 -1,4 -0,8 -2,2 Kommunal konsumtion 1,5 3,8 3,0 3,3 0,7 1,7

Summa offentlig konsumtion 0,9 2,7 2,5 1,8 0,3 0,5

ningen i konsumtionens ökningstakt inte kommit till stånd under 1980 och 1981. Den av alternativets återstående delen utrymme medger fortsatta konsumtionsökningar på endast 0,7 % årligen 1981-1985. Som visas i det följande har dock kommunerna successivt reviderat ner sina utbyggnadsplaner för de kommande åren. Sålunda bedöms i den preliminära nationalbudgeten att den kommunala konsumtionens tillväxt 1982 stannar vid 1,7 %. LU:s investeringskalkyl för stat och kommun baserades i huvudsak på fristående beräkningar och expertbedömningar i anknytning till de antagna

Index 1970 = 100

180-

170-

,I

I I 160- I I 0... , I 150- f f

140-

Kommunal 130-

120- Alt 2

110- Diagram 4.1 Statlig och kommunal konsumtion 1970-1982 samt LU:s kalkyler för 1979-1985 l 1975 års priser 1985 År

Den sektorn 241

offentliga

Tabell 4.2 Offentliga investeringar 1979-1985 Årlig procentuell volymförändring 1979-1985 1979- 1980- Återstår av 1981-1982 enligt LU 1980 1981 utrymmet enl PNB _- enligt LU:s Alt 1 Alt 2 alt l 1981-1985

Statliga investeringar -2,0 -2,0 -8,3 -15,0 3,3 -3,3 Kommunala investeringar 1,0 3,0 5,6 -2,2 0,7 -5,2

Summa offentliga investeringar 0,1 1,6 1,3 -5,8 1,3 -4,7

konsumtionstakterna. LU:s kalkyler för 1979-1985 samt utvecklingen 1979-1982 sammanfattas i tabell 4.2 (se även diagram 2.7 i del I). Som framgår noteras det för statliga bruttoinvesteringar relativt kraftiga minskningar 1980 och 1981. Större delen av nedgången 1980 berodde på kraftigt minskade statliga väginvesteringar. För 1981 föreligger ännu inga detaljuppgifter men minskningen synes även här till viss del sammanhänga med ett lägre statligt vägbyggande. De kommunala investeringarna Ökade 1980 med 5,6 %. Den största ökningen visade hälso- och sjukvården. Under 1981 sjönk de kommunala investeringarna något.

4.2 1981-1985

Utvecklingen

Som visats i föregående avsnitt har de två första åren av LU:s kalkylperiod av att expansionen i den kommunala sektorn fortsatt i en takt som präglats klart överstiger utrymmet enligt LU:s alternativ 1. På den statliga sidan är awikelsen mindre. är nu om detta alternativ fortfarande kan Frågan realiseras. I det följande diskuteras detta mot bakgrund av utvecklingen hittills och informationer om betingelsema under närmast tillgängliga föreliggande år. I denna avstämning diskuteras tre alternativa utvecklingar för svensk ekonomi fram till 1985. I alternativen I och II förutsätts att den offentliga konsumtionens expansionstakt kommer att dämpas kraftigt i enlighet med de intentioner som regering och riksdag givit uttryck för i syfte att realisera en i linje med LU:s alternativ 1. Möjligheterna för och konsekvenutveckling serna av en sådan återhållsam tillväxt i offentlig verksamhet diskuteras i det avsnittet 4.2.1. I avsnitt 4.2.2 behandlas fallet då den offentliga nästföljande verksamheten tillåts för att kompensera efterfrågebortfallet inom expandera andra delar av ekonomin (alternativ III).

242 Den offentliga sektorn

4.2.1 Begränsad konsumtionstillväxt (alternativen I och II)

Staten

Som framgått låg den statliga konsumtionen 1981 på i stort sett samma nivå som under LU:s utgångsår 1979. Enligt den preliminära nationalbudgeten

förutses den statliga konsumtionen minska med drygt 2 % 1982.

Den statliga konsumtionens ökningstakt har varierat förhållandevis kraftigt mellan enskilda år. Till en del förklaras detta av stora variationer i försvarets materielinköp (vilka svarar för ca 10 % av den statliga konsumtionen). Den ökande konsumtionen 1980 var just en effekt av ökade materielinköp i förhållande till den onormalt 1979. Om man låga nivån utesluter detta försvarsmateriel ur konsumtionsberäkningarna finner man nämligen att den resterande delen ökade med endast 0,3 % i förhållande till 1979 (mot en ökning med 1,6 % för total statlig konsumtion). Uppbromsningen 1980 tillsammans med nedgångar 1981 och 1982 visar att den statliga budgetpolitiken har varit ytterst restriktiv avseende de statliga myndigheternas konsumtionsutgifter. Vid en konsumtionsminskning på över 2 % 1982 skulle den statliga konsumtionsvolymen redan detta år vara nere i det närmaste på den nivå som angavs i LU:s alternativ 1 för 1985. Utvecklingen synes sålunda hittills ligga väl i linje med LU:s alternativ 1. Det får också erinras om att LU:s för 1979-1985 baskalkyl gav en genomsnittlig minskning av den statliga konsumtionen med 0,5 % per år. Baskalkylen byggde på den statliga långtidsbudgeten för perioden 1980/ 81-1984/85. Sedan dess har en ny långtidsbudget utarbetats för perioden 1981/82-1985/86. Denna visar en ännu mera återhållsam än utgiftsutveckling den föregående som låg till grund för LU:s kalkyler. Även om någon ny inte har beräknats utifrån baskalkyl dessa nya långtidsbudgetdata, tyder dessa på att man vid en fortsatt restriktiv budgetbehandling får räkna med ytterligare nedskärningari den statliga konsumtionsvolymen. I alternativen I och II förutsätts därför att den statliga konsumtionen minskar till den nivå 1985 som angavs i LU:s alternativ 1. Räknat från 1981 innebär detta en genomsnittlig årlig minskning på 0,8 % per år. I tabell 4.3 anges vissa uppgifter om konsumtionsutvecklingen inom olika ändamål. Totalt ökade den konsumtionen 1970-1979 med i statliga genomsnitt 2 % årligen. Inom det tyngst vägande delområdet, försvar, var konsumtionsnivån oförändrad, medan den steg kraftigt inom socialvården till följd av utbyggnader inom Också socialförsäkringssektorn. övriga tjänster huvudsakligen administration - ökade snabbare än genomsnittet. Enligt LU:s baskalkyl skulle detta mönster brytas under perioden 1979-1985 i och med att den starkaste nedgången beräknades för delområdet övriga tjänster. Någon statistik över den ändamålsvisa konsumtionsutvecklingen efter 1979 föreligger ännu inte. Vissa överslagsberäkningar som baserats på tillgängliga uppgifter om sysselsättningsutvecklingen 1979-1981 tyder dock på att, förutom övriga tjänster, har den statliga konsumtionen minskat också inom väg- och gatuväsendet (huvudsakligen Vägunderhåll). I stort torde baskalkylens mönster gälla även för perioden 1981-1985, även om den totala statliga konsumtionsminskningen under dessa år enligt alternativ I och II förmodas bli något större. I LU beräknades den statliga sysselsättningen vara i stort sett oförändrad

Den offentliga sektorn 243

Tabell 4.3 Statlig konsumtionsutveckling inom olika ändamål 1970-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1979 1970-1979 1979-1985 1981-1985 LU:s baskalkyl Alt I, ll

1979-1985. I alternativen I och II i denna avstämning räknas med en obetydlig minskning i den statliga sysselsättningen 1981-1985. Också investeringskalkylen ansluter sig till LU:s alternativ 1 vad investeringsnivån 1985 beträffar. Detta innebär en viss återhämtning efter de förhållandevis kraftiga nedgångarna 1980 och 1981.

Kommunerna

I LU:s baskalkyl beräknades den genom befolkningsutvecklingen och genom olika beslut och åtaganden intecknade konsumtionsökningen till i genomsnitt 2,2 % per år 1979-1985. För 1980 och 1981 angavs ökningen till 3,0 % och för de efterföljande åren till 2,4, 1,7, 1,6 och 1,6 %. j Av den totala ökningen på 2,2 % hänfördes ungefär hälften (ca 1 l procentenhet årligen) till befolkningsförändringar, medan den andra hälften i var en följd av politiska beslut. I dessa beräkningar hade man på de av staten prioriterade områdena (barnomsorg och långtidssjukvård) samt avseende vissa ålägganden (folktandvård och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda)

utgått från kommunernas egna långtidsplaner.

Det i LU:s alternativ 1 beräknade utrymmet för ökad kommunal konsumtion på 1,5 % per år låg således lägre än baskalkylens ökningstakt. Som visats tidigare ökade den kommunala konsumtionen 1980 och 1981 med 3,0 resp 3,3 % i volym, vilket är väsentligt mer än det beräknade utrymmet och även något mer än vad som enligt baskalkylen redan var intecknat för dessa år. Av tabell 4.4 framgår att under 1970-1979 var utbyggnadstakten snabbast för kommunal socialvård och för övriga tjänster (kultur, rekreation, central administration osv). För 1979-1985 gav baskalkylen den snabbaste ökningen för socialvård. Detta var en följd av att i baskalkylen inräknades utbyggnaden av barnomsorgen enligt kommunernas egna planer. Den mest markerade neddragningen i baskalkylen i förhållande till 1970-talets trend avsåg övriga tjänster. Svenska kommunförbundets sammanställningar av primärkommunernas bokslutssiffror för 1980 och 1981 visar ungefär samma konsumtionsmönster under dessa år som i baskalkylen.

244 Den offentliga sektorn

Tabell 4.4 Kommunal konsumtionsutveckling inom olika ändamål 1970-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell

förändring 1979 1970-1979 1979-1985 1981-1985 LU:s baskalkyl Alt I, ll

Beträffande utvecklingen under framförliggande år är det enligt statsmakterna nödvändigt att en begränsning av den kommunala konsumtionsökningen snarast kommer till stånd. Sålunda både i det reviderade angavs budgetförslaget våren 1981 (proposition 1980/81:150, och i bilaga 2) regeringens proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. att den kommunala konsumtionsökningen bör begränsas till ca 1 % 1982. Även för åren efter 1982 angavs den kommunala expansionen behöva begränsas till högst 1 % per år. Dessa har vidare riktlinjer utgjort utgångspunkten för regeringens med kommunförbunden. överläggningar Regeringen har också vidtagit åtgärder för att kommunernas begränsa finansiella utrymme och har även deklarerat att man kommer att vidta ytterligare åtgärder om den kommunala ökningstakten ej begränsas till det angivna målet.

En utveckling enligt dessa riktlinjer innebär ett ganska drastiskt trendbrott

i den kommunala verksamheten. tabell Enligt 4.4 var den genomsnittliga ökningen i kommunal konsumtion 1970-1979 ca 4 % per år. Det bör dock observeras att en viss nedgång i ökningstakten förefaller ha ägt rum under loppet av 1981. Enligt en preliminär sammanställning av kommunernas budgeter för 1982 skulle den primärkommunala konsumtionsökningen detta år stanna vid 1,2 %. Den budgeterade hade blivit ännu ökningen lägre, knappt 1 %, om kommunerna av arbetsmarknadsskäl inte hade reserverat medel för olika arbetsbefrämj ande åtgärder. Av kommunernas flerårsplaner framgår att man också för de följande åren har reviderat ner sina utbyggnadsplaner. I nedanstående sammanställning visas de planerade konsumtionsökningarna inom primärkommuner de två senaste enligt KELP-undersökningama.

Procentuella volymförändringar

1980- 1981- 1982- 1983- 1984- Genom- 1981 1982 1983 1984 1985 snitt för

perioden

Den offentliga sektorn 245

l Mot denna bakgrund har i alternativen I och II förutsätts att den kommunala i 1983. konsumtionsökningen kommer att begränsas till 1 % årligen fr.0.m. i 1982 räknas i enlighet med den preliminära nationalbudgeten till

Ökningen

konsumtions- 1,7 %. För perioden 1981-1985 innebär detta en genomsnittlig 1979-1985 skulle den ökning på 1,2 % per år. Sett över hela LU-perioden genomsnittliga årliga ökningen i detta fall bli 1,8 % mot 1,5 % enligt LU:s alternativ 1. Även om vissa tecken på en dämpning av den kommunala expansionstakten redan har kunnat noteras, är det ännu en bit kvar till det av statsmakterna deklarerade målet att den kommunala konsumtionsökningen skall begränsas till 1 % årligen. Det bör i detta sammanhang erinras om att samtliga långtidsutredningar under med LU 70 som enda undantag, har underskattat den 1970-talet, kommunala expansionen (diagram 4.2). Detta gällde också det expansiva alternativet 2 i LU 75. Även utvecklingen under de två första åren av LU 80:5 har anslutit 2 än till alternativ kalkylperiod sig avsevärt mera till alternativ 1. Den förutsedda dämpningen erfordrar därför fortsatta åtgärder både från statsmakternas och kommunernas sida. Vad de statliga åtgärderna beträffar att påpekas i årets finansplan (prop. 1981/82:100, bilaga 1) att tidigare försök expansionen genom frivilliga överenskommelser, begränsa den kommunala I stället samtidigt som de statliga bidragen ökat, har inte varit framgångsrika.

Index 1970 = 100 LU 80 alt 2 180* ,I

170-

LU 80 160-* alt 1 J

1 50*

140-

1 30

120-

110* Diagram 4.2 Ldngridsutredningarna bedömningar av den kommunala konsumtionen och I a a 1970 1935 Å r faktisk utveckling

246 Den offentliga sektorn

har det visat sig att expansionen kan dämpas genom att det finansiella utrymmet för nya utgifter begränsas. I detta syfte begränsades det finansiella utrymmet i kommunerna inför 1982 med 1,8 miljarder kr netto, främst genom åtgärder som minskar det kommunala skatteunderlaget. För att skapa rimliga förutsättningar för att _; expansionstakten inte skall överskrida 1 % under 1983 föreslås i budgetproj positionen olika generella åtgärder som begränsar det finansiella utrymmet i kommunerna med omkring 3 miljarder kr nämnda år. Förutsättningen för att dessa åtgärder skall ge den åsyftade effekten är givetvis att kommunerna inte kompenserar sig genom skattehöjningar. Vidare måste det slås fast att det inte finns utrymme för statligt beslutade reformer som ökar de kommunala utgifterna. När det gäller att bedöma innebörden av att kommunerna tvingas skära ner sina utbyggnadstakter till ca 1 % per år, har den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi under hösten 1981 utfört vissa beräk- (KEA) karaktär ningar av liknande som i LU:s baskalkyl. Enligt dessa beräkningar skulle den kommunala konsumtionen som följd av förändringarna i befolkningens storlek och åldersstruktur samt med anledning av statsmakterna fattade reformbeslut och andra bindningar komma att öka med 2,7 % 1982, 2,0 % 1983 och 1,3 % 1984. Av dessa ökningar betingas i genomsnitt 0,5 procentenheter av i kombination

befolkningsförändringar med kravet på

en oförändrad konsumtionsstandard. Resten utgörs av olika utbyggnader.

1000-ta| Diagram 4.3 Medelfel/(- 1 °° _ mängd i olika åldrar 1970-1990

1000-

9°° 7-15 år

_U__U_I-._|l._._.--I65274 år

70°_ 0-6 är

f . -ø 75- å r 600_ ._.4 v; .f .f .f f e .f 500f.f 0%. 16_19 år .ê 400- .ø”°

[ I I I l I l I I I I I I l | I I | 1970 1975 1980 1985 1990 År

Den sektorn 247

offentliga

dessa reviderade beräkningar skulle befolkningsförändringarna Enligt mindre för den kommunala konsumtionsutvecklingen betyda något för 1979-1985. Till en viss del beror 1981-1985 än enligt LU:s baskalkyl nu har nedrevideringen av befolkningskomponenten på att beräkningarna än under LU:s basår 1979. I diagram utgått från en högre konsumtionsnivå för vissa i detta sammanhang relevanta 4.3 visas befolkningsutvecklingen åldersgrupper fram till 1990. Som framgår av kurvan över åldersgruppen i gymnasieskolan öka väsentligt mindre 16-19 år beräknas elevunderlaget 1981-1985 än 1979-1985. Detta beror på att en del av ökningen 1979-1985

redan är avverkad. Av diagram 4.3 framgår vidare att antalet ungdomar i grundskoleåldern under hela 1980-talet. Däremot fortsätter förutses sjunka relativt kraftigt har ökningen av antalet personeri de högsta åldrarna (75 år och äldre), vilket stor betydelse på vårdbehovet. beräknades av KEA de intecknade konsumtions- För primärkommuner förändringarna till 2,7 % 1982, 1,9 % 1983 och 1,2 % 1984. De av enbart befolkningskomponenten betingade förändringarna är här betydligt mindre, har befolkningsutvecklingen för 0,4, 0,2 resp 0,1 %. Störst betydelse äldreservicen motsvarande ca 0,3 procentenheter av den primärkommunala under alla de tre åren. På skolområdet kommer konsumtionsökningen däremot konsumtionskraven att minska något på grund av successivt

sjunkande elevunderlag. konsumtionsök- Något mer än hälften av den angivna primärkommunala ningen faller på barnomsorg. Här bygger beräkningarna på kommunernas senast redovisade utbyggnadsplaner enligt socialstyrelsens sammanställning av antalet för åren 1981-1984. Den genomsnittliga förändringen platser framgår av nedanstående tablå.

1982 1983 1984

16 500 14 500 11 750 Daghem 5 100 3 100 2 900 Familjedaghem Fritidshem 9 950 8 650 6 450

Genom denna utbyggnad av barnomsorgen skulle den primärkommunala konsumtionen komma att öka med 1,3 procentenheter 1982, 1,1 procentenheter 1983 och 0,9 procentenheter 1984. Enligt Svenska kommunförbundets enkät över kommunernas budgeter för konsumtionen öka med 1,2 % 1981-1982. 1982 skulle den primärkommunala Av denna svarar äldreservicen för 0,3 procentenheter, medan ökning skolväsendet ger ett negativt bidrag (-0,1 procentenheter) till följd av minskad volym i grundskolan. Det största bidraget, 0,6 procentenheter, kommer från barnomsorgen. Olika arbetsbefrämjande åtgärder (beredskapsarbeten m.m.) svarar för 0,3 procentenheter och övriga verksamheter för 0,1 procentenheter av den primärkommunala konsumtionsökningen 1982. Ovanstående visar att primärkommunerna på skolans och uppgifter äldreservicens områden inte har budgeterat in några ökningar utöver de som

248 Den offentliga sektorn

betingas av befolkningsutvecklingen. Beträffande barnomsorgen synes konsumtionsökningen bli endast hälften så stor som enligt tidigare redovisade planer. För landstingens verksamhet, som till närmare 90 % består av hälso- och sjukvård, är befolkningens förändringar av större betydelse än för primärkommuner. Genom enbart befolkningsutvecklingen har den landstingskommunala konsumtionen beräknats behöva öka med 0,9 % årligen. Närmare g hälften av denna ökning faller på långtidssjukvården där den ökande andelen

äldre personer i

har stor effekt på vårdbehovet. Om långtidssjukvården dessutom med landstingens

byggs ut i enlighet planer (med närmare 1 800 i

vårdplatser årligen), höjs denna vårdgrens bidrag till den landstingskommunala konsumtionsökningen från genomsnittligt 0,4 procentenheter (befolkningskomponent) till 0,7 procentenheter. Totalt skulle landstingskommunernas konsumtion till följd av befolkningsutvecklingen och vissa planerade utbyggnader stiga med 2,5 % 1982, 2,2 % 1983 och 1,7 % 1984. Som visats faller den avgjort största delen av de av KEA beräknade konsumtionsökningarna på olika planerade utbyggnader. Befolkningskomponenten bidrar med endast 0,5 procentenheter. Detta innebär att konsumtionsökningar på 1 % om året kan genomföras utan att den nuvarande konsumtionsstandarden sänks. Denna tillväxt ger dessutom för utrymme vissa utbyggnader. Utrymmet medger dock inte att dessa utbyggnader realiseras fullt i den utsträckning som kommunerna planerat. Vill man i detta läge genomföra utbyggnaden på vissa prioriterade områden (som t.ex. barnomsorg och långtidssjukvård), måste resurser härtill skapas genom neddragning av andra verksamheter. Kommunernas mätt sysselsättningsvolym, i antal arbetstimmar, har i alternativ 1 beräknats öka med 1,6 % årligen 1981-1985. Att antalet timmar har förutsätts öka något snabbare än konsumtionen (1,2 % per år) beror på att tyngdpunkten i den kommunala konsumtionsökningen kan väntas ligga på mycket personalintensiva vârdområden, där dessutom genomsnittslönen är lägre än i andra verksamheter. Uttryckt i antal sysselsatta personer innebär detta en årlig sysselsättningsökning på ca 30 000 personer (2,8 % per år). Den i förhållande till antalet timmar snabbare personalökningen sammanhänger med att den genomsnittliga medelarbetstiden förutsatts minska i kommunal verksamhet som följd av ökad andel kvinnor med ofta deltidsarbete, ökad frånvaro osv. Även om konsumtionskalkylen har justerats upp något i förhållande till LU:s alternativ 1, ger detta inte anledning att revidera LU:s bedömning av den kommunala investeringsnivån 1985.

4.2.2 Snabb konsumtionstillvâxt

(alternativ III)

De två första alternativen i denna avstämning illustrerade fall med mycket restriktiv Alternativet offentlig utgiftspolitik. III avser däremot att belysa en utvecklingsbild där den offentliga utgiftspolitiken används för att stimulera fram den inhemska i syfte att upprätthålla efterfrågan den fulla sysselsättningen. alternativets Enligt förutsättningar skulle i detta fall den offentliga

Den offentliga sektorn 249

konsumtionen behöva öka med i genomsnitt 2,6 % per år 1981-1985 (mot endast 0,6 % per år i alternativen I och II). I ett historiskt perspektiv är denna ökningstakt inte anmärkningsvärd hög. Sett över hela 1970-talet ökade den offentliga konsumtionen med 3,3 % per år och först under de allra senaste åren kunde en tendens till avsaktning i märkas. Utvecklingen enligt alternativ III innebär således en ökningstakten återgång till tidigare års trender. Innebörden av detta alternativ på våra balansproblem har behandlats i del I och berörs inte i detta kapitel. Den offentliga konsumtionstillväxten i alternativ III är praktiskt taget densamma som angavs i alternativ 2 i LU 80. Liksom i LU 80 görs här inga försök att förutsäga hur denna ökande konsumtion kommer att fördelas på olika ändamål. En sådan fördelning är en politisk avvägningsfråga. Det har dock, också i likhet med alternativ 2 i LU 80, antagits att hela konsumtionsökningen faller på den kommunala sektorn. Den statliga konsumtionen förutsätts i alternativ III bli oförändrad 1981-1985. Orsaken är att den statliga verksamheten har sin tyngdpunkt lagd på kollektiva nyttigheter förvaltning osv.), på vilka det inte ställs lika höga (försvar, polis, från allmänheten som beträffande t.ex. kommunala vårdutbyggnadskrav områden. Den kommunala konsumtionens ökning 1981-1985 anges i alternativ III till 3,7 % per år. Den av befolkningsförändringar och av vissa utbyggnadsprogram intecknade konsumtionsökningen angavs i LU:s baskalkyl till 2,2 % per år 1979-1985 och i KEA:s motsvarande beräkningar till 2,0 % per år 1981-1984. Det finns således i detta alternativ utrymme för utbyggnader utöver de som redan har intecknats. Ökade satsningar kan i detta fall i första hand förutses på barnomsorgens samt på långtidssjukvårdens och den öppna hälso- och sjukvårdens områden. I KEA:s beräkningar ingick barnomsorgens utbyggnad i enlighet med kommunernas barnomsorgsplaner, vilka för åren 1982-1984 innebar genomsnittligt ca 14 200 nya daghemsplatser per år, 3 700 nya platser per år i samt 8 400 nya platser per år i fritidshem. Genom denna familjedaghem beräknades kommunernas driftkostnader öka med i genomsnitt utbyggnad närmare 850 milj. kr. i 1981 års löne- och prisnivå, motsvarande 0,7 % av den totala kommunala konsumtionen. Långtidssjukvårdens och den öppna hälso- och sjukvårdens utbyggnad enligt landstingens planer har beräknats höja driftkostnaderna med drygt 600 kr. årligen, motsvarande 0,5 % av den kommunala konsumtionen. milj. har härvid beräknats till närmare 1 800 Långtidssjukvårdens utbyggnad platser per år. Om man som räkneexempel antar att både barnomsorgens och de nämnda fördubblas i förhållande till hälso- och sjukvårdsgrenarnas utbyggnadstakt ovan redovisade planeringsnivåer, skulle den totala kommunala konsumtioär nens ökningstakt härigenom stiga till 3,2 % per år. En sådan utbyggnad emellertid vida större än enligt överenskommelsen för barnomsorgen under 1970-talets andra hälft (20 000 daghemsplatser per år) och vad som betraktats som riktpunkt för långtidssjukvården (2 000 platser per år). konsum- Det synes vara mera sannolikt att ökningen av den kommunala tionen i detta alternativ sker i form av både kvantitativa och kvalitativa ut-

250 Den offentliga sektorn

byggnader, dvs. både genom vissa ökningar av platsantalet utöver baskalkylens antaganden samt genom ökad personaltäthet och bättre utrustning. Krav på ökad personal har dessutom här nämnda områden ställts från bl. a. annan åldringsvård och skolväsende. Man får också räkna med ökade resurser för vuxenutbildningen och till kultur- och fritidssektorn. En kommunal

konsumtionsökning på 3,7 % årligen har beräknats höja

den kommunala sysselsättningen med ca 57 000 personer per år. Det får här erinras om att den totala sysselsättningen i landet i detta alternativ har beräknats öka med 39000 personer per år. Den snabbare kräver

konsumtionsökningen också ökade investeringar.

Både de statliga och kommunala investeringarna har i detta alternativ beräknats öka med drygt 3 % årligen. För statliga investeringar är Ökningstakten densamma som i alternativen I och II, medan de kommunala investeringarnas Ökning höjts från 0,7 % till 3,2 % per år 1981-1985.

sou 1982:14 251

5 och AP-fonden

ATP-systemet

5.1 Inledning

ATP-systemet började gälla år 1960 (prop. 1959:100, SFS 1959:293). Anställda och egenföretagare tillförsäkras en tilläggspension (utöver folksom uppgår till 60 % av den genomsnittliga inkomsten upp till ett pensionen) visst belopp under de femton bästa åren. Den 60-procentiga inkomsttryggheten gäller för inkomster mellan 1 och 7 1/2 basbelopp. Inkomster upp till 1 basbelopp tryggas av folkpensionen som är 95 % av basbeloppet. Basbeloppet som under 1981 uppgått till ca 16 700 kr i medeltal följer i princip konsumentprisernas utveckling vilket medför att ATP är värdesäker. Nya började gälla under 1981 och 1982. De innebär i regler för basbeloppet korthet att förändringar i indirekta skatter och subventioner samt i energipriserna rensas bort när pensionerna räknas upp för inflationen. Vidare skall denna justering ske endast en gång om året mot tidigare regel att justering skulle ske så snart konsumentprisindex ökat mer än 3 % efter föregående justering. En pensionär med maximal ATP, uppbar för år 1981 en sammanlagd pension från det allmänna uppgående till ca 81 000 kr. Folkpensionen ingick däri med närmare 16000 kr. Det svarade mot en arbetsinkomst under intjänandeperioden på minst 135 000 kr. Den genomsnittliga lönen för industriarbetare uppgick under 1981 till ca 73 000 kr. Summan av under 1981 utbetalda folkpensioner och ATP uppgick till 22 % av den totala lönesumman i ekonomin. Av detta svarade ATP-pensionerna för 9 procentenheter. ATP-systemet bygger på s k fördelningsprincip. Det innebär att pensionsskall finansieras med löpande pensionsavgifter. Motivet för utbetalningarna att ett fördelningssystem valdes framför ett premiereservsystem var bl a att det blev att relativt snabbt inleda pensionsutbetalningar och möjligt värdesäkra pensionerna. Avgifterna tas ut i procent av den totalt utbetalda

lönesumman från företag och andra arbetsgivare* Uttagsprocenten fastställs

av riksdagen för fem år i taget, senast för perioden 1980-1984. För 1982 är . uttaget 9,4 %, för 1983 9,6 % och för 1984 9,8 %. *Fram to m 1981 har Avgiftsuttagen sattes från början högre än vad som hade krävts för de

skett av “mage” ske i P°°°9

löpande utbetalningarna så att en betydande fonduppbyggnad .. . . .. . . av den del av lönen till overskotten. Det motiverades av att man ville vaga upp en befarad nedgang l . .. _ _ _ varje anstalld som legat då pensionstryggheten av det det privata försäkringssparandet garanterades mellan 1 och 7 1,2 bas_ allmänna. Förutsättningar skulle också skapas för en effektiv resursfördel- belopp.

252 ATP-systemet och AP-fonden

ning genom att sparandet via fonden kanaliserades ut på kapitalmarknaden. Fondbildningen skulle bidra till samhällsekonomins att infria förmåga pensionsutfästelserna genom att höja kapitalbildningen och tillväxten av reallönerna. Då skulle pensionsbördan för senare generationer yrkesaktiva lättas. I inkomstfördelningshänseende innebar överuttaget att de yrkesaktiva grupperna under pensionssystemets inväxningstid skulle bidra till pensionssystemet i högre grad än vad som krävts vid en strikt tillämpning av fördelningsprincipen.

Diagram 5.1 ATP. Av- Mil arder kr giftsinkønzster och pensionsutbetalningar I 960-1 982. 20›- 1980 års penningvärde. Log skala.

Avgiftsinkomster

1›p 0,9›- j 0,8» [ 0,7›- I

l

0,6*

0,5-

1960 52 64 se se 70 72 74 76 78 80 r82 År

ATP-systemet och AP-fonden 253

5.2 fram till 1981

Utvecklingen

I diagram 5.1 visas utvecklingen av pensionsutbetalningarna i ATP-systemet och avgiftsinkomsterna för åren fram to m 1982. I enlighet med syftet att uppväga en nedgång i det privata sparandet startade avgiftsuttagen 1960, tre år innan några pensionsutbetalningar gjordes. Avgiftsinkomsternas Ökning, som varit 23 % per år under1960-talet av uttagsprocenten och men bara 4 % under 1970-talet i fasta priser förklaras reallönerna. har nästan femdubblats under perioden som Uttagsprocenten och har därmed varit den helhet (från 2 till 9,4 % av totala lönesumman) snabbast växande faktorn på inkomstsidan i pensionssystemet. Lönesumman har ökat med 75 % för hela perioden. Såväl avgiftsuttaget som lönesumman har ökat allt långsammare med tiden. Intäktskurvan böjer därför av nedåt kontinuerligt. Pensionsutbetalningarna startade som nämnts tre år senare än avgiftsuttagen och på en låg nivå. Den snabba tillväxten av utbetalningarna beror på en samtidig och snabb ökning av både antalet ATP-berättigade pensionärer Storleken av den genomsnittliga i och pensioner per pensionär. pensionen systemet har ökat på grund av att nytillkommande pensionärer har längre än frånträdande I intjänandeperiod och högre realinkomst pensionärer. tabell 5.1 visas utvecklingen av dessa faktorer från 1975. medförde en snabb kapitalackumulering i AP-fonden. Avgiftsöverskotten 5.1 har nivåskillnaden mellan och Som synes av diagram avgifterna dock minskat kontinuerligt och under 1982 kompensionsutbetalningarna mer överskotten att upphöra. De löpande utgifterna kommer med de avgiftsuttag som fastställts fram t o rn 1984 att överstiga avgiftsinkomsterna och kräva att fonden tillskjuter medel till pensionsutbetalningarna. Avkastningen på fondens placeringar har också fonderats. Som regel har avkastningen dock inte uppvägt inflationen utan varit realt sett negativ. Dessa två inkomstflöden som utgör ATP-systemets finansiella sparande har utvecklats tabell 5.2. Den visar att ATP-systemet svarar för ett enligt betydande bidrag till sparandet- 3 á 4 % av BNP, men att bidraget sjunker. Fondavkastningens betydelse har ökat och blir i fortsättningen avgörande för sparandet i systemet.

Tabell 5.1 ATP. Faktorer bakom avgiftsinkomsterna och pensionsutbetalningarnas utveckling Genomsnittlig ökning per år i procent

1975-1979 1979-1981

Inkamstpåverkande faktorer Reallönesumma 0,7 -2,1 Uttagsprocenten 4,5 6,617 Inkomstpåverkande faktorer Antalet ATP-pensionärer 10,6 6,0 Medelpension per pensionär 19,1 17,7

l Influtna avgiftsinkomster i procent av lönesumman. b ökade under 1981 mycket snabbt på grund av förskjutningar i Avgiftsinkomsterna ökade 2,1 % uppbörden (jfr anm till tabell 4.9, del I). Den debiterade avgiftsprocenten per år.

254 ATP-systemet och AP-fonden

1970-1978 1980-1981

Staten 23%

Staten 43%

Bostäder 36% Bostäder 27%

Diagram 5.2 AP-fondens AP-fonden uppgick vid slutet av 1981 till 176 miljarder kr. Av kapitalet var (1-3:e) placeringar. 36 % placerat i bostadsobligationer, 24 % i statspapper, och 33 % i Procentuell fördelning industriobligationer och andra lån till näringslivet. Stora förskjutningar har på låntagare i medeltal per år under resp period. skett i placeringsinriktningen av fondens årliga finansiella sparande (nyplaceringarna) enligt diagram 5.2. Staten tar numera ca 45 % av AP-fondens sparande i anspråk och bostadssektorn 30 %. Det att endast 25 % av knappt betyder drygt nyplaceringen går till privata sektorn.

5.3 ATP-systemets reala fram till år utveckling 2000

Problemställningar

Med de för femårsperioden 1980-1984 beslutade kommer avgiftsuttagen innevarande och de följande två årens uttagsprocent att ge lägre avgiftsinkomster än vad som krävs för pensionsutbetalningarna. Underskotten kan beräknas uppgå till 1 á 1 1/2 % av lönesumman för vart och ett av åren. De prognoser som låg till grund för avgiftsbesluten avseende 1980-1984 utgick

Tabell 5.2 ATP-systemets finansiella sparande i procent av BNP

Procent av BNP, löpande priser. Årligt genomsnitt för resp period

1963- 1970- 1977- 1980- 1969 1976 1979 1981

och 255

ATP-systemet AP-fonden

Tabell 5.3 Avkastningen på AP-fonden Procent per år Årsmedeltal 1965- 1970- 1976- 1981 1969 1975 1980

12,1

genomgående från en bättre reallöneutveckling än som hittills realiserats och nu bedöms möjlig. För att täcka underskotten måste en del av ränteinkomsterna i AP-fonden tas i anspråk. Räntan har dock under 1970-talet varit klart lägre än inflationen medan fonden under 1960-talet fick en positiv avkastning. Den negativa realavkastningen sammanhänger med att inflationstakten har stigit. De långa räntebindningstiderna gör att medelavkastningen på fondens hela låneportfölj släpar efter. Det har alltså inte hjälpt att nyplaceringsräntan i allmänhet legat i nivå med inflationen. Räntan på fondplaceringarna i jämförelse med inflationen framgår av tabell 5.3. Den brytpunkt som nås under 1982 och som åskådliggjordes i diagram 5.1 aktualiserar därför frågan om utvecklingen av ATP-systemets reala krav fram till 1985 och på längre sikt. En huvudfråga blir hur AP-fondens ställning och roll för sparandet och i ekonomin kommer att kapitalbildningen förändras. Tillväxten i ekonomin och AP-fondens en realavkastning spelar avgörande roll för vilka påfrestningar som den fortsatta av utbyggnaden systemet kommer att medföra på de aktivas och standardutrymme på konkurrenskraften. Kalkylerna för pensionsutbetalningarna har förts fram till år 2000. Då kommer nu yrkesaktiva grupper från ca 45 år och äldre att vara pensionerade.

5.3.2 Pensionerna

Pensionsutbetalningarna bestäms av antalet ATP-pensionärer och den genomsnittliga pensionens storlek. Denna bestäms i sin tur av antalet ATP-grundande inkomstår och reallönen under de femton bästa av dessa år. Antalet ATP-pensionärer beräknas fortsätta att öka men långsammare än under 1960- och 1970-talen. I relation till arbetskraften och sysselsättningen i antal timmar är det fråga om en fortsatt snabb uppgång. För 1981-1985 beräknas ökningen bli ca 4 % per år jämfört med en i stort sett oförändrad sysselsättning av den aktiva befolkningen. Från år 1985 till år 2000 beräknas ökningstakten sjunka till ca 1 1/2 % per år jämfört med en sannolik minskning av sysselsättningen. Relationen mellan antalet ATP-pensionärer och den yrkesaktiva befolkningen framgår av tabell 5.4.

,

,AADDR

256 ATP-systemet och AP-fonden

Tabell 5.4 Några nyckeltal för ATP-systemets utveckling ; l Genomsnittlig l procentuell ökning per år L* å i 1981- 1985- l 1981 1985 2000 1985 2000

Antalet ATP-pensionärer i procent av antalet yrkesaktiva 23 27 34 4,1 1,5 Genomsnittlig ATP-pension! index 100 119 166 4,4 2,2 Reallön per timme, index 100 102 119/1481 0,6 1,0/2,5 Sysselsättning antal timmar, index 100 100 96 0 - 0,2

“ Fast penningvärde. b Vid 1 resp 2,5 % årlig reallöneökning.

Den genomsnittliga ATP-pensionen stiger fram till 1985 med drygt 4 % per år i fast penningvärde enligt LU:s alternativ I. De expansiva krafterna bakom tillväxten är främst att nytillkommande ATP-pensionärer har längre intjänandeperiod och högre realinkomst bakom sig än tidigare ATPpensionärer. Reallöneutvecklingen under en förhållandevis kort period som 1981-1985 får en försumbar betydelse för pensionsutbetalningarna. Genomslaget kommer med lång eftersläpning i den takt som nytillkommande pensionärer ökar i vikt i kollektivet. Av större betydelse är de nya reglerna för basbeloppsindex som medför att indexet stiger långsammare än konsumentpriserna och dämpar den reala Ökningstakten något. För perioden 1985-2000 beräknas medelpension fortsätta att stiga realt med drygt 2 % per år. Antalet pensionärer ökar också både i absoluta tal och i relation till den yrkesaktiva befolkningen. Olika antaganden om reallönen efter 1985 - inom det intervall på 1-2 1/2 % ökning per år som bedömts rimligt att räkna på - spelar även i detta långa tidsperspektiv liten roll för Oavsett utfallet inom intervallet blir ökningen i pensionsutbetalningarna. pensionssumman ca 3 1/2 â 4 % per år (se tabell 5.5). Av tabellen framgår att Ökningstakten under de närmaste åren blir dubbelt så hög som under

perioden 1985-2000. Ökningstakten uppgår till ca 7 % per år jämfört med

mindre än 1 % ökning av lönesumman. För basbeloppet har ingen kalkyl gjorts för perioden 1985-2000. Princikan konstateras att ATP-utfästelsen är kopplad till tidigare års piellt inkomster. I grunden beror dock möjligheterna att infria åtagandena på den totala inkomstutvecklingen i ekonomin. På lång sikt kommer därför den

Tabell 5.5 Pensionsutbetalningarna fram till år 2000 Procentuell ökning per år i fasta priser

1981-1985 1985-2000

k

och 257

ATP-systemet AP-fonden

l ekononüska üüväxten an bü avgörande och det ñnnsinget ekononnskt grundat skäl att i kalkylerna bygga in effekterna av olika antaganden om basbeloppets utveckling. Betydelsen kan dock åskådliggöras med ett exempel. Om energipriserna stiger i samma takt som den allmänna prisnivån kommer vid 5 % inflation basbeloppet att stiga 0,5 % långsammare än KPI. Pensionsutbetalningarnas ökningstakt blir då i motsvarande mån lägre och nivån under år 2000 kommer att ligga 7 % lägre än den annars skulle ha gjort.

Diagram 5.3 A TP-avgif- Alt. B ten i procent av egentliga , 171- lönesumman. I I 16t- /

15- l

/ 14,_ I ;Alt Å

,/ 13»- z /

12- /j

11t-

Alt. A efter bidrag från AP-fonden

I l I I I 1960 1970 1980 1990 2000 År --- Visar beslutad uttagsprocent 1960-1984. a--- Visar uttagsprocenten enligt renodlad fördelningsprincip, dvs för att täcka pensionsutbetalningarna utan fonduppbyggnad. Efter 1985 antas reallönen stiga med 2,5% per år i alternativ A och med 1 % i alternativ B. 00000000 Anger den uttagsnivå som varit möjlig med 2 % realavkastning på AP-fonden och i -övrigt samma förutsättning som i alternativ A.

258 och

ATP-systemet .AP-fonden

5.3.3 Avgiftsuttaget

Det avgiftsuttag som behövs för att finansiera ATP-pensionerna enligt dessa kalkyler framgår av diagram 5.3. Den streckade kurvan anger uttagsprocenten enligt renodlad fördelningsprincip. Den stora skillnaden i avgiftsuttag mellan alternativ A och B sammanhänger med att pensionsutbetalningarna

blir ungefär lika stora i de två alternativen medan avgiftsunderlagét ökar

väsentligt snabbare i alternativ A till följd av den snabbare reallöneutvecklingen i det alternativet. Reallönens genomslag på ATP-systemets inkomstsida har förstärkts sedan den regel som begränsade avgiftsunderlaget till inkomster under 7,5 basbelopp slopats. Den heldragna kurvan redovisar den faktiska uttagsprocenten inkl de procenttal som beslutats för åren 1982-1984. Fram t o m 1981 ägde ett överuttag rum jämfört med fördelningsprincipen. Om man i stället hade följt fördelningsprincipen hade ett betydligt lägre uttag erfordrats såsom framgår av den streckade kurvan för denna period. Vilka principer för avgiftsuttaget kan väljas i fortsättningen? Ett överuttag för fortsatt fonduppbyggnad bedöms inte möjligt med hänsyn till kostnader och löneutrymme i näringslivet. Alternativen är därför fördelningsprincipen eller ett underfinansierat uttag med täckningsbidrag från AP-fonden. Om man skulle välja en omedelbar övergång till renodlad fördelningsprincip måste uttaget höjas till 11 1/2 % 1985. Från den uttagsnivå som beslutats för 1984, dvs 9,8 %, betyder det ett språng på , 1,7 procentenheter. I LU:s finansiella kalkyler fram till 1985, som redovisats i del I, kap 4, har någon sådan höjning ej lagts in. Höjningen motsvarar nästan hela för som beräknats för det utrymme reallöneökningar perioden 1981-1985. Även efter 1985 skulle uttaget behöva höjas. I alternativ A med omkring 2 1/2 procentenheter totalt fram till år 2000 och i alternativ B med omkring 6 procentenheter. Alternativen speglar något av den viktigaste förutsättning som ATP-systemet bygger på nämligen fortsatt ekonomisk tillväxt. I A är

förutsättningen i någon grad uppfylld. Ökningarna i avgiftsuttagen blir

måttliga och avtar med tiden. Den erforderliga avgiftshöjningen begränsas till 1 1/2 resp knappt 5 procentenheter om pensionsutbetalningarna år 2000 ligger på en nivå som är 7 % lägre än vad som här antagits, vilket illustrerar vilken effekt som de nu gällande reglerna för basbeloppsberäkningen skulle kunna tänkas ha på avgiftsuttaget i perspektivet fram till år 2000. B-alternativet skulle sannolikt skärpa friktionerna i ATP-systemet. 1 Då hade också sparan- Förutsättningen om ekonomisk tillväxt kan knappast anses uppfylld tillräckdet blivit annorlunda av avgiftsuttaget skulle behöva uppgå till omkring 1/2 ligt. Höjningarna och man hade fått en för procentenhet per år, dvs halva löneökningsutrymmet enligt antagandet annan kapitalbildning och tillväxt som i sin tur kalkylen. Ett tredje alternativ som kan diskuteras är att ta AP-fonden i anspråk för påverkat lönesumman och avgiftsuttaget. Kal- för att hålla uttagsprocenten nere. Om fonden har pensionsutbetalningarna kylerna är i så måtto en positiv real avkastning kan en sådan ansats synas naturlig. Realavkaststatiska att någon hänsyn har dock varit sedan mitten av ningen på fondplaceringarna negativ till sådana effekter inte 1960-talet och under andra hälften av 1970-talet uppgått till -2 %. Om har tagits. Frågorna diskuteras dock kortfattat exempelvis fondavkastningen skulle fortsätta att bli negativ och uppgå till i nästa avsnitt. -2 % realt samtidigt som avgiftsöverskott inte togs ut skulle fondens

ATP-systemet och AP-fonden 259

realvärde sjunka, från nuvarande ca 180 miljarder kr till drygt 100 miljarder kr år 2000. Om å andra sidan 2 % real avkastning i genomsnitt hade erhållits under pensionssystemets existens skulle fonden idag ha varit 70 miljarder kr eller ca 40 % större. Avgiftsuttaget skulle då ha kunnat hållas avsevärt lägre. Med fortsatt 2 % realavkastning skulle avgiftsuttaget kunna hållas konstant på 10 %-nivån under resten av seklet. Exemplet illustreras av den prickade kurvan. Fondens värde år 2000 skulle ändå inte vara lägre än den blir om den negativa realavkastningen fortsätter. Den nuvarande fonden räcker också för att hålla avgiftsuttaget konstant på 10 % fram till år 2000 om 2 % real förräntning kan uppnås i fortsättningen. Då skulle fonden i stort sett vara förbrukad vid sekelskiftet. Den viktigaste frågan vid val av avgiftsprincip är hur konkurrenskraften och tillväxten påverkas av en avgiftsförändring. Avgörande är därvid i vilken grad som avgiftshöjningar avräknas från löneutrymmet. Vid en fullständig avräkning är konkurrenskraften oförändrad samtidigt som de aktivas standardutrymme begränsas. Vid lägre grad av avräkning ökar företagens kostnader. Då uppkommer såväl tendenser till stigande priser som fallande vinstnivå. Därigenom minskar konkurrenskraften och tillväxten.

Anm En fråga är hur de här redovisade alternativen A och B förhåller sig till de beräkningar som framlades av riksförsäkringsverket (RFV) i dec 1977 som underlag för besluten om avgiftsuttagen 1980-1984. RFV räknade bl a på två alternativ med 1 resp 3 % reallöneökning. Utfallet för avgiftsprocenten blev mycket lika dem som här redovisas både i nivå och utveckling. Skillnaden är mindre än 1 procentenhet i nivå, där RFV:s beräkningsresultat ligger högre. Det är naturligt med hänsyn till att begränsningen av avgiftsuttaget till inkomster mellan 1 och 7 1/2 basbelopp inte togs bort förrän 1982. Skillnaderna mellan materialen i fråga om andra faktorer tenderar att ta ut varandra. Det gäller inkomstutvecklingen under perioden 1977-1982, som blev sämre än i RFV:s beräkningar; ändringarna beträffande basbeloppets uppräkning för inflationen, som dämpat pensionsutbetalningarna jämfört med RFV; samt slutligen ny förmånligare pensioneringsrätt som lett till större ökning av antalet pensionärer än RFV räknade med.

5.4 AP-fonden och

sparandet

Det är inte sannolikt att uppbyggnaden av AP-fonden medfört en långsiktigt bibehållen eller högre sparnivå i ekonomin. Det finns tvärtom indikationer på att effekten endast blev en initial uppgång. Sedan mitten av 1960-talet har det totala sparandet utvecklats negativt. Bytesbalansen som speglar det totala finansiella sparandet i ekonomin, har under flertalet år visat underskott och tenderat att strukturellt försämras alltmer. Sparandeförsämringen under 1960-talet och första hälften av 1970-talet ägde rum i den privata sektorn inkl bostäder och kan inte förrän efter 1975 hänföras till statens budget. När det gäller hushållen är nedgången i sparandet närmast självklar. ATP ersätter det individuella sparande som avsätts för ålderdomen. Om man utgår från den s k permanentinkomsthypotesen så ökar konsumtionen när permanentinkomsten, dvs inkomstnivån sett över många år (livscykeln),

260 ATP-systemet och AP-fonden

ökar. De efter hand intjänade och förväntade ATP-poängen utgör en sådan inkomstökning. I en undersökning beräknas införandet av ATP-systemet ha medfört en minskning av hushållens sparkvot. Effekten på sparkvoten uppskattas till ca 1 procentenhet i början av 1960-talet för att stiga till knappt 3 procentenheter i mitten av 1970-talet. ATP-systemets effekter på kapitalbildningen och tillväxten sammanhänger inte bara med hur systemet påverkar den totala sparnivån i ekonomin, utan också med hur resursallokeringen i ekonomin påverkas. Som tidigare nämnts har den helt övervägande delen av AP-fondens placeringar hittills gått till finansieringen av bostadsbyggandet och statens budgetunderskott. Detta har skett till låg ränta genom placeringsdirektiv till fonden. En viktig orsak till de problem som ATP-systemet befinner i sig i är att 1 Markowski-Palmer. Artikel i Riksbankens avkastningskraven ställts för lågt. Det kan inte heller uteslutas att den låga kredit- och valutaöver- räntenivån sänkt de allmänna avkastningskraven i ekonomin och därigenom sikt nr 4 1981. hämmat den ekonomiska tillväxten.

6 De institutionella sektorernas

i

finansiella

utveckling

I kapitel 4, del I, har den finansiella utvecklingen redovisats på ett översiktligt sätt. I det följande görs en mer detaljerad genomgång av den finansiella utvecklingen i de olika institutionella sektorerna. Effekterna av skatteomläggningen har endast till viss del beaktats i de finansiella kalkylerna. Omsvängningen av hushållens sparande från realt sparande i småhus till finansiellt Den sparande är bl a en följd av skatteomläggningen. omsvängning av finansiellt sparande mellan olika offentliga sektorer som kan tänkas ske till följd av skatteomläggningen är däremot i ej beaktad kalkylerna. Den långsammare löneutvecklingen och den lägre direkta skatten har ej heller beaktats i de finansiella I tabell 6.1 beräkningarna. redovisas utvecklingen för bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande i de olika institutionella sektorerna som en andel av BNP.

6.1 Staten

De totala statliga inkomsterna beräknas öka med drygt 3 % per år realt i såväl alternativ I som III (tabell 6.2). Uppgifterna beräknas öka samtidigt med 2 % per år i alternativ I och med 4 % per år i alternativ III. I båda alternativen ökar inkomsterna något snabbare och utgifterna långsammare än under 1970-talet. Den största inkomstposten för staten är de indirekta skatterna. Dessa beräknas öka med 3,0 % per år i alternativ I och med 2,1 % per år i alternativ III, vilket är ungefär samma takt som under 1970-talet. Den långsammare ökningen i alternativ III sammanhänger delvis med att energiskatterna ökar långsammare till följd av den svaga industritillväxten, delvis med att BNP-deflatorn ökar långsammare än KPI i alternativ I medan förhållandet är det omvända i alternativ III. Momsintäkterna har beräknats med utgångspunkti de skattesatser som gällde i januari 1982, varvid hänsyn också tagits till att momsskatteintäkterna under 1981 bedöms ha varit onormalt små till följd av betydande återbetalningar av momsskattemedel. Socialförsäkringsavgifternas tillväxt påverkas av två motverkande faktorer. Under 1981 var inbetalningarna av socialförsäkringsavgifter väsentligt större än de kostnadsmässiga arbetsgivaravgifterna. Detta tenderar att dra ned ökningstakten för 1981-1985. Å andra sidan förutsätts att den besparingi sjukförsäkringssystemet som föreslagits i budgetpropositionen förstärker statens finanser. Kalkylmässigt har denna förstärkning lagts in som en

262 De industriella sektorernas finansiella utveckling

Tabell 6.1 Bruttosparande, investeringar samt finansiellt sparande 1970-1985 Procent av BNP, löpande priser 1970- 1975- 1979 1980 1981 1985 1974 1979 Alt I Alt III Bruttøsparande

Bruttoinvesteringar (inkl lager)

Finansiellt sparande

Källa: Statistiska centralbyrån.

höjning av folkpensionema och en motsvarande sänkning av sjukförsäkringsavgiften. Jämfört med 1970-talet innebär den antagna utvecklingen en mycket kraftig dämpning i arbetsgivaravgifternas reala tillväxt. Statens direkta skatteinkomster beräknas öka i snabb takt. Som framgår av avsnitt 6.5 överensstämmer skattekravet på hushållen i stort sett med de skatteinkomster som kan förväntas enligt 1982 års skattesystem. I alternativ III är däremot en betydande statsskattesänkning nödvändig. Å andra sidan höjs kommunalskatten kraftigt (jfr avsnitt 6.2). Statens övriga inkomster ökar i relativt snabb takt. Detta beror dels på att den vinst som riksbanken inlevererar till staten ökar kraftigt, dels på att omläggningen av statens inbetalningar av arbetsgivaravgifter får till följd att inkomsterna av s k tillräknade stiger mycket kraftigt mellan 1981 pensioner

De industriella sektorernas finansiella utveckling 263 Tabell 6.2 Statens finansiella konto

från finansiella

Transfereringar till hus-

Övriga transfereringar

till icke finan-

Anm Fastprisberäkningen har genomgående skett med BNP-deilatorn utom vad gäller konsumtion och investeringar som fastprisberäknats med sina resp deflatorer. Eftersom tlera av inkomst- och utgiftsslagen framskrivits i löpande pris med hjälp av prisindexet för privat konsumtion, som är högre än BNP-deflatorn i alternativ I men lägre i alternativ III, kan den i tabellen redovisade volymutvecklingen av detta skäl komma att skilja sig mellan alternativen.

och 1985. Den snabbare ökningstakten i alternativ III sammanhänger med att ränteläget är högre vilke ger högre inkomster i från statens utlåning bl a till bostadssektorn. Statens utgifter för konsumtion beräknas i de reala kalkylerna minska med knappt 1 % per år i alternativ I och vara ungefär oförändrade i alternativ III. Investeringarna ökar med drygt 3 % i båda alternativen. De statliga subventionerna har i såväl alternativ I som III beräknats med långtidsbudgetmetodik, vilket bl a innebär att livsmedelssubventioner och andra subventioner till företagen nedräknas med hänsyn till beslutade och

264 De industriella sektorernas finansiella utveckling

föreslagna besparingar, varefter de hålls nominellt oförändrade. Räntesubventionerna till bostadssektorn ökar dock i takt med nytillkommande lägenheter. I alternativ I kommer räntesubventionerna att öka från ca 6 miljarder kr till ca 8 miljarder kr, medan de i alternativ III till följd av det ökande bostadsbyggandet och högre ränteläget växer till ca 11 miljarder kr. Hänsyn har i båda alternativen tagits till såväl beslutade som föreslagna besparingar. Den antagna utvecklingen innebär för båda alternativen ett mycket markant trendbrott jämfört med 1970-talet. Minskningen av transfereringarna till hushållen i alternativ I sammanhänger främst med det antagande som gjorts om nominellt oförändrade utgifter för barnbidrag, studiebidrag, arbetslöshetsersättning m m. I alternativ III sker en real ökning av utgifterna, vilket dels sammanhänger med att barnbidrag etc räknas upp i takt med inflationen dels med det extra bostadsbidrag på 11 miljarder kr som är en förutsättning för den höga investeringsvolymen i bostadssektorn i det alternativet. Transfereringarna till hushållssektorn redovisas närmare i avsnitt 6.5. Statsbidragen till kommunerna, som ökade med 6% per år under 1970-talet, äri alternativ I realt oförändrade, medan de stiger med ca 4 % per år i alternativ III. De stora skillnader i kommunernas finansiella utveckling som föreligger mellan alternativ I och III redovisas närmare i avsnitt 6.2.

Övriga transfererigar exkl räntor består främst av u-hjälp, bidrag till

företag samt bidrag till socialförsäkringssektorn. U-hjälpen har antagits uppgå till 1 % av BNI. Bidragen till icke-finansiella företag, vilka i stor utsträckning består av förlustbidrag, har relativt schablonmässigt antagits vara nominellt oförändrade i båda alternativen. Statsbidragen till socialförsäkringssektorn väntas i båda alternativen Öka kraftigt jämfört med den extremt låga nivån under 1981 (jfr avsnitt 6.3). De stora budgetunderskotten leder i båda alternativen till en snabb tillväxt i statsskuldsräntorna. Differensen mellan alternativen dämpas av att realräntan på den befintliga låneskulden blir väsentligt högre i alternativ I än III till följd av att räntorna är bundna under en viss tidsperiod samtidigt som inflationstakten sjunker. Statens finansiella transaktioner, som består av långivning, periodiseringsdifferens mellan debiterade och influtna skatter och en korrigeringspost minskar realt i alternativ I och ökar realt i alternativ

Tabell 6.3 Budgetunderskottet 1979-1985 Procentuell andel av BNP, löpande priser

1979 1981 1985

Alt I Alt III

Finansiellt sparande exkl statsskulds-

De industriella sektorernas finansiella utveckling 265

III. Skillnaden kan främst hänföras till att bostadslångivningen till följd av det lägre bostadsbyggandet är väsentligt högre i alternativ III samt till att › periodiseringsdifferensen växer snabbare i alternativ III till följd av den i snabbare Iöneutvecklingen i det alternativet. Statens finansiella sparande exkl statsskuldsräntor förbättras kraftigt i såväl alternativ I som III och blir i alternativ I to m positivt (tabell 6.3). Statsskuldsräntorna fortsätter däremot i båda alternativen att stiga kraftigt som en andel av BNP. Därigenom förbättras det totala finansiella sparandet i alternativ I endast i begränsad utsträckning, medan det i alternativ III fortsätter att försämras. Utlåningen ligger kvar på ungefär oförändrad andel av BNP varför budgetsaldot förändras ungefär på samma sätt som det totala finansiella sparandet. Statsskuldens andel av BNP ökar i båda alternativen i snabb takt. Andelen blir något högre i alternativ I än III, vilket beror på den tidigare nämnda höga realavkastningen i alternativ I.

6.2 Kommunerna

Kommunernas utgiftsexpansion, som dämpats något mellan 1979 och 1981, fortsätter i alternativ I att avta mellan 1981 och 1985 (tabell 6.4).

Tabell 6.4 Kommunernas finansiella konto

därav transfereringar

Anm Fastprisberäkningen har genomgående skett med BNP-deflatorn utom vad gäller konsumtion och investeringar som fastprisberäknats med sina resp deflatorer. Eftersom flera av inkomst- och utgiftsslagen framskrivits i löpande pris med hjälp av prisindexet för privat konsumtion, som är högre än BNP-deflatorn i alternativ I men lägre i alternativ III, kan den i tabellen redovisade volymutvecklingen av detta skäl komma att skilja sig mellan alternativen.

266 De industriella sektorernas finansiella utveckling

Ökningstakten uppgår till 2 % per år. I alternativ III däremot återgår

utgiftsexpansionen till genomsnittet för 1970-taltet, drygt 4 % per år. Inkomsterna ökar i ungefär samma takt som utgifterna i såväl alternativ I som III. Den återhållsamma kommunala konsumtionsutvecklingen i kombination med den sjunkande inflationstakten gör det i alternativ I möjligt att undvika ytterligare skattehöjningar. Den genomsnittliga kommunalskatten, som mellan 1981 och 1982 steg från 29.55 kr till 29.74 kr, hari konsekvens härmed antagits ligga kvar på 1982 års nivå. I alternativ III leder däremot den snabba kommunala utgiftsexpansionen och den högre prisstegringstakten till starkt försämrade kommunala finanser. Vid 1982 års skatteuttag och oförändrade statsbidragsregler skulle ett underskott på inemot 30 miljarder kr uppkomma. I kalkylen har antagits att 16 a 17 miljarder kr av detta underskott täcks av en successiv kommunalskattehöjning till 34 kr 1985 samt att återstoden täcks genom ett extra statsbidrag (jfr nedan). Kommunernas direkta skatteinkomster beräknas i alternativ I öka med ca 3 % per åri reala termer trots att lönesumman endast ökar realt med ca 1,5 % per år samtidigt som skattesatsen är i stort sett oförändrad. Detta förklaras av det avräkningsförfarande för skatteinkomsterna som tillämpas mellan stat och kommun. Under 1985 erhåller kommunerna skattemedel från staten dels som förskott på 1985 års skatteinkomster, dels som slutreglering av 1983 års skatteinkomster. I båda fallen styrs utbetalningarna av 1983 års skatteunderlag. När löne- och prisstegringstakten dämpas som i alternativ I kommer därför kommunernas skatteinkomster att växa snabbt realt sett. Kommunernas skatteunderlag beräknas mellan 1979 och 1983 växa med drygt 10 % per år, vilket motsvarar en real ökning på knappt 5 % per år. Genom de besparingsåtgärder som redan beslutats resp föreslagits i budgetpropositionen sänks skatteinkomsternas reala tillväxt till ca 3 % per år. I alternativ III ökar kommunernas skatteunderlag med drygt 12 % per år eller med knappt 2 % per år realt. Skatteinkomsternas reala tillväxttakt kommer därvid att uppgå till knappt 5 % per år. Hänsyn har då tagits såväl till den antagna kommunalskattehöjningen som genomförda och föreslagna besparingsåtgärder. De indirekta skatteinkomsterna består huvudsakligen av fastighetsskatt. Dessa steg kraftigt under 1981 till följd av den senaste fastighetstaxeringen och har därefter antagits öka mycket svagt i nominella tal såväl i alternativ I som III. Statsbidragen till kommunerna har beräknats enligt gällande regler och de antaganden som gjorts i resp alternativ för pris- och löneutvecklingen samt den kommunala utgiftsexpansionen. De totala statsbidragen beräknas i alternativ I vara realt oförändrade. De allmänna statsbidragen, dvs främst skatteutjämningsbidragen, beräknas minska med ca 3,5 % per år, medan de speciella statsbidragen ökar något i reala termer. Sett i relation till den totala kommunala konsumtionsutvecklingen minskar statsbidragen från 27,1 % 1981 till 25,7 % 1985. De allmänna statsbidragen minskar även i alternativ III med ca 3,5 % per år. De speciella statsbidragen beräknas öka i relativt långsam takt i alternativ III trots den snabba utgiftsexpansionen i det alternativet. Bidragens andel av den kommunala konsumtionen minskar till 22,9 %. Beräkningarna i

De industriella sektorernas finansiella utveckling 267

alternativ III är osäkra. De bygger bl a på att den snabba kommunala konsumtionstillväxten endast i mycket begränsad utsträckning skall avse utgifter som berättigar till omfattande statsbidrag. T ex antas i kalkylen att statsbidragen till skolan endast ökar så mycket snabbare i alternativ III som är motiverat av den snabbare lönekostnadsökningen i det alternativet. Som tidigare nämnts har underskottet i kommunernas finanser i kalkylen delvis täckts ett extra statsbidrag, vilket uppgår till 12 miljarder kr. Om genom detta inräknas i de särskilda statsbidragen stiger dessas andel av den totala kommunala konsumtionen till 28,4 %. Kommunernas övriga inkomster växer med 2 % per år i alternativ I och med knappt 4 % per år i alternativ III. Den snabbare ökningen i alternativ III sammanhänger främst med att transfereringarna från hushållssektorn ökar snabbt. Transfereringarna består dels av tillräknade pensioner, vilka ökar snabbt till följd av den starka ökningen av den kommunala sysselsättningen, dels av nominella avgifter, investeringsbidrag m m vilka beräknas öka snabbt när den kommunala sektorn byggs ut. Den snabbare inkomstutvecklingen i alternativ III sammanhänger också med att ränteinkomsterna ökar snabbt. Utvecklingen för transfereringar från socialförsäkringssektorn redovisas närmare i avsnitt 6.3. Kommunernas återhållsamma utgiftstillväxt i alternativ I kan främst hänföras till den kommunala konsumtionen som ökar med 1,2 % per år i genomsnitt. Även investeringarna ökari långsam takt. I alternativ III uppgår ökningstakten för konsumtionen till drygt 3,5 % per år och för investeringarna till drygt 3 % per år. Kommunernas övriga utgifter består till ca 40 % av transfereringar till hushåll, till ca 15 % av subventioner främst till lokaltrafikföretag och till ca 20 % av ränteutgifter. I övrigt består utgifterna av vissa transfereringar inom kommunsektorn samt mellan stat och kommun. De totala övriga utgifterna minskar något i alternativ I och ökar något i alternativ III. Skillnaden beror bl a till följd av det högre ränteläget blir större i på att ränteutgifterna alternativ III än I. Kommunernas transfereringar till hushållssektorn (exkl pensioner till f d kommunanställda), som fördubblades i reala termer mellan 1970 och 1977, minskade något mellan 1977 och 1981. Mellan 1981 och 1985 har dessa utgifter och hushållens pensioner från kommunsektorn antagits vara realt oförändrade. Skillnaden mellan alternativen i tabell 6.4 sammanmed att utgifterna där fastprisberäknats med BNP-deflatorn i stället hänger för med KPI som legat till grund för utgiftsberäkningen i löpande pris. De kommunala subventionerna har under 1970-talet uppvisat en kraftig real tillväxt och sedan stagnerat under 1980 och 1981. Även dessa utgifter har i båda alternativen antagits vara realt oförändrade fram till 1985.

6.3 Socialförsäkringssektorn

Till socialförsäkringssektorn förs ATP, sjukförsäkring och arbetslöshetskassorna. Sektorns inkomster består huvudsakligen av socialförsäkringsavgifter. En annan stor inkomstpost är avkastningen på AP-fonden. Dessutom är såväl sjukförsäkringen som arbetslöshetskassorna delvis finansierade genom

268 De industriella sektorernas

finansiella utveckling

Tabell 6.5 Socialförsäkringssektorns finansiella konto

Transfereringar

Transfereringar till kommuner 5 853 8 534 10 078 12,5 11,6 4,3 3,6 Konsumtion, investeringar m m 2 553 3 244 3 990 - 0,6 8,1 2,3 - 0,3 Övriga utgifter 688 816 946 11,4 - 20,4 - 1,0 - 2,1 Finansiellt sparande 18 602 20 004 27 023

Anm Fastprisberäkningen har genomgående skett med BNP-deflatorn utom vad gäller konsumtion och investeringar som fastprisberäknats med sina resp deflatorer. Eftersom flera av inkomst- och utgiftsslagen framskrivits i löpande pris med hjälp av prisindexet för privat konsumtion, som är högre än BNP-deflatorn i alternativ I men lägre i alternativ III, kan den i tabellen redovisade volymutvecklingen av detta skäl komma att skilja sig mellan alternativen.

statsbidrag. Socialförsäkringssektorns avgiftsinkomster, som under 1970-talet ökat med 7 % per år i genomsnitt, beräknas mellan 1981 och 1985 i stort sett vara realt oförändrade i såväl alternativ I som III. Den svaga inkomstutvecklingen förklaras främst av att avgiftsinkomsterna under 1981 låg på en onormalt hög nivå (jfr del I, avsnitt Vidare antas 4.1). att de besparingar inom sjuksom föreslås försäkringen i budgetpropositionen för 1982/83 används för en förstärkning av statsbudgeten genom en sänkning av sjukförsâkringsavgiften och en motsvarande höjning av av ATP›

folkpensionsavgiften. Höjningen

avgiften med 0,2 % per år leder till en relativt snabb för dessa ökning avgiftsinkomster. Sjukförsäkringen finansieras i princip till 85 % genom avgifter och till 15 % genom statsbidrag. Statsbidragsandelen kan dock variera mycket kraftigt från år till år beroende på hur utgifter och inkomster utvecklas. När

sjukförsäkringens löpande inkomster överstiger utgifterna överförs överskotten till statsbudgeten. Detta i statistiken registreras som en minskning av statsbidragen. Under 1981 var överskottet så stort att till statsbidraget sjukförsäkringen netto blev negativt. Detta beror i första hand på den minskning som skett i sjukfrånvaron. Det s k sjuktalet, som definieras som antalet ersatta sjukpenningdagar per sjukpennigförsäkrad, steg mellan 1970

De industriella sektorernas finansiella utveckling 269

och 1976 från 19,8 till 22,9 men har därefter sjunkit och uppgick enligt preliminära beräkningar till 19,4 under 1981. Även arbetslöshetskassorna finansieras i hög grad med statsbidrag. Det totala statsbidraget till socialförsäkringssektorn uppgick under 1981 till drygt 1 miljard kr. I takt med att sjukförsäkringens överskott sjunker kan statsbidragen till socialförsäkringssektorn åter beräknas stiga till en långsiktig mer normal nivå, vilket

innebär en betydande ökning jämfört med 1981.

Socialförsäkringssektorns övriga inkomster utgörs nästan helt av avkastningen på AP-fonden. Denna växer realt sett något snabbare i alternativ III än I till följd av det högre ränteläget. På utgiftssidan dominerar transfereringarna till hushållen. Dessa beräknas öka med 3 á 4 % per år jämfört med drygt 13 % per år i genomsnitt under 1970-talet. Det är pensionsutbetalningarna från AP-fonden som svarar för ökningen, medan utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar realt sett. Hänsyn har då tagits till de föreslagna besparingarna rörande sjukförsäkringen. I alternativ III har ATP-pensionerna räknats upp i enlighet med de gamla basbeloppsreglerna fro m 1983. Den långsammare ökningstakten i alternativ III sammanhänger delvis med att deflateringen gjorts med BNP-deflatorn. En fastprisberäkning med deflatorn för privat konsumtion resulterar i ökningstakter på 3,0 och 3,1% i alternativ I resp III. Att skillnaden inte blir större förklaras bl a av att basbeloppet för 1982 är detsamma i båda alternativen. Genom denna eftersläpningseffekt slår den lägre prisstegringstakten i alternativ l inte fullt ut igenom i pensionsutbetalningarna under perioden 1981-1985. Subventionerna avser främst läkemedel och tandvård. Transfereringarna till kommunsektorn avser bl a ersättning för läkarvård och tandvård. Båda dessa poster har skrivits fram relativt schablonmässigt. Socialförsäkringssektorns finansiella sparande minskar relativt kraftigt i förhållande till BNP i såväl alternativ I som III.

Företagssektorn

Företagssektorn uppdelas i två delsektorer, icke-finansiella företag (industri-, byggnads-, handelsföretag etc) samt finansiella företag (banker, försäkrings- och finansbolag etc). Den finansiella utvecklingen i de icke-finansiella företagen har under den senare delen av 1970-talet varit mycket negativ och utgjort ett av de väsentligare balansproblemen i svensk ekonomi. Bruttosparandet, som för de icke-finansiella företagen till stor del består av kvarhållna vinstmedel och kapitalförslitning, sjönk dramatiskt mellan 1975 och 1977 för att sedan återhämta sig 1978 och 1979. År 1981 föll återigen bruttosparandet som andel av BNP, huvudsakligen beroende på en svag vinstutveckling (tabell 6.6). Det finansiella sparandeunderskottet försämrades 1980 som en följd av den investeringsökning som då ägde rum. Under 1981 förbättrades det finansiella sparandet på grund av nedgången i företagens bruttoinvesteringar. Om den reala utveckling för export, investeringar m m som beskrivits i kapitel 3 skall kunna realiseras krävs bl a att företagens finansiella utveckling

270 De industriella sektorernas finansiella utveckling

Tabell 6.6 De icke-finansiella företagens konto Procent av BNP, löpande priser

1970- 1975- 1979 1980 1981 1985 1974 1979 4 Alt I Alt Ill

Bruttosparande 6,7 5,3 6,9 6,9 6,0 7,7 7,1 därav

Bruttoinvesteringar inkl lager 10,1 9,8 8,3 10,0 8,2 10,9 9,3 Finansiellt sparande -3,3 -4,5 -1,4 -3,2 -2,l -3,3 -2,2

vad gäller vinster och soliditet blir sådan att förutsättningar och incitament för den nödvändiga investeringsökningen föreligger. Som framgår av tabellen väntas bruttosparandet öka mellan 1981 och 1985 i bägge alternativen, dock något mindre i alternativ III. Skillnaden i driftsöverskott mellan alternativen är inte så stor på grund av att det är samma vinstandel i s-sektorn i båda alternativen. Trots förbättring i bruttosparandet försämras företagens finansiella läge under perioden i alternativ I. Den starka investeringsökningen försämrar det finansiella sparandeunderskottet i detta alternativ. Som andel av BNP blir sparandeunderskottet 3,3 % 1985, vilket motsvarar över 25 miljarder kr i löpande priser. Att det finansiella sparandet inte försämras i samma utsträckning i alternativ III beror på den blygsamma investeringsökning som antas i detta alternativ. Försämringen av företagens finansiella sparande i alternativ I ställer krav på betydande tillförsel av eget och främmande kapital från andra sektorer. Den höjda räntabiliteten i alternativ I möjliggör en större nyemissionsaktivitet i företagen. Industrins finansiering behandlas närmare nedan.

För de finansiella företagen har utvecklingen under 1970-talet varit helt

annorlunda (tabell 6.7). Eftersom investeringarna i de finansiella företagen är mycket små år det finansiella sparandet obetydligt lägre än bruttosparandet. Sektorns finansiella sparandeöverskott har vuxit från 2,3 miljarder kr 1970 till 25,7 miljarder kr 1981. Som andel av BNP innebär det en ökning från 1,4 till 4,5 %. Huvudorsaken till denna utveckling har varit den snabba ökningen av ränteintäkterna. Under senare delen av 1970-talet har även det privata kollektiva försäkringssparandet ökat snabbt. 1981 uppgick det kollektiva försäkringssparandet till 8,5 miljarder kr. Under prognosperioden väntas det finansiella sparandet fortsätta att öka snabbt i bägge alternativen. År 1985 väntas sparandeöverskottet uppgå till 37,1 miljarder kr i alternativ I och 44,4 miljarder kr i alternativ III, vilket motsvarar ca 4,8 % av BNP i båda alternativen. Att sparandeökningen fortsätter är främst en följd av det snabbt ökande räntenettot som i sin tur beror på den stora nettoupplåningen i utgångsläget. Det privata kollektiva försäkringssparandet stagnerar däremot som andel av BNP.

De industriella sektorernas finansiella utveckling 271

Tabell 6.7 De finansiella företagens konto Procent av BNP, löpande priser

1970- 1975- 1979 1980 1981 1985 1974 1979 Alt I Alt III

Bruttosparande 2,1 3,4 4,3 4,0 4,6 4,9 4,8 därav räntenetto 3,0 3,8 4,4 4,3 4,9 5,4 5,3 kollektiva avgifter 0,7 1,5 1,6 1,5 1,5 1,5 1,5 utbetalda pensioner -0,4 -0,6 -0,6 -0,7 -0,7 -0,7 -0,7 övrigt -1,1 -1,3 -1,1 -1,0 -1,1 -1,3 -1,3 Bruttoinvesteringar 0,3 0,3 0,3 0,2 0,1 0,1 0,1 Finansiellt sparande 1,8 3,1 4,0 3,8 4,5 4,8 4,8

Industrins finansiering

En bedömning av företagens framtida kapitalbehov måste utgå från antaganden om industriproduktionens tillväxt och prisutveckling. Ett ökat kapitalbehov kan tillgodoses dels genom en ökning av det främmande kapitalet (skulderna) dels genom en ökning av det egna kapitalet. Det egna kapitalet kan i sin tur ökas genom att nytt kapital tillförs utifrån genom nyemissioner och genom att internt genererade vinstmedel kvarhålls i företagen. Förhållandet mellan företagens egna och totala kapital, dvs Soliditeten, har fallit kraftigt under l970-talet. Till stor del beror soliditetsfallet på den trendmässigt sjunkande lönsamheten i industrin, vilket medfört en försämrad självfinansieringsgrad. Det är svårt att ange exakt hur hög Soliditeten borde vara. Mot bakgrund av att företagens risker i flera avseenden har ökat under senare år skulle företagen dock behöva uppnå en högre soliditet än vad som gäller i utgångsläget. Enkelt uttryckt uppstår en soliditetsförsämring om det egna kapitalet växer långsammare än skulderna. Förändringen i det egna kapitalet kan beräknas på följande sätt.

1Genom att rent bokfö- E = - + +

Rg- U/E If/E Fe/E Ne/E ringsmässiga balansräk-

ningar används påverkas där E = tillväxten i eget kapital procentuell ändring av eget kapital under året = räntabilitet av investeringsfondsut-

RE på eget kapital vid årets början efter beräknad

nyttjande för avskrivskatt och extraordinärt netto (inkl lagerprisvinster) ningar samt av fonde- E = och hälften av obeskattade reserver vid årets eget kapital missioner mot uppskrivbörjan ning av anläggningstill- U = utdelning till aktieägarna gångar. Investeringsfondsutnyttjande If = investeringsfondsutnyttjande* minskar rent tekniskt Fe = fondemissioner mot uppskrivning av anläggningstilldet egna kapitalet och gångar* fondemissioner ökar Ne = det egna kapitalet. nyemissioner

272 De industriella sektorernas finansiella utveckling sou 193234

Tabell 6.8 Privata industriföretags räntabilitet, kapitaltillväxt och soliditetsutveck- [inga

År E T

RE U/E If/E Fe/E Ne/E föränd-

ring i Soliditet procentenheter

1981-1985 (Alt I) 10,7 4,0 1,3 1,8 5,7 12,9 10,9 + 0,54 1981-1985 (Alt 1) 10,7 4,0 1,3 1,8 3,7 10,9 10,9 0 1981-1985 (Alt III) 8,7 3,2 1,3 2,8 3,6 10,6 12,8 - 0.54

4 Tabellen avser identiska privata industriföretag. b T = procentuell förändring av totalt kapital under året. CI denna siffra inkluderas 500 milj kr till Södra Skogsägarna från staten. Exkluderas detta tillskott återstår 2,3 procent. d Avser årlig förändring. eVärden för 1981 är preliminära.

Hur utvecklingen av räntabilitet efter skatt, kapitaltillväxt och Soliditet varit i de privata industriföretagen under 1970-1981 redovisas i tabell 6.8. Skulderna har ökat procentuellt lika snabbt eller snabbare än företagens egna kapital under alla år med undantag för år 1979 vilket i genomsnitt för hela perioden lett till en soliditetsförsämring på 0,7 procentenheter per ar. I tabellen redovisas också utvecklingen av de privata industriföretagens räntabilitet, kapitaltillväxt och soliditet 1981-1985. Det totala kapitalet i industriföretagen antas växa i samma takt som den konkurrensutsatta sektorns industriproduktion i nominella priser för 1981-1985, dvs med 10,9 % årligen i alternativ I och med 12,8 % årligen i alternativ III. Avkastningen på det egna kapitalet efter skatt antas bli i genomsnitt 10,7 % i alternativ I och i genomsnitt 8,7 % i alternativ III. Dessa avkastningsnivåer motsvarar de genomsnittliga nettovinstandelarna i resp alternativ. Under perioden 1970-1981 utdelades i genomsnitt 37 % av nettoresultatet efter skatt. Samma utdelningsandel för 1981-1985 innebär att utdelningen uppgår till 4 % av det egna kapitalet i alternativ I och till 3,2 % i alternativ III. Utnyttjandet av investeringsfonder och fondemissioner antas sammantaget öka det egna kapitalet med 0,5 % per år i alternativ I och med 1,5 % per år i alternativ III. Den högre inflationstakten i alternativ III antas leda till

De industriella sektorernas finansiella utveckling 273

något större fondemissioner mot uppskrivning av anläggningstillgångar. Soliditeten uppskattas 1981 till 27,2 % för identiska privata industriföretag. I alternativ I antas Soliditeten stiga med en halv procentenhet per år till 29,2 % 1985 för att underlätta den förutsatta investeringsuppgången. Alternativ I presenteras även med oförändrad soliditet. Den låga vinstnivåni alternativ III antas leda till en försämring av Soliditeten i detta alternativ. En låg lönsamhetsnivå minskar också möjligheterna att genom nyemission få externa kapitaltillskott. Utifrån dessa antaganden är det möjligt att beräkna ett teoretiskt behov av riskkapitaltillskott i de båda alternativen. Som framgår av diagram 4.8 i avsnitt 4.4 i del I krävs i alternativ I ett nyemissionsbelopp på drygt 4 miljarder kr per år i fasta priser för att Soliditeten successivt skall kunna stiga vid den givna expansionstakten och vinstnivån. Om soliditeten däremot är konstant under perioden krävs det ett tillskott av riskkapital utifrån på i genomsnitt 2,7 miljarder kr per år. Kraven på externa riskkapitaltillskott i alternativ III är lägre. Om soliditeten faller med en halv procentenhet per år blir nyemissionskraven knappt 2,5 miljarder kr per år. Nyemissionsbehovet i procent av det egna kapitalet redovisas i tabell 6.8. Även om kalkylerna inrymmer osäkra antaganden torde det vara uppenbart att en uthållig industriell tillväxt under 1980-talet ställer krav på mycket stora tillskott av riskvilligt kapital. Det är inte realistiskt att räkna med att detta riskkapitalbehov skulle kunna tillgodoses enbart genom internt genererade vinstmedel, eftersom det skulle kräva en extremt hög vinstnivå under en följd av år. Inte heller är det realistiskt att räkna med att företagen skulle kunna fortsätta att expandera genom sänkt soliditet på det sätt som skett under 1960- och 1970-talen. Den industriella expansion som är nödvändig förutsätter således en relativt kraftig ökning av företagens nyemissioner. Nyemissionskravet riktar sig inte enbart till hushållen. Dessa äger f n mindre än 50 % av det totala aktievärdet, dvs om hushållen svarar för sin del av kapitaltillskotten skulle de behöva skjuta till 1,5-2 miljarder kr per år i alternativ I med höjd soliditet. Mot bakgrund av den lönsamhetsuppgång som förutsätts i alternativ I samt de åtgärder som den senaste tiden vidtagits på skattesidan för att stimulera hushållens frivilliga aktiesparande finns det ingen anledning att befara att hushållen inte skulle vilja och kunna svara för sin andel av industrins rikskapitalbehov.

6.5 Hushållssektorn

Till hushållssektorn hör förutom löntagarhushåll även egenföretagarna och ideella organisationer. Hushållen kan antingen spara finansiellt i t ex bank, obligationer, aktier etc eller realt i t ex små- och fritidshus. I LU bokförs vanligen hushållens reala sparande, dvs små- och fritidshusinvesteringarna, i bostadssektorn. I diagram 4.9 i del I och i resonemanget nedan har dock hushållens köp av små- och fritidshus betraktats som ett realt sparande i hushållssektorn.

274 De industriella sektorernas finansiella utveckling

Hushållens nettosparkvot steg från 3,1 % 1979 till 5,8 % 1980, för att 1981 falla tillbaka till preliminärt 5,0 %. Orsaken till denna markanta förändring i hushållens sparbeteende är oklar. En tänkbar förklaring är den osäkerhet som kan råda såväl om den allmänna ekonomiska utvecklingen som om reallöneutvecklingen på sikt och pensionernas framtida realvärde. Hushållens syn på skuldsättning kan också ha förändrats bl a till följd av det höga ränteläget och den skatteuppgörelse som träffats mellan regeringspartierna och socialdemokraterna. En del av uppgången kan emellertid vara av mer teknisk natur och sammanhänga med de stora räntekrediteringar som skett vid utgången av såväl 1980 som 1981. Hushållens reala sparande föll från 4,9 % 1979 till 3,1 % 1981, troligtvis beroende på den relativprisökning på småhusboendet som inträffade när räntenivån steg och uppvärmningskostnaderna ökade. Det finansiella sparandet ökade däremot och nådde 1981 en högre nivå än något tidigare år under 1970-talet. Denna utveckling torde ha påverkats av det höga ränteläget och eventuellt också av skatteuppgörelsen våren 1981. En stor del av den finansiella sparuppgången följer rent tekniskt av nedgången i det reala sparandet, eftersom den helt dominerande delen av småhusinvesteringarna sker genom upplåning på kreditmarknaden. Om småhusinvesteringarna faller ökar därför det finansiella sparandet. En viktig fråga för prognosperioden är huruvida sparkvoten kan förväntas ligga kvar på den nuvarande historiskt sett höga nivån. Sparkvoten har bl a betydelse för det nödvändiga skatteuttaget. Om Sparkvoten faller innebär det att skatteuttaget måste öka för att en given konsumtionsutveckling ska kunna uppnås. Under 1981-1985 förväntas en långsammare ökning i real inkomst än under vilket talar disponibel 1970-talet, för en nedgång i sparkvoten. I alternativ I antas real disponibel inkomst öka med 0,4 % per år och i alternativ III med 1,5 % per år. Den lägre ökningstakten i alternativ I talar för en större sparandenedgång i detta alternativ. Den sänkta

inflationstakten i alternativ I kan dessutom genom realbalanseffekten samt

genom den minskade osäkerhet en lägre inflationstakt för med sig verka dämpande på sparkvoten.

Beskattning av hushållen

För att skapa en utveckling av hushållens disponibla inkomster som vid den antagna sparkvotsutvecklingen är förenlig med konsumtionstillvâxten måste i alternativ I hushållens direkta skatter som andel av BNP stiga något från 20,3 % 1981 till 21,1 % 1985, tabell 6.9. Genom att sparkvoten antas falla 1,3 procentenheter i alternativ I uppstår inget skattesänkningskrav i detta alternativ. I alternativ III däremot föreligger ett skattesänkningskrav på ca 26 miljarder kr. Efter skattesänkningen blir inkomstutvecklingen förenlig med konsumtionsutvecklingen enligt den reala kalkylen. Den direkta skattekvoten uppgår i alternativ III till 21,8 %.

De industriella sektorernas finansiella utveckling 275

Tabell 6.9 Hushållens direkta skatter m m 1979 1981 1985 Alt I Alt III 1 Direkt skattekrav 99 353 116 095 163 001 203 510 2 Skatt enl gällande skattesystem 99 353 116 095 163 001 229 892 3 Skattesänkningskrav 0 0 0 26 382

Fördelningen av hushållens realt disponibla inkomster mellan

pensionärer, löntagare m m

Den inkomstomfördelning från den aktiva delen av befolkningen till pensionärerna som pågått under senare år fortsätter under prognosperioden. Omfördelningen orsakas av dels en ökning av antalet pensionärer dels en ökning av pensioner per capita. I tabell 6.10 redovisas hushållens realt disponibla inkomster uppdelade på olika typer av inkomster. Under planeringsperioden 1981-1985 förutses en real tillväxt i lönesumman före skatt med 0,9 resp 2,6 % per år. Enskilda företagares inkomster växer något snabbare i alternativ I till följd av vinstuppgången i detta alternativ. Pensionerna ökar i alternativ I med 1,8 % per år, förutsatt den gällande indexeringen av pensionerna och att folkpensionen och ATP nivåjusteras endast en gång per år. I alternativ III har det antagits att pensionerna fr o m 1983 ökar med KPI i stället för BBI (basbeloppsindex) samt att pensionerna höjs något 1983 som kompensation för att uppräkning endast sker en gång per år. Pensionerna ökar efter dessa

ändringar med 2,2 % realt per år i alternativ III. (Att skillnaden inte blir

större mellan alternativen beror bl a på att den antagna inflationstakten för 1982 är densamma i de båda alternativen.) Tabell 6.10 Hushållens realt disponibla inkomster uppdelade på olika inkomsttyper före skatt

Miljoner kr, löpande priser Årlig procentuell volymökning

Övriga transfereringar, Disponibel inkomst 309 520 399 780 485 258 1,8 0,3 0,4 1,5

a

Transfereringsnettot är negativt 1970 varför någon ökningstakt ej kan erhållas.

276 De industriella sektorernas finansiella utveckling

Tabell 6.11 Realinkomstutvecklingen efter skatt för olika inkomsttyper Procentuell förändring per år 1981-1985

t Beräkningarna är gjorda på basis av olika schablonmässiga marginalskatteantaganden för resp inkomstslag. l alternativ III har hänsyn tagits till den antagna kommunalskattehöjningen samt skattesänkningskravet.

De beskattade sociala förmånerna minskar realt med 2,7 resp 1,2 % per år. Den aviserade besparingen på ca 2 miljarder kr i sjukförsäkringen (innebär 1,4 miljarder kr netto) är en viktig förklaring till att dessa förmåner minskar realt. Till detta bidrar i alternativ I att flera typer av arbetsmarknadsstöd har antagits vara nominellt oförändrade. I alternativ III har dessa däremot antagits vara realt oförändrade, vilket förklarar den något svagare reala i det alternativet. Ränte- och utdelningsnettot ökar utgiftsminskningen kraftigt i alternativ I till följd av uppgången i utdelningsinkomsterna och nedgången i räntenivån. Nettot av övriga transfereringar (ej beskattade transfereringar) minskar med 5,1 % per år i alternativ I. I dessa transferebl a barnbidrag, studiebidrag, statliga bostadsbidrag etc som i ringar ingår enlighet med den använda metodiken har antagits vara oförändrade i nominella priser. I alternativ III däremot ökar transfereringsnettot med 7,1 % per år. Denna kraftiga ökningstakt är i första hand en följd av att statliga bostadsbidrag på 11 miljarder kri löpande priser har lagts in 1985 för att åstadkomma ett större bostadsbyggande. En del transfereringar såsom och studiebidrag har i detta alternativ antagits öka i takt med barnbidrag konsumentpriserna. Även den reala inkomstutvecklingen efter skatt för de olika inkomsttyperna har beräknats (tabell 6.11). För 1981-1985 förutses i alternativ I en tillväxt av reala pensioner efter skatt med sista hälften av 1970-talet innebär per capita om ca 0,8 % per år. Jämfört detta Den tillväxten av reallönen efter skatt i en viss neddragning. lägre alternativ I ger en minskning av reallönen per sysselsatt på 0,6 % per år. I alternativ III ökar reallönen per sysselsatt med 0,5 % per år.

6.6 Bostadssektorn

I långtidsutredningen bryts investeringar, kapitalförslitning och driftsöverskott som avser bostäder och fritidshus ut från övriga sektorer och läggs i den statistiska konstruktionen bostadssektorn. Det finansiella sparandet i bostadssektorn blir därmed lika med kapitalförslitningen minus bruttoinvesteringen i bostäder och fritidshus.

De industriella sektorernas finansiella utveckling 277

Tabell 6.12 Bruttoinvesteringar, kapitalförslilning och finansiellt sparande i bostadssektorn 1979-1985 Procent av BNP, löpande priser 1979 1980 1981 1985 Alt l Alt Ill

Förbättringen av det finansiella sparandet i alternativ 1 beror på nedgången i bruttoinvesteringarna. Att bruttoinvesteringarna faller från 4,9 % av BNP 1981 till 3,5 % 1985 berori sin tur uteslutande på att hushållen köper mindre nyproducerade små- och fritidshus.

sou 1982: 14 279

Del III

i tabellform

Sammanfattning

Sammanfattning i tabellform 281

Tabell 1 Sektorindelning och sektordeñnitioner Sektor sm SNR” Näringslivet

- Offentliga tjänster

Standard för svensk näringsgrensindelning. b Svenska nationalräkenskapssystemet.

282 Sammanfattningi tabellform

E125

m; m.m så

Won

_

m._n .ln m.:n :mn f.- m.mn 3.- :mn ñmn m.:n m.:n

.owe

_dn _.:n

_ä_ :fn

_mms_

så

4.8_

o.: mnm e.. :.m o.: m; tm v:

mzmn

...m 3. »m Z

:m2

_.m

min _m_ min

msênuzxv

:oc

nä;

Em m? ma. ma. 3. å. ä_ m.: v.: :d 3. :E 3. :m m4. m4,

:D: m.:n om_

m:

vtoääts

mm

xmn

m_ f. v.: 5. ä... :.m m.: m._

m.:n :in :JE x.:

?En

ma.-

nio_

ET

m5_ ›._mn

I

_wunåcvrE

mm :R mm

wzmn

3. m.: 3 m.:

:._n :mn .mn ?r om_ ...in :.mn :.mn

nå_ Sö_ :En :.:_n a

.i

:R :EGR

A8_

5. c.: me. om E_ m.: ñm m;

mmn

:é :é m4

§2 ?mn :än f.- m.mn :.:_

I

.:w:_.u_mo:_

o.

:.m 3 3 :..r.. cm _.m c.: m.: c.: En E m,... m.m

En

...En

3.-

43_

_.:n

m5_

_n

ü

.bwmcco.muc_

.x

mm

nns_ rzmn

.på :d :.m 3. ?m 3

v5_

:é x.:_ .e m.:

o,... :in :ån _.mn

_n :å

m:

m:cv:_.:c_E.:c

mm fm tm om Z om xx o.: an. a.. xs i» 3. ...mn ñwn 0.7 ...l

-m5 m3_ m.:n

ääozwzuczE

mn.

n_ så

...m mzm m.: 5. _.m 3 :.m m.. 0.:_ :é 3 m; f: 3. m.m

S_ m5_ _.mn m.:n

=u2=ouo._m

m-:

.wmåcuto

:Winona-

wzm om mm c.: ma: f_ 3 2 Gå _a_ 3 m.:

m.:n m.:n :in m.:n m._n m.mn ?å AKO_ _S_ T .l

.wanna

uczguoâ:

b_ mm: S: o: m8 E_ o: m3 mmm âo vmm av m; 08 ...E mmm m; m? omm

momå

utsago_

a m _ o c m

.äta

a E mm mm

03_

3 :m N.. G ä

2:2 mm_ E_ :E

_mwcioumgc_

m:om:n_anmw:_=m.=...m..cm

.to :oo

.x.:n5:m.:mo.

m:_:v__n=m:amv_

s_

:ozaanog

5:2 5:?

cocaasâ_ coceaäe_

:E

.wtamvncvzxE

_

.m:_._uäo:_o_=:m

Sila

gmccuceøtomn:

å m

mmzêuzø.

_mcassov_

zzEEov_

:meñâo

:§65

^onx+w+$

.ungen

mzäotO

:Ei

xmEuE:

åxå

aEEsm

mscuseo...

m

?Jm

_B21_ §25.:

...wm::8wo:_

:Ei §0... :§2 m5: :oaxm :oas: ...Em

v02

:ÄFF

_ m m v m, c n w o E... 9 z 4 ..

Sammanfattning i tabellform 283

Tabell 3 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1985

Milj kr Milj kr Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års priser priser 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1981 1981 1970 1974 1981 i Alt I Alt II Alt III

6 lnhemsk resursförbrukning (3+4+5) 571 132 306 373 4,1 2,1 0,9 1,2 1,0 2,5 7 Summa kapitalbildning (4+5+8-9) 107 206 69 686 4,2 3,4 -0,7 7,8 2,2 2,4 8 Export av varor och tjänster 174 109 103 244 7,6 7,4 1,3 7,5 4,5 4,5 9 Import av varor och tjänster 173 832 92 017 7,6 5,0 0,6 4,7 4,8 6,0 10 BNP” 571 409 317 600 4,1 2,8 1,1 2,4 1,0 2,2

“ Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. b Förändring i milj kr. CTill marknadspris.

i

284 Sammanfattning i tabellform

Tabell 4 Resursernas fördelning 1965-1985 Procent av BNP 1965 1970 1974 1981 1985 Alt l Alt II Alt III A 1975 års priser

7 Summa kapitalbildning (4+5+6) 24,3 24,4 25,0 21,9 27,0 23,0 22,2 8 BNPC 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

B Löpande priser

Offentlig” Privat - - - 13,6 12,0 13,8 11,3 5 Lagerförändring 2,4 3,1 2,4 -0,4 0,3 0,0 0,1 6 Bytesbalansens saldo” -0,9 -0,6 -0,8 0,1 0,9 -0,6 -2,1 7 Summa kapitalbildning (4+5+6) 26,2 25,0 23,2 18,8 21,0 18,6 17,9 8 BNP” 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

a Med offentliga investeringar avsesendast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. b Skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. CTill marknadspris.

i

Sammanfattning tabellform 285

Tabell 5 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1965-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt II Alt III

2,8 Offentlig sektor + Bostadsbyggande 108 151 5,5 1,0 2,5 -0,1 -0,1 2,7 “ Exkl bostadsbyggande.

Tabell 6 Export från olika näringsgrenar 1965-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring

1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt Il Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 1 280 0,8 1,7 0,3 -1,8 -4,6 -4,6 Industri 83 586 8,0 7,2 0,6 7,6 4,6 4,6 El-, gas-, värme- och vattenverk 106 -3,8 10,6 -4,4 10,7 7,6 7,6 Byggnadsverksamhet - - - - - - -

Summa varu- och kraftproduktion 84 972 7,8 7,1 0,6 7,4 4,4 4,4 Privata tjänster 18 272 6,3 9,4 5,1 7,9 5,0 5,0 Offentliga tjänster - - - - - - -

Summa tjänsteproduktion 18 272 6,3 9,4 5,1 7,9 5,0 5,0 Totalt 103 244 7,6 7,4 1,3 7,5 4,5 4,5

i

286 Sammanfattning tabellform

Tabell 7 Importen av varor och tjänster fördelad efter produktionssektorer 1965-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt II Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 3 057 4,0 1,9 -0,1 1,5 1,5 2,6 Industri 74 901 7,3 5,4 -0,1 5,7 5,7 6,8 El-, gas-, värme- och vattenverk 128 23,9 11,8 -12,8 10,4 10,2 11,5 - - - - - - - Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraft- 78 086 7,1 5,2 -0,1 5,6 5,6 6,7 produktion

Privata tjänster 13 931 11,4 3,4 5,3 -0,5 0,4 1,7 - - - - - - - Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion 13 931 11,4 3,4 5,3 -0,5 0,4 1,7

Totalt 92 017 7,6 5,0 0,6 4,7 4,8 6,0

Tabell 8 Förådlingsvärde (till faktorpris) inom olika näringsgrenar 1965-1985 1975 års priser

Milj kr Årlig procentuell förändring 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt Il Alt III

Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraft- 113 308 3,7 2,8 -0,4 3,8 1,7 2,7 produktion

112 429 3,5 1,7 1,5 -0,1 0,7 Privata tjänster 3,0 61 766 6,1 3,6 3,4 0,5 0,5 2,8 Offentliga tjänster

174 195 3,5 2,3 1,2 0,1 1,4 Summa tjänsteproduktion 4,0

Totalt 287 503 3,9 3,2 1,2 2,2 0,8 1,9

i

Sammanfattning tabellform 287

Tabell 9 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965-1985 Procent av BNP till faktorpris, 1975 års priser

1965 1970 1974 1981 1985

Alt I Alt II Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 6,3 5,3 5,1 4,2 4,0 3,9 3,8 Industri 28,1 28,9 29,3 25,0 28,7 27,7 27,0 El-, gas-, värme- och vattenverk 1,8 1,8 2,1 3,1 3,0 3,0 3,0 Byggnadsverksamhet 8,6 8,5 7,3 7,1 6,2 6,3 6,8

Summa varu- och kraft-

100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 10 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1965-1985

Milj tim Andel i Årlig procentuell förändring

1981 procent 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt II Alt III

Jordbruk, fiske och skogsbruk 318,87 5,4 -7,8 -4,9 -3,3 -3,1 -5,0 -4,4 Industri 1 428,43 24,0 -2,1 -1,8 -2,6 1,5 -0,9 -0,4 El-, gas-, värme- och vattenverk 54,53 0,9 -0,6 0,3 -0,4 -4,3 -5,4 -4,5 Byggnadsverksamhet 498,54 8,4 -0,5 -4,5 -0,8 -2,8 -3,6 -0,7

Summa varu- och kraft-

-0,4 0,1 -1,2 0,1

i

288 Sammanfattning tabellform

Tabell ll Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1965-1985

1 000-tal Årlig procentuell förändring 1981 1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt II Alt III

-4,5 -2,4 -1,8 -3,7 -3,3 Jordbruk, fiske och skogsbruk 229,1 -6,2 Industri 954,1 -0,6 -0,4 -1,2 1,9 -0,5 -0,1 31,9 0,1 1,4 1,1 -4,7 -5,7 -5,0 El-, gas-, värme- och vattenverk 321,5 0,6 -2,7 -0,4 -2,0 -2,8 -0,1 Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraft- 1 536,6 -1,6 -1,5 -1,2 0,5 -1,5 -0,6 produktion

1 379,2 0,3 0,4 0,2 _l,4 -0,8 Privata tjänster 1,1 1 293,4 7,4 5,8 4,6 2,2 2,2 4,3 Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion 2 672,6 3,1 2,4 2,2 1,2 0,4 1,8

Totalt 4 209,2 0,8 0,6 0,9 0,9 -0,3 0,9

Tabell 12 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1985 Förädlingsvärde per arbetad timme. Årlig procentuell förändring

1965- 1970- 1974- 1981-1985 1970 1974 1981 Alt I Alt II Alt III

E1-, gas-, värme- och vattenverk 4,1 4,3 1,5 1,7 1,7 1,7 Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion 6,8 5,8 2,0 3,9 3,9 3,8

3,0 4,5 2,4 2,0 2,0 2,0 Privata tjänster 0,0 0,1 0,0 -0,4 -0,4 -0,4 Offentliga tjänster

2,1 2,9 1,3 1,0 0,8 0,7 Summa tjänsteproduktion

Totalt 4,5 4,2 1,6 2,1 2,0 1,9

i

Sammanfattning tabellform 289

Tabell 13 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1981 Milj. kr, löpande priser

Staten Kommu- Socialför- Hushåll Bostäder Finansiella Icke-fi- Summa nerna säkrings- nansiella företag sektorn företag

77 551 Löner och kollektiva avgifter - - - - - - 364 518 364 518

2. Inkomstomfördel-

5 078 244 441 Övrig inkomstomnetto - 95 227 46 874 - 223 442 fördelning, 25 207 28 916 - 30 946 - 248 618

3. Disponibelt (1+2) 5 551 138 005 21 155 314 916 16 753 26 256 34 426 557 062

4. Slutlig efterfrågan 52 808 137 374 2 553 299 206 28 150 1 006 49 471 570 568 Konsumtion 48 343 119 401 2 507 293 981 - - - 464 232 Bruttoinvestering 4 465 17 973 46 5 278 28 150 1 006 51 440 108 358 - - - - 53 - - Lagerinvestering - 1 969 - 2 022

5. Nettoköp av mark och fastigheter 130 - 260 - 4010 - - 470 - 2 817 593

6. Finansiellt sparande (3-4-5) - 47 387 891 18 602 11700 - 11 397 25 720 - 12 228 - 14 099

i

290 Sammanfattning tabellform

Tabell 14 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1985. Alternativ l

Milj. kr, löpande priser

Staten Kommu- Socialför- Hushåll Bostäder Finansiella Icke-fi- Summa

nerna säkrings- företag nansiella

sektorn företag

1. Faktorinkorrzster 2 253 11 680 30 555 081 21 857 - 5 038 91 583 677 446

2 041 8 040 30 6 990 21 857 705 46 370 86 033 Kapitalförslitning Driftsöverskott 212 3 640 - 69 751 - - 5 743 45 213 113 073

Löner och kollek- - - - 478 340 - - - 478 340 tiva avgifter

2. Inkomstomfördel- 13 692 175 214 23 255 - 148 311 - 42 853 - 32 387 74 316 ning - - - - - 113 590 Indirekta skatter 110 617 2 973 Subventioner - 19 030 - 5 482 - 6 350 - - - - - 30 862

58 154 117 170 - 157 419 - 2 053 10 220 345 016 Direkta skatter

Övrig inkomstom- - 136 049 60 553 29 605 - 305 730 - 40 800 - 42 607 - 353 428 fördelning, netto

15 945 186 894 23 285 406 770 21 857 37 815 59 196 751 762 3. Disponibelt (1+2)

67 052 186 009 3 244 393 823 26 908 1 280 87 891 766 207 4. Slutlig efterfrågan - - - 611 262 Konsumtion 60 585 162 496 3 185 384 996 6 467 23 513 59 8 827 26 908 1 280 85 336 152 390 Bruttoinvestering - - - - - - 2 555 2 555 Lagerinvestering

5. Nettoköp av mark 165 - 331 - 5 101 - - S98 - 3 583 754 och fastigheter

6. Finansiellt sparande - 51272 1216 20 041 7 846 - 5 051 37133 - 25112 - 15 200 (3-4-5)

sou 193244 i

Sammanfattning tabellform 291

Tabell 15 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1985. Alternativ III

Milj. kr, löpande priser

Staten Kommu- Socialför- Hushåll Bostäder Finansiella lcke-fi- Summa nerna säkrings- nansiella företag sektorn företag

1. Faktorinkomster 2 597 13 550 35 682 308 25 490 - 6 106 100 869 818 743 Kapitalförslitning 2 351 9 329 35 8 110 25 490 811 53 795 99 921 Driftsöverskott 246 4 221 - 79 669 - - 6 917 47 074 124 293 Löner och kollektiva avgifter - - - 594 529 - - - 594 529

2. lnkomstomför-

426 010 Övrig inkomstomnetto - 188 863 75 051 - 377 525 fördelning, 38 523 48 214 - 48 724 - 453 324

3. Dzlsponibelt (1+2) - 9 132 248 908 31 013 493 368 25 490 44 956 66 227 900 830

4. Slutlig efterfrågan 83 056 249 290 3 990 475 172 46 194 1 478 90 934 950 114 Konsumtion 75 612 219 451 3 921 465 848 - - - 764 832 Bruttoinvestering 7 444 29 839 69 9 324 46 194 1 478 90131 184 479 - - - - - - Lagerinvestering 803 803

5. Nettoköp av mark och fastigheter 191 - 382 - 5 892 - - 691 - 4 139 871

6. Finansiellt sparande (3-4-5) - 92 379 - 27 023 12 304 - 20 704 44 169 - 20 568 - 50 154

Tabell 16 Penningutbudet 1979-1985 Löpande pris

1979 1980-1981 1985 årsmedeltal Alt I Alt III

1 Bytesbalanssaldo - 10 - 17 - 15 - 50 2 Privata sektorns kapitalbalans gentemot utlandet - 2 3 7 10 3 S:a privata sektorns valutatlöde,

I

13 - 6 övriga 1 8 S:a tillskott till monetära basen 6 5 9 18 9 Marginell kortsiktig kredit multiplikator 6 6 3 3 10 Penningmängdens ökning 33 31 27 52

1 Subventioner, samt

Appendix transfereringar

stöd till livsmedel, bostäder och

övriga övrigt

Miljarder kronor Löpande priser 1970 1975 1980 1. Livsmedel 1,2 3,0 5,3

transfereringar 0,2 0,6 3,0 övriga stöd 1,9 3,6 7,3

3. Bostäder 1,5 7,3 19,9 - icke varuanknutna (räntebidrag) 0,0 1,0 4,4 bostadsbidrag 0,5 3,6 6,0 - skattesubventioner till egnahemsägare 1,0 2,7 9,5

4. Övrigt (inkl ofördelat) . 1,5 4,6 10,1

Anm: Uppgifterna över varuanknuta och icke-varuanknutna subventioner samt transfereringar har hämtats från SCB:s NR-statistik (SM N 1981:2,5). Uppgifterna över övriga stödinsatser i industrin - dvs sådana stöd och insatser som ligger utanför de permanenta och icke-permanenta subventionern, vilka täcks av NR-statistikens definitioner har hämtats från industristödsutredningen (SOU 1981:72) och avser småföretagsinsatser (huvudsaklingen lån), insatser från Investeringsbanken och Industriverket, FOU-insatser genom STU och Industrifonden samt Exportkreditfinansiering genom SEK. Uppgifterna avser budgetåren 1970/71, 1974/75 respektive 1979/80. Uppgifterna över bostadsbidrag och skattesubventioner har hämtats från budgetpropositionen 1981/82:100, bilaga 16. I posten 4., övriga subventioner, ingår för 1980 omkring 1,5 miljarder kronor i icke-varuanknutna subventioner som inte kunnat fördelas på sektorer. Uppgifterna över industristödets storlek i diagram 1.15 baserade på industristödsutredningen ligger högre än de uppgifter som redovisas i detta appendix baserade på NR-statistiken.

Appendix 1 295

2 Subventioner område

Appendix på jordbrukets

1980 fördelade olika

på poster

I SCB:s beräkningar av nationalräkenskaperna 1980 upptas subventioner kr på jordbrukets område till ca 5 miljarder kr. Av dessa hänförs ca 4 miljarder till medel över budgeten och 1 miljard kr till medel utanför budgeten. av subventionerna på olika poster framgår av tabellen. Den Fördelningen största enskilda posten utgörs av ersättning för prisstoppsförluster, 3,5 kr. Ersättning för prisstoppsförluster infördes 1973 för att undvika miljarder att beslutade för skulle tas ut som prishöjningar jordbruksprodukter prishöjningar i konsumentledet. Genom 1977 års riksdagsbeslut angående nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m m fastlades ett produktionsmål för jordbruket. Produktionsmålet utformades som delmål avseende åkerareal, mjölkproduktion och driftsini övrigt, varvid beträffande åkerarealen bör gälla att den riktningen utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebrukningsvärda åkerjorden har bär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Denna formulering medfört att det har uppstått produktionsöverskott inom olika produktområden, vilka har fått exporteras. Dessutom förekommer s k utbytesexport för att tillgodose konsumenternas krav avseende vissa jordbruksprodukter på ett allsidigt produkturval. De totala kostnaderna för export och lagring av jordbruksprodukter beräknades 1980/81 uppgå till ca I miljard kr. Det direkta gränsskyddet avseende jordbruksprodukter utgörs av införseloch kompensationsavgzfter. 1980 uppgick införsel- och kompensationsavgifterna till 65 7 milj kr. I SNS-rapporten 1981-1982 har Carl Hamilton gjort en alternativ beräkning i form av uppskattningar av de belopp som skulle frigöras om alla existerande handelshinder avseende livsmedel skulle slopas. Genom en sålunda omlagd jordbrukspolitik beräknas ca 8,4 miljarder kr per år frigöras, varav 3,8 miljarder kr per år hänför sig till sänkta konsumentkr per år till minskade livsmedelssubventioner och en priser, 4,1 miljarder av förlustbringande av halv miljard kr per år till eliminerande export livsmedel

296 Appendix 2 Miljoner kronor

Statens 1982

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Real beskattning. B. Real beskattning. Bilaga 1-3. B. Real beskattning. Bilaga 4-6. B. Tandvården under 80-talet. S. De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. Kn. Sockernäringen. Jo. Talböcker-utgivning och spridning. U. . Videoreklamfrågan. Ju. Nv plan- och bygglag. Remissammanslällning. Bo. . Sanering efter industrinedläggningar. Bo. . Den långsiktiga tillgången och efterfrågan pá läkararbetskraft. S. . Statlig fondlörvaltning m. m. E. . Kommunalföretaget. Kn. . Tillväxt eller stagnation. E.

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Videoreklamfrågan. [8]

Socialdepartementet Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11]

Ekonomidepartementet Statlig fondförvaltning m. m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14]

Budgetdepartementet Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7]

Jordbruksdepartementet Sockernäringen. [S]

Bostadsdepartementet Ny plan- och bygglag. Flemissammanstâllning. [9] Sanering efter lndustrinedläggningar. [10]

Kommundepartementet De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] Kommunalföretaget. [13]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

T z 1

M

LiberFörlag

:san 91-38-06810-9 Allmänna Förlaget ISSN 0375-25OX